ext/celex/62025CC0232

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ATHANASIOS RANTOS

föredraget den 5 februari 2026( 1 )

Mål C ‑ 232/25 [Idziski] ( i )

Z.R.,

Ś.

mot

U.,

Z.,

ytterligare deltagare i rättegången:

Prokurator Regionalny w Krakowie

(begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen))

” Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 44/2001 – Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område – Artikel 5 led 3 – Särskild behörighet i frågor om skadestånd utanför avtalsförhållanden – Ort där skadan inträffade eller kan inträffa – Fysiska och juridiska personer som gör gällande att deras personlighetsskydd kränkts till följd av att en serie sänts på tv och internet – Internationell behörighet för domstolar i en annan medlemsstat än den där serien producerades – Ort där skadan uppkom – Plats där dessa personer har sina huvudsakliga intressen – Identifiering som individ – Skadeståndsyrkande för hela den ideella skadan – Yrkande om föreläggande om framförande av ursäkt och lämplig förklaring före varje sändningstillfälle för serien ”

I. Inledning

1. Den fysiska personen Z.R. och sammanslutningen Ś. (nedan kallade kärandena), vilka båda är etablerade i Polen, har väckt talan vid polska domstolar mot U. och Z. (nedan kallade svarandena), vilka är etablerade i Tyskland. Kärandena har gjort gällande att deras personlighetsskydd har kränkts till följd av att en serie som samproducerats av svarandena sänts i tv i Polen och i andra medlemsstater samt på internet. Kärandena har dels yrkat ersättning för den ideella skada som de lidit på grund av att serien sänts i alla medlemsstater, dels att svarandena ska förpliktas att framföra en ursäkt i alla tv-kanaler och på alla berörda webbplatser samt att se till att en lämplig förklaring visas före varje sändning av nämnda serie, oavsett var den sänds.

2. Innebär artikel 5 led 3 i förordning (EG) nr 44/2001,( 2 ) där det fastställs en särskild behörighetsregel för det fall talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, att polska domstolar är internationellt behöriga att pröva talan i sin helhet, utöver vad som enbart avser kränkningen av personlighetsskyddet i Polen? Det är i huvudsak frågan från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), den hänskjutande domstolen.

3. I det nu aktuella målet ska EU-domstolen klargöra räckvidden av domarna i målen Shevill( 3 ) och eDate( 4 )i den del som rör spridning, både i tv och på internet, av ett innehåll som kränker personlighetsskyddet i ett historiskt sammanhang som rör andra världskriget och förhållandet mellan Polen och Tyskland. Nämnda domar har avhandlats många gånger både i EU-domstolen( 5 ) och i doktrinen.( 6 )

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Unionsrätt

1. Förordning nr 44/2001

4. I skälen 2, 11, 12 och 15 i förordning nr 44/2001 angavs följande:

”(2) Vissa olikheter i medlemsstaternas bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande av domar hindrar den inre marknaden från att fungera väl. Det är därför nödvändigt att införa bestämmelser som gör reglerna om behörighetskonflikter på privaträttens område mer enhetliga och som förenklar formaliteterna, så att domar från de medlemsstater som är bundna av denna förordning kan erkännas och verkställas enkelt och snabbt.

…

(11) Behörighetsbestämmelserna måste uppfylla kravet på förutsebarhet och bygga på den allmänna principen om svarandens hemvist, och det måste alltid kunna gå att bestämma vilken domstol som är behörig utifrån denna princip, utom i vissa bestämda fall när tvistens art eller hänsynen till partsautonomin gör det berättigat att använda någon annan anknytning. I fråga om juridiska personer bör hemvisten definieras autonomt så att de gemensamma reglerna blir klara och behörighetskonflikter kan undvikas.

(12) Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsregler i de fall där det finns en nära koppling mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta rättskipningen.

…

(15) För att rättskipningen skall fungera väl, måste man minimera möjligheten för samtidiga förfaranden och se till att oförenliga domar inte meddelas i två medlemsstater. Det bör finnas klara och effektiva regler för att avgöra frågor om litispendens och mål som har samband med varandra och för att undanröja problem som härrör från nationella skillnader när det gäller att fastställa vid vilken tidpunkt ett mål ska anses vara pågående. Den tidpunkten bör ges en autonom definition i denna förordning.”

5. I kapitel I i förordningen, som hade rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrevs följande i artikel 1.1:

”Denna förordning är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor.”

6. Kapitel II i förordningen, med rubriken ”Domstols behörighet”, innehöll bland annat ett avsnitt 1, med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, och ett avsnitt 2, med rubriken ”Särskilda behörighetsregler”.

7. I artikel 2.1 i samma förordning, som ingick i avsnitt 1, föreskrevs följande:

”Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.”

8. I artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001, som hörde till avsnitt 2, föreskrevs följande:

”Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan väckas i en annan medlemsstat

…

3) om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa”.

2. Förordning (EU) nr 1215/2012

9. Artikel 7 i förordning (EU) nr 1215/2012( 7 ) ingår i kapitel II i förordningen, som har rubriken ”Domstols behörighet”, och hör till avsnitt 2 i detta kapitel, vilket har rubriken ”Särskilda behörighetsbestämmelser”. Artikel 7.2 har följande lydelse:

”Talan mot en person som har hemvist i en medlemsstat får väckas i en annan medlemsstat:

…

2) Om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen för den ort där skadan inträffade eller kan inträffa.”

10. Artikel 66 i samma förordning ingår i kapitel VI i förordningen som har rubriken ”Övergångsbestämmelser”. I artikel 66.2 anges följande:

”Utan hinder av artikel 80 ska [förordning nr 44/2001] även fortsättningsvis tillämpas på domar som meddelats inom ramen för rättsliga förfaranden som har inletts, officiella handlingar som har upprättats eller registrerats och på förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts före den 10 januari 2015 och som faller inom ramen för tillämpningsområdet för den förordningen.”

11. I kapitel VIII i förordning nr 1215/2012, med rubriken ”Slutbestämmelser”, anges i artikel 80 att förordning nr 44/2001 upphävs.

B. Polsk rätt

1. Civillagen

12. I artikel 23 i Ustawa – Občiansky zákonník (lag om civillagen) av den 23 februari 1964,( 8 ) i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civillagen), anges följande:

”Personlighetsskyddet för en person, såsom rätten till hälsa, frihet, heder, samvetsfrihet, namn eller pseudonym, anseende, sekretess för korrespondens, hemmets okränkbarhet, vetenskapligt, konstnärligt, innovativt och rationellt skapande, skyddas av civilrätten oberoende av det skydd som föreskrivs i andra lagar.”

13. Artikel 24.1 och 24.2 i civillagen har följande lydelse:

”1. En person vars personlighetsskydd hotas av någon annans handlande kan kräva att handlandet ska upphöra, såvida det inte är rättsstridigt. Om personens personlighetsskydd har kränkts kan vederbörande även kräva att den som gjort sig skyldig till kränkningen vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja dess verkningar, bland annat genom att avge en förklaring med lämpligt innehåll och i lämplig form. Personen i fråga kan även, enligt vad som föreskrivs i lagen, kräva ekonomisk ersättning eller att en viss summa pengar betalas till ett visst socialt ändamål.

2. Om kränkningen av personlighetsskyddet har orsakat en förmögenhetsskada kan den skadelidande kräva ersättning för denna skada i enlighet med allmänna principer.”

14. I artikel 43 i civillagen anges följande:

”Bestämmelserna om fysiska personers personlighetsskydd gäller i tillämpliga delar även juridiska personer.”

2. Civilprocesslagen

15. Artikel 39813 i Ustawa – Kodeks postępowania cywilnego (lag om införande av civilprocesslagen) av den 17 november 1964,( 9 ) i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civilprocesslagen), har följande lydelse i punkterna 1 och 2:

”1. Högsta domstolens prövning av överklagandet ska begränsas till vad som yrkats och till de grunder som anförts. Inom ramen för vad som yrkats ska den emellertid ex officio beakta huruvida förfarandet är ogiltigt.

2. I kassationsförfarandet är det inte tillåtet att åberopa nya omständigheter och ny bevisning, och Högsta domstolen är bunden av de faktiska omständigheter som ligger till grund för det överklagade beslutet.”

16. I artikel 1099 i civilprocesslagen anges följande:

”1. Den domstol vid vilken talan väckts ska ex officio beakta avsaknaden av internationell behörighet i varje skede av förfarandet. Om det fastställs att de nationella domstolarna inte har internationell behörighet, ska den domstol vid vilken talan väckts avvisa talan eller ansökan …

2. Avsaknad av internationell behörighet är en grund för att ogiltigförklara förfarandet.”

III. Tvisten i det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen

17. Z.R., som är bosatt i Polen, var kapten i den polska armén. Vid 16 års ålder deporterades han till lägret Auschwitz-Birkenau. Han var därefter verksam i Związek Walki Zbrojnej (Union för väpnad kamp) och soldat i militärförbandet [X] (nedan kallat militärförbandet X). Z.R. deltog i insatser för att rädda eller gömma personer som tillhörde det judiska samfundet och deltog i striderna under Warszawaupproret. Efter andra världskriget greps han av Urząd Bezpieczeństwa (Säkerhetsbyrån) och dömdes till tolv års fängelse för att ha inhyst en medlem av de polska specialstyrkorna. Z.R. var aldrig personligen med om något antisemitiskt beteende från soldaterna i militärförbandet X. Han är engagerad i att föra vidare minnet av soldaterna i detta militärförband och högtidlighålla minnet av polackernas bidrag till att rädda det judiska samfundet.

