ext/celex/62025CJ0232

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 18 juni 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 44/2001 – Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område – Artikel 5 led 3 – Särskild behörighet i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden – Den ort där skadan inträffade eller kan inträffa – Fysiska och juridiska personer som gör gällande att deras personlighetsskydd kränkts till följd av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv och internet – Internationell behörighet för domstolar i en annan medlemsstat än den där nämnda innehåll producerats – Den ort där skadan materialiserats – Plats där dessa personer har centrum för sina intressen – Innehåll med sekvenser utifrån vilka det är möjligt att indirekt identifiera en person som individ – Talan om att åtgärder ska vidtas för att eliminera och förhindra verkningarna av en sådan kränkning samt om ersättning för ideell skada ”

I mål C‑232/25 [Idziski]( i ),

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) genom beslut av den 21 februari 2025, som inkom till domstolen den 27 mars 2025, i målet

Z.R.,

Ś.

mot

U.,

Z.,

ytterligare deltagare i rättegången:

Prokurator Regionalny w Krakowie,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna F. Schalin (referent), M. Gavalec och Z. Csehi,

generaladvokat: A. Rantos,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Z.R. och Ś., genom M. Brzozowska-Pasieka och J.A. Pasieka, radcowie prawni,

– U. och Z., genom P. Niezgódka, adwokat,

– Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom B. Ernst och J. Hottiaux, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 5 februari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I‑förordningen), i jämförelse med skälen 11 och 12 i förordningen.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Z.R. som är en fysisk person med hemvist i Polen och Ś. som är en juridisk person etablerad i Polen och, å andra sidan, U. och Z. som har samproducerat en tv-serie och är bosatta i Tyskland. I målet har det gjorts gällande att personlighetsskyddet för Z.R. och Ś. har kränkts till följd av att nämnda serie har sänts på tv och internet.

Tillämpliga bestämmelser

Bryssel I ‑ förordningen

3 I skälen 11 och 12 i Bryssel I‑förordningen angavs följande:

”(11) Behörighetsbestämmelserna måste uppfylla kravet på förutsebarhet och bygga på den allmänna principen om svarandens hemvist, och det måste alltid kunna gå att bestämma vilken domstol som är behörig utifrån denna princip, utom i vissa bestämda fall när tvistens art eller hänsynen till partsautonomin gör det berättigat att använda någon annan anknytning. ...

(12) Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsregler i de fall där det finns en nära koppling mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta rättskipningen.”

4 I förordningens artikel 2.1 föreskrevs följande:

”Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.”

5 Förordningens artikel 5 ingick i avsnitt 2 med rubriken ”Särskilda behörighetsregler” i kapitel II. I artikel 5 led 3 föreskrevs följande:

”Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan väckas i en annan medlemsstat

...

3) om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa”.

Förordning (EU) nr 1215/2012

6 Bryssel I‑förordningen har upphävts och ersatts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

7 Artikel 66 i förordning nr 1215/2012 har följande lydelse:

”1. Denna förordning ska tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts, på officiella handlingar som formellt har upprättats eller registrerats och på förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts från och med den 10 januari 2015.

2. Utan hinder av artikel 80 ska [Bryssel I‑förordningen] även fortsättningsvis tillämpas på domar som meddelats inom ramen för rättsliga förfaranden som har inletts, officiella handlingar som har upprättats eller registrerats och på förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts före den 10 januari 2015 och som faller inom ramen för tillämpningsområdet för den förordningen.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

8 Z.R. är polsk medborgare och tillika före detta soldat som under andra världskriget tjänstgjorde i ett polskt hemligt militärförband (nedan kallat militärförbandet X) och satt fängslad i lägret Auschwitz-Birkenau. Z.R. arbetar för att föra vidare minnet av soldaterna i militärförbandet X och högtidlighålla minnet av polackernas insatser för att rädda den judiska befolkningen under kriget. Ś. är en sammanslutning etablerad i Polen som är ett rättssubjekt. Medlemmarna i denna sammanslutning utgörs av före detta soldater i militärförbandet X. Sammanslutningens verksamhetsföremål är bland annat att till minne av militärförbandet och dess soldater försvara deras värdighet och anseende.

9 U. och Z. är etablerade i Tyskland och har samproducerat en tv-serie som handlar om händelserna under andra världskriget (nedan kallad den aktuella serien). Serien sändes på tv för första gången i Tyskland år 2013 och har därefter sänts i flera andra medlemsstater, däribland Polen. Serien finns även tillgänglig på internet.

10 Z.R. och Ś. menar att den aktuella serien framställer soldaterna i militärförbandet X som antisemiter och nationalister som i samarbete med nazisterna verkade för Förintelsen. Att de framställts på ett sådant sätt kränker deras personlighetsskydd, bland annat rätten till värdighet, nationell identitet och oförfalskad historiebeskrivning.

