ext/celex/62025TJ0177
Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen som sammanträder med fem domare)
den 28 januari 2026 ( * )
” Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Unionens tullkodex – Import- och exportförfaranden – Tullkvoter – Uttömning av kvoten den första dagen då den öppnas – Uteblivet införande av kvotnumret i Taric-kodexen – Senare ändring av tulldeklarationen för att kunna omfattas av tullkvoten – Begreppet ’ändring av tulldeklarationen ... så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet’ – Artikel 173.3 i förordning (EU) nr 952/2013 ”
I mål T‑177/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen) genom beslut av den 30 december 2024, som inkom till domstolen den 24 februari 2025, i målet
C. sp. z o.o. sp.k.
mot
Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Gdańsku,
i närvaro av:
Prokurator Krajowy,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen som sammanträder med fem domare),
sammansatt av ordföranden M. Sampol Pucurull samt domarna T. Pynnä, J. Laitenberger (referent), M. Stancu och W. Valasidis,
generaladvokat: J. Martín y Pérez de Nanclares,
justitiesekreterare: V. Di Bucci,
med beaktande av att domstolen översände begäran om förhandsavgörande till tribunalen den 12 mars 2025 i enlighet med artikel 50b tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol,
med beaktande av det sakområde som avses i artikel 50b första stycket c i stadgan för Europeiska unionens domstol,
efter den skriftliga delen av förfarandet
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– C. sp. z o.o. sp.k., genom G. Flisiak och P. Kubala, radcowie prawni,
– Polens regering, genom B. Majczyna och D. Lutostańska, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom B. Eggers och K. Herrmann, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande, som framställts av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen), avser tolkningen av artikel 2 FEU samt artikel 22.3, artikel 120.1 och artikel 173.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan C. Sp. z o.o. Sp. k., ett bolag bildat enligt polsk rätt som bland annat importerar naturlig honung, och Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Gdańsku (direktören för skattemyndigheten i Gdańsk, Polen) (nedan kallad tullmyndigheten). Målet rör tullmyndighetens beslut att inte tillämpa en nolltullsats på en vara som C importerat från Ukraina till Europeiska unionen.
Tillämpliga bestämmelser
Unionens tullkodex
3 Artikel 15 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”...
2. En person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ska ansvara för allt följande:
a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga.
...”
4 Artikel 22 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”1. En person som ansöker om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen ska tillhandahålla alla uppgifter som de behöriga tullmyndigheterna behöver för att kunna fatta det beslutet.
Även flera personer får gemensamt ansöka om och omfattas av ett beslut, i enlighet med villkoren i tullagstiftningen.
Om inget annat föreskrivs ska den behöriga tullmyndigheten vara myndigheten för den plats där den sökandes huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig och där åtminstone en del av den verksamhet som omfattas av beslutet avses bedrivas.
...
3. Den behöriga tullmyndigheten ska fatta ett beslut enligt punkt 1, och ska meddela den sökande utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs.
Om tullmyndigheterna inte kan iaktta tidsfristen för att fatta ett beslut, ska de underrätta den sökande om detta innan tiden gått ut, ange skälen till detta överskridande och ange den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i det andra stycket får tullmyndigheterna förlänga tidsfristen för att fatta ett beslut, enligt tullagstiftningen, om sökanden begär en förlängning för att genomföra anpassningar i syfte att säkerställa att villkoren och kriterierna uppfylls. Dessa anpassningar och den ytterligare tid som är nödvändig för att genomföra dem ska meddelas till tullmyndigheten, som ska besluta om förlängningen.
...”
5 Artikel 120 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”1. I andra fall än sådana som avses i artikel 116.1 andra stycket och i artiklarna 117, 118 och 119 ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken bedrägeri eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gäldenären.
2. Särskilda omständigheter enligt punkt 1 ska anses föreligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat.”
6 Artikel 162 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”Standardtulldeklarationer ska innehålla alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras.”
7 Artikel 173 i unionens tullkodex har följande lydelse:
”1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera av uppgifterna i tulldeklarationen efter det att den godtagits av tullen. Ändringen får dock inte göra tulldeklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.