18. Ś. är en polsk sammanslutning och en juridisk person. Medlemmarna är före detta soldater som ingick i militärförbandet X. Sammanslutningens syfte är, enligt dess stadgar, att till minnet av militärförbandet och dess soldater försvara deras värdighet och anseende. Ś. har för närvarande ungefär 5 000 medlemmar.

19. Den 19 november 2013( 10 ) väckte kärandena talan vid Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Krakow, Polen) mot svarandena och gjorde gällande att deras personlighetsskydd hade kränkts till följd av vissa scener i en tv-serie (nedan kallad tv-serien) som samproducerats av svarandena. Till stöd för talan gjorde kärandena gällande att tv-serien hade sänts i polsk tv och därefter i de andra tv-kanaler som angavs i deras talan. De anförde att tv-serien i sin helhet eller i utdrag var tillgänglig på webbplatser. Kärandena menar att tv-serien skildrar soldaterna i militärförbandet X som antisemitiska och nationalistiska och som kollaboratörer till tyskarna i Förintelsen. Detta kränker deras personlighetsskydd, såsom rätten till nationell stolthet, rätten att odla en nationell identitet, rätten till en oförfalskad historia, rätten till värdighet och anseende samt rätten till det tecken som återges med symbolen X.

20. I talan yrkade kärandena för det första, att svarandena skulle föreläggas att sända en lämplig förklaring (ursäkt) i polsk tv, i den angivna kanalen, och att denna ursäkt skulle läsas upp i sändning. Kärandena yrkade för det andra att de med stöd av civillagen skulle få tillåtelse att själva publicera ursäkten om den inte sänts före utgången av en fastställd frist, för det tredje, att svarandena skulle föreläggas att sända en lämplig förklaring (ursäkt) på tyska på de två angivna webbplatserna, för det fjärde, att svarandena skulle föreläggas att avge en lämplig förklaring (ursäkt) i de andra tv-kanalerna där tv-serien sänts, det vill säga i tysk, irländsk, spansk, nederländsk, österrikisk och norsk tv, i de angivna kanalerna och på det berörda landets språk. För det femte yrkade kärandena att svarandena skulle föreläggas att upphöra att använda symbolen X i tv-serien (ett band med ett grafiskt element och nationalfärgerna horisontellt i mitten), för det sjätte, att svarandena skulle föreläggas att upphöra med kränkningen av deras personlighetsskydd genom att visa en särskild inledningstext före varje sändning av tv-serien, oavsett var, och för det sjätte, att svarandena skulle förpliktas att utbetala 25 000 polska zloty (ungefär 5 750 euro) till Z.R. i ersättning för den skada som han lidit till följd av kränkningen av hans personlighetsskydd.

21. Vid Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Krakow) framställde svarandena en invändning om att polska domstolar saknade behörighet och gjorde gällande att tyska domstolar hade internationell behörighet att pröva kärandenas yrkanden. Nämnda domstol avvisade invändningen om de polska domstolarnas avsaknad av behörighet genom beslut av den 18 juli 2016. Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Krakow, Polen) ogillade överklagandet av detta beslut genom beslut av den 16 maj 2017.

22. Genom dom av den 28 december 2018 biföll Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Krakow), efter bevisupptagning, kärandenas talan till stor del varvid både deras monetära och icke-monetära yrkanden bifölls. Efter överklagande av båda parterna i målet ändrade Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Krakow) denna dom, genom dom av den 23 mars 2021, och avgjorde målet på följande sätt. Appellationsdomstolen förelade för det första svarandena att lämna en ursäkt, vars innehåll angavs närmare i domslutet i appellationsdomstolens dom. Hela texten skulle läsas upp på polska i den angivna polska tv-kanalen och på tyska i de tre angivna tyska tv-kanalerna, och de tekniska villkoren för denna förklaring angavs också. Appellationsdomstolen beslutade för det andra att Ś. själv fick publicera ursäkten i den angivna polska tv-kanalen om den inte publicerades före utgången av den fastställda fristen och på de ovan angivna villkoren. För det tredje förpliktade appellationsdomstolen svarandena att publicera den ovan angivna förklaringen på tyska på sin webbplats, och angav de tekniska detaljerna för publicerandet. Nämnda domstol ogillade Ś:s talan i övrigt och hela Z.R:s talan. Appellationsdomstolen ogillade även svarandenas överklagande.

23. Appellationsdomstolen fann i detta avseende att intrigen i tv-serien kränkte Z.R:s personlighetsskydd, särskilt hans nationella identitet. Kränkningen var emellertid inte rättsstridig enligt artikel 24 i civillagen, med hänsyn till att det historiska kunskapsläget tillät svarandena att behandla de omtvistade ämnena i tv-serien på det sätt som de gjorde. Innehållet i tv-serien ligger alltså inom gränserna för den konstnärliga yttrandefriheten. Däremot var det inte fråga om någon ärekränkning med avseende på Z.R., eftersom han inte pekades ut som den person som avsågs med de ärekränkande scenerna i tv-serien. Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Krakow) slog fast att Ś. hade utsatts för en kränkning av personlighetsskyddet med avseende på dess anseende och anseendet för de tidigare medlemmarna i militärförbandet X som var anslutna till organisationen. Appellationsdomstolen underströk att förbandets medlemmar i tv-serien gavs uttalade antisemitiska drag vilket inte var motiverat med hänsyn till det historiska kunskapsläget. Således överskreds gränserna för den konstnärliga yttrandefriheten.

24. Kärandena och svarandena har överklagat domen från Sąd Apelacyjny w Krakowie (Appellationsdomstolen i Krakow) till Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen), den hänskjutande domstolen. Kärandena har utöver de övriga grunder som anförts i överklagandet gjort gällande att förfarandet är ogiltigt på grund av att målet togs upp till prövning trots att polska domstolar inte hade internationell behörighet i detta avseende, i enlighet med artikel 1099.2 i civilprocesslagen, jämförd med bland annat artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001.

25. Den hänskjutande domstolen har understrukit att i det nu aktuella målet har tvivel uppkommit om tolkningen av begreppet ”den ort där skadan inträffade”, i den mening som avses i artikel 5 led 3. Frågan är nämligen huruvida domstolens praxis enligt domen i målet eDate( 11 )kan överföras på en situation där en eventuell kränkning av personlighetsskyddet inte är följden av att ett visst innehåll har lagts ut på internet, utan på att det producerats en tv-serie som sänts i olika stater. Det är ännu inte fastställt hur denna fråga ska besvaras, eftersom EU-domstolens praxis avseende kränkningar av personlighetsskyddet uteslutande avser innehåll som sprids antingen i tidningspressen eller på internet.

26. Sändningen av ett filmverk genom traditionella medier, såsom tv eller bio, skiljer sig visserligen från en sändning på internet i den del det inte på förhand kan förutsättas att innehållet blir lika allmänt tillgängligt. Utvecklingen av strömningstekniken och audiovisuella medietjänster på begäran talar emellertid mot att sändningsformen ska ligga till grund för en differentiering i syfte att fastställa domstolars internationella behörighet. Filmverket blir nämligen samtidigt eller efter en viss tid tillgängligt även på internet. Spridningen av en film i traditionella kanaler föregås eller åtföljs dessutom ofta av en reklam- och informationskampanj på internet. Lokaliseringen av ett verk på internet ligger dessutom inte längre utom programföretagets kontroll, eftersom teknik som geoblockering eller geolokalisering för det första kan begränsa spridningen till ett visst område och innehållet i ett verk för det andra kan variera beroende på var någon tar del av det. Att medge att en talan om ersättning för hela skadan kan väckas i den medlemsstat där käranden har sina huvudsakliga intressen enbart i samband med att en serie läggs ut på internet skulle dessutom, när den sprids samtidigt online och offline, leda till en fragmentering av målet som svårligen låter sig förenas med kraven på god rättskipning.

27. Under dessa omständigheter finns det inga övertygande skäl till åtskillnaden beroende på om en film har sänts genom traditionell tv-sändning, vilket fråntar en domstol i en medlemsstat internationell behörighet att pröva en talan om skadestånd för hela skadan, samtidigt som den skulle ha haft sådan behörighet om filmen hade varit tillgänglig online i den staten. Kriteriet avseende teknisk spridningsform, som ligger till grund för denna åtskillnad, kan under dessa omständigheter inte betraktas som en tillräcklig grund eller som tillräckligt tillförlitligt. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende framhållit att den lösning som EU-domstolen valde i domen i målet Shevill, där den behörighetsprincip som beskrivits som ”mosaikliknande”( 12 ) tillämpades, utvecklades mot en specifik bakgrund, nämligen tidningspressen för mer än 20 år sedan, det vill säga en tid då de tekniska möjligheterna att sprida ett verk på distans i grunden skiljde sig från nuvarande möjligheter.