11 Den 19 november 2013 väckte Z.R. och Ś. talan vid Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Kraków, Polen) med yrkande om att U. och Z. skulle föreläggas att framföra en ursäkt i tv-kanaler i Polen och i de andra medlemsstater där serien sänts samt på internet. Z.R. yrkade även att svarandena skulle förpliktas att utge 25 000 polska zloty (PLN) (ungefär 5 750 euro) som ersättning för den ideella skada som Z.R. åsamkats.

12 U. och Z. framställde en invändning om att polska domstolar saknade domsrätt och de gjorde därvid gällande att endast tysk domstol hade behörighet att pröva käromålet. Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Kraków) avslog denna invändning genom beslut av den 18 juli 2016. Beslutet överklagades men Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Kraków, Polen) ogillade överklagandet.

13 Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Kraków) prövade käromålet i sak och biföll genom dom av den 28 december 2018 delvis de yrkanden som framställts av Z.R. och Ś. Regiondomstolen beslutade bland annat att svarandena skulle framföra en ursäkt i polska och tyska tv-kanaler samt på internet. Regiondomstolen beslutade även att svarandena skulle utge 20 000 PLN (ungefär 4 700 euro) till Z.R. som ersättning för den ideella skada som han åsamkats.

14 Denna dom ändrades genom dom meddelad av Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Kraków) den 23 mars 2021, som delvis biföll Ś:s talan men ogillade Z.R:s talan i dess helhet. Appellationsdomstolen fann därvid att Z.R. inte blivit föremål för några ärekränkande uttalanden, eftersom det inte gick att peka ut honom som den person som de scener i den aktuella serien som påståtts utgöra förtal handlade om.

15 Samtliga parter överklagade denna dom från Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Kraków) till Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), som är den domstol som ställt tolkningsfrågor till EU-domstolen i detta mål. U. och Z. gjorde i detta sammanhang bland annat gällande att förfarandet är ogiltigt på grund av att målet togs upp till prövning i sak trots att polsk domstol saknar internationell behörighet att pröva detsamma.

16 Enligt den hänskjutande domstolen framstår det som oklart hur rekvisitet ”den ort där skadan inträffade”, i den mening som avses i artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen, ska tolkas.

17 För det första vill den hänskjutande domstolen få klarhet i i vilken mån en domstol kan ha internationell behörighet att pröva en talan om ersättning för hela den skada som uppkommit med anledning av en kränkning av personlighetsskyddet till följd av att en serie har sänts på tv. Frågan är huruvida EU-domstolens praxis enligt domen av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685), som handlar om kränkningar av personlighetsskyddet genom uppgifter som publiceras på internet, även är relevant i ett mål som handlar om att audiovisuellt innehåll har sänts på tv. Om så är fallet, skulle den som anser sig ha åsamkats skada med anledning av sändningen kunna väcka skadeståndstalan avseende hela den föregivna skadan vid domstol i den medlemsstat där käranden har centrum för sina intressen.

18 Den hänskjutande domstolen har särskilt påpekat att olika medieslag, med hänsyn till den tekniska utveckling som äger rum just nu, inte längre uppvisar några iögonfallande skillnader sinsemellan på grund av räckvidden av respektive förmedlingskanal. Samma innehåll publiceras nämligen ofta både i traditionella kanaler och på internet. En serie som sänds på tv finns således även tillgänglig på internet, och sändningen av en serie på tv åtföljs oftast av en reklam- och informationskampanj på internet. Dessutom kan sändningen av innehåll på internet, tack vare den tekniska utvecklingen i fråga om geoblockering och geolokalisering, begränsas till ett visst territoriellt område och innehållet kan variera beroende på var någon tar del av det. Enligt den hänskjutande domstolen framstår det således som oklart huruvida ett kriterium som grundar sig på den tekniska formen för sändningen av innehåll på internet fortfarande är vederhäftigt för att fastställa internationell domsrätt för medlemsstaternas domstolar. Att anse att en talan om ersättning för hela skadan skulle kunna väckas i den medlemsstat där käranden har centrum för sina intressen endast i det fall den föregivna skadan uppkommit med anledning av att innehållet sänts på internet skulle, vid samtidig sändning online och offline , leda till att tvisteföremålet fragmentiserades. En sådan lösning torde inte vara förenlig med kraven på en god rättskipning.

19 Vidare preciserade EU-domstolen, i domen av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag (C‑800/19, EU:C:2021:489), att domstolen för den ort där en kärande har centrum för sina intressen kan pröva en skadeståndstalan avseende hela skadan endast om innehållet utgörs av ”objektiva och kontrollerbara uppgifter som gör det möjligt att direkt eller indirekt identifiera [käranden] som individ”. Den hänskjutande domstolen är emellertid osäker på hur dessa kriterier ska tolkas i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet. Närmare bestämt är det utifrån den aktuella serien inte möjligt att identifiera Z.R., och än mindre Ś., som individ. Det rör sig om en fiktion som varken direkt eller indirekt hänför sig till personer som finns eller har funnits i verkliga livet. Inte desto mindre skildrar serien en begränsad och definierad grupp med människor, och den handlar otvivelaktigt om militärförbandet X vari Z.R. tjänstgjorde. Dessutom har Ś. bland annat som verksamhetsföremål att till minnet av detta militärförband försvara dess värdighet och anseende. Z.R. och Ś. torde därmed kunna anses ha identifierats indirekt.