2. En ändring får inte tillåtas om den är föremål för en ansökan efter det att något av följande inträffat:
a) Tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna.
b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i tulldeklarationen är felaktiga.
c) Tullmyndigheterna har frigjort varorna.
3. Om en ansökan inges av deklaranten inom tre år från och med tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen får ändring av tulldeklarationen tillåtas efter det att varorna frigjorts så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.”
Genomförandeförordning (EU) 2015/2447
8 I artikel 49.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 558) föreskrivs följande:
”Tullkvoter som öppnats i enlighet med unionslagstiftning som hänvisar till den förvaltningsmetod som beskrivs i den här artikeln och i artiklarna 50–54 i denna förordning ska förvaltas i enlighet med den kronologiska ordningen för dagarna för godtagande av tulldeklarationer för övergång till fri omsättning.”
9 I artikel 50 i genomförandeförordning 2015/2447 föreskrivs följande:
”1. Tullmyndigheterna ska granska huruvida en ansökan om att utnyttja en tullkvot som görs av en deklarant i en tulldeklaration för övergång till fri omsättning är giltig i enlighet med unionslagstiftningen om öppnande av den tullkvoten.
2. När en tulldeklaration för övergång till fri omsättning innehållande en giltig ansökan från deklaranten om utnyttjande av en tullkvot godtas och samtliga styrkande handlingar som krävs för beviljandet av tullkvoten har lämnats till tullmyndigheterna, ska dessa utan dröjsmål översända ansökan till kommissionen med uppgift om vilken dag tulldeklarationen godtagits och den exakta mängd som ansökan gäller.”
10 I artikel 51.3 i genomförandeförordning 2015/2447 föreskrivs följande:
”För varje tullkvot ska kommissionen tilldela kvantiteter på grundval av mottagna ansökningar om utnyttjande av tullkvoten i enlighet med den kronologiska ordningen för dagarna för godtagande av berörda tulldeklarationer och i den omfattning tullkvotens återstående saldo medger detta.”
Förordning (EG) 2017/1566
11 I artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1566 av den 13 september 2017 om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som är tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (EUT L 254, 2017, s. 1), föreskrivs följande:
”1. Utöver de tullkvoter med nolltullsats som fastställs i associeringsavtalet ska de jordbruksprodukter som förtecknas i bilagorna I och II till denna förordning få importeras till unionen från Ukraina inom gränserna för de unionstullkvoter med nolltullsats som anges i de bilagorna. Dessa tullkvoter med nolltullsats ska förvaltas på följande sätt:
a) Tullkvoterna med nolltullsats för de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till denna förordning ska förvaltas av kommissionen i enlighet med artiklarna 49–54 i genomförandeförordning ... 2015/2447.
...”
12 I bilaga I till förordning 2017/1566, med rubriken ”Tullkvoter med nolltullsats för jordbruksprodukter som avses i artikel 1.1 a”, anges följande:
”Trots reglerna för tolkning av den kombinerade nomenklaturen (KN) ska texten i beskrivningen av produkterna endast anses vara vägledande. Vid tillämpningen av denna bilaga ska förmånsordningens räckvidd avgöras av de KN-nummer som gäller den 1 oktober 2017.”
13 Bilaga I till förordning 2017/1566 innehåller en tabell som har följande lydelse:
Löpnummer | KN-nummer | Varuslag | Årlig kvotvolym (nettovikt i ton, om inte annat anges)
09.6750 | 0409 | Naturlig honung | 2 500
... | ... | ... | ...
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
14 Förordning 2017/1566, som bland annat tillåter import till unionen av honung från Ukraina, inom ramen för de tullkvoter med nolltullsats som anges i bilaga I till nämnda förordning, trädde i kraft den 1 oktober 2017. Det datumet, som inföll på en söndag och därför inte var en arbetsdag, hade dock det motsvarande kvotnumret inte införts i det europeiska systemet Taric (Europeiska unionens integrerade tulltaxa) och det polska systemet Isztar (Polens integrerade informationssystem för tulltaxor).
