('dels angående godkän\xad nande av konvention rörande internationellt erkän\xad nande av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 1

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående godkän­ nande av konvention rörande internationellt erkän­ nande av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m. m.; given Stockholms slott den 5 november 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade konvention den 19 juni 1948 rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till 1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg; 2) lag om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m.; 3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; 4) lag om ändring i liandelsbalken; 5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område; 6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer; 7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal; 8) lag om ändring i utsökningslagen; 9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. in.; 10) lag om ändring i konkur slagen; 11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag); 12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling; 13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; 14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen; 1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angående förbud mot lufttrafik över svenskt område; 16) lag angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel; 17) lag om ändrad lydelse av 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med sprit­ drycker och vin; samt 18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig varuutförsel.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom de i propositionen framlagda lagförslagen beredes möjlighet att inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Härigenom öppnas ökade kredit­ möjligheter för luftfarten samtidigt som luftfartsnäringens kreditgivare — bl. a. statens luftfartslånefond — erbjudes en betydelsefull garanti för att lånen återbetalas. Det är avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena skall vid nämn­ da rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare, som över så­ dana ärenden skall föra en inskrivningsbok för luftfartyg. Reglerna har ut­ arbetats med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi redan har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om inteckning i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild. Det praktiska värdet av det nya inteckningsinstitutet är givetvis i hög grad beroende av den omfattning i vilken det kan bli internationellt erkänt. Detta spörsmål regleras i den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konven­ tionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. I propo­ sitionen begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till denna konvention. De framlagda lagförslagen har utformats med hänsyn härtill och innehåller sålunda bl. a. de bestämmelser angående erkännande här i riket av rättigheter inskrivna i andra konventionsstater, vilka är er­ forderliga vid vår anslutning till konventionen. Reglerna om inskrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Då dessa regler nära anknutits

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 3

till den nuvarande offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen, har det blivit nödvändigt att i viss omfattning revidera de gällande bestäm­ melserna om denna registrering. Bestämmelser härom har jämte vissa regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet — införts i en särskild lag. De bestämmelser som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat ingår i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhållandena. Tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande är beroende av den tid­ punkt då konventionen ratificeras.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Convention Convention

on the International Recognition of relative å la reconnaissance inter­ Rights in Aircraft. nationale des droits sur aéronef.

Whereas the International Civil Avia- Considérant que la Conférence de tion Conference, held åt Chicago in No­ 1’aviation civile internationale, réunie vember—December 1944, recommended å Chicago aux mois de novembre et the early adoption of a Convention deal- décembre 1944, a recommandé l’adoping with the transfer of title to aircraft, tion å une date rapprochée d’une Con­ vention concernant le transfert de pro­ preté d’aéronefs, whereas it is highly desirable in the considérant qu’il est hautement désirinterest of the future expansion of able, dans 1’intérét de 1’expansion future international civil aviation that rights de 1’aviation civile internationale, que in aircraft be recognised internationally, des droits sur aéronef soient internationalement reconnus, the undersigned, duly authorized, les soussignés dument autorisés, sont have agreed, on behalf of their respect- convenus, au nom de leurs Gouverneive governments, as follows: ments respectifs, des dispositions suivantes:

Article I. Artide I. (1) The Contracting States under- (1) Les Etats contractants s’engagent take to recognise: å reconnaitre: (a) rights of property in aircraft; (a) le droit de propriété sur aéronef,

(b) rights to acquire aircraft by (b) le droit pour le détenteur d’un purchase coupled with possession of aéronef d’en acquérir la propriété par the aircraft; voie d’achat, (c) rights to possession of aircraft (c) le droit d’utiliser un aéronef en under leases of six months or more; exécution d’un contrat de location consenti pour une durée de six mois au moins, (d) mortgages, hypotheques and simi­ (d) 1’hypothéque, le «mortgage» et lar rights in aircraft which are con- tout droit similaire sur un aéronef créé tractually created as security för pay- conventionnellement en garantie du ment of an indebtedness; paiement d’une dette, provided that sucli rights å condition que de tels droits soient

(i) have been constituted in accord- (i) constitués conformément å la loi ance with the law of the Contracting de 1’Etat contractant ou 1’aéronef est State in which the aircraft was registered immatriculé lors de leur constitution, et as to nationality åt the time of their constitution, and (ii) are regularly recorded in a public (ii) réguliérement inscrits sur le re­ record of the Contracting State in which gistre public de l’Etat contractant ou the aircraft is registered as to nation­ l’aéronef est immatriculé. ality.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 5

(Översättning.)

Convenio Konvention

relativo al reconoeimiento internacio- rörande internationellt erkännande nal de derechos sobre aeronaves. av rätt till luftfartyg.

Considerando: Que la Conferencia de Enär den internationella civila luft- Aviaciön Civil Internacional, reunida en fartskonferensen, vilken hölls i Chicago Chicago en los meses de noviembre y i november och december 1944, för­ diciembre de 1944, recommendö la ordat att en konvention om överlåtelse pronta adopciön de un Convenio relativo av äganderätt till luftfartyg snarast a la transferencia de propiedad de aero­ skulle antagas, och naves; considerando: Que es muy conve- enär det för den framtida utveck­ uiente, para la expansion futura de la lingen av den internationella civila luft­ aviaciön civil internacional, que sean farten är synnerligen önskvärt att rättig­ reconocidos internacionalmente los de­ heter till luftfartyg vinna internatio­ rechos sobre aeronaves, nellt erkännande, los abajo firmantes, debidamente hava undertecknade med stöd av autorizados, han llegado a un acuerdo, behöriga fullmakter på sina regeringars en nombre de sus Gobiernos respectivos, vägnar överenskommit om följande be­ sobre las disposiciones siguientes: stämmelser:

Ariiculo I. Artikel 1. (1) Los Estados contratantes se com- (1) De fördragsslutande staterna för­ prometen a reconocer: binda sig att erkänna (a) el derecho de propiedad sobre (a) äganderätt till luftfartyg; aeronaves; (b) el derecho acordado al tenedor de (b) med besittning av luftfartyg för­ una aeronave a adquirir su propiedad enad rätt att genom köp förvärva far­ por compra; tyget; (c) el derecho a la tenencia de una (c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt aeronave originado por un contrato de upplåtelse på minst sex månader; arrendamiento de seis meses como minimo; (d) la hipoteca, «mortgage» y de­ (d) hypotek, »mortgage» och annan rechos similares sobre una aeronave, liknande rättighet i luftfartyg tillkom­ creados convencionalmente en garantia men enligt avtal såsom säkerhet för del pago de una deuda; betalning av gäld, a condiciön que tal derecho haya sido: under förutsättning att rättighet varom fråga är (i) constituido conforme a la ley del (i) tillkommit i överensstämmelse med Estado contratante en el cual la aero­ lagen i den fördragsslutande stat i vil­ nave estuviese matriculada al tiempo ken luftfartyget var nationalitetsregistde su constituciön, y rerat vid tiden för rättighetens till­ komst, och (ii) debidamente inscripto en el re- (ii) är vederbörligen inskriven i offent­ gistro publico del Estado contratante lig inskrivningsbok i den fördragsslu­ en el cual esté matriculada la aeronave. tande stat där fartyget är nationalitetsregistrerat.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

The regularity of successive recordings La régularité des inscriptions succesin different Contracting States shall be sives dans différents Etats contractants determined in accordance with the law est déterminée d’aprés la loi de l’Etat of the State where the aircraft was regis­ contractant ou 1’aéronef est immatriculé tered as to nationality åt the time of au moment de chaque inscription. each recording.

(2) Nothing in this Convention shall (2) Aucune disposition de la présente prevent the recognition of any rights Convention n’interdit aux Etats con­ in aircraft under the law of any Con­ tractants de reconnaitre, par applicatracting State; but Contracting States tion de leur loi nationale, la validité shall not admit or recognise any right d’autres droits grevant un aéronef. Touas taking priority over the rights men- tefois, aucun droit préférable å ceux tioned in paragraph (1) of this Article. énumérés au paragraphe (1) du présent Article ne doit étre admis ou reconnu par les Etats contractants. Artide 11. Artide II. (1) All recordings relating to a given (1) Toutes inscriptions relatives å aircraft must appear in the same un aéronef sont effectuées sur le méme record. registre. (2) Except as otherwise provided in (2) Sauf disposition contraire de la this Convention, the effects of the record­ présente Convention, les effets å 1’égard ing of any right mentioned in Article I, des tiers de 1’inscription d’un des droits paragraph (1), with regard to third énumérés au paragraphe (1) de 1’Article parties shall be determined according to I sont déterminés conformément å la loi the law of the Contracting State where de l’Etat contractant ou ce droit est it is recorded. inscrit. (3) A Contracting State may pro- (3) Tout Etat contractant peut interhibit the recording of any right which dire 1’inscription d’un droit sur un cannot validly be constituted according aéronef qui ne pourrait étre valablement to its national law. constitué aux termes de sa loi nationale.

Artide III. Artide III. (1) The address of the autliority re- (1) L’adresse du service chargé de sponsible for maintaining the record la tenue du registre est indiquée sur le must be shown on every aircraffs cer- certificat d’immatriculation de tout aéro­ tificate of registration as to nationality. nef. (2) Any person shall be entitled to (2) Toute personne peut se faire receive from the authority duly certified délivrer par ce service des expéditions, copies or extracts of the particulars copies ou extraits certifiés conformes qui recorded. Such copies or extracts shall font foi jusqu’å preuve contraire des constitute prima fade evidence of the énonciations du registre. contents of the record.

(3) If the law of a Contracting State (3) Si la loi d’un Etat contractant provides that the filing of a document prévoit que la mise sous dossier d’un för recording shall have the same effect document tient lieu de 1’inscription, as the recording, it shall have the same cette mise sous dossier a les mémes effect for the purposes of this Conven­ effets que l’inscription aux fins de la tion. In that case, adequate provision Convention. Dans ce cas, toutes dispo­ shall be made to ensure that such docu­ sitions sont prises pour que ce docu­ ment is open to the public. ment soit accessible au public.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 7

La formalidad de las inscripciones suce- Rättsenligheten av en bland flera på sivas en diferentes Estados contratantes varandra följande inskrivningar, vilka se determinarå de conformidad con la gjorts i skilda fördragsslutande stater, ley del Estado contratante en el cual la skall bedömas i överensstämmelse med aeronave esté matriculada al tiempo de lagen i den stat där luftfartyget vid cada inscripciön. tiden för den inskrivningen var nationalitetsregistrerat. (2) Ninguna disposiciön del presente (2) Utan hinder av denna konvention Convenio, impedirå a los Estados con­ må i fördragsslutande stat annan rät­ tratantes reconocer, por aplicaciön de tighet i luftfartyg än förut sagts vinna su ley nacional, la validez de otros erkännande. Sådan rättighet må dock derechos que graven una aeronave. No ej medgivas eller erkännas med före­ obstante, ningun derecho preferente a träde framför rättighet som avses i aquellos enumerados en el inciso (1) del paragraf (1). presente articulo, deberå ser admitido o reconocido por los Estados contratantes. Articulo II. Artikel II. (1) Todas las inscripciones relativas (1) Alla inskrivningar avseende visst a una aeronave deben constar en el luftfartyg skola göras i samma inskriv­ mismo registro. ningsbok. (2) Salvo disposiciön en contrario del (2) Såframt icke annorledes bestäm­ presente Convenio, los efectos de la mes i denna konvention, skall verkan i inscripciön de alguno de los derechos förhållande till tredje man av inskriv­ enumerados en el inciso (1) del articulo I, ningen av rättighet, som omförmäles i con respecto a terceros, se determinarån artikel I paragraf (1), bestämmas enligt conforme a la ley del Estado contratante lagen i den fördragsslutande stat där donde tal derecho esté inscripto. rättigheten är inskriven. (3) Cada Estado contratante podrå (3) Fördragsslutande stat äger vägra impedir la inscripciön de un derecho inskrivning av rättighet, som icke kan sobre una aeronave, que no pueda ser med laga verkan stiftas enligt där validamente constituido conforme a su gällande lag. ley nacional. Articulo III. Artikel III. (1) La ubicaciön de la oficina en- (1) Adressen till den myndighet, som cargada de llevar el registro deberå är ansvarig för inskrivningsbokens fö­ indicarse en el certificado de matri- rande, skall angivas å luftfartygs nationa­ cula de toda aeronave. litets- och registreringsbevis. (2) Cualquiera persona podrå obte- (2) Envar äge av nämnda myndighet ner de la oficina encargada de llevar el erhålla vederbörligen bestyrkta avskrif­ registro, certificados, copias o extractos ter eller utdrag rörande gjorda inskriv­ de las inscripciones, debidamente auten- ningar. Sådana avskrifter eller utdrag ticados, los cuales haran fé del contenido skola, där ej annat styrkes, gälla såsom del registro, salvo prueba en contrario. bevis rörande inskrivningsbokens inne­ håll. (3) Si la ley de un Estado contratante (3) Därest enligt lagen i en fördrags­ prevé que la recepciön de un documento slutande stat ingivande av en handling equivale a su inscripciön, osta recepciön för inskrivning har samma verkan som surtirå los mismos efectos que. la inscrip­ inskrivning, skall ingivandet hava sådan ciön para los fines del presente Convenio. verkan jämväl vid tillämpningen av En este caso se tomarån las medidas denna konvention. Genom lämpliga be­ adecuadas para que tales documentos stämmelser skall sörjas för att sålunda sean accesibles al publico. ingiven handling är tillgänglig för all­ mänheten.

8 hungl. Majds proposition nr 13.

(4) Reasonable charges may be made (4) Des taxes raisonnables peuvent för services performed by the authority étre per^ues å 1’occasion de toutes maintaining the record. opérations effectuées par le service chargé de la tenue du registre.

Article IV. Artide IV. (1) In the event that any claims in (1) Les Etats contractants reconnaisrespect of: sent que les créances afférentes: (a) compensation due for salvage of (a) aux rémunérations dues pour sauthe aircraft, or vetage de 1’aéronef, (b) extraordinary expenses indispens- (b) aux frais extraordinaires indisable for the preservation of the aircraft pensables å la conservation de 1’aéronef,

give rise, under the law of the Contract- sont préférables å tous autres droits ing State where the operations of salvage et créances grevant 1’aéronef, å la con­ or preservation were terminated, to a dition d’étre privilégiés et assortis d’un right conferring a charge against the droit de suite au regard de la loi de aircraft, such right shall be recognised 1’Etat contractant ou ont pris fin les by Contracting States and shall take opérations de sauvetage ou de con­ priority over all other rights in the servation. aircraft. (2) The rights enumerated in para- (2) Les créances énumérées au paragraph (1) shall be satisfied in the in- graphe (1) du présent Article prennent yerse order of the dates of the incidents rang dans 1’ordre chronologique inverse in connexion with which they have des événements qui les ont fait naitre. arisen. (3) Any of the said rights may, within (3) Elles peuvent faire 1’objet d’une three months from the date of the mention au registre dans les trois mois termination of the salvage or preserva­ å compter de l’achévement des opéra­ tion operations, be noted on the record. tions qui leur ont donné naissance.

(4) The said rights shall not be recog­ (4) Les Etats contractants s’internised in other Contracting States after disent å 1’expiration du délai de trois expiration of the three months men- mois ci-dessus prévu de reconnaitre les tioned in paragraph (3) unless, within suretés dont il s’agit, å moins qu’au this period, cours dudit délai: (a) the right has been noted on the (a) la créance privilégiée ne fasse record in conformity with paragraph (3), 1’objet d’une mention au registre conand formément au paragraphe (3), (b) the amount has been agreed upon (b) le montant de la créance ne soit or judicial action on the right has been fixé amiablement ou qu’une action commenced. As far as judicial action is judiciaire concernant cette créance ne concerned, the law of the forum shall soit introduite. Dans ce cas la loi du determine the contingencies upon which tribunal saisi détermine les causes d’inthe three months period may be inter- terruption ou de suspension du délai. rupted or suspended. (5) This Article shall apply notwith- (5) Les dispositions du présent Article standing the provisions of Article I, s’appliquent nonobstant celles du para­ paragraph (2). graphe (2) de 1’Article I.

Artide V. Artide V. The priority of a right mentioned in La priorité qui s’attache aux droits Article I, paragraph (1) (d), extends to mentionnés au paragraphe (1) (d) de all sums thereby secured. However, 1’Article I s’étend å toutes les sommes

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 9

(4) Podrån cobrarse derechos razo- (4) Skäliga avgifter må uttagas i ärennables por cualquier servicio efectuado den som handläggas av inskrivningsmynpor la oficina encargada del registro. digheten.

Articulo IV. Artikel IV. (1) Los Estados contratantes reco- (1) Därest fordran för nocerån que los créditos originados: (a) por las remuneraciones debidas (a) ersättning på grund av bärgning por el salvamento de la aeronave; av luftfartyg eller (b) por los gastos extraordinarios (b) extraordinära kostnader som varit indispensables para la conservaciön de oundgängliga för bevarande av sådant la aeronave, fartyg seran preferentes a cualesquiera otros enligt lagen i den fördragsslutande derechos y créditos que graven la aero­ stat, där åtgärderna för bärgningen eller nave, a condiciön de que sean privi- bevarandet avslutades, giver upphov legiados y provistos de efectos perse- till rättighet som belastar fartyget, cutorios de acuerdo con la ley del Estado skall sådan rättighet erkännas av de för­ contratante donde hayan finalizado las dragsslutande staterna med förmånsrätt operaciones de salvamento o de con- före alla andra rättigheter i fartyget. servaciön. (2) Los créditos enumerados en el (2) De i paragraf (1) omförmälda inciso (1) del presente articulo, adquieren rättigheterna skola njuta företräde i preferencia en orden cronolögico in­ motsatt ordning mot tidsföljden av de verso a los acontecimientos que los händelser från vilka de härröra. originaron. (3) Tales créditos podrån ser objeto (3) I paragraf (1) omnämnd rättighet de anotaciön en el registro, dentro de må, inom tre månader efter avslutandet los tres meses a contar de la fecha de av åtgärderna för bärgningen eller be­ terminaciön de las operaciones que los varandet, antecknas i inskrivningsboken. hayan originado. (4) Los Estados contratantes no reco- (4) Nämnda rättigheter må icke er­ nocerån tales gravamenes después de la kännas i andra fördragsslutande stater expiraciön del plazo de tres meses pre- efter utgången av den i paragraf (3) visto en el inciso (3), salvo que dentro de nämnda tiden av tre månader med ese plazo: mindre inom denna frist (a) dicho crédito privilegiado haya (a) rättigheten blivit antecknad i in­ sido objeto de anotaciön en el registro skrivningsboken i enlighet med para­ conforme al inciso (3), graf (3), och (b) el monto del crédito haya sido (b) överenskommelse träffats om dess fijado de comun acuerdo o una acciön belopp eller talan väckts om rättighe­ judicial haya sido iniciada con relaciön ten. I sistnämnda fall skall lagen i den a ese crédito. En este caso, la ley del stat där talan föres vara avgörande för tribunal que conozca la causa deter- de villkor, på vilka tremånadersfristen minarå los motivos de interrupciön o de må avbrytas eller utsträckas. suspension del plazo. (5) Las disposiciones del presente (5) Denna artikel skall äga tillämp­ articulo se aplicarån no obstante las ning utan hinder av bestämmelserna i del inciso (2) del articulo I. artikel I paragraf (2).

Articulo V. Artikel V. La preferencia acordada a los de­ Förmånsrätt för rättighet som avses rechos mencionados en el inciso (1), i artikel I paragraf (1) (d) omfattar alla articulo I, apartado (d), se extiende a belopp, för vilka säkerhet ställts. För-

10 Rungl. Maj.ts proposition nr 13.

the amount of interest included shall garanties. Toutefois, en ce qui concerne not exceed that accrued during the les intéréts, la priorité n’est accordée three years prior to the execution pro- qu’å ceux échus au cours des trois anceedings together with that accrued nées antérieures å 1’ouverture de la during the execution proceedings. procédure d’exécution et au cours de cette derniére.

Article VI. Artide VI. In case of attachment or sale of an En cas de saisie ou de vente forcée aircraft in execution, or of any right d’un aéronef ou d’un droit sur aéronef, therein, the Contracting States shall les Etats contractants ne sont pas tenus not be obliged to recognise, as against de reconnaitre au préjudice soit du the attaching or executing creditor or créancier saisissant ou poursuivant, soit against the purchaser, any right men- de 1’acquéreur, la constitution ou le tioned in Article I, paragraph (1), or transfert de l’un des droits énumérés the transfer of any such right, if con- au paragraphe (1) de 1’Article I par stituted or effected with knowledge of celui contre lequel est poursuivie la the sale or execution proceedings by the procédure de vente ou d’exécution, alors person against whom the proceedings qu’il en avait connaissance. are directed.

Artide VII. Artide VII. (1) The proceedings of a sale of an (1) Les procédures de vente forcée aircraft in execution shall be deter- d’un aéronef sont celles prévues par la mined by the law of the Contracting loi de l’Etat contractant ou la vente est State where the sale takes place. effectuée. (2) The following provisions shall (2) Les dispositions suivantes doihowever be observed: vent, toutefois, étre respectées: (a) The date and place of the sale (a) la date et le lieu de la vente sont shall be fixed åt least six weeks in fixés six semaines au moins å 1’avance; advance. (b) The executing creditor shall supply (b) le créancier saisissant doit remettre to the Court or other competent au tribunal ou å toute autre autorité authority a certified extract of the compétente un extrait certifié conforme recordings concerning the aircraft. He des inscriptions concernant 1’aéronef. shall give public notice of the sale åt Il doit, un mois au moins avant le jour the place where the aircraft is registered fixé pour la vente, en faire 1’annonce au as to nationality, in accordance with lieu ou Faéronef est immatriculé conthe law there applicable, åt least one formément aux dispositions de la loi month before the day fixed, and shall locale et prévenir, par lettre recomconcurrently notify by registered letter, mandée envoyée, si possible par poste if possible by air mail, the recorded aérienne, aux adresses portées sur le owner and the holders of recorded rights registre, le propriétaire ainsi que les in the aircraft and of rights noted on the titulaires de droits ou de créances prirecord under Article IV, paragraph (3), vilégiées mentionnées au registre conaccording to their addresses as shown on formément au paragraphe (3) de l’Arthe record. ticle IV.

(3) The consequences of failure to (3) Les conséquences de 1’inobservaobserve the requirements of paragraph tion des dispositions du paragraphe (2) (2) shall be as provided by the law of the sont celles prévues par la loi de 1’Etat Contracting State where the sale takes contractant ou la vente est effectuée. place. However, any sale taking place Néanmoins, toute vente effectuée en in contravention of the requirements of contravention des régles définies dans

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 11

todas las sumas garantizadas. Sin em­ månsrätt för ränta må dock icke beräk­ bargo, en lo que concierne a los in­ nas tiii högre belopp än som belöper tereses, dicha preferencia solo se apli- å tiden för den exekutiva åtgärden och carå a los devengados en los tres anos tre år dessförinnan. anteriores a la iniciaciön de la ejecuciön y durante el transcurso de ésta.

Articulo VI. Artikel VI. En caso de embargo o de venta en Vid kvarstad eller skingringsförbud å ejecuciön de una aeronave o de un eller utmätning eller exekutiv försäljning derecho sobre la aeronave, los Estados av luftfartyg eller rättighet i sådant far­ contratantes no estarån obligados a tyg skall fördragsslutande stat icke vara reconocer, en perjuicio, ya sea del skyldig att till förfång för utsökningsacreedor embargante o ejecutante, o del borgenär eller köpare erkänna upplåtelse adquirente, la constituciön o la trans- eller överlåtelse av rättighet som avses ferencia de alguno de los derechos enu- i artikel I paragraf (1), därest den, mot merados en el articulo I, inciso (1), efec- vilken den exekutiva åtgärden är riktad, tuada por aquel contra quien ha sido med vetskap om denna vidtagit upplå­ inciada la ejecuciön, si tuvo conoci- telsen eller överlåtelsen. miento de ésta.

Articulo VII. Artikel VII. (1) El procedimiento de venta en (1) Förfarandet vid exekutiv försälj­ ejecuciön de una aeronave serå deter- ning av luftfartyg bestämmes av lagen minado por la ley del Estado contra- i den fördragsslutande stat där försälj­ tante donde la venta se efectue. ningen sker. (2) Sin embargo, deberå observarse (2) Följande bestämmelser skola dock las disposiciones siguientes: iakttagas: (a) la fecha y lugar de la venta (a) Tid och plats för försäljningen serån determinadas por lo menos con skola bestämmas minst sex veckor i för­ seis semanas de anticipaciön; väg. (b) el acreedor ejecutante propor- (b) Utsökningsborgenären skall till­ cionarå al tribunal o a cualquiera otra handahålla domstolen eller annan myn­ autoridad competente, extractos, debi- dighet varom fråga är bestyrkt utdrag damente autenticados, de las inscrip- återgivande de inskrivningar som röra ciones relativas a la aeronave. Ademås, luftfartyget. Han skall tillika senast en debe, por lo menos un mes antes de la månad före den fastställda försälj ningsfecha fijada para la venta, anunciarla dagen låta å den ort, där fartyget är en el lugar donde la aeronave esté ma- nationalitetsregistrerat, i enlighet med triculada conforme a las disposiciones där tillämplig lag offentliggöra försälj­ de la ley local y notificarla, por carta ningen och i rekommenderade brev, om certificada enviada por via aérea si es möjligt med luftpost, under adresser posible, a las direcciones indicadas en som framgå av inskrivningsboken under­ el registro, al propietario y a los titulares rätta ägaren till fartyget ävensom inne­ de derechos sobre la aeronave y de havare av rättigheter i fartyget som creditos privilegiados anotados en cl inskrivits eller enligt artikel IV paragraf registro conforme al inciso (3) del (3) antecknats i inskrivningsboken. articulo IV. (3) Las consecuencias de la inobser- (3) Påföljderna av underlåtenhet att vancia de las disposiciones del inciso (2), iakttaga föreskrifterna i paragraf (2) serån las determinadas por la ley del bestämmas av lagen i den fördragsslu­ Estado contratante donde la venta se tande stat där försäljningen äger rum, efectue. Sin embargo, toda venta efec- dock med beaktande av att försäljning tuada en contravenciön de las reglas som sker i strid med föreskrifterna i

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 13

that paragraph may be annulled upon ce paragraphe peut étre annulée sur demand made within six months from demande introduite dans les six mois the date of the sale by any person suffer- å compter de la vente, par toute pering damage as the result of such con- sonne ayant subi un préjudice du fait travention. de cette inobservation.

(4) No sale in execution can be effec.t- (4) Aucune vente forcée ne peut étre ed unless all rights having priority effectuée si les droits dont il est justifié over the claim of the executing creditor devant 1’autorité compétente et qui in accordance with this Convention sont préférables, aux termes de la which are established before the com- présente Convention, å ceux du créanpetent authority, are covered by the cier saisissant ne peuvent étre éteints proceeds of sale or assumed by the pur- gråce au prix de la vente ou ne sont pris chaser. å charge par 1’acquéreur. (5) When injury or damage is caused (5) Lorsque, dans le territoire de to persons or property on the surface 1’Etat contractant ou la vente est effecof the Contracting State where the tuée, un dommage est causé å la surface execution sale takes place, by any air- par un aéronef grevé, en garantie d’une craft subject to any right referred to créance, d’un des droits prévus å l’Arin Artide I held as security for an indeb- ticle I, la loi nationale de cet Etat contedness, unless adequate and effective tractant peut disposer, en cas de saisie insurance by a State or an insurance de cet aéronef ou de tout autre aéronef undertaking in any State has been ayant le méme propriétaire et grevé provided by or on behalf of the operator de droits semblables au profit du méme to cover such injury or damage, the créancier: national law of such Contracting State may provide in case of the seizure of such aircraft or any other aircraft owned by the same person and encumbered with any similar right held by the same creditor: (a) that the provisions of paragraph (a) que les dispositions du paragraphe (4) above shall have no effect with (4) ci-dessus sont sans effet å 1’égard des regard to the person suffering such injury victimes ou de leurs ayants droit or damage or his representative if he créanciers saisissants; is an executing creditor; (b) that any right referred to in (b) que les droits prévus å 1’Article I Article I held as security for an indeb- garantissant une créance et grevant tedness encumbering the aircraft may 1’aéronef saisi ne sont opposables aux not be set up against any person suffer- victimes ou å leurs ayants droit qu’å ing such injury or damage or his repre- concurrence de 80 % de son prix de sentative in excess of an amount equal vente. to 80 % of the sale price. Toutefois, les dispositions ci-dessus du présent paragraphe ne sont pas applicables lorsque le dommage causé å la surface est convenablement et suffisamment assuré par 1’exploitant ou en son nom auprés d’un Etat ou une entreprise d’assurance d’un Etat quelconque. In the absence of other limit estab- En 1’absence de toute autre limitation lished by the law of the Contracting prévue par la loi de l’Etat contractant State where the execution sale takes ou il est procédé å la vente sur saisie place, the insurance shall be considered d’un aéronef, le dommage est réputé

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 13

contenidas en ese inciso, podrå ser nämnda paragraf må kunna förklaras anulada en virtud de demanda iniciada ogiltig, såframt inom sex månader från dentro de los seis meses contados desde försäljningen yrkande därom göres av la fecha de la venta, por cualquier per­ någon som lidit skada till följd av att sona que hubiere sufrido un perjuicio föreskrifterna icke iakttagits. a consecuencia de tal inobservancia. (4) No podrå efectuarse venta en (4) Exekutiv försäljning må icke ske ejecuciön alguna, si los derechos justi- med mindre alla rättigheter, vilka ficados ante la autoridad competente y styrkts hos myndighet varom fråga är que, segun los términos del presente och enligt denna konvention hava för­ Convenio, tengan preferencia a los del månsrätt före utsökningsborgenärens acreedor ejecutante, no se cubren me- fordran, täckas av köpeskillingen eller diante el precio de la venta o no son övertagas av köparen. tomados a su cargo por el adquirente. (5) Cuando se cause un dano en la (5) Har inom den fördragsslutande superficie en el territorio del Estado stat, där försäljningen sker, genom luft­ contratante en el cual se realice la venta fartyg, som besväras av någon i artikel I en ejecuciön por una aeronave gravada avsedd rättighet till säkerhet för betal­ con alguno de los derechos previstos en ning av gäld, skada tillfogats person el articulo I, en garantia de un crédito, eller egendom å jordytan utan att till­ la ley nacional de ese Estado podrå räcklig och betryggande försäkring mot disponer, en caso de embargo de dicha skadan tagits av fartygets innehavare aeronave o cualquiera otra pertene- eller för dennes räkning hos stat eller ciente al mismo propietario y gravada försäkringsgivare i någon stat, må i den con derechos anålogos en beneficio del nationella lagen i sådan fördragsslutande mismo acreedor, que: stat, därest den exekutiva åtgärden avser detta luftfartyg eller annat luftfartyg som tillhör samma ägare och besväras av liknande samma borgenär tillkom­ mande rättighet, stadgas

(a) las disposiciones del inciso (4) del (a) att bestämmelserna i paragraf (4) presente articulo no surtan efecto con härovan skola vara utan verkan såvitt respecto a las victimas o causa habientes gäller den som lidit skadan eller hans en calidad de acreedores ejecutantes; rättsinnehavare, därest han är utsökningsborgenär; (b) los derechos previstos en el arti­ (b) att i artikel I avsedd rättighet, culo I, que garanticen un crédito y som till säkerhet för betalning av gäld graven la aeronave embargada, no sean besvärar luftfartyget, icke må till för­ oponibles a las victimas o sus causa habi­ fång för den som lidit skadan eller hans entes, sino hasta el 80 por ciento de su rättsinnehavare göras gällande till högre precio de venta. belopp än 80 procent av försäljnings­ summan. Sin embargo, las disposiciones precedentes de este inciso, no serån aplicables cuando el dano causado en la superficie esté conveniente y suficientemente asegurado por el empresario o en su nombre por un Estado o una compania de seguros de un Estado cualquiera. En ausencia de cualquiera otra limi- Därest i lagen i den stat, där försälj­ taciön establecida por la ley del Estado ningen äger rum, annan begränsning contratante donde se procede a la venta icke stadgas, skall försäkringen vid t il 1en ejecuciön de una aeronave, el dano lämpningen av denna paragraf anses

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

adequate within the meaning of the suffisamment assuré au sens du présent present paragraph if the amount of the paragraphe si le montant de 1’assurance insurance corresponds to the value when correspond å la valeur å neuf de 1’aéronew of the aircraft seized in execution. nef saisi. (6) Costs legally chargeable under the (6) Les frais légalement exigibles selon law of the Contracting State where the la loi de l’Etat contractant ou la vente sale takes place, which are incurred in est effectuée, et exposés au cours de la the common interest of creditors in the procédure d’exécution en vue de la course of execution proceedings leading vente et dans 1’intérét commun des to sale, shall be paid out of the proceeds créanciers, sont remboursés sur le prix of sale before any claims, including those avant toutes autres créances, méme given preference by Article IV. celles privilégiées aux termes de l’Article IV. Article Vill. Artide VIII. Sale of an aircraft in execution in La vente forcée d’un aéronef conforconformity with the provisions of Article mément aux dispositions de 1’Article VII shall effect the transfer of the prop- VII transfére la propriété de 1’aéronef erty in such aircraft free from all rights libre de tous droits non repris par l’acwhich are not assumed by the purchaser. quéreur.

Artide IX. Artide IX. Except in the case of a sale in execu­ Sauf dans le cas de vente forcée tion in conformity with the provisions poursuivie conformément aux disposi­ of Article VII, no transfer of an aircraft tions de 1’Article VII, aucun transfert from the nationality register or the d’inscription ou d’immatriculation d’un record of a Contracting State to that of aéronef du registre d’un Etat contrac­ another Contracting State shall be tant å celui d’un autre Etat contrac­ made, unless all holders of recorded tant ne peut étre effectué sans mainrights have been satisfied or consent levée préalable des droits inscrits ou to the transfer. sans le consentement de leurs titulaires.

Artide X. Artide X. (1) If a recorded right in an aircraft (1) Si en vertu de la loi de 1’Etat con­ of the nature specified in Article 1, tractant ou un aéronef est immatriculé, and held as security for the payment of l’un des droits prévus å 1’Article I, an indebtedness, extends, in conformity réguliérement inscrit sur un aéronef et with the law of the Contracting State constitué en garantie d’une créance, where the aircraft is registered, to spare s’étend å des piéces de rechange entreparts stored in a specified place or posées en un ou plusieurs emplacements piaces, such right shall be recognised déterminés, cette extension est reconnue by all Contracting States, as long as the par tous les Etats contractants, sous spare parts remain in the place or piaces condition que lesdites piéces soient conspecified, provided that an appropriate servées auxdits emplacements et qu’une public notice, specifying the description publicité appropriée, effectuée sur place of the right, the name and address of par voie d’affichage, avertisse dument the holder of this right and the record in les tiers de la nature et de 1’étendue du which such right is recorded, is exhibited droit dont ees piéces sont grevées, et åt the place where the spare parts are indique le registre ou il est inscrit ainsi located, so as to give due notification to que le nom et 1’adresse de son titulaire. tliird parties that such spare parts are encumbered.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 15

se reputarå suficientemente asegurado en tillräcklig, därest försäkringssumman el sentido del presente inciso, si el monto svarar mot det värde det luftfartyg del seguro corresponde al valor de la utsökningen avser hade såsom nytt. aeronave cuando nueva. (6) Los gastos legalmente exigibles (6) Kostnader, vilka skola utgå enligt segun la ley del Estado contratante lagen i den fördragsslutande stat där donde la venta se efectue, incurridos försäljningen äger rum och vilka i durante el procedimiento de ejecuciön borgenärernas gemensamma intresse un­ en interés comun de los acreedores, serån der utsökningsförfarandet gjorts för att deducidos del precio de venta antes que få fartyget sålt, skola gäldas ur köpe­ cualquier otro crédito, incluso los pri- skillingen före varje annan fordran, vilegiados en los términos del articulo även sådan som har förmånsrätt enligt IV. artikel IV. Articulo VIII. Artikel VIII. La venta en ejecuciön de una aero­ Exekutiv försäljning av luftfartyg nave, conforme a las disposiciones del som skett enligt bestämmelserna i arti­ articulo VII, transferirå la propiedad kel VII medför att fartyget övergår i de tal aeronave libre de todo derecho köparens ägo fritt från alla rättigheter que no sea tomado a su cargo por el för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. comprador. Articulo IX. Artikel IX. Salvo en el caso de venta en eje­ Luftfartyg må icke, förutom i fall cuciön de conformidad con el arti­ av exekutiv försäljning i enlighet med culo VII, ninguna transferencia de bestämmelserna i artikel VII, överföras matricula o de inscripciön de una från nationalitetsregister eller inskriv­ aeronave, del registro de un Estado ningsbok i en fördragsslutande stat till contratante al de otro Estado con­ nationalitetsregister eller inskrivnings­ tratante, podrå efectuarse a menos que bok i annan fördragsslutande stat, med los titulares de derechos inscriptos mindre alla innehavare av inskrivna hayan sido satisfechos o la consientan. rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet. Articulo X. Artikel X. (1) Si en virtud de la ley de un Estado (1) Därest en i ett luftfartyg inskriven contratante donde esté matriculada una rättighet, vilken är av beskaffenhet som aeronave, alguno de los derechos pre- angives i artikel I och innehaves såsom vistos en el articulo I, regularmente säkerhet för betalning av gäld, enligt inscripto con respecto a una aeronave lagen i den fördragsslutande stat där y constituido en garantia de un crédito, fartyget är registrerat omfattar jämväl se extiende a las piezas de repuesto reservdelar upplagda på en eller flera almacenadas en uno o mås lugares särskilt angivna platser, skall rättighe­ determinados, esa extension serå reco- ten i samma omfattning erkännas av nocida por todos los Estados contra- alla fördragsslutande stater. Såsom för­ tantes, a condiciön que tales piezas sean utsättning härför skall dock gälla att conservadas en dichos lugares y que una reservdelarna förbliva på angivna plat­ publicidad apropiada, efectuada en el ser samt att å sådan plats ändamålsen­ lugar mediante avisos, advierta debida- ligt tillkännagivande är offentligen an­ mentc a terceros la naturaleza y exten­ slaget till upplysning för tredje man om sion del derecho que las grava, con beskaffenheten och omfattningen av den indicaciön del registro donde el derecho rättighet som besvärar reservdelarna estå inscripto y el nombre y domicilio de med angivande tillika av namnet å su titulär. rättighetens innehavare och hans adress samt av den inskrivningsbok i vilken rättigheten är inskriven.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(2) A statement indicating the cha- (2) Un inventaire indiquant la nature racter and the approximate number of et le nombre approximatif desdites such spare parts shall be annexed to or piéces est annexé au document inscrit. included in the recorded document. Ces piéces peuvent étre remplacées par Such parts may be replaced by similar des piéces similaires sans affecter le parts without affecting the right of the droit du créancier. creditor. (3) The provisions of Article VII, (3) Les dispositions de V Article VII paragraphs (1) and (4), and of Article (1) et (4) et de 1’Article VIII s’appli- VIII shall apply to a sale of spare parts quent å la vente sur saisie des piéces de in execution. However, where the exe- rechange.- Toutefois, si la créance du cuting creditor is an unsecured creditor, saisissant n’est assortie d’aucune sureté paragraph 4 of Article VII in its applica- réelle, les dispositions de 1’Article VII, tion to such a sale shall be construed so paragraphe (4), sont considérées comme as to permit the sale to take place if a permettant 1’adjudication sur une enbid is received in an amount not less chére des deux tiers de la valeur des than two-thirds of the value of the piéces de rechange telle qu’elle est fixée spare parts as determined by experts par experts désignés par 1’autorité appointed by the authority responsible chargée de la vente. En outre, lors de la for the sale. Further, in the distribution distribution du prix, 1’autorité chargée of the proceeds of sale, the competent de la vente peut limiter, au profit du authority may, in order to provide for créancier saisissant, le montant payable the claim of the executing creditor, aux créanciers de rang supérieur, aux limit the amount payable to holders of deux tiers du produits de la vente prior rights to two-thirds of such pro­ aprés déduction des frais prévus å ceeds of sale after payment of the costs 1’Article VII, paragraphe (6). referred to in Article VII, paragraph (6). (4) For the purpose of this Article (4) Au sens du présent Article, l’exthe term “spare parts” means parts of pression «piéces de rechange» s’applique aircraft, engines, propellers, radio ap- aux parties composant les aéronefs, paratus, instruments, appliances, fur- moteurs, hélices, appareils de radio, nishings, parts of any of the foregoing, instruments, équipement, garnitures, and generally any other artides of parties de ces divers éléments, et plus whatever description maintained for généralement å tous autres objets, de installation in aircraft in substitution quelque nature que ce soit, conservés en for parts or artides removed. vue du remplacement des piéces com­ posant 1’aéronef.

Artide XI. Artide XI. (1) The provisions of this Convention (1) Les dispositions de la présente shall in each Contracting State apply Convention ne s’appliquent dans chaque to all aircraft registered as to nation- Etat contractant qu’aux aéronefs imality in another Contracting State. matriculés dans un autre Etat contrac­ tant. (2) Each Contracting State shall also (2) Toutefois, les Etats contractants apply to aircraft there registered as to appliquent aux aéronefs immatriculés nationality: sur leur territoire: (a) The provisions of Artides II, (a) les dispositions des Articles II, III, IX, and III, IX, et (b) The provisions of Article IV, (b) les dispositions de 1’Article IV, unless the salvage or preservation opera­ sauf si le sauvetage ou les opérations tions have been terminated within its conservatoires ont pris fin sur leur own territory. propre territoire.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 17

(2) Un inventario que indique el (2) En förteckning angivande arten numero aproximado y la naturaleza de och det ungefärliga antalet av reserv­ dichas piezas se agregarå al documento delarna skall fogas till eller intagas i den inscripto. Tales piezas podrå n ser reem- inskrivna handlingen. Reservdel må er­ plazadas por piezas similares sin afectar sättas av liknande reservdel utan att el derecho del acreedor. borgenärens rätt därigenom rubbas.

(3) Las disposiciones del articulo VII, (3) Bestämmelserna i artikel VII para­ incisos (1) y (4) y el articulo VIII, se graferna (1) och (4) och i artikel VIII aplicarån a la venta en ejecuciön de las skola äga tillämpning vid exekutiv för­ piezas de repuesto. No obstante, cuando säljning av reservdelar. Hade utsökel crédito del ejecutante no esté pro- ningsborgenären ej säkerhet i dessa för visto de alguna garantia real, se con- sin fordran, skall emellertid artikel VII siderarå que las disposiciones del arti­ paragraf (4) så förstås att försäljning culo VII (4) permiten la adjudicaciön må ske, därest bud avgives på ett be­ sobre postura de los dos tercios del valor lopp icke understigande två tredjedelar de las piezas de repuesto, tal como sea av reservdelarnas värde, sådant det upp­ fijado por peritos designados por la skattats av sakkunniga som utsetts av autoridad que intervenga en la venta. den för försäljningen ansvariga myndig­ Ademås, en la distribuciön del producto, heten. Vid köpeskillingens fördelning la autoridad que intervenga en la venta må därjämte vederbörande myndighet podrå limitar, en provecho del acreedor till förmån för utsökningsborgenären ejecutante, el importe pagadero a los begränsa det belopp, som skall utbetalas acreedores de jerarquia superior, a los till innehavare av rättigheter med bättre dos tercios del producto de la venta, förmånsrätt, till två tredjedelar av köpe­ después de la deducciön de los gastos skillingen minskad med kostnader som previstos en el articulo VII inciso (6). avses i artikel VII paragraf (6). (4) Para los fines del presente arti­ (4) Med reservdelar avses i denna culo, la expresiön « piezas de repuesto » artikel delar av luftfartyg ävensom mo­ se aplica a las partes integrantes de las torer, propellrar, radioutrustning, instru­ aeronaves, motores, hélices, aparatos de ment, redskap, andra tillbehör, delar av radio, instrumentos, equipos, avios, las vad sålunda angivits samt i övrigt andra partes de estos diversos elementos y, en föremål, av vad slag de vara må, som general, a los objetos de cualquier förvaras för att anbringas i luftfartyg naturaleza, conservados para reemplazar i stället för delar eller föremål som las piezas que componen la aeronave. borttagits därifrån.

Articulo XI. Artikel XI. (1) Las disposiciones del presente (1) Bestämmelserna i denna konven­ Convenio se aplicarån en cada Estado tion skola i envar fördragsslutande stat contratante solo a las aeronaves matri- tillämpas på alla luftfartyg som äro culadas en otro Estado contratante. nationalitetsregistrerade i annan för­ dragsslutande stat. (2) Sin embargo, los Estados con- (2) Envar fördragsslutande stat skall tratantes aplicarån a las aeronaves även på luftfartyg som äro där natio­ matriculadas en su territorio: nalitetsregistrerade tillämpa: (a) las disposiciones de. los artlculos (a) bestämmelserna i artiklarna II, II, III, IX, y III och IX, samt (1)) las disposiciones del articulo IV, (b) bestämmelserna i artikel IV, dock excepto si el salvamento o las opera- icke därest åtgärderna för bärgning eller ciones de conservaciön finalizaren en su bevarande avslutades inom dess eget propio territorio. territorium. i Ililumg till riksdagens protokoll it). 1 samt. Nr 13.

18 Knngl. Maj.ts proposition nr 13.

Article XII. Artide XII. Nothing in this Convention shall Les dispositions de la présente Con­ prejudice the right of any Contracting vention n’affectent en rien le droit des State to enforce against an aircraft its Etats contractants de procéder å l’égard national laws relating to immigration, d’un aéronef aux mesures d’exécution customs or air navigation. prévues par leurs lois nationales relatives å 1’immigration, aux douanes ou å la navigation aérienne.

Artide XIII. Artide XIII. This Convention shall not apply to La présente Convention ne s’applique aircraft used in military, customs or pas aux aéronefs affectés å des services police services. militaires, de douane ou de police.

Artide XIV. Artide XIV. For the purpose of this Convention, Pour 1’application de la présente Con­ the competent judicial and adminis­ vention, les autorités judiciaires et adtrative authorities of the Contracting ministratives compétentes des Etats States may, subject to any contrary contractants peuvent, sauf disposition provision in their national law, cor- contraire de leur loi nationale, corresrespond directly with each other. pondre directement entre elles.

Artide XV. Artide XV. The Contracting States shall take Les Etats contractants s’engagent such measures as are necessary for the å prendre les mesures nécessaires pour fulfilment of the provisions of this Con­ assurer 1’exécution des dispositions de vention and shall forthwith inform the la présente Convention et å les faire con- Secretary General of the International naitre sans retard au Secrétaire général Civil Aviation Organization of these de 1’ Organisation de 1’aviation civile measures. internationale.

Artide XVI. Artide XVI. For the purposes of this Convention Au sens de la présente Convention, the term “aircraft” shall include the «1’aéronef» comprend la cellule, les moairframe, engines, propellers, radio ap- teurs, hélices, appareils de radio et toutes paratus, and all other artides intended piéces destinées au service de 1’aéronef, för use in the aircraft whether installed qu’elles fassent corps avec lui ou en therein or temporarily separated there- soient temporairement séparées. from.

Artide XVII. Artide XVII. If a separate register of aircraft for Si un territoire représenté par un purposes of nationality is maintained in Etat contractant dans ses relations any territory for whose foreign relations extérieures tient un registre distinct a Contracting State is responsible, refer- d’immatriculation, toute référence faite ences in this Convention to the law of dans la présente Convention å la loi de the Contracting State shall be con- 1’Etat contractant s’entend comme une strued as references to the law of that référence å la loi de ce territoire. territory.

Artide XVIII. Artide XVIII. This Convention shall remain open La présente Convention reste ouverte for signature until it comes into force å la signature jusqu’å ce qu’elle entre

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 19

Articulo XII. Artikel XII. Las disposiciones del presente Con- Bestämmelserna i denna konvention venio no afectaran el derecho de los begränsa icke fördragsslutande stats Estados contratantes de aplicar a una rätt att beträffande luftfartyg vidtaga aeronave, las medidas coercitivas pre- alla åtgärder som avses i där gällande vistas en sus leyes nacionales relativas a lagstiftning rörande invandring, tull inmigraciön, aduanas o navegaciön aérea. eller luftfart.

Articulo XIII. Artikel XIII. El presente Convenio no se aplicarå Denna konvention skall icke äga tilla las aeronaves destinadas a servicios lämpning på luftfartyg avsedda för militäres, de aduana y de policia. militär-, tull- eller polistjänst.

Articulo XIV. Artikel XIV. Para la aplicaciön del presente Con­ Vid tillämpningen av denna konven­ venio, las autoridades judiciales y ad­ tion må judiciella och administrativa ministrativas competentes de los Esta­ myndigheter i de fördragsslutande sta­ dos contratantes, podrån, salvo dis­ terna korrespondera direkt med var­ posiciones en contrario de sus leyes andra, såframt icke annat är stadgat i nacionales, comunicar entre ellas direc- nationell lagstiftning. tamente.

Articulo XV. Artikel XV. Los Estados contratantes se com- De fördragsslutande staterna skola prometen a tomar las medidas necesarias vidtaga de åtgärder som erfordras för para asegurar la ejecuciön del presente att säkerställa tillämpningen av konven­ Convenio y hacerlas conocer sin retardo tionens bestämmelser och omedelbart al Secretario General de la Organizaciön underrätta generalsekreteraren i Inter­ de Aviaciön Civil Internacional. nationella civila luftfartsorganisationen om sålunda vidtagna åtgärder.

Articulo XVI. Artikel XVI. Para los fines del presente Convenio, I denna konvention omfattar ut­ la expresiön «aeronave» comprenderå trycket »luftfartyg» flygkroppen, moto­ la célula, los motores, las hélices, los rer, propellrar, radioutrustning och alla aparatos de radio y cualesquier otras övriga föremål som äro avsedda att piezas destinadas al servicio de la användas å luftfartyget, vare sig de äro aeronave, incorporadas en ella o tem- anbragta däri eller tillfälligt skilda däri­ poralmente separadas de la misma. från.

Articulo XVII. Artikel XVII. Si en un territorio representado por Föres särskilt nationalitetsregister för un Estado contratante en sus relaciones territorium för vars utländska angelä­ exteriores, existe un registro de matri- genheter fördragsslutande stat svarar, cula distinto, toda referencia hecha en el skall hänvisning i denna konvention till presente Convenio a «la ley del Estado lagen i fördragsslutande stat anses avse contratante», debera entenderse como lagen i territoriet. una referencia a la ley de ese territorio.

Articulo XVIII. Artikel XVIII. El presente Convenio quedara abierto Denna konvention står öppen för a la firma hasta que entre en vigencia undertecknande intill dess den träder i

20 Knngl. Maj:ts proposition nr 13.

in accordance with the provisions of en vigueur dans les conditions prévues Artide XX. å 1’Article XX.

Article XIX. Artide XIX. (1) This Convention shall be subject (1) La présente Convention sera ratito ratification by the signatory States. fiée par les Etats signataires.

(2) The instruments of ratification (2) Les instruments de ratification shall be deposited in the archives of seront déposés dans les archives de the International Civil Aviation Organ- 1’Organisation de 1’aviation civile interization, which shall give notice of the nationale qui notifiera la date du date of deposit to each of the signatory dépöt å chacun des Etats signataires et and adhering States. adhérents.

Artide XX. Artide XX. (1) As soon as two of the signatory (1) Lorsque deux Etats signataires States have deposited their instruments ont déposé leurs instruments de ratifica­ of ratification of this Convention, it tion sur la présente Convention, celle-ci shall come into force between them on entre en vigueur entre eux le quatrethe ninetieth day after the date of the vingt-dixiéme jour apres le dépöt du deposit of the second instrument of second instrument de ratification. Elle ratification. It shall come into force, entre en vigueur å 1’égard de chacun des for each State which deposits its instru­ Etats qui dépose son instrument de ment of ratification after that date, on ratification aprés cette date, le quatrethe ninetieth day after the deposit of vingt-dixiéme jour aprés le dépöt de its instrument of ratification. cet instrument. (2) The International Civil Aviation (2) L’Organisation de 1’aviation civile Organization shall give notice to each internationale notifie å chacun des Etats signatory State of the date on which signataires la date å laquelle la présente this Convention comes into force. Convention est entrée en vigueur.

(3) As soon as this Convention comes (3) La présente Convention sera, des into force, it shall be registered with son entrée en vigueur, enregistrée auprés the United Nations by the Secretary des Nations Unies par les soins du Se- General of the International Civil Avia­ crétaire général de 1’Organisation de tion Organization. 1’aviation civile internationale.

Artide XXI. Artide XXI. (1) This Convention shall, after it (1) La présente Convention sera, aprés has come into force, be open for adher- son entrée en vigueur, ouverte å 1’adliéence by non-signatory States. sion des Etats non signataires.

(2) Adherence shall be effected by (2) L’adhésion est effectuée par le the deposit of an instrument of adher­ dépöt dans les archives de 1’Organisaence in the archives of the International tion de 1’aviation civile internationale Civil Aviation Organization, which shall d’un instrument d’adhésion. L’Organisagive notice of the date of the deposit tion notifie la date de ce dépöt å chacun to each signatory and adhering State. des Etats signataires et adhérents.

(3) Adherence shall take effect as (3) L’adhésion prend effet le quatrefrom the ninetieth day after the date of vingt-dixiéme jour aprés le dépöt de the deposit of the instrument of adher- 1’instrument d’adhésion dans les archives

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 21

en las condiciones previstas por el kraft enligt bestämmelserna i artikel Articulo XX. XX.

Ariiculo XIX. Artikel XIX. (1) El presente Convenio se suje- (1) Denna konvention skall ratificeras tarå a ratificaciön por los Estados sig- av de stater som undertecknat den. natarios. (2) Los instrumentos de ratificaciön (2) Ratifikationsinstrumenten skola seran depositados en los archivos de la deponeras i Internationella civila luft­ Organizaciön de Aviaciön Civil Inter- fartsorganisationens arkiv. Organisatio­ nacional la que comunicarå la fecha del nen skall giva envar av de stater som depösito a cada uno de los Estados undertecknat eller anslutit sig till kon­ signatarios y adherentes. ventionen underrättelse om dagen då depositionen skedde.

Articulo XX. Artikel XX. (1) Tan pronto como dos Estados (1) Då två av de stater som under­ signatarios depositen sus instrumentos tecknat konventionen deponerat sina de ratificaciön del presente Convenio, ratifikationsinstrument, skall konventio­ éste entrara en vigencia entre ellos, al nen träda i kraft mellan dem på nittionde nonagésimo dia del depösito del segundo dagen efter den dag då det andra ratifi­ instrumento de ratificaciön. Para cada kationsinstrumentet deponerades. För uno de los Estados que depositen su stat, som efter sistnämnda dag depone­ instrumento de ratificaciön después de rar sitt ratifikationsinstrument, träder esa fecha, entrara en vigencia al nona­ konventionen i kraft på nittionde dagen gésimo dia del depösito de tal instru­ efter det dess ratifikationsinstrument mento. deponerades. (2) La Organizaciön de Aviaciön Civil (2) Internationella civila luftfartsorga­ Internacional notificarå a cada uno de nisationen skall underrätta envar stat los Estados signatarios, la fecha de som undertecknat konventionen om entrada en vigencia del presente Con­ dagen när denna träder i kraft. venio. (3) Tan pronto como entre en vigencia (3) Så snart denna konvention träder este Convenio, serå registrado en las i kraft skall generalsekreteraren i In­ Naciones Unidas por el Secretario Gene­ ternationella civila luftfartsorganisatio­ ral de la Organizaciön de Aviaciön nen sörja för att konventionen registre­ Civil Internacional. ras hos Förenta Nationerna.

Ariiculo XXI. Artikel XXI. (1) Después de su entrada en vigencia, (1) Efter att denna konvention tratt este Convenio quedarå abierto a la i kraft skall den stå öppen för anslut­ adhesion de los Estados no signatarios. ning av stater som icke undertecknat den. (2) La adhesion se efectuarå mediante (2) Anslutning sker genom att anslut­ el depösito del instrumento de adhesion ningsinstrument deponeras i Internatio­ en los archivos de la Organizaciön de nella civila luftfartsorganisationens Aviaciön Civil Internacional, la que noti­ arkiv. Organisationen skall giva envar ficarå la fecha del depösito a cada uno av de stater som undertecknat eller de los Estados signatarios y adherentes. anslutit sig till konventionen under­ rättelse om dagen då depositionen skedde. (3) La adhesion surtirå efeetos a (3) Anslutning får verkan från nit­ partir del nonagésimo dia del depösito tionde dagen efter det anslutningsinstru­ del instrumento de adhesion en los mentet deponerades i Internationella

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ence in the archives of the International de 1’Organisation de 1’aviation civile Civil Aviation Organization. internationale.

Article XXII. Artide XXII. (1) Any Contracting State may de- (1) Chaque Etat contractant peut nounce this Convention by notification of dénoncer la présente Convention en denunciation to the International Civil notifiant cette dénonciation å V Organisa­ Aviation Organization, which shall give tion de 1’aviation civile internationale notice of the date of receipt of such qui informe chacun des Etats signataires notification to each signatory and adher- et adhérents de la date de réception de ing State. cette notification.

(2) Denunciation shall take effect (2) La dénonciation prend effet six six months after the date of receipt by mois apres la date de réception par the International Civil Aviation Organ­ 1’Organisation de la notification de ization of the notification of denuncia­ dénonciation. tion.

Artide XXIII. Artide XXIII. (1) Any State may åt the time of (1) Tout Etat peut, au moment du deposit of its instrument of ratification dépöt de son instrument de ratification or adherence, declare that its acceptance ou d’adhésion, déclarer que son accepof this Convention does not apply to tation de la présente Convention ne any one or more of the territories för the vise pas l’un ou plusieurs des territoires foreign relations of which such State is qu’il représente dans les relations extéresponsible. rieures. (2) The International Civil Aviation (2) L’Organisation de 1’aviation civile Organization shall give notice of any internationale notifie une telle déclarasuch declaration to each signatory and tion å chacun des Etats signataires ou adhering State. adhérents.

(3) With the exception of territories (3) A 1’exception des territoires å in respect of which a declaration has 1’égard desquels une déclaration a été been made in accordance with paragraph faite conformément au paragraphe (1) du (1) of this Article, this Convention shall présent Article, la présente Convention apply to all territories for the foreign s’applique å tous les territoires qu’un relations of which a Contracting State Etat contractant représente dans les is responsible. relations extérieures. (4) Any State may adhere to this (4) Toute Etat peut adhérer å la Convention separately on behalf of présente Convention séparément au nom all or any of the territories regarding de tous ou de l’un quelconque des which it has made a declaration in territoires å l’égard desquels il a fait accordance with paragraph (1) of this une déclaration conformément au para­ Article and the provisions of paragraphs graphe (1) du présent Article; dans ce (2) and (3) of Article XXI shall apply cas, les dispositions des paragraphes (2) to such adherence. et (3) de 1’Article XXI s’appliquent å cette adhésion. (5) Any Contracting State may de- (5) Tout Etat contractant peut dénon­ nounce this Convention, in accordance cer la présente Convention, conformé­ with the provisions of Article XXII, ment aux dispositions de 1’Article XXII, separately for all or any of the terri­ séparément pour la totalité ou pour l’un tories for the foreign relations of which quelconque des territoires que cet Etat such State is responsible. représente dans les relations extérieures.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 23

archivos de la Organizaciön de Aviaciön civila luftfartsorganisationens arkiv. Civil International.

Articulo XXII. Artikel XXII. (1) Cada Estado contratante podrå (1) Envar av de fördragsslutande sta­ denunciar este Convenio notificando esta terna må uppsäga konventionen genom denuncia a la Organizaciön de Aviaciön notifikation därom till Internationella Civil International, la que comunicarå civila luftfartsorganisationen. Organisa­ la fecha del recibo de tal notificaciön a tionen skall giva envar av de stater cada Estado signatario y adherente. som undertecknat eller anslutit sig till konventionen underrättelse om dagen för mottagandet av sådan notifikation. (2) La denuncia surtirå efecto seis (2) Uppsägning skall medföra verkan meses después de la fecha en que la sex månader efter den dag Internatio­ Organizaciön de Aviaciön Civil Inter­ nella civila luftfartsorganisationen mot­ national reciba la notificaciön de dicha tagit notifikation om uppsägning. denuncia.

Articulo XXIII. Artikel XXIII. (1) Cualquier Estado podrå declarar, (1) Envar stat äge då dess ratifika­ en el momento del depösito de su instru­ tions- eller anslutningsinstrument depo­ mento de ratificaciön o adhesion, que su neras förklara att dess antagande av aceptaciön de este Convenio no se denna konvention icke skall gälla för extiende a alguno o algunos de los ett eller flera av de territorier för vilkas territorios de cuyas relaciones exteriores utländska angelägenheter staten svarar. es responsable. (2) La Organizaciön de Aviaciön Civil (2) Internationella civila luftfartsorga­ Internacional notificarå tal declaraciön nisationen skall giva envar av de stater a cada uno de los Estados signatarios y som undertecknat eller anslutit sig till adherentes. konventionen underrättelse om sådan förklaring. (3) Este Convenio se aplicarå a todos (3) Med undantag av territorier för los territorios de cuyas relaciones ex­ vilka förklaring avgivits i enlighet med teriores es responsable un Estado con­ paragraf (1) i denna artikel skall denna tratante, con la excepciön de los terri­ konvention äga tillämpning å alla terri­ torios respecto a los cuales se ha for- torier för vilkas utländska angelägen­ mulado una declaraciön conforme al heter fördragsslutande stat svarar. inciso (1) del presente articulo. (4) Cualquier Estado podrå adherir (4) Envar stat må ansluta sig till a este Convenio separadamente en denna konvention särskilt för alla eller nombre de todos o alguno de los terri­ något av de territorier beträffande torios con respecto a los cuales ha for- vilka den avgivit förklaring i enlighet mulado una declaraciön conforme al med paragraf (1) i denna artikel. I inciso (1) del presente articulo, en este fråga om sådan anslutning skola be­ caso se aplicarån a esa adhesion las stämmelserna i artikel XXI paragraferna disposiciones contenidas en los incisos (2) ocli (3) äga tillämpning. (2) y (3) del articulo XXL (5) Cualquier Estado podrå denunciar (5) Envar av de fördragsslutande este Convenio, conforme a las dis­ staterna må uppsäga denna konvention posiciones del articulo XXII, separada­ på sätt i artikel XXII sägs särskilt för mente por todos o por alguno de los alla eller något av de territorier för territorios de cuyas relaciones exteriores vilkas utländska angelägenheter staten este Estado es responsable. svarar.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

In witness whereof the undersigned En foi de quoi les Plénipotentiaires Plenipotentiaries, having been duly soussignés, döment autorisés, ont signé authorized, have signed this Convention. la présente Convention.

Done åt Geneva, on the nineteenth Fait å Geneve le dix-neuviéme jour day of the month of June of the year du mois de juin de l’an mil neuf cent one thousand nine hundred and forty- quarante-huit, en frangais, anglais et eight in the English, French and Spanish espagnol, chacun de ees textes faisant languages, each text being of equal également foi. authenticity. This Convention shall be deposited La présente Convention sera déposée in the archives of the International dans les archives de 1’Organisation de Civil Aviation Organization where, in 1’aviation civile internationale ou, conaccordance with Article XVIII, it shall formément å 1’Article XVIII, elle restera remain open for signature. ouverte å la signature.

(Underskrifter.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 25

En testimonio de lo Cual, los Pleni- Till bekräftelse av detta hava under­ potenciarios que suscriben, debidamente tecknade befullmäktigade med stöd av autorizados, firman el presente Con- behöriga fullmakter undertecknat denna venio. konvention. Hecho en Ginebra, el décimonoveno Som skedde i Geneve den nittonde dia del mes de junio del ano mil nove- dagen i juni månad år nitton hundra cientos cuarenta y ocho, en los idiomas fyrtioåtta i engelsk, fransk och spansk espanol, francés e inglés, cada uno de text, varje text med samma vitsord. cuyos textos tiene igual autenticidad.

El presente Convenio serå depositado Konventionen skall deponeras i In­ en los archivos de la Organizaciön de ternationella civila luftfartsorganisatio­ Aviaciön Civil Internacional, donde que- nens arkiv, där den i enlighet med be­ darå abierto a la firma conforme al stämmelserna i artikel XVIII skall stå Artlculo XVIII. öppen för undertecknande.

(Underskrifter.)

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §■ Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa anteckningar beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregistret. Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §.

Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsärenden rörande luftfartyg) upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är där­ till utsedd. Över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.

Om beviljande av inteckning. 3 §. Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivnings­ boken intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar. Inteckning ma till säkerhet för en och samma fordran meddelas i flera luftfartyg, dock ej så, att något av dem kommer att besväras av inteck­ ning, som ej gäller med samma förmånsrätt i de övriga. Fartyg, som är intecknat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas. Ej må inteckning meddelas i lott i luftfartyg.

4 §.

Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i ho­ nom tillhörig lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 27

angivna platser här i riket eller i annan stat som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; och skall beträffande sådant intecknande vad i 3 § andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning. Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stäl­ let för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flyg­ kroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav. 5 §. Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grun­ das, samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registre­ ringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.

6 §• Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till inskrivningsdomaren. Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall an­ sökningen avslås. 7 §• Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget. Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej eljest laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteck­ ningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren. Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygs­ registret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, iskall ansökning­ en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

8 §■ Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott i dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.

9 §. Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt­ komst till luftfartyg eller reservdelar.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

10 §. Har,^ då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga­ rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom målet avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.

11 §• Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har, innan ny agares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit sokt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hin­ der för inteckningens beviljande. Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsre­ gistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare agares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansökningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.

13 §. Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där fle­ ra äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall an­ sökningen avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §. Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt i fartyget. Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, ra­ dioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig de äro anbragta i luftfartyget eller tillfälligt skilda därifrån. Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande­ rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 29

15 §. Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren pant­ rätt i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes an­ slaget väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. 16 §. Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för pant­ rätten. 17 §. Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för den intecknade fordringens hela belopp. Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jäm­ väl reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.

18 §. Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat. Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom, häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.

19 §. Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott i vad som intecknats.

20 §. Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning för­ fallen. Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmel­ se med vad som uttryckligen överenskommits eller eljest får anses avtalat.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Vill ägaren av intecknad egendom i stället för en inteckningshandling sätta cn eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den eller de

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteckningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till åtgärden.

22 §.

Företes inteckningshandling för inskrivningsdomaren med begäran om in­ teckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlig­ het därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden. Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samt­ liga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats. Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.

23 §. Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stad­ gat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning. Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de in­ teckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §. Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhål­ landet inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra in­ teckningen ur inskrivningsboken.

25 §. Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant far­ tyg i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan egendom, da skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen er­ lagts, den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda egendomen. I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 31

att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvud­ stolen av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan. 26 §. Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för­ verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, in­ teckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §. Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck­ nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo ut­ givas med oförändrad inteckningsrätt.

28 §. Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts. Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteck­ ning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren för sin fordran äger företräde.

29 §. Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp, vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo­ ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings­ rätt för avbetalade beloppet. Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det be­ gär och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, in­ teckning till belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter intcckningshavarens återstående fordran. Äga­ ren må dock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

30 §. Utmätes ägaren tillkommande rätt till andel i inteckning eller varder ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmät­ ningsmannen eller konkursförvaltaren uppvisa iuteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs. Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Om personlig ansvarighet för intecknad fordran.

31 §. Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen­ domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han över­ tager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat är avtalat. 32 §. Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand, låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller del­ vis dödas eller ock nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendo­ men uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skul­ den eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §. Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter över­ enskommelse med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordring­ en fri från ansvarighet för sadant belopp. Samma lag vare i fråga om be­ lopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpe­ skillingen. 34 §. Later ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtvcke föra fartyget til] stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkän­ nes i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare äga­ ren, i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällan­ de, personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan an­ svarighet ej förut ålåg honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 33

Om intecknings ogiltighet i vissa fall m. m.

35 §. Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i 11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.

36 §. Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgas, vare den utan verkan. 37 §. Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag­ ligen prövas.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §. Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom för­ klarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdoma­ re som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne i boken anteckning om innehavet. Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdo­ mare. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till den inskrivningsdomare, som i första stycket avses. Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken an­ tecknat. 39 §. Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, an­ setts vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskriv­ ningsboken. Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskriv­ ningsboken. 40 §. Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att an­ mäla förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel- !! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock där­ om anteckning gjord i inskrivningsboken. Visas att inteckning helt eller till någon del är ogill enligt dom eller beslut, som äger laga kraft, eller på grund av förhållande som avses i 36 §, skall anteckning därom ske i inskrivningsboken.

41 §. Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätnings­ vis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteck­ ning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, värde ock det i boken antecknat. Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande för­ säljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, var­ de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings­ boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egen­ domen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkom­ mer. Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv­ ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om för­ hållandet i inskrivningsboken.

42 §. Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersätt­ ning för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av luftfartyg, äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stad­ gat, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, å nästa inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken. Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.

43 §. Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit an­ märkt att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 35

ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall in­ skrivningsdomaren, sedan underrättelse om anmärkningen inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskriv­ ningsboken.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.

