Kontraktsvård och frihetsberövande (NJA 2024 s. 293)

Sökord Brottspåföljd · Frihetsberövande · Kontraktsvård · Skyddstillsyn

Påföljden har bestämts till skyddstillsyn med kontraktsvård när det alternativa fängelsestraffet uppgått till två år och fyra månader. Vid påföljdsvalet har hänsyn tagits till frihetsberövande som den tilltalade varit föremål för i målet.

Allmän åklagare väckte åtal vid Göteborgs tingsrätt mot S.J. och M.S. för rån i två fall enligt 8 kap. 5 § BrB med följande gärningsbeskrivningar.

Åtalspunkten 1

S.J. och M.S. har tillsammans och i samförstånd stulit en mobiltelefon från E.F. genom att slå E.F. i ansiktet upprepade gånger och hota honom. Hoten har bestått i att de uttalat ”ge mig dina grejer” och att de ska ”slå sönder dig” eller ord med liknande innebörd. Härigenom har de förmått E.F. att lämna över mobiltelefonen. Hotet var eller verkade för E.F. vara akut. Det hände den 13 juli 2023 på Vasaplatsen, Göteborgs stad.

S.J. och M.S. begick gärningen med uppsåt.

Åtalspunkten 2

S.J. och M.S. har tillsammans och i samförstånd stulit 2 000 kronor i kontanter från M.B. efter att M.B. bevittnat händelseförloppet under åtalspunkten 1. M.B. har härefter blivit medtagen till en bankomat och där tvingats att ta ut ovan belopp, vilket inneburit vinning för de tilltalade och skada för M.B. S.J. har i samband med bankomatuttaget uttalat ”ett samtal så tar jag fram kniven”, eller ord med liknande innebörd. Hotet var eller verkade för M.B. vara akut. Det hände den 13 juli 2023 på Vasaplatsen, Göteborgs stad.

S.J. och M.S. begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren åtalade vidare S.J. för två fall av narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) samt tre fall av ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen, allt i paragrafernas lydelse före den 1 juli 2023.

E.F. begärde att S.J. och M.S. solidariskt skulle betala skadestånd med 25 000 kr var avseende kränkning jämte ränta.

M.B. begärde att S.J. och M.S. solidariskt skulle betala skadestånd med 25 215 kr var jämte ränta. Av beloppet avsåg 25 000 kr kränkning och 215 kr sakskada.

M.B. begärde att det skulle fastställas att han hade bättre rätt än M.S. till i beslag tagna 920 kr i kontanter samt bättre rätt än S.J. till i beslag tagna 865 kr i kontanter.

Åklagaren begärde att i beslag tagen narkotika skulle förklaras förverkad från S.J.

S.J. förnekade rånbrotten.

Han motsatte sig skyldighet att betala kränkningsersättning till E.F. och M.B. Han medgav att M.B. hade bättre rätt till i beslag tagna 865 kronor i kontanter. Därutöver medgav han att ersätta M.B. med 215 kronor. Han erkände alla åtalade narkotikabrott.

M.S. förnekade rånbrotten.

Han motsatte sig skyldighet att betala kränkningsersättning till E.F. och M.B. Han gjorde anspråk på i beslag tagna 920 kronor i kontanter och motsatte sig skyldigheten att ersätta M.B. med 215 kronor.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Soheil Roshanbin) anförde följande i dom den 1 september 2023.

På anförda skäl fann tingsrätten åtalen styrkta.

S.J. finns antecknad under 7 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 9 mars 2022 för våldsamt motstånd och ringa narkotikabrott till skyddstillsyn. Övervakningen avslutades den 13 mars 2023. Dessförinnan dömdes han för försök till bedrägeri och ringa narkotikabrott till skyddstillsyn.

Av Kriminalvårdens yttrande framgår att en ny skyddstillsyn med särskild behandlingsplan skulle kunna avhålla S.J. från fortsatt brottslighet. Behandlingsplanen består bl.a. av placering i arbetskooperativ i tolv månader och behandlingsinsatser i ytterligare tolv månader.

M.S. finns antecknad under 14 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 30 maj 2022 för misshandel och brott mot knivlagen till fängelse fem månader. Påföljden verkställdes till fullo den 10 juli 2023. Av Kriminalvårdens yttrande framgår bl.a. att myndigheten i nuläget anser att det saknas förutsättningar för en frivårdande påföljd.

De två fall av rån som M.S. och S.J. har funnits skyldiga till begicks den 13 juli 2023. För rån är sedan den 1 juli 2023 stadgat fängelse i lägst ett år och sex månader. Brottslighetens samlade straffvärde för de aktuella gärningarna är fängelse i två år och fyra månader. Den narkotikabrottslighet som S.J. har gjort sig skyldig till har marginell betydelse nu när han döms för två fall av rån.

Det höga straffvärdet lämnar inget utrymme för en frivårdande påföljd. M.S. och S.J. ska således dömas till fängelse i två år och fyra månader.

Straffskalan för rån är fängelse i minst ett år och sex månader, vilket innebär att det föreligger en presumtion för häktning. Det är inte uppenbart att det saknas risk för att M.S. och S.J. begår nya brott. M.S. och S.J. ska därför vara häktade tills fängelsestraffet får verkställas.

