('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpen­ sionering, 2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner m. m., 3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, 4) lag om barnpensioner, 5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, 6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), 7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag, 8) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 g § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och 9) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1 It ilning till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås betydande förbättringar i folkpensioneringen fr. o. m. den 1 juli 1960. Ålderspensionerna samt invalidpensionernas och sjukbidragens maximi­ belopp föreslås höjda med 250 kr. om året för en ensam pensionär och 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Med 9 indextillägg blir det årliga beloppet för en ensam pensionär 2 750 kr. och för två pensionsberättigade makar 4 350 kr. eller 2 175 kr. för vardera maken. Till sistnämnda belopp höjes också hustrutilläggens maximibelopp. Någon avveckling av de kom­ munala bostadstilläggen föreslås inte. Nya regler föreslås beträffande änkepensionerna. Dessa skall i fortsätt­ ningen utgå med samma belopp som ålderspensionen till en ensam pen­ sionär, varigenom de höjes med 750 kr. till 2 750 kr. Full änkepension före­ slås tillkomma dels en änka, som har barn under 16 år i hemmet, och dels annan änka, som fyllt 50 år vid mannens död och varit gift med honom i minst 5 år. Om en änka utan barn i hemmet var under 50 år vid mannens död, minskas pensionen med en femtondel för varje år som änkans ålder vid mannens död understeg 50 år. Hade hon inte fyllt 36 år vid mannens frånfälle, erhåller hon ingen änkepension. Om en änka inte längre har något barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till full eller reducerad pension anses som om mannen avlidit, då yngsta bar­ net fyllde 16 år eller då änkan eljest upphörde att ha barn under nämnda ålder i hemmet. En änka, som får sin pension indragen på grund av omgifte och därefter ånyo blir änka inom 5 år, skall enligt förslaget kunna återinträda i rätten till änkepension efter den förste mannen. Till kvinnor, som blir änkor efter utgången av juni 1960, utges de nya änkepensionerna utan inkomstprövning, medan inkomstprövning enligt nu­ varande regler tillämpas beträffande pensioner till änkor, vilkas män av­ lidit före den 1 juli 1960. Om mannens dödsfall inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960 eller den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, skall dock alltid utgå — såsom ett garantibelopp utan inkomstprövning — i förra fallet minst 2/3 och i senare fallet minst Vs av änkepensionen. De nya änkepensionsreglerna beräknas den 1 juli 1960 bli tillämpliga på omkring 62 000 kvinnor, av vilka 34 000 förut helt saknat rätt till förmåner från folkpensioneringen. Propositionen innehåller vidare förslag om att barnpensioner å 1 000 kr. om året skall utan inkomstprövning utgå till alla barn under 16 år, som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Omkring 14 000 barn, som nu har särskilt barnbidrag, får i stället barnpension, och därutöver beräknas 49 000 barn erhålla sådan pension.

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år i 960 3

Maximibeloppet för återstående särskilda barnbidrag, till antalet omkring 13 500, föreslås höjt till 996 kr. Samma belopp skall enligt förslaget bli maximum för bidragsförskott. För budgetåret 1960/61 beräknas statens merkostnader på grund av för­ slagen bli 306 milj. kr., varav 195 milj. kr. för standardhöjningen, 51 milj. kr. för änkepensionsreformen och 60 milj. kr. för barnpensionsreformen. Kommunernas kostnader beräknas öka med 25 milj. kr. för standardhöj­ ningen och 38 milj. kr. för änkepensionsreformen, medan barnpensions­ reformen inte medför någon kostnadsökning för kommunerna. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1960/61 till Bidrag till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 2 406 milj. kr.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 4 mom., 4 § 3 mom., 6 § 3 mom., 8, 11 och 12 §§, 14 § 2 mom., 15 och 16 §§, 19 § 1 mom., 33 och 36 §§ samt 38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 mom. För tid före fyllda sextio­ 2 mom. Folkpension i form av i nsju år utgår folkpension i form av validpension utgår till den, som invalidpension till den, som på grund av kropps- eller sinnessjuk­ på grund av kropps- eller sinnes­ dom, sinnesslöhet, vanförhet eller sjukdom, sinnesslöhet, vanförhet el­ annat lyte är ur stånd att försörja ler annat lyte är ur stånd att försör- sig genom sådant arbete som motsva­ ja sig genom sådant arbete som mot­ rar hans krafter och färdigheter, un­ svarar hans krafter och färdigheter, der förutsättning att nedsättningen under förutsättning att nedsätt- av arbetsförmågan kan anses varak­ ningen av arbetsförmågan kan an­ tigses varaktig. Den som--------------- -------------------- saknar ledsyn. 4 mom. Änka, som fyllt femtiofem 4 mom. Folkpension i form av år, äger, om hon uppnått denna ål­ änkepension tillkommer

der senast under det kalenderår, var­ a) änka, som har vårdnaden om

under mannen avlidit, och varit gift och stadigvarande sammanbor med med honom minst fem år, rätt till barn under sexton år, därest barnet folkpension i form av änkepen­ vid mannens död stadigvarande vis­ sion, såframt hon ej eljest åtnjuter tades i makarnas hem eller hos än­ folkpension. Ingår hon nytt äkten­ kan; samt skap, upphör rätten till änkepension. b) annan änka än under a) sägs, Till änka, som fyllt femtiofem år, som vid mannens död fyllt trettiosex må, när särskilda skäl föranleda där­ år och varit gift med honom minst till, änkepension utgå, även om hon fem år.

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och 4 § 3 mom. se SFS 1955:394, av 6 § 3 mom., 8 5 19 s 1 mom. samt 38 § 1 och 2 mom. se SFS 1959:66, av 11 och 12 §§ samt 14 § 2 mom. se SFS 1952-

396 samt av 15, 16, 33 och 36 §§ se SFS 1954:134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 5

uppnått denna ålder efter det kalen- Upphör änka att vara berättigad derår, varunder mannen avlidit, el- till änkepension jämlikt första stycler varit gift med honom kortare tid ket a), skall vid bedömandet av hen­ än fem år. nes rått till pension jämlikt första stycket b) anses som om mannen av­ lidit, då rätten till pension enligt första stycket a) upphörde, samt äk­ tenskapet varat till och med nämnda tidpunkt. Levde makar vid mannens död åt­ skilda, må änkepension ej utgå, dä­ rest på talan av mannen dömts till hemskillnad mellan dem jämlikt 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken eller kvinnan efter det samman­ levnaden med mannen upphörde sta­ digvarande sammanbott med annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande samman­ bodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom, likställes i fråga om rätt till änkepension med änka. Den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död, jämställes vid tillämpningen av första styc­ ket b) med tid, varunder äktenskap bestått. Änkepension skall indragas om den änkepensionsberåttigade ingår äktenskap eller stadigvarande sam­ manbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Har änkepension indragits enligt vad nyss sagts, må pensionen ånyo börja utgå, om äktenskapet upplöses eller samboendet upphör innan det bestått i fem år.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

3 mom. Änkepension utgör, där ej 3 mom. Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, 1 360 annat följer av vad nedan sägs, 1 700 kronor om året. kronor om året. Utgår änkepension jämlikt 3 § i mom. första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tid­ punkt, som avses i andra stycket samma moment, minskas pensionen med en femtondel för varje år, var­ med antalet år som den pensionsbe­ rättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.

§• 3 mom. För varje hel mångfald av 3 mom. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet översti­ tre, varmed pensionspristalet översti­ ger 100, utgör indextillägget för år ger 100, utgör indextillägget för år räknat räknat 40 kronor för gift pensionsberätti- 40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspen­ gad, vars make åtnjuter ålderspen­ sion, invalidpension eller sjukbidrag sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- eller vars hustru uppbär hustrutilllägg, ävensom för änkepensionsbe- lägg, ävensom för hustru, som upp­ rättigad och för hustru, som uppbär bär hustrutillägg, samt hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsbe- 50 kronor för annan pensionsberättigad. rättigad. I fall som avses i i § 3 mom. and­ ra stycket minskas indextillägg till änkepensionsberåttigad i samma mån som änkepensionen i övrigt. Där pensionspristalet,------------------ ---------------- av tre.

8 §• Tilläggspension, änkepension, hust­ Tilläggspension, hustrutillägg och rutillägg och kommunalt bostadstill­ kommunalt bostadstillägg minskas ägg minskas med en tredjedel av med en tredjedel av den pensionsbe­ den pensionsberättigades årsinkomst rättigades årsinkomst i vad den må i vad den må överstiga för gift pen- överstiga för gift pensionsberättigad

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 7

sionsberättigad 750 kronor och för 750 kronor och for annan pensions annan pensionsberättigad 1 000 kro­ berättigad 1 000 kronor samt med yt­ nor samt med ytterligare en tredje­ terligare en tredjedel i vad årsin­ del i vad årsinkomsten må överstiga komsten må överstiga 1 050 kronor 1 050 kronor för gift pensionsberät­ för gift pensionsberättigad och 1 400 tigad och 1 400 kronor för annan kronor för annan pensionsberätti­ pensionsberättigad. gad. Minskning skall, där rätt till såväl Minskning skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hust­ tilläggspension eller hustrutillägg rutillägg som kommunalt bostadstil­ som kommunalt bostadstillägg före­ lägg föreligger, med bortseende från ligger, ske först å bostadstillägget indextillägg ske proportionellt å till- och därefter å tilläggspensionen eller läggs- eller änkepensionen eller hust­ hustrutillägget. Indextillägg till hust­ rutillägget och bostadstillägget. In­ rutillägg minskas först sedan hust­ dextillägg till änkepension och hust­ rutillägget i övrigt bortfallit. rutillägg minskas först sedan änke­ pensionen eller hustrutillägget i öv­ rigt bortfallit. Äger ånkepensionsberåttigad upp­ bära livränta enligt 20 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger hon jämlikt annan lag eller särskild för­ fattning eller enligt Konungens för­ ordnande uppbära motsvarande liv­ ränta, vilken bestämmes av eller ut­ betalas från riksförsåkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, skall livräntan avdragas från änkepensionen i vad förmånerna belöpa på samma tid, dock att alltid minst hälften av pen­ sionen skall utgivas. Livräntan skall i vad den sålunda avdragits icke räk­ nas såsom inkomst vid tillämpning av första och andra styckena.

§• Rätt till invalidpension, sjukbi­ drag, änkepension eller hustrutillågg föreligger icke, sedan rätt till ålders­ pension inträtt.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Är någon för samma månad be­

rättigad till flera änkepensioner, ut-

gives endast den största av dem eller,

om de äro lika stora, pensionen ef­

ter den sist avlidne mannen. Före-

ligger rätt till såväl invalidpension

eller sjukbidrag som änkepension, ut-

gives endast en av dessa förmåner.

Uppgår folkpension ej till helt an­ Uppgår folkpension ej till helt an­ tal kronor, skall den avrundas till tal kronor, skall den avrundas till närmaste hela krontal. Änkepension, närmaste hela krontal. som efter avrundning som nu sagts understiger 60 kronor, skall ej utgå.

12 §• Vid tillämpningen av denna lag Gift pensionsberättigad, vilken sta­ må, där särskilda skäl föreligga, gift digvarande lever åtskild från sin ma­ pensionsberättigad anses såsom ogift ke, skall, dår ej särskilda skäl till an­ så ock ogift pensionsberättigad, vil­ nat föranleda, vid tillämpningen av ken sedan avsevärd tid sammanlever denna lag likställas med ogift pen­ med annan under åktenskapsliknan- sionsberättigad. de förhållanden, anses såsom gift Med gift pensionsberättigad lik­ med denne. ställes i denna lag pensionsberätti­ gad, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.

14 §. 2 mom. Har för någon som åtnju­ 2 mom. Har för någon som åtnju­ ter tilläggspension, änkepension eller ter tilläggspension eller hustrutillhustrutillägg årsinkomsten ökats till lägg årsinkomsten ökats till sådant sådant belopp att rätt till sådan för­ belopp att rätt till sådan förmån ej mån ej längre tillkommer honom, in­ längre tillkommer honom, indrages drages förmånen. Sker eljest mera förmånen. Sker eljest mera avsevärd avsevärd ändring i den inkomst, ef­ ändring i den inkomst, efter vilken ter vilken förmånen blivit bestämd, förmånen blivit bestämd, må pensio­ må pensionen i enlighet därmed ökas nen i enlighet därmed ökas eller eller minskas. minskas. Vad sålunda------------------------därav påverkas. Befinnes någon-------------------------alltid indragas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 0

Den som åtnjuter tilläggspension, Den som åtnjuter tilläggspension, änkepension, hustrutillägg eller kom­ hustrutillägg eller kommunalt bo­ munalt bostadstillägg är pliktig att, stadstillägg är pliktig att, om hans om hans eller hans makes ekonomis­ eller hans makes ekonomiska förhål­ ka förhållanden väsentligt förbätt­ landen väsentligt förbättrats, utan rats, utan oskäligt dröjsmål meddela oskäligt dröjsmål meddela detta till detta till pensionsstyrelsen eller pen- pensionsstyrelsen eller pensionssionsnämndens ordförande i det pen- nämndens ordförande i det pensionssionsdistrikt, där han senast blivit distrikt, där han senast blivit man­ mantalsskriven. Enahanda skyldig­ talsskriven. Enahanda skyldighet het åligger honom, om han åtnjuter åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man- kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives å annan ort än tillförne, talsskrives å annan ort än tillförne, så ock om han ingår äktenskap eller så ock om han ingår äktenskap el­ om hans äktenskap upplöses genom ler om hans äktenskap upplöses ge­ makens död eller annorledes. Anmä­ nom makens död eller annorledes. lan som nu sagts skall ock göras av Anmälan som nu sagts skall ock gö­ den som åtnjuter invalidpension el­ ras av den som åtnjuter invalidpen­ ler sjukbidrag, om hans arbetsför­ sion eller sjukbidrag, om hans ar­ måga väsentligt förbättrats, samt av betsförmåga väsentligt förbättrats, den som åtnjuter vårdtillägg, om för­ samt av den som åtnjuter änkepen­ hållandena så ändrats att rätten till sion eller vårdtillägg, om förhållan­ tillägget därav påverkas. dena så ändrats att rätten till förmå­ nen därav påverkas, I första person anmälningsskyldig.

16 §. För pensionsberättigad som be­ För pensionsberättigad som be­ träffande sin eller sin makes inkomst träffande sin eller sin makes in­ eller egendom eller ekonomiska för­ komst eller egendom eller ekonomis­ hållanden i övrigt åberopat oriktig ka förhållanden i övrigt åberopat uppgift av beskaffenhet att kunna oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till pension, ehuru kunna påverka rätten till pension, skäligen kunnat fordras av honom ehuru skäligen kunnat fordras av att uppgiften varit riktig, skall an­ honom alt uppgiften varit riktig, skall ansökning om tilläggspension, sökning om tilläggspension, änke­ pension, hustrutillägg eller kommu­ hustrutillägg eller kommunalt bo­ nalt bostadstillägg avslås och redan stadstillägg avslås och redan bevil­ beviljad sådan förmån indragas; jad sådan förmån indragas; dock att, dock att, där ej annat finnes påkal­ där ej annat finnes påkallat, viss tid lat, viss tid skall bestämmas under skall bestämmas under vilken rätten

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

vilken rätten därtill skall vara för­ därtill skall vara förverkad. I sam­ verkad. I samband med sådant be­ band med sådant beslut skall ock be­ slut skall ock bestämmas huruvida stämmas huruvida rätten att erhålla rätten att erhålla förmånen efter den förmånen efter den angivna tidens angivna tidens utgång skall vara be­ utgång skall vara beroende av ny an­ roende av ny ansökning. sökning. Vad nu är sagt skall, där skäl där­ Vad nu är sagt skall, där skäl där­ till prövas föreligga, gälla jämväl för till prövas föreligga, gälla jämväl för pensionsberättigad, som utan veder­ pensionsberättigad, som utan veder­ lag eller mot uppenbarligen otill­ lag eller mot uppenbarligen otill­ räckligt vederlag avhänt sig inkomst räckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen avsevärt inverkar vid avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning av tilläggspension, änke­ beräkning av tilläggspension, hust­ pension, hustrutillägg eller kommu­ rutillägg eller kommunalt bostads­ nalt bostadstillägg, ehuru han bort tillägg, ehuru han bort förutse att förutse att avhändelsen skulle föran­ avhändelsen skulle föranleda behov leda behov av sådan pensionsförmån av sådan pensionsförmån eller av eller av högre sådan. I fall som nu högre sådan. I fall som nu sagts må sagts må ock, i stället för eller jämte ock, i stället för eller jämte påföljd, påföljd, som i första stycket sägs, som i första stycket sägs, vid fast­ vid fastställandet av den pensionsbe- ställandet av den pensionsberättigarättigades årsinkomst så anses som des årsinkomst så anses som om han om han fortfarande, helt eller delvis, fortfarande, helt eller delvis, vore i vore i besittning av inkomst eller besittning av inkomst eller egendom egendom som han avhänt sig. som han avhänt sig. Har någon — stycket stadgats. Vägrar någon ------- denna påföljd.

19 §. 1 mom. Såsom bidrag---------------- ---- svensk medborgare. Pensionsavgift skall icke erläggas Pensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad året av den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, eller för den, som avli­ invalidpension eller sjukbidrag, eller dit före ingången av året näst före för den, som avlidit före ingången av taxeringsåret. Ej heller skall pen­ året näst före taxeringsåret. Ej heller sionsavgift erläggas av den, för vil­ skall pensionsavgift erläggas av den, ken den till statlig inkomstskatt för vilken den till statlig inkomst­ taxerade inkomsten icke uppgår till skatt taxerade inkomsten icke upp­ 1 200 kronor eller, om han är gift går till 1 200 kronor eller, om han är och skall taxeras enligt för sådan gift och skall taxeras enligt för så-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 11

skattskyldig gällande bestämmelser dan skattskyldig gällande bestäm­ samt andre maken icke enligt vad melser samt andre maken icke enligt förut sagts är fritagen från skyldig­ vad förut sagts är fritagen från skyl­ het att erlägga pensionsavgift, ma­ dighet att erlägga pensionsavgift, ma­ karnas till statlig inkomstskatt be­ karnas till statlig inkomstskatt be­ räknade taxerade inkomster sam­ räknade taxerade inkomster sam­ manlagt icke uppgå till minst 1 200 manlagt icke uppgå till minst 1 200 kronor. kronor.

33 §. Ansökning om---- blivit mantalsskriven, Ansökningen, som till sökanden. Vid ansökningen skall fogas präst­ Vid ansökningen skall, i den mån bevis enligt fastställt formulär eller, pensionsstyrelsen så föreskriver, fo­ där hinder därför möter, annat be­ gas prästbevis enligt fastställt formu­ vis, som pensionsstyrelsen må finna lär eller, där hinder därför möter, an­ skäl godtaga. Avser ansökningen in­ nat bevis, som pensionsstyrelsen må validpension, sjukbidrag, blindtill- finna skäl godtaga. Avser ansökning­ lägg eller vårdtillägg skall sökanden, en invalidpension, sjukbidrag, blind­ där ej särskilda skäl till annat föran­ tillägg eller vårdtillägg, skall sökan­ leda, undergå läkarundersökning en­ den, där ej särskilda skäl till annat ligt de närmare bestämmelser pen­ föranleda, undergå läkarundersök­ sionsstyrelsen meddelar. ning enligt de närmare bestämmelser pensionsstyrelsen meddelar. Vad angående ---------------------------- — — pensionsnämnden påfordras.

36 §. Finner pensionsstyrelsen----------------— pensionens utbetalande. Pensionsnämnds beslut------------------------------------ eller omvänt. Om pensionsstyrelsen----------- — — — — — — därom utfärdar. Där i--------------- — — —--------förnyad prövning. Skall i anledning av inträffad för­ Skall i anledning av inträffad för­ ändring med avseende å pensionsbe- ändring med avseende å pensionsberättigads ålder eller civilstånd eller rättigads ålder eller civilstånd, barns som en följd av att hustrutillägg be­ ålder eller vårdnaden om barn eller viljas folkpension beräknas på annat som en följd av att hustrutillägg be­ sätt än före förändringen eller skall viljas folkpension beräknas på annat på grund av pensionsberåttigads sätt än före förändringen eller skall mantalsskrivning i annan kommun på grund av att pensionsberättigad kommunalt bostadstillägg bortfalla, icke längre är mantalsskriven i kom­ må pensionsstyrelsen utan ansök­ munen kommunalt bostadstillägg ning eller föregående prövning av bortfalla, må pensionsstyrelsen utan

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

pensionsnämnd verkställa erforder­ ansökning eller föregående prövning lig jämkning av pensionen. Pensions- av pensionsnämnd verkställa erfor­ styrelsen må ock, där med avseende derlig jämkning av pensionen. Pen­ å pensionsberättigad eller hans ma­ sionsstyrelsen må ock, där med av­ ke fall föreligger som i 17 § eller seende å pensionsberättigad eller 18 § 2 mom. sägs, utan föregående hans make fall föreligger som i 17 § prövning av pensionsnämnd förord­ eller 18 § 2 mom. sägs, utan före­ na om tillämpning av 12 § samt gående prövning av pensionsnämnd verkställa därav föranledd jämkning förordna om tillämpning av 12 § av pensionen. samt verkställa därav föranledd jämkning av pensionen. Där pensionsstyrelsen----------------- ----------------- styrelsen bestämmer. Vad angående----------------------------- ---- meddelat beslut.

38 §. 1 mom. Folkpension utgår från 1 mom. Folkpension utgår från och och med den månad, varunder rätt med den månad, varunder rätt till till pension inträtt, vilket, där ej rät­ pension inträtt, vilket, där ej rätten ten visas hava tidigare varit för han­ visas hava tidigare varit för handen, den, anses hava skett vid den tid, då anses hava skett vid den tid, då pen­ pensionen söktes, till och med den sionen söktes, till och med den må­ månad, varunder pensionstagaren nad, varunder pensionstagaren av­ avlidit eller pensionen eljest skall lidit eller pensionen eljest skall upp­ upphöra att utgå. Pension utgår höra att utgå. Pension utgår dock dock ej för längre tid tillbaka än tre ej för längre tid tillbaka än tre må­ månader före den månad, under vil­ nader före den månad, under vilken ken pensionen söktes, ändå att rät­ pensionen söktes, ändå att rätten vi­ ten visas hava tidigare förvärvats. sas hava tidigare förvärvats. Änke­ pension efter man, som vid sitt frånfålle åtnjöt ålderspension, invalid­ pension eller sjukbidrag, utgår tidi­ gast från och med månaden näst ef­ ter den, varunder dödsfallet inträf­ fade. Lag samma-------------- av pension. Folkpension utbetalas december månad. 2 mom. Vid utbetalning av invalid­ 2 mom. Vid utbetalning av invalid­ pension, sjukbidrag, änkepension, pension eller sjukbidrag eller kom­ hustrutillägg eller kommunalt bo­ munalt bostadstillägg till sådan för­ stadstillägg till sådan förmån med mån med belopp, avseende längre tid belopp, avseende längre tid än en än en månad, till den som är berät-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 13

månad, till den som är berättigad till tigad till sjukhjälp från allmän sjuk­ sjukhjälp från allmän sjukkassa i kassa i form av sjukpenning eller form av sjukpenning eller hempen­ hempenning jämte i förekommande ning jämte i förekommande fall fall barntillägg därå skall, såvida ej barntillägg därå skall, såvida ej an­ annat följer av vad nedan sägs, från nat följer av vad nedan sägs, från pensionen för den tid sjukhjälpen av­ pensionen för den tid sjukhjälpen ser avdragas sjukhjälpsbeloppet till avser avdragas sjukhjälpsbeloppet den del det överstiger nittio kro­ till den del det överstiger nittio kro­ nor. När fråga är om hempenning, nor. När fråga är om hempenning, skall avdrag ske som om sjukpen­ skall avdrag ske som om sjukpen­ ning utgått. Avdraget belopp skall ut­ ning utgått. Avdraget belopp skall betalas till sjukkassan. utbetalas till sjukkassan. Vad i pensionen ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, dock att 19 § 1 mom. äldre lydelsen fortfarande skall gälla i fråga om pensionsavgifter, som på­ föras för år 1960 eller tidigare år, och att 38 § 2 mom. äldre lydelsen skall äga tillämpning å avdrag för sjukhjälp avseende tid före den 1 juli 1960. Genom denna lag upphäves lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn. Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla i fråga om bidrag enligt sist­ nämnda lag till änkling, som åtnju­ ter sådant bidrag för juni månad 1960. Bidraget beräknas därvid med tillämpning av de vid utgången av nämnda månad gällande grunderna; dock skall bortses från indextillägg, i den mån det ej utgår för sagda må­ nad. Vid tillämpningen av de nya be­ stämmelserna skall följande iaktta­ gas. 1. Pcnsionsberättigad, som vid ikraftträdandet med tillämpning av

14 Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

12 § äldre lydelsen åtnjuter folkpen­

sionsförmån såsom gift, må, såframt

förutsättningarna därför enligt

nämnda lagrum alltjämt föreligga,

likställas med gift pensionsberåttigad

även om 12 § nya lydelsen icke är

tillämplig. Har kvinna i sådant fall

ansetts såsom gift fram till tidpunk­

ten för mannens död, äger hon sam­

ma rätt till änkepension som änka,

varvid äktenskapstid beräknas med

tillämpning av 3 § i mom. fjärde

stycket.

2. Har kvinna sammanlevt med

man, som avlidit före ikraftträdan­

det, och vid tiden för dödsfallet jäm­

likt 12 § äldre lydelsen ansetts så­

som gift med honom, äger hon, även

om förutsättningarna för pensions-

rått enligt 3 § i mom. fjärde stycket

nya lydelsen icke äro för handen, rätt

till änkepension enligt vad i punkt 1

ovan sägs.

3. Då fråga är om änkepension ef­

ter man, som avlidit före ikraftträ­

dandet, skall 3 § i mom. andra styc­

ket nya lydelsen tillämpas endast om

de i sagda moment första stycket a)

angivna förutsättningarna voro upp­

fyllda för juli månad 1960. Utgår

änkepension för juni månad 1960

jämlikt 3 § i mom. andra stycket

äldre lydelsen, ehuru den pensionsbe-

rättigade icke varit gift med den av­

lidne minst fem år, skall vid tillämp­

ningen av 3 § 4 mom. första stycket

b) anses som om äktenskap bestått

under så lång tid.

4. Änkepension efter man, som av­

lidit före ikraftträdandet, minskas

enligt bestämmelserna i 8 § äldre ly­

delsen. Minskning skall dock därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 15

i första hand göras å kommunalt

bostadstillägg. Änkepensionen skall,

om dödsfallet inträffat under tiden

den 1 juli 1958—den 30 juni 1959,

utgå med minst en tredjedel och, om

dödsfallet inträffat under tiden den

1 juli 1959—den 30 juni 1960, med

minst två tredjedelar av det belopp,

som utan minskningen skulle hava

tillkommit den pensionsberåttigade.

Änkepension, som efter minskningen

understiger en femtondel av full pen­

sion, skall ej utgå. I fall som avses

i denna punkt skola li § 2 mom.

och 16 § äldre lydelsen alltjämt

5. Äger kvinna, som för juni må­

nad 1960 åtnjöt änkepension eller bi­

drag enligt lagen om bidrag till än­

kor och änklingar med barn, rätt till

änkepension enligt de nya bestäm­

melserna vid deras ikraftträdande,

skall hon erhålla sådan pension utan

särskild ansökan. Det åligger pen-

sionsstyrelsen att verkställa därvid

erforderlig omräkning.

6. Utan hinder av vad i 38 § 1 mom.

stadgas må änkepension, som sökes

senast den 31 december 1960, utgå

från och med den månad, varunder

rått till pension inträtt, dock tidi­

gast från och med juli månad nämn­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 ocn 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Folkpension i form av allmän ål­ Folkpension i form av allmän ål­ derspension, tilläggspension, änke­ derspension, tilläggspension, änke­ pension eller hustrutillägg skall hö­ pension eller hustrutillägg skall hö­ jas för år räknat med jas för år räknat med 280 kronor för gift pensionsberät- 455 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspen­ tigad, vars make åtnjuter ålderspen­ sion, invalidpension eller sjukbidrag sion, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutill- eller vars hustru uppbär hustrutilllägg, ävensom för ånkepensionsbe- lägg, ävensom för hustru, som upp­ rättigad och för hustru, som uppbär bär hustrutillägg, samt hustrutillägg, samt 350 kronor för annan pensionsbe- 600 kronor för annan pensionsberättigad. rättigad. Bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änk­ lingar med barn skall höjas med 280 kronor för år.

2 §• Vad i lagen den 29 juni 1946 om Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 30 juni folkpensionering och lagen den 30 1947 om kommunernas bidrag till juni 1947 om kommunernas bidrag kostnaderna för folkpensioneringen till kostnaderna för folkpensione­ och lagen om bidrag till änkor och ringen stadgas rörande indextillägg änklingar med barn stadgas rörande skall i tillämpliga delar gälla med av­ indextillägg skall i tillämpliga delar seende å höjning enligt förevarande

1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1959:68.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 av 1960 17

gälla med avseende å höjning enligt lag, dock att i fråga om höjning av tilläggspension skall vid tillämpning förevarande lag, dock att i fråga om höjning av tilläggspension skall vid av 8 § förstnämnda lag gälla vad som tillämpning av 8 § förstnämnda lag stadgas rörande indextillägg till huslgälla vad som stadgas rörande index­ rutillägg. tillägg till änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960, dock att äldre bestämmelser alltjämt skola äga tillämpning i fall, då bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår efter den 30 juni 1960.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 75

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommu­ nernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen» skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Kommun skall för varje kalender­ Kommun skall för varje kalender­ år bidraga till kostnaderna för pen­ år bidraga till kostnaderna för pen­ sioner enligt lagen den 29 juni 1946 sioner enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering med (nr 431) om folkpensionering med dels viss andel, motsvarande tre dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tio­ tjugondeis procent för varje fullt tio­ tal skatteören per invånare i kom­ tal skatteören per invånare i kom­ munen, av kostnaden för tilläggspen­ munen, av kostnaden för tilläggspen­ sioner, änkepensioner, hustrutillägg sioner, hustrutillägg och vårdtillägg, och vårdtillägg, som under året utbe­ som under året utbetalats för inom talats för inom kommunen mantals­ kommunen mantalsskrivna pensions­ skrivna pensionsberättigade, dock berättigade, dock högst tre femtede­ högst tre femtedelar av nämnda lar av nämnda kostnad, kostnad, dels ock viss andel, motsvaran­ dels ock viss andel, motsva­ de en femtedels procent för varje rande en femtedels procent för var­ fullt tiotal skatteören per invånare i je fullt tiotal skatteören per invå­ kommunen, av kostnaden för kom­ nare i kommunen, av kostnaden för munala bostadstillägg, som under kommunala bostadstillägg, som un­ året utbetalats för pensionsberättiga­ der året utbetalats för pensionsberät­ de, mantalsskrivna inom kommu­ tigade, mantalsskrivna inom kom­ nen, dock högst tre femtedelar och munen, dock högst tre femtedelar lägst en fjärdedel av sagda kostnad. och lägst en fjärdedel av sagda kost­ nad. Vad i första stycket stadgats om Vad i första stycket stadgats om

1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1959:67.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 19

kommuns skyldighet att bidraga till kommuns skyldighet att bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner, kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och hustrutillägg och vårdtillägg skall av­ vårdtillägg skall avse även indextill- se även indextillägg till grundpensio­ lägg till grundpensioner, änkepen­ ner och hustrutillägg. sioner och hustrutillägg.

3 §• Varje kommuns bidrag uträknas Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Därvid skall en av pensionsstyrelsen. Därvid skall en tolftedel av pensionsberättigad år­ tolftedel av pensionsberättigad årli­ ligen tillkommande tilläggspension, gen tillkommande tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och vård­ hustrutillägg och vårdtillägg även­ tillägg ävensom indextillägg och som indextillägg och kommunalt bo­ kommunalt bostadstillägg anses be­ stadstillägg anses belöpa på varje löpa på varje månad. Angående tid månad. Angående tid och sätt för gäl­ och sätt för gäldande av kommun­ dande av kommunbidrag förordnar bidrag förordnar Konungen. Konungen.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1960, dock att äldre bestämmelser alltjämt skola äga tillämpning i frå­ ga om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet.

20 Kuhgl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960

Förslag till

Lag

om barnpensioner

Härigenom förordnas som följer.

1 §• För barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, skall, om barnet är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket, av all­ männa medel utgå barnpension enligt vad nedan stadgas. Adoptivbarn likställes i denna lag med den avlidnes eget barn. Rätt till barnpension föreligger ej för barn, som är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

2 §•

Barnpension utgår till och med den månad, under vilken barnet fvller sexton år.

3 §• Barnpension utgör för år räknat 1 000 kronor.

4 §• Äger barn, som är berättigat till barnpension enligt denna lag, jämväl uppbära livränta enligt 21 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger bar­ net jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt Konungens för­ ordnande uppbära motsvarande livränta, vilken bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkes­ skadeförsäkring, skall livräntan avdragas från barnpensionen i vad för­ månerna belöpa på samma tid, dock att alltid minst en fjärdedel av pen­ sionen skall utgivas.

5 §• Ansökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordföran­ de i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantals­ skriven.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 21

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadig­ varande vistas. Ansökning göres av barnets förmyndare. Har barnavårdsman förordnats för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om barnpension.

6 §• Vad i 11 § andra stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16— 18 §§ lagen om särskilda barnbidrag finnes stadgat om sådant bidrag skall i tillämpliga delar gälla beträffande barnpension enligt denna lag, dock att ansökning om barnpension med tillhörande handlingar skall av pensions­ nämndens ordförande utan föregående prövning av pensionsnämnd ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen. Finner pensionsstyrelsen barnet vara berättigat till barnpension, skall styrelsen besluta om pensionens utbeta­ lande.

7 §• Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna lag å personer, som icke äro svenska medborgare.

8 §• De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av pensionsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. År barn, som för juni månad 1960 åtnjutit särskilt barnbidrag enligt lagen de 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och inva­ liders m. fl. barn, berättigat till barnpension enligt denna lag vid lagens ikraftträdande, skall barnet erhålla sådan pension utan särskild ansökning. Det åligger pensionsstyrelsen att därvid omräkna särskilt barnbidrag till barnpension. Utan hinder av vad som följer av 6 § må barnpension, som sökes senast den 31 december 1960, utgå från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, dels att 1 och 5 §§, 6 § 1 och 3 mom., 7, 8, 12 och 15 §§ samt 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att lagens rubrik skall lyda som följer.

Lag om särskilda barnbidrag

Till uppehälle------------------------- särskilt barnbidrag. Särskilt barnbidrag utgår, där ej Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, med annat följer av vad nedan sägs, med 600 kronor för barn och år. 996 kronor för barn och år.

5 §. Särskilt barnbidrag utgår, där ej Särskilt barnbidrag utgår icke för annat följer av vad eljest stadgas i barn, som är berättigat till barnpen­ denna lag, sion enligt lagen om barnpensioner. 1. för barn, vars föräldrar avlidit; samt 2. för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om bar­ net överflyttats till särskilt förord­ nad förmyndare samt barnet ej sta­ digvarande bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna. Har barnet inkomst, som ej här­ rör från dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för dess uppe­ hälle och uppfostran, skall särskilt

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. ävensom 7 och 8 §§ se SFS 1953:105 samt av 16 5

1 mom. se SFS 1955:401.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 23

1 mom. Särskilt barnbidrag ut­ 1 mom. Särskilt barnbidrag ut­ går jämväl, där ej annat följer av går, där ej annat följer av vad eljest vad eljest stadgas i denna lag, stadgas i denna lag, 1. för barn, vars fader avlidit; 1. för barn, vars fader åtnjuter 2. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpen­ sjukbidrag enligt lagen om folkpen­ sionering ; sionering; 3. för barn, vars moder åtnjuter 2. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej sådan folkpension, då föräldrarna ej sammanleva samt modern har vård­ sammanleva samt modern har vård­ naden om eller stadigvarande bor naden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet; tillsammans med barnet; samt 4. för barn, vars moder är gift med 3. för barn, vars moder är gift annan än barnets fader, då styvfa­ med annan än barnets fader, då styv­ dern åtnjuter folkpension samt mo­ fadern åtnjuter folkpension samt dern har vårdnaden om eller stadig­ modern har vårdnaden om eller sta­ varande bor tillsammans med bar­ digvarande bor tillsammans med net; samt barnet. 5. för barn utom äktenskap, be­ träffande vilket faderskapet ej fast­ ställts och som fyllt tre år. Barnbidrag enligt femte punkten må ej utgå, där i mål angående fast­ ställande av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkstäl­ las, förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag. 3 m o m. För barn som avses i 1 3 m o in. För barn som avses i 1 mom. skall enligt vad nedan sägs mom. skall enligt vad nedan sägs särskilt barnbidrag minskas med särskilt barnbidrag minskas med hänsyn till försörjarens årsinkomst. hänsyn till försörjarens årsinkomst. Såsom försörj are anses i fråga om Såsom försörj are anses i fråga om

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

barn varom sägs i 1 mom. första barn varom sägs i 1 mom. första stycket 1 och 3—5 barnets moder stycket 2 eller 3 barnets moder samt samt i fall som angives i samma styc­ i fall som angives i samma stycke 1 ke 2 dess fader eller, därest barnet dess fader eller, därest barnet sta­ stadigvarande vistas hos modern, digvarande vistas hos modern, den­ denna eller, om barnet ej stadigva­ na eller, om barnet ej stadigvaran­ rande vistas hos någon av föräld­ de vistas hos någon av föräldrarna, rarna, den av dem som har eller se­ den av dem som har eller senast haft nast haft vårdnaden om barnet. vårdnaden om barnet. Om försörjaren åtnjuter folkpen­ Om försörjaren åtnjuter folkpen­ sion eller uppbär hustrutillägg eller sion eller uppbär hustrutillägg eller skulle ägt erhålla sådan förmån, skulle ägt erhålla sådan förmån, där­ därest ej hans årsinkomst uteslutit est ej hans årsinkomst uteslutit ho­ honom från rätten därtill, skall vad nom från rätten därtill, skall vad i i lagen om folkpensionering är stad­ lagen om folkpensionering är stad­ gat rörande minskning av folkpen­ gat rörande minskning av folkpen­ sion på grund av den pensionsberät- sion på grund av den pensionsberättigades årsinkomst gälla även i frå­ tigades årsinkomst gälla även i frå­ ga om minskning av särskilt barnbi­ ga om minskning av särskilt barnbi­ drag; dock skall hänsyn tagas till drag; dock skall hänsyn tagas till årsinkomsten endast i vad den över­ årsinkomsten endast i vad den över­ stiger belopp, vid vilket den pen­ stiger belopp, vid vilket den pen­ sionsförmån bortfaller, vartill för­ sionsförmån bortfaller, vartill försör­ sörjaren eljest skulle varit berätti­ jaren eljest skulle varit berättigad. gad. Vad nu sagts skall äga motsva­ rande tillämpning i fråga om bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. I annat — 4 200 kronor. Finnas, då — varje barn. Är den. sådant bidrag.

7 §• För barn,----------------------------------- sådant bidrag. I fråga-------------- --------------------- mellan makarna. För annat adoptivbarn än i andra För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag: stycket avses utgår barnbidrag: 1 . Enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyt­ tats till särskilt förordnad förmyn­ dare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans med adoptanten;

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 25

2. enligt 6 §, då adoptanten även­ 1. då adoptanten ävensom, om som, om barnet adopterats av kvin­ barnet adopterats av kvinna, då den­ na, då dennas make åtnjuter ålders­ nas make åtnjuter ålderspension, in­ pension, invalidpension eller sjuk­ validpension eller sjukbidrag enligt bidrag enligt lagen om folkpensione­ lagen om folkpensionering; samt ring; samt 3. enligt 6 §, om barnet adopterats 2. om barnet adopterats av kvin­ av kvinna som före eller efter adop­ na som före eller efter adoptionen tionen ingått äktenskap, då mannen ingått äktenskap, då mannen avlidit. avlidit. I fall som avses i tredje stycket 2 I fall som avses i tredje stycket och 3 skall vid tillämpning av be­ skall vid tillämpning av bestämmel­ stämmelserna i 6 § 3 mom. adoptan- serna i 6 § 3 mom. adoptanten anten anses såsom barnets försörj are. ses såsom barnets försörjare. pär ej_____________________ — pensionen söktes.