28. Den hänskjutande domstolen har angett att även om det i princip är möjligt att tillerkänna polska domstolar full internationell behörighet i ett sådant sammanhang, ska det i det nu aktuella fallet prövas huruvida villkoren i domen i målet Mittelbayerischer Verlag( 13 )är uppfyllda. Om den skadelidande, mot bakgrund av denna dom, ska identifieras ”som individ” är det inte möjligt att utifrån intrigen i tv-serien identifiera någon av kärandena, eftersom det rör sig om ett fiktivt verk som varken direkt eller indirekt hänför sig till verkliga samtida eller historiska personer. Än mindre kan Ś. identifieras individuellt, eftersom organisationen bildades flera decennier efter andra världskrigets slut. Det är vidare inte uteslutet att personer som tillhör en sådan grupp som före detta soldater i militärförbandet X kan ha sina huvudsakliga intressen i vilken medlemsstat som helst i Europeiska unionen. En sammanslutning med ett liknande eller identiskt stadgeenligt syfte som klagandeföreningen skulle också kunna finnas i var och en av dessa stater. Till skillnad från de faktiska omständigheterna i det mål som avgjordes med domen Mittelbayerischer Verlag återges emellertid i tv-serien hur en mindre och sluten grupp av personer uppträdde, det vill säga soldater i militärförbandet X, varvid detta förband otvetydigt kan identifieras. Z.R. är en av militärförbandets medlemmar som fortfarande är i livet. Ännu i dag skulle en majoritet av gruppens medlemmar kunna identifieras individuellt, i synnerhet som detta antal minskar allteftersom.

29. Tolkningen att det krävs att konkreta personer identifieras individuellt för att talan om ersättning för hela skadan ska kunna väckas leder till en omotiverad fördel för personer som gör sig skyldiga till kränkande, orättfärdigt generaliserande och stigmatiserande budskap gentemot en grupp. Dessa personer skulle nämligen enbart kunna ställas till svars för hela skadan på den ort där den skadevållande händelsen inträffade, vilken i allmänhet sammanfaller med den ort där den som vållat skadan är bosatt. En sådan tolkning skulle innebära att den plats där brottet begicks (forum delicti commissi) inte längre skulle vara ett verkligt alternativ till den övergripande internationella behörighet som följer av artikel 2.1 i förordning nr 44/2001.

30. En tillämpning av den ”mosaikliknande” behörighetsfördelningen skulle dessutom medföra en systematisk risk för ett ökat antal parallella rättsliga förfaranden mellan samma parter i flera medlemsstater, vilket i sin tur skulle öka risken för oförenliga domar, i strid med skäl 15 i förordning nr 44/2001. När det gäller kränkning av personlighetsskyddet blir denna risk ännu större på grund av avsaknaden av harmoniserade lagvalsregler på detta område( 14 ) och med hänsyn till att det behöver göras en avvägning mellan motstridiga grundläggande värden såsom ära, anseende, privatliv och yttrandefrihet, vilken avvägning kan få påtagligt varierande resultat beroende på tillämplig materiell rätt och vilken bedömning som görs av domstolarna i de olika medlemsstaterna.

31. Den hänskjutande domstolen har även angett att kravet att en kärande ska identifieras individuellt, åtminstone indirekt, är strukturellt svagt, eftersom denna bedömning ofta är grannlaga och framför allt är nära knuten till prövningen av målet i sak. Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att den i detta skede av förfarandet inte kan gå närmare in på sakfrågor som rör kärandenas möjlighet att göra gällande sitt personlighetsskydd, däribland ”nationell identitet”, vars existens fortfarande är föremål för omfattande diskussioner i polsk civilrättslig doktrin och ännu inte har fastställts i rättspraxis.

32. Den hänskjutande domstolen menar att när bestämda personer inte kan identifieras individuellt finns det skäl att inte enbart betrakta platsen där de berörda personerna har sina huvudsakliga intressen som ett indicium för att internationell behörighet kan förutses, utan även betydelsen av innehållet i det budskap som kan kränka personlighetsskyddet och utgångspunkten för när budskapet är av ”objektivt sett betydande vikt”. Det finns således skäl att göra en helhetsbedömning för att avgöra var budskapet om en specifik grupp, med beaktande av bland annat det relevanta geografiska, historiska, kulturella och sociala sammanhanget, för det första objektivt sett är av avsevärd betydelse, för det andra kan väcka de starkaste, däribland negativa, reaktionerna, och för det tredje är synnerligen känsligt och kan få störst genomslag i den offentliga debatten. Avgörande i detta avseende är inte den påstådda skadevållarens avsikt, utan frågan huruvida svaranden, med hänsyn till de objektiva indicierna avseende dessa olika sammanhang, rimligen kunde förutse att en talan skulle väckas på en viss ort avseende skadestånd för hela den potentiella skadan till följd av det omtvistade meddelandet.

33. Den hänskjutande domstolen har understrukit att med hänsyn till det faktiska läget, som det råder historisk konsensus om, andra världskrigets utbrott, den tyska ockupationen av polsk mark, krigsförloppet och krigets art, antalet polska krigsoffer och krigets tragiska demografiska, sociala och politiska följder för Polen och dess befolkning, tycks det inte råda några tvivel om att intrigen i tv-serien, särskilt det polska inslaget, objektivt sett är av avsevärd betydelse i Polen och för den polska allmänheten, med hänsyn till det tyska perspektivet och tv-seriens retrospektiva karaktär. Under dessa förutsättningar framstår det som förenligt med principen om förutsebarhet och kravet på närhet mellan domstolen och målet att polska domstolar har internationell behörighet, i och med att tv-serien framställer soldaterna i militärförbandet X med vissa beteenden och egenskaper.

34. Den hänskjutande domstolen vill också få klarhet i huruvida vissa av kärandenas anspråk som inte är av ekonomisk art skulle kunna omfattas av de polska domstolarnas internationella behörighet inom ramen för den ”mosaikliknande” behörighetsfördelningen. I det nu aktuella fallet har kärandena nämligen inte begärt att tv-serien ska avlägsnas från internet eller inte sändas i tv. De vill dels förhindra en ny kränkning av deras personlighetsskydd genom att vissa exakta uppgifter ska föregå sändningen av tv-serien, dels undanröja verkningarna av den kränkning som skett genom att en lämplig förklaring ska publiceras både på de berörda webbplatserna och i de tyska och polska tv-kanaler där tv-serien har sänts. Även om de polska domstolarna enligt den mosaikliknande behörighetsfördelningen inte är behöriga att förelägga svarandena att offentliggöra en ursäkt på de berörda webbplatserna, oavsett vad den innehåller, eller förelägga svarandena att se till att vissa uppgifter anges före varje sändning av tv-serien, oavsett var den sänds, behöver det inte nödvändigtvis förhålla sig på samma sätt i fråga om exempelvis ett yrkande i avsikt att få en ursäkt framförd i en polsk tv-kanal eller att vissa uppgifter anges innan tv-serien sänds, förutsatt att det rör sig om en sändning i Polen.

35. Den hänskjutande domstolen anser också att under de aktuella förutsättningarna är den skadevållande händelsen, i självständig betydelse, inte enbart produktionen av tv-serien utan även sändningen av densamma i en viss medlemsstat. Domstolarna i den medlemsstat där tv-serien sänts skulle härvid kunna ha internationell behörighet i första hand med stöd av konstaterandet att skadan inträffade i den staten och endast i andra hand med stöd av konstaterandet att skadan uppkom i nämnda stat. Tvivlen i fråga om giltigheten av ett sådant resonemang i det nu aktuella målet beror emellertid på att nämnda tv-serie producerades i Tyskland och att de enda svarandena vid den polska domstolen är seriens producenter, samtidigt som den har sänts i Polen av ett polskt offentligt programföretag som inte är part i det nationella målet.

36. Frågan som uppkommer i detta fall är huruvida den omständigheten att kärandena har gett tredje man en fullständig licens för att distribuera nyttjanderätterna till tv-serien och således underförstått godtagit att den även kan sändas i andra medlemsstater, däribland Polen, kan motivera att deras handlande betraktas som att de varit verksamma i varje medlemsstat där tv-serien har sänts med deras samtycke. Om så är fallet ska det prövas huruvida den internationella behörighet som de polska domstolarna därigenom får kan omfatta skador till följd av att tv-serien sänts i andra medlemsstater.

37. Mot denna bakgrund beslutade Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Ska artikel 5.3 jämförd med skälen 11 och 12 i rådets förordning [nr 44/2001] tolkas så, att i ett mål om kränkning av personlighetsskyddet genom innehållet i ett filmverk, har domstolarna i den medlemsstat där filmen har sänts, som är en annan stat än den stat där filmen har producerats, internationell behörighet att pröva en talan om

a) icke-monetär ersättning för att avhjälpa följderna av kränkningen av personlighetsskyddet, inbegripet ett föreläggande om att göra ett uttalande, inbegripet en ursäkt, i de tv-kanaler där filmen har sänts, oavsett var filmen har sänts, och på webbplatser, samt ett föreläggande om att före varje sändning av filmen, oavsett var denna sänds, publicera ett uttalande med lämpligt innehåll, och

b) monetär ersättning (gottgörelse) för att ersätta hela den skada som åsamkats till följd av den kränkning av personlighetsskyddet som bland annat följde av distributionen (sändningen) av filmen i andra medlemsstater,

med beaktande av att

– kärandena har sina huvudsakliga intressen och sin hemvist (säte) i den medlemsstaten,

– kärandena kopplar kränkningen av deras personlighetsskydd till det sätt på vilket soldater i ett militärförband i den medlemsstaten framställs i filmen …, varvid en av kärandena är en före detta soldat i detta militärförband och den andra klaganden är en sammanslutning av före detta soldater i detta militärförband, vars stadgeenliga syfte särskilt är att försvara minnet, den historiska sanningen och värdigheten hos detta förband,

– innehållet i filmen, inklusive framställningen av soldaterna i det ovannämnda militärförbandet …, har en objektivt sett väsentlig betydelse i det historiska, kulturella och sociala sammanhanget på [sändningsmedlemsstatens] territorium?