Eftersom M.S. och S.J. döms för rån ska de solidariskt med varandra betala skadestånd i form av kränkningsersättning till E.F. och M.B. med 25 000 kronor per person. Det begärda beloppet är rimligt och rätten till ränta följer av lag.

Tingsrätten har gjort bedömningen att de kontanter som hittades hos M.S. och S.J. har tillgripits från M.B. M.B. har således bättre rätt till kontanterna som ska ges ut till honom.

S.J. har medgett att ersätta M.B. med 215 kronor. Tingsrätten beslutar att även M.S., solidariskt med S.J., ska vara skyldig att ersätta M.B. för förlorade 215 kronor.

S.J. har ingen laglig rätt till i beslag tagen narkotika. Narkotikan ska därför förverkas.

Eftersom fängelse ingår i straffskalan för rån och narkotikabrott, ska S.J. och M.S. betala en avgift till Brottsofferfonden.

Tingsrätten dömde S.J. för två fall av rån enligt 8 kap. 5 § BrB, två fall av narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023 samt tre fall av ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023 till fängelse 2 år 4 månader. Tingsrätten åberopade 34 kap. 1 § första stycket BrB.

Tingsrätten dömde M.S. för två fall av rån enligt 8 kap. 5 § BrB till fängelse 2 år 4 månader.

Tingsrätten förordnade vidare om häktning, skadestånd, bättre rätt, förverkande och beslag samt avgift till brottsofferfonden.

S.J. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. Han yrkade att hovrätten skulle döma honom för endast ett fall av rån och bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Han yrkade att hovrätten under alla förhållanden skulle lindra straffet.

Även M.S. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och skadeståndsyrkandena, i andra hand bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan eller i vart fall lindra straffet, samt sätta ned skadeståndsbeloppen.

Åklagaren, M.B. och E.F. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Åklagaren godtog tingsrättens bedömning av åtalspunkten 1.1, vilket innebär att han inte längre gjorde gällande att E.F. fått motta flera slag i ansiktet (utan endast ett slag).

Hovrätten (hovrättsråden Henrik Fernqvist och Boel Oldenstedt, referent, tf. hovrättsrådet Liselotte Dahlén samt två nämndemän) anförde följande i dom den 3 november 2023.

I enlighet med tingsrättens i den delen inte överklagade dom har S.J. gjort sig skyldig till rån (hovrätten återkommer nedan till frågan om antalet rånbrott), två fall av narkotikabrott och tre fall av ringa narkotikabrott.

När det gäller åtalet mot M.S. har ljud- och bildupptagningarna från förhören vid tingsrätten med E.F., M.B., S.J. och M.S. spelats upp. Åklagaren och M.S. har åberopat skriftlig bevisning och fotografier.

På de av tingsrätten anförda skälen finner också hovrätten att åtalet mot M.S. är bevisat.

När det gäller frågan om M.S. och S.J. har begått ett eller flera brott gör hovrätten följande överväganden. Händelseförloppet har varit uppdelat på så sätt att M.S. och S.J. inledningsvis riktade sin uppmärksamhet mot E.F, för att sedan vända sig även mot M.B. M.S. och S.J. separerade därefter målsägandena från varandra, varvid M.B. medtogs till en annan geografisk plats där han tvingades ta ut pengar som överlämnades till S.J. Sammantaget innebär detta att två brott har förövats och att M.S. och S.J. ska dömas för två fall av rån.

Hovrätten har i fråga om M.S. inhämtat ett kompletterande yttrande från Kriminalvården angående förutsättningarna för så kallad kontraktsvård. I yttrandet framgår i huvudsak följande. Det föreligger ett starkt övervakningsbehov och M.S:s kriminalitet bedöms till stor del vara kopplad till narkotikamissbruk. Förslaget är att M.S. ska dömas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan med placering på Fogdhyttans behandlingshem. Den planerade behandlingstiden är 1–1,5 år och behandlingen är KBT-baserad och utgår från den enskildes individuella förmågor. M.S. har samtyckt till behandlingen och det finns en ansvarsförbindelse från kommunen.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning av brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen beaktar hovrätten särskilt att E.F. utsattes för visst våld och att händelseförloppet varit förhållandevis utdraget genom att målsägandena separerades från varandra och tvingades följa med M.S. respektive S.J. under viss tid. Med hänsyn till brottslighetens höga straffvärde är den av frivården föreslagna påföljden inte tillräckligt ingripande för att vara ett alternativ till fängelse, även med beaktande av att M.S. har varit häktad i cirka tre och en halv månad. Påföljden för M.S. ska därför bestämmas till fängelse som tingsrätten också har funnit.

S.J. har enligt målsägandenas uppgifter haft en mindre drivande roll i rånbrottsligheten än M.S. S.J. och M.S. har emellertid haft en klar rollfördelning och delat lika på pengarna som tillgreps från M.B. Till detta ska läggas att S.J. ska dömas även för två narkotikabrott och tre fall av ringa narkotikabrott. Vid en sammanvägd bedömning instämmer hovrätten i tingsrättens straffmätning även beträffande S.J. I fråga om val av påföljd anser hovrätten att den föreslagna kontraktsvården inte är tillräckligt ingripande för att kunna vara ett alternativ till fängelse, även med beaktande av häktningstiden. Tingsrättens dom ska därför stå fast i påföljdsdelen även beträffande S.J.

