Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Finansdepartementet

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90 E-post: kundservice@wolterskluwer.se Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss – hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02). En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Omslag: Regeringskansliets standard Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24402-9 ISSN 0284-6012

Innehåll

Bilaga 2 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella

Bilaga 3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska

Sammanfattning

I denna promemoria sammanställs och analyseras de krav och förutsättningar som gäller för medlemsstaterna enligt de EUförordningar som behandlar kontroller och inspektioner i medlemsstaterna av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I promemorian konstateras att det svenska regelverket behöver kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i EUförordningarna. Därför föreslås att en ny lag införs med enhetliga bestämmelser för Olafs platskontroller. Dessutom föreslås att regeringen i förordning ska bestämma vilka svenska myndigheter som ska vara behöriga inom de olika områdena där Olaf kan göra undersökningar. Ekobrottsmyndigheten föreslås i sin egenskap av sambandscentral för bedrägeribekämpning få uppgiften att vara behörig myndighet där sådan annars skulle saknas. Olaf har rätt att begära biträde enligt nationella bestämmelser då den som ska kontrolleras på plats motsätter sig detta. Olaf har även rätt att begära säkerhetsåtgärder för bevissäkring enligt nationella bestämmelser. I promemorian föreslås att behovet av biträde och säkerhetsåtgärder enligt svensk rätt kan tillgodoses genom att den behöriga myndigheten efter en viss formell prövning begär handräckning. Det föreslås att Kronofogdemyndigheten ska utföra handräckningen.

Summary in English

This memorandum compiles and analyses the requirements and conditions which apply to the member states according the EU regulations regarding on-the-spot checks and inspections in the member states by the European Anti-Fraud Office (Olaf). It is noted in the memorandum that the Swedish legal framework needs to be amended in order to fully meet the conditions in the EU regulations. Therefore a new act with unified provisions is proposed. It is further proposed that the Government in an ordinance should decide which Swedish authorities should be competent for the different fields, where Olaf can make investigations, such as customs duties, sugar levies, EU funds in shared management etc. Under the proposal, the Swedish Economic Crime Authority should, in its role as AFCOS (Anti-Fraud Cooperation Service), be designated the task of being competent authority in case a competent authority would otherwise lack. Olaf has the right to request assistance in accordance with national rules, should a person resist an on-the-spot check. Olaf has also the right to request precautionary measures under national law in order to safeguard evidence. According to the proposal, Swedish rules regarding enforcement assistance are sufficient for these purposes. The competent authority should do some formal review of Olaf’s request for assistance or safeguarding of evidence before requesting enforcement assistance. It is proposed that the Swedish Enforcement Authority should carry out the enforcement assistance.

Förkortningar och begrepp

AMIF Asyl-, migrations- och integrationsfonden

BNI Bruttonationalinkomst

EEG-fördraget Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

EG-fördraget Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

EPPO European Public Prosecutor’s Office

Esma Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (European Markets and Securities Authority)

EUF-fördraget Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

FEAD Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

Fiskerifonden Europeiska fiskerifonden

Fonden för landsbygds- Europeiska jordbruksfonden för utveckling landsbygdsutveckling

Förkortningar och begrepp

Garantifonden Europeiska garantifonden för jordbruket

Gränsfonden Europeiska fonden för yttre gränser

Havs- och fiskerifonden Europeiska havs- och fiskerifonden

Jordbruksverket Statens jordbruksverk

Jordbruksfonden Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

Olaf Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (l’Office européen de lutte antifraude)

Olaf-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999

OTC Over the counter

PIF-förordningen (protection Rådets förordning (EG, des intérêtes financiers) Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

Förkortningar och begrepp

Platskontroll Kontroll och inspektion på plats hos en ekonomisk aktör

Platskontrollförordningen Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter

Regionalfonden Europeiska regionala utvecklingsfonden

SEFI-rådet Rådet för skydd av EU:s finansiella intressen

Svenska ESF-rådet Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige

ISF Fonden för inre säkerhet

UCLAF Unité de Coordination de La Lutte Anti-Fraude

Unionens finansiella intressen De inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och – Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. Lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

Platskontroll

2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt till tillträde till lokaler, markområden,

Författningsförslag

transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras. Myndigheten har dock inte rätt att få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.

Handräckning

3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras. Vid handräckning enligt första stycket gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Författningsförslag

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Författningsförslag

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

I promemorian Sanktionsavgifter för andra aktörer på fiskets område än yrkesfiskare (Ds 2015:15) föreslås att lagens rubrik ändras till ”lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken”.

Författningsförslag

1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Författningsförslag

1.5 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 39 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse.

6 kap.

39 §

av Europeiska gemenskapernas Euratom) nr 883/2013 av den

finansiella intressen och 11 september 2013 om

den 11 november 1996 om de Europeiska byrån för

kontroller och inspektioner på bedrägeribekämpning (Olaf) och

för att skydda Europeiska mentets och rådets förordning

gemenskapernas finansiella (EG) nr 1073/1999 och rådets

intressen mot bedrägerier och förordning (Euratom)

bestämmelser finns även i

Europaparlamentets och rådets

för bedrägeribekämpning

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Författningsförslag

1.6 Förslag till förordning om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till lagen (0000:000) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Behöriga myndigheter

2 § Behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 är – Statens jordbruksverk avseende Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska garantifonden för jordbruket, Europeiska havs- och fiskerifonden samt den del av den svenska avgiften till Europeiska unionen som härrör från sockeravgifter, – Tillväxtverket avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden, – Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige avseende Europeiska socialfonden och Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, – Migrationsverket avseende asyl-, migrations- och integrationsfonden, – Polismyndigheten avseende fonden för inre säkerhet, samt – Tullverket avseende den del av den svenska avgiften till Europeiska unionen som härrör från tullmedel.

Författningsförslag

Sambandcentralen för bedrägeribekämpning

3 § Den sambandscentral för bedrägeribekämpning som ska utses enligt artikel 3.4 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska ta emot en anmälan av Olaf om utredning i Sverige. Sambandscentalen ska sedan hänvisa Olaf till behörig myndighet.

4 § Sambandscentralen för bedrägeribekämpning ska vara behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 4 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Sambandscentralen ska även fungera som behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, om behörig myndighet annars saknas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

Författningsförslag

1.7 Förslag till ändring i förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten ska ha följande lydelse.

3 §

2. ansökan inte föranleder någon verkställighetsåtgärd till följd av att sökanden inte betalar förskott som Kronofogdemyndigheten begär enligt 4 § första eller andra stycket, 3. målet redovisas utan någon utredningsåtgärd därför att gäldenären är försatt i konkurs eller har beviljats skuldsanering, eller 4. utmätning går åter enligt 3 kap. 8 § tredje stycket konkurslagen (1987:672). Någon avgift tas heller inte ut vid handräckning enligt – 34 a § skogsvårdslagen (1979:429), – 5 kap. 10 eller 17 § konkurrenslagen (2008:579), – 3 § andra stycket lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, – 3 kap. 1 § andra stycket – 3 kap. 1 § andra stycket lagen lagen (2013:287) med komp- (2013:287) med kompletterande letterande bestämmelser till bestämmelser till EU:s förordning EU:s förordning om OTC- om OTC-derivat, centrala motderivat, centrala motparter och parter och transaktionsregister, transaktionsregister, eller – 13 § lagen (2013:388) om – 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, eller unionens statsstödsregler. – 3 § lagen (0000:000) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning .

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

1 Senaste lydelse 2013:472.

2 Uppdraget och dess genomförande

2.1 Uppdraget

Chefen för Finansdepartementet gav den 2 mars 2015 i uppdrag åt hovrättsrådet Kazimir Åberg att biträda Finansdepartementet med att sammanställa och analysera de krav och förutsättningar som gäller för EU:s medlemsstater enligt de EU-förordningar som behandlar kontroller och inspektioner i medlemsstaterna utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) samt att lämna förslag på åtgärder, t.ex. författningsändringar, som bedöms nödvändiga för svensk del. Det framhölls i uppdraget att det vore önskvärt med en enhetlig tillämpning av bestämmelser i EUförordningar om Olafs kontroller och inspektioner på platsen för att skydda EU:s finansiella intressen. Med EU:s finansiella intressen avsågs i uppdraget de medel i EU:s fonder och program som har betalats ut från kommissionen till en ekonomisk aktör i Sverige genom direkt, delad eller indirekt förvaltning. Genom tilläggsuppdrag den 27 maj 2015 kom i begreppet EU:s finansiella intressen att ingå samtliga de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av EU:s budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar. Hovrättsassessorn Gabriel Lind af Hageby förordnades som sekreterare. Efter avslutat uppdrag har promemorian bearbetats och beretts inom Regeringskansliet.

Uppdraget och dess genomförande

2.2 Utredningsarbetet

Arbetet har innefattat inhämtande av information, bl.a. genom möten, från Ekobrottsmyndigheten, SEFI-rådet, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet), Tullverket, Statens jordbruksverk (Jordbruksverket), Tillväxtverket och Migrationsverket. Vidare har upplysningar om relevanta förhållanden i Danmark och Finland inhämtats från sambandscentralen för bedrägeribekämpning i respektive land.

3 EU:s medel, fonder och program

3.1 Inkomster

EU:s inkomster utgörs huvudsakligen av EU:s egna medel i form av avgifter från medlemsstaterna. De egna medlen består av fyra komponenter; tullavgift, sockeravgift, mervärdesskattebaserad avgift och avgift baserad på bruttonationalinkomsten (BNI). Tullavgiften består av handelstullar som tas ut enligt den gemensamma tulltaxan vid handel med länder utanför EU. Dessa inkomster tillfaller EU-budgeten. Medlemsstaterna får dock behålla 25 procent av intäkterna för att finansiera administrativa kostnader. När rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel för perioden 2014–2020 trätt i kraft kommer behållningen i stället att uppgå till 20 procent. Detta kommer att tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2014. Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken tas en särskild produktionsavgift för socker ut. Dessa inkomster tillfaller EU-budgeten, med avdrag för finansiering av administrativa kostnader enligt samma procentsats som för tullavgifter. Den tredje komponenten, den s.k. mervärdesskattebaserade avgiften, beräknas som en procentuell andel av respektive medlemsstats harmoniserade mervärdesskattebas. Harmoniserad mervärdesskattebas innebär att medlemsstaternas intäkter från mervärdesskatt justeras för att uppnå likabehandling mellan medlemsstaterna. Den fjärde komponenten av EU:s inkomster baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). Avgiftens storlek beräknas som medlemsstatens andel av EU:s BNI multiplicerad med den del av EU-budgetens utgifter som inte täcks av de övriga egna medlen. Storleken på BNI-avgiften är en restpost och fastställs för att säkra

EU:s medel och fonder

att EU-budgetens inkomster och utgifter balanserar. Ett antal medlemsstater har dock medgetts särskilda nedsättningar av sina avgifter, som i sin tur finansieras av övriga medlemsstater. Nedsättningarna ska korrigera orimliga nettobördor, dvs. kompensera de länder som relativt sett får lite tillbaka från EUbudgetens utgiftssida jämfört med storleken på deras avgifter.

3.2 Utgifter

De av EU:s utgifter, som är relevanta i detta sammanhang, består av medel i Europeiska unionens fonder och program. De betalas ut till mottagare i Sverige genom någon av de förvaltningsformer som regleras i artikel 58 i EU:s budgetförordning 3 . Dessa förvaltningsformer är direkt, delad och indirekt förvaltning.

3.2.1 Utgifter i direkt förvaltning

Direkt förvaltning av utgifter innebär att kommissionen betalar ut medel från budgeten genom egna avdelningar eller genomförandeorgan. Sådant stöd avser till stor del transeuropeiska nätverk samt forsknings- och utbildningsprogram.

3.2.2 Utgifter i delad förvaltning

Ett delat förvaltningsansvar av utgifter innebär i korthet att kommissionen har det yttersta ansvaret för förvaltningen av EU:s budget, men att medlemsstaten är ansvarig för att nationellt bygga upp ett förvaltnings- och kontrollsystem som garanterar en sund ekonomisk förvalting av EU:s medel. EU:s fondutgifter är fördelade i programperioder. Den programperiod som var aktuell vid Sveriges EU-inträde år 1995 var den sexåriga programperioden 1994–1999. Därefter har programperioderna varit sjuåriga. Sverige har deltagit i följande programperioder.

3 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

EU:s medel och fonder

EU-fonder i Sverige 1995–1999 och 2000–2006

– Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (jordbruksfonden) – Europeiska regionala utvecklingsfonden (regionalfonden) – Europeiska socialfonden (socialfonden) – Fonden för fiskets utveckling

EU-fonder i Sverige 2007–2013

– Europeiska garantifonden för jordbruket (garantifonden) – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (fonden för landsbygdsutveckling) – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Europeiska socialfonden – Europeiska fiskerifonden (fiskerifonden) – Europeiska fonden för yttre gränser (gränsfonden) – Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare – Europeiska flyktingfonden (inrättad år 2008) – Europeiska återvändandefonden (inrättad år 2008)

EU-fonder i Sverige 2014–2020

– Europeiska garantifonden för jordbruket – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Europeiska socialfonden – Europeiska havs- och fiskerifonden (havs- och fiskerifonden) – Fonden för inre säkerhet (ISF) – Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF)

EU:s medel och fonder

– Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD)

3.2.3 Utgifter i indirekt förvaltning

Vid indirekt förvaltning av utgifter har kommissionen delegerat utbetalningsansvaret till exempelvis internationella organisationer, decentraliserade byråer eller gemensamma företag.

3.3 Tillgångar

Med EU:s tillgångar avses såväl lös som fast egendom tillhörande unionens institutioner och organ.

3.4 Begreppen ”sektor” och ”område”

I promemorian används ofta begreppet ”sektor”. På inkomstsidan utgör den tullrelaterade delen av EU-avgiften och den sockeravgiftsrelaterade delen av EU-avgiften olika sektorer. På utgiftssidan utgör varje fond under delad förvaltning en egen sektor. I promemorian används också begreppet ”område”. Medel i direkt förvaltning, medel i indirekt förvaltning, tillgångar och interna Olaf-undersökningar utgör olika områden. Dessutom utgör sektorerna var sitt område.

4 Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

4.1 Bedrägeribekämpning

Enligt artikel 325 i Fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olafhar getts i uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen. För fullgörandet av sitt uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen har Olaf getts mandat att utföra administrativa utredningar i medlemsstaterna samt inom EU:s institutioner, organ och byråer. Olafs verksamhet styrs främst av förordning nr 883/2013 (Olaf- 4 förordningen) . I ingressen till förordningen (skäl 10) konstateras att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna. Vidare sägs där att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag och – när en medlemsstat inte har inrättat någon särskild enhet på nationell nivå med uppdrag att samordna skyddet av unionens ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier – att en sambandscentral för bedrägeribekämpning bör inrättas för att underlätta ett effektivt samarbete och informationsutbyte med Olaf. Enligt Olaf-förordningen har Olaf rätt att göra kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna till skydd av unionens ekonomiska intressen (artikel 3.1 första stycket, 3.2 och 4.3). Vid

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

sådana kontroller och inspektioner har Olafs anställda rätt till tillträde till vissa utrymmen som disponeras av den ekonomiska aktör som ska kontrolleras. I sin kontrollverksamhet är Olafs anställda, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, skyldiga att följa de regler för förfarandet som anges i den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis (artikel 3.3 första stycket). De är också skyldiga att iaktta de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i Olafförordningen (artikel 9).

4.2 Skyddet av unionens finansiella intressen före Olaf

Under de Europeiska gemenskapernas första tid tillmätte varken medlemsstaterna eller gemenskapsinstitutionerna frågan om skyddet av gemenskapernas finansiella intressen något större intresse. På 1970-talet utfärdades många sektorsvisa administrativa bestämmelser, dvs. bestämmelser rörande ett visst politikområde. Sådana regler antogs först på jordbruksområdet och senare för strukturfonderna. I samband med en reform av EG:s offentliga finanser grundades UCLAF (Enheten för samordning av bedrägeribekämpning, fr. Unité de Coordination de La Lutte Anti-Fraude ) år 1988. UCLAF var en enhet i kommissionen. Senare blev UCLAF en särskild arbetsgrupp (”Task-force”) för samordning av bedrägeribekämpning. UCLAF saknade straffrättslig behörighet. Dess utredningar var i stället administrativa. I artikel 209a i EG-fördraget föreskrevs att medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier och annan oredlighet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen som de vidtar för att bekämpa bedrägerier och annan oredlighet som skadar deras egna intressen. Principen var en kodifiering av EGdomstolens praxis, det s.k. grekiska majsfallet (Dom Kommissionen mot Grekland, C-68/88, EU:1989:339), som i sin tur grundade sig på lojalitetsprincipen i artikel 5 i EEG-fördraget. I nämnda dom (punkt 22–28) uttalade EG-domstolen att Grekland genom att underlåta att inleda rättsliga åtgärder – straffrättsliga eller disciplinära – mot de personer som har deltagit i genomförandet och döljandet av de transaktioner som gjort det möjligt

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

att undanhålla jordbruksavgifter har Grekland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i EEG-fördraget. Medlemsstaternas skyldighet att bekämpa bedrägerier och annan oegentlighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen återfinns numera i artikel 325 i EUF-fördraget. År 1995 antogs Bedrägerikonventionen 5 i vilken konventionsstaterna förpliktar sig att till skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen straffbelägga vissa förfaranden. Under 1996 och 1997 antogs bl.a. två tilläggsprotokoll till Bedrägerikonventionen. År 1995 beslutades förordning nr 2988/95 (PIF-förordningen, protection des intérêtes financiers ) 6 , som var den första horisontella EU-förordningen om skydd av gemenskapens finansiella intressen. Förordningen utgjorde ett komplement till de sektorsvisa förordningarna och innehåller ett generellt ramverk för åtgärder mot oegentligheter av en ekonomisk aktör, vilka kan påverka gemenskapernas budgetar. Påföljande år kompletterades PIF-förordningen av förordning nr 2185/96 (platskontrollförordningen) 7 , som innehåller regler för kontroller och inspektioner på plats (platskontroller). PIFförordningen och platskontrollförordningen är fortfarande i kraft.

4.3 Olaf

Olaf inrättades år 1999 och ersatte UCLAF. Syftet var bl.a. att intensifiera kampen mot EU-bedrägerier. De grundläggande bestämmelserna för Olafs verksamhet återfanns i förordningarna nr 1073/99 8 och 1074/99 9 . Genom dessa fick Olaf befogenhet att även göra internutredningar, dvs. utredningar avseende EU:s anställda och organ. UCLAF hade kritiserats för att sakna sådan intern

5 EGT C 316, 27.11.1995, s. 48. 6 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. 7 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. 8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). 9 Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

utredningsbefogenhet. Förordningarna nr 1073/99 och 1074/99 är numera ersatta Olaf-förordningen. Olaf är en självständig avdelning inom kommissionen och har sitt huvudkontor i Bryssel. Olaf hade vid utgången av år 2014 421 medarbetare. Byråns verksamhet leds av en generaldirektör, som väljs för en period om sju år. Mandatet kan inte förlängas (artikel 17.1 i Olaf-förordningen). Liksom sin föregångare UCLAF har Olaf inte någon straffrättslig kompetens, utan utför administrativa utredningar. År 2014 öppnade Olaf 234 utredningar och avslutade 250. Enligt statistik från Olaf kunde 2014 206,5 miljoner euro återföras till EU:s budget som ett resultat av Olafs utredningar. Av detta belopp avsåg 135 miljoner euro tull och handel, 43 miljoner euro jordbruksfonder och 22,7 miljoner euro strukturfonder. Olaf har även andra uppgifter än att bedriva utredningar. Däribland kan nämnas att koordinera utredningar som involverar flera medlemsstater. Vidare kan Olaf ge stöd till nationella myndigheter i deras utredningar.

4.4 Olaf och utvecklingen mot en europeisk åklagarmyndighet

Den 17 juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet ( European Public Prosecutor’s Office , EPPO). 10 Kommissionen föreslår en förordning som innebär att det ska inrättas en europeisk åklagarmyndighet med uppgift att bekämpa brott mot EU:s finansiella intressen. Den europeiska åklagarmyndigheten ska ha exklusiv behörighet att utreda och åtala för den typen av brott. Det innebär att medlemsstaternas åklagarbehörighet på det brottsområdet ska överlåtas till EU i motsvarande utsträckning. Enligt kommissionen är förslaget nödvändigt eftersom medlemsstaterna inte förmår att bekämpa brott mot EU:s finansiella intressen på ett tillfredsställande sätt. Alltför få anmälda ärenden leder till åtal och fällande dom. Resursbrist och svårigheter

10 Förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM [2013] 534 final).

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

på grund av gränsöverskridande inslag i utredningarna är enligt kommissionen några förklaringar till rådande situation. EU:s nuvarande myndigheter på det aktuella området, Eurojust, Europol och Olaf, har inte den befogenhet som krävs enligt kommissionens mening. Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet skulle sannolikt påverka Olaf avsevärt men utvecklingen framstår som oklar och kan därför inte beaktas inom ramen för denna promemoria.

5 Ekobrottsmyndigheten och SEFI-rådet

5.1 Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet som ansvarar för bekämpning av ekonomisk brottslighet (1 § förordningen [2015:744] med instruktion för Ekobrottsmyndigheten 11 ). Myndigheten handlägger enligt 9 § instruktionen bl.a. ärenden som avser bedrägerier mot EU:s finansiella intressen och subventionsmissbruk. Sistnämnda brott är subsidiärt i förhållande till bedrägeri. För subventionsmissbruk kan den dömas som, i strid med föreskrifter eller villkor, använt ett bidrag eller utnyttjat en förmån som finansierats över eller på annat sätt påverkat EU:s eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen hade beviljats för (9 kap. 3 a § brottsbalken). Till Ekobrottsmyndighetens uppgifter hör att myndigheten ska ansvara för samordningen av de nationella åtgärderna mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU-relaterade medel i landet (6 § i instruktionen). Myndigheten är även sambandscentral för bedrägeribekämpning i frågor som rör Olaf (13 § i instruktionen).

11 Förordningen träder i kraft den 1 januari 2016 och ersätter förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.

Ekobrottsmyndigheten och SEFI-rådet

5.2 SEFI-rådet och dess föregångare

I syfte att ge EU-medlen ett gott skydd i Sverige tillsattes EU-bedrägeridelegationen år 1996. I delegationen ingick representanter från de myndigheter som hanterade EU-medel, myndigheter inom rättsväsendet och berörda departement. Delegationen upphörde den 30 juni 2000 och dess uppgifter fördes över till Ekobrottsmyndighetens nationella stabsenheter. Till Ekobrottsmyndigheten knöts ett EU-bedrägeriråd, som år 2008 ersattes av Rådet för skydd av EU:s finansiella intressen (SEFIrådet). SEFI-rådet ska främja en effektiv och korrekt användning av EU-relaterade medel och arbeta för att motverka bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering av sådana medel i Sverige (1 § förordningen [2015:745] om rådet för skydd av Europeiska unionens finansiella intressen 12 ). Rådets ledamöter består av företrädare för myndigheter som på olika sätt ansvarar för hanteringen av EU-medel. I rådet ska ingå företrädare för Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Migrationsverket, Tillväxtverket och Svenska ESF-rådet. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet och myndigheten ansvarar för rådets kanslifunktioner (3 och 1 §§ i förordningen). Rådet ska vart tredje år lämna en rapport till regeringen om skyddet av EU:s finansiella intressen i Sverige (4 § i förordningen).

12 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016. Bestämmelser om SEFI-rådet finns för närvarande i 16–18 §§ förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.

