Förslag till avgörande av generaladvokat ANDREA BIONDI föredraget den 18 september 2025

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

3 Civillagen i dess lydelse av den 2 januari 2002 (BGBl I, s. 42, 2909; 2003 I, s. 738), i dess lydelse enligt 1 § i lag av den 10 augusti 2021 (BGBl I, s. 3515).

4 För fullständighetens skull ska framhållas att den hänskjutande domstolen söker klarhet i om avtalet i fråga kan anses utgöra ett distansavtal som kan frånträdas om vissa villkor är uppfyllda, se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

5 Enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2011/83.

6 a) Avtalet ska ingås mellan en konsument och en näringsidkare.

7 Se artikel 2 led 1 i direktiv 2011/83.

8 Se artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2013, Vapenik ( C‑508/12, EU:C:2013:790, punkterna 23 och 25) och av den 30 april 2025, St. Kliment Ohridski Primary Private School ( C‑429/24, EU:C:2025:301, punkt 34).

10 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

11 Se beslut av den 19 november 2015, Tarcău ( C‑74/15, EU:C:2015:772, punkt 27), och dom av den 8 juni 2023, YYY (Begreppet konsument) ( C‑570/21, EU:C:2023:456, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se, slutligen, dom av den 30 april 2025, St. Kliment Ohridski Primary Private School ( C-429/24, EU:C:2025:301, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 21). Se analogt, även, dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International ( C‑774/19, EU:C:2020:1015, punkterna 38–40). Även begreppet näringsidkare ska vara föremål för en objektiv helhetsbedömning utifrån ett funktionellt kriterium, som består i – från fall till fall – att bedöma huruvida avtalsförhållandet har tillkommit inom ramen för utövandet av ett yrke (se dom av den 4 oktober 2018, Kamenova, C‑105/17, EU:C:2018:808, punkt 37).

13 Se dom av den 8 maj 2025, Pielatak ( C‑410/23, EU:C:2025:325, punkterna 41 och 42), och dom av den 9 mars 2023, Wurth Automotive ( C‑177/22, EU:C:2023:185, punkt 27).

14 Se dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkterna 22 och 23).

15 Se dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15, punkt 18), och dom av den 5 december 2024, Guldbrev ( C‑379/23, EU:C:2024:1002, punkt 38).

16 I dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538), betonade domstolen att till och med en advokat, [ä]ven om det kan anses att en advokat har omfattande tekniska kunskaper, kan betraktas som konsument för det fall denne ingår ett avtal som saknar anknytning till den verksamhet som denne bedriver (se punkterna 26 och 27).

17 Se punkt 23 i förevarande förslag till avgörande med avseende på övriga villkor.

18 Se dom av den 23 januari 2019, Walbusch Walter Busch ( C‑430/17, EU:C:2019:47, punkterna 35 och 36), och dom av den 21 december 2023, BMW Bank m.fl. ( C‑38/21, C‑47/21 och C‑232/21, EU:C:2023:1014, punkt 169 och där angiven rättspraxis).

19 Se kommissionens tillkännagivande, Vägledning om tolkningen och tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter (EUT C 525, 2021, s. 1). Bland annat innehåller punkt 4.1 exempel för att bättre förstå definitionen av distansavtal, och särskilt begreppet organiserat system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans. Om till exempel en näringsidkare endast i undantagsfall ingår ett avtal med en konsument per e‑post eller telefon, efter att ha kontaktats av konsumenten, omfattas ett sådant avtal inte av begreppet distansavtal. Om näringsidkaren däremot uppmuntrar till användning av e‑post eller telefon för att ingå ett avtal med en konsument, rör det sig om ett distansavtal, med den följden att direktiv 2011/83 är tillämpligt.

20 Det kan dock inte fastställas huruvida konsumenten hade möjlighet att ställa arkitekten frågor om innehållet i avtalet i syfte att undanröja all osäkerhet om räckvidden av konsumentens avtalsförpliktelse gentemot näringsidkaren.

21 Se dom av den 21 december 2023, BMW Bank m.fl. ( C‑38/21, C‑47/21 och C‑232/21, EU:C:2023:1014, punkt 171). För fullständighetens skull ska det påpekas att det målet avsåg en situation då konsumenten, under den förberedande fasen inför ingåendet av avtalet med näringsidkaren, har varit fysiskt närvarande tillsammans med ett ombud som agerar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning, men då ombudet endast har gjort det möjligt för konsumenten att erhålla upplysningar om avtalets föremål och, i förekommande fall, ta emot och vidarebefordra konsumentens begäran till näringsidkaren utan att förhandla med konsumenten eller ge vederbörande den information som avses i artikel 6 i nämnda direktiv. I punkt 170 slog domstolen däremot fast att det inte anses vara fråga om ett distansavtal när konsumenten, under den förberedande fasen inför ingåendet av avtalet, var fysiskt närvarande tillsammans med ombudet, som agerade i näringsidkarens namn eller för dennes räkning, och erhöll de upplysningar som avses i artikel 6 i direktiv 2011/83.

22 Se punkt 23 i förevarande förslag till avgörande med avseende på de fyra villkor som ska vara uppfyllda för att ett distansavtal ska anses föreligga.