20 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida man – om det inte går att identifiera käranden som individ – ändå skulle kunna beakta den betydelse som innehållet i det budskap som kan kränka kärandens personlighetsskydd har i den medlemsstat där denne har centrum för sina intressen. När detta innehåll objektivt sett är av betydande vikt i en medlemsstat, kan den som förmedlat innehållet rimligen förvänta sig att talan kommer att väckas vid domstol i den medlemsstaten. Med hänsyn till syftet med artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen, i jämförelse med skälen 11 och 12 däri, skulle domstolarna i den medlemsstaten kunna vara behöriga att pröva talan avseende hela den föregivna skadan.

21 För det andra – för det fall polsk domstol endast har behörighet att pröva den del av den föregivna skadan som materialiserats i Polen – vill den hänskjutande domstolen också få klarhet i huruvida vissa av de icke-ekonomiska anspråk som Z.R. och Ś gjort gällande skulle kunna omfattas av polsk domstols behörighet. I sin dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan (C‑194/16, EU:C:2017:766), uppställde EU-domstolen nämligen begränsningar för denna typ av behörighet. EU-domstolen uttalade i nämnda dom att ett yrkande om rättelse eller avlägsnande av innehåll som publicerats på internet är odelbart, vilket innebär att ett sådant yrkande endast kan framställas vid domstol i den stat som är internationellt behörig att pröva hela den skada som orsakats av det potentiella intrånget i personlighetsskyddet. Den hänskjutande domstolen har emellertid angett att Z.R. och Ś. inte har yrkat att den aktuella serien ska avlägsnas från internet eller att den inte längre ska sändas på tv. De vill dels att en förtext med detaljerade uppgifter ska visas varje gång som serien sänds, dels utverka ett föreläggande om att en lämplig förklaring ska publiceras på de polska och tyska tv-kanalerna samt på de webbplatser där serien har sänts.

22 Mot denna bakgrund beslutade Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 5 led 3 jämförd med skälen 11 och 12 i [Bryssel I‑förordningen] tolkas så, att i ett mål om kränkning av personlighetsskyddet genom innehållet i ett filmverk, har domstolarna i den medlemsstat där filmen har sänts, som är en annan stat än den stat där filmen har producerats, internationell behörighet att pröva en talan om

a) icke-ekonomisk ersättning för att avhjälpa följderna av kränkningen av personlighetsskyddet, inbegripet ett föreläggande om att göra ett uttalande, inbegripet en ursäkt, i de tv-kanaler där filmen har sänts, oavsett var filmen har sänts, och på webbplatser, samt ett föreläggande om att före varje sändning av filmen, oavsett var denna sänds, publicera ett uttalande med lämpligt innehåll, eller

b) ekonomisk ersättning (gottgörelse) för att ersätta hela den ideella skada som åsamkats till följd av den kränkning av personlighetsskyddet som bland annat följde av distributionen (sändningen) av filmen i andra medlemsstater,

med beaktande av att

– kärandena har centrum för sina intressen och hemvist (säte) i den medlemsstaten (sändningsmedlemsstaten),

– kärandena kopplar kränkningen av deras personlighetsskydd till det sätt på vilket soldater i ett militärförband [namn på förbandet] i den medlemsstaten framställs i filmen, varvid en av kärandena är en före detta soldat i detta militärförband och den andra käranden är en sammanslutning av före detta soldater i detta militärförband, vars stadgeenliga verksamhetsföremål särskilt är att försvara minnet av, den historiska sanningen om och värdigheten hos detta förband;

– innehållet i filmen, inklusive framställningen av soldaterna i det ovannämnda militärförbandet [namn på förbandet], har en objektivt sett väsentlig betydelse i det historiska, kulturella och sociala sammanhanget i medlemsstatens [sändningsmedlemsstatens] territorium?

2) [O]m fråga 1 besvaras nekande, ska artikel 5 led 3 jämförd med skälen 11 och 12 i [Bryssel I‑förordningen] tolkas så, att i ett mål om kränkning av personlighetsskyddet genom innehållet i ett filmverk har domstolarna i den medlemsstat där filmen har sänts, som är en annan stat än den stat där filmen har producerats, internationell behörighet att pröva en talan om:

a) icke-ekonomisk ersättning för att avhjälpa följderna av den kränkning av personlighetsskyddet som ägt rum i samband med sändningen av filmen i den medlemsstat där talan har väckts, inbegripet ett föreläggande om att framföra en ursäkt i den medlemsstaten, samt ett föreläggande om att före varje sändning av filmen i den medlemsstaten publicera ett uttalande med lämpligt innehåll, eller

b) ekonomisk ersättning (gottgörelse) för att ersätta hela den ideella skada som åsamkats till följd av den kränkning av personlighetsskyddet som följde av distributionen (sändningen) av filmen i den medlemsstat där talan väcktes?

i förekommande fall med beaktande av de omständigheter som anges i den första frågan i den första, den andra och den tredje strecksatsen?”

