om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden m.m.
Prop.
1991/92:6
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-gade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 augusti 1991.
På regeringens vägnar
Lena Hjelm- Wallén
Erik Åsbrink
I propositionen föreslås en lagregel som uttryckligen anger att AP-fondenstillgångar endast får tas i anspråk för pensionsutbetalningar, förvaltnings-kostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension.
Vidare föreslås en ändring beträffande allemanssparandet som innebär attgränsen för det högsta tillåtna sparandet, 150 000 kr, tas bort.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 1991.
Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 6
Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1092) med reglemente för all-männa pensionsfonden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Pensionsutbetalningar, förvalt-ningskostnader och andra utgifteravseende försäkringen för tilläggs-pension skall, i den mån andra me-del inte står till förfogande, betalasgenom tillskott som riksförsäkrings-verket erhåller från fondstyrelserna.De medel som behövs för ett ka-lenderår skall tillskjutas av varjefondstyrelse i förhållande till de av-gifter som under det närmast före-gående året har överförts till dessförvaltning.
De medel som har tillförts allmännapensionsfonden får användas baraför pensionsutbetalningar, förvalt-ningskostnader och andra utgifteravseende försäkringen för tilläggs-pension. Om inte andra medel stårtill förfogande, skall riksförsäkrings-verket från fondstyrelserna få medelför dessa ändamål. De medel sombehövs för ett kalenderår skall till-skjutas av varje fondstyrelse i förhål-lande till de avgifter som under detnärmast föregående året har över-förts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostna-derna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1991.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande1 skallha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 Varje sparare får sätta in högst1 200 kronor i månaden i allemans-sparandet.
Under perioderna den 1 maj —den 31 juli 1991 och den 1 februari— den 30 april 1992 får en sparare,utöver insättningar enligt förstastycket, sätta in sammanlagt högst5 000 kronor per period i allemans-sparandet.
Spararens insättningar, i före-kommandefall minskade med uttag,får sammanlagt inte överstiga150 000 kronor.
Varje sparare får sätta in högst1 200 kronor i månaden i allemans-sparandet.
Under perioderna den 1 maj —den 31 juli 1991 och den 1 februari— den 30 april 1992 får en sparare,utöver insättningar enligt förstastycket, sätta in sammanlagt högst5 000 kronor per period i allemans-sparandet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1991.
Lagen omtryckt 1986:522.
Senaste lydelse 1991:185.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 augusti 1991
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Dahl,
Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med att lagstift-ningen om allmän tilläggspension (ATP) genomfördes år 1960. AP-fondenhar till uppgift att förvalta de avgifter som erläggs för att finansiera försäk-ringen för tilläggspension.
Det fanns vid ATP-systemets införande två syften med att skapa en pen-sionsfond. Det ena syftet var att skapa en buffert i systemet för att undvikatillfälliga kraftiga höjningar av avgifterna. Det andra syftet var att en fon-dering skulle bidra till sparandet i samhällsekonomin och tjäna som ersätt-ning för det bortfall av privat sparande som antogs följa av ATP-systemetsinförande.
AP-fondens organisation och verksamhet regleras i lagen (1983:1092)med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR). I konstitutionellt hän-seende utgör AP-fondens tillgångar statliga medel som i lag avsatts till sär-skild förvaltning (jfr 9 kap. 8 § regeringsformen). Såsom tidigare framhållits(se bl.a. prop. 1983/84:50, s. 71) får fondens tillgångar användas endast pådet sätt som anges i APR, dvs. för pensionsutbetalningar, förvaltningskost-nader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension (3 §APR). Det gäller både de medel som förvaltas av de fem AP-fondstyrelsernaoch de fem löntagarfondstyrelserna. Tillgångarna kan således inte tas i an-språk av staten för något annat ändamål än som föreskrivs där.
I ett antal motioner till riksdagen under våren 1991 har frågan omAP-fondens framtida roll diskuterats. Det har bl.a. yrkats att löntagarfon-derna skall avskaffas och att fondernas tillgångar skall delas ut till sparare påallemansfondkonto och användas för att finansiera forskning och utbild-ning. Det har också föreslagits att löntagarfondstyrelserna skall få ett ökatutrymme i den regionalpolitiska utvecklingen vad gäller en ökad förädlingav landets råvaror genom att hälften av medlen som förvaltas av löntagar-fondstyrelserna används till en svensk strukturfond. Vidare har framförtsatt AP-fonden bör få en ny uppgift inom industri- och näringspolitikengenom att tillskjuta ett ”ansvarsfullt investeringskapital”. Riksdagen har i
beslut den 13 mars 1991 (rskr. 132) och den 12 juni 1991 (rskr. 382) avslagit Prop. 1991/92:6motionerna (1990/91 :FiU20 resp. 1990/91 :NU43).
