Domstolens dom (tredje avdelningen) den 19 september 2024

I mål C‑88/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen (Sverige) genom beslut av den 13 februari 2023, som inkom till EU-domstolen den 15 februari 2023, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på tredje avdelningen, samt domarna N. Piçarra, N. Jääskinen och M. Gavalec (referent), generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 mars 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Parfümerie Akzente GmbH, genom advokaterna P. Järvengren Gerner och T. Kronhöffer, KTF Organisation AB, genom advokaten S. Brandt, Sveriges regering, genom F.-L. Göransson och H. Shev, båda i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom B. Fodda och M. Guiresse, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom G. Palmieri och F. Severi, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom P.-J. Loewenthal, U. Małecka, N. Ruiz García och A. Sävje, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 6 juni 2024 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2000/31

Direktiv 75/324

Förordning nr 1223/2009

Svensk rätt

Målet vid Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den andra, den tredje och den fjärde frågan

Den första frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 h ii, 3.2 och 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1), av artikel 8.2 i rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT L 147, 1975, s. 40; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 125), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv (EU) 2016/2037 av den 21 november 2016 (EUT L 314, 2016, s. 11) (nedan kallat direktiv 75/324) och av artikel 19.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 2009, s. 59).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan KTF Organisation AB (nedan kallat KTF) och Parfümerie Akzente GmbH (nedan kallat Parfümerie Akzente eller bolaget). Målet rör bland annat ett yrkande om att Parfümerie Akzente ska förbjudas att i Sverige marknadsföra kosmetiska produkter som inte är märkta på svenska.

3 I skälen 11, 21 och 24 i direktiv 2000/31 anges följande:

4 I artikel 1 (Mål och tillämpningsområde) i direktiv 2000/31 föreskrivs följande i punkt 3:

5 I artikel 2 (Definitioner) i direktiv 2000/31 föreskrivs följande:

6 I artikel 3 (Den inre marknaden) i direktiv 2000/31 föreskrivs följande:

7 I artikel 8.1 och 8.2 i direktiv 75/324 föreskrivs följande:

8 I punkt 2.2 (Märkning) i bilagan till direktiv 75/324 föreskrivs följande:

9 I artikel 3 (Säkerhet) i förordning nr 1223/2009 föreskrivs följande:

10 I artikel 19 (Märkning) i förordning nr 1223/2009 föreskrivs följande:

11 I 3 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (nedan kallad e-handelslagen), som genomför direktiv 2000/31, anges följande:

12 Vidare anges i 5 § i denna lag att inom det samordnade regelområdet ska svensk rätt gälla för de informationssamhällets tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer med Sverige som etableringsstat, även om tjänsterna helt eller delvis riktar sig mot tjänstemottagare i någon annan stat inom EES.

13 Parfümerie Akzente är ett tyskt bolag som genom sin webbplats parfumdreams.se marknadsför och säljer hårvårdsprodukter och andra kosmetiska produkter avsedda för den svenska marknaden och svenska kunder.

14 KTF är ett serviceföretag för en branschorganisation för företag som importerar, tillverkar eller marknadsför kosmetiska produkter och hygienprodukter. KTF väckte i februari 2020 talan i Patent- och marknadsdomstolen (PMD) mot Parfümerie Akzente och yrkade att den vid vite skulle förbjuda bolaget att, för det första, vid marknadsföring av kosmetiska produkter och hårvårdsprodukter använda vissa angivna marknadsföringspåståenden, för det andra, marknadsföra vissa kosmetiska produkter med aerosolbehållare som saknar märkning på svenska, i strid med svenska föreskrifter som genomför direktiv 75/324 och, för det tredje, marknadsföra vissa kosmetiska produkter (bland annat för blekning och färgning av hår) som saknar märkning på svenska, i strid med bland annat artikel 19.1 d i förordning nr 1223/2009 och bilaga III till den förordningen. Som grund för talan gjorde KTF gällande att den påtalade marknadsföringen var otillbörlig och därför skulle förbjudas.

15 Parfümerie Akzente vitsordade att bolaget hade marknadsfört och sålt varor som saknade märkning på svenska, men gjorde gällande att direktiv 2000/31 utgör hinder för att leverantören av en informationssamhällets tjänst drabbas av strängare regler än de som gäller i etableringsstaten.

16 PMD biföll i dom den 24 september 2021 KTF:s yrkanden. PMD bedömde således att den påtalade marknadsföringen hade varit otillbörlig och att det fanns förutsättningar enligt svenska marknadsföringsrättsliga regler att förbjuda Parfümerie Akzente att använda sig av marknadsföringen.

