Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption

Regeringens proposition 2006/07:74

Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention Prop. mot korruption 2006/07:74

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 mars 2007

Maud Olofsson

Beatrice Ask (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige tillträder Förenta nationernas konvention mot korruption. Konventionen utgör ett led i det internationellt brottsbekämpande arbete som bedrivs inom Förenta nationerna. Dess syfte är att främja och förstärka åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption. I konventionen anges vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. Även frågor om bl.a. domsrätt, utlämning och internationell rättslig hjälp regleras. Vidare behandlas frågor om förverkande och återställande av egendom liksom olika former av samarbete över gränserna och åtgärder för att förebygga korruption. I propositionen görs bedömningen att svensk rätt uppfyller konventionens krav och att det därför inte fordras några lagstiftningsåtgärder för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot korruption (avsnitt 4).

2 Ärendet och dess beredning

Förenta nationernas (FN) konvention mot korruption (korruptionskonventionen) antogs av FN:s generalförsamling den 31 oktober 2003 och öppnades för undertecknande i Mérida i Mexiko den 9 december 2003. Sverige undertecknade konventionen samma dag. Konventionen trädde i kraft den 14 december 2005. Konventionen i dess engelska lydelse och en översättning till svenska finns som bilaga 1 . Som ett led i beredningen av frågan om Sverige bör tillträda konventionen utarbetades inom Justitiedepartementet departementspromemorian Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption (Ds 2005:38). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda konventionen. I promemorian görs också bedömningen att ett tillträde till konventionen inte föranleder några lagändringar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 . En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju2005/8120/L5). Regeringen har funnit konventionen vara av sådan vikt att ett tillträde till konventionen bör godkännas av riksdagen.

3 Bakgrund och utgångspunkter

3.1 Hittillsvarande internationellt arbete för att motverka korruption

All form av korruption har negativa konsekvenser. Inom näringslivet bidrar den till att snedvrida konkurrensförhållanden och motverka ett fritt handelsutbyte. Inom den offentliga sektorn rubbar den på ett förödande sätt förtroendet för förvaltning och demokratiska institutioner och kan i förlängningen påverka stabiliteten i ett helt samhälle. Korruption är vidare ett allvarligt hinder mot ekonomisk utveckling i utvecklingsländer. När handel och annan samfärdsel i allt större utsträckning sker på global nivå blir det också tydligt att korruption är en gränsöverskridande företeelse, vars negativa konsekvenser har förutsättningar att påverka alla samhällen och ekonomier. Internationellt samarbete för att förebygga och beivra korruption är mot den bakgrunden helt nödvändigt. Under senare år har också det internationella arbetet för att motverka korruption intensifierats och resulterat i en rad internationella överenskommelser. Så har t.ex. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) utarbetat en konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden. Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen har bl.a. antagits ett korruptionsprotokoll (EGT C 313, 23.10.1996, s. 2) och en korruptionskonvention (EGT C 195, 25.6.1997, s. 1). Vidare har inom Europarådet utarbetats två konventioner om korruption, av vilka den ena behandlar straffrättsliga frågor och den andra civilrättsliga. Till den förra finns också ett tilläggsprotokoll. Slutligen innehåller även FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventio-

nen) bestämmelser som behandlar åtgärder mot korruption, däribland kriminalisering av sådana handlingar som i Sverige betecknas som bestickning och mutbrott. Samtliga nu nämnda instrument har tillträtts av Sverige. Vid tillträdet ansågs lagändringar påkallade i anledning av dels det korruptionsprotokoll och den korruptionskonvention som antagits inom Europeiska unionen, dels Europarådets straffrättsliga konvention. I båda fallen avsåg lagändringarna straffbestämmelserna om bestickning och mutbrott (se prop. 1998/99:32 respektive prop. 2003/04:70). I övriga fall ansågs instrumenten kunna tillträdas utan samtidigt vidtagande av lagstiftningsåtgärder (såvitt gäller Palermokonventionen se prop. 2002/03:146). Parallellt med arbetet på korruptionsbekämpningens område bedrivs ett intensivt arbete med att skapa bättre förutsättningar för internationellt samarbete i fråga om all brottsbekämpning, bl.a. såvitt gäller ömsesidig rättslig hjälp stater emellan. Detta arbete kommer givetvis även korruptionsbekämpningen till godo. Här kan nämnas att Sverige har tillträtt dels konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater jämte tilläggsprotokoll, dels ett tillämpningsavtal i förhållande till Island och Norge (se prop. 2004/05:144). Vidare har riksdagen fattat beslut om den lagstiftning som krävs för genomförandet av rådets rambeslut om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (se prop. 2004/05:115). Slutligen har rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder – som ersätter utlämningsförfarandet mellan unionens medlemsstater – genomförts genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (se prop. 2003/04:7).

3.2 Närmare om FN:s konvention mot korruption

FN:s konvention mot korruption är den första mera omfattande konvention mot korruption som är avsedd att vara global. Enligt artikel 1 har den tre huvudsyften. Det första är att främja och förstärka åtgärder för att mera effektivt förebygga och bekämpa korruption. Det andra är att i samma syfte främja, underlätta och stödja internationellt samarbete och tekniskt bistånd, bl.a. genom att göra det möjligt att till annan stat återföra sådan egendom som varit föremål för brott enligt konventionen. Det tredje huvudsyftet är att på ett mer övergripande plan främja integritet, ansvar och en sund offentlig förvaltning. För att uppnå dessa ändamål finns i konventionen 71 artiklar uppdelade på åtta kapitel. Kapitel I (artiklarna 1–4) innehåller allmänna bestämmelser och upptar bl.a. definitioner samt bestämmelser om tillämpningsområdet och skyddet för staternas suveränitet. Kapitel II (artiklarna 5–14) tar upp frågor om förebyggande åtgärder av olika slag. Kapitel III (artiklarna 15–42) reglerar kriminalisering och åtgärder för brottsbekämpning. Därefter följer i kapitel IV (artiklarna 43–50) ett avsnitt om internationellt samarbete. Ett centralt moment i konventionen utgörs av kapitel V (artiklarna 51– 59), som behandlar återställande av tillgångar. I kapitel VI (artiklarna 60–62) ges bestämmelser om tekniskt bistånd och informationsutbyte, medan kapitel VII (artiklarna 63–64) ägnas åt bestämmelser om tillämp-

ningsmekanismer. I kapitel VIII (artiklarna 65–71) finns slutbestämmelser. De åtaganden som följer av konventionen kan delas in i tre kategorier. Den första kategorin utgörs av tvingande bestämmelser som medför en förpliktelse för konventionsstaterna att bringa sin rättsordning i överensstämmelse med konventionens krav, om dessa krav inte redan är tillgodosedda. Till den andra kategorin hör bestämmelser enligt vilka staterna uppmanas överväga att vidta vissa beskrivna åtgärder för att stävja korruption eller för att effektivisera bekämpningen av sådan brottslighet. Den tredje kategorin, slutligen, består av artiklar som innehåller frivilliga åtaganden i fråga om åtgärder av det slag som nyss nämnts. Det är också att märka att det i betydande utsträckning överlämnas åt staterna själva att bedöma vilka nationella åtgärder som kan vara påkallade. Så är det – även när konventionen ställer mer konkreta krav på vad som skall åstadkommas – genomgående en förutsättning att endast sådana åtgärder behöver vidtas som är förenliga med den nationella rättsordningen och de grundläggande rättsprinciperna i den aktuella staten. Vid utarbetandet av korruptionskonventionen användes som förebilder både Europarådets straffrättsliga konvention om korruption och Palermokonventionen. Särskilt Palermokonventionen kom att utöva stort inflytande, vilket medfört att konventionerna uppvisar betydande likheter. I synnerhet gäller detta i fråga om artiklarnas struktur och ordalydelse och använda begrepp och definitioner. Konventionerna har dessutom ett delvis sammanfallande tillämpningsområde, eftersom även Palermokonventionen är tillämplig på allvarlig korruptionsbrottslighet. Vad som skiljer dem åt är i huvudsak att Palermokonventionen förutsätter att brottet varit gränsöverskridande till sin natur och att en organiserad brottslig sammanslutning varit delaktig vid brottet. Motsvarande krav uppställs inte i korruptionskonventionen. Vidare är Palermokonventionen generell till sin karaktär och omfattar således alla grova brott enligt den särskilda definitionen härom i konventionen. Korruptionskonventionen träffar däremot endast sådana brottsliga handlingar som särskilt utpekas i konventionen. Även FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen) uppvisar i vissa enskildheter likheter med korruptionskonventionen.

3.3 Vissa utgångspunkter för behandlingen

I denna proposition gör regeringen överväganden i frågorna om Sverige bör tillträda FN:s korruptionskonvention och – vid jakande svar – om lagstiftningsåtgärder måste vidtas för att den svenska rättsordningen skall stå i överensstämmelse med de konventionsåtaganden som är av tvingande karaktär. Däremot övervägs inte alltid om lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder bör vidtas i anledning av de rekommendationer eller frivilliga åtaganden som konventionen ger uttryck för. Som nyss framhållits uppvisar korruptionskonventionen likheter med vissa andra konventioner som Sverige tillträtt. I särskild mån gäller detta Palermokonventionen. I de delar där korruptionskonventionens reglering överensstämmer med andra konventioners är det därför en utgångspunkt för den fortsatta behandlingen att det – i förekommande fall – inte nu

skall göras andra bedömningar av lagstiftningsbehovet än vad som gjordes i anslutning till Sveriges tillträde till dessa andra konventioner.

4 Bör Sverige tillträda konventionen?

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot korruption.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig promemorians förslag. Skälen för regeringens förslag: Av det hittills sagda har framgått att konventionen utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Det har också framgått att den ansluter till flera andra FN-konventioner som Sverige har tillträtt, bl.a. Palermokonventionen och narkotikabrottskonventionen. Konventionen är det första mera omfattande instrument mot korruption som är avsett att vara globalt. Syftet är att genom effektivt internationellt samarbete förebygga de allvarliga problem och hot som korruption innebär för stabiliteten och säkerheten i samhället, de demokratiska institutionerna, etiska värderingar, en hållbar utveckling och rättssamhället. Även om det hittills förekommit ett begränsat antal lagförda korruptionsbrott här i landet bör Sverige självfallet medverka till att konventionen får bredast möjliga internationella anslutning. Globaliseringen och den tilltagande handeln mellan länder ökar risken för att korruptiva beteenden får fäste på nya platser. Vidare kan vinning av korruptionsbrott föras över mellan länder. Det är därför viktigt att även sådana stater som i en internationell jämförelse varit relativt förskonade från korruption vidtar åtgärder som kan bidra till att begränsa framväxten av sådan brottslighet. Därtill kommer att förebyggande åtgärder har stor betydelse för att öka medvetenheten om den fara som korruptionen utgör och om dess skadliga följder. Korruption är dessutom ett av de främsta hindren mot ekonomisk utveckling i låg- och medelinkomstländer. Mot den nu tecknade bakgrunden är det både naturligt och angeläget att Sverige ansluter sig till konventionen. En sådan åtgärd ligger dessutom väl i linje med Sveriges aktiva deltagande i övrigt internationellt arbete mot korruption, sådant detta bedrivs i bl.a. den inom Europarådet verkande Gruppen av stater mot korruption (GRECO) och i OECD:s arbetsgrupp mot bestickning av utländska tjänstemän i internationella affärsförhållanden. Av 10 kap. 2 § regeringsformen följer att regeringen inte får ingå för riket bindande överenskommelser utan riksdagens godkännande, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta eller – i annat fall – är av större vikt. Konventionen utgör en viktig beståndsdel i FN:s pågående arbete för att bekämpa brott. För Sverige är detta arbete mycket angeläget och högt prioriterat. Konventionen är därför av den arten att den bör godkännas av riksdagen redan av det skälet att den är av större vikt.

Frågan om Sveriges anslutning till konventionen kräver lagstiftningsåtgärder analyseras i det följande.

5 Hur svensk rätt förhåller sig till konventionens krav

5.1 Åtgärder för att förebygga korruption (artiklarna 5–14)

Regeringens bedömning: Vad konventionen kräver i fråga om åtgärder för att förebygga korruption är redan i dag tillgodosett i Sverige. Några lagändringar är därför inte behövliga.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan erinran. I anledning av regleringen i artikel 6 anser dock Statskontoret att det bör utredas om det är lämpligt att skapa en eller flera särskilda myndigheter med ansvar för korruptionsbekämpning, medan Transparency International Sverige i huvudsak efterfrågar ett tydliggörande av vilka offentliga organ som har i uppgift att förebygga korruption. Vidare uppmärksammar Hovrätten över Skåne och Blekinge att en viss del av den dömande verksamheten vid domstolarna utförs av icke ordinarie domare och sätter i fråga hur detta förhåller sig till artikel 11 i konventionen. Hovrätten, liksom Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Transparency International Sverige och Institutet mot mutor , frågar sig också om Sverige uppfyller konventionens krav på öppenhet och objektiva kriterier vid tillsättning av offentliga tjänster. De båda senare instanserna anser vidare att åtgärder bör vidtas för att förmå enskilda valkandidater och politiska partier att öppet redovisa hur de finansierar sin verksamhet. Slutligen ifrågasätter Skatteverket om förbudet i artikel 12.4 mot skatteavdrag för utgifter för mutor m.m. till fullo täcks av gällande lagstiftning.

Skälen för regeringens bedömning

I konventionen understryks vikten av att staterna har sådana regelsystem, normer för den offentliga verksamheten, organisationsformer och ett sådant samhällsklimat att korruption inte utvecklas. Detta kan uppnås genom en rad olika åtgärder som behandlas i konventionens kapitel II.

Allmänna åtgärder för att förebygga korruption (artiklarna 5 och 6)

I artikel 5 fastläggs de grundläggande principerna för hur korruption skall förebyggas. Enligt artikeln skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, ha en effektiv, samordnad politik mot korruption. De skall också sträva efter att skapa och främja effektiva metoder för att förebygga korruption. Staterna skall dessutom sträva efter att regelbundet utvärdera effektiviteten i de rättsliga och administrativa åtgär-

der som har korruptionsförebyggande syfte. Vidare skall staterna samarbeta med varandra och med internationella och regionala organisationer för att främja och utveckla åtgärder av detta slag. De krav som ställs i artikeln är allmänt hållna. Enligt regeringens bedömning kräver de inte några lagstiftningsåtgärder. I stället är det så att redan de verktyg som tillhandahålls genom befintlig lagstiftning – i förening med de krav som följer av den svenska förvaltningsmodellen – ger goda förutsättningar att förhindra uppkomsten av korruption. Som framgått av avsnitt 3.1 deltar Sverige dessutom på ett mycket aktivt sätt i det internationella samarbetet mot korruption, bl.a. genom medlemskap i OECD:s arbetsgrupp mot bestickning och i den inom Europarådet verkande Gruppen av stater mot korruption (GRECO). Genom båda dessa organs försorg blir Sveriges sätt att uppfylla sina åtaganden på korruptionsområdet föremål för en mycket noggrann utvärdering. I artikel 6 föreskrivs att staterna, i den mån det är lämpligt, skall se till att det finns ett eller flera organ som har till uppgift att förebygga korruption bl.a. genom att genomföra riktlinjer mot korruption och att öka och sprida kännedom om förebyggande av korruption. Organ med uppgifter av detta slag förutses ha en oberoende ställning och bör enligt artikeln förses med nödvändiga personella och ekonomiska resurser. Fråga uppkommer därför om förhållandena i Sverige är sådana att det är påkallat att inrätta ett eller flera sådana särskilda organ. I promemorian besvaras den ställda frågan nekande, medan Statskontoret anser att frågan bör utredas. Regeringen gör för sin del följande bedömning. När det gäller den offentliga förvaltningens möjligheter att stå emot utomståendes försök att nå fördelar genom korruption är systemen för tillsyn och kontroll av offentlig verksamhet givetvis av väsentlig betydelse. Effektiva sådana system avhåller offentliga funktionärer från att begå oegentligheter. Som främsta exempel på sådana tillsyns- och kontrollmyndigheter måste framhållas Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK), som – förutom att påpeka felaktigheter och uttala kritik – kan väcka frågor om disciplinärt ansvar. I egenskap av särskilda åklagare kan de väcka åtal mot befattningshavare som står under ämbetenas tillsyn och som misstänks ha begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger dem i tjänsten eller uppdraget. Till grund för tillsynen ligger såväl anmälningar från enskilda som JO:s och JK:s egna initiativ. En i sammanhanget lika relevant granskning med annan inriktning utövas av Riksrevisionen, som är en myndighet under riksdagen. Enligt lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. har Riksrevisionen rätt att granska bl.a. den verksamhet som bedrivs av regeringen, olika statliga myndigheter och riksdagens förvaltning samt statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag eller stiftelser. Revisorerna får även granska användningen av statsmedel som tagits emot för viss verksamhet (t.ex. kommunal verksamhet). Redan den tillsyn och kontroll som nu beskrivits medför enligt regeringens bedömning att den svenska förvaltningen är väl rustad att stå emot försök till korruption. Härtill kan nämnas att Verket för förvaltningsutveckling (VERVA) har regeringens uppdrag att utveckla den svenska tjänstemannarollen. Som ett led i fullgörandet av detta uppdrag har verket inlett ett arbete kring etikfrågor och korruptionsförebyggande insatser. Arbetet bedrivs i samverkan med Åklagarmyndigheten.

Inte heller inom samhället i övrigt är erfarenheterna sådana att det enligt regeringens mening finns anledning att inrätta särskilda organ av det slag som avses med artikel 6. Nuvarande former för korruptionsförebyggande är ändamålsenliga och väl fungerande. Vad som särskilt kommer i blickpunkten är givetvis polisens verksamhet. En av dess huvuduppgifter är att förebygga brott. I den uppgiften ingår bl.a. att samla och sprida kunskap om förekommande brottslighet och att, vid behov, göra statsmakterna uppmärksamma på det behov av lagändringar som kan föreligga för att minska risken för brott. Även förekomsten av en effektiv organisation för utredning och lagföring av brott har i sig en brottsförebyggande verkan. En sådan organisation finns i Åklagarmyndigheten och den särskilda nationella åklagarkammare – Riksenheten mot korruption – som handlägger samtliga brottsmisstankar om muta och bestickning i landet. Riksenheten deltar även i myndighetsövergripande projekt och utbildningar om korruption. Därutöver har enheten varit drivande i bildandet av ett nationellt nätverk med syfte att upptäcka och bekämpa korruptionsbrott. Korruptionsförebyggande arbete bedrivs emellertid också inom ramen för icke-statliga organisationer. Institutet mot mutor är en allmännyttig ideell förening som sedan drygt 70 år tillbaka verkar för god sed för beslutspåverkan inom näringslivet, liksom i samhället i övrigt, och söker motverka användning av mutor och andra otillbörliga förmåner som medför sådan påverkan. Institutet bildades av företrädare för olika grenar av näringslivet och drivs alltjämt av sådana huvudmän. Genom sin verksamhet har institutet bidragit till att det etablerats vägledande anvisningar om vad som skall anses vara en otillbörlig förmån eller muta. Dessa anvisningar har legat till grund för interna riktlinjer både i den privata och offentliga sektorn. För regeringen är det en självklar utgångspunkt att korruption skall förebyggas och – för det fall den skulle visa sig – aktivt bekämpas. Det som sagts hittills visar att befintlig myndighetsstruktur tillsammans med de insatser som görs av andra aktörer i samhället ger goda förutsättningar för ett framgångsrikt sådant arbete. Mot den bakgrunden saknas skäl att för Sveriges del överväga ett inrättande av sådana särskilda organ som avses i artikel 6 i konventionen.

