Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 13 mars 2025

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 1, 1994, s. 3 (nedan kallat EES-avtalet). Furstendömet Liechtenstein (bland andra) har varit part i detta avtal sedan den 1 maj 1995 (EES-rådets beslut nr 1/95 av den 10 mars 1995 om att avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall träda i kraft med avseende på Furstendömet Liechtenstein (EGT L 86, 1995, s. 58)).

3 EGT L 178, 1988, s. 5.

4 I dess lydelse enligt Gesetz zur Umsetzung der Beitreibungsrichtlinie sowie zur Änderung steuerlicher Vorschriften (lagen om införlivande av indrivningsdirektivet och om ändring av skatteregler) av den 7 december 2011 (BeitrRLUmsG) (BGBl 2011 I, s. 2592).

5 Punkt 46 i den tyska regeringens skriftliga yttrande.

6 Dom av den 19 juli 2012, A ( C‑48/11, EU:C:2012:485, punkt 17).

7 Dom av den 11 juni 2009, kommissionen/Nederländerna, ( C‑521/07, EU:С:2009:360, punkt 33).

8 Dom av den 16 juni 2011, kommissionen/Österrike ( C‑10/10, EU:C:2011:399, punkt 24).

9 Dom av den 22 april 2010, Mattner ( C‑510/08, EU:C:2010:216, punkt 20).

10 EU-domstolen slog fast detta samband i sin dom av den 22 april 2010, Mattner ( C‑510/08, EU:C:2010:216, punkt 20).

11 Dom av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496, punkt 19).

12 Punkterna 47–50 i dess skriftliga yttrande.

13 Dom av den 12 oktober 2023, BA (Arvsöverlåtelser – Social bostadspolitik i unionen) ( C‑670/21, EU:C:2023:763, punkt 56).

14 Dom av den 17 september 2015, F.E. Familienprivatstiftung Eisenstadt ( C‑589/13, EU:C:2015:612, punkt 58).

15 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 38.

16 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 41.

17 Dom av den 12 oktober 2023, BA (Arvsöverlåtelser – Social bostadspolitik i unionen) ( C‑670/21, EU:C:2023:763, punkt 64): … utan att det påverkar prövningen av huruvida den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse, skulle det leda till att artikel 63.1 FEUF denna bestämmelse förlorade sitt innehåll om situationerna inte ansågs vara jämförbara enbart på grund av att fastigheten i fråga är belägen i ett annat tredjeland än en stat som är part i EES-avtalet, eftersom det är just restriktioner för gränsöverskridande kapitalrörelser som förbjuds enligt artikel 63.1 FEUF.

18 Punkt 63 i beslutet att begära förhandsavgörande.

19 Punkt 64 i beslutet att begära förhandsavgörande.

20 I 10 § ErbStG beaktas de avdrag (fribelopp) som föreskrivs i 16 § vid beräkningen av beskattningsunderlaget. I avsaknad av mer exakta uppgifter förefaller det som om grundavdraget på beskattningsunderlaget i detta fall skulle vara 20000 euro (klass III) i stället för 200000 euro (klass I, för barn till barn).

21 Enligt 19 § ErbStG skulle skattesatsen för klass III vara 30 procent i stället för 7 procent för klass I för ett värde som understiger 75000 euro.

22 Punkterna 37–47 i beslutet att begära förhandsavgörande.

23 Avtal av den 17 november 2011 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Furstendömet Liechtenstein för undvikande av dubbelbeskattning och skatteundandragande på området inkomstskatt och förmögenhetsskatt (BGBl. 2012 II, s. 1462).

24 Punkterna 46 och 47 i beslutet att begära förhandsavgörande.

25 Den hänskjutande domstolen har utförligt analyserat uppkomsten av och förarbetena till såväl skatteklassprivilegiet (15 § andra stycket första meningen ErbStG) som den alternativa arvsskatten (1 § första stycket punkt 4 ErbStG), vilka infördes samtidigt år 1974.

26 Punkt 76 i beslutet att begära förhandsavgörande.

27 Dom av den 7 november 2013, K ( C‑322/11, EU:C:2013:716, punkt 65).

28 Dom av den 7 november 2013, K ( C‑322/11, EU:C:2013:716, punkt 66).

29 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 77.

30 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 77 in fine.

31 I själva verket lägger klaganden till en tredje rubrik (punkterna 37 och 38 i dess skriftliga yttrande) om rättspraxis från Europeiska frihandelssammanslutningens domstol (Efta-domstolen). Innehållet begränsas dock till att understryka att bestämmelserna om fri rörlighet för kapital (artikel 40 i EES-avtalet), som i allt väsentligt är identiska med bestämmelserna i FEU-fördraget (artikel 63), ska tolkas enhetligt. Detta allmänna argument har ingen betydelse för den specifika bedömningen i förevarande mål.

