Domstolens dom (andra avdelningen) den 12 mars 2026
I mål C‑514/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) genom beslut av den 26 juni 2024, som inkom till domstolen den 24 juli 2024, i målet
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna F. Schalin, M. Gavalec (referent) och Z. Csehi, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 juni 2025,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Magyar Telekom Nyrt., genom V. Brengel, Gy. V. Radics, ügyvédek, M.L. Keresztury och B. Modok, Ungerns regering, genom D. Csoknyai och Z. Fehér, båda i egenskap av ombud, Irland, genom M. Browne, Chief State Solicitor, S. Finnegan och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av B. Quigley, SC, och S. Brittain, BL, Finlands regering, genom M. Pere, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom V. Bottka, G. Conte och O. Gariazzo, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 18 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EU) 2015/2120
Förordning (EU) 2018/1971
Direktiv 2018/1972
Ungersk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 105.4 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 2018, s. 36).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Magyar Telekom Nyrt., som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster, och Nemzeti média- és Hírközlési Hatóság Elnöke (ordföranden för den nationella kommunikations- och mediemyndigheten, Ungern) (nedan kallad NMHH:s ordförande). Målet rör ett beslut genom vilket NMHH:s ordförande ålade Magyar Telekom Nyrt. att särskilt ändra abonnemangsavtal som ingåtts med slutanvändare vilka inkluderade ett taxealternativ med så kallad nolltaxa.
3 I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310, 2015, s. 1), med rubriken Syfte och tillämpningsområde, föreskrivs följande:
4 I artikel 3.1–3.3 i nämnda förordning, med rubriken Skydd för öppen internetanslutning, föreskrivs följande:
5 Skäl 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och Byrån för stöd till Berec (Berecbyrån), om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av förordning (EG) nr 1211/2009 (EUT L 321, 2018, s. 1), har följande lydelse:
6 Artikel 3 i förordning 2018/1971 har rubriken Berecs mål. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:
7 I artikel 4 i denna förordning, med rubriken Berecs regleringsuppgifter, anges följande i punkterna 1 och 4:
8 Skäl 275 i direktiv 2018/1972 har följande lydelse:
9 I artikel 3 i detta direktiv, med rubriken Allmänna mål, föreskrivs följande i punkt 2 d:
10 Artikel 10 i direktivet, med rubriken Nationella regleringsmyndigheters deltagande i Berec, har följande lydelse:
11 I artikel 105 i samma direktiv, med rubriken Avtalets löptid och uppsägning av avtal, anges följande i punkt 4:
12 I artikel 132 i az elektronikus hírközlésről szóló 2003. évi C. törvény (2003 års lag nr C om elektronisk kommunikation), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lag 2003/100), föreskrivs följande i punkterna 5 och 6:
13 Företaget Magyar Telekom är verksamt inom sektorn för informationsteknologi och kommunikation. Företaget erbjöd slutanvändare av vissa av företagets internetabonnemang ett taxealternativ med så kallad nolltaxa, enligt vilket företaget från den datamängd som ingick i dessa abonnemang inte drog av den datamängd som förbrukades genom användning av vissa specifika applikationer och/eller tjänster.
14 Genom beslut av den 6 september 2022 (nedan kallat NMHH:s beslut) konstaterade NMHH att nämnda företag inte iakttog bestämmelserna i artikel 3.3 i förordning 2015/2120, eftersom det inom ramen för tillämpningen av detta taxealternativ inte behandlade all internettrafik likvärdigt, utan diskriminering. I detta beslut ålade NMHH Magyar Telekom att senast den 15 november 2022 upphöra med alla erbjudanden som innehöll nämnda taxealternativ och att senast den 31 mars 2023 ändra de berörda abonnenternas avtal, inklusive de allmänna villkoren och de individuella abonnemangsavtalen, för att ta bort alla hänvisningar till detta taxealternativ.
15 I nämnda beslut underströk NMHH att eftersom behovet av att ändra de berörda abonnenternas avtal följde av att Magyar Telekoms praxis är oförenlig med artikel 3.3 i denna förordning, så gav den ensidiga ändringen av dessa avtal till nackdel för abonnenterna dem rätt att säga upp avtalen, i enlighet med artikel 132.5 i lag 2003/100, som syftar till att införliva artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 med ungersk rätt. Undantaget i artikel 132.6 c i lag 2003/100, som syftar till att införliva det tredje undantaget i den sista delen av meningen i artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 med ungersk rätt, är i detta fall inte tillämpligt.