44 §. Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskriv­ ningsdag. Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv­ ningsdag. Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till in­ skrivningsdomaren. 45 §. över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in­ skrivningsdomarens försorg föras dagbok.

46 §. När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv­ ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad luftfartygsregistret innehåller av betydelse för ärendets behandling.

47 §. Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras i akter. Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av bety­ delse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av in­ skrivningsdomaren. 48 §. Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verk­ ställts. Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om vad i 15 § stadgas. Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans ombud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet. När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskriv­ ningsdomaren uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskriv­ ningsdomaren dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamålet därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

49 §. Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskriv­ ningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits; anteckning om skälen för beslutet upptages i akten.

50 §. Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings­ domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så­ dan inteckning eller inträffar förhållande, som medför att luftfartyg icke längre besväras av inteckning eller beröres av ansökan därom, skall in­ skrivningsdomaren ofördröjligen meddela luftfartsstyrelsen detta. Samma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit väckt eller slutligen avgjord.

Om besvär.

51 §. Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten genom besvär. Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verk­ ställas i inskrivningsboken. 52 §. Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskriv­ ningsdomaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes för inskrivningsdomaren.

Om tillämpningsföreskrifter.

53 §. Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 37

Förslag

till Lag

om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m.

Härigenom för ordnas som följer.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet. 1 §• Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygs­ register). Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella för­ hållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §• Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska sta­ ten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning med svensk nationalitet. Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må in­ föras i registret. 3 §. Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket re­ gistreras, med mindre det avföres ur den främmande statens register.

4 §. Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis som utställts eller godkänts här i riket.

5 §. Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 §• Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande na­ tionalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret, ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill be­ myndigar.

7 §. Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet. Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registre­ ringsbevis). Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registrerings­ beteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.

8 §. Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd­ ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att där­ om ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i re­ gistret. Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren. Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfarts­ styrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren. Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan, att han kan införas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn, det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

9 §. Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär. Samma lag vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppställda villkoret ej längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra stycket i samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har om­ ständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjli­ gen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 § stadgas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 39

Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller an­ nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen upp­ visats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men skall i registret göras anmärkning om vad i ärendet förekommit. Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas därom.

11 §.

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §, skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen åter­ ställa nationalitets- och registreringsbeviset till luf tf artsstyrelsen. Har eljest ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i re­ gistret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartssty­ relsen, som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare, utställer nytt bevis.

12 §.

Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att därom oför­ dröjligen göra anmälan till luf tf artsstyrelsen. Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjor­ ton dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på be­ gäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upp­ låtelsen.

13 §. Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp­ fyllda, må fartyget, i enlighet med bestämmelser som Konungen medde­ lar, för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och förses med interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis. Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet. Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som med­ delas av Konungen.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

2 KAP.

Om bärgning m. m.

14 §. Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvaran­ de gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss, på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som jäm­ likt 225—227 §§ sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till an­ del i lön som för bärgningen skall utgå vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta. Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen. Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg­ ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilllämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §. Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär­ garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket. I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring­ ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre. Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

16 §. Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat. Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersätt­ ning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjö­ lagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 41

17 §. Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe­ skillingen enligt vad därom är särskilt stadgat. Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä­ rens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

18 §. Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av farty­ get avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på pant­ rätt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivnings­ boken för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträt­ tens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning. Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget. I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens be­ lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §. Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid anmälan till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängel­ se i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter. Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse eller straff­ arbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till dagsböter. Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åliggei ho­ nom, straffes med dagsböter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

20 §.

Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff­ lagen är belagt med strängare straff.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Genom denna lag upphävas: §§ 4 13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma förordning, såvitt stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift; så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens bestämmelser. °

Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag till

Lag

i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade kon­ ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet. Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i riket. Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl moto­ rer, propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig de äro anbragta i fartyget eller tillfälligt skilda därifrån.

2 §.

Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft­ fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader, så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så­ framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars natio­ nalitetsregister fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivnings­ bok i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande. Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök­ ningens ingivande.

3 §•

Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §, bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfar­ tyg omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet­

44 Knrtgl. Maj. ts proposition nr 13.

skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenä­ rerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag.

4 §. Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säker­ het för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven. Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.

5 §. Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främ­ mande stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är med ford­ ran på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmåns­ rätt framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra av en tidigare. Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på luftpanträtt i fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registre­ rat och dessutom överenskommelse träffats om det belopp panträtten avser eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.

6 §• Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda be­ stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som på­ kallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis an­ gående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försälj­ ningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag. I borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med sär­ skilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs mot­ svarande tillämpning.

7 §. Besväras luftfartyg av inskriven rättighet, som enligt denna lag skall erkännas här i riket, må fartyget ej överföras till det svenska luftfartygsregistret, med mindre innehavaren av rättigheten medgivit att fartyget här registreras. överföres fartyget till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens innehavare få den inskriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning. Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med samma förmånsrätt som den åtnjöt i den stat där fartyget sist var regist­ rerat. Fråga huruvida rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.

8 §• Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen och om de inskrivna rättigheterna. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskriv­ ningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken. Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit inom den i 5 § andra stycket angivna tiden antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres far­ tyget till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsva­ rande anteckning i inskrivningsboken.

9 §. Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträf­ fande luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, in­ vandring samt införsel och utförsel av varor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för militär-, tull- eller polistjänst.

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 47

Förslag

till Lag

om ändring i handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ handelsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Fartyg, som är för fordran inteck- Fartyg, som är för fordran inteck­ nat eller äger den dräktighet, att, en- nät eller äger den dräktighet, att, en­ ligt vad särskilt är stadgat, inteck- ligt vad särskilt är stadgat, inteck­ ning däri kan meddelas, må ej med ning däri kan meddelas, må ej med laga verkan sättas i pant efter ty nu laga verkan sättas i pant efter ty nu är är sagt. sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pantsättas.

17 KAP.

2 §.

Vad i--------------- —-------------------- --------------- annat dylikt. Sedan njute borgenärer betalning Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty, som nedan sägs; av boet, efter ty, som nedan sägs; dock att angående vissa fordringars dock att angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg, företräde till betalning ur fartyg, frakt och inlastat gods gäller vad i frakt och inlastat gods eller ur luft­ sjölagen stadgas. fartyg och ombordvarande gods gäl­ ler vad därom är särskilt stadgat. 3 §• Har någon-------------------------------- ------------------alla andra. Den, som för sin fordran har in­ Den, som för sin fordran har in­ teckning i fartyg, äge ock samma för­ teckning i fartyg, äge ock samma månsrätt i fartyget och dess tillbehör; förmånsrätt i fartyget och dess tillbe­ dock gälle ej förmånsrätt för ränta, hör. Har någon för sin fordran in­ som före utmätning eller, vid kon­ teckning i luftfartyg, njute han ena­ kurs, före konkursansökningens ingi­ handa förmånsrätt i fartyget jämte vande är upplupen, för längre tid än tillbehör samt, med den begräns­ tre år. Är fartyget intecknat för fle- ning varom förmäles i 74 § lagen med

1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901: 26 s. 11, av 17 kap. 2 § se 1944: 182, av 17 kap. 3 § se 1928: 162 ocli av 17 kap. 16 § se 1912: 219.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 13

res fordringar, äge den företräde, särskilda bestämmelser om försälj­ som först sökt inteckning; hava fle­ ning av utmätt luftfartyg m. m., i de re sökt inteckning samma dag, äge reservdelar, som inteckningen må lika rätt. omfatta. För ränta, som före utmät­ ning eller, vid konkurs, före kon­ kursansökningens ingivande är upp­ lupen, gälle dock ej förmånsrätt för längre tid än tre år. Är fartyget eller luftfartyget intecknat för fleres ford­ ringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt in­ teckning samma dag, äge lika rätt. Därnäst äge------ --------------- ------- å godset. Innehar borgenär ---- ------- -------- därom stadgas.

16 §.

Är gods------------------ ------------- —- -----------------------sin fordran. Har under konkursen fast egen­ Har under konkursen till boet hö­ dom, som hör till boet, blivit till gäl­ rande fast egendom eller luftfartyg dande av fordran, varför egendomen eller reservdelar till sådant fartyg på grund av inteckning eller enligt blivit till gäldande av fordran, var­ 11 kap. 2 § jordabalken häftar, ut­ för egendomen på grund av inteck­ bjuden till försäljning i den ordning ning eller, där fråga är om fast egen­ utsökningslagen bestämmer men för­ dom, enligt 11 kap. 2 § jordabalken säljning icke kommit till stånd, äge häftar, utbjuden till försäljning i den innehavare av sådan fordran, där han ordning, som om utmätt dylik egen­ själv äskat försäljning till fordring­ dom finnes särskilt stadgad, men ens gäldande eller har sämre rätt än försäljning icke kommit till stånd, den, som sålunda äskat försäljning, äge innehavare av sådan fordran, njuta betalning för sin fordran så­ där han själv äskat försäljning till som i första stycket sägs utan hin­ fordringens gäldande eller har sämre der därav, att den fasta egendomen rätt än den, som sålunda äskat för­ fortfarande häftar för fordringen; säljning, njuta betalning för sin har den bjudna köpeskillingen läm­ fordran såsom i första stycket sägs nat tillgång till betalning av någon utan hinder därav, att egendomen del av den fordran, till vars gäldande fortfarande häftar för fordringen; försäljning skolat ske, äge fordring­ har den bjudna köpeskillingen läm­ ens innehavare allenast för återsto­ nat tillgång till betalning av någon den den rätt nu sagts. del av den fordran, till vars gäldan­ de försäljning skolat ske, äge ford­ ringens innehavare allenast för åter­ stoden den rätt nu sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 49

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Har någon —-------------------------- — — — — — den förfördelade. Lag samma — —---------------------------------------------- kunskap därom. Om avtal rörande bärgning gälle Om avtal rörande bärgning gälle vad i 227 § sjölagen är stadgat. vad särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1055. i samt. Nr 13.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

F örslag

till Lag

angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Är borgenärs fordran intecknad i Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­ han lös egendom såsom pant eller fartyg, eller har han lös egendom så­ eljest under panträtt i handom; nju- som pant eller eljest under panträtt te han ur den egendom, som sålun­ i handom; njute han ur den egen­ da häftar, betalning, ändå att han ej, dom, som sålunda häftar, betalning, efter kallelse å okända borgenärer, ändå att han ej, efter kallelse å okän­ sin fordran angiver. Om rätt till da borgenärer, sin fordran angiver. kvittning för genfordran vare ock lag Om rätt till kvittning för genford­ som i 7 § sägs, ändå att den fordran ran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå ej blivit efter sådan kallelse angiven. att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1933: 326

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 51

Förslag till Lag

angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsav­ tal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Har försäkring tagits å gods utan Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkring­ angivande av det intresse försäkring­ en avser, skall försäkringen, där ej en avser, skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån för envar, anses gälla till förmån för envar, som, i egenskap av ägare, pantha- som, i egenskap av ägare, panthavavare eller innehavare av annan rät­ re eller innehavare av annan rättig­ tighet till godset eller emedan han i het till godset eller emedan han i an­ anledning av avtal om godset står ledning av avtal om godset står fa­ faran för detta, har intresse av att ran för detta, har intresse av att dess dess värde icke minskas eller går värde icke minskas eller går förlo­ förlorat. I fråga om sjöpanträtt skall rat. I fråga om sjöpanträtt och luft­ vad sålunda stadgats äga tillämpning panträtt skall vad sålunda stadgats endast om panträtten är förbunden äga tillämpning endast om panträt­ med personlig fordran hos pantens ten är förbunden med personlig ford­ ägare. ran hos pantens ägare. Är förbehåll------------------------------ — — eller kreatursförsäkring.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag till Lag

om ändring i utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 92, 138, 139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Av gäldenär® tillgångar skola, där Av gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlun­ ej borgenär och gäldenär annorlun­ da sämjas, tagas i mät först lösören, da sämjas, tagas i mät först andra därnäst fordran eller annan rättighet, lösören än luftfartyg, därnäst ford­ som kan överlåtas, och sist fast ran eller annan rättighet, som kan egendom. Sådana obligationer eller överlåtas, och sist luftfartyg eller fast andra värdepapper, vilka med lätt­ egendom. Sådana obligationer eller het kunna i penningar förvandlas, andra värdepapper, vilka med lätt­ skola i fråga om ordningen för de­ het kunna i penningar förvandlas, ras utmätande anses lika med lös­ skola i fråga om ordningen för de­ ören. ras utmätande anses lika med lös­ ören. Häftar på grund av inteckning gäl- Häftar på grund av inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran, denärens fasta egendom eller luftfar­ varför utmätning skall ske, varde tyg eller reservdelar till sådant far­ den egendom först utmätt, där ej tyg för fordran, varför utmätning borgenären hellre vill taga betalning skall ske, eller är fordringen förenad ur annan egendom. Skall utmätning med luftpanträtt i sådant fartyg, var­ på en gång ske för fleras fordringar, de den egendom först utmätt, där må borgenär, för vars fordran den ej borgenären hellre vill taga betal­ fasta egendomen sålunda häftar, ej ning ur annan egendom. Skall ut­ för vad därur kan utgå till förfång mätning på en gång ske för fleras för annan borgenär taga betalning fordringar, må borgenär, för vars ur övriga tillgångar. fordran viss egendom sålunda häf­ tar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga be­ talning ur övriga tillgångar.

1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953: 153, av 63 § se 1912: 211, av 66 § se 1901: 26 s. 17, av 71 § se 1912: 211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937: 452, av 87 § se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 92, 138 och

139 §§ se 1912: 211, av 163 § se 1925: 176, av 165 § se 1917: 307 samt av 198 § se 1924: 131.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 53

Vid utmätning------------avbetalningsköp iakttagas. 63 §• Ej må utmätning av fast egendom Ej må, med mindre borgenären det ske för fordran, varför egendomen begär, utmätning av fast egendom el­ icke på grund av inteckning häftar, ler luftfartyg eller intecknade reserv­ med mindre borgenären sådant sär­ delar till sådant fartyg ske för annan skilt begär. fordran än sådan, för vilken egen­ domen på grund av inteckning häftar eller som, där fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i farty­ get.

66 §. Ej må något, som till fartyg hörer, Ej må något, som till fartyg eller tagas i mät annorledes än genom ut­ luftfartyg hörer, tagas i mät annor­ mätning av fartyget. ledes än genom utmätning av farty­ get eller luftfartyget. Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl reservdelar, må ej särskild av de på viss plats förvarade reserv­ delarna för sig utmätas, med mindre inteckningshavaren därtill samtyc­ ker. 71 §• Har någon panträtt i gäldenärs lö­ Har någon panträtt i gäldenärs lö­ sa gods eller rätt att sådant gods till sa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets må hinder därav ej möta för godsets utmätande och försäljande för an­ utmätande och försäljande för an­ nan gäldenärens skuld; och njute så­ nan gäldenärens skuld; och njute så­ dan borgenär rätt till betalning ur dan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen handom, vare dock, där egendomen icke utgöres av fartyg eller gods i icke utgöres av fartyg eller av gods fartyg, ej pliktig att lämna panten i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig från sig, med mindre full lösen där­ att lämna panten från sig, med mind­ för gives, eller panthavaren nöjes re full lösen därför gives, eller pant­ med att för sin betalning hålla sig havaren nöjes med att för sin betal­ till köpeskillingen; ej äge panthava- ning hålla sig till köpeskillingen; ej

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ren vägra att taga lösen, då den, i äge panthavaren vägra att taga lö­ fall som nu är sagt, honom bjudes, sen, då den, i fall som nu är sagt, ändå att hans fordran ej är till betal­ honom bjudes, ändå att hans ford­ ning förfallen. ran ej är till betalning förfallen. Har inteckning i fast egendom bli­ Har inteckning i fast egendom el­ vit av fastighetsägaren lämnad så­ ler i luftfartyg eller reservdelar till som pant, skall inteckningen icke sådant fartyg blivit av ägaren till utmätas utan i stället den rätt till den intecknade egendomen lämnad andel i inteckningen, som, efter ty såsom pant, skall inteckningen icke särskilt är stadgat, må tilkomma utmätas utan i stället den rätt till gäldenären, tagas i mät i den ord­ andel i inteckningen, som, efter ty ning 74 § stadgar. särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ord­ ning 74 § stadgar.

73 §. Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Ut­ fråga om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade reler rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sak­ fordringen eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värdegå pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anmaäge överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen er­ utmätningsmannen förelägga den forderliga upplysningar angående tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anraadärtill. ningen, äge överexekutor efter an­ mälan av utmätningsmannen förelägge den tredskande vite samt fälla honom därtill. Utmätes helt---- — — eller sysslomannen. Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga delar gälla.

74 §. Utmätas penningar----------- kostnad förskjuter. Utmätes gäldenärs----------- att övergå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 55

Skall utmätning ske av den rätt Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäl- särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade denären såsom ägare av intecknade egendomen, varde förbud inteck- egendomen, varde förbud inteck­ ningshavaren meddelat att till förfång ningshavaren meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmät­ för den, till vilken i följd av utmät­ ningen gäldenärens rätt kan komma ningen gäldenärens rätt kan komma att övergå, utlämna intecknings- att övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av handlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätnings­ annan än denne eller utmätnings­ mannen uppvisa handlingen vid mannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteck­ 26 § förordningen angående inteck­ ning i fast egendom sägs. Förbud, ning i fast egendom eller 29 § lagen som nu sagts, skall tecknas å inteck- om inskrivning av rätt till luftfartyg ningshandlingen, där icke denna av sägs. Förbud, som nu sagts, skall inteckningshavaren överlämnas till tecknas å inteckningshandlingen, där utmätningsmannen för att av honom icke denna av inteckningshavaren uppvisas. Kostnaden för sådant upp­ överlämnas till utmätningsmannen visande ävensom för anskaffande av för att av honom uppvisas. Kostna­ särskild inteckningshandling å den den för sådant uppvisande ävensom utmätta andelen i inteckningen vare för anskaffande av särskild inteck­ borgenären pliktig att förskjuta, där ningshandling å den utmätta andelen utmätningsmannen det äskar. i inteckningen vare borgenären plik­ tig att förskjuta, där utmätningsman­ nen det äskar.

85 §. Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg eleller utmätningsman å landet tagit i ter intecknade reservdelar till sådant mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmätger det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät faranmäla det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären ve utmätningsmannen ock det till- vid utmätningen uppgivit auktionskänna. ställe, såsom i 98 § sägs, give ut­ mätningsmannen ock det tillkänna. Då fast —------- — — — utmätningen skett. Utmätes fartyg —------------------- urskiljande erfordras.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Gäller utmätningen luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, el­

ler lott i eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg, skall bevis om ut­

mätningen, i vilket fartygets nationa­

litets- och registreringsbeteckning fin­

nes angiven, genast sändas till luft-

fartsstyrelsen samt till den inskriv­

ningsdomare, som handlägger in-

skrivningsärenden rörande luftfar­

Myndighet, vilken meddelat förord­ Myndighet, vilken meddelat dom nande, som i 28 § sägs, eller hos vil­ eller utslag, varigenom intecknad ken enligt 70 eller 71 § konkurslagen fordran fastställts till betalning ur äskats, att fastighet eller intecknat fast egendom, eller hos vilken enligt fartyg må utmätningsvis säljas, vare 70 eller 71 § konkurslagen äskats, ock pliktig att därom insända bevis att fastighet, intecknat fartyg eller efter ty nyss är sagt. ock i luftfartygsregistret infört luft­ fartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säl­ jas, vare ock pliktig att därom insän­ da bevis efter ty nyss är sagt. Har domstol-------------------- --— till överexekutor. Sker utmätning — -—--------------- t 11 kommerskollegium.

87 §. Ar fast äger företräde. Där luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg utmätts, äger den, som för sin fordran har inteckning i den utmätta egendomen och vilkens rätt kan vara beroende av dess försäljning, sådan befogenhet som i 1 mom. sägs.

88 §• Har utmätning av fast egendom Har utmätning av fast egendom upphävts eller eljest frågan om sådan eller av luftfartyg, som blivit infört egendoms försäljning förfallit, ålig­ i luftfartygsregistret, eller av inteck­ ger det utmätningsmannen eller över­ nade reservdelar till sådant fartyg exekutor, om ärendet där är anhäng- upphävts eller eljest frågan om sådan igt eller det eljest ankommit på över­ egendoms försäljning förfallit, åligger exekutor att försälja egendomen, att det utmätningsmannen eller överexe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 57

därom genast göra anmälan hos in­ kutor, om ärendet där är anhängigt skrivningsdomaren. eller det eljest ankommit på överexekutor att försälja egendomen, att därom genast göra anmälan hos ve­ derbörande inskrivningsdomare samt, då fråga är om luftfartyg eller reserv­ delar till sådant fartyg, jämväl lins luf tfartsstyrelsen.

89 §.

Försäljning av----------------------- offentlig auktion. Om försäljning av utmätt luftfar­ tyg och av utmätta, intecknade re­ servdelar till sådant fartyg meddelas bestämmelser i särskild lag.

91 §.

Kungörelse om--------------- — — är sagd. Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans fasta egendom blivit utmätt, läte utmät­ egendom eller i hans luftfartyg eller ningsmannen anskaffa särskild in- därtill hörande reservdelar blivit ut­ teckningshandling å det gäldenären mätt, läte utmätningsmannen anskaf­ tillkommande beloppet, där laga hin­ fa särskild inteckningshandling å det der däremot icke möter; skall sådan gäldenären tillkommande beloppet, handling anskaffas, må ej förr än det där laga hinder däremot icke möter; skett kungörelse om auktionen utfär­ skall sådan handling anskaffas, må ej das. Skall försäljning ske av inteck- förr än det skett kungörelse om auk­ ningshandling, vilken tagits i mät hos tionen utfärdas. Skall försäljning ske någon, som enligt handlingen är per­ av inteckningshandling, vilken tagits sonligen ansvarig för det däri för­ i mät hos någon, som enligt handling­ skrivna beloppet, åligger det utmät­ en är personligen ansvarig för det ningsmannen, där ej med gäldenä- däri förskrivna beloppet, åligger det rens samtycke handlingen säljes med utmätningsmannen, där ej med gälbibehållande av hans ansvarighet, att, denärens samtycke handlingen säljes innan handlingen utlämnas till köpa­ med bibehållande av hans ansvarig­ ren, förse densamma med påskrift, het, att, innan handlingen utlämnas varigenom gäldenären frikallas från till köparen, förse densamma med ansvarighet. påskrift, varigenom gäldenären fri­ kallas från ansvarighet, Skall fartyg------- ----------------ske kan.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Vid försäljning av gods i luftfartyg

skall kungörelse ske minst tre veckor

före auktionen och inom samma tid

jämväl införas i allmänna tidningar­

na. Kungörelsen skall innehålla, att

de borgenärer, som, ändå att de ej

vunnit utmätning, äga rätt till betal­

ning ur köpeskillingen för godset, ha­

va att före auktionen anmäla sådant

hos auktionsförrättaren på sätt i

139 § sägs. Minst tre veckor före auk­

tionen skola ock, såvitt ske kan, un­

derrättelser om försäljningen i re­

kommenderade brev sändas till bor­

genären och ägaren av godset samt

till den sam, enligt vad känt blivit,

äger luftpanträtt i detta. Vinnes se­

nare kunskap om sådan panträtt,

varde underrättelse genast avsänd.

Underrättelse till utrikes ort skall

om möjligt sändas med flygpost.

Vid försäljning av lott i fartyg till- Vid försäljning av lott i fartyg kännagive utmätningsmannen, att eller luftfartyg tillkännagive utmätförsäljningen ej medför rubbning i ningsmannen, att försäljningen ej panträtt, som i hela fartyget gäller; medför rubbning i panträtt, som i meddele ock före utropet underrät- hela fartyget eller luftfartyget gältelse om de fordringar, för vilka far- ler; meddele ock före utropet under­ tyget veterligen utgör pant. rättelse om de fordringar, för vilka fartyget eller luftfartyget veterligen utgör pant.

138 §. Har, då någon vunnit utmätning å Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade under lös egendom, som annan hade under panträtt i handom, panthavaren, så- panträtt i handom, panthavaren, så­ som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han sin rätt till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stad- godo inom den tid, som i 137 § stad-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 59

gas; dock att, där i fråga om utmät­ gas; dock att, där i fråga om utmät­ ningsvis sålt fartyg eller gods i far­ ningsvis sålt fartyg eller gods i far­ tyg annan borgenär påstår betalning tyg eller i luftfartyg annan borgenär för fordran, som skall utgå med för­ påstår betalning för fordran, som månsrätt framför panthavarens, den­ skall utgå med förmånsrätt framför ne ej äger njuta betalning i annan panthavarens, denne ej äger njuta ordning, än i 140 eller 141 § sägs. betalning i annan ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

139 §• Borgenär, som, då lös egendom för Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade pant­ annans fordran utmättes, hade pant­ rätt i egendomen, utan att hava den rätt i egendomen, utan att hava den under panträtt i handom, eller ock under panträtt i handom, eller ock ägde rätt att till säkerhet för sin ford­ ägde rätt att till säkerhet för sin ran hålla egendomen kvar, vare ock fordran hålla egendomen kvar, vare berättigad att ur köpeskillingen, efter ock berättigad att ur köpeskillingen, ty nedan sägs, undfå betalning, såvi­ efter ty nedan sägs, undfå betalning, da han därom hos utmätningsman­ såvida han därom hos utmätnings­ nen före auktionen framställt yrkan­ mannen före auktionen framställt yr­ de. Skall under konkurs fartyg eller kande. Skall under konkurs fartyg el­ gods i fartyg utmätningsvis försäljas, ler gods i fartyg eller i luftfartyg ut­ äge jämväl borgenär, som för sin mätningsvis försäljas, äge jämväl fordran har förmånsrätt enligt 4 eller borgenär, som för sin fordran har 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är nu är sagd. sagd. Har fartyg-------—------------ tid im 163 §. Är fartyg, i annat fall än i 165 § Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller sägs, eller gods i fartyg eller i luft­ skall utmätt fordran eller rättighet fartyg utmätt, eller skall utmätt ford­ säljas, och varder ej det utmätta sålt ran eller rättighet säljas, och varder å landet inom tre månader och i stad ej det utmätta sålt å landet inom tre inom två månader efter det utmät­ månader och i stad inom två må­ ningsmannen emottagit de i 54 och nader efter det utmätningsmannen 56 §§ nämnda handlingar; vare om emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda ansvarigheten lag som i 162 § sägs. handlingar; var.e om ansvarigheten lag som i 162 § sägs. 165 §. Har utmätning skett av fast egen- Har utmätning skett av fast egen­ dom eller, å landet, av fartyg, som dom eller luftfartyg eller intceknade

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

i 94 § sägs, skall utmätningsmannen reservdelar till sådant fartyg, eller, å så skyndsamt vidtaga alla de åtgär­ landet, av fartyg, som i 94 § sägs, der, vilka på honom ankomma, att skall utmätningsmannen så skynd­ försäljningen av det utmätta ej må samt vidtaga alla de åtgärder, vilka genom hans vållande fördröjas, i frå­ på honom ankomma, att försäljning­ ga om fast egendom, å landet över en av det utmätta ej må genom hans fyra månader och i stad över tre må­ vållande fördröjas, i fråga om fast nader, samt beträffande fartyg, som egendom, å landet över fyra månader nyss är sagt, över tre månader från och i stad över tre månader, samt mottagandet av de i 54 och 56 §§ beträffande annan egendom, som nämnda handlingar. nyss är sagd, över tre månader från mottagandet av de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

198 §. All nödig------------------ hela kostnaden, Sökes utmätning------- underrätta utmätningsmannen. Ej vare utmätningsman pliktig att Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller ut­ verkställa utmätning å dom eller ut­ slag, som ej vunnit laga kraft, med slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som förskjutes av sökanden. Den, som be­ begär utmätning av fast egendom gär utmätning av fast egendom eller eller verkställighet av förordnande, luftfartyg eller intecknade reservde­ som i 28 § sägs, vare, ändå att domen lar till sådant fartyg eller ock verk­ eller utslaget äger laga kraft, pliktig ställighet av dom eller utslag, var­ att på anfordran förskjuta erforder­ igenom intecknad fordran fastställts ligt belopp till bestridande av förrätt- till betalning ur fast egendom, vare, ningskostnaden. Äskas jämlikt 70 § ändå att domen eller utslaget äger konkurslagen försäljning av konkurs­ laga kraft, pliktig att på anfordran boets fasta egendom, skall ock kost­ förskjuta erforderligt belopp till be­ naden på anfordran förskjutas. stridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurs­ lagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmät­ ningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas. All nödig ----motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 61

Förslag

till Lag

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservde­ lar till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan för­ säljning, skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag. Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade re­ servdelar till sådana fartyg andra särskilda bestämmelser därjämte äro att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §.

Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet till förrättningsman särskilt förordnar.

3 §. Genom auktionsförrättare^ försorg skall tid och ställe för auktionen minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsöknings­ lagen stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta be­ talning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommen­ derade brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

4 §. Auktionsförrättaren skall vid början av auktionen uppläsa såväl proto­ kollet över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an­

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock angående de villkor som skola gälla för försäljningen. Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auktionsförrättaren uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola, ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendo­ men på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran, med vilken är förenad luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betal­ ning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt. Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsökningslagen stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga mot­ svarande tillämpning; dock skall vid försäljning under konkurs utöver de i 107 § tredje stycket nämnda fordringarna under där angiven förutsätt­ ning jämväl fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken upptagas i borgenärsförteckningen.

5 §• Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar, vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bätt­ re rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kost­ naderna för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda er­ hållna summan. Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall be­ stämmas högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 § utsökningslagen satta värdet.

6 §• Vid försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma fordringar, skola dock utropas gemensamt, där ej fartygens ägare eller

någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa

fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran, för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre be­ lopp än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försälj­ ning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg

Kiingl. Maj:ts proposition nr 13. 63

och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av bor­ genär, som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna. Lager av reservdelar, som ej utropas gemensamt med luftfartyg, må på begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda pos­ ter, med förbehåll att försäljning av varje utropad post sker allenast så­ framt med hänsyn jämväl till de bud, som vid utrop av andra poster av­ givas, försäljningen kan godkännas enligt de i 11 § stadgade grunderna.

7 §• Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller för­ månsrätt som i 17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att för­ säljningen i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yr­ kande härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda för­ handlingen. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.

8 §. Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där ej fråga är om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsökningslagen, efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfar­ tyg eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes vid ge­ mensamt utrop. Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas. I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.

9 §• Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge­ närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas.

10 §. Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall iakttagas, att köparen ej är pliktig att gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 § utsökningslagen förmäles.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

11 §• Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskil­ lingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och han bestrider att försäljning må ske. Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga före­ träde framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskil­ lingen, därtill samtycka. Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

12 §.

Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 g utsökningslagen sägs, köpe­ skillingen, i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo gulden, vare köpet ogillt, och besörj e genast auktionsförrättaren, att egen­ domen varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren ofördröjli­ gen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger vad vid nya ut­ ropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden el­ ler, där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskillingen. När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auk­ tionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckning­ en, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av för­ summad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej an­ nan rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in­ flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

13 §. Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättnings­ beloppet, såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försälj­ ning av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas. Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördel­ ning av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde, varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmätningssökan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 65

dens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som köpeskilling. 14 §. Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till efterrättelse. I fall som i 5 § andra stycket sägs må dock innehavare av inteckning i reservdelar icke, till förfång för borgenär som ej för sin ford­ ran har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaderna för förfarandet. Finnes till fördelning ersätt­ ningsbelopp som i 13 § avses, skall vid tillämpning av vad i andra punk­ ten stadgas detta belopp läggas till köpeskillingen. 15 §. Har fordran, som, där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhand­ lingen, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteck­ ningen upptagna beloppen. 16 §. I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar, avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.

17 §. Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygsregistret, eller å intecknade reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsför­ rättaren, sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts och sammanträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra an­ mälan därom hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg, och hos luftfartsstyrelsen samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteck­ ningen. Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 § andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. 18 §. Angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stad­ gat beträffande försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

5 Bihang till riksdagens protokoll I9öö. t samt. Nr 13.

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§ konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Avträdes ämbets------------- närmaste förman. Utvisar den i anledning av konkur­ Utvisar den i anledning av konkur­ sen upprättade bouppteckningen att sen upprättade bouppteckningen att fast egendom finnes i boet, skall så fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om snart ske kan å inskrivningsdag om konkursen göras anteckning i inteck- konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- ningsprotokollet samt i inteckningseller fastighetsboken. Ligger egendo­ eller fastighetsboken. Ligger egendo­ men inom annan rätts dom värj o, skall men inom annan rätts domvärjo, för verkställande av sådan anteck­ skall för verkställande av sådan an­ ning konkursdomaren ofördröjligen teckning konkursdomaren ofördröj­ till inskrivningsdomaren i den ort där ligen till inskrivningsdomaren i den egendomen ligger insända bevis om ort där egendomen ligger insända be­ konkursen jämte utdrag ur boupp­ vis om konkursen jämte utdrag ur teckningen. Hör till boet fartyg som bouppteckningen. blivit infört i fartygsregistret, skall Hör till boet fartyg som blivit in­ anmälan om konkursen med angivan­ fört i fartygsregistret, skall anmälan de av fartygets registreringsnummer om konkursen med angivande av ofördröjligen göras till den myndig­ fartygets registreringsnummer oför­ het som handlägger ärenden angåen­ dröjligen göras till den myndighet de inteckning i fartyg; och varde å som handlägger ärenden angående den inskrivningsdag, då det först kan inteckning i fartyg; och varde å den ske, anteckning om konkursen gjord inskrivningsdag, då det först kan ske, i inteckningsboken för fartyg. Hör till anteckning om konkursen gjord i in­ boet lott i fartyg, skall anmälan om teckningsboken för fartyg. Hör till konkursen ofördröjligen avsändas till boet lott i fartyg, skall anmälan om den myndighet som för fartygsregist­ konkursen ofördröjligen avsändas till ret; och varde i anmälningen intag­ den myndighet som för fartygsregist­ na de uppgifter som erfordras för ret; och varde i anmälningen intag­ fartygets säkra urskiljande. na de uppgifter som erfordras för fartygets säkra urskiljande.

1 Senaste lydelse av 21 § se SFS 1933: 229, av 26 § se 1940: 809 och av 29 § se 1932: 175.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 67

Ingår i konkursboet luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, el­

ler lott i eller intecknade reservde­

lar till sådant fartyg, skall anmälan

om konkursen med angivande av

fartygets nationalitets- och registre­

ringsbeteckning ofördröjligen sändas

till luftfartsstyrelsen samt till den

inskrivningsdomare, som handlägger

inskrivningsärenden rörande luftfar­

tyg. Inskrivningsdomaren har att å

första inskrivningsdag i inskrivnings­

boken för luftfartyg göra anteckning

om konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods fast egendom eller å fartyg eller luft­ i fartyg, skall verkställigheten fort­ fartyg eller å gods i fartyg eller luft­ gå, så vida ej efter ty i 68 § sägs fartyg eller å intecknade reservdelar framställning om dess inställande till luftfartyg, skall verkställigheten göres innan försäljning av egendo­ fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs men ägt rum. framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum. Har eljest — ------------------- besluts meddelande.

26 §. Varder beslut------------------------anslagna kungörelsen. Finnes i gäldenärens bo fast egen- Finnes i gäldenärens bo fast egen­ dom eller fartyg, som blivit infört i dom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg, fartygsregistret, eller lott i fartyg el­ skall vad i 21 § tredje stycket före- ler ock luftfartyg, som blivit infört i skrivits angående anteckning eller luftfartygsregistret, eller lott i eller anmälan om konkursen äga motsva­ intecknade reservdelar till sådant farrande tillämpning i fråga om den tyg, skall vad i 21 § tredje, fjärde och högre rättens beslut. femte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkur­ sen äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut, Innan i — sig betalas.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Har borgenär under ovan angivna Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inteckning i gäldenärens egendom för fordran, vid vars till­ egendom för fordran, vid vars till­ komst sådan säkerhet ej betingats, komst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig att där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till återställa inteckningshandlingen till boet eller ock tillhandahålla inteck- boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egen­ ningshandling angående fast egendom dom för verkställande av utbyte efter eller luftfartyg för verkställande av ty därom är stadgat samt handling, utbyte efter ty därom är stadgat samt på grund varav inteckning i fartyg, handling, på grund varav inteckning i förlagsinteckning eller inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteck­ jordbruksinventarier sökts, för in­ ning i jordbruksinventarier sökts, teckningens dödande. för inteckningens dödande. Vad sålunda----------- om konkursansökningen.

62 §. Efter första borgenärssammanträ- Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så det skall boets egendom säljas så snart ske kan, där ej annat föranle- snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 des av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket samt och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 § 149 § andra stycket. femte stycket samt 149 § andra styc­ ket.

71 §. Vill förvaltaren----- --------------- kan ske. Lös egendom — — försäljningen beroende. Samtycke, varom — ----- noterat värdepapper. Skall helt------------- ------- och köparen. Är fråga om försäljning av luft­ fartyg eller av intecknade reserv­ delar till sådcuit fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sågs äga motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 69

rum i den ordning som för utmätt

sådan egendom är stadgad, med om­

budsmannens samtycke underlåta att

föranstalta om egendomens avyttran­

de, skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendo­

men på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpant­

rätt i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i 17

kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs.

Gods i luftfartyg skall säljas i sam­

ma ordning som gods i sjögående far-

Skall gäldenären tillkommande rätt SkaU gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning som belastar egendom säljas, läte förvaltaren in­ hans fasta egendom eller luftfartyg nan försäljning sker anskaffa sär­ eller till sådant fartyg hörande re­ skild inteckningshandling å det gäl­ servdelar säljas, läte förvaltaren in­ denären tillkommande beloppet, där nan försäljning sker anskaffa sär­ laga hinder däremot icke möter. Skall skild inteckningshandling å det gäl­ försäljning ske av inteckningshand­ denären tillkommande beloppet, där ling, som innehaves av gäldenären laga hinder däremot icke möter. Skall och för vilken han är personligen an­ försäljning ske av inteckningshand­ svarig, vare förvaltaren pliktig att, ling, som innehaves av gäldenären där ej gäldenären medgiver, att och för vilken han är personligen an­ handlingen må försäljas med bibe­ svarig, vare förvaltaren pliktig att, hållande av hans ansvarighet, förse där ej gäldenären medgiver, att hand­ handlingen med påskrift, varigenom lingen må försäljas med bibehållande gäldenären frikallas från ansvarig­ av hans ansvarighet, förse handling­ het. en med påskrift, varigenom gäldenä­ ren frikallas från ansvarighet.

73 §• Har borgenär lös egendom såsom Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen­ handom, äge han besörja, att egen­ domen varder såld å auktion eller, då domen varder såld å auktion eller, fråga är om å fondbörs noterat vär­ då fråga är om å fondbörs noterat depapper, genom fondkoinmissionär värdepapper, genom fondkommissiotill gällande börspris; dock må sådan när till gällande börspris; dock må

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

försäljning ej utan förvaltarens sam­ sådan försäljning ej utan förvaltarens tycke äga rum tidigare än fyra vec­ samtycke äga rum tidigare än fyra kor efter första borgenärssamman- veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenä­ trädet. Försäljning genom borgenä­ rens försorg må ej heller ske, där för­ rens försorg må ej heller ske, där valtaren vill lösa egendomen för kon­ förvaltaren vill lösa egendomen för kursboets räkning; åliggande det bor­ konkursboets räkning; åliggande det genären att minst en vecka innan han borgenären att minst en vecka innan vidtager åtgärder för egendomens för­ han vidtager åtgärd för egendomens säljning hembjuda den åt förvaltaren försäljning hembjuda den åt förval­ till inlösen. Utgöres egendomen av taren till inlösen. Utgöres egendo­ fartyg eller gods i fartyg, skall för­ men av fartyg eller av gods i fartyg säljningen ske i den ordning, som om eller i luftfartyg eller av intecknade dylik egendom, den där blivit utmätt, reservdelar till luftfartyg, skall för­ särskilt är stadgad. Skall egendomen säljningen ske i den ordning, som om säljas annorledes än utmätningsvis dylik egendom, den där blivit utmätt, och är ej fråga om sådan försäljning särskilt är stadgad. Skall egendomen av värdepapper, som enligt vad nyss säljas annorledes än utmätningsvis sagts må ske utan auktion, må för­ och är ej fråga om sådan försäljning säljningen ej äga rum å annan ort än av värdepapper, som enligt vad nyss den, där egendomen finnes, med sagts må ske utan auktion, må för­ mindre förvaltaren samtycker därtill; säljningen ej äga rum å annan ort än och läte borgenären förvaltaren minst den, där egendomen finnes, med tre veckor förut veta, när och var mindre förvaltaren samtycker där­ försäljningen skall ske. Har försälj­ till; och läte borgenären förvaltaren ning skett i annan än den för utmätt minst tre veckor förut veta, när och egendom stadgade ordning, vare bor­ var försäljningen skall ske. Har för­ genären pliktig att för förvaltaren re­ säljning skett i annan än den för ut­ dovisa för vad som influtit. mätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit. Vill ej borgenären föranstalta om Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i fast besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighets­ egendom eller i luftfartyg eller re­ ägaren lämnad såsom pant, icke av servdelar till sådant fartyg, vilken förvaltaren säljas, utan äge han alle­ blivit av ägaren till den intecknade nast låta sälja den rätt till andel i in­ egendomen lämnad såsom pant, icke teckningen, som efter ty särskilt är av förvaltaren säljas, utan äge han stadgat må tillkomma gäldenären. allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 71

Finner förvaltaren det i 74 § före­ Finner förvaltaren det i 74 § före­ skrivna kungörelsesätt icke vara äg­ skrivna kungörelsesätt icke vara äg­ nat att bereda kungörelsen nödig of­ nat att bereda kungörelsen nödig of­ fentlighet, ankomme på honom att fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio­ något fall anse tillfyllest, att auktio­ nen kungöres i mindre utsträckning nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begä- än i nämnda paragraf stadgas, begäre re samtycke därtill av rättens om­ samtycke därtill av rättens ombuds­ budsman. Inskränkning i fråga om man. Inskränkning i fråga om kun­ kungörande av auktion å lös egen­ görande av auktion å fast egendom dom, vari borgenär har panträtt eller eller luftfartyg eller intecknade re­ annan särskild förmånsrätt, som i 17 servdelar till sådant fartyg må dock kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum utan gäldenärens sam­ icke äga rum, med mindre den bor­ tycke; ej heller må sådan inskränk­ genär samtycker därtill; ej heller må ning ske beträffande kungörande av utan gäldenärens medgivande sådan auktion å annan lös egendom, vari inskränkning ske beträffande kun­ borgenär har panträtt eller annan görande av auktion å fast egendom. särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.

126 §. På förvaltaren--------------------— äga rum. Finnes tillgång------------------------ samtycker därtill. Kan utdelning -— — — •—• -—- — andra borgenärer. Sedan all konkursboets tillgängli­ Sedan all konkursboets tillgängli­ ga egendom blivit förvandlad i pen­ ga egendom blivit förvandlad i pen­ ningar, skall slututdelning ske; dock ningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdel­ må ej kungörelse om sådan utdel­ ning utfärdas före utgången av tid, ning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd ed­ bevis därom att honom förelagd ed­ gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli­ gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli­ vit fullgjord. I fall, varom i 70 § vit fullgjord. I fall, varom i 70 § and­ andra stycket förmäles, utgöre den ra stycket eller 71 § femte stycket omständigheten, att boet tillhörig förmäles, utgöre den omständighe­ fast egendom icke blivit försåld, ej ten, att där avsedd egendom icke bli­ hinder för slututdelning. vit försåld, ej hinder för slututdel-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning beträf­

fande luftfartyg, som blivit infört i

luf tf ar tyg sregistret, samt lott i och in­

tecknade reservdelar till sådant far­

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 73

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av l och 13 §§ lagen den 20 december 1046 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives.

Borgenär som för sin fordran har Borgenär, som för sin fordran har inteckning i fast egendom eller i far­ inteckning i fast egendom eller i far­ tyg äge ock genom lagsökning söka tyg eller i luftfartyg eller reservdelar betalning ur den intecknade egen­ till sådant fartyg, äge ock genom lag­ sökning söka betalning ur den in­ domen. tecknade egendomen.

13 Äro ej sådana skäl för handen att Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänslcjutas till rättegång, målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen be­ gäldenären; avser lagsökningen be­ talning ur intecknad fast egendom talning ur intecknad fast egendom eller intecknat fartyg, fastställe rät­ eller intecknat fartyg eller luftfartyg ten fordringen till betalning ur den eller intccknadc reservdelar till luft­ intecknade egendomen. fartyg, fastställe rätten fordringen till betalning ur den intecknade egen­ domen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till Lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85)

om dödande av förkommen handling.

Härigenom förcrdnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Är handling, om vars dödande Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall gjorts ansökning, intecknad, skall rätten underrätta vederbörande in­ rätten underrätta vederbörande in­ skrivningsdomare om ansökningen, skrivningsdomare om ansökningen, och har denne att därom så snart och har denne att därom så snart ske ske kan å inskrivningsdag göra an­ kan å inskrivningsdag göra anteck­ teckning i fastighets- eller inteck- ning i fastighetsboken eller annan in­ ningsboken. Vad nu sagts om ansök­ skrivningsbok varom fråga är. Vad ningen skall ock gälla rättens slutli­ nu sagts om ansökningen skall ock ga utslag i ärendet; dock må, då an­ gälla rättens slutliga utslag i ären­ sökningen avslagits, anteckning ej det; dock må, då ansökningen avsla­ verkställas förrän utslaget vunnit la­ gits, anteckning ej verkställas förr­ ga kraft. än utslaget vunnit laga kraft. Sedan utslag, varigenom intecknad Sedan utslag, varigenom intecknad handling dödats, vunnit laga kraft, handling dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsdomaren, på ansö­ skall inskrivningsdomaren, på ansö­ kan, å inskrivningsdag göra anteck­ kan, å inskrivningsdag göra anteck­ ning i fastighets- eller inteckningsbo- ning i fastighetsboken eller annan ken, att ny handling, som utfärdats inskrivningsbok varom fråga är, att jämlikt 9 §, medför den inteck- ny handling, som utfärdats jämlikt ningsrätt som tillkommit den döda­ 9 §, medför den inteckningsrätt som de. När ansökan göres, skall den tillkommit den dödade. När ansökan nya handlingen vara åtföljd av av­ göres, skall den nya handlingen va­ skrifter enligt vad beträffande ansö­ ra åtföljd av avskrifter enligt vad kan om inteckning är stadgat. beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946: 105 och av 13 § se 1946: 878.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 75

Hava tio------- ------- allmänna tidningarna. Fullföljes ej — ------- -— den förfallen. Finner rätten - handlingens företeende. Rätten skall underrätta inskriv­ Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren om ansökan som i ningsdomaren om ansökan som i första stycket sägs, och har denne första stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivnings­ att så snart ske kan å inskrivnings­ dag göra anteckning därom i fastig­ dag göra anteckning därom i fastighets- eller inteckningsboken. Vad nu hetsboken eller annan inskrivnings­ sagts om ansökningen skall ock gäl­ bok varom fråga är. Vad nu sagts la rättens slutliga utslag i ärendet; om ansökningen skall ock gälla rät­ dock må, då ansökningen avslagits, tens slutliga utslag i ärendet; dock anteckning ej verkställas förrän ut­ må, då ansökningen avslagits, an­ slaget vunnit laga kraft. teckning ej verkställas förrän utsla­ get vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1917 (nr 186) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade ly­ delse.

Är handling, om vars dödande Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall gjorts ansökning, intecknad, skall nämnden skyndsamt underrätta ve­ nämnden skyndsamt underrätta ve­ derbörande inskrivningsdomare om derbörande inskrivningsdomare om ansökningen, och har denne att där­ ansökningen, och har denne att där­ om så snart ske kan å inskrivnings­ om så snart ske kan å inskrivnings­ dag göra anteckning i fastighets- el­ dag göra anteckning i fastighetsboler inteckningsboken. Vad nu sagts ken eller annan inskrivningsbok var­ om ansökningen skall ock gälla om fråga är. Vad nu sagts om ansök­ nämndens slutliga beslut i ärendet. ningen skall ock gälla nämndens slutliga beslut i ärendet. Sedan intecknad handling dödats, Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansö­ skall inskrivningsdomaren, på ansö­ kan, å inskrivningsdag göra anteck- kan, å inskrivningsdag göra anteck­ ning i fastighets- eller intecknings­ ning i fastighetsboken eller annan in­ boken, att ny handling, som utfär­ skrivningsbok varom fråga är, att ny dats jämlikt 10 §, medför den in- handling, som utfärdats jämlikt 10 §, teckningsrätt som tillkommit den dö­ medför den inteckningsrätt som till­ dade. När ansökan göres, skall den kommit den dödade. När ansökan gö­ nya handlingen vara åtföljd av av­ res, skall den nya handlingen vara skrifter enligt vad beträffande an­ åtföljd av avskrifter enligt vad be­ sökan om inteckning är stadgat. träffande ansökan om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 77

Förslag

till Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vad som använts såsom hjälpme­ Vad som använts såsom hjälpme­ del vid gärning, vilken i denna lag del vid gärning, vilken i denna lag år belagd med straff, eller frambragts är belagd med straff, eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt äga­ genom sådan gärning må, såvitt äga­ ren eller någon som var i hans stäl­ ren eller någon som var i hans ställe le uppsåtligen förövat gärningen el­ uppsåtligen förövat gärningen eller ler medverkat därtill, förklaras helt medverkat därtill, förklaras helt eller eller delvis förverkat till kronan, om delvis förverkat till kronan, om det är det är påkallat till förebyggande av påkallat till förebyggande av brott brott eller eljest särskilda skäl fö­ eller eljest särskilda skäl föreligga religga och det ej är uppenbart obil­ och det ej är uppenbart obilligt; fin­ ligt; finnes egendomen ej i behåll, nes egendomen ej i behåll, må i stäl­ må i stället värdet förklaras förver­ let värdet förklaras förverkat. Samma kat. Samma lag vare om hjälpmedel, lag vare om hjälpmedel, varmed nå­ varmed någon tagit befattning som gon tagit befattning som innebär i innebär i denna lag straffbelagd för­ denna lag straffbelagd förberedelse beredelse till brott. Vad nu sagts gäl- till brott. Vad nu sagts gälle dock ej le dock ej mot den som i god tro för­ mot den som i god tro förvärvat värvat egendomen eller särskild rätt egendomen eller särskild rätt därtill. därtill. Avser förverkandeförklaring Avser förverkandeförklaring fartyg, fartyg, som besväras av sjöpanträtt som besväras av sjöpanträtt eller in­ eller inteckning, må domstolen ock teckning, eller luftfartyg, besvärat av förklara, att panträtten i fartyget luftpanträtt eller inteckning, må skall upphöra. Finnes i annat fall domstolen ock förklara, att panträt­ någons rätt till föremål som förkla­ ten skall upphöra i den förverkade ras förverkat böra oaktat förklaring­ egendomen. Finnes i annat fall nå­ en bestå, göre domstolen förbehåll gons rätt till föremål som förklaras därom. förvdrkat böra oaktat förklaringen

Senaste lydelse se SFS 1948: 448.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

bestå, göre domstolen förbehåll där­

Ändå att----------- — ------- - förklaras förverkat. I stället -----------—--------av missbruk. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 79

Förslag

till Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angående förbud mot lufttrafik över svenskt område.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående för­ bud mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Den som överträder förbud, som i Den som överträder förbud, som i 1 § avses, straffes med dagsböter, 1 § avses, straffes med dagsböter, lägst fem; och skall det använda lägst fem; och skall det använda luftfartyget tagas i beslag samt, där luftfartyget tagas i beslag samt, där ej Konungen för visst fall annorlun­ ej Konungen för visst fall annorlun­ da förordnar, dömas förbrutet. da förordnar, dömas förbrutet. Be­ sväras fartyget av luftpanträtt eller inteckning, må domstolen, när skäl därtill åro, förklara att panträtten i fartyget skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 729.

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas, atl 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

a) emballage eller ------------varuinförsel; samt b) farkost av mindre nettodräktig- b) farkost av mindre nettodräkhet än etthundratjugo ton eller dra­ tighet än etthundratjugo ton eller gare och fordon eller annat forslings- luftfartyg vars högsta tillåtna vikt redskap, som för transport av det enligt dess luftvärdighetsbevis under­ olovligen införda godset begagnats stiger fyra ton eller dragare och for­ vid resa, vilken måste antagas hava don eller annat forslingsredskap, som ägt rum i väsentligt syfte att företa­ för transport av det olovligen införda ga olovlig varuinförsel, eller eljest godset begagnats vid resa, vilken mås­ vid tillfälle, då de forslade varorna te antagas hava ägt rum i väsentligt till väsentlig del utgjorts av olovligen syfte att företaga olovlig varuinför­ infört gods, allt dock endast för så sel, eller eljest vid tillfälle, då de vitt forslingsredskapet tillhör eller på forslade varorna till väsentlig del ut­ grund av avbetalningsköp innehaves gjorts av olovligen infört gods, allt av godsets ägare eller annan, som dock endast för så vitt forslingsred­ finnes hava ägt kännedom om den skapet tillhör eller på grund av av­ olovliga varuinförseln eller skälig an­ betalningsköp innehaves av godsets ledning att misstänka densamma, ägare eller annan, som finnes hava samt tillika godset anträffats under ägt kännedom om den olovliga varu­ forslingen. införseln eller skälig anledning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forslingen. 10 mom. Avser förverkandeförkla- 10 mom. Avser förverkandeförklaring farkost, som besväras av sjö­ ring farkost, som besväras av sjö­ panträtt eller inteckning, må dom- panträtt eller inteckning, eller luft-

1 Senaste lydelse se SFS 1949: 399.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 81

stolen ock förklara, att panträtten i fartyg, besvärat av luftpanträtt eller farkosten skall upphöra. Finnes i inteckning, må domstolen ock för­ annat fall någons rätt till föremål, klara, att panträtten skall upphöra som förklaras förverkat, böra oaktat i den förverkade egendomen. Finnes förklaringen bestå, göre domstolen i annat fall någons rätt till föremål, förbehåll därom. som förklaras förverkat, böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

(! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag'

till Lag

om äudrad lydelse av 8 § 1 och 2 inom. lagen deri 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 inom. Har vid olovlig införsel av 1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall, än spritdrycker eller vin i annat fall, än i 3 § 1 mom. andra och tredje styc­ i 3 § 1 mom. andra och tredje styc­ kena sägs, eller har vid olovlig fors­ kena sägs, eller har vid olovlig fors­ ling, som i 5 § avses, nyttjats far­ ling, som i 5 § avses, nyttjats far­ kost av mindre nettodräktighet än kost av mindre nettodräktighet än femhundra ton eller dragare och for­ femhundra ton eller luftfartyg vars don eller annat forslingsredskap, högsta tillåtna vikt enligt dess luftskall, evad ansvar för brottet ådö- vårdighetsbevis understiger fyra ton mes eller ej, forslingsredskapet vara eller dragare och fordon eller annat förverkat, därest det forslade godset forslingsredskap, skall, evad ansvar till väsentlig del utgjorts av olovligen för brottet ådömes eller ej, forslings­ införda spritdrycker eller vin, eller redskapet vara förverkat, därest det därest den färd, vid vilken redskapet forslade godset till väsentlig del ut­ nyttjats, eljest måste antagas hava gjorts av olovligen införda spritdryc­ ägt rum i väsentligt syfte att företa­ ker eller vin, eller därest den färd, ga olovlig införsel eller forsling av vid vilken redskapet nyttjats, eljest spritdrycker eller vin. måste antagas hava ägt rum i väsent­ ligt syfte att företaga olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin. Påfölj d av------- ---------------- icke inträda: a) där det — ------------— — vin; eller b) då äganderätten------- - -—- användande; eller c) där forslingsredskapets----------- olovliga användande. 2 mom. Farkost av mindre netto- 2 mom. Farkost av mindre netto­ dräktighet än fyrtio ton, vilken up- dräktighet än fyrtio ton, vilken up-

1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933: 188.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 83

pehåller förbindelse mellan land och pehåller förbindelse mellan land och där utanför beläget fartyg, skall, så­ där utanför beläget fartyg, skall, så­ vida fartygets resa uppenbarligen vida fartygets resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främja skett i syfte att företaga eller främja olovlig införsel av spritdrycker eller olovlig införsel av spritdrycker eller vin och farkostens färd skäligen får vin och farkostens färd skäligen får antagas hava avsett befordrande av antagas hava avsett befordrande av sådant syfte, vara förverkad, ändå sådant syfte, vara förverkad, ändå att farkostens ägare, brukare eller att farkostens ägare, brukare eller fö­ förare icke kan dömas till ansvar för rare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel eller forsling av dy­ olovlig införsel eller forsling av dy­ lika drycker; dock skall vad i 1 mom. lika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket stadgas angående un­ andra stycket stadgas angående un­ dantag från påföljd av förverkande dantag från påföljd av förverkande äga motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning. Vad så­ lunda stadgas om farkost ao mindre nettodråktighet än fyrtio ton skall ock gälla i 1 mom. avsett luftfartyg, vilket uppehåller sådan förbindelse som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig varautförsel.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olov­ lig varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Tillika skall förklaras förverkat Tillika skall förklaras förverkat a) emballage eller ------------ varuutförsel; samt b) farkost av mindre nettodräk- b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugu ton eller tighet än etthundratjugu ton eller dragare och fordon eller annat fors- luftfartyg vars högsta tillåtna vikt lingsredskap som för transport av enligt dess luftvärdighetsbevis under­ godset begagnats vid resa, vilken stiger fyra ton eller dragare och for­ måste antagas hava ägt rum i vä­ don eller annat forslingsredskap som sentligt syfte att företaga olovlig va­ för transport av godset begagnats vid ruutförsel, eller eljest vid tillfälle, resa, vilken måste antagas hava ägt då de forslade varorna till väsentlig rum i väsentligt syfte att företaga del utgjorts av gods som var avsett olovlig varuutförsel, eller eljest vid att olovligen utföras, allt dock en­ tillfälle, då de forslade varorna till dast om forslingsredskapet tillhör el­ väsentlig del utgjorts av gods som var ler på grund av avbetalningsköp in- avsett att olovligen utföras, allt dock nehaves av godsets ägare eller an­ endast om forslingsredskapet tillhör nan, som finnes hava ägt kännedom eller på grund av avbetalningsköp inom den olovliga varuutförseln eller nehaves av godsets ägare eller annan, skälig anledning att misstänka den­ som finnes hava ägt kännedom om samma, samt tillika godset anträf­ den olovliga varuutförseln eller skä­ fats under forslingen. lig anledning att misstänka densam­ ma, samt tillika godset anträffats un­ der forslingen. Avser förverkandeförklaring far­ Avser förverkandeförklaring far­ kost som besväras av sjöpanträtt el­ kost som besväras av sjöpanträtt el­ ler inteckning, må domstolen ock för­ ler inteckning eller luftfartyg besvä­ klara att panträtten i farkosten skall rat av luftpanträtt eller inteckning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 85

upphöra. Finnes i annat fall någons må domstolen ock förklara att pant­ rätt till föremål som förklaras för­ rätten skall upphöra i den förverka­ verkat böra oaktat förklaringen be­ de egendomen. Finnes i annat fall stå, göre domstolen förbehåll därom. någons rätt till föremål som förkla­ ras förverkat böra oaktat förklaring­ en bestå, göre domstolen förbehåll därom. Framgår av — — —----------- skall inträda.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1954.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt che­ ferna för kommunikations- och finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges anslutning till en konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg samt om lagstiftning beträffande inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.

Föredraganden anför följande. Alltsedan år 1925 har arbete pågått för att få till stånd internationella konventioner om äganderätt till och andra sakrätter i luftfartyg samt där­ med sammanhängande frågor. Arbetet bedrevs till en början inom den in­ ternationella tekniska kommittén av lufträttsexperter (Comité international technique d.’experts juridiques aériens, i förkortning kallad CITEJA). År 1946 överlämnades då föreliggande konventionsförslag till den provisoriska internationella civila luftfartsorganisationen (Provisional International Civil Aviation Organization, PICAO), som påföljande år ersattes av en slutgiltig organisation, Internationella civila luftfartsorganisationen (International Civil Aviation Organization, i förkortning ICAO). Uppgiften slutfördes vid ICAO:s andra församlingsmöte, hållet i Geneve i juni 1948, och konventio­ nen (i det följande benämnd inskrivningskonventionen) avslutades den 19 i nämnda månad. Inskrivningskonventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949. Den 24 september 1948 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksmarskalken L. B. Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och sedermera hovrättsrådet i hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund att inom 1945 års lufträttssakkunniga verkställa den vidare utredning, som erfordrades beträffande frågan om Sveriges ratifikation av inskrivningskonventionen, samt utarbeta de lagförslag, som föranleddes därav. Sedan nuvarande lagmannen i Svea hovrätt A. T. Salén under viss tid biträtt de sakkunniga, förordnade Kungl. Maj:t den 2 mars 1951 numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Sidenbladh att såsom sakkunnig deltaga i utredningsarbetet. Under fullgörandet av sitt uppdrag har de sakkunniga deltagit i över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 87

läggningar med lufträttskommittéer i övriga nordiska länder vid nordiska lufträttsmöten dels i Helsingfors i oktober 1949, dels i Stockholm i april och maj 1950. År 1951 har de sakkunniga utsänt vissa författningsutkast jämte åtföljande förklarande anmärkningar på remiss, i anledning varav yttran­ den till de sakkunniga inkommit från luftfartsstyrelsen, Svenska försäk­ ringsbolags riksförbund, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska aeroklubben. Därjämte har Svenska bankföreningen till de sakkunniga över­ lämnat en promemoria i ärendet. De sakkunniga har därefter avgivit ett den 30 juni 1953 dagtecknat stencilerat förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. Förslaget torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B). Betänkandet var åt­ följt av en av de sakkunniga ombesörjd svensk översättning av inskrivningskonventionen, vilken jämte de engelska, franska och spanska texterna jämväl torde få fogas såsom bilaga till protokollet (Bilaga C).1 Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, luftfartsstyrelsen, statskon­ toret, Stockholms rådhusrätt, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svens­ ka bankföreningen, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska aero­ klubben. Tillfälle att avgiva utåtande över betänkandet har beretts även Sveriges advokatsamfund, som emellertid icke inkommit med något yttrande. Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet, anhåller jag således nu att få anmäla detsamma.

I. Inskrivningskonventionens huvudsakliga innehåll.

Utmärkande för inskrivningskonventionen är, att den i huvudsak blott innehåller lcollisionsnormer. Någon enhetlig materiell rätt har icke kunnat skapas, trots allvarliga på sin tid av CITEJA gjorda bemödanden. Detta vi­ sar sig främst på det sättet, att konventionen icke innehåller vare sig stadganden rörande de rättigheter i luftfartyg, som må inskrivas hos de för­ dragsslutande staterna, eller angående det sätt, varpå dessa stater skall an­ ordna sitt inskrivningsväsen beträffande luftfartyg. Konventionen reglerar i huvudsak endast frågan om det erkännande, som i en stat vederbörligen stiftade rättigheter i luftfartyg skall åtnjuta i andra konventionsstater. Konventionens huvudregel innehålles i art. I paragraf 1. De fördragsslutande staterna skall erkänna vissa slag av rättigheter i luftfartyg under för­ utsättning dels att rättigheten tillkommit i överensstämmelse med lagen i den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat vid tiden för rättighetens tillkomst, dels ock att rättigheten är vederbörligen inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat, där farty-

1 Bilaga C har här uteslutits. Den är likalydande med den vid propositionen fogade kon ventionen jämte översättning, frånsett dels att i översättningen av art. XVI orden »vad i övrigt är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt därifrån» ersatts med »alla övriga föremål som äro avsedda att användas å luftfartyget, vare sig de iiro anbragta däri eller tillfälligt skilda därifrån», dels ock att i översättningen av art. VII paragraf 5 och art. XV vidtagits smärre formella jämkningar.

88 Klingl. Maj.ts proposition nr 13.

get är nationalitetsregistrerat. De rättigheter, som sålunda skall erkännas, är fördelade på fyra kategorier, nämligen a) äganöerätt till luftfartyg, b) med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva far­ tyget, c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader, samt d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg, till­ kommen enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld. Av dessa rättigheter omfattar den under a) nämnda äganderätten icke blott den fulla äganderätten utan även exempelvis säljarens ägareförbehåll vid avbetalningsköp och långivarens äganderätt vid det amerikanska insti­ tutet »equipment trust», där långivaren inträder såsom fartygets ägare, medan låntagaren erhåller nyttjanderätt till fartyget samt rätt att få ägande­ rätten å sig överlåten när försträckningen är återbetald. Optionsrätten un­ der b) har upptagits i konventionen med tanke på köparens rätt enligt ett avbetalningskontrakt, varigenom han fått fartyget överlåtet till nyttjande under ägareförbehåll för säljaren, och låntagarens rätt enligt »equipment trust» att framdeles förvärva äganderätten. Den under c) upptagna nyttj anderätten innebär intet främmande för svensk rättsuppfattning. Vad slut­ ligen beträffar rättigheterna under d) omfattar de ett flertal olika slag av rättigheter, däribland inteckning för fordran av den i Sverige kända typen och det uttryckligen nämnda anglosachsiska, särskilt engelska, »rnortgage». Detta sistnämnda institut har karakteriserats sålunda, att ägande­ rätten överföres på långivaren, vilken dock icke må tillträda luftfartyget eller eljest utöva en ägares befogenheter, såvida ej låntagaren bringar äga­ rens säkerhet i fara eller underlåter att i avtalad ordning återbetala för­ sträckningen. Även i sådana fall, där långivaren kunnat tillträda fartyget och påkalla dess försäljning till gäldens täckande, har enligt vad som fram­ hållits låntagaren rättighet att inom viss frist »återköpa» fartyget genom att betala sin skuld. I art. I paragraf 2 föreskrives, att enligt paragraf 1 erkända rättigheter skall utgå med bästa förmånsrätt i luftfartyget. Från denna regel innehål­ ler emellertid art. IV ett undantag, varom mera i det följande. Något hin­ der för fördragsslutande stat att erkänna andra rättigheter i luftfartyg än de i paragraf 1 omnämnda föreligger icke, men de skall då åtnjuta sämre förmånsrätt. Om sådan rättighet skall erkännas i andra fördragsslutande stater avgöres ej av konventionen. Den frågan torde vara att bedöma enligt den internationella privaträttens regler. Art. II och III innehåller, liksom även art. V, ett antal detaljföreskrifter, vilka här torde kunna förbigås. Som nyss nämndes innehåller art. IV ett undantag från regeln om bästa förmånsrätt för de i art. I nämnda rättigheterna. Detta undantag gäller vissa panträtter, som motsvarar sjörättens sjöpanträtter. Konventionen har ej givit något namn åt dessa panträtter, men de sakkunniga har i analogi med den sjörättsliga termen kallat dem luftpanträtter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 89

Konventionen ger enligt art. IV paragraf 1 internationellt skydd endast tit ett begränsat antal luftpanträtter, nämligen panträtter som är förenade med fordran antingen för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg eller ock för extraordinära kostnader som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg. En förutsättning för att rätten skall erkännas i andra fördragsslutande stater är, att fordringen enligt lagen i den stat, där åtgärder­ na för bärgningen eller bevarandet avslutades, ger upphov till en rättighet som belastar fartyget. Art. IV föreskriver vidare dels i paragraf 3, att en luftpanträtt må anteck­ nas i inskrivningsboken för vederbörande luftfartyg inom tre månader efter det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, dels ock i para­ graf 4 att rättigheten icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter utgången av nämnda tid av tre månader, med mindre inom denna frist rät­ tigheten blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3 och överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts om rät­ tigheten. I art. VI meddelas en regel om hur det skall förfaras, när gäldenären upplåter nya rättigheter i ett luftfartyg, sedan utsökningsförfarande mot fartyget inletts i annan fördragsslutande stat. Vidare upptager konventio­ nen i art. VII och VIII stadganden om exekutiv försäljning av luftfartyg. Huvudregeln meddelas i art. VII paragraf 1: förfarandet bestämmes av lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Enligt paragraf 2 skall dock vissa särskilda formaliteter iakttagas, syftande till att inneha­ vare av rättigheter i god tid skall få kännedom om försäljningen. Bland artikelns innehåll i övrigt må nämnas paragraf 4, som ger en regel om ett lägsta bud. Exekutiv försäljning må icke ske, med mindre alla vederbör­ ligen styrkta rättigheter med förmånsrätt före utsökningsborgenärens ford­ ran täckes av köpeskillingen eller övertages av köparen. Art. Vill stadgar, att exekutiv försäljning medför att fartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig an­ svar. Frågan hur de av konventionen skyddade rättigheterna skall respekteras, när ett luftfartyg överföres från en fördragslutande stat till cn annan, be­ svaras i art. IX på det sätt, att fartyget icke må överföras, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycker till över­ förandet. Art. X föreskriver att en i ett luftfartyg inskriven rättighet, som innehaves som säkerhet för betalning av gäld, skall erkännas även i reservdelar till sådant fartyg, om rättigheten enligt lagen i den fördragsslutande stat där fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar. Stadgandet komplette­ ras med formella bestämmelser; bl. a. skall reservdelarna förvaras på sär­ skilt angivna platser, försedda med offentliga anslag om rättigheten. Nå­ gon begränsning i fråga om den stat, där intecknade reservdelar må för­ varas, föreskrives icke. I en stat förvarade reservdelar kan alltså vara be­ svärade av inteckning, meddelad i annan stat.

