Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 30 april 2025

I mål C‑330/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen, Tjeckien) genom beslut av den 25 april 2024, som inkom till domstolen den 6 maj 2024, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Gavalec samt domarna Z. Csehi och F. Schalin (referent), generaladvokat: A. Biondi, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Celní jednatelství Zelinka s. r. o., genom J. Slunečko, advokát, Generální ředitelství cel, genom P. Polák, vedoucí oddělení, Tjeckiens regering, genom L. Březinová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A. Demeneix, B. Eggers och J. Hradil, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionens tullkodex

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 116.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1, rättelse i EUT L 173, 2018, s. 35) (nedan kallad unionens tullkodex).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Celní jednatelství Zelinka s. r. o. och Generální ředitelství cel (tullmyndigheten generaldirektorat, Tjeckien) rörande ett beslut om återinförande av en tullskuld.

3 Skäl 26 i unionens tullkodex har följande lydelse:

4 I artikel 28.1 i tullkodexen anges följande:

5 I artikel 103.1 i kodexen föreskrivs följande:

6 I artikel 116 i unionens tullkodex anges följande:

7 Celní jednatelství Zelinka importerar elektroniska produkter (nedan kallade de aktuella varorna) till Europeiska unionen. Bolaget hade i sin tulldeklaration från början klassificerat de aktuella varorna enligt nummer 8521900090 i kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22) (nedan kallad KN). Tullsatsen för detta nummer är 8,7 procent. Celní úřad pro hlavní město Prahu (tullkontoret för staden Prag, Tjeckien) påförde Celní jednatelství Zelinka tull med 1541018 tjeckiska kronor (CZK) (cirka 60000 euro) baserat på denna deklaration.

8 Därefter inkom Celní jednatelství Zelinka till tullkontoret för staden Prag med en ansökan om att de aktuella varorna skulle omklassificeras och den erlagda tullen återbetalas. Till stöd för ansökan åberopade bolaget ett bindande klassificeringsbesked som utfärdats till en annan ekonomisk aktör av Celní úřad pro Olomoucký kraj (tullkontoret för regionen Olomouc, Tjeckien), i vilket likadana varor hade klassificerats enligt KN-nummer 8517620000, med en tullsats på 0 procent. Tullkontoret för staden Prag biföll ansökan.

9 Den 8 juni 2021 genomförde Celní úřad pro Jihomoravský kraj (tullkontoret för regionen Sydmähren, Tjeckien) en kontroll hos Celní jednatelství Zelinka för att förvissa sig om att tullklassificeringen av de aktuella varorna var korrekt. Kontrollen gav vid handen att varorna borde ha klassificerats enligt KN-nummer 8521900090 – såsom de hade klassificerats från början – vilket vid den tidpunkten uttryckligen framgick av KN i dess version enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/532 av den 22 mars 2021 (EUT L 106, 2021, s. 55).

10 Den 17 mars 2022 beslutade tullkontoret för staden Prag med tillämpning av artikel 116.7 i unionens tullkodex att ålägga Celní jednatelství Zelinka att i efterhand betala sammanlagt 1541018 CZK (cirka 60000 euro) på grund av att tullskulden skulle återinföras. Som skäl angavs i beslutet att tullen hade återbetalats på grund av ett fel från tullmyndighetens sida som bestod i en klassificering av de aktuella varorna enligt ett felaktigt tulltaxenummer.

11 Efter det att tullmyndighetens generaldirektorat ogillat överklagandet av detta beslut inkom Celní jednatelství Zelinka till Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Tjeckien) med ett överklagande, som också det ogillades.

12 Celní jednatelství Zelinka överklagade därefter domen till Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen, Tjeckien), som är den domstol som hänskjutit tolkningsfrågan. Till stöd för sitt överklagande gjorde Celní jednatelství Zelinka gällande att artikel 116.7 i unionens tullkodex i den tjeckiska språkversionen endast avser situationer där tullmyndigheten har återbetalat tull till följd av ett oavsiktligt fel. Det handlar således endast om sådana situationer som uppstått till följd av en oavsiktlig handling från myndighetens sida, och inte om situationer där myndigheten avsiktligt har gett varor en viss tullklassificering, som i ett senare skede har visat sig vara felaktig.

