Förslag till avgörande av generaladvokat MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA föredraget den 5 juni 2025

1 Originalspråk: spanska.

2 Nedan kallad AGCOM. AGCOM fungerar som nationell tillsynsmyndighet inom denna sektor.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster (EUT L 112, 2018, s. 19).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14). I detta förslag till avgörande använder jag direktivet i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 (EUT L 52, 2008, s. 3).

5 I första stycket i denna artikel anges följande: I denna förordning gäller definitionerna i artikel 2 i direktiv [97/67] och i artikel 2.1, 2.2 och 2.5 i [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2011/83/EU [av en 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64].

6 Decreto legislativo n.o 261 – Attuazione della direttiva 97/67/CE concernente regole comuni per lo sviluppo del mercato interno dei servizi postali comunitari e per il miglioramento della qualità del servizio (lagstiftningsdekret nr 261 om genomförande av direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna), av den 22 juli 1999 (GURI nr 182 av den 5 augusti 1999, s. 4) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 261/1999).

7 Punkt 1, Faktiska omständigheter.

8 Operatörer som i samband med postverksamhet sysselsätter minst 50 anställda och vilka minst tre år i rad har haft en årlig omsättning på över 10 miljoner euro för verksamhet som omfattas av posttjänster.

9 Se punkt 23 i förevarande förslag till avgörande.

10 Punkt IV led i i Amazons skriftliga yttrande. Där klargörs det att det bör bedömas om sådana ytterligare krav i) kan åläggas operatörer som inte tillhandahåller gränsöverskridande tjänster och som är verksamma inom landet, och ii) kan motiveras av eventuella rent inhemska konkurrensproblem, utan någon koppling till gränsöverskridande tjänster.

11 Se bland annat den nyligen meddelade domen av den 12 december 2024, Rada Nadzorcza Getin Noble Bank m.fl. ( C‑118/23, EU:C:2024:1013, punkt 87).

12 Punkt 17.2 i beslutet att begära förhandsavgörande:

13 Se föregående fotnot.

14 Punkt 17.4 i beslutet att begära förhandsavgörande:

15 Se skäl 51 i direktiv 2008/6: De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

16 De mål som avgjordes genom dom av den 31 maj 2018, Confetra m.fl. ( C‑259/16 och C‑260/16, EU:C:2018:370), handlade om huruvida två kategorier av företag, nämligen å ena sidan företag som tillhandahåller vägtransporttjänster och speditionstjänster och å andra sidan företag som tillhandahåller expresstjänster skulle anses utgöra tillhandahållare av posttjänster i den mening som avses i artikel 2 led 1a i direktiv 97/67. EU-domstolen erinrade i den domen (punkt 30) om att posttjänster är tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser.

17 Dom av den 31 maj 2018, Confetra m.fl. ( C‑259/16 och C‑260/16, EU:C:2018:370, punkt 34).

18 Punkt 41 i kommissionens skriftliga yttrande. Till stöd för sitt resonemang hänvisar den till dom av den 16 november 2016, DHL Express (Austria) ( C‑2/15, EU:C:2016:880, punkt 26): Det framgår av förarbetena till direktiv 2008/6 att unionslagstiftaren har avsett att avskaffa inte bara alla kvarvarande hinder för en fri marknad för vissa leverantörer av samhällsomfattande tjänster, utan även alla andra hinder för tillhandahållande av posttjänster.

19 Ingenting hindrar att begäran om information riktas gemensamt till alla eller en kategori av marknadsaktörer. Artikel 22a.2 i direktiv 97/67 medger både individuella och gemensamma begäranden.

20 Som framkom vid förhandlingen kan medlemsstaterna, med hänsyn till att direktiv 97/67 är av harmoniserande karaktär, tilldela sina nationella tillsynsmyndigheter fler uppgifter än de som anges i direktivet.

21 Den information som krävs enligt artikel 4.1 i förordning 2018/644 (uppgifter som identifierar den som tillhandahåller tjänster, vad som kännetecknar de tjänster som erbjuds och en beskrivning av dem samt villkor för tillhandahållandet av dem, inbegripet information om förfaranden vid klagomål för användare och eventuella ansvarsbegränsningar) är inte relevant för förevarande mål.

