om vissa livsmedelspolitiska frågor

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdragur regeringsprotokollet den 19 april 1991 för den åtgärd och de ändamålsom framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

I propositionen föreslås sådana tekniska och nivåmässiga anpassningar avgränsskyddet som behövs för att avvecklingen av den interna marknadsreg-leringen för jordbruksprodukter skall få avsedd effekt. För gränsskyddadeprodukter föreslås att referenspriser införs, mot vilka gränsskyddet skallavvägas. För att ta bort en del av det överskydd som bildas till följd av denlivsmedelspolitiska reformen föreslås att referenspriserna anpassas mot demarknadspriser som bildas efter en intern avreglering. Detta innebär ennedjustering med i genomsnitt 5 %, vilket motsvarar ca 10 % på gränsskyd-det. Prisövervakningen intensifieras för att följa att effekterna når fram tillkonsumenterna.

Vidare föreslås att tillfälliga och riktade justeringar av gränsskyddet skallanvändas i syfte att bibehålla en import.

Vidare föreslås också att 555 milj.kr. anvisas för att betala av den rörligakredit som finansierar 1990 års spannmålsexport, att 60 milj.kr. tillförsskördeskadefonden och att ramen för anläggningsstödet höjs med 100milj.kr.

Dessutom läggs förslag om att en rörlig kredit på 50 milj.kr. skalldisponeras för jordfondsändamål under budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Även vissa lagstiftningsfrågor tas upp. Bl.a. föreslås i en särskild lagbestämmelser om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedels-området.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 191

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med stöd av denna lag får uppgifter samlas in för att belysaförhållandena och följa effekterna av avregleringen på livsmedelsområdet.

2 § Regeringen bemyndigas att föreskriva att uppgifter om verksamhe-ten skall lämnas av näringsidkare som tar befattning med sådana varor somavses i 1 — 12, 15 —25, 28, 31,35 och 38 kap. tulltaxelagen (1987:1068) ellerlevererar varor som används vid framställning av sådana varor.

Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela före-skrifter om uppgiftsskyldigheten.

3 § Uppgiftsskyldigheten får avse import, export, inköp och försäljningsamt de uppgifter i övrigt som behövs för de ändamål som anges i 1 §.

4 § Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela deförelägganden som behövs för att föreskrifter som har meddelats med stödav lagen skall följas. I beslut om föreläggande får myndigheten sätta ut vite.

5 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. inte lämnar uppgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd avlagen, eller

2. lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller omden skyldige kan dömas till ansvar enligt brottsbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte heller till ansvar förgärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas bara efter anmälan av den myndighet somuppgiften har eller skulle ha lämnats till.

Prop. 1990/91: 191

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissajordbruksprodukter m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga

Prop. 1990/91:191

ur 19.04 Spannmål, annan än majs, i form av korn, förkokt eller på annatsätt beredd

ur 19.05 Bakverk, även innehållande kakao (med undantag av biscuits ochwafers)

ur 20.04 Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13, be-redda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättik-syra, frysta

Föreslagen lydelse

Bilaga

ur 19.04 Spannmål, annan än majs, i form av korn, förkokt eller på annatsätt beredd

ur 19.05 Bakverk, även innehållande kakao, undantag av kex, småkakoro.d., våfflor och rån (wafers)

ur 20.04 Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13, be-redda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättik-syra, frysta

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel

skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Jordbruksverkets beslut enligt 8 §får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdan-det gäller äldre föreskrifter.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1991

Prop. 1990/91:191

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Dahl,R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Ås-brink

Föredragande: statsrådet Hellström

Riksdagen fattade i juni 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.1989/90:146, JoU25, rskr. 327). En utgångspunkt för livsmedelspolitikenskall enligt riksdagens beslut vara att jordbruksproduktionen i princip skallvara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna skallersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gällerkollektiva varor och nyttigheter är offentliga ingripanden befogade. Dessavaror och tjänster bör därför betalas med offentliga medel.

Vidare beslutade riksdagen att de interna marknadsregleringarna påjordbrukets område skall avskaffas. Priserna på jordbruksprodukter skallskyddas endast med hjälp av ett gränsskydd. För att uppnå regionalpoli-tiska mål, beredskapsmål och miljömål beslutades att gränsskyddet skallkompletteras med riktade åtgärder.

Statens jordbruksnämnd har kommit in med en utredning angåendegränsskyddet i den nya livsmedelspolitiken. Till protokollet i detta ärendebör fogas utredningens avsnitt 7.2 Konkreta system samt avsnitt 9.10Förslag som bilaga 1.

I det följande lämnar jag förslag till vissa tekniska förändringar avgränsskyddet som bör genomföras den 1 juli 1991. Detta gäller ändringarsom bör göras med anledning av riksdagens beslut att avskaffa de internamarknadsregleringarna. Jag tar även upp frågan om gränsskyddets nivå.

Vid de förhandlingar som i början av april 1989 hölls inom ramen förden pågående GATT-rundan enades deltagande länder bl. a. om en frys-ning av jordbruksstödet fr. o. m. tidpunkten för överenskommelsen intilldess att förhandlingarna på jordbruksområdet avslutades. Förhandling-arna beräknades då vara avslutade i december 1990. Med anledning avöverenskommelsen beslutade riksdagen (prop. 1988/89:140, JoU21, rskr.322) att jordbruket under regleringsåret 1989/90 skulle ersättas för ökadekostnader m. m. i huvudsak genom direktbidrag. Sådana bidrag lämnasäven under innevarande budgetår. De höjningar av stödet till jordbruket inorra Sverige som har gjorts under dessa år har utgått på samma sätt.Regeringen har tidigare i år lämnat förslag till stödnivå för jordbruket inorra Sverige (prop. 1990/91:99). Jag tar i det följande upp hur frågan börhanteras under budgetåret 1991/92. 5

I de kontakter som förevarit med näringen under utarbetande av mina Prop. 1990/91:191förslag har näringen lämnat synpunkter på bl. a. gränsskyddet, direktbi-drag, finansieringen av spannmålsexporten och ramen för anläggningsstö-det.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har, på regeringens upp-drag, utrett kostnaderna for jordbruket till följd av den skärpta miljö- ochdjurskyddslagstiftningen. I det följande kommer jag att ta upp frågan omden fortsatta hanteringen av dessa frågor.

Riksdagen har i sitt beslut om livsmedelspolitiken begärt att en översynav arrendatorernas situation görs mot bakgrund av de beslutade föränd-ringarna av livsmedelspolitiken. Regeringen uppdrog den 21 juni 1990 åtlantbruksstyrelsen att genomföra en utredning i enlighet med riksdagensbeslut. Jag kommer i det följande att redovisa resultatet av hittills gjordabedömningar.

Regeringen uppdrog i december 1990 åt en särskild utredare att lämnaförslag avseende den framtida finansieringen av jordbrukets skördeskade-skydd. Till protokollet i detta ärende bör fogas rapporten Utredning omolika möjligheter att finansiera jordbrukets skördeskadeskydd som bilaga2. I det följande tar jag ställning också till dessa förslag.

Förutom ovanstående rapporter har även utredningen Gränsskydd förjordbruksprisreglerade produkter (statens jordbruksnämnd) använts sombakgrundsmaterial vid utformandet av mina förslag i det följande.

Statens livsmedelsverk har på regeringens uppdrag redovisat ett förslagom egenkontrollprogram för äggpackerier. Förslaget bifogas protokollet idetta ärende som bilaga 3. Jag återkommer i det följande med en redogö-relse för hur den framtida kvalitetskontrollen av ägg bör utformas.

Jag tar i det följande även upp vissa budgetfrågor och vissa lagstiftnings-frågor.

Vi producerar livsmedel för att konsumera dem. Konsumenten är i cent-rum för livsmedelspolitiken. Det var också en av utgångspunkterna för detlivsmedelspolitiska beslutet våren 1990. Det beslut som då togs, om enintern avreglering, är ett första viktigt steg i en mer omfattande livsmedels-politisk reform, där politiken blir mer konsumentinriktad genom att denskapar direkta kontakter på marknaden mellan konsument och producentsamt leder till ett mer varierat utbud av livsmedel till lägre priser.

För att kunna tillförsäkra konsumenterna positiva effekter av reformennär det gäller priser och utbud, står vi nu därför inför uppgiften att anpassanivån på vårt gränsskydd mot de priser som förväntas uppstå på enmarknad i balans efter den interna avregleringen. Det rör reformens andrasteg.

Vägen från jordbruket till konsumenterna är lång och kantas av olikaformer av konkurrensbegränsningar. För att uppnå sänkta priser i konsu-mentledet krävs därför i ett tredje steg en skärpt konkurrenspolitik. Rege-ringen har tidigare i år lagt fram förslag om förstärkt konkurrens på

livsmedelsområdet som en uppföljning av den livsmedelspolitiska refor-men.

Regeringen har beslutat att en särskild konsumentberedning skall tillsät-tas. En viktig uppgift för beredningen blir att bevaka prisutvecklingen pålivsmedel, agera och informera om effekterna av avregleringen och deändringar av gränsskyddet som jag i det följande föreslår.

Den interna marknadsreglering som avskaffas den 1 juli i år har haftnegativa effekter för såväl konsument som bonde. Prisstödet ledde tillproduktion av stora överskott, vilka fick placeras på den internationellamarknaden till priser som kraftigt understeg de svenska produktionskost-naderna. Kostnaderna för detta har burits av såväl producenter somkonsumenter. I år — det sista regleringsåret — kostar enbart spannmåls-överskottet ca 2,8 miljarder kronor att placera på världsmarknaden. Det ärväsentligt att reformen fullföljs på ett sådant sätt att denna åderlåtning avsamhällsekonomin upphör och resurserna återförs till såväl konsumentersom producenter.

Under 1980-talet steg livsmedelspriserna i Sverige snabbare än denallmänna prisnivån. Livsmedelspriserna ökade också betydligt snabbareän inom t. ex. EG. Denna trend har vi nu brutit. Mellan januari 1990 ochjanuari 1991 steg konsumentpriserna på prisreglerade livsmedel medknappt 6 %, samtidigt som den allmänna prisnivån ökade med 11 %. Dettaberor till stor del på GATT-överenskommelsen år 1989 som innebar attprisstödet till jordbruket frystes vid den då gällande nivån. På vissaprodukter, främst kött, har den livsmedelspolitiska reformen dessutommedfört prissänkningar under det senaste halvåret.

Den interna avregleringen, som riksdagen redan har beslutat om, kom-mer att innebära sänkta priser på flertalet jordbruksprodukter. Genom attvissa produktionskostnader sänks bör — även vid en balans på marknadenmellan tillgång och efterfrågan inom landet — prisnivån sänkas med drygt7 %. Genom ökad konkurrens och den slopade kollektiva exportfinansie-ringen kommer priserna förmodligen att pressas ytterligare. Prissänkning-arna har— bl. a. inom nötköttsområdet — redan blivit märkbara. I taktmed att regleringarna avvecklas efter den 1 juli i år kommer priseffekten attslå igenom på marknaden. Anpassningen av gränsskyddet mot dennaprisnivå blir viktig för att se till att prissänkningen permanent kommerkonsumenten till godo i form av lägre matpriser.

Den lägre prisnivån för bonden är en ofrånkomlig och förutsedd effektav den interna avregleringen. För enskilda jordbrukare motverkas dockdenna effekt genom såväl permanenta ersättningar till bonden som över-gångsåtgärder i form av t. ex. inkomststöd och omställningsbidrag. Nugäller det att se till att dessa lägre priser också når fram till konsumenten.En skärpt konkurrenslagstiftning i enlighet med förslagen i prop.1990/91:147 är en viktig förutsättning för att uppnå dessa resultat. Dettaräcker dock inte enligt min mening utan måste också följas upp genom enanpassning av nivån på vårt gränsskydd mot de priser som betalas tillbonden.

När de inhemska marknadspriserna sjunker uppstår ett glapp mellanvårt gränsskydd och den inhemska prisnivån. Gränsskyddets uppgift är att

Prop. 1990/91: 191

skydda den interna prisnivån, men kommer i detta fall att skydda en Prop. 1990/91:191betydligt högre nivå än den som råder inom landet. Resultatet blir attimporten begränsas genom att importerade livsmedel alltid blir dyrare förkonsumenten än inhemskt producerade livsmedel. En annan effekt avdetta överskydd är att det — i sin helhet eller i vissa delar — kan utnyttjasför att höja marginaler i mellanled och handel. Sådana effekter av ettöverskydd skulle alltså missgynna konsumenten. En anpassning av gräns-skyddet mot den prisnivå som uppstår till följd av den interna avregle-ringen är här grundläggande för att importen skall kunna upprätthållas pånuvarande nivå.

Lantbruket kommer att tillföras drygt 14 miljarder kronor under dennärmaste femårsperioden i syfte att underlätta omställningen och anpass-ningen till en fri inre marknad. I vårt reformbeslut förutsattes att stödet tilllantbruket kraftigt kommer att öka under omställningsperiodens första år.Denna effekt har under år 1990 förstärkts av en mycket god skörd, somytterligare bidragit till att stärka jordbrukets ekonomi. Jordbrukets net-tointäkt beräknades, enligt statens jordbruksnämnd, till 3,3 miljarderkronor år 1989 och till ca 4,2 miljarder kronor år 1990. Inom OECD-samarbetet mäts stödnivån i ett enskilt land med hjälp av det s.k. PSE-talet. För Sveriges del kommer detta tal enligt preliminära bedömningarfrån OECD-sekretariatet att öka kraftigare än i de flesta andra länder underår 1990, vilket bl. a. beror på de omställningsbidrag som lämnas i sambandmed avregleringen. Utvecklingen understryker enligt min uppfattning attreformen är utformad på ett sätt som väl kompenserar lantbruket.

Inkomsterna för jordbruket i dess helhet har alltså utvecklats merpositivt under år 1990 än vi räknat med. Vid riksdagsbeslutet om en nylivsmedelspolitik förutsågs en försämrad lönsamhet för exempelvis spann-mål. Regeringen har i prop. 1990/91:99 lagt förslag till riksdagen sominnebär vissa förbättringar för norra Sverige jämfört med resten av landet.Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken innebär att lönsamheten i jord-bruket i norra Sverige inte i nämnvärd grad skall få försämras till följd avden interna avregleringen. I den kompensation som skall utgå för budget-året 1991/92 kommer också eventuella effekter av mina förslag i detföljande att vägas in.

Enligt min uppfattning är det synnerligen viktigt att också konsumen-terna nu får del av reformens effekter. De förslag till anpassning av nivånpå gränsskyddet som jag i det följande lägger fram sänker inte priset tillbonden, men tillförsäkrar konsumenterna att en lägre prisnivå också nårfram till dem under det kommande året.

De industrialiserade staternas stöd till jordbruket har, förutom dennegativa inverkan på den egna ekonomin, en rad negativa effekter för deninternationella handeln och för utvecklingsländernas möjlighet att säljajordbruksprodukter på denna marknad. Vår livsmedelspolitiska reformmåste också fullföljas i ett internationellt perspektiv genom att Sverigeverkar för multilaterala och ömsesidiga begränsningar av handelssnedvri-dande stöd och andra former av handelshinder inom ramen för GATT-rundan. Sverige har inte för avsikt att ensidigt sänka gränsskyddet i syfteatt öka importen och inte heller i övrigt vidta åtgärder inom detta område, 8

utan att andra länder på motsvarande sätt öppnar sina marknader för Prop. 1990/91:191svenska produkter. Den anpassning som jag nu föreslår syftar inte till attöka tillträdet till den svenska marknaden för import utan endast till attupprätthålla nuvarande nivå på importen. Om anpassningen av gränsskyd-det är otillräcklig för att upprätthålla importen anser jag att restitutioner —dvs. tillfälliga och riktade sänkningar av gränsskyddet — bör användas.

Frågan om ökat marknadstillträde för import resp, ett ökat utrymme försvensk export påverkas däremot av utvecklingen inom de pågåendeGATT-förhandlingarna och förhandlingarna mellan EG och EFTA om etteuropeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Jag avser att återkommatill regeringen med förslag i denna fråga när GATT-förhandlingarna avslu-tats, vilket beräknas kunna ske under år 1991.