Åtgärder för att förebygga korruption bland offentliga tjänstemän (artiklarna 7 och 8)

Artikel 7.1 tar upp frågor som hör samman med rekrytering av och anställningsvillkor för offentliga tjänstemän. Enligt artikeln skall staterna sträva efter att ha system för bl.a. rekrytering, anställning, befordran och pensionering av offentliga tjänstemän som grundas på öppenhet och objektiva kriterier som förtjänst, opartiskhet och skicklighet. De aktuella systemen skall vidare innefatta en nöjaktig ordning för urval och utbildning av personer som skall inneha poster som är särskilt sårbara för korruption och som främjar tillräcklig ersättning till tjänstemännen. Det skall också finnas system för kompetensutveckling som gör tjänstemännen skickade att utföra sina uppgifter på korrekt sätt. För samtliga åtaganden enligt punkt 1 gäller att staterna skall rätta sig efter dem ”där så

är lämpligt och i enlighet med grundprinciperna i sin nationella rättsordning”. Den grundläggande principen för tjänstetillsättning finns i 11 kap. 9 § regeringsformen. Där föreskrivs att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Även lagen (1994:260) om offentlig anställning, som innehåller grundläggande regler för flertalet statligt anställda, föreskriver att det vid anställning bara skall fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Grunderna för anställning tillämpas även vid befordran, om arbetstagaren därigenom får en ny tjänst. Beslut i tjänstetillsättningsärenden kan i stor utsträckning överklagas. Detta gäller dock inte i de fall där tjänsten tillsätts av regeringen. Antalet tjänster som tillsätts av regeringen har successivt minskat, i takt med att myndigheterna har fått ökad självständighet i ekonomiska och administrativa frågor. Numera är det främst tjänster som myndighetschef, ett fåtal andra högre tjänster samt domartjänster som tillsätts av regeringen. Normalt gäller offentlighetsprincipen för handlingarna i ett tjänstetillsättningsärende. Det innebär att vem som helst kan ta del av underlaget i ett visst sådant ärende. När det gäller tillsättningen av vissa högre statliga tjänster och sådana domartjänster som är förenade med kallelseförfarande ifrågasätter Hovrätten över Skåne och Blekinge, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Transparency International Sverige och Institutet mot mutor om Sverige uppfyller konventionens krav på öppenhet och objektiva kriterier. Som framgått följer det av den gällande ordningen att förfarandet vid tillsättning av statliga tjänster genomgående präglas av stor öppenhet, samtidigt som det ställs krav på att beslut i sådana frågor vilar på objektiva grunder. Beslut i tillsättningsärenden kan också i stor utsträckning överklagas, vilket bidrar till att motverka risken för att tjänster tillsätts på annat än sakliga grunder. Vad som föreskrivs om att staterna skall sträva efter system för rekrytering m.m. som uppfyller konventionens krav får därmed anses vara uppfyllt. Emellertid utesluter inte detta att Sveriges strävan på området drivs längre och att åtgärder övervägs för att ytterligare öka öppenheten vid tillsättning av tjänster. Så har regeringen i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, utgiftsområde 2, s 38 f.) gett tillkänna sin avsikt att reformera utnämningspolitiken, allt med utgångspunkt i regeringsformens stadgande att det vid statliga utnämningar endast skall fästas avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Det är regeringens målsättning att utnämningsmakten skall präglas av förutsägbarhet, spårbarhet och öppenhet. De kravprofiler som upprättas inför en chefsrekrytering görs numera offentliga. Till det som nu sagts skall läggas att frågan om formerna för tillsättning av vissa högre statliga tjänster för närvarande är föremål för utredning av Grundlagsutredningen (dir. 2004:96). Uppdraget i denna del avser att överväga åtgärder för att öka öppenheten i tillsättningsförfarandet. Enligt artikel 7.2 och artikel 7.3 skall staterna överväga att vidta lämpliga lagstiftnings- och andra åtgärder för att dels föreskriva normer för kandidatur och val till offentliga tjänster, dels förbättra öppenheten i frå-

ga om finansiering och kandidatur för valda offentliga tjänster och, där så är tillämpligt, finansiering av politiska partier. För svenska förhållanden gäller i huvudsak följande i de avseenden som berörs i artiklarna. En huvudprincip i den svenska förvaltningen är att verksamheten till allra största delen utövas av ämbetsmän och inte av valda funktionärer. Valsystemet berör därför främst ledamöterna i beslutande församlingar. De grundläggande reglerna om det svenska valsystemet finns i 3 kap. regeringsformen och vallagen (2005:837). Vallagen innehåller detaljerade bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige samt Europaparlamentet. Lagen reglerar bl.a. sådant som förberedelser före valet, vem som är valbar, registrering av partier och kandidater, hur valet skall förrättas och vilka delar av valförfarandet som är överklagbara. Staten lämnar ekonomiskt stöd till politiska partier. Bestämmelserna härom finns i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. Bidragsbeloppen och uppgifter om vilka partier som beviljas bidrag är offentliga. Bidrag utgår bara till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, vilket skall ha manifesterats i allmänna val. Beloppen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning. Av tradition finansierar de politiska partierna sina kandidaters valkampanjer. Det är först på senare tid, genom införandet av personval, som enskilda kandidater har fått anledning att överväga om de skall finansiera sina personliga valkampanjer på annat sätt, t.ex. i fall där kandidaten inte stöds av respektive parti. Det finns i dag ingen författningsreglering i Sverige som ger allmänheten insyn i partiers och kandidaters intäkter. Däremot har en tradition utvecklats som innebär att riksdagspartierna ensidigt eller genom frivilliga överenskommelser åstadkommer öppenhet kring sina intäkter. Den senaste överenskommelsen träffades mellan riksdagspartierna i april år 2000 och avser både partiernas och enskilda kandidaters verksamhet. Lokala och regionala partiorganisationer samt sidoorganisationer uppmanas att följa överenskommelsen. I den aktuella överenskommelsen sägs inledningsvis att redovisningen av partiernas intäkter skall vara så öppen som möjligt, att det är rimligt att väljarna vet hur partierna finansierar sin verksamhet och hur enskilda kandidater finansierar sina personvalskampanjer samt att överenskommelsen avser både partiernas och enskilda kandidaters verksamhet. Av överenskommelsen framgår bl.a. att ekonomiskt stöd från juridiska personer skall redovisas med namn och belopp. När det gäller stöd från enskilda redovisas det totala beloppet samt antalet bidragsgivare. Vidare skall överenskommelsen omfatta all verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelser, bolag eller annan form. Partiernas bokslut skall utformas så att det så enkelt som möjligt går att utläsa hur verksamheten finansieras. Enskilda kandidater i allmänna val förväntas lämna motsvarande redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i form av stödannonsering, subventionering av annonskostnader och personella resurser skall så långt som möjligt redovisas. Partiernas bokslut skall finnas tillgängliga för dem som önskar ta del av dem och partiernas ekonomichefer eller motsvarande skall utveckla redovisningsformer som gör det möjligt att uppfylla överenskommelsen.

Vad konventionen kräver i de hänseenden som behandlas i artiklarna 7.2 och 7.3 är att staterna överväger att vidta lämpliga lagstiftnings- och andra åtgärder. Det rör sig således inte om några bindande åtaganden. Mot bakgrund av vad som nyss redovisats om innebörden av den frivilliga överenskommelsen mellan riksdagspartierna finner regeringen att det saknas anledning att vidta åtgärder i saken. Vad Transparency International Sverige och Institutet mot mutor anför föranleder inte annan bedömning. Enligt artikel 7.4 skall staterna också ha system som främjar öppenhet och förebygger intressekonflikter. Den svenska öppenheten, främst den grundlagsskyddade rätten för envar att ta del av allmänna handlingar, är unik. Den bidrar till ett samhällsklimat som generellt förebygger brott och felaktiga beteenden inom den offentliga förvaltningen. Öppenheten minskar risken för korruption. Av artikel 8.2 och artikel 8.3 följer att staterna bl.a. skall sträva efter att tillämpa uppförandekoder för offentliga tjänstemän. I de fall där det befinns lämpligt skall staterna beakta befintliga initiativ på detta område, som exempelvis den internationella uppförandekoden för tjänstemän som är intagen i en bilaga till FN:s generalförsamlings resolution 51/59 av den 12 december 1996. Några generella uppförandekoder av det slag som avses i artikeln finns inte för svensk offentlig förvaltning. Detta skall bl.a. ses mot bakgrund av att den svenska förvaltningen bygger på självständiga myndigheter. De allmänna målsättningar som följer av lagstiftningen och av statmakternas anvisningar för användningen av allmänna medel fyller emellertid motsvarande funktion. Åtagandena enligt konventionen – som inte är bindande – får redan härigenom anses tillgodosedda. Härutöver kan dock nämnas att Finansdepartementet tillsammans med intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting har tagit initiativ till ett projekt för att öka offentliga tjänstemäns medvetenhet om risken för att utsättas för otillbörlig påverkan. Projektet har resulterat i en tryckt skrift som under år 2006 har distribuerats till flertalet anställda i stat, landsting och kommun. Som framgått vid behandlingen av konventionens artiklar 5 och 6 här ovan bedriver även Verket för förvaltningsutveckling och Riksenheten mot korruption arbete med att utveckla tjänstemannarollen i syfte att motverka korruption. Enligt artikel 8.4 skall staterna vidare överväga att vidta åtgärder och införa system som underlättar för offentliga tjänstemän att anmäla korruption, när de i tjänsten får kännedom om sådana gärningar. Eftersom vem som helst kan anmäla ett brott utgör varken interna instruktioner eller rättegångsbalkens reglering något hinder mot att en enskild tjänsteman gör en polisanmälan eller anmälan till annan brottsbekämpande myndighet. Även i sekretesslagstiftningen har det tagits hänsyn till att det kan finnas behov i den offentliga förvaltningen av att anmäla brott. Det förhållandet att det råder sekretess för en viss uppgift hindrar sällan att brott anmäls. Särskilda sekretessbrytande regler har tillskapats för att tillgodose behovet av att kunna anmäla brott (se 14 kap. 1–3 §§ sekretesslagen [1980:100]). Staterna skall också enligt artikel 8.5 sträva efter att vidta åtgärder och införa system som ålägger offentliga tjänstemän att inför vederbörande myndigheter redogöra för bl.a. sin verksamhet utanför tjänsten, sina upp-

drag samt för viktiga inslag i tjänstemannens privata ekonomiska förhållanden och gåvor och andra förmåner som kan ge upphov till intressekonflikter. Slutligen skall staterna, i enlighet med principerna i sin nationella lagstiftning överväga disciplinära och andra åtgärder mot offentliga tjänstemän som bryter mot koder eller normer som har upprättats i enlighet med artikel 8.6. I dessa hänseenden är reglerna om disciplinansvar i lagen om offentlig anställning av intresse. Enligt lagen får en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas (14 §). Disciplinpåföljderna är varning och löneavdrag (15 §). Disciplinär bestraffning beslutas normalt av arbetsgivaren eller av ett särskilt organ hos denne, t.ex. en ansvarsnämnd. Det disciplinrättsliga systemet motsvarar väl de åtaganden som framgår av konventionen. Lagen om offentlig anställning innehåller också regler om otillåtna bisysslor, som anger att en arbetstagare inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (7 §). Arbetsgivaren skall informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan utgöra en sådan otillåten bisyssla och arbetstagarna är på begäran av arbetsgivaren skyldiga att lämna uppgifter om sina bisysslor. Arbetsgivaren skall besluta att en arbetstagare skall upphöra med en otillåten bisyssla. För ordinarie domare och chefer för myndigheter under regeringen finns en skyldighet att på eget initiativ anmäla vilka bisysslor de har (7 a–7 d §§). Sammanfattningsvis finns på flertalet av de områden som berörs i artiklarna 7 och 8 svenska regler som uppfyller konventionens bestämmelser. I övriga delar ter det sig inte inom ramen för detta ärende nödvändigt eller lämpligt att införa nya bestämmelser. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkallade.

Åtgärder för att säkra kontrollen över offentlig upphandling och förvaltningen av allmänna medel samt för att öka öppenheten i den offentliga förvaltningen (artiklarna 9 och 10)

I artikel 9.1 föreskrivs att staterna skall ha lämpliga regelsystem för offentlig upphandling. Reglerna om upphandling skall bygga på öppenhet, vara konkurrensfrämjande och innehålla objektiva kriterier för beslutsfattande samt vara effektiva för att förebygga korruption. Frågor och åtgärder som särskilt räknas upp i punkterna a)–d) är information till allmänheten om pågående upphandlingar och deras resultat, att det finns i förväg beskrivna kriterier för deltagande i upphandlingen och beslut under upphandlingen, som möjliggör efterhandskontroll och effektiv domstolsprövning. Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling gäller vid upphandling som görs av staten, kommuner, landsting samt vissa bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som anges i dess 1 kap. 6 §. I lagen regleras bl.a. hur olika typer av upphandling skall gå till, vilka krav som ställs på annonsering, hur anbuden skall prövas, möjligheterna att få ett beslut i en upphandlingsfråga prövat av domstol samt rätten till skadestånd om den

upphandlande enheten har brutit mot reglerna i lagen. Regleringen på principerna om att upphandling normalt skall göras i öppen konkurrens, att förfarandet skall vara förutsebart och att det skall finnas möjlighet att få till stånd rättelse om upphandlingen inte har följt regelsystemet. En särskild myndighet, Nämnden för offentlig upphandling, har till uppgift att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt lagen. Nämnden skall även verka för en effektiv offentlig upphandling och svara för viss statistik inom området. Regeringen finner att den nu beskrivna regleringen av offentlig upphandling och systemet för kontroll av sådan upphandling motsvarar de krav som ställs i punkterna a)–d) av artikel 9.1. I punkt e) behandlas åtgärder för att reglera frågor angående personal som är ansvarig för upphandlingar, såsom intresseförklaringar i särskilda offentliga upphandlingar samt förfaranden för kontroll av och utbildningskrav för sådan personal. Med uttrycket intresseförklaringar i särskilda upphandlingar torde konventionen avse metoden att genom en redogörelse av den som skall sköta upphandlingen kontrollera att han eller hon inte har egna intressen i utgången av upphandlingar av betydande omfattning, dvs. en redogörelse för omständigheter som kan utgöra jäv. Med begreppet förfaranden för urval ( eng. screening procedures ) och utbildningskrav torde avses regler som säkerställer att personer med rätt kvalifikationer och utbildning väljs för upphandlingsförfarandet och att dessa står under regelbunden kontroll för att undvika att ovidkommande hänsyn tas av dessa under upphandlingsförfarandet. Uttryckliga jävsbestämmelser saknas i lagen om offentlig upphandling. För anställda vid upphandlande enheter som omfattas av förvaltningslagen (1986:223) gäller dock den lagens bestämmelser om jäv (11 §). Härav framgår att den som handlägger ett ärende är jävig bl.a. om saken angår vederbörande själv eller någon närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom eller henne eller någon närstående, om handläggaren eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång eller om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till opartiskheten. Enligt 12 § andra stycket skall den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne ge detta till känna. Även vid sådana upphandlingar där den upphandlande enheten inte omfattas av förvaltningslagens krav finns regler av betydelse för att säkerställa upphandlingens affärsmässighet. Enligt 1 kap. 4 § lagen om offentlig upphandling skall en upphandling göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. I kravet på affärsmässighet får anses ligga att den som utför upphandlingen har erforderliga kvalifikationer för att kunna sköta uppgiften och att hans eller hennes arbete kontinuerligt följs upp. Om den upphandlande enheten bryter mot bestämmelsen och detta medför skada för leverantören, kan en domstol förordna att upphandlingen skall göras om. Utöver reglerna om jäv kan givetvis bestämmelserna om otillåtna bisysslor i lagen om offentlig anställning förebygga att den person som är

ansvarig för upphandlingen har egna intressen i utgången av upphandlingen. Bestämmelserna har berörts i anslutning till behandlingen av artiklarna 7 och 8 här ovan. Regeringen finner sammanfattningsvis att det finns ett väl fungerande system för att säkerställa att personal med ansvar för upphandling inte tar ovidkommande hänsyn till följd av jävsförhållanden eller bristande kvalifikationer. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad i anledning av punkt e) i artikel 9.1. Enligt artikel 9.2 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att främja öppenhet och ansvarsutkrävande vid förvaltning av allmänna medel. Sådana åtgärder skall bl.a. omfatta förfaranden för antagande av statsbudgeten, rapportering om inkomster och utgifter, normer för redovisning och revision samt effektiva och ändamålsenliga system för riskhantering och intern kontroll. På området för ekonomisk styrning och ekonomisk redovisning inom statlig förvaltning finns ett detaljerat normsystem. Här kan nämnas förordningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, som reglerar myndigheternas penningflöden, och förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag, som reglerar den ekonomiska rapporteringen till regeringen. Myndigheter som lyder direkt under regeringen skall lämna ekonomisk redovisning som bygger på samma principer som årsredovisningslagen (1995:1554). Ekonomistyrningsverket är en central förvaltningsmyndighet för ekonomisk styrning av statlig verksamhet. Verket, som är en stabsmyndighet till regeringen, svarar för en effektiv och ändamålsenlig ekonomistyrning och har till uppgift bl.a. att ansvara för statsredovisningen och att utveckla god redovisningssed i staten. Verket får meddela föreskrifter i fråga om den statliga redovisningen, finansieringen och resultatstyrningen. Det publicerar normer för ekonomistyrningen och bedriver utbildnings-, stödoch konsultverksamhet som riktar sig till myndigheterna. För kommunerna finns regler om ekonomisk förvaltning i 8 kap. kommunallagen (1991:900). Regler om kommunal revision finns i 9 kap. samma lag. Sedan nära tio år tillbaka ankommer det på alla statliga myndigheter att arbeta aktivt med riskhantering inom sina verksamhetsområden. Skyldigheten följer av förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Varje myndighet skall enligt 3 § identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet och vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster. Till det som skall beaktas hör givetvis risken att utsättas för brott. Kammarkollegiet har en övergripande roll när det gäller riskhanteringen inom den statliga sektorn. Av det nu sagda framgår att gällande ordning står i överensstämmelse med konventionens krav. Härtill kommer att det bedrivs ett aktivt förebyggande arbete för att minimera risker inom den statliga förvaltningen. Detta innebär, i förening med möjligheten att utkräva disciplinärt ansvar av tjänstemän som begår fel vid hantering av allmänna medel, att några ytterligare åtgärder inte är påkallade. I artikel 9.3 föreskrivs att staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att dels skydda och bevara redovisningshandlingar och andra handlingar

som gäller offentliga utgifter och inkomster, dels förebygga förfalskning av sådana handlingar. Arkivlagen (1990:782) reglerar statliga och kommunala myndigheters och vissa andra organs skyldighet att bevara handlingar. Grundprincipen är att allmänna handlingar skall bevaras under viss tid, som står i relation till handlingens betydelse. Handlingar får gallras när tiden för bevarande har löpt ut eller om det annars finns en regel som medger gallring. En statlig myndighet får enligt 12 § arkivlagen, på annat sätt än genom gallring, bara avhända sig handlingar i två situationer. Den ena är genom att återlämna eller överlämna en handling med stöd av lag eller föreskrift. Den andra är genom ett särskilt beslut av regeringen. Handlingar som myndigheten har fått genom lån får dock alltid återlämnas. Likartade regler gäller enligt 15 § för kommunala myndigheter. I bokföringslagen (1999:1078) finns detaljerade regler om vilka redovisningshandlingar som skall finnas, hur de skall skyddas och hur länge de måste bevaras. Straffansvaret för bokföringsbrott regleras i 11 kap. 5 § brottsbalken. För bokföringsbrott döms den som på visst i paragrafen angivet sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen Reglerna i bokföringslagen om bokföringsskyldighet gäller inte för staten, kommunerna, landstingen, kommunalförbunden och regionförbunden (2 kap. 5 § bokföringslagen). I praktiken upprätthålls samma bokföringsstandard i dessa verksamheter, men däremot kan straffansvar för bokföringsbrott inte utkrävas. Om redovisningshandlingar som härrör från en verksamhet för vilken bokföringslagen inte gäller förstörs, görs obrukbara eller undanskaffas kan ansvar för undertryckande av urkund göras gällande, om åtgärden innebär fara i bevishänseende (14 kap. 4 § brottsbalken). De nu redovisade reglerna uppfyller konventionens krav på ett fullgott skydd för redovisningshandlingar och andra handlingar som rör förvaltningen av offentliga medel. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkallade. Som ytterligare ett led i åtgärderna att förebygga korruption skall staterna, enligt artikel 10, vidta nödvändiga åtgärder för att bl.a. öka öppenheten gentemot allmänheten. Artikeln innehåller inte några bindande åtaganden. De åtgärder som nämns är bl.a. att ge allmänheten information om den offentliga förvaltningens organisation, funktion och beslutsprocesser, att underlätta och förenkla administrativa rutiner för att ge allmänheten tillgång till myndigheterna och att informera om riskerna för korruption i den offentliga förvaltningen. Den öppenhet som kännetecknar svensk offentlig förvaltning bygger på tryckfrihetsförordningens unika reglering, som ger varje medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt är betydligt mer långtgående än i de flesta andra länder. Själva öppenheten säkerställer – tillsammans med den offentliga redovisningen av myndigheternas beslut och ekonomiska förhållanden m.m. – att det finns goda möjligheter att kontrollera offentlig verksamhet. Enligt regeringens mening är de krav som konventionen ställer i artikel 10 väl tillgodosedda. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte.

Åtgärder för att förebygga korruption bland domare och åklagare (artikel 11)

I artikel 11 behandlas åtgärder som rör domare och åklagare. Med beaktande av domstolarnas självständighet och deras centrala roll i korruptionsbekämpningen skall staterna vidta åtgärder för att förstärka integriteten och förebygga tillfällen till korruption bland domare. Detta skall göras i enlighet med grundprinciperna i den nationella rättsordningen och utan att det påverkar domstolarnas oberoende. Om åklagare har en från domstolsväsendet fristående ställning, får åtgärder i samma syfte införas och tillämpas för åklagare. Som framhållits i anslutning till behandlingen av artiklarna 5 och 6 här ovan utgör den tillsynsverksamhet som utövas av Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern en viktig del av det kontrollsystem som är nödvändigt för att förebygga korruption. Tillsynen omfattar både åklagarväsendet och domstolarna. I förening med de principer om öppenhet och offentlighet som kännetecknar svenskt samhällsliv är detta kontrollsystem väl ägnat att förebygga korruption bland åklagare och domare. Ordinarie domare anställs med fullmakt. Deras anställningsförhållanden regleras i första hand genom lagen (1994:261) om fullmaktsanställning (fullmaktslagen), som ger ett starkare anställningsskydd än alla andra anställningsformer i offentlig förvaltning. En domare får enligt 11 kap. 5 § regeringsformen skiljas från sin tjänst endast i två situationer. Den ena är om domaren genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbart olämplig att inneha tjänsten. I ett sådant fall kan fråga om avskedande aktualiseras (7 § fullmaktslagen). Den andra är om domaren har uppnått föreskriven pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. Som framhålls av Hovrätten över Skåne och Blekinge utövas en viss del av den dömande verksamheten av icke ordinarie domare, främst fiskaler och assessorer. För icke ordinarie domare gäller de regler om upphörande av anställning som finns i lagen (1982:80) om anställningsskydd. De har alltså inget sådant särskilt skydd mot uppsägning eller avskedande som tillkommer ordinarie domare. Enligt hovrätten kan det diskuteras hur denna ordning förhåller sig till konventionens krav. Regeringen kan för sin del inte ansluta sig till den farhåga som antyds av hovrätten. Vad som avkrävs staterna enligt artikel 11 i konventionen är att de vidtar åtgärder för att förstärka integriteten och förebygga tillfällen till korruption bland domare. Någon oförenlighet mellan dessa krav och den omständigheten att icke ordinarie domare deltar i dömande verksamhet föreligger inte. Såvitt gäller åklagarväsendet finns vissa grundläggande bestämmelser i 7 kap. rättegångsbalken, men i princip skiljer sig inte den verksamheten i rättsligt hänseende från annan statlig verksamhet. Rättegångsbalken utgår dock ifrån att åklagarfunktionen i enskilda ärenden utövas av den enskilde åklagaren och inte av Åklagarmyndigheten . De allra flesta åklagare har samma anställningsförhållanden som andra statligt anställda. Det innebär att för dem gäller reglerna i lagen om anställningsskydd om upphörande av anställning. En åklagare har således inte samma långtgående skydd mot uppsägning eller avskedande som en ordinarie domare.

Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen, som är tillämplig även på åklagare, får ingen myndighet, inte heller riksdagen, bestämma hur en förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpning av lag. Såvitt känt har det under mycket lång tid inte ens förekommit någon misstanke om korruption bland domare eller åklagare. De regler och villkor som gäller för anställning av ordinarie domare och för utövningen av domartjänst borgar för att de som anförtros dessa uppgifter har stor integritet. Detsamma gäller icke ordinarie domare och åklagare, även om dessa inte har samma trygghet i anställningen. Sammantaget finner regeringen att lagstiftningsåtgärder inte är påkallade i anledning av de krav som framgår av artikel 11 i konventionen.

Åtgärder riktade mot den privata sektorn och samverkan med samhället i övrigt (artiklarna 12 och 13)

Enligt artikel 12.1 skall staterna vidta olika åtgärder för att förebygga korruption i den privata sektorn och förbättra normerna för redovisning och revision i denna del av samhället samt, i den mån det behövs, tillhandahålla effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för bristande efterlevnad av sådana bestämmelser. I artikel 12.2 ges exempel på vilka typer av åtgärder det kan bli fråga om. Så nämns bl.a. att främja utvecklandet av uppförandekoder, att förebygga sådana intressekonflikter som kan uppstå vid offentligt anställda tjänstemäns övergång till verksamhet inom den privata sektorn och att säkerställa goda regler om internrevision. Det förebyggande arbetet mot korruption är av central betydelse. I det arbetet har uppförandekoder alltmer hamnat i blickpunkten. Som exempel kan nämnas att Internationella handelskammaren (ICC) har gett ut uppförandekoden ”ICC:s uppförandekod för att bekämpa utpressning och mutor”. I denna rekommenderas att företagen utformar egna uppförandekoder som avspeglar ICC:s uppförandekod liksom företagens särskilda förhållanden och specifika affärsmiljö. Andra exempel kan också anföras. Det frivilliga arbete som redan bedrivs är således väl förenligt med konventionens intentioner på denna punkt. I den exemplifierande uppräkningen i artikel 12.2 nämns vidare åtgärder för att förebygga intressekonflikter genom att införa begränsningar för offentliga tjänstemäns övergång till verksamhet inom den privata sektorn i fall där verksamheten står i direkt samband med tjänstemannens tidigare uppgifter. Någon reglering som mera omedelbart uppställer sådana begränsningar finns inte i svensk rätt. På några områden finns det emellertid regler som tar hänsyn till att det skett en övergång mellan offentlig och privat tjänst. Ett exempel är sekretesslagstiftningen. För en person som på grund av anställning eller uppdrag hos en myndighet, eller av annat skäl som anges i bestämmelsen, har fått del av en sekretessbelagd uppgift gäller enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen förbud att röja eller utnyttja uppgiften, om inte annat följer av lagen eller förordning till vilken den hänvisar. Tystnadsplikten gäller, med visst i 1 kap. 13 § angivet undantag, även efter det att anställningen har avslutats. Detta innebär att en tjänsteman som byter anställningsform är förhindrad att utnyttja sekretessbelagd information som han har fått del av i verksamhet i of-

fentlig tjänst. Även i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (1–3 och 7 §§) finns likartade bestämmelser, som förbjuder den som har s.k. insiderinformation att yppa eller utnyttja uppgifter som har betydelse för kursen på finansiella instrument. Det ligger i sakens natur att insiderinformation har kort varaktighet och att denna form av begränsning därför normalt upphör ganska snart efter det att en arbetstagare eller uppdragstagare har bytt anställning eller uppdragsgivare. Frågan om det behövs regler för övergång mellan offentlig och privat tjänst kan inte lösas i detta sammanhang. Något sådant fordras inte heller för att konventionen skall kunna tillträdas. Här kan bara nämnas att konstitutionsutskottet har berört frågan i ett granskningsbetänkande (bet. 2002/03:KU30). Granskningen föranleddes vid det tillfället av en anmälan mot statsministern för ett f.d. statsråds övergång till verksamhet på den privata sektorn. Utskottet framhöll att det i princip är av godo för både offentlig och privat verksamhet med erfarenhet från samhällets skilda sektorer och att framför allt sekretesslagens regler, med det straffansvar som reglerna innefattar, ger ett gott skydd för statens intressen när någon lämnar verksamhet i staten för tjänstgöring inom t.ex. näringslivet. Samtidigt ansåg utskottet att det inte gick att bortse ifrån att den omständigheten att ett statsråd lämnar sitt uppdrag för att ta en tjänst på den privata sektorn någon gång skulle kunna rubba allmänhetens förtroende för att vederbörande utövat sitt statsrådsuppdrag helt utan hänsyn till kommande anställnings- eller uppdragsmöjligheter. Enligt utskottet kunde det därför finnas anledning för regeringen att pröva t.ex. en möjlighet med tidskarantän (s. 127). Granskningen föranledde inte något annat uttalande från utskottets sida. Även åtgärder som tar sikte på regelverket kring redovisning och revision nämns i den exemplifierande uppräkningen i artikel 12.2. Sådana regler finns för svenskt vidkommande i bl.a. i 9 och 10 kap. aktiebolagslagen (2005:551), 4 kap. stiftelselagen (1994:1220) och i årsredovisningslagen samt i de särskilda lagar om årsredovisning som finns för vissa typer av företag. De svenska redovisnings- och revisionsreglerna motsvarar vad som gäller i många andra länder och uppfyller vad konventionen kräver i detta hänseende. Till detta kan läggas att en artikel med sakligt sett likartat innehåll i Europarådets civilrättsliga konvention mot korruption (artikel 10) inte ansågs kräva några lagstiftningsåtgärder vid Sveriges tillträde till den konventionen (se prop. 2003/04:70 s. 48). Enligt artikel 12.3 skall staterna, för att förhindra korruption, vidta åtgärder för att förbjuda handlande som syftar till att skapa en felaktig eller missvisande bokföring. Det skall vara förbjudet att skapa icke bokförda konton, att utföra transaktioner som inte bokförs eller inte kan identifieras tillräckligt, att bokföra fiktiva utgifter, att bokföra skulder med felaktigt angivande av deras uppkomst, att använda falska handlingar samt att uppsåtligt förstöra redovisningshandlingar i förtid. Handlande av nu angivet slag faller i de flesta fall under straffansvaret för bokföringsbrott (11 kap. 5 § brottsbalken). Utgör handlandet ett led i penningtvätt kan bestämmelsen i brottsbalken om penninghäleri vara att tillämpa (9 kap. 6 a § brottsbalken). Som tidigare framhållits kan sådant förstörande av redovisningshandlingar som inte kan anses utgöra bokföringsbrott i stället vara straffbart som undertryckande av urkund (14 kap.

4 § brottsbalken). Det finns således i svensk rätt straffbestämmelser som väl uppfyller de krav som kommer till uttryck i artikel 12.3. Artikeln har för övrigt en motsvarighet i artikel 8.1 i OECD-konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden, vilken artikel inte ansågs kräva lagstiftningsåtgärder vid Sveriges tillträde till den konventionen (se prop. 1998/99:32 s. 65 f.). I artikel 12.4 föreskrivs att en konventionsstat inte får tillåta skatteavdrag för utgifter för bestickning eller, i förekommande fall, för andra utgifter som uppstår vid främjande av korrumperat beteende. I promemorian hänvisas i detta hänseende till 9 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) – som innebär att utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar inte får dras av som kostnader vid beräkningen av skattskyldighet – och görs bedömningen att svensk rätt uppfyller konventionens krav. Emellertid ifrågasätter Skatteverket om formuleringen ”andra utgifter som uppstår vid främjande av korrumperat beteende” kan ha en annan innebörd än ”otillbörliga belöningar” i 9 kap. 10 § inkomstskattelagen. Regeringen gör för sin del följande bedömning. Andra ledet i artikel 12.4 torde innebära att i förekommande fall inte bara gärningsmannen utan även den som medverkat till (jfr ”främjat”) ett korruptionsbrott skall träffas av förbudet mot avdragsrätt för utgifter med anledning av brottet. Den som har främjat ett korruptionsbrott kan, om han eller hon inte själv är att anse som gärningsman, med stöd av 23 kap. 4 § brottsbalken dömas för medhjälp till eller anstiftan till bl.a. bestickning. En utgift som medhjälparen haft under dessa omständigheter torde normalt kunna likställas med en muta eller en annan otillbörlig belöning. Andra ledet i artikel 12.4 torde därför inte avse andra situationer än dem som täcks av avdragsförbudet i inkomstskattelagen. Regeringen kan alltså se goda skäl för promemorians bedömning och ansluter sig till den. Sammantaget finner alltså regeringen att någon lagstiftningsåtgärd inte är påkallad i anledning av de åtaganden som följer av artikel 12 i konventionen. Enligt artikel 13.1 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att främja att enskilda personer och grupper utanför den offentliga sektorn deltar aktivt i att förebygga och bekämpa korruption. Som exempel på vad som kan göras anförs bl.a. åtgärder som syftar till ökad öppenhet inom den offentliga förvaltningen och att allmänheten har effektiv tillgång till information. Såvitt gäller svenska förhållanden finns anledning att i detta sammanhang beröra den verksamhet som bedrivs i de båda icke-statliga organisationerna Institutet mot mutor och Transparency International Sverige. Institutet mot mutor, som berörts i anslutning till behandlingen av artiklarna 5 och 6 ovan, bedriver sin verksamhet i huvudsak genom att sprida information om lagstiftning och rättspraxis, genom att på begäran eller eget initiativ avge utlåtanden och genom att självt eller i samverkan med andra utveckla vägledande anvisningar. Transparency International är en globalt verkande frivilligorganisation mot korruption och har sedan år 2004 en svensk avdelning. Organisationen publicerar årligen undersökningar om hur stora riskerna för korruption uppfattas vara i olika länder. Relativt sett tillhör Sverige de länder där risken för korruption uppfattas som mycket liten. Så placeras Sverige

enligt 2006 års upplaga av undersökningen på sjätte plats av de 163 länder som omfattas av utvärderingen. Enligt artikel 13.2 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att de korruptionsbekämpande organ som avses i konventionen är allmänt kända och att de kan ta emot anmälningar om händelser som skulle kunna utgöra brott enligt konventionen. Som redan framhållits vid behandlingen av artikel 6 finns inom Åklagarmyndigheten en särskild enhet som handlägger utredningar om korruption. Den som vill anmäla misstanke om bestickning eller mutbrott kan antingen vända sig till denna enhet eller till vilken polismyndighet som helst. Polisen är alltid skyldig att ta emot en sådan anmälan. Som framgått av det sagda är den samverkan med samhället i övrigt som förutsätts i artikel 13 redan väl utvecklad. Vad konventionen kräver i detta hänseende är alltså uppfyllt.

Åtgärder för att förebygga penningtvätt (artikel 14)

Av artikel 14.1 följer att staterna skall inom sin behörighet införa ett fullständigt regelverk som skall reglera och övervaka finansiella institutioner som erbjuder tjänster för överföring av pengar. Syftet med regleringen skall vara att kunna avskräcka från och upptäcka all slags penningtvätt. Vidare skall de myndigheter som har till uppgift att bekämpa penningtvätt kunna samarbeta och utbyta information med varandra både nationellt och internationellt, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Konventionsstaterna skall också i detta syfte överväga att inrätta ett nationellt underrättelseorgan som skall tjäna som nationellt centrum för insamling, analys och spridning av information om eventuell penningtvätt. Något omedelbart behov av lagstiftningsåtgärder följer inte av vad som sägs i artikel 14.1. Skälen härtill är följande. I lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen) finns regler som syftar till att förebygga sådan brottslighet. Här kan särskilt anmärkas att lagen innehåller en skyldighet för de fysiska och juridiska personer som omfattas av lagen att identifiera sina kunder och bevara handlingar och uppgifter som kommit fram vid sådana identitetskontroller (4–8 §§). Av lagen följer också en skyldighet för den fysiska eller juridiska personen att granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt samt att lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt (9 §). Av lagen följer dessutom förbud mot att medverka i transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt (3 §) och förbud mot att för kunden eller annan utomstående röja att det gjorts en anmälan om misstänkt penningtvätt eller att en förundersökning genomförs (11 §). Slutligen skall den som omfattas av lagen ha rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och skall svara för att de anställda ges behövlig information och utbildning (13 §). Finanspolisen utgör en särskild enhet under Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst. Dess uppgifter på området för penningtvätt får anses motsvara det underrättelseorgan som nämns i artikel 14.1. Enligt artikel 14.2 skall staterna överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att upptäcka och övervaka rörelser av kontanta medel och överlåt- 22

bara värdepapper över sina gränser. Som exempel på sådana åtgärder nämns krav på att fysiska och juridiska personer rapporterar gränsöverskridande överföringar av betydande summor. Av artikel 14.3 följer vidare att staterna skall överväga att ställa krav på finansiella institutioner av innebörd att bl.a. de formulär som används vid elektronisk överföring av pengar skall innehålla uppgifter om transaktionens upphovsman och att dessa uppgifter skall bibehålls genom hela transaktionskedjan samt att institutionerna skall tillämpa skärpt kontroll av sådana överföringar som saknar fullständiga uppgifter om ursprunget. Av artiklarna 14.2 och 14.3 följer inte något bindande åtagande att vidta viss lagstiftningsåtgärd. Vad som behandlas i artiklarna tangerar dock regleringen i två EG-förordningar, nämligen förordningen om tullkontroll av kontanta medel och förordningen om s.k. wiretransfers. Frågan om det för svensk del fordras några kompletterande lagstiftningsåtgärder i anledning av dessa båda EG-förordningar är för närvarande föremål för överväganden inom Finansdepartementet. Att staterna skall utnyttja sig av bl.a. regionala och internationella organisationers initiativ på penningtvättsområdet följer av artiklarna 14.4 och 14.5. Vidare skall staterna sträva efter att utveckla och främja regionalt och globalt samarbete mellan rättsvårdande myndigheter och ekonomiska kontrollmyndigheter för att bekämpa penningtvätt. I detta sammanhang kan nämnas att Finanspolisen samarbetar på ett nationellt plan med bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen och Skattemyndigheten. På internationell nivå förekommer samarbete med bl.a. Europol och Interpol och inom ramen för FATF (Financial Action Task Force). Det nu anförda leder regeringen till slutsatsen att regleringen i artikel 14 inte nödvändiggör några lagstiftningsåtgärder.

5.2 Straffrättsliga regler (artiklarna 15–29)

Regeringens bedömning: Konventionens föreskrifter i fråga om vad som skall vara straffbara handlingar, preskription av brott och juridiska personers ansvar uppfylls av svensk rätt. Några lagändringar är därför inte påkallade.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser delar promemorians bedömning eller lämnar den utan invändning. Dock förordar Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Transparency International Sverige att det görs ytterligare överväganden i frågan om att införa ett utökat straffansvar för handlingar som ryms under konventionens bestämmelse om handel med inflytande (artikel 18).

Skälen för regeringens bedömning

Mutbrott och bestickning (artiklarna 15, 16 och 21)

Enligt artikel 15 skall konventionsstaterna straffbelägga att till en offentlig tjänsteman utlova, erbjuda eller lämna en otillbörlig förmån för att han eller hon skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten (be-

stickning) och en offentlig tjänstemans begäran om eller mottagande av en otillbörlig förmån i nyssnämnda syfte (mutbrott). I artikel 16 regleras mutbrott och bestickning av utländska offentliga tjänstemän och tjänstemän i offentliga internationella organisationer. Enligt artikel 16.1 skall staterna kriminalisera att uppsåtligen utlova, erbjuda eller lämna en sådan tjänsteman en otillbörlig förmån för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten i syfte att få till stånd eller behålla en affärsförbindelse eller annan otillbörlig förmån med avseende på internationella affärer. Enligt artikel 16.2 skall staterna överväga att kriminalisera även den situationen att en sådan tjänsteman uppsåtligen begär eller mottar en otillbörlig förmån för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta en åtgärd i tjänsten. Enligt artikel 21 skall staterna överväga att kriminalisera att uppsåtligen och i tjänsteutövningen i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet utlova, erbjuda eller lämna en otillbörlig förmån till någon som leder eller arbetar för enheter inom den privata sektorn, i syfte att personen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd och begära eller ta emot en otillbörlig förmån i nyssnämnda syfte. Mutbrott regleras i 20 kap. 2 § brottsbalken. För mutbrott döms en arbetstagare som, för sig själv eller annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Straffbestämmelsen gäller även om arbetstagaren har begått gärningen innan han eller hon fick anställningen eller efter det att anställningen har upphört. Bestämmelsen omfattar enligt andra stycket inte bara arbetstagare utan även vissa uppdragstagare som räknas upp i bestämmelsen. Straffet för mutbrott är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt, är straffet fängelse lägst sex månader och högst sex år. Mot den nu beskrivna bestämmelsen om mutbrott svarar en straffbestämmelse om bestickning i 17 kap. 7 § samma balk. Enligt den bestämmelsen döms den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen. Straffet för bestickning är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Reglerna om muta och bestickning har ett brett tillämpningsområde. Kretsen av personer som kan ställas till ansvar omfattar alla arbetstagare, oavsett om de är anställda i offentlig förvaltning eller inom den privata sektorn. Det saknar betydelse på vilken nivå befattningen befinner sig och det spelar heller ingen roll om anställningen är fast eller enbart tillfällig. Straffansvaret omfattar även anställda inom föreningar, stiftelser och liknande. Vidare omfattar personkretsen uppdragstagare och en rad andra kategorier av personer som räknas upp i straffbestämmelsen. Även utländska befattningshavare omfattas i stor utsträckning av straffansvaret. Utländska arbetstagare och uppdragstagare är i detta hänseende likställda med svenska. Försök, förberedelse och stämpling till mutbrott respektive bestickning är inte straffbart. Detta skall ses mot bakgrund av utformningen av straffbestämmelserna, som i sig omfattar sådant handlande som normalt regleras som försök eller förberedelse.

De svenska straffbestämmelserna om muta och bestickning gäller alltså för både den offentliga och den privata sektorn och täcker således det handlande som enligt artiklarna 15, 16 och 21 skall vara kriminaliserat. Den personkrets som enligt artikel 15 skall kunna åläggas ansvar får anses ha full motsvarighet i reglerna om mutbrott och bestickning. Detsamma gäller i fråga om artikel 21. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte.

Handel med inflytande (artikel 18)

Enligt artikel 18 skall staterna överväga att kriminalisera handel med inflytande, varmed avses att någon utlovar, erbjuder eller lämnar en offentlig tjänsteman eller någon annan person en otillbörlig förmån, i syfte att personen skall missbruka sitt verkliga eller förmodade inflytande för att få till stånd en otillbörlig förmån för anstiftaren eller någon annan. Vidare omfattar begreppet att en offentlig tjänsteman eller någon annan person i motsvarande syfte begär eller tar emot en otillbörlig förmån. Förmånen kan vara avsedd för antingen tjänstemannen själv eller någon annan. De svenska straffbestämmelserna om muta och bestickning täcker i allt väsentligt även kraven i artikel 18. Vad som kan falla utanför det straffbara området är om någon, som saknar behörighet att utföra en viss tjänst, ger sken av att så är fallet och begär eller tar emot en muta eller annan förmån under falska förespeglingar om att kunna åstadkomma ett visst resultat. Ett sådant handlande torde emellertid ofta, beroende på omständigheterna, vara straffbart som annat brott, t.ex. bedrägeri. Regeringen har tidigare gjort bedömningen att den typ av inverkan på beslutsfattande personer som enligt svensk uppfattning är straffvärd redan är straffbelagd och har därför avstått från att införa straffansvar för beteenden som i själva verket kan ligga nära vanlig lobbyverksamhet. En sådan kriminalisering kunde komma att stå i strid med den grundläggande rättigheten i en demokrati att kunna yttra sin mening och påverka makthavare och andra. Av dessa skäl reserverade sig Sverige mot att införa straffansvar enligt en likartad artikel i Europarådets straffrättsliga konvention om korruption (se prop. 2003/04:70 s. 32). De skäl som föranledde den reservationen har enligt regeringens mening alltjämt giltighet. Ett utvidgat straffansvar för handel med inflytande bör därför inte heller nu införas. Emellertid är den aktuella reservationen tidsbegränsad till tre år. Regeringen kommer därför att behöva ta ställning till frågan om det finns skäl att även framdeles reservera sig mot bestämmelsen i Europarådskonventionen. De ytterligare överväganden som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Transparency International Sverige efterfrågar kan lämpligen göras i det sammanhanget.