I fråga om M.S:s skadeståndsansvar ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömningar.

För rån är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader. Det är inte uppenbart att det saknas risk för att S.J. och M.S. på fri fot fortsätter sin brottsliga verksamhet. De ska därför stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom beträffande såväl S.J. som M.S.

S.J. och M.S skulle vara fortsatt häktade till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Beslaget skulle bestå.

S.J. överklagade och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan (kontraktsvård).

Även M.S. överklagade. Han yrkade att HD skulle frikänna honom och befria honom från skadeståndsskyldighet. I andra hand yrkade han att HD skulle bestämma en icke frihetsberövande påföljd. Han yrkade under alla förhållanden ett kortare fängelsestraff.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande S.J:s överklagande med utgångspunkt i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. När det gällde M.S:s överklagande meddelades prövningstillstånd i fråga om påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om de gärningar han åtalats för och i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. HD meddelade inte prövningstillstånd med anledning av hans överklagande i övrigt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Oscar Lindberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 Tingsrätten dömde S.J. och M.S. för två rån. Tingsrätten dömde S.J. även för två narkotikabrott och tre ringa narkotikabrott.

2 Tingsrätten ansåg att brottslighetens samlade straffvärde för såväl S.J. som M.S. motsvarade fängelse i två år och fyra månader. Frivården föreslog att påföljden för S.J. skulle bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård. Frivården gjorde bedömningen att det saknades förutsättningar för en frivårdande påföljd för M.S. Tingsrätten ansåg att det höga straffvärdet inte lämnade något utrymme för en frivårdande påföljd och bestämde påföljden för både S.J. och M.S. till fängelse i enlighet med straffvärdet.

3 I ett kompletterande yttrande i hovrätten har frivården föreslagit att påföljden även för M.S. ska bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård. Hovrätten har instämt i tingsrättens bedömning av straffvärdet. Hovrätten har ansett att de påföljder som frivården har föreslagit för S.J. och M.S. inte är tillräckligt ingripande för att kunna vara alternativ till fängelse även med beaktande av den tid som S.J. och M.S. har varit frihetsberövade i målet. Hovrätten har därmed fastställt tingsrättens dom.

4 S.J. och M.S. har varit frihetsberövade i målet från och med den 13 juli 2023.

5 HD har meddelat prövningstillstånd beträffande S.J:s överklagande med utgångspunkt i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. HD har meddelat prövningstillstånd avseende M.S:s överklagande i fråga om påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om de gärningar han åtalats för och i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. HD har inte funnit skäl att meddela prövningstillstånd med anledning av hans överklagande i övrigt.

Vad målet gäller

6 Målet i HD gäller frågan om det finns förutsättningar att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård. Vid den bedömningen aktualiseras främst frågan om den tid som de tilltalade i målet har varit frihetsberövade bör beaktas.

Den grundläggande regeln vid val av påföljd

7.Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, bland annat omständigheter som anges i 29 kap. 5 § BrB. Detta innebär att de inte frihetsberövande påföljderna har företräde och att ett fängelsestraff ska väljas i sista hand. Utgångspunkten är med andra ord en presumtion mot att välja fängelse som påföljd. Som skäl för fängelse får rätten beakta brottslighetens straffvärde och art samt att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Några andra skäl för fängelse finns inte. (Jfr 30 kap. 4 §.)

8 Rån är ett brott som på grund av sin art motiverar ett fängelsestraff (se NJA 1991 s. 444). Även narkotikabrott är av sådan art att fängelse i många fall följer på brottet (se t.ex. ”Den ingripande behandlingsplanen” HD:s dom den 28 december 2023 i mål B 7397-22 p. 9*).

Billighetsskäl

9 Enligt 29 kap. 5 § BrB ska rätten vid straffmätningen, utöver straffvärdet, i skälig omfattning beakta vissa omständigheter, s.k. billighetsskäl. I paragrafen beskrivs sju olika slag av omständigheter, vilka huvudsakligen är hänförliga till den tilltalades person och anknyter till vad som har hänt efter brottet och som kan verka i mildrande riktning. Därutöver anges i punkten 8 att rätten även kan beakta om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.

10 Paragrafen är avsedd att tillämpas med försiktighet så att den inte medför risker för oenhetlig praxis eller sociala orättvisor vid straffmätningen. Det krävs därför att billighetsskälen har viss tyngd för att en strafflindring ska kunna medges. (Se t.ex. ”Fentanylstölden” NJA 2023 s. 9 p. 9.)

11 Billighetsskälen kan alltså ha betydelse vid straffmätningen. Som framgått kan billighetsskälen även beaktas vid påföljdsvalet och kan tala för att en lindrigare påföljd än fängelse ska väljas.

Skyddstillsyn med kontraktsvård

12 Rätten får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter (se 28 kap. 1 § BrB). Vid val av påföljd ska rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet (se 30 kap. 9 § första stycket). Bestämmelsen ska förstås så att skyddstillsyn är utesluten som påföljd bara om det helt saknas anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet (se prop. 1987/88:120 s. 105 och t.ex. ”Den positiva utvecklingen” HD:s dom den 28 december 2023 i mål 3692-22 p. 14**).

