Uppföljning av rörlighetsdirektivets genomförande

Uppföljning av rörlighetsdirektivets genomförande

Justitiedepartementet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23867-7 ISSN 0284-6012

Sammanfattning

I promemorian presenteras förslag till författningsändringar med anledning av en uppföljning av vissa delar av rörlighetsdirektivets genomförande i svensk rätt. Det föreslås att reglerna i utlänningslagen och utlänningsförordningen som gäller för familjemedlemmar till EESmedborgare även ska gälla för familjemedlemmar till svenska medborgare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. I promemorian föreslås också att definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i utlänningslagen ska utvidgas så att den även omfattar bl.a. vissa familjemedlemmar som i det land från vilket han eller hon har kommit är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning. Det föreslås dessutom att den begränsning som för närvarande gäller beträffande kretsen av familjemedlemmar till studerande som har uppehållsrätt ska tas bort. I syfte att förhindra missbruk av reglerna om uppehållsrätt föreslås att det i utlänningslagen ska tas in en bestämmelse som anger att uppehållsrätt inte föreligger om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. I promemorian föreslås vidare bl.a. att det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare ska tas bort och att Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt ska kunna överklagas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs 1 i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 1 kap. 3 b §, 3 a kap. 2, 4, 10, 11, 13 och 14 §§, 7 kap. 9 §, 13 kap. 10 §, 14 kap. 5 a §, 16 kap. 5 § samt rubriken närmast före 3 a kap. 10 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 4 b §, 3 a kap. 12 a § och 14 kap. 5 b §, samt närmast före 1 kap. 4 b § och 14 kap. 5 b § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

3 b §

Med EES-stat avses i denna lag en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med EES-medborgare avses Med EES-medborgare avses en utlänning som är en utlänning som är

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038). Senaste lydelse 2006:219.

7

Författningsförslag

medborgare i en EES-stat. medborgare i en EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även vissa svenska medborgare i enlighet med vad som närmare framgår av 3 a kap. 2 §.

Rörlighetsdirektivet

4 b § Med rörlighetsdirektivet avses i denna lag Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG 3 .

3 a kap.

2 § Med familjemedlem till Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig med eller i Sverige ansluter sig

3 EUT L 158, 30.4.2004, s. 77 (Celex 32004L0038). Senaste lydelse 2006:219.

8

Författningsförslag

till en EES-medborgare och till en EES-medborgare och som är som är - make eller sambo till EES- 1. make eller sambo till medborgaren, EES-medborgaren, - släkting i rakt nedstigande 2. släkting i rakt nedled till EES-medborgaren eller stigande led till EEStill hans eller hennes make eller medborgaren eller till hans sambo, om släktingen är eller hennes make eller sambo, beroende av någon av dem för om släktingen är beroende av sin försörjning eller är under någon av dem för sin 21 år, eller försörjning eller är under 21 år, - släkting i rakt uppstigande 3. släkting i rakt uppled till EES-medborgaren eller stigande led till EEStill hans eller hennes make eller medborgaren eller till hans sambo, om släktingen är eller hennes make eller sambo, beroende av någon av dem för om släktingen är beroende av sin försörjning. någon av dem för sin försörjning , eller 4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land från vilket han eller hon har kommit är beroende av EESmedborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EESmedborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen . Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även en utlänning med sådan familjeanknytning som anges i första stycket till en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri

Författningsförslag

rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och som utlänningen har följt med eller anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet.

4 § En familjemedlem till en En sådan familjemedlem till sådan EES-medborgare som en EES-medborgare som avses anges i 3 § 1-2 och 4 har i 2 § första stycket har uppehållsrätt. När det gäller uppehållsrätt om EESfamiljemedlemmar till en sådan medborgaren har uppehållsrätt EES-medborgare som har enligt 3 §. uppehållsrätt enligt 3 § 3 skall dock endast EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är beroende av någon av dem för sin försörjning, ha uppehållsrätt . En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § andra stycket har uppehållsrätt. Uppehållsrätt föreligger inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt.

Senaste lydelse 2006:219.

10

Författningsförslag

Registreringsskyldighet m.m. Uppehållskort m.m.

10 § En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader skall registrera sig hos Migrationsverket. En EES-medborgares En EES-medborgares familjemedlem som inte själv familjemedlem som inte själv är EES-medborgare och som är EES-medborgare och som har uppehållsrätt skall ansöka har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller månader efter det att han eller hon kom till Sverige. hon kom till Sverige. Detta Det som sägs i första och gäller dock inte för en andra styckena gäller inte för utlänning som har ett giltigt medborgare i Danmark, uppehållstillstånd eller som Finland, Island och Norge. Det inom tre månader från gäller inte heller för en ankomsten till Sverige har utlänning som har ett giltigt ansökt om ett sådant tillstånd. uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Det som sägs i första stycket skall inte heller gälla EESmedborgare som är arbetssökande.

11 § 7 Om det kan antas att en Om det kan antas att en

Senaste lydelse 2006:219. 7 Senaste lydelse 2006:219.

11

Författningsförslag

EES-medborgare eller hans eller EES-medborgares familjehennes familjemedlem är medlem är skyldig att ansöka skyldig att registrera sig eller att om uppehållskort enligt 10 §, ansöka om uppehållskort får Migrationsverket förelägga enligt 10 §, får Migrations- honom eller henne att fullgöra verket förelägga honom eller denna skyldighet. Migrationshenne att fullgöra denna verket får även förelägga skyldighet. Migrationsverket familjemedlemmen att lämna får även förelägga EES- in sådana handlingar som är medborgaren eller familje- nödvändiga för att utfärdande medlemmen att lämna in av uppehållskort ska kunna sådana uppgifter som är ske. nödvändiga för att registrering och utfärdande av uppehållskort skall kunna ske.

12 a § Migrationsverket ska utfärda 1. uppehållskort till en EESmedborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har uppehållsrätt, 2. intyg om permanent uppehållsrätt till en EESmedborgare som har ansökt om sådant intyg och som har permanent uppehållsrätt, och 3. permanent uppehållskort till en sådan utlänning som avses i 1, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har permanent uppehållsrätt.

Författningsförslag

13 § Regeringen får meddela Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3– 6 §§. de krav som uppställs i 3– 7 §§.

9 14 § Regeringen får meddela Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter föreskrifter om vilka som skall lämnas vid handlingar som ska lämnas vid registrering och ansökan om ansökan om uppehållskort. uppehållskort.

7 kap.

10 9 § Regeringen får meddela Regeringen får meddela föreskrifter om att föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet om omfattas av avtalet mellan Europeiska ekonomiska Europeiska gemenskapen och samarbetsområdet (EES) eller dess medlemsstater å ena sidan avtalet mellan Europeiska och Schweiz å andra sidan om gemenskapen och dess fri rörlighet för personer. medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat.

Senaste lydelse 2006:219. 9 Senaste lydelse 2006:219. 10 Senaste lydelse 2006:219.

13

Författningsförslag

13 kap.

10 § Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser – uppehållsrätt, – resedokument, – uppehållstillstånd, – statusförklaring, – tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige, – avvisning eller utvisning, – återreseförbud, – förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa, – förvar eller uppsikt, eller – kroppsvisitation. Vid beslut i fråga om Vid beslut i fråga om nationell visering eller arbets- nationell visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger tillstånd får skälen som ligger till grund för beslutet till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och går utlänningen emot och utlänningen omfattas av avtalet utlänningen är en familjeom Europeiska ekonomiska medlem till en EES-medborgare samarbetsområdet (EES) eller eller omfattas av avtalet mellan av avtalet mellan Europeiska Europeiska gemenskapen och gemenskapen och dess dess medlemsstater å ena sidan medlemsstater å ena sidan och och Schweiz å andra sidan om Schweiz å andra sidan om fri fri rörlighet för personer, utan rörlighet för personer, utan att att vara EES-medborgare eller vara medborgare i en EES-stat medborgare i Schweiz. eller i Schweiz.

Senaste lydelse 2012:129.

14

Författningsförslag

14 kap.

5 a § En myndighets beslut om avslag på ansökan om Schengenvisering eller om upphävande eller återkallelse av Schengenvisering, får överklagas till en migrationsdomstol. En myndighets beslut om En myndighets beslut om avslag på ansökan om nationell avslag på ansökan om nationell visering eller återkallelse av visering eller återkallelse av nationell visering för en nationell visering för en utlänning som omfattas av utlänning som är en avtalet om Europeiska familjemedlem till en EESekonomiska samarbetsområdet medborgare eller omfattas av (EES) eller av avtalet mellan avtalet mellan Europeiska Europeiska gemenskapen och gemenskapen och dess dess medlemsstater å ena sidan medlemsstater å ena sidan och och Schweiz å andra sidan om Schweiz å andra sidan om fri fri rörlighet för personer, utan rörlighet för personer, utan att att vara medborgare i en EES- vara EES-medborgare eller stat eller i Schweiz, får medborgare i Schweiz, får överklagas till en överklagas till en migrationsdomstol. migrationsdomstol.

Uppehållsrätt

5 b § Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt får överklagas till en migrationsdomstol.

Senaste lydelse 2011:705.

15

Författningsförslag

16 kap.

5 § Förfarandet är skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I migrationsdomstol skall I migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas, om muntlig förhandling hållas, om en utlänning som för talan i en utlänning som för talan i målet begär det samt målet begär det samt förhandlingen inte är förhandlingen inte är obehövlig och inte heller obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. särskilda skäl talar mot det. Muntlig förhandling skall vidare hållas i migrationsdomstol i mål som rör utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd för en utlänning som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Även i mål som rör avvisning eller där ansökan om uppehållstillstånd har avslagits skall muntlig förhandling hållas i migrationsdomstol, om det begärs av en utlänning som omfattas av avtalen och som ansökt om uppehållstillstånd. I dessa fall behöver dock muntlig förhandling inte hållas, om detta

Författningsförslag

skulle strida mot den nationella säkerhetens intresse. Om en utlänning som har Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig kallats vid vite att inställa sig personligen till en förhandling personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna att uteblir, får rätten förordna att han eller hon skall hämtas till han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. eller till en senare dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

1.2 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)

Härigenom föreskrivs 13 att 1 kap. 4 § studiestödslagen (1999:1395) ska ha följande lydelse.

1 kap.

4 §

Utländska medborgare ska, när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare om de på grund av anställning eller etablering som egenföretagare här i landet kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från 1. EU-rätten, 2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller 3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Första stycket gäller även Första stycket gäller även familjemedlemmar som avses i familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen 3 a kap. 2 § första stycket (2005:716) till sådana utlänningslagen (2005:716) till utländska medborgare. sådana utländska medborgare. Detsamma gäller sådana familjemedlemmar till svenska medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen om den svenska

13 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038). Senaste lydelse 2010:441.

19

Författningsförslag

medborgaren är anställd eller egenföretagare här i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

1.3 Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs 15 i fråga om utlänningsförordningen (2006:97) dels att 3 a kap. 8, 8 a och 11 §§ ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 8 kap. 10 c–10 f §§ ska betecknas 8 kap. 10 d–10 g §§, dels att 1 kap. 4 §, 3 a kap. 6, 7–7 b och 9 §§, 4 kap. 16 a–18 §§ samt 7 kap. 15 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 6 §, 3 kap. 11 §, 3 a kap. 6 a § och 8 kap. 10 c §, samt närmast före 3 kap. 11 § och 8 kap. 10 c § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap.

4 §

Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med EES-medborgare avses Med EES-medborgare avses en utlänning som är en utlänning som är medborgare i en EES-stat. medborgare i en EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även sådana svenska medborgare som anges i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen (2005:716), såvida inte annat framgår av denna

15 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038). Senaste lydelse 2006:262.

21

Författningsförslag

förordning.

6 § Med rörlighetsdirektivet avses i denna förordning Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG 17 .

3 kap.

Skyndsam handläggning

11 § En ansökan om visering från en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska handläggas skyndsamt.

17 EUT L 158, 30.4.2004, s. 77 (Celex 32004L0038). Tidigare 11 § upphävd genom 2011:706.

22

Författningsförslag

3 a kap.

6 § Om en EES-medborgare Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, skall även hans eller enligt 5 §, ska även hans eller hennes familjemedlem enligt hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen 3 a kap. 2 § första stycket (2005:716) ha permanent utlänningslagen (2005:716) ha uppehållsrätt. permanent uppehållsrätt. Om EES-medborgaren Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen arbetstagare eller egen företagare men innan han eller företagare men innan han eller hon har permanent uppehålls- hon har permanent uppehållsrätt skall familjemedlemmen rätt ska familjemedlemmen som har vistats tillsammans som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om uppehållsrätt, om 1. arbetstagaren eller den 1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, två på varandra följande år, eller eller 2. hans eller hennes död var 2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. följden av en arbetsskada.

6 a § En sådan familjemedlem som avses i 2 § första stycket och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har, utöver vad som följer av 6 § andra stycket,

Senaste lydelse 2006:262.

23

Författningsförslag

permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år. Även en sådan familjemedlem som avses i 4 § första stycket och som uppfyller villkoren i den bestämmelsen har permanent uppehållsrätt efter laglig vistelse i Sverige utan avbrott under minst fem år.

7 § Migrationsverket utfärdar Migrationsverket utfärdar 1. registreringsbevis till en intyg om inlämnad ansökan medborgare i en EES-stat med om uppehållskort till en uppehållsrätt, utlänning som har ansökt om 2. intyg om inlämnad sådant kort. ansökan om uppehållskort till en utlänning som har ansökt om sådant kort , 3. uppehållskort till annan utlänning än som avses i 1 och som har uppehållsrätt, 4. intyg om permanent uppehållsrätt till en medborgare i en EES-stat som har ansökt om ett sådant intyg och som har permanent uppehållsrätt, och 5. permanent uppehållskort till annan utlänning än som avses i 4 och som har permanent uppehållsrätt . Registreringsbevis och intyg Intyg om inlämnad ansökan om inlämnad ansökan om om uppehållskort ska utfärdas

Senaste lydelse 2006:262.

24

Författningsförslag

uppehållskort skall utfärdas omedelbart. Uppehållskort och omedelbart. Uppehållskort och permanent uppehållskort enligt permanent uppehållskort skall 3 a kap. 12 a § utlänningslagen utfärdas senast sex månader (2005:716) ska utfärdas senast efter ansökan om sådant kort. sex månader efter ansökan om Intyg om permanent uppe- sådant kort. Intyg om hållsrätt skall utfärdas snarast permanent uppehållsrätt enligt möjligt. 3 a kap. 12 a § utlänningslagen ska utfärdas snarast möjligt.

21 7 a § Ett uppehållskort enligt 7 § Ett uppehållskort enligt första stycket 3 skall gälla i fem 3 a kap. 12 a § 1 utlänningsår från dagen för utfärdandet lagen (2005:716) ska gälla i fem eller under den beräknade år från dagen för utfärdandet vistelsetiden för den eller under den beräknade unionsmedborgare från vilken vistelsetiden för den person uppehållsrätten härleds om från vilken uppehållsrätten denna inte överstiger fem år. härleds om denna inte överstiger fem år. Vistas innehavare av ett sådant uppehållskort som avses i första stycket utanför Sverige längre tid än sex månader per år, förlorar uppehållskortet sin giltighet. Giltigheten påverkas dock inte av att innehavaren vistas utanför Sverige längre tid om - vistelsen inte överstiger tolv månader i följd och orsakas av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier, yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete eller andra särskilda skäl, eller - vistelsen är orsakad av obligatorisk militärtjänstgöring.

7 b § En ansökan om permanent En ansökan om permanent

21 Senaste lydelse 2007:147. Senaste lydelse 2007:147.

25

Författningsförslag

uppehållskort skall lämnas in uppehållskort ska lämnas in till till Migrationsverket innan Migrationsverket innan giltiggiltigheten av ett uppehållskort heten av ett uppehållskort enligt 7 § första stycket 3 löper enligt 3 a kap. 12 a § 1 ut. utlänningslagen (2005:716) löper ut. Migrationsverket skall för- Migrationsverket ska förnya nya ett permanent uppe- ett permanent uppehållskort hållskort utan särskild ansökan utan särskild ansökan vart vart tionde år. tionde år. Ett permanent uppehållskort förlorar sin giltighet om innehavaren vistas utanför Sverige under två på varandra följande år.

9 § I samband med utfärdande I samband med utfärdande av uppehållskort får av uppehållskort får Migrationsverket kräva att Migrationsverket kräva att sökanden visar upp ett giltigt sökanden visar upp pass, handlingar som styrker 1. ett giltigt pass, familjeanknytningen till EES- 2. handlingar som styrker medborgaren, registreringsbevis familjeanknytningen till EESeller andra handlingar som medborgaren, styrker att den EES- 3. handlingar som styrker medborgare från vilken att den EES-medborgare från uppehållsrätten härleds har vilken uppehållsrätten härleds uppehållsrätt i Sverige samt , i har uppehållsrätt i Sverige eller den mån detta är en är en svensk medborgare som förutsättning för sökandens återvänder till Sverige efter att uppehållsrätt, handlingar som ha utnyttjat sin rätt till fri styrker att han eller hon är rörlighet enligt rörlighetsberoende av EES-medborgaren direktivet, eller hans eller hennes make 4. vid sådan familjeeller sambo för sin försörjning. anknytning som anges i 3 a kap.

Senaste lydelse 2006:262.

26

Författningsförslag

2 § första stycket 2 och 3 utlänningslagen (2005:716), handlingar som styrker att sökanden är beroende av EESmedborgaren eller hans eller hennes make eller sambo för sin försörjning, i den mån detta är en förutsättning för sökandens uppehållsrätt , och 5. vid sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 4 utlänningslagen, handlingar som utfärdats av en behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land från vilket sökanden anländer som styrker att sökanden är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll, eller handlingar som styrker att allvarliga hälsoskäl föreligger som absolut kräver att EESmedborgaren ger sökanden personlig omvårdnad . I samband med utfärdande av uppehållskort till en sådan familjemedlem till en EESmedborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen får Migrationsverket även kräva att sökanden visar upp handlingar som styrker att sökanden har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska

Författningsförslag

medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet.

4 kap.

16 a § 24 En utlänning som på ett sätt En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § som avses i 3 a kap. 2 § första utlänningslagen (2005:716) är stycket utlänningslagen familjemedlem till en (2005:716) är familjemedlem tredjelandsmedborgare med till en tredjelandsmedborgare ställning som varaktigt bosatt i med ställning som varaktigt en annan EU-stat skall beviljas bosatt i en annan EU-stat ska uppehållstillstånd under beviljas uppehållstillstånd förutsättning att den under förutsättning att den tredjelandsmedborgare som tredjelandsmedborgare som utlänningen har anknytning till utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehålls- 9 § första stycket. Uppehållstillstånd skall beviljas i samma tillstånd ska beviljas i samma omfattning som för den omfattning som för den tredjelandsmedborgare med tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat som en annan EU-stat som utlänningen har anknytning utlänningen har anknytning till. till.

17 § En ansökan om En ansökan om uppehållstillstånd skall kunna uppehållstillstånd ska kunna bifallas, om ansökan görs av en bifallas, om ansökan görs av en EES-medborgare, en med- EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en borgare i Schweiz eller en

24 Senaste lydelse 2006:262. Senaste lydelse 2006:262.

28

Författningsförslag

tredjelandsmedborgare med tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i han eller hon befinner sig i Sverige. Sverige. Detsamma gäller för Detsamma gäller för ansökan som görs av en sådan ansökan som görs av en sådan medlem av en utlännings familj familjemedlem till en EESsom avses i 3 a kap. 2 § medborgare som avses i 3 a kap. utlänningslagen (2005:716) 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familje- första stycket utlänningslagen är medlem till en schweizisk familjemedlem till en medborgare eller en schweizisk medborgare eller en tredjelandsmedborgare med tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. en annan EU-stat. Vad som sägs i första Vad som sägs i första stycket tillämpas även på en stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de som ska intyga de förhållanden förhållanden som ligger till som ligger till grund för grund för ansökan. ansökan.