16 Genom beslut av den 27 oktober 2022 (nedan kallat NMHH:s ordförandes beslut) fastställde NMHH:s ordförande, efter en begäran om omprövning från Magyar Telekom, NMHH:s beslut.
17 I detta beslut av den 27 oktober 2022 påpekade NMHH:s ordförande att EU-domstolen, i domen av den 2 september 2021, Vodafone ( C‑854/19, EU:C:2021:675), domen av den 2 september 2021, Vodafone ( C‑5/20, EU:C:2021:676), och domen av den 2 september 2021, Telekom Deutschland ( C‑34/20, EU:C:2021:677), hade slagit fast att taxealternativet med så kallad nolltaxa var oförenligt med de skyldigheter som följer av artikel 3.3 i förordning 2015/2120. Magyar Telekoms skyldighet att ändra de gällande individuella abonnemangsavtalen följde således av denna bestämmelse, vars korrekta tolkning domstolen fastställde i dessa domar.
18 I nämnda beslut underströk NMHH:s ordförande att Magyar Telekom, efter det att dessa domar hade meddelats, var skyldigt att frivilligt upphöra med att erbjuda och använda ett sådant taxealternativ och att syftet med NMHH:s beslut var att säkerställa att Magyar Telekom tillämpade förordning 2015/2120 i enlighet med nämnda domar. Slutsatserna i dessa domar har integrerats i Berecs riktlinjer för genomförandet av förordningen om en öppen internetanslutning av den 9 juni 2022 (BoR (22) 81) (nedan kallade Berecs riktlinjer från år 2022).
19 I Berecs tidigare riktlinjer för de nationella tillsynsmyndigheternas genomförande av de europeiska reglerna om nätneutralitet av den 30 augusti 2016 (BoR (16) 127) (nedan kallade Berecs riktlinjer från år 2016) hade bestämmelserna i förordning 2015/2120 förvisso tolkats så, att de tillät vissa taxealternativ med så kallad nolltaxa. Efter domen av den 15 september 2020, Telenor Magyarország ( C‑807/18 och C‑39/19, EU:C:2020:708), och de domar som nämns i punkt 17 ovan, antog Berec emellertid nya riktlinjer, Berecs riktlinjer från år 2022, i vilka dessa bestämmelser tolkades så, att de inte tillåter sådana taxealternativ.
20 Magyar Telekom överklagade NMHH:s ordförandes beslut till Fővárosi Törvényszék (Domstolen för Budapests stad, Ungern) och anförde att företaget inte hade någon skyldighet att genomföra nämnda domar, att dess praxis hade utarbetats på grundval av Berecs riktlinjer från år 2016 och att det inte hade någon skyldighet att ändra dessa avtal i enlighet med Berecs riktlinjer från år 2022, eftersom dessa var riktade till de nationella regleringsmyndigheterna. Enligt Magyar Telekom ska detta beslut anses utgöra nationell rätt, i den mening som avses i artikel 105.4 i direktiv 2018/1972, vilken direkt föreskriver att Magyar Telekom ska ändra nämnda avtal.
21 Fővárosi Törvényszék (Domstolen för Budapests stad) ogillade Magyar Telekoms överklagande.
22 Denna domstol erinrade om att artikel 132.6 c i lag 2003/100 innehåller ett undantag, vars lydelse tydligt hänvisar till en ändring som föreskrivs direkt genom en regel i unionsrätt eller nationell rätt, vilket endast avser unionsrättsakter, såsom dessa definieras i artikel 288 FEUF, och nationell lagstiftning. Ett beslut som NMHH:s ordförande antar i ett enskilt fall är inte en lagstiftnings- eller regleringsakt, eftersom beslutet har antagits av en förvaltningsmyndighet som utövar sin behörighet att tillämpa lagen. Detta beslut kan därmed inte omfattas av det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse. Förändringar i tolkningen eller tillämpningen av lagstiftningen kan inte likställas med ändringar i lagar eller andra författningar.
