Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 25 juni 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)

den 25 juni 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 805/2004 – Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Artikel 25 – Officiella handlingar – Handling som har intygats vara en europeisk exekutionstitel – Verkställighetsförfarande – Artikel 21.2 – Förbud mot omprövning i sak i verkställighetsmedlemsstaten av intyget – Handling upprättad av notarie innan denna förordning trädde i kraft – Åsidosättande av förordningens tillämpning i tiden (ratione temporis) av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten ”

I mål C‑14/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den 28 februari 2024, som inkom till domstolen den 15 januari 2025, i målet

Thüringer Aufbaubank

mot

LN,

meddelar

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden O. Spineanu-Matei (referent) samt domarna N. Piçarra och N. Fenger,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: handläggaren E. Sartori,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 november 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Thüringer Aufbaubank, genom A.F. Gorton, Rechtsanwalt,

– Tysklands regering, genom J. Möller, M. Hellmann och A. Sahner, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom S. Noë, N. Schaeffer och F. Wilman, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 12 februari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 21.2 och 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Thüringer Aufbaubank, ett bolag med säte i Erfurt (Tyskland), och LN, angående verkställighet i Österrike av en officiell handling som intygats vara en europeisk exekutionstitel i Tyskland.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 Skäl 7 i förordning nr 805/2004 har följande lydelse:

”Denna förordning bör tillämpas på domar, inför domstol ingångna förlikningar och officiella handlingar avseende obestridda fordringar samt på beslut som har meddelats efter att talan har förts mot domar, inför domstol ingångna förlikningar och officiella handlingar, vilka har intygats vara europeiska exekutionstitlar.”

4 Artikel 1 i denna förordning, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:

”Syftet med denna förordning är att införa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, vilket, genom att det fastställs miniminormer, kommer att möjliggöra fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar i alla medlemsstater utan att erkännande och verkställighet skall föregås av mellanliggande förfaranden i den medlemsstat där verkställighet begärs.”

5 Artikel 3 i samma förordning har rubriken ”Exekutionstitlar som skall intygas vara europeiska exekutionstitlar”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Denna förordning skall tillämpas på domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.

En fordran skall anses som obestridd, om

…

d) gäldenären uttryckligen har godkänt den i en officiell handling.”

6 Av artikel 4 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, framgår följande:

”I denna förordning avses med

…

2. fordran : en fordran som avser betalning av ett bestämt penningbelopp och som är förfallen till betalning eller vars förfallodag anges i domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller officiella handlingar,

…”

7 Artikel 5 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Upphävande av exekvatur”, har följande lydelse:

”En dom som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande.”

8 Artikel 10 i denna förordning, med rubriken ”Rättelse eller återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel”, har följande lydelse:

”1. Intyget om europeisk exekutionstitel skall på ansökan till den domstol som meddelat domen

a) rättas till, om det på grund av ett skrivfel eller liknande föreligger bristande överensstämmelse mellan domen och intyget,

b) återkallas, när det är uppenbart att intyget beviljades felaktigt med beaktande av de krav som fastställs i denna förordning.

2. Lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten skall tillämpas vid rättelse och återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel.

…”

9 Artikel 21 i nämnda förordning, med rubriken ”Hinder mot verkställighet”, föreskriver följande:

”1. Verkställighet skall på gäldenärens ansökan vägras av den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten, om den dom som intygas vara en europeisk exekutionstitel är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en medlemsstat eller i tredje land, om

a) den tidigare domen meddelades rörande samma sak och mellan samma parter, och

b) den tidigare domen meddelades i verkställighetsmedlemsstaten eller uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten, och

c) den omständighet som gör domarna oförenliga inte åberopades och inte kunde ha åberopats som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.

2. Domen eller intyget om europeisk exekutionstitel får aldrig omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.”

10 I artikel 23 i förordningen, med rubriken ”Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet”, föreskrivs följande:

”Om gäldenären har

– fört talan mot en dom som intygats vara en europeisk exekutionstitel, vilket inbegriper ansökan om förnyad prövning i enlighet med artikel 19, eller

– ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i enlighet med artikel 10,

får den behöriga domstolen eller myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten på ansökan av gäldenären,

a) begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, eller

b) göra verkställigheten beroende av att det ställs en sådan säkerhet som domstolen eller myndigheten bestämmer, eller

c) när det föreligger exceptionella omständigheter, låta verkställighetsförfarandet vila.”