90 Kungl. Ma j. ts proposition nr 13.

Beträffande exekutiv försäljning av reservdelar gäller i huvudsak det­ samma som i fråga om sådan försäljning av luftfartyg. Enligt art. XI är konventionen i envar fördragsslutande stat tillämplig på alla luftfartyg som är nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat. Vissa stadganden i konventionen måste dock tillämpas även på de egna luftfartygen, bl. a. de förut återgivna bestämmelserna i art. IV och IX. De återstående artiklarna, XII—XXIII, kan knappast sägas innehålla något som belyser konventionens allmänna innehåll. De rör bl. a. vissa undantag från konventionens bestämmelser i övrigt och meddelar föreskrif­ ter om konventionens ikraftträdande. Som konventionen till följd av skedda ratifikationer redan trätt i kraft mellan Amerikas Förenta Stater, Pakistan och Brasilien, kommer enligt art. XX en svensk ratifikation att medföra att konventionen för Sveriges del träder i kraft på nittionde dagen efter det ratifikationsinstrumentet deponeras. Det kan tilläggas, att man i Norge redan antagit den lagstiftning som ertordras för att kunna biträda konventionen. Arbete på sådan lagstiftning pågår i ett avsevärt antal andra stater, däribland — förutom Danmark och Finland — Nederländerna och Schweiz, med vilkas motsvarande utredningsorgan de sakkunniga haft kontakt under sitt arbete.

II. Huvudgrunderna för lagstiftningen.

De sakkunniga. De sakkunniga har inledningsvis framhållit, att uppgif­ ten för det föreliggande lagstiftningsarbetet varit av dubbel art. Först och främst har det gällt att utforma erforderliga stadganden till fullgörande av de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av inskrivningskonventionen. De sakkunniga har emellertid också ansett det angeläget att tillgodose de starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskriv­ ning av rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, som under utredning­ en framkommit från det praktiska livets sida. Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har de sakkunniga fun­ nit det ligga nära till hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstittning på andra rättsområden. De sakkunniga har därvid främst beaktat 1901 års lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken de ansett ha, trots vissa vid dess tillkomst uttalade farhågor, visat sig i prak­ tiken fylla sin uppgift på ett i det väsentliga tillfredsställande sätt. Självfallet har de sakkunniga avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen i den mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i konventionen. Därjämte har de ansett det bäst överensstämma med konventionens anda att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i det stora hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens område. De sakkunniga har betonat, att förebilderna för den av dem föreslagna lagstiftningen är tämligen ålderstigna och i betydande omfattning bygger på den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighets­

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 91

rättens område. Det vore enligt de sakkunnigas mening endast naturligt att den gällande lagstiftningen numera i åtskilliga avseenden icke längre stode i full överensstämmelse med rådande privaträttsliga och inskrivningsrättsliga uppfattning. De sakkunniga har funnit det vara i och för sig önskvärt, att man kun­ nat i dessa avseenden giva den nya lagstiftningen en mera modern utform­ ning. De har emellertid beaktat, att lagberedningen för närvarande är sys­ selsatt med att reformera inskrivningsrätten i fråga om fast egendom, och ansett det icke vara lämpligt att söka föregripa resultatet av lagberedning­ ens arbete. Den starka önskvärdheten av en lagstiftning om inskrivning av rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man avvaktar de resultat, till vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga har därför funnit över­ vägande skäl tala för att man nu stannar för en avfattning, som nära an­ sluter sig till den bestående inskrivningslagstiftningen, och låter den nya lagstiftningen bli föremål för revision, sedan inskrivningsrätten på fastighetsväsendets område blivit moderniserad. Med denna de sakkunnigas inställning sammanhänger, att de sakkunniga, när de övervägt vilka rättigheter av de i inskrivningskonventionen art. I angivna, som bör få inskrivas här i riket, har stannat för att föreslå, att be­ träffande luftfartyg ingen annan inskrivning må komma i fråga än pen­ ninginteckning av sedvanlig svensk typ. De har väl funnit vissa skäl tala till förmån för att möjlighet beredes till privaträttslig inskrivning av ägande­ rätt och nyttjanderätt till luftfartyg men också framhållit, att införande av sådan inskrivning förutsätter att ståndpunkt tages till en serie delvis in­ vecklade och omstridda problem, vilka knappast borde lösas allenast i fråga om luftfartyg; det vore lämpligast att samtliga frågor om inskrivning av äganderätt eller nyttjanderätt till lös egendom och de materiella rättsverk­ ningarna av sådan inskrivning bleve lösta i ett sammanhang. De sakkunniga har emellertid såsom viss ersättning för inskrivning av äganderätt till luftfartyg och för att såvitt möjligt tillförsäkra fartygens ägare vissa av konventionen erbjudna förmåner föreslagit att äganderätt till sådant fartyg skall få antecknas i inskrivningsboken. Vid uppgörandet av sitt förslag till införlivande av inskrivningskonven­ tionen med svensk rätt har de sakkunniga eftersträvat att såvitt möjligt fö­ reslå regler, som kan tillämpas lika å svenska luftfartyg och å andra fördragsslutande staters luftfartyg. De har sålunda föreslagit, att man även i Sverige skall kunna inteckna reservdelar till luftfartyg och att de luftpant­ rätter, vilkas erkännande konventionen medger, skall kunna uppkomma också här i riket. Uppenbarligen måste dock i vissa avseenden särregler gälla för utländska luftfartyg. Det viktigaste av de sakkunnigas författningsförslag är förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, som i huvudsak innehåller stadganden om inteckning i sådant fartyg. Utöver vad som framgår av vad nyss an­ förts torde här främst böra framhållas, att de sakkunniga föreslår att in­ teckning skall få meddelas för samma fordran i flora luftfartyg. De till­

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

mötesgår därmed önskemål, vilka framförts både under förarbetena till inskrivningskonventionen och i de yttranden som infordrats av de sakkunniga. Det sålunda föreslagna institutet skiljer sig emellertid i ett väsentligt av­ seende från gemensam inteckning i fast egendom. De olika luftfartygen — och likaså ett lager av reservdelar, som är gemensamt intecknat med ett eller flera luftfartyg — skall nämligen svara primärt solidariskt för hela det in­ tecknade beloppet. De sakkunniga har ansett att, liksom fallet är beträffande sjögående fartyg, ett privaträttsligt inskrivningsväsen bör upprättas vid sidan av det offent­ ligrättsliga registret och förläggas till Stockholms rådhusrätt, där inskriv­ ningsbok för luftfartyg skall föras. Den offentligrättsliga registreringen skall liksom förut ske i det hos luftfartsstyrelsen förda luftfartygsregistret. De nu i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart ingående föreskrifterna om den offentligrättsliga registreringen av luftfartyg har översetts av de sakkunniga'. Vidare har de sakkunniga utarbetat med motsvarande stadganden i sjölagen nära överensstämmande regler om bärgning av luftfartyg, i vilka regler bestämmelser om luftpanträtt ingår. Både föreskrifterna om registrering och reglerna om bärgning avses skola ingå i den luftfartslag, som är under utarbetande hos de sakkunniga, men har för tiden till dess denna lag kan träda i kraft utbrutits till en särskild lag om registrering av luftfartyg och om bärgning. Såsom en tredje huvudförfattning har de sakkunniga föreslagit en lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Detta lagför­ slag innehåller de särbestämmelser, som erfordras dels beträffande främ­ mande konventionsstaters luftfartyg jämte tillhörande reservdelslager, dels i fråga om luftpanträlter som uppkommit i främmande konventionsstat och dels rörande spörsmålet, hur i annan konventionsstat tidigare registrerade luftfartyg kan överföras till det svenska luftfartygsregistret. Av de talrika följ dförfattningar, som föreslås av de sakkunniga, bör i främsta rummet nämnas lagen om ändring i vissa delar av handelsbalken och lagen om ändring i vissa delar av utsökningslagen. Det förra av dessa lagtörslag innehåller huvudsakligen av konventionen föranledda stadganden om förmånsrätt i luftfartyg, medan det senare upptager omfattande bestäm­ melser rörande utmätning och exekutiv försäljning av luftfartyg. Följdänd­ ringar har därjämte föreslagits i åtskilliga andra lagar, bl. a. konkurslagen och strafflagen.

Remissyttrandena. Det av de sakkunniga framlagda förslaget har i sina huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats utan väsentliga erinringar i alla de avgivna remissyttrandena. Götn hovrätt, som begränsat sin granskning till förslagets allmänna grun­ der, förklarar kort och gott att denna granskning ej givit hovrätten anled­ ning till erinran. Samma förklaring avgives av statskontoret, som främst bedömt förslaget från de förhållanden som avser ämbetsverkets förvaltning

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 93

av luf tf artslånefonden och den från denna fond bedrivna låneverksamheten. Lagberedningen anför beträffande de allmänna utgångspunkterna för ut­ formningen av lagstiftningen:

Vad angår de inskrivningsrättsliga delarna föreligga vissa beröringspunkter med inskrivning rörande fast egendom. Såsom de sakkunniga framhållit, har ock förutom inskrivningsväsendet rörande fartyg även gällande lagstift­ ning rörande inskrivning i fast egendom fått tjäna till förebild. I åtskilliga hänseenden torde sistnämnda lagstiftning icke motsvara de anspråk som numera måste ställas på inskrivningsväsendet. Detta gäller ej minst den centrala del av ämnet som angår panträtt. Särskilt på denna punkt torde det förslag till ny jordabalk, som är under utarbetande, komma att innefatta väsentliga avvikelser från de remitterade förslagen. Sålunda ma erinras att lagberedningen i sitt förslag icke har för avsikt att upptaga någon motsva­ righet till de nuvarande gemensamma inteckningarna. För att tillgodose det syfte som ligger till grund för den gemensamma inteckningen ämnar lag­ beredningen föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet. Detta institut innebär att fastigheter, vilka äro i en ägares hand, må kunna sam­ manföras till en inskrivningsenhet med verkan att å enheten skola i inskrivningsrättsligt hänseende tillämpas de regler som eljest gälla i fråga om fastighet. Huruvida de synpunkter som ligga till grund för det remit­ terade förslagets bestämmelser i denna del skulle kunna komma till sin rätt genom en motsvarande anordning beträffande luftfartyg har, såvitt framgår av betänkandet, icke varit föremål för närmare övervägande. — Angående det sätt, varå lagstiftningen från de valda utgångspunkterna ut­ formats, har lagberedningen vid sin genomgång icke funnit anledning till någon mera väsentlig erinran. Lagberedningen framhåller emellertid, att förslaget avsåge ämnen, som i stort sett läge utanför beredningens nuvarande arbetsområde och att be­ redningen av denna anledning icke ansåge sig i stånd att ingå på någon saklig granskning av förslagen. Beredningen har endast berört ett spörsmål av lagteknisk natur, nämligen frågan om inarbetandet i utsökningslagen av de erforderliga exekutionsrättsliga reglerna. Härom anför beredningen:

Uppenbarligen föreligga stora svårigheter att i utsökningslagen inpassa de särskilda exekutiva stadganden som ansetts erforderliga. Den redan nu genom upprepade tillägg och överarbetningar i hög grad försvårade över­ blicken över utsökningslagens principala stadganden kommer genom för­ slaget ytterligare att fördunklas. Det kan därtör ifrågasättas, huruvida ej i en särskild lag bort upptagas de avvikande bestämmelserna med hänvis­ ning i tillämpliga delar till utsökningslagen. För de sakkunnigas ståndpunkt kan visserligen åberopas, att motsvarande tillvägagångssätt använts i fråga om sjögående fartyg. Beträffande sådana fartyg äro dock avvikelserna från de allmänna reglerna avsevärt mera begränsade och deras inpassande i den äldre lagtexten har kunnat ske utan att sammanhanget i högre grad brutits. För de exekutiva myndigheterna, som väl endast i ett fåtal fall komma att syssla med den nya lagstiftningen, torde det ock innebära en lättnad, att de förekommande avvikelserna åtminstone tills vidare och i avbidan på en reform av utsökningsrätten i dess helhet sammanföras i en särskild lag. Enligt lagberedningens mening bör denna fråga upptagas till förnyat över­ vägande.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Svenska bankföreningen hälsar med tillfredsställelse alt det ur många synpunkter betydelsefulla problemet om utnyttjande av luftfartyg såsom sä­ kerhet för kredit genom de sakkunnigas förslag bragts ett viktigt steg när­ mare sin lösning. Föreningen ansluter sig också i stort sett till de allmänna principer, varpå de sakkunnigas förslag är grundat, och de erinringar för­ eningen framför avser väsentligen detaljfrågor. Beträffande dessa erin­ ringar gör föreningen följande sammanfattande anmärkning: Det är självfallet, att de sakkunniga vid utformningen av sitt förslag ta­ git hänsyn till gällande inskrivningsrättsliga regler och då särskilt till lag­ stiftningen om inteckning i fartyg. Reglerna om inteckning i fast egen­ dom behandlas ju för närvarande av lagberedningen och en reform av detta inteckningssystem kan alltså så småningom förväntas, i samband varmed även samtliga övriga inteckningsrättsliga författningar torde komma att revideras. Lagen om inteckning i fartyg, som nu är mera än femtio år gam­ mal, motsvarar enligt allmän uppfattning icke längre på alla punkter de önskemål, som måste ställas på en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet. Vid de sakkunnigas arbete ha icke sällan uppkommit fall, då eii i och för sig ändamålsenlig lösning av ett problem skulle komma att avvika från det sätt, varpå motsvarande fråga behandlats t. ex. i inteckningsförordningen eller fartygsinteckningslagen. De sakkunniga ha därvid med hänvisning till den blivande allmänna inskrivningsreformen i regel valt att utforma sitt förslag så, att överensstämmelse skulle erhållas med gällande bestämmel­ ser. Bankföreningen delar den principiella uppfattning, efter vilken de sak­ kunniga sålunda arbetat. Det är dock bankföreningens mening, att de sak­ kunniga med fördel kunnat i något större utsträckning avvika från fartygsinteckningslagens bestämmelser, nämligen där dessa — utan att lik­ väl strida mot mera allmänna inteckningsrättsliga principer — uppen­ barligen äro föråldrade och icke ändamålsenliga med hänsyn till nuva­ rande förhållanden. Den allmänna reform av vår inskrivningsrätt, som torde bli resultatet av lagberedningens arbete, kan ju dröja åtskillig tid ännu och det kan då icke vara välbetänkt att för denna tid lagfästa från början föråldrade regler för inteckning i luftfartyg.

Bland de erinringar på särskilda punkter som bankföreningen framför må i detta sammanhang nämnas, att föreningen understryker att vissa nackdelar vore förenade med ett system med två, av olika myndigheter förda register, vilka båda skulle äga betydelse i privaträttsligt hänseende.

Departementschefen. Under förarbetena till inskrivningskonventionen lik­ som under de sakkunnigas sysslande med det uppdrag, som nu är i fråga, har det framstått såsom en viktig angelägenhet att tillgodose luftfartens kreditbehov. Yrkesmässig civil luftfart kan numera icke bedrivas utan att avsevärt kapital står till förfogande. I all synnerhet gäller detta den regel­ bundna lufttrafiken. Ett flygplan som användes för trafik mellan konti­ nenterna eller eljest där stora enheter erfordras kostar flera miljoner kronoi. Inom en nära framtid — då reaktionsdriften kan beräknas komma att i betydande omfattning utnyttjas även för den civila samfärdseln —ökas kapitalbehovet ytterligare. Bakom denna utveckling mot större och mera kapitalkrävande luftfartyg ligger i främsta rummet hänsyn till drifts­ ekonomien och därmed förbundna konkurrenssynpunkter. Erfarenheten har,

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 95

åtminstone såvitt rör de luftfartyg som kommit till användning hos oss, visat att större och dyrbarare enheter bättre än sina mindre och billigare föregångare tillåtit luftfart med tillfredsställande förräntning och amorte­ ring av det i luftfartygen nedlagda kapitalet. Vad jag nu anfört rörande den regelbundna lufttrafiken äger i stor ut­ sträckning tillämpning även på andra former av luftfart, ehuru de enskilda luftfartygen där genomgående är mindre kapitalkrävande. Jag vill här en­ dast erinra om sådan verksamhet som luftfart för distribution av tidningar, taxiflyg och bekämpning av skadeinsekter från luften. Genom inrättandet av luftfartslånefonden har statsmakterna erkänt luft­ fartens stora kreditbehov. De nu framlagda lagförslagen har till syfte att till­ skapa ett institut, varigenom luftfartsnäringen beredes möjlighet att såsom säkerhet för beviljad kredit lämna inteckningar i luftfartyg. Härigenom öpp­ nas ökade kreditmöjligheter för luftfarten samtidigt som förslaget tillgodo­ ser kreditgivarnas — alltså även statsverkets — intressen genom att erbjuda dem en betydelsefull garanti för att lämnad kredit blir vederbörligen återbe­ tald. Den säkerhet som en inteckning i luftfartyg erbjuder är så till vida osäker som man måste räkna med risken för att luftfartyget råkar ut för flyghaveri. Gentemot denna risk kan inteckningshavaren emellertid skydda sig genom att tillse att erforderlig försäkring tagits och vidmakthålles. En ytterligare ökning av inteckningssäkerheten kan erhållas genom att samma fordran intecknas i flera luftfartyg och risken sålunda fördelas. Det är givet att värdet av rättigheter i luftfartyg är i hög grad beroende av den omfattning i vilken rättigheterna är internationellt erkända. Den fulla äganderätten till luftfartyg torde redan enligt den internationella pri­ vaträttens regler vara i godtagbar mån skyddad i det övervägande antalet av de stater, där lufttrafik med svenska luftfartyg kan beräknas komma att äga rum. Inteckning för fordran eller annan rättighet åtnjuter däremot ej önskvärt skydd. För närvarande kan i olika stater rättigheter av skilda slag tillerkännas förmånsrätt framför en inteckning och därmed allvarligt även­ tyra dess värde. En anslutning från vår sida till konventionen innebär en garanti för att inteckningen åtminstone i övriga fördragsslutande stater blir vederbörligen skyddad. Blott få länder har ännu biträtt konventionen, men det kan väntas att anslutningen snart kommer att öka. Inom en nära fram­ tid torde bl. a. Danmark och Norge komma att biträda konventionen. Vad sålunda anförts synes mig böra föranleda att Sverige nu biträder inskrivningskonventionen och att vi genomför den på området erforderliga lag­ stiftningen. Denna lagstiftning måste uppläggas efter två huvudlinjer. Dels bör frågan om inskrivning här i riket av rätt till lufltartyg göras till löremål för reglering, och dels bör bestämmelser meddelas angående erkännande här i riket av rättigheter som är inskrivna i andra konventionsstater. Be­ stämmelser i det senare avseendet är erforderliga med hänsyn till våra ålig­ ganden vid anslutning till konventionen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för konventionen inne­ håller denna i huvudsak blott kollisionsnormer. Den ger sålunda i allmänhet

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ej några anvisningar om vilket innehåll som den materiella rätten i konventionsstaterna bör ha. Under sådana förhållanden kommer vi att vid anslut­ ning till konventionen i det stora hela bibehålla vår frihet att på det sätt, som vi själva önskar, utforma de regler som skall gälla för inskrivning av rät­ tigheter här i riket. De sakkunniga har valt den naturliga vägen att utarbeta dessa regler med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi redan har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om inteckning i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild. En konsevens härav, som de sakkunniga varit fullt medvetna om, är att lagstiftningen icke i alla avseenden kan göras fullt tidsenlig. De sakkunniga har emellertid förutsatt att en revision får ske i samband med att inskrivningsväsendet på fastig­ hetsrättens område moderniseras. Enligt de sakkunnigas förslag skall ett privaträttsligt inskrivningsväsen för luftfartyg anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena skall vid nämnda rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare, som över sådana ärenden för en särskild inskrivningsbok för luftfartyg. Vid sidan härav bibehålies — med oförändrad karaktär och med samma upp­ gifter som för närvarande — den offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen. Enligt förslaget skall i likhet med vad som gäller beträffande sjögående fartyg endast panträtt för fordran kunna inskrivas. Äganderätt till luftfartyg skall sålunda ej bli föremål för inskrivning. Detta innebär att vi i fråga om luftfartyg ej får någon motsvarighet till institutet lagfart å fast egendom. Det är emellertid avsett att ägarens namn skall antecknas icke blott i det hos luftfartsstyrelsen förda registret utan även i inskrivnings­ boken. I övrigt har de sakkunniga vid utformningen av förslaget strävat efter att —• i den mån detta varit förenligt med den nyss angivna allmän­ na utgångspunkten för arbetet —- tillskapa bestämmelser som medför lik­ artad reglering för sådana rättigheter i luftfartyg, som inskrivits i Sverige, och för de i andra konventionsstater inskrivna rättigheterna. Förslaget innehåller ett mycket vidlyftigt lagmaterial. Reglerna om in­ skrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en lag om inskriv­ ning av rätt till luftfartyg. Då det är avsett att endast sådana luftfartyg som registrerats hos luftfartsstyrelsen skall få intecknas, har det blivit nödvän­ digt att i samband härmed i viss omfattning revidera de gällande bestämmel­ serna om sådan registrering. Bestämmelser om registrering har jämte vissa regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet — införts i en särskild lag. Denna avses emellertid få endast provisorisk ka­ raktär, då bestämmelserna i densamma sedermera skall inarbetas i en luft­ fartslag som de sakkunniga för närvarande förbereder. De bestämmelser som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat skall enligt förslaget ingå i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhål­ landena. Som tidigare nämnts har de sakkunniga vid utarbetandet av lagförslagen

Kangl. Maj.ts proposition nr 13. 97

samrått med representanter för luftfarten och kreditinstitutionerna. De har sålunda haft tillfälle att beakta praktiska önskemål från dem som närmast beröres av lagstiftningen. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har icke heller framkommit några väsentliga erinringar mot förslaget. Lag­ beredningen, som för närvarande är sysselsatt med revision av inskrivnings­ väsendet rörande fast egendom, har vid sin granskning av förslaget ej fun­ nit anledning till någon mera väsentlig erinran mot det sätt, varpå lagstift­ ningen från de valda utgångspunkterna utformats. Även jag finner förslaget vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag vill således ansluta mig till ståndpunkten att en privaträttslig inskrivning för luftfartyg bör anordnas såsom ett särskilt institut vid sidan av den offentligrättsliga registreringen, ehuru man med ett sådant system ej kan undgå dubbel­ registrering i vissa avseenden. De punkter där jag med hänsyn till yrkan­ den som framställts i remissyttrandena eller av annan anledning funnit av­ vikelser från förslaget motiverade berör detaljer utan nämnvärd betydelse i fråga om huvudgrunderna för lagstiftningen. Jag vill här endast nämna en punkt där avvikelse skett, nämligen beträffande frågan om möjlighet att inteckna flera luftfartyg för samma fordran. Lagberedningen har antytt, att beredningen ej har för avsikt att i sitt blivande förslag upptaga någon mot­ svarighet till de nuvarande gemensamma inteckningarna i fast egendom men att den för tillgodoseende av det syfte som ligger till grund för den gemensamma inteckningen ämnar föreslå ett annat institut, benämnt in­ skrivningsenhet. Jag har funnit lämpligt att man i fråga om inteckning i luftfartyg i viss mån anknyter till denna tanke. Detta har i departementsförslaget kommit till uttryck bl. a. däri att särinteckningar icke tillätes i det fall då flera luftfartyg är intecknade för samma fordran. I formellt avseende har en del jämkningar i förslaget vidtagits. Den vik­ tigaste av dessa gäller reglerna om exekution i luftfartyg. I de sakkunnigas förslag har dessa regler inarbetats i utsökningslagen. Såsom lagberedningen påpekat blir härigenom den redan nu svåröverskådliga utsökningslagen yt­ terligare tillkrånglad i sin redaktionella utformning. De regler som har sam­ band med själva utmätningen kan emellertid knappast med fördel utbrytas ur utsökningslagen. Däremot har jag ansett lagstiftningen vinna i reda och överskådlighet genom att bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av luftfartyg och vad därmed äger samband överföres till en särskild lag. Då jag härefter övergår till en redogörelse för de särskilda lagförslagen kan jag i väsentliga delar inskränka mig till en hänvisning till de motiv som åtföljer de av de sakkunniga utarbetade förslagen. I det följande beröres alltså endast sådana spörsmål som behandlats i remissyttrandena eller som jag eljest ansett mig böra upptaga till särskilt övervägande.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

98 Kungl. AIaj:ts proposition nr 13.

III. De särskilda lagförslagen.

Förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Inledande bestämmelser.

1 §• Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. En viktig grundsats vid utarbetandet av förslaget till inskrivningslag har varit att endast luftfartyg som är infört i det sven­ ska luftfartygsregistret skall kunna intecknas här i landet. Även de an­ teckningar beträffande luftfartyg, som föreskrives i lagen och som har till huvudsakligt syfte att skydda inteckningsrätten, har betydelse blott be­ träffande här registrerade fartyg. Det synes lämpligt att denna grundprin­ cip kommer till uttryck i en inledande paragraf. I första stycket av före­ varande paragraf har därför utsagts, att vad i lagen är stadgat om inteck­ ning i luftfartyg och om vissa anteckningar beträffande sådant fartyg äger tillämpning å luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregistret. Med förslagets ståndpunkt, att endast i luftfartygsregistret införda luft­ fartyg må intecknas, har frågan om den närmare innebörden av begreppet luftfartyg icke någon egentlig betydelse för tillämpningen av inskrivnings­ lagen. Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anföres vid 1 § i för­ slaget till lag om registrering av luftfartyg m. m. Inskrivningslagen har till huvudsaklig uppgift att reglera verkningarna av här i riket verkställd inskrivning av rätt till luftfartyg. Frågan om de grunder efter vilka inskrivning som sker i vissa främmande stater skall erkännas i Sverige behandlas i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Med hänsyn till det nära sambandet mellan dessa båda lagar torde i inskrivningslagen böra intagas en erinran om tillträdeslagen. En dylik erinran har införts såsom ett andra stycke av 1 §.

2 §.

Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har i 1 § angivit vad som skall anses såsom inskrivningsärenden rörande luftfartyg (ärenden som angår inskrivning av rätt till luftfartyg eller avser i lagen föreskrivna anteckningar om förhållande av betydelse för rätt till sådant fartyg) och därjämte i paragrafen infört stad­ gande om att sådana ärenden skall upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd. I 2 § av de sakkunnigas förslag föreskrives, att särskild inskrivningsbok skall föras över inskrivningsärenden rörande luftfartyg och att denna bok skall innehålla upplägg för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer. De sak­ kunniga har övervägt att i förslaget upptaga en regel om att mål om utsökan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 99

de av fordran ur intecknat luftfartyg eller om giltigheten av meddelad in­ teckning alltid skall handläggas vid Stockholms rådhusrätt men på anförda skäl stannat för att ej föreslå en dylik bestämmelse. Stockholms rådhusrätt har intet att erinra mot förslaget att inskrivningsärenden rörande luftfartyg upptages vid rådhusrätten och förklarar sig förutsätta att Stockholms stad kommer att ställa medel till förfogande för den händelse behov av extra arbetskraft på grund därav skulle uppstå. Hovrätten för Västra Sverige anmärker att enligt förslaget forumregler­ na i 10 kap. rättegångsbalken komme att bli tillämpliga, därest inteckningsliavare ville vid domstol utsöka sin fordran eller om tvist yppades om gil­ tigheten av meddelad inteckning. Rättegångsbalkens forumregler kunde vid tillämpningen ■—■ särskilt i fråga om luftfartyg som ägdes av utlänning — föranleda tvekan om vilken domstol som vore rätt forum. Med hänsyn där­ till och till de omständigheter som de sakkunniga funnit tala för en enda behörig domstol funne hovrätten övervägande skäl tala för att ifrågavaran­ de mål borde upptagas av Stockholms rådhusrätt. Departementschefen. På de skäl som de sakkunniga anfört finner jag det mest rationellt att inskrivningsärenden rörande luftfartyg -— i likhet med ärenden angående inteckning i sjögående fartyg -—- centraliseras till Stockholms rådhusrätt. Det är tydligt att en dylik centralisering ur vissa synpunkter kan vara önskvärd även beträffande mål om utsökande av in­ tecknad fordran och om giltigheten av meddelad inteckning. Detta spörs­ mål torde dock böra behandlas i samband med utarbetandet av förslag till luftfartslag. Med anledning av att i departementsförslaget införts en inledande para­ graf, som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, har 1 och 2 §§ i de sakkunnigas förslag sammanslagits och ingår såsom första resp. andra stycke i förevarande paragraf. Vissa ändringar i avfattningen har därjämte vidtagits. Sålunda har det ej ansetts erforderligt att såsom en särskild term i lagen upptaga begreppet inskrivningsbok för luftfartyg. Vidare har före­ skriften att inskrivningsboken skall innehålla upplägg för varje luftfartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer, uteslutits. Bestämmelse härom kan lämpligen meddelas i den tillämpningskungörelse som skall ut­ färdas.

Om beviljande av inteckning.

3 §.

Första och tredje styckena motsvarar 3 § i de sakkunnigas förslag, medan andra stycket saknar motsvarighet i sakkunnigförslaget. De sakkunnigas förslag stadgar att luftfartyg, som är infört i luftfartygsregistret, må med ägarens medgivande intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar. Jämlikt förslaget får ej inteckning meddelas i farlygslott. Enligt vad som uttalas i motiven har de sakkunniga övervägt att föreslå en begränsning av inteckningsmöjligheten på så sätt att allenast

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

luftfartyg med viss minsta flygvikt finge intecknas. På anförda skäl har de sakkunniga emellertid ansett att alla registrerade luftfartyg bör få inteckras. Vidare har spörsmålet huruvida inteckning må kunna meddelas i luft­ fartyg under byggnad varit föremål för övervägande hos de sakkunniga, vil­ ka dock stannat för att icke i förslaget upptaga bestämmelser om sådan in­ teckning. Luf tf artsstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att styrelsen på ett tidi­ gare stadium av utredningsarbetet ifrågasatt om icke en begränsning av inteckningsmöjlighelen till att gälla luftfartyg med en högsta tillåten llygvikt överstigande 1 500 kilogram borde införas. Emellertid hade även mindre flygplan i större utsträckning än väntat kommit att användas i yrkesmässig luftfart, nämligen för vissa speciella ändamål såsom malmletning samt skogs- och jordbruksvårdande åtgärder. Härvid hade vissa lånebehov gjort sig gällande. Med hänsyn därtill och till styrelsens mindre goda erfarenhet av avbetalningsköp av flygplan samt till vad de sakkunniga anfört ville styrel­ sen för sin del tillstyrka att någon begränsning med hänsyn till flygvikten ej stadgades. Svenska aeroklubben uttalar stor tillfredsställelse med att en­ ligt de sakkunnigas förslag alla registrerade luftfartyg blir inteckningsbara. Frågan om möjligheten alt medgiva inteckning i luftfartyg under byggnad heröres av bankföreningen, som framhåller att det utan tvivel skulle vara av stor praktisk betydelse, om en kreditgivares rätt kunde skyddas redan under byggnadstiden. De skäl som de sakkunniga anfört till stöd för sin uppfatt­ ning syntes emellertid giva ett gott stöd för att spörsmålet icke borde lösas i samband med att lagstiftningen i övrigt genomfördes, men det vore lämp­ ligt att problemet upptoges till särskilt övervägande. Departementschefen. Det synes ej vara anledning till erinran mot stånd­ punkten att inteckning i luftfartyg bör få medgivas utan begränsning med avseende å luftfartygets storlek. Jag ansluter mig även till de sakkunnigas åsikt beträffande spörsmålet om inteckning i luftfartyg under byggnad, och jag har sålunda icke upptagit några bestämmelser om sådan inteckning i förslaget. Fartygsinteckningslagen innehåller i 1 § förbud mot meddelande av in­ teckning i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran. I de sakkun­ nigas förslag har motsvarande förbud uppställts beträffande inteckning i lott av luftfartyg. På sätt den tidigare redogörelsen ger vid handen uppställer där­ emot förslaget icke något hinder mot att flera luftfartyg intecknas för samma fordran. En dylik anordning anses enligt vad som framgår av de sakkunni­ gas motiv ägnad att stärka kreditmöjligheterna för luftfarten. Såsom fram­ går av 17 § är det emellertid icke avsett att efterlikna de gemensamma in­ teckningar som förekommer inom fastighetsrätten, utan varje intecknat luft­ fartyg skall primärt svara för hela det intecknade beloppet. Jag har ej velat motsätta mig förslaget i denna del, men som jag förut framhållit har jag funnit lämpligt att i viss mån anknyta till lagberedningens tanke att till­ skapa en inskrivningsenhet. Inteckning av samma fordran i flera luftfartyg torde sålunda böra tillåtas endast under förutsättning att icke något av

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 101

luftfartygen besväras av särinteckning, och ett luftfartyg som jämte annat luftfartyg blivit intecknat för samma fordran bör icke sedermera få intecknas särskilt. Härigenom undviker man komplicerade och slumpartade si­ tuationer vid exekutiv försäljning. Vid avfattningen av första stycket i paragrafen har framhävts, att medde­ landet av inteckning innebär inskrivning av rättighet till skillnad från de anteckningar av olika slag som föreskrives i lagen.

4 §• Paragrafen motsvarar första och tredje styckena av 16 § i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har i första stycket av 16 § upptagit stadgande om att in­ teckning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl fartygs­ ägaren tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. I tredje stycket av 16 § har de sakkunniga infört definition av begreppet reservdelar. Förslaget om inteckning i reservdelar ansluter till art. X i nämnda konvention. De sak­ kunniga har anfört att vissa principiella och praktiska svårigheter kan vara förbundna med att införa ett dylikt institut. Med hänsyn till önskvärdheten atl uppnå överensstämelse med konventionen och då institutet kan väntas medföra vissa fördelar i form av vidgade kreditmöjligheter för luftfartyg har de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga bestämmelser i ämnet i förslaget. Det är icke avsett att tillskapa någon självständig inteckning i re­ servdelar, ulan en förutsättning är att inteckning meddelats eller samtidigt meddelas i ett eller flera luftfartyg. Under de sakkunnigas behandling av frågan har invändning framförts mot kravet att förvaringsplatserna för re­ servdelarna skall vara belägna i Sverige eller i stat som biträtt inskrivnings­ konventionen, varför även möjligheten att kunna inteckna reservdelar lig­ gande i icke-konventionsstater övervägts. De sakkunniga har dock ansett vad sålunda ifrågasatts näppeligen stå i överensstämmelse med konventionens ståndpunkt i detta avseende och i samband därmed framhållit att i avsak­ nad av stöd i konventionen ett stadgande i den antydda riktningen i prak­ tiken skulle visa sig ha ringa värde. Bankföreningen anser det lämpligt att även reservdelslager utplacerade i stater som icke biträtt inskrivningskonventionen får intecknas. Ur kredit­ givarens synpunkt vore det ett intresse, att samtliga till en flyglinje hörande reservdelslager omfattades av panträtten. Särskild betydelse skulle en sådan regel få om kreditgivaren för kortare eller längre tid nödgades övertaga drif­ ten. Att konventionen på donna punkt intoge en snävare ståndpunkt borde enligt bankföreningens mening ej utgöra hinder för att den nationella lag­ stiftningen utformades på ett ändamålsenligt sätt. Aktiebolaget Aerotransport berör de fall, att nya flygrouter upplägges eller att trafiken på en linje flyttas från en tidigare använd flygplats till en ny, i

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

vilka fall fråga kunde uppkomma att flytta intecknade reservdelar till nya flygplatser. Det borde då finnas teknisk möjlighet att få en redan existe­ rande reservdelsinteckning genom beslut av inskrivningsdomaren utsträckt till att omfatta sådan ny plats. Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har förslaget om inteckning i reservdelar utformats i nära anslutning till inskrivningskonventionen. Det föreslagna institutet ger anledning till vissa betänkligheter, då det ej i alla avseenden synes uppfylla de krav man har anledning att ställa på ett panträttsinstitut. Å andra sidan kan det med hänsyn till våra internationella förbindelser medföra vissa nackdelar att frångå konventionens ståndpunkt i detta avseende. Jag vill därför icke mot­ sätta mig att bestämmelser i ämnet upptages i lagen. Att här i riket inskriva rätt till egendom, som förvaras i icke-konventionsstat, synes mig ej böra komma i fråga. Möjligheten att inteckna reservdelar bör alltså i enlighet med de sakkunnigas förslag begränsas till reservdelar som förvaras här i landet eller i annan stat som biträtt inskrivningskonventionen. I förevarande paragraf har de grundläggande bestämmelserna om inteck­ ning i reservdelar upptagits. I första stycket har sålunda stadgats att inteck­ ning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att gälla jämväl i lager av re­ servdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i honom tillhörig lott av sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. Därjämte stadgas, genom hänvisning till 3 § andra stycket, att reservdelarna skall tillsam­ mans med luftfartyget bilda en enhet i inteckningshänseende; det får alltså icke i luftfartyget finnas någon annan inteckning, som ej tillika gäller i samma reservdelslager. I andra stycket har upptagits definition på begrep­ pet reservdelar. Begreppet anknyter nära till tillbehörsbegreppet, som be­ handlas i 14 §. Vad vid nämnda paragraf anföres om vad som skall anses såsom tillbehör har därför betydelse jämväl i fråga om reservdelar. Föremål, som ej är av sådan art att de kan utgöra tillbehör till luftfartyg eller ingå såsom delar av luftfartyg, får ej intecknas såsom reservdelar. Med anledning av vad Aktiebolaget Aerotransport anfört vill jag tillägga att en inteckning, som redan omfattar på en eller flera platser förvarade reserv­ delar, självfallet kan sedermera utsträckas att avse på ytterligare platser upplagda reservdelar. 5 §. Paragrafen motsvarar 4 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämk­ ning i avfattningen. 6 §• Denna paragraf motsvarar 5 och 6 §§ i de sakkunnigas förslag. 7 §• Paragrafen motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella jämkningar. Någon motsvarighet till 8 § i sakkunnigförslaget har ej upp­ tagits i departementsförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 103

De sakkunniga har i 7 § sammanfört bestämmelser angående äganderättsprövningen i inteckningsärende, i huvudsak motsvarande 6 § första stycket och 7 § första och andra styckena fartygsinteckningslagen. Till komplette­ ring härav har de sakkunniga i 8 § infört bestämmelse, att inteckningsansökan ej må bifallas, därest den uppgivne ägarens rätt grundas å testa­ mente, dom eller annan handling, som tager åt sig laga kraft, och det ej visas att handlingen blivit ståndande. Vidare stadgas i samma paragraf att, därest överlåtelse av luftfartyg är beroende av villkor, inteckningsansökan ej må bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt. Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om befo­ genheten för bolaget att inteckna de på bolaget i Sverige registrerade flyg­ plan, vilka inginge i Scandinavian Airlines Systems (SAS) luftflotta. Vid yttrandet har fogats en svensk översättning av konsortialavtalet mellan bo­ laget, Det Danske Luftfartselskab A/S och Det Norske Luftfartselskap A/S av den 8 februari 1951 om bildandet av SAS. Avtalet innehåller bl. a. be­ stämmelser om äganderätten till de i konsortiet ingående tillgångarna. Hu­ vudregeln är att konsortiets tillgångar äges gemensamt av delägarna. Sär­ skilda bestämmelser om äganderätten till de i konsortiet ingående flyg­ planen meddelas emellertid i avtalet. Bolaget förklarar sig utgå från att be­ stämmelserna i avtalet skall så förstås, att bolaget kan medgiva inteckning i de på bolaget registrerade flygplanen. I detta sammanhang upplyser bo­ laget, att Det Norske Luftfartselskap i Norge erhållit penninginteckning i de på samma sätt i SAS’ flotta ingående, på selskapet registrerade flygpla­ nen. Hovrätten för Västra Sverige framför vissa erinringar mot den av de sak­ kunniga föreslagna 8 §. Det kunde bli föremål för tvekan, huruvida para­ grafen skulle så förstås, att ansökningen skulle avslås eller om den skulle förklaras vilande eller inteckningsärendet uppskjutas. Den uppkomna tvek­ samheten ökades, därest första stycket i 8 § jämfördes med 10 § i de sak­ kunnigas förslag, innebärande att om talan väckts om klander å den upp­ givne ägarens fång eller om återgång därav, ansökningen skulle förklaras vilande i avbidan på målets utgång. I motiven till andra stycket i den före­ slagna 8 § hade utsagts, att bestämmelsen torde betaga avbetalningsköparen möjlighet att inteckna luftfartyg. Hovrätten ansåge att bestämmelsen icke med erforderlig tydlighet gåve uttryck åt en sådan innebörd. Den föreslagna lagtexten förde närmast tanken på suspensiva villkor vid vanligt köp. I detta sammanhang kunde påpekas att bestämmelsen i 14 § andra stycket i sakkunnigförslaget beträffande tillbehör till luftfartyg omnämnde avbetalningsköpet på sådant sätt alt det med lätthet kunde identifieras. Departementschefen. Frågan om prövningen av äganderätten till det luft­ fartyg som skall intecknas torde böra regleras i huvudsaklig överensstäm­ melse med fartygsinteckningslagen. Bestämmelser i ämnet ingår i föreva­ rande paragraf, som motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag. Det synes ej vara påkallat att i lagtexten ingå på sådana spörsmål som avser ägande­ rättens övergång vid köp och andra fång. Givet är att inskrivningsdomaren

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

även utan särskilt stadgande har att beakta sådana förhållanden som avses i den av de sakkunniga föreslagna 8 §. Det får i varje särskilt fall prövas i vad mån det fång som den uppgivne ägaren åberopar innefattar villkor av beskaffenhet att inskränka hans möjligheter att pantförskriva luftfarty­ get. Någon motsvarighet till 8 § i de sakkunnigas förslag har därför icke upptagits i departementsförslaget. Det finns ej heller anledning att i lag­ texten reglera frågan om behörighet att medgiva inteckning i fall då luft­ fartyget på sätt Aktiebolaget Aerotransport angivit disponeras enligt kon­ sortialavtal. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige i detta sam­ manhang anfört vill jag framhålla, att inteckningsansökan kan förklaras vilande blott i det fall som avses i 10 §, d. v. s. då talan väckts om klander å den uppgivne ägarens fång eller om återgång därav. Eljest skall ansök­ ningen avslås eller eventuellt uppskjutas, därest inskrivningsdomaren ej kan godtaga den i ärendet förebragta utredningen angående äganderätten (jfr 49 §). 8 §. Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har i motiven till 16 § diskuterat vilken utredning rörande äganderätten till reservdelar som borde krävas för beviljande av inteckning i sådana delar. Enligt de sakkunnigas mening måste kravet på utredningens fullständighet sättas något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva luftfartygen. De sakkunniga har emellertid ansett särskilt stadgande kunna undvaras, då det kan antagas att den, som avser att bevilja försträckning mot säkerhet av inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom om den erbjudna säkerheten och frågan sålunda torde sakna större praktisk betydelse. Departementschefen. Jag delar åsikten att man icke kan ställa alltför stränga krav på utredningens fullständighet när det gäller prövningen av äganderätten till reservdelar, som skall intecknas. Om emellertid ingen be­ stämmelse i ämnet upptages, kan detta föranleda den uppfattningen, att nå­ gon äganderättsprövning ej alls skall äga rum. Jag vill därför förorda att i förevarande paragraf upptages föreskrift om att nöjaktig utredning skall förebringas till styrkande av att reservdelarna eller den lott av dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare. Med denna avfattning ankommer det på inskrivningsdomaren att i varje särskilt fall bedöma till­ förlitligheten av den utredning som förebringas och eventuellt kräva kom­ plettering av densamma. I regel torde det ej finnas anledning att kräva före­ teende av fångeshandling, utan det torde vara tillfyllest med intyg av tro­ värdig person att reservdelarna befinner sig i fartygsägarens besittning. Be­ träffande reservdelar på utrikes ort bör sådant intyg i regel utfärdas eller bestyrkas av svensk beskicknings- eller konsulatstjänsteman.

9 §. Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med den ändringen, att även reservdelar omnämnts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 105

10 §. Paragrafen motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag med en formell jämk­ ning.

11 §• I denna paragraf, som med ett par formella jämkningar överensstämmer med 11 § i de sakkunnigas förslag, meddelas bestämmelser om det fall då inteckning sökes på grund av tidigare ägares medgivande. Första stycket avser det fall då inteckningen sökes innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, medan i andra stycket förutsättes att inteckningen sökes samma dag eller därefter. I det fall som avses i första stycket utgör ej över­ låtelsen hinder för inteckning. I andra styckets fall åter skall inteckningsansökningen avslås, såvida ej nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden. Hovrätten för Västra Sverige anmärker att det beträffande fall som avsåges i andra stycket ej framginge av stadgandet eller annan bestämmelse, hur inskrivningsdomaren, därest ny ägares fång anmälts till luftfartygsregistret samma dag som en inskrivningsdag, redan å inskrivningsdagen skulle er­ hålla kännedom därom. Därest luftfartsstyrelsen översände uppgiften per post, torde den gjorda anmälan i allmänhet komma till inskrivningsdoma­ rens kännedom först efter inskrivningsdagen. Departementschefen. Jämlikt 46 § i förslaget åligger det inskrivningsdo­ maren att när inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer skynd­ samt från luftfartsstyrelsen anskaffa bevis om vad registret innehåller be­ träffande sådana förhållanden, vilka kan vara av betydelsen för ärendets be­ handling. Framför allt är det uppgift angående den registrerade ägaren som här kommer i fråga. Det synes ej behövligt att härutöver tynga lagen med bestämmelser om hur inskrivningsdomaren skall erhålla kännedom om an­ mälan till luftfartygsregistret. Sådana bestämmelser har ej heller ansetts påkallade beträffande inteckning i sjögående fartyg.

12 §.

I de sakkunnigas förslag stadgas att, därest det upplyses att före den dag inteckningen söktes eller samma dag ansökningen gjordes luftfartyget eller lott däri tagits i mät, ansökningen skall avslås, såframt det ej visas att ut­ mätningen upphört att gälla. Departementschefen. Den grundsats som kommit till uttryck i det före­ slagna stadgandet bör gälla även där inteckning sökes i reservdelar. För den händelse att av utredningen i inskrivningsärendet framgår att utmätning av reservdelarna skett, bör ansökningen liksom när fråga är om inteckning i luftfartyg avslås. Med hänsyn härtill har formuleringen av stadgandet något jämkats i jämförelse med sakkunnigförslaget. Enligt 85 § utsökningslagen i dess föreslagna lydelse skall inskrivningsdo­

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

maren omedelbart underrättas om utmätning av luftfartyg, som är infört i luftfartygsregistret, eller av intecknade reservdelar. Däremot får icke in­ skrivningsdomaren genom utmätningsmannens försorg besked om utmät­ ning av ointecknade reservdelar. Därest inteckning skulle meddelas i egen­ dom som är utmätt, blir inteckningen — i motsats till vad som gäller vid konkurs (se 13 och 37 §§ i förevarande lagförslag) — bestående. Vad angår utmätta reservdelar är det emellertid avsett att en tredjedel av värdet alltid skall förbehållas borgenärer utan inteckning (se 14 § andra punkten för­ slaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luft­ fartyg m. m.). 13 §. Bestämmelsen motsvarar 13 § i de sakkunnigas förslag med allenast en formell jämkning.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §. De sakkunniga har i första stycket av paragrafen upptagit stadgande om att fordringsägare, som fått inteckning i luftfartyg, skall njuta panträtt i fartyget. Enligt andra stycket omfattar panträtten jämväl motorer, pro­ pellrar, radioutrustning, instrument samt andra tillbehör, som anbragts i luftfartyget, även om de tillfälligt skilts därifrån. Därjämte stadgas att därest sådant föremål förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten därtill skall förbli hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, villkoret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. I motiven har de sakkunniga utförligt diskuterat den när­ mare innebörden av tillbehörsbegreppet. Genom uttrycket »anbragts i far­ tyget» förklarar de sakkunniga sig ha sökt ernå överensstämmelse med det i art. XVI i inskrivningskonventionens engelska text förekommande uttryc­ ket »installed therein». De sakkunniga anför i anslutning härtill, att genom det angivna uttryckssättet från panträtten uteslötes vissa utrustningsdetal­ jer men att det vore givet att, i den mån sådana föremål skulle finnas om­ bord å lul tf artyget för att detta skulle anses luftvärdigt, de vore att inräkna bland fartygets tillbehör. Bankföreningen anför beträffande tillbehörsbegreppet att det ur kredit­ synpunkt vore önskvärt att inteckning gällde i ett komplett luftfartyg. Den säkerhet inteckningen medförde minskades, om från panträtten skulle un­ dantagas sådana för luftfartygets användning och utnyttjande så viktiga föremål som de av de sakkunniga avsedda utrustningsdetaljerna. Om så bleve fallet, skulle t. ex. dessa föremål i händelse av luftfartygsägarens kon­ kurs bli undandragna inteckningshavaren, varjämte föremålen separat när som helst skulle kunna utmätas för annan borgenärs fordran, allt till på­ tagligt förfång för inteckningshavaren. Inteckningen borde enligt bankför­ eningens uppfattning för att fylla sin funktion på ett ändamålsenligt sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 107

omfatta alla sådana tillbehör, som normalt sett liörde till ett luftfartyg, oav­ sett om de vore på det ena eller det andra sättet anbragta i luftfartyget eller ej och oavsett om de vore erforderliga för att luftfartyget skulle anses luftvärdigt. Att avgöra vilka tillbehör som sålunda skulle höra till luftfartyget torde i praktiken icke medföra några större svårigheter. Denna bestämning av vad som vore att hänföra såsom tillbehör till luftfartyg syntes icke vaia vidare än definitionen i inskrivningskonventionen, och även om så skulle vara fallet, borde detta ej utgöra hinder för att den nationella lagstiftningen utformades på det av bankföreningen föreslagna sättet. En bestämning av tillbehörsbegreppet enligt vad bankföreningen förordat stode för övrigt i bättre överensstämmelse med motsvarande regel i fartygsinteckningslagen. Enligt denna lag syntes nämligen såsom tillbehör till fartyg hänföras alla sådana lösöreföremål, som vore bestämda för varaktigt bruk för fartyget under vanlig sjöfart. Även Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om tillbehörsbegreppet. Bolaget förklarar sig utgå från att de sakkunniga med sitt uttalande om detta begrepps anknytning till luftvärdigheten avsett den tekniska luftvärdighet, som vore grundläggande för att luftfartyget skulle inneha luftvärdighetsbevis. En sådan definition syntes förvisso avgränsa pantobjektet på ett i klarhetens intresse tillfredsställande sätt. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida icke panträtten borde omfatta även vissa andra lösa tillbehör än dem som erfordrades för att flygplanet skulle vara ur teknisk synpunkt luftvärdigt, nämligen sådana övriga mera lösa föremål, som normalt hörde till ett flygplan och som erfordrades för att detta, mera allmängiltigt sett, skulle vara i driftsmässigt skick för sitt ändamål. Bortsett från exempelvis stolarna i ett passagerarflygplan, vilka helt naturligt torde böra ingå under tillbehörsbegreppet, även om de i vissa fall, för att vara lätt utbytbara, vore monterade på löpskenor, avsåges här sådana tillbehör av mera lös karaktär — de vore dock i vissa fall insatta i särskilda fastsättningsanordningar — såsom exempelvis handeldsläckare, syrgasmasker för besättning, sjukvårdslåda, fallskärmsljus, handyxa, nödstege och reserv­ lampa. Undantagna borde emellertid vara exempelvis för betjänandet av passagerarna ombord under själva flygningen varande särskilda lösa före­ mål, såsom knivar, gafflar, tallrikar, filtar, kuddar o. dyl., ävensom driv­ medel och proviant. Hovrätten för Västra Sverige påpekar att stadgandet i andra stycket andra punkten avsåge ej allenast avbetalnings- och lösöreköp utan även andra fall då föremål överlätes under äganderättsförbehåll, t. cx. gåva (jfr lagbered­ ningens motiv till 2 kap. 7 § i dess år 1947 framlagda förslag till jorda­ balk). De sakkunniga hade i motiven angivit att förslaget angående äganderättsförbehållets verkan endast uttalade, att villkoret ej finge göras gällande mot inteckningshavaren samt att man ansett det bäst överensstämma med den föreslagna lagens karaktär att lämna Öppet huruvida äganderättstöibe­ håll kunde vara giltigt i andra situationer. Hovrätten ansåge att stadgandet borde erhålla en sådan avfattning, att därav framginge huruvida ägande-

108 Kungl. Ulaj.ts proposition nr 13.

rättsförbehållet vore giltigt mot luftpanträtter. Det kunde anmärkas att lag­ beredningens motsvarande bestämmelse stadgade, att villkor av ifrågava­ rande slag över huvud taget ej finge göras gällande. Departementschefen. Det är givet att den panträtt som en inteckning i lufttartyg medför skall omfatta ej blott själva flygkroppen utan även vad eljest hör till luftfartyget. Såsom framgår av den föregående redogörelsen bygger förevarande stadgande i förslaget angående innebörden av begreppet tillbe­ hör på en bestämmelse i inskrivningskonventionen, enligt vilken luftfartyg omfattar flygkroppen, motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller till­ fälligt skilt däriirån. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten mera i detalj definiera begreppet. Stadgandet i förevarande paragraf har emellertid om­ redigerats för att ännu närmare följa konventionstexten. Såsom de sak­ kunniga i motiven anfört bör bland tillbehören inräknas alla föremål som är nödvändiga för att luftfartyget skall vara luftvärdigt. Jag delar dock den av bankföreningen och även Aktiebolaget Aerotransport hävdade uppfatt­ ningen, att man ej bör stanna härvid utan också låta andra föremål som nor­ malt sett hör till ett luftfartyg ingå bland tillbehören. Givetvis uteslutes så­ dana lösa föremål som knivar, gafflar, tallrikar, filtar och kuddar. Det tor­ de även av definitionen få anses framgå, att proviant och drivmedel ej inne­ fattas bland tillbehören (jfr 13 § fartygsinteckningslagen). Bestämningen av tillbehörsbegreppet har betydelse även i fråga om reserv­ delar. Såsom antörts vid 4 § får föremål, som ej är av sådan art att de kan utgöra tillbehör till lutttartyg eller ingå såsom delar av luftfartyg, ej intecknas såsom reservdelar. Beträffande stadgandet angående äganderättsförbehåll har hovrätten för Västra Sverige hemställt om sådan ändring av lydelsen, att det framgår huruvida förbehållet är giltigt mot luftpanträtter. Ett särskilt stadgande härom — vilket för övrigt ej skulle ha sin plats i inskrivningslagen — kan emellertid ej anses behövligt, då det ligger i sakens natur att luftpanträtt kan göras gällande oavsett vem som är ägare till egendomen.

15 §. Paragrafen har motsvarighet i 16 § andra stycket i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har i 16 § andra stycket i överensstämmelse med föreskrift i inskrivningskonventionen upptagit en bestämmelse om att vid plats där intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkännagivande om in­ teckningens beskaffenhet och föremål, om inteckningshavarens namn och adress samt därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda in­ skrivningsboken för luftfartyg. Stockholms rådhusrätt anmärker att det ej syntes uteslutet, att hos all­ mänheten tvekan kunde uppstå om vem som skulle utfärda sådant tillkän­ nagivande, varom här vore fråga. Det kunde därför vara lämpligt att i lagen angiva vem som skulle utfärda dylikt tillkännagivande. Vidare kunde det

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 109

ifrågasättas, om icke i anslutning till 22 § föreskrift borde givas därom att dödning jämlikt nämnda paragraf i vissa fall skulle föranleda till att ändring skedde av tillkännagivandet. Även bankföreningen och Aktiebolaget Aerotransport hemställer att stadgande införes om vem som skall uppsätta till­ kännagivandet. Bankföreningen tillägger att åtskilliga andra spörsmål röran­ de anslaget vore oklara, t. ex. konsekvenserna av att anslag icke uppsatts i vederbörlig ordning. Av särskild vikt vore enligt bankföreningens mening att reglerna i vår interna lagstiftning utformades så att inteckningshavaren ej lede rättsförlust på grund av att anslaget obehörigen borttagits. Hovrätten för Västra Sverige anser att bestämmelsen i 14 § angående äganderättsförbehåll jämväl borde omfatta reservdelslager eller lott i sådant lager. Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen gäller såsom förut­ sättning för att inteckning i reservdelar skall erkännas av de fördragsslutande staterna, att på förvaringsplatsen ändamålsenligt tillkännagivande är offentligen anslaget till upplysning för tredje man angående inteckningen. 1 överensstämmelse härmed bör stadgas, att inteckningshavaren åtnjuter panträtt i reservdelarna såframt vid förvaringsplatsen finns anslaget väl syn­ ligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckning­ en inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. Det kan knappast komma i fråga att låta myndighet ombesörja uppsättande av anslaget, utan detta bör ankomma på borgenären. Närmare anvisningar om anslaget och dess uppsättande torde kunna meddelas i administrativ ordning. Det här ifrågavarande formkravet torde få uppfattas så att, där­ est borgenären underlåter att uppsätta anslaget, inteckningen ej kan göras gällande mot tredje man, även om denne äger kännedom om inteckningen. Om däremot anslag uppsatts men borttagits av obehörig person eller av annan anledning försvunnit utan borgenärens medverkan, bör inteckning­ en kunna göras gällade mot tredje man, som är i ond tro. Uppenbarligen måste vid bedömandet av frågan om tredje man är i god tro tagas i betrak­ tande, huruvida anslaget varit försvunnet endast viss kortare tid eller om det kanske under liera månader saknats utan att borgenären vidtagit någ­ ra åtgärder för dess förnyande. Jag har övervägt att i förslaget, till skydd för inteckningshavaren, upptaga en särskild bestämmelse om ansvar spåföljd för den som obehörigen avlägsnar anslaget, men en dylik bestämmelse synes kunna undvaras. Med anledning av vad Stockholms rådhusrätt anfört ma framhållas att det får anses framgå av den föreslagna avfattningen, att till­ kännagivandet bör kompletteras i samband med ändringar i inteckningsförhållandena. Något särskilt lagstadgande härom är alltså ej behövligt. Enligt 48 § skall inskrivningsdomarens bevis om inteckning i reservdelar innehålla erinran om vad i förevarande paragraf är stadgat. Hovrätten för Västra Sverige har givit uttryck åt den uppfattningen, att bestämmelsen i 14 § angående äganderättsförbehåll borde omfatta jämväl intecknade reservdelar. Såsom framgår av de sakkunnigas motiv till 17 § i

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

sakkunnigförslaget har denna fråga varit föremål för övervägande hos de sakkunniga. På de skäl som de sakkunniga anfört anser jag mig ej kunna biträda hovrättens uppfattning på denna punkt.

16 §. Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.

17 g. Första stycket av paragrafen är likalydande med 15 § i de sakkunnigas förslag, medan andra stycket motsvarar 17 § första stycket. Zle sakkunniga har i 15 § upptagit stadgande om att därest inteckning är meddelad i flera luftfartyg, ettvart av fartygen skall häfta för den in­ tecknade fordringens hela belopp. Enligt 17 § första stycket skall vad i 15 § stadgas äga motsvarande tillämpning i fall då reservdelar till luftfartyg om­ fattas av inteckning. Bankföreningen anmärker att förslaget icke reglerar regressförhållandena i samband med gemensam inteckning i flera, olika personer tillhöriga luft­ fartyg. Det hade varit önskvärt att frågan berörts till ledning för den prak­ tiska tillämpningen. Departementschefen. Såsom framgår av 3 och 4 §§ är det tillåtet att in­ teckna samma fordran i flera luftfartyg eller i luftfartyg jämte lager av reservdelar. I förevarande paragraf meddelas föreskrifter om den verkan sådan inteckning medför. Dessa föreskrifter anknyter ej till det inom fas­ tighetsrätten förekommande institutet gemensam inteckning, vilket bygger på grundsatsen om subsidiärt solidarisk ansvarighet för varje intecknad fastighet. I stället föreskrives att varje intecknat luftfartyg resp. intecknat reservdelslager primärt solidariskt ansvarar för hela det intecknade belop­ pet. Detta kan alltså i sin helhet utsökas ur vilket som helst av de intecknade luftfartygen eller ur intecknat reservdelslager. Med hänsyn till luftfartygens rörlighet och då intecknade reservdelar kan vara placerade på olika ställen såväl här i riket som utomlands, är det ingalunda säkert att all den inteck­ nade egendomen på en gång är tillgänglig för exekution. Under dessa för­ hållanden blir givetvis den primärt solidariska ansvarigheten av stor bety­ delse. Bankföreningen har anmärkt, att regressförhållandena i samband med att samma fordran är intecknad i flera luftfartyg, tillhöriga olika personer, icke reglerats. Därest olika ägare av luftfartyg låter inteckna sina fartyg lör samma fordran eller om luftfartyg, som redan är intecknade för samma fordran, genom frivillig överlåtelse kommer i olika ägares hand, bör det emellertid få ankomma på parterna själva att avtalsvis reglera regressfrå­ gan. Kommer luftfartyg, som är intecknade för samma fordran, i olika ägares hand till följd av försäljning vid exekutiv auktion, kan något problem i förevarande avseende ej uppkomma. I detta fall skall nämligen, enligt de:

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 111

exekutionsrättsliga regler som föreslagits, försäljningen medföra att inteck­ ningen avvecklas. 18 §. Paragrafen motsvarar 18 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämk­ ning i ordalagen. De sakkunniga har beträffande inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, ansett riktigast att regeln i 54 § försäkringsavtalslagen tillämpas. I överensstämmelse härmed har i första stycket av förevarande paragraf allenast hänvisats till vad i detta hänseende är särskilt stadgat. I andra stycket har stadgats, att ersättning som på an­ nan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget icke i fartygets ställe skall häfta för intecknad fordran. De sakkunniga har i detta sammanhang i motiven berört spörsmålet, huruvida särskild bestämmelse är erforderlig för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkringsgivaren förbehål­ lit sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersättningsbelopp eller ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat lika gott fartyg (»pay or make good»). Då det kunde antagas att i det praktiska livet par­ terna komme att ordna frågan genom överenskommelse har emellertid de sakkunniga ansett sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera äm­ net. Vidare har de sakkunniga haft under övervägande huruvida någon mot­ svarighet till det sjörättsliga kondemnationsinstitutet kan anses ändamåls­ enligt och önskvärt även på lufträttens område. Då erfarenheten på detta område ännu vore ringa, hade man emellertid underlåtit att nu utarbeta sär­ skilda bestämmelser om kondemnation. Bankföreningen har gjort invändning mot den föreslagna regeln, att er­ sättning som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget icke skall i luftfartygets ställe häfta för intecknad fordran. I detta hänse­ ende åberopar föreningen vad som anförts i den av föreningen till de sak­ kunniga överlämnade promemorian. Föreningen hemställer att lagstiftning­ en får en sådan utformning att inteckningshavaren i förevarande fall äger rätt också i ersättningssumman. Vid en reglering av spörsmålet på detta sätt vunnes den fördelen, att överensstämmelse uppnåddes med stadgandet i 16 § andra stycket i lagen om registrering och bärgning. Visserligen skedde en avvikelse från fartygsinteckningslagens ståndpunkt, men det vore icke nödvändigt att på alla punkter följa denna lag. — I anslutning till vad de sakkunniga anfört i fråga om klausulen »pay or make good» understryker bankföreningen vikten av att det redan i samband med den nya lagstift­ ningens genomförande tveklöst klargjordes, huruvida panträtten ginge över på ett utbytesfartyg eller ej. I varje fall borde enligt föreningens mening kunna krävas, att en klausul »pay or make good» icke skulle få åberopas mot inteckningshavaren med mindre honom bereddes en likvärdig säkerhet i ersättningsfartyg eller annorledes. Lämpligen borde ett stadgande av detta innehåll inflyta i lagen. Föreningen understryker i detta sammanhang även vikten av alt spörsmålet om införande av regler om ett kondemnationsför-

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

farande på lufträttens område upptages till övervägande när tillräcklig er­ farenhet i ämnet vunnits. Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att förbundet tidiga­ re till de sakkunniga redovisat sin inställning till rätten att efter eget val »pay or make good» och förklarar sig intet ha att invända mot den stånd­ punkt de sakkunniga intagit. Departementschefen. Såsom de sakkunniga föreslagit bör den i 54 § för­ säkringsavtalslagen fastslagna grundsatsen gälla beträffande inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring. Jag an­ sluter mig även till de sakkunnigas åsikt beträffande frågan om upptagande av ett särskilt lagstadgande om klausulen »pay or make good». Det synes ej böra komma i fråga att låta inteckning automatiskt övergå till luftfartyg, som lämnats såsom ersättning för ett havererat fartyg. Spörsmålet torde i förekommande fall kunna tillfredsställande regleras genom överenskommel­ se mellan de berörda parterna. Vad angår frågan om inteckningshavarens rätt till ersättning, som på annan grund än försäkring utgår för skada å den intecknade egendomen, har de sakkunniga med viss tvekan stannat för att föreslå den lösning som valts i fartygsinteckningslagen och som innebär att sådan ersättning icke skall häfta för intecknad fordran. Jag finner visserligen, att det kan anföras skäl för den av bankföreningen hävdade motsatta uppfattningen. Då det emellertid är önskvärt att på denna punkt ansluta till fartygsinteckningsla­ gen och, såsom de sakkunniga påpekat, inteckningshavarens intresse regel­ mässigt får antagas vara skyddat genom försäkring, anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag. I nära samband med förevarande paragraf i inskrivningslagen står vissa frågor om ändringar i 54 § försäkringsavtalslagen, vilka frågor behandlas i det följande.

19 §. Detta stadgande motsvarar 19 § i de sakkunnigas förslag med en viss for­ mell jämkning. Departementschefen. Av 3 § framgår att inteckning ej får meddelas i lott av luftfartyg. I konsekvens härmed bör det ej vara tillåtet att göra inteck­ ning gällande i lott av luftfartyg. Beträffande reservdelar finns möjlighet att inteckna viss andel. Uppenbarligen får inteckningen göras gällande i hela den intecknade lotten. Då det ej är förbjudet att inteckna lott i reservdelslager, borde det därjämte strängt taget ej möta hinder att utmäta viss an­ del av vad som intecknats, vare sig inteckningen omfattar hela lagret eller blott viss lott däri. För främjande av reda och enkelhet bör emellertid en dylik uppdelning av inteckningen vid exekutionen ej heller tillåtas beträf­ fande reservdelar. Förevarande paragraf är utformad i enlighet härmed. Däremot får ett av flera för samma fordran intecknade luftfartyg tagas i anspråk, liksom särskilda föremål som ingår i intecknat reservdelslager (jfr förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, 66 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 113

20 §.

Första stycket saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, medan andra stycket motsvarar 34 § i sakkunnigförslaget. De sakkunniga har i huvudsaklig överensstämmelse med 28 § fartygsinteckningslagen föreslagit att, därest intecknat luftfartyg genom vanvård el­ ler annorledes blir så försämrat, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest får anses av­ talat, inteckningshavaren skall äga rätt att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin fordran, även om den ej är förfallen. Därjämte stad­ gas emellertid, att samma påföljd skall inträda, därest det skäligen kan be­ faras att inteckningshavarens säkerhet kommer att märkligt minskas. Så­ som exempel på ett sådant fall anföres i stadgandet, att de med avseende å ägarens nationalitet för registrering stadgade villkoren ej längre är upp­ fyllda och Konungen ej medgivit att luftfartyget det oaktat må kvarstå i registret. Hovrätten för Västra Sverige anmärker, att den föreslagna bestämmelsen formellt även omfattade det fall, att inteckningshavarens säkerhet komme att märkligt minskas genom prisfall. De sakkunnigas motiv gåve närmast vid handen, att sådant fall ej avsåges med bestämmelsen. Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen skall exekutiv för­ säljning medföra att luftfartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rät­ tigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. Detta har beaktats vid ut­ formningen av de föreslagna exekutionsrättsliga reglerna. Efter försäljning­ en kvarstår endast sådan gäld, vilken enligt överenskommelse mellan in­ teckningshavaren och köparen skall innestå i avräkning å köpeskillingen (se 8 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av ut­ mätt luftfartyg m. m. och 25 § i förevarande lagförslag). Även sådana in­ tecknade fordringar, för vilka betalningstiden eljest ej är inne, förfaller alltså till betalning i och med den exekutiva försäljningen. En erinran här­ om har upptagits i första stycket av denna paragraf. Stadgandet utgör en motsvarighet till 26 § fartygsinteckningslagen. I andra stycket har bestämmelse meddelats om förtida betalning av in­ tecknad fordran i vissa andra fall. Bestämmelsen har i departementsförslaget givits mera begränsad omfattning än i de sakkunnigas förslag. Sålunda har den i sakkunnigförslaget upptagna allmänna föreskriften om förtida betalning, för den händelse det skäligen kan befaras att inteckningshava­ rens säkerhet kommer att märkligt minskas, ej medtagits. En sådan allmän föreskrift synes mig föra för långt och vara ägnad att skapa oklarhet och osäkerhet. Ej heller upptager departementsförslaget det fall att ändring in­ träffar i fråga om ägarens nationalitet. Inteckningshavarens intresse får i detta fall anses tillräckligt skyddat genom grundsatsen att luftfartyget ej kan avföras ur luftfartygsregistret utan inteckningshavarens samtycke. Däremot skall, såsom de sakkunniga föreslagit, rätt till förtida betalning 8 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

inträda då luftfartyg vanvårdas eller annorledes försämras i sådan grad att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. Därjämte upptages liksom i sakkunnigförslaget det fall att intecknat reservdelslager ej vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat. Av den valda formuleringen framgår att man vid brist på närmare bestämmelser i pantförskrivningsavtalet om det sätt på vilket lag­ ret skall vidmakthållas får taga hänsyn till vad som i allmänhet brukas i detta avseende. Det är givet att kreditgivaren har möjlighet att bereda sig ytterligare skydd mot förlust till följd av minskning av säkerheten genom att i låne­ avtalet införa klausul om förtida betalning i andra fall än förevarande stad­ gande medger.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Paragrafen överensstämmer helt med 21 § i de sakkunnigas förslag.