Förfarandet vid EU-domstolen

23 Den hänskjutande domstolen har ansökt om att målet ska handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler eller handläggas i enlighet med förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande i enlighet med artikel 107 däri.

24 EU-domstolens andra avdelning beslutade den 10 april 2025, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, att avslå ansökan om att målet ska handläggas i enlighet med förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande.

25 Genom beslut av den 22 maj 2025, Idziski (C‑232/25, EU:C:2025:389), beslutade EU-domstolens ordförande att avslå den hänskjutande domstolens ansökan om skyndsam handläggning av målet enligt artikel 105 i rättegångsreglerna. Genom samma beslut förordnade EU-domstolens ordförande emellertid, med hänsyn till målets art och betydelsen av de frågeställningar som aktualiserats, att målet ska handläggas med förtur i enlighet med artikel 53.3 i rättegångsreglerna.

Prövning av tolkningsfrågorna

Inledande synpunkter

26 Enligt artikel 80 första meningen i förordning nr 1215/2012 upphäver och ersätter denna förordning Bryssel I‑förordningen, som i sin tur har ersatt Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt de på varandra följande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention. EU-domstolens tolkning av bestämmelserna i något av dessa rättsliga instrument gäller således även för bestämmelserna i de andra, när dessa bestämmelser kan anses motsvara varandra. Artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska därvid anses motsvara artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2025, Stichting Right to Consumer Justice och Stichting App Stores Claims, C‑34/24, EU:C:2025:936, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

27 Härav följer att EU-domstolens tolkning av sistnämnda bestämmelse även gäller för artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen.

28 Vad därefter gäller fastställandet av vilken lagstiftning som är tillämplig i tiden ( ratione temporis ) i det nationella målet, preciserar EU-domstolen följande. I artikel 66.2 i förordning nr 1215/2012 föreskrivs att Bryssel I‑förordningen även fortsättningsvis ska tillämpas på domar som meddelats i rättsliga förfaranden som har inletts före den 10 januari 2015 och som faller inom ramen för tillämpningsområdet för sistnämnda förordning.

29 Det framgår av beslutet om hänskjutande att kärandena väckte talan vid polsk domstol den 19 november 2013. Därmed är Bryssel I‑förordningen tillämplig i tiden ( ratione temporis ) i det nationella målet, på sätt som angetts av den hänskjutande domstolen.

Den första frågan

30 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska tolkas så, att domstol i den medlemsstat där en fysisk eller juridisk person har centrum för sina intressen är behörig att pröva dennes talan om ersättning för hela den skada som vederbörande anser sig ha åsamkats med anledning av att dennes personlighetsskydd har kränkts till följd av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv i flera medlemsstater.

31 Den hänskjutande domstolen vill vidare få klarhet i huruvida detta även gäller i en situation där detta innehåll har sänts på internet, men där det utifrån innehållet inte är möjligt, ens indirekt, att identifiera vederbörande, trots att en begränsad grupp, vars medlemmar utgör en sluten personkrets till vilken vederbörande kan hänföras, identifieras däri på ett otvetydigt sätt.

32 Enligt artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen kan talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden.

33 Den särskilda behörighetsbestämmelsen avseende skadestånd utanför avtalsförhållanden som föreskrivs i artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska tolkas restriktivt, eftersom den utgör ett undantag från den behörighet som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen, det vill säga behörigheten för domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist, vilken utgör huvudregeln (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton, C‑89/91, EU:C:1993:15, punkterna 14–16, och dom av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag, C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 26).

34 Denna särskilda behörighetsregel grundar sig på att det finns en särskilt nära anknytning mellan tvisten och domstolarna för den ort där skadan inträffade eller kan inträffa, vilket med hänsyn till intresset av en god rättskipning och en ändamålsenlig processledning gör det befogat att sistnämnda domstolar ges behörighet (dom av den 16 juli 2009, Zuid-Chemie, C‑189/08, EU:C:2009:475, punkt 24, och dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv, C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkt 24).

