Domstolens dom (andra avdelningen) den 23 oktober 2025
I de förenade målen C‑281/23 P och C‑282/23 P, angående två överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 30 april 2023,
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domaren M.Z. Csehi (referent), generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: handläggaren A. Lamote,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 24 oktober 2024,
och efter att den 16 januari 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
I. Tillämpliga bestämmelser
A. Förordning (EU) 2017/2195
B. Förordning (EU) 2019/942
II. Bakgrund till tvisten
III. Förfarandet vid tribunalen och de överklagade domarna
IV. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden där
V. Prövning av överklagandena
A. Upptagande till prövning
1. Parternas argument
2. Domstolens bedömning
B. Prövning i sak
1. De första grunderna
a) Parternas argument
b) Domstolens bedömning
2. De andra grunderna
a) De första delgrunderna
1) Parternas argument
2) Domstolens bedömning
b) De andra delgrunderna
1) Parternas argument
2) Domstolens bedömning
Rättegångskostnader
1 Polskie sieci elektroenergetyczne SA, RTE Réseau de transport d’électricité, Svenska kraftnät och TenneT TSO BV har, genom två överklaganden som inkom den 30 april 2023, yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 15 februari 2023, Austrian Power Grid m.fl./Acer ( T‑606/20, EU:T:2023:64), respektive tribunalens dom av den 15 februari 2023, Austrian Power Grid m.fl./Acer ( T‑607/20, EU:T:2023:65) (nedan kallade de överklagade domarna). Genom dessa domar ogillade tribunalen i respektive mål talan om ogiltigförklaring av besluten A‑001‑2020 (konsoliderat) och A‑002‑2020 (konsoliderat) som meddelats av överklagandenämnden vid Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 16 juli 2020 (nedan kallade de omtvistade besluten), i vilka överklagandenämnden fastställt Acers beslut nr 02/2020 och nr 03/2020 av den 24 januari 2020 (nedan kallade Acers beslut) om genomföranderamen för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering (nedan kallad aFRR-plattformen) och genomföranderamen för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med manuell aktivering (nedan kallad mFRR-plattformen).
2 Skälen 1, 6, 7 och 10 i kommissionens förordning (EU) 2017/2195 av den 23 november 2017 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el (EUT L 312, 2017, s. 6) har följande lydelse:
3 I förordningens artikel 2, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:
4 I förordningens artikel 3, med rubriken Syfte och tillsynsaspekter, föreskrivs följande i punkterna 1 c och 2 c:
5 I förordningens artikel 20, med rubriken Europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med manuell aktivering, föreskrivs följande i punkterna 1, 2 och 3:
6 I förordningens artikel 21, med rubriken Europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering, föreskrivs följande i punkterna 1, 2 och 3:
7 Förordningens artikel 37, med rubriken Beräkning av kapacitet mellan elområden, har följande lydelse i punkterna 1, 2 och 3:
8 I artikel 6, med rubriken Uppgifter för Acer i fråga om tillsynsmyndigheterna, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 2019, s. 22) föreskrivs följande i punkt 10:
9 Tribunalen redogjorde för bakgrunden till tvisten i punkterna 2–18 i de överklagade domarna. Dessa punkter kan, med avseende på förevarande förfarande, sammanfattas enligt följande.
10 I förordning 2017/2195 föreskrivs att det ska inrättas flera europeiska plattformar för utbyte av balansenergi, däribland mFRR- och aFRR-plattformar.
11 Den 18 december 2018 översände de systemansvariga för överföringssystem sina gemensamma förslag till metod för genomförande av mFRR- och aFRR-plattformarna till samtliga nationella tillsynsmyndigheter för godkännande. Genom skrivelse av den 24 juli 2019 informerade ordföranden för forumet för energitillsynsmyndigheter (FER), för samtliga nationella tillsynsmyndigheters räkning, Acer om att dessa gemensamt hade beslutat att begära att Acer skulle fatta beslut om dessa förslag.
12 Efter flera meningsutbyten mellan Acer, de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem, vilket ledde till att Acer avslog de första, andra och tredje förslagen från de systemansvariga, tillställde de systemansvariga den 18 december 2019 Acer en ändrad version av deras tredje förslag till metod.
13 De föreslog i huvudsak att en enda enhet (en enda systemansvarig för överföringssystem eller ett bolag som ägs av de systemansvariga) skulle ges i uppdrag att fullgöra de funktioner som specifikt krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, nämligen aktiveringsoptimeringsfunktionen och funktionen för avräkning mellan systemansvariga för överföringssystem, och att genomförandet av kapacitetsförvaltningsfunktionen mellan elområden för utbyte av balansenergi eller kompensering av obalanser (nedan kallad kapacitetsförvaltningsfunktionen), som är en funktion som omfattar flera plattformar, kunde anförtros en annan separat enhet (en enda systemansvarig för överföringssystem eller ett bolag som ägs av de systemansvariga).