6 EU-rättsliga regler

6.1 Olafs utredningar

6.1.1 Grundläggande regler

I artikel 325 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) stadgas att unionen och medlemsstaterna ska bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och att medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen. Olaf har getts uppgiften att svara för denna uppgift. Den grundläggande regleringen av Olafs verksamhet finns i 13 Olaf-förordningen . Regler som berör Olafs verksamhet finns även i PIF-förordningen 14 och platskontrollförordningen 15 . Sistnämnda två förordningar tillkom före inrättandet av Olaf och talar om kommissionens kontrollrätt. Då Olaf inrättades gavs Olaf dock rätt att utöva kommissionens befogenheter på området.

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. 14 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. 15 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.

EU-rättsliga regler

6.1.2 Unionens finansiella intressen

Enligt artikel 1.1 i Olaf-förordningen har Olaf till uppgift att utreda bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Med begreppet ”unionens ekonomiska intressen” avses i förordningen de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar (artikel 2.1 i Olaf-förordningen). Begreppet ”unionens ekonomiska intressen” i Olafförordningen motsvaras av begreppet ” financial interests of the Union ” i den engelska språkversionen. Motsvarande begrepp i de tyska och franska språkversionerna är ” finanzielle Interessen der Union ” respektive ” intérêts financiers de l’Union ”. Eftersom de engelska, tyska och franska begreppen i andra EU-dokument oftare översätts med ”unionens finansiella intressen” än med ”unionens ekonomiska intressen” kommer det förra begreppet att användas i promemorian.

6.1.3 Oegentligheter

Olafs utredningsansvar omfattar oegentligheter ( irregularities ), vilket är ett begrepp som inkluderar såväl lagliga som olagliga förfaranden. I Olaf-förordningen (artikel 2.2) definieras oegentligheter på samma sätt som i artikel 1.2 i PIF-förordningen, dvs. som ”varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”. En oegentlighet kan alltså uppkomma genom allt från ett enkelt misstag till brottsliga förfaranden.

EU-rättsliga regler

6.1.4 Behöriga myndigheter och sambandscentralen för bedrägeribekämpning

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen stödja Olaf vid dess utredningar. Begreppet ”behöriga myndigheter” definieras inte i Olafförordningen. Enligt Olaf-förordningens ingress (skäl 10) bör medlemsstaterna ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. Vid tillämpning av Olaf-förordningen ska medlemsstaterna utse en s.k. sambandscentral för bedrägeribekämpning för att underlätta effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. Sambandscentralen får om lämpligt betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell rätt vid tillämpning av förordningen (artikel 3.4). Ekobrottsmyndigheten har utsetts till sambandscentral i Sverige.

6.1.5 Ekonomiska aktörer

Olaf gör platskontroller hos ekonomiska aktörer. Begreppet ”ekonomisk aktör” definieras inte närmare i Olaf-förordningen än att det är fråga om en fysik eller juridisk person eller om någon annan enhet som enligt nationell lag har rättskapacitet (artikel 2.6 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 7 i PIF-förordningen). För regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt FEAD finns emellertid en sådan definition i respektive sektorsförordning. Enligt denna definition är en ekonomisk aktör en fysisk eller juridisk person eller annan enhet som deltar i genomförandet av stöd från fonden, med undantag för en medlemsstat som utövar sina befogenheter som offentlig myndighet. 16

16 Artikel 2.37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 och artikel 2.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

EU-rättsliga regler

6.1.6 Rättssäkerhetsgarantier

Olaf måste vid sina utredningar och platskontroller beakta europarättsliga rättssäkerhetsgarantier. Vissa av dem har kodifierats i artikel 9 i Olaf-förordningen. Enligt punkt 2 i artikeln måste Olaf exempelvis beakta berörda personers och vittnens rätt att inte röja sig själva, berörda personers rätt att få bli informerade om sina rättigheter och berörda personers och vittnens rätt att godkänna intervjuprotokollet och få en kopia av det. Enligt samma punkt måste Olaf vid sina utredningar vidare iaktta bestämda kallelsefrister för intervju med berörd person och vittne och avbryta en vittnesintervju, om det kan misstänkas att vittnet kan vara en berörd person. Dessutom måste principen om oskuldspresumtion (punkt 1) och berörda personers och vittnens rätt att bli hörda beaktas (punkt 4).

6.1.7 Proceduren vid Olafs utredningar

Olaf utför både interna och externa utredningar. De interna utredningarna avser utredningar vid EU:s institutioner, organ och byråer (artikel 1.4 i Olaf-förordningen). Övriga utredningar är externa. Vissa utredningar kan dock ha både externa och interna inslag (artikel 7.4). Olafs utredningar ska enligt artikel 2.4 inte påverka medlemsstaternas befogenhet i fråga om lagföring. Det åligger Olafs generaldirektör att fatta beslut om att inleda en utredning. Det förutsätter att det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (artikel 5.1). Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyndigande och ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra utredningen och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder (artikel 7.2). Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket).

EU-rättsliga regler

Olaf får inom ramen för sina utredningar genomföra kontroller och inspektioner på plats (platskontroller) i medlemsstaterna. Sådana platskontroller beskrivs närmare i avsnitt 6.2 nedan. Då en utredning avslutas upprättar Olaf en rapport med bl.a. rekommendationer om åtgärder bör vidtas eller inte. Sådana rekommendationer kan ange disciplinära, administrativa, ekonomiska eller rättsliga åtgärder (artikel 11.1). Efter en extern utredning överlämnas rapporten med bl.a. rekommendationer från Olaf till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter (artikel 11.3). När den rapport som upprättats efter en intern utredning tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påföljder ska informationen enligt artikel 11.5 överlämnas till den berörda medlemsstatens rättsliga myndigheter. Olaf ska beakta nationell lagstiftning när Olaf upprättar rapporter och rekommendationer. Rapporter som har upprättats på detta sätt ska utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer. Rapporterna ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rapporter (artikel 11.2). På begäran av Olaf ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna informera Olaf om eventuell uppföljning av lämnade rekommendationer och lämnad information (artikel 11.6).

6.2 Olafs platskontroller

6.2.1 Inledning

Enligt Olaf-förordningen har Olaf möjlighet att göra kontroller enligt flera regelverk, nämligen platskontroller enligt platskontrollförordningen, platskontroller enligt sektorsvisa bestämmelser och kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen. Platskontroller enligt platskontrollförordningen, som är av störst relevans i aktuellt sammanhang, behandlas i avsnitt 6.2.2. Övriga kontroller beskrivs i avsnitt 6.2.3.

EU-rättsliga regler

Sedan Olaf inrättades år 1999 har Olaf genomfört platskontroller i Sverige endast vid ett fåtal tillfällen.

6.2.2 Platskontroller enligt platskontrollförordningen

Enligt artikel 3.1 första stycket i Olaf-förordningen ska Olaf vid externa utredningar utöva de befogenheter som kommissionen har enligt platskontrollförordningen för att utföra platskontroller i medlemsstaterna. Enligt artikel 3.2 i Olaf-förordningen får Olaf vid externa utredningar företa kontroller och inspektioner på plats hos ekonomiska aktörer för att fastställa om det förekommit olaglig verksamhet riktad mot unionens finansiella intressen i samband med bidragsavtal, beslut om bidrag eller avtal om unionsfinansiering. Vidare får Olaf enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen vid interna utredningar utföra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.

Förutsättningar för platskontroll

Avseende Olafs befogenheter vid platskontroller innehåller Olafförordningen inte några specifika regler, utan hänvisar i artikel 3.1 första stycket, 3.2 och 4.3 till platskontrollförordningen. Olaf gör platskontroller hos ekonomiska aktörer. En förutsättning för att en platskontroll ska kunna genomföras enligt platskontrollförordningen är att det finns anledning att tro att en oegentlighet har begåtts (artikel 5 första stycket i platskontrollförordningen). I den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet har förekommit kan Olaf enligt artikel 5 tredje stycket även utföra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillträde till relevanta uppgifter som innehas av dessa aktörer vad beträffar de omständigheter som är föremål för kontroller och inspektioner på plats (tredjemanskontroller). Platskontroller ska enligt artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de

EU-rättsliga regler

behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, vilka ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs. Om Olaf beslutar att företa platskontroller så ska Olaf se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna för samma handlingar på grundval av gemenskapsbestämmelser för en särskild sektor (artikel 3 första stycket i platskontrollförordningen). Dessutom ska Olaf enligt artikel 3 andra stycket beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin lagstiftning i fråga om samma handlingar hos de berörda ekonomiska aktörerna. Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också välja att gemensamt utföra kontroller (se artikel 4 i platskontrollförordningen och OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 60).

Befogenheter vid platskontroll

Enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen ska de ekonomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser, som används yrkesmässigt. Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Platskontrollen får enligt andra stycket i samma bestämmelse särskilt avse – affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer, lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna förfogar över, – datauppgifter, – system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans,

EU-rättsliga regler

– fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning, – provtagning och undersökning av prover, – lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats samt om hur genomförda investeringar har använts, – budget- och bokföringshandlingar, – det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som fått bidrag.

Olaf får använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av relevanta handlingar (artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen). Olaf får enligt artikel 6.2, om den berörda medlemsstaten samtycker begära att tjänstemän från andra medlemsstater biträder som observatörer och anlita externa organ som handlar under Olafs ansvar för tekniskt bistånd. Olafs anställda ska enligt artikel 3.3 första stycket i Olafförordningen under kontroll och inspektion på platsen, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, handla i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis och med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i Olafförordningen.

Rätt till tvångsåtgärder

Olaf saknar egna möjligheter att ta till tvångsåtgärder för att genomföra platskontroller. Medlemsstatens behöriga myndigheter är förpliktade att på begäran av Olaf i enlighet med nationella bestämmelser ge Olafs anställda det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Sådant stöd kan utgöras av biträde enligt nationella bestämmelser, om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). De nationella bestämmelser om biträde som är aktuella för Sveriges del är bestämmelserna om handräckning. De behöriga myndigheterna ska också vid behov på

EU-rättsliga regler

Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt nationell rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olafförordningen).

6.2.3 Andra kontroller som utförs av Olaf

Sektorsvisa platskontroller

Enligt artikel 3.1 andra stycket i Olaf-förordningen får Olaf inom ramen för externa utredningar utföra kontroller enligt de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i PIFförordningen. Sådana platskontroller torde dock oftast utföras av andra avdelningar inom kommissionen än Olaf, eftersom dessa kontroller främst syftar till att kontrollera medlemsstaternas förvaltning. 17 Kontrollerna ska klarlägga om och enligt vilka kriterier som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter uppbär de medel som tillkommer unionen och betalar ut unionsmedel samt om detta sker enligt gällande EU-rätt. Olaf kan utföra sektorsvisa platskontroller hos ekonomiska aktörer inom ramen för en extern utredning. Syftet med Olafs utredning är att samla bevis mot ekonomiska aktörer för efterföljande administrativa eller straffrättsliga förfaranden. Eftersom de sektorsvisa bestämmelserna syftar till kontroll av myndigheternas förvaltning torde Olafs möjlighet att göra platskontroller hos ekonomiska aktörer enligt sektorsförordningarna inte framstå som ändamålsenlig och därför i praktiken sakna betydelse. I stället kan Olaf utföra platskontroller enligt platskontrollförordningen. Nedan ges dock ändå en kort redogörelse för platskontroller enligt de sektorsvisa förordningarna.

17 Bestämmelser om sektorsvisa platskontroller finns framförallt på följande ställen: Artikel 47 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, artikel 75 i förordning nr 1303/2013, artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, artikel 36 i förordning nr 223/2014 samt artikel 2.3 d i rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.

EU-rättsliga regler

Enligt de sektorsvisa bestämmelserna är Olaf ensam ansvarig för genomförandet av sina platskontroller. De nationella myndigheterna har rätt att delta, utan att detta inskränker Olafs behörighet. Olafs rätt att få tillgång till handlingar och metadata är begränsad till vissa typer av handlingar. Till skillnad från vad som är fallet i Olaf-förordningen är rätten reglerad i de sektorsvisa förordningarna utan något förbehåll för att motsvarande befogenhet måste finnas för nationell myndighet enligt nationell rätt. Olafs kontrollanter har enligt förordningarna rätt att få kopior av relevanta handlingar. Olafs kontrollanter saknar rätt att delta i hembesök eller formella förhör med personer inom ramen för den nationella lagstiftningen, men har rätt att få tillgång till den information som erhållits på detta sätt. Olaf saknar enligt de nämnda sektorsvisa förordningarna rätt att begära handräckning eller säkerhetsåtgärder.

Kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen

Enligt artikel 3.1 andra stycket i Olaf-förordningen får Olaf inom ramen för externa utredningar utföra kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen. Sådana kontroller ska avse a) om administrativ praxis överensstämmer med gemenskapsreglerna, b) om nödvändiga verifikationer finns och om dessa överensstämmer med unionens finansiella intressen och c) under vilka förhållanden dessa finansiella transaktioner genomförs och kontrolleras. Det kan konstateras att kontroller enligt artikel 9.1 i PIFförordningen inte är av intresse för denna promemoria. Det rör sig nämligen inte om platskontroller hos ekonomiska aktörer på grund av misstanke. I stället är föremålet för kontrollerna främst nationella myndigheter. Kontroller enligt artikel 9.1 i PIFförordningen kommer därför inte att behandlas vidare här.

7 Svenska regler

7.1 Utgifter i direkt förvaltning

Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande utgifter i direkt förvaltning.

7.2 Utgifter i delad förvaltning

7.2.1 Inledning

Eftersom Olaf-förordningen och platskontrollförordningen hänvisar till nationella bestämmelser återges nedan svenska bestämmelser avseende EU-fonder i delad förvaltning. För regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden och garantifonden finns det svenska tillsynslagar som innehåller regler om platskontroller. Tillsynslagarna föreskriver även en rätt för tillsynsmyndigheten att begära handräckning. Tillsynslagarna är tillämpliga bl.a. vid platskontroller enligt platskontrollförordningen (se avsnitt 6.2.2 ovan). Reglerna i tillsynslagarna om platskontroll liksom bestämmelserna om vilken eller vilka myndigheter som är tillsynsmyndighet återges nedan. För övriga fonder saknas det tillsynslagar. För varje fond finns EU-rättliga bestämmelser i den eller de sektorsförordningar som gäller för aktuell fond. Sektorsförordningarna föreskriver att varje medlemsstat ska bestämma vilka nationella myndigheter som ska utföra vissa uppgifter enligt förordningarna, exempelvis förvaltning och revision. Nedan anges vilka svenska myndigheter som getts olika uppgifter.

Svenska regler

7.2.2 Strukturfonder

Tillsyn enligt svenska regler

Lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden innehåller bestämmelser om stöd från regionalfonden, socialfonden och fonden för landsbygdsutveckling. Lagen innehåller följande bestämmelser om tillsyn och platskontroller. Enligt 2 § första stycket utövas tillsyn och annan kontroll över att reglerna i EU:s relevanta förordningar följs av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Tillsynsmyndigheten har enligt 3 § första stycket rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan verksamhet eller i samband med hantering av sådana produkter som stödet avser. Av andra stycket framgår att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden som kan förenas med vite för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna bedrivas. Av tredje stycket framgår att Polismyndigheten på begäran ska lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Enligt 4 § har även kommissionen och revisionsrätten samma rätt till tillträde, handlingar och upplysningar. Bestämmelsen ger dem dock inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten. Tillsynsmyndighet för lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden pekades tidigare ut i svensk förordning (se 7 § förordningen [1998:579] om vissa stöd från EG:s strukturfonder och 21 § förordningen [1999:1424] om förvaltning av EG:s strukturfonder). Dessa förordningar är numera upphävda och den nu gällande relevanta förordningen saknar ett sådant utpekande (förordningen [2014:1383] om förvaltning av EU:s strukturfonder). Tillväxtverket har utfärdat en myndighetsföreskrift, som reglerar Tillväxtverkets befogenheter vid platskontroll. 18 Enligt

18 Tillväxtverkets föreskrifter (TVFS 2015:1) om stöd från de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella regionalfondsprogrammet inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.

Svenska regler

20 § i föreskriften har Tillväxtverket rätt att hos stödmottagare, samverkansparter och medfinansiärer följa upp arbetet och ta del av handlingar och uppgifter som kan ge upplysningar om projektet, inklusive räkenskapsinformation. Stödmottagare, samverkansparter och medfinansiärer ska hålla dessa handlingar tillgängliga för Tillväxtverket, nationella revisions- och kontrollorgan, kommissionen och Revisionsrätten eller annan av dessa organ utsedd person. På begäran ska även utdrag ur, eller kopior av, handlingar och uppgifter tillhandahållas. Även för Svenska ESF-rådet finns en myndighetsföreskrift, som reglerar Svenska ESF-rådets befogenheter vid platskontroll på liknande sätt. 19 Svenska ESF-rådet, Tillväxtverket och Jordbruksverket har upplyst om att de regelmässigt avtalar med stödsökanden om en rätt till kontroll på plats, som bl.a. innefattar rätt att granska handlingar och få information.

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

För socialfonden är Svenska ESF-rådet förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet (2 kap. 2 § förordningen om förvaltning av EU:s strukturfonder). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet enligt 2 kap. 5 § samma förordning. För regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet för de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella regionalfondsprogrammet samt för ett territoriellt samarbetsprogram. (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § i förordningen). För fyra territoriella samarbetsprogram är dock länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande och attesterande myndigheter (3 kap. 1 §). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för de ovan nämnda programmen (2 kap. 5 § och 3 kap. 2 §). För fonden för landsbygdsutveckling är Jordbruksverket förvaltande myndighet för Landsbygdsprogram för Sverige 2014–

19 29 § Svenska ESF-rådets föreskrifter och allmänna råd (TVFS 2010:1) om stöd från Europeiska socialfonden (ESF) inom ramen för nationellt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning i Sverige 2007-2013. Enligt uppgift från Svenska ESF-rådet är en föreskrift för programperioden 2014-2020 under utarbetande.

Svenska regler

2020 och utbetalande organ för stöd ur fonden (1 kap. 8 och 10 §§ förordningen [2015:406] om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder). Ekonomistyrningsverket är attesterande organ enligt 9 § samma förordning.

7.2.3 Havs- och fiskerifonden

Tillsyn enligt svenska regler

I 5–7 §§ lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och platskontroller i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten. Enligt 6 § har tillsynsmyndigheten rätt att begära den hjälp av polisen som behövs vid tillsynen. Av 7 § följer att EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer dock saknar sådan rätt. Havs- och vattenmyndigheten utövar, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av EUförordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (5 kap. 4 § förordningen [1994:1716] om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen). Enligt 5 kap. 4 a § samma förordning utövar Jordbruksverket, när det gäller marknadsregleringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, tillsyn över 1. att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs, 2. föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och 3. nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Svenska regler

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

Jordbruksverket är förvaltande myndighet för havs- och fiskeriprogrammet. Verket är även attesterande myndighet enligt artikel 126 i förordning nr 1303/2013 20 . Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för samma program (4 kap. 5 och 6 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen). Havs- och vattenmyndigheten samt Jordbruksverket ska, inom sina ansvarsområden och om inte annat följer av andra föreskrifter, utföra de uppgifter som enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ankommer på en behörig myndighet eller en medlemsstat. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för uppgifter inom fiskeområdet som inte tydligt hör till Jordbruksverkets ansvarsområde (6 kap. 1 § i förordningen).

7.2.4 Garantifonden

Tillsyn enligt svenska regler

Lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter är tillsynslag avseende stöd ur garantifonden. I 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och kontroll i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten. Enligt 6 § har tillsynsmyndigheten rätt att begära den hjälp av polisen som behövs vid tillsynen. Av 7 § framgår att EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer dock saknar sådan rätt. Tillsyn utövas av Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna enligt bestämmelser i 8, 9 och 9 a §§ förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.

Svenska regler

av jordbruksprodukter. 21 Jordbruksverket kan enligt 8 § överlåta vissa tillsynsuppgifter på Tullverket.

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

Jordbruksverket är centralt ansvarig myndighet för tillämpningen av ett antal EU-förordningar av relevans för garantifonden (6 § förordningen [2014:1101] om EU:s direktstöd för jordbrukare). Jordbruksverket är utbetalande organ för stöd ur garantifonden och har samordningsansvar för kontroller (7 och 33 §§ samma förordning). Även länsstyrelserna har enligt 11–12 och 33 §§ visst ansvar för stöd och kontroll. Uppgifter som rör företag med verksamhet i Blekinge län fullgörs enligt 8 § dock av Länsstyrelsen i Skåne län. Ekonomistyrningsverket är attesterande organ (7 § förordningen [2010:1764] med instruktion för Ekonomistyrningsverket).

7.2.5 Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF)

Tillsyn enligt svenska regler

Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande AMIF.

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

Migrationsverket är ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet (2 § förordningen [2014:1538] om förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för det nationella programmet (5 § samma förordning).

21 9 a § träder i kraft den 8 december 2015.

Svenska regler

7.2.6 Fonden för inre säkerhet (ISF)

Tillsyn enligt svenska regler

Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande ISF.

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

Polismyndigheten är ansvarig myndighet för att bevilja, förvalta och kontrollera användningen av medel från ISF (20 § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet.

7.2.7 Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD)

Tillsyn enligt svenska regler

Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande FEAD.

Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning

Svenska ESF-rådet är förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet i FEAD (3 § förordningen [2014:1374] om förvaltning av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt). Ekonomistyrningsverket är enligt 6 § samma förordning revisionsmyndighet för det operativa programmet.

7.3 Utgifter i indirekt förvaltning

Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande utgifter i indirekt förvaltning.

Svenska regler

7.4 Intäkter

7.4.1 Tullmedel

Tullverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralyrån ska bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver (4 § förordningen [2004:1333] om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget). Tullverkets verksamhet är dels brottsutredande, dels fiskal. Av intresse här är den fiskala verksamheten. Inom denna får Tullverket besluta om revision hos den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig för att kontrollera att denne har fullgjort sin deklarations- eller uppgiftsskyldighet riktigt och fullständigt. Revison kan också ske hos den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- och uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten (6 kap. 28 § tullagen [2000:1281]). Bestämmelsen innebär att alla handlingar som kan ha betydelse för kontrollen av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt får granskas (21 kap. 11 § Tullverkets föreskrifter och allmänna råd [2000:20] om tullförfaranden m.m. [tullordning]). Vid revision får enligt 6 kap. 31 § tullagen även tas prov på varor och varulager granskas. Efterkontrollchefen i Tullverket får fatta beslut om revision. Efter bemyndigande från denne får även annan tjänsteman som arbetar med efterkontroll fatta beslut om revision (21 kap. 13 § tullordningen). I beslutet ska det enligt 6 kap. 29 § tullagen utses en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisorer). Den reviderade ska underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse att göra inventering eller liknande fysisk kontroll får underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse (6 kap. 29 § tullagen). Granskningen får ske hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska ske hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade, ska handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto (6 kap. 30 § tullagen).

Svenska regler

Vissa handlingar ska undantas från revision om den reviderade begär det. Det är fråga om handlingar som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i beslag och om andra handlingar med ett betydande skyddsintresse. Om Tullverket inte skulle godta den reviderades begäran, ska förvaltningsrätten avgöra frågan om undantagande enligt 6 kap. 34 och 35 §§ tullagen. En revision ska bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten (6 kap. 30 §). Den reviderade är skyldig att hjälpa revisorn (6 kap. 32 §). Den reviderade ska enligt samma bestämmelse om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande för Tullverket för granskning av räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten liksom av prov på varor och varulager. Om den reviderade inte medverkar finns det enligt 6 kap. 30 § tullagen möjlighet att vitesförelägga den reviderade samt att besluta om bevissäkring och betalningssäkring. Frågor om bevissäkring behandlas i avsnitt 7.6.4 nedan. Tullverket har även enligt annan tullagstiftning rätt till kontroll på plats, t.ex. enligt 13 § (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. Dessa regler saknar emellertid relevans i aktuellt sammanhang och kommer inte att behandlas vidare här.

7.4.2 Sockeravgifter

Jordbruksverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker (5 § förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget). Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande denna del av den svenska avgiften till EU.

7.4.3 EU-avgiftens mervärdesskattebaserade del

Skatteverket administrerar den mervärdesskattebaserade delen av den svenska avgiften till EU. Statistiska centralbyrån administrerar dock, med bistånd från Skatteverket, beräkningen av den viktade genomsnittssatsen för mervärdesskatten. Vidare sammanställer Ekonomistyrningsverket statens inkomster av mervärdesskatt (6 §

Svenska regler

förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget). Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande denna del av den svenska avgiften till EU.

7.4.4 EU-avgiftens bruttonationalinkomstbaserade del

Kammarkollegiet administrerar de delar av den svenska avgiften till EU som baseras på bruttonationalinkomsten. Statistiska centralbyrån svarar dock för den årliga redovisningen av föregående års bruttonationalinkomst (7 § förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget). Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande dessa delar av den svenska avgiften till EU.

7.5 Tillgångar

Med EU:s tillgångar avses såväl lös som fast egendom tillhörande unionens institutioner och organ. Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande tillgångar.

7.6 Bestämmelser om handräckning

7.6.1 Inledning

Nedan redogörs för bestämmelser om handräckning som gäller för Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten. Dessutom beskrivs tvångsåtgärder som Tullverket har möjlighet att vidta vid tullrevision och som motsvarar sådana som kan komma i fråga vid handräckning.

7.6.2 Polismyndigheten

Det finns ett stort antal författningar i vilka polisens skyldighet att i olika sammanhang bistå myndigheter med handräckning regleras. Några exempel är lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

Svenska regler

lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, djurskyddslagen (1988:534) och utlänningslagen (2005:716). Begreppet handräckning innefattar olika former av biträde åt andra myndigheter. En handräckningsbegäran kan avse antingen handräckning avseende biträde åt annan myndighet för att den ska kunna fullgöra sina åligganden eller handräckning för verkställande av annan myndighets beslut (Rikspolisstyrelsen, Tillsynsrapport 2013:9, s. 8). I 2 § 5 polislagen (1984:387) sägs att till polisens uppgifter hör att fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser. De särskilda bestämmelserna kan föreskriva att polisen ska bistå andra myndigheter med handräckning. Det finns inte några specifika regler med sikte på polisens befogenheter vid genomförande av just handräckningsuppdrag. Grunden för handräckningsinstitutet är den befogenhet en polisman har enligt 10 § polislagen att använda våld i vissa situationer och proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen. I 20 § polislagen ges polisen särskilda befogenheter när det gäller att söka efter person eller föremål som personen äger eller innehar, t.ex. i personens bostad. I de fall som är aktuella vid Olafs platskontroller är det, vad avser den tillämpliga svenska lagstiftningen, fråga om en behörig myndighet som med stöd i en författning i undersöknings- eller kontrollsyfte begär handräckning hos polisen för att få tillträde till en lokal eller liknande. Det finns inga bestämmelser i polislagen om polisens befogenhet att i dessa fall tvångsvis bereda myndigheten tillträde, trots att sådana åtgärder kräver lagstöd enligt 2 kap. 20 § regeringsformen. I propositionen till polislagen anfördes emellertid, med hänvisning till förarbetena till regeringsformen, att det från konstitutionell synpunkt skulle vara tillräckligt om lagstödet för dessa ingripanden kunde härledas tolkningsvis ur andra bestämmelser (prop. 1983/84:111, s. 124 och 128, jfr SOU 1993:60, s. 251). Det innebär att polisens rätt att vidta handräckningsåtgärder i det konkreta fallet får bedömas på grundval av bestämmelserna som ger aktuell myndighet rätt att begära handräckning hos polisen. Polismyndighetens handräckning är avgiftsfri.

Svenska regler

7.6.3 Kronofogdemyndigheten

Det åligger Kronofogdemyndigheten enligt flera lagar att bistå med handräckningsåtgärder då den som en platskontroll rör inte medverkar vid densamma. Så är fallet enligt 5 kap. 10 och 17 §§ konkurrenslagen (2008:579), se avsnitt 8.2, och 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, se avsnitt 8.3. Så är även fallet enligt vissa lagar på finansmarknadsområdet, som 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, se avsnitt 8.4. Handräckningen sker enligt reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning, dvs. reglerna i 16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken. Av nämnda bestämmelser i konkurrenslagen och lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler framgår att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. När det gäller de nämnda lagarna på finansmarknadsområdet så har dock tillsynsmyndigheten möjlighet att välja om Kronofogdemyndigheten ska ge sådan underrättelse eller inte. I 2 kap. 17 § utsökningsbalken finns det allmänna regler om tvångsåtgärder. Reglerna är tillämpliga vid handräckning enligt reglerna om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Enligt första stycket i bestämmelsen får hus, rum eller förvaringsställe genomsökas, om det behövs för att verkställighet ska kunna ske. Om förrättningsmannen behöver ha tillträde till utrymme som är tillslutet, får han låta öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Han får dock inte bereda sig tillträde till bostad i innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har sänts till innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det kan antas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger (andra stycket). För att genomföra förrättning får förrättningsmannen enligt tredje stycket i övrigt använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Försegling kan utgöra sådant tvång. Våld mot person får dock brukas endast om

Svenska regler

förrättningsmannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till förrättningens ändamål kan anses försvarligt. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen får Kronofogdemyndigheten begära biträde av Polismyndigheten, om förrättningsmannen kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras. Kronofogdemyndighetens handräckning vid platskontroller är i flera fall avgiftsbefriad, bl.a. på de områden som behandlas i kapitel 8 nedan (se 3 § förordningen [1992:1094] om avgifter vid Kronofogdemyndigheten).

7.6.4 Tullverket

Tullverket har, som framgått i avsnitt 7.4.1 om tullmedel ovan, möjlighet att vid tullrevision självt vidta tvångsåtgärder som motsvarar sådana som kan komma i fråga vid handräckning. Sådana åtgärder kallas bevissäkring. Därvid tillämpas bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) till vilka 1 kap. 8 § och 6 kap. 30 § tullagen hänvisar. Med bevissäkring avses enligt 45 kap. 2 § skatteförfarandelagen följande tvångsåtgärder: a) utföra revision i den reviderades verksamhetslokaler, b) eftersöka och omhänderta handlingar samt c) försegla lokal, förvaringsplats och annat utrymme.

För att bevissäkring ska komma i fråga måste vissa i lagen angivna förutsättningar vara uppfyllda. Förutsättningarna varierar beroende på vilken situation det är fråga om. En sådan förutsättning kan vara att det ska finnas en risk för sabotage, dvs. att den som bevissäkringen gäller kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får kontrolleras. Ofta krävs det att risken ska vara påtaglig (45 kap. 3–12 §§ skatteförfarandelagen). Det är i regel förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring efter ansökan av en av Tullverket särskilt förordnad granskningsledare (45 kap. 13 § skatteförfarandelagen). I vissa fall får dock granskningsledaren enligt samma bestämmelse själv fatta beslut.

Svenska regler

Detta gäller bl.a. beslut om att eftersöka och omhänderta handlingar när revision i verksamhetslokaler beslutats och om försegling. I fall där förvaltningsrätten ska fatta beslut och ett sådant beslut inte kan avvaktas kan i stället granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om bevissäkring, om åtgärden ska utföras i en verksamhetslokal. Granskningsledaren ska därefter så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om bevissäkring hos förvaltningsrätten (45 kap. 14 § i skatteförfarandelagen). Den som beslutet om bevissäkring gäller ska omedelbart underrättas om detta. Om det finns påtaglig sabotagerisk kan underrättelse dock ske först när beslutet verkställs (45 kap. 16 § i skatteförfarandelagen). För att genomsöka lokaler, förvaringsplatser och andra utrymmen har Tullverket enligt 69 kap. 11 § rätt att öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Verket får även i övrigt använda det tvång som kan anses vara befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock användas bara om Tullverket möter motstånd och det med hänsyn till ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt. Tullverkets beslut rörande verkställighet av bevissäkring får enligt 69 kap. 18 § skatteförfarandelagen överklagas enligt reglerna i 18 kap. utsökningsbalken.

8 Platsundersökningar på några andra områden

8.1 Inledning

Avsnittet innehåller redogörelser för några andra områden där kommissionen eller annan europeisk myndighet kan utföra platsundersökningar i Sverige. Det är på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet.

8.2 Konkurrensrättsområdet

8.2.1 Platsundersökning i konkurrensrätten

För att bevis för att ett företag som misstänks ha överträtt reglerna i konkurrenslagstiftningen ska kunna säkras får platsundersökningar genomföras. Då sådana undersökningar i regel genomförs oannonserat brukar de kallas gryningsräder ( dawn raids ). Nedan redogörs mycket kortfattat för platsundersökningar på initiativ av Konkurrensverket och mer utförligt för platsundersökningar (s.k. inspektioner) som beslutas och utförs av kommissionen. Andra fall, som t.ex. att Konkurrensverket utför platsundersökningar beslutade av kommissionen, behandlas inte här.

8.2.2 Nationellt beslutad platsundersökning

Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta om undersökning hos ett företag för att utreda om företaget överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579)

Platsundersökningar på några andra områden

om konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och företags missbruk av en dominerande ställning eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget (tidigare artikel 81 och 82 i EG-fördraget). Detta framgår av 5 kap. 3 § konkurrenslagen. Med begreppet ”företag” avses enligt 1 kap. 5 § även en sammanslutning av företag. När Konkurrensverket genomför en undersökning har verket enligt 5 kap. 6 § konkurrenslagen rätt att 1. granska bokföring och andra affärshandlingar, 2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar, 3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och 4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen.

Konkurrensverket får också begära handräckning för att genomföra de åtgärder som avses i punkterna 1, 2 och 4 ovan. Handräckningen utförs av Kronofogdemyndigheten och sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 10 § konkurrenslagen). I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken. Enligt 7 kap. 2 § konkurrenslagen får tingsrättens beslut om 22 platsundersökning överklagas till Marknadsdomstolen.

8.2.3 Platsundersökning beslutad och genomförd av kommissionen

Enligt artikel 20.1 i förordning nr 1/2003 23 får kommissionen genomföra platsundersökningar, s.k. inspektioner, hos företag och företagssammanslutningar för att utreda om artikel 101 (om konkurrensbegränsande avtal m.m.) och 102 (om missbruk av

22 I lagrådsremissen ”Patent- och marknadsdomstol” (Justitiedepartementet den 11 juni 2015) föreslås att Marknadsdomstolen ska upphöra och ersättas av en nyinrättad Patent- och marknadsöverdomstol. 23 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.

Platsundersökningar på några andra områden

dominerande ställning) i EUF-fördraget har överträtts. Kommissionen kan också genomföra en inspektion enligt artikel 13.1 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer 24 . Kommissionens beslut om platsundersökning ska bl.a. innehålla föremålet för och syftet med inspektionen (artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 och artikel 13.4 i förordning nr 139/2004). Inspektionen genomförs av kommissionens personal med biträde av personal från Konkurrensverket som agerar på kommissionens uppdrag. Enligt EU-rätten gäller att handlingar som skyddas av advokatsekretess ska undantas från undersökningen. Regler som rör förfarandet när det gäller advokatsekretess finns i kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget 25 . Därav framgår att frågan om en handling ska undantas från utredningen inte avgörs av domstol, utan antingen av ett s.k. förhörsombud (hearing officer) eller av kommissionen (punkt 51–58). Kommissionen har följande befogenheter vid platsundersökningen: a) bereda sig tillträde till företags eller företagssammanslutningars lokaler, mark och transportmedel, b) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar, oavsett i vilken form de föreligger, c) göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana räkenskaper och affärshandlingar, d) försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för inspektionen samt e) begära att företagets eller företagssammanslutningens företrädare eller medarbetare lämnar förklaringar till sakförhållanden och dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen och protokollföra deras svar

24 R ådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. 25 EUT C 308, 20.10.2011, s. 6.

Platsundersökningar på några andra områden

(artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 och artikel 13.2 i förordning är 139/2004).

Om det finns rimlig misstanke om att relevanta räkenskaper och andra affärshandlingar förvaras på annat ställe än vad som nämns i punkt a) ovan, t.ex. företagens eller företagssammanslutningarnas ledares, chefers eller anställdas bostäder, får kommissionen enligt förordning nr 1/2003 beordra att en platsundersökning ska äga rum där. Ett sådant beslut kan dock inte verkställas i Sverige utan att Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket beslutat om förhandsgodkännande (artikel 21.3 i förordning nr 1/2003 samt 5 kap. 18 § konkurrenslagen). Den prövning som tingsrätten ska göra är reglerad i förordning nr 1/2003 och utgår från de principer som EG-domstolen lagt fast i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603). Rätten ska enligt artikel 21.3 kontrollera att kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till framför allt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är, betydelsen av den bevisning som avses, det berörda företagets medverkan och den rimliga sannolikheten för att de räkenskaper och affärshandlingar som inspektionen avser förvaras i de lokaler för vilka bemyndigande begärs. Tingsrätten får be kommissionen om närmare förklaringar i de avseenden som krävs för att den ska kunna kontrollera att de planerade tvångsåtgärderna är proportionerliga. Tingsrätten får dock inte ifrågasätta att en inspektion behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen. Motsvarande bestämmelse saknas i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Till skillnad från vad som gäller vid Konkurrensverkets egna undersökningar så finns det inte någon bestämmelse om skyldighet att avvakta med undersökningen till dess att ett juridiskt biträde anländer. Kommissionen brukar emellertid, liksom Konkurrensverket, avvakta till dess att företagets jurist anländer innan arbetet med att kopiera och spegla affärshandlingar m.m.

Platsundersökningar på några andra områden

påbörjas (Kronofogdemyndigheten, S-handboken, Del 2, 2015-07- 09, s. 132). Konkurrensverket får enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen efter begäran av kommissionen ansöka om handräckning hos Kronofogdemyndigheten. Konkurrensverket ska därvid i enlighet med de ovan nämnda rättsfallen Hoechst och Roquette Frères iaktta att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionell i förhållande till syftet med den och att nationella regler i detta avseende iakttas då undersökningen genomförs. 26 Handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 17 § konkurrenslagen). I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken. Som framgår ovan har dock kommissionen möjlighet att själv försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar.

8.3 Statsstödsområdet

EU:s grundläggande statsstödsregler finns i förordning nr 659/1999. 27 Artikel 22.1 i förordningen har följande lydelse: ”När kommissionen hyser allvarliga tvivel om huruvida beslut om att inte göra invändningar, positiva beslut eller villkorliga beslut med avseende på individuellt stöd efterlevs, ska den berörda medlemsstaten, efter att ha beretts tillfälle att lämna synpunkter, tillåta kommissionen att avlägga kontrollbesök på ort och ställe.” De tjänstemän som bemyndigats av kommissionen har enligt artikel 22.2 befogenhet att a) gå in i vilka lokaler och på vilken mark som helst som utnyttjas av det berörda företaget, b) begära muntliga förklaringar på ort och ställe, och

26 SOU 2003:73, s. 223 och Johan Karlsson/Marie Östman, Konkurrensrätt. En handbok, 5 uppl., 2014, s. 1134. 27 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Platsundersökningar på några andra områden

c) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar och göra eller begära kopior.

Om ett företag motsätter sig ett kontrollbesök ska den berörda medlemsstaten enligt artikel 22.6 ge den hjälp som behövs för att kontrollbesöket ska kunna genomföras. Kommissionen har rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten avseende åtgärder enligt punkterna a) och c) ovan. Frågor om handräckning prövas av Kronofogdemyndigheten (13 § lagen [2013:388] om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler). I förarbetena till den svenska lagstiftningen på området (prop. 1999/2000:140, s. 216) anförs att EG-domstolens ovan nämnda konkurrensrättsliga dom i Hoechst-målen (se avsnitt 8.2.3) torde kunna ge viss vägledning även i fråga om kontrollbesök. I propositionen anförs att dåvarande EG-domstolen i domen konstaterade att en nationell myndighet aldrig får göra en prövning av nödvändigheten av den begärda åtgärden (undersökningen), utan att denna prövning är förbehållen EG-domstolen. En nationell myndighet kan dock kontrollera att åtgärden inte är godtycklig, att den står i proportion till ändamålet med undersökningen och trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas. Av 13 § framgår att handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken.

8.4 Finansmarknadsområdet

8.4.1 Kreditvärderingsinstitut

Grundläggande regler om kreditvärderingsinstitut finns i förordning (EG) nr 1060/2009 28 . Ett kreditvärderingsinstitut är, enligt artikel 3.1 b i förordningen, en juridisk person vars

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.

Platsundersökningar på några andra områden

verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument. I lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut finns det kompletterande svenska regler till förordningen. Finansinspektionen är enligt 2 § behörig myndighet enligt förordningen. Den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som är en europeisk tillsynsmyndighet, har rätt att genomföra kontroller på plats i medlemsstaterna. Kontrollerna får ske bl.a. hos kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet (artikel 23b.1 och 23d.1 i förordningen). Esma får genomföra kontroller på plats utan förhandsanmälan (artikel 23d.1). Vid kontrollerna har Esma tillträde till alla företagslokaler och all mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för Esmas utredningsbeslut (artikel 23c.1 och 23d.2). Esma har därvid enligt samma bestämmelse befogenhet att a) granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material som är relevant för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger, b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material, c) kalla sig bl.a. företrädare för den juridiska person som platsundersökningen ska göras hos och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller handlingar som rör föremålet för och syftet med utredningen samt nedteckna svaren, d) höra varje fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning, e) begära in uppgifter över tele- och datatrafik samt f) försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.

Esma får inte använda sina befogenheter för att kräva röjande av information eller handlingar som skyddas av rättsliga privilegier (artikel 23a).

Platsundersökningar på några andra områden

Esma ska enligt artikel 23d.3 i god tid före kontrollen anmäla denna till Finansinspektionen. På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid Finansinspektionen eller bemyndigade eller utsedda av denna, aktivt bistå Esma (artikel 23d.5). Tjänstemän från Finansinspektionen får enligt samma bestämmelse också delta i kontrollerna på plats. Esma får begära att Finansinspektionen ska utföra vissa utredningsuppgifter och kontroller på plats åt Esma (artikel 23d.6). Den som är föremål för Esmas beslut om kontroll på plats ska enligt artikel 23d.4 underkasta sig detta. Om en person skulle motsätta sig en kontroll ska Finansinspektionen lämna nödvändigt bistånd för att kontrollen ska kunna genomföras. Finansinspektionen får därvid begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras (artikel 23d.7 och 3 § lagen om kreditvärderingsinstitut). Av artikel 23d.8 framgår att förordningen tillåter att nationell rätt uppställer ett krav på tillstånd av nationell rättslig myndighet för kontroll på plats eller handräckningsåtgärder. Om en medlemsstat väljer att införa ett sådant krav gäller enligt artikel 23d.9 följande. Den nationella rättsliga myndigheten ska vid sin prövning kontrollera äktheten hos Esmas beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av om tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt om de grunder på vilka Esma misstänker att förordningen har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska inte ompröva behovet av kontrollen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen EUdomstolen i enlighet med förordningen. I svensk rätt har det inte införts något krav på tillstånd av en nationell rättslig myndighet. I lagstiftningens förarbeten motiveras

Platsundersökningar på några andra områden

detta dels med att den prövning som kan göras är begränsad dels med att behovet av platsundersökning enligt förordningen kan prövas av en överklagandenämnd och av EU-domstolen enligt artikel 23d.4 (prop. 2011/12:40, s. 23).

8.4.2 OTC-derivat

I förordning nr 648/2012 finns de grundläggande reglerna om derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTCderivat). 29 Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen (1 kap. 2 § (2013:287) lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Den europeiska tillsynsmyndigheten Esma (se avsnitt 8.4.1) får utföra kontroller på plats (artikel 63.1 i förordningen). De som kan bli föremål för kontrollerna är transaktionsregister och anknutna tredje parter till vilka transaktionsregister gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamheter (artikel 61.1 och 63.1). I övrigt äger allt som sägs i avsnittet om kreditvärderingsinstitut ovan motsvarande tillämpning avseende OTC-derivat (artikel 60 och 63). Finansinspektionen har rätt att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten och att handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras (3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). På samma sätt som har beskrivits i föregående avsnitt rörande kreditvärderingsinstitut finns det en möjlighet för en medlemsstat att kräva tillstånd av en nationell rättslig myndighet för kontroll på plats eller handräckning (artikel 63.8). En sådan tillståndsprövning ska enligt förordningen ske på samma sätt som angetts ovan avseende kreditvärderingsinstitut (artikel 63.9). Sverige har dock

29 Europaparlamentets och rådets förordning nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister. OTC är en förkortning för Over the counter .

Platsundersökningar på några andra områden

valt att inte införa något tillståndskrav med hänsyn till att prövningen skulle vara mycket begränsad och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning (prop. 2012/13:72, s. 27 f.).

9 En nordisk utblick

9.1 Inledning

I avsnittet ges en kortfattad redogörelse för utformningen av lagstiftningen på området i Danmark och Finland. Redogörelsen bygger på uppgifter från respektive sambandscentral för bedrägeribekämpning i dessa länder.

9.2 Danmark

I Danmark är Finansministeriet sambandscentral för bedrägeribekämpning enligt artikel 3.4 i Olaf-förordningen. Den danska sambandscentralen har enbart samordnande funktioner, särskilt rörande lagstiftningsärenden. Sambandscentralen deltar i möten i AFCOS-nätverket, som består av alla relevanta myndigheter i Danmark. Den utredningsmässiga behörigheten ligger hos Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet. För EU:s fonder i delad förvaltning liksom för tull och sockeravgifter finns det behöriga myndigheter. AMIF finns dock inte representerad i Danmark, eftersom Danmark har ett rättsundantag avseende den fonden. För EU-medel i direkt och indirekt förvaltning finns det inte någon behörig myndighet, men Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet fungerar som en kontaktpunkt. Om det annars skulle saknas behörig myndighet hanteras ärendet också av Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet. Det finns inte någon generell dansk lag, som behandlar Olafs platskontroller i Danmark. Däremot finns det ett cirkulär, som är

Nordisk utblick

rättsligt bindande för myndigheter. Enligt formuläret ska en dansk myndighet vara närvarande vid Olafs platskontroller. Om en ekonomisk aktör skulle motsätta sig Olafs platskontroll är det polisen som kan lämna biträde enligt artikel 9.1 i platskontrollförordningen.

9.3 Finland

I Finland är Finansdepartementets finanscontrollerfunktion sambandscentral för bedrägeribekämpning. Den finska sambandscentralen är en kontaktpunkt och saknar utredningskompetens. För EU:s fonder i delad förvaltning liksom för tull och sockeravgifter finns det behöriga myndigheter. För EU-medel i direkt och indirekt förvaltning är Finansdepartementet behörigt. Om det skulle saknas behörig myndighet hanteras ärendet av Finansdepartementets finanscontrollerfunktion. Det finns inte någon generell finsk lag, som behandlar Olafs platskontroller i Finland. Om en ekonomisk aktör skulle motsätta sig Olafs platskontroll är det polisen och tullen som kan lämna biträde enligt artikel 9.1 i platskontrollförordningen.

10 Överväganden och förslag

10.1 Olafs utredningskompetens är begränsad på inkomstsidan

Olaf utreder oegentligheter avseende unionens finansiella intressen, dvs. inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar 30 (artikel 2.1 i Olaf-förordningen ). Den mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delen av den nationella avgiften till EU utgör tillsammans med tull- och sockeravgifter EU-budgetens inkomstsida. Olafs kompetens att utreda oegentligheter på inkomstsidan är dock begränsad till tulloch sockeravgifter. Detta har sin grund i att det med begreppet ”oegentligheter” i Olaf-förordningen avses varje överträdelse av en bestämmelse i unionsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för unionens räkning (artikel 2.2 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 1.2 i PIFförordningen, promemorians kursivering). Tull- och sockeravgifter uppbärs av medlemsstaterna direkt för unionens räkning men inte inkomsterna relaterade till mervärdesskatt och bruttonationalinkomst. Följdriktigt finns det heller inte

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.

Överväganden och förslag

några sektorsvisa förordningsbestämmelser om platskontroller avseende de mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delarna av EU-avgiften, medan sådana bestämmelser finns avseende tull- och sockeravgifter (se artikel 2.3d, 2.4 och 2.5 i förordning nr 31 608/2014 ). Sammanfattningsvis är Olafs utredningskompetens på inkomstsidan är begränsad, eftersom Olaf inte har rätt att utreda oegentligheter rörande den del av EU:s inkomster som härrör från de mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delarna av EU-avgiften.

10.2 Behöriga myndigheter behövs

Promemorians bedömning : Behöriga myndigheter behövs för samtliga områden.

Skälen för promemorians bedömning : I ingressen till Olafförordningen framhålls att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna och att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. Dessa myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7). Dessa regler gäller både för Olafs externa och interna utredningar. För att uppfylla de krav som EU-regelverket ställer på medlemsstaterna krävs att det för svensk del införs behöriga myndigheter på alla områden.

31 Rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.

Överväganden och förslag

10.3 Regeringen utser behöriga myndigheter

Promemorians bedömning : Regeringen bör utse vilka myndigheter som ska vara behöriga myndigheter enligt Olafförordningen.

Skälen för promemorians bedömning: EU anslår medel i programperioder för olika fonder i delad förvaltning. Varje period omfattar sju år. Regelmässigt förändras fonderna och deras innehåll mellan olika programperioder (se avsnitt 3.2.2). Vidare förekommer det att, under en löpande programperiod, en myndighets uppgifter fördelas mellan andra myndigheter eller mellan den ursprungliga myndigheten och en nyinrättad myndighet. Regeringens s.k. restkompetens omfattar att reglera statliga myndigheters arbetsuppgifter (8 kap. 7 § 2 regeringsformen). Regeringen bör därför i förordning utse behörig myndighet för fonderna som omfattas av den nu löpande programperioden samt behöriga myndigheter för tull- respektive sockeravgifter.

10.4 Behöriga myndigheter för tull och socker

Promemorians förslag : Tullverket ska vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen för tullavgifter och Jordbruksverket ska vara behörig myndighet för sockeravgifter.

Skälen för promemorians förslag : Tullverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån ska bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver. Jordbruksverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker. Eftersom Tullverket och Jordbruksverket har ansvar för att administrera den del av EU-avgiften som härrör från tullmedel respektive produktionsavgifter för socker är det naturligt att Tullverket ska vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen

Överväganden och förslag

avseende tullavgifter och att Jordbruksverket är behörig myndighet avseende sockeravgifter.

10.5 Behöriga myndigheter för delad förvaltning

Promemorians förslag : Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet, Migrationsverket och Polismyndigheten ska vara behöriga myndigheter för medel i delad förvaltning.

Skälen för promemorians förslag : För regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt garantifonden finns det svenska tillsynslagar, som bl.a. reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter vid platskontroll. För övriga fonder i delad förvaltning saknas det svenska lagar. För dessa fonder faller det sig naturligt att behörig myndighet bör vara en svensk myndighet som regeringen tidigare har anförtrott centrala förvaltande uppgifter enligt fondens sektorsförordning. Myndigheter med sådana uppgifter betecknas i sektorsförordningarna ofta som förvaltande eller ansvariga myndigheter. Migrationsverket, som är ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet för AMIF, bör därför vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen i frågor som rör den fonden. Polismyndigheten, som är ansvarig myndighet för ISF, bör vara behörig myndighet avseende sistnämnda fond. Svenska ESF-rådet, som avseende FEAD är förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet, bör vara behörig myndighet i frågor som rör den fonden. När det gäller fonderna med svenska tillsynslagar skulle en lösning kunna vara att utse tillsynsmyndigheten till behörig myndighet. Dock är tillsynsansvaret i några fall uppdelat på flera myndigheter. Då Olafs platskontroller är sällan förekommande förefaller det lämpligt att för varje fond endast ha en behörig myndighet. På grund av detta och intresset av att hitta en enkel enhetlig lösning bör behörig myndighet för fonderna med tillsynslagar i stället utses enligt samma kriterium som för övriga fonder, dvs. att uppdraget tilldelas en myndighet som regeringen

Överväganden och förslag

tidigare har anförtrott centrala förvaltande uppgifter enligt fondens sektorsförordning. Svenska ESF-rådet är förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet. Myndigheten bör därför vara behörig myndighet avseende socialfonden. Avseende regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet. För fyra av fondens territoriella samarbetsprogram är dock länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande myndighet i stället för Tillväxtverket. Eftersom regionalfonden i likhet med de andra fonderna endast bör ha en behörig myndighet, så bör den uppgiften tillkomma Tillväxtverket även avseende de ovan nämnda fyra territoriella samarbetsprogrammen. Avseende havs- och fiskerifonden är Jordbruksverket förvaltande myndighet för havs- och fiskeriprogrammet och attesterande myndighet enligt artikel 126 i förordning nr 1303/2013 32 . Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet avseende den fonden. Jordbruksverket är avseende fonden för landsbygdsutveckling förvaltande myndighet för Landsbygdsprogram för Sverige 2014– 2020 och utbetalande organ för stöd ur fonden. Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet för fonden för landsbygdsutveckling. Avseende garantifonden är Jordbruksverket utbetalande organ för stöd ur fonden och har samordningsansvar för kontroller. Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet enligt Olafförordningen för garantifonden.

32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.

Överväganden och förslag

10.6 Sambandscentralens funktion som behörig myndighet

Promemorians förslag : Sambandscentralen för bedrägeribekämpning ska vara behörig myndighet vid externa utredningar där behörig myndighet annars saknas och vid Olafs interna utredningar.

Skälen för promemorians förslag : För vissa områden, som medel under direkt eller indirekt förvaltning, saknas det för närvarande en ansvarig svensk myndighet eftersom inte någon svensk myndighet är involverad i förvaltningen. Medlen under direkt förvaltning förvaltas direkt av kommissionen och medlen under indirekt förvaltning av en internationell organisation eller liknande. Enligt artikel 3.4 i Olaf-förordningen ska medlemsstaterna utse en sambandscentral för bedrägeribekämpning. Ekobrottsmyndigheten har utsetts till sambandscentral i Sverige. Enligt artikel 3.4 ska sambandscentralen underlätta effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. Sambandscentralen för bedrägeribekämpning får enligt samma bestämmelse, om det är lämpligt, betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell rätt vid tillämpning av Olafförordningen. En sådan situation torde föreligga om behörig myndighet annars saknas. Bestämmelsen återfinns i Olafförordningens artikel 3, som har rubriken ”externa utredningar”. Det är alltså klart att bestämmelsen är tillämplig vid externa utredningar. Sambandscentralen bör därför vara behörig myndighet vid externa utredningar, där behörig myndighet annars skulle saknas. Enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen kan Olaf vid interna utredningar göra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen. Då uppkommer frågan om artikel 3.4 är tänkt att vara tillämplig även vid interna utredningar, trots att bestämmelsen återfinns i kapitlet om externa utredningar. Det kan på goda grunder göras gällande att så är fallet. I artikel 3.4 talas det om tillämpning av Olaf-förordningen och inte endast om tillämpning

Överväganden och förslag

av kapitel 3. Vidare anges i skäl 10 i ingressen, utan att skilja på externa och interna utredningar, att medlemsstaterna bör inrätta en sambandscentral. Det kan också antas att bestämmelsen om sambandscentralen kan ha placerats i kapitel 3, eftersom platsundersökningar hos ekonomiska aktörer torde vara betydligt vanligare vid externa än interna utredningar. Även medlemsstaternas allmänna förpliktelse enligt artikel 325 i EUFfördraget att skydda unionens finansiella intressen talar för att avsikten med artikel 3.4 är att sambandscentralen ska betraktas som behörig myndighet vid interna utredningar, om det är lämpligt. Som konstaterats ovan (avsnitt 10.2) förutsätts det att det finns en behörig myndighet för varje område. Det framstår därför som ändamålsenligt att sambandscentralen är behörig myndighet också vid interna utredningar. Sambandscentralen bör därför i förordning utses till behörig myndighet vid externa utredningar där sådan annars saknas och alltid vid interna utredningar. Såvitt kan bedömas saknas anledning att utgå ifrån annat än att det endast blir fråga om ett fåtal ärenden där sambandscentralen får träda in i funktionen som behörig myndighet.

10.7 Sambandscentralens roll när Olaf anmäler en utredning

Promemorians förslag : Sambandscentralen för bedrägeribekämpning ska ta emot en anmälan av Olaf om utredning i Sverige. Sambandscentralen ska hänvisa Olaf till behörig myndighet.

Skälen för promemorians förslag : Funktionen sambandscentral för bedrägeribekämpning inrättades genom Olafförordningen. Enligt artikel 3.4 i förordningen ska sambandscentralen underlätta ett effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. I övrigt innehåller förordningen inte någon information om sambandscentralens uppgifter. I en guidance note har sambandscentralens roll tagits upp. Enligt denna ska sambandscentralen ta emot underrättelser från Olaf om platskontroller och ta reda på vilken behörig

Överväganden och förslag

förvaltningsmyndighet eller brottsbekämpande myndighet som kan ge Olaf nödvändig hjälp. Sambandscentralen ska vidare förmedla kontakten mellan Olaf och den aktuella myndigheten (Guidance note on main tasks and responsibilities of an Anti-Fraud Co-ordination Service (AFCOS), Ref. Ares(2013)3403880 – 04/11/2013, s. 5). För att det i Sverige ska finnas en samlad bild och överblick av i vilken omfattning och i vilka frågor som Olaf begär hjälp av svenska myndigheter bör sambandscentralen vara den myndighet dit Olaf alltid har att vända sig med sin begäran. När Olaf har etablerat en sådan kontakt ankommer det på sambandscentralen att informera Olaf om vilken svensk myndighet som getts till uppgift att bistå Olaf i ärenden av aktuellt slag.

10.8 Medlemsstaternas roll vid Olafs platskontroller

Promemorians bedömning : Det behövs inte någon reglering om att företrädare för den behöriga myndigheten måste vara närvarande vid Olafs platskontroller.

Skälen för promemorians bedömning : Platskontroller ska förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, vilka ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs (artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen 33 ). Om Olaf beslutar att företa platskontroller så ska Olaf enligt artikel 3 första stycket se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna för samma handlingar på grundval av unionsbestämmelser för en särskild sektor. Dessutom ska Olaf enligt artikel 3 andra stycket beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin lagstiftning i fråga om samma handlingar hos de berörda ekonomiska aktörerna.

33 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.

Överväganden och förslag

Medlemsstaterna får enligt artikel 4 första stycket bestämma om de vill delta i en platskontroll eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan enligt artikel 4 andra stycket också välja att gemensamt utföra platskontroller. Olaf kan också genomföra en platskontroll utan samtycke från aktuell medlemsstat. Medlemsstaten kan gentemot Olaf invända att förutsättningarna enligt platskontrollförordningen inte är uppfyllda. Om Olaf menar att invändningarna bör beaktas, så genomförs inte platskontrollen. Annars kan Olaf utföra platskontrollen på egen hand. I en sådan situation kan medlemsstaten väcka talan vid EU-domstolen (OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 60). Det finns inte någon nationell bestämmelse som anger att en svensk myndighet alltid ska delta vid Olafs kontroller. Vanligtvis torde en svensk behörig myndighet finna anledning att delta då Olaf genomför en platskontroll i Sverige. I vissa fall kan det emellertid vara ändamålsenligt att den svenska myndigheten inte deltar. En valfrihet för den behöriga myndigheten att delta i platskontrollen eller att avstå från deltagande är således att föredra. Det finns därför inte anledning att föra in en bestämmelse av innebörd att företrädare för den behöriga myndigheten ska delta vid Olafs platskontroller.

10.9 Behörig myndighets utredningskompetens vid Olafs platskontroller

Promemorians förslag : De behöriga myndigheterna ska ges utredningskompetens vid Olafs platskontroller. Utredningskompetensen ska ha den omfattning som följer av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen.

Skälen för promemorians förslag : Olafs befogenheter vid platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen och har beskrivits närmare i avsnitt 6.2.2 ovan. I artikel 5 andra stycket föreskrivs att de ekonomiska aktörerna ska lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser, som används yrkesmässigt. Enligt artikel 7.1 första

Överväganden och förslag

stycket har Olaf rätt att, på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Vidare får Olaf enligt samma bestämmelse använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollerna som de nationella kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av relevanta handlingar. I artikel 7.1 andra stycket räknas upp vad platskontrollerna särskilt får avse. I bestämmelsen nämns t.ex. affärsböcker och affärshandlingar, datauppgifter, system för metoder för tillverkning, förpackning och leverans, fysisk kontroll av varor samt provtagning och undersökning av prover. Det finns goda skäl för slutsatsen att Olafs befogenheter inte går längre än den nationella myndighetens befogenheter enligt nationell rätt. En annan tolkning skulle nämligen innebära att Olaf skulle kunna ha längre gående utredningsbefogenheter än den nationella myndigheten. Detta skulle stå i motsats till den grundläggande tanken med Olaf-förordningen och platskontrollförordningen, nämligen att Olaf och de nationella myndigheterna är jämställda (jfr artikel 3.3 tredje stycket i Olaf-förordningen och skäl 14 i ingressen till platskontrollförordningen). Därtill kommer att Olafs platskontroller syftar till att inhämta material som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Om Olaf skulle ges rätt att samla in sådant material i strid med nationell rätt skulle det kunna uppkomma tveksamheter kring vilket bevisvärde materialet har i en senare process. För en sådan tolkning talar också det faktum att Olafs utredningsbefogenheter vid platskontroller enligt sektorsvisa förordningar framgår direkt av de sektorsvisa förordningarna utan någon hänvisning till nationell rätt. 34 Inte heller på konkurrensrättens

34 Artikel 47 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, artikel 75 i förordning nr 1303/2013, artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, artikel 36 i förordning nr 223/2014 samt artikel 2.3 d i rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.

Överväganden och förslag

område (se avsnitt 8.2), statsstöds- (se avsnitt 8.3) eller finansmarknadsområdet (se avsnitt 8.4) förekommer någon hänvisning till nationell rätt då det europeiska kontrollorganets befogenheter anges. Dessa utredningar syftar inte heller till att samla in bevis som kan komma till användning vid ett senare straffrättsligt förfarande. Om nationella kontrollanter enligt nationell rätt skulle ha befogenheter vid platskontroller som går längre än de befogenheter som nämns i artikel 7.1, torde också Olafs personal av de skäl som angetts ovan ha samma befogenheter, i den mån dessa mer långtgående nationella befogenheter inte strider mot EU-rätten. För att garantera att Olaf vid platskontroller har de utredningsbefogenheter som framgår av artikel 7.1 så bör det, mot bakgrund av det sagda, i svensk lag föras in regler som ger den svenska behöriga myndigheten de befogenheter som anges i artikel 7.1. Den svenska myndigheten bör även ges den rätt till tillträde som anges i artikel 5 andra stycket.

10.10 Biträde och säkerhetsåtgärder i form av handräckning

Promemorians förslag : Biträde till Olaf enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen lämnas i form av handräckning. Detsamma gäller begäran om säkerhetsåtgärd enligt artikel 7.7 i Olaf-förordningen.

Skälen för promemorians förslag : Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). Avseende svensk rätt lämnas sådant biträde i form av handräckning. Vidare ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran, vid behov, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). En motsvarande bestämmelse finns i artikel 7.2 i platskontrollförordningen. I förordningarna ges

Överväganden och förslag

det inte något exempel på någon annan form av säkerhetsåtgärd som skulle kunna vara aktuell utöver säkrande av bevisning. För svenskt vidkommande torde det inte bli aktuellt med andra åtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning, som försegling. Om den ekonomiska aktören inte skulle motsätta sig det, kan Olaf på egen hand omhänderta handlingar. I annat fall har den behöriga myndigheten möjlighet att på uppmaning av Olaf begära handräckning. Den behöriga myndigheten bör därför ges möjlighet att begära handräckning för att kunna tillmötesgå en sådan framställning från Olaf. Av avsnitt 10.16 nedan framgår att Kronofogdemyndigheten bör utföra handräckningen. Det föreligger inte något hinder mot att den behöriga myndigheten redan före platskontrollen lämnar in en ansökan om handräckning till Kronofogdemyndigheten som inte kommuniceras med den som kontrollen avser. Representanter för Kronofogdemyndigheten kan sedan delta vid platskontrollen. Beslut om handräckningsåtgärder kan fattas under kontrollen, om behov av detta skulle uppkomma. Denna ordning är vanligt förekommande vid platsundersökningar inom konkurrensrätten. Handräckningsåtgärd innan platskontrollen påbörjats bör inte kunna komma i fråga. Frågan om begäran om handräckning bör regleras i lag, eftersom handräckning är en åtgärd som får anses utgöra ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen).

10.11 Formell prövning av Olafs begäran om biträde och säkerhetsåtgärder

Promemorians bedömning : Behörig myndighet bör endast göra en formell prövning av Olafs begäran om biträde och säkerhetsåtgärder.

Skälen för promemorians bedömning : Som framgår av avsnitt 10.10 kan Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd tillgodoses genom tillämpning av reglerna om handräckning. Medlemsstaten får inte överpröva Olafs bedömning om det

Överväganden och förslag

föreligger behov av biträde eller säkerhetsåtgärder eftersom artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 9 i platskontrollförordningen inte ger möjlighet till det (se även OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 63). En medlemsstats möjlighet att pröva en begäran från Olaf har behandlats av dåvarande EG-domstolen i de konkurrensrättsliga avgörandena Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603). Sammantaget innebär rättsfallen följande. Vid ansökan om ett tillstånd ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera att kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen. Den nationella rättsliga myndigheten får vid sin kontroll direkt eller via medlemsstatens konkurrensmyndighet be kommissionen om närmare förklaringar om framför allt de grunder på vilka kommissionen misstänker överträdelse av relevanta bestämmelser samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt det berörda företaget är inblandat. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ifrågasätta att en inspektion behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen (Hoechst, p. 35, och Roquette Frères, p. 99). Som framgår av avsnitt 8.2.3 tillämpas principerna i Hoechst och Roquette Frères i konkurrensrättsliga sammanhang, bl.a. då Konkurrensverket i enlighet med 5 kap. 17 § konkurrenslagen (2008:579) ska pröva en begäran av kommissionen om handräckning av Kronofogdemyndigheten vid en platsundersökning av kommissionen i Sverige. Även om Hoechst och Roquette Frères båda avser konkurrensrättsliga förhållanden tillämpas deras bärande principer avseende gränsdragningen mellan EU-rättslig och nationell prövningskompetens även på andra rättsområden. I förarbetena till statsstödslagstiftningen (prop. 1999/2000:140, s. 216) anges det med hänvisning till Hoechst-domen att en nationell myndighet kan kontrollera att åtgärden inte är godtycklig, att den står i proportion till ändamålet med undersökningen och

Överväganden och förslag

trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas. Nationell behörig myndighet saknas på statsstödsområdet och prövningen görs av Kronofogdemyndigheten (13 § lagen [2013:388] om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler), se avsnitt 8.3. Principerna för Hoechst och Roquette Frères återfinns även på finansmarknadsområdet i de EU-förordningar som ligger till grund för lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, se avsnitt 8.4. Olafs platskontroller har stora likheter med kontroller och undersökningar på plats på konkurrensrättens område, statsstödsoch finansmarknadsområdet. Det är därför rimligt att behörig myndighet gör en formell prövning av en begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder och att den prövningen sker i enlighet med principerna Hoechst och Roquette Frères (se J.F.H. Inghelram, Legal and Institutional Aspects of the European Anti-Fraud Office [OLAF], 2011, s. 84–88). Det innebär att den nationella behöriga myndigheten bör kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock inte ifrågasätta att åtgärden behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bevisvärdering.

10.12 Behov av kompletteringar av det svenska regelverket

Promemorians bedömning : Det svenska regelverket bör kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.

Överväganden och förslag

Skälen för promemorians bedömning

I flera artiklar i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen anges att nationell lag ska tillämpas. Nedan görs bedömningen i vilken utsträckning som det svenska regelverket svarar mot kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.

EU-rättens krav på svensk lagstiftning

Enligt artikel 5 första stycket i platskontrollförordningen får Olaf göra platskontroller hos en ekonomisk aktör då det finns anledning att tro att oegentligheter har begåtts. Enligt artikel 5 tredje stycket i samma förordning får Olaf i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet förekommit även göra platskontroll hos andra berörda ekonomiska aktörer (tredjemanskontroll). Svenska regler måste alltså tillåta tredjemanskontroller. Olaf har enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning rätt att få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Som framgår av avsnitt 10.9 bör det finnas regler som ger behörig myndighet tillräckliga utredningsbefogenheter. Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). Vid behov ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). Som framgår av avsnitt 10.10 behöver den behöriga myndigheten ha möjlighet att begära handräckning vid Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd.

Överväganden och förslag

Fonder med tillsynslagar

Det finns tillsynslagar för regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt garantifonden. Dessa lagar reglerar bl.a. tillsynsmyndighetens undersökningskompetens vid platskontroller. Det är fråga om lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. De befogenheter för tillsynsmyndigheten vid platskontroll som räknas upp i nyss nämnda tillsynslagar från 1994 motsvarar i stort dem som förskrivs i platskontrollförordningen. Tillsynslagarna ger även en möjlighet för tillsynsmyndigheten att begära handräckning av Polismyndigheten. Dock saknar tillsynslagarna rätt till tredjemanskontroll. Enligt tillsynslagarna har tillsynsmyndigheten nämligen rätt att kontrollera den som står under tillsyn, men inte andra aktörer. Tillsynslagarna uppfyller alltså inte platskontrollförordningens krav avseende tredjemanskontroller.

Tull

Som framgår av avsnitt 7.4.1 ger tullagstiftningen Tullverket möjlighet att enligt olika bestämmelser göra kontroller i administrativa utredningar. Av relevans för promemorian är dock endast reglerna om revision i tullagen (2000:1281). Tullverkets utredningsbefogenheter vid tullrevision motsvarar dem som föreskrivs i platskontrollförordningen. Revisionsreglerna ger även möjlighet till tredjemanskontroll. Avseende möjligheterna till tvångsåtgärder kan följande anföras. Tullverkets revison sker normalt i samarbete med den reviderade. Om den reviderade skulle motsätta sig revision kan Tullverket enligt 6 kap. 30 § tullagen besluta om bevissäkring enligt vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att kunna genomföra en revision hos den reviderade och för att kunna vidta tvångsåtgärder som eftersökande och omhändertagande av handlingar och försegling av lokal. För att Tullverket ska få vidta sådana åtgärder krävs i de flesta fall ett beslut av förvaltningsrätten

Överväganden och förslag

efter ansökan av Tullverket och i andra fall av en av Tullverket utsedd granskningsledare (se avsnitt 7.6.4 ovan). För att Tullverket ska få vidta tvångsåtgärder krävs att förvaltningsrätten eller, i förekommande fall, granskningsledaren ska finna bl.a. att det ska föreligga sabotagerisk, som i de flesta fall ska vara påtaglig. Det innebär att den nationella prövningen går längre än den formella prövning, som får göras då Olaf begärt biträde eller säkerhetsåtgärder (se avsnitt 10.11 ovan). Dessutom är det enligt 6 kap. 30 § tullagen en förutsättning för tvångsåtgärder att den reviderade inte samverkar. Enligt artikel 7.7 i Olafförordningen ska lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas vid behov på Olafs begäran. Artikel. 7.7 avser alltså även fall där den reviderade inte uttryckligen har motsatt sig platskontrollen. På grund av det som anförts ovan kan det konstateras att möjligheterna att vidta tvångsåtgärder enligt reglerna om tullrevision inte helt står i överensstämmelse med Olafförordningen och platskontrollförordningen.

Oreglerade områden

För fonder utan tillsynslagar, dvs. AMIF, ISF och FEAD, saknas svensk lagreglering. Det gäller även för sockeravgifter, utgifter i direkt förvaltning, utgifter i indirekt förvaltning, tillgångar och Olafs interna undersökningar. Det svenska regelverket behöver kompletteras med regler om behörig myndighets undersökningsbefogenheter samt om tredjemanskontroll och handräckning.

10.13 Regleringen av Olafs platskontroller i Sverige

Promemorians förslag : De behöriga myndigheternas befogenheter vid Olafs platskontroller i Sverige ska regleras i en ny lag.

Skälen för promemorians förslag : I föregående avsnitt 10.12 har det konstaterats att det svenska regelverket kan förbättras för

Överväganden och förslag

att fullt ut nå kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Det finns olika tillvägagångssätt för att förbättra det svenska regelverket. Detta skulle kunna justeras genom bl.a. kompletteringar i befintliga lagar. Tillsynslagarna ska dock inte tillämpas bara vid Olafs kontroller, utan t.ex. även vid revisionsrättens. Eftersom tillsynslagarna innehåller ett antal bestämmelser utöver dem som rör platskontroll framstår det inte som ändamålsenligt att göra tillsynslagarna tillämpliga även på de fonder som i dag saknar lagar om platskontroll. Därför bör det införas en ny lag om Olafs platskontroller, som är tillämplig på alla fonder. Lagen bör även vara tillämplig vid platskontroller på de områden som i dag saknar lagreglering, dvs. medel i direkt och indirekt förvaltning, tillgångar, sockeravgifter och Olafs interna utredningar. Enligt en EU-rättslig princip får innehållet i en EU-förordning inte skrivas om till nationell lagstiftning (se Dom Varolia, C-34/73, EU:C:1973:101). Olafs befogenheter vid platskontroller följer av Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Den föreslagna lagen bör således endast reglera den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs platskontroller. Som framgått av föregående avsnitt motsvarar möjligheterna till tvångsåtgärder i tullagens revisionsregler inte fullt ut kraven i Olafförordningen och platskontrollförordningen. Mot bakgrund av fördelarna med en enhetlig lagstiftning bör den föreslagna lagen även göras tillämplig på Olafs platskontroller avseende tull i stället för tullagens regler om revision. Ett tungt vägande skäl för en sådan ordning är att syftet med tullens revisioner och Olafs platskontroller skiljer sig åt. Olafs kontroller syftar till att inhämta information och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Detta är inte syftet med Tullverkets revisioner.

Överväganden och förslag

10.14 Frågor om undantagande av handlingar, rätt att tillkalla rättsligt biträde och underrättelse om platskontrollen

Promemorians förslag : Vissa handlingar, bl.a. sådana som omfattas av s.k. advokatsekretess, ska den behöriga myndigheten inte få tillgång till. Promemorians bedömning: Det saknas skäl att reglera frågor om underrättelse till den ekonomiska aktören om platskontroll och om rätt att tillkalla rättsligt biträde.

Skälen för promemorians förslag och bedömning

Som ovan konstaterats (se avsnitt 10.13) är syftet med Olafs platskontroller och Tullverkets revisioner inte detsamma. Anledning finns ändå att belysa om det är påkallat att för Olafs platskontroller införa vissa av tullagens regler om genomförandet av revisioner.

Underrättelse om platskontrollen

Olaf-förordningen och platskontrollförordningen saknar bestämmelser om en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs interna riktlinjer ska så ske om det krävs i nationell lagstiftning (Guidelines on Investigation Procedures for OLAF Staff, 1 October 2013, s. 12). Enligt Olafs rutiner informeras den berörda personen i förväg om detta inte skulle skada utredningen (OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 121). Enligt 6 kap. 29 § tullagen ska den reviderade underrättas om beslutet om revision innan detta verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att göra inventering eller liknande kontroll, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. Den reviderades rätt till förhandsinformation om en undersökning på plats är alltså inte absolut. De i avsnitt 10.12 nämnda tillsynslagarna saknar bestämmelser om förhandsinformation.

Överväganden och förslag

Frågan om förhandsunderrättelse bör lämpligen hanteras av Olaf. Det framstår som naturligt att det sker i samråd med den behöriga myndigheten och att underrättelse om en förestående kontroll lämnas när det är lämpligt. Det bör därför inte införas någon bestämmelse om att den ekonomiska aktören ska underrättas i förväg.

Rätten att tillkalla rättsligt ombud

Rätten för en ekonomisk aktör att få skälig tid att tillkalla ett rättsligt ombud före en platskontroll är inte reglerad i Olafförordningen eller platskontrollförordningen, men följer av EUrätten. Den som ska underrättas om ett beslut om bevissäkring innan det verkställs av Tullverket ska ges skälig tid att inställa sig och tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt eller det finns en påtaglig risk för att ändamålet med bevissäkringen annars inte uppnås (69 kap. 7 § skatteförfarandelagen och 1 kap. 8 § tullagen). Tillsynslagarna saknar reglering i detta avseende. Olaf får förutsättas tillämpa principen om rätt till juridiskt biträde vid platskontroller, eftersom denna följer av EU-rätten. Någon reglering om detta synes därför inte heller behövas.

Undantagna handlingar

Vid tullrevision kan den enskilde enligt 6 kap. 34 § första stycket 1 tullagen begära att en handling ska undantas från revision om den är sådan att den inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. I praktiken rör det sig ofta om handlingar som omfattas av s.k. advokatsekretess, men det kan också röra sig om t.ex. läkarintyg. Den enskilde kan vid tullrevision enligt 6 kap. 34 § andra stycket 2 även begära att annan handling med ett betydande skyddsintresse ska undantas om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset överväger dess betydelse för kontrollen. Den enskilde kan slutligen också begära att en handling ska undantas eftersom den inte omfattas av kontrollen (6 kap. 37 §). Om Tullverket inte instämmer i den enskildes bedömning

Överväganden och förslag

avgör förvaltningsrätten frågan om handlingen ska undantas eller inte (35 §). Tillsynslagarna saknar reglering i dessa avseenden. Enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Olaf ska vidare beakta nationell materiell och processuell rätt vid sina kontroller, så länge som den nationella rätten inte strider mot EU-rätten (artikel 3.3 första stycket i Olafförordningen och artikel 6.1 tredje stycket i platskontrollförordningen). Hänvisningarna till nationell lagstiftning innebär att det i och för sig inte finns något hinder mot att införa nationella regler om att domstol ska pröva en begäran av den ekonomiska aktören om att handlingar ska undantas vid Olafs platskontroller. Eftersom Olaf är ett EU-organ framstår det dock som eftersträvansvärt att hitta en modell utan svensk domstolsprövning. Principen om att advokatkorrespondens ska undantas från Olafs utredningar framgår i och för sig av EU-rätten. Bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken omfattar, som nämnts ovan, även andra typer av handlingar. Det skydd som EU-rätten ger kan mot bakgrund av motiven bakom bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte anses tillräckligt. En regel bör därför införas om att den behöriga myndigheten inte har tillgång till sådana skriftliga handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Detta innebär att även Olafs behörighet inskränks i motsvarande mån. Vad avser invändningen om att en handling skulle ha ett betydande skyddsintresse enligt 6 kap. 34 första stycket 2 är den prövning som ska göras en proportionalitetsprövning. Invändningen får riktas mot Olaf och den behöriga myndigheten. Proportionalitetsprincipen är en del både av EU-rätten och av svensk lag. Någon särskild bestämmelse om proportionalitetsavvägning behövs därför inte i den föreslagna lagen. Olafs rätt enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen att ta del av handlingar och information omfattar endast sådant som är av relevans för Olafs utredning. Det saknas därför anledning att införa bestämmelser om undantagande av ovidkommande material.

Överväganden och förslag

10.15 Ersättning för prover och undersökningar vid platskontroller

Promemorians förslag : Ersättning ska inte utgå till den ekonomiska aktören för prover och undersökningar vid platskontroller.

Skälen för promemorians förslag : Enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning få göra fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning samt ta och undersöka prover. Enligt tillsynslagarna från 1994, dvs. lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, har tillsynsmyndigheten och kontrollanter från vissa EU-organ rätt att göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas. Någon bestämmelse om vem som ska stå för kostnaderna för kontroller och prover finns inte i Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen, men det torde inte föreligga något EU-rättsligt hinder att i nationell rätt föreskriva att kontroller och prover ska kunna tas utan att den ekonomiska aktören ska ha rätt till ersättning för det. Enligt Tillsynsutredningen (SOU 2004:100, s. 215) sker den kontrollerades medverkan i tillsynen oftast utan kostnad för tillsynsmyndigheten. Exempelvis utgår det enligt 7 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160) inte någon ersättning för uttagna prov. Enligt vissa lagar finns dock andra regleringar. Enligt 34 § produktsäkerhetslagen (2004:451) har en näringsidkare rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för varuprover och liknande som lämnas enligt lagen, om det finns särskilda skäl för det. Det är också möjligt att den som är föremål för tillsynen ska ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader som åsamkats av särskilda åtgärder vid tillsynen. Sådan ersättningsskyldighet är i vissa lagar reglerad direkt i lagen, men ofta har lagen försetts med ett

Överväganden och förslag

bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov (a. SOU, s. 216). Ett exempel på detta är 31 § strålskyddslagen (1988:220). Tillsynsutredningen föreslog en generell lag om tillsyn, som inte har lett till lagstiftning. Enligt utredningen (a. SOU, s. 217) borde huvudregeln vara att den som är föremål för tillsynen står för sina egna kostnader i samband med tillsynen, men att undantag kan göras om det skulle framstå som stötande, t.ex. i vissa situationer där den som är föremål för tillsynen är skyldig att lämna prover för undersökning. Tillsynsutredningen föreslog (a. SOU, s. 28 f. och 216 f.) därför att regeringen, som ett undantag till den nyss nämnda huvudregeln, skulle kunna meddela föreskrifter om att den som är föremål för tillsynen ska ersätta tillsynsorganet för kostnaderna och att regeringen dessutom fick meddela föreskrifter om att den som var föremål för tillsynen skulle ha rätt till ersättning för kostnader som hänför sig till tillsynen. Det kan konstateras att Tillsynsutredningen genom sitt förslag med möjlighet till undantag från huvudregeln beaktade principen att den som är föremål för tillsynen inte onödigt skulle betungas ekonomiskt (a. SOU, s. 211). Denna princip kommer numera till uttryck i 19 § myndighetsförordningen (2007:515). I bestämmelsen anges att myndigheten ska se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när den begär in uppgifter eller utövar tillsyn. Vad gäller Olafs prover och undersökningar vid platskontroller kan följande noteras. Det framgår av ordalydelsen i artikel 7.1 i platskontrollförordningen att det är Olaf och inte den ekonomiska aktören som ombesörjer provtagningarna. Det torde därför i praktiken inte förekomma att proverna eller undersökningarna orsakar den ekonomiska aktören så stora kostnader att det skulle framstå som stötande att denne inte skulle ersättas för dessa kostnader. Mot den bakgrunden bör den behöriga myndigheten ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att ersättning lämnas. Eftersom Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har samma befogenheter som den nationella behöriga myndigheten har även Olaf vid sina platskontroller rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att ersättning lämnas.

Överväganden och förslag

10.16 Vilken myndighet ska utföra handräckning?

Promemorians förslag : Kronofogdemyndigheten ska ges uppgiften att på begäran utföra handräckning. Denna ska ske enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. Någon avgift ska inte tas ut för Kronofogdemyndighetens biträde.

Skälen för promemorians förslag : Som framgått ovan, finns det tillsynslagar från 1994. Tillsynsmyndigheten har enligt tillsynslagarna rätt att göra platskontroller. Dessa platskontroller liknar mycket platskontroller på konkurrensrättens område liksom på statsstöds- och finansmarknadsområdet. Detta har beskrivits i avsnitt 8.2, 8.3 och 8.4. Enligt tillsynslagarna är det Polismyndigheten som bistår med handräckning. På konkurrensrättens område liksom på statsstöds- och finansmarknadsområdet är det däremot Kronofogdemyndigheten som utför handräckning. I förarbetena till tillsynslagarna (prop. 1994/95:75) motiveras inte varför polisen och inte Kronofogdemyndigheten ska bistå med handräckning. Tillsynsutredningen, som granskat ett mycket stort antal tillsynslagar, har inte funnit någon klar princip för valet mellan polis och Kronofogdemyndighet om vem som ska bistå tillsynsmyndigheten med handräckning. Det kan enligt Tillsynsutredningen möjligen antas att Polismyndighetens roll är att inte utföra några andra åtgärder än att skydda och hjälpa tillsynsmyndighetens personal, om det finns risk för handgripligheter i samband med tillsynen. Kronofogdemyndighetens roll vid handräckning innefattar, enligt utredningen, däremot inte den aspekten utan inriktas mer på att undanröja fysiska hinder för tillsynens genomförande (SOU 2004:100, s. 220). Polisens huvudsakliga uppgift är att utreda brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället. Att bistå med

Överväganden och förslag

handräckningsåtgärder i andra fall än när det kan befaras att det kommer till handgripligheter kan inte anses utgöra en av polisens kärnverksamheter. Olafs platskontroller syftar till att samla in uppgifter och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Finns polis på plats vid Olafs platskontroller kan det, för den hos vilken kontrollen genomförs, framstå som om en förundersökning redan är inledd. Det finns inte någon bestämmelse i polislagen (1984:387) som ger polisen rätt att försegla lokaler vid handräckning. Som anförts i avsnitt 7.6.2 är det dock tillräckligt om lagstödet för sådana ingripanden kan härledas tolkningsvis ur andra bestämmelser. Det innebär att polisens rätt att vidta handräckningsåtgärder i det konkreta fallet får bedömas på grundval av bestämmelserna som ger aktuell myndighet rätt att begära handräckning hos polisen. Det får mot denna bakgrund dock anses osäkert om Polismyndigheten har rätt till försegling vid handräckning vid administrativa utredningar, t.ex. enligt tillsynslagarna. Starka skäl talar således mot att polisen ska bistå med handräckningsåtgärder vid Olafs platskontroller. För att i stället ge Kronofogdemyndigheten uppgiften att bistå med handräckning talar att myndigheten redan i dag bistår med handräckning vid platskontroller på de ovan nämnda andra rättsområdena. Liksom Olafs utredningar är platskontrollerna på konkurrensrättens område samt statsstöds- och finansmarknadsområdena administrativa och inte straffrättsliga. Dessutom uppvisar reglerna för den kontrollerande myndighetens befogenheter vid platskontrollerna stora likheter med de platskontroller som Olaf genomför. Som ovan nämnts finns det en risk att den ekonomiska aktör, som är föremål för en platskontroll, felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning om polisen bistår Olaf med handräckning. Risken för detta minskar om det i stället är Kronofogdemyndigheten som är behjälplig med handräckningsåtgärder. Vidare har Kronofogdemyndigheten möjlighet att i administrativa utredningar vidta nödvändiga tvångsåtgärder (jfr 2 kap. 17 § utsökningsbalken), medan det, som konstaterats ovan, framstår som mer oklart om polisen har rätt att i en administrativ utredning försegla lokaler. Därtill kan Kronofogdemyndigheten, för det fall det kan antas att förrättningsmannen kommer att mötas

Överväganden och förslag

av motstånd vid en förrättning, begära biträde från Polismyndigheten med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 3 § utsökningsbalken. Vid en sammanvägning av det som anförts ovan bör således Kronofogdemyndigheten ges uppgiften att bistå med handräckning vid Olafs platskontroller. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen. Av avsnitt 10.13 framgår att Kronofogdemyndigheten bör utföra handräckning även vid Olafs platskontroller avseende tull. Kronofogdemyndighetens verkställighet bör följa reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning (16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken). Som framgår av avsnitt 10.14 ovan kan det förekomma att den ekonomiska aktören inte ska förvarnas om en förestående platskontroll. Eftersom 16 kap. 11 § utsökningsbalken innehåller en bestämmelse om att svaranden ska underrättas före verkställighet, bör det för här aktuella situationer införas en bestämmelse om att Kronofogdemyndigheten, om den behöriga myndigheten begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. Den valda lösningen innebär att en tillsynsmyndighet vid egna nationella kontroller enligt 1994 års tillsynslagar även fortsättningsvis kommer att begära handräckning av polisen medan handräckning vid Olafs kontroller kommer att lämnas av Kronofogdemyndigheten. Frågan om det är ändamålsenligt att låta Kronofogdemyndigheten svara för handräckning även vid nationella kontroller enligt 1994 års tillsynslagar får emellertid övervägas i annan ordning. Kronofogdemyndighetens handräckning vid platskontroller på andra rättsområden är i flera fall avgiftsbefriad, bl.a. på konkurrensrättens område (se avsnitt 8.2), statsstödsområdet (se avsnitt 8.3) och finansmarknadsområdet (se avsnitt 8.4). Även polisens handräckning enligt tillsynslagarna sker utan avgift. Bistånd med handräckning vid Olafs platskontroller torde bli mycket sällsynt. Några tungt vägande skäl för att avgift ska tas ut för Kronofogdemyndighetens handräckning saknas. En bestämmelse om att avgift inte ska tas ut i aktuella fall bör tas in i 3 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten.

Överväganden och förslag

10.17 Sambandscentralen får rätt att begära handräckning

Promemorians förslag : Sambandscentralen ska, i egenskap av behörig myndighet, ges rätt att begära handräckning vid platskontroller vid interna utredningar och när behörig myndighet annars saknas.

Skälen för promemorians förslag : Enligt artikel 3.4 i Olafförordningen får sambandscentralen för bedrägeribekämpning, om det är lämpligt, betraktas som en behörig myndighet. En sådan situation torde föreligga om behörig myndighet annars saknas. Ekobrottsmyndigheten är sambandscentral för bedrägeribekämpning i Sverige. I avsnitt 10.6 ovan föreslås att sambandscentralen ska vara behörig myndighet vid Olafs interna utredningar och då behörig myndighet annars saknas vid Olafs externa utredningar. Ekobrottsmyndigheten saknar i dag rätt att begära handräckning i administrativa utredningar. Av avsnitt 10.10 ovan framgår att den behöriga myndigheten i vissa situationer har behov av att begära handräckning vid Olafs platskontroller. Sådana åtgärder får anses utgöra ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). I lag bör därför regleras att sambandscentralen, i egenskap av behörig myndighet, har rätt att begära handräckning vid Olafs platskontroller när dessa rör interna utredningar eller när behörig myndighet annars saknas.

10.18 Sekretess vid Olafs platskontroller

Promemorians bedömning : Några särskilda sekretessbestämmelser behöver inte införas med anledning av Olafs platskontroller.

Skälen för promemorians bedömning : Vid sina platskontroller har Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen rätt att samla in relevant information och att kopiera relevanta handlingar. Olaf

Överväganden och förslag

kan sedan ta med sig materialet för granskning och analys. Platskontroller sker normalt i samarbete med svenska myndigheter. Vid platskontroller kan det även bli aktuellt med handräckning av Kronofogdemyndigheten. Olaf kan senare komma att förmedla information och handlingar, som samlats in, till svenska myndigheter bl.a. i samband med att en rapport upprättas av Olaf då dess utredning avslutas (artikel 11.3, 11.5 och 12 i Olafförordningen). Det råder sekretess hos Kronofogdemyndigheten och den behöriga myndigheten avseende uppgifter rörande en planerad platskontroll av Olaf. Enligt 17 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, (2009:400) förkortad OSL, gäller nämligen sekretess för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. För uppgifter hos Kronofogdemyndigheten om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden råder vidare sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men (34 kap. 1 § OSL). Enligt 8 kap. 3 § OSL råder det i regel sekretess gentemot utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Sekretess råder sålunda också gentemot Olaf. Av 15 kap. 1 a § OSL framgår det emellertid att sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en bindande EU-rättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Enligt samma bestämmelse råder motsvarande sekretess för uppgift som en svensk myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EUrättsakt. Olaf-förordningen och platskontrollförordningen är bindande EU-rättsakter. Det framstår som uppenbart att EU-samarbetet kring bedrägeribekämpning skulle försämras om insamlade eller mottagna uppgifter skulle röjas. Det står därmed klart att sekretess gäller för uppgift som inhämtats av behörig myndighet eller Kronofogdemyndigheten i syfte att överlämna den till Olaf och för uppgift som Olaf sedan återbördar till svenska myndigheter. Det innebär att nuvarande sekretessbestämmelser är tillräckliga.

Överväganden och förslag

Det kan tilläggas att Olaf har ett omfattande regelverk för sekretess och skydd av personuppgifter. Enligt artikel 339 i EUFfördraget ska medlemmarna av unionens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i unionen, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Av artikel 10.1 i Olaf-förordningen framgår att information som överlämnats eller inhämtats i samband med externa utredningar oavsett form ska vara skyddad genom tillämpliga bestämmelser. En liknande bestämmelse avseende interna utredningar finns i artikel 10.2. Av artikel 8.1 i platskontrollförordningen framgår att uppgifterna endast får överlämnas till personer i unionsorgan och medlemsstater som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem och att de inte får användas för något annat syfte än att skydda unionens finansiella intressen. Artikel 8.4 i platskontrollförordningen hänvisar till dataskyddsdirektivet 95/46/EG 35 . Dessutom är EU:s dataskyddsförordning 36 tillämplig vid platskontroller.

35 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 36 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.

11 Ikraftträdande

Promemorians förslag : De föreslagna författningarna och författningsändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2017. Promemorians bedömning : Det saknas behov av övergångsbestämmelser.

Skälen för promemorians förslag och bedömning : De föreslagna författningsändringarna påkallar inte att Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten vidtar några omfattande åtgärder. Motsvarande gäller för de myndigheter som föreslås bli behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen (Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet, Migrationsverket, Polismyndigheten och Tullverket) Mot denna bakgrund bör de nya bestämmelserna kunna träda i kraft den 1 januari 2017. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

12 Ekonomiska konsekvenser

Promemorians bedömning : Förslagen kan hanteras inom befintliga anslagsramar.

Skälen för promemorians bedömning : Förslaget att Ekobrottsmyndigheten i sin egenskap av sambandscentral för bedrägeribekämpning även skulle vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen där behörig myndighet annars saknas vid externa utredningar och alltid vid interna utredningar kan inte väntas leda till annat än försumbara merkostnader för myndigheten, eftersom myndigheten enligt artikel 3.4 i Olafförordningen 37 redan i dag kan betraktas som behörig myndighet där det är lämpligt, åtminstone avseende externa utredningar. Nu tillkommer uppgiften även vid interna utredningar, där kraven på den behöriga myndighetens verksamhet är mycket begränsade. Från berörda myndigheter har inhämtats uppgift om att Olaf endast vid ett fåtal tillfällen gjort platskontroller i Sverige. Det kan inte väntas annat än att antalet ärenden även fortsatt kommer att vara mycket lågt. Förslaget att Ekobrottsmyndigheten ska vara behörig myndighet i vissa fall bedöms rymmas inom myndighetens anslagsramar. Eftersom Kronofogdemyndigheten utför handräckningsåtgärder vid platskontroller inom andra rättsområden och då det sannolikt kommer att vara fråga om mycket få ärenden bedöms att kostnaderna för den eventuellt ökade arbetsmängden ryms inom anslagsramarna för Kronofogdemyndigheten.

37 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.

Ekonomiska konsekvenser

Även för de myndigheter som föreslås bli behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen (Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet, Migrationsverket, Polismyndigheten och Tullverket) kan kostnaderna i anledning av den tillkommande uppgiften inte antas bli annat än försumbara och rymmas inom befintliga anslagsramar.

13 Författningskommentar

13.1 Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

1 § Paragrafen behandlas i avsnitt 10.2–6. I första stycket anges vilka EU-förordningar som lagens bestämmelser är tillämpliga på. I andra stycket ges upplysning om att lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för myndigheter som är behöriga enligt Olaf-förordningen. Vilka dessa myndigheter är framgår av den föreslagna förordningen om utredningar som utförs av Olaf.

2 § Paragrafen behandlas i avsnitt 10.9, 10.14 och 10.15. I första stycket regleras den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs platskontroller i Sverige. Olafs befogenheter vid dessa platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen. Av artikel 7.1 i platskontrollförordningen framgår att omfattningen av Olafs befogenheter enligt är beroende av den nationella behöriga myndighetens befogenheter enligt nationell rätt. Bestämmelsen är avsedd att omfatta alla de utredningsbefogenheter som framgår av artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen. Det innebär att det som räknas upp i artikel 7.1 andra stycket i samma förordning ska omfattas av bestämmelsen. I uppräkningen anges att kontrollerna och inspektionerna på platsen särskilt får avse affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer, lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna

Författningskommentar

förfogar över, datauppgifter, system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans, fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning, provtagning och undersökning av prover, lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats samt om hur genomförda investeringar har använts, budget- och bokföringshandlingar samt det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som fått bidrag. Den behöriga myndigheten har även rätt att söka efter dolda uppgifter och dold dokumentation. Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig detta har den behöriga myndigheten möjlighet att begära handräckning (se vidare kommentaren till 3 §). Olafs rätt att få tillgång till handlingar omfattar inte sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken, t.ex. handlingar som omfattas av s.k. advokatsekretess. Hänvisningar till EU-förordningar kan vara statiska, dvs. hänvisa till en viss bestämd lydelse av förordningen, t.ex. den ursprungliga. De kan också vara dynamiska, vilket innebär att de hänvisar till den vid var tid gällande lydelsen av förordningen. Om framtida förordningsändringar får genomslag i svensk lag på ett sätt som bör underställas riksdagens prövning bör utgångspunkten vara att hänvisningen ska vara statisk (se prop. 2015/16:10, s. 345). De artiklar i Olaf-förordningen 38 som bestämmelsen hänvisar till innehåller inte några regler om platskontrollernas innehåll. Sådana regler framgår i stället av platskontrollförordningen 39 , till vilken Olaf-förordningen hänvisar. Redan av detta skäl bör hänvisningen vara dynamisk och inte statisk. Enligt andra stycket har den behöriga myndigheten vid platskontroller rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att någon ersättning lämnas.

3 § Paragrafen behandlas i avsnitt 10.10, 10.11, 10.16 och 10.17.

38 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. 39 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.

Författningskommentar

Av bestämmelsens första stycke framgår att den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras. En situation då behov av handräckning kan uppstå är om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen och Olaf begär biträde av den behöriga myndigheten enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen. I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur handräckningen ska gå till. Bland annat anges att för handräckningen gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Vidare anges att den behöriga myndigheten vid platskontrollen har rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga. Bestämmelsen möjliggör tvångsåtgärder för att genomföra en platskontroll. Härvid kan det bli fråga om tvångsåtgärder som får vidtas med stöd av 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken. Den åtgärd som främst torde bli aktuell är försegling av lokal eller annat utrymme, om förrättningen inte kan slutföras samma dag som den har påbörjats. Då Olaf begär biträde eller säkerhetsåtgärd bör den behöriga myndigheten kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock inte ifrågasätta att en åtgärd behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bevisvärdering. Sambandscentralen för bedrägeribekämpning har endast möjlighet att begära handräckning i de fall sambandscentralen är behörig myndighet. Av bestämmelsernas ordalydelse framgår att det inte finns något hinder mot att den behöriga myndigheten före platskontrollen ansöker om handräckning hos Kronofogdemyndigheten.

Författningskommentar

13.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden

4 a § Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13. Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

13.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

7 a § Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13. Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

13.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter

7 a § Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13. Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Författningskommentar

13.5 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

6 kap. 39 § Paragrafen behandlas i avsnitt 10.13. Av bestämmelsen framgår att regleringen om tullrevision inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Eftersom det föreslås att Olafs kontroller inte ska genomföras med stöd av bestämmelserna om tullrevision förlorar paragrafens nuvarande hänvisningar till EU-förordningar av relevans för Olafs platskontroller, sin betydelse och bör därför utgå.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, EURATOM) nr 883/2013

av den 11 september 2013

om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funk­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING tionssätt (EUF-fördraget), och vikten av åtgärder i detta syfte bekräftas genom artikel 325 i EUF-fördraget.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sätt, särskilt artikel 325, jämförd med fördraget om upprättan­ (2) Det är nödvändigt att mobilisera alla tillgängliga resurser det av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a, för att uppnå det målet, i synnerhet när det gäller utred­ ningar som ska utföras på unionsnivå, men den balans och ansvarsfördelning som råder mellan unionen och medlemsstaterna bör bibehållas. med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ (3) För att intensifiera bedrägeribekämpningen har kommis­ nella parlamenten, sionen, med iakttagande av principen om varje institu­ tions rätt att organisera sitt inre arbete, genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom ( 3 ), vid sina avdelningar inrättat Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (ne­ dan kallad Olaf ), som ska ha ansvar för att göra administ­ med beaktande av revisionsrättens yttrande ( 1 ), rativa utredningar i bedrägeriärenden. Kommissionen har

gett Olaf fullständigt oberoende när det gäller att utföra utredningar. Enligt beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom ska Olaf vid utredningar utöva de befogenheter som den i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och tilldelas enligt unionsrätten.

av följande skäl: (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 ( 4 ) antogs för att reglera utredningar som görs av Olaf. För att Olafs utredningsverksamhet ska bli effektivare och mot bakgrund av unionsinstitutionernas (1) Unionsinstitutionerna och medlemsstaterna fäster stor utvärderingar av dess verksamhet, särskilt kommissionens vikt vid skyddet av unionens ekonomiska intressen och rapport från april 2003 och revisionsrättens särskilda vid kampen mot bedrägerier, korruption och all annan rapporter nr 1/2005 ( 5 ) och nr 2/2011 ( 6 ) om Olafs för­ olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen. valtning, måste det gällande regelverket ses över. Kommissionens ansvar är i detta sammanhang nära knu­ tet till dess åliggande att genomföra budgeten enligt ( 3 ) Kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning ( 1 ) EUT C 254, 30.8.2011, s. 1. (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 20). ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008 (EUT C ( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av 16 E, 22.1.2010, s. 201) och rådets ståndpunkt vid första behand­ den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån lingen av den 25 februari 2013 (EUT C 89 E, 27.3.2013, s. 1). för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1). Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 juli 2013 (ännu ej offent­ ( 5 ) EUT C 202, 18.8.2005, s. 1. liggjord i EUT). ( 6 ) EUT C 124, 27.4.2011, s. 9.

Bilaga 1

L 248/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

(5) Olafs mandat bör omfatta genomförande av utredningar med uppdrag att samordna skyddet av unionens ekono­ vid de institutioner, organ och byråer som har inrättats miska intressen och kampen mot bedrägerier, bör en genom eller på grundval av fördragen (nedan kallade central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe­ institutionerna, organen och byråerna ), verkställande av den kämpning ) inrättas för att underlätta ett effektivt sam­ utredningsbefogenhet som kommissionen tilldelas genom arbete och informationsutbyte med Olaf. berörda unionsakter samt att ge bistånd till medlemssta­ terna från kommissionen med att organisera nära och regelbundet samarbete mellan deras behöriga myndighe­ ter. På grundval av sin operativa praxis på området bör Olaf även bidra till att skapa och utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och an­ (11) Olaf bör få tillgång till relevant information som unio­ nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens nens institutioner, organ och byråer förfogar över i sam­ ekonomiska intressen. band med externa utredningar.

(6) Det ansvar som åligger Olaf, som den har inrättats av (12) Dessa utredningar bör utföras i enlighet med fördragen, kommissionen, omfattar förutom skyddet av de ekono­ särskilt protokoll nr 7 om Europeiska unionens immuni­ miska intressena all verksamhet som har samband med tet och privilegier, och med iakttagande av tjänstefö­ skyddet av unionens intressen mot oegentligheter som reskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen kan leda till administrativa eller straffrättsliga påföljder. och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, fastställda i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 ( 3 ) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna ) och Europaparlamentets ledamotsstadga samt med full respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläg­ (7) Denna förordning bör gälla utan att det påverkar det mer långtgående skydd som kan följa av fördragens bestäm­ gande friheterna, särskilt principen om rättvis behandling, rätten för varje berörd person att yttra sig över de upp­ melser. gifter som rör honom eller henne samt principen att endast material som har värde som bevisning kan utgöra grunden för slutsatser vid en utredning. Institutioner, or­ gan och byråer bör därför utforma villkor och bestäm­ (8) Eftersom det är nödvändigt att intensifiera kampen mot melser för hur interna utredningar ska genomföras. bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, bör Olaf kunna utföra interna utredningar inom alla institu­ tioner, organ och byråer. (13) De interna utredningarna kan bara utföras om Olaf ga­ ranteras tillträde till alla lokaler vid institutionerna, orga­ nen och byråerna och tillgång till all information och alla handlingar som de innehar. (9) I samband med externa utredningar bör Olaf ges de befogenheter som kommissionen tilldelas enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 novem­ ber 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska ge­ menskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och (14) Det bör skyndsamt kontrolleras om den information Olaf andra oegentligheter ( 1 ). Olaf bör också ges de övriga får inom ramen för sitt uppdrag är korrekt. Innan en befogenheter som kommissionen tilldelas för att genom­ utredning inleds, bör Olaf därför ha tillgång till all rele­ föra kontroller och inspektioner på platsen i medlems­ vant information i institutionernas, organens och byråer­ staterna, särskilt för att utreda oegentligheter såsom krävs nas databaser, om det oundgängligen krävs för att be­ enligt artikel 9 i rådets förordning (EG, Euratom) döma den faktiska grunden för anklagelser. nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ( 2 ).

(15) Olaf bör åläggas precisa skyldigheter att informera insti­ (10) Effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt be­ tutionerna, organen och byråerna om pågående utred­ roende av samarbetet med medlemsstaterna. Medlemssta­ ningar, när en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot terna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå av en institution eller ett organ, en chef för en byrå eller Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. När en medlemsstat en anställd berörs av de omständigheter som utreds eller inte har inrättat någon särskild enhet på nationell nivå när försiktighetsåtgärder kan vara nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen. ( 1 ) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. ( 2 ) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. ( 3 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/3

(16) Det bör fastställas tydliga regler, som bekräftar Olafs (22) Med tanke på rättssäkerheten måste rättssäkerhetsgaran­ primära behörighet att bedriva interna utredningar i ären­ tierna för Olafs utredningar förtydligas, med beaktande den som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen av dessa utredningars administrativa karaktär. men samtidigt ger institutionerna, organen och byråerna möjlighet att snabbt göra utredningar i fall där Olaf be­ slutar att inte ingripa.

(23) De berörda personernas och vittnens rättsäkerhetsgaran­ tier och grundläggande rättigheter bör alltid och utan undantag respekteras i alla skeden av externa och interna (17) För att säkerställa Olafs oberoende när den utövar sina utredningar, i synnerhet när information lämnas om på­ uppgifter enligt denna förordning bör dess generaldirek­ gående utredningar. Tillhandahållandet av information tör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ. om de utredningar som genomförs av Olaf till Europa­ När Olaf genomför en utredning bör de berörda institu­ parlamentet, rådet, kommissionen eller revisionsrätten, tionerna, organen och byråerna inte utreda samma sak­ antingen bilateralt eller inom ramen för överläggningar, förhållanden parallellt, såvida inte annat överenskommits bör genomföras med iakttagande av utredningssekretess, med Olaf. de berörda personernas legitima rättigheter och i tillämp­ liga fall de nationella bestämmelser som tillämpas på rättsliga förfaranden. Information som överlämnas eller erhålls i samband med utredningarna bör behandlas en­ ligt unionsrätten om dataskydd. Informationsutbyte bör styras av proportionalitetsprincipen och principen om (18) Utredningarna bör utföras under ledning av Olafs gene­ raldirektör med fullständigt oberoende i förhållande till behovsenlig behörighet. institutionerna, organen och byråerna och i förhållande till övervakningskommittén. Generaldirektören bör därför ha möjlighet att anta riktlinjer för Olafs personal om utredningsförfaranden. Riktlinjerna bör ge Olafs anställda (24) För att stärka skyddet av enskilda personers individuella praktisk vägledning om utredningarnas genomförande rättigheter under utredningarna bör inga slutsatser med och berörda personers och vittnens rättssäkerhetsgaran­ namngivna personer dras i utredningens slutskede utan tier och rättigheter samt närmare upplysningar om de att de har fått tillfälle att yttra sig om samtliga omstän­ interna rådgivnings- och kontrollförfaranden som ska digheter som gäller dem. följas, inbegripet en lagenlighetskontroll. För att skapa större öppenhet och insyn i utredningarnas genom­ förande bör riktlinjerna offentliggöras på Olafs webbplats. Riktlinjerna bör inte ge upphov till eller ändra några rättigheter eller skyldigheter enligt denna förord­ (25) Generaldirektören bör se till att utlämnande av infor­ ning. mation till allmänheten sker med hänsyn till de berörda personernas legitima rättigheter.

(19) I enlighet med artikel 21 i tjänsteföreskrifterna bör Olafs personal genomföra utredningar i enlighet med riktlin­ (26) Olaf och de institutioner, organ och byråer som är in­ jerna om utredningsförfaranden och på grundval av en­ blandade i utredningen bör skydda yttrandefriheten i en­ skilda instruktioner från generaldirektören i specifika fall. lighet med Europeiska unionens stadga om de grundläg­ gande rättigheterna och även skydda journalistiska källor.

(20) Olafs personal bör i enlighet med tjänsteföreskrifterna (27) Det bör åligga Olafs generaldirektör att sörja för skydd av utföra sina utredningsuppgifter på ett helt oberoende personuppgifter och för iakttagande av den förtrolighet sätt och undvika intressekonflikter. Anställda vid Olaf som gäller för information som inhämtas i samband med bör omedelbart meddela generaldirektören, om en utred­ utredningarna. Unionens tjänstemän och övriga anställda ning berör ett ärende där de har ett personligt intresse bör garanteras ett rättsligt skydd som är likvärdigt med som kan skada eller uppfattas skada deras oberoende, det skydd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. särskilt om de är eller i annan egenskap har varit inblan­ dade i det ärende som utreds.

(28) För att säkerställa att resultaten av de utredningar som genomförs av Olaf beaktas och att nödvändig uppfölj­ (21) Olafs interna och externa utredningar följer till en del ning görs, bör rapporterna utgöra tillåten bevisning i tydliga regler. När det är nödvändigt bör Olaf dock till­ administrativa och rättsliga förfaranden. Dessa rapporter låtas att samla de olika aspekterna av en extern och en bör därför upprättas med beaktande av de bestämmelser intern utredning i en enda utredning utan att behöva som gäller för administrativa rapporter i medlemsstater­ inleda två skilda utredningar. na.

Bilaga 1

L 248/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

(29) När omständigheter som påvisas i den slutliga rapporten (35) För att samarbetet mellan Olaf, berörda unionsinstitutio­ om en intern utredning kan leda till ett straffrättsligt ner, -organ och -byråer, medlemsstaternas behöriga myn­ förfarande, bör informationen överlämnas till nationella digheter, tredjeländers behöriga myndigheter och interna­ rättsliga myndigheter i den berörda medlemsstaten. I de tionella organisationer ska fungera väl bör ett ömsesidigt rekommendationer som åtföljer den slutliga utrednings­ informationsutbyte organiseras. Detta informationsutbyte rapporten bör generaldirektören ange om interna åtgär­ bör respektera sekretessprinciperna och dataskydds­ der av institutionen, organet eller byrån med hänsyn till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förord­ sakens natur eller ekonomiska omfattning skulle möjlig­ ning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om göra effektivare uppföljning. skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och ge­ menskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 1 ). Olaf bör framför allt kontrollera att mottagaren har lämplig behörighet och att överlämnandet av information är nödvändigt. (30) Om generaldirektören överlämnar information som Olaf Informationsutbytet med Eurojust bör omfattas av Euro­ har erhållit under den interna utredningen till den be­ justs mandat, som omfattar samordning i gränsöverskri­ rörda medlemsstatens rättsliga myndigheter, bör överläm­ dande fall av allvarlig brottslighet. nandet av informationen inte påverka den nationella rättsliga myndighetens efterföljande rättsliga bedömning av huruvida det krävs en utredning.

(36) Med tanke på den betydande volym unionsmedel som anslås till externt bistånd, antalet utredningar som Olaf (31) Det bör åligga de behöriga myndigheterna i medlems­ utför inom den sektorn och det internationella samarbete staterna eller i förekommande fall institutionerna, orga­ som förekommer vid utredningar bör Olaf, om lämpligt i nen och byråerna att på grundval av Olafs slutliga utred­ samordning med andra behöriga avdelningar, genom ad­ ningsrapport besluta om hur en avslutad utredning bör ministrativa överenskommelser kunna begära praktiskt följas upp. bistånd för denna uppgift från behöriga myndigheter i tredjeländer och från internationella organisationer, utan att detta ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter.

(32) För att öka effektiviteten bör Olaf informeras om hur dess utredningar har följts upp. Därför bör unionens institutioner, organ och byråer och i förekommande fall medlemsstaternas behöriga myndigheter på Olafs begäran (37) Olaf bör vara oberoende när den genomför sina uppdrag. rapportera om vilka åtgärder som har vidtagits med an­ Som ett stöd för detta oberoende bör en övervaknings­ ledning av den information som Olaf har överlämnat. kommitté, bestående av oberoende utomstående personer som är särskilt kvalificerade inom Olafs verksamhets­ område, regelbundet kontrollera hur Olaf utför sina ut­ redningsuppgifter. Övervakningskommittén bör inte in­ gripa i pågående utredningar. I dess uppgifter bör även ingå att biträda generaldirektören när denne utför sina (33) Med tanke på de stora fördelarna med ett förstärkt sam­ uppgifter. arbete mellan Olaf, Eurojust, Europol och medlemsstater­ nas behöriga myndigheter, bör Olaf få möjlighet att ingå administrativa överenskommelser med dessa, framför allt i syfte att underlätta praktiskt samarbete och utbyta in­ formation i tekniska och operativa frågor, utan att ytter­ ligare juridiska skyldigheter uppstår. (38) Det är lämpligt att specificera kriterierna och förfarandet för utnämning av ledamöterna i övervakningskommittén och ytterligare specificera de uppgifter övervakningskom­ mittén har enligt sitt mandat. (34) För att stärka samarbetet mellan Olaf, Eurojust och med­ lemsstaternas behöriga myndigheter beträffande hand­ lingar som kan leda till straffrättsliga förfaranden, bör Olaf informera Eurojust om, i synnerhet, de fall då man misstänker bedrägeri, korruption eller annan illegal verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska (39) En reservförteckning bör upprättas med uppgift om kan­ intressen och avser allvarliga brott. Om information över­ didater som kan ersätta ledamöter i övervakningskom­ lämnas till de berörda medlemsstaternas behöriga myn­ mittén för återstoden av deras mandat, om en eller flera digheter, bör detta på lämpligt sätt ske innan den infor­ av dessa ledamöter avgår, avlider eller i övrigt inte längre mation som de har tillhandahållit av Olaf överlämnas till kan utföra sina uppgifter. Eurojust eller Europol, om denna åtföljs av en upp­ maning att vidta specifika brottsutredningsåtgärder. ( 1 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/5

(40) För att övervakningskommittén ska kunna utföra sitt (46) Erfarenheterna från det operativa arbetet visar att general­ uppdrag effektivt bör Olaf sörja för att kommitténs sek­ direktören bör få delegera vissa uppgifter till en eller flera retariat kan arbeta på ett oberoende sätt. av Olafs anställda.

(47) Generaldirektören bör införa en intern rådgivnings- och (41) En gång om året bör det hållas överläggningar mellan kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll, Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Dessa över­ med särskild hänvisning till skyldigheten att iaktta rätts­ läggningar bör bland annat avse de strategiska priorite­ säkerhetsgarantierna och de grundläggande rättigheterna ringarna för Olafs utredningspolicy och effektiviteten i för de berörda personerna och de berörda medlemssta­ dess arbete med avseende på fullgörandet av dess man­ ternas nationella lagstiftning. dat, utan att på något sätt ingripa i Olafs oberoende vid utförandet av utredningarna. Förberedelserna inför över­ läggningarna bör äga rum på teknisk nivå och vid behov omfatta ett förberedande möte mellan de relevanta avdel­ ningarna vid de berörda institutionerna. När det diskute­ (48) För att säkerställa Olafs oberoende bör kommissionen ras hur effektivt Olaf utför sitt mandat, bör de institutio­ besluta om lämplig delegering av utnämningsmyndighe­ ner som deltar i överläggningarna kunna ta del av sta­ tens befogenheter till generaldirektören. tistiska uppgifter om uppföljningen av Olafs utredningar och av information som överlämnats av Olaf.

(49) Denna förordning innebär inte någon som helst in­ skränkning av medlemsstaternas befogenheter och ansvar att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot (42) För att säkerställa fullständigt oberoende när det gäller unionens ekonomiska intressen. Det förhållande att upp­ driften av Olaf bör dess generaldirektör utses för en pe­ draget att utföra externa administrativa utredningar på riod på sju år, som inte får förlängas. detta område ges till en oberoende byrå är i fullständig överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­ portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord­ ning inte utöver vad som är nödvändigt för att intensi­ fiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan (43) Uppgiften som Olafs generaldirektör är särskilt viktig även för Europaparlamentet och rådet. Den som utnämns olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono­ miska intressen. till generaldirektör bör åtnjuta största möjliga stöd och erkännande från Europaparlamentet, rådet och kommis­ sionen. Kommissionen bör därför eftersträva samförstånd med Europaparlamentet och rådet inom ramen för sam­ rådsförfarandet. (50) Kommissionen bör bedöma behovet av översyn av denna förordning om en europeisk åklagarmyndighet inrättas.

(44) Tjänsten som generaldirektör bör utlysas i Europeiska (51) Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe­ unionens officiella tidning senast sex månader innan den ter och följer i synnerhet de principer som erkänns i sittande generaldirektörens mandat löper ut. Kommissio­ Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig­ nen bör förbereda utlysningen med utgångspunkt i resul­ heterna. tatet från det nära samrådet med Europaparlamentet och rådet. Den bör innehålla urvalskriterierna, inbegripet de krav som de sökande bör uppfylla för att vara behöriga för tjänsten. (52) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 1 juni 2011 ( 1 ).

(45) Generaldirektören bör med jämna mellanrum informera övervakningskommittén om de ärenden där information har överlämnats till de rättsliga myndigheterna i med­ (53) Med tanke på den betydande mängd ändringar som krävs lemsstaterna och om det totala antalet ärenden vid Olaf bör förordning (EG) nr 1073/1999 upphöra att gälla och som dessa rättsliga myndigheter i medlemsstaterna i fråga ersättas med denna förordning. har handlagt som uppföljning av en utredning som Olaf har genomfört. ( 1 ) EUT C 279, 23.9.2011, s. 11.

Bilaga 1

L 248/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

(54) I enlighet med artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet b) Europaparlamentets ledamotsstadga, av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördra­ get), varigenom artikel 325 i EUF-fördraget blir tillämplig på Europeiska atomenergigemenskapen, bör bestämmel­ c) tjänsteföreskrifterna, serna om Olafs utredningar i fråga om unionen även till­ lämpas på Euratom. I enlighet med artikel 106a.2 i Eu­ ratomfördraget bör hänvisningar till unionen i artikel 325 i EUF-fördraget läsas som hänvisningar till Euratom och d) förordning (EG) nr 45/2001. hänvisningar till unionen i denna förordning, när sam­ manhanget kräver det, därför omfatta Euratom. Rådets förordning (Euratom) nr 1074/99 av den 25 maj 1999 4. Olaf ska inom de institutioner, organ och byråer som om utredningar som utförs av Europeiska byrån för be­ inrättas genom fördragen eller på grundval av dessa (nedan drägeribekämpning (Olaf) ( 1 ) bör därför upphävas. institutionerna, organen och byråerna kallade ) utföra administrativa utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono­ HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. miska intressen. I detta syfte ska Olaf utreda sådana omständig­ heter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen och som utgör brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter som åligger unionens tjänstemän och övriga anställda, brister Artikel 1 som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och i förekom­ Syfte och uppgifter mande fall straffrättsliga förfaranden, eller en bristande uppfyl­ lelse av de motsvarande skyldigheter som åvilar ledamöter av 1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad institutioner eller organ, chefer för byråer samt sådana anställda Olaf ), som inrättades genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Eura­ vid institutioner, organ och byråer som inte omfattas av tjäns­ tom, ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption teföreskrifterna (nedan tillsammans kallade tjänstemän, övriga an­ och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska ställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller unionens och Europeiska atomenergigemenskapens (när sam­ anställda ). manhanget kräver det nedan gemensamt kallade unionen ) eko­ nomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar som kommissionen har enligt 5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutioner­ na, organen och byråerna får ingå administrativa överenskom­ melser med Olaf för tillämpningen av denna förordning. De a) relevanta unionsakter, och administrativa överenskommelserna får framför allt avse över­ lämnandet av information och genomförandet av utredningar.

b) de relevanta avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd som unionen har slutit med tredjeländer och internationella or­ Artikel 2 ganisationer.

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

2. Olaf ska förmedla kommissionens hjälp till medlemssta­ terna för att organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, så att de kan 1. unionens ekonomiska intressen: de inkomster, utgifter och samordna sina insatser för att skydda unionens ekonomiska tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller intressen mot bedrägerier. Olaf ska bidra till att skapa och av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier, budgetar som dessa förvaltar och övervakar. korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olaf ska tillsammans med och mellan medlemsstaterna främja och samordna utbyte av opera­ 2. oegentligheter: oegentligheter enligt definitionen i artikel 1.2 tiva erfarenheter och god praxis när det gäller skyddet av unio­ i förordning (EG) nr 2988/95. nens ekonomiska intressen och även stödja gemensamma in­ satser mot bedrägerier som medlemsstaterna vidtar på frivillig grund. 3. bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen: samma mening som dessa ord har i relevanta unionsakter. 3. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av

4. administrativa utredningar (nedan kallade utredningar): alla a) protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och pri­ kontroller, inspektioner eller andra åtgärder som Olaf vidtar, vilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen och för­ i enlighet med artiklarna 3 och 4, för att nå de mål som draget om Europeiska unionens funktionssätt, anges i artikel 1 och konstatera eventuella oegentligheter i verksamheter som kontrolleras; dessa utredningar ska inte ( 1 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 8. påverka medlemsstaternas befogenheter i fråga om lagföring.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/7

5. berörd person: en person eller ekonomisk aktör som miss­ Om biståndet förutsätter bemyndigande från en rättslig myndig­ tänks för bedrägerier, korruption eller annan olaglig verk­ het enligt nationella bestämmelser, ska en ansökan om sådant samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen tillstånd göras. och som därför är under utredning av Olaf.

Den berörda medlemsstaten ska i enlighet med förordning (Eu­ 6. ekonomisk aktör: samma mening som i förordning (EG, ratom, EG) nr 2185/96 se till att Olafs anställda, på samma Euratom) nr 2988/95 och förordning (Euratom, EG) villkor och under samma förutsättningar som medlemsstatens nr 2185/96. behöriga myndigheter och i enlighet med nationell rätt, får till­ gång till all information och alla handlingar som rör utrednings­ föremålet och som krävs för att kontrollerna och inspektionerna på plats ska kunna utföras effektivt och på ett verkningsfullt 7. administrativa överenskommelser: överenskommelser av tek­ sätt. nisk och/eller operativ art som ingås av Olaf och som i synnerhet syftar till att underlätta samarbetet och infor­ mationsutbytet mellan parterna i överenskommelsen utan att det ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter. 4. Vid tillämpning av denna förordning ska medlemsstaterna utse en central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe­ kämpning ) som ska underlätta effektivt samarbete och utbyte av Artikel 3 information med Olaf, bland annat information av operativ art. Sambandscentralen för bedrägeribekämpning får om lämpligt Externa utredningar betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell 1. Olaf ska utöva de befogenheter som kommissionen har rätt vid tillämpning av denna förordning. enligt förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 för att utföra kont­ roller och inspektioner på platsen i medlemsstaterna och, i enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis­ tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och 5. Vid en extern utredning kan Olaf få tillgång till all relevant vid internationella organisationer. information, även information i databaser, som innehas av in­ stitutionerna, organen eller byråerna avseende utredningsföre­ målet, vilken behövs för att fastställa förekomsten av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Inom ramen för sina utredande uppgifter ska Olaf utföra kont­ unionens ekonomiska intressen. Artikel 4.2 och 4.4 ska till­ roller och inspektioner i enlighet med artikel 9.1 i förordning lämpas på sådana fall. (EG, Euratom) nr 2988/95 och de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i samma förordning i medlemsstaterna och, i enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis­ tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och vid internationella organisationer. 6. När Olaf före ett beslut om inledande av en extern utred­ ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä­ geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera de be­ 2. För att fastställa om det förekommit bedrägerier, korrup­ höriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt vid tion eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens behov kommissionens behöriga avdelningar. ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, beslut om bidrag eller ett avtal om unionsfinansiering får Olaf företa kont­ roller och inspektioner på platsen hos ekonomiska aktörer i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i förordning Utan hinder av de sektorsvisa bestämmelser som avses i arti­ (Euratom, EG) nr 2185/96. kel 9.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska de behöriga myndigheterna se till att lämpliga åtgärder vidtas, i vilka Olaf får delta i enlighet med nationell rätt. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska på begäran informera Olaf om vilka 3. Under kontroll och inspektion på platsen ska Olafs an­ åtgärder som har vidtagits och vilka resultat den information ställda, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, handla i enlighet som avses i första stycket i denna punkt har givit. med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis och med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 4

Interna utredningar

På Olafs begäran ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten förse Olafs anställda med det bistånd som be­ 1. Inom de områden som avses i artikel 1 ska Olaf utföra hövs för att de effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, i administrativa utredningar inom institutionerna, organen och enlighet med det skriftliga bemyndigande som avses i artikel 7.2. byråerna (nedan kallade interna utredningar ).

Bilaga 1

L 248/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

Dessa interna utredningar ska utföras i enlighet med de villkor I undantagsfall får tillhandahållandet av sådan information se­ som anges i denna förordning och i de beslut som fattats av nareläggas på grundval av ett motiverat beslut av generaldirek­ respektive institution, organ eller byrå. tören, vilket ska överlämnas till övervakningskommittén när utredningen avslutats.

2. Förutsatt att bestämmelserna i punkt 1 följs

7. De beslut som alla institutioner, organ och byråer ska anta i enlighet med punkt 1 ska i synnerhet innehålla en regel som a) ska Olaf utan förhandsanmälan och utan dröjsmål ha rätt till rör skyldigheten för tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av tillgång till all relevant information, inbegripet information i institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda att databaser, som innehas av institutionerna, organen och by­ samarbeta med och lämna information till Olaf och samtidigt råerna, till vilkas lokaler Olaf dessutom ska ha tillträde; Olaf sörja för den interna utredningens förtroliga karaktär. ska ha befogenhet att kontrollera institutionernas, organens och byråernas bokföring; Olaf får kopiera och begära utdrag ur alla handlingar och ur innehållet i all datorbaserad infor­ mation som institutionerna, organen och byråerna innehar och vid behov säkra dessa handlingar eller dessa uppgifter 8. När Olaf före ett beslut om inledande av en intern utred­ för att undvika att de går förlorade, ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä­ geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda b) får Olaf begära såväl muntlig information, bland annat ge­ byrån. Den berörda institutionen, det berörda organet eller nom intervjuer, som skriftlig information från tjänstemän, den berörda byrån ska på begäran informera Olaf om de åt­ övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer gärder som vidtas och om de resultat informationen har gett. för byråer eller anställda.

3. I enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fast­ Olaf ska vid behov även informera de behöriga myndigheterna i ställs i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf utföra den berörda medlemsstaten. I så fall ska förfarandekraven i kontroller på plats hos ekonomiska aktörer för att få tillgång artikel 9.4 andra och tredje styckena tillämpas. Om de behöriga till relevant information om föremålet för den interna utred­ myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning beslutar att ningen. vidta åtgärder på grundval av den information som har över­ lämnats till dem, ska de på begäran informera Olaf om det.

4. Varje institution, organ och byrå ska informeras när Olafs anställda gör en intern utredning i deras lokaler eller tar del av handlingar eller begär annan information som de innehar. Utan Artikel 5 att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 får Olaf när som helst till den berörda institutionen, det berörda organet Inledande av utredningar eller den berörda byrån överlämna information som har inhäm­ 1. Generaldirektören får inleda en utredning när det förelig­ tats i samband med interna utredningar. ger skälig misstanke, som även kan vara grundad på infor­ mation från tredje part eller anonymt lämnad information, om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska 5. Institutionerna, organen och byråerna ska införa lämpliga intressen. Generaldirektörens beslut om att inleda en utredning förfaranden och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa eller inte ska fattas med hänsyn till Olafs årliga förvaltningsplan de interna utredningarnas förtroliga karaktär. och de utredningsprioriteringar som fastställs i enlighet med artikel 17.5. Beslutet ska även ta hänsyn till att Olafs resurser ska utnyttjas effektivt och till att de resurser som används ska stå i proportion till saken. Vid interna utredningar ska särskild 6. Om de interna utredningarna visar att en tjänsteman, en hänsyn tas till vilken institution, vilket organ eller vilken byrå övrig anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en som på bästa sätt kan genomföra dem, med särskild tanke på chef för en byrå eller en anställd kan beröras, ska den institu­ omständigheterna, ärendets faktiska eller potentiella ekonomiska tion, det organ eller den byrå där den personen är verksam följder och möjligheterna till eventuell rättslig uppföljning. informeras.

I undantagsfall där den interna utredningens förtroliga karaktär 2. Beslut om externa utredningar ska fattas av generaldirek­ inte kan säkras vid användning av gängse kommunikationskana­ tören, antingen på eget initiativ eller på begäran av en berörd ler ska Olaf använda lämpliga alternativa informationskanaler. medlemsstat eller av unionens institutioner, organ eller byråer.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/9

Beslut om interna utredningar ska fattas av generaldirektören, den faktiska grunden för anklagelser. Denna rätt till tillgång ska antingen på eget initiativ eller på begäran av den institution, det utövas inom den tidsfrist som krävs för att göra en snabb organ eller den byrå där utredningen ska utföras, eller av en bedömning av anklagelserna; tidsfristen ska fastställas av Olaf. medlemsstat. Vid utövandet av rätten till tillgång ska Olaf iaktta principerna om nödvändighet och proportionalitet.

3. När generaldirektören överväger huruvida en intern utred­ 2. Den institution, det organ eller den byrå som berörs ska ning ska inledas eller inte på en sådan begäran som avses i samarbeta lojalt genom att låta Olaf inhämta relevant infor­ punkt 2, och/eller när Olaf genomför interna utredningar får mation enligt villkoren i de beslut som antagits enligt arti­ de berörda institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt kel 4.1. genomföra egna utredningar av samma omständigheter, om inte annat överenskommits med Olaf.

Artikel 7

Utredningsförfarandet

4. Inom två månader från det att Olaf mottagit en sådan 1. Generaldirektören ska leda utredningsarbetet på grundval begäran som avses i punkt 2 ska ett beslut fattas om att inleda av, i förekommande fall, skriftliga instruktioner. Utredningarna en utredning eller inte. Beslutet ska utan dröjsmål delges den ska genomföras under generaldirektörens ledning av anställda medlemsstat, den institution, det organ eller den byrå som gjort vid Olaf som han eller hon utsett. förfrågan. Beslut om att inte inleda en utredning ska motiveras. Om Olaf, när denna period på två månader löpt ut, inte har fattat något beslut ska detta anses utgöra ett beslut om att inte inleda någon utredning. 2. Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyn­ digande och ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och När en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot av en institu­ utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder. tion eller ett organ, en chef för en byrå eller en anställd enligt artikel 22a i tjänsteföreskrifterna lämnar information till Olaf om misstänkta bedrägerier eller oegentligheter ska Olaf upplysa den personen om huruvida saken kommer att leda till en ut­ 3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet redning eller inte. med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt.

5. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon intern Institutionerna, organen och byråerna ska se till att deras tjäns­ utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor­ temän, övriga anställda, ledamöter, chefer eller anställda lämnar mation till den institution, det organ eller den byrå som berörs, Olaf det bistånd som krävs för att de anställda vid Olaf ska för lämplig uppföljning enligt tillämpliga bestämmelser vid in­ kunna fullgöra sina uppgifter effektivt. stitutionen, organet eller byrån. Olaf ska i förekommande fall tillsammans med institutionen, organet eller byrån fastställa lämpliga åtgärder för att skydda källans identitet; Olaf får vid 4. Artikel 3 respektive artikel 4 ska tillämpas när en utred­ behov begära information om uppföljningen. ning innehåller både externa och interna inslag.

5. Utredningarna ska genomföras kontinuerligt under en 6. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon extern utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor­ tidsperiod som ska vara avpassad efter omständigheterna och ärendets komplexitet. mation till de behöriga myndigheterna i den berörda medlems­ staten för uppföljning i förekommande fall, i enlighet med dess nationella bestämmelser. Vid behov ska Olaf även informera den institution, det organ eller den byrå som berörs om detta. 6. Om utredningarna visar att det kan vara lämpligt att vidta administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens ekono­ miska intressen ska Olaf utan dröjsmål informera den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om Artikel 6 den pågående utredningen. Informationen ska omfatta följande:

Tillgång till information i databaser innan en utredning inleds

a) Identitetsuppgifter för den berörde tjänstemannen, övriga 1. Innan en utredning inleds ska Olaf ha rätt att få tillgång anställde, ledamoten av en institution eller ett organ, chefen till all relevant information i institutionernas, organens och by­ för en byrå eller anställde och en sammanfattning av de råernas databaser, om det oundgängligen krävs för att bedöma faktiska omständigheterna.

Bilaga 1

L 248/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

b) All information som skulle kunna hjälpa institutionen, orga­ ska genomföras på ett objektivt och opartiskt sätt, i enlighet net eller byrån i fråga att avgöra om det är lämpligt att vidta med principen om oskuldspresumtion och rättssäkerhetsgaran­ administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens eko­ tierna i denna artikel. nomiska intressen.

c) Eventuella rekommendationer om särskilda sekretessåtgärder 2. Olaf får intervjua en berörd person eller ett vittne när som i framför allt ärenden där sådana utredningsåtgärder måste helst under en utredning. En person som intervjuas har rätt att vidtas som omfattas av en nationell rättslig myndighets be­ inte röja sig själv. hörighet eller, i fråga om externa utredningar, som omfattas av en nationell myndighets behörighet, i enlighet med de nationella bestämmelser som är tillämpliga på utredningen.

En kallelse till en intervju ska skickas till en berörd person minst tio arbetsdagar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om den Den institution, det organ eller den byrå som berörs får när berörda personen uttryckligen samtycker till det eller om man som helst, i nära samarbete med Olaf, besluta att vidta lämpliga kan lämna tillräckligt välmotiverade skäl avseende utredningens säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder för att säkra bevis, och ska brådskande natur. I det senare fallet ska tidsfristen vara minst utan dröjsmål informera Olaf om sådana beslut. 24 timmar. Kallelsen ska bland annat innehålla en förteckning över de rättigheter den berörda personen har, särskilt rätten att biträdas av en person enligt eget val.

7. Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemssta­ terna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial. En kallelse till en intervju ska skickas till ett vittne minst 24 timmar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om vittnet uttryck­ ligen samtycker till det eller om man kan lämna tillräckligt 8. Om en utredning inte kan avslutas inom tolv månader välmotiverade skäl avseende utredningens brådskande natur. från det att den inleddes ska generaldirektören vid utgången av den tolvmånadersperioden och därefter var sjätte månad rap­ portera till övervakningskommittén, och ange skälen till det och de åtgärder som planeras för att skynda på utredningen. De krav som anges i andra och tredje styckena ska inte till­ lämpas på inhämtande av utsagor inom ramen för kontroller och inspektioner på plats. Artikel 8

Skyldighet att informera Olaf

1. Institutionerna, organen och byråerna ska utan dröjsmål till Olaf överlämna alla uppgifter som kan ha samband med Om det under en intervju framkommer att ett vittne kan vara eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verk­ en berörd person ska intervjun avbrytas. Förfarandebestämmel­ samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. serna i denna punkt och i punkterna 3 och 4 ska tillämpas omedelbart. Vittnet ska genast informeras om sina rättigheter i egenskap av berörd person och ska på begäran erhålla en kopia av protokoll från utsagor som han lämnat tidigare. Olaf 2. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån får inte använda denna persons utsagor mot honom eller henne deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga utan att först ge personen i fråga möjlighet att kommentera myndigheter, ska på begäran av Olaf eller på eget initiativ till dessa utsagor. Olaf överlämna alla handlingar och all information som de innehar och som rör någon av Olafs pågående utredningar.

Olaf ska upprätta ett intervjuprotokoll och ge den intervjuade 3. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån personen tillgång till det, varvid den intervjuade personen an­ deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga tingen kan godkänna det eller lägga till sina synpunkter. Olaf myndigheter, ska till Olaf överlämna alla andra relevanta hand­ ska ge den berörda personen en kopia av intervjuprotokollet. lingar och all annan relevant information som de innehar och som rör bekämpningen av bedrägerier, korruption och all an­ nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono­ miska intressen. 3. Om en utredning tyder på att en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en chef för en byråer eller en anställd kan vara en berörd person ska Artikel 9 den tjänstemannen, den övriga anställde, den ledamoten av en Rättssäkerhetsgarantier institution eller ett organ, den chefen för en byrå eller den anställde informeras om detta, såvida det inte skadar utred­ 1. Olaf ska i sina utredningar beakta omständigheter som ningen eller andra utredningsförfaranden som omfattas av en talar såväl för som emot de berörda personerna. Utredningarna nationell rättslig myndighets befogenheter.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/11

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.6 och tillämpliga nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden har 7.6 ska berörda personer när en utredning är klar och innan följts, om sådana förfaranden inletts. slutsatser dras om namngivna personer, beredas tillfälle att yttra sig om omständigheter som gäller dem.

4. Olaf får utse ett uppgiftsskyddsombud i enlighet med ar­ tikel 24 i förordning (EG) nr 45/2001. I detta syfte ska Olaf till den berörda personen sända en anmo­ dan att yttra sig, antingen skriftligen eller vid en intervju med sådana anställda som Olaf utsett. Denna anmodan ska inbegripa en sammanfattning av omständigheter som rör den berörda personen och de uppgifter som krävs enligt artiklarna 11 och 5. Generaldirektören ska se till att all information till allmän­ 12 i förordning (EG) nr 45/2001, och ska ange tidsfristen för heten lämnas på ett neutralt och opartiskt sätt, och att offent­ att yttra sig; denna tidsfrist ska vara minst tio arbetsdagar från liggörande av den sker med iakttagande av utredningssekretes­ det att anmodan att yttra sig har mottagits. Denna tidsfrist får sen och enligt de principer som fastställs i den här artikeln och i förkortas om den berörda personen uttryckligen samtycker till artikel 9.1. det eller om man kan lämna välmotiverade skäl avseende utred­ ningens brådskande natur. Den slutliga utredningsrapporten ska hänvisa till sådana eventuella yttranden.

I enlighet med tjänsteföreskrifterna får anställda vid Olaf inte utan tillstånd lämna ut information som de har fått tillgång till i tjänsten, om inte denna information redan har offentliggjorts I välmotiverade fall när utredningssekretessen måste skyddas eller är tillgänglig för allmänheten. Denna skyldighet åligger de och/eller omständigheterna kräver utredningsåtgärder som om­ anställda även efter det att de har lämnat tjänsten. fattas av en nationell rättslig myndighets behörighet får general­ direktören avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in den berörda personen att yttra sig.

Artikel 11

Utredningsrapport och uppföljning av utredningar

I fall som anges i artikel 1.2 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna ska underlåtenhet av en institution, ett organ eller en byrå att 1. När Olaf har avslutat en utredning ska en rapport upp­ inom en månad reagera på en begäran från generaldirektören rättas under generaldirektörens överinseende. Denna rapport ska om att avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in be­ redogöra för utredningens rättsliga grund, förfarandet, de om­ rörda personer att yttra sig anses utgöra ett godkännande svar. ständigheter som konstaterats och deras preliminära juridiska innebörd, de uppskattade ekonomiska följderna av de omstän­ digheter som konstaterats, uppgifter om efterlevnaden av rätts­ säkerhetsgarantierna i enlighet med artikel 9 samt utredningens 5. Personer som intervjuas ska ha rätt att använda något av slutsatser. unionens officiella språk. Tjänstemän eller övriga anställda vid unionen får dock uppmanas att yttra sig på ett av unionsinsti­ tutionernas officiella språk som de har fördjupade kunskaper i. Rapporten ska åtföljas av rekommendationer från generaldirek­ tören om huruvida åtgärder bör vidtas eller inte. Dessa rekom­ mendationer ska när så är lämpligt ange disciplinära, administ­ Artikel 10 rativa, ekonomiska och/eller rättsliga åtgärder från institutioner, organ och byråer och från de behöriga myndigheterna i de

Sekretess och skydd av uppgifter

berörda medlemsstaterna, och ska särskilt ange de uppskattade 1. Information som överlämnats eller inhämtas i samband belopp som ska återkrävas, och den preliminära juridiska inne­ med externa utredningar ska oavsett form vara skyddad genom börden av de omständigheter som konstaterats. tillämpliga bestämmelser.

2. Vid upprättande av sådana rapporter och rekommendatio­ 2. Information som överlämnas eller inhämtas i samband ner ska den nationella lagstiftningen i den berörda medlems­ med interna utredningar ska, oavsett form, omfattas av tystnads­ staten beaktas. Rapporter som har upprättats på detta sätt ska plikt och åtnjuta samma skydd som det som ges enligt de utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaran­ bestämmelser som gäller för unionsinstitutionerna. den i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektö­ rer. De ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för 3. De berörda institutionerna, organen eller byråerna ska se administrativa rapporter som upprättas av nationella administ­ till att den sekretess som gäller för Olafs utredningar respekte­ rativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rappor­ ras, att berörda personers legitima rättigheter respekteras och att ter.

Bilaga 1

L 248/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

3. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och extern utredning och alla handlingar som har anknytning till 11 ska generaldirektören till de rättsliga myndigheterna i den denna ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i de be­ berörda medlemsstaten överlämna information som Olaf erhållit rörda medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om ex­ under en intern utredning om omständigheter som omfattas av terna utredningar, och, om så krävs, till kommissionens behö­ en nationell rättslig myndighets behörighetsområde. riga avdelningar.

I enlighet med artikel 4 och utan att det påverkar tillämpningen 4. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en av artikel 10 ska generaldirektören till den institution, det organ intern utredning och alla handlingar som har anknytning till eller den byrå som berörs även överlämna den information som den ska överlämnas till den berörda institutionen, det berörda avses i första stycket, inklusive den berörda personens identitet, organet eller den berörda byrån. Den institutionen, det organet en sammanfattning av omständigheterna, deras preliminära juri­ eller den byrån ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära diska innebörd och en bedömning av påverkan på unionens eller rättsliga åtgärder, som resultaten av de interna utredning­ ekonomiska intressen. arna påkallar och ska rapportera om detta till Olaf inom den tidsfrist som Olaf fastställt i de rekommendationer som åtföljer utredningsrapporten, och även på begäran från Olaf. Artikel 9.4 ska tillämpas.

5. När den rapport som upprättas efter en intern utredning tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påfölj­ der ska informationen överlämnas till den berörda medlems­ 3. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten statens rättsliga myndigheter. ska, utan att det påverkar tillämpningen av deras nationella lagstiftning, på eget initiativ eller på Olafs begäran i god tid informera Olaf om hur den information som överlämnats enligt den här artikeln har följts upp.

6. På Olafs begäran ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna i god tid upplysa Olaf om eventuell uppföljning av de rekommendationer som generaldirektören överlämnat i enlighet med punkt 3 och med anledning av 4. Olaf får lämna bevisning i förfaranden vid nationell dom­ eventuella uppgifter från Olaf i enlighet med punkt 5. stol i enlighet med nationell rätt och tjänsteföreskrifterna.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska ge­ Artikel 13 neraldirektören när en utredning har avslutats lägga ner utred­

Olafs samarbete med Eurojust och Europol

ningen beträffande en berörd person, om det inte framkommit några bevis mot den personen under utredningen, och inom tio 1. Olaf ska inom ramen för sitt uppdrag att skydda unionens arbetsdagar underrätta den berörda personen om detta. ekonomiska intressen vid behov samarbeta med Eurojust och med Europeiska polisbyrån (Europol). När så krävs för att un­ derlätta detta samarbete ska Olaf enas med Eurojust och Euro­ pol om administrativa överenskommelser. Sådana praktiska 8. Om en uppgiftslämnare, som försett Olaf med infor­ överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strategiska eller mation som leder till eller rör en utredning, begär det, får tekniska upplysningar, däribland personuppgifter och sekretess­ Olaf informera uppgiftslämnaren om att utredningen avslutats. belagd information samt, på begäran, lägesrapporter. Olaf får dock avslå en sådan begäran om den anser att den kan skada den berörda personens rättmätiga intressen, utredningens effektivitet och uppföljning eller sekretesskraven. Olaf ska till Eurojust överlämna relevant information som om­ fattas av Eurojusts mandat om detta kan främja och stärka samordningen och samarbetet mellan nationella utredande Artikel 12 myndigheter och åklagare eller om Olaf till medlemsstaternas behöriga myndigheter har översänt information som tyder på Informationsutbyte mellan Olaf och medlemsstaternas bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar behöriga myndigheter sig mot unionens ekonomiska intressen i form av allvarlig brottslighet. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 i den här förordningen eller bestämmelserna i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf till de behöriga myndighe­ terna i de berörda medlemsstaterna överlämna information som har inhämtats i samband med externa utredningar så att de kan 2. Olaf ska i god tid informera medlemsstaternas behöriga vidta lämpliga åtgärder i god tid i enlighet med sin nationella myndigheter i fall där Olaf lämnar vidare uppgifter från dem till lagstiftning. Eurojust eller Europol.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/13

Artikel 14 rapporter och rekommendationer om avslutade utredningar, dock utan att hindra genomförandet av pågående utredningar.

Samarbete med tredje land och internationella organisationer

1. Olaf får vid behov ingå administrativa överenskommelser med behöriga myndigheter i tredjeland och med internationella 2. Övervakningskommittén ska bestå av fem oberoende le­ organisationer. Olaf ska vid behov samordna sina åtgärder med damöter med erfarenhet av högt uppsatta befattningar inom kommissionens behöriga avdelningar och Europeiska utrikes­ rättsväsendet, utredningsverksamhet eller annan jämförbar verk­ tjänsten, i synnerhet innan sådana överenskommelser ingås. Så­ samhet på Olafs verksamhetsområde. De ska utses av Europa­ dana överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strate­ parlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd. giska eller tekniska upplysningar, däribland, på begäran, läges­ rapporter.

Beslutet om utnämning av ledamöterna i övervakningskommit­ tén ska också omfatta en reservförteckning med potentiella le­ 2. Olaf ska informera medlemsstaternas behöriga myndighe­ damöter som kan ersätta ledamöterna i övervakningskommittén ter innan information från dem överlämnas av Olaf till behöriga för återstoden av mandatperioden om en eller flera ledamöter myndigheter i tredjeländer eller till internationella organisatio­ avgår, avlider eller drabbas av permanent arbetsoförmåga. ner.

3. Ledamöterna i övervakningskommittén ska utses för en Olaf ska i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 föra ett period på fem år och deras mandat får inte förnyas. Varannan register över samtliga personuppgifter som överlämnats, inklu­ gång ska två ledamöter bytas ut, varannan gång tre, så att sive skälen till att de överlämnats. övervakningskommitténs sakkunskap bevaras.

Artikel 15 4. Vid mandattidens utgång ska ledamöterna i övervaknings­ kommittén sitta kvar tills de har ersatts.

Övervakningskommitté

1. Övervakningskommittén ska regelbundet övervaka hur Olaf genomför sitt utredningsarbete, i syfte att förstärka Olafs oberoende vid ett korrekt utövande av de befogenheter Olaf 5. Om en ledamot i övervakningskommittén inte längre upp­ tilldelas genom denna förordning. fyller villkoren för att kunna utföra sina uppgifter eller har befunnits skyldig till allvarlig försummelse kan Europaparlamen­ tet, rådet och kommissionen i samförstånd avsätta ledamoten.

Övervakningskommittén ska i synnerhet övervaka utvecklingen i samband med tillämpningen av förfarandegarantierna och ut­ redningarnas längd med utgångspunkt i information som till­ 6. I överensstämmelse med kommissionens tillämpliga regler handahållits av generaldirektören i enlighet med artikel 7.8. ska ledamöterna i övervakningskommittén få ett dagtraktamente och ska få ersättning för kostnader de ådrar sig när de fullgör sina skyldigheter.

Övervakningskommittén ska rikta yttranden till generaldirektö­ ren, i förekommande fall med rekommendationer, om bl.a. de resurser som behövs för att fullgöra Olafs utredningsuppgifter, 7. Vid fullgörandet av sina skyldigheter ska ledamöterna i Olafs utredningsprioriteringar och utredningarnas längd. Dessa övervakningskommittén varken begära eller ta emot instruktio­ yttranden kan avges på kommitténs eget initiativ, på general­ ner från någon regering, någon institution, något organ eller direktörens begäran eller på begäran av en institution, ett organ någon byrå. eller en byrå, dock utan att hindra genomförandet av pågående utredningar.

8. Övervakningskommittén ska utse sin ordförande. Den ska anta sin arbetsordning, som innan den antas ska överlämnas till Institutionerna, organen eller byråerna ska få ett exemplar av Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska data­ yttranden som avgivits i enlighet med tredje stycket. tillsynsmannen för kännedom. Övervakningskommitténs sam­ manträden ska sammankallas på initiativ av dess ordförande eller generaldirektören. Övervakningskommittén ska hålla minst tio möten per år. Övervakningskommittén ska fatta beslut med I vederbörligen motiverade fall får övervakningskommittén be­ en majoritet av sina ledamöter. Dessa sekretariat ska tillhanda­ gära ytterligare information av Olaf om utredningar, inbegripet hållas av Olaf, i nära samråd med övervakningskommittén.

Bilaga 1

L 248/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

9. Övervakningskommittén ska varje år anta minst en verk­ 3. Alla institutioner som deltar i överläggningarna ska se till samhetsrapport, som särskilt ska behandla utvärderingen av att överläggningarna inte hindrar genomförandet av pågående Olafs oberoende, tillämpningen av förfarandegarantierna och utredningar. utredningarnas längd. Dessa rapporter ska överlämnas till Euro­ paparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

4. De institutioner som deltar i överläggningarna ska i sina Övervakningskommittén får lägga fram rapporter för Europa­ åtgärder ta hänsyn till de åsikter som framförs vid överläggning­ parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul­ arna. Generaldirektören ska i de rapporter som avses i arti­ taten av de utredningar som Olaf har utfört och om de åtgärder kel 17.4 ge information om eventuella åtgärder som vidtagits som har vidtagits på grundval av dessa resultat. av Olaf.

Artikel 16 Överläggningar med institutionerna Artikel 17

1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska en gång Generaldirektör om året sammanträda med generaldirektören för en överlägg­ 1. Olaf ska ledas av en generaldirektör. Generaldirektören ska ning på politisk nivå där man diskuterar Olafs policy rörande utses av kommissionen, i enlighet med det förfarande som metoder för att förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption anges i punkt 2. Generaldirektören ska utses för en period på eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens sju år och mandatet får inte förlängas. ekonomiska intressen. Övervakningskommittén ska delta i över­ läggningarna. Företrädare för revisionsrätten, Eurojust och/eller Europol får bjudas in att närvara från fall till fall, på begäran av Europaparlamentet, rådet, kommissionen, generaldirektören eller övervakningskommittén. 2. När en ny generaldirektör ska utses ska kommissionen utlysa tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning . Detta ska ske senast sex månader innan den sittande generaldirektörens mandat löper ut. När övervakningskommittén har tillstyrkt det 2. Överläggningarna kan omfatta urvalsförfarande som tillämpas av kommissionen, ska kommis­ sionen utarbeta en förteckning över kandidater med lämpliga kvalifikationer. Efter samråd med Europaparlamentet och rådet a) de strategiska prioriteringarna för Olafs utredningspolicy, ska kommissionen utse generaldirektören.

b) övervakningskommitténs yttranden och verksamhetsrappor­ ter i enlighet med artikel 15, 3. Vid fullgörandet av sin uppgift att inleda och utföra ex­ terna och interna utredningar och att upprätta rapporter över sådana utredningar, ska Olafs generaldirektör varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, c) generaldirektörens rapporter enligt artikel 17.4 och, i före­ något organ eller någon byrå. Om Olafs generaldirektör anser kommande fall, eventuella andra rapporter från institutio­ att en åtgärd som vidtas av kommissionen gör att hans eller nerna om Olafs mandat, hennes oberoende ifrågasätts ska han eller hon omedelbart in­ formera övervakningskommittén och eventuellt besluta att väcka talan mot kommissionen vid domstolen.

d) Olafs förbindelser med övriga institutioner, organ och byrå­ er,

4. Generaldirektören ska regelbundet rapportera till Europa­ e) Olafs förbindelser med behöriga myndigheter i medlemssta­ parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul­ taten av de utredningar som görs av Olaf, de uppföljningar som terna, gjorts och de svårigheter man mött, med iakttagande av utred­ ningssekretess, berörda personers och informatörers legitima rättigheter och i förekommande fall tillämpliga nationella be­ f) förbindelserna och samarbetet mellan Olaf och tredjeländers stämmelser för rättsliga förfaranden. behöriga myndigheter liksom med internationella organisa­ tioner, inom ramen för de överenskommelser som avses i denna förordning,

5. Generaldirektören ska årligen inom ramen för den årliga verksamhetsplanen fastställa Olafs utredningsprioriteringar och g) effektiviteten i Olafs utredningsarbete vad beträffar fullföljan­ ska innan de offentliggörs översända dem till övervakningskom­ det av byråns mandat. mittén.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/15

Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom­ översändas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen, mittén om Olafs verksamhet, om hur utredningarna genomförs samt i informationssyfte offentliggöras på Olafs webbplats på och om uppföljningen av dessa. unionsinstitutionernas officiella språk.

9. Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot ge­ Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom­ mittén om neraldirektören ska den samråda med övervakningskommittén.

Vidtagande av disciplinära åtgärder mot generaldirektören ska a) fall där rekommendationer från generaldirektören inte har vara föremål för motiverade beslut, som ska översändas till följts upp, Europaparlamentet, rådet och övervakningskommittén för kän­ nedom.

b) fall där information har översänts till rättsliga myndigheter i medlemsstaterna, 10. Alla hänvisningar till Olafs ”direktör” i en rättstext ska tolkas som hänvisningar till generaldirektören.

c) utredningarnas längd i enlighet med artikel 7.8. Artikel 18

Finansiering

De totala anslagen för Olaf, inklusive anslagen för övervaknings­ 6. Olafs generaldirektör får skriftligen delegera vissa av sina kommittén och dess sekretariat, ska tas upp som ett samlat uppgifter enligt artiklarna 5, 7.2, 11.7 och 12.2 till en eller flera belopp under en särskild budgetrubrik inom kommissionens anställda vid Olaf och därvid ange villkoren och gränserna för avsnitt i Europeiska unionens allmänna budget, och preciseras delegeringen. i en bilaga till detta avsnitt.

7. Generaldirektören ska införa en intern rådgivnings- och Olafs tjänsteförteckning, inbegripet övervakningskommitténs kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll, som sekretariat, ska bifogas kommissionens tjänsteförteckning. bland annat rör respekten för förfarandegarantierna och de grundläggande rättigheterna för de berörda personerna och de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning, med särskild hänvisning till artikel 11.2. Artikel 19

Utvärderingsrapport

Senast den 2 oktober 2017 ska kommissionen till Europapar­ 8. Generaldirektören ska anta riktlinjer om utredningsför­ lamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om till­ faranden avsedda för Olafs personal. Dessa riktlinjer ska stämma lämpningen av denna förordning. Den rapporten ska åtföljas av överens med denna förordning och bland annat omfatta ett yttrande från övervakningskommittén och det ska anges huruvida det finns behov av att ändra denna förordning.

a) hur utredningar genomförs, Artikel 20

Upphävande

b) förfarandegarantierna, Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom) nr 1074/1999 ska upphöra att gälla.

c) detaljuppgifter om interna rådgivnings- och kontrollförfaran­ Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som den, inbegripet lagenlighetskontrollen, hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

d) dataskydd. Artikel 21

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De riktlinjerna och eventuella ändringar av dem ska antas efter 1. Denna förordning träder i kraft den första dagen i den det att övervakningskommittén fått tillfälle att inkomma med månad som följer på dess offentliggörande i Europeiska unionens sina anmärkningar om dem och ska därefter för kännedom officiella tidning .

Bilaga 1

L 248/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

2. Artikel 15.3 ska tillämpas på mandatperioden för de ledamöter i övervakningskommittén som innehar ett mandat vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande. Omedelbart efter denna förordnings ikraft­ trädande ska Europaparlamentets ordförande genom lottning bland ledamöterna i övervakningskommittén välja ut två ledamöter vars uppdrag, med avvikelse från artikel 15.3, ska upphöra vid utgången av man­ datperiodens första 36 månader. Två nya ledamöter ska automatiskt utnämnas för en mandatperiod på fem år för att ersätta de avgående ledamöterna, på grundval av och i den ordning som anges i förteckningen i artikel 1.2 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 2012/45/EU, Euratom av den 23 januari 2012 om utnämning av ledamöter i övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ( 1 ). Dessa nya ledamöter ska vara de två personer vars namn står först på den förteckningen.

3. Artikel 17.1 tredje meningen ska tillämpas på mandatperioden för den generaldirektör som innehar mandatet vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 september 2013.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ V. LEŠKEVIČIUS Ordförande Ordförande

( 1 ) EUT L 26, 28.1.2012, s. 30.

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/17

BILAGA I

UPPHÄVDA FÖRORDNINGAR (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 20)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1) Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EGT L 136, 31.5.1999, s. 8)

Bilaga 1

L 248/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom) Denna förordning nr 1074/1999 Artikel 1.1 Artikel 1.1 Artikel 1.2 Artikel 1.2 — Artikel 1.3 Artikel 1.3 Artikel 1.4 — Artikel 1.5 — Artikel 2 led 1 — Artikel 2 led 2 — Artikel 2 led 3 Artikel 2 Artikel 2 led 4 — Artikel 2 led 5 — Artikel 2 led 6 — Artikel 2 led 7 Artikel 3 första stycket Artikel 3.1 första stycket Artikel 3 andra stycket Artikel 3.1 andra stycket — Artikel 3.2 — Artikel 3.3 andra stycket — Artikel 3.3 tredje stycket — Artikel 3.4 — Artikel 3.5 — Artikel 3.6 Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 första stycket Artikel 4.1 andra stycket Artikel 4.1 andra stycket Artikel 4.2 Artikel 4.2 Artikel 4.3 första stycket Artikel 4.3 Artikel 4.3 andra stycket — Artikel 4.4 Artikel 4.4 första meningen — Artikel 4.5 Artikel 4.5 första stycket Artikel 4.6 första stycket — Artikel 4.6 andra stycket Artikel 4.5 andra stycket Artikel 4.6 tredje stycket Artikel 4.6 led a Artikel 4.7 Artikel 4.6 led b —

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/19

Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom) nr 1074/1999 Denna förordning — Artikel 4.8 — Artikel 5.1 Artikel 5 första stycket Artikel 5.2 första stycket Artikel 5 andra stycket Artikel 5.2 andra stycket — Artikel 5.3 — Artikel 5.4 — Artikel 5.5 — Artikel 5.6 — Artikel 6 Artikel 6.1 Artikel 7.1 Artikel 6.2 Artikel 7.2 första meningen Artikel 6.3 Artikel 7.2 andra meningen Artikel 6.4 Artikel 3.3 första stycket — Artikel 7.4 Artikel 6.5 Artikel 7.5 Artikel 6.6 Artikel 7.3 — Artikel 7.6 — Artikel 7.7 — Artikel 7.8 Artikel 7.1 Artikel 8.1 Artikel 7.2 Artikel 8.2 Artikel 7.3 Artikel 8.3 — Artikel 9 Artikel 8.1 Artikel 10.1 Artikel 8.2 första stycket Artikel 10.2 Artikel 8.2 andra stycket — Artikel 8.3 — Artikel 8.4 — — Artikel 10.4 — Artikel 10.5 Artikel 9.1 Artikel 11.1 första stycket — Artikel 11.1 andra stycket Artikel 9.2 Artikel 11.2 Artikel 9.3 Artikel 11.3 Artikel 9.4 Artikel 11.4

Bilaga 1

L 248/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom) nr 1074/1999 Denna förordning — Artikel 11.5 — Artikel 11.6 — Artikel 11.7 — Artikel 11.8 Artikel 10.1 Artikel 12.1 Artikel 10.2 Artikel 12.2 första stycket — Artikel 12.2 andra stycket — Artikel 12.2 tredje stycket Artikel 10.3 Artikel 4.4 andra meningen — Artikel 12.3 — Artikel 12.4 — Artikel 13 — Artikel 14 Artikel 11.1 första stycket Artikel 15.1 första stycket — Artikel 15.1 andra stycket Artikel 11.1 andra stycket Artikel 15.1 tredje stycket — Artikel 15.1 fjärde stycket — Artikel 15.1 femte stycket Artikel 11.2 Artikel 15.2 första stycket — Artikel 15.2 andra stycket Artikel 11.3 Artikel 15.3 Artikel 11.4 Artikel 15.4 — Artikel 15.5 — Artikel 15.6 Artikel 11.5 Artikel 15.7 Artikel 11.6 Artikel 15.8 Artikel 11.7 Artikel 17.5 tredje stycket Artikel 11.8 Artikel 15.9 — Artikel 16 Artikel 12.1 Artikel 17.1 Artikel 12.2 Artikel 17.2 Artikel 12.3 första stycket Artikel 17.3 Artikel 12.3 andra stycket Artikel 17.4 Artikel 12.3 tredje stycket Artikel 10.3 — Artikel 17.5 första stycket

Bilaga 1

18.9.2013 SV Europeiska unionens officiella tidning L 248/21

Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom) nr 1074/1999 Denna förordning — Artikel 17.5 andra stycket — Artikel 17.6 — Artikel 17.7 — Artikel 17.8 Artikel 12.4 första meningen Artikel 17.9 första stycket Artikel 12.4 andra meningen Artikel 17.9 andra stycket — Artikel 17.10 Artikel 13 Artikel 18 Artikel 14 — Artikel 15 Artikel 19 — Artikel 20 Artikel 16 Artikel 21.1 — Artikel 21.2 — Artikel 21.3 — Bilaga I — Bilaga II

Bilaga 1

L 248/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.9.2013

Uttalande från kommissionen

Kommissionen bekräftar att byrån har förklarat att den alltid kommer att agera i överensstämmelse med protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och med Europaparlamentets ledamots­ stadga, med full respekt för att ledamöterna är fria och obundna enligt artikel 2 i den stadgan.

Uttalande från kommissionen

Kommissionen avser att låta generaldirektören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning behålla sina nuvarande befogenheter när det gäller att fastställa villkoren och de närmare bestämmelserna för rekrytering till byrån, särskilt vad gäller anställningsavtalens varaktighet och förnyelse.

Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Varje gång Europaparlamentet, rådet och kommissionen utnämner nya ledamöter i övervakningskommittén bör de också utnämna de ledamöter som ska tillträda vid nästa partiella nyutnämning.

Bilaga 2

Bilaga 2

Bilaga 2

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 3

Ds 2016:2 Bilaga 3

Bilaga 3

Departementsserien 2016

Kronologisk förteckning

1. Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Fi.

Departementsserien 2016

Systematisk förteckning

Finansdepartementet

Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. [1]