Förskingring (artiklarna 17 och 22)

Staterna skall enligt artikel 17 straffbelägga sådan uppsåtlig förskingring och annat otillåtet förfogande över egendom, allmänna eller privata tillgångar eller värdepapper eller andra värdesaker som anförtrotts en of-

fentlig tjänsteman på grund av hans eller hennes ställning. En förutsättning är därvid att gärningen skall ha begåtts till förmån för tjänstemannen eller någon annan person eller enhet. Enligt artikel 22 skall staterna på motsvarande sätt överväga att kriminalisera uppsåtlig förskingring av egendom, privata tillgångar eller värdepapper eller andra värdesaker som har anförtrotts någon i kraft av hans eller hennes ställning i tjänsteutövningen i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet inom den privata sektorn. Straffansvaret för förskingring och annan trolöshet regleras i 10 kap. brottsbalken. För förskingring döms den som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utge egendomen eller redovisa för denna, och som genom att tillägna sig egendomen eller på annat sätt åsidosätter vad som skall iakttas för att kunna fullgöra skyldigheten (1 §). Den som, med egendom som han eller hon har i sin besittning men till vilken ägande- eller säkerhetsrätt tillkommer någon annan, i annat fall vidtar åtgärd varigenom egendomen frånhänds den andre eller denne på annat sätt berövas sin rätt, döms enligt 4 § för olovligt förfogande. Straffansvar för trolöshet mot huvudman träffar enligt 5 § den som på grund av förtroendeställning har fått till uppgift att för någon annan sköta bl.a. ekonomisk angelägenhet eller att övervaka skötseln av en sådan angelägenhet och som missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Försök till förskingring, grov förskingring och trolöshet mot huvudman är straffbart enligt 9 §. I svensk rätt gör man ingen skillnad mellan förmögenhetsbrott begångna i offentlig verksamhet och motsvarande brott begångna inom den privata sektorn. Straffansvaret för förskingring och trolöshet mot huvudman omfattar således personer både i offentlig och privat tjänst. Straffbestämmelserna i 10 kap. brottsbalken uppfyller de krav som ställs i artiklarna 17 och 22. Det behövs därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Missbruk av tjänsteställning (artikel 19)

Enligt artikel 19 skall staterna överväga att kriminalisera uppsåtligt missbruk av tjänsteställning som består i att en offentlig tjänsteman i sin tjänsteutövning i strid med lagstiftningen vidtar eller underlåter att vidta en åtgärd i syfte att uppnå en otillbörlig förmån för tjänstemannen själv eller för annan. Enligt svensk rätt gäller att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken). Straffansvaret omfattar såväl aktivt handlande som passivitet i strid med tjänstemannens uppgifter. Straffbestämmelsen omfattar inte gärningar som faller utanför vad som är myndighetsutövning. Begreppet myndighetsutövning är mångfasetterat men kan kort beskrivas som beslut eller faktiska åtgärder som grundar sig på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande fall rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. 26

Straffbestämmelsen om tjänstefel är subsidiär till andra straffbestämmelser (20 kap. 1 § fjärde stycket). Om en tjänsteman agerar på ett visst sätt för att uppnå en otillåten förmån är det därför först om ansvar för mutbrott (eller annat brott) inte kan utkrävas som frågan om ansvar för tjänstefel aktualiseras. Den svenska lagstiftningen har således en straffbestämmelse som täcker det viktigaste området av det som artikel 19 rör, nämligen olika former av felbeteenden av sådana tjänstemän som med stöd av lagstiftning utövar myndighet mot enskilda medborgare. Av särskild betydelse i detta sammanhang torde vara myndighetsutövning som består i utfärdande av licenser, tillstånd, koncessioner och liknande beslut avseende näringsverksamhet eller annan verksamhet, liksom även negativa beslut i sådana frågor. Ett annat område som omfattas av straffbestämmelsen är myndighetsutövning i den offentliga indrivningsverksamheten. Även privaträttsliga subjekts myndighetsutövning – när sådan förekommer – träffas av bestämmelsen. Den straffrättsliga regleringen utgör ett starkt skydd mot att tjänstemän tar ovidkommande hänsyn i sin myndighetsutövning. Enligt 22 § lagen om offentlig anställning skall den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott anmälas till åtal, om misstanken avser tjänstefel, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt. Detsamma gäller om misstanken avser annat brott som kan antas leda till annan påföljd än böter. Alla typer av brott som inte är bagatellartade skall således anmälas. Anmälningsskyldigheten åvilar arbetsgivaren. Som framgått finns det ett tillfredsställande straffrättsligt skydd mot att offentliga tjänstemän begår brott. Regleringen i artikel 19 föranleder därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Penningtvätt och häleri (artiklarna 23 och 24)

Enligt artikel 23.1 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, kriminalisera bl.a. omsättning och överlåtelse av egendom med vetskap om att den utgör vinning av brott, om det sker för att dölja egendomens ursprung eller för att hjälpa brottslingen. Vidare skall det vara straffbart att dölja sådan egendoms rätta ursprung, att förflytta den eller äganderätten eller annan rätt till den. Med reservation för nationell lagstiftning skall även förvärv, innehav eller användning av sådan egendom, liksom även medverkan, anstiftan eller stämpling till sådana gärningar, straffbeläggas samt försök, medhjälp eller främjande av brott som regleras i artikeln. Enligt artikel 23.2 skall staterna sträva efter att tillämpa reglerna i artikel 23.1 på största möjliga omfattning av förbrott. Åtminstone ett flertal av de brott som straffbeläggs enligt konventionen skall finnas med bland förbrotten. Sådana förbrott som har begåtts utanför konventionsstatens jurisdiktion skall också räknas som förbrott, om brottet i fråga uppfyller kravet på dubbel straffbarhet. Om så krävs enligt grundprinciperna i en konventionsstats nationella lagstiftning, får det föreskrivas att kriminaliseringen av brott som avses i artikel 23.1 inte skall gälla för dem som har begått förbrottet. Utan att det påverkar kraven i artikel 23 skall staterna enligt artikel 24 överväga att kriminalisera att någon uppsåtligen döljer eller förvarar

egendom som gärningsmannen vet härrör från brott som straffbeläggs enligt konventionen. Straffansvar för penningtvätt och häleri regleras i 9 kap. brottsbalken. Det finns två huvudtyper av häleri, häleri (6 §) och penninghäleri (6 a §). För båda brotten finns en ringa brottsform; häleriförseelse (7 §) respektive penninghäleriförseelse (7 a §). Enligt 6 § skall den dömas för häleri som 1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott (sakhäleri), 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv (vinningshäleri), eller 3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar en genom brott tillkommen fordran (fordringshäleri). För häleri döms också den som i näringsverksamhet eller som ett led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra återställande, förvärvar eller tar emot något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott (näringshäleri). Är brottet ringa döms i stället för häleriförseelse enligt 7 §. För häleriförseelse döms vidare den som 1. i annat fall än som avses med bestämmelsen om näringshäleri på ett sätt som är ägnat att försvåra återställande förvärvar eller tar emot något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott, 2. i fall av sak-, vinnings- eller fordringshäleri inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller 3. den som på annat sätt än som anges i regeln om sakhäleri medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades. Bestämmelsen om penninghäleri är uppbyggd på likartat sätt som bestämmelsen om vanligt häleri. Enligt 6 a § döms den som 1. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom, eller 2. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv för penninghäleri. För penninghäleri döms också den som, i annat fall än som nyss angetts, otillbörligen medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom, om åtgärden är ägnad att dölja att någon annan har berikat sig genom brottslig gärning. Är ett brott som nu har sagts ringa döms i stället för penninghäleriförseelse. För penninghäleriförseelse döms också den som vid huvudformen av penninghäleri inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg eller, när det gäller den alternativa formen av penninghäleri, inte insåg men hade skälig anledning att anta att någon annan berikat sig genom brottslig gärning. Försök, förberedelse och stämpling till grovt häleri och grovt penninghäleri är straffbart (11 §). I bestämmelserna om häleri och penninghäleri är uttrycket brottsligt förvärv av central betydelse. Med detta avses exempelvis förvärv genom stöld, bedrägeri eller förskingring men även muta, spelvinst genom dobb-

leri och inkomster från koppleri. Däremot räknas inte den vinst som uppkommit genom skattebrott eller tullbrott hit. Den form av penninghäleri som består i att någon hjälper en annan person att dölja att han eller hon har berikat sig genom brottslig gärning täcker dock även brott av sistnämnda slag. Bestämmelserna om ansvar för penninghäleri och penninghäleriförseelse tillkom som ett led i anpassningen av svensk rätt till kraven på straffbestämmelser om penningtvätt. Ursprungligen utgjorde de en del av bestämmelserna om häleri respektive häleriförseelse. När regleringen om penningtvätt efter några år skärptes bröts de ut till särskilda straffbestämmelser (se prop. 1998/99:19). Reglerna om häleri, penninghäleri, häleriförseelse och penninghäleriförseelse täcker tillsammans de krav på kriminalisering som ställs i konventionen. Innehållet i artikel 23 motsvarar för övrigt artikel 6 i Palermokonventionen. Inför Sveriges tillträde till den konventionen gjordes en ingående analys av svensk rätt i förhållande till konventionskraven. Bedömningen var att den nuvarande lagstiftningen uppfyller kraven på vad som skall vara kriminaliserat (se prop. 2002/03:146 s. 33 f.). Något skäl att nu göra annan bedömning finns inte. Det är en grundläggande princip i svensk rätt att den som dömts till ansvar för förbrottet inte också skall straffas separat för det efterföljande häleribrottet. Häleriet utgör då en medbestraffad efterhandling till förbrottet. Efterföljande häleriåtgärder kan därför inverka på bedömningen av förbrottets straffvärde och också på frågan om förbrottet skall bedömas som grovt, dvs. påverka gradindelningen. Konventionen innebär också en möjlighet att från straffansvar för penningtvätt och häleri undanta den som begått förbrottet. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att någon lagstiftningsåtgärd inte krävs med anledning av konventionens bestämmelser om penningtvätt och häleri.

Olagligt berikande (artikel 20)

Enligt artikel 20 skall staterna i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning överväga att straffbelägga uppsåtligt olagligt berikande. Med olagligt berikande avses en väsentlig ökning av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte kan förklara i förhållande till sina lagliga inkomster. Det finns inte någon straffbestämmelse i svensk rätt som motsvarar innehållet i artikel 20. En straffbestämmelse som utformas på sådant sätt att den misstänkte måste förklara sina inkomster och andra förvärv skulle i praktiken kunna sägas lägga ansvaret på den misstänkte att bevisa sin oskuld. Detta strider mot principen om att bevisbördan i brottmål åvilar åklagaren. I detta sammanhang måste också beaktas dels att bestämmelsen om penninghäleri har ett brett tillämpningsområde, dels innehållet i reglerna om straff för skattebrott. Att lämna oriktiga uppgifter om förmögenhet kan i sig vara straffbart. Konventionen ställer inte heller något absolut krav på att staterna kriminaliserar sådant handlande som nyss har beskrivits, utan kräver endast

att de, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, överväger en kriminalisering. Mot denna bakgrund saknas anledning att utvidga det straffbara området när det gäller olagligt berikande. Någon lagstiftningsåtgärd bör därför inte vidtas med anledning av artikel 20.

Hindrande av rättvisan (artikel 25)

Enligt artikel 25 skall det vara straffbart att använda fysiskt våld, hot och T trakasserier samt att erbjuda, utlova eller lämna en otillbörlig förmån, i syfte att framkalla falska vittnesmål eller att påverka vittnesmål och företeende av bevis i rättsliga förfaranden som rör brott enligt konventionen. Vidare skall det vara straffbart att bruka fysiskt våld, hot eller trakasserier för att påverka domare och tjänstemän i brottsbekämpande myndigheter . T Svensk rätt innehåller inte någon direkt motsvarighet till vad som avses med uttrycket ”hindrande av rättvisan”. Det finns däremot ett flertal straffbestämmelser med samma funktion. Enligt 17 kap. 10 § brottsbalken döms den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos domstol eller annan myndighet – eller för att hindra någon från en sådan åtgärd – för övergrepp i rättssak. Straffansvaret omfattar även den som med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning, angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom från att avge en sådan utsaga. I 15 kap. brottsbalken finns bestämmelser bl.a. om straffansvar för lämnande av falska eller osanna utsagor inför domstol. Enligt 1 § döms den som under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen för mened. Den som vid förhör under sanningsförsäkran lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen döms enligt 2 § för osann partsutsaga. Begår någon av oaktsamhet brott enligt 1 eller 2 § döms enligt 3 § i stället för ovarsam utsaga. Det finns motsvarande bestämmelser om straffansvar för oriktiga utsagor som lämnas inför nordiska domstolar (4 a §) respektive internationella domstolar (4 b §). Om någon förvanskar eller undanröjer bevis med uppsåt att en oskyldig skall fällas till ansvar döms enligt 15 kap. 8 § brottsbalken för bevisförvanskning. Detsamma gäller om någon med sådant uppsåt åberopar falskt bevis. Att förstöra bevisning om brott kan även vara straffbart som skyddande av brottsling (17 kap. 11 § brottsbalken). Förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning och försök till bevisförvanskning är också straffbart. Medan straffbestämmelsen om övergrepp i rättssak skyddar den som bistår brottsbekämpande myndigheter eller domstolar, skyddar bestämmelsen i 17 kap. 1 § brottsbalken bl.a. offentliganställda som utreder brott, för talan i domstol eller dömer i saken. Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på någon vid myndighetsutövning, eller för att tvinga honom eller henne till eller hindra honom eller henne från en sådan åtgärd, döms för våld eller hot mot tjänsteman. Den som på annat sätt än som nyss har sagts, för att tvinga eller hindra någon vid myndig- 30

hetsutövning eller för att hämnas en tjänsteåtgärd, otillbörligen företar en gärning som för den drabbade medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar med sådan gärning, döms enligt 17 kap. 2 § för förgripelse mot tjänsteman. De ovan redovisade straffbestämmelserna uppfyller kraven i artikel 25. Artikel 25 har för övrigt i allt väsentligt sin motsvarighet i artikel 23 i Palermokonventionen. Även i ärendet om Sveriges tillträde till den konventionen gjordes bedömningen att straffbestämmelser av den art som nu är i fråga inte krävde några lagstiftningsåtgärder (se prop. 2002/03:146 s. 39 f).

Medverkan, försök och förberedelse till brott (artikel 27)

Enligt artikel 27.1 skall konventionsstaterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, kriminalisera alla former av medverkan till brott enligt konventionen. I 23 kap. 4 § brottsbalken föreskrivs att straffansvar skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som har främjat denna med råd eller dåd. Medverkansansvaret omfattar dels samtliga brott i brottsbalken, dels straffbestämmelser i andra lagar och författningar under förutsättning att fängelse är föreskrivet för brottet. Varje medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last. Även i de fall där brottet har ett s.k. specialsubjekt, vilket är fallet med bl.a. mutbrott och bestickning, kan ansvar för medverkan aktualiseras. Den generella regleringen av medverkan till brott i 23 kap. brottsbalken täcker de krav som ställs i konventionen. Det behövs därför inte någon lagstiftningsåtgärd. Enligt artikel 27.2 får staterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, straffbelägga försök att begå brott som regleras i konventionen. Bestämmelsen om straff för försök till brott finns i 23 kap. 1 § brottsbalken. Har någon påbörjat utförandet av ett brott, utan att detta har fullbordats, skall, i de fall där det finns en särskild bestämmelse om detta, dömas för försök till brottet. En förutsättning för straffansvar är att det har funnits fara för brottets fullbordan eller att sådan fara har varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. De brott som enligt konventionen skall vara kriminaliserade är i viss utsträckning straffbara även på försöksstadiet. Detta gäller grovt häleri, grovt penninghäleri, förskingring, grov förskingring, trolöshet mot huvudman, bevisförvanskning och våld eller hot mot tjänsteman. Dock är varken mutbrott eller bestickning straffbart på försöksstadiet, vilket skall ses mot bakgrund av hur brotten är konstruerade. Sådana förfaranden som normalt betraktas som försöksbrott, t.ex. att försöka besticka någon genom att erbjuda denne en muta eller försök till mutbrott som består i att begära en muta, bestraffas som fullbordat brott. Några särskilda försöksbestämmelser behövs därför inte. I fråga om övriga brott, däribland olovligt förfogande, tjänstefel och häleribrott som inte är grova, finns det inte anledning att i detta sammanhang utsträcka kriminaliseringen till försöksstadiet. Till saken hör att artikeln, som nämnts inledningsvis, inte ställer krav på att straffbelägga försök att begå brott. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad. 31

Enligt artikel 27.3 får staterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, straffbelägga förberedelse till brott som kriminaliseras i enlighet med konventionen. Bestämmelsen om förberedelse till brott finns i 23 kap. 2 § brottsbalken. Enligt den bestämmelsen skall det dömas för förberedelse till brott om någon, med uppsåt att utföra eller främja brott, tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för utförandet av ett brott eller skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott, under förutsättning att straffansvar för förberedelse är föreskrivet för brottet. I de fall där det särskilt anges döms för stämpling till brott. Med stämpling förstås att någon i samråd med annan beslutar gärningen eller att någon söker anstifta annan eller åtar sig eller erbjuder sig att utföra gärningen. De svenska motsvarigheterna till många av de brott som regleras i konventionen är inte straffbara på förberedelsestadiet. De brott där förberedelse är kriminaliserad är mened (förberedelse och stämpling), grovt häleri och grovt penninghäleri (förberedelse och stämpling) samt våld och hot mot tjänsteman (enbart förberedelse). Emellertid ställer konventionen inga krav på att brott som upptas i den skall vara kriminaliserade på förberedelsestadiet. Enligt regeringen saknas därför anledning att i detta sammanhang överväga en utvidgning av straffansvaret för förberedelse. Några lagstiftningsåtgärder vidtas alltså inte.

Preskription av brott (artikel 29)

För de brott som behandlas i konventionen skall staterna enligt artikel 29 fastställa en lång preskriptionstid inom vilken talan om ansvar skall ha inletts. För det fall den misstänkte har undandragit sig lagföring skall det finnas en ännu längre preskriptionstid eller finnas möjlighet att bryta preskriptionen. Preskriptionsreglerna i 35 kap. brottsbalken är knutna till straffskalan för brotten (1 §). För de nu aktuella brotten är preskriptionstiderna fem år för normalbrott och tio år vid grova brott, om den misstänkte inte har delgetts åtal för brottet. Har den misstänkte delgetts stämningsansökan gäller andra, längre preskriptionstider (6 §). Preskriptionstiden för brott med högst två års fängelse i straffskalan är då femton år. För brott med högre straffskala är preskriptionstiden trettio år. Artikeln ställer inte något krav på en viss preskriptionstid. Dessutom framhålls det att åtgärderna i fråga skall vidtas när så är lämpligt. De svenska reglerna om åtalspreskription måste anses uppfylla kraven i konventionen. Innehållet i artikel 29 motsvarar för övrigt artikel 11.5 i Palermokonventionen. Även vid Sveriges tillträde till den konventionen gjordes bedömningen att reglerna i 35 kap. brottsbalken uppfyllde ställda krav såvitt gällde åtalspreskription (se prop. 2002/03:146 s. 44).

Juridiska personers ansvar (artikel 26)

Genom artikel 26 åläggs staterna att, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, vidta åtgärder för att juridiska personer skall kunna ställas till ansvar för medverkan i gärningar som straffbeläggs enligt konventionen. Sådant ansvar kan vara straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt. Det skall finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för juridiska personer, innefattande ekonomiska påföljder. Den svenska rättens ståndpunkt är att juridiska personer inte kan ådömas straffansvar. Däremot kan de åläggas ekonomiska sanktioner av olika slag. För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren på yrkande av åklagaren åläggas företagsbot. Reglerna om företagsbot finns i 36 kap. brottsbalken. Förutsättningarna för att utdöma företagsbot är att ett brott som kan bestraffas med strängare straff än penningböter begåtts i utövningen av näringsverksamhet och att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas av honom för att förebygga brottsligheten, eller att brottet har begåtts av en person i ledande ställning hos näringsidkaren eller som annars haft särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten. Har brottsligheten varit riktad mot näringsidkaren själv, skall företagsbot inte åläggas (7 §). En företagsbot skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor (8 §). När storleken av boten bestäms skall, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten (9 §). Företagsbot kan i vissa fall efterges eller sättas lägre än vad som följer av huvudregeln (10 §). Vidare finns det en särskild möjlighet att förverka ekonomiska fördelar som uppkommit för näringsidkare vid brott i näringsverksamhet (4 §). Brottsbalkens regler om företagsbot och förverkande är tillräckliga för att möta konventionens krav på ansvar för juridiska personer. Reglerna om företagsbot har för övrigt nyligen reformerats genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2006. Syftet med reformen var att effektivisera systemet med företagsbot och öka den praktiska användningen av sanktionen för brott i näringsverksamhet (se prop. 2005/06:59). Regeringen finner alltså att reglerna om företagsbot väl täcker de åtaganden som följer av artikel 26. Det behövs således inte någon lagstiftningsåtgärd. Det kan i sammanhanget nämnas att artikeln, bortsett från att den avser andra brott, motsvarar åtagandena enligt artikel 10 i Palermokonventionen. Inte heller vid Sveriges tillträde till den konventionen ansågs det påkallat med någon lagstiftningsåtgärd (se prop. 2002/03:146 s. 42 f.).

Uppsåt (artikel 28)

I artikel 28 anges att vetskap, uppsåt och syfte som fordras som rekvisit för brott får fastställas med hjälp av objektiva omständigheter. En likartad bestämmelse finns i artikel 3.3 i narkotikabrottskonventionen. Artikeln fordrar inga lagstiftningsåtgärder.