14 Den 20 december 2019 upprättade Acer en slutlig version av sina utkast till beslut om aFRR- och mFRR-metoden, vilka delgavs de systemansvariga.
15 Den 24 januari 2020 antog Acer två beslut avseende mFRR- och aFRR-metoderna. I sina beslut ansåg Acer att alla systemansvariga ska utse en enhet, oavsett om det rör sig om en systemansvarig eller ett bolag som ägs av de systemansvariga, med ansvar för att fullgöra funktionen för aktiveringsoptimering och funktionen för avräkning mellan systemansvariga för överföringssystem för mFRR- och aFRR-plattformarna. Senast åtta månader innan kapacitetsförvaltningsfunktionen ska betraktas som en funktion som krävs för att driva dessa plattformar, ska alla systemansvariga utarbeta ett förslag till ändring av dessa plattformar för att utse en enhet med ansvar för att fullgöra kapacitetsförvaltningsfunktionen, och ska ange huruvida dessa plattformar kommer att drivas av en enda enhet eller av flera enheter.
16 Den 23 mars 2020 gjorde Austrian Power Grid AG, ČEPS, a.s., Polskie sieci elektroenergetyczne, Red Eléctrica de España SA, RTE Réseau de transport d’électricité, Svenska kraftnät, TenneT TSO BV och TenneT TSO GmbH två överklagaden mot Acers beslut till Acers överklagandenämnd.
17 Den 16 juli 2020 avslog Acers överklagandenämnd, genom de omtvistade besluten, de två överklagandena och fastställde Acers beslut.
18 Genom ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 30 september 2020 väckte klagandena talan i två mål med yrkande om ogiltigförklaring av de omtvistade besluten, i den del de avsåg klagandena.
19 Till stöd för talan i de båda målen åberopade klagandena tre grunder. Den första grunden var uppdelad i två delgrunder. Därigenom gjorde klagandena gällande att överklagandenämnden hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte konstatera att Acer hade överskridit gränserna för sin behörighet när den antog de omtvistade besluten. Klagandena gjorde i huvudsak gällande att överklagandenämnden felaktigt hade dragit slutsatsen dels att Acer inte hade avvikit från de nationella tillsynsmyndigheternas gemensamma ståndpunkt, såsom den framgick av de gemensamma framställningarna, dels att Acer under alla omständigheter hade rätt att avvika från de nationella tillsynsmyndigheternas gemensamma ståndpunkt.
20 Den andra grunden var uppdelad i åtta delgrunder. Därigenom kritiserade klagandena bland annat överklagandenämnden för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att konstatera att Acer inte hade ålagt de systemansvariga för överföringssystemen att inkludera kapacitetsförvaltningsfunktionen bland de funktioner som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, utan att detta var en direkt följd av tillämpningen av förordning 2017/2195.
21 Slutligen gjorde de, genom den tredje grunden i respektive mål, bland annat gällande att överklagandenämnden hade tillämpat en felaktig prövningsnivå genom att endast göra en begränsad prövning av Acers beslut, det vill säga en prövning som var begränsad till en kontroll av huruvida det gjorts uppenbart oriktiga bedömningar av de komplicerade tekniska sakfrågorna.
22 Tribunalen ogillade respektive talan genom de överklagade domarna.
23 Tribunalen avvisade inledningsvis, i punkterna 24 och 25 i de överklagade domarna, klagandenas andra yrkande om ogiltigförklaring, såvitt avsåg Acers beslut och bilagorna därtill. Tribunalen slog fast att eftersom klagandena inte var privilegierade parter, kunde de endast väcka talan vid tribunalen mot överklagandenämndens beslut. Tribunalen begränsade sig således i de domarna till att pröva lagenligheten av dessa beslut.
24 Som svar på de första grunderna konstaterade tribunalen i huvudsak att Acer hade befogenhet att avgöra, eller anta individuella beslut, i tillsynsfrågor eller problem som omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet, såsom utarbetandet av metoder för genomförandet av mFRR- och aFRR-plattformarna, när de nationella tillsynsmyndigheterna, såsom i förevarande fall, framställer en gemensam begäran därom till Acer, utan att dess behörighet är begränsad till de punkter där de berörda myndigheterna är oeniga.