2) [O]m den första frågan besvaras nekande, ska artikel 5.3 jämförd med skälen 11 och 12 i rådets förordning [nr 44/2001] tolkas så, att i ett mål om kränkning av personlighetsskyddet genom innehållet i ett filmverk har domstolarna i den medlemsstat där filmen har sänts, som är en annan stat än den stat där filmen har producerats, internationell behörighet att pröva en talan om

a) icke-monetär ersättning för att avhjälpa följderna av den kränkning av personlighetsskyddet som ägt rum i samband med sändningen av filmen i den medlemsstat där talan har väckts, inbegripet ett föreläggande om att framföra en ursäkt i den medlemsstaten, samt ett föreläggande om att före varje sändning av filmen i den medlemsstaten publicera ett uttalande med lämpligt innehåll, och

b) monetär ersättning (gottgörelse) för att ersätta hela den skada som åsamkats till följd av den kränkning av personlighetsskyddet som följde av distributionen (sändningen) av filmen i den medlemsstat där talan väcktes,

i förekommande fall med beaktande av de omständigheter som anges i den första frågan i den första, den andra och den tredje strecksatsen?”

38. Den hänskjutande domstolen har ansökt om att målet ska handläggas enligt det förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande som föreskrivs i artikel 107 i EU-domstolens rättegångsregler. Domstolens andra avdelning beslutade den 10 april 2025, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, att avslå ansökan.

39. Den hänskjutande domstolen har även ansökt om att EU-domstolen ska handlägga det nu aktuella målet skyndsamt i enlighet med förfarandet i artikel 105 i domstolens rättegångsregler. Denna ansökan avslogs genom beslut av domstolens ordförande den 22 maj 2025.( 15 ) Genom samma beslut beslutade domstolens ordförande att målet skulle handläggas med förtur enligt artikel 53.3 i domstolens rättegångsregler, med hänsyn till målets art och betydelsen av de frågor som uppkommit.

40. Z.R. och Ś., U. och Z., den polska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till EU-domstolen.

IV. Bedömning

A. Den första tolkningsfrågan

41. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att domstolarna i en medlemsstat där en tv-serie som kränker personlighetsskyddet för en fysisk och en juridisk person har sänts i tv och på internet, vilken medlemsstat är en annan än den där tv-serien producerades, har internationell behörighet för att pröva en talan om dels icke-monetär ersättning i syfte undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande att avge en förklaring med en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts i de olika berörda medlemsstaterna, och att publicera samma ursäkt på de angivna webbplatserna, samt att se till att varje sändning av tv-serien, oavsett var, föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för den ideella skada som vållats av kränkningen av personlighetsskyddet, inbegripet skada till följd av att tv-serien sänts i andra medlemsstater.

42. Kärandena väckte sin talan vid Sąd Okręgowy w Krakowie (Regiondomstolen i Kraków) den 19 november 2013. Följaktligen är förordning nr 44/2001 fortfarande tillämplig i det nationella målet, såsom den hänskjutande domstolen har framhållit. Denna förordning upphävdes visserligen genom artikel 80 i förordning nr 1215/2012, men i artikel 66.2 i den förordningen anges att förordning (EG) nr 44/2001 även fortsättningsvis ska tillämpas på bland annat domar som meddelats inom ramen för rättsliga förfaranden som har inletts före den 10 januari 2015 och som faller inom ramen för tillämpningsområdet för den förordningen.

43. Enligt EU-domstolens fasta praxis framgår det av skälen 2 och 11 i förordning nr 44/2001 att den syftar till att göra reglerna om behörighetskonflikter på privaträttens område enhetligare genom behörighetsbestämmelser som har en hög grad av förutsebarhet. Förordningen syftar således till att främja rättssäkerheten genom att stärka rättsskyddet för personer hemmahörande i Europeiska unionen, så att en kärande utan svårighet kan avgöra vid vilken domstol denne ska väcka talan och en svarande rimligtvis kan förutse var talan kan väckas mot vederbörande.( 16 )

44. Det system för fördelning av allmän behörighet som föreskrivs i kapitel II i nämnda förordning grundar sig enligt samma resonemang på huvudregeln i artikel 2.1, att talan mot personer som har hemvist i en medlemsstat ska väckas vid domstol i den staten, oavsett parternas medborgarskap. Det är endast som ett undantag från denna huvudregel om behörighet för domstolar i svarandens hemviststat som det i kapitel II, avsnitt 2, i samma förordning föreskrivs ett antal regler om särskild behörighet, däribland den behörighetsregel som anges i artikel 5.3 i förordning 44/2001.( 17 ) Enligt denna bestämmelse kan talan mot en person med hemvist i en medlemsstat väckas i en annan medlemsstat, vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa, om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden.

45. Det framgår också av skäl 34( 18 ) i förordning nr 1215/2012 att eftersom denna förordning upphävde och ersatte förordning nr 44/2001, som i sin tur ersatte Brysselkonventionen, gäller EU-domstolens tolkning av bestämmelserna i någondera av dessa rättsakter även för bestämmelserna i de andra rättsakterna, när dessa bestämmelser kan anses vara ”likvärdiga”. En sådan likvärdighet föreligger mellan artikel 5 led 3 i Brysselkonventionen, artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 och artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012.( 19 ) EU-domstolens praxis om en av dessa bestämmelser är således tillämplig på samma sätt på de andra bestämmelserna.

1. EU-domstolens praxis avseende tolkningen av artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001

46. Det framgår av EU-domstolens fasta praxis att den särskilda behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas självständigt och restriktivt. Denna särskilda behörighetsbestämmelse grundas på att det finns en särskilt nära anknytning mellan tvisten och domstolarna för den ort där skadan inträffade, vilket med hänsyn till intresset av en god rättskipning och ett ändamålsenligt förfarande gör det befogat att dessa domstolar ges behörighet.( 20 ) Vidare bör kravet på en sådan anknytning säkerställa ökad rättssäkerhet och förhindra att svaranden kan stämmas vid en domstol i en medlemsstat som han eller hon inte rimligen kunde förutse. Detta är viktigt, särskilt i tvister om utomobligatoriska förpliktelser som härrör från kränkningar av privatlivet och personlighetsskyddet, inbegripet förtal.( 21 ) För talan avseende skadestånd utanför avtalsförhållanden är domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa vanligtvis mest lämpad att avgöra målet, särskilt med hänsyn till dess närhet till tvisten och med hänsyn till att bevisupptagningen underlättas.( 22 )

47. Uttrycket ”den ort där skadan inträffade” är avsett att omfatta både den ort där den skadevållande händelsen inträffade och den ort där skadan uppkom, vilket betyder att svaranden kan instämmas till domstolarna i vilken som helst av dessa orter, beroende på vad käranden väljer. Dessa båda orter kan utgöra väsentliga anknytningsfaktorer vid bestämmandet av domstols behörighet eftersom var och en av dem, beroende på omständigheterna, kan erbjuda en särskilt användbar indikation såvitt avser den plats som är lämpligast i bevisnings- och processledningshänseende.( 23 )

48. Det nu aktuella målet rör de regler om personlighetsskydd som först fastställdes i domen i målet Shevill och därefter anpassades till det särskilda förhållandet på internet i domen i målet eDate, för att sedan klargöras närmare i senare domar.