18 § Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som avses i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess

Senaste lydelse 2007:929.

29

Författningsförslag

medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detsamma gäller tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och som beviljats uppehållstillstånd här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap. 1-6 §§ utlänningslagen (2005:716). Uppehållstillstånd för en Uppehållstillstånd för en utlänning som på ett sätt som utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familje- utlänningslagen är familjemedlem till en medborgare i medlem till en medborgare i Schweiz eller en tredjelands- Schweiz eller en tredjelandsmedborgare med ställning som medborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan varaktigt bosatt i en annan EU-stat får återkallas, om EU-stat får återkallas, om anknytningen till medborgaren anknytningen till medborgaren i Schweiz eller till tredjelands- i Schweiz eller till tredjelandsmedborgaren bryts och medborgaren bryts och familjemedlemmen inte har familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på rätt att stanna i Sverige på någon annan grund. någon annan grund. Arbetstagare som avses i 9 § första stycket 1 ska inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av Arbetsförmedlingen.

7 kap.

15 a § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att hos Migrationsverket ta del av följande uppgifter om enskilda:

Senaste lydelse 2010:607.

30

Författningsförslag

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer, 2. bevis om uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, 3. dag för beslut om uppe- 3. dag för beslut om uppehållstillstånd, utfärdande av hållstillstånd, utfärdande av registreringsbevis eller uppe- uppehållskort samt uppgift om hållskort samt uppgift om varje varje period för vilken uppeperiod för vilken uppehålls- hållstillstånd har beviljats eller tillstånd har beviljats eller uppehållskort har utfärdats, registreringsbevis eller uppehållskort har utfärdats, 4. inresedatum, 5. datum för ansökan om 5. datum för ansökan om uppehållstillstånd , registrering uppehållstillstånd eller uppeeller ansökan om uppehålls- hållskort, kort, 6. särskilt bevis enligt 5 kap. 4 § tredje stycket, 7. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och 8. att statusförklaring har beviljats enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser. Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i första stycket till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.

8 kap.

Handläggning av vissa ansökningar om upphävande av återreseförbud

10 c § Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan om

Författningsförslag

upphävande av ett återreseförbud enligt utlänningslagen (2005:716) från en EESmedborgare eller en sådan familjemedlem till en EESmedborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in.

Denna förordning träder i kraft den xx 2013.

1.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:1275) om anställningsstöd

Härigenom föreskrivs att 5 c § förordningen (1997:1275) om anställningsstöd ska ha följande lydelse.

5 c §

En anställning med särskilt anställningsstöd i form av instegsjobb får anvisas en person som har fyllt 20 år, är arbetslös och anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och inom de senaste 36 månaderna har beviljats 1. uppehållstillstånd enligt – 5 kap. 1, 2, 3, 3 a, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, – 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller – 21 eller 22 kap. utlänningslagen, eller 2. uppehållskort i egenskap 2. uppehållskort i egenskap av familjemedlem till en EES- av familjemedlem till en EESmedborgare efter ansökan medborgare efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § andra enligt 3 a kap. 10 § samma lag. stycket samma lag. Vid tillämpning av första stycket ska det bortses från tid som personen varit förhindrad att arbeta på grund av vård av eget barn som inte fyllt två år eller, om barnet är adopterat, i två år efter barnets ankomst till familjen.

Denna förordning träder i kraft den xx 2013.

Senaste lydelse 2012:563.

33

1.5 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

Härigenom föreskrivs att 6 a § förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlänningsoch medborgarskapslagstiftningen ska ha följande lydelse.

6 a §

Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får ha direktåtkomst till uppgifter i Migrationsverkets verksamhetsregister. Direktåtkomsten ska begränsas till uppgifter som behövs inom Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamhet som underlag för att bedöma eller fastställa förmån, ersättning eller annat stöd åt en enskild eller som behövs i ett ärende om motsvarande stöd. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får ha direktåtkomst först sedan Migrationsverket har försäkrat sig om att handläggare hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten bara kan ta del av uppgifter om personer som är aktuella i ärenden eller verksamhet som avser registrering av enskilda hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Direktåtkomsten får endast avse uppgift om 1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer, 2. bevis om uppehållstillstånd eller uppehållsrätt, 3. dag för beslut om uppe- 3. dag för beslut om uppehållstillstånd, utfärdande av hållstillstånd, utfärdande av registreringsbevis eller uppe- uppehållskort samt uppgift om hållskort samt uppgift om varje varje period för vilken uppeperiod för vilken uppehålls- hållstillstånd har beviljats eller

Senaste lydelse 2010:608.

35

Författningsförslag

tillstånd har beviljats eller uppehållskort har utfärdats, registreringsbevis eller uppehållskort har utfärdats, 4. inresedatum, 5. datum för ansökan om 5. datum för ansökan om uppehållstillstånd , registrering uppehållstillstånd eller uppeeller ansökan om uppehålls- hållskort, kort, 6. särskilt bevis enligt 5 kap. 4 § tredje stycket utlänningsförordningen (2006:97), 7. att uppehållstillstånd har beviljats den enskilde som flykting enligt 4 kap. 1 § eller annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och 8. att statusförklaring har beviljats enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den xx 2013.

1.6 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb

Härigenom föreskrivs att 3 b § förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb ska ha följande lydelse.

3 b §

Stöd lämnas till en arbetsgivare för anställning av en person som vid årets ingång fyllt 20 år, vid beslutstillfället är arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inom de senaste tre åren har beviljats 1. uppehållstillstånd enligt – 5 kap. 1, 2, 3, 3 a, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, – 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller – 21 eller 22 kap. utlänningslagen, eller 2. uppehållskort i egenskap 2. uppehållskort i egenskap av familjemedlem till en EES- av familjemedlem till en EESmedborgare efter ansökan medborgare efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § andra enligt 3 a kap. 10 § samma lag. stycket samma lag.

Denna förordning träder i kraft den xx 2013.

Senaste lydelse 2012:564.

37

2 Ärendet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG 1 (rörlighetsdirektivet). Direktivet finns som bilaga till denna promemoria. Rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt genom författningsändringar som trädde i kraft den 30 april 2006. I en skrivelse som kom in till Justitiedepartementet den 11 juni 2007 redovisade Migrationsverket ett uppdrag som regeringen lämnat i regleringsbrevet för 2007. Uppdraget avsåg frågan om det vid tillämpningen av rörlighetsdirektivet finns några kvarstående administrativa problem eller hinder för inflyttande unionsmedborgare. I skrivelsen, Tillämpningen av EG-direktivet 2004/38 (rörlighetsdirektivet), lämnade Migrationsverket förslag till vissa författningsändringar (Ju2007/5661/L7). Det svenska genomförandet av rörlighetsdirektivet har på ett antal punkter ifrågasatts av Europeiska kommissionen (kommissionens ärenden 2007/4081 och 2011/2060, Justitiedepartementets ärenden Ju2010/985/L7, Ju2011/4275/L7

1 EUT L 158, 30.4.2004, s. 77 (Celex 32004L0038), rättade versioner i EUT L 229, 29.6.2004, s. 35 (Celex 32004L0038R[01]), EUT L 197, 28.7.2005, s. 34 (Celex 32004L0038R[02]) och EUT L 204, 4.8.2007, s. 28 (Celex 32004L0038R[03]).

Ärendet

och Ju2011/7039/L7, Utrikesdepartementets ärende UF2012/39819/RS). Mot bakgrund av bl.a. Migrationsverkets skrivelse och kommissionens synpunkter har en uppföljning gjorts av vissa delar av rörlighetsdirektivets genomförande i svensk rätt. I denna promemoria lämnas förslag till författningsändringar med anledning av den uppföljningen.

3 Rörlighetsdirektivet och dess genomförande i svensk rätt

Rörlighetsdirektivet antogs av Europaparlamentet och rådet den 29 april 2004. Unionsmedborgares rätt till inresa och vistelse i andra medlemsstater reglerades dessförinnan i ett komplicerat och svåröverskådligt regelverk bestående av ett flertal rättsakter. Ett av rörlighetsdirektivets syften var att uppnå större tydlighet genom att i en rättsakt samla merparten av reglerna rörande rätten för unionsmedborgare att resa in, vistas och stanna kvar i en annan medlemsstat. Rörlighetsdirektivet reglerar denna rätt för alla unionsmedborgare, oavsett om de utövar en ekonomisk verksamhet eller inte. Grundprincipen är att unionsmedborgarna ska kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna på ungefär samma sätt som när medlemsstaternas medborgare förflyttar sig och byter bostad eller arbetsplats i de egna länderna. Unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier följer även av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (bl.a. artikel 21). Rörlighetsdirektivet innehåller i huvudsak obligatoriska bestämmelser. Bestämmelserna i direktivet ska dock inte påverka lagar eller andra författningar i medlemsstaterna som är mer förmånliga för de personer som omfattas av direktivet (artikel 37). På ett par punkter innehåller direktivet fakultativa regler. Det inledande kapitlet i direktivet (artikel 1–3) behandlar direktivets syfte, definierar vissa begrepp och anger vilka personer som räknas som direktivets förmånstagare. I kapitel II (artikel 4–5) regleras förmånstagares rätt till ut- och inresa.

Rörlighetsdirektivet och dess genomförande i svensk rätt

Kapitel III (artikel 6–15) behandlar rätten för en förmånstagare att uppehålla sig på en annan medlemsstats territorium och vissa med uppehållsrätten sammanhängande administrativa åtgärder. I kapitel IV (artikel 16–21) behandlas permanent uppehållsrätt och några därtill hörande administrativa åtgärder. I kapitel V (artikel 22–26) finns gemensamma bestämmelser om uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt, bl.a. regler om territoriell räckvidd, likabehandling och kontroller. I kapitel VI (artikel 27–33) finns regler om begränsningar i rätten till inresa och uppehåll av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Kapitel VII (artikel 34–42) innehåller direktivets slutbestämmelser. I det kapitlet finns regler om bl.a. medlemsstaternas informationsskyldighet, upphävande av tidigare rättsakter och direktivets ikraftträdande. Rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt i huvudsak genom ändringar i utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, och utlänningsförordningen (2006:97), förkortad UtlF, som trädde i kraft den 30 april 2006 (prop. 2005/06:77, bet. 2005/06:SfU9 och rskr. 2005/06:191). Ändringarna innebar bl.a. att den tidigare ordningen med uppehållstillstånd för EESmedborgare och deras familjemedlemmar avskaffades. I stället infördes begreppet uppehållsrätt, som innebär en rätt att vistas i landet utan föregående prövning. Uppehållsrätten inträder automatiskt under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Migrationsverket fick till uppgift att ansvara för det registreringsförfarande som infördes. En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader ska registrera sig hos Migrationsverket. För EES-medborgares familjemedlemmar som inte själva är EESmedborgare och som har uppehållsrätt gäller i stället en skyldighet att ansöka hos Migrationsverket om uppehållskort. Ändringarna innebar också att personer med uppehållsrätt fick ett utökat skydd mot avvisning och utvisning.

4 Överväganden och förslag

4.1 Familjemedlemmar till svenska medborgare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet

Förslag: Bestämmelserna i utlänningslagen och utlänningsförordningen som gäller för familjemedlemmar till EESmedborgare ska också gälla för familjemedlemmar till svenska medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. En förutsättning ska dock vara att familjemedlemmen har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Utlänningsförordningen ska kompletteras med bestämmelser om att Migrationsverket i samband med utfärdande av uppehållskort till en familjemedlem till en svensk medborgare får kräva att sökanden visar upp vissa handlingar. En följdändring ska göras i studiestödslagen (1999:1395).

Skälen för förslaget: Enligt artikel 3.1 i rörlighetsdirektivet ska direktivet tillämpas på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i. Direktivet ska också tillämpas på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren. Av skäl 5 i ingressen framgår att det är för att säkerställa att varje unionsmedborgare kan utöva sin rätt att fritt röra sig och

Överväganden och förslag

uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som även familjemedlemmar beviljas denna rätt. Vilka familjemedlemmar som omfattas av definitionen i artikel 2.2 framgår i avsnitt 4.2. När rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt infördes nya bestämmelser i bl.a. utlänningslagen och utlänningsförordningen som gäller för EES-medborgare och deras familjemedlemmar. Med EES-medborgare avses enligt 1 kap. 3 b § UtlL respektive 1 kap. 4 § UtlF en utlänning som är medborgare i en EES-stat (dvs. en av EU:s medlemsstater, Island, Liechtenstein eller Norge). Bestämmelserna i utlänningslagen och utlänningsförordningen som rörlighetsdirektivet gav upphov till och som gäller familjemedlemmar är således inte tillämpliga på familjemedlemmar till svenska medborgare. En svensk medborgares utländska familjemedlem som inte är EES-medborgare omfattas därmed inte av bestämmelserna om uppehållsrätt. Saknar en sådan familjemedlem efter tre månaders vistelse i landet uppehållstillstånd har familjemedlemmen, som huvudregel, inte rätt att stanna här, även om han eller hon i och för sig uppfyller kraven för att få sådant tillstånd. Till skillnad mot vad som gäller för uppehållsrätten, vilken omedelbart föreligger när utlänningen uppfyller villkoren för en sådan rätt, är utgångspunkten när det gäller uppehållstillstånd att det är uppehållstillståndet i sig som är rättighetsbärande. En dom från EU-domstolen den 11 december 2007 i mål C-291/05 Minister voor Vreemdelingenzaken en Integratie mot R.N.G. Eind, REG 2007 I-10719, behandlar frågan om rätt till uppehåll för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en arbetstagare som återvänder till den medlemsstat där arbetstagaren är medborgare efter det att arbetstagaren har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat. Av domen följer att en sådan tredjelandsmedborgare enligt artikel 10.1 a i rådets 1 förordning (EEG) nr 1612/68 , som är analogt tillämplig, har

1 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 19.10.1968, s. 2, Celex 31968R1612), upphävd genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011

Överväganden och förslag

rätt till uppehåll i den medlemsstat där arbetstagaren är medborgare. Enligt EU-domstolen skulle medborgare i en medlemsstat kunna förmås att inte lämna den medlemsstat där de är medborgare för att ta anställning i en annan medlemsstat om de inte var säkra på att vid återkomsten till ursprungsstaten kunna fortsätta att leva med sina nära anhöriga som de till följd av äktenskap eller familjeåterförening eventuellt kan ha börjat leva med i värdmedlemsstaten. (Se även EU-domstolens dom i mål C-370/90 The Queen mot Immigration Appeal Tribunal och Surinder Singh, ex parte Secretary of State for Home Department, REG 1992 I-04265, Svensk specialutgåva I-00019.) Artikel 10 i förordning (EEG) nr 1612/68 upphörde att gälla med verkan från och med den 30 april 2006. Enligt artikel 38.3 i rörlighetsdirektivet ska hänvisningar till den upphävda bestämmelsen anses som hänvisningar till rörlighetsdirektivet. Mot denna bakgrund bör de regler i utlänningslagen och utlänningsförordningen som gäller för familjemedlemmar till EES-medborgare också gälla för familjemedlemmar till svenska medborgare om den svenska medborgaren har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och därefter återvänder till Sverige. En förutsättning bör dock vara att familjemedlemmen har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Kravet på att den svenska medborgaren ska ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet är grundläggande. En familjemedlem till en svensk medborgare som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och alltid har uppehållit sig i Sverige kan inte, såsom familjemedlem, göra gällande rättigheter enligt rörlighetsdirektivet (jfr EU-domstolens dom i mål C-434/09 Shirley McCarthy mot Secretary of State for the Home Department, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen från EU-domstolen och Tribunalen).

om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1, Celex 32011R0492).

Överväganden och förslag

Förslaget till regeländring innebär att bestämmelserna om uppehållsrätt kan göras gällande t.ex. av en familjemedlem som följt med en svensk medborgare från Sverige när den svenska medborgaren har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och sedan, efter att ha uppehållit sig tillsammans med den svenska medborgaren i en annan EES-stat, återvänder till Sverige tillsammans med honom eller henne. Detsamma gäller för en person som blivit familjemedlem till en svensk medborgare efter det att den svenska medborgaren lämnat Sverige och som uppehållit sig tillsammans med den svenska medborgaren när han eller hon utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Något krav på att familjemedlemmen ska resa in i Sverige samtidigt som den svenska medborgaren bör inte uppställas. Av EU-domstolens ovan nämnda dom i mål C-291/05 följer att familjemedlemmens uppehållsrätt i Sverige gäller även om den svenska medborgaren inte utövar en verklig och faktisk ekonomisk verksamhet efter återkomsten till Sverige. När det gäller den lagtekniska lösningen föreslås att definitionen av EES-medborgare i 1 kap. 3 b § UtlL och 1 kap. 4 § UtlF ändras så att med EES-medborgare avses inte endast utlänningar utan även, när det gäller familjeanknytning, vissa svenska medborgare. Det föreslås också att definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i 3 a kap. 2 § UtlL ändras på så sätt att ett nytt andra stycke, som behandlar familjemedlemmar till svenska medborgare, införs. Eftersom förutsättningarna för uppehållsrätt är olika för familjemedlemmar till andra EES-medborgare än svenska medborgare och för familjemedlemmar till svenska medborgare föreslås att detta regleras i två olika stycken i 3 a kap. 4 § UtlL. I fråga om utlänningslagen föreslås vidare en viss omformulering av bestämmelserna om motivering och överklagande av beslut om nationell visering (13 kap. 10 § andra stycket och 14 kap. 5 a § andra stycket UtlL). Utlänningsförordningen bör kompletteras med bestämmelser om att Migrationsverket i samband med utfärdande av uppehållskort till en familjemedlem

Överväganden och förslag

till en svensk medborgare får kräva att sökanden visar upp vissa handlingar. Med anledning av det som föreslås ovan bör även en ändring göras i studiestödslagen. När det gäller ändringen i studiestödslagen bör ett krav för att familjemedlemmar till svenska medborgare, i likhet med familjemedlemmar till utländska EESmedborgare, ska jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till studiestöd vara att den svenska medborgaren, som har återvänt till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, är anställd eller egenföretagare här i landet (jfr artikel 24.2 i rörlighetsdirektivet).

4.2 Andra familjemedlemmar enligt artikel 3.2 a

Förslag: Definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i 3 a kap. 2 § UtlL ska även omfatta de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a i rörlighetsdirektivet, dvs. andra familjemedlemmar än de som för närvarande anges i 3 a kap. 2 § UtlL, om de i det land från vilket de har kommit är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen. Bestämmelsen i 3 a kap. 9 § UtlF, som anger vilka handlingar Migrationsverket i samband med utfärdande av uppehållskort får kräva att sökanden visar upp, ska kompletteras så att den också anger vissa handlingar som verket får kräva att en familjemedlem som avses i artikel 3.2 a visar upp.