22 och 23 §§. Dessa bestämmelser, som motsvarar 22 och 23 §§ i de sakkunnigas för­ slag, innehåller regler om dödande och nedsättning av inteckning. Departementschefen. I jämförelse med sakkunnigförslaget har 22 § jäm­ kats så att det framgår, att inteckning ej må dödas i allt utom reservdelar. Härigenom vinnes överensstämmelse med den i 4 § fastslagna grundsatsen, att inteckning i reservdelar skall meddelas allenast såsom ett komplement till inteckning i luftfartyg. Vidare har utsagts, att dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar ej får ske så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden eljest kommer att stå i strid mot vad som är stadgat beträffande intecknande av samma fordran i flera luftfartyg eller i luft­ fartyg jämte reservdelar. 24 §. I de sakkunnigas förslag stadgas, att därest ägare av intecknat luftfartyg, som han begär få avföra ur luftfartygsregistret och överföra till främmande stat, ansöker att inteckningen skall avföras ur inskrivningsboken för överlörande till inskrivningsbok i den främmande staten, ansökningen ej må bifallas med mindre inteckningshandlingen företes och dess innehavare samtycker till åtgärden. Hovrätten för Västra Sverige anmärker att ifrågavarande stadgande i för­ slaget avsåge det fall, att inteckning i luftfartyg skulle avföras ur inskriv­ ningsboken för överförande till inskrivningsbok i den främmande staten, under det att korresponderande bestämmelse i art. IX i insltrivningskonventionen avsåge överförande av själva det intecknade luftfartyget. Paragra­ fen borde omredigeras så att den i sagda hänseende överensstämde med artikeln.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 115

Departementschefen. 1 överensstämmelse med vad hovrätten för Västra Sverige anmärkt har stadgandet omarbetats så att avförandet av inteck­ ningen ur inskrivningsboken blir en automatisk följd av att luftfartyget avlöres ur registret. För fartygets avförande ur registret kräves i regel sam­ tycke av inteckningshavaren; härom stadgas i 10 § förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m. (jfr även 43 § och 48 § tredje stycket före­ varande lagförslag). 25 §. Paragrafen, som motsvarar 25 § i sakkunnigförslaget, innehåller bestäm­ melser om den verkan exekutiv försäljning medför å inteckningsförhållandena. Departementschefen. I enlighet med den grundsats som gäller beträffande inteckning i fast egendom och sjögående fartyg bör luftfartyg och reservde­ lar som försålts å exekutiv auktion icke häfta för annat intecknat belopp än sådant som fått innestå i avräkning å köpeskillingen. Frågan under vilka förutsättningar dylik avräkning må äga rum regleras i den särskilda lagen om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Där exekutionen icke omfattar all för samma fordran intecknad egendom, kan — såsom framgår av bestäm­ melserna i 8 § nyssberörda lag — någon avräkning ej äga rum, utan in­ teckningen måste avvecklas. Beträffande frågan, hur auktionen bör inverka på den egendom som ej indragits i auktionen, kan man tänka sig den lös­ ningen, att inteckningen får kvarstå i sådan egendom, varvid alltså ägarehypotek skulle uppkomma i den mån försäljningen medför betalning av den intecknade fordringen. En bättre och riktigare lösning synes emellertid va­ ra, att även den av auktionen oberörda egendomen skall vara fri från in­ teckningen intill det belopp som täckes av köpeskillingen. Vid avfattningen av paragrafen har det senare alternativet följts. Om Sverige ansluter sig till inskrivningskonventionen, följer därav att vi måste respektera en exekutiv försäljning av svenskt luftfartyg, som i enlig­ het med konventionens bestämmelser sker i annan konventionsstat. De fö­ reskrifter som i förevarande lagförslag meddelas angående verkningarna av exekutiv försäljning syftar närmast på det fall att försäljningen sker här i landet, men det får förutsättas att bestämmelserna i tillämpliga delar gäller även när försäljningen sker utomlands och enligt konventionen skall erkän­ nas i vårt land. Bestämmelser om anteckning i inskrivningsboken angående här avsedda förhållanden har upptagits i 41 § andra stycket. 26 §. Paragrafen motsvarar 26 § i sakkunnigförslaget med en formell jämk­ ning.

Om ägarchypotek. 27—30 §§. Dessa bestämmelser överensstämmer med de sakkunnigas förslag, bortsett från ett par rent redaktionella ändringar i 29 och 30 §§.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Om gäldenårs ansvarighet för intecknad fordran. 31—33 §§. Dessa paragrafer överensstämmer med sakkunnigförslaget frånsett någ­ ra formella jämkningar i 33 §. 34 §. Paragrafen, som motsvarar 35 § i de sakkunnigas förslag, innehåller be­ stämmelse om personlig ansvarighet för intecknat luftfartygs ägare i visst fall. Departementschefen. I sakkunnigförslaget har detta stadgande utformats i nära överensstämmelse med 27 § fartygsinteckningslagen, som för det fall, då den på en inteckning grundade panträtten upphör i samband med fri­ villig överlåtelse av fartyget till utländsk man, stadgar personlig ansvarig­ het för ägaren, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Ett luftfartyg, som ägaren frivilligt överlåter till utländsk man, kan emellertid icke avregi­ streras utan att inteckningshavaren medger det (se 10 § förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m., jfr 24, 43 och 48 §§ förevarande lagför­ slag). Det synes oklart under vilka omständigheter panträtten kan i sam­ band med frivillig överlåtelse »upphöra», trots att luftfartyget kvarstår i registret. Förevarande bestämmelse torde erhålla en klarare avgränsning, om den anknytes till det fall att ägaren utan samtycke av inteckningsha­ varen låter föra luftfartyget till stat, där här i riket verkställd inskrivning ej erkännes i överensstämmelse med inskrivningskonventionen. I den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande, bör ägaren bli personligen ansvarig, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Be­ träffande förfallotiden är någon särregel ej påkallad, utan i detta avseende bör avtalet gälla. Ett tillfälligt överförande får alltså i regel ingen betydelse. Utan särskild bestämmelse synes det klart, att delägare i luftfartyg, vil­ ken vidtager eller deltager i åtgärd som nu omförmälts, blir personligen an­ svarig för inteckning som till följd av åtgärden ej kan göras gällande, vare sig han förut ej alls svarade personligen eller han blott svarade för viss del av fordringen.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall. 35 §. Paragrafen överensstämmer med 36 § i de sakkunnigas förslag. Bankföreningen understryker, med hänvisning till den av föreningen till de sakkunniga överlämnade promemorian, att synnerligen bärande skäl i och för sig talade för en reform av inteckningsväsendet på denna punkt. Departementschefen. Detta stadgande, som har nära motsvarighet i så­ väl inteckningsförordningen som fartygsinteckningslagen, lämnar i vissa avseenden utrymme för skilda tolkningar, och lämpligheten av att upptaga det i den föreslagna formen kan ifrågasättas. Det synes emellertid icke på­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 117

kallat att i detta sammanhang närmare ingå på dessa tämligen invecklade spörsmål, som även berör inteckningar i fast egendom och i sjögående fartyg. 36 §. Denna paragraf motsvarar 37 § i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. Vid avfattandet av denna bestämmelse har de sak­ kunniga uppmärksammat frågan om vilken verkan som bör tillerkännas en inteckning, som tillkommit på grund av medgivande av den som ej är rätt äga­ re till egendomen men förvärvat den i god tro. Uppenbarligen talar starka skäl för att sådan inteckning bör bli bestående. Jag anser det emellertid tveksamt huruvida det är lämpligt att i lagen upptaga en bestämmelse i detta ämne. Då de grundläggande principerna för verkningarna av godtrosförvärv är bristfälligt reglerade i vår lagstiftning, kan det vara ovisst vilka konse­ kvenser ett stadgande i detta speciella avseende kan medföra. Om spörsmå­ let skulle bli praktiskt aktuellt, bör det få ankomma på rättstillämpningen att taga ståndpunkt till frågan. Sakkunnigförslaget upptager vidare — i över­ ensstämmelse med fartygsinteckningslagen — en erinran om boutredningslagens bestämmelse angående godtrosförvärv i samband med dödförklaring. Denna erinran om en föga praktisk situation torde böra förenklas till en kort hänvisning till vad särskilt är stadgat. Bestämmelse om anteckning i inskrivningsboken att inteckning är ogill enligt förevarande paragraf har införts i 40 §.

37 §. Paragrafen motsvarar 38 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelse om an­ teckning i inskrivningsboken återfinnes i 40 §.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §. Denna paragraf, som avser anteckning om innehav av inteckning, motsva­ rar 20 § i de sakkunnigas förslag med en viss formell jämkning.

39 §. Denna bestämmelse, som motsvarar 39 § i de sakkunnigas förslag, avser anteckning i inskrivningsboken beträffande ägare av luftfartyg. Enligt de sakkunnigas förslag skall den som i inteckningsärende prövats vara rätt ägare av luftfartyg i sådan egenskap antecknas i inskrivningsbo­ ken. Vidare stadgas i sakkunnigförslaget, att det åligger luftfartsstyrelsen att omedelbart underrätta inskrivningsdomaren, för anteckning i inskriv­ ningsboken, då ny ägare av intecknat luftfartyg införts i luftfartygsregistret. Bankföreningen påpekar att anteckningen i inskrivningsboken angående äganderätten ej vore avsedd att äga inskrivningsrättsligt vitsord. Med hän­

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

syn härtill ansåge bankföreningen, i motsats till de sakkunniga, att anteck­ ningen knappast hade någon större betydelse för inskrivningsdomaren. Stad­ gandet belyste -— liksom även föreskrifterna i 50 § — nackdelen av dubbla register. Departementschefen. Såsom bankföreningen påpekat får icke anteckning­ en av ägarens namn i inskrivningsboken någon i egentlig mening inskrivningsrättslig betydelse. Emellertid kan inskrivningsdomaren, så länge ny ägare icke blivit införd i luftfartygsregistret, utan förnyad prövning enligt 7 § av äganderättsfrågan såsom fartygsägare godtaga den, vars namn an­ tecknats i inskrivningsboken. Såsom de sakkunniga framhållit har anteck­ ningen betydelse jämväl med hänsyn till vissa bestämmelser i inskrivningskonventionen. Vid avfattningen av bestämmelsen har sakkunnigförslaget något jämkats, i det anknytning skett till bestämmelserna i 7 § angående äganderättsprövningen. Vidare har föreskriften om skyldighet för luftfartsstyrelsen att underrätta inskrivningsdomaren om förändring i äganderätten överflyttats till den föreslagna lagen om registrering av luftfartyg m. m.

40 §. Paragrafen motsvarar 40 § i de sakkunnigas förslag. I paragrafen har emellertid upptagits bestämmelse jämväl om anteckning beträffande inteck­ ning, som är ogill enligt 36 eller 37 §.

41 §. Paragrafen, som motsvarar 41 § i de sakkunnigas förslag, innehåller före­ skrifter om anteckning i inskrivningsboken beträffande exekutiva åtgärder av olika slag. I jämförelse med sakkunnigförslaget har bestämmelserna nå­ got jämkats i anslutning till omformuleringen av 25 § och utbrytningen ur utsökningslagen av de bestämmelser som avser exekutiv försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar.

42 §. Denna bestämmelse motsvarar 42 § i de sakkunnigas förslag med en re­ daktionell ändring. 43 §. Paragrafen motsvarar 43 § i de sakkunnigas förslag. Någon särskild be­ stämmelse om att anteckning beträffande luftfartygs avförande ur luftfar­ tygsregistret skall ske har dock ej ansetts behövlig med hänsyn till vad som stadgas i 24 §. Föreskrift om anmälningsskyldighet för luftfartsstyrelsen har upptagits i lagen om registrering av luftfartyg m. m.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren. 44—47 §§. Dessa paragrafer motsvarar 44—47 §§ i de sakkunnigas förslag med några ändringar av huvudsakligen formell natur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 119

48 §. Bestämmelsen motsvarar 48 § i de sakkunnigas förslag, som emellertid kompletterats i två avseenden. Dels har föreskrivits att bevis angående in­ teckning i reservdelar skall innehålla erinran om vad i 15 § stadgas om an­ slag vid förvaringsplatsen och dels har införts en bestämmelse om inskriv­ ningsdomarens åtgärder då inteckningshavare uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret. I övrigt har vissa formella jämkningar vidtagits i para­ grafen. 49 §. Paragrafen motsvarar 49 § i de sakkunnigas förslag med viss redaktionell ändring. 50 §. Denna paragraf motsvarar 50 § i sakkunnigförslaget, som dock har jäm­ kats bl. a. i anslutning till den ändring som vidtagits i 24 §.

Om besvär. 51 §. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak 51 och 53 §§ i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. Med anledning av ett påpekande av hovrätten för Västra Sverige har i 51 § första stycket utsagts att klagan över inskrivnings­ domarens beslut skall föras genom besvär. Härigenom kommer direkt anvis­ ning att givas om vilket rättsmedel som skall komma till användning, var­ jämte paragrafen närmare korresponderar med underrubriken. Bestäm­ melserna om anteckning i inskrivningsboken beträffande anförda besvär och beslut som meddelas i anledning av besvären har förenklats och sam­ manförts i 51 § andra stycket. Såvitt 53 § i de sakkunnigas förslag avser ogiltigförklaring annorledes än i följd av klagan i själva inskrivningsärendet, har paragrafen i departementsförslaget motsvarighet i 40 § andra stycket. Föreskriften i 53 § andra punkten i sakkunnigförslaget är av så ringa praktisk betydelse att den icke synes böra tynga lagtexten.

52 §. Denna paragraf motsvarar med viss formell jämkning 52 § i de sakkun­ nigas förslag.

Om tillämpningsföreskrifter. 53 §. Bestämmelsen överensstämmer med 54 § i sakkunnigförslaget.

Övergångsbestämmelse. I enlighet med de sakkunnigas förslag har upptagits cn särskild över­ gångsbestämmelse beträffande äganderättsprövningen i fall då luftfartyg införts i luftfartygsregistret före inskrivningslagens ikraftträdande.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.

Detta lagförslag innehåller reglering av två sinsemellan olikartade ämnen, nämligen dels registrering av luftfartyg och dels bärgning av luftfartyg och gods i luftfartyg. Såsom förut anmärkts är det avsett, att bestämmelserna sedermera skall inarbetas i ett större lagkomplex med benämningen luft­ fartslag. Med hänsyn till det olikartade innehållet i den nu föreslagna la­ gens underavdelningar har dessa i departementsförslaget betecknats såsom kapitel. Lagens rubrik jämte överskriften till 2 kap. har i jämförelse med sakkunnigförslaget något förenklats.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §•

Paragrafen överensstämmer med 1 § i de sakkunnigas förslag med en formell jämkning. Departementschefen. Luftfartsförordningen § 4 anger såsom en förutsätt­ ning för att ett luftfartyg skall äga svensk nationalitet, att det är infört i offentligt, svenskt luftfartygsregister. Enligt § 1 i förordningen anses såsom luftfartyg i förordningen flygplan (lånt- och vattenflygplan), motorballonger och fria ballonger. Av övergångsbestämmelserna till förevarande lagförslag framgår, att § 4 i luftfartsförordningen kommer att upphävas genom lagen, medan däremot § 1 kvarstår i avbidan på att den nya luftfartslagen genom­ föres. Avgränsningen av luftfartygsbegreppet torde erbjuda en del svårighe­ ter, som dock icke lämpligen kan bli föremål för definitivt ställningstagande förrän förslaget till luftfartslag föreligger. Det synes mig emellertid riktigt, att alla verkliga luftfartyg kan bli införda i luftfartygsregistret, även om re­ gistrering av luftfartyg av vissa slag måhända bör få ske även i enklare ordning. För närvarande är detta fallet bl. a. beträffande glidflygplan. Jag har erfarit att de sakkunniga kommer att närmare överväga detta spörsmål i samband med utarbetandet av förslag till luftfartslag. De sakkunniga har i anslutning till bestämmelserna om registrering upp­ rättat förslag till lag angående ändring i lagen om Kungl. Maj :ts regerings­ rätt. Detta förslag kommer att anmälas i annat sammanhang.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 2 § i de sakkunnigas förslag med den änd­ ringen att uttrycket »svenskt dödsbo» uteslutits. Departementschefen. Innebörden av uttrycket »svenskt dödsbo» synes ej iullt klar. Även utan särskild bestämmelse är det emellertid uppenbart, att luftfartyg som äges av dödsbo skall få registreras. Det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra, huruvida dödsboet har sådan anknytning till främmande stat att luftfartyget ej bör få registreras här i riket enligt pa­ ragrafens första stycke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 121

3 §. Paragrafen motsvarar 3 § första punkten i de sakkunnigas förslag. Andra punkten har överflyttats till 7 § första stycket förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt er­ kännande av rätt till luftfartyg.

4 §. Denna paragraf är likalydande med 4 § i sakkunnigförslaget.

5 §.

Paragrafen motsvarar 5 § i de sakkunnigas förslag och innehåller vissa be­ stämmelser angående ansökan om registrering. Departementschefen. Enligt sakkunnigförslaget skall ansökan om regist­ rering av luftfartyg åtföljas av bevis angående vissa angivna förhållanden, bl. a. att sökanden är ägare av luftfartyget. Ehuru sådan ansökan givetvis måste prövas med synnerlig omsorg, synes dock ordet »bevis» vara ägnat att leda till en alltför sträng bedömning av det föreliggande materialet. I departementsförslaget har därför i stället använts uttrycket »utredning till styrkande av».

6 §.

Lydelsen av denna paragraf överensstämmer med de sakkunnigas för­ slag frånsett en mindre jämkning.

7 §• Denna paragraf motsvarar 7 § i sakkunnigförslaget med viss formell jämkning. Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att avsikten icke torde vara att även luftfartyg, som registrerats här i riket enligt 2 § andra stycket, skulle äga svensk nationalitet. Departementschefen. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige anfört vill jag framhålla, att luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret ef­ ter Konungens medgivande med stöd av 2 § andra stycket, äger svensk na­ tionalitet i likhet med andra i registret införda luftfartyg. En annan lösning är oförenlig med den av de sakkunniga återgivna art. 17 i luftfartskonventionen, som stadgar att luftfartyg äger den stats nationalitet, i vilken det är registrerat. 8 och 9 §§. Paragraferna motsvarar 8 och 9 §§ i de sakkunnigas förslag med några ändringar av huvudsakligen formell natur. I 8 § har emellertid insatts mot­ svarighet till ett av de sakkunniga i 39 § förslaget till inskrivningslag upp­ taget stadgande om skyldighet för luftfartsstyrelsen att i vissa fall under­ rätta inskrivningsdomaren. Detta stadgande har ansetls böra överföras till

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

bestämmelserna om registrering av luftfartyg, då det avser åtgärd som an­ kommer på den som för luftfartygsregistret.

10 §.

De sakkunniga har i denna paragraf upptagit stadgande av innebörd, att intecknat luftfartyg ej må avföras ur luftfartygsregistret, med mindre inteckningshavaren samtyckt till åtgärden. Den omständighet som påkallar avregistreringen skall emellertid anmärkas i registret. Anmärkningen skall ej beröra den inskrivna rättigheten. Departementschefen. Denna paragraf i de sakkunnigas förslag har omre­ digerats för att uppnå överensstämmelse med 24, 43 och 48 §§ förslaget till inskrivningslag. Vidare har ansetts överflödigt att i lagtexten framhålla att anmärkning i registret av omständighet, som egentligen borde föranleda av­ registrering, ej berör den inskrivna rättigheten. Såsom ett nytt andra stycke har upptagits motsvarighet till vissa stadganden i 43 § i de sakkunnigas förslag till inskrivningslag rörande under­ rättelse till inskrivningsdomaren.

11 §• Denna paragraf motsvarar 11 § i sakkunnigförslaget med viss redaktionell omarbetning i förtydligande syfte.

12 §.

De sakkunniga har i 13 § föreslagit, att om någon upplåter luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst tre månader till annan för att av denne nyttjas för egen räkning eller om luftfartyg innehaves på grund av avbetalningsköp, i registret skall antecknas innehavarens namn, beskaf­ fenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den gäller. Därjämte stadgas anmälningsskyldighet för dem som slutit sådant avtal. Luf tf artsstyr elsen anmärker, att med hänsyn till den relativt stora omfatt­ ning som nyttjanderättsupplåtelser redan erhållit samt den invecklade ka­ raktären hos dylika, ofta med utländsk medborgare slutna avtal styrelsen måste räkna med ett betungande arbete i detta avseende samt svårigheter att över huvud taget erhålla föreskrivna uppgifter. Styrelsen, som säger sig ifrå­ gasätta paragrafens nödvändighet, inskränker sig emellertid till att föreslå sådan ändring av paragrafen, att anteckning skall äga rum endast på begä­ ran av någon av dem, som slutit sådant avtal. Departementschefen. Vad luftfartsstyrelsen anfört synes böra beaktas och anteckning om upplåtelse av nyttjanderätt sålunda äga rum endast på begäran av part som slutit avtalet. Sådan anteckning torde i vissa samman­ hang kunna vara av värde för den enskilde, exempelvis i bevishänseende. Emellertid bör upplåtelser även på kortare tid än tre månader få antecknas i registret. En minsta tid av fjorton dagar torde böra stadgas. Därmed upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 123

nås huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande eller föreslagna be­ stämmelser i andra nordiska stater.

13 §. Paragrafen motsvarar 12 § i de sakkunnigas förslag med viss formell jämkning i tredje stycket. Departementschefen. Den interimistiska registrering, varom i denna pa­ ragraf är fråga, synes ej böra ske i en avdelning av luftfartygsregistret utan såsom anteckning i ett särskilt bihang till detta. Det framgår då klart att sådan anteckning ej innebär registrering i egentlig mening och sålunda ej grundar möjlighet att inteckna luftfartyget.

2 KAP.

Om bärgarlön m. m.

14 §. De sakkunniga har i förevarande paragraf föreslagit bestämmelser om bärgarlön, motsvarande 224 § första och andra styckena samt femte stycket andra punkten sjölagen, varjämte i förslaget hänvisats till de grunder, som i 225 och 226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till bärg­ ningen i detta begrepps från sjörätten kända betydelse ansluter sig nära ett från inskrivningskonventionen hämtat institut, enligt vilket ersättning skall utgå jämväl i fall då någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vid­ känts särskilda oundgängliga kostnader. Departementschefen. De sakkunnigas förslag till lydelse av denna pa­ ragraf ger ej anledning till annan erinran än att hänvisning bör ske även till 227 § sjölagen, i vilket stadgande regler meddelas om jämkning av oskä­ lig bärgarlön. Denna komplettering föranleder en ändring i avtalslagen, var­ till jag återkommer i det följande. Såsom framgår av stadgandets avfattning utgår bärgarlön eller ersättning för oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg oavsett om fartyget är infört i det svenska luftfartygsregistret eller icke. Det kan sålunda vara fråga om här i riket registrerat luftfartyg, om luftfartyg, som är registrerat i annan till inskrivningskonventionen ansluten stat eller i annan främmande stat, eller om luftfartyg, som icke alls är registrerat.

15 §. Paragrafen, som frånsett en formell jämkning i tredje stycket överens­ stämmer med 15 § i de sakkunnigas förslag, innehåller vissa grundläggande regler om s. k. luftpanträtt. Departementschefen. I motsats till 14 § förslaget till inskrivningslag, vari stadgas om den panträtt som inteckning i luftfartyg medför, nämnes icke i förevarande paragraf något om tillbehör till luftfartyg. Det är tydligt att luftpanträtten omfattar allt som bärgats resp. bevarats men intet därutöver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Vad som icke är tillbehör får anses utgöra ombordvarande gods. Såsom jag berört vid det nyssnämnda stadgandet i förslaget till inskrivningslag har ägareförbehåll till vad som bärgats eller bevarats ej företräde framför luftpantratten. Denna gäller i det bärgade eller bevarade oavsett vem som är ägare därtill. Det synes ej behövligt att i lagtexten giva uttryck åt den tämligen själv­ klara grundsatsen, att om borgenär har luftpanträtt i flera föremål ettvart av dessa skall häfta för gäldens hela belopp.

16 §. Paragrafen, som motsvarar 16 § i de sakkunnigas förslag, innehåller be­ stämmelser om luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring eller av annan grund. Departementschefen. Bestämmelsen angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget eller godset, har jämkats i redaktionellt avseende ävensom komplette­ rats med hänvisning till stadgandena i 272 och 279 §§ sjölagen. I nämnda stadganden lämnas vissa föreskrifter om förutsättningarna för att panträttshavaren skall kunna göra sin rätt gällande.

17 §. Paragrafen motsvarar 17 § i de sakkunnigas förslag med vissa ändringar av formell natur.

18 §. De sakkunniga har i denna paragraf föreslagit, att luftpanträtt i fartvg skall upphöra, såvida icke inom tre månader från det åtgärderna för bärg­ ningen eller bevarandet av fartyget avslutades borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskriv­ ningsboken för luftfartyg samt dessutom anspråket godkänts eller talan därom väckts i laga ordning. Depai tementschefen. Sakkunnigförslagets bestämmelse i förevarande ämne har tydligen utformats närmast med tanke på luftfartyg, som är re­ gistrerade här i riket. I fråga om fartyg, som är registrerade i annan till inskrivnmgskonventionen ansluten stat, bör emellertid uttryckligen angivas, att anmälan om borgenärens anspråk skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för luftfartyget. Beträffande oregistrerade luftfartyg eller luftfartyg, vilka är registrerade i främmande stat som ej biträtt kon­ ventionen, synes lämpligast att — i viss anslutning till 283 § sjölagen__ stadga att överenskommelse skall träffas om panträttens belopp eller talan om panträtten skall väckas inom en tidsfrist av ett år. I formellt avseende torde paragrafen något närmare än som skett i sakkunnigförslaget böra av­ fattas med inskrivningskonventionen art. IV såsom förebild.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 125

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §. De sakkunniga har i förevarande paragraf upptagit stadganden om straff för överträdelser av de i lagen givna bestämmelserna. I första stycket har sålunda föreslagits, att den som vid ansökan eller anmälan till luftfartygsregistret uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift skall straffas med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Enligt sakkunnigförsla­ gets andra stycke skall den som framför luftfartyg med vetskap om att det icke är vederbörligen märkt straffas med fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, med dagsböter. Slutligen innehåller tredje stycket, att den som i annat fall än nu sagts bryter mot vad i lagen stad­ gas skall straffas med dagsböter. Hovrätten för Västra Sverige har beträffande ansvarsbestämmelsen i första stycket anmärkt, att det vore mindre tillfredsställande att införa en gemensam straffskala för uppsåtlig förbrytelse och grov oaktsamhet. Hov­ rätten framhåller, att ehuru — på sätt de sakkunniga ock anfört i moti­ ven — frihetsstraff knappast syntes komma i fråga för oaktsamhetsbrott, straffskalans utformning dock kunde obehörigen inverka på straffmätning­ en. I fråga om andra stycket anför hovrätten dels att straffarbete särskilt med hänsyn till stadgandet i 20 § syntes böra utgå ur straffskalan, dels ock att grov oaktsamhet borde straffbeläggas. Hovrätten förklarar sig bi­ träda de sakkunnigas mening, att brott enligt andra stycket vore allvarligare än brott enligt första stycket, och finner därför i andra stycket upptagna brott böra framför brott enligt första stycket straffas i fall av oaktsamhet. Tredje stycket hade enligt hovrättens mening fått en alltför allmän avfatt­ ning. Departementschef en. I överensstämmelse med det av hovrätten för Väst­ ra Sverige framställda yrkandet vill jag beträffande första stycket i para­ grafen förorda, att en särskild straffskala, upptagande endast dagsböter, införes för oriktig uppgift som lämnas av grov oaktsamhet. Straffskalan för uppsåtligt brott enligt första stycket synes ej böra omfatta strängare straff än fängelse i högst sex månader. Vidare bör tredje stycket begränsas så att bestämmelsen endast avser åsidosättande av de i lagen meddelade föreskrifterna beträffande registrering och vad därmed sammanhänger. Andra stycket har däremot upptagits i överensstämmelse med de sakkunni­ gas förslag, ehuru de ändringsförslag, som hovrätten framfört beträffande detta stycke, förtjänar visst beaktande. Jag vill framhålla att tillfälle till närmare övervägande av straffbestämmelserna erbjudes i samband med utarbetandet av förslag till luftfartslag, där andra likartade straffstadgandcn påkallas.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

20 och 21 §§. Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag.

övergångsbestämmelserna. Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att övergångsbestämmelserna borde kompletteras på så sätt att föreskrifterna i § 44 mom. 1 luftfartsförordningen upphäves såvitt gäller straff dels för den som begagnar luft­ fartyg i strid mot stadgandet i § 3 sagda förordning — enligt vilket stad­ gande luftfart inom svenskt område må äga rum endast med luftfartyg, som antingen har svensk nationalitet eller ock uppfyller vissa andra i för­ ordningen föreskrivna villkor — dels ock för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift. Departementschefen. Bestämmelserna i § 44 mom. 1 luftfartsförordningen om straff för den som begagnar luftfartyg i strid mot stadgandet i § 3 i förordningen bör kvarstå, då detta straffbud icke beröres av den nu före­ slagna lagstiftningen. Däremot bör övergångsbestämmelserna såsom hov­ rätten för Västra Sverige anmärkt kompletteras såvitt angår luftfartsförordningens bestämmelse om straff för oriktig uppgift till luftfartygsregistret.

Förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

1 §• Paragrafen motsvarar 1 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella jämkningar.

2 §• Denna paragraf överensstämmer med sakkunnigförslaget bortsett från att första punkten av andra stycket överflyttats till 3 §.

3 §• Första punkten av denna paragraf motsvarar 2 § andra stycket första punkten i de sakkunnigas förslag, medan andra punkten har motsvarighet i 3 § i sakkunnigförslaget. Departementschefen. Den regel som de sakkunniga upptagit i 3 § bygger på art. VI i inskrivningskonventionen. Denna artikel stadgar att, vid kvarstad eller skingringsförbud å eller utmätning eller exekutiv försäljning av luft­ fartyg eller rättighet i sådant fartyg, fördragsslutande stat icke skall vara skyldig att till förfång för utsökningsborgenär eller köpare vid exekutiv för­ säljning erkänna upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som avses i art. I paragraf 1 i konventionen, därest den, mot vilken den exekutiva åtgärden är riktad, med vetskap om denna vidtagit upplåtelsen eller överlåtelsen. Den

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 127

tanke som ligger bakom denna bestämmelse i konventionen torde i huvud­ sak vara att ett exekutivt förfarande i en fördragsslutande stat beträffande ett luftfartyg, som är registrerat i annan fördragsslutande stat, icke skall kunna omintetgöras genom att gäldenären sedan det exekutiva förfarandet inletts låter i registreringsstaten inskriva en panträtt eller annan rättighet till luftfartyget. Det synes riktigt att vi i vår lagstiftning utnyttjar denna möj­ lighet att bereda skydd åt borgenär, som här i riket söker exekution i ut­ ländskt luftfartyg. Jag vill därför tillstyrka att ett stadgande i ämnet upp­ tages. Vissa jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna avfattningen synes emellertid påkallade. Stadgandet bör sålunda gälla även det fall att luftfartyget omfattas av konkurs som inträffat här i riket. En sådan ut­ sträckning av stadgandets omfattning kan ej anses oförenlig med konven­ tionen, ehuru denna ej särskilt nämner konkurs. Å andra sidan synes sak­ kunnigförslaget gå något för långt, då det generellt stadgar att rättshand­ ling, som i bestämmelsen avses, icke äger verkan mot utsökningsborgenären eller mot köparen vid exekutiv försäljning. Såsom de sakkunniga själva i motiven anmärkt står en sådan generell föreskrift ej i god överensstämmel­ se med svensk rättsuppfattning. Det torde vara riktigare att i detta avseende direkt anknyta till innehållet i svensk lag. I enlighet med det anförda har den ifrågavarande bestämmelsen avfattats så, att där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfartyg omfattas av konkurs som inträffat här i riket, och gäldenären med vetskap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, denna ej må till förfång för utsökningsborgenä­ ren eller konkursborgenärerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag. Måhända kan viss tve­ kan uppkomma beträffande tillämpningen av denna grundsats, då inskriv­ ningen avser rättighet som icke kan inskrivas här i riket, men dylika spörs­ mål lärer få bedömas av rättstillämpningen, som på det rättsområde denna bestämmelse avser även i övrigt måste i stor utsträckning arbeta utan stöd av skriven lag. Innebörden av förevarande bestämmelse torde klarare framgå om den anknytes såsom ett undantag från grundsatsen att verkan av inskrivning i för­ hållande till tredje man skall bedömas enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Bestämmelsen härom i 2 § andra stycket i de sakkunnigas förslag har därför överflyttats till 3 §.

4 §• Paragrafen innehåller bestämmelser om erkännande här i riket av rätt till reservdelar på grund av inskrivning, som meddelats i annan konventionsstat. Departementschefen. Det torde ej vara erforderligt att i detta stadgande upptaga kravet, att reservdelarna till art och ungefärligt antal skall ha för­ tecknats i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga, utan det får förutsättas att detta krav iakttages av den myndighet som beviljar inskriv­ ningen. Vidare har i jämförelse med sakkunnigförslaget vidtagits den änd­

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ringen, att tillämpligheten av stadgandet ej begränsats till här i riket upp­ lagda reservdelar. Paragrafens andra stycke står i överensstämmelse med den i 4 § andra stycket i förslaget till inskrivningslag meddelade definitionen å reservdelar.

5 §• Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med vissa ändringar av for­ mell natur.

6 §.

Den sakliga ändring i förhållande till sakkunnigförslaget som vidtagits i andra stycket av denna paragraf sammanhänger med den utformning utsökningsbestämmelserna erhållit i departementsförslaget (se motiven till 5 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luft­ fartyg m. m.). 7 §• Paragrafens första stycke motsvarar delvis 3 § andra punkten förslagel till lag om registrering av luftfartyg m. m. i den av de sakkunniga upptagm lydelsen. Andra och tredje styckena motsvarar 7 § i de sakkunnigas nu förevarande förslag. Departementschefen. Då grundsatsen, att samtycke från innehavare av in­ skrivna rättigheter skall inhämtas för överförande av luftfartyg från regis­ ter i annan konventionsstat till vårt luftfartygsregister, har nära samman­ hang med spörsmålet om erkännande här i riket av rättigheter som inskrivits i konventionsstat, synes stadgande i ämnet lämpligast böra placeras i förevarande lag. Bestämmelsen i 3 § andra punkten i de sakkunnigas för­ slag till lag om registrering av luftfartyg m. m. har därför överflyttats till denna paragraf. Det torde få förutsättas att lagstiftningen i vederbörande konventionsstat upptager bestämmelser om samtycke från rättighetshavare för avförande ur dess register. I vår lagstiftning bör krävas samtycke till att registrering sker i det svenska luftfartygsregistret. Detta har iakttagits vid avfattningen av bestämmelsen. I andra stycket, som motsvarar första stycket av 7 § i de sakkunnigas för­ slag, har vidtagits ett par formella jämkningar i förtydligande syfte. Beträffande sista stycket i paragrafen kan till de av de sakkunniga an­ förda synpunkterna läggas, att självfallet kortare eller längre tid kan förllyta mellan avregistreringen i den främmande staten och införandet i det svenska registret. Huruvida fartyget under denna tid varit antecknat i bihanget till luftfartygsregistret eller icke, saknar betydelse vid beräkningen av den tid av tre månader efter införandet i det svenska registret, inom vil­ ken inteckningshavaren har att bevaka sin förmånsrätt.

8 §.

Denna paragraf överensstämmer med 8 § första och andra styckena i de sakkunnigas förslag med vissa redaktionella jämkningar. Tredje stycket i sakkunnigförslaget har överförts till 10 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 129

9 §• Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med en redaktionell omarbetning av första stycket.

10 §.

Enligt de sakkunnigas förslag skall tillämpningsföreskrifter av Konung­ en meddelas beträffande 8 §. Med anledning av omarbetningen av 7 § torde emellertid vissa tillämpningsföreskrifter påkallas även i fråga om denna paragraf. På grund härav har 8 § tredje stycket i de sakkunnigas förslag med en allmännare avfattning överflyttats till förevarande paragraf.

Förslaget till lag om ändring i handelsbalken.

10 KAP.

7 §• De sakkunniga har föreslagit, att i paragrafen skall stadgas förbud mot pantsättning av luftfartyg. I motiven har de sakkunniga anfört, att ett pantsättningsförbud avseende luftfartyg lärer böra omfatta alla ett sådant far­ tygs tillbehör. Giltig handpanträtt till sådant föremål syntes emellertid kun­ na jämlikt allmänna regler förvärvas i god tro. Konkurrens mellan inteck­ ning och handpant förebyggdes följaktligen icke i alla situationer genom det föreslagna stadgandet, men någon reglering utöver vad gällande rätt innehölle ansåges icke vara av behovet påkallad. — I sina motiv har de sakkun­ niga vidare uppmärksammat bl. a. möjligheten av konkurrens mellan in­ teckning och lösöreköp. De har övervägt att till förebyggande av sådan kon­ kurrens införa ett stadgande, enligt vilket luftfartyg icke finge göras till fö­ remål för lösöreköp, enär detta vore oförenligt med inskrivningskonvenlioen art. II paragraf 1. De har emellertid ansett ett sådant stadgande obehöv­ ligt, emedan luftfartyg efter genomförandet av den föreslagna lagstiftningen om inteckning i sådana fartyg syntes falla utanför lösöreköpsförordningens tillämpningsområde. Förhållandet syntes i detta hänseende bli detsamma som beträffande sjögående fartyg av sådan dräktighet, att inteckning däri kunde meddelas. Hovrätten för Västra Sverige yttrar att, särskilt som pantsättningsförbudet ej skulle gälla reservdelar till luftfartyg, förbudet mot pantsättning av tillbehör borde komma till uttryck i den till den nu gällande paragrafen tilllagda punkten genom att däri föreskreves, att ej heller luftfartyg eller till­ behör till sådant finge pantsättas. Beträffande konkurrens mellan lösöre­ köp och inteckning funne hovrätten inskrivningskonventionen art. I para­ graf 2 innefatta förbud mot alt låta lösöreköp av luftfartyg och tillbehör till sådant äga företräde framför rättighet som avsåges i paragraf 1 av artikeln. Hovrätten ansåge — i motsatts till vad de sakkunniga anfört — konsekvensen av nämnda paragraf 2 vara att i 1 § lösöreköpsförordningen 51 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

130 Kungi. Maj.ts proposition nr 13.

borde stadgas, att förordningen ej vore tillämplig å luftfartyg eller tillbehör till sådant. Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag ej behövligt alt i lagtexten särskilt nämna att tillbehör till luftfartyg ej får pantsättas. Det må erinras om att förevarande paragraf ej nämner tillbehör till sjögående fartyg. Pantsätlningsförbudet riktar sig även mot icke registrerade luftfartyg. Så­ dana fartyg kan vinna registrering och därmed bli inteckningsbara. Vad angår frågan om konkurrens mellan lösöreköp och inteckning, må anmärkas att enligt ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1921 s. 484) lösöreköpsförordningen ansetts tillämplig å en segelyacht, som var av bety­ dande storlek ehuru icke av sådan dräktighet att inteckning kunnat med­ delas däri. Vilken betydelse fartygsinteckningslagen har för frågan om lösöreköpsförordningens tillämplighet å sjögående fartyg har icke varit föremål för prövning av Högsta domstolen, men Göta hovrätt har i en dom (SvJT 1933 rf s. 54) beträffande en motorbåt av 6,04 tons dräktighet - alltså inteckningsbar — förklarat att den vore av sådan storlek, att den kunde bli föremål för fartygsinteckning, samt att vid sådant förhållande lösöreköpsförordningen icke vore tillämplig å båten. Den rättsuppfattning som kommit till uttryck i denna hovrättsdom synes naturlig och riktig. Samma grundsats bör utan att särskilt stadgande i ämnet är behövligt anses gälla beträffande luftfartyg med iakttagande av att någon storleksgräns här ej är aktuell, då alla luftfartyg utan avseende å storleken är inteck­ ningsbara. I enlighet med det anförda kan icke heller tillbehör till ett luft­ fartyg göras till föremål för lösöreköp.

17 KAP.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer med 2 § i de sakkunnigas förslag.

3 §. De sakkunniga har föreslagit, att i detta lagrum inteckning i luftfartyg skall i fråga om förmånsrätten jämställas med inteckning i sjögående fartvg. Hovrätten för Västra Sverige finner det kunna ifrågasättas huruvida be­ stämmelserna i förevarande paragraf om retentionsrätt, såvitt rör luftfartyg och tillbehör därtill, är förenliga med art. I i inskrivningskonventionen. Departementschefen. Med anledning av det av hovrätten för Västra Svei ige \äckta spörsmålet, huruvida bestämmelserna i denna paragraf om för­ månsrätt för retentionsrätt star i överensstämmelse med inskrivningskonven­ tionen, vill jag framhålla att enligt den föreslagna lydelsen retentionsrätt åt­ njuter sämre förmånsrätt än intecknad fordran. Den föreslagna lydelsen synes därför väl förenlig med konventionen. Emellertid har sakkunnigför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 131

slaget underkastats vissa jämkningar, vilka sammanhänger med den utform­ ning som utsökningsbestämmelserna erhållit j departementsförslaget (se motiven till 5 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

16 §. De sakkunnigas förslag har något jämkats i formellt avseende.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Med anledning av att i 14 § förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m. intagits hänvisning till 227 § sjölagen, påkallas en mindre jämkning i tredje stycket av förevarande paragraf i avtalslagen.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Förslaget överensstämmer med det av de sakkunniga framlagda förslaget.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen om försäkringsavtal.

De sakkunniga har i anslutning till 14 § andra stycket förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m. föreslagit den ändringen i förevarande lagrum, att den i första stycket därav meddelade särskilda regeln beträffan­ de sjöpanträtt, som icke är förbunden med personlig fordran hos pantens ägare, utslräckes att omfatta jämväl luftpanträtt vilken ej är förenad med sådan fordran. De sakkunniga har vidare i motiven till 18 § förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg berört vissa spörsmål som äger sam­ band med 54 § försäkringsavtalslagen. Främst har därvid behandlats en av försäkringsbolagens riksförbund ifrågasatt ändring av paragrafens andra stycke. Detta innehåller en tvingande bestämmelse av innebörd att då för­ behåll träffats, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse ägande­ rätten till godset övergår å annan, ny ägare dock, där försäkringsfall in­ träffar inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersättning för liden skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han själv tagit, äger rätt till goltgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger emellertid icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäkring. Förbundet hade i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som föranlett undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kun­ de i minst lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

utomordentligt stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till för­ säljning eller andra händelser å avlägsna platser. Förbundet hade därför fö­ reslagit, att de sakkunniga måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda undantagsbestämmelse att avse även försäkring av luftfartyg. De sakkun­ niga har emellertid funnit, att det av förbundet väckta spörsmålet kunde komma att upptagas till avgörande i samband med de olika försäkringsfrågor, som måste behandlas vid en blivande lagstiftning om införlivande med svensk rätt av den i Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen rörande skada som av främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jord­ ytan. På grund därav och då man näppeligen kunde utgå från att den väntade lagstiftningen komme att gå i den av förbundet föreslagna riktning­ en, hade de sakkunniga ansett denna fråga icke böra upptagas till pröv­ ning i nu förevarande sammanhang. De sakkunniga har vidare — i anled­ ning av uttalanden i den från bankföreningen överlämnade promemorian och det av försäkringsbolagens riksförbund till de sakkunniga avgivna ytt­ randet — anmärkt att vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda kon­ ventionen torde komma under övervägande, huruvida en försäkringshavares rätt till ersättning på grund av försäkring behövde skyddas genom tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande vore fallet. Försäkringsbolagens riksförbund återkommer i sitt över de sakkunni­ gas förslag avgivna remissyttrande till frågan om ändring av 54 § andra stycket försäkringsavtalslagen, en fråga som på sätt förbundet redan på­ pekat hos de sakkunniga vore av direkt betydelse för eventuella inteckningshavare och därför lämpligen borde behandlas i samband med de sak­ kunnigas förslag. Förbundet har för sin del funnit den av de sakkunniga intagna ståndpunkten svårförståelig. Även om vid en eventuellt kommande reglering av lagstiftningen rörande av luftfartyg vållade tredjemansskador på jordytan frågan om tryggande av tredje mans anspråk på skadestånd att utgå ur försäkringsersättning för vållande luftfartyg kunde böra upp­ tagas till behandling, funnes enligt förbundets mening ej något skäl att ställa förbundets ifrågavarande framställning på framtiden, allra helst som frågan om Sveriges anslutning till den nya tredjemansskadekonventionen ännu vore helt öppen. Främst syntes dock böra beaktas att de luftfartygsförsäkringar, som vore av betydelse i förevarande sammanhang, hittills icke enligt svensk erfarenhet avsett tredjemansskador utan flygplansskador (kasko). Undantagsbestämmelsen i paragrafens andra stycke beträf­ fande sjöförsäkring å fartyg toge uppenbarligen sikte på fartygs stora rörlighet och möjligheten till deras försäljning eller andra händelser på av­ lägsna platser. Som riksförbundet förut framhållit syntes samma skäl med än större styrka tala för att svensk flygförsäkringsgivare skulle kunna fritaga sig från betalningsskyldighet för kaskoskada, som inträffade efter det luftfartyget övergått till annan ägare än den varmed försäkringsavtalet slutits. Det hade vid flera tillfällen hänt att luftfartyg, försäkrat av Svenska flygförsäkringspoolen eller något av dess medlemsbolag, sålts till land i annan världsdel och där så gott som omedelbart insatts i trafik under

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 133

sådana förhållanden beträffande säkerhet och service, att ett beviljande härifrån av försäkring åt den nye ägaren varit uteslutet. Hittills hade lyck­ ligtvis ej något krav på ersättning rests mot svenska försäkringsgivare för skada, inträffad under de fjorton dagar efter försäljningen, då den gamla försäkringen gällt. Anledning funnes emellertid att räkna med att även i fortsättningen här hemmahörande och försäkrade luftfartyg ofta komme att övergå i utländsk ägo. Det syntes ej rimligt att svenska försäkrings­ givare skulle stå risken för den oberäkneliga fareökning, som därav kunde uppstå. I brist på internationell konvention, skyddande ny ägares rätt till ersättning på grund av tidigare försäkring, syntes i varje fall från svensk synpunkt anledning icke föreligga att vidmakthålla ett sådant skydd. Bankföreningen betonar i sitt remissyttrande ånyo vikten ur kreditgi­ varsynpunkt av att panthavares rätt till ersättning på grund av försäkring skyddas genom tvingande lagregler. Departementschefen. De av försäkringsbolagens riksförbund och bank­ föreningen framförda önskemålen är beaktansvärda och synes motivera en översyn av 54 § försäkringsavtalslagen med särskild hänsyn till luftfarten. Det är emellertid knappast ändamålsenligt att i samband med nu förevaran­ de vidlyftiga lagkomplex upptaga andra försäkringsspörsmål än dem som nära hör samman med frågan om inskrivning av rätt till luftfartyg. I likhet med de sakkunniga vill jag därför förorda att prövningen av här ifrågava­ rande spörsmål uppskjutes för att upptagas i samband med frågan om lag­ stiftning i anledning av 1952 års tredjemansskadekonvention.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen. Såsom anmärkts i den allmänna motiveringen har de bestämmelser som rör exekutiv försäljning av luftfartyg och därmed sammanhängande förhål­ landen sammanförts till en särskild lag. Med anledning härav utgår ur det av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om ändring i vissa delar av ut­ sökningslagen följande paragrafer, nämligen 90, 91 a, 94, 94 a, 94 b, 94 c, 94 d, 94 e, 95, 95 a, 95 b, 140, 143, 144, 148, 150, 108, 202, 203, 211 och 213 §§. De bestämmelser rörande luftfartyg som kommer att kvarstå i utsöknings­ lagen rör i huvudsak vad som har samband med själva utmätningen. Likaså kvarstår där bestämmelserna rörande ägarehypotek i luftfartygsinteckning samt rörande gods i luftfartyg. 62 §. Detta stadgande överensstämmer med de sakkunnigas förslag.

63 §. De sakkunniga har beträffande denna paragraf föreslagit, att luftfartyg liksom fast egendom ej må utmätas utan särskild begäran av borgenären, såvida icke fordringen är förenad med panträtt i egendomen. I motiven har de sakkunniga anfört, att paragrafen ansetts icke höra utsträckas att gälla reservdelar till luftfartyg med hänsyn till de regler, som föreslagits i 94 h §

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

tredje stycket och 144 § andra stycket (motsvarande i departementsförslaget 5 § andra stycket och 14 § andra punkten lagen med särskilda bestämmel­ ser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.). Hovrätten för Västra Sverige finner det av de sakkunniga anförda skälet för att ej medtaga reservdelar i paragrafen icke övertygande. Hovrätten framhåller särskilt, att om en försäljning av reservdelar komme till stånd utan samtidig försäljning av det eller de luftfartyg, för vilka de vore av­ sedda, komme försäljningspriset att pressas ned, varigenom det bleve ovisst om utmätningssökanden kunde få sin fordran till någon del täckt, när an­ nan borgenär men ej utmätningssökanden hade förmånsrätt i reservde­ larna. Departementschefen. På de av hovrätten för Västra Sverige anförda skä­ len vill jag förorda, att det i paragrafen meddelade stadgandet utsträckes att omfatta även intecknade reservdelar till luftfartyg.

66 §.

De sakkunnigas förslag till lydelse av denna paragraf har något jämkats i förtydligande syfte.

71 §. Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med det undan­ taget, att det i sakkunnigförslaget inskjutna nya andra stycket, som blott innehåller en erinran beträffande andra regler, fått utgå.

73 §. De sakkunniga har i motiven anmärkt, att bestämmelserna i andra styc­ ket av paragrafen, såsom i doktrinen framhållits, vore avfattade under det antagande, att fartyget icke vore i ägarens omedelbara besittning utan i befälhavarens; vore det förra fallet, t. ex. fartyget upplagt samt befälhavare ej utsedd, skulle vad som stadgades om befälhavaren tillämpas på fartygets innehavare. De sakkunniga hade funnit det ändamålsenligt att låta dessa bestämmelser i tillämpliga delar gälla i fråga om utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg. Den nyss återgivna, i doktrinen framhållna iakt­ tagelsen syntes vid sådan tillämpning äga än större betydelse bl. a. med hänsyn till att luftfartygsbefälhavaren icke innehade samma ställning som befälhavaren å ett sjögående fartyg. Hovrätten för Västra Sverige har funnit vad sålunda i motiven anförts böra utsägas i lagtexten genom ett tillägg till tredje stycket. Departementschefen. Något behov att komplettera lagtexten i det av hovrätten för Västra Sverige angivna hänseendet synes mig ej föreligga, och jag vill därför tillstyrka att paragrafen får den av de sakkunniga före­ slagna lydelsen. 74 §. Paragrafen överensstämmer med sakkunnigförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 135

85 §. I förhållande till de sakkunnigas förslag har denna paragraf jämkats i syfte att begränsa skyldigheten att sända uppgifter rörande luftfartyg och intecknade reservdelar till att gälla luftfartyg som blivit införda i luftfartygsregistret jämte reservdelar till sådana luftfartyg. 87 §. Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med viss ändring av redak­ tionell natur. Till vad de sakkunniga anfört torde böra läggas, att stadgan­ det har betydelse även för innehavare av inteckning med sämre förmånsrätt än annan inteckning, på grund varav utmätning ägt rum. 88 §. Den i paragrafen föreskrivna uppgiftsskyldigheten har begränsats på samma sätt som i 85 §. I övrigt har i förhållande till sakkunnigförslaget vid­ tagits vissa redaktionella jämkningai-. 89 §. I denna paragraf har införts en hänvisning till den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. 91 §. Mellan tredje och fjärde styckena av paragrafen i dess gällande lydelse har inskjutits ett stycke med föreskrifter om kungörelse vid försäljning av gods i luftfartyg, motsvarande det i de sakkunnigas förslag i 91 § fjärde stycket upptagna stadgandet. Härjämte har andra stycket ändrats i överens­ stämmelse med 91 a § första stycket i sakkunnigförslaget. 138 §. Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag. 139 §. Paragrafen är likalydande med de sakkunnigas förslag bortsett från att sista punkten i första stycket fått utgå. 163, 165 och 198 §§. Dessa stadganden överensstämmer, frånsett några jämkningar av formell natur, med de sakkunnigas förslag.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. I I de sakkunnigas förslag har de bestämmelser som avser exekutiv försälj­ ning av luftfartyg och reservdelar inarbetats i utsökningslagen. Såsom förut anmärkts har dessa bestämmelser i departementsförslaget i stället samman­ förts till en särskild lag. Hänvisning till lagen har införts i 89 § utsök­ ningslagen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1 §• Departementschefen. Liksom inskrivningslagen kunnat utarbetas med fartygsinteckningslagen såsom huvudsakligt mönster kan utsökningslagens fö­ reskrifter om exekutiv försäljning av sjögående fartyg läggas till grund för regleringen av de frågor som gäller försäljning av utmätt luftfartyg. I en­ lighet härmed stadgas i första stycket av denna paragraf, att vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg de föreskrifter som enligt utsökningslagen gäller beträffande försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, skall äga tillämpning med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i förevarande lag. Hänvisningen till utsökningslagens regler avser givetvis ej blott de speciella föreskrifter som meddelas för sjögående fartyg utan även de bestämmelser som gäller lös egendom i allmänhet. Bland regler i utsökningslagen, som ej beröres av den särskilda lagens bestämmelser men som enligt den nämnda hänvisningen blir tillämpliga å försäljning av luftfartyg, må nämnas 3 § andra stycket, 89 § första stycket, 90 § andra stycket, 91 § fjärde stycket, 93 §, 94 § andra stycket samt 95 § andra och fjärde styckena; därjämte blir åtskilliga regler i 6 kap. utsökningslagen tillämpliga. Såsom de sakkunniga anfört är det angeläget att man såvitt möjligt tilllämpar samma bestämmelser vid exekution i svenskt luftfartyg som när det luftfartyg, vilket är föremål för utsökningen, hör hemma i annan stat. Vis­ sa särbestämmelser är dock erforderliga beträffande luftfartyg hemmahö­ rande i främmande stat, som biträtt inskrivningskonventionen. Dessa sär­ bestämmelser har upptagits i 6 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Andra stycket av nu förevarande paragraf innehåller — i över­ ensstämmelse med 95 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag — en erinran om nämnda bestämmelser.

2 §.

Denna paragraf, som innehåller föreskrift om auktionsförrättare, motsva­ rar i huvudsak 90 § femte stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

3 §. I denna paragraf har upptagits bestämmelser om kungörande av auktion, i huvudsak motsvarande 91 § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunni­ gas förslag. Bestämmelsen om skyldighet för auktionsförrättare!! att sända personliga underrättelser har med hänsyn till inskrivningskonventionen fått en något mera kategorisk avfattning än i sakkunnigförslaget.

4 §. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid upp­ rättande av borgenär sförteckning. Första stycket utgör — jämte 9 § — en motsvarighet till de i 94 § första stycket utsökningslagen för sjögående far-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 13T

lyg gällande reglerna, medan återstoden av paragrafen är utformad i nära anslutning till 94 a § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

5 §• Bestämmelsen avser fastställande av lägsta budet vid auktionen och har motsvarighet i 94 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har i sitt förslag utformat bestämmelserna om lägsta bu­ det i nära anslutning till inskrivningskonventionen. Huvudregeln är enligt förslaget, att försäljning ej får ske, om icke köpeskillingen överstiger de fordringsbelopp, som har bättre rätt än den fordran för vars gäldande för­ säljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet. Från denna grund­ sats om lägsta budets bestämmande föreslås dock två undantag. Det ena un­ dantaget avser det fall, då försäljningen gäller luftfartyg, genom vilket in­ om riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den person som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på grund av att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller annan motsva­ rande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt; i detta fall skall vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rättsin­ nehavare vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Detsamma gäller, om försäljningen avser annat, samma ägare tillhörigt luftfartyg, som besvä­ ras av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det fartyg genom vilket skadan orsakats. Det andra undantaget avser reservdelar, vilka utmätts på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran; lägsta budet skall i sådant fall sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde. Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om undan­ tag från grundsatsen om lägsta budets bestämmande i det fall då försäljning av luftfartyg äger rum på begäran av skadelidande med anledning av skada som tillfogats person eller egendom å jordytan. Bolaget ville erinra om den nya tredjemansskadekonventionen på luftfartens område, varom enighet nåtts vid en konferens i Rom i oktober 1952 mellan representanter för ett stort antal stater, däribland Sverige. Denna konvention hade hittills under­ tecknats av åtskilliga av dessa stater och det syntes därför kunna förväntas, att den komme att vinna mera allmän anslutning. I konventionen föreskreves, att vissa i konventionen angivna maximala ansvarsbelopp skulle vara täckta av försäkring eller genom annan tillfredsställande säkerhet. Även hittills syntes dock flygbolagen regelmässigt ha i tillfredsställande utsträck­ ning täckt tredjemansansvaret genom försäkringar, ofta på grund av ovill­ korlig föreskrift härom i gällande koncessioner. Vad anginge storleken av den försäkring eller annan motsvarande säkerhet till skydd för tredjemansskador, som enligt den föreslagna bestämmelsens innehåll skulle krävas för alt bereda inteekningshavarna det erforderliga skyddet, skulle det uppen­ barligen kunna bli fråga om alldeles orimliga belopp. Inköpspriset på exem­ pelvis ett flygplan av typen Douglas DC—6B uppginge för närvarande till omkring 7,3 miljoner kronor. Det kunde i sammanhanget nämnas att den

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 13,

nya tredjemansskadekonventionen stadgade ett maximiansvar — bortsett från vissa fall av uppsåt — för skador, tillfogade genom flygplan av denna storleksordning, på cirka 3,5 miljoner kronor. Då det enligt bolagets förme­ nande vore principiellt oriktigt, att försäljning skulle kunna ske utan iakt­ tagande av den rätt, som genom en intecknings tillkomst varit avsedd att be­ redas inteckningshavaren, och med hänsyn till att en bestämmelse som den föreslagna ej heller enligt inskrivningskonventionen vore obligatorisk i de nationella lagarna, borde den föreslagna bestämmelsen icke upptagas i lagen. Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen art. VII och X skall vid exekutiv försäljning iakttagas, att försäljning ej må ske med mindre alla rättigheter, vilka vederbörligen styrkts och enligt konventionen har förmåns­ rätt före utsökningsborgenärens fordran, täckes av köpeskillingen eller över­ tages av köparen. Denna grundsats, som i vår nuvarande rätt har motsvarig­ het beträffande fast egendom men ej i fråga om sjögående fartyg, har i över­ ensstämmelse med de sakkunnigas förslag kommit till uttryck i första styc­ ket av förevarande paragraf. I de sakkunnigas förslag har i anslutning till konventionen upptagits två undantag från den nämnda grundsatsen om bestämmande av ett lägsta bud. Det första undantaget avser exekutiv försäljning av luftfartyg, genom vilket inom riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den per­ son som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på grund av att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller an­ nan motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt, även­ som försäljning av annat luftfartyg, som tillhör samma ägare och som besväras av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det fartyg genom vilket skadan orsakats. I sådant fall skall enligt förslaget — vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rätts­ innehavare — vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Bestäm­ melsen bör ses i samband med den av de sakkunniga — likaledes i anslut­ ning till inskrivningskonventionen — föreslagna ändringen i 144 § utsökningslagen, innebärande att innehavare av inteckning i luftfartyg i fall varom nu är fråga icke må göra sin rätt gällande till högre belopp än fyra temtedelar av köpeskillingen, såvitt utmätningssökanden därigenom skulle erhålla mindre ersättning än om försäkringen eller säkerheten täcker luft­ fartygets värde såsom nytt. Den ifrågavarande undantagsbestämmelsen innebär en begränsning i inleckningshavarens förmånsställning, som i förekommande fall måhända kan bli kännbar. Betänkligheter mot bestämmelsen har redan hos de sakkunniga framförts av såväl bankföreningen som Aktiebolaget Aerotransport, och bo­ laget har ånyo framfört dessa betänkligheter vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag. Även jag ställer mig tveksam i fråga om lämpligheten av att införa en undantagsregel av detta slag. Såsom bolaget påpekat skulle den medföra att luftfartygets ägare i vissa fall ålades en alltför omfattande försäkringsplikt för att bereda inteckningshavaren det erforderliga skyddet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 139

Bolaget har jämväl framhållit att möjlighet finnes att bereda tredje man tillfredsställande skydd genom att meddela föreskrift om försäkringsplikt såsom villkor vid beviljande av tillstånd till luftfart. På detta sätt kan er­ forderligt skydd beredas åtminstone i sådana fall, där svenskt tillstånd er­ fordras för rätt att utöva luftfart. Det är även att märka, att Sverige jämlikt inskrivningskonventionen har full frihet att bestämma, huruvida en undan­ tagsregel av detta slag skall gälla. Vid övervägande av frågan har jag kom­ mit till den uppfattningen, att en regel av den ifrågasatta innebörden ej bör upptagas i lagen. I samband med fortsatt lagstiftningsarbete på luft­ rättens område i anslutning till 1952 års tredjemansskadekonvention kan dock spörsmålet lämpligen upptagas till förnyad behandling. Det andra i sakkunnigförslaget upptagna undantaget från grundsatsen om bestämmande av lägsta budet avser reservdelar, vilka utmätts på begäran av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna för sin fordran. I detta fall skall lägsta budet sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde. Beträf­ fande denna regel lämnar inskrivningskonventionen icke någon valfrihet åt de enskilda konventionsstaterna. Den av de sakkunniga föreslagna bestäm­ melsen har därför, med viss redaktionell jämkning, upptagits i andra styc­ ket av förevarande paragraf. Bestämmelsen kompletteras av föreskriften i 14 § andra punkten.

6 §.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, med­ delas vissa bestämmelser angående försäljning av flera luftfartyg eller av luftfartyg jämte reservdelar. Departementschefen. Då flera luftfartyg skall säljas vid exekutiv auktion, torde såsom huvudregel böra gälla, att särskilt utrop av varje luftfartyg skall äga rum. I de flesta fall bör man kunna räkna med att det bästa eko­ nomiska resultatet uppnås, om varje luftfartyg säljes för sig, och särutrop är givetvis nödvändiga i sådana fall, då något luftfartyg häftar för särskild fordran eller luftfartygen har olika ägare. Om alla luftfartygen är i samma ägares hand och häftar för samma fordringar, bör emellertid gemensamt utrop ske, såvida ej ägaren eller någon av borgenärerna önskar att visst eller vissa av luftfartygen skall säljas särskilt. När försäljning skall ske i olika utrop, bör iakttagas, att särskild borgenärsförteckning iordningställes för vad som skall säljas vid varje utrop. En fordran kan därvid komma att upptagas till hela sitt belopp i flera borgenärsförteckningar, t. ex. då fråga är om fordran som intecknats i flera luft­ fartyg. Detta medför att förteckningen ej alltid blir definitiv utan kan kom­ ma att ändras allt eftersom försäljningen fortskrider. Härom bör i förekom­ mande fall göras anmärkning i förteckningen (jfr 116 § första stycket utsökningslagen). De grundsatser, som således skall gälla vid försäljning av flera luftfartyg, bör gälla även vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reserv­

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

delar. Med hänsyn till regeln i 14 § andra punkten bör dock reservdelslager ej få utropas gemensamt med luftfartyg i fall då fordran bevakats av borge­ när, som ej för fordringen har inteckning i reservdelarna. Utsökningslagen innehåller ej några bestämmelser om hur det skall för­ faras vid utrop till försäljning av flera lösa föremål som utmätts för sam­ ma fordran. I praxis torde det tillgå så att auktionsförrättaren efter eget bedömande uppdelar godset för försäljning i skilda poster på sätt som fin­ nes lämpligt för att bästa möjliga ekonomiska resultat skall uppnås. På grund av reglerna om lägsta budet torde emellertid en särskild bestämmelse vara erforderlig beträffande tillvägagångssättet vid försäljningen i det fall, då intecknade reservdelar skall säljas utan att utrop gemensamt med luft­ fartyg äger rum. Såsom huvudregel torde kunna uppställas, att hela lagret skall utropas i en enda post. På begäran av lagrets ägare eller av någon av borgenärerna bör emellertid uppdelning i skilda poster äga rum. Härvid måste dock auktionsförrättaren göra förbehåll om att försäljningen blir gällande endast under förutsättning att den efter utrop av en eller flera poster kan godkännas enligt de stadgade grunderna beträffande det bud som måste avgivas för att försäljning må ske.

7 §• Paragrafen innehåller bestämmelser om anslutningsrätt i konkurs och motsvarar 94 c § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall anslutningsrätt tillkomma borgenär, som i konkursen bevakat fordran, förenad med för­ månsrätt i egendomen. Av de sakkunnigas motiv framgår, att med det valda uttrycket avses innehavare av fordran förenad med luftpanträtt, intecknad fordran, fordran förenad med retentionsrätt och fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Denna avgränsning synes riktig. Det kan möjligen ifrågasättas, huruvida det är behövligt att tillerkänna innehavare av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken anslutningsrätt, eftersom den förmånsrätt som tillkommer sådan fordran ej är speciellt knuten till viss egendom och för övrigt i förmånsrättsordningen kommer efter intecknad fordran. Innehavare av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken torde likväl i vissa fall kunna ha intresse av att egendomen blir såld, och då anslutningsrätten underlättar försäljning genom att lägsta budet sänkes, bör sådan rätt tilläggas honom. Anslutningsrätt bör sålunda i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag tillkomma samtliga de nyss nämnda kategorierna fordringshavare. Det i den föreslagna lagtexten valda uttryckssättet synes emel­ lertid ej lyllt tydligt. Till förebyggande av tvekan har därför i departementsförslaget uttryckligen stadgats, att anslutningsrätt skall tillkomma den som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen eller varmed föl­ jer lätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs (jfr även förslaget till ändrad lydelse av 71 § konkurslagen).

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 141

8 §• Denna paragraf motsvarar första och andra styckena av 94 d § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. I paragrafen regleras frågan om den omfattning i vilken fordran må innestå i avräkning å köpeskillingen. Inskrivningskonventionen stadgar i art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfartyg i enlig­ het med konventionens föreskrifter medför att luftfartyget övergår i köpa­ rens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. 1 de sakkunnigas förslag har denna bestämmelse i konventionen kommit till uttryck på så sätt, att fordran med vissa angivna undantag må innestå i av­ räkning å köpeskillingen »såvitt köparen sådant medgiver». Enligt denna formulering skulle det enbart ankomma på köparen att bestämma huruvida fordran finge innestå. En fordran som ej är förfallen till betalning skulle sålunda kunna kvarstå oberoende av inteckningshavarens vilja, om köparen så önskade. Såsom redan framhållits i anslutning till 20 § första stycket förslaget till inskrivningslag bör emellertid för avräkning krävas samtycke av både köpare och inteckningshavare. För att denna grundsats skall komma till tydligt uttryck i de exekutionsrättsliga reglerna har i första stycket av förevarande paragraf stadgats, att avräkning får ske efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen. Såsom de sakkunniga föreslagit bör det emellertid ej vara tillåtet att avräkna fordran, som är tvistig eller beroende av villkor, och ej heller fordran, beträffande vilken inteckning är beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft eller som är sökt men ej beviljad. Denna inskränkning i avräkningsmöjligheten har angivits ge­ nom en hänvisning till 108 och 109 §§ utsökningslagen. Därjämte har yt­ terligare en begränsning stadgats, avseende det fall att inteckningen om­ fattar flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar. I detta fall får avräkning ske endast under förutsättning att all den intecknade egendo­ men utmätts och säljes i gemensamt utrop. Motivet för denna begräns­ ning är att inteckning som meddelats i flera luftfartyg eller i luftfartyg jämte reservdelar bör avvecklas i den mån inskrivningsenheten brytes vid den exekutiva försäljningen. Enligt andra stycket i paragrafen skall det som ej innestår av köpeskil­ lingen gäldas i reda penningar. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten giva uttryck åt den självklara grundsatsen, att köparen, när han själv är berättigad till betalning, äger avräkna motsvarande belopp å köpeskilling­ en (jfr 131 § utsökningslagen samt 95 § andra stycket samma lag enligt de sakkunnigas förslag). Tredje stycket i förevarande paragraf har i förhållande till motsvarande bestämmelse i sakkunnigförslaget något jämkats.