25 I detta avseende konstaterade tribunalen även att det framgår av motiveringen till förslagen till förordning 2019/942 och till den tidigare tillämpliga förordning (EG) nr 713/2009 att unionslagstiftaren klart och tydligt hade för avsikt att effektivisera beslutsfattandet och få ned handläggningstiden i ärenden som rör gränsöverskridande frågor. Detta skulle åstadkommas genom att man stärkte Acers befogenhet att meddela enskilda beslut. Härav följer, enligt punkterna 48 i de överklagade domarna, att Acer har tilldelats tillsynsbefogenheter och egna beslutsbefogenheter, vilka Acer utövar helt oberoende och på eget ansvar för att kunna träda i de nationella tillsynsmyndigheternas ställe när deras frivilliga samarbete inte ger dem möjlighet att fatta individuella beslut beträffande frågor eller särskilda problem som omfattas av deras tillsynsbefogenheter.
26 Därmed fann tribunalen, i punkterna 60 i de överklagade domarna, att Acers överklagandenämnd inte gjort någon felaktig rättstillämpning när nämnden inte slog fast att Acer överskridit sin behörighet att fatta beslut angående aFRR- och mFRR-metoderna i de delar där de nationella tillsynsmyndigheterna nått en överenskommelse. Tribunalen fann således att talan inte kunde vinna bifall såvitt avser någon av delgrunderna i de första grunderna.
27 Vad gäller de andra grunderna för talan konstaterade tribunalen, i punkterna 120, 122 och 124 i de överklagade domarna, att införandet av kapacitetshanteringsfunktionen bland de funktioner som krävs för driften av mFRR- och aFRR-plattformarna inte på något sätt hade ålagts de systemansvariga för överföringssystemen av Acer; detta var i stället en följd av tillämpningen av förordning 2017/2195.
28 Tribunalen prövade därvid huruvida kapacitetsförvaltningen utgjorde en av de funktioner som krävs för driften av mFRR- och aFRR-plattformarna, i den mening som avses i förordning 2017/2195. Tribunalen konstaterade att detta inkluderande var avgörande vid bedömningen av huruvida de förslag som utarbetats av de systemansvariga för överföringssystemen måste uppfylla de ytterligare krav som föreskrivs i förordning 2017/2195 när, såsom i förevarande fall, de systemansvariga har för avsikt att utse flera enheter för att fullgöra de olika funktioner som krävs. I punkterna 105 i de överklagade domarna fann tribunalen att enligt nämnda förordning ska de metodförslag som de systemansvariga lägger fram innehålla en definition av de funktioner som krävs för driften av aFRR- och mFRR-plattformarna. Även om det framgår av en bokstavstolkning av förordning 2017/2195 att dessa plattformar ska bestå minst av funktionen för aktiveringsoptimering och funktionen för avräkning mellan systemansvariga, så är det enligt tribunalen i detta avseende inte uteslutet att en annan funktion, såsom kapacitetsförvaltningsfunktionen, även anses vara erforderlig för driften av dessa plattformar, i synnerhet om det framstår som nödvändigt att lägga till en sådan funktion för att säkerställa en hög standard på dessa plattformar som svarar mot styrningsprinciper och gemensamma operativa processer.
29 I punkterna 110 i de överklagade domarna fann tribunalen att en tolkning av rekvisitet funktion som krävs för att driva aFRR- och mFRR-plattformarna, mot bakgrund av sammanhanget och de mål som eftersträvas med förordning 2017/2195, ger vid handen att det är fråga om en funktion som, såväl i tekniskt som juridiskt avseende, framstår som nödvändig för att på ett effektivt och säkert sätt genomföra och driva dessa plattformar.
30 I juridiskt avseende föreskrivs nämligen i förordning 2017/2195 att de systemansvariga kontinuerligt ska uppdatera tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden för utbyte av balansenergi eller för kompensering för obalanser. I tekniskt avseende är kontinuerlig uppdatering av denna kapacitet, som ligger till grund för kapacitetsförvaltningsfunktionen, en väsentlig del av aktiveringsoptimeringsfunktionen. Kapacitetsförvaltningsfunktionen lades för övrigt till mFRR- och aFRR-plattformarna av de systemansvariga själva, för att plattformarna skulle tillgodose de krav på hög effektivitet och säkerhet som ställs i förordning 2017/2195.
31 Tribunalen fann således i punkterna 122 i de överklagade domarna att funktionen att fortlöpande uppdatera tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden, vilken ligger till grund för kapacitetsförvaltningsfunktionen, och följaktligen själva kapacitetsförvaltningsfunktionen, tillsammans ska klassificeras som funktioner som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna.