13 I de situationer då presumtionen mot fängelse är bruten och en skyddstillsyn inte är tillräckligt ingripande, har rätten möjlighet att ändå bestämma påföljden till skyddstillsyn om det finns särskilda – eller i vissa fall alldeles särskilda – skäl för det. Sådana skäl kan finnas om en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om kontraktsvård. Rätten kan nämligen som ett särskilt skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse beakta om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för henne eller honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (se 30 kap. 9 § andra stycket 3).

14 Som framgår av bestämmelsen förutsätter kontraktsvård att det finns en koppling mellan missbruket och den aktuella brottsligheten. Vidare är det ett krav att den tilltalade samtycker till att genomgå den planerade behandlingen.

15 Det är domstolen som ska avgöra om skyddstillsyn med kontraktsvård i det enskilda fallet ska kunna ersätta ett fängelsestraff. Vid bedömningen ska domstolen beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll. (Se prop. 1986/87:106 s. 47.)

16 Som utgångspunkt gäller att det inte är uteslutet att döma till kontraktsvård när det alternativa fängelsestraffet är upp mot två års fängelse, i undantagsfall också något längre. Med hänsyn till att en kontraktsvård kan utformas på många olika sätt, och att det som utgångspunkt krävs att den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar, måste det göras en jämförelse mellan brottsligheten och behandlingsplanens utformning i det enskilda fallet. (Se ”Den ingripande behandlingsplanen” p. 14 och ”Den positiva utvecklingen” p. 26.)

17 Brottslighetens art tillmäts normalt inte någon avgörande betydelse vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan komma i fråga (Se ”Den ingripande behandlingsplanen” p. 13 och ”Den positiva utvecklingen” p. 26.)

18 Inte heller tidigare brottslighet kan tillmätas någon avgörande betydelse. En annan ordning skulle utesluta alltför många av de personer som skyddstillsyn med kontraktsvård är till för. Om en tilltalad tidigare har dömts till skyddstillsyn med kontraktsvård måste det dock många gånger vara uteslutet med en ny sådan påföljd. Något absolut hinder i en sådan situation bör emellertid inte finnas utan en bedömning bör göras utifrån bland annat den tid som har gått sedan den tidigare kontraktsvården samt den tidigare kontraktsvårdens inriktning och omfattning. (Jfr Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl. 2021, s. 511 och 512.)

Tillgodoräknande av tid för frihetsberövande

19 I lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande finns bestämmelser om när tid för frihetsberövande ska eller får tillgodoräknas som verkställighet av påföljd.

20 Om någon har dömts till fängelse på viss tid eller till sluten ungdomsvård och den dömde med anledning av de brott som prövats i målet eller som påföljden avser har varit frihetsberövad i Sverige eller utomlands under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, ska tiden för frihetsberövandet tillgodoräknas den dömde som verkställighet av påföljden (se 2 § första stycket). Bestämmelsen är obligatorisk och innebär att ett frihetsberövande ska tillgodoräknas om förutsättningarna är uppfyllda.

21 I vissa fall får rätten besluta att en påföljd ska anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet (se 3 §).

Beaktande av ett frihetsberövande vid valet mellan fängelse och skyddstillsyn med kontraktsvård

22 Att den tilltalade har varit anhållen eller häktad är en omständighet som kan beaktas vid påföljdsvalet enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och 30 kap. 4 § brottsbalken (se NJA 2012 s. 968 p. 6 och 11, jfr ”Bussen i Östberga” NJA 2017 s. 531 p. 54 och Martin Borgeke och Mikael Forsgren, a.a. s. 291). En förutsättning måste vara att frihetsberövandet har en viss tyngd (se p. 10).

23 Den som döms till fängelse och har varit frihetsberövad kommer till följd av bestämmelserna om tillgodoräknande att avtjäna ett kortare fängelsestraff än det domstolen har bestämt. Reglerna om tillgodoräknande syftar till att åstadkomma en rimlig samlad reaktion på brottsligheten (jfr prop. 2017/18:250 s. 135 och 136). På motsvarande sätt bör ett frihetsberövande kunna beaktas vid påföljdsvalet i de fall det inte görs något tillgodoräknande av frihetsberövandet, för att uppnå en rimlig samlad reaktion. På sedvanligt sätt måste skälen som talar för och emot fängelse vägas mot varandra. Ju starkare skälen är för fängelse, desto starkare måste omständigheterna som talar för en lindrigare påföljd än fängelse vara för att en annan påföljd än fängelse ska kunna väljas.

24 En annan sak är att ett frihetsberövande inte ska beaktas vid straffmätningen om det tillgodoräknas enligt 2 § lagen om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande, annat än om det på grund av långvariga restriktioner eller andra förhållanden framstår som obilligt att inte ta hänsyn till frihetsberövandet när straffet bestäms (se ”Häktningsrestriktionerna” NJA 2015 s. 769 p. 11 och 12, ”Målsägandens ålder” NJA 2019 s. 347 p. 33 och ”Narkotikadistributören” NJA 2021 s. 525 p. 39). Det bör inte heller komma i fråga att tillgodoräkna ett frihetsberövande enligt 3 § samma lag i den utsträckning frihetsberövandet har beaktats genom påföljdsvalet.

