MIG 2025:11
En EES-medborgare som gjort sig skyldig till grovt brott mot knivförbudslagen har kunnat utvisas av hänsyn till allmän ordning, eftersom hans eget beteende utgjort ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Migrationsverket beslutade den 28 februari 2025 att utvisa EES-medborgaren SA och förbjuda honom att återvända till Sverige under tio år. Migrationsverket bedömde även att det finns synnerliga skäl för att verkställa utvisningsbeslutet tidigare än fyra veckor från den dag SA tagit del av beslutet. Beslutet motiverades bl.a. med att SA:s eget beteende är ett hot mot allmän ordning och säkerhet.
SA överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2025-04-02, ordförande Juhlin samt tre nämndemän), som avslog överklagandet.
SA överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att beslutet om utvisning och återreseförbud skulle upphävas. I andra hand yrkade han att tiden för återreseförbudet skulle sättas ned och att utvisningsbeslutet inte skulle få verkställas tidigare än fyra veckor från dagen när han tar del av beslutet. Han förde fram att han har gjort sig skyldig till mindre allvarlig brottslighet som ska ses i ljuset av att han i perioder varit hemlös och därmed haft behov av en yxa.
Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram följande. SA har dömts för två fall av brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen), varav ett grovt brott. Omständigheterna kring brottsligheten visar på ett personligt beteende hos SA som utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen. SA har vistats illegalt i Sverige under en längre period. Han saknar såväl familj som redovisad försörjning i Sverige och har en särskild postadress.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2025-10-24, Liljeqvist, Lönnestav, referent, och Alfvén Nickson / föredragande Fauvrelle), yttrade:
Frågan i målet är om det finns förutsättningar för att utvisa en EES-medborgare av hänsyn till allmän ordning.
En EES-medborgare får utvisas av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Utvisning får endast ske om utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Tidigare domar i brottmål får inte i sig utgöra skäl för ett sådant beslut. Det får inte heller vara ekonomiska syften som ligger till grund för beslutet. Det framgår av 8 kap. 11 § andra stycket och 12 § utlänningslagen (2005:716).
När frågan uppkommer om utvisning av en EES-medborgare ska hänsyn tas till utlänningens ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomiska situation samt sociala och kulturella integrering i Sverige. Hänsyn ska också tas till hur länge utlänningen har vistats i Sverige och till banden till ursprungslandet. Det framgår av 8 kap. 13 § utlänningslagen.
Bestämmelserna i 8 kap. 11–13 §§ utlänningslagen motsvarar artiklarna 27 och 28 i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (rörlighetsdirektivet).
Enligt EU-domstolens fasta praxis ska undantaget från uppehållsrätt för unionsmedborgare avseende allmän ordning tolkas restriktivt, eftersom det utgör en avvikelse från den grundläggande principen om fri rörlighet för personer. Utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär måste det finnas ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Det innebär i allmänhet ett krav på att det finns en benägenhet hos den berörda personen att uppvisa samma beteende i framtiden (E, C-193/16, ECLI:EU:C:2017:542, p. 18 och p. 23 och Kommissionen mot Spanien, C-503/03, ECLI:EU:C:2006:74, p. 46).
En tidigare brottmålsdom kan endast få betydelse när de omständigheter som ligger till grund för domen vittnar om ett personligt uppförande som utgör ett faktiskt hot mot den allmänna ordningen (Calfa, C-348/96 ECLI:EU:C:1999:6, p. 24). Brott eller gärningar som en person anklagas för och som inte har lett till någon fällande brottmålsdom kan utgöra relevanta omständigheter, förutsatt att de beaktas vid en individuell bedömning som uppfyller kraven i artikel 27.2 i rörlighetsdirektivet (Pedro Francisco, C-62/23, ECLI:EU:C:2024:502, p. 33).
Bestämmelserna i 8 kap. 12 och 13 §§ utlänningslagen är tillämpliga även i allmän domstol vid utvisning på grund av brott. Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2024 s. 117 uttalat att grov kvinnofridskränkning är ett brott av sådant slag som utgör ett hot mot ett grundläggande samhällsintresse och som kan ligga till grund för utvisning med hänvisning till allmän ordning. Domstolen har i ett annat avgörande uttalat att smuggling, grov smuggling och olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor endast på ett indirekt sätt kan anses påverka den allmänna ordningen. Utvisning förutsatte i det fallet antingen allvarligare brottslighet eller starkare skäl att tro att det fanns risk för framtida brottslighet (NJA 2018 s. 491).
När det gäller brott mot knivförbudslagen framgår av förarbetena att kriminaliseringen syftar till att förebygga den skada som knivar och andra farliga föremål kan orsaka och är en del i lagstiftarens strävan att minska allvarligt våld i samhället. Vid den senaste skärpningen av ministraffet för grovt knivbrott uttalades att det finns ett behov av en betydande uppvärdering av den presumtiva fara mot liv och hälsa som innefattas i ett grovt knivbrott och att allvarligare knivbrott förtjänar att mötas av en strängare straffrättslig reaktion. Det handlar om brott som är särskilt angelägna att motverka, bl.a. eftersom de innebär en ökad risk för att grova våldsbrott och andra allvarliga eller integritetskränkande angrepp kommer till stånd. Förekomsten av knivar och andra farliga föremål i sammanhang och under omständigheter där de kan befaras komma till brottslig användning riskerar också att negativt påverka den upplevda tryggheten i samhället (prop. 2021/22:192 s. 19–20).
Straffbestämmelserna i knivförbudslagen syftar till att skydda människors liv, hälsa och trygghet, vilket är ett grundläggande samhällsintresse. Överträdelse av dessa regler kan därför ligga till grund för beslut om utvisning av hänsyn till allmän ordning, förutsatt att EES-medborgarens eget beteende i det enskilda fallet utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot detta samhällsintresse.
SA dömdes 2024 till fängelse i åtta månader för två fall av brott mot knivförbudslagen, varav ett grovt. Det grova brottet har bestått i att han i juni 2023, utan att det varit befogat, haft med sig en yxa på allmän plats utanför ett köpcentrum när det varit många människor i rörelse. SA har viftat med yxan på ett sätt som gjort ett stort antal människor uppskrämda. Omständigheterna kring brottet vittnar om ett beteende hos honom som utgör ett allvarligt hot mot människors liv, hälsa och trygghet.
Det andra brottet har bestått i att SA ett drygt halvår senare har burit kniv på allmän plats utan att det varit befogat, vilket visar att hans beteende inte varit en engångshändelse. Det har även beslutats om åtalsunderlåtelse för ytterligare ett brott mot knivförbudslagen som begåtts efter tiden för det grova brottet. Detta talar också för att det finns en risk för fortsatt brottslighet av liknande slag.
SA:s eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Utvisning bör därför ske. Det är inte oproportionerligt att utvisa honom. SA ska därför utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under tio år. Det finns synnerliga skäl för att verkställa utvisningsbeslutet tidigare än fyra veckor från den dag SA tar del av beslutet. Överklagandet ska därför avslås.
Det saknas därmed anledning för Migrationsöverdomstolen att uttala sig om förutsättningarna för att utvisa SA med stöd av 8 kap. 10 § utlänningslagen.
Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.