17 Enligt PMD hade Parfümerie Akzente inte heller angett på vilket sätt som den svenska marknadsföringslagstiftningen är mer restriktiv än Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22) eller materiell tysk rätt.

18 Parfümerie Akzente överklagade domen till PMÖD, som beslutade att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

19 Av vad PMÖD anfört i sin begäran framgår inledningsvis bland annat följande. Enligt artikel 3.2 i direktiv 2000/31 får medlemsstaterna inte av skäl som omfattas av det samordnade området begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. Av EU-domstolens praxis (dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl., C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkterna 53–68) framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att en leverantör av en tjänst inom elektronisk handel inte – annat än om det uttryckligen är tillåtet enligt artikel 3.4 i direktivet – underkastas krav som är strängare än de som föreskrivs i materiell rätt i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

20 Vad gäller tjänsteleverantörer som är etablerade utanför Sverige kan det konstateras att ordalydelsen i den svenska bestämmelse som genomför artikel 3.2 i direktiv 2000/31, det vill säga 3 § första stycket e-handelslagen, inte är densamma som i nämnda direktivbestämmelse. I den svenska bestämmelsen anges det inte att svenska regler inom det samordnade området inte får begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. Inte heller anges det att svenska regler får tillämpas så länge som tjänsteleverantören inte underkastas krav som är strängare än de som föreskrivs i materiell rätt i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

21 Om 3 § första stycket e-handelslagen skulle tolkas på så sätt att en utländsk aktör fritt och utan att hindras av svenska regler ska kunna erbjuda sina tjänster i Sverige, skulle ett sådant sätt att genomföra artikel 3.2 i direktiv 2000/31 i och för sig vara i överensstämmelse med EU-domstolens uttalanden i domen av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685).

22 En sådan tolkning skulle dock kunna påverka direktiv 2005/29, eftersom den skulle innebära att svenska marknadsföringsrättsliga regler som genomför detta direktiv som utgångspunkt inte kan tillämpas, om tjänsteleverantören är etablerad i och tillhandahåller informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat. Det i sin tur skulle innebära att konkurrenter eller sammanslutningar av konsumenter som anser sig berörda av viss marknadsföring online skulle tvingas att vända sig till domstolar och andra myndigheter i tjänsteleverantörens etableringsstat för att processa där på ett annat språk och med tillämpning av en annan medlemsstats materiella rätt. En sådan ordning skulle kunna påverka det eftersträvade syftet i direktiv 2005/29, nämligen att säkerställa en hög gemensam konsumentskyddsnivå.

23 Vidare har PMÖD anfört följande. Av artikel 2 h, jämförd med skäl 21, i direktiv 2000/31 framgår att det samordnade området inte omfattar medlemsstaternas rättsliga krav beträffande varor, såsom säkerhetsnormer, märkningskrav eller produktansvar, eller medlemsstaternas krav beträffande leverans eller transport av varor. Nationella bestämmelser som reglerar villkoren för hur en vara som sålts online får levereras på en medlemsstats territorium omfattas således inte av direktivets tillämpningsområde.

24 Varken direktiv 2000/31 eller EU-domstolens praxis klargör emellertid hur det förhåller sig i en situation då marknadsföringen och försäljningen online avser produkter som påstås vara märkta i strid med de krav som gäller för produkterna som sådana i den köpande konsumentens medlemsstat. Fråga uppkommer således huruvida det samordnade området enligt direktiv 2000/31 omfattar krav på sådan marknadsföring och försäljning som sker online av en produkt som påstås strida mot de krav som gäller för produkten som sådan.

25 Artikel 2 h ii i direktiv 2000/31 och EU-domstolens uttalanden i domen av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725), ger uttryck för att krav som ställs på leveransen och produkten som sådan ska undantas från det samordnade området. Samtidigt har EU-domstolen i domen av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkterna 54–59), gett uttryck för att en oskiljaktig och underordnad del av leverantörens tjänst för försäljning online kan omfattas av det samordnade området, och detta även om den delen betraktad för sig synes ligga utanför tillämpningsområdet för direktivet.

26 Vid försäljning online där tjänsteleverantörens försäljning helt är riktad mot konsumenter i en annan medlemsstat, i vilken leverantören inte har någon etablering, skulle en tolkning som innebär att det samordnade området anses omfatta kraven på marknadsföringen och försäljningen online, men inte kraven på leveransen eller produkten som sådan, medföra att olika medlemsstaters regelverk skulle kunna vara tillämpliga för de olika momenten. Syftet med direktiv 2000/31, som är att avlägsna den rättsliga ovissheten och främja den fria rörligheten för bland annat försäljning som sker online, skulle därmed kunna sägas motverkas.