32 Som svar på de andra grundernas femte och sjätte del konstaterade tribunalen, i punkterna 135 i de överklagade domarna, att det tredje ändrade förslaget till mFRR- och aFRR-genomföranderamar betraktade även kapacitetsförvaltningen som en funktion som avsåg flera plattformar och vars genomförande var nödvändigt för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, även om dessa i förslaget inte hade klassificerats som funktioner som krävs för driften, i den mening som avses i artikel 20.3 c och 21.3 c i förordning 2017/2195. Tribunalen fann emellertid att i enlighet med den slutsats som gjorts i punkterna 122 i de överklagade domarna gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att kapacitetsförvaltningen, såsom den föreskrivs i artikel 37 i förordning 2017/2195, var en funktion som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, i den mening som avses i artikel 20.3 c och artikel 21.3 c i samma förordning.
33 I sitt svar på de sjunde delarna av de andra grunderna som åberopats vid tribunalen fann tribunalen, i punkterna 143 i de överklagade domarna, med hänvisning till sin bedömning i punkterna 122 i samma domar, att kapacitetsförvaltning var en funktion som krävdes för att driva varje plattform.
34 Som svar på de tredje grunderna, avseende intensiteten i den granskning som Acers överklagandenämnd genomförde, ogillade tribunalen, i punkterna 200–205 i de överklagade domarna, den invändning som avsåg åsidosättande av Acers skyldighet att genomföra en fullständig granskning av Acers beslut.
35 Tribunalen påpekade i detta avseende för det första att överklagandenämnden, i enlighet med sin dåvarande beslutspraxis, hade gjort en fullständig prövning endast av de rättsliga bedömningarna av Acers beslut och att nämnden, vad gäller dess komplicerade, tekniska bedömningar av de faktiska omständigheterna, endast hade gjort en begränsad prövning av uppenbara fel. Tribunalen medgav emellertid att det framgick av domen av den 18 november 2020, Aquind/Acer ( T‑735/18, EU:T:2020:542), att överklagandenämnden var skyldig att göra en fullständig prövning av de rättsliga och tekniska bedömningar som Acer gjort i sina beslut.
36 Tribunalen fann för det andra, efter en noggrann prövning av de omtvistade besluten, dels att överklagandenämnden i huvudsak hade inriktat sin prövning på Acers rättsliga bedömningar, med avseende på vilka Acer hade utövat en fullständig kontroll, dels att överklagandenämnden, när den hade att pröva komplicerade tekniska bedömningar, i praktiken hade gjort en prövning som gick utöver en enkel begränsad prövning, vilket innebar att nämnden de facto hade uppfyllt sina skyldigheter vad gäller omfattningen av den prövning som den skulle göra av Acers beslut.
37 Eftersom ingen av de grunder som klagandena hade åberopat kunde vinna bifall, ogillade tribunalen, i punkterna 214 i de överklagade domarna, talan i deras helhet.
38 Klagandena har yrkat att domstolen ska
39 Acer har yrkat att domstolen ska
40 Klagandena har åberopat två grunder till stöd för sina överklaganden. De första grunderna avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att Acers överklagandenämnd inte hade åsidosatt sin skyldighet att göra en fullständig prövning av de omtvistade besluten. De andra grunderna, som är uppdelade i två delar, avser i huvudsak att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kapacitetsförvaltningsfunktionen, enligt förordning 2017/2195, utgjorde en funktion som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna.
41 Acer anser att överklagandena ska avvisas, eftersom grunderna för överklagandena endast avser en omprövning av de grunder som åberopades vid tribunalen. Domstolen är emellertid inte behörig att göra en sådan omprövning när den har att pröva ett överklagande.
42 Acer har dessutom hävdat att de första grunderna för överklagandena saknar praktisk betydelse och att de aktualiserar en rent hypotetisk eller teoretisk frågeställning, eftersom klagandena inte har bestritt tribunalens bedömning att överklagandenämnden de facto gjorde en fullständig prövning av Acers beslut.
43 Klagandena har hävdat att överklagandena kan tas upp till sakprövning.
44 Det framgår av fast rättspraxis att när en klagande bestrider tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten kan de rättsfrågor som prövades av tribunalen på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om en klagande inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen, så skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin betydelse (se dom av den 13 juli 2000, Salzgitter/kommissionen, C‑210/98 P, EU:C:2000:397, punkt 43, dom av den 16 maj 2002, ARAP m.fl./kommissionen, C‑321/99 P, EU:C:2002:292, punkt 49, och dom av den 12 juni 2025, ZR/EUIPO, C‑364/23 P, EU:C:2025:428, punkt 34).
