Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 15 januari 2026

I mål C‑45/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den 13 december 2023, som inkom till domstolen den 24 januari 2024, i målet

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på fjärde avdelningen, samt domarna M. Condinanzi, N. Jääskinen (referent) och R. Frendo, generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Verein für Konsumenteninformation, genom M. Strohmayer, Rechtsanwalt, Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV, genom M. Flitsch och D. Weiß, Rechtsanwälte, Europeiska kommissionen, genom G. von Rintelen och N. Yerrell, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 19 juni 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Förfarandet vid EU-domstolen

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Verein für Konsumenteninformation (förening för konsumentinformation, Österrike) (nedan kallad VKI) och Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV, ett flygbolag i Nederländerna (nedan kallat KLM). Målet rör återbetalning av provision som flygpassagerare betalat till resebyrån Opodos bokningsportal när de köpt flygbiljetter på denna resebyrås webbplats till en flygning som därefter ställdes in.

3 Skäl 1 i förordning nr 261/2004 har följande lydelse:

4 I artikel 1 i denna förordning, med rubriken Syfte, anges följande i punkt 1 b:

5 Artikel 2 i förordningen, med rubriken Definitioner, har följande lydelse:

6 I artikel 5 i förordningen, med rubriken Inställd flygning föreskrivs följande i punkt 1 a:

7 I artikel 8 i förordning nr 261/2004, med rubriken Rätt till återbetalning eller ombokning, föreskrivs följande i punkt 1 a:

8 Flygpassagerarna köpte flygbiljetter för flygningar från Wien (Österrike) till Lima (Peru) via Amsterdam (Nederländerna) den 19 augusti 2020 och för flygningar från Lima till Wien via Amsterdam den 28 september 2020. Biljetterna för dessa flygningar, som skulle utföras av KLM, köptes på bokningsportalen Opodo, en resebyrå som auktoriserats av International Air Transport Association (IATA) och som hade tillstånd att utfärda flygbiljetter för KLM. Passagerarna betalade Opodo ett belopp på totalt 2053,48 euro, vilket innefattade biljettpriset på 1958,34 euro och förmedlingsprovision till ett belopp av 95,14 euro för biljettköpet på Opodos bokningsportal.

9 På grund av att dessa flygningar ställdes in erhöll passagerarna återbetalning av biljettpriset från KLM. De skulle dock fortfarande stå för förmedlingsprovisionen på 95,14 euro.

10 Det framgår av beslutet om hänskjutande att KLM samarbetade med Opodo under åtminstone ett årtionde och att det vid tidpunkten för köpet av de aktuella biljetterna fanns ett avtal mellan KLM och Opodo, kallat Global Incentive, i vilket det föreskrevs att Opodo kunde få vissa bonusar beroende på antalet sålda KLM-biljetter. Dock fastställde varken nämnda avtal eller IATA-avtalen huruvida och till vilket belopp Opodo kunde fakturera passagerarna en förmedlingsprovision.

11 VKI, till vilken passagerarna i det nationella målet hade överlåtit sina fordringar på återbetalning av kostnaden för flygbiljetterna, väckte talan vid Bezirksgericht Schwechat (Distriktsdomstolen i Schwechat, Österrike) och yrkade med stöd av artikel 8.1 i förordning nr 261/2004 att KLM skulle betala ett belopp på 95,14 euro, jämte ränta, med motiveringen att återbetalningen av kostnaden för dessa biljetter borde innefatta förmedlingsprovisionen. Enligt VKI hade KLM nämligen kännedom om att Opodo i allmänhet tar ut en sådan provision, varför det skulle vara oskäligt att inte ålägga KLM återbetalning av provisionen, särskilt som flygbolaget dragit nytta av Opodos förmedling. Dessutom framgår det inte av domstolens praxis att inkluderandet av denna provision i det totala priset för den flygbiljett som ska återbetalas i enlighet med denna bestämmelse förutsätter att KLM godkänt det exakta beloppet för nämnda provision.