11 I artikel 25 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Officiella handlingar”, föreskrivs följande:

”1. En officiell handling avseende en fordran enligt artikel 4.2, vilken är verkställbar i en medlemsstat, skall på ansökan till den myndighet som utsetts av ursprungsmedlemsstaten intygas vara en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga III.

2. En officiell handling som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten skall verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig verkställigheten.

3. Bestämmelserna i kapitel II, utom artiklarna 5, 6.1 och 9.1, och i kapitel IV, utom artikel 21[.1] och artikel 22, skall gälla i tillämpliga delar.”

12 Artikel 26 i förordningen, med rubriken ”Övergångsbestämmelse”, har följande lydelse:

”Bestämmelserna i denna förordning skall endast tillämpas på domar som meddelats, på förlikningar som godkänts eller ingåtts inför domstol och på handlingar som formellt upprättats eller registrerats som officiella handlingar efter förordningens ikraftträdande.”

13 Artikel 33 i förordning nr 805/2004, med rubriken ”Ikraftträdande”, har följande lydelse:

”Denna förordning träder i kraft den 21 januari 2005.

Den skall tillämpas från och med den 21 oktober 2005, med undantag av artiklarna 30, 31 och 32, vilka skall tillämpas från och med den 21 januari 2005.”

Österrikisk rätt

14 I 54b § Exekutionsordnung (lagen om verkställighetsförfaranden) föreskrivs att verkställighet får ske genom ett förenklat förfarande när borgenären grundar sin ansökan på en österrikisk exekutionstitel, på en utländsk exekutionstitel som likställs med en sådan, särskilt med stöd av en unionsrättsakt, eller på en utländsk exekutionstitel som har varit föremål för ett exekvaturförfarande.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

15 Den 14 februari 2022 ansökte Thüringer Aufbaubank vid Bezirksgericht Judenburg (Distriktsdomstolen i Judenburg, Österrike) om utmätning av LN:s egendom för att täcka en fordran på 25 000 euro, jämte ränta, med stöd av en notariebestyrkt handling upprättad i Tyskland den 28 maj 1999. Handlingen, som blev verkställbar den 1 juni 1999, avsåg inteckning i fast egendom på sammanlagt 6 488 600 tyska mark (DEM) (cirka 3 317 568 euro).

16 Till stöd för sin ansökan ingav Thüringer Aufbaubank den aktuella notariebestyrkta handlingen samt ett intyg om att handlingen utgjorde en europeisk exekutionstitel, vilket de behöriga tyska myndigheterna hade utfärdat den 19 januari 2021 med hjälp av formuläret i bilaga III till förordning nr 805/2004.

17 Den 24 mars 2022 framställde LN en invändning mot beslutet om utmätning.

18 Genom beslut fattat samma dag avslog Bezirksgericht Judenburg (Distriktsdomstolen i Judenburg) invändningen. Den fann att det förenklade verkställighetsförfarande som föreskrivs i 54b § lagen om verkställighetsförfaranden var tillämpligt.

19 LN överklagade detta beslut till Landesgericht Leoben (Regionala domstolen i Leoben, Österrike), som ändrade beslutet och förordnade att verkställigheten skulle avbrytas och att redan genomförda verkställighetsåtgärder skulle återgå.

20 Nämnda domstol fann att den notariebestyrkta handling som upprättats i Tyskland år 1999 inte omfattades av det tidsmässiga tillämpningsområdet ( ratione temporis ) för förordning nr 805/2004, eftersom förordningen endast var tillämplig på officiella handlingar som upprättats eller registrerats efter förordningens ikraftträdande, det vill säga den 21 januari 2005. Erkännandet och verkställigheten i Österrike av denna notariebestyrkta handling reglerades således inte av nämnda förordning, utan av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), enligt vilken det krävs ett exekvaturförfarande.