45 I förevarande fall har klagandena emellertid inte enbart försökt få till stånd en omprövning av den ansökan som ingavs vid tribunalen. Istället har de haft för avsikt dels att vederlägga det rättsliga resonemang som föranledde tribunalen att anse att överklagandenämnden inte hade åsidosatt sin skyldighet att göra en fullständig prövning av de omtvistade besluten, dels att göra gällande att tribunalen inte på ett korrekt sätt tillämpade artiklarna 20, 21 och 37 i förordning 2017/2195, vilka reglerar mFRR- och aFRR-plattformarna samt kapacitetsförvaltningsfunktionen, vid sin bedömning av de rättsliga grunderna och de funktioner som krävs för att driva dessa plattformar.
46 Klagandena har i detta avseende bland annat, inom ramen för de första grunderna för överklagandena, gjort gällande att tribunalen underlät att iaktta den rättspraxis från domstolen som följer av domen av den 9 mars 2023, Acer/Aquind ( C‑46/21 P, EU:C:2023:182); därav framgår att överklagandenämnden ska göra en fullständig prövning av Acers rättsliga och tekniska bedömningar. De har särskilt kritiserat tribunalen för att den underkände deras invändning om att överklagandenämnden hade åsidosatt sin skyldighet att göra en fullständig prövning av Acers beslut, genom att slå fast att överklagandenämnden de facto eller i praktiken hade företagit en sådan prövning, inte bedömningen att överklagandenämnden de facto hade gjort en fullständig prövning av Acers beslut, utan den omständigheten att tribunalen hade kommit fram till en sådan prövning från överklagandenämndens sida genom att gå utöver det uttryckliga uttalande som nämnden gjorde i sina beslut om sin avsikt att begränsa sin prövning till att endast avse uppenbara fel.
47 Inom ramen för de andra grunderna för överklagandena har klagandena dessutom kritiserat tribunalen för att inte ha gjort någon åtskillnad mellan de olika rättsliga skyldigheter som föreskrivs i artikel 37 i förordning 2017/2195 och fullgörandet av de funktioner som krävs för att driva de aktuella plattformarna. Tribunalen ska dessutom enligt klagandena ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utvidga tillämpningsområdet för artiklarna 20.1, 20.2, 21.1 och 21.2 i denna förordning till att omfatta funktioner som sammanlagt kvalificerats som sådana som krävs för att motivera valet av kapacitetsförvaltningsfunktionen som en funktion som krävs för att driva plattformarna.
48 När klagandena har bestritt tolkningen eller tillämpningen av unionsrätten har de i tillräcklig utsträckning angett vilka avsnitt i de överklagade domarna som de anser vara behäftade med felaktig rättstillämpning och de har redogjort för de rättsliga argument som ligger till grund för dessa grunder, vilket gör det möjligt för domstolen att utföra sin prövning.
49 Domstolen ogillar därför Acers avvisningsyrkande och finner att överklagandena kan tas upp till sakprövning.
50 Inom ramen för de första grunderna har klagandena bestritt tribunalens bedömning i punkterna 203–205 och 214 i de överklagade domarna, i det att tribunalen underkände deras invändning om åsidosättande av överklagandenämndens skyldighet att göra en fullständig prövning inom ramen för sin prövning av Acers beslut.
51 Klagandena anser i huvudsak att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i det att den konstaterade dels att det framgick av de omtvistade besluten att överklagandenämnden felaktigt hade meddelat att den endast skulle göra en begränsad prövning av Acers beslut, dels att det, trots konstaterandet av detta fel, framgick av de omtvistade besluten att överklagandenämnden i praktiken hade utfört en kontroll som gick utöver en begränsad prövning, vilket innebar att nämnden de facto uppfyllt sina skyldigheter vad gäller omfattningen av den prövning som skulle företas. Tribunalen åsidosatte därigenom enligt klagandena den rättspraxis som följer av domen av den 9 mars 2023, Acer/Aquind ( C‑46/21 P, EU:C:2023:182). Vid bedömningen av de omtvistade beslutens lagenlighet borde tribunalen således ha begränsat sig till att konstatera att överklagandenämnden hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att den hade tillämpat en felaktig grad av prövning. Tribunalen fick inte bortse från detta uttalande genom att pröva den grad av kontroll som överklagandenämnden de facto eller i praktiken företagit.
52 Acer har gjort gällande att det är uppenbart att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser de första grunderna.
53 Klagandena har genom sina första grunder gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av omfattningen av överklagandenämndens prövning.
54 I punkterna 201 och 202 i de överklagade domarna slog tribunalen fast att överklagandenämndens prövning av de komplicerade tekniska och ekonomiska bedömningar som gjorts i Acers beslut inte får inskränkas till en begränsad prövning av huruvida det gjorts en uppenbart oriktig bedömning, utan det ska därvid göras en fullständig prövning.
