('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in.; given Stockholms slott den 22 september 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksda­ gen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskade­ försäkring, 2) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsför­ säkring för sjömän m. fl., 3) förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), 4) lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., 5) förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m., 6) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 7) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 147

2 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning den 1 januari 1968 av äldre yrkesskadelivräntor. Livräntorna höjs med 25 % om skadan inträffat år 1961 eller ti­ digare, med 20 % om skadan inträffat under något av åren 1962—1964 och med 10 % om skadan inträffat under något av åren 1965—1967. Samtidigt föreslås att den årliga arbetsförtjänst, som enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring skall ligga till grund för bestämmande av livräntan, maximeras till ett belopp motsvarande fyra gånger basbeloppet, dvs. f. n. 22 800 kr., i stället för nuvarande 15 000 kr. Även de inkomstgränser som nu tillämpas för beräkning av det s. k. ersättningsunderlaget inom yrkesskadeförsäk­ ringen föreslås höjda. Sammantaget innebär detta att den högsta livränta som kan utgå höjs från 11 000 till, vid nuvarande basbelopp, ca 17 000 kr. Enligt propositionen skall både äldre och nytillkommande livräntor värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. De förbättringar som föreslås i fråga om yrkesskadelivräntor skall gälla även militärersättningar och därmed likställda ersättningar av statsmedel. Vidare föreslås i propositionen att de s. k. socialförsäkringsbolagen skall upphöra att meddela yrkesskadeförsäkring vid utgången av år 1968. Där­ jämte föreslås att försäkringsrådet vid den tidpunkt som Kungl. Maj :t se­ nare bestämmer skall upphöra med sin verksamhet och ersättas av en nämnd, kallad yrkesskadenämnden.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, dels att 33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring1 skall upphöra att gälla samt att rubriken omedelbart före 43 § lagen skall utgå, dels att i 11, 12, 25, 28, 29, 35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning» eller böjningsform där­ av skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket» eller motsvarande böjnings­ form, dels att 1, 2, 9, 13, 15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34, 36, 38—40, 44, 48, 51, 52 och 56—58 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. 1

1 Lagen omtryckt 1962:408.

Kungl. Mctj:ts proposition nr 147 år 1967 ,3

Försäkring enligt --------— ------- • ■—- — —- — dels frivillig. Den obligatoriska försäkringen Försäkringen äger rum i riksför­ äger rum i riksförsäkringsverket säkringsverket. men må på villkor som nedan sägs i stället ske i ömsesidigt försäkrings­ bolag, som bildats för sådant ända­ mål och för vars förbindelser del­ ägarna svara med obegränsad per­ sonlig ansvarighet. Frivillig försäk­ ring tecknas i riksförsäkringsverket eller i dylikt bolag. När i denna lag användes uttryc­ ket försäkringsinrättning, avses där­ med riksförsäkringsverket eller bo­ lag som nyss nämnts.

2

Besvär och ansökningar prövas en­ Besvär och ansökningar prövas en­ ligt vad nedan stadgas av försälc- ligt vad nedan stadgas av yrkesringsrådet, som jämväl i övrigt har att skadenämnden. med uppmärksamhet följa försäk­ Yrkes skadenämnden består av ringens tillämpning och utveckling. minst sju ledamöter, som förordnas Grunderna för försäkringsrådets av Konungen för högst fyra år i sän­ organisation och verksamhet bestäm­ der. Två av ledamöterna skola repre­ mas av Konungen med riksdagen. sentera arbetsgivarna och två arbets­ tagarna. Av övriga ledamöter skola minst två vara lagfarna. Innan le­ damot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken. Om jäv mot ledamot gälla bestämmel­ serna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare. För ledamot av yrkesskadenämnden må finnas en eller flera supple­ anter. Bestämmelserna om ledamot gälla även suppleant. Ärende avgöres i yrkesskadenämnden av fyra ledamöter, om de äro en­ se om beslutet, och i annat fall av fem ledamöter. Av de ledamöter som

4 Kungl. Majds proposition nr 147 år 1067

deltaga i beslutet skall en vara repre­

sentant för arbetsgivarna och eu för

arbetstagarna. Övriga ledamöter, av

vilka minst en skall vara lagfaren,

få icke representera arbetsgivarna

eller arbetslagarna. Som ordförande

skall tjänstgöra lagfaren ledamot.

Yppas vid överläggning till beslut

skilda meningar, skall omröstning

företagas. Därvid gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna i 16 kap. rätte­

gångsbalken om omröstning i över-

rätt. Yrkesskadenämnden bestäm­

mer dock själv, i vilken ordning om­

röstningen skall äga rum.

Med årlig------- —- — år räknat. Har hushållsarbete — kommunal inkomstskatt, För försäkrad,-------- års ålder. Undergår försäkrad ----- ej inträffat. Åtnjöt försäkrad — _________ —-------------- — till efterlevande. Har försäkrad, — — --------- ---------------------- för arbetsavbrottet. Uppgår den årliga arbetsförtjäns­ Uppgår den årliga arbetsförtjäns­ ten icke till ettusentvåhundra kro­ ten icke till ettusenåttahundra kro­ nor, skall den beräknas till detta nor, skall den beräknas till detta be­ belopp. Överstiger den årliga arbets­ lopp. Överstiger den årliga arbets­ förtjänsten femtontusen kronor, ta- förtjänsten ett belopp motsvarande ges överskjutande belopp icke i be­ fyra gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr räkning. 381) om allmän försäkring som gäll­ de vid ingången av det år då skadan inträffade, tages överskjutande be­ lopp icke i beräkning.

13 §. Förorsakar olycksfall--------------------------------------- minst hälften. Sjukpenningens storlek bestäm- Sjukpenningens storlek bestäm­ mes, där ej annat följer av vad i mes, där ej annat följer av vad i femte stycket sägs, av den sjukpen- fjärde stycket sägs, av den sjukpen­ ningklass, till vilken den skadade ningklass, till vilken den skadade

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 o

med hänsyn till sin årliga arbetsför­ med hänsyn till sin årliga arbetsför­ tjänst är att hänföra. tjänst är att hänföra. Sjukpenningklasserna och belop­ Sjukpenningklasserna och belop­ pet av hel sjukpenning inom varje pet av hel sjukpenning inom varje klass framgå av följande tabell: klass bestämmas med ledning av ta­ bellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän

Den skadades Beloppet

försäkring. Med inkomst av förvärvs­

årliga arbets- av hel

förtjänst uppgår sjukpenning arbete för år avses därvid den skada­ des årliga arbetsförtjänst beräknad

för tid

Sjuk- t. o. m. enligt 9 §.

pen- den ning- månad klass men ej under för tid till nr till vilken därefter den skadade fyller 67 år

Halv sjukpenning utgör hälften av hel sjukpenning. Sjukpenning må------------------------- — dag räknad.

15 §. För tid,---------------------------------------sjukpenningens belopp. För skadad kvinna, som stadigva­ För skadad kvinna, som stadigva­ rande sammanbor med eget eller rande sammanbor med eget eller makes barn, adoptivbarn eller fos­ makes barn, adoptivbarn eller fos­ terbarn under tio år, utgör sjukpen­ terbarn under tio år, utgör sjukpen­ ningen vid sjukhusvård lägst fem ningen vid sjukhusvård lägst sex kronor för dag. kronor för dag.

16 §• Har olycksfall eller inverkan, som Har olycksfall eller inverkan, som avses i 6 §, efter upphörande av där- avses i 6 §, efter upphörande av där-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr ih7 år 1967

av förorsakad sjukdom medfört un­ av förorsakad sjukdom medfört un­ der längre eller kortare tid bestående der längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller ned­ förlust av arbetsförmågan eller ned­ sättning av densamma med minst en sättning av densamma med minst en tiondel, utgives under tiden liv­ tiondel, utgives under tiden liv­ ränta till den skadade. Medför ränta till den skadade. Medför samma olycksfall eller inverkan ånyo samma olycksfall eller inverkan ånyo sjukdom, på grund varav sjukpen­ sjukdom, på grund varav sjukpen­ ning skall utgå, äger den skadade ning skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under dock icke uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan beräknas sjukdomstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades årliga på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst, i förekommande fall arbetsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättnings un der laget) (ersättningsunderlaget) samt utgår för tid till och med den samt utgår för tid till och med må­ månad, under vilken han fyller sex­ naden närmast före den, under vil­ tiosju år, med belopp som för år räk­ ken han fyller sextiosju år, med be­ nat motsvarar lopp som för år räknat motsvarar a) vid förlust av arbetsförmågan: a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder- elva tolftedelar av ersättningsunder­ laget, laget, b) vid nedsättning av arbetsför­ b) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med minst tre tiondelar: en mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen svaran­ mot graden av nedsättningen svaran­ de del av ersättningsunderlaget, de del av ersättningsunderlaget, minskad med en tolftedel av detta, minskad med en tolftedel av detta, och och c) vid nedsättning av arbetsför­ c) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med mindre än tre tiondelar: mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ den del av två tredjedelar av ersätt­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ den av nedsättningen. den av nedsättningen. För tid från och med månaden För tid från och med den månad, näst efter den, under vilken skadad under vilken skadad fyllt sextiosju fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre år, utgör livräntan tre fjärdedelar av fjärdedelar av det belopp, vartill liv­ det belopp, vartill livräntan skall be­ räntan skall beräknas jämlikt första räknas jämlikt första stycket. stycket. Vid fastställande av ersättnings­ Vid fastställande av ersättnings­ underlaget medräknas årlig arbets­ underlaget medräknas årlig arbets­ förtjänst, som icke överstiger 7 200 förtjänst, i vad den icke överstiger

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 7

kronor, till hela sitt belopp, den del två gånger basbeloppet vid ingången av arbetsförtjänsten, som överstiger av det år då skadan inträffade, till 7 200 men ej 10 S00 kronor, till tre hela sitt belopp, i vad den överstiger fjärdedelar och den del därav, som två men ej tre gånger nämnda basbe­ överstiger 10 800 kronor, till hälften. lopp, till tre fjärdedelar och i vad den överstiger tre gånger nämnda basbelopp, till hälften. På ansökan av den skadade må På ansökan av den skadade må försäkringsrådet, när skäl därtill riksförsäkringsverket, när skäl där­ prövas föreligga, besluta att livränta till prövas föreligga, besluta att liv­ eller del därav eller livränta för viss ränta eller del därav eller livränta tid skall utbytas mot ett belopp för för viss tid skall utbytas mot ett be­ en gång, motsvarande högst de ut­ lopp för en gång, motsvarande högst bytta livräntebeloppens kapitalvärde de utbytta livräntebeloppens kapital­ enligt beräkningsgrunder som fast­ värde enligt beräkningsgrunder som ställas av Konungen. fastställas av Konungen.

18 §• Arbetstagare, som på anmodan av Arbetstagare, som på anmodan av den försäkringsinrättning, vari han riksförsäkringsverket eller med dess är försäkrad, eller med dess samtyc­ samtycke under någon tid avhåller ke under någon tid avhåller sig från sig från arbetet i syfte att förebygga arbetet i syfte att förebygga att yr­ att yrkesskada uppstår, återuppstår kesskada uppstår, återuppstår eller eller förvärras, äger, såvida omstän­ förvärras, äger, såvida omständig­ digheterna ej föranleda till annat, heterna ej föranleda till annat, un­ under tiden uppbära skälig ersätt­ der tiden uppbära skälig ersättning, ning, motsvarande högst hel sjuk­ motsvarande högst liel sjukpenning penning jämte barntillägg. jämte barntillägg. 19 §• Har försäkrad avlidit till följd av Har försäkrad avlidit till följd av yrkesskada, skall försäkringsinrätt- yrkesskada, utgår begravnings­ ningen utgiva begravnings­ hjälp med ett belopp motsvaran­ hjälp med sexhundra kronor och, de tjugu procent av basbeloppet vid enligt vad i 20—23 §§ sägs, för år ingången av det år då dödsfallet in­ beräknade livräntor till ef­ träffade och, enligt vad i 20—23 §§ terlevande. sägs, för år beräknade livräntor till efterlevande.

20 §•

Änka efter den avlidne äger upp­ Änka efter den avlidne äger upp­ bära livränta, så länge hon lever bära livränta, så länge hon lever

8 Kungl. Maj:is proposition nr ik7 år 7967

ogift. Livräntans belopp skall för tid ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, under vilken till och med månaden närmast före änkan fyller sextiosju år, motsvara den, under vilken änkan fyller sex­ en tredjedel och för tid därefter en tiosju år, motsvara en tredjedel och fjärdedel av den avlidnes årliga ar­ för tid därefter en fjärdedel av den betsförtjänst. Levde makarna åtskil­ avlidnes årliga arbetsförtjänst. Lev­ da efter vunnen hemskillnad, skall de makarna åtskilda efter vunnen livränta dock ej utgå till änkan med hemskillnad, skall livränta dock ej mindre hon enligt dom eller avtal utgå till änkan med mindre hon en­ var berättigad till underhåll av den ligt dom eller avtal var berättigad till avlidne. underhåll av den avlidne, Var den--------— —----------—-------- varit trolovad. Rätten till------------— -------- -------- - med annan. Efterlämnar den som avlidit änk­ Efterlämnar den som avlidit änk­ ling och kommer denne genom döds­ ling och kommer denne genom döds­ fallet att sakna erforderligt under­ fallet att sakna erforderligt under­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ nom efter vad som med hänsyn till nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken han fyller sextiosju år, före den, under vilken han fyller sex­ motsvara högst en tredjedel och för tiosju år, motsvara högst en tredje­ tid därefter högst en fjärdedel av del och för tid därefter högst en fjär­ den avlidnas årliga arbetsförtjänst. dedel av den avlidnas årliga arbets­ förtjänst. Var den som avlidit pliktig att till Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­ fullgörande av lagstadgad under­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ giva bidrag till förutvarande make, giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den må­ må dock för tid till och med måna­ nad, under vilken den berättigade den närmast före den, under vilken fyller sextiosju år, motsvara högst den berättigade fyller sextiosju år, en tredjedel och för tid därefter motsvara högst en tredjedel och för högst en fjärdedel av den avlidnes tid därefter högst en fjärdedel av den årliga arbetsförtjänst. avlidnes årliga arbetsförtjänst. Finnas flera ------------------------- - -— — årliga arbetsförtjänsten. Skall livränta, varom sägs i denna Skall livränta, varom sägs i denna

Kungl. Maj:ts proposition nr fri år 1967 it

paragraf, utgå så länge livräntetaga- paragraf, utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår han äkten­ ren lever ogift och ingår han äkten­ skap före fyllda sextio år, utgives ett skap före fyllda sextio år, utgives ett belopp för en gång, motsvarande tre belopp för en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, beräknad årsbelopp av livräntan, beräknad utan hänsyn till stadgandena i näst­ på grundval av det månadsbelopp föregående stycke och i 23 §. vartill livräntan uppgick den månad äktenskapet ingicks eller vartill den skulle ha uppgått nämnda månad utan hänsyn till stadgandena i näst­ föregående stycke och i 23 §.

21 §•

Varje barn till den avlidne äger Varje barn till den avlidne äger till den dag det fyller sexton år upp­ till och med den månad, under vilken bära livränta med belopp, som mot­ det fyller sexton år, uppbära livränta svarar en sjättedel av den avlidnes med belopp, som motsvarar en sjätte­ årliga arbetsförtjänst. Är barnet ef­ del av den avlidnes årliga arbetsför­ ter sagda tidpunkt till följd av sjuk­ tjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt dom eller annan dylik orsak ur stånd till följd av sjukdom eller annan dy­ att själv försörja sig, skall livräntan lik orsak ur stånd att själv försörja utgå, så länge anledningen till den sig, skall livräntan utgå, så länge an­ bristande försörjningsförmågan fort­ ledningen till den bristande försörj­ far, dock längst till den dag barnet ningsförmågan fortfar, dock längst fyller tjuguett år. Till barn, som var till och med den månad, under vilken adopterat av annan än den avlidnes barnet fyller tjuguett år. Till barn, make, skall livränta dock ej utgivas. som var adopterat av annan än den Ej heller skall livränta utgå till barn avlidnes make, skall livränta dock ej utom äktenskap, därest den avlidne utgivas. Ej heller skall livränta utgå enligt avtal som är bindande för bar­ till barn utom äktenskap, därest den net, åtagit sig att till dess underhåll avlidne enligt avtal som är bindande utgiva visst belopp en gång för alla. för barnet, åtagit sig att till dess un­ derhåll utgiva visst belopp en gång för alla. Adoptivbarn äger-------------------------- ----------- eget barn. Var den — —------------------------- ----- rforderligt underhåll.

24 §.

Har försäkrad under resa eller el­ Har försäkrad under resa eller el­ jest blivit borta och kan det antagas jest blivit borta och kan det antagas att han avlidit till följd av yrkes­ att han avlidit till följd av yrkes­ skada, skola till hans efterlevande skada, skola till hans efterlevande

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 196 /

utbetalas livräntor enligt vad i 20— utbetalas livräntor enligt vad i 20— 23 §§ sägs. Försäkringsinrättningen 23 §§ sägs. Riksförsäkringsverket är dock berättigad att såsom villkor är dock berättigat att såsom villkor för utbetalningen fordra förklaring för utbetalningen fordra förklaring på heder och samvete av efterlevan­ på heder och samvete av efterlevan­ de, att han saknar varje underrät­ de, att han saknar varje underrät­ telse om den försäkrade. I fråga om telse om den försäkrade. I fråga om omyndig må sådan förklaring in­ omyndig må sådan förklaring in­ fordras från hans förmyndare. fordras från hans förmyndare. Finnes den---------------- ------------------- —- till livränta.

26 §• Har skadad från allmän försäk­ Har skadad från allmän försäk­ ringskassa uppburit ersättning, som ringskassa uppburit ersättning, som skolat utgivas av försäkringsinrätt- skolat utgivas av riksförsäkringsver­ ning, skall, därest förhållandet kom­ ket, skall, därest förhållandet kom­ mer till inrättningens kännedom, mer till verkets kännedom, vad som vad som utgivits från kassan avdra­ utgivits från kassan avdragas från gas från ersättning, som i anledning ersättning, som i anledning av ska­ av skadan tillkommer honom enligt dan tillkommer honom enligt denna denna lag, samt det avdragna belop­ lag, samt det avdragna beloppet ut­ pet utbetalas till kassan. betalas till kassan. Från ersättning, som belöper å tid Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnju­ för vilken ersättningstagaren åtnju­ tit folkpension, skall avdrag göras i tit pension enligt lagen om allmän den mån ersättningen skolat föran­ försäkring, skall avdrag göras i den leda minskning av pensionen; dock mån ersättningen skolat föranleda skall bolag, som avses i 1 §, göra så­ minskning av pensionen. dant avdrag endast om begäran där­ om framställes av riksförsäkrings­ verket. Belopp, som av sådant bolag avdragits enligt vad nu sagts, skall utbetalas till riksförsäkringsverket.

30 §• Är någon, som har rätt till sjuk­ Är någon, som har rätt till sjuk­ penning, barntillägg eller livränta, penning, barntillägg eller livränta, icke svensk medborgare och är han icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger försäkringsin­ ej bosatt i riket, äger riksförsäkrings­ rättningen att med hans samtycke verket att med hans samtycke när när som helst i stället för sådan er­ som helst i stället för sådan ersätt­ sättning till honom utgiva ett be­ ning till honom utgiva ett belopp för

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1967 11

lopp för en gång, motsvarande högst en gång, motsvarande högst femtio femtio och minst tjugu procent av och minst tjugu procent av ersätt­ ersättningens kapitalvärde. Ersätt­ ningens kapitalvärde. Har utbyte ningen må ock, utan den ersättnings- som nu nämnts ägt rum, föreligger berättigades samtycke, utbytas mot ej rätt till vidare ersättning på grund ett belopp för en gång om femtio av skadan. procent av kapitalvärdet. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. Har skadan medfört döden och var den avlidne ej svensk medborga­ re och ej bosatt i riket, utgår begrav­ ningshjälp allenast om dödsfallet skett inom tre månader efter ska­ dans inträffande och livränta till ef­ terlevande, som ej är svensk med­ borgare, allenast om denne vid tiden för skadans inträffande var bosatt här i riket. Från vad ovan i denna paragraf är föreskrivet äger Konungen medgiva undantag.

32 §• Arbetsgivare eller arbetsförestån­ Arbetsgivare eller arbetsförestån­ dare, som genom underrättelse en- dare, som genom underrättelse en­ ligt 31 § eller eljest erhållit känne­ ligt 31 § eller eljest erhållit känne­ dom om inträffad yrkesskada, är dom om inträffad yrkesskada, är skyldig att enligt de föreskrifter, skyldig att enligt de föreskrifter, som meddelas av Konungen, anmäla som meddelas av Konungen, anmäla skadan till den allmänna försäk­ skadan till den allmänna försäk­ ringskassa, hos vilken den skadade ringskassa, hos vilken den skadade är inskriven, eller, om den skadade är inskriven, eller, om den skadade ej är inskriven hos allmän försäk­ ej är inskriven hos allmän försäk­ ringskassa, till den försåkringsin- ringskassa, till riksförsäkringsver­ rättning, som jämlikt 33 § skall ut­ ket. I sistnämnda fall skall, där så giva ersättning i anledning av ska­ kan ske utan oskälig omgång eller dan. I sistnämnda fall skall, där så kostnad, den som avgiver anmälan kan ske utan oskälig omgång eller tillse, att läkarintyg angående ska­ kostnad, den som avgiver anmälan dans beskaffenhet och den skada­ tillse, att läkarintyg angående ska­ des tillstånd eller, där skadan med-

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 196 /

dans beskaffenhet och den skadades fört döden, angående dödsorsaken tillstånd eller, där skadan medfört snarast möjligt insändes till riksför­ döden, angående dödsorsaken sna­ säkringsverket. rast möjligt insändes till försäkringsinrättningen. Allmän försäkringskassa, som mot­ Allmän försäkringskassa, som mot­ tagit anmälan enligt första stycket, tagit anmälan enligt första stycket, skall enligt de föreskrifter, som med­ skall enligt de föreskrifter, som med­ delas av Konungen, anskaffa läkar­ delas av Konungen, anskaffa läkar­ intyg, varom sägs i första stycket, intyg, varom sägs i första stycket, samt översända anmälan jämte inty­ samt översända anmälan jämte inty­ get och erforderliga kompletterande get och erforderliga kompletterande upplysningar till försäkringsinrätt- upplysningar till riksförsäkrings­ ningen. verket. Läkarintyg, som avses i denna pa­ Läkarintyg, som avses i denna pa­ ragraf, skall utfärdas å formulär, ragraf, skall utfärdas å formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen. som fastställes av socialstyrelsen. Nödiga utgifter för dylikt intyg så Nödiga utgifter för dylikt intyg så ock för annat intyg, som erfordras ock för annat intyg, som erfordras för bestämmande av ersättning eller för bestämmande av ersättning eller för prövning huruvida ersättning för prövning huruvida ersättning skall utgå, gäldas av försäkringsin- skall utgå, gäldas av riksförsäkrings­ rättningen. verket.

34 Sedan för säkring sinrättning en er­ Sedan riksförsäkringsverket erhål­ hållit underrättelse om skadan, skall lit underrättelse om skadan, skall inrättningen bestämma den ersätt­ verket bestämma den ersättning som ning som skall utgivas samt, där så skall utgivas samt, där så finnes på­ finnes påkallat, vidtaga åtgärder för kallat, vidtaga åtgärder för vård av vård av den skadade. den skadade. Därest det------- —- —>------------ ------- - böra utgå.

36 §• Sjukpenning utbetalas------------------ — ----------------- en månad. Livränta, som ej utgår i form av Livränta, som ej utgår i form av ett belopp för en gång, utbetalas, så­ ett belopp för en gång, utbetalas, så­ vida ej annat överenskommes med vida ej annat överenskommes med livräntetagaren, för varje månad, livräntetagaren eller följer av vad räknat från den dag rätten till liv­ Konungen förordnat, för kalender­ ränta inträtt, å månadens första dag. månad. I den mån livränta finnes böra för

Kungl. Maj:ts proposition nr l'i7 år 1967 13

Beträffande tiden för utbetalning Beträffande tiden för utbetalning av årlig ersättning enligt 12 § andra av årlig ersättning enligt 12 § andra stycket äger försäkringsinrättningen stycket äger riksförsäkringsverket meddela sådana bestämmelser, som meddela sådana bestämmelser, som må anses lämpliga för vinnande av må anses lämpliga för vinnande av säkerhet, att ersättningen användes säkerhet, att ersättningen användes för det därmed avsedda ändamålet. för det därmed avsedda ändamålet. Annan ersättning--------------—------- -------—- —- kan ske. Förskottsvis utgiven — — —-------------------------del återkrävas. Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,------------ slutande belopp. Angående sättet---------------------------------------- förordnar Konungen.

38 §• Avgift för försäkringen skall av Avgift för försäkringen skall av försäkringsinrättningen bestämmas riksförsäkringsverket bestämmas till till belopp, som med hänsyn till ar­ belopp, som med hänsyn till arbetets betets farlighet i allmänhet och till farlighet i allmänhet och till de sär­ de särskilda förhållanden, under vil­ skilda förhållanden, under vilka det ka det bedrives, efter försäkrings- bedrives, efter försäkringstekniska tekniska grunder prövas vara erfor­ grunder prövas vara erforderligt för derligt för att täcka den risk, som att täcka den risk, som försäkringen försäkringen avser, med tillägg i frå­ avser. ga om försäkring i bolag, som avses i 1 §, av ett belopp, motsvarande om­ kostnaderna för försäkringen. Är arbetsgivare, kassa, pensionsin- Är arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt skyl­ rättning eller försäkringsanstalt skyl­ dig att utgiva understöd, för vilket dig att utgiva understöd, för vilket enligt 25 § avdrag må göras, bestäm­ enligt 25 § avdrag må göras, bestäm­ mes försäkringsavgiften till det lägre mes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsvarar den minskade belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken. I fråga om annan försäkringsrisken. I fråga om annan arbetsgivare än staten må dock så­ arbetsgivare än staten må dock så­ dan lindring i försäkringsavgiften ej dan lindring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren äga rum, med mindre arbetsgivaren begär det och, där så finnes erfor- begär det och, där så finnes erfor-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

derligt, för utgivande av understödet derligt, för utgivande av understödet ställer säkerhet, som försäkringsin- ställer säkerhet, som riksförsäkrings­ rättningen godkänner. verket godkänner. Användes arbetstagare -— -—• — — ---------------------- för en.

39 §• Såsom bidrag till bestridande av Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets omkostnaderna för riksförsäkrings­ och riksförsäkringsverkets verksam­ verkets verksamhet skall för varje het skall för varje försäkring i ver­ försäkring till statsverket erläggas ket till statsverket erläggas tilläggs­ tilläggsavgift med belopp, motsva­ avgift med belopp, motsvarande fem rande fem procent av försäkrings­ procent av försäkringsavgiften, be­ avgiften, beräknad utan hänsyn till räknad utan hänsyn till avdrag som avdrag som sägs i 25 §. sägs i 25 §. Bolag, som avses i 1 §, är ock skyl­ digt att till statsverket erlägga bi­ drag till bestridande av nämnda om­ kostnader. Bidraget erlägges för var­ je räkenskapsår efter årets utgång på tid och sått, som bestämmes av Konungen, med belopp motsvarande tre procent av summan av försäk­ ringsavgifterna, beräknade utan hän­ syn till avdrag, som sägs i 25 §, för de försäkringar som under räken­ skapsåret tagits i bolaget. Övriga omkostnader för försäk­ Övriga omkostnader för riksför­ ringsrådets och riksförsäkringsver­ säkringsverkets verksamhet bestri­ kets verksamhet bestridas av stats­ das av statsverket. I fråga om kost­ verket. I fråga om kostnaderna för naderna för förvaltningen av den i förvaltningen av den i 41 § omför- 41 § omförmälda fonden gäller dock mälda fonden gäller dock vad därom vad därom är särskilt stadgat. är särskilt stadgat.

40 Envar är skyldig att på begäran Envar är skyldig att på begäran lämna försäkringsrådet eller riksför­ lämna yrkesskadenämnden eller säkringsverket uppgift, som erford­ riksförsäkringsverket uppgift, som ras för att bedöma huruvida han är erfordras för att bedöma huruvida pliktig att erlägga försäkringsavgift. han är pliktig att erlägga försäk­ ringsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1)7 år 1967 15

Arbetsgivare skall på begäran till Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet samt, där försäk­ yrkesskadenämnden och riksförsäk­ ringen äger rum i riksförsäkrings­ ringsverket lämna sådan uppgift om verket, jämväl till verket lämna så­ arbetet och de förhållanden, under dan uppgift om arbetet och de för­ vilka det bedrives, samt om arbets­ hållanden, under vilka det bedrives, tagarnas antal, arbetstid och avlö­ samt om arbetstagarnas antal, ar­ ningsförhållanden, som erfordras för betstid och avlöningsförhållanden, att bestämma försäkringsavgift eller som erfordras för att bestämma för­ ersättningsbelopp. säkringsavgift eller ersättningsbe­ lopp. I den utsträckning försäkringsrå­ I den utsträckning yrkesskade­ det eller riksförsäkringsverket prö­ nämnden eller riksförsäkringsverket var nödigt för ändamål, som avses i prövar nödigt för ändamål, som av­ första eller andra stycket, åligger det ses i första eller andra stycket, ålig­ uppgiftsskyldig att på begäran för ger det uppgiftsskyldig att på begä­ granskning tillhandahålla försäk­ ran för granskning tillhandahålla yr­ ringsrådet eller riksförsäkringsver­ kesskadenämnden eller riksförsäk­ ket förda avlöningslistor, handels- ringsverket förda avlöningslistor, böcker eller motsvarande anteck­ handelsböcker eller motsvarande an­ ningar jämte därtill hörande hand­ teckningar jämte därtill hörande lingar. Granskningen skall såvitt handlingar. Granskningen skall så­ möjligt ske så, att den icke medför vitt möjligt ske så, att den icke med­ hinder i den uppgiftsskyldiges verk­ för hinder i den uppgiftsskyldiges samhet, samt skall, om han så be­ verksamhet, samt skall, om han så gär och det lämpligen kan ske, verk­ begär och det lämpligen kan ske, ställas hos honom. Handelsböcker verkställas hos honom. Handelsböc­ och andra handlingar, som överläm­ ker och andra handlingar, som över­ nats för granskning, skola återstäl­ lämnats för granskning, skola åter­ las utan dröjsmål. Meddelande om ställas utan dröjsmål. Meddelande resultatet av granskningen skall läm­ om resultatet av granskningen skall nas snarast. lämnas snarast. Försäkringsrådet och riksförsäk­ Yrkesskadenämnden och riksför­ ringsverket äga, i den mån så fin­ säkringsverket äga, i den mån så fin­ nes erforderligt för ändamål som av­ nes erforderligt för ändamål som av­ ses i andra stycket, att hos myndig­ ses i andra stycket, att hos myndig­ het, som enligt gällande föreskrifter het, som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verk­ utövar tillsyn å arbetsgivarens verk­ samhet, påfordra undersökning av samhet, påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller att, där så påkallas bedrives, eller att, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva av särskilda omständigheter, själva företaga sådan undersökning. företaga sådan undersökning.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Över försäkringsinrättnings beslut Mot riksförsäkringsverkets beslut i ärende angående försäkring enligt i ärende angående försäkring enligt denna lag må klagan föras hos för- denna lag må talan föras hos yrkessäkringsrådet genom besvär, som skadenämnden genom besvär, som skola hava inkommit till försäk- skola hava inkommit till nämnden ringsrådet senast inom en månad ef­ senast inom en månad efter det kla­ ter det klaganden erhållit kännedom ganden erhållit kännedom om be­ om beslutet. slutet. Den som önskar ändring i allmän Den som önskar ändring i allmän föreskrift, som meddelats av riks­ föreskrift, som meddelats av riksför­ försäkringsverket, äger göra ansö­ säkringsverket, äger göra ansökan kan härom hos försäkringsrådet. härom hos yrkesskadenämnden. Försäkringsrådet äger, ändå att Yrkesskadenämnden äger, ändå klagan icke förts eller ansökan ej att talan icke förts eller ansökan ej gjorts, till prövning upptaga ärende, gjorts, till prövning upptaga ärende, som avses i denna paragraf. som avses i denna paragraf. Över försäkringsrådcts beslut i an­ Mot yrkesskadenämndens beslut nat ärende enligt denna lag än som i annat ärende enligt denna lag än avses i andra stycket må klagan fö­ som avses i andra stycket må talan ras hos försäkringsdomstolen genom föras hos försäkringsdomstolen ge­ besvär. Besvären skola hava inkom­ nom besvär. Besvären skola hava in­ mit till försäkringsrådet inom tre kommit till yrkesskadenämnden veckor från det klaganden erhållit inom tre veckor från det klaganden kännedom om beslutet; dock skall erhållit kännedom om beslutet; dock besvärstiden för menighet vara fem skall besvärstiden för menighet vara veckor. Den omständigheten, att be­ fem veckor. Den omständigheten, att svären ingivits eller insänts direkt besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör ej till försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens ut­ domstolen före besvärstidens utgång. gång. Försäkringsrådets beslut länder Yrkesskadenämndens beslut län­ till efterrättelse utan hinder av förd der till efterrättelse utan hinder av klagan, såframt ej rådet annorlunda förd talan, såframt ej nämnden an­ förordnar. norlunda förordnar.

48 §. I övrigt skall vad i 3 —42 samt I (ivrigt skall vad i 3 —41 samt 44 §§ är stadgat om obligatorisk för- 44 §§ är stadgat om obligatorisk för­ säkring i tillämpliga delar lända till säkring i tillämpliga delar lända till

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 17

efterrättelse beträffande den frivilli­ efterrättelse beträffande den frivil­ ga försäkringen; och skall därvid liga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i vad som sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren. stället avse försäkringstagaren.

51 §• Äger någon ----------------- ------------------ — tillkomma honom. Vad försäkringsinrättning enligt Ersättning enligt denna lag må ej denna lag utgivit i ersättning för återkrävas av den som är skyldig att skada äger inrättningen återkräva utgiva skadestånd till den ersättav den som uppsåtligen eller genom ningsberättigade. grov vårdslöshet vållat skadan eller, där denna uppkommit i följd av tra­ fik med motorfordon som avses i 2 § lagen den 10 maj 1929 om trafik­ försäkring å motorfordon, enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är vållande till skadan eller ej. På grund av vad i detta stycke sägs skall inrättningen dock äga att åter­ kräva allenast vad den ersättningsberättigade ägt utbekomma av den skadeståndsskyldige.

52 §■ På begäran av försäkringsinrätt­ På begäran av riksförsäkringsver­ ning eller försäkringsrådet må, till ket eller yrkesskadenämnden må, till vinnande av utredning i ärende an­ vinnande av utredning i ärende an­ gående försäkring enligt denna lag, gående försäkring enligt denna lag, vid allmän underrätt höras vittne vid allmän underrätt höras vittne eller sakkunnig eller förhör under eller sakkunnig eller förhör under sanningsförsäkran äga rum med den sanningsförsäkran äga rum med den som saken rör. Ej vare någon skyl­ som saken rör. Ej vare någon skyl­ dig att inställa sig vid annan under­ dig att inställa sig vid annan under­ rätt än den, inom vars område han rätt än den, inom vars område han vistas. Om förhöret skall i tillämp­ vistas. Om förhöret skall i tillämp­ liga delar gälla vad om bevisupp­ liga delar gälla vad om bevisupp­ tagning utom huvudförhandling är tagning utom huvudförhandling är stadgat. Ersättning till den som in­ stadgat. Ersättning till den som in­ ställt sig för att höras skall utgå ef­ ställt sig för att höras skall utgå ef­ ter vad rätten prövar skäligt och ter vad rätten prövar skäligt och skall förskjutas, då försäkringsrå- utgivas av riksförsäkringsverket. 2 — Biliang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 147

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Den som på grund av tjänsteålig­ Den som på grund av tjänsteålig­ gande för riksförsäkringsverkets el­ gande för riksförsäkringsverkets el­ ler försäkringsrådcls räkning har ler yrkesskadenämndens räkning har eller haft att taga befattning med eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersök­ uppgift, handling eller undersök­ ning, som sägs i 40 §, må ej röja el­ ning, som sägs i 40 §, må ej röja el­ ler obehörigen nyttja yrkeshemlig­ ler obehörigen nyttja yrkeshemlig­ het, som därigenom blivit känd för het, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärs­ yppa arbetsförfarande eller affärs­ förhållande, vilket sålunda blivit ho­ förhållande, vilket sålunda blivit ho­ nom kunnigt. nom kunnigt.

57 §• Underlåter arbetsgivare eller ar­ Underlåter arbetsgivare eller ar­ betsföreståndare att fullgöra något betsföreståndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon att stäl­ 32 §, eller försummar någon att stäl­ la sig till efterrättelse vad i 40 § är la sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet eller att lämna uppgift, föreskrivet, dömes han till böter. som stadgats i 4 3 §, straffes med dagsböter. Lämnar någon medvetet eller av Lämnar någon uppsåtligen eller av grov vårdslöshet i uppgift, som skall grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, oriktigt avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, straffes med dagsböter, meddelande, dömes han till böter, där ej brottet är i allmän strafflag om gärningen ej är belagd med straff belagt med straff. i brottsbalken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1067 19

Bryter någon mot vad i 56 § är Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, straffes med dagsböter eller stadgat, dömes han till böter eller fängelse. Ä brott som nu sagts må fängelse i högst ett år. Brott som nu allmän åklagare tala allenast efter sagts må åtalas av åklagare endast angivelse av målsäganden. efter angivelse av målsägande.

58 Konungen äger träffa överenskom­ Konungen äger träffa överenskom­ melse med främmande makt om till- melse med främmande makt om ut­ lämpning av denna lag eller det and­ sträckt tillämpning av denna lag el­ ra landets lag i fall, då arbetsgivare ler om undantag i vissa fall från la­ i det ena landet inom det andra be­ gens bestämmelser. driver verksamhet, i vilken arbetsta­ gare användes, eller då arbetstagare, vilken ådragit sig skada genom in­ verkan som avses i 6 § första styc­ ket b) eller c) eller tredje stycket, varit utsatt för dylik inverkan un­ der arbete i båda länderna.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9, 13 och 15 §§, 16 § första—tredje styckena, 19—21 §§, 36 § andra stycket och 58 § den 1 januari 1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. 2. De nya bestämmelserna i 9 §, 16 § första.—tredje styckena, 19 §, 20 § första, fjärde och femte styckena samt 21 §, 26 § andra stycket och 51 § äger icke tillämpning på skada som inträffat före ikraftträdandet och ej heller på skada, som avses i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje styc­ ket och som yppats senare, om den skadade icke efter ikraftträdandet varit utsatt för inverkan av den art som orsakat skadan. På skador som nu avses äger de nuvarande bestämmelserna i 30 § andra och tredje styckena fort­ farande tillämpning. 3. Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i 2 §, 16 § fjärde stycket, 40, 44 och 52 §§ fortfarande tillämpning. 4. De äldre bestämmelserna i 56 § äger fortfarande tillämpning i fråga om den som på grund av tjänsteåliggande för försäkringsrådets räkning har eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersökning som avses i nämnda paragraf. 5. Bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, skall före utgången av år 1973, efter avtal mellan bolaget och riksförsäkringsverket, på verket ha överfört bolagets hela försäkringsbestånd och bolagets övriga ersättningsförpliktelser på grund av den av bolaget bedrivna försäkringsrörelsen. För

20 Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1967

överförandet äger 54 § fortfarande tillämpning, om ej annat följer av vad som sägs nedan. Sedan avtalet godkänts på ordinarie bolagsstämma, skall bolaget omedel­ bart anmäla avtalet till försäkringsinspektionen som ofördröj ligen skall registrera avtalet utan prövning av dess innehåll. När registrering skett, är bolaget fritaget från sina förpliktelser med avseende på det överlåtna försäkringsbeståndet. Dessa förpliktelser åvilar i stället riksförsäkrings­ verket. Tvist mellan parterna om villkoren för överförande avgöres genom skilje­ dom av en för ändamålet utsedd skiljenämnd. Nämnden består av ordfö­ rande, som försäkringsinspektionen utser, och fyra övriga ledamöter, av vilka vardera parten utser två. Skiljedom har samma verkan som en över­ enskommelse mellan parterna. Tvist om tolkningen av avtal om överfö­ rande avgöres i samma ordning som tvist om villkoren för överförande. Om avtal ej registrerats hos försäkringsinspektionen före utgången av år 1973, äger Konungen förklara bolagets koncession förverkad. Till dess registrering av avtal skett eller, i fall som nyss sagts, Konungen förklarat bolagets koncession förverkad skall skada, som inträffat före ut­ gången av år 1968, regleras av bolaget. Därvid gäller för bolaget alltjämt äldre bestämmelser om försäkringsinrättning i lagen om yrkesskadeförsäk­ ring. Vidare äger 33 och 42 §§ fortfarande tillämpning. Vid tillämpning av 25 § anses 1 § i dess äldre lydelse gälla till dess riks­ försäkringsverket övertagit ansvaret för samtliga bolags förpliktelser. Den som vid utgången av år 1968 är delägare i bolag skall anses som delägare även för tiden därefter. 6. önskar bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, upphöra att meddela försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring före utgången av år 1968, äger bestämmelserna i punkt 5 motsvarande tillämpning i fråga om avveck­ lingen, om försäkringsinspektionen medger det. 7. Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riks­ försäkringsverket eller försäkringsinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 21

Förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl. Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 14 maj 1954 om krigsför­ säkring för sjömän m. fl. skall upphöra att gälla, dels att 2, 3 och 6 §§ sam­ ma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Den skadades årliga arbetsför­ Den skadades årliga arbetsför­ tjänst må icke beräknas till lägre be­ tjänst må icke beräknas till lägre be­ lopp än femtusen kronor. lopp än ett belopp motsvarande två och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade.

3 §• Har olycksfallet, efter upphöran­ Har olycksfallet, efter upphöran­ de av därav förorsakad sjukdom, de av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med eller nedsättning av densamma med minst en tiondel, vilken förlust eller minst en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för nedsättning kan antagas bliva för framtiden bestående, skall, utöver framtiden bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid livränta, till den skadade utgivas förlust av arbetsförmågan, om den vid förlust av arbetsförmågan ett skadade var befälhavare, maskin­ belopp motsvarande sex gånger bas­ chef, styrman, maskinist, förestån­ beloppet vid ingången av det år då dare för ekonomiavdelning eller ra- skadan inträffade samt vid nedsätt­ diotelegrafist, ett belopp, motsva­ ning av arbetsförmågan det lägre be­ rande ett års lön, beräknad till tolv lopp, som svarar mot nedsättningen. gånger den kontanta månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Undergår, sedan ersättning, varom Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den i denna paragraf sägs, blivit för den skadade genom beslut av försäk- skadade genom beslut av riksförsäk­ ringsinrättningen bestämd, den ska­ ringsverket bestämd, den skadades dades tillstånd väsentlig försämring tillstånd väsentlig försämring i för­ i förhållande till vad som vid beslu­ hållande till vad som vid beslutets tets fattande antagits, må jämkning fattande antagits, må jämkning i er­ i ersättningen äga rum. sättningen äga rum.

