Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 2 juli 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)

den 2 juli 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Avfall – Förordning (EG) nr 1013/2006 – Artikel 12.1 a – Direktiv 2008/98/EG – Transporter – Invändningar mot transporter av avfall avsett för återvinning – Behörighet för den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten att resa invändningar mot transporten – Motivering – Bristande överensstämmelse med nationella avfallsplaner ”

I mål C‑447/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) genom beslut av den 24 juni 2025, som inkom till EU‑domstolen den 8 juli 2025, i målet

Surovina RECE d.o.o.

mot

Pest Vármegyei Kormányhivatal,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden I. Ziemele samt domarna S. Gervasoni (referent) och M. Bošnjak,

generaladvokat: T. Ćapeta,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Surovina RECE d.o.o., genom Z. Faludi, ügyvéd,

– Pest Vármegyei Kormányhivatal, genom A. Bartus, Z. Szurovecz och R. Tarnai, samtliga i egenskap av ombud,

– Ungerns regering, genom Z. Biró-Tóth och M.Z. Fehér, båda i egenskap av ombud,

– Österrikes regering, genom J. Schmoll och P. Thalmann, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom I. Melo Sampaio, D. Milanowska och Zs. Teleki, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 12.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1), jämförd med skäl 39 och artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Surovina RECE d.o.o., som är ett slovenskt bolag, och Pest Vármegyei Kormányhivatal (Förvaltningsmyndigheten i distriktet Pest, Ungern) (nedan kallad den ungerska myndigheten). Målet rör ett beslut genom vilket den ungerska myndigheten reste invändningar mot avfallstransporter från Slovenien till Ungern som Surovina RECE avsåg att utföra.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 1013/2006

3 I artikel 12 i förordning nr 1013/2006, som har rubriken ”Invändningar mot transporter av avfall avsett för återvinning”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Om en planerad transport av avfall avsett för återvinning anmäls får de behöriga mottagar- och avsändarmyndigheterna, inom 30 dagar från den dag då den behöriga mottagarmyndigheten skickade bekräftelsen i enlighet med artikel 8, resa motiverade invändningar grundade på ett eller flera av nedanstående skäl och i överensstämmelse med fördraget:

a) Den planerade transporten eller återvinningen är inte förenlig med direktiv 2006/12/EG, särskilt artiklarna 3, 4, 7 och 10 i detta.

b) Den planerade transporten eller återvinningen är inte förenlig med nationell lagstiftning om miljöskydd, allmän ordning, allmän säkerhet eller hälsoskydd vad avser åtgärder som vidtas i det land som reser invändningar.

…”

Direktiven 2006/12/EG och 2008/98

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, 2006, s. 9) upphävdes, med verkan från och med den 12 december 2010, genom direktiv 2008/98, i vilket det föreskrivs att hänvisningar till direktiv 2006/12 ska anses som hänvisningar till direktiv 2008/98.

5 I artikel 7.4 i direktiv 2006/12 föreskrevs följande:

”Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte överensstämmer med avfallsplanerna. De skall underrätta [Europeiska] kommissionen och medlemsstaterna om sådana åtgärder.”

6 Skäl 39 i direktiv 2008/98 har följande lydelse:

”Enligt förordning (EG) nr 1013/2006 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga transporter av avfall som inte sker i enlighet med deras avfallsplaner. Med avvikelse från den förordningen bör medlemsstaterna ha rätt att begränsa inkommande återvinningsklassificerade leveranser till förbränningsanläggningar, om det har fastställts att det skulle bli nödvändigt att bortskaffa nationellt avfall eller att avfall skulle behöva behandlas på ett sätt som inte är förenligt med deras avfallsplaner. Det erkänns att vissa medlemsstater kan vara oförmögna att tillhandahålla ett nätverk med en fullständig uppsättning anläggningar för slutåtervinning på sitt territorium.”

7 I artikel 16 i detta direktiv, med rubriken ”Principen om självförsörjning och närhet”, föreskrivs följande i punkt 1 andra stycket:

”Med avvikelse från förordning (EG) nr 1013/2006 får medlemsstaterna, i syfte att skydda sitt nätverk, begränsa inkommande transporter av avfall som är avsedda för förbränningsanläggningar och som klassificeras som återvinning, om det har fastställts att sådana transporter skulle få till följd att nationellt avfall måste bortskaffas eller att avfall måste behandlas på ett sätt som inte är förenligt med deras avfallsplaner. Medlemsstaterna ska anmäla sådana beslut till kommissionen. …”

8 Artikel 28 i direktiv 2008/98, med rubriken ”Avfallsplaner”, har följande lydelse:

”1. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 1, 4, 13 och 16 fastställer en eller flera avfallsplaner.