55 Domstolen konstaterar i detta avseende att de överklagade domarna är förenliga med vad domstolen uttalat i domen av den 9 mars 2023, Acer/Aquind ( C‑46/21 P, EU:C:2023:182), som klagandena har åberopat till stöd för sina överklaganden.
56 Domstolen ska således pröva huruvida tribunalens konstaterande i sig, i punkterna 200 i de överklagade domarna – nämligen att det framgick av fotnot 81 i de omtvistade besluten och av punkt 192 i dessa beslut att överklagandenämnden hade låtit förstå att överklagandenämnden, i enlighet med sin dåvarande beslutspraxis, hade begränsat sig till att göra en begränsad prövning – borde ha föranlett tribunalen att ogiltigförklara nämnda beslut.
57 Det ska i detta avseende påpekas att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den fann att även om överklagandenämnden vid flera tillfällen hänvisat till det krav som följer av dess beslutspraxis att tillämpa en begränsad prövning av Acers beslut, så kan omnämnandet av en sådan prövning inte medföra att de omtvistade besluten ska ogiltigförklaras, eftersom detta omnämnande inte hindrade överklagandenämnden från att företa den fullständiga prövning som den var skyldig att företa (se, analogt, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 82).
58 Detta var vad tribunalen konkret kontrollerade inom ramen för bedömningen i punkterna 203–205 i de överklagade domarna, genom att slå fast att det framgick av de omtvistade besluten att överklagandenämnden i huvudsak hade inriktat sin prövning på Acers rättsliga bedömningar med avseende på vilka nämnden företagit en fullständig prövning. Vidare ansåg tribunalen att i de sällsynta fall där överklagandenämnden hade att pröva komplicerade tekniska bedömningar, hade nämnden i praktiken utfört en prövning som gick utöver en enkel begränsad prövning. Tribunalen drog härav slutsatsen att överklagandenämnden de facto hade uppfyllt sina skyldigheter vad gäller omfattningen av den kontroll som skulle företas.
59 Klagandena har emellertid i sina överklaganden inte gjort gällande att denna bedömning är behäftad med någon felaktig rättstillämpning.
60 Härav följer att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser de första grunderna.
61 Genom de andra grundernas första del har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 115–124 i de överklagade domarna fann att beräkningen och den fortlöpande uppdateringen av överföringskapaciteten mellan elområden, som föreskrivs i artikel 37 i förordning 2017/2195, ska anses vara en funktion som krävs för driften av mFRR- och aFRR-plattformarna, vilket föreskrivs i artiklarna 20 och 21 i förordningen. De har gjort gällande att tribunalen felaktigt införlivade de krav som följer av artikel 37 i nämnda förordning med de funktioner som avses i artiklarna 20 och 21 däri, trots att det i samma förordning föreskrivs olika regelverk som är tillämpliga dels på de systemansvariga för överföringssystemen, dels på dessa plattformar.
62 Klagandena anser, i motsats till vad tribunalen slog fast, att de skyldigheter som föreskrivs i artikel 37 i förordning 2017/2195 inte får integreras i artiklarna 20 och 21 i denna förordning. De systemansvariga för överföringssystemen är således inte skyldiga, enligt sistnämnda artiklar, att anförtro uppdateringen eller beräkningen av kapaciteten mellan elområden åt den enhet som ansvarar för mFRR- och aFRR-plattformarna. Till skillnad från vad tribunalen fann, hade Acer inte rätt att ålägga dem denna skyldighet
63 Klagandena har visserligen vitsordat att uppgifter om kapacitet mellan elområden är nödvändiga för att balanseringsplattformen ska fungera väl, men de har preciserat att detta inte innebär att beräkningen av dessa uppgifter, såsom en nödvändig funktion, ska utföras av den enhet som ansvarar för driften av plattformen eller av plattformen själv.
64 Acer har gjort gällande att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser de andra grundernas första delar.
65 Inom ramen för de andra grundernas första delar ska domstolen pröva huruvida tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kapacitetsförvaltningsfunktionen, i enlighet med artiklarna 20 och 21 i förordning 2017/2195, omfattas av de funktioner som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, i den mening som avses i artikel 20.3 c och artikel 21.3 c i denna förordning.
66 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 9 mars 2023, Acer/Aquind, C‑46/21 P, EU:C:2023:182, punkt 54).
67 Vad för det första gäller bokstavstolkningen påpekar domstolen, i likhet med vad tribunalen gjorde i punkterna 103 i de överklagade domarna, att begreppet funktioner som krävs för att driva [mFRR- och aFRR-plattformarna] inte definieras i förordning 2017/2195, utan endast används i artiklarna 20 och 21 i denna förordning.