Den livsmedelspolitiska reformen är nödvändig av nationella skäl. Jaghar nyss berört de problem som uppstår till följd av exportstödet. Vidbeslutet rådde också stor enighet om att prisstödet inte förmått uppfyllavåra mål, när det gällde jordbrukets regionala spridning och dess effekterpå vår miljö. Det fanns ett uppenbart behov av att få en bättre samstäm-mighet mellan medel och mål.

Vid tidpunkten för beslutet gjordes bedömningen att en uppgörelse inomramen för GATT-förhandlingarna planenligt skulle kunna träffas vid mi-nistermötet i december 1990. Detta var inte möjligt på grund av alltförlåsta positioner. Förhandlingarna fortsätter därför på den grundval somangavs vid ministermötet. De är således försenade i förhållande till denursprungliga tidsplanen, men ett viktigt steg har dock tagits genom att denu inriktas på separata åtaganden på de centrala områdena gränsskydd,internstöd och exportsubventioner. Redan vid överenskommelsen omfrysningen år 1989 var deltagarna ense om att förhandlingen skall leda tillbetydande neddragningar av subventioner på jordbruksområdet.

Sedan riksdagen fattade det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 haremellertid situationen förändrats ytterligare. Riksdagen har i annat sam-manhang uttalat sig för ett svenskt medlemskap i EG. Detta innebär att detsvenska jordbruket successivt måste anpassa sig till den lägre stödnivåninom EG. Marknadspriserna till bonden — för jordbruksprodukter inomEG — ligger redan i dag på en lägre nivå än den svenska prisnivån. Dettakommer, inräknat effekterna av vår redan beslutade reform, att medföraytterligare krav på anpassning av den svenska jordbruksproduktionen.Den livsmedelspolitiska reformen verkar här i rätt riktning. Genom dennatidiga och målmedvetna anpassning kommer de svenska jordbrukarna attvara väl förberedda vid ett inträde i EGs gemensamma jordbrukspolitik.

EG-kommissionen och ministerrådet har nyligen inlett en omfattandediskussion om den framtida utvecklingen av EGs gemensamma jordbruks-politik, CAP. Utgångspunkten är, liksom för den svenska reformen, attprisstödet inte är ett effektivt medel för att uppfylla de jordbrukspolitiskamålen. En annan utgångspunkt är en övergång från prisstöd till olikaformer av stöd och ersättning riktade direkt till producenterna. En reformav CAP, vilken tidigast kan inledas i samband med prispaketet år 1992,kommer sannolikt att innebära en fortsatt minskning av prisstöd ochintervention. Såväl när det gäller motiv för reformen som när det gäller

behovet att gå från prisstöd till direkt stöd, är EG-kommissionens tanke-gångar, i alla väsenliga avseenden, helt i linje med vår svenska reform.Priset inom EG till bonden skulle således komma att sjunka ytterligare.Diskussionens stora frågor är omfattningen av denna prissänkning, hurkompensation skall utgå och hur denna skall fordelas mellan länder ochkategorier av jordbrukare.

EGs stöd till jordbruket ligger redan i dag på en lägre nivå än densvenska. Därför kommer — oberoende av omfattningen hos en CAP-reform — ett eventuellt medlemskap att innebära ytterligare behov avanpassning än de som ligger i det reformbeslut som riksdagen redan tagit.Enligt prognoser från OECD ligger det PSE-tal, som uttrycker stödets andelav jordbrukets inkomster, år 1990 på ca 59 % i Sverige mot 48 % i EG.Denna lägre stödnivå är en verklighet som det svenska jordbruket måsteanpassa sig till vid ett medlemskap. Därför är det av stor betydelse att vårreform och omställning fortgår enligt planerna. Därmed ges möjligheter attförbereda det svenska jordbruket på ett sätt som ger det en stark ställninginom CAP.

En annan del i anpassningen vid ett medlemskap i EG är emellertid atten marknad som är 40 gånger så stor som den svenska marknaden kommeratt öppnas för svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri. Det är minövertygelse att svenska producenter kommer att kunna hävda sig väl pådenna marknad. Detta har vi mängder av exempel på när det gällerprodukter som inte är föremål för den typ av regleringar och handelshindersom finns på livsmedelsmarknaden. Vi har även bland de livsmedel sominte möter höga handelshinder ett antal exempel på produkter som lyckatsmycket bra. Jag är övertygad om att Sverige har stora möjligheter även förlivsmedel och jordbruksprodukter vid ett medlemskap i EG. Detta gällersannolikt i första hand för vissa nischer och för högförädlade produkter. Påen marknad med 340 miljoner konsumenter kan emellertid även en nisch-produkt få en avsevärd försäljningsvolym. Jag bedömer också att vi kankonkurrera med kvalitetsprodukter och med våra miljöfördelar, t.ex. medalternativodlade produkter. Däremot bedömer jag att vi får räkna med attSverige kan få svårare att hävda sig när det gäller stapelvaror.

Ett EG-medlemskap innebär alltså dels en anpassning av kostnads- ochstödnivån till EGs nivå, dels en anpassning till en stor marknad utanhandelshinder. Det är enligt min uppfattning angeläget att anpassningen ibåda dessa avseenden inleds snarast möjligt. Detta är också regeringensutgångspunkt i de samtal om jordbruksfrågorna som för närvarande försmed EG inom ramen för förhandlingarna mellan EG och EFTA om etteuropeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Svenskt jordbruk och svensklivsmedelsindustri måste successivt få större möjligheter att på bättrevillkor än hittills konkurrera på EG-marknaden. En uppgörelse måste varavärdemässigt balanserad. För att få tillgång till EGs marknad måste viockså ge EG större möjligheter att komma in på den svenska marknaden.Även detta är dock ett led i en successiv anpassning till ett medlemskap.Jag ser därför en ömsesidig uppgörelse med EG om handeln medjordbruks- och livsmedelsindustriprodukter som ett viktigt steg i en svensk

Prop. 1990/91:191

anpassningsprocess i riktning mot ett EG-medlemskap, vid sidan av de Prop. 1990/91:191stödsänkningar som avregleringen medför.

Riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik innebär att den internaregleringen avskaffas och att övergången till en avreglerad inhemsk mark-nad skall ske under socialt acceptabla former. Under en femårig övergångs-period kommer därför jordbruket att ges generösa villkor för omställningoch anpassning till den friare marknad som den nya livsmedelspolitikenkommer att leda till.

Under övergångsperioden vidtas särskilda åtgärder bl.a. för att stimu-lera en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Ett särskiltomställningsstöd utgår under budgetåren 1991/92—1993/94 för åkermarksom tas ur produktion och överförs till annan varaktig användning änlivsmedelsproduktion. Stöd lämnas med i genomsnitt 9 000 kr./ha, 6 000kr./ha och 4 000 kr./ha resp. år. Vidare utgår ett särskilt anläggningsstödunder budgetåren 1991/92—1994/95 för anläggning av våtmarker samt förplantering av lövträd och energiskog inom en total kostnadsram på 400milj.kr. Anmälningarna till omställningsstödet uppgår till ca 400000 ha,vilket enligt min uppfattning är ett mycket gott resultat. Anmälningarna tillanläggningsstödet är också över förväntan och stödet är redan överinteck-nat. Jag kommer i det följande att föreslå att ytterligare medel anvisas fördetta ändamål. Ett viktigt steg har nu tagits från en förlustbringandeöverproduktion av spannmål till produktion av alternativa grödor.

Riksdagen beslutade också att anvisa 360 milj.kr. för att stimuleraminskad mjölkproduktion samt för att förhindra ett pristryckande över-skott av nötkött på grund av utslaktningen av mjölkkor. Drygt 2800ansökningar om omställningsbidrag har inkommit till jordbruksnämnden,vilket innebär att de medel som avsatts för omställningsbidrag, 250milj.kr., är intecknade. Antalet ansökningar motsvarar ca 65000 kor.Producenterna har sex månader på sig att upphöra med produktionen fråndet att nämnden behandlat deras ansökning. Ca 1 500 av de som ansökt harerhållit omställningsbidrag, dvs. de har upphört med mjölkproduktion.Utbetalningarna uppgår hittills till ca 135 milj.kr.

Nämnden räknar med att av de mjölkkor som anmälts till omställnings-programmet går 50 % till slakt, 15 % till självrekryterande köttproduktionoch resten, dvs. 35 %, säljs vidare som mjölkkor.

Riksdagen uttalade i december 1990 att regeringen, efter en samlad be-dömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samrådi utrikesnämnden, bör kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskapi EG. Riksdagen bedömde att så sannolikt kan ske under år 1991.

11 Som en förberedelse inför en eventuell medlemskapsförhandling har Prop. 1990/91:191regeringen satt i gång ett arbete med att kartlägga omfattningen av detarbete som förestår och konsekvenserna av ett medlemskap inom resp,område. Redovisningen av denna kartläggning skall i ett första steg ske iform av en s.k. grönbok som beräknas komma ut i juli 1991. I denna skallgöras en översiktlig genomgång av läget i Sverige och i EG på berördaområden samt av konsekvenserna av ett EG-medlemskap. I en andragrönbok skall de rättsregler som är relevanta vid ett medlemskap redovisas.Denna redovisning skall göras under hösten 1991.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag attutreda konsekvenserna för jordbruket av en svensk anslutning till EG.Myndigheternas utredning skall ligga till grund för den del av grönbokensom berör jordbruket.

De pågående EES-förhandlingarna mellan EG och EFTA är en väg förSverige — och övriga EFTA-länder — att bli en del av en större europeiskmarknad, där människor, varor, kapital och tjänster tillåts röra sig frittöver gränserna. EES-avtalet förväntas träda i kraft år 1993.

Förhandlingarna omfattar inte EGs gemensamma jordbrukspolitik,CAP. Dock ingår vissa delar av jordbruksområdet som direkt påverkarhandeln. I EGs förhandlingsbud till EFTA-länderna ingår förslag till har-monisering av reglerna för det fytosanitära och det veterinära området. EGhar även föreslagit ett ömsesidigt avskaffande av vissa tullar och kvantita-tiva restriktioner samt ensidiga koncessioner från EFTA-ländernas sida förde minst gynnade länderna och regionerna i gemenskapen, den s. k. cohe-sionen. Dessutom ingår en harmonisering och utvidgning av prisutjäm-ningssystemet för beredda jordbruksvaror i förhandlingarna.

Sammantaget ansåg EFTA-länderna att EGs bud var alltför långtgående.Efter diskussioner mellan EFTA-sidan och EG-kommissionen har en över-enskommelse träffats om att bilaterala konsultationer om jordbruksfrå-gorna skall inledas mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för EES-avtalet. Sverige har liksom flertalet EFTA-länder haft flera informellasamtal med kommissionen. Vid dessa har bl. a. ömsesidiga tullsänkningarpå jordbruksprodukter diskuterats liksom cohesion.

I dessa samtal är den svenska utgångspunkten att åstadkomma handels-lättnader för svenskt jordbruk och livsmedelsindustri, så att svenska pro-dukter får bättre möjligheter att konkurrera inom EG. En tidig och succes-siv anpassning till EG är, enligt min uppfattning, av värde för jordbruketoch industrin. Sverige har presenterat en lista för EG huvudsakligeninnehållande beredda jordbruksprodukter, för vilka svenskt jordbruk ochlivsmedelsindustri uttryckt starka önskemål om handelslättnader på EG-marknaden. Från svensk sida har i diskussionerna även föreslagits enbreddning av en eventuell framtida bilateral handelsuppgörelse till att ävenomfatta ömsesidiga handelslättnader för jordbruksråvaror, innefattandetullar, införselavgifter och exportsubventioner. Inom ramen för sådanaarrangemang och inom gradvis ökande kvoter skulle således en helt frihandel med t. ex. nötkött och köttberedningar samt ost kunna äga rum.

De svenska förslagen har mottagits positivt av kommissionen. Så snartdenna erhållit medlemsländernas godkännande kan de formella förhand-

lingarna om ett bilateralt jordbruksavtal inledas. Förhandlingarna beräk- Prop. 1990/91: 191nas därefter relativt snart kunna leda till konkreta resultat.

Den s. k. Uruguayrundan i GATT har jordbruket som en mycket viktigpunkt på dagordningen. I Punta del Este-överenskommelsen, som är ut-gångspunkten för förhandlingarna, enades de deltagande länderna bl.a. omatt liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen genom ökad dis-ciplin och förstärkning av GATTs regler samt att minimera negativaeffekter av sanitära och fytosanitära föreskrifter. I april 1989 enades dedeltagande länderna om att reformen skall ge ”betydande successivaminskningar” av stöd och skydd liksom om utgångspunkterna för defortsatta förhandlingarna på jordbrukets område. I överenskommelseningick dessutom ett kortsiktigt åtagande om att, till förhandlingarnasavslutande, inte överskrida vid överenskommelsen gällande stöd- ochskyddsnivåer inom jordbrukssektorn. Stödpriser skulle inte ökas samttullar och icke-tariffära handelshinder inte höjas eller utvidgas.

Ministermötet i december 1990 kunde inte avsluta Uruguayrundansedan det stod klart att positionerna var alltför låsta på jordbruksområdet.Förhandlingarna fortsätter därför efter ett par månaders uppehåll. Debedöms kunna komma att avslutas i höst. Genom att parterna nu inriktarsig på åtaganden som specifikt gäller såväl internstöd som gränsskydd ochexportsubventioner har ett viktigt steg tagits i förhandlingarna.

En reform av EGs gemensamma jordbrukspolitik i den riktning somkommissionen fört fram, som innebär kraftigt sänkt prisstöd och en ökadtyngdpunkt på direkta stödformer, kommer att minska stöd- och skydds-behov, inte minst behovet av exportsubventioner, och kan därigenomunderlätta en uppgörelse i GATT.

Mitt förslag: Nuvarande mittpriser och prisgränser avskaffas den1 juli 1991. Samtidigt införs referenspriser för gränsskyddade pro-dukter, gentemot vilka gränsskyddet skall avvägas.

Jordbruksnämndens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Det nuvarande gränsskyddssystemet är någotolika för animalie- resp, vegetabilieprodukter. För flertalet vegetabiliepro-dukter är införselavgiften rörlig och skall skydda en fast inhemsk prisnivå,t. ex. ett inlösenpris.

För animalieprodukter och vissa vegetabilieprodukter bygger gränsskyd-

det på ett system med mittpriser och prisgränser. Mittpriset är det admi- Prop. 1990/91: 191nistrativt satta pris som gränsskyddet syftar till att upprätthålla. Systemetmed prisgränser innebär emellertid att vissa prisrörelser på marknadenaccepteras utan att gränsskyddet ändras. Prisrörelser på världsmarknadentillåts alltså få visst genomslag på de svenska marknadspriserna. Systemetinnebär att införselavgifterna justeras först då de inhemska marknadspri-serna över- eller understiger vissa fastställda gränser (figur 1). Avgiften äralltså fast så länge priset ligger inom dessa gränser. Dessutom ses gräns-skyddsnivån över två gånger per år för att anpassas till mittprisnivån.

Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att den interna marknadsregle-ringen avskaffas. Därigenom skall inte längre marknadspriserna upprätt-hållas med olika stödåtgärder när pristryckande överskott förekommer.Detta medför att betydligt större prisrörelser än dagens blir möjliga.Priserna kan i extremfallet komma att röra sig mellan världsmarknadspris-nivå och gränsskyddad prisnivå (figur 2).

Efter en intern avreglering kan priserna komma att falla under den nedreprisgränsen på grund av inhemska överskott. I detta läge mister nedreprisgränsen således sin funktion som utgångspunkt för gränsskyddsjuste-ringar. Jag föreslår därför att nuvarande mittpriser och prisgränser avskaf-fas den 1 juli 1991.

Inlösenpriserna för spannmål har redan fr. o. m. innevarande år fått enannan roll än tidigare. Inlösenpriserna har sänkts, utan att gränsskyddethar ändrats. De kommer t. o. m. budgetåret 1993/94 att vara lägsta priser,över vilka marknadspriserna skall kunna variera. Detta innebär att gräns-skyddet inte längre refereras till det aktuella inlösenpriset, utan till detinlösenpris som rådde under budgetåret 1989/90, då det livsmedelspolitis-ka beslutet fattades.

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag nu har anfört att ett nytt systemmed referenspriser som utgångspunkt införs för jordbruksprodukter somomfattas av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter.Gränsskyddet skall avvägas gentemot dessa referenspriser, som alltså skallmotsvara de priser, exempelvis mittpriser, som gränsskyddet i dag avvägsmot. I skydd av detta gränsskydd skall marknadspriset tillåtas variera fritt.