Dessa planer ska var för sig eller i kombination omfatta den berörda medlemsstatens geografiska territorium i dess helhet.

2. Avfallsplanerna ska omfatta en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen och bestämmelserna i detta direktiv.

3. Avfallsplanerna ska … innehålla …

4. Avfallsplanen får … innehålla …

5. Avfallsplanerna ska uppfylla kraven …”

9 Enligt jämförelsetabellen mellan bestämmelserna i direktiv 2006/12 och bestämmelserna i direktiv 2008/98, som återfinns i bilaga V till direktivet, motsvarar denna artikel 28 artikel 7 i direktiv 2006/12.

Ungersk rätt

10 Den ungerska lagstiftaren antog A hullédékról szóló 2012. évi CLXXXV. törvény (2012 års lag nr CLXXXV om avfall) ( Magyar Közlöny 2012/160) för att införliva direktiv 2008/98 med den nationella rättsordningen.

11 I artikel 20.1 i denna lag, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Avfallsmyndigheten ska resa invändningar mot import, export eller transitering av avfall för återvinning eller bortskaffande, i enlighet med de villkor som föreskrivs i förordning (EG) nr 1013/2006.”

12 I artikel 21.1 i nämnda lag, i samma lydelse, föreskrivs följande:

”Utöver vad som anges i artikel 20 i denna lag ska avfallsmyndigheten även resa invändningar mot import, export eller transitering av avfall i Ungern när

…

b) det avfall som importeras till Ungern skulle leda till att avfall som har producerats på ungerskt territorium behandlas på ett sätt som är oförenligt med avfallsplanerna.”

13 I regeringsbeslut 1704/2021 (X. 6.) Korm. határozat a 2021–2027 közötti időszakra szóló Országos Hulladékgazdálkodási Tervről (regeringsbeslut nr 1704 om den nationella avfallsplanen för perioden 2021–2027) av den 6 oktober 2021 ( Magyar Közlöny 2021/184) föreskrivs att det ska antas en nationell avfallsplan. Enligt denna plan får import av bränsle som härrör utländskt avfall inte äventyra återvinningen av bränsle som härrör från inhemskt avfall.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

14 Surovina RECE ansökte hos den slovenska behöriga myndigheten om förhandstillstånd för 1 100 sändningar av avfall klassificerat som ”avfallsbaserat bränsle” (” Refuse Derived Fuel ”) från Slovenien, som är avsändarmedlemsstaten, till Ungern, som är mottagarmedlemsstaten, och som sammanlagt uppgick till 25 000 ton avfall. Nämnda företag angav att detta avfall var avsett för produktion av ”återvunnet fast bränsle” (” Solid recovered Fuel ”), vilken skulle ske vid ett bolag med säte i Ungern. Ansökan vidarebefordrades till den ungerska myndigheten, i dess egenskap av behörig myndighet i mottagarmedlemsstaten.

15 Genom beslut av den 15 juli 2024 reste den ungerska myndigheten invändningar mot transporterna av detta avfall. Myndigheten grundade sig härvid på artikel 12.1 a och b i förordning nr 1013/2006 samt på direktiven 2006/12 och 2008/98. Enligt den ungerska myndigheten var dessa transporter inte förenliga med den nationella avfallsplanen för perioden 2021–2027, vilket är ett planeringsinstrument som blev obligatoriskt genom direktiv 2008/98, enligt vilket import av bränsle av utländskt ursprung inte fick äventyra återvinningen av bränslen av ungerskt ursprung. Enligt de uppgifter som myndigheten förfogade över har mängden avfallsbaserat bränsle som importerats till Ungern under de senaste åren ökat på ett sådant sätt att den äventyrar återvinningen av avfall som producerats i Ungern.

16 Surovina RECE överklagade detta beslut till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att beslutet skulle upphävas. Nämnda företag gjorde gällande att den ungerska myndigheten inte kunde resa invändningar mot de berörda transporterna med stöd av förordning nr 1013/2006 samt direktiven 2006/12 och 2008/98, eftersom sistnämnda direktiv, som har ersatt direktiv 2006/12, endast tillåter sådana invändningar för transporter av avfall som är avsett för förbränningsanläggningar, vilket inte är fallet med det avfall som är aktuellt i det nationella målet.