27 Slutligen har PMÖD påpekat att det av bestämmelser i annan unionslagstiftning, däribland artikel 8.2 i direktiv 75/324 och artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009, kan följa att kraven på produkten måste vara uppfyllda för att produkten ska få släppas ut på marknaden eller tillhandahållas slutanvändare i medlemsstaten.

28 Det är mot den nu angivna bakgrunden som PMÖD har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

29 EU-domstolen finner att PMÖD:s andra, tredje och fjärde fråga ska prövas först och att de ska prövas tillsammans. Dessa frågor har ställts för att få klarhet i huruvida artikel 2 h i) andra strecksatsen i direktiv 2000/31 ska tolkas på så sätt att i fall där en leverantör av informationssamhällets tjänster marknadsför och säljer produkter på sin webbplats, så omfattar det samordnade området de märkningskrav för sådana produkter som gäller i den medlemsstat där de konsumenter som marknadsföringsåtgärderna online riktar sig till befinner sig, eftersom sådana krav – vilka följer av genomförandet av sektorsspecifik unionslagstiftning och vilka de aktuella produkterna måste uppfylla för att få släppas ut på marknaden eller tillhandahållas slutanvändare i nämnda medlemsstat – utgör en underordnad och oskiljaktig del av marknadsföringen och försäljningen online av produkterna.

30 EU-domstolen gör i denna del följande bedömning. Av skäl 24 i direktiv 2000/31 framgår att direktivet bygger på principen om att tillsyn av informationssamhällets tjänster bör ske vid källan. Denna princip består av två delar och kommer till uttryck i artikel 3.1 och 3.2 i direktivet. Den första delen innebär, enligt punkt 1, att [v]arje medlemsstat skall se till att de av informationssamhällets tjänster som en på dess territorium etablerad tjänsteleverantör tillhandahåller överensstämmer med de nationella bestämmelser som är tillämpliga i denna medlemsstat och som omfattas av det samordnade området. Den andra delen innebär, enligt punkt 2, att [m]edlemsstaterna inte av skäl som omfattas av det samordnade området [får] begränsa den fria rörligheten för de av informationssamhällets tjänster som har ursprung i en annan medlemsstat. Enligt punkt 4 i artikel 3 har medlemsstaterna dock rätt att vidta åtgärder för undantag från punkt 2 när det gäller någon av informationssamhällets tjänster, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

31 Begreppet det samordnade området definieras i den inledande delen av artikel 2 h i direktiv 2000/31 som de krav som har fastställts i medlemsstaternas rättssystem och som är tillämpliga på tjänsteleverantörer av informationssamhällets tjänster eller på informationssamhällets tjänster, oberoende av om de är av allmän natur eller särskilt utformade för dem.

32 I artikel 2 h i) andra strecksatsen förklaras att det samordnade området bland annat omfattar de krav som tjänsteleverantören måste uppfylla när det gäller utövande av verksamhet som gäller någon av informationssamhällets tjänster (såsom krav i fråga om kvaliteten på eller innehållet i tjänsten, inbegripet krav som är tillämpliga på reklam). Enligt artikel 2 h ii första strecksatsen omfattar det samordnade området däremot inte krav som är tillämpliga på varor som sådana.

33 I detta avseende ska det påpekas att krav avseende en varas märkning – i likhet med bland annat krav avseende en varas förpackning, utformning eller sammansättning – utgör krav som är tillämpliga på varor som sådana (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard, C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 15, och dom av den 6 juli 1995, Mars, C‑470/93, EU:C:1995:224, punkt 12). Även av skäl 21 i direktiv 2000/31, mot bakgrund av vilket artikel 2 h ii första strecksatsen i direktivet ska tolkas, framgår att märkningskrav utgör krav som är tillämpliga på varor som sådana. Det nu sagda innebär att märkningskrav inte omfattas av det samordnade området.

34 Någon annan bedömning föranleds inte av EU-domstolens uttalande i domen av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 59), om att en viss i målet aktuell reklam, som skett både i elektroniska och fysiska medier, [utgjorde] en underordnad och oskiljaktig del av tjänsten online-försäljning och [därför omfattades] i sin helhet av det samordnade området i [direktivets] mening.

35 I motsats till det fall som EU-domstolen bedömde i punkterna 55–59 i den domen, vilket således avsåg en reklamkampanj i flera kanaler, gäller nämligen i det nu aktuella fallet – såsom anförts ovan i punkt 33 – att unionslagstiftaren genom artikel 2 h ii första strecksatsen, jämförd med skäl 21, i direktiv 2000/31 uttryckligen har avsett att krav som är tillämpliga på varor som sådana, däribland märkningskrav, ska vara undantagna från det samordnade området.

