Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 16 oktober 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

4 Se artiklarna 3.1 och 29.1 i Dublin III-förordningen.

5 Se, bland annat, dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 82), och dom av den 29 februari 2024, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Ömsesidigt förtroende vid överföring) C‑392/22, EU:C:2024:195, punkt 45).

6 Dom av den 21 december 2011 ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 106).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 86).

8 Dom av den 19 december 2024 (C‑185/24 och C‑189/24, EU:C:2024:1036) (nedan kallad domen Tudmur).

9 EUT L 222, 2003, s. 3, i ändrad lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 118/2014 av den 30 januari 2014 (EUT L 39, 2014, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

11 Se artikel 13.1 i Dublin III-förordningen.

12 Se punkterna 18 och 19. Målet som ledde fram till denna dom rörde en sådan situation avseende överföringar av asylsökande till Italien som är aktuell i detta mål.

13 Följaktligen förefaller de upplysningar som lämnats i begäran om förhandsavgörande vara motstridiga i detta hänseende och har ingen inverkan på denna bedömning. För det första nämns inte den omständigheten att sökanden hade lämnat in en ansökan om internationellt skydd i Italien, vilket den italienska regeringen bestritt vid förhandlingen. De övriga bestämmelser i Dublin III-förordningen som den hänskjutande domstolen hänvisat till avseende Republiken Italiens ansvar rör även ansökningarna om övertagande. För det andra har denna domstol hänvisat till artikel 18.1 b i denna förordning – som avser anmodan om återtagande av asylsökande vars ansökan är under prövning i den ansvariga medlemsstaten – som grund för den anmodan som riktats till Republiken Italien.

14 Rådets förordning av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1). Denna förordning upphävdes genom Dublin III-förordningen.

15 Dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 106).

16 Dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkterna 85 och 86).

17 Se, särskilt, dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 94).

18 Se, senast, domen Tudmur (punkt 35 och där angiven rättspraxis). Domstolen har exempelvis angett att praxis bestående i summarisk avvisning (pushback) till ett tredjeland och tagande i förvar vid gränsstationerna automatiskt uppfyller dessa kumulativa villkor, även om en sådan praxis är oförenlig med unionsrätten och utgör allvarliga brister i asylförfarandet och i mottagningsvillkoren för asylsökande. Se dom av den 29 februari 2024, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Ömsesidigt förtroende vid överföring) ( C‑392/22, EU:C:2024:195, punkterna 57 och 58).

19 Dom av den 21 december 2011 ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 84), avseende miniminormer för mottagande av asylsökande, villkor för att kunna betraktas som flykting och förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

20 Domen Tudmur (punkterna 43 och 44).

21 Domen Tudmur (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

22 Domen Tudmur (punkt 42).

23 Se punkt 27 och fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

24 Domen Tudmur (punkt 45 och där angiven rättspraxis).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkterna 87–89).

26 Se sammanfattning av denna motivering i punkt 20 i detta förslag till avgörande.

27 Se artikel 17 i Dublin III-förordningen.

28 Av de yttranden som getts in till domstolen framgår att de danska och tyska myndigheterna, i ett antal situationer där asylsökandena skulle överföras till Italien, har tillämpat artikel 29.2 i Dublin III-förordningen i syfte att överta ansvaret för prövningen av ansökningarna om internationellt skydd.

29 Se punkterna 67 och 68 i detta förslag till avgörande.

30 Dom av den 25 oktober 2017 ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 30).

31 Se punkt 34 i denna dom.

32 Se artikel 9.1 i förordning nr 1560/2003.

33 Se punkterna 32 och 36 i detta förslag till avgörande.

34 Se artiklarna 19.4 och 20.2 i Dublin II-förordningen.

35 KOM(2001) 447 slutlig.

36 Konvention rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna, undertecknad i Dublin den 15 juni 1990 (EGT C 254, 1997, s. 1).

37 Se förklaringar i artikel 20 i förslaget till förordning.

38 Se förklaringar i artikel 21 i förslaget till förordning.

39 Därvid ska den tidpunkt då fristen påbörjas beaktas, i enlighet med artikel 29.1 i Dublin III-förordningen, vilken bland annat beror på en eventuellt suspensiv verkan av ett eventuellt överklagande av beslutet eller en omprövning av detta i enlighet med artikel 27.4 i denna förordning. Se, i detta hänseende, dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Administrativ vilandeförklaring av överföringsbeslutet) ( C‑245/21 och C‑248/21, EU:C:2022:709, punkt 49).

40 Se punkterna 53 och 55 i detta förslag till avgörande.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, Shiri ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkterna 31 och 39), och dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Administrativ vilandeförklaring av överföringsbeslutet) ( C‑245/21 och C‑248/21, EU:C:2022:709, punkt 70).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 mars 2022, Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl m.fl. (Placering av en asylsökande på ett psykiatriskt sjukhus) ( C‑231/21, EU:C:2022:237, punkt 56), och dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Administrativ vilandeförklaring av överföringsbeslutet) C‑245/21 och C‑248/21, EU:C:2022:709, punkt 65).

43 Dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Administrativ vilandeförklaring av överföringsbeslutet) C‑245/21 och C‑248/21, EU:C:2022:709, punkt 71).

44 Dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 89).

45 Dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Administrativ vilandeförklaring av överföringsbeslutet) C‑245/21 och C‑248/21, EU:C:2022:709, punkt 65).

46 Se punkt 2 i detta förslag till avgörande och, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 78–80), yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen), av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 191) och, slutligen, domen Tudmur (punkterna 31 och 32).

47 Domen Tudmur (punkt 40).

48 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 (EUT L, 2024/1351). Artikel 83 i denna förordning upphäver Dublin III-förordningen med verkan den 1 juli 2026.

49 Denna bestämmelse gör det möjligt att förlänga fristen för överföringen till högst tre år (i stället för 18 månader). Detta gäller inte bara för det fall sökanden håller sig undan, utan även när den berörda personen, eller en familjemedlem som skulle överföras tillsammans med den berörda personen, fysiskt motsätter sig överföringen, avsiktligt ser till att hans eller hennes tillstånd inte medger överföringen eller inte uppfyller de medicinska kraven för överföringen.

50 Se skäl 59 i förordning 2024/1351.

51 Se artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1359 av den 14 maj 2024 om hantering av kris- och force majeure-situationer på migrations- och asylområdet och om ändring av förordning (EU) 2021/1147 (EUT L, 2024/1359).

52 Se skäl 22 och kapitel I i del IV i förordning 2024/1351.