Skälen för förslaget: I artikel 2.2 i rörlighetsdirektivet finns en definition av begreppet familjemedlem. Utöver make omfattar begreppet familjemedlem den partner med vilken unionsmedborgaren har ingått ett registrerat partnerskap på grundval av

Överväganden och förslag

lagstiftningen i en medlemsstat, om den mottagande medlemsstatens lagstiftning behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med äktenskap. Som familjemedlem räknas också släktingar i rakt nedstigande led till unionsmedborgaren eller hans eller hennes make eller registrerade partner, om släktingen är under 21 år eller är beroende av någon av dem för sin försörjning. Slutligen omfattar begreppet familjemedlem enligt artikel 2.2 även underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led till unionsmedborgaren eller hans eller hennes make eller registrerade partner. Som framgår i avsnitt 4.1 ska rörlighetsdirektivet tillämpas på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren (artikel 3.1). Enligt artikel 3.2 ska den mottagande medlemsstaten, i överensstämmelse med nationell lagstiftning, underlätta inresa och uppehåll för två kategorier personer. Den första kategorin är alla andra familjemedlemmar än de som omfattas av definitionen i artikel 2.2, om de i det land från vilket de kommer är beroende av eller bor hos den unionsmedborgare som har primär uppehållsrätt eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att unionsmedborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen (artikel 3.2 a). Den andra kategorin är den partner med vilken unionsmedborgaren har ett varaktigt vederbörligen bestyrkt förhållande (artikel 3.2 b). Av skäl 6 i ingressen framgår att de personer som inte omfattas av definitionen av familjemedlem inte har någon automatisk rätt till inresa och uppehåll i den mottagande medlemsstaten. För att bevara familjens enhet i vidare mening och med förbehåll för förbudet mot diskriminering på grundval av nationalitet, bör situationen för dessa personer behandlas av den mottagande medlemsstaten på grundval av dess nationella lagstiftning, så att den kan besluta huruvida inresa och uppehåll ändå kan beviljas sådana personer, varvid hänsyn ska tas till deras anknytning till unionsmedborgaren och andra omständigheter,

Överväganden och förslag

t.ex. deras ekonomiska eller fysiska beroendeförhållande till unionsmedborgaren. Vid rörlighetsdirektivets genomförande infördes i utlänningslagen en definition av familjemedlem till EESmedborgare. Med familjemedlem till EES-medborgare avses en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EESmedborgare och som är make eller sambo till EES-medborgaren, släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning (3 a kap. 2 § UtlL). Med make likställs registrerad partner (2 § lagen [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap jämförd med 3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap). Definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i 3 a kap. 2 § UtlL överensstämmer i huvudsak med hur familjemedlem definieras i artikel 2.2 i rörlighetsdirektivet. Direktivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att ha mer förmånliga bestämmelser än direktivets (artikel 37) och till skillnad mot vad som följer av rörlighetsdirektivet har i den svenska bestämmelsen även sambo medtagits som familjemedlem. De personer som räknas som familjemedlemmar till EES-medborgare enligt 3 a kap. 2 § UtlL omfattas bl.a. av de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt. Beträffande de familjemedlemmar som nämns i artikel 3.2 i rörlighetsdirektivet bedömdes i samband med genomförandet av direktivet att, i den mån de inte omfattas av definitionen av begreppet familjemedlem till EES-medborgare och därmed av bestämmelserna om uppehållsrätt, är de möjligheter som finns att ge dessa utlänningar uppehållstillstånd med stöd av befintliga bestämmelser tillräckliga för att tillgodose direktivets krav (jfr prop. 2005/06:77 s. 71 f). Kommissionen har vid sin granskning av Sveriges genomförande av rörlighetsdirektivet framfört kritik mot genomförandet av artikel 3.2 a. Kommissionen har anfört bl.a. att när

Överväganden och förslag

en medlemsstat väl har beslutat att bevilja inresa ska familjemedlemmen åtnjuta de rättigheter som följer av direktivet, vilket i vissa fall innebär en rätt att få ett uppehållskort. Beviljande av uppehållstillstånd är enligt kommissionen inte tillräckligt för att direktivet ska vara korrekt genomfört i denna del. Innebörden av artikel 3.2 a i rörlighetsdirektivet är inte helt klar. Viss ledning vid tolkning av artikeln kan hämtas från skäl 6 i ingressen. Av intresse är också vissa bestämmelser i direktivet som handlar om administrativa formaliteter som hänger samman med uppehållsrätten. Av artikel 8.5 framgår vilka handlingar som medlemsstaterna får begära för att utfärda ett registreringsbevis till en unionsmedborgares familjemedlemmar som själva är unionsmedborgare. I artikel 10.2 anges vilka handlingar som medlemsstaterna ska begära för utfärdande av ett uppehållskort till en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare. Av artiklarna 8.5 och 10.2 framgår bl.a. vilka handlingar som får respektive ska begäras i de fall som avses i artikel 3.2 a. Även de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a nämns således i de artiklar som handlar om administrativa formaliteter som hänger samman med uppehållsrätten. Efter en förnyad analys av rörlighetsdirektivets bestämmelser görs nu bedömningen att mycket talar för att utlänningslagen behöver ändras för ett korrekt genomförande av artikel 3.2 a. Det finns en beaktansvärd risk för att de möjligheter som finns enligt gällande rätt att bevilja uppehållstillstånd inte är tillräckliga. De familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a bör således lämpligen omfattas av samma regler som de familjemedlemmar som avses i artikel 2.2. Definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i 3 a kap. 2 § UtlL bör därför ändras till att också omfatta de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a. Därmed kommer bl.a. de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt att omfatta även de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a. Artikel 3.2 a har genomförts på ett liknande sätt i bl.a. Finland. Med anledning av förslaget i detta avsnitt att även de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a ska omfattas av

Överväganden och förslag

utlänningslagens definition av familjemedlem till EESmedborgare bör bestämmelsen i 3 a kap. 9 § UtlF, som anger vilka handlingar Migrationsverket i samband med utfärdande av uppehållskort får kräva att sökanden visar upp, kompletteras så att den också anger vissa handlingar som verket får kräva att en familjemedlem som avses i artikel 3.2 a visar upp (jfr artikel 10.2 e i rörlighetsdirektivet).

4.3 Skyndsam handläggning av viseringsärenden

Förslag: I utlänningsförordningen ska tas in en bestämmelse som anger att en ansökan om visering från en familjemedlem till en EES-medborgare ska handläggas skyndsamt.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 5.1 i rörlighetsdirektivet får unionsmedborgare inte åläggas skyldighet att inneha inresevisering eller någon motsvarande formalitet. Familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat ska enligt artikel 5.2 endast åläggas skyldighet att ha visering i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav 2 eller i förekommande fall med nationell lag. Innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i rörlighetsdirektivet ska medföra undantag för dessa familjemedlemmar från kravet på visering. Medlemsstaterna ska ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna ska utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande. En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska enligt 2 kap. 3 § UtlL ha Schengenvisering eller nationell visering, om han eller hon inte har uppehållstillstånd eller har ställning som

2 EGT L 81, 21.3.2001, s. 1 (Celex 32001R0539).

Överväganden och förslag

varaktigt bosatt. Med Schengenvisering avses en visering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) 3 (1 kap. 4 a § UtlL). Nationell visering regleras i 3 kap. 4 § UtlL. Av 2 kap. 8 § UtlL framgår att kravet på visering inte gäller medborgare i de nordiska länderna. Regeringen har i 2 kap. 9 § UtlL bemyndigats att undanta även andra utlänningar än nordiska medborgare från kravet på visering. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen i 3 kap. 1 § UtlF undantagit bl.a. alla övriga EES-medborgare från kravet på visering. I 3 kap. 1 § UtlF hänvisas också till de undantag från viseringskravet som finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001. När rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt infördes vidare i utlänningsförordningen ett undantag från viseringskravet för utlänningar som har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av behörig myndighet i annan EES-stat (3 kap. 1 § första stycket 15 UtlF). Av 8 kap. 4 § UtlF och 4 § förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna framgår att avgift inte ska tas ut för prövning av ansökan om visering för en utlänning som avses i 3 a kap. 2 § UtlL, dvs. en familjemedlem till en EESmedborgare. Ansökningar om visering från familjemedlemmar till EESmedborgare handläggs enligt nuvarande ordning skyndsamt. Någon författningsreglering av den skyndsamma handläggningen finns dock för närvarande inte i svensk rätt (jfr prop. 2005/06:77 s. 65). Kommissionen har kritiserat Sverige för avsaknaden av en sådan författningsreglering. Med hänsyn till det krav som uppställs i artikel 5.2 i rörlighetsdirektivet bör i utlänningsförordningen i förtydligande syfte tas in en bestämmelse som anger att en ansökan om visering från en familjemedlem till en EES-medborgare ska handläggas skyndsamt.

3 EUT L 243, 15.9.2009, s. 1 (Celex 32009R0810).

52

Överväganden och förslag

Det bör i detta sammanhang även nämnas att när det gäller Schengenviseringar finns i viseringskodexen bestämmelser om att beslut i viseringsärenden ska fattas inom viss tid från det att en ansökan som kan tas upp till prövning har lämnats in (artikel 23). Bestämmelserna i viseringskodexen ska dock inte påverka rätten till fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare eller som har samma rätt till sådan rörlighet enligt avtal mellan å ena sidan gemenskapen och dess medlemsstater och å andra sidan dessa tredje länder (artikel 1.2). Enligt kommissionens handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar 4 ska tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till EES-medborgare behandlas mer gynnsamt än andra tredjelandsmedborgare när det gäller handläggningstiden för viseringsansökningar.

4.4 Uppehållsrätt för familjemedlemmar till studerande

Förslag: Den begränsning som för närvarande gäller enligt 3 a kap. 4 § UtlL beträffande kretsen av familjemedlemmar till studerande som har uppehållsrätt ska tas bort.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 7.1 i rörlighetsdirektivet ska varje unionsmedborgare ha rätt att uppehålla sig inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än tre månader om den berörda personen uppfyller vissa villkor. Uppehållsrätt enligt denna artikel har personer som är anställda eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten (a), vissa personer som för egen och sina familjemedlemmars räkning har tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens

4 Kommissionens beslut den 19 mars 2010 om införande av en handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar, K (2010) 1620 slutlig.

53

Överväganden och förslag

sociala biståndssystem (b), vissa studerande (c) och familjemedlemmar som följer med eller ansluter sig till en unionsmedborgare som uppfyller villkoren i a, b eller c (d). Uppehållsrätten ska enligt artikel 7.2 även omfatta familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat när de följer med eller ansluter sig till en unionsmedborgare som uppfyller villkoren i artikel 7.1 a, b eller c. Vem som räknas som familjemedlem framgår av artikel 2.2 (se avsnitt 4.2). När det gäller familjemedlemmar till unionsmedborgare som uppfyller villkoren i artikel 7.1 c (dvs. studerande) finns en specialbestämmelse i artikel 7.4. Enligt den bestämmelsen är det endast make, registrerad partner och underhållsberättigade barn som ska ha automatisk uppehållsrätt som familjemedlemmar till en unionsmedborgare som är studerande. Artikel 3.2 ska tillämpas på underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande led till unionsmedborgaren eller hans eller hennes make eller registrerade partner. Enligt artikel 3.2 ska den mottagande medlemsstaten, i överensstämmelse med nationell lagstiftning, underlätta inresa och uppehåll för de personer som omfattas av artikeln. I utlänningslagen finns bestämmelser om uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl. i 3 a kapitlet. Med uppehållsrätt avses en rätt att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd (3 a kap. 1 § UtlL). En EES-medborgare har enligt 3 a kap. 3 § UtlL uppehållsrätt om han eller hon är arbetstagare eller egen företagare i Sverige (1), har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning (2), är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige (3), eller har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige (4). Av 3 a kap. 4 § UtlL framgår att en familjemedlem till en sådan EES-medborgare som anges i 3 a kap. 3 § 1 – 2 och 4

54

Överväganden och förslag

UtlL har uppehållsrätt. Vem som räknas som familjemedlem till en EES-medborgare framgår av 3 a kap. 2 § UtlL (se avsnitt 4.2 ). När det gäller familjemedlemmar till en sådan EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § 3 UtlL, dvs. studerande, ska dock endast EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är beroende av någon av dem för sin försörjning, ha uppehållsrätt. Som framgår i avsnitt 4.2 likställs registrerad partner med make (2 § lagen om upphävande av lagen om registrerat partnerskap jämförd med 3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap). I 3 a kap. 4 § UtlL har således tagits in en bestämmelse som i stort motsvarar artikel 7.4 när det gäller de familjemedlemmar som enligt rörlighetsdirektivet ska ha automatisk uppehållsrätt (dvs. make, registrerad partner och barn). Kommissionen har vid sin granskning av Sveriges genomförande av rörlighetsdirektivet framfört kritik mot hur artikel 7.4 har genomförts när det gäller de familjemedlemmar som artikel 3.2 ska tillämpas på (dvs. vissa släktingar i rakt uppstigande led). I enlighet med vad som föreslås i avsnitt 4.2 bör även dessa familjemedlemmar ha automatisk uppehållsrätt. Den begränsning som för närvarande gäller beträffande kretsen av familjemedlemmar till studerande som har uppehållsrätt föreslås helt tas bort.

4.5 Uppehållsrätt vid skenförhållanden

Förslag: I utlänningslagen ska tas in en bestämmelse som anger att uppehållsrätt inte föreligger om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt.

Skälen för förslaget: I artikel 35 i rörlighetsdirektivet anges att medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt direktivet i händelse

55

Överväganden och förslag

av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, t.ex. skenäktenskap. En sådan åtgärd ska vara proportionerlig och i enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31. Uppehållsrätt tillkommer EES-medborgare och deras familjemedlemmar under de förutsättningar som anges i 3 a kap. UtlL. I lagen finns inte någon bestämmelse som uttryckligen anger att skenförhållanden inte kan ligga till grund för uppehållsrätt för familjemedlemmar till EES-medborgare. Migrationsöverdomstolen har i avgörandet MIG 2009:11, med hänvisning till att det följer av EU-domstolens rättspraxis att unionsrätten inte får åberopas när det är fråga om missbruk eller bedrägeri, funnit att uppehållsrätt inte föreligger för tredjelandsmedborgare som ingått äktenskap uteslutande i syfte att kringgå bestämmelserna om inresa och uppehåll för medborgare i tredje land. Till skillnad mot vad som är fallet i fråga om uppehållsrätt finns i utlänningslagen en uttrycklig bestämmelse om att uppehållstillstånd på grund av anknytning får vägras vid skenförhållanden. Av 5 kap. 17 a § första stycket 2 UtlL följer att i sådana fall som avses i 5 kap. 3 § UtlL (dvs. vid ansökan om uppehållstillstånd från make, sambo, ogift barn eller förälder till ett ensamkommande barn) får uppehållstillstånd vägras om en utlänning adopterats eller ett äktenskap ingåtts eller ett samboförhållande inletts uteslutande i syfte att ge utlänningen rätt till uppehållstillstånd. Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska enligt 5 kap. 17 a § tredje stycket UtlL hänsyn tas till utlänningens övriga levnadsomständigheter och familjeförhållanden. Bestämmelserna infördes med anledning av genomförandet av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 5 september 2003 om rätt till familjeåterförening (prop. 2005/06:72, bet. 2005/06:SfU8, rskr. 2005/06:190). Även i fråga om uppehållsrätt bör i utlänningslagen införas en uttrycklig bestämmelse om vad som gäller vid skenförhållanden. I bestämmelsen bör anges att uppehållsrätt inte föreligger om ett

5 EUT L 251, 3.10.2003, s. 12 (Celex 32003L0086).

56

Överväganden och förslag

äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. Om det på grund av någon konkret omständighet finns misstankar om att t.ex. ett äktenskap ingåtts uteslutande i syfte att ge en utlänning uppehållsrätt bör en utredning göras för att klargöra om så är fallet. En sådan utredning kan t.ex. aktualiseras i samband med en ansökan om uppehållskort eller ett beslut om avlägsnande. Bevisbördan för att det föreligger ett skenförhållande ligger på staten (MIG 2009:37).

4.6 Permanent uppehållsrätt till vissa familjemedlemmar

Förslag: En familjemedlem som inte är EES-medborgare ska under vissa förutsättningar ha permanent uppehållsrätt även om den lagliga vistelsen i Sverige utan avbrott under minst fem år inte har skett tillsammans med den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt. Det gäller om familjemedlemmen har behållit sin uppehållsrätt efter att den person från vilken uppehållsrätten härletts har avlidit eller efter att anknytningen till den person från vilken uppehållsrätten härletts har upphört genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet, upplösning av det registrerade partnerskapet eller upphörande av samboförhållandet. En bestämmelse om detta ska tas in i utlänningsförordningen. Bemyndigandet i 3 a kap. 13 § UtlL ska ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3 a kap. 7 § UtlL.

Skälen för förslaget: I artiklarna 16 – 21 (kapitel IV) i rörlighetsdirektivet finns bestämmelser om permanent uppehållsrätt. Enligt artikel 16.1 ska unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt under en fortlöpande period av fem år i den mottagande medlemsstaten ha permanent uppehållsrätt där.

57

Överväganden och förslag

Denna rätt ska inte vara underkastad de villkor som gäller för uppehållsrätt. Samma sak ska enligt artikel 16.2 gälla för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som lagligt har uppehållit sig tillsammans med unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten under en period av fem på varandra följande år. När den permanenta uppehållsrätten väl har förvärvats ska den enligt artikel 16.4 endast kunna gå förlorad genom bortovaro från den mottagande medlemsstaten i mer än två på varandra följande år. Artikel 17 i direktivet innehåller särskilda bestämmelser om permanent uppehållsrätt för personer som inte längre arbetar i den mottagande medlemsstaten och för deras familjemedlemmar. I artikel 18 i direktivet finns en bestämmelse om förvärv av permanent uppehållsrätt för vissa familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat. I artikeln anges att utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 ska unionsmedborgares familjemedlemmar som avses i artikel 12.2 och artikel 13.2 som uppfyller villkoren däri förvärva permanent uppehållsrätt efter lagligt uppehåll under fem på varandra följande år i den mottagande medlemsstaten. Artiklarna 12.2 och 13.2 handlar om bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat vid unionsmedborgarens död respektive äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap. Skillnaden mellan artikel 16 och artikel 18 har sin förklaring i att det av naturliga skäl inte kan krävas av de familjemedlemmar som avses i artiklarna 12.2 och 13.2 att de uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten tillsammans med unionsmedborgaren för att erhålla permanent uppehållsrätt. De sistnämnda artiklarna utgår ju från att unionsmedborgaren har avlidit eller att ett äktenskap eller partnerskap har upplösts. Är en sådan situation för handen är det för att förvärva permanent uppehållsrätt tillräckligt att familjemedlemmen ensam, med stöd av artikel 12.2 eller artikel 13.2, vistas i landet i fem år. I utlänningslagen finns bestämmelser om permanent uppehållsrätt i 3 a kap. 6–9 §§. Enligt 3 a kap. 6 § UtlL har en EES-

58

Överväganden och förslag

medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år permanent uppehållsrätt. En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare har enligt 3 a kap. 7 § UtlL permanent uppehållsrätt om han eller hon har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år med den person från vilken han eller hon härleder sin uppehållsrätt. Att den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och endast kan upphöra om utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år framgår av 3 a kap. 9 § UtlL. Enligt 3 a kap. 13 § UtlL får regeringen meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3 a kap. 3 – 6 §§ UtlL. I 3 a kap. 5 och 6 §§ UtlF finns bestämmelser om permanent uppehållsrätt för personer som inte längre arbetar i Sverige och för deras familjemedlemmar (jfr artikel 17 i rörlighetsdirektivet). Bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar som inte är EES-medborgare om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom t.ex. äktenskapsskillnad finns i 3 a kap. 2 § första stycket respektive 4 § första stycket UtlF (jfr artiklarna 12.2 och 13.2 i rörlighetsdirektivet). Varken i utlänningslagen eller i utlänningsförordningen finns någon bestämmelse som motsvarar artikel 18 i rörlighetsdirektivet, dvs. ger rätt till permanent uppehållsrätt efter fem års vistelse i vissa fall då anknytningen till EES-medborgaren har upphört. Kommissionen har vid sin granskning av Sveriges genomförande av direktivet påpekat att artikel 18 inte har genomförts i svensk rätt. En bestämmelse som motsvarar artikel 18 bör införas och tas lämpligen in i utlänningsförordningen. Bemyndigandet i 3 a kap. 13 § UtlL bör ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3 a kap. 7 § UtlL.