17 Den ungerska myndigheten yrkade att överklagandet skulle ogillas, med motiveringen att myndigheten inte hade rest några invändningar med stöd av direktiv 2008/98 och att den endast hade grundat sig på förordning nr 1013/2006 och den ungerska lagstiftning varigenom denna förordning hade genomförts.

18 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 ska tolkas, eftersom det i denna bestämmelse fortfarande hänvisas till direktiv 2006/12 och särskilt till artiklarna 3, 4, 7 och 10 i detta direktiv. Artikel 7.4 i direktivet gjorde det emellertid möjligt att förhindra transporter av avfall som inte var förenliga med de nationella avfallsplanerna, vilket innebar att myndigheterna i mottagarmedlemsstaten, genom tillämpning av artikel 12.1 a i förordningen, jämförd med artikel 7.4 i direktivet, kunde resa invändningar mot en transport av avfall genom att åberopa sådana planer. Den hänskjutande domstolen har påpekat att direktiv 2008/98, som ersätter direktiv 2006/12, emellertid inte innehåller någon bestämmelse som motsvarar artikel 7.4. Den vill därför få klarhet i huruvida en myndighet i mottagarmedlemsstaten, genom tillämpning av artikel 12.1 a i förordningen, jämförd med direktiv 2008/98, har möjlighet att resa invändningar mot en transport av avfall för återvinning som inte är förenlig med myndighetens avfallsplan. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende understrukit att artikel 16.1 i direktiv 2008/98 – enligt vilken sådana myndigheter, i syfte att skydda sitt nätverk, får begränsa importen av avfall som är avsett för förbränningsanläggningar och som omfattas av återvinning – avser ett annat fall än det som är aktuellt i det nationella målet, i vilket det berörda avfallet inte är avsett att förbrännas. Den hänskjutande domstolen vill slutligen få klarhet i huruvida rätten att resa invändningar mot en avfallstransport som inte är förenlig med en nationell avfallsplan eventuellt följer av skäl 39 i direktivet, i vilket det i allmänna ordalag anges att medlemsstaterna har möjlighet att ”vidta nödvändiga åtgärder” för att förhindra sådana transporter. Den hänskjutande domstolen har påpekat att även om ett skäl i en rättsakt saknar normativ betydelse, kan denna rättsakt tolkas mot bakgrund av vad som anges i det aktuella skälet. Den hänskjutande domstolen har dessutom preciserat att dess frågor inte avser tolkningen av artikel 12.1 b i förordning nr 1013/2006.

19 Det är mot denna bakgrund som Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) har vilandeförklarat målet och hänskjutit följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006, jämförd med skäl 39 och artikel 16.1 i direktiv 2008/98, tolkas så, att en mottagande medlemsstat får resa invändningar mot en transport av avfall som härrör från en annan – avsändande – medlemsstat och som inte är avsett för förbränning utan för återvinning, på grund av att den planerade transporten inte är förenlig med den mottagande medlemsstatens avfallsplan?”

Prövning av tolkningsfrågan

20 Det ska erinras att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som har hänskjutits (dom av den 30 april 2026, Lidl Italia (Otillbörliga affärsmetoder gällande livsmedel), C‑301/25, EU:C:2026:357, punkt 25).

21 Dessutom ankommer det, i ett sådant förfarande, som grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU‑domstolen, uteslutande på den nationella domstolen som är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i målet. Det ankommer också uteslutande på den nationella domstolen att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken, som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är endast behörig att tolka eller pröva giltigheten av en unionsrättsakt på grundval av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som har lämnats av den nationella domstolen. Det ankommer därför på den nationella domstolen att i förekommande fall kontrollera riktigheten av de omständigheter som är relevanta för lösningen av den tvist som har anhängiggjorts vid den (dom av den 30 maj 2018, Dell’Acqua, C‑370/16, EU:C:2018:344, punkterna 31 och 32).

22 I förevarande fall ska det påpekas att artikel 16.1 i direktiv 2008/98, som den hänskjutande domstolen har nämnt i sin fråga, visserligen tillåter medlemsstaterna att, på grundval av sina nationella avfallsplaner, begränsa importen av avfall för att skydda sitt nätverk för avfallshantering, men den avser endast ”avfall som är avsedda för förbränningsanläggningar och som klassificeras som [en återvinningsåtgärd]”.