6 §•

Arbetsgivare är pliktig att till den Arbetsgivare är pliktig att till riks­ försäkringsinrättning, i vilken hos försäkringsverket erlägga det tillägg honom anställda äro obligatoriskt till tidigare bestämd försäkringsav­ försäkrade jämlikt lagen om yrkes­ gift, som må föranledas av tillämp­ skadeförsäkring, erlägga det tillägg ningen av denna lag. till tidigare bestämd försäkringsav­ gift, som må föranledas av tillämp­ ningen av denna lag. Å tillägg till försäkringsavgift, var­ Å tillägg till försäkringsavgift, var­ om i första stycket sägs, skall till- om i första stycket sägs, skall tillläggsavgift eller bidrag enligt 39 § läggsavgift enligt 39 § lagen om yr­ lagen om yrkesskadeförsäkring icke kesskadeförsäkring icke erläggas. erläggas.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 2 § och 3 § första stycket den 1 ja­ nuari 1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. På olycksfall som inträffat före den 1 januari 1969 äger 5 § fortfarande tillämpning. De nya bestämmelserna i 2 § och 3 § första stycket äger icke tillämpning på olycksfall som inträffat före den 1 januari 1968.

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1967 23

Förslag till

Förordning

om ändring i militärersättmngsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) Härigenom förordnas, att 4 §, 6 § 2 och 3 mom., 7 § 1—3 mom., 9 §, It § 2 mom. samt 14, 16, 18 och 19 §§ militärersättmngsförordningen den 2 juni 19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Ersättningsärenden, som avses i Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det denna förordning, avgöras av riks­ undantag, som angives i 6 § 3 mom., försäkringsverket. av riksförsäkringsverket. Över beslut av riksförsäkringsver­ Mot riksförsäkringsverkets beslut ket i sådant ärende må klagan föras i sådant ärende må talan föras hos hos för säkring srådet genom besvär, yrkesskadenämnden genom besvär, som skola hava inkommit till försäk- som skola hava inkommit till nämn­ ringsrådet senast inom en månad ef­ den senast inom en månad efter det ter det klaganden erhållit kännedom klaganden erhållit kännedom om be­ om beslutet. slutet. Försåkringsrådet äger, ändå att Yrkesskadenämnden äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upp­ talan icke förts, till prövning upptaga taga ärende, som avses i denna para­ ärende, som avses i denna paragraf. graf. Över för säkring srådets beslut må Mot yrkesskadenämndens beslut klagan föras hos försäkringsdomsto- må talan föras hos försäkringsdom­ len genom besvär. Besvären skola stolen genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försåkringsrådet hava inkommit till nämnden inom inom tre veckor från det klaganden tre veckor från det klaganden erhål­ erhållit kännedom om beslutet; dock lit kännedom om beslutet; dock skall skall besvärstiden för menighet vara besvärstiden för menighet vara fem fem veckor. Den omständigheten, att veckor. Den omständigheten, att be­ besvären ingivits eller insänts direkt svären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör ej till försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång. domstolen före besvärstidens utgång.

1 Förordningen omtryckt 1954:460. Senaste lydelse av 4 §, 6 § 2 mom., 7 § 2 inom., 11 § 2 mom. samt 14, 16, 18 och 19 §§ se 1962:409 samt av 7 § 3 mom. se 1959:587.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Försäkringsrådets beslut länder Yrkesskadenämndens beslut län­ till efterrättelse utan hinder av förd der till efterrättelse utan hinder av klagan, såframt ej rådet annorlunda förd talan, såframt ej nämnden an­ förordnar. norlunda förordnar. Med avseende å försäkringsrådets Med avseende å yrkesskadenämn­ behandling av ifrågavarande ärenden dens behandling av ifrågavarande skall gälla vad i 6 § lagen om försäk- ärenden skall gälla vad som föreringsrådet stadgas. skrives i 2 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

6 §•

2 mom. Har olycksfallet halv sjukpenning. Sjukpenningens storlek bestäm­ Sjukpenningens storlek bestäm­ mes, där ej annat följer av vad i mes, där ej annat följer av vad i femte stycket sägs, av den sjukpen­ fjärde stycket sägs, av den sjukpen­ ningklass, till vilken den skadade ningklass, till vilken den skadade med hänsyn till sin årliga arbetsför­ med hänsyn till sin årliga arbets­ tjänst är att hänföra. förtjänst är att hänföra. Sjukpenningklasserna och belop­ Sjukpenningklasserna och belop­ pet av hel sjukpenning inom varje pet av hel sjukpenning inom varje klass framgå av följande tabell: klass bestämmas med ledning av ta­ bellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän Den skadades Beloppet årliga arbets- av hel försäkring. Med inkomst av förvärvs­ förtjänst uppgår sjukpenning arbete för år avses därvid den skada­ för tid des årliga arbetsförtjänst beräknad Sjuk- t. o. m. enligt 9 §. pen- den ning- månad klass men ej under för tid till nr till vilken därefter den skadade fyller 67 år kr. kr. kr. kr.

Halv sjukpenning utgör hälften av hel sjukpenning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 25

För tid, ---------------- —--------- --------dag räknad. I fråga ■— ---------—- — --------—• — motsvarande tillämpning. d m o in. Har olycksfallet efter 3 m o in. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört under längre eller sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av ar­ kortare tid bestående förlust av ar­ betsförmågan eller nedsättning av betsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives, denna med minst en tiondel, utgives, där ej annat följer av 5 mom., liv­ där ej annat följer av 5 mom., liv­ ränta under tiden till den skadade. ränta under tiden till den skadade. Medför samma olycksfall ånyo sjuk­ Medför samma olycksfall ånyo sjuk­ dom, på grund varav sjukpenning dom, på grund varav sjukpenning skall utgå, äger den skadade dock skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjuk­ icke uppbära livräntan under sjuk­ domstiden. Livräntan beräknas på domstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades årliga ar­ grundval av den skadades årliga ar­ betsförtjänst, i förekommande fall betsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje stycket nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättningsunderlaget) samt sägs, (ersättningsunderlaget) samt utgår för tid till och med den månad utgår för tid till och med månaden under vilken han fyller sextiosju år, närmast före den, under vilken han med belopp som för år räknat mot­ fyller sextiosju år, med belopp som svarar för år räknat motsvarar a) vid förlust av arbetsförmågan: a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­ elva tolftedelar av ersättningsunder­ laget, laget, b) vid nedsättning av arbetsför­ b) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med minst tre tiondelar: en mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen svaran­ mot graden av nedsättningen svaran­ de del av ersättningsunderlaget, de del av ersättningsunderlaget. minskad med en tolftedel av detta, minskad med en tolftedel av detta, och och c) vid nedsättning av arbetsför­ c) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med mindre än tre tiondelar: mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ den del av två tredjedelar av ersätt­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ den av nedsättningen. den av nedsättningen. För tid från och med månaden För tid från och med den månad, näst efter den, under vilken skadad under vilken skadad fyllt sextiosju fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre år, utgör livräntan tre fjärdedelar

26 Kungl. Maj.ts proposition nr l'i7 år 1967

fjärdedelar av det belopp, vartill liv­ av det belopp, vartill livräntan skall räntan skall beräknas jämlikt första beräknas jämlikt första stycket. stycket. Vid fastställande av ersättnings- Vid fastställande av ersättningsununderlaget medräknas årlig arbets­ d er laget medräknas årlig arbetsför­ förtjänst, som icke överstiger sjutu- tjänst, i vad den icke överstiger två sentvåhundra kronor, till hela sitt gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § belopp, den del av arbetsförtjänsten, lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om som överstiger sjutusentvåhundra allmän försäkring vid ingången av men ej tiotusenåttahundra kronor, det år då skadan inträffade, till hela till tre fjärdedelar och den del därav, sitt belopp, i vad den överstiger två som överstiger tiotusenåttahundra men ej tre gånger nämnda basbelopp, kronor, till hälften. till tre fjärdedelar och i vad den överstiger tre gånger nämnda basbe­ lopp, till hälften. På ansökan av den skadade må På ansökan av den skadade må försäkringsrådet, när skäl därtill riksförsäkringsverket, när skäl där­ prövas föreligga, besluta att livränta till prövas föreligga, besluta att liv­ eller del därav eller livränta för viss ränta eller del därav eller livränta tid skall utbytas mot ett belopp för för viss tid skall utbytas mot ett be­ en gång, motsvarande högst de ut­ lopp för en gång, motsvarande högst bytta livräntebeloppens kapitalvärde de utbytta livräntebeloppens kapital­ enligt beräkningsgrunder som fast­ värde enligt beräkningsgrunder som ställas av Konungen. fastställas av Konungen.

7 §■ 1 in o in. Har olycksfallet med­ 1 in o m. Har olycksfallet medfört fört den skadades död, skall utgivas den skadades död, skall utgivas be­ begravningshjälp med sexhundra gravningshjälp med ett belopp mot­ kronor och, enligt vad nedan i 2—5 svarande tjugu procent av basbelop­ mom. sägs, för år beräknade livrän­ pet vid ingången av det år då dödsfal­ tor till efterlevande. let inträffade och, enligt vad nedan i 2—5 mom. sägs, för år beräknade livräntor till efterlevande. 2 mom. Änka efter den avlidne 2 mom. Änka efter den avlidne äger uppbära livränta, så länge hon äger uppbära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken änkan fyller sextiosju år, före den, under vilken änkan fyller motsvara en tredjedel och för tid sextiosju år, motsvara en tredjedel därefter en fjärdedel av den avlidnes och för tid därefter en fjärdedel av årliga arbetsförtjänst. Levde makar- den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

hungl. Maj:Is proposition nr 147 år 1967 27

na åtskilda efter vunnen hemskill­ Levde makarna åtskilda efter vun­ nad, skall livränta dock ej utgå till nen hemskillnad, skall livränta dock änkan med mindre hon enligt dom ej utgå till änkan med mindre hon eller avtal var berättigad till under­ enligt dom eller avtal var berättigad håll av den avlidne. till underhåll av den avlidne, Var den-------------------------------------- varit trolovad. Rätten till---------------------------------- — med annan. Efterlämnar den som avlidit änk­ Efterlämnar den som avlidit änk­ ling och kommer denne genom döds­ ling och kommer denne genom döds­ fallet att sakna erforderligt under­ fallet att sakna erforderligt under­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ nom efter vad som med hänsyn till nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken han fyller sextiosju år, före den, under vilken han fyller sex­ motsvara högst en tredjedel och för tiosju år, motsvara högst en tredje­ tid därefter högst en fjärdedel av del och för tid därefter högst en fjär­ den avlidnas årliga arbetsförtjänst. dedel av den avlidnas årliga arbets­ förtjänst. Var den som avlidit pliktig att till Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­ fullgörande av lagstadgad under­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ giva bidrag till förutvarande make, giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den må dock för tid till och med måna­ månad, under vilken den berättigade den närmast före den, under vilken fyller sextiosju år, motsvara högst en den berättigade fyller sextiosju år, tredjedel och för tid därefter högst motsvara högst en tredjedel och för en fjärdedel av den avlidnes årliga tid därefter högst en fjärdedel av arbetsförtjänst. den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Finnas flera —----- ----------------------- — årliga arbetsförtjänsten. Skall livränta, varom sägs i detta Skall livränta, varom sägs i detta mom., utgå så länge livräntetagaren mom., utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår livräntetagaren lever ogift och ingår livräntetagaren äktenskap före fyllda sextio år, ut- äktenskap före fyllda sextio år, utgives ett belopp för en gång, motsva­ gives ett belopp för en gång, motsva­ rande tre årsbelopp av livräntan, be­ rande tre årsbelopp av livräntan, be­ räknad utan hänsyn till stadgandena räknad på grundval av det månads-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

i nästföregående stycke och i 5 mom. belopp vartill livräntan uppgick den här nedan. månad äktenskapet ingicks eller var­ till den skulle ha uppgått nämnda månad utan hänsyn till stadgandena i nästföregående stycke och i 5 mom. här nedan. 3 m o m. Varje barn till den av­ 3 in o m. Varje barn till den av­ lidne äger till den dag det fyller sex­ lidne äger till och med den månad, ton år uppbära livränta med belopp, under vilken det fyller sexton år som motsvarar en sjättedel av den uppbära livränta med belopp, som avlidnes årliga arbetsförtjänst. År motsvarar en sjättedel av den avlid­ barnet efter sagda tidpunkt till följd nes årliga arbetsförtjänst. Är barnet av sjukdom eller annan dylik orsak efter sagda tidpunkt till följd av ur stånd att själv försörja sig, skall sjukdom eller annan dylik orsak ur livräntan utgå, så länge anledningen stånd att själv försörja sig, skall liv­ till den bristande försörjningsförmå­ räntan utgå, så länge anledningen till gan fortfar, dock längst till den dag den bristande försörjningsförmågan barnet fyller tjuguett år. Till barn, fortfar, dock längst till och med den som var adopterat av annan än den månad, under vilken barnet fyller avlidnes make, skall livränta dock tjuguett år. Till barn, som var adop­ ej utgivas. Ej heller skall livränta terat av annan än den avlidnes make, utgå till barn utom äktenskap, där­ skall livränta dock ej utgivas. Ej hel­ est den avlidne enligt avtal som är ler skall livränta utgå till barn utom bindande för barnet, åtagit sig att äktenskap, därest den avlidne enligt till dess underhåll utgiva visst belopp avtal som är bindande för barnet, en gång för alla. åtagit sig att till dess underhåll ut­ giva visst belopp en gång för alla. Adoptivbarn äger---------------- - ------- ------------ eget barn. Var den--------—--------------------------- erforderligt underhåll.

Den skadades — —--------------------- ----- om yrkesskadeförsäkring. Den årliga arbetsförtjänsten för Den årliga arbetsförtjänsten för den, som ådragit sig skadan under den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring, må dock icke värnpliktstjänstgöring, må dock icke ber|iknas till lägre belopp än femtu­ beräknas till lägre belopp än ett be­ sen kronor. Detsamma gäller beträf­ lopp motsvarande två och en halv fande fast anställt manskap och gånger det basbelopp som gällde vid hemvärnspersonal, då fråga är om ingången av det år då skadan inträf­ ersättning för tid efter det den ska­ fade. Detsamma gäller beträffande dade fyllt tjugu år eller om livränta fast anställt manskap och hemvärns­ till efterlevande. personal, då fråga är om ersättning

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967 29

för tid efter det den skadade fyllt

tjugu år eller om livränta till efter­

levande.

2 m o m. Har skadad —■------------ — ------------ — till kassan. Från ersättning, som belöper å tid Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnju­ för vilken ersättningstagaren åtnju­ tit folkpension, skall göras avdrag tit pension enligt lagen om allmän om och i den mån ersättningen sko­ försäkring, skall göras avdrag om lat föranleda minskning av pensio­ och i den mån ersättningen skolat nen. föranleda minskning av pensionen.

14 §. Sjukpenning utbetalas----------------- ----------— — en månad. Livränta, som ej utgår i form av Livränta, som ej utgår i form av ett belopp för en gång, utbetalas, så­ ett belopp för en gång, utbetalas, vida ej annat överenskommes med såvida ej annat överenskommes med livräntet agaren, för varje månad, livräntetagaren eller följer av vad räknat från den dag rätten till liv­ Konungen förordnat, för kalender­ ränta inträtt, å månadens första dag. månad. 1 den mån livränta finnes böra för viss tid, under vilken anpassning ef­ ter skadans verkningar beräknas in­ träda, utgå med högre belopp än för tiden därefter, må utbetalningen ske enligt föreskrifter som meddelas av för säkring srådet. Beträffande tiden avsedda ändamålet. Annan ersättning — kan ske. Förskottsvis utgiven del återkrävas. Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp, — -— — slutande belopp, Angående sättet —-------- förordnar Konungen.

16 §. Äger någon — --------- — —---------- — tillkomma honom. Vad i ersättning enligt denna för­ Ersättning enligt denna förord­ ordning utgivits må riksförsäkrings­ ning må ej återkrävas av den som verket för statsverkets räkning åter­ är skyldig att utgiva skadestånd till kräva av den som uppsåtligen eller den ersättningsberättigade. genom grov vårdslöshet vållat skadan eller, där denna uppkommit i följd

30 Kungl. Maj:ls proposition nr 147 år 1967

På begäran av riksförsäkringsver­ På begäran av riksförsäkringsver­ ket eller försäkringsrådet må, till ket eller yrkesskadenämnden må, till vinnande av utredning i ärende an­ vinnande av utredning i ärende an­ gående ersättning enligt denna för- gående ersättning enligt denna för­ ordning, vid allmän underrätt höras ordning, vid allmän underrätt höras vittne eller sakkunnig eller förhör vittne eller sakkunnig eller förhör under sanningsförsäkran äga rum under sanningsförsäkran äga rum med den som saken rör. Ej vare nå­ med den som saken rör. Ej vare nå­ gon skyldig att inställa sig vid an­ gon skyldig att inställa sig vid annan nan underrätt än den, inom vars om­ underrätt än den, inom vars område råde han vistas. Om förhöret skall i han vistas. Om förhöret skall i till­ tillämpliga delar gälla vad om bevis­ lämpliga delar gälla vad om bevis­ upptagning utom huvudförhandling upptagning utom huvudförhandling är stadgat. Ersättning til! den som är stadgat. Ersättning till den som inställt sig för att höras skall utgå inställt sig för att höras skall utgå efter vad rätten prövar skäligt och efter vad rätten prövar skäligt och utgivas av riksförsäkringsverket. utgivas av riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket och försäk­ Riksförsäkringsverket och** yrkes­ ringsrådet äga även att för det i förs­ skadenämnden äga även att för det i ta stycket avsedda ändamålet av ve­ första stycket avsedda ändamålet av derbörande polismyndighet påfordra vederbörande polismyndighet på­ undersökning. fordra undersökning.

19 Vad som finnes stadgat rörande Vad som finnes stadgat rörande skyldighet för arbetsgivare att på be­ skyldighet för arbetsgivare att på be­ gäran till försäkringsrådet eller riks­ gäran till yrkesskadenämnden eller försäkringsverket lämna uppgifter, riksförsäkringsverket lämna uppgif­ som erfordras för bestämmande av ter, som erfordras för bestämmande

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 31

ersättning enligt lagen om yrkesska­ av ersättning enligt lagen om yrkes­ deförsäkring, och rörande ansvar, då skadeförsäkring, och rörande an­ någon underlåter att lämna sådan svar, då någon underlåter att lämna uppgift eller i uppgift lämnar orik­ sådan uppgift eller i uppgift lämnar tigt meddelande, äger motsvarande oriktigt meddelande, äger motsva­ tillämpning beträffande uppgifter till rande tillämpning beträffande upp­ ledning för bestämmande av ersätt­ gifter till ledning för bestämmande ning enligt denna förordning. av ersättning enligt denna förord­ ning.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 6 § 2 mom. och 3 mom. första—tredje styckena, 7 § 1—3 mom. samt 9 och 14 §§ den 1 januari 1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. De nya bestämmelserna i 6 § 3 inom. första—tredje styckena, 7 § 1 inom., 2 mom. första, fjärde och femte styckena samt 3 mom., 9 §, 11 § 2 mom. och 16 § äger icke tillämpning på skada som inträffat före ikraftträdandet. Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i 4 §, 6 § 3 mom. fjärde stycket samt 18 och 19 §§ fortfarande tillämpning. Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna för­ ordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket. O

32 Kungl. Maj:ts proposition, nr itf år 1967

Förslag till

Lag

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I fråga om livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring enligt 1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, 2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjuk­ domar, 3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, 4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, 5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall följande bestämmelser gälla, i den mån ersättningen ej utgår av stats­ medel. Bestämmelserna äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut mot engångsbelopp.

2 §•

Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964 och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Har livräntan omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angå­ ende omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. eller höjts enligt lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yr­ kesskada m. m., lägges den omreglerade eller höjda livräntan till grund för höjning enligt första stycket.

3 §• Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger för­ hållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 33

eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket. Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda till att utgående förmån nedsättes.

4 §• Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan.

5 §■ Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som avses i denna lag, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpen­ ningen som följer av 2—4 §§. Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

6 §• Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt tillägg till de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring.

7 §• Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Ko­ nungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke tillämpning på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

3 — Dihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 147

34 Kungl. May.ts proposition nr 747 år 1967

Förslag

till

Förordning

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna förordning avser livränta och sjukpenning som utgår av statsmedel enligt 1) lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 2) kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, 3) förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, 4) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, 5) förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fis­ kare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, 6) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av stats­ medel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, 7) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, 8) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjuk­ domar, 9) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å far­ tyg tjänstgörande personer, 10) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl., 11) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., 12) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd, 13) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, 14) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 35

15 ) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt, 16) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m., 17) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), 18) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, 19) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., 20) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning; av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl., 21) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledningav kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, 22) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt in. in., 23) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning in. in., 24) kungörelsen den 30 juni 1961 (nr 457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. in., 25) kungörelsen den 30 november 1962 (nr 607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. in. I fråga om författningarna under 1, 2 och 5 gäller denna förordning även livränta och sjukpenning som utgår av andra medel än statsmedel. I den mån Konungen icke bestämmer annat gäller förordningen även livränta och sjukpenning som enligt Konungens förordnande utges enligt grunderna i någon av de författningar som anges i första stycket. Bestämmelserna äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut mot engångsbelopp.

2 §• Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964 och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Har livräntan omreglerats enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m. eller förordningen den 11 maj 1956 (nr 183) an­ gående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare eller har livräntan höjts enligt förord­ ningen den 6 juni 1962 (nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada m. m. eller förordningen den 6 juni 1962 (nr 308) om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare, lägges den omreglerade eller höjda liv­ räntan till grund för höjning enligt första stycket.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967

Utgår tillägg till livränta enligt kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor in. m. eller förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i ar­ bete, lägges livräntan jämte tillägget till grund för höjning enligt första stycket.

3 §• Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger för­ hållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket. Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda till att utgående förmån nedsättes.

4 §• Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter värdesäkring enligt denna förordning skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan.

5 §• Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som avses i denna förordning, gäller även den höjning av livräntan eller sjuk­ penningen som följer av 2—4 §§. Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

6 §• Kostnaden för värdesäkring enligt denna förordning bestrides av stats­ medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 37

7 §■ Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke tilllämpning på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 10 §, 5 kap. 2 § och 17 kap. 2 § lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

10 §.

För den dag då sjukdomsfallet in­ För den dag då sjukdomsfallet in­ träffade utgår sjukpenning endast träffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sjuk­ om den försäkrade på grund av sj ukdomen gått miste om dagpenning domen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. från erkänd arbetslöshetskassa eller sjukperioden börjar inom tjugu da­ gar efter föregående sjukperiods slut. Varar sj ukperioden överstiger två. Utan hinder---------- — för år. Sjukpenning må — bör utgå. Såsom sjukperiod - i 7 §.

5 kap.

2 §•

Den, som kommit i åtnjutande av Den, som kommit i åtnjutande av folkpension enligt vad i 1 § första folkpension enligt vad i 1 § sägs men stycket sägs men vars rätt enligt vars rätt enligt nämnda lagrum upp­ nämnda lagrum upphört, må även i hört, må även i fortsättningen åt­ fortsättningen åtnjuta folkpension, njuta folkpension, därest Konungen därest Konungen för vissa fall så för­ för vissa fall så förordnat eller det ordnat eller det med hänsyn till om­ med hänsyn till omständigheterna ständigheterna skulle framstå såsom skulle framstå såsom oskäligt att in­ oskäligt att indraga pensionen. Vid draga pensionen. Vid tillämpning av tillämpning av 6—10, 16, 17 och 20 6—10, 16, 17 och 20 kap. skall pen-

1 Senaste lydelse av 3 kap. 10 § se 1966: 350.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 39

kap. skall pensionsberättigad som i sionsberättigad som i denna paragraf denna paragraf sägs likställas med sägs likställas med försäkrad, även försäkrad, även om han icke uppfyl­ om han icke uppfyller förutsättning­ ler förutsättningarna i 1 kap. 3 § arna i 1 kap. 3 § första stycket. första stycket.

17 kap. 2 8 . Äger pensionsberättigad rätt till Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt livränta på grund av obligatorisk för­ lagen om yrkesskadeförsäkring eller säkring jämlikt lagen om försäkring äger han jämlikt annan lag eller sär­ för olycksfall i arbete, lagen om för­ skild författning eller enligt Konung­ säkring för vissa yrkessjukdomar ens förordnande rätt till livränta el­ eller lagen om yrkesskadeförsäkring ler sjukpenning, som bestämmes av eller äger han jämlikt annan lag el­ eller utbetalas från riksförsäkrings­ ler särskild författning eller enligt verket eller bolag som avses i 1 § Konungens förordnande rätt till liv­ lagen om yrkesskadeförsäkring, ränta, som bestämmes av eller ut­ minskas honom eljest tillkommande betalas från riksförsäkringsverket, pension enligt vad nedan stadgas. minskas honom eljest tillkommande Motsvarande skall äga tillämpning i pension enligt vad nedan stadgas. fall då livränta eller sjukpenning ut­ Motsvarande skall äga tillämpning går enligt utländsk lagstiftning om i fall då livränta utgår enligt ut­ yrkesskadeförsäkring. Har livränta ländsk lagstiftning om yrkesskade­ eller del därav eller livränta för viss försäkring. Medför skada, för vilken tid utbytts mot ett engångsbelopp, livränta börjat utgivas, återigen skall anses som om livränta utginge sjukdom som berättigar till sjukpen­ eller den utgående livräntan vore för­ ning, skall det anses som om livrän­ höjd med belopp som enligt de vid ta utginge under sjukdomstiden. Har utbytet tillämpade försäkringstek- livränta eller del därav eller livränta niska grunderna svarar mot engångs­ för viss tid utbytts mot ett engångs­ beloppet. belopp, skali anses som om livränta utginge eller den utgående livrän­ tan vore förhöjd med belopp som en­ ligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet. Folkpension och tilläggspension i Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders­ form av förtidspension eller ålders­ pension minskas med tre fjärdede­ pension minskas med tre fjärdedelar lar av den pensionsberättigade för av den pensionsberättigade för sam­ samma tid tillkommande sjukpen- ma tid tillkommande livränta såsom

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1967

ning jämte barntillägg eller livränta skadad; dock må avdrag å annan såsom skadad; dock må avdrag å förtidspension än hel sådan ske en­ annan förtidspension än hel sådan dast om skadan inträffat före den ske endast om skadan inträffat före tidpunkt från vilken pensionen ut­ den tidpunkt från vilken pensionen går och avdrag å tilläggspension gö­ utgår och avdrag å tilläggspension ras endast om den pensionsberättigöras endast om den pensionsberät- gade ägt tillgodoräkna sig pensions­ tigade ägt tillgodoräkna sig pensions­ poäng för minst ett år vid den tid­ poäng för minst ett år vid den tid­ punkt då skadan inträffat. punkt då skadan inträffat. Folkpension i------------------------------ — — skadan inträffat. Minskning enligt------------------------- ---------- skolat utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. De nya bestämmelserna i 17 kap. 2 § äger icke tillämpning på ersätt­ ning som belöper på tid före ikraftträdandet. Bestämmelsen i 17 kap. 2 § första stycket i dess äldre lydelse angående livränta som bestämmes av eller utbetalas från bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring skall i vad avser obligatorisk försäkring fortsätta att gälla så länge livränta bestämmes av eller utbetalas från sådant bolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr li7 år 1967 41

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Bestämmelse i lag eller annan författning om försäkringsrådet skall efter ikraftträdandet i stället avse yrkesskadenämnden, i den mån Konungen ej förordnar annat. Närmare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet meddelas av Konungen.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 maj 1967.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman .

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter ge­ mensam beredning med statsrådets ÖATiga ledamöter fråga om reform av yrkesskadeförsäkringen och anför. Yrkesskadeutredningen (ledamöter generaldirektören Yngve Samuelsson, ordf., överdirektören Leif Hultström, direktören Sven Hydén, ombudsman­ nen Harald Nilsson och direktören Gunnar Werner) har avlämnat betänkandena »Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1966:54) och »Ersättning vid yrkesskada i statlig tjänst in. m.» (stencil S 1966: 8). Över det förstnämnda betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av Göta hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, försäkringsdomstolen, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalsty­ relsen, statskontoret, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskat­ tenämnden, skolöverstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, statens avtalsverk, statistiska centralbyrån, statens personalpensionsverk, kommerskol­ legium, statens handikappråd, Svenska stadsförbundet, Svenska kommun­ förbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Lands­ organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska västkust­ fiskarnas centralförbund, Försäkringskasseförbundet, Svenska försäkrings­ bolags riksförbund, Socialförsäkringsbolagens förening, Svenska personal­ pensionskassan, Kommunernas pensionsanstalt och Sveriges läkarförbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från samtliga allmänna försäkringskassor. Även vissa andra remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat. Över det andra betänkandet har remissyttranden avgetts av kriminal­ vårdsstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, civilförsvars-

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 43

styrelsen, socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, statens brand­ inspektion, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, Försäkringskasseförbundet, LO, TCO, SR, Svenska röda korset och Riksförbundet Sveriges Lottakårer. Överbefälhavaren och LO har bifogat yttranden som de inhämtat.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Yrkesskadeförsäkringen Bestämmelserna om yrkesskadeförsäkringen finns huvudsakligen i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring 1 (omtryckt 1962:408). Yrkesskadeförsäkringen är obligatorisk. Vid sidan av den obligatoriska försäkringen finns också en frivillig försäkring. Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio för ändamålet bildade ömsesidiga försäkringsbolag, de s. k. socialförsäkrings­ bolagen. Över försäkringsinrättningarnas beslut får talan föras hos för­ säkringsrådet. Besvär över försäkringsrådets beslut får föras hos försäkringsdomstolen, som är högsta instans. Den obligatoriska försäkringen omfattar, med vissa undantag, varje ar­ betstagare i allmän eller enskild tjänst samt i den mån Kungl. Maj :t för­ ordnar elever vid vissa skolor och andra utbildningsanstalter. Försäkringen avser att skydda mot följderna av yrkesskada, dvs. kroppseller därmed jämställd skada som orsakats av olycksfall i arbete eller viss annan skadlig inverkan av arbetet. Till olycksfall i arbetet räknas även olycksfall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjukvård (läkar- och tandläkarvård, sjukhusvård, resor in. in.). Nedsättning av arbetsförmågan berättigar vid sjukdomstillstånd till sjukpenning och vid invaliditet till livränta. Om yrkesskadan medfört döden, utgår förutom begravningshjälp livräntor till efterlevande. I fråga om ersättningen vid sjukdom är yrkesskadeförsäkringen sam­ ordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att en yrkesskadad, som är omfattad av sjukförsäkringen, äger för tid t. o. in. nittionde dagen efter den då yrkesskadan inträffade, dock längst till den dag skadan med­ fört rätt till livränta eller t. o. m. den dag rätten till sjukpenning upphör (samordningstiden), rätt afl från allmän försäkringskassa få sjukvårds­ ersättning och sjukpenning såsom vid annan sjukdom. Om yrkesskadad un­ der samordningstiden inte är omfattad av sjukförsäkringen, kan han ändå få er sättning under samordningstiden enligt grunderna för sjukförsäkringen, 1

1 Lagen benämns i det följande YFL.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967

men ersättningen skall då utgå från vederbörande yrkesskadeförsäkringsinrättning. Om yrkesskadan under samordningstiden medfört behov av sjuk­ vård utom Sverige, tandläkarvård, särskild vård i vissa fall eller särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, proteser etc., ersätts behövliga kostnader här­ för, inklusive resor — allt i den mån ersättning inte utgått från sjukförsäk­ ringen. För tiden efter samordningstidens utgång regleras yrkesskadeersättningen helt av yrkesskadeförsäkringsinrättningarna. Om yrkesskadan efter sam­ ordningstidens utgång medför behov av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård, läkemedel eller nyssnämnda särskilda hjälpmedel, ersätts behövliga kostna­ der härför inklusive resor. I princip utgår ersättning för hela kostnaden. Vid nedsättning av arbetsförmågan på grund av yrkesskada utgår löpande ersättning. Ersättningens storlek beror på den skadades årliga arbetsför­ tjänst och graden av arbetsförmågans nedsättning. Den årliga arbetsförtjänsten fastställs i princip efter förhållandena vid tidpunkten för yrkesskadans inträffande och utgörs av den beräknade års­ inkomsten av förvärvsarbete vid detta tillfälle. För dem som drabbats av yrkesskada i unga år gäller vissa bestämmelser om en individuell uppräkning av den årliga arbetsförtjänsten vid 18, 21 och 25 års ålder. Om yrkesskadan inträffar under yrkesutbildning, får den årliga arbetsförtjänsten inte sättas lägre än det belopp vartill den skadades inkomst av förvärvsarbete skäligen kan antas ha uppgått, om han i stället avbrutit yrkesutbildningen och ägnat sig åt sådant arbete. Den årliga arbetsförtjänsten får inte beräknas till lägre belopp än 1 200 kr. eller till högre belopp än 15 000 kr. Nedsättningen av arbetsförmågan på grund av yrkesskada skall vid såväl sjukdoms- som invaliditetstillstånd bedömas med hänsyn till skadans beskaffenhet och dess inverkan inte bara på den skadades förmåga i all­ mänhet att bereda sig inkomst av arbete utan också på hans förmåga att utöva sitt yrke. I tillämpningen har skadans beskaffenhet, dvs. den medi­ cinska faktorn, tillmätts väsentlig betydelse för invaliditetsbedömningen. Allt efter storleken av den årliga arbetsförtjänsten är en yrkesskadad be­ rättigad till sjukpenning, som kan vara antingen hel (vid förlust av arbets­ förmågan) eller halv (vid nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften). Enligt ett på den årliga arbetsförtjänsten grundat intervallsystem uppgår enligt YFL hel sjukpenning för tid t. o. m. den månad under vilken den skadade fyller 67 år till 3 kr. om dagen vid en arbetsförtjänst understigande 1 800 kr. för att i högre inkomstlägen stiga så att den vid en årlig arbets­ förtjänst av 14 000 kr. eller mera uppgår till 20 kr. om dagen. För tid efter den månad då den skadade fyllt 67 år blir lägsta sjukpenningen 3 kr. om dagen och högsta 12 kr. Sjukpenning får dock inte utges med lägre be­ lopp än som skolat utgå i sjukpenning från allmän försäkringskassa, om skadan inte utgjort yrkesskada. Denna föreskrift innebär bl. a., att sjukpen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 45

ning i de allra flesta fall utgår enligt sjukpenningskalan i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Under tid då den skadade åtnjuter sjukhusvård minskas sjukpenningen med 5 kr. om dagen, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. För kvinna som har barn under tio år i hemmet utgör sjukpenningen vid sjuk­ husvård lägst 5 kr. om dagen. I förekommande fall höjs sjukpenning med barntillägg. Om yrkesskada efter det sjukdomstillståndet upphört medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utges livränta till den skadade. Livräntan beräknas på grundval av ett ersättningsunderlag. Vid fastställandet av ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst, som inte överstiger 7 200 kr., till hela sitt belopp, den del av arbetsförtjänsten, som överstiger 7 200 kr. men inte 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger 10 800 kr., till hälften. Högsta ersättningsunderlag blir i enlighet härmed 12 000 kr. Vid förlust av arbets­ förmågan utgör livräntan elva tolftedelar av ersättningsunderlaget, vid ned­ sättning av arbetsförmågan med minst 30 % en mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad med en tolftedel av detta och vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre än 30 %, den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget, som svarar mot graden av ned­ sättningen. För tid fr. o. in. månaden näst efter den, under vilken den skadade fyller 67 år, utgör livräntan tre fjärdedelar av nyss angivna liv­ räntebelopp. På ansökan av den skadade kan livränta helt eller delvis utbytas mot ett kapitalbelopp efter vissa av Kungl. Maj :t fastställda beräkningsgrunder, om skäl för sådant utbyte anses föreligga. Om en yrkesskadad under längre tid är ur stånd att reda sig själv utgår vårdbidrag. Detta är utformat som en förhöjning av sjukpenningen eller livräntan till den skadade. Bidraget får inte sättas till högre belopp än 5 kr. om dagen under sjukpenningtid eller 1 800 kr. om året under livräntetid. Om yrkesskadan fått dödlig utgång, utgår begravningshjälp med 600 kr. samt livräntor till efterlevande. Änka efter den avlidne äger rätt till livränta så länge hon lever ogift. Livräntans belopp motsvarar för tiden t. o. in. den månad under vilken hon fyller 67 år en tredjedel och för tiden därefter en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dvs. högst 5 000 resp. 3 750 kr. om året. Under vissa omständigheter kan en ogift kvinna som sammanlevde med den avlidne eller trolovad jämställas med änka efter den avlidne. Änkling, som genom dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll, kan efter skälighetsprövning få livränta med högst det belopp som kan utgå i livränta till änka. Frånskild underhållsberättigad make kan inom de för änkelivränta upp­

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967

dragna gränserna få livränta med belopp som motsvarar underhållsbidraget under så lång tid som detta skolat utgå. Till varje barn till den avlidne utgår livränta till dess barnet fyller 16 år med en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dvs. högst 2 500 kr. om året. Om barnet därefter till följd av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig, utgår livränta längst till dess barnet fyller 21 år. Fader eller moder till den avlidne, som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll, kan få livränta med skäligt belopp, dock med högst en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Sammanlagda beloppet av efterlevandelivräntor får inte överstiga fem sjättedelar av ersättningsnnderlaget. YFL innehåller även bestämmelser om vissa avdrag för fall då ersättning vid yrkesskada tillförsäkrats från annat håll och om nedsättning av eller jämkning i ersättning m. m. Inom ramen för ersättningsförmånerna enligt den obligatoriska försäk­ ringen och med dess bestämmelser som norm kan frivillig försäkring med­ delas dels enskilt åt varje svensk medborgare, som är bosatt i Sverige, eller åt den som utan att vara svensk medborgare är bosatt och mantalsskriven här, dels kollektivt åt arbetsgivare, som bedriver verksamhet i Sverige, för arbetstagare hos honom, åt utbildningsanstalt i Sverige för elever vid an­ stalten samt åt svensk yrkes- eller fackorganisation för medlemmar i orga­ nisationen. Från ersättning under sjukdomstid dras av vad som för mot­ svarande ändamål utgår från den allmänna sjukförsäkringen. I fråga om ersättningarna på yrkesskadeområdet gäller den principen att de bestämmelser, som gällde när skadan inträffade, tillämpas också under den fortsatta ersättningsregleringen. Utgående livräntor är inte värdesäkrade, men de har höjts vid skilda tillfällen. De senaste och viktigaste höjningarna ägde rum genom lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. samt lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada in. in. Arbetsgivarna svarar för kostnaden för den obligatoriska försäkringen. Avgifterna beräknas efter försäkringstekniska grunder med hänsyn till ar­ betets farlighet i allmänhet och de särskilda förhållanden under vilka det bedrivs så att de kan antas täcka den risk som försäkringen avser. Kostna­ derna för omreglering och förhöjning av ersättningar enligt de nyss nämnda lagarna bestrids genom proportionella tillägg till yrkesskadeförsäkringsavgifterna. Staten och vissa kommuner m. fl. betalar inte avgift utan står självrisk. Kostnaden för den frivilliga försäkringen vilar på försäkringstagarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1967 47

Den allmänna försäkringen Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring 1 (ändrad 1964: 146 och 156, 1965: 144 och 752 samt 1966: 236 och 350) består den allmänna försäkringen av sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Till den allmänna försäkringen är anslutna en frivillig sjukpenningförsäkring och en frivillig pensionsförsäkring. Försäkrade är enligt huvudregeln svenska medborgare samt icke svenska medborgare, som är mantalsskrivna i Sverige. I prop. 1967: 73 föreslås att mantalsskrivningskravet för utlänningar skall bytas ut mot ett krav på bosättning i Sverige. Den som är försäkrad skall, om han är bosatt i Sverige, vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad då han fyller 16 år. Den allmänna försäkringen administreras av riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna samt de lokala organ som Kungl. Maj :t be­ stämmer. Över försäkringskassas beslut får talan föras hos riksförsäkrings­ verket. Fullföljd från riksförsäkringsverket sker till försäkringsdomstolen. Över försäkringsdomstolens beslut får talan inte föras.

S juk för säkring en Sjukförsäkringens förmåner utgörs av sjukvårdsersättning, sjukpenning och moderskapspenning. Enligt reglerna om sjukvårdsersättning utgår ersättning för utgifter för läkarvård, viss tandläkarvård, sjukhusvård samt resor i samband med vår­ den. Ersättning för utgifter för läkarvård utgår med tre fjärdedelar av ut­ gifterna, dock högst med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa. Ersättning för utgifter för tandläkarvård lämnas kvinn­ liga försäkrade i samband med havandeskap och barnsbörd och i övrigt för vissa behandlingar på centraltandpolikliniker, tandläkarhögskolor och all­ männa sjukhus. Utgifter för sjukhusvård ersätts i princip helt. Resekost­ nader ersätts vid läkar- och tandläkarvård —- dock inte tandläkarvård i samband med havandeskap och barnsbörd — och vid hemresa efter sjuk­ husvård i den mån utgifterna överstiger 4 kr. (i vissa städer 5 kr.) samt vid resa till sjukvårdsinrättning helt. Utgifter för sjukgymnastisk behandling och vissa andra specialbehandlingar samt för konvalescentvård ersätts med tre fjärdedelar, dock högst nämnda andel av fastställda taxebelopp. Enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel (omtryckt 1962:405; därefter ändrad 1962:707) erhålls läkemedel, som förskrivits av läkare, i vissa fall kostnadsfritt på apotek och i vissa fall med cn rabatt som utgör hälften av det belopp varmed priset överstiger 3 kr. Rabatteringen sker vid försäljningen från apotek. En försäkrads rätt till sjukpenning grundas på hans placering i sjuk- 1

1 Lagen benämns i det följande AFL.

48 Iiungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967

penningklass. Den som är inskriven i allmän försäkringskassa och har minst 1 800 kr. i årsinkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvs­ arbete) skall vara placerad i sjukpenningklass. Dessutom är under vissa förutsättningar kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa, placerad i sjukpenningklass, fastän hennes årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kr. (den s. k. hemmafruförsäkringen). Sjukpenningklasserna är 21 till antalet. De som omfattas av hemmafru­ försäkringen är placerade i sjukpenningklass nr 1, i vilken hel sjukpenning utgör 6 kr. för dag. Sjukpenningklass nr 2 omfattar försäkrade, vilkas in­ komst av förvärvsarbete uppgår till 1 800 kr. men inte 2 600 kr. Sjukpen­ ningen i denna klass är likaledes 6 kr. om dagen. I de följande klasserna sti­ ger sjukpenningen så att den i den högsta klassen, som omfattar försäkrade med en förvärvsinkomst av 39 000 kr. eller mera, utgör 52 kr. om dagen. Storleken av hel sjukpenning i de olika klasserna framgår av följande tabell. Inkomsten av förvärvsarbete Sjukpenning­ uppgår för år Sjukpenning kr klass nr

Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgör 6 kr. grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning. Vid sjukhusvård minskas sjukpenningen med 5 kr. för dag, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. För kvinnlig försäkrad som har barn under tio år i hemmet utgör sjukpenningen vid sjukhusvård lägst 6 kr. om dagen. I fråga om inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan en för­ säkrad anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension. För tid då sådant undantagande äger giltighet för den försäkrade är han också undantagen från sjukförsäkringen vad gäller tilläggssjukpenning. Undan­ tagandet innebär, att den försäkrades sjukpenningklass bestäms med bort­ seende från hans inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 49

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbets­ förmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsför­ mågan utges hel sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Till sjukpenning utgår under vissa förutsättningar barntillägg för den försäkrades eller hans makes barn under 16 år. Sjukpenning utgår i regel fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. För sjukperioder, som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen, gäller en s. k. fridagsregel, som innebär att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukperiod skall fridagsregeln dock kunna tilläm­ pas på högst två fridagar. Fridagsregeln avser inte hemmafruförsäkrade kvinnor och vissa andra kvinnor. För tilläggssjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan den försäkrade välja en karenstid av 3, 33 eller 93 dagar. Sjukpenning får inte utges för tid, innan sjukdomsfallet anmälts till för­ säkringskassan, om det inte förelegat hinder för att göra anmälan eller andra särskilda skäl föranleder att sjukpenning bör utgå. Sjukpenning kan i princip utgå utan någon begränsning i tiden. Vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan skall i regel sjukpenningen avlösas av förtidspension. Utgår hel förtidspension skall den försäkrade inte längre vara placerad i sjukpenningklass. Vidare gäller att en försäkrad inte får uppbära sjukpenning för mer än sammanlagt 180 dagar efter ingången av den månad då han fyllt 67 år eller dessförinnan tagit ut ålderspension. Sjukpenning är skattefri. Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen kan kompletteras med fri­ villig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Denna försäk­ ring står i princip öppen för hemmafruar och studerande. Den obligatoriska försäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgif­ ter från de försäkrade, avgifter från arbetsgivarna samt statsbidrag. Den frivilliga försäkringen finansieras genom avgifter från dem som är anslutna till försäkringen och statsbidrag.