59

Överväganden och förslag

4.7 Registrering av EES-medborgare m.m.

Förslag: Det särskilda registreringsförfarandet för EESmedborgare ska tas bort. Bedömning: Migrationsverket bör även fortsättningsvis vara den myndighet som utfärdar uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort.

Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt artikel 8.1 i rörlighetsdirektivet får den mottagande medlemsstaten ålägga unionsmedborgare att registrera sig hos behöriga myndigheter vid uppehåll som överstiger tre månader. Det är således upp till varje medlemsstat att avgöra om ett registreringsförfarande ska finnas. Sverige har utnyttjat möjligheten att införa ett registreringsförfarande. Enligt 3 a kap. 10 § UtlL ska en EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader registrera sig hos Migrationsverket. Från skyldigheten att registrera sig undantas nordiska medborgare, EES-medborgare som är arbetssökande och EESmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Av 3 a kap. 11 § UtlL framgår att om det kan antas att en EES-medborgare är skyldig att registrera sig, får Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga EESmedborgaren att lämna in sådana uppgifter som är nödvändiga för att registrering ska kunna ske. Ett föreläggande får enligt 3 a kap. 12 § UtlL förenas med vite. Registreringen har ingen betydelse för EES-medborgarens uppehållsrätt. Uppehållsrätten finns så länge villkoren för denna är uppfyllda (artikel 14.2 i rörlighetsdirektivet, 3 a kap. 5 § UtlL). I samband med att rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt angavs som skäl för att införa ett registreringsförfarande att ett sådant innebär en möjlighet att

60

Överväganden och förslag

utöva en individuell utlänningskontroll, medför att intresset av att statistiskt kunna bevaka migrationen till landet kan tillgodoses och underlättar utfärdandet av andra bevishandlingar, t.ex. uppehållskort (prop. 2005/06:77 s. 105). Ett registreringssystem med en centralt ansvarig registreringsmyndighet bedömdes vidare minska risken för att olika myndigheter skulle kunna göra olika bedömningar. Det anfördes att det emellanåt kan vara svårt att avgöra om en person är unionsmedborgare och att det även är tänkbart att myndigheter har olika uppfattningar om på vilken grund en viss unionsmedborgare har uppehållsrätt. Även om varje myndighet har att göra en självständig prövning inom sitt respektive område ansågs registreringsförfarandet utgöra ett hjälpmedel för prövningen (a. prop. s. 106). Migrationsverket har i skrivelsen Tillämpningen av EGdirektivet 2004/38 (rörlighetsdirektivet) föreslagit att den nuvarande ordningen med ett särskilt registreringsförfarande för EES-medborgare ska tas bort. Enligt Migrationsverkets uppfattning har registreringen en begränsad praktisk betydelse eftersom den inte är avgörande för rätten att vistas i Sverige, inte inverkar på rätten att folkbokföra sig, endast är till begränsad nytta och ledning för andra myndigheter och inte heller ger något tillförlitligt underlag för att statistiskt följa inflyttningen av EES-medborgare. Migrationsverket har anfört att såvitt är känt utnyttjas inte registreringen i någon större omfattning av andra myndigheter som hjälp för att avgöra om en EESmedborgare har uppehållsrätt. Verkets beslut att registrera en EES-medborgare visar enbart vad som gällde vid tidpunkten för beslutet men säger inget om vad som gäller vid en senare tidpunkt. Migrationsverket har vidare anfört att den statistik som tas fram på grundval av registreringarna inte ger en rättvisande bild av hur många EES-medborgare med uppehållsrätt som vistas i landet. Någon kontinuerlig avregistrering av dem som lämnar landet sker inte i verkets register. Migrationsverket har även framfört att det är olyckligt att EES-medborgare från de nordiska länderna och övriga EES-

61

Överväganden och förslag

medborgare behandlas olika, vilket är följden av nuvarande reglering. Utöver registrering enligt utlänningslagen kan det bli aktuellt för en EES-medborgare med folkbokföring enligt folkbokföringslagen (1991:481). Enligt 3 § folkbokföringslagen ska den folkbokföras som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvila) i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Den som flyttat in i Sverige från utlandet ska enligt 26 § folkbokföringslagen anmäla inflyttningen till Skatteverket eller Försäkringskassan. Det kan ifrågasättas om det är förenligt med rörlighetsdirektivet att en EES-medborgare som kommer till Sverige kan blir föremål för två registreringsförfaranden. Kommissionen anser att det inte är förenligt med direktivet att kräva att en unionsmedborgare både ska registrera sig enligt utlänningslagen och folkbokföra sig enligt folkbokföringslagen. Om det särskilda registreringsförfarandet för EESmedborgare enligt utlänningslagen tas bort skulle problematiken med två registreringsförfaranden undanröjas. Frågan om folkbokföringslagens förenlighet med rörlighetsdirektivet har behandlats av Folkbokföringsutredningen i slutbetänkandet Folkbokföringen (SOU 2009:75). Det betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot bakgrund av vad Migrationsverket har framfört förefaller det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare inte fylla något större behov. Eftersom det dessutom är tveksamt om kravet på dubbelregistrering är förenligt med rörlighetsdirektivet bör det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare enligt utlänningslagen tas bort. Nordiska medborgare och övriga EES-medborgare bör således likabehandlas i detta avseende. Migrationsverket har i den ovan nämnda skrivelsen även anfört att det i samband med att det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare ses över också bör utredas hur

62

Överväganden och förslag

och av vilken myndighet utfärdande av uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort ska handläggas. Rörlighetsdirektivet innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna under vissa förutsättningar ska utfärda uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort (artiklarna 9, 10, 19 och 20). Enligt 3 a kap. 10 § UtlL ska en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare och som har uppehållsrätt ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige. Skyldigheten att ansöka om uppehållskort gäller inte för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Av 3 a kap. 7 § UtlF framgår att det är Migrationsverket som utfärdar uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort. Med hänsyn till den verksamhet som Migrationsverket utför i övrigt bedöms Migrationsverket alltjämt vara den myndighet som är bäst lämpad att ansvara för utfärdandet av dessa handlingar. Mot denna bakgrund föreslås inte någon ändring avseende vilken myndighet som ska ansvara för utfärdandet av uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort. I avsnitt 4.9 behandlas frågan om bestämmelserna om att Migrationsverket under vissa förutsättningar ska utfärda uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort ska fortsätta att vara placerade i förordning eller flyttas till lag. Förslaget i detta avsnitt att det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare ska tas bort föranleder följdändringar i utlänningsförordningen, förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, förordningen (2001:720) om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlänningsoch medborgarskapslagstiftningen och förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb.

63

Överväganden och förslag

4.8 Handläggningstid för ansökan om upphävande av återreseförbud

Förslag: Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan om upphävande av ett återreseförbud enligt utlänningslagen från en EES-medborgare eller en familjemedlem till en EESmedborgare inom sex månader från det att ansökan lämnades in.

Skälen för förslaget: I artikel 32 i rörlighetsdirektivet finns bestämmelser om upphävande av återreseförbud. Personer som beläggs med återreseförbud av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet får enligt artikel 32.1 lämna in en ansökan om upphävande av återreseförbudet efter en med hänsyn till omständigheterna skälig frist, och i vart fall efter tre år från och med verkställigheten av beslutet om det slutliga återreseförbudet, som lagligen fattats enligt gemenskapsrätten, genom att åberopa bevisning som kan styrka att de faktiska omständigheter som låg till grund för beslutet om återreseförbud har ändrats. Den berörda medlemsstaten ska fatta ett beslut om denna ansökan inom sex månader efter det att den lämnades in. Vid rörlighetsdirektivets genomförande konstaterades att bestämmelsen i 8 kap. 14 § UtlL att regeringen under vissa förutsättningar får upphäva en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott delvis uppfyller kraven i artikel 32.1 (prop. 2005/06:77 s. 97). Enligt 8 kap. 14 § första stycket UtlL får regeringen helt eller delvis upphäva en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott om regeringen finner att beslutet inte kan verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte längre ska gälla. Ett delvis upphävande kan innebära att återreseförbudet upphävs eller att det bestäms till en kortare tid (jfr prop. 1975/76:18 s. 168). Som ett komplement till bestämmelsen i 8 kap. 14 § UtlL infördes vid genomförandet av rörlighetsdirektivet en ny bestämmelse i 8 kap. 20 a § UtlL om upphävande av återreseförbud som meddelats en EES-

64

Överväganden och förslag

medborgare eller hans eller hennes familjemedlem i andra fall än i samband med utvisning på grund av brott (prop. 2005/06:77 s. 197). Beslut om upphävande av återreseförbud enligt den bestämmelsen fattades av regeringen. 6 I samband med genomförandet av återvändandedirektivet infördes i utlänningslagen en allmän reglering om upphävande av återreseförbud som inte meddelats av allmän domstol i samband med utvisning på grund av brott och särregleringen för EESmedborgare och deras familjemedlemmar togs bort (prop. 2011/12:60, bet. 2011/12:SfU6, rskr. 2011/12:164). Enligt 8 kap. 20 a § UtlL, i dess nuvarande lydelse, får Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen helt eller delvis upphäva ett lagakraftvunnet beslut om återreseförbud som inte är meddelat av allmän domstol, om det finns särskilda skäl för att förbudet inte längre ska gälla. Migrationsverket får dock inte upphäva ett återreseförbud som meddelats av domstol. Om Migrationsverket finner att ett sådant återreseförbud bör upphävas ska verket inte besluta i ärendet utan med eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om upphävande hade kunnat överklagas. Av regleringen framgår uttryckligen att en utlänning får ansöka hos Migrationsverket om upphävande av ett återreseförbud. I departementspromemorian 2012:17 Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen föreslås att även ärendena om upphävande av utvisningsbeslut enligt 8 kap. 14 § första stycket UtlL ska flyttas från regeringen till Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Departementspromemorian har remissbehandlats och förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Handläggningstiden för ärendena om upphävande av återreseförbud enligt utlänningslagen har som regel varit några månader. Någon författningsreglering av handläggningstiden finns dock för närvarande inte i svensk rätt (jfr prop. 2005/06:77

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98, Celex 32008L0115).

65

Överväganden och förslag

s. 97). Kommissionen har kritiserat Sverige för avsaknaden av en sådan författningsreglering. Med hänsyn till det krav som uppställs i artikel 32.1 i rörlighetsdirektivet bör det införas en ny bestämmelse om handläggningstid för ärenden om upphävande av återreseförbud enligt utlänningslagen. Eftersom ansökan om upphävande av återreseförbud, enligt 8 kap. 20 a § UtlL och förslaget i den ovan nämnda departementspromemorian, ska göras hos Migrationsverket i stället för hos regeringen bör den nya bestämmelsen avse Migrationsverkets handläggning av ansökan. Det bör föreskrivas att Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan om upphävande av ett återreseförbud enligt utlänningslagen från en EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-medborgare inom sex månader från det att ansökan lämnades in. En sådan bestämmelse tas lämpligen in i utlänningsförordningen.

4.9 Rätten att överklaga beslut

Förslag: Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt ska kunna överklagas till en migrationsdomstol. Bestämmelserna om att Migrationsverket under vissa förutsättningar ska utfärda uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort ska flyttas från utlänningsförordningen till utlänningslagen.

Skälen för förslaget: Av rörlighetsdirektivet följer att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska ha tillgång till domstolsprövning och, i förekommande fall, till prövning av administrativ myndighet, i den mottagande medlemsstaten för att överklaga eller begära omprövning av beslut som begränsar deras fria rörlighet (artikel 31.1 jämförd med artikel 15.1). En förvaltningsmyndighets beslut enligt utlänningslagen får överklagas endast i de fall som anges i 14 kap. UtlL (14 kap. 1 § UtlL). Enligt 14 kap. 2 § UtlL får en polismyndighets beslut om

66

Överväganden och förslag

avvisning överklagas till Migrationsverket. Migrationsverkets avvisnings- och utvisningsbeslut får enligt 14 kap. 3 § UtlL överklagas till en migrationsdomstol. Av 14 kap. 5 a § UtlL följer bl.a. att en myndighets beslut om avslag på en ansökan om visering eller om återkallelse av visering för en utlänning som omfattas av EES-avtalet, utan att vara EES-medborgare, får överklagas till en migrationsdomstol. En EES-medborgares familjemedlem är under vissa förutsättningar skyldig att ansöka om uppehållskort (3 a kap. 10 § UtlL). Av 3 a kap. 7 § UtlF följer att Migrationsverket utfärdar uppehållskort till en utlänning som inte är EESmedborgare och som har uppehållsrätt. Det finns för närvarande inte någon möjlighet att överklaga Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållskort. Ett uppehållskort saknar i sig betydelse för utlänningens uppehållsrätt. Uppehållsrätten finns så länge villkoren för denna är uppfyllda (artikel 14.2 i rörlighetsdirektivet, 3 a kap. 5 § UtlL) och förutsätter inte något föregående myndighetsbeslut, någon ansökan eller annan särskild åtgärd från personen i fråga. Uppehållskortet är en bekräftelse på den uppehållsrätt som personen redan har och som följer direkt av unionsrätten. För en utlänning som har uppehållsrätt, kan förhållandet att denna saknar uppehållskort aldrig i sig utgöra grund för beslut om avlägsnande (MIG 2007:56). I artikel 25.1 i rörlighetsdirektivet anges bl.a. att innehav av ett uppehållskort under inga förhållanden får göras till ett villkor för att utöva en rättighet, då innehav av rättigheter kan styrkas genom andra bevismedel. Migrationsöverdomstolen har i avgörandet MIG 2008:34 funnit att avsaknaden av en möjlighet att överklaga ett beslut om uppehållskort inte strider mot rörlighetsdirektivets regler om rätten till domstolsprövning eftersom kortet i sig inte är bärare av någon rättighet. Enligt domstolen följer däremot av rörlighetsdirektivet en ovillkorlig rätt till domstolsprövning av uppehållsrätten. Migrationsöverdomstolen uttalade att i normalfallet finns också en sådan rätt enligt utlänningslagen. En EESmedborgare eller dennes familjemedlemmar som inte har

67

Överväganden och förslag

uppehållsrätt måste ha uppehållstillstånd enligt utlänningslagen för att lagligen vistas i Sverige och har då rätt att överklaga ett avlägsnandebeslut till migrationsdomstol. Prövningen i domstolen ska då även omfatta frågan om uppehållsrätt (MIG 2007:53). I det aktuella fallet uppstod emellertid frågan om uppehållsrätt först efter det att beslut om avvisning vunnit laga kraft. Avsaknaden av en överprövning i dessa fall strider enligt Migrationsöverdomstolen mot rörlighetsdirektivet. Kommissionen har vid sin granskning av Sveriges genomförande av rörlighetsdirektivet framfört som sin mening att det strider mot rörlighetsdirektivet att beslut att avslå en ansökan om uppehållskort inte kan överklagas. Även om ett beslut att avslå en ansökan om uppehållskort i sig saknar betydelse för utlänningens uppehållsrätt innebär ett sådant beslut att Migrationsverket gjort bedömningen att utlänningen inte har, eller i vart fall inte har visat att han eller hon har, uppehållsrätt. En utlänning som inte har uppehållsrätt och som inte heller har uppehållstillstånd har som huvudregel inte rätt att vistas i Sverige. Av rörlighetsdirektivet följer vidare att innehav av ett giltigt uppehållskort ska medföra undantag från krav på visering (artikel 5.2). I 3 kap. 1 § första stycket 15 UtlF anges att utlänningar som har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av behörig myndighet i annan EES-stat är undantagna från kravet på visering. Att en utlänning nekas uppehållskort av Migrationsverket kan också ha betydelse för om vederbörande behöver visering för att resa in i en annan EES-stat. Mot bakgrund av det anförda görs nu bedömningen att Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållskort skulle kunna anses utgöra en begränsning av den fria rörligheten. Ett sådant beslut bör därför kunna överklagas. Även beslut om avslag på en ansökan om intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort bör kunna överklagas. En ny bestämmelse i utlänningslagen kan lämpligen utformas på så sätt att beslut som rör uppehållsrätt får överklagas till en migrationsdomstol.

68

Överväganden och förslag

Med anledning av att Migrationsverkets beslut i dessa frågor ska kunna överklagas enligt 14 kap. UtlL bör grundbestämmelserna om utfärdande av uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort placeras i utlänningslagen.

4.10 Utformning av beslut

Förslag: En förvaltningsmyndighets beslut som avser uppehållsrätt ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet.

Skälen för förslaget: I fråga om beslut som begränsar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars fria rörlighet ska enligt rörlighetsdirektivet de berörda ges exakt och fullständig information om grunderna för beslutet, såvida detta inte strider mot statens säkerhetsintressen (artikel 30.2 jämförd med artikel 15.1). Vid rörlighetsdirektivets genomförande bedömdes svensk rätt uppfylla dessa krav (prop. 2005/06:77 s. 85 ff). I 13 kap. UtlL finns bestämmelser om handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. Enligt 13 kap. 10 § första stycket UtlL ska bl.a. beslut som avser avvisning, utvisning eller återreseförbud vara skriftliga och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Av 13 kap. 10 § andra stycket UtlL följer bl.a. att en utlänning alltid har rätt till motivering av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen omfattas av EES-avtalet, utan att vara EES-medborgare. För andra beslut än de som anges i 13 kap. 10 § UtlL regleras motiveringsskyldigheten i 20 § förvaltningslagen (1986:223) (jfr prop. 2004/05:170 s. 305). Skyldigheten att motivera avslagsbeslut och beslut om återkallelse eller upphävande av Schengenvisering framgår av viseringskodexen (jfr prop. 2010/11:121 s. 45).

69

Överväganden och förslag

Enligt 20 § förvaltningslagen ska beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis bl.a. om det är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen, om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen eller om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande. Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom eller henne om skälen i efterhand. Kommissionen har vid sin granskning av Sveriges genomförande av rörlighetsdirektivet framfört kritik mot genomförandet av artikel 30.2 jämförd med artikel 15.1. Kommissionen har bl.a. påpekat att 20 § förvaltningslagen innehåller fler undantag från motiveringsskyldigheten än vad rörlighetsdirektivet medger. Som närmare har utvecklats i avsnitt 4.9 skulle bl.a. Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållskort kunna anses utgöra en begränsning av den fria rörligheten. Dessa beslut bör därför omfattas av bestämmelsen i 13 kap. 10 § första stycket om skriftliga och motiverade beslut. Bestämmelsen i 13 kap. 10 § första stycket UtlL bör därför ändras till att även omfatta beslut som avser uppehållsrätt.

4.11 Muntlig förhandling i migrationsdomstol

Förslag: Bestämmelserna i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL, om muntlig förhandling i migrationsdomstol i vissa mål som rör en utlänning som omfattas av EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, ska tas bort.

70

Överväganden och förslag

Skälen för förslaget: Förfarandet i migrationsdomstol är skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas, om en utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det (16 kap. 5 § första – tredje stycket UtlL). Utöver dessa bestämmelser, som gäller generellt för alla utlänningar, finns i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL särskilda bestämmelser om muntlig förhandling i migrationsdomstol som gäller för utlänningar som omfattas av EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Enligt dessa bestämmelser ska muntlig förhandling hållas i migrationsdomstol i mål som rör utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd. Även i mål som rör avvisning eller där ansökan om uppehållstillstånd har avslagits ska muntlig förhandling hållas i migrationsdomstol, om det begärs av en utlänning som omfattas av avtalen och som ansökt om uppehållstillstånd. I dessa fall behöver dock muntlig förhandling inte hållas, om detta skulle strida mot den nationella säkerhetens intresse. Bestämmelserna i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL motsvarar enligt förarbetena med några språkliga justeringar bestämmelserna i 11 kap. 1 § tredje stycket i 1989 års utlänningslag (prop. 2004/05:170 s. 311). Bestämmelserna infördes ursprungligen för att tillgodose de minimigarantier som 7 ställdes upp i artikel 9 i rådets direktiv 64/221/EEG (prop. 1996/97:25 s. 297) och gällde då endast utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Vid den tidpunkten fanns inte möjlighet till domstolsprövning vid överklagande av beslut i

7 Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT 56, 4.4.1964, s. 850, Celex 31964L0221).