5.3 Regler om frysning, beslag och förverkande (artikel 31)

Regeringens bedömning : Svensk rätt uppfyller redan i dag konventionens bestämmelser om frysning, beslag och förverkande. Några lagändringar behövs därför inte.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 31 regleras både frågor om förverkande och frågor om frysning och beslag. De båda senare tvångsmedlen är temporära åtgärder för att säkra egendom som kan bli föremål för förverkande. Enligt artikel 31.1 skall staterna i största möjliga utsträckning vidta åtgärder för att vinning som härrör från brott som straffbeläggs enligt konventionen eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning samt egendom, utrustning och andra hjälpmedel som använts vid eller är avsedda att användas vid brott som straffbeläggs enligt konventionen skall kunna förverkas. Enligt artikel 31.2 skall staterna vidta åtgärder för att möjliggöra att vinning som härrör från brott enligt konventionen och hjälpmedel som använts eller är avsedda att användas vid sådana brott kan identifieras och spåras samt frysas eller tas i beslag för eventuellt förverkande. Vad som nu sagts skall även gälla egendom som har trätt i stället för vinning och intäkter och annat utbyte som härrör från sådana brott. I artikel 31.3 åläggs staterna att vidta nödvändiga åtgärder för att reglera behöriga myndigheters hantering av sådan egendom som tagits i beslag eller förverkats och som täcks av artiklarna 31.1 och 31.2. I artiklarna 31.4 och 31.5 föreskrivs att även sådan vinning av brott som har omvandlats eller omsatts till annan egendom eller sammanblandats med annan egendom skall kunna förverkas. Likaså skall enligt artikel 31.6 intäkt eller annat utbyte av brott kunna förverkas. Av artikel 31.7 framgår att domstolar och andra behöriga myndigheter skall kunna förordna att bank- och affärshandlingar samt andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden görs tillgängliga eller tas i beslag. För svenska förhållanden gäller följande i nu berörda hänseenden. Allmänna regler om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Enligt 1 § skall utbyte av brott förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Som utbyte av brott räknas enligt 1 a § även egendom som trätt i stället för utbyte, avkastning av utbyte samt avkastning av det som trätt i stället för utbyte. Vidare kan det som någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med brott förverkas, om mottagandet utgör ett brott enligt balken. I stället för det mottagna får dess värde förverkas. Enligt 2 § får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt balken förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Egendom som har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott kan också förverkas – även om den inte faktiskt kommit till sådan användning – om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar för-

beredelse eller stämpling. Vidare kan egendom som har frambragts genom brott förverkas. I stället för egendomen kan dess värde förverkas. Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får egendom som kan komma att förverkas på grund av brott tas i beslag . Detsamma gäller egendom som kan antas ha betydelse för utredning om brott. Även skriftliga handlingar får tas i beslag. Beslag får förekomma vid alla typer av brott. Beslut om beslag fattas av rätten, åklagaren, annan undersökningsledare eller – i brådskande fall – av en polisman (27 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken). Beslag kan i princip bara användas för att säkra sakförverkande. För att säkra förverkande av vinning eller utbyte av brott, dvs. värdeförverkande, används i stället tvångsmedlen förvar och kvarstad . Dessa regleras i 26 kap. rättegångsbalken. Om någon är skäligen misstänkt för brott och det skäligen kan befaras att han genom att avvika eller genom att skaffa undan egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala värdet av förverkad egendom som han kan komma att ådömas på grund av brottet, får domstol besluta om kvarstad på så mycket av hans egendom att det kan antas motsvara betalningsskyldigheten (26 kap. 1 §). I avvaktan på rättens beslut i kvarstadsfrågan får åklagaren eller annan undersökningsledare ta lös egendom i förvar. I brådskande fall får även en polisman ta sådan egendom i förvar (26 kap. 3 §). I 27 kap. 10 § rättegångsbalken finns regler om vem som skall sörja för förvaringen av beslagtagen egendom och hur detta skall ske. Enligt bestämmelsen skall som huvudregel den beslagtagna egendomen förvaras av den myndighet som gjort beslaget. Vidare skall föremål som tagits i beslag vårdas väl och hållas under uppsyn i syfte att undvika att egendomen kommer bort, förstörs eller missbrukas på något sätt. Gällande reglering i fråga om förverkande, tvångsmedel för att säkerställa ett framtida förverkande, beslag i bevissyfte och hantering av egendom som beslagtagits motsvarar vad konventionen kräver i artiklarna 31.1–31.7. Enligt artikel 31.8 kan staterna överväga att kräva att en brottsling styrker att sådan egendom som misstänks vara vinning av brott eller annan egendom som kan förklaras förverkad har förvärvats på lagligt sätt. Detta gäller dock endast om ett sådant krav är förenligt med principerna i den nationella lagstiftningen. Vad som beskrivs i artikel 31.8 har beröringspunkter med den förverkandeform som brukar kallas utvidgat förverkande. Med utvidgat förverkande avses möjligheten att i vissa fall av allvarliga brott som genererar vinning förverka egendom eller värdet av egendom, även om sambandet mellan egendomen och brottet inte står helt klart. Några regler av den innebörden finns för närvarande inte i svensk rätt och behöver – på grund av artikelns utformning – inte heller införas inom ramen för detta ärende. Frågan kommer dock att övervägas i annat sammanhang. Enligt ett inom Europeiska unionen antaget rambeslut (rådets rambeslut av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott) ankommer det nämligen på medlemsstaterna att införa regler om en sådan förverkandeform. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande hur en framtida reglering bör utformas. I artikel 31.9 föreskrivs att bestämmelserna i artikeln inte får tolkas så att de inkräktar på de rättigheter som tillkommer godtroende tredje man.

Av 36 kap. 5 § brottsbalken framgår hos vilka personer egendom får förverkas. Till dessa hör gärningsmannen och annan som har medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som anges i 36 kap. 4 §, under förutsättning att egendomen tillhörde dem vid tidpunkten för brottet. I fråga om förverkande av utbyte av brott gäller särskilda regler. Därutöver kan förverkande riktas mot den som efter brottet förvärvat egendomen genom vissa familjerättsliga fång eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och då haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består, om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad. De nu redovisade reglerna ger tillräckligt skydd för godtroende tredje mans rätt. Något behov av lagändringar finns därför inte. En likalydande bestämmelse i artikel 12.8 i Palermokonventionen ansågs inte heller fordra lagstiftningsåtgärd (se prop. 2002/03:146 s. 47).

5.4 Regler om lagföring, rättegång och påföljder m.m. (artiklarna 30 och 41)

Regeringens bedömning: Några lagändringar behövs inte i anledning av konventionens bestämmelser om lagföring, rättegång och påföljder m.m.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

Lagföring, rättegång och påföljder (artikel 30)

Enligt artikel 30.1 skall de brott som straffbeläggs enligt konventionen ha påföljder som är anpassade till brottens svårhet. I avsnitt 5.2 har konstaterats att svensk rätt redan i dag straffbelägger de beteenden som enligt konventionen skall utgöra straffbara handlingar. Straffskalorna för dessa brott är tillräckligt vida för att domstolarna i varje enskilt fall skall kunna ta hänsyn till gärningens svårhetsgrad. Så är straffmaximum för de flesta brotten – t.ex. bestickning eller mutbrott som är grova, grov förskingring och grovt häleri – fängelse i sex år. Vad konventionen kräver i detta hänseende är därför uppfyllt. Enligt artikel 30.2 skall staterna, i enlighet med sina konstitutionella principer och sin rättsordning, åstadkomma en lämplig balans mellan regler om immunitet och privilegier och möjligheten att utreda, lagföra och bestraffa brott enligt konventionen. Svensk rätt innehåller få bestämmelser om immunitet och privilegier för svenska offentliga tjänstemän eller andra funktionärer. Dessa inskränker sig i huvudsak till regleringen i regeringsformen (bl.a. 4 kap. 8 och 9 §§) och riksdagsordningen (9 kap. 8 §). De förra reglerna begränsar rätten att väcka talan eller tillgripa vissa tvångsmedel mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riks-

dagsledamot för yttranden eller gärningar under utövande av uppdraget. Det krävs att riksdagen medgett detta genom beslut med viss kvalificerad majoritet. Vidare får regler i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om riksdagsledamoten erkänner brottet eller ertappas på bar gärning, såvida det inte är fråga om ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Bestämmelserna i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall tar främst sikte på dels personer som åtnjuter straffrättslig eller straffprocessuell immunitet genom Wienkonventionerna, dels anställda och uppdragstagare i vissa internationella organ. Det är således i allt väsentligt fråga om immunitet och privilegier som följer av Sveriges internationella åtaganden. Regleringen står i god överensstämmelse med intentionerna bakom konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad. I artikel 30.3 avhandlas diskretionär prövningsrätt vid lagföring. Staterna åläggs att sträva efter att nationella regler om diskretionär prövningsrätt, t.ex. regler om åtalsprövning, tillämpas på ett sådant sätt att bekämpningen av de brott som straffbeläggs i konventionen blir så effektiv som möjligt och att vederbörlig hänsyn tas till behovet att avskräcka från förövandet av sådana brott. Enligt svensk rätt råder i princip absolut åtalsplikt (se 20 kap. 6 § rättegångsbalken), varför frågan om diskretionär prövningsrätt normalt inte aktualiseras. När det gäller bestickning och mutbrott finns emellertid vissa begränsningar i åtalsplikten när det gäller gärningar som begåtts inom den privata sektorn (17 kap. 17 § respektive 20 kap. 5 § tredje stycket brottsbalken). Enligt dessa regler får åklagare väcka åtal endast om brottet anmälts till åtal av arbets- eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Vid bedömningen av om åtal är påkallat från allmän synpunkt finns möjligheter att göra sådana hänsynstaganden som avses i bestämmelsen. Enligt artikel 30.4 skall staterna söka säkerställa att misstänkta och tilltalade som är på fri fot infinner sig i rätten. Enligt 46 kap. 15 § rättegångsbalken kan rätten använda olika påtryckningsmedel för att förmå den som är tilltalad att infinna sig till huvudförhandling. De medel som anvisas är att kalla den misstänkte vid vite, att besluta om hämtning till förhandlingen och, om detta inte är tillräckligt, att pröva om den misstänkte kan häktas. Den som saknar hemvist i Sverige kan enligt 24 kap. 2 § rättegångsbalken häktas, om det finns risk att han undandrar sig lagföring eller straff genom att lämna landet. Möjligheterna att använda straffprocessuella tvångsmedel för att säkra den tilltalades närvaro vid rättegången får anses utgöra en tillräcklig garanti för att lagföringen kan genomföras. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad. Artikel 30.5 behandlar frigivning. Därigenom åläggs staterna att vid beslut om förtida eller villkorlig frigivning från straff beakta brottens svårhetsgrad. Reglerna om villkorlig frigivning finns i 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken. Den som avtjänar ett fängelsestraff skall enligt huvudregeln friges när två tredjedelar av strafftiden, dock minst en månad, har avtjänats. Om det vid tidpunkten för villkorlig frigivning finns synnerliga skäl mot sådan frigivning, skall frigivningen dock skjutas upp. Vid bedömningen härav skall särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit

mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Den villkorliga frigivningen får skjutas upp högst sex månader åt gången. Bestämmelserna om villkorlig frigivning utgår från den faktiska verkställigheten och tar således ingen hänsyn till vilken typ av brott straffet avser. Indirekt uppstår emellertid en sådan effekt, eftersom straffet normalt sett är längre ju allvarligare brottet är. Vad konventionen kräver är därför uppfyllt. Enligt artikel 30.10 skall staterna sträva efter att främja återanpassningen av personer som döms för brott enligt konventionen. En sådan inställning står i god överensstämmelse med de grundläggande principerna för svensk kriminalvård, se t.ex. 4 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I artikel 30.6 regleras möjligheten att ingripa med arbetsrättsliga åtgärder i samband med lagföring av offentliga tjänstemän. I den utsträckning det är förenligt med grundprinciperna i dess rättsordning skall varje stat överväga att införa förfaranden genom vilka en offentlig tjänsteman, som är anklagad för ett brott enligt konventionen, får avskedas, suspenderas eller omplaceras. För den som har valts till ett uppdrag hos staten eller en kommun, med vilket följer myndighetsutövning, finns regler i 20 kap. 4 § brottsbalken om skiljande från uppdraget. Den som har ett sådant uppdrag får genom beslut av domstol skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbart olämplig att inneha uppdraget. Bestämmelsen är tillämplig på exempelvis riksdagsledamöter och valda ledamöter i kommunala eller landstingskommunala församlingar. Ett beslut om skiljande från uppdraget meddelas i det brottmål i vilket ansvarsfrågan prövas. Den som är anställd med fullmakt får enligt 7 § fullmaktslagen avskedas, varvid reglerna i lagen om anställningsskydd skall tillämpas. I fråga om ordinarie domare skall reglerna i 11 kap. 5 § RF om vad som får läggas till grund för avskedande tillämpas. För andra kategorier av anställda i offentlig tjänst tillämpas reglerna i lagen om anställningsskydd om uppsägning och avskedande. Enligt 18 § den lagen får en arbetstagare avskedas om han grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Brott av allvarligare slag är normalt grund för avskedande. Vid brott som riktar sig direkt mot arbetsgivaren eller dennes verksamhet kan avskedande som regel ske även vid mindre allvarliga brott. I fråga om några särskilda yrkesgrupper finns det möjlighet att skilja arbetstagaren från arbetsuppgifterna med stöd av 31 § lagen om offentlig anställning respektive 9 § fullmaktslagen, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Genom ett sådant beslut mister arbetstagaren inte sin anställning, men han eller hon får inte behålla sina arbetsuppgifter. Bestämmelsen är endast tillämplig på arbetstagare inom polisväsendet, utrikesförvaltningen, Försvarsmakten och vissa i lagen uppräknade organ med nära anknytning till Försvarsmakten. Möjligheten att besluta om skiljande från arbetsuppgifterna är inte knuten till misstanke om brott men torde kunna tillämpas i ett sådant fall. Som redovisats i annat sammanhang innehåller lagen om anställningsskydd regler om disciplinansvar som är tillämpliga på arbetstagare oavsett deras anställningsform. Disciplinansvaret utövas av arbetsgivaren. I

fråga om vissa offentliganställda utövas disciplinansvaret av Statens ansvarsnämnd (34 § lagen om anställningsskydd). Detta gäller bl.a. domare och åklagare. De nu redovisade möjligheterna att på arbetsrättslig väg ingripa mot en arbetstagare i offentlig tjänst får anses uppfylla konventionsåtagandena. Enligt artikel 30.7 skall staterna, när det är motiverat med hänsyn till brottets svårhet och är förenligt med grundprinciperna i dess rättsordning, överväga att införa möjlighet att genom domstolsbeslut förklara personer som har dömts för brott enligt konventionen obehöriga att för viss tid inneha offentlig tjänst eller tjänst i ett företag som helt eller delvis ägs av staten. Svensk arbetsrätt bygger i stor utsträckning på principen om avtalsfrihet. Mot den bakgrunden skulle det vara en främmande åtgärd att införa generella regler som ger domstolar rätt att ingripa i denna frihet. Enligt regeringens mening saknas anledning att i lag reglera enskildas anställningsförhållanden i vidare mån än vad som redan sker genom lagen om anställningsskydd, lagen om offentlig anställning och fullmaktslagen. Det förhåller sig alltså så att en reglering av det slag som avses i artikel 30.7 inte skulle vara förenlig med grundprinciperna i den svenska rättsordningen. Artikeln bör därför inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Beaktande av utländska domar (artikel 41)

I artikel 41 föreskrivs att konventionsstaterna får vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att möjliggöra att eventuella tidigare fällande domar i andra konventionsstater skall kunna beaktas i brottmålsförfaranden som rör brott enligt konventionen. Den innehåller således inga bindande åtaganden. Vid straffmätningen har en domstol viss möjlighet att ta hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet. I första hand skall detta ske genom påföljdsvalet eller, i förekommande fall, genom beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Om dessa möjligheter inte står till buds eller är uttömda kan domstolen enligt 29 kap. 4 § brottsbalken i skälig utsträckning ta hänsyn till att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Detta gäller även om den tidigare domen är meddelad av utländsk domstol. Att det finns en tidigare utländsk dom kan också beaktas när det prövas om det finns skäl att tillgripa straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. häktning. Inom Europeiska unionen har medlemsstaterna i december 2006 nått en politisk överenskommelse om ett rambeslut om beaktande av fällande domar. Enligt rambeslutet skall en dom som meddelats i en av medlemsstaterna kunna beaktas vid ett nytt brottsmålsförfarande i en annan medlemsstat. Därutöver pågår förhandlingar rörande ett rambeslut om utbyte av uppgifter i medlemsstaternas kriminalregister. Mot bakgrund av det utvecklingsarbete som således pågår och med beaktande av att artikeln inte innehåller några bindande åtaganden saknas anledning att i detta sammanhang överväga lagstiftningsåtgärder.

5.5 Domsrätt (artikel 42)

Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte påkallade i anledning av konventionens bestämmelser om domsrätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning i sak mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 42.1 skall konventionsstaterna vidta åtgärder för att kunna utöva domsrätt över brott enligt konventionen dels när brottet har förövats inom statens territorium, dels när brottet har förövats ombord på ett fartyg som för statens flagg eller ombord på ett luftfartyg som var registrerat i staten när brottet begicks. I artikel 42.2 anges i vilken utsträckning staterna får vidta åtgärder för att kunna utöva domsrätt också över andra brott enligt konventionen. Enligt artikeln kan detta ske när brottet har förövats mot en medborgare i konventionsstaten eller av en medborgare i konventionsstaten eller en statslös person med hemvist där samt vid medhjälp, anstiftan, stämpling och försök till vissa former av penningtvätt som har förövats utanför konventionsstatens territorium i avsikt att begå brott där. Domsrätt enligt artikel 42.2 kan slutligen också utövas när brottet är riktat mot konventionsstaten. I artikel 42.3 föreskrivs att staterna skall kunna utöva domsrätt över brott som straffbeläggs i konventionen, när den misstänkta personen befinner sig inom dess territorium, och staten inte utlämnar personen enbart av det skälet att han eller hon är medborgare i den staten. Enligt artikel 42.4 kan staterna vidare överväga möjligheten att utöva domsrätt även när personen inte utlämnas av andra skäl. Om det framkommer att flera stater samtidigt vidtar åtgärder för att utreda eller lagföra samma gärning, skall enligt artikel 42.5 de behöriga myndigheterna ta kontakt med varandra för att, om så är lämpligt, samordna sina åtgärder. Reglerna om tillämpligheten av svensk lag finns i 2 kap. brottsbalken. De svenska reglerna om domsrätt är vidsträckta, vilket innebär att det generellt sett finns goda möjligheter för svenska myndigheter att ingripa även mot brott som har begåtts utomlands. Den svenska domsrätten omfattar förutom brott som anses ha begåtts i Sverige (1 §), brott som svenska medborgare och utlänningar med hemvist i Sverige har begått utomlands (2 § första stycket 1). Vidare är svensk domstol som regel alltid behörig att döma över ett brott som begåtts utomlands av utlänning om den misstänkte gärningsmannen befinner sig på svenskt territorium och fängelse i mer än sex månader kan följa på brottet (2 § första stycket 3). I de sistnämnda fallen uppställs dock normalt krav på dubbel straffbarhet. De befintliga reglerna om domsrätt uppfyller de bindande kraven i artikel 42.1. Den gällande ordningen står också i god överensstämmelse med innehållet i artiklarna 42.2–42.6. Något behov av lagstiftningsåtgärder i anledning av konventionsåtagandena finns därför inte.

5.6 Skydd av vittnen m.fl. (artiklarna 32 och 33)

Regeringens bedömning: Vad konventionen kräver i fråga om skydd för vittnen och andra bevispersoner fordrar inte några lagändringar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning i sak mot promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

Skydd av vittnen och målsägande m.fl. (artikel 32)

Enligt artikel 32.1 skall staterna, i enlighet med sin nationella rättsordning, ge vittnen och sakkunniga som lämnar utsaga om brott enligt konventionen ett effektivt skydd mot repressalier och hot. Sådant skydd skall också beredas deras anhöriga. Med vittnen likställs enligt artikel 32.4 målsägande. I artikel 32.2 anges olika åtgärder som kan vidtas, t.ex. förfaranden för fysiskt skydd av vittnen och skydd för deras identitet och vistelseort. Vidare nämns regler som medger att vittnesmål kan lämnas med hjälp av modern kommunikationsteknik, dock utan att den misstänktes rätt till försvar träds för när. Att staterna bör överväga att sluta avtal eller överenskommelser med andra stater om vittnesskydd framgår av artikel 32.3. Enligt artikel 32.5 skall målsägandena ha möjlighet att under olika faser av rättegången framföra sina synpunkter och farhågor. En grundläggande förutsättning för att lagföringen av brottsmisstänkta skall fungera effektivt är att målsägande och vittnen känner sig väl behandlade och att de kan avge sina utsagor under betryggande former. Utan medverkan av bevispersoner försvåras brottsbekämpningen givetvis avsevärt. Förekomsten av våld och hot mot bevispersoner kan leda till att dessa väljer att inte samarbeta med de brottsbekämpande myndigheterna eller samarbetar i minsta möjliga utsträckning. Det är därför viktigt att bevispersoner kan erbjudas stöd och i förekommande fall skydd. I de flesta fall är det tillräckligt med begränsade åtgärder, men i undantagsfall kan bevispersonerna behöva långsiktig hjälp för att undkomma mycket allvarliga hot. Ett sätt att skydda bevispersoner är att se till att de får lämna sina utsagor under bästa möjliga förutsättningar. Sedan ett antal år tillbaka finns möjligheter att med stöd av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång låta en målsägande eller ett vittne delta i en domstolsförhandling genom videokonferens i stället för att behöva infinna sig i rättssalen. Riksdagen har år 2005 beslutat att permanenta och utveckla verksamheten med videokonferens (se prop. 2004/05:131). De nya reglerna, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer, föreskriver bl.a. att målsägande, vittnen och andra som skall höras i rättegången kan delta i förhandlingen genom videokonferens, om det inte är olämpligt. Som ett uttryckligt skäl att använda videotekniken anger reglerna bl.a. det fallet att förhörspersonen känner påtaglig rädsla för att vara närvarande i rättssalen. Verksamheten är ett exempel på hur man med hjälp av modern teknik och med samtidigt iakttagande av den tilltalades rätt till

ett fullgott försvar kan låta personer som är eller känner sig hotade lämna sina utsagor på ett sådant sätt att – t.ex. – deras vistelseort inte röjs. Om en part eller ett vittne inställer sig personligen vid förhandlingen, och det finns anledning att anta att personen av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller åhörares närvaro, eller om en part eller åhörare hindrar vittnet i hans berättelse genom att falla honom i talet eller på annat sätt, finns det möjlighet att med stöd av 36 kap. 18 § rättegångsbalken låta personen avge sin utsaga utan den andres närvaro. Såväl den misstänkte som andra parter har emellertid rätt att få del av vad som sägs under ett sådant förhör. Detta brukar normalt ordnas genom s.k. medhörning, vilket innebär att den i vars frånvaro utsagan lämnas får lyssna på den genom en högtalaranläggning. Vid samtliga landets tingsrätter och hovrätter bedrivs vidare verksamhet med vittnesstöd. Vittnesstödjarens uppgift är att hjälpa vittnen och målsägande till rätta i domstolens lokaler och att finnas med som medmänniskor före och efter rättegången. Syftet är att öka tryggheten i de allmänna utrymmena i domstolarna, t.ex. väntsalen, samt vid behov förklara hur en rättegång går till. Av hänsyn till den misstänkte och hans rätt till försvar godtas däremot inte att målsägande och vittnen avger sina utsagor anonymt. Sedan den 1 juli 2006 gäller regler som skapar förutsättningar för en nationell ordning för särskilt personsäkerhetsarbete (prop. 2005/06:138.). I förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. finns närmare bestämmelser om sådant säkerhetsarbete. Av förordningen framgår bl.a. att särskilt personsäkerhetsarbete får bedrivas beträffande vittnen och andra bevispersoner som medverkar eller har medverkat i en förundersökning eller rättegång som rör grov eller organiserad brottslighet. Det framgår vidare att en förutsättning för att sådant säkerhetsarbete skall få bedrivas är att det finns en påtaglig risk för att allvarlig brottslighet riktas mot bevispersonens eller en honom eller henne närståendes liv, hälsa, frihet eller frid. Den som blir föremål för särskilt personsäkerhetsarbete skall få hjälp med de säkerhetsåtgärder som bedöms möjliga och nödvändiga att genomföra. Det är i första hand polisen som ansvarar för det särskilda personsäkerhetsarbetet. Kriminalvården ansvarar dock som huvudregel för arbetet beträffande den som avtjänar fängelsestraff. Den som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete kan under vissa förutsättningar få viss ekonomisk ersättning från staten. Vad som nu anförts om rådande svenska förhållanden visar sammantaget att vittnen och sakkunniga som lämnar utsaga om brott redan för närvarande har ett effektivt skydd mot repressalier och hot. Vad konventionen kräver är därför uppfyllt.