8 §• Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom. Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall läggas eller 7 § fjärde stycket skall läggas till grund för beräknandet av barn­ till grund för beräknandet av barn­ bidrag uppskattas i enlighet med de bidrag uppskattas i enlighet med de grunder som i lagen om folkpensio­ grunder som i lagen om folkpensio­ nering angivas angående beräkning nering angivas angående beräkning av den pensionsberättigades årsin­ av den pensionsberättigades årsin­ komst; dock skall i fall som avses i komst; dock skall i fall som avses i 6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn 6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn icke tagas till försörj arens makes in­ icke tagas till försörj arens makes in­ komst då makarna ej sammanleva. komst då makarna ej sammanleva. Såsom inkomst skall icke räknas bi­ drag, vartill änka må vara berättigad enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Årsinkomst avrundas------------------ — tiotal kronor.

12 §.

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3 Den vars inkomst jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket lagts mom. eller 7 § fjärde stycket lagts till grund för beräknandet av barn­ till grund för beräknandet av barn­ bidrag är pliktig att till pensionssty- bidrag är pliktig att till pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd utan relsen eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla: oskäligt dröjsmål anmäla: 1. om han ingår äktenskap eller 1. om han ingår äktenskap eller

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

om hans äktenskap upplöses genom om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes eller makens död eller annorledes eller om sammanlevnaden med make upp­ om sammanlevnaden med make upp­ hör eller återupptages; hör eller återupptages; 2. om hans, hans makes eller bar­ 2. om hans, hans makes eller bar­ nets ekonomiska förhållanden vä­ nets ekonomiska förhållanden vä­ sentligt förbättras; sentligt förbättras; samt 3. där barnbidrag utgår enligt 6 § 3. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 3 eller 4, om 1 mom. första stycket 2 eller 3, om modern skiljes från vårdnaden om modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag ut­ barnet eller, därest barnbidrag utgår går utan att modern har vårdnaden, utan att modern har vårdnaden, om om barnet får stadigvarande bostad barnet får stadigvarande bostad an­ annorstädes än tillsammans med norstädes än tillsammans med mo­ modern; samt dern. 4. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 5, om fader­ skapet fastställes eller uppgiven fa­ der förpliktas utgiva underhållsbi­ drag till barnet. Har barn särskilt förordnad för­ Har barn särskilt förordnad för­ myndare, åligger det denne att göra myndare, åligger det denne att göra anmälan som nu sagts, om barnets anmälan som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats samt, där barnbidrag ut­ förbättrats. går enligt 5 § första stycket 2, om barnet får bostad tillsammans med fader, moder eller adoptant. Uppbäres barnbidrag------------------- person anmälningsskyldig.

15 §• Ansökning om särskilt barnbi­ Ansökning om särskilt barnbi­ drag skall göras: drag skall göras hos pensionsnämn­ 1. om barnbidrag sökes enligt 5 § dens ordförande i det pensionsdi­ av den anledningen att barnets för­ strikt där den, vars inkomst enligt äldrar, adoptant eller adoptivföräld­ 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket rar avlidit, hos pensionsnämndens skall ligga till grund för beräknande ordförande i det pensionsdistrikt av bidraget, eller, om bidraget skall där den sist avlidne av föräldrarna beräknas i förhållande till makars eller, om barnet varit adopterat, där eller sammanlevande föräldrars in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 27

adoptanten eller den sist avlidno komst, mannen senast blivit man­ av adoptivföräldrarna senast varit talsskriven. mantalsskriven; 2. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen att vårdnaden överflyttats till särskilt förordnad förmyndare, hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där fader eller moder, från vilken vårdnaden överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven; samt 3. om barnbidrag sökes enligt 6 §, hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där den, vars inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget skall beräknas i förhållan­ de till makars eller sammanlevande föräldrars inkomst, mannen senast blivit mantalsskriven. Finnes ej---------- stadigvarande vistas, Ansökning göres, särskilt barnbidrag, Ansökning, som å denne, Vid ansökningen skäl godtaga, Vad sålunda----- sådant bidrag.

16 §• 1 mom. Angående handläggning -----------för barnet. Bestämmelserna i 38 § 1 mom. Bestämmelserna i 38 § 1 mom., första och andra styckena, 3 mom. 3 mom. första , andra och fjärde första, andra och fjärde styckena styckena samt 4 mom. ävensom 39 samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§ och 41 §§ lagen om folkpensionering lagen om folkpensionering skola äga skola äga motsvarande tillämpning motsvarande tillämpning beträffan­ beträffande barnbidrag. de barnbidrag. Kan vid-------------------------------------1 itgivit sjukhjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Det åligger pensionsstyrelsen att

utan särskild ansökning i enlighet

med bestämmelserna i denna lag

omräkna vid lagens ikraftträdande

utgående särskilt barnbidrag.

Förekommer i lag eller författning

hänvisning till bestämmelse i lagen

den 26 juli 1947 (nr 530) om sär­

skilda barnbidrag till änkors och in­

validers m. fl. barn, som ersatts ge­

nom bestämmelse i lagen om barn­

pensioner eller bidragsförskottsla­

gen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 29

Förslag

till

Lag

angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 1, 8, 13 och 17 §§ bidragsförskottslagen den 11 juni 19431 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Barn, vars------------ underhållsbidraget (bidragsförskott). Vid tillämpningen------- — av bidraget. Bidragsförskott må ej utgå till Bidragsförskott må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller barn, vars föräldrar sammanbo, eller till barn, som bor tillsammans med till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. den underhållsskyldige, samt ej hel­ ler till barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om barn­ pensioner.

8 §• Bidragsförskott utgår med det be­ Bidragsförskott utgår med det be­ lopp den underhållsskyldige jämlikt lopp den underhållsskyldige jämlikt rättens beslut eller enligt avtal är rättens beslut eller enligt avtal är pliktig att utgiva till barnets under­ pliktig att utgiva till barnets under­ håll, dock högst med 720 kronor för håll, dock högst med 996 kronor för år räknat. år räknat.

13 §•

Barnavårdsnämnden har att noga Har faderskapet ej fastställts be­ vaka över att bidragsförskott kom­ träffande barn utom äktenskap, mer barnet till godo. skall vid tillämpningen av denna lag

anses, att fadern genom beslut eller avtal som i 1 § sägs blivit ålagd att utgiva underhållsbidrag till barnet med 996 kronor om året från och

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1956:48 och av 8 § se SFS 1957:283.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

med den månad, under vilken barnet

fyllt tre år, till och med dagen före

den, då barnet fyller sexton år.

Det åligger------------------------- fordringens indrivande. När synnerliga skäl därtill föran­ När särskilda skäl därtill föran­ leda, äger länsstyrelsen på fram­ leda, äger länsstyrelsen på framställ­ ställning av barnavårdsnämnden el­ ning av barnavårdsnämnden eller av ler av den underhållsskyldige beslu­ den underhållsskyldige besluta, att ta, att återkravsrätten skall efter­ återkravsrätten skall eftergivas. givas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. Föreligger vid lagens ikraftträdan­ de rätt till bidragsförskott enligt 13 § i fall där särskilt barnbidrag för juni månad 1960 utgått med tillämpning av 6 § 1 mom. första stycket 5 lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, skall bi­ dragsförskott första gången beviljas utan särskild ansökning. Det åligger pensionsstyrelsen att lämna veder­ börande barnavårdsnämnd medde­ lande om fall som nu sagts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 31

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Barn, vars — ----------- -------- belopp (utfyllnadsbidrag). Utfyllnadsbidrag må ej utgå till Utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller barn, vars föräldrar sammanbo, eller till barn, som bor tillsammans med till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. den underhållsskyldige, samt ej hel­ ler till barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om barn­ pensioner.

2 §•

Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom., Vad i 2—4 §§, 7§, 11 § 1—3 mom., 12 — 14, 20, 21 samt 23—25 §§ bi­ 12, 14, 20, 21 samt 23—25 §§ bi­ dragsförskottslagen den 11 juni 1943 dragsförskottslagen den 11 juni 1943 finnes stadgat om bidragsförskott finnes stadgat om bidragsförskott skall i tillämpliga delar gälla beträf­ skall i tillämpliga delar gälla beträf­ fande utfyllnadsbidrag. fande utfyllnadsbidrag. Utfyllnadsbidrag, som------------ utfyllnadsbidraget belöper.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 om all­ män sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sjukhjälp i form av sjukpenning Sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård ut­ eller ersättning för sjukhusvård ut­ går vid varje sjukdom för högst sju­ går vid varje sjukdom för högst sju­ hundratrettio dagar. Den som fyllt hundratrettio dagar. Den som fyllt sextiosju år eller åtnjuter annan sextiosju år eller åtnjuter folkpen­ folkpensionsförmån än ålderspen­ sion i form av invalidpension eller sion äger dock, för tid efter utgången sjukbidrag äger dock, för tid efter av den månad då han uppnått nämn­ utgången av den månad då han upp­ da ålder eller börjat uppbära för­ nått nämnda ålder eller börjat upp­ månen, vid varje sjukdom åtnjuta bära folkpensionen, vid varje sjuk­ sjukhjälp som nyss nämnts för högst dom åtnjuta sjukhjälp som nyss etthundraåttio dagar, sjukpenning nämnts för högst etthundraåttio da­ likväl för högst nittio dagar. Är den, gar, sjukpenning likväl för högst som redan före sjukdomens första nittio dagar. Är den, som redan före sjukperiod uppbär annan folk pen­ sjukdomens första sjukperiod upp­ sions förmån än ålderspension, sjuk- bär invalid pension eller sjukbidrag, penningförsäkrad enligt 7 § första sjukpenningförsäkrad enligt 7 § stycket, skall nämnda tid av ett­ första stycket, skall nämnda tid av hundraåttio dagar ej räknas förrän etthundraåttio dagar ej räknas förr­ från utgången av den månad, varun­ än från utgången av den månad, var­ der han börjat uppbära dylik förmån under han börjat uppbära dylik folk­ med ett till följd av ändrade in­ pension med ett till följd av ändrade komstförhållanden ökat belopp. inkomstförhållanden ökat belopp, Från den------------------------- minst hälften, Vid tillämpning-------------------------i lämnda tid.

1 Senaste lydelse av 29 § se SFS 1958:457 och av 33 § se SFS 1959:585.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Avgift för sjukvårdsförsäkringen Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av medlem, vars till skall erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade in- statlig inkomstskatt taxerade in­ komst vid taxering året näst efter komst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till det år avgiften avser bestämts till minst ettusentvåhundra kronor och minst ettusentvåhundra kronor och som icke vid utgången av sistnämn- som icke vid utgången av sistnämn­ da år upphört att vara medlem eller da år upphört att vara medlem eller fyllt sextiosju år och ej heller för fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år ägt upp- december månad samma år ägt upp­ bära folkpensionsförmån i annan bära folkpension i form av invalidform än ålderspension. pension eller sjukbidrag. Avgift för_______________ ettusentvåhundra kronor. Avgift för------------------------ av tjänstgöringen. yra(j i________________taxerade inkomst. Medlem, som------------------------makens sjukförsäkringsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. Bestämmelserna i 33 § äldre lydel­ sen skola äga tillämpning i fråga om avgifter för år 1959 och tidigare år. Bestämmelserna i 29 § första styc­ ket nya lydelsen skola äga tillämp­ ning jämväl å sjukdom, som inträf­ fat före den 1 juli 1960, såframt icke sjukhjälpstiden enligt bestämmel­ sernas äldre lydelse utlöpt dessför• innan.

3 __ Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervis­ ning och vård av vissa psykiskt efterblivna

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Undervisning och vård enligt den­ Undervisning och vård enligt den­ na lag av psykiskt efterbliven, som na lag av psykiskt efterbliven, som är inskriven eller för observation in­ är inskriven eller för observation in­ tagen vid särskola eller som är in­ tagen vid särskola eller som är in­ skriven vid vårdanstalt och ej fyllt skriven vid vårdanstalt och ej fyllt tjuguett år, skall vara kostnadsfri, tjuguett år, skall vara kostnadsfri, dock att landstinget eller efter Ko­ dock att landstinget eller efter Ko­ nungens bestämmande annan som nungens bestämmande annan som driver särskola eller vårdanstalt driver särskola eller vårdanstalt äger att såsom ersättning för kost­ äger att såsom ersättning för kost­ naden uppbära den inskrivne till­ naden uppbära den inskrivne till­ kommande folkpension eller särskilt kommande folkpension, barnpension barnbidrag så ock allmänt barnbi­ enligt lagen om barnpensioner eller drag, som enligt 7 § lagen om all­ särskilt barnbidrag så ock allmänt männa barnbidrag må utgå för den barnbidrag, som enligt 7 § lagen om efterblivne. Den som sålunda upp­ allmänna barnbidrag må utgå för bär folkpension skall vara skyldig den efterblivne. Den som sålunda att enligt de närmare föreskrifter uppbär folkpension skall vara skyl­ Konungen meddelar tillhandahålla dig att enligt de närmare föreskrif­ den pensionsberättigade fickpengar ter Konungen meddelar tillhanda­ eller använda motsvarande belopp hålla den pensionsberättigade fick­ för ökande av hans trivsel eller el­ pengar eller använda motsvarande jest till hans personliga nytta. belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. För vård------------------------------------- Konungen bestämmer. Utan hinder--------------------------------- — centralstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 35

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 febru­ ari 1960.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om förbättrade folkpensionsförmåner samt anför. Som ett led i den pågående reformeringen av pensionssystemet bör stats­ makterna innevarande år taga ställning till frågorna om en höjning av folk­ pensionerna som en etapp mot det av statsmakterna tidigare för år 1968 uppställda målet samt om en förbättring av folkpensioneringens familj eförmåner. Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen m. m. Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering * (nr 431; ändr. 221/1947, 527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953, 134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957, 192/1958 och 66/1959) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höj­ ning av folkpensioner m. m. (nr 264; ändr. 193/1958 och 68/1959) har dessa förmåner förhöjts med s. k. standardtillägg. Dessa utgör för närvarande 280 kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 350 kr. för annan pensionsberättigad. Enligt 6 § FPL förhöjes pensionsförmånerna vidare genom indextillägg, vilkas antal för närvarande är åtta. Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna är icke inkomstprövad och utgår för närvarande med följande belopp 1

1 Denna lag benämnes i det följande FPL.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter ål­ derspension eller invalidpension (sjukbidrag), vari ingår tilläggspension, eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår pensionen med 1 360 kr. jämte 230 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.) eller sammanlagt 1 960 kr. För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpensionsförmån, utgår 1 700 kr. ökat med 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.) eller tillhopa 2 300 kr. För annan pensionsberättigad slutligen utgår 1 700 kr. jämte 350 kr. i standardtillägg och 400 kr. i index­ tillägg (åtta tillägg å 50 kr.) eller sammanlagt 2 450 kr. Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sin­ nessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att för­ sörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som varaktig. Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig ned­ sättning av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Till den, som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig nedsätt­ ning av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpension, utgår i stället sjukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid. Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och tilläggspension. Grundpensionen förhöjes med indextillägg och tilläggspen­ sionen med standardtillägg. Grundpensionen, som utgår utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, utgör för närvarande 520 kr. (var­ av 320 kr. i indextillägg) om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 600 kr. (varav 400 kr. i indextillägg) för annan pensionsberättigad. Tilläggspen­ sionen däremot är inkomstprövad och utgör för närvarande för år räknat högst 1 440 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, högst 1 780 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpensionsförmån, samt högst 1 850 kr. (varav 350 kr. i standardtillägg) för annan pensions­ berättigad. Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som fyllt 55 år, kan dock — om särskilda skäl föranleder därtill —- änkepension utgå, även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensio­ nen, som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande till högst 1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg). Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ar 1960 37

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föran­ leder därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget, som i sm helhet är inkomstprövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen, d. v. s. för närvarande med totalt högst 1 960 kr. om året. Hustrutillägg utgåi inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustiutillägg beviljas. Vid tillämpning av FPL kan enligt 12 §, när särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande för­ hållanden, anses såsom gift med denne. 1 fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verk­ ställa beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under vaije månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procenttal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100, utgör indextillägget för är räknat — såsom framgår av det föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålders­ pension, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustiutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspnstaiet, efter att ha stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextililägget utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre. Pensionspristalet har för mars 1960 fastställts till 125. Antalel indextillägg har fr. o. m. juli 1958 varit åtta. Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg skall utgå till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för beräkningen. I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a. att inkomst­ prövning av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler. Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som eljest är ur stånd alt reda sig själv och på grund härav är i behov av stän­ dig tillsyn och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200 kr. om året. Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension och hustrutillägg jämte de index- och standardtillägg, som må utgå å dessa förmåner, ävensom kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gitt pensions-

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

berättigad är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräk­ ningen av vederbörandes årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension, barnbidrag och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst, att förmögenhet överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000 kr.) medför höjning av årsinkomsten med 20 procent av det belopp varmed förmögenheten överstiger nämnda gränsbelopp samt att gift pensionsberättigads årsinkomst och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sam­ manlagda årsinkomst resp. förmögenhet. I vissa fall kan dispens medges från inkomstprövningen för helt arbetsoförmögen gift invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension. Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att till­ äggspensionen bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder därtill, likväl i sådan pension — bortsett från standardtillägg — utges upp till 1 100 kr. om året, s.k. hjälplöshetstillägg. Folkpensioneringen kompletteras med vissa förmåner, bland dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, om vilka bestämmelser finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531; ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna lag äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vista­ des i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt FPL och förhöjes genom indextillägg och standardtillägg med samma belopp som änkepensionen ävensom genom kommunalt bostadstillägg. Bidraget är beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade folk­ pensionsförmånerna. En annan bidragsform är de särskilda barnbidragen, om vilka bestämmelser återfinnes i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953, 69/1954, 401/1955 och 174/1957). Bidragen utgår längst t. o. in. den månad, varunder barnet fyller 16 år. De utgör högst 600 kr. per barn och år och reduceras på visst sätt med hänsyn till barnets och eventuell försörjares inkomst. Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller olika regler bero­ ende på huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berät­ tigad till folkpensionsförmån resp. änkebidrag eller ej. I förra fallet tilläm­ pas folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till för­ sörj arens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änkebidrag. I det senare fallet minskas barnbidraget med en tredjedel av den del av försörjarens årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kr. om året, och med två tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 39

med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kr., varvid avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Kostnaderna för folkpensionerna liksom för änke- och änklingsbidragen bestrides av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband med de allmänna skatterna, samt den årliga avkast­ ningen av folkpensioneringsfonden. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952, 135/1954 och 67/1959). Enligt denna lag skall kom­ mun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg ävensom för indextillägg till grundpensioner, änkepensioner och hustrutillägg, som under året utbeta­ lats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel som motsvarar V 20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), dock högst 60 procent av nämnda kostnader. Beträffande kostnaderna för kom­ munala bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i stället är Vs procent för varje fullt tiotal skatteören (d. v. s. 2 procent för varje skattekrona) och att även en minimigräns satts för kommunens delak­ tighet i kostnaden, nämligen 25 procent av hela kostnaden. Standardtillläggen finansieras på samma sätt som den pensionsförmån som förhöjts genom tillägget. Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen. Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stad­ gade förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66 år erlägga pensionsavgift för varje år då för honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Den som under året näst före taxe­ ringsåret inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension eller som avlidit före årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller också för den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte uppgår till 1 200 kr. eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skatt­ skyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt be­ räknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 1 200 kr. Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga pensionsavgift, bl. a. här mantals­ skrivna personer som är medborgare i något av de andra nordiska länderna. Pensionsavgiften är fr. o. in. den 1 januari 1959 4 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att makar, som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

gällande bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene ma­ kens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr. Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt. Folkpensioneringsfondens behållning uppgår till 1 337 milj. kr., som beräknas ge en årlig avkastning av omkring 56 milj. kr.

En bidragsform, som står de särskilda barnbidragen nära, är bidrags­ förskotten, vilka regleras i lagen den 11 juni 194-3 om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (nr 382; ändr. 242/1946, 532/1947, 721/1948, 327/1952, 106/1953, 70/1954, 359/1954, 48/1956 och 283/1957). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rät­ tens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel erhålla förskott å bidraget. Bidragsförskott, som utgives längst till dess barnet fyller 16 år, utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut eller avtalet är skyldig att utge, dock med högst 720 kr. om året. Bidragsförskott lämnas av barnavårdsnämnden, som för utgivet belopp inträder i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidrags­ skyldige. Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskot­ tet. Gottgörelsen från staten utgår i efterskott för budgetår. Enligt lagen den 31 maj 1957 om utfgllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad att utge underhållsbidrag som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna medel erhålla vad som fattas i nämnda belopp. En förutsättning är dock att beslutet eller avtalet om underhållsbidrag tillkommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidrag kan givetvis inte återkrävas av den underhållsskyldige, men i övrigt gäller samma regler som beträffande bidragsförskott.

Tilläggspensioneringen Lagen den 28 maj 1959 om försäkring för allmän tilläggspension (nr 291) trädde i kraft den 1 januari 1960. Tilläggspensioner skall börja utges 1963. Tillsammans med folkpensioneringen tillförsäkrar tilläggspensioneringen alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd avvägt i

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 41

förhållande till den tidigare arbetsinkomsten. Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här mantalsskriven utlänning. Tillläggspensionen grundas på arbetsinkomst, som förvärvas i åldern 16 65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000 och 30 000 kr. i 1957 års penningvärde. Beträffande inkomst av annat förvärvsarbete än anställ­ ning är regeln, att det belopp som överskjuter 8 000 kr. räknas som pensionsgrundande till två tredjedelar. Den pensionsgrundande inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt. I likhet med folkpensionen är tilläggspensionen värdebeständig. Även de nämnda inkomstgränserna följer ändringar i prisnivån. Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrun­ dande år, vilket krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensio­ nen kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten. '1 illäggspensioneringens ålderspension kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning av pensionen. Förtidspension utgår till den som åtnjuter invalidförmån från folkpensioneringen. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension från 67 års ålder. Vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan utgår 60 pro­ cent av hel förtidspension. Familjepension utgöres av änkepension och barnpension. Änke­ pension utgår om äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år och bestått i minst fem år. Efterlämnar den försäkrade barn eller adoptiv­ barn, som tillika är barn till änkan eller adopterat av henne, utgåi dock änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Rätten till änkepension upphör, om änkan ingår nytt äktenskap. Barnpension utgår då den avlidne efterlämnar eget barn under 19 år. Adoptivbarn likställes med eget barn. Rätt till barnpension föreligger dock ej för barn, som är adopterat av annan än den försäkrade eller dennes make. Sådant barn har i stället rätt till pension efter adoptivföräldrarna. Slut­ ligen gäller, att barn utom äktenskap inte har rätt till pension, om den för­ säkrade genom för barnet bindande avtal åtagit sig att till barnets undeihåll utge ett belopp en gång för alla. Tilläggspensioneringens familjepension motsvarar en viss del av den tilläggspension som den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit, om han bli­ vil invalid. Familjepensionens storlek för envar pensionsberättigad är dess­ utom beroende av antalet pensionsberättigade. Familjepensionerna vid olika antal pensionsberättigade efterlevande utgör följande procentuella andel av den försäkrades beräknade egenpension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 43

sålunda inte samtidigt uppbära barnpension efter fader och barnpension efter moder. Tilläggspensioneringen skall i olikhet med folkpensioneringen finansieras med avgifter och således utan tillskott av skattemedel.

Standardhöjning av folkpensionerna

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställ­ ningstaganden rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen utta­ lade sig för att folkpensionerna successivt skulle höjas så att ålderspen­ sionen år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957 års penningvärde. Riksdagen följde härvid vad Kungl. Maj:t förordat i anslutning till all­ männa pensionsberedningens förslag i dess betänkande om förbättrad pen­ sionering. Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 för­ ordade allmänna pensionsberedningen en särskilt kraftig höjning år 1960 (700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. tillsammans för två pensions­ berättigade makar) och därefter en jämn stegring vartannat år fram till år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna 1960 och föl­ jande år, så att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med hälften av pensionshöjningen för året. I likhet med Kungl. Maj :t har riks­ dagen däremot inte velat binda sig för beredningens förslag i dessa delar. Såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag har i stället understrukit, att det vid varje ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjlig­ het för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt har be­ tonats, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas. Förslag om den höjning av folkpensionerna, som bör komma till stånd innevarande år såsom en etapp på vägen till det för år 1968 uppställda målet, har framlagts av 1958 års besparingsutredning1 i dess den 6 augusti 1959 avgivna betänkande (SOU 1959:28). Betänkandet innehåller jämväl för­ slag om en höjning av folkpensionsavgiften. Utredningen anser sig endast böra upptaga frågan om de pensionshöj ningar, som aktualiseras under de närmaste åren. När det gäller storleken av pensionsbeloppen har utredningen tagit fasta på riksdagens uttalande, att en jämnare successiv höjning bör eftersträvas. Utredningen har därvid fun­ nit det för närvarande ligga närmast till hands att utgå från en jämn höjning vartannat år med början år 1960. Eftersom den av riksdagen förutsatta

1 Generaldirektören O. Karleby, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare L. Eliasson, J. Ericsson, Nancy Eriksson och H. Gustafsson, chefen för finansdepartementets budgetavdelning G. Ringström, ledamoten av riksdagens första kammare G. Svärd samt pro­ fessorn C. Welinder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 45

redning, liksom att även invalidpensioneringen och därmed sammanhäng­ ande problem skulle utredas. Den av riksdagen förordade utredningen rörande familjepensioneringen och invalidpensioneringen bär anförtrotts åt 1958 års socialförsäkringskomrnitté», som i oktober 1959 avlämnat betänkande med förslag rörande för­ bättrade familjeförmåner från folkpensioneringen in. m. (SOU 1959:32). Kommitténs förslag berör såväl änke- som barnförmånerna inom folk­ pensioneringen.

Änkepensioner m. m. Socialförsäkringskommittén har beträffande pensioner åt de kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 196 0, sett som sin uppgift att inom ramen för riksdagens ställningstagande år 1958 finna en lösning av kvarstående problem och utarbeta en fullständig lagstiftning rörande rät­ ten till änkepension. Riksdagens förenämnda ställningstagande innebar, att full änkepension skall utan inkomstprövning utgå till änka, som fyllt 50 år vid mannens frånfälle eller som har barn under 19 år i hemmet eller som fyllt 50 år vid den tidpunkt då yngsta hemmavarande barnet uppnår 19 års ålder. För änka, som icke fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då yngsta bar­ net uppnår åldersgränsen, skall änkepensionen minskas med en femtondel för varje år, varmed änkans ålder vid den avgörande tidpunkten understi­ ger 50 år. Detta innebär att änka, som vid nämnda tidpunkt inte fyllt 36 år, är utesluten från rätt till änkepension. Beträffande yngre änkor utan barn erinrar kommittén om att enligt allmänna pensionsberedningens förslag (SOU 1957: 7) engångsbelopp i stället för årliga pensioner borde utgå till änkor, som inte fyllt 40 år vid mannens frånfälle. Såsom motivering anförde beredningen, att det inte syntes rationellt att utge så små årliga pensioner som enligt beredningens förslag skulle tillkomma ifrågavarande änkor. För sådana änkor borde i stället pensionen utbytas mot engångsbelopp, motsvarande exempelvis den pension som eljest skulle ha tillkommit vederbörande under fem år. Riks­ dagens ställningstagande år 1958 innebar dock att änkepensionernas be­ lopp höjdes från av allmänna pensionsberedningen föreslagna 2 700 kr. till 3 600 kr. år 1968 samt att reduktionsfaktorn för änkor, vilka ej upp­ fyller åldersvillkoret för rätt till full änkepension, ändrades från 1/20, som beredningen föreslagit, till 1/15. För en jämförelse mellan storleken av de årliga pensionsbeloppen enligt allmänna pensionsberedningens förslag och riksdagens ställningstagande anför socialförsäkringskommittén följande siffror. 1 1 Körste vice talmannen A. Strand, ordförande, lantbrukaren A. Andersson, ledamoten av riksdagens andra kammare I. Bengtsson, överdirektören R. Broberg samt ledamöterna av riks­ dagens andra kammare R. Eltasson och T. Königson.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Den årliga pensionens storlek sedan den avsedda nivån uppnåtts för änka som vid mannens enligt pensionsbered- enligt riksdagens död fyllt ningens förslag ställningstagande

39 år 540 kr. 960 kr. 38 » 405 » 720 * 37 » 270 » 480 » 36 » 135 » 240 *

Enligt socialförsäkringskommitténs mening är de årliga belopp, som så­ lunda skulle utgå med tillämpning av reduceringsregeln inte så små, att man av den anledningen bör byta ut dem mot engångsbelopp. Kommittén förordar därför, att årliga pensioner utges även i reduceringsfallen. Genom en sådan lösning undviker man också vissa komplikationer som blir en följd av engångsbelopp, t. ex. då en änka, som erhållit engångsbelopp, för­ värvar änkepensionsrätt på nytt, varvid fråga uppkommer om och på vad sätt engångsbeloppet skall påverka den nya pensionsrätten. Ett spörsmål, som uppkommer i fråga om de reducerade änkepensionerna, är vilka pensionsförmåner som skall omfattas av reduktionen. Folkpensio­ nen inrymmer ju utöver grundbeloppet även standardtillägg, indextillägg och kommunala bostadstillägg. Kommittén uttalar, att eftersom indextilllägget och standardtillägget kan anses utgöra en del av själva pensionen, dessa tillägg bör reduceras i samma proportion som grundbeloppet. Om en änka exempelvis är berättigad till 4/is av full änkepension, får hon enligt kommitténs förslag vid indexhöjningar 4/is av nytillkommande indextillägg. Beträffande de kommunala bostadstilläggen påpekar kommittén, att de är inkomstprövade och att det bland de änkor som är berättigade till redu­ cerad pension torde vara förhållandevis många, som på grund av sin in­ komst är uteslutna från rätt till bostadstillägg. De änkor åter, som har små eller inga inkomster, torde inte sällan behöva det stöd som ett fullt bo­ stadstillägg är avsett att ge. Enligt kommitténs mening föreligger därför inte något praktiskt behov av en i lag fastslagen reduktionsregel beträf­ fande de kommunala bostadstilläggen, en bestämmelse som för övrigt kunde anses innebära ett intrång i kommunernas principiella rätt att själva få utforma grunderna för ifrågavarande tillägg. Socialförsäkringskommittén bar också behandlat spörsmålet om engångs­ belopp från folkpensioneringen åt änkor, som vid mannens död är yngre än 36 år och inte har några barn. Kommittén framhåller, att engångsbelop­ pen skulle vara avsedda att täcka dessa änkors särskilda omställningskostnader, och ställer frågan, om anordningar för att lösa omställningsproble­ men för en så starkt begränsad grupp av änkor — årligen 100—150 nya fall — bör tillskapas inom folkpensioneringens ram.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 47

Kommittén erinrar om att möjlighet nu finns att lämna bl. a. änkor och andra ensamställda kvinnor utbildningsbidrag och näringshjälp. Denna verksamhet, som administreras av arbetsmarknadsstyrelsen, har hittills varit av relativt begränsad omfattning. Kommittén påpekar emellertid, att verksamheten är tämligen ny och hav bedrivits på försök samt att känne­ domen om densamma torde vara föga spridd. Efterfrågan på hjälp har ökat, och enligt kommitténs uppfattning finns anledning till antagande att den kommer att vtterligare öka i den mån en intensivare upplysningsverksam­ het kommer till stånd. Kommittén har därför funnit att frågan om engångsbelopp till änkor under 36 år är att betrakta som ett spörsmål, vars lösning bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Härvid förutsätter kommittén att arbetsmark­ nadsstyrelsens ifrågavarande verksamhet kommer att bibehållas och effek­ tiviseras. En särskild organisatorisk anordning inom folkpensioneringen för att lösa omställningsproblemen för en jämförelsevis liten grupp änkor kan då icke anses erforderlig eller lämplig. Kommittén anser emellertid angeläget, att folkpensioneringens organ aktivt samarbetar med arbetsvårdsorganen så att dessa kommer i kontakt med de hjälpbehövande.

Då det gäller att utforma förutsättningarna för rätt till änkepension för yngre änkor med barn, måste i första hand fastslås, vilka kate­ gorier barn som principiellt bör få grunda pensionsrätt. Kommittén erin­ rar om att i den nuvarande änkebidragslagstiftningen begreppet barn om­ fattar inte blott den avlidnes egna barn utan över huvud taget varje barn, som uppfyller vissa vårdnads- och vistelsevillkor. För åskådlighetens skull gör kommittén en uppdelning i följande grupper: a) barn i äktenskap mellan makarna, inbegripet även barn till den av­ lidne som födes först efter hans död, b) barn som adopterats av makarna, c) den avlidne mannens barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap eller mannens (men ej den efterlevande hustruns) adoptivbarn, d) den efterlevande hustruns barn utom äktenskap eller i tidigare äkten­ skap eller hustruns (men ej den avlidne mannens) adoptivbarn, och e) sådant barn som ej är barn eller adoptivbarn till någondera av ma­ karna men som står under hustruns vårdnad (fosterbarn). Om de särskilda förutsättningar som må krävas i fråga om vårdnad m. in. är uppfyllda, anser kommittén uppenbart, att den avlidnes egna barn (i eller utom äktenskapet) och adoptivbarn, dvs. grupperna a)—c), bör få påverka änkans pensionsrätt medan det kan råda tvekan beträf­ fande de två övriga grupperna. Kommittén uttalar, att de fall där det är fråga om barn, som ej är barn till den avlidne mannen, torde bli relativt tåtaliga. Såsom framgår av det följande förordar kommittén att endast så­ dana barn skall beaktas som stadigvarande vistas i makarnas hem vid

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

mannens död. Härigenom vinner man enligt kommitténs mening en till­ räcklig garanti för att barnet står i ett nära och fast förhållande till ma­ karna, varför kommittén inte funnit tillräckliga skäl föreligga alt föreslå ändring i vad som nu gäller beträffande änkebidragen. Vad beträffar den åldersgräns för barnet som skall vara av betydelse för änkans rätt till pension, uttalade sig 1958 års A-riksdag i överensstämmelse med vad som föreslogs i propositionen 1958 A: 55 för en gräns vid 19 år. Förslag om 19-årsgränsen hade framlagts av allmänna pensionsberedningen, som förordade att barnpensioner skulle utgå till dess barnet fyller 19 år och ansåg att samma åldersgräns borde gälla för barnet då fråga är om änkepension. Socialförsäkringskommittén betonar, att motivet för att behandla yngre änkor med barn i hemmet på ett gynnat sätt i fråga om rätten till änke­ pension är att möjlighet bör beredas en sådan änka att hålla ihop hemmet och familjen medan barnen ännu är så små att de utgör ett hinder för henne att försörja sig genom förvärvsarbete. Vid bedömandet av frågan, intill vilken ålder för barnet behov av särskilt stöd för änkan kan anses föreligga med hänsyn till det angivna syftet, har kommittén främst upp­ märksammat den utsträckning i vilken barnen i allmänhet kan antagas kvarbo i hemmet och i vad mån barnen, oavsett om de bor kvar i hemmet eller inte, själva brukar försörja sig genom arbete. Kommittén anför, att man härvid torde kunna räkna med att barnen normalt kvarbor i hemmet, så länge skolplikten varar. Med hänsyn härtill och med beaktande av de krav som bör ställas på det reformerade pensionssystemet framstår den för änkebidragen nu gällande 12-årsgränsen enligt kommitténs mening som alltför låg. En förbättring i detta avseende anser kommittén därför på­ kallad. Då det gäller att avgöra, hur långt man bör sträcka sig vid en höjning av åldersgränsen, har kommittén av statistiskt material, som kommittén erhållit från riksförsäkringsanstalten, inhämtat att totala antalet barn i åldern 16—18 år den 31 december 1957 var 285 200 samt att av dessa 147 300 var sjukpenningförsäkrade inom sjukpenningklasserna 4—13, dvs. hade minst 3 000 kr. i årlig arbetsinkomst. Även om en del av klassplaceringarna kan ha föranletts av tillfälliga ferieanställningar e. d., synes dock över hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år ha förvärvsarbete. Härav fin­ ner kommittén framgå att i flertalet fall behov inte torde föreligga att låta förefintligheten av barn över 16 år påverka änkepensionsrätten. Skulle så bli fallet, uppkommer säkerligen mycket stora svårigheter att vid lagtilllämpningen kontrollera huruvida barn över 16 år verkligen bor kvar i hemmet. Risk skulle föreligga att en änka genom felaktiga uppgifter sökte förskaffa sig högre pension än som rätteligen tillkom henne för såväl tiden intill det yngsta barnet fyllde 19 år som för tiden därefter. Vidare fram­ håller kommittén, att ett fastställande av åldersgränsen för barnet till 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 49

år i jämförelse med en 19-årsgräns kommer att innebära en förhållandevis ringa förändring av änkans pensionsrätt i vad avser tiden efter det yngsta barnet uppnått åldersgränsen. Änkepensionen kommer sålunda i regel icke att bortfalla, då barnet fyller 16 år. För änka, som fyllt 50 år vid barnets 16-årsdag, utgår den med oförändrat belopp. För de flesta andra änkor ut­ går den med ett reducerat belopp. Även om reduktionen blir större vid en 16-årsgräns än vid en 19-årsgräns, anser kommittén dock inte att det före­ varande problemet är av någon större ekonomisk betydelse relativt sett. Kommittén har funnit de anförda skälen för en 16-årsgräns för barnet vara så vägande, att kommittén anser sig böra förorda denna gränsdrag­ ning. En höjning av åldersgränsen för barnet från 12 till 16 år kommer enligt kommitténs mening att väl tillgodose syftet med den särskilda pensionsrätten för yngre änkor med barn, medan en ytterligare höjning av åldersgränsen kommer att medföra svårlösta administrativa problem och andra olägenheter utan att höjningen kan anses fylla något mera påtagligt behov. Beträffande de förutsättningar i övrigt som bör gälla för att förekomsten av barn skall medföra rätt till full änkepension erinrar socialförsäkringskommittén om att ingenting annat uttalats i samband med pensionsfrågans behandling vid 1958 års A-riksdag än att änkan skall ha »barn i hemmet». Kommittén framhåller, att det enligt gällande lagstift­ ning för rätt till änkebidrag fordras att änkan har vårdnaden om samt stadigvarande bor tillsammans med barnet ävensom att barnet, om det inte är makarnas gemensamma barn eller adoptivbarn, stadigvarande vis­ tades i makarnas hem vid mannens död. Vad gäller vårdnadsrekvisitet, som inte berörts vid riksdagens ställnings­ tagande år 1958, föreligger enligt kommitténs mening inte något skäl att ifrågasätta avvikelse från det nu i änkebidragslagstiftningen uppställda kravet på att änkan skall ha barnet under sin vårdnad, vilket utgör ett kri­ terium på nära gemenskap mellan änkan och barnet. Såvitt angår frågan om barnets vistelse vid mannens död uttalar social­ försäkringskommittén, att det varken i fråga om makarnas gemensamma barn eller andra ifrågakommande barn kan anses stå i överensstämmelse med syftemålet med pensionsrätten, alt ett barn som lämnat hemmet skall kunna återföras dit enhart för att bereda änkan pension efter mannen. Vid bedömandet av rätten till änkebidrag enligt nuvarande regler är endast barn under 12 år av betydelse. Det stora flertalet barn under sagda ålder vistas regelmässigt stadigvarande i hemmet. Den formella skillnad som i den nuvarande änkebidragslagstiftningen göres mellan makarnas gemen­ samma barn och andra barn i fråga om kravet på stadigvarande vistelse i hemmet vid mannens död har därför, framhåller kommittén, inte medfört några nämnvärda olägenheter. Utvidgas änkepensionsrätten genom att ål­ dersgränsen för barnet höjes avsevärt, anser kommittén däremot icke moti- 4 —- Bihnng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

verat att bibehålla olika villkor i fråga om olika barnkategorier och kom­ mittén föreslår därför att endast sådant barn skall påverka änkans pensionsrätt som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem. Detta krav, som nu gäller i fråga om annat barn än makarnas gemensamma barn, utvidgas alltså att omfatta också de gemensamma barnen. Rörande tolkningen av uttrycket »stadigvarande vistades» framhåller kommittén, att det ej får ges alltför snäv innebörd. Sålunda förordar kom­ mittén att barn, som vid mannens död på grund av skolgång, vård å kroppssjukhus, mannens sjukdom eller liknande särskild anledning vistas på annat håll, likväl bör anses ha stadigvarande vistats i hemmet, även om bortovaron är av relativt långvarig beskaffenhet. Däremot torde barn, som mera regelmässigt vistas utom hemmet, exempelvis på grund av att det är varaktigt omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem, enligt kommitténs mening inte böra få påverka änkans pensionsrätt. Detsamma anses böra gälla, om barnet har tagit anställning, skaffat sig egen bostad och lämnat moderns hushåll. Kommittén anser det inte rimligt att ett barns rent tillfälliga vistelse i hemmet skall konstituera änkepensionsrätt eller rätt till full änkepension i stället för reducerad. Kravet på gemensam bostad föreslås därför av kom­ mittén liksom enligt gällande rätt skola avse ett stadigvarande förhållande. Begreppet »stadigvarande bor tillsammans» bör därvid enligt kommitténs mening i likhet med vad fallet är i fråga om vistelseförhållandena vid mannens död tolkas på ett sätt, som tar hänsyn till vanligen förekommande förhållanden. Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör sålunda den omständigheten att det under terminerna vistas å annan ort för skolgång icke i och för sig anses medföra att rekvisitet bortfaller. Bor barnet i hem­ met under terminerna men tillbringar ferierna å annan ort, bör det allt­ jämt anses stadigvarande bo tillsammans med modern. Samma är förhål­ landet om det skulle bli intaget på sjukhus för några månader. Är barnet däremot varaktigt omhändertaget för anstaltsvård, bör stadigvarande sam­ boende inte anses föreligga. Socialförsäkringskommittén framhåller, att det kan förekomma att ett barn, som stadigvarande vistas i hemmet vid mannens död, därefter flyttar hemifrån men så småningom åter bosätter sig där. Enligt den nuvarande lagstiftningen utgår änkebidrag, så länge barnet stadigvarande bor tillsam­ mans med änkan, men upphör bidraget, om barnet flyttar hemifrån. Åter­ vänder barnet hem, återinträder änkan i rätten till änkebidrag. Ju högre den avgörande åldersgränsen för barnet är, ju större blir möjligheten att det lämnar hemmet, innan denna gräns uppnåtts. En tillämpning av nu gällande principer i en kommande lagstiftning skulle medföra att änke­ pensionen i de flesta fall måste omregleras, då barnet flyttar hemifrån, varvid änkan får pensionen sänkt från full till reducerad pension efter hen­ nes ålder vid tiden för avflyttningen. Återvänder barnet hem, blir änkan