Pensioneringen Pension från den allmänna försäkringen består i princip av två delar, folkpension och tilläggspension. Folkpensionen avser att utgöra ett grund­ skydd vid ålderdom, invaliditet och dödsfall och utgår efter generella regler till alla oberoende av tidigare inkomster och erlagda avgifter. Tilläggspen­ sionen avser att ge ett kompletterande skydd utöver folkpensionen. Tilläggs­ pensionen grundas på inkomster av det förvärvsarbete, som den försäkrade utfört under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst. Folkpension tillkommer i princip endast den som är svensk medborgare. Vidare krävs att den försäkrade är mantalsskriven i Sverige eller varit man- 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 147

50 Kungl. Maj.ts proposition nr lb7 år 1967

talsskriven här för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan. Inkomst kan bli pensionsgrundande inom tilläggspensione­ ringen även för den som inte är svensk medborgare, men det krävs att han är mantalsskriven i Sverige. I prop. 1967: 73 har föreslagits, att svensk med­ borgare som är bosatt i Sverige skall kunna få folkpension utan att vara mantalsskriven och att mantalsskrivningskravet för utlänningar inom tillläggspensioneringen skall bytas ut mot ett krav på bosättning i Sverige. En försäkrad kan anmäla undantagande från försäkringen för tilläggs­ pension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av pensionsgrun­ dande inkomst för den försäkrade hänsyn inte tas till inkomst av annat för­ värvsarbete än anställning. Folkpension och tilläggspension utgår i form av ålderspension, förtids­ pension och familjepension (änke- och barnpension). Från folkpensione­ ringen utgår dessutom vissa tilläggsförmåner m. m. Ålderspension utgår fr. o. in. den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Det finns dock möjlighet till förtida och uppskjutet uttag. Be­ loppet av ålderspension liksom av övriga pensionsförmåner uttrycks i AFL i procent av basbeloppet. Härigenom blir förmånerna värdesäkrade. Basbeloppet är 4 000 kr. i 1957 års penningvärde. Basbelopp fastställs för varje månad av Kungl. Maj :t. Det aktuella basbeloppet erhålls genom att beloppet 4 000 kr. multipliceras med det tal, som anger förhållandet mel­ lan det allmänna prisläget under tredje månaden (enligt förslag i prop. 1967: 73 andra månaden) före den som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. En ändring av nämnda tal föranleder inte ändring av bas­ beloppet, om inte talet stigit eller gått ned med minst 3 % sedan närmast föregående ändring av basbeloppet vidtogs. Vid beräkningen av det allmänna prisläget utgår man från konsumentprisindex. Basbeloppet är f. n. 5 700 kr. Ålderspension från folkpensioneringen som tas ut vid 67 år skall enligt prop. 1967: 73 fr. o. m. den 1 juli 1967 utgöra för en ensam pensionär 86,5 % av basbeloppet och för två pensionsberättigade makar tillsammans 135 % av basbeloppet. Vid nuvarande basbelopp blir ålderspensionen den 1 juli 1967 4 920 kr. för en ensam pensionär och 7 680 kr. för två pensionsberättigade makar. Tilläggspensioneringens ålderspension är avsedd att kompensera bortfall av pensionsgrundande inkomst, dvs. inkomster av förvärvsarbete mellan basbeloppet och 7V2 gånger basbeloppet. För varje år, för vilket pensions­ grundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall pensionspoäng till­ godoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkoms­ ten delad med basbeloppet vid årets ingång. För rätt till ålderspension krävs att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Storleken av ålderspension som tas ut vid 67 år utgör 60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och me­

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A7 år 1967 51

deltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall nämnda produkt minskas med Vso för varje år, som antalet poängår understiger 30. I fråga om svenska medborgare är 30-årsregeln utbytt mot en 20-årsregel för dem som är födda åren 1896— 1914. För dem som är födda under något av åren 1915—1923 fordras i stället för 30 år, 21 år för dem som är födda 1915, 22 år för dem som är födda 1916 etc. F örtidspension utgår för tid före den månad, då den försäkrade fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanför­ het eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bestå avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjuk­ bidrag, som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som i fråga om förtidspension. Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så att en försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, får hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med av­ sevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fält utgår en tredjedel av hel förtidspension. Vid beräkningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rim­ ligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspen­ sioneringen är att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet inträffat. Hel förtidspension från folkpensioneringen utgår med samma belopp som ålderspension, vilken tas ut vid 67 års ålder. I princip gäller detsamma om förtidspension från tilläggspensioneringen. Härvid skall under vissa förut­ sättningar antas att den försäkrade för varje år fr. o. m. det år då pensions­ fallet inträffar t. o. m. det år då han fyller 65 år tillgodoräknats vissa pen­ sionspoäng (antagandepoäng). För att antagandepoäng skall få medräknas fordras, att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande bas­ beloppet, eller också äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Antagandepoäng skall be­ räknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäk­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

rade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagande­ poängen beräknas på grundval av poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräk­ nas på grundval av poängtalen under samtliga år fr. o. m. den försäkrades sextonde år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall i båda fallen motsvara medeltalet för halva antalet av de år, som kommer i fråga, varvid i första hand bortses från år för vilka poäng inte beräknats och år som har de lägsta poängtalen. Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan få ålderspension. Antalet poängår t. o. m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså inklusive åren med antagandepoäng bli minst tre. Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt till förtidspension att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtids­ pensionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension som tas ut vid 67 år. Änkepension från folkpensioneringen utgår under förutsättning att änkan antingen vid mannens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år. Upphör änka att ha vårdnaden om eller bo tillsammans med barn under 16 år, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit, när barnet upphörde att på­ verka rätten till pension och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt. Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen med Vis för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller jämställd tid­ punkt understeg 50. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960, gäller särskilda regler om pensionsberäkningen. Annan kvinna än änka kan i vissa fall jämställas med änka i fråga om rätt till änkepension från folkpensioneringen. Förutsättningar för änkepension från tilläggspensioneringen är att man­ nen vid sitt frånfälle var berättigad till tilläggspension eller skulle ha varit berättigad till sådan pension i form av förtidspension, om han blivit invalid i stället för avlidit. Tilläggspension i form av änkepension tillkommer änka efter den försäkrade om antingen äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag den försäkrade fyllde 60 år eller den försäkrade efter­ lämnar barn som tillika är barn till änkan. Finns det pensionsberättigade barn, utgör änkepensionen 35 % och i annat fall 40 % av hel förtidspen­ sion eller ålderspension, som den avlidne skulle ha varit berättigad till. För rätt till änkepension från tilläggspensioneringen krävs att legalt äktenskap förelegat.

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1967 53

Änkepension från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen dras in om änkan ingår nytt äktenskap men börjar utgå på nytt, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år. Fr. o. in. den månad då änkan fyller 67 år byts änkepension från folk­ pensioneringen ut mot ålderspension. Om änkan är berättigad till förtids­ pension får hon välja mellan denna och änkepensionen. Änkepension från tilläggspensioneringen utgår däremot vid sidan av ålderspension eller för­ tidspension, som änkan kan vara berättigad till på grund av eget förvärvs­ arbete. Barnpension från folkpensioneringen utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Barnpension utgör 25 % av basbeloppet om en av föräldrarna avlidit och 35 % av basbeloppet om båda är döda. Förutsättning för barnpension från tilläggspensioneringen är att fadern eller modern vid sitt frånfälle var berättigad till tilläggspension eller skulle ha varit det om han blivit invalid i stället för avlidit. Barnpension tillkom­ mer den försäkrades barn under 19 år. Pensionen till ett barn utgör, om änke­ pension efter den avlidne utgår från tilläggspensioneringen, 15 % och i annat fall 40 % av den tilläggspension som skulle ha utgått till den avlidne. Finns det flera barn än ett, ökas procenttalen med 10 för varje barn, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet delas lika mellan barnen. I fråga om de särskilda tilläggsförmånerna m. m. från folkpensionering­ en kan nämnas följande. Till ålders- eller förtidspension utgår med vissa undantag b a r n t i 11- 1 ä g g för barn under 16 år. Tillägget utgör för år räknat 25 % av bas­ beloppet eller, om barnet är berättigat till barnpension, 10 % av bas­ beloppet. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg till hel förtidspension. Invaliditetstillägg utgår till försäkrad, som åtnjuter ålderseller förtidspension, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan han fyllt 63 år. Invaliditetstillägg skall alltid utgå, om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan han uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår vidare till försäkrad som åt­ njuter partiell förtidspension, om han utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning av kroppsorgans funktion behöver avsevärd fort­ löpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägget utgör för år räknat 30 % av basbeloppet. Till försäkrad över 16 år, som inte åtnjuter pension enligt AFL, kan i nvaliditetsersättning utgå för tid före den månad då han fyller 67 år. Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten in­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

trätt innan han fyllt 63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig nedsättning av kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet. Invaliditetsersättning utgör 60 eller 30 % av basbeloppet beroende på hjälp­ behovets omfattning eller merutgifternas storlek. För blind utgör invaliditetsersättningen alltid 60 % av basbeloppet. Vårdbidrag i form av invalidi­ tetsersättning tillkommer svårt handikappade barn under 16 år och utgör 60 % av basbeloppet. Studier jämställs med förvärvsarbete i fråga om rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Enligt en särskild lag den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (ändrad 1963:57 och 1965: 146) kan folkpension kompletteras med hustru tillägg och k o m m unalt bostadstillägg, som båda är inkomstprövade.

Pensioner enligt AFL och livräntor enligt YFL utgår inte lielt oberoende av varandra. En viss samordning är föreskriven. Bortsett från den samord­ ning som består i att yrkesskadeersättningen sätts ned med en fjärdedel vid 67 år, sker samordningen på pensionssidan genom att pensionsförmånen reduceras med tre fjärdedelar av yrkesskadeersättningens belopp. En viss del av folkpensionen är dock alltid frilagd. Sålunda skall från folkpensione­ ringen förtidspension eller barnpension alltid utgå med minst en fjärdedel, änkepension med minst hälften och ålderspension med minst tre fjärdedelar av vad som eljest skolat utgå. I fråga om finansieringen av den allmänna pensioneringen gäller bl. a. följande. Kostnaderna för folkpensioneringen betalas av staten. De kom­ munala bostadstilläggen bekostas dock av kommunerna. Till statsverket in­ flyter den särskilda folkpensionsavgiften, som tas ut på den till statlig in­ komstskatt beskattningsbara inkomsten. Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter som inflyter till allmänna pensionsfonden. Avgift för inkomst av anställning erläggs av arbetsgivarna och avgift för inkomst av annat för­ värvsarbete av de försäkrade själva. Avgiftsuttaget är bestämt till 8,5 % för 1967, 9 % för 1968 och 9,5 % för 1969.

Viss yrkesskadeersättning av statsmedel m.m.

Militärtjänst De grundläggande bestämmelserna om ersättning med anledning av kroppsskada, som ådragits under militärtjänstgöring, finns i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261; omtryckt 1954:460, därefter ändrad 1955:362, 1959:587, 1960:181 och 1962:409).

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 55

Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vissa fast anställda av manskapsgrad, viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd personal, hemvärnspersonal och sådan personal, som frivilligt deltar i militärtjänstgö­ ring och på vilka förordningen enligt Kungl. Maj :ts beslut är tillämplig. Kungl. Maj :t har vidare rätt att, om särskilda förhållanden föranleder till det, besluta om ersättning enligt förordningens grunder till annan personal som deltar i militärtjänstgöring. Eftersom en del av de nämnda personal­ kategorierna är arbetstagare i statens tjänst, har Kungl. Maj .t från tillämp­ ningen av YFL tagit undan sådan vid försvarsväsendet anställd personal för vilken lagen eljest skulle gälla. Ersättning utgår för skada på grund av olycksfall eller sjukdom, även om denna inte är yrkessjukdom. I fråga om förmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen i allt väsentligt till YFL. Vissa särbestämmelser förekommer dock. Enligt 6 § 5 mom. förordningen skall sjukpenning och livränta i regel inte utgå så länge anställningen eller tjänstgöringen varar. Vidare gäller enligt 9 § andra stycket, att den årliga arbetsförtjänsten inte får beräknas till lägre belopp än 5 000 kr., när skadan inträffat under värnpliktstjänstgöring eller det är fråga om ersättning till fast anställt man­ skap eller hemvärnspersonal för tid efter det att den skadade fyllt 20 år eller om livränta till efterlevande.

Civilförsvarstjänstgöring m. m. Enligt förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, utgår ersätt­ ning av statsmedel om någon till följd av olycksfall eller sådan inverkan som avses i 6 § YFL drabbas av skada under tjänstgöring i civilförsvaret. Med sådan tjänstgöring jämställs utbildning eller övning för civilförsvarstjänstgöring samt inställelse för inskrivning i civilförsvaret. Ersättningsbe­ stämmelserna följer i stort sett YFL. För skada som omfattas av YFL utgår ingen ersättning. Enligt kungörelsen den 30 november 1962 (nr 607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m. och kungörelsen den 30 juni 1961 (nr 457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. in. skall förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, äga motsvarande tillämpning, om någon ådragit sig kroppsskada under verksamhet eller övning som avses i kungörelserna.

Vistelse på anstalt Förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m.m. (ändrad 1956: 228 och 1958: 102), gäller den som är häktad eller intagen på fångvårdsanstalt eller vårdas på allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmiss­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

brukare. På grund av skada, som under vistelsen på häktet eller anstalten drabbar sådan person till följd av olycksfall eller sådan inverkan som avses i 6 § YFL, utgår ersättning av statsmedel, oavsett om skadan inträffat i eller utom arbete. Ersättningsbestämmelserna följer i stort sett YFL.

Sjöfart och fiske m. m. Lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. avser personer, som tjänstgör ombord på svenskt fartyg och som inom om­ råde och under tid som Kungl. Maj :t bestämmer till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall. För skada på grund av sådant olycksfall utgår ersätt­ ning som om skadan varit yrkesskada, även om den inträffat utom arbetet. Den årliga arbetsförtjänsten skall enligt krigsförsäkringslagen beräknas till lägst 5 000 kr. Såväl den skadade som vissa närstående efterlevande är dessutom berättigade till särskilda kapitalbelopp på 9 000—13 000 kr. Krigs­ försäkringen finansieras genom ett tillägg till arbetsgivaravgiften enligt YFL. Förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl., ger ekono­ miskt skydd i vissa fall, då krigsförsäkringslagen inte gäller. Förordningen avser personer, som tjänstgjort på svenskt fartyg, vilket genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller inte kunnat sättas i stånd, och som drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd under hemresa till Sverige med annat fartyg. Olycksfallet skall ha inträffat inom sådant område och under sådan tid att krigsförsäkringslagen gäller. Enligt förordningen har Kungl. Maj :t rätt att besluta om ersättning av statsmedel i vissa andra fall än de nämnda. Förordningen den 14 maj 1954 (nr 248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare, avser personer som idkar fiske som yrke eller eljest för sin utkomst och som under fiske eller vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt utan att fiske bedrivs drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd. Om krigsförsäkringslagen inte är tillämplig och om skadan inte uppkommit vid användning av utländsk fiskebåt, har den skadade eller hans efterle­ vande rätt till engångsbelopp efter samma grunder som enligt krigsförsäk­ ringslagen gäller för ombordanställda och deras efterlevande.

Utredningen

Allmänna synpunkter Yrkesskadeutredningen erinrar till en början om tillkomsten och utveck­ lingen av det särskilda skyddet mot de ekonomiska följderna av yrkesska­ dor. Yrkesskadeförsäkringen och dess föregångare olycksfallsförsäkringen var under lång tid den enda socialförsäkring som gav mera betydande

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A7 år 1967 57

förmåner vid sjukdom, invaliditet och försörj arens frånfälle. De yrkesskadade intog en förmånsställning i förhållande till andra sjuka och invalidise­ rade. Under 1950- och 1960-talen har den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen byggts ut mycket kraftigt och tål nu väl en jämförelse med yrkesskadeförsäkringen. Eftersom de yrkesskadade i all­ mänhet också får del av de allmänna sjukförsäkrings- och pensionsför­ månerna, har en samordning mellan dessa förmåner och yrkesskadeförsäk­ ringens förmåner gång efter annan aktualiserats. I avvaktan på en definitiv samordning av förmånerna har provisoriska samordningsåtgärder vidtagits. Utredningen behandlar härefter yrkesskadeförsäkringens ställning i det allmänna socialförsäkringssystemet och uttalar att denna fråga kan be­ dömas från olika utgångspunkter. Man kan mena att det i och för sig är givet att förmånerna vid yrkesskada skall vara större än i övriga fall. Ut­ redningen kan dock inte finna belägg för någon allmän uppfattning att man strävat efter att behålla en högre förmånsnivå vid yrkesskada, när den all­ männa försäkringen lyfts upp i nivå med yrkesskadeförsäkringen. Avsikten med yrkesskadeersättningarna har inte heller varit att av en skadevållare kräva ersättning till den skadade i enlighet med någon utvidgad skadeståndsrättslig grundsats utan meningen har varit att skapa ett av samhällsutveck­ lingen motiverat socialt skydd. Man kan vidare hävda att det knappast kan anses riktigt att behålla en särskild försäkring vid yrkesskada, när det sam­ tidigt existerar en allmän försäkring som på ett effektivt sätt täcker även sådan skada. I stället framstår det som naturligt att de allmänna trygghetsanordningarna får svara även för skyddet vid yrkesskada. Yrkesskadeför­ säkringen sträcker sig emellertid i vissa avseenden längre än den allmänna försäkringen och i åtskilliga fall framstår yrkesskadeförsäkringsförmånerna som betydelsefulla inslag i det sociala trygghetssystemet. Med hänsyn till det anförda är det enligt utredningens mening inte moti­ verat att utan vidare hänvisa de yrkesskadade till den allmänna försäkring­ ens förmåner. I stället bör en omdaning av yrkesskadeförsäkringen syfta till att på ett naturligt sätt foga in skyddet vid yrkesskada i det allmänna systemet. Målet bör vara att den allmänna försäkringens sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering så långt det är möjligt får svara även för skyddet vid yrkesskada. Först i de fall då särskilda trygghetsanordningar kan anses fylla ett verkligt behov bör sådana anordningar till­ skapas såsom komplement till de allmänna försäkringsförmånerna. Vid ut­ formningen av de särskilda yrkesskadeförmånerna bör utgångspunkten en­ ligt utredningens mening mera vara de sociala och andra skäl som kan åbe­ ropas för dem och mindre en jämförelse med den nuvarande förmånsnivån. Utredningens förslag innebär att någon fristående försäkring för yrkesskada inte skall finnas i fortsättningen. Lagtekniskt har utredningens förslag utformats så att AFL skall gälla utan undantag också vid yrkesskada. Vid sidan av AFL skall finnas en sär­

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967

skild yrkesskadelag, som skall innehålla de särregler inom den allmänna försäkringen som skall gälla enbart vid yrkesskada. Dessa bestämmelser knyter an till och kompletterar motsvarande bestämmelser i AFL. Den före­ slagna yrkesskadelagen innehåller vidare bl. a. reglerna om de särskilda yrkesskadeförmånerna. Ledamoten Hultström anför i en reservation att en särbehandling av yr­ kesskador i försäkringshänseende är förknippad med en rad olägenheter av materiell och administrativ art. Särbestämmelser om ersättning vid yrkes­ skada bör därför starkt begränsas. I stället bör den allmänna försäkringen byggas ut i de delar där den ännu inte kan anses ge ett fullt tillfredsställande skydd. Herr Hultström tillägger att det i och för sig vore önskvärt att särbe­ stämmelser för yrkesskador behålls endast om det synes sannolikt att den allmänna försäkringen relativt snart kommer att få motsvarande bestämmel­ ser. Eftersom en sådan bedömning inte är praktiskt möjlig, har herr Hultslröm anslutit sig till majoritetens uppfattning att vissa betydelsefulla yrkesskadeförmåner bör vara kvar i nuvarande läge.

Yrkesskadeskyddets allmänna omfattning Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen avser i princip arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Genom den allmänna försäkringen har alla förvärvsarbetande tillförsäkrats ett ekonomiskt skydd vid sjukdom, inva­ liditet och dödsfall. Enligt utredningens mening är det under sådana om­ ständigheter föga motiverat att vidga yrkesskadeskyddet till att omfatta även företagare. Utredningen anser därför att det obligatoriska yrkesskadeskyd­ det liksom hittills bör begränsas att i princip gälla arbetstagare. I fråga om den förmånsberättigade personkretsen gäller enligt AFL vissa villkor, såsom att vederbörande är försäkrad, att han är placerad i sjukpen­ ningklass, mantalsskriven i Sverige och svensk medborgare samt att han förvärvat pensionspoäng. Motsvarande villkor finns inte inom yrkesskade­ försäkringen. Utredningen utgår ifrån att ett reformerat yrkesskadeskydd i personellt och territoriellt hänseende skall vara minst lika omfattande som det nuvarande skyddet. Utredningen föreslår därför att de nyss nämnda begränsningarna inom den allmänna försäkringen inte skall gälla vid yrkes­ skada. Den nuvarande yrkesskadeförsäkringen omfattar, förutom arbetstagare, vissa kategorier som åtnjuter yrkesutbildning. Utredningen anför att frågan om särskilt skydd för yrkesutbildningselever vid yrkesskada är en del av den större frågan om skyddet från socialförsäkringen för dem som invalidi­ serats i unga år. Denna fråga utreds av pensionsförsäkringskommittén så­ vitt avser pensionsskyddet. I detta läge kunde det förefalla mest naturligt att lösningen av frågan om yrkesskadeskyddet för yrkesutbildningselever fick anstå i avbidan på resultatet av kommitténs arbete. Då yrkesskadeskyddet i över 30 år omfattat yrkesutbildningselever anser sig utredningen dock inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 59

kunna tillstyrka, att det nuvarande skyddet slopas vid övergången till ett nytt system för yrkesskadeskyddet. Utredningen föreslår att det nuvarande skyddet behålls och vidgas till att omfatta alla dem som efter fullgjord skol­ plikt bedriver studier och därvid är berättigade till studiehjälp eller studie­ medel. Med hänsyn till vad som sägs i utredningsdirektiven om att gränsen mel­ lan yrkesskador och andra skador framstår som oklar och att utredningen bör söka utvägar att komma till rätta med hithörande problem har utred­ ningen ansett sig särskilt böra uppmärksamma de s. k. färdolycksfallen, dvs. olycksfall vid färd till och från arbetsstället. Utredningen uppger att färdolycksfallen utgör en betydande del av de skador som regleras inom yrkesskadeförsäkringen och att skäl kan anföras både för och emot att be­ hålla yrkesskadeskyddet vid färdolycksfall. Enligt utredningens mening saknas dock tillräckliga skäl för att slopa det skydd vid färdolycksfall, som funnits under närmare 50 år. Utredningen har vidare behandlat frågan om att utsträcka yrkesskade­ skyddet för sjömän att gälla även under fritid. Under åberopande av den kraftiga utbyggnaden av den allmänna försäkringen som ägt rum under se­ nare år och att sjömännen i sjukersättningshänseende är särskilt skyddade enligt sjömanslagen, anser sig utredningen inte böra föreslå någon utvidg­ ning av yrkesskadeskyddet för sjömän.

Ersättning vid sjukdom Yrkesskadeskyddet vid sjukdom är redan genom den nuvarande sam­ ordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna till allra största de­ len integrerat i den allmänna försäkringen. Utredningen anser att man nu bör ta ett ytterligare steg och sträcka ut samordningen, som f. n. är be­ gränsad till i princip högst 90 dagar efter den dag då skadan inträffade, så att den omfattar hela sjukdomstiden. Förslaget betyder i en del fall en ökning av den andel av sjukvårdskostnaderna som den yrkesskadade själv7 bär att svara för. Med hänsyn till det allmänna försäkringssystemets uppbyggnad och till de fördelar i övrigt som förslaget innebär för de yrkes­ skadade anser utredningen att en sådan konsekvens bör godtas. Om pro­ blemet ses i sitt större sammanhang vinns härigenom betydande fördelar. I ett par avseenden har utredningen förordat fördelaktigare ersättnings­ regler för de yrkesskadade än för andra, nämligen i fråga om sjukvård utom riket och tandläkarvård. I dessa delar anser utredningen att de yrkes­ skadade liksom f. n. bör få ersättning för hela kostnaden. Som framgår av det följande anser utredningen vidare att rätten till ersättning för särskilda hjälpmedel bör finnas kvar som en särskild yrkesskadeförmån. I fråga om sjukpenningförmånerna föreslår utredningen att sjukpen­ ning till den som är försäkrad enligt AFL skall utgå efter den sjukpen­ ningklass i vilken vederbörande är placerad. Om den yrkesskadade är för­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr ib7 år 1967

säkrad enligt AFL men inte är placerad i sjukpenningklass, skall han vara garanterad sjukpenning enligt sjukpenningklass nr 2 (6 kr.). Sjuk­ penning till yrkesskadad, som inte är försäkrad enligt AFL, skall utgå efter den sjukpenningklass, som han skulle ha varit placerad i om han omfattats av den allmänna försäkringen. För de studerande skall dock de allmänna reglerna gälla. Sjukpenningens storlek enligt yrkesskadeförsäkringen följer direkt av förhållandena vid den tidpunkt då skadan inträffade. Inom den allmänna sjukförsäkringen är däremot sjukpenningens storlek knuten till placeringen i sjukpenningklass och någon ändring av placeringen kan i allmänhet inte ske förrän vid det månadsskifte, som inträffar närmast efter det be­ slutet om ändring träffats. En övergång till de enligt sjukförsäkringen gäl­ lande bestämmelserna skulle enligt utredningens mening för vissa yrkesskadade — exempelvis sådana som börjat ett förmånligt arbete men för vilka ändringen i sjukpenningklassplacering inte hunnit verka — medföra inte önskvärda konsekvenser. Utredningen föreslår därför att placering i sjukpenningklass eller i högre klass skall gälla fr. o. in. den dag då in­ komstanmälan kom in till försäkringskassa, när fråga är om yrkesskada som inträffar efter den dagen. Ledamoten Hnltström anför reservation mot förslaget om placering i sjukpenningklass nr 2 i de fall en yrkesskadad har en årsinkomst under 1 800 kr. I fråga om förslaget att anmälan för placering i sjukpenning­ klass skall gälla för yrkesskadad fr. o. m. dagen efter den då anmälan kom in till försäkringskassa uttalar herr Hultström att en sådan bestäm­ melse kan övervägas för den månad då en arbetsanställning börjar men bestämmelsen bör i så fall gälla alla sjukfall och inte endast yrkesskador. Ledamoten Nilsson uttalar i en reservation att han inte delar uppfatt­ ningen att yrkesskadad efter nu gällande samordningstid skall få bära viss de! av kostnaden för läkarvård, resor och specialbehandling. Herr Nilsson anser vidare att ett avskaffande av möjligheten att omreglera sjukpen­ ningen efter den nuvarande samordningstidens utgång kan medföra vä­ sentliga förluster under lång tid för åtskilliga löntagare. Han förordar därför att gällande rätt behålls i denna del.

Ersättning vid invaliditet Yrkesskador som lett till invaliditet kan medföra rätt till ersättning både från yrkesskadeförsäkringen i form av invalidlivränta och från den allmänna försäkringen i form av förtidspension (sjukbidrag), varvid viss reduktion görs på pensionssidan. För rätt till livränta krävs att yrkes­ skadan medfört nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel. Liv­ räntan graderas i stort sett proportionellt mot nedsättningen av arbets­ förmågan. Därvid tillämpas 24 invaliditetsgrader. Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt fästs mera avseende vid skadans beskaffenhet,

Kungl. Maj.ts proposition nr li7 år 1967 61

dvs. den medicinska faktorn, än vid dess konsekvenser för den skadades förvärvsförmåga. I fråga om rätt till förtidspension enligt AFL gäller att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst hälften. Pensionen graderas i förhållande till nedsättningen av arbetsförmågan efter en skala med tre invaliditetsgrader. Vid bedömande inom den allmänna försäkringen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt är den av den medicinska defekten betinga­ de nedsättningen av förvärvsförmågan avgörande. Utredningen anser att såväl principiella som praktiska skäl talar för en samordning av skyddet vid invaliditet. Därvid måste enligt utredningens mening den allmänna försäkringen anses representera den mera tidsenliga synen med sina värdefasta förmåner, sin individuella på inkomstbortfallet inriktade invaliditetsbedömning och sina vida intervaller vid invaliditetsgraderingen. En reform av yrkesskadeskyddet bör därför innebära en över­ gång till de principer som gäller inom den allmänna försäkringen. Inte­ greringen av invalidskyddet vid yrkesskada bör först och främst leda till, att den allmänna försäkringens förtidspension får svara även för skyd­ det vid inkomstbortfall på grund av yrkesskada. Förtidspensionen är emellertid enligt utredningens mening inte tillräcklig i alla hänseenden. Utredningen har därför undersökt behovet av särskilda kompletteringsanordningar. Utredningen har inte ansett det realistiskt att låta en invaliditetsgräns vid 50 % gälla även för de yrkesskadade. Utredningen föreslår att nedre gränsen för rätt till förtidspension vid yrkesskada sätts vid en nedsättning av arbetsförmågan med en sjättedel. Förslaget innebär att för de yrkesska­ dade tillskapas två nya invaliditetsgrader, den ena för sådana skadade för vilka arbetsförmågan är nedsatt med mindre än hälften men med minst en tredjedel och den andra för dem som har arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men dock med minst en sjättedel. Kompensationsnivån inom de nya grupperna föreslås bli en fjärdedel resp. en åttondel av hel pension. Inom den nuvarande invaliditetsgrad, som omfattar fall då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften men mindre än två tredjedelar, bör kompensa­ tionen vid yrkesskada höjas från en tredjedel till hälften. Till folkpension i form av förtidspension på grund av yrkesskada skall enligt förslaget kunna utgå barntillägg på samma sätt som vid annan skada eller sjukdom. Barntillägg skall dock inte kunna utgå till förtidspension i de båda lägsta invaliditetsgraderna. Den som drabbats av yrkesskada skall äga rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning enligt sam­ ma grunder som andra sjuka och skadade. Till förtidspension enligt de särskilda yrkesskadebestämmelserna skall inte utgå hustrutillägg eller kom­ munalt bostadstillägg. När det gäller rätten till förtidspension från tilläggspensioneringen fram­ håller utredningen att det kan inträffa att en yrkesskadad inte är omfat­ tad av tilläggspensioneringen eller att han inte varit ute i förvärvslivet

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

någon längre tid. På grund härav kan han bli utan tilläggspension eller hans pension bli onormalt låg i förhållande till inkomstnivån vid skadetillfället. Utredningen anser därför att kvalifikationsreglerna inom tilläggspensione­ ringen bör ändras i sådan riktning, att vid yrkesskada pensionens storlek blir beroende av arbetsförtjänstens storlek vid skadetillfället, om resultatet därigenom blir förmånligare för den skadade. Ett sådant system innebär, att man behåller den inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen gällande principen att invalidlivräntans storlek bestäms av arbetsförtjänsten vid ska­ detillfället. Enligt de föreslagna reglerna skall den yrkesskadade för vart och ett av de tre åren närmast före året för pensionsfallet tillgodoföras s. k. yrkesskadepoäng. Yrkesskadepoängen ersätter den pensionspoäng som den ska­ dade kan ha förvärvat inom den allmänna försäkringen, om yrkesskade­ poängen är högre. Genom regeln om yrkesskadepoäng kommer i yrkesskadefallen genomgående att finnas förutsättningar för att beräkna för­ tidspension med hjälp av antagandepoäng. I yrkesskadefallen blir anta­ gandepoängen minst lika stor som yrkesskadepoängen. Yrkesskadepoängen skall som nämnts avse den skadades inkomstför­ hållanden vid tiden för skadefallet. Poängen räknas fram genom att för den skadade fastställs en årlig arbetsförtjänst liksom fallet nu är inom yrkes­ skadeförsäkringen. Denna omvandlas sedan till yrkesskadepoäng på så sätt att den minskas med basbeloppet vid ingången av det år då yrkes­ skadan inträffat, varefter återstoden delas med samma basbelopp. Om bas­ beloppet uppgår till 5 500 kr., blir i enlighet härmed yrkesskadepoängen vid en årlig arbetsförtjänst av 22 000 kr. (22 000 — 5 500 : 5 500 =) 3. Yrkesskadepoängen föreslås ligga till grund också vid beräkningen av ålderspension som avlöser förtidspension. Den skall vidare beaktas vid be­ räkning av familjepension. För dem som drabbas av yrkesskada i unga år sker inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen en individuell uppräkning av den årliga arbets­ förtjänsten vid 18, 21 och 25 års ålder. Syftet med uppräkningen är att göra det möjligt för dem som kommit ut i förvärvslivet i unga år och skadats innan de uppnått en vuxen arbetstagares inkomster att bli delaktiga av löneutvecklingen i produktionen. Utredningen föreslår en regel med sam­ ma syfte men med en annan mera schablonartad konstruktion. Regeln är knuten till yrkesskadepoängen och innebär, att poängen för den som ska­ dats före 19 års ålder höjs med 50 %. Om skadan inträffat därefter men före 21 års ålder höjs poängen med 20 %. Den höjda poängen tillämpas vid beräkning av förtidspension fr. o. in. 21 år, ålderspension, änkepension och barnpension. För att en viss minsta pension skall utgå även till dem som har så låga arbetsförtjänster att de inte skulle ge någon yrkesskadepoäng — arbetsför­ tjänsten har alltså understigit basbeloppet — föreslår utredningen en mi­

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1967 63

nimigräns för yrkesskadepoängen. Den skall vara minst 1,0 då fråga är om förtidspension för tid före 21 år och annars 1,5. Ledamoten Hultström uttalar i en reservation att AFL:s pensionspoäng­ system normalt bör tillämpas också vid invaliditet som helt eller delvis be­ ror på yrkesskada. Användningen av yrlcesskadepoäng bör begränsas till fall då den skadade ännu inte tillgodoräknats pensionspoäng för tre eller eventuellt fyra år samt då fråga är om ungdomar.

Ersättning till efterlevande Om en yrkesskada leder till att den skadade avlider, utgår till vissa efter­ levande ersättning från yrkesskadeförsäkringen i form av livränta och från den allmänna försäkringen i form av pension. Änka och barn är ersättningsberättigade inom båda försäkringarna. Från yrkesskadeförsäkringen kan härjämte utgå efterlevandelivränta till änkling, frånskild make samt den avlidnes föräldrar. Villkoren för rätt till ersättning och ersättningens stor­ lek skiljer sig åt inom de olika försäkringarna. Utredningen föreslår att efterlevandeskyddet vid yrkesskada integreras i den allmänna försäkringen. Efterlevandepension skall utgå endast till änka och barn.

Ersättning för hjte och men in. m. Utredningen anför att den nuvarande metoden för invaliditetsbedömninff O inom yrkesskadeförsäkringen i många fall inneburit en överkompensation till de skadade, därför att den faktiska förvärvsmässiga invaliditeten i regel är långt mindre än den åsatta invaliditetsgraden. I synnerhet är detta för­ hållandet med de lägre invaliditetsgraderna. Livräntorna har därigenom i många fall kommit att fungera såsom en ersättning för det men eller lyte som den skadade tillskyndats. Metoden har vunnit sådan hävd att det nu i vida kretsar betraktas som naturligt och riktigt att yrkesskadeförsäk­ ringen i princip skall ge ersättning för medicinska defekter som tillskyn­ dats den enskilde, även om han inte lider något inkomstbortfall på grund av defekten. En övergång till den allmänna pensioneringens metod för invaliditetsbedömning innebär, fortsätter utredningen, en radikal brytning i förhållande till nuvarande ordning och kan uppfattas som en försämring av yrkesskadeskyddet. Utredningen anser därför att övergången inte bör ske utan att de yrkesskadade samtidigt tillförsäkras en särskild form av ersättning, som skall ha till syfte att överta den funktion av ersättning för lyte och men som de nuvarande yrkesskadelivräntorna i realiteten delvis har. Utredningen förordar alltså två former av ersättning vid yrkesskador — den ena för inkomstbortfall och den andra för vissa andra konsekven­ ser av skadan. Den senare ersättningen bör enligt utredningens förslag be­ nämnas yrkesskadepenning. Härigenom vill utredningen mar­ kera att denna ersättning -— fastän den på väsentliga punkter stämmer

64 Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1967

överens med skadeståndsrättens ersättning för lyte och annat stadigva­ rande men — i viss mån skiljer sig från skadeståndsrättens regler om sådan ersättning. Yrkesskadepenningens funktion bör enligt utredningens mening vara att med penningar kompensera den »försämring i livssituationen», inbegripet fördyringar i levnadskostnaderna, som en skada medför, dock inte till den del skadan medfört nedsättning av förvärvsförmågan. Yrkesskadepenningen bör sålunda utgöra ersättning för de begränsningar att utnyttja tillva­ rons möjligheter som skadan medfört, såsom begränsade möjligheter att ägna sig åt hobbies, friluftsliv och andra förströelser. Vidare bör yrkesskadepenningen avse de extra utgifter som skadan kan medföra, t. ex. sär­ skilda utgifter för transporter, större utgifter för kläder och skodon in. m. I yrkesskadepenningen bör även kunna inbegripas ersättning för att den skadade måste göra en särskild insats för att klara sitt arbete på noimal tid. Yrkesskadepenningen bör också omfatta de försämringar i utsikterna till avancemang som yrkesskadan rent allmänt kan anses medföra. Sådant men som kroniska smärttillstånd och psykiska följdtillstånd av skadan bör beaktas. Yrkesskadepenning bör också kunna utgå för vanställande ärr och annan vanställdhet. Utredningen sammanfattar syftet med yrkesskade­ penningen så att den skall ersätta det lyte eller men som en förlust eller nedsättning av den fysiska eller psykiska funktionsförmågan eller ett van­ ställande ärr eller annan vanställdhet kan anses innebära. Yrkesskadepenningen bör enligt utredningens mening inte utgöra ersätt­ ning för sådana följder av skadan, för vilka ersättning utgår i särskild ord­ ning. Utredningen avser härmed sådana skadeföljder som ersätts genom den allmänna försäkringens invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Yrkesskadepenningen bör alltså inte inbegripa ersättning för de särskilda kostnader för färd till och från arbetet, som uppstått för den yrkesskadade genom yrkesskadan. Inte heller bör yrkesskadepenningen inrymma er­ sättning för kostnader för hjälp till den som på grund av skadan är ur stånd att reda sig själv. Yrkesskadepenning borde måhända inte heller utgå för blindhet, eftersom invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning utgår i sådana fall och dessa ersättningsformer i en del blindfall kan an­ ses fungera såsom ersättning för lyte och men. Utredningen har dock fun­ nit rimligt att yrkesskadepenningen utgår vid blindhet. När det gäller frågan efter vilken metod yrkesskadepenningen skall be­ räknas understryker utredningen att yrkesskadepenningen huvudsakligen är att se som en ersättning för det handikapp som tillskyndats den ska­ dade. Någon given måttstock efter vilken man kan mäta ett men i pen­ ningar finns dock knappast. Det skulle därför ligga nära till hands att utmäta yrkesskadepenningen efter konsekvensen av defekten i det enskilda fallet. Med hänsyn till svårigheterna att göra en sådan bedömning har ut­ redningen stannat för att yrkesskadepenningen bör utmätas efter en gene-

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1967 65

rell bedömningsmetod, varvid man utgår från att samma medicinska de­ fekt innebär ett lika stort men vem den än träffar. Yrkesskadepenningen bör alltså bestämmas efter det lyte eller bestående men som en viss medi­ cinsk defekt genomsnittligt kan anses medföra för den som drabbats därav. Inom ramen för en i princip generell bedömning har utredningen ansett sig kunna väga in vissa individuella faktorer. Utredningen anser sålunda att man bör kunna ta viss hänsyn till den skadades ålder så att ersätt­ ningen kan bli högre för en ung människa än för en äldre. Utredningen anser att det kan finnas skäl att ta individuella hänsyn vid utmätande av yrkesskadepenningen även i fråga om vanprydande ärr och andra van­ ställdheter. Ett sådant men torde ofta vara att bedöma som svårare för en kvinna än för en man, i synnerhet om det rör sig om en ung kvinna. Yrkesskadepenningen bör därför i sådana fall kunna utgå med högre be­ lopp med hänsyn till att den skadade är kvinna. Med hänsyn till att yrkesskadepenningen är en renodlad ersättning för lyte och bestående men finner utredningen inte skäl att låta ersättningen utgå i någon annan form än den som regelmässigt tillämpas inom skadeståndsrätten för motsvarande ersättning, dvs. såsom engångsbelopp. Utredningen anser att yrkesskadepenningens belopp bör bestämmas med hjälp av basbeloppet enligt AFL. Maximibeloppet bör enligt förslaget vara sex gånger basbeloppet eller, om det är fråga om flera lyten eller men, åtta gånger basbeloppet. Maximibeloppet skulle alltså med nuvarande basbelopp utgöra 34 200 resp. 45 600 kr. Minsta yrkesskadepenning skall enligt huvud­ regeln vara ett halvt basbelopp, dvs. f. n. 2 850 kr. Till grund för avvägning­ en i enskilda fall bör ligga de synpunkter utredningen anfört om vad lytet eller menet i genomsnitt betyder i fråga om försämring i livssituationen. Till ytterligare ledning för bestämmandet av ersättningen bör Kungl. Maj :t med­ dela bestämmelser om storleken av den yrkesskadepenning som bör utgå vid vissa typfall av lyte eller men. Utredningen har utarbetat förslag till sådana bestämmelser. Utredningen framhåller vidare att yrkesskadepenningens natur gör att den knappast bör fingraderas. Utredningen anser lämpligt att yrkesskade­ penningen bestäms till hela fjärdedelar av basbeloppet. Ett avsteg härifrån bör dock göras med hänsyn till åldersfaktorn. Utredningen anser att ålders­ faktorn inte bör inverka på yrkesskadepenningens storlek för den som ska­ das före 50 års ålder. För den som skadas vid högre ålder bör yrkesskadepen­ ningen trappas av efter en schematisk regel, som innebär att beloppet mins­ kas med 2 % för varje år eller del därav som förflutit från det den skadade uppnådde 50 års ålder till skadetillfället. Med hänsyn till yrkesskadepenningens karaktär finner utredningen uppen­ bart att yrkesskadepenningen inte är att anse såsom skattepliktig inkomst av tjänst. 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr H7

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Vid yrkesskada skall vidare enligt utredningens förslag — utöver yrkesskadepenningen — kunna såsom särskilda förmåner utgå dels ersättning för särskilda hjälpmedel till lindrande av menliga följder av skadan med belopp motsvarande kostnaden för hjälpmedlet, dels begravningsh j ä 1 p med 20 % av basbeloppet. Ledamoten Hultström anser det i en reservation olämpligt att införa en er­ sättningsform som skärper skillnaden mellan ersättningsreglerna för yrkesskadade och andra invalidiserade personer. I vart fall bör ställning till för­ slaget inte tas innan motsvarande problem utretts för den allmänna försäk­ ringens del. Ledamoten Nilsson yttrar i en reservation att de föreslagna ersättningarna för lyte och men bör höjas med minst ett basbelopp samt att de inte bör reduceras på grund av den skadades ålder vid skadetillfället.