68 Enligt artiklarna 20 och 21 i förordning 2017/2195 ankommer det emellertid på de systemansvariga för överföringssystemen att utarbeta förslag till metoder avseende genomföranderamar för mFRR- och aFRR-plattformarna. I punkterna 104 och 105 i de överklagade domarna slog tribunalen med rätta fast att dessa förslag åtminstone ska omfatta utformningen på hög nivå av den europeiska plattformen och definitionen av de funktioner som krävs för att driva [mFRR- och aFRR-plattformarna]. Dessa plattformar, som drivs av systemansvariga för överföringssystem eller av en enhet som de systemansvariga för överföringssystemen bildar själva, ska vara baserade på gemensamma styrningsprinciper och affärsprocesser och ska bestå av åtminstone funktionen för aktiveringsoptimering och funktionen för avräkning mellan systemansvariga för överföringssystem. Funktionen för aktiveringsoptimering och funktionen för avräkning mellan systemansvariga för överföringssystem är således funktioner som i vart fall krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna.
69 Såsom tribunalen med rätta slog fast i punkterna 105 i de överklagade domarna är det inte uteslutet att andra funktioner, inom ramen för artiklarna 20 och 21 i förordning 2017/2195, kan läggas till förslagen till metoder för genomförandet av mFRR- och aFRR-plattformarna. Såsom tribunalen påpekade i dessa punkter föreskrivs nämligen i artikel 20.2 och artikel 21.2 i denna förordning att mFRR- och aFRR-plattformarna ska åtminstone bestå av funktionen för aktiveringsoptimering och funktionen för avräkning mellan systemansvariga för överföringssystem. I detta avseende tyder ordet åtminstone på att detta inskjutna textavsnitt inte innehåller någon uttömmande förteckning. Mot bakgrund av detta inskjutna textavsnitt gjorde tribunalen en riktig bedömning när den konstaterade att dessa bestämmelser inte utesluter att en annan funktion än aktiveringsoptimeringen och avräkningen mellan systemansvariga för överföringssystem, såsom kapacitetsförvaltningen, vid utformningen av dessa plattformar, också kan anses krävas för att driva dessa plattformar.
70 Det ska dessutom påpekas att tribunalen även grundade sig på konstaterandet att tillägget av en sådan funktion framstod som särskilt nödvändigt för att säkerställa att plattformen utformades på hög nivå enligt gemensamma principer för styrning och affärsprocesser. Det framgår således av punkterna 106 i de överklagade domarna att tribunalen inte gjorde en isolerad tolkning av artikel 20.2 och artikel 21.2 i förordning 2017/2195, utan även, i enlighet med den i fast rättspraxis fastslagna metoden för tolkning av unionsbestämmelserna, grundade sig på en teleologisk och kontextuell tolkning av begreppet funktioner som krävs för att driva [mFRR- och aFRR-plattformarna] för att dra slutsatsen att kapacitetsförvaltningen, på samma sätt som aktiveringsoptimeringen och avräkningen mellan systemansvariga för överföringssystem, skulle betraktas som en sådan erforderlig funktion.
71 Vad för det andra gäller denna teleologiska och kontextuella tolkning grundade sig tribunalen först, i punkterna 107–109 i de överklagade domarna, på de mål som eftersträvas med förordning 2017/2195, såsom dessa framgår av skälen 1, 6, 7 och 10 i denna förordning, samt av artikel 3.1 c och 3.2 c i nämnda förordning. Dessa mål ska omfatta bland annat inrättande och drift, på ett effektivt och säkert sätt, av energibalanseringsplattformar på europeisk nivå. Efter denna tolkning, som klagandena för övrigt inte har bestritt, gjorde tribunalen en riktig bedömning när den slog fast att dessa mål talar för att kapacitetsförvaltningsfunktionen ska ingå bland de funktioner som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, eftersom denna funktion, såväl tekniskt som juridiskt, framstår som nödvändig för att uppnå dessa mål.
72 I detta avseende påpekade tribunalen, i punkterna 113 i de överklagade domarna, att den fortlöpande uppdateringen av tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden på det tekniska planet, såsom klagandena för övrigt själva har vitsordat, är en väsentlig faktor för aktiveringsoptimeringsfunktionen, som i sig är en funktion som krävs för mFRR- och aFRR-plattformarna. Den sistnämnda funktionen syftar till att optimera aktiveringen av de högst rangordnade buden på balansenergi, med hänsyn till den begränsade överföringskapacitet mellan elområden som är tillgänglig. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den fann att kapacitetsförvaltningsfunktionen, inom vars ram den fortlöpande uppdateringen av tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden äger rum, är ett tekniskt nödvändigt inslag för att dessa plattformar ska kunna fungera väl.