9 §■ Denna bestämmelse har motsvarighet i 94 § första stycket fjärde punk­ ten och 94 d § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

10 §. Stadgandet i denna paragraf motsvarar 95 § första stycket andra punk­ ten utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

11 §.

Paragrafen innehåller i sak samma regler som 94 e § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

12 §.

Bestämmelsen har motsvarighet i 95 § tredje stycket och 95 a § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. I 95 § tredje stycket utsökningslagen finns beträf­ fande sjögäende fartyg regler om anordnande av ny auktion för den hän­ delse köpeskillingen ej blir behörigen gulden. I de sakkunnigas förslag har nämnda lagrum omarbetats för att det skall täcka även det fall, då fråga är om försäljning av luftfartyg, varvid ledning hämtats från motsvarande regler beträffande fast egendom i 130 § utsökningslagen. Då det nu gäller att upptaga bestämmelser i ämnet i förevarande särskilda lag skulle det måhändå vara tillfyllest att i tillämpliga delar hänvisa till nämnda båda lagrum i utsökningslagen. För att förebygga oklarhet har emellertid en särskild bestämmelse upptagits. Till denna bestämmelse har såsom ett andra stycke fogats de särskilda regler om borgenärsförteckningen och lägsta budet, som skall iakttagas vid den nya auktionen. De sakkunniga har med förebild i 135 § utsök­ ningslagen upptagit stadgande härom i 95 a § tredje stycket, vartill departementsförslaget i huvudsak ansluter sig.

13 §. Bestämmelserna i denna paragraf kompletterar stadgandena i 12 § och har motsvarighet i 143 § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

14 §. Paragrafen har motsvarighet i första och tredje punkterna av 144 § and­ ra stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall innehavare av inteckning i reservdelar ej kunna till förfång för utmätningssökande ulan inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet. Emellertid torde det ej vara avsett att även borgenär med retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall stå tillbaka för ut­ mätningssökande med sämre förmånsrätt. För att någon tvekan i detta avseende ej skall uppkomma har ordalagen i paragrafen något jämkats. Andra punkten i 144 § andra stycket utsökningslagen i sakkunnigförsla­ get har uteslutits av skäl, som framgår av kommentarerna till 5 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 143

15 §.

I de sakkunnigas förslag har 148 § utsökningslagen jämkats för att lag­ rummet skulle bli tillämpligt även beträffande försäljning av luftfartyg. I förevarande paragraf har en särskild bestämmelse i ämnet upptagits.

16 §. Paragrafen motsvarar 95 a § andra stycket utsökningslagen i de sak­ kunnigas förslag. 17 §. I denna paragraf meddelas bestämmelser om underrättelse till inskriv­ ningsdomaren och luftfartsstyrelsen angående exekutiv auktion. Motsva­ rande bestämmelser återfinns i 168 § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag. I överensstämmelse med de föreslagna ändringarna i 85 och 88 §§ utsökningslagen har emellertid skyldigheten att sända uppgifter begrän­ sats till luftfartyg som införts i luftfartygsregistret jämte reservdelar till sådant fartyg. Anmälan enligt andra stycket saknar betydelse för luftfarts­ styrelsen (jfr 88 § utsökningslagen).

18 §. Paragrafen innehåller bestämmelse angående klagan över utmätnings­ mans eller överexekutors åtgärd. Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 202, 203, 211 och 213 §§ utsökningslagen skall, såvitt rör luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg, beträffande klagan över utmät­ ningsmans eller överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördel­ ning av köpeskilling eller av medel, som eljest finns att redovisa, gälla samma regler som beträffande försäljning av fast egendom. I förevarande paragraf har meddelats en bestämmelse, som generellt ger uttryck åt denna grundsats och sålunda gör de nämnda ändringarna i utsökningslagen över­ flödiga. Det torde böra anmärkas, att de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen berör jämväl sjögående fartyg, och i detta hänseende innebär alltså departementsförslaget en saklig ändring i sak­ kunnigförslaget. Även om den ifrågavarande ändringen beträffande sjö­ gående fartyg i och för sig är motiverad, synes det dock ej vara påkallat att upptaga spörsmålet i detta sammanhang.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen.

21 §.

Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med den änd­ ringen att den i sista stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten begrän­ sats till luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, jämte intecknade reservdelar till sådant fartyg (jfr 85 och 88 §§ förslaget till lag om ändring

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

i utsökningslagen samt 17 § förslaget till lag med vissa bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.). Härutöver har stadgandet formellt jämkats. 24 och 26 §§. I dessa paragrafer har i förhållande till de sakkunnigas förslag vidtagits ändringar motsvarande ändringarna i 21 §. 29 och 62 §§. Dessa stadganden överensstämmer med sakkunnigförslaget.

71 §. Stadgandet motsvarar i huvudsak de sakkunnigas förslag. Fjärde stycket har dock omredigerats i överensstämmelse med 7 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Vidare har sista punkten i femte stycket uteslutits, då vad därstädes stadgas får anses självklart och därför icke behöver komma till uttryck i en särskild lagregel. 73, 76 och 126 §§. Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag, frånsett ett par formella jämkningar i 73 och 76 §§. 198 §. I de sakkunnigas förslag har den formella ändringen vidtagits, att den beträffande luftfartyg och reservdelar erforderliga bestämmelsen upptagits i ett nytt särskilt stycke. I fråga om den anmälningsskyldighet som avses i paragrafen har införts samma begränsning som i 21 och 26 §§.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen. Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen om dödande av förkommen handling. Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen angående förbud mot lufttrafik över svenskt område. Dessa förslag överensstämmer med de av de sakkunniga framlagda för­ slagen i samma ämnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 145

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om straff för olovlig varuinförsel.

De sakkunniga har föreslagit bl. a. att den i 9 inom. stadgade möjligheten att förklara luftfartyg förverkade skall begränsas till luftfartyg med en högsta vikt understigande fyra ton. Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande erinrat om att styrelsen i ytt­ rande till de sakkunniga anfört, att den föreslagna gränsdragningen ur flera synpunkter vore mindre lämplig och att en bättre utväg vore att uppmjuka förverkandebestämmelserna. Styrelsen vidhölle, att en gränsdragning, sär­ skilt sådan som den föreslagna, vore olämplig. I viktklasserna över fyra och upp till tio ton förekomme nämligen flera typer av luftfartyg, vilka mycket väl kunde användas för smuggling. Enligt inkomna meddelanden från den internationella kriminalpoliskommissionen rörande bekämpande av olaga iufttrafik m. m. förekomme också bland för närvarande misstänkta utländska luftfartyg åtminstone ett i denna storleksklass. Styrelsen ville därför i stället föreslå att förverkande icke skulle inträda, därest luftfartyget vid smugglingstillfället begagnats i regelbunden luftfart. Den smuggling, som före­ komme med luftfartyg i dylik luftfart, syntes nämligen knappast kunna länkas äga rum med ägarens eller innehavarens vetskap. Departementschefen. Luftfartsstyrelsens förslag, att förverkandepåföljd skall kunna inträda beräffande alla luftfartyg, som ej vid smugglingstillfället begagnas i regelbunden luftfart, medför att avgränsningen ej blir fullt fixerad, då det kan erbjuda svårigheter att avgöra vad som skall anses så­ som regelbunden luftfart. En begränsning med hänsyn till luftfartygets vikt står i överensstämmelse med vad som under avsevärd tid tillämpats i fråga om sjögående fartyg. Var en viktgräns bör dragas kan vara föremål för de­ lade meningar, men jag finner ej skäl att avvika från de sakkunnnigas för­ slag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

I jämförelse med sakkunnigförslaget har 2 mom. jämkats i formellt av­ seende.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen om straff för olovlig varuutförsel.

Detta lagförslag överensstämmer med vad de sakkunniga föreslagit.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart inskrivningskonventionen efter skedd ratificering blir gällande för Sverige. Då någon bestämd dag härför icke kan angivas på förhand, bar beträffande samtliga lagförslag angivits, att de skall träda i kraft den dag Konungen förordnar. 10 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

1^6 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till 1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg; 2) lag om registrering av luftfartyg m. m.; 3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; 4) lag om ändring i handelsbalken; 5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område; 6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer; 1) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal; 8) lag om ändring i utsökningslagen; 9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.; 10) lag om ändring i konkurslagen; H) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag); 12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling; 13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; 14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen; 15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angående förbud mot lufttrafik över svenskt område; 16) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel; 17) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; samt 18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig varuutförsel.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, vilka äro fogade som bilaga (Bilaga A) i till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­ kollet. F

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Lars-Erik Samuelsson. 1

1 Bilagan har här uteslutits utom såvitt avser de under l)-3) och 8)-10) upptagna förslagen. , J"e.*!ut.na1 de!ar är bilagan, bortsett från vissa formella jämkningar i förslagen under 16) och I/), likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 147

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §• Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa an­ teckningar beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregistret. Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §•

Ärenden som avses i denna lag ( inskrivningsårenden rörande luftfartyg) upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är där­ till utsedd. över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.

Om beviljande av inteckning.

3 §. Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivnings­ boken intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar. Inteckning må till säkerhet för samma fordran meddelas i flera luftfartyg, såframt fartygen förut äro fria från inteckning eller vart och ett av fartygen allenast besväras av inteckning för fordran, vilken jämväl är intecknad i de övriga fartygen. Luftfartyg, som enligt vad nu sagts är intecknat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas. Ej må inteckning meddelas i lott av luftfartyg.

4 §. Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas eller utsträckas att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygs­ ägaren, eller i honom tillhörig lott av sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i annan stat som bi­ trätt den i'Genéve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande inter­ nationellt erkännande av rätt till luftfartyg; och skall beträffande sådant intecknande vad i 3 § andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning. Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stäl­ let för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flyg­ kroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.

5 §• Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grun­ das, samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registre­ ringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.

6 Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till inskrivningsdomaren. Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall an­ sökningen avslås.

7 §• Inteckning i lutttartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget. Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att frän honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder mö­ ter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid far­ tygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren. Har luftfartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygs­ registret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökning­ en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

8 §• Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott av dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.

9 §• Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt­ komst till luftfartyg eller reservdelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 149

10 §.

Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga­ rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan på målets utgång. Fulllöljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom må­ let avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.

11 §•

Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har, innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit sökt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hin­ der för inteckningens beviljande. Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsre­ gistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansök­ ningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.

13 §. Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där fle­ ra äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall an­ sökningen avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §. Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt i fartyget. Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, ra­ dioutrustning, instrument och andra tillbehör, som äro avsedda att använ­ das i luftfartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt skilda där­ ifrån. Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande­ rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15 §. Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren pant­ rätt i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes an­ slaget väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. 16 §. Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för pant­ rätten. 17 §. Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för den intecknade fordringens hela belopp. Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jäm­ väl reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.

18 §. Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat. Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom, häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.

19 §. Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott av vad som intecknats.

20 §.

Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning för­ fallen. Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmel­ se med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en inteckningshandling sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 151

eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteclcningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till åtgärden.

22 §.

Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om in­ teckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlig­ het därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden. Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samt­ liga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats. Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.

23 §. Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stad­ gat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning. Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de in­ teckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §. Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhål­ landet inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra in­ teckningen ur inskrivningsboken.

25 §. Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant far­ tyg i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan egendom, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen er­ lagts, den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda egendomen. I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvud­ stolen av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan. 26 §. Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för­ verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, in­ teckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §. Hai intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck­ nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo ut­ givas med oförändrad inteckningsrätt.

28 §. Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt -• konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts. Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteck­ ning i egendomen belånats till lägré belopp än det varå den lyder, skall i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren för sin fordran äger företräde.

29 §. Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å inteclcnat belopp, vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen lör inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo­ ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings­ rätt för avbetalade beloppet. Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det be­ gär och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, in­ teckning till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Äga­ ren må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 153

30 §. Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivnings såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta medde­ las på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs.. Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §. Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen­ domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han över­ tager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat är avtalat. 32 §. Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand, låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller del­ vis dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendo­ men uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skul­ den eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §. Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter över­ enskommelse med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordring­ en fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i fråga om be­ lopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpe­ skillingen. 34 §. Låter ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtycke föra fartyget till stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkän­ nes i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare äga­ ren, i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällan­ de, personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan an­ svarighet ej förut ålåg honom.

154 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

35 §.

Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag­ ligen prövas.

36 §. Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i

11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.

37 §. Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan verkan.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §.

Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom för­ klarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdoma­ re som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne i boken anteckning om innehavet. Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdoma­ re. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till den inskrivningsdomare, som i första stycket avses. Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningsliandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken antecknat.

39 §.

Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, an­ setts vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskriv­ ningsboken. Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskriv­ ningsboken.

40 §. Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att an­ mäla förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 155

sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock där­ om anteckning gjord i inskrivningsboken. Är inteckning ogill till följd av vad i 36 eller 37 § stadgas, skall anteck­ ning därom ske i inskrivningsboken, när förhållandet styrkes.

41 §. Då utmätning skett av luftfartyg eller till sådant fartyg hörande, inteck­ nade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats att intecknad sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. In­ kommer anmälan att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken antecknat. Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande för­ säljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, var­ de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings­ boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egen­ domen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkom­ mer. Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivnings­ domaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhål­ landet i inskrivningsboken. 42 §. Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersätt­ ning för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat, skall inskriv­ ningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader från det bärgningen eller åtgärderna för bevarandet avslutades, å nästa inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken. Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.

43 §. Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit an­ märkt att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall in­ skrivningsdomaren, sedan anmälan om förhållandet inkommit från luftfartsstyrclsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivnings­ boken.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.

44 §. Inskriv ningsärende rörande luftfartyg ma upptagas allenast å inskriv­ ningsdag. Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv­ ningsdag. Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till in­ skrivningsdomaren.

45 §. över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in­ skrivningsdomarens försorg föras dagbok.

46 §. När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv­ ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad registret in­ nehåller beträffande sådana förhållanden, vilka kunna vara av betydelse för ärendets behandling.

47 §. Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras i akter. Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av bety­ delse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av in­ skrivningsdomaren.

48 §. Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verk­ ställts. Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om vad i 15 § stadgas. Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans om­ bud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet. När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskriv­ ningsdomaren uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskriv­ ningsdomaren dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamåiet därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 157

49 §. Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskriv­ ningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att ären­ det uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits; an­ teckning om skälen för beslutet upptages i akten.

50 §. Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings­ domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så­ dan inteckning eller inträffar förhållande, som medför att intecknat luft­ fartyg icke längre besväras av inteckning, skall inskrivningsdomaren oför­ dröjligen giva luftfartsstyrelsen meddelande därom. Samma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit väckt eller slutligen avgjord. Om besvär. 51 §. Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten genom besvär. Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verk­ ställas i inskrivningsboken.

52 §. Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskriv­ ningsdomaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes för inskrivningsdomaren.

Om tillämpningsföreskrifter. 53 §. Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om registrering av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §■ Over luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygs­ register). Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella för­ hållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §•

Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska sta­ ten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning med svensk nationalitet. Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må in­ föras i luftfartygsregistret.

3 §. Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket re­ gistreras, med mindre det avföres ur den främmande statens register.

4 §• Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis som utställts eller godkänts här i riket.

5 §• Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 15&

rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 §•

Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande na­ tionalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret» ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill be­ myndigar.

7 §• Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet. Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registre­

ringsbevis).

Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registrerings­ beteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.

8 §•

Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd­ ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att där­ om ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i re­ gistret. Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren. Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfarts­ styrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren. Finnes i fall som avses i första stycket utredningen ej vara sådan att den vilken anmäles såsom ägare kan i sådan egenskap införas i registret, sko­ la ändock däri anmärkas hans namn, det uppgivna fånget och dagen då an­ mälan skedde.

9 §. Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär. Samma lag vare, om de i 2 § första stycket för registrering uppställda vill­ koren ej längre äro uppfyllda och Konungen icke jämlikt andra stycket i samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har om­ ständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjli­ gen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §, stadgas.

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller an­ nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen upp­ visats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men varde den omständighet varom fråga är anmärkt i registret. Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas därom.

11 §•

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §, skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen åter­ ställa nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsstyrelsen. Har eljest ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i re­ gistret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartssty­ relsen, som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare, utställer nytt bevis.

12 §.

Innehaves luftfartyg på grund av avbetalningsköp utan att äganderät­ ten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att därom ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen. Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjor­ ton dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på be­ gäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upp­ låtelsen.

13 §. Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp­ fyllda, må fartyget för tid samt på villkor och sätt som Konungen bestäm­ mer antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och förses med interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis. Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet. Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som med­ delas av Konungen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 161

2 KAP.

Om bärgarlön m. m.

14 §. Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvaran­ de gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss, på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i 225—227 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken un­ der den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock dessa honom ersatta. Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen. Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg­ ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande til­ lämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §. Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär­ garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket. I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring­ ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre. Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

16 §.

Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersätt­ ning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjö­ lagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

162 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

17 g. Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe­ skillingen enligt vad därom är särskilt stadgat. Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä­ rens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

18 §. Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av farty­ get avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på pant­ rätt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivnings­ boken för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträt­ tens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning. Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget. I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, sätramt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens be­ lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §. Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan att fartyg ma kvarsta i eller avföras ur luftfartj'gsregistret eller vid anmälan till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängel­ se i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter. Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter. Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åligger honom, straffes med dagsböter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 163

20 §.

Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff­ lagen är belagt med strängare straff.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Genom denna lag upphävas: §§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen den 20 april 1928 (nr 83), ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma för­ ordning den 26 maj 1922 i dess lydelse enligt nyssnämnda förordning den

20 april 1928, såvitt stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift; så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens bestämmelser. Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skail den bestämmelsen i stället tilllämpas.

164 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag till

Lag

i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i främmande stat, som tillträtt den i Genéve den 19 juni 1948 avslutade kon­ ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet. Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i riket. Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl moto­ rer, propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, som äro avsedda att användas å fartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt skilts därifrån.

2 §.

Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft­ fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader, så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så­ framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars natio­ nalitetsregister fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivnings­ bok i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande. Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök­ ningens ingivande.

3 §• Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §, bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfar­ tyg omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 165

skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenä­ rerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag.

4 §. Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säker­ het för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven. Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.

5 §• Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främ­ mande stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är fordran på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den stat där åtgär­ derna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad med luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra av en tidigare. Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och dessutom överenskommelse träffats om det belopp rätten avser eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda be­ stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som på­ kallat försäljningen att till auklionsförrättaren ingiva ett av vederbörande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis an­ gående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försälj­ ningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för­

166 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag. Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under för­ behåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande tillämpning.

7 §• Luftfartyg må ej överföras till det svenska luftfartygsregistret, med mind­ re innehavare av sådan inskriven rättighet till fartyget, vilken enligt denna lag skall erkännas här i riket, medgivit att fartyget här registreras. överföres luftfartyg, som häftar för inskriven rättighet, till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens innehavare få den inskriven i inskriv­ ningsboken för luftfartyg, såframt den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg kan inskrivas såsom in­ teckning. Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning än sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registre­ rat då rättigheten först inskrevs.

8 §•

Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit registrerat, till den svenske inskrivningsdomaren översända bevis om re­ gistreringen samt om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas in­ nehavare medgivit fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken. Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket stadgas, antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres fartyget till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till den svenske inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande anteckning i inskrivningsboken.

9 §• Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträf­ fande luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, in­ vandring samt införsel och utförsel av varor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 167 Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för militär-, tull- eller polistjänst.

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag till

Lag

om ändring i ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 138, 139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Av gäldenärs tillgångar skola, där Av gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlun­ ej borgenär och gäldenär annorlun­

da sämjas, tagas i mät först lösören, da sämjas, tagas i mät först andra därnäst fordran eller annan rättighet, lösören än luftfartyg, därnäst ford­

som kan överlåtas, och sist fast ran eller annan rättighet, som kan

egendom. Sådana obligationer eller överlåtas, och sist luftfartyg eller fast

andra värdepapper, vilka med lätt­ egendom. Sådana obligationer eller het kunna i penningar förvandlas, andra värdepapper, vilka med lätt­ skola i fråga om ordningen för de­ het kunna i penningar förvandlas, ras utmätande anses lika med lös­ skola i fråga om ordningen för de­ ören. ras utmätande anses lika med lös­ ören. Häftar på grund av inteckning gäl- Häftar på grund av inteckning gäl-

denärens fasta egendom för fordran, denärens fasta egendom eller luftfar­ varför utmätning skall ske, varde tyg eller reservdelar till sådant far­ den egendom först utmätt, där ej tyg för fordran, varför utmätning borgenären hellre vill taga betalning skall ske, eller är fordringen förenad ur annan egendom. Skall utmätning med luftpanträtt i sådant fartyg, var­

på en gång ske för fleras fordringar, de den egendom först utmätt, där

må borgenär, för vars fordran den ej borgenären hellre vill taga betal­ fasta egendomen sålunda häftar, ej ning ur annan egendom. Skall ut­

för vad därur kan utgå till förfång mätning på en gång ske för fleras för annan borgenär taga betalning fordringar, må borgenär, för vars

ur övriga tillgångar. fordran viss egendom sålunda häf­

tar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga be­ talning ur övriga tillgångar.

1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953:153, av 63 § se 1912:211, av 66 § se 1901: 26 s. 17, av 71 § se 1912:211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937:452, av 87 6 se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 138 och 139 SS se 1912:211, av 163 § se 1925:176, av 165 § se 1917:307 samt av 198 § se 1924:131.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 169

Vid utmätning----------- avbetalningsköp iakttagas.

63 §. Ej må utmätning av fast egendom Ej må, med mindre borgenären det ske för fordran, varför egendomen begär, utmätning av fast egendom el­ icke på grund av inteckning häftar, ler luftfartyg eller intecknade reserv­ med mindre borgenären sådant sär­ delar till sådant fartyg ske för annan skilt begär. fordran än sådan, för vilken egen­

domen på grund av inteckning häftar

eller som, där fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i farty­ get. 66 §• Ej må något, som till fartyg hörer, Ej må något, som till fartyg eller luftfartyg hörer, tagas i mät annor­

tagas i mät annorledes än genom ut­ mätning av fartyget. ledes än genom utmätning av farty­

get eller luftfartyget. Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl på viss plats förvarat lager av reservdelar, må ej särskild i lag­ ret ingående reservdel för sig utmä­ tas, med mindre inteckningshavaren därtill samtycker.

71 §•

Har någon panträtt i gäldenärs lö­ Har någon panträtt i gäldenärs lö­ sa gods eller rätt att sådant gods till sa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets må hinder därav ej möta för godsets utmätande, och försäljande för an­ utmätande och försäljande för an­ nan gäldenärens skuld; och njute så­ nan gäldenärens skuld; och njute så­ dan borgenär rätt till betalning ur dan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen handom, vare dock, där egendomen

icke utgöres av fartyg eller gods i icke utgöres av fartyg eller av gods fartyg, ej pliktig att lämna panten i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig

från sig, med mindre full lösen där­ att lämna panten från sig, med mind­ för gives, eller panthavaren nöjes re full lösen därför gives, eller pant­ med att för sin betalning hålla sig havaren nöjes med att för sin betal­ till köpeskillingen; ej äge panthava- ning hålla sig till köpeskillingen; ej

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ren vägra att taga lösen, då den, i äge panthavaren vägra att taga lö­ fall som nu är sagt, honom bjudes, sen, då den, i fall som nu är sagt, ändå att hans fordran ej är till betal­ honom bjudes, ändå att hans ford­ ning förfallen. ran ej är till betalning förfallen. Har inteckning i fast egendom bli­ Har inteckning i fast egendom el­ vit av fastighetsägaren lämnad så­ ler i luftfartyg eller reservdelar till som pant, skall inteckningen icke sådant fartyg blivit av ägaren till utmätas utan i stället den rätt till den intecknade egendomen lämnad andel i inteckningen, som, efter ty såsom pant, skall inteckningen icke särskilt är stadgat, må tillkomma utmätas utan i stället den rätt till gäldenären, tagas i mät i den ord­ andel i inteckningen, som, efter ty ning 74 § stadgar. särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ord­ ning 74 § stadgar.

73 §. Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Ut­ fråga om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade reler rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sakfordringen eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värdegå pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anmaäge överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen erutmätningsmannen förelägga den forderliga upplysningar angående tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anmadärtill. ningen, äge överexekutor efter an­ mälan av utmätningsmannen före­ lägga den tredskande vite samt fälla honom därtill. Utmätes helt---------- eller sysslomannen. Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga delar gälla.

74 §. Utmätas penningar-------- — kostnad förskjuter. Utmätes gäldenärs----------- att övergå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 171

Skall utmätning ske av den rätt Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäl- särskilt är stadgat, tillkommer gäl­ denären såsom ägare av intecknade denär en såsom ägare av intecknade egendomen, varde förbud inteck- egendomen, varde förbud inteck­ ningshavaren meddelat att till förfång ningshavaren meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmät­ för den, till vilken i följd av utmät­ ningen gäldenärens rätt kan komma ningen gäldenärens rätt kan komma att övergå, utlämna intecknings- att övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av handlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätnings­ annan än denne eller utmätnings­ mannen uppvisa handlingen vid mannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteck­ 26 § förordningen angående inteck­ ning i fast egendom sägs. Förbud, ning i fast egendom eller 29 § lagen som nu sagts, skall tecknas å inteck- om inskrivning av rätt till luftfartyg ningshandlingen, där icke denna av sägs. Förbud, som nu sagts, skall inteckningshavaren överlämnas till tecknas å inteckningshandlingen, där utmätningsmannen för att av honom icke denna av inteckningshavaren uppvisas. Kostnaden för sådant upp­ överlämnas till utmätningsmannen visande ävensom för anskaffande av för att av honom uppvisas. Kostna­ särskild inteckningshandling å den den för sådant uppvisande ävensom utmätta andelen i inteckningen vare för anskaffande av särskild inteck­ borgenären pliktig att förskjuta, där ningshandling å den utmätta andelen utmätningsmannen det äskar. i inteckningen vare borgenären plik­ tig att förskjuta, där utmätningsman­ nen det äskar.

85 §. Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg eleller utmätningsman å landet tagit i ler intecknade reservdelar till sådant mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmätger det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät faranmäla det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären ve utmätningsmannen ock del till- vid utmätningen uppgivit aulctionskänna. ställe, såsom i 98 § sägs, give ut­ mätningsmannen ock det tillkänna. Då fast------ ------------ — utmätningen skett. Utmätes fartyg — — ----------------urskiljande erfordras.

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Gäller utmätningen luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, el­

ler intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall bevis om utmätningen, i

vilket fartygets nationalitets- och re­

gistreringsbeteckning finnes angiven,

genast sändas till luftfartsstyrelsen

samt till den inskrivningsdomare,

som handlägger inskrivningsärenden

rörande luftfartyg.

Myndighet, vilken meddelat förord­ Myndighet, vilken meddelat dom nande, som i 28 § sägs, eller hos vil­ eller utslag, varigenom intecknad ken enligt 70 eller 71 § konkurslagen fordran fastställts till betalning ur äskats, att fastighet eller intecknat fast egendom, eller hos vilken enligt fartyg må utmätningsvis säljas, vare 70 eller 71 § konkurslagen äskats, ock pliktig att därom insända bevis att fastighet, intecknat fartyg eller efter ty nyss är sagt. ock i luftfartygsregistret infört luft­ fartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagt. Har domstol----------------— till överexekutor. Sker utmätning----------------------- till kommerskollegium.

87 §. Är fast------------------------ äger företräde. Där luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg utmätts, äger den, som för sin fordran har inteckning i den utmätta egendomen och vilkens rätt kan vara beroende av dess försälj­ ning, sådan befogenhet som i 1 mom. sägs.

88 §.

Har utmätning av fast egendom Har utmätning av fast egendom upphävts eller eljest frågan om sådan eller av luftfartyg, som blivit infört egendoms försäljning förfallit, ålig­ i luftfartygsregistret, eller av inteck­ ger det utmätningsmannen eller över­ nade reservdelar till sådant fartyg exekutor, om ärendet där är anhäng- upphävts eller eljest frågan om sådan igt eller det eljest ankommit på över­ egendoms försäljning förfallit, åligger exekutor att försälja egendomen, att det utmätningsmannen eller överexe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 173

därom genast göra anmälan hos in kutor, om ärendet där är anhängigt skrivningsdomaren. eller det eljest ankommit på överexekutor att försälja egendomen, att därom genast göra anmälan hos ve­ derbörande inskrivningsdomare samt, då fråga år om luftfartyg eller reserv­ delar till sådant fartyg, jämväl hos luf tf artsstyrelsen.

89 §.

Försäljning av----------------------- offentlig auktion. Om försäljning av utmätt luftfar­ tyg och av utmätta, intecknade re­ servdelar till sådant fartyg meddelas bestämmelser i särskild lag.

91 §.

Kungörelse om------------------------ä sagd. Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans fasta egendom blivit utmätt, läte utmät­ egendom eller i hans luftfartyg eller ningsmannen anskaffa särskild in- därtill hörande reservdelar blivit ut­ teckningshandling å det gäldenären mätt, läte utmätningsmannen anskaf­ tillkommande beloppet, där laga hin­ fa särskild inteckningshandling å det der däremot icke möter; skall sådan gäldenären tillkommande beloppet, handling anskaffas, må ej förr än det där laga hinder däremot icke möter; skett kungörelse om auktionen utfär­ skall sådan handling anskaffas, må ej das. Skall försäljning ske av inteck- förr än det skett kungörelse om auk­ ningshandling, vilken tagits i mät hos tionen utfärdas. Skall försäljning ske någon, som enligt handlingen är per­ av inteckningshandling, vilken tagits sonligen ansvarig för det däri för­ i mät hos någon, som enligt handling­ skrivna beloppet, åligger det utmät­ en är personligen ansvarig för det ningsmannen, där ej med gäldenä- däri förskrivna beloppet, åligger det rens samtycke handlingen säljes med utmätningsmannen, där ej med gälbibehållande av hans ansvarighet, att, denärens samtycke handlingen säljes innan handlingen utlämnas till köpa­ med bibehållande av hans ansvarig­ ren, förse densamma med påskrift, het, att, innan handlingen utlämnas varigenom gäldenären frikallas från till köparen, förse densamma med på­ ansvarighet. skrift, varigenom gäldenären frikal­ las från ansvarighet, Skall fartyg ske kan.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vid försäljning av gods i luftfartyg

skall kungörelse ske sist tre veckor

före auktionen och inom samma tid

jämväl införas i allmänna tidningar­

na. Kungörelsen skall innehålla, att

de borgenärer, som, ändå att de ej

vunnit utmätning, äga rätt till betal­

ning ur köpeskillingen för godset, ha­

va att före auktionen anmäla sådant

hos auktionsförr ättar en på sätt i

139 § sägs. Inom tre veckor före auk­

tionen skall ock, såvitt ske kan, un­

derrättelse om försäljningen i rekom­

menderade brev sändas till borgenä­

ren och ägaren av godset samt till

den som, enligt vad känt blivit, äger

luftpanträtt i detta. Vinnes senare

kunskap om sådan panträtt, värde

underrättelsen genast avsänd. Under­

rättelse till utrikes ort skall om möj­

ligt sändas med flygpost.

Har, då någon vunnit utmätning å Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade under lös egendom, som annan hade under panträtt i handom, panthavaren, så­ panträtt i handom, panthavaren, så­ som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han sin rätt till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stad­ godo inom den tid, som i 137 § stad­ gas; dock att, där i fråga om utmät­ gas; dock att, där i fråga om utmät­ ningsvis sålt fartyg eller gods i far­ ningsvis sålt fartyg eller gods i far­ tyg annan borgenär påstår betalning tyg eller i luftfartyg annan borgenär för fordran, som skall utgå med för­ påstår betalning för fordran, som månsrätt framför panthavarens, den­ skall utgå med förmånsrätt framför ne ej äger njuta betalning i annan panthavarens, denne ej äger njuta ordning, än i 140 eller 141 § sägs. betalning i annan ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

139 §. Borgenär, som, då lös egendom för Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade pant- annans fordran utmättes, hade pant-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 175

rätt i egendomen, utan att hava den rätt i egendomen, utan att hava den under panträtt i handom, eller ock under panträtt i handom, eller ock ägde rätt att till säkerhet för sin ford­ ägde rätt att till säkerhet för sin ran hålla egendomen kvar, vare ock fordran hålla egendomen kvar, vare berättigad att ur köpeskillingen, efter ock berättigad att ur köpeskillingen, ty nedan sägs, undfå betalning, såvi­ efter ty nedan sägs, undfå betalning, da han därom hos utmätningsman­ såvida han därom hos utmätnings­ nen före auktionen framställt yrkan­ mannen före auktionen framställt yr­ de. Skall under konkurs fartyg eller kande. Skall under konkurs fartyg el­ gods i fartyg utmätningsvis försäljas, ler gods i fartyg eller i luftfartyg ut­ äge jämväl borgenär, som för sin mätningsvis försäljas, äge jämväl fordran har förmånsrätt enligt 4 eller borgenär, som för sin fordran har 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 nu är sagd. kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd. Har fartyg —------------------- tid in

163 §■ Är fartyg, i annat fall än i 165 § Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller sägs, eller gods i fartyg eller i luft­ skall utmätt fordran eller rättighet fartyg utmätt, eller skall utmätt ford­ säljas, och varder ej det utmätta sålt ran eller rättighet säljas, och varder å landet inom tre månader och i stad ej det utmätta sålt å landet inom tre inom två månader efter det utmät­ månader och i stad inom två måna­ ningsmannen emottagit de i 54 och der efter det utmätningsmannen 56 §§ nämnda handlingar; vare om emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda ansvarigheten lag som i 162 § sägs. handlingar; vare om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.

165 §• Har utmätning skett av fast egen­ Har utmätning skett av fast egen­ dom eller, å landet, av fartyg, som dom eller luftfartyg eller intecknade i 94 § sägs, skall utmätningsmannen reservdelar till sådant fartyg, eller, å så skyndsamt vidtaga alla de åtgär­ landet, av fartyg, som i 94 § sägs, der, vilka på honom ankomma, att skall utmätningsmannen så skynd­ försäljningen av det utmätta ej må samt vidtaga alla de åtgärder, vilka genom hans vållande fördröjas, i frå­ på honom ankomma, att försäljning­ ga om fast egendom, å landet över en av det utmätta ej må genom hans fyra månader och i stad över tre må­ vållande fördröjas, i fråga om fast nader, samt beträffande fartyg, som egendom, å landet över fyra månader nyss är sagt, över tre månader från och i stad över tre månader, samt mottagandet av de i 54 och 56 §§ beträffande annan egendom, som nämnda handlingar. nyss är sagd, över tre månader från

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

Sökes utmätning----------- underrätta utmätningsmannen. Ej vare utmätningsman pliktig att Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller ut- verkställa utmätning å dom eller ut­ slag, som ej vunnit laga kraft, med slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som förskjutes av sökanden. Den, som bebegär utmätning av fast egendom gär utmätning av fast egendom eller eller verkställighet av förordnande, luftfartyg eller intecknade reservdesom i 28 § sägs, vare, ändå att domen lar till sådant fartyg eller ock verkeller utslaget äger laga kraft, pliktig ställighet av dom eller utslag, var­ att på anfordran förskjuta erforder- igenom intecknad fordran fastställts ligt belopp till bestridande av förrätt- till betalning ur fast egendom, vare, ningskostnaden. Äskas jämlikt 70 § ändå att domen eller utslaget äger konkurslagen försäljning av konkurs- laga kraft, pliktig att på anfordran boets fasta egendom, skall ock kost- förskjuta erforderligt belopp till benaden på anfordran förskjutas. stridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurs­ lagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu år sagd, skall säl­ jas, skall ock kostnaden på anford­ ran förskjutas. All nödig —------- motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 177

Förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservde­ lar till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan för­ säljning, skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag. Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade re­ servdelar till sådana fartyg vissa andra särskilda bestämmelser därjämte äro att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §.

Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall hällas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet till förrättningsman särskilt förordnar.

3 §• Genom auktionsförrättarens försorg skall tid och ställe för auktionen minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsöknings­ lagen stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta be­ talning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommen­ derade brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost. 12 Bihang till riksdagens protokoll 19 55. 1 samt. Nr 13.

178 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

4 §•

Auktionsförrättare!! skall Tid början av auktionen uppläsa såväl proto­ kollet över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an­ mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock angående de villkor som skola gälla för försäljningen. Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auktionsförrättaren uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola, ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendo­ men på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i grava­ tionsbeviset eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran, som är förenad med luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt. Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsökningslagen stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga mot­ svarande tillämpning.

5 §•

Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar, vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bätt­ re rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kost­ naderna för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda er­ hållna summan. Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall be­ stämmas högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 § utsökningslagen satta värdet.

6 §•

Md försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma fordringar, skola dock säljas i gemensamt utrop, där ej fartygens ägare eller någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran, för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre be­ lopp än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 179

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försälj­ ning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av bor­ genär, som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna. Lager av reservdelar, som ej säljes i utrop gemensamt med luftfartyg, skall på begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skil­ da poster, med förbehåll att försäljningen blir ståndande allenast såframt den efter utrop av en eller flera poster kan godkännas enligt de i 11 § stad­ gade grunderna. 7 §• Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller för­ månsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda förhandlingen. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna. 8 §• Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där ej är fråga om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsökningslagen, efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfar­ tyg eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes i gemen­ samt utrop. Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas. I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.

9 §• Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge­ närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas. 10 §. Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall iakttagas, afl köparen ej är pliktig all gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att

180 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 § utsökningslagen förmäles.

11 §• Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskil­ lingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och han bestrider att försäljning må ske. Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga före­ träde framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskil­ lingen, därtill samtycka. Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

12 §.

Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 § utsökningslagen sägs, köpe­ skillingen, i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo gulden, vare köpet ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren, att egen­ domen varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Understiger vad vid nya utropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller, där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktio­ nen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga före­ träde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köpa­ ren ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskil­ lingen. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrätta­ ren ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen. När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auk­ tionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckning­ en, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av för­ summad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej an­ nan rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in­ flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

13 §. Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättnings­ beloppet, såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försälj­ ning av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 181

Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördel­ ning av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde, varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet guldits ur beloppet, skall de<t användas till betalning av utmätningssökandens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som köpeskilling. 14 §. Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till efterrättelse. Innehavare av inteckning i reservdelar må dock icke, till för­ fång för borgenär som ej för sin fordran har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av kö­ peskillingen för reservdelarna minskad med kostnaderna för förfarandet.

15 §. Har fordran, som där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhand­ lingen bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteck­ ningen upptagna beloppen. 16 §. I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar, avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.

17 §. Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygsregistret, eller å reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsförrättaren, sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts och sam­ manträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra anmälan där­ om hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden rö­ rande luftfartyg, och hos luf tf artsstyrelsen samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteckningen. Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 § andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

18 §. Angående klagan över utmätningsmans eller övercxekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stad­ gat beträffande försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 82 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§ konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Avträdes ämbets--------- — närmaste förman. Utvisar den i anledning av konkur­ Utvisar den i anledning av konkur­ sen upprättade bouppteckningen att sen upprättade bouppteckningen att fast egendom finnes i boet, skall så fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om snart ske kan å inskrivningsdag om konkursen göras anteckning i inteck- konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- ningsprotokollet samt i inteckningseller fastighetsboken. Ligger egendo­ eller fastighetsboken. Ligger egendo­ men inom annan rätts domvärjo, skall men inom annan rätts domvärjo, för verkställande av sådan anteck­ skall för verkställande av sådan an­ ning konkursdomaren ofördröjligen teckning konkursdomaren ofördröj­ till inskrivningsdomaren i den ort där ligen till inskrivningsdomaren i den egendomen ligger insända bevis om ort där egendomen ligger insända be­ konkursen jämte utdrag ur boupp­ vis om konkursen jämte utdrag ur teckningen. Hör till boet fartyg som bouppteckningen. blivit infört i fartygsregistret, skall Hör till boet fartyg som blivit in­ anmälan om konkursen med angivan­ fört i fartygsregistret, skall anmälan de av fartygets registreringsnummer om konkursen med angivande av ofördröjligen göras till den myndig­ fartygets registreringsnummer oför­ het som handlägger ärenden angåen­ dröjligen göras till den myndighet de inteckning i fartyg; och vaide å som handlägger ärenden angående den inskrivningsdag, då det först kan inteckning i fartyg; och varde å den ske, anteckning om konkursen gjord inskrivningsdag, då det först kan ske, i inteckningsboken för fartyg. Hör till anteckning om konkursen gjord i in­ boet lott i fartyg, skall anmälan om teckningsboken för fartyg. Hör till konkursen ofördröjligen avsändas till boet lott i fartyg, skall anmälan om den myndighet som för fartygsregist­ konkursen ofördröjligen avsändas till ret; och varde i anmälningen intagna den myndighet som för fartygsregist­ de uppgifter som erfordras för farty­ ret; och varde i anmälningen intagna gets säkra urskiljande. de uppgifter som erfordras för farty­ gets säkra urskiljande.

Senaste lydelse av 21 § se SFS 1936: 229, av 26 § se 1946: 809 och av 29 § se 1932:175.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 183

Ingår i konkursboet luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, el­

ler intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall anmälan om konkursen

med angivande av fartygets nationa­

litets- och registreringsbeteckning

ofördröjligen sändas till luftfartssty-

relsen samt till den inskrivningsdo­

mare, som handlägger inskrivnings-

årenden rörande luftfartyg. Inskriv •

ningsdomaren har att å första in­

skrivningsdag i inskrivningsboken

för luftfartyg göra anteckning om

konkursen.

Har innan------------------------- av konkursen. Där i andra fall utmätning skett å Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods fast egendom eller å fartyg eller luft­ i fartyg, skall verkställigheten fort­ fartyg eller å gods i fartyg eller luft­ gå, så vida ej efter ty i 68 § sägs fartyg eller å intecknade reservdelar framställning om dess inställande till luftfartyg, skall verkställigheten göres innan försäljning av egendo­ fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs men ägt rum. framställning om dess inställande gö­ res innan försäljning av egendomen ägt rum. Har eljest — besluts meddelande.

26 §. Varder beslut — -— — — — - anslagna kungörelsen. Finnes i gäldenärens bo fast egen­ Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i dom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg, fartygsregistret, eller lott i fartyg el­ skall vad i 21 § tredje stycket före­ ler ock luftfartyg, som blivit infört i skrivits angående anteckning eller luftfartygsregistret, eller intecknade anmälan om konkursen äga motsva­ reservdelar till sådant fartyg, skall rande tillämpning i fråga om den hög­ vad i 21 § tredje, fjärde och femte re rättens beslut. styckena föreskrivits angående an­ teckning eller anmälan om konkur­ sen äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut, Innan i ------- — sig, betalas.

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Har borgenär under ovan angivna Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inteckning i gäldenärens egendom för fordran, vid vars till- egendom för fordran, vid vars till­ komst sådan säkerhet ej betingats, komsit sådan säkerhet ej betingats, och och är ej fråga om inteckning, som är ej fråga om inteckning, som inom inom den i 11 kap. 2 § jordabalken den i 11 kap. 2 § jordabalken stadstadgade tid sökts för fordran, som gade tid sökts för fordran, som där där avses, vare borgenären pliktig att avses, vare borgenären pliktig att på på talan av konkursboet antingen talan av konkursboet antingen återåterställa inteckningshandlingen till ställa inteckningshandlingen till boet boet eller ock tillhandahålla inteck- eller ock tillhandahålla inteckningsningshandling angående fast egen- handling angående fast egendom eller dom för verkställande av utbyte efter luftfartyg för verkställande av utbyte ty därom är stadgat samt handling, efter ty därom är stadgat samt handpå grund varav inteckning i fartyg, ling, på grund varav inteckning i förlagsinteckning eller inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckjordbruksinventarier sökts, för in- ning i jordbruksinventarier sökts, för teckningens dödande. inteckningens dödande. Vad sålunda------------ om konkursansökningen. 62 §. Efter första borgenärssammanträ- Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så det skall boets egendom säljas så snart ske kan, där ej annat föranle- snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 des av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket samt och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 § 149 § andra stycket. femte stycket samt 149 § andra styc­ ket.

71 §. Vill förvaltaren — ------ — — kan ske. Lös egendom — - försäljningen beroende. Samtycke, varom — noterat värdepapper. Skall helt — —• - — — och köparen. Är fråga om försäljning av luft­ fartyg eller av intecknade reserv­ delar till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, vare lag som i 70 § första och andra styckena sägs. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för utmätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 185

sådan egendom är stadgad, med om

budsmannens samtycke underlåta att

föranstalta om egendomens avyttran­

de, skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendo­

men på grund av inteckning häftar

eller som är förenad med luftpant­

rätt i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i 17

kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i

luftfartyg skall säljas i samma ord­

ning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning som belastar egendom säljas, läte förvaltaren in­ hans fasta egendom eller luftfartyg nan försäljning sker anskaffa sär­ eller till sådant fartyg hörande reserv­ skild inteckningshandling å det gäl­ delar säljas, läte förvaltaren innan denären tillkommande beloppet, där försäljning sker anskaffa särskild in­ laga hinder däremot icke möter. Skall teckningshandling å det gäldenären försäljning ske av inteckningshand­ tillkommande beloppet, där laga hin­ ling, som innehaves av gäldenären der däremot icke möter. Skall försälj­ och för vilken han är personligen an­ ning ske av inteckningshandling, som svarig, vare förvaltaren pliktig att, innehaves av gäldenären och för vil­ där ej gäldenären medgiver, att ken han är personligen ansvarig, vare handlingen må försäljas med bibe­ förvaltaren pliktig att, där ej gälde­ hållande av hans ansvarighet, förse nären medgiver, att handlingen må handlingen med påskrift, varigenom försäljas med bibehållande av hans gäldenären frikallas från ansvarig­ ansvarighet, förse handlingen med het. påskrift, varigenom gäldenären fri­ kallas från ansvarighet.

73 §• Har borgenär lös egendom såsom Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen­ handom, äge han besörja, att egen­ domen varder såld å auktion eller, då domen varder såld å auktion eller, fråga är om å fondbörs noterat vär­ då fråga är om å fondbörs noterat depapper, genom fondkommissionär värdepapper, genom fondkommissio­ till gällande börspris; dock må sådan när till gällande börspris; dock må försäljning ej utan förvaltarens sam- sådan försäljning ej utan förvaltarens

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

tycke äga ruin tidigare än fyra vec­ samtycke äga rum tidigare än fyra kor efter första borgenärssamman- veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenä­ trädet. Försäljning genom borgenä­ rens försorg må ej heller ske, där för­ rens försorg må ej heller ske, där valtaren vill lösa egendomen för kon­ förvaltaren vill lösa egendomen för kursboets räkning; åliggande det bor­ konkursboets räkning; åliggande det genären att minst en vecka innan han borgenären att minst en vecka innan vidtager åtgärder för egendomens för­ han vidtager åtgärd för egendomens säljning hembjuda den åt förvaltaren försäljning hembjuda den åt förval­ till inlösen. Utgöres egendomen av taren till inlösen. Utgöres egendo­ fartyg eller gods i fartyg, skall för­ men av fartyg eller av gods i fartyg säljningen ske i den ordning, som om eller i luftfartyg eller av intecknade dylik egendom, den där blivit utmätt, reservdelar till luftfartyg, skall för­ särskilt är stadgad. Skall egendomen säljningen ske i den ordning, som om säljas annorledes än utmätningsvis dylik egendom, den där blivit utmätt, och är ej fråga om sådan försäljning särskilt är stadgad. Skall egendomen av värdepapper, som enligt vad nyss säljas annorledes än utmätningsvis sagts må ske utan auktion, må för­ och är ej fråga om sådan försäljning säljningen ej äga rum å annan ort än av värdepapper, som enligt vad nyss den, där egendomen finnes, med sagts må ske utan auktion, må för­ mindre förvaltaren samtycker därtill; säljningen ej äga rum å annan ort än och läte borgenären förvaltaren minst den, där egendomen finnes, med tre veckor förut veta, när och var mindre förvaltaren samtycker där­ försäljningen skall ske. Har försälj­ till; och läte borgenären förvaltaren ning skett i annan än den för utmätt minst tre veckor förut veta, när och egendom stadgade ordning, vare bor­ var försäljningen skall ske. Har för­ genären pliktig att för förvaltaren re­ säljning skett i annan än den för ut­ dovisa för vad som influtit. mätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit. Vill ej borgenären föranstalta om Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i fast besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighets­ egendom eller i luftfartyg eller reserv­ ägaren lämnad såsom pant, icke av delar till sådant fartyg, vilken blivit förvaltaren säljas, utan äge han alle­ av ägaren till den intecknade egendo­ nast låta sälja den rätt till andel i in­ men lämnad såsom pant, icke av för­ teckningen, som efter ty särskilt är valtaren säljas, utan äge han allenast stadgat må tillkomma gäldenären. låta sälja den rätt till andel i inteck­ ningen, som efter ty särskilt är stad­ gat må tillkomma gäldenären.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 13. 187

Finner förvaltaren det i 74 § före­ Finner förvaltaren det i 74 § före­ skrivna kungörelsesätt icke vara äg­ skrivna kungörelsesätt icke vara äg­ nat att bereda kungörelsen nödig of­ nat att bereda kungörelsen nödig of­ fentlighet, ankomme på honom att fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio­ något fall anse tillfyllest, att auktio­ nen kungöres i mindre utsträckning nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begä- än i nämnda paragraf stadgas, begäre re samtycke därtill av rättens om­ samtycke därtill av rättens ombuds­ budsman. Inskränkning i fråga om man. Inskränkning i fråga om kun­ kungörande av auktion å lös egen­ görande av auktion å fast egendom dom, vari borgenär har panträtt eller eller luftfartyg eller å intecknade re­ annan särskild förmånsrätt, som i 17 servdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gåldenärens sam­ kap. handelsbalken sägs, må dock tycke; ej heller må sådan inskränk­ icke äga rum, med mindre den bor­ genär samtycker därtill; ej heller må ning ske beträffande kungörande av utan gåldenärens medgivande sådan auktion å annan lös egendom, vari inskränkning ske beträffande kun­ borgenär har panträtt eller annan görande av auktion å fast egendom. särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.

126 §. På förvaltaren------------------------ äga rum. Finnes tillgång — — — — --------samtycker därtill. Kan utdelning----------- -— — — a dra borgenärer. Sedan all konkursboets tillgängli­ Sedan all konkursboets tillgängli­ ga egendom blivit förvandlad i pen­ ga egendom blivit förvandlad i pen­ ningar, skall slututdelning ske; dock ningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdel­ må ej kungörelse om sådan utdel­ ning utfärdas före utgången av tid, ning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd ed­ bevis därom att honom förelagd ed­ gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli­ gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli­ vit fullgjord. I fall, varom i 70 § vit fullgjord. I fall, varom i 70 § and­ andra stycket förmäles, utgöre den ra stycket eller 71 § femte stycket omständigheten, att boet tillhörig förmäles, utgöre den omständighe­ fast egendom icke blivit försåld, ej ten, att där avsedd egendom icke bli­ vit försåld, cj hinder för slututdelhinder för slututdelning.

188 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning beträf­

fande luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, samt inteckna­

de reservdelar till sådant fartyg.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 189 Bilaga B.

Förslag

till

lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. AVGIVET AV 1945 ÅRS LUFTRÄTTSSAKKUNNIGA

190 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Uin /i. n

Till KONUNGEN.

Den 24 september 1948 har Kungl. Maj :t uppdragit åt riksmarskalken L. B. Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och dåvarande assessorn,

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 191

sedermera hovrättsrådet i hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund, tillika sekreterare, att inom 1945 års lufträttssakkunniga verkställa den vi­ dare utredning, som erfordras beträffande frågan om Sveriges ratifikation av den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen om internationellt erkännande av rättigheter i luftfartyg, samt utarbeta de lagförslag, som för­ anledas därav, så ock förordnat dåvarande överdirektören i luftfartsstyrelsen, numera generalsekreteraren i den internationella civila luftfartsorga­ nisationen E. C. R. Ljungberg att på kallelse av ordföranden, då anledning därtill förekomme, deltaga i överläggningar med de sakkunniga för det så­ lunda meddelade utredningsuppdraget och i de konferenser i ämnet, som kunde komma till stånd med representanter för andra länder. Vidare har Kungl. Maj :t dels den 28 oktober 1949 uppdragit åt revisionssekreteraren, numera lagmannen i Svea hovrätt A. T. Salén att tills vidare till den 1 juni 1950 biträda de sakkunniga, dels ock den 18 november 1949 entledigat Björk­ lund från det honom meddelade uppdraget att vara sekreterare samt förord­ nat extra ordinarie assessorn, numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Sidenbladh att från och med den 21 november 1949 vara sekreterare åt de sakkunniga. Slutligen har Kungl. Maj :t den 2 mars 1951 förordnat Siden­ bladh att vara, förutom sekreterare, jämväl ledamot av de sakkunniga. På grund av Kungl. Maj :ts förordnande hava i nordiska lufträttskonferenser rörande, såvitt nu är i fråga, nu omförmälda ämne deltagit dels Wikander och Björklund i en konferens, som hållits i Helsingfors den 18— den 31 oktober 1949, och dels samtliga sakkunniga i en den 26 april—den 8 maj 1950 i Stockholm hållen konferens. Grannländernas delegerade vid de nu ifrågavarande överläggningarna hava varit, bland andra, för Dan­ mark overformynder L. Ingerslev och professor S. Iuul, för Finland förvalt­ ningsrådet R. Beckman, för Island — icke representerat vid mötet i Stock­ holm — dommerfuldmsegtig Th. Björnsson samt för Norge hpyesterettsdommerne E. Alten och H. Bahr jämte byråsjefen H. Breien. Vid vissa av de överläggningar, som hållits inom de sakkunniga eller ägt rum vid de nyss anförda konferenserna, har Ljungberg deltagit. Dessutom har, jämlikt särskilda Kungl. Maj :ts förordnanden, ombudsmannen hos Scandinavian Airlines System E. Norman i vissa avseenden såsom expert deltagit i sagda konferenser. Med nuvarande överdirektören i luftfartsstyrelsen H. Winberg hava de sakkunniga samrått i särskilda frågor. Slutligen har assessorn vid överståthållarämbetet G. G. Boethius biträtt vid utarbetandet av de föreslagna bestämmelserna angående utsökning. Sedan de sakkunniga numera avslutat sitt nu ifrågavarande arbete, få de härmed överlämna av motiv åtföljda förslag till t) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg; 2) lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning; 3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; 4) lag om ändring i vissa delar av handelsbalken;

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

5) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer; 6) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 om för­ säkringsavtal; 7) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen; 8) lag om ändring i vissa delar av konkurslagen; 9) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag); 10) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling; 11) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödan­ de av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; 12) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen; 13) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 angående förbud mot lufttrafik över svenskt område; 14) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel; 15) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; 16) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig varuutförsel; samt 17) lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Underdånigst

BIRGER EKEBERG

HUGO WIKANDER ALLAN BJÖRKLUND KARL SIDENBLADH

Stockholm den 30 juni 1953.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 193

Lagförslag.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §• Ärenden som angå inskrivning av rätt till luftfartyg eller avse i denna lag föreskrivna anteckningar om förhållande av betydelse för rätt till så­ dant fartyg (inskrivningsårenden rörande luftfartyg) upptagas av den in­ skrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd.

2 §.

Över inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall föras särskild inskriv­ ningsbok (inskrivningsbok för luftfartyg). Boken skall innehålla upplägg för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer.

Om inteckning i luftfartyg. Om intecknings beviljande. 3 §. Där ägaren det medgiver, må fartyg, som är infört i luftfartygsregistret, intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar. Ej må inteckning meddelas i fartygslott.

4 §• Medgivande av inteckning i luftfartyg skall tecknas å handling, varå fordran grundas, samt innefatta uppgift om fartygets nationalitets- och re­ gistreringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt. 13 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. Nr 13.

194 Kung!. Maj:ts proposition nr 13.

5 §• Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till inskrivningsdomaren.

6 §.

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 4 § sägs, skall an­ sökningen avslås. 7 §• Inteckning må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget. Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som en­ ligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har lartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren. Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsre­ gistret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökning­ en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter. 8 §• Grundas den uppgivne ägarens rätt å testamente, dom eller annan hand­ ling, som tager åt sig laga kraft, må ansökan om inteckning ej bifallas, med mindre det visas att handlingen blivit ståndande. Är överlåtelse av luftfartyg beroende av villkor, må inteckningsansökan ej bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt.

9 §• Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt­ komst till luftfartyg.

10 §.

Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga­ rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det dom i målet vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.

11 §•

Överlåter någon till annan luftfartyg eller fartygslott, och har, innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit sökt på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 195

av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder för inteck­ ningens beviljande. Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund av tidigare äga­ res medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag an­ sökningen gjordes luftfartyget eller lott däri tagits i mät, skall ansökningen avslås, där ej visas att utmätningen upphört att gälla.

13 §. Är, när inteckning i luftfartyg sökes, den som inteckningen medgivit el­ ler, där flera äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall ansökningen avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

Sedan inteckning meddelats i luftfartyg, njute fordringsägaren panträtt i fartyget. Panträtten omfattar jämväl motorer, propellrar, radioutrustning, instru­ ment samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om de tillfälligt skilts därifrån. Har sådant föremål förvärvats under villkor att överlåta­ ren skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.

15 §. Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för den intecknade fordringens hela belopp.

16 §. Inteckning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl fartygsägaren tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordi ingshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i stat som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luft­ fartyg.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vid plats där intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkän­ nagivande om inteckningens beskaffenhet och föremål, om inteckningshavarens namn och adress samt därom, att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar, radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra fö­ remål, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån. 17 §. Omfattas reservdelar till luftfartyg av inteckning, skall vad i 15 § stad­ gas äga motsvarande tillämpning. Ersättes reservdel med annan sådan, häfte i stället denna för panträtten.

18 §. Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat. Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget, häfte icke i fartygets ställe för intecknad fordran.

19 §. Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott av intecknad egendom, dock att, om inteckning meddelats i lott av reservdelslager, inteckningen må göras gällande i den lotten.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

20 §.

Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för inskrivningsdoma­ ren; och göre denne i boken anteckning om innehavet. Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdoma­ re. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till den inskrivningsdomare, som i första stycket avses. Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken an­ tecknat.

21 §.

Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en inteckningshandling sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av

Kungl. Maj.is proposition nr 13. 197

inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedöman­ de är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteckningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare sam­ tyckt till åtgärden.

22 §.

Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om inteckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller i visst luftfartyg eller i reservdelslager eller i reservdelar som förvaras på viss plats, eller ock, där inteckning meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren tillkommande lott av sådant lager eller på viss plats förvarad del därav, varde i enlighet därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendomen, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.

23 §. Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stadgat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning. Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sät­ tas efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de inteckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §. Ansöker ägare av intecknat luftfartyg, som han begär få avföra ur luftfartygsregistrel och överföra till främmande stat, att inteckningen skall avföras ur inskrivningsboken för överförande till inskrivningsbok i den främmande staten, må ansökningen ej bifallas med mindre intecknings­ handlingen företes och dess innehavare samtycker till åtgärden.

25 §. Sker försäljning av luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för annat in­ tecknat belopp än sådant, som köparen på sätt i 94 d § utsökningslagen sägs låtit innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Anteckning härom skall, sedan till inskrivningsdomaren inkommit handling som visar köpe­ skillingens fördelning, å nästa inskrivningsdag göras i inskrivningsboken. Skola jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen mellan rättsägare i egen­ dom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel fördelas ändå att för­ säljning av egendomen ej skett, och utfaller därvid betalning å huvudstolen av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan ver­ kan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning verkställd som i första stycket sägs.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

26 §. Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för­ verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan utslaget vunnit laga kraft, inteckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §. Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck­ nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgivas med oförändrad inteckningsrätt.

28 §. Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts. Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, alt ägaren gjort avbetal­ ning å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren för sin fordran äger företräde.

29 §. Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp, vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo­ ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings­ rätt för avbetalade beloppet. Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det äskar och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 4 § sägs, inteck­ ning till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 199

30 §. Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansö­ kan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 4 § sägs. Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet för­ faller till betalning sex månader efter uppsägning.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §. Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen­ domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat är av­ talat. 32 §. Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand, låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §. Där vid försäljning av intecknad egendom i den ordning utsökningslagen bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran, efter överenskommelse med köparen låter intecknat belopp, som kunnat ur köpe­ skillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordringen fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i fråga om belopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpeskillingen. 34 §. Varder intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämrat, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller varder intecknat j eservdelslager icke vidmakthållet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat, äge inteckningshavaren

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej är förfallen. Samma lag vare, om de med avseende å ägarens nationa­ litet för registrering stadgade villkoren icke längre äro uppfyllda och Konungen ej medgivit att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, eller om det av annan grund skäligen kan befaras att inteckningshavarens säkerhet kommer att märkligt minskas.

35 §. övergår för fordran intecknat luftfartyg genom frivillig överlåtelse i ut­ ländsk ägo och upphör därigenom panträtten i fartyget, vare överlåtaren med allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut ålåg honom; och må, oberoende av vad avtalet innehåller om förfallo­ tid, beloppet genast utsökas hos överlåtaren. Äro flere delägare i fartyget, vare de, som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill, en för alla och alla för en ansvariga för den intecknade fordringen, ändå att de ej förut voro till sådan ansvarighet förbundna; och vare fordringen genast emot envar av dem förfallen till betalning.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

36 §. Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag­ ligen prövas.

37 §. Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är rätt ägare eller allenast mot lösen är skyldig att lämna fartyget ifrån sig, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i 11 § sägs. I fråga om återbäringsskyldighet, därest dödförklarad sedermera finnes vara vid liv eller hava avlidit å annan tid än den som för dödsdag antagits, stadgas särskilt.

38 §. Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i in­ skrivningsboken.

Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.

39 §. Har i inteckningsärende någon prövats vara rätt ägare av luftfartyg, var­ de han i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 201

Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret, åligge det luftfartsstyrelsen att ofördröjligen underrätta inskrivningsdoma­ ren om åtgärden; och skall vad sålunda anmälts anmärkas i inskrivnings­ boken.

Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.

40 §. Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om så er­ fordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedelsen i målet avslutas. Försummas denna lid, vare käromålet förfallet. Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock därom anteckning gjord i inskrivningsboken.

41 §. Då utmätning skett av fartyg som blivit i luftfartygsregistret infört eller till fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkursiagen äskats att intecknad sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till in­ skrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållan­ det i inskrivningsboken. Inkommer anmälan att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken antecknat. Har egendomen blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, var­ de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings­ boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till in­ skrivningsdomaren. Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv­ ningsdomaren. Inkommer sådant bevis till denne, skall å nästa inskrivnings­ dag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.

42 §. Anmäler någon skriftligen, alt han för fordran å bärgarlön eller å ersätt­ ning för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger luftpanträtt i fartyget, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader från det bärgningen eller åtgärderna för bevarandet av­ slutades, å nästa inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i in­ skrivningsboken. Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört att gälla, värde ock det antecknat i inskrivningsboken.

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

43 §. Har av inteckning besvärat luftfartyg blivit avfört ur luftfartygsregistret eller med hänsyn till inteckningen icke kunnat därur avföras, åligge det luf tf artsstyrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i in­ skrivningsboken.

Om handläggning av inskrivningsärenden.

44 §. Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskriv­ ningsdag. Ansökan i sadant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv­ ningsdag. Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskriv­ ningsdomaren. 45 §. över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in­ skrivningsdomarens försorg föras dagbok.

46 §. När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv­ ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis angående vad re­ gistret beträffande fartygets ägare och i övrigt innehåller av betydelse för ärendets prövning. 47 §. Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras i akter. Har i sådant ärende sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit för­ klaring av betydelse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits nödig, skall vad därutinnan antecknats upptagas i akten och bestyrkas av inskrivningsdomaren.

48 §. Om inskrivningsdomarens beslut eller annan i inskrivningsärende röran­ de luftfartyg vidtagen åtgärd utom såvitt angår anmälan om upphört inne­ hav av inteckningshandling meddelas besked genom bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall inne­ hålla uppgift å det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts. Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans om­ bud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 203

49 §. Bifalles ansökan i inskrivningsärende rörande luftfartyg, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att ärendet uppskjutits eller att ansökningen för­ klarats vilande eller avslagits; anteckning om skälen för beslutet upptages i akten.

50 §. Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings­ domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så­ dan inteckning, inträffar förhållande, som medför att intecknat luftfartyg icke längre besväras av inteckning, eller avföres inteckning ur inskrivnings­ boken för överförande till inskrivningsbok i främmande stat, skall inskriv­ ningsdomaren ofördröjligen giva luf tf artsstyrelsen meddelande därom. Sam­ ma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § blivit väckt eller slutligen avgjord.

Om besvär.

51 §. Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten. Hava besvär anförts och avvisas ej besvärstalan, enligt vad därom är sär­ skilt stadgat, åligge det inskrivningsdomaren att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om besvären i inskrivningsboken. Visas att besvären ogillats genom laga kraft ägande beslut, varde ock därom anteckning gjord i inskriv­ ningsboken.

52 §. Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från det utslaget om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivnings­ domaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av utsla­ get beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget företes för inskrivningsdomaren.

53 §. Visas att genom laga kraft ägande beslut inteckning helt eller till någon del undanröjts eller förklarats vara utan verkan, värde anteckning därom gjord i inskrivningsboken. Samma lag vare, där det visas att ansökan om inteck­ ning, vilken förklarats vilande, förfallit.

204 Kungl. Maj. ts proposition nr 13. Gemensam bestämmelse. 54 §. Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt an­ gående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Har fartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning bevil­ jas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i re­ gistret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.

Härigenom förordnas som följer.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet. 1 §• Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsre­ gister). Om inskrivning av lätt till luftfartyg samt om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §• Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller an­ nan sådan inrättning med svensk nationalitet. Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas i luftfartygsregistret. 3 §■ Fartyg, som är registrerat i främmande stat, må icke här i riket registre­ ras, med mindre det avföres ur den främmande statens register. Besväras

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 205

fartyget av inskriven rättighet, vilken efter överenskommelse med främman­ de stat skall erkännas här i riket, må fartyget icke överföras till luftfartygsregistret, såvida ej rättighetens innehavare medgivit överförandet.

4 §. Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis som utställts eller godkänts här i riket.

5 §. Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av bevis, att sö­ kanden är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem far­ tyget är byggt. 6 §• Registret skall för varje luftfartyg innehålla den nationalitets- och registre­ ringsbeteckning som tilldelas fartyget, de uppgifter som äro nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvär­ dighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret, ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyn­ digar. 7 §• Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet. Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registre­ ringsbevis). Fartyget skall märkas i enlighet med fartyget tilldelad nationalitets- och registreringsbeteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är re­ gistrerat. 8 §• Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd­ ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom ofördröjligen göra anmälan för registrering. Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren. Finnes utredningen ej vara sådan att den vilken anmäles såsom ägare kan i sådan egenskap införas i registret, skola ändock däri antecknas hans namn, det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

9 §• Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär. Samma lag vare, om de i 2 § för registrering uppställda villkoren icke längre äro uppfyllda, med mindre Konungen medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller an­ norledes förstörts eller om det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjligen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 § stadgas. Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må far­ tyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Är luftfartyg intecknat, må det ej på grund av ägarens begäran eller an­ nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre inteckningshavaren samtycker till åtgärden, men varde den omständighet varom fråga är anmärkt i registret. Anmärkningen berör icke den inskrivna rättigheten.

11 §• Har införing i registret gjorts om ändring i förhållande varom nationali­ tets- och registreringsbeviset innehåller upplysning eller har anmärkning skett enligt 10 §, skall fartygets ägare eller, om fartyget övergått i utländsk ägo, den förre ägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen, som antecknar ändringen å beviset eller utställer nytt sådant eller, i fall som i 9 eller 10 § sägs, kvarhåller beviset.

12 §.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp­ fyllda, må fartyget på villkor, tid och sätt som Konungen bestämmer an­ tecknas i en särskild avdelning av luftfartygsregistret och förses med interi­ mistiskt nationalitets- och registreringsbevis. Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet. Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt regler som fastställas av Konungen. 13 §. Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst tre månader till annan för att av denne nyttjas för egen räkning eller innehaves luftfartyg på grund av avbetalningsköp, skola i registret antecknas inne­ havarens namn, beskaffenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den gäller. Det åligger dem som slutit sådant avtal att därom ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 207

Om bärgning och vissa särskilda kostnader.

14 §. Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som med­ verkar vid bärgningen har rätt att, evad bärgningen ägt rum till sjöss, på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i 225 och 226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock dessa honom ersatta. Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte äga­ ren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen. Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgnings­ företag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §. Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär­ garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket. I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring­ ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre. Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, fartyget lämna det ställe, där åt­ gärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning. 16 §. Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat. Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget eller godset, häfte för panträttshavarens fordran.

17 §. Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe­ skillingen, som i utsökningslagen sägs.