12 KLM yrkade att VKI:s talan skulle ogillas och hävdade att bolaget inte kände till att Opodo uppbar en förmedlingsprovision och, i ännu mindre grad, till vilket belopp. KLM gjorde under alla omständigheter gällande att bolaget inte hade godkänt att priset på de flygbiljetter som är aktuella i det nationella målet skulle fluktuera. För att passagerarna i det nationella målet ska ha möjlighet att kräva återbetalning även av provisionen, med anledning av inställda flygningar, krävs det i enlighet med domstolens praxis ett godkännande från bolagets sida.

13 Genom dom av den 17 november 2022 biföll Bezirksgericht Schwechat (Distriktsdomstolen i Schwechat) VKI:s talan.

14 KLM överklagade domen till Landesgericht Korneuburg (Regionala domstolen i Korneuburg, Österrike), som genom dom av den 21 mars 2023 upphävde domen och ogillade VKI:s talan.

15 VKI överklagade denna dom till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), som är hänskjutande domstol.

16 Den hänskjutande domstolen har angett att EU-domstolen, i domen av den 12 september 2018, Harms ( C‑601/17, EU:C:2018:702), slog fast att artikel 8.1 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att förmedlingsprovision ska ingå i det belopp som ska återbetalas i enlighet med denna bestämmelse, med mindre än att denna provision har fastställts utan lufttrafikföretagets vetskap. Enligt den hänskjutande domstolen kan detta undantag, som avser lufttrafikföretagets kännedom om provisionen, tolkas på olika sätt.

17 Den hänskjutande domstolen undrar i detta avseende på vilket sätt lufttrafikföretaget ska informeras om att en förmedlingsprovision tagits ut och om dess storlek, och vem som har bevisbördan för att företaget haft kännedom om denna provision.

18 Den hänskjutande domstolen anser emellertid att ett lufttrafikföretag inte kan vara ovetande om att en auktoriserad agent, i den mening som avses i artikel 2 f i förordning nr 261/2004, oundgängligen utövar sin verksamhet i syfte att ta ut provision. Detta innebär att lufttrafikföretaget inte kan göra gällande att det inte kände till vilket belopp förmedlingsprovisionen uppgick till, såvida inte beloppet är onormalt högt, vilket det ankommer på lufttrafikföretaget att bevisa.

19 Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

20 EU-domstolen beslutade den 5 november 2024 att målet skulle hänskjutas till nionde avdelningen. Den beslutade även, med tillämpning av artikel 76.2 i domstolens rättegångsregler, att inte hålla någon muntlig förhandling. EU-domstolen beslutade dessutom att målet skulle avgöras utan något förslag till avgörande.

21 På begäran av nionde avdelningen i enlighet med artikel 60.3 i rättegångsreglerna hänsköt EU-domstolen den 1 april 2025 förevarande mål till fjärde avdelningen och beslutade, med tillämpning av artikel 76.2 i rättegångsreglerna, att inte hålla någon muntlig förhandling. Den beslutade däremot att målet skulle avgöras med förslag till avgörande.

22 Genom beslut av den 28 april 2025, Verein für Konsumenteninformation (Provision som uppbärs av en förmedlare) ( C‑45/24, EU:C:2025:287), och efter att ha hört generaladvokaten, upptog EU-domstolen den muntliga delen av förfarandet i enlighet med artikel 83 i domstolens rättegångsregler.

23 Generaladvokaten föredrog sitt förslag till avgörande den 19 juni 2025.

24 Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004, jämförd med artikel 5.1 a däri, ska tolkas så, att det flygbiljettpris som ska läggas till grund för beräkningen av det belopp som ett lufttrafikföretag ska återbetala till en passagerare vid en inställd flygning även ska innefatta differensen mellan det belopp som passageraren har betalat och det belopp som lufttrafikföretaget erhållit, varvid denna differens motsvarar den provision som uppburits av ett bolag som agerat som förmedlare, utan att det är nödvändigt att lufttrafikföretaget känner till det exakta provisionsbeloppet.