21 Enligt nämnda domstol kunde den omständigheten att de tyska myndigheterna hade utfärdat ett intyg om europeisk exekutionstitel inte hindra att intyget prövades i verkställighetsmedlemsstaten om det var uppenbart att intyget hade utfärdats utan att det tidsmässiga tillämpningsområdet ( ratione temporis ) för förordning nr 805/2004 hade iakttagits.

22 Thüringer Aufbaubank överklagade till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), som är den domstol som ställt tolkningsfrågor till EU-domstolen.

23 För att kunna avgöra överklagandet vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de behöriga domstolarna eller myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten får pröva frågan hur domstolarna eller de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten, i samband med utfärdandet av en europeisk exekutionstitel, har fastställt att förordning nr 805/2004 är tillämplig i tiden ( ratione temporis ).

24 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende preciserat att det av systematiken i denna förordning följer att intygandet av att en handling utgör en europeisk exekutionstitel ska kontrolleras uteslutande i ursprungsmedlemsstaten. Detta påverkar inte gäldenärens rättsliga skydd negativt, eftersom eventuella fel vid utfärdandet av ett sådant intyg kan bestridas av gäldenären i den staten.

25 Den hänskjutande domstolen har emellertid hänvisat till en uppfattning i nationell doktrin som kritiserar det förhållandet att det inte är möjligt att kontrollera intyget om europeisk exekutionstitel i verkställighetsmedlemsstaten, och som anser att det borde vara möjligt att, i denna medlemsstat, kunna göra gällande ett uppenbart åsidosättande av det materiella ( ratione materiae ) eller tidsmässiga ( ratione temporis ) tillämpningsområdet för nämnda förordning. Artikel 21.2 i förordning nr 805/2004 kan således inte tolkas så, att den förbjuder en sådan kontroll.

26 Enligt den hänskjutande domstolen omfattas den notariebestyrkta handlingen i det nationella målet, vilken upprättades av en tysk notarie den 28 maj 1999, inte av det tidsmässiga tillämpningsområdet ( ratione temporis ) för förordning nr 805/2004, vilken, såsom framgår av artikel 26 i förordningen, avser officiella handlingar som utfärdats efter förordningens ikraftträdande, det vill säga den 21 januari 2005. Den hänskjutande domstolen har påpekat att det avgörande kriteriet för att fastställa om en officiell handling omfattas av förordningens tillämpning i tiden ( ratione temporis ) är dagen för dess upprättande eller registrering, inte dagen för utfärdandet av ett intyg om europeisk exekutionstitel.

27 Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, tolkas så, att det inte är tillåtet att i verkställighetsmedlemsstaten kontrollera ett intyg, utfärdat av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten med hjälp av formuläret i bilaga III till förordningen, om att en verkställbar officiell handling (i förevarande fall en verkställbar notariebestyrkt handling upprättad av en tysk notarie) utgör en europeisk exekutionstitel, även när det – med hänsyn till dagen för den officiella handlingens upprättande – står klart att förordningens tidsmässiga tillämpningsområde ( ratione temporis ) inte har iakttagits?”

Prövning av tolkningsfrågan

28 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i förordningen, ska tolkas så, att den utgör hinder för att det görs en omprövning i sak, i verkställighetsmedlemsstaten, av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, trots att handlingen inte upprättats eller registrerats efter det att förordningen trädde i kraft, i strid mot artikel 26 i förordningen.

29 EU-domstolen påpekar inledningsvis att syftet med förordning nr 805/2004, såsom framgår av dess artikel 1, är att genom införandet av en europeisk exekutionstitel säkerställa fri rörlighet för domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.

30 Det ska vidare preciseras att förordning nr 805/2004, enligt artikel 26 i förordningen, endast är tillämplig på officiella handlingar som har upprättats eller registrerats efter förordningens ikraftträdande, det vill säga den 21 januari 2005. Såsom framgår av artikel 33 andra stycket i denna förordning fastställdes det datum då förordningen ska börja tillämpas, med undantag för vissa bestämmelser som inte är relevanta i förevarande mål, till den 21 oktober 2005.