15 Den 1 oktober 2017 misslyckades C:s försök att inge en tulldeklaration för honung med ursprung i Ukraina, åtföljd av en ansökan om att få omfattas av kvot nr 09.6750 som öppnats genom förordning 2017/1566, genom att fylla i fält nr 39 i tulldeklarationen. Den 2 oktober 2017, när det kvotnummer som saknades hade integrerats i Taric- och Isztar-systemen, ingav C. en tulldeklaration för ovannämnda varor och ansökte, genom att i fält 39 i tulldeklarationen införa kvotnummer 09.6750, om nolltullsats.
16 Naczelnik Urzędu Celno-Skarbowego w Gdańsku (direktören för tull- och skattekontoret i Gdańsk, Polen) konstaterade, efter kontroll av tulldeklarationen, att tullkvot nr 09.6750 hade uttömts redan den första giltighetsdagen, det vill säga den 1 oktober 2017, och fastställde, genom administrativt beslut av den 27 mars 2018, de tullar som C. skulle betala med tillämpning av den allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen på 17,3 procent. Efter en begäran om omprövning fastställde tullmyndigheten detta beslut den 29 augusti 2018.
17 C. överklagade beslutet till Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gdańsku (Vojvodskapsförvaltningsdomstolen i Gdańsk, Polen). Genom dom av den 13 februari 2019 upphävde den domstolen tullmyndighetens beslut och ålade den att inkomma med ytterligare uppgifter och göra en ny bedömning avseende skälen till att det aktuella kvotnumret inte hade införts i datasystemen, fastställandet av när detta problem hade uppstått, huruvida detta problem hade påverkat samtliga importörer av honung från Ukraina och det sätt på vilket övriga importörer hade lämnat in sina tulldeklarationer, vilka hade lett till att kvot nr 09.6750 hade förbrukats. Den domstolen ålade även tullmyndigheten att bedöma dessa omständigheter med beaktande av de kriterier som föreskrivs i artikel 120.1 i unionens tullkodex.
18 Inom ramen för det omprövningsförfarande som inleddes till följd av domen av den 13 februari 2019 kompletterade tullmyndigheten handlingarna i målet genom att inkomma med förklaringar från den polska finansministern och Europeiska kommissionen. Det framgår av dessa uppgifter att den totala volymen för ansökningarna den 1 oktober 2017 översteg de 2 500 ton som var tillgängliga och att importörerna faktiskt hade utnyttjat kvot nr 09.6750 när tulldeklarationerna ingavs samma dag. De hade nämligen, den 1 oktober 2017, ansökt om att varorna skulle övergå till fri omsättning med tillämpning av det mest gynnade landets tullsats och därefter korrigerat sina tulldeklarationer i enlighet med artikel 173.3 i unionens tullkodex för att lägga till kvotnumret 09.6750 i dessa deklarationer. I detta avseende fastställdes det att 165 importörer faktiskt hade lämnat in deklarationer den 1 oktober 2017.
19 Genom beslut av den 31 augusti 2020 vidhöll tullmyndigheten sin ståndpunkt och fastställde på nytt beslutet från direktören för tull- och skattekontoret i Gdańsk. Med anledning av att Taric- och Isztar-systemen hade uppdaterats den 2 oktober 2017 ansåg tullmyndigheten att samtliga importörer befann sig i samma situation och hade möjlighet att inge en tulldeklaration med ansökan om tillstånd att importera den berörda varan med tillämpning av den allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen, följt av en begäran om rättelse av denna deklaration och tillämpning av en nolltullsats inom ramen för kvot nr 09.6750. Tullmyndigheten drog slutsatsen att omständigheterna i detta fall uteslöt möjligheten att erkänna förekomsten av skäl för att upphäva tullarna av rättviseskäl, såsom föreskrivs i artikel 120.1 i unionens tullkodex, eftersom ingen importör den 1 oktober 2017 hade kunnat lämna in en tulldeklaration med begäran om att få utnyttja kvot nr 09.6750.