23 Magyar Telekom har i sitt överklagande till Kúria (Högsta domstolen, Ungern), som är hänskjutande domstol, gjort gällande att Fővárosi Törvényszék (Domstolen för Budapests stad) gjorde en felaktig tolkning av förhållandet mellan skäl 275 och artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972, genom att bedöma att uttrycket förordningar i andra meningen i detta skäl inte kunde avse ett beslut som antagits inom ramen för utövandet av behörighet att tillämpa lagen.
24 Enligt Magyar Telekom gäller undantaget från slutanvändares rätt att säga upp abonnemangsavtal på grund av den berörda leverantörens ensidiga ändringar av dessa avtal inte bara då dessa ändringar direkt föreskrivs genom unionslagstiftning eller en medlemsstats lagstiftning, utan även när de föreskrivs genom unionsrätt eller nationell rätt i vidare bemärkelse.
25 Den hänskjutande domstolen anser att det är nödvändigt att EU-domstolen klargör hur artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ska tolkas för att den ska kunna döma i saken, eftersom den hänskjutande domstolen måste avgöra huruvida slutanvändare har rätt att säga upp sina avtal utan extra kostnad på grund av de ändringar av avtalsvillkoren som Magyar Telekom föreslagit, trots att denna bestämmelse utesluter en sådan rätt till uppsägning utan extra kostnad när de föreslagna ändringarna föreskrivs direkt genom unionsrätt eller nationell rätt.
26 Den hänskjutande domstolen har erinrat om att Berec, enligt den mekanism som inrättats genom direktiv 2018/1972, har till uppgift att harmonisera tolkningen av bestämmelserna i förordning 2015/2120 på unionsnivå för de nationella regleringsmyndigheterna. Berecs riktlinjer från år 2016 gav upphov till berättigade förväntningar hos Magyar Telekom. Det var inte möjligt för Magyar Telekom att på grundval av dessa riktlinjer förutse den praxis som företaget skulle ha följt enligt EU-domstolens domar som nämns i punkt 17 ovan och som NMHH:s beslut rättade sig efter, efter det att denna praxis upptogs i Berecs riktlinjer från år 2022.
27 Den hänskjutande domstolen anser att den omständigheten att EU-domstolens domar med nödvändighet följs av Berecs riktlinjer, vilka i sin tur med nödvändighet följs av de nationella regleringsmyndigheternas beslut, vilka således rättar sig efter EU-domstolens tolkning av bestämmelserna i förordning 2015/2120, tyder på att ett sådant förfarande kännetecknas av förekomsten av en regleringsdel, vilken inte enbart kan anses utgöra tillämpning av lagstiftning.
28 Mot denna bakgrund beslutade Kúria (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
29 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ska tolkas så, att en slutanvändare har rätt att utan extra kostnad säga upp det avtal som denne har ingått med en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster när leverantören föreslår en ändring av avtalet för att det ska överensstämma med den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i en dom om förhandsavgörande, med en unionsrättslig bestämmelse som reglerar vissa aspekter av ett sådant avtal eller med Berecs riktlinjer som antagits till följd av denna dom, eller med ett beslut som en nationell regleringsmyndighet antagit med avseende på leverantören med beaktande av nämnda dom och dessa riktlinjer.
30 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 8 maj 2025, Pielatak, C‑410/23, EU:C:2025:325, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
31 I artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 föreskrivs att slutanvändare ska ha rätt att säga upp sitt avtal utan ytterligare kostnad vid meddelande om ändringar av avtalsvillkoren som föreslås av tillhandahållare av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, med undantag för fall där de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel, är av rent administrativ karaktär och inte får några negativa konsekvenser för slutanvändaren eller föreskrivs direkt genom unionsrätt eller nationell rätt.
32 Enligt skäl 275 i direktivet ska alla eventuella ändringar i avtalsvillkoren från leverantörens sida göra det möjligt för slutanvändaren att säga upp avtalet utan extra kostnad, om inte varje ändring i sig är till fördel för slutanvändaren, eller om ändringarna är av rent administrativ karaktär, till exempel en förändring av tillhandahållarens adress, och inte får några negativa konsekvenser för slutanvändaren eller i strikt bemärkelse har införts genom lagar eller andra förordningar.
33 Det framgår av artikel 105.4 första stycket i nämnda direktiv jämförd med detta skäl att det tredje undantaget, som föreskrivs i den sista delen av meningen i artikel 105.4 första stycket i direktivet, endast är tillämpligt när en leverantör föreslår en ändring av avtalsvillkoren och denna ändring är en direkt och strikt följd av att EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning träder i kraft eller ändras.