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä­ rens tillstånd, vare mottagaren, där han när lossningen skedde ägde kunskap om fordringen, därför ansvarig, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen. 18 §. Luftpanträtt i fartyg upphöre, såvida icke inom tre månader från det åt­ gärderna avslutades borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till in­ skrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg samt dessutom anspråket godkänts eller talan därom väckts i laga ordning.

Ansvarsbestämmelser.

19 §. Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid an­ sökan att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid anmälan till registret uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter. Bryter någon i annat fall än nu sagts mot vad i denna lag stadgas, straf­ fes med dagsböter. 20 §. Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff­ lagen är belagt med strängare straff.

Allmän bestämmelse.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Genom denna lag upphävas: §§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen den 20 april 1928 (nr 83); så ock vad i övrigt finnes i författning stridande mot nya lagens bestäm­ melser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 209

Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Förslag

till

Lag

i anledning a? Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande inter­ nationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer. 1 §• Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade kon­ ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat sva­ rar och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten gjort annat förbehåll. Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl svenskt far­ tyg. Till luftfartyg hänföras i denna lag jämväl motorer, propellrar, radiout­ rustning, instrument samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om de tillfälligt skilts därifrån. 2 §• Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft­ fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader, så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt av­ tal och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så­ framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat i vars na­ tionalitetsregister fartyget då var infört och rätten är inskriven i inskriv­ ningsbok i den stat där fartyget är registrerat då rätten göres gällande. Verkan av inskrivningen i förhållande till tredje man bedömes enligt la­ gen i den stat där rätten är inskriven. Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande.

3 §■ Har, sedan luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg utmätts, belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller gjorts till föremål för exekutiv försäljtf Bihang till riksdagens protokoll 195!>. 1 samt. Nr 13.

210 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

ning, gäldenären med vetskap om åtgärden träffat avtal om upplåtelse eller överlåtelse av rätt till fartyget som i 2 § sägs, äge rättshandlingen icke verkan mot utsökningsborgenären eller mot köparen vid exekutiv försäljning.

4 §. Där en i 2 § nämnd rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats om­ fatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser här i riket, skall rätten erkännas jämväl i dessa reservdelar, såvitt de till art och ungefärligt antal förtecknats i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga och å förvaringsplatsen är anslaget ändamålsenligt tillkännagivande om rättens beskaffenhet och föremål, om namnet å dess innehavare och hans adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven. Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar, radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra före­ mål, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller före­ mål som borttagits därifrån.

5 §• Är fordran på lön för bärgning av luftfartyg eller på ersättning för sär­ skilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg, i den stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad med luftpanträtt i fartyget och har denna stat tillträtt den i 1 § nämnda kon­ ventionen, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra av en tidigare. Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och dessutom det belopp rätten avser godkänts eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge den som påkallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbö­ rande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravations­ bevis angående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall underrättelse som i 91 § 3 mom. utsökningslagen sägs sändas till inne­ havaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 211

Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under för­ behåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen fal­ ler inom lägsta budet. Faller rättigheten utom detta bud eller skall vad om lägsta bud är stadgat ej gälla, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsva­ rande tillämpning.

7 §• övergår luftfartyg i svensk ägo och häftar det för inskriven rättighet, äge rättighetens innehavare, sedan fartyget registrerats här i riket, få den in­ skriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt den är av beskaffenhet att lagligen kunna här inskrivas. Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning än sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat då rättigheten först inskrevs.

8 §• Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart fartyg som avses i 7 § blivit registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen samt om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas innehavare medgivit fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken. Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket stadgas, antecknat i inskrivningsboken för det av panträtten omfattade far­ tyget och övergår detta i svensk ägo, skall luftfartsstyrelsen så snart re­ gistrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till inskriv­ ningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande an­ teckning i inskrivningsboken. Närmare föreskrifter om vad i denna paragraf stadgas meddelas av Konungen.

9 §. Vad rörande luftfart, invandring samt införsel och utförsel av varor stad­ gas beträffande tvångsåtgärder mot luftfartyg skall äga tillämpning utan hinder av vad i denna lag föreskrives. Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg som äro avsedda för militär-, tull- eller polistjänst.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ han­ delsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 KAP.

7 §. Fartyg, som är för fordran intecknat eller äger den dräktighet, att, enligt vad särskilt är stadgat, inteckning däri kan meddelas, må ej med laga ver­ kan sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pant­ sättas.

17 KAP.

2 §.

Vad i---- ------ annat dylikt. Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty, som nedan sägs; dock att angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg, frakt och inlastat gods eller ur luftfartyg och ombordvarande gods gäller vad därom är särskilt stadgat. 3 §. Har någon------ ------alla andra. Den, som för sin fordran har inteckning i fartyg, äge ock samma för­ månsrätt i fartyget och dess tillbehör. Har någon för sin fordran inteckning i luftfartyg, njute han enahanda förmånsrätt i fartyget jämte tillbehör samt i de reservdelar, som inteckningen må omfatta. För ränta, som före utmät­ ning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen, gälle dock ej förmånsrätt för längre tid än tre år. Är fartyget eller luftfar­ tyget intecknat för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt in­ teckning; hava flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt. Hurusom med inteckning i luftfartyg förenad förmånsrätt i viss omfatt­ ning icke må göras gällande mot innehavare av fordran med sämre för­ månsrätt eller utan förmånsrätt, därom skils i utsökningslagen. Därnäst äge----------- å godset. Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda

1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901:26 s. 11, av 17 kap. 2 § se SFS 1944:182, av 17 kap. 3 § se SFS 1928:162 och av 17 kap. 16 § se SFS 1912:219.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 213

förmånsrätt, som i fjärde stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla till säker­ het för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom stadgas.

16 §.

Är gods----------- sin fordran. Har under konkursen till boet hörande fast egendom eller luftfartyg el­ ler reservdelar till sådant fartyg blivit till gäldande av fordran, varför egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häf­ tar, utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till stånd, äge innehavare av sådan fordran, där han själv äskat försäljning till fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs utan hinder därav, att den intecknade egen­ domen fortfarande häftar för fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning av någon del av den fordran, till vars gäldande försäljning skolat ske, äge fordringens innehavare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande ändrade lydelse. § 14. Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenä­ rer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1933:326.

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om för­ säkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsav­ tal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

54 §.

Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser, skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller inne­ havare av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat. I fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt skall vad sålunda stadgats äga tillämpning endast om panträtten är förbunden med personlig fordran hos pantens ägare. Är förbehåll------- — eller kreatursförsäkring.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till Lag

om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 90, 91, 94, 95, 138—140, 143, 144, 148, 150, 163, 165, 168, 198, 202, 203, 211 och 213 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola införas nya, såsom 91 a, 94 a—94 e, 95 a och 95 b §§ betecknade paragrafer av nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 62 ? se SFS 1953:153, av 63, 71, 74, 138, 139, 143, 144 och 148 SS se

SFS 1912:211, av 66 § se SFS 1901:26 s.17, av 73 § se SFS 1937:129, av 85 och 88 §§ se'SFS 1937:452, av 87 och 168 §§ se SFS 1924:388, av 90 § se SFS 1942:114, av 91 och 140 SS se SFS 1944:68, av 94 § se SFS 1920:187, av 95 och 165 §S se SFS 1917:307, av 150 S se SFS 1928:164, av 163 § se SFS 1925:176, av 198 § se SFS 1924:131 samt av 202, 203, 211 och 213 §§ se SFS 1946:814.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 215

62 §. Av gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda sämjas, tagas i mät först andra lösören än luftfartyg, därnäst fordran eller annan rättighet, som kan överlåtas, och sist luftfartyg eller fast egendom. Sådana obligationer eller andra värdepapper, vilka med lätthet kunna i pen­ ningar förvandlas, skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören. Häftar på grund av inteckning gäldenärens fasta egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, varför utmätning skall ske, eller är fordringen förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, varde den egen­ dom först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga betalning ur annan egen­ dom. Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för vars fordran viss egendom sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar. Hurusom med------- -—- nämnda lag. Vid utmätning —------- avbetalningsköp iakttagas.

63 §. Ej må, med mindre borgenären det begår, utmätning av fast egendom eller luftfartyg ske för annan fordran ån sådan, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som, där fråga är om luftfartyg, är för­ enad med luftpanträtt i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes än genom utmätning av fartyget. Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl reservdelar, må ej särskild sådan reservdel för sig utmätas, med mindre inteckningshavaren därtill samtycker.

71 §. Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskilling­ en; ej äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen. Om bibehållande av luftpanträtt i luftfartyg eller panträtt på grund av inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till sådant fartyg vid egendomens utbjudande till försäljning stadgas i 5 kap.

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Har inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar till så­ dant fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till andel i in­ teckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, ta­ gas i mät i den ordning 74 § stadgar.

73 §. Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen upptecknas och värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla sakkunnige män att vid värderingen biträda. Utmätas av inteckning besvärade reservdelar till luftfartyg, skola sakkunniga städse anlitas vid värderingen. Är fråga om utmätning av fordran eller rättighet, vare den från vilken fordringen eller rättigheten skall utgå pliktig att, efter anmaning, lämna utmätningsman­ nen erforderliga upplysningar angående dess innehåll; efterkommes ej anmaningen, äge överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen föreläg­ ga den tredskande vite samt fälla honom därtill. Utmäles helt — -— -— eller sysslomannen. Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga delar gälla.

74 §. Utmätas penningar------------- kostnad förskjuter. Utmätes gäldenärs ------- -— att övergå. Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade egendomen, varde förbud inteckningshavaren meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmätningen gäldenärens rätt kan komma att övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller 29 § iagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshava­ ren överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kost­ naden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

85 §. Då fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg om­ fattade reservdelar till fartyget tagits i mät eller då utmätningsman å lan­ det tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen att genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom å lan­ det gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 217

Då fast —-------utmätningen skett. Utmätes fartyg —------- urskiljande erfordras. Gäller utmätningen luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant farlyy, skall bevis om utmätningen, i vilket fartygets nationalitets- och re­ gistreringsbeteckning finnes angiven, genast sändas till luftfartsstyrelsen samt till inskrivningsdomaren. Myndighet, vilken meddelat dom eller utslag, varigenom intecknad ford­ ran fastställts till betalning ur fast egendom, eller hos vilken enligt 70 eller 71 § konkurslagen äskats, att fastighet, intecknat fartyg eller ock luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagt. Har domstol —------- till överexekutor. Sker utmätning ------------till kommerskollegium.

87 §. Är fast----------- äger företräde. Där luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar till fartyget utmätts, äger den, som för sin fordran har inteckning i den ut­ mätta egendomen och vilkens rätt kan vara beroende av dess försäljning, sådan befogenhet som i 1 mom. sägs.

88 §.

Har utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller av reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, upphävts eller eljest frågan om sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätnings­ mannen eller överexekutor, om ärendet där är anhängigt eller det eljest ankommit på överexekutor att försälja egendomen, att därom genast göra anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg eller re­ servdelar till sådant fartyg, jämväl hos luftfartsstyrelsen.

90 §. Skall lös----------- till efterrättelse. Är egendom----------- lämpligt finnes. Å landet----------- är sagt. Har Konungen----------- ovan stadgas. Auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och varde jäm­ väl sådan auktion kungjord av auktionsförrättaren.

91 §. Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan auktio­ nen hålles, där ej i fall som i 90 § 2 mom. sägs kortare tid för kungöran­ det finnes nödig. Auktion å fordran eller rättighet skall kungöras minst

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

fjorton dagar förut; och varde tillika, där så kan ske, inom samma tid särskilda underrättelser om auktionen med posten avsända till borgenären och gäldenären. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid som nu är sagd. Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljning­ en jämväl införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar före auktio­ nen; och skall kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hava inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten avsända till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till handa minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenä­ rer så fort ske kan. Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfat­ tade reservdelar till fartyget, skall kungörelsen om försäljningen ske minst sex veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna tidningarna. Kungörelsen skall tillika innehålla, att den som har fordran, varför fartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må nju­ ta betalning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en månad före auktionen skola, såvitt ske kan, underrättelser om försälj­ ningen i rekommenderade brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskriv­ ningsboken eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsbo­ ken, varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplys­ ning om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts ge­ nast tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möj­ ligt sändas med luftpost. Vid försäljning av gods i luftfartyg skall kungörelsen ske sist tre veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna tidningarna. Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning, äga rätt till betalning ur köpeskillingen för godset, hava att före auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren, på sätt i 130 § sägs. Vid samma tid skall ock underrättelse, som i 3 mom. avses, sändas till bor­ genären och ägaren av godset samt till den som, enligt vad känt blivit, äger luftpanträtt i detta. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt, varde un­ derrättelsen genast avsänd.

91 a §. Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom eller i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 219

mätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske av inteckningshandling, vilken tagits i mät hos någon som enligt handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrivna beloppet, åligger det utmätningsmannen, där cj med gäldenärens samtycke handlingen säljes med bibehållande av hans ansva­ righet, att, innan handlingen utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarigheten. Är fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller av luftfartyg eller av reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande egendomen; dock vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären plik­ tig att förskjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §. Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller av luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, uppläse auktionsförrättaren före utropet såväl protokollet över utmätning­ en som ock, där enligt 91 a § sådant skall vara anskaffat, gravationsbevis angående vad som utmätts; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet därom under­ rättelse. Auktionsförrättaren lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han när är, tillfälle att yttra sig över de anspråk, som an­ mälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen. Däref­ ter give auktionsförrättaren till känna å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas. Innan auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren, därest försälj­ ning kommit till stånd eller medel eljest finnas att redovisa, underrättelse om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

94 a §. Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfatta­ de reservdelar till fartyget, uppgöre auktionsförrättaren, sedan förhand­ lingen avslutats, borgenärsförteckning, vari skola, ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendomen på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran, som är förenad med luft pant­ rätt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt. Vid upprättande av borgenärsförteckning skall vad i 107 § 2 och 3 mom., 108 och 109 &§, 110 § 1 mom., 112 § 1 mom. samt 118 § stadgas äga motsva­ rande tillämpning.

94 b §. Sedan i fall varom i 94 a § förmäles auktionsför rättar en efter ty ovan är sagt antecknat de fordringar, vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bättre rätt än den fordran för vars gäldande för­ säljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 94 e § 2 mom. stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda erhållna summan. Gäller försäljningen luftfartyg, genom vilket inom riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och har den som led skadan icke kunnat utfå honom tillkommande ersättning enär å fartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller annan motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt, skall vid försäljning som sker på begäran av den skade­ lidande eller hans rättsinnehavare vad om lägsta bud är stadgat icke äga iilllämpning. Lag samma vare, om försäljningen gäller annat, samme ägare tillhörigt luftfartyg, vilket besväras av inteckning, tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det fartyg, genom vilket skadan orsakats. Begäres försäljning av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteck­ ning i fartyget, och har utmätnings sökanden för sin fordran sämre förmåns­ rätt i reservdelarna än om inteckning blivit meddelad för fordringen, skall lägsta budet bestämmas till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 § satta värdet.

94 c §. Ingår luftfartyg eller annan, av inteckning i sådant fartyg besvärad egen­ dom i konkursbo och skall, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, på begäran av borgenärerna auktion hållas för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för­ enad med förmånsrätt i egendomen, berättigad att, där hans rätt till betal­ ning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom till auktionsförrättaren senast vid den i 94 § nämnda förhandling. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

94 d §. Såvitt köparen sådant medgiver, må vid försäljning, varom i 94 a § sägs , huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, innestå i av­ räkning å denna. Ej må dock sålunda innestå fordran som är tvistig eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 221

beroende av villkor, ej heller fordran beträffande vilken inteckning är bero­ ende på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft eller ock är sökt men ännu ej beviljad. Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå, skall i reda penningar gäldas. I borgenärsförteckningen skall beträffande de fordringar, som enligt vad nyss är sagt icke må innestå i egendomen, detta särskilt anmärkas. Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge­ närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om sättet för försäljningen.

94 e §. Göres i fall, varom i 9b a § sägs, å auktionen sådant bud, att det enligt 9b b och 95 §§ må antagas, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskillingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och han bestrider att försäljning må ske. Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av utmätningssökanden och innehavarne av de fordringar, vilka äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen, därtill samtycka. Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

95 §. Den, som inropat egendom varom i 94 § är sagt, åligger att genast efter inropet gälda en sjättedel av köpeskillingen i reda penningar eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel av köpeskillingen. Gäller inropet luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vare köparen likväl icke pliktig att sålunda gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jäm­ likt 9b d § skall i reda penningar gäldas, dock att sådan skyldighet städse åligger köparen i fråga om kostnad varom i 198 § förmäles. Gitter ej köpa­ ren fullgöra vad nu sagts varde egendomen genast ånyo utropad. Vad av köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagt skall gäldas sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Vid försäljning, varom i 9b a § förmäles, äge dock köparen å köpeskillingen avräkna intecknad gäld, som enligt 9b d § må innestå i egendomen, samt honom själv tillkommande belopp. Visar köparen i annat fall att inteckningshavare, som skall ur den intecknade egendomen erhålla betalning, låtit köparen övertaga den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute köparen till godo de villkor, som därvid bli­ vit tingade. Finnes, sedan för samtliga fordringar beräknats utdelning, över­ skott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning därav, njute köparen ock det anstånd till godo. Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att egendomen varder till försäljning ånyo utlyst som i 90 och 91 §§ sägs. Understiger vad vid nya utropet högst

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

b judes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller, där vid utrop av egendom som sägs i 94 a § försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köpa­ ren ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren ofördröjligen, i annat fall än i 94 a § avses dock först sedan det visat sig att sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgenslörbindelsen hos löftesmannen.

95 a §. Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning av egendomen; och vare den i köparens hand fri från all förre ägarens gäld, där ej köparen, efter ty i 95 § sägs, gälden övertagit. Har köparen fått avräkna fordran, för vilken egendomen på grund av in­ teckning hå/lar, åligge det auktions förrätt aren att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för honom tillgänglig. Skall av anledning, som i 95 § 3 mom. sägs, ny auktion hållas å luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, värde fordran, som upptagits i den för förra auktionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av försummad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in­ flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

95 b §. Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av reservdelar hö­ rande till sådant fartyg vissa särskilda bestämmelser äro att iakttaga fram­ går av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

138 §. Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade under panträtt i handom, panthavaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i fråga om utmätningsvis sålt fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg annan borgenär påstår betal­ ning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning än i 140 eller 141 § sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 223

139 §. Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade pant­ rätt i egendomen utan att hava den under panträtt i handom, eller ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare ock berätti­ gad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt yrkande. Skall un­ der konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis försäl­ jas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt nu är sagd. Vid försäljning av luftfartyg eller därtill hörande intecknade reservdelar gäller vad i 94 a § sägs. Har fartyg-------— tid innestår.

140 §. Då egendom, varom i 94 § sägs, blivit utmätningsvis såld, äge de, vilka anse sig hava rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens fördelning. Har, på —- — — där infinna. 143 §. Finnes behållen avkastning av såld fast egendom att tillgå, varde den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller 130 § sägs, egendom försålts efter nytt upprop, och är förre inroparen skyldig att ut­ giva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet, såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas. Har försäljning —• — — som avkastningen. Avslutas auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, utan att försäljning kommer till stånd, skall ock, därest ersättningsbelopp som förut år sagt finnes att fördela, detta ske vid sammanträde, varom i IM § sägs. Sedan kostnaderna för för­ farandet guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmät­ nings sökandens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som köpeskilling. 144 §. Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen redo­ görelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de fordringar, för vilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdel­ ning ändock må beräknas. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att andraga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt. Där fråga är om fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall borgenärsförteckningen län­ da till efterrättelse vid fördelningen. Vid försäljning, varom i .94 b § 2 mom.

224 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

förmäles, må dock innehavare av inteckning i luftfartyg icke göra sin rätt gällande till högre belopp ån fyra femtedelar av köpeskillingen, såvitt utmätningssökanden därigenom skidle erhålla mindre ersättning ån om för­ säkringen eller säkerheten täcker fartygets värde såsom nytt. Ej heller må innehavare av inteckning i reservdelar till luftfartyg, vilka säljas under de i 9b b § 3 mom. angivna omständigheter, till förfång för utmätningssökanden göra sin rätt gällande till högre belopp ån som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet.

148 §. Har fordran, som, där den anmälts inom den i 94 eller 106 § stadgade tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdel­ ning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen upptagna belopp. 150 §. Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen, ändå att borgenårsförteckning icke skolat uppgöras, beräknad efter de i 110 § stadgade grunder. Till vilka----------- i sjölagen. 163 §. Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg utmätt, eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det utmätningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.

165 §. Har utmätning skett av fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller, å landet, av fartyg, som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande annan egendom, som nyss är sagd, över tre månader från mottagandet av de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar. 168 §. Sedan laga kraft åkoinmit auktion å fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, samt köpeskillingen erlagts och sammanträde enligt 142 eller liO § hållits för kö­ peskillingens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 225

göra anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, jämväl hos luf tf artsstyrelsen samt där­ vid tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteckningen. Har försäljning av fast egendom skett utan förbehåll om beståndet av intecknad nyttjanderätt, återköpsrätt eller rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas. Har vid fördelning av medel, som i 143 § 2 eller 3 mom. avses, likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligge det den, som förrättat utdelningen, att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden, dock att i fall varom i 143 § 2 mom. sägs vad sålunda stadgats skall äga tillämpning allenast beträffande fordran, för vars gäl­ dande egendomen skolat säljas.

198 §. All nödig------------ hela kostnaden. Sökes utmätning----------- underrätta utmätningsmannen. Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller ut­ slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller luft­ fartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, skall säljas, varde ock kostnaden på anfordran förskjuten. All nödig------------ motsvarande tillämpning.

202 §.

Vill någon klaga över utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast egendom eller å luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av in­ teckning i fartyget, göre det sist å femtonde dagen därefter; dock att kla­ gan över borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras i den ordning 203 § stadgar.

203 §. Är någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning av köpe­ skilling för utmätningsvis såld egendom eller av medel, som i 143 § 2 eller 3 mom. avses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingive sin klago­ skrift till överexekutor sist å tjugonde dagen, från det förslaget avgavs. 15 Bihang till riksdagens protokoll 195 5. 1 saml. Nr 13.

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

211 §.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröver i hov­ rätten sig besvära; och åligger det överexekutor, då slutligt utslag gives eller auktion av honom hållen är, att tillika meddela underrättelse om vad vid ändrings sökande iakttagas bör samt äventyret, om det försummas. Över utslag------------talan däremot. Ej må----------- utmätningsman behörig. Om klagan----------- i 221 §.

213 §. Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga om fördelning av köpeskilling för egendom, som blivit av överexekutor såld, eller av me­ del, som i 143 § 2 eller 3 mom. eller i 7 kap. avses, eller på klagan över utmätning, ^ över auktion å fast egendom eller å luftfartyg eller reserv­ delar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller över förslag till fördelning av köpeskilling eller av medel, som i 143 § 2 eller 3 mom. eller i 7 kap. avses, åligge honom att inom tre veckor från den dag, då utslaget muntligen avkunnades, eller, om det blivit efter anslag med­ delat, från den dag, å vilken utslaget är ställt, till överexekutor inkomma med besvärsinlaga. För klagan----------- är stadgad.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§ kon­ kurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

21 §.

Konkursdomaren skall-----------i konkurs. Avträdes ämbets--------------närmaste förman. Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen att fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om konkur-

1932 175aSte lydelSe aV 21 § Se SFS 1936:229’ av 26 § se SFS 1916:809 och av 29 § se SFS

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 227

sen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verk­ ställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen till inskriv­ ningsdomaren i den ort där egendomen ligger insända bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg som blivit infört i fartygsregistret, skall anmälan om konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen göras till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i far­ tyg; och varde å den inskrivningsdag, då det först kan ske, anteckning om konkursen gjord i inteckningsboken för fartyg. Hör till boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet som för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter som er­ fordras för fartygets säkra urskiljande. Ingår i konkursboet luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfatta­ de reservdelar till fartyget, skall anmälan om konkursen med angivande av fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning genast sändas till luftf artsstyr elsen samt till inskrivningsdomaren, som har att å första inskriv­ ningsdag i inskrivningsboken för luftfartyg göra anteckning om konkursen.

24 §. Har innan------- — av konkursen. Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg eller å gods i fartyg eller luftfartyg eller å reservdelar till luftfar­ tyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan för­ säljning av egendomen ägt rum. Har eljest------ - •— besluts meddelande.

26 §. Varder beslut------ — anslagna kungörelsen. Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i far­ tygsregistret, eller lott i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall vad i 21 § tredje, fjärde och femte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkur­ sen äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut. Innan i----------- sig, betalas. 29 §. Har gäldenären —- —• — konkursboet åter. Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egen­ dom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller ock till­

228 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

handahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt handling, på grund varav inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier sökts, för inteckningens dödande. Vad sålunda ----------- om konkursansökningen.

62 §. Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket, 11 § femte stycket samt 149 § andra stycket.

71 §. Vill förvaltaren — -— —- kan ske. Lös egendom ------------försäljningen beroende. Samtycke, varom-------- — noterat värdepapper. Skall helt----------- och köparen. Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av reservdelar till sådant far­ tyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, och finnes egendomen inom ri­ ket, vare lag som i 70 § första och andra styckena sägs, dock att förvaltaren äge att utan föregången auktion med ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande endast såvida tillstånd därtill gi­ vits av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, förenade med förmånsrätt i egendomen. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg. Gäller försäljningen reservdelar, som icke be­ sväras av inteckning, gånge därmed som med försäljning av annan lös egen­ dom. Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservde­ lar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteck­ ningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder där­ emot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bi­ behållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

73 §. Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidi­ gare än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 229

nan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förval­ taren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som en­ ligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å an­ nan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för ut­ mätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit. Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom be­ sörja. Dock må inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen läm­ nad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må till­ komma gäldenären.

76 §. Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda para­ graf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller å re­ servdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, må dock icke äga rum utan gäldenärcns samtycke ; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.

126 §. På förvaltaren-----------äga rum. Finnes tillgång ----------- samtycker därtill. Kan utdelning-------— andra borgenärer. Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den om­ ständigheten, att där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

198 §. Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hö­ rande fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar till fartyget gått till försäljning, ankomme på ägaren av vad så­ lunda förblivit osålt att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om an­ nan egendom än lott i fartyg göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt fastighets- eller annan inskrivningsbok.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse a? 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härmed förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om lagsök­ ning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives.

1 §• För fordran------------nedan sägs. Borgenär, som för sin fordran har inteckning i fast egendom eller i fartyg eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, äge ock genom lagsök­ ning söka betalning ur den intecknade egendomen.

13 §. Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen betalning ur intecknad fast egendom eller intecknat fartyg eller luftfartyg eller inteck­ nade reservdelar till luftfartyg, fastställe rätten fordringen till betalning ur den intecknade egendomen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 231

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödan­ de av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen, och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft. Sedan utslag, varigenom intecknad handling dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsdomaren, på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är) att ny hand­ ling, som utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

13 §. Hava tio —-------- allmänna tidningarna. Fullföljes ej —------- den förfallen. Finner rätten------------ handlingens företeende. Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren om ansökan som i första stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivningsdag göra an­ teckning därom i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förr­ än utslaget vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946:105 och av 13 § se SFS 1946:878.

232 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dö­ dande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade lydelse.

11 §•

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall nämn­ den skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökning­ en, och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra an­ teckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla nämndens slutliga beslut i ärendet. Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansö­ kan, å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken eller annan in­ skrivningsbok varom fråga är, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 17 §. Vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning, vilken i denna lag är belagd med straff, eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller med­ 1 Senaste lydelse se SFS 1918:448.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 233

verkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll, må i stället vär­ det förklaras förverkat. Samma lag vare om hjälpmedel, varmed någon ta­ git befattning som innebär i denna lag straffbelagd förberedelse till brott. Vad nu sagts gälle dock ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. Avser förverkandeförklaring fartyg, som besvä­ ras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luftpanträtt eller inteckning, må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i Jen förverkade egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom. Ändå att----------- förklaras förverkat. I stället —------- av missbruk.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angåen­ de förbud mot lufttrafik över svenskt område.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående för­ bud mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §•

Den som överträder förbud, som i 1 § avses, straffes med dagsböter, lägst fem; och skall det använda luftfartyget tagas i beslag samt, där ej Konung­ en för visst fall annorlunda förordnar, dömas förbrutet. Besväras fartyget av luftpanlrätt eller inteckning, må domstolen, när skäl därtill äro, förkla­ ra att panträtten i fartyget skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1939:729.

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för oloyllg yaruinförsel.

Härigenom förordnas, att 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §• 9 mom. Är olovligen----------- ock förverkat; a) emballage eller------------ varuinförsel; samt b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton eller luftfartyg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap, som för transport av det olovligen införda godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, el­ ler eljest vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av olovligen infört gods, allt dock endast för så vitt forslingsredskapet tillhör eller på rund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan, som finnes hava ägt kännedom om den olovliga varuinförseln eller skälig anledning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forslingen. 10 mom. Avser förverkandeförklaring farkost, som besväras av sjöpant­ rätt eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luft panträtt eller inteck­ ning, må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den för­ verkade egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål, som för­ klaras förverkat, böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1949:399.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 235

Förslag

till Lag

om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskil­ da bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall, än i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig forsling, som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet än femhundra ton eller luftfartyg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap, skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara för­ verkat, därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen in­ förda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet nytt­ jats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olov­ lig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin. Påföljd av----------- icke inträda: a) där det — — —- vin; eller b; då äganderätten —------- användande; eller c) där forslingsredskapets------------olovliga användande. 2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet än fyrtio ton eller i 1 mom. avsett luftfartyg, som uppehåller förbindelse mellan land och där utanför beläget fartyg, vars resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främ­ ja olovlig införsel av spritdrycker eller vin, skall, såvida farkostens eller luftfartygets färd skäligen får antagas hava avsett befordrande av sådant syfte, vara förverkad, ändå att farkostens eller luftfartygets ägare, brukare eller förare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel eller forsling av dylika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket stadgas angående undantag från påföljd av förverkande äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933:188.

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig varuutförsel.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olov­

lig varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

Gods som------------dess värde. Tillika skall förklaras förverkat a) emballage eller----------- varuutförsel; samt b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugu ton eller luftfortijg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap som för transport av godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuutförsel, eller eljest vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av gods som var avsett att olovligen utföras, allt dock endast om forslingsredskapet tillhör eller på grund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan, som fin­ nes hava ägt kännedom om den olovliga varuutförseln eller skälig anled­ ning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forsling­ en. Avser förverkandeförklaring farkost som besväras av sjöpanträtt eller in­ teckning eller luftfartyg besvärat av luftpanträtt eller inteckning, må dom­ stolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den förverkade egendo­ men. Finnes i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat höra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom. Framgår av----------- skall inträda.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 237

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av 2 § l4:o) lagen den 26 maj 190!) (nr 38 s. 3) om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

14 :o) mål om inmutning------------att föra automobil; mål om registrering av luftfartyg, om utfärdande av, förlängning av gil­ tighetstid för eller återkallande av luftfartscertifikat, behörighetsbevis för förare av luftfartyg eller sådant tillstånd, som avses i § 24 c) förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart; mål om registrering------------ andra personalstiftelser;

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1951:475.

238 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Motiv.

Inledning.

Uppgiften för det föreliggande lagstiftningsarbetet har varit av dubbel art. Det har först och främst gällt att utforma erforderliga stadganden till full­ görande av de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, i det följande kallad inskrivningskonventionen. Vidare har under utredningen från det praktiska livets sida ådaga­ lagts starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskrivning av rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, vilka önskemål det ansetts angeläget att tillgodose. Rörande inskrivningskonventionens tillblivelse må här anmärkas föl­ jande. Den första internationella luftprivaträttskonferensen år 1925 (Conférence internationale de droit privé aérien) förordade, att den enligt konferensens beslut upprättade internationella tekniska kommittén av lufträttsexperter (Comité international technique d’experts juridiques aériens, i förkortning kallad CITEJA) i första hand skulle undersöka, jämte andra, frågor rö­ rande äganderätt till luftfartyg, sakrätter, hypotek, kvarstad och lega av luftfartyg. CITEJA grep sig också an med hithörande frågor. Vid en session 1926 fastställdes såsom arbetsprogram för kommitténs första kommission frå­ gorna om luftfartygs nationalitet, om luftfartygsregister, om äganderätt, samegendom, byggande och överlåtelse samt om sakrätter, hypotek, luft­ panträtt, utmätning och kvarstad. I första hand borde därvid beaktas luft­ fartygsregister, äganderätt och hypotek. Sedan ett flertal rapporter och utkast i ämnet utarbetats av tysken Richter och italienaren Giannini, disku­ terades dessa år 1929 av CITEJA, som återremitterade ärendet till första kommissionen. Kommissionen diskuterade ytterligare det föreliggande äm­ net vid olika möten år 1930, varefter ärendet ånyo handlades av CITEJA samma år. CITEJA beslöt därvid anmoda kommissionen att fortsätta sitt arbete under beaktande av att CITEJA i princip godtoge upprättande av ett register rörande äganderätt samt därav, att en konvention i ämnet borde innehålla regler om äganderätt och sakrätter. Efter viss ventilering på ett kominissionsmöte påföljande år slutfördes förhandlingarna vid CITEJA:s session 1931. Ett förslag till konvention rö­ rande äganderätt till luftfartyg och luftfartygsregister överlämnades till

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 239

den franska regeringen för delgivning med regeringarna, medan ett förslag till konvention rörande hypotek och luftpanträtter antogs. På CITEJA:s session år 1932 ansåg man emellertid att andra konventionsförslag, nämligen beträffande skada tillfogad tredje man på jordytan och beträffande kvarstad, borde erhålla förtursrätt att behandlas vid den tredje internationella luftprivaträttskonferensen, hållen i Rom 1933. Härvid utgick man från att förslagen rörande de ämnen, som nu närmast äro i fråga, skulle reserveras för behandling å den fjärde internationella luftpri­ vaträttskonferensen, för vilken tidpunkten då ännu icke var fastställd. Den sistnämnda konferensen hölls sedermera i Bryssel 1938, dock utan att de från den föregående konferensen tillbakahållna konventionsförslagen komrno under diskussion. CITEJA hade nämligen, efter att hava berört för­ slagen vid sessionerna åren 1933, 1936 och 1937, år 1938 beslutat att med anledning av anmärkningar och synpunkter, som framkommit under tiden sedan förslagen godtagits, uppdraga åt första kommissionen att ånyo genom­ se dessa. Vid den stora luftfartskonferensen i Chicago, som hölls år 1944 under det andra världskrigets slutskede, rekommenderades ett återupptagande av hit­ hörande frågor till behandling å diplomatisk konferens. Ämnet behandlades vid ett nordiskt möte i Stockholm hösten 1945. 1 januari 1946 beslöt CITEJA att översända de båda föreliggande konventionsförslagen av år 1931 till den vid Chicagokonferensen grundade provisoriska internationella civila luft­ fartsorganisationen (Provisional International Civil Aviation Organization, i förkortning kallad PICAO). I den skrivelse, varmed förslagen översändes, framhölls att detta skedde för att medgiva PICAO att sammankalla en internationell luftprivaträttskonferens. Vid PICAO:s möte i maj och juni 1946 utarbetades på grundval av de båda från CITEJA överlämnade förslagen en promemoria med förslag till konvention om inskrivning av äganderätt till luftfartyg och av luftfartygshypotek. Konvenlionsförslaget överarbetades härefter i februari 1947 av en i Paris sammanträdande, av PICAO för ändamålet tillsatt kommitté. Detta nya förslag underställdes de till PICAO anslutna regeringarna för yttrande och diskuterades av delegerade från Danmark, Finland, Norge och Sverige vid ett möte i Köpenhamn i april 1947. Med ledning av dessa diskussioner avgåvos i huvudsak helt överensstämmande nordiska yttranden. Vid denna tidpunkt hade den vid Chicagokonferensen avslutade luftfartskonventionen trätt i kraft och PICAO till följd därav blivit avlöst av en slutgiltig organisation, den internationella civila luftfartsorganisationen (In­ ternational Civil Aviation Organization, i förkortning kallad ICAO). ICAO:s första församlingsmöte sammanträdde i maj 1947 i Montreal. Därvid grans­ kades det i Paris utarbetade förslaget och inkomna yttranden däröver av församlingens fjärde kommission med resultat att ett nytt, såsom schema­ tiskt betecknat förslag framlades. En frågelista rörande principfrågor ut­ sändes till de anslutna staterna. Åt organisationens juridiska kommitté (Le­

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gal Committee), vilken bildats vid församlingsmötet, uppdrogs att om möj­ ligt utarbeta ett slutligt förslag till konvention. Frågelistan besvarades av Sverige i juli 1947. Den juridiska kommittén sammanträdde till sin första session i Bryssel i september 1947. Därvid utarbetades en ny, såsom slutligt förslag betecknad text på grundval av Paris-förslaget, det schematiska förslaget och de från medlemsstaterna inkomna svaren å frågelistan. Även det i Bryssel utarbetade förslaget underställdes de till ICAO an­ slutna staterna för yttrande. Ett svenskt utlåtande över detta förslag avgavs i januari 1948. Vid ICAO:s andra församlingsmöte i juni 1948 i Geneve ankom det å för­ samlingens juridiska kommission (Legal Commission) att med beaktande av de inkomna yttrandena överarbeta förslaget. Sedan så skett, antogs konventionen av församlingsmötet den 18 juni, och från och med påföljande dag stod konventionen öppen för undertecknande. Konventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949. Vid samma tillfälle underskrevo även Danmark och Norge konventionen. Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har det legat nära till hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstiftning på andra rättsområden. De sakkunniga hava därvid främst beaktat 1901 års lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken trots vissa vid dess tillkomst uttalade farhågor visat sig i praktiken fylla sin uppgift på ett i det väsentliga tillfredsställande sätt. Självfallet har man avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen i den mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i inskrivningskonventionen. Därjämte har man trott det bäst överensstämma med konventionens anda att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i det stora hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrät­ tens område. Förebilderna för den nu föreslagna lagstiftningen äro, såsom framgår av vad nyss anförts, tämligen ålderstigna. I betydande omfattning bygga de på den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighets­ rättens område. Det är endast naturligt att den tid som förgått sedan den nuvarande lagstiftningens tillkomst medfört att denna lagstiftning numera i åtskilliga avseenden icke längre står i full överensstämmelse med rådande privaträtlsliga och inskrivningsrättsliga uppfattning. I och för sig hade det utan tvivel varit önskvärt, om man kunnat i dessa avseenden giva lagen en mera modern utformning. Emellertid är lagbered­ ningen för närvarande sysselsatt med att reformera inskrivningsrätten i fråga om fast egendom. Det torde icke vara lämpligt att söka föregripa re­ sultatet av lagberedningens arbete. Den starka önskvärdheten av en lag­ stiftning om inskrivning av rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man avvaktar de resultat, till vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga hava därför funnit övervägande skäl tala för att man nu stannar för en avfattning, som nära ansluter sig till den bestående inskrivningslagstiftning-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 241

en, och låter den nya lagstiftningen bliva föremål för revision, sedan inskrivningsrätten på fastighetsväsendets område blivit moderniserad. Med iakttagande av de i det föregående angivna synpunkterna utarbeta­ des inom de sakkunniga under senare delen av 1949 utkast till lag om in­ teckning i luftfartyg. Sedan detta utkast i oktober 1949 diskuterats vid ett nordiskt lufträttsmöte i Helsingfors, blev det efter viss omarbetning såsom utkast till lag om inskrivning av rättigheter i luftfartyg förelagt nästa nor­ diska lufträttsmöte, vilket hölls i Stockholm i april och maj 1950. Med led­ ning av överläggningarna vid detta möte överarbetades det ånyo, varefter det tillika med utkast till lag om ändring i vissa delar av kungl. förordning­ en den 26 maj 1922 om luftfart — §§ 4—13 och § 40 — samt till lag i an­ ledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rättigheter i luftfartyg under beteckningen »Utkast till lag­ bestämmelser om inskrivning av rättigheter i luftfartyg m. m., utarbetade av 1945 års lufträttssakkunniga» med skrivelser av den 10 mars 1951 ut­ sändes på remiss. Vid dessa texter voro fogade ett antal förklarande an­ märkningar till texterna ävensom en kortfattad redogörelse för det huvud­ sakliga innehållet i de tillämnade följ dförfattningarna. Remissen skedde till luftfartsstyrelsen ävensom till Aktiebolaget Aerotransport, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksför­ bund. Yttranden inkommo härefter från luftfartsstyrelsen samt från Aerotransport och försäkringsbolagens riksförbund. Bankföreningen meddelade, att den med hänsyn till den preliminära karaktär som de remitterade författ­ ningstexterna ägde icke ansett sig kunna avgiva något slutgiltigt yttrande i ärendet, samt tilläde, att den förutsatte att sedermera, då de sakkunnigas definitiva förslag förelåge, få tillfälle att avgiva sådant yttrande. Förening­ en överlämnade emellertid till de sakkunniga en promemoria rörande granskning av det remitterade utkastet, uppgjord av bankjuristen vid Skan­ dinaviska banken aktiebolag L. Fogelklou. Slutligen inkom till de sakkunniga en skrift från Kungl. Svenska aeroklubben, vilken under hand erhållit kännedom om att remisshandlingarna tillställts luftfartsstyrelsen. Sedan yttrandena inkommit, hava de sakkunniga överarbetat de på remiss utsända författningsutkasten samt utarbetat vissa följ dförfattningar.

Förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Inledande bestämmelser.

1 §• Paragrafen överensstämmer till sin grundtanke med 3 § första stycket lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg. Av redaktionella skäl bar det ansetts lämpligt att införa uttrycket »inskrivningsärenden rörande luft- 1(! Bihang Ull riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

242 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

fartyg» såsom en sammanfattande beteckning. Jämföras må 1 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden, i det följande benämnd 1932 års inskrivningslag. Under utredningsarbetet hava i viss mån olika meningar förefunnits i fråga om den myndighet, åt vilken den privaträttsliga inskrivningen bör anförtros. Uppenbarligen tala vissa praktiska skäl för att handläggningen av registrerings- och inskrivningsärendena borde ligga å samma myndighet. Man torde emellertid böra anse det rent principiellt vara riktigast att hand­ läggningen av så viktiga privaträttsliga frågor som dem om vilka nu är fråga anförtros åt domstol, vilken helst bör äga ingående erfarenhet av inskrivningsärenden av likartad natur. I samma riktning tala de organisationsspörsmål rörande luftfartsstyrelsen, som måste uppkomma om ären­ dena förlädes dit. Främst med hänsyn till fördelen av en lätt förbindelse mellan inskrivningsmyndigheten och registreringsmyndigheten torde samt­ liga inskrivningsärenden rörande luftfartyg böra handläggas av en, i Stock­ holm belägen domstol. Med hänsyn till det nyss anförda har det synts önskvärt att liksom be­ träffande fartygsinteckning centralisera ärendena hos Stockholms rådhus­ rätt. Luftfartsstyrelsen, som på ett tidigare stadium av utredningsarbetet ifrå­ gasatt, huruvida icke jämväl inskrivningsväsendet rörande luftfartyg borde förläggas till styrelsen, har ock i sitt yttrande över det remitterade utkastet förklarat att styrelsen icke motsatte sig förslaget om att förlägga inskriv­ ningsärendena till Stockholms rådhusrätt. Vid det nu förevarande lagrummet torde ytterligare böra anmärkas, att de sakkunniga till prövning förehaft jämväl frågan huruvida 38 § fartygsinteckningslagen borde erhålla motsvarighet i förslaget. Denna paragraf innehåller stadgande bland annat därom, att om inteckningshavare vill vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade fartyget eller tvist yppas om giltigheten av meddelad inteckning, saken skall gå till rådhusrätten i den stad, där den som käres till har sitt bo och hemvist, eller, om denne har sitt hemvist å landet eller i stad där rådhusrätt ej är, till den rådhusrätt som är närmast. Vad i lagen om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål är stadgat skall enligt 38 § gälla också beträffande mål som i para­ grafen avses. I det remitterade utkastet upptogs icke någon bestämmelse i förevarande ämne, vilket förhållande anmärktes vid remissen. Ämnet har icke berörts i remissyttrandena. Vid förnyat övervägande i samband med förslagets utarbetande har man visserligen icke kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att centralisera ifrågavarande slags mål till en enda domstol. Därigenom skulle otvivelaktigt uppnås större säkerhet för att denna domstol vinner mera ingående förtro­ genhet med här mötande, ofta invecklade rättsfrågor. Att beakta är även betydelsen av den nära tillgången till handlingar, som förvaras av registre­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 243

rings- och inskrivningsmyndigheterna. Med hänsyn till sistnämnda förhål­ lande skulle sådana mål helst böra förläggas till Stockholms rådhusrätt. De anförda skälen hava emellertid icke ansetts äga avgörande betydelse. Man har fastmera stannat för att icke föreslå någon bestämmelse av ifråga­ satt natur. Måhända kan emellertid läget gestalta sig i viss mån annorlunda, därest den under utarbetande varande luftfartslagen kommer att innehålla stadgande som begränsar behörigheten att handlägga lufträttsmål till vissa domstolar.

2 §.

Med stadgandet i första punkten må jämföras 3 § andra stycket fartygsinteckningslagen. Att uttrycket »inskrivningsbok för luftfartyg» använts i stället för fartygsinteckningslagens term »inteckningsbok» sammanhänger bland annat med de under 1 § anmärkta förhållandena. Bestämmelsen i andra punkten har upptagits med hänsyn till dess prak­ tiska betydelse. Jämföras må 3 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Om inteckning i luftfartyg.

Om intecknings beviljande.

3 §. Enligt 1 § fartygsinteckningslagen, till vilken den nu ifrågavarande para­ grafen bildar en motsvarighet, må inteckning meddelas endast i fartyg, som har en dräktighet av fem registerton eller därutöver och är infört i fartygsregistret. Från detta stadgande företer det nu föreslagna lagrummet, såvitt nu är i fråga, den olikheten att inteckningsmöjligheten icke är begränsad till fartyg av viss storlek. Ej heller det remitterade utkastet upptog någon begränsning i detta hän­ seende. I de förklarande anmärkningar som ingingo i remissen fästes emel­ lertid uppmärksamheten å detta förhållande och framhölls att meningarna därutinnan varit i hög grad delade. Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande uttalat, att institutet inteck­ ning i luftfartyg enligt styrelsens uppfattning torde komma att få sin största betydelse inom den yrkesmässiga luftfarten, i fråga om vilken det tillika finge anses föreligga ett visst allmänt intresse av att vidgade kreditmöjlig­ heter stode till buds för flygföretagen. Även beträffande smärre flygplan, som användes företrädesvis i annan luftfart än den yrkesmässiga, funnes väl vissa kreditproblem, men kravet på möjlighet till inteckning gjorde sig mindre starkt gällande på detta område. Styrelsen hade mot bakgrunden av det anförda övervägt att föreslå begränsning av inteckningsmöjligheten till luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt överstigande 1 500 kilogram men ville icke framställa något yrkande i sådan riktning.

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Aeroklubben, som i sin skrift förmält sig hava till uppgift att bevaka privat- och sportflygets intressen, har anfört att en begränsning av inteckningsmöjligheterna till vissa plan förvisso ägde sitt berättigande som en rent praktisk åtgärd, därest antalet småflygplan skulle vara eller bliva myc­ ket stort. Den av luftfartsstyrelsen övervägda begränsningen vore emellertid alltför snävt tilltagen, enär därigenom större, flersitsiga sportflygplan i re­ gel konnne att uteslutas. Dessa plan vore så dyrbara, att de borde erhålla möjlighet att bliva delaktiga i inteckningsinstitutet. Klubben ansåge gränsen böra dragas vid en högsta tillåten flygvikt av 1 000 kilogram. Vidare borde endast motordrivna flygplan falla under den föreslagna lagen. Aerotransport har förutsatt att en eventuell begränsning icke skulle be­ röra sådana flygplan, som användas inom den kommersiella trafikluftfarten. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har de sakkunnigas förslag förordats, varvid förklarats att ur kreditgivarsynpunkt en begräns­ ning syntes innefatta en nackdel. De sakkunniga hava vid förnyat övervägande stannat för att i fråga om de luftfartyg, i vilka inteckning bör få meddelas, icke upptaga någon an­ nan begränsning än att fartygen skola vara registrerade. Man har nämligen trott sig kunna utgå från att kreditgivarna utan någon i lagen given, mer eller mindre konstlad begränsning komma att i eget intresse tillse att kreditgivningen icke utsträckes till otjänliga objekt. Vidare hava de sakkunniga beaktat att en kreditgivning vid förvärv av luftfartyg, som icke skulle kunna intecknas, sannolikt skulle ske i form av avbetalningsköp. Det torde få an­ ses angeläget att man icke uppmuntrar sådana transaktioner med därav föl­ jande olägenheter. Konventionen innehåller ej heller någon begränsning, i följd varav sådan icke kan genomföras beträffande andra konventionsstaters luftfartyg. Med anledning av vad luftfartsstyrelsen anfört i sitt remissyttrande må här framhållas, att inteckningsmöjligheten omfattar jämväl utländsk med­ borgare tillhörigt luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret. Se 2 § andra stycket förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luft­ fartyg samt om bärgning. Av uttrycket »infört i luftfartygsregistret» har ansetts utan vidare fram­ gå, att det skall vara fråga om slutgiltig registrering. Ett fartyg som är alle­ nast interimistiskt registrerat jämlikt 12 § i den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning skall alltså icke kunna intecknas. De sakkunnigas förslag, som i likhet med 1 § fartygsinteckningslagen innehåller förbud mot inteckning i fartygslott, saknar däremot bestämmelse motsvarande det i sagda paragraf upptagna förbudet mot gemensamma inteckningar. Frånvaron av sådant förbud sammanhänger med den upp­ fattning som gjort sig gällande under förarbetena till inskrivningskonventionen, vilken i sin ordning föranlett stadgandet i 15 § i förslaget. Under hänvisning till sagda paragraf och vad därvid anföres skall här allenast

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 245

anmärkas, att man ingalunda åsyftar att införa gemensamma inteckningar i den gestaltning som detta institut har på fastighetsrättens område. Det har ansetts icke vara nödigt att upptaga bestämmelse att, om luft­ fartyg tillhör flera gemensamt, inteckning ej må meddelas, med mindre samtliga delägare därtill lämnat medgivande. Såsom framgår av förarbetena till fartygsinteckningslagen, har ett sådant stadgande erhållit plats i nämnda lag 1 § med hänsyn till de särskilda förhållandena på partrederiets område. Jämföras må för övrigt 2 § lagen den 30 september 1904 om samägande­ rätt. För fullständighetens skull må här tilläggas, att de sakkunniga i enlighet med den tidigare återgivna åsikt de hysa i frågan, huruvida den föreslagna lagstiftningen bör givas en mera modern utformning än dess förebilder, avstått från att taga ståndpunkt till spörsmålet, om inteckning principiellt bör medgivas för självständig panträtt eller endast för panträtt som är accessorisk till en fordran. I detta sammanhang torde ytterligare böra beröras frågan, huruvida in­ teckning må kunna meddelas även i luftfartyg under byggnad, en fråga som varit föremål för ingående överväganden hos de sakkunniga. Det remitterade utkastet upptog icke några bestämmelser i detta ämne. Enahanda är förhållandet med inskrivningskonventionen i dess slutliga av­ fattning. I äldre förslag till konventionen meddelades emellertid regler rö­ rande rättigheter i luftfartyg under byggnad. I det i Montreal i maj 1947 upprättade schematiska förslaget föreskrevs sålunda principiell likställighet mellan rättigheter i ett färdigt luftfartyg, inskrivna i den stat vars nationa­ litet fartyget ägde, och rättigheter i ett luftfartyg under byggnad, inskrivna i den stat där byggandet pågick. ICAO:s juridiska kommitté beslöt emellertid vid sin i Bryssel i september 1947 hållna session att låta bestämmelserna om rättigheter i luftfartyg under byggnad utgå ur konventionstexten. Proto­ kollet för kommitténs förhandlingar torde få anses giva vid handen, att anledningen härtill var att det ansågs onödigt att bereda internationellt skydd åt rättigheter i föremål, som icke vore i stånd att färdas interna­ tionellt. Fartygsinteckningslagen saknar också bestämmelser i ämnet. I departe­ mentschefens yttrande vid remissen till Högsta domstolen av förslaget till fartygsinteckningslag anfördes, att åtskilliga främmande lagar om fartygsinteckning hade upptagit bestämmelser om hypotek i fartyg under byggnad, men att dylika bestämmelser icke influtit i förslaget på grund av att vår rätt redan i 3 § sjölagen hade ett stadgande, som syntes erbjuda tillräckliga utvägar att bereda kredit för fartygs nybyggnad. I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet berördes frågan om inteckning i fartyg under byggnad, varvid hänvisning även läm­ nades till 3 § sjölagen. I sitt remissyttrande har Aerotransport utförligt diskuterat detta ämne. Det vore enligt vad bolaget anfört givetvis en stor fördel ur kreditsynpunkt för en beställare av luftfartyg, om något slag av privaträttslig inskrivning i

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

luftfartyg under byggnad kunde åstadkommas. Vid beställning av luftfar­ tyg, i varje fall då det gällde de större trafikluftfartygen, hade beställaren i regel att erlägga avsevärda delbetalningar under byggnadstiden, vanligtvis 50 procent av köpeskillingen, medan äganderätten till det beställda överginge på beställaren först i samband med att slutbetalning skedde då flygplanet färdigställts och levererades. Den i 3 § sjölagen åt en beställare av sjögående fartyg lämnade möjligheten att erhålla anteckning om förskott som lämnats under byggnadstiden innebure ett stärkande av beställarens rätt, och lik­ nande bestämmelser för luftfartens del skulle därför ej vara utan visst intresse, ehuru det å andra sidan kunde vara tveksamt vilken praktisk betydelse ett sådant institut skulle kunna få. — Därest möjligheter skapades att erhålla inteckning i ett icke färdigbyggt luftfartyg, uppkomme frågan vem som skulle uttaga en dylik inteckning. Intill leveransen av fartyget tillkomme regelmässigt äganderätten tillverkaren, varför det syntes ligga närmast till hands att denne uttoge inteckningen. Genom att tillverkaren sålunda bereddes möjlighet att utnyttja det icke färdiga luftfartyget såsom kreditunderlag, borde tillverkarens behov av förskott från beställaren i mot­ svarande grad minska, varigenom beställaren indirekt skulle få en fördel av att inteckning kunde uttagas. — Man kunde vidare tänka sig en överlåtelse från tillverkaren till beställaren av äganderätten till det icke färdiga luft­ fartyget, varefter beställaren skulle kunna uttaga inteckning. Denna utväg syntes stöta på praktiska svårigheter. Man måste även räkna med att en tillverkare knappast skulle vara villig att medverka till en äganderättsövergång innan luftfartyget till fullo betalats eller garanti ställts för betal­ ningen. — Slutligen kunde man tänka sig att beställaren redan vid kon­ traktets tecknande försäkrade sig om tillverkarens medgivande att, då luft­ fartyget nått det tillverkningsstadium att inteckning kunde uttagas, få in­ teckna luftfartyget till säkerhet för reverser som utfärdats av beställaren. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har yttrats att det i kredithänseende vore av icke ringa betydelse, att inteckning i luftfartyg under byggnad kunde beviljas under vissa förutsättningar. Ett förfarande i enlighet med ett föreliggande norskt förslag i sådan riktning syntes även för vårt vidkommande vara att förorda. Att sådana inteckningsbestämmelser saknades hos oss i vad avsåge sjöförhållanden syntes närmast få anses utgöra en brist, vartill motsvarighet saknades i, bland annat, tysk sjörätt som er­ kände så kallade Bauhypotek. Det enligt 3 § sjölagen gällande institutet syntes knappast ha befunnits tillfyllest för att tillgodose kraven på erhål­ lande av erforderlig kredit under byggnadstiden och i allt fall ej ha fått den användning i praktiken, som avsetts. Ett förfarande, som medgåve bevil­ jande av inteckning i fartyg redan under byggnad och sådan intecknings fortsatta giltighet efter fartygets färdigställande, ansåges av naturliga skäl medföra fördelar i belåningshänseende. Aerotransport har ytterligare betonat den praktiska svårigheten att kunna bestämma, när ett luftfartyg nått ett sådant byggnadsstadium att det borde kunna bliva föremål för inteckning. Det syntes bolaget vara av värde att

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 247

något redogöra för tillverkningsproceduren i fråga om flygplan. Dessa bygg­ des så gott som undantagslöst i större eller mindre serier, och tillverkaren antingen iordningställde själv eller inköpte från underleverantörer de olika delar, som småningom hopfogades till färdiga flygplan. Fabrikanten hade sålunda samtidigt i lager delar och material för ofta ett stort antal flygplan. Det torde vara vanligt, att tillverkaren på ett relativt tidigt stadium angåve tillverkningsnumren på de flygplan i serien, som skulle levereras till de olika beställarna, och även, för skapande av ordning och reda i produktionsför­ hållandena inom fabriken, på ett eller annat sätt identifierade, vilka av de hos tillverkaren i lager liggande huvuddelarna som skulle infogas i varje flygplan. Ändringar i sistnämnda hänseende kunde dock av olika anledningar inträffa under tillverkningens gång. — I ett föreliggande norskt förslag skulle möjlighet att inteckna fartyget föreligga, när fartyget vore uppspantat eller nått ett motsvarande byggnadsstadium. På svenskt flygtekniskt håll lutade man snarare åt att anknyta ett flygplans »födelsedatum» till ett något senare inträffande faktum än fullbordandet av uppspantningen. Bortsett från att det vore vanskligt att avgöra vad som skulle anses motsvara uppspant­ ningen då flygplanet eventuellt icke byggdes med spant, vore man böjd för att lägga vikt vid den tidpunkt, då själva flygkroppens ytterväggar byggts färdiga och sammanfogats samt flygkroppen flyttats ur sin byggnadsjigg. När man nått så långt kunde man också med större säkerhet fastställa, att flygplanet i fråga skulle levereras till en viss beställare, eftersom dennes hos tillverkaren vanligtvis förefintliga kontrollorgan besiktigat flygkroppen in­ nan den monterades ur jiggen. Fram till denna tidpunkt, som i fråga om nu använda kommersiella flygplanstyper syntes kunna anses ligga vid ungefär hälften av hela tillverkningstiden, gjordes vidare flygplan inom samma serie lika, medan därefter flygplanen kunde, på grund av de olika bestäl­ larnas önskemål, förses med olika specialutrustningar i det ena eller andra hänseendet. Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava de funnit de materiella skälen knappast tala för att nu införa inteckning i luftfartyg under byggnad. Att döma av vad i saken förekommit har man för närvarande i det praktiska livet näppeligen tillräcklig erfarenhet att bygga på för lagstiftningen. Svårlösta frågor att upptaga i detta sammanhang äro bland andra det av Aerotransport särskilt uppmärksammade spörsmålet, när clt under byggnad varande fartyg kan vederbörligen identifieras, samt problemet huru inteckning i luftfartyg under byggnad skall överföras till det färdiga fartygets upplägg i inskrivningsboken — automatiskt eller efter framställning av inteclcningshavaren. Därvid måste särskilt uppmärksam­ mas, att man icke åt sådan inteckning medgiver förmånsrätt i strid med inskrivningskonventionen. Verkställda försök att utarbeta lagutkast hava härjämte givit vid handen, att cn lagstiftning i ämnet måste bliva kompli­ cerad och svårtillämplig. Det synes även vara mindre följdriktigt att rättsligen reglera inteckning i luftfartyg under byggnad, medan inteckning i sjögående fartyg under

248 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

byggnad med hänsyn till förut berörda skäl icke medgivits. Redan ur denna synpunkt torde det vara lämpligast att med frågans avgörande får anstå till den översyn av lagarna om inteckning i fartyg och i luftfartyg, som lärer bliva ofrånkomlig sedan revisionen av fastighetsinteckningsrätten har av­ slutats. Vidare torde böra framhållas, att inteckning i luftfartyg under byggnad endast utgör en del av det stora och svåra problemet om använ­ dande av föremål under tillverkning såsom kreditbas. De sakkunniga hava i detta sammanhang tagit i betraktande möjlig­ heten för tillverkare att skaffa sig kredit och för långivare att bereda sig säkerhet enligt kungl. förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning. Diskuterats har även utvägen att tillgodose föreliggande kredit­ behov genom att i viss analogi med 3 § sjölagen införa stadgande om an­ tecknande av förskott i penningar eller byggnadsämnen för byggande av luftfartyg jämte därav påkallad ändring i 17 kap. handelsbalken, en tanke som emellertid, såsom av det förut anförda framgår, icke vunnit helt under­ stöd från det praktiska livets sida. Vid slutligt övervägande har man därför stannat vid att i förslaget icke upptaga bestämmelser om inteckning i luftfartyg under byggnad. 4 §. Paragrafen motsvarar 2 § fartygsinteckningslagen med allenast den änd­ ringen, att i stället för uttrycket »det nummer, varunder fartyget är i fartygsregistret infört,» i det föreslagna stadgandet upptagits »fartygets na­ tionalitets- och registreringsbeteckning». De sakkunniga hava nämligen icke funnit skäl frångå den hävdvunna principen, att fartygsregistrets särskilda nummer för luftfartygens del ersatts med en sådan, av allenast bokstäver sammansatt beteckning. 5 §. Denna paragraf motsvarar 4 § första stycket fartygsinteckningslagen. Motsvarighet till det i 4 § andra stycket nämnda lag föreskrivna intyget, att fartygets registreringsnummer därå inhuggits, har ansetts icke behöva upptagas. Enligt vad den praktiska sakkunskapen upplyst, saknar nämligen en inhuggning av nationalitets- och registreringsbeteckning betydelse för lufträttens del. Det remitterade utkastet innehöll icke någon bestämmelse härutinnan, och någon erinran mot detta förhållande har ej framkommit i remissyttrandena.

6 §.

Paragrafen motsvarar 5 § fartygsinteckningslagen. Med den ovan i mo­ tiven till 5 § omnämnda ståndpunkten, att motsvarighet icke erfordras till det i 4 § andra stycket fartygsinteckningslagen föreskrivna intyget, har stadgandet kunnat inskränkas till den föreslagna lydelsen. 7 §• Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt 6 § första stycket samt 7 § första och andra styckena fartygsinteckningslagen, sedan dock till en sär­

Kunffl. Maj:ts proposition nr 13 .

skild övergångsbestämmelse utbrutits stadgandet om viss lättnad i äganderättsprövningen beträffande fartyg som blivit infört i registret före lagens ikraftträdande samt vidare, såsom i det följande ytterligare utvecklas, pe­ rioden fem år i 7 § andra stycket förkortats till tre år. I det remitterade förslaget till fartygsinteckningslag hade de nu ifråga­ varande stadgandena en — låt vara ofullständig -— motsvarighet i 6 § förs­ ta stycket. I detta lagrum stadgades, efter en inledning av i huvudsak sam­ ma innehåll som första stycket av den nu föreslagna paragrafen, att därest före den som medgivit inteckningen annan varit inskriven såsom ägare, in­ teckning ej finge beviljas, med mindre det styrktes, att den först inskrivne ägarens rätt övergått å den som medgivit inteckningen eller ock, där far­ tyget i fem år näst före ansökningen varit infört i registret, den som medgivit inteckningen funnes hava under hela den tiden varit inskriven i registret såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den som vid början av samma tid var i nämnda egenskap inskriven. Till detta förslag yttrade departementschefen — som förordade att den för intecknings beviljande erforderliga äganderättsprövningen skulle äga rum i själva inteckningsärendet -—- bland annat följande: Ehuru den om­ ständigheten, att någon vore i fartygsregistret inskriven såsom ägare av ett fartyg, ej alltid kunde anses till fyllest ådagalägga hans befogenhet att låta inteckna fartyget, vore det därmed ej sagt, att all betydelse i avseende å äganderättsprövningen skulle frånkännas fartygsregistret. Att fartygsre­ gistret angåve en person såsom ägare syntes i varje fall böra utgöra ett hin­ der emot fartygets intecknande på grund av medgivande utav någon annan. Vidare borde den första registreringen i och för sig anses utgöra tillräcklig bevisning om den därvid inskrivne ägarens åtkomst. Det läge nämligen i sakens natur, att då fråga första gången förekomme, huruvida ett fartyg skulle äga föra svensk flagga, bevisning om den uppgivne ägarens förvärv måste föras, och detta hade också iakttagits i gällande regislreringsförordning, vilken såsom villkor för registrering uppställde ingivande av vissa handlingar som vore ägnade att styrka sökandens åtkomst. Vid detta för­ hållande och då, särskilt vad anginge från utlandet inköpta fartyg, det icke syntes skäligen kunna ifrågakomma att sträcka kravet på bevisning längre än att den fångeshandling, varigenom fartyget kommit i svensk ägo, före­ teddes, hade man ansett vidare bevisning om åtkomsten ej böra krävas av den först inskrivne ägaren. — Hade åter efter registreringen förändring i äganderätten inträtt, måste såsom regel fordras, alt inteckningssökanden styrkte det eller de fång, genom vilka äganderätten från den först inskrivne ägaren övergått å den, som medgivit inteckningen. Som emellertid fall kun­ de tänkas, då detta villkor kunde bliva för sökanden över hövan betungande och någon gång kanske omöjliggöra inteckning, samt en inskrivning, som under längre tid lämnats oklandrad, syntes erbjuda tillräckliga garantier från rättsäkerhetens synpunkt, hade från regeln om åtkomstens fullständiga ådagaläggande ansetts kunna göras det undantag, alt om den som medgivit inteckningen, ensam eller i förening med dem från vilka han bevisligen

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

härledde sin rätt, under fem år stått inskriven såsom ägare samt klander å åtkomsten ej förekommit, vidare bevisning därom ej tarvades. I Högsta domstolen avgåvos vid lagförslagets prövning olika yttranden. I vad dessa avsågo inteckning i fartyg, som vid lagens tillkomst redan re­ gistrerats, torde de kunna här förbigås. I övrigt yttrade en ledamot av Högsta domstolen — vilken uttalade att det varit önskligt att i samband med förslaget till lag om inteckning i fartyg avgivits förslag till en registre­ ringslag, som kunnat medföra för framtiden mera betryggande föreskrifter för inteckningsväsendet och som, motsvarande förordningen om lagfart å fång till fast egendom, torde kunnat anordnas vid sidan av gällande registreringsförordning — bland annat att sådant förslaget nu förelåge och utan hänsyn till huru med redan registrerade fartyg kunde komma att för­ hålla sig, borde, då fråga vore att inteckna efter lagens tillkomst registre­ rade fartyg, själva inskrivningen i och för sig icke medföra befrielse från att vid inteckningsdomstolen styrka äganderätten. Efter en undersökning av vad som härutinnan borde krävas i olika fall drogs i yttrandet, såvitt nu är i fiåga, sammanfattningsvis den slutsatsen, att inteckning i registre­ rat fartyg borde få beviljas på medgivande dels av den vid fartygets re­ gistrering antecknade ägaren, såvitt denne bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet, dels av annan som vid fartygets registrering eller därefter antecknats såsom ägare, såvitt denne visade att han härledde sin rätt från den som bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet, dels slutligen av den som under fem år näst före ansökningen om inteck­ ning varit inskriven såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den, som vid början av samma tid var inskriven såsom ägare. En annan ledamot av Högsta domstolen fann den i förslaget antagna grundsatsen, enligt vilken äganderättsprövningen skulle ske först då in­ teckning söktes, följdriktigt skola medföra, att vid inteckningsfrågans be­ handling skulle krävas utredning angående hela äganderättsföljden allt iran det fartyget byggdes. Det vore emellertid nödvändigt att eftergiva något av denna fordran. Att därigenom möjligheten av intecknings erhållande ge­ nom pantförskrivning av obehörig person ökades vore givet men det torde vara från systemet oskiljaktigt. Man borde dock icke gå så långt som forslaget utan uppställa något strängare fordringar än vad det innehölle. Det nyss refererade yttrandet åberopades därutinnan, dock borde allenast registrering, även om viss tid därefter förflutit, icke i något fall anses såsom tillräcklig att bestyrka äganderätten. Därutöver syntes åtmins­ tone hora fordras utredning därom, att den uppgivne ägaren eller hans fångesman oklandrat besuttit fartyget under viss, ej alltför kort tid efter det registreringen blivit allmänneligen kungjord' Två andra ledamöter av Högsta domstolen biträdde i huvudsakliga delar vad de ledamöter yttrat, vilkas uttalanden nyss refererats. I propositionen till 1901 års riksdag behölls den tidigare lydelsen av 6 §. Däremot föranledde vissa av de inom Högsta domstolen i avseende å nämn­

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 251

da paragraf framställda anmärkningarna förslag till ändrad lydelse av 2 § sjölagen. Det särskilda riksdagsutskott, till vilket propositionen hänvisades, till­ styrkte i sitt första utlåtande bifall till propositionen i denna del, men se­ dan kamrarna stannat i olika beslut i avseende å lydelsen av 2 § sjölagen och denna i utskottets senare förslag i visst avseende ändrats, fingo 6 och 7 §§ i sammanhang därmed undergå en jämkning, som — jämväl med av­ seende å 37 § fartygsinteckningslagen — ansågs hava sin vikt i fråga om framhållandet av registreringens betydelse. I det remitterade utkastet anslöt man sig till den ståndpunkt, som inta­ gits i fartygsinteckningslagen. Uti de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet redo­ gjordes för tillkomsten av fartygsinteckningslagen i detta avseende. Det framhölls dessutom att med hänsyn till, bland annat, luftfartygens kortare livslängd än de sjögående fartygens viss tvekan rått, huruvida den i ut­ kastet upptagna femårsperioden vore fullt lämplig på förevarande område eller borde förkortas. I remissyttrandena hava olika meningar gjort sig gällande i nyss berör­ da fråga. A ena sidan har luftfartsstyrelsen framhållit att det förhållandet, att luftfartygens livslängd vore kortare än de sjögående fartygens, icke borde föranleda att perioden förkortades. Å andra sidan har Aerotransport funnit en väsentlig avkortning av perioden böra övervägas, emedan perio­ den med hänsyn till flygplanens livslängd vore så lång, att den i hög grad syntes förringa värdet av stadgandets bestämmelser i övrigt. Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har en liknande inställ­ ning redovisats: för det fall att den föreslagna ordningen för äganderättsprövningen slutgiltigt bibehölles, förelåge skäl att förkorta femårsfristen, förslagsvis till två eller tre år. Vid avfattandet av förslaget har man, såsom tidigare anmärkts, förme­ nat tiden lämpligen kunna förkortas till tre år. Härvidlag har främst ta­ gits i beaktande den rörlighet, som utmärker omsättningen på hithörande område, och det förhållandet, att luftfartyg mer än de flesta slag av lös­ egendom äro ägnade att ådraga sig uppmärksamhet och därför icke gärna kunna utnyttjas i hemlighet. Invändningar mot förkortningen av tiden torde därför knappast vara befogade. Slutligen må anmärkas, att man ansett termen »inskriva» böra uteslu­ tande förbehållas den privaträttsliga registreringen av rättigheter.