49. I domen i målet Shevill slog EU-domstolen fast att vid ärekränkning genom en tidningsartikel som spridits inom flera medlemsstaters territorium är orten där skadan inträffande den ort där utgivaren av den omtvistade publikationen är etablerad, eftersom den utgör ursprungsorten för skadan från vilken ärekränkningen har uttalats och spridits ut och att domstolen i denna etableringsort i och med detta måste vara behörig att pröva en talan om ersättning för alla de skador som den otillåtna handlingen orsakat.( 24 ) Käranden bör också tillerkännas rätten att även väcka talan på den ort där skadan uppstått.( 25 ) Vid internationell ärekränkning i pressen visar sig således angreppet på en fysisk eller juridisk persons ära, anseende eller aktning på de orter där publikationen sprids, om den drabbade är känd där. Av detta följer att domstolarna i varje medlemsstat där den ärekränkande publikationen har spridits och där den drabbade gör gällande att han utsatts för ett angrepp på sitt rykte är behöriga att pröva skador som orsakats i den staten.( 26 ) EU-domstolen har i detta hänseende klargjort att det visserligen finns nackdelar med att olika domstolar avgör olika aspekter av samma tvist, men käranden har alltid möjlighet att föra upp hela sin talan till prövning inför domstolen antingen på orten där svaranden har sitt hemvist eller där utgivaren av den ärekränkande publikationen har sitt driftsställe.( 27 ) Trots att EU-domstolen först slog fast att det var nödvändigt att undvika att flera domstolar är behöriga, vilket ökar risken för oförenliga avgöranden,( 28 ) anpassade den alltså därefter sin praxis i domen i målet Shevill med hänsyn till logiken i förordning nr 44/2001.( 29 )

50. I domen i målet eDate fastställde EU-domstolen sedan rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill genom att klargöra att de överväganden som gjordes i den domen och som erinras om ovan i föregående punkt, också kan vara tillämpliga på andra medier och kommunikationsbärare och omfatta ett stort antal kränkningar av personlighetsskyddet som beaktas i de olika rättssystemen.( 30 ) Domstolen påpekade bland annat att publicering av innehåll på en webbplats särskiljer sig från territoriell spridning av till exempel tryckta medier på så sätt att publiceringen av innehåll på en webbplats i princip riktar sig till en obegränsad publik. Innehållet kan ögonblickligen nås av ett obegränsat antal internetanvändare överallt i världen, helt oberoende av avsändarens avsikter avseende tillgängligheten utanför den medlemsstat där avsändaren är etablerad och utom avsändarens kontroll. Följaktligen finns det skäl att anpassa anknytningskriterierna på så sätt att den som via internet utsatts för en kränkning av personlighetsskyddet kan väcka talan vid en domstol avseende hela denna skada, beroende på var skadan som orsakats inom Europeiska unionen av den nämnda kränkningen har inträffat. Eftersom inverkan på någons personlighetsskydd av en publicering på internet bäst kan bedömas av domstolen där den skadelidande har sina huvudsakliga intressen, är det i överensstämmelse med syftet god rättskipning att tilldela denna domstol behörighet.( 31 ) Den plats där en person har sina huvudsakliga intressen motsvarar i allmänhet den plats där han eller hon är stadigvarande bosatt.( 32 ) Det följer således av den domen att den person som anser sig ha blivit kränkt har rätt att väcka talan om ersättning för hela skadan antingen vid domstolarna i den medlemsstat där avsändaren av innehållet är etablerad, eller vid domstolarna i den medlemsstat i vilken käranden har sina huvudsakliga intressen. Denna person kan även väcka talan vid domstolarna i varje medlemsstat på vars territorium det på internet publicerade innehållet är eller har varit tillgängligt, dock endast i fråga om ersättning för skador som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen.( 33 )

2. Lärdomar av EU-domstolens praxis i sammanhanget av det nationella målet

51. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida domen i målet eDate, som avgjordes i ett sammanhang som rör internet och grundar sig på var den berörda personen har sina huvudsakliga intressen, kan överföras på en situation där personlighetsskyddet eventuellt har kränkts till följd av att en tv-serie har producerats och sänts i flera medlemsstater. Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida det nationella målet ska prövas enbart mot bakgrund av domen i målet eDate eller även mot bakgrund av domen i målet Shevill.

52. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende anfört flera argument för att den enda rättspraxis som ska anses tillämplig är den som bygger på domen i målet eDate , vilken rättspraxis leder till att polska domstolar ska tillerkännas internationell behörighet i fråga om kärandenas skadeståndstalan med avseende på hela skadan. Den hänskjutande domstolen har således gjort gällande att lösningen i domen i målet Shevill, beträffande tolkningen av artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001, utvecklades mot bakgrund av tryckta medier för mer än 20 år sedan, det vill säga under en period då de tekniska möjligheterna att sprida ett innehåll på distans skilde sig väsentligt från nuvarande tekniska möjligheter, och att utvecklingen av streamingteknik och audiovisuella medietjänster på begäran talar emot en differentiering grundad på spridningsformer för att fastställa domstolarnas internationella behörighet. Tack vare teknik som geoblockering eller geolokalisering kan spridningen för det första begränsas till ett visst område, och för det andra kan innehållet i ett verk variera beroende på var någon tar del av det. Om en talan om ersättning för hela skadan begränsas till den stat där käranden har sina huvudsakliga intressen enbart när det gäller publicering av en film på internet skulle följden dessutom bli en fragmentering av tvisten som blir svår att godta om det omtvistade innehållet sprids samtidigt både online och offline.

53. Jag vill i detta hänseende erinra om att EU-domstolen har fortsatt att fastställa den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill, även i senare domar.( 34 )Följaktligen ska även denna rättspraxis beaktas, och inte enbart den rättspraxis som bygger på domen i målet eDate, när det i det nationella målet ska avgöras huruvida polska domstolar har internationell behörighet att pröva hela skadan. Unionsrätten ska dessutom tolkas med avseende på tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet, det vill säga före år 2015. Den tekniska utveckling som skett efter detta framstår alltså inte som relevant i det nu aktuella målet.

54. Såsom följer av domen i målet eDate skiljer sig publicering av innehåll på en webbplats från territoriell spridning av medier på så sätt att publiceringen av innehåll på en webbplats i princip riktar sig till en obegränsad publik och att innehållet kan nås överallt i världen utom användarens kontroll.( 35 ) Spridning av en tv-serie genom tv-sändning( 36 ) uppfyller inte något av dessa villkor. En sådan sändning är nämligen i princip territoriell, oavsett vilken teknik som används, som marksänd digital-tv, kabel-tv eller satellit-tv. Sändningen är med andra ord begränsad till det geografiska område där tv-signalen mottas, det vill säga huvudsakligen inom ett nationellt område (lokal, regional eller nationell tv). I det nu aktuella fallet framgår det av beslutet om hänskjutande att tv-serien har sänts i olika stater via ”nationella” tv-kanaler, i detta fall polska, tyska, irländska, spanska, nederländska, österrikiska och norska tv-kanaler. Nämnda sändningar ligger dessutom inte utom upphovsrättsinnehavarnas, det vill säga producenternas, kontroll, vilka kan bestämma ramarna, bland annat de geografiska, för sändningen av deras verk. Det framgår av beslutet om hänskjutande att svarandena i det nu aktuella fallet är de exklusiva innehavarna av upphovsrätten till tv-serien och att de delvis har överlåtit nyttjanderätten till tv-serien inom vissa territorier till B. och dessutom, för en period av 12 år, beviljat B. en exklusiv licens att distribuera nyttjanderätterna till tv-serien inom andra territorier.

55. Sändning av en serie i tv kan således inte enbart omfattas av den rättspraxis som bygger på domen i målet eDate. I den domen anges således att övervägandena i domen Shevill om en tidningsartikel kan tillämpas på andra medier och kommunikationsbärare.( 37 ) I punkt 44 i domen eDate hänvisade EU-domstolen i detta hänseende till förslaget till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón,( 38 ) som påpekade att rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill har en vid räckvidd som inte enbart begränsar sig till tryckta medier, utan även omfattar andra medier som tv och radio .

56. Enbart den omständigheten att en serie sänds samtidigt i en tv-kanal och på internet påverkar inte denna tolkning. Enligt domstolens praxis ska den särskilda behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 nämligen tolkas självständigt och restriktivt .( 39 ) Eftersom en sändning på internet tydligt skiljer sig från en tv-sändning, ska den lösning som tillämpats i fråga om internet inte utvidgas till att omfatta tv om villkoren i domen i målet eDate inte är uppfyllda. Ett sådant förhållningssätt skulle dessutom leda till osäkerhet, eftersom det inte är givet, beroende på vad producenterna väljer, att innehåll som sänds i tv nödvändigtvis blir tillgängligt på internet, varvid det skulle krävas en prövning i varje enskilt fall för att granska förutsättningarna för sändningen av nämnda innehåll, vilka även kan förändras över tid.

57. När det gäller geoblockering eller geolokalisering i samband med en sändning på internet, skulle sådan teknik kunna föranleda slutsatsen att villkoret i domen i målet eDate om att innehållet ska rikta sig till en obegränsad publik inte är uppfyllt, vilket får till följd att rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill ska tillämpas i ett sådant fall, inte att denna rättspraxis inte är tillämplig på en tv-serie.

58. Vad beträffar frågan om en fragmentering av tvisten beaktades detta argument i domen i målet Shevill. EU-domstolen klargjorde nämligen att det visserligen finns nackdelar med att olika domstolar avgör olika aspekter av samma tvist, men käranden har alltid möjlighet att föra upp hela sin talan till prövning inför domstolen antingen på orten där svaranden har sitt hemvist eller där utgivaren av den ärekränkande publikationen har sitt driftsställe.( 40 ) Enligt huvudregeln i artikel 2.1 i förordning nr 44/2001 ska en talan väckas mot en svarande vid domstol i den medlemsstat där denne har sin hemvist. Den särskilda behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i nämnda förordning är enbart av undantagskaraktär och får inte bli huvudregel, för att inte undergräva de behörighetsregler som fastställs i nämnda förordning.

59. I det nationella målet ska det följaktligen göras åtskillnad mellan sändningen av tv-serien, som omfattas av rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill, och sändningen på internet, på vilken domen i målet eDate är tillämplig, enligt vilken den berörda personen kan väcka talan om skadestånd för hela den vållade skadan vid domstolar i den medlemsstat där han eller hon har sina huvudsakliga intressen.