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

ånyo berättigad till full änkepension intill dess barnet uppnår åldersgrän­ sen eller flyttar hemifrån på nytt, varvid en ny omreglering av pensionen kan bli följden. Kommittén anför, att ett sådant system kan komma att förorsaka en strävan hos änkan att behålla barnet hemma så länge som möjligt eller föranleda henne att kort tid innan ett barn, som flyttat hem­ ifrån, passerar åldersgränsen taga hem barnet över den avgörande tid­ punkten för att hon därigenom skall få förmånligare pensionsrätt för fram­ tiden. Inte heller om man i stället skulle uppställa det villkoret att pen­ sionsrätt endast skall föreligga, så länge barnet oavbrutet vistas i hemmet, skulle man enligt kommitténs uppfattning undgå svårigheter av liknande natur. , , Kommittén yttrar, att det angivna förhållandet vid den nu gallande barnåldersgränsen av 12 år är av ringa praktisk betydelse och inte torde ha medfört nämnvärda olägenheter. Även om frågan kommer att få storre be­ tydelse vid en åldersgräns av 16 år, kan man dock enligt kommitténs upp­ fattning utgå ifrån att barnen i de allra flesta fall kommer att vistas hemma under hela skoltiden. Anledning att frångå nu gällande regler anser kom­ mittén därför icke föreligga vid en 16-årsgräns. En ytterligare höjning av åldersgränsen torde däremot medföra komplicerade problem, inte minst av administrativ art, vilket kommittén som tidigare nämnts anser utgöra ett starkt skäl mot att införa en högre åldersgräns än 16 år. I

I frågan huruvida det för rätt till änkepension bör fordras viss tids äktenskap anser socialförsäkringskommittén uppenbart, att något dy­ likt krav inte kan uppställas såvitt angår änkepension grundad på förefint­ ligheten av minderåriga barn i hemmet. Vad beträffar änkepension grundad på änkans ålder vid mannens död eller vid den tidpunkt då barnet passerar åldersgränsen framhåller kom­ mittén, att enligt en för några år sedan gjord uppskattning endast ca 2 procent av änkor i änkepensionsberättigande ålder alltså över 55 år — vid änkeblivandet varit gifta kortare tid än fem år. Utstrackes ratten till änkepension även till änkor, som vid mannens död är i åldern 36—55 år, kommer givetvis inom denna åldersgrupp antalet änkor, som vid mannens död varit gifta kortare tid än fem år, att relativt sett bli betydligt större än i fråga om änkorna över 55 år. Av samtliga änkepensionsberättigade änkor utan barn i hemmet uppskattar kommittén dem som varit gifta mindre än fem år till högst 5 procent. Kommittén erinrar om att den i FPL uppställda fordran på fem års äktenskap vid regelns tillkomst motiverades med att det ej fanns någon större anledning att göra åtskillnad mellan en kvinna, som blivit änka efter ett relativt kortvarigt äktenskap, och en ogift kvinna. Enligt kommitténs uppfattning synes detta skäl, om man bortser från änkor med minderåriga barn, äga giltighet även i dagens lage och t. o. m. ha fått eu ökad betydelse när rätten till änkepension utvidgas att

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1960

avse betydligt yngre änkor än vad man då räknade med. Kommittén anser därför att det icke finnes anledning släppa eller mildra det nu gällande kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension, såvitt angår änkor utan minderåriga barn. Såsom framgår av det föregående, föreslår kommittén att krav på viss tids äktenskap icke uppställes, då rätten till änkepension grundar sig på förefintligheten av minderåriga barn i hemmet. I övriga fall skall däremot kravet på fem års äktenskap kvarstå i lagstiftningen. Då ett barn uppnår den ålder att dess vistelse i hemmet icke längre grundlägger någon sär­ skild rätt till änkepension för modern, bedömes rätten till fortsatt änke­ pension, som om modern blivit änka vid den tidpunkt då barnet uppnår den relevanta åldersgränsen. Det synes naturligt att den tid änkan upp­ burit änkepension på grund av förekomsten av barn därvid likställes med den tid under vilken hon levat i äktenskap, såvitt fråga är om kravet på fem års äktenskap.

Socialförsäkringskommitten förordar att, i likhet med vad som gäller för närvarande, änkepension skall indragas om änkan ingår nytt äk­ tenskap. Beträffande frågan om pensionsförmåner åt kvinnor, som efter om gifte ånyo blir änkor, anser kommittén, att bestämmelser för att garantera änkepensionsrätt i dylika fall är påkallade endast om kvinnan före det senare äktenskapets ingående uppburit änkepension, som indragits vid giftermålet. Kommittén uttalar, att frågan för närvarande saknar större praktisk betydelse, eftersom rätt till änkepension enligt nuvarande lag­ stiftning inträder först vid 55 års ålder och antalet änkor som därefter gifter om sig torde vara obetydligt. Förhållandet blir emellertid ett annat i samband med att även avsevärt yngre änkor blir pensionsberättigade. Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att en kvinna, som efter omgifte blir änka på nytt, i vissa fall får återinträda i samma rätt till änke­ pension som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Återupplivning av den latenta änkepensionsrätten bör emellertid inte få ske om det nya äktenskapet varat mera avsevärd tid. Då för änkepensionsrätt i de fall då det inte finns barn kräves att äktenskapet varat fem år föreslår kommittén, att återinträde i änkepensionsrätt får ske endast om det nya äktenskapet upplösts inom fem år. Återinträde bör därvid enligt kommit­ téns mening äga rum oberoende av om äktenskapet upplöses genom man­ nens död eller genom äktenskapsskillnad.

Socialförsäkringskommittén erinrar i frågan huruvida änkepension skall kunna utgå då lagligt äktenskap ej föreligger om att 12 § FPL innehåller en bestämmelse, som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger, ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever

Kunyl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 53

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, vid tillämpningen av lagen må anses såsom gift med denne. I rättspraxis har änkepensionsreglerna givits den tolkningen att, om en sådan äktenskapsliknande sam­ levnad som avses i 12 § förelegat mellan man och kvinna, kvinnan vid den samboende mannens död ansetts jämställd med änka i fråga om rätt till änkepension. Kommittén framhåller vidare, att i stort sett motsvarande regler gäller inom yrkesskadeförsäkringen medan änkepension från den allmänna tilläggspensioneringen liksom enligt statlig och kommunal tjänstepensionering endast ifrågakommer för kvinna, som var gift med mannen. Enligt kommitténs åsikt får man dock lägga delvis andra synpunkter på reglerna om änkepension inom folkpensioneringen än inom tilläggspensio­ neringen. En kvinna, som utan äktenskap under en följd av år sammanlevt med en man och har barn med honom anses sålunda av kommittén i regel vara i behov av det minimiskydd, som folkpensioneringen avser att ge, i samma grad som en kvinna, som varit gift med mannen. Kommittén har dock den uppfattningen att man i den kommande lagstiftningen bör iakt­ taga större återhållsamhet vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej varit gift med mannen, än enligt nuvarande praxis. Slopandet av inkomst­ prövningen och höjningen av pensionsbeloppen bör liksom den stora ut­ vidgningen av kretsen pensionsberättigade ge anledning till försiktighet vid de nya bestämmelsernas utformning. I utomäktenskapliga förbindelser kan det enligt kommittén antagas, att den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större utsträckning än när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna är barnlösa. I dy­ lika fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen i allmänhet att änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i praktiken inte innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i sämre läge än enligt nuvarande praxis. Kommittén föreslår därför, att rätten till änke­ pension begränsas så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast så­ dan ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde enligt kommitténs åsikt i huvudsak vara i de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan för sin försörjning är beroende av den samboende mannen och där det där­ för kan vara motiverat att vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension. Såsom ogift betecknar kommittén även änka, änkling och frånskild. Som framgår av det följande föreslår kommittén en sådan lydelse av 12 § FPL att den som stadigvarande sammanbor med an­ nan, med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall likställas med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död återupp­ tagit samlevnaden med honom, finner kommittén däremot icke påkallat. Om kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt

54 Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1960

till änkepension redan enligt nyss föreslagna regler. I övriga fall torde kvin­ nan vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av frånskild kvinna enligt det förslag härom som kommittén framlägger. Lik­ som änkepension skall indragas då änka ingår nytt äktenskap bör enligt kommitténs förslag detsamma ske, om änkan utan vigsel sammanbor med en man under sådana omständigheter att hon jämlikt 12 § FPL skall lik­ ställas med gift pensionsberättigad.

Beträffande frågan om änkepension när makarna vid mannens död levde åtskilda yttrar kommittén, att det med hänsyn till att änkepensionsrätt för frånskild föreslås införd kunde synas ligga nära till hands att änka, som vid mannens död sedan avsevärd tid levat åtskild från honom på grund av söndring eller annan liknande omständighet, jämställes med frånskild med avseende å rätten till änkepension. Det måste emellertid ofta vara en ömtålig sak och vålla stora svårigheter att efter mannens död kunna fastslå vilka orsakerna varit till att makar levat åtskilda eller om makarna helt avbrutit eller fortfarande uppehållit viss personlig och eko­ nomisk kontakt med varandra. Utredningar och bedömningar av omständig­ heter av detta slag bör enligt kommitténs uppfattning i möjlig mån und­ vikas. Enligt kommitténs mening föreligger tillräckliga skäl för en inskränk­ ning av pensionsrätten endast i fall då makar vid mannens frånfälle levat åtskilda efter vunnen hemskillnad och denna beviljats på talan av man­ nen under åberopande av grov försummelse från hustruns sida eller annan dylik omständighet.

Socialförsäkringskommittén har vid behandling av frågan om pen­ sionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vilkas förutvarande make avlider, samlat visst statistiskt material, av vilket kommittén drar den slutsatsen, att de frånskilda kvinnorna allmänt sett har ett bättre utgångs­ läge vid äktenskapets upplösning än änkorna. Emellertid kan det enligt kommitténs mening antagas att en frånskild kvinna, som genom förre man­ nens död mister hela eller en väsentlig del av sin försörjning, kommer i en lika besvärlig situation, som om äktenskapet upplösts genom och vid samma tidpunkt som dödsfallet och hon alltså blivit änka i vanlig mening. På grund av dödsfallet bortfaller den rätt till underhållsbidrag från förre mannen som den ifrågavarande frånskilda kvinnan dessförinnan haft en­ ligt dom eller avtal. Rätt till underhållsbidrag förutsätter i princip ett be­ hov av sådant bidrag för kvinnans tillbörliga underhåll. Kommittén fram­ håller, att efterlevandepension åt underhållsbidragsberättigade frånskilda kvinnor är helt i enlighet med socialförsäkringens allmänna syfte att till­ godose hjälpbehov till följd av nedsättning eller bortfall av försörjnings­ förmåga genom invaliditet, ålderdom eller dödsfall. Kostnadsökningen för folkpensioneringen som följd av att pensionsrätt införes för frånskilda kvin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 55

nor kan förutsättas bli ringa. Införande av pensionsrätt för ifrågavarande kvinnor förordas därför av kommittén. Kommittén anser att, ehuru det kunde synas ligga nara till hands, rät­ ten till underhållsbidrag likväl inte bör bli avgörande för pensionsratten. Enligt kommitténs uppfattning strider detta mot folkpensioneringens prin­ ciper. Anledningen till att dom eller avtal om underhållsskyldighet mot den frånskilda kvinnan inte föreligger är nämligen mången gång det förhållandet att mannen saknar ekonomiska möjligheter att utge underhållsbidrag. Detta gäller särskilt om det finns underhållsberättigade barn. Med nu tillämpad praxis i fråga om underhållsbidrag till frånskild kvinna skulle ett krav på avtal eller dom om sådant underhållsbidrag från änkepensionsrätt utestänga åtskilliga, som har större behov av sådan pension än de frånskilda som fått rätt till underhållsbidrag. Ett sådant resultat kan kommittén för sin del inte acceptera. Det kan vidare enligt kommittén antagas att, om man för änkepensions­ rätt åt frånskild kvinna skulle kräva dom eller avtal om underhållsskyl­ dighet, skulle i fortsättningen i långt större utsträckning än för närvarande träffas avtal om underhållsbidrag. Pensionsorganen skulle då vid lagtilllämpningen ställas inför det mången gång svårlösta problemet, huruvida avtal om underhållsbidrag i giftermålsbalkens mening verkligen föreligger. Har avtalet tillkommit enbart i syfte att bereda pensionsrätt och är par­ terna överens om att det inte skall medföra några ekonomiska förpliktel­ ser för mannen, kan det näppeligen godtagas som avtal om »lagstadgad underhållsskyldighet». Inte heller kan gärna hur obetydligt belopp som helst godtagas som underhållsbidrag enligt giftermålsbalken. Men även om en väsentligt ökad frekvens av verkliga avtal om sådana bidrag bleve följ­ den, anser kommittén inte att man därigenom åstadkommer en rättvis grans mellan sådana frånskilda kvinnor som bör bli berättigade till änkepen­ sionsrätt och övriga frånskilda. Mannens större eller mindre medgörlighet skulle nämligen ofta bli avgörande för änkepensionsrätten. Även nu an­ förda synpunkter talar enligt kommitténs mening bestämt mot att anknyta änkepensionsrätten för frånskild kvinna till hennes rätt till underhålls­ bidrag. Kommittén anser emellertid inte att det är rimligt att medge en från­ skild kvinna änkepensionsrätt efter förre mannen, om på talan av denne dömts till äktenskapsskillnad på grund av att hustrun grovt åsidosatt sina plikter mot mannen. I dylika fall har han i princip rätt till skadestånd. Det kan inte vålla något större administrativt besvär att tillämpa lagbestäm­ melser, enligt vilka dylika fall uteslutes från pensionsrätt. Huruvida sådant fall är för handen framgår av äktenskapsskillnadsdomen. Med hänsyn till det anförda förordar kommittén, att änkepensionsrätt införes för frånskilda kvinnor i alla fall utom dem, då det dömts till äktenskapsskillnad jämlikt 11 kap. giftermålsbalken antingen enligt 3 §, efter hemskillnad enligt 2 §

56 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

första stycket på talan av mannen, eller på talan av mannen enligt någon av 5—13 §§. I de fall som avses i 13 § (sinnessjukdom) kan visserligen hustrun inte lastas, men kommittén anser lämpligare att tillgodose hennes pensionsbehov genom invalidpensioneringen. Såframt nu angivna förutsättningar för änkepensionsrätt föreligger, föreslår kommittén att den frånskilda kvinnan skall vara berättigad till pension vid förutvarande mannens död under i princip samma förutsätt­ ningar i fråga om ålders- och barnvillkor som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Detta får inte tolkas så, att i de fall då för änke­ pensionsrätt kräves att makarna varit gifta med varandra minst fem år, skilsmässotiden får tillgodoräknas i annan mån än den skulle ha ansetts såsom med äktenskapstid likställd samboendetid när fråga är om »änke­ pensionsrätt» för ogift kvinna efter man, med vilken hon sammanbott. För de frånskildas del föreslås vidare barnrekvisitet utformat så, att kravet på stadigvarande vistelse i makarnas hem vid mannens död jämkas till sådan vistelse i den frånskilda kvinnans hem såväl vid skilsmässan eller hemskillnad, som föregått skilsmässan, som vid förre mannens död. Barn­ rekvisitet anses böra jämkas så, att endast sådana barn som är barn (adop­ tivbarn) till den avlidne förre mannen kan grunda pensionsrätt för den från­ skilda kvinnan. Vid ställningstagande till frågan om storleken av pensionsbeloppen till frånskilda kvinnor bör man enligt kommitténs mening fästa stort avseende vid att de frånskilda kvinnorna i allmänhet befinner sig i ett bättre eko­ nomiskt läge än änkorna. Med hänsyn härtill och till storleken av vanligen förekommande underhållsbidrag anser kommittén att frånskild kvinna skä­ ligen bör få hälften av vad som skulle ha utgått i änkepension, om hon varit vanlig änka. Kommittén förordar vidare att förekomsten av pensions­ rätt samtidigt för vanlig änka och frånskild hustru inte skall inverka på storleken av pensionsbeloppen.

\ ad angår de s. k. övergångsfallen, dvs. de kvinnor, som blivit ankor före den 1 juli 1960, har riksdagen år 1958 uttalat att de borde få änkepension med samma maximibelopp och enligt samma villkor beträf­ fande änke- och barnaålder som föreslagits för dem som blir änkor efter den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande avvägningssvårigheter och samordningsproblem som eljest uppkommer förordade riksdagen dock att rätten till änkepension i övergångsfallen skulle göras beroende av inkomst­ prövning. Frågan om den närmare utformningen av reglerna för änkepen­ sion i övergångsfallen har utretts av socialförsäkringskommittén, som där­ vid inte funnit skäl att föreslå ändring i nu gällande inkomstprövningsregler. Kommittén erinrar om att särskilda utskottet i sitt av 1958 års A-riksdag i denna del gillade utlåtande (nr 1) framhöll möjligheten av att ge kvinnor,

Kungl. Maj.ts proposition, nr 75 år 1960 57

som blivit änkor före den nya lagstiftningens ikraftträdande, ett garan­ tibelopp i änkepension, vilket syntes kunna utformas så att beloppet blev högre ju kortare den tid var som vid lagstiftningens ikraftträdande för­ flutit från mannens död. Även om riksdagen sålunda inte tog någon be­ stämd ståndpunkt till huruvida garantibelopp bör införas, anser kommittén dock, att den stora olikhet i behandlingen som vid i övrigt likartade förhål­ landen kan uppstå mellan dem som blivit änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens ikraftträdande utgör ett till­ räckligt skäl för införandet av en garantiregel i enlighet med särskilda ut­ skottets uttalande. Eftersom ändamålet med garantin främst bör vara att erhålla en jämnare övergång och minska olikheterna mellan dem som blivit änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, föreslår kommittén, att garantiregeln begränsas att avse änkor, vilkas make avlidit under de närmaste två åren före den 1 juli 1960. Av de lösningar som härvid kan tänkas är det enligt kommitténs mening när­ mast två, som man bör välja mellan. Den ena är att differentiera garanti­ beloppet så att det för kvinnor, som blivit änkor året närmast före den nya lagstiftningens ikraftträdande, dvs. under tiden 1/7 1959—30/6 1960, kom­ mer att utgöra 2/s av änkepensionen samt för kvinnor, som blivit änkor året dessförinnan, dvs. under tiden 1/7 1958—30/6 1959, V 3 av pensionen. Den andra lösningen är att ha en enhetlig garanti, motsvarande V 2 av pen­ sionen, för dem som blivit änkor under de närmaste två åren före den 1/7 1960, alltså under tiden 1/7 1958—30/6 1960. Då övergången mellan de olika fallen blir jämnare med den förstnämnda differentierade skalan och då denna lösning inte synes medföra några speciella svårigheter ur tillämpningssynpunkt, har kommittén ansett sig böra förorda att garantiregeln ut­ formas enligt densamma. Garantiregeln föreslås icke avse kommunala bo­ stadstillägg. De föreslagna garantibeloppen blir i vissa fall mycket obetydliga. För en änka, som på grund av sin ålder vid mannens död är berättigad endast till reducerad pension, innebär t. ex. garantiregeln att en kvotdel av den så­ lunda reducerade pensionen skall utgå. Det minsta garantibelopp som härvid skulle kunna komma i fråga utgör en tredjedel av V15 av full pension eller, uträknat efter förutsatt pensionsbelopp den 1 juli 1960 (2 450 kr.), 54 kr. om året. För att undvika att sådana obetydliga och för mottagaren skäligen betydelselösa pensionsbelopp skall behöva utgivas föreslår kommittén att änkepension icke skall utgå, om den understiger Vis av full pension. Här­ igenom vinner man i detta avseende en överensstämmelse med huvudbe­ stämmelserna, där lägsta pension som kan utgå likaledes utgör V15 av full pension. Genom att bestämma minimibeloppet till viss kvotdel av pensionen kommer detsamma vidare att behålla sitt reella värde även vid förändringar i penningvärdet, något som ej är fallet, om man anger minimibeloppet direkt i kronor.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Enligt kommitténs förslag skall för nya fall rätt till änkepension före­ ligga bl. a. för änka, som har barn under 16 år i liemmet. Då yngsta hemmavarande barnet fyller 16 år, skall änkans rätt till fortsatt pen­ sion bedömas som om hon blivit änka vid denna tidpunkt. Är hon 50 år då barnet fyller 16 år, blir hon allt framgent berättigad till full änkepen­ sion, och är hon i åldern 36—49 år, får hon reducerad pension. Skulle mot­ svarande regler konsekvent tillämpas även då fråga är om kvinna, vars make avlidit före den 1 juli 1960, skulle detta kunna medföra att en änka fr. o. m. sagda dag förvärvar rätt till änkepension även om mannen avlidit mer än 40 år tidigare. Att ge övergångsbestämmelserna en så vidsträckt retroaktiv verkan är emellertid enligt kommitténs mening icke motiverat. Änkepension i övergångsfallen på grund av förekomsten av barn under 16 år bör enligt kommittén icke beviljas med mindre sådant barn finns vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Genom att uppställa detta villkor undvikes i stort sett de betydande svårigheter som eljest ofta skulle ha uppkommit, då det gällde att förebringa utredning i fråga om förhål­ landen, som förelegat lång tid tillbaka, t. ex. barnets vistelse i makarnas hem vid mannens död eller änkans och barnets samboende vid tiden för barnets 16-årsdag. Som tidigare nämnts må jämlikt 12 § FPL i dess nu gällande lydelse ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sam­ manlever med annan under äktenskapsliknande förhål­ landen, anses såsom gift med denne. 1 de flesta fall blir det därvid till den pensionsberättigades nackdel att anses såsom gift, beroende dels på att pensionsbeloppet för ogift pensionär är större än för envar av två pensionsberättigade makar, dels på att vid beräkning av inkomstprövade pen­ sionsförmåner hänsyn skall tagas jämväl till den andra kontrahentens in­ komst. I vissa fall blir det dock fördelaktigare för de sammanlevande att bli betraktade såsom gifta. Detta kan t. ex. medföra rätt till hustrutillägg. Vidare kan det enligt nuvarande praxis medföra rätt till änkepension för kvinnan, då den sammanboende mannen avlider. Kommittén har som förut nämnts föreslagit strängare villkor för rätt till änkepension i hithörande fall än vad som nu gäller i praxis. Enligt kom­ mitténs mening föreligger emellertid starka skäl för att i de fall, då man och kvinna redan ansetts såsom gifta enligt 12 § i lagrummets nuvarande lydelse, kvinnan bör få rätt till änkepension, även om sammanboendet ej uppfyller de krav som enligt den nya lagstiftningen fordras för rätt till änkepension. Kommittén föreslår därför en övergångsregel av denna inne­ börd.

Till kommitténs betänkande har ledamoten herr Broberg fogat ett sär­ skilt yttrande, vari han påpekar, att kommitténs förslag väsentligen inne­ bär endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 59

och att han från denna utgångspunkt inte har någon anledning till erinran mot de av kommittén framlagda förslagen. Emellertid anser han sig inte kunna underlåta att framhålla sin uppfattning att kostnaderna för änke­ pensionerna skulle kunna avsevärt minskas utan att den trygghet de avser att ge skulle i nämnvärd mån förminskas. Enligt herr Brobergs mening måste ett annat och strängare betraktelsesätt anläggas då fråga är om skattefinansierade anordningar sådana som folkpensioneringen än då fråga är om försäkringsprestationer, vilka finansieras genom avgifter som åt­ minstone i stort sett drabbar den enskilde i förhållande till de honom till­ försäkrade prestationernas storlek. Under utredningsarbetets gång har herr Broberg blivit allt mer övertygad om att änkepensionen inte är riktigt avvägd vid jämförelse med det stöd, som det allmänna genom folkpensione­ ringen eller på annat sätt ger andra jämförbara kategorier. Antages defini­ tivt den i princip beslutade änkepensioneringen kan det inte undgås att krav å förbättring av stödet till andra grupper kommer att framföras. Detta kravs tillgodoseende blir utomordentligt kostnadskrävande och kraven kom­ mer att bli svåra att avvisa. Med hänsyn till de nu framförda synpunkterna borde enligt herr Brobergs mening änkepensionen i princip alltjämt vara inkomstprövad, varvid dock minst så stor del av pensionen boide lämnas utan inkomstprövning att man undvek att änkor efter män i lägre inkomst­ lägen fick mindre andel av mannens inkomst i form av folk- och tilläggs­ pension än änkor vilkas män haft högre inkomst.

Barnpensioner m. m. I sitt förslag rörande barnpensioner såsom folkpensionsförmån utgår socialförsäkringskommittén från 1958 års A-riksdags ställningstagande, enligt vilket fr. o. in. den 1 juli 1960 barnpensioner å 1 000 kr. om året borde utgå utan inkomstprövning i samtliga fall, då barnets huvudsak­ liga försörj are avlidit, intill dess barnet fyller 19 år. Frågan huruvida barnpensioner bör utgå även då den av föräldrarna som inte är den huvudsaklige försörjaren avlidit, har i enlighet med vad 1958 års A-riksdag förutsatte utretts av kommittén, som därvid funnit, att det i praktiken skulle uppkomma betydande svårigheter att anknyta rätten till barnpension inom folkpensioneringen till den omständigheten att den hu­ vudsaklige försörjaren avlidit. En utredning skulle erfordras i varje säl skilt fall, och det skulle många gånger vara vanskligt att bedöma, om den ena eller andra maken varit den huvudsakliga försörjaren, t. ex. om båda ma­ karna haft förvärvsarbete och ungefär lika stor arbetsinkomst. Den huvud­ sakliga försörjningsbördan kan också ha växlat, så alt den tidvis åvilat den ene maken och tidvis den andre. Härtill kommer att med en barnpensions­ ålder av 19 år många pensionsberättigade barn i de högre åldersgrupperna kommer att vara självförsörjande, varvid ingen av föraldrarna kan anses vara barnets huvudsakliga försörjare. Kommittén har på grund härav fun­

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är 1960

nit det mest ändamålsenligt att vid utformandet av barnpensionsbestämmelserna bortse från vem av föräldrarna som varit att anse som den huvud­ sakliga försörj aren. Detta kommer att i hög grad underlätta tillämpningen av bestämmelserna i praktiken. Med dessa utgångspunkter finner kommit­ tén naturligt, att rätt till barnpension skall föreligga för barn, vars fader avlidit. När det gäller barnpension till barn, vars moder avlidit, fram­ håller kommittén, att spörsmålet härom är nära förknippat med frågan om änklingspensioner. Kommittén anför att en lösning av sistnämnda problem är att låta barnpensioner utgå till samtliga barn, som förlorat endera av föräldrarna, alltså även till änklingsbarnen, utan att samtidigt tillerkänna änklingen pension för egen del. En sådan anordning har, anför kommittén, den fördelen att hjälpen kan avvägas med hänsyn till antalet barn i famil­ jen. Detta alternativ skulle medföra ekonomisk hjälp också i de fall då bar­ nen eller något av dem icke tillhör änklingens hushåll utan är lämnade i annans vård (utackorderade hos anhöriga eller andra), något som torde vara oftare förekommande i änklingsfamiljer än i familjer, där fadern är död men modern lever. Enligt kommitténs mening bör man vid bedömandet av effekten av det ekonomiska stödet fästa mindre avseende vid en teoretisk uppdelning av detta på änklingen och barnen än vid den totala effekten på det gemensamma hushållet. Vid övervägande av de anförda omständighe­ terna har kommittén funnit, att det allmännas stöd åt barnfamiljer, där modem avlidit, lämpligast bör utformas som ett bidrag till barnets egen försörjning. Kommittén föreslår därför, att barnpension skall utgå även till barn, vars moder avlidit. I fråga om storleken av barnpension till barn, vars båda föräld­ rar avlidit, yttrar kommittén att en omständighet, som manar till åter­ hållsamhet då det gäller att bestämma barnpensionens storlek för föräldra­ lösa barn inom folkpensioneringen, är att barnen framdeles får möjlighet att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader genom de till­ äggspensioner, som de regelmässigt kommer att bli berättigade till. Om en försäkrad avlider och efterlämnar ett barn under 19 år som enda pensionsberättigad efterlevande, kommer detta barn att erhålla barnpension från tilläggspensioneringen med samma belopp som skulle ha utgått till den av­ lidnes änka, om pensionsberättigade barn ej funnits. Den tilläggspension som tillkommer föräldralösa barn är sålunda avsevärt högre än den som tillkommer barn, vars fader avlidit men vars moder lever och är berättigad till änkepension. Även om kostnaderna för de föräldralösa barnen ofta torde vara högre än för barn, som förlorat endast den ena av föräldrarna, kommer detta i regel att kompenseras av de högre förmåner, som det för­ äldralösa barnet erhåller från tilläggspensioneringen. Det kan enligt kom­ mitténs mening icke vara motiverat att därutöver tillgodose de föräldra­ lösa barnen med en större barnpension från folkpensioneringen än vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 61

som gäller för fader- eller moderlösa barn. Kommittén föreslår därför, att barnpension skall utgå med beloppet 1 000 kr., oavsett om en av barnets föräldrar eller båda avlidit. Kommitténs förslag innebär beträffande vilka barn, som skall äga rätt till barnpension, att de nya reglerna skall avse såväl barn i äktenskap som barn utom äktenskap. Därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till utomäktenskapligt barns underhåll utgiva ett belopp en gång för alla föreslås dock i överensstäm­ melse med vad som gäller enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­ pension att barnpension inte skall utgå. Adoptivbarn skall enligt förslaget vid bedömande av rätten till barnpension likställas med eget barn. Sist­ nämnda regel föreslås i likhet med vad som gäller beträffande tilläggspen­ sioneringen kompletterad med en bestämmelse, som hindrar att ett bort­ adopterat barn får rätt till barnpension efter sina naturliga föräldrar. Kom­ mitténs ståndpunktstagandcn i fråga om den barnpensionsberättigade kret­ sen innebär att barnpension efter en avliden person icke utgår till andra makens barn eller adoptivbarn, som varken är barn till den avlidne eller adopterat av honom. Ej heller utgår barnpension till fosterbarn. Kommittén har funnit det med barnets intressen mest förenligt, att rätten till barnpension inte skall påverkas av att bar­ nets fader eller moder ingår nytt äktenskap.

De föreslagna barnpensionerna kommer att ersätta de särskilda barn­ bidrag, som nu utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda föräldrarna. De barnbidragsberättigade barn som icke kommer att beröras av lagstiftningen om barnpension är dels barn, vars fader, styvfader eller i vissa fall moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Frågan om de barnbidrag som har karaktären av barn­ tillägg —- för närvarande omkring 13 500 — är avsedd att prövas i samband med utformningen av invalidpensioneringen, och barnbidragen i den andra gruppen — omkring 850 till antalet — har förutsatts skola regleras utanför folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår en provisorisk höj­ ning av återstående särskilda barnbidrag till 1 000 kr. per år och barn. Då den framtida utformningen av barnförmånerna i dessa fall kommer att bli föremål för fortsatt utredning, föreslås att någon annan ändring beträffande dessa barnbidrag än höjningen av beloppen nu icke sker. Barnbidragen kommer sålunda fortfarande att vara inkomstprövade och utgå till dess barnet fyller 16 år. Kommittén anför i detta sammanhang, att den är väl medveten om att den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragen kan aktualisera en motsvarande höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag men framlägger inte något förslag härom.

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Slutligen behandlar kommittén frågan om indexreglering av barnpensioner och särskilda barnbidrag. Kommittén påpekar, att folkpen­ sioneringens nu gällande indexsystem bygger på penningvärdet i december 1951, under det att barnpensionsbeloppet 1 000 kr. avser tidpunkten den 1 juli 1960, då den nya lagstiftningen skall träda i kraft. Skulle det nu gäl­ lande indexsystemet tillämpas å barnpensionerna, skulle alltså från början i pensionsbeloppet ingå ett betydande antal indextillägg av viss storlek. Beloppet 1 000 kr. skulle således motsvara summan av ett grundbelopp för barnpension och det antal indextillägg och motsvarande standardtillägg därtill, som utgår å övriga pensioner. En sådan lösning synes kommittén föga tilltalande. Att å andra sidan tillskapa ett särskilt indexsystem för barnpensionerna anser kommittén inte heller lämpligt. Vidare anföres att folkpensioneringens indexsystem av flera skäl måste revideras inom de närmaste åren senast fr. o. in. den 1 januari 1963 då allmänna tilläggspen­ sioner skall börja utgå. Kommittén har med hänsyn till den sålunda förestående revisionen av indexsystemet inom folkpensioneringen icke funnit skäl att nu framlägga förslag om indexreglering av barnpensionerna. I avvaktan på folkpensio­ neringens slutliga och enhetliga utformning bör enligt kommitténs uppfatt­ ning barnpensionerna och de kvarstående särskilda barnbidragen genom beslut av statsmakterna anpassas till rådande ekonomiska förhållanden för varje gång en sådan anpassning visar sig erforderlig. I

I samband med behandlingen av barnpensionerna har kommittén som framgått av det föregående berört frågan om änklingspension e r. Kommittén ansåg därvid, att änklingsfamiijernas hjälpbehov bäst tillgodoses genom att de moderlösa barnen får barnpensionsrätt. Barnpen­ sionen föreslås också skola utgå, oberoende av om fadern ingår nytt äkten­ skap. Emellertid återstår frågan, huruvida en särskild änklingspension kan anses erforderlig vid sidan av barnpensionen. Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finns hemmavarande icke vuxna barn som ett verkligt behov av fortlöpande eko­ nomisk hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änkling­ arnas inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsvarande situation. I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommer barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner för­ höjda med tilläggspension efter henne. Med anledning av vad sålunda an-

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 63

förts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folkpensioneringen. Nu utgående änklingsbidiag föreslås övergångsvis bibehållna.

Mot kommitténs förslag rörande barnpensioner har ledamöterna herrar Andersson och Eliasson reserverat sig och ansett, att barn pension såldern bör sättas till 16 år. Till denna uppfattning ansluter sig herr Broberg i sitt särskilda yttrande. Herrar Andersson, Eliasson och Königson har vidare i en reservation föreslagit, att barnpensionen till barn, vars båda föräldrar avlid i t, bestämmes till 1 500 kr. per år.

Kostnadsberäkningar

De sammanlagda kostnaderna för folkpensioneringen under budgetåret 1959/60 har under antagande att antalet indextillägg är 8, vilket hittills va­ rit fallet under budgetåret, i 1959 års statsverksproposition beräknats till omkring 2 392 milj. kr., varav 2 023 milj. kr. faller på statsverket och 369 milj. kr. på kommunerna. Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. upp­ fördes därför med 2 023 milj. kr. Kostnaderna för de särskilda barnbidra­ gen under innevarande budgetår beräknades till 15,9 milj. kr., varav sta­ tens andel utgör 8,7 milj. kr. och kommunernas 7,2 milj. kr. För änke- och änklingsbidragen uppskattades kostnaden till 11,5 milj. kr., som fördelades med 5,4 milj. kr. på staten och 6,1 milj. kr. på kommunerna. Medelsbehovet under anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. beräknades med hänsyn härtill i budgeten till 14,1 milj. kr. Med oförändrade förutsättningar i förhållande till innevarande budgetår, såvitt angår lagstiftningens innehåll och antalet indextillägg, beräknar pensionsstyrelsen folkpensionskostnaderna under budgetåret 1960/61 till 2 425,4 milj. kr., av vilka statens andel utgör 2 047 milj. kr. och kommunernas 378 milj. kr. ökningen i förhållande till budgetåret 1959/60 hänför sig till det ökade antalet pensionärer och en antagen fortsatt stegring av de kommu­ nala bostadstilläggens medelbelopp. På motsvarande sätt beräknar pensionsstyrelsen kostnaden under budgetåret 1960/61 för de särskilda barn­ bidragen samt änke- och änklingsbidragen till 25,4 milj. kr., varav 12,6 milj. kr. belöper på staten och 12,8 milj. kr. på kommunerna. Under anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverkspro­ position (V ht p. 116) preliminärt uppförts ett belopp av 2 390 milj. kr. Hänsyn har härvid tagits till den föreslagna standardhöjningen av folkpen­ sionerna, till de förut behandlade förslagen om förbättrade familjeförmåner och till ett nytillkommande indextillägg, som antages bli en följd av den allmänna varuskatten. Anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invali­

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

ders barn in. m. (V ht p. 119) har likaledes preliminärt uppförts med det av pensionsstyrelsen beräknade beloppet 12,6 milj. kr.