8 §• Stadgande i detta ämne fanns ej upptaget i det remitterade utkastet. I an­ märkning till detta utkast fästes emellertid uppmärksamheten vid frågan, av vem eller vilka medgivande borde krävas för att inteckning i ett genom avbetalningsköp överlåtet luftfartyg skulle få meddelas. Härvid uttalades att varken avbetalningssäljaren eller avbetalningsköparen vore ensam be­

252 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

rättigad att lämna medgivande. Tillika hänvisades till vad 1903 års lagbe­ redning i sitt år 1907 avgivna förslag till jordabalk II vid 2 kap. 9 § i för­ slaget till lag om inskrivning av rätt till fast egendom yttrat rörande villkor­ lig överlåtelse av fastighet. Frågan beröres i två av de avgivna remissyttrandena, vari uttalas önsk­ värdheten av lagbestämmelser i ämnet. De sakkunniga hava trott de uttalade önskemålen böra tillgodoses i den mån de åsyfta att genom ett uttryckligt stadgande avstänga avbetalningskoparen från möjlighet att inteckna fartyget. Detta har ansetts lämpligen kunna ske genom en bestämmelse av liknande innehåll som vad nämnda lagberedning för fastighetsrättens del föreslagit i 15 kap. 8 § andra stycket av det slutliga förslaget till jordabalk. Ehuru man främst åsyftat fall av avbetalningsköp, uppnår man dock genom att välja en sådan lösning den fördelen, att åt stadgandet gives en längre gående räckvidd. Den föreslagna bestämmelsen lärer, som nämnts, betaga avbetalningskoparen möjlighet att inteckna fartyget. Obehöriga inteckningsåtgärder från avbetalningssäljarens sida torde den däremot icke kunna förhindra. Man har emellertid förmenat att köparen härvidlag är i tillräcklig mån skyddad genom att säljaren kan ådraga sig ansvar jämlikt 22 kap. 6 § strafflagen för behörighetsmissbruk. Den sålunda intagna ståndpunkten torde måhända i viss mån vara ägnad att motverka avbetalningsköp be­ träffande luftfartyg, något som synes väl förenligt med de sakkunnigas ovan vid 3 § redovisade inställning till sådana avtal. Då en bestämmelse såsom den nyss avhandlade föreslås i lagtexten, har man ansett konsekvensen fordra att en regel upptages även för det fall att den uppgivne ägarens rätt grundas å testamente, dom eller annan handling, som tager åt sig laga kraft. På grund härav har även för detta fall före­ slagits ett stadgande i överensstämmelse med 1903 års lagberednings för­ slag till 15 kap. 8 § första stycket jordabalken.

9 §• Stadgandet motsvarar den i 7 § tredje stycket fartygsinteckningslagen upptagna regeln och torde icke fordra närmare motivering.

10 §. Med denna paragraf må jämföras 8 § fartygsinteckningslagen. I det remitterade utkastet gjordes den avvikelsen från fartygsintecknings­ lagen att, i likhet med vad i 13 § inteckningsförordningen föreskrives för motsvarande fall, föreslogs att ansökningen skulle i stället för att avslås förklaras vilande i avbidan på målets utgång, och hänvisades i de vid re­ missen fogade anmärkningarna till uttalanden inom Högsta domstolen vid granskningen av förslaget till fartygsinteckningslag. I dessa uttalanden, som omfattades av fyra av de i granskningen delta­ gande sju ledamöterna, framhölls hurusom stadgandet att ansökningen skul­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 253

le avslås lätteligen kunde lända till förfång för den som lämnat försträck­ ning mot utfästelse av inteckning i fartyg. Inteckningsväsendet syntes bliva bättre tillgodosett med en föreskrift i likhet med vad i fråga om fast egen­ dom vore stadgat. Särskilt påpekades att, om klandertalan bifölles, det torde ligga i vindikantens intresse att därom göra anmälan vid domstolen. De sakkunnigas åsikt att ansökningen bör förklaras vilande i stället för att avslås har vunnit stöd i de avgivna remissyttrandena. Då den mening som, enligt vad nyss anförts, på sin tid framfördes inom Högsta domstolen synts de sakkunniga vara riktig, hava de vidblivit den i det remitterade utkastet intagna ståndpunkten. Att man anknutit den i paragrafen upptagna fristen till inskrivningsdag står i överensstämmelse med 10 § i 1932 års inskrivningslag.

11 §•

Detta stadgande motsvarar andra och tredje styckena i 6 § fartygsinteckningslagen. I förslaget till nämnda lag hade de nu ifrågavarande bestämmelserna in­ tagits såsom 7 § i en med den slutliga avfattningen i huvudsak överens­ stämmande form, som dock i propositionen något jämkades med hänsyn till vissa anmärkningar vid förslagets behandling inom Högsta domstolen. I motiven till lagrummet yttrades, att de rättsgrundsatser, som hos oss gjort sig gällande beträffande besittningstagandets betydelse såsom skydd för för­ värv av lösegendom, ej torde, därest den nu ifrågasatta formen för fartygs förpantning bleve införd, vara tillräckliga för att skydda en köpare av far­ tyg emot förpantningsåtgärder från förre ägarens sida. Det syntes därför vara nödvändigt att bereda köparen en utväg att därutinnan betrygga sin rätt. Å andra sidan syntes ej heller den, som mottoge en pantförskrivning i fartyg såsom säkerhet, böra lida rättsförlust i följd av en äganderättsöverlåtelse, varom han ej kunnat äga kännedom. För att tillgodose den enes som den andres rätt syntes en regel, motsvarande den som för enahanda fall gällde beträffande fast egendom, böra tillämpas, och i detta hänseende hade föreslagits, att inteckning på grund av förre ägarens medgivande ej finge beviljas, sedan nye ägaren anmält sitt fång till fartygsregistret, men att däremot anmälan, som gjordes å en senare dag än inteckningen söktes, ej utgjorde hinder för dess beviljande. Mot de sålunda anförda grundsatserna framkom vid behandlingen inom Högsta domstolen ingen annan anmärkning än att en ledamot ansåg att rättigheten till inteckning i det fall, att före ansökningen anmälan om över­ låtelse av äganderätt gjorts men blivit avslagen genom beslut som ej vun­ nit laga kraft eller ännu ej prövats, borde göras beroende av det slutliga beslutet över anmälningen. Vid 7 § ovan har berörts, hurusom avfattningen av, bland annat, 6 och 7 §§ fartygsinteckningslagen sedermera jämkades under riksdagsbehand­ lingen.

254 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Det remitterade utkastet avfattades i enlighet med fartygsinteckningslagen. Någon erinran häremot har icke framkommit i remissvaren. Anledning har icke synts föreligga att frångå den ståndpunkt som intogs vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen. Med dag förstås i denna paragraf liksom i de båda närmast följande in­ skrivningsdag, jämför bland annat 44 § i förslaget.

12 §. Paragrafen överensstämmer, bortsett från vissa redaktionella jämkningar, helt med 9 § fartygsinteckningslagen.

13 §. Paragrafen utgör en motsvarighet till 10 § första stycket fartygsinteck­ ningslagen. Jämföras må 38 § i förslaget.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §. Första stycket av det föreslagna lagrummet äger motsvarighet i stadgan­ de i första stycket av 1 § fartygsinteckningslagen. Det föreslagna andra stycket överensstämmer till tankegången med 13 § samma lag, men är avfattat med ledning av inskrivningskonventionen art. XVI, enligt vilken uttrycket »luftfartyg» i konventionen omfattar flygkrop­ pen, motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt är avsett att an­ vändas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt där­ ifrån. För en rätt förståelse av denna artikel torde jämförelse böra ske med den nedan vid 16 § behandlade art. X i konventionen. I sistnämnda artikel omnämnas reservdelar till luftfartyg, varmed avses föremål som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån. Av de båda artiklarna framgår, att exempelvis en flygplansmotor enligt sin art kan vara tillbehör till luftfartyg, vare sig anbragt i fartyget eller till­ fälligt skilt därifrån, eller ock reservdel till sådant fartyg. Tillbehör torde kunna sägas vara avgränsade från reservdelar därigenom, att de mer ome­ delbart äro bestämda för bruk, vare sig tillfälligt eller stadigvarande, i visst fartyg. Ett med andra stycket i stort sett överensstämmande stadgande var upp­ taget i det remitterade utkastet. Dock saknades motsvarighet till de i in­ skrivningskonventionen upptagna orden »installed therein», varmed må jämföras den franska textens uttryck »fassent corps avec lui». I avgivet yttrande har Aerotransport uttalat sig angående vilka delar pant­ rätten borde omfatta. Enligt konventionen art. XVI syntes man till tillbe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 255

hör vilja räkna endast sådant som normalt vore installerat i flygplanet. Lösa tillbehör skulle sålunda icke innefattas under panträtten. Utkastet syntes emellertid gå längre än konventionen och medgiva att även annat än i flygplanet »installerade» saker skulle kunna bliva föremål för pant­ rätten. I ett flygplan inginge ett stort antal i den så kallade grundspecifika­ tionen upptagna komponenter, vilka vore mer eller mindre fast installe­ rade i flygplanet och i stort sett torde motsvara de delar som enligt kon­ ventionen skulle omfattas av panträtten. Till flygplanet hörde emellertid även viss lös standardutrustning, för de av bolaget ägda fartygen av typen Douglas DC-6 representerande vid inköpet ett belopp av omkring 15 000 kronor för fartyg. Dessa utrustningsdetaljer, exempelvis nycklar, pärmar, instrumentväskor, syrgasmasker, reservlampor, radioreservdelar, sjukvårdslådor, eldsläckare, nödstege och fallskärmsljus, syntes knappast vara täckta av konventionen men kunde väl tänkas ingå under tillbehörsbegreppet i ut­ kastet. Ett trafikflygplan vore dessutom under färd försett med bensin och olja samt mat och dryck ävensom med viss utrustning för serveringen och servicen i övrigt ombord, såsom tallrikar, knivar, gafflar och dylikt. I klar­ hetens intresse syntes del vara önskvärt, om i lagtexten eller kommenta­ rerna ytterligare riktlinjer lämnades för vad som skulle räknas till tillbe­ hör ur panträttssynpunkt. — Utkastet ginge ut på att panträtten omfattade tillbehör, även om de vore tillfälligt skilda från luftfartyget. Det förekomme regelmässigt att åtskilliga i ett flygplan ingående aggregat och andra delar avlägsnades från flygplanet. Så vore fallet vid de regelbundet återkomman­ de översyner, som ett flygplan måste undergå för att hållas i ett drifts­ mässigt tillfredsställande skick. Sålunda utbyttes exempelvis motorer och andra aggregat med vissa tidsintervaller. Dessa bortmonterades då från flygplanet och intoges på verkstad för att genomgå översyn och kontroll. För att flygplanet icke skulle behöva stå oanvändbart längre tid än som vore oundgängligen nödvändigt, inmonterades däri andra motsvarande en­ heter än de som vid tillfället, tagits bort från planet, och de sistnämnda upplades i lager efter det att de iordningställts. — Utom vid dessa regelbundet återkommande översyner kunde givetvis en motor eller annan del av flyg­ planet få bortmonteras i händelse av inträdande fel, och den felaktiga delen ersattes av tidsskäl jämväl vid sådana tillfällen oftast av en motsvarande enhet från lagret. — Upplysningsvis kunde nämnas, att det inom Scandinavian Airlines System alltid vore möjligt att konstatera, vilket av de olika tillbehören av samma slag, som senast suttit i ett visst flygplan, då detta mycket noga uppföljdes genom den för varje flygplan förda förteckningen över planets utrustning. Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har förkla­ rats, att det i klarhetens intresse förefölle lämpligt att i lagtexten upptaga bestämmelser i anslutning till konventionen. Såväl i Aerotransporls yttrande som i den nyssnämnda promemorian har vidare betonats önskvärdheten av att äganderättsförbehåll ej finge göras gällande mot en inteckningshavare. I promemorian har därvid särskilt fram­

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

hållits att detta förefölle så mycket mera lämpligt, som rättspraxis i vad gällde tillämpningen av fartygsinteckningslagen syntes tendera att gå i så­ dan riktning. Vid förslagets utformande har man ansett riktigt att tydligare ansluta texten till det av konventionen använda uttrycket »installed therein» ge­ nom att utsäga, att de av panträtten omfattade tillbehören skola hava »anbragts i fartyget». Genom detta uttryck har man önskat från panträtten utesluta sådana föremål som de flesta av de av Aerotransport nämnda, så­ som utrustningsdetaljer betecknade föremålen. Givet torde emellertid vara, att i den mån sådana föremål skola finnas ombord å fartyget för att detta skall anses luftvärdigt, de äro att inräkna bland fartygets tillbehör. Vidare upptager förslaget stadgande om ogiltighet av äganderättsförbe­ håll i vissa fall. I sistnämnda avseende har man sökt viss anknytning till det av den nu verksamma lagberedningen i dess år 1947 framlagda förslag till jordabalk 2 kap. 7 § föreslagna stadgandet om ogiltighet av äganderätts­ förbehåll i fråga om tillbehör till fastighet. Förslaget uttalar angående äganderättsförbehållets verkan endast att vill­ koret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Man har ansett det bäst överensstämma med den föreslagna lagens karaktär att lämna öppet, huruvida äganderättsförbehåll kan vara giltigt i andra situationer.

15 §. Under förarbetena till inskrivningskonventionen förfäktades särskilt från nordamerikanskt håll med mycken iver nödvändigheten av att medgiva ge­ mensamma inteckningar. Det anfördes sålunda, att finansvärlden vore villig att bevilja lån å luftfartyg upp till 80 procent av inköpsvärdet, om fartygen kunde gemensamt intecknas, men att i motsatt fall lånemöjligheten bleve betydligt mindre. Risken för långivaren å enstaka luftfartyg vore nämligen väsentligen större än när belåningen omfattade ett flertal fartyg, emedan risken i sistnämnda fall bleve mera fördelad. I enlighet därmed föreslogs i det remitterade utkastet möjlighet att ge­ mensamt inteckna flera fartyg. Rörande gemensam intecknings rättsverkan anfördes i de förklarande an­ märkningarna till utkastet, att man under förarbetena till konventionen av­ visat ett förslag att vid exekutiv försäljning skulle av fordran, som vore in­ tecknad i flera fartyg, tagas i beräkning endast vad som belöpte å det ut­ mätta fartyget i förhållande till den totala vikten av samtliga de intecknade fartygen. Borgenären kunde sålunda utsöka hela beloppet ur ettvart av far­ tygen. Det framhölls särskilt i anmärkningarna att det föreslagna utkastet i for­ mellt avseende nära anslöte sig till 281 § sjölagen. Aerotransport har i sitt remissyttrande anfört, att det ur kreditsynpunkt uppenbarligen vore av stort värde, om möjlighet öppnades till erhållande av gemensamma inteckningar i flera flygplan med varje intecknat flygplan primärt solidariskt ansvarigt för hela det intecknade beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 257

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits att det föreslagna systemet med gemensam inteckning i flera luftfartyg, vilka hade att svara primärt solidariskt för inteckningens hela belopp, vore av be­ tydande värde för kreditgivningen. Möjligheterna att lämna lån mot luftfartygshypotek komme vid en sådan ordning, bland annat med hänsyn till den större riskfördelningen, att icke oväsentligt utökas. Förfarandet vore även ägnat att spara stämpelkostnader, enär eljest vid belåning av flera luftfartyg separata inteckningar däri måhända påfordrades till sammanlagt belopp icke oväsentligt överstigande lånesumman. Förslaget intager samma ståndpunkt som det remitterade utkastet. Lik­ som i 281 § sjölagen saknas bestämmelser om regressrätt.

16 §. Denna och följande paragraf sakna motsvarighet i fartygsinteckningslagen. Stadgandena äro emellertid tillkomna på grund av innehållet i inskrivningskonventionen art X. Enligt paragraf 1 i denna artikel gäller att, därest en i ett luftfartyg inskriven rättighet, vilken är av beskaffenhet som angives i art. I och innehaves såsom säkerhet för betalning av gäld, enligt lagen i den fördragsslutande stat där fartyget är registrerat omfattar jämväl reservde­ lar (»spare parts») upplagda på en eller flera särskilt angivna platser, rät­ tigheten skall i samma omfattning erkännas av alla fördragsslutande stater. Förutsättning härför är emellertid att reservdelarna förbliva på angivna platser samt att å sådan plats ändamålsenligt tillkännagivande är offentli­ gen anslaget till upplysning för tredje man om beskaffenheten och omfatt­ ningen av den rättighet som besvärar reservdelarna med angivande tillika av namnet å rättighetens innehavare och hans adress samt av den inskriv­ ningsbok i vilken rättigheten är inskriven. Det stadgas vidare, såvitt nu är i fråga, dels i paragraf 2 att en förteckning angivande arten och det unge- 1 ärliga antalet av reservdelarna skall fogas till eller intagas i den inskrivna handlingen ävensom att reservdel må ersättas av liknande reservdel utan att borgenärens rätt därigenom rubbas, dels ock i paragraf 4 att med reserv­ delar i artikeln avses delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar, ra­ dioutrustning, instrument, redskap, andra tillbehör, delar av vad sålunda angivits samt i övrigt andra föremål, av vad slag de vara må, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån. Vid remissen av det förberedande utkastet framhölls, hurusom under de internationella förarbetena vikten av att kunna utsträcka inteckningarna till att omfatta jämväl reservdelar starkt understrukits av, framför allt, Amerikas Förenta Stater. Ytterligare påpekades, att då man hade anledning antaga att en sådan uppfattning delades av svenska långivare, man i utkas­ tet försökt framlägga en reglering trots de juridiska betänkligheter, som mötte ur vissa synpunkter. Det yttrades vidare i anmärkningarna till det remitterade utkastet, att vissa stadganden kunde framhållas såsom utgörande paralleller till vad de 17 Dihang till riksdagens protokoll 19.r>.r>. 1 samt. Nr 1,3.

258 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

sakkunniga föreslagit. Sålunda nämndes 1 § kungl. förordningen den 15 oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck­ ning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs. Likaså hänvisades till bestämmelsen i 2 kap. 24 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, att om jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens bruk och visst värde är satt å vad sålunda lämnats, arrendatorn är pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande för vartdera slaget i värde vad han mottagit, och att dessa lösören utan särskilt förbehåll skola tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället för dem som blivit läm­ nade. Det erinrades ock om vad 1903 års lagberedning på sin tid anförde till försvar för nämnda 24 §, att ehuru från gällande rätts allmänna stånd­ punkt principiellt berättigande icke kunde frånkännas vissa mot ifrågakomna rättsinstitut framställda anmärkningar, detta förhållande icke syn­ tes böra avskräcka från upptagande av ett rättsinstitut som vore av verk­ ligt praktiskt behov påkallat, såvida åt detsamma kunde givas fast utsta­ kade gränser. I remissvaren har någon erinran icke framkommit mot att medgiva in­ teckning jämväl i reservdelar. Fastmera yttras i den från bankföreningen överlämnade promemorian, att de sakkunnigas ståndpunkt ur långivaresyn­ punkt vore att betrakta med tillfredsställelse. Förhållandet syntes nämli­ gen vara det, att för luftfartsnäringen förelåge ett verkligt behov av att använda, förutom luftfartyg, även värdefulla reservdelar därtill såsom kre­ ditobjekt. De sakkunniga äro väl medvetna därom, att vissa principiella betänklig­ heter och praktiska svårigheter kunna vara förbundna med att införa in­ stitutet inteckning i reservdelar. Då betydande praktiska fördelar skulle uppnås därmed och full överensstämmelse vinnas med konventionens stånd­ punkt, hava de dock — i väsentlig överensstämmelse med lagberedningens ovan berörda inställning — ansett sig böra, med vidhållande av den i det remitterade utkastet intagna åsikten, föreslå att möjlighet till inteckning i reservdelar meddelas. Med första och andra styckena i förevarande paragraf avses att återgiva huvuddelen av de bestämmelser i första och andra paragraferna av konven­ tionen art. X, vilka ansetts böra erhålla motsvarighet i den svenska lag­ texten. Beträffande särskilda här mötande spörsmål må följande framhållas. Såsom avfattningen av första stycket giver vid handen, åsyftas icke att tillskapa någon självständig inteckning i reservdelar. En förutsättning för meddelande av inteckning i reservdelar är fastmera, att inteckning med­ delats eller samtidigt meddelas i ett eller flera luftfartyg. Denna ståndpunkt intogs redan i det remitterade utkastet. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har emellertid lämpligheten av denna inställning ifrågasatts. Framhållits har hurusom enligt det remitterade utkastets text en inteckning kunde dödas i allt utom

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 259

i reservdelar, därvid dock påpekats att denna fråga i de förklarande an­ märkningarna till utkastet lämnats öppen. Bleve denna bestämmelse slut­ ligen godtagen, syntes något motiv för att icke medgiva självständig pant­ rätt i reservdelar knappast kunna föreligga. En sådan ordning syntes inne­ fatta en fördel i belåningshänseende, även med hänsyn till den omständig­ heten att man väl ofta svårligen kunde hänföra ett pantsatt reservdelslager just till det eller de luftfartyg, vari inteckning beviljats. En ovillkorlig kombination av inteckning av de båda slagen kunde därför stundom fram­ stå såsom i någon mån konstlad. Någon anledning att utesluta möjligheten av gemensam inteckning i luftfartyg och reservdelar syntes däremot icke föreligga. Å andra sidan har Aerotransport förklarat att det i det remitterade ut­ kastet konstruerade institutet inteckning i reservdelar torde utgöra den värdefullaste formen för reservdelsinteckning och ginge i linje med kon­ ventionen, som icke tillerkände självständiga reservdelsinteckningar inter­ nationellt skydd. För en utsträckning av den ifrågasatta bestämmelsen därhän, att man medgåve självständig inteckning i reservdelslager, torde visserligen goda skäl kunna anföras. Då emellertid, såsom ock av Aerotransport särskilt framhålles, en sådan utsträckning icke står i full överensstämmelse med konventionen, synes den böra avböjas även för inhemska förhållanden. I enlighet härmed ansluter sig förslaget till det remitterade utkastet. Beträffande frågan om dödande av inteckning i allt utom reservdelar må hänvisas till vad nedan vid 22 § anföres. Såsom av förslagets ordalydelse framgår, avses därmed fartygsägaren tillhöriga reservdelar. En sådan begränsning har ansetts främja ordning och reda och bland annat medföra möjlighet att undvika särskilda upplägg för reservdelarna i inskrivningsboken. Under förarbetena har man vidare funnit det i enkelhetens intresse vara önskvärt, om man, på sätt skett i 5 § andra stycket i fråga om inteckning i luftfartyg, kunde förbjuda in­ teckning i lott i reservdelslager. Det remitterade utkastet innehöll icke någon särbestämmelse beträffande sådan lott. I sitt yttrande över detta utkast har emellertid Aerotransport anmält, att jämlikt bestämmelserna i konsortialavtalet för Scandinavian Airlines System reservdelarna skulle ägas av detta konsortium, i vilket de svenska, danska och norska moderbolagen ägde ideella andelar. Det vore ett problem av utomordentlig vikt, som syn­ tes böra allvarligt övervägas, huruvida icke tillgång borde beredas till in­ teckning i äganderätt till ideell andel i reservdelar. De sakkunniga hava förmenat det ur praktisk synpunkt vara av betydan­ de vikt, alt möjlighet beredes moderbolagen i det nyssnämnda konsortiet, hos vilka äganderätten till luftfartygen kvarstår, att lämna även reservde­ lar som säkerhet. På grund härav har man trots förut anförda betänklig­ heter i förslaget upptagit bestämmelse att inteckning må kunna meddelas även i fartygsägaren tillkommande lott i reservdelslager. Man har trott

260 Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

detta medföra mindre olägenhet än att, vilket eljest skulle varit nödigt, eftergiva kravet på att reservdelarna skola vara fartygsägarens tillhörighet. Inteckning i lott i reservdelslager torde vid utsökning enligt svensk rätt föranleda, att den ideella andelen i lagret —■ eller eventuellt endast i viss del av lagret — göres till föremål för exekution, varvid förvärvaren av den ideella andelen inträder som delägare. Huruvida liknande principer eller något system med utbrytning av lotten före exekutiv försäljning kommer att tillämpas vid exekution utomlands, torde här kunna lämnas öppet. Såsom framgår av anmärkningarna till det remitterade utkastet har un­ der förarbetena diskuterats, vilken utredning rörande äganderätten till re­ servdelar som borde krävas för beviljande av inteckning i sådana delar. Man har förmenat att kravet på utredningens fullständighet måste sättas något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva luftfartygen. Vis­ sa törsök hava gjorts att låta detta komma till uttryck i lagtexten. Under övervägande har sålunda varit att uttala att inteckning i reservdelar icke finge meddelas, med mindre det finge antagas att den som medgivit in­ teckningen vore ägare till reservdelarna. På en annan tänkbar lösning fäs­ tes uppmärksamheten i ett i det remitterade utkastet inom parentes upp­ taget stadgande, nämligen att inteckning i reservdelar icke finge meddelas, med mindre i ärendet företeddes skriftligt, av vittnen styrkt intyg om för­ teckningens riktighet från den som hade reservdelarna i sin vård. Mot sistnämnda lösning har emellertid framkommit viss kritik från Aerotransports sida. Då man, såsom i nyssberörda yttrande även framhållits, synes hava an­ ledning antaga att den, som avser att bevilja försträckning mot säkerhet av inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom om den erbjudna säkerheten och då frågan sålunda torde sakna större praktisk betydelse, har särskilt stadgande ansetts kunna undvaras. Förslaget upptager i likhet med konventionen det kravet, att reservdelarna till art och ungefärligt antal skola förtecknas i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga. Ordet »ungefärligt» lärer utvisa att fordringarna här­ vidlag icke få ställas för högt. Man har därför trott att i praktiken fog knap­ past kommer att visa sig för vissa av Aerotransport i remissyttrandet ut­ talade farhågor, att reservdelslagren i rätt stor utsträckning icke skulle kunna bliva föremål för inteckning enligt de föreslagna bestämmelserna, eftersom bland reservmaterielen även inginge exempelvis sådant som nitar, skruvar, bultar, plåt, metallämnen och annat dylikt som, i varje fall av praktiska skäl, icke torde kunna till art och antal förtecknas. I de särskilt angivna fallen torde en antalsberäkning efter vikt eller en annan ungefär­ lig uppgift å partiets myckenhet vara tillräcklig. Förslaget upptager lika litet som konventionen någon oeftergivlig fordran på specifikation av huru många av de pantförskrivna reservdelarna som äro upplagda på varje särskild plats. Uppenbarligen bör emellertid hänsyn tagas till innehållet i den handling, varigenom reservdelarna pantförskrivas.

Kungi. Maj.ts proposition nr 13. 261

Aerotransport har i sitt remissyttrande funnit förslagets tystnad på den­ na punkt utgöra en fördel, eftersom på ett ställe upplagda reservdelar ej sällan flyttades från den ursprungliga förvaringsplatsen till en annan, exem­ pelvis från huvudförrådet vid företagets bas till en utestation eller vice versa, eller från en utestation till en annan. Det borde emellertid uppmärk­ sammas, att konkurrens mellan olika inteckningar kunde tänkas uppstå med hänsyn till att samma slags reservdelar användes till olika flygplan och i viss utsträckning till olika flygplanstyper. Anmärkas må att förslaget såtillvida avviker från det remitterade utkas­ tet, som uttrycket »på en eller flera angivna platser» blivit ersatt med »på angivna platser». Någon saklig skillnad är emellertid därmed icke åsyftad; avvikelsen är av rent redaktionell natur. Liksom det remitterade utkastet uppställer förslaget det kravet, att för­ varingsplatserna för reservdelarna skola vara belägna i Sverige eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. Mot detta krav har Aerotransport i sitt remissyttrande anfört, att det icke kunde förutses vilka stater utav dem, där Scandinavian Airlines System hade reservdelar upplagda, som komme att biträda konventionen, och att de av konsortiet på främmande flygstationer utplacerade reservdelslagren representerade mycket stora vär­ den. Man syntes därför böra ytterligare överväga möjligheten av att kunna inteckna reservdelar liggande även i icke-konventionsstater. Därför talade kreditgivarens intresse av att samtliga i övrigt inteckningsbara reservdelar, som hörde till ett visst eller vissa flygplan och som vore nödvändiga för ett ändamålsenligt utnyttjande av flygplanet eller flygplanen, omfattades av panträtten. De sakkunniga finna de av bolaget framförda synpunkterna betydelsefulla. Emellertid står enligt de sakkunnigas mening vad sålunda ifrågasatts näp­ peligen i överensstämmelse med konventionens ståndpunkt i detta avseende. Att befara är för övrigt, att i avsaknad av stöd i konventionen ett stadgan­ de i den av Aerotransport antydda riktningen i praktiken skulle visa sig hava ringa värde.

17 §.

Paragrafens första stycke saknade motsvarighet i det remitterade utkas­ tet. Stadgandet, som upptagits i tydlighetens intresse, står i överensstäm­ melse med konventionens andemening. Det har varit ifrågasatt att direkt utsäga, att de intecknade reservdelarna skulle jämte fartyget häfta för den intecknade fordringens hela belopp. Man har emellertid befarat, att en så­ dan formulering skulle kunna föranleda ett icke avsett antagande att frå­ gan, huruvida beloppet i dess helhet finge uttagas ur reservdelarna utan sam­ tidig eller föregående exekution i fartyget, lämnats öppen. I anknytning till det nyss sagda må framhållas, att man under förar­ betena till förslaget utgått från att utmätningsåtgärd icke med nödvändig­ het måste rikta sig mot hela det intecknade reservdclslagret utan må in-

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skrankas till enstaka delar av detta. Jämföras må 66 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen. Motsvarighet har i detta sammanhang icke upptagits till den i 14 § andra stycket föreslagna bestämmelsen, att därest tillbehör till luftfartyg förvär­ vats under villkor att överlåtaren skall äga återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning upp­ fyllts, villkoret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Detta sam­ manhänger med den ovan vid 14 § berörda skillnaden mellan tillbehör och reservdelar. Uppenbarligen är läget i avsevärd mån annorlunda i det fall, då ett föremål införlivas med ett luftfartyg, så att det är att anse såsom till­ behör till detta, än i det, då ett föremål inlägges i ett för ett eller flera far­ tyg avsett reservdelslager för att ingå som del därav. En belysande parallell synes föreligga i 3 § tredje stycket lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra, enligt vilket stadgande reservdelar och dupletter ej må hänföras till den fasta egendomen. Även bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf saknades i det remitterade utkastet. I den från bankföreningen överlämnade prome­ morian hava emellertid uttalats önskemål om att det i lagtexten borde klart angivas, att vid utbyte av reservdelar som inginge i lagret panträtten skulle upphöra i de borttagna reservdelarna och i stället övergå å de nyinlagda. De sakkunniga dela uppfattningen att panträtten bör upphöra i det före­ mål som utgår ur reservdelslagret och i stället övergå till ersättningsföremålet. Denna uppfattning står ock i överensstämmelse med den ovan vid 16 § återgivna art. X paragraf 2 andra punkten i konventionen, enligt vil­ ken reservdel må ersättas av liknande reservdel utan att borgenärens rätt därigenom rubbas. I tydlighetens intresse föreslås därför i förevarande stycke, att om reservdel ersättes med annan sådan, denna i stället skall häfta för panträtten. Även i detta sammanhang må hänvisas till 2 kap. 24 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Det remitterade utkastet upptog ett stadgande av innehåll att panträtten ej finge göras gällande mot tredje man, som förvärvat rätt till reservdel och därvid ej insåg eller bort inse att panthavarens rätt därigenom träddes för nära. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har fram­ hållits, hurusom bestämmelsen utformats på sådant sätt, att risk syntes föreligga att godtrosförvärv till inteckningshavarens förfång kunde åberopas i större utsträckning än som förefölle skäligt, och hemställts, att en änd­ ring av bestämmelsen borde tagas under övervägande. Vid förnyad behandling av denna fråga hava de sakkunniga funnit de betänkligheter, som kunna uppkomma för det fall att tredje man i god tro förvärvar del som ingår i reservdelslager, praktiskt sett knappast väga sär­ deles tungt. Genom bestämmelserna angående reservdelars förtecknande och förvarande på särskilda platser samt föreskriften om anbringande av anslag på förvaringsplatserna torde i betryggande utsträckning vara sörjt för att tredje man icke vilseledes rörande föremålens karaktär av intecknade re­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 263

servdelar. Skulle trots detta intecknad reservdel hava kommit ut i den all­ männa rörelsen, lärer tredje man vara fullt skyddad genom den ställning som svensk rättspraxis intager angående förvärv i god tro av lös egendom. Likaledes lärer tredje man oberoende av särskilt lagstadgande vara i till­ räcklig omfattning skyddad beträffande förvärv av föremål som ingå i reservdelslager, förutsatt nämligen att han har grundad anledning antaga att överlåtelsen rör sig inom den gräns intill vilken ägaren av reservdelslagret har rörelsefrihet i fråga om lagrets sammansättning. Givet torde vara att särskilt i sistnämnda fall vederbörlig försiktighet måste iakttagas av en förvärvare. På grund av det anförda hava de sakkunniga stannat för att icke upptaga någon bestämmelse om skydd för tredje man i god tro.

18 §. I det remitterade utkastet var upptaget ett stadgande, helt överensstäm­ mande med den nu föreslagna texten. Såsom i de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet fram­ hölls, avser den i första stycket gjorda hänvisningen 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal. Enligt denna paragraf gäller att, om försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser, försäkring­ en skall, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån för envar, som — i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står faran för detta — har intresse av att dess värde icke minskas eller går för­ lorat. Tillika erinrades i de förklarande anmärkningarna om följande uttalan­ den i motiven till försäkringsavtalslagen: Om man i försäkringsavtalslagen intoge en motsatt bestämmelse och sålunda tillerkände inteckningshavaren panträtt i ersättning, som utginge på grund av försäkring, erhölle inteck­ ningshavaren en av försäkringsavtalets innehåll oberoende rätt att, så länge försäkringen ägde bestånd, för utbekommande av sin fordran hålla sig till den ersättning, som på grund av inträffad skada kunde tillkomma redaren­ försäkringstagaren. Detta vore måhända att gå för långt, men däremot sak­ nades enligt kommitténs mening skäl att med avseende å inteckning i fartyg göra undantag från regeln att försäkringsavtalet, där ej annat framginge av omständigheterna, skulle gälla till förmån för inteckningshavare. Vid belå­ ning av fartygsinteckningar plägade redaren såsom regel överlämna kaskopolisen till långivaren, för att denne, om fartyget gingc under, skulle kunna hålla sig till försäkringsbeloppet. Inteckningshavaren brukade sålunda icke själv taga särskild försäkring å sin i fartyget intecknade fordran, utan skyd­ dades genom den av redaren tagna försäkringen. Det resultat, som man i praxis sökte nå genom polisens överlämnande, kunde enligt förslaget vinnas utan vidtagande av en sådan åtgärd. Vad sålunda föreslagits måste anses innebära ett stärkande av fartygshypoteket och vara till fördel för såväl redaren som den vilken beviljade lån mot inteckning i fartyg.

264 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Då de sakkunniga trott försäkringsavtalslagens ståndpunkt vara berättigad jämväl beträffande inteckningar i luftfartyg, upptogs i utkastet icke någon motsvarighet till stadgandet i 14 § fartygsinteckningslagen att, därest ägare av fartyg på grund av tagen försäkring är berättigad till ersättning för skada å fartyget, ersättningen icke häftar i fartygets ställe för intecknad fordran, ett stadgande som för övrigt givit anledning till olika tolkning. Riktigheten av den sålunda intagna ståndpunkten har vitsordats i yttran­ det från försäkringsbolagens riksförbund och den från bankföreningen över­ lämnade promemorian. I detta sammanhang torde böra beröras en av försäkringsbolagens riks­ förbund ifrågasatt ändring i 54 § andra stycket försäkringsavtalslagen. Detta lagrum innehåller en — såsom särskilt påpekats — tvingande bestämmelse av innebörd att då förbehåll träffats, enligt vilket försäkringen skall upp­ höra i händelse äganderätten till godset övergår å annan, ny ägare dock, där försäkringsfall inträffar inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersättning för liden skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger emellertid icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäkring. Förbundet har i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som föran­ lett undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kunde i minst lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras utomordentligt stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till försäljning eller andra händelser å avlägsna platser. Förbundet föresloge därför, att de sakkunniga måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda undantagsbestämmelse att avse även försäkring av luftfartyg. Det av förbundet väckta spörsmålet kan förväntas komma att upptagas till avgörande i samband med de olika försäkringsfrågor, som måste behand­ las vid en blivande lagstiftning om införlivande med svensk rätt av den i Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen rörande skada som av främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jordytan. På grund därav och då man näppeligen kan utgå från att den väntade lagstiftningen kommer att gå i den av förbundet föreslagna riktningen, hava de sakkunniga ansett denna fråga icke böra upptagas till prövning i nu förevarande sammanhang. Vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda konventionen lärer ock — v ilkct må framhållas i anledning av uttalanden i den från bankföreningen överlämnade promemorian och det av försäkringsbolagens riksförbund av­ givna yttrandet — komma under övervägande, huruvida en försäkringshavares rätt till ersättning på grund av försäkring behöver skyddas genom tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande är fallet. Enligt 14 § fartygsinteckningslagen gäller att om ägare av fartyg på annan grund än försäkring är berättigad till ersättning för skada å fartyget, ersätt­ ningen icke skall häfta i fartygets ställe för fordran som är intecknad i fartyget. Stadgandet står i motsättning till 268 § sjölagen, enligt vilken para­ graf sjöpanträtt i fartyg omfattar jämväl, såvitt nu är i fråga, redarens ford-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 265

rån å ersättning eller haveribidrag i anledning av skador, som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Fartygsinteckningslagens avvikelse från sjölagen motiverades på sin tid med angelägenheten att undgå invecklade rättsförhållanden och det tvivel­ aktiga värdet för inteckningshavare av en anordning motsvarande sjölagens, en ståndpunkt som dock vid lagförslagets granskning blev föremål för viss kritik inom Högsta domstolen. I det remitterade utkastet anslöto sig de sakkunniga till den i fartygsinteckningslagen valda lösningen, om ock — såsom i de förklarande an­ märkningarna framhölls — med viss tvekan. I denna fråga har i den från bankföreningen överlämnade promemorian framhållits, att de sakkunnigas tvekan därvidlag förefölle fullt befogad. Rent principiellt sett syntes det ligga närmast till hands, att en panträtt i luftfartyg inbegrepe jämväl ägarens fordran på ersättning för en å fartyget uppkommen skada — en skada som ofta kunde vara av sådan storlek, att den i hög grad vore ägnad att förringa fartygets värde som pant. Det kunde vara att panthavarens olägenhet av den föreslagna regeln, om han till sitt skydd kunde åberopa för ändamålet erforderlig försäkring, i praktiken icke hade någon större betydelse; en reglering av spörsmålet i enlighet med sjö­ lagens bestämmelse syntes dock vara att förorda. De sakkunniga förmena alltjämt att starka skäl kunna anföras för att låta ersättningssumman häfta till inteckningshavarens säkerhet. Med försäk­ ringsväsendets nutida utveckling torde dock inteckningshavarens intresse rent praktiskt sett vara vederbörligen skyddat. På grund härav och med hän­ syn till önskvärdheten av att uppnå överensstämmelse med fartygsinteckningslagen föreslås därför liksom i det remitterade utkastet, att ersättning som på annan grund än försäkring utgår för skada å fartyget icke skall häfta i fartygets ställe för intecknad fordran. Härefter vilja de sakkunniga dröja vid en fråga, som i detta samman­ hang påkallar uppmärksamhet, nämligen huruvida särskild bestämmelse är erforderlig för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkrings­ givaren förbehållit sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersätt­ ningsbelopp eller ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat lika gott fartyg (»pay or make good»). I de förklarande anmärkningarna framhölls ämnets tveksamhet. Frågan har berörts i flera av de avgivna remissyttrandena. Luftfartsstyrelsen har ansett det erforderligt med en bestämmelse, som i dessa fall tryggade inteckningshavarens rätt. Acrotransport har funnit det vara tvek­ samt, huruvida panträtten utan vidare överginge på ett flygplan, som för­ säkringsgivaren lämnade såsom ersättning för ett havererat, samt fram­ hållit alt en klausul av ifrågavarande art tidigare återfunnits även i bo­ lagets försäkringsavtal men för bolagets del aldrig tillämpats genom läm­ nande av ett ersättningsplan. Från flygbolagshåll syntes emellertid inga hinder föreligga mot alt i inskrivningslagen intoges uttrycklig bestämmelse

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

om att inteckning automatiskt skulle övergå å luftfartyg, som lämnats så­ som ersättning för havererat fartyg. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har understrukits tveksamheten, huruvida panträtten utan vidare ginge över på det nya far­ tyget. Vidare har anförts att med hänsyn till den ovisshet, som överhuvud syntes föreligga beträffande spörsmålet om panträtts utsträckning till sur­ rogat för den ursprungliga panten, en reglering av nu föreliggande problem i själva lagen förmenades vara att förorda. Det syntes ur långivarsynpunkt angeläget alt detta verkligen skedde, så att långivaren i en sådan situation visste vad han hade att rätta sig efter. Försäkringsbolagens riksförbund har i denna fråga yttrat att, såvitt för­ bundet hade sig bekant, det endast synnerligen sparsamt förekomme att vid reglering av skador å försäkrade flygplan försäkringsgivaren begagnade sig av en förbehållen rätt att efter eget val »pay or make good». I den mån emellertid detta komme att ske, delade förbundet de sakkunnigas tvekan. I varje fall syntes likväl icke en panträtt utan vidare kunna övergå på det i ersättning lämnade luftfartyget, därest panträtten, såsom i fråga om in­ teckningar, vore beroende på iakttagandet av vissa formaliteter. Försäkringsgivaren för sin del torde kunna fullgöra sitt åtagande genom att ställa ersättningsföremålet gravationsfritt till förfogande för den eller dem av försäkringshavarna, som visat sig såsom försäkringshavare äga rätt till före­ kommande ersättning. Ur ren försäkringssynpunkt förelåge då icke behov av särskilda bestämmelser i ämnet. Å andra sidan ville förbundet ifråga­ sätta, huruvida icke ur allmän synpunkt förelåge ett behov av bestämmel­ ser, genom vilka direkt reglerades huru i samband med skadereglering den inteckningshavare i det ersatta godset tillkommande panträtten skulle över­ föras till ersättningsföremålet. Vid förslagets utarbetande hava de sakkunniga ånyo förehaft spörsmå­ let. Av de avgivna utlåtandena framgår att ifrågavarande klausul i prak­ tiken icke berett några större svårigheter. Givet är emellertid att läget kan bliva i viss mån annorlunda, när institutet inteckning i luftfartyg införes. Någon automatisk övergång eller överflyttning av inteckningen lärer här­ vid näppeligen kunna ifrågakomma. Fastmera torde inteckningshavaren kunna motsätta sig att hans panträtt överflyttas till ett ersättningsfartyg, såvida detta icke bereder honom lika betryggande säkerhet som det inteck­ nade fartyget. Det har under arbetet varit ifrågasatt att stadga, att en klau­ sul med rätt att »pay or make good» icke finge åberopas mot försäkringshavaren, med mindre honom bereddes en säkerhet i ersättningsfartyget vil­ ken vore lika betryggande som den tidigare säkerheten. Man har emellertid förmenat att i det praktiska livet frågan kommer att utan lagstadgande ordnas genom överenskommelse mellan parterna, och man har därför an­ sett sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera ämnet. Slutligen torde vid denna paragraf böra beröras frågan, huruvida sär­ skilda regler om inteckningshavarens rätt äro erforderliga för det fall att

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 267

intecknat luftfartyg bliver så skadat, att det icke kan för rimlig kostnad göras användbart för sitt ändamål, och därefter försäljes genom frivillig avhandling. Beträffande sjögående fartyg möta sådana regler i 20 § fartygsinteckningslagen, där det stadgas, att därest intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt, därefter försäljes, pant­ rätten i fartyget skall upphöra, ävensom att inteckningen må dödas på an­ sökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att fordringshandlingen icke företes i huvudskrift. Den nu förevarande frågan står i nära samband med det sjörättsliga kondemnationsinstitutet. De sakkunniga hava haft under övervägande, hurovida ett sådant institut kan anses ändamålsenligt och önskvärt även på lufträttens område. I det remitterade utkastet upptogs ett med 20 § fartygsinteckningslagen nära överensstämmande stadgande, varjämte i de utkastet åtföljande an­ märkningarna uppmärksamheten fästes närmast vid frågan, huruvida ett särskilt kondemnationsförfarande här vore påkallat. Beträffande denna fråga har i remissyttrandena, med tanke främst på det fall att försäkring föreligger, förekommit vissa uttalanden. Luftfartsstyrelsen har till en början hänvisat till styrelsens befogenhet enligt § 8 tilllämpningskungörelsen till lultfartsförordningen att, när helst sådant fin­ nes påkallat för kontroll av luftvärdigheten hos luftfartyg, föranstalta om extra besiktning ävensom föreskriften i § 11 c) nämnda förordning, att luftfartyg skall avföras ur registret när fartygets luftvärdighetsbevis blivit indraget. Styrelsen har vidare yttrat, att den ansåge dessa bestämmelser ur offentligrättsliga synpunkter onödiggöra särskilda bestämmelser motsva­ rande sjölagens regler om kondemnation. Därest emellertid andra än of­ fentligrättsliga synpunkter ansåges motivera tillskapandet av regler om kondenmnation jämväl å lufträttens område, hade styrelsen intet att erinra däremot. Aerotransport har funnit frågan om behovet av ett kondemnationsinstitut på luftfartens område vara av särskilt intresse och vidare yttrat: Belå­ ning av inteckningar i luftfartyg torde näppeligen kunna ske utan att luft­ fartyget vore kaskoförsäkrat, och i kaskoförsäkringsavtalen torde regelmäs­ sigt" intagas bestämmelser, när totalhaveri skulle anses föreligga, ävensom beträffande frågan huru tvister mellan försäkringsgivaren och försäkrings­ tagaren skulle avgöras. Vid de tillfällen, då bolaget tillhörigt försäkrat flyg­ plan råkat ut för något allvarligare haveri, hade alltid luftfartsmyndigheten, försäkringsgivaren och flygplansägaren sänt representanter till haveriplat­ sen för undersökning, och med stöd av den besiktning som dessa represen­ tanter utfört hade sedan överenskommelse träffats, huruvida det havererade flygplanet skulle iståndsättas eller anses totalhavererat. För den händelse sådan överenskommelse icke kunnat träffas, hade frågan fått avgöras en­ ligt försäkringsavtalets regler om tvisters biläggande. Bolagets egna hittills­ varande erfarenheter på området hade sålunda icke visat något behov av ett lagreglcrat kondemnationsförfarande såvitt rörde luftfartyg. Detta torde

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

emellertid ej helt kunna utesluta att en sådan situation skulle kunna upp­ stå, där ett kondemnationsinstitut kunde tänkas vara av visst värde. Slut­ ligen ifrågasattes, huruvida det föreslagna stadgandet fyllde någon uppgift för det fall att något kondemnationsinstitut ej infördes. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits, att frågans bedömande ur kreditgivarsynpunkt delvis torde sammanhänga med försäkringsrättsliga spörsmål, om vars karaktär promemorians författare ansåge sig icke helt underkunnig. Det förefölle dock icke osannolikt, att tvister om försäkringsersättningens storlek och onödig omgång med dess utbetalning skulle i viss utsträckning kunna elimineras, därest genom ett kondemnationsförfarande av halvofficiell karaktär fastsloges att fartyget skulle anses såsom totalhavererat. Därvid syntes böra förutsättas, att ett sådant förfarande anknöte till bestämmelser i försäkringslagstiftning eller i de för försäkringen eljest gällande villkoren. Med hänsyn till, bland annat, de speciella förhållanden, varunder luftfartsnäringen bedreves, vore det emellertid möjligt att ett kondemnationsförfarande i belåningshänseende saknade nämnvärd betydelse. Med hänsyn till den stora mängd tvister, som på sjörättens område före­ kommit rörande så kallad konstruktiv totalförlust, finna de sakkunniga det kunna befaras att förr eller senare även för lufträttens del ett behov kom­ mer att framträda av ett institut svarande mot kondemnationen på sjörät­ tens område. Då erfarenheten på lufträttens område ännu är ringa, har man emellertid underlåtit att nu utarbeta särskilda bestämmelser om kondemnation. Vid sådant förhållande har man funnit värdet av ett mot 20 § fartygsmteckmngslagen svarande stadgande kunna i viss mån ifrågasättas. Före­ ligger försäkring å det fartyg som skadats, torde tvist, huruvida konstruk­ tiv totalförlust föreligger eller icke, bliva att bedöma enligt försäkringsavta­ lets bestämmelser eller, i saknad av sådana, enligt allmänt gällande reg­ ler. Skulle genom sådant förfarande konstateras att konstruktiv totalförlust föreligger, lärer man kunna vara berättigad att utgå från att mellanhavandet kan avvecklas under hand. Ar luftfartyget oförsäkrat eller otillräckligt försäkrat, skulle det däremot kunna ifrågasättas att genom en lagregel bidraga till en ändamålsenlig av­ veckling av rättsförhållandet mellan fartygsägaren och inteckningshavaren. Man har emellertid ansett det praktiska behovet vara alltför ringa för att motivera ett stadgande härvidlag och förmenat, att överenskommelse un­ der hand torde kunna träffas även där tillräcklig försäkring icke föreligger. Ktt visst stöd för den nu intagna ståndpunkten har lämnats i den Dån bankföreningen överlämnade promemorian, som visserligen funnit det va­ ra från principiella synpunkter befogat att låta inteckningshavarens pant­ rätt övergå å köpeskillingen i nu ifrågavarande fall men därvid tillagt, att lrågan i belåningshänseende sannolikt saknade nämnvärd betydelse, efter­ som långivarens intressen regelmässigt kunde förutsättas vara tillgodosedda genom försäkring.

Kunql. Maj:ts proposition nr 13. 269

19 §. Med paragrafen må jämföras 15 § fartygsinteckningslagen, som enligt vad i motiven framhålles tillkommit för att förebygga att en i hela fartyget meddelad inteckning upphörde att gälla i viss lott men kvarstode i de öv­ riga. I det remitterade utkastet upptogs en motsvarande bestämmelse, dock ut­ sträckt till att gälla även beträffande reservdelslager. Aerotransport har i sitt remissyttrande erinrat om att paragrafen borde ses i samband med stadgandena om reservdelar samt att bolaget förordat att tillgång borde beredas till inteckning i viss lott i ett lager av sådana de­ lar. De sakkunniga hava, såsom ovan vid 16 § anmärkts, funnit skäl föreslå alt inteckning må meddelas även i viss lott av reservdelslager. Med anled­ ning härav har även förevarande paragraf måst jämkas, nämligen sålunda att, om inteckning meddelas i lott av reservdelslager, inteckningen må gö­ ras gällande i den lotten. Paragrafen har förmenats vara så avfattad, att därav tydligt framgår att utmätning icke må ske i viss andel i sålunda in­ tecknad lott.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

20 §.

Paragrafen äger motsvarighet i 17 a § fartygsinteckningslagen. Erinras må ock om lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m. Det remitterade utkastet innehöll ett med förslaget i det väsentliga över­ ensstämmande stadgande, mot vilket i remissvaren ej framkommit någon erinran. I utkastet hava emellertid gjorts ett par smärre modifikationer. Dels har ordet »inteckningshandling» utbytts mot »fordringshandling, på grund var­ av inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats vilande», dels hava orden i slutet av första stycket »samt åteckne handlingen bevis om åtgär­ den» uteslutits. Den förstnämnda modifikationen är föranledd av att man, när man nu föreslagit att införa möjlighet att förklara ansökan om inteck­ ning vilande i vissa fall, ansett även vilandeförklaring böra beaktas i det­ ta sammanhang. Beträffande den senare modifikationen — liksom i fråga om motsvarande jämkning i ett antal andra paragrafer i förevarande lag­ förslag — må hänvisas till 48 § i förslaget.

21 §.

Paragrafen är avfattad med 21 § inteckningsförordningen såsom förebild. De skäl som motivera sistnämnda stadgande hava förmenats, om ock i

270 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

mindre mån, göra sig gällande jämväl med avseende å inteckning i luftfar­ tyg- I det remitterade utkastet var upptagen en paragraf som skilde sig från lydelsen i förslaget endast därutinnan, att inskrivningsdomaren jämväl skulle åteckna handlingarna bevis om utbytet. I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls såsom givet, att när det gällde att avgöra vem som vore att anse såsom ägare av det inteck­ nade luftfartyget, grunderna för de bestämmelser, som i förslaget motsva­ ras av 7 och följande paragrafer, måste vara vägledande. Inskrivningsdoma­ ren borde därför kunna förlita sig på den prövning av äganderätten som skett vid inteckningens beviljande, så att noggrannare prövning behövde äga rum endast beträffande eventuella senare fång. Närmare regler om den utredning rörande äganderätten, som skulle förebringas här eller i ett dödnings- eller nedsättningsärende, meddelades därför icke. Någon erinran mot förslaget har icke förekommit i annan mån än att i den från bankföreningen överlämnade promemorian ifrågasatts att bota den formella brist, som förelåge inom svensk inteckningsrätt, i det att be­ stämmelser saknades om sammanslagning av flera inteckningshandlingar till en ny inteckningshandling. Även om så vore att en sådan möjlighet i flera hänseenden vore av mindre praktisk betydelse för ett nytt institut som luftfartygsinteckning än för exempelvis fastighets- och fartygsinteckning, syntes man kunna hävda att en modern inteckningslag lämpligen bor­ de innefatta rätt till dylik sammanslagning, varigenom i praktiken stundom icke oväsentliga fördelar kunde vinnas. De sakkunniga vilja visserligen icke underkänna betydelsen av de så­ lunda anförda synpunkterna. Då en lagstiftningsåtgärd i den önskade rikt­ ningen emellertid torde vara än mer påkallad i fråga om inteckning i fast egendom, har man dock ansett sig icke böra i förevarande lagstiftningsären­ de taga frågan om sammanslagning av inteckningshandlingar under när­ mare prövning. Att orden »åteckne handlingarna bevis om utbytet» uteslutits överens­ stämmer med vad som skett beträffande 20 §. Vad vid förevarande paragraf anförts rörande tolkningen av ordet ägare är uppenbarligen av betydelse även beträffande åtskilliga av de följande paragraferna. Såsom en parallell må erinras om att, som lagrådet under behandlingen av 1912 års ändringar i inteckningsförordningen framhöll vid 33 § i förordningen, enligt den i förordningen använda termi­ nologien i fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträf­ fande en fastighets inteckningar, med ägare förstås den som är behörig att medgiva ny inteckning.

22 §.

Stadgandet äger viss motsvarighet i första stycket av 18 § fartygsinteckningslagen men har, då man ansett ägarehypotek böra införas även på det­ ta rättsområde, fått en med 22 § inteckningsförordningen nära överens­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 271

stämmande lydelse. I enlighet därmed uppställes i den föreslagna paragra­ fen kravet att det skall visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden. Då man i det remitterade utkastet godtagit principen om gemensamma inteckningar, hade man genom en mot förevarande paragraf svarande be­ stämmelse öppnat möjlighet att döda inteckning i visst luftfartyg eller på viss plats upplagda reservdelar. 1 de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet framhölls, att man ansett det lika litet som enligt fartygsinteckningslagen böra tillåtas att inteckning dödades i del av fartyg. Det hänvisades till ett inom Högsta domstolen vid granskning av 18 § fartygsinteckningslagen avgivet yttrande, att det slag av partiellt dödande, som bestode i inteckningens lossande från viss del av det intecknade föremålet, där ej kunde tillåtas, då sådant vore oförenligt med det i förslaget upptagna förbudet mot inteckning av far­ tygslott. " Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har icke framförts i remissyttrandena. Vid det förnyade övervägande, som ägt rum vid förslagets utarbetande, har man såsom av 16 § framgår ansett sig böra föreslå möjlighet till in­ teckning i viss lott av reservdelslager. Detta har föranlett viss omformule­ ring av det nu förevarande stadgandet. Det föreslås sålunda att dödning skall kunna ske icke blott beträffande reservdelslager eller reservdelar som förvaras på viss plats — varmed uppenbarligen måste förstås hela den del av reservdelslagret, som förvaras på platsen i fråga — utan även, där in­ teckning meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren tillkommande lott av sådant lager eller på viss plats förvarad del därav. I överensstämmelse med ovan berörda jämkningar i de närmast föregå­ ende paragraferna har man i detta lagrum låtit de i det remitterade utkas­ tet förekommande orden »och bevis därom tecknat å handlingen» utgå. Vid denna paragraf torde ytterligare böra beröras den vid 16 § nämnda frågan huruvida en inteckning som omfattar luftfartyg jämte därtill höran­ de reservdelar må kunna dödas i allt utom i reservdelarna. Om sa skulle få ske, skulle i själva verket viss möjlighet öppnas att kringgå förbudet mot att meddela inteckning endast i reservdelar. Man har därför övervägt ett särskilt stadgande, enligt vilket inteckning som kommit att kvarstå allenast i reservdelar och som icke inom viss tid utsträckts att anyo gälla i luftfar­ tyg, skulle helt upphöra att gälla. Man har emellertid beaktat, att man i lagen icke skapat garantier mot att förbudet mot självständig inteckning i reservdelar i realiteten kringgås genom att ett mindervärdigt fartyg intecknas tillika med reservdelarna, och därför förmenat att det måhända kunde sägas vara mindre följdriktigt att meddela ett stadgande som det ifrågasatta. Med hänsyn till önskvärdheten att icke onödigtvis komplicera lagtexten har man ansett sig ej böra föreslå att motsättningen löstes genom föreskrifter, syftande till att vid intecknings tillkomst garantera ett visst förhållande mellan de fartyg och reservdelar,

272 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

som skola besväras av samma inteckning. Då den praktiska betydelsen av förevarande fråga torde vara tämligen ringa, hava de sakkunniga slutli­ gen stannat för att icke föreslå någon särskild reglering därutinnan.

23 §. \ ad i denna paragraf föreslås torde icke tarva annan anmärkning än en hänvisning till 18 § fartygsinteckningslagen och 22 § inteckningsförordningen. 24 §. Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, är för­ anledd av art. IX i inskrivningskonventionen, enligt vilken, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i art. VII, luftfartyg icke må överföras från nationalitetsregister eller inskrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit för­ nöjda eller samtycka till överförandet (»unless all holders of recorded rights have been satisfied or consent to the transfer» i den engelska texten; den franska åter lyder »sans mainlevée préalable des droits inscrits ou sans le consentement de leurs titulaires»). De sakkunniga hava förmenat att det skydd, som därigenom beredes inteckningshavare vid överförande av fartyg till annan kontraktsslutande stat, icke bör eftergivas när fråga är om fartygets överförande till en stat som ej anslutit sig till konventionen. I det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning ingår såsom 10 § ett häremot svarande stadgande, däri dock avförandet ur luftfartygsregistret träder i forgrunden. I nu förevarande lag ses problemet däremot närmast ur inskrivningssynpunkt. Det har därför ansetts av systematiska skäl riktigast att upp­ taga bestämmelse i detta ämne i båda de nu ifrågavarande lagarna. Det har varit ifrågasatt att i lagtexten utsäga att inteckning i samband med fartygets överförande till främmande stat må avföras ur inskrivnings­ boken jämväl i det fallet, att inteckningen bortfallit genom exekutiv försälj­ ning. De sakkunniga hava emellertid förmenat sådant stadgande icke vara erforderligt, emedan fartyget uppenbarligen icke kan anses graverat av in­ teckningen, därest denna bortfallit genom den exekutiva försäljningen. Man har haft under övervägande att upptaga ett stadgande angående be­ skaffenheten av det erforderliga medgivandet av inteckningshavaren. Man har emellertid trott att behov av särskilda regler beträffande medgivande att en inteckning avföres ur inskrivningsboken lika litet föreligger som i fråga om medgivande till dödning eller nedsättning av inteckningen, över huvud laget torde man kunna räkna med att vid övergång av luftfartyg till främ­ mande stat inteckningshavare i regel antingen utlöses eller ock erhåller till­ fälle till ny inteckning i fartyget i den främmande staten, medan direkt över­ förande av inteckning endast sällan kommer i fråga. Den möjlighet till

Kangl. Maj:ts proposition nr 13. 273

sådant överförande, varom inskrivningskonventionen stadgar, torde med andra ord sannolikt icke komma att för lufträttens del i högre grad med­ föra en avvikelse från de förhållanden som i nu förevarande avseende råda på sjörättens område. Att inskrivningsdomaren är skyldig att underrätta luftfartsstyrelsen om beviljande av ansökning enligt denna paragraf framgår av 50 §.

25 §. I det remitterade utkastet upptog denna paragraf endast ett stycke, i allt väsentligt överensstämmande med första stycket i förslaget. Motsvarande bestämmelse i fartygsinteckningslagen, 19 §, är avfattad med 23 § inteckningsförordningen i dess äldre lydelse såsom förebild. Sist­ nämnda paragraf fick emellertid genom 1912 års lagstiftning en väsentligen ändrad avfattning. Enligt inskrivningskonventionen art. VII bestämmes förfarandet vid exe­ kutiv försäljning av luftfartyg i princip av lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Konventionen innehåller emellertid åtskilliga före­ skrifter rörande försäljningen. Sålunda stadgas i paragraf 4 av den nämnda artikeln, att exekutiv försäljning icke må ske med mindre alla hos myn­ dighet varom fråga är styrkta rättigheter, vilka enligt konventionen hava förmånsrätt före utsökningsborgenärens fordran, täckas av köpeskillingen eller övertagas av köparen. Genom denna bestämmelse om ett lägsta bud antages en täckningsprincip, i huvudsak överensstämmande med fastighets­ rättens system. Någon övertagandeprincip föreskrives däremot icke; fast­ mera innehåller konventionens art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfar­ tyg som skett enligt bestämmelserna i art. VII medför att fartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet anfördes, att konventionens regler torde kunna sägas i nu förevarande avseende om­ fatta ett system, som mer överensstämde med fastighetsrättens än fartygsinteckningslagens system. Ehuru konventionen icke i och för sig behövde bliva avgörande för lagstiftningen såvitt anginge rent interna frågor, syntes det önskvärt att undvika de komplikationer, som lätt kunde bliva en följd av bristande överensstämmelse mellan den interna lagstiftningen och lag­ stiftningen för internationella förhållanden. Därjämte hade man trott syste­ met på fastighetsrättens område vara överlägset farlygsinteckningslagens system. I anledning därav hade förevarande paragraf i utkastet i viss mån utformats med den nu gällande 23 § inteckningsförordningen som förebild. Någon erinran mot den ståndpunkt som man sålunda intog har ej fram­ kommit i remissyttrandena. Att man i förhållande til! det remitterade utkastet i förslaget vidtagit den ändringen, att inskrivningsdomarens anteckning uttryckts skola ske »å nästa inskrivningsdag», torde icke närmare behöva motiveras. 18 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Andra stycket i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet icke blott i det remitterade utkastet utan såsom naturligt är även i fartygsinteckningslagen, överensstämmer i viss mån med 24 § 2 mom. inteckningsförordningen. Jämföras må 143 och 168 §§ i förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

26 §.

Denna paragraf överensstämmer med 19 a § fartygsinteckningslagen även­ som med ett däremot svarande stadgande i det remitterade utkastet. I stadgandet åsyftad förklaring kan vara grundad först och främst på be­ stämmelsen i 2 kap. 17 § strafflagen, som till en början innehåller regler om förverkande till kronan i vissa fall av vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning, vilken i strafflagen är belagd med straff, eller frambragts ge­ nom sådan gärning eller som utgör hjälpmedel, varmed någon tagit befatt­ ning som innebär i samma lag straffbelagd förberedelse till brott. Härefter tillägges, att om förverkandeförklaring avser fartyg som besväras av sjö­ panträtt eller inteckning, domstolen ock må förklara att panträtten i fartyget skall upphöra, ävensom att, därest i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat finnes böra oaktat förklaringen bestå, domstolen skall göra förbehåll därom. Slutligen lämnar lagrummet vissa regler om förverkande av dyrk, falskt mynt eller annat sådant föremål, så ock om möj­ lighet för rätten att i stället för förverkande föreskriva åtgärder till förebyg­ gande av missbruk. Den i det nu refererade lagrummet intagna särskilda bestämmelsen röran­ de sjögående fartyg har tillkommit för att tydliggöra att förverkandet kan drabba jämväl inteckningar och sjöpanträtter i sådana fartyg. Bestämmelser angående förverkande av inteckningar och sjöpanträtter i fartyg finnas dessutom i åtskilliga specialförfattningar. De sakkunniga framlägga samtidigt härmed förslag till ändringar såväl i 2 kap. 17 § strafflagen som i åsyftade specialförfattningar. Syftet med dessa ändringar är att för framtiden i fråga om förverkande i möjligaste mån lik­ ställa inteckningar och luftpanträtter i luftfartyg med inteckningar och sjö­ panträtter i sjögående fartyg. Till dessa förslag återkommes i det följande. I detta sammanhang inskränka sig de sakkunniga till att framhålla, att samma skäl som föranlett tillkomsten av 19 a § fartygsinteckningslagen tala för den i förslaget upptagna bestämmelsen att, då domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat till kronan, tillika beträf­ fande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, inteckningen må, sedan utslaget vunnit laga kraft, utan inteckningshandlingens företeende dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri. Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har ej framkom­ mit i remissyttrandena. Vad i ett par av dessa yttranden invänts rörande förutsättningarna för förverkandeförklaring kommer att beröras i andra sammanhang.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 275

Om ägarehypotek.

Såsom redan förut antytts, hava de sakkunniga ansett sig böra göra den avvikelsen från fartygsinteckningslagen, att institutet ägarehypotek bringas i tillämpning beträffande inteckning i luftfartyg. Härtill hava medverkat framför allt två olika omständigheter. Dels har man trott detta institut, som genom 1912 års lagstiftning införlivades med inskrivningslagstiftningen på fastighetsrättens område, hava betydande reella företräden framför fartygsinteckningslagens till äldre inteckningsrätt anknytande reglering. Dels ock har man förmenat det nya systemet vara mera förenligt med inskrivningskonventionens regler om exekutiv försäljning av intecknad egendom och där­ för erbjuda avsevärda lagtekniska fördelar. I enlighet därmed upptogos regler om ägarehypotek i det med förslaget nära överensstämmande remitterade utkastet. Till undvikande av missförstånd må betonas, att man med det sagda na­ turligen ej velat göra gällande att ägarehypotek kan förväntas få samma betydelse på förevarande område som med avseende å fast egendom. Mot den här föreslagna regleringen har icke, vare sig beträffande princip eller rörande detaljer, någon erinran framkommit i remissyttrandena. Fast­ mera förklaras i den från bankföreningen överlämnade promemorian, att det torde innebära åtskilliga fördelar att principen om ägarehypotek antagits och att sålunda på detta område viss likhet uppnåddes med fastighetsinteckningsrättens nuvarande system.

27 §. Stadgandet i förevarande paragraf utgör en motsvarighet till 25 § första stycket inteckningsförordningcn.