36 Märkningskrav för produkter som marknadsförs och säljs online ska således anses falla utanför det samordnade området, eftersom en motsatt tolkning skulle strida mot unionslagstiftarens uttryckliga avsikt.

37 Av det anförda följer att en leverantör av informationssamhällets tjänster omfattas dels av direktiv 2000/31 (bland annat i fråga om krav avseende reklam online), dels av de unionsbestämmelser som konkretiserar märkningskraven för de produkter som leverantören erbjuder till försäljning på sin webbplats.

38 Denna tolkning säkerställer konsumentskyddet, eftersom varje berörd medlemsstat ges möjlighet att utöva direkt tillsyn över efterlevnaden inom dess territorium av bestämmelser om produktmärkning.

39 Här kan för övrigt påpekas att det framgår av artikel 1.3, jämförd med skäl 11, i direktiv 2000/31 att direktivet inte påverkar den befintliga skyddsnivån för i synnerhet folkhälsa och konsumentintressen, såsom denna fastställts i unionsrättsakter, vilka ska tillämpas fullt ut på informationssamhällets tjänster.

40 Såsom konstaterats ovan omfattar det samordnade området – i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2000/31 – inte krav som är tillämpliga på varor som sådana, däribland märkningskrav. Överfört på omständigheterna i målet vid PMÖD innebär detta att ledning i fråga om dessa krav får sökas i bestämmelserna i direktiv 75/324 och förordning nr 1223/2009.

41 Båda dessa sekundärrättsakter ger medlemsstaterna möjlighet att, inom sina respektive territorier, föreskriva krav på att information som enligt där angivna bestämmelser är obligatorisk ska anges på ett visst språk. I artikel 8.2 i direktiv 75/324 anges nämligen att [m]edlemsstaterna kan ställa som villkor för försäljning [av aerosolbehållare] inom sitt territorium att nationalspråket eller ‑språken används för förpackningstexten. Vidare anges i artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009 att det är lagstiftningen i de medlemsstater där produkten tillhandahålls slutanvändaren [som] avgör på vilket språk den information som nämns i artikel 19.1 c, d och f i förordningen ska anges, det vill säga information om datum för kortaste hållbarhetstid, särskilda försiktighetsåtgärder vid användning och den kosmetiska produktens funktion.

42 Vad gäller nämnda artikel 19.5 har EU-domstolen uttalat följande. Skyddet för människors hälsa skulle inte kunna säkerställas fullt ut om konsumenterna inte gavs full möjlighet att ta del av och förstå bland annat informationen om den kosmetiska produktens funktion och om de särskilda försiktighetsåtgärder som ska iakttas vid användning av produkten. Den information som tillverkarna eller återförsäljarna av de kosmetiska produkter som avses i förordning nr 1223/2009 är skyldiga att ange på produktens behållare eller förpackning – utom i de fall där informationen på ett effektivt sätt kan ges genom bildtecken eller andra tecken än ord – saknar praktisk nytta om den inte formuleras på ett språk som förstås av de personer som informationen är avsedd för (dom av den 17 december 2020, A.M. (Märkning av kosmetiska produkter), C‑667/19, EU:C:2020:1039, punkt 47).

43 Artikel 8.2 i direktiv 75/324 innebär ett krav på att medlemsstater som utnyttjar den i bestämmelsen angivna möjligheten ska föreskriva att hela etiketten på en aerosolbehållare ska vara avfattad på det eller de aktuella nationalspråken. Vad däremot gäller kosmetiska produkter, är det enbart den information som nämns i artikel 19.5 i förordning nr 1223/2009 som måste anges på det språk som har bestämts av den medlemsstat i vilken en viss kosmetisk produkt tillhandahålls slutanvändaren.

44 En leverantör av informationssamhällets tjänster kan dock välja att ombesörja en översättning till konsumentens språk även av information som inte måste finnas översatt enligt denna bestämmelse (se, analogt, dom av den 3 juni 1999, Colim, C‑33/97, EU:C:1999:274, punkt 42).

45 Vid dessa förhållanden finner EU-domstolen att artikel 2 h i direktiv 2000/31 ska tolkas på följande sätt. I fall där en leverantör av informationssamhällets tjänster marknadsför och säljer produkter på sin webbplats, så omfattar det samordnade området inte märkningskrav för sådana produkter som gäller i den medlemsstat där de konsumenter som marknadsföringsåtgärderna online riktar sig till befinner sig.

46 Med hänsyn till det svar som lämnats på den andra, den tredje och den fjärde frågan saknas anledning att besvara den första frågan, eftersom den bygger på antagandet att de svenska bestämmelserna om märkning av aerosolbehållare och kosmetiska produkter omfattas av det samordnade området, i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2000/31.

47 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till EU-domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: svenska.