20 C överklagade tullmyndighetens beslut till Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gdańsku (Vojvodskapsförvaltningsdomstolen i Gdańsk) som ogillade överklagandet genom dom av den 17 mars 2021. I den domen fann nämnda domstol att artikel 56.3 och artikel 173.3 i unionens tullkodex motiverade ingivandet av en tulldeklaration med icke-förmånstull den 1 oktober 2017 och rättelsen av denna deklaration till följd av att numret på den aktuella kvoten hade införts i Taric-systemet. Enligt denna domstol hade tullmyndigheten uppfyllt sina skyldigheter enligt domen av den 13 februari 2019 och kompletterat handlingarna i nödvändig utsträckning. Nämnda domstol fann dessutom att villkoren för att tillämpa artikel 120.1 i unionens tullkodex inte var uppfyllda, eftersom C inte hade behandlats annorlunda än andra importörer.
21 C överklagade domen till Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen), som är den hänskjutande domstolen.
22 Enligt den hänskjutande domstolen råder det allvarliga tvivel om huruvida en aktör har möjlighet att ändra sin tulldeklaration för att komma i åtnjutande av en förmånstullsats som aktören medvetet valde att inte ansöka om vid ingivandet av sin tulldeklaration, med beaktande av att det inte fanns någon teknisk möjlighet att göra detta och att den ursprungliga versionen av tulldeklarationen endast ingavs i syfte att få företräde framför andra importörer. Den hänskjutande domstolen har påpekat att rätten att begära en rättelse av tulldeklarationen enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex utgör ett undantag från principen om att nämnda deklaration är oåterkallelig och påpekat att dess huvudsakliga syfte är att de tillämpliga tullförpliktelserna ska fullgöras. Som sådan bör denna rätt tolkas restriktivt och begränsas till rättelse av fel och skrivfel i tulldeklarationen, vilket skulle utesluta ändring av en importörs viljeförklaring som ingår i en tulldeklaration. Den hänskjutande domstolen anser att tullmyndigheten, inom ramen för en begäran om ändring enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex, fritt kan bedöma huruvida den är berättigad med beaktande av kriteriet om importörens goda tro.
23 För det fall det skulle vara möjligt att ändra en tulldeklaration för att komma i åtnjutande av en tullkvot, önskar den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida en ansökan om ändring för att komma i åtnjutande av tullkvoten i fråga ska ha retroaktiv verkan, antingen från och med den dag då den ursprungliga tulldeklarationen ingavs eller från den dag då beslutet om godkännande av ändringen vann laga kraft. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att en ansökan om ändring enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex kräver att tullmyndigheten fattar ett beslut avseende denna ansökan inom 120 dagar i enlighet med artikel 22.3 i unionens tullkodex och att detta beslut kan bli föremål för domstolsprövning innan det vinner laga kraft.
24 För det fall det skulle vara möjligt att ändra en tulldeklaration för att komma i åtnjutande av en tullkvot, önskar den hänskjutande domstolen slutligen få klarhet i huruvida det är möjligt att återbetala eller efterge tullskulden med stöd av artikel 120 i unionens tullkodex.
25 Under dessa omständigheter beslutade Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1. Ska artikel 2 FEU tolkas så, att den omständigheten att en aktör som lämnar in en tulldeklaration med avsikt att i efterhand ändra den i enlighet med artikel 173.3 i [unionens tullkodex] ges företräde till en tullkvot framför de aktörer som är först med att lämna in en korrekt tulldeklaration så snart detta är möjligt, strider mot principerna om likhet, rättvisa och solidaritet?
2. Ska artikel 173.3 i unionens tullkodex tolkas så, att den gör det möjligt för deklaranten att ändra en tulldeklaration med syftet att ”kunna fullgöra sina skyldigheter som hör samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet” genom att komplettera den (exempelvis med ett kvotnummer) och genom att i tulldeklarationen byta ut den allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen mot en förmånstullsats?
3. Ska artikel 22.3 jämförd med artikel 173.3 i unionens tullkodex tolkas så, att en deklarant som har lämnat in en ofullständig tulldeklaration ska anses ha ansökt om kvottilldelning den dag då den ursprungliga deklarationen lämnades in eller den dag då det administrativa beslut varigenom tullmyndigheten gett sin tillåtelse till ändring av deklarationen vann laga kraft, med hänsyn till att myndigheten har 120 dagar på sig för att meddela sitt beslut?