32 I sitt yttrande upprepar klaganden under vissa rubriker argument som den redan har framfört under andra rubriker, vilket kanske är oundvikligt.

33 Punkterna 7–9 i klagandens skriftliga yttrande.

34 Punkterna 67–69 i den tyska regeringens skriftliga yttrande.

35 Punkt 46 i kommissionens skriftliga yttrande.

36 Såsom kommissionen påpekar har kravet på samma skattskyldiga person mildrats genom domen av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496, punkt 37): syftet med 27 § ErbStG [är] … att i någon mån minska skattebördan för ett arv som innehåller kvarlåtenskap som övergått mellan nära släktingar och som redan beskattats, genom att delvis förhindra att det sker en tidsmässigt nära dubbelbeskattning av denna kvarlåtenskap i Tyskland. Med hänsyn till det syftet finns det … ett direkt samband mellan nedsättningen av arvsskatten enligt 27 § ErbStG och det tidigare uttaget av arvsskatt, eftersom skattefördelen och det tidigare uttaget avser samma skatt, samma kvarlåtenskap och samma närstående familjemedlemmar.

37 Dom av den 6 oktober 2015, Finanzamt Linz ( C‑66/14, EU:C:2015:661, punkt 48). Det målet rörde dock inte specifikt arvs- eller gåvolagstiftning.

38 Familjestiftelser med säte i Liechtenstein verkar vara utformade för att bedriva verksamhet på lång sikt, eftersom ett av deras mål är att skydda förmögenheten för flera generationer framåt. Se H.S.H. Prince Michael von und zu Liechtenstein, Liechtenstein family foundations and financial privacy, Trust and Trustees, vol. 16, nr 6, Oxford University Press, Oxford, 2010, s. 476–478.

39 Med hänsyn till att den förväntade livslängden i Tyskland statistiskt sett är cirka 80 år (https://www.destatis.de/EN/Themes/Society-Environment/Population/Deaths-Life-Expectancy/_node.html#268862).

40 Domar av den 28 januari 1992, Bachman ( C‑204/90, EU:C:1992:35), och kommissionen/Belgien ( C‑300/90, EU:C:1992:37).

41 Dom av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496), av vilken jag har återgett punkt 37 i fotnot 36 i detta förslag till avgörande.

42 Punkterna 10 och 11 i dess skriftliga yttrande.

43 Gesetz zur Vereinheitlichung des Stiftungsrechts und zur Änderung des Infektionsschutzgesetzes (lag om att skapa en enhetlig stiftelselagstiftning och om ändring av lagen om förebyggande och bekämpning av smittsamma sjukdomar hos människor) av den 16 juli 2021 (BGBl. I, s. 2947).

44 Om den tyska lagstiftningen eventuellt skulle sakna ett inre sammanhang efter reformen av stiftelsesystemet år 2021, betyder det inte att den inte hade det år 2014, som är det år som de faktiska omständigheterna hänför sig till.

45 Punkterna 12–14 i dess skriftliga yttrande.

46 Punkt 76 i beslutet att begära förhandsavgörande, vilken återges i punkt 63 i detta förslag till avgörande.

47 Punkterna 15–21 i dess skriftliga yttrande.

48 Detta är fallet när det gäller identifieringen av den skattskyldiga personen, vilket jag redan har tagit upp i de föregående punkterna.

49 Den tyska regeringen medger att familjestiftelser har till syfte att generera inkomster till förmån för familjemedlemmar (punkt 45 i de dess skriftliga yttrande). Att familjestiftelsernas inkomster är föremål för bolagsskatt bekräftar att de har karaktären av företag. Se Meinecke, P., The German and the Liechtenstein family foundation after the German foundation law reform, Trust and Trustees, vol. 29, nr 6, Oxford University Press, Oxford, 2023, s. 540–552.

50 Se Haag, M., och Tischendorf, M., The German family foundation: concept, legal framework, and taxation, Trust and Trustees, vol. 26, nr 6, Oxford University Press, Oxford, 2020, s. 534–541.

51 Punkterna 22 och 23 i dess skriftliga yttrande.

52 Punkterna 24 och 25 i dess skriftliga yttrande.

53 Punkterna 26–32 i dess skriftliga yttrande.

54 Dom av den 21 december 2016, Masco Denmark och Damixa ( C‑593/14, EU:C:2016:984, punkt 33).

55 Punkt 34 i dess skriftliga yttrande.

56 Punkterna 35 och 36 i dess skriftliga yttrande.

57 Punkt 34 i dess skriftliga yttrande.

58 Punkt 36 i dess skriftliga yttrande.

59 Punkt 47 i dess skriftliga yttrande.