35 Det framgår av EU-domstolens praxis att rekvisitet ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” i artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen avser såväl den ort där skadan materialiserades som den ort där den skadevållande händelsen inträffade. Käranden får således välja att väcka talan mot svaranden vid domstolen på den ena eller den andra orten. Dessa båda orter kan utgöra väsentliga anknytningsfaktorer vid bestämmandet av domstols behörighet eftersom var och en av dem, beroende på omständigheterna, kan erbjuda en särskilt användbar indikation såvitt avser den plats som är lämpligast i bevisnings- och processledningshänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 1976, Bier, 21/76, EU:C:1976:166, punkterna 15, 17, 24 och 25, och dom av den 2 december 2025, Stichting Right to Consumer Justice och Stichting App Stores Claims, C‑34/24, EU:C:2025:936, punkt 47).

36 I detta mål vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, är möjligt för polsk domstol att förklara sig vara behörig med hänvisning till den ort där den föregivna skadan materialiserades.

37 Vad gäller talan om ersättning för ideell skada som påstås ha orsakats genom en smädande artikel i en tidning, följer det av fast rättspraxis att den skadelidande kan väcka skadeståndstalan mot utgivaren vid domstol i varje medlemsstat där publikationen spridits och där den skadelidande anser sig ha åsamkats anseendeskada. Var och en av dessa domstolar är emellertid endast behörig att pröva skador som orsakats i den medlemsstat där den domstolen är belägen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl., C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 33, och dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv, C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkt 29).

38 Vad specifikt gäller internet har EU-domstolen emellertid i ett mål rörande kränkning av personlighetsskyddet uttalat att den som anser sig ha blivit kränkt även ska kunna väcka skadeståndstalan med yrkande om ersättning för hela skadan vid domstol i den medlemsstat där vederbörande har centrum för sina intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl., C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 52, och dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan, C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 32).

39 Eftersom möjligheten för den som anser sig ha åsamkats en skada att väcka talan vid domstol i den medlemsstat där denne har centrum för sina intressen avseende hela den föregivna skadan är motiverad med hänsyn till intresset av en god rättskipning, och inte specifikt för att skydda käranden, är det inte av avgörande betydelse om käranden är en fysisk eller en juridisk person (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan, C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 38).

40 Mot bakgrund av denna redogörelse för tidigare rättspraxis vill den hänskjutande domstolen för det första få klarhet i huruvida uttalandena i domen av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685) (se punkt 38 ovan), är relevanta även då en kärande gör gällande att dennes personlighetsskydd har kränkts till följd av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv i flera medlemsstater.

41 Den ort där skadan materialiserats är den plats där den handling som medför skadeståndsansvar utanför ett avtalsförhållande för skadevållaren har lett till en skadebringande verkan vad beträffar den skadelidande (dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl., C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 28).

42 Vid en internationell kränkning av en fysisk eller juridisk persons personlighetsskydd med anledning av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv, visar sig kränkningen på de platser där detta innehåll sänds och där den skadelidande anser sig ha åsamkats anseendeskada (se, analogt, dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl., C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 29).

43 Under dessa omständigheter måste en fysisk eller juridisk person kunna väcka skadeståndstalan mot den som producerat det audiovisuella innehållet vid domstolarna i varje medlemsstat där nämnda innehåll har sänts och där den skadelidande anser sig ha åsamkats anseendeskada, varvid var och en av dessa domstolar endast är behörig att pröva en talan om ersättning för skada som orsakats i den medlemsstat där domstolen är belägen.

44 Sändningar av audiovisuellt innehåll på tv i flera medlemsstater ska emellertid särskiljas från sändningar av sådant innehåll på internet. Publicering av innehåll på en webbplats skiljer sig nämligen principiellt från en territoriell spridning av medier genom att webbpublicerat innehåll är allestädes närvarande. Innehållet kan ögonblickligen nås av ett obegränsat antal internetanvändare överallt i världen, helt oberoende av avsändarens avsikter avseende tillgängligheten utanför den medlemsstat där avsändaren är etablerad och utom avsändarens kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl., C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 45).

45 Dessa överväganden äger inte tillämpning vad gäller audiovisuellt innehåll som sänds på tv. Sådant innehåll som sänds på tv är nämligen i princip inte tillgängligt vare sig ögonblickligen eller överallt i världen. En sådan sändning är istället territoriell och begränsad till det geografiska område där tv-signalen kan tas emot.

46 Den hänskjutande domstolen har uppgett att sändningen av och tillgången till ett verk på internet även kan begränsas till ett visst territorium, tack vare den tekniska utvecklingen i fråga om geoblockering och geolokalisering. EU-domstolen finner att detta är en omständighet som inte är ägnad att vederlägga vad som anförts ovan. Även om det antas att en sådan teknisk utveckling, eller andra tekniska förändringar, kan visa sig vara relevant för bedömningen av huruvida innehåll som sprids på internet kan anses vara allestädes närvarande, så påverkar denna utveckling inte konstaterandet att sändning av audiovisuellt innehåll på tv inte uppfyller detta villkor.