4. Ska artikel 120.1 i unionens tullkodex tolkas så, att villkoret att en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter ”vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gäldenären” även är uppfyllt då tullskulden uppkommit trots att en korrekt tulldeklaration lämnats in med angivande av förmånstullsats enligt kvoten så snart detta var möjligt?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Inledande synpunkter
26 EU-domstolen konstaterar inledningsvis att den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida ett senare tillägg av ett tullkvotnummer, genom en ändring enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex av en tidigare ingiven och godtagen tulldeklaration, är förenligt med principerna om likabehandling, icke-diskriminering och solidaritet i artikel 2 FEU, om deklaranten genom denna ändring vill försäkra sig om företräde vid tilldelningen av tullkvoten. Denna fråga syftar således i själva verket till att klargöra gränserna för möjligheten att göra en ändring enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex, vilken är föremål för den andra frågan. Den första frågan ger således inte upphov till någon fristående fråga om tolkningen av artikel 2 FEU i den mening som avses i artikel 50b andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.
Den första och den andra frågan
27 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, vilka således ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 173.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den tillåter en aktör att till en tidigare inlämnad tulldeklaration lägga till ett nummer för en särskild tullkvot för att i denna deklaration ersätta den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats.
28 I artikel 173.3 i unionens tullkodex föreskrivs en möjlighet för tullmyndigheterna att på deklarantens begäran och inom tre år från mottagandet av deklarationen ändra den efter det att varorna har frigjorts, så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.
29 För att avgöra huruvida artikel 173.3 i unionens tullkodex är tillämplig när deklaranten i en tulldeklaration i efterhand lägger till numret på en särskild tullkvot för att ersätta den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats, ska begreppet ”ändring ... så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet”, i den mening som avses i artikel 173.3 i unionens tullkodex, tolkas.
30 Domstolen erinrar om att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 16 juli 2020, Pfeifer & Langen, C‑97/19, EU:C:2020:574, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
31 Vad för det första gäller lydelsen av artikel 173.3 i unionens tullkodex, konstaterar domstolen att i olika språkversioner av denna artikel, såsom den spanska, den franska och den polska, används uttrycken ”rectificación”, ”rectification” respektive ”sprostowanie”. Denna formulering tyder på att det enligt nämnda bestämmelse endast är möjligt att rätta fel i en tulldeklaration. I andra språkversioner används däremot mer vidsträckta begrepp som liknar begreppet ”ändring” av tulldeklarationen. I den tyska och den engelska versionen används till exempel orden ”Änderung” respektive ”amendement”. Det ska påpekas att även om tillägget av ett tullkvotnummer i en redan godkänd tulldeklaration inte kan anses utgöra endast en rättelse av ett fel i deklarationen, skulle ett sådant tillägg emellertid kunna anses utgöra en ändring av en sådan deklaration. Domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se dom av den 18 september 2019, VIPA, C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
32 Vad för det andra gäller det sammanhang i vilket artikel 173.3 i unionens tullkodex ingår, ska det erinras om att unionens tullkodex, enligt domstolens praxis, grundar sig på ett deklarationssystem. Syftet med denna förordning är att i möjligaste mån begränsa tullformaliteter och tullkontroller och samtidigt förebygga bedrägerier och oegentligheter som kan skada unionens budget. Det är på grund av den betydelse som förhandsdeklarationerna har för en väl fungerande tullunion som det i artikel 15 i unionens tullkodex föreskrivs en skyldighet för deklaranten att lämna riktiga och fullständiga uppgifter (se dom av den 9 juli 2020, Unipack, C‑391/19, EU:C:2020:547, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
33 Denna skyldighet för deklaranten att lämna riktiga och fullständiga uppgifter följer av principen om att tulldeklarationen inte kan återkallas när den väl har tagits emot. Undantagen från denna princip är noggrant reglerade genom den unionsrättsliga lagstiftningen på området (dom av den 17 september 2014, Baltic Agro, C‑3/13, EU:C:2014:2227, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
34 Även om denna princip om att tulldeklarationen inte kan återkallas när den väl har tagits emot, inom ramen för unionens tullkodex, mildras av den i artikel 173 i tullkodexen föreskrivna möjligheten att ändra en tulldeklaration, utgör denna möjlighet icke desto mindre ett undantag från denna princip, som ska tolkas restriktivt (dom av den 8 juni 2023, Zes Zollner Electronic, C‑640/21, EU:C:2023:457, punkt 43).