25 Om påföljden bestäms till skyddstillsyn med kontraktsvård kommer ett frihetsberövande i målet inte att tillgodoräknas den dömde vid verkställigheten enligt 2 § lagen om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande. Det finns inte heller någon möjlighet att tillgodoräkna frihetsberövandet med stöd av 3 § samma lag. Det bör därför vara möjligt att i viss utsträckning beakta ett frihetsberövande när domstolen överväger att döma till skyddstillsyn med kontraktsvård eller till fängelse. Som har framgått har brottslighetens art och den tilltalades tidigare brottslighet begränsad betydelse för de övervägandena (se p. 17 och 18). Bedömningen blir därför i första hand om den planerade behandlingen och frihetsberövandet utgör en rimlig samlad reaktion på brottsligheten med hänsyn till dess straffmätningsvärde.

26 En kontraktsvård kan som sagt utformas på många olika sätt och därför kan graden av ingripande skilja sig mellan olika behandlingar även om vårdtiden är densamma. Vid bedömningen av den samlade reaktionen på brottsligheten kan det därför inte göras en jämförelse mellan endast å ena sidan vårdtiden och frihetsberövandet och å andra sidan straffmätningsvärdet. Det går dock inte att bortse från att det är svårt att jämföra vård med ett fängelsestraff. En utgångspunkt för bedömningen kan därför vara tiden för institutionsbehandling, men också andra aspekter av den planerade vården måste beaktas.

Bedömningen i detta fall

27 Som hovrätten har funnit ska S.J. och M.S. dömas för två rån och S.J. även för två narkotikabrott och tre ringa narkotikabrott. Straffvärdet motsvarar fängelse i två år och fyra månader (se p. 5).

28 Straffvärdet och brottslighetens art talar med styrka för att bestämma påföljden för såväl S.J. som M.S. till ett fängelsestraff. S.J:s och M.S:s tidigare brottslighet talar också för fängelse.

29 Av utredningen framgår emellertid att såväl S.J. som M.S. har en långvarig missbruksproblematik som kräver kvalificerad behandling. Som lämplig påföljd har frivården mot denna bakgrund föreslagit skyddstillsyn med kontraktsvård.

30 Det är tydligt att det finns en koppling mellan deras missbruk och brottslighet. S.J. och M.S. har samtyckt till respektive behandlingsplan. De insatser som föreslås i de särskilda behandlingsplanerna kan också anordnas i samband med verkställigheten.

31 Insatserna framstår som lämpliga för att tillgodose S.J:s respektive M.S:s vårdbehov. Med hänsyn till att S.J. har återfallit i brott under prövotid för skyddstillsyn och särskilt att M.S. vid upprepade tillfällen misskött villkorlig frigivning kan det emellertid allvarligt ifrågasättas om de kommer att fullfölja de föreslagna behandlingarna. Varken S.J. eller M.S. har dock tidigare dömts till skyddstillsyn med kontraktsvård och de båda framstår som motiverade att genomgå föreslagen behandling. Det bör därför inte vara uteslutet att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård.

32 Frågan är då om den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar.

33 Behandlingsinsatserna enligt den plan som föreslås för S.J. ska pågå under sammanlagt två år. Under de första tolv månaderna ska S.J. vara på ett behandlingshem med arbetsinriktad missbruksrehabilitering där det gäller krav på aktivt deltagande i olika obligatoriska moment, regelbundna drogfrihetskontroller och särskilda restriktioner rörande ledigheter. Eftervård genomförs därefter under tolv månader.

34 Den behandlingsplan som har föreslagits för M.S. innebär en sammanlagd vårdtid om ett år och sex månader. Behandlingen inleds med en placering på ett behandlingshem under tolv månader. Behandlingshemmet är bemannat dygnet runt och tar emot personer som genomgår läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende. Under institutionsvården gäller krav på aktivt deltagande i obligatoriska moment, regelbundna drogfrihetskontroller och särskilda restriktioner rörande ledigheter. Därefter följer eftervård under sex månader.

35 Med beaktande av vårdtid, regler och behandlingsinnehåll framstår behandlingarna som ingripande. Brottslighetens straffvärde är emellertid så pass högt att den planerade behandlingen inte kan anses tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar. Det är alltså inte fråga om en sådan undantagssituation där det är möjligt att döma till skyddstillsyn med kontraktsvård trots att det alternativa fängelsestraffet är längre än två år (se p. 16).

36 S.J. och M.S. har varit frihetsberövade från och med den 13 juli 2023. Det är fråga om tillräckligt långa frihetsberövanden för att de ska kunna beaktas vid påföljdsvalet (se p. 22). Om de döms till skyddstillsyn med kontraktsvård kommer den tid de har varit frihetsberövade inte tillgodoräknas vid verkställigheten. De föreslagna behandlingarna utgör med hänsyn till frihetsberövandena en rimlig och tillräckligt ingripande samlad reaktion på såväl S.J:s som M.S:s brottslighet (jfr p. 25). Därmed är de sammantagna skälen för en lindrigare påföljd än fängelse av sådan tyngd att påföljden för både S.J. och M.S. bör bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård.