14 Jag vill påpeka att denna förändring inte innebär att några grundläggande Prop. 1990/91: 191principer för gränsskyddet förändras.

Referenspriserna för spannmål och matpotatis är relaterade till produ-centledet. Gränsskyddet skall dock avvägas mot priser i det led där deninternationella handeln äger rum. Detta innebär att vid fastställande avgränsskydd skall ett tillägg till referenspriset göras för handelsledens kost-nader m.m. För olja skall referenspriset utgöra grund för uttag av tillverk-ningsa vgift.

Det föreslagna referenspriset kan jämföras med det som i EGs gräns-skyddssystem kallas tröskelpris. Eftersom Sveriges och EGs system inte ärhelt jämförbara anser jag dock att det vore olämpligt att införa begreppettröskelpris i det svenska gränsskyddssystemet.

Jag kommer i det följande att föreslå vilken nivå på referenspriserna somskall gälla fr. o. m. den 1 juli 1991.

Mitt förslag: För att säkerställa de prissänkningar som blir effektenav avregleringen anpassas gränsskyddet mot marknadspriset. Depriser som skall skyddas av ett gränsskydd — referenspriserna —justeras därför ned med i genomsnitt 5 % i förhållande till nuva-rande nivå. Detta innebär att gränsskyddet justeras ned med igenomsnitt ca 10 °/o. Det ankommer på regeringen att fastställareferenspriserna.

Om denna anpassning av gränsskyddet inte är tillräcklig för attupprätthålla importen, skall tillfälliga och riktade sänkningar avgränsskyddet, s. k. restitutioner, användas.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare anfört kommer den av riksdagenbeslutade reformen av livsmedelspolitiken att medföra pris- och kostnads-sänkningar för jordbruket. Priserna på spannmål och övriga vegetabilie-produkter kommer att sjunka. Detta medför lägre konsumentpriser ochlägre foderkostnader i animalieproduktionen. Kostnaderna sjunker ocksågenom att exempelvis slakt djursavgifterna slopas. Kostnadssänkningarnavarierar mycket mellan olika produktionsgrenar. För griskött uppgår det.ex. till drygt 3 kr./kg, för nötkött till ca 1:50 kr./kg och för mjölk till ca0:30 kr./liter. Kostnadsminskningarna bör alltså medföra att prisernasjunker.

Inlösenpriserna för spannmål har, som jag tidigare nämnt, fått en annanroll än förut. Inlösenpriserna kommer t.o. m. budgetåret 1993/94 attutgöra minimipriser, vars nivå successivt sänks. Det pris som skyddas avgränsskyddet motsvarar emellertid 1990 års inlösenpris. Denna förändringav inlösenprisernas karaktär medför att det bildas ett överskydd för spann-mål. Fr. o. m. budgetåret 1994/95 finns inget fastställt inlösenpris, vilketinnebär att även spannmålspriserna fr. o. m. den 1 juli 1994 kommer att

tillåtas variera fritt i skydd av ett gränsskydd. Med den fria prissättning Prop. 1990/91:191inom landet som kommer att råda fr. o. m. den 1 juli 1991 kan detförväntas att priset på övriga grödor följer spannmålspriset. Inkomststödetbaserar sig därför på all areal med odling av prisreglerade grödor.

Med oförändrat gränsskydd uppkommer således en differens mellan detpris som skyddas och marknadspriset, ett överskydd. Summan av pris- ochkostnadssänkningarna kan uppskattas till minst 2,4 miljarder kronor. Tillföljd av dessa kostnads- och prissänkningar bör livsmedelspriserna sjunkamed i genomsnitt mellan 4,5 och 7 %, beroende på om handeln behålleroförändrade öres- eller procentmarginaler. Överskyddet utgör ca 17 °/o avnuvarande gränsskydd. Jag har därvid utgått ifrån att gränsskyddet mot-svarar ca hälften av priset i det gränsskyddade ledet.

Om gränsskyddet behålls på oförändrad nivå finns det en risk atteffekten av avregleringen inte når konsumenterna, framför allt för deprodukter där konkurrenstrycket är svagt. Det finns dessutom en risk attimporten utestängs. Som riksdagen förutsatte i det livsmedelspolitiskabeslutet är det viktigt att tillträdet till den svenska marknaden upprätthållsunder övergångstiden. Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag attgränsskyddet bör anpassas i riktning mot de lägre marknadspriser som bliren effekt av avregleringen. Det överskydd som jag redovisat skulle medgeen nedjustering av gränsskyddet med i genomsnitt ca 17 %. Jag anseremellertid inte att hela överskyddet bör tas i anspråk. Med hänsyn till attjordbrukarna måste ha en möjlighet att förbättra lönsamheten, anser jag attgränsskyddet inte bör sänkas med mer än ca 10 %, vilket motsvarar ensänkning av referenspriserna med i genomsnitt 5 %. Det totala värdet avöverskyddet är ca 2,4 miljarder kronor, medan 10 % av gränsskyddetmotsvarar ett värde av ca 1,4 miljarder kronor, vilket är drygt hälften avdet totala värdet av pris- och kostnadssänkningarna.

Genom denna anpassning av referenspriserna mot marknadsprisernaerhålls en bestående effekt, som motsvarar ca 4,5 % på konsumentpriset pågränsskyddade produkter vid oförändrad procentmarginal i efterföljandeled. Vid oförändrad öresmarginal motsvarar den 3 %.

Priserna for jordbrukarna ändras emellertid inte mer än vad som blir eneffekt av beslutet om en intern avreglering.

Genom de förändringar av gränsskyddet som jag föreslår, förbättrasförutsättningarna för att behålla nuvarande import. Eftersom ändringarnaligger inom ramen för överskyddet medför de dock ingen ökad import ochinnebär inte heller någon garanti för att nuvarande marknadstillträdebibehålls. Om importen inte kan upprätthållas under övergångstiden —trots anpassningen av gränsskyddet — skall därför restitutioner användasför att tillfälligt sänka gränsskyddet för aktuella varor.

Som jag tidigare har nämnt har EGs jordbruk för närvarande en betyd-ligt lägre stödnivå än Sveriges jordbruk. Enligt OECDs preliminära beräk-ningar för år 1990 var det totala stödet i procent av produktionsvärdet —mätt enligt den allmänt accepterade metoden att beräkna stödnivå (PSE)— 48 % för EG och 59 % för Sverige. Avregleringen kommer att medföra ensänkning av Sveriges stödnivå, bl. a. till följd av tidigare nämnda kostnads-och prissänkningar. Därmed förväntas större delen av skillnaden gentemot

16 EG försvinna. Med hänsyn till den stora skillnaden i stödnivå mellan Prop. 1990/91: 191Sverige och EG är det viktigt att en sänkning av stödnivån består för attunderlätta anpassningen. En sänkning av stödnivån inom jordbruket kom-mer också att gynna samhällsekonomin genom att produktionen effektivi-seras och resursallokeringen förbättras. Huvudsyftet med de åtgärder jagföreslår är att säkerställa avregleringens positiva effekter. Samtidigt under-lättar de en nödvändig anpassning till EGs stödnivå. Sannolikt är emeller-tid dessa åtgärder inte tillräckliga för att vår stödnivå skall bli jämförbarmed EGs.

Sammanfattningsvis kommer alltså den anpassning av gränsskyddetsom jag här föreslår inte att innebära att priserna på jordbrukets produktersjunker under den nivå som blir en följd av den interna avregleringen.Mina förslag syftar endast till att säkerställa att reformens positiva effekterkommer konsumenterna till godo, att vi i enlighet med riksdagens beslutbibehåller en import under övergångstiden samt att den minskning avstödnivån som blir en effekt av avregleringen blir bestående. När GATT-förhandlingarna har avslutats — vilket bedöms kunna ske under år 1991 —skall en ny bedömning av behovet av gränsskyddsanpassningar göras.

Anpassningen av gränsskyddet för de olika produkterna bör avvägas såatt ändringen motsvarar samma andel av det beräknade överskyddet påresp, produkt. En förhållandevis mindre justering av gränsskyddet böralltså göras för de produkter som får ett mindre överskydd. Som eninformation redovisar jag i det följande preliminära beräkningar av deförändringar gentemot nuvarande gränsskyddade priser som följer av minaförslag. De referenspriser som skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1991 bör slutligtfastställas av regeringen.

Vara

Nuvarande mittpris

m. m., öre/kg

Ändringöre/kg

Konsumtionsmjölk

492-491'

- 17'

Smör

2 187

-109

Hårdost

-168

Magert mjölkpulver

1 986

- 99

Nötkött

- 70

Kalvkött

3 342

- 70

Får- och lammkött

2 787

- 70

Griskött

-176

Kyckling

- 11

Ägg

1 196

- 11

Vete

- 13

Råg

- 14

Korn

- 13

Havre

- 13

Oljeväxtfrö (raps)

- 35

Olja

- 65

Socker

- 20

Potatisstärkelse

- 30

Matpotatis

- 13

Bruna bönor

- 74

Kokärter

- 30

Majs

- 15

Sojamjöl (oljekraftfoder)

- 28

1 Öre per liter.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 191

I de förändringar som jag nyss har nämnt har jag inte beaktat de gräns- Prop. 1990/91: 191skyddsändringar som följer av riksdagens beslut. Vissa ytterligare juste-ringar av referenspriserna kommer således att bli nödvändiga, bl. a. tillföljd av avtrappningen av prisstödet till får- och lammkött samt detförenklade systemet för lönsamhetsutjämning mellan mejeriprodukter.Det bör ankomma på regeringen att fastställa referenspriserna.

Mina förslag i det föregående syftar till att tillförsäkra att den livsmedels-politiska reformen får avsedda effekter i det gränsskyddade ledet. Detta gerdock inga garantier för att prissänkningarna vidareförs genom senareindustri- och handelsled och verkligen kommer konsumenterna till del. Enförutsättning för detta är att industri- och handelsleden inte tar prissänk-ningar eller uteblivna prisökningar i anspråk. Åtgärderna måste därförkombineras med en noggrann prisövervakning.

Genom beslut den 20 december 1990 uppdrog regeringen åt statens pris-och konkurrensverk (SPK) att under omställningsperioden analysera effek-terna av reformen avseende prisutvecklingen och konkurrensförhållan-dena i livsmedelskedjans olika led. En avrapportering skall enligt uppdra-get göras två gånger per år.

Detta uppdrag bör nu kompletteras med anledning av de åtgärder jag idet föregående har föreslagit. Dessa åtgärder måste kombineras med ennoggrann uppföljning av prisutvecklingen med en avstämning varje må-nad. Denna skall inriktas på att följa genomslaget av avregleringen ochgränsskyddsanpassningarna i senare led. Prisutvecklingen i olika led måsteföljas och analyseras, liksom orsakerna till eventuella differenser i utveck-lingen mellan leden. SPK bör ges ett uppdrag med denna innebörd.Avrapportering av uppdraget bör alltså ske varje månad.

Regeringen beslutade den 20 december 1990 att en särskild konsument-beredning skall tillsättas med uppgift att kontinuerligt följa och utvärderaden livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv (dir.1990:84). En särskild uppgift för beredningen blir att bevaka prisutveck-lingen på livsmedel mot bakgrund av de ändringar av gränsskyddet som jaghar föreslagit. Beredningen skall med utgångspunkt i SPKs utredningsma-terial agera och informera om effekterna av avregleringen och ändringarnaav gränsskyddet och följa upp att effekterna verkligen kommer konsumen-terna till del.

I den proposition som överlämnats till riksdagen angående förstärkt kon-kurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147) behandlas frågan oms.k. säljbolag. Utgångspunkten är skrivningarna i prop. 1989/90:146 omlivsmedelspolitiken samt jordbruksutskottets betänkande (1989/90:JoU25) som behandlar regeringens förslag i denna proposition. Utskottetskriver att ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarnamåste innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering

och administrera den i egen regi. Det innebar en markering att samhället Prop. 1990/91: 191inte kan godta att monopol eller samverkande företag genomför åtgärdersom innebär att underskott vid export finansieras gemensamt, samtidigtsom den svenska prisnivån kan upprätthållas på en hög nivå. Om ettsäljbolag används för att mellan förädlingsföretag utjämna kostnader förexport, har den statliga prisregleringen ersatts med en privat regleringutom kontroll för regering och riksdag. Ett grundläggande villkor för s. k.säljbolag är alltså att de uppträder inom konkurrenslagstiftningens ramarsamt tillåter att överskott — utöver vad som kan säljas inom landet —direkt påverkar lönsamhet och priser inom det företag som produceraröverskottet. I övrigt vill jag, liksom chefen för civildepartementet, hänvisatill de krav som bör ställas på ett säljbolag i enlighet med konkurrenskom-mitténs betänkande SoU 1990:25.

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 milj.kr. skulle tillföras jordbru-ket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningarm.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl. a.innebar att stödpriserna till jordbruket inte skulle höjas fram till dess attförhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsakskulle lämnas genom ett bidrag per djur av olika slag eller per hektar avolika grödor. För regleringsåret 1990/91 beslutade riksdagen att höja dettabelopp med 600 milj.kr. till ett sammanlagt belopp på 1 770 milj.kr. Avdessa medel har jordbruket — med stöd av tidigare beslut — tillförts 56,5milj.kr. genom höjda priser och 100 milj.kr. genom olika kollektiva åtgär-der. Resterande medel har utbetalats i huvudsak som ett bidrag per kom.m. Därutöver har jordbruket tillförts 730 milj.kr. som en del av in-komststödet för budgetåret 1990/91. Det totala beloppet uppgår alltså till2,5 miljarder kronor. Hur ersättningen skall utgå efter innevarande budget-år skall enligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet avGATT-förhandlingarna.

Jag föreslår i det följande att 555 milj.kr. av de nämnda 730 milj.kr. skallanvändas för att finansiera innevarande års spannmålsexport. Beloppetbör således användas för att amortera av den rörliga kredit som ställts tilljordbruksnämndens förfogande för att finansiera exporten. Vidare bör 100milj.kr. användas för att utöka ramen för anläggningsstödet och 60 milj.kr.föras till skördeskadefonden. Hur djurbidragen skall hanteras under bud-getåret 1991/92 får avgöras med hänsyn till GATT-förhandlingarna, somkan beräknas vara avslutade före 1991 års utgång. Jag har för avsikt att dååterkomma till regeringen i denna fråga. Jag avser att då även ta upp fråganom i vilken form den höjda ersättningen till jordbruket i norra Sverige skalllämnas. Regeringen har tidigare i år (prop. 1990/91:99) lämnat förslag omhöjd ersättning för budgetåret 1991/92.

19 Prop. 1990/91:191

Mitt förslag: Den kredit som staten ställt till förfogande för attfinansiera exporten av 1990 års spannmålsöverskott skall den 1 juli1991 amorteras med 555 milj.kr. Medlen skall anvisas över stats-budgeten inom ramen for det belopp på 730 milj.kr. som tillförtsjordbruket.

Skälen för mitt förslag: Under innevarande budgetår har ett stort under-skott uppstått inom spannmålsregleringen beroende på en kombination aven ovanligt god skörd och låga världsmarknadspriser. För att bidra tillfinansieringen av underskottet har riksdagen beslutat att den rörliga kreditsom statens jordbruksnämnd disponerar i riksgäldskontoret för ändamålinom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen för bud-getåret 1990/91 skulle höjas med 400 milj.kr. (prop. 1990/91:25, JoU19,rskr. 79). Regeringen bemyndigades att vid behov höja krediten. Rege-ringen höjde i februari 1991 krediten med ytterligare 650 milj.kr. I sam-band med kredithöjningarna har prisregleringsavgiften på handelsgödseloch bekämpningsmedel höjts med 30 resp. 20 %. De medel som flyter in tillföljd av avgiftshöjningarna skall disponeras för att betala av den utnyttjadekrediten.

Riksdagen har beslutat att statens jordbruksverk under budgetåret1991/92 får disponera en rörlig kredit på 400 milj .kr. för finansiering avunderskott i spannmålsregleringen budgetåret 1990/91 samt bemyndigatregeringen att vid behov höja krediten (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22,rskr. 202).