35 En sådan tolkning ligger dessutom i linje med unionslagstiftarens avsikt. Detta framgår av en jämförelse mellan artikel 173.3 i unionens tullkodex, såsom den antagits av unionslagstiftaren, och den text som kommissionen hade föreslagit i detta avseende i artikel 149 i förslag COM(2012) 64 final till Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 februari 2012 om fastställande av en tullkodex för unionen (COM(2012) 64 final), Lagstiftaren har nämligen i artikel 173 i tullkodexen lagt till villkoret att en ändring enligt denna bestämmelse endast får begäras efter det att varorna har frigjorts för att sökanden ska kunna fullgöra sina skyldigheter avseende hänförandet av varorna till det berörda tullförfarandet, vilket ger uttryck för lagstiftarens vilja att begränsa möjligheterna att ändra tulldeklarationerna (dom av den 8 juni 2023, Zes Zollner Electronic, C‑640/21, EU:C:2023:457, punkt 44).
36 Vad för det tredje gäller de mål som eftersträvas med den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, ska det påpekas att de ger stöd för en tolkning av artikel 173.3 i unionens tullkodex som utesluter möjligheten att, genom en ändring, lägga till numret på en specifik tullkvot till en tulldeklaration efter det att tulldeklarationen har mottagits och varorna har frigjorts, för att ersätta den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats.
37 Såsom framgår av punkt 32 i förevarande dom är nämligen deklarantens skyldighet att i sina deklarationer lämna korrekta och fullständiga uppgifter av avgörande betydelse för att tullkontrollerna ska fungera väl och för att bekämpa bedrägerier och oegentligheter. Det är således förenligt med detta syfte att strikt begränsa möjligheterna till ändringar av tulldeklarationer. Närmare bestämt är det knappast förenligt med detta syfte att en tulldeklaration, efter det att den har tagits emot och varorna frigjorts, kan ändras enbart i syfte att erhålla en förmånstull i stället för den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen.
38 I detta avseende bör det också påpekas att domstolen, beträffande granskning av tulldeklarationer efter frigörande enligt artikel 78 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1) (nedan kallad gemenskapens tullkodex), som föregick artikel 173.3 i unionens tullkodex, har slagit fast att syftet med artikel 78 i gemenskapens tullkodex var att anpassa tullförfarandet till den faktiska situationen (se dom av den 12 oktober 2017, Tigers, C‑156/16, EU:C:2017:754, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Domstolen har således slagit fast att artikel 78.3 i gemenskapens tullkodex, i vilken det föreskrivs en möjlighet för tullmyndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger, är tillämplig bland annat när det föreligger oavsiktliga misstag eller utelämnanden i en tulldeklaration (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2005, Overland Footwear, C‑468/03, EU:C:2005:624, punkterna 69 och 70, och dom av den 10 juli 2019, CEVA Freight Holland, C‑249/18, EU:C:2019:587, punkt 38).
39 Ingivandet av en tulldeklaration utan att denna åtföljs av en ansökan om att få utnyttja en tullkvot som öppnats genom unionslagstiftningen innan kvotnumret infördes i Taric- och Isztar-systemen tycks vara ett frivilligt val från deklarantens sida, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. Det senare tillägget av detta nummer kan följaktligen inte anses syfta till att anpassa tullförfarandet till den faktiska situationen i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 38 ovan, vilken fortfarande är relevant för tolkningen av artikel 173.3 i unionens tullkodex. Genom ett sådant tillägg försöker en deklarant nämligen inte att reglera sin tullsituation, utan att försäkra sig om att han åtnjuter den förmånstull som är knuten till den berörda tullkvoten genom att ersätta den tidigare medvetet begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats.