37 Eftersom den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn ska det i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta alternativstraff bör bestämmas i enlighet med straffvärdet. Vårdgivarna ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om S.J. eller M.S. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanerna. (Se 28 kap. 6 b § BrB.)

38 S.J. och M.S. ska inte längre vara häktade men ska omhändertas till dess de har överförts till aktuell vårdgivare. Omhändertagandena får dock inte pågå längre än en vecka från denna dag. (Se 28 kap. 6 c §.)

DOMSLUT

S.J.

Domslutet beträffande S.J. överensstämmer med HD:s domslut beträffande S.J.

M.S.

HD ändrar hovrättens dom beträffande M.S. på det sättet att påföljden, med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket BrB, bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till två år och fyra månader.

M.S. ska genomgå behandling enligt den plan, daterad den 24 oktober 2023, som har upprättats för honom.

Vårdgivaren ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om M.S. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Kriminalvården ska ansvara för övervakningen av M.S.

M.S. ska inte längre vara häktad men ska omhändertas enligt 28 kap. 6 c § BrB till dess han har överförts till den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får dock inte pågå längre än en vecka från denna dag.

HD (justitieråden Anders Eka, Stefan Johansson, Petter Asp, Stefan Reimer och Christine Lager, referent) meddelade den 20 maj 2024 följande dom.

1 Tingsrätten dömde S.J. och M.S. för två rån. Tingsrätten dömde S.J. även för två narkotikabrott och tre ringa narkotikabrott.

2 Tingsrätten ansåg att brottslighetens samlade straffvärde för såväl S.J. som M.S. motsvarade fängelse i två år och fyra månader. Kriminalvården föreslog att påföljden för S.J. skulle bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård men föreslog inte någon sådan påföljd för M.S. Tingsrätten ansåg att det höga straffvärdet inte lämnade utrymme för någon annan påföljd än fängelse och bestämde straffens längd i enlighet med straffvärdet.

3 I ett kompletterande yttrande i hovrätten föreslog Kriminalvården att påföljden även för M.S. skulle bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård. Hovrätten har instämt i tingsrättens bedömning av straffvärdet. Hovrätten har ansett att de påföljder som Kriminalvården har föreslagit – även med beaktande av den tid som de har varit frihetsberövade i målet – inte är tillräckligt ingripande för att kunna vara ett alternativ till fängelse. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

4 Riksåklagaren har anfört att de behandlingsplaner som har lämnats in i tingsrätten och hovrätten är så ingripande att de kan ersätta fängelsestraff upp till två år. Vidare har riksåklagaren fört fram att det också är rimligt att häktningstid beaktas vid bedömningen av om en skyddstillsyn med kontraktsvård kan anses tillräckligt ingripande för att ersätta ett längre fängelsestraff. Det nuvarande rättsläget ger dock enligt riksåklagaren inte stöd för att häktningstid regelmässigt ska beaktas.

5 HD har meddelat prövningstillstånd beträffande S.J:s överklagande med utgångspunkt i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. När det gäller M.S:s överklagande har prövningstillstånd meddelats i fråga om påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om de gärningar han åtalats för och i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. HD har inte meddelat prövningstillstånd med anledning av hans överklagande i övrigt.

6 Under handläggningen i HD har Kriminalvården meddelat att det fortfarande finns en plats för S.J. vid det behandlingshem som anges i den behandlingsplan som upprättats för honom. Beträffande M.S. har Kriminalvården anfört att det inte längre finns plats på det behandlingshem som anges i den behandlingsplan som upprättats för honom och inte heller på något annat av de behandlingshem med motsvarande inriktning som det finns avtal med. Enligt Kriminalvården finns det inte någon tillgänglig plats förrän tidigast den 5 juli 2024. Mot den bakgrunden föreslår Kriminalvården inte att påföljden för MS bestäms till skyddstillsyn med kontraktsvård.

7 S.J. och M.S. har varit frihetsberövade i målet från och med den 13 juli 2023.

8 Målet i HD gäller frågan om den tid som en tilltalad har varit frihetsberövad bör beaktas vid prövningen av om det finns förutsättningar att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård, särskilt i fall där det fängelsestraff som annars skulle ha dömts ut överstiger två år.

9 Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Detta innebär att de inte frihetsberövande påföljderna har företräde och att ett fängelsestraff ska väljas i sista hand. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Några andra skäl för fängelse finns inte. (Se 30 kap. 4 § BrB.)

10 Om brottsligheten har ett straffvärde som motsvarar eller överstiger ett års fängelse innebär det en presumtion för att fängelse ska väljas som påföljd. Om straffvärdet är så högt men ett fängelsestraff, om fängelse hade valts som påföljd, på grund av den tilltalades ungdom hade bestämts till kortare tid än ett år ska den tänkta kortare strafflängden – straffmätningsvärdet – vara avgörande för om det råder en presumtion för fängelse med hänsyn till straffvärdet. Motsvarande gäller i allmänhet också om det är s.k. billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § eller skäl som anges i 29 kap. 5 a § som motiverar straffsänkningen. (Jfr ”Den positiva utvecklingen” HD:s dom den 28 december 2023 i mål B 3692-22 p. 9***.)