Skydd för anmälare (artikel 33)

Staterna skall enligt artikel 33 överväga åtgärder för att se till att personer som anmäler brott enligt konventionen skyddas mot orättvis behandling. Det viktigaste skyddet för en anmälare har denne genom straffbestämmelsen om övergrepp i rättssak. Den skyddar för det första anmälaren mot hot och våld. En anmälare som har avgett en utsaga vid förhör inför

polisen eller annan myndighet skyddas även mot trakasserier av olika slag. Något som också är viktigt i sammanhanget är att personer i offentlig tjänst kan använda sin grundlagsskyddade rätt att antingen själva i tryckt skrift avslöja oegentligheter och andra missförhållanden eller att lämna uppgifter härom till exempelvis en tidning eller ett annat medieföretag, se 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den som lämnar sådana uppgifter har rätt till anonymitet (3 kap. TF respektive 2 kap. YGL). Meddelarfriheten innefattar även rätt att röja sekretessbelagda uppgifter, utom i vissa särskilt reglerade fall (se 16 kap. 1 § sekretesslagen). En myndighet eller annat allmänt organ får inte i strid med grundlagarna efterforska vem som har lämnat uppgifter för publicering (3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL). Den som uppsåtligen bryter mot efterforskningsförbudet kan dömas till böter eller fängelse högst ett år (3 kap. 5 § andra stycket TF och 2 kap. 5 § andra stycket YGL). Som ett utflöde av grundlagsskyddet anses en offentligrättslig arbetsgivare inte ha rätt att vidta repressalier mot en arbetstagare för att denne lämnat uppgifter för publicering. Genom ändringar i sekretesslagen, som trätt i kraft den 1 juli 2006, har meddelarskyddet för anställda och uppdragstagare i kommunala företag stärkts och förtydligats. Ändringen innebär att anställda och uppdragstagare i kommunala bolag, stiftelser och föreningar, som omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess, ges meddelarfrihet i förhållande till arbetsgivaren respektive uppdragsgivaren på samma sätt som om de vore anställda i myndigheter. Det utvidgade meddelarskyddet innebär att inte heller sådana företag får efterforska eller ingripa mot en anställd eller uppdragstagare som har utnyttjat sin meddelarfrihet. Verkställande direktör, vice verkställande direktör, styrelseledamöter och styrelsesuppleanter är undantagna från förstärkningen av meddelarskyddet. Vidare måste framhållas att bestämmelserna om förundersökningssekretess (5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen) innebär att namnet på en anmälare i många fall kommer att omfattas av sekretess under förundersökningen. Sammantaget finner regeringen åtagandena enligt artiklarna 32 och 33 vara uppfyllda.

5.7 Konsekvenser av korruptionsbrott (artiklarna 34 och 35)

Regeringens bedömning: Lagändringar fordras inte i anledning av konventionens bestämmelser om konsekvenser av korruptionsbrott.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av remissinstanserna yttrar sig endast Hovrätten över Skåne och Blekinge i denna del. Hovrätten ifrågasätter om det inte finns behov av en generell möjlighet att ompröva förvaltningsbeslut som blivit felaktiga på grund av korruption, även om det skulle vara till nackdel för en enskild part.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 34 föreskrivs att staterna skall vidta åtgärder för att angripa följderna av korruption. I detta syfte, sägs det i artikeln, kan staterna hålla sig med en ordning för att betrakta korruption som en omständighet av betydelse i en rättegång som rör ogiltigförklaring eller upphävande av kontrakt eller återkallelse av koncession eller motsvarande tillstånd. Hänsyn skall dock tas till rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro. I lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) finns regler om rättshandlingars ogiltighet. Om den mot vilken en rättshandling har företagits har framkallat denna genom svikligt förledande eller insett, eller bort inse, att den som företog rättshandlingen blivit svikligen förledd till denna av någon annan skall, enligt 30 §, rättshandlingen inte vara gällande mot den förledde. Om den mot vilken rättshandlingen har företagits svikligen har uppgett eller förtigit omständigheter som kunde antas ha betydelse för rättshandlingen skall han anses därigenom ha framkallat denna, om det inte visas att det svikliga förfarandet inte inverkat på rättshandlingen. Det kan inte uteslutas att svek någon gång torde kunna åberopas som ett skäl att frångå ett avtal i fall där korruption haft betydelse för avtalets tillkomst. Som en mer framkomlig väg framstår dock ett åberopande av generalklausulen i 36 § avtalslagen, enligt vilken ett avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till bl.a. omständigheterna vid avtalets tillkomst. Gynnande beslut av en myndighet – t.ex. tillstånd av olika slag, beslut i ärenden om tjänstetillsättning, bidrag eller bistånd – kan som huvudregel inte återkallas till nackdel för en enskild part sedan de expedierats eller på motsvarande sätt offentliggjorts. Undantag från huvudregeln kan göras om den enskilde genom att lämna felaktiga uppgifter eller genom att förtiga relevanta omständigheter har vilselett myndigheten på sådant sätt att ett felaktigt beslut kommit att meddelas eller om det finns stöd för återkallelse i den författning som beslutet grundar sig på. Att i författning föreskriva en möjlighet att återkalla ett gynnande förvaltningsbeslut på den grunden att bestickning förekommit under beslutsprocessen har hittills endast övervägts i fråga om beslut om medborgarskap (se SOU 2006:2). För det fall behov skulle uppkomma av att överväga en sådan möjlighet bör det – som hittills – ske sektorsvis. Regeringen kan alltså inte ansluta sig till Hovrättens över Skåne och Blekinge uppfattning att det borde införas en generell ordning för omprövning av förvaltningsbeslut som blivit felaktiga på grund av korruption. Ett förvaltningsbeslut som blivit felaktigt på grund av korruption under beslutsförfarandet torde kunna angripas genom användande av extraordinära rättsmedel, såsom resning. Däremot torde förutsättningarna sällan vara sådana att beslutet kan betraktas som en nullitet. Av det sagda följer att redan gällande ordning ger möjligheter att angripa ett avtal eller myndighetsbeslut som påverkats av korruptivt beteende. Vad konventionen rekommenderar i artikel 34 är därmed uppfyllt. I artikel 35 föreskrivs att staterna skall se till att enheter eller personer som har vållats skada till följd av en korruptionshandling har rätt att inleda rättsliga åtgärder mot dem som bär ansvaret för skadan, i syfte att få ersättning.

De regler om skadestånd som är av intresse i detta sammanhang finns i skadeståndslagen (1972:207). Huvudregeln är att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan (2 kap. 1 §). I 2 kap. 2 § föreskrivs vidare att den som genom brott vållar ren förmögenhetsskada skall ersätta skadan. Skadeståndsansvaret för arbetsgivare och det allmänna regleras i 3 kap. Den som har arbetstagare i sin tjänst skall enligt 3 kap. 1 § ersätta ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten har vållat genom brott. Vidare skall staten eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som har vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning (3 kap. 2 §). Möjligheterna att i en brottmålsrättegång föra talan om skadestånd regleras i 22 kap. rättegångsbalken. I samband med åtal får talan om enskilt anspråk föras mot den misstänkte eller annan. Grundas anspråket på brott är åklagaren skyldig att på målsägandens begäran förbereda och utföra dennes talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och anspråket inte är uppenbart obefogat. En målsägande kan välja om han eller hon vill utnyttja möjligheten att föra skadeståndstalan i brottmålsprocessen eller att väcka sådan talan i den ordning som är stadgad för tvistemål. Det förhållandet att frågan om skadestånd inte har tagits upp till behandling i brottmålsprocessen – vilket ofta har praktiska orsaker – hindrar således inte den skadelidande från att väcka talan på civilrättslig väg. De nu redovisade reglerna får anses uppfylla kraven i artikel 35.

5.8 Specialiserad brottsbekämpning och samarbetsfrågor (artiklarna 36–39)

Regeringens bedömning: Förhållandena i den svenska rättsordningen motsvarar vad konventionen kräver i fråga om specialiserad brottsbekämpning och samarbete. Några åtgärder är därför inte påkallade.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte någon invändning. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 36 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, se till att det finns brottsbekämpande organ eller personer som är specialiserade på bekämpning av korruption. Enligt 23 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken skall beslut att inleda förundersökning fattas av polismyndighet eller åklagare. Har förundersökningen inletts av en polismyndighet och är saken inte av enkel beskaffenhet, skall ledningen av förundersökningen avseende brottet övertas av åklagare, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagare skall också i annat fall överta ledningen när det är påkallat av särskilda skäl. Korruptionsbrottslighet är av så komplicerad beskaffenhet att en förundersökning rörande ett misstänkt sådant brott skall ledas av åklagare. Som redan framgått av avsnitt 5.1 finns inom Åklagarmyndigheten en särskild enhet som enbart arbetar med korruptionsbrott, Riksenheten mot korruption. Vid enheten arbetar bl.a. åklagare med särskild kompetens och erfarenhet för uppgiften.

Det sagda innebär att kraven på specialisering enligt artikel 36 är uppfyllda. Enligt artikel 37.1 skall staterna vidta åtgärder för att uppmuntra dem som medverkar eller har medverkat till brott enligt konventionen att bistå brottsbekämpande myndigheter med upplysningar och hjälp som kan bidra till att gärningsmännen berövas vinningen av sina brott och att sådan vinning återfås. Staterna skall enligt artikel 37.2 överväga att införa en ordning som innebär att, när så är lämpligt, påföljden kan mildras för den som bistår på sätt som nyss har sagts. Artiklarna 37.3–37.5 behandlar bl.a. skyddsåtgärder för den som samverkar med myndigheterna. Så skall staterna överväga möjligheten att bevilja personer som lämnar betydande hjälp eller biträde immunitet mot lagföring. Sådana personer skall skyddas på samma sätt som vittnen, sakkunniga och brottsoffer. Om en person kan ge myndigheter i en annan konventionsstat betydande hjälp, kan staterna överväga att sluta avtal eller överenskommelse om att den andra konventionsstaten skall på motsvarande sätt mildra straffet eller ge immunitet. I Sverige gäller följande. Vid straffmätningen kan en domstol, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning ta hänsyn till om den tilltalade efter förmåga har försökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet. Om särskilda skäl påkallar det, får rätten i ett sådant fall döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet (29 kap. 5 § brottsbalken). I vår rättsordning godtas däremot inte användning av s.k. kronvittnen. Med kronvittnen avses personer som är villiga att lämna uppgifter om andra personers brottslighet i utbyte mot att de själva antingen undgår åtal eller åtalas för betydligt lindrigare brott än vad som annars skulle ha varit fallet. Frågan utreddes på 1980-talet av Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14). Någon lagstiftning föreslogs inte, eftersom kommittén ansåg att principiella skäl talade emot ett sådant system. Remissinstanserna och departementschefen anslöt sig till den uppfattningen (se prop. 1987/88:120 s. 92). Att den svenska rättsordningen inte godtar ett system med kronvittnen innebär bl.a. att myndigheterna inte kan utlova åtalsimmunitet åt den som har medverkat i brott. Med beaktande av det nu sagda finner regeringen att lagstiftningsåtgärder inte är påkallade för att uppfylla vad som sägs i artiklarna 37.1–37.5. Som framgått innefattar artiklarna inte heller några bindande åtaganden. Det kan tillfogas att Palermokonventionen innehåller en bestämmelse (artikel 26) som i allt väsentligt motsvarar den nu aktuella. Även i det ärende som avsåg Sveriges tillträde till den konventionen framhölls att ett införande av särskilda strafflindringsregler för kronvittnen vore främmande för svenska rättstraditioner (se prop. 2002/03:146 s. 59). I artikel 38 föreskrivs att staterna skall vidta åtgärder för att främja samarbete mellan å ena sidan myndigheter och offentliga tjänstemän i allmänhet och å andra sidan de brottsutredande myndigheterna. Ett sådant samarbete kan enligt artikeln innefatta initiativ till anmälningar om brott enligt artiklarna 15, 21 eller 23 i konventionen eller att på begäran lämna uppgifter till de brottsutredande myndigheterna. I 3 § polislagen (1984:387) slås det fast att polisen skall samarbeta med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten och att andra myndigheter skall ge polisen stöd i dess

arbete. Den nu beskrivna skyldigheten att samarbeta får anses vara tillräcklig. I sammanhanget bör också nämnas den i 15 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivna skyldigheten för myndigheter att på begäran lämna uppgifter. Med stöd av denna bestämmelse och de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen har brottsutredande myndigheter goda möjligheter att få tillgång till såväl allmänt tillgänglig som sekretessbelagd information hos andra myndigheter. Artikel 39 behandlar samarbete mellan nationella myndigheter och den privata sektorn. Staterna skall enligt artikel 39.1 främja samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter och den privata sektorn, särskilt finansiella institutioner, i fråga om brott enligt konventionen. Staterna skall vidare enligt artikel 39.2 överväga att uppmuntra allmänheten att anmäla sådana brott. Bestämmelserna om penningtvätt och anmälningsskyldighet rörande vissa finansiella transaktioner, som redan berörts i avsnitt 5.1, får anses ha lett till att framför allt finansiella institutioner i ökad utsträckning uppmärksammat riskerna att utsättas för brott eller att användas som mellanled vid olika former av penningtvätt. Det är regeringens uppfattning att samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och sådana institutioner mot den bakgrunden har generellt förbättrats under senare år. Det förs också en fortlöpande dialog mellan brottsbekämpande myndigheter och finansiella institutioner angående risker för brott. Vad som föreskrivs i artikel 39 är därmed uppfyllt.

5.9 Banksekretess (artikel 40)

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om banksekretess föranleder inte några lagändringar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte någon invändning. Skälen för regeringens förslag: Vid utredningar av brott som straffbeläggs enligt konventionen skall staterna enligt artikel 40 se till att det finns lämpliga mekanismer inom rättssystemet för att övervinna de hinder som kan resas genom tillämpningen av regler om banksekretess. Staterna får inte vägra att – under hänvisning till banksekretess – vidta sådana åtgärder som avses med artikel 31.7, dvs. åtgärder som syftar till att göra bank- och affärshandlingar tillgängliga eller möjliga att ta i beslag. Grundläggande bestämmelser om banksekretess finns i 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Där föreskrivs att enskildas förhållanden till kreditinstitut inte får röjas obehörigen. Enligt 1 kap. 11 § är ett kreditinstitut skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet, om det under en förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren. Detsamma gäller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol. Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns också i ett antal andra lagar av finansrättslig karaktär, som anges i 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

De författningar som nu nämnts innehåller bestämmelser som uppfyller konventionens krav i förevarande hänseende.

5.10 Internationellt samarbete (artiklarna 43–50)

Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte påkallade i anledning av konventionens bestämmelser om internationellt samarbete. Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete bör utpekas som svensk centralmyndighet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning i sak mot promemorians bedömning. Dock efterfrågar Justitiekanslern en analys i det fortsatta arbetet av hur bestämmelserna om rättslig hjälp i konventionens artiklar 46.5 och 46.19 förhåller sig till den svenska handlingsoffentligheten.

Skälen för regeringens bedömning

Dubbel straffbarhet (artikel 43)

Enligt artikel 43.1 skall staterna samarbeta i straffrättsliga frågor enligt artiklarna 44–50. När så är lämpligt och det är förenligt med deras rättssystem skall staterna även överväga att hjälpa varandra i utredningar och rättegångar i civilrättsliga och förvaltningsrättsliga frågor. I 1 kap. 5 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål anges i vilken utsträckning rättslig hjälp kan lämnas för andra ändamål än brottmål. Om det har avtalats i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige kan rättslig hjälp även lämnas i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt sådant, i ärenden som avser skadestånd för felaktiga frihetsberövanden, åtal eller domslut eller i ärenden som handläggs gemensamt med brottmål. Det finns således redan möjligheter att bistå en annan stat med rättslig hjälp i andra förfaranden än rent straffrättsliga. I artikel 43.2 regleras hur krav på dubbel straffbarhet skall hanteras. Ett villkor om dubbel straffbarhet skall anses vara uppfyllt oavsett om brotten rubriceras på olika sätt eller hänförs till olika kategorier, så länge det brott för vilket hjälp begärs är straffbart i båda staterna. Artikeln står i god överensstämmelse med den tolkning som kravet på dubbel straffbarhet getts i svensk rätt. Innehållet i artikel 43 kräver således ingen lagstiftningsåtgärd.

Utlämning (artikel 44)

I artikel 44 finns bestämmelser om utlämning. Enligt artikel 44.1 skall artikeln tillämpas på brott enligt konventionen, när den som begärs utlämnad finns inom konventionsstatens territorium. En förutsättning är att det föreligger dubbel straffbarhet, dvs. att gärningen i fråga är straffbelagd i både den begärande och i den anmodande staten. Enligt artikel 44.2 får

emellertid en stat, vars lagstiftning tillåter det, bevilja utlämning för sådana brott även om brottet inte är straffbart enligt den statens nationella lagstiftning. I övrigt överensstämmer artikeln i huvudsak med artikel 16 i Palermokonventionen. Syftet med bestämmelserna i artikel 44 är främst att skapa en rättslig grund för utlämning mellan konventionsstaterna för brott som enligt konventionen skall vara straffbelagda. Av artikel 44.8 framgår den viktiga utgångspunkten att varje fråga om utlämning skall avgöras enligt lagen i den anmodade staten. Häri ligger alltså att de grunder för att vägra utlämning som kan finnas i den statens reglering som huvudregel får tillämpas av de myndigheter som prövar utlämningsfrågan. Några undantag ges dock, enligt vilka den anmodade statens möjlighet att vägra utlämning begränsas. Så framgår det t.ex. av artikel 44.4 att konventionsstaterna självklart har en skyldighet att bevilja utlämning för de brott som avses med konventionen. Av samma artikel följer vidare att – i den mån utlämning i övrigt är möjlig enligt den tillämpliga lagen – den anmodade staten inte skall betrakta ett brott som avses med konventionen som ett politiskt brott. Ytterligare en begränsning följer av artikel 44.16, enligt vilken en konventionsstat inte får avslå en begäran om utlämning av det enda skälet att brottet också bedöms omfatta fiskala frågor. Avslag med hänvisning till att den eftersökte är medborgare i den anmodade staten är visserligen tillåtet, men om avslag sker endast på den grunden är den anmodade staten – enligt artikel 44.11 – skyldig att utan dröjsmål hänskjuta saken till sina behöriga myndigheter för lagföring. Bestämmelser om utlämning för brott finns dels i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen), dels i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen). I förhållande till Europeiska unionens medlemsstater gäller lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). Enligt 4 § utlämningslagen krävs att åtminstone någon av de gärningar för vilka utlämning begärs motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Vid utlämning till annat nordiskt land och vid överlämnande till en annan medlemsstat i Europeiska unionen uppställs i viss utsträckning krav på dubbel straffbarhet, men däremot inte något krav på att brottet enligt svensk lag skall vara av en viss svårhetsgrad. Av avsnitt 5.2 har framgått att de gärningar som staterna med bindande verkan åtagit sig att kriminalisera redan utgör brott enligt svensk lag. Brotten i fråga har sådan straffskala att det finns förutsättningar för utlämning. Utlämning utan krav på dubbel straffbarhet i enlighet med artikel 44.2 kan för svensk del ske i förhållande till övriga nordiska länder och i vissa fall andra medlemsstater i Europeiska unionen. Vad konventionen föreskriver i artiklarna 44.1 och 44.2 är således uppfyllt. Regeringen övergår härefter till att behandla den begränsning av möjligheten att vägra utlämning för politiska brott som följer av artikel 44.4. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i Palermokonventionen. Däremot finns liknande bestämmelser i två andra FN-konventioner som har tillträtts av Sverige, nämligen artikel 11 i konventionen om bekämpande av bombattentat av terrorister (terroristbombningskonventionen) och arti-