40 Vidare framgår det av skäl 20 i genomförandeförordning 2015/2447 att bestämmelserna om förvaltning av tullkvoter i denna förordning syftar till att säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av dessa kvoter. Att efter mottagandet av en tulldeklaration lägga till en ansökan om att få utnyttja en särskild tullkvot genom en ändring enligt artikel 173.3 i unionens tullkodex skulle strida mot detta syfte.
41 Det framgår nämligen av artikel 49.1 jämförd med artikel 50.2 och artikel 51.3 i genomförandeförordning 2015/2447 att en ansökan om att få utnyttja en särskild tullkvot ska lämnas in tillsammans med den ursprungliga tulldeklarationen, så att datumet för mottagandet av den ursprungliga tulldeklarationen kan avgöra den kronologiska ordningen för tilldelningen av denna kvot. Genom att inge en tulldeklaration med tillämpning av den allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen den dag då en tullkvot som öppnats genom unionslagstiftningen träder i kraft och genom att senare lägga till ett tullkvotnummer, genom en ändring, den dag då detta nummer integreras i Taric- och Isztar-systemen, förefaller deklaranten försöka försäkra sig om att deklaranten vid tilldelningen av denna kvot prioriteras i förhållande till de importörer som har lämnat in en tulldeklaration med en ansökan om att få utnyttja tullkvoten så snart som möjligt efter det att kvotnumret har införts i nämnda system, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
42 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 173.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den inte tillåter en aktör att till en tidigare inlämnad tulldeklaration lägga till ett nummer för en särskild tullkvot för att i denna deklaration ersätta den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats.
Den tredje och den fjärde frågan
43 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida ett senare tillägg, genom ändring av en tidigare ingiven tulldeklaration, av en ansökan om att få utnyttja en tullkvot har retroaktiv verkan vid tilldelningen av denna kvot. Denna fråga grundar sig således på antagandet att artikel 173.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den tillåter ett sådant senare tillägg av ett kvotnummer.
44 Den hänskjutande domstolen har slutligen ställt den fjärde frågan för att få klarhet i hur de villkor för återbetalning eller eftergift av en tullskuld som anges i artikel 120 i unionens tullkodex ska tolkas. Den hänskjutande domstolen önskar närmare bestämt få klarhet i huruvida denna artikel är tillämplig i en situation där en tullskuld uppkommit trots att en tulldeklaration med en ansökan om förmånstullsats enligt en tullkvot hade lämnats in så snart som möjligt efter det att kvotnumret införts i Taric- och Iztar-systemen. I ett mål som det vid den nationella domstolen uppkommer denna fråga endast om det kan anses att tullmyndigheterna har rätt att tilldela en tullkvot på grundval av tulldeklarationer som lämnats in medvetet innan numret på den berörda kvoten infördes i nämnda system och som senare kompletterats, genom en ändring, med en ansökan om att deklaranten ska komma i åtnjutande av nämnda kvot. Den fjärde frågan grundar sig således på antagandet att artikel 173.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att den tillåter en sådan ändring.
45 Mot bakgrund av det ovan anförda och eftersom det framgår av svaret på den andra frågan att artikel 173.3 i unionens tullkodex inte kan tolkas så, att en aktör får ändra en tulldeklaration genom att lägga till ett kvotnummer, saknas det anledning att besvara den tredje och den fjärde frågan.
Rättegångskostnader
46 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till tribunalen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen som sammanträder med fem domare)
följande:
Artikel 173.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen,
ska tolkas så,
att den inte tillåter en aktör att till en tidigare inlämnad tulldeklaration lägga till ett nummer för en särskild tullkvot för att i denna deklaration ersätta den tidigare begärda allmängiltiga (erga omnes) tullsatsen med en förmånstullsats.
Sampol Pucurull | Pynnä | Laitenberger
Stancu | Valasidis
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 januari 2026.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: polska.