23 Kommissionen har i sitt yttrande gjort gällande att det avfall som är aktuellt i det nationella målet, det vill säga ”avfallsbaserade bränslen”, är avsett att, genom förbränning, omvandlas till ”återvunnet fast bränsle”, varvid denna förbränning utgör en återvinningsåtgärd. Bedömningen av de faktiska omständigheterna, i förevarande fall avfallets destination, omfattas emellertid uteslutande av den nationella domstolens behörighet, såsom framgår av punkt 21 ovan. Den hänskjutande domstolen hänvisar i sin fråga emellertid till avfall som ska återvinnas utan förbränning. Den ungerska myndigheten har också angett att den motsatte sig transporten av det aktuella avfallet utan att stödja sig på artikel 16.1 i direktiv 2008/98. Tolkningen av den sistnämnda bestämmelsen förefaller följaktligen inte vara relevant för utgången i det nationella målet.

24 Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006, jämförd med skäl 39 i direktiv 2008/98, ska tolkas så, att en mottagande medlemsstat får invända mot en transport av avfall från en annan medlemsstat för återvinning utan förbränning av detta avfall med motiveringen att transporten inte är förenlig med den mottagande medlemsstatens avfallsplan.

25 Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 29 juli 2024, Belgian Association of Tax Lawyers m.fl., C‑623/22, EU:C:2024:639, punkt 94). Även en unionsbestämmelses tillkomsthistoria kan vara relevant för dess tolkning (dom av den 8 maj 2025, Provincie Oost-Vlaanderen och Sogent, C‑236/24, EU:C:2025:321, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

26 För det första framgår det av ordalydelsen i artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 att medlemsstaterna får resa motiverade invändningar mot en planerad transport av avfall för återvinning om den planerade transporten eller återvinningen inte är i förenlig med direktiv 2006/12. Denna bestämmelse nämner, på ett icke uttömmande sätt, vilket framgår av användningen av ordet ”särskilt”, vissa artiklar i detta direktiv. Eftersom direktiv 2008/98 från och med den 12 december 2010 har ersatt direktiv 2006/12, ska hänvisningar till detta direktiv anses som hänvisningar till direktiv 2008/98 och läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga V till sistnämnda direktiv. Enligt denna jämförelsetabell ska hänvisningen i artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 till artikel 7 i direktiv 2006/12 förstås så, att den numera avser artikel 28 i direktiv 2008/98, som reglerar medlemsstaternas upprättande av avfallsplaner.

27 Det framgår således av ordalydelsen i artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 att de behöriga mottagar- och avsändarmyndigheterna kan motsätta sig en transport av avfall som inte är förenlig med direktiv 2008/98, särskilt artikel 28 i detsamma. Så är fallet när transporten i fråga inte överensstämmer med en eller flera avfallsplaner som har antagits i enlighet med sistnämnda bestämmelse.

28 För det andra stöds denna tolkning av det sammanhang i vilket artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 ingår. Detta framgår särskilt av skäl 39 i direktiv 2008/98, som den hänskjutande domstolen också har hänvisat till i sin fråga, i vilket det anges att ”[e]nligt förordning … nr 1013/2006 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga transporter av avfall som inte sker i enlighet med deras avfallsplaner”. Detta skäl är visserligen inte rättsligt bindande, men det kan ändå ge tolkningsdata som kan klargöra vad direktivets upphovsmän ville åstadkomma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 2021, Regione Veneto (Transport av blandat kommunalt avfall), C‑315/20, EU:C:2021:912, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

29 Det kan även påpekas att före direktiv 2008/98, föreskrevs det i artikel 7.4 i direktiv 2006/12, men även i artikel 7.3 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 1975, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, 1991, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66), i liknande ordalag, att ”[m]edlemsstaterna får vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte är förenliga med avfallsplanerna”.

30 I detta avseende ger en analys av tillkomsthistorien avseende direktiv 2008/98 inte någon indikation på att unionslagstiftaren hade för avsikt att i detta direktiv stryka den grund för invändningar avseende avfallstransporter som grundar sig på bristande överensstämmelse med de nationella avfallsplanerna.

31 I artikel 12.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 av den 11 april 2024 om transport av avfall, om ändring av förordningarna (EU) nr 1257/2013 och (EU) 2020/1056 och om upphävande av förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L, 2024/1157), som är tillämplig från och med den 21 maj 2026, föreskrivs dessutom uttryckligen att medlemsstaternas behöriga myndigheter får resa invändningar mot transporter av avfall för återvinning om ”[d]et berörda avfallet [inte kommer] att behandlas i enlighet med avfallsplaner eller avfallsförebyggande program som avsändar- eller mottagarländerna har utarbetat enligt artiklarna 28 och artikel 29 i direktiv 2008/98/EG”.

32 Härav följer att artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006, jämförd med artikel 28 i direktiv 2008/98, endast kan tolkas så, att den tillåter medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra transporter av avfall som inte överensstämmer med deras avfallsplaner.