Mitt förslag: Jag föreslår ett förtydligande i 3 § APR så att det inteskall råda någon tvekan om att de medel som tillförts AP-fonden barafår användas för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader ochandra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension.
Skälen för mitt förslag: De medel som överförs till fondstyrelserna bör ienlighet med statsmakternas tidigare ställningstaganden vara helt reserve-rade för att trygga ATP-pensionärernas välfärd i framtiden. Medlen börförvaltas så att högsta möjliga avkastning uppnås.
Som jag tidigare anfört har i motioner till riksdagen framförts förslag omalternativa användningsområden för AP-fondens medel. Dessa förslag ståri strid med statsmakternas intentioner vad gäller fondmedlens använd-ningsområde och bör inte genomföras. Riksdagen har också, som jag tidig-are nämnt, avslagit dessa motioner.
För att garantera att fondmedlen, dvs. de medel som tillförts fondstyrel-serna, inte tas i anspråk för andra ändamål än de jag nu har redovisat,föreslår jag ett förtydligande i lagtexten. Härigenom kommer de över-väganden som jag nu framhållit till tydligare uttryck. Någon saklig ändringär således inte avsedd.
Under 1990-talet förväntas kapitalbehovet i den svenska ekonomin bli stort.Stora investeringar behöver göras i den svenska industrin och i utbyggnadenav infrastrukturen. För att finansiera de erforderliga investeringarna under1990-talet krävs ett ökat sparande.
Hushållens sparbeteende är av stor betydelse för att öka det totala spa-randet i landet. Hushållssparandet har under senare delen av 1980-taletvarit lågt, men en påtaglig förbättning äger nu rum. Staten har under senareår på flera sätt sökt stimulera hushållens sparande. En av de mer betydandeinsatserna var införandet av allemanssparandet år 1984.
Vidare innebär skattereformen att det nu är betydligt förmånligare attspara och dyrare att låna. Den lägre beskattning som gäller för allemans-sparandet och pensionssparandet jämfört med annat sparandet är väsentligti detta sammanhang. Skattereformen ger goda förutsättningar för ett ökathushållssparande. Det finns ändå skäl att ytterligare förbättra möjligheternaför hushållens sparande.
Mitt förslag: Maximigränsen för de samlade nettoinsättningarnainom allemanssparandet slopas.
Skälen för mitt förslag: Allemanssparandet har blivit den utan jämförelsemest omfattande sparformen i Sverige. Sedan starten år 1984 och t.o.m.första kvartalet 1991 har hushållen nettosparat 70,4 miljarder kronor i al-lemanssparandet. Genom räntor och värdestegringar har den totala behåll-ningen på sparandet stigit och uppgick den 31 mars 1991 till 105,3 miljarderkronor.
Sparande inom ramen för allemanssparande kan idag ske på ett allemans-sparkonto i bank och i högst två allemansfonder, där de sparade medlenplaceras i svenska aktier och andra svenska värdepapper.
En sparare får för närvarande sätta in högst 1 200 kr. i månaden i al-lemanssparandet. Vid fem tillfällen har spararen fått möjlighet till extrain-sättningar, nu senast i samband med återbetalningen av sparandet enligtlagen (1989:474) om tillfälligt sparande (prop. 1990/91:134, FiU24, rskr.228, SFS 1991:185).
Spararens sammantagna nettoinsättningar i de båda allemanssparfor-merna får inte överstiga 150 000 kr. Maximigränsen har sedan allemans-sparandet infördes successivt justerats upp, och den senaste ändringen tillnu gällande gräns gjordes genom en lagändring, som trädde i kraft den 1januari 1991 (prop. 1990/91:45, FiU7, rskr. 56, SFS 1990:1315).
Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört rörande behovet av att ytterligareförbättra möjligheterna för hushållssparandet och av att behålla de spararesom finns inom allemanssparandet bör maximigränsen för de samlade net-toinsättningarna helt slopas. Härigenom förbättras förutsättningarna för enfortsatt god utveckling av allemanssparandet.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 december 1991.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-tats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-sionsfonden, och
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-sionsfonden, och
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandenhar lagt fram.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991