11 Häktningstid och tiden för andra straffprocessuella frihetsberövanden tillgodoräknas normalt den dömde som verkställighet vid ett fängelsestraff, men beaktas vanligtvis inte vid straffmätningen. Ett frihetsberövande som har varit förenat med restriktioner under lång tid, normalt sett minst sex månader, kan dock beaktas vid straffmätningen som ett billighetsskäl. Detsamma kan gälla om det finns andra särskilda omständigheter. (Jfr ”Häktningsrestriktionerna” NJA 2015 s. 769 p. 11 och 12, ”Lönnfacken I” NJA 2018 s. 150 p. 25, ”Målsägandens ålder” NJA 2019 s. 347 p. 33 och ”Narkotikadistributören” NJA 2021 s. 525 p. 39.)

12 Även om ett frihetsberövande utan restriktioner alltså inte beaktas vid straffmätningen kan frihetsberövandet beaktas som en omständighet av betydelse vid påföljdsvalet enligt 30 kap. 4 § BrB. (Jfr ”Samhällstjänst och frihetsberövande” NJA 2012 s. 968 p. 6 och 11, ”Bussen i Östberga” NJA 2017 s. 531 p. 54 och ”Ungdomsövervakning och frihetsberövande” HD:s dom den 19 december 2023 i mål B 5436-23 p. 14. ****)

13 Om domstolen kommer fram till att det finns skäl för att välja fängelse som påföljd kan skyddstillsyn ändå komma i fråga om det finns särskilda – eller i vissa fall alldeles särskilda – skäl för det. Sådana skäl kan finnas om en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om kontraktsvård. Domstolen kan då beakta om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade är villig att gå igenom en lämplig behandling som kan anordnas i samband med verkställigheten. (Se 30 kap. 9 § andra stycket 3, jfr ”Den ingripande behandlingsplanen” HD:s dom den 28 december 2023 i mål B 7397-22 p. 10*****och ”Den positiva utvecklingen” p. 12 och 15.)

14 Kontraktsvård kan utformas på olika sätt. Är det fråga om långvarigt missbruk och allvarligare brottslighet blir det i regel fråga om en längre tids institutionsvård med efterföljande öppenvård. Till detta kommer möjligheten att besluta om en anmälningsskyldighet för den som ansvarar för behandlingen, vilket medför en uppföljning som ytterst kan innebära att påföljden undanröjs och ersätts av ett fängelsestraff (se 28 kap. 6 b och 7–9 §§).

15 Brottslighetens art har normalt inte någon avgörande betydelse vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan komma i fråga (se ”Den ingripande behandlingsplanen” p. 13 och ”Den positiva utvecklingen” p. 26). Detsamma bör gälla tidigare brottslighet. Om den tilltalade tidigare har dömts till kontraktsvård är dock utrymmet för att igen välja en sådan påföljd begränsat men det behöver alltid göras en bedömning i det enskilda fallet.

16 Skyddstillsyn med kontraktsvård kan användas som alternativ till relativt långa fängelsestraff. Det finns inte någon fixerad gräns, men som utgångspunkt gäller att det inte är uteslutet att döma till skyddstillsyn med kontraktsvård när det alternativa fängelsestraffet är upp mot två års fängelse, i undantagsfall också något längre. Med hänsyn till att en kontraktsvård kan utformas på många olika sätt, och att det som utgångspunkt krävs att den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar, måste det göras en jämförelse mellan brottsligheten och behandlingsplanens utformning i det enskilda fallet. (Jfr ”Den ingripande behandlingsplanen” p. 14 och ”Den positiva utvecklingen” p. 26.)

17 Som framgått kan ett frihetsberövande beaktas som en omständighet av betydelse för påföljdsvalet (se p. 12). Det gäller även i valet mellan fängelse och skyddstillsyn med kontraktsvård. Ett avgörande skäl för detta är att om påföljden bestäms till kontraktsvård ska ett frihetsberövande inte avräknas på behandlingstidens längd eller på något annat sätt tillgodoräknas vid verkställighet av påföljden. Döms den tilltalade till skyddstillsyn med kontraktsvård blir alltså den samlade rättsliga reaktionen dels behandlingen enligt planen, dels frihetsberövandet i målet.

18 Vid bedömningen av om skyddstillsyn med kontraktsvård kan anses som en tillräckligt ingripande påföljd bör domstolen alltså – efter att först ha bedömt hur pass ingripande behandlingsplanen är – väga in ett frihetsberövande som den tilltalade har varit föremål för i målet. Det är dock inte fråga om att domstolen ska göra någon mer exakt beräkning av frihetsberövandets längd i förhållande till det alternativa fängelsestraffet.

19 Det är när domstolen bestämmer påföljd som det ska prövas vilken betydelse ett frihetsberövande kan ha vid bedömningen av om förutsättningarna för att döma till skyddstillsyn med kontraktsvård är uppfyllda. Frihetsberövandet bör alltså inte beaktas när en behandlingsplan utformas och därmed inte påverka utformningen av behandlingens längd eller innehåll i övrigt.

20 Som hovrätten har funnit ska S.J. dömas för två rån, två narkotikabrott och tre ringa narkotikabrott. Straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse i två år och fyra månader (se p. 5).

21 Straffvärdet och brottslighetens art talar med styrka för att bestämma påföljden till ett fängelsestraff. S.J:s tidigare brottslighet talar också för fängelse.