kel 14 i den internationella konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism (finansieringskonventionen). Till skillnad från regleringen i förevarande konvention är bestämmelserna i de båda nu nämnda konventionerna absoluta och tvingande. Enligt artikel 44.4 får en konventionsstat – när utlämning begärs enligt konventionen – inte betrakta ett brott som straffbeläggs enligt konventionen som ett politiskt brott, i den mån detta är tilllåtet enligt den statens reglering. Frågan är hur det sistnämnda kravet förhåller sig till svensk rätt. Enligt 6 § utlämningslagen får utlämning som huvudregel inte beviljas för ett politiskt brott. Så får dock ske om det skulle strida mot en internationell överenskommelse mellan Sverige och den ansökande staten att endast på den grunden vägra utlämning att brottet är politiskt. En liknande bestämmelse finns i 4 § nordiska utlämningslagen. Regleringen i artikel 44.4 kan emellertid inte anses vara sådan att den skapar en skyldighet för Sverige att utlämna för politiska brott, och en vägran att utlämna för ett politiskt brott som omfattas av konventionen är därmed inte av beskaffenhet att ”strida mot en internationell överenskommelse”. Av det anförda följer alltså att huvudregeln i utlämningslagarna blir att tillämpa, enligt vilken utlämning inte får beviljas för ett politiskt brott. Med detta klarlagt återstår dock att ta ställning till frågan om Sverige – trots att det inte kan anses vara ett konventionsåtagande – ändå bör införa bestämmelser som gör det möjligt att utlämna för ett politiskt brott som faller inom konventionens tillämpningsområde. Utlämningslagen innehöll tidigare ett absolut förbud mot utlämning för politiska brott. Detta förbud avskaffades år 2001 i anledning av Sveriges tillträde till 1996 års konvention om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater (se prop. 2000/01:83). Genom de lagstiftningsåtgärder som då vidtogs blev det möjligt att för ett politiskt brott utlämna en person som inte är svensk medborgare till en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Vid samma tillfälle infördes den redan berörda bestämmelsen enligt vilken utlämning för ett politiskt brott får ske, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse mellan Sverige och den ansökande staten att endast på den grunden vägra utlämning att brottet är politiskt. Den senare bestämmelsen avfattades på ett sådant sätt att den skulle kunna tillämpas på såväl befintliga som framtida konventionsåtaganden att inte vägra utlämning för politiska brott. Vilka dessa åtaganden är tillkännages enligt 27 § utlämningslagen av regeringen och för närvarande är Sverige bundet av sådana åtaganden enligt tre internationella överenskommelser. Det rör sig om terroristbombnings- och finansieringskonventionerna samt därutöver FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. I förhållande till medlemsstaterna i Europeiska unionen finns sedan den 1 januari 2004 över huvud taget inte några hinder mot utlämning (i det sammanhanget benämnt ”överlämnande”) för politiska brott. Detta följer av den tidigare nämnda arresteringsorderlagen. Av det sagda har alltså framgått att Sverige inom ramen för internationellt straffrättsligt samarbete i några fall har tillträtt konventioner som innefattar ett tvingande åtagande att inte avslå en begäran om utlämning endast på den grunden att brottet är att betrakta som ett politiskt brott. I samtliga fall har det varit fråga om konventioner som rör mycket grov brottslighet. Det har också framgått att Sverige inom ramen för

samarbetet inom Europeiska unionen under senare år kommit att omfattas av åtaganden att slopa förbudet mot utlämning för politiska brott. Med beaktande av den relativa rättslikhet som råder mellan medlemsstaterna och den utveckling som har skett i fråga om unionens straffrättsliga samarbete får en sådan utveckling emellertid anses naturlig. Enligt regeringens mening framstår det inte som lika naturligt att på samma sätt utsträcka utlämningssamarbetet till den vida krets av länder som har tillträtt eller kommer att tillträda förevarande konvention och till ett så omfattande tillämpningsområde som konventionens kriminaliseringsåtagande innebär. Därvid är också att märka att Sverige hittills inte i andra fall än där ett internationellt instrument uttryckligen kräver det har iklätt sig en förpliktelse att slopa förbudet mot utlämning för politiska brott. Något sådant uttryckligt krav framgår inte av förevarande konvention och inte heller av t.ex. Palermokonventionen och dess protokoll. Mot den tecknade bakgrunden bör det därför inte införas bestämmelser som gör det möjligt att bevilja utlämning för ett politiskt brott som omfattas av konventionens tillämpningsområde. Bortsett från de hittills kommenterade bestämmelserna om utlämningsbarhet och politiska brott har artikel 44 sin motsvarighet i artikel 16 i Palermokonventionen. Vid Sveriges tillträde till den konventionen gjordes bedömningen att bestämmelserna om utlämning för brott inte föranledde några lagändringar (se prop. 2002/03:146 s. 52 f.). Regeringen finner inte anledning att nu göra annan bedömning i denna del.

Rättslig hjälp (artikel 46)

Allmänt om konventionsreglerna och svenska regler om internationell rättslig hjälp

I artikel 46 regleras frågor om internationell rättslig hjälp. Artikeln är i princip uppbyggd på samma sätt som artikel 18 i Palermokonventionen. Även sakligt är överensstämmelsen stor. Artiklarna 46.2–46.6 är till sin karaktär generella, medan artiklarna 46.9–46.29 skall tillämpas på framställningar om rättslig hjälp i fall där det inte finns något bindande avtal om rättslig hjälp mellan de berörda staterna. I artikel 46.1 slås fast att staterna i största möjliga utsträckning skall lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp och att detta skall ske i enlighet med den anmodade statens lag och ingångna internationella överenskommelser. Enligt artikel 46.2 skall rättslig hjälp i största möjliga utsträckning lämnas också vid utredning, lagföring och rättsliga förfaranden i fråga om brott för vilka juridiska personer kan ställas till ansvar i enlighet med artikel 26 i konventionen. I artikel 46.3 anges vilka typer av rättslig hjälp som skall kunna begäras. Enligt artikel 46.4 får myndigheter i en konventionsstat på eget initiativ överlämna information till en annan stat. I artikel 46.5 föreskrivs att sådan information som lämnas spontant till en annan stat kan förses med inskränkningar i fråga om användningen av informationen och i artikel 46.6 att bestämmelserna i artikel 46 inte inverkar på åtaganden i andra bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

Artiklarna 46.9–46.29 innehåller bestämmelser om följande: dubbel straffbarhet (46.9), överförande i utredningssyfte av frihetsberövade personer (46.10–46.12), centralmyndigheten och dess roll (46.13), de krav som skall ställas på framställningar om rättslig hjälp (46.14 och 46.15), komplettering av en sådan framställning (46.16), verkställighet (46.17 samt 46.24–46.25), förhör genom videkonferens (46.18), förbud mot att använda uppgifter (46.19), sekretess (46.20), vägransgrunder (46.21 och 46.22), motivering av avslagsbeslut (46.23), samråd (46.26), immunitet för vittnen, sakkunniga och andra (46.27), kostnader (46.28) och tillgång till handlingar (46.29). För svenska förhållanden gäller följande. I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras det rättsliga samarbetet mellan åklagare och domstolar i olika länder. Lagen bygger på principen att de åtgärder och tvångsmedel som får förekomma i en svensk förundersökning också kan beslutas på begäran av en främmande stat, i vissa fall dock med den begränsningen att det krävs dubbel straffbarhet. Vid sin tillkomst gavs lagen ett vidare tillämpningsområde än vad som krävdes med hänsyn till då gällande internationella överenskommelser. Detta var en medveten åtgärd i syfte att för framtiden skapa största möjliga utrymme för internationellt samarbete. Allt detta står i god överensstämmelse med vad som krävs i artikel 46. Att lagen tillämpas också vid sådan rättslig hjälp som lämnas i anledning av brottsutredningar som riktas mot juridiska personer framgår av 1 kap. 3 §. Detta uppfyller vad konventionen kräver i artikel 46.2.

Åtgärder som skall omfattas av den rättsliga hjälpen

De åtgärder för vilka rättslig hjälp skall kunna begäras enligt artikel 46.3 – inklusive möjligheten enligt punkt i) att begära varje slag av rättslig hjälp som inte är oförenlig med nationell rätt i den anmodade staten – har i allt väsentligt sin motsvarighet i den befintliga regleringen i 1 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Rättslig hjälp med delgivning är dock reglerat på annat håll och utanför lagen faller också det samarbete som kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. Härutöver kan följande anmärkningar göras rörande vissa av de former av rättslig hjälp som behandlas i artikel 46.3. Enligt punkt c) omfattas rättslig hjälp med husrannsakan, beslag och frysning. Vidare skall hjälpen kunna avse identifiering, frysning och spårande av egendom som utgör vinning av brott, hjälpmedel vid brott och andra föremål för bevisändamål. Detta framgår av punkt g). Enligt punkt j) skall sådana åtgärder också kunna vidtas beträffande vinning av brott i enlighet med konventionens regler om återställande av tillgångar. Termen frysning definieras visserligen inte i konventionen, men förekommer redan i svensk rätt i anledning av det samarbete med andra medlemsstater i Europeiska unionen som regleras i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut. Den skyldighet att underlätta en persons frivilliga medverkan i ett utländskt förfarande som följer av punkt h) motsvarar vad som gäller enligt andra internationella instrument, t.ex. 1959 års europeiska konvention om inbördes rättslig hjälp i

brottmål, och avser olika praktiska åtgärder. Någon skyldighet att tillhandahålla ekonomisk hjälp följer inte av bestämmelsen. Rättslig hjälp med husrannsakan, beslag och kvarstad kan för svenskt vidkommande lämnas med stöd av lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Härav följer att kraven enligt artikel 46.3 är uppfyllda. I artiklarna 46.10–46.12 finns bestämmelser om rättslig hjälp i form av tillfälligt överförande av en frihetsberövad person och i artikel 46.18 regler om vittnesförhör genom videokonferens. Regleringen i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål uppfyller dessa förpliktelser och går i några avseenden därutöver, bl.a. krävs inte den berörda personens samtycke för ett tillfälligt överförande och möjligheterna att hålla videokonferens är större. Den gällande svenska ordningen möjliggör också att den som tillfälligt överförs hit tas i förvar och återförs till den andra staten utan att ett utlämningsförfarande behöver inledas. Regler om avräkning av tid för frihetsberövande i utlandet som också omfattar ett frihetsberövande i samband med ett tillfälligt överförande finns i bl.a. 33 kap. 7 § brottsbalken. Regleringen i 5 kap. 8 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål medför att den immunitetsbestämmelse som ges i artikel 46.12 skall iakttas sedan Sverige tillträtt konventionen. Detta avses framgå av ett tillkännagivande till den lagen. Reglerna i artikel 46.27 om immunitet för vittnen och andra som medverkar på plats i en utländsk brottsutredning eller rättegång tillgodoses, sedan konventionen blivit bindande för Sverige, av bestämmelserna i 5 kap. 5–8 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I enlighet med artikel 46.12 gäller immunitetsreglerna även vid tillfällig överföring av en frihetsberövad person, vilket fall också omfattas av de svenska reglerna. Att lämna ut allmänna och andra handlingar till en annan stat på sätt som anges i artikel 46.29 är också möjligt. Enligt 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan ett sådant utlämnande förenas med villkor. Begränsningar som gäller med hänsyn till sekretess skall då iakttas, vilket står i god överensstämmelse med konventionsbestämmelsen. Vad som sägs i artikel 46.4 om frivilligt uppgiftslämnande utgör inget åtagande att lämna information. Svenska myndigheter kan dock redan för närvarande på frivillig väg och med de begränsningar som gäller med hänsyn till sekretess lämna information till en annan stat. Därvid finns möjlighet att ställa villkor som begränsar det sätt på vilket den mottagande staten kan använda uppgifterna (se prop. 2004/05:144 s. 59 f. och 152 f.). Detta låter sig väl förena med vad konventionen föreskriver i artikel 46.5 i händelse av frivilligt uppgiftslämnande. Av det anförda följer alltså att Sverige redan i dag kan bistå med de åtgärder som föreskrivs i artikel 46. Vad konventionen föreskriver i fråga om videokonferens, immunitet och användningsbegränsande villkor avses framgå av tillkännagivandet till lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Krav på dubbel straffbarhet

Regleringen i artikel 46.9 syftar till att ge staterna incitament att begränsa användningen av kravet på dubbel straffbarhet som villkor för rättslig

hjälp. Artikeln innefattar i och för sig inte någon inskränkning av rätten att uppställa ett sådant krav, men föreskriver att den anmodade staten i vissa fall bör ge avkall på kravet när den rättsliga hjälpen inte innefattar tvångsåtgärder. Staterna uppmanas också att överväga ytterligare avsteg. Vad som sägs i artikeln står i god överensstämmelse med svenska utgångspunkter i fråga om krav på dubbel straffbarhet. Enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål krävs dubbel straffbarhet för vissa åtgärder, främst straffprocessuella tvångsmedel, medan ett sådant krav inte ställs i fråga om andra åtgärder som omfattas av lagen.

Avslag på en begäran om rättslig hjälp

Enligt artikel 46.21 får en ansökan om rättslig hjälp avslås om den inte uppfyller övriga krav i artikel 46 eller om den begärda åtgärden skulle inkräkta på den anmodade statens suveränitet eller säkerhet eller komma i konflikt med dess allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Rättslig hjälp får också vägras om åtgärden inte skulle kunna vidtas i en nationell brottsutredning, rättegång eller annat rättsligt förfarande eller om ett bifall annars skulle strida mot nationella regler om internationell rättslig hjälp. För svensk del gäller att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål bara i ett begränsat antal fall ger utrymme för att vägra rättslig hjälp. Så skall en ansökan om rättslig hjälp avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen (2 kap. 14 § första stycket). En ansökan om rättslig hjälp får också avslås om gärningen har karaktär av politiskt brott, om gärningen utgör ett militärt brott (utan att samtidigt motsvara även annat brott som enligt svensk rätt inte är ett militärt brott), om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande gärningen, eller om omständigheterna annars är sådana att ansökan inte bör bifallas (2 kap. 14 § andra stycket). De fakultativa grunderna för avslag gäller inte om ett avslag skulle strida mot en gällande internationell överenskommelse. När rättslig hjälp lämnas skall detta ske i enlighet med de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och de särskilda bestämmelserna i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (2 kap. 1 §). Den nu beskrivna regleringen uppfyller mer än väl de krav som framgår av artikel 46.21. Enligt 2 kap. 16 § skall ett svenskt avslagsbeslut ange skälen för beslutet, vilket motsvarar det krav som ställs i artikel 46.23. Som redan framgått av avsnitt 5.9 är banksekretess inte i sig en grund för att vägra rättslig hjälp i Sverige och hindrar inte heller att uppgifter lämnas ut när så begärs i ett ärende om rättslig hjälp. Brott som omfattar fiskala frågor är inte heller undantagna från rättslig hjälp enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det sagda innebär att föreskrifterna i artiklarna 46.8 och 46.22 är uppfyllda. Av det anförda följer alltså sammantaget att de svenska reglerna om avslagsgrunder vid rättslig hjälp i brottmål är fullt förenliga med konventionens bestämmelser.

Centralmyndighet och andra kanaler för framställningar

Inom Justitiedepartementet finns Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete. Centralmyndigheten tar emot, granskar och vidarebefordrar framställningar till och från Sverige bl.a. i ärenden om internationell rättslig hjälp och utlämning. Enligt artikel 46.13 skall varje stat utse en centralmyndighet med bl.a. nyssnämnda uppgifter. Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete bör givetvis utpekas som sådan svensk centralmyndighet. Den omständigheten att det finns en centralmyndighet utesluter inte att direktkommunikation förekommer mellan svenska och utländska myndigheter, vilket t.ex. är huvudregeln för rättslig hjälp mellan de nordiska staterna och inom Europeiska unionen. Trots bestämmelsen om inrättande av centralmyndighet hindrar inte konventionen att staterna får kräva att framställningar om rättslig hjälp och utlämning görs på diplomatisk väg.

Förfarande, användningsbegränsningar och sekretess

Konventionen ger relativt detaljerade regler om förfarandet vid ansökningar om och verkställandet av rättslig hjälp. Det gäller bl.a. framställningens form och innehåll (artiklarna 46.14–46.15), kompletteringar och önskemål om ett visst förfarande (artikel 46.16) samt verkställighet enligt den anmodade statens regler (artikel 46.17). En ansökan skall handläggas så snart som möjligt och önskemål om tidsfrister skall beaktas (artikel 46.24). Vad konventionen kräver motsvaras av bestämmelser i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, som bl.a. uttryckligen medger att moderna kommunikationsmedel används (2 kap. 4 §), att ett begärt förfarande tillämpas under förutsättning att det inte strider mot grundläggande svenska rättsprinciper (2 kap. 11 §) och därutöver föreskriver skyndsam handläggning i enlighet med svenska regler (2 kap. 10 §). Enligt lagen skall ansökan göras på svenska, danska eller norska, om inte den handläggande instansen medger något annat i det enskilda fallet (2 kap. 5 §). I artiklarna 46.25 och 46.26 finns bestämmelser om uppskjuten verkställighet och samråd med den ansökande staten innan ett uppskjutande eller avslagsbeslut meddelas. Vad konventionen kräver i detta hänseende är uppfyllt genom de svenska förfarandereglerna för rättslig hjälp (2 kap. 8 och 9 §§). Bestämmelser om kostnader för rättslig hjälp finns i artikel 46.28, vilka bestämmelser till fullo överensstämmer med regleringen i Palermokonventionen. För svensk del uppfylls konventionens krav genom regleringen i förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål. I anslutning till bestämmelserna om informationsutbyte mellan staterna föreskriver konventionen vad som skall gälla i fråga om sekretess och uppställande av villkor om användningsbegränsningar. Så finns det i artikel 46.19 bestämmelser som begränsar den ansökande statens möjligheter att använda uppgifter och bevisning som den anmodade staten lämnar ut som resultat av en begäran om rättslig hjälp. Sådana villkor får också ställas upp av en stat som frivilligt och på eget initiativ lämnar information enligt artikel 46.5. Av artikel 46.20 följer att en framställning om

rättslig hjälp skall omfattas av sekretess, om något sådant begärs. I artikel 46.5 föreskrivs att krav på sekretess får ställas vid informationsutbyte på eget initiativ. Regler av motsvarande innebörd finns i de flesta moderna konventioner på området för internationell rättslig hjälp i brottmål. Justitiekanslern efterfrågar för sin del en analys av hur dessa bestämmelser förhåller sig till den svenska handlingsoffentligheten. Regeringen gör i denna del följande bedömning. I 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om användningsbegränsningar i fråga om uppgifter som överlämnats till svensk myndighet samt möjligheter för svenska myndigheter att ställa upp villkor när information överlämnas. Reglerna i 5 kap. 1 § har utformats för att omfatta också villkor som ställs vid frivilligt informationsutbyte utan samband med ett ärende om rättslig hjälp (se prop. 2004/05:144 s. 152 f.) Vad konventionen kräver i fråga om sekretess är uppfyllt främst genom 5 kap. 1 och 7 §§ sekretesslagen. Sekretess är i dessa fall påkallad av förhållandet till annan stat och intresset av att beivra brott. De aktuella bestämmelserna tillgodoser kraven i artiklarna 46.5 och 46.19. I anledning av Justitiekanslerns påpekande bör därutöver framhållas att om det vid frivilligt informationsutbyte någon gång skulle förekomma att det uppställs krav på sekretess som inte kan tillgodoses av en svensk myndighet, måste den svenska myndigheten upplysa om detta. Det får då ankomma på den utländska myndigheten att överväga om informationen ändå kan lämnas. Sammanfattningsvis finner regeringen att gällande svenska regler om förfaranden, användningsbegränsande villkor och sekretess är förenliga med konventionens krav. Av 3 kap. 1 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål följer att konventionens bestämmelser blir att iaktta vid svenska ansökningar om rättslig hjälp utomlands. I enlighet med huvudregeln i 3 kap. 2 § skall en ansökan därvid skickas via Justitiedepartementet. Det är regeringens avsikt att konventionens föreskrifter om ansökningens innehåll och användningsbegränsande villkor skall framgå av tillkännagivandet till lagen.

Konventionens krav och gällande rätt

Genom lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål har Sverige en modern och ändamålsenlig reglering för det internationella straffrättsliga samarbetet. Härtill kommer att det finns särskilda regler om rättslig hjälp med delgivning och utrymme för samarbete som kan ske utan särskilt lagstöd. Av det sagda har sammantaget framgått att den detaljerade regleringen i konventionens artikel 46 inte fordrar några lagstiftningsåtgärder. Detta överensstämmer med den bedömning som gjordes i fråga om motsvarande bestämmelser i Palermokonventionen (se prop. 2002/03:146 s. 54 f.).