Administration När yrkesskadeskyddet inlemmas i den allmänna försäkringen på sätt utredningen föreslagit, blir det enligt utredningens mening naturligt att ock­ så den allmänna försäkringens organ tar hand om administrationen av yrkes­ skadeskyddet. Utredningen föreslår i enlighet härmed att det nya yrkesskade­ skyddet skall handhas av de allmänna försäkringskassorna såsom första in­ stans, riksförsäkringsverket såsom besvärs- och tillsynsmyndighet och försäkringsdomstolen såsom högsta besvärsinstans. Gången för behandlingen av sjukförsäkringsärendena föreslås bli densam­ ma som nu gäller inom sjukförsäkringen. När det gäller speciella yrkesskadeproblem anser utredningen dock naturligt, att ärendena handläggs hu­ vudsakligen inom försäkringskassornas centralkontor. I fråga om personer som blir ersättningsberättigade endast till följd av att skadan är yrkesskada — t. ex. utländska medborgare som inte tillhör någon försäkringskassa — föreslås att prövningsrätten koncentreras till Stockholms allmänna försäk­ ringskassa. Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg, invaliditetsersättning och särskilda yrkesskadeförmåner skall prövas av försäkringskassornas pensionsdelegationer. Efter mönster av vad som nu förekommer inom den av socialförsäkrings­ bolagen administrerade yrkesskadeförsäkringen och inom den privata för­ säkringsrörelsens personskadeförsäkring har utredningen ansett det lämp­ ligt att det tills vidare inrättas en särskild central nämnd med uppgift att genom rådgivande verksamhet främja en enhetlig tillämpning av reglerna om det nya yrkesskadeskyddet.

Finansiering Utredningen anser att man bör behålla den nuvarande principen att yrkes­ skadeskyddet skall bekostas av arbetsgivarna. Finansieringen skall ske enligt fördelningsmetoden och inte såsom f. n. enligt kapitaltäckningsmetoden. År-

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 är 1967 67

betsgivarnas bidrag föreslås skola utgå i form av en särskild avgift, benämnd yrkesskadeavgift. Avgiften skall beräknas på samma avgiftsunderlag som arbetsgivarens avgift till försäkringen för tilläggspension och utgå efter en av Kungl. Maj :t och riksdagen fastställd procentsats. Denna skall vara så avvägd att yrkesskadeavgifterna förslår till bestridande av utgifterna för tilläggspensionsförmånerna och de särskilda yrkesskadeförmånerna samt till förvaltningskostnader och behövlig fondering. Däremot anser utredning­ en, att åtminstone tills vidare arbetsgivarbidrag inte bör utgå till folkpen­ sioneringens kostnader för yrkesskadeskyddet. Utredningen anser att det under ett antal år framåt bör vara tillräckligt med ett uttag av 0,1 % i yr­ kesskadeavgift. Utredningen nämner att det nuvarande omfattande statistikarbetet inom yrkesskadeförsäkringen, som i fortsättningen blir obehövligt för premiesättningsändamål, har betydelse från arbetarskyddssynpunkt. Detta är ett följ dspörsmål, som utredningen förutsätter får tas upp i annat samman­ hang.

Övergången till den nya ordningen I överensstämmelse med gängse principer anser utredningen att de nya reglerna för yrkesskadeskyddet bör gälla endast skadefall, som inträffar efter de nya reglernas ikraftträdande. Utredningen föreslår att den nya ord­ ningen skall träda i kraft den 1 januari 1968. Alla skadefall, som inträffar dessförinnan, skall följa nu gällande bestämmelser. När det gäller ersättning i äldre skadefall erinrar utred­ ningen om att utgående yrlcesskadelivräntor vid skilda tillfällen förhöjts enligt olika metoder. De senaste och viktigaste förhöjningarna ägde rum genom 1955 års omregleringslag och 1962 års förhöjningslag. Höjningarna har inte varit generella i den mening att förbättringarna kommit alla livrantetagare till del. Till eu början har frivillig yrkesskadeförsäkring läm­ nats utanför bortsett från att en viss uppskrivning skedde år 1965 av liv­ räntor som grundades på en invaliditetsgrad av lägst 30 %. I fråga om liv­ ränta till skadad har för uppräkning krävts att den invaliditetsgrad, efter vil­ ken livi äntan fastställts, varit av viss storlek. Begränsning har stundom skett i fråga om efterlevandes rätt till förhöjning av livränta. Vid den senast vid­ tagna höjningen omfattades dock alla kategorier efterlevande av förhöjning­ en. Slutligen nämner utredningen att vissa livräntor aldrig förhöjts, näm­ ligen livräntor som grundats på den maximala årliga arbetsförtjänsten 15 000 kr. och livräntor i anledning av skador som inträffat år 1960 eller senare. Utredningen lämnar följande uppgifter om livräntebeståndets storlek och sammansättning. Totala antalet livräntor till skadade uppskattas till om­ kring 65 000. Häri torde inga i runt tal 28 000 livräntor som är beräknade efter en invaliditetsgrad under 20 %. Antalet efterlevandelivräntor upp­

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 14-7 år 1967

skattas till omkring 7 000. Utredningen räknar med att vid 1967 års utgång omkring 60 % av hela antalet livräntor belöper sig på den före YFL gäl­ lande lagstiftningen och omkring 40 % på senare lagstiftning. I fråga om livräntornas fördelning efter invaliditetsgrader framhålls att invaliditetsgraden brukar vara under 15 % i omkring en tredjedel av fallen, under 20 % i omkring hälften av fallen, under 33‘/s % i omkring åtta tiondelar av fallen och under 50 % i omkring nio tiondelar av fallen. Utredningen avvisar möjligheten att låta ersättning i de äldre skadefallen omvärderas efter principerna i den förordade nya lagstiftningen. De äldre systemen är nämligen saväl till teknik och administration som till sitt mate­ riella innehåll så skilda från det nya systemet, att en sådan åtgärd måste skapa praktiskt taget oöverstigliga hinder. Med hänsyn härtill måste enligt utredningens mening de äldre ersättningarna räknas upp och värdesäkras efter andra linjer. Enligt utredningens förslag skall alla utgående livräntor från den obli­ gatoriska försäkringen till efterlevande och livräntor till skadade som är beräknade efter en invaliditetsgrad av minst 20 % räknas upp med hänsyn till prisutvecklingen under åren 1963—1967 och värdesäkras genom an­ knytning till basbeloppet enligt AFL. Omregleringen skall ske så att livräntorna omvandlas till poängtal genom division med talet 4 700, vilket tal betecknar basbeloppet i kronor vid 1963 års ingång. Orsaken till att detta basbelopp valts är att den senaste höjning­ en av äldre livräntor skedde fr. o. m. den 1 januari 1963. Fr. o. in. år 1968 skall livräntorna för varje månad utbetalas med en tolftedel av det belopp som motsvarar gällande basbelopp multiplicerat med poängtalet. Utredningen belyser verkningarna av förslaget med ett exempel. En per­ son, född år 1920, drabbades år 1944 av olycksfall i arbete och fick i anled­ ning härav en livränta efter en invaliditetsgrad av 30 % och en årlig arbets­ förtjänst av 3 000 kr. Livräntan omreglerades fr. o. in. år 1956 till 1 430 kr. Fr. o. m. 1963 förhöjdes livräntan med 30 % till 1 859 kr. Sistnämnda belopp, vilket alltså förutsätts utgå vid 1967 års utgång, blir uttryckt i talet 4 700 (= basbeloppet vid ingången av år 1963) 0,39. Om basbeloppet för januari 1968 är 6 000 kr., blir den då utgående livräntan (0,39 x 6 000 =) 2 340 kr. Skulle basbeloppet år 1975 ha stigit till 10 000 kr., blir livräntan (0,39 X 10 000 =) 3 900 kr. Den metod för uppräkning och värdesäkring av livränta som nu beskrivits avser fall då livräntan utgjort den enda ersättning som utgått på grund av yrkesskadan. Samtidigt kan förmåner utgå från andra grenar av socialför­ säkringen, stundom på grund av samma skada som föranlett livräntan. Där­ vid gäller vissa bestämmelser om samordning som principiellt har den in­ nebörden att yrkesskadeförmånen utgår helt och reduktion sker på pensionssidan. Utredningen har inte tänkt sig någon principiell ändring av de gällande samordningsföreskrifterna men förordar jämkningar på ett par

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 69

punkter, där tillämpningen enligt utredningens mening inte får tillfreds­ ställande konsekvenser. Vid utgången av år 1967 består förmånerna i samordningsfallen av en liv­ ränta med ett i princip konstant belopp och en pensionsdel som ändras i överensstämmelse med penningvärdets ändring. Om man i dessa fall skulle värdesäkra livräntan fullt ut i likhet med en inte samordnad livränta, skulle man enligt utredningens mening lägga stora tillämpningssvårigheter på den allmänna försäkringens organ. Metoden skulle också medföra att livräntan reducerade de särskilda tilläggen till folkpensionen. Utredningen har därför stannat för följande lösning. Livränta enligt YFL eller tidigare yrkesskadelagstiftning låses till tid­ punkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande eller — om sådan liv­ ränta skulle börja utgå senare — till tidpunkten för sammanträffandet av livränta och pension. Viss del av livräntan får i enlighet med vad nu gäller reducera pensionen. Denna reduktionsdel bör för framtiden stå kvar som en konstant minskning av pensionen, vilken i övrigt får följa sina egna be­ stämmelser. Den del av livräntan, som reducerar pensionen, kan i så fall sägas ha erhållit värdebeständighet via pensionen. Med den återstående de­ len — alltså den som inte går i avräkning på pensionen — förfars som om den var fristående från samordningen. Denna del räknas upp och värdesäkras på det sätt utredningen föreslagit. Utredningen erinrar om att samordningsreglerna i AFL generellt innebär att pensionsberättigad, som äger rätt till sjukpenning eller livränta enligt YFL, skall vidkännas minskning av pensionen. I praxis har denna regel an­ setts omfatta även ersättning enligt YFL:s frivilliga försäkring. Utredningen föreslår att för framtiden ersättningar från den frivilliga försäkringen inte skall reducera samtidigt utgående förmåner från den allmänna försäkringen. Utredningen har vidare övervägt om även sjukpenning enligt YFL eller motsvarande bestämmelser bör reducera den allmänna pensionen. Utred­ ningen anför att reduktionsreglerna förorsakar försäkringskassorna admi­ nistrativa svårigheter och föreslår att yrkesskadesjukpenning i fortsätt­ ningen inte skall utgöra avdragsorsak i fråga om allmän pension. Detta kräver en bestämmelse för det fall att en yrkesskadad pensionär, som i an­ ledning av skadan tillerkänts livränta, sedermera drabbas av recidiv. Hans livränta skall i sådant fall bytas ut mot sjukpenning. Någon omräkning av minskningen på pensionen bör enligt utredningens mening inte ske. Den av livräntan föranledda minskningen bör alltså stå kvar även under tiden för det av recidivet föranledda sjukdomstillståndet. Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med mindre än 20 %, omfattas inte av den föreslagna uppräkningen och värdesäkringen. För dessa fall föreslås att möjlighet öppnas till utbyte av liv­ räntan mot kapitalbelopp, om inte särskilda skäl talar däremot. Livräntetagare som är födda före år 1903 skall dock inte omfattas av de föreslagna

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

kapitaliseringsbestämmelserna. Kapitalisering skall ske av hela livräntan fram till 67 års ålder och en fjärdedel av livräntan för tiden därefter. An­ sökan om utbyte skall i regel ske inom två år efter bestämmelsernas ikraft­ trädande. Som förut nämnts är antalet livräntor på grund av lägre invaliditet än 20 % i runt tal 28 000. Avgörandet av ansökningarna om utbyte ligger f. n. i första hand hos försäkringsrådet. För att inte tynga rådet under tiden för dess avveckling anser utredningen att beslutanderätten lämpligen bör förläggas till riksför­ säkringsverket och socialförsäkringsbolagen i första hand. Utredningen yttrar vidare att beskattningsfrågan vid kapitalutbyte er­ bjuder vissa problem. Situationen är nämligen den att engångsbelopp som utbetalats på grund av yrkesskador enligt den före år 1955 gällande lag­ stiftningen inte beskattas, medan så blir fallet i fråga om ersättningar en­ ligt YFL. Den yrkesskadepenning, som enligt utredningens förslag skall kunna utgå i fall som inträffar efter utgången av år 1967, blir inte heller beskattad. Skillnaden i beskattningshänseende beroende på när skadan inträffat är enligt utredningens mening inte tillfredsställande. Utredningen förordar därför att det föreslagna kapitaliseringsutbytet kan äga ram utan att det utgivna beloppet beskattas, även om yrkesskadan inträffat under perioden 1955—1967. Går inte detta, synes det utredningen tveksamt om något särskilt arrangemang bör vidtas i fråga om denna kategori av livräntetagare. Kostnaden för den förordade uppskrivningen av äldre ersättningar upp­ skattas till omkring 11 milj. kr. vid ett basbelopp av 5 500 kr. Utredningen förordar att kostnaden finansieras genom avgiftstillägg till den avgift som arbetsgivaren skall erlägga enligt yrkesskadelagen. Enligt beslut av 1965 års riksdag (prop. 45, L2U 41, rskr 229) skall de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen inte få meddela försäk­ ring enligt YFL efter utgången av år 1967. Bolagens verksamhet skall av­ vecklas enligt vissa av statsmakterna fastställda huvudgrunder under en övergångstid av högst fem år från den 1 januari 1968. Det har förutsatts att behövliga lagregler om avvecklingen skall antas i samband med ny lag­ stiftning om yrkesskador. Yrkesskadeutredningen anser att avvecklingen av socialförsäkringsbola­ gen inte kräver någon lagfäst detaljreglering. När grunden för avvecklingen fastställts i lag bör genomförandet kunna anförtros parterna under försäkringsinspektionens medverkan. Enligt utredningens mening kan lagbe­ stämmelserna inskränkas till följande. ömsesidigt socialförsäkringsbolag skall före utgången av år 1972, efter avtal därom mellan bolaget och riksförsäkringsverket, på verket ha över­ fört bolagets hela försäkringsbestånd samt bolagets övriga ersättningsförpliktelser på grund av den av bolaget bedrivna försäkringsrörelsen, över­ förandet skall i princip ske i den ordning som föreskrivs i 54 § YFL.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967 71

Sedan ett överlåtelseavtal kommit till stånd och avtalet blivit godkänt på ordinarie bolagsstämma, skall bolaget omgående anmäla detta till försäkringsinspektionen, som skall registrera avtalet. När så skett, är bolaget fritaget från sina förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Dessa förpliktelser åvilar i stället riksförsäkringsverket. Tvist mellan parterna om villkoren för överlåtelsen skall avgöras genom en skiljenämnd bestående av ordförande och fyra andra ledamöter, av vilka parterna ntser två var. Försäkringsinspektionen utser ordförande. Av skilje­ nämnden meddelad dom skall ha samma verkan som en mellan parterna träffad överenskommelse. Om avtal om överlåtelse inte skulle ha träffats före utgången av år 1972, skall den för bolaget bestämda tiden för koncessionen anses ha gått till ända vid nämnda tidpunkt. Bolaget blir då skyldigt att träda i likvidation enligt reglerna i lagen om försäkringsrörelse. Den som vid utgången av år 1967 är delägare i ömsesidigt försäkrings­ bolag skall anses såsom delägare även för tiden därefter. Om ytterligare föreskrifter behövs får det ankomma på Kungl. Maj :t eller försäkringsinspektionen att meddela dessa. Utredningen uppger att personalproblemen för bolagens vidkommande i samband med avvecklingen kan lösas av bolagen själva utan särskilda åt­ gärder från statsmakternas sida. I fråga om försä k ringsrådets fortsatta verksamhet erinrar ut­ redningen om att statsmakterna förutsatt, att försäkringsrådet inte skall medverka vid tillämpning av den nya lagstiftning som skall ersätta YFL och att rådet skall upphöra med sin verksamhet. Det måste då sörjas för att de mål och ärenden, som avser yrkesskador före år 1968 och som skall bedömas enligt nuvarande lagstiftning, såvitt möjligt får en behandling motsvarande den som föreskrivs i gällande lag. Detta innebär att rådets funktion i dessa mål och ärenden måste övertas av något annat därför lämpat organ. Enligt utredningens mening kan riksförsäkringsverket inte gärna kom­ ma i fråga. Att redan vid ingången av år 1968 föra över försäkringsrådets uppgifter eller större delen av dem till försäkringsdomstolen anses inte heller lämpligt. Utredningen förordar därför att försäkringsrådets arbetsbalans förs över till försäkringsdomstolen först efter en viss övergångstid under vilken rådet fungerar i vanlig ordning. Med hänsyn till svårighe­ terna att på förhand bedöma när försäkringsrådets arbetsbalans nedbringats i tillräcklig omfattning anser utredningen det inte lämpligt att nu fixera någon viss tidpunkt när rådet skall upphöra. Utredningen erinrar om att Kungl. Maj :t under senare år med riksdagens medgivande reglerat rådets personalstyrka efter rådande förhållanden och anser det ändamålsenligt att Kungl. Maj :t bemyndigas avpassa rådets organisation efter den sjun­ kande arbetstillgången.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

En särskild grupp av ärenden, som nu avgörs i första hand av försäkringsrådet, är sådana soin föranletts av att den skadade gjort ansökan om att få byta ut en årlig livränta mot ett engångsbelopp. Ärenden av detta slag som inte avgjorts vid rådets avveckling samt nytillkommande ärenden av denna art som hänför sig till äldre yrkesskadefall bör enligt utredning­ ens mening få avgöras av det organ som i första instans meddelar beslut i invaliditetsfrågor, dvs. av riksförsäkringsverket eller av socialförsäk­ ringsbolagen så länge dessa har att ta befattning med ärenden enligt YFL.

Frivillig grkesskadeförsäkring Utredningen anför att den frivilliga yrkesskadeförsäkringen främst ut­ nyttjats för att ge skydd vid olycksfall utom arbetet samt åt självstän­ diga yrkesutövare. Även vissa andra kategorier har genom denna försäk­ ringsform fått ett skydd mot de ekonomiska följderna av yrkesskada. Den har otvivelaktigt haft sin mission att fylla, men det är att märka att den tillkommit och utvecklats under förhållanden som var väsentligt annorlun­ da än nu i fråga om skydd vid sjukdom, invaliditet och försörj arens frånfälle. Enligt utredningens mening ansluter sig den frivilliga yrkesskade­ försäkringen på ett naturligt sätt till den nuvarande obligatoriska yrkes­ skadeförsäkringen. Utredningens förslag till yrkesskadelag bryter radikalt med YFL och det torde vara mycket besvärligt att till det nya yrkesskadeskyddet knyta ett i den allmänna försäkringen inbyggt frivilligt yrkesskadeskydd. Det förefaller utredningen mera rationellt att det enskilda försäkringsväsendet utnyttjas för frivillig yrkesskadeförsäkring. Med hänsyn till det anförda anser utredningen att frivillig yrkesskade­ försäkring inte skall meddelas efter utgången av år 1967.

Viss yrkesskadeersättning av statsmedel m. in. Utredningen erinrar om att särskilda regler om ersättning för kropps­ skada under militärtjänst funnits sedan år 1909. Enligt utredning­ ens mening är det trots den allmänna försäkringens kraftiga utbyggnad fortfarande motiverat att de som ådrar sig skador eller sjukdomar i sam­ band med militärtjänstgöring är skyddade på i princip samma sätt som de som utför förvärvsarbete. Härav följer att militärskadeskyddet bör byggas upp på samma sätt som yrkesskadeskyddet. Utredningen föreslår att militärersättningsförordningen ersätts av en lag om ersättning vid kroppsskada under värnpliktstjänstgöring m. m. En­ ligt förslaget inordnas det ekonomiska skyddet i militärskadefall i det all­ männa försäkringsskyddet. Ersättningen skall med vissa avvikelser följa reglerna i den föreslagna yrkesskadelagen. Avvikelserna består främst i att även andra sjukdomar än yrkessjuk­ domar blir ersättningsberättigande liksom f. n. Vidare föreslås att sjuk­ penning till värnpliktiga och med dem jämställda skall utgå efter lägst

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 73

sjukpenningklass nr 11 i AFL. Denna sjukpenningklass motsvarar en årlig arbetsförtjänst som uppgår till 12 000 kr. men inte till 14 000 kr. och be­ rättigar till en sjukpenning på 22 kr. om dagen. Vid beräkning av tilläggs­ pension för den som omfattas av militärskadelagen skall enligt förslaget yrkesskadepoängen vara minst D/ 2 , när fråga är om förtidspension för tid före den månad då den skadade fyller 21 år, och 2Va för tiden därefter. Det senare poängtalet föreslås gälla även för familjepension. Ersättning för skada, som ådragits under civilförsvarstj änstg ö r i n g m. m. och under vistelse på anstalt, skall enligt ut­ redningens förslag utgå från den allmänna försäkringen och följa bestäm­ melserna i den föreslagna yrkesskadelagen med mindre modifikationer i vissa fall. I fråga om ersättning för skada under sjöfart och fiske före­ slår utredningen i första hand att en krigsolycksfallslag skall ersätta 1954 års krigstörsäkringslag. För skada som omfattas av krigsolycksfallslagen skall enligt förslaget AFL och yrkesskadelagen samt vissa särskilda bestäm­ melser gälla. Dessa bestämmelser innebär, att skadad som enligt yrkes­ skadelagen är berättigad till yrkesskadepenning dessutom skall få ett mot­ svarande belopp enligt krigsolycksfallslagen, dock högst sex gånger bas­ beloppet. Om olycksfallet medfört döden, skall till efterlevande utgå ett engångsbelopp som likaledes motsvarar sex gånger basbeloppet med av­ drag för vad som eventuellt utgetts till den skadade. Utredningen anser att det ekonomiska skydd som enligt förordningarna den 14 maj 1954 (nr 247 och 248) utgår till sjömän m. fl. och till fiskare bör finnas kvar och att det bör lämpas efter normerna i de föreslagna yrkesskade- och krigsolycksfallslagarna. Enligt utredningens förslag bör de riktlinjer för uppräkning och värdesäkring av äldre livräntor, som utredningen föreslagit för livrän­ tor enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen, gälla även livräntor av stats­ medel som utgår enligt de till denna lagstiftning anslutna författningarna. Förslaget innebär sålunda att livräntor, baserade på en invaliditet om minst 20 %, skall räknas upp med hänsyn till prisutvecklingen under åren 1963 —1967 och göras värdebeständiga genom anknytning till basbeloppet enligt AFL. Livräntor, som grundas på lägre invaliditet än 20 %, skall kunna bytas ut mot engångsbelopp, om inte särskilda skäl talar däremot. Uppräkningen beräknas dra en kostnad för staten på ca 2,5 milj. kr. vid ett basbelopp av 5 500 kr. och ca 4,0 milj. kr. om basbeloppet är 6 000 kr. Kostnaden för utbyte av livräntor som grundas på lägre invaliditet än 20 % beräknas till ca 20 eller 30 milj. kr., beroende på om en viss begräns­ ning i utbytesrätten genomförs eller ej .

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1967

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter Remissinstanserna ställer sig i allmänhet positiva till den bärande tanken i utredningens förslag att det ekonomiska skyddet vid yrkesskada skall be­ redas genom den allmänna försäkringen. Delade meningar råder emellertid om det sätt på vilket utredningen sökt förverkliga denna tanke. Av de remissinstanser, som yttrat sig i den principiella frågan om ut­ formningen av det framtida yrkesskadeskyddet, har några godtagit utred­ ningens förslag — i eu del fall med mer eller mindre väsentliga modifika­ tioner — medan ett stort antal är tveksamma eller motsätter sig förslaget. Många remissinstanser beklagar att det inte varit möjligt att nå större likformighet mellan skyddet vid yrkesskada och skyddet vid annan skada eller sjukdom. De åberopar därvid att det primära bör vara den nedsätt­ ning av arbetsförmågan som skadan eller sjukdomen medfört och inte det sätt på vilken denna uppkommit. I flertalet remissyttranden hävdas den meningen att särbestämmelserna om ersättning vid yrkesskada bör vara färre än utredningen föreslagit och att reformarbetet i stället bör inriktas på att bygga ut den allmänna försäkringen i de delar den ännu inte kan anses tillfredsställande. Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget och yttrar att det före­ faller som om utredningen gjort en avvägning, som kanske delvis kan ifrå­ gasättas men ändå i stort sett ter sig rimlig, mellan å ena sidan intresset att av administrativa och principiella skäl driva integrationen mycket långt och å andra sidan önskemålen att med hänsyn till tidigare förmånssystem inom yrkesskadeförsäkringen bereda de yrkesskadade särskilda förmåner. Inspektionen tillägger att vissa av dessa förmåner pekar på behov av att i ett framtida läge när tillräckliga resurser står till förfogande vidga den allmänna försäkringens förmåner och på detta sätt nå en ytterligare sam­ ordning. Statens handikappråd har liknande uppfattning. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska personalpensions­ kassan, som åberopar riksförbundets yttrande, delar utredningens mening att de yrkesskadade inte skall vara hänvisade till enbart den allmänna för­ säkringens förmåner och framhåller den stora betydelse som yrkesskade­ försäkringen haft för att på ett smidigt sätt reglera yrkesskador. Socialför­ säkringsbolagens förening anser att förslaget väl tillgodoser önskemålet att ersättningsgrunderna så långt möjligt görs gemensamma för yrkesskador och andra Skador. Förslaget medför i en del fall försämringar för de yrkes­ skadade jämfört med nuvarande system men också fördelar, vilket gör att förslaget som helhet kan accepteras. LO yttrar i anslutning till vad utredningen anfört i sin principiella motivering att tanken att samma ersättning bör utgå vid yrkesskada som

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1967 75

vid annan skada är riktig, om risken att bli skadad är densamma för alla. Så är dock inte fallet. Utom den allmänna risken att bli skadad får näm­ ligen den yrkesarbetande även bära de skaderisker som finns vid alla slag av produktivt arbete utan att själv direkt kunna påverka den risksituation, i vilken han blivit satt på grund av sin anställning. Denna risk bedöms av LO som betydande och tilltagande. Mot denna risk skall de anställda genom ett obligatoriskt försäkringssystem i princip garanteras ett ekono­ miskt skydd av sådant slag att inget inkomstbortfall åsamkas dem. Denna principiella ståndpunkt innebär inte, att LO motsätter sig en lagteknisk samordning om en sådan är motiverad och önskvärd av administrativa skal. Samordningen får dock inte medföra en sänkning av de yrkesskadades förmånsnivå bara därför att vissa administrativa fördelar står att vinna. I stället bör trygghetsanordningarna för de anställda utvecklas och förbättras i likhet med övriga trygghetsanordningar på socialpolitikens område. Detta krav kan med desto större berättigande ställas mot bak­ grunden av bl. a. de stigande yrkesskaderisker som näringslivets snabba expansion och omvandling medför. LO pekar vidare på att stora arbetstagargrupper i dag är garanterade full lön vid yrkesskada. Att under så­ dana förhållanden generellt sänka förmånsnivån för de arbetstagarkategorier som har att bära stora yrkesskaderisker är ur social rättvisesyn­ punkt en orimlighet som inte kan godtas av LO. Om inte de av LO fordrade ersättningshöjningarna genomförs, bör enligt LO:s mening en ny utredning av gällande yrkesskadeförsäkringslag företas från den utgångspunkten att någon samordning mellan AFL och YFL inte bör ske. Innan denna utredning slutförts bör dock samtliga liv­ räntor omregleras genom den föreslagna anknytningen till basbeloppet och inkomsttaket höjas. TCO är ense med utredningen om att vissa särförmåner är motiverade vid yrkesskador främst på grund av att det i Sverige liksom i andra in­ dustriländer är en hävdvunnen uppfattning på arbetsmarknaden, att skador som uppkommer till följd av ett anställningsförhållande skall kunna kom­ penseras med större ersättning än andra skador. Med hänsyn härtill är det enligt TCO:s mening svårt att acceptera, att yrkesskadeskyddets inordnande i den allmänna försäkringen skall medföra påtagliga försämringar för de yrkesskadade. I den mån skillnader i ersättningsnivåerna försvårar en sam­ mansmältning av försäkringssystemen bör den allmänna försäkringens för­ måner successivt förbättras. TCO tillstyrker förslaget under förutsättning att försämringarna i förhållande till nuvarande ersättningsnivåer elimine­ ras. SR anser det principiellt riktigt att yrkesskadeskyddet inordnas i den allmänna försäkringen men pekar på att utredningens förslag medför vissa försämringar för de yrkesskadade. Svenska landstingsförbundet tillstyrker att lagstiftningen utformas en­ ligt de av utredningen förordade principerna men finner det svårt att ta

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 är 1967

ställning till vilka kompletteringsförmåner som bör utgå. Förbundet ifråga­ sätter om inte de föreslagna ersättningarna vid yrkesskada totalt sett är av sådan omfattning att det berättigade i dem bör diskuteras ytterligare. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att det fram för allt ur administrativ synpunkt är beklagligt att det skydd som AFL ger i vissa fall måste anses otillräckligt vid yrkesskada. Statens personalpensionsverk ifrågasätter om inte AFL:s regler efter viss utbyggnad bör anses ge ett tillräckligt skydd även vid yrkesskada, bortsetl eventuellt från särskild engångsersättning på grund av lyte och stadig­ varande men. Enligt pensionsverkets mening kan det knappast göras gäl­ lande, att ett olycksfall i arbete försätter en person i en svårare situation än ett olycksfall som inte rubriceras som yrkesskada. Också Kommuner­ nas pensionsanstalt anser det tämligen ovidkommande på vilket sätt ska­ dan uppkommit. Enligt anstaltens mening bör förslaget överarbetas så att man begränsar undantagen från AFL:s regler och minskar de administra­ tiva svårigheterna. Hovrätten för Övre Norrland finner att skälen för en generösare behand­ ling av olycksfall i arbete vid nuvarande utformning av den allmänna för­ säkringen alltjämt får anses vara så starka, att vissa särregler är påkallade. Frågan är dock om det längre finns skäl att samla yrkesskadereglerna i en särskild lag och om det inte skulle vara fördelaktigare att arbeta in dem i AFL. Hovrätten anser att skälen för en särskild yrkesskadelag blir svagare ju mindre skillnaderna blir mellan de olika systemen. Om det även i framtiden skall gälla särskilda regler för de yrkesskadade, synes enligt hovrättens mening en utbyggnad av den allmänna försäkringen vara att föredra framför att behålla en särskild yrkesskadelag. Göta hovrätt har liknande uppfattning om den lagtekniska utformningen av yrkesskadeskyddet. Riksförsäkringsverket instämmer i utredningens programförklaring att det ekonomiska skyddet vid yrkesskada bör infogas i den allmänna försäk­ ringen men anser att förslagen endast i viss utsträckning följer det upp­ ställda programmet. Enligt verkets mening är det av primärt intresse i vad mån särskilda förmåner över huvud skall utges vid yrkesskada och i vad mån skyddet vid yrkesskada skall ha en annan omfattning i perso­ nellt hänseende än den allmänna försäkringen. Svaret på den första frå­ gan måste främst grundas på en bedömning huruvida den allmänna för­ säkringen ger ett skydd, som kan anses vara tillräckligt i olika fall, men det är enligt verkets mening nödvändigt att inte bara beakta denna för­ säkrings nuvarande utformning utan även på olika områden undersöka möjligheterna till ändringar, som inom den allmänna försäkringens ram ger bättre skydd även då det inte är fråga om yrkesskada. Efter sådana överväganden har verket kommit till den uppfattningen, att en fullstän­ dig avveckling av systemet med särförmåner vid yrkesskada kan vara en

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 77

tänkbar lösning på längre sikt men inte helt möjlig i nuvarande läge. Ver­ ket delar således utredningens uppfattning att vissa merförmåner är mo­ tiverade vid yrkesskada f. n. Riksförsäkringsverket behandlar i fortsättningen utformningen och om­ fattningen av de yrkesskadades särförmåner. Utredningen har, yttrar ver­ ket, valt utvägen att utarbeta förslag till en särskild yrkesskadelag som i stor omfattning innehåller direkta eller indirekta hänvisningar till AFL. Enligt verkets mening är denna lösning föga tillfredsställande ur praktiska och allmänna synpunkter. Det kan uppenbarligen inte vara lämpligt att en jämförelse mellan två lagstiftningar skall bli nödvändig för att i enskilda fall fastställa huruvida och i vilken omfattning rätt till viss socialförsäk­ ringsersättning föreligger. I vart fall bör AFL innehålla de grundläggande bestämmelserna om de merförmåner som anses böra utgå till de yrkesskadade samt om förmånernas administration och finansiering. Verket anser vidare att utredningen inte tillräckligt beaktat följdverkningarna av sitt förslag på socialförsäkringen i övrigt och erinrar om pågående utredning­ ar på sjukförsäkringens och pensioneringens områden. Enligt verkets mening fyller förslaget inte i administrativt hänseende de krav som bör ställas. Verket anser att en genomgripande omarbetning av förslaget är nöd­ vändig. På grund härav och med hänsyn till svårigheterna att på ett till­ fredsställande sätt föra ut lagstiftningen i det praktiska livet fr. o. m. år 1968 är enligt verkets mening ett uppskov med en ny yrkesskadelagstiftning motiverat. Försäkringsrådet (majoriteten) yttrar att en utvidgad samordning inte hör ske, förrän det allmänna skyddet byggts ut så att det kan godtas utan några särregler för de yrkesskadade. Ett accepterande av utredningens för­ slag skulle försvåra en fullständig samordning och dessutom föregripa ställ­ ningstagandet till sjukförsäkringsutredningens förslag. Rådet kan inte för­ orda en lagstiftning som i flera avseenden låter de yrkesskadade få en för­ månligare ställning i ersättningshänseende och som inför nya ersättnings­ former och ersättningsgrunder enbart för yrkesskadade. Samhällets resurser bör i stället inriktas på att komplettera det allmänna skyddet. Rådet förordar att yrkesskadeförsäkringslagen behålls tills vidare med vissa ändringar. Två ledamöter i försäkringsrådet uttalar att de i princip godtar förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen delar utredningens målsättning men anser att utredningen mycket ofullständigt förverkligat denna. Föreningen anser att större restriktivitet i fråga om särskilda förmåner vid yrkesskada är motiverad och framhåller att de föreslagna särbestämmelserna försvårar en fullständig samordning av socialförsäkringarna på längre sikt. Skogs- och lantarbetsgivaref öreningen kan inte tillstyrka att förslaget läggs till grund för ny lagstiftning utan förordar att det omarbetas. Under tiden bör YFL behållas med de ändringar som kan göras redan nu för att få bättre överens­ stämmelse med övriga socialförsäkringar. Riksförbundet landsbygdens folk

78 Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

anser att förslaget inte innebär en tillfredsställande lösning av samordningsoch reformproblemen. Förbundet avstyrker därför att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Försäkringskasseförbundet finner det anmärkningsvärt att utredningen inte kommit fram till en fullständigare samordning och beklagar att den nya lagstiftningen inte kunnat inrymmas i AFL. Enligt förbundets mening bör särbestämmelser vid yrkesskada inte förekomma eller i vart fall starkt begränsas. Förbundet anser att förslaget inte är ägnat att läggas till grund för en lagstiftning. De allmänna försäkringskassorna bär samma mening. Medicinalstyrelsen anser att förslaget inte innebär någon tillfredsställande integration mellan yrkesskadeslcyddet och den allmänna försäkringen. Sty­ relsen betonar att särbestämmelserna om ersättning vid yrkesskada bör starkt begränsas, vilket blir möjligt om den allmänna försäkringen byggs ut. Styrelsen föreslår att förslaget överarbetas. Sveriges läkarförbund, till vars yttrande SACO hänvisar, har i stort sett samma uppfattning. Utredningens förslag om uppskrivning och värdesäkring av utgående liv­ räntor tillstyrks allmänt eller lämnas utan erinran bortsett från vissa detalj­ anmärkningar.

Yrkesskadeskyddets allmänna omfattning Vad utredningen anfört och föreslagit i denna del har med ett par undan­ lag i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Utredningens förslag att behålla och vidga yrkesskadeskyddet för yrkesutbildningselever m. fl. hälsas med tillfredsställelse av statens handikappråd, skolöverstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, DO och TCO. LO ifråga­ sätter dock lämpligheten av att endast de studerande som är berättigade till studiehjälp eller studiemedel skall tillhöra den försäkrade personkretsen, eftersom det finns ett flertal elevsysselsättningar vid vilka dessa studie­ sociala förmåner inte utgår. Som exempel nämns praktisk yrkesutbildning på fritiden, där arbetsmiljön och risksituationerna är sådana att de direkt kan jämställas med den normala arbetsplatsens. Riksförsäkringsverket an­ ser att studerande av alla slag bör tas undan från de särbestämmelser för yrkesskadade som i övrigt kan anses befogade. Verket erinrar om att denna kategori redan nu har rätt till sjukvårdsersättning inom ramen för den all­ männa försäkringen. Ett kompletterande sjukpenningskydd bör kunna ord­ nas genom frivillig individuell eller kollektiv sjukpenningförsäkring enligt bestämmelserna i 21 kap. AFL. Det invaliditetsskydd, som nu vid sidan av folkpensioneringen lämnas vissa yrkesutbildningselever inom yrkesskade­ försäkringens ram, bör enligt verkets mening avlösas av ett allmänt system för tilläggspensionering av yngre personer som inte har förvärvsarbete. Utredning om ett sådant system pågår inom pensionsförsäkringskommittén. Försäkringskasseförbundet liksom flertalet allmänna försäkringskas­ sor anser att lösningen av denna fråga bör anstå i väntan på resultatet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 79

den nämnda kommitténs arbete. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen fin­ ner det knappast konsekvent att yrkesskadeskyddet skall omfatta även grundskolelever vid praktisk yrkesorientering, eftersom dessa elever är undantagna från arbetarskyddslagens tillämpning Utredningens uppfattning att skyddet mot skada vid färdolycksfall skall bestå möts av erinran från riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen samt Skogs- och lantarbetsgivaref öreningen. Riksförsäkringsverket anser att re­ dan den allmänna försäkringens utbyggnad talar för att ett särskilt skydd vid dessa olycksfall inte längre är motiverat. Verket tillägger att flertalet färdolycksfall numera torde inträffa till följd av motorfordonstrafik och att det synes föga rationellt att, som nu är fallet, inte mindre än fem obligato­ riska försäkringar skall träda i funktion vid sådana olycksfall, nämligen sjukförsäkringen, folkpensioneringen, tilläggspensioneringen, trafikförsäk­ ringen och yrkesskadeförsäkringen. LO delar utredningens uppfattning att skyddet vid färdolycksfall skall bestå och erinrar om att ILO-konventionen nr 121 villkorslöst fordrar att den nationella lagstiftningen omfattar färdolycksfallen. I frågan om sjömäns yrkesskadeskydd anför TCO att vägande skäl kan anföras för att sjömän som regel bör omfattas av yrkesskadeskyddet under all landpermission. På grund härav och då utredningen inte närmare under­ sökt denna fråga kan TCO inte godta utredningens avvisande inställning. LO anser att frågan bör utredas särskilt. Sveriges redareförening anser att sjömansyrket är av den art, att vissa andra synpunkter bör anläggas i fråga om färdolycksfall än när det gäller anställda på land.

Ersättning vid sjukdom Utredningens förslag att utsträcka den nuvarande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna så att den omfattar hela sjukdomstiden anses av flertalet remissinstanser vara en i princip riktig och från admi­ nistrativa synpunkter önskvärd reform. Några remissinstanser har dock avvikande mening. LO anser sålunda att utredningen alltför ensidigt utgått från de admini­ strativa fördelar som står att vinna genom att utsträcka samordningen så att den omfattar hela sjukdomstiden. Enligt LO:s mening bör samordningen ske »uppåt», dvs. så att de fördelaktigaste förmånerna blir normgivande. LO anför vidare att när LO vid samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeför­ säkringarna år 1953 tillstyrkte förslaget om en viss självrisk detta skedde samtidigt med införandet av en obligatorisk sjukförsäkring som totalt inne­ bar en väsentligt ökad social trygghet för de anställda. Utredningens förslag innebär i fråga om sjukvårdsförmåner endast att självrisken ökar och att denna drabbar långtidsfallen. En sådan försämring av sjukvårdsförmånerna i samband med yrkesskada kan LO inte acceptera. LO kan inte heller godta att man inte skall ha möjlighet att efter den nuvarande samordningstidens

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 47 år 1967

utgång pröva om sjukpenningklassplaceringen för de yrkesskadade. TCO och SR har liknande upppfattning. I fråga om rätten till sjukvårdsersättning är remissinstanserna nästan undantagslöst ense med utredningen om att de yrkesskadade åtminstone tills vidare skall få ersättning för tandläkarvård och sjukvård utom riket efter de faktiska kostnaderna om de anses skäliga. Riksförsäkringsverket ifrågasät­ ter dock om det är nödvändigt att behålla reglerna om sjukvård utom riket. Dessa regler har enligt verkets mening sin största betydelse i att de gör det möjligt för arbetsgivare och speciellt för redare att från försäkringen få till­ baka så mycket som möjligt av de utgifter för anställdas sjukvård utomlands som de enligt lag eller anställningsavtal kan vara skyldiga att betala. Detta intresse torde i första hand böra tillgodoses genom förbättring av ersättning­ arna för sjukvård utom riket i den allmänna försäkringen. Försäkringsrådet (majoriteten) anser att man inte bör föregripa ställningstagandet till försla­ get om tandvårdsförsäkring och till frågan om en generellt vidgad rätt till er­ sättning för sjukvård utom riket inom den allmänna försäkringens ram. Socialförsäkringsbolagens förening ifrågasätter om inte särskild ersättning bör utgå till yrkesskadade för vissa specialistundersökningar och för resor vid vissa behandlingar. Flera remissinstanser anser att de för yrkesskadade föreslagna särreglerna om sjukpenningklassplacering och om klassändring efter inkomstanmälan kan leda till överkompensation och för vissa andra försäkrade svårbegripliga resultat. Vad man särskilt vänder sig mot är att det skulle finnas två metoder för att bestämma sjukpenning, en vid sjukdom och skador i allmän­ het och en annan vid yrkesskador. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet har i och för sig inte något att erinra mot det föreslagna sättet för placering i sjukpenningklass men ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl för att särbehandla yrkesskadade i detta avseende. Försäkringskasseförbundet ansluter sig till vad ledamoten Hultström anfört i sin reservation om ersättning vid sjukdom. LO tillstyrker förslaget att anmälan för placering i sjukpenningklass eller ändring till högre klass för yrkesskadade skall gälla från dagen efter det anmälan kom in till försäkringskassa. Riksförsäkringsverket yttrar att de nuvarande reglerna om när klasspla­ cering blir gällande i vissa fall medför mindre tillfredsställande verkningar. Så kan bli fallet, när inkomst av förvärvsarbete anmäls av någon som inte förut haft sådant arbete och därför inte är placerad i sjukpenningklass eller såsom hemmafru är placerad i klass nr 1. Verket förordar därför sådan änd­ ring av AFL att för sådana försäkrade placering i sjukpenningklass blir gällande redan fr. o. in. dagen efter den då anmälan kom in till försäkrings­ kassan. Genom en sådan bestämmelse nås en generell förbättring som omfat­ tar även yrkesskadade. Däremot anser verket inte lämpligt att vare sig för yrkesskadade eller för andra göra ändring i den allmänna försäkringens

Kungl. Maj.ts proposition nr 247 år 1967 81

regler om verkningarna av anmälan om inkomsthöjning för personer, som är placerade i sjukpenningklass nr 2 eller högre. En sådan åtgärd skulle öppna möjlighet för en person med sviktande hälsa att ordna med en uppklassning strax före sjukskrivning och avtrubba känslan för skyldigheten att omedelbart anmäla inkomständringar. Svenska försäkringsbolags riksför­ bund och Socialförsäkringsbolagens förening ifrågasätter om inte felaktig­ heter i sjulcpenningklassplaceringen borde kunna rättas till under sjukskrivningsperioder i större utsträckning än som nu är fallet.

Ersättning vid invaliditet Mot förslaget om ersättning vid invaliditet anmärker flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Erinringarna riktar sig främst mot invaliditetsgraderingen, kompensationsnivån och anordningen med yrkesskadepoäng. Riksförsäkringsverket erinrar till en början om att antalet ärenden som rör ersättning vid invaliditet är ringa jämfört med dem som gäller ersättning vid sjukdom. Några mera vägande administrativa skäl kan därför inte an­ föras mot en särbehandling av yrkesskadefallen när det gäller ersättning vid invaliditet. Det är dock från såväl de försäkrades som de administrativa or­ ganens synpunkt uppenbart att en samordning av reglerna om ersättning vid yrkesskada och vid annan skada och sjukdom inte bör ske till priset av att reglerna blir mer än rimligt invecklade. Med hänsyn till den för Sveriges del alltmer brännande frågan om en internationell samordning av olika länders socialförsäkringssystem bör man vidare eftersträva en klar gränsdragning mellan ersättning av allmän pensionskaraktär och speciella yrkesskade­ ersättningar. Utredningens förslag fyller enligt verkets mening inte dessa krav. Mest påfallande i detta avseende är, fortsätter verket, reglerna om yrkesskadepoäng, som kan antas leda till vittgående krav på ändringar även då det inte är fråga om yrkesskada. Detta problem hänger nära samman med frågan om tilläggspension för unga personer som drabbas av invaliditet. Denna fråga utreds av pensionsförsäkringskommittén. Enligt verkets upp­ fattning bör det vara uteslutet att innan kommitténs förslag avlämnats företa sådana ingrepp i tilläggspensionssystemet som yrkesskadeutredningen före­ slagit. Ställningstagandet till en definitiv samordning av yrkesskadeförsäk­ ringen och folkpensioneringen bör också anstå något. Även om nu anförda synpunkter i och för sig inte utgör ett skäl mot en provisorisk samordning av yrkesskadeförsäkringens livräntesystem och den allmänna försäkringens pensionssystem anser verket att starka skäl talar för att även provisoriska åtgärder får anstå i väntan på pensionsförsäkringskommitténs betänkande. Riksförsäkringsverket anför vidare att det för att slippa särbestämmelser om ersättning vid invaliditet på grund av yrkesskada kan vara befogat att pröva om den allmänna pensioneringens invaliditetsgradering och kompen­ sationsgrader. Därvid kan diskuteras att sänka den undre gränsen för rätt G — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 747

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

till pension från nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften till minst eu tredjedel. Kompensationsnivån skulle kunna bestämmas så att hel pen­ sion utges vid fullständig arbetsoförmåga samt två tredjedelar resp. en tredjedel av hel pension vid nedsättning av arbetsförmågan med två tredje­ delar resp. en tredjedel. En mera omfattande omläggning av de nuvarande reglerna kan också tänkas. Verket framhåller vidare att skador som medför framtida men av relativt ringa omfattning sällan medför mera varaktig inkomstminskning. Enligt verkets mening är det därför meningslöst att med den allmänna pensioneringens metod för invaliditetsbedömning före­ skriva rätt till livsvarig pension vid så låg invaliditetsgrad som en sjättedel, vare sig inkomstminskningen beror på yrkesskada eller annan skada eller sjukdom. Om den nedre gränsen sätts vid en nedsättning av arbetsförmågan med en tredjedel bör det finnas möjligheter att undvika särregler för yrkesskadade. Verket avstyrker bestämt att pension skall kunna utgå vid lägre invaliditetsgrad än en tredjedel. Riksförsäkringsverket anser att man, om YFL behålls tills vidare, bör tän­ ka sig en mindre tabellbunden invaliditetsbedömning än f. n. Försäkringskasseförbundet ansluter sig i frågan om yrkesskadepoäng till ledamoten Hultströms reservation. 1 fråga om invaliditetsgradering och kompensationsnivå anser förbundet att målet bör vara en fullständig in­ tegrering mellan yrkesskadeskyddet och skyddet från den allmänna pen­ sioneringen. Nedre gräns för rätt till förtidspension bör vara nedsättning av arbetsförmågan med en tredjedel. Utredningens förslag om halv förtids­ pension vid halv nedsättning av arbetsförmågan finner förbundet motiverat men denna kompensationsgrad bör gälla för samtliga försäkrade. Vid lägre nedsättning av arbetsförmågan än en tredjedel bör övervägas effektiva arbetsvårdande åtgärder. De allmänna försäkringskassorna har samma uppfattning. Svenska arbetsgivareföreningen ifrågasätter om det är motiverat att sätta den nedre gränsen för de yrkesskadades rätt till förtidspension så lågt som utredningen föreslagit. Om så sker bör förmånen betecknas som en särskild yrkesskadeförmån och inte som en pensionsförmån. Förslaget om särskild poängberäkning för tilläggspension åt yrkesskadade avstyrks. Föreningen hänvisar i denna fråga till den utredning som pågår inom pensionsförsäkringskommittén. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen kan bi­ träda att invaliditetsskyddet vid yrkesskada utgår som en övergångsform redan vid nedsättning av arbetsförmågan med minst en sjättedel. Därvid förutsätts att förmånen betecknas som en särskild yrkesskadeförmån. I fråga om yrkesskadepoäng ansluter sig föreningen till ledamoten Hult­ ströms reservation. Även Riksförbundet landsbygdens folk ansluter sig till reservationen. I övrigt anför riksförbundet att utredningens förslag skulle medföra en komplicerad och ur sociala rättvisesynpunkter olämplig anordning. Förslaget bör därför grundligt omprövas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1967 83

Statens avtalsverk ifrågasätter om den olika behandlingen av invaliditet på grund av yrkesskada och invaliditet på grund av annan skada eller sjukdom är i alla avseenden motiverad. Verket erinrar om att flera av de frågor som utredningen haft att ta ställning till är aktuella också för pensionsförsäkringskommittén. Enligt verkets mening bör därför pensionsförsäkringskommitténs förslag avvaktas innan man tar ställning till yrkesskadeutredningens förslag. LO godtar i princip utredningens förslag men anser att det bör byggas ut i vissa avseenden. LO föreslår att folkpension på grund av yrkesskada bör kunna kompletteras med barntillägg även om den skadade är en gift kvinna samt med hustrutillägg. Vidare bör invaliditetstillägg och invaliditetser­ sättning till den som blivit blind på grund av yrkesskada utgå också om han var 63 år eller äldre när skadan inträffade. I fråga om tilläggspen­ sionen finner LO utredningens konstruktion med yrkesskadepoäng vara en god lösning av ett svårt problem. LO anser det dock inte rimligt att den s. k. 15-årsregeln skall kunna leda till lägre pension för äldre försäk­ rade. LO tillstyrker förslaget om invaliditetsbedömningen och anser att det ger utrymme för en individuell bedömning med hänsyn till den skadades egna möjligheter och de förhållanden som råder på arbetsmarknaden. Enligt organisationens mening är det ställt över all diskussion att den lägsta invaliditetsgrad som berättigar till förtidspension i yrkesskadefallen bör vara lägre än den som gäller inom den allmänna pensioneringen. LO godtar en nedre invaliditetsgräns vid en nedsättning av arbetsförmågan med minst en sjättedel liksom förslaget om två nya invaliditetsgrupper. LO anser dock att kompensationsnivån inom de två nya grupperna bör vara en tredjedel resp. en sjättedel i stället för föreslagna en fjärdedel resp. en åttondel. TCO tillstyrker utredningens förslag om kompensationsskala för de yrkesskadade och anser att den bristande överensstämmelse som härigenom kommer att råda mellan yrkesskadeskyddet och pensionsskyddet i allmän­ het så småningom bör kunna undanröjas genom en förbättring av bestäm­ melserna i AFL. TCO föreslår att den uppräkning av den årliga arbetsför­ tjänsten som utredningen föreslagit vid 19 och 21 års ålder kompletteras med ytterligare uppräkningar vid 25, 30 och 35 års ålder. SR accepterar utredningens förslag att den nedre gränsen för förtidspension för de yrkesskadade sätts vid en sjättedel och har i fråga om kompensationsgraden samma uppfattning som LO. Medicinalstyrelsen avstyrker förslaget om två nya invaliditetsgrupper för de yrkesskadade. Anses en nyordning nödvändig bör den enligt styrelsens mening gälla generellt inom den allmänna pensioneringen. Sveriges läkarför­ bund understryker svårigheterna att göra invaliditetsbedömningar, när ar­ betsförmågans nedsättning understiger hälften. Förbundet förordar att vid nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften förtidspension generellt ut­ ges med hälften av hel förtidspension i stället för som f. n. med en tredjedel.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1967

Kommunernas pensionsanstalt ifrågasätter om inte den nedre invaliditetsgränsen bör höjas avsevärt och anser att samma regler bör gälla för yrkes­ skada och för annan skada. Om det inte är möjligt att få full överensstäm­ melse bör enligt pensionsanstaltens mening ersättning vid lägre invaliditetsgrader utgå i form av engångsbelopp — dock ej av typen yrkesskadepenning — och beloppet vara skattefritt. Hovrätten för Övre Norrland anser att skäl talar för att den nedre invaliditetsgränsen sätts högre än vad som är fallet såväl enligt YFL som enligt förslaget. Hovrätten yttrar vidare att den fingradering av nedsättningen av arbetsförmågan som förutsätts i förslaget torde vara svår att göra på ett helt övertygande sätt, svårare än med det äldre systemets lytestaxa. Försäkringsinspektionen har ingen invändning mot att ersättning skall utgå även vid låg invaliditet. Förslagen om minimipoäng samt om vissa förhöjningar av poängen från 21 år om skadan inträffat före denna ålder är enligt inspektionens mening ett steg i rätt riktning. Statens handikapp­ råd har liknande uppfattning och förordar vissa justeringar av reglerna om poängberäkningen. Handikapprådet föreslår vidare viss förbättring av kompensationsnivån inom de två nya invaliditetsgrupperna. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner utredningens förslag i hu­ vudsak rimliga och väl avvägda. Socialförsäkringsbolagens förening har lik­ nande uppfattning.

Ersättning till efterlevande Utredningens förslag i fråga om ersättning till efterlevande har endast i ringa omfattning föranlett kommentarer från remissinstansernas sida. TCO anser att så länge änka har rätt till efterlevandelivränta sådan rätt bör finnas kvar för änkling.

Ersättning för lyte och men m. m. Remissinstansernas inställning till utredningens förslag om särskilda yrkesskadeförmåner — yrkesskadepenning, särskilda hjälpmedel och be­ gravningshjälp — är mycket skiftande. Många remissorgan anser att så­ dana förmåner kan vara motiverade i och för sig men att de bör tillkomma alla försäkrade och inte bara de yrkesskadade. Mest omstridd är frågan om yrkesskadepenning, dvs. ersättning för lyte och men. Utredningens förslag godtas i princip eller lämnas utan erinran av några remissinstanser men möter invändningar i flera yttranden. Åtskilliga remissinstanser —■ både sådana som i princip godtar förslaget och sådana som ställer sig avvisande —- är kritiska mot de förordade grunderna för yrkesskadepenningens beräkning och befarar betydande svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Försäkringsinspektionen yttrar att yrkesskadepenningen kanske är den förmån som det är svårast att framdeles få någon motsvarighet till i den

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1067 85

allmänna försäkringen och som därför på ett särskilt sätt träffas av argu­ mentet, att ett handikapp av viss svårighetsgrad representerar samma be­ hov oavsett om orsaken är yrkesskada eller inte. Det kan också diskuteras om det inte, inom en begränsad kostnadsram, i stället finns andra reformer som dels är ännu mer angelägna än dessa kontanta engångsbelopp och dels också kunde peka fram emot framtida förbättringar inom den allmänna försäkringen. Som exempel nämner inspektionen behoven inom den medi­ cinska rehabiliteringen, det ekonomiska stödet under sådan rehabilitering och behovet att göra invalidförmånerna standardsäkra. De kontanta en­ gångsbeloppen är dock utomordentligt värdefulla för de skadelidande som kan få dem. I de fall ett skadeståndsrättsligt ansvar för arbetsgivaren blir aktuellt fyller de dessutom funktionen att begränsa eller undanröja verk­ ningarna av ett sådant ansvar. Inspektionen vill därför inte göra annat yrkande än att de förordade föreskrifterna om yrkesskadepenning över­ arbetas. Statens handikappråd anser att starka skäl talar för förslaget. Före­ skrifterna om yrkesskadepenning bör dock ses över. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det följdriktigt att ersätt­ ningen för eventuellt inkomstbortfall kompletteras med eu ersättning för icke-ekonomisk skada men ifrågasätter om inte en ytterligare differentie­ ring efter ålder bör göras så att en något högre ersättning än normalbelop­ pet utges till yngre personer. Socialförsäkringsbolagens förening anför att utredningens målsättning varit att det ekonomiska skyddet vid yrkesskada skall fogas in i den allmänna försäkringen. För att få ett tillfredsställande yrkesskadeskydd har särskilda förmåner tillskapats som komplement. Med denna utgångspunkt synes enligt föreningens mening tanken bakom yrkesskadepenningen böra vara att skapa en ersättningsform för sådana invaliditetsfall inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen som faller bort på grund av den allmänna försäkringens regler om rätt till förtidspension. Däremot kan yrkesskadepenningen knappast anses motiverad som en tillbiggsersättning när förtidspension utges. Föreningen tillägger att om yrkes­ skadepenning anses böra utgå även i de fall då den skadade får förtids­ pension, yrkesskadepenningens storlek bör beräknas med hänsyn härtill. Svenska arbetsgivareföreningen anser det tveksamt om det vid tillämp­ ning av den allmänna försäkringens invaliditetsbegrepp på de yrkesskadade finns anledning att för dem införa en inom socialförsäkringen i övrigt okänd förmån. Trots sina principiella betänkligheter mot yrkesskadepen­ ningen vill föreningen dock inte motsätta sig förslaget, eftersom ersättning för lyte och men har gammal hävd inom yrkesskadeskyddet. LO framhåller att utredningsmajoritetens motivering för och förslagom en avtrappning av yrkesskadepenningen efter 50 år inte beaktar de äldres situation i dagens högt rationaliserade produktion. LO anser det nödvändigt att samtliga yrkesskadepenningbelopp höjs med minst två

86 Kungl. Maj.ts proposition nr l'i7 år 1967

basbelopp, om förslaget skall kunna accepteras, och förutsätter att yrkesskadepenningen inte beskattas. Från den försäkrades synpunkt kan det enligt TCO.s uppfattning betrak­ tas som skäligt att en integrering av yrkesskadeskyddet med den allmänna försäkringen inte medför en försämring i jämförelse med nuvarande be­ stämmelser. Vid lägre invaliditetsgrader, till vilka majoriteten av skadefallen kan hänföras, kommer yrkesskadepenningen att vara den enda er­ sättningen för en yrkesskada. En jämförelse mellan nivåerna av de nu­ varande livräntorna och de föreslagna beloppen i yrkesskadepenning visar att dessa senare innebär en betydligt lägre ersättning än som skulle ha utgått om motsvarande skada hade kompenserats genom livränta under en genomsnittlig återstående livstid. TCO anser att det särskilt vid skador som leder till högre grad av invaliditet är viktigt att ersättningsbeloppen bär sådan storlek att verklig lättnad kan beredas den skadade och menar att de föreslagna ersättningarna inte kan fylla sin avsedda funktion, om de inte höjs med två basbelopp. En förutsättning för att engångsbelopp skall kunna godtas är vidare att beloppen inte beskattas. Även SR anser att beloppen bör höjas avsevärt. SR yttrar vidare att minskning av yrkesikadepenningen på grund av den skadades ålder inte bör ske, om den ska­ dade inte fyllt 60 år. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet har inte något att erinra mot yrkesskadepenningens ändamål och storlek men anser att benämningen är ägnad att leda till förväxling med sjukpenning vid yrkes­ skada. Riksförsäkringsverket framhåller att de nuvarande yrkesskadelivrän- Lorna i princip inte är avsedda att kompensera för lyte och men. Med hän­ syn härtill bör yrkesskadepenningen ses som en ny förmån. Eftersom det inte kan anses ha varit meningen med utredningen att utsträcka yrkesskade­ skyddet utöver vad som gäller f. n. bör ersättningen enligt verkets mening inte utformas så som föreslagits, särskilt som den försämring i livssitua­ tionen som utredningen åberopar i lika hög grad föreligger vid många andra skador än yrkesskador. Även andra omständigheter än principiella syn­ punkter talar mot utredningens förslag. Verket nämner metoden för ersätt­ ningens beräkning, schabloniseringen och därav följande bristande hän­ syn till individuella faktorer. Vad som kan motivera en engångsersättning av den föreslagna typen, fortsätter riksförsäkringsverket, torde i och för sig inte vara behovet av en kompensation för lyte och men utan i stället ett eventuellt behov av att kompensera ett förhållandevis lågt eller tillfäl­ ligt inkomstbortfall som inte medför rätt till förtidspension. I direktiven för utredningen har en ersättningsform motsvarande den föreslagna yrkes­ skadepenningen uppenbarligen förutsatts endast i fall då invaliditetsgraden är så låg att pension inte kan förekomma. Verkets uppfattning är, att särskild yrkesskadeersättning kan vara motiverad som en övergångsförmån i fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 87

som avses i utredningsdirektiven men däremot inte då rätt till förtidspen­ sion föreligger. Eftersom de skadade i de förstnämnda fallen efter viss tids tillvänjning torde ha anpassat sig till sin nya situation och nått den arbets­ inkomst de hade före skadans inträffande, kan det synas lämpligt att den särskilda ersättningen utges inte som ett engångsbelopp utan som en tids­ begränsad livränta efter mönster av den allmänna försäkringens invalidi­ tetsersättning. En sådan ersättning bör bestämmas efter schablonmässiga grunder och beräknas till belopp som inte överstiger den lägsta förtids­ pensionen. Försäkringsrådet (majoriteten) anser att den föreslagna yrkesskadepenningen skulle komma att utgöra ett av de allvarligaste hindren mot en fram­ tida samordning med den allmänna försäkringen. Med hänsyn härtill kan rådet inte tillstyrka förslaget. Enligt medicinalstyrelsens mening skulle yrkesskadepenningen skärpa skillnaderna i ersättningshänseende mellan yrkesskadade och andra skadefall. Det skulle vidare bli synnerligen svårt att skapa en rättvis värderingsgrund, eftersom många svårlösta medicinskt-försäkringstekniska problem kommer i blickfältet. Sveriges läkarförbund yttrar att förslaget om yrkesskadepenning synes vara ofullständigt genomtänkt. Förbundet anser att man inte utan vidare kan flytta över nu tillämpade normer vid faststäl­ lande av livränta till yrkesskadepenningen för vilken lyte och men skall ges en självständig betydelse. Den förordade metoden för beräkningen kan leda till allvarliga felbedömningar. Försäkringskasseförbundet ansluter sig till den uppfattning som leda­ moten Hultström framfört i sin reservation. Flertalet allmänna försäkrings­ kassor är av samma mening. Kommunernas pensionsanstalt ifrågasätter lämpligheten av den före­ slagna förmånen. Riksförbundet landsbygdens folk samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen avstyrker förslaget. Riksskattenämnden, som bedömt yrkesskadepenningen från beskattningssynpunkt, framhåller att ersättningen inte är avsedd att ge kompensation för inkomstbortfall. Den kan dock enligt utredningens uttalanden innefatta viss ersättning för uteblivet avancemang. I den mån så är fallet är det fråga om ersättning för utebliven arbetsinkomst, vilken ersättning princi­ piellt borde vara skattepliktig såsom inkomst av tjänst. Sistnämnda del av yrkesskadepenningen torde dock vara relativt obetydlig och det kan antas att det i praktiken knappast blir möjligt att särskilja vad som sålunda borde vara skattepliktig inkomst. Med hänsyn härtill anser nämnden att frågan från skattesynpunkt inte är så betydelsefull, att tillräcklig anledning finns att beskatta någon del av yrkesskadepenningen. I fråga om begravningshj älpen anser LO att den bör utgå med 40 % av basbeloppet. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen avstyrker för­ slaget om begravningshjälp.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr l'u år 1967

Administration Utredningens förslag att det nya yrkesskadeskyddet skall administreras av den allmänna försäkringens organ möter ingen erinran från remiss­ instansernas sida. Enligt LO:s mening synes det nödvändigt att pensionsdelegationerna till­ förs representanter för arbetsmarknadens parter så att delegationerna har tillgång till uppgifter om den lokala arbetsmarknads- och arbetsplatssitua­ tionen. Förslaget om en särskild nämnd med uppgift att genom rådgivande verk­ samhet främja en enhetlig tillämpning av de nya reglerna tillstyrks av försäkringsdomstolen, försäkringsrådet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Socialförsäkringsbola­ gens förening. Flera remissinstanser anser att i nämnden bör ingå repre­ sentanter för arbetsmarknadens parter. Riksförsäkringsverket anser att det föreligger ett visst fog för en sär­ skild nämnd under en övergångstid, om utredningens förslag om yrkesskadepenning genomförs. Statskontoret och Försäkringskasseförbundet av­ styrker att nämnden inrättas.

Finansiering Remissinstanserna biträder förslaget om att ett enhetligt premiesystem tillämpas och att finansieringen sker enligt fördelningssystemet. Många remissinstanser ifrågasätter dock behovet av särskilda avgifter för yrkes­ skadeskyddet. De menar att avgiften blir relativt sett så liten att den borde kunna inrymmas i avgiften till tilläggspensioneringen. Flera remissinstanser beklagar från principiell synpunkt att man överger den efter skaderisken differentierade avgiften, eftersom denna varit av bety­ dande värde för att stimulera det förebyggande arbetarskyddet inom före­ tagen. Även från andra synpunkter har behovet av den nuvarande yrkesskadestatistiken understrukits. Man betonar därför vikten av att man vid övergången till det nya finansieringssystemet sörjer för att en effektiv yrkesskadestatistik utarbetas. I sådan riktning uttalar sig riksförsäkrings­ verket, medicinalstgrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, arbetsmedicinska institutet, statistiska centralbyrån, kommerskollegium, LO och TCO. LO och några andra remissinstanser betonar vidare att socialförsäkrings­ bolagen bedrivit en skadeförebyggande verksamhet, som varit av stort värde från allmän informativ synpunkt och som dessutom haft medicinsk och teknisk betydelse. För att råda bot på de negativa följderna för arbetar­ skyddet är det enligt LO:s mening nödvändigt med kompenserande före­ byggande åtgärder. LO yrkar därför att i vårt land i likhet med vad som sker i ett stort antal andra länder en särskild arbetarskyddsavgift tas ut av företagen över socialförsäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 Sfi

Övergången till den nya ordningen Vad angår ersättning i äldre skadefall hälsar remissinstan­ serna med tillfredsställelse förslaget om uppräkning och värdesäkring av alla yrkesskadelivräntor som är baserade på en invaliditet av lägst 20 % eller som utgår till efterlevande. Försäkringsrådet framhåller att exempelvis en livräntetagare, vars årliga arbetsförtjänst understigit 15 000 kr., kan bli överkompenserad, om olycks­ fallet inträffat mot slutet av giltighetstiden för YFL. En sådan livränte­ tagare kommer vid ett antaget basbelopp år 1968 på 6 000 kr. att få livräntan höjd till 6 000 :4 700 X livräntans belopp, dvs. med drygt 27 %, eller avsevärt mer än vad som kan antas motsvara penningvärdets försämring och stan­ dardhöjningen under ett eller två år. I vissa lägen kan höjningen även med­ föra bättre förmåner än enligt den föreslagna yrkesskadelagen. Riksförsäk­ ringsverket framhåller att om en allmän yrkesskadereform skjuts upp och 5 FL kommer att gälla även efter 1967 års utgång, livräntornas uppskriv­ ning och värdesäkring bör finansieras genom tillägg på arbetsgivaravgif­ terna efter samma principer som gäller för finansieringen av omregleringar och förhöjningar enligt 1955 och 1962 års lagstiftning. LO anser att liv­ räntorna bör nollställas med det basbelopp som gällde år 1962, dvs. 4 500 kr. Förslaget att livränta till skadad, som är född år 1903 eller senare och vars arbetsförmåga är nedsatt med mindre än 20 %, skall kunna bytas ut mot kapitalbelopp utan närmare prövning möter erinran från flera håll. LO har inte något att erinra mot förslaget under förutsättning att de kapitaliserade beloppen blir skattefria. Skulle skattefriheten inte genom­ föras, anser LO att det av rättviseskäl är uteslutet att inte räkna upp också dessa livräntor. LO anser vidare att det inte föreligger något bärande skäl för den föreslagna tidsfristen två år för ansökan om utbyte. Svenska arbetsgivareföreningen är tveksam till utredningens förslag och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen kan inte biträda förslaget. Försäkringsrådet yttrar att utbyten av livräntor i föreslagen omfattning inger allvarliga betänkligheter. Förslaget innebär att försäkringsinrättningarna utan någon egentlig prövning skulle kunna betala ut kapitalbelopp på upp till 25 000—30 000 kr. Rådet uppger att rådet vid skilda tillfällen genom bl. a. kommunala myndigheter verkställt utredning sedan ett antal år förflutit från det kapitalutbyten beviljats för att få en uppfattning i vad mån utbyteskapitalet använts för uppgivet ändamål samt huruvida och i vad mån utbytet varit vederbörande till nytta. Därvid har konstaterats, att utbyte för förvärv av fastighet, företrädesvis egna hem, samt för studier i stort sett utfallit gynnsamt. Däremot har resultatet av utbyten för investe­ ring i rörelse i övervägande antalet fall blivit otillfredsställande. Rådet understryker att endast en mindre del av inkomna ansökningar om utbyte beviljats. Mot bakgrunden av nämnda omständigheter avråder försäkrings­ rådet från utbyte i den föreslagna omfattningen. Rådet anser att den admi­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967

nistrativa lättnad, som utredningen också åberopar till stöd för förslaget, torde förringas av att en viss del av livräntan förutsätts skola utgå som en periodisk prestation för tid efter det att livräntetagaren fyllt 67 år. Rådet anser att utbyte av livränta liksom hittills bör beviljas endast i den om­ fattning som tillämpningen av YFL gett vid handen. Rådet anför vidare att, om ett liberaliserat kapitalutbyte ändå skulle genomföras, bärande motiv saknas för den föreslagna tidsbegränsningen två år för ansökan. Inte heller synes de skäl som anförts mot att medge personer över 67 år utbyte över­ tygande. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte den föreslagna rätten till ut­ byte bör beskäras väsentligt. Förslaget strider nämligen mot de principer som allmänt brukar tillämpas vid återköp av pensioner och livräntor. I varje fall synes den ovillkorliga rätten till utbyte böra begränsas till små liv­ räntor, t. ex. högst 100 kr. om året. Verket framhåller vidare att förslaget knappast torde medföra någon administrativ vinst av betydelse i synnerhet som en prövning från verkets sida i vissa fall avses äga rum. De beräk­ ningsgrunder enligt vilka livräntans kapitalvärde skall framräknas bör vara mycket schematiska och enkla, om verket skall hinna med utbytesärendena inom rimlig tid. Beräkningsgrunderna måste vidare bestämmas så att de inte leder till förlust för yrkesskadeförsäkringsfonden. Socialförsäkringsbolagens förening kan inte biträda förslaget om skatte­ frihet för de utgivna engångsbeloppen. Med anledning av utredningens uttalande att låsningen av försäkringsinrättningarnas tillgångar inte utgör något vägande hinder mot utbyte framhåller föreningen, att utbytet enligt föreningens mening kan medföra så stort behov av likvida tillgångar att betydande förluster kan uppkomma i samband med tvångsförsäljning av bundna tillgångar. För bolagens del representerar de livräntor det här är fråga om ca 20 % av livräntefonderna eller närmare 80 milj. kr. Riksskattenämnden anser att det inte inträffat något förhållande som motiverar ändring av de gällande reglerna om beskattning av livräntor och anmärker att ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära att utbyte av livränta mot engångsbelopp får ske skattefritt, när invaliditetsgraden är låg och den skadade alltså i mindre grad beroende av ersätt­ ningen. Däremot skulle ersättningen beskattas vid mera höggradig inva­ liditet, dvs. då den skadade är mera beroende av ersättningen. I fråga om avvecklingen av de ömsesidiga socialförsäkrings­ bolagen erinrar riksförsäkringsverket om att bolagen enligt ett av 1965 års riksdag fattat principbeslut inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter 1967 års utgång. Vid ett uppskov med en allmän yrkesskadereform kan det enligt verkets mening övervägas att förlänga bolagens rätt att meddela yrkesskadeförsäkring. Skulle en sådan förlängning inte anses lämplig, uppstår under en övergångstid vissa administrativa problem för verket. Bolagen handlägger ungefär hälften av de yrkesskadeärenden som

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 91

inte slutbehandlats av försäkringskassorna. Verket anser det osäkert om lämplig personal kan fås att överta bolagens skadereglering under en be­ gränsad tid. Utredningens förslag om försäkringsrådets avveckling har försäkringsrådet ingen erinran mot. Rådet framhåller att om yrkesskadeför­ säkringslagen behålls med vissa ändringar, någon ändring av avvecklingsförfarandet inte bör ske. Försäkringsdomstolen och LO understryker bety­ delsen av att försäkringsrådet inte avvecklas förrän dess rest av mål är så obetydlig att överförandet av målen till försäkringsdomstolen inte kom­ mer att inverka menligt på domstolens arbetsbalans.

Frivillig yrkesskadeförsäkring Riksförsäkringsverket finner de skäl utredningen anfört för att slopa den nuvarande frivilliga yrkesskadeförsäkringen i och för sig övertygan­ de. Frågan kan dock komma i ett annat läge, om en allmän yrkesskadereform utformas efter andra principer än utredningen förordat. Hur den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen än ordnas, synes enligt verkets me­ ning skäl kunna åberopas för att staten på något sätt tillgodoser de själv­ ständiga yrkesfiskarnas behov av en inte allt för dyr försäkring mot olycks­ fall i arbete. Riksförbundet landsbygdens folk kan acceptera att den frivilliga yrkes­ skadeförsäkringen avskaffas under förutsättning att samtliga förvärvsarbe­ tande tillförsäkras samma förmåner vid yrkesskada som anställda och att avgiften för dessa förmåner hålls på samma nivå som arbetsgivaravgifterna för anställdas yrkesskadeförsäkring. Svenska västkustfiskarnas centralför­ bund anser att den frivilliga yrkesskadeförsäkringen fyller ett stort behov hos yrkesfiskarna, som mer än de flesta har att möta riskfyllda situationer i sitt arbete. Försäkringen bör därför enligt centralförbundets mening be­ hållas i avvaktan på en utredning av om formerna för försäkringen bör ändras i något avseende. Centralförbundet pekar också på att de nuvarande reglerna om samordning har fått obilliga verkningar för de frivilligt för­ säkrade och yrkar att dessa verkningar undanröjs.

Viss yrkesskadeersättning av statsmedel m. m. I fråga om ersättning för kroppsskada under militärtjänst föror­ dar försäkringsrådet (majoriteten), under förutsättning att YFL och militärersättningsförordningen får gälla tills vidare, att AFL:s sjukpenningtabell förs in i förordningen samt att maximibeloppet för beräkning av den år­ liga arbetsförtjänsten höjs. Rådet anser det också motiverat att höja det belopp, vartill den årliga arbetsförtjänsten i vissa fall får lägst beräknas, till 12 000 kr. eller 14 000 kr. Mot förslaget om sjukpenning till värnplik­ tiga efter lägst sjukpenningklass nr 11 och om viss minsta yrkesskade-

92 Ilungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1967

poäng invänder rådet att kompensationsnivån kan bli för låg för vissa ka­ tegorier. Under förutsättning att militärersättningsförordningen behålls i sina huvuddrag anser också riksförsäkringsverket att AFL:s sjukpenning­ tabell bör föras in i förordningen samt att minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning bör höjas väsentligt, förslagsvis till ett belopp motsvarande 21/» gånger basbeloppet. Verket anser vidare att gällande reg­ ler om ersättning för sjukvårdskostnader bör behållas. Överbefälhavaren yttrar att den föreslagna minimisjukpenningen till värnpliktiga bör gälla också den frivilliga personalen under tid då militärtjänst fullgörs. Svenska röda korset och Riksförbundet Sveriges Lottakårer har samma mening. Försvarets civilförvaltning anser det inte tillfredsställande att ta bort rät­ ten till full ersättning för bl. a. läkarkostnader och läkemedel för värnplik­ tiga och därmed jämställda. Sammanfattningsvis anför civilförvaltningen att förslaget bör arbetas över och den nuvarande militärersättningsförord­ ningen behållas tills vidare med vissa förbättringar i fråga om sjukpenning­ beloppen och livräntorna. I fråga om ersättning för skada, som ådragits under civilförsvar stjänstgöring in. m. och under vistelse på anstalt, förordar civilförsvarsstgrelsen viss utvidgning av ersättningsrätten för dem som skadas under civilförsvarstjänstgöring. Kriminalvårdsstyrelsen och social­ styrelsen understryker behovet av särregler för dem som är intagna på anstalt. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte ersättning till intagna på anstalt bör kunna lämnas efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Frågan om ersättning för skada till följd av krigsåtgärd under sjöfart och fiske bör enligt Svenska Sjöfolksförbundets yttrande, som LO in­ stämmer i, utredas ytterligare. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om behov föreligger av särskilda bestämmelser om ersättning till sjömän och fiskare, '»om till följd av krigsåtgärd drabbas av yrkesskada. Ersättning enligt gäl­ lande bestämmelser har beviljats endast i något enstaka fall. Uppkomman­ de ersättningsfrågor borde därför kunna regleras i annan ordning än ge­ nom särskilda författningar. Förslaget om uppräkning och värdesäkring av äldre livräntor lämnas utan erinran. Vad utredningen föreslagit i fråga om utbyte av vissa livräntor mot engångsbelopp kritiseras av några remissinstanser. Riksförsäk­ ringsverket anser att starka skäl talar mot förslaget och framhåller att den administrativa vinsten av ett mera allmänt utbyte torde vara ringa, om man övergår till databehandlingsteknik vid utbetalning av livräntor. Statens per­ sonalpensionsverk yttrar att frågan om kapitalisering av livräntor för stats­ anställda in. fl. bör bedömas efter samma principer som för övriga försäk­ rade. Statens järnvägar ifrågasätter om det inte vore bättre att helt utesluta utbytesrätt så länge bestämmelser om löneavdrag för livräntan gäller för livräntetagaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 93

Departementschefen

Det omfattande reformverk på den sociala trygghetens område, som ge­ nomförts under de senaste årtiondena, har berört alla grenar av socialför­ säkringen, dvs. sjukförsäkring, pensionering, yrkesskadeförsäkring och ar­ betslöshetsförsäkring. I anslutning till att den år 1946 antagna lagen om allmän sjukförsäkring underkastades en genomgripande revision inför ikraftträdandet den 1 januari 1955 antogs YFL som också trädde i kraft den 1 januari 1955. Med YFL genomfördes en betydande samordning mel­ lan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen för dem som är sjukförsäkrade. Samordningen innebär bl. a. att yrkesskadefall som har en varaktighet av högst 90 dagar i allmänhet regleras av de allmänna försäkringskassorna enligt sjukförsäkringens bestämmelser. Efter det att den allmänna sjukförsäkringen och den nya yrkesskadeför­ säkringen införts inriktades reformarbetet i huvudsak på pensioneringen, men avsevärda förändringar genomfördes också i fråga om sjukförsäkringen. AFL innebar att de huvudsakliga reglerna om sjukförsäkring, folkpensione­ ring och försäkring för tilläggspension samlades i ett lagverk och att sjuk­ försäkringen och pensioneringen i fråga om kompensation för inkomstbort­ fall tillsammans bildade ett system, enligt vilket inkomstbortfallet ersätts genom sjukpenning Aid mera kortvarig nedsättning av arbetsförmågan och genom pension om nedsättningen är varaktig eller långvarig. För yrkes­ skadeförsäkringens del rubbades inte dittillsvarande principer. Detta inne­ bär att efter den nyssnämnda samordningstiden kompensation för inkomst­ bortfall kan utgå i form av pension jämsides med ersättning från yrkes­ skadeförsäkringen, varvid reduktion enligt vissa principer görs på pensions­ förmånen. Reglerna om samordning mellan sjukförsäkringen och yrkes­ skadeförsäkringen har medfört att höjningarna av sjukpenningbeloppen inom sjukförsäkringen kommit yrkesskadade som är sjukpenningförsäk­ rade till del både under 90-dagarstiden och därefter. Sådana höjningar bär ägt rum enligt beslut åren 1962 och 1966. Sistnämnda års sjukförsäkringsreform innefattade också att de tidigare gällande bestämmelserna om karenstid inom sjukförsäkringen avskaffades, något som kommer även de yrkesskadade till del. 1 samband med tillkomsten a\r AFL tillkallades yrkesskadeutredningen för att utreda frågor om yrkesskadeförsäkringens inordnande i samma system som den allmänna försäkringen. Enligt direktiven för utredningen borde man utgå från att det ä\’en i framtiden skulle finnas ett särskilt försäkrings­ skydd i någon form för yrkesskador. En huvuduppgift för utredningen skulle vara att inventera behovet av särskilda yrkesskadeersättningar. Så långt möjligt borde ersättningsgrunderna göras gemensamma för yrkesskadeersättningar och andra jämförliga socialförsäkringsersättningar.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Som en annan huvuduppgift för utredningen angavs att föreslå regler som tryggar yrkesskadeförmånernas värdebeständighet. Detta borde gälla även livräntor enligt äldre lagstiftning. Vidare fick utredningen i uppdrag att utreda yrkesskadeförsäkringens administration. I direktiven erinrades om att riksdagen fattat principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen skulle upphöra med att med­ dela yrkesskadeförsäkring. Sedan yrkesslcadeutredningen tillkallades har reformverksamheten och utredningsarbetet på den allmänna försäkringens område fortsatt. Jag har redan nämnt 1966 års sjukförsäkringsreform, som har betydelse även för de yrkesskadade. Inom den allmänna pensioneringen har bl. a. standardför­ bättringen av folkpensionerna fortgått, invaliditetsersättningar och invalidiletstillägg höjts och utlänningarnas ställning inom tilläggspensioneringen förbättrats. Årets riksdag har fått förslag om höjda folkpensioner och om ytterligare förbättring av utlänningarnas ställning inom både sjukförsäk­ ringen och tilläggspensioneringen. Förslag om förbättring av de till sjukför­ säkringen knutna läkemedelsförmånerna har också lagts fram för årets riks­ dag. På utredningssidan är att märka att pensionsförsäkringskommittén utre­ der frågan om förbättrade pensionsförmåner åt personer som invalidiserats i unga år och om standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968. Slutligen kan nämnas att 1961 års sjukförsäkringsutredning lagt fram ett förslag om ersättning för tandläkarvård från den allmänna sjukförsäkringen och att utredningens arbete fortsätter med betydelsefulla avsnitt av sjukvårdsförsäkringen. Yrkesskadeutredningens förslag till yrkesskadelag bygger på principen att ersättningsformerna inom den allmänna försäkringen skall svara även för försäkringsskyddet vid yrkesskada. Ersättning skall alltså utgå i form av sjukvårdsersättning, sjukpenning, folkpension och tilläggspension. I åt­ skilliga avseenden föreslås dock för yrkesskador avvikelser från de regler som gäller för beräkningen av förmånerna inom den allmänna försäkringen. För sjukförsäkringen föreslås vissa förmånligare regler om sjukpenningklassplacering och om ersättning för tandläkarvård och sjukvård utom riket. Rätt till förtidspension vid yrkesskada skall enligt förslaget föreligga redan vid en nedsättning av arbetsförmågan med en sjättedel. Särskilda invaliditetsgrader införs för området under 50 % nedsättning av arbetsförmågan. Kompensationsnivån då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften men mindre än två tredjedelar föreslås bli högre vid yrkesskada än som följer av AFL. För tilläggspensionsdelen av förtidspension till en yrkesskadad och familjepension till hans efterlevande föreslås regler om yrkesskadepoäng, som ansluter sig till inkomsten vid skadefallet och som kan leda till högre pension än ealigt de allmänna reglerna. Särskilda regler om förhöjning av

Kungl. Maj. ts proposition nr i¥l år 1967 95

yrkesskadepoäng för den som skadats i unga år och om minimipoäng vid yrkesskada föreslås. Yrkesskadepoängen skall enligt förslaget slå igenom även på familjepension och på ålderspension som avlöser förtidspension. Utöver invaliditetsskydd i form av pension föreslår utredningen en ny särskild yrkesskadeförmån, som kallas yrkesskadepenning. Denna skall utgöra ersättning för lyte och stadigvarande men och utgå oberoende av om den skadade är berättigad till förtidspension eller ej. Yrkesslcadepenningen skall utgå i form av ett kapitalbelopp. Vid bestämmande av detta skall den medicinska defekten men inte skadans betydelse i det enskilda fallet ha avgörande betydelse. Minsta yrkesskadepenning skall enligt huvudregeln vara ett halvt basbelopp, dvs. vid nuvarande basbelopp 2 850 kr., och högsta yrkesskadepenning sex basbelopp, dvs. f. n. 34 200 kr. Enligt utredningens förslag skall yrkesskadeskyddet finansieras med en enhetlig arbetsgivaravgift och administreras av den allmänna försäkringens organ, dvs. i första hand försäkringskassorna. I fråga om livräntor enligt nuvarande och äldre lagstiftning föreslår utredningen att de räknas upp och görs värdebeständiga genom anknytning till basbeloppet. Yrkesskadeutredningens förslag har under remissbehandlingen bedömts olika. Allmän uppslutning råder kring utredningens förslag om uppräkning och värdesäkring av de äldre livräntorna. I fråga om förslaget till ny lag­ stiftning om yrkesskador är emellertid tveksamheten stor på flera håll. Enligt min mening har yrkesskadeutredningen på ett förtjänstfullt sätt utrett de problem som uppställer sig, om man vill infoga skyddet vid yr­ kesskada i den allmänna försäkringen. Skäl talar för att rätten till er­ sättning vid sjukdom eller skada inte bör vara beroende av orsaken till sjukdomen eller skadan. Yrkesskadorna har dock sedan lång tid haft en särställning och ända fram till dess den stora utbyggnaden av vårt sociala trygghetssystem började för ett tjugotal år sedan var yrkesskadeförsäk­ ringen den enda obligatoriska socialförsäkring som gav ersättning av verk­ lig betydelse vid inkomstbortfall på grund av sjukdom och invaliditet. Yrkesskadeutredningen bär, enligt min mening med rätta, strävat efter att en omläggning av yrkesskadeskyddet inte skall medföra försämring för de yrkesskadade. Detta har gjort att utredningens förslag om att den all­ männa försäkringens ersättningsformer i princip skall vara normgivande för yrkesskadeskyddet måst förses med en mängd undantag och special­ regler. Inte heller har särskilda yrkesskadeersättningar, som saknar mot­ svarighet inom den allmänna försäkringen, kunnat undvikas. Utredningen har i detta avseende ansett sig böra föreslå en ersättning, yrkesskadepenningen, som inte förekommer inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen. Yrkesskadeutredningens förslag om särskilda beräkningsgrunder för den allmänna försäkringens förmåner vid yrkesskada och om särskilda för­ måner vid yrkesskada har med nödvändighet lett fram till ett komplicerat

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

regelsystem, som skulle komma att vålla de tillämpande organen stora svårigheter. I den utformning reglerna fått i utredningens förslag torde de leda till icke godtagbara skillnader i likartade skadefall, beroende på om yrkesskadereglerna griper in eller ej. En ytterligare komplicerad lagstiftning om yrkesskador bör enligt min mening accepteras endast om man därigenom vinner beaktansvärda fördelar för dem som skyddas genom försäkringen. Remisskritiken visar att den nuvarande lagstiftningen har inte oväsentliga fördelar för de yrkesskadade framför den av utredningen föreslagna. Den rent formella samordningen med den allmänna försäkringen bör inte tillmätas något egenvärde, särskilt när den som här måste förenas med en omfattande specialreglering för yr­ kesskadorna. I vissa hänseenden är den specialreglering som föreslås ägnad att föregripa pågående utredningsarbete på den allmänna försäkringens om­ råde. Detta gäller t. ex. frågan om pensionsberäkning för den som invalidise­ rats i unga år. Yrkesskadepenningen, som är avsedd att utgå oberoende av inkomstbortfall och, i förekommande fall, utöver kompensation för in­ komstbortfall i form av pension, bygger på en inom vår socialförsäkring hittills okänd princip om ersättning för annat än rent ekonomisk skada. Jag delar den av flera remissinstanser uttryckta uppfattningen att den allmänna försäkringens regler om förutsättningarna för och storleken av de olika förmånerna bör ändras endast i den mån ändringen i huvudsak kan komma alla försäkrade till godo så att en särskilt gynnsam behandling av de yrkesskadade inte behövs annat än i undantagsfall. Förutsättningar före­ ligger uppenbarligen inte f. n. för att åstadkomma en omläggning av den allmänna försäkringen, så aLt det särskilda yrkesskadeskyddet skulle bli i stort sett överflödigt. Under sådana omständigheter anser jag det lämpligast att tills vidare behålla den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, som enligt vad jag nyss framhållit har betydande fördelar för de skadade. Yrkesskadeskyddets allmänna omfattning bör inte undergå någon änd­ ring. Inte heller bör de grundläggande reglerna om ersättning vid sjukdom och invaliditet ändras. LO har hävdat att utredningens förslag om en invaliditetsbedömning i överensstämmelse med den som tillämpas inom den allmänna försäkringen skulle ge utrymme för en individuell bedömning med hänsyn till den ska­ dades egna möjligheter och de förhållanden som råder på arbetsmarknaden. En sådan bedömning är möjlig även med YFL:s bestämmelser om inva­ liditetsbedömning. Vid tillkomsten av YFL uttalade departementschefen, att han ansåg det synnerligen viktigt att invaliditetsbedömningen inte in­ skränks till att väsentligen bli ett fastställande efter tabell av den procent­ sats, till vilken skadan är att hänföra anatomiskt. Hänsyn måste tas till de övriga faktorer, som för den skadade är ägnade att öka eller minska skadans inverkan på hans möjligheter att bereda sig arbetsinkomst. Jag anser att man bör kunna räkna med att praxis utvecklar sig i sådan riktning att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 97

omständigheter som LO pekat på beaktas i större utsträckning vid invaliditetsbedömningen. I vissa avseenden är emellertid de nuvarande yrkesskadereglerna mindre tillfredsställande. Detta gäller framför allt förmånernas beräkning. De anmärkningar jag vill rikta mot YFL kan i huvudsak sammanfattas i en punkt: frånvaron av värdesäkring. Högsta årliga arbetsförtjänst som kan ligga till grund för ersättningsberäkningen är 15 000 kr., och utgående livräntor anpassas inte automatiskt till förändringar i penning­ värdet. Genom särskilda beslut av statsmakterna har vissa äldre ersättningar anpassats till prisläget år 1962. Utredningen har föreslagit uppräkning och värdesäkring av livräntor enligt YFL och de tidigare lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och för vissa yrkessjukdomar. Enligt förslaget skall alla utgående livräntor till efterlevande och livräntor till skadade som är beräknade efter en invaliditetsgrad av minst 20 % uttryckas med ett tal som anger livräntans storlek i förhållande till basbeloppet för år 1963, dvs. 4 700 kr. Om livräntan är sam­ ordnad med allmän pension skall endast den del av livräntan, som inte dragits av på pensionen, omräknas. Förslaget innebär vid nuvarande bas­ belopp 5 700 kr. en omedelbar höjning med drygt 20 % av utgående belopp. Då basbeloppet stiger höjs beloppen automatiskt. Frågan om höjning och värdesäkring av de äldre livräntorna betraktar jag som en mycket viktig del av förslaget. Utredningens förslag innebär att de äldre livräntorna höjs procentuellt lika mycket oavsett när skadan inträffat. Som ett särskilt motiv för att använda samma procentuella förhöjning då skadan inträffat år 1963 och senare som då den inträffat före nämnda år har utredningen åberopat, att medelinkomsten för industriarbetare under perioden fr. o. m. år 1963 kom­ mit att betydligt överstiga det maximum på 15 000 kr., som gäller för beräk­ ningen av den årliga arbetsförtjänsten. Majoriteten av dem som blivit yrkesskadade under perioden kan alltså antagas ha fått sin årliga arbetsförtjänst tillgodoräknad blott till en del. Om man, som jag förordar, behåller den nuvarande yrkesskadeförsäk­ ringen med vissa förändringar torde man emellertid böra välja en lösning som något avviker från utredningens förslag. Det synes sålunda till en början vara lämpligt att de äldre livräntorna först räknas upp till den nivå de bör ha den 1 januari 1968 och därefter — i likhet med nytillkommande livräntor — värdesäkras genom anknytning till basbeloppet enligt AFL. Äldre yrkesskadelivräntor höjdes senast genom beslut år 1962 (prop. 1962: 119, L2U 25, rskr 310). Livräntor i skadefall som inträffat år 1960 och senare blev dock inte höjda. Med hänsyn till prisutvecklingen förordar jag att livräntor avseende yrkesskador som inträffat år 1961 eller tidigare höjs med 25 %. Livräntor i fall då skadan inträffat något av åren 1962—1964 bör höjas med 20 % och livräntor i fall då skadan inträffat något av åren 7 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 147

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967

1965—1967 med 10 %. För tiden efter den 1 januari 1968 bör de höjda liv­ räntorna liksom nytillkommande livräntor värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. I ett avseende anser jag utredningsförslaget i fråga om de äldre livrän­ torna mindre tillfredsställande. Det gäller förslaget att livräntor som grun­ dar sig på en invaliditet under 20 % skall tas undan från höjning och värde­ säkring. Det är visserligen riktigt att tidigare höjningar av äldre livräntor, med något undantag, inte avsett dessa livräntor. Jag anser dock övervägande skäl tala för att livräntorna vid invaliditet under 20 % denna gång inte tas undan från höjningen. Vid en sådan höjning av livräntorna vid låga invaliditetsgrader bortfaller behovet av särskilda regler för utbyte av dessa livräntor mot kapitalbelopp. Enligt förslaget, som dock inte avser skadade födda före år 1903, skall så­ dant utbyte ske på ansökan av den skadade, om inte särskilda skäl talar mot utbytet. I samtliga fall bör vidare enligt utredningens mening kapitalbelop­ pet vara skattefritt. Under remissbehandlingen har från olika synpunkter riktats kritik mot förslaget. När värdesäkringsmekanismen träder in även för dessa livräntor bör hittillsvarande lagregler för kapitalutbyte behållas. Såsom jag nyss antytt bör den av utredningen föreslagna värdesäkringsmetoden med anknytning till basbeloppet tillämpas även för n y t i 11 k o ra­ mande livräntor. Värdesäkringsfrågan inom yrkesskadeförsäkringen är dock inte löst därmed om man behåller YFL. Avgörande för bestämman­ det av yrkesskadeersättningens storlek är den skadades årliga arbets­ förtjänst. Härvid gäller dock den begränsningen att denna arbetsför­ tjänst inte tas i beaktande till den del den överstiger 15 000 kr. Detta tak har varit oförändrat sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 1955. Jag anser att högsta beloppet för den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av yrkes­ skadeersättningar bör indexregleras genom att uttryckas i basbelopp. Sam­ tidigt bör maximibeloppet höjas. Vid bestämmandet av den högsta årliga arbetsförtjänst som skall ligga till grund för beräkning av ersättningar inom yrkesskadeförsäkringen har förtjänstläget för industriarbetare spelat eu avgörande roll. Socialvårdskommittén, vars förslag (SOU 1951: 25) låg till grund för den nuvarande lagen, föreslog mot bakgrunden av dåvarande löneläge ett inkomsttak vid 9 000 kr., som skulle vara indexreglerat. Vid den överarbetning, som kommittéförsla­ get undergick innan YFL antogs, ansågs att inkomsttaket borde sättas så högt att det tills vidare gjorde en indexreglering överflödig. Gränsen sattes vid 15 000 kr. i anslutning till övre gränsen i sjukpenningskalan enligt lagen om allmän sjukförsäkring som trädde i kraft samtidigt som YFL. År sarbets­ förtjänsten för industriarbetare bör även i fortsättningen tjäna som ledning för bestämmande av inkomsttaket inom yrkesskadeförsäkringen. Jag anser att ett tak vid fyra gånger det basbelopp som gäller vid skadeårets ingång är en lämplig avvägning. Förslaget innebär vid nuvarande basbelopp en höj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 99

ning av inkomsttaket till 22 800 kr., dvs. med drygt 50 %. Vissa andra i kro­ nor uttryckta gränsvärden som har betydelse för storleken av livräntan till en yrkesskadad bör på motsvarande sätt höjas och anknytas till basbe­ loppet. På så vis kommer den högsta möjliga livräntan inom yrkesskade­ försäkringen också alt höjas med ca 50 %. Jag erinrar om att den skadade vid svårare invaliditet i allmänhet också är berättigad till folkpension och till tilläggspension som beräknas även på högre inkomstunderlag. Yrkesskadeförsäkringens administration handhas nu av riks­ försäkringsverket och nio s. k. socialförsäkringsbolag. Bolagen skall enligt riksdagens beslut upphöra med att meddela obligatorisk yrkesskadeförsäk­ ring. Enligt utredningens förslag skall de allmänna försäkringskassorna i första hand avgöra ärenden om ersättning vid yrkesskada. Denna fråga har kommit i ett annat läge genom mitt förslag att den nuvarande yrkesskade­ försäkringen skall bestå. Jag anser för min del att man i detta läge inte har något att vinna på att överge den nuvarande konstruktionen med riksför­ säkringsverket som försäkringsinrättning. Sedan bolagen upphört att med­ dela försäkring kommer verket att vara ensam försäkringsgivare. Vad jag nu sagt utesluter inte att riksförsäkringsverket i ökad omfattning utnyttjar försäkringskassorna vid handläggning av yrkesskadeärenden i den mån detta visar sig lämpligt. Försäkringsinrättningarnas beslut i yrkesskadeärenden kan överklagas till försäkringsrådet och därifrån till försäkringsdomstolen. Det har förut­ satts att försäkringsrådet skall upphöra och någon ny rekrytering av leda­ möter till rådet har sedan länge inte ägt rum. Sådana bestämmelser bör nu tillkomma, som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att besluta att försäkrings­ rådet skall upphöra vid en viss tidpunkt. Antalet mål, som kommer in till försäkringsrådet varje år, har under de senaste åren utgjort omkring 1 500. Det är med hänsyn härtill inte möjligt att låta besvär i yrkesskademål gå direkt från riksförsäkringsverket till för­ säkringsdomstolen. Det behövs en mellaninstans. Enligt min mening bör eu särskild yrkesskadenämnd, som i administrativt hänseende är knuten till riksförsäkringsverket, pröva besvär över riksförsäkringsverkets beslut i yr­ kesskadeärenden. Nämndens ledamöter bör utses av Kungl. Maj :t. Samman­ sättning och domförhetsregler bör i huvudsak stämma överens med vad som nu gäller för försäkringsrådet. Representanter för arbetsgivare och arbetstagare skall alltså ingå i nämnden. Den nuvarande yrkesskadeförsäkringen finansieras med avgifter från arbetsgivarna. Dessa avgifter bestäms av försäkringsinrättningarna efter försäkringsmässiga grunder så att de kan antas täcka den risk som försäk­ ringen avser. Avgiften skall alltså förslå även till avsättningar för framtida ersättningsanspråk (kapitaltäckningssystemet). Avgifterna är olika inom olika verksamheter och företag med hänsyn till arbetets farlighet och övriga omständigheter. Procentsatsen för den årliga avgiften varierar för riks­

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

försäkringsverkets del från mindre än 0,1 % av lönesumman till omkring 1,0 %. Avgifterna varierar också mellan de olika försäkringsinrättningarna. Fastställandet av avgifterna enligt det nuvarande systemet förutsätter ett omfattande statistiskt material i fråga om yrkesskaderiskerna i olika verk­ samheter. Denna statistik, som även har betydelse för arbetarskyddsverksamheten, framställs av riksförsäkringsverket. När socialförsäkringsbolagen upphör behövs inte längre en differentierad premiesättning av konkurrensskäl. En administrativ förenkling skulle onek­ ligen kunna åstadkommas, om man gick över till enhetsavgifter baserade på ett fördelningssystem. Å andra sidan har många remissinstanser framhållit det nuvarande avgiftssystemets värde för att stimulera det förebyggande arbetarskyddet inom företagen. Likaså har behovet av den yrkesskadestatistik, som ligger till grund för nuvarande premiesättning, kraftigt under­ strukits. Jag anser att fördelar och nackdelar med olika avgiftssystem lik­ som statistikfrågorna bör utredas närmare innan man tar ställning till frå­ gan om en förändring. I väntan på sådan utredning bör nuvarande avgifts­ system behållas. De förslag som jag lägger fram torde för skadefall som inträffar fr. o. m. år 1968 vid ett basbelopp av 5 700 kr. medföra att arbetsgivaravgifterna behöver höjas med ca en tredjedel. Uppräkningen av äldre livräntor samt värdesäkringen av dessa och ny­ tillkommande livräntor bör liksom tidigare omregleringar finansieras med särskilda avgiftstillägg till arbetsgivaravgifterna. Vid nu gällande basbelopp kan avgiftstilläggen som f. n. utgår efter 12 % på de nuvarande avgifterna beräknas komma att för år 1968 höjas till ca 30 % av de nya avgifterna. För arbetar skyddsverksamhet har överskottsmedel ur riks­ försäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond tagits i anspråk vid några tillfällen, särskilt under senare tid. Vissa möjligheter torde finnas att öka fondens insatser för arbetarskyddet. Det är min förhoppning att socialför­ säkringsbolagen på motsvarande sätt skall ha möjlighet att ställa fondmedel till förfogande för arbetarskyddsändamål i samband med att bolagens verk­ samhet upphör. Arbetar skyddsfrågorna i anslutning till försäkringen bör behandlas vid den utredning om avgifts- och statistikfrågorna som jag nyss nämnt. Härvid bör man pröva det av LO framförda förslaget om en särskild arbetarskyddsavgift som tas ut i samband med yrkesskadeförsäkringsavgiften. De principer som jag uttalat mig för i fråga om yrkesskadeförsäkringen bör bli vägledande även i fråga om de regler som gäller för yrkesskade­ ersättning av statsmedel in. m. I denna del har jag liaft samråd med chefen för försvarsdepartementet i fråga om militärersättningsförordningen. Kostnadsökningarna vid ett basbelopp på 5 700 kr. kan för helt år beräk­ nas för det under femte huvudtiteln uppförda anslaget Vissa yrkesskade­

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1967 101

ersättningar m. in. till ca 1 milj. kr. och för det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring m. m., till ca 3 milj. kr. För affärsdrivande verk m. fl. kan kostnadsökningen uppskattas till ca 1,3 milj. kr. För budgetåret 1967/68 ökar belastningen på de båda nämnda anslagen med hälften av de för helt år angivna beloppen. Yrkesskadeutredningen har föreslagit, att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1968. Jag anser det viktigt att de av mig föreslagna bestämmelserna om förbättring av förmånerna genomförs vid nämnda tidpunkt. Däremot torde det inte vara möjligt för riksförsäkrings­ verket att överta administrationen av hela yrkesskadeförsäkringen förrän den 1 januari 1969. De lagändringar som gäller administrativa frågor m. m. bör träda i kraft sistnämnda dag. I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­ slag till 1) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskade­ försäkring, 2) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsför­ säkring för sjömän m. fl., 3) förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), 4) lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., 5) förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m., 6) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän för­ säkring, 7) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga. Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående förslagen.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Specialmotivering

Förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

De paragrafer i lagen som föreslås upphävda, nämligen 33, 42, 43, 53—55 och 62 §§, blir överflödiga när socialförsäkringsbolagen upphör med sin verksamhet. Likaså är de föreslagna ändringarna i 1, 11, 12, 18, 24, 25, 28, 29, 32, 34, 35, 37, 38, 48 och 50 §§ en följd av att socialförsäkringsbolagen upphör.

2 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om yrkesskadenämnden, som enligt vad jag förordat skall pröva besvär över riksförsäkringsverkets beslut i yrkesskadeärenden när försäkringsrådet upphör. Enligt fjärde stycket tredje punkten skall 4 kap. rättegångsbalken gälla i fråga om jäv mot ledamot i yrkesskadenämnden. Härav följer bl. a. att den som deltagit i avgörandet av ett ärende i riksförsäkringsverket inte får delta i prövningen av ärendet i yrkesskadenämnden. I den allmänna motiveringen har anförts att yrkesskadenämnden i admi­ nistrativt hänseende bör vara knuten till riksförsäkringsverket. Föredrag­ ning i nämnden bör kunna utföras av tjänsteman hos verket. Därvid bör föreskrivas, att tjänsteman som deltagit i avgörandet av ett ärende i verket eller föredragit sådant ärende där inte får föredra ärendet i nämnden. Be­ stämmelser härom och övriga bestämmelser om nämndens organisation och verksamhet bör meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av 59 §.

9 §. De i denna paragraf angivna grunderna för beräkning av den årliga ar­ betsförtjänsten föreslås ändrade i fråga om minimi- och maximibeloppen. F. n. gäller att den årliga arbetsförtjänsten skall beräknas till 1 200 kr., även om den inte uppgår till detta belopp. Jag föreslår att minimibeloppet bestäms till lägst 1 800 kr., varigenom man når överensstämmelse med minimiinkomsten för sjukpenningklassplacering enligt AFL. Maximibeloppet före­ slås enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bli fyra gånger det basbelopp enligt AFL som gällde vid skadeårets ingång.

13 §. Bestämmelserna om sjukpenningens storlek bör bringas i överensstäm­ melse med motsvarande bestämmelser i AFL, vilket lämpligen kan ske ge­ nom en hänvisning till sjukpenningtabellen i 3 kap. 4 § nämnda lag. Det in­ nebär bl. a. att sjukpenning i fortsättningen inte sätts ned vid 67 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 103

Eftersom den arbetsförtjänst som beaktas enligt YFL är maximerad, kom­ mer sjukpenningtabellen i AFL att utnyttjas till den del som den faller inom det för skadeåret gällande inkomsttaket enligt YFL. Jag vill dock erinra om att den som är sjukförsäkrad och placerad i högre sjukpenningklass enligt AFL än som täcks av inkomsttaket i YFL får den högre sjukpenningen på grund av garantiregeln i fjärde stycket första punkten i förevarande paragraf.

15 §• Andra stycket i paragrafen bör ändras till överensstämmelse med 3 kap. 4 § fjärde stycket AFL.

16 §. Livränta till skadad beräknas enligt första stycket i denna paragraf på grundval av ett s. k. ersättningsunderlag som sjunker i förhållande till ar­ betsförtjänstens storlek. Tredje stycket innehåller bestämmelser om fast­ ställande av ersättningsunderlaget. F. n. gäller att årlig arbetsförtjänst som inte överstiger 7 200 kr. medräknas helt, den del av arbetsförtjänsten som överstiger 7 200 kr. men inte 10 800 kr. till tre fjärdedelar och den del därav som överstiger 10 800 kr. till hälften. Att inkomst över 15 000 kr. inte beaktas framgår av den tidigare nämnda maximeringsregeln i 9 §. Högsta ersätt­ ningsunderlag blir i enlighet härmed 12 000 kr. (7 200 + 2 700 + 2 100). Högsta årliga livränta för tid före 67 år är 11 000 kr. Den förordade höjningen av maximiinkomsten från 15 000 kr. till ett be­ lopp motsvarande fyra gånger basbeloppet bör leda till att gränsbeloppen 7 200 kr. och 10 800 kr. för fastställande av ersättningsunderlaget räknas upp och i likhet med maximibeloppet anknyts till basbeloppet. Jag förordar att nämnda gränsbelopp skall motsvara två resp. tre gånger basbeloppet. För­ slaget innebär vid ett basbelopp av 5 700 kr. att årlig arbetsförtjänst som inte överstiger 11 400 kr. medräknas helt, den del av arbetsförtjänsten som över­ stiger 11 400 kr. men inte 17 100 kr. till tre fjärdedelar och den del därav som överstiger 17 100 kr. till hälften. Belopp över 22 800 kr. beaktas inte. Högsta ersättningsunderlag blir 18 525 kr. och högsta livränta, efter avrundning, 18 980 kr. Vid ett basbelopp av exempelvis 6 000 kr. blir högsta ersätt­ ningsunderlag 19 500 kr. och högsta livränta 17 868 kr. Enligt första och andra styckena sätts livräntan ned fr. o. m. månaden efter den varunder den skadade fyllt 67 år. Pension enligt AFL utgår fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 67 år. När yrkesskadelivränta samordnas med pension är det av tekniska skäl önskvärt att de samordnade förmånerna har samma belopp fr. o. m. den första månad för vilken pension utges. Reglerna bör därför ändras så att livräntan sätts ned fr. o. m. den må­ nad varunder den skadade fyller 67 år. Sista stycket i paragrafen bör ändras så att riksförsäkringsverket får pröva ansökan om utbyte av livränta mot ett engångsbelopp.

104 Kungl. May.ts proposition nr li-7 år 1967

19 §. Denna paragraf innehåller bl. a. bestämmelser om begravningshjälp. Jag föreslår att begravningshjälpen som f. n. är 600 kr. bestäms till 20 % av bas­ beloppet vid ingången av det år då dödsfallet inträffade.

20 §.

I fråga om ändringarna i första, fjärde och femte styckena hänvisas till vad som anförts vid 16 § första och andra styckena. Sista stycket i denna paragraf innehåller bestämmelser om utbyte mot engångsbelopp av livränta som är bestämd att utgå så länge livräntetagaren lever ogift. Om livräntetagaren gifter om sig före fyllda 60 år, utges ett en­ gångsbelopp som motsvarar tre årsbelopp av livräntan. Vid beräkningen av engångsbeloppets storlek tas inte hänsyn till sådan reducering av livräntan, som kan ha skett med tillämpning av reglerna om konkurrens mellan flera livräntor. När livräntorna anknyts till basbeloppet krävs en närmare bestäm­ ning av det engångsbelopp som skall utges. Jag föreslår att engångsbeloppet beräknas på grundval av livräntans belopp för den månad då det nya äkten­ skapet ingås.

21 §.

Barnlivränta föreslås utgå t. o. m. den månad varunder barnet uppnår den angivna åldern, vilket underlättar utbetalningsförfarandet.

26 §. Från yrkesskadeersättning, som belöper på tid för vilken den ersättningsberättigade åtnjutit folkpension, skall enligt andra stycket i denna paragraf göras avdrag i den mån ersättningen skulle ha föranlett minskning av pen­ sionen. Eftersom yrkesskadeersättning kan föranleda minskning även av tilläggspension enligt 17 kap. 2 § AFL, bör samma regel gälla i fråga om tilläggspension. Jag föreslår därför den ändringen i paragrafen att »folk­ pension» byts ut mot »pension enligt lagen om allmän försäkring». Övriga ändringar i paragrafen föranleds av att socialförsäkringsbolagen upphör med sin verksamhet.

30 §. I paragrafens första stycke föreskrivs bl. a. att yrkesskadeersättning till den, som inte är svensk medborgare och inte är bosatt i riket, kan bytas ut mot ett engångsbelopp om 50 % av kapitalvärdet utan vederbörandes sam­ tycke. Enligt andra stycket i paragrafen skall begravningshjälp efter avliden som inte var svensk medborgare och inte heller var bosatt i riket utgå endast om dödsfallet inträffat inom tre månader efter det skadan inträffade. Livränta

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967 105

till efterlevande som inte är svensk medborgare skall enligt samma stycke utgå endast om den efterlevande vid tiden för skadan var bosatt i Sverige. Enligt sista stycket kan Kungl. Maj :t medge undantag från de nu åter­ givna bestämmelserna. Så har också skett i förhållande till ett stort antal stater. Vid 1966 års riksdag (prop. 59, L2U 42, rskr 218) slopades flertalet sär­ bestämmelser för utlänningar inom tilläggspensioneringen. Jag föreslår att även de särbestämmelser inom yrkesskadeförsäkringen som jag nu redo­ gjort för slopas.

36 §. Paragrafen, som innehåller regler om utbetalning av yrkesskadeersättning, föreslås ändrad till närmare överensstämmelse med vad som enligt 16 kap. 4 § AFL gäller i fråga om folkpension och tilläggspension. Ändringen innebär att livräntorna i fortsättningen kommer att utbetalas per kalendermånad. Med hänsyn till förekomsten av de många små livrän­ torna bör det emellertid finnas en möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna om annan tid för utbetalningen, t. ex. halvårsvis. Några särregler i fråga om utbetalning av s. k. anpassningslivräntor torde inte behövas och bestämmelsen i andra stycket andra punkten bör därför utgå.

39 §. Ändringarna i denna paragraf är en följd av att försäkringsrådet ersätts av yrkesskadenämnden och att socialförsäkringsbolagen upphör med sin verksamhet.

40 och 44 §§. Ändringarna i dessa paragrafer beror på att försäkringsrådet ersätts av yrkesskadenämnden.

51 §.

I denna paragraf behandlas förhållandet mellan yrkesskadelivränta och skadestånd. Enligt första stycket är den som är berättigad till yrkesskade­ ersättning oförhindrad att göra anspråk på skadestånd utöver yrkesskade­ ersättningen. Enligt 20 kap. 7 § första stycket AFL gäller samma regel i fråga om förmånerna från den allmänna försäkringen. I 20 kap. 7 § andra stycket AFL föreskrivs att ersättning enligt lagen inte får krävas åter av den som är skadeståndsskyldig gentemot den ersättningsberättigade. Enligt andra stycket i förevarande paragraf däremot kan försäkringsinrättning kräva tillbaka yrkesskadeersättning av den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan eller, om skadan upp­

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

kommit i följd av trafik med motorfordon som avses i 2 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon, enligt lag är skyldig att utge skadestånd oavsett om han är vållande eller inte. Inrättningen kan dock inte kräva tillbaka mer än den ersättningsberättigade skulle haft rätt att få ut av den skadeståndsskyldige. Följden av denna regressrätt, som huvudsakligen utövas gentemot trafik­ försäkringsbolagen, är att det vid fastställande av exempelvis en trafikliv­ ränta behövs ett särskilt avräkningsförfarande, som inte är nödvändigt i fråga om förmånerna från den allmänna försäkringen. I sistnämnda fall används den s. k. nettolivräntemetoden, som innebär att den slutliga avräk­ ningen görs redan vid trafiklivräntans bestämmande. Om den skadade är berättigad till pension enligt AFL, beaktas det aktuella pensionsbeloppet och som livränta från trafikförsäkringen utgår det belopp som överstiger pensionen. Vid sammanträffande mellan trafiklivränta och yrkesskadelivränta måste en mera komplicerad avräkningsmetod användas, den s. k. bruttolivräntemetoden. Denna innebär att livräntetagaren tillerkänns en trafik­ livränta som svarar mot hans totala inkomstbortfall och att vid utbetalning av trafiklivräntan avdrag görs för den yrkesskadelivränta som samtidigt utgår. Något exakt belopp varmed avdrag skall ske anges vanligen inte eftersom yrkesskadelivräntan kan prövas om. Den avräkningsmetod som tillämpas vid fastställandet av en trafikliv­ ränta har betydelse bl. a. för det sätt på vilket trafiklivräntan påverkas vid generella höjningar av socialförsäkringsförmånerna. Ilar man använt nettolivräntemetoden, påverkas inte livräntan av senare höjningar av den andra förmånen. Däremot innebär bruttolivräntemetoden i princip att varje höjning av den andra förmånen verkar reducerande på trafiklivräntan. Så blev fallet t. ex. i fråga om de omregleringstillägg som utgår till yrkesskadelivräntorna enligt 1955 års lagstiftning. I fråga om de tillägg på yrkesskadelivräntorna som beslöts år 1962 har emellertid yrkesskadeförsäkringsinrättningarna och trafikförsäkringsanstalterna kommit överens om att regress inte får förekomma och därmed inte heller något avdrag på trafiklivräntorna. Frågan om de olika avräkningsmetoderna bär behandlats av chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den 24 februari 1987 vid remiss till lagrådet av förslag till lag om höjning av vissa trafiklivräntor. Om så­ som där föreslås även trafiklivräntorna värdesäkras blir bruttolivränteme­ toden ännu mer komplicerad att använda. Enligt förslaget skall trafikliv­ ränta som fastställts före utgången av år 1965 höjas med ett allmänt tilllägg och detta allmänna tillägg skall enligt huvudregeln beräknas på det belopp med vilket trafiklivräntan utgår. Om emellertid vid utbetalning av livräntan avdrag görs för annan periodisk förmån, som innefattar gottgörelse för penningvärdets förändring, skall vid beräkningen av det allmänna

Kiingl. Maj.ts proposition nr 14-7 år 1967 107

tillägget livräntan minskas med den andra förmånen, dock inte till den del den motsvarar sådan gottgörelse. I motiveringen till dessa bestämmelser anför departementschefen bl. a. att huvudregeln utan vidare kan tillämpas i de samordningsfall där avräkningen görs enligt nettolivräntemetoden. Detsamma gäller avräkning enligt bruttolivräntemetoden, om den andra förmånen inte är värdesäkrad. Är förmånen däremot värdesäkrad skulle en tillämpning av huvudregeln kunna leda till att värdesäkringstillägget till trafiklivräntan fick tillgodose ett regresskrav avseende den kompensation för penningvärdets fall som knutits till den andra förmånen. Värdesäkringen av trafiklivräntorna är avsedd att bereda livräntetagarna en förbättrad ställning och det är därför nödvändigt att skapa en regel av innebörd att trafiklivräntan vid beräk­ ning av allmänt tillägg minskas med den andra förmånen utan därtill knu­ ten värdesäkringsgottgörelse. Regeln tar enligt departementschefen främst sikte på yrkesskadelivräntorna. I sammanhanget understryks nödvändig­ heten av att yrkesskadeförsäkringsinrättningarna upphör med regressut­ övning gentemot trafikförsäkringen i fråga om 1955 års omregleringstilllägg, om förslaget om värdesäkring av trafiklivräntorna genomförs. Yrkesskadeutredningen har i sitt betänkande (s. 277) uttalat att någon regress i anledning av den i betänkandet föreslagna uppskrivningen och värdesäkringen av yrkesskadelivräntorna inte bör förekomma. Någon sär­ skild lagbestämmelse härom har utredningen inte funnit behövlig. Ingen av remissinstanserna bär anmärkt mot utredningens uttalande i denna del och jag ansluter mig också till det. Jag förutsätter därvid att, liksom år 1962, överenskommelse kan träffas mellan yrkesskadeförsäkringsinrättningarna och trafikförsäkringsanstalterna om att regress inte skall före­ komma för den höjning som följer av den föreslagna värdesäkringen av yrkesskadelivräntorna. I fråga om det framtida yrkesskadeskyddet framhåller yrkesskadeutredningen att någon regress i anledning av utgiven yrkesskadeersättning inte kan komma i fråga, eftersom den av utredningen föreslagna integreringen av yrkesskadeskyddet med den allmänna försäkringen gör att 20 kap. 7 § AFL automatiskt blir tillämplig. Inte heller i denna del har remissinstan­ serna haft något att erinra. De ändringar i lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring som jag förordar innebär ingen sådan integrering med den allmänna försäkringen som utred­ ningen föreslagit. Med hänsyn till de olägenheter som bruttolivräntemeto­ den medför och med hänsyn till att samma regler i fråga om regressrätt lämpligen bör gälla för socialförsäkringsersättningar, som kan vara sam­ ordnade sinsemellan, anser jag lämpligt att regressrätten inom yrkes­ skadeförsäkringen avskaffas. Ändringen bör träda i kraft samtidigt med att socialförsäkringsbolagen slutar att meddela yrkesskadeförsäkring och bör avse skador som inträffat efter ikraftträdandet.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Regressrätten kan beräknas under senare år ha inbringat yrkesskadeförsäkringsinrättningarna omkring 6 milj. kr. per år eller 7—8 % av de år­ liga utgifterna för yrkesskadeförsäkringen.

52 §. Ändringarna i denna paragraf är föranledda dels av att försäkringsrådet ersätts av yrkesskadenämnden och dels av att socialförsäkringsbolagen upphör med sin verksamhet.

56 §. Ändringen beror på att försäkringsrådet ersätts med yrkesskadenämnden.

57 §. Paragrafen har ändrats på grund av att 43 § föreslås upphävd. Samtidigt har vissa andra ändringar gjorts för att nå överensstämmelse med brottsbal­ ken.

58 §. Denna paragraf har ändrats så att den stämmer överens med 20 kap. 15 § AFL.

Övergångsbestämmelserna Nya förmåner inom yrkesskadeförsäkringen har med hänsyn till sättet för finansieringen i princip ansetts böra tillämpas endast på skadefall som inträffat efter ikraftträdandet. I den mån äldre livräntor förhöjts har finansieringen härav skett över statsbudgeten eller genom avgiftstillägg från arbetsgivarna. Samma metod har följts även i de nu framlagda för­ slagen. Avvikelse har emellertid gjorts för de förbättrade sjukpenningför­ månerna. Med hänsyn till att det allt övervägande antalet yrkesskadade redan nu får den högre sjukpenningen enligt AFL även efter samordningstiden på grund av garantiregeln i 13 § YFL, spelar det från finansieringssynpunkt mycket liten roll om de nya förmånerna får avse även äldre fall. Administrativt innebär det en stor vinst. Bestämmelserna i dessa delar, som återfinns i punkt 2, har utformats med bestämmelserna i 60 § första stycket YFL som förebild. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen har i punkt 3 tagits in en bestämmelse som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att vid en lämplig tidpunkt förordna att försäkringsrådet skall upphöra och yrkesskadenämnden träda i dess ställe. Föreskriften i punkt 4 innebär att nu gällande tystnadsplikt för den som haft att ta befattning med ärende i försäkringsrådet kvarstår även efter det rådet upphört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 109

Utredningens förslag i fråga om avvecklingen av socialförsäkringsbolagen anknyter till statsmakternas beslut år 1965 (prop. 45, L2U 41, rskr 229) och har godtagits i princip av samtliga remissinstanser. Jag ansluter mig till förslaget. Reglerna om avvecklingen återfinns i punkt 5 i övergångs­ bestämmelserna. Den avvikelsen har gjorts från utredningens förslag att slutpunkten för avvecklingstiden bestämts till utgången av år 1973, efter­ som socialförsäkringsbolagen kommer att meddela försäkring även under år 1968. I övrigt föreslås två ändringar i de av utredningen föreslagna reglerna. Sålunda bör skiljenämnden avgöra inte endast tvist mellan parterna om villkoren för överlåtelsen av försäkringsbeståndet utan även tvist om tolk­ ningen av avtal om överlåtelse. Vidare bör det ankomma på Kungl. Maj :t att förklara att koncessionen för ett bolag skall vara förverkad, om avtal om överlåtelse inte träffats före utgången av år 1973. Om ett bolag önskar upphöra att meddela försäkring före den 1 januari 1969 kan detta enligt bestämmelsen i punkt 6 ske enligt de i punkt 5 upp­ tagna reglerna. I punkt 7 slutligen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela de ytterligare föreskrifter som kan bli nödvändiga med anledning av ikraft­ trädandet. Kungl. Maj :t skall också enligt förslaget kunna uppdra åt riks­ försäkringsverket eller försäkringsinspektionen att meddela sådana före­ skrifter. Såsom utredningen anfört bör det ankomma på försäkringsinspek­ tionen att meddela föreskrifter i fråga om avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

2 §.

Enligt denna paragraf får den skadades årliga arbetsförtjänst inte be­ räknas till lägre belopp än 5 000 kr. Motsvarande bestämmelse finns i militärersättningsförordningen, som j ag återkommer till i det följ ande. Frågan om en höjning av minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten och vissa andra belopp i lagen har varit uppe till behandling senast vid 1966 års riksdag i anledning av väckta motioner (I: 585, II: 700). Motionärerna föreslog en höjning av minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten till 10 000 kr. Andra lagutskottet (IAU 36) ansåg en förbättring av förmånerna önskvärd och riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj :t (rskr 137) som sin mening till känna vad utskottet anfört. Jag föreslår att minimibeloppet höjs till ett belopp motsvarande två och en halv gånger basbeloppet enligt AFL vid ingången av det år då skadan inträffade. Med nuvarande basbelopp innebär detta 14 250 kr. Maximibelop­ pet blir automatiskt detsamma som i YFL, dvs. fyra basbelopp.

Ilo Kungi. Maj.ts proposition nr 1l7 år 1967

3 §. I första stycket av paragrafen finns bestämmelser om att den skadade bär rätt till visst engångsbelopp utöver livräntan. Vid total förlust av ar­ betsförmågan motsvarar detta belopp ett års lön, dock lägst 9 000 och högst 13 000 kr., om den skadade var befälhavare, maskinchef, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelning eller radiotelegrafist, och i övriga fall 9 000 kr. 0 I de nyssnämnda motionerna vid 1966 års riksdag yrkade motionärerna att engångsbeloppets maximum skulle vara 26 000 kr. Yrkesskadeutredningen har föreslagit att engångsbeloppet bestäms till samma belopp som den ska­ dade fått i yrkesskadepenning enligt den föreslagna yrkesskadelagen, dock högst sex gånger basbeloppet. Enligt utredningens uppfattning föreligger det ingen anledning att ha olika belopp beroende på den skadades befattning. I likhet med utredningen anser jag att engångsersättningen bör vara lika stor för alla befattningshavare. Den bör bestämmas till sex gånger basbe­ loppet vid förlust av arbetsförmågan och, liksom f. n., vid nedsättning av ar­ betsförmågan utgå med det lägre belopp som svarar mot nedsättningen. Första stycket har avfattats i enlighet härmed. Ändringen i andra stycket är föranledd av att socialförsäkringsbolagen upphör med sin verksamhet.

6 §• Ändringen i paragrafens första stycke beror på att socialförsäkringsbo­ lagen upphör med sin verksamhet. I andra stycket omnämns bl. a. bidrag enligt 39 § YFL. Enligt mitt för­ slag skall detta bidrag, som avser försäkringsrådets verksamhet, upphöra fr. o. m. den 1 januari 1969. Hänvisningen bör därför utgå.

Förslaget till förordning om ändring i militärersättningsförordningen

4 §• Ändringarna i denna paragraf är föranledda av att försäkringsrådet er­ sätts av yrkesskadenämnden.

6 § 2 och 3 mom. I fråga om ändringarna i dessa lagrum hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen till 13 resp. 16 § förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring.

7 § 1—3 mom. Dessa lagrum har ändrats i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om 19—21 §§ förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkes­ skadeförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 in

9 §• I paragrafen ges regler för beräkningen av den årliga arbetsförtjänsten. Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall beräkningen ske på sam­ ma sätt som enligt 9 § YFL. Detta innebär bl. a. att maximiförtjänsten be­ räknas till 15 000 kr. f. n. Om som jag förordat maximiförtjänsten inom yrkesskadeförsäkringen i stället bestäms till fyra gånger basbeloppet en­ ligt AFL, kommer detta automatiskt att gälla även vid fastställande av militärersättning. På motsvarande sätt som i lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. finns i militärersättningsförordningen, i andra stycket av denna paragraf, en föreskrift om att den årliga arbetsförtjänsten inte får beräknas till lägre belopp än 5 000 kr. för bl. a. den som ådragit sig skadan under värnplikts­ tjänstgöring. Jag föreslår att detta minimibelopp även i militärersättnings­ förordningen höjs till ett belopp motsvarande två och en halv gånger bas­ beloppet enligt AFL vid ingången av det år skadan inträffade.

11 § 2 mom. samt 14 och 16 §§. I fråga om ändringarna i dessa lagrum hänvisas till vad som anförts vid 26, 36 och 51 §§ förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskade­ försäkring.

18 och 19 §§. Ändringarna i dessa paragrafer föranleds av att försäkringsrådet ersätts av yrkesskadenämnden.

Förslaget till lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. Principerna i den föreslagna lagen om värdesäkring av yrkesskadelivräntor in. m. är, som jag anfört i den allmänna motiveringen, att livräntor i anledning av skador, som inträffat före den 1 januari 1968, räknas upp till den nivå de bör ha nämnda dag och att för tiden därefter både dessa äldre livräntor och nytillkommande livräntor värdesäkras med anknytning till basbeloppet enligt AFL. Lagen omfattar således, till skillnad från lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. in., även nya skadefall.

1 §.

Denna paragraf har utformats i anslutning till 1 § 1962 års förhöjnings­ lag. Värdesäkringen skall beräknas på hela livräntan, även när den enligt 25 § YFL eller motsvarande bestämmelser i äldre lagstiftning utgår med reducerat belopp. Enligt andra stycket skall sådan del av livränta som bytts ut mot engångs­ belopp inte beaktas vid lagens tillämpning.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

2 §.

I fråga om första stycket hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen. Av andra stycket framgår att höjningen enligt denna paragraf skall avse livräntans belopp efter omreglering och förhöjning enligt tidigare lagstift­ ning. I 2 § fjärde stycket 1962 års förhöjningslag finns en spärregel som säger att förhöjning enligt lagen inte får föranleda att livräntan överstiger det be­ lopp som den skulle ha uppgått till enligt YFL, om den skadades årliga ar­ betsförtjänst beräknats till 15 000 kr. Jag har i det föregående föreslagit att inkomsttaket i yrkesskadeförsäkringen höjs till ett belopp motsvarande fyra gånger basbeloppet, dvs. vid nuvarande basbelopp en årsinkomst om 22 800 kr. Eftersom detta innebär mer än 50 % höjning av inkomsttaket och sam­ tidigt den största höjningen enligt nu förevarande paragraf är 25 %, behövs inte motsvarande spärregel i den nu föreslagna lagen.

3 §• Innehållet i paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen. Av första stycket första punkten framgår att indexregleringsbestämmelsen aldrig kan leda till sänkning av utgående förmån. I andra punkten har införts en avrundningsregel motsvarande den som finns i 16 kap. 4 § AFL.

4 §• Denna paragraf bär motsvarighet i 4 § 1962 års förhöjningslag men har i enlighet med utredningens förslag fått en utformning som gör den enklare att tillämpa. Innebörden av bestämmelsen är att den skadade när liv­ räntan byts ut mot sjukpenning garanteras en sjukpenning, som till sitt värde motsvarar livräntan efter värdesäkring.

5 §• Paragrafen motsvarar 5 § 1962 års förhöjningslag. Den nuvarande samordningen enligt 17 kap. 2 § AFL mellan pension och yrkesskadelivränta innebär att folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension minskas med tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som för samma tid tillkommer den skadade. Folkpen­ sion i form av ålderspension samt folkpension och tilläggspension i form av änkepension eller barnpension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigades livränta som efterlevande. Minskningen görs i första hand på tilläggspension. Även livränta som bytts ut mot ett engångsbelopp verkar reducerande. En spärregel föreskriver, att folkpension alltid skall utgå med minst en fjärdedel när det gäller förtids- eller barnpension, med minst hälf­ ten när det gäller änkepension och med minst tre fjärdedelar när det gäller ålderspension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 113

Utredningen har i fråga om samordningen föreslagit att livränta enligt YFL eller tidigare vrkesskadelagstiftning låses till tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande eller, om livränta skulle börja utgå senare, till tidpunkten för sammanträffandet av livränta och pension. Den del av livräntan, som verkar reducerande på pensionen, bör enligt utredningen för framtiden stå kvar som en konstant minskning av pensionen, vilken i övrigt får följa sina egna bestämmelser och växlingarna i basbeloppet. Med den återstående delen av livräntan, dvs. den som inte går i avräkning på pen­ sionen, skall enligt utredningens förslag förfaras som om den var friståen­ de från samordningen. Endast denna del av livräntan blir föremål för upp­ räkning och värdesäkring enligt de föreslagna nya bestämmelserna. Riksförsäkringsverket framhåller i sitt remissyttrande att, om en sådan fastlåsning skall kunna accepteras, bör rimligen undantas de fall av fram­ deles inträffande ändringar som beror av individuella faktorer. Emellertid skulle det enligt verkets mening vara en klarare linje att även i samordningsfallen låta värdesäkringen omfatta livräntornas fulla belopp och i gen­ gäld underlåta att låsa fast samordningen vid livränta- och pensionsbelop­ pens storlek vid en viss tidpunkt. En sådan ändring av metoden för de allmänna pensionernas samordning med yrkesskadelivräntorna och för liv­ räntornas värdesäkring i samordningsfallen medför i princip — när för­ månerna är anpassade till basbeloppssystemet — ingen ändring i fråga om de totala belopp av livränta och pension som varje livräntetagare skulle få enligt utredningens förslag. I de fall då livräntans och pensionens inbör­ des storlek är sådan att spärregeln i fråga om avdrag på folkpensionen träder i funktion, blir dock vid tillämpning av verkets metod det totala livränte- och pensionsbeloppet något större än enligt utredningens förslag. Denna effekt torde enligt verket endast uppkomma vid det nya systemets start i ja­ nuari 1968. Verket förordar således att yrkesskadelivräntorna även i sam­ ordningsfallen värdesäkras i full utsträckning fr. o. m. den 1 januari 1968 samt att någon ändring i detta avseende inte görs i 17 kap. 2 § AFL. För yrkesskadeutredningen har det endast gällt att lösa frågan om sam­ ordning mellan yrkesskada och pension från den allmänna försäkringen i skadefall som inträffat före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. För därefter beviljade förmåner blir med utredningens förslag samordnings­ frågan inte aktuell. I enlighet härmed har också utredningen föreslagit att 17 kap. 2 § AFL endast skall gälla övergångsvis. Om som jag förordar yrkesskadeförsäkringen behålls i sin nuvarande form, måste en samordning alltjämt finnas mellan förmånerna från yrkes­ skadeförsäkringen och den allmänna försäkringen. Jag ansluter mig till riksförsäkringsverkets förslag att livräntorna värdesäkras i sin helhet och att reduktion därefter sker enligt 17 kap. 2 § AFL. Med hänsyn till att både yrkesskadelivräntorna och pensionen är värdesäkrade blir resultatet för den enskilde i huvudsak detsamma med denna metod som med den av utred- 8 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 147

114 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967

ningen föreslagna. Av bestämmelsen i paragrafens första stycke följer, att de samordningsregler som gäller för grundlivräntan skall gälla även för de förhöjningar som föranleds av lagen. I fråga om livräntor som redan vid tiden för ikraftträdandet är sam­ ordnade med pension enligt AFL skulle det emellertid kunna inträffa, i synnerhet när livräntan är liten, att höjningen verkar reducerande på pen­ sionen. Till undvikande härav föreslår jag att höjning enligt 2 § inte skall tas i beaktande vid tillämpning av 17 kap. 2 § AFL när livräntetagaren vid ikraftträdandet åtnjuter pension som minskats med hänsyn till livräntan. Om en livränta på 800 kr. höjs till 1 000 kr., får således höjningen på 200 kr. inte verka reducerande på pensionen. Samma regler bör gälla, om den yrkesskadade vid ikraftträdandet uppbär sjukpenning som trätt i stället för tidi­ gare livränta. Inte heller sådan höjning av höjningsbeloppet, i exemplet 200 kr., som föranleds av bestämmelserna i 3 § bör kunna verka reducerande på utgående pension. Andra stycket i paragrafen är avfattat i överensstäm­ melse härmed.

6 §•

Denna paragraf är avfattad med 6 § 1962 års förhöjningslag som före­ bild. Bestämmelserna innebär att även de livräntehöjningar som följer av basbeloppsanknytningen i 3 § skall finansieras genom avgiftstillägg.

Förslaget till förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m. 1

1 §•

I denna paragraf uppräknas, liksom i 2 § förordningen den 6 juni 1962 (nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada in. m., de grundförfattningar enligt vilka livräntorna ut­ går. Förslaget omfattar ersättningar av statsmedel på grund av dels obliga­ torisk försäkring enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års lag om försäkring för vissa yrkesskador, 1937 års krigsförsäkringslag, YFL och 1954 års krigsförsäkringslag, dels övriga författningar som i fråga om reglerna för ersättningen anknyter till 1916 års lag eller YFL. Två för­ fattningar av sistnämnda karaktär har lagts till utöver dem som återfinns i 1962 års förhöjningsförordning, nämligen kungörelsen den 30 juni 1961 (nr 457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomarbete m. m. och kungörelsen den 30 november 1962 (nr 607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m. (punkterna 24 och 25 i uppräkningen). Vid de tidigare tillfällen, då livräntor från yrkesskadelagstiftningen för­ höjts med statsmedel, har bestämmelserna om förhöjning grupperats i

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1967 115

olika författningar. Med den nn föreslagna metoden för värdesäkring be­ hövs inte någon sådan uppdelning. På grund härav omfattar förslaget till förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av stats­ medel, in. in., även livräntor enligt lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, kungörelsen den 2 okto­ ber 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd försäk­ ring mot skada till följd av olycksfall, förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst­ göring samt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall (punkterna 1, 2, 3 och 5 i uppräkningen). Livräntor enligt författningarna under punkterna 1, 2 och 5 utgår till allt övervägande delen, men dock inte helt, av statsmedel. Enligt bestäm­ melserna i paragrafens andra stycke betalas värdesäkringen av statsmedel även för den del av livräntan som utgår i annan ordning. På samma sätt har förfarits vid tidigare livräntehöjningar. Enligt paragrafen omfattas alla fiskarlivräntor, som utgår enligt 1908 års kungörelse eller 1918 års förordning, av värdesäkringen.

2 §. Första stycket innehåller samma bestämmelser som 2 § första stycket förslaget till lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. Innebörden av bestämmelserna i andra och tredje styckena i förevaran­ de paragraf är densamma som i 2 § andra stycket förslaget till lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., nämligen att det är livräntan efter tidigare tillägg, omregleringar och förhöjningar som skall ligga till grund för värdesäkringen.

3—5 §§. I fråga om innehållet i dessa paragrafer hänvisas till vad som anförts vid motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om värdesäkring av yr­ kesskadelivräntor m. m.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring

3 kap. 10 §. Enligt de före år 1967 gällande bestämmelserna fick sjukpenning inte börja utges förrän viss karenstid gått till ända. Sjukpenning fick sålunda i regel inte utges för de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad. Om en sjukperiod började inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut, skulle dock de båda perioderna an­ ses som en sjukperiod vid beräkning av karenstid, den s. k. tjugodagarsregeln.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Genom de fr. o. m. den 1 januari 1967 gällande ändringarna i 3 kap. 10 § slopades den tidigare regeln om tredagar skarens i normalfallen. Sjukpen­ ning för insjuknandedagen kan dock inte utges. Försäkrad, som har in­ komst av annat förvärvsarbete än anställning, kan välja att ha karenstid för tilläggssjukpenning, som grundar sig på sådan inkomst, och i sådant fall gäller för honom alltjämt tjugodagar sregeln i fråga om denna tilläggs­ sjukpenning. Före år 1967 var en försäkrad i regel berättigad till sjukpenning för en­ staka dag, under vilken han varit arbetsoförmögen på grund av behandling för sjukdom, under förutsättning att behandlingen skett inom 20 dagar efter närmast föregående sjukperiods slut och karenstiden för denna sjukperiod gått till ända. Enligt nu gällande regler kan i normalfallen sjukpenning för enstaka dag inte utgå, eftersom denna är att anse som insjuknandedag. Endast i de fall då tjugodagar sregeln alltjämt gäller är det möjligt att utge tilläggs­ sjukpenning för sådan dag. Detta förhållande är till nackdel för bl. a. nj ur­ sjuka personer för vilka regelbunden s. k. dialysbehandling är livsnödvändig. För denna behandling, som äger rum på sjukhus, åtgår en dag och den måste företas två gånger i veckan. Med hänsyn till dessa och liknande fall anser jag att en motsvarighet till den tidigare tjugodagarsregeln bör införas, så ätt sjukpenning kan utgå även för insjuknandedagen, om sjukperioden bör­ jar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut.

5 kap. 2 §. Ändringen är av redaktionell art och har inte samband med de ändrade reglerna om yrkesskadeförsäkring. Enligt förslag i prop. 1967:73 utgår andra stycket i 5 kap. 1 §.

17 kap. 2 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om samordning mellan yrkesskade­ ersättning och förmån från den allmänna försäkringen. En redogörelse för bestämmelserna har lämnats i specialmotiveringen till 5 § förslaget till lag om värdesäkring av yrlcesskadelivräntor in. m. I enlighet med utredningens förslag bör två ändringar göras i para­ grafen. Reglerna om att en pension minskas med viss del av sjukpenning eller livränta enligt YFL gör inte undantag för ersättning på grund av frivil­ lig försäkring. Enligt yrkesskadeutredningens mening är denna försäk­ ringsform närmast att jämföra med motsvarande försäkringar inom den privata sektorn av försäkringsvärlden. Någon samordning i egentlig me­ ning mellan socialförsäkringen och försäkringen inom nämnda sektor finns inte. Vidare är den frivilliga yrkesskadeförsäkringen i princip självbäran­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 117

de, vilket bl. a. tagit sig uttryck i att någon legal uppskrivning av dessa ersättningar inte ansetts böra genomföras. Utredningen föreslår därför att ersättningar på grund av frivillig yrkes­ skadeförsäkring i fortsättningen inte skall verka minskande på förmåner från den allmänna försäkringen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen och jag ansluter mig för egen del till det. Första stycket första punkten i paragrafen föreslås därför ändrad så att endast ersättning på grund av obligatorisk försäkring tas i beaktande vid tillämpningen av samordningsreglerna. Utredningen har vidare påpekat att bestämmelserna om att sjukpen­ ning enligt YFL verkar reducerande på pensionen förorsakar försäkrings­ kassorna administrativa svårigheter. Utredningen förordar att yrkesskadesjukpenning i fortsättningen inte skall föranleda minskning av pension, fin särskild bestämmelse behövs enligt utredningen för det fall, att en pensionär, som har yrkesskadelivränta, sedermera får ett recidiv så att livräntan byts ut mot sjukpenning. I en sådan situation bör enligt utred­ ningens mening den minskning som föranleds av livräntan stå kvar även under sjukdomstiden. Utredningens förslag i denna del har inte mött någon kritik under re­ missbehandlingen. Jag ansluter mig för egen del till förslaget. Första och andra styckena i paragrafen bör ändras i enlighet härmed. I första stycket bör också göras en ändring med anledning av att social­ försäkringsbolagen upphör med sin verksamhet.

Förslaget till lag angående upphävande av lagen om försäkringsrådet

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör lagen angående upphävande av lagen om försäkringsrådet träda i kraft den dag Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t bör kunna meddela de föreskrifter som behövs med anledning av ikraftträdandet. När försäkringsrådet upphör bör de bestämmelser, som finns i olika för­ fattningar om försäkringsrådet, i stället avse yrkesskadenämnden. En före­ skrift härom bör tas med i förevarande lag. Härigenom kommer bl. a. lagen den 26 maj 1961 (nr 257) om besvär över försäkringsrådets beslut att gälla i fråga om yrkesskadenämndens beslut.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Hemställan

Under hänvisning till det anförda hemställer jag att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas för det i 87 § regeringsformen av­ sedda ändamålet över förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkes­ skadeförsäkring, 2) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsför­ säkring för sjömän m. fl., 3) lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor in. m., 4) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 3S1) om allmän försäkring, 5) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Britta Gyllensten

Knngl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 119

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, dels att 33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring! skall upphöra att gälla samt att rubriken omedelbart före 43 § lagen skall utgå, dels att ill, 12, 25, 28, 29, 35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning» eller böjningsform där­ av skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket» eller motsvarande böjnings­ form, dels att 1, 2, 9, 13, 15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34, 36, 38—40, 44, 48, 51, 52 och 56—58 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Försäkring enligt — — —----------- -------— dels frivillig. Den obligatoriska försäkringen Försäkringen äger rum i riksför­ äger rum i riksförsäkringsverket säkringsverket. men må på villkor som nedan sägs i stället ske i ömsesidigt försäkrings­ bolag, som bildats för sådant ända­ mål och för vars förbindelser del­ ägarna svara med obegränsad per­ sonlig ansvarighet. Frivillig försäk­ ring tecknas i riksförsäkringsverket eller i dylikt bolag. När i denna lag användes uttryc­ ket försäkringsinrättning, avses där­ med riksförsäkringsverket eller bo­ lag som nyss nämnts.

2 §.

Besvär och ansökningar prövas en­ Besvär prövas enligt vad nedan ligt vad nedan stadgas av försäk- 1 stadgas av yrkesskadenämnden.

1 Lagen omtryckt 1962:408.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

ringsrådet, som jämväl i övrigt har Yrkesskadenämnden består av att med uppmärksamhet följa för­ minst sju ledamöter, som förordnas säkringens tillämpning och utveck­ av Konungen för högst fyra år i sän­ ling. der. Två av ledamöterna skola repre­ Grunderna för försäkringsrådets sentera arbetsgivarna och två arbets­ organisation och verksamhet bestäm­ tagarna. Av övriga ledamöter skola mas av Konungen med riksdagen. minst två vara lagfarna. Innan le­ damot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken. För ledamot av yrkesskadenämn­ den finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även suppleant. Ärende avgöres i yrkesskadenämn­ den av fyra ledamöter, om de äro en­ se om beslutet, och i annat fall av fem ledamöter. Av de ledamöter som deltaga i beslutet skall en vara repre­ sentant för arbetsgivarna och en för arbetstagarna samt minst en av de övriga vara lagfaren. Om jäv mot le­ damot gälla bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

9 §. Med årlig — ----- ------ - år räknat. Har hushållsarbete kommunal inkomstskatt, För försäkrad, års ålder. Undergår- försäkrad ej inträffat, Åtnjöt försäkrad till efterlevande, Har försäkrad, för arbetsavbrottet. Uppgår den årliga arbetsförtjäns­ Uppgår den årliga arbetsförtjäns­ ten icke till ettusentvåhundra kro­ ten icke till ettusenåttahundra kro­ nor, skall den beräknas till detta nor, skall den beräknas till detta be­ belopp. Överstiger den årliga arbets­ lopp. Överstiger den årliga arbets­ förtjänsten femtontusen kronor, ta- förtjänsten ett belopp motsvarande ges överskjutande belopp icke i be­ fyra gånger basbeloppet enligt 1 kap. räkning. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 dr 1967 121

i Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) om allmän försäkring vid ingången av det år då skadan inträffade, tages överskjutande belopp icke i beräk­ ning.

13 §• Förorsakar olycksfall------- ------- - — ------------ -— minst hälften. Sjukpenningens storlek —-------------- —---------------- att hänföra. Sjukpenningklasserna och belop­ Sjukpenningklasserna och belop­ pet av hel sjukpenning inom varje pet av hel sjukpenning inom varje klass framgå av följande tabell: klass bestämmes med ledning av ta­ bellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän Den skadades Beloppet försäkring. Med inkomst av förvärvs­ årliga arbets- av hel förtjänst uppgår arbete för år avses därvid den skada­ sjukpenning des årliga arbetsförtjänst enligt 9 §. för tid Sjuk- t. o.m. pen- den ning- månad klass men ej under för tid till nr till vilken därefter den skadade fyller 67 år

Halv sjukpenning utgör hälften av hel sjukpenning. Sjukpenning må — ■— -— ------------ dag räknad.

15 §. För tid, -----------------—---------------- - sjukpenningens belopp. För skadad kvinna, som stadigva- För skadad kvinna, som stadigva­ rande sammanbor med eget eller rande sammanbor med eget eller makes barn, adoptivbarn eller fos- makes barn, adoptivbarn eller fos-

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

terbarn under tio år, utgör sjukpen- terbarn under tio år, utgör sjukpen­ ningen vid sjukhusvård lägst fem ningen vid sjukhusvård lägst sex kronor för dag. kronor för dag.

16 §•

Har olycksfall eller inverkan, som Har olycksfall eller inverkan, som avses i 6 §, efter upphörande av där­ avses i 6 §, efter upphörande av där­ av förorsakad sjukdom medfört un­ av förorsakad sjukdom medfört un­ der längre eller kortare tid bestående der längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller ned­ förlust av arbetsförmågan eller ned­ sättning av densamma med minst en sättning av densamma med minst en tiondel, utgives under tiden 1 i v- tiondel, utgives under tiden 1 i vränta till den skadade. Medför ränta till den skadade. Medför samma olycksfall eller inverkan ånyo samma olycksfall eller inverkan ånyo sjukdom, på grund varav sjukpen­ sjukdom, på grund varav sjukpen­ ning skall utgå, äger den skadade ning skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under dock icke uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan beräknas sjukdomstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades årliga på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst, i förekommande fall arbetsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättningsunderlaget) (ersättningsunderlaget) samt utgår för tid till och med den samt utgår för tid till och med må­ månad, under vilken han fyller sex­ naden närmast före den, under vil­ tiosju år, med belopp som för år räk­ ken han fyller sextiosju år, med be­ nat motsvarar lopp som för år räknat motsvarar a) vid förlust av arbetsförmågan: a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­ elva tolftedelar av ersättningsunder­ laget, laget, b) vid nedsättning av arbetsför­ b) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med minst tre tiondelar: en mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen svaran­ mot graden av nedsättningen svaran­ de del av ersättningsunderlaget, de del av ersättningsunderlaget, minskad med en tolftedel av detta, minskad med en tolftedel av detta, och och c) vid nedsättning av arbetsför­ c) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med mindre än tre tiondelar: mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ den del av två tredjedelar av ersätt­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ den av nedsättningen. den av nedsättningen. För tid från och med månaden För tid från och med den månad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1967 123

näst efter den, under vilken skadad under vilken skadad fyllt sextiosju fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre år, utgör livräntan tre fjärdedelar av fjärdedelar av det belopp, vartill liv­ det belopp, vartill livräntan skall be­ räntan skall beräknas jämlikt första räknas jämlikt första stycket. stycket. Vid fastställande av ersättnings- Vid fastställande av ersättningsunderlaget medräknas årlig arbets­ underlaget medräknas årlig arbets­ förtjänst, som icke överstiger 7 200 förtjänst, i vad den icke överstiger kronor, till hela sitt belopp, den del två gånger basbeloppet vid ingången av arbetsförtjänsten, som överstiger av det år då skadan inträffade, till 7 200 men ej 10 800 kronor, till tre hela sitt belopp, i vad den överstiger fjärdedelar och den del därav, som två men ej tre gånger nämnda basbe­ överstiger 10 800 kronor, till hälften. lopp, till tre fjärdedelar och i vad den överstiger tre gånger nämnda bas­ belopp, till hälften. På ansökan av den skadade ma På ansökan av den skadade må för säkring srådet, när skäl därtill riksförsäkringsverket, när skäl där­ prövas föreligga, besluta att livränta till prövas föreligga, besluta att liv­ eller del därav eller livränta för viss ränta eller del därav eller livränta tid skall utbytas mot ett belopp för för viss tid skall utbytas mot ett be­ en gång, motsvarande högst de ut­ lopp för en gång, motsvarande högst bytta livräntebeloppens kapitalvärde de utbytta livräntebeloppens kapital­ enligt beräkningsgrunder som fast­ värde enligt beräkningsgrunder som ställas av Konungen. fastställas av Konungen.

18 §• Arbetstagare, som på anmodan av Arbetstagare, som på anmodan av den försäkringsinrättning, vari han riksförsäkringsverket eller med dess är försäkrad, eller med dess samtyc­ samtycke under någon tid avhåller ke under någon tid avhåller sig från sig från arbetet i syfte att förebygga arbetet i syfte att förebygga att yr­ att yrkesskada uppstår, återuppstår kesskada uppstår, återuppstår eller eller förvärras, äger, såvida omstän­ förvärras, äger, såvida omständig­ digheterna ej föranleda till annat, heterna ej föranleda till annat, un­ under tiden uppbära skälig ersätt­ der tiden uppbära skälig ersättning, ning, motsvarande högst hel sjuk­ motsvarande högst hel sjukpenning penning jämte barntillägg. jämte barntillägg.

19 §. Har försäkrad avlidit till följd av Har försäkrad avlidit till följd av yrkesskada, skall försäkringsinrätt- yrkesskada, utgår begravnings-

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

ningen utgiva begravnings­ h j ä 1 p med ett belopp motsvaran­ hjälp med sexhundra kronor och, de tjugu procent av basbeloppet vid enligt vad i 20—23 §§ sägs, för år ingången av det år då dödsfallet in­ beräknade livräntor till ef­ träffade och, enligt vad i 20—23 §§ terlevande. sägs, för år beräknade livräntor till efterlevande.

20 §•

Änka efter den avlidne äger upp­ Änka efter den avlidne äger upp­ bära livränta, så länge hon lever bära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall för tid ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, under vilken till och med månaden närmast före änkan fyller sextiosju år, motsvara den, under vilken änkan fyller sex­ en tredjedel och för tid därefter en tiosju år, motsvara en tredjedel och fjärdedel av den avlidnes årliga ar­ för tid därefter en fjärdedel av den betsförtjänst. Levde makarna åtskil­ avlidnes årliga arbetsförtjänst. Lev­ da efter vunnen hemskillnad, skall de makarna åtskilda efter vunnen livränta dock ej utgå till änkan med hemskillnad, skall livränta dock ej mindre hon enligt dom eller avtal utgå till änkan med mindre hon en­ var berättigad till underhåll av den ligt dom eller avtal var berättigad till avlidne. underhåll av den avlidne, Yar den--------------------------— -— -— v arit trolovad. Rätten till----------------------------------- - med annan. Efterlämnar den som avlidit änk­ Efterlämnar den som avlidit änk­ ling och kommer denne genom döds­ ling och kommer denne genom döds­ fallet att sakna erforderligt under­ fallet att sakna erforderligt under­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ nom efter vad som med hänsyn till nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken han fyller sextiosju år, före den, under vilken han fyller sex­ motsvara högst eu tredjedel och för tiosju år, motsvara högst en tredje­ tid därefter högst en fjärdedel av del och för tid därefter högst en fjär­ den avlidnas årliga arbetsförtjänst. dedel av den avlidnas årliga arbets­ förtjänst. Var den som avlidit pliktig att till Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under- fullgörande av lagstadgad under-

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967 125

hållsskyldighet å särskilda tider ut­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ giva bidrag till förutvarande make, giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den må­ må dock för tid till och med måna­ nad, under vilken den berättigade den närmast före den, under vilken fyller sextiosju år, motsvara högst den berättigade fyller sextiosju år, en tredjedel och för tid därefter motsvara högst en tredjedel och för högst en fjärdedel av den avlidnes tid därefter högst en fjärdedel av den årliga arbetsförtjänst. avlidnes årliga arbetsförtjänst. Finnas flera------- - — -------- —- —- — — årliga arbetsförtjänsten. Skall livränta, varom sägs i denna Skall livränta, varom sägs i denna paragraf, utgå så länge livräntetaga- paragraf, utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår han äkten­ ren lever ogift och ingår han äkten­ skap före fyllda sextio år, utgives ett skap före fyllda sextio år, utgives ett belopp för en gång, motsvarande tre belopp för en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, beräknad årsbelopp av livräntan, beräknad utan hänsyn till stadgandena i näst­ på grundval av det månadsbelopp föregående stycke och i 23 §. vartill livräntan uppgick den månad äktenskapet ingicks eller vartill den skulle ha uppgått nämnda månad utan hänsyn till stadgandena i näst­ föregående stycke och i 23 §.

21 §•

Varje bara till den avlidne äger Varje barn till den avlidne äger till den dag det fyller sexton år upp­ till och med den månad, under vilken bära livränta med belopp, som mot­ det fyller sexton år, uppbära livränta svarar en sjättedel av den avlidnes med belopp, som motsvarar en sjätte­ årliga arbetsförtjänst. Är barnet ef­ del av den avlidnes årliga arbetsför­ ter sagda tidpunkt till följd av sjuk­ tjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt dom eller annan dylik orsak ur stånd till följd av sjukdom eller annan dy­ att själv försörja sig, skall livräntan lik orsak ur stånd att själv försörja utgå, så länge anledningen till den sig, skall livräntan utgå, så länge an­ bristande försörjningsförmågan fort­ ledningen till den bristande försörj­ far, dock längst till den dag barnet ningsförmågan fortfar, dock längst fyller tjuguett år. Till bara, som var till och med den månad, under vilken adopterat av annan än den avlidnes barnet fyller tjuguett år. Till barn, make, skall livränta dock ej utgivas. som var adopterat av annan än den

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Ej heller skall livränta utgå till barn avlidnes make, skall livränta doek ej utom äktenskap, därest den avlidne utgivas. Ej heller skall livränta utgå enligt avtal som är bindande för bar­ till barn utom äktenskap, därest den net, åtagit sig att till dess underhåll avlidne enligt avtal som är bindande utgiva visst belopp en gång för alla. för barnet, åtagit sig att till dess un­ derhåll utgiva visst belopp en gång för alla. Adoptivbarn äger ---------- eget barn. Var den erforderligt underhåll.

24 §• Har försäkrad under resa eller el­ Har försäkrad under resa eller el­ jest blivit borta och kan det antagas jest blivit borta och kan det antagas att han avlidit till följd av yrkes­ att han avlidit till följd av yrkes­ skada, skola till hans efterlevande skada, skola till hans efterlevande utbetalas livräntor enligt vad i 20— utbetalas livräntor enligt vad i 20— 23 §§ sägs. Försäkringsinrättningen 23 §§ sägs. Riksförsäkringsverket är dock berättigad att såsom villkor är dock berättigat att såsom villkor för utbetalningen fordra förklaring för utbetalningen fordra förklaring på heder och samvete av efterlevan­ på heder och samvete av efterlevan­ de, att han saknar varje underrättel­ de, att han saknar varje underrättel­ se om den försäkrade. I fråga om se om den försäkrade. I fråga om omyndig må sådan förklaring inford­ omyndig må sådan förklaring inford­ ras från hans förmyndare. ras från hans förmyndare. Finnes den-------------------- —---------- - till livränta.

26 Har skadad från allmän försäk­ Har skadad från allmän försäk­ ringskassa uppburit ersättning, som ringskassa uppburit ersättning, som skolat utgivas av försäkringsinrätt- skolat utgivas av riksförsäkringsver­ ning, skall, därest förhållandet kom­ ket, skall, därest förhållandet kom­ mer till inrättningens kännedom, vad mer till verkets kännedom, vad som som utgivits från kassan avdragas utgivits från kassan avdragas från från ersättning, som i anledning av ersättning, som i anledning av ska­ skadan tillkommer honom enligt den­ dan tillkommer honom enligt denna na lag, samt det avdragna beloppet lag, samt det avdragna beloppet ut­ utbetalas till kassan. betalas till kassan. Från ersättning, som belöper å tid Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnju­ för vilken ersättningstagaren åtnju­ tit folkpension, skall avdrag göras i tit pension enligt lagen om allmän den mån ersättningen skolat föran­ försäkring, skall avdrag göras i den leda minskning av pensionen; dock mån ersättningen skolat föranleda

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1967 127

skall bolag, som avses i 1 §, göra så­ minskning av pensionen. dant avdrag endast om begäran där­ om framställes av riksförsäkrings­ verket. Belopp, som av sådant bolag avdragits enligt vad nu sagts, skall utbetalas till riksförsäkringsverket.

30 §• Är någon, som har rätt till sjuk­ Är någon, som har rätt till sjuk­ penning, barntillägg eller livränta, penning, barntillägg eller livränta, icke svensk medborgare och är han icke svensk medborgare och är han ej bosatt i riket, äger försäkringsin- ej bosatt i riket, äger riksförsäkrings­ rättningen att med hans samtycke verket att med hans samtycke när när som helst i stället för sådan er­ som helst i stället för sådan ersätt­ sättning till honom utgiva ett be­ ning till honom utgiva ett belopp för lopp för en gång, motsvarande högst en gång, motsvarande högst femtio femtio och minst tjugu procent av och minst tjugu procent av ersätt­ ersättningens kapitalvärde. Ersätt­ ningens kapitalvärde. Har utbyte ningen må ock, utan den ersättnings- som nu nämnts ägt rum, föreligger berättigades samtycke, utbytas mot ej rätt till vidare ersättning på grund ett belopp för en gång om femtio av skadan. procent av kapitalvärdet. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan. Har skadan medfört döden och var den avlidne ej svensk medborga­ re och ej bosatt i riket, utgår begrav­ ningshjälp allenast om dödsfallet skett inom tre månader efter ska­ dans inträffande och livränta till ef­ terlevande, som ej är svensk med­ borgare, allenast om denne vid tiden för skadans inträffande var bosatt här i riket. Från vad ovan i denna paragraf är föreskrivet äger Konungen medgiva undantag.

32 §. Arbetsgivare eller arbetsförestån- Arbetsgivare eller arbetsförestån­ dare, som genom underrättelse en- dare, som genom underrättelse en­ ligt 31 § eller eljest erhållit känne- ligt 31 § eller eljest erhållit känne-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

dom om inträffad yrkesskada, är dom om inträffad yrkesskada, är skyldig att enligt de föreskrifter, skyldig att enligt de föreskrifter, som meddelas av Konungen, anmäla som meddelas av Konungen, anmäla skadan till den allmänna försäk­ skadan till den allmänna försäk­ ringskassa, lios vilken den skadade ringskassa, hos vilken den skadade är inskriven, eller, om den skadade är inskriven, eller, om den skadade ej är inskriven hos allmän försäk­ ej är inskriven hos allmän försäk­ ringskassa, till den försäkringsin- ringskassa, till riksförsäkringsver­ rätining, som jämlikt 33 § skall ut­ ket. I sistnämnda fall skall, där så giva ersättning i anledning av ska­ kan ske utan oskälig omgång eller dan. I sistnämnda fall skall, där så kostnad, den som avgiver anmälan kan ske utan oskälig omgång eller tillse, att läkarintyg angående ska­ kostnad, den som avgiver anmälan dans beskaffenhet och den skada­ tillse, att läkarintyg angående ska­ des tillstånd eller, där skadan med­ dans beskaffenhet och den skadades fört döden, angående dödsorsaken tillstånd eller, där skadan medfört snarast möjligt insändes till riksför­ döden, angående dödsorsaken sna­ säkringsverket. rast möjligt insändes till försäkringsinrättningen. Allmän försäkringskassa, som mot­ Allmän försäkringskassa, som mot­ tagit anmälan enligt första stycket, tagit anmälan enligt första stycket, skall enligt de föreskrifter, som med­ skall enligt de föreskrifter, som med­ delas av Konungen, anskaffa läkar­ delas av Konungen, anskaffa läkar­ intyg, varom sägs i första stycket, intyg, varom sägs i första stycket, samt översända anmälan jämte inty­ samt översända anmälan jämte inty­ get och erforderliga kompletterande get och erforderliga kompletterande upplysningar till försäkringsinrätt- upplysningar till riksförsäkrings­ ningen. verket. Läkarintyg, som avses i denna pa­ Läkarintyg, som avses i denna pa­ ragraf, skall utfärdas å formulär, ragraf, skall utfärdas å formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen. som fastställes av medicinalstyrelsen. Nödiga utgifter för dylikt intyg så Nödiga utgifter för dylikt intyg så ock för annat intyg, som erfordras ock för annat intyg, som erfordras för bestämmande av ersättning eller för bestämmande av ersättning eller för prövning huruvida ersättning för prövning huruvida ersättning skall utgå, gäldas av för säkring sin­ skall utgå, gäldas av riksförsäkrings­ rättningen. verket.

34 §. Sedan försäkringsinrättningen er- Sedan riksförsäkringsverket erhålhållit underrättelse om skadan, skall lit underrättelse om skadan, skall inrättningen bestämma den ersätt- verket bestämma den ersättning som ning som skall utgivas samt, där så skall utgivas samt, där så finnes på-

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1967 129

finnes påkallat, vidtaga åtgärder för den skadade. vård av den skadade. kallat, vidtaga åtgärder för vård av Därest det---------------------------------- - böra utgå.

36 §. Sjukpenning utbetalas -—- ■— ---------—-----— ■—■ ■— en månad. Livränta, soin ej utgår i form av Livränta, som ej utgår i form av ett belopp för en gång, utbetalas, så­ ett belopp för en gång, utbetalas, så­ vida ej annat överenskommes med vida ej annat överenskommes med livräntetagaren, för varje månad, livräntetagaren eller följer av vad räknat från den dag rätten till liv­ Konungen förordnat, för kalender­ ränta inträtt, å månadens första dag. månad. I den mån livränta finnes böra för viss tid, under vilken anpassning ef­ ter skadans verkningar beräknas in­ träda, utgå med högre belopp än för tiden därefter, må utbetalningen ske enligt föreskrifter som meddelas av försäkringsrådet. Beträffande tiden för utbetalning Beträffande tiden för utbetalning av årlig ersättning enligt 12 § andra av årlig ersättning enligt 12 § andra stycket äger för säkring sinrättning en stycket äger riksförsäkringsverket meddela sådana bestämmelser, som meddela sådana bestämmelser, som må anses lämpliga för vinnande av må anses lämpliga för vinnande av säkerhet, att ersättningen användes säkerhet, att ersättningen användes för det därmed avsedda ändamålet. för det därmed avsedda ändamålet. Annan ersättning — —- ■—---- — — —---- — kan ske. Förskottsvis utgiven —- -—- — -—• -— --------------- del återkrävas. Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,------------ - slutande belopp. Angående sättet----------- ---- —----------- — •—- förordnar Konungen.

38 §. Avgift för försäkringen skall av Avgift för försäkringen skall av försälcringsinrättningen bestämmas riksförsäkringsverket bestämmas till till belopp, som med hänsyn till ar­ belopp, som med hänsyn till arbetets betets farlighet i allmänhet och till farlighet i allmänhet och till de sär­ de särskilda förhållanden, under vil­ skilda förhållanden, under vilka det ka det bedrives, efter försäkrings- bedrives, efter försäkringstekniska tekniska grunder prövas vara erfor­ grunder prövas vara erforderligt för derligt för att täcka den risk, som att täcka den risk, som försäkringen försäkringen avser, med tillägg i frå­ avser. ga om försäkring i bolag, som avses 9 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 14-7

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Är arbetsgivare, kassa, pensionsin- Är arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt skyl­ rättning eller försäkringsanstalt skyl­ dig att utgiva understöd, för vilket dig att utgiva understöd, för vilket enligt 25 § avdrag må göras, bestäm­ enligt 25 § avdrag må göras, bestäm­ mes försäkringsavgiften till det lägre mes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsvarar den minskade belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken. I fråga om annan försäkringsrisken. I fråga om annan arbetsgivare än staten må dock så­ arbetsgivare än staten må dock så­ dan lindring i försäkringsavgiften ej dan lindring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren äga rum, med mindre arbetsgivaren begär det och, där så finnes erfor­ begär det och, där så finnes erfor­ derligt, för utgivande av understödet derligt, för utgivande av understödet ställer säkerhet, som försäkringsin- ställer säkerhet, som riksförsäkrings­ rättningen godkänner. verket godkänner. Användes arbetstagare---------------- —----------------- för en.

39 §. Såsom bidrag till bestridande av Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrå- omkostnaderna för riksförsäkrings­ dets och riksförsäkringsverkets verkets verksamhet skall för varje verksamhet skall för varje försäk­ försäkring till statsverket erläggas ring i verket till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsva­ tilläggsavgift med belopp, motsva­ rande fem procent av försäkrings­ rande fem procent av försäkringsav­ avgiften, beräknad utan hänsyn till giften, beräknad utan hänsyn till av­ avdrag som sägs i 25 §. drag som sägs i 25 §. Bolag, som avses i 1 §, är ock skyl­ digt att till statsverket erlägga bi­ drag till bestridande av nämnda om­ kostnader. Bidraget erlägges för var­ je räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som bestämmes av Konungen, med belopp motsvarande tre procent av summan av försäk­ ringsavgifterna, beräknade utan hän­ syn till avdrag, som sägs i 25 §, för de försäkringar som under räken­ skapsåret tagits i bolaget. Övriga omkostnader för försäk- Övriga omkostnader för riksför­ ringsrådets och riksförsäkringsver- säkringsverkets verksamhet bestri-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1967 131

kets verksamhet bestridas av stats­ das av statsverket. I fråga om kost­ verket. I fråga om kostnaderna för naderna för förvaltningen av den i förvaltningen av den i 41 § omför- 41 § omförmälda fonden gäller dock mälda fonden gäller dock vad därom vad därom är särskilt stadgat. är särskilt stadgat.

40 §. Envar är skyldig att på begäran Envar är skyldig att på begäran lämna försäkringsrådet eller riksför­ lämna yrkesskadenämnden eller säkringsverket uppgift, som erford­ riksförsäkringsverket uppgift, som ras för att bedöma huruvida han är erfordras för att bedöma huruvida pliktig att erlägga försäkringsavgift. han är pliktig att erlägga försäk­ ringsavgift. Arbetsgivare skall på begäran till Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet samt, där försäk­ yrkesskadenämnden och riksförsäk­ ringen äger rum i riksförsäkrings­ ringsverket lämna sådan uppgift om verket, jämväl till verket lämna så­ arbetet och de förhållanden, under dan uppgift om arbetet och de för­ vilka det bedrives, samt om arbets­ hållanden, under vilka det bedrives, tagarnas antal, arbetstid och avlö­ samt om arbetstagarnas antal, ar­ ningsförhållanden, som erfordras för betstid och avlöningsförhållanden, att bestämma försäkringsavgift eller som erfordras för att bestämma för­ ersättningsbelopp. säkringsavgift eller ersättningsbe­ lopp. I den utsträckning försäkrings­ I den utsträckning yrkesskade­ rådet eller riksförsäkringsverket nämnden eller riksförsäkringsverket prövar nödigt för ändamål, som av­ prövar nödigt för ändamål, som av­ ses i första eller andra stycket, ålig­ ses i första eller andra stycket, ålig­ ger det uppgiftsskyldig att på begä­ ger det uppgiftsskyldig att på begä­ ran för granskning tillhandahålla ran för granskning tillhandahålla försäkringsrådet eller riksförsäk­ yrkesskadenämnden eller riksförsäk­ ringsverket förda avlöningslistor, ringsverket förda avlöningslistor, handelsböcker eller motsvarande an­ handelsböcker eller motsvarande an­ teckningar jämte därtill hörande teckningar jämte därtill hörande handlingar. Granskningen skall så­ handlingar. Granskningen skall så­ vitt möjligt ske så, att den icke med­ vitt möjligt ske så, att den icke med­ för hinder i den uppgiftsskyldiges för hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet, samt skall, om han så verksamhet, samt skall, om han så begär och det lämpligen kan ske, begär och det lämpligen kan ske, verkställas hos honom. Handelsböc­ verkställas hos honom. Handelsböc­ ker och andra handlingar, som över­ ker och andra handlingar, som över­ lämnats för granskning, skola åter- lämnats för granskning, skola åter-

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

ställas utau dröjsmål. Meddelande ställas utan dröjsmål. Meddelande om resultatet av granskningen skall om resultatet av granskningen skall lämnas snarast. lämnas snarast. Försäkringsrådet och riksförsäk­ Yrkesskadenämnden och riksför­ ringsverket äga, i den mån så fin­ säkringsverket äga, i den mån så fin­ nes erforderligt för ändamål som av­ nes erforderligt för ändamål som av­ ses i andra stycket, att hos myndig­ ses i andra stycket, att hos myndig­ het, som enligt gällande föreskrifter het, som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verk­ utövar tillsyn å arbetsgivarens verk­ samhet, påfordra undersökning av samhet, påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller att, där så påkallas bedrives, eller att, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva av särskilda omständigheter, själva företaga sådan undersökning. företaga sådan undersökning.

44 §• över försäkringsinrättnings beslut Mot riksförsäkringsverkets beslut i ärende angående försäkring enligt i ärende angående försäkring enligt denna lag må klagan föras hos för­ denna lag må talan föras hos yrkessäkringsrådet genom besvär, som skadenämnden genom besvär, som skola hava inkommit till försäk­ skola hava inkommit till nämnden ringsrådet senast inom en månad ef­ senast inom en månad efter det kla­ ter det klaganden erhållit kännedom ganden erhållit kännedom om be­ om beslutet. slutet. Den som önskar ändring i allmän Den som önskar ändring i allmän föreskrift, som meddelats av riks­ föreskrift, som meddelats av riksför­ försäkringsverket, äger göra ansö­ säkringsverket, äger göra ansökan kan härom hos försäkringsrådet. härom hos yrkesskadenämnden. Försäkringsrådet äger, ändå att Yrkesskadenämnden äger, ändå klagan icke förts eller ansökan ej att talan icke förts eller ansökan ej gjorts, till prövning upptaga ärende, gjorts, till prövning upptaga ärende, som avses i denna paragraf. som avses i denna paragraf. Över försäkringsrådets beslut i an­ Mot yrkesskadenämndens beslut nat ärende enligt denna lag än som i annat ärende enligt denna lag än avses i andra stycket må klagan fö­ som avses i andra stycket må talan ras hos försäkringsdomstolen genom föras hos försäkringsdomstolen ge­ besvär. Besvären skola hava inkom­ nom besvär. Besvären skola hava in­ mit till försäkringsrådet inom tre kommit till yrkesskadenämnden veckor från det klaganden erhållit inom tre veckor från det klaganden kännedom om beslutet; dock skall erhållit kännedom om beslutet; dock besvärstiden för menighet vara fem skall besvärstiden för menighet vara veckor. Den omständigheten, att be­ fem veckor. Den omständigheten, att svären ingivits eller insänts direkt besvären ingivits eller insänts direkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 1)7 år 1967 133

till för säkringsdomstolen, utgör ej till försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens ut­ domstolen före besvärstidens utgång. gång. Försäkringsrådets beslut länder Yrkesskadenämndens beslut län­ till efterrättelse utan hinder av förd der till efterrättelse utan hinder av klagan, såframt ej rådet annorlunda förd talan, såframt ej nämnden an­ förordnar. norlunda förordnar.