Socialförsäkringskommittén uppskattar på grundval av utförliga beräk­ ningar i en bilaga till kommitténs betänkande kostnaderna för den av kom­ mittén föreslagna änkepensioner ingen för budgetåret 1960/61 till 156 milj. kr., varav 27 milj. kr. belöper på de kommunala bostadstillläggen. Kommittén bär även gjort en uppskattning av kostnaderna för bud­ getåret 1968/69 och därvid kommit fram till beloppet 343 milj. kr., varav 35 milj. kr. hänför sig till de kommunala bostadstilläggen. Rörande förutsättningarna för beräkningarna må blott nämnas, att full änkepension för budgetåret 1960/61 antagits utgöra 2 450 kr., motsvarande den nuvarande folkpensionen till ogift ålderspensionär, samt att fullt kom­ munalt bostadstillägg antagits utgöra i genomsnitt 700 kr. För budgetåret 1968/69 har full änkepension antagits utgöra 3 700 kr., motsvarande den avsedda pensionsnivån nämnda år — 3 600 kr. — jämte de två indextillägg å vartdera 50 kr., som tillkommit efter utgången av år 1957. Särskilda be­ räkningar har icke uppgjorts beträffande kostnaderna för den föreslagna änkepensionen till vissa frånskilda kvinnor. Några säkra hållpunkter för uppskattning av antalet sådana pensioner finns icke, men utredningen antar att de blir relativt få i varje fall under det första året efter lagstiftningens ikraftträdande. Ifrågavarande kostnader anses därför vad gäller budget­ året 1960/61 kunna inrymmas i de ovan angivna änkepensionskostnaderna. Ej heller har kostnaderna beräknats för de få övergångsvis från den 1 juli 1960 kvarstående änklingsbidragen. Dessa kostnader blir emellertid så små att de saknar praktisk betydelse. Vidare har inte beaktats den kostnads­ besparing för änkepensioneringens del, som uppkommer genom vissa i det följande behandlade regler för sammanträffande av folkpensionsförmån och efterlevandelivränta. Nämnda besparing blir emellertid för änkepensione­ ringens del så ringa för budgetåret 1960/61 att man kan bortse från den­ samma. För barnpensioneringen beräknar kommittén kostnaderna till omkring 94 milj. kr., om barnpensionerna utgår till 19 års ålder, och ca 60 milj. kr. vid en barnpensionsålder av 16 år. Härtill kommer kostnaderna för kvarstående särskilda barnbidrag till invaliders m. fl. barn, som uppskattas till omkring 14 milj. kr., varav 6 milj. kr. hänför sig till den av kommittén föreslagna höjningen av bidragens maximibelopp från 600 till 1 000 kr. De sammanlagda kostnaderna för familjepensioneringen vid en barn­ pensionsålder av 16 år kan alltså under budgetåret 1960/61 vid oförändrat antal standard- och indextillägg uppskattas till (156 + 60 + 14) 230 milj. kr. Om reglerna rörande familj epensioneringen bibehålies oförändrade, kan dessa kostnader uppskattas till ca 81 milj. kr. Förslaget innebär alltså en kostnadsökning av omkring 149 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 65

Vad gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kom­ mun utgår kommittén i denna etapp från hittills gällande grunder, en­ ligt vilka de icke inkomstprövade förmånerna helt bestrides av staten och kostnaderna för övriga familj ef örmåner fördelas mellan staten och kom­ munerna. Från nu angivna utgångspunkter uppskattar kommittén statens kostnader för änkepensioner m. m. för budgetåret 1960/61 till 81 milj. kr. samt kommunernas kostnader till 75 milj. kr. Barnpensionskostnaderna 60 milj. kr. faller helt på staten. Av kostnaderna för de kvarstående särskilda barnbidragen torde 8 milj. kr. belöpa på staten och 6 milj. kr. på kommu­ nerna. Statens totala kostnader för folkpensioneringens familj ef örmåner uppgår sålunda till (81 + 60 + 8) 149 milj. kr. och kommunernas totala kostnader till (75 + 6) 81 milj. kr. Kommittén framhåller att, om de nuva­ rande grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna skulle förbli oförändrade, den nu förordade reformen på längre sikt inne­ bär en successiv förskjutning av kostnaderna till kommunernas fördel allt­ eftersom de inkomstprövade änkepensionerna till övergångsfallens änkor upphör att utgå. Statens andel i kostnaderna för folkpensioneringens familj ef örmåner vid oförändrade regler har för budgetåret 1960/61 uppskattats till ca 38 milj. kr. och kommunernas motsvarande andel till ca 43 milj. kr. Kostnadsök­ ningen till följd av förslaget uppgår alltså till omkring (149 - 38) 111 milj. kr. för staten och till omkring (81 — 43) 38 milj. kr. för kommunerna. Kommittén gör den reservationen rörande dess kostnadsuppskattningar, att de är behäftade med en viss osäkerhet. Detta gäller särskilt kostnaderna för de inkomstprövade pensionerna till övergångsfallens änkor. En bety­ dande ovisshet måste nämligen föreligga vid beräkningen av dessa ankors inkomster och inte minst av den inverkan som änkepensioneringens utbygg­ nad kan få på änkornas förvärvsförhållanden. Kostnadsökningen för den av besparingsutredningen förordade stan­ dardhöjningen 250 kr. för ensamstående pensionärer och 350 kr. för två pensionsberättigade äkta makar, vilken alltså kommer att gälla även de nya änkepensionsförmånerna, kan enligt inom socialdepartementet gjorda beräkningar uppskattas till 220 milj. kr. för budgetåret 1960/61. Av denna kostnadsökning belöper 195 milj. kr. på staten och 25 milj. kr. på kom­ munerna. För ett nytt indextillägg med nuvarande belopp 50 kr. för ensam­ stående och 40 kr. för envar av två pensionsberättigade äkta makar kan kostnaden för budgetåret 1960/61 uppskattas till omkring 46 milj. kr., varav 40 milj. kr. faller på staten och 6 milj. kr. på kommunerna. En höjning av bidragsförskottens maximibelopp till 1 000 kr. fr. o. in. den 1 juli 1960 kan enligt socialstyrelsen för budgetåret 1960/61 beräknas medföra en kostnadsökning, som — därest de bidragsskyldiga 5 —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

antages liksom f. n. återbetala genomsnittligt 47 procent av utgivna för­ skott uppgår till 3,8 milj. kr. Härav skall staten efter budgetårets utgång ersätta 3A eller 2,7 milj. kr., medan återstoden stannar på kommunerna. En motsvarande höjning av utfyllnadsbidragen, som till ingen del återgäldas av dem som är bidragsskyldiga gentemot barnen, leder för nästa budgetår till en beräknad kostnadsökning av 10,7 milj. kr., av vilka staten har att bud­ getåret 1961/62 gottgöra kommunerna 8 milj. kr.

Remissyttranden

Vid remissbehandling av besparingsutredningens betänkande har ytt­ randen över de delar, som berör folkpensioneringen, avgivits av socialsty­ relsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, statens sakrevision, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges in­ dustriförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Lands­ organisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges folkpensionärers riksorganisation. över socialförsäkringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttran­ den avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorga­ nisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation, Socialförsäkringsbolagens förening, Sven­ ska sjukkasseförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmoders­ föreningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Sveriges folkpensionärers riksorganisation. Utöver remissyttrandena har i anledning av båda betänkandena inkom­ mit skrifter från olika sammanslutningar.

Standardhöjning av folkpensionerna Det förslag rörande takten i folkpensionshöj ningen, som framlagts av besparingsutredningen, tillstyrkes om än i en del fall med vissa erinringar av så gott som samtliga de remissorgan, som tagit upp frågan till be­ handling. Tillstyrkande yttranden föreligger således från socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Sistnämnda myndighet uttalar, att vid bifall till ut­ redningens förslag den av allmänna pensionsberedningen förordade av­ vecklingen av de kommunala bostadstilläggen torde få anses avskriven. Pensionsstyrelsen vidhåller i stället vad styrelsen i tidigare utlåtanden an­ fört om borttagande av de kommunala bostadstilläggen ur folkpensionslagstiftningen och deras ersättande i de fall där de behövs med kommunala

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 67

hyrestillägg utan statsbidrag. I fråga om avvägningen av pensionsbeloppen mellan ensamstående och makar framhåller styrelsen, att besparingsutredningen vid bestämmandet av beloppen för år 1960 utgått från läget i decem­ ber 1957, då folkpensionen för ensamstående utgjorde 2 200 kr. och för två makar tillhopa 3 520 kr. för år. Sedan dess har emellertid två indextillägg å 50 resp. 40 kr. (80 kr. för två makar) tillkommit. Därmed skulle den av­ sedda proportionen 100:158 icke komma till stånd. Skillnaden blir år 1960 mvcket obetydlig men ökar i den mån flera indextillägg tillkommer. Att märka är att proportionen 100:150 icke heller kan nås 1968, eftersom den avsedda proportionsändringen motverkas av indextilläggen så länge de har nuvarande konstruktion. Detta är givetvis inte något speciellt utmärkande för besparingsutredningens förslag utan är gemensamt för alla som räknar med nuvarande indextillägg. För att proportionen inte skall förryckas måste tilläggen ifråga anpassas till densamma. Statskontoret anser, att frågan huruvida och med vilket belopp standard­ höjning av folkpensionen skall ske bör göras till föremål för prövning för en kortare tidsperiod i sänder. Det torde härvid enligt ämbetsverkets me­ ning förtjäna övervägas, om icke denna prövning bör ske varje år och höj­ ningarna alltså avse ettårsperioder i stället för såsom föreslagits tvåårs­ perioder. Höjningarna skulle då givetvis göras med mindre belopp ån de av besparingsutredningen föreslagna. Härigenom kunde en ytterligare be­ sparing med ca 100 milj. kr. ernås i första hand för budgetåret 1960/61. Även om folkpensionshöjningarna kommer att ske i annan takt än den av allmänna pensionsberedningen föreslagna bör enligt statskontoret höj­ ningarna kombineras med en successiv avveckling av de inkomstprövade bostadstilläggen i den utsträckning beredningen förordat. Även statens sakrevision håller före, att några avgörande motiv att låta folkpensionsförbättringarna komma med två års mellanrum inte föreligger. Sakrevi­ sionen anser därför att det bör övervägas att låta pensionsbeloppen stiga varje år. Genom denna tidsförskjutning kan en icke obetydlig minskning i belastningen vinnas för budgetåret 1960/61, under vilket budgetår stats­ finanserna utsättes för mycket stora påfrestningar. Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att eftersom statsmakterna uppenbarligen bedömt det som omöjligt alt avveckla de kommunala bo­ stadsbidragen för närvarande, invändningar mot besparingsutredningens förslag icke torde kunna framställas. Förslaget innebär emellertid enligt länsstyrelsens mening att tanken att avveckla de kommunala bostadstillläggen på sätt allmänna pensionsberedningen föreslagit definitivt avskrives. l.änsstyrelsen i Älvsborgs län säger sig visserligen gärna ba sett att höj­ ningen av ålderspensionerna kunnat ske i enlighet med allmänna pensionsberedningens förslag men finner att vad besparingsutredningen anfört om det statsfinansiella läget visar, att höjningen bör genomföras i den jämnare takt, som utredningen föreslagit.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker besparingsutredningens förslag men framhåller, att det inte är möjligt för organisationerna att ta slutgiltig ställning till den skala, som utredningen lagt fram, enär tillräckligt underlag ej finnes för att bedöma om ens dessa höjningar är samhällsekonomiskt genomförbara. Det är emellertid enligt organisationernas mening särskilt viktigt, att budgetåret 1960/61, som redan av andra skäl kan beräknas bli påfrestande för samhällsekonomien, inte belastas med så stora statliga utgiftsökningar, som en höjning av folk­ pensionerna enligt allmänna pensionsberedningens förslag skulle medföra. Även Kooperativa förbundet förordar förslaget. Landsorganisationen påpekar, att organisationen i sitt yttrande över all­ männa pensionsberedningens betänkande framhöll, att lägre höjningar av pensionsbeloppen åren 1960 och 1962 än som föreslagits av beredningen kunde tänkas, därest de kommunala bostadstilläggen bibehölls. Enär så blivit fallet, anser Landsorganisationen förutsättningarna för en jämnare höjning vara givna. Förslaget om en jämn takt för folkpensionshöjningarna tillstyrkes av SACO och Statstjänstemannens riksförbund, vilka emel­ lertid anser en omprövning av hela folkpensionssystemet nödvändig. Sveriges folkpensionärers riksorganisation har inte något att erinra mot besparingsutredningens förslag, under förutsättning att de kommunala bostadstilläggen inte blott bibehålies utan även justeras i anslutning till de verkliga hyreskostnaderna. Länsstgrelsen i Norrbottens län hyser med hänsyn till den svåra ekono­ miska situationen i länet starka betänkligheter mot utredningens förslag rörande takten i folkpensionshöjningen. Svenska landskommunernas för­ bund säger sig inte kunna bedöma huruvida förslaget är avvägt på bästa möjliga sätt med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen och i förhållande till nya eller ökade krav på anslag till andra ändamål. I övrigt har förbundet observerat att besparingsutredningen icke förutsatt någon samtidig successiv avveckling av de kommunala bostads­ tilläggen utan tvärtom synes ha förutsatt att kommunernas bidrag till de inkomstprövade folkpensionsförmånerna skall utgå efter samma grunder som för närvarande.

Änkepensioner m. m. Socialförsäkringskommitténs förslag att inkomstprövningen av änkepensionerna skall slopas tillstyrkes av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och Landsorganisationen. Även TCO, som dock förordar att ställningstagandet till kommitténs förslag uppskjutes till dess folkpensioneringens och tilläggspensioneringens familj eförmåner kan prövas i ett sammanhang, uttalar sig för ett slopande av inkomstprövningen. Enligt organisationens uppfattning innebar all­ männa pensionsberedningens förslag om att änkepensionen skulle utgå med

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 69

samma belopp som ålderspensionen för en gift pensionär en lämpligare avvägning än att änkepensionen sättes till samma belopp som ålderspen­ sionen för en ensamstående pensionär såsom socialförsäkringskommittén i enlighet med 1958 års A-riksdags ställningstagande föreslår. Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrker förslaget men säger sig inte kunna bortse från det intryck de föreslagna bestämmelserna kan göra på andra hj älpbehövande grupper i samhället. Socialstyrelsen framhåller, att den socialpolitiska grunden för samhällets stöd till änkor med barn i hemmet är helt och hållet av familjestödj ande natur. Man önskar bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och famil­ jen, och det har sedan länge accepterats som ett gemensamt intresse att stödja familjen såsom den grundläggande samhällsinstitutionen såväl eko­ nomiskt som på annat sätt. De skäl som talar härför får alldeles särskild tyngd i fråga om de ofullständiga familjerna, vilka enligt vad styrelsen i många sammanhang haft tillfälle att konstatera utgör en klart eftersatt grupp i samhället. Styrelsen vill därför uttala sin stora tillfredsställelse med det kraftigt ökade stöd som »änkefamilj erna» erhåller enligt de nu framlagda reformförslagen. Slopandet av inkomstprövningen är enligt styrelsens mening för denna grupp starkt motiverad. Mera kritisk ställer sig socialstyrelsen däremot när det gäller ensamstående änkor. Beträffande dessa finns enligt styrelsens uppfattning ingen allmän socialpolitisk grund att åberopa för ett generellt stöd av här ifrågavarande slag. Änkeståndet såsom sådant kan numera knappast motivera ett löpande bidrag till uppe­ hället. Då man velat tillerkänna även de ensamstående änkorna en icke inkomstprövad änkepension, torde detta ställningstagande i avsevärd utsträck­ ning ha grundats på föreställningen att kvinnan såsom den försörjda i äktenskapet som regel står utan försörjningsmöjlighet då mannen avlider. Detta förhållande äger numera långt ifrån generell giltighet, något som bland annat framgår av inkomststatistiken, enligt vilken (år 1957) de gifta kvinnorna utgjorde omkring 29 procent av de gifta inkomsttagarna. Det kan också förväntas, att de gifta kvinnornas andel i de förvärvsarbetandes krets framdeles kommer att successivt öka. Det av allmänna pensionsberedningen åberopade, i och för sig mycket beaktansvärda syftet med inkomstprövning­ ens slopande, nämligen att undvika regler som kan verka hämmande på vederbörandes strävan att inträda i förvärvslivet, äger uppenbarligen icke tillämpning på de fall då kvinnorna haft förvärvsarbete under äktenskapet. Styrelsen anser det inte vara uteslutet att man i fråga om de ensamstående änkorna skulle kunna finna en tillfredsställande lösning av deras pen­ sionsfråga utan att tillgripa den mycket kostnadskrävande och enligt sty­ relsens mening sannolikt mindre riktigt avvägda åtgärden att helt slopa inkomstprövningen. Härvid har styrelsen framför allt beaktat, att förslaget kan komma alt medföra krav — som enligt styrelsens mening kan vara för­ svarliga — från andra kategorier än änkor, exempelvis rörande invalidpen-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

slotten och hustrutilläggen. Eftersom kommitténs förslag emellertid väsent­ ligen innebär endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade prin­ cipbeslut, har styrelsen från denna utgångspunkt ej funnit anledning till erinran mot kommitténs ifrågavarande förslag. De av socialstyrelsen anförda kritiska synpunkterna återkommer i remiss­ yttranden, som går i avstyrkande riktning. Till de remissorgan, som avstyrker förslaget om slopande av inkomstprövningen för änkepensionerna, hör pensionsstyrelsen, som uttalar att det från sociala synpunkter inte finns någon anledning att utge änkepension åt en änka, som har ett för­ värvsarbete på vilket hon försörjer sig. Enligt styrelsens mening kan eu lägre änkeålder än 60 år inte tänkas som utgångspunkt för en änkepension utan behovsprövning. Styrelsen förordar alt riksdagens ställningstagande år 1958 omprövas med sikte på en reformerad inkomstprövning och att under tiden endast genomföres en provisorisk förbättring av änkepensionen utan ändring av nuvarande inkomstprövning. Även Socialförsäkringsbola­ gens förening och Svenska socialvårdsförbandet förordar utredning rörande bibehållande av inkomstprövningen för änkepensionen. Riksförsäkringsanstalten har den bestämda uppfattningen alt reforme­ ringen av folkpensioneringens änkepensionssystem inte bör brytas ut ur sitt sammanhang med invalidpensioneringen samt delar de betänkligheter, som uttalats av herr Broberg i hans vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrande. Yrkeskvinnors sainarbetsförbund ansluter sig till kommittéförslaget om slopande av inkomstprövningen för änkor med barn under 16 år men anser att en icke behovsprövad änkepension åt friska och arbetsföra kvinnor utan barn innebär en avsevärd orättvisa mot andra grupper i samhället. Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att det är angeläget att en betydande förbättring av änkepensionen vidtages för de änkor, som inte kan bereda sig nämnvärda arbetsinkomster och ej lieller åtnjuter annan pension, men att å andra sidan en icke inkomstprövad änkepension av före­ slagen storlek skulle innebära att många andra änkor komme att gynnas av samhället i alltför hög grad jämfört med andra grupper. Med hänvisning även till angelägenheten av att begränsa den kraftiga ökningen av stats­ utgifterna förordar föreningen därför att änkepensionen alltjämt inkomstprövas. Föreningen anser dock i likhet med herr Broberg, att pensionen för att kunna utgöra en lämplig grund för änkepensionsförmånerna enligt den allmänna tilläggspensioneringen till en mindre del bör utgå utan in­ komstprövning. SÄ CO betonar särskilt de överförsäkringsproblem, som kan uppstå vid sammanträffande av familjepensionsförmåner från folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen. Enligt organisationens mening är det inte möjligt att genomföra 1958 års A-riksdags beslut i fråga om folkpensioneringens familjeförmåner. Frågan måste i sin helhet omprövas under hän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 71

synstagande till familjepensioneringen inom den allmänna tilläggspensio­ neringen. SACO avstyrker därför socialförsäkringskommitténs förslag i dess lielhet. För den händelse reformer beträffande änkepensioneringen anses böra genomföras förordar SACO att den nuvarande inkomstpröv­ ningen övergångsvis bibehålies. Socialförsäkringskommitténs förslag att änkepensionen till yngre änkor utan barn skall minskas med en femtondel för varje år som änkan var yngre än 50 år vid mannens frånfällc eller då yngsta barnet fyllde 16 år lämnas i allmänhet utan erinran i remissyttrandena. Svenska socialvårdsförbundet delar kommitténs uppfattning att det lämpligen bör över­ låtas åt kommunerna själva att ta ställning till huruvida den föreslagna reduktionsregeln bör tillämpas även för de kommunala bostadstilläggens vid­ kommande. Pensionsstyrelsen anser däremot, att det knappast kan vara någon me­ ning att ge så låga pensioner till yngre änkor som blir en följd av förslaget, pensioner som skulle kunna utgå i över 30 år och som, i många fall utan någon egentlig mening för den enskilde, skulle bli betungande för pensio­ neringen. Styrelsen anför vidare vissa kritiska synpunkter på förslaget rörande de kommunala bostadstilläggen och yttrar. Man torde kunna utgå ifrån att nuvarande grunder för de kommunala bostadstilläggen, ehuru de givetvis inte av kommunerna bestämts med hän­ syn till de nya änkepensionerna, måste tills ev. ändring sker tillämpas jäm­ väl å dessa. Härvid kan svängningarna, särskilt framträdande när det gäller femtondel spensionerna, mellan låga och höga belopp komma att framstå som tämligen planlösa och det tröskelproblem, som femtondelspensionerna skulle eliminera, i vissa fall att uppförstoras på ett omotiverat sätt. En 36-årig änka, som är frisk och arbetsför men inte bryr sig om att ta mer förvärvsarbete än att hon förtjänar ungefär den avdragsfria inkomsten, skulle sålunda i Stockholm, om hennes hyra är 1 600 kr., kunna få fullt kommunalt bostadstillägg med 2 125 kr., medan en änka under 36 år, vars förvärvsförmåga kanske är betydligt sämre, varken får änkepension eller kommunalt bostadstillägg. Skillnaderna blir ytterst varierande med hänsyn till de avsevärda olikheter som råder beträffande de kommunala bostads­ tilläggen i olika orter men betydande även i andra samhällen än Stockholm med höga kommunala bostadstillägg. Såväl med hänsyn härtill som att de kommunala bostadstilläggen är beslutade från helt andra utgångspunkter anser pensionsstyrelsen det nödvändigt att kommunerna får tid på sig att överväga om de vill ändra grunderna för bostadstilläggen. Detta förutsätter att de i mycket god tid informeras bl. a. om i vilket förhållande de gällande grunderna och de nya änkepensionerna kommer att stå till varandra. Väg­ ledande synpunkter från statsmakternas sida beträffande bostadstilläggen vore givetvis ytterst värdefulla.

Socialförsäkringsbolagens förening inser, att den reduktionsfaktor, som

kommittén föreslagit för vissa änkor under 50 år, varit önskvärd då det gäller änkepension utan inkomstprövning, men ifrågasätter om änkepen­ sioner av så ringa belopp, som det blir fråga om i de lägsta åldersgrupperna,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

är motiverade inom folkpensioneringen. Om änkepensionen behovsprövas, saknas behov av dylik avtrappningsregel. I likhet med socialförsäkringskommittén anser arbetsmarknadsstyrelsen att behovet av bidrag till täckande av särskilda omställningskostnader i an­ ledning av mannens död till kvinnor utan barn, som blir änkor före 36 års ålder, bör tillgodoses genom styrelsens försorg i form av utbildningsbidrag och näringshjälp. Denna uppfattning delas av Landsorganisationen och Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Förslaget att sätta den åldersgräns för barnet, som blir av­ görande för om yngre änkor skall erhålla full änkepension, till 16 år tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden. Statskontoret anser att en åldersgräns vid 19 år skulle vara ägnad att skapa svårlösta administrativa problem, bl. a. med hänsyn till kravet att barnet skall vistas i änkans hem, utan att något mera påtagligt pensionsbehov skulle bli till­ godosett. Enligt Landsorganisationens mening vill det synas som om kom­ mittén vid utformningen av denna och övriga kvalifikationsregler för änke­ pensionen lyckats i sin strävan att göra gränsfallen så få som möjligt. Svenska socialvårdsförbundet liksom Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund finner de av kommittén anförda skälen för 16-årsgränsen övertygande. För en 19-årsgräns i enlighet med vad 1958 års A-riksdag förordade utta­ lar sig socialstyrelsen, som anser det önskvärt, att samhället lämnar ett stöd vilket kan medverka till att barnen stannar i hemmet och om möjligt fullföljer sin utbildning till 19-årsåldern. Enligt styrelsens uppfattning blir ungdomen inte ekonomiskt oberoende av hemmet på grund av att den har förvärvsinkomst. Även TCO förordar 19-årsgränsen, medan Sveriges husmo­ dersföreningars riksförbund hävdar att den avgörande åldern bör vara 18 år. De av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna rörande krav på viss tids äktenskap för barnlös änka, angående upphörande av rätten till änkepension då änkan ingår nytt äktenskap samt om återinträde i pensionsrätt för kvinnor, som efter omgifte ånyo blir änkor, har inte mött någon gensaga under remissbehand­ lingen. Vad gäller kommitténs förslag beträffande änkepension i fall då lag­ ligt äktenskap ej föreligger uttalar riksförsäkringsanstalten, att man genom anknytningen till att mannen och kvinnan skall ha haft barn tillsammans åstadkommer en rimligare avgränsning än genom det nuvarande villkoret om sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållan­ den. Tillämpningen av motsvarande stadgande i 20 § yrkesskadeförsäkrings­ lagen har givit riksförsäkringsanstalten erfarenhet av att det icke är till­ fredsställande, att viktiga rättsverkningar knytes till så oklara begrepp som det sistnämnda. Även Landsorganisationen tillstyrker kommitténs för­ slag. Pensionsstyrelsen däremot ställer sig avvisande till en ändring av nuvarande regler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 73

I fråga om förslaget att rätt till änkepension i regel skall föreligga även om makarna vid mannens död levde åtskilda delar riksförsäkringsanstälten kommitténs uppfattning, att diffusa gränsdragningar bör undvikas. Det förekommer emellertid fall, där tvekan icke kan råda om att alla förbindelser mellan makarna är definitivt brutna, frånsett att äkten­ skapet icke är formellt upplöst. Anstalten anser, att stötande resultat kan uppkomma, om obetingad äukepensionsrätt skall föreligga även i de fla­ granta fallen. Man ställs här enligt anstaltens mening icke inför sådana ömtåliga utredningsfrågor som när det gäller att bedöma om en samlevnad är äktenskapsliknande.

Vad socialförsäkringskommittén föreslagit beträffande pensions­ förmåner åt frånskilda kvinnor tillstyrkes av Landsorganisa­ tionen. Sveriges husmodersföreningars riksförbund ställer sig visserligen tveksamt till, huruvida det är i överensstämmelse med principen för den föreslagna änkepensionen, som skall utgöra ersättning för förlorad eller nedsatt försörjningsförmåga, att en frånskild kvinna genom förre makens bortgång skall erhålla en bättre försörjning än tidigare. Förbundet finner dock kommitténs motiveringar så övertygande, att förbundet önskar biträda förslaget. Enligt statskontorets mening saknas anledning att överväga efterlevande­ pension i andra fall, än då förutvarande mannens frånfälle medfört ett bortfall av ett från denne åtnjutet underhållsbidrag. Mot rätt för frånskilda kvinnor att vid sålunda angivet förhållande åtnjuta pension enligt i kommittéförslaget förordade grunder har ämbetsverket icke något att erinra. Att änkepensionsrätt för frånskild hustru — såsom i förslaget förutsatts skulle göras beroende av grunden för äktenskapsskillnaden anser statskon­ toret under inga förhållanden böra ifrågakomma. Socialstyrelsen finner inte de skäl bärande, som av kommittén anförts mot att anknyta pensionsrätten till underhållet, och anser att det för frånskilda kvinnor utan barn bör krävas, att kvinnan varit berättigad till och även faktiskt erhållit under­ håll från mannen, varjämte pensionen bör vara inkomstprövad. Till från­ skild kvinna med barn, till vilken den avlidne är fader, bör enligt styrelsens mening pension utgå utan inkomstprövning och oavsett om kvinnan varit underhållsbcrättigad eller ej. Pensionsbeloppet föreslås av socialstyrelsen bli detsamma för frånskilda kvinnor som för änkor. Svenska socialvårdsförbundet anser, att de av kommittén föreslagna reglerna om pensionsrätt för frånskilda kvinnor oavsett underhållsskyldighet kan leda till stötande resultat och bör omarbetas.

Bortsett från att flera av de remissorgan, som förordar bibehållande av inkomstprövningen inom änkepensioneringen, påpekar att några särskilda övergångsregler i sådant fall inte blir erforderliga, har kommitténs förslag beträffande övergå ngsfallen i allmänhet föranlett tillstyrkanden

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

eller lämnats utan erinran. Svenska stadsförbundet uttalar, att önskemå­ len om att förbättrade pensionsförmåner skulle kunna åtnjutas även av efterlevande till personer, som avlidit före den nya lagstiftningens ikraft­ trädande, genom de föreslagna bestämmelserna synes bli väl tillgodosedda. Landsorganisationen finner den föreslagna garantiregeln för kvinnor, som blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, värdefull. TCO anser de för övergångsfallen föreslagna reglerna väl avvägda med hänsyn till vad som gäller för huvudfallen. Bestämmelserna tillstyrkes även av Sve­ riges husmodersföreningars riksförbund. Förslaget om garantibelopp för kvinnor, som blivit änkor under de två aren närmast före ikrattträdandet av de nya änkepensionsreglerna, avstyrkes av statskontoret, som inte kan finna förslaget sakligt motiverat ens ur syn­ punkten att mildra skillnaderna i pensionshänseende mellan de kvinnor, som blivit änkor före den 1 juli 1960, och dem som blir änkor därefter.

Barnpensioner m. m. När det gäller de föreslagna barnpensionerna, som av socialförsäkringskommittön förutsättes skola utgivas utan inkomstprövning vare sig barnets försörjare avlidit före eller efter den nya lagstiftningens ikraft­ trädande, ifrågasätter statskontoret, huruvida en dylik kostnadskrävande konsekvens av folkpensionsreformen varit åsyftad. I överensstämmelse med motsvarande ställningstagande i fråga om änkepensioneringen håller stats­ kontoret bestämt före, att gällande bestämmelser om inkomstprövning bör bibehållas i sådana barnpensioneringsfall, som uppkommit före den 1 juli 1960. Frågan om åldersgränsen tilldrar sig den största uppmärksam­ heten bland remissorganen. Kommitténs med 1958 års A-riksdags ställnings­ tagande överensstämmande förslag att barnpensionerna skall utgå till dess barnet fyller 19 år tillstyrkes av Landsorganisationen, som finner nämnda ålder rimlig dels därför att man får överensstämmelse med ålders­ gränsen inom tilläggspensioneringen och dels därför att den allt högre utbildningsfrekvensen förutsätter ett föräldrastöd även för barn i ålders­ grupperna över 16 år. Även socialstyrelsen och TCO tillstyrker 19-årsgränsen. De avstyrkande yttrandena är dock i majoritet, varvid i allmänhet förordas, att barnpensionerna skall utgå till fyllda 16 år. Pensionsstyrelsen anser, att minst lika starka skäl talar för att barnpensionsåldern sättes vid 16 år som att sagda ålder blir avgörande i vissa fall inom änkepensione­ ringen. Enligt en inom pensionsstyrelsen verkställd uppskattning skulle vid utgången av 1960 i riket finnas 350 000 ungdomar i åldern 16__18 år, av vilka minst 225 000 eller omkring 65 procent beräknas vara i förvärvs­ arbete. Styrelsen fortsätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 75

Mot bakgrunden av de angivna siffrorna förefaller en barnpensionsålder av 19 år icke vara motiverad ur de synpunkter försäkringen i fråga avser att tillgodose. Med all sannolikhet kommer den att väcka stark irritation särskilt bland folkpensionärer, vilka ju allt fortfarande får nöja sig med förhållandevis låga folkpensioner, samt bland familjer med många barn och begränsade inkomster vilka redan nu jämför sin levnadsstandard med för­ värvsarbetande ungdomars utan försörjningsbörda och med ofta små utgif­ ter för kost och logi hemma. Man bör inte förundra sig över om de skulle ha svårt att förstå att vissa sådana ungdomar dessutom skulle få barn­ pensioner på 1 000 kr. Som tillgångarna i samhället är begränsade vore ui samhällelig synpunkt en mycket bättre användning av de ingalunda för­ aktliga 34 milj. kr. om året, som en treårig förhöjning av barnpensions­ åldern beräknats skola kosta, om dessa gick till att förbättra möjligheterna för ungdomar som så önskade att vidare utbilda sig. I olika sammanhang har ju vitsordats att dessa möjligheter är otillräckliga. Hårtill kommer att kostnaderna inte torde stanna vid de nämnda 34 miljonerna. Motsvarande höjning av åldersgränsen både för de allmänna och särskilda barnbidragen synes svårligen kunna undvikas.

Synpunkter av liknande art återkommer delvis i statskontorets och riksförsäkringsanstaltens liksom i Svenska arbetsgivareföreningens och SACO:s yttranden. Svenska stadsförbundet anmäler betänkligheter mot att ålders­ gränsen för barnpensionerna bestämmes utan samband med de på social­ vårdens område för närvarande pågående övervägandena om åldersgränsen för andra bidragsformer. Det är enligt förbundets uppfattning av synner­ lig vikt att full samstämmighet råder i fråga om åldersgränserna för sam­ hällets skyldigheter att meddela hjälp till minderåriga. Genom sin finansie­ ringsform och sitt syfte torde barnpensionerna vara mer samhöriga med socialvården i stort än med tilläggspensioneringen. Med hänsyn härtill och till faran för att ett fastställande av högre åldersgräns för barnpension än för andra sociala förmåner ogynnsamt kan komma att påverka de framtida möjligheterna att nå en sådan enhetlighet, vill förbundet förorda att socialförsäkringskommitténs förslag i denna del göres till föremål för fortsatt utredning, vilken torde kunna anförtros åt socialpolitiska kommittén. På liknande sätt uttalar sig Svenska landskommunernas förbund, och i önske­ målet om en bedömning inom socialpolitiska kommittén instämmer Svenska socialvårdsförbundet.

Socialförsäkringsbolagens förening, som anser alt någon form av maxime-

ringsregel bör övervägas så alt inte 1 000 kr. utgår till ettvart av ett större antal pensionsberättigade barn, avstyrker bestämt en högre åldersgräns än 16 år. Dock vill föreningen ifrågasätta, om det icke kan vara lämpligt att införa en regel av liknande innehåll som den i 21 § första stycket yrkes­ skadeförsäkringslagen intagna bestämmelsen om alt barn, som efter fyllda 16 år på grund av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig, skall vara berättigat till livränta, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

21 år. Sveriges husmodersföreningars riksförbund uttalar sig för att barn­

pensioner skall utgå till fyllda 18 år. Förslaget att barnpension skall utgå både till barn, vars fader avlidit, och till barn, vars moder avlidit, har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret finner sålunda de av socialförsäkringskommittén anförda skälen för detta förslag bärande. Även Svenska landskommunernas förbund finner övervägande skäl tala för kom­ mitténs förslag. Detta tillstyrlces också av Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund. I fråga om storleken av barnpensioner till barn, vars båda för­ äldrar avlidit, anför statskontoret, att vissa skäl onekligen talar för att barnpensionen finge utgå med högre belopp än då endast en av föräld­ rarna avlidit. Med hänsyn till vad socialförsäkringskommittén anfört rö­ rande de möjligheter, som framdeles kommer att föreligga för de föräldra­ lösa barnen att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader ge­ nom de tilläggspensioner, vilka de regelmässigt kommer att bli berättigade till, vill statskontoret dock inte motsätta sig den av kommittén förordade överensstämmelsen beträffande förmånernas storlek i samtliga berörda barnpensionsfall. Kommitténs förslag tillstyrkes även av Landsorganisatio­ nen samt av Svenska landskommunernas förbund, som framhåller, att på liknande sätt som beträffande de föräldralösa barnen skulle högre barn­ pensionsbelopp kunna motiveras åt barn vars fader (den huvudsaklige försörjaren) avlidit än åt barn vars moder avlidit. Den omständigheten att barnpensionerna till skillnad från de särskilda barnbidragen ej blir inkomstprövade synes enligt förbundets mening inte böra föranleda någon differentiering av pensionsbeloppen för olika kategorier av barn. Efter en inte alltför lång övergångstid kommer de föräldralösa barnen i åtnjutande av högre förmåner genom tilläggspensioneringen än de fader- eller moder­ lösa barnen. Intill dess anser förbundet, att den nu föreslagna beloppsmässiga höjning av barnförmånerna, som barnpensionerna kommer att inne­ bära i jämförelse med de särskilda barnbidragens hittillsvarande maximi­ belopp, är tillräcklig för att tillgodose även de föräldralösa barnens behov. Svenska stadsförbundet däremot finner önskemålen om en välvilligare behandling av de föräldralösa barnen under ett övergångsskede, innan till­ äggspensioneringen hinner börja verka, beaktansvärda. Socialstyrelsen an­ sluter sig till det av tre reservanter inom socialförsäkringskommittén fram­ lagda förslaget om att pensionen till ett föräldralöst barn skall vara 1 500 kr. Styrelsen anser, att ifrågavarande kategori barn har ett klart behov av det stöd som en högre pension innebär. Samma ståndpunkt intages av Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Yrkeskvinnors samarbetsförbund häv­ dar, att barnpensionerna för föräldralösa barn inom folkpensioneringen bör utformas efter samma principer som gäller inom den allmänna tilläggs­ pensioneringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 77

När det gäller de av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna om vilka barn, som skall äga rätt till barnpension, ifrågasätter pensions styrelsen om inte alltför hårda verkningar kan befaras av bestäm­ melsen att pensionsrätt ej föreligger för barn utom äktenskap, till vars underhåll den avlidne genom för barnet bindande avtal åtagit sig att utgiva visst belopp en gång för alla. Styrelsen föreställer sig nämligen att, särskilt i tidigare år och innan man visste de konsekvenser ett avtal kunde medföra i pensionsliänseende, avtalen kan ha slutits på relativt låga belopp. De blygsamma livräntor som inköpts för beloppen har dessutom genom pen­ ningvärdets fall ytterligare försämrats, en omständighet som ställer dessa barn i betydligt sämre ställning än barnpensionärerna, vilkas förmåner kan antagas bli höjda både med hänsyn till penningvärdets fall och den fort­ gående standardförbättringen. Kommittéförslaget i övrigt rörande barnpensionerna och höjningen av återstående särskilda barnbidrag föranleder inga erinringar i remiss­ yttrandena. Svenska socialvårdsförbundet framhåller dock som synnerligen angeläget, att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen åt barn utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställes, så snart som möjligt upphäves. Om faderskap fastställes och underhållsbidrag till följd härav utgår från barnafadern reduceras inte detta till följd av inkomster, som barnamodern kan förskaffa sig. Ej heller i fråga om bidragsförskott förekommer numera någon inkomstprövning. Har faderskapet inte kunnat fastställas, vilket i många fall kan tänkas ha sin grund i de alltjämt brist­ fälliga resurser som blodgruppsforskningen ställer till förfogande för bevis­ ningen — och utgår till följd härav särskilt barnbidrag — göres däremot rätten till bidrag beroende av vilka arbetsinkomster kvinnan kan förskaffa sig. En dylik ordning kunde enligt förbundets förmenande inte accepteras. En höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag motsvarande den som föreslås för de särskilda barnbidragen finner socialstyrelsen ofrånkomlig.

Den av socialförsäkringskommittén intagna ståndpunkten att änklingspensioner inte bör utgå från folkpensioneringen lämnas i allmänhet utan erinran. Strängt principiellt bör enligt socialstyrelsens mening även änklingar kunna tillerkännas pensionsrätt, vilken i så fall bör regleras på samma sätt som änkepensionen. Med hänsyn till de väsent­ ligt förbättrade förhållanden, som barnpensionen kommer att medföra för änklingar med barn, har styrelsen emellertid ingen erinran mot förslaget i denna del. På liknande sätt uttalar sig Sveriges husmodersföreningars riks­ förbund. Även Landsorganisationen godtar förslaget. TCO däremot anser, att det i linje med principen om änkepension utan inkomstprövning ligger att änklingspension bör kunna ulga — i varje fall bör detta vara möjligt efter särskild prövning. Organisationen förordar att frågan om änklingspensionerna göres till föremål för förnyad utredning.

78 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Även Sveriges folkpensionärers riksorganisation önskar att änklingspension skall kunna utgå, hellre efter behovsprövning än inte alls. Yrkeskvin­ nors samarbetsförbund framhåller, att en familj där modern avlider ofta ställs inför lika allvarliga ekonomiska problem som en familj där fadern avlider. Detta gäller inte minst de familjer där modern är yrkesarbetande. Att en änkling med barn under 16 år skall ha samma rätt till pension som änka med barn anser förbundet vara principiellt riktigt och sakligt moti­ verat.