28 §. Här upptagna bestämmelser stå i överensstämmelse med stadgandena i andra och tredje styckena av 25 § inteckningsförordningen. I likhet med vad som gäller vid en fastighets exekutiva försäljning eller vid fastighetsäga­ rens försättande i konkurs skall sålunda, om inteckningen ligger inne hos ägaren eller är belånad till lägre belopp än det varå inteckningen lyder, i det förra fallet inteckningens hela belopp och i det senare överskottet komma fastighetsägaren eller hans konkursbo till godo med samma företräde framför efterföljande rättsägare i fastigheten som skulle hava åtnjutits av inteckningshavaren, därest inteckningen varit till fullo belånad. Genom en bestämmelse av angivna innehåll uppnås vad med stadgandet i 22 § fartygsinteckningslagen åsyftas, varför motsvarighet därtill icke upp­ tagits i förslaget. Det må erinras om att av samma skäl den äldre 20 § in­ teckningsförordningen upphävdes vid 1912 års inteckningsreform.

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

29 §. Förevarande paragraf rörande avbetalning å intecknat belopp och ut­ brytning av fastighetsägarens andel saknar motsvarighet i fartygsinteckningslagen men överensstämmer med innehållet i 26 § första och tredje styckena inteckningsförordningen. Även beträffande inteckning i luftfartyg har det nämligen ansetts önskvärt att på detta sätt giva ökad betydelse åt den ägaren tillerkända rätten till andel i inteckningen. Vad 26 § andra stycket inteckningsförordningen innehåller rörande upp­ visande av inteckningshandling vid annan underrätt har beträffande inteck­ ning i luftfartyg ansetts icke äga den betydelse, att stadgande i sådant av­ seende borde belasta lagtexten. I förhållande till det remitterade utkastet har i första stycket föreskrift om anteckning å handlingen av bevis om avbetalningens rättsverkan fått utgå. Denna jämkning sammanhänger med ändringar i 20 § med flera lag­ rum.

30 §. Med denna paragraf må jämföras 27 § inteckningsförordningen. Det må erinras, att då på sin tid de nya reglerna om inteckning i fast egendom granskades i lagrådet, detta vid behandlingen av 26 § intecknings­ förordningen åberopade bland annat det av hänsynen till ägarehypotekets värde vid tvångsrealisation betingade intresset att giva förvärvaren av ägarehypoteket möjlighet att lagsöknings vis eller i rättegångsväg indriva sin andel av inteckningsbeloppet samt hemställde att inteckningshavare måt­ te förklaras pliktig att medverka till uppdelning av inteckningen, även om förbehåll träffats om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkom­ mande rätt till andel i inteckningen blivit utmätt eller hans egendom avträtts till konkurs. Lagrådet framhöll i detta sammanhang att frågan om den nya inteckningshandlingens bestämmelse rörande förfallotid syntes böra lösas i själva lagen, emedan den ursprungliga inteckningshandlingens stad­ gande i sådant avseende ej under alla omständigheter lämpade sig för den nya handlingen och någon bestämmanderätt om handlingens innehåll natur­ ligtvis ej kunde tilläggas utmätningsmannen. I enlighet med lagrådets hem­ ställan fick 27 § inteckningsförordningen sin nuvarande lydelse. De sakkunniga hava förmenat att av enahanda skäl som framförts be­ träffande inteckning i fast egendom ägarehypoteket även i fråga om inteck­ ning i luftfartyg bör utbyggas på motsvarande sätt.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §. Paragrafen giver uttryck åt samma uppfattning som 24 § fartygsinteckningslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 277

Stadgandet hade en praktiskt taget likalydande motsvarighet i det remit­ terade utkastet. I remissyttrandena har bestämmelsen lämnats utan erinran. I detta sammanhang må anmärkas, alt stadgande i den i 23 § fartygsinteckningslagen angivna riktningen förmenats icke vara av behov påkallat såsom utsägande något självklart. 32 §. Förevarande paragraf svarar mot 25 § fartygsinteckningslagen, dock med den skillnaden att man här icke har att taga hänsyn till underlåten inteckningsförnyelse, varför ock ordet »förfalla» ansetts icke bör upptagas i för­ slaget. I det remitterade utkastet var stadgandet i huvudsak likalydande med det nu föreslagna. Remissyttrandena innehålla icke någon erinran mot den i utkastet in­ tagna bestämmelsen. 33 §. Till sin grundtanke står denna paragraf i överensstämmelse med 30 § inteckningsförordningen. Liksom nyssnämnda paragraf vilar den nu föreva­ rande på den grunden, att en innehavare av intecknad fordran icke bör äga att göra gällande någon fordringsrätt mot den förutvarande ägaren, om han vid exekutiv försäljning av egendomen föredragit att låta intecknat belopp, som kunnat gäldas ur köpeskillingen, kvarstå i egendomen. Det remitterade utkastet innehöll ett stadgande av väsentligen enahanda innebörd som det nu föreslagna. Mot detta stadgande har någon anmärkning icke framförts i remissytt­ randena. Ordalagen i paragrafen hava emellertid något jämkats i förhållande till utkastet, detta med hänsyn till innehållet i art. VIII i inskrivningskonventionen, som för övertagande av inteckningar kräver medgivande av köparen; jämföras må uttrycken »rights------ -— assumed by the purchaser», »droits ---------- repris par 1’acquéreur». 34 §. Paragrafen äger viss motsvarighet i 28 § fartygsinteckningslagen. Denna paragraf motiverades på sin tid därmed, att med hänsyn till den fara för rättsförlust, vilken uppstode för en inteckningshavare då det intecknade far­ tyget upphörde att vara svenskt, inteckningshavaren syntes vid en dylik för­ ändring i fartygets nationalitet böra sättas i tillfälle att, utan avseende å av­ tal om förfallotid för den intecknade fordringen, göra sin panträtt i fartyget gällande så snart tillfälle därtill erbjödes, samt att samma rätt av liknande anledning ansetts böra medgivas honom ej mindre då fartyget kondemnerats än även då det av ägaren vanvårdades eller fördärvades. I det remitterade utkastet upptogs ett stadgande, som till sin grundtanke överensstämde med det nu föreliggande förslaget. Det företedde dock vissa

278 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

avvikelser därifrån, nämligen såtillvida som stadgandet -—- bortsett från att däri vidtagits viss jämkning av redaktionell natur -—- dels i analogi med fartygsinteckningslagen krävde att fartyget skulle bliva »av ägaren van­ vårdat eller fördärvat» så att inteckningshavarens säkerhet märkligen mins­ kades, dels beträffande intecknat reservdelslager såsom förutsättning för förtida betalning nämnde att det icke blev »vidmakthållet på sätt överenskommits eller får anses avtalat», dels slutligen såsom ytterligare fall av stad­ gandets tillämplighet uppräknade att fartyget förklarats icke vara iståndsättligt eller att sådan förändring inträffat i avseende å omständighet som i §11 luftfartsförordningen oinförmäles, att fartyget skulle avföras ur re­ gistret. I remissyttrandena beröras flera av de frågor, som äro av vikt i föreva­ rande ämne. Sålunda har till en början uppmärksammats en i de förklarande an­ märkningarna till utkastet gjord erinran därom, att 1903 års lagberedning i sitt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 34 § föreslagit, att om inlecknad egendom genom vanvård eller annorledes bleve så försämrad att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskades, denne genast skulle äga njuta betalning ur egendomen, ändå att förfallotid ej vore inne. Aerotransport har härtill anfört, att man vid utformandet av bestäm­ melserna i förevarande paragraf borde beakta att ett luftfartyg genom van­ vård synnerligen snabbt kunde förlora i värde. Om man därför ville uppnå ett inteckningsinstilut, för vilket kreditgivare kunde ha största möjliga för­ troende, syntes det motiverat att bestämmelserna i denna paragraf skärptes i enlighet med lagberedningens refererade förslag. Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har man fun­ nit ett stadgande i analogi med lagberedningens förslag vara att förorda, var­ vid framhållits att långivarens intresse bleve lädcrat av vanvården, oberoen­ de av om denna skett genom ägarens förvållande eller ej. Vidare har i ett par remissyttranden berörts den i det remitterade utkas­ tet upptagna bestämmelsen om rätt att njuta betalning i förtid, därest in­ tecknat reservdelslager icke vidmakthålles på sätt överenskommits eller får anses avtalat. Sålunda har Aerotransport ansett det kunna ifrågasättas, huruvida det icke — liksom då det gällde vanvård av det inlecknade flyg­ planet — för rätt att i förtid kräva betalning, om intecknat reservdelslager icke vidmakthölles på sätt överenskommits eller finge anses avtalat, vore rimligt att såsom ytterligare förutsättning föreskriva att säkerheten skulle hava märkligen minskats. Å andra sidan har i den från bankföreningen överlämnade promemorian, jämte det bestämmelsen i utkastet förklarats synas väl befogad, tillagts att man möjligtvis kunde ifrågasätta en skärpning av bestämmelsen till att av­ se åtgärder över huvud taget med reservdelslagret, vilka vore ägnade att äventyra panthavarens rätt. I detta avseende erinrades om, bland annat, bestämmelserna i 11 § förlagsinteckningsförordningen. En skärpning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 279

ifrågavarande föreskrift vore måhända särskilt påkallad, om självständig panträtt i reservdelar ansåges böra medgivas. Slutligen hava flera av remissyttrandena berört en i de förklarande an­ märkningarna till det remitterade utkastet framförd tanke att beträffande intecknat luftfartyg begränsa räckvidden av förevarande stadgande till fall då fartyget genom vanvård eller annorledes så försämrades, att inteckningshavarens säkerhet äventyrades, eller då fartyget upphörde att vara svenskt. Därvid har dock i anmärkningarna till utkastet uttalats viss tvekan, huru­ vida sådan omformulering vore tillräcklig beträffande de fallen, att far­ tyget blivit militärfartyg, att fartyget ej avhörts under en tid av tre må­ nader och att fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis. Härutinnan hava i remissyttrandena gjorts åtskilliga uttalanden. Luftfartsstyrelsen har sålunda ansett det motiverat att jämväl för de fall, att fartyget blivit militärfartyg eller rekvisitionsvägen tagits i anspråk för stat­ ligt ändamål, att fartyget ej avhörts under en tid av tre månader eller att fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, giva inteckningshavaren rätt att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att denna ej vore förfallen till betalning. I den från bankför­ eningen överlämnade promemorian har man funnit behov föreligga att reg­ lera inteckningshavarens rätt i, förutom fall av vanvård, »ytterligare vissa andra» i de förklarande anmärkningarna nämnda situationer. Jämväl för Aerotransport har det synts rimligt att inteckningshavaren skulle erhålla rätt att njuta betalning i förtid ur den intecknade egendomen, då det in­ träffade sådan förändring i avseende å omständighet som omförmäldes i § 11 luf tf artsförordningen, att fartyget skulle avföras ur registret. Vid förslagets utarbetande har man till en början såsom förfalloskäl upp­ tagit att intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. En sådan formulering står i överensstämmelse med lagberedningens tidigare omnämnda förslag beträffande förtidsbetalning ur intecknad fast egendom. Enligt vad lagbe­ redningen i motiven till sitt förslag anfört saknades efter beredningens tanke giltig rättsgrund för en sådan begränsning av stadgandets tillämpningsom­ råde, som följde av 31 § inteckningsförordningen. Den som utlånat pen­ ningar mot inteckningssäkcrhet och därvid medgivit lång tid för lånets åter­ betalning hade gjort detta med hänsyn tagen till säkerhetens beskaffenhet. Han borde därför, om denna under kredittiden märkligen minskades, icke behöva avvakta den bestämda förfallotiden; den förutsättning under vil­ ken lånet lämnats hade ändrats, och från långivarens sida sett vore det utan betydelse, om denna förändring härledde sig från någon fastighets­ ägarens åtgärd eller icke. Rätten till betalning i förtid ur inteckna! reservdelslager har något mo­ difierats genom att man, såsom av det tidigare anförda framgår, i förslaget medgivit sådan rätt endast vid mera betydande brist i lagrets vidmakthål­ lande, nämligen när det icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstäm­

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

melse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat. En sådan reglering lärer väl svara mot den lösning, som valts i ett i viss mån mot­ svarande fall i 2 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Enligt 36 § sagda kapitel är arrenderätten förverkad och jordägaren förty berättigad att uppsäga avtalet bland annat om arrendatorn, där jordägaren efter ty i 24 § sägs lämnat honom kreatur eller redskap för fastighetens bruk, efter­ sätter vad enligt sagda paragraf åligger honom och icke på tillsägelse vid­ tager rättelse, dock att om vad arrendatorn låtit komma sig till last finnes vara av ringa betydenhet, arrendatorn ej må skiljas från arrendet. Det har slutligen ansetts riktigt att medgiva rätt till betalning i förtid ur intecknat luftfartyg jämväl i vissa fall, då märklig minskning av säker­ heten är att befara. Det praktiskt viktigaste fallet, nämligen att fartyget förlorar sin svenska nationalitet, har ansetts lämpligen böra särskilt om­ nämnas. Såsom andra fall där regeln kan träda i tillämpning må framhål­ las, att luftfartyget kommer att användas i avsevärt mera riskfylld verk­ samhet än vid belåningen förutsattes, att luftfartyget blivit militärfartyg eller att det under längre tid icke avhörts eller saknat luftvärdighetsbevis. Själv­ fallet kan emellertid stundom uppsägningsrätten hava mindre värde på grund av bristande exekutionsmöjlighet.

35 §. Förevarande paragraf motsvarar till sin grundtanke 27 § fartygsinteckningslagen. I departementschefens yttrande vid remissen av lagförslaget för granskning av Högsta domstolen framhålles rörande denna paragraf, att så länge icke internationella överenskommelser om ömsesidigt erkännande av fartygshypoteket kommit till stånd, möjligheten att fartyget komme under ett annat lands flagga onekligen innebure en fara för inteckningshavarens rätt. Sjölagen hade valt den utvägen för att skydda fordringsägaren, att den, oberoende av om panträtten ginge förlorad eller icke, ålade säljaren en viss personlig ansvarighet för sjöfordringar, som förut allenast häftade vid far­ tyget. Ett dylikt stadgande syntes vara på sin plats även här; jämväl med avseende å intecknad gäld kunde det inträffa, att fartygsägaren ej vore per­ sonligen ansvarig, och han skulle måhända i ett sådant fall finna en för­ del i att sälja fartyget just till ett land, som ej erkände inteckningens gil­ tighet. Men frestelsen därtill försvunne, om han genom en sådan åtgärd ådroge sig personlig ansvarighet för gälden, i synnerhet om inteckningshavaren sattes i tillfälle att strax kunna kräva betalning. I samband med tillkomsten av 1928 års lagstiftning om redareansvar och sjöpanträtt undergick 27 § fartygsinteckningslagen viss ändring. Man för­ menade då att, i och med det att fartygsinteckningarna bleve internationellt erkända, stadgandet åtminstone i huvudsak förlorade sitt berättigande vid fartygs övergång till utländsk man, tillhörande konventionsstat. Såsom för­ utsättning uppställdes därför, att panträtten i fartyget upphörde genom överlåtelsen. Därjämte ansågs det icke vara erforderligt att uttryckligen ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 281

säga, att den i paragrafen angivna påföljden icke inträdde om inteckningshavaren samtyckt till överlåtelsen. Inskrivningskonventionen art. IX stadgar såsom vid 24 § nämnts i nu förevarande ämne, att luftfartyg icke må, förutom i fall av exekutiv för­ säljning i enlighet med art. VII, överföras från nationalitetsregister ellei in­ skrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller in­ skrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet. Vid utformningen av det remitterade utkastet ansågs det önskvärt att även i förevarande lag intaga en reglering, som i stort sett motsvaiade vad som gällde enligt fartygsinteckningslagen. Med hänsyn till de stränga vill­ kor, som enligt konventionen gällde för överförande av luftfartyg från en konventionsstat till en annan, var man emellertid, såsom ock framgick av de förklarande anmärkningar som åtföljde utkastet, tveksam huruvida kompletterande föreskrift överhuvud vore påkallad för annat än det fallet, att fartyget överlätes till icke-konventionsstat. Likaså framhölls att det va­ rit föremål för olika åsikter, huruvida man lämpligen borde här upptaga den ur fartygsinteckningslagen såsom självklar år 1928 uteslutna satsen »där ej inteckningshavaren till överlåtelsen samtyckt». Det remitterade utkastet innehöll intet rörande den förutsättningen för stadgandets tillämplighet, att panträtten skulle hava upphört till följd av överlåtelsen, medan ett villkor motsvarande det ur fartygsinteckningslagen uteslutna upptogs inom parentes. Beträffande den förstnämnda av dessa båda frågor har i den från bank­ föreningen överlämnade promemorian särskilt diskuterats, huruvida para­ grafen borde avse även överlåtelser till ägare i annan konventionsstat. Här­ vidlag har framhållits att inteckningshavarens intressen, även om hans ratt i princip vore skyddad i en konventionsstat, bleve bättre tillgodosedda, om stadgandet finge generell räckvidd. En överlåtelse av fartyget till utlandet torde regelmässigt för en långivare framstå närmast som en avvikelse från de förutsättningar, under vilka lånet lämnats. Oaktat hans panträtt vore skyddad i den utländska staten, föranledde nämligen ett bevakande av hans intressen därstädes avsevärt större besvär, omgång och kostnader an om så skolat ske i vårt land. En begränsning av stadgandet till att avse allenast icke-konventionsstat måste sålunda ur kreditgivarsynpunkt av­ styrkas. Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft detta spörs­ mål, hava de icke kunnat undgå att finna det mindre tilltalande att här företaga en av inskrivningskonventionen icke påkallad avvikelse från tartygsinteckningslagen. Visserligen torde det internationella rättsläget hava i icke ringa mån förändrats, sedan 1926 års internationella konvention rö­ rande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjopanträtt och fartygsliypotek införlivades med svensk rätt. En inteckningshavares möjligheter alt utomlands bevaka sin rätt torde numera vara för­ sämrade. Inskrivningskonventionens nyss refererade stadganden synas emel­

282 Kungl. Maj:ts proposition nr 13

lertid innebära ett avsevärt tillskott till inteckningshavarens trygghet. Man torde vidare kunna räkna med att långivarna genom villkor vid beviljande av kredit i vederbörlig omfattning förmå tillgodose sina intressen. Förslaget har förty avfattats så, att en förutsättning för stadgandets tillämplighet är att panträtten upphör till följd av överlåtelsen. Till frågan, huruvida betydelsen av inteckningshavarens samtycke bör framhållas i lagtexten, har Aerotransport i sitt remissyttrande anfört, att den föreslagna regeln syntes rimlig och att, såvida det skulle råda någon tvekan om att sådant samtycke icke skulle utan särskilt stöd i lag befria gäldenären från det i paragrafen ålagda stränga ansvaret, lagtexten borde kompletteras i detta hänseende. Även i den från bankföreningen överläm­ nade promemorian har det befunnits fullt naturligt att inteckningshavaren finge taga konsekvenserna av att han givit sitt samtycke till överlåtelsen. Den i utkastet under parentes angivna hänsyftningen på detta förhållande syntes i klarhetens intresse gärna kunna få kvarstå. Beträffande detta rent redaktionella spörsmål hava de sakkunniga ännu mindre ansett avvikelse böra ske från den ståndpunkt, som intogs vid 1928 års omredigering av 27 § fartygsinteckningslagen. Liksom då torde man kunna anse det självklart att den i förevarande paragraf bestämda på­ följden icke inträder, där samtycke till överlåtelsen föreligger å inteck­ ningshavarens sida. Detta förhållande bekräftas för övrigt av samtidigt med­ delade bestämmelser om villkoren för intecknat luftfartygs avförande ur in­ skrivningsboken och luftfartygsregistret för överförande till främmande stat. Ett motsatt förfaringssätt skulle ock lätteligen kunna föranleda en fel­ aktig e-contrario-tolkning av 27 § fartygsinteckningslagen. Motsvarande stadganden i fråga om reservdelar hava övervägts men fun­ nits icke böra meddelas.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

36 §. Förevarande paragraf, som helt överensstämmer med 36 § fartygsinteck­ ningslagen och det remitterade utkastet, återgår ytterst till 59 § inteckningsf ör ord ningen. Beträffande tolkningen av sistnämnda paragraf ansluta sig de sakkunniga till den inom doktrinen härskande uppfattningen. Enligt denna utsäger 59 § inteckningsförordningen visserligen icke direkt något om själva in­ teckningens giltighet. Meningen har emellertid varit, att paragrafen indi­ rekt skulle avse även inteckningsrätten. Då inteckningsrätten vid stadgan­ dets tillkomst var strängt accessorisk i förhållande till fordringsrätten, föll det nämligen av sig självt att inteckningen blev en nullitet, om själva ford­ ringen befanns vara ogiltig. De sakkunniga kunna alltså icke ansluta sig till en inom doktrinen uttalad mening, att inteckningen i åsyftade fall icke skulle bliva ogiltig utan förvandlas till ett ägarehypotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 283

Såsom inom doktrinen betonats, är emellertid den praktiska betydelsen av denna på fordringens beskaffenhet beroende ogiltiglietsregel högst väsent­ ligt begränsad därigenom, att de flesta inteckningar äro grundade på löpande skuldebrev. Det erinras om, bland annat, stadgandet i 11 § tredje stycket la­ gen den 27 mars 1936 om skuldebrev. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har man dröjt vid det fallet, att den intecknade fordringen är behäftad med något fel som på­ verkar dess giltighet, och funnit de i det remitterade utkastet föreslagna reglerna — som anslöte sig till den i svensk inteckningsrätt i övrigt gällande ordningen — oförmånliga ur kreditgivarsynpunkt. Det vore nämligen uppen­ bart att den omständigheten, att en i god tro förvärvad inteckning kunde förklaras ogiltig, innefattade en obehaglig risk för långivaren. Åtskilliga skäl syntes tala för att man borde genomföra en lindring av hithörande, för kreditgivaren mycket stränga regler. Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava de alltjämt funnit synnerligen bärande skäl i och för sig tala för en re­ form av inteckningsväsendet på denna punkt. I själva verket har det ock, såsom vid 2 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen närmare utföres, under förarbetena till konventionen varit starkt ifrågasatt att i hög grad beskära möjligheterna att göra in­ vändning mot en intecknings giltighet på grund av brister i bakomliggande fordran. På grund av starka meningsmotsättningar i ämnet ledde emeller­ tid förhandlingarna icke till något resultat, i följd varav konventionen läm­ nar frågan öppen. På grund härav och då det synes uteslutet att för närvarande i detta ämne avvika från den lösning gällande rätt på närbesläktade områden innehåller, har man även i förslaget följt 36 § fartygsinteckningslagen. Det må i detta sammanhang för övrigt framhållas, att 1903 års lagberedning i sitt förslag till jordabalk II vid 3 kap. 10 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till fast egendom ställer sig i huvudsak avvisande mot en föreskrift i syfte att skydda dens rätt, som i god tro blivit innehavare av en formellt riktig men i sig ogiltig inteckning, därvid såsom exempel anföres innehavare i god tro av en inteckning som tillkommit på grund av en förfalskad inteckningsutfästelse eller av misstag. 37 §. Med förevarande paragraf må jämföras 37 § fartygsinteckningslagen, som i sin ordning återgår till 60 § inteckningsförordningen. I det remitterade utkastet upptogs clt med fartygsinteckningslagen i sak helt överensstämmande stadgande. Av förarbetena till 37 § fartygsinteckningslagen framgår, att man till en början både uppmärksamheten fästad endast vid den nu i paragrafens första punkt uttryckta huvudregeln. I det till Högsta domstolen remitterade försla­ get hade nämligen paragrafen denna lydelse: Är inteckning i fartyg beviljad på grund av medgivande av annan än rätt ägare, vare inteckningen ändock

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gällande, där inteckningshavaren var i god tro, när han den åtkom. Para­ grafen motiverades, möjligen med något föregripande av den kommande rättsutvecklingen, på följande sätt. Enligt de rättsgrundsatser, som hos oss vunnit tillämpning, syntes den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i sin besittning, ej kunna förpliktas att annorledes än mot lösen avstå farty­ get, i händelse annan än säljaren funnes hava varit rätt ägare. Därest den, som under nyssnämnda förhållanden innehade fartyget, å annan överläte sin rätt, torde denne senare inträda i samma rättsliga ställning som tillkom­ mit överlåtaren, oberoende av huruvida han kommit i besittning av fartyget eller icke. Därav syntes följa, att en på grund av innehavarens upplåtelse tillkommen panträtt i fartyget, vare sig den vore förenad med besittning eller icke, borde vara gällande emot rätte ägaren, intill dess borgenären erhölle den gottgörelse, vartill panten lämnade tillgång. För det fall åter, att den, som förvärvat elt fartyg av annan än rätte ägaren, icke därvid var i god tro, syntes av gällande rättsgrundsatser icke kunna i nu förevarande hänse­ ende härledas mera, än att den borgenär, som i god tro fått fartyget i be­ sittning såsom pant, bleve bibehållen vid sin panträtt, intill dess lösen erlades. Då emellertid besittning av panten ej inginge i den slags förpantning som här avsåges, skulle alltså, om man uteslutande ställde sig på den bestående rättens grund, frågan om pantsättningens giltighet eller med andra ord frå­ gan om en i god tro åtkommen intecknings giltighet komma att bero därav, huruvida den som medgivit inteckningen åtkommit fartyget i god tro. Enär likväl den offentliga inskrivning, som skulle komma till stånd genom den nya lagstiftningen, syntes vara ägnad att för ett förvärv i god tro utgöra ett lika starkt stöd som ett besittningstagande, ansåges fog förefinnas att på sätt i förslaget skett tillerkänna inteckningen giltighet i varje fall, då inteckningshavare var i god tro när han åtkom den. Däremot kunde giltighet ej tillerkännas inteckningen, där god tro hos inteckningshavaren fattades. Inom Högsta domstolen var man emellertid i viss mån av annan mening. Man framhöll att enligt det föreslagna stadgandet inteckningshavare, som i god tro mottagit inteckningen, skulle kunna göra denna gällande, ehuru den som medgivit inteckningen icke åtkommit fartyget i god tro eller ens haft det i sin besittning. Då här vore fråga om panträtt i lös egendom utan besitt­ ning av panten samt den offentliga inskrivning, som avsåges med förslaget, icke syntes kunna ersätta besittningstagandet, ansåges förevarande bestäm­ melse icke böra godkännas, även för det fall att mera betryggande före­ skrifter i fråga om bestyrkandet av uppgiven ägares åtkomst lämnades såsom villkor för inteckningsrätt i fartyg. Olämpligt syntes ock vara att i fråga om verkan av god tro hos inteckningshavare uppställa olika regler för det fall att inteckningen gällde fartyg och för det fall att den avsåge fast egendom. På grund av det anförda hemställde Högsta domstolen, att man i princip töljde stadgandet i första punkten av 60 § inteckningsförordningen. I det riksdagen underställda förslaget uttalades den allmänna satsen, att om inteckning i fartyg beviljats på grund av medgivande av annan än rätt ägare, inteckningen skulle vara ogill. Från att paragrafen på Högsta dom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 285

stolens hemställan nu erhöll även en andra punkt bortses i detta samman­ hang. Sin slutliga lydelse fick stadgandet under behandlingen i riksdagen, som därvid framhöll, hurusom den av Kungl. Maj :t föreslagna lydelsen för vissa fall synts komma i strid med föreskriften att, där någon efter att hava avhänt sig ett fartyg medgåve inteckning däri, inteckningsmedgivandet skulle, änskönt ej lämnat av rätt ägare till fartyget, äga giltighet, såframt inteckning söktes innan nye ägaren läte anmäla sitt fång till fartygsregistret, en grundsats som icke syntes kunna rubbas utan att rättssäkerhetens krav åsidosattes. I den från bankföreningen med anledning av det remitterade utkastet överlämnade promemorian har man berört även spörsmålet om inteckningshavares rätt, därest inteckningen medgivits av annan än rätt ägare. Man har här såsom i fråga om det vid 36 § behandlade problemet funnit de före­ slagna, till vår inteckningsrätt i övrigt anslutande reglerna förvisso oför­ månliga ur kreditgivarsynpunkt och betonat, att det uppenbarligen inne­ fattade en obehaglig risk för långivaren att en i god tro förvärvad inteck­ ning kunde förklaras ogiltig, samt framhållit, att åtskilliga skäl syntes tala för att man borde lindra dessa stränga regler. Tendenser i dylik riktning hade nyligen framkommit genom bestämmelserna i förslaget till lag om re­ gistrerade föreningar, enligt vilka inteckning i föreningsfastighet, som utlagits utan erforderligt, i lag stadgat bemyndigande av föreningssammanträde, trots detta bleve slutgiltigt ståndande, därest icke klander däremot an­ fördes inom viss kortare frist efter inteckningens beviljande. Frågan om ver­ kan av godtrosförvärv syntes i allt fall vara av den stora betydelse, att den borde upptagas till förnyat övervägande. Vid förslagets utarbetande har man väl förmenat att rättsutvecklingen numera i avsevärd mån förskjutit sig till att erkänna panträtt i lös egen­ dom utan tradition. Såsom ett exempel kan anföras lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål. Det må i detta sammanhang anmärkas att de­ partementschefen under förarbetena till nämnda lag betonade, hurusom det vore med viss tvekan som han ginge att föreslå ett uppgivande på ett visst område av den betydelsefulla och djupt rotade rättsgrundsatsen om tradilion såsom förutsättning för giltig pantsättning. Han tilläde att vissa an­ förda skäl för en ändring av lagstilIningen på förevarande område emeller­ tid vore av den styrka, att de betänkligheter, som kunde finnas mot ett av­ vikande från nämnda rättsgrundsats, till synes icke borde få stå hindrande i vägen för den ifrågasatta ändringen i lagstiftningen, samt att det vore honom angeläget att betona, att det föreliggande förslaget blivit så byggt alt de ändamål, som traditionen vore avsedd alt skydda, i viss mån blivit till­ godosedda genom andra föreskrifter. När lagrådet granskade förslaget ställde det sig icke avvisande mot tanken att, såsom det sades, ersätta besittningsöverflyttningen vid handpant med publicitet i annan form.

286 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Andra exempel i liknande riktning kunna anföras från 31 § lagen om upplagshus och upplagsbevis samt 22 § andra stycket lagen om skuldebrev. Framhållas må slutligen att 1903 års lagberedning vid sitt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 10 § anmärkte, att om i vissa fall ett förvärv av äganderätt, som icke vore materiellt riktigt, skyddades av lagen därest rättsförvärvet blivit inskrivet och skett i god tro, det syntes vara i sin ordning att i samma fall, oaktat förutsättningen av god tro bruste hos den såsom ägare inskrivne och äganderättsförvärvet därför ginge om intet, den som fått inteckning i fastigheten bibehölles vid sin rätt därest han förvärvat den i god tro. Den ena inskrivningen borde icke tilläggas ringare verkan än den andra. Även här borde av hänsyn till omsättningens trygghet skyddet för den goda tron utsträckas till senare förvärvare av inteckningsrätten. Även om rättsläget alltså måste anses vara väsentligen annat än vid fartygsinteckningslagens tillkomst, har det emellertid ansetts mindre lämp­ lig* att här föreslå en principiell ändring, som skulle medföra en avvikelse från vad som för närvarande gäller å närbesläktade rättsområden. Detta har synts vara händelsen så mycket mera, som eljest skulle uppkomma en viss motsättning mot vad som föreslås i 36 §. Såsom förut anförts, fann departementschefen vid framläggande av för­ slaget till fartygsinteckningslagen det av gällande rättsgrundsatser framgå att den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i sin besittning, ej kunde förpliktas att avstå det till rätt ägare annat än mot lösen. Därav följde att den, som i sin tur förvärvat fartyget av denne innehavare i god tro, inträdde ! samma rättsliga ställning som tillkom överlåtaren oberoende av huruvida han kommit i besittning av fartyget eller icke, ävensom att en på grund av samma innehavares upplåtelse tillkommen panträtt borde vara mot rätte agaren gällande intill dess borgenären erhölle den gottgörelse vartill panten lämnade tillgång. Mot vad sålunda antagits torde knappast någon kritik få anses hava fram­ kommit i Högsta domstolens förut återgivna yttrande. Enligt den tolkning, som numera gör sig gällande beträffande 1 kap. 5 § handelsbalken, torde rättsläget vid dubbelöverlåtelse vara att bedöma på enahanda sätt som nyss utvecklats. På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga förmenat att med ett medgivande av rätt ägare bör likställas medgivande av den som allenast mot lösen är skyldig att lämna fartyget från sig. Slutligen har i förslaget hänvisningen till lagen den 9 juni 1933 om bout­ redning och arvskifte något jämkats. Hänvisningen åsyftar stadgandet i 8 kap. 7 § andra stycket sagda lag, att om egendom, som till följd av felaktig dödförklaring skall återbäras, blivit till annan överlåten, jämväl denne är återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen. Motiven till lagrummet utvisa att meningen är, att vad som uttryckligen stadgas om överlåtelse skall gälla också beträffande pantsättning — lös pant och in­ teckning — samt andra upplåtelser av sakrätt, så ock att, då det icke ut-

Kungl. Maj.ls proposition nr 13. 287

säges huruvida ny innehavare i god tro skyddas även om han ej fått egen­ domen i sin besittning, detta med hänsyn till utvecklingens allmänna ten­ dens på detta område får anses innebära, att skydd åtnjutes oavsett besitt­ ningen.

38 §. Det har ansetts systematiskt riktigast att till detta sammanhang flytta motsvarigheten till det för närvarande i 10 § andra stycket fartygsinteckningslagen upptagna stadgandet.

Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.

I de anmärkningar som åtföljde det remitterade utkastet framhölls, att man övervägt att införa bestämmelser om en fakultativ privaträttslig in­ skrivning av äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg, detta bland annat med tanke på det internationella skyddandet av sådana rättigheter. Denna fråga har uppmärksammats i två remissyttranden. Sålunda har Aerotransport förklarat sig icke kunna förutse något behov för de interna svenska förhållandenas del av att utvidga inskrivningslagen till att omfatta även inskrivning av äganderätt och nyttjanderätt. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har däremot anförts, att ett privaträttsligt inskrivningsförfarande av i allt fall även äganderätt ur kreditgivarsynpunkt syntes innebära en fördel. Det kunde vara att den för fartygsnäringen gäl­ lande ordningen, varigenom inskrivningsförfarandet fördelats mellan olika myndigheter och den noggrannare äganderättsprövningen överlämnats till den myndighet som handlade själva inteckningsärendet, icke visat sig med­ föra större praktiska olägenheter. Denna ordning ansåges i allt fall inne­ bära åtskilliga nackdelar, bland annat genom den omgång och det besvär som föranleddes av ärendets behandling hos olika myndigheter. Det syntes vara av icke oväsentligt värde, att en modern inskrivningslag byggde på principen om en hos samma myndighet verkställd privaträttslig inskriv­ ning av samtliga rättigheter av betydelse i inteckningsbar egendom. Vid förnyat övervägande av denna fråga hava de sakkunniga väl funnit vissa skäl tala till förmån för en fakultativ privaträttslig inskrivning av äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg. De hava emellertid ansett över­ vägande betydelse böra tillmätas de i inledningen anmärkta förhållandena rörande den nuvarande inskrivningsrättens i vissa avseenden tämligen ålder­ stigna karaktär och önskvärdheten av att icke på ett så begränsat område som lufträttens söka giva inskrivningslagstiftningen en mera modern ut­ formning. Införande av inskrivning av äganderätt till lufttartyg förutsätter att ståndpunkt tages till en serie delvis invecklade och omstridda problem, vilka knappast synas böra lösas allenast i fråga om luftfartyg. Det torde vara lämpligt att samtliga frågor om inskrivning av äganderätt eller nytt­ janderätt till lös egendom och de materiella rättsverkningarna av sådan in­

288 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skrivning bliva lösta i ett sammanhang. Alldeles särskilt framträder detta, om man tager i betraktande huru nära frågorna om inteckning i luftfartyg och om inteckning i sjögående fartyg stå varandra. De sakkunniga hava där­ för vidblivit sin i det remitterade utkastet intagna ståndpunkt att i fråga om luftfartyg icke medgiva annan art av inskrivning än penninginteckning.

39 §. Vid utarbetandet av denna paragraf hava de sakkunniga beaktat vissa i inskrivningskonventionen förekommande stadganden. Enligt konventionens föreskrift i art. II paragraf 1 gäller att alla inskrivningar avseende visst luftfartyg skola göras (»must appear», »sont effectuées») i samma inskriv­ ningsbok. Detta har ansetts böra medföra, att därest man inför ägarehypotek beträffande inteckningar i luftfartyg, inskrivningsboken skall innehålla uppgift om vem hypoteket tillkommer. Vidare stadgas i art. VII paragraf 2 bland annat att vid exekution å luftfartyg utsökningsborgenären skall i re­ kommenderat brev och om möjligt med luftpost underrätta fartygets ägare under adress som framgår av inskrivningsboken. Denna bestämmelse, vilken enligt konventionen art. XI är obligatorisk endast i fråga om luftfartyg som äro nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat men vilken för­ menats böra tiliämpas i lika mån å interna och internationella förhållanden, har ansetts innebära ett värdefullt skydd för fartygsägaren, ehuru hans in­ tresse endast mycket ofullständigt tillgodoses om fartyget är ointecknat. Det synes därför även av denna grund vara önskvärt att inskrivningsboken inne­ håller ett omnämnande av vem äganderätten tillkommer, även om detta sker i annan form än genom inskrivning. Slutligen torde böra framhållas, att en anteckning om äganderätten synes vara av icke obetydligt värde även för inskrivningsdomaren vid senare inteckningsåtgärder. Med hänsyn till vad ovan anförts föreslås i första stycket av förevarande paragraf bestämmelse rörande anteckning av äganderätt till luftfartyg. Man har ansett anteckning böra ske i alla fall, där inteckning meddelats eller eljest i inteckningsärende någon prövats vara ägare till fartyget. Det har vidare ansetts vara av värde att inskrivningsdomaren, oavsett om inskrivningsärende förekommer eller icke, erhåller meddelande så snart ny ägare av intecknat luftfartyg blivit registrerad. På grund härav föreslås i andra stycket av förevarande paragraf skyldighet för luftfartsstyrelsen att sända inskrivningsdomaren underrättelse om registrering av ny ägare till intecknat fartyg. Kännedom om att luftfartyg är intecknat erhåller luft­ fartsstyrelsen genom vad nedan i 50 § föreslås. Tillika har intagits stadgande om att inskrivningsdomaren skall i inskrivningsboken anmärka vad sålunda anmälts. Ordet »anmärka» har kommit till användning för att betona, att någon prövning från inskrivningsdomarens sida av uppgiftens riktighet icke skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 289

Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.

40 §. Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, äger viss förebild i lagen den 10 maj 1901 om antecknande i fartygsregistret av tvist om fartyg eller fartygslott. Jämföras må även 13 § lagfartsförordningen. Av 50 § i förslaget framgår att man beaktat behovet av anteckning även i luftfartygsregistret. Huruvida anmälan skall ske till inskrivningsdomaren eller luftfartsstyrelsen och huruvida stadgande av det i paragrafen återgivna innehållet skall placeras i den nu föreslagna lagen eller annorstädes lärer kunna vara före­ mål för olika meningar. När man här upptagit stadgande om anmälan till inskrivningsdomaren, beror detta närmast på att sådant förfaringssätt an­ setts bäst överensstämma med att anmälan om utmätning av luftfartyg en­ ligt 85 § utsökningslagen i dess samtidigt härmed föreslagna ändrade lydelse skall ske till inskrivningsdomaren. Jämföras må för övrigt 29 § fartygsinteckningslagen. Stadgande svarande mot andra stycket i förevarande paragraf förekom­ mer icke vare sig i förut nämnda särskilda lag av den 10 maj 1901 eller i 13 § lagfartsförordningen. Sådant stadgande har emellertid upptagits av 1903 års lagberedning i dess år 1907 avgivna förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom 2 kap. 17 § samt i dess år 1909 avgivna förslag till jordabalk 7 kap. 7 §. 41 §. Paragrafen överensstämmer i det väsentliga med 29 § fartygsinteckningslagen. Ett med förslaget lika lydande stadgande fanns intaget i det remitterade utkastet och har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.

42 §. Stadgandet är föranlett av vissa bestämmelser i art. IV i inskrivningskonventionen, särskilt dess paragraf 3. I artikelns paragraf 1 stadgas, att därest fordran för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg eller för extra­ ordinära kostnader som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg enligt lagen i den fördragsslutande stat, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, giver upphov till rättighet som belastar fartyget, skall sådan rättighet erkännas av de fördragsslutande staterna med förmånsrätt före alla andra rättigheter i fartyget. I förbigående må anmärkas att av 14 och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning framgår, att de sakkunniga ansett dessa luft­ panträtter böra godtagas även för svensk rätts del. I artikelns paragraf 3 förckrives vidare, att en i paragraf 1 omnämnd rättighet må antecknas i in­ skrivningsboken inom tre månader efter avslutandet av åtgärderna för bärg- 1!> Bihang till riksdagens protokoll 1:!)'>:>. 1 samt. Nr 13.

290 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

ningen eller bevarandet. Slutligen innehåller paragraf 4, att de ifrågavarande rättigheterna icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter ut­ gången av sagda tid av tre månader, med mindre inom denna frist dels rät­ tigheten blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3, dels ock överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts om rättigheten. Av de nu återgivna stadgandena motsvaras paragraf 3 av den föreslagna paragrafens första stycke, medan dess andra stycke tillkommit med anled­ ning av, bland annat, artikelns paragraf 4. Av 44 § tredje stycket framgår, att anmälan som avses i den nu föreva­ rande paragrafen skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdoma­ ren. Vidare må anmärkas det förhållandet att panträttens upphörande kan bero på förklaring av domstol när fartyg förverkats; jämföras må 26 §. De sakkunniga få anledning att återkomma till detta ämne vid behand­ lingen av de ovan berörda 14 och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestäm­ melser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.

43 §. Paragrafen äger viss motsvarighet i 30 § fartygsinteckningslagen. Den skiljer sig från det i det remitterade utkastet intagna stadgandet, vilket helt överensstämde med 30 § nämnda lag och icke föranledde någon erinran i remissyttrandena. Då emellertid, såsom ovan vid 18 § närmare anförts, motsvarighet till 20 § fartygsinteckningslagen icke ansetts böra nu föreslås, har man åt föreva­ rande paragraf givit det nu föreslagna innehållet. Man har förmenat det ligga i den allmänna samfärdselns intresse och vara ägnat att motverka svikligt användande av inteckningar i vissa fall, att inskrivningsboken i förekommande fall innehåller uppgift att intecknat fartyg avförts ur luftfartygsregistret eller med hänsyn till inskriven rättighet icke kunnat avfö­ ras ur registret. Jämför 50 § i förslaget, tillkommen för att luftfartsstyrelsen må erhålla kännedom om, bland annat, att luftfartyg är intecknat.

Om handläggning av inskrivningsärenden.

44 §. Paragrafens första stycke äger motsvarighet i 33 § fartygsinteckningsla­ gen, sådant detta lagrum lyder sedan fartygsinteckningslagen genom lag den 29 maj 1936 ändrades i samband med att ärendena angående inteck­ ning i fartyg överflyttades från rätten till inskrivningsdomaren och protokollsföringen i dessa ärenden ersattes med aktsystem. Andra stycket har hämtats från 6 § i 1932 års inskrivningslag, medan tredje stycket är be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 291

tingat av art. IV paragraf 3 i inskrivningskonventionen, återgiven vid 42 § i förslaget. I det remitterade utkastet saknades bestämmelser svarande mot andra och tredje styckena. I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls emellertid, att man övervägde en komplettering motsvarande andra stycket, och erinrades om bestämmelsen i inskrivningskonventionen art. III paragraf 3, att därest enligt lagen i en fördragsslutande stat ingivande av en handling för inskriv­ ning har samma verkan som inskrivning, ingivandet skall hava sådan ver­ kan jämväl vid tillämpningen av konventionen, men att genom lämpliga be­ stämmelser skall sörjas för att sålunda ingiven handling är tillgänglig för allmänheten. Något uttalande i ämnet har ej förekommit i remissyttrandena. Förslaget innehåller, förutom det tidigare i paragrafen förekommande stadgandet, även bestämmelse att ansökan i inskrivningsärende rörande luftfartyg ej anses gjord innan den upptages å inskrivningsdag. Till vin­ nande av överensstämmelse med konventionens ovan berörda, vid 42 § åter­ givna stadgande i fråga om antecknande i inskrivningsboken inom tre må­ nader av fordran, som är förenad med luftpanträtt, har vidare ansetts bö­ ra uttalas att anmälan om sådan fordran skall anses gjord redan då den in­ kommer till inskrivningsdomaren. Det må i detta sammanhang anmärkas, att man övervägt behovet av be­ stämmelse angående när inskrivningsdagar skola hållas. Sådan bestäm­ melse förekommer emellertid icke i vare sig fartygsinteckningslagen, förlagsinteckningsförordningen eller lagen den 3 juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier. Skulle mot förmodan bestämmelse visa sig erforderlig, torde sådan kunna meddelas av Konungen med stöd av 54 § i förslaget.

45 §. Paragrafen, som saknades i det remitterade utkastet, motsvarar 8 § i 1932 års inskrivningslag. Betydelsen av dagbok med hänsyn till upprätthållande av ordning och reda torde icke behöva framhållas. Att stadgandet upptagits i själva lagen beror på, bland annat, att anmälan om luftpanträtt jämlikt 44 § tredje stycket skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdo­ maren.

46 §. En häremot i viss mån svarande bestämmelse finnes i 11 § fartygsinteck­ ningslagen. Om denna yttras i förarbetena att den omständigheten, att mteckningsväsendet och registreringen icke lämpligen kunde hos oss, såsom i andra länder, förenas hos samma myndighet, ej syntes böra for de mteckningssökande föranleda ökat besvär eller särskild kostnad. I det remitterade utkastet upptogs ett med nyssnämnda paragraf nära överensstämmande stadgande, enligt vilket inskrivningsdomaren hade att

292 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

från den myndighet som förde luftfartygsregistret anskaffa avskrift av vad däri funnes infört om det fartyg ansökningen avsåge. Uti sitt remissyttrande har luftfartsstyrelsen funnit detta stadgande allt­ för omfattande. Endast uppgifter, som kunde bedömas vara av betydelse för inteckningsärendets prövning, borde införskaffas. Då luf tf artsstyrelsens uppfattning synts vara berättigad, ålägges genom förevarande paragraf inskrivningsdomaren att skyndsamt från fartygsregistret anskaffa bevis allenast angående vad registret beträffande fartygets ägare och i övrigt innehåller av betydelse för ärendets prövning. Man har trott det utan särskilt stadgande vara uppenbart, att i de fall där samtycke av fartygets ägare är av betydelse för ärendets prövning, beslut i ärendet icke ma meddelas innan bevis angående äganderätten kommit in­ skrivningsdomaren till handa. I följd härav kan en exempelvis telefonledes lämnad uppgift icke läggas till grund för avgörandet. Närmare bestämmelser angående de avseenden i vilka, förutom beträf­ fande äganderätten, uppgift bör inhämtas ur registret synas lämpligen böra meddelas i administrativ ordning.

47 §. Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 31 § första och andra styckena fartygsinteckningslagen samt med det remitterade utkastet, vilket icke föranlett någon erinran i remissyttrandena. Stadgandet torde icke erfordra närmare motivering.

48 §. Detta lagrum är avfattat i enlighet med innehållet i de båda första stycke­ na i 9 § i 1932 års inskrivningslag, av vilka andra stycket närmast mot­ svarar 32 § fartygsinteckningslagen. Belysning av ifrågavarande bestämmelser har icke givits i remissyttran­ dena.

49 §. Paragrafen svarar i huvudsak mot 31 § tredje stycket fartygsintecknings­ lagen och det remitterade utkastet. Någon erinran i anledning av remissen har icke gjorts från det praktiska livets sida. 50 §. Stadgandena i denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i det remitte­ rade utkastet, hava tillkommit för att tillgodose luftfartsstyrelsens behov att erhålla kännedom om de i paragrafen berörda förhållandena. 1 10 § i det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning stadgas sålunda, bland an­ nat, att om luftfartyg häftar för inskriven rättighet, det icke må avföras ur luftfartygsregistret med mindre rättighetens innehavare därtill samtyc­

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 293

ker. Luftfartsstyrelsen äger följaktligen intresse av att veta huruvida far­ tyget besväras av inskrivna rättigheter eller icke. Beträffande andra punkten erinras om den administrativa prövning av äganderättsfrågan som åvilar luftfartsstyrelsen.

Om besvär.

51 §. Paragrafens första stycke svarar mot 34 § fartygsinteckningslagen, som upptogs oförändrad i det remitterade utkastet. Andra stycket, som saknar motsvarighet i fartygsinteckningslagen och i det remitterade utkastet, har upptagits med hänsyn till vikten av att in­ skrivningsboken lämnar upplysning i det i stycket berörda avseendet. En liknande bestämmelse möter i 1903 års lagberednings slutliga förslag till jordabalk 14 kap. 16 §. I detta sammanhang må erinras om att tillämp­ ningen av de föreslagna stadgandena numera är väsentligen underlättad ge­ nom bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, jämförda med 21 § lagen om införande av nya rättegångsbalken, av vilka bestämmelser framgår att den, som vill anföra besvär mot inskrivningsdomarens beslut, skall inkom­ ma med sin besvärsinlaga till inskrivningsdomaren.

52 §. Med paragrafen må jämföras 35 § fartygsinteckningslagen, till vilket lag­ rum det remitterade utkastet helt anslöt sig. Man har emellertid i förslaget vidtagit den ändringen i förhållande till utkastet, att sökanden har att fö­ rete utslaget senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre må­ nader från det utslaget om ändring vann laga kraft.

53 §. Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, har av­ fattats i enlighet med vad 1903 års lagberedning förordade i sitt förslag om inskrivning av rätt till fast egendom 1 kap. 18 §. Lagberedningen an­ förde i delta sammanhang, att den i inskrivningsboken redan gjorda in­ skrivningen borde genom anteckning om det ändrade förhållandet åter av­ föras icke blott för de fall, där beslutet varigenom ansökan i inskrivningsärende bifallits blivit efter besvär genom laga kraft ägande beslut ändrat, utan jämväl när annorledes än i följd av klagan i själva inskrivningsärendet genom laga kraft ägande beslut viss inskrivning undanröjts eller för­ klarats vara utan verkan. Förfölle ansökan om inskrivning, beträffande vil­ ken med slutlig prövning skolat tills vidare anstå, borde enskild sakägare, i vars intresse det läge att få den i inskrivningsboken gjorda anteckningen annullerad, äga rätt att efter styrkande av förhållandet få anteckning där­ om gjord i boken.

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Gemensam bestämmelse.

54 §. Förevarande paragraf svarar i huvudsak mot 40 § fartygsinteckningslagen. Motsvarande stadgande i det remitterade utkastet har icke föranlett nå­ got uttalande i remissyttrandena. I förslaget har formuleringen något jämkats, nämligen så att även dag­ bok och akter uttryckligen omnämnas i paragrafen. I övrigt torde paragrafen icke tarva någon förklaring.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Det har ansetts lämpligt att till Konungen överlämna att förordna om tid­ punkten för lagens ikraftträdande. Såsom ovan vid 7 § berörts, har man funnit ändamålsenligt att till en särskild övergångsbestämmelse överföra motsvarighet till det i 7 § första stycket fartygsinteckningslagen upptagna stadgandet om viss lättnad i äganderättsprövningen beträffande fartyg som blivit infört i Iuftfartygsregistret före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

Med avseende å anordningen av registrerings- och inteckningsväsendet hava under det nordiska samarbetet vissa principiella olikheter framträtt mellan dansk, finsk och svensk uppfattning å ena samt norsk uppfattning å andra sidan, vilken olikhet kommer till synes i de förslag till luftfarts­ lagar som preliminärt utarbetats. Enligt de danska, finska och svenska förslagen skola två register finnas, ett offentligrättsligt, fört av luftfartsmyndigheten (luftfartygsregister), och ett privaträttsligt, fört av domstol (inskrivningsbok). Det norska förslaget upptager däremot ett gemensamt register, som skall föras av administrativ myndighet. Man har å danskt, finskt och svenskt håll väl ansett det vara oundgängligt att ett offentligrättsligt register föres hos luftfartsmyndigheten. Såtillvida har full enighet förelegat mellan de olika länderna. Å andra sidan har man förmenat, att den privaträttsliga inskrivningen rent principiellt bör företagas av domstol, låt vara, som det yttrades vid tillkomsten av fartygsintecknings­ lagen, med skyldighet för domstolen att i den mån så tarvas från registre-

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 295

ringsmyndigheten inhämta upplysningar ur fartygsregistret. För Sveriges vidkommande har man trott, att om det privaträttsliga inskrivningsväsendet förlägges till Stockholms rådhusrätt med dess förtrogenhet med inteckning i sjögående fartyg, betydande erfarenhet beträffande här mötande ofta ganska invecklade spörsmål kan förväntas. Med den motsättning, som sålunda förefinnes, sammanhänger i sin ord­ ning, att det norska preliminära förslaget till luftfartslag upptager jämväl bestämmelser om den privaträttsliga inskrivningen, under det att man å dansk, finsk och svensk sida ansett lämpligast att meddela stadganden om den privaträttsliga inskrivningen i särskild lag. Sistnämnda förfaringssätt står i själva verket i överensstämmelse med vad som iakttogs vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen. För lufträttens del äro registreringsbestämmelserna för närvarande givna i administrativ ordning. Så var ursprungligen i huvudsak förhållandet även med avseende å re­ gistrering av sjögående fartyg. Av den beträffande inteckning i luftfartyg lämnade redogörelsen framgår, att vid granskningen inom Högsta domstolen av förslaget till fartygsinteckningslag åtskilliga erinringar gjordes mot detta förfaringssätt. Beträffande dessa må här blott påpekas, hurusom justitie­ ministern vid avlåtandet av proposition i ämnet framhöll att, med anledning av vad inom Högsta domstolen blivit anfört om önskvärdheten av att de bestämmelser angående fartygsregistrering vilka förutsattes i den föreslagna inteckningslagen erhölle civillags natur, dessa bestämmelser ansetts höra införas i 2 § sjölagen. Denna upptager i enlighet därmed numera själva principerna för fartygsregistreringen. Vad sålunda förekom i samband med utarbetandet av fartygsintecknings­ lagen har synts böra beaktas även på nu ifrågavarande rättsområde. I en­ lighet därmed har ansetts att de grundläggande bestämmelserna om regist­ rering av luftfartyg böra givas i formen av civillag. I det remitterade utkastet voro hithörande bestämmelser infogade i luftfartsförordningen. Sådant förfaringssätt har vid förslagets utarbetande emel­ lertid ansetts förenat med vissa lagtekniska olägenheter. Ett antal paragrafer måste, om man går denna väg, förses med bokstavsbeteckning. Därjämte skulle vissa paragrafer i kap. 2 luftfartsförordningen komma att kvarstå i oförändrat skick, över huvud skulle detta kapitel erhålla en ganska hete­ rogen karaktär. De i kapitlet kvarstående bestämmelserna torde i det slutliga förslaget till luftfartslag komma att överföras till annat sammanhang. Med hänsyn till det anförda hava de sakkunniga förmenat det vara lämp­ ligast att upptaga här ifrågavarande bestämmelser i en särskild lag.

1 §■ Vad angår första stycket i paragrafen må hänvisas till vad vid rubriken yttrats. Med hänvisningen i andra stycket avses dels lagen om inskrivning av ratt till luftfartyg, dels den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till

296 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, dels ock vissa i samband med nämnda lagar föranledda ändringar i lagstiftningen i övrigt. I denna paragraf saknas motsvarighet till stadgandet i § 5 luftfartsförordningen, att närmare föreskrifter om registrets förande meddelas av Ko­ nungen. Detta beror därpå, att man ansett ett allmänt bemyndigande att giva tillämpningsföreskrifter böra upptagas. Jämföras må 21 §.

2 §• Första stycket överensstämmer till sin grundtanke med § 6 första stycket luftfartsförordningen, varemot andra stycket saknar motsvarighet i förord­ ningen. I det remitterade utkastet voro upptagna med förslaget i det väsentliga överensstämmande stadganden. Uti de förklarande anmärkningarna till ut­ kastet redogjordes för de viktigaste här mötande spörmål, vilka beröras nedan. I anledning av remissen har luftfartsstyrelsen ifrågasatt, huruvida bestäm­ melse enligt paragrafens andra stycke borde införas, innan principfrågan om upptagande i luftfartygsregistret av utländsk medborgare såsom ägare till luftfartyg slutligt dryftats. Därest bestämmelsen det oaktat ansåges påkallad, vore enligt styrelsens mening tillämpningsföreskrifter i ämnet erforder­ liga. Aerotransport har å sin sida yttrat, att av skäl som anfördes i de för­ klarande anmärkningarna knappast något behov syntes föreligga för ska­ pandet av särskilda garantier för att hindra att ett formellt svenskt, men reellt utländskt företag bleve registrerat eller kvarstode i registret. Med avseende å det nu framlagda förslaget må anmärkas, att dess inne­ börd är den att alla inhemska fysiska och juridiska personer, men däremot icke utländska sådana, kunna här i riket äga och erhålla registrering av luftfartyg. Härutinnan står förslaget i full överensstämmelse med exempelvis tysk och schweizisk rätt. I detta sammanhang har ånyo förevarit frågan, huruvida särskilda garan­ tier borde skapas för att hindra att ett formellt svenskt, men reellt mer eller mindre utländskt företag blir registrerat eller kvarstår i registret. Man har emellertid trott frågan sakna större praktisk betydelse, då linjefart och annan yrkesmässig luftfart med mera icke må bedrivas utan särskilt till­ stånd, därvid nationalitetsfrågan beaktas. Denna uppfattning har ock, såsom av det anförda framgår, vunnit anslutning från det praktiska livets sida. Någon särskild motsvarighet till § 6 andra stycket luftfartsförordningen har ej upptagits i förslaget. Erinras må härvid om bestämmelserna i 8 och 79 §§ lagen den 14 september 1944 om aktiebolag. Anledning att här avvika från aktiebolagslagens ståndpunkt har förmenats icke föreligga. Såsom anförts föreslås i andra stycket av förevarande paragraf en nyhet i förhållande till gällande rätt. En förebild härtill möter i den schweiziska luftfartslagen art. 54. Frågan om registrering av luftfartyg som ägas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 297

främmande rättssubjekt (»registration of aircraft by non-nationals») har för övrigt upptagits även inom ICAO. Såsom oeftergivlig förutsättning för re­ gistrering av utländskt fartyg utsäges i paragrafen, att fråga är om fartyg som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket. Att Konungen vid pröv­ ning av dispensfråga kommer att beakta bland annat frågan om ägarens hemvist eller, beträffande juridisk person, varest dess styrelse har sitt säte eller förvaltningen föres har antagits vara självklart. Av styckets avfattning framgår, att dispensrätten avser allenast möjlighet att medgiva undantag från stadgandet i första stycket i förevarande paragraf och således icke från kapitlets regler i övrigt.

3 §• Enligt § 6 tredje stycket luf tf artsförordningen må luftfartyg icke regist­ reras här i riket, om det har en annan stats nationalitet. Det remitterade utkastet överensstämde i sak med förslaget. I avgivet re­ missyttrande har luftfartsstyrelsen funnit tillämpningsföreskrifter till före­ varande paragraf vara erforderliga. Villkoren för överförande av ett luftfartyg från ett lands till ett annat lands register framgå av art. 18 i luf tf artskonventionen och art. IX i inskrivningskonventionen. Nämnda art. 18 utsäger, att luftfartyg icke kan med rättslig verkan registreras i mer än en stat, men att dess registrering kan överföras från en stat till en annan. Enligt art. IX i inskrivningskonventionen må, såsom förut vid 24 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg anförts, luftfartyg icke, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i art. VII, överföras från nationalitetsregister eller inskrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överföringen. Paragrafen har fått sin avfattning i enlighet med det sålunda återgivna innehållet i konventionerna. Man har dock lika litet här som vid avfatt­ ningen av nyssnämnda 24 § ansett nödigt att i lagtexten särskilt omnämna det fallet att inteckning bortfallit genom exekutiv försäljning.

4 §. Med paragrafen må jämföras § 7 luftf artsförordningen. Vid remissen av utkastet framhölls bland annat, att här mötte frågorna dels huruvida luftfartsförordningens krav på innehav av luftvärdighetsbevis såsom förutsättning för registrering vore för strängt och borde ersättas med ett enkelt krav på luftvärdighet, något som uppgivits stå i överensstäm­ melse med vad redan nu i praktiken iakttoges vid åtskilliga fall av interims­ bevis, dels ock huruvida bestämmande av viss hemort för luftfartyg borde upptagas såsom förutsättning för registrering eller icke. I det senare fal­ let borde övervägas att i administrativ ordning föreskriva, att ägaren skulle hålla luf tf artsstyrelsen underrättad om sin adress.

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 13-

Beträffande den första av dessa båda frågor har Aerotransport funnit del kunna ifrågasättas, huruvida icke de framförda skilda önskemålen om kravet på luftvärdighet skulle kunna tillgodoses genom en föreskrift att luftfartyg icke finge registreras, med mindre det förelåge luftvärdighetsbevis eller det, oaktat sådant bevis ej funnes utfärdat, vore utrett att fartyget ändock vore luftvärdigt. Vidkommande den andra frågan hava luftfartsstyrelsen och Aerotrans­ port förklarat, att de icke hade något att erinra mot att bestämmelsen om fartygets hemort ersattes med en i administrativ ordning utfärdad bestäm­ melse om lämnande av uppgift om ägarens adress. Luftfartsstyrelsen har tillagt, att bestämmelsen om hemort icke torde ha haft någon praktisk be­ tydelse. I förslaget har kravet att luftvärdighetsbevis skall förefinnas alltjämt bibehållits. Visserligen hava skäl ansetts tala för att uppmjuka detta krav genom att bereda en möjlighet att även på annat sätt styrka fartygets luft- ^rdighet. Da meningarna, även vid de nordiska överläggningarna, varit starkt delade om det verkliga behovet och om nyttan av en sådan upp­ mjukning, har emellertid någon förändring härutinnan av gällande rätt ej företagits. I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till den i § 7 luftfartsförordningen givna bestämmelsen, enligt vilken för registrering kräves att fartyg till regelmässig utgångspunkt (hemort) skall hava en flygplats, som innehaves av staten eller blivit godkänd jämlikt § 26 luftfartsförordningen. Avgörande har härvid varit uppfattningen i det praktiska livet, att bestäm­ melsen visat sig sakna egentligt värde. Beaktats har ock att även på sjö­ rättens område stadgandet om hemort mer och mer förlorat i betydelse. Man har alltjämt räknat med att i administrativ ordning må meddelas bestämmelse om skyldighet för ägaren eller annan innehavare av luftfartyg att lämna luftfartsstyrelsen uppgift om den adress, varunder han är att träffa.

5 §• Sedan i 2—4 §§ i förslaget angivits vissa principiellt oundgängliga förut­ sättningar för att få ett fartyg infört i registret, behandlas i förevarande paragraf, liksom i § 8 luftfartsförordningen, vad som är att iakttaga vid an­ sökan om registrering. I det remitterade utkastet talades liksom i 2 § sjölagen om intyg, som ut­ märker när, var och av vem fartyget är byggt. I anledning härav har Aerotransport anmärkt, alt eftersom den handling, som lädes till grund för registreringsansökningen, i varje fall när det gällde de större trafikflygplanen oftast vore beställningskontraktet avseende till­ verkningen av flygplanen och kontraktet finge anses innehålla tillräckliga uppgifter om när, var och av vem fartyget vore byggt, syntes ordet »intyg» kunna ersättas med det något vidare uttrycket »handling».

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 299

Liksom i gällande rätt har det ansetts lämpligt att ansökan om registre­ ring skall göras skriftligen av ägaren. Stadgande därom har upptagits i första punkten av paragrafen. Samma punkt innehåller vidare föieskiift om att ansökningen skall innehålla nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Belysning av innebörden härav sker i följ ande paragraf. I § 8 luftfartsförordningen stadgas att registreringsansökningen skall in­ nehålla de uppgifter rörande ägaren och dennes förvärv av luftfartyget samt rörande fartyget, som bestämmas i föreskrifter utfärdade av Konungen, samt att luftfartsmyndigheten må, innan registrering beviljas, av ägaren därjämte infordra de upplysningar eller de handlingar, som finnas nödiga för prövning av ansökningen. Motsvarande föreskrifter på förevarande om­ råde äro avsedda att utfärdas av Konungen jämlikt det i 21 § upptagna be­ myndigandet. Tyngdpunkten i förevarande paragraf ligger i bestämmelserna angående den utredningsskyldighet som åligger sökanden, vilka bestämmelser ingå i paragrafen såsom en andra punkt. Även i detta avseende utgår man från att Konungen med stöd av ovannämnda bemyndigande kommer att utfärda er­ forderliga tillämpningsföreskrifter. Sådana torde vara starkt påkallade. Det är nämligen uppenbart, att prövningen av här ifrågavarande förutsättningar, ehuru det är fråga om en administrativ handläggning, måste ske med största möjliga noggrannhet. Detta följer av den utomordentligt stora betydelse, som tillkommer registreringen i offentligrättsligt avseende, exempelvis beträf­ fande luftfartygets nationalitet. Det vore uppenbarligen betänkligt, om luftfartsstyrelsens prövning av äganderättsfrågan utfölle på ett sätt och seder­ mera inskrivningsdomarens prövning av samma fråga på ett annat. Uppgift om när, var och av vem fartyget är byggt har ansetts vara av den vikt, att särskilt stadgande upptagits om skyldighet att i registreringsärendet förete handling i sådant hänseende. I enlighet med vad Aerotransport förordat användes i förslaget i motsats till det remitterade utkastet ut­ trycket »handling». Med den allmänna avfattning, som givits åt 5 § i förslaget, har det icke ansetts lämpligt att upptaga en i det remitterade utkastet ifrågasatt bestäm­ melse rörande lindring i äganderättsprövningen beträffande fartyg som tidigare varit infört i utländskt luftfartygsregister. Erforderlig föreskrift i sådant avseende torde kunna upptagas i tillämpningskungörelsen.

6 §• Förevarande paragraf meddelar bestämmelser angående vad luftfartygsregistret skall innehålla. Den äger motsvarighet närmast i § 9 luftfartsför­ ordningen. Del remitterade utkastet överensstämde i det väsentliga med förslaget. Det framhölls i de förklarande anmärkningarna till utkastet, att det ansetts lämpligt att till den administrativa lagstiftningen överlämna detaljreglering-

300 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

cn av vad registret skulle innehålla; att det synts uppenbart att man på etl område som luftfartens icke borde alltför mycket binda utvecklingen; samt att det i ämnet relevanta torde vara återgivet genom den i utkastet upp­ tagna allmänna formuleringen. Tillika erinrades om stadgandet i 2 § sjö­ lagen, att det register, som skall föras över svenska fartyg vilka äro av­ sedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, skall innehålla för varje sådant fartyg de uppgifter som prövas nödiga för fartygets säkra urskil­ jande, så ock upplysning angående äganderätten till fartyget, beskaffenhe­ ten av inskriven ägares fång samt tiden, då fartyget i registret införts eller förändring i äganderätten inskrivits. Någon belysning av ämnet har ej givits i remissyttrandena. Vid förslagets utarbetande har i det stora hela ej förekommit anledning att frångå den tidigare intagna ståndpunkten. Paragrafen har emellertid kompletterats i vissa avseenden. Till en början har det ansetts böra uttryck­ ligen föreskrivas, att i registret skall upptagas fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning, enligt vilken beteckning fartygen äro ordnade i re­ gistret. Vidare har man i paragrafen upptagit bestämmelse att hänvisning skall ske till fartygets luftvärdighetsbevis. I båda dessa hänseenden vinnes därigenom närmare överensstämmelse med luftfartsförordningen. Den se­ nare modifikationen står naturligen i samband med vad redan vid 4 § an­ märkts, nämligen att för registrering alltid kräves att fartyget skall hava luftvärdighetsbevis, som utställts eller godkänts här i riket. Ytterligare har man ansett 10 § i förslaget samt de i samband därmed stående bestämmelserna i den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg böra föranleda stadgande, att registret skall innehålla upplys­ ning huruvida fartyget är intecknat. Slutligen har tillagts en bestämmelse om rätt för Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar att förordna om intagande av ytterligare upp­ gifter i registret. Man har härvid tänkt framför allt på det fallet att stad­ gande om försäkringsplikt införlivas med den svenska lufträtten, i vilken ändelse registret synes böra angiva för fartyget tecknad försäkring.

7 §• Denna paragraf står i principiell överensstämmelse med det remitterade utkastet. Första stycket äger motsvarighet i § 4 luftfartsförordningen. Jämväl en­ ligt art. 17 i luftfartskonventionen gäller, att luftfartyg hava den stats na­ tionalitet, i vilken de äro registrerade. Genom upptagande av sådant stadgande har man, såsom i de förklaran­ de anmarkmngarna till det remitterade utkastet framhölls, icke avsett att taga ståndpunkt till frågan, i vilken utsträckning flagglagen är att anse såsom ett mternationellrättsligt anknytningsfaktum. Detta ämne är i själva verket for närvarande föremål för uppmärksamhet inom det internationella