34 Den allmänna systematiken i artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 och syftet med detta direktiv ger stöd för denna tolkning.
35 I artikel 105.4 första stycket föreskrivs nämligen en allmän regel, enligt vilken en ändring av avtalsvillkoren som föreslås av en leverantör av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska ge slutanvändarna rätt att säga upp avtalet utan extra kostnad. Denna allmänna regel åtföljs av tre undantag som ska tolkas restriktivt.
36 En restriktiv tolkning av dessa undantag är förenlig med det allmänna målet att säkerställa en hög gemensam skyddsnivå för slutanvändarna, vilket anges i artikel 3.2 d i direktiv 2018/1972. Artikel 105.4 första stycket i detta direktiv ska således förstås så, att det, vid tillämpningen av det tredje undantaget i denna bestämmelse, är nödvändigt att den ändring av avtalsvillkoren som den berörda leverantören föreslår är en direkt och strikt följd av en ändring av den unionslagstiftning eller nationell lagstiftning som är tillämplig på området.
37 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen med sina frågor för det första få klarhet i huruvida en dom som EU-domstolen meddelar i ett mål om förhandsavgörande kan anses utgöra en ändring av unionsrätten, i den mening som avses i föregående punkt.
38 Det ska i detta hänseende erinras om att det av fast rättspraxis framgår att den tolkning av en unionsbestämmelse som domstolen gör, vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 267 FEUF, innebär att den aktuella bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde klargörs och förtydligas i erforderlig utsträckning, såsom den ska tolkas och tillämpas eller borde ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. En dom i ett mål om förhandsavgörande är med andra ord inte av konstitutiv karaktär utan enbart av deklarativ karaktär, vilket medför att domens rättsverkningar i princip gäller från det datum då den tolkade regeln trädde i kraft (dom av den 12 februari 2008, Kempter, C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 35, dom av den 28 januari 2015, Starjakob, C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 63, och dom av den 10 mars 2022, Grossmania, C‑177/20, EU:C:2022:175, punkt 41).
39 Av detta följer att den på så sätt tolkade bestämmelsen i princip även ska tillämpas av en förvaltningsmyndighet, inom ramen för dess behörighet, och en nationell domstol på rättsförhållanden som har uppkommit innan EU-domstolen avkunnade den dom i vilken den begärda tolkningen gjordes (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2008, Kempter, C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 36, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság, C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 186, dom av den 16 mars 2023, Towercast, C‑449/21, EU:C:2023:207, punkt 56, och dom av den 20 april 2023, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato (Commune de Ginosa), C‑348/22, EU:C:2023:301, punkt 73).
40 Under dessa omständigheter kan en dom som EU-domstolen meddelar i ett mål om förhandsavgörande, som särskilt avser tolkningen av artikel 3.3 i förordning 2015/2120, såsom domen av den 15 september 2020, Telenor Magyarország ( C‑807/18 och C‑39/19, EU:C:2020:708), domen av den 2 september 2021, Vodafone ( C‑854/19, EU:C:2021:675), domen av den 2 september 2021, Vodafone ( C‑5/20, EU:C:2021:676), och domen av den 2 september 2021, Telekom Deutschland ( C‑34/20, EU:C:2021:677), inte anses utgöra en ändring av unionsrättsliga lagar eller författningar genom vilken det direkt föreskrivs en skyldighet för en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster att ändra avtalsvillkoren i abonnemangsavtal som leverantören har ingått med slutanvändare.
41 Vad för det andra gäller Berecs riktlinjer ska det noteras att dessa varken utgör unionsrättsliga lagar eller författningar eller ändringar av sådana.
42 Enligt artikel 4.4 i förordning 2018/1971 ska nationella regleringsmyndigheter och kommissionen ta största möjliga hänsyn till riktlinjer, yttranden, rekommendationer, gemensamma ståndpunkter och bästa praxis som antagits av Berec. På samma sätt ska medlemsstaterna, enligt artikel 10.2 i direktiv 2018/1972, säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, när de antar egna beslut om sina nationella marknader, i största möjliga utsträckning beaktar riktlinjer, yttranden, rekommendationer, gemensamma ståndpunkter, bästa praxis och metoder som antagits av Berec.