31 Av detta följer att det, med undantag för dessa bestämmelser, är från och med sistnämnda datum som medlemsstaternas domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa förordning nr 805/2004. Detta gäller även den behörighetsfördelning som fastställs däri mellan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och domstolarna och myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten. Ett intyg om att en handling utgör en europeisk exekutionstitel kunde således utfärdas först från och med den 21 oktober 2005 för officiella handlingar som upprättats eller registrerats efter den 21 januari 2005, eftersom det kriterium som gör det möjligt att fastställa huruvida en officiell handling omfattas av förordningens tillämpning i tiden ( ratione temporis ) inte är datumet för utfärdandet av intyget om europeisk exekutionstitel, utan datumet då handlingen upprättades eller registrerades.

32 Det ska vidare påpekas att det av artikel 3.1 jämförd med artikel 4 led 2 i förordningen framgår att en fordran, som avser betalning av ett bestämt penningbelopp och som är förfallen till betalning eller vars förfallodag anges i den officiella handlingen, ska anses vara obestridd om gäldenären uttryckligen har godkänt den i denna handling.

33 En officiell handling avseende en sådan fordran som är verkställbar i en medlemsstat ska, i enlighet med artikel 25.1 i förordning nr 805/2004, på ansökan till den myndighet som utsetts av ursprungsmedlemsstaten intygas vara en europeisk exekutionstitel med hjälp av standardformuläret i bilaga III till förordningen.

34 Enligt artikel 25.3 i denna förordning ska kapitel IV i förordningen, som rör verkställighet, i tillämpliga delar tillämpas på officiella handlingar, med undantag för artikel 21.1, om hinder mot verkställighet vid oförenlighet med en tidigare dom, och artikel 22 om avtal med tredjeland.

35 Av detta följer att artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, som den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av, är tillämplig på verkställighet av en officiell handling avseende en obestridd fordran som intygats vara en europeisk exekutionstitel.

36 Slutligen ska det – såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 56 i sitt förslag till avgörande och såsom Europeiska kommissionen anförde vid förhandlingen vid domstolen – konstateras att det i artikel 26 i förordning nr 805/2004 uppställs ett villkor för att en officiell handling ska intygas vara en europeisk exekutionstitel. Enligt artikel 26 krävs det nämligen, för ett sådant intygande, att handlingen ska ha upprättats eller registrerats efter den 21 januari 2005. Kontrollen av att detta villkor är uppfyllt för en viss handling förutsätter att den behöriga domstolen eller myndigheten i ursprungsmedlemsstaten gör en rättslig kvalificering.

37 Mot bakgrund av dessa inledande anmärkningar erinrar domstolen om att det, vid tolkningen av artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, enligt fast rättspraxis inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos, C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

38 För det första, vad gäller bokstavstolkningen av dessa bestämmelser, ska det påpekas att ordalydelsen av artikel 21.2 i förordning nr 805/2004 varierar mellan de olika språkversionerna.

39 Enligt den franska språkversionen av artikel 21.2 i denna förordning får den officiella handlingen eller intyget om europeisk exekutionstitel ” en aucun cas ” (under inga omständigheter) ”omprövas i sak” i verkställighetsmedlemsstaten.

40 Uttrycket ” en aucun cas ”, som återspeglar den absoluta karaktär som ett förbud kan ha, används i flera andra språkversioner, bland annat i den bulgariska (” pri nikakvi obstoyatelstva ”), den spanska (” en ningún caso ”), den danska (” under ingen omstændigheder ”), den grekiska (” se kamía períptosi ”), den engelska (” under no circumstances ”), den kroatiska (” ni pod kojim uvjetima ”), den italienska (” in nessun caso ”), den portugisiska (” em caso algum ”) och den rumänska (” în niciun caz ”).

41 I andra språkversioner används emellertid inte detta uttryck, nämligen i den tyska (” Weder die Entscheidung noch ihre Bestätigung als Europäischer Vollstreckungstitel dürfen im Vollstreckungsmitgliedstaat in der Sache selbst nachgeprüft werden. ”) (”Varken domen eller intyget om europeisk exekutionstitel får omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.”) och den svenska (”Domen eller intyget om europeisk exekutionstitel får aldrig omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.”). Dessa språkversioner innehåller annorlunda formuleringar, vilka dock i samma anda hänvisar antingen till ett totalförbud mot omprövning i sak, genom användningen av adverbet ”aldrig”, såsom i den svenska versionen, eller till ett förbud som uttrycks på ett mindre kategoriskt sätt, genom användningen av den negativa samordnande konjunktionen ”varken … eller” och verbet ”få” i en negativ form, såsom i den tyska versionen.