Departementschefen

De beslut i pensionsfrågan, som fattades vid 1958 och 1959 års riksdagar, innebar inte endast en djupgående reformering av vårt pensionssystem. De banade också väg för nya reformer av betydelse för hela socialförsäkringen. Enligt min mening kan 1960-talet, om verket får fullföljas, medföra för­ verkligandet av den gamla tanken på en enhetlig, samordnad socialförsäk­ ring. Då lagstiftningen om allmän tilläggspensionering nu vid årsskiftet trätt i kraft har alla förvärvsarbetande svenska medborgare nått en grad av social trygghet inför framtiden, som radikalt skiljer sig från vad föregående generationer åtnjutit. Jag hyser förhoppningen, att flertalet av vårt folk skall slå vakt om vad som vunnits och vill medverka till det fortsatta reform­ arbete, som vi nu lagt grunden till. Närmast förestår en betydelsefull och i vissa avseenden genomgripande reform på folkpensioneringens område. Statsmakterna bör nu besluta om en omedelbar väsentlig höjning av folkpensionsförmånerna till åldringar och invalider samt om en omläggning och förbättring av folkpensioneringens förmåner till änkor och barn.

Socialförsäkringens samordning och komplettering Innan jag går närmare in på de aktuella förslagen vill jag i korthet teckna några huvuddrag i socialförsäkringens utveckling fram till nu samt ange vissa riktlinjer för hur den enligt min uppfattning bör gestalta sig i fram­ tiden. Då den allmänna sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen trädde i kraft 1955 kompletterades vårt sociala försäkringssystem i ett mycket viktigt avseende. På grund av den redan befintliga folkpensioneringens och den nya sjukförsäkringens obligatoriska karaktär har alla medborgare sedan dess ett grundläggande skydd mot de ekonomiska risker, som åtföljer sjukdom, moderskap, ålderdom, invaliditet och försörj arens frånfälle. För de allra flesta, som är utsatta för arbetslöshetsrisker, står ett försäkrings­ skydd till buds också häremot. Då den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande slutligen beslöts, hade

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 79

en ny princip börjat genomsyra våra tänkesätt då det gäller försäkringsför­ månernas karaktär. Försäkringen borde inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst, som inträffade i det enskilda fallet. Denna det individuella standardskyddets princip hade redan på 1910-talet i viss mån förverkligats inom yrkesskadeförsäkringen. Den fick 1955 tillämpning inom sjuk- och moderskapsförsäkringen. Starka reformkrav i samma riktning förelåg på pensionsområdet. Efter beslutet om tilläggspensioneringen torde det kunna sägas, att prin­ ciperna om den allmänna omfattningen och det individuellt avvägda stan­ dardskyddet gått segrande ur striden om socialförsäkringens uppbyggnad. Även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av överensstäm­ melse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar är det emel­ lertid påfallande, att de nämnda båda principerna inte tillämpas allmänt eller enhetligt. För min fortsatta framställning är det nödvändigt att redo­ göra för vissa skillnader. Ett individuellt avpassat skydd för den bortfallna arbetsinkomsten erbjudes alla löntagare och deras familjer genom sjuk- och moderskapsförsäk­ ringen vid sjukdom och moderskap, genom yrkesskadeförsäkringen vid sjuk­ dom, invaliditet och dödsfall som inträffat i arbetet, samt genom folk- och tilläggspensioneringen vid ålderdom, arbetsoförmåga och dödsfall. Detta skydd är obligatoriskt med den inskränkningen, att ett kollektivt undan­ tagande från den allmänna tilläggspensioneringen är möjligt. Ett visst skydd för uppnådd standard vid arbetslöshet erbjudes de arbetslöshetsförsäkrade löntagarna. Andra förvärvsarbetande än löntagare är obligatoriskt tillförsäkrade samma grundskydd som löntagarna genom sjuk- och moderskapsförsäk­ ringen samt folkpensioneringen. Dessutom kan de erhålla ett individuellt avpassat skydd för bortfall av arbetsinkomst i samma situationer som lön­ tagare inom sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensio­ neringen. Detta kan uppnås genom anslutning till sjukkassornas frivilliga försäkring för tilläggssjukpenning och till den frivilliga yrkesskadeför­ säkring som bl. a. riksförsäkringsanstalten tillhandahåller samt, såvitt an­ går tilläggspensioneringen, genom att inte anmäla utträde. Arbetslöshetsför­ säkring kan i princip erhållas även för sådana grupper genom kollektiva åtgärder. Vid sidan om de nämnda formerna av frivillig anslutning till socialförsäkringens olika grenar erbjuder pensionsstyrelsen en frivillig kom­ pletterande pensionsförsäkring. — Även för icke förvärvsarbetande hus­ mödrar finns vissa möjligheter till frivillig försäkring för tilläggsförmåner inom sjukförsäkringen och genom yrkesskadeförsäkringen samt med an­ litande av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. De individuellt avpassade förmånerna är konstruerade på olika sätt inom sjuk- och moderskapsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggs­

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

pensioneringen. De skalor och beräkningsmetoder, som kommer till använd­ ning vid förmånernas fastställande i förhållande till inkomsten, är olika inom de tre försäkringsgrenarna. Mest påfallande är att den högsta nivån ligger vid drygt 30 000 kronors inkomst inom tilläggspensioneringen medan den nås vid ungefär hälften så hög inkomst inom de övriga grenarna. Vidare är finansieringen av försäkringarna oenhetlig. För löntagarnas del finansieras yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen genom av­ gifter som erlägges av arbetsgivarna, medan arbetslöshetsförsäkringen be­ kostas gemensamt av arbetstagarna och staten. Sjuk- och moderskapsförsäkringens kostnader för löntagare bestrides av de nämnda tre parterna gemensamt. Förmåner för andra förvärvsarbetande än löntagare bekostas inom tilläggspensioneringen genom avgifter från de försäkrade själva, inom den frivilliga sjukförsäkringen genom egenavgifter och statsbidrag, inom den frivilliga yrkesskadeförsäkringen helt genom egenavgifter. Folkpensio­ neringen är i verkligheten helt skattefinansierad, om också en del av kost­ naden bestrides genom en specialskatt som har formen av en avgift. Inom skattefinansieringens ram deltar kommunerna i kostnaderna för folkpen­ sioneringen men inte för socialförsäkringen i övrigt. Inkomstprövning förekommer alltjämt inom en gren av socialförsäk­ ringen, nämligen folkpensioneringen, men inte i övrigt. Inkomstprövningen är emellertid på väg att avskaffas på väsentliga avsnitt. Förmånernas anpassning efter förändringar i penningvärdet är inte enhet­ ligt ordnad. Socialförsäkringens skilda grenar administreras såväl lokalt som centralt genom flera olika förvaltningar. Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har fun­ nits för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önske­ mål över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och behov. Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan över­ syn bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas, om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör ef­ tersträvas överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt. En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkom­ plexet. Vad först pensionssystemet beträffar har riksdagen redan fastlagt vissa

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 81

riktlinjer för utvecklingen i fråga om dels de grundläggande folkpensionsförmånernas belopp, dels förutsättningarna för deras utgivande. Till den nu aktuella etapphöjningen av folkpensionerna återkommer jag närmare i det följande. I det sammanhanget behandlar jag förverkligandet av riksda­ gens tidigare uttalanden angående familj ef örmånernas konstruktion inom folkpensioneringen, varom socialförsäkringskommittén nu har lagt fram förslag. Av särskild betydelse är därvidlag inkomstprövningens avskaffande då det gäller framtida försäkringsfall inom familjepensioneringen. Socialförsäkringskommitténs närmast framförliggande uppgifter avser invalid- respektive förtidspensioneringens utformning inom folkpensione­ ringen och tilläggspensioneringen. Därvid blir det aktuellt att avskaffa in­ komstprövningen i fråga om folkpensioneringens förmåner till invalider. Denna åtgärd förutsätter i sin tur att nya regler utformas för prövningen och bedömningen av sådan invaliditet, som ger rätt till pension från pen­ sionssystemets olika grenar. Då den nuvarande inkomstprövningen av invalidpensionerna försvinner, uppstår förutsättningar, som tidigare inte funnits, för att tillgodose behovet av en närmare samordning av olika förmåner inom det nuvarande social­ försäkringssystemet. Behovet av samordning förstärkes samtidigt därav, att de olika förmånerna blir så mycket större än tidigare. Så länge endast ett grundläggande skydd förelåg och detta skydd därtill överlag var svagt, kunde man bortse från vissa brister i samordningen. En mycket betydelsefull, inkomstprövad del av folkpensioneringen beröres inte av det nämnda utredningsarbetet, nämligen de kommunala bostads­ tilläggen. Jag vill i detta sammanhang förklara, att jag inte har för avsikt att medverka till att dessa tillägg försvinner eller reduceras på det sätt som allmänna pensionsberedningen föreslog 1957. De kommunala bostads­ tilläggen är av utomordentligt stor betydelse för de nuvarande folkpen­ sionärerna och dem som snart blir folkpensionärer. De aktuella samordningssträvandena hindras inte heller av bostadstilläggens existens eller av inkomstprövningen av dem. En sak för sig är, att en framtida omprövning av finansieringsfrågorna kan komma att beröra kostnadsfördelningen även då det gäller bostadstilläggen. Sedan socialförsäkringskommittén slutfört arbetet med invalidpensione­ ringen, kommer förutsättningar att föreligga för eu redan tidigare förut­ skickad sammanarbetning av pensionslagstiftningen till ett enda lagverk. Därvid kan olika justeringar tänkas bli aktuella i syfte att närmare än som redan skett samordna folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Invalid- respektive förtidspensioneringens utformning kommer att aktua­ lisera yrkesskadeförsäkringens ställning och uppgifter. Ersättningarna vid yrkesskada avser för löntagarnas del i viss utsträckning samma försäk­ ringsfall, som pensionssystemet kommer att ge hela folket täckning för. Det

(i Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

bör undersökas i vad män pensionssystemet inte kan svara för risktäck­ ningen vid yrkesskador samt på vilka avsnitt och i vilka former pensione­ ringens förmåner bör kompletteras vid yrkesskador. Socialförsäkringssystemets ersättningsformer vid långvarig sjukdom och invaliditet utgör i princip en fortsättning av sjukförsäkringens och delvis yrkesskadeförsäkringens ersättningar för kortvariga fall. Mellan sjukför­ säkring och folkpensionering föreligger luckor eller brister i försäkrings­ skyddet, som alltsedan den allmänna sjukförsäkringens tillkomst känts be­ svärande. Även möjligheterna till dubbel ersättning i vissa fall har för­ anlett behov av samordning. Sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen har i olika avseenden förlängts i syfte att minska risken för avbrott i det skydd, som långvarigt sjuka beredes genom sjukförsäkringen respektive folkpen­ sioneringen. Fortfarande finns dock vissa luckor, och det förhållandet att tilläggssjukpenningen sjunker efter en viss tids sjukdom utgör en svaghet i försäkringsskyddet. 1 fråga om sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäk­ ringen förverkligades en långtgående samordning 1955. Nu är tiden inne att såvitt möjligt fullständiga denna samordning inom hela socialförsäk­ ringen. Vad angår den personkrets, som omfattas av socialförsäkringens olika grenar, bör erinras om att riksdagen 1959 hemställt om en utredning i fråga om företagares anslutning till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen. Om en sådan anslutning kommer till stånd, synes goda förutsätt­ ningar föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet i sin helhet omfattar hela folket. En sådan utveckling förefaller inte behöva hindra, att möjligheter till undantagande kan föreligga, och inte heller ute­ sluta att yrkesskador i vissa fall kan föranleda särskilda ersättningar. Vi­ dare aktualiseras i detta sammanhang frågan om en översyn av ersättnings­ reglerna för vissa särskilda grupper, bland dem husmödrar som saknar kontant inkomst av sitt arbete i hemmet. — Frågan om arbetslöshetsförsäk­ ringens omfattning och ställning i socialförsäkringssystemet kan behand­ las helt oberoende av övriga här berörda frågor. Vid samordningsarbetet kommer oundvikligen även frågan om skalorna för tilläggssjukpenning och ÖA'riga inkomstgraderade förmåner inom social­ försäkringen att kräva en omprövning. Inom tilläggspensioneringen är maxi­ migränsen för den förmånsgrundande inkomsten relativt hög, och dess­ utom stiger den automatiskt vid penningvärdeförsämring. Sjukförsäk­ ringens och yrkesskadeförsäkringens motsvarande gränser är förhållande­ vis låga och dessutom låsta sedan åtskilliga år. I det föregående har ej berörts de frågor, som sammanhänger med ersätt­ ning för sjukvård m. in. vid sjukdom och invaliditet, men även dessa frågor måste uppmärksammas, eftersom de har nära sammanhang med regle­ ringen av de kontanta förmånerna. Även finansieringsfrågorna utgör ett fält för rationalisering och ompröv­

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 7960 83

ning. Arbetsgivarnas avgifter och bidrag till olika försäkringsgrenar bör om möjligt sammanslås, och detsamma gäller i fråga om såväl egenavgifter som statsbidrag. Sådana åtgärder hindrar inte att de allmänna och lika för­ månerna, t. ex. inom folkpensioneringen, finansieras i särskild ordning om så befinnes önskvärt. Behovet av att bibehålla en särskild förvaltning för folkpensioneringsfonden kan diskuteras. Vidare är frågan om pensionssystemets ekonomiska ansvar för och medverkan i rehabiliteringsverksamheten aktuell. Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring överses f. n. av en särskild utredningsman. Vad angår förvaltningen samt den judieiella prövningen av besvärsärenden erbjuder sig av allt att döma betydande rationaliseringsmöjligheter, såvida en samordning av de materiella reglerna för socialförsäkringens olika grenar kan genomföras. Detta arbetsområde är f. n. föremål för utredning inom socialförsäkringens administrationsnämnd. Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art, som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvalt­ ningsorganisation beslutas 19(>1 och 1962 för att träda i funktion senast vid ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelse­ arbetet bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i sam­ verkan med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag nu behandlat. Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den all­ männa tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa sjukförsäkringstrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfat­ tande översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordnings­ frågorna inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare fram­ höll jag, att översynen torde få komma till stånd inom eu relativt nära fram­ tid bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlå­ tande (nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening inte ske i samband med en partiell reform. Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersätt­ ningsregler att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utred­

84 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

ningsarbetet på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att be­ handlas i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effek­ tivitet i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Standardhöjning av folkpensionerna Då jag nu övergår till att behandla de omedelbart förestående reformerna inom folkpensioneringen vill jag först uttrycka min glädje över att det visat sig möjligt att föreslå dels en betydande allmän standardhöjning av folk­ pensionerna, dels en höjning och utvidgning av famfljepensionsförmånerna. Vid den tidpunkt, då den i arbetslivet verksamma generationen genom till­ äggspensioneringens införande fått sin trygghet inför framtiden kraftigt utbyggd, har det framstått som särskilt angeläget att bereda de redan pen­ sionerade en väsentlig förbättring av levnadsvillkoren. Riksdagen enade sig 1958 om programmet för folkpensionernas utveck­ ling under en tioårsperiod och uttalade sig för sådana höjningar, att pensionen — varvid bostadstillägget inte medräknades — skulle höjas från 2 250 kr. om året till 3 600 kr. år 1968 för en ensam pensionär. Beloppet för två makar, sammanlagt 3 600 kr., skulle höjas till 5 400 kr. år 1968. Beloppen för 1968 var beräknade i 1957 års penningvärde. Som ett första steg genomfördes en höjning från den 1 juli 1958, som motsvarade 150 kr. om året för en ensam pensionär och 240 kr. för två makar sammanlagt. Den höjning, som jag nu förordar till genomförande fr. o. m. juli 1960, innebär att nu ett större steg tas än 1958. Jag föreslår nämligen, att den allmänna ålderspensionen och invalidpensionens maximibelopp höjes med 250 kr. per år räknat för ensam pensionär och med 350 kr. för två makar. För änkepensionerna och övriga familjeförmåner föreslår jag i det följande ytterligare förbättringar. Jag vill redan nu förutskicka, att den av mig förordade folkpensionsre­ formen innebär en kostnadsökning med ca 369 milj. kr. om året, varav 306 milj. kr. faller på staten och 63 milj. kr. på kommunerna. Det är i själva verket så, att vid inget tillfälle sedan den nuvarande folkpensioneringens införande år 1948 en så kostnadskrävande reform genomförts. Med hänsyn till den offentliga debatt som förts om folkpensionshöjningens stoxdek vill jag här erinra om vad som förekommit i denna fråga sedan 1957, då allmänna pensionsberedningen framlade sitt förslag om för­ bättrad pensionering. Statsmakternas ställningstagande rörande den framtida pensionsnivån liksom beslutet om 1958 års pensionshöjning grundade sig på allmänna pensionsberedningens förslag. När det gällde den fortsatta takten i folkpensionshöjningen föreslog beredningen att en betydande höjning, 700 kr. för en ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar, skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 85

företagas år 1960 och att därefter höjningar med lägre, årligen lika stora belopp skulle äga rum ettvart av åren 1962, 1964, 1966 och 1968. Enligt pensionsberedningen skulle emellertid pensionshöjningen förknippas med en minskning av de kommunala bostadstilläggen med belopp motsva­ rande hälften av varje pensionshöjning. Beredningens av statsmakterna gillade förslag angående pensionsnivån år 1968 innebär, att två pensionsberättigade makar tillsammans skall få 50 procent mer än som till­ kommer en ensam pensionär, under det att två makar nu får 60 procent mer än en ensam folkpensionär. Enligt beredningsförslaget skulle ändringen i förhållandet mellan pensionsbeloppen för en ensam och två gifta pensio­ närer genomföras i samband med 1960 års höjning. Statsmakterna har dock inte anslutit sig till vad allmänna pensions­ beredningen föreslagit om takten i folkpensionshöjningarna fram till år 1968. Enligt beslutet vid 1957 års riksdag om folkomröstning i pensions­ frågan intogs i den gemensamma ingressen till röstsedlarna en deklaration om de framtida folkpensionsförbättringarna, vari angavs målet år 1968 men inte takten för höjningarnas genomförande. Vid 1958 års A-riksdag uttalade särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 1 enhälligt, att utskottet inte fann det lämpligt att riksdagen band sig i fråga om storleken av de olika höjningarna under åren fram till 1968. Vid varje höjning av pensionsnivån borde enligt utskottets mening möjlighet före­ ligga för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Utskottet uttalade dock, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt kraftiga höj­ ningen år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning efter­ strävas. Detta uttalande godkändes av riksdagen utan att ändringsyrkanden framställdes. Vidare förordade utskottet, att förändringen av storleksförhål­ landet mellan pensionsbeloppen för två gifta pensionärer och för en ensam borde genomföras successivt. Till frågan om avveckling av de kommunala bostadstilläggen ansåg sig utskottet inte då böra ta ställning. På den sist­ nämnda punkten förelåg reservationer. Riksdagen godtog utskottets utta­ landen och förslag. Även vid 1959 års riksdag var frågan om takten i folkpensionshöjningarna fram till år 1968 uppe till behandling. Vid anmälan av propositionen nr 100 med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. anslöt jag mig till den åsikt om takten i folkpensionshöjningarna, som uttryckts i de anförda utskottsuttalandena vid 1958 års A-riksdag. I anledning av pro­ positionen väcktes motioner, av vilka ett par bl. a. berörde nämnda spörsmål. I sitt utlåtande (nr 1) över propositionen och motionerna hänvisade sär­ skilda utskottet till det förutnämnda uttalandet från 1958 att det vid varje ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjligheter för statsmak­ terna att bestämma höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinan­ siella och samhällsekonomiska situationen. Utskottet förutsatte vidare, att

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

man — även om det med hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid framöver förutse konjunkturutvecklingen och övriga på frågans bedömning inverkande omständigheter kan föreligga vanskligheter när det gäller ställ­ ningstaganden på längre sikt i de avseenden det här är fråga om — på ansvarigt håll tillvaratar alla de möjligheter som står till buds för en kon­ kret planering rörande den tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens genomförande. Dessa utskottets uttalanden, mot vilka någon reservation inte förelåg, godkändes av riksdagen. Dessutom har, såsom fram­ går av vad jag inledningsvis anfört, besparingsutredningen gjort vissa utta­ landen om takten i folkpensionsförbättringarna. Som jag förut nämnt har förutsättningar nu befunnits föreligga för en betydande standardhöjning av folkpensionerna. Enligt mitt förslag bör ålderspensionerna höjas med 250 kr. om året för en ensam folkpensionär och med 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Motsvarande höj­ ning föreslås också av invalidpensionernas och sjukbidragens maximi­ belopp, varjämte höjningen också skall komma till synes på änkepen­ sionerna. Liksom vid 1958 års standardhöjning av folkpensionerna hör hustrutilläggen höjas med samma belopp som pensionen för envar av två makar. Genom en höjning av föreslagen storlek kommer ålderspensionens årsbelopp, om man räknar med ett nytt indextillägg, att från och med den 1 juli 1960 uppgå till 2 750 kr. för en ensam pensionär och 4 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Maximibeloppen för invalidpension och sjukbidrag blir desamma, och full änkepension enligt de av mig i det föl­ jande förordade reglerna kommer att utgå med samma belopp som ålders­ pensionen till en ensam pensionär. Folkpension till en man och hustrutilllägg till hans hustru kan maximalt uppgå till det nyss för två pensions­ berättigade makar angivna beloppet. Det är att märka, att till dessa belopp kan komma kommunala bostadstillägg på samma sätt som hittills. Någon reduktion av de kommunala bostadstilläggen i enlighet med vad allmänna pensionsberedningen på sin tid föreslog bör nämligen som jag tidigare framhållit inte komma ifråga.

Änkepensioner m. m. Vid utarbetandet av förslaget till förbättring av folkpensioneringens familjeförmåner har 1958 års socialförsäkringskommitté utgått från de ställ­ ningstaganden, som gjordes av 1958 års A-riksdag. Det familjeskydd, som folkpensioneringen för närvarande bereder, innefattar följande former av förmåner, vilka alla är inkomstprövade, nämligen änkepension, änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag. Vad angår änkepensionen inne­ bar riksdagens ställningstagande bl. a., att dylik pension, som nu utgår med högst samma belopp som ålderspensionen till envar av två pensions­ berättigade makar, skulle höjas till beloppet för en ensam pensionär och att

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960 87

pensionen till kvinnor, som blivit änkor efter den 30 juni 1 9 6 0, inte skulle inkomstprövas. Socialförsäkringskommittén har inte ifrågasatt något annat än att in­ komstprövningen av änkepensionen skall, såsom riksdagen uttalat sig för, slopas i fall som inträffar efter den 30 juni 1960. Jag finner också för egen del, att de nya änkepensionsreglerna bör följa riksdagens ställningstagande i detta avseende liksom att oreducerad änkepension i enlighet med riksda­ gens uttalande till beloppet bör överensstämma med ålderspensionen för en ensam pensionär. Som förut nämnts uppgår då änkepensionen fr. o. m. juli 1960 till 2 750 kr. Oreducerad änkepension bör, såsom kommittén föreslår i anslutning till den av 1958 års A-riksdag intagna ståndpunkten, utgå till änka, som har barn under en viss ålder i hemmet, ävensom till änka, som fyllt 50 år vid den tidpunkt då mannen avled eller då hon upphörde att vara berätti­ gad till full änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet. För änka, som inte fyllt 50 år vid nämnda tidpunkt, bör pensionen reduceras med en femtondel för varje år, varmed det antal år som änkan fyllt vid den avgörande tidpunkten understiger 50. Härav följer att en änka, som inte fyllt 36 år vid tidpunkten i fråga, inte erhåller någon änkepension. När det gäller reducerad änkepension till yngre änkor utan barn innebär socialförsäkringskommitténs förslag, att årliga sådana pensioner skall utgå även till änkor som är i åldern 36—39 år vid mannens död eller den tidpunkt då förekomsten av barn i hemmet upphör att kvalificera till oreducerad pension. Detta betyder en avvikelse i förhållande till allmänna pensionsberedningens förslag, enligt vilket pensionen i dylika fall borde ut­ bytas mot engångsbelopp. Under remissbehandlingen av socialförsäkrings­ kommitténs förslag har i ett par yttranden ifrågasatts värdet av att utge så små årliga pensioner, som det här blir fråga om. De årliga änkepensionerna till en barnlös änka, som var 36 år vid man­ nens död, kommer enligt kommittéförslaget att utgöra Vis av full pension. För varje ytterligare år som änkan fyllt vid mannens frånfälle tillkommer Vis av full änkepension. Vid ett oreducerat änkepensionsbelopp av 3 600 kr. kommer alltså pensionen till en änka, som var 36, 37, 38 resp. 39 år vid änkeblivandet, att uppgå till 240, 480, 720 resp. 960 kr., vilket med inemot 80 procent överstiger de pensionsbelopp, som allmänna pensionsberedningen räknade med då den föreslog deras utbytande mot engångsbelopp. Även om pensioner till de lägre av dessa belopp inte fyller så stor uppgift måste man emellertid, som socialförsäkringskommittén framhåller, beakta att de i framtiden i regel kommer att utgå jämsides med tilläggspensioner, som inte reduceras med hänsyn till änkans ålder vid änkeblivandet eller mot­ svarande tidpunkt. På grund härav och då rätt svårlösta problem upp­ kommer i samband med utgivandet av engångsbelopp såsom ersättning

88 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

för löpande pensioner, finner jag den av kommittén förordade ordningen vara att föredraga. Då en med vissa femtondelar reducerad änkepension utgår bör, såsom kommittén föreslagit, reduktionen omfatta även standard- och indextilllägg- I fråga om de kommunala bostadstilläggen har kommittén ansett att någon motsvarande reduktion inte bör följa automatiskt utan får bli be­ roende på om vederbörande kommun beslutar att reduktionsregeln skall tilllämpas för bostadstillägg, som utgår i kommunen. Lämpligheten av att kom­ munernas handlingsfrihet på detta sätt lämnas obeskuren har inte bestritts i remissyttrandena, och jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning. Kommunernas nuvarande grunder för kommunala bostadstillägg är uppen­ barligen inte utformade med tanke på att reglera i vad mån tillägg skall ut­ givas till änkepensioner av den typ, som de på grund av femtondelsregeln reducerade änkepensionerna ntgör exempel på. Det synes därför lämpligt att kommunerna snarast tar ställning till det läge, som uppkommer vid genom­ förande av de nu förordade änkepensionsreglerna. Som förut nämnts kommer änkepensioner inte att utgå till änka utan barn, som var yngre än 36 år vid mannens frånfälle eller då hon upphörde att vara pensionsberättigad på grund av att hon hade barn i hemmet. Socialförsäkringskommittén, som enligt sina direktiv haft att pröva lämpligheten av att engångsbelopp från folkpensioneringen utgår i dylika fall, finner att frågan om stöd åt denna grupp av änkor bör lösas inom ramen för arbets­ marknadsstyrelsens verksamhet. Kommitténs uppfattning delas av arbets­ marknadsstyrelsen, och från övriga remissorgans sida har några invänd­ ningar inte heller gjorts. Även enligt min mening är den lämpliga formen för att hjälpa sådana änkor över de särskilda omställningssvårigheterna i samband med änkeblivandet att finna i den stödverksamhet genom utbild­ ningsbidrag och näringshjälp, som handhaves av arbetsinarknadsorganen. I fråga om förutsättningarna för oreducerad änkepension till yngre änkor med barn har vid 1958 års A-riksdag endast angivits, att änkan skulle ha barn under 19 år i hemmet. Detta kortfattade uttryckssätt förut­ satte givetvis att en närmare precisering skulle göras vid lagstiftningens utformning. Såsom socialförsäkringskommittén föreslagit bör med barn avses samma kategorier av barn som i den nuvarande lagen om änkeoch änklingsbidrag. Till barn som kan grunda pensionsrätt för änkan bör alltså även i fortsättningen räknas makarnas gemensamma barn eller adoptivbarn, endera makens barn eller adoptivbarn och barn, som ej är någondera makens barn eller adoptivbarn men står under änkans vårdnad, allt givetvis under förutsättning att övriga i det följande behandlade villkor uppfylles. Bestämningen »barn i hemmet» och den åldersgräns för barnet, som bör gälla, står i nära samband med varandra. Givet är att åldersgränsen inte bör dragas så att det i ett större antal fall kan antagas att barnet lämnat

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 89

hemmet innan åldersgränsen uppnås. I händelse så är förhållandet uppstår svårigheter att avgöra, huruvida barnet alltjämt vistas i hemmet, och fres­ telserna att lämna oriktiga uppgifter om barnets bostadsförhållanden blir stora. Åldersgränsen synes därför böra sökas i anslutning till den ålder då flertalet barn träder ut i förvärvslivet och inte längre är på samma sätt som förut beroende av föräldrahemmet. Efter den tidpunkten utgör barnen inte heller något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete och någon särställning för änkan i pensionshänseende är inte längre motiverad på grund av att hon har barn i hemmet. Den allmänna skolplikten upphör senast det år då barnet fyller 16 år. Av tillgängliga uppgifter framgår att mer än hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år har förvärvsarbete, och åtskilliga av dem torde ha goda inkomster. Socialförsäkringskommittén har därför föreslagit den avvikelsen från vad riksdagen förutsatte att den ifråga­ varande åldersgränsen sättes vid 16 år. Till kommitténs förslag i denna del, som vunnit gillande hos det stora flertalet remissorgan, vill jag ansluta mig. En åldersgräns vid 16 år innebär en betydande förbättring i förhållande till den nu enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn gällande 12-årsgränsen. Samtidigt undgår man i huvudsak att åldersvillkoret kommer i konflikt med kravet på vis­ telse i hemmet, vilket blir fallet om åldersgränsen sättes för högt. Det bör betonas att utformningen av de nya änkepensionsbestämmelserna i regel inte leder till att änkan går miste om pension, då yngsta barnet uppnår 16-årsåldern. Så blir fallet endast om änkan vid nämnda tidpunkt skulle vara under 36 år. År hon 50 år eller mera äger hon alltjämt rätt till oreducerad pension, och är hon i åldern 36—49 år blir pensionen reducerad enligt den i det föregående behandlade femtondelsregeln. När det gäller den precisering i övrigt av uttrycket »barn i hemmet», som bör föreskrivas, är jag ense med socialförsäkringskommittén att de i nu­ varande änkebidragslagstiftning uppställda kraven på att änkan skall ha vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barnet bör upprätt­ hållas för att förekomsten av barn skall grunda rätt till oreducerad änke­ pension. Likaså synes det lämpligt att föreskriva, att barnet — vare sig det är makarnas gemensamma eller ej •— skall ha vistats stadigvarande i makarnas hem vid mannens död. Jag vill härvid understryka vad kom­ mittén anfört om att begreppen »stadigvarande bo tillsammans» och »stadig­ varande vistas» inte bör ges en alltför snäv tolkning. I likhet med kommittén anser jag, att krav på viss tids äktenskap inte bör uppställas såvitt avser änkepension grundad på förefintligheten av minderåriga barn i hemmet. När det gäller änkepension i övriga fall har kommittén funnit befogat att bibehålla det nuvarande villkoret om fem års äktenskap. Jag anser inte heller att det föreligger något skäl att slopa den ifrågavarande femårsregeln, som har sin motsvarighet inom den all­ männa tilläggspensioneringen. Om en änka, som varit gift med mannen kor­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

tare tid än fem år, erhåller änkepension på grund av att hon har barn under 16 år i hemmet, bör givetvis den tid varunder hon uppburit sådan pension likställas med tid varunder hon varit gift, när det gäller att bedöma hennes rätt till pension sedan barnvillkoret inte längre är uppfyllt. I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom folkpensio­ neringen liksom inom den allmänna tilläggspensioneringen, den statliga och kommunala tjänstepensioneringen och privat pensionsförsäkring bör änke­ pensionen indragas, om änkan ingår nytt äktenskap. Kommittén har föreslagit, att kvinnor, som efter omgifte ånyo blir änkor, skall kunna få återinträda i den pensionsrätt, som de förlorat vid det senaste äktenskapets ingående, om detta äktenskap upp­ lösts inom fem år. Detta förslag, som lämnats utan erinran under remiss­ behandlingen, finner jag böra genomföras. Även för tilläggspensioneringens del torde vid sammanförandet av nämnda pensionering och folkpensione­ ringen i en enhetlig lagstiftning en motsvarighet till dessa regler böra införas. Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äkten­ skap ej föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstilllämpning grundar sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift person, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under förhållan­ den som nyss sagts, kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av lagen, om särskilda skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till folkpension inte utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som var lagligt gift med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en kvinna som under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift med honom i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd, vilket folkpension avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför alltjämt inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt äktenskap förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension för ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift inbegripes härvid änka, änkling och frånskild. För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfatt­ ning att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne man­ nen. De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag. I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sam­ manlevt med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änke­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 91

pension. Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kom­ mittén förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det föl­ jande förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga. Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fal­ let att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs för­ slag förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvin­ nan medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén före­ slår änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL kan likställas med en gift pensionsberättigad. Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning föreligger att tillerkänna en ogift kvinna änkepension, finnes å andra sidan stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äkten­ skap alltjämt består men makarna vid mannens död levde åtskilda. Man tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund av söndring sedan avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt och olämpligt att i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att makar kommit att leva skilda från varandra. Det synes därför endast i klart avgränsbara undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund frånkänna en kvinna rätt till änkepension efter en man, med vilken hon vid dennes död alltjämt var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av kommittén angivna att makarna vid mannens död levde åtskilda efter hem­ skillnad, om denna på talan av mannen beviljats under åberopande av grov försummelse eller annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives i 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalkcn. Med hänsyn till att utgående änkepension enligt vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka sta­ digvarande sammanbor med en man, med vilken hon har eller har haft barn eller förut varit gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension efter en man, med vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan sammanlevnaden mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Socialförsäkringskominittén har i enlighet med sina direktiv prövat frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vil­

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

kas förutvarande man avlider. Otvivelaktigt förhåller det sig i vissa fall så att en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död i försörj ningshänseende kommer i samma situation som en gift kvinna när hon blir änka. Inom den statliga tjänstepensioneringen kan frånskild make genom förordnande av domstol tillerkännas rätt till familjepension efter den förut­ varande maken. Om den senare var gift vid dödsfallet, påverkas den efterle­ vande makens rätt till familjepension av att sådan pensionsrätt tillkommer även den frånskilde maken. Även i kommunala och vissa enskilda pensionsanordningar förekommer rätt till familjepension för frånskilda. Det har förutsatts, att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering skall komplet­ teras med regler om rätt till familjepension för frånskild hustru. Även för folkpensioneringens del synes goda skäl kunna åberopas för att efterlevandepension under vissa förutsättningar skall kunna utgå till från­ skilda kvinnor. Socialförsäkringskommittén har föreslagit den lösningen, att en pension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skall utgivas till en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar när det gäller ålder och förekomst av barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Dock skall enligt förslaget pensionsrätt inte föreligga, om äktenskapsskillnaden bevil­ jats på talan av mannen under åberopande av vissa angivna lagrum i giftermålsbalken. Detta skulle i korthet uttryckt innebära, att pension inte utgår om den frånskilda kvinnan grovt åsidosatt sina plikter mot mannen. Kommittéförslaget har utsatts för kritik i en del remissyttranden. Bl. a. påpekas, att förslaget leder till pensionsrätt för kvinnor, vilkas försörjningsläge inte alls påverkas av att den förutvarande mannen avlider. För egen del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten bör reser­ veras för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda kvin­ nan kommer i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Kommitténs förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frå­ gan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grun­ den för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén, som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen, har även uppmärksammat frågan om frånskild makes pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kom­ munal och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 93

i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hit­ hörande spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpen­ sioneringen inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den sam­ lade lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt för frånskilda kvinnor.

De i det föregående förordade änkepensionsreglerna är avsedda att gälla inte bara då änkeblivandet ligger i tiden efter den nya lagstiftningens ikraft­ trädande den 1 juli 1960 utan även i äldre fall. Vissa undantag bör emel­ lertid göras. När det gäller änkor vilkas män avlidit före ikraftträdandet, de s. k. övergångs fallen, skall enligt vad kommittén förutsätter den nu­ varande inkomstprövningen i princip bibehållas. Detta överensstämmer med ställningstagandet vid 1958 års A-riksdag, och jag finner ingen anledning att ifrågasätta någon annan reglering på denna punkt. Med utgångspunkt i ett uttalande i det av 1958 års A-riksdag i denna del godkända utlå­ tandet (nr 1) av särskilda utskottet föreslår dock socialförsäkringskommittén att olikheterna i pensionshänseende mellan kvinnor, som blivit änkor kort efter de nya reglernas ikraftträdande, och dem, som blivit änkor kort dessförinnan, skall utjämnas genom att viss del av pensionen såsom ett garantibelopp blir undantaget från inkomstprövning, om änke­ blivandet inträffat inom två år före den 1 juli 1960. Enligt förslaget skall sålunda en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, alltid erhålla minst Va och en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst 2/a av det änkepensionsbelopp, som skulle ha utgått till henne om inkomstprövning inte tillämpats. Om kvinnan var 36—49 år vid mannens död utgör pensionen före avdrag, som för­ anleds av inkomstprövningen, 1—14 femtondelar av full pension, beroende på åldern vid änkeblivandet. För att inte alltför obetydliga pensioner skall behöva utges föreslår kommittén, att pension som understiger Vis av tull pension inte skall utgå. Detta innebär alltså att en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, måste ha fyllt 38 år vid mannens frånfälle för att få nytta av garantiregeln, medan motsvarande ålder då änkeblivandet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960 är 37 år. De kommunala bostadstilläggen berörs inte av den föreslagna garantiregeln. Förslaget om ett icke inkomstprövat garantibelopp, som på ett undantag när tillstyrkts i remissvaren, leder till att man minskar skillnaden mellan fall, som inträffat före och efter änkepensionsreformens ikraftträdande. Jag tillstyrker kommitténs förslag.

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

En konsekvent tillämpning av de nya änkepensionsreglerna i övergångsfallen skulle för en änka, som haft barn under 16 år i hem­ met, medföra, att hennes ålder vid den tidpunkt då yngsta barnet blev 16 år skulle kunna bli avgörande för hennes pensionsrätt eller pensionens stor­ lek, även om nämnda tidpunkt ligger långt — måhända mer än 30 år — tillbaka i tiden. En så avsevärd retroaktiv verkan framstår onekligen, vilket kommittén framhåller, såsom alltför vidsträckt. Det säger sig självt, att betydande svårigheter skulle uppstå att långt i efterhand utreda sådana förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde stadigvarande. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att i övergångsfallen änkepension på grund av förekomsten av barn endast bör utgå om förutsättningarna för pensionsrätt på denna grund föreligger vid den nya lagstiftningens ikraftträdande. Om sagda förutsättningar upphört före ikraftträdandet, blir änkans ålder vid mannens frånfälle avgörande för pensionsrätten och pensionens storlek. För de fall att ogifta pensionsberättigade sedan avse­ värd tid sammanlevt under äktenskapsliknande för­ hållanden och betraktats såsom gifta med tillämpning av 12 § FPL i dess nuvarande lydelse föreslår jag slutligen i likhet med socialförsäkringskommittén den övergångsregeln, att kvinnan bör kunna erhålla änkepension, även om förutsättningarna härför inte är uppfyllda enligt reglerna i den nya lagstiftningen.