13 Den hänskjutande domstolen anser att den för att kunna avgöra det anhängiga målet måste göra en tolkning av uttrycket felaktigt i artikel 116.7 i unionens tullkodex.

14 Mot denna bakgrund beslutade Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

15 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 116.7 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den endast avser situationer där tullar har återbetalats till följd av att tullmyndigheterna har begått ett oavsiktligt fel, eller även situationer där dessa myndigheter avsiktligt har beslutat om en viss tullklassificering, vilken i ett senare skede har visat sig vara felaktig.

16 EU-domstolen konstaterar inledningsvis att unionens tullkodex inte innehåller någon definition av uttrycket felaktigt eller felaktigt har beviljat.

17 Den hänskjutande domstolen har vad gäller ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen påpekat att man av vissa språkversioner av denna bestämmelse kan sluta sig till att det för att en tullskuld ska kunna återinföras krävs att tullmyndighetens felaktiga handling har begåtts oavsiktligt. Så är fallet med den tjeckiska språkversionen av denna bestämmelse där ordet omylem har använts, liksom med den polska och den slovakiska språkversionen, som innehåller ordet omyłkowo respektive ordet omylom.

18 EU-domstolen konstaterar emellertid att andra språkversioner av artikel 116.7 i unionens tullkodex däremot innehåller uttryck med en bredare betydelse som täcker in mer än oavsiktliga handlingar från tullmyndigheternas sida. Exempelvis används i den spanska, den tyska, den engelska, den franska, den italienska, den nederländska, den portugisiska och den svenska språkversionen uttrycken erróneamente, zu Unrecht, error, à tort, errore, ten onrechte, erradamente och felaktigt.

19 I detta sammanhang bör det erinras om att enligt fast rättspraxis kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau, 30/77, EU:C:1977:172, punkt 14, dom av den 9 juli 2020, Banca Transilvania, C‑81/19, EU:C:2020:532, punkt 33, och dom av den 21 december 2021, Trapeza Peiraios, C‑243/20, EU:C:2021:1045, punkt 32).

20 Vad gäller systematiken i de föreskrifter i vilka artikel 116.7 i unionens tullkodex ingår konstaterar EU-domstolen att denna bestämmelse återfinns i avsnitt 3 som handlar om Återbetalning och eftergift och som ingår i kapitel 3, med rubriken Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp, som i sin tur ingår i tullkodexens avdelning III med rubriken Tullskuld och garantier. Bestämmelsen ingår således, precis som kommissionen har understrukit, i ett regelverk som behandlar eftergift och återbetalning av tullskulder, och detta regelverk ingår i sin tur i ett vidare regelverk om uppbörd av import- och exporttullar.

21 Eftersom eftergift av tull enligt artikel 124.1 c i tullkodexen leder till att en tullskuld upphör ska den tolkas restriktivt. Denna artikel tillgodoser nämligen behovet av att skydda unionens egna medel (dom av den 17 februari 2011, Berel m.fl., C‑78/10, EU:C:2011:93, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

22 Härav följer att artikel 116.7 första stycket i unionens tullkodex – enligt vilken skyldigheten att betala den ursprungliga tullskulden ska återinföras om tullmyndigheterna felaktigt har beviljat återbetalning eller eftergift – däremot ska ges en vid tolkning.

23 När det gäller syftet med de föreskrifter i vilka den aktuella bestämmelsen ingår, bör det noteras att det ligger såväl i de ekonomiska aktörernas som i tullmyndigheternas intresse att besluten om tullskuld är materiellt riktiga, så länge de krav som följer av principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar iakttas. Såsom framgår av skäl 26 i unionens tullkodex, så syftar denna kodex till att säkerställa en korrekt tillämpning av de tullar som föreskrivs (se, analogt, dom av den 27 februari 2014, Greencarrier Freight Services Latvia, C‑571/12, EU:C:2014:102, punkt 32, och dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkt 26).

24 Sålunda föreskrivs i artikel 28.1 a, som ingår i avdelning I med allmänna bestämmelser för unionens tullkodex, att ett förmånligt beslut ska återkallas eller ändras om ett eller flera av villkoren för att fatta beslutet inte var uppfyllda eller inte längre uppfylls. EU-domstolen har redan, med beaktande av denna bestämmelse, när det gäller bindande klassificeringsbesked slagit fast att när det framkommer att tullmyndigheternas tolkning av de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på tullklassificeringen av de berörda varorna är felaktig, så har dessa myndigheter rätt att återkalla sitt beslut och ändra tullklassificeringen. Detta gäller både när det varit fråga om en felaktig bedömning och vid ett ändrat synsätt i fråga om tullklassificering (se dom av den 22 januari 2004, Timmermans Transport och Hoogenboom Production, C‑133/02 och dom av den C‑134/02, EU:C:2004:43, punkterna 24 och 25).