60. Vad sedan beträffar rättspraxis som bygger på domen i målet eDate, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de villkor som uppställs i domen Mittelbayerischer Verlag( 41 ) är uppfyllda i det nu aktuella fallet. I den domen klargjorde EU-domstolen att enbart den omständigheten att en person tillhör en stor identifierbar grupp inte kan göra det möjligt att uppnå målen om behörighetsbestämmelsernas förutsebarhet samt rättssäkerhet, eftersom platsen där medlemmarna i en sådan grupp har sina huvudsakliga intressen potentiellt kan finnas i vilken medlemsstat som helst i unionen.( 42 )

61. I det nu aktuella fallet har den hänskjutande domstolen bland annat gjort gällande att det inte går att identifiera någon av kärandena i och med att det rör sig om ett fiktivt verk som varken direkt eller indirekt hänför sig till verkliga samtida eller historiska personer. Än mindre kan Ś. identifieras individuellt, eftersom organisationen bildades flera decennier efter andra världskrigets slut. Den hänskjutande domstolen anser emellertid att tv-serien beskriver beteendet hos en begränsad och sluten grupp av personer, nämligen soldater i militärförbandet X. Detta förband identifieras på ett otvetydigt sätt, och Z.R. är en av gruppens nu levande medlemmar.

62. I likhet med kommissionen anser jag emellertid, i fråga om Z.R., att kriteriet om indirekt identifiering ”som individ” förutsätter att personen kan kännas igen på grund av vissa personliga egenskaper som tydligt hänför sig till en viss person.( 43 ) Denna tolkning speglar för övrigt den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill, enligt vilken den utsatta personen ska vara känd.( 44 ) EU-domstolen har genom ett liknande resonemang medgett att det varit fråga om individuell identifiering i situationer där personer som påstått sig ha utsatts för kränkningar av sitt personlighetsskydd varit direkt berörda av innehåll som publicerats på internet genom att de nämnts vid namn i detta innehåll.( 45 ) I det nu aktuella fallet är det fiktiva personer som framställs i tv-serien, vilket betyder att Z.R. inte ens indirekt har identifierats som individ. Såsom framgår av beslutet om hänskjutande har Ś. för närvarande cirka 5 000 medlemmar, vilket enligt min mening är en stor grupp, med den följden att enbart det förhållandet att en person tillhör nämnda grupp inte gör det möjligt att uppnå målen om förutsebarhet i behörighetsreglerna och rättssäkerhet.( 46 ) I vart fall ska bedömningen göras i förhållande till tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet, det vill säga en tid då det kan ha funnits fler överlevare från militärförbandet X kvar i livet än i dag.

63. För det fall kriteriet om individuell identifiering tolkades extensivt, skulle avsändaren av ett meddelande som kränker personlighetsskyddet i allmänhet inte kunna känna till var de personer som avses med meddelandet har sina huvudsakliga intressen, vilket kan vara i olika medlemsstater.( 47 ) Den tolkningen skulle också kunna leda till motstridiga avgöranden mellan domstolarna i de olika medlemsstaterna där talan väcks. Nämnda tolkning skulle således föranleda samma kritik som den som den hänskjutande domstolen har riktat mot den ”mosaikliknande” behörighetsfördelningen, eftersom den skulle innebära en systematisk risk för parallella rättsliga förfaranden mellan samma parter i flera medlemsstater.

64. Den hänskjutande domstolen menar att i avsaknad av individuell identifiering skulle domstolen på den ort där kränkningen har skett (forum delicti commissi) , inte längre vara ett verkligt alternativ till den övergripande internationella behörighet som följer av artikel 2.1 i förordning nr 44/2001. Den hänskjutande domstolen tycks således utgå från antagandet att bestämmelserna om internationell behörighet ska vara till kärandens fördel. Enligt EU-domstolens praxis motiveras emellertid möjligheten för en person att väcka skadeståndstalan för hela skadan vid domstol i den medlemsstat där personen i fråga har sina huvudsakliga intressen av hänsyn till en korrekt rättskipning och inte specifikt för att skydda käranden .( 48 ) Enligt den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill kan käranden dessutom alltid väcka talan vid en enda domstol, det vill säga den domstol där producenterna i tv-serien är etablerade, det vill säga i Tyskland.

65. Vad beträffar Ś. följer det av EU-domstolens praxis att den omständigheten att käranden är en fysisk eller juridisk person inte är avgörande.( 49 ) En juridisk person som hävdar att dess personlighetsskydd har kränkts genom att oriktiga uppgifter har publicerats på internet och genom att kommentarer om denna person inte har avlägsnats, kan följaktligen väcka talan, med yrkande om rättelse av uppgifterna, avlägsnande av kommentarerna och ersättning för hela den skada personen lidit, vid domstolarna i den medlemsstat där denne har sina huvudsakliga intressen.( 50 ) I det nu aktuella fallet framgår det emellertid av beslutet om hänskjutande att denna sammanslutning bildades decennier efter andra världskrigets slut och att tv-serien därför inte innehåller någon information om den och inte gör det möjligt att identifiera den, vare sig direkt eller indirekt. Enbart den omständigheten att föreningen bland annat har till syfte att skydda militärförbandets värdighet, anseende och minne inte är tillräcklig för att identifiera den individuellt, i den mening som avses i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001( 51 ). Som den hänskjutande domstolen har framhållit skulle dessutom en sammanslutning med ett liknande eller identiskt stadgeenligt syfte som Ś. kunna finnas i vilken EU-medlemsstat som helst, vilket skulle vara förenat med samma olägenheter som dem som följer av den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill.

66. Den hänskjutande domstolen har vidare angett att kravet på att sökanden ska identifieras individuellt, åtminstone indirekt, är strukturellt svagt, eftersom denna bedömning ofta är grannlaga och framför allt nära kopplad till prövningen av målet i sak. EU-domstolen har emellertid slagit fast att den domstol vid vilken talan väckts, vid sin prövning av om den är internationellt behörig, varken ska bedöma om talan kan tas upp till sakprövning eller om den är välgrundad, utan endast identifiera de anknytningsfaktorer till domstolsstaten som motiverar dess behörighet enligt nämnda bestämmelse. Rättssäkerhetssyftet kräver att den nationella domstol där talan väckts enkelt kan uttala sig om sin egen behörighet utan att vara tvungen att avgöra målet i sak. En skyldighet att redan i detta skede av förfarandet genomföra en detaljerad bevisprövning av de relevanta faktiska omständigheterna avseende såväl behörigheten som sakfrågan skulle riskera att föregripa prövningen av huruvida den är välgrundad. EU-domstolen har även klargjort att såväl målet att uppnå en god rättskipning som iakttagandet av domarens självständighet vid utövandet av sina uppgifter fordrar att den domstol där talan väckts kan pröva sin internationella behörighet mot bakgrund av alla uppgifter som den har tillgång till, inbegripet, i förekommande fall, de uppgifter som svaranden har lämnat.( 52 )

67. Det ankommer följaktligen på den hänskjutande domstolen att uttala sig på grundval av de uppgifter som den förfogar över. För det fall det inte tydligt framgår av dessa uppgifter att kärandena kan identifieras ”som individer”, kan den hänskjutande domstolen inte pröva hela skadan till följd av sändningen av tv-serien på internet. Med hänsyn till de uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen, följder det i det nu aktuella fallet av EU-domstolens praxis att det inte är möjligt att identifiera kärandena utifrån tv-serien, vare sig direkt eller indirekt. Vad gäller den hänskjutande domstolens övervägande att reglerna om internationell behörighet inte får föregripa målets framtida avgörande i sak, innebär inte prövningen av frågan huruvida det är möjligt att identifiera kärandena som individer att saken i målet måste avgöras, det vill säga att avgöra frågan huruvida personlighetsskyddet har kränkts.

68. Den hänskjutande domstolen menar vidare att om det innehåll som kan medföra kränkning av personlighetsskyddet inte gör det möjligt att identifiera konkreta personer som individer, ska inte enbart platsen där de berörda personerna har sina huvudsakliga intressen betraktas som en indikation på att internationell behörighet kan förutses, utan även betydelsen av innehållet i det budskap som kan kränka personlighetsskyddet och från vilken tidpunkt nämnda budskap, i ett historiskt, kulturellt och socialt sammanhang, har en ”objektivt avsevärd betydelse” i den medlemsstat där tv-serien sänts. Den hänskjutande domstolen anser att ett sådant synsätt, där företräde ges åt föremålet för tvisten och dess betydelse på en viss plats, i stället för vilka personer som potentiellt kan väcka talan som kärande och platsen där dessa personer har sina huvudsakliga intressen, tycks vara förenligt med en god förståelse av principen om förutsebarhet i fråga om internationell behörighet.