Den goda spannmålsskörden innebär att merintäkterna inom spannmåls-odlingen uppgår till ca 1000 milj.kr. Finansieringen av underskottet bördärför belasta de jordbrukare som producerar spannmål, dvs. de sombidragit till överskottsproduktionen och fått del av merintäkten. Enligtmin uppfattning bör emellertid finansieringen av innevarande års spann-målsöverskott inte belasta framtida spannmålsodlare längre än nödvän-digt. Att betala av krediten med enbart inflytande avgiftsmedel tar relativtlång tid.

Jag anser att 555 milj.kr. av de 730 milj.kr. som för närvarande tillförsjordbruket som en del av inkomststödet bör användas för att betala av denrörliga kredit som har ställts till jordbruksnämndens förfogande för attfinansiera exportkostnader for 1990 års spannmålsöverskott. Därmed kanavbetalningstiden förkortas och finansieringsansvaret för framtida spann-målsodlare begränsas. Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel- och be-kämpningsmedel bör enligt min uppfattning sänkas med 20 % per den1 juli 1992. Den återstående höjningen på 30 % bör kvarstå till desskrediten är avbetald.

20 Prop. 1990/91:191

Mitt förslag: Skördeskadefonden skall tillföras 60 milj.kr. underbudgetåret 1991/92. Medlen skall anvisas över statsbudgeten inomramen för de 730 milj.kr. som tillförts jordbruket.

Utredningens förslag: Utredaren föreslår att skördeskadefonden tillförs175 milj.kr. som ett engångsbelopp avseende perioden den 1 juli 1991 —den 30 juni 1994. Finansieringen bör enligt utredaren i första hand skegenom att eventuellt kvarstående införselavgiftsmedel inom fördelnings-planen och fodermedelsavgifter tas i anspråk. I övrigt bör beloppet finan-sieras av medel som ställs till förfogande för den övergångsvisa marknadsreg-leringen av spannmål, mjölkprodukter och oljeväxter. Fördelningen mel-lan dessa finansieringskällor och tidpunkten för engångsbeloppets erläg-gande bör helt eller delvis beslutas av statens jordbruksverk efter samrådmed stiftelsen Lantbrukarnas skördeskadeskydd. Utredaren föreslår ocksåatt gränsskyddet för jordbruksprodukter sänks med 56,5 milj.kr. när 175milj.kr. tillförts fonden.

Skälen för mitt förslag: Enligt överenskommelse mellan staten och Lant-brukarnas riksförbund (LRF) övertog LRF fr. o. m. 1988 års skörd huvud-mannaskapet för ett nytt skördeskadeskydd (prop. 1987/88:74, JoU16,rskr. 130). Enligt riksdagsbeslutet om skördeskadeskyddet skall skördeska-defonden tills vidare byggas upp med 60 milj.kr. per år. Enligt beslutet skalljordbruket ersättas för denna fondavsättning. Beloppet skall dels motsvarade årliga genomsnittliga utbetalningarna för ersättningar och administra-tion, dels bygga upp skördeskadefonden till erforderlig storlek. Beslutetinnebär att en uppbyggnad av fonden skall ske så att denna inom entioårsperiod från att beslutet fattades kommer att uppgå till 500 milj.kr. idåtida penningvärde. Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 betaladestillskotten till skördeskadefonden av införselavgiftsmedel utanför fördel-ningsplanen. För innevarande budgetår har gränsskyddet höjts med 56,5milj.kr. och fonden tillförts motsvarande belopp av regleringsmedel. Åter-stående 3,5 milj.kr. tillfördes skördeskadefonden av införselavgifter utan-för fördelningsplanen. Enligt riksdagsbeslutet om skördeskadeskyddetskall skördeskadefonden kvarstå hos jordbruksnämnden under en femårigövergångstid. När denna period har löpt ut, skall fonden föras över tillstiftelsen Lantbrukarnas skördeskadeskydd och därmed övergår ansvaretför både finansiering och administration till stiftelsen.

Riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146,JoU25, rskr. 327) innebär bl.a. att möjligheten att tillföra skördeskadefon-den regleringsmedel upphör. Detta ändrar de förutsättningar som riksda-gens beslut om skördeskadeskyddet bygger på. En särskild utredare tillsat-tes för att utreda frågan om alternativa möjligheter att bygga upp skörde-skadefonden.

Jag anser liksom utredaren att skördeskadefonden bör tillföras ett en-gångsbelopp på totalt 175 milj.kr. för tiden efter den 1 juli 1991. Under

budgetåret 1991/92 bör 60 milj.kr. avsättas till skördeskadefonden inom Prop. 1990/91: 191ramen for den ersättning som tillerkänts jordbruket. Gränsskyddet bör

sänkas när hela beloppet på 175 milj.kr. tillförts jordbruket.

Mitt förslag: Ytterligare 100 milj.kr., utöver den fastställda ramenpå 400 milj.kr., skall anvisas för anläggningsstöd. Ökningen skallanvisas över statsbudgeten inom ramen för de 730 milj.kr. somtillförts jordbruket.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har beslutat att totalt 400 milj.kr. skallanvisas för anläggningsstöd under budgetåren 1991/92—1994/95. Stödlämnas för plantering av lövträd samt för anläggning av energiskog ochvåtmarker.

Intresset för åtgärderna har visat sig vara stort och medelsramen blevmycket snabbt intecknad.

Med anledning av det stora intresse som kan noteras för de aktuellaåtgärderna anser jag att ytterligare 100 milj.kr., utöver den av riksdagentidigare beslutade medelsramen, bör anvisas för ändamålet. Denna ökningbör finansieras inom ramen för de 730 milj.kr. som är en del av inkomst-stödet för budgetåret 1990/91.

Riksdagen beslutade våren 1988 om ny djurskyddslag m.m. (prop.1987/88:93, JoU22, rskr. 327). Enligt beslutet får frågan om ekonomiskkompensation till jordbrukarna för eventuellt uppkomna merkostnader tillföljd av övergång till alternativ djurhållning, liksom övriga produktions-kostnader i jordbruket, i första hand lösas inom ramen för jordbrukspris-överläggningarna. På längre sikt medför ett ökat hänsynstagande till dju-rens förhållanden bättre djurhälsa och därmed förbättrad produktions-ekonomi. I fråga om omhändertagandet av självdöda djur anförde jag ipropositionen följande: ”Enligt min mening bör en ökad uppsamling avdjuren ske på frivillig väg genom slakteriernas försorg. Såväl Lantbrukar-nas riksförbund som Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens riksför-bund har förklarat sig beredda att ombesörja uppsamlingen av djuren. Demerkostnader för omhändertagandet av djuren som det föreslagna förbu-det medför skall emellertid inte belasta den enskilde lantbrukaren. Kost-naden får i stället tas upp i samband med jordbruksprisöverläggningarna.”

Riksdagen fattade våren 1988 också beslut om krav på utökad lagrings-kapacitet för stallgödsel och att vissa bidrag skulle utgå till utbyggnaden avlagringskapaciteten (prop. 1987/88: 128, JoU24, rskr. 374). I propositionenanförde jag följande: ”Kostnadsökningar och intäktsförändringar — posi-tiva och negativa — som uppstår för producenterna bör behandlas i

jordbruksprisöverläggningarna i den takt de uppstår och registreras. Den Prop. 1990/91: 191kostnad som miljöavgiften medför för förbrukarna bör liksom hittills (seprop. 1983/84:176 s. 7) inte få utgöra skäl för någon kompensation genomhöjda konsumentpriser på livsmedel.”

Enligt förordningen (1988:641) om statsbidrag till lagringsutrymmen förstallgödsel utgår bidrag till uppbyggnad av lagringsutrymmen för stall-gödsel fram till utgången av juni 1991. Bidragsmöjligheten har dock endastutnyttjats i begränsad omfattning. Av anvisade 200 milj.kr. för perioden1988/89—1990/91 har fram till utgången av år 1990 endast 36,5 milj.kr.utnyttjats.

Jordbruksnäringen har erhållit kompensation för kostnaderna för attomhänderta självdöda djur. Förbudgetåret 1990/91 uppgårkostnadskom-pensationen till 27 milj.kr. Verksamheten har finansierats kollektivt inomramen för fördelningsplanen.

Kraven på utökad lagringskapacitet för stallgödsel träder i kraft den1 januari 1995 för jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Kravenenligt djurskyddslagen på förbättrad djurhållning i djurstallar som var ibruk den 1 juli 1988 träder huvudsakligen i kraft den 1 januari 1994 och ivissa fall inte förrän den 1 januari 1999. Enligt beräkningar utförda avstatens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har jordbruksföretagentotalt sett t. o. m. den 30 juni 1990 endast i marginell omfattning belastatsmed kostnader för gödselvårdsanläggningar och för åtgärder som krävsenligt djurskyddslagen eftersom huvuddelen av kraven på förändringarträder i kraft först senare under 1990-talet.

I de beslut om djurskyddslag och om miljöförbättrande åtgärder som jagnyss nämnt förutsattes att vissa kostnader fick tas upp i jordbruksprisöver-läggningar. Riksdagens beslut våren 1990 om en ny livsmedelspolitik(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) innebär att nuvarande jordbruks-prisreglering, med bl. a. en särskild regleringsekonomi och återkommandeprisöverläggningar, upphör. Den nya livsmedelspolitiken innebär även attkompensationstänkandet i den tidigare prisregleringen upphör. Jordbruketoch livsmedelsindustrin skall alltså inte längre kompenseras för uppkomnaeller registrerade kostnadsökningar, utan för den produktion av varor ochtjänster som efterfrågas. När det gäller offentligt efterfrågade varor ochtjänster skall ersättning lämnas över statsbudgeten. Vad beträffar konsum-tionsvaror skall ersättningen bestämmas av marknaden, inom ramen förett gränsskydd. De yttre ramarna för den möjliga ersättningen avgörs dock,genom gränsskyddet, av statsmakterna. Eftersom det hittillsvarande syste-met med kostnadskompensation har medfört överskottsproduktion, kom-mer en marknadsstyrd ersättning att bli lägre för att överskott skall kunnaundvikas och balans på marknaden skall kunna nås.

Regeringen har beslutat att frisläppa investeringsreserverna från den10 januari 1991 för investeringar i byggnader, markanläggningar ochinventarier. Hos jordbruksföretagen uppgick vid årsskiftet 1990/91 deaccumulerade avsättningarna till investeringsreserver till 2900 milj.kr. Ettsådant frisläppande förordades också av Lantbrukarnas riksförbund i sittutlåtande över skatteutredningens betänkande för att bl. a. användas förmiljöinvesteringar. Avsikten med att frisläppa investeringsreserverna är

att stödja investeringar. Därigenom har regeringen också skapat förutsätt- Prop. 1990/91:191ningar för att angelägna miljö- och djurskyddsinvesteringar skall kunnatidigareläggas, vilket är viktigt för att åstadkomma de förändringar hänsy-nen till miljö- och djurskydd kräver.

I vissa fall anser jag att det kan finnas skäl att ytterligare stimulerainvesteringsverksamheten i djur- och miljöskyddsbefrämjande åtgärder.Selektiva stödåtgärder kan behöva vidtas, om utvecklingen visar att svå-righeter föreligger att genomföra åtgärder inom områden, där det är sär-skilt angeläget att utvecklingen påskyndas, t. ex. för införandet av alterna-tiva former till hållandet av burhöns. Beslutet att förbjuda hållandet avvärphöns i bur fr. o. m. den 1 januari 1999 innebär en stor fysisk omställ-ning av en produktionsgren. Jag har för avsikt att föreslå regeringen attstatens jordbruksverk ges i uppdrag att följa utvecklingen. I detta samman-hang kan erinras om att staten fr.o.m. innevarande budgetår anvisatytterligare 3,3 milj.kr. för forskning, försök och utveckling för att skapabättre miljö inom animalieproduktionen.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) om livsme-delspolitiken bör särskild uppmärksamhet ägnas åt arrendatorernas situa-tion. Enligt riksdagsbeslutet borde en översyn av arrendatorernas situationgöras. Uppdraget skulle genomföras skyndsamt och redovisas för riksda-gen.

Regeringen gav den 21 juni 1990 lantbruksstyrelsen i uppdrag att följaeffekterna för arrendatorerna av den interna avregleringen. Lantbrukssty-relsen har redovisat uppdraget i en rapport i vilken framför allt problem påkort sikt tas upp. En redogörelse ges för hur stöden under omställningspe-rioden bör utformas, så att hänsyn tas till arrendatorernas situation.

Lantbruksstyrelsen tog i sitt förslag till utformning av stödåtgärdernastor hänsyn till arrendatorernas speciella situation som brukare men inteägare av marken. Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle startstöd ochstöd till skuldsatta jordbrukare lämnas, oavsett om brukaren äger jordeneller inte. Arrendatorernas anläggningar på arrendestället skulle behandlaspå samma sätt som fast egendom, när det gäller möjligheterna till inlösen.Beträffande inkomst-, omställnings- och anläggningsstöden skulle enligtförslaget stöden tillfalla den som brukar marken. Om en markägare återtarupplåten mark, för vilken jordabalkens besittningsskydd för jordbruksar-rendator inte gäller, skulle denne enligt förslaget kunna bli stödberättigadendast om återtagandet sker efter överenskommelse med arrendatorn ellerom det finns andra omständigheter som gör att markägaren bör få stödet.

Regeringen har i dessa delar utformat de aktuella stöden i enlighet medlantbruksstyrelsens förslag, och arrendatorerna är därmed i stort settlikställda med markägande brukare.

Regeringen gav den 20 december 1990 statens jordbruksnämnd ochlantbruksstyrelsen i uppdrag att följa och analysera effekterna av denlivsmedelspolitiska reformen. Också i detta uppdrag ingick att se över 24

arrendatorernas situation. Uppföljningen skulle gälla förändringar i arren- Prop. 1990/91:191deavgifter och andra arrendevillkor, strukturella förändringar i arrendeför-hållandena samt jämförelser mellan utvecklingen för helt eller delvis arren-derade företag och helt ägda företag. I februari 1991 lämnade lantbrukssty-relsen en första redogörelse för arrendatorernas situation till följd avomställningen till en ny livsmedelspolitik.

Det är framför allt två typer av arrendatorer som särskilt berörs av denya förutsättningarna för jordbruksproduktion. Den första kategorin är dearrendatorer som under åren närmast före det livsmedelspolitiska beslutethade slutit långa avtal. Dessa arrendatorer ingick avtal under andra förut-sättningar än de som gäller i dag. Den andra kategorin utgörs av arrenda-torer vars avtal snart löper ut och som därför måste ta ställning till om deskall sluta nya avtal och hur lång arrendetiden bör vara.

Både vid förlängning av avtal och vid teckning av nya avtal tenderararrendatorerna att yrka på kortare arrendeperioder än tidigare, 2 — 3 år istället för 10 år, alternativt yrka att avtalet medger rätt till förtida uppsäg-ning. Efterfrågan på nya såväl gårds- som sidoarrenden har minskat betyd-ligt. Detta gäller emellertid inte i områden med stor animalieproduktion,där efterfrågan fortfarande är hög på grund av behovet av ökad areal förspridning av stallgödsel. Vidare ligger arrendeavgifterna vid förnyelse avarrendekontrakt ca 10 —15 % högre än enligt tidigare kontrakt, vilket är enförhållandevis normal höjning. Höjningen är speciellt märkbar på fastig-heter med bra byggnader och goda förutsättningar för animalieproduktion.På arrenden med sämre byggnader och produktion inriktad framför allt påväxtodling har avgiftshöjningen varit mindre eller helt uteblivit. Utveck-lingen av arrendatorernas situation till följd av omställningen skiljer sig,såvitt nu kan bedömas, inte från vad som gäller för övriga jordbrukare.

För arrendatorerna är framför allt energi- och industrigrödor aktuellasom omställningsgrödor, även om t.ex. trädplantering på omställnings-arealen är möjlig att utföra efter avtal med markägaren. Någon praxis vadgäller sådana avtal har emellertid ännu inte vuxit fram och processen hardärför gått trögt. Förmodligen kommer därför främst grödor med kortaomloppstider att planteras under omställningsperiodens första år.

Som jag nyss har nämnt finns en grupp arrendatorer som ingick avtal närandra förutsättningar rådde. 1 propositionen (1989/90:146) om livsme-delspolitiken pekade jag på att det, trots indexreglerade avtal och ekono-miskt stöd under omställningsperioden, kan finnas behov av att få till stånden jämkning av ingångna arrendeavtal. Jag framhöll i propositionen att omen anpassning av arrendevillkoren inte sker på annat sätt, bör 36 § avtals-lagen kunna åberopas för en jämkning av arrendevillkor som blivit oskäligapå grund av ändrade förhållanden. Vid riksdagsbehandlingen konstateradejordbruksutskottet att det i dagsläget är svårt att till alla delar förutsekonsekvenserna för jordbruksarrendatorerna av en förändrad livsmedels-politik. Utskottet uteslöt inte att det kan uppstå behov av ändringar i t.ex.arrendelagstiftningen eller att ytterligare överväganden kommer att krävasbeträffande inriktningen av omställningsåtgärderna.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att arrendatorernas situation inuläget kan karaktäriseras som förhållandevis likartad övriga jordbruka-

res, men att fortsatt uppföljning är nödvändig. Översynen av arrendatorer- Prop. 1990/91: 191nas situation är en del av jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsensuppdrag att följa och analysera effekterna av den livsmedelspolitiska refor-

men.

Mitt förslag: En rörlig kredit på 50 milj.kr. skall disponeras förjordfondsändamål budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Lantbruksstyrelsens förslag: Lantbruksstyrelsen föreslår att en rörligkredit på 100 milj.kr. disponeras för jordfondsändamål.

Skälen för mitt förslag: Jordfonden används av lantbruksnämnderna förfastighetsförvärv i samband med åtgärder för yttre rationalisering pålantbrukets område. Jordfondsfastigheterna skall främst användas för attfrämja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jord-bruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Därvid skall eftersträvas attfrån regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

Enligt regeringens förslag om ändringar i jordförvärvslagen (prop.1990/91:155) skall jordfonden även fortsättningsvis användas för inlösenav fastigheter och därvid främja en lämplig utveckling av framför alltskogsbruket. Fonden kan också användas för att på den fria marknadendirekt förvärva fastigheter i konkurrens med andra köpare. Fonden harsåledes en från jordförvärvslagen fristående funktion. De fastigheter somtillförs fonden skall säljas ut på ett sådant sätt att fastighetsstrukturen ocharronderingsförhållandena förbättras. En fastighet skall avyttras så snartändamålet med förvärvet kan tillgodoses.

Jordfonden skall vidare, i enlighet med beslutet år 1990 om livsmedels-politiken (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327), disponeras för inlösen avfastigheter i samband med åtgärder för skuldtyngda jordbrukare. Dettastöd har införts som en övergångsåtgärd i samband med jordbruketsavreglering. Denna form av inlösen har ännu inte förekommit, men enberedskap inför sådana insatser bör finnas. Jordfondens användningsom-råde kommer således att utvidgas under en femårsperiod. Jordfonden, somär en s. k. revolverande fond, uppgår för närvarande till 367 milj.kr. Somen följd av att fonden under en längre tid varit nominellt oförändrad harverksamhetens omfattning minskat.

Utförsäljningen av fastigheter från jordfonden går för närvarande lång-samt. Orsaken till detta är inte helt klarlagd. En viss stagnation av fastig-hetspriserna har också noterats under andra halvåret 1990. Detta harmedfört att jordfondens likviditet snabbt har försämrats. Likviditeten varvid månadsskiftet februari/mars i år endast 0,5 milj.kr. jämfört med 17milj.kr. vid januari månads utgång. Lantbruksstyrelsen föreslår att enrörlig kredit på 100 milj.kr. ställs till lantbruksstyrelsens förfogande som enförstärkning av jordfondens likviditet.

26 De nuvarande likviditetsproblemen får inte hindra att jordfonden an- Prop. 1990/91: 191vänds för sina syften. I regeringens proposition om livsmedelspolitiken,avsnittet om skuldsatta jordbrukare, anförde jag att en rörlig kredit skallkunna utnyttjas för att täcka eventuella tillfälliga likviditetsunderskott ijordfonden. För att motsvara de krav som sedan tidigare ställts på fondensamt de nya krav som tillkommit bedömer jag att en rörlig kredit på 50milj.kr. förbudgetåren 1990/91 och 1991/92 bör ställas till lantbruksstyrel-sens resp, statens jordbruksverks förfogande för jordfondsändamål. Detmotsvarar i genomsnitt 2 milj .kr. per län eller inlösen av 1 —2 fastigheterper län. Ansvariga myndigheter bör även eftersträva en ökad takt i utför-säljningen av jordfondsfastigheter för att upprätthålla en tillräcklig likvi-ditet.

Domänverket och kyrkan planerar att avyttra delar av sitt markinnehav.Lantbruksstyrelsen anser att försäljningen av dessa jordbruksfastigheterlokalt kan ha stor betydelse för sysselsättning och bosättning i glesbygd.Jordfondsinsatser kan enligt lantbruksstyrelsen därvid vara motiverade.

För egen del vill jag anföra att jag ser positivt på de försäljningar avfastigheter som nu sker av bl.a. domänverket. Dessa fastigheter bör kunnaförbättra det ekonomiska underlaget för lantbruksföretag i olika delar avlandet. Enligt min bedömning behöver emellertid inga särskilda åtgärderbeträffande dessa utförsäljningar vidtas med hjälp av jordfonden, utöverde som kan motiveras av omarronderingsskäl i ägosplittrade områdenenligt jordförvärvslagen. I syfte att erhålla en beredskap för inlösen avfastigheter från skuldtyngda jordbrukare samt för inlösen av fastigheter iägosplittrade områden bör alltså enligt min mening en rörlig kredit på 50milj.kr. ställas till jordfondens förfogande budgetåren 1990/91 —1991/92.

Frågan om utformningen av kontrollen av ägg inom ramen för den offent-liga livsmedelskontrollen behandlades i 1990 års livsmedelspolitiska beslut(prop. 1989/90: 146, JoU25, rskr. 327). Jordbruksutskottet anförde därvidatt det finns anledning att behålla en särskild kvalitetskontroll av ägg somsaluförs i butiker. Enligt beslutet skulle därför regeringen återkomma tillriksdagen i frågan om hur en sådan kontroll skall kunna knytas till företa-gens egenkontroll. Regeringen gav i juni 1990 livsmedelsverket i uppdragatt utforma förslag till kvalitetskontroll inom ramen för företagens egen-kontroll. Verket har redovisat ett förslag som innebär att äggpackerierinordnas i övrig livsmedelskontroll genom krav på att packeri godkännssom livsmedelslokal och på att egenkontrollprogram skall finnas för allapackerier. Förslaget innehåller även krav på att alla ägg som säljs skall varakvalitetskontrollerade. Förutom en sedvanlig möjlighet till dispens frånreglerna innehåller förslaget ett generellt undantag från kravet på obligato-risk kvalitetskontroll för sådana ägg som säljs direkt från producent tillkonsument, t. ex. vid gårds- och torgförsäljning. Dessa undantag överens-stämmer med gällande EG-bestämmelser.

En kvalitetsreglering, utöver i dag gällande, är enligt livsmedelsverket

inte motiverad av hygieniska skäl. Vad gäller det viktigaste hygieniska Prop. 1990/91:191kravet, att äggen inte är infekterade med salmonellabakterier, uppfyllsdetta på mest rationella sätt genom kontroll så nära källan som möjligt,dvs. i djurbesättningarna. En obligatorisk kvalitetskontroll är alltså främsten ekonomisk fråga för konsumenten. Genom en sådan kontroll behöverinte konsumenten själv sortera bort ägg som innehåller blodfläckar etc. ochsom således sorteras bort i kvalitetskontrollen. Konsumenten får i ställetbetala mer för äggen i butik.

Jag har tidigare (prop. 1989/90:146) redovisat min principiella inställ-ning i frågan. Det föreslagna obligatoriet kan få konsekvenser för konkur-renssituationen och prisnivån på äggmarknaden. Förutsättningarna försmåskalig produktion och närdistribution kan försämras. SPK har i enskrivelse framfört invändningar från konkurrenssynpunkt mot livsmedels-verkets förslag. Liknande synpunkter har framförts från producenter som idag står utanför den frivilliga runmärkeskontrollen.

Verkets ställningstagande för en obligatorisk kvalitetskontroll motiverasframför allt av att en sådan bedömning innebär en anpassning i riktningmot EGs system. Inför ett eventuellt medlemskap kan det visa sig nödvän-digt att ha ett fungerande system för obligatorisk kontroll.

Sedan riksdagen behandlade denna fråga i det livsmedelspolitiska beslu-tet i juni 1990 har situationen förändrats genom att riksdagen uttalat sig forett svenskt medlemskap i EG. Mot denna bakgrund bedömer jag därförlivsmedelsverkets motiv, nämligen att anpassa lagstiftningen i riktningmot EGs, väga så tungt att jag kan godta det förslag som förordats avverkets styrelse.

Infor de författningsändringar som livsmedelsverket kommer att ge-nomföra, vill jag dock framföra några principiella synpunkter.

Livsmedelsverket har i sin utredning inte gjort några beräkningar av dekostnadsökningar som blir följden av förslaget. Det är därför angeläget attutvecklingen inom äggbranschen noggrant följs, särskilt med avseende påden konkurrens- och prisutveckling som kan bli effekten av införandet avden föreslagna kungörelsen.

Organisationen Småbrukare i Väst påtalar i en skrivelse att det finns enrisk att utvecklingen av småskalig produktion och närdistribution motver-kas av en obligatorisk kvalitetskontroll. Det vore enligt min mening enmycket olycklig utveckling. Jag ser det därför som mycket viktigt attreglerna tillämpas på ett sådant sätt att den småskaliga produktionen ochnärdistributionen kan fortsätta att verka på marknaden inom ramen för dekrav som livsmedelslagstiftningen uppställer.

Jag vill slutligen beröra tidpunkten för reglernas ikraftträdande. Livsme-delsverket har föreslagit att reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1993.Representanter för Svensk fjäderfäskötsel har vid uppvaktning och i skri-velse bl. a. framfört önskemål om ett tidigare ikraftträdande av reglernaoch i fråga om kontrollens organisation. I skrivelse från branschrepresen-tanter som i dag står utanför den frivilliga kontrollen framför dessa att denav livsmedelsverket föreslagna övergångstiden i stället borde vara längre.Det är, menar dessa, inte praktiskt möjligt, med hänsyn till uppfödnings-förhållanden etc., att uppfylla kraven fr.o.m. den 1 januari 1993.

28 Mellan 30 och 40 % av de ägg som säljs är i dag inte kvalitetskontrolle- Prop. 1990/91:191rade. De foretag som producerar dessa ägg står i dag utanför den frivilligakontrollen. Enligt min mening behövs en relativt lång övergångstid for attge de företag som i dag står utanför den frivilliga kontrollen praktiskamöjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och göra de investeringar,t. ex. i utrustning, som krävs. Övergångstiden måste även göra det möjligtför livsmedelsverket att utforma tillämpningsbestämmelserna så att densmåskaliga produktionen inte motverkas. Detaljutformning av föreskrifteroch rimliga övergångstider är enligt min mening framför allt en uppgift förlivsmedelsverket. Det är dock angeläget att livsmedelsverket, mot bak-grund av det jag nu har sagt, överväger en utsträckt övergångstid.

Inom prisregleringens ram har med stöd av lagen (1967:340) om prisregle-ring på jordbrukets område ett flertal interna avgifter tagits ut. Lagen(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter har gällt för förfa-randet vid uttag av avgifterna.

Genom uppbörd och kontroll av avgifterna har jordbruksnämnden fåtttillgång till uppgifter om bl. a. produktion, försäljning och lagerhållning avolika jordbruksprodukter. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgif-ter har också gett nämnden vissa möjligheter till kontroll hos den som utanatt vara avgiftsskyldig bl. a. tillverkar och idkar handel med varor somanvänds vid framställning av skattepliktiga varor.

Tillgång till sådana uppgifter är en väsentlig förutsättning för att detskall vara möjligt att följa utvecklingen inom livsmedelskedjan. Genomuppgifterna har jordbruksnämnden fått underlag bl. a. för sina marknads-bedömningar. När en stor del av den interna regleringen upphör den 1 juli1991 får myndigheten inte längre på samma sätt som tidigare tillgång till deuppgifter som behövs. Samtidigt är det emellertid, som också uttaladesbåde i propositionen om den nya livsmedelspolitiken och i utskottetsbetänkande med anledning av propositionen, av största vikt att man nogaföljer den livsmedelspolitiska reformens effekter på olika områden ochutifrån olika aspekter. Statens jordbruksverk har ansvaret för att underövergångsperioden följa utvecklingen inom sitt ansvarsområde och regel-bundet redovisa utvecklingen och eventuella behov av åtgärder till rege-ringen.

För att kunna följa utvecklingen på livsmedelsområdet måste myndig-heten få tillgång till uppgifter i samma omfattning som före avregleringen.Jordbruksverket bör kunna kräva att uppgifterna lämnas. En uppgiftsskyl-dighet som vilar på frivillig grund kan inte anses tillräcklig.

Viss skyldighet att lämna uppgifter föreligger redan enligt förordningen(1968:111) om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företags-register. Uppgiftsskyldigheten enligt den förordningen omfattar emellertidbara den som inom landet driver jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel,fruktodling eller trädgårdsodling eller som äger mark där annan driversådan verksamhet. Förordningens uppgiftsskyldighet är således inte till- 29

räcklig i det här sammanhanget. En utvidgning av uppgiftsskyldigheten Prop. 1990/91:191enligt förordningen är heller inte möjlig. Bestämmelser som innebär attenskilda kan åläggas att lämna uppgifter till en myndighet kräver enligt dennu gällande regeringsformen lagstöd. Förordningen, som är från 1968,uppfyller de konstitutionella kraven endast till följd av övergångsbestäm-melser till regeringsformen.

Bestämmelser om uppgiftsskyldigheten på livsmedelsområdet bör i stäl-let tas in i en särskild lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inomlivsmedelsområdet. Lagen bör utformas som ett bemyndigande för rege-ringen att meddela föreskrifter om det nödvändiga uppgiftslämnandet.Regeringen bör få delegera sina befogenheter till myndigheten.

Ytterligare ett par lagstiftningsfrågor bör behandlas i det här samman-hanget.

För att erhålla överensstämmelse med de varubeskrivningar som an-vänds i bilagan till konventionen den 14 juni 1983 rörande systemet förharmoniserad varubeskrivning och kodifiering bör bilagan till lagen(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. ändras.

Vidare bör en fråga om ändrad instansordning tas upp. Enligt 8 § lagen(1984:409) om avgifter på gödselmedel får statens jordbruksnämnd, ellerfr. o. m. den 1 juli 1991 statens jordbruksverk, i vissa fall medge enimportör återbetalning av erlagd avgift. Lagen innehåller emellertid intenågra bestämmelser om hur sådana beslut får överklagas. Detta innebär attregeringen i enlighet med bestämmelserna i 30 § verksförordningen fårpröva överklagandena. Beslut i sådana ärenden bör emellertid enligt minmening få överklagas till kammarrätten. Bestämmelser härom bör tas in ilagen.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättatsförslag till

1. lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet,

2. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbrukspro-dukter m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.

Lagförslaget under 1 innehåller sakligt sett främst ett bemyndigande förregeringen att besluta föreskrifter. Bemyndiganden av den arten faller inteinom lagrådets granskningsområde. I övrigt innehåller lagförslaget endastbestämmelser om vite och om bötespåföljd. Jag anser därför att lagrådetshörande i detta fall skulle sakna betydelse. Även lagförslaget under 3 är avden arten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

30 Prop. 1990/91:191

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen

dels att anta förslag till

1. lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedels-området,

2. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissajordbruksprodukter m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,dels att godkänna vad jag har förordat om

4. tekniska förändringar av gränsskyddet (avsnitt 4.1),

5. anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen(avsnitt4.2),

6. finansiering av spannmålsexporten (avsnitt 5.2),

7. medel till skördeskadefonden (avsnitt 5.3),

8. medel till anläggningsstöd (avsnitt 5.4),dels att

9. medge att en rörlig kredit på 50 milj. kr. i riksgäldskontoretfår disponeras för jordbruksändamål t.o. m. den 30 juni 1992 (av-snitt 8).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

10. ta del av vad jag har anfört om miljö- och djurskyddskostna-der (avsnitt 6),

11. ta del av vad jag har anfört om arrendatorernas situation(avsnitt 7) samt

12. ta del av vad jag har anfört om äggkontrollen (avsnitt 9).

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Under förevarande anslag har riksdagen beslutat att 5 107 752000 kr.skall anvisas för omställningsåtgärder i jordbruket m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU 22, rskr. 202). Regeringen har i prop. 1990/91:99föreslagit att 15000000 kr. skall anvisas för potatiskontroll.

Jag har i det föregående föreslagit att 60 milj. kr. anvisas under budget-året 1991/92 för att finansiera den fortsatta uppbyggnaden av skördeska-defonden.

I det föregående har jag föreslagit att ytterligare medel anvisas föranläggningsstöd. I enlighet med vad jag har anfört bör ytterligare 100 milj,kr. anslås för anläggningsstödet under budgetåret 1991/92.

31 Jag har i det föregående också föreslagit att 555 milj. kr. anvisas för att Prop. 1990/91:191under budgetåret 1991/92 amortera den kredit som utnyttjats för attfinansiera export av innevarande års spannmålsexport.

Medel för de åtgärder jag nu har nämnt bör anvisas över detta anslag.

Under anslaget bör således medel anslås enligt följande:

1991/92

Föredraganden

Anslag

Inkomststöd

OmställningsstödAnläggningsstöd

Exportkostnad för spannmålInlösen av oljeväxterOmställningsprogram förmjölkproduktion

KöttexportAvvecklingsersättningtill möjlkproducenter

Pristillägg får- och lammköttSveriges potatisodlaresriksförbund, m. m.

Potatiskontroll

Vallfröstöd, m. m.

Skördeskadefonden

Avbetalning på kredit

Summa

5837752000 Detta innebär att ytterligare 715 milj. kr. bör anvisas för omställningåt-gärder i jordbruket m. m. under budgetåret 1991/92.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Omställningsåtgärder i jordbruket m. m. för budgetåret1991/92 anvisa 715000000 kr. utöver vad riksdagen har beslutat(prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU 22, rskr. 202) och vad som föresla-gits i prop. 1990/91:99.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anförtför den åtgärd och de ändamål som han har hemställt om.

32 Gränsskyddsutredningen

1991-03-04

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 1

7.2.1 Anpassning av nuvarande gränsskyddssystem

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet skall ett gränsskydd i form av rörligainförselavgifter behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Vidare skall det inte ske någon ensidig neddragning avgränsskyddet, utan resultatet av GATT-förhandlingarna blir avgörande föranpassningen av detta.

Om det inte blir någon överenskommelse inom ramen för GATT är ettalternativ (med stöd i ovanstående beslut) att man i tillämpliga delarfortsätter med hittillsvarande gränsskyddssystem.

I princip är detta förhållande redan i kraft under 1 :a halvåret 1991. Storadelar av den interna marknadsregleringen avvecklas successivt fram till1991-07-01 varvid gränsskyddet enligt redan fattat beslut är avvägt motgällande mittpriser eller motsvarande.

Det är fullt möjligt att fortsätta med nuvarande gränsskyddssystem efter1991-06-30. Genom att fastställa de priser som gränsskyddet skall avvägasmot i prisregleringsledet (motsvarar i nuvarande system s.k. mittpriser,inlösenpriser m. m.) kan nuvarande system fortsätta.

När det gäller berörda priser kommer man samtidigt att få ta ställningtill om dessa skall sättas högre än nuvarande mittpriser eller motsvarandeför att ersätta belopp som p.g.a. GATT-överenskommelse inte tagits utsom prishöjningar utan gått ut som djurbidrag. Andra ändringar följergenom ändrade pristillägg för får- och lammkött och ändrat utjämningssy-stem för mjölk.

Vidare kommer andra ev. skäl för revideringar av den nivå som skallskyddas genom gränsskyddet att behandlas i detta sammanhang. I dettaryms också hur inflationseffekter ev. skall återverka i framtiden på depriser som bildar utgångspunkt för gränsskyddsavvägningarna.

Vid övergången är det lämpligt att ev. ändra i gränsskyddets detaljerings-grad och införa fasta relationer mellan varuslag som i princip är olikaförädlingsgrader av samma råvara.

Ett gränsskyddssystem baserat på nuvarande skulle kunna vara utformatenligt följande.

Nuvarande prisgränssystem tas bort den 1991 -07-01. Det innebär att förvaror med prisgränser försvinner de s.k. övre och nedre prisgränserna.Genom att den nya livsmedelspolitiken syftar till ett mer marknadsinriktatsystem, än det tidigare systemet, faller i huvudsak motiven för att haprisgränser. I stället införs priser mot vilka gränsskyddet skall avvägas.Priserna som används för att beräkna gränsskyddet benämns i fortsätt-ningen ”referenspris”. Vid övergången mellan systemen 1991-07-01 kant. ex. nuvarande mittpriser, inlösenpriser eller motsvarande omföras tillreferenspriser. Som tidigare nämnts kan dock andra överväganden ocksågöras och som gör att referenspriserna sätts på en annan nivå (jmf. ävenavsnitt 9.10).

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 191

Inom EG fyller de s. k. tröskelpriserna samma funktion, dvs. det är mottröskelspriserna som gränsskyddet beräknas.

Referenspriserna bör fastställas av statsmakterna och utgöra de nödvän-diga utgångspunkterna för att kunna bestämma gränsskyddet för alla varorinom jordbruksprisregleringens ram. (Prisutjämningssystemen bör samti-digt i nödvändig utsträckning synkroniseras med jordbruksprisregle-ringen). För vissa varor (spannmål m.m.) krävs även att ränte- och lagrings-kostnader beaktas via prisstegringsskalor över året. Vidare är det nödvän-digt att ange vilka kvalitetskriterier som är kopplade till referenspriserna.

För följande varor bör referenspriser fastställas. Nuvarande mittpriseller motsvarande har förts in som exempel på referenspris i nedanståendeuppställning.

Vara

Referenspris,

kr./lOO kg

Vete

139 (164)

Råg

150 (175)

Korn

139 (156)

Havre

139 (157)

Oljeväxtfrö (raps)

350 Bruna bönor

840 Kok (mat-) ärter

345 Majs

181 Sojamjöl (oljekraftfoder)

280 Olja*

923 Potatisstärkelse

418 Socker

463 Matpotatis

121 ( 58)**

Konsumtionsmjölk

378 Smör

2187 Hårdost

3010 Magert mjölkpulver

1986 Nötkött

3027 Kalvkött

3342 Får- och lammkött

2 787

Griskött

2137 Kyckling

2083 Ägg

1 196

* tillverkningsavgift eller motsvarande

** en i princip fast införselavgift föreslås i stället för ett referenspris

Referenspriserna för spannmål och matpotatis är relaterade till producent-ledet eftersom de motsvarar nuvarande reglerade priser (det s. k. prisregle-ringsledets priser). Gränsskyddet avvägs dock i praktiken mot priser i ledsom den internationella handeln äger rum. Dessa priser innefattar ävenhandelsledens kostnader, kvalitetsreglering m. m. Om gränsskyddet skulleavvägas mot producentledets priser kommer faktiskt pris till producent attbli lägre då handelsleden måste ha täckning för sina kostnader.

Vid omläggningen bör därför referenspriser som är relaterade till partihan-delsled eller motsvarande fastställas för berörda varor. De priser som f. n.används som utgångspunkt för gränsskyddet anges därför inom parentesför spannmål och oljeväxter.

För matpotatis borde i princip också ett referenspris anges. På grund avden splittrade prisbild som råder i handelsleden är detta svårt att praktisktgenomföra. I stället föreslås att en i princip fast införselavgift för matpota-

Prop. 1990/91:191

Bilaga 1

tis fastställs av statsmakterna samtidigt med att referenspriserna fastställs Prop. 1990/91:191för övriga varuområden. Bilaga 1

För mjölkområdet gäller att när referenspriser fastställs måste samtidigtbeaktas de relationer man önskar skapa med det s.k. förenklade utjäm-ningssystemet.

Vidare kommer man att få ta ställning till hur länge angivna referenspri-ser skall gälla och enligt vilka grunder ev. revideringar skall göras.

Från gränsskyddssynpunkt får också anges för vilka varor rörliga avgif-ter skall tillämpas (vissa vegetabilier) och för vilka översynen skall görasmed längre mellanrum t. ex. gränsskyddet fastställas för ett kommandehalvår åt gången (animalier).

I bilaga 2 redovisas alla de varuområden som omfattas av den egentligajordbruksprisregleringen. Varuslagen följer den indelning som är gjordenligt s. k. Harmonized system och enligt vilken utrikeshandeln grupperas.Varuområden som ur avgiftssynpunkt bildar en enhet eller grupp harsammanförts (t. ex. nötköttsområdet, veteområdet).

7.2.1.1 Förenklingar av gränsskyddet vid en anpassning av nuvarandesystem

I samband med att den nya livsmedelspolitiken träder i kraft 1991-07-01finns anledning att genomföra möjliga förenklingar och ändringar till följdav att vissa funktioner blir inaktuella vid omläggningen. Vidare kan detvara en fördel ur administrativ synvinkel att genomföra förenklingar.Genom avregleringen försvagas också det tidigare synsättet att gränsskyd-det kunde användas som medel för att etablera andra prisrelationer inomlandet än på importprisnivå (jmf. avsnitt 9.5.2).

Förenklingsförslagen kräver dock vissa kommentarer kring hur olikaintressenter ser på frågan. För importintressenternas del är det främst frågaom i fall en mer generell avgiftsnivå kan försämra förutsättningarna förimport av de varor där en omläggning till generell avgift i sig ger en höjningav gränsskyddet och att därvid risken finns att detta inte uppvägs av devaror för vilka en sänkning inträder. Frågan är också avhängig vilkenabsolut nivå som gränsskyddet slutligen får. Det finns importörer som pågrisköttsområdet är intresserade av en ytterligare differentiering. På pro-ducentsidan finns det vissa farhågor för negativa effekter av att samman-föra alla slag av fjärdedels kroppar under en och samma avgift. Dettasynsätt torde bero på att det för fjärdedels kroppar, bakdel, skulle bli frågaom sänkningar av skyddet.

Animalieområdet

Följande ändringar bör övervägas på animalieområdet.

Nötköttsområdet

Gränsskyddet på nötköttsområdet är f. n. differentierat på följande vis.

35 Hela och halva kroppar

Prop. 1990/91:191

Bilaga 1

Ko och äldre tjur,

— fjärdedels kroppar, bakdel

— hela och halva kroppar

— fjärdedels kroppar, framdel

Ungtjur, stut, kviga och ungko

— fjärdedels kroppar, bakdel

— hela och halva kroppar

— fjärdedelskroppar, framdel

Normalinfbrselavg. ± 0:00

-0:50

-1:00

-2:50

-3:00

-3:50

Differentieringen har haft den dubbla funktionen att ansluta importpri-serna till de priser som etablerats i hägn av regleringen inom landet ochsamtidigt ge information om importens sammansättning och utveckling. Iden nya livsmedelspolitiken kommer inte att finnas någon intern mark-nadsreglering i syfte att understödja vissa priser. Från gränsskyddssyn-punkt bör en enhetlig avgift på hela, halva och fjärdedelskroppar avgiftvara tillräcklig i den nya situationen.

Sammanvägt motsvarar nuvarande differentiering räknat på normal-slaktens sammansättning i genomsnitt 2 kr./kg. Vid övergång till enhetligavgift kan således normalinförselavgiften sättas 2 kr./kg lägre än dennuvarande.

Nötköttsdetaljer

Nötköttsdetaljerna har ur gränsskyddssynpunkt indelats i fyra olika av-giftsnivåer. Differentieringen har i detta sammanhang också betydelse fråninformationssynpunkt vad gäller utrikeshandelns sammansättning.

Avgiftsuttaget på nötköttsdetaljer ansluter även till omfördelningsfrå-gan, se avsnitt 9.5.1.

Grupp I

— biff, filé, entrecöte, innanlår

Grupp 11

— fransyska, ytterlär, rulle,högrev, märgpipa

Grupp III

— bringa, sorteringar

— pistolstyckad bakpart av nötkött

Införselavg. ± 0:00

- 6:00

- 7:00

- 8:70

Pistolstyckad bakpart bör kunna tas bort som egen avgiftsgrupp. Importav pistolstyckad bakpart var aktuell under år 1988 och nuvarande restitu-tion kvarstår från den gången. Senast pistolstyckad bakpart importeradesvar i mitten av år 1989.

I sammanhanget kan nämnas att EG tillämpar viss differentiering i sittgränsskydd på nötköttsområdet genom att man har olika omräkningskoef-ficienter kopplade till skyddet för en basprodukt.

36 Kalvköttsområdet Prop. 1990/91:191

Gränsskyddet på kalvköttsområdet är f. n. differentierat på följande vis: Bilaga 1

Hela och halva kroppar

Kalv

Normalinförselavg.

Kalvköttsdetaljer

— biff, filé, entrecöte, innanlår

— fransyska, ytterlår, rulle, högrev,märgpipa

— bringa, sorteringar

— fjärdedel, bakdel av kalv

— fjärdedel, framdel av kalv

Införselavgift ± 0:00

” - 6:00

” - 12:00

” - 6:00

” - 12:10

Vid övergången till ny livsmedelspolitik kan avgiften för hela och halvakroppar av kalv sättas lika med motsvarande för övriga nötkreatur. Vidövergång till enhetlig avgift för hela, halva och fjärdedels kroppar avnötkreatur blir det inte någon större skillnad i avgift kvar, vilket gör att enoch samma avgiftsnivå bör kunna etableras. Samtidigt bör fjärdedel,framdel och bakdel av kalv föras till samma avgiftsgrupp. (Detta kräver enuppdelning av stat.nr. 02.02.201 i två ur-varunummer). Avgiftsuttaget förbringa och sorteringar bör sättas till samma som för motsvarande nötkötts-detaljer.

Vidare är det till fördel ur kontrollsynpunkt då det i praktiken är svårtatt avgöra vid besiktning av importpartier i fall det är kalv- eller nötkött.Dessutom har andra länder definitioner på kalvkött som avviker från desvenska.

Grisköttsområdet

Nuvarande differentiering är

Griskiittsdetaljer

— skinka, bog m.m.

— hel fläskfilé, färsk

— bacon, skivat förpackat

— spareribs

Införselavg. ± 0:00

” - 5:00

” - 5:00

” - 3:00

Avgiftsuttaget för griskött berör också en eventuell ombalansering fast imycket mindre grad än för nötköttets del. I dag råder ett omvänt förhål-lande mot nöttkött då det är värdefulla delar som färsk fläskfilé somavgiftsnivån är sänkt för.

En enhetlig införselavgift bör införas för alla styckningsdetaljer pågrisköttsområdet. Detta kan göras i kombination med en ändring av nivån,som motsvarar vägt värde av nuvarande differentiering.

Aktuella grisköttsdetaljer utgör ca 10 % av en genomsnittlig slaktkropp.Räknat på normalt styckningsutbyte motsvarar aktuella restitutioner ca0:50 kr./kg på en generell avgiftsnivå för alla grisköttsdetaljer. Import avspareribs har inte förekommit under år 1990.

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 191

Övrigt — animalier

För mjölkprodukterna existerar en viss indelning efter fettinnehåll. Antaletgrupper är relativt många och bör kunna minskas. Samtidigt bör en nyindelning ansluta till de gränser med avseende på fettinnehållet somtillämpas av EG.

På äggområdet råder en mycket begränsad utrikeshandel med ägg, vilketgör att äggprodukternas gränsskydd inte utan vidare kan relateras tillgränsskyddet for ägg via åtgångstal. På sikt och vid en kontinuerlig importbör mer fasta samband for gränsskyddet mellan råvaran (ägg) och produk-ter kunna etableras.

Gränsskyddet för s. k. konsekvensvaror (charkvaror, korvar m. m.) bör iprincip vara relaterade till nivån på gränsskyddet for ingående råvaror.

Vegetabilieområdet

Inom vegetabilieområdet finns också förenklingar som bör övervägas.

Spannmålsområdet

För spannmålsprodukterna bör åtgångstalsbaserade avgifter gälla ävenfortsättningsvis, men de mindre manufaktureringsskydd som ingår förvissa produkter kan tas bort.

Gränsskyddet för en del mjöler är f. n. uppdelat på relativt mångaundergrupper. Detta antal bör kunna minskas ner genom att etablerabredare intervall för respektive mjölkategori.

När viss prisstegringsskala för spannmål m. m. skall utgöra grund förgränsskyddsbestämningen bör denna anges i statsmakternas beslut.

Foderområdet

Gränsskyddsrelationerna på fodermedelsområdet bör formaliseras, vilketbl. a. kräver att inhemska referenspriser fastställs för majs och sojamjöl. Desamband som bör existera baseras på fodervärdesberäkningar och böranges som grund för gränsskyddsberäkningarna. Grunderna för fodervär-desberäkningarna kan dock utvecklas och förändras över tiden, vilket börkunna beaktas. Möjlighet till att modifiera metod för gränsskyddsberäk-ningarna bör således finnas.

Uträkningen av införselavgift på fodermedel baseras på en fodervärdes-beräkning, där man jämför varans innehåll av protein och energi i förhål-lande till foderspannmål. För vissa fodermedel används havre vid beräk-ning av energivärde och för andra korn. För beräkning av proteinvärdeanvänds sojamjöl. Metodiken förutsätter att inhemska referenspriser fast-ställs för havre, korn och sojamjöl.

Övrigt — vegetabilier

På vegetabilieområdet är avgifterna rörliga utom för potatis och stärkelse.Vid tillämpningen av rörliga avgifter bör man tillämpa tröskelvärden så attman undviker för täta gränsskyddskorrigeringar.

Prop. 1990/91:191

Bilaga 1

38 Syftet med gränsskyddet är att upprätthålla en inhemsk livsmedelsproduk-tion. Avvägningen av gränsskyddets nivå är ytterst en fråga om hur storandel av den inhemska livsmedelsmarknaden som skall försörjas medinhemsk produktion.

Som framgått tidigare är gränsskyddsfrågan på sikt i hög grad avhängigutvecklingen på det handelspolitiska området. Vad som härvidlag närmastkan komma att återverka på gränsskyddsfrågorna är ett EES-avtal. På siktär dock utvecklingen i GATT-förhandlingarna och frågan om ett eventuelltEG-medlemskap av än större betydelse. För GATT-förhandlingarnas delverkar det f. n. som om ett avgörande inte är nära förestående.

EG-frågan och gränsskyddsaspekten är närmast kopplad till om och i såfall när Sverige inlämnar en ansökan om medlemskap. Eftersom Sverigeredan avgivit en viljeförklaring att bli medlem i EG bör det dock leda tillatt ändringar i t. ex. gränsskyddssystem bör utformas så att de inte försvå-rar eller skapar anpassningsproblem vid ett eventuellt framtida medlem-skap i EG. Snarare bör det vara en fördel om ändringarna harmoniserarmed EGs förhållanden (kända eller planerade). Det blir mycket angelägetatt fortlöpande följa och bevaka utvecklingen inom EG från svensk sida.JN har i samarbete med lantbruksstyrelsen och kommerskollegium påbör-jat en studie i syfte att analysera konsekvenserna m. m. för jordbruks (inkl,trädgårds-) sektorerna av ett eventuellt medlemskap i EG.

En långsiktig målsättning bör vara att sträva efter förändringar i gräns-skyddet i den riktning som diskuteras inom GATT/Uruguayrundan. Enökad marknadsanpassning kan uppnås genom dels sänkt gränsskyddsnivå,dels åtgärder i riktning mot fastare och mer genomskådliga mekanismer (iriktning mot tariffering). Därigenom kommer det svenska jordbruketsutveckling att i större utsträckning bli påverkat av utvecklingen på världs-marknaden.

Förändringar och förenklingar i mekanismerna underlättas sannoliktom samtidigt nivån på gränsskyddet sänks. Om Sverige genomför ensidigasänkningar av gränsskyddet kan dock komplikationer uppstå genom dras-tiska effekter för inhemska producenter (men också med hänsyn till Sveri-ges förhandlingssituation i GATT).

Den handelspolitiska situationen samt det senaste livsmedelspolitiskabeslutet leder fram till att på kort sikt ett gränsskyddssystem, som är enmodifiering av det nuvarande (jmf. avsnitt 7.2.1) kan framstå som etthuvudalternativ. Samtidigt bör förenklingsmöjligheterna tas tillvara, vil-ket i korthet skulle innebära att man,

— skapar enhetligare avgifter genom avveckling av vissa fasta restitutionerpå nötkötts-, kalvkötts- och grisköttsområdena,

— inför förenklad gruppering av mjölkprodukter med avseende på fettin-nehåll,

— tar bort ett manufaktureringsskydd på vissa spannmålsprodukter,

— minskar antalet avgiftsgrupper för vete- och rågmjöl,

— formaliserar foderområdets gränsskydd,

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 1

— genom att tillämpa tröskelvärden undvikes för täta gränsskyddskorrige- Prop. 1990/91:191

ringar vid användning av rörliga avgifter. Bilaga 1

Som framgått av avsnitt 9.2 bör den nya livsmedelspolitiken utan

marknadsregleringar leda till sänkta priser även vid ett oförändrat gräns-skydd. Om på kort sikt ändringar i gränsskyddets nivå skall göras ärgenerella ändringar att rekommendera framför punktvisa ändringar. Dettasammanhänger med behovet av stabilitet och förutsägbarhet för berördaaktörer och ytterst med de relativa gränsskyddsnivåer som anses önsk-värda för olika varuområden.

Gränsskyddsfrågan kan ses från en nominell och en real synpunkt. Sålänge inflation existerar (vilket är en naturlig del i en marknadsekonomi)kommer ett nominellt belopp att realt sett bli mindre och mindre värt övertiden. Förr eller senare kommer man att få ta ställning till frågan om en realavvägning av gränsskyddet. Denna fråga är bl. a. beroende av om och hurlänge det dröjer innan en förändring av situationen kommer genom etttänkbart beslut om tariffering, som en del i en GATT-överenskommelse.För att inte åter hamna i ett system med prisöverläggningar, kompensa-tionsberäkningar m. m. kan man överväga att i framtiden behöva prövanivåändringar på basis av hur jordbruks- och livsmedelsproduktionenutvecklas över tiden i landet. Produktionsgrenar som tenderar att vikaunder önskvärd nivå (här kommer i första hand in de riktlinjer som givitsi det nya livsmedelspolitiska beslutet med utgångspunkt från beredskaps-motiv) till följd av importtryck skulle man i ett sådant skede kunnakompensera med höjt gränsskydd i förhållande till andra med stabil pro-duktionsnivå (förutsatt att inte eventuella handelspolitiska åtaganden läg-ger hinder i vägen) eller att andra former av åtgärder för att bibehållaproduktionen — t. ex. kontraktsteckning — bedöms som mer lämpliga.Den uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som statens jordbruksverkskall göra kan därvid utformas för att ge en grund för nämnda avvägningar.

I denna rapport har inte den absoluta nivån på gränsskyddet tagits upp.Faktorer som är aktuella att beakta i ett sådant sammanhang är bl. a.följande. I sänkande riktning kan verka

— avveckling av internavgiftsuttag

— lägre foderpriser på kort och lång sikt

— sektorer med överutbud (överskott)

I höjande riktning kan verka

— avveckling av direkta stöd (vars effekter kan jämföras med livsmedels-subventioner) i form av s.k. djurbidrag

— större prisvariationer kan kräva en högre skyddsnivå för att ett genom-snittspris skall kunna upprätthållas

— omfördelning av gränsskydd inom mjölkområdet

— kostnadsutveckling på kort och lång sikt.

Gränsskyddssystemet bör präglas av stabilitet och förutsägbarhet. Mankan dock inte utesluta att marknadsförutsättningarna periodvis kan blionormala och med akuta bristsituationer på vissa livsmedel. Statens jord-bruksverk bör därför liksom hittills statens jordbruksnämnd ha möjlighetatt via tillfälliga sänkningar avhjälpa främst akuta bristlägen. Dock bördetta instrument användas med viss restriktivitet och utrymme finnas för

en marknadsanpassad prissättning inom landet som i regel bör ge enbalanserad situation.

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet bör viss import upprätthållasäven övergångsvis. På grund av de prismässiga reaktioner som kan följainom landet till följd av import (när inte längre exportbidrag är i kraft) kandet för varor där överutbud råder vara svårt att med avgiftssänkningar sommedel generellt upprätthålla import. Om man önskar upprätthålla importfordras kraftiga åtgärder dvs. i praktiken borttagande av gränsskyddet(inom ramen för kvoter). Importfrämjande åtgärder torde därför initialtvara aktuella i första hand för specialsortiment och nischprodukter och vidlägen med bristande konkurrens inom landet. Användningen av gränsskyd-det ur konkurrenssynpunkt bör regleras i särskild ordning. Importfråganmåste vägas mot den stabilitet och förutsägbarhet som önskas från deinhemska producenternas/livsmedelsindustrins sida för att mer långsiktigtkunna planera och bedriva verksamhet baserad på antaganden om vissprisbildning i en marknadsekonomi på livsmedelsområdet. Importfråganär också starkt beroende av hur lång perioden med tendens till inhemsktöverutbud blir. Denna period kan bli kortare än förväntat och därvidkommer i så fall import att fortare ta formen av en kontinuerlig verksam-het över ett större antal varuområden. Detta kan också ha betydelse föreventuella handelspolitiska effekter i förhållande till länder med traditio-nella exportintressen gentemot Sverige.

Vidare bör statens jordbruksverk även ha möjlighet att kunna höjaavgifter i lägen då importpriserna är mycket låga. Sådana situationer kaninträffa vid dumpingförhållanden eller riktade exportbidrag. I detta sam-manhang kan det också gälla möjlighet till att göra ytterligare uppdelningav statistiskt nummer från avgiftssynpunkt.

Olika förädlingsstadier vid tillverkning av icke livsmedels- och foderme-delsvaror (i regel är de senare nämnda varorna sådana som inte omfattas avlagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.) bör inteomfattas av gränsskydd. Detta kan lösas med beslut om befrielse från elleråterbetalning av aktuell avgift.

Marknader är sällan statiska eller oföränderliga. Effekterna av männi-skors värderingar och preferenser växlar över tiden. En fungerande mark-nadsekonomi förutsätter att dynamiken som finns i det spel som efterfrå-gan och utbud skapar tillåts ske utan alltför ofta återkommande ingrepp,som upplevs som oförutsägbara.

En mer marknadsinriktad livsmedelspolitik förutsätter att man accepte-rar att varuutbudets sammansättning och konsumerade kvantiteter kankomma att ändras betydligt över tiden. Det leder till att man inte viaingrepp av olika slag bör försöka behålla vissa relationer, kvantiteter, olikaaktörers marknadsandelar m. m. Effekter som kan beskrivas med priselas-ticiteter, korspriselasticiteter, inkomstelasticiteter, substitutseffekterm. m.bör tillåtas slå igenom och ytterst leda till ändringar i resursanvändningeninom aktuella sektorer.

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 1

1991-01-22

Till Jordbruksdepartementet

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 2

Genom beslut 1990-11-26 förordnade jordbruksdepartementet f.d. gene-raldirektören Ingvar Widén att med utgångspunkt i en till beslutet fogadPM utreda olika möjligheter att finansiera jordbrukets skördeskadeskydd.I anledning härav får jag anföra följande.

Enligt överenskommelse 1987-04-21 mellan staten och LRF övertog LRFgenom en särskild stiftelse huvudmannaskapet för ett nytt skördeskade-skydd fr.o.m. 1988 års skörd (prop. 1987/88:74, JoU16). Detta skydd ärutformat som ett individuellt totalskadeskydd och är öppet för alla jord-brukare med mer än 5,0 ha åker. Skördeskadeskyddet skall finansierasgenom prisregleringsmedel som jordbruksnäringen tillförs genom årligariksdagsbeslut eller genom särskild statlig skördeskadeavgift inom ett årligtbelopp som då beräknades till ca 60 milj.kr. Beloppet avsågs dels motsvarade årliga genomsnittliga utbetalningarna for ersättningar och administra-tion, dels bygga upp skördeskadefonden till erforderlig storlek. Det förut-sattes därvid att en uppbyggnad av fonden skulle ske så att denna inom en10-årsperiod kom att uppgå till 500 milj.kr. i dåtida penningvärde. Om-prövning av det årliga beloppets storlek kan aktualiseras när skördeskade-fonden fått avsedd storlek. Jordbrukets s.k. kompensationsram skullefr.o.m. den 1 juli 1988 höjas med ett belopp motsvarande 60 milj.kr. utanavräkning.

I riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146,JoU25, rskr. 327) har förutsatts att de åtaganden som gjorts beträffandeskördeskadefonden kommer att fullföljas. Beslutet innebär dock att möj-ligheten upphör att tillföra skördeskadefonden prisregleringsmedel.

Under regleringsåren 1988/89 och 1989/90 betalades tillskotten tillskördeskadefonden av införselavgiftsmedel utanför den s.k. fördelnings-planen. För regleringsåret 1990/91 har enligt beslut av riksdagen gräns-skyddet höjts med 56,5 milj.kr. och fonden tillförs detta belopp av regle-ringsmedel. Återstående 3,5 milj.kr. tillförs fonden av införselavgifterutanför fördelningsplanen.

För regleringsåret 1988/89 uppgick kostnaderna för skördeskadeskyddettill 31,8 milj.kr. varav 28,4 milj.kr. var skadeersättningar. För reglerings-året 1989/90 varde samlade kostnaderna 2,9 milj.kr., varav 1,2 milj.kr. varskadeersättningar. För 1990 års skörd beräknas skördeskadeersättningarnauppgå till 3—4 milj.kr. Skördeskadefonden uppgick 1991-09-01 till ca 417milj.kr. Intill den 1 juli 1991 kommer ytterligare 35 milj.kr. att tillförasfonden.

42 I tidigare utredningar har analyserats möjligheterna att infora en individu-ell skördeskadeförsäkring. Vid en frivillig sådan försäkring skulle jordbru-karna i princip kunna tänkas betala premien med de ökade intäkter somdet höjda gränsskyddet ger. Någon ytterligare kollektiv finansiering avskördeskadeskyddet skulle i sådant fall ej behövas.

En sådan genomgripande ändring av nuvarande system for skördeska-deskyddet, som infördes så sent som år 1988, innebär att 1987 års överens-kommelse mellan staten och LRF måste omprövas. Förutsättningar för ensådan omprövning synes för närvarande inte finnas.

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 2

Genom den höjning av gränsskyddet, som skett fr.o.m. den 1 juli 1990, harjordbruket fått kompensation för tiden därefter för ett årligt tillskott tillskördeskadeskyddet på 56,5 milj.kr. Jordbrukarna skulle teoretiskt kunnaindividuellt betala motsvarande belopp till huvudmannen. Praktiskt ärdock detta knappast någon framkomlig väg. Ett annat sätt skulle kunnavara att huvudmannen träffar avtal med den primära förädlingsindustrin,dvs. spannmålshandeln, mejerier och slakterier om att dessa skall betala inmotsvarande belopp och därefter avräkna detta vid betalningen för pro-dukterna. Sådana avtal måste i så fall träffas mellan huvudmannen ochsamtliga berörda foretag — såväl kooperativa som enskilda — eftersomskördeskadeskyddet fortfarande bör avse samtliga jordbrukare. Konstruk-tioner av detta slag — som används inom andra näringar för att finansieraåtgärder av gemensamt intresse — kommer sannolikt att i framtidenanvändas även inom jordbruksnäringen. Metoden är dock enligt minmening knappast användbar för att redan från 1991-07-01 tillföra skörde-skadeskyddet ytterligare medel.

Mot bakgrunden av det anförda och den överenskommelse som träffatsmellan staten och LRF om skördeskadeskyddet är det ofrånkomligt med enviss fortsatt statlig medverkan till skördeskadeskyddets finansiering. Dennamedverkan bör dock så långt möjligt begränsas i fråga om både varaktighetoch belopp. Begränsningen i tiden bör avse övergångstiden för vissamarknadsregleringar eller fram till 1994-06-30.

Med hänsyn till att gränsskyddet höjts och jordbruket således kompen-serats för skördeskadeskyddets kostnader bör den fortsatta finansieringenav skyddet ske med medel som belastar jordbruket. Detta kan ske antingengenom att avgifter tas ut på produktionen eller genom att medel som skalltillföras jordbruket tas i anspråk.

1 1987 års överenskommelse har en statlig skördeskadeavgift angetts somett sätt att finansiera skördeskadeskyddet. En sådan avgift skulle kunna tasut på produktionen av spannmål, oljeväxter osv. Avgiften blir dock mycketliten i förhållande till produktionsvärdet på vegetabilierna. De samladeadministrationskostnaderna blir mycket betydande i förhållande till av-

giftens storlek. Med hänsyn härtill och att nya avgifter ej stämmer överensmed riktlinjerna för den nya livsmedelspolitiken bör en skördeskadeavgiftinte införas.

Jordbruket har hittills tillförts införselavgifter inom ramen för den s.k.fördelningsplanen och därutöver intäkter av fodermedelsavgifter m.m. Ivilken utsträckning sådana medel, som inte tagits i anspråk för andraändamål, kommer att kvarstå 1991 -06-30 kan ännu inte bedömas. Eventu-ellt kvarstående sådana medel bör i första hand användas för tillskott tillskördeskadefonden.

Under den av riksdagen beslutade övergångstiden i fråga om marknads-regleringen för vissa produkter kommer avgifter som belastar produktio-nen tas ut i form av handelsgödselavgift, förmalningsavgift och utjämnings-avgifter. Därjämte kommer medel även i fortsättningen att tillföras för attupprätthålla oljeväxtproduktionen. Detta talar för att medel från denfortsatta regleringen av spannmål, mejeriprodukter och oljeväxter tas ianspråk för återstående tillskott till skördeskadefonden. Det är inte möjligtatt nu ange fördelningen mellan dessa finansieringskällor och ej hellerfördelningen mellan olika år av medelstillskotten. Detta bör med hänsyntill läget inom dessa marknadsregleringar bestämmas av statens jordbruks-verk efter samråd med Skördeskadeskyddet.

Vad gäller storleken av återstående tillskott till skördeskadefonden börbeaktas att i anslutning till 1987 års överenskommelse bedömdes att närskördeskadefonden nått avsedd storlek fondens avkastning skulle varatillräcklig för att täcka de genomsnittliga årliga kostnaderna för skyddet.Med hänsyn härtill bör det vara tillfyllest att statens åtagande efter 1991-06-30 begränsas till att på sätt som angetts i det föregående tillse att fondenbyggs upp till avsedd storlek. Detta bedömdes vara 500 milj.kr. i dåtidapenningvärde. Vad gäller fondens storlek under övergångstiden bör dess-utom beaktas att prisutvecklingen på vegetabiliska produkter, som harbetydelse för skadeersättningarnas storlek, är betydligt lägre än den all-männa inflationen. Vidare bör hänsyn tas till att skadeersättningar kom-mer att utbetalas under perioden. Mot bakgrund av detta och fondensnuvarande storlek bör statens åtagande i fråga om tillskott till skördeska-defonden begränsas till 175 milj.kr. för tiden fram till 1994-06-30. Omtillskottet till fonden för budgetåren 1991/92 och 1992/93 blir lägre än 60milj.kr. för ettvart av åren bör ränta utgå på skillnaden mellan 60 milj.kr.och tillfört belopp. Räntefoten bör vara densamma som erhålls på medel iskördeskadefonden under resp. år.

Skördeskadefonden bör genom statens medverkan tillföras 175 milj.kr.som ett engångsbelopp avseende tiden efter 1991-07-01. Beloppet börtillföras fonden under perioden 1991-07-01 — 1994-06-30. Finansieringenbör ske genom att i första hand eventuellt kvarstående regleringsmedelinom fördelningsplanen och fodermedelsavgifter tas i anspråk. I övrigt börtillskottet till fonden tas ifrån medel som ställs till förfogande för den

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 2

övergångsvisa marknadsregleringen av spannmål, mjölkprodukter och ol- Prop. 1990/91:191jeväxter. Fördelningen mellan dessa finansieringskällor och tidpunkten för Bilaga 2engångsbeloppets erläggande helt eller delvis bör beslutas av statens jord-bruksverk efter samråd med Skördeskadeskyddet. När beloppet tillförtsskördeskadefonden bör gränsskyddet för jordbruksprodukter sänkas med

56,5 milj.kr.

Vid kontakter med företrädare för Skördeskadeskyddet har ej någon

erinran framförts mot förslagen.

Ingvar Widén

45 STATENS LIVSMEDELSVERK

NATIONAL FOOD ADMINISTRATION1991-03-15

Till Regeringen

u (Jordbruksdepartementet)

Dnr 1580/90

Saknr139

Prop. 1990/91:191

Bilaga 3

Regeringen uppdrog den 21 juni 1990 åt statens livsmedelsverk att efterhörande av företrädare för äggbranschen, utreda och komma med förslagom hur egenkontrollprogram för äggpackerier kan utformas så att frånkonsumentsynpunkt motiverade kvalitetskrav kan tillgodoses och så attkontrollen samordnas med den offentliga kontrollen av livsmedel.

Bakgrunden till uppdraget är att den statliga regleringen av verksamhe-ten vid Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ)upphör och att den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export slopas.

Under arbetet med uppdraget har livsmedelsverket fört diskussionermed företrädare för äggpackerier. Vid diskussionerna har särskilt betonatsatt det inom hanteringen finns många mindre packerier. Det finns ingenhelt täckande branschorganisation.

När det gäller att utforma kvalitetskraven har livsmedelsverket utgått frånatt dessa så långt möjligt bör överensstämma med de krav som finns inomEG.

EG har reglerat äggpackeriverksamheten i en särskild förordning. Idenna ställs detaljerade kvalitets- och märkningskrav på konsumtionsäggdelvis beroende på gällande bidragssystem. Äggen indelas i olika kvali-tetsklasser, nämligen Extra, A, B och industriägg. Samtliga som säljs,importeras eller exporteras skall vara kontrollerade. Det är dock tillåtet fören producent att sälja ägg på sin gård direkt till konsument för enskilt bruk,om inte försäljningen sker under butiksliknande förhållanden. Särskildauktorisation krävs för äggtransportörer och äggpackerier. Auktoriseradeäggpackerier får inte sälja okontrollerade ägg direkt till konsument.

Skillnaderna mellan EGs kvalitetsklasser Extra, A och B är relativt små.Det saknas anledning att i Sverige ha så många kvalitetsklasser. Lämpligastär enligt livsmedelsverket att för svensk del välja EGs klass A som kvali-tetsnorm.

Kraven på ägg i EGs kvalitetsklass A innebär att

— skal skall vara rena och oskadade

— luftblåsans höjd får inte överstiga 6 mm

— gulan skall ha ett centralt läge och vara i det närmaste orörlig

— vitan skall vara klar och ogenomskinlig

— inga främmande partiklar såsom blod o d får förekomma i ägget och

— ingen främmande lukt får kännas.

Den största hygieniska risken med ägg torde enligt livsmedelsverket varaatt de infekteras med patogena bakterier t ex salmonella-bakterier. Effek-tivaste sättet att undvika salmonellainfektion är att upprätthålla en godhygien och kontroll i hönsbesättningarna. En frivillig sådan, där hönsenkontrolleras i samband med slakt är under uppbyggnad på initiativ avbranschen. Kontroll av salmonella i enskilda ägg är som metodik för attminska hälsorisker inte särskilt meningsfull. Viss risk för infektion ärförknippad med smutsiga och skadade ägg, särskilt om de tvättas. För attutesluta den risken måste spruckna och starkt nedsmutsade ägg sorterasbort.

Luftblåsans storlek är ett mått på äggets ålder och tecken på olämpligförvaring. Ett nyvärpt ägg saknar synlig luftblåsa vid genomlysning. Luft-blåsan uppkommer genom att vatten avdunstar från ägget.

Rörlig gula kan också utgöra viss hygienisk risk om gulan kommer ikontakt med skalet. Normalt skyddas gulan, som är ett bra substrat förbakterier, av den omslutande äggvitan.

Blod i ägget, liksom oklar äggvita, är kvalitetsfel som knappast beror pånågra hygieniska faktorer utan har fysiologiska förklaringar. Genom fram-gångsrikt avelsarbete har sådana felaktigheter minskat i frekvens.

Främmande lukt på ägget kan ha sin orsak både i bristande hantering aväggen men också av olämpligt foder.

Prop. 1990/91:191

Bilaga 3

En central fråga när det gäller kvalitetsbedömningen av ägg är om dennaskall vara frivillig eller obligatorisk. Inom livsmedelsverket har därförutarbetats två förslag.

Frivillig kvalitetsbedömning

Livsmedelsverkets förslag, som remissbehandlats, innebär att äggen upp-delas i kvalitetskontrollerade ägg som motsvarar EG-bestämmelsernaskvalitetsklass A respektive icke kvalitetsbedömda ägg. För att ägg ska fåsäljas under uppgift att de är kvalitetsbedömda måste de uppfylla vissanärmare angivna krav. Vid saluhållande skall uppgift lämnas om äggen ärkvalitetsbedömda eller inte.

Obligatorisk kvalitetsbedömning

Remissinstanserna har också fått ta ställning till om obligatorisk kvalitets-bedömning av alla ägg som saluhålls till butik och storhushåll. Äggen skalluppfylla samma krav som för kvalitetsbedömda ägg.

47 Kvalitetskraven skall kontrolleras i första hand genom egentillsyn i ägg-packerierna.

Äggpackeri skall vara godkänd livsmedelslokal eller för mindre verksam-het godkänd enligt 16 § livsmedelsförordningen. Kontroll av ägg ochäggpackerier skall ske på motsvarande sätt som av andra livsmedel ochlivsmedelslokaler dvs att som regel är miljö- och hälsoskyddsnämndentillsynsmyndighet och godkänner lokaler, fastställer egenkontrollprogramoch utövar övrig tillsyn. Tillsynsmyndigheten kan i sin tur, vid behov avprovtagningar och undersökningar, anlita ett godkänt livsmedelslaborato-rium.

Verket tar inte ställning till hur egenkontrollen i detalj skall organiserasi varje enskilt packeri. Det måste ankomma på varje packeri att föreslå hurpackeriet avser bedriva egentillsynen så att gällande bestämmelser följs.Allmänna regler om egentillsyn finns i livsmedelsverkets tillsynskungörelse(SLVFS 1990:10).

Ovanstående förslag innebär att nuvarande kungörelse om ägg ochäggprodukter (SLV FS 1980:12) ändras samt att livsmedelsverkets all-männa råd om lokaler för förpackning m.m. av ägg upphör att gälla (SLVFS 1982:11).

Kostnaderna för egenkontrollen har inte gått att uppskatta närmare. Vadbeträffar kvalitetskontrollerade ägg torde kostnaden med stor sannolikhetinte bli högre än för kontroll av dagens runmärkta ägg. Samma förhållandetorde gälla för icke kvalitetsbedömda ägg jämfört med icke runmärkta ägg.

Ett krav på att alla ägg som saluhålls i butik skall vara kvalitetsbedömdakommer däremot att verka kostnadshöjande, det är dock svårt att ange hurmycket.

Livsmedelsverket finner det angeläget att samordna kontrollen av före-komst av salmonella med kontrollen på hönsbesättningarna. Det tordevara rationellare att kontrollera förekomsten av patogena bakterier så närakällan som möjligt.

Prop. 1990/91: 191

Bilaga 3

I remissvaren har följande instanser förordat frivillig kvalitetsbedömning:jordbruksnämnden, konsumentverket, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Ös-tergötlands län, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Varberg, DAGAB Dis-tributions AB, ICA Förbundet, Kooperativa Förbundet (KF), Sverigeslivsmedelshandlareförbund (SSLF) samt vissa enskilda äggpackerier.

Följande instanser har förordat en obligatorisk kvalitetsbedömning:lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Västmanlands och Skaraborgs län,miljö- och hälsoskyddsnämnderna i Helsingborg, Hässleholm, Göteborg,Stockholm och Skara, Kommunförbundet, Institutet för Livsmedels- ochMarknadsfrågor (LMi), Lantbrukarnas riksförbund, Dagligvaruleverantö-rernas förbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Svensk fjäderfäskötsel,Svenska Lantägg AB, Svenska Kontrollanstalten för Mejeriprodukter och

48 Ägg (KMÄ), Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM), Husmodersför-bundet Hem o Samhälle samt Kooperativa konsumentgillet.

Argumenten som remissinstanserna for fram för förslaget om en obliga-torisk bedömning av alla ägg som saluhålls i butik och storhushåll ärföljande:

— Anpassning mot EG som har en obligatorisk kontroll och som finansie-ras av äggpackeribranschen

— Förslaget följer riksdagens rekommendation om kvalitetskontroll avalla ägg som säljs i butik

— En befintlig och fungerande kontroll kan annars raseras och andelenokontrollerade ägg på marknaden kommer att öka, och därmed ökarrisken för spridning av sjukdomsframkallande bakterier

— Konsumenterna har små möjligheter att i butik avgöra kvaliteten påicke kvalitetsbedöma ägg

— Kostnadsökningen för kontrollen uppvägs av större säkerhet för konsu-menterna.

Argumenten som förs fram för förslaget om frivillig kvalitetsbedömningär följande:

— En småskalig produktion och förutsättningar för en närdistribution tillbutiker bibehålies

— Kvalitetssituationen är idag god trots att en stor andel ägg inte kontrol-leras med hjälp av genomlysningsutrustning.

Flera remissinstanser har betonat att den offentliga kontrollen av ägg-packerier måste vara likformig. Livsmedelstillsynen är idag på olika ambi-tionsnivå i kommunerna. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas resurserkommer inte att klara den ökade arbetsbördan som äggkontrollen kommeratt medföra.

Prop. 1990/91:191

Bilaga 3

Livsmedelsverkets styrelse har vid sammanträde den 8 mars 1991 behand-lat de två alternativen till framtida krav på ägg och äggpackerier. Styrelsenbeslutade att förorda en obligatorisk kvalitetsbedömning av ägg till butikeroch storhushåll.

Motiveringen till beslutet är i första hand

— att ägg som är ett baslivsmedel måste vara av en hög och pålitlig kvaliteteftersom konsumenterna själva har små möjligheter att bedöma kvali-teten.

— att om Sverige sluter avtal med EG kan det visa sig nödvändigt att ha ettfungerande system för obligatorisk kontroll.

I styrelsens beslut deltog ledamöterna Andreasson, Brangmo, Edling,Holmqvist, Kardell, Krantz, Lundblad, Näslund, Paulsson, Saint Cyr ochWennström. Ledamöterna Edling, Näslund och Wennström reserveradesig.

49 I den slutliga handläggningen har deltagit avdelningschef Rune Henriks- Prop. 1990/91:191son, avdelningsdirektör Gunilla Henrysdotter, statsinspektör Kerstin An- Bilaga 3dersson och byråchef Per Mattsson, föredragande.

Rune Henriksson

Per Mattsson

Bilagor1 Förslag till statens livsmedelsverks kungörelse om ändring i kun-görelsen (SLV 1973:2) om ägg och äggprodukter.

Remissammanställning

Styrelsebeslut

Bilagorna här uteslutna.

50 Prop. 1990/91: 191

Proposition.................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1

Propositionens lagförslag...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 1991 ... 5

1 Inledning ................................................ 5

2 Utgångspunkter........................................... 6

3 Bakgrund ................................................ 11

3.1 Omställningen av jordbruket............................ 11

3.2 EG-frågor ............................................ 11

3.3 Uruguayrundan i GATT ............................... 13

4 Gränsskyddet............................................. 13

4.1 Tekniska förändringar av gränsskyddet till följd av det

livsmedelspolitiska beslutet............................. 13

4.2 Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen .. 15

4.3 Prisövervakning i de efterföjande ledet................... 18

4.4 Vissa konkurrensfrågor ................................ 18

5 Direktbidrag m. m......................................... 19

5.1 Bakgrund ............................................ 19

5.2 Finansiering av spannmålsexporten...................... 20

5.3 Skördeskadefonden.................................... 21

5.4 Medel till anläggningsstöd .............................. 22

6 Miljö- och djurskyddskostnader............................. 22

7 Arrendatorernas situation .................................. 24

8 Jordfonden............................................... 26

9 Äggkontroll .............................................. 27

10 Lagstiftningsfrågor ........................................ 29

11 Upprättande lagförslag..................................... 30

12 Hemställan............................................... 31

13 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 ........................ 31

14 Beslut ................................................... 32

Bilagor

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991