47 Ovanstående överväganden kan inte heller vederläggas i den situation som också den nämns i begäran om förhandsavgörande, nämligen att audiovisuellt innehåll sänds samtidigt på tv och på internet, av det skälet att detta, enligt den hänskjutande domstolen, skulle leda till en fragmentering av tvisteföremålet. Det är visserligen riktigt att det finns nackdelar med att olika domstolar prövar olika delar av en och samma tvist. En kärande har emellertid alltid möjlighet att väcka skadeståndstalan – med yrkande om att få ersättning för all den skada som käranden anser sig ha åsamkats – vid medlemsstatens domstolar antingen på den ort där svaranden har hemvist eller på den ort där den skadevållande händelsen ägt rum, det vill säga på den ort där de som producerat den aktuella tv-serien har sitt säte (se, analogt, dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl., C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 32, och dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl., C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 43).

48 När det görs gällande att en fysisk eller juridisk persons personlighetsskydd har kränkts till följd av innehåll som sänts på tv i flera medlemsstater, kan – enligt det anknytningsmoment som utgörs av den plats där skadan har materialiserats – domstolarna i den medlemsstat där käranden har centrum för sina intressen följaktligen inte vara behöriga att pröva en talan som avser hela den föregivna skadan. Däremot är domstolarna i varje medlemsstat där detta innehåll har sänts på tv, och där den skadelidande anser sig ha åsamkats anseendeskada, behöriga att pröva en skadeståndstalan som väckts av den skadelidande. Denna behörighet är emellertid, för var och en av dessa domstolar, begränsad på så sätt att prövningen endast får avse yrkanden om ersättning för skada som orsakats i den medlemsstat där respektive domstol är belägen.

49 För det andra vill den hänskjutande domstolen – vad gäller kränkning av personlighetsskyddet till följd av audiovisuellt innehåll som sänds på internet – få klarhet i huruvida domstolarna i den medlemsstat där käranden har centrum för sina intressen är behöriga att pröva en talan om ersättning för denna kränkning när det utifrån detta innehåll inte är möjligt, ens indirekt, att identifiera käranden, trots att en begränsad grupp, vars medlemmar utgör en sluten personkrets till vilken käranden kan hänföras, identifieras däri på ett otvetydigt sätt.

50 Det framgår av EU-domstolens praxis att domstolen på den ort där en person – som gör gällande att hans eller hennes personlighetsskydd har kränkts genom ett innehåll som publicerats på en webbplats – har centrum för sina intressen, är behörig att, med avseende på hela den föregivna skadan, pröva en skadeståndstalan som väckts av denna person endast om detta innehåll omfattar objektiva och kontrollerbara uppgifter som gör det möjligt att direkt eller indirekt identifiera denna person som individ (dom av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag, C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 46).

51 Detta krav är nämligen nödvändigt för att säkerställa förutsebarheten hos behörighetsbestämmelserna i Bryssel I‑förordningen och den rättssäkerhet som denna förordning syftar till att uppnå, särskilt i förhållande till avsändaren av det aktuella innehållet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 2021, Mittelbayerischer Verlag, C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 37).

52 Den i detta mål aktuella serien, som publicerats på internet, skildrar en begränsad och definierad grupp med människor, och den handlar enligt den hänskjutande domstolen på ett otvetydigt sätt om soldaterna i militärförbandet X, vari Z.R. tjänstgjorde. Vidare är verksamhetsföremålet för Ś. bland annat att till minne av militärförbandet och dess soldater försvara deras värdighet och anseende.

53 Att serien skildrar en begränsad och definierad grupp som Z.R. skulle kunna kopplas till är emellertid inte tillfyllest för att det utifrån detta ska gå att indirekt identifiera Z.R. som individ.

54 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, framgår nämligen följande av utredningen i målet vid EU-domstolen. Det går inte att utifrån den aktuella serien identifiera kärandena i det nationella målet individuellt. Serien är nämligen en fiktion som skildrar en grupp soldater som tjänstgör i militärförbandet X. Vidare kan man inte få kännedom om den verkliga identiteten hos de soldater som skildras i serien.

55 Med hänsyn till syftet att behörighetsreglerna ska vara förutsebara och till de rättssäkerhetsändamål som gör sig gällande (se punkt 51 ovan) krävs det – enligt kriteriet om indirekt identifiering av den som gör gällande att hans eller hennes personlighetsskydd har kränkts genom innehåll som publicerats på internet – att vederbörande med säkerhet kan identifieras utifrån sina utmärkande egenskaper som särskiljer denne från alla andra individer.

56 Annars skulle det för avsändaren av personlighetsskyddskränkande uppgifter vara omöjligt att känna till var de personer som dessa uppgifter handlar om har centrum för sina intressen och därmed förutse vid vilken domstol talan kan komma att väckas. Även om dylika uppgifter endast handlade om en begränsad och definierad grupp med människor till vilken en kärande skulle kunna kopplas indirekt, så skulle nämligen de olika människorna i denna grupp kunna ha centrum för sina respektive intressen i olika medlemsstater.