22 Punkt 9 i detta förslag till avgörande.

23 I förevarande mål föreligger inte de omständigheter som låg till grund för domen av den 30 maj 2024, Expedia ( C‑663/22, EU:C:2024:433), vilken Amazon och BRT har hänvisat till som stöd för sin ståndpunkt. Som framgår av punkt 56 i domen hade de upplysningar som begärdes i det målet, vilka avsåg tjänsteleverantörernas ekonomiska situation, inte ett tillräckligt direkt samband med syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 2019, s. 57). Vad gäller upptäckten av eventuell snedvridning av konkurrensen, fann domstolen i punkt 56 i domen att förordning 2019/1150 inte innehöll något sådant syfte. I förevarande mål finns däremot både en direkt koppling till syftet med de tillämpade bestämmelserna och en (tillåtlig) tilldelning av befogenheter inom det konkurrensrättsliga området till de nationella tillsynsmyndigheterna inom postsektorn.

24 Av denna anledning kommer jag inte att gå in på de begränsningar som kan följa av efterlevnaden av bestämmelserna om konsumentskydd, skydd av personuppgifter eller konfidentiell behandling av den information som lämnas. Jag kommer inte heller att bedöma huruvida artikel 18a i lagdekret nr 261/1999, enligt italiensk rätt, innebär att en annan nationell myndighet än AGCOM ska kontrollera att aktörerna inom postsektorn fullgör sina arbetsrättsliga skyldigheter.

25 Jag anser att detta är vad Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) förväntar sig. I syfte att precisera räckvidden av sin fråga, hänvisar den bland annat till vissa informationskrav som är omtvistade i det nationella målet.

26 Artikel 1.1, 1.2 och 1.3 i beslut nr 94/22/CONS.

27 När det gäller informationskravet i punkt a), det vill säga de ekonomiska villkoren för utbudet av tjänster till allmänheten, konstaterar AGCOM att dessa villkor omfattas av offentliggörandekravet enligt ett annat beslut av AGCOM, nämligen beslut nr 413/14/CONS.

28 Enligt beslutet att begära förhandsavgörande verkar detta vara det avgörande skälet till beslut nr 94/22/CONS, i vilket AGCOM, framför allt i ett framåtblickande perspektiv, ansåg att det fanns en risk för att konkurrensen inom sektorn skulle kunna äventyras. För att minska denna risk har AGCOM infört informationskrav … (punkt 17.1 i beslutet att begära förhandsavgörande). Se även punkt 17.7 i det beslutet, där AGCOM:s överväganden återges.

29 Artikel 1.4 och 1.5 i beslut nr 94/22/CONS.

30 Enligt artikel 4.3 b i förordning 2018/644 ingår i den information som alla tillhandahållare av paketleveranstjänster ska lämna till de nationella tillsynsmyndigheterna antalet personer som under föregående kalenderår arbetade för dem och var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där de är etablerade, med uppgifter som visar antalet personer per anställningsstatus, och framför allt de som var heltids- eller deltidsanställda, tillfälligt anställda eller egenföretagare.

31 En skyldighet som, enligt dom av den 16 november 2016, DHL Express (Österrike) ( C‑2/15, EU:C:2016:880, punkt 27), även omfattar tjänster som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna.

32 Enligt min mening skulle det inte vara lämpligt att diskutera vilken grad av nödvändighet som ska ligga till grund för bedömningen. Även i domar från EU-domstolen har det visserligen ibland gjorts åtskillnad mellan nödvändig och strikt nödvändig. Jag anser att uttrycket strikt nödvändigt i själva verket är en litterär figur (närmare bestämt en pleonasm) som ger uttrycket större tyngd utan att ändra dess innebörd. Strikt talat finns det inget tertium genus i begreppsparet nödvändigt/onödigt. Jag ser inga väsentliga skillnader mellan nödvändigt och oumbärligt.

33 Punkt 52 i dess skriftliga yttrande.

34 Till exempel genom att använda information som redan finns tillgänglig för andra ändamål hos de italienska myndigheterna, vilket Amazon framhöll vid förhandlingen. I domen från TAR Lazio nr 14370/2023 av den 28 september 2023 (punkt 9) beskrivs att AGCOM, i en begäran om information av den 16 december 2022 hade medgett att kravet på mer kunskap om nätets struktur kunde säkerställas genom överlämnande av standardavtal som används för att reglera affärsförbindelserna med olika kategorier av underleverantörer. Detta krav, tillägger TAR Lazio, är betydligt mindre betungande än det som anges i artikel 1.3 i det aktuella beslutet.