71

Överväganden och förslag

utlänningsärenden utan sådana överklaganden prövades i stället av Utlänningsnämnden och bestämmelserna i 11 kap. 1 § tredje stycket i 1989 års utlänningslag gällde vid handläggning i Utlänningsnämnden. Bestämmelserna synes ha införts för att kompensera för det förhållandet att möjlighet till domstolsprövning saknades (prop. 1996/97:25 s. 221 f). Den 1 juni 2002 gjordes bestämmelserna tillämpliga också beträffande utlänningar som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer (prop. 2000/01:55, bet. 2000/01:UU6, rskr. 2000/01:137). Rådets direktiv 64/221/EEG har ersatts av rörlighetsdirektivet. Rörlighetsdirektivet gäller för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet men däremot inte för de utlänningar som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Rörlighetsdirektivet innehåller vissa bestämmelser om rättssäkerhetsgarantier i artiklarna 15 och 31. Av dessa bestämmelser följer att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska ha tillgång till domstolsprövning i den mottagande medlemsstaten för att överklaga beslut som begränsar deras fria rörlighet. Domstolsprövningen ska göra det möjligt att granska beslutets laglighet samt de fakta och omständigheter som ligger till grund för den föreslagna åtgärden. Den ska även garantera att beslutet inte är oproportionerligt (artikel 31.3). Medlemsstaterna får vägra den berörda personen tillträde till sitt territorium fram till domstolsprövningen, men de får inte hindra denne från att personligen försvara sig vid rättegången, utom om dennes närvaro kan orsaka allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet eller när överklagandet gäller återreseförbud (artikel 31.4). När rörlighetsdirektivet genomfördes i svensk rätt anfördes i förarbetena att artikel 31.4 endast har aktualitet i de fall muntlig förhandling ska hållas i migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen (prop. 2005/06:77 s. 95).

72

Överväganden och förslag

Rörlighetsdirektivet bedöms inte uppställa ett krav på att muntlig förhandling ska hållas i migrationsdomstol i den utsträckning som anges i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL. De särskilda bestämmelserna om muntlig förhandling i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL bedöms kunna tas bort för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Med hänsyn till att det genom nu gällande utlänningslag har införts ett system med domstolsprövning i utlänningsärenden görs vidare den bedömningen att de särskilda bestämmelserna om muntlig förhandling i 16 kap. 5 § fjärde stycket UtlL kan tas bort även för de utlänningar som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

73

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2013. Bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Skälen för förslaget och bedömningen: De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 juli 2013. När det gäller förordningsändringarna är avsikten att de förordningsändringar som inte bygger på en lagändring ska träda i kraft vid en tidigare tidpunkt än den 1 juli 2013. I promemorian föreslås bl.a. att det ska införas en bestämmelse om skyndsam handläggning av ansökningar om visering från familjemedlemmar till EES-medborgare. Det föreslås också att det ska införas en bestämmelse om att Migrationsverket ska ta ställning till ansökningar om upphävande av återreseförbud enligt utlänningslagen från EESmedborgare eller familjemedlemmar till EES-medborgare inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Dessa bestämmelser föreslås även gälla för familjemedlemmar till vissa svenska medborgare. Ansökningar om visering från familjemedlemmar till EES-medborgare handläggs redan enligt nuvarande ordning skyndsamt. Handläggningstiden för ärenden om upphävande av återreseförbud enligt utlänningslagen har som

75

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

regel varit några månader. De nya bestämmelserna om skyndsam handläggning respektive handläggningstid bör med hänsyn härtill tillämpas även på ärenden hos berörd myndighet som ännu inte avgjorts vid ikraftträdandet. Det finns därför inte något behov av övergångsbestämmelser i denna del. Inte heller i övrigt finns det något behov av övergångsbestämmelser.

76

6 Ekonomiska konsekvenser

Bedömning: Förslaget att ta bort det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare innebär en besparing för Migrationsverket. Förslaget att införa en rätt att överklaga Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt medför ökade kostnader för Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Dessa kostnadsökningar ryms inom befintliga anslagsramar. Övriga förslag i promemorian får inga ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

Skälen för bedömningen: I denna promemoria presenteras förslag till författningsändringar med anledning av en uppföljning av vissa delar av rörlighetsdirektivets genomförande i svensk rätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader ska idag som huvudregel registrera sig hos Migrationsverket. Förslaget i denna promemoria att ta bort det särskilda registreringsförfarandet för EES-medborgare innebär minskade arbetsuppgifter för Migrationsverket. Enligt Migrationsverkets beräkningar 2011 skulle 30 årsarbetskrafter frigöras om registreringsförfarandet för EES-medborgare togs bort. Förslaget att ta bort registreringsförfarandet bedöms mot denna bakgrund innebära

77

Ekonomiska konsekvenser

en besparing för Migrationsverket om 13,5 miljoner kronor för 2013 och om 27 miljoner kronor från och med 2014. Förslaget att införa en rätt att överklaga Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt kan förväntas leda till ökade kostnader för Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen för hantering av överklaganden. Det är framförallt beslut om uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort som kommer att omfattas av den föreslagna överklagandebestämmelsen. Antalet ärenden hos Migrationsverket om uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort beräknas under 2013 uppgå till totalt 7 000. Migrationsverket antas fatta 1 000 beslut om avslag och överklagandefrekvensen till migrationsdomstol antas uppgå till 70 procent. Den föreslagna överklagandebestämmelsen innebär dock inte i samtliga dessa fall att domstolarna i praktiken tillförs nya mål. Enligt gällande reglering får Migrationsverkets beslut om avvisning och utvisning överklagas till en migrationsdomstol och prövningen i domstolen ska då även omfatta frågan om uppehållsrätt (MIG 2007:53). Av Migrationsöverdomstolens praxis (MIG 2008:34) framgår vidare att det redan idag föreligger en rätt till domstolsprövning av frågan om uppehållsrätt om denna fråga uppstår efter det att ett avlägsnandebeslut har vunnit laga kraft. Förslaget till ny överklagandebestämmelse bedöms innebära att migrationsdomstolarna tillförs cirka 350 mål per år och att Migrationsöverdomstolen tillförs cirka 60 mål per år. De ökade kostnaderna för såväl Migrationsverket som domstolarna bedöms vara marginella och rymmas inom befintliga anslagsramar. Promemorians förslag som gäller familjemedlemmar till svenska medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet innebär bl.a. att dessa familjemedlemmar kommer att få uppehållsrätt i Sverige. Enligt uppgift från Migrationsverket är detta en ordning som redan idag tillämpas med stöd av praxis från EU-domstolen. Många av dessa familjemedlemmar har även

78

Ekonomiska konsekvenser

rätt till uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen. Även den ändring som föreslås i studiestödslagen är en ordning som redan i dag tillämpas. Förslagen bedöms inte innebära någon kostnadsökning för det allmänna. Under 2011 beviljades registrering eller uppehållskort till 32 familjemedlemmar som var beroende av en EES-medborgare eller hans eller hennes make, sambo eller registrerade partner för sin försörjning. Förslaget att utvidga definitionen av familjemedlem till EES-medborgare till att även omfatta de familjemedlemmar som avses i artikel 3.2 a i rörlighetsdirektivet bedöms bl.a. mot den bakgrunden inte gälla annat än ett mycket begränsat antal personer. Förslaget bedöms inte innebära någon kostnadsökning för det allmänna. Motsvarande bedömningar görs beträffande förslaget att ta bort den begränsning som för närvarande gäller beträffande kretsen av familjemedlemmar till studerande som har uppehållsrätt. Enligt uppgift från Migrationsverket är verkets beslut alltid skriftliga och motiverade. Förslaget att även beslut som avser uppehållsrätt ska omfattas av bestämmelsen i 13 kap. 10 § första stycket UtlL om utformningen av vissa beslut bedöms därför inte innebära någon kostnadsökning för det allmänna. Inte heller övriga förslag i promemorian bedöms få några ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

79

7 Författningskommentar

7.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

1 kap.

3 b § Med EES-stat avses i denna lag en stat som omfattas av avtalet

om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även vissa svenska medborgare i enlighet med vad som närmare framgår av 3 a kap. 2 §.

Paragrafen anger vad som avses med begreppen EES-stat och EES-medborgare. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Ändringen i andra stycket innebär att begreppet EESmedborgare utvidgas till att avse inte endast utlänningar utan även, när det gäller familjeanknytning, vissa svenska medborgare i enlighet med vad som närmare framgår av 3 a kap. 2 §.

4 b § Med rörlighetsdirektivet avses i denna lag Europaparlamentets och

rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG.

81

Författningskommentar

Paragrafen, som är ny, anger vad som i lagen avses med begreppet rörlighetsdirektivet.

3 a kap.

2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en

utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EESmedborgare och som är 1. make eller sambo till EES-medborgaren, 2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, 3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning, eller 4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land från vilket han eller hon har kommit är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen. Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även en utlänning med sådan familjeanknytning som anges i första stycket till en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och som utlänningen har följt med eller anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet.

I paragrafen definieras begreppet familjemedlem till EESmedborgare. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.2. Av tillägget i första stycket 4 framgår att som familjemedlem till EES-medborgare räknas även andra familjemedlemmar än de som tidigare angetts i paragrafen. Det kan t.ex. röra sig om ett syskon eller en moster. Som förutsättning gäller dock att familjemedlemmen i det land från vilket han eller hon har kommit är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll eller att det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EES-medborgaren personligen tar

82

Författningskommentar

hand om familjemedlemmen. Tillägget motsvarar de familjemedlemmar som anges i artikel 3.2 a i rörlighetsdirektivet. Andra stycket , som är nytt, innebär att också familjemedlemmar till vissa svenska medborgare omfattas av begreppet familjemedlem till EES-medborgare. En följd av detta är att de aktuella svenska medborgarna kommer att enligt utlänningslagen anses som EES-medborgare när det gäller familjeanknytning (jfr 1 kap. 3 b §). Tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att en familjemedlem till en svensk medborgare ska omfattas av begreppet familjemedlem till EES-medborgare. För det första ska familjemedlemmen vara en utlänning med sådan familjeanknytning till den svenska medborgaren som anges i första stycket. För det andra krävs att den svenska medborgaren återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. En svensk medborgare kan utnyttja sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet t.ex. genom att bosätta sig och arbeta i en annan EES-stat. Var gränsen går för när en svensk medborgare har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet är en fråga för rättstillämpningen och ytterst EU-domstolen. Det torde dock inte vara tillräckligt att en svensk medborgare reser till en annan EES-stat som vanlig turist. För att omfattas av begreppet familjemedlem till EES-medborgare krävs slutligen att utlänningen följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Bestämmelsen i andra stycket är föranledd av rättspraxis från EU-domstolen (jfr mål C-370/90 The Queen mot Immigration Appeal Tribunal och Surinder Singh, ex parte Secretary of State for Home Department, REG 1992 I-04265, Svensk specialutgåva I-00019 och mål C-291/05 Minister voor Vreemdelingenzaken en Integratie mot R.N.G. Eind, REG 2007 I-10719). Paragrafen ändras i övrigt endast redaktionellt.

83

Författningskommentar

4 § En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 § . En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § andra stycket har uppehållsrätt. Uppehållsrätt föreligger inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppehållsrätt för familjemedlemmar till EES-medborgare. Övervägandena finns i avsnitt 4.1, 4.4 och 4.5. Första stycket ändras på så sätt att begränsningen beträffande kretsen av familjemedlemmar till studerande som har uppehållsrätt tas bort. Första stycket ändras också till följd av att definitionen av familjemedlem till EES-medborgare i 2 § ändras. Första stycket omfattar endast, liksom tidigare, familjemedlemmar till andra EES-medborgare än svenska medborgare vilket framgår genom hänvisningen till första stycket i 2 §. En förutsättning för att en sådan familjemedlem ska ha uppehållsrätt är att EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 §. Andra stycket , som är nytt, omfattar familjemedlemmar till svenska medborgare vilket framgår genom hänvisningen till andra stycket i 2 §. För att en sådan familjemedlem ska ha uppehållsrätt krävs inte att den svenska medborgaren uppfyller förutsättningarna för uppehållsrätt enligt 3 §. Enligt tredje stycket , som är nytt, föreligger inte uppehållsrätt om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. Syftet med bestämmelsen är att förhindra missbruk av reglerna om uppehållsrätt. Bestämmelsen gäller i förhållande till såväl första som andra stycket. Den införs mot bakgrund av artikel 35 i rörlighetsdirektivet. Omständigheter som kan tala för att ett äktenskap ingåtts uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt är t.ex. att makarna inte har träffat varandra före äktenskapet, att de inte talar ett språk som båda

84

Författningskommentar

förstår, att de misstar sig om varandras personuppgifter, de omständigheter under vilka de lärde känna varandra eller andra viktiga förhållanden av personlig karaktär som berör dem eller att pengar eller gåvor har överlämnats för att få äktenskapet till stånd (med undantag för pengar eller gåvor som ges i hemgift i kulturer där hemgift är normalt förekommande). Att det finns uppgifter som tyder på att en av eller båda makarna har tidigare skenäktenskap bakom sig och att familjelivet har börjat först efter det att ett avlägsnandebeslut fattats är ytterligare omständigheter som kan tala för att det är fråga om ett skenförhållande (jfr kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, KOM [2009] 313 slutlig, och rådets resolution av den 4 december 1997 om de åtgärder som bör vidtas för att bekämpa skenäktenskap, 97/C 382/01). Samtliga omständigheter i det enskilda fallet måste beaktas.

10 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EESmedborgare och som har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige. Detta gäller dock inte för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd.

Paragrafen reglerar skyldigheten att ansöka om uppehållskort. Övervägandena finns i avsnitt 4.7. Första stycket upphävs vilket innebär att skyldigheten för en EES-medborgare att registrera sig hos Migrationsverket tas bort. Bestämmelserna i tredje stycket som rör registreringsskyldigheten tas bort. Även bestämmelsen i tredje stycket att skyldigheten att ansöka om uppehållskort inte gäller för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge tas bort

85

Författningskommentar

eftersom skyldigheten att ansöka om uppehållskort endast gäller för utlänningar som inte är EES-medborgare. Paragrafen ändras i övrigt endast språkligt och redaktionellt.

11 § Om det kan antas att en EES-medborgares familjemedlem är skyldig att ansöka om uppehållskort enligt 10 §, får Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga familjemedlemmen att lämna in sådana handlingar som är nödvändiga för att utfärdande av uppehållskort ska kunna ske.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om förelägganden. Paragrafen ändras till följd av att registreringsskyldigheten för EES-medborgare tas bort. Andra meningen i paragrafen ändras även på så sätt att Migrationsverkets föreläggande, i stället för att avse uppgifter, ska avse handlingar.

12 a § Migrationsverket ska utfärda 1. uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har uppehållsrätt, 2. intyg om permanent uppehållsrätt till en EES-medborgare som har ansökt om sådant intyg och som har permanent uppehållsrätt, och 3. permanent uppehållskort till en sådan utlänning som avses i 1, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har permanent uppehållsrätt.

Paragrafen, som är ny, behandlar utfärdande av uppehållskort, intyg om permanent uppehållsrätt och permanent uppehållskort. Regleringen motsvarar den tidigare regleringen i 3 a kap. 7 § första stycket 3–5 UtlF. Övervägandena finns i avsnitt 4.9.

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3– 7 §§.

86

Författningskommentar

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från vissa krav som uppställs i kapitlet. Övervägandena finns i avsnitt 4.6. Ändringen innebär att regeringen även får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 7 §, dvs. kraven för att en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare ska ha permanent uppehållsrätt.

14 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka handlingar som ska lämnas vid ansökan om uppehållskort.

Paragrafen anger att regeringen får meddela vissa föreskrifter. Paragrafen ändras till följd av att registreringsskyldigheten för EES-medborgare tas bort. Paragrafen ändras även på så sätt att föreskrifterna, i stället för att avse uppgifter, ska avse handlingar.

7 kap.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om återkallelse av uppehållstillstånd. Första stycket ändras på så sätt att bemyndigandet inte längre gäller uppehållstillstånd för de utlänningar som omfattas av EESavtalet. Bemyndigandet i denna del infördes för att regeringen skulle kunna meddela föreskrifter om återkallelse av uppehållstillstånd som beviljats på grund av åtaganden i EESavtalet (prop. 1991/92:170, Bilaga 10, s. 12). I och med genomförandet av rörlighetsdirektivet beviljas inte längre

87

Författningskommentar

uppehållstillstånd med stöd av EES-avtalet till utlänningar som omfattas av det avtalet.

13 kap.

10 § Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till

grund för beslutet om det avser – uppehållsrätt, – resedokument, – uppehållstillstånd, – statusförklaring, – tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige, – avvisning eller utvisning, – återreseförbud, – förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa, – förvar eller uppsikt, eller – kroppsvisitation. Vid beslut i fråga om nationell visering eller arbetstillstånd får skälen som ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen är en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara EES-medborgare eller medborgare i Schweiz.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utformningen av vissa beslut. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.10. Första stycket ändras så att även beslut som avser uppehållsrätt ska vara skriftliga och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Beslut som avser uppehållsrätt kan t.ex. vara beslut om uppehållskort eller beslut om permanent uppehållskort. Bestämmelsen i andra stycket andra meningen formuleras om för att den ska omfatta även de familjemedlemmar till EESmedborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket, dvs. familjemedlemmar till vissa svenska medborgare. Bestämmelsen ändras även språkligt.

88

Författningskommentar

14 kap.

5 a § En myndighets beslut om avslag på ansökan om Schengenvisering eller om upphävande eller återkallelse av Schengenvisering, får överklagas till en migrationsdomstol. En myndighets beslut om avslag på ansökan om nationell visering eller återkallelse av nationell visering för en utlänning som är en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara EESmedborgare eller medborgare i Schweiz, får överklagas till en migrationsdomstol.

Paragrafen reglerar överklagande av beslut om visering. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Bestämmelsen i andra stycket formuleras om för att den ska omfatta även de familjemedlemmar till EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket, dvs. familjemedlemmar till vissa svenska medborgare. Bestämmelsen ändras även språkligt.

5 b § Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt får överklagas till en migrationsdomstol.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om överklagande av Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt. Övervägandena finns i avsnitt 4.9. Enligt paragrafen överklagas Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt till en migrationsdomstol. Beslut som rör uppehållsrätt kan t.ex. vara beslut om uppehållskort eller beslut om permanent uppehållskort.

16 kap.

5 § Förfarandet är skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet.

89

Författningskommentar

I migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas, om en utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om muntlig förhandling i migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 4.11. Fjärde stycket upphävs vilket innebär att de särskilda bestämmelserna om muntlig förhandling i migrationsdomstol i vissa mål som gäller en utlänning som omfattas av EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer tas bort. När det gäller muntlig förhandling i migrationsdomstol i dessa mål tillämpas i stället bestämmelserna i andra och tredje stycket.

7.2 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)

1 kap.

4 § Utländska medborgare ska, när det gäller rätt till studiestöd enligt

denna lag, jämställas med svenska medborgare om de på grund av anställning eller etablering som egenföretagare här i landet kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner från 1. EU-rätten, 2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller 3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer. Första stycket gäller även familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) till sådana utländska medborgare. Detsamma gäller sådana familjemedlemmar till svenska

90

Författningskommentar

medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen om den svenska medborgaren är anställd eller egenföretagare här i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter i anslutning till bestämmelserna i denna paragraf.