33 För det tredje stöds tolkningen i punkt 27 ovan även av de mål som eftersträvas med artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006 och den avfallslagstiftning som denna bestämmelse ingår i.

34 Det ska erinras om att förordningen syftar till att inrätta ett harmoniserat system av förfaranden genom vilka avfallstransporterna kan begränsas för att säkerställa skyddet av miljön (dom av den 16 december 2004, EU-Wood-Trading, C‑277/02, EU:C:2004:810, punkt 34, och dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells, C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 49).

35 De nationella avfallsplaner som föreskrivs i artikel 28 i direktiv 2008/98 innehåller nämligen en analys av situationen i fråga om avfallshantering i den berörda geografiska enheten, däribland avfallsgenerering och avfallsflöden samt befintliga anläggningar för bortskaffande och återvinning. I dessa planer ska det även fastställas vilka åtgärder som är nödvändiga för att på ett miljövänligt sätt förbereda avfall för återanvändning, materialåtervinning, återvinning eller bortskaffande och utvärdera i vilken utsträckning det bidrar till genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv och till uppnåendet av dess mål. Enligt artikel 28.1 i direktivet ska dessa planer dessutom respektera avfallshierarkin, som fastställs i artikel 4 i direktivet, enligt vilken återvinning ska prioriteras vid bortskaffande, och säkerställa skyddet av miljön, såsom det erinras om i artikel 13 i samma direktiv.

36 I förevarande fall anges i den ungerska avfallsplanen för perioden 2021–2027 den avfallshanteringskapacitet som finns tillgänglig i Ungern, däribland återvinningskapaciteten för de sekundära bränslen som är aktuella i det nationella målet. Med hänsyn till denna kapacitet och den ökade importen av dessa sekundära bränslen, som har kunnat leda till deponering av inhemskt avfall av samma slag, föreskrivs i planen att sådan import inte får äventyra återvinningen av inhemskt avfall. Enligt den ungerska myndigheten, som motsatte sig transporten av avfallet i fråga, överlämnades denna plan till kommissionen.

37 Underlåtenheten att genomföra de åtgärder som föreskrivs i den ungerska planen skulle kunna äventyra målet att prioritera återvinning av nationellt avfall framför bortskaffande, i enlighet med den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98. Den skulle även frånta de nationella avfallsplanerna deras ändamålsenliga verkan, trots att de utgör det huvudsakliga instrumentet för medlemsstaternas genomförande av unionens avfallslagstiftning.

38 Eftersom medlemsstaterna enligt artikel 33.1 i direktiv 2008/98 är skyldiga att anmäla sina nationella avfallsplaner till kommissionen, kan kommissionen dessutom kontrollera att dessa planer är förenliga med målen och bestämmelserna i unionens avfallslagstiftning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 maj 2000, Sydhavnens Sten & Grus, C‑209/98, EU:C:2000:279, punkt 99), vilket för övrigt är en skyldighet som föreskrivs i artikel 28 i direktivet. Det ankommer under alla omständigheter på de nationella domstolarna att pröva huruvida dessa planer är förenliga med unionsrätten, i förekommande fall efter en begäran om förhandsavgörande. För att kunna ge ett användbart svar till den hänskjutande domstolen ska det dessutom preciseras att det även ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera att, i enlighet med rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells, C‑292/12, EU:C:2013:820, punkt 64), kontrollera att det, för de invändningar som grundar sig på den nationella avfallsplanen, anges specifika skäl som är specifika för varje planerad transport eller varje grupp av transporter med samma egenskaper.

39 Mot bakgrund av samtliga ovanstående skäl ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 12.1 a i förordning nr 1013/2006, jämförd med skäl 39 i direktiv 2008/98, ska tolkas så, att en mottagande medlemsstat får invända mot en transport av avfall från en annan medlemsstat för återvinning utan förbränning av detta avfall med motiveringen att transporten inte är förenlig med den mottagande medlemsstatens avfallsplan, när denna plan har upprättats i enlighet med artikel 28 i direktivet.

Rättegångskostnader

40 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Artikel 12.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, jämförd med skäl 39 och artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv,

ska tolkas så,

att en mottagande medlemsstat får invända mot en transport av avfall från en annan medlemsstat för återvinning utan förbränning av detta avfall med motiveringen att transporten inte är förenlig med den mottagande medlemsstatens avfallsplan, när denna plan har upprättats i enlighet med artikel 28 i direktivet.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: ungerska.