25 Dessa överväganden talar för att artikel 116.7 i unionens tullkodex ska tolkas så, att tullmyndigheterna har möjlighet att återinföra den ursprungliga tullskulden i ett fall där de i ett första skede har beviljat återbetalning av skulden på grundval av en tullklassificering av varorna som i ett senare skede har visat sig vara felaktig.

26 En sådan tolkning stöds även av den rättspraxis som avser artikel 78 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), som upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1), vilken i sin tur ersattes av unionens tullkodex. Enligt denna bestämmelse var tullmyndigheten, om det vid en granskning av deklarationen eller en kontroll i efterhand framkom att tullar hade beräknats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skyldig att vidta de åtgärder som krävdes för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som förelåg. EU-domstolen har i detta avseende tolkat nämnda bestämmelse så, att den bland annat gav tullmyndigheterna möjlighet att göra en ny granskning eller kontroll av en tulldeklaration i efterhand och dra konsekvenserna av denna genom att fastställa en ny tullskuld. Den har i detta sammanhang tagit hänsyn till den särskilda underliggande logiken i denna bestämmelse som innebär att tullförfarandet ska anpassas till den verkliga situationen genom en korrigering av såväl materiella fel eller brister som felaktiga tolkningar av tillämplig rätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2012, Südzucker m.fl., C‑608/10, C‑10/11 och C‑23/11, EU:C:2012:444, punkt 47, och dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkterna 22–28). Artikel 116.7 i unionens tullkodex bygger på samma logik, och den måste därför göra det möjligt för tullmyndigheterna att återinföra en ursprunglig tullskuld när det har framkommit att återbetalningen av tull ha skett på basis av en felaktig tullklassificering.

27 Celní jednatelství Zelinka har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar dock bör leda till en tolkning av artikel 116.7 i unionens tullkodex som innebär att en tullskuld endast kan återinföras när tullen har återbetalats till följd av ett fel som tullmyndigheterna gjort sig skyldiga till oavsiktligt.

28 EU-domstolen konstaterar härvid att det är riktigt att tullmyndigheternas möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen visserligen förutsätter att de krav som följer av dessa principer har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkt 29). En tolkning av den aktuella bestämmelsen som innebär att dess tillämpningsområde inte är begränsat till oavsiktliga fel från tullmyndigheternas sida framstår emellertid inte i sig som oförenlig med dessa krav.

29 När det gäller rättssäkerhetsprincipen ska det nämligen påpekas att det utgör ett krav för att den ursprungliga tullskulden ska kunna återinföras att skulden inte är preskriberad enligt artikel 103 i unionens tullkodex. Enligt den sistnämnda bestämmelsen löper preskriptionstiden i regel ut tre månader efter den dag då tullskulden uppstod.

30 Det framgår av domstolens praxis att en rimlig preskriptionstid tjänar intresset av rättssäkerhet, som skyddar både den enskilde och den berörda myndigheten, och att en sådan preskriptionstid inte hindrar den enskilde från att utöva de rättigheter som följer av unionens rättsordning. Tullmyndigheterna måste således ha möjlighet att ändra tullskulden under preskriptionstiden (se, analogt, dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkterna 32 och 37).

31 När det gäller principen om skydd för berättigade förväntningar ska det påpekas att så länge preskriptionstiden inte har löpt ut måste en gäldenär, i egenskap av ekonomisk aktör, acceptera risken att tullmyndigheterna ändrar ett tullskuldsbeslut med beaktande av nya omständigheter (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkterna 41 och 42).

32 Med hänsyn till det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 116.7 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den inte endast avser situationer där tullar har återbetalats till följd av att tullmyndigheterna har begått ett oavsiktligt fel, utan även situationer där dessa myndigheter avsiktligt har beslutat om en viss tullklassificering, vilken i ett senare skede har visat sig vara felaktig.

33 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tjeckiska.