Paragrafen innehåller bestämmelser om studiestöd. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Andra stycket första meningen ändras på så sätt att hänvisningen görs till första stycket i 3 a kap. 2 § UtlL. Första meningen omfattar, liksom tidigare, familjemedlemmar till sådana utländska medborgare som avses i första stycket. Andra meningen, som är ny, innebär att sådana familjemedlemmar till svenska medborgare som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket UtlL, dvs. familjemedlemmar till svenska medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och som familjemedlemmen har följt med eller anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, ska jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till studiestöd enligt studiestödslagen, om den svenska medborgaren är anställd eller egenföretagare i Sverige.

91

Bilaga – Rörlighetsdirektivet

93

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/35

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/58/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG

(Europeiska unionens officiella tidning L 158 av den 30 april 2004)

Direktiv 2004/58/EG skall vara som följer:

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/38/EG

av den 29 april 2004

om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Unionsmedborgarskap bör vara grundläggande status för ANTAGIT DETTA DIREKTIV medborgarna i medlemsstaterna när de utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig. Det är därför nödvändigt att kodifiera och se över existerande gemenmed beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska skapsinstrument som var för sig behandlar såväl arbetgemenskapen, särskilt artiklarna 12, 18, 40, 44 och 52 i detta, stagare, egenanställda som studenter och andra inaktiva personer för att förenkla och stärka rätten att fritt röra sig och uppehålla sig för alla unionsmedborgare.

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 3 ), (4) För att avhjälpa sektorsuppdelningen och den planlösa hanteringen av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 4 ), och och för att göra det lättare att utöva denna rätt krävs en gemensam rättsakt för att delvis ändra rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen ( 5 ) och för att av följande skäl: upphäva följande rättsakter: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för (1) Unionsmedborgarskapet ger varje unionsmedborgare en medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer, ( 6 ) primär, individuell rätt att fritt röra sig och uppehålla sig rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om inom medlemsstaternas territorium, med förbehåll för de avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning begränsningar och villkor som fastställs i fördraget och inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i genom de åtgärder som antas för att genomföra detta. fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster, ( 7 ) rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning, ( 8 ) rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna (2) Fri rörlighet för personer är en av de grundläggande företagare som inte längre är yrkesverksamma ( 9 ) och friheterna på den inre marknaden, som omfattar ett rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om område utan inre gränser, där denna frihet säkerställs i rätt till bosättning för studerande ( 10 ). enlighet med bestämmelserna i fördraget. ( 5 ) EGT L 257, 19.10.1968, s. 2. Förordningen senast ändrad genom ( 1 ) EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 150. förordning (EEG) nr 2434/92 (EGT L 245, 26.8.1992, s. 1). ( 2 ) EGT C 149, 21.6.2002, s. 46. ( 6 ) EGT L 257, 19.10.1968, s. 13. Direktivet senast ändrat genom ( 3 ) EGT C 192, 12.8.2002, s. 17. 2003 års anslutningsakt. ( 4 ) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2003 (EUT C 43 E, ( 7 ) EGT L 172, 28.6.1973, s. 14. 19.2.2004, s. 42), rådets gemensamma ståndpunkt av den (EUT C ( 8 ) EGT L 180, 13.7.1990, s. 26. 54 E, 2.3.2004, s. 12) och Europaparlamentets ståndpunkt av den ( 9 ) EGT L 180, 13.7.1990, s. 28. 10 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT). ( 10 ) EGT L 317, 18.12.1993, s. 59.

94

Bilaga

L 229/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

(5) För att varje unionsmedborgare skall kunna utöva sin tiden av vistelsen. Därför bör unionsmedborgarnas och rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemssta- deras familjemedlemmars uppehållsrätt under längre tid ternas territorier på villkor som säkerställer de objektiva än tre månader vara underkastad villkor. villkoren frihet och värdighet bör även familjemedlemmar beviljas denna rätt, oavsett medborgarskap. För tillämpningen av detta direktiv bör definitionen av ”familjemedlem” utvidgas, så att den även omfattar regis- (11) Unionsmedborgarnas grundläggande och personliga rätt trerade partner om den mottagande medlemsstaten att uppehålla sig i en annan medlemsstat följer direkt av behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med fördraget och är inte beroende av att ett uppehållstilläktenskap. stånd utfärdas.

(6) För att bevara familjens enhet i vidare mening och med förbehåll för förbudet mot diskriminering på grundval (12) För uppehållsperioder som överstiger tre månader bör av nationalitet, bör situationen för de personer som inte medlemsstaterna kunna kräva att unionsmedborgaren omfattas av definitionen av familjemedlem enligt detta registrerar sig hos behöriga myndigheter på bosättdirektiv och som därför inte har någon automatisk rätt ningsorten, vilket skall styrkas med ett bevis om registretill inresa och uppehåll i den mottagande medlemsstaten ring som utfärdas i detta syfte. behandlas av den mottagande medlemsstaten på grundval av dess nationella lagstiftning, så att den kan besluta huruvida inresa och uppehåll ändå kan beviljas sådana personer, varvid hänsyn skall tas till deras (13) Kravet på uppehållskort bör begränsas till unionsmedanknytning till unionsmedborgaren och andra omstän- borgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en digheter, t.ex. deras ekonomiska eller fysiska beroende- medlemsstat för uppehållsperioder som är längre än tre förhållande till unionsmedborgaren. månader.

(7) De formaliteter som är förenade med unionsmedborgares fria rörlighet inom medlemsstaternas territorier bör (14) De bevishandlingar som de behöriga myndigheterna fastställas tydligt, utan att det påverkar tillämpningen av begär för att utfärda ett bevis om registrering eller ett de bestämmelser som gäller för nationella gränskon- uppehållskort bör specificeras uttömmande för att troller. undvika olikheter i administrativ praxis eller skilda tolkningar som blir till ett alltför stort hinder när unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar skall utöva sin uppehållsrätt.

(8) För att underlätta den fria rörligheten för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, bör de som redan har fått ett uppehållsdokument undantas från kravet på att erhålla inresevisering i den (15) Familjemedlemmarna bör omfattas av ett rättsligt skydd mening som avses i rådets förordning (EG) nr 539/2001 för det fall att unionsmedborgaren avlider, skiljer sig, av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen gifter sig eller när ett registrerat partnerskap upplöses. över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha Med respekt för familjelivet och den mänskliga värdigvisering när de passerar de yttre gränserna och av förtec- heten samt för att under vissa förhållanden undvika kningen över de tredje länder vars medborgare är undan- missbruk, bör åtgärder vidtas för att säkerställa att familtagna från detta krav ( 1 ) eller, i förekommande fall, jemedlemmar som redan uppehåller sig inom den mottatillämplig nationell lagstiftning. gande medlemsstatens territorium får behålla uppehållsrätten uteslutande på personlig grund.

(9) Unionsmedborgare bör ha rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten i upp till tre månader utan (16) Så länge de personer som omfattas av rätten till bosättandra villkor eller formaliteter än att de innehar ett ning inte utgör en orimlig börda för den mottagande giltigt identitetskort eller pass, med förbehåll för en mer medlemsstatens sociala biståndssystem bör de inte gynnsam behandling som tillämpas på arbetssökande i utvisas. Därför får en utvisningsåtgärd inte vara en autoenlighet med vad som erkänns av domstolens rätts- matisk följd av anlitandet av det sociala biståndssystemet. praxis. Den mottagande medlemsstaten bör bedöma om det är fråga om tillfälliga svårigheter och beakta bosättningens längd, personens personliga omständigheter och storleken på det bidrag som har beviljats, när de bedömer (10) Personer som utövar sin rätt till fri rörlighet bör emel- huruvida personen ifråga blivit en orimlig börda för den lertid inte bli en orimlig belastning för den mottagande mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem och medlemsstatens sociala biståndssystem under den första bör utvisas. Under inga omständigheter får arbetstagare, egenföretagare eller arbetssökande enligt domstolens ( 1 ) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom definition bli föremål för utvisning, utom av hänsyn till förordning (EG) nr 453/2003 (EUT L 69, 13.3.2003, s. 10). allmän ordning eller säkerhet.

95

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/37

(17) Permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare som har (22) Enligt fördraget kan rätten att fritt röra sig och uppehålla valt att bosätta sig varaktigt i en annan medlemsstat sig begränsas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och skulle stärka känslan av ett gemensamt unionsmedbor- hälsa. För att säkerställa en snävare definition av de garskap och är en nyckelfaktor för att främja social omständigheter och rättssäkerhetsgarantier som avgör sammanhållning, som är ett av gemenskapens grundläg- om unionsmedborgare eller familjemedlemmar kan gande mål. En permanent uppehållsrätt bör därför före- nekas inresa eller utvisas, bör detta direktiv ersätta rådets skrivas för alla unionsmedborgare och deras familjeme- direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samdlemmar som har varit stadigvarande bosatta i den ordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska mottagande medlemsstaten i enlighet med villkoren i medborgares rörlighet och bosättning och som är berätdetta direktiv under fem års tid utan att bli utvisade. tigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa ( 3 ).

(18) För att utgöra ett verkligt instrument för integration i (23) Utvisning av unionsmedborgare och deras familjeden mottagande medlemsstat där unionsmedborgaren är medlemmar av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet bosatt, bör den permanenta uppehållsrätten när den en är en långtgående åtgärd, som allvarligt kan skada gång erhållits inte omfattas av villkor. personer som, efter att ha utnyttjat de rättigheter och friheter som de erhåller genom fördraget, verkligen har integrerats i den mottagande medlemsstaten. Räckvidden för sådana åtgärder bör därför begränsas i enlighet med proportionalitetsprincipen, för att ta hänsyn till i vilken grad de berörda personerna har integrerats, hur länge de (19) Vissa särskilda förmåner för unionsmedborgare som är har vistats i den mottagande medlemsstaten, till deras arbetstagare eller egenföretagare och deras familjeme- ålder och hälsotillstånd, deras familjesituation och dlemmar, vilka kan möjliggöra för dem att erhålla en ekonomiska situation och deras anknytning till permanent uppehållsrätt innan de har varit bosatta i fem ursprungslandet. år i den mottagande medlemsstaten, bör behållas, eftersom de utgör förvärvade rättigheter enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där ( 1 ) och rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 (24) Ju högre graden av unionsmedborgarnas och deras fadecember 1974 om rätten för medborgare i en miljemedlemmars integrering i den mottagande medlemsstat att stanna kvar inom en medlemsstats terri- medlemsstaten är, desto högre bör följaktligen graden av torium efter att där ha drivit egen rörelse ( 2 ). skydd mot utvisning vara. Endast i undantagsfall, av tvingande hänsyn till den allmänna säkerheten, bör utvisning användas mot personer som har varit bosatta under flera år i den mottagande medlemsstaten, i synnerhet om de är födda där och har bott där hela sitt liv. Likaså bör det endast i undantagsfall vara tillåtet att utvisa underåriga, (20) Förbudet mot diskriminering på grundval av nationalitet eftersom förbindelsen med familjen bör skyddas, i innebär att alla unionsmedborgare och deras familje- enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter av medlemmar som med stöd av detta direktiv uppehåller den 20 november 1989. sig i en medlemsstat av den medlemsstaten bör behandlas på samma sätt som dennas medborgare inom områden som omfattas av fördraget, med förbehåll för sådana särskilda bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget eller i sekundärlagstiftningen. (25) Rättssäkerhetsgarantierna bör också specificeras i detalj

för att trygga en hög skyddsnivå för unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter vid vägrad inresa eller uppehåll i en annan medlemsstat, samt för att upprätthålla principen om att myndighetsåtgärder vederbörligen måste motiveras. (21) Det bör emellertid lämnas åt den mottagande medlemsstaten att bestämma om den skall bevilja socialt bistånd under de tre första månaderna av uppehållet, eller för en längre tid när det gäller arbetssökande, för andra unionsmedborgare än de som är arbetstagare eller egenföretagare eller som bibehåller denna status eller deras familje- (26) Under alla omständigheter bör unionsmedborgare och medlemmar, eller bistånd till uppehälle för studier, inklu- deras familjemedlemmar som vägras rätt till inresa eller sive yrkesutbildning, innan rätten till permanent uppe- uppehåll i en annan medlemsstat ha möjlighet till håll erhållits till dessa personer. domstolsprövning av beslutet.

( 1 ) EGT L 142, 30.6.1970, s. 24. ( 3 ) EGT 56, 4.4.1964, s. 850. Direktivet senast ändrat genom direktiv ( 2 ) EGT L 14, 20.1.1975, s. 10. 75/35/EEG (EGT L 14, 20.1.1975, s. 14).

96

Bilaga

L 229/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

(27) I överensstämmelse med domstolens rättspraxis, för att Artikel 2 förbjuda att medlemsstaterna fattar beslut om förbud på livstid att återvända till deras territorium för personer som omfattas av detta direktiv, bör det bekräftas att Definitioner unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har förbjudits att återvända till en medlemsstats territorium I detta direktiv används följande beteckningar med de betyhar rätt att lämna in en ny ansökan efter en rimlig tid delser som här anges: och under alla omständigheter tre år efter det att det slutgiltiga återreseförbudet verkställts. 1. unionsmedborgare: varje person som är medborgare i en medlemsstat. (28) För att skydda mot missbruk av rättigheter eller bedrägeri, särskilt skenäktenskap eller andra former av förhål- 2. familjemedlem: landen som ingåtts endast i syfte att åtnjuta rätt att fritt röra sig och uppehålla sig, bör medlemsstaterna ha rätt a) make eller maka, att anta nödvändiga åtgärder. b) den partner med vilken unionsmedborgaren har ingått (29) Detta direktiv bör inte påverka mer gynnsamma natio- ett registrerat partnerskap på grundval av lagstiftningen i nella bestämmelser. en medlemsstat, om den mottagande medlemsstatens lagstiftning behandlar registrerade partnerskap som (30) I syfte att undersöka hur utövandet av rätten att fritt röra likvärdiga med äktenskap och i enlighet med villkoren i sig och uppehålla sig skall kunna underlättas ytterligare, relevant lagstiftning i den mottagande medlemsstaten, bör kommissionen utarbeta en rapport för att utvärdera möjligheten att lägga fram nödvändiga förslag i detta c) släktingar i rakt nedstigande led som är under 21 år eller syfte, särskilt avseende förlängning av uppehållsperioden är beroende för sin försörjning, även till maken eller utan villkor. makan eller till sådan partner som avses i b,

(31) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg- d) de underhållsberättigade släktingar i rakt uppstigande gande rättigheterna och friheterna och med de principer led, även till maken eller makan eller till sådan partner som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om som avses i b. de grundläggande rättigheterna. I enlighet med stadgans förbud mot diskriminering bör medlemsstaterna genom- 3. mottagande medlemsstat: den medlemsstat dit unionsmedföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering borgaren reser för att utöva sin rätt att fritt röra sig eller mellan förmånstagarna till detta direktiv, på sådana uppehålla sig. grunder såsom kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, Artikel 3 ålder eller sexuell läggning.

Förmånstagare

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla unionsmedborgare HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig KAPITEL I till unionsmedborgaren.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 2. Utan att det påverkar de berördas personliga rätt att fritt röra sig eller uppehålla sig, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, skall den mottagande medlemsstaten underlätta Artikel 1 inresa och uppehåll för följande personer:

a) Alla andra familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, som

Syfte

inte omfattas av definitionen i artikel 2.2, om de i det land från vilket de har kommit är beroende av eller bor hos den I detta direktiv fastställs unionsmedborgare som har primär uppehållsrätt eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att unionsmedbora) villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars garen personligen tar hand om familjemedlemmen. utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, b) Den partner med vilken unionsmedborgaren har ett varakb) rätten att permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas tigt vederbörligen bestyrkt förhållande. territorium för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, Den mottagande medlemsstaten skall företa en noggrann undersökning av de personliga förhållandena och motivera ett c) begränsningar i rättigheterna i a och b av hänsyn till allmän eventuellt beslut att neka dessa personer inresa till eller att ordning, säkerhet och hälsa. uppehålla sig i den medlemsstaten.

97

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/39

KAPITEL II 3. Den mottagande medlemsstaten får inte införa inreseeller utresestämpel i passen för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat om de uppvisar det uppehållskort RÄTT TILL UT- OCH INRESA som föreskrivs i artikel 10.

4. Om en unionsmedborgare eller en familjemedlem till denne, som inte är medborgare i en medlemsstat, inte har de Artikel 4 resehandlingar som krävs eller, i förekommande fall, nödvändiga viseringar, skall den berörda medlemsstaten, innan utvisning får komma i fråga, ge dessa personer all rimlig möjlighet Rätt till utresa att få eller få tillgång till de nödvändiga handlingarna inom rimlig tid eller få bekräftat eller på annat sätt bevisat att de omfattas av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna för kontroll av resehandlingar vid de nationella gränserna skall alla unionsmedborgare med giltigt identitetskort eller pass och 5. Medlemsstaten får begära att den berörda personen deras familjemedlemmar, som inte är medborgare i en rapporterar sin närvaro inom dess territorium inom rimlig och medlemsstat, och som har giltigt pass, ha rätt att lämna en icke-diskriminerande tid. Om den berörda personen underlåter medlemsstats territorium för att resa till en annan medlemsstat. att uppfylla detta krav får denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner.

2. Personer som avses i punkt 1 får inte åläggas skyldighet att inneha utresevisering eller någon motsvarande formalitet.

KAPITEL III 3. Medlemsstaterna skall i enlighet med sina lagar för sina egna medborgares räkning utfärda och förnya ett identitetskort eller pass som anger deras medborgarskap. UPPEHÅLLSRÄTT

4. Passet skall vara giltigt åtminstone i alla medlemsstater och i länder som innehavaren måste fara igenom när denne Artikel 6 reser mellan medlemsstaterna. Om det i en medlemsstats lag saknas bestämmelser om utfärdande av identitetskort, skall passet gälla i minst fem år från utfärdandet eller förnyelsen. Uppehållsrätt i högst tre månader

1. Unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig på en annan medlemsstats territorium i högst tre månader utan några Artikel 5 andra villkor eller formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt identitetskort eller pass.

Rätt till inresa

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall också tillämpas på familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, 1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren och för kontroll av resehandlingar vid de nationella gränserna skall som innehar ett giltigt pass. medlemsstaterna tillåta unionsmedborgare att resa in på deras territorium med ett giltigt identitetskort eller pass och tillåta familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat att resa in på deras territorium med ett giltigt pass. Artikel 7

Unionsmedborgare får inte åläggas skyldighet att inneha inresevisering eller någon motsvarande formalitet. Uppehållsrätt för längre tid än tre månader

1. Varje unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig 2. Familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat skall endast åläggas skyldighet att ha visering i inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än tre månader om den berörda personen enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 eller i förekommande fall med nationell lag. Enligt detta direktiv skall innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 medföra undantag för a) är anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsdessa familjemedlemmar från kravet på visering. staten, eller

b) för egen och sina familjemedlemmars räkning har till- Medlemsstaterna skall ge dessa personer all den hjälp de räckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna skall mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett vistelsen, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller påskyndat förfarande. i den mottagande medlemsstaten, eller

98

Bilaga

L 229/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

c) — är inskriven vid en privat eller statlig institution, som är som familjemedlemmar till en unionsmedborgare som uppfyller erkänd eller finansierad av den mottagande medlems- villkoren i 1 c. Artikel 3.2 skall tillämpas på hans eller hennes staten på grundval av dess lagstiftning eller administra- släktingar i rakt uppstigande led samt på makes/makas eller tiva praxis, med huvudsyftet att bedriva studier eller registrerade partners/underhållsberättigade släktingar i rakt genomgå en yrkesutbildning uppstigande led.

— samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten samt avger en försäkran till den behöriga nationella myndigheten, i form av en förklaring eller på något annat valfritt likvärdigt sätt, om att han har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja Artikel 8 sig själv och familjen, så att de inte blir en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under deras vistelseperiod, eller

Administrativa formaliteter för unionsmedborgare

d) är familjemedlem som följer med eller ansluter sig till en unionsmedborgare som uppfyller kraven i a, b eller c. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.5 får den mottagande medlemsstaten ålägga unionsmedborgare att registrera sig hos behöriga myndigheter vid uppehåll som överstiger 2. Uppehållsrätten enligt punkt 1 skall även omfatta familje- tre månader. medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att unionsmedborgaren uppfyller villkoren i punkt 1 a, 1 b eller 1 c. 2. Fristen för registrering får aldrig understiga tre månader räknat från ankomstdagen. Ett bevis om registrering skall utfärdas omedelbart, med uppgift om den registrerade personens namn och adress samt registreringsdatum. Om den berörda personen underlåter att uppfylla registreringskravet får 3. Vid tillämpningen av punkt 1 a skall en unionsmedbor- denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sankgare som inte längre är arbetstagare eller egenföretagare behålla tioner. sin ställning som arbetstagare eller egenföretagare i följande fall:

3. Det enda krav medlemsstaterna får ställa för att utfärda a) Om personen har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på bevis om registrering är att grund av sjukdom eller olycksfall.

— de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 a skall kunna visa upp ett giltigt identitetskort eller pass, en bekräftelse b) Om personen har drabbats av vederbörligen konstaterad från arbetsgivaren om anställning eller ett anställningsintyg ofrivillig arbetslöshet efter mer än ett års anställning och har eller bevis på att de är egenföretagare. anmält sig som arbetssökande vid en behörig arbetsförmedling.

— de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 b skall kunna visa upp ett giltigt identitetskort eller pass och bevis på att c) Om personen har drabbats av vederbörligen registrerad ofri- de uppfyller villkoren i den punkten. villig arbetslöshet efter att ha fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad till mindre än ett år eller efter att ha blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna — de unionsmedborgare som avses i artikel 7.1 c skall kunna samt har anmält sig som arbetssökande till en behörig visa upp ett giltigt identitetskort eller pass, ett bevis på arbetsförmedling. I detta fall skall ställningen som arbetsta- registrering vid en erkänd institution och på att de omfattas gare kvarstå under minst sex månader. av en heltäckande sjukförsäkring samt den förklaring eller dess motsvarighet som avses i artikel 7.1 c. Medlemsstaterna får inte kräva att ett särskilt belopp anges i förklaringen. d) Om personen inleder en yrkesutbildning. Om han eller hon inte är ofrivilligt arbetslös skall ställningen som arbetstagare kvarstå endast om yrkesutbildningen har ett samband med den tidigare sysselsättningen. 4. Medlemsstaterna får inte fastställa något fast belopp som de anser vara ”tillräckliga tillgångar”, utan de måste ta hänsyn till den berörda personens personliga omständigheter. Detta belopp får i varje fall inte överstiga den beloppsgräns under 4. Med avvikelse från punkt 1 d och punkt 2 ovan skall vilket medborgare i den mottagande medlemsstaten är berättiendast maken eller makan, den registrerade partner som avses i gade till socialt bistånd, eller, om detta kriterium inte kan artikel 2.2 b och underhållsberättigade barn ha uppehållsrätt tillämpas, minimipensionen i den mottagande medlemsstaten.

99

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/41

5. För att utfärda ett bevis om registrering till en unionsmed- 2. För utfärdande av ett uppehållskort skall medlemsstaterna borgares familjemedlemmar som själva är unionsmedborgare begära att följande handlingar visas upp. får medlemsstaterna begära att följande handlingar visas upp: a) Ett giltigt pass. a) Ett giltigt identitetskort eller pass. b) En handling som styrker familjeanknytning eller ett regisb) En handling som bestyrker familjeanknytning eller ett regis- trerat partnerskap. trerat partnerskap. c) Beviset om registrering eller i avsaknad av ett registreringsc) Vid behov, beviset om registrering för den unionsmedbor- system, ett annat bevis på att den unionsmedborgare som gare som de följer med eller ansluter sig till. de följer med eller ansluter sig till har hemvist i den mottagande medlemsstaten. d) I de fall som avses i artikel 2.2 c och d, handlingar som styrker att villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. d) I de fall som avses i artikel 2.2 c och d, handlingar som styrker att villkoren i de bestämmelserna är uppfyllda. e) I de fall som avses i artikel 3.2 a, en handling som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet eller i det e) I de fall som avses i artikel 3.2 a, en handling som utfärdats land från vilket personerna anländer och som styrker att de av den behöriga myndigheten i ursprungslandet eller i det är ekonomiskt beroende av unionsmedborgaren eller är land från vilket personerna anländer som styrker att de är medlemmar av unionsmedborgarens hushåll, eller bevis på ekonomiskt beroende av unionsmedborgaren eller ingår i att allvarliga hälsoskäl föreligger som absolut kräver att unionsmedborgarens hushåll, eller bevis på att allvarliga unionsmedborgaren ger familjemedlemmen personlig hälsoskäl föreligger som absolut kräver att unionsmedboromvårdnad. garen ger familjemedlemmen personlig omvårdnad.

f) I de fall som avses i artikel 3.2 b, bevis på att ett varaktigt f) I de fall som avses under artikel 3.2 b, bevis på att det föreförhållande med unionsmedborgaren föreligger. ligger en varaktigt förhållande med unionsmedborgaren.

Artikel 9 Artikel 11

Administrativa formaliteter för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat Uppehållskortets giltighet

1. Medlemsstaterna skall utfärda ett uppehållskort till 1. Det uppehållskort som avses i artikel 10.1 skall gälla i unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare fem år från dagen för utfärdandet eller under den beräknade i en medlemsstat, om det planerade uppehållet överstiger tre tiden för unionsmedborgarens vistelse om denna inte överstiger månader. fem år.

2. Fristen för att ansöka om uppehållskort får inte under- 2. Uppehållskortets giltighet skall inte påverkas av tillfällig stiga tre månader räknat från ankomstdagen. frånvaro som inte överstiger sex månader per år eller av längre frånvaro på grund av obligatorisk militärtjänst eller av en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader av viktiga 3. Om den berörde personen underlåter att ansöka om skäl, t.ex. graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier uppehållskort får denne åläggas proportionerliga och icke- eller yrkesutbildning eller utstationering på grund av arbete i en diskriminerande sanktioner. annan medlemsstat eller i tredje land.

Artikel 10 Artikel 12

Utfärdande av uppehållskort Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar om unionsmedborgaren avlider eller lämnar landet

1. Uppehållsrätten för unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat skall intygas 1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall genom att en handling som kallas ”uppehållskort för en unions- unionsmedborgarens död eller avresa från den mottagande medborgares familjemedlem” utfärdas senast sex månader efter medlemsstaten inte påverka uppehållsrätten för unionsmedbordet att ansökan lämnades in. Ett intyg om inlämnad ansökan garens familjemedlemmar som är medborgare i en medlemsom uppehållskort skall utfärdas omedelbart. stat.

100

Bilaga

L 229/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall till förlust av uppehållsrätten för unionsmedborgarens familjede uppfylla villkoren i artikel 7.1 a, 7.1 b, 7.1 c eller 7.1 d. medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat

a) om äktenskapet eller det registrerade partnerskap som avses 2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall i artikel 2 b, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogilunionsmedborgarens död inte leda till förlust av uppehållsrätten tigförklaring av äktenskapet eller upplösning av det registreför unionsmedborgarens familjemedlemmar som inte är rade partnerskapet inleds, har varat i minst tre år, varav medborgare i en medlemsstat och som har varit bosatta i den minst ett år i den mottagande medlemsstaten, eller mottagande medlemsstaten som familjemedlemmar i minst ett år före unionsmedborgarens frånfälle. b) om vårdnaden av unionsmedborgarens barn genom överenskommelse mellan makarna eller partnerna som avses i artikel 2.b eller genom ett domstolsbeslut har överlåtits på Innan personerna i fråga förvärvar permanent uppehållsrätt den make, maka eller partner som inte är medborgare i en skall det fortfarande vara ett krav för uppehållsrätt att de kan medlemsstat, eller visa att de är anställda eller egenföretagare eller att de har tillräckliga tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens c) om detta är befogat med hänsyn till särskilt svåra omstänsociala biståndssystem under sin uppehållsperiod samt har en digheter t.ex. att ha varit utsatt för våld i hemmet medan heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande äktenskapet eller det registrerade partnerskapet bestod, eller medlemsstaten, eller är medlemmar i en familj som redan är bildad i den mottagande medlemsstaten av en person som uppfyller dessa villkor. ”Tillräckliga tillgångar” skall vara sådana d) om den make, maka eller partner som avses i artikel 2.b, som anges i artikel 8.4. som inte är medborgare i en medlemsstat, genom överenskommelse mellan makarna eller partnerna eller genom ett domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn, förutsatt att domstolen har fastställt att denna umgän- Den uppehållsrätt som sådana familjemedlemmar har är uteslu- gesrätt måste ske i den mottagande medlemsstaten och tande på personlig grund. under så lång tid som krävs.

Innan personerna i fråga förvärvar permanent uppehållsrätt 3. Unionsmedborgarens avresa från den mottagande skall det fortfarande vara ett krav för uppehållsrätten att de kan medlemsstaten eller unionsmedborgarens död skall inte medföra förlust av uppehållsrätt för unionsmedborgarens barn visa att de är anställda eller egenföretagare eller har tillräckliga tillgångar för sig själva och sina familjemedlemmar för att inte eller för den förälder som har den faktiska vårdnaden om bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala barnen, oavsett nationalitet, om barnen är bosatta i den mottagande medlemsstaten och inskrivna vid en utbildningsanstalt biståndssystem under sin uppehållsperiod, samt har en helför att bedriva studier där, förrän deras studier avslutats. täckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten, eller att de är medlemmar i en familj som redan är bildad i den mottagande medlemsstaten av en person som uppfyller dessa krav. ”Tillräckliga tillgångar” skall vara sådana som anges i artikel 8.4.

Artikel 13 Den uppehållsrätt som sådana familjemedlemmar har är uteslutande på personlig grund.

Bibehållen uppehållsrätt för familjemedlemmar vid äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap

Artikel 14 1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall unionsmedborgarens äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplösning av registrerat partnerskap som avses i artikel 2.b inte påverka uppehållsrätten för unionsmedbor- Bibehållen uppehållsrätt gares familjemedlemmar som är medborgare i en medlemsstat.

1. Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar skall ha Innan personerna i fråga kan få permanent uppehållsrätt skall uppehållsrätt enligt artikel 6 så länge de inte blir en belastning de uppfylla kraven i artikel 7.1 a, 7.1 b, 7.1 c eller 7.1 d. för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket skall 2. Unionsmedborgare och deras familjemedlemmar skall ha äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskap eller upplös- uppehållsrätt enligt artiklarna 7, 12 och 13 så länge de ning av registrerat partnerskap som avses i artikel 2.b inte leda uppfyller villkoren i dessa artiklar.

101

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/43

I särskilda fall då det finns rimliga tvivel på huruvida en unions- staten skall ha permanent uppehållsrätt där. Denna rätt skall medborgare eller dennes familjemedlemmar uppfyller kraven i inte vara underkastad villkoren i kapitel III. artiklarna 7, 12 och 13 får medlemsstaterna kontrollera att dessa krav är uppfyllda. Denna kontroll skall inte genomföras systematiskt. 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall också tillämpas på famil- 3. En utvisningsåtgärd skall inte vara den automatiska jemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men följden av att unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar som lagligt har uppehållit sig tillsammans med unionsmedborhar anlitat det sociala biståndssystemet i den mottagande garen i den mottagande medlemsstaten under en period av fem medlemsstaten. på varandra följande år.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel VI får en utvisningsåtgärd under inga förhållanden vidtas mot unions- 3. Stadigvarande uppehåll skall inte påverkas av tillfällig medborgare eller deras familjemedlemmar frånvaro som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller av längre frånvaro på grund av obligatorisk militärtjänst a) om unionsmedborgarna är anställda eller egenföretagare, eller av en frånvaro på högst tolv på varandra följande månader eller av viktiga skäl, t.ex. graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, eller utstationering på b) om unionsmedborgarna har kommit till den mottagande grund av arbete i en annan medlemsstat eller i tredje land. medlemsstatens territorium för att söka arbete. I detta fall kan unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar inte utvisas så länge unionsmedborgarna kan styrka att de fortfarande söker arbete och att de verkligen har möjlighet att få 4. När uppehållsrätt väl har förvärvats skall den endast anställning. kunna gå förlorad genom bortovaro från den mottagande medlemsstaten i mer än två på varandra följande år.

Artikel 15

Rättssäkerhetsgarantier

1. Förfarandena i artiklarna 30 och 31 skall på motsvarande sätt tillämpas på alla beslut som på andra grunder än allmän Artikel 17 ordning, säkerhet eller hälsa begränsar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars fria rörlighet.

2. Att det pass eller identitetskort som användes för att resa Undantag för personer som inte längre arbetar i den in i den mottagande medlemsstaten och som legat till grund för mottagande medlemsstaten och deras familjemedlemmar utfärdande av bevis om registrering eller uppehållskort, har upphört att gälla, får inte ligga till grund för utvisning från den mottagande medlemsstaten. 1. Genom undantag från artikel 16 skall följande personer 3. Den mottagande medlemsstaten får inte kombinera ett ges permanent uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten, beslut om utvisning enligt punkt 1 med ett återreseförbud. även om de inte har varit bosatta där under en fortlöpande period av fem år:

KAPITEL IV a) Anställda eller egenföretagare som, när de upphör att arbeta, har uppnått den ålder som enligt den mottagande medlems- PERMANENT UPPEHÅLLSRÄTT statens lag krävs för rätt till ålderspension eller anställda som upphör att vara anställda i samband med förtidspensionering, om de har arbetat och uppehållit sig i den medlemsstaten åtminstone under de tolv föregående månaderna och Avsnitt I fortlöpande har uppehållit sig i landet i minst tre år.

Berättigande

Om lagen i den mottagande medlemsstaten inte tillerkänner vissa kategorier av egenföretagare rätt till ålderspension, Artikel 16 skall åldersvillkoret anses uppfyllt när personen i fråga har uppnått en ålder av 60 år.

Allmän regel för unionsmedborgare och deras familje-

medlemmar b) Anställda eller egenföretagare som fortlöpande har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten i mer än två år 1. Unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt under och slutar arbeta där som följd av permanent arbetsofören fortlöpande period av fem år i den mottagande medlems- måga.

102

Bilaga

L 229/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Om denna oförmåga beror på en arbetsolycka eller yrkes- c) den efterlevande maken har förlorat sitt medborgarskap i sjukdom som berättigar personen i fråga till en förmån som den medlemsstaten som en följd av äktenskapet med den helt eller delvis utbetalas av en institution i den mottagande anställde eller egenföretagaren i fråga. medlemsstaten, skall inga krav ställas på uppehållets längd.

Artikel 18 c) Anställda eller egenföretagare som efter tre års fortlöpande anställning och uppehåll i den mottagande medlemsstaten arbetar som anställda eller egenföretagare i en annan Förvärv av permanent uppehållsrätt för vissa familjemedlemsstat men behåller sin bostad i den mottagande medlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat medlemsstaten och återvänder dit i regel varje dag eller åtminstone en gång i veckan. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 skall unionsmedborgares familjemedlemmar som avses i artikel 12.2 och artikel 13.2 som uppfyller villkoren däri förvärva permanent För förvärv av de rättigheter som avses i a och b skall uppehållsrätt efter lagligt uppehåll under fem på varandra anställningsperioder i den medlemsstat där den berörda följande år i den mottagande medlemsstaten. personen arbetar betraktas som om de tillbringats i den mottagande medlemsstaten.

Avsnitt II Perioder av ofrivillig arbetslöshet som vederbörligen registrerats av en behörig arbetsförmedling eller perioder av ofrivilliga Administrativa formaliteter avbrott i arbetet och frånvaro från eller upphörande av verksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, skall anses som yrkesverksamma perioder.

Artikel 19

2. Villkoren avseende uppehållets och anställningens längd i Intyg om permanent uppehållsrätt för unionsmedborgare

punkt 1a och villkoret avseende uppehållets längd i punkt 1b skall inte tillämpas om den anställdes eller egenföretagarens 1. Medlemsstaterna skall, efter att ha kontrollerat uppehållets make eller partner enligt artikel 2.2 b är medborgare i den varaktighet, efter ansökan utfärda ett intyg om permanent mottagande medlemsstaten eller har förlorat sitt medborgar- uppehållsrätt för unionsmedborgare som uppfyller villkoren för skap i den medlemsstaten som en följd av äktenskapet med den permanent uppehållsrätt. anställde eller egenföretagaren i fråga.

2. Intyget om permanent uppehållsrätt skall utfärdas snarast möjligt.

3. Oavsett medborgarskap skall familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som uppehåller sig tillsammans med denne i den mottagande medlemsstaten ha permanent uppehållsrätt i den medlemsstaten om den anställde eller egen- Artikel 20 företagaren själv har förvärvat permanent uppehållsrätt i den medlemsstaten med stöd av punkt 1. Permanent uppehållskort för familjemedlemmar som inte

är medborgare i en medlemsstat

1. Medlemsstaterna skall för familjemedlemmar som inte är 4. Om emellertid den anställde eller egenföretagaren avlider medborgare i en medlemsstat men som uppfyller villkoren för medan han fortfarande är yrkesverksam, men innan han permanent uppehållsrätt utfärda ett permanent uppehållskort förvärvat permanent uppehållsrätt i den mottagande medlems- senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Det staten med stöd av punkt 1, skall dennes familjemedlemmar permanenta uppehållskortet skall förnyas automatiskt vart som uppehåller sig tillsammans med denne i den mottagande tionde år. medlemsstaten dock ha permanent uppehållsrätt där, om

2. Ansökan om permanent permanent uppehållskort skall lämnas in innan det uppehållskortet löper ut. Om den berörde a) den anställde eller egenföretagaren vid sin död fortlöpande personen underlåter att ansöka om permanent uppehållskort uppehållit sig i den medlemsstaten i två år, får denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner.

b) dödsfallet beror på en arbetsolycka eller en yrkessjukdom, 3. Avbrott i uppehållet som inte överstiger två på varandra eller följande år skall inte påverka uppehållskortets giltighet.

103

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/45

Artikel 21 längre period som anges i artikel 14.4 b, och heller inte innan permanent uppehållsrätt beviljats vara skyldig att bevilja bistånd till uppehälle för studier inklusive yrkesutbildning i Stadigvarande uppehåll form av studiebidrag eller studielån till andra personer än anställda eller egenföretagare, personer som behåller sådan ställning eller deras familjemedlemmar. Vid tillämpningen av detta direktiv får stadigvarande uppehåll styrkas med varje bevismedel som godtas i den mottagande medlemsstaten. Varje verkställt utvisningsbeslut mot den berörda personen som verkställts i vederbörlig ordning skall medföra att det stadigvarande uppehållet anses avbrutet. Artikel 25

Allmänna bestämmelser om uppehållsdokument

KAPITEL V

1. Innehav av sådant bevis om registrering som avses i GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM UPPEHÅLLSRÄTT OCH artikel 8, av ett intyg om permanent uppehållsrätt, av ett intyg PERMANENT UPPEHÅLLSRÄTT om att ansökan om uppehållskort för familjemedlemmar har lämnats in, av ett uppehållskort eller av ett permanent uppehållskort, får under inga förhållanden göras till ett villkor för att utöva en rättighet eller för att administrativa formaliteter Artikel 22 skall utföras, då innehav av rättigheter kan styrkas genom andra bevismedel.