69. Enligt EU-domstolens praxis kan emellertid begreppet ”den ort där skadan inträffade” i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001, även om det kan avse den ort där skadan uppkom, endast förstås så, att det avser den ort där den handling som medför skadeståndsansvar utanför ett avtalsförhållande har lett till en skadebringande verkan vad beträffar den direkt skadelidande. ( 53 ) I det fallet krävs det följaktligen, för att en domstol ska ha internationell behörighet, en granskning av den ort där skadan inträffade specifikt med avseende på käranden, den fysiska eller juridiska person vars personlighetsskydd påstås ha kränkts. Det förhållningssätt som förespråkats av den hänskjutande domstolen skulle innebära en ny behörighetsgrund för de nationella domstolarna, utan koppling till den person som påstår sig ha drabbats och som skulle kunna vara ogynnsam för densamme. Det förhållningssättet skulle nämligen, som kommissionen har framhållit, leda till att en före detta soldat som har sina huvudsakliga intressen i Polen kan väcka talan vid polska domstolar för hela skadan, med hänsyn till tv-seriens objektivt avsevärda betydelse i Polen, medan en före detta soldat som har sina huvudsakliga intressen i en annan medlemsstat inte skulle kunna väcka talan i den staten.( 54 )

70. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen som svar på den första frågan ska ange att artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att domstolarna i en medlemsstat där en serie som medfört kränkning av personlighetsskyddet för en fysisk och en juridisk person har sänts i tv och på internet, vilken medlemsstat är en annan än den där serien producerats, inte är internationellt behöriga, i fråga om tv, att pröva en talan i sin helhet vilken talan avser dels en icke-monetär ersättning i syfte att undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande att avge en förklaring med en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts i de olika berörda medlemsstaterna, och att varje sändning av tv-serien, oavsett var, ska föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för ideell skada till följd av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland på grund av att tv-serien sänts i andra medlemsstater. I fråga om internet är domstolarna i en medlemsstat där en fysisk eller juridisk person har sina huvudsakliga intressen endast behöriga att pröva en sådan talan i sin helhet om det omtvistade innehållet inbegriper objektiva och verifierbara uppgifter som gör det möjligt att direkt eller indirekt, identifiera denna person som individ.

B. Den andra tolkningsfrågan

71. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att, för det fall den första frågan besvaras nekande, få klarhet i huruvida artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att domstolarna i en medlemsstat där en serie som medfört kränkning av personlighetsskyddet för en fysisk och en juridisk person har sänts i tv, vilken medlemsstat är en annan än den där serien producerats, är internationellt behöriga att pröva en talan mot producenten vilken talan avser dels en icke-monetär ersättning i syfte att undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande att framföra en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts, och att varje sändning av tv-serien i den medlemsstaten ska föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för ideell skada till följd av att tv-serien har sänts i nämnda medlemsstat.

72. Med hänvisning till att uppgifter och innehåll som publiceras på en webbplats är tillgängliga överallt och räckvidden av en spridning på internet alltså i princip är obegränsad, har EU-domstolen angett i sin praxis – som den hänskjutande domstolen har hänvisat till – att ett yrkande om rättelse och avlägsnande av innehåll som publicerats på internet är odelbart och följaktligen endast kan framställas vid en domstol som är behörig att pröva en skadeståndstalan i dess helhet och inte vid en domstol som saknar denna behörighet.( 55 )

73. Den hänskjutande domstolen har angett att kärandena inte har yrkat att tv-serien ska avlägsnas från internet eller inte ska få sändas på tv, utan att de dels vill förhindra en ny kränkning av deras personlighetsskydd genom att utförliga uppgifter ska anges innan tv-serien sänds, dels undanröja verkningarna av den kränkning som skett genom att en lämplig förklaring publiceras både på de berörda webbplatserna och i de tyska och polska tv-kanaler där tv-serien har sänts. Den hänskjutande domstolen menar att ett yrkande om avlägsnande av visst innehåll från internet är odelbart om sökanden vill få till stånd ett fullständigt avlägsnande av det innehåll som kränker personlighetsskyddet.

74. Såsom framhålls ovan i svaret på den första tolkningsfrågan berörs inte sändning av innehåll i tv av den rättspraxis som bygger på domen i målet eDate, dit den rättspraxis som anges ovan i punkt 72 hör. På tv-sändningar är den rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill tillämplig. Det följer av sistnämnda rättspraxis att en domstol i en medlemsstat där personlighetsskyddet har kränkts är behörig att pröva skador som vållats i den staten i enlighet med den mosaikliknande behörighetsfördelningen. Om den nationella lagstiftningen tillåter, kan denna domstol förplikta svaranden att se till att utförliga uppgifter föregår sändningen av en serie, såvida uppgifterna publiceras enbart inom det nationella territoriet. I det nu aktuella fallet har den hänskjutande domstolen understrukit att icke-monetära anspråk enligt artikel 24 i civillagen kan betraktas så, att deras prövning omfattas av en domstols behörighet att pröva följderna av en kränkning som inträffat inom domstolsstatens territorium.

75. Vad beträffar en sändning på internet, ansluter jag mig till den hänskjutande domstolens resonemang enligt vilket den domstol vid vilken talan väckts, om nämnda sändning i avsaknad av en individuell identifiering av kärandena ska kopplas till den rättspraxis bygger på domen i målet Shevill, skulle kunna förplikta svaranden, i den mån den nationella lagstiftningen så tillåter, att se till att utförliga uppgifter om det omtvistade innehållet publiceras i ett annat medium vars påverkansområde är begränsat till den berörda medlemsstatens territorium, som tryckta medier eller nationell tv, eller att dessa uppgifter endast hänför sig till verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet inom den statens territorium.

76. Den hänskjutande domstolen anser också att skadan inte bara utgörs av framställningen av en film, utan även av dess spridning i en viss medlemsstat. Ett sådant förhållningssätt skulle innebära att domstolarna i den medlemsstat där filmen har sänts skulle kunna tillerkännas internationell behörighet på grund av att den skadevållande händelsen inträffat inom dess territorium och, endast i andra hand, på grund av att skadan inträffat i den staten. Jag erinrar emellertid om att EU-domstolen i domen i målet Shevill slog fast att vid ärekränkning genom en tidningsartikel som spridits inom flera medlemsstaters territorium är orten där skadan inträffade den ort där utgivaren av den omtvistade publikationen är etablerad, eftersom den utgör ursprungsorten för skadan från vilken ärekränkningen har uttalats och spridits ut.( 56 )

77. Den hänskjutande domstolen har angett att tv-serien i det nu aktuella fallet producerats i Tyskland och att de enda svarandena vid den polska domstolen är producenterna av tv-serien, vilken sänts i Polen av en allmän polsk tv-kanal som inte är part i målet. Under dessa förutsättningar måste den ort där tv-seriens producenter är etablerade anses vara den ort där den skadevållande händelsen inträffade. Som den hänskjutande domstolen också har angett följer det av EU-domstolens praxis att när talan har väckts mot endast en av flera påstådda skadevållare vid en domstol inom vars domkrets vederbörande inte har handlat, kan det inte anses att den skadevållande händelsen har inträffat inom denna domkrets i den mening som avses i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001.( 57 )

78. Det följer också av beslutet om hänskjutande att svarandena är de exklusiva innehavarna av upphovsrätten till tv-serien och att de delvis har överlåtit nyttjanderätten till tv-serien inom vissa territorier till B. och har beviljat B. en exklusiv licens att distribuera nyttjanderätterna till tv-serien inom andra territorier.( 58 ) Ett sådant avtal, avseende vilket det inte anges i beslutet om hänskjutande att det ingåtts i Polen, kan inte ändra orten där den skadevållande händelsen inträffade, eftersom det inte kan likställas med att svarandena har varit verksamma i varje land där tv-serien har sänts med deras samtycke. Därmed har polska domstolar enligt nämnda artikel 5 led 3 inte internationell behörighet att pröva hela det yrkande som framställts av kärandena enbart på grund av att tv-serien sänts i Polen.

79. Under de förutsättningarna föreslår jag som svar på den andra frågan att artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att domstolarna i en medlemsstat där en serie som medfört kränkning av personlighetsskyddet har sänts i tv, vilken medlemsstat är en annan än den där serien producerats, är internationellt behöriga att pröva en talan mot producenten vilken talan avser dels en icke-monetär ersättning i syfte att undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande om framförande av en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts, och att varje sändning av tv-serien i den medlemsstaten ska föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, i den mån som den nationella lagstiftningen tillåter detta, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för ideell skada till följd av att tv-serien har sänts i nämnda medlemsstat.

80. Jag vill tillägga att jag i likhet med den hänskjutande domstolen anser att den ”mosaikliknande” behörighetsfördelningen medför svårigheter för fysiska och juridiska personer som gör gällande att deras personlighetsskydd har kränkts.( 59 ) Den hänskjutande domstolens argument avseende risken för en fragmentering av tvisten, vilket kan leda till motstridiga avgöranden mellan domstolarna i de olika medlemsstater vid vilka talan väckts, är inte utan relevans i detta hänseende. EU-domstolens nuvarande rättspraxis är emellertid väl etablerad, och en extensiv tolkning av en undantagsbestämmelse, det vill säga artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001, skulle kunna leda till fler problem än vad den är avsedd att lösa. Jag anser följaktligen inte att denna rättspraxis bör ifrågasättas i det nu aktuella målet.

V. Förslag till avgörande

81. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen besvarar de frågor som ställts av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) på följande sätt:

1) Artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

ska tolkas på följande sätt:

Domstolarna i en medlemsstat där en serie som medfört kränkning av personlighetsskyddet för en fysisk eller en juridisk person har sänts i tv och på internet, vilken medlemsstat är en annan än den där serien producerats, är inte internationellt behöriga, i fråga om tv, att pröva en talan i sin helhet vilken avser dels en icke-monetär ersättning i syfte att undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande att avge en förklaring med en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts i de olika berörda medlemsstaterna, och om att varje sändning av tv-serien, oavsett var, ska föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för ideell skada till följd av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland på grund av att tv-serien sänts i andra medlemsstater. I fråga om internet är domstolarna i den medlemsstat där en fysisk eller juridisk person har sina huvudsakliga intressen endast behöriga att pröva en sådan talan i sin helhet om det omtvistade innehållet inbegriper objektiva och verifierbara uppgifter som gör det möjligt att direkt eller indirekt, identifiera denna person som individ.

2) Artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001

ska tolkas på följande sätt:

Domstolarna i en medlemsstat där en serie som medfört kränkning av personlighetsskyddet har sänts i tv, vilken medlemsstat är en annan än den där serien producerats, är internationellt behöriga att pröva en talan mot producenten, vilken avser dels en icke-monetär ersättning i syfte att undanröja verkningarna av kränkningen av personlighetsskyddet, däribland ett föreläggande att framföra en ursäkt i de tv-kanaler där tv-serien har sänts, och om att varje sändning av tv-serien i den medlemsstaten ska föregås av en förklaring med lämpligt innehåll, i den mån som den nationella lagstiftningen tillåter detta, dels en monetär ersättning i syfte att erhålla gottgörelse för ideell skada till följd av att tv-serien har sänts i nämnda medlemsstat.

1 Originalspråk: franska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

2 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. (C‑68/93, EU:C:1995:61) (nedan kallad domen i målet Shevill eller rättspraxis som bygger på domen i målet Shevill).

4 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685) (nedan kallad domen i målet eDate eller rättspraxis som bygger på domen i målet eDate).

5 Se, för ett resonemang om bibehållande av rättspraxis från domen målet Shevill, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i de förenade målen eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkterna 33–41) och förslag till avgörande av generaladvokat Hogan i målet Gtflix Tv (C‑251/20, EU:C:2021:745, punkterna 42–94). Se, för ett motsatt resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan (C‑194/16, EU:C:2017:554, punkterna 73–90).

6 Se särskilt Lutzi, T., ”Shevill is dead, long live Shevill!”, Law Quarterly Review , 2018, vol. 134, s. 208–213.

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

8 Dz. U., 1964, nr 43, position 296.

9 Dz. U., 1964, nr 16, position 93.

10 I beslutet om hänskjutande anges datumet den 19 november 2023 men det framgår av handlingarna i målet att talan i själva verket väcktes den 19 november 2013.

11 Det följer av denna rättspraxis att vid en påstådd kränkning av personlighetsskyddet genom att innehåll har lagts ut på en webbplats, har den person som anser sig ha blivit kränkt rätt att väcka talan om ersättning för hela skadan vid domstolarna i den medlemsstat i vilken käranden har sina huvudsakliga intressen.

12 Denna princip innebär att domstolarna i varje medlemsstat där den ärekränkande publikationen har spridits och där den drabbade gör gällande att han utsatts för ett angrepp på sitt rykte är behöriga att pröva skador som orsakats i den staten. Se, närmare bestämt, punkt 49 i detta förslag till avgörande.

13 Dom av den 17 juni 2021 (C‑800/19, EU:C:2021:489, punkt 46) (nedan kallad domen i målet Mittelbayerischer Verlag), där EU-domstolen slog fast att domstolen på den ort där en person – som gör gällande att hans eller hennes personlighetsskydd har kränkts genom ett innehåll som publicerats på en webbplats – har sina huvudsakliga intressen, är behörig att, med avseende på hela den påstådda skadan, pröva en skadeståndstalan som väckts av denna person endast om detta innehåll inbegriper objektiva och verifierbara inslag som gör det möjligt att direkt eller indirekt identifiera denna person som individ.

14 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till artikel 1.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).

15 Beslut Idziski (C‑232/25, EU:C:2025:389).

16 Dom av den 9 december 2021, HRVATSKE ŠUME (C‑242/20, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom av den 14 juli 2016, Granarolo (C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

18 I detta skäl anges att ”[k]ontinuiteten mellan [konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 32) (nedan kallad Brysselkonventionen)], [förordning nr 44/2001] och denna förordning bör säkerställas, och övergångsbestämmelser bör därför införas. Likaså måste kontinuitet råda när det gäller Europeiska unionens domstols tolkning av bestämmelserna i [Brysselkonventionen] och de förordningar som ersätter den.”

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, ÖFAB (C‑147/12, EU:C:2013:490, punkt 29 och där angiven rättspraxis), och dom av den 10 juli 2025, Chmieka (C‑99/24, EU:C:2025:563, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2025, Stichting Right to Consumer Justice et Stichting App Stores Claims (C‑34/24, EU:C:2025:936, punkterna 44 och 45 samt där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Stichting Right to Consumer Justice).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Gtflix Tv (C‑251/20, EU:C:2021:1036, punkt 25 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Gtflix).

22 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Stichting Right to Consumer Justice (punkt 46 och där angiven rättspraxis).

23 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Stichting Right to Consumer Justice (punkt 47 och där angiven rättspraxis).

24 Se domen i målet Shevill (punkterna 24 och 25).

25 Se domen i målet Shevill (punkt 27).

26 Se domen i målet Shevill (punkterna 29 och 30).

27 Se domen i målet Shevill (punkt 32).

28 Se dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba (C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 18).

29 I förslaget till avgörande i de förenade målen eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkt 38), underströk generaladvokaten Cruz Villalón att EU-domstolen genom lösningen i domen i målet Shevill undvek att den särskilda behörighetsregeln i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001 blev densamma som den allmänna behörighetsregeln, som enligt vilken talan ska väckas i den ort där svaranden har sin hemvist, samtidigt som den undvek forum actoris .

30 Se domen i målet eDate (punkt 44).

31 Se dom i målet eDate (punkterna 45 och 48).

32 Se domen i målet eDate (punkt 49).

33 Se domen i målet eDate (punkt 52).

34 Se särskilt de domar som meddelades av domstolens stora avdelning den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan (C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 31) (nedan kallad domen i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan), och domen i målet Gtflix (punkt 29).

35 Se ovan punkt 50.

36 Enligt artikel 1.1 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 2010, s. 1), avses med ”tv-sändning (dvs. en linjär audiovisuell medietjänst): en audiovisuell medietjänst som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster för samtidigt tv-tittande enligt en programtablå”.

37 Se ovan punkt 50.

38 Förslag till avgörande i de förenade målen eDate Advertising m.fl. (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkt 39).

39 Se ovan punkt 46.

40 Se ovan punkt 49.

41 Se, beträffande dessa villkor, punkt 28 ovan.

42 Se domen Mittelbayerischer Verlag (punkt 43).

43 I förslaget till avgörande i målet Mittelbayerischer Verlag (C‑800/19, EU:C:2021:124, punkterna 51–57), hade generaladvokaten Bobek föreslagit att EU-domstolen skulle göra en bredare bedömning, vilket emellertid inte blev fallet i den dom som meddelades i det målet.

44 Domen i målet Shevill (punkt 29).

45 Se domen i målet Mittelbayerischer Verlag (punkt 35).

46 Se den rättspraxis som anges ovan i punkt 60.

47 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Mittelbayerischer Verlag (punkt 34 och där angiven rättspraxis).

48 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Mittelbayerischer Verlag (punkt 32 och där angiven rättspraxis).

49 Se domen Bolagsupplysningen och Ilsjan (punkt 38).

50 Se, för ett liknande resonemang, domen Bolagsupplysningen och Ilsjan (punkt 44).

51 Det följer av det strikta kravet på individuell identifiering av den person som påstår att dennes personlighetsskydd har kränkts att den rättspraxis som avser konkurrensrätten, enligt vilken en sammanslutning som har till uppgift att försvara vissa företags kollektiva intressen i princip endast kan väcka talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF om den kan göra gällande ett eget intresse eller om de företag som den företräder eller vissa av dem har rätt att väcka talan individuellt (se dom av den 21 september 2023, China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products m.fl./kommissionen, C‑478/21 P, EU:C:2023:685, punkt 80 och där angiven rättspraxis), inte kan tillämpas analogt.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2025, Athenian Brewery och Heineken (C‑393/23, EU:C:2025:85, punkterna 41–43 och där angiven rättspraxis).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba (C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 20).

54 Jag vill tillägga att det mål som avgjordes med domen Mittelbayerischer Verlag avsåg användningen av uttrycket ”det polska förintelselägret Treblinka” som, i ett historiskt, kulturellt och socialt polskt sammanhang har en objektivt avsevärd betydelse. EU-domstolen slog emellertid fast att käranden skulle identifieras som individ, vilket inte var fallet. Ett måls objektivt avsevärda betydelse i en viss medlemsstat är följaktligen inte en tillräcklig omständighet för att domstolarna i denna medlemsstat ska vara internationellt behöriga i fråga om hela skadan.

55 Se domen Bolagsupplysningen och Ilsjan (punkt 48) och domen Gtflix (punkt 32).

56 Se ovan punkt 49.

57 Se dom av den 3 april 2014, Hi Hotel HCF (C‑387/12, EU:C:2014:215, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

58 Se ovan punkt 54.

59 Se, beträffade dessa svårigheter, förslaget till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Bolagsupplysningen och Ilsjan (C‑194/16, EU:C:2017:554).