43 Dessa akter är emellertid inte rättsligt bindande och ingår inte i ett förfarande för utarbetande av unionslagstiftning om elektronisk kommunikation. Berec har som enda funktion att fungera som forum för samarbetet mellan de nationella regleringsmyndigheterna, och samarbetet mellan de nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen, i syfte att säkerställa ett konsekvent genomförande av regelverket på området för elektronisk kommunikation, såsom framgår av artikel 3.2 i förordning nr 2018/1971, jämförd med skäl 5 i samma förordning (dom av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen, C‑632/20 P, EU:C:2023:28, punkt 85).
44 Härav följer att Berecs riktlinjer, inklusive Berecs riktlinjer från år 2022, i vilka det, i motsats till i Berecs riktlinjer från år 2016, konstateras att artikel 3.3 i förordning 2015/2120 inte tillåter taxealternativ med så kallad nolltaxa, inte kan anses direkt föreskriva en skyldighet för en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster att ändra avtalsvillkor, i den mening som avses i artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972.
45 Vad för det tredje gäller frågan huruvida så likväl är fallet med ett beslut som fattats av en nationell regleringsmyndighet, ska det påpekas att den hänskjutande domstolen i sin begäran om förhandsavgörande har preciserat att det nationella målet rör ett beslut som NMHH:s ordförande antog inom ramen för sina administrativa kontrollbefogenheter för att mottagaren av beslutet, det vill säga leverantören av elektroniska kommunikationstjänster Magyar Telekom, skulle uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.3 i förordning 2015/2120, såsom den tolkats av EU-domstolen.
46 Ett sådant beslut är inte av normativ karaktär, eftersom en nationell regleringsmyndighet som antar ett sådant beslut begränsar sig till att tolka och tillämpa denna bestämmelse, som utgör en del av unionslagstiftningen på området för elektronisk kommunikation, på ett specifikt fall.
47 Härav följer att ett beslut som en nationell regleringsmyndighet antar, inom ramen för sina administrativa kontrollbefogenheter, med avseende på en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster för att denna ska uppfylla sina skyldigheter enligt en unionsrättslig bestämmelse, som ingår i lagstiftningen om elektronisk kommunikation, inte kan anses direkt föreskriva en skyldighet för leverantören att ändra avtalsvillkoren, i den mening som avses i artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972.
48 Det ska för övrigt erinras om att enligt artikel 288 andra stycket FEUF är förordningen till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater och enligt fast rättspraxis har bestämmelser i förordningar – enligt denna bestämmelse och på grund av förordningarnas beskaffenhet och deras funktion i unionens rättskällesystem – i allmänhet omedelbara verkningar i de nationella rättsordningarna, utan att det krävs att de nationella myndigheterna vidtar några tillämpningsåtgärder (dom av den 16 januari 2024, Österreichische Datenschutzbehörde, C‑33/22, EU:C:2024:46, punkt 60 och där angiven rättspraxis).
49 Icke desto mindre kan vissa bestämmelser i en förordning kräva att medlemsstaterna vidtar tillämpningsåtgärder för att genomföra dem (dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl., C‑645/19, EU:C:2021:483, punkt 110 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall har den hänskjutande domstolen emellertid inte hänvisat till några sådana nationella genomförandeåtgärder i sin begäran om förhandsavgörande och det framgår slutligen inte av artikel 3.3 i förordning 2015/2120 att det för att genomföra denna bestämmelse är nödvändigt att anta sådana nationella genomförandeåtgärder.
50 Med beaktande av det ovan anförda ska de ställda frågorna besvaras på följande sätt. Artikel 105.4 första stycket i direktiv 2018/1972 ska tolkas så, att en slutanvändare har rätt att utan extra kostnad säga upp det avtal som denne har ingått med en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster när leverantören föreslår en ändring av avtalet för att det ska överensstämma med den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i en dom om förhandsavgörande, med en unionsrättslig bestämmelse som reglerar vissa aspekter av ett sådant avtal eller med Berecs riktlinjer som antagits till följd av denna dom, eller med ett beslut som en nationell regleringsmyndighet antagit med avseende på leverantören med beaktande av nämnda dom och dessa riktlinjer.
51 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: ungerska.