Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou fördraget den 30 oktober 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Se mina förslag till avgörande i målen Wunner ( C‑77/24, EU:C:2025:432), och European Lotto and Betting och Deutsche Lotto- und Sportwetten (C‑440/23, EU:C:2025:668). Jag kommer här att upprepa vissa bakgrundsbeskrivningar som återspeglar de berörda parternas argument i dessa mål.

3 Dessa domstolars behörighet härrör från den så kallade forum actoris-bestämmelsen som har fastställts till förmån får konsumenter i artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1) (nedan kallad Bryssel Ia-förordningen).

4 Se https://parlament.mt/14th-leg/acts/act-xxi-of-2023/ (senast konsulterad den 7 september 2025).

5 Se L-Att tal-2023 li jemenda l-Att dwar il-Logħob (lagen om ändring av spellagen, 2023) (Tillägg till Malta Government Gazette, nr 21,071, av den 16 juni 2023 – Section A, s. 473). L-Att dwar il-Logħob (Spellagen) (Tillägg till Malta Government Gazette, nr 19,991, av den 15 maj 2018 – Section A, s. 509) (nedan kallad den maltesiska spellagen).

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 maj 2014 om inrättandet av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur (EUT L 189, 2014, s. 59) (nedan kallad EAPO-förordningen).

7 Se artikel 6 i EAPO-förordningen.

8 Se skälen 4, 5, 7 och 47 samt artikel 1.1 i EAPO-förordningen.

9 Se artikel 22 i EAPO-förordningen.

10 Se skälen 1–5 i EAPO-förordningen.

11 Se artikel 1.1 i EAPO-förordningen. Processrättsliga frågor som inte regleras i den förordningen regleras av den nationell rätt i den medlemsstat där prövningen sker (se artikel 46.1).

12 För det första är TQ:s fordran en penningfordran eftersom det avser ett bestämt penningbelopp (se artikel 4.5 i EAPO-förordningen). För det andra avser denna fordran ärenden av privaträttslig natur, eftersom den har framställts av en enskild part mot en annan enskild part i enlighet med de vanliga civilrättsliga bestämmelserna. Slutligen är inget av undantagen i artikel 2.2 och 2.4 i EAPO-förordningen tillämpligt.

13 Eftersom de bankkonton som ska säkras genom det begärda kvarstadsbeslutet förvaltas i andra medlemsstater än den där domstolen som mottagit ansökan är belägen (se artikel 3.1 a i EAPO-förordningen).

14 Se, analogt, dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2023:1011, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

15 EU-domstolens justitiesekreterare har hittills har följt detta tillvägagångssätt. I dom av den 7 november 2019, K.H.K (Kvarstad på bankmedel) ( C‑555/18, EU:C:2019:937), ansågs gäldenären vara part i det nationella målet. Däremot ansågs gäldenären inte vara det i dom av den 20 april 2023, Starkinvest ( C‑291/21, EU:C:2023:299). Detta kom sig av uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen skiljde sig åt vi vart och ett av dessa mål.

16 Att, i enlighet med artikel 46.1 i EAPO-förordningen, överlämna den frågan till nationell processrätt skulle leda till olika variationer av gäldenärens rätt att yttra sig inför EU-domstolen beroende på var den hänskjutande domstolen var belägen.

17 I flera bestämmelser i EAPO-förordningen betecknas både fordringsägaren och gäldenären som parter i förfarandet för ett europeiskt beslut om kvarstad (se artikel 36.2 och 36.3 samt artikel 37). Intressant nog används begreppen kärande och svarande tillsammans med fordringsägare och gäldenär i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av banktillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(2011) 445 slutlig) (nedan kallat förslaget till EAPO-förordningen). I rådet föredrog man att endast behålla en uppsättning termer och termerna fordringsägare och gäldenär gavs företräde enbart på grund av att de framstod som vidare (se, bland annat, Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order)’, dok. 16427/11, 7 november 2011, s. 4. Se även Cuniberti, G., Migliorini, S., The European Account Preservation Order Regulation: A Commentary, Cambridge University Press, Cambridge – New York, 2018, sidorna 32 och 278.

18 Se dom av den 21 februari 1991, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest ( C‑143/88 och C‑92/89, EU:C:1991:65, punkt 17–19) (nedan kallad domen Zuckerfabrik).