57 När det däremot gäller militärförbandet X, som är en begränsad grupp vars medlemmar utgörs av en sluten personkrets, kan det konstateras att detta militärförband på ett otvetydigt sätt identifieras direkt genom den aktuella serien som sänds på internet. Serien innehåller således objektiva och kontrollerbara uppgifter utifrån vilka det är möjligt att direkt identifiera denna grupp genom att särskilja den från alla andra grupper.

58 Härav följer att domstolen på den ort där en juridisk person, vars huvudsakliga ändamål är att tillvarata intressena för en begränsad grupp vars medlemmar utgör en sluten personkrets, har centrum för sina intressen, är behörig att pröva en talan väckt av denna juridiska person om ersättning för hela den föregivna skadan, när det audiovisuella innehåll som sänds på internet innehåller objektiva och kontrollerbara uppgifter utifrån vilka det är möjligt att direkt eller indirekt identifiera denna grupp genom att särskilja den från alla andra grupper.

59 Denna slutsats uppfyller även förutsebarhetskravet, i det att det blir möjligt såväl för käranden som för svaranden att identifiera vilka domstolar som är behöriga. Vad gäller U. och Z., som är de som producerat den aktuella serien, finner EU-domstolen följande. Serien handlar specifikt om militärförbandet X. Det är därför möjligt att förutse att en skadeståndstalan – varigenom yrkanden framställs om ersättning för hela skadan – kommer att väckas vid den domstol där den juridiska person som har som sitt huvudsakliga ändamål att tillvarata militärförbandets intressen har centrum för sina intressen.

60 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska tolkas så, att domstolarna i den medlemsstat där en fysisk eller juridisk person har centrum för sina intressen inte är behöriga att pröva dennes talan om ersättning för hela den skada som vederbörande anser sig ha åsamkats med anledning av att dennes personlighetsskydd har kränkts till följd av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv i flera medlemsstater. Denna bedömning gör sig även gällande för domstolarna i den medlemsstat där en fysisk person har centrum för sina intressen när detta innehåll har sänts på internet men det utifrån innehållet inte är möjligt, ens indirekt, att identifiera vederbörande, trots att en begränsad grupp, vars medlemmar utgör en sluten personkrets till vilken vederbörande kan hänföras, identifieras däri på ett otvetydigt sätt. Domstolarna i den medlemsstat där en juridisk person, vars huvudsakliga ändamål är att tillvarata intressena för denna grupp, har centrum för sina intressen är däremot behöriga att pröva den juridiska personens talan om ersättning för hela den skada som denna anser sig ha åsamkats med anledning av att dess personlighetsskydd har kränkts till följd av att detta innehåll har sänts på internet.

Den andra frågan

61 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska tolkas på så sätt att de domstolar i en medlemsstat, som endast är behöriga att pröva den skada som orsakats i den medlemsstat där domstolarna är belägna och som åsamkats med anledning av att kärandens personlighetsskydd ska ha kränkts till följd av att en serie har sänts på internet och på tv, får pröva en talan som väckts mot producenten av denna serie och som avser dels icke-ekonomisk gottgörelse avsedd att eliminera och förhindra verkningarna av en sådan kränkning, dels ekonomisk gottgörelse avsedd att ersätta den med anledning av sändningen av denna serie åsamkade ideella skadan.

62 Den hänskjutande domstolen har uppgett att kärandena har yrkat att en förtext med detaljerade uppgifter ska visas varje gång som den aktuella serien sänds, oavsett om serien sänds på tv eller på internet. Vidare har de yrkat att ett föreläggande ska meddelas om att ett lämpligt uttalande ska publiceras på de polska och tyska tv-kanalerna samt på internet. Kärandena har också yrkat att svarandena ska förpliktas att till Z.R. utge skadestånd såsom ersättning för den ideella skada som Z.R. åsamkats med anledning av att serien har sänts.

63 Med hänvisning till att uppgifter och innehåll som publiceras på en webbplats är tillgängliga överallt och att räckvidden av en sändning därav på internet i princip är obegränsad, har EU-domstolen emellertid preciserat att ett yrkande om rättelse av sådana uppgifter och avlägsnande av sådant innehåll är odelbart och följaktligen endast kan framställas vid en domstol som är behörig att pröva en skadeståndstalan i dess helhet och inte vid en domstol som saknar denna behörighet (dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan, C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 48, och dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv, C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkt 32).

64 EU-domstolen har däremot uttalat att i den mån ett skadeståndsyrkande inte är en odelbar helhet, så kan en kärande väcka talan vid de domstolar i varje medlemsstat som är behöriga att pröva en del av den skada som orsakats i den medlemsstat där de är belägna, och yrka partiell ersättning, begränsad till den skada som orsakats i denna medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv, C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkterna 35 och 43).