25 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att KLM, utan att formellt ifrågasätta huruvida den första frågan kan tas upp till prövning, i sitt skriftliga yttrande har hävdat att det är nödvändigt att göra åtskillnad mellan begreppen förmedlingsavgifter och förmedlingsprovisioner, vilka den hänskjutande domstolen har använt synonymt i den första tolkningsfrågan. Medan förmedlingsavgifter motsvarar den ersättning som resebyråerna erhåller från sina kunder för de tjänster som resebyråerna erbjuder, avser förmedlingsprovisioner den ersättning som resebyråerna erhåller från lufttrafikföretagen.

26 Domstolen påpekar härvid att enligt fast rättspraxis är den hänskjutande domstolen ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra samt att tolka och tillämpa nationell rätt. Det ankommer på EU-domstolen att, i enlighet med fördelningen av behörighet mellan denna och de nationella domstolarna, beakta den faktiska och rättsliga bakgrunden till tolkningsfrågorna, såsom den angetts i beslutet om hänskjutande (dom av den 17 oktober 2024, NFŠ, C‑28/23, EU:C:2024:893, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

27 I förevarande fall framgår det av den hänskjutande domstolens uppgifter att Opodo uppbar ett belopp på 95,14 euro, vilket enligt nämnda domstols formulering motsvarar förmedlingsavgifter (förmedlingsprovision) som Opodo tog ut av de berörda passagerarna när de köpte de aktuella biljetterna på resebyråns webbplats.

28 Den hänskjutande domstolen har därutöver erinrat om att EU-domstolen redan har tagit ställning till förmedlingsprovisioner i samband med att den tolkade omfattningen av flygpassagerares rätt till återbetalning enligt artikel 5 jämförd med artikel 8 i förordning nr 261/2004 i domen av den 12 september 2018, Harms ( C‑601/17, EU:C:2018:702).

29 EU-domstolen erinrar i detta hänseende om att den åtskillnad som KLM har gjort mellan förmedlingsprovision och förmedlingsavgift, varav den förstnämnda uppbärs från lufttrafikföretag och den sistnämnda uppbärs från flygpassagerare, under alla omständigheter saknar rättslig betydelse, eftersom såväl det nationella målet som domen av den 12 september 2018, Harms ( C‑601/17, EU:C:2018:702), som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, avser återbetalning av det belopp som förmedlaren uppburit från en flygpassagerare, det vill säga differensen mellan det belopp som passageraren har betalat för flygbiljetten och det belopp som lufttrafikföretaget har erhållit.

30 Vad gäller tolkningsfrågan i sak, ska det erinras om att det, enligt artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004, jämförd med artikel 5.1 a i däri, åligger lufttrafikföretaget att vid inställd flygning erbjuda berörda passagerare assistans i form av bland annat återbetalning av inköpspriset för biljetten och, i förekommande fall, en returflygning till den första avgångsorten (dom av den 12 september 2018, Harms ( C‑601/17, EU:C:2018:702, punkt 12).

31 EU-domstolen har sålunda slagit fast att ordalydelsen i artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004 ger vid handen att det finns ett direkt samband mellan begreppet biljett och begreppet inköpspris, då en sådan biljett kan köpas av berörda passagerare antingen direkt från lufttrafikföretaget eller via en förmedlare såsom den auktoriserade agent för lufttrafikföretaget som avses i artikel 2 f i förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2018, Harms, C‑601/17, EU:C:2018:702, punkt 13).

32 I sistnämnda hänseende framgår det av ordalydelsen i artikel 2 f i förordning nr 261/2004 att en biljett utgör ett färdbevis eller något likvärdigt i papperslös form, inbegripet i elektronisk form, som utfärdats eller godkänts av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agent. Av denna definition följer att de olika delarna i en sådan biljett, inbegripet biljettpriset, för det fall att biljetten inte utfärdats av lufttrafikföretaget självt, i vart fall ska ha godkänts av lufttrafikföretaget.

33 I detta avseende ska en förmedlingsprovision, såsom en beståndsdel i flygbiljettpriset, anses vara nödvändig och följaktligen oundviklig för att man ska kunna utnyttja de tjänster som detta lufttrafikföretag erbjuder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2016, Mennens, C‑255/15, EU:C:2016:472, punkt 36, och dom av den 12 september 2018, Harms, C‑601/17, EU:C:2018:702, punkt 18).

34 Såsom framgår av punkterna 19 och 27 i generaladvokatens förslag till avgörande utgör köpet av en flygbiljett genom en förmedlare en enda transaktion, eftersom förmedlingsprovisionen utgör en del av biljettpriset, i den mening som avses i artikel 8.1 a i förordningen, och passageraren inte kan avstå från att betala denna del vid biljettköpet.

35 Under dessa omständigheter ska uttaget av denna förmedlingsprovision, som en oundviklig beståndsdel av flygbiljettens pris, anses ha godkänts av lufttrafikföretaget och ska därmed återbetalas i enlighet med artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004.

36 När lufttrafikföretaget godtar att förmedlaren utfärdar och tillhandahåller flygbiljetter i dess namn och för dess räkning, kan det nämligen presumeras att lufttrafikföretaget med nödvändighet känner till förmedlarens affärsmetod bestående i att ta ut en förmedlingsprovision från flygpassageraren när denne köper en flygbiljett, även om det inte finns något uttryckligt avtalsvillkor om detta, särskilt som denna provision inte kan skiljas från priset för den aktuella flygbiljetten.

37 Det krävs emellertid inte att lufttrafikföretaget känner till förmedlingsprovisionens exakta belopp för att den flygpassagerare vars flygning har ställts in ska kunna erhålla återbetalning från företaget i enlighet med artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004.

38 En tolkning som förenar återbetalningen av det belopp som flygpassageraren har betalat med villkoret att lufttrafikföretaget i förväg kände till det exakta beloppet för förmedlingsprovisionen skulle nämligen kunna leda till att lufttrafikföretaget motsätter sig återbetalning med motiveringen att det inte hade informerats om förmedlingsprovisionens exakta belopp. I en sådan situation skulle passageraren kunna tvingas vända sig till förmedlaren för att i enlighet med artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004 erhålla återbetalning av biljettpriset inklusive förmedlingsprovisionen, med risk för att ett sådant förfarande försenar återbetalningen och medför ytterligare, och till och med oproportionerliga, utgifter för passageraren.

39 Ett sådant utfall skulle strida mot målet att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna, såsom det anges i skäl 1 i förordning nr 261/2004, och mot den förenkling av förfarandena för återbetalning som har införts genom förordningen.

40 På samma sätt skulle en sådan tolkning kunna leda till att en flygpassagerare avstår från möjligheten att vända sig till en förmedlare och väljer att boka direkt hos lufttrafikföretaget, även om det skulle visa sig att priset för den flygbiljett som tillhandahålls av en sådan förmedlare är ekonomiskt mer fördelaktigt för passageraren.

41 Mot denna bakgrund ska den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004, jämförd med artikel 5.1 a däri, ska tolkas så, att det flygbiljettpris som ska läggas till grund för beräkningen av det belopp som ett lufttrafikföretag ska återbetala till en passagerare vid en inställd flygning även ska innefatta differensen mellan det belopp som passageraren har betalat och det belopp som lufttrafikföretaget erhållit, varvid denna differens motsvarar den provision som uppburits av ett bolag som agerat som förmedlare, utan att det är nödvändigt att lufttrafikföretaget känner till det exakta provisionsbeloppet.

42 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas det anledning att besvara den andra frågan.

43 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.