19 Och när EU-domstolen mottar en begäran om förhandsavgörande i samband med en nationell summarisk ex parte-process (till exempel betalningsförelägganden), har svaranden rätt att delta i förfarandet för förhandsavgörande (se, till exempel, dom av den 14 december 1971, Politi/Italien, 43/71, EU:C:1971:122, sidorna 1042 och 1043, dom av den 18 juni 1998, Corsica Ferries France, C‑266/96, EU:C:1998:306, punkt 17 och dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2023:1011, punkterna 53 och 54).

20 Jag klandrar inte den hänskjutande domstolen för dess beslut i detta fall, eftersom den varken visste eller rimligen kunde ha förutsett att en begäran oundvikligen skulle leda till att gäldenären informerades.

21 Om fordringsägarens ansökan däremot är ogrundad bör den hänskjutande domstolen avslå den, och i så fall verkar det inte finnas något behov av en begäran om förhandsavgörande.

22 Se artikel 19.3 f respektive artikel 36.1 i EAPO-förordningen.

23 Se dom av den 7 november 2019, K.H.K (Kvarstad på bankmedel) ( C‑555/18, EU:C:2019:937, punkt 40), och Silverstri, E., Article 7: Conditions for issuing a Preservation Order, i Gascón Inchausti, F. och D’Alessandro, E (red.), The European Account Preservation Order – A Commentary on Regulation (EU) No 655/2014, Edward Elgar Publishing, 2022, s. 81 och 82, §§ 7.05 och 7.06. Se, analogt, domen Zuckerfabrik (punkt 28). Visserligen anges i skäl 14 i EAPO-förordningen att fordringsägaren ska påvisa att hans fordran skyndsamt behöver rättsligt skydd och att det utan ett beslut om kvarstad kan bli omöjligt eller betydligt svårare att verkställa den befintliga eller framtida domen (min kursivering). Icke desto mindre är detta, enligt min uppfattning, blott ett uttryck för en oprecis formulering från lagstiftarens sida (jämför med punkterna 28 och 33 i domen Zuckerfabrik). Dessutom erinrar jag om att skälen i en unionsakt inte har någon bindande rättslig verkan, även om de kan belysa tvetydiga delar av dess faktiska bestämmelser (se, till exempel, punkt 52 nedan), och kan inte ligga till grund för en tolkning av dessa bestämmelser som står i strid med deras ordalydelse (se dom av den 2 april 2009, Tyson Parketthandel, C‑134/08, EU:C:2009:229, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

24 Se Europeiska unionens råd, Förenade kungarikets delegation till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 13140/12, 13 augusti 2012, s. 5 och 6, Sveriges delegation till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 13140/12, 27 augusti 2012, s. 2, Tysklands delegation till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 13140/12, 28 augusti 2012, s. 8, Irlands delegation till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 13140/12, 5 september 2012, s. 4, Finlands delegation till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 13140/12, ADD 11, 7 september 2012.

25 Se ordförandeskapet till Working Party on Civil Law Matters (Account Preservation Order), dok. 8806/13 LIMITE, 26 april 2013, s. 2–4, Rådets generalsekretariat, 6 februari 2014, dok. 6215/14, s. 7 och 21. Se även Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 april 2014 inför antagandet av [EAPO-förordningen] (EP-PE_TC1-COD(2011)0204), s. 8 och 35.

26 Se, analogt, dom av den 10 februari 1994, Mund & Fester ( C‑398/92, EU:C:1994:52, punkterna 18–22).

27 Domstolen bör därför inte ge någon vägledning i detta avseende i förevarande mål.

28 Även skäl 14 hänvisar till gäldenärens typ av tillgångar.

29 I detta fall är frågan om huruvida artikel 56A i den maltesiska spellagen är förenlig med Bryssel Ia-förordningen och maltesiska spelbolag således enligt unionsrätten har rätt att motsätta sig verkställigheten av spelares krav på återbetalning i Malta, vilket Mr Green och den maltesiska regeringen har gjort gällande, återigen irrelevant i detta sammanhang. Även om så vore fallet skulle ett sådant bolag inte ha rätt att undandra sig betalning av dessa fordringar i hela Europeiska unionen genom att flytta tillgångar som finns i den berörda medlemsstaten. Ett beslut om kvarstad får meddelas för att motverka den risken.

30 Se, för ett liknande resonemang, punkt 16 ovan.