42 I detta sammanhang ska det erinras om att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse enligt domstolens fasta praxis inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Kravet på en enhetlig tolkning och tillämpning av varje bestämmelse i unionsrätten utgör hinder för att en viss språkversion av en unionsrättsakt betraktas isolerat. I stället ska bestämmelsen tolkas mot bakgrund av såväl den allmänna systematiken av som syftet med den lagstiftning som den ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 1969, Stauder, 29/69, EU:C:1969:57, punkterna 2 och 3, och dom av den 29 januari 2026, Meliá Hotels International, C‑286/24, EU:C:2026:49, punkt 31).

43 Vad gäller uttrycket ”omprövas i sak” framgår det av domstolens praxis att förbudet innebär att det inte är möjligt att kontrollera om de behöriga domstolarna eller myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten har gjort en riktig rättslig bedömning eller en riktig bedömning av de faktiska omständigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

44 För det andra, vad gäller det sammanhang i vilket artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, ingår, erinrar domstolen om att systematiken i denna förordning grundar sig på en tydlig behörighetsfördelning mellan de behöriga domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och de behöriga domstolarna och myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten, vilken följer av att fordran och den europeiska exekutionstitel som fastställer den bestäms på grundval av lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten, medan verkställighetsförfarandet regleras av lagen i verkställighetsmedlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Lufthansa Technik AERO Alzey, C‑393/21, EU:C:2023:104, punkt 38).

45 När det gäller verkställighetsförfarandet för en officiell handling som har intygats vara en europeisk exekutionstitel, föreskrivs det i artikel 25.2 i förordning nr 805/2004 att en sådan handling ska verkställas i de övriga medlemsstaterna utan att det behövs någon verkställighetsförklaring och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig verkställigheten.

46 Såsom framgår av hänvisningen i artikel 25.3 i förordningen till förordningens kapitel IV, avseende verkställighet, är de behöriga domstolar eller myndigheter i verkställighetsmedlemsstaten som har mottagit en ansökan om verkställighet av en officiell handling som intygats vara en europeisk exekutionstitel endast behöriga att begränsa eller vilandeförklara verkställighetsförfarandet enligt artikel 23 i förordningen, bland annat när gäldenären i ursprungsmedlemsstaten har ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i enlighet med artikel 10 i förordning nr 805/2004, som är tillämplig på officiella handlingar.

47 Det framgår särskilt av artikel 10.1 b i förordningen att ett intyg om europeisk exekutionstitel kan återkallas om det, med beaktande av de krav som fastställs i förordningen, är uppenbart att intyget beviljades felaktigt av den behöriga domstolen eller myndigheten i ursprungsmedlemsstaten.

48 Denna möjlighet att ansöka om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten säkerställer att det avskaffande av kontrollerna i verkställighetsmedlemsstaten, som föreskrivs i förordning nr 805/2004, inte sker utan att det finns garantier för att rätten att gå i svaromål iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos, C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 50).

49 Det ska, såsom preciserats i punkterna 30 och 31 ovan, noteras att intygandet av att en officiell handling som upprättades eller registrerades före ikraftträdandet av förordning nr 805/2004 utgör en europeisk exekutionstitel strider mot förordningens tillämpning i tiden ( ratione temporis ), som utgör ett av villkoren för att förordningen ska vara tillämplig. Ett sådant intyg har således beviljats felaktigt i den mening som avses i artikel 10.1 b i nämnda förordning.

50 Mot bakgrund av den behörighetsfördelning mellan de behöriga domstolarna eller myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten och de behöriga domstolarna eller myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som fastställs i förordning nr 805/2004 (se punkt 44 ovan), ankommer det emellertid uteslutande på de sistnämnda att pröva huruvida de rättsliga eller faktiska bedömningar som ligger till grund för intygandet av att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel är riktiga och att, i förekommande fall, återkalla ett intyg som utfärdats felaktigt.