Barnpensioner m. m. Till folkpensioneringens familjeförmåner hör som förut nämnts de sär­ skilda barnbidragen. De utgår efter inkomstprövning med högst 600 kronor för barn och år. Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958 års A-riksdag för att en stor grupp av dessa bidrag skulle ersättas av barn­ pensioner å 1 000 kr. om året, vilka skulle utgå utan inkomstpröv­ ning till barn under 19 år, vars huvudsaklige försörjare avlidit. Det torde kunna förutsättas att riksdagen avsåg att de nya barnpensionerna skulle utges vare sig försörjaren avlidit före eller efter reformens ikraftträdande. Socialförsäkringskommittén har utformat sitt förslag om barnpensioner i anslutning till riksdagens ställningstagande med den ändringen att barn­ pensionerna föreslås skola utgå till barn, vilkas fader eller moder avlidit, alltså oavsett om den avlidne var den huvudsaklige försörjaren. Jag till­ styrker också, att barnpensioner utges med 1 000 kr. om året och utan inkomstprövning. När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå, har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år, som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställ­ ningstagande utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 95

sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har fram­ hållits, att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av för­ värvsarbete. Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folk­ pensioneringen generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka sta­ tens utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts frågor som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det föl­ jande kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidrags­ förskott. Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas i hemmen, torde framdeles bli aktuell. På grund av vad nu anförts är jag inte beredd att förorda att barnpension inom folkpensioneringen skall utgå längre än till dess barnet fyller 16 år. I likhet med socialförsäkringskommittén och remissorganen anser jag att barnpension bör utgå både till barn, vars fader avlidit, och till barn, vars moder avlidit. En anknytning till den huvud­ sakliga försörj arens frånfälle torde, bl. a. med hänsyn till vissa svårigheter att avgöra vem av föräldrarna som skall anses intaga nämnda ställning, inte vara lämplig. När det gäller pensionens storlek till barn, vars båda föräldrar avlidit, förordar kommittén samma pensionsbelopp på 1 000 kr. som då en av föräldrarna är död, medan tre reservanter föreslår att beloppet skall vara 1 500 kr. Det kan givetvis sägas, att barn som mist båda för­ äldrarna befinner sig i en sämre ekonomisk belägenhet än barn, som har en av föräldrarna i livet. Detta är dock inte alltid förhållandet, och då tillläggspensioner börjar utgå blir det regelmässigt inte så. Tilläggspensionen efter fadern är således, om modern också är död, till ett barn 40 procent av faderns egenpension mot 15 procent om modern lever och har änkepen­ sion. Är de föräldralösa barnen två, får de vardera 25 procent av faderns egenpension mot 12,5 procent om modern lever, o. s. v. De nuvarande sär­ skilda barnbidragen förhöjes inte, om båda föräldrarna är döda. Med hän­ syn till den förbättring, som införandet av barnpensionerna omedelbart kommer att innebära för bl. a. de föräldralösa barnen, och till storleken av de förmåner som dessa barn erhåller om hänsyn tages till både folkpension och tilläggspension finner jag mig böra godtaga kommitténs förslag att någon förhöjning av barnpensionen inte sker i detta fall. Frågan vilka barn, so in skall äga rätt till barnpen­ sion, bör enligt min mening avgöras i överensstämmelse med socialförsäk-

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

ringskommitténs förslag. Pensionsberättigade blir därvid alltså den avlidnes barn i eller utom äktenskap och adoptivbarn men däremot inte makes barn eller adoptivbarn, som inte är barn till eller adopterats av den avlidne. Inte heller bör pensionsrätt föreligga för fosterbarn hos den avlidne eller dennes make. Dessa barns pensionsrätt är knuten till de naturliga föräldrarna. Vad däremot angår bortadopterade barn bör i överensstämmelse med gällande föräldrarättsliga principer dessa inte ha rätt till barnpension efter sina naturliga föräldrar. Inte heller synes det riktigt att låta barnpension utgå till barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva ett belopp en gång för alla. Denna avgränsning av den barnpensionsberättigade kretsen överenstämmer med den som förekommer i lagen om försäkring för allmän tillläggspension. Såsom kommittén föreslagit bör rätten till barnpension inte påverkas av att barnets fader eller moder ingår nytt äktenskap. De föreslagna barnpensionerna ersätter den grupp av särskilda barnbi­ drag, som utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda föräld­ rarna. Återstående särskilda barnbidrag är dels de som har karaktär av barntillägg till försörj arens folkpension och dels de som utgår till barn utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Den förra gruppen av de återstående bidragen kommer att behandlas i sam­ band med den reformering av invalidpensioneringen, som utgör nästa etapp i socialförsäkringskommitténs arbete, och den senare gruppen har avsetts skola regleras utanför folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår nu en provisorisk höjning av återstående särskilda barnbidrag från 600 kr. till samma nivå som barnpensionsbeloppet 1 000 kr. om året. Inkomstprövningen förutsättes dock alltjämt vara bi­ behållen. Den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragens maximibelopp har tillstyrkts under remissbehandlingen. Även enligt min mening bör en höjning genomföras. Samtidigt synes det lämpligt att också bidrags­ förskotten, som står de särskilda barnbidragen nära, höjes från 720 kr. om året till ett belopp i samma storleksordning som barnpensionerna. Med hänsyn till bidragsförskottens anknytning till de i regel månatligen bestämda underhållsbidrag, som de bidragsskyldiga enligt dom eller avtal har att utgiva, synes bidragsförskottets maximibelopp för år böra vara jämnt delbart med 12. Beloppet kan lämpligen sättas till 996 kr. om året, motsva­ rande 83 kr. i månaden. Samma belopp bör gälla som maximum för åter­ stående särskilda barnbidrag. I detta sammanhang synes de särskilda barnbidragen till vissa utomäktenskapliga barn böra överföras från folkpensioneringen till barnavården och

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 97

samordnas med bidragsförskotten. Det blir då konsekvens i behandlingen av de båda fallen då fadern är känd men inte betalar sitt underhållsbidrag resp. då fadern är okänd. Stödet från det allmänna lämnas i bada fallen utan inkomstprövning. Om åldersgränsen för barnpensionerna fastställes till 16 år, torde därav följa, att barnavårdskommitténs förslag om en höjning av åldersgränsen för bidragsförskott till 18 år, vilket omnämnts i årets statsverksproposition (V ht p. 24), inte bör genomföras. Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en övergångsanordning, tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidiag. På bidrag, som fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas. Med hänsyn härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra företagas. Till de spörsmål, som socialförsäkringskommittén haft att utreda på familj epensioneringens område, hör frågan om änklingspension e r. Kommittén har efter vissa överväganden i frågan inte funnit sig böra föreslå införandet av dylik pension såsom en folkpensionsförmån. Kommit­ téns mening delas av vissa remissorgan, men i några yttranden uttryckes, främst av principiella skäl, tvivel på det rikliga i kommitténs ståndpunkt. För egen del anser jag, att de av kommittén anförda motiven för att anklingspensioner inte bör utgå är bärande. Någon anledning att inom folk­ pensioneringens ram införa pension åt änkling, som inte har minderåriga barn, kan inte anses föreligga. I de fall åter då sådana barn finns, kan de i det föregående förordade barnpensionsreglerna i viss mån sägas leda till en form av änklingspension. Barnpension utgår ju nämligen vid moderns död, även om hon inle kan betraktas som barnens huvudsakliga försörj are. Skulle modern ha varit förvärvsarbetande, kommer barnen vanligen ock­ så att få rätt till tilläggspensioner. Sådana pensioner kan utgå även om modern inte kvarstod i förvärvsarbete vid sin död. Jag anser mig darfor inte böra förorda införandet av änklingspensioner. De nu utgående änklingsbidragen bör övergångsvis bibehållas enligt de för juni månad 1960 gällande grunderna.

Den av mig föreslagna reformen av folkpensioneringens familj ef örmåner innebär cn högst betydande utvidgning av den förmånsberättigade person­ kretsen. Omedelbart vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande be­ räknas omkring 62 000 kvinnor bli berättigade till änkepension och omkring 63 000 barn få rätt till barnpension enligt de nya reglerna. Av de namnda pensionsberättigade har omkring 34 000 änkor och 49 000 barn tidigare helt saknat rätt till förmåner från folkpensioneringen. Redan under den nya lagstiftningens första år kan vidare omkring 98 procent av alla kvinnor

7 Bilmng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. N. 75

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

under 67 ar, som da blir änkor, dvs. omkring 11 000 kvinnor, beräknas komma i åtnjutande av änkepension. Som jämförelse kan nämnas att hela antalet personer med änkepension och änkebidrag enligt nu gällande regler utgör omkring 28 000.

Kostnadsberäkningar Statens andel i kostnaderna för folkpensionerna bestrides f. n. från ansla­ get till Bidrag till folkpensioner m. m„ under det att statens andel i kost­ naderna för änke- och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen be­ strides från anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. Anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. (V ht p. 116) har i årets statsverksproposition preliminärt beräknats till 2 390 milj. kr., varjämte anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. (V ht p. 119) preliminärt beräknats till 12,6 milj. kr. De kostnader som nu bestrides från de två anslagen kan för nästa budgetår, utan ändringar i förmånerna eller i antalet indextillägg, beräknas till resp. 2 047,4 milj. kr. och 12,6 milj. kr. eller tillhopa 2 060 milj. kr. Härtill kommer statens andel i kostnaderna för den av mig förordade standardförbättringen, 195 milj. kr., statens merkostnader för förbättringen av änkepensionerna i förhållande till nuvarande änkepensioner och änkebidrag, 51 milj. kr., och kostnaderna för barnpensionerna, 60 milj. kr., ävensom statens kostnad för ett antagligen nytillkommande indextillägg. Sistnämnda kostnad kan för nästa budgetår beräknas till 40 milj. kr. Statens kostnader för särskilda barnbidrag kan för nästa budgetår beräk­ nas till 8 milj. kr., vilket belopp är 200 000 kr. lägre än det belopp som vid den förut angivna preliminära beräkningen inräknades i anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. Statens sammanlagda kostnad för nästa budgetår kan alltså nu beräknas till avrundat (2 060 + 195 + 51 + 60 + 40 — 0,2) 2 406 milj. kr. Efter genomförandet av den nu föreslagna reformen kommer särskilda barnbidrag endast att utgå till folkpensionärers barn, varjämte änkebidragen försvinner helt. Ett fatal änklingsbidrag kommer att kvarstå under en övergångstid. Under dessa förhallanden torde det saknas anledning att an­ visa medel för särskilda barnbidrag och änklingsbidrag under särskilt an­ slag. Det synes lämpligt, att kostnaderna helt bestrides från anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. Jag föreslår, att anslaget definitivt upp­ föres med 2 406 milj. kr. Anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. bör utgå ur riksstaten. I årets statsverksproposition har anslaget Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar (V ht p. 117) preliminärt uppförts med 4,7 milj. kr. Med hänsyn till att den ökning av antalet pensionsutbetalningar från pen-

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 99

sionsstyrelsen, som blir en följd av den föreslagna utökade familjepensioneringen, motverkas av en minskning av antalet utbetalningar på grund av den förra året genomförda gemensamma utbetalningen av folkpension och statlig tjänstepension, bör anslaget definitivt uppföras med det prelimi­ närt beräknade beloppet 4,7 milj. kr.

Hittills har jag endast uppehållit mig vid statens kostnader för folkpen­ sioneringen. Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vill jag framhålla, att mot statens sammanlagda kostnadsökning å 306 milj. kr. för standardhöjningen av folkpensionerna och familjepensionsreformen svarar en av dessa åtgärder föranledd kostnadsökning för kommunerna å tillhopa 63 milj. kr. Jag har härvid i likhet med socialförsäkringskommittén förutsatt att samma principer som hittills tills vidare skall gälla för kommunernas skyldighet att bidraga till folkpensionernas finansiering. Detta innebär att de icke inkomstprövade förmånerna, med undantag av indextilläggen å de i invalidpensionerna och sjukbidragen ingående grund­ pensionerna samt vårdtilläggen, helt bekostas av staten, medan kostna­ derna för de inkomstprövade förmånerna och nyssnämnda tillägg fördelas mellan staten och kommunerna. Genom att änkepensionerna till kvinnor, vilkas män avlider efter den 30 juni 1960, liksom barnpensionerna föreslås skola utgå utan inkomstprövning tages redan nu ett betydande steg i rikt­ ning mot att från kommunerna avlyfta en del av deras ekonomiska förplik­ telser i avseende på de folkpensionsförmåner, vilka inte såsom fallet är med de kommunala bostadstilläggen regleras av kommunernas egna beslut. Allt­ eftersom de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen upphör förstärkes med nuvarande kostnadsfördelningsprinciper denna effekt av familjepensionsreformen. Frågan om kommunernas medverkan vid folkpensione­ ringens finansiering kommer emellertid att omprövas sedan ställning tagits till invalidpensioneringens framtida utformning. Den fortgående ökningen av antalet icke inkomstprövade änkepensioner kommer givetvis att medföra att statens kostnader för änkepensioneringen stiger. Stegringen kan väntas hålla sig vid en sådan storlek att kostnaden för budgetåret 1968/69 blir sammanlagt drygt 200 milj. kr. större än för budgetåret 1960/61. Följande tablå utvisar hur de beräknade förändringarna i statens och kommunernas kostnader för folkpensioneringen in. in. från budgetåret 1959/60 till budgetåret 1960/61 fördelar sig på olika kostnadsfalctorer. Kostnadssiffrorna innefattar kommunala bostadstillägg efter nuvarande grunder. Allmänna pensionsbcredningens förslag om eu successiv höjning av tolk­ pensionerna till 3 600 kr. för en ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar år 1968 var förbundet med förslag om viss höjning av folkpensionsavgiften. Enligt förslaget borde avgiften höjas till 4 procent fr. o. m. år 1959 och till 5 procent fr. o. m. år 1961. Därefter kunde

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 är WHO 101

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, och med beaktande jämväl av vissa tidigare inte berörda frågor har inom social­ departementet uppgjorts förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner in. m., lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, lag om barnpensioner, lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag, lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om under­ visning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande förslagen.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering 3 §• Ändringen i 2 mom. är av formell natur och sammanhänger med en föreslagen ändring av 11 g. I 4 in o in. återfinnes de nya bestämmelserna om rätt till änkepension. Pensionsrätten för änka med barn under 16 år i hemmet regleras i första stycket a). Enligt stadgandet gäller som villkor för dess tillämplighet att änkan stadigvarande sammanbor med och har vårdnaden om barnet samt att barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Härmed bör självfallet jämställas att barnet föds efter faderns död. Uttrycken »stadigvarande sammanbor» och »stadigvarande vistades» bör såsom i den allmänna motiveringen berörts inte ges en alltför snäv inne­ börd. Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör inte den omständig­ heten att det under övrig del av året vistas på annan ort för skolgång anses medföra att kravet på stadigvarande vistelse i hemmet inte är uppfyllt. Det sagda gäller givetvis även t. ex. döva, blinda, vanföra och psykiskt efterblivna barn, som åtnjuter särskild undervisning. Om barnet är var­ aktigt omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem bör det däremot inte anses att barnet stadigvarande vistas i hemmet. Barns tillfälliga vis­ telse på exempelvis sjukhus eller barnhem eller i enskilt hem påverkar ej änkepensionsrätten. I detta sammanhang må tilläggas, att med det förhål­ landet att barnet stadigvarande vistades i makarnas hem vid mannens död

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

jämställes att barnet stadigvarande vistades hos änkan. Att makarna vid tiden för mannens död ej sammanbodde i ett gemensamt hem kan ofta bero på sådana omständigheter som exempelvis mannens långvariga vård på anstalt eller att mannen lämnat hemmet. Har hustrun därvid fått taga hand om barnen, är det inte rimligt att hennes rätt till änkepension bedömes ogynnsammare än om makarna sammanbott. I första stycket b) angives de allmänna villkoren för rätt till änke­ pension, då änkan inte har barn under 16 år i hemmet, nämligen att änkan skall ha fyllt 36 år vid mannens död samt varit gift med honom i minst fem år. Att änka som nu sagts för att få full änkepension skall ha fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då det i första stycket a) föreskrivna barnvillkoret upphörde att vara uppfyllt framgår av 4 § 3 mom. andra stycket. Detta lagrum innehåller också regler om hur pensionen reduceras för änkor, som var under 50 år vid änkeblivandet eller nämnda tidpunkt. När det gäller åldersvillkoret må nämnas, att såväl enligt första stycket b) och andra stycket i förevarande moment som enligt 4 § 3 mom. andra stycket det avgörande är änkans ålder på mannens dödsdag eller den dag då barnrekvisitet upphör att vara uppfyllt. Enligt nuvarande regler är åldersvillkoret för änkepensionen så utformat att änkan skall uppnå änkepensionsåldern (55 år) under det kalenderår, då mannen avlider, varjämte dispens från åldersvillkoret kan lämnas då särskilda skäl föreligger. Enligt de föreslagna nya reglerna går en änka, som ej fyllt 50 år vid mannens död, inte miste om änkepension såvida hon är 36 år eller mera. Hon får endast pensionen reducerad, och reduktionen är mindre ju närmare 50-årsåldern hon befinner sig vid mannens frånfälle. Något behov av motsvarig­ heter till de nyssberörda nu gällande bestämmelserna har med hänsyn här­ till inte vidare ansetts föreligga. Jämlikt första stycket b) förutsättes för rätt till änkepension, att ma­ karna varit gifta minst fem år. Den omständigheten att den avlidne man­ nen uppburit folkpension samt att han därvid jämlikt 12 § första stycket vid pensionens beviljande likställts med ogift pensionsberättigad (t. ex. på grund av att han vårdats å anstalt) medför inte att man, då fråga är om kravet på fem års äktenskap, från äktenskapstiden avräknar den tid man­ nens pension utgått såsom för ogift person. Enligt nuvarande regler före­ ligger möjlighet att, när särskilda skäl föranleder därtill, bevilja änke­ pension även om äktenskapet varat kortare tid än fem år. Denna bestäm­ melse står i samband med den motsvarande dispensregeln i fråga om kra­ vet på fem års äktenskap för rätt till hustrutillägg. Genom dessa bestäm­ melser avsåg man att öppna möjlighet för en änka, som uppbär änke­ pension eller änkebidrag och gifter om sig med en folkpensionär, att er­ hålla hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år samt änke­ pension, om den nye mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 103

Med det förslag som nu framlägges i sista stycket av detta moment rörande omgift änkas rätt till änkepension, om den nye mannen avlider, finns inte längre något motiv för att bibehålla den nuvarande dispensregeln. Andra stycket i förevarande moment handlar om hur pensionsrätten en­ ligt första stycket b) skall bedömas för en änka, som upphör att vara be­ rättigad till pension enligt första stycket a). Pensionsrätten enligt sist­ nämnda stadgande upphör då yngsta barnet fyller 16 år, då barnet dess­ förinnan avlider eller icke längre stadigvarande bor tillsammans med änkan eller då änkan upphör att ha vårdnaden om detsamma. Enligt andra stycket skall vid bedömande av änkans rätt till pension enligt första stycket b) anses att mannen avlidit då pensionsrätten enligt första stycket a) upp­ hörde. I syfte att förhindra att en kvinna, som blivit änka efter mindre än fem års äktenskap men som erhållit änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet, förlorar sin pensionsrätt, då barnet fyller 16 år eller eljest upphör att grunda särskild pensionsrätt för henne, har i andra stycket intagits en bestämmelse, enligt vilken äktenskapet skall anses ha varat till den tidpunkt då änkan upphörde att vara berättigad till änke­ pension på grund av barnrekvisitet. I tredje stycket angives de fall då änkepensionsrätt inte föreligger för en kvinna, som lever skild från sin make vid dennes död ehuru äktenskapet alltjämt äger bestånd. I den allmänna motiveringen har nämnts, att änke­ pension inte utgår om det på talan av mannen dömts till hemskillnad mellan makarna jämlikt 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken, dvs. då hem­ skillnaden beviljats på grund av att hustrun grovt försummar sina plikter mot man och barn eller är hemfallen åt missbruk av alkohol eller dylikt eller för ett lastbart liv. Vidare föreligger inte pensionsrätt efter mannen, om hustrun medan hon levat skild från honom stadigvarande sammanbott med en annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Detta gäller dock endast om makarna vid den äkta mannens död alltjämt lever skilda från varandra. Om de försonats och sammanlever vid man­ nens frånfälle, har änkan rätt till änkepension enligt vanliga regler. Fjärde stycket innehåller villkoren för att en kvinna, som inte var gift med den avlidne mannen, skall kunna komma i åtnjutande av änkepension. Såsom framgått av den allmänna motiveringen är endast kvinna, som varit gift med eller har eller har haft barn med en man, med vilken hon stadig­ varande sammanbor vid dennes död, berättigad till änkepension efter ho­ nom oaktat de inte var förenade i äktenskap vid nämnda tidpunkt. Dess­ utom gäller, att såväl mannen som kvinnan skall vara ogifta eller att hans eller hennes tidigare äktenskap upplösts genom andre makens död eller ge­ nom äktenskapsskillnad. Med ogift förstås inte pensionsberättigad, som jämlikt 12 § första stycket i pensionshänseende likställs med ogift pensions­ berättigad. Enligt nuvarande praxis kan en kvinna, vars eget äktenskap inte är upplöst eller som sammanbor med en gift man, erhålla änkepension efter

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

den man med vilken hon utan vigsel sammanlever. Detta blir i fortsätt­ ningen inte möjligt utom i vissa övergångsfall, som behandlas i det följande. I sista stycket första punkten stadgas, att änkepension som börjat löpa skall indragas, om kvinnan ingår äktenskap eller utan vigsel stadigvarande sammanbor med en man under sådana omständigheter att hon jämlikt 12 § andra stycket skall likställas med gift pensionsberättigad. Vid en jämförelse mellan stadgandena i fjärde stycket och sista stycket framgår, att det för förvärv av rätt till änkepension enligt fjärde stycket fordras bl. a. att den man med vilken kvinnan sammanbott varit ogift, frånskild eller änkling, under det att redan förvärvad pensionsrätt upphör enligt sista stycket oavsett om den man med vilken hon sammanbor är gift eller inte. Rätt till änkepension, som i enlighet med vad nyss sagts upphört på grund av att kvinnan ingått nytt äktenskap, återupplivas emellertid enligt det föreslagna stadgandet i sista stycket andra punkten, om detta äktenskap upplöses inom fem år. Detta gäller vare sig äktenskapet upplöses genom mannens död eller genom äktenskapsskillnad. Motsvarande gäller enligt för­ slaget då änkepension indragits till följd av samboende under nyss angivna förhållanden och samboendeförhållandet upphör inom fem år. Utgick änke­ pension efter den förste mannen enligt 3 § 4 mom. första stycket a) men har änkan inte barn under 16 år i hemmet då det senare äktenskapet upp­ löses, skall hennes rätt till återupplivad pension efter den förste mannen bedömas som om denne avlidit den dag då det senare äktenskapet ingicks. Har änkan barn under 16 år i hemmet då den senare mannen avlider, kan hon vara berättigad till änkepension jämväl efter honom. Den konkur­ rens mellan två änkepensioner, som därvid kan uppstå, regleras av en be­ stämmelse i 11 § andra stycket. Reglerna i sista stycket bör analogt tillämpas för det fall att änkan innan det nya äktenskapet ingicks eller samboendet upptogs inte uppburit änke­ pension efter den förste mannen men kunnat komma i åtnjutande därav om hon ansökt om förmånen. 4 §• I 3 mom. första stycket anges änkepensionsbeloppet till 1 700 kr. Be­ loppet motsvarar storleken av den allmänna ålderspensionen till ogift pen­ sionär. I andra stycket regleras änkepensionens storlek när minskning av pen­ sionen på grund av änkans ålder skall ske med tillämpning av femtondelsregeln. Det må framhållas, att ifrågavarande bestämmelser endast avser att reglera grundförmånens storlek. Frågan om indextillägg och standardtilllägg å full och reducerad änkepension behandlas i 6 § 3 mom. FPL och 2 § lagen om höjning av folkpensioner m. m. Beträffande kommunalt bostads­ tillägg har det som framgår av den allmänna motiveringen icke ansetts böra förekomma att ha en i lag fastslagen reduktionsregel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 105

6 §.

Första stycket i 3 mom. denna paragraf har ändrats med hänsyn till att indextilläggen å änkepensionerna i fortsättningen skall ha samma stor­ lek som indextilläggen å ålderspension till en ensam pensionär. I ett nytt andra stycke har intagits bestämmelser om att indextilläggen å reducerade änkepensioner minskas i samma man som änkepensionen i övrigt.

8 §• Ur första styckets uppräkning av inkomstprövade folkpensionsförmåner har änkepensionen uteslutits. Beträffande ändringen i andra stycket och det nytillkomna tredje stycket torde följande böra anföras.

Socialförsäkringskommittén Kommittén erinrar om att jämlikt 8 § andra stycket i dess nu gällande lydelse skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustrutilllägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, minskning av de nämnda förmånerna på grund av pensionsberättigads årsinkomst ske proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget och bostadstillägget. In­ dextillägget — i den mån det är inkomstprövat — samt standardtillägget minskas först sedan de nämnda förmånerna i övrigt bortfallit. Denna metod för inkomstavdragets verkställande medför att det alltid kvarstår ett visst kommunalt bostadstillägg i exempelvis en änkepension ända till dess in­ komstavdraget är så stort att det konsumerat hela pensionen utom indexoch standardtillägget. Föreskriften att minskning skall ske proportionellt å det kommunala bostadstillägget och å annan samtidigt utgående inkomstprövad pensions­ förmån (frånsett index- och standardtillägg) sammanhänger med att kom­ munbidragen utgår efter olika procentsatser. Beräkningssättet har prak­ tisk betydelse enbart för uträkningen av kommunernas bidrag till kostna­ derna för folkpensioneringen. För den pensionsberättigade själv är det utan direkt intresse, om minskningen av pensionsförmånerna sker pro­ portionellt å de olika förmånerna eller om den sker successivt, så att den ena förmånen avräknas först och därefter den andra. Det sammanlagda pensionsbelopp som utgår blir i båda fallen lika stort. Enligt kommitténs mening har den ursprungliga anledningen till den nu gällande avdragsmetoden, dvs. syftet att erhålla en exakt avvägning mel­ lan stat och kommun av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen, numera förlorat större delen av sin praktiska betydelse genom att ett allt större antal kommuner har att betala maximal andel eller 60 procent av kostnaderna för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga inkomst­ prövade pensionsförmåner, varvid kostnadsfördelningen blir densamma för båda grupperna av pensionsförmåner.

106 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Socialförsäkringskommittén anför, att det hittillsvarande beräknings­ sättet skulle bli relativt komplicerat i de fall, då garantiregeln blir till­ lämplig för övergångsfallens änkor. Ett system, där avdrag för inkomst i första hand sker å bostadstillägget och i andra hand å annan pensions­ förmån, medför en icke oväsentlig förenkling vid utformningen och tilllämpningen av reglerna om garantibelopp för vissa änkor. På grund härav och då en övergång till det angivna beräkningssättet även i övrigt torde medföra en förenkling, förordar kommittén liksom tidigare allmänna pensionsberedningen att en sådan ändring vidtages av avdragsreglerna i 8 § andra stycket. En övergång från den nu tillämpade metoden med parallella och proportionella inkomstavdrag till ett system, där avdrag för inkomst först sker å kommunalt bostadstillägg, därefter å tilläggspension, änke­ pension (i övergångsfallen) eller hustrutillägg och i sista hand på index­ tillägg och standardtillägg, innebär en viss överflyttning av kostnader från kommunerna till staten. Denna kostnadsförskjutning blir dock enligt kom­ mitténs uppfattning numera, på grund av vad som nyss anförts om storle­ ken av kommunernas bidrag, mycket obetydlig.

Enligt gällande lagstiftning kan förutsättningar samtidigt föreligga för rätt till folkpensionsförmån och för rätt till yrkesskadelivränta. Kommittén framhåller, att det därvid kan vara så, att samma händelse i princip ger upphov till rätt till förmån från båda hållen. Exempel härpå är att en olycksfallsskada föranleder rätt såväl till invalidlivränta från yrkesskadeför­ säkringen som till invalidpension från folkpensioneringen eller att ett döds­ fall medför rätt både till änkelivränta och till änkepension. Men det kan också vara fråga om sammanträffande av annan art, exempelvis så att rätt till invalidlivränta eller änkelivränta föreligger för en person, som uppbär ålderspension från folkpensioneringen. Socialförsäkringskommittén yttrar, att den beslutade genomgripande pen­ sionsreformen med väsentlig förbättring av folkpensioneringen och påbyggnad av denna med en obligatorisk tilläggspensionering nödvändiggör en omprövning av förmånerna vid yrkesskada. Eljest skulle nämligen bl. a. kunna uppkomma en omotiverat hög sammanlagd ersättningsnivå. Med hänsyn till att reformeringen av invalidpensioneringen ännu återstår har det inte varit möjligt för kommittén att ta ställning till samordningsproble­ men i samtliga fall av sammanträffande mellan folkpension och yrkesskade­ livränta. Kommittén har därför begränsat sig till att i första hand behandla sammanträffande mellan änke- eller barnförmån från folkpensioneringen och änke- eller barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen ävensom mellan folkpension i form av allmän ålderspension och änkelivränta. För ifrågavarande situationer gäller för närvarande sammanfattningsvis följande regler. Änkeförmånen från folkpensioneringen — änkepension eller änkebidrag — är inkomstprövad. Änkelivräntan från yrkesskadeförsäk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 107

ringen utgår utan hänsyn till folkpensionsförmånen men reducerar denna enligt samma regler som inkomst i allmänhet. För en änka som fyllt 67 år utgöres pensionsförmånen av den icke inkomstprövade ålderspensionen. Änkelivräntan från yrkesskadeförsäkringen utgår även sedan änkan blivit 67 år men i fall som omfattas av yrkesskadeförsäkringslagen, dvs. då yrkes­ skadan inträffat efter ingången av år 1955, är änkelivräntan 25 procent lägre. För äldre fall finnes dock inte sistnämnda regel. En motsvarande effekt erhålles emellertid genom att förhöjning genom omregleringslagstiftningen endast i vissa fall och därvid i liten grad avser efterlevandelivräntor för tid efter 67 år. Änkepension, änkebidrag och ålderspension kan förhöjas genom inkomstprövat kommunalt bostadstillägg. Änkelivräntan reducerar detta bidrag efter samma grunder som inkomst i allmänhet. Folkpensione­ ringens nuvarande barnpensionsförmån, nämligen vissa av de särskilda barnbidragen, är inkomstprövad. Barnlivräntan från yrkesskadeförsäk­ ringen utgår oberoende av det särskilda barnbidraget men reducerar detta genom inkomstprövningen. Socialförsäkringskommittén framhåller, att reglerna om livräntorna från yrkesskadeförsäkringen till efterlevande under 67 år fastställts med ut­ gångspunkt från att något sammanträffande med icke inkomstprövade folk­ pensionsförmåner inte varit aktuellt, och påpekar vidare, att pensionsför­ månerna hittills varit låga. Den avsedda höjningen av folkpensionsbelop­ pen och framför allt borttagandet av inkomstprövningen inom barnpensio­ neringen och för nya fall inom änkepensioneringen liksom den väsentliga uppmjukningen av åldersvillkoren för änkepensionsrätt skapar emellertid enligt kommitténs mening ett nytt läge. Kommittén har därvid funnit det motiverat att skilja mellan tre huvudgrupper av fall, nämligen 1) där döds­ fallet på grund av yrkesskada inträffat före ikraftträdandet av de nya folkpensioneringsreglerna den 1 juli 1960, 2) där yrkesskadan inträffat före nämnda tidpunkt men dödsfallet efter den 30 juni 1960 samt 3) där såväl yrkeskadan som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 1960. I fall då dödsfallet på grund av yrkesskada inträffat före den 1 juli 1960 finner kommittén, att sammanträffandet av änkepension eller, om änkan är över 67 år, ålderspension samt barnpension från folkpensioneringen enligt de föreslagna nya reglerna, å ena sidan, och yrkesskadelivräntor till änka och barn, å andra sidan, vare sig livräntorna utgår enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller äldre lagstiftning, skulle leda till sammanlagda ersättningsbelopp, som i vissa fall är omotiverat höga i förhållande till såväl den avlidnes arbetsförtjänst som till de förmåner, som skulle ha utgått om skadan i stället medfört 100 procent invaliditet. Kom­ mittén anser dock inte att tillräckliga skäl föreligger för någon reduktion av de folkpensionsförmåner, som tillkommer änka. Bl. a. hänvisas till att änkepensionerna i dessa fall även i fortsättningen kommer att vara in­ komstprövade, vilket dels minskar behovet av reduktionsåtgärder och dels

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

skulle medföra stora komplikationer vid tillämpningen av ev. reduktionsregler. Då det främst är de icke inkomstprövade barnpensionerna, som skulle medföra överpensioneringen, förordar kommittén en reduktion på barnpensionssidan. Kommittén erinrar om att det såväl i yrkesskadeför­ säkringslagen som i de nya statliga tjänstepensionsbestämmelserna för vissa sammanträffandefall finns regler om att 25 procent av den ena förmånen alltid skall läggas utanför samordningen. På grund härav föreslår kom­ mittén, att i här aktuella fall barnlivräntan skall avdragas från barnpensio­ nen, dock att alltid minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå. Då yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960 men dödsfallet efter den 30 juni nämnda år kommer änkepen­ sion att utgå utan inkomstprövning. På grund härav blir, anför kommittén, överpensioneringen i allmänhet större än i föregående grupp av fall och åt­ gärder i reduktionssyfte än mer påkallade. Kommittén anser, att de i det föregående anförda synpunkterna angående reduktion av barnpensionen är tillämpliga även här, men finner att en ytterligare reduktion är erforderlig. Eftersom änkepensionen här är icke inkomstprövad, gäller inte skälet om komplikationer vid avdrag å änkepensionen för änkelivränta. Med tillämp­ ning av samma avdragsregler som i fråga om barnpensionerna skulle emel­ lertid totalersättningen bli väl låg jämfört med vad som förutsatts för mot­ svarande yrkesskadefall i den förut behandlade gruppen. Om man stadgar att minst hälften av änkepensionen skall utgå, anser kommittén emellertid att resultatet blir skäligt. Kommittén förordar alltså, att för här avsedda fall änke- och barnpensionerna minskas med motsvarande livränta, dock att all­ tid minst hälften av änkepensionen och minst en fjärdedel av barnpensio­ nen skall utgå. Däremot föreslår kommittén ingen reduktion av ålders­ pensionen för det fall att änkan är berättigad till sådan. Även i fall då såväl yrkesskadan som dödsfallet inträf­ fat efter den 30 juni 1960 finner socialförsäkringskommittén reduktionsregler erforderliga för att uppnå en skälig total ersättningsnivå. I de båda tidigare behandlade huvudgrupperna av sammanträffandefall har kommittén endast ifrågasatt reduktion på folkpensionssidan, eftersom nå­ gon retroaktiv ändring i de lagstadganden, efter vilka yrkesskadelivräntorna bestämts, inte är möjlig. När det gäller yrkesskadefall som inträffar efter den 30 juni 1960 kan däremot, framhåller kommittén, regler om re­ duktion på livräntesidan genomföras. Den praktiska samordningsregeln, när två skilda icke inkomstprövade socialförsäkringsförmåner — varav en allmän och en speciell — samman­ träffar, är enligt kommitténs mening att den allmänna förmånen d.v. s. folkpensionen utgår fullt ut, medan den speciella förmånen d. v. s. liv­ räntan försvinner eller efter erforderlig reduktion utgår som ett tillägg till den allmänna förmånen. Kommittén erinrar om att allmänna pensionsbered-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 109

ningen i sitt betänkande (SOU 1957: 7) gav uttryck åt samma uppfattning men förordade att en viss del av livräntan, exempelvis en fjärdedel, alltid skulle utgå. Socialförsäkringskommittén har undersökt vilket resultatet skulle bli vid reduktion av livräntorna med tillämpning av en sådan fjärdedelsregel. De därvid framkomna beloppen anser kommittén visserligen i och för sig godtagbara, men de ligger icke oväsentligt under de belopp, som följer av de av kommittén beträffande de båda föregående huvudgrupperna av fall förordade reglerna. Kommittén anser därför, att i nuvarande läge en större del av änlce- och barnlivräntorna, lämpligen hälften, bör undantagas från avdrag. En omprövning härav får sedan ske i samband med utforman­ det av en mera definitiv samordning mellan folkpensionering, tilläggspen­ sionering, yrkesskadeförsäkring och sjukförsäkring. Avdragsregeln borde enligt kommitténs mening utformas så att vid döds­ fallet gällande pensionsbelopp bleve avgörande och att alltså omräkning och eventuell sänkning av livräntan inte skulle ske vid kommande index- eller standardhöjningar av folkpensionen. Kommittén anser det emellertid mera ändamålsenligt att regeln utformas efter en ren nettoprincip, d. v. s. att i yrkesskadeförsäkringslagen direkt anges det belopp (hälften av det nuva­ rande) som skall utgå vid sidan av och utan inverkan på storleken av icke inkomstprövad folkpension. Änke- och barnlivräntorna i nya yrkesskadefall skulle då utgå med en sjättedel resp. en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst i stället för som nu med en tredjedel (en fjärdedel efter 67-årsgränsen) resp. en sjättedel. En sådan regel kan med hänsyn till pensionens väntade storlek för alla nya änkor med full änkepension förutsättas ge samma resultat som avdrags­ regeln. För de ytterligt få nya änkor under 67 år, som inte blir berättigade till änkepension, och i vissa fall då änkan får en på grund av sin ålder vid änkeblivandet reducerad änkepension medför den efter nettoprincip utfor­ made regeln en lägre ersättning. Kommittén anser detta resultat fullt rim­ ligt. Eftersom i nya änkefall änkepension och ålderspension skall utgå med samma belopp, finner kommittén det naturligt att änkelivräntan utgår med samma belopp före och efter 67-årsgränsen. I fråga om livräntebeloppen bör bibehållas samma motsvarighet som nu mellan å ena sidan legal änka och å andra sidan vissa samboende eller trolovade kvinnor, änkling och frånskild make. Livräntorna till flera sådana efterlevande är nu maxime­ rade till en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Denna gräns bör nu ändras till en sjättedel. Vidare bör regeln om maximering av flera efterlevandelivräntor (t. ex. till änka och flera barn) till fem sjättedelar av det för den avlidne gällande ersätlningsunderlaget ändras till fem tolftedelar. Enligt kommittén kan ändringen av livräntebestämmelserna antagas med­ föra att yrkesskadeförsäkringens utgifter för nya skadcfal! minskas med mellan It) och 15 procent.

no Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Remissyttranden Förslaget om ändrade regler för inkomstavdrag å samtidigt utgående inkomstprövade förmåner har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remiss­ yttrandena. Mot de av kommittén förordade reglerna för olika fall av sammanträf­ fande mellan folkpension och yrkeskadelivränta har TCO inte någon erin­ ran. Socialförsäkringsbolagens förening, som avstyrkt änkepension utan in­ komstprövning och därför finner en ändring av nuvarande regler om änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen obehövlig, tillstyrker för barnlivrän­ tornas del kommittéförslaget. Landsorganisationen kan ansluta sig till vad kommittén anfört om den nivå förmånerna sammantagna bör uppgå till. Däremot vill organisationen förorda, att utformningen av reduktionsreglerna ändras så, att livräntorna utgår med fullt belopp enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och att för­ månerna från folkpensioneringen reduceras, varigenom man bl. a. vinner likformighet i reglerna för alla yrkesskadefall, oberoende av vid vilken tid­ punkt de inträffat. Enligt statskontorets mening kan verkningarna av de föreslagna reduktionsreglerna knappast anses tillfredsställande från det allmännas synpunkt sett. Statskontoret vill för sin del föreslå att, i avvak­ tan på resultatet av de fortsatta undersökningarna beträffande förevarande spörsmål, yrkesskadelivräntorna i förekommande samordningsfall alltid får helt utgå enligt för dem gällande regler, medan däremot folkpensionsför­ måner endast bör få åtnjutas i enlighet med de under tiden närmast före den 1 juli 1960 tillämpade grunderna, varvid liksom för närvarande en na­ turlig begränsning av förmånerna ernås över inkomstprövningen. Riksförsäkringsanstalten vitsordar, att det med utgångspunkt från en änke- och barnpensionering av i betänkandet förutsatt konstruktion måste vara svårt att finna reduktionsregler, vilka tillfredsställer såväl behovet av administrativ enkelhet som kravet på en rimlig avvägning mellan olika sam­ manträffandetyper. Enligt anstaltens mening har kommittén i betydande mån eftersatt det senare kravet till förmån för det förra, varför effekten av de föreslagna samordningsreglerna i vissa sammanhang blir otillfredsstäl­ lande. Bl. a. pekar riksförsäkringsanstalten på att sänkningen av änkelivräntan från Vs till Vs av den avlidnes årliga arbetsförtjänst skulle komma att drabba även änkor, som endast erhåller reducerad pension, och änkor, vilka aldrig kommer i åtnjutande av änkepension. Kommitténs uppfatt­ ning, att endast ett ytterligt fåtal änkor genom de föreslagna ändringarna i yrkesskadeförsäkringslagen skulle erhålla lägre ersättning än hittills, är enligt anstaltens mening icke riktig. Riksförsäkringsanstalten kan för sin del icke tillstyrka en ordning, enligt vilken änkelivräntor minskas till hälf­ ten av vad nu gäller oavsett om vederbörande äger uppbära änkepension eller icke. Samma synpunkter måste anläggas på reduktionen av änklings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 in

livräntorna, då ju enligt kommitténs förslag änklingspensionering icke skall införas. Eftersom de föreslagna samordningsreglerna endast syftar till en provisorisk lösning på kort sikt, borde den rimligaste utgångspunkten en­ ligt riksförsäkringsanstaltens mening vara, att man i avvaktan på de när­ mare överväganden, som avses skola ske i samband med utformningen av invalidpensioneringen, tills vidare inte ger pensionsförmånerna ifråga åt dem, som redan har lika stora eller bättre förmåner från yrkesskadeförsäk­ ringen. Detta är liktydigt med en samordning på pensionssidan genom av­ drag för livräntornas hela belopp.