48 §• I övrigt skall vad i 3—42 samt I övrigt skall vad i 3—44 samt 44 §§ är stadgat om obligatorisk för­ 44 §§ är stadgat om obligatorisk för­ säkring i tillämpliga delar lända till säkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande den frivilli­ efterrättelse beträffande den frivil­ ga försäkringen; och skall därvid liga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i vad som sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren. stället avse försäkringstagaren.

51 §■

Äger någon -—- -—- -—-------------- - -------- — tillkomma honom. Vad försäkringsinrättning enligt Ersättning enligt denna lag må ej denna lag utgivit i ersättning för återkrävas av den som är skyldig att skada äger inrättningen återkräva utgiva skadestånd till den ersättav den som uppsåtligen eller genom ningsberättigade. grov vårdslöshet vållat skadan eller, där denna uppkommit i följd av tra­ fik med motorfordon som avses i 2 § lagen den 10 maj 1929 om trafik­ försäkring å motorfordon, enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är vållande till skadan eller ej. På grund av vad i detta stycke sägs skall inrättningen dock äga att åter­ kräva allenast vad den ersättningsberättigade ägt utbekomma av den skadeståndsskyldige.

52 §• På begäran av försäkringsinrätt­ På begäran av riksförsäkringsver­ ning eller försäkringsrådet må, till ket eller yrkesskadenämnden må, till vinnande av utredning i ärende an­ vinnande av utredning i ärende an­ gående försäkring enligt denna lag, gående försäkring enligt denna lag,

134 Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1967

vid allmän underrätt höras vittne vid allmän underrätt höras vittne eller sakkunnig eller förhör under eller sakkunnig eller förhör under sanningsförsäkran äga rum med den sanningsförsäkran äga rum med den som saken rör. Ej vare någon skyl­ som saken rör. Ej vare någon skyl­ dig att inställa sig vid annan under­ dig att inställa sig vid annan under­ rätt än den, inom vars område han rätt än den, inom vars område han vistas. Om förhöret skall i tillämp­ vistas. Om förhöret skall i tillämp­ liga delar gälla vad om bevisupptag­ liga delar gälla vad om bevisupptag­ ning utom huvudförhandling är ning utom huvudförhandling är stadgat. Ersättning till den som in­ stadgat. Ersättning till den som in­ ställt sig för att höras skall utgå ef­ ställt sig för att höras skall utgå ef­ ter vad rätten prövar skäligt och ter vad rätten prövar skäligt och skall förskjutas, då försäkringsrå- utgivas av riksförsäkringsverket. det påkallat förhöret, av den försäkringsinråttning, som rådet bestäm­ mer, och eljest av den försäkringsinrättning, som begärt förhöret. Er­ sättningen skall stanna å försäk­ ring sinrättning. Uppkommer tvist mellan försäkringsinrättningar an­ gående vem som skall slutligt svara för ersättningen, skall tvisten på yr­ kande av någon av inrättningarna avgöras av försäkringsrådet.

56 §. Den som på grund av tjänsteålig­ Den som på grund av tjänsteålig­ gande för riksförsäkringsverkets el­ gande för riksförsäkringsverkets el­ ler försäkringsrådets räkning har ler yrkesskadenämndens räkning har eller haft att taga befattning med eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersök­ uppgift, handling eller undersök­ ning, som sägs i 40 §, må ej röja el­ ning, som sägs i 40 §, må ej röja el­ ler obehörigen nyttja yrkeshemlig­ ler obehörigen nyttja yrkeshemlig­ het, som därigenom blivit känd för het, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärs­ yppa arbetsförfarande eller affärs­ förhållande, vilket sålunda blivit ho­ förhållande, vilket sålunda blivit ho­ nom kunnigt. nom kunnigt.

57 §. Underlåter arbetsgivare eller ar- Underlåter arbetsgivare eller ar­ betsföreståndare att fullgöra något betsföreståndare att fullgöra något

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 135

av vad som åligger honom enligt av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon att stäl­ 32 §, eller försummar någon att stäl­ la sig till efterrättelse vad i 40 § är la sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet eller att lämna uppgift, föreskrivet, dömes han till böter. som stadgats i 43 §, straffes med dagsböter. Lämnar någon medvetet eller av Lämnar någon uppsåtligen eller av grov vårdslöshet i uppgift, som skall grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, oriktigt avgivas enligt denna lag, oriktigt meddelande, straffes med dagsböter, meddelande, dömes han till böter, om där ej brottet är i allmän strafflag gärningen ej är belagd med straff i belagt med straff. brottsbalken. Bryter någon mot vad i 56 § är Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, straffes med dagsböter eller stadgat, dömes han till böter eller fängelse. Ä brott som nu sagts må fängelse i högst ett år. Brott som nu allmän åklagare tala allenast efter sagts må åtalas av åklagare endast angivelse av målsäganden. efter angivelse av målsägande. 58 §• Konungen äger träffa överenskom­ Konungen äger träffa överenskom­ melse med främmande makt om till- melse med främmande makt om ut­ lämpning av denna lag eller det and­ sträckt tillämpning av denna lag el­ ra landets lag i fall, då arbetsgivare ler om undantag i vissa fall från la­ i det ena landet inom det andra be­ gens bestämmelser. driver verksamhet, i vilken arbetsta­ gare användes, eller då arbetstagare, vilken ådragit sig skada genom in­ verkan som avses i 6 § första styc­ ket b) eller c) eller tredje stycket, varit utsatt för dylik inverkan un­ der arbete i båda länderna. 1

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9, 13 och 15 §§, 16 § första—tredje styckena, 19—21 §§, 36 § andra stycket och 58 § den 1 januari 1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. 2. De nya bestämmelserna i 9 §, 16 § första—tredje styckena, 19 §, 20 § första, fjärde och femte styckena samt 21, 26 och 51 §§ äger icke tillämp­ ning på skada som inträffat före ikraftträdandet och ej heller på skada, som avses i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket och som yppats senare, om den skadade icke efter ikraftträdandet varit utsatt för inverkan av den art som orsakat skadan.

136 Knngl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

3. Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i 2 §, 16 § fjärde stycket, 40, 44 och 52 §§ fortfarande tillämpning. 4. De äldre bestämmelserna i 56 § äger fortfarande tillämpning i fråga om den som på grund av tjänsteåliggande för försäkringsrådets räkning bär eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersökning som avses i nämnda paragraf. 5. Bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, skall före utgången av år 1973, efter avtal mellan bolaget och riksförsäkringsverket, på verket ha överfört bolagets hela försäkringsbestånd och bolagets övriga ersättningsförpliktelser på grund av den av bolaget bedrivna försäkringsrörelsen, överförandet skall ske i den ordning som föreskrives i 54 § i dess äldre lydelse, om ej annat följer av vad som sägs nedan. Sedan avtalet godkänts på ordinarie bolagsstämma, skall bolaget omedel­ bart anmäla avtalet till försäkringsinspektionen som ofördröj ligen skall registrera avtalet utan prövning av dess innehåll. När registrering skett, är bolaget fritaget från sina förpliktelser med avseende på det överlåtna försäkringsbeståndet. Dessa förpliktelser åvilar i stället riksförsäkringsver­ ket. Tvist mellan parterna om villkoren för överförande eller om tolkningen av avtal om överförande avgöres genom skiljedom av en för ändamålet ut­ sedd skiljenämnd. Nämnden består av ordförande, som försäkringsinspektio­ nen utser, och fyra övriga ledamöter, av vilka vardera parten utser två. Skil­ jedom har samma verkan som en överenskommelse mellan parterna. Om avtal ej registrerats hos försäkringsinspektionen före utgången av år 1973, äger Konungen förklara bolagets koncession förverkad. Till dess registrering av avtal skett eller, i fall som nyss sagts, Konungen förklarat bolagets koncession förverkad skall skada, som inträffat före ut­ gången av år 1968, regleras av bolaget. Därvid gäller för bolaget alltjämt äldre bestämmelser om försäkringsinrättning i lagen om yrkesskadeförsäk­ ring. Vidare äger de äldre bestämmelserna i 33 och 42 §§ fortfarande tilllämpning. Vid tillämpning av 25 § anses 1 § i dess äldre lydelse gälla till dess riks­ försäkringsverket övertagit ansvaret för samtliga bolags förpliktelser. Den som vid utgången av år 1968 är delägare i bolag skall anses som delägare även för tiden därefter. 6. Önskar bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, upphöra att meddela försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring före utgången av år 1968, äger bestämmelserna i punkt 5 motsvarande tillämpning i fråga om avveck­ lingen, om försäkringsinspektionen medger det. 7. Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riks­ försäkringsverket eller försäkringsinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 137

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 14 maj 1954 om krigsför­ säkring för sjömän m. fl. skall upphöra att gälla, dels att 2, 3 och 6 §§ samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Den skadades årliga arbetsför- Den skadades årliga arbetsför­ tj änst må icke beräknas till lägre be­ tjänst må icke beräknas till lägre be­ lopp än femtusen kronor. lopp än ett belopp motsvarande två och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring vid in­ gången av det år då skadan inträf­ fade.

3 §• Har olycksfallet, efter upphöran­ Har olycksfallet, efter upphöran­ de av därav förorsakad sjukdom, de av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med eller nedsättning av densamma med minst en tiondel, vilken förlust eller minst en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för nedsättning kan antagas bliva för framtiden bestående, skall, utöver framtiden bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid livränta, till den skadade utgivas förlust av arbetsförmågan, om den vid förlust av arbetsförmågan ett skadade var befälhavare, maskin­ belopp motsvarande sex gånger bas­ chef, styrman, maskinist, förestån­ beloppet vid ingången av det år då dare för ekonomiavdelning eller ra­ skadan inträffade, samt vid nedsätt­ diotelegraf ist, ett belopp, motsva­ ning av arbetsförmågan det lägre be­ rande ett års lön, beräknad till tolv lopp, som svarar mot nedsättningen. gånger den kontanta månadslön, som

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Undergår, sedan ersättning, varom Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den i denna paragraf sägs, blivit för den skadade genom beslut av försäk- skadade genom beslut av riksförsäk­ ring sinrättning en bestämd, den ska­ ringsverket bestämd, den skadades dades tillstånd väsentlig försämring tillstånd väsentlig försämring i för­ i förhållande till vad som vid beslu­ hållande till vad som vid beslutets tets fattande antagits, må jämkning fattande antagits, må jämkning i er­ i ersättningen äga rum. sättningen äga rum.

6 §•

Arbetsgivare är pliktig att till den Arbetsgivare är pliktig att till riks­ försäkringsinrättning, i vilken hos försäkringsverket erlägga det tillägg honom anställda åro obligatoriskt till tidigare bestämd försäkringsav­ försäkrade jämlikt lagen om yrkes­ gift, som må föranledas av tillämp­ skadeförsäkring, erlägga det tillägg ningen av denna lag. till tidigare bestämd försäkringsav­ gift, som må föranledas av tillämp­ ningen av denna lag. Å tillägg till försäkringsavgift, var­ Å tillägg till försäkringsavgift, var­ om i första stycket sägs, skall till- om i första stycket sägs, skall tillläggsavgift eller bidrag enligt 39 § läggsavgift enligt 39 § lagen om yr­ lagen om yrkesskadeförsäkring icke kesskadeförsäkring icke erläggas. erläggas.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 2 § och 3 § första stycket den 1 ja­ nuari 1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. De nya bestämmelserna i 2 § och 3 § första stycket äger icke tillämpning på olycksfall som inträffat före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr tW år 1967 139

Förslag

till

Förordning

om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 4 §, 6 § 2 och 3 mom., 7 § 1—3 mom., 9 §, 11 § 2 mom. samt 14, 16, 18 och 19 §§ militärersättningsförordningen den 2 juni 19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Ersättningsärenden, som avses i Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det denna förordning, avgöras av riks­ undantag, som angives i 6 § 3 mom., försäkringsverket. av riksförsäkringsverket. Över beslut av riksförsäkringsver­ Mot riksförsäkringsverkets beslut ket i sådant ärende må klagan föras i sådant ärende må talan föras hos hos försäkringsrådet genom besvär, yrkesskadenämnden genom besvär, som skola hava inkommit till försäk­ som skola hava inkommit till nämn­ ringsrådet senast inom en månad ef­ den senast inom en månad efter det ter det klaganden erhållit kännedom klaganden erhållit kännedom om be­ om beslutet. slutet. Försäkringsrådet äger, ändå att Yrkesskadenämnden äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upp­ talan icke förts, till prövning upptaga taga ärende, som avses i denna para­ ärende, som avses i denna paragraf. graf. Över försäkringsrådets beslut må Mot yrkesskadenämndens beslut klagan föras hos försäkringsdomsto- må talan föras hos försäkringsdom­ len genom besvär. Besvären skola stolen genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet hava inkommit till nämnden inom inom tre veckor från det klaganden tre veckor från det klaganden erhål­ erhållit kännedom om beslutet; dock lit kännedom om beslutet; dock skall skall besvärstiden för menighet vara besvärstiden för menighet vara fem fem veckor. Den omständigheten, att veckor. Den omständigheten, att be­ besvären ingivits eller insänts direkt svären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör ej till försäkringsdomstolen, utgör ej

1 Förordningen omtryckt 1954:460. Senaste lydelse av 4 §, 6 § 2 mom., 7 § 2 mom., 11 § 2 mom. samt 14, 16, 18 och 19 §§ se 1962:409 samt av 7 § 3 mom. se 1959:587.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

hinder för besvärens upptagande till binder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång. domstolen före besvärstidens utgång. Försäkringsrådets beslut länder Yrkesskadenämndens beslut län­ till efterrättelse utan hinder av förd der till efterrättelse utan hinder av klagan, såframt ej rådet annorlunda förd talan, såframt ej nämnden an­ förordnar. norlunda förordnar. Med avseende å försäkringsrådets Med avseende å yrkes skadenämn­ behandling av ifrågavarande ärenden dens behandling av ifrågavarande skall gälla vad i 6 § lagen om försäk- ärenden skall gälla vad som föreringsrådet stadgas. skrives i 2 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

6 §• 2 mom. Har olycksfallet —------- ------------------------halv sjukpenning. Sjukpenningens storlek —- -—• ------ — — -— —• — att hänföra. Sjukpenningklasserna och belop­ Sjukpenningklasserna och belop­ pet av hel sjukpenning inom varje pet av hel sjukpenning inom varje klass framgå av följande tabell: klass bestämmes med ledning av ta­ bellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän Den skadades Beloppet försäkring. Med inkomst av förvärvs­ årliga arbets- av hel arbete för år avses därvid den skada­ förtjänst uppgår sjukpenning des årliga arbetsförtjänst enligt 9 §. för tid Sjuk- t. o. m. pen- den ning- månad klass men ej under för tid till nr till vilken därefter den skadade fyller 67 år

Halv sjukpenning utgör hälften av hel sjukpenning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 141

i Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) För tid,----------------------------------------dag räknad. 1 fråga ----------- - -------------- -------- —- motsvarande tillämpning. 3 mom. Har olycksfallet efter 3 mom. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad apphörande av därav förorsakad sjukdom medfört under längre eller sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av ar­ kortare tid bestående förlust av ar­ betsförmågan eller nedsättning av betsförmågan eller nedsättning av denna med minst eu tiondel, utgives, denna med minst en tiondel, utgives, där ej annat följer av 5 inom., liv­ där ej annat följer av 5 mom., liv­ ränta under tiden till den skadade. ränta under tiden till den skadade. Medför samma olycksfall ånyo sjuk­ Medför samma olycksfall ånyo sjuk­ dom, på grund varav sjukpenning dom, på grund varav sjukpenning skall utgå, äger den skadade dock skall utgå, äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjuk­ icke uppbära livräntan under sjuk­ domstiden. Livräntan beräknas på domstiden. Livräntan beräknas på grundval av den skadades årliga ar­ grundval av den skadades årliga ar­ betsförtjänst, i förekommande fall betsförtjänst, i förekommande fall nedsatt efter vad i tredje stycket nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättningsunderlaget) samt sägs, (ersättningsunderlaget) samt utgår för tid till och med den månad, utgår för tid till och med månaden under vilken han fyller sextiosju år, närmast före den, under vilken han med belopp som för år räknat mot­ fyller sextiosju år, med belopp som svarar för år räknat motsvarar a) vid förlust av arbetsförmågan: a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunder­ elva tolftedelar av ersättningsunder­ laget, laget, b) vid nedsättning av arbetsför­ b) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med minst tre tiondelar: en mågan med minst tre tiondelar: en mot graden av nedsättningen svaran­ mot graden av nedsättningen svaran­ de del av ersättningsunderlaget, de del av ersättningsunderlaget, minskad med en tolftedel av detta, minskad med en tolftedel av detta, och och c) vid nedsättning av arbetsför­ c) vid nedsättning av arbetsför­ mågan med mindre än tre tiondelar: mågan med mindre än tre tiondelar: den del av två tredjedelar av ersätt­ den del av två tredjedelar av ersätt­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ ningsunderlaget, som svarar mot gra­ den av nedsättningen. den av nedsättningen. För tid från och med månaden För tid från och med den månad, näst efter den, under vilken skadad under vilken skadad fyllt sextiosju fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre år, utgör livräntan tre fjärdedelar fjärdedelar av det belopp, vartill liv- av det belopp, vartill livräntan skall

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

räntan skall beräknas jämlikt första beräknas jämlikt första stycket. stycket. Vid fastställande av ersättnings- Vid fastställande av ersättningsununderlaget medräknas årlig arbets­ derlaget medräknas årlig arbetsför­ förtjänst, som icke överstiger sjutu­ tjänst, i vad den icke överstiger två sentvåhundra kronor, till hela sitt gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § belopp, den del av arbetsförtjänsten, lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om som överstiger sjutusentvåhundra allmän försäkring vid ingången av men ej tiotusenåttahundra kronor, det år då skadan inträffade, till hela till tre fjärdedelar och den del därav, sitt belopp, i vad den överstiger två som överstiger tiotusenåttahundra men ej tre gånger nämnda basbelopp, kronor, till hälften. till tre fjärdedelar och i vad den överstiger tre gånger nämnda basbe­ lopp, till hälften. På ansökan av den skadade må På ansökan av den skadade må försåkringsrådet, när skäl därtill riksförsäkringsverket, när skäl där­ prövas föreligga, besluta att livränta till prövas föreligga, besluta att liv­ eller del därav eller livränta för viss ränta eller del därav eller livränta tid skall utbytas mot ett belopp för för viss tid skall utbytas mot ett be­ en gång, motsvarande högst de ut­ lopp för en gång, motsvarande högst bytta livräntebeloppens kapitalvärde de utbytta livräntebeloppens kapital­ enligt beräkningsgrunder som fast­ värde enligt beräkningsgrunder som ställas av Konungen. fastställas av Konungen.

7 §• 1 mom. Har olycksfallet med­ 1 mom. Har olycksfallet medfört fört den skadades död, skall utgivas den skadades död, skall utgivas be­ begravningshjälp med sexhundra gravningshjälp med ett belopp, mot­ kronor och, enligt vad nedan i 2—5 svarande tjugu procent av basbelop­ mom. sägs, för år beräknade livrän­ pet vid ingången av det år då dödsfal­ tor till efterlevande. let inträffade, och, enligt vad nedan i 2—5 mom. sägs, för år beräknade livräntor till efterlevande. 2 m o m. Änka efter den avlidne 2 m o m. Änka efter den avlidne äger uppbära livränta, så länge hon äger uppbära livränta, så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skall lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken änkan fyller sextiosju år, före den, under vilken änkan fyller motsvara en tredjedel och för tid sextiosju år, motsvara en tredjedel

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 143

därefter en fjärdedel av den avlidnes och för tid därefter en fjärdedel av årliga arbetsförtjänst. Levde makar­ den avlidnes årliga arbetsförtjänst. na åtskilda efter vunnen hemskill­ Levde makarna åtskilda efter vun­ nad, skall livränta dock ej utgå till nen hemskillnad, skall livränta dock änkan med mindre hon enligt dom ej utgå till änkan med mindre hon eller avtal var berättigad till under­ enligt dom eller avtal var berättigad håll av den avlidne. till underhåll av den avlidne, Var den —------------------------------------ varit trolovad. Rätten till ------------ --------—---------- — med annan. Efterlämnar den som avlidit änk­ Efterlämnar den som avlidit änk­ ling och kommer denne genom döds­ ling och kommer denne genom döds­ fallet att sakna erforderligt under­ fallet att sakna erforderligt under­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ håll, skall livränta tillerkännas ho­ nom efter vad som med hänsyn till nom efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. omständigheterna prövas skäligt. Livränta må dock utgå endast så Livränta må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må länge änklingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, un­ för tid till och med månaden närmast der vilken han fyller sextiosju år, före den, under vilken han fyller sex­ motsvara högst en tredjedel och för tiosju år, motsvara högst en tredje­ tid därefter högst en fjärdedel av del och för tid därefter högst en fjär­ den avlidnas årliga arbetsförtjänst. dedel av den avlidnas årliga arbets­ förtjänst. Var den som avlidit pliktig att till Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­ fullgörande av lagstadgad under­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ hållsskyldighet å särskilda tider ut­ giva bidrag till förutvarande make, giva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Livräntan som motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den må dock för tid till och med måna­ månad, under vilken den berättigade den närmast före den, under vilken fyller sextiosju år, motsvara högst en den berättigade fyller sextiosju år, tredjedel och för tid därefter högst motsvara högst en tredjedel och för en fjärdedel av den avlidnes årliga tid därefter högst en fjärdedel av arbetsförtjänst. den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Finnas flera----------------------------- — -----årliga arbetsförtjänsten. Skall livränta, varom sägs i detta Skall livränta, varom sägs i detta mom., utgå så länge livräntetagaren mom., utgå så länge livräntetagaren lever ogift och ingår livräntetagaren lever ogift och ingår livräntetagaren äktenskap före fyllda sextio år, ut- äktenskap före fyllda sextio år, ut-

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

gives ett belopp för en gång, motsva­ gives ett belopp för en gång, motsva­ rande tre årsbelopp av livräntan, be­ rande tre årsbelopp av livräntan, be­ räknad utan hänsyn till stadgandena räknad på grundval av det månadsi nästföregående stycke och i 5 inom. belopp vartill livräntan uppgick den här nedan. månad äktenskapet ingicks eller var­ till den skulle ha uppgått nämnda månad utan hänsyn till stadgandena i nästföregående stycke och i 5 mom. här nedan. 3 m o m. Varje barn till den av­ 3 mom. Varje barn till den av­ lidne äger till den dag det fyller sex­ lidne äger till och med den månad, ton år uppbära livränta med belopp, under vilken det fyller sexton år som motsvarar en sjättedel av den uppbära livränta med belopp, som avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är motsvarar en sjättedel av den avlid­ barnet efter sagda tidpunkt till följd nes årliga arbetsförtjänst. Är barnet av sjukdom eller annan dylik orsak efter sagda tidpunkt till följd av ur stånd att själv försörja sig, skall sjukdom eller annan dylik orsak ur livräntan utgå, så länge anledningen stånd att själv försörja sig, skall liv­ till den bristande försörjningsförmå­ räntan utgå, så länge anledningen till gan fortfar, dock längst till den dag den bristande försörjningsförmågan barnet fyller tjuguett år. Till barn, fortfar, dock längst till och med den som var adopterat av annan än den månad, under vilken barnet fyller avlidnes make, skall livränta dock tjuguett år. Till barn, som var adop­ ej utgivas. Ej heller skall livränta terat av annan än den avlidnes make, utgå till barn utom äktenskap, där­ skall livränta dock ej utgivas. Ej hel­ est den avlidne enligt avtal som är ler skall livränta utgå till barn utom bindande för barnet, åtagit sig att äktenskap, därest den avlidne enligt till dess underhåll utgiva visst belopp avtal som är bindande för barnet, en gång för alla. åtagit sig att till dess underhåll ut­ giva visst belopp en gång för alla. Adoptivbarn äger — -------------—- -— — --------eget barn. Var den------------ -—------- ------- - ■— erforderligt underhåll.

9 §• Den skadades — •— ------- - — —- -— ------om yrkesskadeförsäkring. Den årliga arbetsförtjänsten för Den årliga arbetsförtjänsten för den, som ådragit sig skadan under den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring, må dock icke värnpliktstjänstgöring, må dock icke beräknas till lägre belopp än femtu­ beräknas till lägre belopp än ett be­ sen kronor. Detsamma gäller beträf­ lopp motsvarande två och en halv fande fast anställt manskap och gånger basbeloppet vid ingången av

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 145

hemvärnspersonal, då fråga är om det år då skadan inträffade. Detsam­ ersättning för tid efter det den ska­ ma gäller beträffande fast anställt dade fyllt tjugu år eller om livränta manskap och hemvärnspersonal, då till efterlevande. fråga är om ersättning för tid efter det den skadade fyllt tjugu år eller om livränta till efterlevande.

11 §•

2 mom. Har skadad ------------ ------ ---------------- till kassan. Från ersättning, som belöper å tid Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnju­ för vilken ersättningstagaren åtnju­ tit folkpension, skall göras avdrag tit pension enligt lagen om allmän om och i den mån ersättningen sko­ försäkring, skall göras avdrag om lat föranleda minskning av pensio­ och i den mån ersättningen skolat nen. föranleda minskning av pensionen.

14 §. Sjukpenning utbetalas —-----------------—--------------en månad. Livränta, som ej utgår i form av Livränta, som ej utgår i form av ett belopp för en gång, utbetalas, så­ ett belopp för en gång, utbetalas, vida ej annat överenskommes med såvida ej annat överenskommes med livräntetagaren, för varje månad, livräntetagaren eller följer av vad räknat från den dag rätten till liv­ Konungen förordnat, för kalender­ ränta inträtt, å månadens första dag. månad. I den mån livränta finnes böra för viss tid, under vilken anpassning ef­ ter skadans verkningar beräknas in­ träda, utgå med högre belopp än för tiden därefter, må utbetalningen ske enligt föreskrifter som meddelas av försäkringsrådet. Beträffande tiden —---------------- -----— — avsedda ändamålet. Annan ersättning — — -—• —--------------------- - kan ske. Förskottsvis utgiven------------ ------------- —--------- del återkrävas. Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,------------ slutande belopp. Angående sättet-------------------------------— — förordnar Konungen.

16 §. Äger någon--------------------- ---------- — — tillkomma honom. Vad i ersättning enligt denna för- Ersättning enligt denna förordordning utgivits må riksförsäkrings- ning må ej återkrävas av den som 10 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 147

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

verket för statsverkets räkning åter­ är skyldig att utgiva skadestånd till kräva av den som uppsåtligen eller den ersättningsberättigade. genom grov vårdslöshet vållat skadan eller, där denna uppkommit i följd av trafik med motorfordon som av­ ses i 2 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon, en­ ligt lag är skyldig att utgiva skade­ stånd evad han är vållande till ska­ dan eller ej. På grund av vad i detta stycke sägs skall riksförsäkringsver­ ket dock äga att återkräva allenast vad den ersättningsberättigade ägt utbekomma av den skadeståndsskyldige.

18 §•

På begäran av riksförsäkringsver­ På begäran av riksförsäkringsver­ ket eller försäkringsrådet må, till ket eller yrkesskadenämnden må, till vinnande av utredning i ärende an­ vinnande av utredning i ärende an­ gående ersättning enligt denna för­ gående ersättning enligt denna för­ ordning, vid allmän underrätt höras ordning, vid allmän underrätt höras vittne eller sakkunnig eller förhör vittne eller sakkunnig eller förhör under sanningsförsäkran äga rum under sanningsförsäkran äga rum med den som saken rör. Ej vare nå­ med den som saken rör. Ej vare nå­ gon skyldig att inställa sig vid an­ gon skyldig att inställa sig vid annan nan underrätt än den, inom vars om­ underrätt än den, inom vars område råde han vistas. Om förhöret skall i han vistas. Om förhöret skall i tilltillämpliga delar gälla vad om bevis­ lämpliga delar gälla vad om bevis­ upptagning utom huvudförhandling upptagning utom huvudförhandling är stadgat. Ersättning till den som är stadgat. Ersättning till den som inställt sig för att höras skall utgå inställt sig för att höras skall utgå efter vad rätten prövar skäligt och efter vad rätten prövar skäligt och utgivas av riksförsäkringsverket. utgivas av riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket och försäk­ Riksförsäkringsverket och yrkes­ ringsrådet äga även att för det i förs­ skadenämnden äga även att för det i ta stycket avsedda ändamålet av ve­ första stycket avsedda ändamålet av derbörande polismyndighet påfordra vederbörande polismyndighet på­ undersökning. fordra undersökning.

19 §.

Vad som finnes stadgat rörande Vad som finnes stadgat rörande skyldighet för arbetsgivare att på be- skyldighet för arbetsgivare att på be-

Kungl. Maj:ts proposition nr thl år 1967 147

gäran till försäkringsrådet eller riks­ gäran till yrkesskadenämnden eller försäkringsverket lämna uppgifter, riksförsäkringsverket lämna uppgif­ som erfordras för bestämmande av ter, som erfordras för bestämmande ersättning enligt lagen om yrkesska­ av ersättning enligt lagen om yrkes­ deförsäkring, och rörande ansvar, då skadeförsäkring, och rörande an­ någon underlåter att lämna sådan svar, då någon underlåter att lämna uppgift eller i uppgift lämnar orik­ sådan uppgift eller i uppgift lämnar tigt meddelande, äger motsvarande oriktigt meddelande, äger motsva­ tillämpning beträffande uppgifter till rande tillämpning beträffande upp­ ledning för bestämmande av ersätt­ gifter till ledning för bestämmande ning enligt denna förordning. av ersättning enligt denna förord­ ning.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 6 § 2 mom. och 3 mom. första—tredje styckena, 7 § 1—3 mom. samt 9 och 14 §§ den 1 januari 1963 samt i övrigt den 1 januari 1969. De nya bestämmelserna i 6 § 3 mom. första—tredje styckena, 7 § 1 mom., 2 mom. första, fjärde och femte styckena samt 3 mom., 9 §, 11 § 2 mom. och 16 § äger icke tillämpning på skada som inträffat före ikraftträdandet. Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i 4 §, 6 § 3 mom. fjärde stycket samt 18 och 19 §§ fortfarande tillämpning. Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna för­ ordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

148 Kangl. Ma j:ls proposition nr 147 år 1967

Förslag

till

Lag

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I fråga om livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring enligt 1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, 2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjuk­ domar, 3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, 4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, 5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall följande bestämmelser gälla, i den mån ersättningen ej utgår av stats­ medel. Denna lag äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut mot engångsbelopp.

2 §•

Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964 och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Har livräntan omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angå­ ende omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. eller höjts enligt lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yr­ kesskada m. m., lägges den omreglerade eller höjda livräntan till grund för höjning enligt första stycket.

3 §•

Livränta utgår, i den mån den höjes därigenom, med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två de­ cimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1967 149

januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket.

4 §.

Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan.

5 §• Bestämmelserna om livränta eller sjukpenning, som värdesäkras enligt denna lag, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen som följer av lagens bestämmelser. Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

6 §• Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes a\ denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt tillägg till de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring.

7 §• Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Ko­ nungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke tillämpning på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Förslag

till

Förordning

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Bestämmelserna i denna förordning avser livränta och sjukpenning som utgår av statsmedel enligt 1) lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 2) kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, 3) förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, 4) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, 5) förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fis­ kare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, 6) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av stats­ medel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, 7) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, 8) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjuk­ domar, 9) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å far­ tyg tjänstgörande personer, 10) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl., 11) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., 12) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd, 13) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, 14) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, 15) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 151

16) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m. 17) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), 18) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, 19) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., 20) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl., 21) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, 22) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., 23) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. in., 24) kungörelsen den 30 juni 1961 (nr 457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m., 25) kungörelsen den 30 november 1962 (nr 607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m. I fråga om författningarna under 1, 2 och 5 gäller denna förordning även livränta och sjukpenning som utgår av andra medel än statsmedel. I den mån Konungen icke bestämmer annat gäller förordningen även livränta och sjukpenning som enligt Konungens förordnande utges enligt grunderna i någon av de författningar som anges i första stycket. Denna förordning äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut mot engångsbelopp.

2 §.

Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964 och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Har livräntan omreglerats enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m. eller förordningen den 11 maj 1956 (nr 183) an­ gående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare eller har livräntan höjts enligt förord­ ningen den 6 juni 1962 (nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada m. m. eller förordningen den 6 juni 1962 (nr 308) om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare, lägges den omreglerade eller höjda liv­ räntan till grund för höjning enligt första stycket. Utgår tillägg till livränta enligt kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera

152 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1967

av statsmedel utgående livräntor m. m. eller förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i ar­ bete, lägges livräntan jämte tillägget till grund för höjning enligt första stycket. 3 §. Livränta utgår, i den mån den höjes därigenom, med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två de­ cimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket. 4 §• Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter värdesäkring enligt denna förordning skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. 5 §. Bestämmelserna om livränta eller sjukpenning, som värdesäkras enligt denna förordning, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenning­ en som följer av förordningens bestämmelser. Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

6 §•

Kostnaden för värdesäkring enligt denna förordning bestrides av stats­ medel. 7 §• Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke tilllämpning på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967 153

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring Härigenom förordnas, att 3 kap. 10 §, 5 kap. 2 § och 17 kap. 2 § lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

10 §. För den dag då sjukdomsfallet in­ För den dag då sjukdomsfallet in­ träffade utgår sjukpenning endast träffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade på grund av sj uk- om den försäkrade på grund av sjuk­ domen gått miste om dagpenning domen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. från erkänd arbetslöshetskassa eller sjukperioden börjar inom tjugu da­ gar efter föregående sjukperiods slut. Varar sjukperioden--------------------- — — -—- — överstiger två. Utan hinder------------------------------- - — -— för år. Sjukpenning må-------------------------- — — — bör utgå. Såsom sjukperiod -—- -------------------- ---------------i 7 §.

5 kap.

2 §•

Den, som kommit i åtnjutande av Den, som kommit i åtnjutande av folkpension enligt vad i 1 § första folkpension enligt vad i 1 § sägs men stycket sägs men vars rätt enligt vars rätt enligt nämnda lagrum upp­ nämnda lagrum upphört, må även i hört, må även i fortsättningen åt­ fortsättningen åtnjuta folkpension, njuta folkpension, därest Konungen därest Konungen för vissa fall så för­ för vissa fall så förordnat eller det ordnat eller det med hänsyn till om­ med hänsyn till omständigheterna ständigheterna skulle framstå såsom skulle framstå såsom oskäligt att in­ oskäligt att indraga pensionen. Vid draga pensionen. Vid tillämpning av tillämpning av 6—10, 16, 17 och 20 6—10, 16, 17 och 20 kap. skall pen­ kap. skall pensionsberättigad som i sionsberättigad som i denna paragraf denna paragraf sägs likställas med sägs likställas med försäkrad, även

1 Senaste lydelse av 3 kap. 10 § se 1966:350.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

försäkrad, även om han icke uppfyl- om han icke uppfyller förutsättningler förutsättningarna i 1 kap. 3 § arna i 1 kap. 3 § första stycket, första stycket.

17 kap.

2 §.

Äger pensionsberättigad rätt till Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt livränta på grund av obligatorisk för­ lagen om yrkesskadeförsäkring eller säkring jämlikt lagen om försäkring äger han jämlikt annan lag eller sär­ för olycksfall i arbete, lagen om för­ skild författning eller enligt Konung­ säkring för vissa yrkessjukdomar ens förordnande rätt till livränta el­ eller lagen om yrkesskadeförsäkring ler sjukpenning, som bestämmes av eller äger han jämlikt annan lag el­ eller utbetalas från riksförsäkrings­ ler särskild författning eller enligt verket eller bolag som avses i 1 § Konungens förordnande rätt till liv­ lagen om yrkesskadeförsäkring, ränta, som bestämmes av eller ut­ minskas honom eljest tillkommande betalas från riksförsäkringsverket, pension enligt vad nedan stadgas. minskas honom eljest tillkommande Motsvarande skall äga tillämpning i pension enligt vad nedan stadgas. fall då livränta eller sjukpenning ut­ Motsvarande skall äga tillämpning går enligt utländsk lagstiftning om i fall då livränta utgår enligt ut­ yrkesskadeförsäkring. Har livränta ländsk lagstiftning om yrkesskade­ eller del därav eller livränta för viss försäkring. Medför skada, för vilken tid utbytts mot ett engångsbelopp, livränta börjat utgivas, återigen skall anses som om livränta utginge sjukdom som berättigar till sjukpen­ eller den utgående livräntan vore för­ ning, skall det anses som om livrän­ höjd med belopp som enligt de vid ta utginge under sjukdomstiden. Har utbytet tillämpade försäkringstek- livränta eller del därav eller livränta niska grunderna svarar mot engångs­ för viss tid utbytts mot ett engångs­ beloppet. belopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livrän­ tan vore förhöjd med belopp som en­ ligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet. Folkpension och tilläggspension i Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders­ form av förtidspension eller ålders­ pension minskas med tre fjärdede­ pension minskas med tre fjärdedelar lar av den pensionsberättigade för av den pensionsberättigade för sam­ samma tid tillkommande sjukpen­ ma tid tillkommande livränta såsom ning jämte barntillägg eller livränta skadad; dock må avdrag å annan

Kungl. Maj:ts proposition nr ik7 år 1967 155

såsom skadad; dock må avdrag å förtidspension än hel sådan ske en­ annan förtidspension än hel sådan dast om skadan inträffat före den ske endast om skadan inträffat före tidpunkt från vilken pensionen ut­ den tidpunkt från vilken pensionen går och avdrag å tilläggspension gö­ utgår och avdrag å tilläggspension ras endast om den pensionsberättigöras endast om den pensionsberät- gade ägt tillgodoräkna sig pensions­ tigade ägt tillgodoräkna sig pensions­ poäng för minst ett år vid den tid­ poäng för minst ett år vid den tid­ punkt då skadan inträffat. punkt då skadan inträffat. Folkpension i — —- ------- — -------- ■ — skadan inträffat. Minskning enligt------- —-------- — ----------skolat utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. De nya bestämmelserna i 17 kap. 2 § äger icke tillämpning på ersätt­ ning som belöper på tid före ikraftträdandet. Bestämmelsen i 17 kap. 2 § första stycket i dess äldre lydelse angående livränta som bestämmes av eller utbetalas från bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring skall fortsätta att gälla så länge livränta be­ stämmes av eller utbetalas från sådant bolag.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr i tf år 1967

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Bestämmelse i lag eller annan författning om försäkringsrådet skall efter ikraftträdandet i stället avse yrkesskadenämnden, i den mån Konungen ej förordnar annat. Närmare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1967 157

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 15 september 1967.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet S öderlund , regeringsrådet Å björnsson , justitierådet B runnberg .

Enligt lagrådet den 9 juni 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 maj 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 74 maj 195b (nr 2b3) om yrkesskadeförsäkring, 2) lag angående ändring i lagen den 1 4 maj 195b (nr 2b6) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., 3) lag om värdesäkring av yrkesskadelivråntor m. m., b) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, och 5) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr b66) om försäkringsrådet. Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av kanslirådet Ingrid Hilding .

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

2 §•

Enligt de bestämmelser om beslutförhet som nu gäller för försäkrings­ rådet skall lika många representanter för arbetsgivare och för arbetare deltaga i avgörandet av de ärenden som behandlas av rådet. Under före­ dragningen av nu förevarande förslag har i lagrådet upplysts att denna ordning avses skola bibehållas även för yrkesskadenämnden. Att den hit­ tillsvarande principen om lika representation från vardera sidan fortfarande skall gälla framgår emellertid inte fullt tydligt av den utformning regeln om beslutförhet givits i förslaget. Stadgandet bör därför omformuleras. I förslaget saknas regler om hur beslut skall fattas när ett ärende skall avgöras av fem ledamöter och skiljaktiga meningar uppstår. Det kan emel­ lertid inte uteslutas att sådana fall kunna uppkomma. Behov föreligger där­ för av dylika regler. Stadgande i ämnet kan lämpligen ges genom en hän­ visning till bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken angående omröst­

158 Kungl. Maj:ts proposition nr i¥l år 1967

ning i överrätt. En tillämpning av dessa bestämmelser förutsätter att en av de i beslutet deltagande ledamöterna skall vara ordförande. Det synes böra föreskrivas att denne skall vara lagfaren. Lagrådet hemställer att lagtexten utformas med beaktande av vad sålunda anförts. Dessutom synes vissa jämkningar av huvudsakligen formell art böra göras.

32 §. Enligt beslut vid årets riksdag (riksdagens skrivelse den 18 maj 1967, nr 251) skall den 1 januari 1968 inrättas en ny central förvaltningsmyndig­ het för hälso- och sjukvården samt socialvården. I samband därmed skall medicinalstyrelsen och socialstyrelsen upphöra. Enligt vad lagrådet inhäm­ tat är det avsett att den nya myndigheten skall benämnas »socialstyrelsen». Med hänsyn härtill torde beteckningen »medicinalstyrelsen» i sista stycket av förevarande paragraf böra utbytas mot »socialstyrelsen».

övergångsbestämmelserna I 30 § stadgas för närvarande i andra stycket en begränsning för visst fall av rätten till begravningshjälp och livränta. Då nämnda stadgande nu upphävs, innebär detta att utvidgade förmåner för de försäkrade införs. Ändringen i denna del torde ej böra gälla skadefall som inträffat före den 1 januari 1969. I den mån 30 § andra stycket alltså bör äga tillämpning efter utgången av år 1968 bör också finnas möjlighet för Kungl. Maj :t att med­ giva undantag därifrån jämlikt tredje stycket i paragrafen. Lagrådet för­ ordar att övergångsbestämmelserna avfattas i enlighet med vad nu sagts. Om så sker, föranleder detta en jämkning i övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen angående ändring i lagen om krigsförsäkring för sjö­ män m. fl.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Såsom lagrådet erinrat vid övergångsbestämmelserna till lagen angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring bör övergångsbestämmelserna till nu förevarande lag undergå viss jämkning.

Förslaget till lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

3 §• I lagrådsremissen uttalas att av första stycket första punkten i paragrafen framgår att indexregleringsbestämmelsen aldrig kan leda till sänkning av utgående förmån. För att denna ståndpunkt skall komma till otvetydigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1967 159

uttryck i lagtexten vill lagrådet förorda att ett tredje stycke fogas till para­ grafen av innehåll att tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena ej får leda till att utgående förmån nedsätts. I samband härmed bör orden »i den mån den höjes därigenom» i första stycket utgå. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Ur protokollet: Ingrid Hellström

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1967

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 22 september 1967.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden A ndersson , K ling , E denman , J ohans ­ son , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff .

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yr­ kesskadeförsäkring, lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän in. fl., lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m., lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring samt lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag finner att de ändringar och tillägg lagrådet föreslagit bör vidtas. Därjämte bör vissa redaktionella jämkningar göras. De vid statsrådspro­ tokollet den 18 maj 1967 fogade förslagen till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) och förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, in. m. bör ändras i motsvarande delar. Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga de nämnda förslagen till lagar och förordningar med angivna ändring­ ar. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

E5SEL.TH AB. STHLH 07 714080