65 Härav följer att de domstolar i varje medlemsstat, som är behöriga att endast pröva den skada som orsakats i den medlemsstat där de är belägna, endast får pröva delbara skadeståndsyrkanden. Syftet med sådana yrkanden får således bara vara att gottgöra eller förhindra den skada som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen, och deras verkningar ska begränsas till den medlemsstatens territorium.

66 Vad i detta mål endast gäller de skador som uppkommit med anledning av en föregiven kränkning av personlighetsskyddet till följd av att en serie har sänts på tv, kan kärandenas talan vid polsk domstol vara förenlig med behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen, såvitt kärandena endast yrkar ersättning för den skada som de anser sig ha åsamkats i Polen eller vill förhindra att skada uppkommer där.

67 Vad endast gäller de skador som uppkommit med anledning av en föregiven kränkning av personlighetsskyddet till följd av att en serie har sänts på internet, är den andra frågan – mot bakgrund av svaret på den första frågan – endast relevant vad gäller en fysisk person, såsom Z.R. Vederbörande har vid polsk domstol väckt talan med yrkande om att han ska tillerkännas en gottgörelse av ekonomisk art; en sådan talan kan vara förenlig med behörighetsbestämmelsen i artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen såvitt tvisteföremålet inte går utöver de begränsningar som nämns i föregående punkt. Polsk domstol är däremot inte behörig att pröva en talan som väckts av en sådan fysisk person såsom Z.R. varvid yrkande framställts om en icke-ekonomisk gottgörelse, närmare bestämt om rättelse av uppgifterna i den på internet tillgängliggjorda serien.

68 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Artikel 5 led 3 i Bryssel I‑förordningen ska tolkas på så sätt att de domstolar i en medlemsstat, som endast är behöriga att pröva den skada som orsakats i den medlemsstat där domstolarna är belägna och som åsamkats med anledning av att kärandens personlighetsskydd ska ha kränkts till följd av att en serie har sänts på tv, får pröva en talan som väckts mot producenten av denna serie och som avser dels icke-ekonomisk gottgörelse avsedd att eliminera och förhindra verkningarna av en sådan kränkning, dels ekonomisk gottgörelse avsedd att ersätta den med anledning av sändningen av denna serie åsamkade ideella skadan. Detsamma gäller en talan som väckts gentemot denna producent, varvid det framställts yrkande om ekonomisk gottgörelse i form av ersättning för ideell skada som åsamkats med anledning av att denna serie sänts på internet. Dessa domstolar är däremot inte behöriga att pröva en talan gentemot denna producent varvid det framställts yrkande om en icke-ekonomisk gottgörelse, närmare bestämt om rättelse av uppgifterna i den på internet tillgängliggjorda serien.

Rättegångskostnader

69 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

ska tolkas så,

att domstolarna i den medlemsstat där en fysisk eller juridisk person har centrum för sina intressen inte är behöriga att pröva dennes talan om ersättning för hela den skada som vederbörande anser sig ha åsamkats med anledning av att dennes personlighetsskydd har kränkts till följd av att audiovisuellt innehåll har sänts på tv i flera medlemsstater. Denna bedömning gör sig även gällande för domstolarna i den medlemsstat där en fysisk person har centrum för sina intressen när detta innehåll har sänts på internet men det utifrån innehållet inte är möjligt, ens indirekt, att identifiera vederbörande, trots att en begränsad grupp, vars medlemmar utgör en sluten personkrets till vilken vederbörande kan hänföras, identifieras däri på ett otvetydigt sätt. Domstolarna i den medlemsstat där en juridisk person, vars huvudsakliga ändamål är att tillvarata intressena för denna grupp, har centrum för sina intressen är däremot behöriga att pröva den juridiska personens talan om ersättning för hela den skada som denna anser sig ha åsamkats med anledning av att dess personlighetsskydd har kränkts till följd av att detta innehåll har sänts på internet.

2) Artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001

ska tolkas så,

att de domstolar i en medlemsstat, som endast är behöriga att pröva den skada som orsakats i den medlemsstat där domstolarna är belägna och som åsamkats med anledning av att kärandens personlighetsskydd ska ha kränkts till följd av att en serie har sänts på tv, får pröva en talan som väckts mot producenten av denna serie och som avser dels icke-ekonomisk gottgörelse avsedd att eliminera och förhindra verkningarna av en sådan kränkning, dels ekonomisk gottgörelse avsedd att ersätta den med anledning av sändningen av denna serie åsamkade ideella skadan. Detsamma gäller en talan som väckts gentemot denna producent, varvid det framställts yrkande om ekonomisk gottgörelse i form av ersättning för ideell skada som åsamkats med anledning av att denna serie sänts på internet. Dessa domstolar är däremot inte behöriga att pröva en talan gentemot denna producent, varvid det framställts yrkande om en icke-ekonomisk gottgörelse, närmare bestämt om rättelse av uppgifterna i den på internet tillgängliggjorda serien.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: polska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.