Departementschefen Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall reglerna för inkomstav­ drag på återstående inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. invalid­ pensionernas och sjukbidragens tilläggspensioner, hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen, ändras. Då bostadstilläggen utgår samtidigt med någon av de andra förmånerna skall enligt förslaget avdrag i första hand göras på bostadstillägget och därefter på tilläggspensionen eller hustru­ tillägget. Detta innebär en förenkling mot nu gällande regel, enligt vilken avdraget sker proportionellt å bostadstillägg och annan samtidigt utgående förmån som nu sagts. Förslaget, vilket inte påverkar storleken av det be­ lopp som pensionstagaren får i handen, bör genomföras. Andra stycket i 8 § har ändrats i överensstämmelse härmed. Som framgår av övergångs­ bestämmelserna föreslås, att motsvarande förfarande skall tillämpas i fråga om de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen. Förslagets ge­ nomförande medför en viss kostnadsöverflyttning från kommunerna till staten, men med hänsyn till att ett stort antal kommuner och därtill de folk­ rikaste redan uppnått maximigränsen för bidrag till folkpensioneringen blir kostnadsförskjutningen ringa. Den torde inte påverka beräkningen av sta­ tens anslag till folkpensionerna. Socialförsäkringskommittén har relativt utförligt behandlat frågan om samordning mellan folkpension och yrkesskadelivränta. Vad särskilt angår familj eförmånerna på ömse sidor gäller för närvarande, att yrkesskadelivräntorna, som för änka utgör en tredjedel och för barn en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, maximerad till 15 000 kr., bestämmes utan hänsyn till samtidigt utgående änkepension eller änkebidrag eller särskilt barnbidrag. De tre sistnämnda förmånerna är emellertid inkomstprövade och livräntan reducerar därigenom pension, änkebidrag och barnbidrag, så att någon sammanlagd ersättning, som kan anses för hög, inte uppkommer. När änkan fyller 67 år erhåller hon den icke inkomstprövade ålderspensio­ nen, varvid eventuellt utgående änkepension eller änkebidrag upphör. Från och med nämnda ålder göres en viss reduktion på änkans yrkesskadeliv­ ränta, så att den utgör en fjärdedel i stället för en tredjedel av den avlidnes

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

årliga arbetsförtjänst. Vad nu sagts om yrkesskadelivräntor avser livräntor, som utgår enligt den nu gällande yrkesskadeförsäkringslagen av år 1954. Äldre livräntor regleras av de vid tidpunkten för yrkesskadan gällande be­ stämmelserna, varvid dock är att märka att livräntorna förhöj es enligt en särskild lagstiftning av år 1955 angående omreglering av äldre yrkesskade­ ersättningar. De äldre livräntorna kan emellertid inte beräknas på högre årlig arbetsförtjänst för den avlidne än 7 200 kr. Någon nedsättning av änkelivränta vid 67 år göres inte i de äldre fallen, men omregleringsförhöjningen avser endast i ringa omfattning efterlevandelivräntor för tid efter nämnda ålder. Den höjning av efterlevandeförmånerna från folkpensioneringen, som föreslagits i det föregående, och framför allt den omständigheten att för­ månerna kommer att utgå utan inkomstprövning skulle, om inga särskilda regler meddelades för fall av sammanträffande mellan dylik förmån och efterlevandelivränta från yrkesskadeförsäkringen, i vissa fall leda till en betydande överpensionering. Vad angår efterlevandeförmånerna då döds­ fallet inträffat före den 1 juli 196 0, dvs. före den dag då familjepensionsreformen träder i kraft, märkes att änkepensionen även i fortsättningen är underkastad inkomstprövning. Till följd härav och med hänsyn till att änkelivräntorna i många av de fall, som regleras av äldre lag­ stiftning, är låga erhåller överpensioneringsproblemet här inte den storleks­ ordningen, att några åtgärder beträffande änkepensionerna framstår som befogade. Den överkompensation, som kan uppkomma i fall då försörj aren avlidit före de nya reglernas ikraftträdande, beror i första hand på till­ komsten av de icke inkomstprövade barnpensionerna. Dessa bör därför så­ som socialförsäkringskommittén förordar i nu avsedda fall minskas med utgående barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen, dock så att alltid minst en fjärdedel av barnpensionen utgår jämsides med livräntan. I en del fall kommer det att hända, att yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960 men dödsfallet efter den 30 juni nämnda år. Änkepensionen utgår då utan inkomstprövning, vilket gör överpensioneringen så betydande, att man inte kan nöja sig med den nyss­ nämnda reduktionen på barnpensionerna. Lämpligen bör därför i enlighet med kommitténs förslag i dessa fall även änkepension minskas med änke­ livränta från yrkesskadeförsäkringen, varvid emellertid minst hälften av pensionen lämnas fri från avdrag. Behov av särskilda regler för sammanträffande av här ifrågavarande efterlevandeförmåner föreligger givetvis även där såväl yrkesskadan som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 196 0. Ide i det föregående omnämnda fallen, då yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960, saknas möjlighet att ingripa med reduktion av yrkesskadelivräntorna, eftersom dessa regleras av de vid tiden för skadan gällande bestämmelserna i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. När yrkesskadan inträffar efter fa-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 113

miljepensionsreformens ikraftträdande står emellertid möjligheten öppen att från samma tidpunkt ändra yrkesskadeförsäkringslagen så att livrän­ torna utgår efter mindre förmånliga grunder än för närvarande. Denna väg förordas av socialförsäkringskommittén, som bl. a. hänvisar till att all­ männa pensionsberedningen uttalade sig för en reduktion av yrkesskadelivräntorna vid sammanträffande med folkpension. Socialförsäkringskommitténs förslag innebär att yrkesskadeförsäkringslagen fr. o. m. den 1 juli 1960 ändras så att efterlevandelivräntorna kommer att utgöra för änka en sjätte­ del och för barn en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Kom­ mittéförslaget har rönt kritik av vissa remissorgan, vilka närmast förordar avdrag på pensionerna i stället för på yrkesskadelivräntorna. I remisskriti­ ken framhålles bl. a., att enligt kommitténs förslag livräntorna nedsättes även i fall då rätt till pension inte föreligger. För min del tvekar jag inte om det riktiga i den av allmänna pensions­ beredningen och socialförsäkringskommittén omfattade åsikten att den ge­ nerella förmånen, pensionen, alltid bör utgivas fullt ut och att den särskilda förmån, som må föranledas av att dödsfallet inträffat till följd av yrkes­ skada, bör anpassas efter pensionen så att en lämpligt avvägd sammanlagd ersättningsnivå uppnås. Kommitténs förslag synes i och för sig leda till godtagbara resultat vid sammanträffande mellan folkpension och efterlevandelivränta från yrkesskadeförsäkringen. Emellertid kommer med detta förslag nedsättningen av livräntebeloppen att bli tillämplig även i fall då rätt till pension inte föreligger eller då änkepensionen är nedsatt på grund av änkans ålder vid änkeblivandet eller den tidpunkt när förekomsten av barn upphör att inverka på pensionens storlek. Sedan allmänna tilläggspensio­ ner börjat utgivas kan det antagas, att tilläggspensioner i regel utgår till änkor, som äger rätt till änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen, detta även i fall då rätt till folkpension inte föreligger. Storleken av tilläggspen­ sioneringens änkepensioner påverkas inte av änkans ålder eller förekomsten av barn. Visserligen innehåller lagen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion i sin nuvarande lydelse en bestämmelse om att yrkesskadelivränta i sin helhet avdrages på tilläggspensionen. Det har dock vid lagens tillkomst ut­ tryckligen förutsatts att denna regel skall mildras vid folkpensioneringens och tilläggspensioneringens sammanförande till ett enhetligt pensions­ system, så att merförmånerna skall kunna utgå vid yrkesskada. I detta sam­ manhang synes den av kommittén föreslagna metoden för samordning med yrkesskadeförsäkringen lämpligen kunna genomföras. Vid ett uppskov till nämnda tidpunkt undviker man att yrkesskadelivräntorna minskas i fall, då den önskvärda kompensationen på pensionssidan ännu inte föreligger. För tiden fram till dess den samordnade lagstiftningen kan träda i kraft torde det vara lämpligast att erforderlig reduktion för samtidigt utgående eftcrlevandeförmån från yrkesskadeförsäkringen göres på änkepensioner och barnpensioner i överensstämmelse med vad som i det föregående förordats <S It i hon g till riksdagens protokoll 1960. 1 smnl. Nr 75

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år i960

för fall då en yrkesskada, som inträffat före den 1 juli 1960, lett till ett dödsfall efter den 30 juni samma år. Bestämmelser av det innehåll, som nu förordats beträffande änkepension, har upptagits i första punkten i ett nytt tredje stycke i 8 §. Belopp som avdragits enligt bestämmelserna i det nya stycket bör inte ånyo kunna av­ dragas vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg. En föreskrift härom återfinnes i styckets andra punkt. I änkepensionsärenden har pensionsnämnd enligt 34 § andra stycket att fastställa pensionens belopp. Oavsett om ansökningshandlingarna kommer att innehålla uppgift om yrkesskadelivränta och dess belopp, är det anledning anta att bestämmelserna i 8 § tredje stycket kan komma att bereda åtskilliga nämnder svårigheter vid uträknandet av det slutliga änkepensionsbeloppet. Det torde därför få anses lämpligt att det beslut, som nämnden har att fatta, och det besked om beslutet, som ordföranden skall tillställa sökanden, endast innehåller uppgift om änkepensionens storlek före reduktionen samt att i beskedet en erinran göres att pensionen skall reduceras enligt bestäm­ melsen i här ifrågavarande stycke. Det slutliga uträknandet av änkepensio­ nen i sådana fall får därefter ankomma på pensionsstyrelsen.

11 §•

Ur denna paragraf utgår det nuvarande stadgandet att änkepension, som

ej uPPgår till 60 kr., inte skall utgivas. En sådan regel blir inaktuell för de

nya änkefallen, där inkomstavdrag inte skall äga rum. För övergångsfallen föreslås en annan bestämmelse i punkt 4 i övergångsbestämmelserna. Enligt nuvarande bestämmelser i FPL kan det för samma person bli fråga om rätt till mer än en av de olika formerna av folkpension för en och samma månad. Detta gäller såväl vid övergång till ålderspension från inva­ lidpension (sjukbidrag), hustrutillägg eller änkepension som vid övergång från en förmån till en annan inom sistnämnda grupp. Enligt pensionsstyrelsens praxis sker övergång till ålderspension fr. o. m. den månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Vad gäller övergång dessförinnan från en folkpensionsförmån till en annan förfares i praxis så, att den nya för­ månen ges retroaktivt fr. o. m. den månad, varunder rätten till densamma inträtt, men att vid utbetalningen av den nya förmånen avdrag göres för den tidigare förmånen i den mån den belöper på den nya förmånens retro­ aktivtid. Lagreglerna för ifrågavarande sammanträffandesituationer har emeller­ tid för närvarande en skiftande utformning för olika fall. Det har ansetts lämpligt att i samband med utarbetandet av de nya änkepensionsbestämmelserna söka åstadkomma större enhetlighet på förevarande område. Här­ för erforderliga regler har införts i 11 §. I det föreslagna första stycket reg­ leras övergång till ålderspension från annan folkpensionsförmån. Enligt detta stycke jämfört med 38 § 1 mom. sker övergången vid ingången av den

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 115

månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Då den föreslagna be­ stämmelsen är generell, har stadgandet i förevarande hänseende i 3 § 2 mom. för invalidpension (sjukbidrag) kunnat utgå. Enligt de föreslagna bestämmelserna i 3 § 4 mom. sista stycket kan återinträde ske i rätten till änkepension, som indragits i anledning av nytt äk­ tenskap eller visst samboende. Rätt till änkepension kan samtidigt föreligga i anledning av två eller flera dödsfall. Därvid bör givetvis endast en pen­ sion utgå, nämligen den största. Om änkepensionerna är lika stora är det i allmänhet utan intresse att anknyta änkepensionsrätten till det ena eller det andra dödsfallet. I vissa fall — såsom vid sammanträffande med änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen — är det dock erforderligt att hän­ föra pensionsrätten till ett visst dödsfall. Det föreslås därför, att vid lika stora änkepensioner, pensionen efter den sist avlidne mannen skall utgivas. Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts har intagits i första punkten av andra stycket i förevarande paragraf. Då rätt samtidigt föreligger till såväl invalidpension eller sjukbidrag som änkepension skall enligt den föreslagna lydelsen av 11 § andra stycket andra punkten endast en av dessa förmåner utgivas. Här har icke föreskrivits att den största förmånen skall utgå. I vissa fall — t. ex. på grund av bestäm­ melsen i lagen om försäkring för allmän tilläggspension att förtidspension från denna försäkring förutsätter att invalidpension eller sjukbidrag åtnjutes från folkpensioneringen — kan det nämligen vara förmånligare att upp­ bära invalidförmånen från folkpensioneringen även om den är mindre än änkepensionen. Det är därför icke säkert att den pensionsberättigade alltid önskar komma i åtnjutande av den folkpensionsförmån som till beloppet är störst. Den som icke åtnjuter någon folkpensionsförmån kan på grund av det föreslagna stadgandet i sin ansökan själv välja den förmån som hon föredrager. Skulle den som redan beviljats en folkpensionsförmån senare vilja välja en annan sådan förmån, till vilken hon jämväl äger rätt, kan det önskade resultatet uppnås genom att vederbörande avsäger sig sin rätt till den tidigare förmånen samtidigt som den nya förmånen sökes. Frågan om övergång från hustrutillägg till änkepension regleras genom ett föreslaget tillägg till 38 § 1 mom.

12 §.

Socialförsäkringskommittén Kommittén anför, att den pensionsberättigades civilstånd enligt FPL är av betydelse framför allt i två hänseenden. Dels utgår ålderspension och tillläggspensionsdelcn av invalidpension och sjukbidrag samt index- och stan­ dardtillägg med olika belopp för å ena sidan gift pensionsberättigad, vars make också är berättigad till folkpension, och å andra sidan annan pensionsberättigad. Dels är vissa pensionsförmåner förbehållna personer tillhörande viss civilståndskategori. Så är änkepension förbehållen änka samt hustru­

116 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

tillägg förbehållet gift pensionärs hustru. Enligt gällande lagstiftning och praxis är emellertid i nämnda hänseenden det legala civilståndet icke en­ samt utslagsgivande. Enligt 12 § må sålunda vid tillämpningen av lagen, där särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad anses såsom ogift (re­ geln i fortsättningen benämnd 12 § första punkten) samt ogift pensionsbe­ rättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne (12 § andra punk­ ten). Möjligheten enligt 12 § att behandla ogift pensionsberättigad som gift har i praxis utnyttjats på det sättet att en ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevat med en man under äktenskapsliknande förhållanden, kan bli berättigad till änkepension vid mannens död. Kommittén har vid utformandet av den nya änkepensionslagstiftningen funnit erforderligt att i lagtexten uttryckligen ange under vilka närmare förutsättningar rätt till änkepension skall föreligga för kvinna, som icke varit gift med den avlidne mannen. Därvid har kommittén ansett, att större återhållsamhet är påkallad i fråga om möjligheten att bevilja änkepension åt kvinna, som icke var gift med mannen, än vad fallet är i nuvarande lag­ stiftning och rättstillämpning. Kommittén ställer då frågan om det är lämp­ ligt eller ens möjligt att lösa förevarande spörsmål separat för änkepensioneringens del, vilket i så fall skulle innebära att tillämpningen av 12 § lämnas oförändrad för resten av folkpensionsområdet. Eftersom kommittén är böjd för att besvara frågan nekande och då en översyn av bestämmelserna i 12 § synes kommittén sakligt motiverad, tar kommittén upp spörsmålet till be­ handling. Regeln i 12 § första punkten om att gift pensionsberättigad i vissa fall kan behandlas som ogift har kommittén inte funnit anledning att föreslå ändrad. Vad beträffar andra punkten, som reglerar när ogift pensionsbe­ rättigad skall anses såsom gift, föreligger däremot enligt kommitténs me­ ning starka skäl för en omarbetning så att bestämmelsen bättre motsvarar de krav som kan ställas på en modern sociallagstiftning. Vid FPL:s tillkomst befanns det, yttrar socialförsäkringskommittén, inte möjligt att låta det faktiska samboendeförhållandet vara avgörande för pensionens storlek, utan det ansågs nödvändigt att i princip grunda pensionsberäkningen på den pensionsberättigades civilstånd, dock med den möjlighet till undantag som följer av 12 §. Skälen för att man inte undan­ tagslöst följde civilståndet var framför allt dels att det ansågs såsom syn­ nerligen stötande för rättsmedvetandet att personer, vilka sedan en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta, dels att två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare. Dessa skäl äger enligt kommitténs uppfattning fortfarande giltighet och kommer genom riksdagens principbeslut om förändrade relationer i pen­ sionsbelopp mellan ensamstående pensionärer och pensionsberättigade ma­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 117

kar att få än större betydelse i framtiden. Två makar har nu 3 920 kr. till­ sammans i pension, under det att två ogifta samboende har 2 450 kr. var eller tillsammans 4 900 kr. Efter den ändrade makeavvägningen och den avsedda höjningen av pensionerna blir år 1968 beloppen 5 400 kr. för två makar och 7 200 kr. för de båda ogifta. Med folkpensionsförmånernas allt­ mer växande storlek och med den i princip beslutade ändrade avvägningen av pensionernas storlek mellan ensamstående och makar framstår det emel­ lertid för kommittén såsom betänkligt att låta pensionernas avhängighet av civilstånds- och samlevnadsförhållanden regleras av ett så allmänt hållet stadgande som nuvarande 12 § andra punkten. Lagrummet ger möjlighet till en vidsträckt skälighetsprövning i det enskilda fallet, och även om detta i vissa situationer kan vara fördelaktigt framstår det dock ur likformig­ hetens och rättssäkerhetens intresse som önskvärt att få en lydelse, som mera exakt fastslår under vilka objektiva förutsättningar lagrummet skall tillämpas. Kommittén har av de avgöranden i folkpensionsärenden varav kommit­ tén tagit del ej kunnat undgå att få det intrycket att 12 §, då det gäller att anse ogifta samboende som makar, kommit till tillämpning i en utsträck­ ning, som går längre än vad lagstiftaren torde ha avsett vid bestämmelsens tillkomst. Tillämpningen synes dessutom utmärkas av en viss ojämnhet. Härtill kommer att det administrativa förfarandet i här avsedda slag av ärenden, främst undersökningen och prövningen av samboendeförhållandenas natur, vållar en betydande belastning, framför allt hos de lokala pensionsmyndigheterna. Vidare uppstår en stundom mycket stark irritation och olust hos pensionsberättigade, som blir utfragade om sina mest intima för­ hållanden, samt hos de tjänstemän och kommunala förtroendemän, som har att syssla med handläggningen av pensionsärendena och som har att i tjänsten verkställa utredningar om angivna förhållanden, över huvud taget anser kommittén, att den nuvarande lagtextens uttryck »sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden» samt »anses såsom gift» lätt kan ge intrycket av ett moraliskt ställningstagande från det allmännas sida, något som bör undvikas i en lagstiftning av förevarande art. Kommittén har i anslutning till vad sålunda anförts funnit det önskvärt att utmönstra de angivna uttrycken ur den kommande lagstiftningen. I stället anser kommittén, att det i lagtexten bör anges vissa objektivt lätt konstaterbara omständigheter, vilkas förhandenvaro medför alt pensionen skall utgå med det för gift pensionsberättigad gällande beloppet och i öv­ rigt enligt motsvarande regler som för gift pensionsberättigad. Det är i hu­ vudsak två omständigheter, som därvid enligt kommitténs mening bör med­ föra sådan verkan, nämligen dels att man och kvinna stadigvarande sam­ manbor och har eller har haft barn tillsammans, dels att man och kvinna, som tidigare varit gifta med varandra men vilkas äktenskap upplösts ge­ nom äktenskapsskillnad, återupptagit samlevnaden. Även med en begränsning av lagrummets tillämpning till ifrågavarande

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

båda kategorier anser kommittén, att de flesta av de fall kommer att inrym­ mas under stadgandet, som ursprungligen torde ha avsetts med 12 § andra punkten.

Remissyttrande Vad kommittén föreslagit i detta hänseende har närmare uppmärksam­ mats endast av pensionsstyrelsen, som anser det obestridligt att den före­ slagna ändringen skulle göra lagtillämpningen enklare men finner det lika klart att denna synpunkt inte kan vara avgörande för bestämmelsernas av­ fattning. Styrelsen påpekar, att de föreslagna bestämmelserna inte skulle undanröja vad som vid tillkomsten av den nuvarande 12 § ansågs verka synnerligen stötande för rättsmedvetandet nämligen att personer, vilka se­ dan en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta. Kritiken mot 12 § från pensionsnämnder och styrelsens ombud m. fl. har, framhåller styrelsen, varit stark men den har inte gått i riktning mot en inskränkning av bestämmelsernas tillämpningsområde utan tvärtom i riktning mot en utvidgning av detsamma. Pensionsstyrelsen har klart för sig att det inga­ lunda är en enkel sak att komma till en rättvis avvägning av de spörsmål, som den nuvarande 12 § avser att lösa. Styrelsen finner i varje fall att man inte utan ytterligare utredning kan träffa ett avgörande i frågan.

Departementschefen Den enligt nuvarande lydelse av 12 § föreliggande möjligheten att betrakta två gifta pensionärer såsom ogifta, så att de var för sig erhåller det för en ensam pensionär gällande pensionsbeloppet, utnyttjas i fall då en av ma­ karna för avsevärd tid är intagen på anstalt, då makarna på grund av sönd­ ring lever skilda från varandra och över huvud taget där något samboende mellan makarna inte existerar. Såsom socialförsäkringskommittén anser bör nuvarande praxis i detta avseende gälla även i fortsättningen. Det fall då en gift pensionsberättigad skall likställas med ogift bör regle­ ras för sig i ett första stycke i paragrafen. Enligt den föreslagna lydelsen av detta stycke skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift pensionsberättigad, såvida ej särskilda skäl föranleder till annat. Nu gäl­ ler att gift pensionsberättigad må anses såsom ogift, där särskilda skäl föreligger. Den nya lydelsen torde stå i nära överensstämmelse med nuvarande praxis. Såsom exempel på särskilda skäl, som må föranleda till avvikelse från huvudregeln, må erinras om att hustrutillägg inte kan utgå om en gift man likställes med ogift, något som ofta skulle framstå såsom oskäligt då mannen intagits på anstalt. De nu gällande reglerna om att ogifta pensionstagare i vissa fall kan an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 7 9 . 60 119

ses såsom gifta har bl. a. tolkats så att en kvinna, som utan vigsel under avsevärd tid sammanlevt med en man under äktenskapsliknande förhål­ landen, kunnat erhålla änkepension. Rätten till änkepension föreslås emel­ lertid nu bli uttömmande reglerad i 3 § 4 mom. Enligt fjärde stycket i sagda lagrum kan änkepension tillerkännas en kvinna som inte var gift med den avlidne vid dödsfallet, därest mannen och kvinnan stadigvarande samman­ bodde samt tidigare varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans. Socialförsäkringskommittén anser, att samma förutsättningar bör gälla för att personer som inte är vigda skall kunna anses såsom gifta vid FPL:s tillämpning i övrigt. Pensionsstyrelsen har ställt sig kritisk till detta förslag och invänt, att det inte hindrar att personer, vilka under en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, erhåller avsevärt högre pen­ sion än om de varit gifta. Styrelsen torde härvid avse sådana fall då några barn inte fötts i förbindelsen. Syftet med den förevarande bestämmelsen är att förhindra att det ställer sig ofördelaktigare i pensionshänseende att sammanleva i äktenskap än i en fri förbindelse. Däremot skulle det uppenbarligen föra för långt att låta den omständigheten att pensionärer har gemensam bostad leda till en minsk­ ning av deras pensioner. Gränsen mellan de fall som bör likställas med äk­ tenskap i pensionsavseende och övriga fall av samboende dragés nu med hjälp av begreppet »sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållan­ den». Det ligger i öppen dag att man vid prövningen av om detta villkor är uppfyllt står inför mycket vanskliga avgöranden och att utrymmet för rent skönsmässiga överväganden blir stort. Regler, som anknyter till objektivt lättare konstaterbara fakta, torde vara ett önskemål, som i inte ringa ut­ sträckning vinner förståelse hos pensionsnämnderna. Socialförsäkringskommitténs förslag bygger likaledes på uppfattningen att en gränsdrag­ ning, som anknyter till oomtvistliga faktiska omständigheter, är att före­ draga framför den nuvarande mera allmänt hållna regeln. Jag delar denna uppfattning och anser den av kommittén föreslagna bestämmelsen lämplig. Några allmängiltiga regler av det slag som nyss framhållits såsom önsk­ värda torde inte kunna uppställas om man vill utsträcka möjligheten att be­ trakta icke gifta pensionärer som gifta utöver vad kommittén föreslagit. Jag förordar alltså, att nämnda möjlighet begränsas till de fall då man och kvinna stadigvarande sammanbor samt antingen tidigare varit gifta med var­ andra eller också har eller har haft barn tillsammans. Om både mannen och kvinnan är pensionärer utgår alltså i dessa fall pensionen till vardera med det för en gift pensionstagare bestämda beloppet. Endast i dessa fall kan hustrutillägg beviljas, oaktat lagligt äktenskap inte föreligger. De nya bestämmelserna har upptagits i ett andra stycke i 12 §. 14 §. Denna paragrafs 2 m o m. har undergått en formell ändring med hän­ syn till att änkepension inte längre skall vara inkomstprövad.

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

15 §. Ändring i de ekonomiska förhållandena påverkar icke rätten till änke­ pension i de nya änkefallen. Anmälningsplikt härom bör alltså icke föreligga. vilket föranleder att ordet änkepension utgår i 15 § första stycket första punkten. I 15 § första stycket sista punkten har införts stadgande att anmälan skall göras av den som åtnjuter änkepension, om förhållan­ dena så ändrats att rätten till änkeförmånen därav påverkas. Anmälnings­ plikt föreligger sålunda om ett barn under 16 år, som tidigare stadigvarande sammanbott med änkan och som är av betydelse för rätten till eller storleken av änkepension, flyttar hemifrån eller avlider, om vårdnaden om sådant barn upphör och om änka ingår nytt äktenskap eller stadigvarande samman­ bor med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. För änka, som uppbär kommunalt bostadstillägg, föreligger redan enligt första punkten anmälningsskyldighet beträffande förbättrade ekonomiska förhållanden.

16 §. Paragrafen har underkastats erforderlig ändring med hänsyn till att änke­ pension utgår utan inkomstprövning.

19 §. Enligt 1 m o m. i denna paragraf skall folkpensionsavgift erläggas av per­ soner i åldern 18—66 år, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxe­ rad inkomst. Befriad från avgiftsskyldighet är bl. a. den, som för december månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, liksom den vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr. Premien för en pensionsförsäkring erlägges inte sedan försäkringsfallet inträffat. Det faller sig naturligt att på samma sätt upphöra att ta ut folk­ pensionsavgift när 67-arsåldern inträder eller vederbörande blir berättigad till invalidpension eller sjukbidrag. Någon parallell av detta slag kan emel­ lertid inte åberopas för att befria den som uppbär en familj epensionsförmån från folkpensionsavgift. Avgiften måste ju anses avse ålders- eller invalid­ pension (sjukbidrag) till eller familjepension efter vederbörande själv. Att någon uppbär familjepension bör därför, om jämförelsen med vanlig för­ säkring upprätthålles, anses innebära att försäkringsfallet inträffat för den person, efter vilken familj epensionen utgår. Den familj epensionsberättigade bör då efter vanliga regler fortsätta att betala för sin egen pensionering. En­ ligt de nuvarande bestämmelserna blir änkepensionärer men inte personer, som uppbär änke- eller änklingsbidrag eller hustrutillägg, befriade från skyldighet att utge folkpensionsavgift. Socialförsäkringskommittén föreslår, att någon befrielse för kategorin änkepensionärer, till vilken i fortsättningen de nuvarande änkebidragstagarna kommer att höra, inte längre skall före­ komma. Detta förslag, som inte mött några invändningar från remissorga-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 121

nens sida, bör genomföras. Bristande betalningsförmåga beaktas för änkorna såväl som för andra avgiftsskyldiga genom den allmänna regeln om avgifts­ befrielse för den vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.

33 §. Vid ansökan om folkpension skall enligt denna paragrafs nuvarande ly­ delse fogas prästbevis. Pensionsstyrelsen upplyser, att styrelsen genom de avtryckskort, som länsbyråerna för folkbokföringen årligen har att tillställa styrelsen över alla som under nästkommande år uppnår 67 års ålder, i regel erhåller de upplysningar som erfordras för att pröva ansökan om ålders­ pension. Även i fall av jämkning av eller tillägg till utgående folkpension kan prästbevis avvaras. Styrelsen anser därför att det ovillkorliga kravet på att prästbevis skall fogas vid pensionsansökan kan slopas. Med hänsyn härtill föreslås, att tredje stycket i 33 § erhåller den lydelsen att prästbevis skall bifogas i den mån pensionsstyrelsen föreskriver. Det får alltså an­ komma på styrelsen att utfärda bestämmelser om i vilka fall pensionsansö­ kan skall vara åtföljd av prästbevis.

36 §. Genom ett tillägg till femte stycket i denna paragraf stadgas, att pensions­ styrelsen må utan föregående prövning av pensionsnämnd verkställa erfor­ derlig jämkning av änkepension i anledning av förändringar med avseende å barns ålder eller vårdnaden om barn. Ifrågavarande ändringar gäller ostri­ diga fakta i motsats till ändringar som avser frågan huruvida änka och barn stadigvarande sammanbor eller icke. Frågan om ändring i sistnämnda fall bör underställas pensionsnämnds prövning. Enligt den nuvarande lydelsen av femte stycket kan pensionsstyrelsen utan att pensionsnämnd prövar frågan indraga kommunalt bostadstillägg, som till följd av att pensionstagaren blivit mantalsskriven i annan kommun inte längre skall utgå. Detsamma bör givetvis även gälla då bostadstillägget skall indragas på grund av att pensionstagaren inte längre är mantalsskri­ ven i riket. Ett förtydligande av ordalagen i stadgandet har därför ansetts vara på sin plats.

38 §. Det föreslagna tillägget till 1 mom. första stycket reglerar pensionsförhållandena under den månad, då en pensionsberättigad man avlider. Man­ nens ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag jämte eventuellt hustru­ tillägg utgår till och med dödsfallsmånaden. Enligt förslaget skall änkepen­ sionen efter honom utgå tidigast från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffade. I det följande kommer att föreslås viss ändring av bestämmelserna om samordning mellan folkpension och sjukhjälp från den allmänna sjukför­

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

säkringen. Detta förslag, som föranleder ändring av 29 § sjukförsäkrings­ lagen, påkallar sådan ändring av 2 m o in. i förevarande paragraf att utgiven sjukhjälp inte längre skall vid retroaktiv pensionsutbetalning medföra av­ drag å änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till sådan förmån. Rörande motiven för lagändringen hänvisas till kommentaren till lagen angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän sjukför­ säkring.

övergångsbestämmelser I första stycket föreskrives, att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1960. Stycket innehåller emellertid vissa modifikationer av huvud­ regeln. Folkpensionsavgiften debiteras för kalenderår och grundas därvid på föregående års inkomster. Det är i och för sig möjligt att låta den före­ slagna lydelsen av 19 § 1 mom. träda i kraft den 1 juli 1960 och därvid bli tillämplig vid debitering av avgifterna för år 1960, d. v. s. på grundval av 1959 års inkomster. Emellertid föreslås i det följande att 33 § lagen om allmän sjukförsäkring i förevarande hänseende skall erhålla samma inne­ håll som 19 § 1 mom. FPL. Det skulle stöta på mycket stora praktiska svå­ righeter att inom sjukförsäkringen låta ändringen avse avgift, som grundas på tidigare års inkomster än 1960 års. Enhetlighet på detta område bör av praktiska skäl eftersträvas. Det föreslås därför, att den nuvarande lydelsen av 19 § 1 mom. alltjämt skall gälla i fråga om avgifter, som påföres för år 1960 eller tidigare år. Vidare bör de äldre avdragsreglerna i 38 § 2 mom. avse pension för tid före ikraftträdandet, vilken utbetalas därefter. Före­ skrift i detta hänseende har även intagits i första stycket. Enligt bestämmelsen i andra stycket upphör lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn att gälla då ändringarna i FPL träder i kraft. De änklingsbidrag, som utgick för juni 1960, skall som framgått av den all­ männa motiveringen även i fortsättningen kunna utgå enligt de vid ut­ gången av sagda månad gällande grunderna. Dock skall någon ytterligare in­ dexförhöjning av dessa bidrag inte äga rum. Hänvisningen till äldre bestäm­ melser för änklingsbidragens del medför jämväl att nuvarande regler om kommunernas bidrag till finansieringen gäller även i fortsättningen. Tredje stycket anger, att vissa i det följande, under 6 punkter upptagna övergångsregler skall iakttagas vid tillämpningen av de nya bestämmelserna. Punkterna 1 och 2 innehåller vissa stadganden för fall då man och kvinna ansetts som gifta enligt 12 § äldre lydelsen på grund av att de sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden men 12 § andra stycket nya lydel­ sen inte är tillämplig på förbindelsen, t. ex. på grund av att de ej varit gifta med varandra eller att de inte har barn tillsammans. I regel torde, om båda är pensionärer, de nya bestämmelserna vara fördelaktigare för dem med hänsyn till att var och en får pension efter det för en ensam pensionstagare bestämda beloppet. De nya bestämmelserna bör då tillämpas. Emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 123

skulle det inte bli möjligt för kvinnan att med stöd av de nya bestämmel­ serna uppbära hustrutillägg, som hon åtnjutit enligt den äldre lydelsen. Med hänsyn härtill innehåller punkt 1 en bestämmelse, som gör det möj­ ligt att även i fortsättningen med gift pensionsberättigad likställa den som vid de nya reglernas ikraftträdande med tillämpning av 12 § äldre lydelsen åtnjuter folkpensionsförmån såsom gift. Har kvinna i fall som nu sagts ansetts som gift med mannen oavbrutet fram till dennes död, äger hon enligt punkt 1 samma rätt till änkepension ■efter honom som en änka efter sin make. Om däremot mannen och kvinnan efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna haft pension sasom ogifta, föreligger ingen rätt till änkepension vid mannens död. Även då dödsfallet inträffat före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger en kvinna, som sammanlevt med en man och jämlikt 12 § äldre lydelsen ansetts såsom gift med honom vid hans död, enligt punkt 2 rätt till änkepension enligt de nya reglerna, fastän de nya villkoren för icke gifta kvinnors änkepensionsrätt inte är uppfyllda. Vid avgörande av om kravet på 5 års äktenskap skall anses uppfyllt då änkepension sökes enligt punkterna 1 och 2 i övergångs­ bestämmelserna skall den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död, anses som tid varunder äktenskapet ägt bestånd. I fall då en kvinna erhåller änkepension med tillämpning av punkt 1 eller 2 i övergångsbestämmelserna kan det förekomma att hon tillika är berätti­ gad till änkepension efter sin make, om hon vid dennes död alltjämt är gift med honom. Enligt 11 § andra stycket nya lydelsen skall då endast en änkepension utgivas. Punkt 3 innehåller den i den allmänna motiveringen behandlade regeln, en­ ligt vilken den särskilda pensionsrätt som grundas på förekomsten av barn icke gäller för övergångsfallens änkor, såvida icke samtliga barnrekvisit förelegat vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har barnet fyllt 16 år före den 1 juli 1960, skall änkans rätt till pension bedömas efter hennes ålder vid mannens död. Detsamma skall gälla om änkan i juli 1960 inte har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet. I motsats till nuvarande stadganden om änkepension innehåller de före­ slagna nya bestämmelserna inte någon dispensregel från kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension. Om änkepension vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna utgår med tillämpning av dispensregeln, skall vid tillämpning av 3 § 4 mom. första stycket b) anses som om äktenskapet bestått minst fem år. Punkt 3 upptager en bestämmelse härom. Av stadgandena i punkt \ framgår att änkepension efter en man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall minskas enligt nu gällande regler. Dock skall avdrag på grund av inkomst först ske å kommunalt bostadstillägg. Denna regel är i överensstämmelse med vad som i 8 § andra stycket före­ slagits i de fall då del samtidigt utgår två inkomstprövade pensionsför­

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

måner. Bestämmelsen i denna punkt innebär, att det nya tredje stycket i 8 § inte tillämpas beträffande pension efter en man, som avlidit före den 1 juli 1960. Änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen anses i dessa fall som inkomst vid tillämpning av 8 § äldre lydelsen. Punkten innehåller vi­ dare bestämmelser om s. k. garantibelopp ävensom en regel om att änke­ pension, som understiger en femtondel av full pension, inte skall utgå. I dessa hänseenden hänvisas till den allmänna motiveringen. Beträffande änkepensionerna i övergångsfallen bör med hänsyn till att förmånerna är inkomstprövade 14 § 2 mom. och 16 § i dessa lagrums äldre lydelse alltjämt gälla. Punkt 4 innehåller även föreskrift härom. I punkt 5 har intagits föreskrift om att en kvinna, som för juni månad 1960 åtnjuter änkepension eller änkebidrag och som är berättigad till änke­ pension enligt de nya bestämmelserna, skall erhålla sådan pension utan särskild ansökan. Pensionsstyrelsen har därvid att verkställa den erfor­ derliga omräkningen av pensionerna och bidragen. Punkt 6 innehåller ett undantag från stadgandet i 38 § 1 mom. Enligt detta lagrum utgår folkpension från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt, vilket, där ej rätten visas ha varit för handen tidigare, anses ha skett då pensionen söktes; pensionen utgår dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före den månad, under vilken pensionen söktes. Enligt de nu föreslagna reglerna blir betydande nya grupper berättigade till änkepension från och med juli 1960. Därest ansökningarna om änkepension ingives i tid, går pensionärerna inte miste om något pensionsbelopp även om utbetalningen kan bli fördröjd. Emellertid dröjer det ofta innan nyheter av här ifrågavarande slag blir kända på sådant sätt att ansökan om den nya förmånen göres. Både av detta skäl och med hänsyn till att pensionsmyndigheterna under hela andra halvåret 1960 kommer att få en kraftig arbetsanhopning, föreslås en bestämmelse om att de nya förmånerna kan beviljas med verkan från och med den 1 juli 1960 eller den senare månad varunder pensionsrätten inträtt, under förutsättning att ansökan inkommit senast den 31 december 1960.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning av folkpensioner m. m. 1

1 §■

I första stycket har införts de av den föreslagna standardhöjningen för­ anledda ändringarna. Beloppen har alltså höjts med 175 kr. för gift pen­ sionär, d. v. s. 350 kr. för två pensionsberättigade makar, samt 250 kr. för en ensam pensionär. Vidare har den ändringen vidtagits, att änkepensionsberättigad kvinna erhåller tillägg i enlighet med vad som gäller för en ensam pensionär. Av stadgandet i 2 § att vad i FPL stadgas rörande index­ tillägg i tillämpliga delar skall gälla med avseende å höjning enligt före­ varande lag framgår att, om indextillägg minskas i fall som angives i det

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 125

nya andra stycket av 6 § 3 mom. FPL, också standardtillägget skall minskas i samma mån som indextillägget. På grund av att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn upphäves har vad i denna paragraf stadgas rörande bidrag till änkor och änk­ lingar med barn fått utgå. I övergångsbestämmelserna har intagits före­ skrifter om att lagen i dess nuvarande lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fall, då änklingsbidrag utgår efter den 30 juni 1960. Dessa bidrag skall allt­ så inte förhöjas med de nya standardtilläggen.