23 För fullständighetens skull ska det preciseras att jag anser att det aktuella avtalet har karaktär av tilläggsavtal och inte av biavtal enligt definitionen i artikel 2 led 15 i direktiv 2011/83, eftersom det enligt uppgifterna i handlingarna i målet inte förekom någon överenskommelse mellan arkitekten och Eisenberger i samband med att det första avtalet kompletterades. Med biavtal avses enligt nämnda artikel nämligen ett avtal genom vilket konsumenten förvärvar varor eller tjänster i samband med ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler, när dessa varor levereras eller dessa tjänster tillhandahålls av näringsidkaren eller en tredje part på grundval av en överenskommelse mellan den tredje parten och näringsidkaren. Jag vill även påpeka att Eisenberger anpassade huvudavtalet efter de specifika behov som följde av leveransen av den vara eller tillhandahållandet av den tjänst som var föremål för avtalet, genom att komplettera avtalet med föremålet för själva avtalet. Detta avtal har följaktligen karaktär av tilläggsavtal och inte biavtal.

24 Skäl 14 i direktivet har följande lydelse: Detta direktiv bör inte påverka nationell lagstiftning på avtalsrättens område för avtalsrättsliga aspekter som inte regleras i detta direktiv. Därför bör detta direktiv inte påverka nationell lagstiftning som reglerar exempelvis ett avtals ingående eller giltighet (till exempel bristande samtycke). Inte heller bör detta direktiv påverka nationell lagstiftning om de allmänna rättsmedlen i avtalsfrågor, bestämmelserna om den allmänna ekonomiska ordningen (till exempel bestämmelser om oskäligt höga priser och ockerpriser) och bestämmelserna om oetiska juridiska transaktioner.

25 Det stadgas i artikel 3.5 följande: Detta direktiv ska inte påverka nationell allmän avtalsrätt, till exempel bestämmelser om ett avtals giltighet, ingående eller verkan, om sådana allmänna avtalsrättsliga aspekter inte regleras i detta direktiv.

26 Dom av den 17 maj 2023, DC (Frånträde efter avtalets fullgörande) ( C‑97/22, EU:C:2023:413, punkt 32).

27 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

28 Dom av den 21 december 2023, BMW Bank m.fl. ( C‑38/21, C‑47/21 och C‑232/21, EU:C:2023:1014, punkt 292).

29 Dom av den 21 december 2023, BMW Bank m.fl. ( C‑38/21, C‑47/21 och C‑232/21, EU:C:2023:1014, punkt 279).

30 Se artikel 10.1 i direktiv 2011/83.

31 Se, bland annat, dom av den 12 maj 1998, Kefalas m.fl. ( C‑367/96, EU:C:1998:222, punkt 20). Tillämpningen av [unions]bestämmelser kan … inte utsträckas till att omfatta … transaktioner som [genomförs] endast i syfte att genom missbruk erhålla förmåner som föreskrivs i [unions]lagstiftningen. Se dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl. ( C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

32 Se skäl 14 och artikel 3.5 i direktiv 2011/83 och punkt 39 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se dom av den 14 december 2000, Emsland-Stärke ( C‑110/99, EU:C:2000:695, punkterna 52 och 53) ) och av den 13 mars 2014, SICES m.fl. ( C‑155/13, EU:C:2014:145, punkt 31).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2000, Emsland-Stärke ( C‑110/99, EU:C:2000:695, punkt 58), och dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl. ( C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 81).

35 Se dom av den 23 januari 2019, Walbusch Walter Busch ( C‑430/17, EU:C:2019:47, punkterna 33 och 35).

36 Ibidem.

37 Se, analogt, dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkt 123 och där angiven rättspraxis).

38 Se, analogt, dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkt 124).

39 Se analogt, vad gäller ett avtal avseende leverans av varor, skäl 47 i direktiv 2011/83, enligt vilket [v]issa konsumenter utövar sin ångerrätt efter att ha använt en vara i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att fastställa varornas beskaffenhet, egenskaper och funktionsduglighet. Konsumenten bör i sådana fall inte förlora ångerrätten men vara ansvarig för en eventuell minskning av varans värde ….

40 Se, angående informationsasymmetrin mellan arkitekter och konsumenter, dom av den 4 juli 2019, kommissionen/Tyskland ( C‑377/17, EU:C:2019:562, punkt 77).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2009, Messner ( C‑489/07, EU:C:2009:502), där domstolen slog fast att artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 [inte utgör] något hinder för att konsumenten ska utge ersättning för värdet av utnyttjandet av varan om konsumenten har använt denna på ett sätt som är oförenligt med civilrättsliga principer, såsom principen om god tro och principen om obehörig vinst, förutsatt att inte målsättningarna med direktivet äventyras och då särskilt att inte konsumentens ångerrätt endast blir formell, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra (punkt 29).

42 Det framgår av förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet YYY (Begreppet konsument) ( C‑570/21, EU:C:2022:1002), att unionslagstiftningen och domstolens praxis har utvecklats mot ett ökat konsumentskydd, dock alltid avvägt även mot andra friheter och i slutänden mot en välfungerande inre marknad. Begreppet har emellertid getts tillräckligt med flexibilitet för att omfatta alla situationer där skyddsbehov föreligger på ett objektivt plan (punkt 43).