22 Av utredningen framgår emellertid att S.J. har en långvarig missbruksproblematik som kräver kvalificerad behandling. Som lämplig påföljd har Kriminalvården mot denna bakgrund föreslagit skyddstillsyn med kontraktsvård.

23 Det är tydligt att det finns en sådan koppling mellan S.J:s missbruk och brottslighet att missbruket kan bedömas i väsentlig grad ha bidragit till att brotten begåtts. S.J. har samtyckt till behandlingsplanen. Kriminalvården har meddelat att det fortfarande finns plats för honom på det behandlingshem som anges i behandlingsplanen. De insatser som föreslås i den särskilda behandlingsplanen kan alltså anordnas i samband med verkställigheten.

24 Insatserna i behandlingsplanen är anpassade för den individuella problematik som S.J. har. Behandlingsplanen framstår därmed som lämplig för att tillgodose hans vårdbehov.

25 Att det är fråga om brott vid vilka brottslighetens art talar för fängelse utesluter inte att påföljden bestäms till skyddstillsyn med kontraktsvård. S.J. har inte heller tidigare dömts till skyddstillsyn med kontraktsvård. (Jfr p. 15.)

26 Frågan är då om den planerade behandlingen är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar, dvs. när straffvärdet motsvarar fängelse i två år och fyra månader.

27 Enligt den plan som föreslås ska S.J. under tolv månader vara placerad på ett behandlingshem med arbetsinriktad missbruksrehabilitering. På behandlingshemmet gäller krav på aktivt deltagande i olika obligatoriska moment, regelbundna drogfrihetskontroller och särskilda restriktioner rörande ledigheter. Han ska därefter genomgå eftervård under tolv månader.

28 Behandlingen framstår som ingripande för honom. Brottslighetens straffvärde är emellertid så högt att enbart den planerade behandlingen inte kan anses tillräckligt ingripande för att skyddstillsyn med kontraktsvård ska kunna väljas (jfr p. 16).

29 S.J. har dock varit frihetsberövad från och med den 13 juli 2023, dvs. i cirka tio månader. När också detta förhållande beaktas råder det inte någon som helst tvekan om att den samlade reaktionen på brottsligheten – som alltså har ett straffvärde motsvarande fängelse i två år och fyra månader – är tillräckligt ingripande, även om påföljden bestäms till skyddstillsyn med kontraktsvård.

30 Mot denna bakgrund ska påföljden för S.J. bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård.

31 Eftersom den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn ska det i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta alternativstraff ska bestämmas i enlighet med straffvärdet. Vårdgivaren ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om S.J. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

32 S.J. ska omhändertas till dess han har överförts till aktuell vårdgivare. Omhändertagandet får dock inte pågå längre än en vecka från dagen för denna dom. (Se 28 kap. 6 c § BrB.)

33 Som hovrätten har funnit ska M.S. dömas för två rån. Straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse i två år och fyra månader (se p. 5).

34 Straffvärdet och brottslighetens art talar med styrka för att bestämma påföljden till ett fängelsestraff. M.S:s tidigare brottslighet talar också för fängelse.

35 Av utredningen framgår dock att M.S. har en långvarig missbruksproblematik som kräver kvalificerad behandling. Under handläggningen i hovrätten föreslog därför Kriminalvården att påföljden för honom skulle bestämmas till skyddstillsyn med kontraktsvård.

36 I HD föreslår emellertid Kriminalvården inte längre denna påföljd för honom. Bakgrunden är att det inte finns någon tillgänglig plats på det behandlingshem som anges i den behandlingsplan som gavs in i hovrätten förrän tidigast den 5 juli 2024. Det finns inte heller plats på något annat motsvarande behandlingshem som Kriminalvården har avtal med.

37 En grundläggande förutsättning för att bestämma påföljden till skyddstillsyn med kontraktsvård är att det finns en planerad behandling som kan anordnas i samband med verkställigheten (se 30 kap. 9 § andra stycket 3 BrB). Med hänsyn till att en plats kan vara tillgänglig först i början av juli och att Kriminalvården därför inte längre föreslår ett sådant påföljdsalternativ är denna förutsättning inte uppfylld. Någon annan påföljd än fängelse är därmed inte aktuell. Hovrättens domslut ska därför fastställas när det gäller M.S.

HD ändrar hovrättens dom beträffande S.J. på det sättet att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till två år och fyra månader.

S.J. ska genomgå behandling enligt den plan, daterad den 23 augusti 2023, som har upprättats för honom.

Vårdgivaren ska till Kriminalvården och åklagaren anmäla om S.J. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Kriminalvården ska ansvara för övervakningen av S.J.

S.J. ska omhändertas enligt 28 kap. 6 c § BrB till dess han har överförts till den vårdgivare som anges i behandlingsplanen.

Omhändertagandet får dock inte pågå längre än en vecka från denna dag.

HD fastställer hovrättens domslut beträffande M.S.

*NJA 2023 s. 1086 (red:s anm.).

**NJA 2023 s. 1118 (red:s anm.).

***NJA 2023 s. 1118 (red:s anm.).

****NJA 2023 s. 1037 (red:s anm.).

*****NJA 2023 s. 1086 (red:s anm.).