2 §.

Även i denna paragraf har hänvisningen till lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn uteslutits. I fråga om höjning av tilläggspension hänvisas nu till vad som stadgas rörande indextillägg till änkepension. Den­ na hänvisning kan icke längre gälla, då änkepensionen i nya änkefall icke är inkomstprövad. Hänvisningen föreslås i fortsättningen i stället skola gälla indextillägg till hustrutillägg.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Ändringarna föranledes av att kommunerna icke skall bidraga till kost­ naderna för änkepension i nya änkefall. I övergångsbestämmelserna stad­ gas att lagen i den nuvarande lydelsen alltjämt skall äga tillämpning i fråga om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om barnpensioner

1—3 §§• Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen. De i 1 § första stycket för rätt till barnpension uppställda fordringarna på svenskt medborgarskap och stadigvarande vistelse i Sverige överensstämmer med vad som stadgas i 3 § lagen om särskilda barnbidrag såsom villkor för rätt till sådant bidrag. 4 §. Denna paragraf, som handlar om avdrag å barnpension för barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen, har kommenterats vid 8 § FPL.

5 §. Enligt första stycket skall ansökan om barnpension göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskriven. Med den föreslagna regeln torde samma pensionsnämndsordförande i allmänhet vara behörig att emottaga såväl ansökning om barnpension för barn, vars fader avlidit, som ansökning om änkepension för barnets moder. I andra stycket har i enlighet med vad som nu gäller enligt särskilda

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

barnbidragslagen intagits en kompletterande föreskrift för det fall att ansökningsort som nyss sagts inte finns. Ansökning om barnpension skall då göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där bar­ net stadigvarande vistas. Enligt tredje stycket skall ansökan om barnpension göras av barnets för­ myndare. I likhet med vad som nu är fallet enligt särskilda barnbidrags­ lagen föreslås att, om barnavårdsman förordnats för barnet, denne skall vara behörig att göra ansökan om barnpension.

6 §.

I denna paragraf föreskrivs, att beträffande barnpension i tillämpliga delar skall gälla vad som stadgas om särskilda barnbidrag i 11 § andra stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—18 §§ lagen om särskilda barnbidrag. Rörande innehållet i nämnda lagrum må följande redogörelse lämnas. Enligt 11 § andra stycket skall, om barn för vilket särskilt barnbidrag utgår icke längre är svensk medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, barnbidraget indragas, såvida icke delta med hänsyn till omständig­ heterna befinnes oskäligt. Enligt 14 § utgår icke särskilt barnbidrag för tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad helt bestrides av statsmedel. Sådant bidrag utbetalas dock för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola. I 15 § fjärde stycket stadgas, att ansökning om särskilt barnbidrag skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar för utredande av rätten till barnbidrag ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna är med san­ ningen överensstämmande. Enligt 15 § femte stycket skall vid ansökningen fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där hinder därför möter, annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl godtaga. Enligt 16 § 1 mom. första stycket skall för handläggningen av ärenden rörande barnbidrag i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ FPL stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålderspension. Därvid skall ären­ den om bidrag för barn till någon, som uppbär invalidpension eller sjuk­ bidrag, handläggas i den ordning som gäller beträffande sådan pensionsför­ mån och övriga ärenden handläggas i den ordning som gäller beträffande änkepension. I andra stycket sådant det i det följande föreslås ändrat föreskrives att bestämmelserna i 38 § 1 mom., 3 mom. första, andra och fjärde styckena samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§ FPL skall äga motsvarande tillämpning beträffande barnbidrag. I 16 § 2 mom. stadgas, att barnavårds­ nämndens ordförande har rätt att närvara vid pensionsnämndens samman­ träde och deltaga i överläggningen rörande barnbidrag. Enligt 17 § första stycket skall särskilt barnbidrag i regel utbetalas till barnets förmyndare. Om särskilda skäl därtill föreligger, äger pensionssty­ relsen föreskriva att utbetalning skall ske till barnavårdsman eller annan

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 127

med skyldighet för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning som är för barnet mest gagnelig. Under de förutsättningar som anges i 18 § 1 mom. folkpensioneringslagen må barnbidragsbelopp motsvarande kostnad som myndighet utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten (17 § andra stycket). Särskilt barnbidrag som utgår under tid, då barnet är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än då anstaltsvården bestrides av statsmedel, skall utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vård­ kostnaden. Av vad sålunda utbetalas får det kommunala organet tillgodogöra sig viss vårdkostnad. Skulle överskott uppkomma, skall det redovisas till den som enligt bestämmelserna i 17 § första stycket har att uppbära barn­ bidraget (17 § tredje stycket). I fråga om vård på anstalt för epileptiker skall vad i tredje stycket sagts om kommunalt organ äga motsvarande tilllämpning på landstingskommun eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, på annan som driver sådan anstalt. Enligt 18 § kan rätten till särskilt barnbidrag icke överlåtas. Bidraget kan icke heller utmätas. Beträffande barnpensioner skall alltså i tillämpliga delar gälla vad i nu nämnda paragrafer finns stadgat. Det har emellertid icke ansetts erforder­ ligt att ansökning om barnpension prövas av pensionsnämnd. Sådan ansök­ ning jämte tillhörande handlingar skall i stället av pensionsnämndens ord­ förande ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen. Härutinnan kommer handläggningen av barnpensionsärenden att överensstämma med vad som gäller beträffande ansökan om enbart allmän ålderspension. Mot förevarande paragraf kan göras den invändningen, att hänvisning förekommer till lagrum, som i sin tur hänvisar till andra lagbestämmelser. Förfarandet har dock ansetts lämpligast i nuvarande läge med hänsyn till att det inom en nära framtid kan väntas att lagen om särskilda barnbidrag blir upphävd och att bestämmelserna i FPL och barnpensionslagen kommer att uppgå i ett större lagverk. 7 §• Denna paragraf, som har en motsvarighet i 3 § lagen om särskilda barn­ bidrag, har avfattats efter huvudsakligt mönster av 54 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Enligt konventioner med vissa främmande stater har Sverige förbundit sig att utge folkpensioner och särskilda barnbidrag till personer, som inte är svenska inedborgare. Konventionerna är så avfattade, att de torde bli tillämpliga även på de nya barnpensionerna. Den möjlighet, soin enligt några av konventionerna föreligger att göra reservation beträffande deras till lämplighet på ny lagstiftning, vilken utvidgar personkretsen för rätten till förmåner, synes inte böra utnyttjas av Sverige i detta fall.

8 §.

Stadgandet torde inte kräva någon kommentar.

128 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Övergångsbestämmelser Andra och tredje styckena motsvarar punkterna 5 och 6 i övergångsbe­ stämmelserna till lagen angående ändring i FPL.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn

1 §• Med hänsyn till att bidragen till änkors barn ersättes av barnpensioner föreslås lagens rubrik ändrad till Lag om särskilda barnbidrag. I andra stycket av 1 § har beloppet höjts från 600 kr. till 996 kr.

5 §• De särskilda barnbidrag, varom stadgas i nuvarande lydelse av denna paragraf, ersättes av barnpensioner. I stället har såsom 5 § upptagits ett stadgande om att särskilt barnbidrag inte utgår till barn, som är berättigat till barnpension. Eftersom mer än en barnpension inte utgår till samma barn, bör inte heller barnpension och särskilt barnbidrag kunna utgå jäm­ sides.

6 §■ Ur 1 m o in. har gjorts vissa uteslutningar med hänsyn till tillkomsten av barnpensioner och till att bidrag till utomäktenskapliga barn över tre år, beträffande vilka faderskapet ej fastställts, i fortsättningen lämnas enligt bidragsförskottslagen. I 3 mom. har gjorts en redaktionell jämkning i anledning av ändring­ arna i 1 mom., varjämte en hänvisning till lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn utgått.

7 §• Uteslutningen föranleds av upphävandet av den äldre lydelsen av 5 §.

8 §.

Hänvisningen till lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn har utgått.

12 och 15 §§. Ändringarna sammanhänger med ändringarna i 5 och 6 §§.

16 §. Enligt 1 m o m. andra stycket i denna paragraf skall bl. a. 38 § 1 mom. första och andra styckena FPL äga motsvarande tillämpning beträffande barnbidrag. Däremot hänvisas inte till tredje stycket i 38 § 1 mom., soit

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 129

stadgar att folkpension utbetalas månadsvis och tillika medger att pensio­ nerna utbetalas med högre belopp i december än under årets övriga månader. En motsvarande bestämmelse för de särskilda barnbidragens del återfinns i 2 § kungörelsen den 26 september 1947 (nr 769) angående sättet och tiden för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn. Det föreslås nu, att hänvisningen i förevarande paragraf får avse jämväl tredje stycket i 38 g 1 mom. FPL. På grund av stadgandet i 6 § lagen om barnpensioner kommer bestämmelserna i nämnda lagrum i FPL att få tillämplighet även beträffande barnpensioner. Någon särskild utbetalningskungörelse behövs då inte för barnpensioner och särskilda barn­ bidrag utan kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 469) angående sättet och tiden för utbetalning av folkpensionerna kan, efter eu viss jämkning, avse även nyssnämnda barn förmåner.

Övergångsbestämmelser Stadgandet i andra stycket motsvarar punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen angående ändring i FPL och andra stycket i övergångsbestämmel­ serna till lagen om barnpensioner. Med hänsyn till att vissa av de nuvarande särskilda barnbidragen ersättes av barnpensioner eller bidragsförskott har i tredje stycket föreskrivits, att hänvisning i lagar eller författningar till bestämmelser om de sålunda ersatta bidragen i stället skall avse de nya bestämmelserna i barnpensionslagen eller bidragsförskottslagen.

Förslaget till lag angående ändring i bidragsförskottslagen

1 §•

Enligt första stycket i denna paragraf kan underhållsbidrag utgå till barn vars fader eller moder är i viss ordning förpliktad att utge underhålls­ bidrag till barnet. I 8 § stadgas, att bidragsförskott utgår med det belopp som den underhållsskyldige är pliktig att utgiva, dock högst med 720 kr. om året. Om både fadern och modern är bidragsskyldiga har dessa bestämmel­ ser i praxis tillämpats så att förskott kan utgå på bådas bidrag men att sammanlagda beloppet maximeras vid 720 kr. om året. Vid 1959 års riksdag väcktes motioner om sådana författningsändringar, att bidragsförskott, för det fall att såväl barnets fader som dess moder är skyldig att utgiva underhållsbidrag, kan utgå med högst 720 kr. om året för var och en av föräldrarna. I sitt utlåtande nr 33 över motionerna hem­ ställde andra lagutskottet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning av möjligheterna att vidtaga lagändringar i de avseenden utskottet berört i sitt yttrande. Riksdagen fattade beslut i enlighet med ut­ skottets hemställan och anhöll i skrivelse den 25 maj 1959, nr 280, om den föreslagna undersökningen. i) —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

130 Kunyl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960 Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen alt utföra den av riksda­ gen begärda undersökningen, har styrelsen den 23 december 1959 inkommit med utredning och förslag, som remissbehandlais i vanlig ordning. Socialstyrelsen har vid sin undersökning kommit fram till att 50 barn skulle kunna få högre sammanlagt bidragsförskott, om reglerna ändrades så att 720 kr. kunde utgå i förskott på såväl faderns som moderns under­ hållsbidrag. Gjordes motsvarande ändring beträffande utfyllnadsbidrag skulle enligt undersökningen ett tjugutal av de nyssnämnda barnen och dessutom ytterligare omkring 130 barn erhålla högre utfyllnadsbidrag. Kost­ naderna för stat och kommun beräknas under de första åren till omkring 14 500 kr. för bidragsförskotten och 80 000 kr. för utfyllnadsbidragen, allt för år räknat. Av kostnaderna för bidragsförskotten kan viss del väntas bli återbetald av de bidragsskyldiga. En i andra lagutskottets utlåtande uttalad förmodan alt många av de här ifrågavarande barnen skulle vara omhändertagna för samhällsvård bekräf­ tas av socialstyrelsens undersökning. Genomsnittskostnaden för samhällsvården anges till 108 kr. per månad. Den nuvarande lagtillämpningen har enligt socialstyrelsen visat sig admi­ nistrativt svårhanterlig för barnavårdsnämnderna. Den felaktiga tillämp­ ning som förekommit har i regel lett till att för höga bidrag utgått. Under åberopande bl. a. av rättvise- och rimlighetsskäl föreslår socialsty­ relsen, att bidragsförskott får utgå med högst 720 kr. om året för varje underhållsbidrag räknat samt att utfyllnadsbidrag skall kunna utgivas på såväl faderns som moderns underhållsbidrag. Socialstyrelsens förslag tillstyrkes, i allmänhet utan närmare motivering, av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund. Förslaget avstyrkes av statskontoret och Svenska landskommu­ nernas förbund. Sistnämnda sammanslutning anser det tveksamt om det är förenligt med rimlighet och rättvisa att bidragsförskott skall kunna utgå med ända till dubbelt så stort belopp till barn, vars båda föräldrar är skyl­ diga utgiva underhållsbidrag, som till barn, för vilket endast en av föräld­ rarna är bidragsskyldig. Förbundet påpekar att, om bidragsförskottens maximum höjes till 1 000 kr., skulle med den av socialstyrelsen föreslagna lagändringen ett barn, vars båda föräldrar är bidragsskyldiga, kunna få 2 000 kr. i bidragsförskott. Avlider en av föräldrarna kan 1 000 kr. utgå i bidragsförskott och 1 000 kr. i barnpension enligt den föreslagna lagstift­ ningen härom. Om däremot även den andre av föräldrarna dör, utgår enligt nämnda lagstiftning endast 1 000 kr. i barnpension. Exemplen visar enligt stadsförbundets mening att samordningen mellan de nämnda hjälpformerna vid ett genomförande av socialstyrelsens förslag inte blir tillfredsställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 131

Departementschefen I det föregående har jag intagit den ståndpunkten att barnpension utgår med 1 000 kr. såväl när en av föräldrarna är avliden som när båda är döda. Vidare är att märka, att särskilt barnbidrag enligt 6 § 4 mom. lagen om sär­ skilda barnbidrag alltid minskas med hela beloppet av utgående bidragsför­ skott. Enligt den föreslagna nya lydelsen av 5 § sistnämnda lag kan särskilt barnbidrag inte utgå till barn, som åtnjuter barnpension. Maximum för bidragsförskott bör i konsekvens med vad som sålunda gäller vara detsamma vare sig förskott utgår på ett eller två bidrag. Socialstyrelsens förslag bör därför inte genomföras. På samma sätt som ett barn, vilket är berättigat till barnpension, inte kan erhålla särskilt barnbidrag, bör det inte heller kunna komma i åtnjutande av bidragsförskott. En bestämmelse av detta innehåll har fogats till tredje stycket i denna paragraf.

8 §.

Maximum för bidragsförskott har höjts till 996 kr. per år.

13 §. Enligt paragrafens nuvarande lydelse har barnavårdsnämnden att noga vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo. Stadgandet har oför­ ändrat övertagits från den första bidragsförskottslagen av 1937. I en framställning från år 1950 har Stockholms stads barnavårdsnämnd hemställt om upphävande av 13 § och åberopat bl. a. att en övervakning från barnavårdsnämndens sida dels synes obefogad och dels inte kan upp­ rätthållas på det sätt som motsvarar stadgandets innehåll. I remissvttranden över framställningen har denna tillstyrkts av socialvårdskommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas för­ bund och Svenska socialvårdsförbundet, medan socialstyrelsen avstyrkt ett upphävande av stadgandet. Styrelsen har anfört, att den befogenhet, som paragrafen ger barnavårdsnämnderna, möjliggör för dem att vidtaga erfor­ derliga åtgärder till skydd för barnen på ett tidigare stadium än eljest skulle kunna ske.

Departementschefen

Bidragsförskott skall utgivas då de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda, och någon prövning av huruvida förskottet kan väntas komma att bli använt till barnets nytta kan inte göras vid beviljandet. Läget då rätt till bidragsförskott föreligger skiljer sig i detta avseende inte från situa­ tionen då utdömt underhållsbidrag rätteligen betalas av den bidragsskyldigc. Om den som uppbär bidraget eller förskottet försummar sina plikter mot barnet, bör ett eventuellt ingripande från det allmännas sida grundas på samma skäl i båda fallen. Föreskriften i denna paragraf om en särskild uppsiktsplikt för barnavårdsnämnden såvitt avser beviljade bidragsför- 9 * — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

skott synes utan olägenhet kunna utgå, helst som en mera effektiv över­ vakning torde ställa sig svår att utöva. Enligt 2 § lagen om socialregister skall i registret, som föres kommunvis, antecknas bl. a. inom kommunen boende personer, som uppbär bidragsför­ skott. I sådana fall då barnet vistas i annan kommun än den vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet har vistelsekommunen genom det samarbete mellan kommunerna, som erfordras för tillämpning av 13 §, kunnat få upp­ lysning om bidragsförskottet. I fortsättningen synes det lämpligt att den barnavårdsnämnd som beviljat bidragsförskott, om barnet vistas i eller flyttar till en annan kommun, lämnar uppgift om förskottet till socialregistret i vistelsekommunen. En rekommendation av denna innebörd synes kunna meddelas barnavårdsnämnderna i socialstyrelsens råd och anvis­ ningar. I stället för det nuvarande stadgandet i 13 § synes i paragrafen kunna införas bestämmelser om bidrag till barn utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet inte är fastställt ännu då barnet fyllt tre år. Såsom föreslagits i den allmänna motiveringen bör de nuvarande särskilda barnbidragen till dessa barn ersättas av bidragsförskott. Sistnämnda beteckning för bidragen synes kunna användas, då ju underhållsskyldighet för den okände fadern i princip föreligger.

17 §. För lämnat bidragsförskott inträder enligt 15 § den barnavårdsnämnd, som lämnat förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Denne har enligt 16 § att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å för­ skottet belöpande andel av bidragen, allt eftersom dessa förfaller till betal­ ning. I 17 § första stycket föreskrives, att barnavårdsnämnden, om den under­ hållsskyldige inte efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, har att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. Enligt andra stycket i 17 § äger länsstyrelsen, när synnerliga skäl därtill föranleder, att på framställning av barnavårds­ nämnden eller den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall eftergivas. För att en kommun skall erhålla gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott fordras enligt 21 § att barnavårdsnämnden skäligen kan anses ha fullgjort vad som ålegat nämnden i fråga om åtgärder för förskot­ tens återkrävande. Under hänvisning till nu anförda bestämmelser och med erinran om att bestämmelsen i 17 § andra stycket angående eftergift av återkravsrätten tillämpas synnerligen restriktivt har utrikesdepartementet i en skrivelse till socialdepartementet anfört bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Indrivning i utlandet av återkrav av lämnade bidragsförskott utgör vid flera av våra såväl diplomatiska som konsulära representationer en bety­ dande arbetsbörda. Bortsett från de nordiska länderna, Schweiz och de till 1956 års internationella konvention om indrivning i utlandet av underhålls­ bidrag anslutna länderna, saknas möjlighet att påkalla ingripande av veder­ börande utländska myndigheter, utan att frågan om bidrag provats av lokal domstol. Denna utväg är vanligen förenad med kostnader, som kan bli betungande. För våra utlandsmyndigheter återstår därför blott den utvä­ gen att genom skriftliga uppmaningar söka förmå den underhållsskyldige att fullgöra sina skyldigheter. I många fall är ifrågavarande personer mycket svåranträffbara, vilket för vederbörande beskickning eller konsulat medför ett icke obetydligt arbete. Det är i många fall vederbörande bekant, att några tvångsmedel icke kan begagnas gentemot dem och de ser därigenom en möjlighet att utan större risker vägra att fullgöra bidragsförphktelsen. I andra fall åter kan den bidragspliktige trots ofta omfattande efterforsk­ ningar icke återfinnas. I ytterligare andra fall är det beskickningen eller konsulatet bekant, att den underhållsskyldige lever under förhållanden, som ligger långt under den standard som överhuvud förekommer i Sverige. Den bidragsskyldige kan därjämte ha försörjningsplikt gentemot sin i utlandet bosatta familj och hans inkomster förslår vanligen endast att tacka denna familjs nödtorft. I de flesta fall är det jämväl möjligt att förutse att någon mer väsentlig förändring i vederbörandes försörjningsförmåga knap­ past kan komma att inträda. Det arbete beskickning eller konsulat utfor i dessa ärenden är därför i många fall helt fruktlöst. Utrikesdepartementet anser, att en uppmjukning av möjligheterna till eftergift av utbetalade bidragsförskott synes önskvärd i fråga om bidragsskyldiga, som är bosatta utomlands, i de fall då utlandsmyndigheten finner utsiktslöst att söka förmå den bidragsskyldige att fullgöra sina förpliktelser eller finner att denne med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden saknar möjlighet att fullgöra desamma eller då den bidragspliktige ej kunnat an­ träffas. Ett genomförande av en sådan utvidgad eftergiftsmöjlighet bor enligt utrikesdepartementets mening lämpligast ske genom en modifikation av 17 § bidragsförskottslagen. Bedömandet huruvida med hänsyn till de lokala för­ hållandena förutsättningarna för eftergift föreligger i de här avsedda en­ skilda fallen anses böra överlåtas åt beskickningschef eller lönad konsul, som därom i och för besluts fattande avgiver rapport genom utrikesdeparte­ mentets förmedling till vederbörande länsstyrelse. Vidare föreslår utrikesdepartementet, att anvisningar lämnas om att länsstyrelserna vid den årliga prövningen enligt 21 § om barnavårdsnämnd fullgjort vad på den ankommer för att återkräva bidragsförskott bör god­ taga ett förenklat förfarande beträffande utomlands bosatta underhållsskyldiga, då utlandsmyndigheten konstaterat, att del är utsiktslöst att söka förmå den bidragspliktige att fullgöra sina förpliktelser eller att denne sak­

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

nar möjlighet därtill. Beskickningens eller konsulatets befattning med de årligen återkommande framställningarna bör då enligt utrikesdepartemen­ tets mening inskränkas till alt fastställa att den bidragspliktige alltjämt lever. över utrikesdepartementets framställning har genom remiss inhämtats yttranden från vissa myndigheter och sammanslutningar. Av dessa till­ styrker statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbot­ tens län, Svenska landskommunernas förbund och Svenska socialvårdsförbundet förslagen. I avstyrkande riktning uttalar sig länsstyrel­ serna i Malmöhus och Västmanlands län samt Svenska stadsförbundet. Sist­ nämnda remissorgan har dock ingenting alt erinra mot det föreslagna för­ farandet för de årliga återkraven beträffande vissa utomlands boende bidragsskyldiga.

Departementschefen Såsom riksdagens revisorer vid olika tillfällen framhållit är det av vikt att man så långt det är möjligt och lämpligt söker återfå utgivna bidrags­ förskott från de underhållsskyldiga. Det kan dock inte anses stå i överens­ stämmelse med god ekonomi att i sådana av utrikesdepartementet berörda fall, då det visat sig utsiktslöst att vinna framgång med återkraven, ändock lägga ner fortsatt möda och ytterligare kostnader på fåfänga inkasseringsförsök. Även om, såsom de avstyrkande remissorganen framhållit, princi­ piella skäl kan tala mot en uppmjukning av möjligheterna till eftergift av återkravsrätten, synes i dessa fall de praktiska synpunkterna böra till­ erkännas företräde. Länsstyrelserna bör därför äga möjlighet att då den underhållsskyldige är bosatt i ett land, i vilket indrivning med anlitande av landets myndig­ heter inte kan erhållas, eftergiva återkravsrätten, om det av utredning som verkställts av svensk beskickning eller lönat konsulat kan anses framgå att ett återkrav inte har någon utsikt till framgång. Har det en gång konstate­ rats, att förhållandena är sådana som nyss sagts, bör barnavårdsnämnd när kommunen årligen ansöker om gottgörelse av statsverket anses ha fullgjort vad på den ankommer för att indriva förskottet, såvida beskick­ ningen eller konsulatet anmält att det inte finnes anledning förmoda att någon ändring i förhållandena inträtt. I det föregående har föreslagits, att bidragsförskott skall utgå till barn utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet inte fastställts och som fyllt tre år. Ehuru underhållsskyldigheten, med den inskränkning som följer av den allmänna tioårspreskriptionen, kan göras gällande mot fadern, om faderskapet sedermera skulle fastställas, torde återkravsrätten böra efter­ givas om inte speciella skäl talar däremot. I dessa fall torde det för utfående av gottgörelse från staten enligt 21 § inte fordras någon aktivitet från bar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 135

navårdsnämndens sida utöver den verksamhet för att barnets börd fast­ ställes, som det åligger barnavårdsmannen att bedriva.

Bortsett från de fall som nu nämnts synes någon utvidgning av tillämp­ ningsområdet för eftergift enligt 17 § andra stycket inte böra äga rum. Den uppmjukning av bestämmelsen om eftergift, som här förordats, torde kunna komma till uttryck i lagtexten genom att orden »synnerliga skäl» utbytes mot »särskilda skäl». Beträffande det förenklade förfarandet vid de årliga återkraven torde bestämmelser kunna utfärdas i administrativ ordning.

övergångsbestämmelser

Ändringarna i bidragsförskottslagen bör träda i kraft samtidigt med de nya bestämmelserna om folkpensioneringens familjeförmåner. I fall då bidragsförskott skall avlösa utgående särskilt barnbidrag till utomäktenskapligt barn över tre år, beträffande vilket faderskapet inte fastställts, bör förskottet första gången beviljas utan särskild ansökan. Pensionsstyrelsen bör åläggas att underrätta vederbörande barnavårdsnämnd om dessa fall.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag 1 §• I andra stycket har gjorts motsvarande ändring som i 1 § tredje stycket bidragsförskottslagen.

2 §.

Hänvisningen till 13 § bidragsförskottslagen har uteslutits.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän sjukförsäkring Vad gäller förhållandet mellan folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen har vissa bestämmelser om samordning av förmånerna upptagits, förutom i FPL och lagen om särskilda barnbidrag, i lagen om allmän sjukförsäkring. Ersättning för läkarvård och resor enligt sjukförsäk­ ringslagen utgår utan tidsbegränsning. Sjukhjälp från allmän sjukkassa i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgår däremot enligt 29 § i regel för högst 730 dagar vid samma sjukdom (sjukhjälpstid). För folkpensionärer gäller emellertid särskilda regler, som i allmänhet ytter­ ligare begränsar deras sjukhjälpstid. Den som fyllt 67 år eller åtnjuter annan folkpensionsförmån än ålderspension äger nämligen för tid efter utgången av den månad, då han nått nämnda ålder eller börjat uppbära förmånen, vid varje sjukdom uppbära sjukpenning för högst 90 dagar; ersättning för sjukhusvård kan under sådan tid utgå för högst 180 dagar. Om den, som uppbär annan folkpensionsförmån än ålderspension — d. v. s.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

invalidpension, sjukbidrag, hustrutillägg eller änkepension — och som på grund av förvärvsarbete är placerad i sjukpenningklass, insjuknar i en ny sjukdom, gäller emellertid i fråga om den sjukdomen en sjukhjälpstid på 730 dagar, såvida inte folkpensionen höjes till följd av ändrade inkomstför­ hållanden. Sker sådan höjning, tillämpas den nyss angivna begränsade sjukhjälpstiden efter utgången av den månad, varunder den försäkrade börjat uppbära den högre folkpensionsförmånen. Om annan folkpensionsförmån än ålderspension beviljas efter den må­ nad från och med vilken rätten uppkommer, utbetalas den retroaktivt från och med ansökningsmånaden eller i vissa fall en tidigare månad. Under den­ na retroaktivtid, vari regelmässigt inräknas även utbetalningsmånaden, kan sjukpenning eller hempenning ha utgivits. Med hänsyn härtill gäller ett stadgande i 38 § 2 mom. FPL, enligt vilket sjukhjälp i form av sjukpenning eller hempenning jämte barntillägg — i den mån sjukhjälpen överstiger 90 kr. — avdrages från den retroaktiva pensionen för den tid som sjukhjäl­ pen avser. När det gäller hempenning skall avdrag ske som om sjukpenning utgått. Är det fråga om ökning av redan utgående pension på grund av att inkomsten sjunkit, får avdraget ske endast på det belopp varmed pensionen ökat. Nu anförda regler om avdrag å retroaktiv folkpension för sjukpenning gäller invalidpension, sjukbidrag, änkepension, hustrutillägg och kommu­ nalt bostadstillägg till sådan förmån men däremot inte änke- och änklingsbidrag. Enligt 16 § 1 mom. lagen om särskilda barnbidrag skall sjukhjälpsbelopp, som skolat avdragas på folkpension, till den del så inte kunnat ske avdragas på särskilt barnbidrag för samma tid. Avdraget belopp utbetalas till sjukkassan. Även i fråga om skyldigheten att erlägga avgift till sjukförsäkringen före­ ligger ett visst samband med folkpensioneringen. Enligt sjukförsäkrings­ lagen skall sålunda avgift för sjukvårds försök ringen erläggas av sjukkassemedlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr. och som vid ut­ gången av sistnämnda år inte fyllt 67 år och inte heller har rätt till annan folkpensionsförmån än ålderspension (33 § 2 st.). Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall betalas av medlem, som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning och vars till statlig in­ komstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst 1 200 kr. (33 § 3 st.). Avgift för försäkringen för tillåggssjukpenning slut­ ligen skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller del därav är försäkrad för sådan sjukpenning (33 § 4 st.). Vad nu sagts om medlems taxerade inkomst skall i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse makarnas sammanlagda taxe­ rade inkomst (33 § 5 st.). Vidare gäller att, om en medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning överstiger 2 procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960 137

det år avgiften avser taxerade inkomst, avgiften nedsättes till 2 procent av nämnda inkomst. Är medlemmen taxerad enligt för gift skattskyldig gäl­ lande bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Nedsättning skall i första hand avse avgift för sjuk vårdsförsäkring (35 § 1 st.). För varje sjukkassemedlem, som på grund av stadgandet i 33 § andra stycket sjukförsäkringslagen är befriad från avgift, utgår ett särskilt stats­ bidrag, benämnt avgiftsersättningsbidrag, med 10 kr. (44 §). Belopp, var­ med avgift nedsatts jämlikt 35 § första stycket, ersättes likaledes av staten i form av avgiftslindringsbidrag (43 §).

Socialförsåkringskommittén Kommittén har övervägt behovet av ändringar i reglerna om samord­ ning mellan folkpension och sjukhjälp. Det är enligt kom­ mitténs mening inte möjligt att i denna etapp av pensionsreformen åstad­ komma en mera definitiv lösning av problemen om samordning mellan folkpensionering och sjukförsäkring. För den stora grupp av folkpensio­ närer som uppbär invalidpension eller sjukbidrag -— för närvarande om­ kring 140 000 personer — bör omprövningen av nuvarande samordnings­ regler ske i anslutning till utformningen av en ny invalidpensionering. Nuvarande samordningsregler på förmånssidan anser kommittén tills vidare böra lämnas orubbade, såvitt avser ålders- och invalidpensionärer samt sjukbidragstagare. Vad beträffar änkorna däremot anser kommittén, att ingen kvinna bör komma i sämre läge i sjukförsäkringshänseende genom att hon får änke­ pension. Vidare framhåller kommittén att, därest man såsom kommittén föreslagit slopar nuvarande regel om att den som uppbär änkepension eller hustrutillägg är befriad från skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen, det synes naturligt att samtidigt ta bort begränsningen av sjukhjälpstiden för ersättning för sjukhusvård. Kommittén förordar därför, att änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering av sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen och att sjukhjälp inte heller skall avdragas från retroaktivt beviljade folkpensionsförmåner av nämnda slag. Kommitténs förslag innebär, att sjukförsäkringsförmånerna förbättras för omkring 20 000 änkepensionärer och omkring 30 000 hustrutilläggstagare. Sjukförsäkringens utgifter för grundsjukpenning och för sjukhusvårdsersättning åt änkor och hemmafruar med änkepension eller hustru­ tillägg kommer till följd härav att öka något. Till grundsjukpenningen ut­ går statsbidrag, varför en viss kostnadsökning för statsverket uppkommer. Denna torde emellertid enligt kommitténs uppfattning ligga inom den osäkerhetsmarginal man måste räkna med vid statsbidragets beräkning. Vad gäller sjukförsäkringsavgiften finner socialförsäkringskommittén vid en granskning av de motiv, som åberopats för avgiftsbe-

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

frieisen för folkpensionärer, att grunden i första hand synes ha varit det förhållandet att nämnda personer är befriade från avgift till folkpen­ sioneringen. En ytterligare grund anses ha varit att det gällde personer, vilka antagits som regel ha mycket blygsamma inkomster, varjämte uppbördsekonomiska synpunkter spelat en väsentlig roll. Kommittén framhåller, att en generell befrielse för änkepensionärer i fråga om avgift för sjukvårdsförsäkringen med den föreslagna utvidgade rätten till änkepension medför en inte obetydlig ökning av den grupp som slipper att betala avgift. Detta leder bl. a. till krav på ökat statligt avgiftsersättningsbidrag till sjukkassorna med 10 kr. per befriad person och verkar höjande på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. För de nyblivna änkornas del synes det omotiverat att befria dem från avgiftsplikt enbart av den an­ ledningen att de uppbär änkepension, då de ju vid sidan av pensionen kan ha betydande inkomster av förvärvsarbete eller av annat slag. övervägande skäl talar enligt kommitténs mening för att avgiftsbefrielse inom sjuk­ vårdsförsäkringen för änkepensionärerna inte generellt bör föreligga utan att avgiftsbefrielse eller avgiftslindring får ske enligt de allmänna reglerna om befrielse vid taxerad inkomst under viss gräns och om maximering av avgiften till viss procent av den taxerade inkomsten. Om avgiftsbefrielsen i fråga om sjukvårdsförsäkringen bibehålies för ålders- och invalidpen­ sionärer samt sjukbidragstagare men ej skall gälla övriga grupper med folkpensionsförmån, erhålles överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om folkpensionsavgiften. Detta anser kommittén innebära en fördel bl. a. ur administrativ synpunkt.

Departementschefen Socialförsäkringskommittén föreslår den ändringen i gällande bestäm­ melser om samordning mellan folkpension och sjukhjälp, att änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering av sjukhjälpstiden och att sjukhjälp inte skall avdragas från retroaktivt beviljade folkpensionsförmåner av dessa slag. Förslaget har tillstyrkts un­ der remissbehandlingen. Jag finner det också riktigt att i dessa fall, då beviljandet av pensionsförmånen i regel inte står i samband med någon förändring i kvinnans egen arbetsförmåga eller i hennes hälsotillstånd, sjukförsäkringsförhållandena inte påverkas av att pension utgår. De före­ slagna lagändringarna kommer att medföra förbättrade sjukförsäkringsför­ måner för sammanlagt omkring 50 000 änkepensionärer och hustrutilläggstagare. I sjukförsäkringsavgiften ingår avgift till sjukvårdsförsäk­ ringen, till försäkringen för grundsjukpenning och till försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgift skall erläggas av dem som är försäkrade för respektive förmåner. Befrielse från avgiftsskyldighet föreligger dock, såvitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 139

gäller sjukvårdsförsäkringen, för försäkrad vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst understiger 1 200 kr. ävensom för försäkrad, som vid ut­ gången av det år avgiften avser fyllt 67 år eller har rätt till folkpensionsför­ mån i annan form än ålderspension. Under begreppet folkpensionsförmån har hänförts hustrutillägg men inte änke- eller änklingsbidrag. Om en folk­ pensionär är försäkrad för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, skall han betala avgift till försäkringen i fråga enligt samma regler som andra försäkrade. Socialförsäkringskommittén föreslår, att befrielsen för folkpensionärer att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkringen i fortsättningen inte skall avse kvinnor, som uppbär änkepension eller hustrutillägg. Kommitténs förslag har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Eftersom någon inskränkning av sjukhjälpstiden i fortsättningen enligt mitt förslag inte bör gälla för ifrågavarande personkategorier, bör de heller inte intaga någon särställning i fråga om skyldigheten att erlägga avgift. Jag tillstyrker kom­ mittéförslaget. Samma regler om avgiftsskyldighet kommer i fortsättningen att gälla för folkpensionärer i fråga om både folkpensionsavgift och sjukför­ säkringsavgift. Den utökade sjukhjälpstiden för änkepensions- och hustrutilläggstagare medför viss ökning av sjukkassornas utgifter för grundsjukpenning och sjukvårdsersättning samt av statens kostnader för statsbidrag till grund­ sjukpenning. De ändrade reglerna om skyldighet att betala sjukförsäk­ ringsavgift kommer vidare att inverka på de statsbidrag till sjukförsäk­ ringen, som utgår i form av avgiftsersättningsbidrag och avgiftslindringsbidrag. Eftersom antalet från avgift befriade försäkrade nedgår, kommer utgifterna för avgiftsersättningsbidrag — 10 kr. per sjukkassemedlem — att minska. Å andra sidan kan en ökning väntas av antalet fall då avgiften nedsättes på grund av att den sammanlagda avgiften till sjukvårdsför­ säkringen och försäkringen för grundsjukpenning överstiger 2 procent av den taxerade inkomsten, vilket medför större kostnad för avgiftslindringsbidrag. I samtliga här nämnda avseenden rör det sig dock om relativt sett mycket små belopp och den ökning av statens bidragsskyldighet, som blir följden av omläggningen, kommer inte att påverka anslagsberäkningen för statens bidrag till sjukkassorna. I överensstämmelse med vad förut anförts har föreslagits ändringar i 29 § första stycket och 33 § andra stycket sjukförsäkringslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1960. Beträffande sjukförsäkringsavgift för 1959 och tidigare år bör äldre bestämmelser tillämpas. I likhet med vad som föreskrevs vid en tidigare utökning av sjukhjälpstiden föreslås, att de nu förordade ändringarna i detta avseende skall äga tillämpning å sjukdom, som inträffat före ikraftträdandet, såvida inte sjukhjälpstiden enligt be­ stämmelsernas äldre lydelse utlöpt dessförinnan.

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna

22 §.

Paragrafen bör kompletteras så att landsting eller annan, som driver sär­ skola eller vårdanstalt för psykiskt efterblivna, får såsom ersättning för kostnadsfri undervisning och vård uppbära, inte endast folkpension eller barnbidrag, utan även barnpension enligt lagen om barnpensioner.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade lagförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, är för­ slagen till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän sjukförsäkring och till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om under­ visning och vård av vissa psykiskt efterblivna av den natur att lagrådets yttrande däröver bör inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­ partementschefen, att lagrådets yttrande över inom socialdepartementet upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående änd­ rad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Karin Wickström

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 141

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 mars 1960.

Närvarande: justitieråden B eckman , E. S öderlund , T ammelxn , regeringsrådet N evrell .

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5 februari 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Clas Amilon

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 1 mars

1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 februari 1960 remitterade

förslagen till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 ja­ nuari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad ly­ delse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat försla­ gen utan erinran, samt hänvisar i övrigt till de förslag, för vilka han redo­ gjort vid behandlingen i statsrådet den 5 februari 1960 av frågan om för­ bättrade folkpensionsförmåner. Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och 2) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensio­ nering, 2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner m. m., 3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, 4) lag om barnpensioner, 5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, 6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382) och

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 143

7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag, dels ock för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 2 406 000 000 kronor samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag av 4 700 000 kronor. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

; Ur protokollet: Bengt Lundin