73 Vidare gjorde tribunalen en riktig bedömning när den, i punkterna 114 i de överklagade domarna, inom ramen för sin kontextuella tolkning av artiklarna 20 och 21 i förordning 2017/2195, beaktade de krav som följer av artikel 37 i denna förordning, vilka ålägger de systemansvariga för överföringssystemen en rättslig skyldighet att beräkna kapaciteten för handel mellan elområden.
74 Såsom klagandena har gjort gällande riktar sig dessa krav vid första anblicken huvudsakligen till de systemansvariga för överföringssystemen. Icke desto mindre ålägger artiklarna 20 och 21 i förordning 2017/2195 de systemansvariga för överföringssystemen ansvaret för genomförandet av mFRR- och aFRR-plattformarna med iakttagande av de mål som eftersträvas med denna förordning. Det framgår av artikel 20.2 och 20.3 samt av artikel 21.2 och 21.3 i nämnda förordning att plattformarna, oavsett om de drivs av de systemansvariga eller av en enhet som inrättats av dessa, ska utformas på hög nivå och följa gemensamma principer för styrning och affärsprocesser.
75 Härav följer att en funktion som, samtidigt som den riktar sig till de systemansvariga för överföringssystemen inom ramen för artikel 37 i förordning 2017/2195, framstår som nödvändig för att de systemansvarigas genomförande av dessa plattformar ska uppfylla dessa mål, ska anses vara en funktion som omfattas av de funktioner som krävs för att driva [mFRR- och aFRR-plattformarna], i den mening som avses i artikel 20.3 c och artikel 21.3 c i denna förordning, och som ska utföras av den enhet som ansvarar för driften av dessa plattformar eller av dessa plattformar själva, inte av de systemansvariga för överföringssystemen.
76 Klagandena har själva vitsordat att uppgifter om kapacitet mellan elområden är nödvändiga faktorer för att samma plattformar ska kunna fungera väl. I motsats till vad klagandena har hävdat innebär detta således att den funktion som gör det möjligt att beräkna och fortlöpande uppdatera tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden ska utföras av den enhet som ansvarar för driften av mFRR- och aFRR-plattformarna eller av dessa plattformar själva, inte av de systemansvariga för överföringssystemen.
77 Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den, i punkterna 115 i de överklagade domarna, slog fast att den funktion som gör det möjligt att beräkna och uppdatera tillgänglig överföringskapacitet mellan elområden, såsom en funktion som ligger till grund för kapacitetsförvaltningen, ska anses vara en funktion som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna, i enlighet med artikel 20.3 c och artikel 21.3 c i förordning 2017/2195.
78 Mot bakgrund av det ovan anförda kan överklagandena inte vinna bifall såvitt avser de andra grundernas första delar.
79 I de andra grundernas andra delar har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att, i punkterna 122, 135 och 143 i de överklagade domarna, inte göra åtskillnad mellan, å ena sidan, de skyldigheter som åläggs systemansvariga för överföringssystemen vad gäller de funktioner som krävs för driften av mFRR- och aFRR-plattformarna och, å andra sidan, deras rätt att införa ytterligare funktioner på dessa plattformar. Tribunalen har därigenom enligt klagandena felaktigt utvidgat tillämpningsområdet för artikel 20.1 och 20.2, samt för artikel 21.1 och 21.2, i direktiv 2017/2195 till att omfatta funktioner som tillsammans kvalificeras som sådana som krävs för att motivera valet av kapacitetsförvaltningsfunktionen som en funktion som krävs för att driva en plattform.
80 Acer har gjort gällande att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser de andra grundernas andra delar.
81 Det ska inledningsvis påpekas att de första delarna och de andra delarna av de andra grunderna har ett nära samband.
82 Mot bakgrund av de skäl som anges i punkterna 65–78 ovan gjorde tribunalen inte någon felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 122, 135 och 143 i de överklagade domarna, kvalificerade kapacitetsförvaltningsfunktionen som en funktion som krävs för att driva mFRR- och aFRR-plattformarna.
83 Under dessa omständigheter kan överklagandena inte heller vinna bifall såvitt avser de andra grundernas andra delar. Överklagandena kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av de andra grunderna.
84 Eftersom ingen av de åberopade grunderna har godtagits, ska överklagandena ogillas i deras helhet.
85 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när ett överklagande ogillas.
86 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som i enlighet med artikel 184.1 i samma regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
87 Acer har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska Acers yrkande bifallas.
1 Rättegångsspråk: engelska.