Territoriell räckvidd

2. De handlingar som anges i punkt 1 skall utfärdas gratis eller mot betalning av ett belopp som inte överstiger de avgifter Uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt skall gälla inom den som landets egna medborgare betalar för liknande handlingar. mottagande medlemsstatens hela territorium. Medlemsstaterna får begränsa den territoriella giltigheten för uppehållsrätt och permanent uppehållsrätt endast om sådana begränsningar även gäller medlemsstatens egna medborgare. Artikel 26

Kontroller

Artikel 23

Medlemsstaterna får kontrollera att eventuella krav i nationell Närstående rättigheter lagstiftning på att utländska medborgare alltid skall medföra

bevis om registrering eller uppehållskort följs, förutsatt att de Unionsmedborgares familjemedlemmar som har uppehållsrätt ställer samma krav på sina egna medborgare i fråga om dessas eller permanent uppehållsrätt i en medlemsstat skall, oavsett identitetskort. Medlemsstaterna får tillämpa samma sanktioner medborgarskap, ha rätt att ta anställning eller inleda för överträdelse av detta krav som de tillämpar på sina egna verksamhet som egenföretagare. medborgare för underlåtelse att medföra identitetskort.

Artikel 24 KAPITEL VI

Likabehandling BEGRÄNSNINGAR I RÄTTEN TILL INRESA OCH UPPEHÅLL AV HÄNSYN TILL ALLMÄN ORDNING, SÄKERHET ELLER HÄLSA

1. Om inte annat följer av sådana specifika bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen skall alla unionsmedborgare som enligt detta direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma Artikel 27 behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget. Även familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som har uppe- Allmänna principer hållsrätt eller permanent uppehållsrätt, skall åtnjuta denna rättighet. 1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel får medlemsstaterna begränsa den fria rörligheten för unionsmed- 2. Genom undantag från punkt 1 skall den mottagande borgare och deras familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, medlemsstaten inte vara skyldig att bevilja socialt bistånd under av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Sådana uppehållets första tre månader, eller i förekommande fall den hänsyn får inte åberopas för att tjäna ekonomiska syften.

104

Bilaga

L 229/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

2. Åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller 3. Beslut om utvisning av unionsmedborgare får inte fattas, säkerhet skall överensstämma med proportionalitetsprincipen utom om beslutet grundar sig på tvingande hänsyn till allmän och uteslutande vara grundade på vederbörandes personliga säkerhet såsom de definieras av medlemsstaterna, om de beteende. Tidigare straffdomar skall inte i sig utgöra skäl för sådana åtgärder. a) har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under de tio föregående åren, eller

Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett b) är underåriga, utom i de fall utvisningen är nödvändig för verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläg- barnets bästa enligt Förenta nationernas konvention om gande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omstän- barnets rättigheter av den 20 november 1989. digheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn skall inte accepteras.

Artikel 29

3. För att bedöma huruvida den berörda personen är en fara för allmän ordning eller allmän säkerhet får den mottagande

Folkhälsa

medlemsstaten vid utfärdandet av beviset om registrering, eller, om registreringssystem saknas, senast tre månader efter den berörda personens inresa på dess territorium eller från den tidpunkt då personen rapporterar sin närvaro inom dess territo- 1. De enda sjukdomar som kan motivera åtgärder som rium i enlighet med artikel 5.5 eller när uppehållskortet begränsar den fria rörligheten skall vara sjukdomar som kan utfärdas, om den bedömer det som absolut nödvändigt, vara epidemiska enligt Världshälsoorganisationens gällande anmoda ursprungsmedlemsstaten och eventuellt andra bestämmelser samt andra smittsamma infektions- eller parasitmedlemsstater att lämna upplysningar om huruvida den sjukdomar om de i den mottagande medlemsstaten omfattas av berörda personen tidigare har förekommit i polisens register. skyddsbestämmelser som gäller för de egna medborgarna.

Sådana förfrågningar får inte göras rutinmässigt. Den tillfrågade medlemsstaten skall svara inom två månader. 2. Sjukdomar som uppstår senare än tre månader efter inresan får inte ligga till grund för utvisning.

4. Den medlemsstat som har utfärdat passet eller identitetskortet skall utan formaliteter åter ta emot dess innehavare 3. Om det finns starkt grundade skäl får en medlemsstat, på sitt territorium om denne av hänsyn till allmän ordning, inom tre månader efter inresan, kräva att personer som säkerhet eller hälsa har utvisats från en annan medlemsstat, uppfyller villkoren för uppehållsrätt genomgår en kostnadsfri även om handlingen inte längre är giltig eller innehavarens hälsoundersökning för att fastställa att de inte lider av någon av medborgarskap är ifrågasatt. de sjukdomar som avses i punkt 1. Sådana hälsoundersökningar får inte göras rutinmässigt.

Artikel 30 Artikel 28

Delgivning av beslut

Skydd mot utvisning

1. Varje beslut som fattas i enlighet med artikel 27.1 skall skriftligen delges de berörda på sådant sätt att de kan förstå beslutets innehåll och följder. 1. Innan den fattar ett beslut om utvisning av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall den mottagande medlemsstaten beakta sådana faktorer som längden av personens uppe- 2. De berörda skall ges exakt och fullständig information håll inom dess territorium, personens ålder, hälsotillstånd, om de hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som familjesituation, ekonomiska situation, sociala och kulturella ligger till grund för ett beslut som gäller dem, såvida detta inte integrering i den mottagande medlemsstaten och banden till strider mot statens säkerhetsintressen. ursprungslandet.

3. Delgivningen skall innehålla uppgifter om till vilken domstol eller administrativ myndighet den berörda personen 2. Den mottagande medlemsstaten får inte fatta beslut om kan lämna in ett överklagande, tidsfristen för överklagande och, utvisning av unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar, i förekommande fall, hur lång tid som står till dennes förfooavsett medborgarskap, som har permanent uppehållsrätt på gande för att lämna medlemsstatens territorium. Utom i väl dess territorium, utom i de fall det föreligger ett allvarligt hot bestyrkta brådskande fall, skall tidsfristen för att lämna territomot allmän ordning eller säkerhet. riet vara minst en månad från datum för delgivningen.

105

Bilaga

29.6.2004 SV Europeiska unionens officiella tidning L 229/47

Artikel 31 Den berörda medlemsstaten skall fatta ett beslut om denna ansökan inom sex månader efter det att den lämnades in.

Rättssäkerhetsgarantier 2. De personer som avses i punkt 1 skall inte ha rätt till inresa på den berörda medlemsstatens territorium under prövningen av deras ansökan. 1. De berörda personerna skall ha tillgång till domstolsprövning och, i förekommande fall, till prövning av administrativ myndighet, i den mottagande medlemsstaten för att överklaga eller begära omprövning av beslut mot dem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Artikel 33

Utvisning som påföljd eller särskild rättsverkan

2. Om överklagandet eller begäran om omprövning av beslutet om utvisning åtföljs av en ansökan om ett interimistiskt beslut om att verkställigheten av utvisningen skall skjutas 1. Den mottagande medlemsstaten får besluta om utvisning upp, får den faktiska utvisningen från territoriet inte ske förrän som sanktion eller som särskild rättsverkan till ett frihetsberödet interimistiska beslutet har fattats, utom i de fall vande endast om kraven i artiklarna 27, 28 och 29 är uppfyllda. — beslutet om utvisning grundas på ett tidigare rättsligt avgörande, eller 2. Om ett utvisningsbeslut i enlighet med punkt 1 verkställs mer än två år efter det att beslutet fattades, skall medlemsstaten — de berörda personerna tidigare har beviljats rättslig kontrollera om den berörda personen fortfarande utgör ett prövning, eller verkligt hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten, och bedöma om omständigheterna har ändrats sedan utvisningsbeslutet utfärdades. — beslutet om utvisning grundas på tvingande hänsyn till allmän säkerhet enligt artikel 28.3.

3. Domstolsprövningen skall göra det möjligt att granska KAPITEL VII beslutets laglighet samt de fakta och omständigheter som ligger till grund för den föreslagna åtgärden. Den skall även garantera att beslutet inte är oproportionerligt, särskilt med hänsyn till SLUTBESTÄMMELSER kraven i artikel 28.

4. Medlemsstaterna får vägra den berörda personen tillträde Artikel 34 till sitt territorium fram till domstolsprövningen, men de får inte hindra denne från att personligen försvara sig vid rättegången, utom om dennes närvaro kan orsaka allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet eller när överklagandet eller Tillhandahållande av information omprövningen gäller återreseförbud. Medlemsstaterna skall sprida information om unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rättigheter och skyldigheter inom det område som omfattas av detta direktiv, i synnerhet genom informationskampanjer via nationella och lokala medier och andra kommunikationsmedel. Artikel 32

Varaktigheten av ett återreseförbud

Artikel 35

1. Personer som beläggs med återreseförbud av hänsyn till Missbruk av rättigheter allmän ordning eller säkerhet får lämna in en ansökan om upphävande av återreseförbudet efter en med hänsyn till omständigheterna skälig frist, och i vart fall efter tre år från och Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, med verkställigheten av beslutet om det slutgiltiga återreseför- avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt detta direktiv i budet, som lagligen fattats enligt gemenskapsrätten, genom att händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, till exempel åberopa bevisning som kan styrka att de faktiska omständig- skenäktenskap. En sådan åtgärd skall vara proportionerlig och i heter som låg till grund för beslutet om återreseförbud har enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artikändrats. larna 30 och 31.

106

Bilaga

L 229/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 29.6.2004

Artikel 36 Artikel 40

Sanktioner Införlivande

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som antas 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar i enlighet med detta direktiv och vidta de åtgärder som krävs och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta för att de skall tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva och direktiv senast den 30 april 2008. De skall genast underrätta proportionerliga. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestäm- kommissionen om detta. melser till kommissionen senast den 30 april 2006, och eventuella senare ändringar så snart som möjligt. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur Artikel 37 hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Mer förmånliga nationella bestämmelser

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka lagar eller till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom andra författningar i medlemsstaterna som är mer förmånliga det område som omfattas av detta direktiv tillsammans med en för de personer som omfattas av detta direktiv. tabell som visar hur bestämmelserna i detta direktiv motsvarar de nationella bestämmelser som antagits. Artikel 38 Upphävande Artikel 41

1. Artiklarna 10 och 11 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall upphöra att gälla med verkan från och med den 30 april 2006. Ikraftträdande

2. Direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, Europeiska unionens officiella tidning . 90/365/EEG och 93/96/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med 30 april 2006. Artikel 42 3. Hänvisningar till de upphävda bestämmelserna och direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv. Adressater

Artikel 39 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Rapportering

Kommissionen skall senast den 30 april 2008 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av Utfärdat i Strasbourg den 29 april 2004. detta direktiv tillsammans med eventuella förslag särskilt om behovet av att förlänga den tidsperiod då unionsmedborgare och deras familjemedlemmar får vistas inom den mottagande På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar medlemsstatens territorium utan villkor. Medlemsstaterna skall lämna kommissionen de uppgifter som behövs för att utarbeta P. Cox M. McDOWELL denna rapport. Ordförande Ordförande

107

Departementsserien 2012

Kronologisk förteckning

1. Nya regler om prospekt. Fi. 23. Svenska miljömål – preciseringar av 2. Specialist i allmänmedicin – en yrkes- miljö- kvalitetsmålen och en första kvalifikation för läkare i allmänpraktik. S. uppsättning etappmål. M. 3. Rättssäkerhet och likabehandling i 24. Utökad målgrupp för samhällsorientering. A. arbetslöshetsförsäkringen. A. 25. Förstärkt skydd för arbetstagare med allmän 4. Revision i finansiella företag. Fi. visstidsanställning och vikariat. A. 5. Behandling av personuppgifter vid Institutet 26. Jobbstimulans inom det ekonomiska för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk biståndet m.m. S. utvärdering. A. 27. Utvidgad målgrupp för etableringslagen. A. 6. Patientrörlighet i EU 28. Genomförande av blåkortsdirektivet. Ju. förslag till ny lag. S. 29. En gemensam inlämningsfunktion för 7. Fordonsrelaterade skulder. N. skogsägare. L. 8. Nationell samordning av hemslöjden 30. Fördraget om stabilitet, samordning och – en översyn av Nämnden för hemslöjds- styrning inom ekonomiska och monetära frågor. Ku. unionen. Fi. 9. Karenstid för egenföretagare, m.m. S. 31. App to date. Konsumenternas rättsliga 10. Blankning. Fi. ställning när varor eller tjänster betalas via 11. Kontrollköp – ålderskontroll vid försäljning telefonräkningen, m.m. Ju. av folköl, tobak och receptfria läkemedel. S. 32. Internationella avvecklingsmekanismen för 12. En ny taltidningsverksamhet. Ku. FN:s brottmålstribunaler. Ju. 13. Ny bibliotekslag. Ku. 33. Ändringar med anledning av förordningen 14. Skadestånd för miljöfarliga sjötransporter. Ju. (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska 15. Bevakning ombord på svenska fartyg. N. produkter. S. 16. Genomförande av ändringsdirektiv 34. Sekretess i det internationella samarbetet. Ju. 2011/62/EU. Förhindrande av förfalskade 35. Behöriga företrädare för myndigheter. S. läkemedel i den lagliga försörjningskedjan. S. 36. Hälso- och sjukvård till personer som vistas i 17. Överflyttning av vissa utlänningsärenden till Sverige utan tillstånd. S. den ordinarie migrationsprocessen samt 37. Ökning av aktiekapitalet i aktiemarknadsborttagande av automatiskt uppskov vid bolag. Ju. ansökan om nåd. Ju. 38. Ändringar i växtskyddslagen. L. 18. Convention on nuclear safety 2012 39. OTC-derivat, centrala motparter och extra ordinary meeting. transaktionsregister. Fi. The Swedish National Report. M. 40. Förlängd försöksverksamhet med 19. Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. Ju. + Bilagedel. UD. 41. Anmälan enligt tjänstedirektivet av förslag 20. Inspektionen för vård och omsorg – en ny till vissa kommunala föreskrifter. UD. effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och 42. Förverkande av fordon vid trafikbrott. Ju. sjukvård och socialtjänst. S. 43. Införande av regressrätt för staten i samband 21. Ny myndighet för infrastrukturfrågor för med bekämpning av djursmittor. L. vård och apotek. S. 44. Förlängd skyddstid för musik. Ju. 22. Europarådskonventionen om ömsesidig 45. Genomförande av EU:s direktiv om rättslig hjälp i brottmål. Tillträde till det bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, andra tilläggsprotokollet. Ju. sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Ju.

46. Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för ändrad könstillhörighet. S. 47. Ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott. – Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU. N. 48. Godkännande av ett irländskt protokoll som ska fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget. SB. 49. En mer samlad myndighetsstruktur inom folkhälsoområdet. S. 50. Marknadsföring m.m. av modersmjölks– ersättning och tillskottsnäring. L. 51. Erkännande och verkställighet av beslut om utvidgat förverkande inom Europeiska unionen. Ju. 52. Sveriges tillträde till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt vissa frågor om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Ju. 53. Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen. Ju. 54. Kontroll av vissa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition. UD. 55. Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings län. S. 56. Genomförande av ändringsdirektivet 2012/26/EU avseende säkerhetsövervakning av läkemedel. S. 57. Graviditetspenning till egenföretagare på grund av risker i arbetsmiljön. S. 58. EU-miljömärket. Ju. 59. Statligt stöd vid korttidsarbete – en ny åtgärd vid djupa kriser. Fi. 60. Uppföljning av rörlighetsdirektivets genomförande. Ju.

Departementsserien 2012

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU-miljömärket. [58] Godkännande av ett irländskt protokoll som ska Uppföljning av rörlighetsdirektivets fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget. genomförande. [60] [48]

Utrikesdepartementet

Justitiedepartementet Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. Skadestånd för miljöfarliga sjötransporter. [14] + Bilagedel. [19] Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den Anmälan enligt tjänstedirektivet av förslag till ordinarie migrationsprocessen samt bort- vissa kommunala föreskrifter. [41] tagande av automatiskt uppskov vid ansökan om nåd. [17] Socialdepartementet Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation hjälp i brottmål. Tillträde till det andra för läkare i allmänpraktik. [2] tilläggsprotokollet. [22] Patientrörlighet i EU Genomförande av blåkortsdirektivet. [28] förslag till ny lag. [6] App to date. Konsumenternas rättsliga ställning Karenstid för egenföretagare, m.m. [9] när varor eller tjänster betalas via telefon- Kontrollköp – ålderskontroll vid försäljning av räkningen, m.m. [31] folköl, tobak och receptfria läkemedel. [11] Internationella avvecklingsmekanismen för FN:s Genomförande av ändringsdirektiv brottmålstribunaler. [32] 2011/62/EU. Förhindrande av förfalskade Sekretess i det internationella samarbetet. [34] läkemedel i den lagliga försörjningskedjan. Ökning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag. [16] [37] Inspektionen för vård och omsorg – en ny Förlängd försöksverksamhet med effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. [40] sjukvård och socialtjänst. [20] Förverkande av fordon vid trafikbrott. [42] Ny myndighet för infrastrukturfrågor för vård Förlängd skyddstid för musik. [44] och apotek. [21] Genomförande av EU:s direktiv om bekämpande Jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet av sexuella övergrepp mot barn, sexuell m.m. [26] exploatering av barn och barnpornografi. [45] Ändringar med anledning av förordningen (EG) Erkännande och verkställighet av beslut nr 1223/2009 om kosmetiska produkter. [33] om utvidgat förverkande inom Europeiska Behöriga företrädare för myndigheter. [35] unionen. [51] Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sveriges tillträde till Europarådets konvention Sverige utan tillstånd. [36] om förebyggande och bekämpning av våld Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för mot kvinnor och av våld i hemmet samt vissa ändrad könstillhörighet. [46] frågor om kontaktförbud avseende gemensam En mer samlad myndighetsstruktur inom bostad. [52] folkhälsoområdet. [49] Erkännande och verkställighet av utevarodomar Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings län. [55] inom Europeiska unionen. [53]

Genomförande av ändringsdirektivet 2012/26/EU Arbetsmarknadsdepartementet avseende säkerhetsövervakning av läkemedel. Rättssäkerhet och likabehandling i arbetslöshets- [56] försäkringen. [3] Graviditetspenning till egenföretagare på grund Behandling av personuppgifter vid Institutet av risker i arbetsmiljön. [57] för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. [5] Finansdepartementet Utökad målgrupp för samhällsorientering. [24] Nya regler om prospekt. [1] Förstärkt skydd för arbetstagare med allmän Revision i finansiella företag. [4] visstidsanställning och vikariat. [25] Blankning [10] Utvidgad målgrupp för etableringslagen. [27] Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom ekonomiska och monetära unionen. [30] OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. [39] Statligt stöd vid korttidsarbete – en ny åtgärd vid djupa kriser. [59]

Landsbygdsdepartementet

En gemensam inlämningsfunktion för skogsägare. [29] Ändringar i växtskyddslagen. [38] Införande av regressrätt för staten i samband med bekämpning av djursmittor. [43] Marknadsföring m.m. av modersmjölksersättning och tillskottsnäring. [50]

Miljödepartementet

Convention on nuclear safety 2012 extra ordinary meeting. The Swedish National Report. [18] Svenska miljömål – preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål. [23]

Näringsdepartementet

Fordonsrelaterade skulder. [7] Bevakning ombord på svenska fartyg. [15] Ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott – Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU. [47]

Kulturdepartementet

Nationell samordning av hemslöjden – en översyn av Nämnden för hemslöjdsfrågor. [8] En ny taltidningsverksamhet. [12] Ny bibliotekslag. [13]