51 Av det ovanstående följer att en domstol i verkställighetsmedlemsstaten inte kan göra en omprövning i sak av intyget om att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, trots att denna handling inte upprättats eller registrerats efter det att förordning nr 805/2004 trädde i kraft, i strid mot artikel 26 i denna förordning.

52 Såsom har angetts i punkt 46 ovan kan en domstol i verkställighetsmedlemsstaten emellertid besluta om vilandeförklaring eller begränsning av verkställighetsförfarandet, om villkoren i artikel 23 i förordningen är uppfyllda och med beaktande av de konkreta omständigheterna i det aktuella målet.

53 Enligt artikel 23 c i förordning nr 805/2004 får nämnda domstol, om gäldenären i ursprungsmedlemsstaten har ansökt om att intyget om europeisk exekutionstitel ska återkallas på grund av att det har utfärdats i strid mot artikel 26 i samma förordning, på begäran av gäldenären och under exceptionella omständigheter som gäldenären har bevisbördan för, vilandeförklara verkställighetsförfarandet.

54 För det tredje överensstämmer den tolkning av artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i samma förordning, som följer av ordalydelsen av denna förstnämnda bestämmelsen och det sammanhang den ingår i, med det mål som eftersträvas med nämnda förordning. Detta mål består i att, med iakttagande av det ömsesidiga förtroende för rättskipningen i medlemsstaterna som ligger till grund för behörighetsfördelningen mellan å ena sidan domstolarna och myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten och å andra sidan domstolarna och myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten, säkerställa fri rörlighet för bland annat officiella handlingar som rör obestridda fordringar, och att påskynda och förenkla verkställigheten av dessa handlingar genom att avskaffa det förfarande som syftar till att göra dessa domar verkställbara, samtidigt som rätten att gå i svaromål iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2025, Manuel Costa Filhos, C‑643/24, EU:C:2025:923, punkt 53).

55 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 72 i sitt förslag till avgörande skulle det strida mot detta mål om det godtogs att en kontroll kan ske i verkställighetsmedlemsstaten av att de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten iakttog artikel 26 i förordning nr 805/2004 i samband med att de intygade att en officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel. Detta skulle nämligen innebära att intyget kunde omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten, trots det uttryckliga förbudet i denna förordning.

56 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den officiella handling som är aktuell i det nationella målet upprättades av en tysk notarie den 28 maj 1999. Denna rättsakt blev verkställbar i Tyskland den 1 juni 1999, det vill säga innan förordning nr 805/2004 trädde i kraft. Den 19 januari 2021 utfärdades ett intyg om att denna handling utgör en europeisk exekutionstitel, på grundval av denna förordning. Såsom framgår av punkt 49 ovan strider ett sådant intyg mot förordningens tillämpning i tiden ( ratione temporis ) och intyget om europeisk exekutionstitel kan således anses ha utfärdats felaktigt.

57 För att få fastställt att ett sådant åsidosättande har skett har den part som motsätter sig verkställigheten, med hänsyn till rätten till försvar, möjlighet att ansöka om att intyget ska återkallas vid de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten, i enlighet med artikel 10.1 b i förordning nr 805/2004, och att, i förekommande fall, ansöka om att verkställighetsförfarandet ska vilandeförklaras vid domstolen i verkställighetsmedlemsstaten, med stöd av artikel 23 c i denna förordning, om villkoren i sistnämnda bestämmelse är uppfyllda.

58 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 21.2 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 25 i förordningen, ska tolkas så, att den utgör hinder för att det görs en omprövning i sak, i verkställighetsmedlemsstaten, av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, trots att handlingen inte upprättats eller registrerats efter det att förordningen trädde i kraft, i strid mot artikel 26 i förordningen.

Rättegångskostnader

59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Artikel 21.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, jämförd med artikel 25 i samma förordning,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för att det görs en omprövning i sak, i verkställighetsmedlemsstaten, av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten om att en verkställbar officiell handling utgör en europeisk exekutionstitel, trots att handlingen inte upprättats eller registrerats efter det att förordningen trädde i kraft, i strid mot artikel 26 i förordningen.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska.