En ny lag om företagshemligheter

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 8 februari 2018

Morgan Johansson

Jacob Aspegren (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att skyddet för företagshemligheter stärks. Genom förslagen genomförs ett nytt EU-direktiv. Skyddet för företagshemligheter stärker företagens konkurrenskraft och ger bättre förutsättningar för innovation och ett kunskapsbaserat företagande. I lagrådsremissen föreslår regeringen en ny lag om företagshemligheter. Till nyheterna hör att  fler angrepp på företagshemligheter ska vara otillåtna och kunna förbjudas  den som angriper en företagshemlighet ska betala skadestånd i fler fall  sekretesskyddet för företagshemligheter i rättegång förstärks  straffskalan för företagsspioneri skärps. Regeringen vill samtidigt göra det tydligare att skyddet för företagshemligheter inte hindrar någon att slå larm om missförhållanden utan risk för straff eller skadestånd. Skyddet för företagshemligheter får inte leda till att arbetstagare känner sig hindrade att byta arbete. Det klargörs därför i lagen att arbetstagarens personliga kunskaper och färdigheter kan användas hos en ny arbetsgivare. Det ställs också högre krav på att företagen talar om för arbetstagarna vad företagen håller hemligt. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 9 juni 2018.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om företagshemligheter, 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

1 Beslut 2 Lagtext

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till Regeringen har följande förslag till lagtext. 1. lag om företagshemligheter, 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa

2.1 Förslag till lag om företagshemligheter

särskilt allvarliga brott, 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Härigenom föreskrivs 1 följande.

Lagens syfte

1 § Denna lag syftar till att förhindra att företagshemligheter obehörigen anskaffas, utnyttjas eller röjs. Lagen genomför delvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs.

Vad som avses med företagshemlighet

2 § Med företagshemlighet avses i denna lag information 1. om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet, 2. som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget, 3. som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla, och 4. vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren. Erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid normal yrkesutövning är inte en företagshemlighet. Inte heller är information om något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande en företagshemlighet.

Andra uttryck i lagen

3 § Med angrepp på en företagshemlighet avses att någon utan innehavarens samtycke 1. bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt anskaffar företagshemligheten, 2. utnyttjar företagshemligheten, eller 3. röjer företagshemligheten. Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även avses att någon tillverkar varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet. Det-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, i den ursprungliga lydelsen. 4 5

samma gäller då någon bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem på marknaden eller importerar, exporterar eller lagrar sådana varor för dessa ändamål.

Lagen gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter

4 § Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. Som ett obehörigt angrepp anses aldrig att någon angriper en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller ett annat behörigt organ avslöja något som 1. skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, eller 2. kan anses utgöra något annat missförhållande och offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset.

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet genom utnyttjande eller röjande

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare eller en forskningsinstitution som han eller hon i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren eller forskningsinstitutionen, ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.

6 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg eller borde ha insett att den inte fick avslöjas ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Om förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört tillämpas första stycket endast om det finns synnerliga skäl.

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet, som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols beslut, ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Om parten eller partsrepresentanten i sin tur låter någon annan få del av företagshemligheten i anledning av målet eller ärendet, och den personen uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten, ska den andra personen ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan

8 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller borde ha insett, tidigare

samma gäller då någon bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem har angripits av någon annan, ska ersätta den skada som uppkommer

på marknaden eller importerar, exporterar eller lagrar sådana varor för genom förfarandet. dessa ändamål.

Skadestånd på grund av brott Lagen gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter

9 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 26 eller 27 § ska ersätta den

4 § Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemlighet-

Som ett obehörigt angrepp anses aldrig att någon angriper en företags- en utnyttjas eller röjs. hemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller ett annat

behörigt organ avslöja något som

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet i vissa

1. skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, andra fall eller

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bereder sig tillgång till, 2. kan anses utgöra något annat missförhållande och offentliggörandet tillägnar sig eller på något annat sätt anskaffar en företagshemlighet som eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. inte tidigare har angripits, ska ersätta den skada som uppkommer genom

förfarandet eller genom att han eller hon därefter uppsåtligen eller av Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet genom oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten.

utnyttjande eller röjande

Första stycket gäller inte om frågan om skadeståndsansvar kan prövas

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en före- enligt någon annan bestämmelse i denna lag.

tagshemlighet hos en näringsidkare eller en forskningsinstitution som Om ett sådant angrepp på en företagshemlighet som avses i första

han eller hon i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbin- stycket utförs av en arbetstagare i samband med en affärsförbindelse som delse med näringsidkaren eller forskningsinstitutionen, ska ersätta den arbetsgivaren har med innehavaren av företagshemligheten, ska arbets-

skada som uppkommer genom förfarandet. givaren ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.

6 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller

Skadeståndets storlek

röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon fått del av

11 § När storleken på skadeståndet enligt 5–10 §§ bestäms ska hänsyn i sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg eller tas till samtliga omständigheter, bland annat till utebliven vinst och den borde ha insett att den inte fick avslöjas ska ersätta den skada som uppvinst som den som har utfört angreppet har gjort. Hänsyn ska även tas till kommer genom förfarandet. intresset hos innehavaren av företagshemligheten av att den inte obehör- Om förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört tillämpas igen angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk första stycket endast om det finns synnerliga skäl. betydelse.

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en före-

tagshemlighet, som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols beslut, ska ersätta den skada Vitesförbud

som uppkommer genom förfarandet.

12 § Domstolen får vid vite förbjuda den som har angripit en företags- Om parten eller partsrepresentanten i sin tur låter någon annan få del av hemlighet att fortsätta angripa företagshemligheten. företagshemligheten i anledning av målet eller ärendet, och den personen Domstolen får besluta om ett vitesförbud också mot den som har uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten, handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är ska den andra personen ersätta den skada som uppkommer genom förfarnära förestående. andet. Ett vitesförbud får hävas på talan av den som förbudet gäller, om ända- Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en föremålet med förbudet har förlorat sin betydelse. tagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska ersätta den skada som upp-

13 § Domstolen får vid vite förbjuda den som har angripit en företagskommer genom förfarandet. hemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre är före-

tagshemlig enligt 2 §, att för viss tid utnyttja informationen.

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan Interimistiska vitesförbud

8 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en företagshem-

14 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att en företagslighet som, enligt vad han eller hon inser eller borde ha insett, tidigare hemlighet har angripits och det skäligen kan befaras att motparten genom 6 7

att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten, får domstolen besluta om ett vitesförbud enligt 12 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Domstolen får under motsvarande förutsättningar besluta om förbud även då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Avser angreppet utnyttjande av en företagshemlighet får domstolen avslå en begäran om förbud mot utnyttjande av företagshemligheten, eller upphäva ett beslut om ett sådant förbud som har meddelats med stöd av första stycket, om 1. motparten ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala till innehavaren, och 2. utnyttjandet inte medför att hemligheten röjs.

15 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att motparten har angripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig enligt 2 §, får domstolen besluta om ett vitesförbud enligt 13 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats.

16 § I frågor som avses i 14 och 15 §§ ska domstolen tillämpa 15 kap. 5–8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat föreskrivs i denna lag. I fråga om överklagande av beslut enligt 14 och 15 §§ och i fråga om handläggningen i högre rätt gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Andra åtgärder som domstolen får vidta vid ett angrepp på en företagshemlighet

17 § Om någon har angripit en företagshemlighet får domstolen efter vad som är skäligt besluta att en handling eller ett föremål som den som har utfört angreppet har i sin besittning och som innefattar hemligheten, ska överlämnas till innehavaren av företagshemligheten. Domstolen får besluta att överlämnandet ska ske mot lösen, om det finns skäl för det. Om handlingen eller föremålet inte kan överlämnas utan besvär, får domstolen efter vad som är skäligt besluta att handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden, förstöras, ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Domstolen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående.

18 § I fråga om varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning och marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet, får domstolen besluta om åtgärder enligt 17 § även om varorna inte innefattar företagshemligheten.

19 § En åtgärd enligt 17 § ska bekostas av den som åtgärden riktas mot, om det inte finns särskilda skäl mot det.

att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten, får dom- 20 § Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om ett förverkande eller

stolen besluta om ett vitesförbud enligt 12 § för tiden fram till dess att någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk ska beslutas målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Domstolen får enligt 36 kap. brottsbalken.

under motsvarande förutsättningar besluta om förbud även då ett angrepp

på en företagshemlighet är nära förestående.

Utnyttjande av en företagshemlighet mot ekonomisk ersättning

Avser angreppet utnyttjande av en företagshemlighet får domstolen

21 § På yrkande av den som har angripit företagshemligheten får domavslå en begäran om förbud mot utnyttjande av företagshemligheten, stolen, i stället för att besluta om ett förbud mot utnyttjande av en föreeller upphäva ett beslut om ett sådant förbud som har meddelats med stöd tagshemlighet enligt 12 § eller åtgärder enligt 17 §, ge tillstånd för av första stycket, om honom eller henne att mot ersättning till innehavaren utnyttja företags- 1. motparten ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan hemligheten. bli skyldig att betala till innehavaren, och Ett beslut om tillstånd får meddelas endast om 2. utnyttjandet inte medför att hemligheten röjs. 1. företagshemligheten tidigare har angripits av någon annan,

2. den som begär tillståndet vid tiden då han eller hon påbörjade

15 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att motparten har angreppet inte kände till, eller inte borde ha känt till, att företagshemligangripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att informationen heten tidigare angripits, inte längre är företagshemlig enligt 2 §, får domstolen besluta om ett 3. ett förbud enligt 12 § eller en åtgärd enligt 17 § skulle innebära en vitesförbud enligt 13 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avoproportionerligt stor skada för den som begär tillståndet, och gjorts eller något annat har beslutats. 4. ett utnyttjande inte medför att företagshemligheten röjs. Ersättningen får inte överstiga summan av de avgifter, royaltyer eller

16 § I frågor som avses i 14 och 15 §§ ska domstolen tillämpa 15 kap. liknande ersättningar som skulle ha betalats om den som begärt tillstånd- 5–8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat föreskrivs i denna lag. et hade inhämtat innehavarens medgivande till att utnyttja företagshem- I fråga om överklagande av beslut enligt 14 och 15 §§ och i fråga om ligheten. handläggningen i högre rätt gäller rättegångsbalkens bestämmelser om

överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Frågor om talan i domstol

Andra åtgärder som domstolen får vidta vid ett angrepp på en 22 § En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ förs av innehavaren av föreföretagshemlighet tagshemligheten.

17 § En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ får föras även i samband med åtal Om någon har angripit en företagshemlighet får domstolen efter vad som är skäligt besluta att en handling eller ett föremål som den som för brott som avses i 26 och 27 §§.

har utfört angreppet har i sin besittning och som innefattar hemligheten,

23 § En talan om utdömande av vite förs vid den domstol som i första ska överlämnas till innehavaren av företagshemligheten. Domstolen får besluta att överlämnandet ska ske mot lösen, om det finns skäl för det. instans har beslutat om vitesförbudet. Talan förs av den som har ansökt

Om handlingen eller föremålet inte kan överlämnas utan besvär, får om förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om ett nytt domstolen efter vad som är skäligt besluta att handlingen eller föremålet vitesförbud.

ska återkallas från marknaden, förstöras, ändras eller utsättas för någon

annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Preskription och preklusion Domstolen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena

24 § En talan om skadestånd enligt denna lag får endast avse skada som även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på har uppkommit under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada en företagshemlighet är nära förestående. som har uppkommit dessförinnan är rätten till skadestånd förlorad (pre-

skription).

18 § I fråga om varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverk- En talan om förbud eller andra åtgärder enligt denna lag ska väckas ning och marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemliginom fem år från det att innehavaren fått kännedom eller borde ha fått het, får domstolen besluta om åtgärder enligt 17 § även om varorna inte kännedom om det angrepp eller nära förestående angrepp på en företagsinnefattar företagshemligheten. hemlighet som talan grundas på. Om talan inte väcks inom denna tid, är

rätten att föra talan förlorad (preklusion).

19 § En åtgärd enligt 17 § ska bekostas av den som åtgärden riktas mot,

om det inte finns särskilda skäl mot det.

Spridning av information om dom

25 § På yrkande av innehavaren får domstolen i ett mål om angrepp på en företagshemlighet besluta att den som har angripit företagshemlighet- 8 9

en ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighetsbedömningen bland annat beakta vad informationsspridningen kan medföra för en enskild persons integritet och anseende. Domstolen får under motsvarande förutsättningar besluta om informationsspridning också i ett mål om ett nära förestående angrepp på en företagshemlighet.

Straff

26 § Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

27 § Den som uppsåtligen anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne i sin tur har berett sig tillgång till denna genom en gärning som avses i 26 §, ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

28 § Den som har brutit mot en tystnadsplikt som följer av denna lag får inte på grund av den överträdelsen göras ansvarig enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Den som har brutit mot ett vitesförbud enligt denna lag får inte dömas till straff för en gärning som omfattas av förbudet.

1. Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för angrepp på en företagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet. I fråga om straffansvar finns särskilda bestämmelser i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

en ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i

2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighetsbedömningen bland annat beakta vad informationsspridningen kan medföra för en en- Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § rättegångsbalken ska ha följande

skild persons integritet och anseende. lydelse.

Domstolen får under motsvarande förutsättningar besluta om informationsspridning också i ett mål om ett nära förestående angrepp på en före-

tagshemlighet. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap. Straff

2 §

26 § Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig tillgång till en före- En skriftlig handling får inte tas i beslag om tagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i 1. den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader någon annan som avses i 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, och och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt 2. handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsbeaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande plikten gäller till förmån för. värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Ett skriftligt meddelande mellan den misstänkte och en närstående som För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till avses i 36 kap. 3 §, eller mellan sådana närstående inbördes, får tas i ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. beslag hos den misstänkte eller en närstående endast vid en förundersök- Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är ning om belagd med strängare straff i brottsbalken. 1. ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse

i två år,

27 § Den som uppsåtligen anskaffar en företagshemlighet med vetskap 2. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken, om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller 3. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjöhenne i sin tur har berett sig tillgång till denna genom en gärning som eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a avses i 26 §, ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i kapitel, högst fyra år. 4. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, belagd med strängare straff i brottsbalken. 5. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig upp-

28 § Den som har brutit mot en tystnadsplikt som följer av denna lag får gift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande inte på grund av den överträdelsen göras ansvarig enligt 20 kap. 3 § makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken. brottsbalken, Den som har brutit mot ett vitesförbud enligt denna lag får inte dömas 6. företagsspioneri enligt 3 § 6. företagsspioneri enligt 26 § till straff för en gärning som omfattas av förbudet. lagen (1990:409) om skydd för lagen (2018:000) om företagshemföretagshemligheter , om det finns ligheter , om det finns anledning att

anledning att anta att gärningen anta att gärningen har begåtts på 1. Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018. har begåtts på uppdrag av eller har uppdrag av eller har understötts av 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företagshemunderstötts av en främmande makt en främmande makt eller av någon ligheter. eller av någon som har agerat för som har agerat för en främmande 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för angrepp på en föreen främmande makts räkning, makts räkning, tagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet. I fråga om straff- 7. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, ansvar finns särskilda bestämmelser i lagen (1964:163) om införande av brott enligt 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av brottsbalken. särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller brott enligt lagen (2010:299)

om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende

terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller

Senaste lydelse 2016:93. 10 11

8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en sådan gärning är belagd med straff. Ett beslut enligt andra stycket 2–8 får meddelas endast av rätten eller åklagaren. Om åklagaren har beslutat om beslag enligt tredje stycket, ska han eller hon utan dröjsmål anmäla åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018.

8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:979)

sådan gärning är belagd med straff.

om åtgärder för att förhindra vissa särskilt

Ett beslut enligt andra stycket 2–8 får meddelas endast av rätten eller

åklagaren. allvarliga brott

Om åklagaren har beslutat om beslag enligt tredje stycket, ska han eller Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2007:979) om åtgärder för att förhon utan dröjsmål anmäla åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen för hindra vissa särskilt allvarliga brott ska ha följande lydelse. åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att

det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet.

1 §

Tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt

27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, hemlig övervakning av

elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § första och andra styckena

rättegångsbalken eller hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a §

första stycket rättegångsbalken får meddelas om det med hänsyn till om-

ständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva

1. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

2. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö-

eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a

eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma

3. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig

frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,

4. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig

befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet

mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5,

6 eller 8 § eller 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra

6. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

grovt brott enligt 3 § andra stycket lagen (2002:444) om straff för finan-

siering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller grovt brott enligt

6 § lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och

utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet,

7. mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, männ-

iskorov eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 1, 2 eller 6 § eller

4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd. Tillstånd enligt första stycket får också meddelas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som avses i första stycket och det kan befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja denna verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018.

4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offent-

2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

liga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller

sekretesslagen (2009:400)

annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd. Härigenom föreskrivs att 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen Tillstånd enligt första stycket får också meddelas om det finns en (2009:400) ska ha följande lydelse. påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som avses i första stycket och det kan befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse medvetet kommer att främja denna verksamhet.

36 kap.

2 § Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018. Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rätt- mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verk- skipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myndig- samhet för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller hets , en enskilds eller en forskdriftförhållanden, om det kan antas ningsinstitutions affärs- eller driftatt den som uppgiften rör lider förhållanden, om det kan antas att avsevärd skada om uppgiften röjs. den som uppgiften rör lider avse- I mål eller ärende enligt 3 kap. 2 § värd skada om uppgiften röjs. I samt 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrens- mål eller ärende enligt konkurrenslagen (2008:579) gäller dock lagen (2008:579), utom i mål om sekretess för uppgift om sådana utdömande av vite, och i mål enligt förhållanden redan om det kan konkurrensskadelagen (2016:964) antas att den som uppgiften rör som handläggs gemensamt med ett lider skada om uppgiften röjs. mål om konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte ska gälla. För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett förhör enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess hos domstol, om en part begär det och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada. För uppgift i en allmän handling För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. gäller sekretessen i högst tjugo år. Detta gäller dock inte uppgift i en allmän handling som förekommer i ett mål eller ärende om angrepp, eller nära förestående angrepp, på en företagshemlighet enligt lagen (2018:000) om företagshemligheter.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018.

14 15

3 Ärendet och dess beredning

Den 8 juni 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, se bilaga 1 . Regeringen hade dessförinnan, den 19 maj 2016, beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att överväga vilka ändringar av svensk rätt som var påkallade för att genomföra direktivet som senare antogs. Utredaren hade även i uppdrag att – utan direkt samband med direktivet – överväga hur ett utvidgat straffansvar för en anställd som obehörigen utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon har fått tillgång till inom ramen för sina arbetsuppgifter skulle kunna utformas. Utredningen antog namnet 2016 års utredning om skyddet för företagshemligheter. I maj 2017 överlämnade utredningen betänkandet Ny lag om företagshemligheter (SOU 2017:45). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2 . Utredningens lagförslag finns i bilaga 3 . Betänkandet har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2017/05104/L1). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . I denna lagrådsremiss behandlas de lagförslag som läggs fram i betänkandet. I Europeiska kommissionens regi har tre möten hållits om genomförandet av direktivet. Därutöver föreslås i lagrådsremissen en lagändring i fråga om sekretess hos domstol i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (2008:579). Förslaget i den delen bygger på promemorian Sekretess hos domstol på konkurrensområdet, som har utarbetats inom Näringsdepartementet. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilaga 5 respektive bilaga 6 . Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2018/00792/L1). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 . Se vidare prop. 2017/18:43, där frågan om sekretess i samband med en begäran om edition enligt konkurrensskadelagen (2016:964) har behandlats.

4 Reformbehovet

Skyddet för företagshemligheter är ett viktigt samhällsintresse Att säkerställa företagens konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för innovation och kunskapsöverföring är av största betydelse, inte minst för ett land som Sverige som sedan länge varit en innovativ och kreativ kunskapsnation med tekniska lösningar och varumärken i världsklass. Regeringen arbetar aktivt för att medverka till detta. För att arbetstillfällen ska fortsätta skapas måste innovationer, produkter och lösningar tillvaratas och skyddas effektivt. Regeringen har därför initierat ett strategiskt arbete för immateriella tillgångar. Straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsbrott är under utredning. Patent- och registreringsverket (PRV) har fått i uppdrag att öka allmänhetens kunskap om imma-

3 Ärendet och dess beredning

terialrätt och innovation. En utredare biträder Utbildningsdepartementet

med att se över och föreslå hur hanteringen av forskningsresultat kan

förbättras för att undanröja hinder för innovation. Regeringen har vidare Den 8 juni 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv inrättat Nationella innovationsrådet, som har en rådgivande funktion och 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinfortillför nya perspektiv på frågor av betydelse för innovationspolitikens mation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, se hela område, både på kort och på lång sikt. Enligt den senaste mätningen bilaga 1 . från FN-organisationen World Intellectual Property Organization Regeringen hade dessförinnan, den 19 maj 2016, beslutat att tillkalla (WIPO) är Sverige den näst mest innovativa nationen i världen. Vidare en särskild utredare med uppdrag att överväga vilka ändringar av svensk leder Sverige genomförandet av ett enhetligt patentsystem i EU på rätt som var påkallade för att genomföra direktivet som senare antogs. europeisk nivå. Utredaren hade även i uppdrag att – utan direkt samband med direktivet En av hörnstenarna i företagens konkurrenskraft och förutsättningarna – överväga hur ett utvidgat straffansvar för en anställd som obehörigen för innovation är ett starkt skydd för företagshemligheter. utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon har fått till- För sin konkurrensförmåga är företagen nämligen beroende inte bara gång till inom ramen för sina arbetsuppgifter skulle kunna utformas. av ensamrätt till produkter och produktionsmetoder utan också av skydd Utredningen antog namnet 2016 års utredning om skyddet för företagsmot att det samlade kunnandet inom företaget om branschförhållanden hemligheter. I maj 2017 överlämnade utredningen betänkandet Ny lag och affärsförbindelser, produktion, marknadsföring, administration m.m. om företagshemligheter (SOU 2017:45). En sammanfattning av betänkutnyttjas av andra på ett otillbörligt sätt. Den immaterialrättsliga lagstiftandet finns i bilaga 2 . Utredningens lagförslag finns i bilaga 3 . Betänkningen omfattar i allmänhet inte detta kunnande. Från företagens synandet har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftpunkt framstår ett skydd för företagshemligheter ofta som minst lika ningsärendet (Ju2017/05104/L1). En förteckning över remissinstanserna angeläget som skyddet för materiella tillgångar och immateriella ensamfinns i bilaga 4 . I denna lagrådsremiss behandlas de lagförslag som läggs rätter. Det är därför naturligt att det enskilda företaget betraktar sitt unika fram i betänkandet. och strategiska kunnande som en värdefull tillgång som det gäller att slå I Europeiska kommissionens regi har tre möten hållits om genomföranvakt om. Möjligheterna för ett företag att skydda sina företagshemlighetdet av direktivet. er kan även indirekt påverka investeringsviljan. Därutöver föreslås i lagrådsremissen en lagändring i fråga om sekretess Hur viktigt ett starkt skydd för företagshemligheter än är så får det inte hos domstol i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (2008:579). Förmedföra att den fria opinionsbildningen hotas eller att andra angelägna slaget i den delen bygger på promemorian Sekretess hos domstol på konintressen åsidosätts. Intresset av skyddet för företagshemligheter måste kurrensområdet, som har utarbetats inom Näringsdepartementet. En samställas mot att det från allmän synpunkt är angeläget med ett brett och manfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilaga fritt kunskapsutbyte. Detta gäller inte minst arbetstagares och andras 5 respektive bilaga 6 . Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren möjligheter att avslöja brottslig verksamhet och andra missförhållanden finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2018/00792/L1). En förtecksom förekommer hos arbetsgivaren. ning över remissinstanserna finns i bilaga 7 . Se vidare prop. 2017/18:43, För att konkurrensen inom näringslivet ska vara effektiv är det även där frågan om sekretess i samband med en begäran om edition enligt viktigt att den enskilda arbetstagaren har möjlighet att fritt utnyttja sin konkurrensskadelagen (2016:964) har behandlats. erfarenhet och utveckla sitt kunnande. Skyddet för företagshemligheter

får därför inte vara så långtgående att en arbetstagare förhindras att byta

anställning och i sin nya anställning använda sig av de erfarenheter och

det kunnande som han eller hon har utvecklat genom en normal yrkes-

4 Reformbehovet utövning.

Överväganden som dessa låg till grund för lagen (1990:409) om skydd

Skyddet för företagshemligheter är ett viktigt samhällsintresse för företagshemligheter. Lagen har gällt i Sverige sedan 1990 och utgör

fortfarande ett nära nog unikt helhetsgrepp i ett europeiskt perspektiv. Att säkerställa företagens konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna Den ersatte lagstiftning från 1930-talet (lagen [1931:152] med vissa för innovation och kunskapsöverföring är av största betydelse, inte minst bestämmelser mot illojal konkurrens) och innehåller regler om straff, för ett land som Sverige som sedan länge varit en innovativ och kreativ skadestånd, vitesförbud och andra skyddsåtgärder till motverkande av kunskapsnation med tekniska lösningar och varumärken i världsklass. angrepp på företagshemligheter. Regeringen arbetar aktivt för att medverka till detta. För att arbetstill- Lagen om skydd för företagshemligheter kom till efter ett komplext fällen ska fortsätta skapas måste innovationer, produkter och lösningar och långdraget lagstiftningsarbete. I slutet av 1970-talet tillsattes en tillvaratas och skyddas effektivt. Regeringen har därför initierat ett utredning. Utredningens förslag lades fram i betänkandet Företagshemstrategiskt arbete för immateriella tillgångar. Straffskalorna för vissa allligheter (SOU 1983:52). Betänkandet lades till grund för en proposition varliga immaterialrättsbrott är under utredning. Patent- och registreringssom vid riksdagsbehandlingen omarbetades av dåvarande lagutskottet verket (PRV) har fått i uppdrag att öka allmänhetens kunskap om imma- 16 (prop. 1987/88:155 och bet. 1988/89:LU30). Vid behandlingen i kam- 17

maren beslutade riksdagen att utskottets förslag i vissa delar skulle återförvisas till utskottet för att vila i minst tolv månader eftersom det ansågs begränsa den grundlagsskyddade yttrandefriheten i vissa avseenden. Riksdagen beslutade vidare att även lagstiftningsärendet i övrigt skulle återförvisas till utskottet. Sedan ärendet tagits upp till förnyad behandling i lagutskottet lades ett förslag fram i kammaren och riksdagen biföll utskottets hemställan att anta lagförslaget (bet. 1989/90:LU37 och rskr. 1989/90:298). Lagstiftningen har inneburit ett viktigt bidrag i arbetet att stärka konkurrenskraften för de svenska företagen. Samtidigt ser villkoren för konkurrens och produktutveckling annorlunda ut i dag än vid tillkomsten av den hittillsvarande lagen. I de kunskapsintensiva företagen skapas många av de nya jobben. Tillväxten är god och sysselsättningsgraden är mycket hög. För att Sverige ska stå fortsatt starkt på en global marknad som präglas av hårdnande konkurrens krävs att det finns tillgång till kapital i ett tidigt skede, att digitaliseringens möjligheter i näringsliv och samhälle utnyttjas fullt ut samt att förutsättningarna för svenska företag och kreatörer att arbeta strategiskt med immateriella tillgångar och know-how säkerställs. Den tekniska utvecklingen innebär vidare att information kan lagras och överföras på helt andra sätt än tidigare. Digitaliseringen medför större risker för angrepp på företagshemligheter och gör det ännu viktigare att värna säkerheten för företag i internationell konkurrens. Det har därför sedan en tid tillbaka funnits anledning att se över det skydd som erbjuds i den hittillsvarande lagen. Behovet av en översyn har bl.a. kommit till uttryck i betänkandet Förstärkt skydd för företagshemligheter (SOU 2008:63) som i juni 2008 lades fram av 2007 års utredning om skyddet för företagshemligheter. I betänkandet lämnades flera förslag som syftade till att ge ett mer heltäckande skydd för företagshemligheter. Betänkandet ledde dock inte till någon lagstiftning.

EU-direktivet På EU-nivå har det tidigare saknats regler om skydd för företagshemligheter. Den 8 juni 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Syftet med direktivet är att stärka företagens konkurrenskraft och att förbättra förutsättningarna för innovation och kunskapsöverföring på den inre marknaden. Medlemsstaterna ska enligt direktivet säkerställa att det finns en enhetlig civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, utnyttjas och röjs utan lov. Som en företagshemlighet ska behandlas information som inte är allmänt känd eller lättillgänglig, som har kommersiellt värde genom att den är hemlig och som innehavaren av företagshemligheten vidtar rimliga åtgärder för att hålla hemlig. De åtgärder och sanktioner som anges i direktivet ska inte få användas om företagshemligheten har anskaffats, utnyttjats eller röjts för att avslöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet och den som har gjort det har handlat i syfte att skydda allmänintresset. Detsamma gäller den som gjort det i samband med att han eller hon utövat

maren beslutade riksdagen att utskottets förslag i vissa delar skulle åter- rätten till yttrande- och informationsfrihet eller för att informera en förvisas till utskottet för att vila i minst tolv månader eftersom det ansågs arbetstagarföreträdare, eller annars för att skydda ett legitimt intresse. begränsa den grundlagsskyddade yttrandefriheten i vissa avseenden. När en företagshemlighet olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs ska det Riksdagen beslutade vidare att även lagstiftningsärendet i övrigt skulle finnas civilrättsliga åtgärder och rättsmedel som står till buds för innehaåterförvisas till utskottet. Sedan ärendet tagits upp till förnyad behandling varen av hemligheten. De ska vara rättvisa, effektiva och avskräckande. i lagutskottet lades ett förslag fram i kammaren och riksdagen biföll Till de sanktioner mot angriparen som ska finnas hör skadestånd och utskottets hemställan att anta lagförslaget (bet. 1989/90:LU37 och rskr. förelägganden om att angreppet på företagshemligheten ska upphöra. Ett 1989/90:298). skadestånd ska vara proportionerligt i förhållande till den faktiska ska- Lagstiftningen har inneburit ett viktigt bidrag i arbetet att stärka kon- dan. Det ska beräknas på grundval av alla relevanta faktorer, inbegripet kurrenskraften för de svenska företagen. Samtidigt ser villkoren för kon- storleken på obehörig vinst och omständigheter som inte är av ekonokurrens och produktutveckling annorlunda ut i dag än vid tillkomsten av misk art. den hittillsvarande lagen. I de kunskapsintensiva företagen skapas många Parter och andra aktörer i en rättegång om angrepp på företagshemligav de nya jobben. Tillväxten är god och sysselsättningsgraden är mycket heter ska inte få utnyttja eller röja en företagshemlighet som de har fått hög. För att Sverige ska stå fortsatt starkt på en global marknad som tillgång till under rättegången. Det ska också finnas möjligheter för en präglas av hårdnande konkurrens krävs att det finns tillgång till kapital i domstol att i en rättegång besluta om sekretess i fråga om dokument som ett tidigt skede, att digitaliseringens möjligheter i näringsliv och samhälle innehåller företagshemligheter och att begränsa tillgången till sådana utnyttjas fullt ut samt att förutsättningarna för svenska företag och krea- dokument eller tillträdet till en förhandling. törer att arbeta strategiskt med immateriella tillgångar och know-how Direktivet hindrar inte att medlemsstaterna föreskriver ett längre gåensäkerställs. de skydd för företagshemligheter än vad som krävs enligt direktivet. Den tekniska utvecklingen innebär vidare att information kan lagras Medlemsstaterna är dock förhindrade att föreskriva om ett sådant längre och överföras på helt andra sätt än tidigare. Digitaliseringen medför gående skydd bl.a. om det innebär att vad som stadgas i direktivet om större risker för angrepp på företagshemligheter och gör det ännu viktig- yttrandefriheten och andra legitima intressen åsidosätts. are att värna säkerheten för företag i internationell konkurrens. Direktivet innehåller inte några straffrättsliga regler. Det ska inte på- Det har därför sedan en tid tillbaka funnits anledning att se över det verka arbetstagarnas rörlighet på arbetsmarknaden eller möjligheterna för skydd som erbjuds i den hittillsvarande lagen. Behovet av en översyn har arbetsmarknadens parter att ingå kollektivavtal. bl.a. kommit till uttryck i betänkandet Förstärkt skydd för företagshem- Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 9 juni 2018. ligheter (SOU 2008:63) som i juni 2008 lades fram av 2007 års utredning om skyddet för företagshemligheter. I betänkandet lämnades flera förslag Den svenska lagen behöver anpassas till direktivet som syftade till att ge ett mer heltäckande skydd för företagshemligheter. Lagen om skydd för företagshemligheter är förhållandevis heltäckande. Betänkandet ledde dock inte till någon lagstiftning. Direktivet medför ändå att det är påkallat med flera anpassningar av svensk lag till direktivet. Regeringen föreslår därför att den hittillsvaran- EU-direktivet de lagen ska ersättas av en ny lag om företagshemligheter. Ändringarna På EU-nivå har det tidigare saknats regler om skydd för företagshemlig- är på det hela taget sådana att företagens konkurrenskraft kan antas stärkheter. Den 8 juni 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv as ytterligare. 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinfor- Liksom i det lagstiftningsarbete som föregick den hittillsvarande lagen mation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. är det en självklar utgångspunkt att meddelarskyddet enligt grundlagarna Syftet med direktivet är att stärka företagens konkurrenskraft och att för- inte åsidosätts. I förarbetena till den hittillsvarande lagen utvecklades bättra förutsättningarna för innovation och kunskapsöverföring på den noggrant de överväganden i dessa frågor som regeringen och riksdagen inre marknaden. fann anledning att göra. Dessa överväganden behåller sin bärkraft. För- Medlemsstaterna ska enligt direktivet säkerställa att det finns en enhet- slaget till ny lag syftar alltså inte till att i något avseende tillföra begränslig civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaff- ningar i enskildas och andras möjligheter att exempelvis lämna uppgifter as, utnyttjas och röjs utan lov. Som en företagshemlighet ska behandlas till massmedia. information som inte är allmänt känd eller lättillgänglig, som har kom- Sedan tillkomsten av den hittillsvarande lagen har meddelarskyddet mersiellt värde genom att den är hemlig och som innehavaren av före- enligt grundlagarna utvidgats till att i vissa fall omfatta även privatantagshemligheten vidtar rimliga åtgärder för att hålla hemlig. ställda. Den 1 juli 2017 trädde lagen (2017:151) om meddelarskydd i De åtgärder och sanktioner som anges i direktivet ska inte få användas vissa enskilda verksamheter, förkortad meddelarskyddslagen, i kraft. I om företagshemligheten har anskaffats, utnyttjats eller röjts för att av- lagen ges anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund slöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet och deltar i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom vård, skola och den som har gjort det har handlat i syfte att skydda allmänintresset. Det- omsorg, som till någon del är offentligt finansierad, motsvarande rätt samma gäller den som gjort det i samband med att han eller hon utövat som offentligt anställda att lämna uppgifter om verksamheten för publi- 18 19

cering i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. radio, tv och tidningar. Vidare lämnade utredningen om ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade (Ju 2016:01) i maj 2017 betänkandet Meddelarskyddslagen – fler verksamheter med stärkt meddelarskydd (SOU 2017:41). I betänkandet föreslås meddelarskyddet även gälla för bl.a. anställda inom kollektivtrafiken. Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet. Den nya lagen om företagshemligheter påverkar inte tillämpningen av lagstiftningen om utökat meddelarskydd. I den mån anställda eller andra tillerkänns ett meddelarskydd enligt meddelarskyddslagen gäller detta skydd framför de begränsningar som lagen om företagshemligheter kan innebära i fråga om rätten att sprida uppgifter. Det bör även noteras att rätten att slå larm om missförhållanden nyligen har stärkts för bl.a. arbetstagare genom lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (den s.k. visselblåsarlagen). Inte heller tillämpningen av den lagen påverkas av den nya lagen om företagshemligheter. Den nya lagen innebär inte någon ytterligare inskränkning för arbetstagare eller andra att avslöja missförhållanden och oegentligheter som förekommer hos arbetsgivaren.

En översyn av straffansvaret I den hittillsvarande lagen finns ett straffansvar för den som utan lov bereder sig tillgång till någon annans företagshemligheter (företagsspioneri) liksom för den som senare anskaffar en sådan olovligt åtkommen företagshemlighet (olovlig befattning med företagshemlighet). Om företagshemligheter sprids på ett oönskat sätt, kan det medföra betydande skada för företagens verksamhet. Sett i ett vidare perspektiv är angrepp på företagshemligheter ett hot mot den sunda konkurrensen i näringslivet. Det finns därför fortfarande ett behov av ett straffansvar för olovliga anskaffanden av företagshemligheter. Under senare år har exempelvis domen i det s.k. Ericsson-målet (Svea hovrätts dom den 20 oktober 2003 i mål nr B 5221-03) lett till att det har hävdats att lagen inte ger ett tillräckligt skydd mot att anställda utnyttjar eller röjer arbetsgivarens företagshemligheter. I domen friades en anställd vid telekomföretaget Ericsson från straffansvar eftersom de dokument med företagshemligheter som han hade lämnat ut var sådana som han hade haft tillgång till för att utföra sina arbetsuppgifter. Han hade inte olovligen berett sig tillgång till informationen i fråga och kunde därför inte dömas för företagsspioneri. Med anledning av framför allt Ericsson-målet uttalade riksdagen under våren 2005 att regeringen borde ta initiativ till en översyn av lagen (bet. 2004/05:LU12 och rskr. 2004/05:179). Utredningen lägger fram ett förslag om utvidgat straffansvar. Enligt regeringens mening är möjligheterna till straffrättsliga ingripanden mot angrepp på företagshemligheter av personer inom företagets egen verksamhet otillräckliga. Samtidigt är det av stor betydelse att en utvidgad kriminalisering på området sker återhållsamt. Detta gäller särskilt som det rör sig om ett straffansvar som i praktiken framför allt omfattar

cering i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrande- arbetstagare. Det är självfallet också avgörande att straffansvaret utform-

frihetsgrundlagen, t.ex. radio, tv och tidningar. as på ett sätt som uppfyller de krav på förutsebarhet och rättssäkerhet Vidare lämnade utredningen om ett stärkt meddelarskydd för privat- som i allmänhet ställs på strafflag. Hur regeringen ser på förslaget redo-

anställda i verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade visas i avsnitt 13.2.

(Ju 2016:01) i maj 2017 betänkandet Meddelarskyddslagen – fler verksamheter med stärkt meddelarskydd (SOU 2017:41). I betänkandet före-

slås meddelarskyddet även gälla för bl.a. anställda inom kollektivtrafik-

en. Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet.

5 Den nya lagen om företagshemligheter påverkar inte tillämpningen av

lagstiftningen om utökat meddelarskydd. I den mån anställda eller andra tillerkänns ett meddelarskydd enligt meddelarskyddslagen gäller detta Regeringens förslag: Den hittillsvarande lagen om skydd för föreskydd framför de begränsningar som lagen om företagshemligheter kan tagshemligheter ska ersättas med en ny lag.

innebära i fråga om rätten att sprida uppgifter. Regeringens bedömning: Lagens systematik och terminologi bör i

Det bör även noteras att rätten att slå larm om missförhållanden nylig- möjligaste mån behållas. De förändringar som direktivet föranleder en har stärkts för bl.a. arbetstagare genom lagen (2016:749) om särskilt bör ligga i linje med de principer som hittills har legat till grund för

skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga miss- lagstiftningen på området.

förhållanden (den s.k. visselblåsarlagen). Inte heller tillämpningen av den Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med regerlagen påverkas av den nya lagen om företagshemligheter. Den nya lagen ingens förslag och bedömning (se betänkandet s. 378 f.). innebär inte någon ytterligare inskränkning för arbetstagare eller andra Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget att avslöja missförhållanden och oegentligheter som förekommer hos och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Några arbetsgivaren. remissinstanser har övergripande invändningar mot lagförslagets struktur. Svea hovrätt anser att förslaget avviker från systematiken och En översyn av straffansvaret terminologin i direktivet på ett sätt som inte är motiverat och som risk- I den hittillsvarande lagen finns ett straffansvar för den som utan lov erar att göra genomförandet av direktivet otydligt. Även andra remissbereder sig tillgång till någon annans företagshemligheter (företagsspioninstanser, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet eri) liksom för den som senare anskaffar en sådan olovligt åtkommen och Svenska Föreningen för immaterialrätt (SFIR) , framhåller att lagföretagshemlighet (olovlig befattning med företagshemlighet). texten bör anpassas nära till direktivets ordalydelse där det är möjligt. Om företagshemligheter sprids på ett oönskat sätt, kan det medföra Skälen för regeringens förslag och bedömning: Ett direktiv är bindbetydande skada för företagens verksamhet. Sett i ett vidare perspektiv är ande för varje medlemsstat när det gäller det resultat som ska uppnås angrepp på företagshemligheter ett hot mot den sunda konkurrensen i med direktivet. Medlemsstaten har frihet att själv välja form och tillväganäringslivet. Det finns därför fortfarande ett behov av ett straffansvar för gångssätt för genomförandet. Det innebär att en medlemsstat vid genomolovliga anskaffanden av företagshemligheter. förandet av direktivet inte behöver använda sig av samma terminologi Under senare år har exempelvis domen i det s.k. Ericsson-målet (Svea och systematik som direktivet. Genomförandet måste dock innebära att hovrätts dom den 20 oktober 2003 i mål nr B 5221-03) lett till att det har det avsedda resultatet uppnås. hävdats att lagen inte ger ett tillräckligt skydd mot att anställda utnyttjar Den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter uppfyller eller röjer arbetsgivarens företagshemligheter. I domen friades en antill stor del de krav som direktivet ställer. Centrala delar av lagen kan i ställd vid telekomföretaget Ericsson från straffansvar eftersom de dokustort sett bestå även om direktivet genomförs inom lagens ram. Lagen ment med företagshemligheter som han hade lämnat ut var sådana som innehåller även bestämmelser om straff för vissa angrepp på företagshan hade haft tillgång till för att utföra sina arbetsuppgifter. Han hade hemligheter och medför därför ett mer heltäckande skydd än vad direkinte olovligen berett sig tillgång till informationen i fråga och kunde tivet erbjuder. därför inte dömas för företagsspioneri. Även om den hittillsvarande lagen i stort sett har fungerat bra ger Med anledning av framför allt Ericsson-målet uttalade riksdagen under direktivet anledning till ett flertal kompletteringar och ändringar. Dessa våren 2005 att regeringen borde ta initiativ till en översyn av lagen ändringar är av sådan omfattning att endast ett fåtal bestämmelser i lagen (bet. 2004/05:LU12 och rskr. 2004/05:179). skulle förbli oförändrade, och det skulle därtill krävas ett dussintal nya Utredningen lägger fram ett förslag om utvidgat straffansvar. Enligt paragrafer. regeringens mening är möjligheterna till straffrättsliga ingripanden mot Det är därför lämpligt att ersätta den hittillsvarande lagen med en ny angrepp på företagshemligheter av personer inom företagets egen verklag. Därigenom blir lagstiftningen, som av nödvändighet är komplex till samhet otillräckliga. Samtidigt är det av stor betydelse att en utvidgad sin karaktär, något mer överskådlig och lättillgänglig. kriminalisering på området sker återhållsamt. Detta gäller särskilt som det rör sig om ett straffansvar som i praktiken framför allt omfattar 20 21

Några remissinstanser invänder mot att utredningens lagförslag i fråga om systematik och terminologi i alltför hög grad ansluter till den hittillsvarande lagen i stället för till direktivet. Redan här bör understrykas att det, som framgår av det följande, saknas skäl att ändra den hittillsvarande lagens grundläggande sakliga innehåll. Det gäller inte minst avvägningen mellan skyddet för företagshemligheter och skyddet för yttrandefriheten. Enligt regeringens mening bör de övergripande principerna för lagstiftningen alltså behållas. Den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter tillkom för över tjugofem år sedan efter ett komplext och långdraget lagstiftningsarbete. Lagens tillämpning är belyst i en mängd rättsfall och i juridisk litteratur, och är utgångspunkt för en praktiskt viktig överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter om s.k. konkurrensklausuler. Den nya lagen bör därför, i möjligaste mån, ansluta till den systematik och terminologi som används i den hittillsvarande lagen. Detta är i samklang med hur direktiv på bl.a. associationsrättens område brukar genomföras. Att den hittillsvarande lagens systematik och terminologi behålls hindrar inte att lagtexten där så bedöms vara nödvändigt utformas i nära anslutning till direktivet. Därmed underlättas en tolkning i enlighet med de bakomliggande EU-reglerna. Även de beröringspunkter som finns med den immaterialrättsliga lagstiftningen bör beaktas. Saken bör dock bedömas från fall till fall. Många gånger finns det anledning att inte ändra lagtexten mer än nödvändigt i förhållande till den hittillsvarande lagen, för att undvika att rättsläget kompliceras i onödan (se t.ex. avsnitt 6.1). Detta synsätt återspeglas i utredningens lagförslag. Regeringen finner inte anledning att avvika från det synsättet.

6 Begreppet företagshemlighet

6.1 Lagen ska gälla information som har kommersiell betydelse och som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla

Regeringens förslag: Skyddet för företagshemligheter ska gälla information som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. Det ska krävas att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen. Informationen ska finnas i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet. Regeringens bedömning: En företagshemlighet bör liksom i den hittillsvarande lagen avse affärs- eller driftförhållanden. Även kravet på att det ska handla om information vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende behålls. Någon precisering av vad som är information behövs inte.

Några remissinstanser invänder mot att utredningens lagförslag i fråga Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med om systematik och terminologi i alltför hög grad ansluter till den hittills- regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 103 f.). Utredningvarande lagen i stället för till direktivet. en föreslår att kravet på att informationen ska avse affärs- eller driftför- Redan här bör understrykas att det, som framgår av det följande, sak- hållanden i en näringsidkares rörelse ska utgå. Enligt utredningen bör den nas skäl att ändra den hittillsvarande lagens grundläggande sakliga inne- hittillsvarande lagens precisering av vad som är information behållas. håll. Det gäller inte minst avvägningen mellan skyddet för företagshem- Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget ligheter och skyddet för yttrandefriheten. Enligt regeringens mening bör och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. de övergripande principerna för lagstiftningen alltså behållas. Bland andra Patent- och registreringsverket (PRV) , Svea hovrätt , Sve- Den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter tillkom för riges advokatsamfund , Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) över tjugofem år sedan efter ett komplext och långdraget lagstiftnings- och Arbetsdomstolen anser att kravet på att ett röjande av informationen arbete. Lagens tillämpning är belyst i en mängd rättsfall och i juridisk ska vara ägnat att orsaka innehavaren skada i konkurrenshänseende bör litteratur, och är utgångspunkt för en praktiskt viktig överenskommelse ersättas av direktivets krav på att informationen ska ha kommersiellt mellan arbetsmarknadens parter om s.k. konkurrensklausuler. Den nya värde på grund av att den är hemlig. lagen bör därför, i möjligaste mån, ansluta till den systematik och term- Bland andra Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens centralinologi som används i den hittillsvarande lagen. Detta är i samklang med organisation (TCO) anser att den föreslagna definitionen är för vid, efterhur direktiv på bl.a. associationsrättens område brukar genomföras. som kravet i den hittillsvarande lagen på att informationen ska avse Att den hittillsvarande lagens systematik och terminologi behålls hind- affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse tas bort. Sverar inte att lagtexten där så bedöms vara nödvändigt utformas i nära riges Patentbyråers Förening (SEPAF) anser att förslaget kan uppfattas anslutning till direktivet. Därmed underlättas en tolkning i enlighet med som att det inte längre krävs att informationen ska vara företagsspecifik. de bakomliggande EU-reglerna. Även de beröringspunkter som finns Organisationen anser vidare att det uttryckligen bör framgå av lagen att med den immaterialrättsliga lagstiftningen bör beaktas. informationen ska vara hemlig för att skyddas. Saken bör dock bedömas från fall till fall. Många gånger finns det Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar att anledning att inte ändra lagtexten mer än nödvändigt i förhållande till den kravet på att innehavaren ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att hålla hittillsvarande lagen, för att undvika att rättsläget kompliceras i onödan informationen hemlig kan leda till att information som omfattats av den (se t.ex. avsnitt 6.1). Detta synsätt återspeglas i utredningens lagförslag. hittillsvarande lagens skydd inte är skyddad med den nya lagen. Regeringen finner inte anledning att avvika från det synsättet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Den hittillsvarande lagens definition av vad som utgör en företagshemlighet bör vara en utgångspunkt

6 Begreppet företagshemlighet

En central fråga för lagens tillämpningsområde är vilken information som ska anses utgöra en företagshemlighet. Enligt den hittillsvarande

6.1 Lagen ska gälla information som har lagen avses med en företagshemlighet sådan information om affärs- eller kommersiell betydelse och som innehavaren driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller

hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom eller

har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla

henne i konkurrenshänseende (1 §). Direktivets definition är i vissa avseenden annorlunda, bl.a. på så sätt att informationen, för att kunna utgöra Regeringens förslag: Skyddet för företagshemligheter ska gälla inforen företagshemlighet, ska ha kommersiellt värde för att den är hemlig mation som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar (artikel 2.1). ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för Ett relativt stort antal remissinstanser har synpunkter på utredningens den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. förslag. Synpunkterna går i allmänhet ut på att utredningens förslag i allt- Det ska krävas att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att för hög utsträckning ansluter till definitionen i den hittillsvarande lagen hemlighålla informationen. Informationen ska finnas i en näringsidkasnarare än till direktivet. res rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet. Det finns fördelar med att den terminologi som används i direktivet Regeringens bedömning: En företagshemlighet bör liksom i den används även i den svenska lagstiftningen. En sådan fördel är att det vid hittillsvarande lagen avse affärs- eller driftförhållanden. Även kravet gränsöverskridande situationer inte skulle råda någon tvekan om att den på att det ska handla om information vars röjande är ägnat att medföra svenska lagen skyddar samma uppgifter som lagen i ett land där direktivskada i konkurrenshänseende behålls. Någon precisering av vad som et genomförts ordagrant. En annan fördel är att det med ett sådant är information behövs inte. genomförande inte skulle finnas några tvivel om att direktivet genomförts på ett korrekt sätt. 22 23

Att märka är dock att definitionen i direktivet är hämtad från avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet, se prop. 1994/95:35, del C, s. 103 f.). I avtalet finns det föreskrifter om vilka säkerhets- och skyddsåtgärder som ska finnas att tillgå vid intrång i skyddet för immaterialrätter och företagshemligheter. I samband med att det till följd av Sveriges förpliktelser enligt avtalet infördes bestämmelser om intrångsundersökning i den immaterialrättsliga lagstiftningen uppkom frågan om huruvida avtalet gjorde det nödvändigt att stärka möjligheten att få till stånd bevissäkring även i fråga om företagshemligheter. Regeringen uttalade att den hittillsvarande lagen tillsammans med allmänt tillämpliga bestämmelser i rättegångsbalken var tillräcklig med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt avtalet (prop. 1998/99:11 s. 51; jfr även prop. 1994/95:35 s. 64 f.). Utgångspunkten har sedan dess varit att det svenska skyddet för företagshemligheter är i nivå med det skydd som krävs enligt TRIPs-avtalet. I linje med det synsättet får definitionen av företagshemlighet i den hittillsvarande lagen sägas ansluta väl till definitionen såväl i TRIPs-avtalet som i direktivet. Detta gäller exempelvis vad för slags information som skyddas. Uttrycket information bör även vid en tillämpning av den nya lagen ges en vidsträckt innebörd och närmast sammanfalla med hur uttrycket används i allmänt språkbruk. Liksom hittills bör det sakna betydelse vilket medium som har använts för lagring av informationen. Även digitalt lagrad information omfattas därmed av lagen. Den hittillsvarande lagen innehåller en definition av information. Enligt definitionen är information både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. Till skillnad från utredningen anser regeringen att definitionen är överflödig och därför inte bör tas in i den nya lagen. I det följande behandlas mer utförligt några särskilda frågor med avseende på definitionen av en företagshemlighet.

Affärs- eller driftförhållanden hos näringsidkare och forskningsinstitutioner Enligt den hittillsvarande lagen är en av förutsättningarna för att viss information ska utgöra en företagshemlighet att den avser affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse (1 §). Begreppet affärs- eller driftförhållanden tar sikte inte bara på kommersiella uppgifter om enskilda affärshändelser utan också på information om affärshändelser av mer allmänt slag, såsom marknadsundersökningar, marknadsplanering, prissättningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer. Begreppet inkluderar information som kan hänföras till den pågående driften eller produktionen samt information som rör konstruktions- och utvecklingsarbete, forskning, prov och liknande (prop. 1987/88:155 s. 35). Direktivet saknar motsvarande uttryckliga krav på informationen. Frågan är om kravet ändå bör behållas i lagen. Utredningen pekar på att det i skälen för direktivet anges att även ickekommersiella forskningsinstitutioner, av samma skäl som företag, investerar i kunskap som institutionerna avser att hålla hemlig, liksom att kun-

Att märka är dock att definitionen i direktivet är hämtad från avtalet skapsöverföring mellan företag och forskningsinstitutioner bör skyddas. om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet, se Utredningen föreslår med utgångspunkt i detta att kravet i den hittillsprop. 1994/95:35, del C, s. 103 f.). I avtalet finns det föreskrifter om varande lagen att informationen ska avse affärs- eller driftförhållanden i vilka säkerhets- och skyddsåtgärder som ska finnas att tillgå vid intrång i en näringsidkares rörelse tas bort, eftersom det kan utgöra en i förhållanskyddet för immaterialrätter och företagshemligheter. I samband med att de till direktivet otillåten begränsning av skyddet. det till följd av Sveriges förpliktelser enligt avtalet infördes bestämmelser Begreppet näringsidkare i den hittillsvarande lagen ska fattas i vidom intrångsundersökning i den immaterialrättsliga lagstiftningen upp- sträckt bemärkelse och inbegriper varje fysisk eller juridisk person som kom frågan om huruvida avtalet gjorde det nödvändigt att stärka möjlig- yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten att få till stånd bevissäkring även i fråga om företagshemligheter. heten är inriktad på vinst eller inte (prop. 1987/88:155 s. 34 f.). I direk- Regeringen uttalade att den hittillsvarande lagen tillsammans med all- tivet finns visserligen, som framgår ovan, inte något uttryckligt krav på mänt tillämpliga bestämmelser i rättegångsbalken var tillräcklig med att informationen ska finnas i en näringsidkares rörelse eller att den ska hänsyn till Sveriges åtaganden enligt avtalet (prop. 1998/99:11 s. 51; jfr röra affärs- eller driftförhållanden. Direktivet förutsätter emellertid att även prop. 1994/95:35 s. 64 f.). informationen har ett faktiskt eller potentiellt kommersiellt värde. Utgångspunkten har sedan dess varit att det svenska skyddet för före- I skälen för direktivet lyfts vidare fram att företag värdesätter hemligtagshemligheter är i nivå med det skydd som krävs enligt TRIPs-avtalet. hållande av information och att hemlighållandet ger konkurrensfördelar I linje med det synsättet får definitionen av företagshemlighet i den hit- och bidrar till utvecklingsmöjligheter. Direktivet bör mot den bakgrundtillsvarande lagen sägas ansluta väl till definitionen såväl i TRIPs-avtalet en tolkas som att det är just ett företags möjlighet att skörda frukten av som i direktivet. Detta gäller exempelvis vad för slags information som sitt eget arbete och egna investeringar som ska skyddas, på ett sätt som skyddas. Uttrycket information bör även vid en tillämpning av den nya inte är konkurrensbegränsande, och att det som regel förutsätts att innelagen ges en vidsträckt innebörd och närmast sammanfalla med hur havaren av en företagshemlighet driver någon form av yrkesmässig uttrycket används i allmänt språkbruk. Liksom hittills bör det sakna ekonomisk verksamhet. betydelse vilket medium som har använts för lagring av informationen. Enligt regeringens mening kan direktivet inte uppfattas på något annat Även digitalt lagrad information omfattas därmed av lagen. sätt än att skyddet liksom hittills, bortsett från vad som nedan sägs om Den hittillsvarande lagen innehåller en definition av information. vissa forskningsinstitutioner, ska avse information hos näringsidkare. Det Enligt definitionen är information både sådana uppgifter som har doku- är en fördel om detta kommer till tydligt uttryck i lagen även i fortsättmenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande ningen. tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst för- Det bör därvid framhållas att det ingenstans i direktivet sägs att även hållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. Till privat information skulle kunna utgöra företagshemligheter. Inte heller skillnad från utredningen anser regeringen att definitionen är överflödig vid en tillämpning av den nya lagen bör det således finnas något generellt och därför inte bör tas in i den nya lagen. utrymme att skydda information som innehas av någon som varken nu I det följande behandlas mer utförligt några särskilda frågor med avse- eller i framtiden avser att utnyttja informationen kommersiellt. Det bör ende på definitionen av en företagshemlighet. inte heller finnas något utrymme att tillämpa lagen i rent ideell verksamhet. Affärs- eller driftförhållanden hos näringsidkare och En forskningsinstitution, till den del den bedriver forskningsverksamforskningsinstitutioner het i syfte att utveckla kommersiella produkter, eventuellt i samarbete Enligt den hittillsvarande lagen är en av förutsättningarna för att viss med utomstående entreprenörer, bör i många fall anses utgöra en näringsinformation ska utgöra en företagshemlighet att den avser affärs- eller idkare i den mening som avses i den hittillsvarande lagen. Att forskdriftförhållanden i en näringsidkares rörelse (1 §). Begreppet affärs- eller ningsinstitutionen inte har någon avsikt att självständigt exploatera slutdriftförhållanden tar sikte inte bara på kommersiella uppgifter om enskil- produkten på marknaden bör inte leda till någon annan bedömning. da affärshändelser utan också på information om affärshändelser av mer Situationen skiljer sig inte särskilt mycket från då en tillverkare produallmänt slag, såsom marknadsundersökningar, marknadsplanering, pris- cerar varor åt ett företag som har avsikt att omsätta varorna på en marksättningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer. Begreppet inklu- nad. derar information som kan hänföras till den pågående driften eller pro- Det kan dock inte uteslutas att ett forskningsresultat som tagits fram duktionen samt information som rör konstruktions- och utvecklings- vid en icke-kommersiell forskningsinstitution någon gång har ett potenarbete, forskning, prov och liknande (prop. 1987/88:155 s. 35). tiellt kommersiellt värde utan att institutionen har några konkreta planer Direktivet saknar motsvarande uttryckliga krav på informationen. på att låta någon kommersialisera produkten. Direktivet får anses skydda Frågan är om kravet ändå bör behållas i lagen. även sådana forskningsresultat. Utredningen pekar på att det i skälen för direktivet anges att även icke- Det bör därför, med tanke på dessa undantagsfall, framgå att lagen kommersiella forskningsinstitutioner, av samma skäl som företag, invest- omfattar information inte bara i en näringsidkares rörelse utan även inom erar i kunskap som institutionerna avser att hålla hemlig, liksom att kun- en forskningsinstitutions verksamhet. 24 25

Begreppet forskningsinstitution ges inte någon närmare förklaring i direktivet. Med tanke på det breda skydd för företagshemligheter som direktivet syftar till bör även detta begrepp ges en vidsträckt tolkning och innefatta varje verksamhet som bedriver forskning under institutionaliserade former. Det bör kunna röra sig om allt ifrån universitet och högskolor till små som stora privata forskningsinrättningar. I praktiken avgränsas dock tillämpningsområdet för lagen om företagshemligheter hos myndigheter som bedriver forskningsverksamhet av i vilken mån det gäller sekretess för forskningsresultat och liknande hos myndigheten. Information i en allmän handling som är offentlig kan inte skyddas som en företagshemlighet. När det gäller forskning som bedrivs hos universitet och högskolor i form av forskningssamverkan med enskild eller som uppdragsverksamhet för enskilds räkning finns emellertid särskilda bestämmelser om sekretess (24 kap. 5 § och 31 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). En utredare har fått i uppdrag att senast den 29 december 2017 lämna förslag om hur skyddet av forskningsresultat kan förbättras för att undanröja hinder för innovation. Som kommer att framgå i det följande är det vidare långt ifrån all konfidentiell information hos en forskningsinstitution som skyddas enligt lagen. När det gäller frågan om huruvida informationen ska avse affärs- eller driftförhållanden konstaterar regeringen att begreppet har en väletablerad betydelse i svensk rätt och förekommer även i andra författningar. Det torde omfatta forskningsresultat som förekommer hos icke-kommersiella aktörer som utvecklar kommersiell know-how. Som bl.a. TCO och SEPAF är inne på kan ett slopande av hänvisningen till affärs- eller driftförhållanden ge sken av att information om vilka förhållanden som helst kan utgöra företagshemligheter, något som inte är fallet. Regeringen anser därför att kravet på att informationen ska avse affärseller driftförhållanden bör behållas. Direktivet kan inte anses lägga några hinder i vägen för att på detta sätt tydliggöra vad det är för information som omfattas. Tydliggörandet för med sig den fördelen att det råder en fortsatt överensstämmelse mellan definitionen av begreppet företagshemligheter i lagen och det sekretesskyddade området för företagshemligheter (jfr 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen).

Lagen bör endast omfatta information vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren Enligt den hittillsvarande lagen ingår som ett led i definitionen av företagshemlighet att det ska röra sig om information vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende (1 §). Om en uppgift kan anses som så väsentlig för näringsverksamheten att ett röjande skulle förändra konkurrensförmågan i negativ riktning, dvs. medföra en skada, kan uppgiften anses utgöra en företagshemlighet. Det handlar om en konkurrensförmåga byggd på en sund och effektiv konkurrens. Uppgifter om att näringsidkaren låter bli att följa föreskrifter och lagar för att på det sättet tillskansa sig fördelar som konkurrenterna inte har ges inte något skydd. Med skada menas sådant som skyddas av rättsordningen genom att skadan kan föranleda skadestånd. Det krävs inte att skada faktiskt uppstår vid röjande av informationen, utan det räcker att ett röjande typiskt sett

Begreppet forskningsinstitution ges inte någon närmare förklaring i leder till skada (jfr prop. 1987/88:155 s. 13 och bet. 1989/90:LU37 s. 22 f. direktivet. Med tanke på det breda skydd för företagshemligheter som och 111 f.). direktivet syftar till bör även detta begrepp ges en vidsträckt tolkning och Utredningen föreslår att kravet på skada i konkurrenshänseende även i innefatta varje verksamhet som bedriver forskning under institutionalise- fortsättningen ska ingå i definitionen av vad en företagshemlighet är. rade former. Det bör kunna röra sig om allt ifrån universitet och högskol- Flera remissinstanser, bl.a. Advokatsamfundet , menar att direktivets or till små som stora privata forskningsinrättningar. krav på att informationen ska ha ett kommersiellt värde på grund av att I praktiken avgränsas dock tillämpningsområdet för lagen om företags- den är hemlig i stället bör införas i lagen. hemligheter hos myndigheter som bedriver forskningsverksamhet av i I skälen till direktivet ges begreppet kommersiellt värde en vidsträckt vilken mån det gäller sekretess för forskningsresultat och liknande hos innebörd genom att det bl.a. anges att den skada som ett angrepp på den myndigheten. Information i en allmän handling som är offentlig kan inte information eller know-how som skyddas kan orsaka, ska kunna bestå av skyddas som en företagshemlighet. När det gäller forskning som bedrivs undergrävande av innehavarens vetenskapliga och tekniska potential, hos universitet och högskolor i form av forskningssamverkan med en- affärsintressen eller ekonomiska intressen, strategiska ställning eller konskild eller som uppdragsverksamhet för enskilds räkning finns emellertid kurrensförmåga. särskilda bestämmelser om sekretess (24 kap. 5 § och 31 kap. 12 § Enligt regeringens mening innefattar direktivets uppräkning av vad offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). En utredare har fått i upp- som kan ge information ett kommersiellt värde i samtliga fall sådana fördrag att senast den 29 december 2017 lämna förslag om hur skyddet av hållanden som medför skada i konkurrenshänseende enligt den hittillsforskningsresultat kan förbättras för att undanröja hinder för innovation. varande lagen. Som kommer att framgå i det följande är det vidare långt ifrån all kon- Vidare framgår av TRIPs-avtalet att skyddet för företagshemligheter är fidentiell information hos en forskningsinstitution som skyddas enligt ett led i säkerställandet av ett verksamt skydd mot otillbörlig konkurrens lagen. (artikel 39.1 i TRIPs-avtalet). TRIPs-avtalet skyddar därmed sådan infor- När det gäller frågan om huruvida informationen ska avse affärs- eller mation som kan ge sunda konkurrensfördelar. Direktivets definition är driftförhållanden konstaterar regeringen att begreppet har en väletablerad som redan har påpekats utformad i enlighet med TRIPs-avtalet. Som betydelse i svensk rätt och förekommer även i andra författningar. Det framgår ovan är också den hittillsvarande lagen om skydd för företagstorde omfatta forskningsresultat som förekommer hos icke-kommersiella hemligheter begränsad till att skydda endast sådan information som har aktörer som utvecklar kommersiell know-how. Som bl.a. TCO och betydelse för en näringsidkare när han eller hon konkurrerar på marknad- SEPAF är inne på kan ett slopande av hänvisningen till affärs- eller drift- en med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en sund konförhållanden ge sken av att information om vilka förhållanden som helst kurrens. Det är alltså inte så att direktivet ger ett längre gående skydd än kan utgöra företagshemligheter, något som inte är fallet. den hittillsvarande lagen. Inte heller kan den hittillsvarande lagen anses Regeringen anser därför att kravet på att informationen ska avse affärs- ge ett starkare skydd än direktivet. eller driftförhållanden bör behållas. Direktivet kan inte anses lägga några Kravet i den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter på hinder i vägen för att på detta sätt tydliggöra vad det är för information att informationen ska vara av sådant slag att ett röjande är ägnat att medsom omfattas. Tydliggörandet för med sig den fördelen att det råder en föra skada i konkurrenshänseende får i stället anses överensstämma med fortsatt överensstämmelse mellan definitionen av begreppet företagshem- det krav som uppställs i TRIPs-avtalet och direktivet på att informationen ligheter i lagen och det sekretesskyddade området för företagshemlighet- ska ha kommersiellt värde på grund av att den är hemlig. Vidare är kraver (jfr 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). et på skada i konkurrenshänseende väletablerat i förarbeten, praxis och doktrin och bör inte utan starka skäl bytas ut. Lagen bör endast omfatta information vars röjande är ägnat att medföra Regeringen bedömer att de skäl som har lyfts fram för att i stället skada i konkurrenshänseende för innehavaren införa direktivets reglering inte är tillräckligt starka. Den hittillsvarande Enligt den hittillsvarande lagen ingår som ett led i definitionen av före- lagens krav på att informationen i fråga skyddas som företagshemlighet tagshemlighet att det ska röra sig om information vars röjande är ägnat endast om ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konatt medföra skada i konkurrenshänseende (1 §). Om en uppgift kan anses kurrenshänseende bör överföras till den nya lagen. Detta avses inte innesom så väsentlig för näringsverksamheten att ett röjande skulle förändra bära någon utvidgning eller begränsning av lagens tillämplighet i förhållkonkurrensförmågan i negativ riktning, dvs. medföra en skada, kan upp- ande till direktivet. giften anses utgöra en företagshemlighet. Det handlar om en konkurrens- Av det som har sagts tidigare framgår att lagen endast omfattar inforförmåga byggd på en sund och effektiv konkurrens. Uppgifter om att mation om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller näringsidkaren låter bli att följa föreskrifter och lagar för att på det sättet i en forskningsinstitutions verksamhet. I den mån information med tillskansa sig fördelar som konkurrenterna inte har ges inte något skydd. faktiskt eller potentiellt kommersiellt värde vars röjande därmed typiskt Med skada menas sådant som skyddas av rättsordningen genom att ska- sett skulle orsaka innehavaren skada i konkurrenshänseende förekommer dan kan föranleda skadestånd. Det krävs inte att skada faktiskt uppstår inom sådana verksamheter, skyddas den av lagen. vid röjande av informationen, utan det räcker att ett röjande typiskt sett 26 27

Kravet på hemlighållande I direktivet definieras hemlig information som information som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer i de kretsar som normalt sett handskas med typen av information i fråga (artikel 2.1 a). Detta krav stämmer i huvudsak överens med den hittillsvarande lagen, som inte bedöms strida mot direktivet. Regeringen anser liksom utredningen inte desto mindre att det finns pedagogiska fördelar med att direktivets mer utförliga reglering införs i den svenska lagen. En sådan fördel är att det tydligt framgår av lagen att sammanställningar av uppgifter mycket väl kan hemlighållas samtidigt som uppgifterna var för sig är allmänt kända. Så kan exempelvis vara fallet i fråga om kundlistor och recept på livsmedel eller materialblandningar. Svea hovrätt påpekar att skyddet för sammanställningar som utgör företagshemligheter har samband med det s.k. katalogskyddet enligt 49 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Enligt hovrätten är det inte ovanligt att en part i samma mål framställer ett yrkande om vitesförbud både enligt den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter och enligt någon av de immaterialrättsliga lagarna. Det finns enligt hovrätten en risk för att innehavaren av en företagshemlighet som samtidigt kan göras gällande som immateriell rättighet inte är samma innehavare som rättighetshavaren till immaterialrättigheten, vilket potentiellt kan leda till kollisioner och nya tvister. Enligt hovrätten bör följderna av ett överlappande skydd analyseras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Att det framgår av lagen att sammanställningar av information kan utgöra företagshemligheter är enbart en kodifiering av vad som redan anses gälla (se t.ex. Svea hovrätts beslut den 29 december 2010 i mål nr Ö 7342-10 och Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, 3 uppl. 2013, s. 297). Såvitt regeringen kan bedöma har de konflikter som redan i dag kan uppkomma mellan å ena sidan intresset hos en innehavare av en företagshemlighet att skydda sin hemlighet och å andra sidan intresset hos en rättighetshavare enligt immaterialrätten att skydda sin upphovsrätt, inte inneburit några särskilda svårigheter i det praktiska rättslivet. Den överlappning mellan skyddet för företagshemligheter och det skydd som immaterialrätten ibland kan ge för samma material får även i fortsättningen hanteras av domstolarna vid rättstillämpningen. För att information ska omfattas av begreppet företagshemlighet krävs därutöver enligt direktivet att innehavaren med hänsyn till omständigheterna har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen (artikel 2.1 c). Uttryckssättet talar för att det krävs att innehavaren på ett aktivt sätt skyddar informationen och att det inte bör räcka med att andra personer, t.ex. anställda eller affärspartners, förstår eller förutsätter att innehavaren har avsett att hemlighålla informationen. Något sådant tydligt krav på aktivitet från innehavarens sida finns inte i den hittillsvarande lagen. Av förarbetena följer att näringsidkarens ambition att hålla informationen hemlig i vissa fall kan vara underförstådd och därför inte särskilt behöver påtalas (prop. 1987/88:155 s. 13 och 36; se även rättsfallet NJA 1998 s. 633).

Kravet på hemlighållande För att genomföra direktivet bör i den nya lagen införas ett krav på att I direktivet definieras hemlig information som information som varken rimliga åtgärder har vidtagits för att hemlighålla informationen. Som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför kan det vid som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer i de kretsar som en tillämpning av den nya lagen förekomma att information som omfattnormalt sett handskas med typen av information i fråga (artikel 2.1 a). ats av den hittillsvarande lagens skydd inte längre är skyddad. Det bör dock röra sig om klara undantagsfall. Att hemligheterna skyddas i den Detta krav stämmer i huvudsak överens med den hittillsvarande lagen, som inte bedöms strida mot direktivet. Regeringen anser liksom utred- praktiska verksamheten får anses ligga i varje företags intresse och det är ningen inte desto mindre att det finns pedagogiska fördelar med att direk- sannolikt redan med den hittillsvarande lagen ovanligt att innehavaren inte har vidtagit några åtgärder för hemlighållande. Ändringen bör därför tivets mer utförliga reglering införs i den svenska lagen. En sådan fördel är att det tydligt framgår av lagen att sammanställningar av uppgifter på det praktiska planet inte innebära någon påtaglig skillnad jämfört med vad som gäller med den hittillsvarande lagen. mycket väl kan hemlighållas samtidigt som uppgifterna var för sig är allmänt kända. Så kan exempelvis vara fallet i fråga om kundlistor och Vilken grad av aktivitet som förväntas av innehavaren får bedömas recept på livsmedel eller materialblandningar. från fall till fall. Det bör normalt inte krävas att innehavaren av en före- Svea hovrätt tagshemlighet visar att varje anställd som kommit i kontakt med informapåpekar att skyddet för sammanställningar som utgör företagshemligheter har samband med det s.k. katalogskyddet enligt 49 § tionen har undertecknat ett avtal om sekretess. Saken behandlas mer lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. ingående i författningskommentaren. Enligt hovrätten är det inte ovanligt att en part i samma mål framställer ett yrkande om vitesförbud både enligt den hittillsvarande lagen om

skydd för företagshemligheter och enligt någon av de immaterialrättsliga 6.2 Information om allvarliga missförhållanden är

lagarna. Det finns enligt hovrätten en risk för att innehavaren av en före-

inte företagshemligheter

tagshemlighet som samtidigt kan göras gällande som immateriell rättighet inte är samma innehavare som rättighetshavaren till immaterialrättig- Regeringens förslag: Det ska i lagen uttryckligen anges att informaheten, vilket potentiellt kan leda till kollisioner och nya tvister. Enligt tion om något som utgör ett brott eller ett annat allvarligt missförhållhovrätten bör följderna av ett överlappande skydd analyseras i det fortande inte är en företagshemlighet. satta lagstiftningsarbetet. Att det framgår av lagen att sammanställningar av information kan Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se utgöra företagshemligheter är enbart en kodifiering av vad som redan betänkandet s. 113 f.). anses gälla (se t.ex. Svea hovrätts beslut den 29 december 2010 i mål Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget nr Ö 7342-10 och Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshem- eller har ingen invändning mot det. ligheter – En kommentar och rättsöversikter, 3 uppl. 2013, s. 297). Såvitt Svea hovrätt , Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centregeringen kan bedöma har de konflikter som redan i dag kan uppkomma ralorganisation (TCO) anser att det är otydligt hur förslaget förhåller sig mellan å ena sidan intresset hos en innehavare av en företagshemlighet till att lagen endast gäller obehöriga angrepp, eftersom ett angrepp aldrig att skydda sin hemlighet och å andra sidan intresset hos en rättighetshav- är obehörigt om det syftar till att avslöja något som skäligen kan missare enligt immaterialrätten att skydda sin upphovsrätt, inte inneburit tänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan eller som kan anses utgöra några särskilda svårigheter i det praktiska rättslivet. Den överlappning annat allvarligt missförhållande. mellan skyddet för företagshemligheter och det skydd som immaterial- Arbetsdomstolen anser att det bör övervägas om inte intresset av att rätten ibland kan ge för samma material får även i fortsättningen hanteras brott och oegentligheter avslöjas bör hanteras inom ramen för bedömav domstolarna vid rättstillämpningen. ningen av om ett angrepp på en företagshemlighet är obehörigt. För att information ska omfattas av begreppet företagshemlighet krävs Skälen för regeringens förslag: När den hittillsvarande lagen kom till därutöver enligt direktivet att innehavaren med hänsyn till omständighet- behandlades utförligt reglernas förhållande till yttrandefriheten och den erna har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen (arti- fria opinionsbildningen i en vidare mening. Det ansågs värdefullt att det kel 2.1 c). Uttryckssättet talar för att det krävs att innehavaren på ett även vid en tillämpning av lagen skulle vara möjligt för t.ex. anställda att aktivt sätt skyddar informationen och att det inte bör räcka med att andra avslöja allvarliga missförhållanden som förekommer i en viss verksampersoner, t.ex. anställda eller affärspartners, förstår eller förutsätter att het. I förarbetena anges att uppgifter om brottsliga eller från samhällets innehavaren har avsett att hemlighålla informationen. Något sådant tyd- synpunkt annars helt oacceptabla förhållanden överhuvudtaget inte är att ligt krav på aktivitet från innehavarens sida finns inte i den hittillsvaran- anse som företagshemligheter. Något uttryckligt stadgande om detta i de lagen. Av förarbetena följer att näringsidkarens ambition att hålla lagen ansågs inte vara nödvändigt (1989/90:LU37 s. 23 f.). informationen hemlig i vissa fall kan vara underförstådd och därför inte Lagen har trots uttalandena i förarbetena uppfattats som oklar när det särskilt behöver påtalas (prop. 1987/88:155 s. 13 och 36; se även rätts- gäller anställdas möjligheter att yttra sig. Det har även påtalats att lagen fallet NJA 1998 s. 633). därmed bidrar till ett komplext rättsläge som innebär att en anställd måste 28 29

ha kunskap om flera olika regelverk för att kunna avgöra om han eller hon kan röja informationen. Samtidigt finns det ett starkt samhällsintresse av att brott och andra missförhållanden läggs i dagen. Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund av värde att lagstiftarens avsikt kommer till klarare uttryck i lagen. Även Lagrådet ansåg i sitt yttrande över lagrådsremissen den 12 december 2013 Ett bättre skydd för företagshemligheter (protokoll vid sammanträde den 8 januari 2014), att ett sådant klargörande är angeläget. Det bör uttryckligen framgå redan av lagens inledande bestämmelser att information om något som utgör brott eller annat allvarligt missförhållande aldrig är en företagshemlighet i lagens mening. Med en sådan utformning står det klart att lagen inte kan åberopas till stöd för att hemlighålla företeelser som framstår som klart otillbörliga eller klandervärda. Som exempel kan nämnas bristande omsorg vid en inrättning inom hälso- och sjukvården, bristande kvalitet i utbildningen vid en skola till följd av att skolförfattningarna inte följs, överträdelser av konkurrenslagstiftningen eller författningar på finansmarknadsområdet och verksamhet som drivs i strid med miljöskyddslagstiftningen. De nu nämnda situationerna kännetecknas av att någon åsidosätter lagar, förordningar eller föreskrifter som har meddelats till skydd för allmänheten. Det är tydligt att det i fall som dessa finns ett starkt allmänt intresse av att förhållandena kan rättas till. Av förarbetena till den hittillsvarande lagen framgår att det kan finnas anledning att skilja mellan å ena sidan sådana allvarliga missförhållanden som överhuvudtaget inte utgör företagshemligheter, eftersom ett röjande av dem inte kan leda till någon skada som skyddas av rättsordningen, och å andra sidan sådana allvarliga missförhållanden som visserligen inte är av så allvarlig beskaffenhet att information om dem överhuvudtaget inte åtnjuter skydd enligt lagen, men som ändå fritt bör få röjas (jfr bet. 1989/90 LU37 s. 24 och 27). Genom den nu föreslagna utformningen av definitionen av företagshemlighet förlorar den skillnaden sin betydelse och ett större antal uppgifter faller omedelbart utanför lagens skydd. Ett röjande av i och för sig företagshemlig information om vad som kan anses utgöra ett allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse är dock tillåtet redan enligt den hittillsvarande lagen. Detta eftersom röjandet inte utgör något obehörigt angrepp (2 § i den hittillsvarande lagen). Avsikten med den nya regleringen är att även sådan information ska undantas från lagens tillämpningsområde redan i definitionen av företagshemlighet. Härigenom bör ett enklare och mer överskådligt regelverk uppnås. Ett liknande synsätt i fråga om rätten att slå larm om missförhållanden kommer till uttryck i direktivet. Där sägs att de sanktioner som direktivet föreskriver till skydd för företagshemligheter inte ska tillämpas om röjandet av företagshemligheten har skett för att avslöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet, förutsatt att den som har slagit larm agerade till skydd för allmänintresset (artikel 5 c). Den föreslagna utformningen av den nya lagen är därmed väl förenlig med direktivet. Direktivets reglering i denna del behandlas mer utförligt i avsnitt 8. Några remissinstanser anser att det komplicerar lagens tillämpning att det redan i definitionen av vad som utgör en företagshemlighet anges att 30 information om brott och andra allvarliga missförhållanden inte är före-

ha kunskap om flera olika regelverk för att kunna avgöra om han eller tagshemligheter, samtidigt som det senare i lagen klargörs att lagen bl.a.

hon kan röja informationen. Samtidigt finns det ett starkt samhälls- inte gäller angrepp som syftar till att avslöja missförhållanden. intresse av att brott och andra missförhållanden läggs i dagen. Regeringen konstaterar att även den hittillsvarande lagen är utformad

Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund av värde att lag- på ett sådant sätt att det i ett första steg är nödvändigt att bedöma om

stiftarens avsikt kommer till klarare uttryck i lagen. Även Lagrådet ansåg informationen överhuvudtaget utgör en företagshemlighet innan det blir i sitt yttrande över lagrådsremissen den 12 december 2013 Ett bättre aktuellt att pröva om angreppet är obehörigt. I denna prövning ingår att ta

skydd för företagshemligheter (protokoll vid sammanträde den 8 januari ställning till om det rör sig om information om brott eller andra allvarliga

2014), att ett sådant klargörande är angeläget. Det bör uttryckligen fram- missförhållanden som inte skyddas av lagen. Förslaget innebär i fråga om gå redan av lagens inledande bestämmelser att information om något som systematik och struktur ingen nämnvärd nyordning jämfört med den hit-

utgör brott eller annat allvarligt missförhållande aldrig är en företags- tillsvarande lagen. Såvitt känt har den hittillsvarande lagens utformning hemlighet i lagens mening. inte vållat några gränsdragningsproblem som visat sig i rättspraxis.

Med en sådan utformning står det klart att lagen inte kan åberopas till

stöd för att hemlighålla företeelser som framstår som klart otillbörliga eller klandervärda. Som exempel kan nämnas bristande omsorg vid en

6.3 Arbetstagares personliga skicklighet och egna

inrättning inom hälso- och sjukvården, bristande kvalitet i utbildningen

erfarenheter är inte företagshemligheter

vid en skola till följd av att skolförfattningarna inte följs, överträdelser av konkurrenslagstiftningen eller författningar på finansmarknadsområdet Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges i lagen att de erfaroch verksamhet som drivs i strid med miljöskyddslagstiftningen. enheter och färdigheter som en arbetstagare fått vid normal yrkesutöv- De nu nämnda situationerna kännetecknas av att någon åsidosätter lagning inte är en företagshemlighet. ar, förordningar eller föreskrifter som har meddelats till skydd för all-

mänheten. Det är tydligt att det i fall som dessa finns ett starkt allmänt Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se intresse av att förhållandena kan rättas till. betänkandet s. 115 f.). Av förarbetena till den hittillsvarande lagen framgår att det kan finnas Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget anledning att skilja mellan å ena sidan sådana allvarliga missförhållanden eller har ingen invändning mot det. som överhuvudtaget inte utgör företagshemligheter, eftersom ett röjande Bland andra Helsingborgs tingsrätt , Försvarets materielverk , Sveriges av dem inte kan leda till någon skada som skyddas av rättsordningen, och akademikers centralorganisation (Saco) och Tjänstemännens Centralå andra sidan sådana allvarliga missförhållanden som visserligen inte är organisation (TCO) anser att det i praktiken kan vara svårt att avgöra vad av så allvarlig beskaffenhet att information om dem överhuvudtaget inte som utgör erfarenheter och färdigheter som erhållits vid normal yrkesåtnjuter skydd enligt lagen, men som ändå fritt bör få röjas (jfr bet. utövning. 1989/90 LU37 s. 24 och 27). Arbetsdomstolen anser att det bör övervägas om inte arbetstagarnas Genom den nu föreslagna utformningen av definitionen av företagsintresse av att kunna utnyttja sin erfarenhet och sina färdigheter bör hemlighet förlorar den skillnaden sin betydelse och ett större antal upphanteras inom ramen för bedömningen av om ett angrepp på en företagsgifter faller omedelbart utanför lagens skydd. Ett röjande av i och för sig hemlighet är obehörigt snarare än i definitionen av företagshemlighet. företagshemlig information om vad som kan anses utgöra ett allvarligt Skälen för regeringens förslag: I förarbetena till den hittillsvarande missförhållande i näringsidkarens rörelse är dock tillåtet redan enligt den lagen behandlas frågan om gränsdragningen mellan företagshemligheter hittillsvarande lagen. Detta eftersom röjandet inte utgör något obehörigt och de kunskaper och färdigheter som de anställda utan vidare kan ta angrepp (2 § i den hittillsvarande lagen). Avsikten med den nya reglermed sig till en ny arbetsgivare. Det bedömdes som nödvändigt att dra en ingen är att även sådan information ska undantas från lagens tillämpgräns mellan sådan information om affärs- eller driftförhållanden som ningsområde redan i definitionen av företagshemlighet. Härigenom bör finns i näringsidkarens rörelse och vad som kan klassas som personlig ett enklare och mer överskådligt regelverk uppnås. skicklighet, erfarenhet och kunskap hos någon som är anställd i närings- Ett liknande synsätt i fråga om rätten att slå larm om missförhållanden verksamheten (prop. 1987/88:155 s. 35). Den hittillsvarande lagen saknar kommer till uttryck i direktivet. Där sägs att de sanktioner som direktivet dock en uttrycklig bestämmelse om saken. föreskriver till skydd för företagshemligheter inte ska tillämpas om Det är angeläget att en arbetstagare inte känner sig hindrad att byta röjandet av företagshemligheten har skett för att avslöja fall av försumarbete och fritt använda sina färdigheter. En osäkerhet i detta avseende melser, oegentligheter eller olaglig verksamhet, förutsatt att den som har kan, som Företagarförbundet Fria Företagare framhåller, minska rörligslagit larm agerade till skydd för allmänintresset (artikel 5 c). Den föreheten på arbetsmarknaden. slagna utformningen av den nya lagen är därmed väl förenlig med direk- Av direktivet framgår att ingenting i direktivet ska tas till grund för att tivet. Direktivets reglering i denna del behandlas mer utförligt i avsnitt 8. begränsa arbetstagares rörlighet, i synnerhet inte arbetstagares använd- Några remissinstanser anser att det komplicerar lagens tillämpning att ning av information som inte är företagshemligheter enligt direktivets det redan i definitionen av vad som utgör en företagshemlighet anges att definition eller av erfarenheter och färdigheter som förvärvats hederligt 30 information om brott och andra allvarliga missförhållanden inte är före- 31

under deras normala yrkesutövning (artikel 1.3 a och 1.3 b). Direktivets synsätt överensstämmer i sak väl med vad som sägs i förarbetena till den hittillsvarande lagen. Det bör därför tydligt framgå av lagen att en arbetstagares erfarenheter och färdigheter som erhållits vid normal yrkesutövning inte är företagshemligheter. Ett sådant förtydligande innebär inte någon förändring av gällande rätt. Som anges ovan var avsikten vid tillkomsten av den hittillsvarande lagen att information av det slaget skulle falla utanför lagens tilllämpningsområde. Förtydligandet fyller sin praktiska funktion bäst om det blir en del av definitionen av vad som utgör en företagshemlighet. Bland andra TCO har efterfrågat ett förtydligande av den närmare innebörden av en arbetstagares personliga skicklighet och egna erfarenheter. I den frågan bör förarbetena till den hittillsvarande lagen alltjämt vara vägledande. Principen är att information som vem som helst med adekvat utbildning kan omsätta i praktiskt resultat anses som information som tillhör näringsidkaren. Är emellertid informationen knuten till individen, så att den inte genom en instruktion eller anvisning kan överflyttas till någon annan, bör den anses vara av personlig art och inte ingå i näringsidkarens rörelse (prop. 1987/88:155 s. 35). Saken kan även uttryckas på så sätt att om resultatet av ett visst tekniskt förfarande är beroende främst av utfärdade instruktioner så att det med framgång kan utföras av i stort sett varje person, som normalt sysslar med den sortens arbete och som noggrant följer instruktionerna, bör instruktionerna i förekommande fall kunna betraktas som företagshemligheter. Men om ett framgångsrikt resultat är avhängigt mer av personlig skicklighet eller erfarenhet hos den som tillämpar förfarandet, bör instruktioner inte kunna skyddas. På det kommersiella planet torde den kännedom om marknadsförhållanden som förvärvas av anställda i inköps- och försäljningsverksamhet i regel betraktas som yrkeserfarenhet eller branschkännedom som inte får monopoliseras som en hemlighet av deras arbetsgivare (SOU 1966:71 s. 140 f. och SOU 1983:52 s. 373). Karakteristiskt för information som inte är företagshemlig är att den som regel saknar anknytning till något som kan sägas vara säreget eller specifikt för det företag där arbetstagaren är anställd (jfr prop. 1987/88:155 s. 61).

7 Ett utökat skydd mot angrepp

7.1 Skyddet ska omfatta anskaffandet, utnyttjandet och röjandet av företagshemligheter

Regeringens förslag: Skyddet för företagshemligheter ska, liksom hittills, omfatta angrepp genom olovligt anskaffande, utnyttjande och röjande. Ett anskaffande av en företagshemlighet ska anses ske även då någon, t.ex. en arbetstagare, tillägnar sig en företagshemlighet genom att göra dokumentation som innehåller företagshemligheten till sin.

under deras normala yrkesutövning (artikel 1.3 a och 1.3 b). Direktivets Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även avses då någon

synsätt överensstämmer i sak väl med vad som sägs i förarbetena till den tillverkar s.k. intrångsgörande varor – varor vars formgivning, egenhittillsvarande lagen. skaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av

Det bör därför tydligt framgå av lagen att en arbetstagares erfarenheter en angripen företagshemlighet. Detsamma ska gälla då någon bjuder

och färdigheter som erhållits vid normal yrkesutövning inte är företags- ut sådana varor till försäljning, för ut dem på marknaden eller importhemligheter. Ett sådant förtydligande innebär inte någon förändring av erar, exporterar eller lagrar sådana varor för dessa ändamål.

gällande rätt. Som anges ovan var avsikten vid tillkomsten av den hittills- Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens varande lagen att information av det slaget skulle falla utanför lagens tillförslag (se betänkandet s. 126 f.). Utredningen anser att vad direktivet lämpningsområde. Förtydligandet fyller sin praktiska funktion bäst om föreskriver om tillägnelse och kopiering av företagshemligheter inte har det blir en del av definitionen av vad som utgör en företagshemlighet. Bland andra TCO har efterfrågat ett förtydligande av den närmare inne- någon självständig betydelse. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget börden av en arbetstagares personliga skicklighet och egna erfarenheter. I eller har ingen invändning mot det. den frågan bör förarbetena till den hittillsvarande lagen alltjämt vara väg- Bland andra Patent- och registreringsverket (PRV) och Sveriges advoledande. Principen är att information som vem som helst med adekvat katsamfund anser att definitionen av angrepp bör utformas i närmare utbildning kan omsätta i praktiskt resultat anses som information som anslutning till direktivet. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stocktillhör näringsidkaren. Är emellertid informationen knuten till individen, holms universitet ifrågasätter om definitionen är ändamålsenligt utformså att den inte genom en instruktion eller anvisning kan överflyttas till ad. Fakultetsnämnden anser att direktivets begrepp ”obehörigen tillägnar någon annan, bör den anses vara av personlig art och inte ingå i näringssig” kan ha en självständig betydelse som en form av anskaffande, t.ex. idkarens rörelse (prop. 1987/88:155 s. 35). när en person tillägnar sig en företagshemlighet som han eller hon redan Saken kan även uttryckas på så sätt att om resultatet av ett visst tekhar tillgång till. Även direktivets begrepp ”obehörigen kopierar” och niskt förfarande är beroende främst av utfärdade instruktioner så att det med framgång kan utföras av i stort sett varje person, som normalt syss- ”anskaffar i strid mot god affärssed” kan enligt fakultetsnämnden anses som nya former av anskaffanden som den hittillsvarande lagen inte reglar med den sortens arbete och som noggrant följer instruktionerna, bör lerar fullt ut. instruktionerna i förekommande fall kunna betraktas som företagshem- Arbetsdomstolen anför att ”obehörigen kopierar” kan ta sikte på kopieligheter. Men om ett framgångsrikt resultat är avhängigt mer av personlig ring som sker i strid med arbetsgivarens säkerhetspolicy även om arbetsskicklighet eller erfarenhet hos den som tillämpar förfarandet, bör tagaren inte har för avsikt att utnyttja eller röja företagshemligheten. instruktioner inte kunna skyddas. På det kommersiella planet torde den Enligt Advokatsamfundet kan obehörig kopiering utgöra ett fullbordat kännedom om marknadsförhållanden som förvärvas av anställda i angrepp på företagshemligheten. inköps- och försäljningsverksamhet i regel betraktas som yrkeserfarenhet PRV och Wainikkas Innovationsbyrå anser att det är viktigt att det eller branschkännedom som inte får monopoliseras som en hemlighet av framgår att lagen omfattar digitala angrepp. deras arbetsgivare (SOU 1966:71 s. 140 f. och SOU 1983:52 s. 373). Svenskt Näringsliv , Advokatsamfundet och AIPPI Sverige efterfrågar Karakteristiskt för information som inte är företagshemlig är att den ett klargörande av att lagen inte är begränsad till import av intrångsgörsom regel saknar anknytning till något som kan sägas vara säreget eller ande varor från länder utanför EU. Advokatsamfundet och AIPPI Sverige specifikt för det företag där arbetstagaren är anställd (jfr prop. 1987/88:155 påpekar vidare att intrångsgörande varor inte alltid kan sägas innehålla s. 61). företagshemligheten i fråga och att det av förslaget inte framgår att all

hantering av intrångsgörande varor utgör ett utnyttjande av företagshem-

ligheten.

7 Ett utökat skydd mot angrepp

Skälen för regeringens förslag

Lagen bör gälla vid angrepp på företagshemligheter

7.1 Skyddet ska omfatta anskaffandet, utnyttjandet

Den hittillsvarande lagen gäller vid angrepp på företagshemligheter (jfr

och röjandet av företagshemligheter

bl.a. 2 och 11 §§). Vad ett angrepp är sägs inte. Av lagens bestämmelser

om sanktioner, t.ex. skadestånd, följer dock att ett angrepp kan bestå i att Regeringens förslag: Skyddet för företagshemligheter ska, liksom någon anskaffar, bereder sig tillgång till, utnyttjar eller röjer en företagshittills, omfatta angrepp genom olovligt anskaffande, utnyttjande och hemlighet. Innebörden av dessa begrepp framgår inte direkt av lagen. röjande. Saken behandlas däremot i lagens förarbeten. Ett anskaffande av en företagshemlighet ska anses ske även då Uttrycket ”anskaffar” förekommer bl.a. i straffbestämmelsen om olovnågon, t.ex. en arbetstagare, tillägnar sig en företagshemlighet genom lig befattning med företagshemlighet (4 §) och avser varje slags förvärv att göra dokumentation som innehåller företagshemligheten till sin. 32 av en företagshemlighet, oavsett om det sker mot betalning eller inte

(prop. 1987/88:155 s. 40). I straffbestämmelsen om företagsspioneri används i stället uttrycket ”bereder sig tillgång till”. Enligt förarbetena ligger i det valda uttrycket att gärningsmannen utövar en aktivitet. Den som av en slump kommer över en företagshemlighet kan inte anses ha berett sig tillgång till den (prop. 1987/88:155 s. 38 f.). Med utnyttjande avses i den hittillsvarande lagen att någon i egen verksamhet praktiskt tillämpar den information som företagshemligheten innebär. Det ska vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande, men det krävs inte att verksamheten går med vinst (prop. 1987/88:155 s. 41). Med röjande avses att gärningsmannen avslöjar hemligheten för någon annan. Det saknar i princip betydelse om röjandet sker mot ersättning eller inte (prop. 1987/88:155 s. 41). Även i direktivet används begreppen anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemlighet. Direktivet innehåller till skillnad från den hittillsvarande lagen definitioner av olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter. Direktivet förutsätter att varje förfarande som utgör ett olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter enligt direktivet också omfattas av direktivets sanktioner. Även om direktivet saknar en definition av angrepp, underlättas genomförandet om lagens tillämpningsområde avgränsas genom en sådan definition. Skillnaderna i fråga om det vidare tillämpningsområdet för vitesförbud och andra skyddsåtgärder och det snävare tillämpningsområdet för skadestånd och straff framträder tydligare, liksom den allmängiltiga avgränsningen till obehöriga angrepp. Det finns därför skäl att i lagen definiera vad som utgör ett angrepp. Ingen av remissinstanserna invänder mot detta. I definitionen bör begreppet angrepp användas som ett samlingsbegrepp för olovliga anskaffanden, utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter. Bland andra PRV anser att det är viktigt att det framgår att lagen omfattar digitala angrepp på företagshemligheter. Av avsnitt 6.1 framgår att definitionen av företagshemlighet medför att lagen skyddar företagshemligheter oavsett om dessa har dokumenterats eller inte och oavsett sättet för dokumentation. Ett angrepp kan därmed avse såväl lagrad som icke lagrad information och utföras också genom digitala intrång hos innehavaren. Något klargörande av detta i definitionen av angrepp behövs inte. Som en grundläggande förutsättning för att ett förfarande ska utgöra ett angrepp på en företagshemlighet enligt direktivet gäller att det har skett utan innehavarens samtycke (artikel 4.2 och 4.3). Motsvarande gäller även enligt den hittillsvarande lagen och följer av att lagen endast gäller obehöriga angrepp. Om någon med innehavarens samtycke utnyttjar eller röjer en företagshemlighet är angreppet inte obehörigt och därmed tillåtet (prop. 1987/88:155 s. 19 och bet. 1989/90:LU37 s. 35). Motsvarande bör gälla enligt den hittillsvarande lagen (se avsnitt 8). Av tydlighetsskäl bör dock detta, i likhet med vad utredningen föreslår, framgå redan av definitionen av angrepp på företagshemligheter. I det följande behandlas var för sig de olika slags angrepp på företagshemligheter som lagen bör omfatta.

(prop. 1987/88:155 s. 40). I straffbestämmelsen om företagsspioneri Fler fall av anskaffanden bör omfattas av skyddet används i stället uttrycket ”bereder sig tillgång till”. Enligt förarbetena Enligt direktivet ska ett anskaffande av en företagshemlighet utan att ligger i det valda uttrycket att gärningsmannen utövar en aktivitet. Den innehavaren samtycker till det anses som olagligt, om anskaffandet sker som av en slump kommer över en företagshemlighet kan inte anses ha genom att någon obehörigen bereder sig tillgång till eller tillägnar sig berett sig tillgång till den (prop. 1987/88:155 s. 38 f.). eller kopierar handlingar, föremål, elektroniska filer m.m. som lagligen Med utnyttjande avses i den hittillsvarande lagen att någon i egen verkkontrolleras av innehavaren och som innehåller företagshemligheten eller samhet praktiskt tillämpar den information som företagshemligheten från vilka företagshemligheten kan härledas. Det ska också vara olagligt innebär. Det ska vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande, men det att anskaffa företagshemligheten på något annat sätt som under omständkrävs inte att verksamheten går med vinst (prop. 1987/88:155 s. 41). igheterna anses strida mot god affärssed (artikel 4.2). Med röjande avses att gärningsmannen avslöjar hemligheten för någon Som framgår ovan saknas motsvarande definition i den hittillsvarande annan. Det saknar i princip betydelse om röjandet sker mot ersättning lagen. Av lagens förarbeten framgår att begreppet anskaffa avser varje eller inte (prop. 1987/88:155 s. 41). form av förvärv av företagshemligheten, oavsett om förvärvet sker mot Även i direktivet används begreppen anskaffande, utnyttjande och röj- betalning eller inte. ande av företagshemlighet. Direktivet innehåller till skillnad från den hit- Frågan är om den hittillsvarande lagen omfattar alla de typer av antillsvarande lagen definitioner av olagligt anskaffande, utnyttjande och skaffanden av en företagshemlighet som enligt direktivet ska kunna förröjande av företagshemligheter. anleda sanktioner mot en angripare. Flera remissinstanser anser att det i Direktivet förutsätter att varje förfarande som utgör ett olagligt vart fall är tveksamt om så är fallet. Nedan behandlas de typer av ananskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter enligt skaffanden som direktivet nämner. direktivet också omfattas av direktivets sanktioner. Även om direktivet Till att börja med talas det i direktivet om att någon bereder sig tillgång saknar en definition av angrepp, underlättas genomförandet om lagens till material som innehåller företagshemligheter. Det får anses att det är tillämpningsområde avgränsas genom en sådan definition. Skillnaderna i denna typ av anskaffanden som i straffbestämmelsen angående företagsfråga om det vidare tillämpningsområdet för vitesförbud och andra spioneri uttrycks som att angriparen olovligen bereder sig tillgång till skyddsåtgärder och det snävare tillämpningsområdet för skadestånd och företagshemligheten. Anskaffandet kan då ske på flera olika vis, men avstraff framträder tydligare, liksom den allmängiltiga avgränsningen till ser endast sådan information som angriparen inte redan har tillgång till obehöriga angrepp. på annat sätt, exempelvis genom sina arbetsuppgifter. I uttrycket ligger Det finns därför skäl att i lagen definiera vad som utgör ett angrepp. att angriparen utövar en aktivitet. Den som av en slump kommer över en Ingen av remissinstanserna invänder mot detta. I definitionen bör begrepp- företagshemlighet kan inte anses ha berett sig tillgång till den. et angrepp användas som ett samlingsbegrepp för olovliga anskaffanden, Den hittillsvarande lagen omfattar alltså denna typ av anskaffande av utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter. företagshemligheter. Bland andra PRV anser att det är viktigt att det framgår att lagen När det gäller anskaffanden genom att angriparen tillägnar sig företagsomfattar digitala angrepp på företagshemligheter. Av avsnitt 6.1 framgår hemligheten är situationen mer komplicerad. att definitionen av företagshemlighet medför att lagen skyddar företags- Som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och hemligheter oavsett om dessa har dokumenterats eller inte och oavsett Arbetsdomstolen är inne på talar direktivets uttryckssätt i denna del för sättet för dokumentation. Ett angrepp kan därmed avse såväl lagrad som att ett anskaffande kan gå till på andra sätt än att angriparen skaffar sig icke lagrad information och utföras också genom digitala intrång hos tillgång till en företagshemlighet som han eller hon inte redan har lov att innehavaren. Något klargörande av detta i definitionen av angrepp ta del av. I likhet med fakultetsnämnden anser regeringen närmare behövs inte. bestämt att uttrycket ”tillägnar sig”, särskilt mot bakgrund av att även Som en grundläggande förutsättning för att ett förfarande ska utgöra ett olovlig kopiering utgör ett anskaffande enligt direktivet, har en vidare angrepp på en företagshemlighet enligt direktivet gäller att det har skett innebörd än ”bereder sig tillgång till”. utan innehavarens samtycke (artikel 4.2 och 4.3). Motsvarande gäller Detta ligger i linje med hur begreppet tillägnande används på andra även enligt den hittillsvarande lagen och följer av att lagen endast gäller områden och får anses följa av vanligt språkbruk (jfr t.ex. straffbestämobehöriga angrepp. Om någon med innehavarens samtycke utnyttjar eller melsen om förskingring, 10 kap. 1 § brottsbalken, och NJA II 1942 röjer en företagshemlighet är angreppet inte obehörigt och därmed tillåtet s. 338). Med tillägnande avses då att någon upptar den egendom som han (prop. 1987/88:155 s. 19 och bet. 1989/90:LU37 s. 35). Motsvarande bör eller hon redan innehar bland sina egna tillgångar, eller annorlunda gälla enligt den hittillsvarande lagen (se avsnitt 8). Av tydlighetsskäl bör uttryckt att han eller hon gör någon annans sak till sin. dock detta, i likhet med vad utredningen föreslår, framgå redan av defini- Företagshemligheter är immateriella tillgångar och exemplet från tionen av angrepp på företagshemligheter. straffrätten är inte omedelbart överförbart. Enligt regeringens mening gör I det följande behandlas var för sig de olika slags angrepp på företags- sig ändå ett liknande synsätt gällande i förevarande sammanhang. Med hemligheter som lagen bör omfatta. andra ord gör direktivet det nödvändigt att utsträcka skyddet för företags-

hemligheter till fall då exempelvis en arbetstagare utan arbetsgivarens 34 35

samtycke tar med sig dokument, som arbetstagaren har lovlig tillgång till på arbetsplatsen och som innehåller företagshemligheter, från arbetsplatsen till den egna bostaden i syfte att göra dessa till sina. Det kan också röra sig om situationer där arbetstagaren på andra sätt gömmer undan dokument med företagshemligheter, t.ex. genom att flytta elektroniska filer från sin arbetsdator till sin privata dator eller till en privat e-postlåda. Dessa fall kännetecknas av att innehavaren av företagshemligheten berövas tillgången till denna. Ett sådant förfarande kan i vissa fall utgöra ett tillgrepp i straffrättslig mening, men innebär sannolikt inte ett anskaffande enligt den hittillsvarande lagen (se t.ex. Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, 3 uppl. 2013, s. 354 f.). Begreppet tillägnande bör även kunna omfatta att en arbetstagare kopierar dokument som innehåller företagshemligheter och gör kopiorna till sina på de sätt som angetts ovan. I sådana fall behåller arbetsgivaren tillgången till företagshemligheten men förlorar kontrollen över den. Motsvarande resonemang kan exempelvis föras avseende den situationen att en näringsidkare som har en affärsförbindelse med innehavaren av företagshemligheten agerar på de beskrivna sätten med företagshemligheten. Direktivet får anses omfatta samtliga nu angivna fall. Karakteristiskt för dessa situationer är att angriparen vidtar någon form av åtgärd med ett dokument som innehåller företagshemligheter, som han eller hon har lovlig tillgång till, och därigenom gör dokumentet till sitt. Liksom i fråga om uttrycket ”bereda sig tillgång till” bör krävas att den som tillägnar sig en företagshemlighet utövar en aktivitet. Därutöver bör krävas att angriparen utför aktiviteten i syfte att tillägna sig dokumentet. Det kan förekomma att en arbetstagare med arbetsgivarens samtycke förvarar företagshemligheter exempelvis i bostaden eller på en egen hårddisk. Dessa företagshemligheter har han eller hon normalt inte rätt att behålla när anställningen upphör. Om han eller hon på arbetsgivarens uppmaning i syfte att behålla dokumenten avstår från att lämna tillbaka eller förstöra dem, bör även det ses som ett tillägnande i lagens mening. I dessa speciella fall bör det inte krävas någon särskild aktivitet från arbetstagarens sida. Det som nu har sagts om dokument bör också gälla i fråga om andra handlingar, föremål, material eller ämnen som innehåller företagshemligheten eller från vilka företagshemligheten kan härledas. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet måste lagen omfatta dessa typer av anskaffanden av företagshemligheter. Detta bör framgå av definitionen av angrepp och av de bestämmelser som mer specifikt tar sikte på anskaffandet av företagshemligheter. Innebörden är att företagshemlighetens innehavare ges möjlighet att väcka talan om förbud eller andra skyddsåtgärder för att ta till vara sin rätt. Som framgår av avsnitt 9.4 får dock frågan begränsad betydelse såvitt avser skadeståndsansvaret. Straffansvaret påverkas inte alls. I direktivet anges vidare att ett anskaffande av företagshemligheter kan ske genom att någon ”obehörigen kopierar” materialet. Ett sådant agerande förutsätter som regel att angriparen redan har tillgång till företags- 36 hemligheterna. Eftersom skyddet för företagshemligheter inte innefattar

samtycke tar med sig dokument, som arbetstagaren har lovlig tillgång till någon ensamrätt till visst material, medför kopiering av företagshemligpå arbetsplatsen och som innehåller företagshemligheter, från arbets- heter sedd för sig inte någon skada som skyddas av lagen. Skadan ligger platsen till den egna bostaden i syfte att göra dessa till sina. Det kan ock- snarare i vad som händer med kopiorna. Kopieringen kan således vara ett så röra sig om situationer där arbetstagaren på andra sätt gömmer undan första steg i ett planerat utnyttjande eller röjande av företagshemligheterdokument med företagshemligheter, t.ex. genom att flytta elektroniska na. I så fall kan det vara fråga om ett nära förestående utnyttjande eller filer från sin arbetsdator till sin privata dator eller till en privat e-post- röjande av företagshemligheterna som omfattas av det ansvar för sådana låda. förfaranden som föreskrivs i direktivet (se avsnitt 10.5). Kopiering kan Dessa fall kännetecknas av att innehavaren av företagshemligheten också utgöra ett led i att någon tillägnar sig en företagshemlighet i lagens berövas tillgången till denna. Ett sådant förfarande kan i vissa fall utgöra mening. ett tillgrepp i straffrättslig mening, men innebär sannolikt inte ett anskaff- Med ett ansvar för obehörigt tillägnande av företagshemligheter som ande enligt den hittillsvarande lagen (se t.ex. Reinhold Fahlbeck, Lagen regeringen föreslår behöver kopiering inte utgöra en självständig form av om skydd för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, anskaffande av företagshemligheter. Till skillnad från vad Arbetsdom- 3 uppl. 2013, s. 354 f.). stolen är inne på anser regeringen att direktivet inte bör uppfattas som att Begreppet tillägnande bör även kunna omfatta att en arbetstagare all olovlig kopiering av sådana företagshemligheter som en arbetstagare kopierar dokument som innehåller företagshemligheter och gör kopiorna redan har tillgång till skulle omfattas av det skydd som direktivet ger. till sina på de sätt som angetts ovan. I sådana fall behåller arbetsgivaren Det kan förekomma att en arbetstagare mot arbetsgivarens vilja kopierar tillgången till företagshemligheten men förlorar kontrollen över den. handlingar med företagshemligheter endast för att underlätta utförandet Motsvarande resonemang kan exempelvis föras avseende den situa- av arbetsuppgifterna, utan att arbetstagaren för den sakens skull kan sägtionen att en näringsidkare som har en affärsförbindelse med innehavaren as ha anskaffat företagshemligheterna. av företagshemligheten agerar på de beskrivna sätten med företagshem- Att arbetstagaren i en sådan situation undandrar kopiorna från arbetsligheten. givarens kontroll – t.ex. bortför kopiorna från arbetsplatsen – och trots Direktivet får anses omfatta samtliga nu angivna fall. Karakteristiskt uppmaning från arbetsgivaren låter bli att lämna tillbaka kopiorna, talar för dessa situationer är att angriparen vidtar någon form av åtgärd med för att arbetstagaren har anskaffat företagshemligheten genom att tillägna ett dokument som innehåller företagshemligheter, som han eller hon har sig kopiorna. Detsamma gäller givetvis om arbetstagaren utnyttjar eller lovlig tillgång till, och därigenom gör dokumentet till sitt. Liksom i fråga röjer företagshemligheten. I dessa fall kan arbetsgivaren väcka talan om om uttrycket ”bereda sig tillgång till” bör krävas att den som tillägnar sig vitesförbud och andra skyddsåtgärder till skydd för företagshemligheten, en företagshemlighet utövar en aktivitet. Därutöver bör krävas att angrip- och då bl.a. utverka ett interimistiskt beslut om att kopiorna ska tas i aren utför aktiviteten i syfte att tillägna sig dokumentet. beslag. Om arbetstagaren i stället på arbetsgivarens begäran återlämnar Det kan förekomma att en arbetstagare med arbetsgivarens samtycke kopiorna till arbetsplatsen är det svårt att visa att något tillägnande har förvarar företagshemligheter exempelvis i bostaden eller på en egen skett, och det finns inte heller något kvarstående behov för arbetsgivaren hårddisk. Dessa företagshemligheter har han eller hon normalt inte rätt att väcka talan om att kopiorna ska överlämnas till innehavaren eller föratt behålla när anställningen upphör. Om han eller hon på arbetsgivarens störas. uppmaning i syfte att behålla dokumenten avstår från att lämna tillbaka Det finns sammantaget inte skäl att se obehörig kopiering som en själveller förstöra dem, bör även det ses som ett tillägnande i lagens mening. I ständig form av anskaffande av företagshemligheter. dessa speciella fall bör det inte krävas någon särskild aktivitet från I direktivet anges slutligen att ett anskaffande av en företagshemlighet arbetstagarens sida. ska anses som olagligt om det sker på något annat sätt som under Det som nu har sagts om dokument bör också gälla i fråga om andra omständigheterna anses strida mot god affärssed. Uttrycket god affärssed handlingar, föremål, material eller ämnen som innehåller företagshemlig- förekommer i flera EU-rättsakter, bl.a. inom immaterialrätten. Även i heten eller från vilka företagshemligheten kan härledas. TRIPs-avtalet används uttrycket. Där anges att med förfaranden som För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet måste lagen strider mot god affärssed avses åtminstone kontraktsbrott, röjande av föromfatta dessa typer av anskaffanden av företagshemligheter. Detta bör troende eller anstiftan till sådana handlingar, inbegripet anskaffande av framgå av definitionen av angrepp och av de bestämmelser som mer företagshemligheter av tredje man som hade vetskap eller av grov oaktspecifikt tar sikte på anskaffandet av företagshemligheter. samhet saknade vetskap om att sådana handlingar var förbundna med Innebörden är att företagshemlighetens innehavare ges möjlighet att anskaffandet (artikel 39.2 och notis 10). Det rör sig närmast om förhållväcka talan om förbud eller andra skyddsåtgärder för att ta till vara sin anden i affärslivet. rätt. Som framgår av avsnitt 9.4 får dock frågan begränsad betydelse Som framgår ovan omfattar den hittillsvarande lagen i princip alla typsåvitt avser skadeståndsansvaret. Straffansvaret påverkas inte alls. er av förvärv av en företagshemlighet, oavsett om det sker mot betalning I direktivet anges vidare att ett anskaffande av företagshemligheter kan eller inte och oavsett om företagshemligheten har dokumenterats eller ske genom att någon ”obehörigen kopierar” materialet. Ett sådant ageran- inte. Något krav på att angriparen ska ha handlat med oaktsamhet eller de förutsätter som regel att angriparen redan har tillgång till företags- uppsåt finns inte. Det får därför anses att direktivets omnämnande av 36 hemligheterna. Eftersom skyddet för företagshemligheter inte innefattar 37

anskaffande i strid med god affärssed inte ger anledning till några särskilda genomförandeåtgärder.

Utnyttjande och röjande av företagshemligheter Med undantag för särregleringen i fråga om s.k. intrångsgörande varor – som behandlas nedan – innehåller direktivet ingen förklaring till vad som avses med ett utnyttjande eller ett röjande av en företagshemlighet. Uttrycken får anses ha samma innebörd som i den hittillsvarande lagen. Direktivet reglerar däremot i vilka fall ett utnyttjande eller röjande av företagshemligheter är olagligt. Ett utnyttjande eller röjande är sålunda olagligt om angriparen bryter mot ett avtal eller någon annan skyldighet att begränsa utnyttjandet av en företagshemlighet eller att inte röja företagshemligheten (artikel 4.3). Det bör understrykas att direktivet i denna del tar sikte på utnyttjande respektive röjande av företagshemligheter som inte tidigare har angripits (s.k. ursprungliga angrepp). I fråga om efterföljande angrepp uppställs inte något krav på att utnyttjandet eller röjandet ska vara i strid med avtal eller annan skyldighet. Redan det förhållandet att en företagshemlighet har angripits räcker som regel för att den efterföljande hanteringen av företagshemligheten ska anses som olaglig (artikel 4.4). Detta bör gälla även enligt den nya lagen. En fråga är om direktivets mer detaljerade bestämmelser om ursprungliga utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter bör införas i lagen. I direktivet anges inte vad som avses med avtal eller annan skyldighet. En utgångspunkt är att frågan får avgöras mot bakgrund av innehållet i nationell rätt och i unionsrätten. Med avtal bör avses frivilliga överenskommelser om att viss information inte får utnyttjas eller röjas. Närliggande till avtalen är en arbetstagares lojalitetsplikt som gäller oberoende av om några särskilda etiska regler har upprättats av arbetsgivaren. Innebörden av lojalitetsplikten är bl.a. ett förbud mot att konkurrera med arbetsgivaren och att avslöja arbetsgivarens hemligheter. Arbetstagaren får till följd av lojalitetsplikten inte vidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra arbetsgivarens verksamhet (se t.ex. rättsfallet AD 1989 nr 90). Även den lojalitetsplikt som kan gälla mellan parter i andra avtalsförhållanden bör omfattas av direktivet. Däri innefattas sådana situationer då någon i förtroende har fått del av en företagshemlighet (jfr 6 § i den hittillsvarande lagen). Detsamma bör gälla den lojalitetsplikt som gäller för bl.a. styrelseledamöter i ett aktiebolag och som medför en skyldighet att inte röja företagets företagshemligheter så att bolaget skadas (jfr prop. 1972:116 s. 134). En ”annan skyldighet” att låta bli att röja uppgifter bör kunna föreligga exempelvis till följd av tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagstiftningen, men även till följd av tystnadsplikter som föreskrivs i lagstiftningen om företagshemligheter. En sådan skyldighet är skadeståndsansvaret för den som utnyttjar eller röjer företagshemligheter som tidigare har angripits enligt lagen (8 § i den hittillsvarande lagen). I avsnitt 12.3 föreslås att det även införs ett skadeståndsansvar för den som angriper företagshemligheter som han eller hon under vissa förhållanden har fått del av genom en domstols beslut eller vid en förhandling som har

anskaffande i strid med god affärssed inte ger anledning till några sär- hållits inom stängda dörrar. Även detta är en lagstadgad tystnadsplikt i skilda genomförandeåtgärder. fråga om företagshemligheter och bör anses som en ”annan skyldighet” i direktivet. Utnyttjande och röjande av företagshemligheter Direktivet omfattar alltså ett stort antal situationer där någon med anledning av ett avtal eller annan skyldighet är förpliktad att avstå från Med undantag för särregleringen i fråga om s.k. intrångsgörande varor – att utnyttja eller röja någon annans företagshemligheter. Vissa situationer som behandlas nedan – innehåller direktivet ingen förklaring till vad som bör dock anses falla utanför begreppet. Till dessa situationer hör då avses med ett utnyttjande eller ett röjande av en företagshemlighet. någon av en slump kommer över eller annars fått tillfälle att observera en Uttrycken får anses ha samma innebörd som i den hittillsvarande lagen. företagshemlighet utan att företagshemligheten dessförinnan har angrip- Direktivet reglerar däremot i vilka fall ett utnyttjande eller röjande av its. I ett sådant fall har han eller hon normalt inte någon skyldighet att företagshemligheter är olagligt. Ett utnyttjande eller röjande är sålunda avhålla sig från att utnyttja eller röja företagshemligheten. Någon sådan olagligt om angriparen bryter mot ett avtal eller någon annan skyldighet skyldighet föreskrivs inte heller i direktivet. Samma sak bör gälla enligt att begränsa utnyttjandet av en företagshemlighet eller att inte röja föreden nya lagen. I dessa fall bör det många gånger kunna konstateras att tagshemligheten (artikel 4.3). innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla infor- Det bör understrykas att direktivet i denna del tar sikte på utnyttjande mationen, vilket medför att informationen överhuvudtaget inte skyddas respektive röjande av företagshemligheter som inte tidigare har angripits enligt lagen (se avsnitt 6.1). Undantagsvis kan det tänkas att lagens skydd (s.k. ursprungliga angrepp). I fråga om efterföljande angrepp uppställs ändå består. inte något krav på att utnyttjandet eller röjandet ska vara i strid med avtal Även den som har kommit över en företagshemlighet genom s.k. eller annan skyldighet. Redan det förhållandet att en företagshemlighet omvänd ingenjörskonst genom en undersökning av en lagligt omsatt har angripits räcker som regel för att den efterföljande hanteringen av produkt har rätt att fritt utnyttja eller röja företagshemligheten. Även företagshemligheten ska anses som olaglig (artikel 4.4). Detta bör gälla andra situationer kan förekomma. Enligt regeringens mening behöver det även enligt den nya lagen. inte särskilt med tanke på dessa undantagsfall anges i lagen att den En fråga är om direktivets mer detaljerade bestämmelser om ursprungendast omfattar sådant utnyttjande eller röjande som sker i strid med liga utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter bör införas i lagen. avtal eller annan skyldighet. Frågan får i stället lösas inom ramen för I direktivet anges inte vad som avses med avtal eller annan skyldighet. bedömningen av om angreppet är obehörigt (se avsnitt 8). En utgångspunkt är att frågan får avgöras mot bakgrund av innehållet i nationell rätt och i unionsrätten. Hantering av intrångsgörande varor Med avtal bör avses frivilliga överenskommelser om att viss information inte får utnyttjas eller röjas. Närliggande till avtalen är en arbetstag- I direktivet slås fast att viss hantering av intrångsgörande varor ska anses ares lojalitetsplikt som gäller oberoende av om några särskilda etiska reg- utgöra ett olagligt utnyttjande av en företagshemlighet (artikel 4.5). ler har upprättats av arbetsgivaren. Innebörden av lojalitetsplikten är bl.a. Intrångsgörande varor är enligt direktivet varor vars formgivning, ett förbud mot att konkurrera med arbetsgivaren och att avslöja arbets- egenskaper, funktion, produktionsprocess eller marknadsföring gynnas givarens hemligheter. Arbetstagaren får till följd av lojalitetsplikten inte avsevärt av olagligt anskaffade, utnyttjade eller röjda företagshemlighetvidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra arbets- er. Den hantering av intrångsgörande varor som anses som olaglig enligt givarens verksamhet (se t.ex. rättsfallet AD 1989 nr 90). direktivet är när någon producerar sådana varor, utbjuder dem till försälj- Även den lojalitetsplikt som kan gälla mellan parter i andra avtalsför- ning eller släpper ut dem på marknaden, eller importerar, exporterar eller hållanden bör omfattas av direktivet. Däri innefattas sådana situationer lagrar sådana varor i dessa syften. då någon i förtroende har fått del av en företagshemlighet (jfr 6 § i den Genom regleringen blir det möjligt att exempelvis få till stånd ett domhittillsvarande lagen). stolsbeslut om att varor, som har tillverkats innan domstol beslutat att Detsamma bör gälla den lojalitetsplikt som gäller för bl.a. styrelseleda- förbjuda utnyttjandet av företagshemligheten, ska förstöras. möter i ett aktiebolag och som medför en skyldighet att inte röja företag- Utnyttjande är ett vitt begrepp i den hittillsvarande lagen. Med undanets företagshemligheter så att bolaget skadas (jfr prop. 1972:116 s. 134). tag för lagring av varor bör uttrycket i de flesta fall kunna omfatta samt- En ”annan skyldighet” att låta bli att röja uppgifter bör kunna föreligga liga förfaranden med intrångsgörande varor som anges i direktivet. Som exempelvis till följd av tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretess- bl.a. Advokatsamfundet pekar på är dock bedömningen inte alltid självlagstiftningen, men även till följd av tystnadsplikter som föreskrivs i lag- klar. Om företagshemligheten har utnyttjats eller röjts i ett tidigt skede stiftningen om företagshemligheter. En sådan skyldighet är skadestånds- under tillverkningen av en vara kan det vara tveksamt om den intrångsansvaret för den som utnyttjar eller röjer företagshemligheter som tidig- görande varan i sig kan anses innefatta företagshemligheten. Direktivet are har angripits enligt lagen (8 § i den hittillsvarande lagen). I avsnitt kräver att även dessa fall ska ses som ett olagligt utnyttjande av företags- 12.3 föreslås att det även införs ett skadeståndsansvar för den som hemligheten. angriper företagshemligheter som han eller hon under vissa förhållanden Det finns därför skäl att i lagen ange att de förfaranden med intrångshar fått del av genom en domstols beslut eller vid en förhandling som har görande varor som direktivet räknar upp ska utgöra ett angrepp på före- 38 39

tagshemligheten genom utnyttjande. Det bör betonas att det liksom när det gäller utnyttjande av företagshemligheter i övrigt förutsätts att hanteringen av varorna sker i kommersiellt syfte. Något utrymme att med stöd av lagen om företagshemligheter sanktionera en privatpersons införsel av varor för eget bruk bör alltså inte finnas. Bland andra Svenskt Näringsliv och AIPPI Sverige väcker frågan om vad som gäller vid import av intrångsgörande varor från andra medlemsstater. Genom den allmänna utformning som lagens definition av angrepp på företagshemlighet föreslås få, tydliggörs att lagen omfattar även sådan import.

7.2 Angrepp utan krav på uppsåt eller oaktsamhet

Regeringens förslag: Även ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som sker i god tro ska utgöra ett angrepp enligt lagen och kunna leda till vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Ett angrepp på en företagshemlighet som har skett i god tro ska däremot inte kunna leda till straff- eller skadeståndsansvar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 126 f.). Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Bland andra Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) invänder mot att ett angrepp på en företagshemlighet kan föreligga utan att den som har utfört angreppet har agerat uppsåtligt eller oaktsamt. TCO anser vidare att det bör uppmärksammas att bedömningen av om ett angrepp på företagshemligheter är obehörigt eller inte i viss mån utgår från i vilket syfte, eller med vilket uppsåt, angriparen har agerat. Skälen för regeringens förslag: Den hittillsvarande lagen omfattar bara anskaffanden, utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter där angriparen har agerat i vissa fall med uppsåt, i andra fall antingen med uppsåt eller av oaktsamhet. Utredningen föreslår att den ordningen ska frångås i den nya lagen och att ett angrepp ska kunna föreligga oavsett om uppsåt eller oaktsamhet kan läggas angriparen till last. Det kan till att börja med konstateras att direktivet inte godtar att det uppställs något generellt krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen för att han eller hon ska kunna förbjudas vid vite att fortsätta angripa företagshemligheten. För att definitionen av angrepp ska fylla en praktisk funktion i det fallet är det därför nödvändigt att den inte innehåller något sådant generellt krav på uppsåt eller oaktsamhet. I direktivet görs det emellertid i vissa fall skillnad på om angreppet avser en företagshemlighet som inte tidigare har angripits eller om det handlar om ett efterföljande angrepp. I fråga om angrepp på företagshemligheter som inte tidigare har angripits, s.k. ursprungliga angrepp, godtar direktivet således inte alls att det uppställs ett krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen. Ett ursprungligt angrepp bör därför i den nya lagen anses föreligga även om den som har utfört angreppet på företagshemligheten har agerat i god tro.

tagshemligheten genom utnyttjande. Det bör betonas att det liksom när Som TCO är inne på kan angriparens bakomliggande avsikt ändå ha det gäller utnyttjande av företagshemligheter i övrigt förutsätts att hanter- betydelse, bl.a. vid bedömningen av om angreppet på företagshemlighetingen av varorna sker i kommersiellt syfte. Något utrymme att med stöd en är obehörigt eller inte. Vid ett angrepp genom att någon tillägnar sig av lagen om företagshemligheter sanktionera en privatpersons införsel av företagshemligheten förutsätts vidare att angriparen har agerat med ett varor för eget bruk bör alltså inte finnas. särskilt syfte, nämligen att göra dokumentation av företagshemligheten Bland andra Svenskt Näringsliv och AIPPI Sverige väcker frågan om till sin. vad som gäller vid import av intrångsgörande varor från andra medlems- Vidare bör det framhållas att lagens bestämmelser om skadestånd stater. Genom den allmänna utformning som lagens definition av endast ska kunna aktualiseras om angriparen har agerat uppsåtligt eller angrepp på företagshemlighet föreslås få, tydliggörs att lagen omfattar oaktsamt. Detta gäller enligt den hittillsvarande lagen som överensstämäven sådan import. mer med direktivets reglering i det avseendet (se avsnitt 9). Inte heller kan det bli aktuellt med straffansvar vid angrepp som har skett i god tro (se avsnitt 13). När det gäller efterföljande angrepp, dvs. angrepp på en företagshem-

7.2 Angrepp utan krav på uppsåt eller oaktsamhet

lighet som tidigare har angripits av någon annan, anges i direktivet som en förutsättning att angreppet sker med uppsåt eller av oaktsamhet i för- Regeringens förslag: Även ett anskaffande, utnyttjande eller röjande hållande till det ursprungliga angreppet. Detta gäller även för den hanterav en företagshemlighet som sker i god tro ska utgöra ett angrepp ing av s.k. intrångsgörande varor som regleras särskilt i direktivet (artikenligt lagen och kunna leda till vitesförbud och andra skyddsåtgärder. larna 4.4 och 4.5). Ett angrepp på en företagshemlighet som har skett i god tro ska där- Utredningen föreslår, med en tillåten avvikelse från direktivet, att det emot inte kunna leda till straff- eller skadeståndsansvar. inte heller i dessa fall ska krävas uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se det ursprungliga angreppet. Det kan t.ex. handla om en person som i god betänkandet s. 126 f.). tro har köpt information som avser en företagshemlighet från någon som Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget i sin tur har anskaffat företagshemligheten på ett olovligt sätt. eller har ingen invändning mot det. Bland andra Svenska Journalist- Att någon kan anses angripa en företagshemlighet utan att ha agerat förbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) invänder mot uppsåtligt eller oaktsamt innebär, som Journalistförbundet och TCO lyftatt ett angrepp på en företagshemlighet kan föreligga utan att den som er fram, ett långtgående ansvar. Remissinstanserna pekar även på att det har utfört angreppet har agerat uppsåtligt eller oaktsamt. TCO anser språkligt sett är mindre lämpligt att tala om ett angrepp på företagshemvidare att det bör uppmärksammas att bedömningen av om ett angrepp på ligheten när angriparen inte på något sätt kan sägas ha agerat klandervärt. företagshemligheter är obehörigt eller inte i viss mån utgår från i vilket Regeringen har förståelse för dessa synpunkter. Den som hanterar en syfte, eller med vilket uppsåt, angriparen har agerat. företagshemlighet som redan har angripits kan ha fått del av företags- Skälen för regeringens förslag: Den hittillsvarande lagen omfattar hemligheten inom ramen för en till synes fullkomligt legitim uppgörelse, bara anskaffanden, utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter där utan skyldighet att varken hemlighålla informationen eller begränsa angriparen har agerat i vissa fall med uppsåt, i andra fall antingen med utnyttjandet av den. uppsåt eller av oaktsamhet. Utredningen föreslår att den ordningen ska Av betydelse är dock att direktivet inte ger den som i god tro utnyttjar frångås i den nya lagen och att ett angrepp ska kunna föreligga oavsett en företagshemlighet som tidigare har angripits en rätt att fortsätta att om uppsåt eller oaktsamhet kan läggas angriparen till last. utnyttja den. Den lagliga innehavarens anspråk på att återfå kontrollen Det kan till att börja med konstateras att direktivet inte godtar att det över företagshemligheten utsläcks inte av att någon annan senare i god uppställs något generellt krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen tro kommer över företagshemligheten. I stället bör direktivet uppfattas för att han eller hon ska kunna förbjudas vid vite att fortsätta angripa som att vid den tidpunkt då en godtroende förvärvare av företagshemligföretagshemligheten. För att definitionen av angrepp ska fylla en praktisk heten blir upplyst om det föregående angreppet, så påbörjar personen ett funktion i det fallet är det därför nödvändigt att den inte innehåller något eget angrepp på företagshemligheten. I de fall innehavaren av en föresådant generellt krav på uppsåt eller oaktsamhet. tagshemlighet som tidigare har angripits snabbt får kännedom om att en I direktivet görs det emellertid i vissa fall skillnad på om angreppet annan person i god tro utnyttjar företagshemligheten i sin verksamhet, avser en företagshemlighet som inte tidigare har angripits eller om det blir skillnaden mellan direktivets reglering och utredningens förslag inte handlar om ett efterföljande angrepp. särskilt stor. Innehavaren kan skyndsamt försätta personen i ond tro om I fråga om angrepp på företagshemligheter som inte tidigare har det ursprungliga angreppet. angripits, s.k. ursprungliga angrepp, godtar direktivet således inte alls att Regeringen anser därför att utredningens förslag bör genomföras. Ett det uppställs ett krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen. Ett angrepp bör alltså föreligga redan genom att någon anskaffar, utnyttjar ursprungligt angrepp bör därför i den nya lagen anses föreligga även om eller röjer en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon den som har utfört angreppet på företagshemligheten har agerat i god tro. annan. Om personen känner till, eller bör känna till, det tidigare angrepp- 40 et ska inte ha någon betydelse. Han eller hon bör i många fall kunna 41

begära ersättning av den som förvärvet av företagshemligheten skedde från. Svenska Industrins IP Förening anser att det kan verka konkurrenshämmande att det inte uppställs krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen för att ett angrepp på företagshemligheter ska föreligga, och lyfter fram dels att en anställd kan känna osäkerhet vid byten mellan arbetsgivare, dels att lagen skulle kunna användas som ett påtryckningsmedel från en arbetsgivares sida mot en anställd som går över till en anställning hos en konkurrent. Som regeringen betonar i avsnitt 4 är det viktigt att lagen utformas så att rörligheten på arbetsmarknaden inte hämmas. I de fall som nu är aktuella, dvs. de efterföljande angreppen på företagshemligheter, torde det sällan röra sig om angrepp som utförs av arbetstagare mot en arbetsgivare. Den direkta risken för inlåsningseffekter för arbetstagare bör vara liten. Lagen ger utrymme för en domstol att tillåta den som i god tro utför ett efterföljande angrepp att utnyttja företagshemligheten mot skälig ersättning (se avsnitt 10.3). Ett utnyttjande mot ersättning skyddar en godtroende förvärvare av företagshemligheten från att göra mer omfattande förluster på grund av att det senare visar sig att företagshemligheten tidigare hade angripits.

8 Lagen ska som hittills endast gälla obehöriga angrepp

Regeringens förslag: Lagen ska, i likhet med den hittillsvarande lagen, endast gälla obehöriga angrepp på företagshemligheter. Ett angrepp ska aldrig vara obehörigt om det sker för att slå larm om något som kan anses utgöra ett missförhållande och om det är motiverat att slå larm med hänsyn till allmänintresset. Det ska inte längre krävas att ett missförhållande ska ta sikte på den rörelse som innehavaren av företagshemligheten bedriver för att ett angrepp ska anses som behörigt. Det ska även förtydligas att lagens beskrivning av vilka angrepp som är behöriga inte är uttömmande.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 139 f.). Utredningen föreslår att det liksom hittills, för att en företagshemlighet ska få röjas i syfte att avslöja ett annat missförhållande än skälig misstanke om brott med fängelse i straffskalan, ska krävas att missförhållandet är allvarligt. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Bland andra Patentoch registreringsverket (PRV) , Landsorganisationen i Sverige (LO) , Sveriges advokatsamfund , Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) , Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och AIPPI Sverige anser att direktivets mer utförliga reglering om vilka angrepp på företagshemligheter som är tillåtna eller undantagna från direktivets sanktioner bör tas in i lagen.

begära ersättning av den som förvärvet av företagshemligheten skedde Advokatsamfundet , TCO och Arbetsdomstolen anser att avgränsningen från. av lagens tillämpningsområde genom dels kravet på att det ska vara Svenska Industrins IP Förening anser att det kan verka konkurrens- frågan om ett obehörigt angrepp, dels definitionen av företagshemlighet hämmande att det inte uppställs krav på uppsåt eller oaktsamhet hos behöver förtydligas. TCO menar också att det bör förtydligas enligt vilka angriparen för att ett angrepp på företagshemligheter ska föreligga, och grunder det ska bedömas om den påstådda angriparens hantering av lyfter fram dels att en anställd kan känna osäkerhet vid byten mellan företagshemligheten har skett med innehavarens samtycke. arbetsgivare, dels att lagen skulle kunna användas som ett påtrycknings- Enligt LO , Saco , TCO , Akademikerförbundet SSR , Svenska Journalistmedel från en arbetsgivares sida mot en anställd som går över till en förbundet och Sveriges Ingenjörer ger direktivet ett större utrymme för anställning hos en konkurrent. visselblåsning än förslaget. Arbetsdomstolen anser att det bör övervägas Som regeringen betonar i avsnitt 4 är det viktigt att lagen utformas så om det inte bör finnas ett uttryckligt krav på att den som angriper en att rörligheten på arbetsmarknaden inte hämmas. I de fall som nu är aktu- företagshemlighet i samband med visselblåsning har agerat till skydd för ella, dvs. de efterföljande angreppen på företagshemligheter, torde det allmänintresset för att angreppet ska ses som behörigt. sällan röra sig om angrepp som utförs av arbetstagare mot en arbetsgiv- Konkurrensverket anser att det är viktigt att den som vill avslöja överare. Den direkta risken för inlåsningseffekter för arbetstagare bör vara trädelser av konkurrensreglerna fritt kan lämna uppgifter som innehåller liten. företagshemligheter till verket. När det gäller beviskravet för den som Lagen ger utrymme för en domstol att tillåta den som i god tro utför ett avser att avslöja brott eller andra allvarliga missförhållanden anser efterföljande angrepp att utnyttja företagshemligheten mot skälig ersätt- Konkurrensverket, i likhet med Saco och TCO , att det bör räcka att den ning (se avsnitt 10.3). Ett utnyttjande mot ersättning skyddar en godtro- som slår larm har fog för misstanken, vilket utgör den misstankegrad ende förvärvare av företagshemligheten från att göra mer omfattande för- som gäller enligt visselblåsarlagen. Även Sveriges Patentbyråers Förenluster på grund av att det senare visar sig att företagshemligheten tidigare ing (SEPAF) framhåller att det är viktigt att lagen korresponderar med hade angripits. vad som gäller enligt visselblåsarlagen. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser för sin del att det bör räcka med att någon har skälig misstanke om att ett allvarligt missförhållande föreligger för att angreppet ska anses som behörigt. LO , Saco och TCO framhåller att utgångspunkten bör vara att när en

8 Lagen ska som hittills endast gälla

arbetstagare röjer en företagshemlighet för sin arbetstagarföreträdare

obehöriga angrepp inom ramen för facklig rådgivning för att kunna ta till vara sina rättighet-

er i arbetslivet, är det fråga om ett behörigt angrepp. Detta bör enligt LO och TCO gälla även sedan en rättslig tvist har uppstått. Regeringens förslag: Lagen ska, i likhet med den hittillsvarande lag- Bland andra Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen anför att en en, endast gälla obehöriga angrepp på företagshemligheter. Ett arbetstagare som angriper arbetsgivarens företagshemligheter inte bör angrepp ska aldrig vara obehörigt om det sker för att slå larm om kunna freda sig genom att hänvisa till ett förestående röjande för sin något som kan anses utgöra ett missförhållande och om det är motiverarbetstagarföreträdare. Dessa remissinstanser framhåller vidare att en at att slå larm med hänsyn till allmänintresset. arbetstagarföreträdare under alla omständigheter bör vara restriktiv med Det ska inte längre krävas att ett missförhållande ska ta sikte på den att föra företagshemligheten vidare inom arbetstagarorganisationen. rörelse som innehavaren av företagshemligheten bedriver för att ett Justitiekanslern anser att det bör övervägas om det inte bör införas en angrepp ska anses som behörigt. Det ska även förtydligas att lagens påminnelse i lagen om att tryck- och yttrandefriheten vissa fall inskränkbeskrivning av vilka angrepp som är behöriga inte är uttömmande. er lagens tillämpningsområde. Saco anser att en motsvarande påminnelse Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens behövs angående Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättförslag (se betänkandet s. 139 f.). Utredningen föreslår att det liksom hit- igheterna. tills, för att en företagshemlighet ska få röjas i syfte att avslöja ett annat missförhållande än skälig misstanke om brott med fängelse i straffskalan, Skälen för regeringens förslag ska krävas att missförhållandet är allvarligt. Skyddet för företagshemligheter får i vissa fall stå tillbaka för andra Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Bland andra Patentintressen och registreringsverket (PRV) , Landsorganisationen i Sverige (LO) , Sveriges advokatsamfund , Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) , Information om att ett företag bedriver brottslig verksamhet eller åsido- Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och AIPPI Sverige anser att sätter lagstiftning som är avsedd att skydda t.ex. liv och hälsa är inte direktivets mer utförliga reglering om vilka angrepp på företagshemlig- någon företagshemlighet (se avsnitt 6.2). En förutsättning för att informaheter som är tillåtna eller undantagna från direktivets sanktioner bör tas tionen ska falla utanför lagens tillämpningsområde är dock att brottet in i lagen. faktiskt har begåtts eller att den annars oacceptabla verksamheten verk- 42 ligen har förekommit. Om det endast finns mer eller mindre välgrundade 43

misstankar om brottslighet eller liknande kan lagen fortfarande vara tilllämplig på informationen. Vidare är gränsdragningen i den hittillsvarande lagen mellan sådana särskilt allvarliga missförhållanden som faller utanför lagens tillämpningsområde på den grunden att de inte utgör företagshemligheter och uppgifter om sådana allvarliga missförhållanden som i och för sig kan utgöra företagshemligheter men ändå bör få röjas inte sällan svår att göra. Det kan också förekomma att en i och för sig skyddsvärd företagshemlighet som omfattas av lagen oundgängligen måste röjas för att avslöja ett brott eller ett annat allvarligt missförhållande (de s.k. kombinationsfallen). Bland annat i syfte att komma tillrätta med dessa situationer finns det i den hittillsvarande lagen en allmän begränsning av tilllämpningsområdet (se 2 § och bet. 1989/90:LU37 s. 26 f.). Den hittillsvarande lagen gäller således endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. Även om kravet på obehörighet tillkom huvudsakligen för att tydliggöra att det under vissa förhållanden är tillåtet att röja en företagshemlighet om det behövs för att avslöja information om brott och andra allvarliga missförhållanden, har kravet en betydligt större räckvidd än så. Genom kravet på obehörighet dras en gräns upp mellan sådana förfaranden med företagshemligheter som på någon grund är godtagbara, eller behöriga, och sådana förfaranden som innehavaren av en företagshemlighet har ett berättigat anspråk på att skyddas från och som alltså är obehöriga. Eftersom kravet på att angreppet ska vara obehörigt har denna vidsträckta funktion, är lagen långt ifrån uttömmande i fråga om vilka angrepp på företagshemligheter som inte ska anses som obehöriga. Tvärtom behandlas uttryckligen i lagen endast det fall som var det huvudsakliga motivet till att kravet på obehörighet infördes. Det anges sålunda att som ett obehörigt angrepp anses inte att någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelse kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse. Bestämmelsen berör s.k. visselblåsning och kan sägas ge anvisningar om hur den avvägning som ska göras mellan å ena sidan intresset av att allvarliga missförhållanden bringas till allmänhetens kännedom och å andra sidan ett företags intresse av att skydda sina företagshemligheter, ska gå till i ett enskilt fall. Med visselblåsare avses vanligtvis en person inom en organisation, t.ex. ett företag eller en myndighet, som rapporterar eller slår larm om något slags missförhållande som finns inom organisationen. När det gäller visselblåsning bör understrykas att lagen inte uttömmande anger under vilka förutsättningar det är tillåtet att röja företagshemligheter i syfte att slå larm. Det klargörs endast under vilka förhållanden som det alltid är godtagbart för en enskild att lämna hemlig information till exempelvis en tillsynsmyndighet. Så är fallet när den enskilde vill berätta om vissa misstankar om brott där det finns fängelse i straffskalan eller om att han eller hon har kännedom om något annat förhållande som 44 utgör ett allvarligt missförhållande.

misstankar om brottslighet eller liknande kan lagen fortfarande vara till- Det kan dock vara godtagbart även i andra situationer att röja företagslämplig på informationen. hemligheter i syfte att slå larm om missförhållanden. Ibland kan det Vidare är gränsdragningen i den hittillsvarande lagen mellan sådana finnas en författningsreglerad rätt att informera en myndighet. särskilt allvarliga missförhållanden som faller utanför lagens tillämp- En del myndigheter har möjlighet att förelägga enskilda personer att ningsområde på den grunden att de inte utgör företagshemligheter och lämna uppgifter till myndigheten. Det är alltid behörigt att följa ett sådant uppgifter om sådana allvarliga missförhållanden som i och för sig kan föreläggande. Som Konkurrensverket är inne på kan det också vara godutgöra företagshemligheter men ändå bör få röjas inte sällan svår att tagbart att, även utan ett föreläggande eller en begäran, lämna uppgifter göra. Det kan också förekomma att en i och för sig skyddsvärd företags- till en behörig tillsynsmyndighet om verksamheten hos innehavaren av hemlighet som omfattas av lagen oundgängligen måste röjas för att en företagshemlighet. Regeringen har vid genomförandet av det s.k. avslöja ett brott eller ett annat allvarligt missförhållande (de s.k. kombi- kapitaltäckningsdirektivet 1 uttalat att lämnandet av en uppgift om en nationsfallen). Bland annat i syfte att komma tillrätta med dessa situa- företagshemlighet till en tillsynsmyndighet med stöd av bestämmelserna tioner finns det i den hittillsvarande lagen en allmän begränsning av till- om visselblåsning inte utgör något obehörigt angrepp på företagshemliglämpningsområdet (se 2 § och bet. 1989/90:LU37 s. 26 f.). heten, oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett allvarligt Den hittillsvarande lagen gäller således endast obehöriga angrepp på missförhållande eller inte (prop. 2013/14:228 s. 247). Motsvarande företagshemligheter. bedömning har gjorts vid genomförandet av det s.k. MiFID II-direktivet 2 Även om kravet på obehörighet tillkom huvudsakligen för att tydlig- (prop. 2016/17:162 s. 515). Vidare utför den som gör en anmälan till göra att det under vissa förhållanden är tillåtet att röja en företagshemlig- Finansinspektionen om en misstänkt överträdelse av den s.k. marknadshet om det behövs för att avslöja information om brott och andra allvar- missbruksförordningen 3 enligt lagen (2016:1306) med kompletterande liga missförhållanden, har kravet en betydligt större räckvidd än så. bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning inte ett obehörigt Genom kravet på obehörighet dras en gräns upp mellan sådana förfaran- angrepp på företagshemligheter om anmälaren hade anledning att anta att den med företagshemligheter som på någon grund är godtagbara, eller en överträdelse skett (prop. 2016/17:22 s. 370). behöriga, och sådana förfaranden som innehavaren av en företagshemlig- En lagstadgad rapporteringsskyldighet finns i fråga om misstänkt het har ett berättigat anspråk på att skyddas från och som alltså är penningtvätt eller finansiering av terrorism i lagen (2017:630) om åtgärdobehöriga. er mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Att fullgöra rapporter- Eftersom kravet på att angreppet ska vara obehörigt har denna vid- ingsskyldigheten utgör inte något obehörigt angrepp på företagshemligsträckta funktion, är lagen långt ifrån uttömmande i fråga om vilka heter. angrepp på företagshemligheter som inte ska anses som obehöriga. Av det som nu har sagts framgår att enskilda i många fall har goda Tvärtom behandlas uttryckligen i lagen endast det fall som var det möjligheter att utan risk för att drabbas av skadeståndsansvar lämna upphuvudsakliga motivet till att kravet på obehörighet infördes. gifter, bl.a. om företagshemligheter, till behöriga tillsynsmyndigheter på Det anges sålunda att som ett obehörigt angrepp anses inte att någon finansmarknadens område. Där skyddas som regel uppgifterna av sekreanskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare tess och uppgiftslämnandet bör sällan äventyra informationens karaktär för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ av företagshemlighet. avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängel- Det bör samtidigt betonas att begränsningen av lagens tillämpningsse kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i område inte påverkar tolkningen eller tillämpningen av andra författningnäringsidkarens rörelse. ar som har betydelse för anställdas rätt att påtala missförhållanden, t.ex. Bestämmelsen berör s.k. visselblåsning och kan sägas ge anvisningar visselblåsarlagen. Förhållandet mellan skyddet för företagshemligheter om hur den avvägning som ska göras mellan å ena sidan intresset av att och visselblåsarlagen behandlas mer utförligt nedan. Begränsningen allvarliga missförhållanden bringas till allmänhetens kännedom och å innebär inte heller några lättnader i de regler om tystnadsplikt som finns i andra sidan ett företags intresse av att skydda sina företagshemligheter, exempelvis offentlighets- och sekretesslagen eller arbetsmiljölagen ska gå till i ett enskilt fall. Med visselblåsare avses vanligtvis en person inom en organisation, t.ex. ett företag eller en myndighet, som rapporterar eller slår larm om något slags missförhållande som finns inom organi- 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet sationen. att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappers- När det gäller visselblåsning bör understrykas att lagen inte uttömman- företag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. de anger under vilka förutsättningar det är tillåtet att röja företagshemlig- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader 2 heter i syfte att slå larm. Det klargörs endast under vilka förhållanden för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv som det alltid är godtagbart för en enskild att lämna hemlig information 2011/61/EU. 3 Europaparlamentets och rådets förordning nr 596/2014/EU av den 16 april 2014 om marktill exempelvis en tillsynsmyndighet. Så är fallet när den enskilde vill nadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets berätta om vissa misstankar om brott där det finns fängelse i straffskalan och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och eller om att han eller hon har kännedom om något annat förhållande som 2004/72/EG. 44 utgör ett allvarligt missförhållande. 45

(1977:1160). Däremot är begränsningen tvingande exempelvis i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och innebär att ett avtal om tystnadsplikt rörande brottslig verksamhet eller andra allvarliga missförhållanden inte har någon rättsverkan (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 33 och 45). Det förekommer ofta att det är motiverat att lämna uppgifter till en myndighet av andra skäl än att den enskilde vill slå larm om ett missförhållande. En skyldighet att lämna uppgifter kan följa med vittnesplikt i domstol. Ett angrepp på en företagshemlighet kan vara behörigt även då det inte handlar om att lämna uppgifter till en myndighet. Det främsta exemplet på ett behörigt angrepp torde vara om det sker med innehavarens samtycke. Det kan också vara motiverat för en arbetstagare enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att lämna över information som han eller hon har mottagit med tystnadsplikt till en ledamot i styrelsen för sin arbetstagarorganisation (prop. 1987/88:155 s. 45). Inte heller är det ett obehörigt angrepp då någon inför sitt rättsliga ombud avslöjar en företagshemlighet (1989/90:LU37 s. 35). Även andra situationer än de som nu har redovisats kan förekomma. Direktivet ger lika lite som den hittillsvarande lagen ett oinskränkt skydd för företagshemligheter. Tvärtom innehåller direktivet flera relativt brett utformade undantag. Skyddet ska exempelvis inte gälla om angreppet gjordes för att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eller för att avslöja fall av försummelser m.m., om den som utförde angreppet agerade till skydd för allmänintresset. Det föreskrivs även om undantag när en arbetstagare under vissa förhållanden röjer företagshemligheter för sin arbetstagarföreträdare, liksom i övrigt då ett angrepp skett i syfte att skydda ett i unionsrätten eller i den nationella rätten erkänt legitimt intresse (artikel 5). Regeringen behandlar i det följande mer utförligt de undantag från skyddet för företagshemligheter som föreskrivs i direktivet och i vilken mån regleringen i den hittillsvarande lagen behöver anpassas till direktivet.

Det behöver inte anges i den nya lagen att grundlagarna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har företräde Direktivets sanktioner ska inte användas om någon har angripit en företagshemlighet för att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till respekt för mediernas frihet och mångfald (artikel 5 a). EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller en katalog över medborgarnas grundläggande rättigheter. Stadgan ger ett skydd för yttrande- och informationsfriheten och har samma rättsliga värde som fördragen. Stadgan ligger därmed på högsta nivå i den unionsrättsliga normhierarkin. Stadgans räckvidd är dock begränsad till områden där unionsrätten tillämpas. Till dessa områden hör svensk lagstiftning som genomför EU-direktiv. Stadgan överensstämmer i fråga om skyddet för yttrande- och informationsfrihet väsentligen med det skydd som gäller

(1977:1160). Däremot är begränsningen tvingande exempelvis i förhåll- enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga andet mellan arbetsgivare och arbetstagare och innebär att ett avtal om rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). tystnadsplikt rörande brottslig verksamhet eller andra allvarliga missför- Av regeringsformen framgår att lag eller annan föreskrift inte får medhållanden inte har någon rättsverkan (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 33 och 45). delas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen Det förekommer ofta att det är motiverat att lämna uppgifter till en (2 kap. 19 § regeringsformen). Därtill finns andra bestämmelser i regermyndighet av andra skäl än att den enskilde vill slå larm om ett missför- ingsformen om grundläggande fri- och rättigheter, bl.a. rätten till hållande. En skyldighet att lämna uppgifter kan följa med vittnesplikt i yttrandefrihet. I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra domstol. sig i bl.a. radio och tv gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- Ett angrepp på en företagshemlighet kan vara behörigt även då det inte grundlagen. handlar om att lämna uppgifter till en myndighet. Det främsta exemplet Regeringen bedömer att det undantag som föreskrivs i direktivet om på ett behörigt angrepp torde vara om det sker med innehavarens sam- angrepp som sker i syfte att utöva rätten till yttrande- och informationstycke. frihet överensstämmer med vad som gäller enligt den hittillsvarande lag- Det kan också vara motiverat för en arbetstagare enligt lagen en. Utan att det särskilt framgår av lagen är det väl uppmärksammat att (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att lämna över information grundlag är överordnad vanlig lag och att lagen om skydd för företagssom han eller hon har mottagit med tystnadsplikt till en ledamot i styrel- hemligheter inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot sen för sin arbetstagarorganisation (prop. 1987/88:155 s. 45). överordnade författningar. Inte heller är det ett obehörigt angrepp då någon inför sitt rättsliga Skyddet för företagshemligheter ställs ibland i relation till det skydd ombud avslöjar en företagshemlighet (1989/90:LU37 s. 35). för tryck- och yttrandefriheten i vissa medier som finns på grundlagsnivå. Även andra situationer än de som nu har redovisats kan förekomma. I den mån en konflikt uppkommer tar tryckfrihetsförordningen och Direktivet ger lika lite som den hittillsvarande lagen ett oinskränkt yttrandefrihetsgrundlagen över. Vid ett påstående om angrepp på föreskydd för företagshemligheter. Tvärtom innehåller direktivet flera rela- tagshemligheter måste man därför ta ställning till om angreppet är sådant tivt brett utformade undantag. Skyddet ska exempelvis inte gälla om att det faller in under det grundlagsskyddade området. angreppet gjordes för att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet Eftersom grundlagsskyddet endast gäller för medborgarna gentemot enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, det allmänna hindrar normalt inte grundlagarna en privat arbetsgivare eller för att avslöja fall av försummelser m.m., om den som utförde från att avtala med en arbetstagare om tystnadsplikt, eller att vid brott angreppet agerade till skydd för allmänintresset. Det föreskrivs även om mot ett sådant avtal vidta arbetsrättsliga åtgärder mot eller yrka skadeundantag när en arbetstagare under vissa förhållanden röjer företagshem- stånd av en arbetstagare som t.ex. har röjt en företagshemlighet till massligheter för sin arbetstagarföreträdare, liksom i övrigt då ett angrepp skett medier för publicering. i syfte att skydda ett i unionsrätten eller i den nationella rätten erkänt Sedan en tid tillbaka gäller dock grundlagsskyddet även för anställda, legitimt intresse (artikel 5). uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i yrkesmässigt Regeringen behandlar i det följande mer utförligt de undantag från bedriven enskild verksamhet inom vård, skola och omsorg som till någon skyddet för företagshemligheter som föreskrivs i direktivet och i vilken del är offentligt finansierad, enligt meddelarskyddslagen. Även dessa mån regleringen i den hittillsvarande lagen behöver anpassas till direktiv- personer ges en motsvarande rätt som offentligt anställda att lämna uppet. gifter om verksamheten för publicering i medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. radio, tv och Det behöver inte anges i den nya lagen att grundlagarna och EU:s tidningar. I Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag om ett stadga om de grundläggande rättigheterna har företräde stärkt meddelarskydd även för bl.a. anställda inom kollektivtrafiken Direktivets sanktioner ska inte användas om någon har angripit en före- (SOU 2017:41). tagshemlighet för att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet På samma sätt är det uteslutet att tillämpa lagen om det skulle strida enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten mot de rättigheter som tillkommer var och en enligt EU:s stadga om de till respekt för mediernas frihet och mångfald (artikel 5 a). grundläggande rättigheterna eller Europakonventionen. Nedan behandlas EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller en katalog särskilt förhållandet mellan yttrandefriheten i Europakonventionen över medborgarnas grundläggande rättigheter. Stadgan ger ett skydd för respektive EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och utrymmet yttrande- och informationsfriheten och har samma rättsliga värde som för visselblåsning i direktivet om företagshemligheter. Justitiekanslern anför att eftersom lagen kan komma i konflikt med fördragen. Stadgan ligger därmed på högsta nivå i den unionsrättsliga normhierarkin. Stadgans räckvidd är dock begränsad till områden där tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens regler om bl.a. unionsrätten tillämpas. Till dessa områden hör svensk lagstiftning som anskaffar- och meddelarfrihet, bör det övervägas om inte en påminnelse genomför EU-direktiv. Stadgan överensstämmer i fråga om skyddet för om att tryck- och yttrandefriheten i vissa fall inskränker lagens tillämpyttrande- och informationsfrihet väsentligen med det skydd som gäller ningsområde kan vara lämplig. Saco menar att det i den nya lagen bör klargöras att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har före- 46 träde framför lagen. 47

Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl för några sådana förtydliganden. Vid den hittillsvarande lagens tillkomst ansågs det inte behövas någon bestämmelse som uttryckligen anger hur lagen förhåller sig till tryckfrihetsförordningen. Lagrådet framhöll att det inte är vanligt och inte heller lämpligt att tynga lagstiftningen med påminnelser om vad som gäller enligt våra grundlagar. Grundlagarna utgör den givna grundvalen för lagstiftningen och är överordnade denna (bet. 1988/89:LU39 s. 110). Det finns enligt regeringens mening inte anledning att nu göra en annan bedömning. Det kan visserligen i ett enstaka fall vara svårt att avgöra om sanktioner mot en viss befattning med en företagshemlighet enligt lagen om företagshemligheter är uteslutna med hänsyn till överordnade bestämmelser som grundlag och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna svårighet undviks inte genom att det i lagtexten hänvisas till de överordnade normerna.

Arbetstagares rätt till facklig rådgivning ska inte begränsas av den nya lagen Direktivets sanktioner ska inte tillämpas då en arbetstagare har röjt en företagshemlighet för sin arbetstagarföreträdare inom ramen för företrädarens utövande av sitt uppdrag i enlighet med unionsrätten eller den nationella rätten, förutsatt att röjandet var nödvändigt för utövandet av det uppdraget (artikel 5 c). Begreppet arbetstagarföreträdare definieras inte i direktivet. Inte heller i svensk rätt finns någon definition. Begreppet bör kunna användas i vid bemärkelse för en person som arbetstagarna på en arbetsplats har utsett som företrädare. En arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal med arbetsgivaren kan utse en facklig förtroendeman enligt lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. En sådan förtroendeman bör anses som en arbetstagarföreträdare i direktivets mening. Arbetstagarföreträdaren bör kunna finnas inom en arbetstagarorganisation på såväl lokal som central nivå. Med arbetstagarföreträdare bör även kunna avses exempelvis skyddsombud som är utsedda enligt arbetsmiljölagen. Flera av arbetstagarorganisationerna framhåller i remissförfarandet vikten av att arbetstagare kan röja företagshemligheter för sina fackliga företrädare i syfte att ta till vara sina rättigheter i arbetslivet utan att anses angripa arbetsgivarens företagshemligheter. Regeringen konstaterar att direktivet inte kan sägas varken utvidga eller inskränka den möjlighet till informationsutbyte mellan arbetstagare och arbetstagarföreträdare som finns i unionsrätten och den nationella rätten. När det gäller att fastställa den närmare innebörden av möjligheten till sådant samråd som nu avses bör bedömningen av arbetstagarföreträdarnas utövande av sitt uppdrag kunna ta sin utgångspunkt i vad som gäller enligt nationell rätt (jfr EG-domstolen, dom den 22 november 2005 i mål nr C-384/02, brottmålet mot Grøngaard och Bang). Enligt regeringens bedömning bör utgångspunkten vara att om arbetstagaren röjer information för sin arbetstagarföreträdare inom ramen för facklig rådgivning för att kunna ta till vara sina rättigheter i arbetslivet, är röjandet av en företagshemlighet att anse som nödvändigt för utövandet

Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl för några sådana av arbetstagarföreträdarens uppdrag i direktivets mening. Om röjandet är förtydliganden. Vid den hittillsvarande lagens tillkomst ansågs det inte nödvändigt bör det i sin tur inte anses som ett obehörigt angrepp. behövas någon bestämmelse som uttryckligen anger hur lagen förhåller Endast om särskilda omständigheter talar för motsatsen bör arbetstagsig till tryckfrihetsförordningen. Lagrådet framhöll att det inte är vanligt arens röjande ses som ett obehörigt angrepp enligt lagen. Det bör i dessa och inte heller lämpligt att tynga lagstiftningen med påminnelser om vad fall vara upp till arbetsgivaren att närmare klargöra vilka de särskilda som gäller enligt våra grundlagar. Grundlagarna utgör den givna grund- omständigheterna är. valen för lagstiftningen och är överordnade denna (bet. 1988/89:LU39 Bedömningen av vilken information som arbetstagaren behöver lämna s. 110). Det finns enligt regeringens mening inte anledning att nu göra en för att ta till vara sina rättigheter i arbetslivet får göras från fall till fall. annan bedömning. Några kriterier för bedömningen behöver inte tas in i lagen. Det kan visserligen i ett enstaka fall vara svårt att avgöra om sanktion- Det är självfallet inte tillåtet för en arbetstagare att utan godtagbara er mot en viss befattning med en företagshemlighet enligt lagen om före- skäl avslöja sin arbetsgivares företagshemligheter för en arbetstagarföretagshemligheter är uteslutna med hänsyn till överordnade bestämmelser trädare. Det krävs att arbetstagaren, om så behövs i samråd med företrädsom grundlag och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. aren, överväger om informationen måste lämnas för att arbetstagaren ska Denna svårighet undviks inte genom att det i lagtexten hänvisas till de kunna ta till vara sin rätt. I många fall är det sannolikt inte nödvändigt att överordnade normerna. föra den typen av information vidare. Redan definitionen av företagshemlighet innebär också att många förhållanden på arbetsplatsen hamnar Arbetstagares rätt till facklig rådgivning ska inte begränsas av den nya utanför lagens tillämpningsområde eftersom de saknar värde ur konkurrlagen enssynpunkt. Direktivets sanktioner ska inte tillämpas då en arbetstagare har röjt en Det bör även framhållas att det inte sällan förekommer att arbetstagarföretagshemlighet för sin arbetstagarföreträdare inom ramen för företräd- företrädaren är mera insatt än arbetstagaren i hur typiskt sett känslig arens utövande av sitt uppdrag i enlighet med unionsrätten eller den information ska hanteras och att företrädaren till skillnad från arbetstagnationella rätten, förutsatt att röjandet var nödvändigt för utövandet av aren inser, eller i vart fall bör inse, att arbetstagaren har lämnat uppgifter det uppdraget (artikel 5 c). som går över gränsen för vad som varit nödvändigt. I dessa fall får Begreppet arbetstagarföreträdare definieras inte i direktivet. Inte heller arbetstagarföreträdaren inte utnyttja eller röja uppgifterna, t.ex. genom att i svensk rätt finns någon definition. Begreppet bör kunna användas i vid föra dem vidare till sin arbetstagarorganisation. bemärkelse för en person som arbetstagarna på en arbetsplats har utsett Regeringen gör sammantaget bedömningen att den hittillsvarande regsom företrädare. En arbetstagarorganisation som är eller brukar vara leringen om att lagen endast gäller obehöriga angrepp väl överensstämbunden av kollektivavtal med arbetsgivaren kan utse en facklig förtro- mer med det utrymme för arbetstagares rätt till facklig rådgivning som endeman enligt lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på ges i direktivet. arbetsplatsen. En sådan förtroendeman bör anses som en arbetstagarföre- Utrymmet i direktivet för visselblåsning överensstämmer i stort sett med trädare i direktivets mening. Arbetstagarföreträdaren bör kunna finnas den hittillsvarande lagen … inom en arbetstagarorganisation på såväl lokal som central nivå. Med arbetstagarföreträdare bör även kunna avses exempelvis skyddsombud Det finns ett allmänt intresse av att missförhållanden inom företag, som är utsedda enligt arbetsmiljölagen. organisationer och myndigheter kommer fram och åtgärdas. Inom den Flera av arbetstagarorganisationerna framhåller i remissförfarandet offentliga sektorn kan det bidra till att allmänna medel används på ett vikten av att arbetstagare kan röja företagshemligheter för sina fackliga mer effektivt sätt. Detsamma gäller för privata utförare inom offentligt företrädare i syfte att ta till vara sina rättigheter i arbetslivet utan att anses finansierad verksamhet. Även privata företag i allmänhet har naturligtvis angripa arbetsgivarens företagshemligheter. ett intresse av att verksamhetens resurser kan tas i anspråk på ett effektivt Regeringen konstaterar att direktivet inte kan sägas varken utvidga sätt. Om missförhållanden kommer fram bidrar det också till en sundare eller inskränka den möjlighet till informationsutbyte mellan arbetstagare konkurrens mellan företag, eftersom ökad insyn innebär att det blir och arbetstagarföreträdare som finns i unionsrätten och den nationella svårare för företag att skaffa sig konkurrensfördelar genom otillbörliga rätten. När det gäller att fastställa den närmare innebörden av möjlighet- metoder (jfr prop. 2015/16:128 s. 10). en till sådant samråd som nu avses bör bedömningen av arbetstagarföre- För att missförhållanden ska komma fram förutsätts i många fall att det trädarnas utövande av sitt uppdrag kunna ta sin utgångspunkt i vad som finns någon som avslöjar dem, exempelvis en visselblåsare. Visselblåsare gäller enligt nationell rätt (jfr EG-domstolen, dom den 22 november 2005 fyller en viktig funktion i samhället. Detta gäller inte minst för arbetstagi mål nr C-384/02, brottmålet mot Grøngaard och Bang). are som ofta har en särskild möjlighet att upptäcka och påtala missför- Enligt regeringens bedömning bör utgångspunkten vara att om arbets- hållanden i verksamheten. Som framgår ovan kommer detta till uttryck i tagaren röjer information för sin arbetstagarföreträdare inom ramen för den hittillsvarande lagen. Lagen ger ett omfattande utrymme för visselfacklig rådgivning för att kunna ta till vara sina rättigheter i arbetslivet, är blåsning genom att den tillåter att företagshemligheter röjs för att offentröjandet av en företagshemlighet att anse som nödvändigt för utövandet liggöra eller annars avslöja information som skäligen kan misstänkas 48 49

utgöra brott med fängelse i straffskalan eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande. Också i direktivet ges ett utrymme för visselblåsning. Där anges att dess sanktioner inte ska tillämpas om ett angrepp på företagshemligheter har skett för att avslöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet, förutsatt att angriparen agerade till skydd för allmänintresset (artikel 5 b). Flera remissinstanser anser att lagens utrymme för visselblåsning är alltför begränsat i förhållande till direktivet och att den nya lagen därför måste anpassas till direktivet. Direktivets ordalydelse ger visserligen intrycket av att det inte ställs några krav på att det missförhållande som ska avslöjas ska vara av något allvarligare slag. Av skälen till direktivet framgår dock att skyddet för företagshemligheter inte bör omfatta fall där röjandet tjänar allmänintresset genom att direkt relevanta försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet avslöjas (skäl 20). Direktivets utformning ger därmed uttryck för att en intresseavvägning ska göras vid bedömningen av om ett röjande av en företagshemlighet är tillåtet. Att bedömningen av om röjandet är tillåtet är tänkt att föregås av en intresseavvägning får även stöd av allmänna europarättsliga principer. Företagshemligheters rättsställning som skyddsobjekt är i EU- och konventionsrättslig praxis visserligen inte helt klarlagd. Det finns dock goda skäl för att utgå från att skyddet för företagshemligheter anses som ett lagligt grundat intresse som enligt såväl EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som Europakonventionen i och för sig kan skyddas genom en inskränkning av yttrandefriheten. Detta innebär i sin tur att Europadomstolen bör tillämpa sådana kriterier som redan har utvecklats i domstolens praxis avseende visselblåsning, för det fall den har att pröva om det är konventionsenligt att ålägga en person t.ex. skadeståndsskyldighet på grund av att personen har angripit en företagshemlighet. Enligt dessa kriterier ska informationen som avslöjas avse ett allmänt intresse och vara autentisk, samtidigt som spridandet av informationen är nödvändigt i förhållande till syftet med spridandet. Därtill måste bl.a. en avvägning ske mellan det allmänna intresset av att informationen sprids och den skada som spridandet innebär för en enskild part (se bl.a. Europadomstolens avgörande den 12 februari 2008 i mål Guja mot Moldavien, no. 14277/04). Det saknas anledning att utgå från att EU-domstolen skulle göra en mer begränsad tolkning än Europadomstolen när det gäller utrymmet för yttrandefriheten i nu aktuella fall. Direktivets undantag för avslöjande av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet får mot den bakgrunden anses ta sikte på den typ av missförhållanden som, efter en avvägning mellan de motstående intressena, är så relevanta utifrån ett allmänintresse att vikten av att de avslöjas överväger innehavarens intresse av skydd för sina företagshemligheter. Det får anses ligga i sakens natur att en sådan avvägning sker. Direktivet kan alltså inte uppfattas som att det medger röjandet av mycket värdefulla företagshemligheter i syfte att avslöja bagatellartade missförhållanden. En sådan ordning skulle innebära en påtaglig urholkning av skyddet för företagshemligheter som föreskrivs i direktivet i 50 övrigt.

utgöra brott med fängelse i straffskalan eller som kan anses utgöra annat Med utgångspunkt i detta bör den intresseavvägning som kommer till allvarligt missförhållande. uttryck i den hittillsvarande lagen i stort sett anses som förenlig med Också i direktivet ges ett utrymme för visselblåsning. Där anges att direktivet. dess sanktioner inte ska tillämpas om ett angrepp på företagshemligheter har skett för att avslöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig … men den nya lagen bör utformas så att det inte råder någon tvekan om verksamhet, förutsatt att angriparen agerade till skydd för allmänintresset att direktivets krav uppfylls (artikel 5 b). Även om direktivet är utformat på ett sådant sätt att det förutsätts ske en Flera remissinstanser anser att lagens utrymme för visselblåsning är intresseavvägning av liknande slag som den som ska ske enligt den hitalltför begränsat i förhållande till direktivet och att den nya lagen därför tillsvarande lagen är innebörden av direktivet, som flera remissinstanser måste anpassas till direktivet. påpekar, inte helt klar i fråga om hur kvalificerade missförhållanden som Direktivets ordalydelse ger visserligen intrycket av att det inte ställs krävs för att ett röjande av företagshemligheter ska vara befogat. några krav på att det missförhållande som ska avslöjas ska vara av något Regeringen vill till att börja med påminna om att direktivet inte ger en allvarligare slag. Av skälen till direktivet framgår dock att skyddet för obegränsad rätt att röja företagshemligheter för att avslöja försummelser, företagshemligheter inte bör omfatta fall där röjandet tjänar allmän- oegentligheter eller olaglig verksamhet. Det krävs att den som angriper intresset genom att direkt relevanta försummelser, oegentligheter eller en företagshemlighet gör det av hänsyn till allmänintresset. Redan den olaglig verksamhet avslöjas (skäl 20). Direktivets utformning ger därmed omständigheten att det ska vara i allmänhetens intresse att ett visst missuttryck för att en intresseavvägning ska göras vid bedömningen av om ett förhållande exempelvis kommer till en myndighets kännedom, talar för röjande av en företagshemlighet är tillåtet. att det som regel måste vara fråga om ett betydande missförhållande. I Att bedömningen av om röjandet är tillåtet är tänkt att föregås av en direktivets skäl talas, apropå uttrycket allmänintresse, om den allmänna intresseavvägning får även stöd av allmänna europarättsliga principer. säkerheten, konsumentskyddet, folkhälsan och miljöskyddet (skäl 21). Företagshemligheters rättsställning som skyddsobjekt är i EU- och kon- Det rör sig då om missförhållanden som i någon mån angår var och en, ventionsrättslig praxis visserligen inte helt klarlagd. Det finns dock goda snarare än en begränsad krets av personer. skäl för att utgå från att skyddet för företagshemligheter anses som ett Det bör även understrykas att det med den hittillsvarande lagen inte är lagligt grundat intresse som enligt såväl EU:s stadga om de grundläggan- uteslutet att bedöma ett röjande av företagshemligheter i syfte att avslöja de rättigheterna som Europakonventionen i och för sig kan skyddas även mindre allvarliga missförhållanden som tillåtet. Som framgår ovan genom en inskränkning av yttrandefriheten. Detta innebär i sin tur att har regeringen i flera fall uttalat att uppgiftslämnande till exempelvis Europadomstolen bör tillämpa sådana kriterier som redan har utvecklats i Finansinspektionen med stöd av regelverket för finansmarknaden kan ske domstolens praxis avseende visselblåsning, för det fall den har att pröva utan något krav på att missförhållandet är allvarligt. I vissa fall finns ett om det är konventionsenligt att ålägga en person t.ex. skadestånds- annat beviskrav med avseende på huruvida missförhållandet föreligger skyldighet på grund av att personen har angripit en företagshemlighet. (se t.ex. 2 kap. 11 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s Enligt dessa kriterier ska informationen som avslöjas avse ett allmänt marknadsmissbruksförordning). intresse och vara autentisk, samtidigt som spridandet av informationen är Lagen om skydd för företagshemligheter anger alltså inte på ett uttömnödvändigt i förhållande till syftet med spridandet. Därtill måste bl.a. en mande sätt vilka omständigheter som medför att ett angrepp på en föreavvägning ske mellan det allmänna intresset av att informationen sprids tagshemlighet inte är obehörigt. Var gränsen i den hittillsvarande lagen och den skada som spridandet innebär för en enskild part (se bl.a. går mellan tillåtna och otillåtna angrepp på en företagshemlighet som Europadomstolens avgörande den 12 februari 2008 i mål Guja mot syftar till visselblåsning har såvitt framkommit aldrig blivit föremål för Moldavien, no. 14277/04). någon prövning i domstol. Det saknas anledning att utgå från att EU-domstolen skulle göra en mer Samtidigt bör den nya lagen lämpligen ta höjd för den osäkerhet som begränsad tolkning än Europadomstolen när det gäller utrymmet för finns i fråga om vilken grad av allvar som krävs enligt direktivet för att yttrandefriheten i nu aktuella fall. avslöjandet av ett missförhållande ska motivera ett angrepp på företags- Direktivets undantag för avslöjande av försummelser, oegentligheter hemligheter. Att det talas om allvarliga missförhållanden i den hittillsvareller olaglig verksamhet får mot den bakgrunden anses ta sikte på den typ ande lagen leder tankarna till att det är frågan om en förhållandevis hög av missförhållanden som, efter en avvägning mellan de motstående tröskel innan ett angrepp på en företagshemlighet är tillåtet i samband intressena, är så relevanta utifrån ett allmänintresse att vikten av att de med visselblåsning. avslöjas överväger innehavarens intresse av skydd för sina företagshem- Även om avsikten möjligen inte har varit att uppställa en sådan hög ligheter. Det får anses ligga i sakens natur att en sådan avvägning sker. tröskel bör lagen utformas så att det tydligt framgår att det någon gång Direktivet kan alltså inte uppfattas som att det medger röjandet av kan vara motiverat att röja en företagshemlighet för att offentliggöra eller mycket värdefulla företagshemligheter i syfte att avslöja bagatellartade annars avslöja ett missförhållande som inte kan anses som allvarligt. missförhållanden. En sådan ordning skulle innebära en påtaglig urholk- Direktivet uppställer inte något sådant allvarlighetskrav och förutsätter ning av skyddet för företagshemligheter som föreskrivs i direktivet i 50 övrigt. 51

inte heller ett åsidosättande av en författning för att en visselblåsare ska få röja en företagshemlighet. Enligt regeringens mening bör det därför komma till uttryck i den nya lagen att även sådana missförhållanden som med lagens terminologi inte kan betecknas som allvarliga kan vara tillräckliga för att ett angrepp på en företagshemlighet ska få ske. I lagen bör det, med avvikelse från utredningens förslag, anges att det aldrig är obehörigt att angripa en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som kan anses utgöra ett missförhållande, om offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. Allmänintresset av att information om något som skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan offentliggörs eller lämnas till en behörig myndighet är alltid så starkt att det kan vara motiverat att röja företagshemligheter, om det är nödvändigt för offentliggörandet eller avslöjandet. Regleringen i den hittillsvarande lagen för sådana fall behöver inte ändras. Men vad bör därutöver omfattas av det tillåtna utrymmet för att röja företagshemligheter i syfte att avslöja missförhållanden? Genom att uttrycket missförhållande används i stället för allvarligt missförhållande öppnar lagen synbarligen upp för att företagshemligheter kan röjas i betydligt fler fall än tidigare. Avsikten är dock att kravet på att avslöjandet sker till skydd för allmänintresset ska sätta en gräns för vilka angrepp på företagshemligheter som är tillåtna. Som regel bör det krävas att missförhållandet har beröring med den allmänna säkerheten, konsumentskyddet, folkhälsan och miljöskyddet eller något därmed jämställt allmänt intresse. I kravet på att offentliggörandet eller avslöjandet av missförhållandet ska vara till skydd för allmänintresset ligger att allmänheten ska kunna sägas vara berörd av det konkreta missförhållandet. Förekommande konflikter på en arbetsplats, exempelvis om arbetet organiseras på ett sätt som har orsakat missnöje bland anställda, saknar som regel allmänintresse. Vad som förekommer mellan två eller flera parter i ett avtalsförhållande har som utgångspunkt inte något allmänintresse. Bedömningen bör dock bli en annan om avtalet är ett uttryck för korruption. Korrupta handlingar är i allmänhet kriminaliserade, men även fall av vad som kan kallas korrupt beteende som inte faller inom det kriminaliserade området kan utgöra ett missförhållande som allmänheten har ett berättigat intresse av att bli upplyst om (jfr prop. 2015/16:128 s. 98). Förfaranden där allmänna tillgångar hanteras på ett felaktigt eller obehörigt sätt har ofta ett allmänintresse. I många fall träffas sådana förfaranden av strafflag eller andra bestämmelser till skydd för allmänna ekonomiska intressen. Någon gång kan det dock inträffa att ett förfarande inte uttryckligen strider mot några regler samtidigt som det tydligt är fråga om ett missförhållande som angår varje skattebetalare. Det kan exempelvis röra sig om att innehavaren av företagshemligheten fattar beslut som inte är affärsmässiga och som uppenbart innebär kapitalförstöring i fråga om allmänna medel. Detta kan då anses som ett missförhållande som allmänheten har ett klart intresse av att bli upplyst om. Utifrån dessa utgångspunkter finns det sällan något allmänintresse av 52 att avslöja missförhållanden som inte hade bedömts som allvarliga i den

inte heller ett åsidosättande av en författning för att en visselblåsare ska hittillsvarande lagens mening. Att det finns ett starkt enskilt intresse av få röja en företagshemlighet. att sprida viss information bör inte påverka bedömningen. Enligt regeringens mening bör det därför komma till uttryck i den nya Detta innebär att regeringens förslag inte syftar till att åstadkomma lagen att även sådana missförhållanden som med lagens terminologi inte någon större förändring i fråga om när företagshemligheter fritt får röjas kan betecknas som allvarliga kan vara tillräckliga för att ett angrepp på för att avslöja missförhållanden. Avsikten är i stället att, mot bakgrund av en företagshemlighet ska få ske. I lagen bör det, med avvikelse från direktivets annorlunda uttryckssätt, fullt ut säkerställa att lagen ger utredningens förslag, anges att det aldrig är obehörigt att angripa en före- åtminstone lika stort utrymme för visselblåsning som direktivet, utan att tagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat för den skull göra om den hittillsvarande lagens övergripande utformbehörigt organ avslöja något som kan anses utgöra ett missförhållande, ning. om offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. Att döma av direktivets ordalydelse tycks det visserligen krävas att Allmänintresset av att information om något som skäligen kan miss- missförhållandena måste vara konstaterade för att ett undantag från tänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan offentliggörs eller lämnas skyddet för företagshemligheter ska föreligga. Av direktivets skäl framtill en behörig myndighet är alltid så starkt att det kan vara motiverat att går dock att direktivet inte bör hindra undantag i fall då någon hade all röja företagshemligheter, om det är nödvändigt för offentliggörandet eller anledning att i god tro utgå från att hans eller hennes beteende var avslöjandet. Regleringen i den hittillsvarande lagen för sådana fall förenligt med de tillämpliga kriterierna (skäl 20). Som utredningen pekar behöver inte ändras. på får direktivet därför uppfattas som att det inte krävs några konstatera- Men vad bör därutöver omfattas av det tillåtna utrymmet för att röja de missförhållanden, utan endast att den som har utfört angreppet objektföretagshemligheter i syfte att avslöja missförhållanden? Genom att ivt sett har haft goda skäl att utgå från att missförhållandena förelåg. uttrycket missförhållande används i stället för allvarligt missförhållande Detta synsätt överensstämmer med vad som gäller enligt den hittillsöppnar lagen synbarligen upp för att företagshemligheter kan röjas i varande lagen. För att företagshemligheter ska få röjas krävs i vart fall betydligt fler fall än tidigare. Avsikten är dock att kravet på att avslöjan- kännedom om vissa faktiska omständigheter som tyder på ett oacceptadet sker till skydd för allmänintresset ska sätta en gräns för vilka angrepp belt handlande från företagets sida. Att kräva att en person skaffar sig på företagshemligheter som är tillåtna. visshet om huruvida ett förfarande med hänsyn till samtliga föreliggande Som regel bör det krävas att missförhållandet har beröring med den all- fakta är brottsligt eller annars klandervärt medför däremot lätt att rätten männa säkerheten, konsumentskyddet, folkhälsan och miljöskyddet eller att avslöja missförhållanden blir illusorisk. I lagen har därför angetts att något därmed jämställt allmänt intresse. det krävs skälig misstanke om ett brottsligt förfarande. För att någon ska I kravet på att offentliggörandet eller avslöjandet av missförhållandet få avslöja andra missförhållanden bör det krävas att de omständigheter ska vara till skydd för allmänintresset ligger att allmänheten ska kunna som han eller hon känner till objektivt sett kan anses utgöra ett missförsägas vara berörd av det konkreta missförhållandet. Förekommande kon- hållande (bet. 1989/90:LU37 s. 28). flikter på en arbetsplats, exempelvis om arbetet organiseras på ett sätt Några remissinstanser, bland andra Konkurrensverket och TCO , anser som har orsakat missnöje bland anställda, saknar som regel allmän- att beviskravet i den nya lagen om företagshemligheter bör överensstämintresse. ma med beviskravet i visselblåsarlagen och att det bör räcka med att den Vad som förekommer mellan två eller flera parter i ett avtalsförhållan- som har utfört angreppet på företagshemligheten har haft fog för sin de har som utgångspunkt inte något allmänintresse. Bedömningen bör bedömning att ett missförhållande förelegat. Regeringen konstaterar att dock bli en annan om avtalet är ett uttryck för korruption. Korrupta hand- det visserligen skulle ha sina fördelar om beviskravet i lagen om förelingar är i allmänhet kriminaliserade, men även fall av vad som kan tagshemligheter korresponderade fullt ut med visselblåsarlagen. Direktivkallas korrupt beteende som inte faller inom det kriminaliserade området et är dock, enligt regeringens mening, knappast förenligt med en ordning kan utgöra ett missförhållande som allmänheten har ett berättigat intresse där ett lägre ställt beviskrav än det som gäller enligt den hittillsvarande av att bli upplyst om (jfr prop. 2015/16:128 s. 98). lagen ska tillämpas. Samma beviskrav bör därför gälla även i den nya Förfaranden där allmänna tillgångar hanteras på ett felaktigt eller obe- lagen. Som framgår ovan kan det vara behörigt att lämna uppgifter om hörigt sätt har ofta ett allmänintresse. I många fall träffas sådana förfar- företagshemligheter till en tillsynsmyndighet utan att de uttryckliga kravanden av strafflag eller andra bestämmelser till skydd för allmänna eko- en för att uppgiftslämnandet alltid ska vara tillåtet är uppfyllda. nomiska intressen. Någon gång kan det dock inträffa att ett förfarande Det bör vidare framhållas att lagen, liksom hittills, inte skyddar den inte uttryckligen strider mot några regler samtidigt som det tydligt är som avslöjar sådant som vid en objektiv bedömning inte ens kan anses fråga om ett missförhållande som angår varje skattebetalare. Det kan utgöra ett missförhållande. Motsvarande resonemang gör sig även gällanexempelvis röra sig om att innehavaren av företagshemligheten fattar de i fråga om att avslöjandet ska ske till skydd för allmänintresset. beslut som inte är affärsmässiga och som uppenbart innebär kapitalför- Det utrymme som den hittillsvarande lagen ger för behöriga röjanden störing i fråga om allmänna medel. Detta kan då anses som ett missför- av företagshemligheter kan som nämns ovan inte avtalsvägen frångås hållande som allmänheten har ett klart intresse av att bli upplyst om. exempelvis i ett anställningsförhållande (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 45). Utifrån dessa utgångspunkter finns det sällan något allmänintresse av Detsamma bör gälla i fortsättningen. 52 att avslöja missförhållanden som inte hade bedömts som allvarliga i den 53

De förändringar som regeringen föreslår i fråga om möjligheten att slå larm om missförhållanden och samtidigt röja företagshemligheter kan sammanfattas på följande sätt. Något fler uppgifter om missförhållanden faller utanför lagens tillämpningsområde redan på den grunden att de inte utgör företagshemligheter (se avsnitt 6.2). Detta gäller information om brott och andra allvarliga missförhållanden. Med den nya lagen kommer det, liksom med den hittillsvarande lagen, finnas utrymme för att röja sådana företagshemligheter som annars skyddas av lagen, om det sker i syfte att avslöja ett brott eller en misstanke om brott där fängelse ingår i straffskalan. Det kommer också finnas ett utrymme att röja en företagshemlighet om det sker i syfte att avslöja ett annat missförhållande än brott eller brottsmisstankar. Ett röjande förutsätter att avslöjandet av missförhållandet sker till skydd för allmänintresset. Utrymmet för visselblåsning är begränsat till missförhållanden som det finns ett intresse av att allmänheten blir upplyst om. I de allra flesta fall då missförhållandet varken utgör ett lagbrott eller ett åsidosättande av någon annan norm som syftar till att skydda allmänheten torde ett sådant allmänintresse saknas och bedömningen av om ett angrepp på företagshemligheter är obehörigt utfalla på samma sätt som i dag. Det kan dock någon gång vara godtagbart att företagshemligheter röjs för att avslöja något som framstår som klart otillbörligt eller klandervärt utan att missförhållandet hade ansetts som allvarligt enligt den hittillsvarande lagen.

Lagen om företagshemligheter och visselblåsarlagen Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka skyddet för den som slår larm om allvarliga missförhållanden. Sedan den 1 januari 2017 gäller, som nämns ovan, den så kallade visselblåsarlagen. Lagen innebär en rätt till skadestånd för den arbetstagare som i strid med lagen drabbas av repressalier på grund av att han eller hon har slagit larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. Det är tillräckligt att det genom larmet framställs konkreta misstankar om sådana missförhållanden. Vid interna larm, liksom larm till den egna arbetstagarorganisationen, behöver inte några ytterligare krav vara uppfyllda för att skyddet mot repressalier ska inträda. Vid externa larm, dvs. när arbetstagaren offentliggör uppgifter eller lämnar uppgifter för offentliggörande, eller slår larm genom att vända sig till en myndighet, krävs för skydd mot repressalier att han eller hon har haft fog för påståendet om allvarliga missförhållanden. Lagens skydd mot repressalier gäller inte om en arbetstagare begår brott genom att slå larm. Visselblåsarlagen reglerar inte arbetstagarnas rätt att avslöja företagshemligheter utan gäller parallellt med övriga regler som kan aktualiseras då arbetstagare slår larm om allvarliga missförhållanden (se prop. 2015/16:128 s. 94). Att avslöja allvarliga missförhållanden aktualiserar inga åtgärder enligt lagen om skydd för företagshemligheter, varken den hittillsvarande eller den nya lagen, eftersom informationen inte utgör

De förändringar som regeringen föreslår i fråga om möjligheten att slå företagshemligheter enligt lagens definition. I så måtto anknyter begrepplarm om missförhållanden och samtidigt röja företagshemligheter kan et allvarliga missförhållanden i visselblåsarlagen till motsvarande sammanfattas på följande sätt. begrepp i lagen om företagshemligheter (jfr prop. 2015/16:128 s. 23). Något fler uppgifter om missförhållanden faller utanför lagens tillämp- I de fall då det inte rör sig om några bevisade missförhållanden och det ningsområde redan på den grunden att de inte utgör företagshemligheter visar sig att den anställde misstagit sig, kan den situationen uppstå att (se avsnitt 6.2). Detta gäller information om brott och andra allvarliga arbetstagaren är skyddad mot repressalier enligt visselblåsarlagen sammissförhållanden. tidigt som han eller hon gör sig skyldig till ett skadeståndsgrundande Med den nya lagen kommer det, liksom med den hittillsvarande lagen, angrepp på arbetsgivarens företagshemligheter enligt lagen om företagsfinnas utrymme för att röja sådana företagshemligheter som annars hemligheter. Detta beror på att det enligt visselblåsarlagen endast krävs skyddas av lagen, om det sker i syfte att avslöja ett brott eller en miss- av den anställde att han eller hon haft fog för sin bedömning, medan det tanke om brott där fängelse ingår i straffskalan. enligt lagstiftningen om företagshemligheter ställs något högre krav (jfr Det kommer också finnas ett utrymme att röja en företagshemlighet om bet. 1989/90:LU37 s. 29). Att omständigheterna är sådana får antas vara det sker i syfte att avslöja ett annat missförhållande än brott eller brotts- ovanligt. Om skadeståndsansvar aktualiseras för arbetstagaren bör skademisstankar. Ett röjande förutsätter att avslöjandet av missförhållandet ståndet dessutom i många fall helt eller delvis kunna jämkas om arbetssker till skydd för allmänintresset. Utrymmet för visselblåsning är tagaren uppfyller villkoren för att skyddas enligt visselblåsarlagen (se begränsat till missförhållanden som det finns ett intresse av att allmän- prop. 2015/16:128 s. 23 f.). heten blir upplyst om. Med den nya lagen om företagshemligheter kan det möjligtvis någon I de allra flesta fall då missförhållandet varken utgör ett lagbrott eller gång även inträffa att en arbetstagares röjande av arbetsgivarens företagsett åsidosättande av någon annan norm som syftar till att skydda allmän- hemligheter är behörigt eftersom det sker i syfte att avslöja ett missförheten torde ett sådant allmänintresse saknas och bedömningen av om ett hållande till skydd för allmänintresset, samtidigt som arbetstagaren inte angrepp på företagshemligheter är obehörigt utfalla på samma sätt som i uppfyller villkoren för skydd enligt visselblåsarlagen på den grunden att dag. Det kan dock någon gång vara godtagbart att företagshemligheter missförhållandet inte bedöms som allvarligt. röjs för att avslöja något som framstår som klart otillbörligt eller klander- Visselblåsarlagen ska tillämpas fristående från lagen om företagshemvärt utan att missförhållandet hade ansetts som allvarligt enligt den hit- ligheter. Att lagarna i undantagsfall inte ger samma svar på frågan om tillsvarande lagen. huruvida avslöjandet av ett visst missförhållande är i sin ordning kan, liksom hittills, inte helt undvikas. Till bilden hör att det av förarbetena till Lagen om företagshemligheter och visselblåsarlagen visselblåsarlagen framgår att begreppet allvarliga missförhållanden, som det används i den lagen, ofta omfattar vad som ovan redovisas som Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka skyddet för den som exempel på missförhållanden som avslöjas till skydd för allmänintresset slår larm om allvarliga missförhållanden. Sedan den 1 januari 2017 (jfr prop. 2015/16:128 s. 41 f. och 96 f.). Om det någon gång skulle gäller, som nämns ovan, den så kallade visselblåsarlagen. Lagen innebär inträffa att det som utgör ett behörigt angrepp enligt lagen om företagsen rätt till skadestånd för den arbetstagare som i strid med lagen drabbas hemligheter inte omfattas av det skydd som visselblåsarlagen ger, får det av repressalier på grund av att han eller hon har slagit larm om allvarliga tas om hand inom rättstillämpningen. missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med allvarliga missförhållanden avses brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga Kravet att missförhållandena ska finnas i näringsidkarens rörelse tas missförhållanden. Det är tillräckligt att det genom larmet framställs konbort kreta misstankar om sådana missförhållanden. Vid interna larm, liksom larm till den egna arbetstagarorganisationen, Direktivet förutsätter inte att de missförhållanden som avslöjas har behöver inte några ytterligare krav vara uppfyllda för att skyddet mot anknytning till innehavaren av de företagshemligheter som avslöjas. Det repressalier ska inträda. Vid externa larm, dvs. när arbetstagaren offent- bör höra till ovanligheterna att det är nödvändigt att röja företagshemligliggör uppgifter eller lämnar uppgifter för offentliggörande, eller slår heter för att avslöja missförhållanden som saknar samband med den larm genom att vända sig till en myndighet, krävs för skydd mot repress- rörelse som innehavaren av företagshemligheten bedriver. För att svensk alier att han eller hon har haft fog för påståendet om allvarliga missför- rätt fullt ut ska överensstämma med direktivet bör ändå det nuvarande hållanden. Lagens skydd mot repressalier gäller inte om en arbetstagare kravet på att missförhållandena som avslöjas finns i rörelsen tas bort. begår brott genom att slå larm. Visselblåsarlagen reglerar inte arbetstagarnas rätt att avslöja företagshemligheter utan gäller parallellt med övriga regler som kan aktualiseras då arbetstagare slår larm om allvarliga missförhållanden (se prop. 2015/16:128 s. 94). Att avslöja allvarliga missförhållanden aktualiserar inga åtgärder enligt lagen om skydd för företagshemligheter, varken den hittillsvarande eller den nya lagen, eftersom informationen inte utgör 54 55

9 Ett mer heltäckande skadeståndsansvar

9.1 Systematiken i lagen kan i stort sett behållas

Regeringen föreslår i avsnitt 7 att det införs en definition av vad som utgör ett angrepp på företagshemligheter. I direktivet förutsätts det att skadestånd ska kunna dömas ut vid alla typer av angrepp enligt direktivet, så länge angriparen har angripit företagshemligheten uppsåtligen eller av oaktsamhet (artikel 14). Enligt den hittillsvarande lagen får skadestånd krävas av dels den som har begått brott enligt lagen, dels näringsidkare i samband med en affärsförbindelse respektive arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheter. Skadestånd får också krävas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som har angripits enligt lagen eller röjts i strid med offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelserna om skadestånd utgår som regel från vem som har angripit företagshemligheten snarare än hur angreppet gått till och kompletteras av bl.a. bestämmelser om skadestånd i aktiebolagslagen (2005:551) för styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag liksom av skadeståndslagens allmänna regler. Annat har inte framkommit än att den hittillsvarande lagen i stort sett fungerat väl under årens lopp. Det bör därför krävas starka skäl för en ny ordning. Några sådana skäl har inte framkommit, och direktivet föranleder i princip enbart ett kompletterande skadeståndsansvar för den som olovligen anskaffar en företagshemlighet. Den hittillsvarande lagens systematik bör därför behållas så långt det är möjligt. Nedan kommer de svenska reglerna beröras översiktligt. Endast när det finns anledning att närmare behandla frågan om huruvida den svenska regleringen överensstämmer med direktivet och vilka ändringar som är påkallade diskuteras några sakfrågor. I övrigt är äldre förarbetsuttalanden fortfarande av intresse (framför allt prop. 1987/88:155 s. 17 f. och 41 f., bet. 1988/89:LU30 s. 37 f., 89 f. och 110 f. samt 1989/90:LU37 s. 41 f. och 95 f.). Frågan om skadestånd för angrepp på företagshemligheter som erhållits genom ett domstolsbeslut eller vid en förhandling inom stängda dörrar, liksom då någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med offentlighets- och sekretesslagen eller ett förordnande om tystnadsplikt eller ett förbehåll som meddelats med stöd av den lagen, behandlas i avsnitt 12.3 och 12.4.

9.2 Skadeståndsansvar vid affärs- och anställningsförhållanden

Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare och i förtroende har fått del av företagshemligheten i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren, bör liksom hittills ersätta den

9 Ett mer heltäckande skadeståndsansvar

skada som uppkommer. Detsamma ska gälla då företagshemligheten finns hos en forskningsinstitution. Regeringens bedömning: Liksom hittills bör en arbetstagare vara

9.1 Systematiken i lagen kan i stort sett behållas skadeståndsskyldig om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet

utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som arbetstagaren har fått del Regeringen föreslår i avsnitt 7 att det införs en definition av vad som av i sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg utgör ett angrepp på företagshemligheter. I direktivet förutsätts det att eller borde ha insett att den inte fick avslöjas. Arbetstagaren bör, likskadestånd ska kunna dömas ut vid alla typer av angrepp enligt direktivsom hittills, vara skadeståndsskyldig för angrepp på en tidigare arbetset, så länge angriparen har angripit företagshemligheten uppsåtligen eller givares företagshemligheter endast om det finns synnerliga skäl. av oaktsamhet (artikel 14). Enligt den hittillsvarande lagen får skadestånd krävas av dels den som Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsaklighar begått brott enligt lagen, dels näringsidkare i samband med en affärs- en med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 190 f. och förbindelse respektive arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet 195). Utredningen föreslår, när det gäller skadeståndsansvar vid affärsutnyttjar eller röjer företagshemligheter. Skadestånd får också krävas av förhållanden, att kravet i den hittillsvarande lagen på att utnyttjandet eller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företags- röjandet avser en företagshemlighet hos näringsidkaren tas bort. hemlighet som har angripits enligt lagen eller röjts i strid med offentlig- Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget hets- och sekretesslagen. Bestämmelserna om skadestånd utgår som regel och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. från vem som har angripit företagshemligheten snarare än hur angreppet Helsingborgs tingsrätt och Arbetsdomstolen påpekar att skadeståndsgått till och kompletteras av bl.a. bestämmelser om skadestånd i aktie- ansvaret för affärskontakter enligt förarbetena till den hittillsvarande lagbolagslagen (2005:551) för styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag en endast gäller i fråga om näringsidkare, medan den nya lagen enligt liksom av skadeståndslagens allmänna regler. förslaget ska gälla även för företagshemligheter som finns hos icke- Annat har inte framkommit än att den hittillsvarande lagen i stort sett kommersiella forskningsinstitutioner. fungerat väl under årens lopp. Det bör därför krävas starka skäl för en ny Bland andra Företagarna , Svenskt Näringsliv , Innovations- och kemiordning. Några sådana skäl har inte framkommit, och direktivet föranled- industrierna i Sverige (IKEM) och Svenska Föreningen för Immaterialer i princip enbart ett kompletterande skadeståndsansvar för den som rätt (SFIR) är kritiska till att det även enligt den nya lagen ska krävas olovligen anskaffar en företagshemlighet. Den hittillsvarande lagens synnerliga skäl för att ålägga en arbetstagare skadeståndsskyldighet om systematik bör därför behållas så långt det är möjligt. han eller hon utnyttjar eller röjer företagshemligheter sedan anställningen Nedan kommer de svenska reglerna beröras översiktligt. Endast när det har upphört. Flera av organisationerna framhåller att arbetstagarens lojalfinns anledning att närmare behandla frågan om huruvida den svenska itetsplikt upphör efter anställningen och att riskerna för otillbörlig spridregleringen överensstämmer med direktivet och vilka ändringar som är ning av skyddsvärda företagshemligheter då ökar. påkallade diskuteras några sakfrågor. I övrigt är äldre förarbetsuttalanden SFIR , Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige ifrågasätter om inte fortfarande av intresse (framför allt prop. 1987/88:155 s. 17 f. och 41 f., det begränsade skadeståndsansvaret för arbetstagare står i strid med bet. 1988/89:LU30 s. 37 f., 89 f. och 110 f. samt 1989/90:LU37 s. 41 f. direktivet. Även Arbetsdomstolen anser att det är angeläget att klargöra och 95 f.). om tumregeln att en arbetstagare efter anställningens slut fritt kan Frågan om skadestånd för angrepp på företagshemligheter som erhåll- använda den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter som arbetstagits genom ett domstolsbeslut eller vid en förhandling inom stängda dörr- aren har i huvudet är förenlig med direktivet. Enligt Advokatsamfundet ar, liksom då någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med och AIPPI Sverige bör det anges i lagen att det vid uppsåtliga angrepp offentlighets- och sekretesslagen eller ett förordnande om tystnadsplikt alltid finns synnerliga skäl. Advokatsamfundet och AIPPI Sverige anser eller ett förbehåll som meddelats med stöd av den lagen, behandlas i vidare att begränsningen av skadeståndsansvaret möjligen inte behövs, avsnitt 12.3 och 12.4. eftersom en arbetstagares erfarenhet och färdigheter som han eller hon har fått vid normal yrkesutövning inte utgör företagshemligheter enligt den nya lagen. De två organisationerna förordar vidare att kravet på att

9.2 Skadeståndsansvar vid affärs- och arbetstagaren ska ha insett eller borde ha insett att han eller hon inte fick

avslöja företagshemligheten inte ska införas i den nya lagen.

anställningsförhållanden

Bland andra Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) , Sveriges Ingenjörer och Förhand- Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lings- och samverkansrådet PTK är positiva till det begränsade skadeutnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare och i ståndsansvaret för arbetstagare. förtroende har fått del av företagshemligheten i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren, bör liksom hittills ersätta den

56 57

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Skadeståndsansvaret för parter i en affärsförbindelse bör gälla även då företagshemligheter hos en forskningsinstitution utnyttjas eller röjs Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare som han eller hon i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne ska ersätta den skada som uppkommer genom hans eller hennes förfarande (6 § i den hittillsvarande lagen). Ofta består affärsförbindelsen i en avtalsrelation mellan näringsidkaren och den som har fått del av företagshemligheten. Det är dock inte ett krav att ett bindande avtal har ingåtts. Redan under ett förhandlingsskede kan mottagaren ha fått del av en företagshemlighet på ett sådant sätt att ett förtroendeförhållande får anses föreligga (prop. 1987/88:155 s. 42). Enligt regeringens mening stämmer skadeståndsansvaret väl överens med direktivets reglering. Skadeståndsansvaret bör utformas på i huvudsak samma sätt i den nya lagen. Det finns ett skadeståndsansvar för den som är part i en affärsförbindelse även om det är en anställd hos denne som har missbrukat förtroendet (prop. 1987/88:155 s. 42 och 63). Ett bemanningsföretag kan t.ex. bli skadeståndsskyldigt gentemot kundföretaget när en arbetstagare hos bemanningsföretaget, dvs. en bemanningsanställd, har angripit kundföretagets företagshemligheter. Bemanningsanställda som hanterar företagshemligheter hos kundföretaget omfattas inte av skadeståndsansvaret för arbetstagare enligt lagen (jfr SOU 2008:63 s. 201 f.). Denna ordning är förenlig med direktivet och bör behållas. Regeringen återkommer till frågan om bemanningsanställdas skadeståndsansvar för anskaffandet av företagshemligheter i avsnitt 9.4. Bland andra Arbetsdomstolen påpekar att utredningens förslag inte täcker in situationen att innehavaren av företagshemligheten är en ickekommersiell forskningsinstitution. Regeringen föreslår i avsnitt 6.1 att den nya lagen ska gälla information som finns i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet. En forskningsinstitution som bedriver verksamhet i syfte att utveckla kommersiella produkter bör ofta anses utgöra en näringsidkare. I undantagsfall kan dock företagshemligheter förekomma hos andra forskningsinstitutioner än sådana som bedriver näringsverksamhet. Det bör därför framgå uttryckligen av lagen att skadeståndsansvaret vid affärsförbindelser inte bara gäller företagshemligheter hos en näringsidkare utan även hos en forskningsinstitution. Detta leder, som bl.a. Helsingborgs tingsrätt påpekar, vidare till frågan om uttrycket affärsförbindelse är ett lämpligt sätt att avgränsa skadeståndsansvaret i den nya lagen. Om forskningsinstitutionen bedriver näringsverksamhet med avseende på den företagshemliga informationen som utväxlas mellan parterna, bör det inte råda någon tvekan om att det rör sig om en affärsförbindelse i lagens mening. Samma synsätt bör anläggas även i andra fall där det finns en förbindelse mellan en forskningsinstitution och någon utomstående som innebär att företagshemligheter utväxlas under krav på diskretion i fråga om hemligheterna. Företagshemligheter är till sin natur av kommersiellt slag, även om forskningsinstitutionen i och för sig skulle vara icke-kommersiell. Även i

Skälen för regeringens förslag och bedömning dessa fall är det därför naturligt att se förbindelsen som en affärsförbind-

else. Skadeståndsansvaret för parter i en affärsförbindelse bör gälla även då företagshemligheter hos en forskningsinstitution utnyttjas eller röjs Begreppet affärsförbindelse bör alltså ges en vidsträckt betydelse i lag-

en och kan behållas. Om informationen utväxlas under sådana förhållan- Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagsden att det inte råder någon skyldighet för mottagaren att hålla informahemlighet hos en näringsidkare som han eller hon i förtroende har fått del tionen hemlig, gäller bestämmelsen däremot inte. Detta utgör ingen nyhet av i samband med en affärsförbindelse med denne ska ersätta den skada i förhållande till den hittillsvarande lagen och är förenligt med direktivet. som uppkommer genom hans eller hennes förfarande (6 § i den hittills-

varande lagen). Skadeståndsansvaret för arbetstagare bör inte ändras Ofta består affärsförbindelsen i en avtalsrelation mellan näringsidkaren En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer och den som har fått del av företagshemligheten. Det är dock inte ett krav en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon har fått del av i att ett bindande avtal har ingåtts. Redan under ett förhandlingsskede kan sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg eller mottagaren ha fått del av en företagshemlighet på ett sådant sätt att ett borde ha insett att den inte fick avslöjas, ska ersätta den skada som uppförtroendeförhållande får anses föreligga (prop. 1987/88:155 s. 42). kommer genom hans eller hennes förfarande (7 § första stycket i den hit- Enligt regeringens mening stämmer skadeståndsansvaret väl överens tillsvarande lagen). med direktivets reglering. Skadeståndsansvaret bör utformas på i huvud- Skyldigheten att avstå från att utnyttja eller röja företagshemligheten sak samma sätt i den nya lagen. följer i dessa fall som regel av den allmänna lojalitetsplikten i anställ- Det finns ett skadeståndsansvar för den som är part i en affärsförbindningsförhållanden. else även om det är en anställd hos denne som har missbrukat förtroendet Om den skadegörande handlingen äger rum efter det att anställningen (prop. 1987/88:155 s. 42 och 63). Ett bemanningsföretag kan t.ex. bli har upphört är skadeståndsansvaret mer begränsat genom att arbetstagarskadeståndsskyldigt gentemot kundföretaget när en arbetstagare hos en är ansvarig endast om det finns synnerliga skäl (7 § andra stycket i bemanningsföretaget, dvs. en bemanningsanställd, har angripit kundföreden hittillsvarande lagen). tagets företagshemligheter. Bemanningsanställda som hanterar företags- Huvudregeln är att en arbetstagare som slutat sin anställning är löst hemligheter hos kundföretaget omfattas inte av skadeståndsansvaret för från sin arbetsrättsliga lojalitetsplikt och därför har rätt att utnyttja den arbetstagare enligt lagen (jfr SOU 2008:63 s. 201 f.). erfarenhet, yrkesskicklighet och kunnighet som han eller hon förvärvat Denna ordning är förenlig med direktivet och bör behållas. Regeringen under sin anställning. Enligt denna huvudregel görs ingen skillnad återkommer till frågan om bemanningsanställdas skadeståndsansvar för mellan kunnande på grund av rent personliga egenskaper eller kvalifikaanskaffandet av företagshemligheter i avsnitt 9.4. tioner och sådan information som kan vara en företagshemlighet hos den Bland andra Arbetsdomstolen påpekar att utredningens förslag inte tidigare arbetsgivaren. En arbetstagares skadeståndsansvar för utnyttjantäcker in situationen att innehavaren av företagshemligheten är en ickede och röjande av en tidigare arbetsgivares företagshemligheter kan ses kommersiell forskningsinstitution. Regeringen föreslår i avsnitt 6.1 att som en inskränkning av huvudregeln (prop. 1987/88:155 s. 45 f.). den nya lagen ska gälla information som finns i en näringsidkares rörelse Det kan tilläggas att egenskaper och kvalifikationer av rent personlig eller i en forskningsinstitutions verksamhet. En forskningsinstitution som art som saknar anknytning till något som kan sägas vara säreget eller bedriver verksamhet i syfte att utveckla kommersiella produkter bör ofta specifikt för arbetsgivarens verksamhet inte utgör företagshemligheter anses utgöra en näringsidkare. I undantagsfall kan dock företagshemligoch redan på den grunden alltid fritt får utnyttjas (jfr avsnitt 6.3). heter förekomma hos andra forskningsinstitutioner än sådana som Synnerliga skäl får i allmänhet anses finnas då arbetstagaren har tagit bedriver näringsverksamhet. Det bör därför framgå uttryckligen av lagen anställning hos arbetsgivaren i syfte att komma över hemlig information att skadeståndsansvaret vid affärsförbindelser inte bara gäller företagseller då han eller hon under sin anställning har förberett ett överförande hemligheter hos en näringsidkare utan även hos en forskningsinstitution. av hemlig information till en konkurrerande verksamhet. Detta leder, som bl.a. Helsingborgs tingsrätt påpekar, vidare till frågan En omständighet som kanske inte ensam men i förening med andra om uttrycket affärsförbindelse är ett lämpligt sätt att avgränsa skadeomständigheter kan tala för att det finns synnerliga skäl är att den tidigståndsansvaret i den nya lagen. Om forskningsinstitutionen bedriver närare anställde har intagit en särskild förtroendeställning hos arbetsgivaren, ingsverksamhet med avseende på den företagshemliga informationen exempelvis som verkställande direktör, produktionschef eller forskningssom utväxlas mellan parterna, bör det inte råda någon tvekan om att det chef. rör sig om en affärsförbindelse i lagens mening. Samma synsätt bör Det förhållandet att företagshemligheten har missbrukats med hjälp av anläggas även i andra fall där det finns en förbindelse mellan en forskdokumentation i någon form, exempelvis en teknisk förebild, är något ningsinstitution och någon utomstående som innebär att företagshemligsom ofta talar för att det finns synnerliga skäl. En tidigare arbetstagare heter utväxlas under krav på diskretion i fråga om hemligheterna. Föresom använder sig av tekniska förebilder, ritningar, tekniska beskrivningtagshemligheter är till sin natur av kommersiellt slag, även om forskar eller annan dokumentation som härrör från den tidigare arbetsgivaren ningsinstitutionen i och för sig skulle vara icke-kommersiell. Även i

58 59

och avser dennes företagshemligheter, bör i princip bli skadeståndsskyldig (jfr prop. 1987/88:155 s. 46 och 61 samt bet. 1989/90:LU37 s. 47 f.). Vid bedömningen har även skadans storlek en viss betydelse. Synnerliga skäl kan inte anses föreligga om utnyttjandet eller röjandet endast i liten utsträckning har påverkat den tidigare arbetsgivarens konkurrensförmåga. En annan omständighet som kan tala mot ansvar är att arbetstagaren själv har utvecklat hemligheten hos sin tidigare arbetsgivare. I ett sådant fall kan det ofta finnas skäl att inte frångå huvudregeln om arbetstagarens frihet att utnyttja sin kunskap och erfarenhet på den öppna arbetsmarknaden (prop. 1987/88:155 s. 46). Den arbetsrättsliga lojalitetsplikten som ligger till grund för skadeståndsskyldigheten under bestående anställning får antas överensstämma med direktivets reglering om utnyttjande och röjande av en företagshemlighet i strid med avtal (artikel 4.3). För tiden efter det att anställningen har upphört är det i stället, när det gäller sådan information som arbetstagaren annars fritt hade fått använda sig av, närmast en lagstadgad tystnadsplikt som det är fråga om (jfr Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, 3 uppl. 2013 s. 463 och 474 f.). Direktivet ger enligt regeringens mening utrymme för en sådan lösning. Visserligen ska direktivet inte tas till intäkt för att begränsa arbetstagares rörlighet och i synnerhet inte användas till att införa fler begränsningar i ett anställningsavtal utöver vad som följer av den nationella rätten eller unionsrätten (artikel 1.3). I detta fall rör det sig dock om en begränsning som har funnits i flera decennier i svensk rätt och som, vilket även utredningen anser, är godtagbar. Det måste också beaktas att direktivet förutsätter att den som har angripit en företagshemlighet genom att exempelvis tillägna sig den även kan bli skadeståndsskyldig för efterföljande utnyttjande och röjande av företagshemligheten (artikel 4.3 a jämförd med artikel 4.2 a). Detta gäller även för arbetstagare. Inte heller strider det begränsade skadeståndsansvaret efter anställningens upphörande mot direktivet i så måtto att det på ett otillåtet sätt begränsar skyddet för företagshemligheter. Den befintliga ordningen ger i stället uttryck för en noggrant avvägd och sedan lång tid välfungerande kompromiss mellan å ena sidan intresset av en rörlig och flexibel arbetsmarknad och å andra sidan intresset av att företagen kan skydda värdefulla hemligheter och know-how. Direktivet innehåller för sin del inget generellt förbud mot utnyttjande eller röjande av företagshemligheter, inte heller för tidigare anställda. Till skillnad från bl.a. Advokatsamfundet , Svenskt Näringsliv och Företagarna instämmer därför regeringen i utredningens bedömning att den svenska ordningen bör behållas. Inte heller finns det anledning att, så som bl.a. Advokatsamfundet förespråkar, slå fast att synnerliga skäl alltid föreligger om arbetstagaren har handlat med uppsåt. Regeringen föreslår i avsnitt 6.3 att det uttryckligen ska framgå av definitionen av företagshemlighet att därmed inte avses en arbetstagares personliga skicklighet och egna erfarenheter. Med anledning av det förslaget väcker Advokatsamfundet och AIPPI Sverige frågan om huruvida det begränsade skadeståndsansvaret efter anställningens upphörande behövs. Förslaget innebär dock inte någon förändring jämfört med den 60 hittillsvarande lagen utan endast att vad som hittills har gällt i fråga om

och avser dennes företagshemligheter, bör i princip bli skadeståndsskyld- arbetstagares kunnande och erfarenhet utan särskild anknytning till ig (jfr prop. 1987/88:155 s. 46 och 61 samt bet. 1989/90:LU37 s. 47 f.). arbetsgivarens verksamhet kommer till tydligt uttryck i lagtexten. Behov- Vid bedömningen har även skadans storlek en viss betydelse. Synner- et av en särreglering i fråga om arbetstagares skadeståndsansvar i förhållliga skäl kan inte anses föreligga om utnyttjandet eller röjandet endast i ande till en tidigare arbetsgivare kvarstår därför trots den ändrade definiliten utsträckning har påverkat den tidigare arbetsgivarens konkurrens- tionen av företagshemlighet. förmåga. En annan omständighet som kan tala mot ansvar är att arbets- Advokatsamfundet och AIPPI Sverige anser att kravet på att arbetstagtagaren själv har utvecklat hemligheten hos sin tidigare arbetsgivare. I ett aren insett eller borde ha insett att den angripna företagshemligheten inte sådant fall kan det ofta finnas skäl att inte frångå huvudregeln om arbets- fick avslöjas inte behövs i den nya lagen. Enligt organisationerna fyller tagarens frihet att utnyttja sin kunskap och erfarenhet på den öppna kravet på att innehavaren av företagshemligheten ska ha vidtagit rimliga arbetsmarknaden (prop. 1987/88:155 s. 46). åtgärder för att hemlighålla informationen samma funktion (jfr avsnitt Den arbetsrättsliga lojalitetsplikten som ligger till grund för skade- 6.1). ståndsskyldigheten under bestående anställning får antas överensstämma Kravet i den nya lagen på att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder med direktivets reglering om utnyttjande och röjande av en företagshem- för att hemlighålla sina företagshemligheter bör visserligen innebära en lighet i strid med avtal (artikel 4.3). För tiden efter det att anställningen minskad risk för att en arbetstagare känner osäkerhet om huruvida har upphört är det i stället, när det gäller sådan information som arbets- informationen som han eller hon hanterar är skyddad. Bedömningen av tagaren annars fritt hade fått använda sig av, närmast en lagstadgad tyst- vad som är en rimlig åtgärd för hemlighållande ska dock göras med hännadsplikt som det är fråga om (jfr Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd syn till omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån vad för slags för företagshemligheter – En kommentar och rättsöversikter, 3 uppl. information det rör sig om. 2013 s. 463 och 474 f.). Också i skadeståndshänseende måste bedömningen av vad arbetstagar- Direktivet ger enligt regeringens mening utrymme för en sådan lös- en insett eller borde ha insett göras från fall till fall, och med hänsyn till ning. Visserligen ska direktivet inte tas till intäkt för att begränsa arbets- arbetstagarens individuella förutsättningar. Det kan ha självständig tagares rörlighet och i synnerhet inte användas till att införa fler begräns- betydelse vad arbetstagaren har insett eller borde ha insett i fråga om ningar i ett anställningsavtal utöver vad som följer av den nationella rätt- huruvida företagshemligheten fick avslöjas, oberoende av vilka åtgärder en eller unionsrätten (artikel 1.3). I detta fall rör det sig dock om en innehavaren har vidtagit för hemlighållandet. Kravet på att arbetstagaren begränsning som har funnits i flera decennier i svensk rätt och som, insett eller i vart fall borde ha insett att företagshemligheten inte fick vilket även utredningen anser, är godtagbar. Det måste också beaktas att avslöjas bör därför behållas. direktivet förutsätter att den som har angripit en företagshemlighet Regeringen föreslår sammanfattningsvis att regleringen om arbetstaggenom att exempelvis tillägna sig den även kan bli skadeståndsskyldig ares skadeståndsansvar i den hittillsvarande lagen överförs oförändrad till för efterföljande utnyttjande och röjande av företagshemligheten (artikel den nya lagen. 4.3 a jämförd med artikel 4.2 a). Detta gäller även för arbetstagare. Arbetstagaren blir därmed skadeståndsskyldig för utnyttjande eller röj- Inte heller strider det begränsade skadeståndsansvaret efter anställning- ande av en tidigare arbetsgivares företagshemligheter endast om det finns ens upphörande mot direktivet i så måtto att det på ett otillåtet sätt synnerliga skäl för det. De uttalanden som gjordes vid tillkomsten av den begränsar skyddet för företagshemligheter. Den befintliga ordningen ger hittillsvarande lagen om vilka omständigheter som ska ha betydelse vid i stället uttryck för en noggrant avvägd och sedan lång tid välfungerande bedömningen av om synnerliga skäl finns är fortfarande vägledande. kompromiss mellan å ena sidan intresset av en rörlig och flexibel arbetsmarknad och å andra sidan intresset av att företagen kan skydda värdefulla hemligheter och know-how. Direktivet innehåller för sin del inget

9.3 Skadeståndsansvar för den som angriper en

generellt förbud mot utnyttjande eller röjande av företagshemligheter,

företagshemlighet som tidigare har angripits av

inte heller för tidigare anställda. Till skillnad från bl.a. Advokatsamfund-

et , Svenskt Näringsliv och Företagarna instämmer därför regeringen i någon annan

utredningens bedömning att den svenska ordningen bör behållas. Inte heller finns det anledning att, så som bl.a. Advokatsamfundet förespråk- Regeringens förslag: Det hittillsvarande skadeståndsansvaret för den ar, slå fast att synnerliga skäl alltid föreligger om arbetstagaren har hand- som angriper en företagshemlighet som tidigare har angripits ska lat med uppsåt. utvidgas så att det gäller även den som i ett senare led obehörigen Regeringen föreslår i avsnitt 6.3 att det uttryckligen ska framgå av anskaffar en företagshemlighet. Skadeståndsansvaret ska vidare gälla definitionen av företagshemlighet att därmed inte avses en arbetstagares oavsett om den som har utfört det ursprungliga angreppet på företagspersonliga skicklighet och egna erfarenheter. Med anledning av det för- hemligheten har handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande slaget väcker Advokatsamfundet och AIPPI Sverige frågan om huruvida enligt lagen eller inte. det begränsade skadeståndsansvaret efter anställningens upphörande Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se behövs. Förslaget innebär dock inte någon förändring jämfört med den betänkandet s. 195 f.). 60 hittillsvarande lagen utan endast att vad som hittills har gällt i fråga om 61

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att det är oklart om skadeståndsskyldigheten är avsedd att omfatta endast den skada som vållas av den som utför det senare angreppet på företagshemligheten. Sveriges advokatsamfund anser att det bör förtydligas om skadeståndsansvaret vid ett pågående angrepp på en företagshemlighet inträder endast om angriparen vid angreppets påbörjande känner till, eller bör känna till, att företagshemligheten tidigare har angripits, eller om ansvaret även inträder när angriparen vid en senare tidpunkt får kännedom om det tidigare angreppet. Enligt Helsingborgs tingsrätt bör det övervägas om skadeståndsskyldigheten måste vara så vidsträckt att den även omfattar den som borde ha insett att en företagshemlighet har angripits av någon annan. Skälen för regeringens förslag: Enligt den hittillsvarande lagen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har angripits enligt lagen, ersätta den skada som uppkommer genom hans eller hennes förfarande (8 §). För att direktivets krav på en skadeståndssanktion vid efterföljande angrepp på företagshemligheter ska uppfyllas bör motsvarande gälla även i fortsättningen (artiklarna 4.4 och 14). Enligt direktivet krävs att även den som anskaffar en företagshemlighet som tidigare olagligen har anskaffats, utnyttjats eller röjts ska vara skadeståndsskyldig. Lagen behöver därför anpassas till direktivet. Detta bör lämpligen ske på så vis att alla angrepp på en företagshemlighet som tidigare har angripits, inte bara utnyttjande och röjande av hemligheten, ska kunna leda till skadeståndsskyldighet. Ett exempel på en sådan situation är när någon köper information som utgör en företagshemlighet med vetskap om att säljaren i sin tur har kommit över hemligheten genom ett obehörigt angrepp på hemligheten. Det föreslås ovan att det i den nya lagen ska tas in en definition av vad som utgör ett angrepp på en företagshemlighet. Så snart någon har handlat på ett sådant sätt att det föreligger ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet enligt lagen bör skadeståndsskyldighet kunna uppkomma för den som senare angriper företagshemligheten. Det hittillsvarande kravet på att det tidigare angreppet ska ha skett enligt lagen – vilket i praktiken innebär ett krav på att den som utfört det angreppet har handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande enligt samma lag – bör därför inte tas in i den nya lagen. Liksom hittills bör skadeståndsansvaret omfatta endast sådan skada som angriparen har vållat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det finns däremot med hänsyn till direktivet inte utrymme för att, som Helsingborgs tingsrätt förespråkar, från skadeståndsansvaret undanta den som visserligen inte insåg men borde ha insett att en företagshemlighet tidigare angripits. Sveriges advokatsamfund efterfrågar ett förtydligande av om ansvaret vid ett pågående angrepp på en företagshemlighet förutsätter att angriparen då angreppet påbörjas inser, eller bör inse, att företagshemligheten tidigare har angripits av någon annan. Det är i första hand angrepp i form 62 av utnyttjanden som kan pågå över tid. Skadeståndsansvaret inträder i

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget dessa fall vid den tidpunkt då angriparen kan konstateras antingen ha

eller har ingen invändning mot det. uppsåt i förhållande till det ursprungliga angreppet eller på grund av

Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att det är oaktsamhet ha saknat kännedom om det angreppet. Den tidpunkten kan

oklart om skadeståndsskyldigheten är avsedd att omfatta endast den inträffa senare än då hans eller hennes angrepp påbörjades. Detta är en

skada som vållas av den som utför det senare angreppet på företagshem- nyhet jämfört med den hittillsvarande lagen där förfaranden som har

ligheten. utförts i god tro inte är obehöriga angrepp (se 2 § tredje stycket i den hit-

Sveriges advokatsamfund anser att det bör förtydligas om skadestånds- tillsvarande lagen).

ansvaret vid ett pågående angrepp på en företagshemlighet inträder Skadeståndsansvaret bör liksom hittills endast gälla då det tidigare

endast om angriparen vid angreppets påbörjande känner till, eller bör angreppet på företagshemligheten har utförts av någon annan än den som

känna till, att företagshemligheten tidigare har angripits, eller om ansvar- är ansvarig för det efterföljande angreppet.

et även inträder när angriparen vid en senare tidpunkt får kännedom om Ett specialfall av efterföljande angrepp är då någon utnyttjar eller röjer

det tidigare angreppet. Enligt Helsingborgs tingsrätt bör det övervägas en företagshemlighet som har röjts i strid med offentlighets- och sekre-

om skadeståndsskyldigheten måste vara så vidsträckt att den även tesslagen. För dessa fall finns i den hittillsvarande lagen ett särskilt

omfattar den som borde ha insett att en företagshemlighet har angripits skadeståndsansvar. Med hänsyn till definitionen av angrepp i den nya

av någon annan. lagen behövs det inte längre någon särskild bestämmelse för de fallen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt den hittillsvarande lagen ska Regleringen har nära samband med frågor om sekretesskyddet för före-

den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företags- tagshemligheter och behandlas mer utförligt i avsnitt 12.4.

hemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har angripits

enligt lagen, ersätta den skada som uppkommer genom hans eller hennes

förfarande (8 §). För att direktivets krav på en skadeståndssanktion vid

9.4 Skadeståndsansvar vid vissa andra angrepp på

efterföljande angrepp på företagshemligheter ska uppfyllas bör motsvar-

företagshemligheter

ande gälla även i fortsättningen (artiklarna 4.4 och 14).

Enligt direktivet krävs att även den som anskaffar en företagshemlighet Regeringens förslag: Det ska införas ett skadeståndsansvar för den som tidigare olagligen har anskaffats, utnyttjats eller röjts ska vara skadesom uppsåtligen eller av oaktsamhet obehörigen anskaffar en företagsståndsskyldig. Lagen behöver därför anpassas till direktivet. Detta bör hemlighet som inte tidigare har angripits. lämpligen ske på så vis att alla angrepp på en företagshemlighet som Ansvaret ska även omfatta skador som uppkommer senare genom tidigare har angripits, inte bara utnyttjande och röjande av hemligheten, att angriparen uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer ska kunna leda till skadeståndsskyldighet. Ett exempel på en sådan situaföretagshemligheten. Detta ska dock gälla endast om angriparen inte tion är när någon köper information som utgör en företagshemlighet med samtidigt är skadeståndsskyldig i egenskap av part i en affärsförbindvetskap om att säljaren i sin tur har kommit över hemligheten genom ett else eller arbetstagare, och det inte heller är fråga om skadestånd på obehörigt angrepp på hemligheten. grund av brott. Det föreslås ovan att det i den nya lagen ska tas in en definition av vad Regeringens bedömning: Skadeståndsansvaret i den hittillsvarande som utgör ett angrepp på en företagshemlighet. Så snart någon har handlagen för den som begår brott enligt lagen bör överföras oförändrat till lat på ett sådant sätt att det föreligger ett obehörigt angrepp på en föreden nya lagen. tagshemlighet enligt lagen bör skadeståndsskyldighet kunna uppkomma

för den som senare angriper företagshemligheten. Det hittillsvarande Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsakligkravet på att det tidigare angreppet ska ha skett enligt lagen – vilket i en med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 187 f. och praktiken innebär ett krav på att den som utfört det angreppet har handlat 373 f.). Utredningen föreslår att det införs ett skadeståndsansvar för den på ett sätt som är skadeståndsgrundande enligt samma lag – bör därför som av oaktsamhet gör sig skyldig till ett förfarande som skulle utgöra inte tas in i den nya lagen. företagsspioneri, om förfarandet hade varit uppsåtligt. Liksom hittills bör skadeståndsansvaret omfatta endast sådan skada Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget som angriparen har vållat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det finns däroch delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. emot med hänsyn till direktivet inte utrymme för att, som Helsingborgs Helsingborgs tingsrätt och Jusek invänder mot att skadeståndsansvaret tingsrätt förespråkar, från skadeståndsansvaret undanta den som visserför oaktsamma anskaffanden regleras i en bestämmelse som avser skadeligen inte insåg men borde ha insett att en företagshemlighet tidigare stånd på grund av brott. angripits. Arbetsdomstolen pekar på att eftersom skadeståndsansvaret i förslaget Sveriges advokatsamfund efterfrågar ett förtydligande av om ansvaret är begränsat till sådana anskaffanden som utgör företagsspioneri är det vid ett pågående angrepp på en företagshemlighet förutsätter att angriparinte givet att förslaget uppfyller direktivets krav. en då angreppet påbörjas inser, eller bör inse, att företagshemligheten Bland andra Svenska Journalistförbundet , Akademikerförbundet SSR tidigare har angripits av någon annan. Det är i första hand angrepp i form och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att det inte bör 62 av utnyttjanden som kan pågå över tid. Skadeståndsansvaret inträder i 63

införas något skadeståndsansvar för den som av oaktsamhet anskaffar en företagshemlighet. Flera av organisationerna anför att skadeståndsansvaret i vart fall inte ska gälla för arbetstagare. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) , TCO och Arbetsdomstolen påpekar att skadeståndsansvaret på grund av brott i flera fall kommer att överlappa det rent civilrättsliga skadeståndsansvaret.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Det ska införas ett skadeståndsansvar för alla som olovligen anskaffar en företagshemlighet Den som har gjort sig skyldig till brott enligt den hittillsvarande lagen ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten obehörigen utnyttjas eller röjs (5 §). Lagen omfattar dels brottet företagsspioneri, som består i att någon olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet, dels olovlig befattning med företagshemlighet, som består i att någon anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne har berett sig tillgång till hemligheten genom företagsspioneri. Av rättspraxis framgår att det är en förutsättning för straffansvar för företagsspioneri att gärningsmannen inte har lovlig tillgång till den företagshemliga informationen. Om gärningsmannen är en arbetstagare förutsätts därmed att informationen ligger klart utanför ramen för arbetsuppgifterna (se prop. 1987/88:155 s. 38 och rättsfallet NJA 2001 s. 362). Skadeståndsansvaret omfattar den skada som gärningsmannen orsakar genom det brottsliga handlandet, dvs. anskaffandet av företagshemligheten. Gärningsmannen är också skadeståndsskyldig för den skada som uppstår till följd av hans eller hennes utnyttjande eller röjande av företagshemligheten, liksom för efterföljande utnyttjande eller röjande som utförs av en annan person (prop. 1987/88:155 s. 42 f. och 58). De förfaranden som är straffbelagda som företagsspioneri och olovlig befattning med företagshemlighet utgör en sådan hantering av företagshemligheter som är olaglig enligt direktivet. Direktivet kräver därmed att det finns ett skadeståndsansvar som omfattar bl.a. den som gör sig skyldig till ett sådant förfarande som i den svenska lagen skulle bedömas som företagsspioneri eller olovlig befattning med företagshemlighet. Ett sådant ansvar finns som sagt i fråga om uppsåtliga förfaranden, vilket utredningen hänvisar till i sitt förslag. För det praktiskt sett mindre viktiga fallet att anskaffandet har skett med oaktsamhet föreslår utredningen att den som har handlat på ett sätt som hade utgjort företagsspioneri om handlingen varit uppsåtlig ska vara skadeståndsskyldig. Som framgår av avsnitt 7.1 bedömer regeringen att begreppet anskaffande, med en direktivenlig tolkning, omfattar fler förfaranden än den hittillsvarande lagen. Det kan t.ex. röra sig om en anställd som visserligen har lov att använda en företagshemlighet inom ramen för sina arbetsuppgifter men som tillägnar sig företagshemligheten genom att utan arbetsgivarens lov ta med sig dokumentation med företagshemligheten till bostaden och göra den till sin. I det fallet anskaffar den anställde företagshemligheten, utan att för den skull olovligen bereda sig tillgång till 64 den. Personen har därmed inte gjort sig skyldig till företagsspioneri.

införas något skadeståndsansvar för den som av oaktsamhet anskaffar en Som Arbetsdomstolen framhåller kan det även förekomma andra förföretagshemlighet. Flera av organisationerna anför att skadeståndsansvar- faranden som får anses vara i strid med god affärssed. Även för dessa fall et i vart fall inte ska gälla för arbetstagare. måste det finnas en skadeståndssanktion. Skadeståndet bör omfatta både Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) , TCO och uppsåtliga och oaktsamma fall. Arbetsdomstolen påpekar att skadeståndsansvaret på grund av brott i flera Bland andra Akademikerförbundet SSR och TCO är kritiska mot att det fall kommer att överlappa det rent civilrättsliga skadeståndsansvaret. införs ett skadeståndsansvar för anskaffandet av en företagshemlighet utöver vad som redan gäller för den som begår brott. Regeringen konstaterar dock att direktivet är utformat på ett sådant sätt att varje angrepp

Skälen för regeringens förslag och bedömning

ska kunna medföra ett skadeståndsansvar, om det har skett uppsåtligt Det ska införas ett skadeståndsansvar för alla som olovligen anskaffar en eller oaktsamt. företagshemlighet Som utredningen och även flera remissinstanser lyfter fram är det svårt Den som har gjort sig skyldig till brott enligt den hittillsvarande lagen att se i vilka situationer ett olovligt anskaffande skulle kunna leda till en ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att ekonomisk skada. Regeringens slutsats är att det ändå bör införas ett företagshemligheten obehörigen utnyttjas eller röjs (5 §). Lagen omfattar särskilt skadeståndsansvar som tar sikte på olovligt anskaffande av föredels brottet företagsspioneri, som består i att någon olovligen bereder sig tagshemligheter. Framför allt torde det röra sig om att innehavaren kan tillgång till en företagshemlighet, dels olovlig befattning med företags- ha rätt till ersättning för ideell skada (se avsnitt 9.6). hemlighet, som består i att någon anskaffar en företagshemlighet med Vid denna bedömning bör skadeståndsansvaret på grund av brott vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före lämnas oförändrat. Några remissinstanser pekar på att ansvaret för skada honom eller henne har berett sig tillgång till hemligheten genom före- på grund av brott och det rent civilrättsliga skadeståndsansvaret övertagsspioneri. lappar vartannat. Det kan konstateras att fler former av anskaffanden av Av rättspraxis framgår att det är en förutsättning för straffansvar för företagshemligheter kommer att utgöra angrepp i den nya lagen. Samtidföretagsspioneri att gärningsmannen inte har lovlig tillgång till den före- igt är liksom hittills endast ett begränsat antal former av angrepp strafftagshemliga informationen. Om gärningsmannen är en arbetstagare förut- bara (se avsnitt 13.1). Regeringen bedömer att de överlappande fallen sätts därmed att informationen ligger klart utanför ramen för arbets- inte bör orsaka några problem i praktiken. I de fall angriparen har begått uppgifterna (se prop. 1987/88:155 s. 38 och rättsfallet NJA 2001 s. 362). brott är det tydligt vad som gäller. Skadeståndsansvaret omfattar den skada som gärningsmannen orsakar Enligt direktivet är även ett senare utnyttjande eller röjande av en föregenom det brottsliga handlandet, dvs. anskaffandet av företagshemlighet- tagshemlighet som utförs av samma person som olagligen har anskaffat en. Gärningsmannen är också skadeståndsskyldig för den skada som upp- företagshemligheten ett olagligt angrepp på hemligheten (artikel 4.3 a). står till följd av hans eller hennes utnyttjande eller röjande av företags- Även för sådana angrepp måste det finnas en skadeståndssanktion. hemligheten, liksom för efterföljande utnyttjande eller röjande som utförs Många gånger omfattar skadeståndsansvaret enligt den hittillsvarande av en annan person (prop. 1987/88:155 s. 42 f. och 58). lagen dessa angrepp. Inte desto mindre bör skadeståndsansvaret för De förfaranden som är straffbelagda som företagsspioneri och olovlig anskaffandet av en företagshemlighet kompletteras med ett generellt befattning med företagshemlighet utgör en sådan hantering av företags- ansvar för de fall av utnyttjanden och röjanden som annars inte täcks hemligheter som är olaglig enligt direktivet. Direktivet kräver därmed att upp. I den mån det finns särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar det finns ett skadeståndsansvar som omfattar bl.a. den som gör sig för utnyttjande och röjande av företagshemligheten, som det gör i fråga skyldig till ett sådant förfarande som i den svenska lagen skulle bedömas om bl.a. arbetstagare och parter i en affärsförbindelse, bör i stället de som företagsspioneri eller olovlig befattning med företagshemlighet. Ett bestämmelserna tillämpas. Det innebär bl.a. att arbetstagare alltid har försådant ansvar finns som sagt i fråga om uppsåtliga förfaranden, vilket del av den lättnad i ansvaret som föreskrivs för angrepp på en företagsutredningen hänvisar till i sitt förslag. För det praktiskt sett mindre hemlighet som sker efter anställningens upphörande, om förutsättningarviktiga fallet att anskaffandet har skett med oaktsamhet föreslår utred- na för en sådan lättnad är uppfyllda. ningen att den som har handlat på ett sätt som hade utgjort företagsspion- I kontraktsförhållanden föreligger enligt allmänna bestämmelser ett eri om handlingen varit uppsåtlig ska vara skadeståndsskyldig. vidsträckt skadeståndsansvar för principalen, dvs. här arbetsgivaren (t.ex. Som framgår av avsnitt 7.1 bedömer regeringen att begreppet anskaff- prop. 1972:5 s. 483 och prop. 1987/88:155 s. 63). Detta innebär att när ande, med en direktivenlig tolkning, omfattar fler förfaranden än den hit- den som utför angreppet exempelvis är bemanningsanställd och innehavtillsvarande lagen. Det kan t.ex. röra sig om en anställd som visserligen aren av företagshemligheten är det kundföretag under vars kontroll och har lov att använda en företagshemlighet inom ramen för sina arbetsupp- ledning den bemanningsanställde arbetar, är det som regel bemanningsgifter men som tillägnar sig företagshemligheten genom att utan arbets- företaget som svarar i förhållande till kundföretaget för uppkommen givarens lov ta med sig dokumentation med företagshemligheten till skada (se även avsnitt 9.2). Detta bör framgå av lagen. Däremot kan ett bostaden och göra den till sin. I det fallet anskaffar den anställde före- beslut om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder riktas mot en bemanntagshemligheten, utan att för den skull olovligen bereda sig tillgång till ingsanställd som angriper kundföretagets företagshemligheter. Genom att 64 den. Personen har därmed inte gjort sig skyldig till företagsspioneri. få till stånd ett sådant beslut kan innehavaren av företagshemligheten 65

snabbt avbryta ett skadegörande handlande. För att få ersättning enligt lagen för skada på grund av angreppet bör innehavaren däremot vara hänvisad till att väcka talan mot bemanningsföretaget.

Bör skadeståndsansvaret för arbetstagare begränsas? Bland andra TCO anser att ett skadeståndsansvar för oaktsamma anskaffanden av företagshemligheter inte bör gälla för arbetstagare. Skadeståndsansvaret för olovligt anskaffande av företagshemligheter bör visserligen, mot bakgrund av direktivets utformning, gälla var och en som utför ett sådant angrepp. I praktiken rör det sig dock om en reglering som i första hand träffar arbetstagare, som ju är den personkategori som typiskt sett i störst utsträckning kommer i kontakt med företagshemligheter. Det är därför av vikt att skadeståndsansvaret utformas med särskild hänsyn till arbetstagarnas intressen. Arbetstagares skadeståndsansvar för utnyttjanden och röjanden av en tidigare arbetsgivares företagshemligheter är begränsat till sådana fall där det finns synnerliga skäl (se avsnitt 9.2). Som Arbetsdomstolen framhåller är tumregeln, starkt förenklad, att arbetstagaren fritt får använda sådana företagshemligheter som han eller hon har i huvudet, men att arbetstagaren inte får ta med sig information som lagras på något medium, t.ex. ett papper eller ett digitalt medium. Kravet på synnerliga skäl ska ses i ljuset av denna tumregel. Synnerliga skäl kan dock föreligga även i de fall då röjandet eller utnyttjandet inte avser information som har lagrats på något medium. Enligt regeringens mening är det i fråga om olovliga anskaffanden mindre relevant att begränsa skadeståndsansvaret för angrepp som sker efter anställningens upphörande. Det bör röra sig om ett fåtal angrepp, praktiskt sett bara då arbetstagaren tillägnar sig material med företagshemligheter som han eller hon kommit över under sin anställning genom att låta bli att lämna tillbaka eller förstöra materialet. Även om arbetstagaren är löst från sin lojalitetsplikt har han eller hon som regel inte rätt att behålla sådant material. Det bör därför inte krävas synnerliga skäl för att en arbetstagare ska bli skadeståndsskyldig då han eller hon efter anställningens upphörande olovligen anskaffar arbetsgivarens företagshemligheter. Enligt direktivet godtas det att arbetstagares skadeståndsansvar gentemot sina arbetsgivare begränsas i de fall där arbetstagarna har handlat utan uppsåt (artikel 14.1 andra stycket). Regeringen bedömer att det finns goda skäl för att lämna utrymme för en mildare bedömning av sådana fall. Vissa arbetstagare hanterar en mycket stor mängd företagshemligheter. Det kan i dessa fall, liksom givetvis annars, förekomma att en arbetstagare utan avsikt men väl av oaktsamhet anskaffar en företagshemlighet. I sådana fall kan förfarandet som regel anses som så ursäktligt att skadestånd inte bör dömas ut. Sådan hänsyn kan domstolen ta inom ramen för bedömningen av om ett skadestånd ska jämkas. Även i den hittillsvarande lagen är möjligheten till jämkning av ett skadestånd främst avsedd att lindra skadeståndsansvaret för arbetstagare som har angripit arbetsgivarens företagshemligheter (se även avsnitt 9.6; jfr bet. 1989/90:LU37 s. 52 f.). Någon särskild bestämmelse om undantag från skadeståndsansvaret för de nu aktuella fallen behövs inte.

snabbt avbryta ett skadegörande handlande. För att få ersättning enligt

9.5 Skadeståndsansvar för styrelseledamöter och

lagen för skada på grund av angreppet bör innehavaren däremot vara

revisorer

hänvisad till att väcka talan mot bemanningsföretaget. Regeringens bedömning: Skadeståndsansvaret för styrelseledamöter Bör skadeståndsansvaret för arbetstagare begränsas? och revisorer som angriper en företagshemlighet bör inte heller i fort- Bland andra TCO anser att ett skadeståndsansvar för oaktsamma anskaff- sättningen regleras i lagen om företagshemligheter. anden av företagshemligheter inte bör gälla för arbetstagare. Skadeståndsansvaret för olovligt anskaffande av företagshemligheter Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens bör visserligen, mot bakgrund av direktivets utformning, gälla var och en bedömning (se betänkandet s. 180 f. och 194). Enligt utredningen är det som utför ett sådant angrepp. I praktiken rör det sig dock om en reglering en fråga för rättstillämpningen huruvida en revisor ska omfattas av som i första hand träffar arbetstagare, som ju är den personkategori som skadeståndsansvaret i den nya lagen eller av skadeståndsansvaret i aktietypiskt sett i störst utsträckning kommer i kontakt med företagshemlig- bolagslagen. heter. Det är därför av vikt att skadeståndsansvaret utformas med särskild Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar utredningens hänsyn till arbetstagarnas intressen. bedömning eller har ingen invändning mot den. Arbetstagares skadeståndsansvar för utnyttjanden och röjanden av en Svenskt Näringsliv , IT&Telekomföretagen Almega , Friskolornas rikstidigare arbetsgivares företagshemligheter är begränsat till sådana fall där förbund och Teknikföretagen anser att det är tveksamt om styrelseledadet finns synnerliga skäl (se avsnitt 9.2). Som Arbetsdomstolen framhåll- möter bör undantas från lagens skadeståndsansvar och menar att frågan er är tumregeln, starkt förenklad, att arbetstagaren fritt får använda bör utredas ytterligare. Även Sveriges advokatsamfund förordar att styrsådana företagshemligheter som han eller hon har i huvudet, men att elseledamöter i aktiebolag ska omfattas av skadeståndsansvaret enligt arbetstagaren inte får ta med sig information som lagras på något lagen. Advokatsamfundet menar att skadeståndsansvaret i aktiebolagsmedium, t.ex. ett papper eller ett digitalt medium. Kravet på synnerliga lagen i vissa avseenden är otydligt och omfattas av alltför strikta preskäl ska ses i ljuset av denna tumregel. Synnerliga skäl kan dock före- skriptionsregler. ligga även i de fall då röjandet eller utnyttjandet inte avser information FAR avstyrker att revisorer ska kunna bli skadeståndsskyldiga enligt som har lagrats på något medium. lagen och menar att det inte bör finnas någon skillnad mellan revisorer Enligt regeringens mening är det i fråga om olovliga anskaffanden och styrelseledamöter i fråga om skadeståndsansvar. mindre relevant att begränsa skadeståndsansvaret för angrepp som sker Skälen för regeringens bedömning: Skadeståndsansvaret för styrelseefter anställningens upphörande. Det bör röra sig om ett fåtal angrepp, ledamöter i aktiebolag regleras i aktiebolagslagen (29 kap.). En styrelsepraktiskt sett bara då arbetstagaren tillägnar sig material med företags- ledamot som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oakthemligheter som han eller hon kommit över under sin anställning genom samhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Skadeståndet kan jämkas efter att låta bli att lämna tillbaka eller förstöra materialet. Även om arbetstag- vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och aren är löst från sin lojalitetsplikt har han eller hon som regel inte rätt att omständigheterna i övrigt. Preskriptionstiden är, förenklat, fem år. Lagen behålla sådant material. Det bör därför inte krävas synnerliga skäl för att ger rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada men saknar föreskrifter en arbetstagare ska bli skadeståndsskyldig då han eller hon efter anställ- om skadestånd för ideell skada. En likartad reglering finns i fråga om ningens upphörande olovligen anskaffar arbetsgivarens företagshemlig- ekonomiska föreningar och stiftelser. heter. Den hittillsvarande lagen anses inte tillämplig när en styrelseledamot Enligt direktivet godtas det att arbetstagares skadeståndsansvar gent- obehörigen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon emot sina arbetsgivare begränsas i de fall där arbetstagarna har handlat har fått del av genom sitt uppdrag (jfr bet. 1988/89:LU30 s. 30 f. och 39 utan uppsåt (artikel 14.1 andra stycket). Regeringen bedömer att det finns samt bet. 1989/90:LU37 s. 33 och 43). goda skäl för att lämna utrymme för en mildare bedömning av sådana Frågan är då om det bör finnas ett skadeståndsansvar för styrelseledafall. Vissa arbetstagare hanterar en mycket stor mängd företagshemlig- möter i den nya lagen. heter. Det kan i dessa fall, liksom givetvis annars, förekomma att en Om en styrelseledamot uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en arbetstagare utan avsikt men väl av oaktsamhet anskaffar en företags- företagshemlighet som tillhör bolaget är aktiebolagslagen som regel tillhemlighet. I sådana fall kan förfarandet som regel anses som så ursäktligt lämplig. Ledamotens skadeståndsansvar kan prövas enligt den lagen. att skadestånd inte bör dömas ut. Sådan hänsyn kan domstolen ta inom Från bolagsrättsliga utgångspunkter är detta en enkel och ändamålsenlig ramen för bedömningen av om ett skadestånd ska jämkas. ordning. Den kan inte heller anses vara i strid med direktivet, som förut- Även i den hittillsvarande lagen är möjligheten till jämkning av ett sätter att ideellt skadestånd kan dömas ut enbart i tillämpliga fall. Även skadestånd främst avsedd att lindra skadeståndsansvaret för arbetstagare den preskriptionstid som anges i aktiebolagslagen är förenlig med direksom har angripit arbetsgivarens företagshemligheter (se även avsnitt 9.6; tivet. jfr bet. 1989/90:LU37 s. 52 f.). Någon särskild bestämmelse om undan- Skadeståndsansvaret för styrelseledamöter i det bolag vars företagstag från skadeståndsansvaret för de nu aktuella fallen behövs inte. hemligheter har angripits bör därför inte regleras i lagen om företags- 66 67

hemligheter, utan som hittills i den associationsrättsliga lagstiftningen. Till skillnad från bl.a. Advokatsamfundet anser regeringen att de aktiebolagsrättsliga skadeståndsbestämmelserna har en i sammanhanget ändamålsenlig utformning. Om styrelseledamoten inte har utfört angreppet vid fullgörandet av uppdraget, bör dock bestämmelserna om skadestånd i lagen om företagshemligheter tillämpas. Liksom hittills bör detta gälla utan att det kommer till särskilt uttryck i lagen. Det ovanstående bör även gälla i fråga om styrelseledamöter i ekonomiska föreningar och stiftelser, där det skadeståndsrättsliga ansvaret är utformat på ett likartat sätt. Detta hindrar inte att en styrelseledamot i exempelvis ett aktiebolag som angriper bolagets företagshemligheter kan bli föremål för de övriga åtgärder mot en angripare som står till buds i lagen. Domstolen kan t.ex. besluta om ett vitesförbud riktat mot styrelseledamoten. Ett skadeståndsansvar kan vidare uppkomma för den som i ett senare led angriper den företagshemlighet som tidigare har angripits av styrelseledamoten. I likhet med FAR anser regeringen att det finns goda skäl för att skadeståndsrättsligt inte göra skillnad på styrelseledamöterna och den valda revisorn i bolaget som innehar företagshemligheten. Vad som sägs ovan om en styrelseledamots skadeståndsansvar när han eller hon vid fullgörandet av uppdraget angriper uppdragsgivarens företagshemligheter bör alltså gälla även för den valda revisorns ansvar.

9.6 Beräkningen av skadestånd

Regeringens förslag: Det ska framgå av lagen att när man beräknar skadeståndet så ska hänsyn tas till samtliga omständigheter, bl.a. den uteblivna vinsten för innehavaren av företagshemligheten och angriparens vinst.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag (se betänkandet s. 198). Utredningen föreslår inte att det i lagen ska anges att hänsyn vid skadeberäkningen ska tas till samtliga omständigheter. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) ifrågasätter om direktivet genomförs på ett korrekt sätt eftersom det i direktivet anges att en alternativ beräkningsmodell kan användas där skadeståndet får fastställas till ett engångsbelopp grundat på summan av de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats om angriparen hade begärt tillstånd att utnyttja företagshemligheten. Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige anser att det bör förtydligas att allmänt skadestånd kan dömas ut oavsett utredning eller ens ett påstående om faktisk ekonomisk skada. Akademikerförbundet SSR anser att jämkning av skadestånd med den nya lagen bör ske oftare i fråga om arbetstagare. Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM) lyfter fram svårigheten för innehavare av företagshemligheter att påvisa den ekonomiska 68 skadan av ett angrepp och efterfrågar antingen en bevislättnadsregel eller

hemligheter, utan som hittills i den associationsrättsliga lagstiftningen. en kompletterande beräkningsmodell, exempelvis i form av ett normativt Till skillnad från bl.a. Advokatsamfundet anser regeringen att de aktie- skadestånd som uppgår till ett visst antal månadslöner. bolagsrättsliga skadeståndsbestämmelserna har en i sammanhanget ända- Skälen för regeringens förslag: I den hittillsvarande lagen anges hur målsenlig utformning. Om styrelseledamoten inte har utfört angreppet beräkningen ska göras av det skadestånd som angriparen ska betala till vid fullgörandet av uppdraget, bör dock bestämmelserna om skadestånd i innehavaren av företagshemligheten. Hänsyn ska tas även till näringslagen om företagshemligheter tillämpas. Liksom hittills bör detta gälla idkarens intresse av att hemligheten inte obehörigen utnyttjas eller röjs utan att det kommer till särskilt uttryck i lagen. och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Det ovanstående bör även gälla i fråga om styrelseledamöter i ekonom- Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort (9 §). iska föreningar och stiftelser, där det skadeståndsrättsliga ansvaret är Ett skadestånd enligt lagen har i första hand en reparativ funktion utformat på ett likartat sätt. genom att i princip ge full ersättning för uppkommen skada. Samtidigt Detta hindrar inte att en styrelseledamot i exempelvis ett aktiebolag får skadeståndet en preventiv betydelse på det sättet att skadeståndet ska som angriper bolagets företagshemligheter kan bli föremål för de övriga ligga på en sådan nivå att ett otillbörligt angrepp på en företagshemlighet åtgärder mot en angripare som står till buds i lagen. Domstolen kan t.ex. för en konkurrent inte i något fall ter sig som ekonomiskt fördelaktigt vid besluta om ett vitesförbud riktat mot styrelseledamoten. Ett skadestånds- en jämförelse med en laglig åtkomst. Rätten till skadestånd beräknat utiansvar kan vidare uppkomma för den som i ett senare led angriper den från omständigheter som inte är av rent ekonomisk betydelse har införts företagshemlighet som tidigare har angripits av styrelseledamoten. för att undgå eller i vart fall minska den skadelidandes svårigheter att I likhet med FAR anser regeringen att det finns goda skäl för att skade- bevisa skadans storlek (jfr prop. 1987/88:155 s. 26 f. och 49 f.). ståndsrättsligt inte göra skillnad på styrelseledamöterna och den valda Jämkningsmöjligheten infördes på initiativ av riksdagens lagutskott, revisorn i bolaget som innehar företagshemligheten. Vad som sägs ovan som fann att den föreslagna regleringen innebar ett alltför långtgående om en styrelseledamots skadeståndsansvar när han eller hon vid fullgör- skadeståndsansvar särskilt för arbetstagare. Jämkning ska främst komma andet av uppdraget angriper uppdragsgivarens företagshemligheter bör i fråga då en arbetstagare är skyldig att ersätta sin arbetsgivare för ett alltså gälla även för den valda revisorns ansvar. obehörigt angrepp på dennes företagshemlighet. I dessa fall utgör uppsägning eller avskedande oftast de viktigaste sanktionerna (bet. 1989/90:LU37 s. 52). Enligt direktivet ska vid skadeståndsberäkningen beaktas alla relevanta

9.6 Beräkningen av skadestånd

omständigheter, såsom de negativa ekonomiska konsekvenserna, inklu- Regeringens förslag: sive utebliven vinst för innehavaren av företagshemligheten och den obe- Det ska framgå av lagen att när man beräknar höriga vinst som angriparen har gjort. Även omständigheter som inte är skadeståndet så ska hänsyn tas till samtliga omständigheter, bl.a. den av ekonomisk art, såsom ideell skada som innehavaren orsakas av uteblivna vinsten för innehavaren av företagshemligheten och angripaangreppet, ska beaktas (artikel 14.2). rens vinst. Den hittillsvarande lagen överensstämmer i allt väsentligt med direk- Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering- tivet. Beräkningen av skadeståndet bör göras enligt i huvudsak samma ens förslag (se betänkandet s. 198). Utredningen föreslår inte att det i lag- principer som hittills. För att det inte ska råda någon tvekan om att direken ska anges att hänsyn vid skadeberäkningen ska tas till samtliga tivet uppfylls bör det dock i den nya lagen uttryckligen anges att samtliga omständigheter. omständigheter ska beaktas vid skadeberäkningen. Som utredningen Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget föreslår bör det också tydliggöras att den uteblivna vinsten för innehavareller har ingen invändning mot det. en och angriparens vinst kan beaktas. Detta innebär inte att innehavaren Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) ifrågasätter om ska få ersättning såväl för utebliven vinst som för skadevållarens vinst. direktivet genomförs på ett korrekt sätt eftersom det i direktivet anges att Precis som enligt den hittillsvarande lagen ska hela den faktiska skadan en alternativ beräkningsmodell kan användas där skadeståndet får fast- ersättas. ställas till ett engångsbelopp grundat på summan av de royaltyer eller Direktivet anger som en alternativ beräkningsmodell att skadeståndet i avgifter som skulle ha debiterats om angriparen hade begärt tillstånd att lämpliga fall ska kunna bestämmas till ett engångsbelopp som uppgår utnyttja företagshemligheten. åtminstone till summan av de royaltyer eller avgifter som skulle ha Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige anser att det bör förtydlig- betalts om angriparen hade begärt tillstånd att utnyttja företagshemlighetas att allmänt skadestånd kan dömas ut oavsett utredning eller ens ett en (artikel 14.2 andra stycket). påstående om faktisk ekonomisk skada. Utredningen bedömer att den alternativa beräkningsmodellen inte sär- Akademikerförbundet SSR anser att jämkning av skadestånd med den skilt behöver anges i lagen. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsnya lagen bör ske oftare i fråga om arbetstagare. domstolen) ifrågasätter med hänvisning till immaterialrätten om direktiv- Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM) lyfter fram svårig- et därmed genomförs på ett korrekt sätt. heten för innehavare av företagshemligheter att påvisa den ekonomiska Enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen ska den som begår ett 68 skadan av ett angrepp och efterfrågar antingen en bevislättnadsregel eller rättsstridigt intrång betala en skälig ersättning till rättighetshavaren. 69

Skälig ersättning är enligt förarbetsuttalanden den licensavgift som borde ha utgått om licens hade upplåtits. Regelverket innebär alltså en minimiregel för skadeståndets beräkning (se t.ex. prop. 1985/86:86 s. 29 och prop. 1993/94:122 s. 50). I den delen avviker immaterialrätten från vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter, där det saknas en sådan minimiregel. I skälen till direktivet anges att ändamålet med den alternativa beräkningsmodellen inte är att införa en skyldighet att föreskriva straffskadestånd, utan att säkerställa en ersättning som grundar sig på objektiva kriterier samtidigt som hänsyn tas till de kostnader som innehavaren har ådragit sig, till exempel kostnader för identifiering och forskning (skäl 30). Den hittillsvarande lagen medger att alla relevanta omständigheter beaktas, innefattande omständigheter av såväl ekonomisk som ickeekonomisk art, och har som framgår ovan utformats särskilt med tanke på svårigheten för den skadelidande att bevisa sin skada fullt ut. Regleringen ligger på det sättet i linje med direktivet. Av betydelse är också att, som behandlas nedan, möjligheterna till ideell ersättning enligt lagen är goda och kan ge ersättning med belopp som överstiger vad en royalty eller avgift för utnyttjandet av företagshemligheten hade uppgått till. I likhet med vad som gäller i fråga om rätten till skälig ersättning enligt immaterialrätten behövs i dessa fall inte någon bevisning om ekonomisk skada. Även om det inte finns en uttrycklig minimiregel i lagen, kan den ideella ersättningen på det viset antas fylla en likartad funktion som minimiregeln har inom immaterialrätten. Regeringen bedömer mot den bakgrunden att det inte behövs en uttrycklig minimiregel för skadeståndets storlek av det slag som förekommer inom immaterialrätten. En sådan fiktiv ersättning för utnyttjandet som avses i direktivet kan beaktas som en omständighet vid bestämmandet av skadeståndet utan att det särskilt anges i lagen. Det skulle också leda för långt att, som IKEM föreslår, införa en möjlighet till ett normerat skadestånd i form av ett visst antal månadslöner, särskilt då även andra än arbetstagare omfattas av skadeståndsansvaret. En särskild fråga som bl.a. Advokatsamfundet väcker är förhållandet mellan ersättningen för ekonomisk respektive ideell skada. Uttrycket ideell skada används inte i den hittillsvarande lagen. Det framgår, som berörs ovan, av förarbetena till den hittillsvarande lagen att utrymmet för att beakta omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse infördes i syfte att uppnå en ersättning som täcker den verkliga skadan, något som erfarenhetsmässigt inte var fallet vid en sådan skälighetsbedömning som domstolen kan göra med stöd av rättegångsbalken (35 kap. 5 §, se prop. 1987/88:155 s. 26). Lagen är i detta avseende utformad i nära anslutning till lagen om medbestämmande i arbetslivet (55 §). Avsikten är att ersättning enligt den lagen ska kunna utgå även för icke-ekonomisk skada (prop. 1975/76:105 s. 420). Att den hittillsvarande lagen ger ett relativt omfattande utrymme för ersättning för ideell skada framgår av den rättspraxis som på senare år har utvecklats såväl i de allmänna domstolarna som i Arbetsdomstolen (se t.ex. rättsfallen RH 2002:11, AD 2006 nr 49 och AD 2013 nr 24; jfr rättsfallet NJA 1998 s. 633). Av denna praxis får anses följa att beräk- 70 ningsmodellen i den hittillsvarande lagen kan ge innehavaren av en före-

Skälig ersättning är enligt förarbetsuttalanden den licensavgift som borde tagshemlighet som har angripits rätt till ersättning för ideell skada oavsett ha utgått om licens hade upplåtits. Regelverket innebär alltså en minimi- om det är visat att han eller hon därutöver drabbats av ekonomisk skada, regel för skadeståndets beräkning (se t.ex. prop. 1985/86:86 s. 29 och något som också har antagits i den rättsliga litteraturen (Michaël Koch, prop. 1993/94:122 s. 50). I den delen avviker immaterialrätten från vad Tio år med lagen om skydd för företagshemligheter, Festskrift till Hans som gäller enligt den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemlig- Stark, Stockholm 2001, s. 161). Rätten till ideell ersättning behöver därheter, där det saknas en sådan minimiregel. för inte komma till tydligare uttryck i lagen än i dag. I skälen till direktivet anges att ändamålet med den alternativa beräk- Oberoende av frågan om rätten till ideell ersättning kan en skälighetsningsmodellen inte är att införa en skyldighet att föreskriva straffskade- bedömning enligt rättegångsbalken ändå bli aktuell, om förutsättningarna stånd, utan att säkerställa en ersättning som grundar sig på objektiva för detta är uppfyllda. Det krävs då som regel att full bevisning om kriterier samtidigt som hänsyn tas till de kostnader som innehavaren har skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras. En sådan bevisådragit sig, till exempel kostnader för identifiering och forskning (skäl 30). lättnadsregel som IKEM efterfrågar behöver därför inte införas i den nya Den hittillsvarande lagen medger att alla relevanta omständigheter lagen. beaktas, innefattande omständigheter av såväl ekonomisk som icke- Akademikerförbundet SSR anser att jämkning av skadestånd med den ekonomisk art, och har som framgår ovan utformats särskilt med tanke nya lagen bör ske oftare i fråga om arbetstagare. Regeringen anför i på svårigheten för den skadelidande att bevisa sin skada fullt ut. Regler- avsnitt 9.4 att jämkning som regel bör kunna ske då en arbetstagare av ingen ligger på det sättet i linje med direktivet. oaktsamhet har anskaffat arbetsgivarens företagshemligheter. Det bör i Av betydelse är också att, som behandlas nedan, möjligheterna till övrigt som hittills överlämnas till rättstillämpningen att bedöma när ett ideell ersättning enligt lagen är goda och kan ge ersättning med belopp skadestånd ska jämkas. som överstiger vad en royalty eller avgift för utnyttjandet av företagshemligheten hade uppgått till. I likhet med vad som gäller i fråga om rätten till skälig ersättning enligt immaterialrätten behövs i dessa fall inte någon bevisning om ekonomisk skada. Även om det inte finns en

10 Utökade möjligheter till vitesförbud och

uttrycklig minimiregel i lagen, kan den ideella ersättningen på det viset

antas fylla en likartad funktion som minimiregeln har inom immaterial- andra skyddsåtgärder

rätten. Regeringen bedömer mot den bakgrunden att det inte behövs en

10.1 Åtgärder för att hindra att ett angrepp på

uttrycklig minimiregel för skadeståndets storlek av det slag som före-

kommer inom immaterialrätten. En sådan fiktiv ersättning för utnyttjan- företagshemligheter fortsätter

det som avses i direktivet kan beaktas som en omständighet vid bestäm- Regeringens förslag: En domstol ska vid vite kunna förbjuda den mandet av skadeståndet utan att det särskilt anges i lagen. Det skulle ocksom har angripit en företagshemlighet att fortsätta angripa företagsså leda för långt att, som IKEM föreslår, införa en möjlighet till ett normhemligheten. erat skadestånd i form av ett visst antal månadslöner, särskilt då även Förutom att domstolen får besluta om överlämnande, förstörande andra än arbetstagare omfattas av skadeståndsansvaret. eller andra åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk när det En särskild fråga som bl.a. Advokatsamfundet väcker är förhållandet gäller handlingar eller föremål som innefattar den angripna företagsmellan ersättningen för ekonomisk respektive ideell skada. Uttrycket hemligheten ska domstolen också kunna besluta att handlingen eller ideell skada används inte i den hittillsvarande lagen. föremålet ska återkallas från marknaden. Det framgår, som berörs ovan, av förarbetena till den hittillsvarande Det ska anges i lagen att ett beslut om åtgärder får meddelas endast lagen att utrymmet för att beakta omständigheter av annan än rent ekoom det är skäligt och att åtgärderna ska bekostas av angriparen om det nomisk betydelse infördes i syfte att uppnå en ersättning som täcker den inte finns särskilda skäl mot det. verkliga skadan, något som erfarenhetsmässigt inte var fallet vid en Vitesförbud och andra skyddsåtgärder ska kunna beslutas oavsett sådan skälighetsbedömning som domstolen kan göra med stöd av rätteom angriparen har handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande gångsbalken (35 kap. 5 §, se prop. 1987/88:155 s. 26). Lagen är i detta enligt lagen eller inte. Det ska räcka med att hans eller hennes förfaravseende utformad i nära anslutning till lagen om medbestämmande i ande utgör ett angrepp på en företagshemlighet. arbetslivet (55 §). Avsikten är att ersättning enligt den lagen ska kunna Åtgärder ska kunna beslutas även i fråga om s.k. intrångsgörande utgå även för icke-ekonomisk skada (prop. 1975/76:105 s. 420). varor. Att den hittillsvarande lagen ger ett relativt omfattande utrymme för Regeringens bedömning: Den hittillsvarande lagens bestämmelser ersättning för ideell skada framgår av den rättspraxis som på senare år om vitesförbud och andra skyddsåtgärder bör i övrigt överföras oförhar utvecklats såväl i de allmänna domstolarna som i Arbetsdomstolen ändrade till den nya lagen. (se t.ex. rättsfallen RH 2002:11, AD 2006 nr 49 och AD 2013 nr 24; jfr rättsfallet NJA 1998 s. 633). Av denna praxis får anses följa att beräk- 70 ningsmodellen i den hittillsvarande lagen kan ge innehavaren av en före- 71

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 208 f. och 235 f.). Utredningen föreslår inte att det särskilt ska framgå av lagen att skyddsåtgärder ska kunna beslutas även när det gäller intrångsgörande varor. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige anser att reglerna om vitesförbud bör utformas i överensstämmelse med immaterialrätten. Dessa remissinstanser anser vidare, i likhet med bl.a. Svenskt Näringsliv , IT&Telekomföretagen Almega och Teknikföretagen , att det bör införas en möjlighet att besluta om bl.a. vitesförbud även mot den som medverkar till ett angrepp på företagshemligheter. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) och Advokatsamfundet efterfrågar ett förtydligande av om även intrångsgörande varor alltid kan bli föremål för ett föreläggande om åtgärder. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den som har angripit en företagshemlighet enligt den hittillsvarande lagen kan av domstol vid vite förbjudas att utnyttja eller röja företagshemligheten. En talan om vitesförbud får föras av den som har utsatts för det olovliga angreppet (11 §). En domstol får också besluta att en handling eller ett föremål som innefattar företagshemligheten och som angriparen har i sin besittning ska överlämnas till den som har utsatts för angreppet. En förutsättning för ett beslut om överlämnande är att företagshemligheten har angripits enligt lagen. Om det finns skäl för det får domstolen besluta att överlämnandet ska ske mot lösen (14 §). Handlingen eller föremålet kan vara sådant som tillgripits eller sådant som angriparen själv har sammanställt på grund av obehöriga efterforskningar (jfr prop. 1987/88:155 s. 53). Om det inte är möjligt att överlämna handlingen eller föremålet, får domstolen i stället besluta att handlingen eller föremålet ska förstöras, ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Ett sådant beslut får meddelas t.ex. när det rör sig om kopierade handlingar, vilka innehåller information som innehavaren av företagshemligheten redan har tillgång till. I dessa fall saknar innehavaren behov av att få tillbaka det föremål som innefattar hemligheten (jfr prop. 1987/88:155 s. 53). Den hittillsvarande lagen överensstämmer väl med direktivet (artiklarna 12 och 13). Som utredningen föreslår bör den nya lagen utformas så att det är möjligt för en domstol att förbjuda alla typer av angrepp på företagshemligheter. Därigenom kommer det vara möjligt för domstolen att förbjuda ett fortsatt anskaffande av företagshemligheter, vilket går längre än vad direktivet kräver. Det skulle exempelvis kunna röra sig om då någon genom ett pågående dataintrång överför uppgifter till en egen server eller liknande. En sådan ordning har fog för sig, även om ett olovligt anskaffande som pågår under en längre tid i praktiken torde avbrytas genom att angriparen berövas tillgången till den hemliga informationen. Möjligheten att besluta om förbud blir därigenom mer överskådlig och lättillämpad, samtidigt som skyddet för företagshemligheter blir mer heltäckande.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsaklig- Till skillnad från den hittillsvarande lagen bör det vara möjligt för en med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 208 f. och domstolen att besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder utan att 235 f.). Utredningen föreslår inte att det särskilt ska framgå av lagen att angreppet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, något som krävs för skyddsåtgärder ska kunna beslutas även när det gäller intrångsgörande att direktivet ska genomföras korrekt. Som framgår av avsnitt 9 ska det varor. dock för skadeståndsansvar som hittills krävas att anskaffandet, utnytt- Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget jandet eller röjandet har skett med uppsåt eller av oaktsamhet. och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. En grundläggande förutsättning för ett beslut om vitesförbud och andra Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige anser att reglerna om skyddsåtgärder bör vara att det är utrett att någon obehörigen har anskaffvitesförbud bör utformas i överensstämmelse med immaterialrätten. at, utnyttjat eller röjt en företagshemlighet på ett sätt som anges i den Dessa remissinstanser anser vidare, i likhet med bl.a. Svenskt Näringsliv , definition av angrepp som föreslås. Till skillnad från den hittillsvarande IT&Telekomföretagen Almega och Teknikföretagen , att det bör införas en lagen bör det inte krävas att angreppet har skett i strid med lagen. Vitesmöjlighet att besluta om bl.a. vitesförbud även mot den som medverkar förbud och andra skyddsåtgärder ska alltså kunna beslutas även om till ett angrepp på företagshemligheter. angriparen inte har handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande eller Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) och Advokat- som kan leda till straffansvar enligt lagen. samfundet efterfrågar ett förtydligande av om även intrångsgörande varor Kravet på att det ska vara fråga om ett obehörigt angrepp på företagsalltid kan bli föremål för ett föreläggande om åtgärder. hemligheterna för att vitesförbud och andra skyddsåtgärder ska få beslut- Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den som har angrip- as blir relevant inte minst när det gäller arbetstagare som har slutat sin it en företagshemlighet enligt den hittillsvarande lagen kan av domstol anställning. En arbetstagares utnyttjande eller röjande av en tidigare vid vite förbjudas att utnyttja eller röja företagshemligheten. En talan om arbetsgivares företagshemligheter är otillåtet om det finns synnerliga skäl vitesförbud får föras av den som har utsatts för det olovliga angreppet för att hålla arbetstagaren ansvarig (se avsnitt 8 och 9.2). Om det inte (11 §). finns synnerliga skäl har arbetstagaren inte någon skyldighet att avstå En domstol får också besluta att en handling eller ett föremål som från att utnyttja eller röja informationen. Angreppet på företagshemliginnefattar företagshemligheten och som angriparen har i sin besittning heterna kan då inte förhindras genom ett vitesförbud, såvida inte arbetsska överlämnas till den som har utsatts för angreppet. En förutsättning tagaren och arbetsgivaren har avtalat om en längre gående skyldighet för för ett beslut om överlämnande är att företagshemligheten har angripits arbetstagaren att avstå från att utnyttja eller röja företagshemligheter efter enligt lagen. Om det finns skäl för det får domstolen besluta att över- anställningens slut. lämnandet ska ske mot lösen (14 §). Handlingen eller föremålet kan vara När det gäller de åtgärder som domstolen enligt direktivet ska kunna sådant som tillgripits eller sådant som angriparen själv har sammanställt besluta om i stället för förbud eller överlämnande av handlingar eller på grund av obehöriga efterforskningar (jfr prop. 1987/88:155 s. 53). föremål kan det konstateras att flertalet av de förfaranden som räknas upp Om det inte är möjligt att överlämna handlingen eller föremålet, får – t.ex. förstörande av handlingar och föremål – omfattas av den hittillsdomstolen i stället besluta att handlingen eller föremålet ska förstöras, varande lagen. Dess bestämmelser om vitesförbud och andra skyddsändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga åtgärder bör därför föras över till den nya lagen. missbruk. Ett sådant beslut får meddelas t.ex. när det rör sig om kopiera- Några remissinstanser anser att möjligheten till skyddsåtgärder bör de handlingar, vilka innehåller information som innehavaren av företags- utformas i överensstämmelse med immaterialrätten. En sådan lösning hemligheten redan har tillgång till. I dessa fall saknar innehavaren behov skulle visserligen ha sina fördelar, särskilt i de fall en talan om angrepp av att få tillbaka det föremål som innefattar hemligheten (jfr prop. på företagshemligheter handläggs tillsammans med en talan om immate- 1987/88:155 s. 53). rialrättsintrång. Enligt regeringens mening överväger ändå fördelarna Den hittillsvarande lagen överensstämmer väl med direktivet (artiklar- med att knyta an till den, såvitt känt, väl fungerande hittillsvarande ordna 12 och 13). Som utredningen föreslår bör den nya lagen utformas så ningen. Detta utesluter inte att den nya lagen utformas med immaterialatt det är möjligt för en domstol att förbjuda alla typer av angrepp på rätten som förebild i de avseenden där det bedöms vara lämpligt. företagshemligheter. Därigenom kommer det vara möjligt för domstolen Som en av flera åtgärder som en domstol ska kunna besluta om avseenatt förbjuda ett fortsatt anskaffande av företagshemligheter, vilket går de intrångsgörande varor anges i direktivet att varorna ska kunna återlängre än vad direktivet kräver. Det skulle exempelvis kunna röra sig om kallas från marknaden. Direktivet ger ingen ledning i fråga om den närmdå någon genom ett pågående dataintrång överför uppgifter till en egen are innebörden av uttrycket. Ett återkallande från marknaden torde inte server eller liknande. En sådan ordning har fog för sig, även om ett olov- vara detsamma som att varorna återlämnas till innehavaren eller förstörs. ligt anskaffande som pågår under en längre tid i praktiken torde avbrytas genom att angriparen berövas tillgången till den hemliga informationen. Möjligheten att besluta om förbud blir därigenom mer överskådlig och lättillämpad, samtidigt som skyddet för företagshemligheter blir mer heltäckande. 72 73

Uttrycket återfinns i EU-direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (det s.k. sanktionsdirektivet) 4 . Vid genomförandet av det direktivet angavs i förarbetena som ett exempel på en situation då ett återkallande från marknaden kan vara aktuellt att en tillverkare av intrångsgörande varor har sålt dessa till en grossist som i sin tur ännu inte sålt dem vidare. Ett återkallande av varorna från marknaden i den situationen innebär att tillverkaren ska vidta rimliga åtgärder för att återkalla varorna från grossisten, exempelvis återbetala den ersättning som grossisten har betalt. Tillverkaren kan ju inte tvinga den som innehar varorna att lämna tillbaka dessa till honom (prop. 2008/09:67 s. 215). Det finns skäl att göra samma bedömning i detta lagstiftningsärende. En av de åtgärder som domstolen bör kunna besluta om är följaktligen att de intrångsgörande varorna ska återkallas från marknaden. Ett exempel på en rimlig åtgärd kan vara att angriparen av företagshemligheten åläggs att upplysa en grossist om att varorna har konstaterats innefatta företagshemligheter som angripits och därför inte får säljas, samt återbetala den ersättning som grossisten har betalt. Det kan antas att ett beslut om återkallande av varorna från marknaden i dessa fall ofta kompletteras med ett beslut om att varorna ska förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med varorna sedan angriparen har återfått dem. Om grossisten i exemplet inte medverkar till åtgärden riskerar han eller hon att innehavaren av företagshemligheten väcker en separat talan mot honom eller henne. Genom sin hantering av företagshemligheten har grossisten nämligen som regel själv utfört ett angrepp på företagshemligheten. Grossistens eventuella tidigare goda tro hindrar inte att domstolen beslutar om ett vitesförbud eller ett föreläggande om andra skyddsåtgärder riktat mot honom eller henne. Som bl.a. Advokatsamfundet anför är det inte givet att en intrångsgörande vara kan anses innefatta företagshemligheten. Direktivet förutsätter att skyddsåtgärder alltid kan beslutas beträffande intrångsgörande varor. Lagen bör utformas så att detta tydligt framgår. Bland andra Advokatsamfundet och Svenskt Näringsliv anser att domstolen ska kunna besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder även mot den som medverkar till ett angrepp på företagshemligheter. Detta skulle enligt regeringens mening föra för långt. Direktivet innehåller ingen generell reglering om ansvar för den som medverkar till ett angrepp. Införandet av ett generellt medverkansansvar skulle alltså utgöra en i förhållande till direktivet väsentlig utvidgning av kretsen av ansvariga. Det saknas utrymme för sådana överväganden i detta lagstiftningsärende. Det kan dock inte uteslutas att det framöver finns anledning för regeringen att återkomma i frågan. Direktivet innehåller i några avseenden mer utförliga regler om prövningen av frågor om förbud och andra skyddsåtgärder. Det är därför nödvändigt att komplettera den hittillsvarande lagen.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

Uttrycket återfinns i EU-direktivet om säkerställande av skyddet för Till att börja med anger direktivet att förbud och andra skyddsåtgärder immateriella rättigheter (det s.k. sanktionsdirektivet) 4 . ska få beslutas endast efter en proportionalitetsbedömning. Vid genomförandet av det direktivet angavs i förarbetena som ett Också sanktionsdirektivet innehåller ett krav på att beslut om åtgärder exempel på en situation då ett återkallande från marknaden kan vara ska vara proportionerliga. Vid genomförandet av det direktivet konstateraktuellt att en tillverkare av intrångsgörande varor har sålt dessa till en ades att samtliga immaterialrättsliga lagar innehåller uttryckliga krav på grossist som i sin tur ännu inte sålt dem vidare. Ett återkallande av varor- att de aktuella typerna av åtgärder ska vara skäliga (prop. 2008/09:67 na från marknaden i den situationen innebär att tillverkaren ska vidta s. 220). rimliga åtgärder för att återkalla varorna från grossisten, exempelvis åter- Det framgår visserligen inte uttryckligen av den hittillsvarande lagen betala den ersättning som grossisten har betalt. Tillverkaren kan ju inte att domstolen ska göra en proportionalitetsbedömning när den prövar tvinga den som innehar varorna att lämna tillbaka dessa till honom (prop. frågor om vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Det får dock förutsättas 2008/09:67 s. 215). att domstolarna generellt gör skälighets- och proportionalitetsbedöm- Det finns skäl att göra samma bedömning i detta lagstiftningsärende. ningar i sådana fall, och att dessa bedömningar uppfyller direktivets krav. En av de åtgärder som domstolen bör kunna besluta om är följaktligen att Regeringen anser ändå att det bör framgå av lagen att skyddsåtgärder – i de intrångsgörande varorna ska återkallas från marknaden. Ett exempel likhet med vad som gäller enligt de immaterialrättsliga lagarna – endast på en rimlig åtgärd kan vara att angriparen av företagshemligheten åläggs ska få beslutas när det är skäligt. I detta ligger att domstolen ska göra en att upplysa en grossist om att varorna har konstaterats innefatta företags- proportionalitetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter i det hemligheter som angripits och därför inte får säljas, samt återbetala den enskilda fallet och att ett ingripande inte ska ske i större omfattning än ersättning som grossisten har betalt. vad som är nödvändigt. Det kan antas att ett beslut om återkallande av varorna från marknaden Prövningen av om åtgärder kan riktas mot personer som har förvärvat i dessa fall ofta kompletteras med ett beslut om att varorna ska förstöras egendomen i god tro ska göras inom ramen för skälighetsbedömningen. eller att någon annan åtgärd ska vidtas med varorna sedan angriparen har Det bör alltså kunna förekomma att en åtgärd som skäligen hade kunnat återfått dem. Om grossisten i exemplet inte medverkar till åtgärden risk- riktas mot den som har angripit en företagshemlighet med uppsåt eller av erar han eller hon att innehavaren av företagshemligheten väcker en oaktsamhet inte framstår som skälig, om den riktas mot den som har separat talan mot honom eller henne. Genom sin hantering av företags- angripit en företagshemlighet utan att i något avseende kunna lastas för hemligheten har grossisten nämligen som regel själv utfört ett angrepp på angreppet. I dessa fall kan det även bli aktuellt att tillåta ett fortsatt företagshemligheten. Grossistens eventuella tidigare goda tro hindrar inte angrepp i form av ett utnyttjande av företagshemligheten mot att angripatt domstolen beslutar om ett vitesförbud eller ett föreläggande om andra aren betalar ersättning till innehavaren (se avsnitt 10.3). skyddsåtgärder riktat mot honom eller henne. Enligt direktivet ska innehavaren av en angripen företagshemlighet Som bl.a. Advokatsamfundet anför är det inte givet att en intrångsgör- som huvudregel få ersättning för de kostnader för åtgärder som domande vara kan anses innefatta företagshemligheten. Direktivet förutsätter stolen beslutar om (jfr artikel 12.4). Även om detta kan anses följa av att skyddsåtgärder alltid kan beslutas beträffande intrångsgörande varor. allmänna principer bör det för tydlighets skull framgå uttryckligen av Lagen bör utformas så att detta tydligt framgår. lagen (jfr prop. 1960:167 s. 184 och prop. 2008/09:67 s. 220). Bland andra Advokatsamfundet och Svenskt Näringsliv anser att dom- En annan fråga är vad som händer med ett beslut om vitesförbud eller stolen ska kunna besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder även andra skyddsåtgärder om den angripna informationen förlorar sin karakmot den som medverkar till ett angrepp på företagshemligheter. Detta tär av företagshemlighet, dvs. om den blir allmänt känd. Huvudregeln i skulle enligt regeringens mening föra för långt. Direktivet innehåller direktivet är att det då inte längre föreligger något angrepp som kan föringen generell reglering om ansvar för den som medverkar till ett an- bjudas. Detsamma gäller enligt den hittillsvarande lagen. Beslutet ska då grepp. Införandet av ett generellt medverkansansvar skulle alltså utgöra som regel upphävas. Någon bestämmelse om detta behövs inte. en i förhållande till direktivet väsentlig utvidgning av kretsen av ansvariga. Det saknas utrymme för sådana överväganden i detta lagstiftningsärende. Det kan dock inte uteslutas att det framöver finns anledning för

10.2 Förbud mot fortsatt utnyttjande av information

regeringen att återkomma i frågan.

som tidigare varit företagshemlig

Direktivet innehåller i några avseenden mer utförliga regler om prövningen av frågor om förbud och andra skyddsåtgärder. Det är därför nöd- Regeringens förslag: Den som har angripit en företagshemlighet och vändigt att komplettera den hittillsvarande lagen. därigenom har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig ska kunna förbjudas att under en viss tid utnyttja informationen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 243 f.). 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. 74 75

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Som framgår ovan får en domstol enligt den hittillsvarande lagen besluta om förbud för den som har angripit en företagshemlighet att utnyttja eller röja företagshemligheten (11 §). I direktivet ges domstolen utrymme att begränsa varaktigheten för ett beslut om förbud. Varaktigheten ska vara tillräcklig för att undanröja eventuella kommersiella eller ekonomiska fördelar som angriparen kan ha vunnit genom angreppet på företagshemligheten. Domstolen ska kunna upphäva ett beslut om förbud på begäran av angriparen om den berörda informationen inte längre utgör en företagshemlighet av orsaker som inte kan tillskrivas angriparen (artikel 13.1 andra stycket och 13.2). Av detta får anses följa att om angriparen orsakar att informationen inte längre är företagshemlig ska han eller hon kunna förbjudas att använda sig av informationen. Varje annan person kan dock fritt utnyttja informationen, eftersom den inte längre utgör någon företagshemlighet. Regleringen avviker från vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen. Eftersom en företagshemlighet inte är förenad med en ensamrätt av den styrka och karaktär som exempelvis följer av ett patent, kan innehavaren av hemligheten inte göra några anspråk på hemligheten när denna har blivit allmänt känd eller annars upphört (prop. 1987/88:155 s. 28). Ett vitesförbud enligt den hittillsvarande lagen kan därför bara komma i fråga så länge företagshemligheten består. I den nya lagen behöver det därmed finnas en möjlighet för domstolen att förbjuda angriparen att utnyttja sådan information som tidigare har varit företagshemlig. Direktivet kan uppfattas som att det ska vara möjligt att förbjuda en angripare att inte bara utnyttja utan även röja informationen. Eftersom det förutsätts att informationen redan har avslöjats och inte längre är företagshemlig, framstår emellertid ett förbud mot fortsatt röjande som meningslöst. Det är angriparens utnyttjande av informationen som ska förhindras. Ett förbud mot utnyttjande som riktas mot en enda aktör kan i praktiken vara en svag tröst för innehavaren av företagshemligheten, eftersom andra konkurrenter ändå har rätt att använda informationen. Syftet tycks dock vara att just den person som har orsakat att företagshemligheten har blivit allmänt känd ska hindras från att dra fördel av sitt ur konkurrenssynpunkt oacceptabla beteende. Förbudet skulle med ett sådant synsätt kunna jämföras med ett straff och bör fylla en preventiv funktion. Direktivet möjliggör som framgår ovan att ett beslut om förbud tidsbegränsas. Så bör regelmässigt ske när det gäller förbud mot utnyttjande av tidigare företagshemlig information. En annan ordning vore alltför ingripande sett till syftet med beslutet. Hur lång tid ett förbud ska gälla bör vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, och då främst egenskaperna hos den tidigare företagshemligheten. Vissa företagshemligheter kan det ta många år att utveckla samtidigt som hemligheten har en kort livslängd, medan andra kan utvecklas snabbt men ändå ha ett värde under flera år. Tiden ska dock vara tillräckligt lång för att undanröja eventuella kommersiella eller ekonomiska fördelar som den som har utfört angreppet annars skulle ha haft.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har

10.3 Utnyttjande mot ekonomisk ersättning

ingen invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Som framgår ovan får en domstol Regeringens förslag: I stället för att domstolen beslutar om ett vitesenligt den hittillsvarande lagen besluta om förbud för den som har förbud eller föreläggande om andra skyddsåtgärder ska den, på begärangripit en företagshemlighet att utnyttja eller röja företagshemligheten an av en angripare, kunna tillåta att angriparen utnyttjar företagshem- (11 §). I direktivet ges domstolen utrymme att begränsa varaktigheten för ligheten mot ekonomisk ersättning till den lagliga innehavaren av ett beslut om förbud. Varaktigheten ska vara tillräcklig för att undanröja företagshemligheten. eventuella kommersiella eller ekonomiska fördelar som angriparen kan Ett sådant tillstånd får ges endast om angriparen i god tro har ha vunnit genom angreppet på företagshemligheten. Domstolen ska angripit en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon kunna upphäva ett beslut om förbud på begäran av angriparen om den annan, om ett vitesförbud eller en annan åtgärd innebär oproportionerberörda informationen inte längre utgör en företagshemlighet av orsaker ligt stor skada för angriparen och om utnyttjandet inte medför att föresom inte kan tillskrivas angriparen (artikel 13.1 andra stycket och 13.2). tagshemligheten röjs. Ersättningen får inte vara högre än vad angripar- Av detta får anses följa att om angriparen orsakar att informationen en skulle ha betalt till den lagliga innehavaren om angriparen i stället inte längre är företagshemlig ska han eller hon kunna förbjudas att hade haft innehavarens medgivande att utnyttja företagshemligheten. använda sig av informationen. Varje annan person kan dock fritt utnyttja informationen, eftersom den inte längre utgör någon företagshemlighet. Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering- Regleringen avviker från vad som gäller enligt den hittillsvarande lag- ens förslag (se betänkandet s. 245 f.). Utredningens förslag innehåller en. Eftersom en företagshemlighet inte är förenad med en ensamrätt av ingen uttrycklig möjlighet för domstolen att tillåta ett utnyttjande av föreden styrka och karaktär som exempelvis följer av ett patent, kan innehav- tagshemligheten. aren av hemligheten inte göra några anspråk på hemligheten när denna Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget har blivit allmänt känd eller annars upphört (prop. 1987/88:155 s. 28). Ett eller har ingen invändning mot det. Stockholms tingsrätt (Patent- och vitesförbud enligt den hittillsvarande lagen kan därför bara komma i marknadsdomstolen) anser att förslaget inte ger utrymme för en domstol fråga så länge företagshemligheten består. I den nya lagen behöver det att, så som utredningen uttrycker det, meddela ett tillstånd för en angripdärmed finnas en möjlighet för domstolen att förbjuda angriparen att are att utnyttja företagshemligheten. Tingsrätten anser vidare att det är utnyttja sådan information som tidigare har varit företagshemlig. oklart om det är en företagshemlighet eller specifika exemplar av något Direktivet kan uppfattas som att det ska vara möjligt att förbjuda en som får utnyttjas mot ersättning. angripare att inte bara utnyttja utan även röja informationen. Eftersom Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet ska en domstol, på det förutsätts att informationen redan har avslöjats och inte längre är begäran av den som ett förbud eller ett beslut om att egendom exempelföretagshemlig, framstår emellertid ett förbud mot fortsatt röjande som vis ska förstöras kan riktas mot, kunna besluta att ekonomisk ersättning i meningslöst. Det är angriparens utnyttjande av informationen som ska stället ska betalas till innehavaren av företagshemligheten. Förutsättningförhindras. arna för ett sådant beslut är att angriparen har tagit emot företagshemlig- Ett förbud mot utnyttjande som riktas mot en enda aktör kan i praktik- heten från någon annan som har angripit företagshemligheten, att angripen vara en svag tröst för innehavaren av företagshemligheten, eftersom aren varken har handlat uppsåtligt eller oaktsamt i förhållande till det andra konkurrenter ändå har rätt att använda informationen. Syftet tycks tidigare angreppet, att en verkställighet av ett förbud eller andra skyddsdock vara att just den person som har orsakat att företagshemligheten har åtgärder skulle orsaka angriparen oproportionerligt stor skada och att den blivit allmänt känd ska hindras från att dra fördel av sitt ur konkurrens- ekonomiska ersättningen till innehavaren framstår som rimlig (artikel synpunkt oacceptabla beteende. Förbudet skulle med ett sådant synsätt 13.3). kunna jämföras med ett straff och bör fylla en preventiv funktion. Det finns alltså enligt direktivet situationer när det är oskäligt att inte Direktivet möjliggör som framgår ovan att ett beslut om förbud tids- låta den som har angripit en företagshemlighet att utnyttja den angripna begränsas. Så bör regelmässigt ske när det gäller förbud mot utnyttjande företagshemligheten. En godtroende angripare kan i dessa fall undvika av tidigare företagshemlig information. En annan ordning vore alltför att drabbas av förbud mot ett utnyttjande eller föreläggande om andra ingripande sett till syftet med beslutet. skyddsåtgärder genom att betala ersättning till innehavaren av företags- Hur lång tid ett förbud ska gälla bör vara beroende av omständigheter- hemligheten. na i det enskilda fallet, och då främst egenskaperna hos den tidigare före- En liknande ordning finns inom bl.a. upphovsrätten. Den som utnyttjar tagshemligheten. Vissa företagshemligheter kan det ta många år att ett upphovsrättsligt skyddat verk i strid med lagen ska betala skälig utveckla samtidigt som hemligheten har en kort livslängd, medan andra ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller hans eller hennes kan utvecklas snabbt men ändå ha ett värde under flera år. Tiden ska rättsinnehavare (54 § upphovsrättslagen). Vidare får domstolen på yrkandock vara tillräckligt lång för att undanröja eventuella kommersiella eller de av den som har handlat i god tro, om det med hänsyn till det konstnärekonomiska fördelar som den som har utfört angreppet annars skulle ha liga eller ekonomiska värdet hos ett exemplar av ett verk eller övriga haft. omständigheter är skäligt, meddela tillstånd att exemplaret mot särskild 76 77

ersättning till upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare görs tillgängligt för allmänheten eller används för annat avsett ändamål (56 §). Direktivet medför att en liknande möjlighet till utnyttjande av en företagshemlighet mot ersättning bör införas i den nya lagen. Som Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) är inne på bör bestämmelsen utformas så att den ger möjlighet för domstolen att tilllåta ett utnyttjande av företagshemligheten. På det sättet uppnås en överensstämmelse med den liknande regleringen inom upphovsrätten. Med utnyttjande avses i detta sammanhang även den hantering av intrångsgörande varor som i sig utgör ett angrepp på företagshemligheter (se avsnitt 7.1). Det ligger i sakens natur att ett tillstånd inte ska medföra att företagshemligheten röjs. Detta bör framgå av lagen och får anses vara förenligt med direktivet. Ersättningen till den lagliga innehavaren av företagshemligheten får inte vara högre än den ersättning som angriparen skulle ha betalt om han eller hon i stället hade haft innehavarens tillåtelse att utnyttja företagshemligheten (jfr artikel 13.3 andra stycket i direktivet).

10.4 Interimistiska beslut om förbud och andra skyddsåtgärder

Regeringens förslag: En domstol ska interimistiskt, dvs. tillfälligt, vid vite kunna förbjuda någon att fortsätta att angripa en företagshemlighet. Domstolen ska även interimistiskt vid vite kunna förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och därigenom har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att utnyttja informationen. Ett interimistiskt beslut ska kunna meddelas innan talan har väckts i huvudsaken och oavsett om angriparen av företagshemligheten har handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande eller inte enligt lagen. Det ska räcka med att hans eller hennes förfarande utgör ett angrepp enligt lagens definition av angrepp. Domstolen ska kunna avstå från att meddela ett beslut om interimistiskt vitesförbud mot att fortsätta att angripa en företagshemlighet, eller upphäva ett sådant förbud, om angriparen ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala till den lagliga innehavaren. Detta ska endast gälla då angreppet avser utnyttjande av en företagshemlighet och utnyttjandet inte medför att företagshemligheten röjs. Regeringens bedömning: Andra interimistiska skyddsåtgärder än vitesförbud bör inte regleras i lagen om företagshemligheter.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 208 f., s. 212 f. och 224 f.). Utredningen föreslår att ett interimistiskt beslut om fortsatt utnyttjande av en företagshemlighet ska kunna meddelas om angriparen dels gör sannolikt att förutsättningarna för ett slutligt beslut om utnyttjande mot ersättning är uppfyllda, dels ställer säkerhet för ersättningen till innehavaren.

ersättning till upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare görs tillgäng- Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget

ligt för allmänheten eller används för annat avsett ändamål (56 §). och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Sveriges

Direktivet medför att en liknande möjlighet till utnyttjande av en före- advokatsamfund och AIPPI Sverige anser att det bör förtydligas hur ett

tagshemlighet mot ersättning bör införas i den nya lagen. interimistiskt beslut om tillstånd till utnyttjande av en företagshemlighet

Som Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) är inne på ska utformas, och att angriparen i beslutet även bör förbjudas att röja

bör bestämmelsen utformas så att den ger möjlighet för domstolen att till- företagshemligheten.

låta ett utnyttjande av företagshemligheten. På det sättet uppnås en över-

ensstämmelse med den liknande regleringen inom upphovsrätten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Med utnyttjande avses i detta sammanhang även den hantering av Det finns redan goda förutsättningar för interimistiska ingripanden i intrångsgörande varor som i sig utgör ett angrepp på företagshemligheter form av förbud och andra skyddsåtgärder (se avsnitt 7.1). Det ligger i sakens natur att ett tillstånd inte ska medföra

att företagshemligheten röjs. Detta bör framgå av lagen och får anses Enligt direktivet ska domstolarna kunna besluta om interimistiska, dvs.

vara förenligt med direktivet. tillfälliga, förbud mot utnyttjande och röjande av företagshemligheter och

Ersättningen till den lagliga innehavaren av företagshemligheten får mot bl.a. tillverkning av s.k. intrångsgörande varor. Domstolarna ska

inte vara högre än den ersättning som angriparen skulle ha betalt om han även kunna besluta om beslag eller överlämnande av de varor som miss-

eller hon i stället hade haft innehavarens tillåtelse att utnyttja företags- tänks göra intrång, för att förhindra att de kommer ut på marknaden (arti-

hemligheten (jfr artikel 13.3 andra stycket i direktivet). kel 10.1).

Enligt den hittillsvarande lagen kan domstolen besluta interimistiskt

om vitesförbud. Sådana beslut får meddelas på yrkande av den som har

väckt talan om att domstolen ska meddela ett ”slutligt” vitesförbud,

10.4 Interimistiska beslut om förbud och andra

under förutsättning att han eller hon kan visa sannolika skäl för att en

skyddsåtgärder

företagshemlighet har angripits enligt lagen och det skäligen kan befaras

att svaranden genom att fortsätta angreppet förringar värdet av företags- Regeringens förslag: En domstol ska interimistiskt, dvs. tillfälligt, hemligheten (13 §). vid vite kunna förbjuda någon att fortsätta att angripa en företagshem- Lagen ger inte utrymme för andra interimistiska beslut än vitesförbud. lighet. Domstolen ska även interimistiskt vid vite kunna förbjuda den Domstolen kan dock tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om kvarsom har angripit en företagshemlighet, och därigenom har orsakat att stad och andra säkerhetsåtgärder även i ett mål om angrepp på företagsinformationen inte längre är företagshemlig, att utnyttja informationhemligheter. en. Kvarstad innebär att en sökande under vissa förhållanden kan få mot- Ett interimistiskt beslut ska kunna meddelas innan talan har väckts i partens egendom omhändertagen eller på annat sätt undandragen dennes huvudsaken och oavsett om angriparen av företagshemligheten har förfoganderätt (15 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken). Genom kvarstad handlat på ett sätt som är skadeståndsgrundande eller inte enligt lagen. kan innehavaren av en angripen företagshemlighet trygga ett skade- Det ska räcka med att hans eller hennes förfarande utgör ett angrepp ståndsanspråk riktat mot angriparen. enligt lagens definition av angrepp. I stället för kvarstad får domstolen, om någon visar sannolika skäl för Domstolen ska kunna avstå från att meddela ett beslut om interimatt han eller hon mot någon annan har ett anspråk som är eller kan antas istiskt vitesförbud mot att fortsätta att angripa en företagshemlighet, bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, besluta eller upphäva ett sådant förbud, om angriparen ställer säkerhet för den om lämpliga åtgärder för att säkerställa sökandens rätt (15 kap. 3 § rätteersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala till den lagliga gångsbalken). En förutsättning för ett sådant beslut är att det skäligen kan innehavaren. Detta ska endast gälla då angreppet avser utnyttjande av befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller en företagshemlighet och utnyttjandet inte medför att företagshemliglåta bli en viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövheten röjs. ningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde. Regeringens bedömning: Andra interimistiska skyddsåtgärder än Inom immaterialrätten kan domstolen med stöd av rättegångsbalken vitesförbud bör inte regleras i lagen om företagshemligheter. besluta att varor, som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet,

ska omhändertas i syfte att säkerställa ett anspråk på att de exempelvis Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsakligska ändras eller förstöras. Ett sådant omhändertagande kan ske genom en med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 208 f., Kronofogdemyndighetens försorg eller genom att en syssloman, exems. 212 f. och 224 f.). Utredningen föreslår att ett interimistiskt beslut om pelvis en advokat, förordnas att omhänderta, förvara och vårda egendomfortsatt utnyttjande av en företagshemlighet ska kunna meddelas om en (prop. 2008/09:67 s. 177 med hänvisningar). angriparen dels gör sannolikt att förutsättningarna för ett slutligt beslut Till skillnad från vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen om om utnyttjande mot ersättning är uppfyllda, dels ställer säkerhet för företagshemligheter får säkerhetsåtgärder enligt rättegångsbalken beslutersättningen till innehavaren. 78 as också innan talan i huvudsaken har väckts. Av betydelse är att det som 79

en sådan åtgärd främst ska säkerställa är verkställigheten av en kommande dom. En säkerhetsåtgärd kan däremot inte utverkas för att säkerställa en processuell rättighet, t.ex. enbart för att säkra bevisning (rättsfallet NJA 2017 s. 457). När en säkerhetsåtgärd har beviljats innan sökanden har väckt talan i huvudsaken krävs att sökanden inom en månad från beslutet väcker sådan talan. Annars ska åtgärden omedelbart återgå. Regeringen bedömer att den hittillsvarande lagen tillsammans med rättegångsbalken ger goda möjligheter till interimistiska åtgärder i syfte att skydda företagshemligheter från pågående angrepp. Reglerna i den hittillsvarande lagen bör därför föras över till den nya lagen och rättegångsbalkens regler om interimistiska åtgärder bör även fortsättningsvis vara tillämpliga i mål om angrepp på företagshemligheter. Direktivet kräver att det finns utrymme för interimistiska beslut om beslag av varor som misstänks vara intrångsgörande (s.k. civilrättsliga beslag) och om överlämnande av sådana varor. Frågan är om lagen om företagshemligheter bör reglera sådana interimistiska åtgärder, eller om rättegångsbalkens allmänna regler om säkerhetsåtgärder är tillräckliga. Beslag och överlämnande av varor behandlas även i sanktionsdirektivet. I förarbetena till den lagstiftning som genomförde direktivet i svensk rätt anges, med hänvisning till vad som framkom vid förhandlingarna av direktivet, att uttrycket överlämnande av varor avser ett annat sätt att omhänderta egendom än civilrättsliga beslag. Den främsta skillnaden är att ett beslag typiskt sett förutsätter att en myndighet kan ta sig in i de aktuella lokalerna med tvång och hämta egendomen, medan ett beslut om överlämnande av varor typiskt sett innebär att innehavaren av varorna föreläggs att överlämna dessa till en i beslutet angiven person. Det uttalas vidare att en domstol enligt rättegångsbalken kan besluta att varor som misstänks utgöra intrång i en immateriell rättighet ska omhändertas för att säkerställa ett anspråk på att de ska ändras eller förstöras. En sådan åtgärd innebär att egendomen omhändertas på samma sätt som vid ett civilrättsligt beslag och överlämnande av varor. Omhändertagandet kan ske genom Kronofogdemyndighetens försorg eller genom att en syssloman förordnas att omhänderta egendomen. Genom åtgärden förhindras att egendomen införs eller omsätts på marknaden (prop. 2008/09:67 s. 179 f.). Regeringen finner inte anledning att i detta lagstiftningsärende göra en annan bedömning än då sanktionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Rättegångsbalken måste därmed antas uppfylla vad direktivet föreskriver i fråga om både civilrättsliga beslag och överlämnande av varor. Enligt direktivet ska den påstådda angriparen ha rätt till skälig ersättning om en interimistisk åtgärd beslutats och det senare visar sig att något angrepp på företagshemligheter inte har skett, liksom då beslutet av olika skäl förfaller eller upphävs (artikel 11.5). I svensk rätt gäller att sökanden är skyldig att ersätta den skada som motparten har lidit genom verkställigheten, om en exekutionstitel upphävs efter verkställighet. Sökanden har då ett strikt skadeståndsansvar (3 kap. 22 § utsökningsbalken). Skadeståndsansvaret anses gälla även i fall då en säkerhetsåtgärd har upphört på grund av en handling eller underlåtenhet från sökandens sida, eller där det i efterhand kan konstater- 80 as att sökanden inte har haft något berättigat anspråk (se rättsfallet NJA

en sådan åtgärd främst ska säkerställa är verkställigheten av en komman- 2017 s. 9, p. 14 med hänvisningar). Motpartens anspråk skyddas även de dom. En säkerhetsåtgärd kan däremot inte utverkas för att säkerställa genom ett krav på att sökanden ställer säkerhet för motpartens skada. en processuell rättighet, t.ex. enbart för att säkra bevisning (rättsfallet Regeringen anser att dessa regler motsvarar direktivet. NJA 2017 s. 457). När en säkerhetsåtgärd har beviljats innan sökanden Direktivet förutsätter även att en skadelidande tredje part ska ha rätt till har väckt talan i huvudsaken krävs att sökanden inom en månad från lämplig ersättning i motsvarande situation. I direktivet sägs ingenting om beslutet väcker sådan talan. Annars ska åtgärden omedelbart återgå. vilka parter som avses. Det skulle dock kunna röra sig om någon som Regeringen bedömer att den hittillsvarande lagen tillsammans med angriparen har ingått ett avtal med. rättegångsbalken ger goda möjligheter till interimistiska åtgärder i syfte Det är en grundläggande skadeståndsrättslig princip enligt svensk rätt att skydda företagshemligheter från pågående angrepp. Reglerna i den att s.k. tredjemansskador inte ersätts. Från huvudregeln görs vissa undanhittillsvarande lagen bör därför föras över till den nya lagen och rätte- tag (se t.ex. rättsfallen NJA 1966 s. 210 och NJA 2009 s. 16). Det är alltgångsbalkens regler om interimistiska åtgärder bör även fortsättningsvis så inte uteslutet att en tredje man tillerkänns ersättning för sina skador. vara tillämpliga i mål om angrepp på företagshemligheter. Avgörande torde vara hur starkt orsakssambandet är mellan den skade- Direktivet kräver att det finns utrymme för interimistiska beslut om görande handlingen och tredjemansskadan. Skadestånd till tredje man beslag av varor som misstänks vara intrångsgörande (s.k. civilrättsliga blir dock aktuellt endast undantagsvis. En sådan ordning får anses vara beslag) och om överlämnande av sådana varor. Frågan är om lagen om förenlig med direktivet. företagshemligheter bör reglera sådana interimistiska åtgärder, eller om Några remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt (Patent- och markrättegångsbalkens allmänna regler om säkerhetsåtgärder är tillräckliga. nadsdomstolen) och Advokatsamfundet , anför att den immaterialrättsliga Beslag och överlämnande av varor behandlas även i sanktionsdirektiv- lagstiftningen ger möjlighet till intrångsundersökning och väcker frågan et. I förarbetena till den lagstiftning som genomförde direktivet i svensk om motsvarande möjlighet bör införas även i lagen om företagshemligrätt anges, med hänvisning till vad som framkom vid förhandlingarna av heter. Advokatsamfundet påpekar att Högsta domstolen nyligen har direktivet, att uttrycket överlämnande av varor avser ett annat sätt att uttalat att en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken inte kan omhänderta egendom än civilrättsliga beslag. Den främsta skillnaden är utverkas för att säkerställa en processuell rättighet (se det tidigare att ett beslag typiskt sett förutsätter att en myndighet kan ta sig in i de omnämnda rättsfallet NJA 2017 s. 457). Enligt Advokatsamfundet kan aktuella lokalerna med tvång och hämta egendomen, medan ett beslut om det ifrågasättas om möjligheterna till bevissäkring enligt 15 kap. rätteöverlämnande av varor typiskt sett innebär att innehavaren av varorna gångsbalken numera är tillräckliga. föreläggs att överlämna dessa till en i beslutet angiven person. Med en intrångsundersökning avses den bevissäkringsåtgärd som före- Det uttalas vidare att en domstol enligt rättegångsbalken kan besluta att kommer inom immaterialrätten och som innebär att domstolen kan varor som misstänks utgöra intrång i en immateriell rättighet ska besluta att en undersökning får göras hos den som skäligen kan antas ha omhändertas för att säkerställa ett anspråk på att de ska ändras eller för- gjort eller medverkat till ett immaterialrättsintrång, i syfte att söka efter störas. föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om En sådan åtgärd innebär att egendomen omhändertas på samma sätt intrånget. Bevissäkringsåtgärden infördes på grundval av TRIPs-avtalet. som vid ett civilrättsligt beslag och överlämnande av varor. Omhänder- När det skedde gjordes bedömningen att reglerna om bl.a. husrannsakan tagandet kan ske genom Kronofogdemyndighetens försorg eller genom och beslag i rättegångsbalken samt om vitesförbud i lagen om skydd för att en syssloman förordnas att omhänderta egendomen. Genom åtgärden företagshemligheter är tillräckliga med hänsyn till åtagandena enligt förhindras att egendomen införs eller omsätts på marknaden (prop. TRIPs-avtalet när det gäller företagshemligheter (prop. 1998/99:11 s. 51 2008/09:67 s. 179 f.). och bet. 1998/99:LU5 s. 6). Regeringen finner inte anledning att i detta lagstiftningsärende göra en Frågan om huruvida intrångsundersökningar bör införas i den hittillsannan bedömning än då sanktionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. varande lagen om skydd för företagshemligheter har därefter behandlats Rättegångsbalken måste därmed antas uppfylla vad direktivet föreskriver bl.a. i SOU 2008:63. Den dåvarande regeringen valde att inte gå fram i fråga om både civilrättsliga beslag och överlämnande av varor. med utredningens förslag till ett sådant införande, något som Lagrådet Enligt direktivet ska den påstådda angriparen ha rätt till skälig ersätt- inte hade något att invända mot (lagrådsremiss den 12 december 2013, ning om en interimistisk åtgärd beslutats och det senare visar sig att Ett bättre skydd för företagshemligheter). något angrepp på företagshemligheter inte har skett, liksom då beslutet Den här aktuella utredningen överväger inte frågan om huruvida det av olika skäl förfaller eller upphävs (artikel 11.5). finns skäl för att införa en möjlighet till intrångsundersökning vid I svensk rätt gäller att sökanden är skyldig att ersätta den skada som påstådda angrepp på företagshemligheter och lämnar inga förslag i den motparten har lidit genom verkställigheten, om en exekutionstitel upp- delen. Regeringen konstaterar att det finns skäl för varför intrångsunderhävs efter verkställighet. Sökanden har då ett strikt skadeståndsansvar sökningar bör införas i fråga om företagshemligheter, samtidigt som en (3 kap. 22 § utsökningsbalken). Skadeståndsansvaret anses gälla även i del kan anföras mot en sådan förhållandevis ingripande reform. Under fall då en säkerhetsåtgärd har upphört på grund av en handling eller alla förhållanden skulle en reform på det området kräva ytterligare beredunderlåtenhet från sökandens sida, eller där det i efterhand kan konstater- ningsunderlag som det inte finns möjlighet att inhämta i detta lagstift- 80 as att sökanden inte har haft något berättigat anspråk (se rättsfallet NJA ningsärende. Det är emellertid angeläget att innehavare av företagshem- 81

ligheter har fullgoda möjligheter att säkra bevisning om intrång. Regeringen följer därför frågan och kan återkomma till den i något annat sammanhang.

Den som har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig bör interimistiskt kunna förbjudas att utnyttja informationen Regeringen föreslår att det införs en möjlighet för en domstol att i ett slutligt avgörande förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och som därigenom har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja informationen (avsnitt 10.2). Direktivet förutsätter att ett sådant förbud kan beslutas även interimistiskt (artikel 11.3). För att en säkerhetsåtgärd ska beslutas enligt rättegångsbalken krävs som framgår ovan att motpartens agerande hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde (15 kap. 3 § rättegångsbalken). Eftersom informationen inte längre är hemlig, har den emellertid inte något värde som företagshemlighet för sökanden, dvs. innehavaren, och bestämmelsen i rättegångsbalken torde därmed inte kunna tillämpas. I syfte att genomföra direktivet bör det införas en möjlighet för domstolen att även interimistiskt kunna förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att utnyttja informationen.

Ett interimistiskt beslut bör kunna meddelas innan talan har väckts i huvudsaken I sanktionsdirektivet sägs att en interimistisk åtgärd, på begäran av svaranden, ska upphävas eller upphöra att gälla om inte sökanden inom skälig tid väcker talan om saken vid domstolen (artikel 9.5). Vid genomförandet av direktivet uttalades att det indirekt framgår av direktivet att de interimistiska åtgärderna ska kunna beslutas redan innan käranden har väckt talan i sak (prop. 2008/09:67 s. 200). Samma bedömning bör göras i fråga om den snarlika direktivbestämmelsen i direktivet om skydd för företagshemligheter (artikel 11.3). Någon möjlighet för domstolen att besluta om interimistiska åtgärder innan talan har väckts i huvudsaken finns inte enligt den hittillsvarande lagen. Däremot kan innehavaren av företagshemligheten, som påpekas ovan, enligt rättegångsbalken få till stånd ett interimistiskt beslut om vitesförbud eller någon annan åtgärd oavsett om talan i huvudsaken har väckts eller inte, förutsatt att talan väcks inom viss tid därefter och att förutsättningarna enligt rättegångsbalken i övrigt är uppfyllda. Frågan är då om det ändå är nödvändigt att i lagen om företagshemligheter införa en motsvarande möjlighet till interimistiska åtgärder innan talan har väckts i huvudsaken. Regeringen bedömer ovan att det är nödvändigt att det införs en möjlighet för domstolen att interimistiskt kunna förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja informationen. Ett beslut av det slaget måste enligt direktivet kunna meddelas redan innan talan har väckts i huvudsaken (artikel 11.3). Det är alltså under alla för-

ligheter har fullgoda möjligheter att säkra bevisning om intrång. Reger- hållanden nödvändigt att i fråga om ett sådant beslut ge utrymme i den ingen följer därför frågan och kan återkomma till den i något annat sam- nya lagen för interimistiska åtgärder innan någon talan har väckts i manhang. huvudsaken. För att åstadkomma en lättöverskådlig och sammanhållen reglering bör Den som har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig bör motsvarande ordning gälla för samtliga interimistiska beslut om vitesinterimistiskt kunna förbjudas att utnyttja informationen förbud som meddelas enligt lagen om företagshemligheter. Det är mindre Regeringen föreslår att det införs en möjlighet för en domstol att i ett lämpligt att den som vill ansöka om interimistiskt förbud i vissa fall slutligt avgörande förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, skulle luta sig mot rättegångsbalkens regler och i andra fall mot lagen om och som därigenom har orsakat att informationen inte längre är företags- företagshemligheter. Det bör alltså i lagen finnas ett generellt utrymme hemlig, att för viss tid utnyttja informationen (avsnitt 10.2). Direktivet för domstolen att på begäran av företagshemlighetens innehavare besluta förutsätter att ett sådant förbud kan beslutas även interimistiskt (artikel interimistiskt om ett förbud innan talan har väckts i huvudsaken. I fråga 11.3). om andra interimistiska åtgärder än förbud ska dock rättegångsbalken För att en säkerhetsåtgärd ska beslutas enligt rättegångsbalken krävs tillämpas även fortsättningsvis. som framgår ovan att motpartens agerande hindrar eller försvårar utöv- Ett vitesförbud ska i vissa fall kunna undvikas om motparten ställer ningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde (15 kap. 3 § säkerhet rättegångsbalken). Eftersom informationen inte längre är hemlig, har den emellertid inte något värde som företagshemlighet för sökanden, dvs. Som alternativ till ett interimistiskt beslut om vitesförbud eller andra innehavaren, och bestämmelsen i rättegångsbalken torde därmed inte skyddsåtgärder ska en domstol, som villkor för att ett påstått olagligt kunna tillämpas. utnyttjande av en företagshemlighet ska få fortsätta, enligt direktivet få I syfte att genomföra direktivet bör det införas en möjlighet för dom- kräva att det ställs säkerhet för ersättning till innehavaren av företagsstolen att även interimistiskt kunna förbjuda den som har angripit en hemligheten. Det får inte vara tillåtet att röja en företagshemlighet mot företagshemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre ställande av säkerhet (artikel 10.2). är företagshemlig, att utnyttja informationen. Utredningen anser att direktivet i denna del handlar om en interimistisk motsvarighet till ett beslut om ett sådant utnyttjande mot ersättning som Ett interimistiskt beslut bör kunna meddelas innan talan har väckts i domstolen kan tillåta i ett slutligt avgörande och föreslår att interimistishuvudsaken ka beslut även ska kunna meddelas i sådana fall (jfr avsnitt 10.3). Det I sanktionsdirektivet sägs att en interimistisk åtgärd, på begäran av svar- kan dock konstateras att direktivet, när det gäller ställandet av säkerhet, anden, ska upphävas eller upphöra att gälla om inte sökanden inom inte förutsätter att angriparen har agerat utan att uppsåt eller oaktsamhet skälig tid väcker talan om saken vid domstolen (artikel 9.5). Vid genom- kan läggas honom eller henne till last. Domstolen ska alltså kunna låta förandet av direktivet uttalades att det indirekt framgår av direktivet att utnyttjandet fortsätta även om annat inte är utrett än att angriparen har de interimistiska åtgärderna ska kunna beslutas redan innan käranden har handlat i ond tro. Det förutsätts heller inte att de åtgärder som utgör alterväckt talan i sak (prop. 2008/09:67 s. 200). nativ till ett fortsatt utnyttjande skulle orsaka angriparen oproportioner- Samma bedömning bör göras i fråga om den snarlika direktivbestäm- ligt stor skada. I denna del avviker regleringen från vad som gäller vid melsen i direktivet om skydd för företagshemligheter (artikel 11.3). tillstånd till utnyttjande mot ersättning. Någon möjlighet för domstolen att besluta om interimistiska åtgärder Till skillnad från vad utredningen är inne på bör därför regleringen inte innan talan har väckts i huvudsaken finns inte enligt den hittillsvarande uppfattas som en interimistisk motsvarighet till ett beslut om utnyttjande lagen. Däremot kan innehavaren av företagshemligheten, som påpekas av företagshemligheten mot ersättning. Det bör i linje med detta inte ovan, enligt rättegångsbalken få till stånd ett interimistiskt beslut om krävas att det är sannolikt att förutsättningarna för ett slutligt avgörande vitesförbud eller någon annan åtgärd oavsett om talan i huvudsaken har om tillstånd till utnyttjande är uppfyllda, eftersom det ställs strängare väckts eller inte, förutsatt att talan väcks inom viss tid därefter och att krav på angriparen i dessa fall. Direktivet får i denna del inte frångås i förutsättningarna enligt rättegångsbalken i övrigt är uppfyllda. Frågan är syfte att åstadkomma ett starkare skydd för företagshemligheter (artikel då om det ändå är nödvändigt att i lagen om företagshemligheter införa 1.1 andra stycket). Det är alltså inte tillåtet enligt direktivet att uppställa en motsvarande möjlighet till interimistiska åtgärder innan talan har de krav som gäller vid slutliga avgöranden om tillstånd till utnyttjande av väckts i huvudsaken. en företagshemlighet vid prövningen av om ett interimistiskt yrkande om Regeringen bedömer ovan att det är nödvändigt att det införs en möj- förbud eller andra skyddsåtgärder ska avslås mot att angriparen ställer lighet för domstolen att interimistiskt kunna förbjuda den som har säkerhet. angripit en företagshemlighet, och därigenom orsakat att informationen Det ligger i stället närmast till hands att jämföra med vad som gäller inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja informationen. Ett enligt rättegångsbalken, nämligen att en interimistisk säkerhetsåtgärd beslut av det slaget måste enligt direktivet kunna meddelas redan innan omedelbart ska hävas om det ställs en säkerhet som tillgodoser ändatalan har väckts i huvudsaken (artikel 11.3). Det är alltså under alla för- 82 83

målet med åtgärden (15 kap. 8 § rättegångsbalken). Frågan är då om den bestämmelsen tillgodoser direktivets krav. Enligt regeringens mening är det ett sämre alternativ att låta rättegångsbalken gälla för de nu aktuella fallen. Det är nämligen centralt att ett beslut om att angriparen tillåts att, mot ställande av säkerhet, utnyttja företagshemligheten inte leder till att hemligheten röjs. En så viktig förutsättning bör komma till klart uttryck i lag. Det finns därför anledning att i lagen om företagshemligheter ta in en möjlighet för domstolen att upphäva ett beslut om interimistiskt förbud, om angriparen ställer säkerhet för ersättning till innehavaren av företagshemligheten. Möjligheten bör endast gälla då angreppet avser utnyttjande av en företagshemlighet och utnyttjandet inte medför att hemligheten röjs. Direktivet gör inte skillnad på situationer då ett interimistiskt beslut har fattats och då domstolen för första gången ska pröva frågan. Det bör därför, för tydlighets skull, i lagen tas in en bestämmelse om att motsvarande gäller då domstolen för första gången prövar frågan.

10.5 Förbud och andra skyddsåtgärder även vid nära förestående angrepp

Regeringens förslag: Domstolen ska på begäran av innehavaren av en företagshemlighet kunna besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Beslutet ska kunna vara interimistiskt, dvs. tillfälligt. Ett beslut om förbud eller andra skyddsåtgärder vid nära förestående angrepp på en företagshemlighet ska kunna meddelas endast mot den som har vidtagit åtgärder i syfte att utföra eller främja ett angrepp, dvs. ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet. Det ska därutöver inte krävas att den som beslutet riktas mot har agerat med uppsåt eller oaktsamt.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag (se betänkandet s. 214 f. och 235 f.). Domstolen ska enligt utredningen, även interimistiskt, kunna besluta om förbud och andra skyddsåtgärder vid försök eller förberedelse till angrepp på en företagshemlighet. För att ett beslut ska kunna riktas mot den som har försökt att angripa en företagshemlighet ska det enligt utredningen inte krävas att han eller hon har haft uppsåt eller varit oaktsam. För att ett beslut ska kunna riktas mot den som har förberett ett angrepp på en företagshemlighet ska det krävas att han eller hon har handlat med uppsåt ett utföra eller främja angreppet. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Svenskt Näringsliv , IT&Telekomföretagen Almega , Teknikföretagen , Friskolornas riksförbund , Sveriges advokatsamfund och AIPPI Sverige anför att det tydligt bör framgå av lagen att interimistiska beslut får meddelas även vid försök eller förberedelse till angrepp på företagshemligheter. Svenskt Näringsliv och Sveriges advo-

målet med åtgärden (15 kap. 8 § rättegångsbalken). Frågan är då om den katsamfund framhåller att en innehavare inte bör behöva bevisa att en

bestämmelsen tillgodoser direktivets krav. påstådd förberedelse eller ett påstått försök till angrepp genom kopiering Enligt regeringens mening är det ett sämre alternativ att låta rätte- har skett obehörigen för att förbud och andra skyddsåtgärder ska bli aktu-

gångsbalken gälla för de nu aktuella fallen. Det är nämligen centralt att ella. Detta eftersom kravet på obehörighet är kopplat till det fullbordade

ett beslut om att angriparen tillåts att, mot ställande av säkerhet, utnyttja angreppet på företagshemligheten snarare än försöket eller förberedelsen företagshemligheten inte leder till att hemligheten röjs. En så viktig för- till angrepp.

utsättning bör komma till klart uttryck i lag. Skälen för regeringens förslag: En domstol får enligt den hittillsvar-

Det finns därför anledning att i lagen om företagshemligheter ta in en ande lagen besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder vid försök möjlighet för domstolen att upphäva ett beslut om interimistiskt förbud, eller förberedelse till angrepp på en företagshemlighet om angreppet är

om angriparen ställer säkerhet för ersättning till innehavaren av företags- straffbart på försöks- eller förberedelsestadiet. Detta gäller för den som hemligheten. Möjligheten bör endast gälla då angreppet avser utnyttjande begår försök eller förberedelse till företagsspioneri. I övrigt kan ett för-

av en företagshemlighet och utnyttjandet inte medför att hemligheten bud komma i fråga endast vid fullbordade angrepp enligt lagen (11 och

röjs. 14 §§; jfr 3–8 §§). Direktivet gör inte skillnad på situationer då ett interimistiskt beslut har I direktivet föreskrivs att domstolen inför ett beslut om en interimistisk

fattats och då domstolen för första gången ska pröva frågan. Det bör säkerhetsåtgärd ska förvissa sig om att käranden är innehavare av en

därför, för tydlighets skull, i lagen tas in en bestämmelse om att mot- företagshemlighet som på ett otillåtet sätt har anskaffats, utnyttjats eller svarande gäller då domstolen för första gången prövar frågan. röjts, eller att ett sådant förfarande är nära förestående (artikel 11.1).

I sanktionsdirektivet finns en liknande reglering. Den anger att ett

interimistiskt förbud ska kunna meddelas i syfte att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång (artikel 9.1 a). Den dåvarande reger-

10.5 Förbud och andra skyddsåtgärder även vid nära

ingen ansåg vid genomförandet att det var nödvändigt att införa en möj-

förestående angrepp

lighet för domstolen att besluta om interimistiska vitesförbud även vid

försök eller förberedelse till immaterialrättsintrång (prop. 2008/09:67 Regeringens förslag: Domstolen ska på begäran av innehavaren av en s. 188 f.). företagshemlighet kunna besluta om vitesförbud och andra skydds- Också i detta lagstiftningsärende bedömer regeringen att det är nödåtgärder mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett vändigt att göra det möjligt för sökanden att få till stånd ett interimistiskt angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Beslutet ska beslut om vitesförbud för fall då ett intrång, eller med lagens uttryckssätt kunna vara interimistiskt, dvs. tillfälligt. ett angrepp, inte har fullbordats men är nära förestående. Direktivet kräv- Ett beslut om förbud eller andra skyddsåtgärder vid nära förestående er detsamma i fråga om andra skyddsåtgärder. Eftersom en interimistisk angrepp på en företagshemlighet ska kunna meddelas endast mot den åtgärd i svensk lag som regel ska syfta till att säkerställa framtida verksom har vidtagit åtgärder i syfte att utföra eller främja ett angrepp, ställighet av en dom bör möjligheten att utverka ett slutligt avgörande om dvs. ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet. förbud eller andra skyddsåtgärder vid ett nära förestående angrepp på en Det ska därutöver inte krävas att den som beslutet riktas mot har företagshemlighet ändras på motsvarande sätt. Liknande överväganden agerat med uppsåt eller oaktsamt. gjordes vid genomförandet av sanktionsdirektivet (prop. 2008/09:67

s. 188 f.). Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- Som bl.a. Advokatsamfundet påpekar bör det framgå uttryckligen av slag (se betänkandet s. 214 f. och 235 f.). Domstolen ska enligt utredlagen att inte bara ett slutligt förbud utan också ett interimistiskt förbud ningen, även interimistiskt, kunna besluta om förbud och andra skyddskan meddelas när angreppet på företagshemligheten ännu inte är fullåtgärder vid försök eller förberedelse till angrepp på en företagshemligbordat. Nästa fråga är hur ett ansvar för nära förestående angrepp på förehet. För att ett beslut ska kunna riktas mot den som har försökt att tagshemligheter bör utformas. angripa en företagshemlighet ska det enligt utredningen inte krävas att Vid genomförandet av sanktionsdirektivet uttalades att ett vitesförbud han eller hon har haft uppsåt eller varit oaktsam. För att ett beslut ska får beslutas vid försök och förberedelse till upphovsrättsintrång i objektiv kunna riktas mot den som har förberett ett angrepp på en företagshemligmening (prop. 2008/09:67 s. 188 f.). Möjligheten att besluta om viteshet ska det krävas att han eller hon har handlat med uppsåt ett utföra eller förbud vid försök eller förberedelse anknyter alltså till när straffrättsliga främja angreppet. sanktioner kan förekomma. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har De överväganden som gjordes vid genomförandet av sanktionsdirektivingen invändning mot det. Svenskt Näringsliv , IT&Telekomföretagen et ska ses mot bakgrund av hur TRIPs-avtalets bestämmelser om Almega , Teknikföretagen , Friskolornas riksförbund , Sveriges advokatsamfund intrångsundersökning vid immaterialrättsliga intrång genomfördes i och AIPPI Sverige anför att det tydligt bör framgå av lagen att svensk rätt (prop. 1998/99:11 s. 50). interimistiska beslut får meddelas även vid försök eller förberedelse till En möjlighet är att även när det gäller företagshemligheter låta förutangrepp på företagshemligheter. Svenskt Näringsliv och Sveriges advo- 84 sättningarna för ett beslut om förbud eller andra skyddsåtgärder vid nära 85

förestående angrepp anknyta till vad som gäller i fråga om straffansvar. Eftersom direktivet förutsätter att samtliga fall av otillåtet anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som har inträffat eller som är nära förestående ska kunna hindras med interimistiska beslut om vitesförbud och andra skyddsåtgärder, är detta dock inte en framkomlig väg. Flertalet angrepp på företagshemligheter enligt lagen är inte straffbara som försök eller förberedelse till brott. I stället krävs en från straffansvaret fristående lösning som innebär att den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående kan meddelas förbud och förelägganden om andra skyddsåtgärder. En sådan lösning ligger väl i linje med rättsutvecklingen på det immaterialrättsliga området (jfr Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 13 februari 2017 i mål nr PMT 11706-15 där domstolen ansåg att ett medverkansansvar enligt upphovsrättslagens civilrättsliga bestämmelser om vitesförbud, som hade sin grund i ett EUdirektiv, inte i svensk rätt genom förarbetsuttalanden kunde begränsas till sådana gärningar som utgjorde medverkan i straffrättslig mening). Utredningen föreslår en sådan civilrättslig reglering men anser likafullt att de straffrättsliga uttrycken försök och förberedelse ska användas i lagen. Inom straffrätten gäller att den som har påbörjat utförandet av ett visst brott utan att detta kommit till fullbordan kan dömas för försök till brott, om fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller om sådan fara var utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. I fråga om förberedelse till brott gäller straffansvar för den som med uppsåt att utföra eller främja brott antingen tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för utförande av ett brott, eller skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott (23 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken). Det är givet att bedömningen av vad som utgör ett handlande som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående måste göras med utgångspunkt i fasta kriterier. Endast så uppnås en förutsebar och rättssäker tillämpning av lagen. Den straffrättsliga regleringen om försök och förberedelse till brott inrymmer sådana fasta och sedan länge väletablerade kriterier. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att det straffrättsliga ansvaret för försök och förberedelse kan tjäna som utgångspunkt och vägledning för i vilka situationer förbud och förelägganden om åtgärder ska bli aktuella utan att ett angrepp på en företagshemlighet har fullbordats. Detta får anses vara i överensstämmelse med direktivets reglering. Det är däremot, enligt regeringens mening, mindre lämpligt att använda den straffrättsliga terminologin i lagen. Ansvaret för angrepp på företagshemligheter som inte har fullbordats bör i stället, inte minst för att underlätta en direktivkonform tolkning, anknyta nära till direktivet. Det bör därför anges i lagen att ett beslut om förbud eller andra skyddsåtgärder ska kunna riktas även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Därmed avses i första hand sådana förfaranden som inom straffrätten 86 benämns försök och förberedelse till brott.

förestående angrepp anknyta till vad som gäller i fråga om straffansvar. Frågan om huruvida det rör sig om åtgärder som medför att ett angrepp Eftersom direktivet förutsätter att samtliga fall av otillåtet anskaffande, på en företagshemlighet är nära förestående måste dock i slutänden utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som har inträffat eller prövas mot bakgrund av direktivet och den praxis som kan komma att som är nära förestående ska kunna hindras med interimistiska beslut om utvecklas i EU-domstolen. vitesförbud och andra skyddsåtgärder, är detta dock inte en framkomlig En särskild fråga är om det bör krävas att den som har vidtagit åtgärdväg. Flertalet angrepp på företagshemligheter enligt lagen är inte straff- erna som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förebara som försök eller förberedelse till brott. stående har gjort detta med uppsåt eller av oaktsamhet. Något sådant I stället krävs en från straffansvaret fristående lösning som innebär att krav ska inte gälla i fråga om fullbordade angrepp på en företagshemligden som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företags- het (se avsnitt 7.2). hemlighet är nära förestående kan meddelas förbud och förelägganden Enligt utredningen bör det i fråga om försöksansvaret inte krävas något om andra skyddsåtgärder. En sådan lösning ligger väl i linje med rätts- uppsåt i förhållande till det fullbordade angreppet, men när det gäller förutvecklingen på det immaterialrättsliga området (jfr Patent- och mark- beredelse ska krävas att de förberedande åtgärderna har vidtagits i syfte nadsöverdomstolens dom den 13 februari 2017 i mål nr PMT 11706-15 att utföra eller främja angreppet. Utredningen hänvisar till vad som gäller där domstolen ansåg att ett medverkansansvar enligt upphovsrättslagens vid försök och förberedelse inom straffrätten och till de överväganden civilrättsliga bestämmelser om vitesförbud, som hade sin grund i ett EU- som gjordes vid genomförandet av sanktionsdirektivet (prop. 2008/09:67 direktiv, inte i svensk rätt genom förarbetsuttalanden kunde begränsas till s. 257 f.). sådana gärningar som utgjorde medverkan i straffrättslig mening). Regeringen anser att dessa överväganden inte är lika aktuella om, som Utredningen föreslår en sådan civilrättslig reglering men anser likafullt nu föreslås, ansvaret för angrepp på företagshemligheter som inte har att de straffrättsliga uttrycken försök och förberedelse ska användas i fullbordats utformas fristående från försöks- och förberedelseansvaret lagen. inom straffrätten. Det finns inte några bärande skäl för att i fråga om krav Inom straffrätten gäller att den som har påbörjat utförandet av ett visst på uppsåt eller oaktsamhet, exempelvis i förhållande till om den informabrott utan att detta kommit till fullbordan kan dömas för försök till brott, tion som angreppet avser är företagshemlig eller om angreppet är obehörom fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller igt, göra skillnad på å ena sidan då någon har påbörjat ett angrepp, å om sådan fara var utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. andra sidan då någon endast har vidtagit förberedande åtgärder inför ett I fråga om förberedelse till brott gäller straffansvar för den som med angrepp. Däremot bör det ha betydelse om den som har påbörjat uppsåt att utföra eller främja brott antingen tar emot eller lämnar pengar angreppet eller utfört de förberedande åtgärderna har gjort detta i syfte att eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för fullborda eller främja något som utgör ett angrepp på en företagshemligutförande av ett brott, eller skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, het i objektiv mening. transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med Den arbetstagare som exempelvis kopierar handlingar med företagsnågot som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott hemligheter i syfte att underlätta det egna arbetet bör inte anses ha vid- (23 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken). tagit åtgärder som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära Det är givet att bedömningen av vad som utgör ett handlande som förestående, eftersom åtgärderna inte har vidtagits i syfte att anskaffa, medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående måste utnyttja eller röja företagshemligheterna. Om kopieringen däremot utförs göras med utgångspunkt i fasta kriterier. Endast så uppnås en förutsebar i syfte att arbetstagaren ska tillägna sig företagshemligheterna eller röja och rättssäker tillämpning av lagen. Den straffrättsliga regleringen om dem, har åtgärder vidtagits som medför att ett obehörigt angrepp på en försök och förberedelse till brott inrymmer sådana fasta och sedan länge företagshemlighet är nära förestående. väletablerade kriterier. Regeringen instämmer därför i utredningens Utöver kravet på avsikt att fullborda angreppet på företagshemligheten bedömning att det straffrättsliga ansvaret för försök och förberedelse kan bör det inte krävas uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen. I exemplet tjäna som utgångspunkt och vägledning för i vilka situationer förbud och med arbetstagaren som kopierar dokument med företagshemligheter i förelägganden om åtgärder ska bli aktuella utan att ett angrepp på en syfte att tillägna sig företagshemligheterna bör det alltså inte ha någon företagshemlighet har fullbordats. Detta får anses vara i överensstämmel- betydelse för bedömningen av om angreppet är nära förestående huruvida se med direktivets reglering. arbetstagaren exempelvis har misstagit sig på dokumentens innehåll och Det är däremot, enligt regeringens mening, mindre lämpligt att tror att det rör sig om allmänt känd information. använda den straffrättsliga terminologin i lagen. Ansvaret för angrepp på Några remissinstanser väcker frågan hur ett ansvar för nära förestående företagshemligheter som inte har fullbordats bör i stället, inte minst för angrepp på en företagshemlighet förhåller sig till kravet på att angreppet att underlätta en direktivkonform tolkning, anknyta nära till direktivet. ska vara obehörigt för att omfattas av lagen, närmast i den situationen då Det bör därför anges i lagen att ett beslut om förbud eller andra skydds- den förberedande åtgärden består i kopiering av dokument som innehållåtgärder ska kunna riktas även mot den som har handlat på ett sätt som er företagshemligheter. medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Där- Eftersom lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter med avses i första hand sådana förfaranden som inom straffrätten bör det inte komma i fråga att besluta om förbud eller andra skydds- 86 benämns försök och förberedelse till brott. åtgärder vid nära förestående angrepp som, om de fullbordats, hade varit 87

behöriga enligt lagen. Det finns alltså inte utrymme att exempelvis förbjuda den som försöker röja en företagshemlighet i syfte att avslöja brottslig verksamhet att röja informationen, om det i praktiken är nödvändigt att företagshemligheten röjs för att den brottsliga verksamheten ska kunna avslöjas. Detta följer av att det är ett behörigt angrepp på företagshemligheten att röja den för att avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra ett brott med fängelse i straffskalan. Däremot bör det, som bl.a. Advokatsamfundet påpekar, inte krävas att innehavaren av företagshemligheten visar att den förberedande åtgärden i sig har varit obehörig enligt lagen. Kravet på obehörighet avser endast det fullbordade angreppet. Eftersom det inte kan uteslutas att angrepp på företagshemligheter kan ske i tryckta skrifter eller genom andra grundlagsskyddade medier, finns det anledning att även i detta sammanhang påminna om att grundlag har företräde framför lagen om företagshemligheter. Ansvaret vid nära förestående angrepp på en företagshemlighet kan alltså inte göras gällande om det kommer i konflikt exempelvis med det s.k. censurförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen (jfr prop. 1998/99:11 s. 66).

10.6 Spridning av information om domen i målet

Regeringens förslag: Domstolen ska kunna besluta, om det är skäligt, att den som har angripit en företagshemlighet ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. Vid skälighetsbedömningen ska det bl.a. beaktas vad spridningen kan medföra för en enskild persons integritet och anseende. Domstolen ska kunna besluta att även den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående ska bekosta spridning av information om domen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se betänkandet s. 249 f.). Utredningen föreslår att skyldigheten att bekosta spridning av information om domen ska gälla även den som har medverkat till ett angrepp på en företagshemlighet. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Datainspektionen anser att förhållandet mellan förslaget, personuppgiftslagen (1998:204) och EU:s dataskyddsförordning 5 bör förtydligas. Detta eftersom innehavaren av företagshemligheten enligt förslaget svarar för att informationsspridningen kommer till stånd och därmed blir personuppgiftsansvarig, trots att det är domstolen som bedömer vad som är lämpliga åtgärder för informationsspridning och beslutar om bekostande av åtgärderna.

5 Europaparlamentets och rådets förordning 2016/679/EU av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

behöriga enligt lagen. Det finns alltså inte utrymme att exempelvis för- Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) påtalar att en arbetstagarbjuda den som försöker röja en företagshemlighet i syfte att avslöja organisation inte ska kunna åläggas att bekosta informationsspridning om brottslig verksamhet att röja informationen, om det i praktiken är nöd- domen, även om organisationen är part i målet. vändigt att företagshemligheten röjs för att den brottsliga verksamheten Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet ska domstolen i ett ska kunna avslöjas. Detta följer av att det är ett behörigt angrepp på före- mål om angrepp på en företagshemlighet, på begäran av innehavaren av tagshemligheten att röja den för att avslöja något som skäligen kan miss- företagshemligheten, få besluta om lämpliga åtgärder för att informera tänkas utgöra ett brott med fängelse i straffskalan. om avgörandet, inbegripet att offentliggöra det helt eller delvis. Åtgärd- Däremot bör det, som bl.a. Advokatsamfundet påpekar, inte krävas att erna ska ske på angriparens bekostnad (artikel 15.1). innehavaren av företagshemligheten visar att den förberedande åtgärden i En motsvarande reglering om bekostande av spridning av information sig har varit obehörig enligt lagen. Kravet på obehörighet avser endast om en dom finns i sanktionsdirektivet och den immaterialrättsliga lagdet fullbordade angreppet. stiftningen. Den som har utsatts för ett immaterialrättsligt intrång kan Eftersom det inte kan uteslutas att angrepp på företagshemligheter kan begära att domstolen ålägger den som har gjort eller medverkat till ske i tryckta skrifter eller genom andra grundlagsskyddade medier, finns intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om det anledning att även i detta sammanhang påminna om att grundlag har domen i målet (se t.ex. 53 h § upphovsrättslagen). Lagen om företagsföreträde framför lagen om företagshemligheter. Ansvaret vid nära före- hemligheter bör i detta avseende utformas med immaterialrätten som stående angrepp på en företagshemlighet kan alltså inte göras gällande förebild. om det kommer i konflikt exempelvis med det s.k. censurförbudet i Till skillnad från sanktionsdirektivet framgår det uttryckligen av direktryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen (jfr prop. tivet om företagshemligheter att domstolen ska göra en proportionalitets- 1998/99:11 s. 66). bedömning av åtgärderna för spridning. Domstolen ska när så är lämpligt beakta företagshemlighetens värde, angriparens beteende vid angreppet, effekterna av det olagliga utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten samt sannolikheten för ytterligare olagligt utnyttjande eller röjande

10.6 Spridning av information om domen i målet

av företagshemligheten från angriparens sida. Domstolen ska även beakta om informationen om angriparen skulle göra det möjligt att identifiera en Regeringens förslag: Domstolen ska kunna besluta, om det är skäligt, fysisk person och, i sådana fall, om det är motiverat att offentliggöra den att den som har angripit en företagshemlighet ska bekosta lämpliga informationen, i synnerhet mot bakgrund av den möjliga skada som en åtgärder för att sprida information om domen i målet. Vid skälighetssådan åtgärd kan medföra för angriparens personliga integritet och ansebedömningen ska det bl.a. beaktas vad spridningen kan medföra för en ende (artikel 15.3). enskild persons integritet och anseende. Direktivet kräver därmed att domstolen vid ett beslut om bekostandet Domstolen ska kunna besluta att även den som har handlat på ett av spridning av information om en dom ska göra en avvägning mellan sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära föreolika motstående intressen. Detta krav på proportionalitet är visserligen stående ska bekosta spridning av information om domen. en allmän princip, inte minst i EU-rättsliga sammanhang, och framgår Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens även på annat håll i direktivet (jfr artikel 7.1). Med tanke på direktivets förslag (se betänkandet s. 249 f.). Utredningen föreslår att skyldigheten utformning bör det dock särskilt framgå av lagen att ett beslut om bekostatt bekosta spridning av information om domen ska gälla även den som andet av spridning av information om en dom bara ska få meddelas om har medverkat till ett angrepp på en företagshemlighet. det är skäligt. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget Det är däremot inte nödvändigt att i lagen ange vilka omständigheter eller har ingen invändning mot det. som domstolen ska beakta vid skälighetsbedömningen. Detta gäller med Datainspektionen anser att förhållandet mellan förslaget, personupp- undantag för fysiska personers integritet och anseende, vilket är en giftslagen (1998:204) och EU:s dataskyddsförordning 5 bör förtydligas. omständighet som särskilt lyfts fram i direktivet. Detta eftersom innehavaren av företagshemligheten enligt förslaget svar- Varken i direktivet om företagshemligheter eller i sanktionsdirektivet ar för att informationsspridningen kommer till stånd och därmed blir anges hur delaktig en person måste vara för att kunna åläggas att bekosta personuppgiftsansvarig, trots att det är domstolen som bedömer vad som informationsspridning om en dom. är lämpliga åtgärder för informationsspridning och beslutar om bekostan- När sanktionsdirektivet genomfördes bedömde den dåvarande regerde av åtgärderna. ingen att även en medverkande till ett intrång borde kunna åläggas att bekosta åtgärder för att sprida information om domen. Det konstaterades att även om en skyldighet för medverkande att sprida information om en 5 Europaparlamentets och rådets förordning 2016/679/EU av den 27 april 2016 om skydd dom skulle vara en avvikelse från direktivets reglering, så var den till förför fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet del för rättighetshavaren och därmed tillåten (prop. 2008/09:67 s. 240). av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Till skillnad från den immaterialrättsliga lagstiftningen finns det i lagen 88 om företagshemligheter inget generellt ansvar för den som medverkar till 89

ett angrepp på en företagshemlighet. Straffansvaret för företagsspioneri och, i viss mån, det föreslagna ansvaret för nära förestående angrepp på företagshemligheter utgör undantag i det avseendet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att, som utredningen föreslår, göra det möjligt att ålägga även den som har medverkat till ett angrepp på företagshemligheter att bekosta spridning av information om domen. Eftersom domstolen i vissa situationer ska kunna ingripa med förbud och andra skyddsåtgärder redan vid ett nära förestående angrepp på en företagshemlighet bör den också kunna ålägga den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp är nära förestående att bekosta spridning av information om domen. Enligt TCO bör en arbetstagarorganisation som i Arbetsdomstolen intar partsställning i målet inte kunna förpliktas att bekosta spridning av information om domen. Denna uppfattning har stöd i direktivet, som anger att ett sådant beslut endast kan riktas mot den som har utfört angreppet och alltså inte mot dennes partsrepresentant. Detta får anses framgå av den föreslagna bestämmelsen. Datainspektionen anser att förhållandet till regleringen om personuppgifter bör förtydligas. Sådana bestämmelser finns i dag i personuppgiftslagen. Regeringen föreslår att den lagen under 2018 ska upphävas och ersättas av en lag med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (lagrådsremiss den 21 december 2017, Ny dataskyddslag). Det finns i sammanhanget skäl att betona att det vid publiceringen av en dom mycket sällan finns anledning att namnge en angripare, om denne är en privatperson. Som Datainspektionen anför kan eventuella problem i förhållande till regleringen om personuppgifter därmed undgås. Under alla förhållanden innebär den föreslagna regleringen inte att det lagstadgade skyddet för personuppgifter sätts ur spel. Skyddet för personuppgifter måste alltså beaktas när information om domen i målet sprids (jfr prop. 2008/09:67 s. 242).

11 En tidsfrist för en talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder

Regeringens förslag: En talan om förbud eller andra skyddsåtgärder ska väckas inom fem år från det att innehavaren av en företagshemlighet fått kännedom eller borde ha fått kännedom om det angrepp eller nära förestående angrepp på företagshemligheten som talan grundas på. Det ska inte vara möjligt att föra talan grundad på ett äldre angrepp (preklusion). Regeringens bedömning: En talan om skadestånd bör liksom hittills endast få avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Rätten till ersättning för skador som uppkommit tidigare ska som hittills vara förlorad (preskription).

ett angrepp på en företagshemlighet. Straffansvaret för företagsspioneri Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsakligoch, i viss mån, det föreslagna ansvaret för nära förestående angrepp på en med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 160 f.). företagshemligheter utgör undantag i det avseendet. Det finns därför inte Utredningens förslag, som har en delvis annorlunda utformning, omfattar tillräckliga skäl att, som utredningen föreslår, göra det möjligt att ålägga inte uttryckligen en tidsfrist för en talan om interimistiska förbud och även den som har medverkat till ett angrepp på företagshemligheter att andra skyddsåtgärder. bekosta spridning av information om domen. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget Eftersom domstolen i vissa situationer ska kunna ingripa med förbud och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. och andra skyddsåtgärder redan vid ett nära förestående angrepp på en Sveriges advokatsamfund anser att det bör övervägas om det för preföretagshemlighet bör den också kunna ålägga den som har handlat på ett klusion ska räcka med att angreppet på företagshemligheten har skett sätt som medför att ett angrepp är nära förestående att bekosta spridning tidigare än fem år före talans väckande, dvs. att kravet på insikt tas bort. av information om domen. Arbetsdomstolen anser att direktivet förefaller kräva att preskription Enligt TCO bör en arbetstagarorganisation som i Arbetsdomstolen införs även för en talan om interimistiska åtgärder. intar partsställning i målet inte kunna förpliktas att bekosta spridning av Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt direktivet ska information om domen. Denna uppfattning har stöd i direktivet, som det finnas en preskriptionstid som ska tillämpas på skadeståndsanspråk anger att ett sådant beslut endast kan riktas mot den som har utfört och ansökningar om förbud och andra skyddsåtgärder. Det ska framgå angreppet och alltså inte mot dennes partsrepresentant. Detta får anses när preskriptionstiden börjar löpa, preskriptionstidens längd och under framgå av den föreslagna bestämmelsen. vilka omständigheter preskriptionstiden ska avbrytas eller tillfälligt upp- Datainspektionen anser att förhållandet till regleringen om personupp- höra att löpa. Preskriptionstiden får inte vara längre än sex år (artikel 8). gifter bör förtydligas. Sådana bestämmelser finns i dag i personuppgifts- Av den hittillsvarande lagen följer att en talan om skadestånd endast lagen. Regeringen föreslår att den lagen under 2018 ska upphävas och kan avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada ersättas av en lag med kompletterande bestämmelser till EU:s data- under tid dessförinnan är rätten till skadestånd förlorad (10 §). Denna skyddsförordning (lagrådsremiss den 21 december 2017, Ny dataskydds- reglering är förenlig med direktivet och bör införas i den nya lagen. lag). Den hittillsvarande lagen saknar däremot en tidsfrist för en talan om Det finns i sammanhanget skäl att betona att det vid publiceringen av vitesförbud och andra skyddsåtgärder. I det avseendet behöver lagen en dom mycket sällan finns anledning att namnge en angripare, om kompletteras för att direktivets krav ska vara uppfyllda. denne är en privatperson. Som Datainspektionen anför kan eventuella Som utredningen påpekar bör det närmast vara fråga om s.k. prekluproblem i förhållande till regleringen om personuppgifter därmed und- sion, dvs. att rätten för innehavaren av företagshemligheten att göra gällgås. Under alla förhållanden innebär den föreslagna regleringen inte att ande anspråk med anledning av angreppet går förlorad efter viss tid. det lagstadgade skyddet för personuppgifter sätts ur spel. Skyddet för Utredningen föreslår att domstolen vid en talan om förbud eller andra personuppgifter måste alltså beaktas när information om domen i målet skyddsåtgärder till grund för sin bedömning endast ska få beakta angrepp sprids (jfr prop. 2008/09:67 s. 242). på en företagshemlighet som innehavaren av företagshemligheten känt till eller borde ha känt till under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om angreppet ligger mer än fem år bakåt i tiden från det att innehavaren har fått kännedom eller borde ha fått kännedom om angreppet, kan det inte läggas till grund för en talan om förbud eller andra skyddsåtgärder.

11 En tidsfrist för en talan om vitesförbud

Advokatsamfundet påpekar att när tidpunkten för talans väckande är

och andra skyddsåtgärder avgörande för när innehavaren av företagshemligheten förlorar sin rätt på

grund av preklusion, torde det vara tillräckligt att omständigheter som föreligger viss tid tillbaka är prekluderade. Enligt Advokatsamfundet Regeringens förslag: En talan om förbud eller andra skyddsåtgärder borde efter talans väckande den rimliga och mest praktiska lösningen ska väckas inom fem år från det att innehavaren av en företagshemligvara att alla omständigheter som föreligger upp till fem år tillbaka i tiden het fått kännedom eller borde ha fått kännedom om det angrepp eller kan beaktas, även om de framkommer först under processens gång. nära förestående angrepp på företagshemligheten som talan grundas En preklusionsregel som knyter an till en tidpunkt då innehavaren av på. Det ska inte vara möjligt att föra talan grundad på ett äldre angrepp företagshemligheten fått kännedom om eller borde ha fått kännedom om (preklusion). ett visst förhållande ställer i och för sig högre krav på rättstillämpningen Regeringens bedömning: En talan om skadestånd bör liksom hitän om preklusionen enbart beror på vid vilken tidpunkt angreppet inträfftills endast få avse skada under de fem senaste åren innan talan ade. Samtidigt kan det ge mindre rimliga resultat om ett angrepp på väcktes. Rätten till ersättning för skador som uppkommit tidigare ska företagshemligheter prekluderas utan att innehavaren ens har haft möjligsom hittills vara förlorad (preskription). het att skaffa sig kunskap om angreppet. Så skulle exempelvis bli fallet då någon som har lovlig tillgång till 90 innehavarens företagshemligheter på ett illojalt sätt sparar kopior av före- 91

tagshemligheterna under en längre tid i syfte att utnyttja eller röja dem. Det kan antas vara svårt för innehavaren att skaffa sig kännedom om att ett sådant tillägnande har skett. Sedan tidsfristen har löpt ut saknar innehavaren lagliga möjligheter att återfå kontrollen över företagshemligheten, om inte angriparen inom femårsfristen har handlat på ett sätt som medför att ett utnyttjande eller röjande av företagshemligheten är nära förestående. Om frågan om preklusion i stället avgörs med hänsyn till vid vilken tidpunkt innehavaren av företagshemligheten fick kännedom eller borde ha fått kännedom om angreppet, har han eller hon i många fall en bibehållen möjlighet att väcka talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder och på så sätt skydda företagshemligheten från att den utnyttjas eller röjs. Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att tidsfristen utformas på ett sådant sätt att endast angrepp på en företagshemlighet som innehavaren haft eller borde haft kännedom om prekluderas. Till skillnad från utredningen anser dock regeringen att bestämmelsen bör utformas som en tidsfrist för innehavaren av företagshemligheten att förhålla sig till. Preklusionen bör därför inträffa om innehavaren inte har väckt talan om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder inom fem år från det att han eller hon fått kännedom, eller borde ha fått kännedom, om ett angrepp eller ett nära förestående angrepp på företagshemligheten. Det bör, som Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) är inne på, för preklusion inte förutsättas att företagshemlighetens innehavare har haft kännedom om angreppet under fem år innan talan väcks. Innehavaren har dock inte mer än fem år på sig att väcka talan om förbud eller andra skyddsåtgärder sedan han eller hon upptäckt, eller borde ha upptäckt, angreppet. Detta bör tydligt framgå av tidsfristens utformning. Som Arbetsdomstolen påpekar kräver direktivet att preklusionen avser även omständigheter som åberopas till grund för interimistiska yrkanden om förbud eller andra skyddsåtgärder. Om innehavaren till följd av inträffad preklusion är förhindrad att föra en viss talan i huvudsaken har han eller hon visserligen inte heller rätt att föra en sådan talan interimistiskt, eftersom ett interimistiskt beslut inte skulle syfta till att säkerställa framtida verkställighet av en dom. Lagen bör ändå utformas så att det inte råder någon tvekan i det avseendet. Det kan inte uteslutas att det någon gång uppkommer en situation där möjligheterna att föra en talan om skadestånd respektive en talan om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder inte sammanfaller. Sådana situationer kan inte förutses vålla några svårigheter vid tillämpningen av regelverket.

12 Ett bättre skydd för företagshemligheter i

tagshemligheterna under en längre tid i syfte att utnyttja eller röja dem.

Det kan antas vara svårt för innehavaren att skaffa sig kännedom om att

ett sådant tillägnande har skett. Sedan tidsfristen har löpt ut saknar inne- domstol

havaren lagliga möjligheter att återfå kontrollen över företagshemlighet-

en, om inte angriparen inom femårsfristen har handlat på ett sätt som

12.1 Sekretess för uppgift om företagshemlighet i

medför att ett utnyttjande eller röjande av företagshemligheten är nära

offentlighets- och sekretesslagen

förestående.

Om frågan om preklusion i stället avgörs med hänsyn till vid vilken Regeringens förslag: Sekretesskyddet enligt offentlighets- och sekretidpunkt innehavaren av företagshemligheten fick kännedom eller borde tesslagen för uppgift om en företagshemlighet som förekommer i ha fått kännedom om angreppet, har han eller hon i många fall en domstol ska även omfatta uppgifter om affärs- eller driftförhållanden bibehållen möjlighet att väcka talan om vitesförbud och andra skyddshos en icke-kommersiell forskningsinstitution. åtgärder och på så sätt skydda företagshemligheten från att den utnyttjas Sekretessen ska såvitt avser uppgift i en allmän handling som föreeller röjs. kommer i mål eller ärende om angrepp eller nära förestående angrepp Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att tidsfristen på en företagshemlighet gälla utan tidsbegränsning. utformas på ett sådant sätt att endast angrepp på en företagshemlighet Sekretess ska gälla hos domstol för uppgifter om affärs- eller driftsom innehavaren haft eller borde haft kännedom om prekluderas. Till förhållanden i alla mål eller ärenden enligt konkurrenslagen, utom i skillnad från utredningen anser dock regeringen att bestämmelsen bör fråga om mål om utdömande av vite, och i mål enligt konkurrensutformas som en tidsfrist för innehavaren av företagshemligheten att skadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensförhålla sig till. Preklusionen bör därför inträffa om innehavaren inte har skadeavgift om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om väckt talan om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder inom fem år från uppgiften röjs, dvs. utan att det som annars krävs att den som uppgiftdet att han eller hon fått kännedom, eller borde ha fått kännedom, om ett en rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. angrepp eller ett nära förestående angrepp på företagshemligheten. Regeringens bedömning: Det bör inte i övrigt införas ett mer Det bör, som Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) är omfattande sekretesskydd för företagshemligheter än vad direktivet inne på, för preklusion inte förutsättas att företagshemlighetens innehavkräver. are har haft kännedom om angreppet under fem år innan talan väcks.

Innehavaren har dock inte mer än fem år på sig att väcka talan om förbud Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

eller andra skyddsåtgärder sedan han eller hon upptäckt, eller borde ha slag och bedömning (se betänkandet s. 318 f.). Utredningen föreslår att

upptäckt, angreppet. Detta bör tydligt framgå av tidsfristens utformning. sekretess ska gälla i domstol och i mål eller ärenden om varu- eller Som Arbetsdomstolen påpekar kräver direktivet att preklusionen avser näringskännetecken hos myndigheter för en uppgift som kan antas utgöra

även omständigheter som åberopas till grund för interimistiska yrkanden en företagshemlighet enligt den nya lagen. Det ska inte göras någon särom förbud eller andra skyddsåtgärder. Om innehavaren till följd av inskild prövning av om det kan antas att den som uppgiften om en företagsträffad preklusion är förhindrad att föra en viss talan i huvudsaken har hemlighet rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Sekretesskyddet

han eller hon visserligen inte heller rätt att föra en sådan talan interimisför företagshemligheter ska inte längre vara tidsbegränsat, men skyddet tiskt, eftersom ett interimistiskt beslut inte skulle syfta till att säkerställa ska upphöra om uppgiften, enligt ett avgörande som har fått laga kraft,

framtida verkställighet av en dom. Lagen bör ändå utformas så att det inte ska anses utgöra en företagshemlighet. Sekretesskyddet ska enligt

inte råder någon tvekan i det avseendet. utredningen inte heller vara tidsbegränsat i fråga om viss skatte- och tull- Det kan inte uteslutas att det någon gång uppkommer en situation där sekretess samt i vissa mål och ärenden vid Kronofogdemyndigheten.

möjligheterna att föra en talan om skadestånd respektive en talan om Enligt utredningen behövs det inte något särskilt sekretesskydd för förevitesförbud eller andra skyddsåtgärder inte sammanfaller. Sådana situatagshemligheter som förekommer i processen vid den enhetliga patenttioner kan inte förutses vålla några svårigheter vid tillämpningen av domstolen.

regelverket. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget

eller har ingen invändning mot det.

Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO) avstyrker förslaget, med hänvisning till att det är utformat med ett

ensidigt hänsynstagande till innehavarens intresse av skydd för sina

företagshemligheter och att allmänhetens insynsintresse generellt har fått

stå tillbaka. Organisationerna motsätter sig bl.a. att sekretessen ska sakna

tidsbegränsning.

Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) för fram liknande

synpunkter. Även Helsingborgs tingsrätt avstyrker förslaget. Enligt 92 93

tingsrätten skulle det bryta mot strukturen i offentlighets- och sekretesslagen att hänvisa till ett skaderekvisit som förekommer i annan lag, dvs. lagen om företagshemligheter. Tingsrätten förespråkar vidare att det övervägs om ett tillägg kan göras till begreppet affärs- eller driftförhållanden så att skyddet omfattar även uppgifter hos icke-kommersiella forskningsinstitutioner. Tingsrätten ifrågasätter starkt förslaget att införa en huvudregel om sekretess utan tidsbegränsning för uppgifter om företagshemligheter i allmänna handlingar. Svea hovrätt menar att det inte sällan krävs att uppgifter som är företagshemliga måste tas in i exempelvis ett beslut om vitesförbud och anser att det bör övervägas om det är förenligt med direktivet att i fråga om företagshemligheter behålla dagens relativt stränga reglering om under vilka förhållanden det kan beslutas om fortsatt sekretess för uppgifter som tas in i en dom eller ett beslut. Konkurrensverket anser att effekterna av ett nytt skaderekvisit i fråga om sekretess för företagshemligheter i domstol bör analyseras närmare och att det är viktigt att tydliggöra att avsikten inte är att höja nivån för när en uppgift ska omfattas av sekretess. Konkurrensverket anser vidare att föremålet för sekretess inom Konkurrensverkets tillsyns- och utredningsverksamhet, liksom sekretessens begränsning i tid, bör utformas på ett likartat sätt som när det gäller sekretess i domstol. Även Sveriges advokatsamfund lyfter frågan om inte fler bestämmelser i offentlighetsoch sekretesslagen vars föremål för sekretess kan omfatta företagshemligheter bör utformas i enlighet med vad utredningen föreslår i fråga om sekretess i domstol. Advokatsamfundet förordar även att tidsbegränsningen för sekretess för uppgifter hos Patent- och registreringsverket (PRV) ses över. Advokatsamfundet, liksom Helsingborgs tingsrätt , efterfrågar vidare ett tydliggörande av hur sekretessprövningen i fortsättningen ska gå till när en allmän handling som innehåller företagshemligheter begärs utlämnad. Svenska Patentombudsföreningen framhåller att det är positivt att sekretessen stärks och påpekar att det har framstått som märkligt att konsekvensen av att inleda ett rättsligt förfarande för att ta till vara sina intressen vid ett angrepp på företagshemligheter kan bli att företagshemligheterna blir offentliga. Även Sveriges Patentbyråers Förening (SEPAF) anser att frågan om sekretess kan vara en avgörande faktor när en innehavare överväger att väcka talan i domstol. Förslaget i promemorian: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det i sak. Svea hovrätt , Kammarrätten i Sundsvall och Konkurrensverket för fram ett par lagtekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Utgångspunkter för genomförandet av direktivet Enligt direktivet ska parterna, deras advokater eller andra företrädare, domstolstjänstemän, vittnen, sakkunniga och varje annan person som deltar i en rättegång om olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, eller som har tillgång till handlingar som ingår i rättegången, inte ha rätt att utnyttja eller röja företagshemligheter eller

tingsrätten skulle det bryta mot strukturen i offentlighets- och sekretess- påstådda företagshemligheter. Det ska även finnas möjlighet till specifika lagen att hänvisa till ett skaderekvisit som förekommer i annan lag, dvs. åtgärder och sanktioner för att se till att företagshemligheter som förelagen om företagshemligheter. Tingsrätten förespråkar vidare att det kommer i en rättegång hålls hemliga, dvs. bevaras som företagshemligövervägs om ett tillägg kan göras till begreppet affärs- eller driftförhåll- heter, under och efter rättegången. anden så att skyddet omfattar även uppgifter hos icke-kommersiella Antalet personer med tillgång till handlingar med företagshemligheter forskningsinstitutioner. Tingsrätten ifrågasätter starkt förslaget att införa ska kunna begränsas. Även tillträdet till förhandlingar ska kunna begränen huvudregel om sekretess utan tidsbegränsning för uppgifter om före- sas på samma sätt. Antalet personer med insyn i rättegången ska inte vara tagshemligheter i allmänna handlingar. större än nödvändigt. Personer utan rätt till insyn i rättegången ska kunna Svea hovrätt menar att det inte sällan krävs att uppgifter som är före- få en icke-konfidentiell version av domen (artikel 9). tagshemliga måste tas in i exempelvis ett beslut om vitesförbud och anser Bakgrunden till direktivets reglering i denna del är att risken för att en att det bör övervägas om det är förenligt med direktivet att i fråga om företagshemlighet blir offentlig under en rättegång ofta avhåller innehavföretagshemligheter behålla dagens relativt stränga reglering om under are av företagshemligheter från att väcka talan för att skydda sina förevilka förhållanden det kan beslutas om fortsatt sekretess för uppgifter tagshemligheter. Detta äventyrar i sin tur effektiviteten i rättsskyddet för som tas in i en dom eller ett beslut. företagshemligheter (skäl 24 i direktivet). Konkurrensverket anser att effekterna av ett nytt skaderekvisit i fråga Med rättegång avses här och i det följande domstolsprocesser i allmänom sekretess för företagshemligheter i domstol bör analyseras närmare het, dvs. inte bara mål i allmän domstol som handläggs enligt rättegångsoch att det är viktigt att tydliggöra att avsikten inte är att höja nivån för balken. när en uppgift ska omfattas av sekretess. Konkurrensverket anser vidare Direktivet kan inte sägas innehålla något generellt krav på sekretess för att föremålet för sekretess inom Konkurrensverkets tillsyns- och utred- uppgifter om företagshemligheter, oavsett i vilket rättsligt sammanhang ningsverksamhet, liksom sekretessens begränsning i tid, bör utformas på de förekommer. Än mindre kräver direktivet att det ska gälla sekretess ett likartat sätt som när det gäller sekretess i domstol. Även Sveriges för andra uppgifter än sådana som rör företagshemligheter. Tvärtom får advokatsamfund lyfter frågan om inte fler bestämmelser i offentlighets- direktivet uppfattas som att skyddet för företagshemligheter under och och sekretesslagen vars föremål för sekretess kan omfatta företagshem- efter en rättegång är begränsat till mål om angrepp på företagshemlighetligheter bör utformas i enlighet med vad utredningen föreslår i fråga om er. För svenskt vidkommande skulle detta betyda tvistemål och brottmål sekretess i domstol. Advokatsamfundet förordar även att tidsbegräns- där talan förs om angrepp på företagshemligheter enligt lagen om föreningen för sekretess för uppgifter hos Patent- och registreringsverket tagshemligheter. En annan sak är att direktivet inte hindrar längre gående (PRV) ses över. Advokatsamfundet, liksom Helsingborgs tingsrätt , efter- regler om sekretess. frågar vidare ett tydliggörande av hur sekretessprövningen i fortsättning- Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip i det svenska statsen ska gå till när en allmän handling som innehåller företagshemligheter skicket. Den innebär att allmänheten och massmedierna ska ha rätt till begärs utlämnad. insyn i det allmännas verksamhet (se t.ex. prop. 2015/16:144 s. 9). Svenska Patentombudsföreningen framhåller att det är positivt att Offentlighetsprincipen kommer till uttryck genom den i tryckfrihetsförsekretessen stärks och påpekar att det har framstått som märkligt att kon- ordningen grundade rätten att ta del av allmänna handlingar. Handlingssekvensen av att inleda ett rättsligt förfarande för att ta till vara sina in- offentligheten får begränsas genom sekretess endast under vissa förhålltressen vid ett angrepp på företagshemligheter kan bli att företagshemlig- anden. heterna blir offentliga. Även Sveriges Patentbyråers Förening (SEPAF) Sekretess innebär inte bara begränsningar av rätten att ta del av allanser att frågan om sekretess kan vara en avgörande faktor när en inne- männa handlingar utan även ett förbud mot att röja en uppgift, vare sig havare överväger att väcka talan i domstol. det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på Förslaget i promemorian: Överensstämmer med regeringens förslag. något annat sätt (3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Sekretess Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har innebär alltså både handlingssekretess och tystnadsplikt. ingen invändning mot det i sak. Svea hovrätt , Kammarrätten i Sundsvall Ett av de äldsta uttrycken för offentlighetsprincipen är att allmänheten och Konkurrensverket för fram ett par lagtekniska synpunkter. ska ha insyn i de förhandlingar som hålls i domstol. Denna möjlighet till insyn är av central betydelse för rättssäkerheten och för allmänhetens förtroende för rättskipningen. Förhandlingsoffentligheten får dock liksom

Skälen för regeringens förslag och bedömning

handlingsoffentligheten under vissa förutsättningar begränsas genom lag. Utgångspunkter för genomförandet av direktivet Begränsningarna måste tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett Enligt direktivet ska parterna, deras advokater eller andra företrädare, demokratiskt samhälle och de får aldrig gå längre än vad som är nöddomstolstjänstemän, vittnen, sakkunniga och varje annan person som vändigt med hänsyn till detta ändamål (2 kap. 21 § regeringsformen). deltar i en rättegång om olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av Med utgångspunkt i det som nu har sagts står det klart att det sedan en företagshemlighet, eller som har tillgång till handlingar som ingår i lång tid tillbaka i Sverige har fästs stor vikt vid att domstolarnas rättskiprättegången, inte ha rätt att utnyttja eller röja företagshemligheter eller ande och rättsvårdande verksamhet i så hög grad som möjligt ska vara 94 föremål för offentlig insyn. Offentligheten bidrar till att stärka såväl 95

enskildas rättssäkerhet som allmänhetens förtroende för rättskipningen (prop. 2015/16:144 s. 19). Rätten till förhandlingsoffentlighet skyddas inte bara av svensk grundlag. Även Europakonventionen lägger fast rätten till domstolsprövning och de generella rättssäkerhetsprinciper som ska gälla för domstolsprocessen (artikel 6.1). Enligt konventionen ska var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller en anklagelse mot honom eller henne för brott, vara berättigad till en offentlig förhandling inför domstol. Företagshemligheter skyddas genom ett flertal bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen. I många fall går företagens intresse av att skydda sina företagshemligheter före allmänhetens intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. Även om kritik ibland har framförts mot enskilda inslag i den intresseavvägning som kommer till uttryck i lagen, bedömer regeringen att sekretesskyddet för företagshemligheter i svensk rätt i stort sett är tillfredsställande. Detta gäller inte bara uppgifter som förekommer i domstol utan även i annan offentlig verksamhet. Detta medför i sin tur, enligt regeringens mening, att reformbehovet är begränsat till att täppa till de luckor i skyddet som uppstått till följd av direktivet, dvs. i de delar direktivet kräver ett mer långtgående sekretessskydd än vad som medges i svensk rätt i dag. Det finns samtidigt särskild anledning att se över hur risken för att parterna i en rättegång missbrukar företagshemligheter kan minskas. Parter och deras representanter har en i det närmaste oinskränkt rätt att ta del av information av betydelse för domstolsprövningen (se avsnitt 12.3). Det skydd som direktivet ger är, som redan har nämnts, begränsat till företagshemligheter som förekommer i en rättegång som handlar om olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter. I just den typen av mål är det särskilt viktigt att innehavaren av en företagshemlighet är trygg med att gå till domstol för att genomdriva sin rätt, utan risk för att den angripna företagshemligheten blir offentlig. Detta innebär till att börja med att det, till skillnad från vad utredningen föreslår i några avseenden, inte finns anledning att stärka sekretessen för andra uppgifter än uppgifter om företagshemligheter. Det innebär vidare att det, enligt regeringens mening, inte finns tillräckliga skäl att förstärka sekretesskyddet generellt för uppgifter om företagshemligheter som förekommer i andra sammanhang än i en rättegång. I några fall finns det också anledning att begränsa förstärkningen av sekretesskyddet till mål och ärenden enligt lagen om företagshemligheter.

Sekretessen bör liksom hittills avse affärs- eller driftförhållanden Den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter ger inget särskilt skydd i samband med rättegång. I stället gäller allmänna regler i bl.a. rättegångsbalken, förvaltningsprocesslagen (1971:291) och offentlighets- och sekretesslagen. Den centrala bestämmelsen rörande sekretess för företagshemligheter under rättegång återfinns i offentlighets- och sekretesslagen (36 kap. 2 §). Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om

enskildas rättssäkerhet som allmänhetens förtroende för rättskipningen det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgift- (prop. 2015/16:144 s. 19). en röjs. Det finns alltså en presumtion för offentlighet. Rätten till förhandlingsoffentlighet skyddas inte bara av svensk grund- Med affärs- eller driftförhållanden avses förvärv, överlåtelser, upplåtellag. Även Europakonventionen lägger fast rätten till domstolsprövning ser eller användning av egendom, tjänster eller annat, t.ex. elektricitet, och de generella rättssäkerhetsprinciper som ska gälla för domstols- gas, vatten och värme. Vidare omfattas affärshemligheter av mera allprocessen (artikel 6.1). Enligt konventionen ska var och en vid prövning- mänt slag som verksamhetsriktlinjer, marknadsundersökningar, marken av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller en anklag- nadsplaneringar, prissättningskalkyler och planer rörande reklamelse mot honom eller henne för brott, vara berättigad till en offentlig för- kampanjer samt vissa datorprogram. En budget med uppgifter som ger handling inför domstol. uttryck för planerade och förväntade aktiviteter samt kalkyler som ligger Företagshemligheter skyddas genom ett flertal bestämmelser i offent- till grund för fortsatt verksamhet kan typiskt sett anses utgöra affärs- eller lighets- och sekretesslagen. I många fall går företagens intresse av att driftförhållanden, liksom konstruktionsarbeten, utredningar av annat slag, skydda sina företagshemligheter före allmänhetens intresse av insyn i prov, förhandlingar och andra affärshändelser samt anställdas individudomstolarnas verksamhet. Även om kritik ibland har framförts mot ella löner (Eva Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen – En enskilda inslag i den intresseavvägning som kommer till uttryck i lagen, kommentar [1 juli 2017, Zeteo], kommentaren till 19 kap. 1 § med hänbedömer regeringen att sekretesskyddet för företagshemligheter i svensk visningar). Även uppfinningar och forskningsresultat är i allmänhet att rätt i stort sett är tillfredsställande. Detta gäller inte bara uppgifter som anse som affärs- eller driftförhållanden (jfr prop. 1979/80:2 Del A förekommer i domstol utan även i annan offentlig verksamhet. s. 226 f.). Detta medför i sin tur, enligt regeringens mening, att reformbehovet är Som bl.a. Journalistförbundet och TCO anför är begreppet affärs- eller begränsat till att täppa till de luckor i skyddet som uppstått till följd av driftförhållanden väl inarbetat i offentlighets- och sekretesslagen. Det direktivet, dvs. i de delar direktivet kräver ett mer långtgående sekretess- torde inte råda någon tvekan om att begreppet innefattar sådana uppgifter skydd än vad som medges i svensk rätt i dag. Det finns samtidigt särskild som utgör företagshemligheter enligt den hittillsvarande lagen om skydd anledning att se över hur risken för att parterna i en rättegång missbrukar för företagshemligheter. I avsnitt 6.1 föreslår regeringen att definitionen företagshemligheter kan minskas. Parter och deras representanter har en i av företagshemlighet i vissa avseenden ska anpassas till direktivet. Likdet närmaste oinskränkt rätt att ta del av information av betydelse för som hittills förutsätts dock även enligt den nya lagen att det är fråga om domstolsprövningen (se avsnitt 12.3). information om affärs- eller driftförhållanden. Det skydd som direktivet ger är, som redan har nämnts, begränsat till Det finns enligt regeringens mening därför inte skäl för att införa en företagshemligheter som förekommer i en rättegång som handlar om hänvisning till lagen om företagshemligheter i sekretessbestämmelsen. olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter. I Som bl.a. Helsingborgs tingsrätt anför skulle vidare en sådan utformning just den typen av mål är det särskilt viktigt att innehavaren av en före- av föremålet för sekretess bryta mot en i offentlighets- och sekretesstagshemlighet är trygg med att gå till domstol för att genomdriva sin rätt, lagen väl inarbetad systematik där föremålet för sekretess anges direkt i utan risk för att den angripna företagshemligheten blir offentlig. respektive sekretessbestämmelse. Det kan heller inte uteslutas att upp- Detta innebär till att börja med att det, till skillnad från vad utredningen gifter som i dag omfattas av sekretesskydd utan att kvalificeras som föreföreslår i några avseenden, inte finns anledning att stärka sekretessen för tagshemligheter skulle falla utanför det skyddade området. andra uppgifter än uppgifter om företagshemligheter. Det innebär vidare Sammantaget bedömer regeringen att det inte finns anledning att ändra att det, enligt regeringens mening, inte finns tillräckliga skäl att förstärka vad sekretessen hos en domstol ska ta sikte på, dvs. uppgifter om affärssekretesskyddet generellt för uppgifter om företagshemligheter som före- eller driftförhållanden. kommer i andra sammanhang än i en rättegång. I några fall finns det också anledning att begränsa förstärkningen av sekretesskyddet till mål och Sekretess ska gälla även för icke-kommersiella forskningsinstitutioners ärenden enligt lagen om företagshemligheter. företagshemligheter Regeringen föreslår i avsnitt 6.1 att det ska krävas att information om Sekretessen bör liksom hittills avse affärs- eller driftförhållanden affärs- eller driftförhållanden, för att skyddas av lagen om företagshem- Den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter ger inget sär- ligheter, ska avse en näringsidkares rörelse eller en forskningsinstitutions skilt skydd i samband med rättegång. I stället gäller allmänna regler i verksamhet. Det kan förekomma att forskningsresultat som har tagits bl.a. rättegångsbalken, förvaltningsprocesslagen (1971:291) och offent- fram vid en icke-kommersiell forskningsinstitution har ett potentiellt lighets- och sekretesslagen. Den centrala bestämmelsen rörande sekretess kommersiellt värde utan att institutionen kan anses vara näringsidkare. för företagshemligheter under rättegång återfinns i offentlighets- och Direktivet kräver att även sådana företagshemligheter omfattas av sekresekretesslagen (36 kap. 2 §). Sekretess gäller hos domstol i mål eller tesskyddet under rättegång. ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för upp- I bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om skydd för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om gifter om företagshemligheter i domstol anges att sekretess gäller för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden. 96 97

Att det talas om myndighet eller enskild i förbindelse med begreppet affärs- eller driftförhållanden talar för att sekretessen skyddar myndigheter som driver affärsverksamhet av något slag liksom enskilda näringsidkare (jfr rättsfallet HFD 2015 ref. 11, prop. 1979/80:2 Del A s. 248 och Eva Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar [1 juli 2017, Zeteo], kommentaren till 28 kap. 12 §). För att uppfylla direktivets krav bör, som Helsingborgs tingsrätt föreslår, skyddet för företagshemligheter i domstol även omfatta uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som förekommer inom en icke-kommersiell forskningsinstitution. Ett sätt att uppnå detta är att låta även uppgifter om uppfinningar och forskningsresultat omfattas av föremålet för sekretess. En sådan ordning förekommer på andra ställen i offentlighets- och sekretesslagen där sekretess ska kunna beslutas till skydd för andra än företag (t.ex. 30 kap. 1 och 23 §§). Samtidigt torde en sådan ändring innebära att det sekretessskyddade området utvidgas till att omfatta alla uppgifter om uppfinningar och forskningsresultat som kan förekomma i en rättegång, under förutsättning att skaderekvisitet är uppfyllt. Detta är inte nödvändigt med hänsyn till direktivet. Ett annat sätt att uppnå det önskade sekretesskyddet är att det uttryckligen anges att sekretess för affärs- eller driftförhållanden kan meddelas till skydd för forskningsinstitutioner. Genom denna lösning begränsas utvidgningen av det sekretesskyddade området huvudsakligen till vad som är nödvändigt enligt direktivet.

En förutsättning för sekretess bör liksom hittills vara att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs Direktivet får anses kräva att samtliga uppgifter om företagshemligheter som förekommer i en rättegång om angrepp på företagshemligheter ska omfattas av skydd. Eftersom rättegången antas pågå är det givetvis inte en förutsättning för skydd att domstolen slutligt har slagit fast att uppgifterna i fråga utgör företagshemligheter. I direktivet talas om att även påstådda företagshemligheter ska kunna skyddas. Samtidigt anges att domstolen ska ha identifierat företagshemligheterna som konfidentiella. Direktivet kan därmed inte heller uppfattas som att det skulle räcka med ett blankt påstående från en part att en viss uppgift är en företagshemlighet för att uppgiften ska omfattas av skydd. Domstolen förutsätts göra en prövning av om uppgiften omfattas av skyddet eller inte. En sådan ordning överensstämmer med hur frågor om sekretess hanteras av domstolarna. I denna del innehåller direktivet alltså inga nyheter för svenska förhållanden. Av betydelse är att direktivet inte ställer upp som en förutsättning för skydd att en part eller någon annan skulle skadas om företagshemligheten röjs. Direktivet medger alltså till synes inte någon intresseavvägning vid bedömningen av om en företagshemlighet ska omfattas av skyddet eller inte. Svensk rätt innehåller i stället ett s.k. skaderekvisit och förutsätter en sådan avvägning (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Frågan är då om skaderekvisitet måste upphävas när det gäller uppgifter

Att det talas om myndighet eller enskild i förbindelse med begreppet om en företagshemlighet för att svensk rätt ska vara förenlig med direkaffärs- eller driftförhållanden talar för att sekretessen skyddar myndighet- tivet. er som driver affärsverksamhet av något slag liksom enskilda närings- Utredningen hänvisar till att definitionen av företagshemlighet i sig idkare (jfr rättsfallet HFD 2015 ref. 11, prop. 1979/80:2 Del A s. 248 och själv innefattar ett skaderekvisit. För att viss information ska omfattas av Eva Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar lagens skydd krävs nämligen att ett röjande av informationen är ägnat att [1 juli 2017, Zeteo], kommentaren till 28 kap. 12 §). medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren av företagshem- För att uppfylla direktivets krav bör, som Helsingborgs tingsrätt före- ligheten. Med hänvisning till detta föreslår utredningen att skaderekvisitslår, skyddet för företagshemligheter i domstol även omfatta uppgifter et i offentlighets- och sekretesslagen ska utgå och att det i stället ska om affärs- eller driftförhållanden som förekommer inom en icke-kom- anges att sekretess gäller för uppgift som kan antas utgöra en företagsmersiell forskningsinstitution. hemlighet enligt lagen om företagshemligheter. Ett sätt att uppnå detta är att låta även uppgifter om uppfinningar och Utredningens förslag medför att föremålet för sekretess helt överensforskningsresultat omfattas av föremålet för sekretess. En sådan ordning stämmer med vad som skyddas enligt lagen om företagshemligheter. Förförekommer på andra ställen i offentlighets- och sekretesslagen där slaget framstår likväl som problematiskt. Som bl.a. Helsingborgs tingssekretess ska kunna beslutas till skydd för andra än företag (t.ex. 30 kap. rätt påpekar skulle den föreslagna bestämmelsen avvika från vad som 1 och 23 §§). Samtidigt torde en sådan ändring innebära att det sekretess- normalt gäller inom sekretesslagstiftningen. Kravet på att det kan antas skyddade området utvidgas till att omfatta alla uppgifter om uppfinningar att uppgiften utgör en företagshemlighet enligt lagen är inte bara knutet och forskningsresultat som kan förekomma i en rättegång, under förut- till kravet på skada i konkurrenshänseende i lagen om företagshemlighetsättning att skaderekvisitet är uppfyllt. Detta är inte nödvändigt med hän- er utan även till de övriga förutsättningar som måste vara uppfyllda för syn till direktivet. att en uppgift ska omfattas av lagen. Offentlighets- och sekretesslagen är Ett annat sätt att uppnå det önskade sekretesskyddet är att det uttryck- däremot i regel utformad så att det inte uppställs något beviskrav för ligen anges att sekretess för affärs- eller driftförhållanden kan meddelas huruvida viss information omfattas av det föremål för sekretess som en till skydd för forskningsinstitutioner. Genom denna lösning begränsas viss bestämmelse anger. utvidgningen av det sekretesskyddade området huvudsakligen till vad Sekretesslagstiftningen gäller i förhållandet mellan myndigheter och som är nödvändigt enligt direktivet. enskilda, och berör något så centralt som allmänhetens insyn i utövandet av den offentliga makten. Detta ställer krav på att regleringen är enhetligt En förutsättning för sekretess bör liksom hittills vara att den som utformad och förutsebar samt att ändringar av lagen endast sker om det uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs finns tillräckliga skäl för det. Direktivet får anses kräva att samtliga uppgifter om företagshemligheter Skälen för att ändra kravet på skada i fråga om uppgifter om företagssom förekommer i en rättegång om angrepp på företagshemligheter ska hemligheter är, enligt regeringens mening, inte tillräckligt starka. Föromfattas av skydd. Eftersom rättegången antas pågå är det givetvis inte arbetena ger nämligen klart stöd för att skaderekvisitet bör anses uppfyllt en förutsättning för skydd att domstolen slutligt har slagit fast att uppgift- i fråga om företagshemligheter, tidigare yrkeshemligheter. Enligt förerna i fråga utgör företagshemligheter. I direktivet talas om att även arbetena bör sekretessbestämmelsen som regel kunna tillämpas i fall där påstådda företagshemligheter ska kunna skyddas. en yrkeshemlighet annars skulle röjas. Sådana uppgifter om affärs- eller Samtidigt anges att domstolen ska ha identifierat företagshemligheter- driftförhållanden som affärsidkare gärna vill hålla för sig själva, men na som konfidentiella. Direktivet kan därmed inte heller uppfattas som vars röjande inte kan antas få några nämnvärda ekonomiska konsekvensatt det skulle räcka med ett blankt påstående från en part att en viss upp- er, omfattas däremot inte av sekretess (prop. 1979/80:2 Del A s. 248). gift är en företagshemlighet för att uppgiften ska omfattas av skydd. Lagrådet gjorde i samband med tillkomsten av den hittillsvarande lag- Domstolen förutsätts göra en prövning av om uppgiften omfattas av en uttalanden om en arbetstagares möjlighet att vid en rättslig tvist med skyddet eller inte. arbetsgivaren åberopa företagshemliga uppgifter för att styrka sin talan. I En sådan ordning överensstämmer med hur frågor om sekretess hanter- anslutning till detta uttalade Lagrådet att hänvisningen till avsevärd skada as av domstolarna. I denna del innehåller direktivet alltså inga nyheter i sekretesslagstiftningen innebär att det krävs att det är fråga om en föreför svenska förhållanden. tagshemlighet av någon betydelse för att sekretess ska gälla (bet. Av betydelse är att direktivet inte ställer upp som en förutsättning för 1989/90:LU37 s. 115). Lagrådets uttalande har på sina håll i litteraturen skydd att en part eller någon annan skulle skadas om företagshemlighet- tagits till intäkt för att det trots förarbetena till sekretessbestämmelsen är en röjs. Direktivet medger alltså till synes inte någon intresseavvägning oklart om skaderekvisitet är uppfyllt redan genom att en uppgift är förevid bedömningen av om en företagshemlighet ska omfattas av skyddet tagshemlig enligt den hittillsvarande lagen. eller inte. Svensk rätt innehåller i stället ett s.k. skaderekvisit och förut- Regeringen anser att den naturliga utgångspunkten är att bedöma sätter en sådan avvägning (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). sekretessbestämmelsen i ljuset av dess förarbeten. Det är också av betyd- Frågan är då om skaderekvisitet måste upphävas när det gäller uppgifter else att Högsta domstolen efter Lagrådets uttalanden har slagit fast att begreppet företagshemlighet i varje fall inte har en vidare innebörd än 98 uttrycket yrkeshemlighet, som alltså användes i äldre sekretesslagstift- 99

ning (se rättsfallet NJA 1995 s. 347). Av intresse är också att det vid tillkomsten av den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter särskilt framhölls att kravet på skada i konkurrenshänseende i lagen hade en snävare innebörd än skaderekvisitet i sekretessbestämmelsen (bet. 1989/90:LU37 s. 23). Eftersom den hittillsvarande lagens skaderekvisit bör överföras i allt väsentligt oförändrat till den nya lagen om företagshemligheter är resonemanget fortfarande aktuellt. En uppgift som kan kvalificeras som en företagshemlighet enligt lagen om företagshemligheter bör mot denna bakgrund omfattas av sekretess. För att uppgiften ska kvalificeras som en företagshemlighet krävs att röjandet av informationen typiskt sett är sådant att det förändrar konkurrensförmågan i negativ riktning så att en ekonomisk skada uppstår. Härigenom undantas sådan information vars röjande inte kan antas få några nämnvärda ekonomiska konsekvenser, närmast information om affärs- eller driftförhållanden som är av så begränsad ekonomisk betydelse för innehavaren att den inte förtjänar lagens skydd. Kvar finns sådana företagshemligheter som är av någon betydelse och som omfattas av lagen. För dessa uppgifter bör utgångspunkten vara att skaderekvisitet i offentlighets- och sekretesslagen utan vidare är uppfyllt. Regeringen anser sammantaget att sekretess liksom hittills bör förutsätta att den som uppgiften rör kan antas lida avsevärd skada om uppgiften röjs.

Sekretesskyddets begränsning i tid Sekretessen enligt offentlighets- och sekretesslagen är i det absoluta flertalet fall tidsbegränsad. Det motiveras främst av praktiska skäl. Om sekretessregleringen ska bli hanterlig måste den innehålla vissa inslag av schablonisering. Det är ofta mycket svårt, särskilt för arkivmyndigheterna som förvarar handlingar som kommer från många olika håll och är av vitt skilda slag, att med utgångspunkt i enbart ett skaderekvisit avgöra om en viss handling fortfarande ska vara omfattad av sekretess eller inte. Det har därför ansetts att sekretesslagstiftningen en gång för alla bör avgöra vid vilken tidpunkt som skaderisken senast ska anses upphöra. Det är även från rent principiella utgångspunkter av betydande värde att lagstiftningen anger en definitiv tidsgräns efter vilken en viss handling aldrig kan vara hemlig. En tidsgräns saknas i ett litet fåtal sekretessbestämmelser, och förklaras i de flesta fall med att det använda skaderekvisitet så klart anger den tidpunkt då sekretessen upphör att någon ytterligare begränsning är obehövlig (prop. 1979/80:2 Del A s. 87 f.). För uppgifter om företagshemligheter i domstol är tidsgränsen satt till högst tjugo år (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Enligt direktivet måste skyddet för företagshemligheter som förekommer i mål om angrepp på företagshemligheter upprätthållas, inte bara under rättegången utan också därefter. Skyldigheten att upprätthålla skyddet upphör om den påstådda företagshemligheten enligt ett avgörande som fått laga kraft inte anses utgöra en företagshemlighet eller om den berörda informationen över tid blir allmänt känd, dvs. förlorar sin karaktär av hemlighet (artikel 9.1 andra stycket).

ning (se rättsfallet NJA 1995 s. 347). Av intresse är också att det vid till- Det står visserligen klart att den företagshemliga informationen normkomsten av den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter alt sett har ett skyddsbehov som är tidsbegränsat och avtar med tiden. Det särskilt framhölls att kravet på skada i konkurrenshänseende i lagen hade är oftast fråga om information med betydligt kortare livslängd som föreen snävare innebörd än skaderekvisitet i sekretessbestämmelsen (bet. tagshemlighet betraktad än den period om tjugo år som uppställs i offent- 1989/90:LU37 s. 23). lighets- och sekretesslagen. Eftersom den hittillsvarande lagens skaderekvisit bör överföras i allt Som PRV är inne på kan inte desto mindre vissa företagshemligheter, väsentligt oförändrat till den nya lagen om företagshemligheter är resone- exempelvis tillverkningsprocesser och långsiktiga affärsstrategier, hållas manget fortfarande aktuellt. hemliga och vara värdefulla under mycket lång tid (jfr rättsfallet NJA En uppgift som kan kvalificeras som en företagshemlighet enligt lagen 1999 s. 469). Ett välkänt exempel på en företagshemlighet med avsevärt om företagshemligheter bör mot denna bakgrund omfattas av sekretess. längre skyddstid än tjugo år är sammansättningen av smakessensen i För att uppgiften ska kvalificeras som en företagshemlighet krävs att vissa läskedrycker. I ett sådant fall torde livslängden på företagshemligröjandet av informationen typiskt sett är sådant att det förändrar kon- heten vara i det närmaste utan begränsning i tiden. En del företag ser kurrensförmågan i negativ riktning så att en ekonomisk skada uppstår. skyddet för företagshemligheter som ett alternativ till att söka patent, Härigenom undantas sådan information vars röjande inte kan antas få något som bl.a. kan motiveras med att skyddet kan innebära ett potennågra nämnvärda ekonomiska konsekvenser, närmast information om tiellt längre skydd än patentets tjugo år. affärs- eller driftförhållanden som är av så begränsad ekonomisk betydel- Den svenska ordningen med ett tidsbegränsat sekretesskydd för förese för innehavaren att den inte förtjänar lagens skydd. Kvar finns sådana tagshemligheter som förekommer i domstol har i och för sig goda skäl företagshemligheter som är av någon betydelse och som omfattas av för sig, nämligen det starka intresset av offentlighet i domstolarna. Tidslagen. För dessa uppgifter bör utgångspunkten vara att skaderekvisitet i gränser utgör en väl etablerad och i insynshänseende fullt tillfredsställanoffentlighets- och sekretesslagen utan vidare är uppfyllt. de regleringsmetod. Regeringen anser sammantaget att sekretess liksom hittills bör förut- Tidsbegränsningen är dock problematisk med hänsyn till direktivet, sätta att den som uppgiften rör kan antas lida avsevärd skada om uppgift- sett till hur skyddet för företagshemligheter i övrigt är uppbyggt. Att alla en röjs. företagshemligheter som förekommer i domstol, bl.a. i sådana mål som direktivet tar sikte på, blir offentliga efter en viss tid är inte i linje med Sekretesskyddets begränsning i tid direktivet. Som framgår ovan är en hörnsten i skyddet för företagshemligheter att Sekretessen enligt offentlighets- och sekretesslagen är i det absoluta flerdet är potentiellt utan tidsbegränsning och att det ligger i innehavarens talet fall tidsbegränsad. Det motiveras främst av praktiska skäl. Om hand att upprätthålla skyddet genom att hålla informationen hemlig. Att sekretessregleringen ska bli hanterlig måste den innehålla vissa inslag av skyddet utan vidare utsläcks efter viss tid sedan uppgiften lämnats till schablonisering. Det är ofta mycket svårt, särskilt för arkivmyndigheterdomstolen verkar starkt kontraproduktivt i det avseendet. na som förvarar handlingar som kommer från många olika håll och är av Enligt regeringens mening finns det mot denna bakgrund skäl att ändra vitt skilda slag, att med utgångspunkt i enbart ett skaderekvisit avgöra offentlighets- och sekretesslagen. om en viss handling fortfarande ska vara omfattad av sekretess eller inte. Flera remissinstanser är kritiska till att tidsbegränsningen av sekretess- Det har därför ansetts att sekretesslagstiftningen en gång för alla bör skyddet tas bort och menar att det innebär en alltför långtgående inavgöra vid vilken tidpunkt som skaderisken senast ska anses upphöra. skränkning av allmänhetens insyn i domstolarna. Som anförs ovan bör Det är även från rent principiella utgångspunkter av betydande värde att också utgångspunkten vara att de ändringar som genomförs i offentliglagstiftningen anger en definitiv tidsgräns efter vilken en viss handling hets- och sekretesslagstiftningen på grundval av direktivet ska vara så aldrig kan vara hemlig. En tidsgräns saknas i ett litet fåtal sekretessbegränsade som direktivet tillåter. I fråga om tidsgränsen för sekretessbestämmelser, och förklaras i de flesta fall med att det använda skadeskyddet är dock direktivet ovillkorligt utformat och skälen för att ta bort rekvisitet så klart anger den tidpunkt då sekretessen upphör att någon begränsningen så starka att så bör ske. Detta välkomnas också av flera ytterligare begränsning är obehövlig (prop. 1979/80:2 Del A s. 87 f.). remissinstanser. För uppgifter om företagshemligheter i domstol är tidsgränsen satt till Även om tidsgränsen för sekretesskyddet för företagshemligheter tas högst tjugo år (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). bort, bör reformen vara mer begränsad än vad utredningen föreslår. I Enligt direktivet måste skyddet för företagshemligheter som förekomgrunden instämmer nämligen regeringen i det som flera remissinstanser mer i mål om angrepp på företagshemligheter upprätthållas, inte bara lyfter fram om vikten av att allmänheten även fortsättningsvis har fullgod under rättegången utan också därefter. Skyldigheten att upprätthålla insyn i domstolarnas verksamhet. skyddet upphör om den påstådda företagshemligheten enligt ett avgöran- Tidsgränsen bör därför endast tas bort där sekretessen för uppgifter om de som fått laga kraft inte anses utgöra en företagshemlighet eller om den företagshemligheter i rättegång regleras. Inte heller bör tidsgränsen tas berörda informationen över tid blir allmänt känd, dvs. förlorar sin karaktbort för annat än uppgifter om företagshemligheter som förekommer i är av hemlighet (artikel 9.1 andra stycket). mål eller ärenden där lagen om företagshemligheter tillämpas. Därmed 100 avses tvistemål eller brottmål där talan förs om angrepp eller nära före- 101

stående angrepp på en företagshemlighet enligt lagen om företagshemligheter. Att därutöver ta bort begränsningen av sekretesstiden i andra mål eller ärenden krävs inte av direktivet och bör heller inte ske. Direktivet förutsätter som nämns ovan att skyddet under rättegång består så länge uppgifterna utgör företagshemligheter. Något absolut krav på att det i ett lagakraftvunnet avgörande slagits fast att informationen inte är företagshemlig uppställs dock inte. Som bl.a. Advokatsamfundet framhåller bör det inte krävas att den enskilde som begär att få en handling som kan innehålla en företagshemlighet utlämnad till sig först väcker talan om saken. Det avgörande för sekretessens bestånd är om uppgiften fortfarande utgör en företagshemlighet enligt lagen om företagshemligheter. Utredningen föreslår att sekretesskyddet för företagshemligheter upphör om uppgiften, enligt ett avgörande som fått laga kraft, inte ska anses utgöra en företagshemlighet. Enligt regeringens mening behöver det inte särskilt regleras under vilka förutsättningar sekretessen för uppgifter om företagshemligheter under rättegången upphör. Det hör till den prövning som domstolen alltid ska göra vid utlämnande av en allmän handling att ta ställning till om en uppgift som tidigare har bedömts omfattas av sekretess fortfarande gör det. Om uppgiften inte längre är hemlig, är skaderekvisitet i offentlighets- och sekretesslagen inte längre uppfyllt och uppgiften kan lämnas ut av domstolen. Som Helsingborgs tingsrätt är inne på bör det vara ovanligt att en talan i mål om angrepp på en företagshemlighet förs på ett sådant sätt att det framgår av domslutet, eller slutet i ett beslut, att viss information inte ska anses vara företagshemlig. När så är fallet bör det inte råda någon tvekan om att uppgiften inte omfattas av sekretess. Utan att det uttryckligen framgår av slutet i avgörandet bör det ibland kunna utläsas av skälen för domen eller beslutet att domstolen bedömt att den påstått företagshemliga informationen inte uppfyller kraven enligt lagen om företagshemligheter. Även i dessa fall bör informationen kunna lämnas ut. Om det i stället framgår av domen eller beslutet att domstolen bedömt informationen som företagshemlig bör den inte lämnas ut, med mindre än att det framkommit att informationen inte längre är hemlig. Om uppgiften om företagshemligheten förekommer i en ännu inte avgjord tvist, har myndigheten knappast något underlag för slutsatsen att informationen inte längre utgör en företagshemlighet. I dessa fall bör bedömningen göras med utgångspunkt i innehavarens påståenden om den hemliga informationen. Om det i ett avgörande som ännu inte fått laga kraft har slagits fast att viss information inte utgör företagshemligheter, ligger det likaså närmast till hands att domstolen avslår en begäran om att en handling med uppgiften ska lämnas ut till dess att avgörandet inte längre kan överklagas. Till dess kan det nämligen antas att innehavaren av informationen lider avsevärd skada om informationen röjs, eftersom frågan om informationens status så som företagshemlighet inte slutligt avgjorts. Någon särskild reglering om detta behövs inte.

Offentlighet för uppgifter i domar och beslut Sekretessen för en uppgift i ett mål eller ett ärende i en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet

stående angrepp på en företagshemlighet enligt lagen om företagshemlig- eller ärendet om uppgiften tas in i en dom eller ett slutligt beslut i samma heter. Att därutöver ta bort begränsningen av sekretesstiden i andra mål mål eller ärende. Detsamma gäller under vissa förhållanden om uppgiften eller ärenden krävs inte av direktivet och bör heller inte ske. tas in i ett beslut som inte är slutligt. Direktivet förutsätter som nämns ovan att skyddet under rättegång Det ovanstående gäller dock inte om domstolen i sitt avgörande har består så länge uppgifterna utgör företagshemligheter. Något absolut krav beslutat att sekretessen ska gälla även i fortsättningen (43 kap. 8 § offentpå att det i ett lagakraftvunnet avgörande slagits fast att informationen lighets- och sekretesslagen). Ett beslut om att sekretessen ska fortsätta att inte är företagshemlig uppställs dock inte. Som bl.a. Advokatsamfundet gälla ska fattas om intresset av sekretess för en uppgift i domen eller framhåller bör det inte krävas att den enskilde som begär att få en hand- beslutet väger väsentligt tyngre än intresset av offentlighet. Vid denna ling som kan innehålla en företagshemlighet utlämnad till sig först väck- bedömning ska särskild vikt läggas bl.a. vid intresset av offentlighet för er talan om saken. Det avgörande för sekretessens bestånd är om uppgift- uppgift om vilka överväganden domstolen har gjort vid sin prövning en fortfarande utgör en företagshemlighet enligt lagen om företagshem- (43 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen). ligheter. Svea hovrätt väcker frågan om huruvida det är förenligt med direktivet Utredningen föreslår att sekretesskyddet för företagshemligheter upp- att behålla denna relativt stränga reglering om under vilka förhållanden hör om uppgiften, enligt ett avgörande som fått laga kraft, inte ska anses det kan beslutas om fortsatt sekretess för uppgifter som tas in i en dom utgöra en företagshemlighet. Enligt regeringens mening behöver det inte eller ett beslut. Enligt hovrätten torde det, för att ett förbud mot att ansärskilt regleras under vilka förutsättningar sekretessen för uppgifter om gripa företagshemligheter ska ha tillräcklig precision, inte sällan krävas företagshemligheter under rättegången upphör. Det hör till den prövning att den företagshemliga uppgiften som förbudet avser tas in i ett beslut som domstolen alltid ska göra vid utlämnande av en allmän handling att om sådant förbud. Även i andra mål där en företagshemlighet måste beta ställning till om en uppgift som tidigare har bedömts omfattas av dömas torde, enligt hovrätten, uppgifter som är företagshemliga behöva sekretess fortfarande gör det. Om uppgiften inte längre är hemlig, är ingå i avgörandet. skaderekvisitet i offentlighets- och sekretesslagen inte längre uppfyllt Den svenska regleringen innebär att domstolen, när det gäller offentligoch uppgiften kan lämnas ut av domstolen. het för uppgifter i domar och beslut i mål om angrepp på företagshemlig- Som Helsingborgs tingsrätt är inne på bör det vara ovanligt att en talan heter, liksom i andra mål ska göra en intresseavvägning mellan å ena i mål om angrepp på en företagshemlighet förs på ett sådant sätt att det sidan allmänhetens insynsintresse i processen och å andra sidan innehavframgår av domslutet, eller slutet i ett beslut, att viss information inte ska arens intresse av att hans eller hennes företagshemligheter inte blir anses vara företagshemlig. När så är fallet bör det inte råda någon tvekan offentliga. om att uppgiften inte omfattas av sekretess. Utan att det uttryckligen Vid intresseavvägningen ska en bedömning göras av vilken skada eller framgår av slutet i avgörandet bör det ibland kunna utläsas av skälen för vilket men som kan drabba de intressen som sekretessen avser att domen eller beslutet att domstolen bedömt att den påstått företagshem- skydda. Det starka insynsintresset i domstolarnas rättskipande och rättsliga informationen inte uppfyller kraven enligt lagen om företagshemlig- vårdande verksamhet medför att såväl allmänna som enskilda intressen i heter. Även i dessa fall bör informationen kunna lämnas ut. Om det i högre grad än annars måste tåla de skador och men som röjande av vissa stället framgår av domen eller beslutet att domstolen bedömt informa- uppgifter kan medföra. I kravet på att intresset av sekretess ska väga tionen som företagshemlig bör den inte lämnas ut, med mindre än att det väsentligt tyngre än intresset av insyn ligger att den befarade skadan eller framkommit att informationen inte längre är hemlig. det befarade menet måste vara av allvarlig karaktär och det aktuella Om uppgiften om företagshemligheten förekommer i en ännu inte sekretessintresset därför väga mycket tungt för att ett beslut om fortsatt avgjord tvist, har myndigheten knappast något underlag för slutsatsen att sekretess ska komma i fråga (prop. 2015/16:144 s. 40). informationen inte längre utgör en företagshemlighet. I dessa fall bör Enligt regeringens mening bör domstolen när den ska avgöra ett mål bedömningen göras med utgångspunkt i innehavarens påståenden om den eller ett ärende om angrepp på företagshemligheter till att börja med hemliga informationen. Om det i ett avgörande som ännu inte fått laga överväga i vilken mån det är nödvändigt att företagshemlig information kraft har slagits fast att viss information inte utgör företagshemligheter, tas in i domen eller beslutet. Inte sällan bör informationen kunna uteligger det likaså närmast till hands att domstolen avslår en begäran om att lämnas utan att domen eller beslutet förlorar i precision eller tydlighet på en handling med uppgiften ska lämnas ut till dess att avgörandet inte ett sätt som går ut över parterna eller allmänheten. längre kan överklagas. Till dess kan det nämligen antas att innehavaren Om det ändå exempelvis i ett beslut om vitesförbud är nödvändigt att av informationen lider avsevärd skada om informationen röjs, eftersom ta in företagshemlig information för att beslutet ska uppfylla kraven på frågan om informationens status så som företagshemlighet inte slutligt precision och transparens, bör förhållandena anses vara sådana att avgjorts. Någon särskild reglering om detta behövs inte. intresset av sekretess väger tyngre än intresset av offentlighet. Orsaken till tvisten torde som regel vara ett påstått angrepp på en företagshemlig- Offentlighet för uppgifter i domar och beslut het och tvisten utgör innehavarens försvarsmedel mot att angreppet fortsätter. Om företagshemligheten skulle bli offentlig till följd av tvisten, är Sekretessen för en uppgift i ett mål eller ett ärende i en domstols rättskipinnehavarens rätt till en domstolsprövning i princip illusorisk. ande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet 102 103

Situationen är inte helt olik då fortsatt sekretess i ett beslut om en immaterialrättslig intrångsundersökning krävs för att verkställighet av undersökningen ska kunna ske utan att motparten har möjlighet att sabotera den. I dessa fall förutsätts intresseavvägningen i de allra flesta fall leda till att det finns skäl för ett beslut om fortsatt sekretess (prop. 2015/16:144 s. 40). Utan ett beslut om fortsatt sekretess riskerar hela syftet med domstolsprövningen att gå om intet. Denna problematik är särskilt tydlig i fråga om företagshemligheter eftersom innehavaren av företagshemligheten inte kan göra några anspråk på hemligheten när den har blivit allmänt känd. Ett offentliggörande av företagshemligheten innebär därför för innehavaren ofta en skada av allvarlig karaktär. Intresset för sekretess bör väga tyngre än insynsintresset när det gäller uppgifter om företagshemligheter som förekommer i mål om angrepp på företagshemligheter. Ett annat synsätt är inte godtagbart enligt direktivet. Intresseavvägningen måste i dessa fall alltså göras i ljuset av det starka skydd för företagshemligheter som direktivet uppställer. Regeringen bedömer att detta kan ske utan att bestämmelserna om offentlighet för uppgifter i domar eller beslut ändras.

Sekretess för företagshemligheter i några andra mål- och ärendetyper I vissa mål och ärenden enligt konkurrenslagen gäller samma sekretess hos domstolen som hos Konkurrensverket, dvs. sekretessen gäller redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Det har ansetts att behovet av sekretess är särskilt stort i detta sammanhang, eftersom det ofta är fråga om en prövning av grundläggande förutsättningar för hela företagets verksamhet; strategiska bedömningar, marknadsandelar, konkurrenssituationen m.m. (prop. 1997/98:130 s. 57 f.). Sekretessen för uppgifter i allmänna handlingar gäller i högst tjugo år. Regeringen anser som framgår ovan att föremålet för sekretess för affärs- eller driftförhållanden i domstol bör ändras på så sätt att sekretess även ska gälla för sådana uppgifter hos en forskningsinstitution. Ändringen gäller även för konkurrensmålen. Nedan behandlas ytterligare ett förslag om ändring av sekretesskyddet i konkurrensmål, som dock saknar samband med direktivet. För uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som förekommer i mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken finns särskilda bestämmelser (31 kap. 22 a § offentlighets- och sekretesslagen). Företagshemligheter torde inte sällan förekomma i mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken. Om en icke-kommersiell forskningsinstitution innehar en sådan företagshemlighet, är den framöver sekretesskyddad enligt den allmänna bestämmelsen om sekretess för affärseller driftförhållanden i rättegång som är tillämplig även i mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken (jfr prop. 2009/10:225 s. 508 f.). Någon ändring av föremålet för sekretess i bestämmelsen som gäller särskilt för dessa mål eller ärenden behövs därför inte. En annan fråga är om tidsbegränsningen för sekretess i konkurrensmål eller mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken bör tas bort på samma sätt som föreslås i fråga om mål om angrepp på företagshemlig-

Situationen är inte helt olik då fortsatt sekretess i ett beslut om en heter. Som bl.a. Helsingborgs tingsrätt påpekar är ordningen med en

immaterialrättslig intrångsundersökning krävs för att verkställighet av sekretess utan tidsbegränsning främmande för svensk rätt och kan dragen undersökningen ska kunna ske utan att motparten har möjlighet att till sin spets innebära att en del allmänna handlingar aldrig blir tillgäng-

sabotera den. I dessa fall förutsätts intresseavvägningen i de allra flesta liga för allmänhetens insyn. Det är tydligt att en så ingripande reform bör

fall leda till att det finns skäl för ett beslut om fortsatt sekretess (prop. begränsas till det område där det krävs enligt direktivet. Konkurrensmål 2015/16:144 s. 40). Utan ett beslut om fortsatt sekretess riskerar hela och mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken kan inte anses

syftet med domstolsprövningen att gå om intet. utgöra sådana mål som omfattas av direktivet. Tidsbegränsningen för

Denna problematik är särskilt tydlig i fråga om företagshemligheter sekretessen i dessa mål och ärenden bör därför behållas. eftersom innehavaren av företagshemligheten inte kan göra några Utredningen föreslår att tidsbegränsningen för sekretessen för företags-

anspråk på hemligheten när den har blivit allmänt känd. hemligheter ska tas bort med avseende på sådana undersökningar som Ett offentliggörande av företagshemligheten innebär därför för inne- Tullverket respektive Kronofogdemyndigheten företar på initiativ av en

havaren ofta en skada av allvarlig karaktär. Intresset för sekretess bör innehavare av en immateriell rättighet (27 kap. 2 och 3 §§ och 34 kap.

väga tyngre än insynsintresset när det gäller uppgifter om företagshem- 1 § offentlighets- och sekretesslagen). I fråga om Tullverket avses myndligheter som förekommer i mål om angrepp på företagshemligheter. Ett ighetens möjlighet att inleda ett undersökningsförfarande med anledning

annat synsätt är inte godtagbart enligt direktivet. Intresseavvägningen av ett immaterialrättsintrång. I fråga om Kronofogdemyndigheten avses

måste i dessa fall alltså göras i ljuset av det starka skydd för företagshem- de intrångsundersökningar som förekommer inom immaterialrätten. ligheter som direktivet uppställer. Regeringen bedömer att detta kan ske Dessa undersökningar verkställs av Kronofogdemyndigheten och grund-

utan att bestämmelserna om offentlighet för uppgifter i domar eller beslut as på beslut av domstol.

ändras. När det gäller nu nämnda undersökningar är det till att börja med tveksamt om det överhuvudtaget går att tala om att de utförs inom ramen för Sekretess för företagshemligheter i några andra mål- och ärendetyper en rättegång. Möjligen kan så anses vara fallet beträffande de immaterial-

rättsliga intrångsundersökningarna. Lagen om företagshemligheter med- I vissa mål och ärenden enligt konkurrenslagen gäller samma sekretess ger dock inte att intrångsundersökningar genomförs för att säkra bevishos domstolen som hos Konkurrensverket, dvs. sekretessen gäller redan ning i mål enligt lagen. En annan sak är att ett mål om angrepp på föreom det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs tagshemligheter kan handläggas tillsammans med ett mål om immate- (36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Det har ansetts att behovrialrättsligt intrång. Detta innebär likafullt inte att intrångsundersökninget av sekretess är särskilt stort i detta sammanhang, eftersom det ofta är en i det immaterialrättsliga målet har samband med målet om angrepp på fråga om en prövning av grundläggande förutsättningar för hela företagföretagshemligheter. ets verksamhet; strategiska bedömningar, marknadsandelar, konkurrens- Till saken hör också att de handlingar som innehåller företagshemligsituationen m.m. (prop. 1997/98:130 s. 57 f.). Sekretessen för uppgifter i heter och som det nu är fråga om skyddas av sekretess i domstol så snart allmänna handlingar gäller i högst tjugo år. de förs in i processen där. Ett förstärkt sekretesskydd av det slag som nu Regeringen anser som framgår ovan att föremålet för sekretess för diskuteras skulle alltså enbart ta sikte på handlingar som inte förekomaffärs- eller driftförhållanden i domstol bör ändras på så sätt att sekretess mer i domstol. Ett sådant förstärkt sekretesskydd behövs inte för att även ska gälla för sådana uppgifter hos en forskningsinstitution. Ändgenomföra direktivets krav på skydd för företagshemligheter under rätteringen gäller även för konkurrensmålen. Nedan behandlas ytterligare ett gång. förslag om ändring av sekretesskyddet i konkurrensmål, som dock saknar Av betydelse är vidare att domstolen, när den prövar ett yrkande om samband med direktivet. intrångsundersökning, som ett led i bedömningen av om det är propor- För uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som förekommer i mål tionerligt att ett beslut om undersökning fattas ska beakta risken för att eller ärenden om varu- eller näringskännetecken finns särskilda bestämsökanden genom åtgärden får tillgång till motpartens företagshemlighetmelser (31 kap. 22 a § offentlighets- och sekretesslagen). er. Anser domstolen att det finns en sådan risk måste domstolen bedöma Företagshemligheter torde inte sällan förekomma i mål eller ärenden om riskens storlek och skadeverkningarna av ett realiserande av risken om varu- eller näringskännetecken. Om en icke-kommersiell forskningsstår i rimlig proportion till vad som kan vinnas med en intrångsundersökinstitution innehar en sådan företagshemlighet, är den framöver sekrening (prop. 1998/99:11 s. 64 f.). tesskyddad enligt den allmänna bestämmelsen om sekretess för affärs- Regeringen anser mot den bakgrunden, till skillnad från utredningen, eller driftförhållanden i rättegång som är tillämplig även i mål eller att det skulle leda för långt att ändra tidsbegränsningen av sekretessen i ärenden om varu- eller näringskännetecken (jfr prop. 2009/10:225 dessa fall. Det är inte heller påkallat av direktivet. En annan sak är att det s. 508 f.). Någon ändring av föremålet för sekretess i bestämmelsen som ändå finns goda skäl för att stärka skyddet för företagshemligheter som gäller särskilt för dessa mål eller ärenden behövs därför inte. en part eller partsrepresentant får del av till följd av bl.a. immaterial- En annan fråga är om tidsbegränsningen för sekretess i konkurrensmål rättsliga intrångsundersökningar. I avsnitt 12.3 lägger regeringen fram ett eller mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken bör tas bort på förslag om ett skadeståndsansvar vid missbruk av sådana företagshemligsamma sätt som föreslås i fråga om mål om angrepp på företagshemlig- 104 heter. 105

Utredningen föreslår vidare att sekretessen för företagshemligheter som förekommer i processen vid den enhetliga patentdomstolen framöver ska regleras i den allmänna bestämmelsen om sekretess för affärseller driftförhållanden i domstol och att den ännu inte ikraftträdda bestämmelsen om sådan sekretess ska upphävas (se 36 kap. 2 a § offentlighets- och sekretesslagen och 93 b § patentlagen [1967:837]). Detta innebär bl.a. att tidsgränsen för sekretess tas bort. Av samma skäl som anförs ovan bör utredningens förslag i denna del inte genomföras. Mot bakgrund av regeringens bedömning i fråga om sekretesskyddet vid domstol finns det inte heller anledning att, som Konkurrensverket och Advokatsamfundet förordar, generellt stärka sekretesskyddet för uppgifter om företagshemligheter som förekommer i annan verksamhet än den dömande.

Ett stärkt sekretesskydd för företagshemligheter i konkurrensmål Lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar trädde i kraft den 1 september 2016. Innan ikraftträdandet av den nya lagen gällde sekretess för uppgift i domstol om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden i flertalet mål och ärenden enligt konkurrenslagen, om det kunde antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Detta innebär ett lägre ställt krav på skada än vad som annars gäller för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden i domstol och framgick av hänvisningar i offentlighets- och sekretesslagen till konkurrenslagen. I samband med ikraftträdandet av lagen om patent- och marknadsdomstolar ändrades eller upphävdes ett flertal paragrafer i konkurrenslagen. Till följd av dessa ändringar finns det inte längre någon allmän hänvisning i offentlighets- och sekretesslagen till mål och ärenden som prövas i första instans i tingsrätt, numera Patent- och marknadsdomstolen. Detta innebär att exempelvis mål om konkurrensskadeavgift och ärenden om tillstånd att genomföra platsundersökningar inte längre omfattas av det starkare sekretesskyddet som tidigare gällde enligt offentlighetsoch sekretesslagen. Denna försvagning av sekretesskyddet var inte avsedd när lagen om patent- och marknadsdomstolar kom till. Inget har heller framkommit som tyder på att behovet av sekretess i mål och ärenden enligt konkurrenslagen har blivit mindre. Den ordning som gällde fram till den 1 september 2016 bör därför återställas. Detta sker lämpligen genom att det i offentlighets- och sekretesslagen anges att i mål och ärenden enligt konkurrenslagen samt i mål enligt konkurrensskadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift, gäller sekretess för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs, dvs. utan att det krävs att skadan ska vara avsevärd. Liksom tidigare ska dock mål om utdömande av vite undantas. Det kan tilläggas att genom lagen om patent- och marknadsdomstolar har möjligheterna för domstolen att handlägga mål och ärenden gemensamt utökats avsevärt. I princip alla mål och ärenden som Patent- och marknadsdomstolen handlägger, med undantag för mål och ärenden där det behövs teknisk och ekonomisk sakkunskap, får slås ihop om domstolen anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga

Utredningen föreslår vidare att sekretessen för företagshemligheter omständigheter (3 kap. 6 §). Detta innebär att det exempelvis är möjligt som förekommer i processen vid den enhetliga patentdomstolen fram- att handlägga ett mål om s.k. särskild talan, som har ett stärkt sekretessöver ska regleras i den allmänna bestämmelsen om sekretess för affärs- skydd enligt offentlighets- och sekretesslagen, med ett mål om skadeeller driftförhållanden i domstol och att den ännu inte ikraftträdda be- stånd enligt konkurrensskadelagen som inte har det (jfr 3 kap. 2 § konstämmelsen om sådan sekretess ska upphävas (se 36 kap. 2 a § offentlig- kurrenslagen). Domstolen får, tillsammans med ett mål som omfattas av hets- och sekretesslagen och 93 b § patentlagen [1967:837]). Detta inne- domstolens exklusiva behörighet, även pröva ett annat tvistemål mellan bär bl.a. att tidsgränsen för sekretess tas bort. Av samma skäl som anförs samma eller olika parter (1 kap. 5 § lagen om patent- och marknadsdomovan bör utredningens förslag i denna del inte genomföras. stolar). Mot bakgrund av regeringens bedömning i fråga om sekretesskyddet En lämplig ordning skulle kunna vara att i offentlighets- och sekretessvid domstol finns det inte heller anledning att, som Konkurrensverket och lagen föreskriva att den sekretess som gäller i mål och ärenden enligt Advokatsamfundet förordar, generellt stärka sekretesskyddet för uppgifter konkurrenslagen ska gälla också i de fall målet eller ärendet handläggs om företagshemligheter som förekommer i annan verksamhet än den gemensamt med ett annat mål eller ärende. Det saknas dock beredningsdömande. underlag för en sådan lösning i detta lagstiftningsärende.

Ett stärkt sekretesskydd för företagshemligheter i konkurrensmål

Lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar trädde i kraft den 12.2 Bör domstolen kunna förbjuda utnyttjandet av

1 september 2016. Innan ikraftträdandet av den nya lagen gällde sekre-

sekretesskyddade uppgifter?

tess för uppgift i domstol om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden i flertalet mål och ärenden enligt konkurrenslagen, om Regeringens bedömning: Det bör inte införas en möjlighet för domdet kunde antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. stolen att besluta att sekretesskyddade uppgifter som läggs fram vid en Detta innebär ett lägre ställt krav på skada än vad som annars gäller för förhandling inom stängda dörrar inte får utnyttjas. En sådan möjlighet uppgifter om affärs- eller driftförhållanden i domstol och framgick av bör inte heller införas för förundersökningsledaren i fråga om uppgifthänvisningar i offentlighets- och sekretesslagen till konkurrenslagen. er som kommer fram vid ett förhör under en förundersökning. I samband med ikraftträdandet av lagen om patent- och marknadsdomstolar ändrades eller upphävdes ett flertal paragrafer i konkurrenslagen. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedöm- Till följd av dessa ändringar finns det inte längre någon allmän hänvis- ning (se betänkandet s. 329 f.). Utredningen föreslår att det ska vara möjning i offentlighets- och sekretesslagen till mål och ärenden som prövas i ligt för en domstol att besluta om förbud att utnyttja uppgifter som har första instans i tingsrätt, numera Patent- och marknadsdomstolen. lagts fram vid en förhandling inom stängda dörrar och att förbudet ska Detta innebär att exempelvis mål om konkurrensskadeavgift och ärend- gälla alla slags uppgifter som omfattas av sekretess, dvs. inte bara föreen om tillstånd att genomföra platsundersökningar inte längre omfattas tagshemligheter. Utredningen föreslår vidare att en förundersökningsav det starkare sekretesskyddet som tidigare gällde enligt offentlighets- ledare ska kunna besluta om samma sak i fråga om sådana uppgifter som och sekretesslagen. framkommit vid ett förhör under förundersökning. Den som bryter mot Denna försvagning av sekretesskyddet var inte avsedd när lagen om ett förbud mot att utnyttja uppgifterna ska enligt utredningen kunna patent- och marknadsdomstolar kom till. straffas med böter. Inget har heller framkommit som tyder på att behovet av sekretess i Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget mål och ärenden enligt konkurrenslagen har blivit mindre. Den ordning eller har ingen invändning mot det. som gällde fram till den 1 september 2016 bör därför återställas. Detta Riksdagens ombudsmän (JO) anser att det bör övervägas ytterligare om sker lämpligen genom att det i offentlighets- och sekretesslagen anges att förslaget med möjlighet till ett utnyttjandeförbud, dvs. ett utvidgat i mål och ärenden enligt konkurrenslagen samt i mål enligt konkurrens- yppandeförbud, i domstol och under förundersökning verkligen ska gälla skadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskade- alla typer av mål och alla förundersökningar, eftersom ett beslut om avgift, gäller sekretess för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden om yppandeförbud innebär en inskränkning av den grundlagsskyddade meddet kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs, delarfriheten. dvs. utan att det krävs att skadan ska vara avsevärd. Liksom tidigare ska Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation dock mål om utdömande av vite undantas. (TCO) avstyrker förslaget. Organisationerna anser bl.a. att det måste Det kan tilläggas att genom lagen om patent- och marknadsdomstolar definieras vad som avses med ett utnyttjande av uppgifter och att konhar möjligheterna för domstolen att handlägga mål och ärenden gemen- sekvenserna ur ett yttrandefrihetsperspektiv måste utredas ytterligare. samt utökats avsevärt. I princip alla mål och ärenden som Patent- och Arbetsdomstolen väcker frågan om huruvida det inte uttryckligen bör marknadsdomstolen handlägger, med undantag för mål och ärenden där anges i lagen att ett utnyttjandeförbud inte får inskränka en parts möjligdet behövs teknisk och ekonomisk sakkunskap, får slås ihop om domstol- het att utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller att lämna en muntlig en anser att det är lämpligt med hänsyn till utredningen och övriga upplysning till ombud m.fl. 106 107

Skälen för regeringens bedömning: Om det kan antas att det vid en domstolsförhandling kommer att läggas fram en uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen för en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, får domstolen besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska hållas inom stängda dörrar (5 kap. 1 § rättegångsbalken och 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Allmänheten, men i princip inte parterna, får utestängas från förhandlingen. De som har tillåtits närvara vid en förhandling inom stängda dörrar är inte redan genom beslutet om stängda dörrar bundna av någon tystnadsplikt. Domstolen får dock besluta att uppgifter, för vilka det hos domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen och som har lagts fram vid en förhandling inom stängda dörrar, inte får röjas, ett s.k. yppandeförbud (5 kap. 4 § rättegångsbalken). Det som sägs ovan gäller även för förvaltningsdomstolarna. Domstolen får alltså endast besluta om ett förbud att röja en företagshemlighet. Direktivet förutsätter emellertid att uppgifter om företagshemligheter som förekommer under rättegången ska skyddas från att både utnyttjas och röjas. Det är därför nödvändigt med anpassningar till direktivet. Direktivet överlämnar dock till medlemsstaterna att avgöra på vilket sätt skyddet för företagshemligheter i rättegång ska utformas. Utredningen föreslår att den möjlighet som domstolen i dag har att besluta om ett yppandeförbud ska utsträckas till att gälla även förbud mot utnyttjande av en sekretesskyddad uppgift. Det handlar då inte bara om företagshemligheter utan även om andra uppgifter, t.ex. om en enskilds personliga förhållanden. I sammanhanget bör det framhållas att det nyligen har blivit möjligt för en domstol att i en rättegång lämna ut uppgifter om företagshemligheter till parter och partsrepresentanter med s.k. sekretessförbehåll (6 kap. 1 § rättegångsbalken). Ett sekretessförbehåll får inskränka mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja uppgiften (10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen). Sådana förbehåll får beslutas i fråga om alla slags sekretesskyddade uppgifter. När det gäller företagshemligheter som förekommer i mål om angrepp på företagshemligheter bör sekretessförbehåll kunna aktualiseras exempelvis då motparten får del av en företagshemlighet som han eller hon inte redan är innehavare av. Den nuvarande ordningen innebär att parter i fråga om handlingar och annat material som förekommer i rättegången kan förbjudas av domstolen att både utnyttja och röja sekretesskyddade uppgifter som förekommer i materialet, medan domstolen när det gäller uppgifter som läggs fram vid en förhandling inom stängda dörrar, företrädesvis muntliga uppgifter, endast kan förbjuda att uppgifterna röjs. Det kan ifrågasättas om denna skillnad i fråga om domstolens utrymme att besluta om förbud mot utnyttjande är befogad. I linje med de allmänna överväganden som regeringen gör om förstärkningar av sekretesskyddet till följd av direktivet är det emellertid viktigt att reformen inte blir mer omfattande än vad direktivet kräver (se avsnitt 12.1). Regeringen instämmer i den uppfattning som bl.a. JO redovisar, dvs. att det krävs en mer omfattande analys av följderna för insynsrätten i domstol innan en generell möjlighet till utnyttjandeförbud införs. En 108 sådan analys har inte genomförts inom ramen för utredningen. Det sak-

Skälen för regeringens bedömning: Om det kan antas att det vid en nas tills vidare skäl att gå så långt som utredningen föreslår. Regeringen domstolsförhandling kommer att läggas fram en uppgift, för vilken hos kan återkomma i frågan. domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen Valet står då mellan att införa en mer begränsad möjlighet för domstolför en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, får en att besluta om förbud mot utnyttjande av uppgifter om företagshemdomstolen besluta att förhandlingen i den del som rör uppgiften ska ligheter som läggs fram vid en förhandling inom stängda dörrar eller att hållas inom stängda dörrar (5 kap. 1 § rättegångsbalken och 36 kap. 2 § utforma skyddet på ett annat sätt, dvs. utan anknytning till reglerna om offentlighets- och sekretesslagen). Allmänheten, men i princip inte part- yppandeförbud i rättegångsbalken. erna, får utestängas från förhandlingen. Som framhålls ovan är det upp till medlemsstaterna att bestämma de De som har tillåtits närvara vid en förhandling inom stängda dörrar är närmare formerna för skyddet för företagshemligheter i rättegång. Regerinte redan genom beslutet om stängda dörrar bundna av någon tystnads- ingen anser att det framstår som en mindre lämplig lösning att i rätteplikt. Domstolen får dock besluta att uppgifter, för vilka det hos domstol- gångsbalken – som innehåller regler om handläggningen av tvistemål och en gäller sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen och som brottmål i allmänhet – införa en bestämmelse som enbart tar sikte på att har lagts fram vid en förhandling inom stängda dörrar, inte får röjas, ett skydda sekretessen för företagshemligheter som läggs fram vid en förs.k. yppandeförbud (5 kap. 4 § rättegångsbalken). handling inom stängda dörrar. Det som sägs ovan gäller även för förvaltningsdomstolarna. Av betydelse är också att direktivet endast innebär en skyldighet att Domstolen får alltså endast besluta om ett förbud att röja en företags- förhindra parter och andra som får del av företagshemligheter under en hemlighet. Direktivet förutsätter emellertid att uppgifter om företagshem- rättegång att utnyttja informationen kommersiellt (se avsnitt 7.1). ligheter som förekommer under rättegången ska skyddas från att både Uttrycket utnyttjande förekommer också inom sekretesslagstiftningen (jfr utnyttjas och röjas. Det är därför nödvändigt med anpassningar till direk- 7 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Ett exempel på utnyttjande tivet. Direktivet överlämnar dock till medlemsstaterna att avgöra på enligt den lagen är att en tjänsteman som är skyldig att hemlighålla uppvilket sätt skyddet för företagshemligheter i rättegång ska utformas. gifter om rikets penning- eller valutapolitik utnyttjar sina kunskaper om Utredningen föreslår att den möjlighet som domstolen i dag har att dessa uppgifter för att bereda sig själv ekonomisk vinning (prop. besluta om ett yppandeförbud ska utsträckas till att gälla även förbud mot 2008/09:150 s. 317). Ett utnyttjande kan alltså enligt sekretesslagstiftutnyttjande av en sekretesskyddad uppgift. Det handlar då inte bara om ningen föreligga även i andra fall än då det sker i kommersiell verksamföretagshemligheter utan även om andra uppgifter, t.ex. om en enskilds het. Direktivet påkallar däremot inte att allt slags utnyttjande av företagspersonliga förhållanden. hemligheter kan förbjudas. I sammanhanget bör det framhållas att det nyligen har blivit möjligt för Enligt regeringens mening talar det som nu har sagts för att företagsen domstol att i en rättegång lämna ut uppgifter om företagshemligheter hemligheter som förekommer i en rättegång bör skyddas på ett annat sätt till parter och partsrepresentanter med s.k. sekretessförbehåll (6 kap. 1 § än genom att rättegångsbalkens allmänna regler ändras. Av betydelse är rättegångsbalken). Ett sekretessförbehåll får inskränka mottagarens rätt också att ett yppandeförbud innebär att rätten enligt grundlagarna att att lämna uppgiften vidare eller utnyttja uppgiften (10 kap. 4 § offentlig- meddela och offentliggöra uppgifter inskränks (44 kap. 2 § offentlighetshets- och sekretesslagen). Sådana förbehåll får beslutas i fråga om alla och sekretesslagen). Den som bryter mot förbudet kan dömas till straff slags sekretesskyddade uppgifter. När det gäller företagshemligheter som (9 kap. 6 § rättegångsbalken). Även dessa omständigheter talar för att förekommer i mål om angrepp på företagshemligheter bör sekretessför- andra, mindre ingripande lösningar bör sökas för att genomföra direktivbehåll kunna aktualiseras exempelvis då motparten får del av en företags- et. hemlighet som han eller hon inte redan är innehavare av. Helsingborgs tingsrätt anser att skadeståndsansvaret i lagen om före- Den nuvarande ordningen innebär att parter i fråga om handlingar och tagshemligheter bör utvidgas till att omfatta alla företagshemligheter som annat material som förekommer i rättegången kan förbjudas av domstol- en part eller partsrepresentant får del av i ett förfarande i domstol. Som en att både utnyttja och röja sekretesskyddade uppgifter som förekommer tingsrätten anför kommer därmed även information som parten eller i materialet, medan domstolen när det gäller uppgifter som läggs fram partsrepresentanten fått del av vid en domstolsförhandling inom stängda vid en förhandling inom stängda dörrar, företrädesvis muntliga uppgifter, dörrar att omfattas av ansvaret. endast kan förbjuda att uppgifterna röjs. Det kan ifrågasättas om denna Genom ett skadeståndsansvar för den som utnyttjar eller röjer en föreskillnad i fråga om domstolens utrymme att besluta om förbud mot tagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en förhandling inom utnyttjande är befogad. stängda dörrar uppkommer en lagstadgad tystnadsplikt. Tystnadsplikten I linje med de allmänna överväganden som regeringen gör om förstärk- innebär en skyldighet att varken utnyttja eller röja sådana uppgifter och ningar av sekretesskyddet till följd av direktivet är det emellertid viktigt får därmed anses uppfylla direktivets krav. I avsnitt 12.3 lägger regeringatt reformen inte blir mer omfattande än vad direktivet kräver (se avsnitt en därför fram ett förslag om ett sådant skadeståndsansvar. 12.1). Regeringen instämmer i den uppfattning som bl.a. JO redovisar, I samma avsnitt föreslår regeringen också ett skadeståndsansvar för dvs. att det krävs en mer omfattande analys av följderna för insynsrätten i den som angriper en företagshemlighet som han eller hon har fått del av domstol innan en generell möjlighet till utnyttjandeförbud införs. En genom en domstols beslut. Det kan exempelvis röra sig om företagshem- 108 sådan analys har inte genomförts inom ramen för utredningen. Det sak- ligheter som finns i handlingar som en part får del av genom att domstol- 109

en lämnar ut dem eller genom att domstolen beslutar om edition eller informationsföreläggande. I och med förslagen om skadeståndsansvar för utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som kommer i första hand parter eller partsrepresentanter till del vid en rättegång, tillsammans med den nyligen införda möjligheten för domstolen att besluta om sekretessförbehåll i rättegång, bedöms direktivets krav på skydd mot utnyttjande av företagshemligheter i domstol vara uppfyllt.

12.3 Skadestånd vid angrepp på en företagshemlighet som någon fått del av på grund av domstols beslut eller vid en förhandling inom stängda dörrar

Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols beslut ska ersätta den lagliga innehavaren av företagshemligheten för den skada som utnyttjandet eller röjandet har vållat honom eller henne. Detsamma ska gälla den som får del av företagshemligheten från en part eller partsrepresentant i anledning av målet eller ärendet. Även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska vara skadeståndsskyldig. Den som är skadeståndsskyldig ska inte på grund av den överträdelsen straffas för brott mot tystnadsplikten.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag (se betänkandet s. 325 f.). Utredningen lägger inte fram något förslag om att skadeståndsansvaret ska omfatta företagshemligheter som någon har fått del av vid en förhandling som har hållits inom stängda dörrar. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Svea hovrätt och Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter om varje utlämnande av en handling från domstolen kan anses ske på grund av domstolens beslut. Tingsrätten anser vidare att skadeståndsansvaret bör omfatta parter och partsrepresentanter som utnyttjar eller röjer företagshemligheter som de har fått del av i ett förfarande i domstol, vilket innefattar uppgifter som har lagts fram vid en domstolsförhandling inom stängda dörrar utan att domstolen har beslutat om yppandeförbud. Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker förslaget eftersom det inte har visats att det finns något behov av en sådan reform.

en lämnar ut dem eller genom att domstolen beslutar om edition eller Skälen för regeringens förslag

informationsföreläggande. Det bör införas ett skadeståndsansvar för en part som missbrukar

I och med förslagen om skadeståndsansvar för utnyttjande eller röjande företagshemligheter som han eller hon har fått del av genom en domstols

av företagshemligheter som kommer i första hand parter eller partsrepre- beslut

sentanter till del vid en rättegång, tillsammans med den nyligen införda Det är numera, som redovisas ovan, möjligt för domstolen att besluta om möjligheten för domstolen att besluta om sekretessförbehåll i rättegång, ett s.k. sekretessförbehåll gentemot både parter och andra i en rättegång i bedöms direktivets krav på skydd mot utnyttjande av företagshemligheter fråga om sekretessbelagda uppgifter. Den som bryter mot ett sådant föri domstol vara uppfyllt. behåll gör sig skyldig till ett straffbart brott mot tystnadsplikt. Om för-

behållet omfattar tystnadsplikt i fråga om en företagshemlighet utgör

förfarandet också ett obehörigt angrepp på företagshemligheten och kan

12.3 Skadestånd vid angrepp på en enligt lagförslaget leda till beslut om vitesförbud och andra skyddsföretagshemlighet som någon fått del av på

åtgärder.

Som regel saknas däremot sanktioner då en part eller en partsrepresent-

grund av domstols beslut eller vid en

ant missbrukar en företagshemlighet som han eller hon har fått del av i en

förhandling inom stängda dörrar rättegång utan att domstolen har beslutat om förbehåll om sekretess eller

yppandeförbud. Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet Ett exempel som kan tjäna som illustration av denna brist i skyddet för

utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon i egenskap företagshemligheter är att domstolen beslutar om ett informationsföre-

av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols läggande, dvs. en civilprocessuell åtgärd som syftar till att undersöka om

beslut ska ersätta den lagliga innehavaren av företagshemligheten för ett immaterialrättsintrång har skett. Åtgärden innebär att den som påstås

den skada som utnyttjandet eller röjandet har vållat honom eller ha gjort eller medverkat till ett intrång föreläggs att tillhandahålla infor-

henne. Detsamma ska gälla den som får del av företagshemligheten mation om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som

från en part eller partsrepresentant i anledning av målet eller ärendet. intrånget gäller. Informationen ska lämnas till rättighetshavaren.

Även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer Innan domstolen beslutar om informationsföreläggandet ska den göra

en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en dom- en proportionalitetsbedömning där förekomsten av företagshemligheter

stolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska vara skade- kan få särskild betydelse. Domstolen bör vara uppmärksam på de kon-

ståndsskyldig. kurrensförhållanden som kan föreligga mellan sökanden och motparten

Den som är skadeståndsskyldig ska inte på grund av den överträdel- och på om ett utlämnande av information skulle kunna medföra skada i

sen straffas för brott mot tystnadsplikten. konkurrenshänseende för den som drabbas av åtgärden när han eller hon

konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringmed en sund konkurrens (prop. 2008/09:67 s. 162). ens förslag (se betänkandet s. 325 f.). Utredningen lägger inte fram något Den proportionalitetsbedömning som görs vid beslutet om informaförslag om att skadeståndsansvaret ska omfatta företagshemligheter som tionsföreläggande bör visserligen leda till att risken för att mer värdefulla någon har fått del av vid en förhandling som har hållits inom stängda företagshemligheter röjs vid verkställigheten av ett föreläggande dörrar. begränsas. Det är dock inte uteslutet att ett sådant röjande sker. I fråga Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget om företagshemlig information som motparten får del av genom ett eller har ingen invändning mot det. beslut om informationsföreläggande är det inte heller möjligt att lämna ut Svea hovrätt och Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter om varje utläminformationen med ett sekretessförbehåll. Detta beror på att informationnande av en handling från domstolen kan anses ske på grund av domstolen aldrig hanteras av någon myndighet där sekretesslagstiftningen blir ens beslut. Tingsrätten anser vidare att skadeståndsansvaret bör omfatta tillämplig. parter och partsrepresentanter som utnyttjar eller röjer företagshemlighet- I syfte att åstadkomma ett heltäckande skydd för företagshemligheter i er som de har fått del av i ett förfarande i domstol, vilket innefattar uppdenna situation, liksom i andra situationer då företagshemligheter avslöjgifter som har lagts fram vid en domstolsförhandling inom stängda dörrar as under en rättegång, bör det införas en skadeståndssanktion för den utan att domstolen har beslutat om yppandeförbud. som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshem- Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation lighet som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått (TCO) avstyrker förslaget eftersom det inte har visats att det finns något del av på grund av en domstols beslut. Det kan därmed bli fråga om behov av en sådan reform. skadestånd oavsett om utnyttjandet eller röjandet har skett i strid med ett

sekretessförbehåll, eller om parten eller dennes representant har tagit del

av uppgiften utan någon uttrycklig begränsning. Som exempel kan näm-

nas att en part har fått uppgiften genom ett beslut om edition eller imma- 110 111

terialrättslig intrångsundersökning, eller på grund av partens rätt att ta del av allt material som har tillförts målet eller ärendet. Skadeståndsansvaret begränsar inte en parts insynsrätt. Han eller hon har även fortsättningsvis samma möjlighet som hittills att använda sig av uppgifter om företagshemligheter i mål och ärenden i domstol. Parten kan även röja uppgifterna inför sitt ombud och andra berörda personer. Ett sådant röjande är inte obehörigt och omfattas därför inte av lagen. Det röjande som sanktioneras är sådant som sker till utomstående, utan att det behövs med tanke på partens möjlighet att ta till vara sin rätt i rättegången. Dessutom har knappast en bredare allmänhet något berättigat intresse av insyn i nu aktuella fall, vilket kommer till uttryck genom att uppgifterna omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen när de förekommer i domstol. Journalistförbundet och TCO anser att det inte är visat att det faktiskt är ett problem att parter röjer uppgifter som de har fått del av i domstolen och att det föreslagna skadeståndsansvaret minskar insynen i rättegången. Regeringen konstaterar att direktivet gör det nödvändigt att införa sanktioner för den som på ett illojalt sätt använder sig av uppgifter som han eller hon får del av i ett mål om angrepp på företagshemligheter. Ett skadeståndsansvar för parters och andras missbruk av företagshemligheter som de har fått del av under en rättegång framstår, tillsammans med domstolens möjlighet att förordna om sekretessförbehåll och de ändringar i offentlighets- och sekretesslagen som föreslås, som en välavvägd lösning. I den del det handlar om ett längre gående skydd än vad direktivet kräver är det tillåtet enligt direktivet och motiverat, av de skäl som anförs ovan. Ett par remissinstanser ifrågasätter om varje utlämnande av handlingar till en part eller en partsrepresentant kan anses ske på grund av domstolens beslut. Enligt regeringens mening kan uttrycket beslut i detta sammanhang inbegripa även sådana mer eller mindre rutinmässiga handläggningsbeslut som ibland ges skriftlig form men som oftare verkställs utan att de dokumenteras, exempelvis sändandet av handlingar till parterna. Skadeståndsansvaret bör omfatta även utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheter som parter m.fl. får del av genom ett sådant formlöst beslut. Detta behöver inte särskilt anges i lagtexten.

Även den som missbrukar företagshemligheter som han eller hon har fått av en part ska bli skadeståndsskyldig Eftersom en part eller partsrepresentant som har fått del av företagshemlig information på grund av ett beslut av domstolen alltid har möjlighet att på ett behörigt sätt använda informationen i målet eller ärendet, finns det ett behov av att begränsa möjligheten för den som i ett sådant sammanhang får del av informationen från parten eller dennes representant att utnyttja eller röja informationen. Det bör därför finnas ett skadeståndsansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som denne i anledning av ett mål eller ett ärende har fått av en part eller partsrepresentant i målet eller ärendet. Även i dessa fall bör krävas att angreppet har skett med uppsåt eller av oaktsamhet i förhållande till att det är fråga om en företagshemlighet.

terialrättslig intrångsundersökning, eller på grund av partens rätt att ta del Liksom för parten och partsrepresentanten förutsätts att personens utnyttav allt material som har tillförts målet eller ärendet. jande eller röjande är obehörigt enligt lagen. Skadeståndsansvaret begränsar inte en parts insynsrätt. Han eller hon har även fortsättningsvis samma möjlighet som hittills att använda sig av Skadeståndsansvaret ska omfatta missbruk av företagshemligheter som uppgifter om företagshemligheter i mål och ärenden i domstol. Parten har lagts fram vid en förhandling inom stängda dörrar kan även röja uppgifterna inför sitt ombud och andra berörda personer. Regeringen behandlar ovan frågan om huruvida det bör införas en möj- Ett sådant röjande är inte obehörigt och omfattas därför inte av lagen. Det lighet för domstolen att, när det gäller sekretesskyddade uppgifter som röjande som sanktioneras är sådant som sker till utomstående, utan att det läggs fram vid en domstolsförhandling inom stängda dörrar, besluta att behövs med tanke på partens möjlighet att ta till vara sin rätt i rättegång- uppgifterna inte får utnyttjas (avsnitt 12.2). Regeringen bedömer att en en. sådan möjlighet inte bör införas, bl.a. eftersom det önskvärda skyddet bör Dessutom har knappast en bredare allmänhet något berättigat intresse kunna uppnås genom ett skadeståndsansvar för den som missbrukar av insyn i nu aktuella fall, vilket kommer till uttryck genom att uppgifter- företagshemligheter som han eller hon har fått del av under en rättegång. na omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen när de Det bör alltså införas ett vidare skadeståndsansvar än vad utredningen förekommer i domstol. föreslår. Skadeståndsansvaret bör omfatta den som har fått del av före- Journalistförbundet och TCO anser att det inte är visat att det faktiskt tagshemligheter även på andra sätt än genom en domstols beslut. Ett är ett problem att parter röjer uppgifter som de har fått del av i domstolen skadeståndsansvar av det slaget är nödvändigt för att direktivets krav på och att det föreslagna skadeståndsansvaret minskar insynen i rättegången. skydd för företagshemligheter i en rättegång ska vara uppfyllt. Regeringen konstaterar att direktivet gör det nödvändigt att införa Till skillnad från vad Helsingborgs tingsrätt är inne på bör skadesanktioner för den som på ett illojalt sätt använder sig av uppgifter som ståndsansvaret inte omfatta alla uppgifter om företagshemligheter i ett han eller hon får del av i ett mål om angrepp på företagshemligheter. Ett förfarande i domstol. I den mån företagshemligheterna läggs fram vid en skadeståndsansvar för parters och andras missbruk av företagshemlighet- offentlig förhandling bör informationen visserligen inte längre uppfylla er som de har fått del av under en rättegång framstår, tillsammans med kraven på hemlighållande och är därför inte längre företagshemlig. Det domstolens möjlighet att förordna om sekretessförbehåll och de ändring- skulle ändå kunna uppkomma gränsdragningsproblem när det gäller vilka ar i offentlighets- och sekretesslagen som föreslås, som en välavvägd lös- uppgifter i rättegången som får utnyttjas eller röjas fritt. Det är viktigt att ning. I den del det handlar om ett längre gående skydd än vad direktivet det blir tydligt i vilka situationer ett skadeståndsansvar kan uppkomma. kräver är det tillåtet enligt direktivet och motiverat, av de skäl som anförs Skadeståndsansvaret bör därför vara begränsat till uppsåtligt eller ovan. oaktsamt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som någon får Ett par remissinstanser ifrågasätter om varje utlämnande av handlingar del av vid en förhandling inom stängda dörrar. Ansvaret bör gälla inte till en part eller en partsrepresentant kan anses ske på grund av domstol- bara i de praktiskt sett mest viktiga fallen då parter eller partsrepresentens beslut. Enligt regeringens mening kan uttrycket beslut i detta sam- anter får del av företagshemligheter vid en förhandling inom stängda manhang inbegripa även sådana mer eller mindre rutinmässiga handlägg- dörrar, utan även då andra, exempelvis vittnen och sakkunniga, som tillningsbeslut som ibland ges skriftlig form men som oftare verkställs utan låts närvara får del av sådana uppgifter. Ansvaret bör vidare gälla oberoatt de dokumenteras, exempelvis sändandet av handlingar till parterna. ende av om något yppandeförbud har beslutats för den företagshemliga Skadeståndsansvaret bör omfatta även utnyttjandet eller röjandet av före- uppgiften. tagshemligheter som parter m.fl. får del av genom ett sådant formlöst beslut. Detta behöver inte särskilt anges i lagtexten. Den som är skadeståndsskyldig ska inte på den grunden kunna dömas för brott mot tystnadsplikt Även den som missbrukar företagshemligheter som han eller hon har fått Genom det nya skadeståndsansvaret införs en lagstadgad tystnadsplikt. av en part ska bli skadeståndsskyldig Avsikten är dock inte att den som utnyttjar eller röjer företagshemlighet- Eftersom en part eller partsrepresentant som har fått del av företagshem- er i strid med tystnadsplikten i lagen om företagshemligheter ska kunna lig information på grund av ett beslut av domstolen alltid har möjlighet dömas till ansvar enligt brottsbalken för brott mot tystnadsplikten att på ett behörigt sätt använda informationen i målet eller ärendet, finns (20 kap. 3 §). Detta bör komma till uttryck i lagen. En annan sak är att det ett behov av att begränsa möjligheten för den som i ett sådant sam- om förfarandet på annan grund är straffbart som brott mot tystnadsplikt manhang får del av informationen från parten eller dennes representant enligt brottsbalken eller rättegångsbalken kan straff utdömas, oavsett om att utnyttja eller röja informationen. Det bör därför finnas ett skade- personen är skadeståndsskyldig enligt lagen om företagshemligheter eller ståndsansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller inte. röjer en företagshemlighet som denne i anledning av ett mål eller ett ärende har fått av en part eller partsrepresentant i målet eller ärendet. Även i dessa fall bör krävas att angreppet har skett med uppsåt eller av oaktsamhet i förhållande till att det är fråga om en företagshemlighet. 112 113

12.4 Skadeståndsansvar för den som angriper en företagshemlighet som har röjts i strid med tystnadsplikt

Regeringens förslag: Det hittillsvarande skadeståndsansvaret för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som tidigare har röjts i strid med offentlighets- och sekretesslagen ska utvidgas så att det även gäller den som anskaffar en sådan företagshemlighet. Skadeståndsansvaret ska även omfatta när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en företagshemlighet som har röjts i strid med ett förordnande om tystnadsplikt eller ett förbehåll om sekretess som har beslutats med stöd av offentlighets- och sekretesslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 327 f.). Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om skadestånd för de nu aktuella fallen. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Svenska Journalistförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker förslaget eftersom det inte har visats att det finns något behov av en sådan reform. Skälen för regeringens förslag: Enligt den hittillsvarande lagen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har röjts i strid med offentlighets- och sekretesslagen ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet (8 §). Regleringen innebär en skadeståndssanktionerad skyldighet att avstå från att obehörigen utnyttja eller röja vissa uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. Regeringen bedömer att den nuvarande ordningen har fog för sig och att samma skadeståndsansvar bör finnas i den nya lagen. Som utredningen föreslår bör ansvaret även omfatta när någon anskaffar en sådan företagshemlighet som nu avses. Därigenom uppnås överensstämmelse med det skadeståndsansvar som föreslås gälla för ett efterföljande angrepp på företagshemligheter i allmänhet (se avsnitt 9.3). Utredningen föreslår också att motsvarande skadeståndsansvar ska gälla när företagshemligheten tidigare har röjts i strid med ett förordnande om tystnadsplikt eller ett förbehåll om sekretess som har meddelats med stöd av offentlighets- och sekretesslagen. Med ett förordnande om tystnadsplikt avses exempelvis sådan tystnadsplikt som en domstol eller en förundersökningsledare kan besluta om genom ett s.k. yppandeförbud enligt rättegångsbalken (jfr 44 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen). Innebörden av ett s.k. sekretessförbehåll enligt offentlighets- och sekretesslagen behandlas i avsnitt 12.2. Genom förbehållet åläggs personen som får en sekretessreglerad uppgift utlämnad till sig en tystnadsplikt. Tystnadsplikten är straffsanktionerad enligt brottsbalken (20 kap. 3 §). Till skillnad från Journalistförbundet och TCO anser regeringen att det, för att åstadkomma ett mer heltäckande skydd för företagshemlighet-

12.4 Skadeståndsansvar för den som angriper en

er, bör finnas ett skadeståndsansvar inte bara för den som angriper en företagshemlighet som har röjts i strid med offentlighets- och sekretess-

företagshemlighet som har röjts i strid med

lagen utan också då röjandet har skett i strid med ett förordnande om

tystnadsplikt tystnadsplikt eller ett sekretessförbehåll. Direktivet kräver att parters och

andras förfoganderätt över uppgifter om företagshemligheter som före- Regeringens förslag: Det hittillsvarande skadeståndsansvaret för den kommer i en rättegång om angrepp på företagshemligheter begränsas. som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företags- Det skadeståndsansvar som föreslås är i linje med direktivet. hemlighet som tidigare har röjts i strid med offentlighets- och sekre- I avsnitt 9.3 föreslår regeringen att det ska finnas ett generellt skadetesslagen ska utvidgas så att det även gäller den som anskaffar en ståndsansvar för den som angriper en företagshemlighet som tidigare har sådan företagshemlighet. angripits. Det skadeståndsansvaret omfattar även de fall som behandlas i Skadeståndsansvaret ska även omfatta när någon uppsåtligen eller förevarande avsnitt. Någon särskild bestämmelse om skadestånd för av oaktsamhet angriper en företagshemlighet som har röjts i strid med dessa fall behövs därför inte. ett förordnande om tystnadsplikt eller ett förbehåll om sekretess som har beslutats med stöd av offentlighets- och sekretesslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering-

ens förslag och bedömning (se betänkandet s. 327 f.). Utredningen före- 13 Det straffrättsliga skyddet för

slår en särskild bestämmelse om skadestånd för de nu aktuella fallen.

företagshemligheter

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Svenska Journalistförbundet och

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker förslaget eftersom 13.1 Företagsspioneri och olovlig befattning med det inte har visats att det finns något behov av en sådan reform. företagshemlighet

Skälen för regeringens förslag: Enligt den hittillsvarande lagen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företags- Regeringens förslag: Straffminimum för grova fall av företagsspionhemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har röjts i eri ska höjas till fängelse i sex månader. strid med offentlighets- och sekretesslagen ersätta den skada som upp- Regeringens bedömning: Straffansvaret i den hittillsvarande lagen kommer genom förfarandet (8 §). bör i övrigt i sak överföras oförändrat till den nya lagen. Regleringen innebär en skadeståndssanktionerad skyldighet att avstå från att obehörigen utnyttja eller röja vissa uppgifter som omfattas av Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med regersekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. ingens förslag och bedömning (se betänkandet s. 368 f.). Regeringen bedömer att den nuvarande ordningen har fog för sig och Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget att samma skadeståndsansvar bör finnas i den nya lagen. Som utredning- och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. en föreslår bör ansvaret även omfatta när någon anskaffar en sådan före- Svea hovrätt , Arbetsdomstolen och Ekobrottsmyndigheten anser att det tagshemlighet som nu avses. Därigenom uppnås överensstämmelse med är otydligt vilka anskaffanden av företagshemligheter som är straffbara. det skadeståndsansvar som föreslås gälla för ett efterföljande angrepp på Arbetsdomstolen , Ekobrottsmyndigheten och Tjänstemännens Centralföretagshemligheter i allmänhet (se avsnitt 9.3). organisation (TCO) anser att det kan finnas ett pedagogiskt värde av att Utredningen föreslår också att motsvarande skadeståndsansvar ska det i lagen anges att det för straffbarhet förutsätts uppsåt, även om detta gälla när företagshemligheten tidigare har röjts i strid med ett förordnan- normalt sett inte är nödvändigt i strafflag. Helsingborgs tingsrätt anser de om tystnadsplikt eller ett förbehåll om sekretess som har meddelats att straffskalorna för brott av normalgraden och grovt brott överlappar med stöd av offentlighets- och sekretesslagen. varandra i betydande utsträckning och att de ter sig något vida. Med ett förordnande om tystnadsplikt avses exempelvis sådan tyst- Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten välkomnar straffhöjnadsplikt som en domstol eller en förundersökningsledare kan besluta om ningen för grova fall av företagsspioneri och framhåller att det då blir genom ett s.k. yppandeförbud enligt rättegångsbalken (jfr 44 kap. 2 § möjligt att använda hemlig övervakning av elektronisk kommunikation offentlighets- och sekretesslagen). vid en förundersökning om brott. Innebörden av ett s.k. sekretessförbehåll enligt offentlighets- och sekretesslagen behandlas i avsnitt 12.2. Genom förbehållet åläggs pers- Skälen för regeringens förslag och bedömning onen som får en sekretessreglerad uppgift utlämnad till sig en tystnads- Straffansvaret för företagsspioneri och olovlig befattning med plikt. Tystnadsplikten är straffsanktionerad enligt brottsbalken (20 kap. företagshemlighet bör behållas 3 §). Till skillnad från Journalistförbundet och TCO anser regeringen att Vid sidan om bestämmelser om skadestånd, vitesförbud och andra skyddsdet, för att åstadkomma ett mer heltäckande skydd för företagshemlighet- åtgärder innehåller den hittillsvarande lagen ett straffansvar. 114 115

För företagsspioneri döms den som med uppsåt olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet (3 §). Anskaffandet av företagshemligheten kan ske på flera olika sätt, men avser endast sådan information som gärningsmannen inte redan har tillgång till. I uttrycket ”bereder sig tillgång till” ligger att gärningsmannen utövar en aktivitet. Den som av en slump kommer över en företagshemlighet har inte berett sig tillgång till den. I fråga om anställda är det straffbart när en anställd bereder sig tillgång till information som ligger klart utanför ramen för hans eller hennes arbetsuppgifter. Däremot omfattas inte fall där en anställd får del av överskottsinformation som finns tillgänglig på den del av arbetsplatsen där han eller hon normalt har rätt att uppehålla sig eller som finns i material som han eller hon använder i tjänsten. Den som har lovlig tillgång till den företagshemliga informationen anses inte heller göra sig skyldig till företagsspioneri genom att kopiera informationen (prop. 1987/88:155 s. 19 och 38 f. samt rättsfallet NJA 2001 s. 362). Straffet för företagsspioneri är böter eller fängelse i högst två år. För de allvarligaste fallen av företagsspioneri föreskrivs ansvar för grovt brott. I dessa fall är straffet fängelse i högst sex år. För olovlig befattning med företagshemlighet döms den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten, eller någon före honom eller henne, har berett sig tillgång till den genom företagsspioneri (4 §). Straffet är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. Liksom när det gäller företagsspioneri är det själva anskaffandet som är straffbart. Med anskaffande avses varje slags förvärv av uppgiften, men i överensstämmelse med vad som gäller beträffande företagsspioneri kan den som av en tillfällighet eller utan att själv ha bett om det får reda på den hemliga informationen inte straffas (prop. 1987/88:155 s. 40). Betydelsen av kunskap och information har blivit allt större för företagen. Om företagshemligheter sprids på ett oönskat sätt, kan det medföra betydande skada för företagens verksamhet. Med ökad internationalisering och teknisk utveckling har möjligheterna till spridning ökat markant. Sett i ett vidare perspektiv är angrepp på företagshemligheter ett hot mot den sunda konkurrensen i näringslivet. Det finns därför fortfarande ett behov av straffbestämmelserna om företagsspioneri respektive olovlig befattning med företagshemlighet, som bör införas i den nya lagen. I den nya lagen föreslås en något annorlunda definition av vad som utgör en företagshemlighet jämfört med vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen. Den nya lagen bör även gälla information om en ickekommersiell forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden som hemlighålls och som har faktisk eller potentiellt kommersiell betydelse (se avsnitt 6.1). Utvidgningen av det skyddade området får betydelse också för vad som är straffbart, eftersom även företagshemligheter som förekommer hos icke-kommersiella forskningsinstitutioner kan bli föremål för brott enligt lagen. I den nya lagen föreslås även att det införs en definition av vad som utgör ett angrepp på företagshemligheter (se avsnitt 7). Av definitionen framgår att som ett angrepp anses bl.a. då någon utan samtycke från 116 innehavaren bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt

För företagsspioneri döms den som med uppsåt olovligen bereder sig anskaffar en företagshemlighet. Begreppet anskaffande kommer vara mer tillgång till en företagshemlighet (3 §). vidsträckt i den nya lagen. Någon motsvarande utökning av straffansvar- Anskaffandet av företagshemligheten kan ske på flera olika sätt, men et bör dock inte göras. I fråga om gärningsmannens handlingssätt ska avser endast sådan information som gärningsmannen inte redan har till- alltså samma sak gälla i den nya lagen som i den hittillsvarande lagen. gång till. I uttrycket ”bereder sig tillgång till” ligger att gärningsmannen När det gäller företagsspioneri bör det alltså som hittills förutsättas att utövar en aktivitet. Den som av en slump kommer över en företagshem- gärningsmannen olovligen har berett sig tillgång till en företagshemliglighet har inte berett sig tillgång till den. het. I fråga om anställda är det straffbart när en anställd bereder sig tillgång I fråga om olovlig befattning med företagshemlighet krävs att till information som ligger klart utanför ramen för hans eller hennes gärningsmannen anskaffar företagshemligheten med vetskap om att den arbetsuppgifter. Däremot omfattas inte fall där en anställd får del av person som tillhandahåller företagshemligheten, eller någon före honom överskottsinformation som finns tillgänglig på den del av arbetsplatsen eller henne, har berett sig tillgång till den genom företagsspioneri. Från där han eller hon normalt har rätt att uppehålla sig eller som finns i det straffbara området utesluts de fall då gärningsmannen anskaffar en material som han eller hon använder i tjänsten. Den som har lovlig till- företagshemlighet genom att tillägna sig den. I dessa fall kan gärningsgång till den företagshemliga informationen anses inte heller göra sig mannen nämligen vid anskaffandet inte sägas ha tillhandahållits företagsskyldig till företagsspioneri genom att kopiera informationen (prop. hemligheten på ett sådant sätt som krävs för straffansvar. Andra förvärv 1987/88:155 s. 19 och 38 f. samt rättsfallet NJA 2001 s. 362). av en företagshemlighet är att anse som anskaffanden som omfattas av Straffet för företagsspioneri är böter eller fängelse i högst två år. För de straffansvaret. Detta överensstämmer med gällande rätt. allvarligaste fallen av företagsspioneri föreskrivs ansvar för grovt brott. I Liksom hittills bör för straffbarhet krävas att gärningsmannen har dessa fall är straffet fängelse i högst sex år. handlat uppsåtligt. Utredningen föreslår att uppsåtskravet inte längre ska För olovlig befattning med företagshemlighet döms den som anskaffar framgå av lagen, eftersom det ändå gäller. Enligt regeringens mening en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemlig- underlättas emellertid förståelsen av lagen som helhet om det framgår heten, eller någon före honom eller henne, har berett sig tillgång till den direkt av straffbestämmelserna vad som krävs på den subjektiva sidan för genom företagsspioneri (4 §). Straffet är böter eller fängelse i högst två år att en gärning ska vara straffbar. eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. TCO påpekar, med tanke på att en gärning ska ha begåtts olovligen för Liksom när det gäller företagsspioneri är det själva anskaffandet som att vara straffbar som företagsspioneri, att det följer av andra bestämmelär straffbart. Med anskaffande avses varje slags förvärv av uppgiften, ser i lagen att ett angrepp på företagshemligheten måste ha skett utan men i överensstämmelse med vad som gäller beträffande företagsspioneri innehavarens samtycke för att omfattas av lagen. Enligt regeringens kan den som av en tillfällighet eller utan att själv ha bett om det får reda mening finns det skäl för att behålla kravet på olovlighet. Frågan om på den hemliga informationen inte straffas (prop. 1987/88:155 s. 40). huruvida gärningen varit olovlig tar närmast sikte på i vilken mån Betydelsen av kunskap och information har blivit allt större för före- gärningsmannen mot innehavarens vilja har brutit igenom den spärr som tagen. Om företagshemligheter sprids på ett oönskat sätt, kan det med- hemlighållandet är avsett att utgöra (jfr prop. 1987/88:155 s. 15). Den föra betydande skada för företagens verksamhet. Med ökad international- frågan bör i vissa fall kunna avgöras skild från frågan om huruvida isering och teknisk utveckling har möjligheterna till spridning ökat angreppet har skett utan innehavarens samtycke eller annars har varit markant. Sett i ett vidare perspektiv är angrepp på företagshemligheter ett obehörigt. Detta innebär inte någon förändring av gällande rätt. hot mot den sunda konkurrensen i näringslivet. Det finns därför fortfarande ett behov av straffbestämmelserna om Straffskalan för grova fall av företagsspioneri bör skärpas företagsspioneri respektive olovlig befattning med företagshemlighet, Straffet för företagsspioneri är böter eller fängelse i högst två år medan som bör införas i den nya lagen. straffet för grova brott är fängelse i högst sex år. Straffminimum för I den nya lagen föreslås en något annorlunda definition av vad som grova brott är alltså detsamma som fängelseminimum, dvs. fängelse i utgör en företagshemlighet jämfört med vad som gäller enligt den hittillsfjorton dagar. Enligt regeringens mening är straffskalan för grova brott varande lagen. Den nya lagen bör även gälla information om en ickeutformad på ett sådant sätt att den inte återspeglar allvaret i brottslighetkommersiell forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden som en. Det är rimligt att med hänsyn till brottets allvar likställa grova former hemlighålls och som har faktisk eller potentiellt kommersiell betydelse av företagsspioneri med grova former av förmögenhetsbrott i 8–10 kap. (se avsnitt 6.1). Utvidgningen av det skyddade området får betydelse brottsbalken (jfr prop. 1987/88:155 s. 16). Detta eftersom brotten väsentockså för vad som är straffbart, eftersom även företagshemligheter som ligen är av jämförbar karaktär. förekommer hos icke-kommersiella forskningsinstitutioner kan bli före- Straffskalan för grov stöld, grovt bedrägeri, grov förskingring, grovt mål för brott enligt lagen. häleri, grovt svindleri och grov trolöshet mot huvudman är fängelse lägst I den nya lagen föreslås även att det införs en definition av vad som sex månader och högst sex år. Samma straffskala gäller även för flera utgör ett angrepp på företagshemligheter (se avsnitt 7). Av definitionen andra grova brott av liknande karaktär. Det saknas anledning att anse framgår att som ett angrepp anses bl.a. då någon utan samtycke från 116 innehavaren bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt 117

grova fall av företagsspioneri som mindre allvarliga. Straffminimum för de brotten bör därför höjas till fängelse i sex månader. Som några remissinstanser påpekar får förekomsten av ett höjt minimistraff även betydelse för vilka tvångsmedel som kan användas vid en brottsutredning. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får som huvudregel användas endast vid förundersökning om brott med ett minimistraff om sex månaders fängelse (27 kap. 19 § rättegångsbalken). Vid en utredning av misstänkt företagsspioneri är det många gånger viktigt att få tillgång till hemliga tvångsmedel för att kunna säkra bevisning om angreppet. Också detta är ett skäl för att höja minimistraffet för de grova fallen. Avsikten är inte att förändra gränsdragningen mellan brott av normalgraden och grovt brott. Liksom enligt den hittillsvarande lagen bör endast särskilt kvalificerade fall av företagsspioneri anses som grovt brott. Helsingborgs tingsrätt anser att straffskalorna överlappar varandra i betydande utsträckning och att de ter sig något vida. Regeringens förslag till straffskärpning innebär att överlappningen mellan straffskalan för företagsspioneri av normalgraden och grovt brott blir mindre. En minskning av överlappningen mellan straffskalan för olovlig befattning med företagshemlighet av normalgraden och grovt sådant brott skulle i praktiken förutsätta en straffskärpning för de grova fallen, motsvarande vad som föreslås i fråga om företagsspioneri. Det saknas i nuläget skäl för att lägga fram förslag om ytterligare förändringar av straffskalorna.

13.2 Straff för olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter

Regeringens bedömning: Regeringen föreslår inte nu någon utvidgning av straffansvaret för en anställd som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av inom ramen för sina arbetsuppgifter. Regeringen avser att återkomma i frågan om hur ett straffansvar för mer kvalificerade sådana fall kan utformas.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår ett nytt straffansvar för olovligt utnyttjande respektive röjande av företagshemlighet (se betänkandet s. 351 f.). Straffansvaret ska gälla utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som begås av den som har haft lovlig tillgång till hemligheten genom deltagande i en näringsidkares rörelse till följd av anställning, uppdrag eller på annan liknande grund. Gärningen ska inte vara straffbar om den med hänsyn till sitt syfte kan anses som försvarlig eller om den annars är mindre allvarlig. Straffansvaret ska inte omfatta utnyttjande eller röjande som sker senare än två år från det att deltagandet i näringsidkarens rörelse, dvs. normalt anställningen, har upphört. Gärningen ska vara straffbar som brott av normalgraden och som grovt brott. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

grova fall av företagsspioneri som mindre allvarliga. Straffminimum för Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser, de brotten bör därför höjas till fängelse i sex månader. bl.a. Säkerhetspolisen , Företagarna , Svenskt Näringsliv och IT&Tele- Som några remissinstanser påpekar får förekomsten av ett höjt minimi- komföretagen Almega , tillstyrker förslaget eller har ingen invändning straff även betydelse för vilka tvångsmedel som kan användas vid en mot det. brottsutredning. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får Några av de remissinstanser som anser att det är bra att straffansvaret som huvudregel användas endast vid förundersökning om brott med ett utvidgas i den omfattning som föreslås har synpunkter på bestämmelminimistraff om sex månaders fängelse (27 kap. 19 § rättegångsbalken). sernas utformning. Bland andra Åklagarmyndigheten väcker frågan om Vid en utredning av misstänkt företagsspioneri är det många gånger vikt- åtal bör få väckas endast efter angivelse av näringsidkaren. Patent- och igt att få tillgång till hemliga tvångsmedel för att kunna säkra bevisning registreringsverket (PRV) ställer sig frågande till att en tidigare anställd om angreppet. Också detta är ett skäl för att höja minimistraffet för de inte ska kunna dömas till ansvar redan två år efter det att anställningen grova fallen. har upphört. Avsikten är inte att förändra gränsdragningen mellan brott av normal- Många remissinstanser är å andra sidan kritiska eller mycket kritiska graden och grovt brott. Liksom enligt den hittillsvarande lagen bör endast till förslaget. Svea hovrätt avstyrker förslaget, varvid domstolen anför att särskilt kvalificerade fall av företagsspioneri anses som grovt brott. det nya straffansvaret brister i förutsebarhet och inte tillgodoser grund- Helsingborgs tingsrätt anser att straffskalorna överlappar varandra i läggande krav på rättssäkerhet. Bland andra Sveriges akademikers betydande utsträckning och att de ter sig något vida. centralorganisation (Saco) , Landsorganisationen i Sverige (LO) och Regeringens förslag till straffskärpning innebär att överlappningen Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker också förslaget. mellan straffskalan för företagsspioneri av normalgraden och grovt brott Arbetstagarorganisationerna anser att skadestånd är en tillräckligt verkblir mindre. En minskning av överlappningen mellan straffskalan för ningsfull sanktion, att förslaget ökar risken för inlåsningseffekter och olovlig befattning med företagshemlighet av normalgraden och grovt minskad rörlighet på arbetsmarknaden samt att behovet av straffbestämsådant brott skulle i praktiken förutsätta en straffskärpning för de grova melser minskar med EU-direktivet. fallen, motsvarande vad som föreslås i fråga om företagsspioneri. Det Skälen för regeringens bedömning: Som framgår ovan bör det även i saknas i nuläget skäl för att lägga fram förslag om ytterligare förändring- den nya lagen föreskrivas att den som uppsåtligen och olovligen bereder ar av straffskalorna. sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri. Däremot går det, enligt den hittillsvarande lagen, inte att straffa t.ex. en ingenjör som avslöjar sin arbetsgivares hemliga uppfinningar för en konkurrent.

13.2 Straff för olovligt utnyttjande eller röjande av

Utvecklingen under senare år har visat att det finns skäl att se på

företagshemligheter

behovet av ett straffansvar för den som olovligen utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon har fått del av inom ramen för Regeringens bedömning: Regeringen föreslår inte nu någon utvidgsina arbetsuppgifter på ett annat sätt än vid tillkomsten av den hittillsvarning av straffansvaret för en anställd som olovligen utnyttjar eller ande lagen. röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av inom ram- Domen i det s.k. Ericsson-målet bidrog till en diskussion i frågan en för sina arbetsuppgifter. Regeringen avser att återkomma i frågan (Svea hovrätts dom den 20 oktober 2003 i mål nr B 5221-03). I målet om hur ett straffansvar för mer kvalificerade sådana fall kan utformas. hade en anställd vid telekomföretaget Ericsson lämnat ut företagshemliga och säkerhetsklassade dokument till en utomstående person. Den person Utredningens förslag: Utredningen föreslår ett nytt straffansvar för som dokumenten lämnades ut till, och som i sin tur vidarebefordrade olovligt utnyttjande respektive röjande av företagshemlighet (se betänkdem till en utländsk underrättelseofficer, dömdes för grovt spioneri till andet s. 351 f.). Straffansvaret ska gälla utnyttjande eller röjande av en åtta års fängelse. Den anställde friades däremot från straffansvar. Han företagshemlighet som begås av den som har haft lovlig tillgång till dömdes inte för företagsspioneri eftersom de dokument som han lämnat hemligheten genom deltagande i en näringsidkares rörelse till följd av ut var hans arbetsmaterial. Han hade alltså inte olovligen berett sig tillanställning, uppdrag eller på annan liknande grund. Gärningen ska inte gång till informationen. vara straffbar om den med hänsyn till sitt syfte kan anses som försvarlig Ericsson-målet har ofta nämnts som ett exempel på att gärningar som eller om den annars är mindre allvarlig. Straffansvaret ska inte omfatta av många uppfattas som straffvärda ibland inte alls anses falla in under utnyttjande eller röjande som sker senare än två år från det att deltaganen träffande brottsbeskrivning i gällande lagstiftning. Domen har också det i näringsidkarens rörelse, dvs. normalt anställningen, har upphört. fått illustrera att civilrättsliga sanktioner, dvs. arbetsrättsliga reaktioner Gärningen ska vara straffbar som brott av normalgraden och som grovt och skadeståndsskyldighet på grund av lag eller avtal, inte alltid är tillbrott. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas räckligt effektiva för att förhindra att anställda missbrukar sin arbetsgivom gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller ares företagshemligheter. inneburit synnerligen kännbar skada.

118 119

Med anledning av framför allt Ericsson-målet uttalade riksdagen under våren 2005 att regeringen borde ta initiativ till en översyn av lagen (bet. 2004/05:LU12 och rskr. 2004/05:179). Regeringen för en aktiv politik som syftar till att skapa bättre förutsättningar för innovationer och kunskapsintensivt företagande. Av särskild vikt i sammanhanget är samhällsintresset av att svenska företag ges ett ändamålsenligt skydd för företagshemligheter och kan konkurrera på lika villkor. Det handlar alltså inte enbart om enskilda företags kommersiella intressen. I det perspektivet är det otillfredsställande att skyddet beror på om den som angriper företagshemligheten har lovlig tillgång till den eller inte. Sammantaget är, enligt regeringens mening, möjligheterna till straffrättsliga ingripanden mot angrepp på företagshemligheter av personer inom företagets egen verksamhet otillräckliga. Många av remissinstanserna, bl.a. Åklagarmyndigheten och Svenskt Näringsliv , instämmer i detta. Det är samtidigt av stor betydelse att en utvidgad kriminalisering på området sker återhållsamt och att kriminalisering som en metod för att hindra överträdelser av olika normer i samhället används med försiktighet (jfr prop. 1994/95:23 s. 52 f.). Argument som dessa gör sig gällande med särskild styrka när det straffbelagda området gränsar till centrala regler om tryck- och yttrandefrihet. Att det rör sig om en strafflag som i praktiken kommer att rikta sig mot i första hand arbetstagare talar även det för att nykriminaliseringen bör ske med små steg och att särskild hänsyn tas till arbetstagares intressen och förhållandena på arbetsmarknaden. Dilemmat med ett utvidgat straffansvar blev särskilt tydligt i samband med behandlingen av betänkandet som utredningen om skyddet för företagshemligheter lämnade (SOU 2008:63). Utredningen föreslog ett straffansvar för olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som någon har fått del av genom att delta i en näringsidkares verksamhet till följd av anställning, uppdrag eller liknande grund. I ringa fall skulle inte dömas till ansvar. Det skulle heller inte dömas till ansvar om gärningen hade begåtts senare än två år efter det att grunden för deltagandet i näringsidkarens rörelse upphörde. Möjligheten att döma tidigare anställda för brott var i förslaget begränsad även på andra sätt. Den dåvarande regeringen beslutade i december 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som i huvudsak byggde på betänkandet. Förslaget mötte kritik från Lagrådet och ledde inte till någon lagstiftning. Lagrådet ansåg att det visserligen var rimligt att utvidga det kriminaliserade området till sådana fall som Ericsson-målet rörde, men ifrågasatte om det finns något lagstiftningsbehov i fråga om mindre allvarliga fall som ändå inte kunde bedömas som ringa. Lagrådet anförde också att gränsdragningsproblem kunde uppstå eftersom lagen endast gäller obehöriga angrepp och att bedömningen av vad som är obehörigt kunde komma att bli avgörande för avgränsningen. Vidare anförde Lagrådet att det kunde ifrågasättas om det framkommit tillräckliga skäl för en så pass omfattande nykriminalisering som förslaget innebar och att regeringen borde överväga om ytterligare någon begränsning av det straffbara området borde ske. Även enligt den nu aktuella utredningens förslag ska straffansvaret 120 utökas till att gälla utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som

Med anledning av framför allt Ericsson-målet uttalade riksdagen under begås av den som har haft lovlig tillgång till hemligheten genom deltagvåren 2005 att regeringen borde ta initiativ till en översyn av lagen (bet. ande i en näringsidkares rörelse till följd av anställning eller uppdrag 2004/05:LU12 och rskr. 2004/05:179). eller på en annan liknande grund. I utredningens förslag begränsas straff- Regeringen för en aktiv politik som syftar till att skapa bättre förutsätt- ansvaret, till skillnad från förslaget i 2013 års lagrådsremiss, genom att ningar för innovationer och kunskapsintensivt företagande. Av särskild det från det straffbelagda området undantas gärningar som är försvarliga vikt i sammanhanget är samhällsintresset av att svenska företag ges ett eller annars mindre allvarliga. ändamålsenligt skydd för företagshemligheter och kan konkurrera på lika Utredningens förslag förbättrar möjligheterna att ingripa mot att förevillkor. Det handlar alltså inte enbart om enskilda företags kommersiella tagshemligheter sprids och används illojalt. Detta är viktigt för att främja intressen. I det perspektivet är det otillfredsställande att skyddet beror på företagens innovationskraft och en sund konkurrens på lika villkor. om den som angriper företagshemligheten har lovlig tillgång till den eller Skyddet för företagshemligheter skulle också bli mer likt vad som gäller i inte. många andra länder, som i motsvarande straffbestämmelser inte undantar Sammantaget är, enligt regeringens mening, möjligheterna till straff- arbetstagare. rättsliga ingripanden mot angrepp på företagshemligheter av personer Som lyfts fram ovan är det samtidigt väsentligt att det nykriminaliserainom företagets egen verksamhet otillräckliga. Många av remissinstans- de området inte blir mer omfattande än vad som är motiverat. Det bör i erna, bl.a. Åklagarmyndigheten och Svenskt Näringsliv , instämmer i denna bedömning vägas in att regeringen i denna lagrådsremiss föreslår detta. att det införs ett mer heltäckande skadeståndsansvar för den som olovlig- Det är samtidigt av stor betydelse att en utvidgad kriminalisering på en anskaffar, utnyttjar eller röjer företagshemligheter. Bland annat så området sker återhållsamt och att kriminalisering som en metod för att omfattar den nya lagen fler fall av olovligt anskaffande av företagshemhindra överträdelser av olika normer i samhället används med försiktig- ligheter. Den nya lagen ger även större utrymme att ingripa med förbud het (jfr prop. 1994/95:23 s. 52 f.). Argument som dessa gör sig gällande och andra skyddsåtgärder mot den som angriper en företagshemlighet med särskild styrka när det straffbelagda området gränsar till centrala och innebär sammantaget att fler möjligheter står till buds på civilrättslig regler om tryck- och yttrandefrihet. Att det rör sig om en strafflag som i väg för den arbetsgivare som vill skydda sina företagshemligheter mot praktiken kommer att rikta sig mot i första hand arbetstagare talar även angrepp från arbetstagare. Detta medför enligt regeringens synsätt att det för att nykriminaliseringen bör ske med små steg och att särskild hän- behovet av nykriminalisering är mindre än vad som annars hade varit syn tas till arbetstagares intressen och förhållandena på arbetsmarknaden. fallet. Dilemmat med ett utvidgat straffansvar blev särskilt tydligt i samband Det finns även andra omständigheter som talar för att utredningens förmed behandlingen av betänkandet som utredningen om skyddet för före- slag går för långt. Genom förslaget undantas visserligen, enkelt uttryckt, tagshemligheter lämnade (SOU 2008:63). Utredningen föreslog ett straff- de fall då skadan som gärningen orsakar inte är särskilt omfattande likansvar för olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som som då skadan är omfattande men syftet med gärningen är försvarligt. någon har fått del av genom att delta i en näringsidkares verksamhet till Kvarstår gör det flertalet gärningar där skadan inte kan sägas vara liten följd av anställning, uppdrag eller liknande grund. I ringa fall skulle inte och angriparen inte kan sägas ha något annat syfte än att gynna sig själv dömas till ansvar. Det skulle heller inte dömas till ansvar om gärningen eller någon annan ekonomiskt. Ett exempel är att en f.d. anställd olovlighade begåtts senare än två år efter det att grunden för deltagandet i en använder sig av den tidigare arbetsgivarens kundregister för att starta näringsidkarens rörelse upphörde. Möjligheten att döma tidigare anställ- en konkurrerande verksamhet. Det är sannolikt fall som dessa som vanda för brott var i förslaget begränsad även på andra sätt. Den dåvarande ligtvis når domstolarna i form av en talan om skadestånd mot angriparen. regeringen beslutade i december 2013 att inhämta Lagrådets yttrande I lagstiftningsärendet har det inte framkommit något som motsäger att över ett lagförslag som i huvudsak byggde på betänkandet. skadeståndssanktionen här fyller en effektiv preventiv funktion. Förslaget mötte kritik från Lagrådet och ledde inte till någon lagstift- Enligt regeringens mening bör även fortsättningsvis skadeståndsrättsning. Lagrådet ansåg att det visserligen var rimligt att utvidga det krimi- liga och arbetsrättsliga sanktioner vara de sanktioner som erbjuds i naliserade området till sådana fall som Ericsson-målet rörde, men ifråga- sådana fall. Detta gäller särskilt som den nya lagen om företagshemligsatte om det finns något lagstiftningsbehov i fråga om mindre allvarliga heter alltså ger ett bättre skydd mot angrepp på företagshemligheter än fall som ändå inte kunde bedömas som ringa. Lagrådet anförde också att vad som hittills har gällt. Regeringen instämmer därför med de remissgränsdragningsproblem kunde uppstå eftersom lagen endast gäller obe- instanser som gör gällande att utredningens förslag innebär att det straffhöriga angrepp och att bedömningen av vad som är obehörigt kunde bara området fortfarande blir alltför omfattande. Till detta kommer att komma att bli avgörande för avgränsningen. Vidare anförde Lagrådet att det, som bl.a. Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund påtalar, kan det kunde ifrågasättas om det framkommit tillräckliga skäl för en så pass riktas invändningar mot förslagets lagtekniska utformning. Detta gäller omfattande nykriminalisering som förslaget innebar och att regeringen bl.a. de två rekvisit i straffbestämmelsen som föreslås begränsa straffborde överväga om ytterligare någon begränsning av det straffbara ansvaret. Utredningens förslag bör alltså inte genomföras. området borde ske. En straffsanktion bör i stället komma på fråga i de fall då det inte råder Även enligt den nu aktuella utredningens förslag ska straffansvaret någon tvekan om att arbetsrättsliga åtgärder och skadeståndsskyldighet 120 utökas till att gälla utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som 121

inte är tillräckligt avskräckande eller ingripande. Straffansvaret bör därför omfatta endast mer kvalificerade fall. Det saknas i detta lagstiftningsärende ett beredningsunderlag för en mer begränsad utvidgning av straffansvaret enligt vad som skisseras ovan. Några ytterligare beredningsåtgärder hinns inte med inom de tidsramar som gäller för genomförandet av EU-direktivet. Regeringens avsikt är att efter sedvanlig beredning återkomma till riksdagen i frågan om hur ett straffansvar för mer kvalificerade fall kan utformas.

14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen och övriga lagändringar ska träda i kraft den 9 juni 2018. Den äldre lagen om skydd för företagshemligheter ska då upphöra att gälla. Den hittillsvarande lagen ska gälla för angrepp som har utförts före den nya lagens ikraftträdande.

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag och bedömning (se betänkandet s. 379). Enligt utredningen ska lagändringarna träda i kraft den 1 juni 2018. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Sveriges advokatsamfund anser att utformningen av övergångsbestämmelserna till den nya lagen om företagshemligheter bör övervägas ytterligare med särskilt avseende på pågående angrepp på företagshemligheter. Dessutom bör, enligt Advokatsamfundet, behovet av övergångsbestämmelser till förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen övervägas ytterligare. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att det bör förtydligas att ett angrepp som har utförts före ikraftträdandet inte ska kunna föranleda några av de processuella åtgärder som införs genom den nya lagen.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdandet Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt den 9 juni 2018. Lagförslagen bör därför träda i kraft den dagen.

Övergångsbestämmelserna till lagen om företagshemligheter Förslaget innebär att den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter ersätts av en ny lag. I fråga om straffbestämmelser följer av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken att straff ska bestämmas enligt den lag som gäller när gärningen begås. När det gäller skadestånd följer det av allmänna principer att nya bestämmelser om skadestånd inte är tillämpliga när den

inte är tillräckligt avskräckande eller ingripande. Straffansvaret bör där- skadegörande handlingen, här angreppet på företagshemligheten, har för omfatta endast mer kvalificerade fall. begåtts innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft (jfr prop. Det saknas i detta lagstiftningsärende ett beredningsunderlag för en 1987/88:155 s. 33). Några övergångsbestämmelser behövs därför normalt mer begränsad utvidgning av straffansvaret enligt vad som skisseras sett inte i dessa fall. ovan. Några ytterligare beredningsåtgärder hinns inte med inom de tids- Saken ställer sig annorlunda när det gäller nya bestämmelser om säkerramar som gäller för genomförandet av EU-direktivet. Regeringens hets- och skyddsåtgärder och vitesförbud. Om inte särskilda övergångsavsikt är att efter sedvanlig beredning återkomma till riksdagen i frågan bestämmelser meddelas är nya bestämmelser om säkerhets- och skyddsom hur ett straffansvar för mer kvalificerade fall kan utformas. åtgärder tillämpliga vid intrång eller överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet. Nya bestämmelser om vitesförbud anses tillämpliga vid intrång eller överträdelser som har påbörjats före ikraftträdandet av lagen (jfr prop. 1981/82:152 s. 75, prop. 1985/86:86 s. 38 och prop. 1993/94:122 s. 63 f.).

14 Ikraftträdande- och

Utredningen föreslår att den hittillsvarande lagen ska tillämpas i fråga

övergångsbestämmelser om angrepp på företagshemligheter som har utförts före den nya lagens

ikraftträdande. Detta innebär i fråga om straff och skadestånd inte någon avvikelse jämfört med vad som annars hade gällt enligt allmänna princip- Regeringens förslag: Den nya lagen och övriga lagändringar ska er. Beträffande den nya lagens bestämmelser om vitesförbud och andra träda i kraft den 9 juni 2018. Den äldre lagen om skydd för företagsskyddsåtgärder innebär emellertid förslaget att dessa regler i praktiken hemligheter ska då upphöra att gälla. får genomslag vid en senare tidpunkt än vad som annars hade blivit fall- Den hittillsvarande lagen ska gälla för angrepp som har utförts före et. Detsamma får anses gälla den nya bestämmelsen om preklusion av en den nya lagens ikraftträdande. talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering- Förslaget att den hittillsvarande lagen ska tillämpas på angrepp på föreens förslag och bedömning (se betänkandet s. 379). Enligt utredningen tagshemligheter som har skett före ikraftträdandet har inte mött några ska lagändringarna träda i kraft den 1 juni 2018. invändningar i sak från remissinstanserna och har även enligt regeringens Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget mening fog för sig. Övergångsregleringen blir för de flesta fallen tydlig eller har ingen invändning mot det. och lättillämpad. Vidare råder det med förslaget inte någon tvekan om att Sveriges advokatsamfund anser att utformningen av övergångsbestäm- bestämmelserna om förbud mot utnyttjande av tidigare företagshemlig melserna till den nya lagen om företagshemligheter bör övervägas ytter- information och bekostande av spridning av information om en dom – ligare med särskilt avseende på pågående angrepp på företagshemlighet- bestämmelser som har straffliknande karaktär – inte blir tillämpliga på er. Dessutom bör, enligt Advokatsamfundet, behovet av övergångs- angrepp som har skett före ikraftträdandet. bestämmelser till förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekre- Advokatsamfundet pekar på de tillämpningsproblem som kan uppkomtesslagen övervägas ytterligare. ma när ett angrepp på företagshemligheter pågår vid ikraftträdandet av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att det bör förtydlig- den nya lagen. Advokatsamfundet anser att problematiken motiverar en as att ett angrepp som har utförts före ikraftträdandet inte ska kunna för- annan övergångsbestämmelse än den som utredningen föreslår, nämligen anleda några av de processuella åtgärder som införs genom den nya lag- att angrepp för vilka talan har väckts före ikraftträdandet ska bedömas en. enligt den hittillsvarande lagen. Regeringen konstaterar att en sådan lösning visserligen skulle göra frågan om tillämplig lag vid pågående angrepp enklare att avgöra. Samtidigt skulle det innebära ett avsteg från

Skälen för regeringens förslag

de allmänna principer som vanligtvis får genomslag i fråga om exempel- Ikraftträdandet vis skadestånd. Enligt regeringen bör dessa allmänna principer vara Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt den 9 juni 2018. Lagförslagen utgångspunkt även i detta fall. bör därför träda i kraft den dagen. Det finns därför inte tillräckliga skäl att frångå utredningens förslag att den hittillsvarande lagen bör tillämpas på angrepp på företagshemligheter Övergångsbestämmelserna till lagen om företagshemligheter som har skett före den nya lagens ikraftträdande. De problem som kan uppstå i fråga om pågående angrepp bör lösas genom att ledning hämtas Förslaget innebär att den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemfrån vad som gäller inom straffrätten (jfr 5 § andra stycket lagen om ligheter ersätts av en ny lag. införande av brottsbalken). Den avgörande tidpunkten för då en gärning I fråga om straffbestämmelser följer av 5 § lagen (1964:163) om införanses begången är när gärningsmannen avslutade den verksamhet som ande av brottsbalken att straff ska bestämmas enligt den lag som gäller kan sägas innefatta brottets utförande. Det innebär att i fråga om angrepp när gärningen begås. När det gäller skadestånd följer det av allmänna som har påbörjats men inte avslutats före ikraftträdandet ska den nya lagprinciper att nya bestämmelser om skadestånd inte är tillämpliga när den 122 en tillämpas. 123

Om förfarandet har påbörjats och avslutats före ikraftträdandet och inte är sanktionerat enligt den hittillsvarande lagen kan förfarandet, som TCO påpekar, sanktioneras varken enligt den hittillsvarande lagen eller enligt den nya lagen. Något ytterligare förtydligande av detta behöver inte göras i övergångsbestämmelserna.

Andra övergångsbestämmelser Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen innebär att sekretessen för uppgifter om en myndighets eller en enskilds affärseller driftförhållanden som förekommer i domstol även ska omfatta affärs- eller driftförhållanden i en forskningsinstitution. Förslaget medför också att sekretessen för sådana uppgifter inte ska vara tidsbegränsad om uppgifterna förekommer i mål eller ärenden om angrepp eller nära förestående angrepp på företagshemligheter enligt lagen om företagshemligheter. Därtill föreslås vissa ändringar av sekretessen i konkurrensmål. Förslaget till ändring av vad som ska vara föremål för sekretess kräver inte någon övergångsbestämmelse. Detsamma gäller förslaget om att sekretessens tidsbegränsning tas bort i vissa mål eller ärenden, eftersom ändringen inte rör mål där den hittillsvarande lagen tillämpas. Att tidsbegränsningen tas bort får därmed inte någon betydelse för andra uppgifter än sådana som inkommer till domstolen efter ikraftträdandet av lagändringen. Inte heller förslaget till ändringar av sekretessen i konkurrensmål eller något av de övriga ändringsförslagen kräver några särskilda övergångsbestämmelser.

15 Förslagens konsekvenser

Regeringens bedömning: Genom det förstärkta och EU-gemensamma skyddet för företagshemligheter underlättas företagandet, inte minst för de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden. Det stärker förutsättningarna för export, tillväxt och konkurrenskraft och bör i förlängningen leda till ökad sysselsättning. De kostnadsökningar som föranleds av författningsförslagen ryms inom befintliga anslag. Förslagen innebär en viss risk för oönskade inlåsningseffekter på arbetsmarknaden, eftersom den nya lagen ger utrymme för fler slags sanktioner mot arbetstagare och tidigare arbetstagare. Risken för inlåsningseffekter begränsas dock av att det inte föreslås något utvidgat straffansvar, samtidigt som det förtydligas i lagen att en arbetstagares erfarenheter och färdigheter som han eller hon har fått vid normal yrkesutövning inte är en företagshemlighet. Antalet tvister med anknytning till företagshemligheter i Arbetsdomstolen och de allmänna domstolarna kan inte antas öka annat än obetydligt.

Om förfarandet har påbörjats och avslutats före ikraftträdandet och inte Något fler uppgifter i domstol än tidigare kommer att omfattas av

är sanktionerat enligt den hittillsvarande lagen kan förfarandet, som TCO sekretess. Allmänhetens insyn i domstolsverksamheten påverkas dock

påpekar, sanktioneras varken enligt den hittillsvarande lagen eller enligt inte i någon nämnvärd utsträckning.

den nya lagen. Något ytterligare förtydligande av detta behöver inte Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön, för

göras i övergångsbestämmelserna. den kommunala självstyrelsen, för regionalpolitiken, för jämställdhet-

en mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrations-

Andra övergångsbestämmelser politiska målen.

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen innebär Utredningens bedömning: Överensstämmer huvudsakligen med regatt sekretessen för uppgifter om en myndighets eller en enskilds affärseringens bedömning (se betänkandet s. 378 f.). Utredningen bedömer eller driftförhållanden som förekommer i domstol även ska omfatta risken för inlåsningseffekter för arbetstagare som högre, med hänsyn till affärs- eller driftförhållanden i en forskningsinstitution. Förslaget medför bl.a. förslaget om ett utvidgat straffansvar. också att sekretessen för sådana uppgifter inte ska vara tidsbegränsad om Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt uppgifterna förekommer i mål eller ärenden om angrepp eller nära föreöver utredningens bedömning. stående angrepp på företagshemligheter enligt lagen om företagshemlig- Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges akademikers centralorganisation heter. Därtill föreslås vissa ändringar av sekretessen i konkurrensmål. (Saco) , Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens Förslaget till ändring av vad som ska vara föremål för sekretess kräver Centralorganisation (TCO) framhåller risken för att förslagen, särskilt inte någon övergångsbestämmelse. Detsamma gäller förslaget om att det som berör ett utvidgat straffansvar, kommer att leda till inlåsningssekretessens tidsbegränsning tas bort i vissa mål eller ärenden, eftersom effekter för arbetstagare och minskad rörlighet på arbetsmarknaden. ändringen inte rör mål där den hittillsvarande lagen tillämpas. Att tids- Kommerskollegium anser att förslagens påverkan på arbetstagare från begränsningen tas bort får därmed inte någon betydelse för andra uppandra EU-länder och från länder utanför EU bör belysas närmare. gifter än sådana som inkommer till domstolen efter ikraftträdandet av Almi Företagspartner AB förespråkar en fördjupad konsekvensanalys lagändringen. Inte heller förslaget till ändringar av sekretessen i konav de inlåsningseffekter som förslagen kan innebära för bl.a. anställda kurrensmål eller något av de övriga ändringsförslagen kräver några särsom överväger att avsluta sin anställning och starta ett eget, med arbetsskilda övergångsbestämmelser. givaren konkurrerande, företag. Almi Företagspartner framhåller även

risken för att resursstarka företag, med den nya lagens regler om förstärkt

sekretess, blir mer benägna att inleda domstolsprocesser mot mindre

innovationsbolag med begränsade resurser.

15 Förslagens konsekvenser

Företagarförbundet Fria Företagare framhåller vikten av att företag

och andra informeras om vad den nya lagen innebär.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Svenska Föreningen för Regeringens bedömning: Genom det förstärkta och EU-gemensam- Immaterialrätt (SFIR) , anser att det bör övervägas om inte mål enligt lagma skyddet för företagshemligheter underlättas företagandet, inte en om företagshemligheter alltid ska handläggas av Patent- och markminst för de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet på nadsdomstolen, förutsatt att det inte är fråga om arbetstvister. den inre marknaden. Det stärker förutsättningarna för export, tillväxt

och konkurrenskraft och bör i förlängningen leda till ökad sysselsättning. Skälen för regeringens bedömning

De kostnadsökningar som föranleds av författningsförslagen ryms Konsekvenser för innehavarna av företagshemligheter

inom befintliga anslag. Skyddet för företagshemligheter är viktigt för att säkerställa företagens Förslagen innebär en viss risk för oönskade inlåsningseffekter på konkurrenskraft och för att skapa förutsättningar för innovation och arbetsmarknaden, eftersom den nya lagen ger utrymme för fler slags kunskapsöverföring. Som Svenskt Näringsliv framhåller är skyddet allt sanktioner mot arbetstagare och tidigare arbetstagare. Risken för inlåsviktigare i en innovationsdriven ekonomi och det är vanligt förekommanningseffekter begränsas dock av att det inte föreslås något utvidgat de att företagen använder företagshemligheter i högre utsträckning än straffansvar, samtidigt som det förtydligas i lagen att en arbetstagares patent för att skydda sina innovationer. erfarenheter och färdigheter som han eller hon har fått vid normal Den hittillsvarande lagen fyller en viktig funktion i det avseendet och yrkesutövning inte är en företagshemlighet. har länge varit en närmast unik lagstiftningsprodukt i ett europeiskt per- Antalet tvister med anknytning till företagshemligheter i Arbetsspektiv. Till följd av EU-direktivet införs EU-gemensamma regler som domstolen och de allmänna domstolarna kan inte antas öka annat än på flera sätt liknar det skydd som finns i den hittillsvarande lagen. obetydligt. Svensk rätt uppfyller i fråga om kärnan i direktivets reglering de krav

som uppställs i direktivet. Den hittillsvarande lagen innehåller ett väl

124 utbyggt system med skadeståndsansvar då företagshemligheter olovligen

utnyttjas eller röjs vid affärsförbindelser eller i anställningsförhållanden. På det praktiska planet torde de vanligast förekommande angreppen på företagshemligheter ske i just sådana sammanhang. Lagen erbjuder även goda möjligheter för den innehavare av en företagshemlighet som snabbt vill avbryta ett pågående angrepp på företagshemligheter, i form av vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Till detta kommer straffansvaret för den som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet, liksom för den som senare anskaffar företagshemligheten. Ett antal anpassningar av svensk rätt är dock nödvändiga. Anpassningarna innebär på det hela taget ett ännu starkare skydd för företagshemligheter än vad som gäller i dag. I några fall förstärks skyddet mer än vad direktivet kräver. Det rör sig dock i huvudsak om förstärkningar på marginalen som i första hand sker för att åstadkomma en så lättillämpad reglering som möjligt. Den absoluta merparten av förändringarna är motiverade av direktivet. Det finns inte något alternativ till att genomföra direktivet i nationell rätt. Bland annat definitionen av företagshemlighet utformas så att något fler uppgifter skyddas av lagen jämfört med vad som hittills har gällt. Det rör sig om information med faktiskt eller potentiellt kommersiellt värde som förekommer inom icke-kommersiella forskningsinstitutioner. Även dessa forskningsinstitutioner kan ha en stor betydelse i ett innovationsbaserat kunskapssamhälle där det inte alltid står klart från början vad som är en affärsidé som är värd att exploatera. En annan förändring är att fler förfaranden med företagshemligheter anses som angrepp och därmed kan leda till sanktioner. Av särskilt intresse är att det är möjligt att förbjuda export, import och saluföring av varor som har tillkommit eller marknadsförts med hjälp av angripna företagshemligheter och detta utan att det uppställs något krav på att varan i sig innehåller företagshemligheten. En betydelsefull nyhet är att vitesförbud och andra skyddsåtgärder kan komma till användning i betydligt fler fall. Sådana åtgärder kan aktualiseras utan krav på att den som har utfört angreppet på företagshemligheten har agerat uppsåtligt eller oaktsamt och dessutom redan då ett angrepp är nära förestående. Detta bör ge innehavaren av företagshemligheten bättre förutsättningar att på ett tidigare stadium avbryta ett pågående eller ett nära förestående angrepp på hemligheten, något som kan vara helt avgörande för att bevara den angripna informationens karaktär av företagshemlighet. Förslaget om straffskärpning för de grova fallen av företagsspioneri innebär att straffskalan harmoniseras med vad som gäller för grova förmögenhetsbrott i allmänhet och bör ha en preventiv effekt i fråga om de mer avancerade angreppen på företagshemligheter. Därtill kommer det förstärkta skyddet för företagshemligheter i rättegång som föreslås. Den föreslagna lagen om företagshemligheter innebär alltså ett på flera sätt förstärkt skydd för företagshemligheter. Förstärkningen av skyddet ökar i sin tur företagens konkurrenskraft och bör på sikt även ha en positiv påverkan på sysselsättningen. Effekterna är emellertid av den karaktären att det inte är möjligt att göra beloppsmässiga beräkningar av den samhällsekonomiska vinsten. Det går inte heller att närmare ange antalet 126 företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i eller stor-

utnyttjas eller röjs vid affärsförbindelser eller i anställningsförhållanden. leken på företagen. Förslagen bör ha betydelse för företag i allmänhet, På det praktiska planet torde de vanligast förekommande angreppen på oavsett storlek eller verksamhetsområde. Särskild betydelse bör dock förföretagshemligheter ske i just sådana sammanhang. Lagen erbjuder även slagen ha för innovationsdrivna företag, inte minst de mindre företagen goda möjligheter för den innehavare av en företagshemlighet som snabbt som kan bygga hela sin verksamhet på ett fåtal innovationer eller affärsvill avbryta ett pågående angrepp på företagshemligheter, i form av vites- idéer. förbud och andra skyddsåtgärder. Till detta kommer straffansvaret för Genom den nya lagen uppnås ett enhetligt skydd för företagshemligden som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet, liksom heter på europeisk nivå, något som flera remissinstanser lyfter fram som för den som senare anskaffar företagshemligheten. positivt för företagen. Enhetligheten bör särskilt underlätta för de många Ett antal anpassningar av svensk rätt är dock nödvändiga. Anpassning- företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet på den inre markarna innebär på det hela taget ett ännu starkare skydd för företagshemlig- naden. Därigenom skapas bättre förutsättningar för stärkt export, tillväxt heter än vad som gäller i dag. I några fall förstärks skyddet mer än vad och konkurrenskraft. direktivet kräver. Det rör sig dock i huvudsak om förstärkningar på Den nya lagen innebär att det införs ett krav på att en innehavare av en marginalen som i första hand sker för att åstadkomma en så lättillämpad företagshemlighet ska vidta rimliga åtgärder för att hålla informationen reglering som möjligt. Den absoluta merparten av förändringarna är hemlig. Detta innefattar ett krav på aktivitet som saknar tydlig motsvarigmotiverade av direktivet. Det finns inte något alternativ till att genomföra het i den hittillsvarande lagen. Kravet kan leda till merkostnader för de direktivet i nationell rätt. företag som i dag har oklara rutiner eller annars ett otillräckligt skydd för Bland annat definitionen av företagshemlighet utformas så att något hemlighållandet av sina företagshemligheter. Det bör dock röra sig om fler uppgifter skyddas av lagen jämfört med vad som hittills har gällt. Det klara undantagsfall. Att hemligheterna skyddas i den praktiska verksamrör sig om information med faktiskt eller potentiellt kommersiellt värde heten får anses ligga i varje företags intresse och det är sannolikt redan som förekommer inom icke-kommersiella forskningsinstitutioner. Även med den hittillsvarande lagen ovanligt att innehavaren inte har vidtagit dessa forskningsinstitutioner kan ha en stor betydelse i ett innovations- några åtgärder för hemlighållande. På det hela taget bör förslaget därför baserat kunskapssamhälle där det inte alltid står klart från början vad som inte leda till merkostnader för företagen. Inte heller i något annat avseär en affärsidé som är värd att exploatera. ende bedöms företagens kostnader öka till följd av förslagen. En annan förändring är att fler förfaranden med företagshemligheter Förslagen innebär att möjligheten enligt den hittillsvarande lagen att anses som angrepp och därmed kan leda till sanktioner. Av särskilt röja företagshemligheter i syfte att avslöja information om brott och intresse är att det är möjligt att förbjuda export, import och saluföring av andra missförhållanden anpassas till direktivet. Enligt förslagen ska det varor som har tillkommit eller marknadsförts med hjälp av angripna vara tillåtet att angripa en företagshemlighet om det sker bl.a. i syfte att företagshemligheter och detta utan att det uppställs något krav på att avslöja missförhållanden och avslöjandet sker till skydd för allmänvaran i sig innehåller företagshemligheten. intresset. Även om utrymmet för s.k. visselblåsning genom att avslöja En betydelsefull nyhet är att vitesförbud och andra skyddsåtgärder kan företagshemligheter inte är klart avgränsat i den hittillsvarande lagen, är komma till användning i betydligt fler fall. Sådana åtgärder kan aktua- det sannolikt så att något fler angrepp på företagshemligheter är tillåtna liseras utan krav på att den som har utfört angreppet på företagshemlig- med den nya lagen. Enligt regeringens bedömning bör det röra sig om ett heten har agerat uppsåtligt eller oaktsamt och dessutom redan då ett fåtal fall. angrepp är nära förestående. Detta bör ge innehavaren av företagshemlig- Det förefaller vara utomordentligt ovanligt att frågor om rätten till heten bättre förutsättningar att på ett tidigare stadium avbryta ett pågåen- visselblåsning i rättspraxis prövas mot skyddet för företagshemligheter. de eller ett nära förestående angrepp på hemligheten, något som kan vara Detta talar för att situationer där skyddet för företagshemligheter utmanas helt avgörande för att bevara den angripna informationens karaktär av av anställdas och andras visselblåsning sällan är problematiska. Den företagshemlighet. begränsning av skyddet för företagshemligheter som möjligheten till Förslaget om straffskärpning för de grova fallen av företagsspioneri visselblåsning innebär bör därför inte i någon nämnvärd utsträckning innebär att straffskalan harmoniseras med vad som gäller för grova för- påverka effekterna av det stärkta skydd för företagshemligheter som förmögenhetsbrott i allmänhet och bör ha en preventiv effekt i fråga om de slagen i övrigt ger. mer avancerade angreppen på företagshemligheter. Därtill kommer det förstärkta skyddet för företagshemligheter i rätte- Konsekvenser för arbetstagarna och andra enskilda gång som föreslås. Varken direktivet eller lagförslagen syftar till att begränsa arbetstagarnas Den föreslagna lagen om företagshemligheter innebär alltså ett på flera rörlighet på arbetsmarknaden. Eftersom förslagen innebär ett i vissa sätt förstärkt skydd för företagshemligheter. Förstärkningen av skyddet avseenden längre gående skydd för företagshemligheter än vad som ökar i sin tur företagens konkurrenskraft och bör på sikt även ha en posigäller enligt den hittillsvarande lagen är det dock ofrånkomligt med en tiv påverkan på sysselsättningen. Effekterna är emellertid av den karaktviss risk för oönskade inlåsningseffekter. Sådana effekter kan hämma ären att det inte är möjligt att göra beloppsmässiga beräkningar av den tillvaratagandet av arbetstagarnas yrkeskunnande. samhällsekonomiska vinsten. Det går inte heller att närmare ange antalet 126 företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i eller stor- 127

Samtidigt är det viktigt att beakta att det av utredningens förslag som kan antas ha störst negativ effekt på rörligheten på arbetsmarknaden är förslaget om ett straffansvar för arbetstagare och andra som olovligen utnyttjar eller röjer företagshemligheter som de har lovlig tillgång till i tjänsten. Det är också det förslaget som har mött starkast kritik från remissinstanserna. Regeringen väljer att inte gå vidare med det förslaget, bl.a. på grund av att det straffbara området inte begränsas i tillräcklig mån och därför omfattar sådana gärningar där skadeståndsansvar och arbetsrättsliga sanktioner bör ha en tillräcklig preventiv effekt. Genom att nyheterna i förslagen i huvudsak är begränsade till civilrätten får risken för inlåsningseffekter anses vara mindre än annars. Av betydelse är också att det i den nya lagen förtydligas att en arbetstagares erfarenheter och färdigheter som han eller hon har fått vid normal yrkesutövning inte är en företagshemlighet. Därmed blir det tydligare att en arbetstagare är fri att efter avslutad anställning använda sig av sitt personliga kunnande och andra erfarenheter utan risk för sanktioner från den tidigare arbetsgivaren. Vidare föreslås att den hittillsvarande lagens begränsade skadeståndsansvar för arbetstagare som efter avslutad anställning utnyttjar eller röjer den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter införs oförändrat i den nya lagen. Den arbetstagare som efter anställningen under mindre försvårande former utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av i sin tidigare anställning kan alltså även fortsättningsvis göra detta utan att några sanktioner inträder. Dessa faktorer bör minska risken för inlåsningseffekter. Almi Företagspartner framhåller behovet av en fördjupad konsekvensanalys för de arbetstagare som avser att sluta sin anställning och starta en egen och med den tidigare arbetsgivaren konkurrerande rörelse. Ett sådant steg är fullt tillåtet om inte arbetstagaren har ingått avtal om konkurrensförbud med arbetsgivaren och är i många fall det mest närliggande och effektiva sättet för arbetstagaren att konkurrera med användning av sina expertkunskaper. Generellt är det också något som är välkommet i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Därigenom främjas fri och effektiv konkurrens, vilket kommer hela samhället till del. Regeringen bedömer att förslagen inte sätter upp några hinder i vägen för den arbetstagare som vill börja konkurrera med en tidigare arbetsgivare. Som Almi Företagspartner är inne på kan styrkeförhållandena mellan å ena sidan stora och etablerade företag och å andra sidan små innovationsföretag vara sådana att ett alltför starkt skydd för företagshemligheter verkar ensidigt till förmån för de stora företagen. Detta gäller särskilt för regler som kan ha en processdrivande verkan, exempelvis ett stärkt skydd för företagshemligheter i domstolar. De större företagen har ofta betydligt större resurser än de mindre företagen. I syfte att förhindra ovälkommen konkurrens skulle ett sådant större företag kunna få till stånd ett tillfälligt förbud för ett mindre företag att utnyttja viss information trots att utnyttjandet efter en närmare prövning visar sig vara lagligt. Tillfälliga förbud meddelas som regel under summariska former och efter beaktande av ett betydligt mer begränsat material än vid den slutliga prövningen. Även om förbudet efter en process skulle upphävas kan det mindre företaget – som ofta är beroende av

Samtidigt är det viktigt att beakta att det av utredningens förslag som en enstaka innovation – ha drabbats av sådana skador av förbudet att kan antas ha störst negativ effekt på rörligheten på arbetsmarknaden är verksamheten inte kan fortsätta. förslaget om ett straffansvar för arbetstagare och andra som olovligen Regeringen lägger visserligen fram förslag om ett förstärkt skydd för utnyttjar eller röjer företagshemligheter som de har lovlig tillgång till i företagshemligheter som förekommer i rättegång och utökade möjlighettjänsten. Det är också det förslaget som har mött starkast kritik från er till tillfälliga åtgärder. Detta följer huvudsakligen av direktivets krav. remissinstanserna. Samtidigt behålls det nu gällande kravet på att innehavaren visar sanno- Regeringen väljer att inte gå vidare med det förslaget, bl.a. på grund av lika skäl för att ett angrepp har inträffat. På samma sätt krävs att innehavatt det straffbara området inte begränsas i tillräcklig mån och därför aren visar sannolika skäl för att ett angrepp är nära förestående i de fall omfattar sådana gärningar där skadeståndsansvar och arbetsrättsliga innehavaren vill att domstolen ska ingripa på ett tidigare stadium i en sanktioner bör ha en tillräcklig preventiv effekt. Genom att nyheterna i påstådd angreppssituation. Det blir alltså inte lättare att få till stånd ett förslagen i huvudsak är begränsade till civilrätten får risken för inlås- tillfälligt förbud med den nya lagen. Prövningen uppfyller som hittills ningseffekter anses vara mindre än annars. grundläggande krav på rättssäkerhet. Av betydelse är också att det i den nya lagen förtydligas att en arbets- Sammantaget bedömer regeringen att risken för att enskilda aktörer tagares erfarenheter och färdigheter som han eller hon har fått vid normal lider rättsförluster på grund av skyddet för företagshemligheter även fortyrkesutövning inte är en företagshemlighet. Därmed blir det tydligare att sättningsvis är liten. Tvärtom innebär den förstärkta sekretessen ett skydd en arbetstagare är fri att efter avslutad anställning använda sig av sitt för båda parter i en process där tvisten rör vem som har rätt till en viss personliga kunnande och andra erfarenheter utan risk för sanktioner från företagshemlighet. Det skyddet är minst lika viktigt för små aktörer som den tidigare arbetsgivaren. Vidare föreslås att den hittillsvarande lagens för stora. begränsade skadeståndsansvar för arbetstagare som efter avslutad anställ- Enligt Kommerskollegium bör det göras en mer ingående konsekvensning utnyttjar eller röjer den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter beskrivning avseende förslagens effekter för utländska arbetstagare. Det införs oförändrat i den nya lagen. Den arbetstagare som efter anställning- som sägs ovan har bäring på såväl svenska som utländska arbetstagare. I en under mindre försvårande former utnyttjar eller röjer en företagshem- fråga om arbetstagare från andra medlemsstater bör de EU-gemensamma lighet som han eller hon har fått del av i sin tidigare anställning kan alltså reglerna bidra till ökad förutsebarhet när det gäller vad som är en tillåten även fortsättningsvis göra detta utan att några sanktioner inträder. Dessa respektive en otillåten hantering av arbetsgivarens företagshemligheter. faktorer bör minska risken för inlåsningseffekter. Förutsättningarna för en ökad, gränsöverskridande rörlighet på arbets- Almi Företagspartner framhåller behovet av en fördjupad konsekvens- marknaden blir därför bättre. Även för arbetstagare som kommer från ett analys för de arbetstagare som avser att sluta sin anställning och starta en tredjeland bör steget från att arbeta i en medlemsstat till att börja arbeta i egen och med den tidigare arbetsgivaren konkurrerande rörelse. Ett en annan medlemsstat bli mindre, då regelverken i fråga om företagssådant steg är fullt tillåtet om inte arbetstagaren har ingått avtal om hemligheter i väsentliga delar är harmoniserade. konkurrensförbud med arbetsgivaren och är i många fall det mest närliggande och effektiva sättet för arbetstagaren att konkurrera med Konsekvenser för domstolarna användning av sina expertkunskaper. Generellt är det också något som är Förslagen innebär som nämns ovan att den krets av angripare av förevälkommet i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Därigenom främjas fri tagshemligheter som av domstol kan åläggas förbud eller föreläggande och effektiv konkurrens, vilket kommer hela samhället till del. Regeringom andra skyddsåtgärder vidgas. Det införs också fler möjligheter för en en bedömer att förslagen inte sätter upp några hinder i vägen för den innehavare av en företagshemlighet att få till stånd förbud eller andra arbetstagare som vill börja konkurrera med en tidigare arbetsgivare. skyddsåtgärder för att hindra angrepp samtidigt som möjligheten för Som Almi Företagspartner är inne på kan styrkeförhållandena mellan å innehavaren att få skadestånd utökas något. Detta innebär i sin tur att ena sidan stora och etablerade företag och å andra sidan små innovationsantalet mål i domstol kan öka. företag vara sådana att ett alltför starkt skydd för företagshemligheter Det är svårt att med någon precision ange hur stor ökningen kan komverkar ensidigt till förmån för de stora företagen. ma att bli. Till saken hör att antalet tvister som rör företagshemligheter Detta gäller särskilt för regler som kan ha en processdrivande verkan, som når domstol i dag är få. Utredningen uppskattar antalet domar i exempelvis ett stärkt skydd för företagshemligheter i domstolar. De tvistemål som rör företagshemligheter till färre än tio per år, varav vissa större företagen har ofta betydligt större resurser än de mindre företagen. mål även rör andra frågor. Tendensen är enligt utredningen att antalet I syfte att förhindra ovälkommen konkurrens skulle ett sådant större föremål ökar något. Sedan 2007 har fyra åtal väckts avseende brott mot den tag kunna få till stånd ett tillfälligt förbud för ett mindre företag att hittillsvarande lagen. Brottmålen är alltså mycket få. utnyttja viss information trots att utnyttjandet efter en närmare prövning Regeringen bedömer att den nya lagen i första hand kommer att innevisar sig vara lagligt. Tillfälliga förbud meddelas som regel under sumbära att innehavaren av företagshemligheten gör gällande flera alternamariska former och efter beaktande av ett betydligt mer begränsat tiva eller kumulativa grunder för sin talan i tvister som redan med den material än vid den slutliga prövningen. Även om förbudet efter en prohittillsvarande lagen skulle belasta domstolarna. Ökningen av antalet mål cess skulle upphävas kan det mindre företaget – som ofta är beroende av bedöms därför vara marginell. Även om det inte kan uteslutas att målens 128 129

komplexitet och omfattning samtidigt blir något större, bedöms eventuella kostnadsökningar kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen innebär att det inte ska gälla någon tidsbegränsning för sekretess för uppgifter om företagshemligheter som förekommer i mål eller ärenden om angrepp eller nära förestående angrepp på företagshemligheter enligt lagen om företagshemligheter. Detta leder till att domstolarna sannolikt kommer att behöva se över sina rutiner för hanteringen av handlingar som innehåller företagshemligheter och som förekommer i sådana mål eller ärenden. Varken denna förändring eller förslagen i övrigt är dock av karaktären att de medför någon ökad arbetsbelastning eller något behov av utbildningsinsatser annat än initialt. Eventuella kostnadsökningar får därför anses rymmas inom de befintliga anslagsramarna. Sammantaget görs bedömningen att förslagen inte medför några ökade kostnader för det allmänna. Förslagen innebär inga förändringar av reglerna om vilken domstol som ska vara behörig att döma i mål om angrepp på företagshemligheter. Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt , Patent- och registreringsverket (PRV) och SFIR , anser att det finns skäl att överväga om mål enligt lagen om företagshemligheter alltid ska handläggas av Patent- och marknadsdomstolen, förutsatt att det inte är fråga om arbetstvister. Frågan om huruvida andra mål om företagshemligheter än arbetstvister borde handläggas av Patent- och marknadsdomstolen behandlades nyligen vid införandet av de särskilda domstolarna Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Regeringen anförde då att även om den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter har anknytning till både immaterialrätt och konkurrensrätt och det därmed kan finnas fördelar med att mål som rör tillämpningen av lagen prövas av Patent- och marknadsdomstolen, finns det också skäl som talar mot en sådan lösning. Målen har också koppling till andra rättsområden, förutom arbetsrätten även straffrätten och yttrandefriheten. Regeringen framhöll även att den särskilda instansordningen för de tvistemål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolsreformen utgör ett principiellt avsteg från vad som i allmänhet gäller och därför inte bör omfatta fler måltyper än nödvändigt. Detta gör sig gällande med särskild styrka i förhållande till måltyper som berör så många rättsområden som målen om företagshemligheter. Regeringen ansåg därför att det, i vart fall inte till en början, borde skapas någon generell exklusiv behörighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva tvistemål om företagshemligheter (prop. 2015/16:57 s. 184). Det finns enligt regeringens mening i nuläget inte anledning att ompröva det ställningstagandet. Något beredningsunderlag i den delen finns heller inte.

Konsekvenser för insynen i domstolarnas verksamhet och andra allmänna intressen Förslagen innebär att sekretess i domstol framöver ska gälla inte bara för uppgifter om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden utan även då sådana uppgifter förekommer inom en forskningsinstitution. Detta innebär en utvidgning av det sekretesskyddade området

komplexitet och omfattning samtidigt blir något större, bedöms eventu- och en motsvarande minskning av insynen i en sådan domstolsprocess

ella kostnadsökningar kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. där uppgiften förekommer. Förändringarna är nödvändiga med hänsyn Förslagen innebär att det inte ska gälla någon tidsbegränsning för till direktivet. Det bör höra till undantagsfallen att det förekommer infor-

sekretess för uppgifter om företagshemligheter som förekommer i mål mation som är företagshemlig i lagens mening hos forskningsinstitution-

eller ärenden om angrepp eller nära förestående angrepp på företagshem- er eller andra som inte bedriver näringsverksamhet med avseende på den ligheter enligt lagen om företagshemligheter. Detta leder till att domstol- aktuella informationen. Sannolikt kommer det utvidgade området för

arna sannolikt kommer att behöva se över sina rutiner för hanteringen av sekretess sällan att tas i anspråk. Några nämnvärda konsekvenser för in-

handlingar som innehåller företagshemligheter och som förekommer i synen i domstolarnas verksamhet går det därför inte att tala om. sådana mål eller ärenden. Varken denna förändring eller förslagen i Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön, för den

övrigt är dock av karaktären att de medför någon ökad arbetsbelastning kommunala självstyrelsen, för regionalpolitiken, för jämställdheten eller något behov av utbildningsinsatser annat än initialt. Eventuella kost- mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrations-

nadsökningar får därför anses rymmas inom de befintliga anslagsramar- politiska målen. Förslagen medför inte heller några kostnader för andra

na. statliga myndigheter än domstolar eller för landsting eller kommuner. Sammantaget görs bedömningen att förslagen inte medför några ökade Företagarförbundet Fria Företagare framhåller vikten av att företag

kostnader för det allmänna. och andra informeras om vad den nya lagen innebär. Information om lag-

Förslagen innebär inga förändringar av reglerna om vilken domstol ändringarna kommer att ske på sedvanligt sätt. Fråga är huvudsakligen som ska vara behörig att döma i mål om angrepp på företagshemligheter. om en förstärkning av ett redan existerande och väl etablerat regelverk.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt , Patent- och registreringsverket Regeringen bedömer att det inte behövs några ytterligare särskilda infor-

(PRV) och SFIR , anser att det finns skäl att överväga om mål enligt lagen mationsinsatser. om företagshemligheter alltid ska handläggas av Patent- och marknads-

domstolen, förutsatt att det inte är fråga om arbetstvister. Frågan om huruvida andra mål om företagshemligheter än arbetstvister

borde handläggas av Patent- och marknadsdomstolen behandlades nylig-

16 Författningskommentar

en vid införandet av de särskilda domstolarna Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Regeringen

anförde då att även om den hittillsvarande lagen om skydd för företags- 16.1 Förslaget till lag om företagshemligheter

hemligheter har anknytning till både immaterialrätt och konkurrensrätt Lagen ersätter lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. och det därmed kan finnas fördelar med att mål som rör tillämpningen av Många av paragraferna i den nya lagen överensstämmer i sak åtminstlagen prövas av Patent- och marknadsdomstolen, finns det också skäl one delvis med den hittillsvarande lagen. I de fallen är författningskomsom talar mot en sådan lösning. Målen har också koppling till andra rättsmentaren utformad så att det anges vilken paragraf i den hittillsvarande områden, förutom arbetsrätten även straffrätten och yttrandefriheten. lagen som den aktuella paragrafen motsvarar helt eller delvis. Dessutom Regeringen framhöll även att den särskilda instansordningen för de anges hänvisningar till lagförarbetena: propositionen om skydd för företvistemål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolstagshemligheter (prop. 1987/88:155) och utskottsbetänkandena reformen utgör ett principiellt avsteg från vad som i allmänhet gäller och 1988/89:LU30 och 1989/90:LU37. Vidare finns i förekommande fall därför inte bör omfatta fler måltyper än nödvändigt. Detta gör sig gällanhänvisningar till Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU av de med särskild styrka i förhållande till måltyper som berör så många den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsrättsområden som målen om företagshemligheter. Regeringen ansåg därinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, för att det, i vart fall inte till en början, borde skapas någon generell här kallat direktivet. exklusiv behörighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva tviste- I de fall det anges att en paragraf delvis motsvarar en paragraf i den mål om företagshemligheter (prop. 2015/16:57 s. 184). hittillsvarande lagen kan det vara fråga om att den nya paragrafen omfatt- Det finns enligt regeringens mening i nuläget inte anledning att ar mer, t.ex. innehåller sakliga nyheter, men också att något moment i ompröva det ställningstagandet. Något beredningsunderlag i den delen den hittillsvarande paragrafen har fått en annan placering i den nya lagen finns heller inte. eller har utgått. I dessa fall kommenteras de sakliga skillnaderna särskilt.

Konsekvenser för insynen i domstolarnas verksamhet och andra Motsvarande gäller om en paragraf i den nya lagen saknar motsvarighet i allmänna intressen den hittillsvarande lagen.

Därutöver kommenteras vissa paragrafer mer utförligt utan att någon Förslagen innebär att sekretess i domstol framöver ska gälla inte bara för skillnad finns i sak i förhållande till den hittillsvarande lagen. Det är uppgifter om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanhuvudsakligen fråga om fall där en kommentar behövs på grund av en den utan även då sådana uppgifter förekommer inom en forskningsparagrafs struktur eller för att beskriva paragrafens förhållande till andra institution. Detta innebär en utvidgning av det sekretesskyddade området bestämmelser i den nya lagen. 130 131

Lagens syfte

1 § Denna lag syftar till att förhindra att företagshemligheter obehörigen anskaffas, utnyttjas eller röjs. Lagen genomför delvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs.

Paragrafen anger lagens syfte. Den saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. I första stycket anges att lagen syftar till att förhindra att företagshemligheter obehörigen anskaffas, utnyttjas eller röjs. En definition av begreppet företagshemlighet finns i 2 §. Begreppen anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter behandlas i 3 §. I 4 § klargörs att lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter. I författningskommentaren till den paragrafen behandlas vad som avses med ett obehörigt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet. Av andra stycket framgår att lagen delvis genomför direktivet. Direktivet genomförs därutöver genom bl.a. 27 kap. 2 § rättegångsbalken och 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I författningskommentarerna nedan anges i förekommande fall vilka artiklar i direktivet som genomförs i respektive paragraf.

Vad som avses med företagshemlighet

2 § Med företagshemlighet avses i denna lag information 1. om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet, 2. som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget, 3. som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla, och 4. vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren. Erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid normal yrkesutövning är inte en företagshemlighet. Inte heller är information om något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande en företagshemlighet.

Paragrafen innehåller en definition av företagshemlighet. Den motsvarar delvis 1 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 12 f. och 34 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 20 f.). Med paragrafen genomförs artikel 1.3 a och 1.3 b samt artikel 2.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. I första stycket första punkten anges som en första förutsättning för att informationen ska utgöra en företagshemlighet att informationen rör affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet. Bestämmelsen överensstämmer, förutom omnämnandet av forskningsinstitutioner, med hittills gällande rätt. Informationen ska ha anknytning till en näringsidkares rörelse eller en forskningsinstitutions verksamhet. Därav följer även vem som kan vara innehavare av en företagshemlighet. Med innehavare avses i lagen såled-

Lagens syfte es den fysiska eller juridiska person – en näringsidkare eller en forsk-

1 § Denna lag syftar till att förhindra att företagshemligheter obehörigen ningsinstitution – som lagligen kontrollerar företagshemligheten. Även

anskaffas, utnyttjas eller röjs. den som till följd av ett angrepp på företagshemligheten förlorat kontroll-

Lagen genomför delvis Europaparlamentets och rådets direktiv en över hemligheten är att se som innehavare av den i lagens mening.

2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how Begreppet affärs- eller driftförhållanden tar sikte inte bara på kom-

och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, mersiella uppgifter om enskilda affärshändelser utan också på informautnyttjas och röjs. tion om affärshändelser av mer allmänt slag, såsom marknadsundersök-

ningar, marknadsplanering, prissättningskalkyler och planer rörande Paragrafen anger lagens syfte. Den saknar motsvarighet i den hittillsvarreklamkampanjer. Begreppet, som även används i ett stort antal bestämande lagen. melser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), inkluderar infor- I första stycket anges att lagen syftar till att förhindra att företagshemmation som kan hänföras till den pågående driften eller produktionen ligheter obehörigen anskaffas, utnyttjas eller röjs. En definition av samt information som rör konstruktions- och utvecklingsarbete, forskbegreppet företagshemlighet finns i 2 §. Begreppen anskaffande, utnyttning, prov och liknande (prop. 1987/88:155 s. 35). jande och röjande av företagshemligheter behandlas i 3 §. I 4 § klargörs Begreppet näringsidkare ska förstås i vidsträckt bemärkelse och att lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter. I förinbegriper varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver fattningskommentaren till den paragrafen behandlas vad som avses med verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ett obehörigt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemligvinst eller inte (prop. 1987/88:155 s. 34). Om en ideell organisation i het. någon del bedriver verksamhet som har kommersiell betydelse, bör Av andra stycket framgår att lagen delvis genomför direktivet. Direkorganisationen anses som näringsidkare i fråga om den verksamheten. tivet genomförs därutöver genom bl.a. 27 kap. 2 § rättegångsbalken och Vid bedömningen av om en person ska anses som näringsidkare eller inte 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I författningsi lagens mening finns det ofta anledning att fästa mindre vikt vid formkommentarerna nedan anges i förekommande fall vilka artiklar i direktivella aspekter, exempelvis om personen är godkänd för F-skatt eller om et som genomförs i respektive paragraf. näringsverksamheten är registrerad i vederbörlig ordning.

En nyhet i lagen är att forskningsinstitutioner uttryckligen nämns, vid Vad som avses med företagshemlighet sidan av näringsidkare. Det kan nämligen förekomma att information om

2 § Med företagshemlighet avses i denna lag information affärs- eller driftförhållanden som i övrigt uppfyller kraven i förevarande

1. om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i paragraf finns inom en forskningsinstitutions verksamhet utan att institu-

en forskningsinstitutions verksamhet, tionen har några konkreta planer på att låta någon kommersialisera en

2. som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats produkt eller en tjänst som har utvecklats på grundval av informationen. och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som Även forskningsinstitutioner kan vara innehavare av företagshemligheter, normalt har tillgång till information av det aktuella slaget, 3. som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla, om lagens övriga förutsättningar för det är uppfyllda. Forskningsinstitu-

och tioner som hanterar det slags information som lagen skyddar är i och för

4. vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för sig ofta näringsidkare i lagens mening.

innehavaren. Med forskningsinstitution ska förstås varje verksamhet i vilken det

Erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid normal bedrivs forskning under institutionaliserade former. Det kan röra sig om yrkesutövning är inte en företagshemlighet. Inte heller är information om allt ifrån statliga universitet och högskolor till små som stora privata något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande en föreforskningsinrättningar. I praktiken avgränsas dock tillämpningsområdet tagshemlighet. för lagen om företagshemligheter hos myndigheter som bedriver forsk-

ningsverksamhet framför allt av i vilken utsträckning som sekretess Paragrafen innehåller en definition av företagshemlighet. Den motsvarar gäller för forskningsresultat och liknande hos myndigheten. Offentlig delvis 1 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 12 f. och 34 f. information kan inte skyddas som en företagshemlighet. samt bet. 1989/90:LU37 s. 20 f.). Med paragrafen genomförs artikel 1.3 a Information omfattar liksom hittills både sådana uppgifter och samoch 1.3 b samt artikel 2.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. manställningar av uppgifter som har dokumenterats i någon form, I första stycket första punkten anges som en första förutsättning för att inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och informationen ska utgöra en företagshemlighet att informationen rör enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskhar dokumenterats på något särskilt sätt. Begreppet är alltså teknikningsinstitutions verksamhet. Bestämmelsen överensstämmer, förutom neutralt och bör ges en innebörd som sammanfaller med hur uttrycket omnämnandet av forskningsinstitutioner, med hittills gällande rätt. används i allmänt språkbruk. I begreppet ryms alla typer av uppgifter Informationen ska ha anknytning till en näringsidkares rörelse eller en oberoende av om de är enkla och okomplicerade eller unika, komplexa forskningsinstitutions verksamhet. Därav följer även vem som kan vara eller på annat sätt kvalificerade (prop. 1987/88:155 s. 34). Även källkodinnehavare av en företagshemlighet. Med innehavare avses i lagen såled- 132 er och datorprogram omfattas. 133

Jämfört med den hittillsvarande lagen tas beskrivningen av vad som kan utgöra information bort, eftersom den är obehövlig. I första stycket andra punkten klargörs vad som avses med hemlig information. Någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen, som saknar en uttrycklig sådan bestämmelse, är inte avsedd. För att informationen ska anses vara hemlig krävs att den varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. I kravet ligger att kretsen av personer med kännedom om informationen måste vara begränsad, definierbar och sluten i den meningen att personerna inte reservationslöst är behöriga att utnyttja eller föra den vidare (prop. 1987/88:155 s. 13). Det framgår av bestämmelsen att det kan förekomma att information som i sig inte hemlighålls blir företagshemlig när den sätts samman med annan information. Listor på kunder med kontaktuppgifter, där namnen på de olika kunderna var för sig visserligen knappast utgör någon företagshemlighet men där den sammanställda listan kan vara värdefull, är exempel på detta. Av första stycket tredje punkten framgår att informationens innehavare, dvs. näringsidkaren eller forskningsinstitutionen, måste ha vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen; annars är informationen inte skyddad enligt lagen. I detta ligger ett uttryckligt krav på aktivitet från innehavarens sida som saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Det krävs inte att de åtgärder för hemlighållande som innehavaren vidtar måste vara av något särskilt slag eller uppnå en bestämd nivå av skydd. Däremot läggs ett ansvar på innehavaren att vidta tillräckliga åtgärder för att bevara informationens karaktär av hemlighet. Åtgärderna kan bestå i att innehavaren utfärdar instruktioner om hur hemlig information ska hanteras på arbetsplatsen eller i att viss information är åtkomlig endast för den som har getts särskild behörighet. En innehavare som är helt passiv i fråga om skyddet för sina företagshemligheter kan inte anses ha vidtagit rimliga åtgärder enligt bestämmelsen. Att innehavaren själv avstår från att sprida informationen är inte tillräckligt. Inte heller är det tillräckligt att de som har tillgång till informationen, t.ex. anställda och parter som innehavaren står i affärsförbindelse med, redan utifrån informationens karaktär borde förstå att den är hemlig. I fråga om information som innehavaren uppenbart har skäl att hålla skyddad bör dock kravet på aktivitet från näringsidkarens sida sättas lågt. Om det framstår som mer långsökt att informationen skulle vara skyddsvärd för innehavaren, bör det krävas större ansträngningar från dennes sida. Av betydelse vid bedömningen av om rimliga åtgärder för hemlighållande har vidtagits är också hur förutsebart ett visst angrepp har varit för innehavaren av företagshemligheten. Det kan vidare ha betydelse om den företagshemliga informationen förekommer inom ramen för en långvarig och förtroendefull avtalsförbindelse eller om det rör sig om en tillfällig affärskontakt som inne- 134 havaren inte känner sedan tidigare. Vid långvariga affärsförhållanden bör

Jämfört med den hittillsvarande lagen tas beskrivningen av vad som det i många fall kunna godtas att innehavaren endast initialt gör klart vad kan utgöra information bort, eftersom den är obehövlig. som gäller i sekretesshänseende mellan parterna. Något krav på att inne- I första stycket andra punkten klargörs vad som avses med hemlig havaren vid varje förmedling av en företagshemlighet måste ange att information. Någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller enligt informationen är hemlig finns då inte. den hittillsvarande lagen, som saknar en uttrycklig sådan bestämmelse, är Enligt första stycket fjärde punkten krävs det vidare, för att lagen ska inte avsedd. vara tillämplig, att röjandet av informationen är ägnat att medföra skada i För att informationen ska anses vara hemlig krävs att den varken som konkurrenshänseende för innehavaren. I detta ligger att informationen helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är ska ha kommersiellt värde på grund av att den är hemlig. Kravet överensallmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till stämmer med hittills gällande rätt och innebär att ett röjande ska förändra information av det aktuella slaget. innehavarens konkurrensförmåga negativt när denne konkurrerar på I kravet ligger att kretsen av personer med kännedom om information- marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en en måste vara begränsad, definierbar och sluten i den meningen att pers- sund konkurrens (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 111 f.). Det räcker att ett röjonerna inte reservationslöst är behöriga att utnyttja eller föra den vidare ande typiskt sett leder till skada. Något krav på att skada har uppstått i (prop. 1987/88:155 s. 13). det enskilda fallet finns inte (prop. 1987/88:155 s. 36). Att det räcker Det framgår av bestämmelsen att det kan förekomma att information med att röjandet typiskt sett leder till skada har särskild betydelse när det som i sig inte hemlighålls blir företagshemlig när den sätts samman med gäller att bedöma om skaderekvisitet är uppfyllt om informationen finns annan information. Listor på kunder med kontaktuppgifter, där namnen hos en icke-kommersiell forskningsinstitution. Det ligger mindre nära till på de olika kunderna var för sig visserligen knappast utgör någon före- hands att anse att en sådan institution konkurrerar på en marknad på tagshemlighet men där den sammanställda listan kan vara värdefull, är samma sätt som en näringsidkare. exempel på detta. Till följd av kravet att röjandet av informationen är ägnat att medföra Av första stycket tredje punkten framgår att informationens innehavare, skada i konkurrenshänseende för innehavaren faller en stor mängd infordvs. näringsidkaren eller forskningsinstitutionen, måste ha vidtagit rim- mation om affärs- eller driftförhållanden utanför lagens tillämpningsliga åtgärder för att hemlighålla informationen; annars är informationen område. I många fall bör det ganska enkelt kunna konstateras att inforinte skyddad enligt lagen. I detta ligger ett uttryckligt krav på aktivitet mationen visserligen rör företagets interna förhållanden men inte på ett från innehavarens sida som saknar motsvarighet i den hittillsvarande lag- sådant sätt att det har potential att påverka innehavarens konkurrensfören. måga om informationen blir allmänt känd. Det kan röra sig om företagets Det krävs inte att de åtgärder för hemlighållande som innehavaren vid- avtal om t.ex. elförsörjning, anställningsavtal eller annan, närmast admitar måste vara av något särskilt slag eller uppnå en bestämd nivå av nistrativ information om företagets organisation. Visserligen kan ett skydd. Däremot läggs ett ansvar på innehavaren att vidta tillräckliga röjande av även information av det slaget någon gång påverka konåtgärder för att bevara informationens karaktär av hemlighet. Åtgärderna kurrensförmågan negativt. Som regel har dock sådan information, tagen kan bestå i att innehavaren utfärdar instruktioner om hur hemlig informa- för sig, varken ett kommersiellt eller potentiellt kommersiellt värde och tion ska hanteras på arbetsplatsen eller i att viss information är åtkomlig saknar typiskt sett betydelse som konkurrensmedel. endast för den som har getts särskild behörighet. Enligt andra stycket första meningen undantas information som utgörs En innehavare som är helt passiv i fråga om skyddet för sina företags- av en arbetstagares erfarenhet och färdigheter som han eller hon har fått hemligheter kan inte anses ha vidtagit rimliga åtgärder enligt bestämmel- vid normal yrkesutövning från lagens tillämpningsområde. sen. Att innehavaren själv avstår från att sprida informationen är inte Information som vem som helst med adekvat utbildning kan omsätta i tillräckligt. Inte heller är det tillräckligt att de som har tillgång till infor- praktiskt resultat anses som information som tillhör arbetsgivaren. Är mationen, t.ex. anställda och parter som innehavaren står i affärsför- emellertid informationen knuten till individen, så att den inte genom en bindelse med, redan utifrån informationens karaktär borde förstå att den instruktion eller anvisning kan överflyttas till någon annan, bör den anses är hemlig. I fråga om information som innehavaren uppenbart har skäl att vara av personlig art och inte ingå i näringsidkarens rörelse. Karakteristhålla skyddad bör dock kravet på aktivitet från näringsidkarens sida iskt för den information som nu avses är att den som regel saknar anknytsättas lågt. Om det framstår som mer långsökt att informationen skulle ning till något som kan sägas vara säreget eller specifikt för det företag vara skyddsvärd för innehavaren, bör det krävas större ansträngningar där arbetstagaren är anställd (jfr prop. 1987/88:155 s. 35 och 61). Motfrån dennes sida. svarande gäller även enligt den hittillsvarande lagen utan att det där kom- Av betydelse vid bedömningen av om rimliga åtgärder för hemlighåll- mer till uttryck i lagtexten. ande har vidtagits är också hur förutsebart ett visst angrepp har varit för I förhållande till den hittillsvarande lagen klargörs i andra stycket innehavaren av företagshemligheten. andra meningen att inte heller information om något som utgör brott eller Det kan vidare ha betydelse om den företagshemliga informationen annat allvarligt missförhållande är en företagshemlighet. Detta hänger förekommer inom ramen för en långvarig och förtroendefull avtals- samman med det tidigare nämnda förhållandet att lagen endast skyddar förbindelse eller om det rör sig om en tillfällig affärskontakt som inne- information vars röjande kan förändra innehavarens konkurrensförmåga 134 havaren inte känner sedan tidigare. Vid långvariga affärsförhållanden bör negativt när denne konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel 135

som är förenliga med en sund konkurrens. Att det avslöjas att brott och andra allvarliga missförhållanden förekommer i en viss verksamhet medför ingen skada som skyddas av rättsordningen. Den skrothandlare som i sin rörelse också ägnar sig åt yrkesmässig häleriverksamhet får inte på grund av lagen något som helst skydd mot att hans eller hennes brottsliga verksamhet avslöjas (bet. 1989/90:LU37 s. 111). Det ligger tvärtom i allmänhetens intresse att sådana missförhållanden uppmärksammas. För att viss information ska omfattas av bestämmelsen måste brottet faktiskt ha begåtts eller den oacceptabla verksamheten ha utövats. Det räcker alltså inte med en misstanke (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 24). Med brott avses alla slags brott. Något krav på brottets svårhetsgrad uppställs inte. Med annat allvarligt missförhållande avses förfaranden från innehavarens sida som – utan att vara kriminaliserade – innebär att gällande regler åsidosätts i väsentliga avseenden och som kan medföra ingripanden från det allmännas sida i form av föreskrifter, förbud m.m. Som exempel kan nämnas att en näringsidkare, utan att någon kan lastas för brott, bryter mot lagregler om arbetsmiljö eller miljöskydd eller på annat sätt utsätter sina anställda eller de kringboende för allvarliga miljörisker. Ett annat exempel är att företaget i strid med marknadsförings- eller livsmedelslagstiftningen tillhandahåller konsumenterna hälsofarliga eller uppenbart otjänliga produkter. Som andra exempel kan nämnas bristande omsorg vid en inrättning inom hälso- och sjukvården, bristande kvalitet i utbildningen vid en skola på grund av att skolförfattningarna inte följs eller överträdelser av konkurrenslagstiftning eller författningar på finansmarknadsområdet (jfr bet. 1988/89:LU30 s. 26 och bet. 1989/90:LU37 s. 27 f.). De nu nämnda situationerna kännetecknas av att någon åsidosätter lagar, förordningar eller föreskrifter som har meddelats till skydd för allmänheten. Det är tydligt att det i fall som dessa finns ett starkt allmänt intresse av att förhållandena kan rättas till. Huruvida exempelvis ett röjande av viss information faller inom lagens tillämpningsområde får avgöras efter läsning av både förevarande paragraf, som pekar ut lagens skyddsobjekt, och 4 §. Den senare paragrafen begränsar tillämpningsområdet ytterligare i situationer då informationen som röjs inte i sig utgörs av ett missförhållande eller liknande, men där röjandet sker för att avslöja något som kan anses utgöra ett sådant missförhållande (de s.k. kombinationsfallen). Det är då inte fråga om något obehörigt angrepp på företagshemligheten, varför lagen på den grunden inte är tillämplig (bet. 1989/90:LU37 s. 25). Motsvarande gäller enligt den hittillsvarande lagen. För att åskådliggöra denna avgränsning av lagens tillämpningsområde kan som ett exempel nämnas att en anställd vid ett teknikföretag avslöjar att det förekommer mutbrottslighet i den verksamhet som drivs av ett utländskt dotterbolag. Om avslöjandet gäller enbart information om detta förhållande, är lagen inte tillämplig eftersom förekomsten av mutbrottslighet aldrig utgör någon företagshemlighet. Detta följer av förevarande paragraf. Om den anställde, i syfte att avslöja brottet, även avslöjar t.ex. affärskontrakt som innehåller information som i och för sig utgör en företagshemlighet enligt förevarande paragraf, kan avslöjandet ändå falla utanför lagens tillämpningsområde, men då enligt 4 §. Detta eftersom det

som är förenliga med en sund konkurrens. Att det avslöjas att brott och inte är fråga om något obehörigt angrepp på företagshemligheten, dvs. andra allvarliga missförhållanden förekommer i en viss verksamhet med- informationen i affärskontraktet. för ingen skada som skyddas av rättsordningen. Den skrothandlare som i sin rörelse också ägnar sig åt yrkesmässig häleriverksamhet får inte på

Andra uttryck i lagen

grund av lagen något som helst skydd mot att hans eller hennes brottsliga

3 § Med angrepp på en företagshemlighet avses att någon utan inneverksamhet avslöjas (bet. 1989/90:LU37 s. 111). Det ligger tvärtom i allhavarens samtycke mänhetens intresse att sådana missförhållanden uppmärksammas. 1. bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt anskaff- För att viss information ska omfattas av bestämmelsen måste brottet ar företagshemligheten, faktiskt ha begåtts eller den oacceptabla verksamheten ha utövats. Det 2. utnyttjar företagshemligheten, eller räcker alltså inte med en misstanke (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 24). 3. röjer företagshemligheten. Med brott avses alla slags brott. Något krav på brottets svårhetsgrad Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även avses att någon tillverkar varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller uppställs inte. marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet. Det- Med annat allvarligt missförhållande avses förfaranden från innehavarsamma gäller då någon bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem ens sida som – utan att vara kriminaliserade – innebär att gällande regler på marknaden eller importerar, exporterar eller lagrar sådana varor för åsidosätts i väsentliga avseenden och som kan medföra ingripanden från dessa ändamål. det allmännas sida i form av föreskrifter, förbud m.m. Som exempel kan nämnas att en näringsidkare, utan att någon kan lastas för brott, bryter I paragrafen anges vad som avses med angrepp på en företagshemlighet. mot lagregler om arbetsmiljö eller miljöskydd eller på annat sätt utsätter Den saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Genom paragrafen sina anställda eller de kringboende för allvarliga miljörisker. Ett annat genomförs artikel 2.4 och delvis artikel 4 i direktivet. Övervägandena exempel är att företaget i strid med marknadsförings- eller livsmedels- finns i avsnitt 7. lagstiftningen tillhandahåller konsumenterna hälsofarliga eller uppenbart Begreppen angrepp och angripa används även i den hittillsvarande lagotjänliga produkter. Som andra exempel kan nämnas bristande omsorg en (se t.ex. 2 och 11 §§). Begreppen avses där omfatta förfaranden som vid en inrättning inom hälso- och sjukvården, bristande kvalitet i utbild- enligt lagen kan leda till skadestånd eller straff för den som angriper ningen vid en skola på grund av att skolförfattningarna inte följs eller företagshemligheten (angriparen). De fyra specifika förfaranden med överträdelser av konkurrenslagstiftning eller författningar på finansmark- företagshemligheter som nämns i olika bestämmelser om skadestånd nadsområdet (jfr bet. 1988/89:LU30 s. 26 och bet. 1989/90:LU37 s. 27 f.). eller straff är anskaffande, bereda sig tillgång till, utnyttjande och röjan- De nu nämnda situationerna kännetecknas av att någon åsidosätter lag- de. Förevarande paragraf förändrar inte denna systematik, även om den ar, förordningar eller föreskrifter som har meddelats till skydd för all- hittillsvarande lagen saknar en uttrycklig definition av angrepp. Som mänheten. Det är tydligt att det i fall som dessa finns ett starkt allmänt framgår nedan innebär definitionen en viss utvidgning av vad som utgör intresse av att förhållandena kan rättas till. ett anskaffande respektive ett utnyttjande enligt lagen. Huruvida exempelvis ett röjande av viss information faller inom lagens Enligt första stycket består ett angrepp på en företagshemlighet i att tillämpningsområde får avgöras efter läsning av både förevarande para- någon utan innehavarens samtycke anskaffar, utnyttjar eller röjer föregraf, som pekar ut lagens skyddsobjekt, och 4 §. Den senare paragrafen tagshemligheten. Bestämmelsen omfattar både angrepp på en företagsbegränsar tillämpningsområdet ytterligare i situationer då informationen hemlighet som inte tidigare har angripits (ursprungliga angrepp) och som röjs inte i sig utgörs av ett missförhållande eller liknande, men där angrepp som följer på någon annans angrepp (efterföljande angrepp). röjandet sker för att avslöja något som kan anses utgöra ett sådant miss- Kravet på att anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet ska ha skett utan förhållande (de s.k. kombinationsfallen). Det är då inte fråga om något innehavarens samtycke för att omfattas av lagen följer av att lagen endast obehörigt angrepp på företagshemligheten, varför lagen på den grunden gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter (4 §). Av tydlighetsskäl inte är tillämplig (bet. 1989/90:LU37 s. 25). Motsvarande gäller enligt kommer detta till uttryck redan i förevarande paragraf. den hittillsvarande lagen. Huruvida samtycke föreligger får bedömas från fall till fall. Något För att åskådliggöra denna avgränsning av lagens tillämpningsområde uttryckligt samtycke krävs inte nödvändigtvis. Till följd av kravet i 2 § kan som ett exempel nämnas att en anställd vid ett teknikföretag avslöjar första stycket tredje punkten på att innehavaren ska ha vidtagit rimliga att det förekommer mutbrottslighet i den verksamhet som drivs av ett åtgärder för att hemlighålla sina företagshemligheter bör det mer sällan utländskt dotterbolag. Om avslöjandet gäller enbart information om detta vara oklart för exempelvis anställda om en viss slags hantering av föreförhållande, är lagen inte tillämplig eftersom förekomsten av mutbrotts- tagshemligheter är tillåten inom verksamheten eller inte. lighet aldrig utgör någon företagshemlighet. Detta följer av förevarande Det krävs inte att angriparen har handlat med uppsåt eller av oaktsamparagraf. Om den anställde, i syfte att avslöja brottet, även avslöjar t.ex. het för att det ska röra sig om ett angrepp. Frågan om huruvida ett affärskontrakt som innehåller information som i och för sig utgör en före- anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet i strid tagshemlighet enligt förevarande paragraf, kan avslöjandet ändå falla med innehavarens samtycke har skett ska som huvudregel prövas på utanför lagens tillämpningsområde, men då enligt 4 §. Detta eftersom det objektiva grunder, på samma sätt som inom immaterialrätten. Detta är en 136 137

nyhet jämfört med hur begreppet angrepp används i den hittillsvarande lagen. Även den som anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet utan att ha känt till, eller ens borde ha känt till, att företagshemligheten tidigare har angripits enligt lagen angriper alltså företagshemligheten. Detta då den lagliga innehavarens samtycke saknas. En annan nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att det saknar betydelse om någon av de personer som i tidigare led har hanterat företagshemligheten gjort detta i god tro i förhållande till det ursprungliga angreppet (jfr 2 § tredje stycket i den hittillsvarande lagen). Företagshemligheten kan dock ha passerat genom så många mellanhänder att den inte längre uppfyller kravet i 2 § på att vara hemlig. I så fall utgör hanteringen av informationen inte något angrepp enligt lagen. Enligt första punkten anses det vara ett angrepp på en företagshemlighet att bereda sig tillgång till, tillägna sig eller på något annat sätt anskaffa företagshemligheten. Varje slags förvärv eller tillägnande kan därmed utgöra ett angrepp. Med att bereda sig tillgång till en företagshemlighet avses liksom hittills sådana förfaranden som kan vara straffbara som företagsspioneri (se 26 §). Anskaffandet avser i dessa fall endast sådan information som angriparen inte redan har tillgång till, exempelvis inom ramen för sina arbetsuppgifter. För att en angripare ska anskaffa en företagshemlighet genom att bereda sig tillgång till den krävs någon form av aktivitet från hans eller hennes sida. Att någon får del av en företagshemlighet av en slump innebär därför inte att han eller hon har berett sig tillgång till den (prop. 1987/88:155 s. 19 och 38 f.). En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att även fall då någon utan innehavarens samtycke tillägnar sig en företagshemlighet innebär ett angrepp. Tillägget föranleds av direktivet och innebär att tilllämpningsområdet såvitt avser anskaffanden av företagshemligheter utvidgas. Exempel på en situation där någon kan anses tillägna sig en företagshemlighet är när en arbetstagare utan arbetsgivarens samtycke tar med sig dokument, som arbetstagaren har lovlig tillgång till på arbetsplatsen och som innehåller företagshemligheter, från arbetsplatsen till den egna bostaden i syfte att göra dessa till sina. Att tillägna sig en företagshemlighet kan även avse att arbetstagaren kopierar sådana dokument och gör kopiorna till sina. Så kan ske genom att elektroniska filer kopieras från innehavarens dator till arbetstagarens egen dator, eller genom att arbetstagaren skickar filerna elektroniskt till en privat e-postlåda som arbetsgivaren saknar åtkomst till. Ett annat exempel på tillägnande är att en part i en affärsförbindelse med den lagliga innehavarens samtycke tar emot dokument med företagshemligheter och därefter gör dokumenten till sina. Avgörande är i dessa fall att angriparen vidtar någon form av åtgärd med dokumenten med företagshemligheter som innehavaren har gett angriparen tillgång till och att åtgärden syftar till att de företagshemliga dokumenten ska tillfalla angriparen. En arbetstagare som kopierar dokument som innehåller företagshemligheter i syfte att underlätta det egna arbetet ska dock inte anses anskaffa en företagshemlighet enligt paragraf- 138 en. Att kopiorna medtas från arbetsplatsen till bostaden leder inte till

nyhet jämfört med hur begreppet angrepp används i den hittillsvarande någon annan bedömning, om syftet inte är annat än att arbeta hemifrån. lagen. Detta gäller oavsett om kopieringen sker i strid med arbetsgivarens Även den som anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet utan instruktioner. att ha känt till, eller ens borde ha känt till, att företagshemligheten tidig- Arbetsgivarens instruktioner och förhållningsregler saknar dock inte are har angripits enligt lagen angriper alltså företagshemligheten. Detta betydelse vid bedömningen av om ett angrepp på en företagshemlighet då den lagliga innehavarens samtycke saknas. En annan nyhet i förhåll- föreligger. Har arbetsgivaren uttryckligen förbjudit att dokument som ande till den hittillsvarande lagen är att det saknar betydelse om någon av innehåller företagshemligheter medtas från arbetsgivarens lokaler kan det de personer som i tidigare led har hanterat företagshemligheten gjort ofta tala för att det har skett ett anskaffande, om arbetstagaren förvarar detta i god tro i förhållande till det ursprungliga angreppet (jfr 2 § tredje dokumenten i sin bostad eller på annat sätt oåtkomligt för arbetsgivaren. stycket i den hittillsvarande lagen). Företagshemligheten kan dock ha Detta kan i sin tur tala för att arbetstagaren har haft för avsikt att göra passerat genom så många mellanhänder att den inte längre uppfyller dessa till sina, särskilt om dokumenten med företagshemligheterna fortkravet i 2 § på att vara hemlig. I så fall utgör hanteringen av information- farande finns där sedan anställningen upphört och arbetstagaren inte vill en inte något angrepp enligt lagen. kännas vid sin tillgång till dem eller saknar godtagbar förklaring till inne- Enligt första punkten anses det vara ett angrepp på en företagshemlig- havet av dokumenten. Huruvida ett tillägnande har skett eller inte kan het att bereda sig tillgång till, tillägna sig eller på något annat sätt alltså som regel bedömas utifrån de yttre förhållandena. anskaffa företagshemligheten. Varje slags förvärv eller tillägnande kan Det kan förekomma att en arbetstagare med arbetsgivarens tillstånd därmed utgöra ett angrepp. förvarar dokument med företagshemligheter exempelvis i bostaden eller i Med att bereda sig tillgång till en företagshemlighet avses liksom hit- en egen dator. Sådana företagshemligheter har han eller hon normalt inte tills sådana förfaranden som kan vara straffbara som företagsspioneri (se rätt att behålla när anställningen upphör. Om han eller hon, med avsikt 26 §). Anskaffandet avser i dessa fall endast sådan information som att behålla dokumenten, på arbetsgivarens uppmaning låter bli att lämna angriparen inte redan har tillgång till, exempelvis inom ramen för sina tillbaka eller förstöra dem, får även detta ses som ett tillägnande av arbetsuppgifter. För att en angripare ska anskaffa en företagshemlighet företagshemligheter i paragrafens mening. I dessa fall krävs inte någon genom att bereda sig tillgång till den krävs någon form av aktivitet från särskild aktivitet från arbetstagarens sida. Tillägnandet är i stället knutet hans eller hennes sida. Att någon får del av en företagshemlighet av en till en underlåtenhet att följa arbetsgivarens instruktioner på ett sätt som slump innebär därför inte att han eller hon har berett sig tillgång till den får till följd att arbetsgivaren permanent berövas kontrollen över det före- (prop. 1987/88:155 s. 19 och 38 f.). tagshemliga materialet. En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att även fall då Det som nu har sagts om dokument gäller också i fråga om andra handnågon utan innehavarens samtycke tillägnar sig en företagshemlighet lingar, föremål, material eller ämnen som innehåller företagshemligheten innebär ett angrepp. Tillägget föranleds av direktivet och innebär att till- eller från vilka företagshemligheten kan härledas. lämpningsområdet såvitt avser anskaffanden av företagshemligheter Utöver då någon bereder sig tillgång till eller tillägnar sig en företagsutvidgas. hemlighet avses med angrepp på en företagshemlighet enligt paragrafen Exempel på en situation där någon kan anses tillägna sig en företags- även att någon utan innehavarens samtycke på något annat sätt anskaffar hemlighet är när en arbetstagare utan arbetsgivarens samtycke tar med en företagshemlighet. Det innebär att t.ex. ett anskaffande av en företagssig dokument, som arbetstagaren har lovlig tillgång till på arbetsplatsen hemlighet som strider mot god sed inom affärslivet är ett angrepp enligt och som innehåller företagshemligheter, från arbetsplatsen till den egna lagen. Även den som köper, får eller byter till sig en företagshemlighet bostaden i syfte att göra dessa till sina. Att tillägna sig en företagshemlig- har anskaffat den i lagens mening. Om ett sådant anskaffande sker med het kan även avse att arbetstagaren kopierar sådana dokument och gör den lagliga innehavarens samtycke, är det dock inte ett angrepp enligt kopiorna till sina. Så kan ske genom att elektroniska filer kopieras från lagen. Det ligger därmed i sakens natur att ett förvärv av företagshemliginnehavarens dator till arbetstagarens egen dator, eller genom att arbets- heter i form av köp och liknande endast utgör angrepp om företagshemtagaren skickar filerna elektroniskt till en privat e-postlåda som arbets- ligheten tidigare har angripits av någon annan enligt lagen. givaren saknar åtkomst till. I andra och tredje punkterna anges att med angrepp på en företags- Ett annat exempel på tillägnande är att en part i en affärsförbindelse hemlighet även avses då någon utnyttjar respektive röjer en företagshemmed den lagliga innehavarens samtycke tar emot dokument med före- lighet. Innebörden av begreppen utnyttjande och röjande är, bortsett från tagshemligheter och därefter gör dokumenten till sina. tillägget beträffande vissa varor i andra stycket, densamma som i den Avgörande är i dessa fall att angriparen vidtar någon form av åtgärd hittillsvarande lagen. Med utnyttjande avses att någon i egen verksamhet med dokumenten med företagshemligheter som innehavaren har gett praktiskt tillämpar den information som utgör företagshemligheten. Det angriparen tillgång till och att åtgärden syftar till att de företagshemliga ska vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande, men det krävs inte att dokumenten ska tillfalla angriparen. En arbetstagare som kopierar doku- verksamheten går med vinst. Med röjande avses att angriparen avslöjar ment som innehåller företagshemligheter i syfte att underlätta det egna hemligheten för någon annan. Det saknar i princip betydelse om röjandet arbetet ska dock inte anses anskaffa en företagshemlighet enligt paragraf- sker mot ersättning eller inte (prop. 1987/88:155 s. 41). 138 en. Att kopiorna medtas från arbetsplatsen till bostaden leder inte till 139

Begreppet angrepp omfattar som framgår ovan ett stort antal förfaranden av olika slag. Till de praktiskt mest viktiga fallen hör att någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med en avtalsförpliktelse. Detta är ingen nyhet jämfört med den hittillsvarande lagen som också den tar sin utgångspunkt i att det finns ett avtal mellan innehavaren och någon annan. Vad som är en avtalsförpliktelse bör liksom hittills förstås i vidsträckt mening. Det kan handla om uttryckliga överenskommelser om att viss information inte får röjas eller utnyttjas, vanligtvis i form av sekretess- eller konkurrensklausuler, liksom en sådan tystnadsplikt som följer med en arbetstagares lojalitetsplikt i förhållande till arbetsgivaren. Också den lojalitetsplikt som gäller för bl.a. styrelseledamöter i ett aktiebolag medför en skyldighet att inte röja företagets företagshemligheter så att bolaget skadas (jfr prop. 1972:116 s. 134). Därutöver omfattar begreppet angrepp ett flertal förfaranden då det inte finns ett avtalsförhållande mellan den lagliga innehavaren och angriparen. Det rör sig bl.a. om sådana förfaranden som kan föranleda ett straffeller skadeståndsansvar enligt förevarande lag utan krav på ett bakomliggande avtalsförhållande. Till skillnad från lagens straff- och skadeståndsbestämmelser finns det i förevarande paragraf inte något krav på uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen. Härigenom blir lagens tillämpningsområde mer vidsträckt jämfört med den hittillsvarande lagen. En part eller partsrepresentant som i god tro utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av på grund av en domstols beslut bör exempelvis anses utföra ett angrepp på företagshemligheten (jfr 7 §). På samma sätt bör det anses som ett angrepp då någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som tidigare har angripits enligt lagen även om det sker i god tro om det tidigare angreppet (jfr 8 §). Det är även ett angrepp när en företagshemlighet röjs i strid med offentlighets- och sekretesslagen eller ett förordnande om tystnadsplikt enligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken (ett s.k. yppandeförbud). Även om begreppet angrepp i och för sig omfattar varje fall då någon utan innehavarens samtycke anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet, innehåller lagen inte något generellt förbud mot att anskaffa, utnyttja eller röja företagshemligheter i strid med den lagliga innehavarens vilja. Ett angrepp på en företagshemlighet kan ibland vara tillåtet även om det sker utan samtycke från innehavaren. Liksom i den hittillsvarande lagen följer detta av att lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter, se 4 §. I författningskommentaren till den paragrafen behandlas ett flertal angrepp på företagshemligheter som är tillåtna. Ett förfarande med en företagshemlighet kan inte sällan samtidigt bedömas som flera typer av angrepp. Ett exempel är att någon med lovlig tillgång till företagshemligheten tillägnar sig hemligheten och i mer eller mindre omedelbar anslutning till det även utnyttjar eller röjer den utan att några särskilda åtgärder dessförinnan vidtas med företagshemligheten. Ett sådant förfarande kan ses som att angriparen både har anskaffat respektive utnyttjat eller röjt företagshemligheten. Anskaffandet i sig bör då ofta få underordnad betydelse (jfr författningskommentaren till 11 §). Begreppet utnyttjande av en företagshemlighet ska enligt andra stycket i vissa fall ges en mer vidsträckt innebörd än vad som framgår av första 140 stycket andra punkten. Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även

Begreppet angrepp omfattar som framgår ovan ett stort antal förfaran- avses att någon tillverkar varor vars formgivning, egenskaper, funktion, den av olika slag. Till de praktiskt mest viktiga fallen hör att någon tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen föreanskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med en avtals- tagshemlighet, s.k. intrångsgörande varor. Detsamma gäller då någon förpliktelse. Detta är ingen nyhet jämfört med den hittillsvarande lagen bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem på marknaden eller som också den tar sin utgångspunkt i att det finns ett avtal mellan inne- importerar, exporterar eller lagrar sådana varor för dessa ändamål. Vad havaren och någon annan. Vad som är en avtalsförpliktelse bör liksom som avses är när en angripen företagshemlighet på ett betydande sätt hittills förstås i vidsträckt mening. Det kan handla om uttryckliga över- påverkar kvalitet, värde eller pris på en vara, eller sänker kostnaderna enskommelser om att viss information inte får röjas eller utnyttjas, van- för, underlättar eller påskyndar produktionen eller marknadsföringen av ligtvis i form av sekretess- eller konkurrensklausuler, liksom en sådan varan. Så är t.ex. fallet beträffande varor vars formgivning, produktion tystnadsplikt som följer med en arbetstagares lojalitetsplikt i förhållande eller marknadsföring bygger på olovligt anskaffade företagshemligheter. till arbetsgivaren. Också den lojalitetsplikt som gäller för bl.a. styrelse- Sådana förfaranden som räknas upp i bestämmelsen är i många fall ett ledamöter i ett aktiebolag medför en skyldighet att inte röja företagets utnyttjande av företagshemligheten redan enligt första stycket andra företagshemligheter så att bolaget skadas (jfr prop. 1972:116 s. 134). punkten. Det gäller när varan kan sägas inrymma företagshemligheten, Därutöver omfattar begreppet angrepp ett flertal förfaranden då det inte exempelvis på så sätt att det är varans konstruktion som är den företagsfinns ett avtalsförhållande mellan den lagliga innehavaren och angripar- hemlighet som har angripits. Bestämmelsen klargör dock att all hantering en. Det rör sig bl.a. om sådana förfaranden som kan föranleda ett straff- av sådana varor som bestämmelsen avser ska anses som utnyttjande av eller skadeståndsansvar enligt förevarande lag utan krav på ett bakom- en företagshemlighet. liggande avtalsförhållande. Till skillnad från lagens straff- och skade- Liksom enligt första stycket krävs inte att den som har exempelvis tillståndsbestämmelser finns det i förevarande paragraf inte något krav på verkat varor agerat uppsåtligt eller oaktsamt för att det ska röra sig om ett uppsåt eller oaktsamhet hos angriparen. Härigenom blir lagens tillämp- angrepp genom utnyttjande. Av lagtexten framgår dock att det i fråga om ningsområde mer vidsträckt jämfört med den hittillsvarande lagen. import, export eller lagring av varorna i fråga krävs att åtgärderna sker En part eller partsrepresentant som i god tro utnyttjar eller röjer en för det särskilda ändamålet att varorna ska bjudas ut till försäljning eller företagshemlighet som han eller hon har fått del av på grund av en dom- föras ut på marknaden. Däremot krävs det inte att den som står för stols beslut bör exempelvis anses utföra ett angrepp på företagshemlig- importen, exporten eller lagringen av varorna har uppsåt eller är oaktsam heten (jfr 7 §). På samma sätt bör det anses som ett angrepp då någon i förhållande till att varornas tillverkning m.m. gynnas avsevärt av en anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som tidigare har angripen företagshemlighet. angripits enligt lagen även om det sker i god tro om det tidigare angreppet (jfr 8 §).

Lagen gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter

Det är även ett angrepp när en företagshemlighet röjs i strid med

4 § Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. offentlighets- och sekretesslagen eller ett förordnande om tystnadsplikt Som ett obehörigt angrepp anses aldrig att någon angriper en företagsenligt 5 kap. 4 § rättegångsbalken (ett s.k. yppandeförbud). hemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller ett annat Även om begreppet angrepp i och för sig omfattar varje fall då någon behörigt organ avslöja något som utan innehavarens samtycke anskaffar, utnyttjar eller röjer en företags- 1. skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, hemlighet, innehåller lagen inte något generellt förbud mot att anskaffa, eller utnyttja eller röja företagshemligheter i strid med den lagliga innehavar- 2. kan anses utgöra något annat missförhållande och offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. ens vilja. Ett angrepp på en företagshemlighet kan ibland vara tillåtet även om det sker utan samtycke från innehavaren. Liksom i den hittills- Genom paragrafen begränsas lagens tillämpningsområde till obehöriga varande lagen följer detta av att lagen endast gäller obehöriga angrepp på angrepp på företagshemligheter. Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § företagshemligheter, se 4 §. I författningskommentaren till den paragrafförsta och andra styckena i den hittillsvarande lagen (bet. 1989/90:LU37 en behandlas ett flertal angrepp på företagshemligheter som är tillåtna. s. 20 f. och 113 f.). Med paragrafen genomförs delvis artiklarna 1.3 b, 3 Ett förfarande med en företagshemlighet kan inte sällan samtidigt och 5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8. bedömas som flera typer av angrepp. Ett exempel är att någon med lovlig Enligt första stycket , som överensstämmer med den hittillsvarande lagtillgång till företagshemligheten tillägnar sig hemligheten och i mer eller en, gäller lagen endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. Innemindre omedelbar anslutning till det även utnyttjar eller röjer den utan att börden är att skyddet för företagshemligheter liksom hittills ska vägas några särskilda åtgärder dessförinnan vidtas med företagshemligheten. mot andra intressen. Ett sådant förfarande kan ses som att angriparen både har anskaffat res- Bedömningen av om en angripare har godtagbara skäl för att anskaffa, pektive utnyttjat eller röjt företagshemligheten. Anskaffandet i sig bör då utnyttja eller röja en företagshemlighet får, liksom hittills, göras från fall ofta få underordnad betydelse (jfr författningskommentaren till 11 §). till fall. Nedan ges några exempel på hur gränsdragningen mellan behör- Begreppet utnyttjande av en företagshemlighet ska enligt andra stycket iga och obehöriga angrepp på företagshemligheter bör göras. i vissa fall ges en mer vidsträckt innebörd än vad som framgår av första 140 stycket andra punkten. Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även 141

I förhållande till den hittillsvarande lagen omfattar lagen fler slags angrepp på företagshemligheter (se definitionen av angrepp i 3 §). Den omfattar allt anskaffande, utnyttjande och röjande av en företagshemlighet som sker utan innehavarens samtycke. Förevarande bestämmelse syftar till att undanta sådana anskaffanden, utnyttjanden och röjanden av företagshemligheter som bör anses som godtagbara utifrån de olika intressen som berörs. Bestämmelsen får härigenom en något större betydelse som avgränsning av lagens tillämpningsområde jämfört med motsvarande bestämmelse i den hittillsvarande lagen. Av definitionen av angrepp på en företagshemlighet framgår att det inte utgör ett angrepp att anskaffa, utnyttja eller röja en företagshemlighet med den lagliga innehavarens samtycke. Av förevarande bestämmelse framgår att ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet i flera fall kan vara tillåtet även om det inte finns något samtycke från innehavaren. Det är som regel nödvändigt för innehavaren av en företagshemlighet att försäkra sig om att det finns begränsningar för vad de personer som med hans eller hennes samtycke hanterar informationen får göra med den (jfr 2 § första stycket tredje punkten). Det kan röra sig om uttryckliga avtal om tystnadsplikt men även om den tystnadsplikt som gäller exempelvis i anställningsförhållanden. Ibland kan det emellertid förekomma att en person får del av en företagshemlighet utan någon skyldighet att begränsa sitt utnyttjande eller röjande av informationen och utan att företagshemligheten kommer personen till del genom ett eget eller någon annans angrepp. Så kan vara fallet om personen av en slump får kännedom om en företagshemlighet genom en tillfällig observation, eller genom att han eller hon annars påträffar en företagshemlighet som kommit utom innehavarens kontroll. Med utgångspunkt i kravet i 2 § på att innehavaren ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla företagshemligheten bör det vara ovanligt att en sådan situation uppstår. Om det skulle inträffa är personens angrepp på företagshemligheten att anse som behörigt. Om en arbetsgivare och en arbetstagare inte avtalar om annat är arbetstagaren efter anställningens upphörande förhindrad att utnyttja eller röja företagshemligheter som han eller hon fått del av i sin anställning endast om det finns synnerliga skäl (6 § andra stycket). I annat fall är utnyttjandet eller röjandet ett behörigt angrepp på företagshemligheterna. Detta överensstämmer i sak med hittills gällande rätt. Vidare utgör det inte ett obehörigt angrepp att lämna uppgifter till exempelvis en myndighet med stöd av lag eller då det följer av ett föreläggande från myndigheten. En skyldighet att lämna uppgifter kan följa med vittnesplikt i domstol. Det är inte ett obehörigt angrepp då någon inför sitt ombud i en rättslig process avslöjar en företagshemlighet. Detsamma bör gälla då någon annars röjer information för att ta till vara sin rätt i ett domstolsförfarande eller annat rättsligt förfarande (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 35). Det förekommer att parter och andra från en domstol eller någon annan myndighet får del av allmänna handlingar som innehåller företagshemligheter, ibland på grundval av domstolens eller en annan myndighets skyldighet att sända handlingar till berörda personer. Om ett anskaffande 142 av företagshemligheter under sådana former sker i enlighet med offent-

I förhållande till den hittillsvarande lagen omfattar lagen fler slags lighets- och sekretesslagen (2009:400) är det givetvis inte ett obehörigt angrepp på företagshemligheter (se definitionen av angrepp i 3 §). Den angrepp på företagshemligheterna. omfattar allt anskaffande, utnyttjande och röjande av en företagshemlig- Parter och partsrepresentanter som får del av handlingar som innehåller het som sker utan innehavarens samtycke. Förevarande bestämmelse företagshemligheter genom en domstols beslut är förhindrade att fritt syftar till att undanta sådana anskaffanden, utnyttjanden och röjanden av utnyttja eller röja företagshemligheterna (7 §). För andra mottagare gäller företagshemligheter som bör anses som godtagbara utifrån de olika i motsvarande situation inte något sådant förbud. Detsamma gäller om en intressen som berörs. Bestämmelsen får härigenom en något större betyd- myndighet på annan grund lämnar ut en handling som innehåller föreelse som avgränsning av lagens tillämpningsområde jämfört med mot- tagshemligheter. Om något förbehåll om sekretess inte har beslutats och svarande bestämmelse i den hittillsvarande lagen. företagshemligheten inte tidigare har obehörigen angripits, står det som Av definitionen av angrepp på en företagshemlighet framgår att det regel mottagaren fritt att utnyttja eller röja informationen. inte utgör ett angrepp att anskaffa, utnyttja eller röja en företagshemlig- Inte heller är det ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet då en het med den lagliga innehavarens samtycke. Av förevarande bestämmel- arbetstagare enligt 22 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsse framgår att ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företags- livet lämnar över information som han eller hon har mottagit med tysthemlighet i flera fall kan vara tillåtet även om det inte finns något sam- nadsplikt till en ledamot i styrelsen för sin arbetstagarorganisation (prop. tycke från innehavaren. 1987/88:155 s. 45). I fråga om information som en arbetstagare lämnar Det är som regel nödvändigt för innehavaren av en företagshemlighet till sin fackliga företrädare bör överlag utgångspunkten vara att arbetstagatt försäkra sig om att det finns begränsningar för vad de personer som aren får röja företagshemligheter för en facklig företrädare inom ramen med hans eller hennes samtycke hanterar informationen får göra med den för en arbetstagarorganisations rådgivning, om det behövs för att arbets- (jfr 2 § första stycket tredje punkten). Det kan röra sig om uttryckliga tagaren ska kunna ta till vara sina rättigheter i arbetslivet. Endast om säravtal om tystnadsplikt men även om den tystnadsplikt som gäller exem- skilda omständigheter talar för motsatsen bör arbetstagarens röjande ses pelvis i anställningsförhållanden. Ibland kan det emellertid förekomma som ett obehörigt angrepp enligt lagen. att en person får del av en företagshemlighet utan någon skyldighet att Detta innebär självfallet inte att det är tillåtet för en arbetstagare att i begränsa sitt utnyttjande eller röjande av informationen och utan att före- rent illojalt syfte eller annars utan godtagbara skäl röja arbetsgivarens tagshemligheten kommer personen till del genom ett eget eller någon företagshemligheter till en facklig företrädare. Om arbetsgivaren ifrågaannans angrepp. sätter att röjandet varit nödvändigt bör arbetstagaren kunna lämna en Så kan vara fallet om personen av en slump får kännedom om en före- godtagbar förklaring till sitt handlande. Bedömningen av om röjandet tagshemlighet genom en tillfällig observation, eller genom att han eller varit tillåtet får då göras med utgångspunkt i vad för information som hon annars påträffar en företagshemlighet som kommit utom innehavar- arbetstagaren har lämnat och vad som motiverat uppgiftslämnandet. ens kontroll. Med utgångspunkt i kravet i 2 § på att innehavaren ska ha Den fackliga företrädaren torde inte sällan vara mer insatt än arbetstagvidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla företagshemligheten bör det aren i hur viss typiskt sett känslig information ska hanteras. I svårvara ovanligt att en sådan situation uppstår. Om det skulle inträffa är bedömda fall kan arbetstagaren behöva samråda med den fackliga förepersonens angrepp på företagshemligheten att anse som behörigt. trädaren i fråga om vad han eller hon lämpligen bör röja eller inte röja. Om en arbetsgivare och en arbetstagare inte avtalar om annat är arbets- Det ligger ett särskilt ansvar på företrädaren att ta ställning till om röjantagaren efter anställningens upphörande förhindrad att utnyttja eller röja det är nödvändigt. företagshemligheter som han eller hon fått del av i sin anställning endast Den fackliga företrädaren svarar givetvis själv för vad han eller hon om det finns synnerliga skäl (6 § andra stycket). I annat fall är utnyttjan- därefter gör med den företagshemliga informationen. det eller röjandet ett behörigt angrepp på företagshemligheterna. Detta Det finns, liksom hittills, ett omfattande utrymme att anskaffa eller röja överensstämmer i sak med hittills gällande rätt. företagshemligheter i samband med s.k. visselblåsning, dvs. när någon Vidare utgör det inte ett obehörigt angrepp att lämna uppgifter till slår larm om ett missförhållande. Gränsen för vad som är tillåtet enligt exempelvis en myndighet med stöd av lag eller då det följer av ett före- lagen får bedömas från fall till fall. Utgångspunkten är att det ska göras läggande från myndigheten. En skyldighet att lämna uppgifter kan följa en avvägning mellan intresset av att viss information offentliggörs eller med vittnesplikt i domstol. avslöjas för en behörig myndighet och innehavarens intresse av skydd för Det är inte ett obehörigt angrepp då någon inför sitt ombud i en rättslig sina företagshemligheter. process avslöjar en företagshemlighet. Detsamma bör gälla då någon En lagstadgad rapporteringsskyldighet finns i fråga om misstänkt annars röjer information för att ta till vara sin rätt i ett domstolsförfaran- penningtvätt eller finansiering av terrorism i lagen (2017:630) om åtgärdde eller annat rättsligt förfarande (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 35). er mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Rapporteringsskyldig- Det förekommer att parter och andra från en domstol eller någon annan het förekommer även i andra författningar med anknytning till näringsmyndighet får del av allmänna handlingar som innehåller företagshem- livet. ligheter, ibland på grundval av domstolens eller en annan myndighets I vissa fall kan ett uppgiftslämnande vara behörigt utan att det finns skyldighet att sända handlingar till berörda personer. Om ett anskaffande någon uttrycklig rapporteringsskyldighet. Den som lämnar uppgift om en 142 av företagshemligheter under sådana former sker i enlighet med offent- företagshemlighet till en tillsynsmyndighet med stöd av de bestämmelser 143

om visselblåsning som genomför de s.k. kapitaltäcknings- och MiFID IIdirektiven angriper inte obehörigen företagshemligheten, oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett allvarligt missförhållande eller inte (prop. 2013/14:228 s. 247 och prop. 2016/17:162 s. 515). Inte heller den som gör en anmälan till Finansinspektionen om en misstänkt överträdelse av den s.k. marknadsmissbruksförordningen enligt lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning utför ett obehörigt angrepp på företagshemligheter om sådana röjs, under förutsättning att anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse skett (prop. 2016/17:22 s. 370). I andra stycket ges exempel på angrepp på företagshemligheter som aldrig är att anse som obehöriga. Exemplen avser situationer då angreppet vidtas i syfte att offentliggöra eller annars avslöja misstankar om brott med fängelse i straffskalan eller andra kvalificerade missförhållanden i en verksamhet. Som framgår ovan är bestämmelsen, liksom dess motsvarighet i den hittillsvarande lagen, inte på något sätt uttömmande i fråga om vilka angrepp som är tillåtna (jämför ordet ”aldrig” i lagtexten). Att avslöja företagshemligheter vid visselblåsning kan som framgår ovan vara godtagbart redan enligt paragrafens första stycke, exempelvis då det sker till Finansinspektionen med stöd av regelverket inom finansmarknaden. I dessa fall krävs inte att de speciella förutsättningarna i andra stycket för när ett angrepp på företagshemligheter alltid är godtagbart måste vara uppfyllda. Till skillnad från den hittillsvarande lagen krävs enligt andra punkten inte att det missförhållande som angriparen vill offentliggöra eller annars avslöja är allvarligt, utan det är tillräckligt att offentliggörandet eller avslöjandet av missförhållandet sker till skydd för allmänintresset. Den nya utformningen av lagtexten, som är föranledd av direktivet, är inte avsedd att leda till någon påtaglig förändring av rättsläget. Det kan sällan anses finnas ett allmänt intresse av att offentliggöra eller annars avslöja missförhållanden som inte är allvarliga i den hittillsvarande lagens mening. Att det finns ett starkt enskilt intresse av att sprida viss information är inte tillräckligt. För att innehavarens intresse av skydd för företagshemligheten ska få stå tillbaka krävs att den information som den enskilde vill offentliggöra eller annars avslöja skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, eller kan anses utgöra något annat missförhållande och offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. Sådana brott med fängelse i straffskalan som anges i första punkten är brott på vilka fängelse kan följa. Det finns alltså inte något krav på att brottet i sig är allvarligt. Till andra missförhållanden bör räknas varje slags försummelse eller oegentlighet som förekommer i en verksamhet, oavsett om det rör som ett uppsåtligt eller oaktsamt agerande från verksamhetsutövarens sida eller om missförhållandet har sin grund i en omständighet som ingen särskild person kan lastas för, dvs. en ren olyckshändelse. Det krävs i fråga om andra missförhållanden än misstankar om brott att offentliggörandet eller avslöjandet av missförhållandet sker till skydd för allmänintresset. Avsikten är att kravet ska ha en påtagligt begränsande effekt i fråga om när en företagshemlighet får röjas fritt enligt lagen. 144 Innebörden är att röjandet är tillåtet endast om det sker i syfte att avslöja

om visselblåsning som genomför de s.k. kapitaltäcknings- och MiFID II- ett missförhållande som allmänheten kan sägas ha ett särskilt intresse av direktiven angriper inte obehörigen företagshemligheten, oavsett om det att bli upplyst om. Om det inte finns något sådant allmänt intresse av att förhållande som uppgiften avser är ett allvarligt missförhållande eller inte missförhållandet blir känt, är det inte tillåtet att röja företagshemligheter. (prop. 2013/14:228 s. 247 och prop. 2016/17:162 s. 515). Inte heller den Syftet med den nya utformningen av lagtexten är att på ett tydligare som gör en anmälan till Finansinspektionen om en misstänkt överträdelse sätt än i den hittillsvarande lagen fånga upp sådana fall då det visserligen av den s.k. marknadsmissbruksförordningen enligt lagen (2016:1306) inte kan sägas föreligga ett åsidosättande av regler som kan medföra med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförord- ingripanden från det allmännas sida i form av föreskrifter, förbud m.m. ning utför ett obehörigt angrepp på företagshemligheter om sådana röjs, men då förfarandet eller företeelsen av annan anledning framstår som så under förutsättning att anmälaren hade anledning att anta att en överträd- klart otillbörligt eller klandervärt att det finns ett starkt allmänt intresse else skett (prop. 2016/17:22 s. 370). av att förhållandena kan rättas till (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 27 f.). I andra stycket ges exempel på angrepp på företagshemligheter som För att ett allmänintresse ska anses föreligga bör det krävas att missföraldrig är att anse som obehöriga. Exemplen avser situationer då angrepp- hållandet rör en fråga som angår var och en inom en krets som kan defiet vidtas i syfte att offentliggöra eller annars avslöja misstankar om brott nieras som allmänheten. Frågor med anknytning till den allmänna säkermed fängelse i straffskalan eller andra kvalificerade missförhållanden i heten, konsumentskyddet, folkhälsan och miljöskyddet är som regel av en verksamhet. Som framgår ovan är bestämmelsen, liksom dess mot- betydelse för samhället i stort och bör oftast räknas dit. Rör det sig därsvarighet i den hittillsvarande lagen, inte på något sätt uttömmande i emot om frågor om rent privata eller personliga spörsmål kan man sällan fråga om vilka angrepp som är tillåtna (jämför ordet ”aldrig” i lagtexten). tala om något allmänintresse i lagens mening. Att avslöja företagshemligheter vid visselblåsning kan som framgår ovan Vad som förekommer mellan två eller flera parter i ett avtalsförhållanvara godtagbart redan enligt paragrafens första stycke, exempelvis då det de har normalt inte något allmänintresse. Bedömningen bör dock bli en sker till Finansinspektionen med stöd av regelverket inom finansmark- annan om avtalet är ett uttryck för korruption. Korrupta handlingar bör naden. I dessa fall krävs inte att de speciella förutsättningarna i andra kunna avslöjas till skydd för allmänintresset, även om de inte skulle vara stycket för när ett angrepp på företagshemligheter alltid är godtagbart straffbara (jfr prop. 2015/16:128 s. 98). Detsamma gäller om allmänna måste vara uppfyllda. medel hanteras på ett felaktigt eller obehörigt sätt. I många fall träffas Till skillnad från den hittillsvarande lagen krävs enligt andra punkten sådana förfaranden av strafflag eller andra bestämmelser till skydd för inte att det missförhållande som angriparen vill offentliggöra eller annars det allmänna. Någon gång kan det dock inträffa att ett förfarande inte kan avslöja är allvarligt, utan det är tillräckligt att offentliggörandet eller sägas strida mot något regelverk samtidigt som det tydligt är fråga om ett avslöjandet av missförhållandet sker till skydd för allmänintresset. Den missförhållande som angår varje skattebetalare. Det kan exempelvis röra nya utformningen av lagtexten, som är föranledd av direktivet, är inte sig om affärsbeslut som fattas på andra grunder än affärsmässiga och avsedd att leda till någon påtaglig förändring av rättsläget. Det kan sällan som innebär ett uppenbart slöseri med allmänna medel. Förfarandet kan anses finnas ett allmänt intresse av att offentliggöra eller annars avslöja då anses som ett missförhållande som allmänheten har ett intresse av att missförhållanden som inte är allvarliga i den hittillsvarande lagens men- bli upplyst om. ing. Att det finns ett starkt enskilt intresse av att sprida viss information Även vid andra klara fall av oetisk eller vidlyftig verksamhetsutövning är inte tillräckligt. som inte sker i strid med några författningar kan det finnas ett allmän- För att innehavarens intresse av skydd för företagshemligheten ska få intresse. Utöver de exempel som redan har tagits upp kan nämnas att stå tillbaka krävs att den information som den enskilde vill offentliggöra sannolikt miljö- eller hälsofarliga ämnen används i produktionen i ett eller annars avslöja skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i läge då förbudslagstiftning ännu inte finns på plats, eller att ett företag straffskalan, eller kan anses utgöra något annat missförhållande och använder sig av aggressiv skatteplanering i syfte att undandra sig skattoffentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. skyldighet på ett sätt som framstår som stötande. Sådana brott med fängelse i straffskalan som anges i första punkten är Det förutsätts att angreppet på företagshemligheten sker i direkt syfte brott på vilka fängelse kan följa. Det finns alltså inte något krav på att att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ brottet i sig är allvarligt. avslöja brottsmisstankar eller det missförhållande som ska avslöjas till Till andra missförhållanden bör räknas varje slags försummelse eller skydd för allmänintresset. I denna del överensstämmer regleringen med oegentlighet som förekommer i en verksamhet, oavsett om det rör som vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen. Direkt syfte bör ges ett uppsåtligt eller oaktsamt agerande från verksamhetsutövarens sida samma innebörd som kravet på avsiktsuppsåt i straffrättsliga sammaneller om missförhållandet har sin grund i en omständighet som ingen sär- hang (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 30). skild person kan lastas för, dvs. en ren olyckshändelse. Ett avslöjande av missförhållandet bör kunna göras inför t.ex. Polis- Det krävs i fråga om andra missförhållanden än misstankar om brott att myndigheten, länsstyrelserna, Arbetsmiljöverket eller en miljö- och offentliggörandet eller avslöjandet av missförhållandet sker till skydd för hälsoskyddsnämnd. Med annat behörigt organ avses bl.a. skyddskomallmänintresset. Avsikten är att kravet ska ha en påtagligt begränsande mittéer och skyddsombud samt andra fackliga förtroendemän liksom effekt i fråga om när en företagshemlighet får röjas fritt enligt lagen. olika branschorganisationer inom näringslivet. I fråga om offentliggöran- 144 Innebörden är att röjandet är tillåtet endast om det sker i syfte att avslöja den räcker det med att information lämnas till någon som i sin tur kan 145

tänkas antingen direkt eller indirekt föra den vidare och som på ett eller annat sätt kan förmodas utgöra en länk i en kedja som leder fram till att uppgiften får spridning. Det är därmed möjligt att exempelvis lämna informationen till personer med anknytning till miljörörelsen, fackliga eller politiska organisationer och andra ideella sammanslutningar och till enskilda opinionsbildare. I praktiken torde den personkrets som kan ta emot informationen begränsas av endast det förhållandet att syftet med röjandet ska vara att informationen ska komma till allmän kännedom. Som regel bör ett påstående om att avsikten har varit att ett missförhållande ska offentliggöras i allmänhet tas för gott om inte påståendet framstår som osannolikt. Om någon röjer en företagshemlighet för en konkurrent till innehavaren bör det som regel med fog kunna antas att syftet endast varit att bereda konkurrenten fördelar (bet. 1989/90:LU37 s. 32). Till skillnad från den hittillsvarande lagen krävs det enligt bestämmelsen inte att avslöjandet ska avse missförhållanden i näringsidkarens – med den nya lagens terminologi innehavarens – rörelse. Röjandet av ett företags företagshemligheter kan alltså ske för att avslöja missförhållanden som finns någon annanstans. En sådan situation torde dock vara sällsynt. När det gäller vilka krav som i subjektivt hänseende ställs på den enskilde som överväger att röja företagshemligheter för att avslöja ett missförhållande är någon ändring av vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen inte avsedd. I fråga om brottsmisstankar krävs som framgått att han eller hon har skälig misstanke om brottet. När det gäller andra missförhållanden bör det krävas att de omständigheter som han eller hon känner till objektivt sett kan anses utgöra ett missförhållande och att ett offentliggörande eller avslöjande är motiverat till skydd för allmänintresset. Det krävs därmed inte av den enskilde att han eller hon har full visshet om omständigheterna (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 28 f.). Av 2 § andra stycket andra meningen framgår att information om brott och andra allvarliga missförhållanden inte utgör företagshemligheter. Sådan information kan därmed alltid avslöjas utan risk för att ett angrepp sker enligt lagen. Det innebär att förevarande bestämmelser får betydelse i huvudsakligen två situationer. Den ena situationen är då något som skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, eller som kan anses utgöra annat missförhållande som det är motiverat att avslöja till skydd för allmänintresset, samtidigt uppfyller kraven i 2 § på att vara en företagshemlighet. Av förevarande paragraf framgår att sådan information alltid fritt får avslöjas trots att den är företagshemlig. Den andra situationen är de s.k. kombinationsfallen. Därmed avses att något som utgör en företagshemlighet röjs i syfte att avslöja antingen ett brott eller en skälig misstanke om brott med fängelse i straffskalan eller ett missförhållande – allvarligt eller inte allvarligt – som i sig inte utgör någon företagshemlighet. Det förutsätts då att missförhållandet etc. i praktiken inte kan avslöjas utan att en företagshemlighet samtidigt röjs (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 27 och 114). Ett exempel på en sådan situation kan vara att en arbetstagare vill offentliggöra eller annars avslöja att arbetsgivaren begår bedrägeribrott inom affärsverksamheten. Information 146 om att arbetsgivaren begår bedrägerier utgör i sig ingen företagshemlig-

tänkas antingen direkt eller indirekt föra den vidare och som på ett eller het, eftersom det rör sig om information om brott. Brottsligheten kan annat sätt kan förmodas utgöra en länk i en kedja som leder fram till att dock ta sig uttryck i överenskommelser, kontrakt och andra handlingar uppgiften får spridning. Det är därmed möjligt att exempelvis lämna som innehåller företagshemligheter som arbetstagaren i praktiken måste informationen till personer med anknytning till miljörörelsen, fackliga röja för att kunna offentliggöra eller annars avslöja brottsligheten. eller politiska organisationer och andra ideella sammanslutningar och till Även om det inte skulle stå klart för arbetstagaren att ett bedrägeribrott enskilda opinionsbildare. I praktiken torde den personkrets som kan ta har begåtts men han eller hon har skälig misstanke om brottet, är det tillemot informationen begränsas av endast det förhållandet att syftet med låtet för honom eller henne att röja företagshemligheterna. Den arbetstagröjandet ska vara att informationen ska komma till allmän kännedom. are som i stället vill avslöja att arbetsgivaren är på väg att ingå ett avtal Som regel bör ett påstående om att avsikten har varit att ett missför- som, utan att vara brottsligt, är mycket oförmånligt för motparten, har hållande ska offentliggöras i allmänhet tas för gott om inte påståendet däremot som regel inte utrymme för detta enligt lagen. Detta följer av att framstår som osannolikt. Om någon röjer en företagshemlighet för en avtalsförhållandet oftast inte kan sägas angå något allmänt intresse. konkurrent till innehavaren bör det som regel med fog kunna antas att syftet endast varit att bereda konkurrenten fördelar (bet. 1989/90:LU37

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet genom

s. 32). utnyttjande eller röjande Till skillnad från den hittillsvarande lagen krävs det enligt bestämmel-

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en föresen inte att avslöjandet ska avse missförhållanden i näringsidkarens – tagshemlighet hos en näringsidkare eller en forskningsinstitution som med den nya lagens terminologi innehavarens – rörelse. Röjandet av ett han eller hon i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindföretags företagshemligheter kan alltså ske för att avslöja missförhållan- else med näringsidkaren eller forskningsinstitutionen, ska ersätta den den som finns någon annanstans. En sådan situation torde dock vara säll- skada som uppkommer genom förfarandet. synt. När det gäller vilka krav som i subjektivt hänseende ställs på den Paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för den som obehörigen utnyttjar enskilde som överväger att röja företagshemligheter för att avslöja ett eller röjer företagshemligheter i samband med affärskontakter. Den motmissförhållande är någon ändring av vad som gäller enligt den hittillsvar- svarar i huvudsak 6 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 ande lagen inte avsedd. I fråga om brottsmisstankar krävs som framgått s. 21 f., 42 f., 59 och 63). Med paragrafen genomförs delvis artikel 14.1 i att han eller hon har skälig misstanke om brottet. När det gäller andra direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. missförhållanden bör det krävas att de omständigheter som han eller hon Den som är part i en affärsförbindelse och som utnyttjar eller röjer en känner till objektivt sett kan anses utgöra ett missförhållande och att ett företagshemlighet som han eller hon i förtroende har fått del av i samoffentliggörande eller avslöjande är motiverat till skydd för allmän- band med förbindelsen är skadeståndsskyldig enligt paragrafen. Liksom intresset. Det krävs därmed inte av den enskilde att han eller hon har full enligt den hittillsvarande lagen förutsätts det inte att det finns ett bindanvisshet om omständigheterna (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 28 f.). de avtal mellan innehavaren av företagshemligheten och mottagaren, dvs. Av 2 § andra stycket andra meningen framgår att information om brott angriparen. Redan under ett förhandlingsskede kan mottagaren ha fått del och andra allvarliga missförhållanden inte utgör företagshemligheter. av företagshemligheten på ett sådant sätt att det får anses finnas ett för- Sådan information kan därmed alltid avslöjas utan risk för att ett angrepp troendeförhållande (prop. 1987/88:155 s. 42). sker enligt lagen. Det innebär att förevarande bestämmelser får betydelse Ett förtroendeförhållande kan i och för sig uppkomma formlöst. Kravet i huvudsakligen två situationer. i 2 § första stycket tredje punkten på att innehavaren ska ha vidtagit rim- Den ena situationen är då något som skäligen kan misstänkas utgöra liga åtgärder för att hemlighålla den företagshemliga informationen innebrott med fängelse i straffskalan, eller som kan anses utgöra annat miss- bär emellertid att innehavaren, beroende på omständigheterna, kan förhållande som det är motiverat att avslöja till skydd för allmänintresset, behöva göra klart för mottagaren att han eller hon inte fritt får utnyttja samtidigt uppfyller kraven i 2 § på att vara en företagshemlighet. Av eller röja informationen. förevarande paragraf framgår att sådan information alltid fritt får avslöjas Med parter i affärsförbindelser avses i första hand näringsidkare. Lagtrots att den är företagshemlig. en omfattar dock inte bara företagshemligheter i en näringsidkares rörel- Den andra situationen är de s.k. kombinationsfallen. Därmed avses att se utan också i en forskningsinstitutions verksamhet (2 §). I förevarande något som utgör en företagshemlighet röjs i syfte att avslöja antingen ett paragraf anges därför, till skillnad från den hittillsvarande lagen, att det brott eller en skälig misstanke om brott med fängelse i straffskalan eller skadeståndsgrundande angreppet kan avse utnyttjande eller röjande av en ett missförhållande – allvarligt eller inte allvarligt – som i sig inte utgör företagshemlighet även hos en forskningsinstitution. någon företagshemlighet. Det förutsätts då att missförhållandet etc. i Med affärsförbindelse bör vid tillämpningen av förevarande paragraf praktiken inte kan avslöjas utan att en företagshemlighet samtidigt röjs likställas då en icke-kommersiell forskningsinstitution i förtroende låter (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 27 och 114). Ett exempel på en sådan situation företagshemligheter komma en utomstående part till del, även om forskkan vara att en arbetstagare vill offentliggöra eller annars avslöja att ningsinstitutionen i det fallet inte skulle anses bedriva näringsverksamarbetsgivaren begår bedrägeribrott inom affärsverksamheten. Information het. 146 om att arbetsgivaren begår bedrägerier utgör i sig ingen företagshemlig- 147

Paragrafen är inte tillämplig på styrelseledamöter eller revisorer i exempelvis aktiebolag när de fullgör sitt uppdrag (se avsnitt 9.5). I kontraktsförhållanden föreligger enligt allmänna principer ett vidsträckt skadeståndsansvar för principalen. Skadeståndsskyldighet enligt förevarande paragraf kan därför drabba den som är part i en affärsförbindelse även om det är en anställd hos denne som har missbrukat förtroendet (prop. 1987/88:155 s. 59 och 63). Så kan vara fallet då en bemanningsanställd utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon anförtrotts av kundföretaget. Bemanningsföretaget svarar då som regel som kontraktspart i förhållande till kundföretaget. Paragrafen omfattar som framgår ovan inte angrepp på en företagshemlighet i form av ett anskaffande. Ett generellt skadeståndsansvar för sådana angrepp, även när de sker i samband med en affärsförbindelse, finns i 10 §.

6 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg eller borde ha insett att den inte fick avslöjas ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Om förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört tillämpas första stycket endast om det finns synnerliga skäl.

Paragrafen reglerar arbetstagares skadeståndsskyldighet gentemot arbetsgivaren eller den tidigare arbetsgivaren. Den motsvarar 7 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 17 f., 43 f. och 59 f.). Med paragrafen genomförs delvis artikel 14.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Enligt första stycket föreskrivs om skadeståndsskyldighet för arbetstagare som under bestående anställning angriper arbetsgivarens företagshemlighet genom att utnyttja eller röja den. För det fallet att angreppet på företagshemligheten äger rum sedan anställningen upphört, anges i andra stycket att arbetstagaren är skadeståndsskyldig endast om det finns synnerliga skäl. Paragrafen omfattar som framgår ovan inte angrepp på företagshemligheter i form av anskaffanden av företagshemligheter. Ett generellt skadeståndsansvar för sådana angrepp finns i 10 §. Det ansvaret gäller även för arbetstagare som angriper arbetsgivarens eller den tidigare arbetsgivarens företagshemlighet genom att anskaffa den. Arbetstagarens ansvar för ett efterföljande utnyttjande eller röjande av företagshemligheten prövas emellertid enligt förevarande paragraf.

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet, som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols beslut, ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Om parten eller partsrepresentanten i sin tur låter någon annan få del av företagshemligheten i anledning av målet eller ärendet, och den personen uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten, ska den andra personen ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhand-

Paragrafen är inte tillämplig på styrelseledamöter eller revisorer i ling som har hållits inom stängda dörrar ska ersätta den skada som uppexempelvis aktiebolag när de fullgör sitt uppdrag (se avsnitt 9.5). kommer genom förfarandet.

I kontraktsförhållanden föreligger enligt allmänna principer ett vidsträckt skadeståndsansvar för principalen. Skadeståndsskyldighet enligt Paragrafen reglerar skadeståndsansvar för parter, partsrepresentanter och andra som får del av företagshemligheter i domstol. Den saknar motsvarförevarande paragraf kan därför drabba den som är part i en affärsförbindelse även om det är en anställd hos denne som har missbrukat ighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs delvis artik-

förtroendet (prop. 1987/88:155 s. 59 och 63). Så kan vara fallet då en larna 9, 14.1 och 16 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3. Enligt första stycket ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bemanningsanställd utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon anförtrotts av kundföretaget. Bemanningsföretaget svarar då utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på grund av en domstols beslut som regel som kontraktspart i förhållande till kundföretaget. Paragrafen omfattar som framgår ovan inte angrepp på en företagshem- ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Skadestånds-

lighet i form av ett anskaffande. Ett generellt skadeståndsansvar för ansvaret kan bli aktuellt oavsett om utnyttjandet eller röjandet skett i strid med ett förbehåll om sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen sådana angrepp, även när de sker i samband med en affärsförbindelse, finns i 10 §. (2009:400) eller ett förordnande om tystnadsplikt, eller om parten eller

dennes representant tagit del av informationen utan någon sådan begräns-

6 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller ning.

röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon fått del av Med part avses den fysiska eller juridiska person som intar partsställi sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg eller ning i ett mål eller ett ärende. Med partsrepresentant avses partens ställborde ha insett att den inte fick avslöjas ska ersätta den skada som upp- företrädare, ombud, försvarare eller biträde (jfr 6 kap. 1 § tredje stycket kommer genom förfarandet. rättegångsbalken). Om förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört tillämpas Det saknar betydelse om informationen lämnats ut av domstol eller första stycket endast om det finns synnerliga skäl. annan myndighet eller om informationen överlämnats till parten av en

annan part, exempelvis till följd av ett beslut om editions- eller informa- Paragrafen reglerar arbetstagares skadeståndsskyldighet gentemot arbetstionsföreläggande. Även då en handling som kommit in till domstolen givaren eller den tidigare arbetsgivaren. Den motsvarar 7 § i den hittillsöversänds till en part till följd av rätten till partsinsyn, får informationen varande lagen (prop. 1987/88:155 s. 17 f., 43 f. och 59 f.). Med paragrafanses ha lämnats över på grund av ett beslut av domstolen. Angrepp på en genomförs delvis artikel 14.1 i direktivet. Övervägandena finns i företagshemligheter som finns i handlingar som lämnats ut efter formlösa avsnitt 9.2. handläggningsbeslut kan därmed leda till skadeståndsansvar enligt para- Enligt första stycket föreskrivs om skadeståndsskyldighet för arbetstaggrafen. are som under bestående anställning angriper arbetsgivarens företags- Redan genom kravet i 2 § första stycket tredje punkten på att innehavhemlighet genom att utnyttja eller röja den. aren av företagshemlig information vidtar rimliga åtgärder för att hemlig- För det fallet att angreppet på företagshemligheten äger rum sedan hålla informationen följer att han eller hon i en domstolsprocess tydligt anställningen upphört, anges i andra stycket att arbetstagaren är skadebör uttrycka att informationen utgör företagshemligheter, när informaståndsskyldig endast om det finns synnerliga skäl. tionen förs in i processen. Exempelvis kan en anteckning eller en stämp- Paragrafen omfattar som framgår ovan inte angrepp på företagshemligling göras som visar på att innehållet är hemligt. I alla händelser får heter i form av anskaffanden av företagshemligheter. Ett generellt skadefrågan om vilka åtgärder innehavaren har vidtagit i det avseendet betydståndsansvar för sådana angrepp finns i 10 §. Det ansvaret gäller även för else för prövningen av om mottagaren vid ett eventuellt utnyttjande eller arbetstagare som angriper arbetsgivarens eller den tidigare arbetsgivarens röjande har varit i god tro om att innehållet är företagshemligt. Detta företagshemlighet genom att anskaffa den. Arbetstagarens ansvar för ett gäller även i de fall en part lämnar över företagshemlig information efterföljande utnyttjande eller röjande av företagshemligheten prövas direkt till en annan part, exempelvis till följd av att domstolen har föreemellertid enligt förevarande paragraf. lagt parten att lägga fram en handling som kan antas ha betydelse som

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en före- bevis (editionsföreläggande). tagshemlighet, som han eller hon i egenskap av part eller partsrepresent- Endast ett utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som sker

ant har fått del av på grund av en domstols beslut, ska ersätta den skada utan giltigt skäl kan föranleda skadeståndsansvar enligt paragrafen. Detta som uppkommer genom förfarandet. följer av att lagen enligt 4 § endast gäller obehöriga angrepp på företags- Om parten eller partsrepresentanten i sin tur låter någon annan få del hemligheter. I allmänhet är det behörigt för en part att röja en företagsav företagshemligheten i anledning av målet eller ärendet, och den hemlighet i den mån det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin personen uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagsrätt i det mål eller ärende där domstolens beslut har fattats. hemligheten, ska den andra personen ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. I andra stycket föreskrivs ett skadeståndsansvar för den som får del av

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en före- företagshemligheten från parten eller partsrepresentanten i anledning av tagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhand- målet eller ärendet och uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller 148 149

röjer hemligheten. Även i detta fall krävs att angreppet är obehörigt enligt lagen. Bestämmelsen tar sikte på den situation att parten eller partsrepresentanten har fått del av en företagshemlighet på grund av en domstols beslut och har rätt att föra informationen vidare. Om en sådan rätt saknas, utgör partens eller partsrepresentantens röjande ett obehörigt angrepp på företagshemligheten. Mottagarens eventuella skadeståndsansvar för anskaffandet och ett efterföljande utnyttjande eller röjande av företagshemligheten följer då av 8 §. Förhållandet mellan skadeståndsansvaret enligt förevarande paragraf och skadeståndsansvaret enligt 8 § för angrepp på en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan kan beskrivas på följande sätt. Om en part eller partsrepresentant på grund av ett domstolsbeslut får del av en inlaga från motparten som innehåller en företagshemlighet, har parten eller partsrepresentanten till följd av första stycket i förevarande paragraf en skyldighet att inte obehörigen utnyttja eller röja företagshemligheten. Det kan vara behörigt för parten att röja informationen för en rättsvetenskapsman som ska skriva ett rättsutlåtande i tvisten. Rättsvetenskapsmannen åläggs, liksom parten eller partsrepresentanten, enligt andra stycket en skadeståndssanktionerad tystnadsplikt beträffande de företagshemligheter som finns i materialet. Om rättsvetenskapsmannen uppsåtligen eller av oaktsamhet obehörigen röjer företagshemligheten för en annan person, svarar han eller hon enligt andra stycket för sitt röjande. Om det i stället är parten eller partsrepresentanten som vidarebefordrar informationen till en utomstående person utan att det behövs med hänsyn till domstolsprocessen, svarar parten eller partsrepresentanten skadeståndsrättsligt enligt första stycket. Den som tar emot företagshemligheten kan i båda fallen bli skadeståndsskyldig enligt 8 §. I tredje stycket anges att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. Med att någon får del av en företagshemlighet vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar avses att domstolen med stöd av 5 kap. 1 § rättegångsbalken beslutat att en förhandling i viss del inte ska vara offentlig. Även en förvaltningsdomstol kan besluta om det (16 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Det saknar betydelse för paragrafens tillämplighet huruvida domstolen beslutar om yppandeförbud för uppgiften om en företagshemlighet (jfr 5 kap. 4 § rättegångsbalken). Bestämmelsen har i första hand betydelse för parter och partsrepresentanter som tillåts närvara vid en förhandling inom stängda dörrar. Även vittnen och andra som ges rättens tillstånd att närvara vid en sådan förhandling omfattas dock av skadeståndsansvaret. I likhet med vad som annars gäller kan endast ett utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som sker utan giltigt skäl föranleda skadeståndsansvar (se 4 §). I allmänhet är det behörigt för en part att röja en företagshemlighet om det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt i det mål eller ärende där förhandlingen förekommer.

röjer hemligheten. Även i detta fall krävs att angreppet är obehörigt Av betydelse för skadeståndsansvaret enligt paragrafen är reglerna om enligt lagen. offentlighet i domstolar. Om en företagshemlig uppgift läggs fram vid en Bestämmelsen tar sikte på den situation att parten eller partsrepresent- offentlig förhandling är uppgiften inte längre hemlig. Detsamma gäller anten har fått del av en företagshemlighet på grund av en domstols beslut om uppgiften läggs fram vid en förhandling inom stängda dörrar eller tas och har rätt att föra informationen vidare. Om en sådan rätt saknas, utgör in i en dom eller ett slutligt beslut utan att domstolen beslutar om fortsatt partens eller partsrepresentantens röjande ett obehörigt angrepp på före- sekretess för uppgiften när den skiljer sig från målet eller ärendet tagshemligheten. Mottagarens eventuella skadeståndsansvar för anskaff- (43 kap. 5 och 8 §§ offentlighets- och sekretesslagen). I dessa fall gäller andet och ett efterföljande utnyttjande eller röjande av företagshemlig- följaktligen inte något skadeståndsansvar enligt förevarande paragraf. heten följer då av 8 §. Eftersom det genom paragrafen införs en lagstadgad tystnadsplikt före- Förhållandet mellan skadeståndsansvaret enligt förevarande paragraf skrivs i 28 § första stycket att ett brott mot tystnadsplikten i sig inte leder och skadeståndsansvaret enligt 8 § för angrepp på en företagshemlighet till något straffrättsligt ansvar. som tidigare har angripits av någon annan kan beskrivas på följande sätt. Om en part eller partsrepresentant på grund av ett domstolsbeslut får

Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet som

del av en inlaga från motparten som innehåller en företagshemlighet, har tidigare har angripits av någon annan parten eller partsrepresentanten till följd av första stycket i förevarande

8 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en företagshemparagraf en skyldighet att inte obehörigen utnyttja eller röja företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller borde ha insett, tidigare ligheten. har angripits av någon annan, ska ersätta den skada som uppkommer Det kan vara behörigt för parten att röja informationen för en rätts- genom förfarandet. vetenskapsman som ska skriva ett rättsutlåtande i tvisten. Rättsvetenskapsmannen åläggs, liksom parten eller partsrepresentanten, enligt andra Paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för den som angriper en förestycket en skadeståndssanktionerad tystnadsplikt beträffande de företags- tagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan. Den motsvarar hemligheter som finns i materialet. delvis 8 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 23 f. och 47 f. Om rättsvetenskapsmannen uppsåtligen eller av oaktsamhet obehörig- samt bet. 1989/90:LU37 s. 48 f.). Med paragrafen genomförs delvis artien röjer företagshemligheten för en annan person, svarar han eller hon kel 14.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3 och 12.4. enligt andra stycket för sitt röjande. Om det i stället är parten eller parts- Till skillnad från den hittillsvarande lagen gäller skadeståndsansvaret representanten som vidarebefordrar informationen till en utomstående enligt paragrafen inte bara den som utnyttjar eller röjer en företagshemperson utan att det behövs med hänsyn till domstolsprocessen, svarar lighet i vissa situationer, utan även motsvarande fall av anskaffanden parten eller partsrepresentanten skadeståndsrättsligt enligt första stycket. (jämför definitionen av angrepp i 3 §). Skadeståndsansvaret omfattar den Den som tar emot företagshemligheten kan i båda fallen bli skade- skada som uppkommer genom det egna anskaffandet, utnyttjandet eller ståndsskyldig enligt 8 §. röjandet av företagshemligheten. I tredje stycket anges att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet För skadeståndsansvar förutsätts att företagshemligheten tidigare har utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av angripits av någon annan och att det angreppet varit obehörigt. Däremot vid en domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska krävs det inte att det ursprungliga angreppet har skett uppsåtligen eller av ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. oaktsamhet (3 och 4 §§). Med att någon får del av en företagshemlighet vid en domstolsförhand- Var och en som angriper en företagshemlighet som tidigare har angripling som har hållits inom stängda dörrar avses att domstolen med stöd av its av någon annan kan bli skadeståndsskyldig. Det kan exempelvis röra 5 kap. 1 § rättegångsbalken beslutat att en förhandling i viss del inte ska sig om någon som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att vara offentlig. Även en förvaltningsdomstol kan besluta om det (16 § för- den som tillhandahåller företagshemligheten i sin tur obehörigen har tillvaltningsprocesslagen [1971:291]). Det saknar betydelse för paragrafens ägnat sig företagshemligheten. Det kan också handla om att någon utnytttillämplighet huruvida domstolen beslutar om yppandeförbud för uppgift- jar en företagshemlighet som har röjts i strid med tystnadsplikten för en om en företagshemlighet (jfr 5 kap. 4 § rättegångsbalken). styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag. Till skillnad från vad som Bestämmelsen har i första hand betydelse för parter och partsrepresent- gäller enligt 5–7 §§ saknar det betydelse under vilka förhållanden angripanter som tillåts närvara vid en förhandling inom stängda dörrar. Även aren har fått del av företagshemligheten. vittnen och andra som ges rättens tillstånd att närvara vid en sådan för- Däremot förutsätter skadeståndsansvaret att det skadeståndsgrundande handling omfattas dock av skadeståndsansvaret. angreppet på företagshemligheten har skett uppsåtligen eller av oaktsam- I likhet med vad som annars gäller kan endast ett utnyttjande eller het. Angriparen måste ha haft uppsåt eller varit oaktsam i förhållande till röjande av en företagshemlighet som sker utan giltigt skäl föranleda dels de omständigheter som utgör det egna angreppet, dels den omständskadeståndsansvar (se 4 §). I allmänhet är det behörigt för en part att röja igheten att företagshemligheten tidigare har angripits. Detta innebär att en företagshemlighet om det behövs för att parten ska kunna ta till vara den som anskaffar en tidigare angripen företagshemlighet i god tro om att sin rätt i det mål eller ärende där förhandlingen förekommer. informationen är offentlig inte blir skadeståndsskyldig enligt paragrafen. 150 151

Detsamma gäller den angripare som visserligen är väl medveten om att informationen är företagshemlig men saknar kännedom om att företagshemligheten tidigare har angripits enligt lagen. Om det inte är så att angriparen borde ha känt till det tidigare angreppet blir han eller hon inte skadeståndsskyldig enligt paragrafen. En domstol kan ändå vid vite förbjuda honom eller henne att utnyttja eller röja företagshemligheten, eftersom det för en sådan åtgärd inte krävs att angriparen har handlat med uppsåt eller oaktsamt (12 §). I den hittillsvarande lagen anges att skadeståndsansvaret även gäller då någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som har röjts i strid med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400); 8 §. I den nya lagen följer detta av att den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med offentlighets- och sekretesslagen samtidigt angriper företagshemligheten enligt 3 §. Situationen nämns därför inte särskilt i förevarande paragraf. Det kan t.ex. röra sig om en offentlig funktionär som i strid med offentlighets- och sekretesslagen har lämnat ut företagshemligheter. Det tidigare angreppet kan också bestå i att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med ett förbehåll som har meddelats med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (10 kap. 4 och 14 §§ offentlighets- och sekretesslagen). Detta är en nyhet jämfört med den hittillsvarande lagen. Det kan också förekomma att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med ett förordnande om tystnadsplikt. Ett exempel på ett sådant förordnande är när domstolen eller en förundersökningsledare beslutar om ett s.k. yppandeförbud (5 kap. 4 § och 23 kap. 10 § sjunde stycket rättegångsbalken). Även den som bryter mot sådana tystnadsplikter angriper en företagshemlighet enligt 3 § i förevarande lag. Den som senare angriper företagshemligheten kan vara skadeståndsskyldig enligt förevarande paragraf. Även detta är en nyhet i lagen. Kravet på uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till det tidigare angreppet bör särskilt betonas i de fall informationen har lämnats ut av en myndighet. Den som på begäran får en uppgift från en myndighet kan i allmänhet förlita sig på att utlämnandet inte strider mot offentlighets- och sekretesslagen. Omständigheterna torde i många fall vara sådana att den som får kännedom om företagshemligheten inte har anledning att misstänka att den tidigare har röjts i strid med sekretesslagstiftningen. Om någon har särskild branschkännedom eller annars insikter om att en viss uppgift kan vara hemlig bör det krävas att personen iakttar särskild försiktighet och undersöker förhållandena närmare (jfr bet. 1989/90:LU37 s. 51). Uppgiften kan även vara av sådan karaktär att det står klart att den, oavsett vem som har tillhandahållit den, inte fritt får röjas. Om informationen har röjts på ett sådant sätt att kravet i 2 § första stycket tredje punkten på hemlighållande inte längre kan anses uppfyllt kan något ansvar enligt förevarande paragraf inte bli aktuellt. Av 28 § första stycket följer att ett brott mot den lagstadgade tystnadsplikt som paragrafen innehåller inte kan föranleda straffansvar.

Detsamma gäller den angripare som visserligen är väl medveten om att Skadestånd på grund av brott informationen är företagshemlig men saknar kännedom om att företags- 9 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 26 eller 27 § ska ersätta den hemligheten tidigare har angripits enligt lagen. Om det inte är så att skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemlighetangriparen borde ha känt till det tidigare angreppet blir han eller hon inte en utnyttjas eller röjs. skadeståndsskyldig enligt paragrafen. En domstol kan ändå vid vite förbjuda honom eller henne att utnyttja eller röja företagshemligheten, I paragrafen regleras skadeståndsansvar för den som har begått ett brott eftersom det för en sådan åtgärd inte krävs att angriparen har handlat enligt lagen. Paragrafen motsvarar 5 § i den hittillsvarande lagen (prop. med uppsåt eller oaktsamt (12 §). 1987/88:155 s. 24 f., s. 41 f. och s. 57 f.). Med paragrafen genomförs del- I den hittillsvarande lagen anges att skadeståndsansvaret även gäller då vis artikel 14.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4. någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som har röjts i strid med Jämfört med den hittillsvarande lagen tas det uttryckliga kravet på att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400); 8 §. I den nya lagen följer utnyttjandet eller röjandet ska ske ”obehörigen” bort, eftersom det är detta av att den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet i strid med obehövligt. Någon saklig ändring är inte avsedd. offentlighets- och sekretesslagen samtidigt angriper företagshemligheten Det kan förekomma att den som har gjort sig skyldig till brott enligt enligt 3 §. Situationen nämns därför inte särskilt i förevarande paragraf. lagen tillhandahåller en annan person den olovligt åtkomna företagshem- Det kan t.ex. röra sig om en offentlig funktionär som i strid med offent- ligheten utan att mottagaren begår en brottslig gärning. Om den personen lighets- och sekretesslagen har lämnat ut företagshemligheter. i sin tur senare utnyttjar eller röjer företagshemligheten kan han eller hon Det tidigare angreppet kan också bestå i att någon utnyttjar eller röjer vara skadeståndsskyldig för skada som därigenom uppkommer enligt 8 §, en företagshemlighet i strid med ett förbehåll som har meddelats med medan gärningsmannen svarar för samma skada enligt förevarande parastöd av offentlighets- och sekretesslagen (10 kap. 4 och 14 §§ offentlig- graf. I detta fall bör skadeståndsansvaret vara solidariskt (6 kap. 4 § hets- och sekretesslagen). Detta är en nyhet jämfört med den hittillsvar- skadeståndslagen [1972:207], jfr prop. 1987/88:155 s. 58). ande lagen. Det kan också förekomma att någon utnyttjar eller röjer en företags- Skadestånd på grund av angrepp på en företagshemlighet i vissa hemlighet i strid med ett förordnande om tystnadsplikt. Ett exempel på andra fall ett sådant förordnande är när domstolen eller en förundersökningsledare

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bereder sig tillgång till, beslutar om ett s.k. yppandeförbud (5 kap. 4 § och 23 kap. 10 § sjunde tillägnar sig eller på något annat sätt anskaffar en företagshemlighet som stycket rättegångsbalken). Även den som bryter mot sådana tystnads- inte tidigare har angripits, ska ersätta den skada som uppkommer genom plikter angriper en företagshemlighet enligt 3 § i förevarande lag. Den förfarandet eller genom att han eller hon därefter uppsåtligen eller av som senare angriper företagshemligheten kan vara skadeståndsskyldig oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten. Första stycket gäller inte om frågan om skadeståndsansvar kan prövas enligt förevarande paragraf. Även detta är en nyhet i lagen. enligt någon annan bestämmelse i denna lag. Kravet på uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till det tidigare an- Om ett sådant angrepp på en företagshemlighet som avses i första greppet bör särskilt betonas i de fall informationen har lämnats ut av en stycket utförs av en arbetstagare i samband med en affärsförbindelse som myndighet. Den som på begäran får en uppgift från en myndighet kan i arbetsgivaren har med innehavaren av företagshemligheten, ska arbetsallmänhet förlita sig på att utlämnandet inte strider mot offentlighets- och givaren ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet. sekretesslagen. Omständigheterna torde i många fall vara sådana att den som får kännedom om företagshemligheten inte har anledning att miss- Paragrafen innehåller skadeståndsbestämmelser med avseende på vissa tänka att den tidigare har röjts i strid med sekretesslagstiftningen. Om angrepp på företagshemligheter som inte omfattas av 5–9 §. Paragrafen någon har särskild branschkännedom eller annars insikter om att en viss saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomuppgift kan vara hemlig bör det krävas att personen iakttar särskild förs delvis artikel 14.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4. försiktighet och undersöker förhållandena närmare (jfr bet. 1989/90:LU37 Paragrafen har karaktär av en uppsamlingsbestämmelse för sådana s. 51). Uppgiften kan även vara av sådan karaktär att det står klart att angrepp på företagshemligheter som enligt direktivet ska omfattas av ett den, oavsett vem som har tillhandahållit den, inte fritt får röjas. skadeståndsansvar men som helt eller delvis faller utanför tillämpnings- Om informationen har röjts på ett sådant sätt att kravet i 2 § första området för lagens övriga skadeståndsregler. stycket tredje punkten på hemlighållande inte längre kan anses uppfyllt Av första stycket framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet kan något ansvar enligt förevarande paragraf inte bli aktuellt. bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt anskaffar en Av 28 § första stycket följer att ett brott mot den lagstadgade tystnads- företagshemlighet har ett skadeståndsansvar. Ansvaret omfattar inte bara plikt som paragrafen innehåller inte kan föranleda straffansvar. den skada som uppkommer genom anskaffandet utan även skada som uppkommer senare på grund av att han eller hon utnyttjar eller röjer företagshemligheten. Bestämmelsen är utformad i nära överensstämmelse med 9 §. En skillnad jämfört med ansvaret enligt 9 § är att ett ansvar för skada som uppkommer på grund av utnyttjandet eller röjandet av en före- 152 tagshemlighet som har obehörigen anskaffats förutsätter att utnyttjandet 153

eller röjandet utförs av samma person som har anskaffat företagshemligheten. Paragrafen gäller endast anskaffandet av företagshemligheter som inte tidigare har angripits enligt lagen. Det innebär i praktiken att det oftast är fråga om fall då anskaffandet består i att någon har berett sig tillgång till eller tillägnat sig företagshemligheten. Skadeståndsansvaret förutsätter att angriparen har agerat uppsåtligt eller oaktsamt. Detta subjektiva rekvisit tar sikte på dels att det har skett ett anskaffande, dels att anskaffandet avser en företagshemlighet. Den som har berett sig tillgång till eller tillägnat sig en företagshemlighet utan kännedom om att informationen var företagshemlig har visserligen angripit företagshemligheten enligt 3 §, men är skadeståndsskyldig endast om han eller hon har varit oaktsam i förhållande till att informationen var företagshemlig. På motsvarande sätt krävs uppsåt eller oaktsamhet också i fråga om det efterföljande utnyttjandet eller röjandet. Paragrafen är inte tillämplig på styrelseledamöter eller revisorer i exempelvis aktiebolag när de fullgör sitt uppdrag (se avsnitt 9.5). Dessa personers förfaranden med företagshemligheter kan dock utgöra angrepp enligt 3 §. Lagens bestämmelser om förbud och förelägganden om andra skyddsåtgärder kan därför tillämpas även i förhållande till styrelseledamöter och revisorer. I flera fall överlappar ansvaret i förevarande paragraf andra bestämmelser om skadestånd i lagen. I andra stycket anges uttryckligen att de andra bestämmelserna har företräde. Härigenom klargörs att om den som anskaffar företagshemligheten och innehavaren är parter i en affärsförbindelse, eller om den som anskaffar hemligheten är arbetstagare och innehavaren är dennes arbetsgivare, bedöms frågan om skadeståndsansvar för utnyttjandet och röjandet enligt 5 respektive 6 §. Detta innebär att exempelvis en part i en affärsförbindelse som först tillägnar sig en företagshemlighet och därefter röjer den svarar för anskaffandet av företagshemligheten enligt förevarande paragraf medan ansvaret för röjandet följer av 5 §. I de flesta fall bör dock det förhållandet att prövningen görs enligt olika bestämmelser inte ha någon betydelse i sak. Om den som utför angreppet på företagshemligheten är en arbetstagare vars arbetsgivare har ingått en affärsförbindelse med innehavaren av företagshemligheten, framgår av tredje stycket att det är arbetsgivaren som bär skadeståndsansvaret för förfarandet. Detta följer principen om ett vidsträckt skadeståndsansvar för principalen i kontraktsförhållanden och anknyter till det ansvar som en part i en affärsförbindelse har för anställdas utnyttjande och röjande av motpartens företagshemligheter enligt 5 § (jfr prop. 1987/88:155 s. 59 och 63). Ansvarsfördelningen innebär att om en bemanningsanställd anskaffar företagshemligheter hos kundföretaget svarar bemanningsföretaget som kontraktspart i förhållande till kundföretaget. Bemanningsföretaget bär ett motsvarande ansvar när en bemanningsanställd utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos kundföretaget (5 §).

eller röjandet utförs av samma person som har anskaffat företagshemlig- Skadeståndets storlek

heten. 11 § När storleken på skadeståndet enligt 5–10 §§ bestäms ska hänsyn

Paragrafen gäller endast anskaffandet av företagshemligheter som inte tas till samtliga omständigheter, bland annat till utebliven vinst och den tidigare har angripits enligt lagen. Det innebär i praktiken att det oftast är vinst som den som har utfört angreppet har gjort. Hänsyn ska även tas till fråga om fall då anskaffandet består i att någon har berett sig tillgång till intresset hos innehavaren av företagshemligheten av att den inte obehörigen angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk eller tillägnat sig företagshemligheten. betydelse. Skadeståndsansvaret förutsätter att angriparen har agerat uppsåtligt Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. eller oaktsamt. Detta subjektiva rekvisit tar sikte på dels att det har skett

ett anskaffande, dels att anskaffandet avser en företagshemlighet. Den Paragrafen innehåller bestämmelser om hur skadestånd ska beräknas. som har berett sig tillgång till eller tillägnat sig en företagshemlighet utan Den motsvarar delvis 9 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 kännedom om att informationen var företagshemlig har visserligen s. 26 f. och 49 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 52 f.). Med paragrafen angripit företagshemligheten enligt 3 §, men är skadeståndsskyldig endast genomförs artikel 14.1 andra stycket och 14.2 i direktivet. Övervägandom han eller hon har varit oaktsam i förhållande till att informationen var ena finns i avsnitt 9.6. företagshemlig. Enligt första stycket gäller, liksom hittills, att när storleken på ett På motsvarande sätt krävs uppsåt eller oaktsamhet också i fråga om det skadestånd beräknas ska hänsyn tas till samtliga omständigheter av efterföljande utnyttjandet eller röjandet. betydelse för bedömningen. Till skillnad från den hittillsvarande lagen Paragrafen är inte tillämplig på styrelseledamöter eller revisorer i kommer detta till tydligt uttryck i paragrafen. En annan nyhet i förhållanexempelvis aktiebolag när de fullgör sitt uppdrag (se avsnitt 9.5). Dessa de till den hittillsvarande lagen är att det uttryckligen anges att hänsyn personers förfaranden med företagshemligheter kan dock utgöra angrepp ska tas till utebliven vinst och den vinst som skadevållaren har gjort. Inte enligt 3 §. Lagens bestämmelser om förbud och förelägganden om andra heller detta innebär någon ändring i sak. skyddsåtgärder kan därför tillämpas även i förhållande till styrelseleda- Beräkningen kan exempelvis göras med utgångspunkt i en utredning möter och revisorer. om de kostnadsbesparingar som angriparen har gjort på grund av I flera fall överlappar ansvaret i förevarande paragraf andra bestämmelangreppet eller vad det hade kostat för honom eller henne att på ett lagser om skadestånd i lagen. I andra stycket anges uttryckligen att de andra ligt sätt förvärva rätten att utnyttja företagshemligheten, dvs. utifrån en bestämmelserna har företräde. Härigenom klargörs att om den som fiktiv licensavgift. anskaffar företagshemligheten och innehavaren är parter i en affärs- Därutöver anges liksom i den hittillsvarande lagen att hänsyn även ska förbindelse, eller om den som anskaffar hemligheten är arbetstagare och tas till intresset hos innehavaren av företagshemligheten av att den inte innehavaren är dennes arbetsgivare, bedöms frågan om skadeståndsobehörigen angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekoansvar för utnyttjandet och röjandet enligt 5 respektive 6 §. Detta innebär nomisk betydelse. att exempelvis en part i en affärsförbindelse som först tillägnar sig en Enligt allmänna bevisregler är det den skadelidande som ska visa den företagshemlighet och därefter röjer den svarar för anskaffandet av föreverkliga storleken av en uppkommen skada. tagshemligheten enligt förevarande paragraf medan ansvaret för röjandet Utgångspunkten är att den skada som har uppkommit genom angreppet följer av 5 §. I de flesta fall bör dock det förhållandet att prövningen görs på företagshemligheten ska ersättas. En riktpunkt för skadeståndsberäkenligt olika bestämmelser inte ha någon betydelse i sak. ningen bör vara att skadeståndet inte får bli så lågt att det blir ekonomiskt Om den som utför angreppet på företagshemligheten är en arbetstagare lönsammare att obehörigen utnyttja någon annans företagshemlighet än vars arbetsgivare har ingått en affärsförbindelse med innehavaren av att på ett legitimt sätt förvärva hemligheten. Skadeståndet bör ligga på en företagshemligheten, framgår av tredje stycket att det är arbetsgivaren sådan nivå att det aldrig ter sig fördelaktigt att kalkylera med möjligheten som bär skadeståndsansvaret för förfarandet. Detta följer principen om att angripa någon annans företagshemlighet (prop. 1987/88:155 s. 49). ett vidsträckt skadeståndsansvar för principalen i kontraktsförhållanden Oavsett vilka bedömningskriterier som används är det inte ovanligt i och anknyter till det ansvar som en part i en affärsförbindelse har för mål om angrepp på företagshemligheter att den verkliga storleken av en anställdas utnyttjande och röjande av motpartens företagshemligheter uppkommen skada inte kan fastställas. enligt 5 § (jfr prop. 1987/88:155 s. 59 och 63). I vissa fall kan skadeståndet behöva bestämmas utan några mer direkta Ansvarsfördelningen innebär att om en bemanningsanställd anskaffar hållpunkter för bedömningen. Som exempel kan nämnas då en konkurrföretagshemligheter hos kundföretaget svarar bemanningsföretaget som ent genom företagsspioneri får veta att en näringsidkare förhandlar om kontraktspart i förhållande till kundföretaget. Bemanningsföretaget bär samgående med ett tredje företag och avslöjar detta förhållande till nackett motsvarande ansvar när en bemanningsanställd utnyttjar eller röjer en del för näringsidkaren. Att göra kalkyler över utebliven vinst eller liknanföretagshemlighet hos kundföretaget (5 §). de är i ett sådant fall sannolikt inte möjligt. Skadeståndet får i stället

bestämmas med hänsyn till den skadelidandes intresse generellt sett av

att informationen inte blir allmänt känd (prop. 1987/88:155 s. 50).

154 155

Liknande synpunkter gör sig gällande i det fallet att angreppet endast består av ett anskaffande av företagshemligheten. Om innehavaren genom anskaffandet förlorat kontrollen över företagshemligheten kan det någon gång förekomma att förlusten av hemligheten i sig orsakar ekonomisk skada. Motsvarande gäller sannolikt inte om angreppet består i att någon har tillägnat sig företagshemligheten genom att kopiera material där företagshemligheten ingår. Eftersom bestämmelsen ger utrymme att ta hänsyn till intresset hos innehavaren av att företagshemligheten inte obehörigen angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, behöver ersättningen inte syfta till annat än att gottgöra innehavaren för dennes ideella skada. Ersättningsskyldigheten omfattar alltså även vad som inom bl.a. arbetsrätten benämns som allmänt skadestånd. Detta får anses gälla redan med den hittillsvarande lagen, i enlighet med den rättspraxis som har utvecklats såväl i de allmänna domstolarna som i Arbetsdomstolen (se t.ex. rättsfallen RH 2002:11, AD 2006 nr 49 och AD 2013 nr 24, jfr rättsfallet NJA 1998 s. 633). Det ligger i sakens natur att den ideella skadan vid anskaffandet av en företagshemlighet som inte leder till ett utnyttjande eller röjande av hemligheten som regel är betydligt mindre än då ett utnyttjande eller röjande sker. Det kan förekomma att ett och samma förfarande med en företagshemlighet kan klassificeras som flera olika typer av angrepp. Främst bör det röra sig om situationer då någon anskaffar en företagshemlighet och samtidigt vidtar någon ytterligare åtgärd med företagshemligheten som medför att den utnyttjas eller röjs. Ett exempel är att någon med lovlig tillgång till en elektroniskt lagrad företagshemlighet tillägnar sig denna genom att kopiera en fil som innehåller hemligheten och i mer eller mindre omedelbar anslutning till det även röjer hemligheten genom att skicka filen till någon annan. I sådana fall bör anskaffandet som regel inte tillmätas någon betydelse vid skadeberäkningen, vare sig i fråga om ekonomiskt eller ideellt skadestånd. Andra stycket innehåller en jämkningsregel som överensstämmer med hittills gällande rätt. Avsikten är att jämkning även fortsättningsvis i första hand ska ske när arbetstagare orsakar arbetsgivaren skada. Skäl för jämkning kan således föreligga i de fall arbetstagaren har avsett att avslöja ett missförhållande enligt lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden, men misstagit sig i fråga om de faktiska förhållandena och därmed obehörigen angriper arbetsgivarens företagshemligheter (jfr prop. 2015/16:128 s. 23 f.). När angriparen av företagshemligheten inte har agerat med uppsåt ligger jämkning mer nära till hands än annars. Om angreppet består i ett oaktsamt anskaffande bör skadeståndsskyldigheten i förhållande till arbetsgivaren som regel bortfalla för arbetstagare, om inte starka skäl talar mot det.

Liknande synpunkter gör sig gällande i det fallet att angreppet endast Vitesförbud

består av ett anskaffande av företagshemligheten. Om innehavaren 12 § Domstolen får vid vite förbjuda den som har angripit en företags-

genom anskaffandet förlorat kontrollen över företagshemligheten kan det hemlighet att fortsätta angripa företagshemligheten. någon gång förekomma att förlusten av hemligheten i sig orsakar eko- Domstolen får besluta om ett vitesförbud också mot den som har nomisk skada. Motsvarande gäller sannolikt inte om angreppet består i handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. att någon har tillägnat sig företagshemligheten genom att kopiera mate- Ett vitesförbud får hävas på talan av den som förbudet gäller, om ändarial där företagshemligheten ingår. målet med förbudet har förlorat sin betydelse. Eftersom bestämmelsen ger utrymme att ta hänsyn till intresset hos

innehavaren av att företagshemligheten inte obehörigen angrips och till Paragrafen reglerar möjligheten att vid vite förbjuda någon att angripa en övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, behöver företagshemlighet. Den motsvarar delvis 11 § och 12 § i den hittillsvarersättningen inte syfta till annat än att gottgöra innehavaren för dennes ande lagen (prop. 1987/88:155 s. 27 f. och s. 50 f. samt bet. 1989/90:LU37 ideella skada. Ersättningsskyldigheten omfattar alltså även vad som inom s. 53 f.). Med paragrafen genomförs artikel 11.1 c, artikel 12.1 a och bl.a. arbetsrätten benämns som allmänt skadestånd. Detta får anses gälla 12.1 b samt delvis artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt redan med den hittillsvarande lagen, i enlighet med den rättspraxis som 10.1 och 10.5. har utvecklats såväl i de allmänna domstolarna som i Arbetsdomstolen Paragrafen avser slutliga avgöranden. Domstolens möjlighet att besluta (se t.ex. rättsfallen RH 2002:11, AD 2006 nr 49 och AD 2013 nr 24, jfr interimistiskt om vitesförbud regleras i 14 § första stycket. rättsfallet NJA 1998 s. 633). Enligt första stycket får domstolen förbjuda samtliga de förfaranden Det ligger i sakens natur att den ideella skadan vid anskaffandet av en som enligt lagen utgör angrepp på en företagshemlighet. Till skillnad företagshemlighet som inte leder till ett utnyttjande eller röjande av hemfrån den hittillsvarande lagen kan förbudet avse även anskaffandet av en ligheten som regel är betydligt mindre än då ett utnyttjande eller röjande företagshemlighet. Denna utvidgning av bestämmelsen torde få liten sker. praktisk betydelse, eftersom ett anskaffande vanligtvis inte pågår över tid Det kan förekomma att ett och samma förfarande med en företagshemoch, när det ändå förekommer exempelvis genom dataöverföring vid ett lighet kan klassificeras som flera olika typer av angrepp. Främst bör det omfattande dataintrång, som regel kan avbrytas av innehavaren själv röra sig om situationer då någon anskaffar en företagshemlighet och samgenom att angriparen berövas tillgången till den hemliga informationen. tidigt vidtar någon ytterligare åtgärd med företagshemligheten som med- Ett beslut om vitesförbud enligt bestämmelsen förutsätter att det är för att den utnyttjas eller röjs. Ett exempel är att någon med lovlig tillfråga om ett angrepp på en företagshemlighet enligt definitionen i 3 §. gång till en elektroniskt lagrad företagshemlighet tillägnar sig denna Även den som har utnyttjat eller röjt en företagshemlighet i strid med genom att kopiera en fil som innehåller hemligheten och i mer eller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller ett förordnande om mindre omedelbar anslutning till det även röjer hemligheten genom att tystnadsplikt eller ett förbehåll som meddelats med stöd av den lagen har skicka filen till någon annan. I sådana fall bör anskaffandet som regel utfört ett angrepp i lagens mening. Detsamma gäller exempelvis den som inte tillmätas någon betydelse vid skadeberäkningen, vare sig i fråga om utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som en part eller partsrepresentekonomiskt eller ideellt skadestånd. ant har fått del av på grund av en domstols beslut (7 §). Också den som Andra stycket innehåller en jämkningsregel som överensstämmer med anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som tidigare har hittills gällande rätt. angripits utför ett angrepp i lagens mening (8 §). Till skillnad från i den Avsikten är att jämkning även fortsättningsvis i första hand ska ske när hittillsvarande lagen finns det inte något krav på att angriparen har handarbetstagare orsakar arbetsgivaren skada. lat på ett sätt som kan leda till straff- eller skadeståndsansvar för att ett Skäl för jämkning kan således föreligga i de fall arbetstagaren har förbud ska bli aktuellt. avsett att avslöja ett missförhållande enligt lagen (2016:749) om särskilt En arbetstagare som efter anställningens slut utnyttjar eller röjer den skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga misstidigare arbetsgivarens företagshemligheter kan förbjudas att göra detta förhållanden, men misstagit sig i fråga om de faktiska förhållandena och endast om det finns synnerliga skäl. Om det inte finns synnerliga skäl är därmed obehörigen angriper arbetsgivarens företagshemligheter (jfr prop. angreppet på företagshemligheten inte obehörigt (3 § och 6 § andra 2015/16:128 s. 23 f.). stycket). Angreppet kan inte förhindras genom ett vitesförbud, såvida När angriparen av företagshemligheten inte har agerat med uppsåt ligginte arbetstagaren och arbetsgivaren har avtalat om en längre gående er jämkning mer nära till hands än annars. Om angreppet består i ett skyldighet för arbetstagaren att avstå från att utnyttja eller röja företagsoaktsamt anskaffande bör skadeståndsskyldigheten i förhållande till hemligheter efter anställningens slut. arbetsgivaren som regel bortfalla för arbetstagare, om inte starka skäl tal- Domstolens beslut ska inbegripa en skyldighet för någon att på ett eller ar mot det. annat sätt avhålla sig från att angripa en viss företagshemlighet. Till skill-

nad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelser i bl.a. lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlag-

en (1967:837) och varumärkeslagen (2010:1877) krävs det inte att beslut- 156 157

et om förbud tar sikte på det angrepp som angriparen har utfört (jfr rättsfallet NJA 2007 s. 431). Den som har angripit en företagshemlighet genom att anskaffa den kan alltså förbjudas att utnyttja eller röja företagshemligheten. Innehavaren av företagshemligheten har inte någon ovillkorlig rätt att få till stånd ett förbud även om de förutsättningar som anges i lagen för ett beslut i och för sig är uppfyllda. Beslutet om vitesförbud ska också vara lämpligt. Vidare ska beslutet vara tillräckligt entydigt och konkretiserat (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 435). Beslutet ska vara avgränsat och preciserat på ett sådant sätt att det klart framgår vad förbudet omfattar, dvs. om förbudet innebär att angriparen måste avhålla sig från varje slags angrepp på företagshemligheten eller om det exempelvis endast är ett röjande av hemligheten som förbjuds. Den som förbudet riktar sig mot ska veta vad han eller hon inte får göra. En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att det inte krävs att den som utfört angreppet på företagshemligheten har agerat uppsåtligt eller med oaktsamhet. Ett vitesförbud kan alltså meddelas också mot den som i god tro har angripit en företagshemlighet. Inte heller behöver det föras någon bevisning om angreppets skadeverkningar. Den fråga som domstolen ska pröva är om det i objektiv mening föreligger ett angrepp. Det krävs dock, liksom enligt den hittillsvarande lagen, att den information som har angripits fortfarande är företagshemlig enligt 2 § (jfr prop. 1987/88:155 s. 28 f.). I 13 § regleras en undantagssituation, då ett beslut om förbud mot utnyttjande kan meddelas även om informationen som förbudet avser inte längre är företagshemlig. Därtill krävs att angreppet på företagshemligheten är obehörigt enligt 4 §. Detta gäller utan att det, till skillnad från i den hittillsvarande lagen, uttryckligen anges i bestämmelsen. Enligt andra stycket , som saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen, får domstolen besluta om ett vitesförbud även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Begreppet nära förestående används i paragrafen för att avgränsa de åtgärder som utförts i syfte att fullborda eller främja ett angrepp på en företagshemlighet och som kan föranleda ett civilrättsligt ansvar. Dels rör det sig om situationer när ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet har påbörjats men inte fullbordats, exempelvis då någon olovligen har avsänt en försändelse med företagshemligheter utan att försändelsen har nått mottagaren. Dels rör det sig om situationer när någon har vidtagit förberedande åtgärder inför ett angrepp utan att angreppet har påbörjats, exempelvis då någon utan innehavarens samtycke har kopierat handlingar som innehåller företagshemligheter och som han eller hon har lovlig tillgång till i syfte att anskaffa, utnyttja eller röja företagshemligheterna. I båda fallen har något fullbordat angrepp på företagshemligheten inte skett men ett angrepp får anses som nära förestående. Det finns inte något krav på att det står klart att angreppet inom kort kommer att fullbordas, även om det ofta ligger nära till hands att utgå från det. Ett straffbart försök eller förberedelse till företagsspioneri enligt 26 § är alltid nära förestående i den förevarande bestämmelsens mening. Som 158 framgått är det emellertid inte endast straffbara gärningar som kan leda

et om förbud tar sikte på det angrepp som angriparen har utfört (jfr rätts- till ett vitesförbud. Bestämmelsen kan tillämpas i varje situation då ett fallet NJA 2007 s. 431). Den som har angripit en företagshemlighet angrepp på en företagshemlighet är nära förestående, och oberoende av genom att anskaffa den kan alltså förbjudas att utnyttja eller röja före- om angreppet är kriminaliserat. Vid bedömningen av om ett angrepp är tagshemligheten. nära förestående kan dock den straffrättsliga regleringen om försök och Innehavaren av företagshemligheten har inte någon ovillkorlig rätt att förberedelse till brott tjäna som en utgångspunkt för vilka förfaranden få till stånd ett förbud även om de förutsättningar som anges i lagen för som kan leda till ett vitesförbud. ett beslut i och för sig är uppfyllda. Beslutet om vitesförbud ska också Enligt straffrätten gäller att den som har påbörjat utförandet av ett visst vara lämpligt. Vidare ska beslutet vara tillräckligt entydigt och konkretis- brott utan att detta kommit till fullbordan kan dömas för försök till brott, erat (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 435). Beslutet ska vara avgränsat och om fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller preciserat på ett sådant sätt att det klart framgår vad förbudet omfattar, om sådan fara var utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter dvs. om förbudet innebär att angriparen måste avhålla sig från varje slags (23 kap. 1 § brottsbalken). I fråga om förberedelse till brott gäller straffangrepp på företagshemligheten eller om det exempelvis endast är ett röj- ansvaret den som med uppsåt att utföra eller främja brott antingen tar ande av hemligheten som förbjuds. Den som förbudet riktar sig mot ska emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för veta vad han eller hon inte får göra. att täcka kostnader för utförandet av ett brott, eller skaffar, tillverkar, En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att det inte krävs lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan att den som utfört angreppet på företagshemligheten har agerat uppsåtligt liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som eller med oaktsamhet. hjälpmedel vid ett brott (23 kap. 2 § brottsbalken). Ett vitesförbud kan alltså meddelas också mot den som i god tro har Avsikten är att motsvarande i tillämpliga delar ska gälla till ledning för angripit en företagshemlighet. Inte heller behöver det föras någon bevis- prövningen av om ett angrepp på en företagshemlighet är nära föreståenning om angreppets skadeverkningar. Den fråga som domstolen ska de. pröva är om det i objektiv mening föreligger ett angrepp. Det krävs dock, En grundläggande förutsättning för att ett angrepp på en företagshemliksom enligt den hittillsvarande lagen, att den information som har lighet ska anses som nära förestående är att den som förbudet riktas mot angripits fortfarande är företagshemlig enligt 2 § (jfr prop. 1987/88:155 har vidtagit några slags åtgärder som antingen syftar till att han eller hon s. 28 f.). I 13 § regleras en undantagssituation, då ett beslut om förbud själv ska fullborda angreppet, eller främja någon annans angrepp på hemmot utnyttjande kan meddelas även om informationen som förbudet ligheten. I detta ligger att de åtgärder som personen har utfört har vidtagavser inte längre är företagshemlig. its i avsikt att antingen genomföra eller främja ett anskaffande, utnyttjan- Därtill krävs att angreppet på företagshemligheten är obehörigt enligt de eller röjande i lagens mening. I så måtto innehåller bestämmelsen ett 4 §. Detta gäller utan att det, till skillnad från i den hittillsvarande lagen, krav på subjektiv täckning som saknar motsvarighet i första stycket. uttryckligen anges i bestämmelsen. Därutöver uppställs inte något krav på subjektiv täckning hos den Enligt andra stycket , som saknar motsvarighet i den hittillsvarande lag- person som vitesförbudet riktas mot. Det saknar betydelse om han eller en, får domstolen besluta om ett vitesförbud även mot den som har hand- hon inte känner till att den information som han eller hon avser att röja lat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära utgör en företagshemlighet. Inte heller har det någon betydelse om han förestående. eller hon är av uppfattningen att ett röjande av företagshemligheten är Begreppet nära förestående används i paragrafen för att avgränsa de behörigt trots att så inte är fallet. åtgärder som utförts i syfte att fullborda eller främja ett angrepp på en Av det som nu har sagts följer att ett vitesförbud som grundas på ett företagshemlighet och som kan föranleda ett civilrättsligt ansvar. Dels påstående om att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående rör det sig om situationer när ett obehörigt angrepp på en företagshemlig- inte bör beslutas i fråga om en arbetstagare som i strid med arbetsgivarhet har påbörjats men inte fullbordats, exempelvis då någon olovligen har ens instruktioner kopierar handlingar med företagshemligheter i syfte att avsänt en försändelse med företagshemligheter utan att försändelsen har underlätta utförandet av arbetsuppgifterna. Varken genom kopieringen nått mottagaren. Dels rör det sig om situationer när någon har vidtagit eller genom att arbetstagaren använder kopiorna inom ramen för sina förberedande åtgärder inför ett angrepp utan att angreppet har påbörjats, arbetsuppgifter sker något anskaffande av företagshemligheterna. Det går exempelvis då någon utan innehavarens samtycke har kopierat handling- därmed inte att tala om något nära förestående angrepp på företagshemar som innehåller företagshemligheter och som han eller hon har lovlig ligheterna. tillgång till i syfte att anskaffa, utnyttja eller röja företagshemligheterna. I Ett vitesförbud kan däremot beslutas om arbetstagaren kopierar handbåda fallen har något fullbordat angrepp på företagshemligheten inte lingarna i syfte att göra kopiorna till sina genom att ta hem kopiorna eller skett men ett angrepp får anses som nära förestående. Det finns inte på annat sätt skaffa undan dem. I det fallet kan ett angrepp i form av ett något krav på att det står klart att angreppet inom kort kommer att full- anskaffande av företagshemligheterna anses som nära förestående. bordas, även om det ofta ligger nära till hands att utgå från det. Om en arbetstagare olovligen har anskaffat dokumentation som inne- Ett straffbart försök eller förberedelse till företagsspioneri enligt 26 § håller företagshemligheter under sin anställning, exempelvis genom att är alltid nära förestående i den förevarande bestämmelsens mening. Som tillägna sig dokumentationen, och detta uppdagas först sedan anställning- 158 framgått är det emellertid inte endast straffbara gärningar som kan leda en har upphört, kan arbetsgivaren normalt i domstol begära att doku- 159

mentationen av företagshemligheterna ska återlämnas eller förstöras. I detta fall föreligger ett fullbordat angrepp i form av ett anskaffande av företagshemligheterna. Något beslut enligt förevarande bestämmelse är då inte aktuellt. Situationen är en annan om arbetstagaren efter anställningens slut vidtar åtgärder för att utnyttja eller röja en företagshemlighet som han eller hon inte kan sägas ha anskaffat genom ett angrepp, eller om han eller hon vidtar förberedande åtgärder i ett sådant syfte. Det kan exempelvis röra sig om arbetstagarens odokumenterade kännedom om företagets kundkrets eller tillverkningsmetoder. Ett sådant förfarande kan innebära att ett angrepp på företagshemligheterna är nära förestående, men endast om angreppet hade varit otillåtet om det fullbordats. Det förutsätts därvid, i enlighet med vad som sägs ovan, att det finns synnerliga skäl för att hålla arbetstagaren ansvarig (6 § andra stycket). Eftersom lagen endast gäller obehöriga angrepp får domstolen inte besluta om ett vitesförbud vid ett nära förestående angrepp som, om det fullbordats, hade varit behörigt enligt lagen. Utöver det nyss nämnda exemplet med en arbetstagares utnyttjande och röjande av en tidigare arbetsgivares företagshemligheter, kan nämnas att det inte finns utrymme att förbjuda den som vidtar åtgärder för att anskaffa dokument som innehåller företagshemligheter i syfte att avslöja skälig misstanke om brott med fängelse i straffskalan, från att anskaffa dokumenten (jfr 4 §). Av 22 § framgår att det är företagshemlighetens innehavare som får föra talan om vitesförbud. Talan kan endast riktas mot den som har angripit företagshemligheten eller har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp är nära förestående. I tredje stycket anges att ett vitesförbud under vissa förhållanden kan hävas på talan av den som har ålagts förbudet. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen.

13 § Domstolen får vid vite förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig enligt 2 §, att för viss tid utnyttja informationen.

Paragrafen innehåller en möjlighet att vid vite förbjuda den som har angripit en företagshemlighet, och som genom angreppet orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja informationen. Den saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 13.1 andra stycket och 13.2 samt artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2. Paragrafen avser slutliga avgöranden. Domstolens möjlighet att besluta interimistiskt om motsvarande vitesförbud regleras i 15 §. I vissa situationer kan skadeverkningarna av att en företagshemlighet röjs vara svåra att överblicka. Ett skadestånd kan inte alltid kompensera innehavaren av företagshemligheten fullt ut för skadan. Ett vitesförbud enligt paragrafen motverkar att angriparen, genom att använda informationen, får ett otillbörligt försprång på marknaden gentemot innehavaren av företagshemligheten. Därigenom kan innehavarens skada begränsas. Enligt paragrafen krävs inte att innehavaren kan visa att angriparens utnyttjande av företagshemligheten skulle orsaka en mätbar skada. Det

mentationen av företagshemligheterna ska återlämnas eller förstöras. I kan vara skäl nog för ett förbud att det avskräcker angriparen från att i detta fall föreligger ett fullbordat angrepp i form av ett anskaffande av framtiden angripa företagshemligheter. företagshemligheterna. Något beslut enligt förevarande bestämmelse är Ett vitesförbud enligt paragrafen måste vara tidsbestämt, och det kan då inte aktuellt. endast riktas mot den som har angripit en företagshemlighet och orsakat Situationen är en annan om arbetstagaren efter anställningens slut vid- att den inte längre är företagshemlig. Det finns inte utrymme för domtar åtgärder för att utnyttja eller röja en företagshemlighet som han eller stolen att besluta om förbud för andra personer än angriparen att utnyttja hon inte kan sägas ha anskaffat genom ett angrepp, eller om han eller hon informationen. Informationen är tvärtom som utgångspunkt tillgänglig vidtar förberedande åtgärder i ett sådant syfte. Det kan exempelvis röra för var och en som vill använda sig av den. sig om arbetstagarens odokumenterade kännedom om företagets kund- Om flera personer har deltagit i ett angrepp på en företagshemlighet krets eller tillverkningsmetoder. Ett sådant förfarande kan innebära att ett som har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, får ett angrepp på företagshemligheterna är nära förestående, men endast om förbud meddelas mot samtliga, under förutsättning att informationen vid angreppet hade varit otillåtet om det fullbordats. Det förutsätts därvid, i var och en av de olika personernas deltagande i angreppet fortfarande var enlighet med vad som sägs ovan, att det finns synnerliga skäl för att hålla företagshemlig. Om det inte går att avgöra vem som har orsakat att inforarbetstagaren ansvarig (6 § andra stycket). mationen inte längre är hemlig kan något förbud inte meddelas. Eftersom lagen endast gäller obehöriga angrepp får domstolen inte Hur lång tid vitesförbudet ska gälla får bestämmas utifrån omständigbesluta om ett vitesförbud vid ett nära förestående angrepp som, om det heterna i det enskilda fallet och med hänsyn till allmänna principer om fullbordats, hade varit behörigt enligt lagen. Utöver det nyss nämnda proportionalitet. Ett riktmärke är att förbudstiden ska vara så lång att exemplet med en arbetstagares utnyttjande och röjande av en tidigare angriparen vid förbudstidens utgång inte längre har något försprång på arbetsgivares företagshemligheter, kan nämnas att det inte finns utrymme marknaden. Av betydelse kan vara hur lång tid det uppskattningsvis hade att förbjuda den som vidtar åtgärder för att anskaffa dokument som inne- tagit för angriparen att själv ta fram företagshemligheten. Som regel bör håller företagshemligheter i syfte att avslöja skälig misstanke om brott förbudstiden inte vara längre än företagshemlighetens potentiella livsmed fängelse i straffskalan, från att anskaffa dokumenten (jfr 4 §). längd. Det har också betydelse under vilka förhållanden angreppet ägde Av 22 § framgår att det är företagshemlighetens innehavare som får rum och hur hårt ett beslut om förbud skulle drabba angriparen. I vissa föra talan om vitesförbud. Talan kan endast riktas mot den som har fall kan omständigheterna vara sådana att det inte är skäligt att angriparangripit företagshemligheten eller har handlat på ett sätt som medför att en alls meddelas något förbud. ett angrepp är nära förestående. I tredje stycket anges att ett vitesförbud under vissa förhållanden kan

Interimistiska vitesförbud

hävas på talan av den som har ålagts förbudet. Bestämmelsen motsvarar

14 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att en företagsvad som gäller enligt den hittillsvarande lagen. hemlighet har angripits och det skäligen kan befaras att motparten genom att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten, får dom-

13 § Domstolen får vid vite förbjuda den som har angripit en företagsstolen besluta om ett vitesförbud enligt 12 § för tiden fram till dess att hemlighet, och därigenom orsakat att informationen inte längre är före- målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Domstolen får tagshemlig enligt 2 §, att för viss tid utnyttja informationen. under motsvarande förutsättningar besluta om förbud även då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Paragrafen innehåller en möjlighet att vid vite förbjuda den som har Avser angreppet utnyttjande av en företagshemlighet får domstolen angripit en företagshemlighet, och som genom angreppet orsakat att avslå en begäran om förbud mot utnyttjande av företagshemligheten, informationen inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja infor- eller upphäva ett beslut om ett sådant förbud som har meddelats med stöd mationen. Den saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med para- av första stycket, om 1. motparten ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan grafen genomförs artikel 13.1 andra stycket och 13.2 samt artikel 16 i bli skyldig att betala till innehavaren, och direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2. 2. utnyttjandet inte medför att hemligheten röjs. Paragrafen avser slutliga avgöranden. Domstolens möjlighet att besluta interimistiskt om motsvarande vitesförbud regleras i 15 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa interimistiska beslut. Den I vissa situationer kan skadeverkningarna av att en företagshemlighet motsvarar delvis 13 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 29 röjs vara svåra att överblicka. Ett skadestånd kan inte alltid kompensera och 52). Med paragrafen genomförs artikel 10.1 a, 10.1 b och 10.2, artiinnehavaren av företagshemligheten fullt ut för skadan. Ett vitesförbud kel 11.1 och 11.2 samt artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i enligt paragrafen motverkar att angriparen, genom att använda informaavsnitt 10.4. tionen, får ett otillbörligt försprång på marknaden gentemot innehavaren Första stycket är, liksom dess motsvarighet i den hittillsvarande lagen, av företagshemligheten. Därigenom kan innehavarens skada begränsas. utformat med 15 kap. rättegångsbalkens bestämmelser om säkerhets- Enligt paragrafen krävs inte att innehavaren kan visa att angriparens åtgärder som förebild. På motsvarande sätt som vid tillämpning av rätteutnyttjande av företagshemligheten skulle orsaka en mätbar skada. Det gångsbalken ska det finnas en risk för att motparten genom att fortsätta 160 angreppet på företagshemligheten förringar värdet av den. 161

En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att frågan om interimistiskt vitesförbud kan tas upp av domstolen som en säkerhetsåtgärd redan innan talan i huvudsaken har väckts, på liknande sätt som enligt rättegångsbalken. Detta följer av att det inte längre förutsätts att yrkandet har framställts av den som ansökt om ett vitesförbud (se i den hittillsvarande lagen 13 § jämförd med 11 §). En talan måste väckas inom en månad från det att ansökan om den interimistiska åtgärden har beviljats. Åtgärden ska omedelbart återgå om talan inte väcks inom rätt tid (16 § i förevarande lag jämförd med 15 kap. 7 § rättegångsbalken). Till skillnad från hittills gällande rätt kan ett förbud beslutas även då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Se vidare författningskommentaren till 12 §. Enligt andra stycket , som saknar tidigare motsvarighet, får domstolen under vissa förhållanden avslå en begäran om förbud mot utnyttjande av en företagshemlighet trots att förutsättningarna för ett sådant beslut är uppfyllda, eller upphäva ett interimistiskt beslut om sådant förbud som har meddelats med stöd av första stycket. Detta gäller om angreppet avser utnyttjande av en företagshemlighet. I detta ligger att bestämmelsen inte tillämplig om det angrepp som läggs motparten till last enbart består i anskaffandet eller röjandet av företagshemligheten. En förutsättning för ett beslut om avslag på en begäran om förbud mot utnyttjande av företagshemligheten eller upphävande av ett beslut om förbud är enligt första punkten att motparten ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala till innehavaren. Säkerheten bör motsvara det skadestånd som motparten kan bli skyldig att betala till sökanden för ett utnyttjande i strid med lagen. Med ersättning avses i bestämmelsen emellertid inte enbart skadestånd utan också sådan ersättning som innehavaren av en företagshemlighet kan tillerkännas med stöd av 21 §. Därutöver får det pågående utnyttjandet enligt andra punkten inte medföra att företagshemligheten röjs. Bland rättegångsbalkens allmänna förfaranderegler finns en bestämmelse om att en åtgärd som har beviljats omedelbart ska hävas om det ställs säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden (15 kap. 8 § första stycket). Förevarande bestämmelse är delvis utformad med rättegångsbalken som förebild och ska i fråga om redan meddelade beslut om förbud tillämpas i stället för rättegångsbalken. Detta framgår av 16 § där det stadgas att rättegångsbalken ska tillämpas om inte annat föreskrivs i förevarande lag.

15 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att motparten har angripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig enligt 2 §, får domstolen besluta om ett vitesförbud enligt 13 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiskt vitesförbud mot utnyttjande av information som inte längre är företagshemlig. Paragrafen saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 11.3 b och artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

En nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen är att frågan om Paragrafen avser situationer då någon har angripit en företagshemlighet

interimistiskt vitesförbud kan tas upp av domstolen som en säkerhets- och orsakat att informationen inte längre är företagshemlig (jfr 13 §). Vid

åtgärd redan innan talan i huvudsaken har väckts, på liknande sätt som prövningen ska domstolen bedöma om sökanden har visat att det finns

enligt rättegångsbalken. Detta följer av att det inte längre förutsätts att sannolika skäl för att hans eller hennes företagshemlighet har angripits av

yrkandet har framställts av den som ansökt om ett vitesförbud (se i den motparten och att denne genom angreppet orsakat att den angripna infor-

hittillsvarande lagen 13 § jämförd med 11 §). En talan måste väckas mationen inte längre är företagshemlig.

inom en månad från det att ansökan om den interimistiska åtgärden har Dessutom ska domstolen med stöd av allmänna principer ta ställning

beviljats. Åtgärden ska omedelbart återgå om talan inte väcks inom rätt till om det är proportionerligt att besluta interimistiskt om ett vitesförbud.

tid (16 § i förevarande lag jämförd med 15 kap. 7 § rättegångsbalken). Eftersom förbudet är avsett att gälla endast till dess att målet avgörs,

Till skillnad från hittills gällande rätt kan ett förbud beslutas även då omfattar den bedömningen huvudsakligen frågan om något interimistiskt

ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Se vidare för- förbud överhuvudtaget ska meddelas.

fattningskommentaren till 12 §. Rätten kan enligt 15 kap. 8 § rättegångsbalken häva ett förbud om det

Enligt andra stycket , som saknar tidigare motsvarighet, får domstolen inte längre finns skäl för åtgärden (16 §).

under vissa förhållanden avslå en begäran om förbud mot utnyttjande av

en företagshemlighet trots att förutsättningarna för ett sådant beslut är 16 § I frågor som avses i 14 och 15 §§ ska domstolen tillämpa 15 kap. uppfyllda, eller upphäva ett interimistiskt beslut om sådant förbud som 5–8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

har meddelats med stöd av första stycket. Detta gäller om angreppet I fråga om överklagande av beslut enligt 14 och 15 §§ och i fråga om avser utnyttjande av en företagshemlighet. I detta ligger att bestämmel- handläggningen i högre rätt gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. sen inte tillämplig om det angrepp som läggs motparten till last enbart

består i anskaffandet eller röjandet av företagshemligheten. Paragrafen innehåller förfaranderegler för frågor om interimistiska vites- En förutsättning för ett beslut om avslag på en begäran om förbud mot förbud. Den motsvarar delvis 13 § i den hittillsvarande lagen (prop. utnyttjande av företagshemligheten eller upphävande av ett beslut om 1987/88:155 s. 29 och 52). Med paragrafen genomförs artikel 11.3 a och förbud är enligt första punkten att motparten ställer säkerhet för den 11.4 i direktivet. ersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala till innehavaren. Av paragrafen framgår att vid handläggningen av interimistiska frågor Säkerheten bör motsvara det skadestånd som motparten kan bli skyldig enligt lagen ska rättegångsbalkens allmänna förfaranderegler om säkeratt betala till sökanden för ett utnyttjande i strid med lagen. Med ersätthetsåtgärder tillämpas. Detta gäller även enligt den hittillsvarande lagen. ning avses i bestämmelsen emellertid inte enbart skadestånd utan också I första stycket anges emellertid också att rättegångsbalken är tillämpsådan ersättning som innehavaren av en företagshemlighet kan tilllig endast om inte annat föreskrivs i förevarande lag. Detta är en nyhet i erkännas med stöd av 21 §. förhållande till den hittillsvarande lagen. Därutöver får det pågående utnyttjandet enligt andra punkten inte med- Enligt rättegångsbalken ska en säkerhetsåtgärd under vissa förhållanföra att företagshemligheten röjs. den omedelbart hävas om det ställs säkerhet som tillgodoser ändamålet Bland rättegångsbalkens allmänna förfaranderegler finns en bestämmed åtgärden (15 kap. 8 § rättegångsbalken). Det bör dock inte förekommelse om att en åtgärd som har beviljats omedelbart ska hävas om det ma att en säkerhetsåtgärd med stöd av rättegångsbalken hävs mot att ställs säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden (15 kap. 8 § säkerhet ställs, samtidigt som det finns en risk för att en företagshemligförsta stycket). Förevarande bestämmelse är delvis utformad med rättehet röjs. I dessa fall får det anses att någon säkerhet som tillgodoser gångsbalken som förebild och ska i fråga om redan meddelade beslut om ändamålet med åtgärden inte kan ställas. förbud tillämpas i stället för rättegångsbalken. Detta framgår av 16 § där För att det ändå ska vara möjligt att ge motparten i ett mål om angrepp det stadgas att rättegångsbalken ska tillämpas om inte annat föreskrivs i på företagshemligheter utrymme att fortsätta att utnyttja en företagshemförevarande lag. lighet som sökanden i processen gör anspråk på, finns i 14 § andra

15 § Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för att motparten har stycket en möjlighet för domstolen att avslå en begäran om interimistiskt

angripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att informationen förbud mot utnyttjande av hemligheten eller upphäva ett interimistiskt

inte längre är företagshemlig enligt 2 §, får domstolen besluta om ett beslut om sådant förbud även om förutsättningarna för ett beslut i övrigt vitesförbud enligt 13 § för tiden fram till dess att målet slutligt har är uppfyllda. Detta får dock ske endast om motparten ställer säkerhet för avgjorts eller något annat har beslutats. ersättning till innehavaren av företagshemligheten och utnyttjandet inte

medför att företagshemligheten röjs. Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiskt vitesförbud mot

utnyttjande av information som inte längre är företagshemlig. Paragrafen

Andra åtgärder som domstolen får vidta vid ett angrepp på en

saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genom-

företagshemlighet

förs artikel 11.3 b och artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i

17 § Om någon har angripit en företagshemlighet får domstolen efter avsnitt 10.4. 162 vad som är skäligt besluta att en handling eller ett föremål som den som 163

har utfört angreppet har i sin besittning och som innefattar hemligheten, ska överlämnas till innehavaren av företagshemligheten. Domstolen får besluta att överlämnandet ska ske mot lösen, om det finns skäl för det. Om handlingen eller föremålet inte kan överlämnas utan besvär, får domstolen efter vad som är skäligt besluta att handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden, förstöras, ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Domstolen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolsbeslut om andra skyddsåtgärder än vitesförbud. Den motsvarar delvis 14 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 29 och 52 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 53 f. och 117 f.). Med paragrafen genomförs artikel 11.1 c och artikel 12.1 c och 12.1 d i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1 och 10.5. Paragrafen avser endast slutliga avgöranden om andra skyddsåtgärder än vitesförbud. Domstolens möjlighet att besluta interimistiskt om sådana åtgärder regleras inte i lagen. Beslut kan i dessa fall i stället meddelas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om säkerhetsåtgärder (15 kap. 3 § rättegångsbalken). En förutsättning för att skyddsåtgärder ska få beslutas är att det är skäligt. Detta gäller även enligt den hittillsvarande lagen men sägs nu uttryckligen i lagtexten. Det är normalt inte skäligt att besluta om åtgärder mot en slutkonsument, dvs. en privatperson som i god tro har förvärvat en vara som innefattar en företagshemlighet som har angripits (jfr prop. 2008/09:67 s. 220). Första stycket motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt den hittillsvarande lagen. En skillnad är att bestämmelserna är tillämpliga oavsett om företagshemligheten har angripits i strid med lagen om företagshemligheter eller om angreppet har skett i strid med annan lag, exempelvis offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Avgörande är att det är fråga om ett angrepp på en företagshemlighet enligt 3 §. Det finns alltså inte något krav på att angriparen har handlat på ett sätt som kan leda till straff- eller skadeståndsansvar enligt lagen för att ett föreläggande om åtgärder ska bli aktuellt. En närmare redogörelse för de situationer då domstolen får besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder finns i författningskommentaren till 12 §. En annan skillnad är att det inte krävs att den som har utfört angreppet på företagshemligheten och som beslutet riktas mot har agerat uppsåtligt eller oaktsamt. Av 3 § följer att ett angrepp kan föreligga även om angriparen inte har utfört angreppet med uppsåt eller av oaktsamhet. Om en handling eller ett föremål inte utan besvär kan överlämnas enligt första stycket, får domstolen enligt andra stycket besluta att handlingen eller föremålet ska förstöras, ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Denna möjlighet kan framstå som praktisk om innehavaren har den hemliga informationen i behåll och därför saknar behov av att få tillbaka den handling eller det föremål som innefattar hemligheten (prop. 1987/88:155 s. 53). Innehavarens intresse är i ett sådant fall begränsat till att motverka ytterligare spridning av företagshemligheten.

har utfört angreppet har i sin besittning och som innefattar hemligheten, Nytt jämfört med den hittillsvarande lagen är att domstolen får besluta ska överlämnas till innehavaren av företagshemligheten. Domstolen får att en handling eller ett föremål ska återkallas från marknaden (jfr t.ex. besluta att överlämnandet ska ske mot lösen, om det finns skäl för det. 59 § första stycket patentlagen [1967:837]). Därmed avses att angriparen Om handlingen eller föremålet inte kan överlämnas utan besvär, får åläggs att vidta rimliga åtgärder för att se till att exempelvis en vara som domstolen efter vad som är skäligt besluta att handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden, förstöras, ändras eller utsättas för någon innefattar en företagshemlighet inte längre förekommer på marknaden. annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Ett beslut om återkallande från marknaden kan kompletteras med ett Domstolen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena beslut om att egendomen ska förstöras eller att någon annan åtgärd ska även mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på vidtas med den sedan angriparen har återfått den. en företagshemlighet är nära förestående. Åtgärder enligt paragrafen kan enligt tredje stycket meddelas även då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. Detta är en Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolsbeslut om andra skyddsnyhet. Se vidare författningskommentaren till 12 §. åtgärder än vitesförbud. Den motsvarar delvis 14 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 29 och 52 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 53 f. 18 § I fråga om varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkoch 117 f.). Med paragrafen genomförs artikel 11.1 c och artikel 12.1 c ning och marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemligoch 12.1 d i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1 och 10.5. het, får domstolen besluta om åtgärder enligt 17 § även om varorna inte Paragrafen avser endast slutliga avgöranden om andra skyddsåtgärder innefattar företagshemligheten.

än vitesförbud. Domstolens möjlighet att besluta interimistiskt om sådana åtgärder regleras inte i lagen. Beslut kan i dessa fall i stället meddelas Enligt paragrafen får domstolen besluta om skyddsåtgärder enligt 17 § enligt rättegångsbalkens bestämmelser om säkerhetsåtgärder (15 kap. 3 § även i fråga om s.k. intrångsgörande varor. Paragrafen saknar motsvarigrättegångsbalken). het i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 2.4 En förutsättning för att skyddsåtgärder ska få beslutas är att det är samt artikel 12.1 c och 12.2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt skäligt. Detta gäller även enligt den hittillsvarande lagen men sägs nu 7.1 och 10.1. uttryckligen i lagtexten. Det är normalt inte skäligt att besluta om åtgärd- I många fall är en vara, vars formgivning, egenskaper, funktion, tiller mot en slutkonsument, dvs. en privatperson som i god tro har förvärvat verkning och marknadsföring gynnas avsevärt av en tidigare angripen en vara som innefattar en företagshemlighet som har angripits (jfr prop. företagshemlighet, utformad på ett sådant sätt att den kan sägas innefatta 2008/09:67 s. 220). företagshemligheten som har angripits. Så är det dock inte alltid. Av Första stycket motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt den hittills- paragrafen följer att ett beslut om överlämnande eller någon annan åtgärd varande lagen. En skillnad är att bestämmelserna är tillämpliga oavsett enligt 17 § alltid får meddelas i fråga om sådana varor, alltså även om om företagshemligheten har angripits i strid med lagen om företagshem- handlingen eller föremålet som åtgärden gäller inte kan anses innefatta ligheter eller om angreppet har skett i strid med annan lag, exempelvis företagshemligheten. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Avgörande är att det är Om en tillverkare av sådana varor som paragrafen avser har sålt varorfråga om ett angrepp på en företagshemlighet enligt 3 §. Det finns alltså na till en grossist, som ännu inte sålt dem vidare, kan tillverkaren åläggas inte något krav på att angriparen har handlat på ett sätt som kan leda till att återkalla varorna från grossisten. En rimlig åtgärd från tillverkarens straff- eller skadeståndsansvar enligt lagen för att ett föreläggande om sida kan då vara att upplysa grossisten om att varorna gynnas avsevärt av åtgärder ska bli aktuellt. En närmare redogörelse för de situationer då en tidigare angripen företagshemlighet och därför inte får säljas, be grossdomstolen får besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder finns i isten returnera varorna samt återbetala den ersättning som grossisten har författningskommentaren till 12 §. betalt för varorna.

En annan skillnad är att det inte krävs att den som har utfört angreppet

19 § En åtgärd enligt 17 § ska bekostas av den som åtgärden riktas mot, på företagshemligheten och som beslutet riktas mot har agerat uppsåtligt om det inte finns särskilda skäl mot det. eller oaktsamt. Av 3 § följer att ett angrepp kan föreligga även om angriparen inte har utfört angreppet med uppsåt eller av oaktsamhet. Paragrafen anger att en åtgärd som domstolen beslutar om enligt 17 § Om en handling eller ett föremål inte utan besvär kan överlämnas som huvudregel ska bekostas av den som åtgärden riktas mot. Den sakenligt första stycket, får domstolen enligt andra stycket besluta att handnar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs lingen eller föremålet ska förstöras, ändras eller utsättas för någon annan artikel 12.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1. åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Denna möjlighet kan fram- I paragrafen klargörs att åtgärderna som domstolen enligt 17 § beslutar stå som praktisk om innehavaren har den hemliga informationen i behåll om ska bekostas av angriparen, om det inte finns särskilda skäl mot det och därför saknar behov av att få tillbaka den handling eller det föremål (jfr t.ex. 59 § sjätte stycket patentlagen [1967:837]). Särskilda skäl torde som innefattar hemligheten (prop. 1987/88:155 s. 53). Innehavarens exempelvis kunna finnas när talan förs mot någon som har förvärvat en intresse är i ett sådant fall begränsat till att motverka ytterligare spridning företagshemlighet i god tro och kostnaden för åtgärderna skulle bli orimav företagshemligheten. ligt hög. 164 165

20 § Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om ett förverkande eller någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.

Paragrafen anger att bestämmelserna om förverkande och andra åtgärder enligt 36 kap. brottsbalken har företräde framför förevarande lag. Den överensstämmer med motsvarande reglering i 14 § tredje stycket i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 53).

Utnyttjande av en företagshemlighet mot ekonomisk ersättning

21 § På yrkande av den som har angripit företagshemligheten får domstolen, i stället för att besluta om ett förbud mot utnyttjande av en företagshemlighet enligt 12 § eller åtgärder enligt 17 §, ge tillstånd för honom eller henne att mot ersättning till innehavaren utnyttja företagshemligheten. Ett beslut om tillstånd får meddelas endast om 1. företagshemligheten tidigare har angripits av någon annan, 2. den som begär tillståndet vid tiden då han eller hon påbörjade angreppet inte kände till, eller inte borde ha känt till, att företagshemligheten tidigare angripits, 3. ett förbud enligt 12 § eller en åtgärd enligt 17 § skulle innebära en oproportionerligt stor skada för den som begär tillståndet, och 4. ett utnyttjande inte medför att företagshemligheten röjs. Ersättningen får inte överstiga summan av de avgifter, royaltyer eller liknande ersättningar som skulle ha betalats om den som begärt tillståndet hade inhämtat innehavarens medgivande till att utnyttja företagshemligheten.

Paragrafen ger utrymme för den som har angripit en företagshemlighet att under vissa förhållanden, mot ersättning till innehavaren av företagshemligheten, utnyttja företagshemligheten. Den saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 13.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Paragrafen är enligt första stycket tillämplig om talan om ett förbud enligt 12 § eller åtgärder enligt 17 § har väckts mot någon som har utfört ett fullbordat angrepp på en företagshemlighet. Ett förbud eller föreläggande om andra skyddsåtgärder kan visserligen beslutas även då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående (12 § andra stycket och 17 § tredje stycket), men förevarande paragraf kan då inte tillämpas. Detta följer av att det förutsätts att en företagshemlighet har angripits. Om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda kan angriparen, t.ex. när ett förbud enligt 12 § mot utnyttjande av en företagshemlighet aktualiseras, begära att han eller hon ska få tillstånd att utnyttja företagshemligheten mot viss bestämd ekonomisk ersättning till innehavaren (jfr 59 § tredje stycket patentlagen [1967:837]). Ett beslut enligt paragrafen behöver inte vara tidsbegränsat. Det ligger dock i sakens natur att domstolen begränsar de tillstånd som meddelas i tiden. Det är sällan möjligt för varken domstolen eller parterna att bedöma vad en rimlig ersättning för utnyttjande av en företagshemlighet kan uppgå till för en obestämd framtid. Domstolen får enligt 12 § samtidigt som den beslutar att angriparen ska betala ersättning till innehavaren även förbjuda honom eller henne att

20 § Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om ett förverkande eller röja företagshemligheten. Detta följer av att angriparen inte kan ges tillnågon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk ska beslutas stånd att röja en företagshemlighet mot att han eller hon betalar ersättenligt 36 kap. brottsbalken. ning och förutsätter att innehavaren har framställt yrkande om även ett sådant förbud samt att förutsättningarna i övrigt för ett sådant förbud är Paragrafen anger att bestämmelserna om förverkande och andra åtgärder uppfyllda. enligt 36 kap. brottsbalken har företräde framför förevarande lag. Den I andra stycket anges de närmare förutsättningarna för ett beslut om överensstämmer med motsvarande reglering i 14 § tredje stycket i den tillstånd till fortsatt utnyttjande av en företagshemlighet. hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 53). Enligt andra stycket första punkten krävs, för att domstolen ska kunna besluta om tillstånd till utnyttjande mot ersättning, att angriparen har Utnyttjande av en företagshemlighet mot ekonomisk ersättning angripit en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan.

21 § På yrkande av den som har angripit företagshemligheten får dom- Paragrafen är alltså inte tillämplig när angriparen har utfört det ursprungstolen, i stället för att besluta om ett förbud mot utnyttjande av en före- liga angreppet på företagshemligheten. tagshemlighet enligt 12 § eller åtgärder enligt 17 §, ge tillstånd för Enligt andra punkten krävs vidare att angriparen då angreppet påbörjhonom eller henne att mot ersättning till innehavaren utnyttja företags- ades var i god tro om att företagshemligheten tidigare hade angripits av hemligheten. någon annan. Om angriparen har agerat uppsåtligt eller varit oaktsam i Ett beslut om tillstånd får meddelas endast om förhållande till att det ursprungliga angreppet ägt rum, är paragrafen inte 1. företagshemligheten tidigare har angripits av någon annan, 2. den som begär tillståndet vid tiden då han eller hon påbörjade tillämplig. angreppet inte kände till, eller inte borde ha känt till, att företagshemlig- Vidare krävs det enligt tredje punkten att verkställigheten av ett förbud heten tidigare angripits, eller ett föreläggande om andra skyddsåtgärder skulle orsaka angriparen 3. ett förbud enligt 12 § eller en åtgärd enligt 17 § skulle innebära en oproportionerligt stor skada. Vid proportionalitetsbedömningen bör det oproportionerligt stor skada för den som begär tillståndet, och beaktas att angriparen i dessa fall har agerat utan uppsåt eller oaktsamhet 4. ett utnyttjande inte medför att företagshemligheten röjs. och att ett ingripande i form av förbud eller andra skyddsåtgärder därför Ersättningen får inte överstiga summan av de avgifter, royaltyer eller kan framstå som oförtjänt. Angriparen kan således ha kommit över föreliknande ersättningar som skulle ha betalats om den som begärt tillståndet hade inhämtat innehavarens medgivande till att utnyttja företagshem- tagshemligheten genom en, sedd för sig, fullt legitim affärsuppgörelse ligheten. som inneburit en mer eller mindre omfattande investering för honom eller henne. Angriparen kan även ha påbörjat en exploatering av företags- Paragrafen ger utrymme för den som har angripit en företagshemlighet hemligheten eller i övrigt inrättat sin verksamhet därefter eller haft att under vissa förhållanden, mot ersättning till innehavaren av företags- omfattande utlägg som sannolikt går förlorade om ett fortsatt utnyttjande hemligheten, utnyttja företagshemligheten. Den saknar motsvarighet i förbjuds. I sådana fall kan ett förbud anses innebära oproportionerligt den hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 13.3 i direk- stor skada. tivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Saken kan bedömas annorlunda om angriparen ännu inte har inrättat Paragrafen är enligt första stycket tillämplig om talan om ett förbud sin verksamhet efter innehavet av företagshemligheten, eller om angripenligt 12 § eller åtgärder enligt 17 § har väckts mot någon som har utfört aren riskerar endast mindre ingripande åtgärder än ett ovillkorligt förbud ett fullbordat angrepp på en företagshemlighet. Ett förbud eller förelägg- mot ett fortsatt utnyttjande av företagshemligheten. Vid bedömningen ande om andra skyddsåtgärder kan visserligen beslutas även då ett måste även beaktas hur starkt den lagliga innehavarens intresse är av att angrepp på en företagshemlighet är nära förestående (12 § andra stycket det obehöriga utnyttjandet inte får fortsätta ens mot ersättning. Det bör och 17 § tredje stycket), men förevarande paragraf kan då inte tillämpas. även tas hänsyn till om ett fortsatt utnyttjande skulle strida mot någon Detta följer av att det förutsätts att en företagshemlighet har angripits. annan lagstiftning än den förevarande eller om det finns risk för att Om förutsättningarna i andra stycket är uppfyllda kan angriparen, t.ex. utnyttjandet skadar konsumentintressen. I sådana fall bör något beslut när ett förbud enligt 12 § mot utnyttjande av en företagshemlighet aktu- enligt paragrafen inte meddelas. aliseras, begära att han eller hon ska få tillstånd att utnyttja företagshem- Slutligen krävs enligt fjärde punkten att ett utnyttjande inte medför att ligheten mot viss bestämd ekonomisk ersättning till innehavaren (jfr 59 § företagshemligheten röjs. Ett beslut om tillstånd till fortsatt utnyttjande tredje stycket patentlagen [1967:837]). av företagshemligheten förutsätter alltså att domstolen gör en bedömning Ett beslut enligt paragrafen behöver inte vara tidsbegränsat. Det ligger av risken för att ett utnyttjande enligt tillståndet medför att företagshemdock i sakens natur att domstolen begränsar de tillstånd som meddelas i ligheten röjs. Bedömningen bör göras mot bakgrund av vad för slags tiden. Det är sällan möjligt för varken domstolen eller parterna att utnyttjande det begärda tillståndet avser och vilka åtgärder angriparen bedöma vad en rimlig ersättning för utnyttjande av en företagshemlighet vidtar för att skydda den företagshemliga informationen. I vissa fall bör kan uppgå till för en obestämd framtid. tillståndet kunna utformas på ett sådant sätt att risken för ett röjande Domstolen får enligt 12 § samtidigt som den beslutar att angriparen ska minimeras. Om det ändå kvarstår en konkret och beaktansvärd risk för att betala ersättning till innehavaren även förbjuda honom eller henne att företagshemligheten röjs bör domstolen inte ge något tillstånd. 166 167

Om ett tillstånd ges och angriparen senare ändå röjer företagshemligheten, kan röjandet leda till en ny talan om förbud eller föreläggande om andra skyddsåtgärder och även skadestånd. Som redan har påpekats kan domstolen samtidigt som den beslutar om tillstånd till utnyttjande mot ersättning, beroende på vad som har yrkats i målet, även besluta om ett förbud för angriparen att röja företagshemligheten. Att ett sådant förbud meddelas bör inte ensamt avgöra bedömningen av om det finns en risk för att angriparens utnyttjande av företagshemligheten kan orsaka att företagshemligheten röjs. En sådan risk kan föreligga även om angriparen förbjuds att röja företagshemligheten. Ersättningens storlek ska vara skälig och får enligt tredje stycket inte överstiga summan av de avgifter, royaltyer eller liknande ersättningar som skulle ha betalats om angriparen hade haft innehavarens tillstånd att utnyttja företagshemligheten. Den ska vara på en sådan nivå att innehavaren blir tillräckligt kompenserad för att företagshemligheten utnyttjas av någon annan, samtidigt som den inte ska medföra en överkompensation. Företagshemligheter omsätts typiskt sett inte på en öppen marknad. Det kan därför vara svårt att beräkna skälig ersättning för utnyttjandet av företagshemligheten. I bedömningen bör vägas in vad för slags utnyttjande som avses och vilken avkastning angriparen beräknas få. Det kan nämligen antas att en royalty för lagligt utnyttjande av företagshemligheten hade beräknats utifrån vilken vinst innehavaren kunnat göra genom eget utnyttjande av företagshemligheten. Vid beräkningen av ersättningen bör utgångspunkten vara att ersättningen endast ska omfatta den tidsperiod under vilken ett fortsatt utnyttjande hade kunnat förbjudas. Ersättningsskyldigheten ska därmed vara framåtblickande och omfatta tiden från domstolens beslut och därefter. Det bör inte påverka ersättningens storlek hur lång tid som gått från det ursprungliga angreppet till dess att talan väcktes mot den angripare som ska betala ersättningen. Om domstolen har beslutat interimistiskt i målet är det den tidpunkten som bör tjäna som utgångspunkt för beräkningen av ersättningen. Av 14 § andra stycket framgår att angriparen kan undgå ett förbud mot utnyttjande genom att han eller hon ställer säkerhet. Det är den som begär att domstolen ska ge tillstånd till ett utnyttjande som i första hand ska ange vad som är skälig ersättning och lägga fram utredning till stöd för det. Domstolen bör verka för att parterna kommer överens i frågan om nivån på ersättningen och villkoren för betalning. Om parterna inte kan komma överens får domstolen bedöma om den erbjudna ersättningen är skälig och ta ställning till de närmare villkoren för betalningen. Villkoren bör som regel följa branschpraxis, om det finns utredning om en sådan.

Frågor om talan i domstol

22 § En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ förs av innehavaren av företagshemligheten. En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ får föras även i samband med åtal för brott som avses i 26 och 27 §§.

Om ett tillstånd ges och angriparen senare ändå röjer företagshemlig- Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får föra talan om vites-

heten, kan röjandet leda till en ny talan om förbud eller föreläggande om förbud och andra skyddsåtgärder samt om möjligheten att föra en sådan

andra skyddsåtgärder och även skadestånd. talan i samband med åtal för brott enligt lagen. Den motsvarar delvis

Som redan har påpekats kan domstolen samtidigt som den beslutar om 11 § andra stycket och 14 § fjärde stycket i den hittillsvarande lagen

tillstånd till utnyttjande mot ersättning, beroende på vad som har yrkats i (prop. 1987/88:155 s. 51 och 53).

målet, även besluta om ett förbud för angriparen att röja företagshemlig- Första stycket reglerar vem som har rätt att föra talan om vitesförbud

heten. Att ett sådant förbud meddelas bör inte ensamt avgöra bedömning- och andra skyddsåtgärder. Liksom i den hittillsvarande lagen är det den

en av om det finns en risk för att angriparens utnyttjande av företagshem- som har utsatts för det rättsstridiga angreppet, dvs. innehavaren av före-

ligheten kan orsaka att företagshemligheten röjs. En sådan risk kan före- tagshemligheten, som har rätt att föra talan. Till skillnad från den hittills-

ligga även om angriparen förbjuds att röja företagshemligheten. varande lagen tillåter lagen att en självständig talan om interimistiska

Ersättningens storlek ska vara skälig och får enligt tredje stycket inte förbud. I paragrafen anges att talerätten även i dessa fall tillkommer inne-

överstiga summan av de avgifter, royaltyer eller liknande ersättningar havaren.

som skulle ha betalats om angriparen hade haft innehavarens tillstånd att En talan om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder handläggs som

utnyttja företagshemligheten. Den ska vara på en sådan nivå att innehav- tvistemål. Det är emellertid enligt andra stycket möjligt för innehavaren

aren blir tillräckligt kompenserad för att företagshemligheten utnyttjas av att föra talan om dessa frågor även i ett brottmål om ansvar enligt 26 och

någon annan, samtidigt som den inte ska medföra en överkompensation. 27 §§ (jfr prop. 1987/88:155 s. 51).

Företagshemligheter omsätts typiskt sett inte på en öppen marknad.

Det kan därför vara svårt att beräkna skälig ersättning för utnyttjandet av 23 § En talan om utdömande av vite förs vid den domstol som i första

instans har beslutat om vitesförbudet. Talan förs av den som har ansökt företagshemligheten. I bedömningen bör vägas in vad för slags utnyttjanom förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om ett nytt de som avses och vilken avkastning angriparen beräknas få. Det kan vitesförbud. nämligen antas att en royalty för lagligt utnyttjande av företagshemlig-

heten hade beräknats utifrån vilken vinst innehavaren kunnat göra genom Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om utdömande av vite som eget utnyttjande av företagshemligheten. har beslutats enligt lagen. Den motsvarar 11 § tredje stycket i den hittills- Vid beräkningen av ersättningen bör utgångspunkten vara att ersättvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 51 och 62). ningen endast ska omfatta den tidsperiod under vilken ett fortsatt utnytt- Enligt 22 § är det innehavaren av en angripen företagshemlighet som jande hade kunnat förbjudas. Ersättningsskyldigheten ska därmed vara kan föra talan om vitesförbud enligt lagen. Av förevarande paragraf följframåtblickande och omfatta tiden från domstolens beslut och därefter. er att innehavaren är ensamt taleberättigad även vid en talan om utdöm- Det bör inte påverka ersättningens storlek hur lång tid som gått från det ande av vite som har förelagts enligt lagen. ursprungliga angreppet till dess att talan väcktes mot den angripare som En talan om utdömande av vite som har förelagts av allmän domstol ska betala ersättningen. ska enligt 8 § lagen (1985:206) om viten handläggas som brottmål. Till Om domstolen har beslutat interimistiskt i målet är det den tidpunkten följd av förevarande paragraf är det möjligt att inom ramen för brottmålet som bör tjäna som utgångspunkt för beräkningen av ersättningen. Av handlägga ett yrkande om nytt vitesförbud, som annars handläggs som 14 § andra stycket framgår att angriparen kan undgå ett förbud mot tvistemål (prop. 1987/88:155 s. 51). utnyttjande genom att han eller hon ställer säkerhet.

Det är den som begär att domstolen ska ge tillstånd till ett utnyttjande som i första hand ska ange vad som är skälig ersättning och lägga fram Preskription och preklusion

utredning till stöd för det. Domstolen bör verka för att parterna kommer 24 § En talan om skadestånd enligt denna lag får endast avse skada som

överens i frågan om nivån på ersättningen och villkoren för betalning. har uppkommit under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada

Om parterna inte kan komma överens får domstolen bedöma om den som har uppkommit dessförinnan är rätten till skadestånd förlorad (pre-

skription). erbjudna ersättningen är skälig och ta ställning till de närmare villkoren En talan om förbud eller andra åtgärder enligt denna lag ska väckas för betalningen. Villkoren bör som regel följa branschpraxis, om det inom fem år från det att innehavaren fått kännedom eller borde ha fått finns utredning om en sådan. kännedom om det angrepp eller nära förestående angrepp på en företags-

hemlighet som talan grundas på. Om talan inte väcks inom denna tid, är

rätten att föra talan förlorad (preklusion).

Frågor om talan i domstol

22 § En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ förs av innehavaren av före- Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription och preklusion. Den tagshemligheten. motsvarar delvis 10 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 En talan enligt 12–15, 17 och 21 §§ får föras även i samband med åtal s. 50). Med paragrafen genomförs artikel 8 i direktivet. Övervägandena för brott som avses i 26 och 27 §§. finns i avsnitt 11.

Enligt första stycket om preskription av rätten till skadestånd räknas

168 preskriptionen, till skillnad från vad som är vanligt när det gäller skade- 169

ståndsrättslig preskription, inte från en viss tidpunkt och framåt i tiden. Det avgörande är i stället tiden för talans väckande. Preskriptionen räknas från den tidpunkten fem år bakåt i tiden (prop. 1987/88:155 s. 50). Utgångspunkten är tiden för skadans faktiska uppkomst. En talan om skadestånd kan endast avse skada som har uppkommit under de fem senaste åren innan talan väcktes. När den angivna tiden löpt ut går rätten till skadestånd för skada som dessförinnan uppkommit förlorad. Stycket innebär inte någon nyhet i förhållande till den hittillsvarande regleringen. Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i den hittillsvarande lagen. Den innebär att innehavaren av företagshemligheten efter viss tid är förhindrad att på grundval av ett angrepp på en företagshemlighet väcka talan om förbud och andra skyddsåtgärder enligt lagen (preklusion). En sådan talan ska väckas inom fem år från det att innehavaren fått kännedom eller borde ha fått kännedom om det angrepp på hans eller hennes företagshemlighet som talan grundas på. Den praktiska innebörden av regeln är att en innehavare som får kännedom, eller borde få kännedom, om ett angrepp har fem år på sig att väcka talan om förbud och andra skyddsåtgärder enligt lagen. Rätten att föra talan på grundval av äldre angrepp prekluderas. Bestämmelsen är tillämplig också i fråga om nära förestående angrepp. Det bör dock mycket sällan förekomma att en talan väcks om vitesförbud eller andra skyddsåtgärder på grundval av exempelvis förberedande åtgärder som ligger mer än fem år tillbaka i tiden. Frågan om vid vilken tidpunkt innehavaren av företagshemligheten borde ha upptäckt ett angrepp får avgöras med hänsyn till främst formerna för angreppet och företagshemlighetens beskaffenhet. Det är även av betydelse vilka kontrollåtgärder innehavaren har vidtagit eller kunnat vidta för att komma till insikt om angreppet. Någon gång kan det inträffa att möjligheterna att föra en talan om skadestånd respektive en talan om förbud eller andra skyddsåtgärder inte sammanfaller. En sådan situation skulle kunna vara då möjligheten till en talan om förbud eller andra skyddsåtgärder är prekluderad eftersom angriparens handlande ligger mer än fem år tillbaka i tiden och innehavaren borde ha upptäckt angreppet i anslutning till att det begicks, medan preskriptionsfristen för en skadeståndstalan inte löpt ut eftersom skadan som talan avser visade sig för mindre än fem år sedan.

Spridning av information om dom

25 § På yrkande av innehavaren får domstolen i ett mål om angrepp på en företagshemlighet besluta att den som har angripit företagshemligheten ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighetsbedömningen bland annat beakta vad informationsspridningen kan medföra för en enskild persons integritet och anseende. Domstolen får under motsvarande förutsättningar besluta om informationsspridning också i ett mål om ett nära förestående angrepp på en företagshemlighet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bekostande av spridning av information om domen i ett mål om angrepp eller nära förestående

ståndsrättslig preskription, inte från en viss tidpunkt och framåt i tiden. angrepp på företagshemligheter. Paragrafen saknar motsvarighet i den Det avgörande är i stället tiden för talans väckande. Preskriptionen räk- hittillsvarande lagen. Med paragrafen genomförs artikel 15 i direktivet. nas från den tidpunkten fem år bakåt i tiden (prop. 1987/88:155 s. 50). Övervägandena finns i avsnitt 10.6. Utgångspunkten är tiden för skadans faktiska uppkomst. En talan om Enligt första stycket får domstolen i ett mål om angrepp på företagsskadestånd kan endast avse skada som har uppkommit under de fem hemligheter besluta att den som har angripit en företagshemlighet ska senaste åren innan talan väcktes. När den angivna tiden löpt ut går rätten bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen, eller deltill skadestånd för skada som dessförinnan uppkommit förlorad. ar av domen, i målet. Paragrafen kan tillämpas i både brottmål och tviste- Stycket innebär inte någon nyhet i förhållande till den hittillsvarande mål, dock endast på yrkande av innehavaren av företagshemligheten. regleringen. Genom kravet på att åtgärderna ska vara lämpliga tydliggörs att åtgärd- Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i den hittillsvarande erna ska anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet, självklart lagen. Den innebär att innehavaren av företagshemligheten efter viss tid med hänsyn till de begränsningar som innehavarens yrkande om bekostär förhindrad att på grundval av ett angrepp på en företagshemlighet ande av informationsspridning medför. väcka talan om förbud och andra skyddsåtgärder enligt lagen (preklu- Eftersom angriparen med stöd av paragrafen inte kan åläggas någon sion). En sådan talan ska väckas inom fem år från det att innehavaren fått annan skyldighet än att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida informakännedom eller borde ha fått kännedom om det angrepp på hans eller tion om domen, ankommer det på innehavaren av företagshemligheten hennes företagshemlighet som talan grundas på. Den praktiska innebörd- att själv se till att åtgärderna kommer till stånd. Paragrafen ger inte en av regeln är att en innehavare som får kännedom, eller borde få utrymme för domstolen att ålägga någon som har medverkat till angreppkännedom, om ett angrepp har fem år på sig att väcka talan om förbud et på företagshemligheten att tillsammans med angriparen bekosta och andra skyddsåtgärder enligt lagen. Rätten att föra talan på grundval åtgärderna. Inte heller ger den utrymme att ålägga angriparen att bekosta av äldre angrepp prekluderas. informationsspridning om andra avgöranden i målet än en dom. Bestämmelsen är tillämplig också i fråga om nära förestående angrepp. Domstolen ska, innan den beslutar om informationsspridning, göra en Det bör dock mycket sällan förekomma att en talan väcks om vitesförbud skälighetsbedömning. Det ska bedömas om nyttan med åtgärden uppvägeller andra skyddsåtgärder på grundval av exempelvis förberedande er den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärder som ligger mer än fem år tillbaka i tiden. drabbas av åtgärden. Frågan om vid vilken tidpunkt innehavaren av företagshemligheten Är det fråga om en mycket värdefull företagshemlighet, eller om borde ha upptäckt ett angrepp får avgöras med hänsyn till främst former- angreppet på hemligheten annars har inneburit stor skada för innehavarna för angreppet och företagshemlighetens beskaffenhet. Det är även av en, föreligger starkare skäl för åtgärden än annars. Detsamma gäller om betydelse vilka kontrollåtgärder innehavaren har vidtagit eller kunnat angreppet har varit särskilt illojalt. vidta för att komma till insikt om angreppet. Vid skälighetsbedömningen bör å andra sidan de kostnader som beslut- Någon gång kan det inträffa att möjligheterna att föra en talan om et medför för angriparen av företagshemligheten beaktas. Det torde skadestånd respektive en talan om förbud eller andra skyddsåtgärder inte exempelvis endast i undantagsfall vara skäligt att ålägga en privatperson sammanfaller. En sådan situation skulle kunna vara då möjligheten till en att bekosta information om domen i en rikstäckande tidning. Saken komtalan om förbud eller andra skyddsåtgärder är prekluderad eftersom mer i ett annat läge om angriparen i stället är ett större företag. angriparens handlande ligger mer än fem år tillbaka i tiden och innehav- Domstolen ska även beakta vad informationsspridningen kan få för aren borde ha upptäckt angreppet i anslutning till att det begicks, medan konsekvenser för en enskild persons integritet och anseende. Detta kompreskriptionsfristen för en skadeståndstalan inte löpt ut eftersom skadan mer till särskilt uttryck i bestämmelsen. Domstolen ska ta hänsyn till det som talan avser visade sig för mindre än fem år sedan. integritetsintrång för angriparen som det kan innebära att det ges offentlighet åt angreppet, om han eller hon är en fysisk person. Detta är särskilt relevant exempelvis för en arbetstagare som söker ny anställning. En

Spridning av information om dom

publicering av innehållet i en dom är knappast skälig om det förhindrar

25 § På yrkande av innehavaren får domstolen i ett mål om angrepp på en arbetstagares möjligheter till senare anställning. en företagshemlighet besluta att den som har angripit företagshemlighet- Lagstiftningen om skyddet för personuppgifter måste beaktas när inforen ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighetsbedömningen mation om domen i målet sprids. Detta kan betyda att personuppgifter bland annat beakta vad informationsspridningen kan medföra för en behöver anonymiseras vid publicering av domar. Vid publicering av en enskild persons integritet och anseende. dom torde det mycket sällan finnas skäl att namnge angriparen om denne Domstolen får under motsvarande förutsättningar besluta om informa- är privatperson (jfr prop. 2008/09:67 s. 270). tionsspridning också i ett mål om ett nära förestående angrepp på en före- Av andra stycket framgår att paragrafen ska tillämpas även om målet tagshemlighet. gäller ett nära förestående angrepp på en företagshemlighet. Se vidare författningskommentaren till 12 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om bekostande av spridning av information om domen i ett mål om angrepp eller nära förestående 170 171

Motsvarande bestämmelser som i paragrafen finns inom immaterialrätten (t.ex. 53 h § lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 57 h § patentlagen [1967:837]).

Straff

26 § Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för företagsspioneri. Den motsvarar delvis 3 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 13 f., 37 f. och 56 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 36 f.). Övervägandena finns i avsnitt 13.1. Paragrafen motsvarar den hittillsvarande regleringen av straffansvaret, utom vad gäller straffskalan för grovt brott. Till skillnad från hittills gällande rätt omfattar lagen viss information som finns inom icke-kommersiella forskningsinstitutioner (2 §). Även sådana företagshemligheter kan bli föremål för brott enligt lagen. Den som gör sig skyldig till brottet företagsspioneri utför samtidigt ett angrepp på företagshemligheten som omfattas av lagens sanktioner i övrigt (jfr 3 § första stycket punkten 1). Det förutsätts att angreppet på företagshemligheten är obehörigt. Detta följer av att lagen endast gäller obehöriga angrepp (4 §). Minimistraffet för grovt brott höjs till fängelse i sex månader. En konsekvens av ett minimistraff på sex månader är att hemlig övervakning av elektronisk kommunikation alltid kan komma i fråga vid förundersökning om grovt brott och inte, som hittills, endast om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning (27 kap. 19 § jämförd med 2 § andra stycket sjätte punkten rättegångsbalken). Av principen om att grundlag har företräde framför vanlig lag följer att paragrafen inte ska tillämpas om den kommer i konflikt med reglerna om anskaffarfrihet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Om företagsspioneriet innefattar även annan brottslighet, exempelvis då gärningsmannen berett sig tillgång till informationen genom olaga intrång eller stöld, utgör inte reglerna om anskaffarfrihet något hinder mot att gärningsmannen döms för den andra brottsligheten (bet. 1989/90:LU37 s. 38).

27 § Den som uppsåtligen anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne i sin tur har berett sig tillgång till denna genom en gärning som avses i 26 §, ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till

Motsvarande bestämmelser som i paragrafen finns inom immaterial- böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i rätten (t.ex. 53 h § lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och högst fyra år. Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är konstnärliga verk samt 57 h § patentlagen [1967:837]). belagd med strängare straff i brottsbalken.

Straff Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för olovlig befattning med

26 § Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig tillgång till en före- företagshemlighet. Den motsvarar huvudsakligen 4 § i den hittillsvarande tagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i lagen (prop. 1987/88:155 s. 23 f. och 57 samt bet. 1989/90:LU37 högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader s. 40 f.). Övervägandena finns i avsnitt 13.1. och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt Straffansvaret förutsätter liksom hittills att gärningsmannen i subjektivt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande hänseende har uppsåt. I första stycket anges nu detta uttryckligen. värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. I 26 § tredje stycket om straffansvar för företagsspioneri anges att det För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. inte ska dömas till ansvar för företagsspioneri om gärningen är belagd Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är med strängare straff i brottsbalken. Så kan exempelvis vara fallet om belagd med strängare straff i brottsbalken. gärningen utgör grovt spioneri (19 kap. 6 § brottsbalken). Genom att det i förevarande bestämmelse anges att förbrottet ska utgöras av en gärning Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för företagsspioneri. Den som avses i 26 § (”genom företagsspioneri” enligt lydelsen i den hittillsmotsvarar delvis 3 § i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 varande lagen) klargörs att straffansvaret enligt förevarande paragraf s. 13 f., 37 f. och 56 f. samt bet. 1989/90:LU37 s. 36 f.). Övervägandena även omfattar fall när förbrottet bedöms enligt brottsbalken. finns i avsnitt 13.1. Lagen omfattar bl.a. angrepp på en företagshemlighet som består i att Paragrafen motsvarar den hittillsvarande regleringen av straffansvaret, någon bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt utom vad gäller straffskalan för grovt brott. anskaffar företagshemligheten (3 §). För att ett anskaffande ska vara Till skillnad från hittills gällande rätt omfattar lagen viss information straffbart enligt förevarande paragraf krävs att gärningsmannen tar emot som finns inom icke-kommersiella forskningsinstitutioner (2 §). Även företagshemligheten av någon annan som tillhandahåller den. Därmed sådana företagshemligheter kan bli föremål för brott enligt lagen. undantas från det straffbara området sådana anskaffanden som består i att Den som gör sig skyldig till brottet företagsspioneri utför samtidigt ett någon tillägnar sig företagshemligheten, eftersom det i dessa fall förutangrepp på företagshemligheten som omfattas av lagens sanktioner i sätts att personen redan har tillgång till den (se författningskommentaren övrigt (jfr 3 § första stycket punkten 1). till 3 §). Det straffbara området motsvarar därmed vad som gäller enligt Det förutsätts att angreppet på företagshemligheten är obehörigt. Detta den hittillsvarande lagen, dock omfattar begreppet företagshemlighet följer av att lagen endast gäller obehöriga angrepp (4 §). något fler uppgifter i den nya lagen (se författningskommentaren till 26 §). Minimistraffet för grovt brott höjs till fängelse i sex månader. En kon- Det förutsätts att angreppet på företagshemligheten är obehörigt. Detta sekvens av ett minimistraff på sex månader är att hemlig övervakning av följer av att lagen endast gäller obehöriga angrepp (4 §). elektronisk kommunikation alltid kan komma i fråga vid förundersök- Av principen om att grundlag har företräde framför vanlig lag följer att ning om grovt brott och inte, som hittills, endast om det finns anledning paragrafen inte ska tillämpas om den kommer i konflikt med reglerna om att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av anskaffarfrihet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning (27 kap. 19 § jämförd med 2 § andra stycket sjätte punkt- 28 § Den som har brutit mot en tystnadsplikt som följer av denna lag får en rättegångsbalken). inte på grund av den överträdelsen göras ansvarig enligt 20 kap. 3 § Av principen om att grundlag har företräde framför vanlig lag följer att brottsbalken. Den som har brutit mot ett vitesförbud enligt denna lag får inte dömas paragrafen inte ska tillämpas om den kommer i konflikt med reglerna om till straff för en gärning som omfattas av förbudet. anskaffarfrihet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Om företagsspioneriet innefattar även annan brottslighet, exempelvis då Paragrafen innehåller bestämmelser om att straffansvar i vissa fall inte gärningsmannen berett sig tillgång till informationen genom olaga intrång får utdömas. Den motsvarar delvis 8 § andra stycket och 11 § fjärde eller stöld, utgör inte reglerna om anskaffarfrihet något hinder mot att stycket i den hittillsvarande lagen (prop. 1987/88:155 s. 28, 48 f. och 51 gärningsmannen döms för den andra brottsligheten (bet. 1989/90:LU37 samt bet. 1989/90:LU37 s. 49 f.). Övervägandena finns i avsnitt 12.3. s. 38). Flera av lagens bestämmelser innebär i praktiken att den som hanterar en företagshemlighet åläggs en tystnadsplikt. Detta eftersom skyldighet-

27 § Den som uppsåtligen anskaffar en företagshemlighet med vetskap en att inte utnyttja eller röja företagshemligheten följer direkt av lagen. om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne i sin tur har berett sig tillgång till denna genom en gärning som Som exempel kan nämnas skadeståndsansvaret för parter m.fl. som får avses i 26 §, ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till del av företagshemligheter med anledning av en rättegång (7 §) och för 172 173

den som angriper en företagshemlighet som tidigare har angripits av någon annan (8 §). Av första stycket framgår att den som bryter mot någon av de tystnadsplikter som föreskrivs i lagen inte på grund av den överträdelsen får dömas till straff enligt bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken om brott mot tystnadsplikt. Straffriheten gäller däremot inte om röjandet eller utnyttjandet innebär en överträdelse av en annan lag, exempelvis offentlighets- och sekretesslagen (2009:400; prop. 1987/88:155 s. 48 f. och bet. 1989/90:LU37 s. 49). Så kan vara fallet när en part utnyttjar eller röjer företagshemliga uppgifter i strid med ett förbehåll som har beslutats av domstolen när uppgifterna lämnades ut (6 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen). Ett sådant förfarande kan leda till skadeståndsansvar enligt 7 § samtidigt som det är straffbart som brott mot tystnadsplikten enligt brottsbalken. Om domstolen har beslutat om ett s.k. yppandeförbud för uppgiften kan förfarandet vara straffbart enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken (jfr 5 kap. 4 § rättegångsbalken). Även i ett sådant fall kan ett straffansvar utdömas samtidigt som angriparen är skadeståndsskyldig enligt 7 §. Denna inskränkning i straffansvaret överensstämmer med gällande rätt, även om den hittillsvarande lagen innehåller färre tystnadsplikter. Enligt andra stycket får den som överträder ett vitesförbud som har beslutats enligt lagen inte dömas till straff för en gärning som omfattas av förbudet. Bestämmelsen innebär ingen nyhet i förhållande till den hittillsvarande lagen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att dubbla sanktioner följer på en och samma gärning. Bestämmelsen har begränsad betydelse i fråga om lagens straffbestämmelser eftersom dessa endast omfattar angrepp i form av anskaffande av företagshemligheter. Det bör sällan förekomma att ett vitesförbud beslutas beträffande anskaffande av en företagshemlighet. Bestämmelsen är dock tillämplig även om förfarandet som vitesförbudet omfattar är straffbart enligt annan lag. En sådan situation kan uppstå då någon har meddelats ett yppandeförbud avseende viss företagshemlig information, samtidigt som han eller hon enligt förevarande lag vid vite har förbjudits att röja samma information. Om personen röjer informationen får han eller hon inte straffas enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken. Det kan också förekomma att ett utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet är straffbart som brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Inte heller i det fallet kan ansvar utdömas, om gärningen samtidigt innebär en överträdelse av ett vitesförbud som har beslutats enligt förevarande lag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för angrepp på en företagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet. I fråga om straffansvar finns särskilda bestämmelser i lagen (1964:163) om införande av 174 brottsbalken.

den som angriper en företagshemlighet som tidigare har angripits av Övervägandena finns i avsnitt 14. någon annan (8 §). Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 9 juni 2018, dvs. Av första stycket framgår att den som bryter mot någon av de tystnads- den tidpunkt då direktivet senast ska vara genomfört i svensk rätt. Då plikter som föreskrivs i lagen inte på grund av den överträdelsen får upphör enligt andra punkten den hittillsvarande lagen om skydd för föredömas till straff enligt bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken om brott tagshemligheter att gälla. mot tystnadsplikt. I tredje punkten anges att den upphävda lagen ska tillämpas när Straffriheten gäller däremot inte om röjandet eller utnyttjandet innebär angreppet på företagshemligheten har utförts före ikraftträdandet. en överträdelse av en annan lag, exempelvis offentlighets- och sekretess- I fråga om straffbestämmelser följer av 5 § lagen (1964:163) om införlagen (2009:400; prop. 1987/88:155 s. 48 f. och bet. 1989/90:LU37 ande av brottsbalken att äldre lag ska tillämpas för gärningar som begåtts s. 49). Så kan vara fallet när en part utnyttjar eller röjer företagshemliga före ikraftträdandet av den nya lagen. Detta gäller utan någon särskild uppgifter i strid med ett förbehåll som har beslutats av domstolen när övergångsbestämmelse men anges upplysningsvis i förevarande bestämuppgifterna lämnades ut (6 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och melse, som har betydelse i fråga om andra angrepp på företagshemlighet- 10 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen). Ett sådant förfarande kan er än brott enligt lagen. leda till skadeståndsansvar enligt 7 § samtidigt som det är straffbart som Begreppet angrepp på företagshemligheter får genom den nya lagens brott mot tystnadsplikten enligt brottsbalken. definition en något vidare innebörd. Ett förfarande som utgör ett angrepp Om domstolen har beslutat om ett s.k. yppandeförbud för uppgiften enligt den nya lagen behöver inte nödvändigtvis omfattas av någon av kan förfarandet vara straffbart enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken (jfr den hittillsvarande lagens bestämmelser om straff eller skadestånd. Över- 5 kap. 4 § rättegångsbalken). Även i ett sådant fall kan ett straffansvar gångsbestämmelsen får till följd att den nya lagen aldrig blir tillämplig på utdömas samtidigt som angriparen är skadeståndsskyldig enligt 7 §. sådana förfaranden som sker före ikraftträdandet av den nya lagen. Denna inskränkning i straffansvaret överensstämmer med gällande rätt, Ett exempel på det är att en arbetstagare före ikraftträdandet tillägnar även om den hittillsvarande lagen innehåller färre tystnadsplikter. sig en företagshemlighet (se 3 § första stycket första punkten). Förfaran- Enligt andra stycket får den som överträder ett vitesförbud som har det ska bedömas med utgångspunkt i den hittillsvarande lagen och är inte beslutats enligt lagen inte dömas till straff för en gärning som omfattas otillåtet enligt den lagen. Arbetstagaren kan därmed inte drabbas av den av förbudet. Bestämmelsen innebär ingen nyhet i förhållande till den nya lagens sanktioner på grund av anskaffandet. Om arbetstagaren efter hittillsvarande lagen. ikraftträdandet röjer företagshemligheten för en annan person svarar Syftet med bestämmelsen är att förhindra att dubbla sanktioner följer arbetstagaren skadeståndsrättsligt enligt 6 § för röjandet medan mottagarpå en och samma gärning. Bestämmelsen har begränsad betydelse i fråga en av informationen svarar enligt 8 §. om lagens straffbestämmelser eftersom dessa endast omfattar angrepp i Godtrosförvärv av företagshemligheter kan inte ske enligt den nya lagform av anskaffande av företagshemligheter. Det bör sällan förekomma en. Enligt den hittillsvarande lagen gäller däremot att det inte är ett obeatt ett vitesförbud beslutas beträffande anskaffande av en företagshemlig- hörigt angrepp på en företagshemlighet då någon utnyttjar eller röjer en het. företagshemlighet som han eller hon eller någon före honom eller henne Bestämmelsen är dock tillämplig även om förfarandet som vitesförbud- har fått del av i god tro (2 § tredje stycket i den hittillsvarande lagen). et omfattar är straffbart enligt annan lag. En sådan situation kan uppstå Den som före ikraftträdandet av den nya lagen har gjort ett godtrosfördå någon har meddelats ett yppandeförbud avseende viss företagshemlig värv av en företagshemlighet och som efter ikraftträdandet utnyttjar eller information, samtidigt som han eller hon enligt förevarande lag vid vite röjer informationen bör inte anses ha utfört ett obehörigt angrepp på förehar förbjudits att röja samma information. Om personen röjer informa- tagshemligheten. Han eller hon bör, om förutsättningarna i övrigt är upptionen får han eller hon inte straffas enligt 9 kap. 6 § rättegångsbalken. fyllda, ses som innehavare av företagshemligheten vid sidan av den tidig- Det kan också förekomma att ett utnyttjande eller röjande av en före- are innehavaren. tagshemlighet är straffbart som brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § Det kan ibland vara svårt att avgöra när ett angrepp ska anses ha utbrottsbalken. Inte heller i det fallet kan ansvar utdömas, om gärningen förts. Ledning för bedömningen bör i dessa fall kunna hämtas från straffsamtidigt innebär en överträdelse av ett vitesförbud som har beslutats rätten (5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken). Den avgöenligt förevarande lag. rande tidpunkten för då en gärning ska anses begången är när gärningsmannen avslutade den verksamhet som kan sägas innefatta brottets utförande. Att en från själva handlingen i tiden skild effekt inträffat först efter

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

lagändringens ikraftträdande är utan betydelse. Kommer ett brott till 1. Denna lag träder i kraft den 9 juni 2018. stånd genom successivt handlande, får det i princip anses att om någon 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företagshemdel av handlandet infaller under den nya lagens tid, så ska denna lag bli ligheter. 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för angrepp på en före- tillämplig på det hela (Nils-Olof Berggren m.fl., Brottsbalken – En komtagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet. I fråga om straff- mentar [1 juli 2017, Zeteo], kommentaren till 5 § lagen om införande av ansvar finns särskilda bestämmelser i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken med hänvisningar). 174 brottsbalken.

Övergångsbestämmelsen får till följd att rätten att föra talan på grundval av ett angrepp på en företagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet aldrig prekluderas enligt 24 § andra stycket.

16.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

27 kap. Om beslag och hemliga tvångsmedel

Beslag m.m.

2 § En skriftlig handling får inte tas i beslag om 1. den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller någon annan som avses i 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, och 2. handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för. Ett skriftligt meddelande mellan den misstänkte och en närstående som avses i 36 kap. 3 §, eller mellan sådana närstående inbördes, får tas i beslag hos den misstänkte eller en närstående endast vid en förundersökning om 1. ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, 2. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken, 3. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjöeller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel, 4. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, 5. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken, 6. företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:000) om företagshemligheter , om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning, 7. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, brott enligt 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller brott enligt lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller 8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en sådan gärning är belagd med straff. Ett beslut enligt andra stycket 2–8 får meddelas endast av rätten eller åklagaren. Om åklagaren har beslutat om beslag enligt tredje stycket, ska han eller hon utan dröjsmål anmäla åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en skriftlig handling under vissa förhållanden inte får tas i beslag (det s.k. beslagsförbudet). I andra stycket sjätte punkten tas hänvisningen till 3 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter bort och ersätts av en hänvisning till

Övergångsbestämmelsen får till följd att rätten att föra talan på grund- 26 § i den nya lagen om företagshemligheter. Det innebär inte någon för-

val av ett angrepp på en företagshemlighet som har utförts före ikraftträd- ändring i sak.

andet aldrig prekluderas enligt 24 § andra stycket.

16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:979)

16.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

27 kap. Om beslag och hemliga tvångsmedel

Beslag m.m. 1 § Tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt

27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, hemlig övervakning av

2 § En skriftlig handling får inte tas i beslag om elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § första och andra styckena 1. den kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller rättegångsbalken eller hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a § någon annan som avses i 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, och första stycket rättegångsbalken får meddelas om det med hänsyn till 2. handlingen innehas av honom eller henne eller av den som tystnadsomständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att plikten gäller till förmån för. utöva brottslig verksamhet som innefattar

Ett skriftligt meddelande mellan den misstänkte och en närstående som 1. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken, avses i 36 kap. 3 §, eller mellan sådana närstående inbördes, får tas i 2. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö-

beslag hos den misstänkte eller en närstående endast vid en förundersökeller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a ning om eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma 1. ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse kapitel, i två år, 3. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig 2. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken, frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, 3. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- 4. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, kapitel, 6 eller 8 § eller 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra 4. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig stycket brottsbalken, frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, 5. företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:000) om företagshemlighet- 5. högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig er , om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kombefattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig mer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt

uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmaneller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning, de makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 6. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

10 b § brottsbalken, grovt brott enligt 3 § andra stycket lagen (2002:444) om straff för 6. företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:000) om företagshemlighetfinansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller grovt brott er , om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag enligt 6 § lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekryterav eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har ing och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig agerat för en främmande makts räkning, brottslighet, eller 7. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, 7. mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, männbrott enligt 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av iskorov eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 1, 2 eller 6 § eller särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller brott enligt lagen (2010:299) 4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentom straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende liga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att 8. försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 2–7, om en hämnas en åtgärd. sådan gärning är belagd med straff. Tillstånd enligt första stycket får också meddelas om det finns en Ett beslut enligt andra stycket 2–8 får meddelas endast av rätten eller påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att

åklagaren. utövas brottslig verksamhet som avses i första stycket och det kan befar- Om åklagaren har beslutat om beslag enligt tredje stycket, ska han eller as att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen hon utan dröjsmål anmäla åtgärden hos rätten. I anmälan ska skälen för medvetet kommer att främja denna verksamhet. åtgärden anges. Rätten ska skyndsamt pröva ärendet. Om rätten finner att

det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet. Paragrafen anger de typer av brottslig verksamhet vid vilka det enligt

lagen ska vara tillåtet att använda vissa tvångsmedel enligt 27 kap. rätte- Paragrafen innehåller bestämmelser om att en skriftlig handling under gångsbalken. vissa förhållanden inte får tas i beslag (det s.k. beslagsförbudet). I första stycket femte punkten tas hänvisningen till 3 § lagen (1990:409) I andra stycket sjätte punkten tas hänvisningen till 3 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter bort och ersätts av en hänvisning till om skydd för företagshemligheter bort och ersätts av en hänvisning till

176 177

26 § i den nya lagen om företagshemligheter. Det innebär inte någon förändring i sak.

16.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400)

36 kap. Sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos domstol, i vissa fall av medling, i ärenden om rättshjälp, m.m.

Vissa mål och ärenden hos domstol samt vissa fall av medling

Affärs- eller driftförhållanden

2 § Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myndighets , en enskilds eller en forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt konkurrenslagen (2008:579), utom i mål om utdömande av vite, och i mål enligt konkurrensskadelagen (2016:964) som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte ska gälla. För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett förhör enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess hos domstol, om en part begär det och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Detta gäller dock inte uppgift i en allmän handling som förekommer i ett mål eller ärende om angrepp, eller nära förestående angrepp, på en företagshemlighet enligt lagen (2018:000) om företagshemligheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i domstol för uppgifter om myndigheters, enskildas och forskningsinstitutioners affärs- eller driftförhållanden. Med ändringen genomförs delvis artikel 9 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1. Enligt första stycket gäller ett s.k. rakt skaderekvisit. Huvudregeln är därmed offentlighet. Enligt första stycket första meningen ska sekretessen gälla även till skydd för en forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden. Sedan tidigare omfattar bestämmelsen både myndigheter som driver affärsverksamhet av något slag och enskilda näringsidkare (prop. 1979/80:2 Del A s. 248). Tillägget får sin betydelse i fråga om icke-kommersiella forskningsinstitutioner som inte är att anse som näringsidkare. I den mån det förekommer uppgifter om affärs- eller driftförhållanden vars röjande kan antas leda till avsevärd skada för den som uppgifterna rör inom en sådan institution, så gäller sekretess för dessa uppgifter. Därmed omfattas i första hand företagshemligheter enligt lagen om företagshemligheter. Enligt 2 § den lagen kan företagshemligheter inte bara förekomma i en näringsidkares rörelse men även i en icke-kommersiell forskningsinstitu- 178 tions verksamhet.

26 § i den nya lagen om företagshemligheter. Det innebär inte någon för- Ändringen som görs i första stycket andra meningen innebär att kravet ändring i sak. på att det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs inte gäller i mål och ärenden enligt konkurrenslagen, med undantag för mål om utdömande av vite, liksom inte heller i mål enligt konkurrensskadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om kon-

16.4 Förslaget till lag om ändring i offentlighets-

kurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen. I dessa mål och

och sekretesslagen (2009:400)

ärenden gäller i stället sekretess för i paragrafen angivna uppgifter redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs.

36 kap. Sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos

Genom ändringen återställs i sak den ordning som gällde fram till den

domstol, i vissa fall av medling, i ärenden om rättshjälp, m.m.

1 september 2016. Vissa mål och ärenden hos domstol samt vissa fall av medling I fjärde stycket tas tidsbegränsningen för sekretess för uppgifter i all- Affärs- eller driftförhållanden männa handlingar bort i fråga om uppgifter i mål eller ärenden som gäller tillämpningen av lagen om företagshemligheter. När det gäller

2 § Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipuppgifter i andra allmänna handlingar som omfattas av paragrafen gäller ande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myndighets , en enskilds eller en forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden, om fortfarande sekretessen i högst tjugo år. det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgift- För att sekretessen ska gälla utan tidsbegränsning krävs att uppgiften en röjs. I mål eller ärende enligt konkurrenslagen (2008:579), utom i mål finns i en allmän handling som förekommer i ett tvistemål eller brottmål om utdömande av vite, och i mål enligt konkurrensskadelagen (2016:964) där talan förs om angrepp eller nära förestående angrepp på en företagssom handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift enligt hemlighet enligt lagen om företagshemligheter. 3 kap. 5 § konkurrenslagen gäller dock sekretess för uppgift om sådana Sekretessen för dessa uppgifter gäller så länge förutsättningarna i paraförhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider grafen i övrigt är uppfyllda. I fråga om företagshemligheter som föreskada om uppgiften röjs. Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse kommer i mål eller ärenden om tillämpningen av lagen om företagshemtill skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att ligheter innebär detta att sekretessen består så länge informationen är sekretess inte ska gälla. företagshemlig, eftersom skaderekvisitet i första stycket första meningen För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett förhör i förevarande paragraf då regelmässigt bör anses vara uppfyllt. enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess Det är knappast vanligt att det av domslutet eller slutet i ett beslut hos domstol, om en part begär det och det inte står klart att uppgiften kan framgår att viss information inte ska anses vara företagshemlig. När så är röjas utan att den som uppgiften rör lider skada. fallet bör det förstås inte råda någon tvekan om att uppgiften inte omfatt- För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Detta gäller dock inte uppgift i en allmän handling som förekommer i ett as av sekretess. Utan att det uttryckligen framgår av slutet i avgörandet mål eller ärende om angrepp, eller nära förestående angrepp, på en kan det ibland utläsas av skälen för domen eller beslutet att domstolen företagshemlighet enligt lagen (2018:000) om företagshemligheter. bedömt att den påstått företagshemliga informationen inte uppfyller kraven enligt lagen om företagshemligheter. Även i dessa fall bör det stå klart Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i domstol för uppgifter att sekretessen för uppgiften har upphört. Detta bör dock endast gälla om om myndigheters, enskildas och forskningsinstitutioners affärs- eller avgörandet har fått laga kraft. Fram till den tidpunkten kan det som regel driftförhållanden. Med ändringen genomförs delvis artikel 9 i direktivet. antas att innehavaren av informationen lider avsevärd skada om informa- Övervägandena finns i avsnitt 12.1. tionen röjs, eftersom frågan om informationens status som företagshem- Enligt första stycket gäller ett s.k. rakt skaderekvisit. Huvudregeln är lighet inte slutligt avgjorts. därmed offentlighet. Om uppgiften om företagshemligheten förekommer i en ännu inte Enligt första stycket första meningen ska sekretessen gälla även till avgjord tvist, har domstolen knappast något underlag för bedömningen skydd för en forskningsinstitutions affärs- eller driftförhållanden. Sedan att informationen inte längre utgör en företagshemlighet. I dessa fall bör tidigare omfattar bestämmelsen både myndigheter som driver affärsverk- bedömningen göras med utgångspunkt i det som innehavaren påstår om samhet av något slag och enskilda näringsidkare (prop. 1979/80:2 Del A den hemliga informationen. s. 248). Tillägget får sin betydelse i fråga om icke-kommersiella forskningsinstitutioner som inte är att anse som näringsidkare. I den mån det förekommer uppgifter om affärs- eller driftförhållanden vars röjande kan antas leda till avsevärd skada för den som uppgifterna rör inom en sådan institution, så gäller sekretess för dessa uppgifter. Därmed omfattas i första hand företagshemligheter enligt lagen om företagshemligheter. Enligt 2 § den lagen kan företagshemligheter inte bara förekomma i en näringsidkares rörelse men även i en icke-kommersiell forskningsinstitu- 178 tions verksamhet. 179

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/943

av den 8 juni 2016

om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1) Företag och icke-kommersiella forskningsinstitutioner investerar i anskaffning, utveckling och tillämpning av know-how och information som är kunskapsekonomins valuta och som ger en konkurrensfördel. Dessa investeringar i att generera och utnyttja intellektuellt kapital är av avgörande betydelse för deras konkurrenskraft och innovationsrelaterade resultat på marknaden och följaktligen deras investeringsavkastning, som är den underliggande drivkraften till forskning och utveckling i företag. Företag har olika sätt att tillägna sig resultaten av sin innovationsrelaterade verksamhet när öppenhet inte medger att deras investering i forskning och innovation utnyttjas till fullo. Ett sådant sätt är att utnyttja immateriella rättigheter som patent, mönsterskydd eller upphovsrätt. Ett annat sätt att tillägna sig resultaten av innovation är att skydda tillgången till, och utnyttja, kunskap som är värdefull för företaget och inte allmänt känd. Sådan värdefull know-how och företagsinformation, som inte har röjts och som är avsedd att förbli konfidentiell, benämns företagshemlighet.

(2) Företag oavsett storlek skattar företagshemligheter lika högt som patent och andra former av immateriella rättigheter. De använder konfidentialitet som ett verktyg för förvaltning av företagets konkurrenskraft och forskningsinnovation och med avseende på olika slags information som utöver tekniska kunskaper omfattar även kommersiella uppgifter som information om kunder och leverantörer, affärsplaner, marknadsundersökningar och marknadsstrategier. Små och medelstora företag värdesätter och förlitar sig på företagshemligheter i ännu större ( 1 ) EUT C 226, 16.7.2014, s. 48. ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 april 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2016.

Bilaga 1

L 157/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

utsträckning. Genom att företagshemligheter skyddar en sådan bred räckvidd av know-how och företagsin­ formation, antingen som ett komplement eller ett alternativ till immateriella rättigheter, gör de det möjligt för upphovsmän och innovatörer att generera vinst från sina skapelser och innovationer, vilket gör företagshem­ ligheter särskilt viktiga för företagens konkurrenskraft samt för forskning, utveckling och innovationsrelaterade resultat.

(3) Öppen innovation är en katalysator för nya idéer som tillgodoser konsumenternas behov och tar itu med samhällsutmaningar, och gör det möjligt för idéerna att nå fram till marknaden. Sådan innovation är en viktig metod för att skapa ny kunskap och stöder framväxten av nya och innovativa affärsmodeller som baseras på att man använder kunskap som skapats av flera aktörer. Forskningssamverkan, däribland gränsöverskridande samarbete, är särskilt viktig för att öka nivån på företagens forskning och utveckling på den inre marknaden. Spridning av kunskap och information bör betraktas som en förutsättning för att man ska kunna säkerställa dynamiska, positiva och likvärdiga utvecklingsmöjligheter för företagen, särskilt för de små och medelstora företagen. På en inre marknad där hinder för gränsöverskridande samarbete minimeras och där samarbete inte snedvrids bör intellektuellt skapande och intellektuell innovation främja investeringar i innovativa processer, tjänster och produkter. En sådan för intellektuellt skapande och intellektuell innovation gynnsam miljö, där arbetskraftens rörlighet inte hindras, är också viktig för att öka sysselsättningen och förbättra unionsekonomins konkurrenskraft. Företagshemligheter spelar en viktig roll för att skydda kunskapsutbytet mellan företag, särskilt små och medelstora företag, och forskningsinstitutioner både inom och över den inre marknadens gränser i samband med forskning, utveckling och innovation. Företagshemligheter är ett av näringslivets vanligaste sätt att skydda intellektuellt skapande och innovativ know-how, men samtidigt har de i unionens befintliga regelverk det sämsta skyddet mot andra parters olagliga anskaffande, utnyttjande eller röjande.

(4) Innovativa företag utsätts i ökande utsträckning för ohederliga metoder som syftar till angrepp på deras företags­ hemligheter, t.ex. stöld, otillåten kopiering, företagsspioneri eller underlåtenhet att iaktta krav på konfidentialitet, som bedrivs av aktörer såväl inom som utanför unionen. Utvecklingen på senare tid, exempelvis globalisering, ökad utkontraktering, längre leveranskedjor och ökad användning av informations- och kommunikationsteknik, bidrar till att öka risken för att sådana metoder används. Om någon olagligen anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet äventyrar detta möjligheten för legitima innehavare av företagshemligheter att genom sina innovationsrelaterade satsningar uppnå de vinster som tillfaller den som är först på marknaden. Utan effektiva och jämförbara rättsliga medel för att skydda företagshemligheter i hela unionen undergrävs incitamenten att bedriva innovationsrelaterad gränsöverskridande verksamhet inom den inre marknaden och företagshemligheter kan inte förverkliga sin potential att driva på ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Därigenom motverkas innovation och skapande och investeringarna minskar, vilket inverkar på den inre marknadens smidiga funktion och undergräver dess tillväxtfrämjande potential.

(5) Internationella insatser för att ta itu med detta problem inom ramen för Världshandelsorganisationen ledde till avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet). Trips-avtalet innehåller bland annat bestämmelser om skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs av tredje part som utgör gemensamma internationella standarder. Samtliga medlemsstater samt unionen är bundna av detta avtal, som godkändes genom rådets beslut 94/800/EG ( 1 ).

(6) Trots Trips-avtalet finns det viktiga skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning när det gäller skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs av andra personer. Exempelvis har inte samtliga medlemsstater antagit nationella definitioner av begreppen företagshemlighet eller olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter, vilket innebär att kunskapen om skyddets omfattning inte är lättillgänglig och att skyddets omfattning skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Vidare saknas enhetlighet när det gäller civilrättsliga rättsmedel vid olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter, eftersom domstolsförelägganden som förbjuder en viss åtgärd inte alltid är tillgängliga i samtliga medlemsstater mot tredje parter som inte är konkurrenter till den legitima innehavaren av företagshemligheten. Det finns också skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller behandlingen av en tredje part som i god tro anskaffat en företags­ hemlighet men som därefter, vid tiden för utnyttjandet, upptäcker att anskaffandet byggde på ett tidigare olagligt anskaffande från en annan parts sida.

(7) Nationella bestämmelser skiljer sig också åt när det gäller huruvida legitima innehavare av företagshemligheter har rätt att begära förstöring av varor som producerats av tredje parter som olagligen utnyttjar företagshem­ ligheter, eller att handlingar, filer eller material som innehåller eller utgör den olagligt anskaffade eller utnyttjade

( 1 ) Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 23.12.1994, s. 1).

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/3

företagshemligheten återlämnas eller förstörs. Tillämpliga nationella bestämmelser om beräkning av skadestånd beaktar inte heller alltid företagshemligheters immateriella beskaffenhet, vilket gör det svårt att styrka den faktiska förlorade vinsten eller intrångsgörarens obehöriga vinst i fall då något marknadsvärde inte kan fastställas för informationen i fråga. Enbart ett fåtal medlemsstater medger tillämpning av abstrakta regler om beräkning av skadestånd på grundval av en skälig royalty eller avgift som skulle ha kunnat tas ut om det funnits en licens för att utnyttja företagshemligheten. Vidare saknas i många nationella bestämmelser lämpligt skydd för företagshem­ ligheters konfidentialitet om innehavaren av företagshemligheten framställer ett rättsligt anspråk som grundar sig på att en tredje part olagligen anskaffat, utnyttjat eller röjt en företagshemlighet, vilket gör befintliga åtgärder och rättsmedel mindre attraktiva och försvagar det skydd som erbjuds.

(8) Skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas rättsliga skydd av företagshemligheter innebär att dessa hemligheter inte har en likvärdig skyddsnivå i hela unionen, vilket leder till en uppsplittring av den inre marknaden på detta område och försvagar de relevanta bestämmelsernas övergripande avskräckande effekt. Den inre marknaden påverkas i den mån som dessa skillnader minskar företagens incitament att företa innovations­ relaterad gränsöverskridande ekonomisk verksamhet, inbegripet forsknings- eller produktionssamarbete med partner, utkontraktering eller investeringar i andra medlemsstater, som är beroende av användning av information som skyddas som företagshemligheter. Gränsöverskridande nätverksbaserad forskning och utveckling samt innovationsanknuten verksamhet, däribland relaterad produktion och efterföljande gränsöverskridande handel, blir mindre attraktiva och svårare inom unionen, vilket alltså även medför innovationsrelaterade ineffektiviteter i hela unionen.

(9) Risken för företag blir dessutom högre i medlemsstater som har en jämförelsevis lägre skyddsnivå, till följd av att företagshemligheter där lättare kan stjälas eller på annat sätt olagligen anskaffas. Detta medför att allokeringen av kapital till tillväxtfrämjande innovation på den inre marknaden blir ineffektiv till följd av de högre utgifterna för skyddsåtgärder för att kompensera för det otillräckliga rättsliga skyddet i vissa medlemsstater. Det främjar också den verksamhet som bedrivs av illojala konkurrenter som, till följd av ett olagligt anskaffande av företagshem­ ligheter, skulle kunna sprida varor som är resultatet av sådant anskaffande på den inre marknaden. Skillnader i lagstiftning underlättar även import av varor från tredjeländer till unionen via införselställen där skyddet är svagare, i fall där varornas formgivning, produktion eller marknadsföring bygger på stulna eller på annat sätt olagligen anskaffade företagshemligheter. På det hela taget hindrar sådana skillnader den inre marknadens goda funktion.

(10) Det är lämpligt att det föreskrivs bestämmelser på unionsnivå om tillnärmning av medlemsstaternas lagar så att man säkerställer en tillräcklig och enhetlig möjlighet till civilrättslig prövning på den inre marknaden i fall då en företagshemlighet olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs. Dessa bestämmelser bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att föreskriva ett mer långtgående skydd mot olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företags­ hemligheter så länge de skyddsåtgärder som uttryckligen föreskrivs i detta direktiv till skydd för andra parters intressen iakttas.

(11) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser som kräver att information, inklusive företagshemligheter, ska röjas för allmänheten eller offentliga myndigheter. Direktivet bör inte heller påverka tillämpningen av bestämmelser som gör det möjligt för myndigheter att samla in information för sin tjänsteutövning eller bestämmelser som tillåter eller kräver att dessa myndigheter därefter röjer relevant information för allmänheten. Detta gäller till exempel bestämmelser om unionens institutioners och organs eller nationella offentliga myndigheters röjande av affärsrelaterad information som de innehar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 ( 1 ), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 ( 2 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG ( 3 ) eller i enlighet med andra bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar eller om nationella offentliga myndigheters skyldigheter när det gäller öppenhet.

(12) Detta direktiv bör inte påverka rätten för arbetsmarknadens parter att ingå kollektivavtal, om detta föreskrivs i arbetsrätten, vad gäller skyldigheter att inte röja en företagshemlighet eller att begränsa dess utnyttjande och

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskon­ ventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13). ( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

Bilaga 1

L 157/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

följderna av att den part som omfattas av sådana skyldigheter handlar i strid med dem. Detta bör gälla enbart under förutsättning att sådana kollektivavtal inte begränsar undantagen i detta direktiv när en ansökan om sådana åtgärder, förfaranden eller rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv beträffande påstått anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska avslås.

(13) Detta direktiv bör inte tolkas som en begränsning av den etableringsfrihet, den fria rörlighet för arbetstagare eller den rörlighet för arbetskraften som föreskrivs i unionsrätten. Avsikten är inte heller att det ska inverka på möjligheten att ingå avtal om konkurrensförbud mellan arbetsgivare och arbetstagare, i enlighet med tillämplig rätt.

(14) Det är viktigt att införa en enhetlig definition av begreppet företagshemlighet , utan att man begränsar det föremål som ska skyddas från angrepp. En sådan definition bör således utformas så att den täcker know-how, företagsin­ formation och teknisk information i fråga om vilken det finns både ett legitimt intresse av konfidentialitet och berättigade förväntningar på att konfidentialiteten bevaras. Vidare bör sådan know-how eller information ha antingen faktiskt eller potentiellt kommersiellt värde. Sådan know-how eller information bör anses ha kommersiellt värde, till exempel om dess olagliga anskaffande, utnyttjande eller röjande sannolikt skadar intressen hos den person som lagligen kontrollerar den, genom att undergräva den personens vetenskapliga och tekniska potential, affärsintressen eller ekonomiska intressen, strategiska ställning eller konkurrensförmåga. Definitionen av företagshemlighet omfattar inte obetydlig information eller den erfarenhet och de färdigheter som arbetstagare får vid normal yrkesutövning och inte heller information som är allmänt känd bland eller lättillgänglig för personer inom de kretsar som normalt hanterar typen av information i fråga.

(15) Det är också viktigt att identifiera de omständigheter under vilka ett rättsligt skydd av företagshemligheter är motiverat. Därför är det nödvändigt att fastställa vilka beteenden och metoder som ska betraktas som olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet.

(16) För att främja innovation och konkurrens bör bestämmelserna i detta direktiv inte skapa några exklusiva rättigheter till know-how eller information som skyddas som en företagshemlighet. Det förblir således möjligt att olika aktörer oberoende av varandra upptäcker samma know-how eller information. Att använda omvänd ingenjörskonst på en lagligt anskaffad produkt bör anses vara ett lagligt sätt att anskaffa information såvida inte annat överenskommits genom avtal. Friheten att ingå sådana avtalsarrangemang kan dock begränsas i lag.

(17) I vissa branscher, där upphovsmän och innovatörer inte kan dra fördel av ensamrätter och där innovation traditionellt sett har byggt på företagshemligheter, kan reverse engineering numera enkelt användas på produkter när de väl finns på marknaden. I dessa fall kan berörda upphovsmän och innovatörer bli offer för metoder såsom renommésnyltning eller slaviska efterbildningar som åker snålskjuts på deras anseende och innovationssatsningar. Dessa metoder behandlas i vissa nationella lagar om otillbörlig konkurrens. Även om syftet med detta direktiv inte är att reformera eller harmonisera konkurrensrätten i allmänhet, vore det lämpligt om kommissionen noga kunde undersöka behovet av unionsåtgärder på det området.

(18) Vidare bör anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter som föreskrivs eller tillåts i lag, anses vara lagligt vid tillämpningen av detta direktiv. Detta gäller särskilt anskaffande och röjande av företagshem­ ligheter i samband med arbetstagarföreträdares utövande av sin rätt till information, samråd och deltagande i enlighet med unionsrätten och nationell lagstiftning och praxis, och i samband med kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inklusive medbestämmande, samt anskaffande eller röjande av en företagshemlighet i samband med lagstadgad revision som utförs i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt. Att anskaffandet av en företagshemlighet behandlas som lagligt bör inte påverka eventuella skyldigheter i fråga om företagshemlighetens konfidentialitet eller eventuella begränsningar av utnyttjandet av företagshemligheten som enligt unionsrätt eller nationell rätt ska iakttas av mottagaren eller anskaffaren av informationen. Detta direktiv bör framför allt inte undanta offentliga myndigheter från deras skyldigheter i fråga om konfidentialitet i samband med information som överlämnas av innehavare av företagshemligheter, oavsett om dessa skyldigheter fastställs i unionsrätt eller i nationell rätt. Sådana skyldigheter omfattar bl.a. skyldigheterna i fråga om information som

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/5

överlämnas till upphandlande myndigheter i samband med upphandlingar enligt t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU ( 1 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU ( 2 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU ( 3 ).

(19) Samtidigt som detta direktiv föreskriver åtgärder och rättsmedel som kan bestå i att hindra röjande av information i syfte att skydda företagshemligheters konfidentialitet, är det av väsentlig betydelse att utövandet av yttrande- och informationsfriheten, i vilken mediernas frihet och mångfald ingår enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan ), inte begränsas, särskilt med avseende på undersökande journalistik och skyddet för journalistiska källor.

(20) De åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv bör inte medföra begränsningar för visselblåsare. Skyddet för företagshemligheter bör följaktligen inte omfatta fall där ett röjande av en företags­ hemlighet tjänar allmänintresset genom att direkt relevanta försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet avslöjas. Detta bör inte anses hindra behöriga rättsliga myndigheter från att tillåta undantag från tillämpningen av åtgärder, förfaranden och rättsmedel i fall då svaranden hade all anledning att i god tro utgå från att hans eller hennes beteende var förenligt med de tillämpliga kriterierna i detta direktiv.

(21) I linje med proportionalitetsprincipen bör åtgärder, förfaranden och rättsmedel som är avsedda att skydda företagshemligheter utformas så att man uppnår målet om en smidigt fungerande inre marknad för forskning och innovation, särskilt genom att avskräcka från olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter. En sådan utformning av åtgärder, förfaranden och rättsmedel bör inte äventyra eller undergräva grundläggande rättigheter och friheter eller allmänintresset – såsom den allmänna säkerheten, konsumentskyddet, folkhälsan och miljöskyddet – och inte heller påverka arbetstagares rörlighet. I detta hänseende är syftet med de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv att säkerställa att de behöriga rättsliga myndigheterna beaktar faktorer såsom värdet av en företagshemlighet, graden av allvar i det beteende som leder till att en företagshemlighet olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs och konsekvenserna av detta beteende. Det bör även säkerställas att de behöriga rättsliga myndigheterna har utrymme för att göra en avvägning mellan intressena hos parterna i ett domstolsförfarande och tredje parters intressen, inbegripet, om så är lämpligt, konsumenternas intressen.

(22) Den inre marknadens smidiga funktion skulle undergrävas om de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs användes för orättmätiga ändamål som är oförenliga med målen med detta direktiv. Det är därför viktigt att ge rättsliga myndigheter befogenhet att vidta lämpliga åtgärder mot kärande som väcker talan otillbörligen eller i ond tro och inger uppenbart ogrundade ansökningar till exempel i syfte att på ett illojalt sätt försena eller begränsa svarandens tillträde till marknaden eller på annat sätt hota eller trakassera svaranden.

(23) För rättssäkerhetens skull och med tanke på att legitima innehavare av företagshemligheter förväntas iaktta aktsamhetskrav när det gäller att bevara sina värdefulla företagshemligheters konfidentialitet och övervaka utnyttjandet av dem, är det lämpligt att begränsa de materiella rättsanspråken eller möjligheten att väcka talan om skydd för företagshemligheter till en begränsad tidsperiod. Det bör också i nationell rätt tydligt och otvetydigt anges när denna tidsperiod börjar löpa och under vilka omständigheter den avbryts eller tillfälligt upphör att löpa.

(24) Risken för att en företagshemlighets konfidentialitet går förlorad under domstolsförfarandet avskräcker ofta legitima innehavare av företagshemligheter från att väcka talan för att skydda sina företagshemligheter, vilket äventyrar effektiviteten i föreskrivna åtgärder, förfaranden och rättsmedel. Av detta skäl är det nödvändigt att, med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, fastställa specifika krav som syftar till att skydda konfidentialiteten för den omtvistade företagshem­ ligheten under det domstolsförfarande som inletts för att skydda denna. Ett sådant skydd för konfidentialiteten bör fortsätta att gälla efter domstolsförfarandets slut och så länge som den information som utgör företagshem­ ligheten inte är allmän egendom.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65). ( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

Bilaga 1

L 157/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

(25) Sådana krav bör åtminstone innefatta möjligheten att begränsa den krets av personer som har rätt att få tillträde till bevisning eller domstolsförhandlingar, med beaktande av att alla dessa personer bör omfattas av de konfidenti­ alitetskrav som föreskrivs i detta direktiv, samt att endast offentliggöra de icke-konfidentiella delarna av domstolsavgöranden. Med tanke på att en bedömning av den omtvistade informationens art är ett av huvudsyftena med domstolsförfarandet, är det i detta sammanhang särskilt viktigt att säkerställa såväl att företags­ hemligheters konfidentialitet ges ett effektivt skydd som att rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol för parterna i domstolsförfarandet iakttas. Den begränsade kretsen av personer bör därför utgöras av minst en fysisk person från var och en av parterna samt parternas respektive advokater och, i tillämpliga fall, andra företrädare som enligt nationell rätt anses kvalificerade att försvara, företräda eller tillvarata en parts intressen i ett domstolsförfarande som omfattas av detta direktiv, som alla bör ha fullt tillträde till sådan bevisning eller sådana förhandlingar. Om någon av parterna är en juridisk person bör denna part ha möjlighet att föreslå en eller flera fysiska personer som bör ingå i kretsen av personer, så att det säkerställs att den juridiska personen tillbörligen företräds, med förbehåll för lämplig domstolsprövning för att förhindra att syftet med det begränsade tillträdet till bevisning och förhandlingar undergrävs. Sådana skyddsåtgärder bör inte tolkas som att det föreligger ett krav på att parterna ska företrädas av en advokat eller annan företrädare under domstolsför­ farandet om krav på sådana företrädare saknas i nationell rätt. Inte heller bör de tolkas som att de begränsar domstolarnas behörighet att i enlighet med tillämpliga bestämmelser och tillämplig praxis i den berörda medlemsstaten besluta om och i vilken utsträckning berörda domstolstjänstemän också bör ha fullt tillträde till bevisning och förhandlingar för sin tjänsteutövning.

(26) Om en tredje part olagligen anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet kan detta få förödande effekter för den legitima innehavaren, eftersom det när en företagshemlighet väl har röjts offentligt är omöjligt för innehavaren att återgå till den situation som förelåg innan hemligheten gick förlorad. Följaktligen är det nödvändigt att föreskriva snabba, effektiva och tillgängliga interimistiska åtgärder för att omedelbart få det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av en företagshemlighet att upphöra, inbegripet då denna utnyttjas för att tillhandahålla tjänster. Det är av avgörande betydelse att en sådan åtgärd är tillgänglig utan att man behöver invänta ett avgörande i huvudsaken, med vederbörlig respekt för rätten till försvar och proportiona­ litetsprincipen och med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall bör det vara möjligt att låta den påstådda intrångsgöraren, mot ställande av en eller flera säkerheter, fortsätta att utnyttja företagshem­ ligheten, framför allt om risken för att den ska bli allmän egendom är liten. Det bör också vara möjligt att kräva säkerheter som är tillräckliga för att täcka de kostnader och den skada som svaranden åsamkas vid en oberättigad ansökan, särskilt om dröjsmål skulle vålla den legitima innehavaren av företagshemligheten irreparabel skada.

(27) Av samma skäl är det också viktigt att föreskriva slutliga åtgärder för att förhindra olagligt utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, även då den utnyttjas för att tillhandahålla tjänster. För att sådana åtgärder ska vara effektiva och proportionella bör deras varaktighet, när omständigheterna kräver en begränsad varaktighet, vara tillräcklig för att undanröja alla eventuella kommersiella fördelar som en tredje part kan ha vunnit genom att olagligen anskaffa, utnyttja eller röja företagshemligheten. Under alla omständigheter bör åtgärder av denna typ inte vara verkställbara om den information som ursprungligen omfattades av företagshemligheten har blivit allmän egendom av skäl som inte kan tillskrivas svaranden.

(28) En företagshemlighet skulle kunna utnyttjas olagligen för att utforma, producera eller marknadsföra varor eller delar av varor som skulle kunna spridas över den inre marknaden och därmed påverka företagshemlighetens innehavares kommersiella intressen och den inre marknadens funktion. I dessa fall, och när företagshemligheten i fråga på ett betydande sätt påverkar kvalitet, värde eller pris på den vara som är resultatet av det olagliga utnyttjandet, eller sänker kostnaderna för, underlättar eller påskyndar produktionen eller marknadsföringen av varan, är det viktigt att rättsliga myndigheter ges befogenhet att besluta om effektiva och lämpliga åtgärder för att se till att dessa varor inte släpps ut på marknaden eller att de dras tillbaka från den. Med tanke på handelns globala karaktär är det också nödvändigt att sådana åtgärder innefattar förbud mot import av varorna i fråga till unionen eller lagring av dem i syfte att utbjuda dem till försäljning eller släppa ut dem på marknaden. Med beaktande av proportionalitetsprincipen bör korrigeringsåtgärder inte nödvändigtvis innebära förstöring av varor om det finns andra möjliga lösningar, exempelvis att undanröja varornas intrångsgörande egenskaper eller att avyttra varorna utanför marknaden, t.ex. genom donationer till välgörenhetsorganisationer.

(29) Det är tänkbart att en person ursprungligen har anskaffat en företagshemlighet i god tro men först senare blir medveten om, inbegripet genom meddelande från den ursprungliga innehavaren av företagshemligheten, att personens kännedom om företagshemligheten bygger på källor som utnyttjat eller röjt företagshemligheten på ett olagligt sätt. För att undvika risken för att föreskrivna korrigeringsåtgärder eller förelägganden i sådana fall vållar denna person oproportionell skada, bör medlemsstaterna föreskriva en möjlighet att den skadelidande parten i lämpliga fall som ett alternativ tilldöms ekonomisk ersättning. Sådan ersättning får dock inte överstiga summan

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/7

av de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats om personen hade fått tillstånd att utnyttja företagshem­ ligheten, under den tidsperiod då utnyttjandet av företagshemligheten skulle ha kunnat förhindras av den ursprungliga innehavaren av företagshemligheten. I de fall ett olagligt utnyttjande av företagshemligheten skulle utgöra en annan överträdelse av lagstiftning än den som anges i detta direktiv eller sannolikt skulle skada konsumenter bör dock ett sådant olagligt utnyttjande inte tillåtas.

(30) För att undvika att personer som olagligen anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet trots att de är medvetna om, eller skäligen borde vara medvetna om, att de gör det olagligen, kan dra nytta av detta beteende och för att säkerställa att den skadelidande innehavaren av företagshemligheten i största möjliga utsträckning försätts i den situation i vilken han, hon eller den skulle ha befunnit sig i frånvaro av detta beteende, är det nödvändigt att föreskriva en tillräcklig ersättning för den skada som vållats av det olagliga beteendet. Vid fastställandet av det skadestånd som den skadelidande innehavaren av företagshemligheten tilldöms bör samtliga lämpliga faktorer beaktas, såsom den inkomstförlust som innehavaren av företagshemligheten har lidit eller intrångsgörarens obehöriga vinst och, i lämpliga fall, den ideella skada som innehavaren av företagshemligheten eventuellt har vållats. Som ett alternativ, till exempel om det med hänsyn till företagshemligheters immateriella beskaffenhet är svårt att fastställa den faktiska skadans storlek, skulle skadeståndsbeloppet kunna grundas på t.ex. de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats om intrångsgöraren hade begärt tillstånd att utnyttja företags­ hemligheten. Ändamålet med den alternativa metoden är inte att införa en skyldighet att föreskriva straffskadestånd, utan att säkerställa ersättning som grundar sig på ett objektivt kriterium samtidigt som hänsyn tas till de kostnader som innehavaren av företagshemligheten har ådragit sig, t.ex. kostnader för identifiering och forskning. Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att i nationell rätt föreskriva en begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar i fall där dessa handlat utan uppsåt.

(31) För att uppnå en kompletterande avskräckande effekt på framtida intrångsgörare och bidra till medvetenheten hos allmänheten i stort, är det lämpligt att avgöranden i fall som rör olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter offentliggörs, om så är lämpligt även med hjälp av framträdande annonser, under förutsättning att offentliggörandet inte medför att företagshemligheten röjs eller oproportionellt inverkar på någon fysisk persons personliga integritet och anseende.

(32) Effektiviteten i de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som är tillgängliga för innehavare av företagshemligheter kan undergrävas om de beslut som behöriga rättsliga myndigheter fattar inte efterlevs. Av detta skäl är det nödvändigt att se till att dessa myndigheter har lämpliga befogenheter att ålägga sanktioner.

(33) För att underlätta en enhetlig tillämpning av de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv är det lämpligt att det föreskrivs system för samarbete och informationsutbyte dels mellan medlemsstaterna, dels mellan medlemsstaterna och kommissionen, särskilt genom att man inrättar ett nätverk av kontaktpersoner utsedda av medlemsstaterna. För att se över huruvida dessa åtgärder uppnår sitt avsedda mål bör kommissionen dessutom, vid behov biträdd av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, granska tillämpningen av detta direktiv och de nationella åtgärdernas effektivitet.

(34) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i stadgan, i synnerhet rätten till respekt för privatliv och familjeliv, rätten till skydd av personuppgifter, yttrandefriheten och informationsfriheten, rätten till fritt yrkesval och till att arbeta, näringsfriheten, rätten till egendom, rätten till god förvaltning, särskilt rätten till tillgång till handlingar, med samtidig respekt för skyddet av affärshemligheter, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till försvar.

(35) Det är viktigt att rätten till respekt för privatliv och familjeliv och rätten till skydd av personuppgifter iakttas med avseende på varje person vars personuppgifter kan komma att behandlas av innehavaren av företagshemligheten när åtgärder vidtas för att skydda en företagshemlighet och varje person som är involverad i ett domstols­ förfarande som rör olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter enligt detta direktiv och vars personuppgifter behandlas. I Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG ( 1 ) regleras den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för det här direktivet och under övervakning av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Det här direktivet bör sålunda inte påverka de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i direktiv 95/46/EG, i synnerhet

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

Bilaga 1

L 157/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

den registrerades rätt att få tillgång till sina behandlade personuppgifter och få uppgifterna rättade, utplånade eller blockerade i de fall där de är ofullständiga eller felaktiga och, i förekommande fall, skyldigheten att behandla känsliga uppgifter i enlighet med artikel 8.5 i direktiv 95/46/EG.

(36) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en smidigt fungerande inre marknad genom fastställande av en tillräcklig och jämförbar tillgång till rättslig prövning på hela den inre marknaden i fall då en företagshemlighet olagligen anskaffas, utnyttjas eller röjs, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och sina verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionali­ tetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(37) Detta direktiv syftar inte till att fastställa harmoniserade bestämmelser för rättsligt samarbete, jurisdiktioner och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område eller att behandla frågan om tillämplig lag. Andra unionsinstrument som i allmänna ordalag reglerar sådana frågor bör i princip vara lika tillämpliga på det område som omfattas av detta direktiv.

(38) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av konkurrensregler, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv bör inte användas för att begränsa konkurrensen på ett otillbörligt sätt i strid med EUF-fördraget.

(39) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av annan relevant lagstiftning på andra områden, däribland immateriella rättigheter, eller avtalsrätten. I fall då tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG ( 1 ) och tillämpningsområdet för det här direktivet överlappar varandra har emellertid det här direktivet företräde som lex specialis .

(40) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 2 ) och avgav ett yttrande den 12 mars 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I detta direktiv fastställs bestämmelser om skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs.

Medlemsstater får, under uppfyllande av bestämmelserna i EUF-fördraget, föreskriva ett mer långtgående skydd mot att företagshemligheter olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs än vad som krävs enligt detta direktiv, under förutsättning att det säkerställs att artiklarna 3, 5, 6, 7.1, 8, 9.1 andra stycket, 9.3, 9.4, 10.2, 11, 13 och 15.3 efterlevs.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­ nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/9 2. Detta direktiv ska inte påverka a) utövandet av rätten till yttrande- och informationsfrihet enligt stadgan, inbegripet respekten för mediernas frihet och mångfald, b) tillämpningen av unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser som innebär att innehavare av företagshem­ ligheter är skyldiga att av hänsyn till allmänintresset röja information, inbegripet företagshemligheter, för allmänheten eller för administrativa eller rättsliga myndigheter, så att dessa myndigheter kan fullgöra sina uppgifter, c) tillämpningen av unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser enligt vilka unionens institutioner och organ eller nationella offentliga myndigheter är skyldiga eller har rätt att röja sådan information som lämnats av företag och som institutionerna, organen eller myndigheterna innehar enligt – och i överensstämmelse med – de skyldigheter och befogenheter som fastställs i unionsrätt eller nationell rätt, d) arbetsmarknadens parters självständighet och deras rätt att ingå kollektivavtal i enlighet med unionsrätt och nationell lagstiftning och praxis. 3. Inget i detta direktiv ska tas som grund för att begränsa arbetstagares rörlighet. I synnerhet ska detta direktiv, när det gäller utövandet av sådan rörlighet, inte utgöra någon grund för att a) begränsa arbetstagares användning av information som inte utgör någon företagshemlighet enligt definitionen i artikel 2.1, b) begränsa arbetstagares användning av erfarenhet och färdigheter som förvärvats hederligt under deras normala yrkesutövning, c) införa ytterligare begränsningar för arbetstagare i deras anställningsavtal utöver sådana begränsningar som följer av unionsrätt eller nationell rätt.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med 1. Företagshemlighet : information som uppfyller samtliga följande krav: a) Den är hemlig i den meningen att den inte, som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman, är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer i de kretsar som normalt sett handskas med typen av information i fråga. b) Den har kommersiellt värde på grund av att den är hemlig. c) Den person som lagligen kontrollerar den har med hänsyn till omständigheterna vidtagit rimliga åtgärder för att hålla den hemlig. 2. innehavare av en företagshemlighet : en fysisk eller juridisk person som lagligen kontrollerar en företagshemlighet, 3. Intrångsgörare : en fysisk eller juridisk person som olagligen har anskaffat, utnyttjat eller röjt en företagshemlighet, 4. intrångsgörande varor : varor vilkas formgivning, egenskaper, funktion, produktionsprocess eller marknadsföring gynnas avsevärt av olagligen anskaffade, utnyttjade eller röjda företagshemligheter.

Bilaga 1

L 157/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016 KAPITEL II

Anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter

Artikel 3

Lagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter

1. Anskaffande av en företagshemlighet ska anses som lagligt när den erhållits på något av följande sätt: a) Oberoende upptäckt eller skapande. b) Iakttagelse, undersökning, demontering eller test av produkter eller föremål som har gjorts tillgängliga för allmänheten eller som den person som anskaffat informationen lagligen innehar, om den personen inte har någon lagenlig skyldighet att begränsa anskaffandet av företagshemligheten. c) Arbetstagares eller arbetstagarföreträdares utövande av sin rätt till information och samråd i enlighet med unionsrätten och nationell lagstiftning och praxis. d) Varje annan metod som under omständigheterna överensstämmer med god affärssed. 2. Anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska anses som lagligt i den utsträckning som sådant anskaffande, utnyttjande eller röjande krävs eller medges enligt unionsrätt eller nationell rätt.

Artikel 4

Olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter

1. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av företagshemligheter har rätt att ansöka om de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv för att förhindra, eller få ersättning för, att deras företagshemlighet olagligen anskaffats, utnyttjats eller röjts. 2. Anskaffande av en företagshemlighet utan att innehavaren av företagshemligheten samtycker ska anses som olagligt, om detta sker genom att någon a) obehörigen bereder sig tillgång till eller tillägnar sig eller kopierar handlingar, föremål, material, ämnen eller elektroniska filer som lagligen kontrolleras av innehavaren av företagshemligheten och som innehåller företagshem­ ligheten eller från vilka företagshemligheten kan härledas, b) anskaffar den på något annat sätt som under omständigheterna anses strida mot god affärssed. 3. Utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet utan att innehavaren av företagshemligheten samtycker ska anses som olagligt om detta görs av en person som konstateras uppfylla något av följande villkor: a) Personen har anskaffat företagshemligheten olagligen. b) Personen bryter mot ett avtal om konfidentialitet eller någon annan skyldighet att inte röja företagshemligheten. c) Personen bryter mot en avtalsförpliktelse eller någon annan skyldighet att begränsa utnyttjandet av företagshem­ ligheten. 4. Anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska anses olagligt även då en person vid tidpunkten för anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet kände till, eller under omständigheterna borde ha känt till, att företagshem­ ligheten direkt eller indirekt hade erhållits från en annan person som utnyttjat eller röjt företagshemligheten olagligt i den mening som avses i punkt 3.

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/11 5. Att producera intrångsgörande varor, utbjuda dem till försäljning eller släppa ut dem på marknaden, eller att importera, exportera eller lagra intrångsgörande varor i dessa syften, ska också anses utgöra olagligt utnyttjande av en företagshemlighet när den person som utför sådana handlingar kände till, eller under omständigheterna borde ha känt till, att företagshemligheten hade utnyttjats olagligt i den mening som avses i punkt 3.

Artikel 5

Undantag

Medlemsstaterna ska se till att en ansökan om de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv avslås om det påstådda anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten ägde rum i något av följande fall: a) För att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet enligt stadgan, inbegripet rätten till respekt för mediernas frihet och mångfald. b) För att avslöja fall av försummelser, oegentligheter eller olaglig verksamhet, förutsatt att svaranden agerade till skydd för allmänintresset. c) Då arbetstagare röjt företagshemligheten för sina arbetstagarföreträdare inom ramen för företrädarnas utövande av sina uppdrag i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt, förutsatt att röjandet var nödvändigt för utövandet av det uppdraget. d) I syfte att skydda ett i unionsrätt eller nationell rätt erkänt legitimt intresse. KAPITEL III

Åtgärder, förfaranden och rättsmedel

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 6

Allmän skyldighet

1. Medlemsstaterna ska föreskriva de åtgärder, förfaranden och rättsmedel som krävs för att säkerställa möjligheten till civilrättslig prövning av ärenden om olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter. 2. De åtgärder, förfaranden och rättsmedel som avses i punkt 1 ska a) vara rättvisa och skäliga, b) inte vara onödigt komplicerade eller kostsamma eller vara förenade med oskäliga tidsfrister eller omotiverade dröjsmål, och c) vara effektiva och avskräckande.

Artikel 7

Proportionalitet och rättegångsmissbruk

1. De åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv ska tillämpas på ett sätt som a) är proportionellt, b) undviker att hinder skapas för laglig handel på den inre marknaden, och c) innefattar ett skydd mot att de missbrukas.

Bilaga 1

L 157/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, på begäran av svaranden, får vidta lämpliga åtgärder enligt nationell rätt i fall då en ansökan med avseende på olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet är uppenbart ogrundad och det konstateras att käranden har inlett domstolsförfarandet otillbörligen eller i ond tro. Dessa åtgärder får, beroende på vad som är lämpligt, innefatta skadestånd till svaranden, sanktioner för käranden eller beslut om att informera om ett avgörande i enlighet med artikel 15.

Medlemsstaterna får föreskriva att frågan om åtgärder som avses i första stycket ska handläggas i ett separat domstols­ förfarande.

Artikel 8

Preskriptionstid

1. Medlemsstaterna ska i enlighet med denna artikel fastställa bestämmelser om de preskriptionstider som är tillämpliga på materiella rättsanspråk och ansökningar om sådana åtgärder, förfaranden och rättsmedel som föreskrivs i detta direktiv.

Av de bestämmelser som avses i första stycket ska framgå när preskriptionstiden börjar löpa, preskriptionstidens längd och under vilka omständigheter preskriptionstiden ska avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa.

2. Preskriptionstiden får inte vara längre än sex år.

Artikel 9

Bevarande av konfidentialiteten för företagshemligheter under domstolsförfaranden

1. Medlemsstaterna ska se till att parterna, deras advokater eller andra företrädare, domstolstjänstemän, vittnen, sakkunniga och varje annan person som deltar i ett domstolsförfarande om olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, eller som har tillgång till handlingar som ingår i domstolsförfarandet, inte har rätt att utnyttja eller röja företagshemligheter eller påstådda företagshemligheter som de behöriga rättsliga myndigheterna, efter en vederbörligen motiverad ansökan av en intressent, har identifierat som konfidentiella och om vilka de har blivit medvetna till följd av ett sådant deltagande eller en sådan tillgång. Medlemsstaterna får i detta avseende också tillåta att behöriga rättsliga myndigheter handlar på eget initiativ.

Den skyldighet som avses i första stycket ska fortsätta att gälla efter det att domstolsförfarandet har avslutats. Skyldigheten ska dock upphöra om någon av följande omständigheter föreligger:

a) Om den påstådda företagshemligheten enligt ett avgörande som fått laga kraft inte anses uppfylla de krav som anges i artikel 2.1, eller

b) om den berörda informationen över tid blir allmänt känd bland eller lättillgänglig för personer i de kretsar som normalt sett handskas med denna typ av information.

2. Medlemsstaterna ska också se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, efter en vederbörligen motiverad ansökan av en part, kan vidta de specifika åtgärder som krävs för att bevara konfidentialiteten för företagshemligheter eller påstådda företagshemligheter som utnyttjas eller som det hänvisas till under ett domstolsförfarande som rör det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av en företagshemlighet. Medlemsstaterna får också tillåta att behöriga rättsliga myndigheter vidtar sådana åtgärder på eget initiativ.

De åtgärder som avses i första stycket ska omfatta minst möjligheten

a) att begränsa tillgången till sådana handlingar innehållande företagshemligheter eller påstådda företagshemligheter som lämnats in av parterna eller av tredje part, helt eller delvis, till ett begränsat antal personer,

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/13

b) att begränsa tillträdet till domstolsförhandlingar där företagshemligheter eller påstådda företagshemligheter kan komma att röjas, och tillgången till protokoll eller utskrifter från sådana förhandlingar, till ett begränsat antal personer,

c) att tillhandahålla varje annan person än de personer som ingår i det begränsade antal personer som avses i leden a och b en icke-konfidentiell version av varje domstolsavgörande där de passager som innehåller företagshemligheter har avlägsnats eller redigerats.

Det antal personer som avses i andra stycket leden a och b ska inte vara större än vad som är nödvändigt för att säkerställa att den rätt som parterna i domstolsförfarandet har till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol iakttas och ska omfatta minst en fysisk person från vardera parten samt respektive advokater eller andra företrädare för parterna i domstolsförfarandet.

3. När de behöriga rättsliga myndigheterna beslutar om de åtgärder som avses i punkt 2 och bedömer åtgärdernas proportionalitet ska de ta hänsyn till nödvändigheten att säkerställa rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till en opartisk domstol, de berörda parternas och, i tillämpliga fall, tredje parts legitima intressen samt till sådan skada som någon av parterna och, i tillämpliga fall, tredje part skulle kunna åsamkas till följd av ett bifall till eller avslag på ansökan om sådana åtgärder.

4. All behandling av personuppgifter enligt punkterna 1, 2 eller 3 ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG.

Avsnitt 2

Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder

Artikel 10

Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, på begäran av innehavaren av en företags­ hemlighet, får besluta att någon av följande interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder ska vidtas mot den påstådda intrångsgöraren:

a) Interimistiskt föreläggande om upphörande med eller, alltefter omständigheterna, interimistiskt förbud mot utnyttjande eller röjande av företagshemligheten.

b) Förbud mot att producera intrångsgörande varor, utbjuda dem till försäljning, släppa ut dem på marknaden eller använda dem, eller mot att importera, exportera eller lagra intrångsgörande varor i sådana syften.

c) Beslag eller överlämnande av de varor som misstänks göra intrång, inbegripet importerade varor, för att förhindra att de införs till eller omsätts på marknaden.

2. Medlemsstaterna ska se till att de rättsliga myndigheterna, som ett alternativ till de åtgärder som avses i punkt 1, som villkor för att det påstått olagliga utnyttjandet av en företagshemlighet ska få fortsätta, får kräva att det ställs säkerheter för ersättning till innehavaren av företagshemligheten. Det får inte vara tillåtet att röja en företagshemlighet mot ställande av säkerheter.

Artikel 11

Tillämpningsvillkor och skyddsbestämmelser

1. När det gäller de åtgärder som avses i artikel 10 ska medlemsstaterna se till att de behöriga rättsliga myndigheterna har befogenhet att kräva att käranden lägger fram bevisning som skäligen kan anses som tillgänglig för att de rättsliga myndigheterna med tillräcklig säkerhet ska kunna förvissa sig om

a) att en företagshemlighet föreligger,

Bilaga 1

L 157/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016 b) att käranden är innehavaren av företagshemligheten, och c) att företagshemligheten har anskaffats olagligen, utnyttjas eller röjs olagligen, eller att ett olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheten är nära förestående. 2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, när de beslutar att bifalla eller avslå ansökan och när de bedömer dess proportionalitet, är skyldiga att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, i lämpliga fall inbegripet a) företagshemlighetens värde eller andra specifika kännetecken hos företagshemligheten, b) de åtgärder som vidtagits för att skydda företagshemligheten, c) svarandens beteende vid anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten, d) effekterna av det olagliga utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten, e) parternas legitima intressen och den effekt som ett bifall till eller avslag på ansökan om åtgärderna skulle kunna få på parterna, f) tredje parters legitima intressen, g) allmänintresset, och h) skyddet av grundläggande rättigheter. 3. Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som avses i artikel 10, på begäran av svaranden, upphävs eller på annat sätt upphör att gälla om a) käranden inte väcker talan som leder till ett avgörande i huvudsaken vid den behöriga rättsliga myndigheten inom en rimlig tidsperiod som fastställs av den rättsliga myndighet som beslutar om åtgärderna i de fall där medlemsstatens lagstiftning så tillåter eller, om ingen sådan tidsperiod har fastställts, inom en period på högst 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar, beroende på vilken som är längst, eller om b) den berörda informationen inte längre uppfyller kraven i artikel 2.1 av orsaker som inte kan tillskrivas svaranden. 4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna får göra de åtgärder som avses i artikel 10 avhängiga av att käranden ställer lämplig säkerhet eller motsvarande garanti avsedd att trygga ersättning för eventuell skada som åsamkas svaranden och, i förekommande fall, andra personer som påverkas av åtgärderna. 5. Om de åtgärder som avses i artikel 10 upphävs på grundval av punkt 3 a i den här artikeln, om de förfaller på grund av en handling eller underlåtenhet från kärandens sida eller om det senare framkommer att det inte förekommit något olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheten eller något hot om sådant beteende, ska de behöriga rättsliga myndigheterna ha befogenhet att, på begäran av svaranden eller en skadelidande tredje part, ålägga käranden att ge svaranden eller den skadelidande tredje parten lämplig ersättning för eventuell skada till följd av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får föreskriva att den begäran om ersättning som avses i första stycket ska handläggas i ett separat domstolsförfarande.

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/15 Avsnitt 3

Åtgärder ef ter avgörande i huvudsaken

Artikel 12

Förelägganden och korrigeringsåtgärder

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, om det i ett domstolsavgörande i huvudsaken har befunnits föreligga olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, på begäran av käranden får besluta att en eller flera av följande åtgärder ska vidtas mot intrångsgöraren: a) Föreläggande om upphörande med eller förbud mot utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten. b) Förbud mot att producera intrångsgörande varor, utbjuda dem till försäljning, släppa ut dem på marknaden eller använda dem, eller mot att importera, exportera eller lagra intrångsgörande varor i sådana syften. c) Lämpliga korrigeringsåtgärder avseende de intrångsgörande varorna. d) Förstöring, helt eller delvis, av handlingar, föremål, material, ämnen eller elektroniska filer som innehåller eller utgör företagshemligheten eller, om så är lämpligt, överlämnande till käranden, helt eller delvis, av dessa handlingar, föremål, material, ämnen eller elektroniska filer. 2. De korrigeringsåtgärder som avses i punkt 1 c ska inbegripa följande: a) Återkallande av de intrångsgörande varorna från marknaden. b) Undanröjande av de intrångsgörande varornas intrångsgörande karaktär. c) Förstöring av de intrångsgörande varorna eller, om så är lämpligt, tillbakadragande av dem från marknaden, under förutsättning att tillbakadragandet inte undergräver skyddet för den berörda företagshemligheten. 3. Medlemsstaterna får föreskriva att deras behöriga rättsliga myndigheter, när de beslutar att de intrångsgörande varorna ska dras tillbaka från marknaden, på begäran av innehavaren av företagshemligheten även får besluta att varorna ska överlämnas till innehavaren eller till välgörenhetsorganisationer. 4. De behöriga rättsliga myndigheterna ska besluta att de åtgärder som avses i punkt 1 c och d ska vidtas på intrångsgörarens bekostnad, såvida det inte finns särskilda skäl mot detta. Åtgärderna ska inte påverka eventuella skadestånd som innehavaren av företagshemligheten kan ha rätt till på grund av det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten.

Artikel 13

Tillämpningsvillkor, skyddsbestämmelser och alternativa åtgärder

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, när de behandlar en ansökan om sådana förelägganden och korrigeringsåtgärder som avses i artikel 12 och bedömer deras proportionalitet, är skyldiga att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, i tillämpliga fall inbegripet a) företagshemlighetens värde eller andra specifika kännetecken hos företagshemligheten, b) de åtgärder som vidtagits för att skydda företagshemligheten,

Bilaga 1

L 157/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016

c) intrångsgörarens beteende vid anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten,

d) effekterna av det olagliga utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten,

e) parternas legitima intressen och den effekt som bifall eller avslag på ansökan om åtgärderna skulle kunna ha på parterna,

f) tredje parts legitima intressen,

g) allmänintresset, och

h) skyddet av grundläggande rättigheter.

Om de behöriga rättsliga myndigheterna begränsar varaktigheten för de åtgärder som avses i artikel 12.1 a och b ska denna varaktighet vara tillräcklig för att undanröja eventuella kommersiella eller ekonomiska fördelar som intrångsgöraren kan ha vunnit genom det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten.

2. Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som avses i artikel 12.1 a och b, på begäran av svaranden, upphävs eller på annat sätt upphör att gälla om den berörda informationen inte längre uppfyller kraven i artikel 2.1 av orsaker som varken direkt eller indirekt kan tillskrivas svaranden.

3. Medlemsstaterna ska föreskriva att den behöriga rättsliga myndigheten, på begäran av den person som kan bli föremål för de åtgärder som föreskrivs i artikel 12, får besluta att ekonomisk ersättning ska betalas ut till den skadelidande parten i stället för att tillämpa dessa åtgärder, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Den berörda personen kände vid tidpunkten för utnyttjandet eller röjandet inte till, och borde under omständigheterna inte heller ha känt till, att företagshemligheten erhållits från en annan person som utnyttjade eller röjde företagshemligheten olagligen.

b) Om de berörda åtgärderna verkställdes skulle den personen åsamkas oproportionellt stor skada.

c) Den ekonomiska ersättningen till den skadelidande parten framstår som rimligen tillfredsställande.

Om det fattas beslut om ekonomisk ersättning i stället för om sådana åtgärder som avses i artikel 12.1 a och b får den ekonomiska ersättningen inte överstiga summan av de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats, om personen hade begärt tillstånd att utnyttja den berörda företagshemligheten, under den tidsperiod då utnyttjandet av företagshem­ ligheten kunde ha förbjudits.

Artikel 14

Skadestånd

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, på begäran av den skadelidande parten, ålägger intrångsgörare som kände till eller borde ha känt till att deras handlande utgjorde olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, att till innehavaren av företagshemligheten betala ett skadestånd som är skäligt i förhållande till den faktiska skada som uppstått till följd av det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten.

Medlemsstaterna får begränsa arbetstagares skadeståndsansvar gentemot sina arbetsgivare för olagligt anskaffande, utnyttjande av eller röjande av en företagshemlighet i de fall där de handlar utan uppsåt.

2. Vid fastställandet av det skadestånd som avses i punkt 1 ska de behöriga rättsliga myndigheterna ta hänsyn till alla relevanta faktorer, såsom de negativa ekonomiska konsekvenserna, inbegripet utebliven vinst för den skadelidande parten, intrångsgörarens eventuella obehöriga vinst och, i tillämpliga fall, omständigheter som inte är av ekonomisk art, såsom ideell skada som innehavaren av företagshemligheten åsamkats genom det olagliga anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten.

Som ett alternativ får de behöriga rättsliga myndigheterna i lämpliga fall fastställa skadeståndet till ett engångsbelopp på grundval av omständigheter såsom, åtminstone, summan av de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats om intrångsgöraren hade begärt tillstånd att utnyttja den berörda företagshemligheten.

Bilaga 1

15.6.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 157/17 Artikel 15

Offentliggörande av domstolsavgöranden

1. Medlemsstaterna ska se till att de rättsliga myndigheterna, i domstolsförfaranden som inletts med avseende på olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet, på begäran av käranden och på intrångsgörarens bekostnad, får besluta om lämpliga åtgärder för att informera om avgörandet, inbegripet att offentliggöra det helt eller delvis. 2. Vid varje åtgärd som avses i punkt 1 i denna artikel ska konfidentialiteten för företagshemligheter bevaras i enlighet med artikel 9. 3. När de behöriga rättsliga myndigheterna beslutar huruvida en sådan åtgärd som avses i punkt 1 ska vidtas och bedömer dess proportionalitet, ska de när så är lämpligt beakta företagshemlighetens värde, intrångsgörarens beteende vid anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten, effekterna av det olagliga utnyttjandet eller röjandet av företagshemligheten samt sannolikheten för ytterligare olagligt utnyttjande eller röjande av företagshemligheten från intrångsgörarens sida. De behöriga rättsliga myndigheterna ska även beakta huruvida informationen om intrångsgöraren skulle göra det möjligt att identifiera en fysisk person och, i sådana fall, huruvida det vore motiverat att offentliggöra den informationen, i synnerhet mot bakgrund av den möjliga skada som en sådan åtgärd kan medföra för intrångsgörarens personliga integritet och anseende.

KAPITEL IV

Sanktioner, rapportering och slutbestämmelser

Artikel 16

Sanktioner om detta direktiv inte efterlevs

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna får ålägga alla personer som underlåter eller vägrar att efterleva åtgärder som antas enligt artiklarna 9, 10 och 12 sanktioner. Sanktionerna ska inbegripa möjligheten att förelägga viten i fall då en åtgärd som antagits i enlighet med artiklarna 10 och 12 inte efterlevs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 17

Informationsutbyte och kontaktpersoner

För att främja samarbete, inklusive informationsutbyte, dels mellan medlemsstaterna, dels mellan medlemsstaterna och kommissionen, ska varje medlemsstat utse en eller flera nationella kontaktpersoner för frågor som rör genomförandet av de åtgärder som anges i detta direktiv. De ska överlämna uppgifter om den eller de nationella kontaktpersonerna till övriga medlemsstater och till kommissionen.

Artikel 18

Rapporter

1. Senast den 9 juni 2021 ska Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, inom ramen för verksamheten vid Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter, utarbeta en första rapport om utvecklingsten­ denserna när det gäller rättstvister om olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemligheter med tillämpning av detta direktiv. 2. Senast den 9 juni 2022 ska kommissionen utarbeta en lägesrapport om tillämpningen av detta direktiv och överlämna den till Europaparlamentet och rådet. I denna rapport ska vederbörlig hänsyn tas till den rapport som avses i punkt 1.

Bilaga 1

L 157/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.6.2016 I lägesrapporten ska särskilt behandlas de konsekvenser som tillämpningen av detta direktiv eventuellt har för forskning och innovation, arbetstagares rörlighet samt utövandet av rätten till yttrande- och informationsfrihet. 3. Senast den 9 juni 2026 ska kommissionen göra en utvärdering av konsekvenserna av detta direktiv och överlämna en rapport till Europaparlamentet och till rådet. Artikel 19

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 9 juni 2018 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 21

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 8 juni 2016. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ A.G. KOENDERS Ordförande Ordförande

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2017:45)

Bilaga 2

Inledning

I betänkandet föreslås en ny lag om företagshemligheter, som ska ersätta den nu gällande lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Förslaget har sin bakgrund i att det måste göras ändringar den svenska lagstiftningen för att genomföra ett EU-direktiv om skydd för företagshemligheter. I betänkandet föreslås även – utan bakgrund i EU-direktivet – en bestämmelse om straff för den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som vederbörande har haft lovlig tillgång till följd av anställning eller uppdrag eller på annan liknande grund.

Uppdraget och dess bakgrund

EU antog den 8 juni 2016 ett direktiv om skydd mot att icke röjd knowhow och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Syftet med direktivet är att åstadkomma en harmonisering av medlemsstaternas civilrättsliga skydd för företagshemligheter. EU-direktivet innebär inte hinder mot att medlemsstaterna föreskriver ett starkare skydd för företagshemligheter än det som krävs enligt direktivet, under förutsättning att vissa av direktivets artiklar efterlevs. Medlemsstaterna ska senast den 9 juni 2018 ha genomfört direktivet. EUdirektivet innehåller inga regler om straff. De nuvarande svenska straffrättsliga reglerna angående angrepp på företagshemligheter innebär bl.a. att det inte är straffbart för någon som har lovlig tillgång till en företagshemlighet att röja eller utnyttja informationen. I betänkandet ”Förstärkt skydd för företagshemligheter” (SOU 2008:63) föreslogs bl.a. att straffansvar skulle införas med avseende på situationer av detta slag. En lagrådsremiss år 2013 som byggde på betänkandet har efter kritik från Lagrådet inte lett till lagstiftning. Utredningen har haft i uppdrag att överväga dels vilka ändringar som måste göras i lagstiftningen för att genomföra EU-direktivet, dels hur ett straffansvar kan utformas när det gäller en anställd som obehörigen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått tillgång till inom ramen för sina arbetsuppgifter.

Utredningens förslag i huvuddrag

Det nuvarande skyddet i svensk rätt för företagshemligheter finns huvudsakligen i 1990 års lag om skydd för företagshemligheter. Lagen uppfyller till stor del de krav som EU-direktivet ställer, och innehåller även straffbestämmelser om angrepp på företagshemligheter. Utredningen har kunnat utgå från den nuvarande lagens bestämmelser och låta kärnan av dessa bestå utan större ändringar. Emellertid föreslås därutöver ett antal ändringar och kompletteringar, som sammantagna utgör skäl för att införa en ny lag om företagshemligheter.

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2017:45)

Bilaga 2 För att genomföra EU-direktivets krav om skydd för företagshemlighe- Bilaga 2 ter under och efter domstolsförfaranden har utredningen också föreslagit ändringar i bl.a. i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och rätte-

Inledning gångsbalken.

I betänkandet föreslås en ny lag om företagshemligheter, som ska ersätta den nu gällande lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Vad som avses med företagshemlighet Förslaget har sin bakgrund i att det måste göras ändringar den svenska Utredningen föreslår att lagens definition av företagshemlighet ändras så lagstiftningen för att genomföra ett EU-direktiv om skydd för företags- att den närmare följer EU-direktivets definition. Kravet på att det ska hemligheter. I betänkandet föreslås även – utan bakgrund i EU-direktivet röra sig om information vars röjande är ägnat att medföra skada i kon- – en bestämmelse om straff för den som utnyttjar eller röjer en företags- kurrenshänseende ska behållas. Däremot föreslås att det nuvarande hemlighet som vederbörande har haft lovlig tillgång till följd av anställ- kravet i svensk rätt på att informationen avser affärs- eller driftförning eller uppdrag eller på annan liknande grund. hållanden i en näringsidkares rörelse ska slopas. Vidare ska det av lagens definition framgå att även sammanställningar kan utgöra företagshemligheter. Det föreslås också att det ska klargöras dels att information

Uppdraget och dess bakgrund om ett förhållande som utgör brott eller annat allvarligt missförhållande

aldrig är en företagshemlighet, dels att en arbetstagares personliga er- EU antog den 8 juni 2016 ett direktiv om skydd mot att icke röjd know- farenhet och färdigheter inte utgör företagshemligheter. how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Syftet med direktivet är att åstadkomma en harmo-

Tillåtna respektive otillåtna angrepp på företagshemligheter

nisering av medlemsstaternas civilrättsliga skydd för företagshemligheter. EU-direktivet innebär inte hinder mot att medlemsstaterna före- Vad som avses med angrepp skriver ett starkare skydd för företagshemligheter än det som krävs enligt Det föreslås att ordet ”angrepp” ska användas som en samlingsbeteckdirektivet, under förutsättning att vissa av direktivets artiklar efterlevs. ning för sådana förfaranden som i dag avses med anskaffande, utnyttjan- Medlemsstaterna ska senast den 9 juni 2018 ha genomfört direktivet. EU- de eller röjande. Därtill ska med angrepp även avses import, export och direktivet innehåller inga regler om straff. lagring av intrångsgörande varor i syfte att utnyttja dem. Det ska inte De nuvarande svenska straffrättsliga reglerna angående angrepp på krävas uppsåt eller oaktsamhet för att ett angrepp ska föreligga, utan det företagshemligheter innebär bl.a. att det inte är straffbart för någon som ska räcka med att förfarandet skett utan innehavarens samtycke. har lovlig tillgång till en företagshemlighet att röja eller utnyttja informationen. I betänkandet ”Förstärkt skydd för företagshemligheter” (SOU Lagen gäller obehöriga angrepp 2008:63) föreslogs bl.a. att straffansvar skulle införas med avseende på Det ska liksom enligt 1990 års lag framgå att lagen endast skyddar mot situationer av detta slag. En lagrådsremiss år 2013 som byggde på obehöriga angrepp på företagshemligheter samt att det inte ska anses som betänkandet har efter kritik från Lagrådet inte lett till lagstiftning. ett obehörigt angrepp att någon angriper en företagshemlighet för att Utredningen har haft i uppdrag att överväga dels vilka ändringar som offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja måste göras i lagstiftningen för att genomföra EU-direktivet, dels hur ett något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelse kan straffansvar kan utformas när det gäller en anställd som obehörigen utfölja, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande. nyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått tillgång Angreppet ska i vissa fall kunna anses vara behörigt, även om det inte till inom ramen för sina arbetsuppgifter. avser missförhållanden som är hänförliga till innehavaren av den angripna företagshemligheten.

Utredningens förslag i huvuddrag

Regler om straff

Det nuvarande skyddet i svensk rätt för företagshemligheter finns huvud- De nu gällande bestämmelserna om straff för företagsspioneri behålls sakligen i 1990 års lag om skydd för företagshemligheter. Lagen upp- med ändringen att straffminimum för företagsspioneri, grovt brott, fyller till stor del de krav som EU-direktivet ställer, och innehåller även föreslås bli höjt till fängelse i sex månader. Liksom för närvarande ska straffbestämmelser om angrepp på företagshemligheter. Utredningen har den som anskaffar en företagshemlighet från någon som gjort sig skyldig kunnat utgå från den nuvarande lagens bestämmelser och låta kärnan av till företagsspioneri kunna dömas för olovlig befattning med företagsdessa bestå utan större ändringar. Emellertid föreslås därutöver ett antal hemlighet. ändringar och kompletteringar, som sammantagna utgör skäl för att in- I betänkandet föreslås nya bestämmelser om straffansvar för olovligt föra en ny lag om företagshemligheter. utnyttjande av företagshemlighet och olovligt röjande av företagshemlighet. Bestämmelserna gäller i fråga om utnyttjande eller röjande av 198 199

Bilaga 2 en företagshemlighet av den som haft lovlig tillgång till hemligheten genom deltagande i en näringsidkares rörelse till följd av anställning, uppdrag eller på annan liknande grund. Gärningen ska inte vara straffbar om den med hänsyn till sitt syfte kan anses försvarlig, även om angreppet inte kan bedömas vara behörigt. Ett exempel är att en anställd röjer företagshemligheter för att avslöja sin arbetsgivares falska marknadsföring. Vidare ska det inte dömas till ansvar om gärningen annars kan anses mindre allvarlig. Straffansvaret ska inte omfatta olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemlighet som sker senare än två år från det att deltagandet i näringsidkarens rörelse (dvs. normalt anställningen), har upphört. Försök och förberedelse till olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemlighet ska vara straffbart. Även den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att hemligheten har tillhandahållits efter ett olovligt röjande av företagshemligheten ska kunna straffas för olovlig befattning med företagshemlighet. Om gärningen varit försvarlig eller annars mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Även för detta brott ska gälla en tvåårig preskriptionstid. Straffet för det nya brottet olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemlighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt, ska straffet vara fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Skadestånd

Den som gjort sig skyldig till brott enligt den föreslagna lagen ska ersätta den skada som uppkommer. Liksom enligt den nuvarande lagen ska skadeståndsansvar drabba den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse. Enligt den nuvarande lagen ska en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att företagshemligheten han inte fick avslöja den, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Utredningen gör bedömningen att den bestämmelsen kan kvarstå i princip oförändrad. Liksom för närvarande ska skadeståndsansvar kunna drabba den som angriper en företagshemlighet i ett senare led. Bestämmelsen om detta föreslås nu innebära att en person som erhåller en företagshemlighet med vetskap om att företagshemligheten har angripits på ett obehörigt sätt, inte ska kunna undkomma skadeståndsansvar av det skälet att företagshemligheten erhölls från någon som handlat i god tro. En nyhet är att skadeståndsansvar ska kunna drabba den som av oaktsamhet anskaffar en företagshemlighet. En annan nyhet är att skadeståndsansvar ska kunna drabba den som angriper en företagshemlighet som någon i egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av genom ett domstolsbeslut.

Bilaga 2 en företagshemlighet av den som haft lovlig tillgång till hemligheten Den nya lagen ska liksom den nuvarande innehålla en bestämmelse om Bilaga 2

genom deltagande i en näringsidkares rörelse till följd av anställning, beräkning av skadeståndet. Liksom för närvarande kan det vara fråga om uppdrag eller på annan liknande grund. Gärningen ska inte vara straffbar såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd. Det föreslås att det i bestäm-

om den med hänsyn till sitt syfte kan anses försvarlig, även om angreppet melsen klargörs att hänsyn ska tas till innehavarens uteblivna vinst och

inte kan bedömas vara behörigt. Ett exempel är att en anställd röjer den obehöriga vinst som den som har begått intrånget har gjort. Liksom företagshemligheter för att avslöja sin arbetsgivares falska marknads- enligt den nuvarande lagen ska skadeståndet kunna jämkas.

föring. Vidare ska det inte dömas till ansvar om gärningen annars kan

anses mindre allvarlig. Straffansvaret ska inte omfatta olovligt utnyttjan-

Skydd för företagshemligheter under och efter domstolsförfaranden

de eller röjande av företagshemlighet som sker senare än två år från det Ett nytt och viktigt inslag i den föreslagna lagen gäller skyddet för att deltagandet i näringsidkarens rörelse (dvs. normalt anställningen), har företagshemligheter under och efter domstolsförfaranden. Utredningen upphört. Försök och förberedelse till olovligt utnyttjande eller röjande av föreslår en ändring i offentlighets- och sekretesslagen med innebörden att företagshemlighet ska vara straffbart. absolut sekretess ska gälla för uppgifter om företagshemligheter. Sekre- Även den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att tessen föreslås gälla utan begränsning i tid, dock inte efter det att det har hemligheten har tillhandahållits efter ett olovligt röjande av företagsblivit rättsligt avgjort att uppgiften i fråga inte utgör en företagshemlighemligheten ska kunna straffas för olovlig befattning med företagshet. hemlighet. Om gärningen varit försvarlig eller annars mindre allvarlig, Företagshemligheter hanteras inte sällan av Kronofogdemyndigheten ska det inte dömas till ansvar. Även för detta brott ska gälla en tvåårig och Tullverket i samband med förfaranden som har nära koppling till preskriptionstid. domstolsförfaranden angående talan om angrepp på företagshemligheter. Straffet för det nya brottet olovligt utnyttjande eller röjande av Utredningen föreslår att sekretess för företagshemligheter vid dessa mynföretagshemlighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. Om digheter ska gälla utan begränsning i tid på samma sätt som för företagsbrottet är grovt, ska straffet vara fängelse i lägst sex månader och högst hemligheter i domstolsförfaranden. sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas Skadeståndsansvar ska kunna drabba den som uppsåtligen eller av om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller oaktsamhet röjer eller utnyttjar en företagshemlighet som han eller hon inneburit synnerligen kännbar skada. inser eller bör inse har röjts i strid mot offentlighets- och sekretesslagen eller mot ett förordnande eller ett förbehåll som har meddelats med stöd

Skadestånd

av den lagen. Den som gjort sig skyldig till brott enligt den föreslagna lagen ska ersätta

den skada som uppkommer.

Vitesförbud och andra åtgärder mot angrepp

Liksom enligt den nuvarande lagen ska skadeståndsansvar drabba den Vitesförelägganden och korrigeringsåtgärder som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon i

förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse. Enligt den föreslagna lagen ska en domstol kunna vid vite förbjuda

Enligt den nuvarande lagen ska en arbetstagare, som uppsåtligen eller någon som angripit en företagshemlighet att fortsätta angreppet. Bestämav oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbets- melsen ska gälla inte bara utnyttjande och röjande utan även anskaffande

givaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållan- av en företagshemlighet. Även ett pågående anskaffande kan nämligen den att han insåg eller borde ha insett att företagshemligheten han inte behöva förbjudas i vissa fall, exempelvis när någon kontinuerligt samlar

fick avslöja den, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfa- in hemliga uppgifter. En nyhet är att vitesförbud ska kunna meddelas vid

rande. Utredningen gör bedömningen att den bestämmelsen kan kvarstå i försök eller förberedelse till angrepp, även om förfarandet inte är brottsprincip oförändrad. ligt.

Liksom för närvarande ska skadeståndsansvar kunna drabba den som Förbud och andra åtgärder ska kunna beslutas även om den som utfört

angriper en företagshemlighet i ett senare led. Bestämmelsen om detta angreppet saknade uppsåt eller inte var oaktsam. Huruvida den som föreslås nu innebära att en person som erhåller en företagshemlighet med angripit en företagshemlighet hade uppsåt eller var oaktsam kan däremot

vetskap om att företagshemligheten har angripits på ett obehörigt sätt, få betydelse vid bedömningen av om åtgärder och förbud är skäliga och

inte ska kunna undkomma skadeståndsansvar av det skälet att företags- proportionerliga. hemligheten erhölls från någon som handlat i god tro. Utredningen föreslår en ny bestämmelse om att det ska vara möjligt för

En nyhet är att skadeståndsansvar ska kunna drabba den som av oakt- en domstol att besluta att ekonomisk ersättning ska betalas ut till den

samhet anskaffar en företagshemlighet. skadelidande parten i stället för att exempelvis ställa upp förbud för en En annan nyhet är att skadeståndsansvar ska kunna drabba den som angripare som har erhållit företagshemligheten i god tro. Förutsättning-

angriper en företagshemlighet som någon i egenskap av part eller parts- arna för ett beslut om sådan ersättning är att de berörda åtgärderna annars representant har fått del av genom ett domstolsbeslut. skulle leda till oproportionerligt stor skada och att den ekonomiska

ersättningen till den skadelidande parten framstår som rimlig. Ersätt- 200 201

Bilaga 2 ningen får inte överstiga summan av de royaltyer eller avgifter som skulle ha debiterats om personen hade fått tillstånd att utnyttja företagshemligheten. Liksom i dag ska en domstol kunna besluta att föremål eller handlingar som innefattar företagshemligheten ska överlämnas till innehavaren, förstöras, ändras eller utsättas för annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Ett beslut ska även kunna innebära att föremålet ska återkallas från marknaden. Beslut om åtgärder ska kunna meddelas även vid försök eller förberedelse till angrepp. Även fortsättningsvis ska åtgärder endast kunna beslutas efter vad som är skäligt. Den som röjt information så att den inte längre är företagshemlig ska enligt EU-direktivet kunna förbjudas vid vite att under viss tid utnyttja informationen. De svenska bestämmelserna behöver kompletteras med en regel om ett sådant förbud.

Interimistiska beslut om åtgärder Det ska inte krävas att talan har väckts för ett beslut om interimistiska vitesförbud eller säkerhetsåtgärder, utan det ska vara tillräckligt att talan därefter väcks inom den frist om en månad som gäller enligt rättegångsbalken. Även försök och förberedelser till angrepp föreslås kunna leda till interimistiska förbud och andra säkerhetsåtgärder.

Offentliggörande av domstolsavgöranden Det föreslås att den nya lagen ska innehålla en bestämmelse om att domstol får besluta att den som har begått eller medverkat till ett angrepp på företagshemligheter ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen. Detta föreslås också gälla i fråga om försök eller förberedelse till angrepp.

Betänkandets lagförslag

Bilaga 2 ningen får inte överstiga summan av de royaltyer eller avgifter som Bilaga 3 skulle ha debiterats om personen hade fått tillstånd att utnyttja företagshemligheten.

Liksom i dag ska en domstol kunna besluta att föremål eller handlingar Förslag till lag (2018:000) om företagshemligheter

som innefattar företagshemligheten ska överlämnas till innehavaren, Härigenom föreskrivs 1 följande. förstöras, ändras eller utsättas för annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Ett beslut ska även kunna innebära att föremålet ska återkallas från marknaden. Beslut om åtgärder ska kunna meddelas även Vad som avses med företagshemlighet vid försök eller förberedelse till angrepp. 1 § Med företagshemlighet avses i denna lag information Även fortsättningsvis ska åtgärder endast kunna beslutas efter vad som 1. som varken såsom helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats är skäligt. och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer Den som röjt information så att den inte längre är företagshemlig ska som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget, enligt EU-direktivet kunna förbjudas vid vite att under viss tid utnyttja 2. som dess innehavare med hänsyn till omständigheterna har vidtagit informationen. De svenska bestämmelserna behöver kompletteras med rimliga åtgärder för att hemlighålla, och en regel om ett sådant förbud. 3. vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren. Interimistiska beslut om åtgärder Med information avses både sådana uppgifter som har dokumenterats i Det ska inte krävas att talan har väckts för ett beslut om interimistiska någon form, inbegripet sammanställningar, ritningar, modeller och andra vitesförbud eller säkerhetsåtgärder, utan det ska vara tillräckligt att talan liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett därefter väcks inom den frist om en månad som gäller enligt rättegångs- visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt balken. sätt. Även försök och förberedelser till angrepp föreslås kunna leda till Information om ett förhållande som utgör brott eller annat allvarligt interimistiska förbud och andra säkerhetsåtgärder. missförhållande är inte en företagshemlighet. Inte heller utgör en arbetstagares erfarenhet och färdigheter som erhållits vid normal yrkesutövning Offentliggörande av domstolsavgöranden en företagshemlighet. Det föreslås att den nya lagen ska innehålla en bestämmelse om att domstol får besluta att den som har begått eller medverkat till ett angrepp Vad som avses med angrepp på företagshemligheter ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida infor- 2 § Med angrepp på företagshemligheter avses anskaffande, utnyttjande mation om domen. Detta föreslås också gälla i fråga om försök eller för- eller röjande av företagshemlighet utan innehavarens samtycke. Med anberedelse till angrepp. grepp avses även import, export eller lagring av intrångsgörande varor i syfte att utnyttja dem och som sker utan samtycke av den som innehar företagshemligheten. Med intrångsgörande varor avses varor vilkas formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av angrepp på företagshemligheter.

Lagen gäller obehöriga angrepp

3 § Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter. Som ett obehörigt angrepp anses aldrig att någon angriper en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande.

1 Jfr Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, EUT L 157, 15 juni 2016, celex 32016L0943. 202 203

Bilaga 3 Straff

4 § Den som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

5 § Den som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av genom att delta i en näringsidkares rörelse till följd av anställning eller uppdrag eller på annan liknande grund ska dömas för olovligt utnyttjande av företagshemlighet eller olovligt röjande av företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig, eller om gärningen annars var mindre allvarlig. Det ska inte heller dömas till ansvar om personen har begått gärningen senare än två år efter det att hans eller hennes deltagande i näringsidkarens rörelse upphört. För försök eller förberedelse till olovligt utnyttjande av företagshemlighet eller olovligt röjande av företagshemlighet ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

6 § Den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne har berett sig tillgång till denna genom en gärning som avses i 4 § ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att hemligheten tillhandahålls, eller tidigare har tillhandahållits, genom en sådan gärning som avses i 5 §. Om gärningen i första stycket andra meningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig, eller om gärningen annars var mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Det ska inte heller dömas till ansvar för en gärning om röjandet som avses i 5 § har skett senare än två år efter det att deltagandet i näringsidkarens rörelse upphörde.

7 § Det ska inte dömas till ansvar enligt 4, 5 eller 6 § om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Skadestånd på grund av brott

8 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 4, 5 eller 6 § ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten utnyttjas eller röjs.

Bilaga 3 Straff Den som av oaktsamhet gör sig skyldig till sådant förfarande som Bilaga 3

4 § Den som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska avses i 4 §, ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.

dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid Skadestånd i samband med affärsförbindelse bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärning-

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en en har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit företagshemlighet som han eller hon i förtroende har fått del av i samsynnerligen kännbar skada. band med en affärsförbindelse ska ersätta den skada som uppkommer För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det dömas till genom förfarandet. ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Arbetstagares skadeståndsskyldighet

5 § Den som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av genom att delta i en näringsidkares rörelse till 10 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller följd av anställning eller uppdrag eller på annan liknande grund ska röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller hon har fått dömas för olovligt utnyttjande av företagshemlighet eller olovligt röjande del av i sin anställning under sådana förhållanden att han eller hon insåg av företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om eller borde ha insett att företagshemligheten inte fick avslöjas ska ersätta brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid den skada som uppkommer genom förfarandet. bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärning- Har förfarandet ägt rum sedan anställningen upphört, tillämpas första en har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit stycket endast om det finns synnerliga skäl. synnerligen kännbar skada. Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och

Skadestånd vid angrepp på företagshemlighet som tidigare angripits

övriga omständigheter var försvarlig, eller om gärningen annars var

11 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en företagsmindre allvarlig. Det ska inte heller dömas till ansvar om personen har hemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller borde ha insett, tidibegått gärningen senare än två år efter det att hans eller hennes deltagare har angripits av någon annan ska ersätta den skada som uppkommer gande i näringsidkarens rörelse upphört. genom förfarandet. Detsamma gäller om någon uppsåtligen eller av oakt- För försök eller förberedelse till olovligt utnyttjande av företagssamhet angriper en företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser hemlighet eller olovligt röjande av företagshemlighet ska det dömas till eller bör inse, har röjts i strid med offentlighets- och sekretesslagen ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. (2009:400) eller i strid med förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av den lagen.

6 § Den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom eller henne har mot förbud enligt denna paragraf. berett sig tillgång till denna genom en gärning som avses i 4 § ska dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Det- Skadestånd vid utnyttjande och röjande av företagshemlighet som samma gäller den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om någon fått del av på grund av en domstols beslut att hemligheten tillhandahålls, eller tidigare har tillhandahållits, genom 12 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en en sådan gärning som avses i 5 §. företagshemlighet som han eller hon i egenskap av part eller parts- Om gärningen i första stycket andra meningen med hänsyn till syftet representant har fått del av på grund av en domstols beslut ska ersätta den och övriga omständigheter var försvarlig, eller om gärningen annars var skada som uppkommer genom förfarandet. mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Det ska inte heller dömas Den som i anledning av ett mål eller ärende har fått del av en företagstill ansvar för en gärning om röjandet som avses i 5 § har skett senare än hemlighet från en part eller partsrepresentant i målet eller ärendet och två år efter det att deltagandet i näringsidkarens rörelse upphörde. som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemlig-

heten ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.

7 § Det ska inte dömas till ansvar enligt 4, 5 eller 6 § om gärningen är Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter belagd med strängare straff i brottsbalken. mot förbud enligt denna paragraf.

Skadestånd på grund av brott Skadeståndets storlek

8 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 4, 5 eller 6 § ska ersätta den

13 § Vid bestämmande av skadestånd enligt 8–12 §§ ska hänsyn tas skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemlig- även till innehavarens intresse av att företagshemligheten inte obehörigen heten utnyttjas eller röjs. angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk bety- 204 205

Bilaga 3 delse. Hänsyn ska också tas till innehavarens uteblivna vinst och den vinst som skadevållaren har gjort. Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Vitesförbud

14 § Den som angripit en företagshemlighet kan av domstol vid vite förbjudas att fortsätta angripa företagshemligheten. Domstolen får meddela vitesförbud även vid försök eller förberedelse till angrepp.

15 § Den som angripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att informationen inte längre är företagshemlig enligt 1 § kan av domstol vid vite förbjudas att utnyttja informationen för viss tid, efter vad som är skäligt.

16 § Ett vitesförbud kan hävas på talan av den som ålagts förbudet, om ändamålet med förbudet har förlorat sin betydelse.

Andra åtgärder vid angrepp på företagshemlighet

17 § Om någon har angripit en företagshemlighet får en domstol efter vad som är skäligt besluta att en handling eller ett föremål som han eller hon har i sin besittning och som innefattar hemligheten ska överlämnas till den som har utsatts för det rättsstridiga angreppet. Om det finns skäl för det, får domstolen besluta att överlämnandet ska ske mot lösen. Kan en handling eller ett föremål som innefattar en företagshemlighet inte utan olägenhet överlämnas, får domstolen besluta efter vad som är skäligt att handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden, förstöras eller ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk. Domstolen får besluta om åtgärderna även vid försök eller förberedelse till angrepp. Åtgärderna ska bekostas av angriparen om det inte finns särskilda skäl mot det.

18 § Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om förverkande eller någon annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.

Fortsatt utnyttjande mot ekonomisk ersättning

19 § Domstolen får istället för att förordna om förbud enligt 14 eller 15 § eller åtgärder enligt 17 §, på begäran av personen som begått angreppet besluta att denne ska betala skälig ekonomisk ersättning till innehavaren. Ett sådant beslut får meddelas endast om – personen tagit emot företagshemligheten från någon annan som angripit företagshemligheten, – personen vid angreppet inte kände till eller borde ha känt till att företagshemligheten tidigare angripits och – om förbud eller åtgärder skulle innebära oproportionerligt stor skada 206 för personen.

Bilaga 3 delse. Hänsyn ska också tas till innehavarens uteblivna vinst och den Den ekonomiska ersättningen får inte överstiga summan av de avgifter, Bilaga 3 vinst som skadevållaren har gjort. royaltyer eller likande ersättningar, som skulle ha betalats om personen i Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. stället hade haft tillstånd att utnyttja företagshemligheten.

Vitesförbud Interimistiska beslut

14 § Den som angripit en företagshemlighet kan av domstol vid vite 20 § Om sökanden visar sannolika skäl för att en företagshemlighet har förbjudas att fortsätta angripa företagshemligheten. angripits och det skäligen kan befaras att motparten genom att fortsätta Domstolen får meddela vitesförbud även vid försök eller förberedelse angreppet förringar värdet av företagshemligheten, får domstolen meddetill angrepp. la vitesförbud enligt 14 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats.

15 § Den som angripit en företagshemlighet och därigenom orsakat att Om angreppet avser obehörigt utnyttjande av en företagshemlighet och informationen inte längre är företagshemlig enligt 1 § kan av domstol vid utnyttjandet inte medför att företagshemligheten röjs får domstolen bevite förbjudas att utnyttja informationen för viss tid, efter vad som är sluta att företagshemligheten får fortsätta att utnyttjas för tiden fram till skäligt. dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats, om svaranden gör sannolikt att förutsättningarna i 19 § är uppfyllda och ställer

16 § Ett vitesförbud kan hävas på talan av den som ålagts förbudet, om säkerhet för ersättning till innehavaren. ändamålet med förbudet har förlorat sin betydelse.

21 § Om sökanden visar sannolika skäl för att en företagshemlighet har angripits, får domstolen efter vad som är skäligt meddela vitesförbud

Andra åtgärder vid angrepp på företagshemlighet

enligt 15 § för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts eller

17 § Om någon har angripit en företagshemlighet får en domstol efter annat har förordnats. vad som är skäligt besluta att en handling eller ett föremål som han eller hon har i sin besittning och som innefattar hemligheten ska överlämnas

22 § Vid beslut enligt 20 och 21 §§ tillämpas 15 kap. 5–8 §§ rättegångstill den som har utsatts för det rättsstridiga angreppet. Om det finns skäl balken. för det, får domstolen besluta att överlämnandet ska ske mot lösen. I fråga om överklagande av beslut enligt 20 och 21 §§ samt i fråga om Kan en handling eller ett föremål som innefattar en företagshemlighet handläggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken inte utan olägenhet överlämnas, får domstolen besluta efter vad som är om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. skäligt att handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden, förstöras eller ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som är ägnad att

Talerätt

förebygga missbruk. Domstolen får besluta om åtgärderna även vid försök eller förberedelse 23 § Talan enligt 14, 15 och 17 §§ förs av den som har utsatts för det till angrepp. rättsstridiga angreppet. En sådan talan får föras även i samband med åtal Åtgärderna ska bekostas av angriparen om det inte finns särskilda skäl för brott som avses i 4, 5 eller 6 §. mot det. Talan om utdömande av vite förs vid den domstol som i första instans har prövat frågan om vitesförbud. Talan förs av den som har ansökt om

18 § Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om förverkande eller någon förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om ett nytt vitesannan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk ska beslutas enligt förbud. 36 kap. brottsbalken. Den som har överträtt ett vitesförbud får inte dömas till straff för en gärning som omfattas av förbudet.

Fortsatt utnyttjande mot ekonomisk ersättning Preskription

19 § Domstolen får istället för att förordna om förbud enligt 14 eller 15 § eller åtgärder enligt 17 §, på begäran av personen som begått an- 24 § Talan om skadestånd enligt denna lag får avse skada endast under greppet besluta att denne ska betala skälig ekonomisk ersättning till inne- de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan havaren. Ett sådant beslut får meddelas endast om är rätten till skadestånd förlorad. – personen tagit emot företagshemligheten från någon annan som Vid talan om förbud enligt 14 eller 15 § eller åtgärder enligt 17 § får angripit företagshemligheten, domstolen till grund för sin bedömning endast beakta angrepp och försök – personen vid angreppet inte kände till eller borde ha känt till att till angrepp som innehavaren känt till eller borde ha känt till under de företagshemligheten tidigare angripits och fem senaste åren innan talan väcktes. – om förbud eller åtgärder skulle innebära oproportionerligt stor skada 206 för personen. 207

Bilaga 3 Spridning av information om dom

25 § På yrkande av käranden får domstolen i mål om angrepp på företagshemligheter besluta att den som har gjort eller medverkat till det obehöriga angreppet ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighetsbedömningen beakta vad informationsspridningen kan medföra för en enskild persons integritet och anseende. Domstolen får besluta om informationsspridning även vid försök eller förberedelse till angrepp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Bestämmelserna i den lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om angrepp mot företagshemligheter som har företagits före ikraftträdandet.

Bilaga 3 Spridning av information om dom

Förslag till lag om ändring av rättegångsbalken

Bilaga 3

25 § På yrkande av käranden får domstolen i mål om angrepp på

(1942:740)

företagshemligheter besluta att den som har gjort eller medverkat till det obehöriga angreppet ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida informa- Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 §, 9 kap. 6 § och 23 kap. 10 § tion om domen i målet, om det är skäligt. Domstolen ska vid skälighets- rättegångsbalken (1942:740) ska ha följande lydelse. bedömningen beakta vad informationsspridningen kan medföra för en enskild persons integritet och anseende. Domstolen får besluta om informationsspridning även vid försök eller Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse förberedelse till angrepp.

5 kap.

1

4 § 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. Har en förhandling hållits inom Har en förhandling hållits inom 2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för företags- stängda dörrar och har det då lagts stängda dörrar och har det då lagts hemligheter. Bestämmelserna i den lagen tillämpas dock alltjämt i fråga fram uppgift, för vilken det hos fram uppgift, för vilken det hos om angrepp mot företagshemligheter som har företagits före ikraftträdan- domstolen gäller sekretess som av- domstolen gäller sekretess som avdet. ses i offentlighets- och sekretess- ses i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får rätten besluta lagen (2009:400), får rätten besluta att uppgiften inte får uppenbaras. att uppgiften inte får uppenbaras eller utnyttjas .

9 kap.

6 § 2 Röjer någon utan giltigt skäl vad Röjer eller utnyttjar någon utan enligt rättens eller undersöknings- giltigt skäl vad enligt rättens eller ledarens förordnande inte får undersökningsledarens förordnanuppenbaras, döms han till böter. de inte får uppenbaras eller utnyttjas, döms han eller hon till böter.

23 kap.

10 § 3 Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra–sjätte styckena, vem som får närvara vid ett förhör. Vid ett förhör ska om möjligt ett trovärdigt vittne utsett av undersökningsledaren närvara. Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket. Den misstänkte har rätt att själv närvara och ha sin försvarare närvarande vid ett förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 b § första stycket. Vid andra förhör med den misstänkte har han eller hon rätt att ha sin försvarare närvarande. En försvarare som inte uppfyller de krav som ställs i 21 kap. 5 § första stycket får dock förhindras att närvara om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Vid för-

1 Senaste lydelse 2009:401. 2 Senaste lydelse 1991:241. 3 Senaste lydelse 2017:176. 208 209

Bilaga 3 hör med någon annan än den misstänkte får den misstänktes försvarare närvara om det kan ske utan men för utredningen. Ett målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen. När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen. Undersökningsledaren får be- Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit sluta att det som har förekommit vid ett förhör inte får uppenbaras. vid ett förhör inte får uppenbaras eller utnyttjas .

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018.

Bilaga 3 hör med någon annan än den misstänkte får den misstänktes försvarare

Förslag till lag om ändring av förvaltningsprocesslagen

Bilaga 3 närvara om det kan ske utan men för utredningen.

(1971:291)

Ett målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till Härigenom föreskrivs att 39 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska men för utredningen. ha följande lydelse. När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Undersökningsledaren får be- Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit sluta att det som har förekommit 39 § 1 vid ett förhör inte får uppenbaras. vid ett förhör inte får uppenbaras Den som utan giltigt skäl röjer Den som utan giltigt skäl röjer eller utnyttjas . vad som enligt rättens förordnande eller utnyttjar vad som enligt rättej får uppenbaras dömes till böter. ens förordnande inte får uppenbaras eller utnyttjas, döms till bö- Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. ter.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018.

1 Senaste lydelse 1980:104. 210 211

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. 22 a §, 34 kap. 1 § och 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

27 kap.

2 §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska

1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt

annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §,

2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,

3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, och

4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244).

Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets

hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds person-

liga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider

1. beslut i ärende som anges i första stycket 2 och 3 samt andra stycket,

2. beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt

39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, eller

3. beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §.

3 §

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller för uppgift hos Tullverket, om det

inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

Motsvarande sekretess gäller i en myndighets verksamhet som avser Bilaga 3 förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om be-

sekretesslagen (2009:400)

handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet för uppgift som har tillförts databasen. Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. 22 a §, 34 kap. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 6 §. 1 § och 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha För uppgift i en allmän handling För uppgift i en allmän handling följande lydelse. gäller sekretessen i högst tjugo år. gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift som kan antas utgöra företagshemlighet enligt 1 § lagen

27 kap.

2 §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska

1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt

annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §,

2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,

3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, och

4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244).

Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets

hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds person-

liga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider

1. beslut i ärende som anges i första stycket 2 och 3 samt andra stycket,

2. beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt

39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, eller

3. beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §.

3 §

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller för uppgift hos Tullverket, om det Sekretess gäller hos Kronofogdemyndigheten i mål eller ärende om

inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada

Bilaga 3 förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Sekretessen gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten 1. i ett pågående mål, eller 2. i ett avslutat mål, om verkställighet för någon annan förpliktelse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte är äldre än två år. Sekretessen gäller inte heller beslut i mål eller ärende. För uppgift i en allmän handling För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. gäller sekretessen i högst tjugo år. Om uppgiften avser den enskildes Om uppgiften avser den enskildes personliga förhållanden, gäller personliga förhållanden, gäller dock sekretessen i högst femtio år. dock sekretessen i högst femtio år. För uppgift som kan antas utgöra företagshemlighet enligt 1 § lagen (2018:0000) om företagshemligheter gäller sekretessen utan begränsning i tid. Sekretessen för sådan uppgift upphör om uppgiften enligt ett avgörande som fått laga kraft inte anses utgöra sådan företagshemlighet.

36 kap.

2 § Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myn- verksamhet för uppgift som kan dighets eller en enskilds affärs- antas utgöra företagshemlighet eller driftförhållanden, om det kan enligt 1 § lagen (2018:0000) om antas att den som uppgiften rör företagshemligheter. lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt 3 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrenslagen (2008:579) gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs . Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte ska gälla. För uppgift som avses i första För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett stycket och som lämnas vid ett förhör enligt 26 eller 50 § lagen förhör enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess hos domstol, om gäller sekretess hos domstol, om en part begär det och det inte står en part begär det. 214 klart att uppgiften kan röjas utan

Bilaga 3 förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den att den som uppgiften rör lider Bilaga 3 enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. skada. Sekretessen gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den För uppgift i en allmän handling För uppgift i en allmän handling sökta verkställigheten gäller sekretessen i högst tjugo år. gäller sekretessen utan begräns- 1. i ett pågående mål, eller ning i tid. Sekretessen för upp- 2. i ett avslutat mål, om verkställighet för någon annan förpliktelse giften upphör dock om uppgiften söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och uppgiften inte enligt ett avgörande som fått laga är äldre än två år. kraft inte anses utgöra företags- Sekretessen gäller inte heller beslut i mål eller ärende. hemlighet enligt 1 § lagen För uppgift i en allmän handling För uppgift i en allmän handling (2018:0000) om företagshemliggäller sekretessen i högst tjugo år. gäller sekretessen i högst tjugo år. heter. Om uppgiften avser den enskildes Om uppgiften avser den enskildes personliga förhållanden, gäller personliga förhållanden, gäller dock sekretessen i högst femtio år. dock sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. För uppgift som kan antas utgöra företagshemlighet enligt 1 § lagen (2018:0000) om företagshemligheter gäller sekretessen utan begränsning i tid. Sekretessen för sådan uppgift upphör om uppgiften enligt ett avgörande som fått laga kraft inte anses utgöra sådan företagshemlighet.

36 kap.

2 § Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om en myn- verksamhet för uppgift som kan dighets eller en enskilds affärs- antas utgöra företagshemlighet eller driftförhållanden, om det kan enligt 1 § lagen (2018:0000) om antas att den som uppgiften rör företagshemligheter. lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt 3 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrenslagen (2008:579) gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs . Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte ska gälla. För uppgift som avses i första För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett stycket och som lämnas vid ett förhör enligt 26 eller 50 § lagen förhör enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess hos domstol, om gäller sekretess hos domstol, om en part begär det och det inte står en part begär det. 214 klart att uppgiften kan röjas utan 215

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:728) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 2 a § lagen (2016:728) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska utgå.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:728) om

Bilaga 4

ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Efter remiss har yttranden över betänkandet Ny lag om företagshemlig- Härigenom föreskrivs att 36 kap. 2 a § lagen (2016:728) om ändring i heter (SOU 2017:45) inkommit från Riksdagens ombudsmän (JO), Svea offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska utgå. hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Helsingborgs tingsrätt, Västmanlands tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Göteborg, Arbetsdomstolen, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Revisorsinspektionen, Datainspektionen, Kommerskollegium, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut, Tullverket, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Arbetsgivarverket, Statens skolinspektion, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket (PRV), Bolagsverket, Verket för innovationssystem (VINNOVA), Tillväxtverket, Riksarkivet, Almi Företagspartner AB, FAR, Friskolornas riksförbund, Företagarförbundet Fria Företagare, Företagarna, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, IT&Telekomföretagen Almega, Jusek, Landsorganisationen i Sverige (LO), Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), Svenska Industrins IP Förening (SIPF), Svenska Journalistförbundet, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Patentbyråers Förening (SEPAF), Teknikföretagen och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet, Regelrådet, FICPI Sweden, Föreningen Grävande Journalister, Idéburna skolors riksförbund, Kommunala Företagens Samorganisation (KFS), Medieföretagen Almega, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Publicistklubben, RISE Research Institutes of Sweden AB, Swedish Incubators and Science Parks (SISP), Stockholms Handelskammare, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Föreningen mot Piratkopiering (SACG), Svenska Bankföreningen, Svenska Uppfinnareföreningen, Svensk Försäkring, Svensk Kooperation och Utgivarna har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det. Yttranden över betänkandet har också inkommit från Akademikerförbundet SSR, Sveriges Ingenjörer, AIPPI Sverige, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige AB (IKEM) och Wainikkas Innovationsbyrå.

216 217

Sammanfattning av promemorian Sekretess hos

Bilaga 5

domstol på konkurrensområdet

I promemorian behandlas vissa frågor om sekretess i mål och ärenden hos domstol på det konkurrensrättsliga området. Det föreslås att hänvisningarna till konkurrenslagen i 36 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen ändras så att den ordning som gällde fram till den 1 september 2016 återställs. Detta innebär att sekretess kommer att gälla hos domstol för uppgifter om affärs- och driftförhållanden i alla mål och ärenden enligt konkurrenslagen, utom i fråga om mål om utdömande av vite, och i mål enligt konkurrensskadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Vidare föreslås en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess gäller hos domstol för uppgift som domstolen fått för prövning enligt 5 kap. 6 § konkurrensskadelagen av om en handling ska företes eller tillhandahållas. Sekretess ska gälla om inte domstolen finner att så ska ske. Samtidigt begränsas parts rätt att del av en sådan handling genom en föreskrift i sist nämnda bestämmelse. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Sammanfattning av promemorian Sekretess hos Promemorians lagförslag

Bilaga 5 Bilaga 6

domstol på konkurrensområdet

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och I promemorian behandlas vissa frågor om sekretess i mål och ärenden sekretesslagen (2009:400)

hos domstol på det konkurrensrättsliga området. Det föreslås att hänvisningarna till konkurrenslagen i 36 kap. 2 § första Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen stycket offentlighets- och sekretesslagen ändras så att den ordning som (2009:400) gällde fram till den 1 september 2016 återställs. Detta innebär att dels att 36 kap. 2 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 36 kap. 5 a §, och närmast före sekretess kommer att gälla hos domstol för uppgifter om affärs- och driftförhållanden i alla mål och ärenden enligt konkurrenslagen, utom i 36 kap. 5 a § en ny rubrik av följande lydelse. fråga om mål om utdömande av vite, och i mål enligt konkurrensskadelagen som handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om upp- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse giften röjs. Vidare föreslås en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen 36 kap. om att sekretess gäller hos domstol för uppgift som domstolen fått för 2 § prövning enligt 5 kap. 6 § konkurrensskadelagen av om en handling ska Sekretess gäller hos domstol i Sekretess gäller hos domstol i företes eller tillhandahållas. Sekretess ska gälla om inte domstolen finner mål eller ärende i domstolens mål eller ärende i domstolens att så ska ske. Samtidigt begränsas parts rätt att del av en sådan handling rättskipande eller rättsvårdande rättskipande eller rättsvårdande genom en föreskrift i sist nämnda bestämmelse. verksamhet för uppgift om en verksamhet för uppgift om en Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. myndighets eller en enskilds myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som det kan antas att den som uppuppgiften rör lider avsevärd skada giften rör lider avsevärd skada om om uppgiften röjs. I mål eller uppgiften röjs. I mål eller ärende ärende enligt 3 kap. 2 § samt enligt 3 kap. 2 § , 7 kap. 1 § och 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrenslagen 8 kap. 1 § 1–5 konkurrenslagen (2008:579) gäller dock sekretess (2008:579) samt i mål enligt för uppgift om sådana förhållanden konkurrensskadelagen (2016:964) redan om det kan antas att den som som handläggs gemensamt med ett uppgiften rör lider skada om mål om konkurrensskadeavgift uppgiften röjs. enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. Första stycket tillämpas inte, om någon annan sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att sekretess inte ska gälla. För uppgift som avses i första stycket och som lämnas vid ett förhör enligt 26 eller 50 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande gäller sekretess hos domstol, om en part begär det och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

218 219

Bilaga 6 Prövning av viss fråga om skriftligt bevis

5 a § Får en domstol uppgift för prövning enligt 5 kap. 6 § konkurrensskadelagen (2016:964) gäller sekretess för uppgiften om inte domstolen finner att uppgiften ska företes eller tillhandahållas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Bilaga 6 Prövning av viss fråga om

Förslag till lag om ändring i konkurrensskadelagen

Bilaga 6 skriftligt bevis

(2016:964)

5 a § Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § konkurrensskadelagen (2016:964) Får en domstol uppgift för ska ha följande lydelse. prövning enligt 5 kap. 6 § konkurrensskadelagen (2016:964) gäller sekretess för uppgiften om

5 kap.

6 §

Finner rätten att handlingen är undantagen från skyldigheten att förete

eller tillhandahålla skriftlig handling ska handlingen omedelbart

återlämnas. Innehåller handlingen även uppgifter som inte omfattas av

undantaget ska rätten behålla ett utdrag ur handlingen med dessa

Vid prövningen av skyldigheten enligt första stycket att överlämna

handlingen till rätten är 38 kap. 4, 5 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 7

(promemorian)

Efter remiss har yttranden över promemorian Sekretess hos domstol på konkurrensområdet inkommit från Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern, Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Domstolsverket, Konkurrensverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Svenskt Näringsliv och Företagarna. Regelrådet har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det.