Överförande av lagföring och straffverkställighet (artiklarna 47 och 45)

Enligt artikel 47 skall staterna överväga möjligheten att överföra lagföring av brott som behandlas i konventionen till en annan konventionsstat,

om överföringen gagnar rättskipningen. Särskilt i de fall där flera stater har domsrätt skall den möjligheten övervägas, i syfte att koncentrera lagföringen. För svenska förhållanden regleras möjligheten att överföra lagföring till annan stat i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Lagen tillämpas i förhållande till de stater som har tillträtt den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål. Om lagföring överförs till Sverige med stöd av lagen, uppkommer svensk domsrätt för den överförda brottsligheten (se 2 kap. 3 a § brottsbalken). Oftast och i praktiken överförs dock lagföring till och från Sverige utan något uttryckligt lagstöd. Ett sådant överförande kan ske med eller utan stöd av internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till, under förutsättning att det enligt lag finns svensk domsrätt för den överförda brottsligheten. Ett exempel på en sådan internationell överenskommelse är Palermokonventionen, vars artikel 21 fullt ut motsvarar artikel 47 i förevarande konvention. Regeringen konstaterar att konventionen inte uppställer någon bindande förpliktelse för staterna att överföra lagföring, utan ger uttryck för en uppmaning att överväga detta i enskilda fall. Samtidigt måste framhållas att svensk reglering och svensk praxis i fråga om överförande av lagföring står i god överensstämmelse med konventionens intentioner. Detta innebär också att myndigheterna har kunskap om och erfarenhet av fördelarna med att i vissa fall föra över lagföringen till en annan stat. Enligt regeringen borgar allt detta för att möjligheten att överföra lagföring övervägs i de fall där en sådan åtgärd framstår som lämplig. Någon lagstiftningsåtgärd är mot den bakgrunden inte behövlig. Samma bedömning gjordes för övrigt vid Sveriges tillträde till Palermokonventionen, vars artikel 21 alltså motsvarar artikel 47 i förevarande konvention (se prop. 2002/03:146 s. 57 f). Enligt artikel 45 kan staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om att personer som har dömts till fängelse eller annan frihetsberövande påföljd för brott enligt konventionen skall kunna överföras till sina hemländer för att avtjäna straffet där. Det finns två lagar som reglerar överföring av verkställighet av frihetsstraff. I lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) regleras möjligheterna att överföra verkställighet av frihetsstraff mellan de nordiska länderna. En reglering av motsvarande frågor i förhållande till utomnordiska länder finns i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Till grund för båda lagarna ligger internationella överenskommelser. Regleringen av det utomnordiska samarbetet bygger bl.a. på 1983 års Europarådskonvention om överförande av dömda personer, vilken konvention är öppen även för stater som inte är medlemmar i Europarådet. Av artikel 45 följer inte något krav på lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra överföring av verkställighet av frihetsstraff. Artikeln innefattar i stället en uppmaning till staterna att överväga att sluta avtal eller överenskommelser på detta område. Som framgått har Sverige ingått flera sådana överenskommelser och den reglering som skapats på grundval av dem ger möjlighet att – också i fråga om brott som avses i förevarande

konvention – föra straffverkställighet såväl till som från Sverige. Någon lagstiftningsåtgärd är alltså inte påkallad. Vid Sveriges tillträde till Palermokonventionen, vars artikel 17 motsvarar artikel 45 i förevarande konvention, gjordes samma bedömning (se prop. 2002/03:146).

Samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter (artikel 48). Gemensamma brottsutredningar (artikel 49)

Samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter i olika stater behandlas i artikel 48, som inte ger uttryck för några bindande åtaganden. I artikel 48.1 slås fast att staterna i överensstämmelse med sina respektive rättsordningar skall samarbeta nära i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen. I artikeln räknas upp olika områden på vilka samarbete anses vara särskilt viktigt. Till dessa hör bl.a. goda kommunikationsvägar för snabbt och säkert informationsutbyte, samarbete rörande identitet, vistelseort och verksamhetsort för personer som är misstänkta för brott enligt konventionen, samarbete rörande utbyte av brott och hjälpmedel för brott samt utplacering av sambandsmän. Enligt artikel 48.2 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala överenskommelser om samarbete. I avsaknad av sådana avtal eller överenskommelser får artikel 48 användas som grund för samarbete. Artikeln överensstämmer i allt väsentligt med artikel 27 i Palermokonventionen, som vid Sveriges tillträde till den konventionen inte bedömdes kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57 f.). Skäl saknas att nu göra annan bedömning. Enligt artikel 49 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som tillåter berörda myndigheter att – i fråga om ärenden som är föremål för brottsutredning, lagföring eller rättsliga åtgärder – sätta upp gemensamma organ för brottsutredningar. Även möjligheten att för varje särskilt fall verkställa gemensamma brottsutredningar skall övervägas. Bestämmelser om olika former av utredningsgrupper sammansatta av företrädare för brottsutredande myndigheter i olika länder finns i flera av de internationellt straffrättsliga instrument som tillkommit under senare tid. Avsikten är givetvis att förbättra förutsättningarna att utreda gränsöverskridande brottslighet. Den mest utvecklade ordningen för gemensamma utredningsgrupper har därvid skapats inom Europeiska unionen, nämligen genom rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1) och 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater. En motsvarande ordning utvecklas mellan Europarådets medlemsstater med stöd av 2001 års andra tilläggsprotokoll till 1959 års europeiska konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, vilket protokoll Sverige ännu inte tillträtt. För svensk del finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar. Bestämmelserna är utformade för den ordning som utvecklats inom Europeiska unionen och innefattar bl.a. detaljerade regler om staternas skadeståndsansvar för skador som dess tjänstemän vållar i samband med att de medverkar i en gemensam utredningsgrupp. Lagens tillämpningsområde är begränsat till utredningsgrupper som inrättats en-

ligt rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper och 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Utöver detta förekommer ett informellt och i svensk rätt oreglerat internationellt samarbete, där svenska poliser och åklagare samverkar med företrädare för motsvarande myndigheter i andra länder. Samarbetet har stöd i vissa avsiktsförklaringar i bl.a. narkotikabrottskonventionen och Palermokonventionen, av innebörd att staterna åter sig att överväga att inrätta gemensamma utredningsorgan. Artikel 49 i förevarande konvention har en identisk motsvarighet i Palermokonventionen, vilken artikel inte bedömdes påkalla någon lagstiftningsåtgärd vid Sveriges tillträde till den konventionen (se prop. 2002/03:146 s. 57). Sverige medverkar alltså redan i samarbete av det slag som artikel 49 avser att främja. Lika litet som vid Sveriges tillträde till Palermokonventionen finns det nu behov av någon särskild reglering för att uppfylla den rekommendation som artikel 49 ger uttryck för. Med hänsyn till den allmänt hållna utformningen av bestämmelsen vore det inte heller lämpligt att låta detta samarbete omfattas av regleringen i lagen om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar.

5.11 Särskilda utredningsmetoder (artikel 50)

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller vad konventionen rekommenderar i fråga om särskilda utredningsmetoder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 50 behandlas vissa särskilda utredningsmetoder, nämligen kontrollerad leverans, elektronisk övervakning och användning av täckidentiteter. Staterna rekommenderas att, i den utsträckning det är tillåtet i den nationella lagstiftningen och när det bedöms vara lämpligt, dels använda sådana metoder, dels tillåta att bevisning som har hämtats in på detta sätt får användas i domstol. Staterna uppmuntras vidare att ingå multilaterala eller bilaterala avtal eller andra överenskommelser om användning av metoderna i fråga. Även möjligheten att från fall till fall träffa överenskommelse om att tillämpa sådana metoder bör enligt konventionen övervägas. Kontrollerad leverans är en tillämpning av s.k. interimistisk passivitet som är tillåten då den inte strider mot några bestämmelser i lag eller annan författning. Metoden används sedan lång tid av polisen och Tullverket, såväl nationellt som inom ramen för gränsöverskridande operationer. Kontrollerad leverans används framför allt i brottsutredningar om grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling, men kan även beträffande många andra brott användas för att vinna utredning om vem som är mottagare av en leverans. Svensk polis har sedan länge för sitt dolda uppträdande kunnat anta s.k. täckidentiteter, även benämnda skyddsidentiteter, som består av fiktiva personuppgifter. Under lång tid har svensk polis deltagit i internationellt samarbete avseende såväl erfarenhetsutbyte och metodutveckling som konkret operativt samarbete, bl.a. i form av gemensamma utredningar och utbyte av operativ personal. Detta samarbete formaliserades

vid slutet av 1980-talet under benämningen International Working Group on Police Undercover Activities (IWG). För närvarande deltar drygt 20 stater i IWG. För svenskt vidkommande är bruket av skyddsidentiteter reglerat i lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter. Under de förutsättningar som anges i lagen kan svenska poliser – vid Säkerhetspolisen även andra tjänstemän – tilldelas en kvalificerad skyddsidentitet som består av andra personuppgifter än de verkliga och som förts in i statliga register eller i andra handlingar som har utfärdats av statliga myndigheter. En kvalificerad skyddsidentitet tål således kontroll och kan därför på ett hållbart sätt användas i bl.a. internationella operationer. Elektronisk övervakning, s.k. pejling, används av de svenska brottsbekämpande myndigheterna i den mån det kan ske utan användning av något tvångsmedel. Exempelvis övervakas inte sällan kontrollerade leveranser genom pejling. Bestämmelser om särskilda utredningsmetoder som på liknande sätt har karaktären av rekommendationer finns i ett antal internationella konventioner som Sverige har tillträtt. Det gäller bl.a. narkotikabrottskonventionen, Palermokonventionen, 1990 års tillämpningskonvention till Schengenavtalet och 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater. I samtliga dessa fall har bedömningen varit att bestämmelserna inte påkallat lagändringar (för Palermokonventionens del se prop. 2002/03:146 s. 57 f.). I samband med Sveriges tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater infördes dock vissa grundläggande förfaranderegler för det internationella samarbetet med kontrollerade leveranser och användning av skyddsidentitet i brottsutredningar. Reglerna finns i lagen om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar och är inte bundna till någon viss internationell överenskommelse (se prop. 2004/05:144 s. 144 och 148 f.). Samtliga nu behandlade särskilda utredningsmetoder är således tillåtna och används av svenska myndigheter. Internationellt samarbete är också möjligt och förekommer i praktiken. Något hinder att som bevis i svensk rättegång använda sådant som inhämtats med hjälp av särskilda utredningsmetoder föreligger inte. Vad som föreskrivs i artikel 50 är därmed uppfyllt.

5.12 Återställande av tillgångar (artiklarna 51–59)

Regeringens bedömning: Vad konventionen föreskriver i fråga om återställande av tillgångar motsvaras av gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar.

Skälen för regeringens bedömning

En central del av konventionen utgörs av kapitel V. Där behandlas möjligheterna att återställa tillgångar som varit föremål för brott, som utgör vinning av brott eller som trätt i stället för sådan egendom. Därutöver be-

handlas åtgärder för att förebygga och upptäcka överföring av brottsvinster. Bestämmelserna i denna del har en betydelsefull funktion för helheten, eftersom de syftar till att begränsa det ekonomiska utbytet av korruption och på den vägen minska incitamenten till sådan brottslighet. Särskilt av utvecklingsländer ses bestämmelserna som helt avgörande. Vad konventionen föreskriver i fråga om återställande av tillgångar kompletterar dess allmänna bestämmelser om frysning, beslag och förverkande i nationella förfaranden (artikel 31) och internationell rättslig hjälp i brottmål (artikel 46). Innehållet i denna del av konventionen ligger väl i linje med det arbete som för närvarande bedrivs inom Europeiska unionen och som bl.a. har utmynnat i nya regler om förverkande (se prop. 2004/05:135), en ny lag om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut (se prop. 2004/05:115) och antagande av ett rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (se prop. 2004/05:55). Syftet med det sistnämnda är att man i en medlemsstat enkelt skall kunna verkställa beslut om förverkande som meddelats i en annan medlemsstat.

Åtgärder för att förebygga och upptäcka överföring av brottsvinster (artikel 52)

I artikel 52 regleras hur staterna skall förebygga och upptäcka att vinning av brott överförs. De åtgärder som nämns liknar i stor utsträckning de åtgärder för att förebygga penningtvätt som regleras i artikel 14. I likhet med vad som är fallet med den artikeln har regleringen i artikel 52 karaktär av rekommendation och innefattar således inte några omedelbara krav på lagstiftningsåtgärder. Staterna skall enligt artikel 52.1 vidta åtgärder för att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, ålägga finansiella institutioner att i olika avseenden kontrollera kunders identitet och att utföra skärpt kontroll av konton som innehas av eller för personer som är eller har varit anförtrodda framstående offentliga uppdrag. Även konton som tillhör sådana personers anhöriga skall vara föremål för kontroll. I artikel 52.2, som utgör en utveckling av 52.1, anges olika åtgärder som staterna kan vidta, t.ex. att ge ut riktlinjer för vilka slags fysiska eller juridiska personers konton som bör bli föremål för skärpt kontroll. Där så är lämpligt skall staterna, på eget initiativ eller på begäran av en annan konventionsstat, underrätta finansiella institutioner om vilka fysiska eller juridiska personers konton som förväntas bli föremål för skärpt kontroll. Enligt artikel 52.3 skall staterna säkerställa att de finansiella institutionerna för och bevarar redovisning rörande konton och transaktioner av det slag som nu nämnts. Av artikel 52.4 följer att staterna skall vidta åtgärder för att förebygga att vissa typer av banker etableras, bl.a. banker som inte har någon fysisk representation i staten i fråga. Vidare uppmanas staterna i artikel 52.5 att överväga att skapa ordningar som medger insyn i vissa offentliga tjänstemäns ekonomiska förhållanden och att införa lämpliga påföljder för tjänstemän som inte rättar sig efter en skyldighet att lämna uppgifter om sin ekonomi. Enligt artikel 52.6 skall staterna också överväga att ålägga offentliga tjänstemän som har befogenhet över ett konto i ett annat

land att dels rapportera detta förhållande till behöriga myndigheter, dels föra lämplig bokföring över kontot. Som redan nämnts i anslutning till behandlingen av artikel 14 i avsnitt 5.1 finns regler i lagen om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen) som ställer krav på att de företag som omfattas av lagen kontrollerar kundernas identitet. Den allmänna regeln om identitetskontroll i artikel 52.1 är således uppfylld. Även föreskriften i artikel 52.3 får anses ha sin motsvarighet i penningtvättslagen. Vad som därutöver sägs i artikel 52.1 och 52.2 om utvidgad kontroll i vissa fall av personer med framstående offentliga uppdrag har beröring med frågor som behandlas i EG:s tredje penningtvättsdirektiv, som ännu inte är genomfört i svensk rätt. Frågan om hur en sådan utvidgad kontroll bör utformas blir därmed föremål för överväganden i anslutning till genomförandet av direktivet och påkallar inte nu några åtgärder. I alla händelser innebär inte konventionen något bindande åtagande i frågan. Den i artikel 52.4 uttalade ambitionen att staterna skall förebygga etablering av vissa banker tillgodoses för svenskt vidkommande av reglerna i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Av den förra lagen framgår vilka krav som ställs på den som vill få tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse här i landet och i den senare finns regler om formerna för näringsverksamhet som bedrivs av utländska företag m.fl. i Sverige. Av det sagda följer alltså att några lagstiftningsåtgärder inte behöver vidtas i anledning av artiklarna 52.1–52.4. Regler som fullt ut motsvarar vad som framgår av artiklarna 52.5 och 52.6 finns inte i svensk rätt. Mot bakgrund av att åtskilliga uppgifter rörande privatpersoners ekonomiska förhållanden är öppet tillgängliga i vårt samhälle kan inledningsvis konstateras att behovet av sådana regler får anses förhållandevis mer begränsat i Sverige än i flertalet andra länder. Detta hindrar emellertid inte att åtgärder vidtagits för att möjliggöra det slags insyn som avses i artiklarna. Enligt lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen finns möjlighet för riksdagsledamöter att till ett register som förs av Riksdagsförvaltningen anmäla bl.a. innehav av värdepapper och vissa fastigheter samt lämna uppgift om avlönade anställningar och utövade styrelseuppdrag. Registrets syfte är att ge en samlad information om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen i den omfattning som är motiverad av ett befogat allmänt intresse. Anmälan är frivillig. Även inom regeringen tillämpas en ordning enligt vilken statsråden lämnar uppgift om sina ekonomiska intressen. Artiklarna 52.5 och 52.6 ger inte uttryck för några bindande åtaganden och regeringen ser inte skäl att i detta sammanhang överväga en mera generellt verkande skyldighet för offentliga anställda att lämna uppgift om sina åtaganden och ekonomiska intressen. Inte heller här fordras således lagstiftningsåtgärd.

Åtgärder för att på civilrättslig väg återställa tillgångar (artikel 53)

I artikel 53 behandlas åtgärder för vad som kallas direkt återställande av egendom. I enlighet med sin nationella lagstiftning skall varje konventionsstat vidta åtgärder för att tillåta andra stater att i dess domstolar in- 62

leda civilrättsliga förfaranden som syftar till att bekräfta rätten till sådan egendom som någon förvärvat genom brott enligt konventionen. Vidare skall varje stat göra det möjligt för domstolarna att ålägga den som har gjort sig skyldig till brott enligt konventionen att betala ersättning eller skadestånd till en annan konventionsstat som har vållats skada av sådant brott. Slutligen skall staterna göra det möjligt för sina domstolar eller myndigheter att i anslutning till ett beslut om förverkande erkänna en annan konventionsstat som rättmätig ägare av egendom som åtkommits genom brott enligt konventionen. De åtgärder som beskrivs i artikeln är av civilrättslig karaktär och motsvaras till fullo av gällande svensk reglering. Det är således inget som hindrar att en främmande stat i svensk domstol uppträder som kärande i ett mål om bättre rätt till viss egendom eller på annat sätt förklaras ha bättre rätt till egendomen. Inte heller finns det något hinder mot att en främmande stat tilldöms skadestånd eller annan ersättning, om förutsättningarna i övrigt för en sådan åtgärd är uppfyllda.

Internationellt förverkandesamarbete syftande till återställande av tillgångar (artiklarna 54, 55 och 57)

Artiklarna 54 och 55 innehåller bestämmelser om internationellt samarbete rörande förverkande av egendom, där syftet med förverkandet är att egendomen skall kunna återställas till den anmodande staten. Bestämmelserna i artikel 54 ålägger staterna att skapa regler som gör det möjligt att samarbeta i sådana frågor. De närmare formerna för samarbetet regleras i artikel 55. Särskilt hos många utvecklingsländer finns stora förväntningar att bestämmelserna om återställande av tillgångar skall leda till att höginkomstländerna lämnar ett mer aktivt bistånd för att återföra medel som på korruptiv väg förts ut ur landet. Intresset hos myndigheterna i en stat att åstadkomma förverkande av egendom i en annan stat kan tillgodoses på två sätt. Det ena sättet innebär att myndigheterna i den första staten utverkar ett beslut om förverkande vid domstol i den staten, vilket beslut därefter översänds till den andra staten för verkställighet. Detta förutsätter att det i den andra staten finns en ordning för att erkänna och verkställa beslut om förverkande som fattats i den första staten. Det andra sättet innebär att myndigheterna i den första staten – utan att först utverka ett eget beslut om förverkande – vänder sig till den andra staten med en begäran om att förverkandebeslut fattas där. Finns det en ordning för att åstadkomma det, kan myndigheterna i den andra staten meddela ett beslut om förverkande på begäran av den första staten. I internationella överenskommelser om förverkandesamarbete har det hittills brukat stå staterna fritt att välja mellan att antingen ha en ordning för erkännande och verkställighet av utländska beslut eller att på begäran av en annan stat kunna meddela beslut om förverkande (se t.ex. artikel 13 i Palermokonventionen). Förevarande konvention kräver däremot att staterna tillhandahåller båda möjligheterna. När det övervägs hur svensk rätt förhåller sig till konventionens krav i detta hänseende är det emellertid viktigt att notera att det på flera ställen i de berörda artiklarna sägs att samarbetet sker enligt lagen i verkställighetsstaten eller – när det är fråga om att fatta beslut på begäran av annan

stat – den anmodade staten. Detta ger staterna ett relativt stort utrymme att genomföra konventionsåtagandena på ett sätt som passar den nationella rättsordningen i övrigt.

Verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut

Enligt artikel 54.1 punkt a) skall staterna vidta åtgärder för att göra det möjligt för sina behöriga myndigheter att verkställa ett beslut om förverkande som meddelats av en domstol i en annan konventionsstat. Närmare bestämmelser om förfarandet ges i artikel 55. I lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) ges bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar eller beslut. Beslut om förverkande kan verkställas med stöd av lagen, men detta kräver att det finns ett avtal om sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Enligt 1 § blir lagen tillämplig på en internationell överenskommelse sedan regeringen beslutat om det. Sådana förordnanden och närmare föreskrifter om tillämpning av lagen finns i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. De närmare förutsättningarna för verkställighet av utländska beslut framgår av 5 och 6 §§ internationella verkställighetslagen. Så krävs det bl.a. att domen har vunnit laga kraft, att det inte finns något hinder mot verkställighet och att den gärning som domen eller beslutet avser är ett brott enligt svensk lag. Vidare får gärningen inte utgöra ett politiskt eller militärt brott och brottet får inte heller vara preskriberat. Om verkställigheten skulle strida mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen, behöver verkställighet inte ske. I 8–16 §§ regleras förfarandet. I förhållande till övriga nordiska länder regleras frågor om verkställighet i lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff (nordiska verkställighetslagen). Enligt den lagen kan verkställighet äga rum i Sverige av en dom varigenom egendom har förverkats. Andra krav än att verkställigheten skall äga rum enligt svensk lag ställs inte upp. I svensk rätt finns således redan regler om verkställighet av utländska beslut om förverkande. Sedan förevarande konvention tillträtts kommer utländska förverkandebeslut med koppling till brott som omfattas av konventionen att kunna verkställas i Sverige, såvitt gäller internationella verkställighetslagen dock under förutsättning att regeringen först förordnat att lagen skall tillämpas i förhållande till konventionen. Genom ändring i förordningen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avser regeringen att åstadkomma det. Därmed kan också de krav som konventionen ställer upp i fråga om tillämpningsområde, villkor, avslagsgrunder och förfaranden iakttas.

Tvångsmedel för att säkerställa verkställigheten av ett framtida, utländskt förverkandebeslut

I artikel 54.2 behandlas åtgärder som syftar till att säkerställa att ett framtida förverkande kommer till stånd. Enligt punkt a) skall staterna vidta

åtgärder som gör det möjligt för sina behöriga myndigheter att frysa eller beslagta egendom med stöd av ett beslut om frysning eller beslag som meddelats i en begärande konventionsstat. Enligt punkt b) skall ett säkerställande emellertid också kunna ske genom att den anmodade staten beslutar om frysning eller beslag utan att det dessförinnan finns ett sådant beslut i den begärande staten. Staterna skall också överväga att vidta ytterligare åtgärder som gör det möjligt att säkra egendom för förverkande, t.ex. med stöd av ett utländskt beslut om frihetsberövande eller åtal som grundas på förvärv av sådan egendom. Föreskrifter om förfarandet finns i artikel 55. Därifrån hänvisas till de allmänna bestämmelserna om rättslig hjälp i artikel 46 och ges därutöver vissa särregler. I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser som gör det möjligt att genom beslag och kvarstad säkerställa verkställigheten i Sverige av ett utländskt beslut om förverkande (4 kap. 23 och 24 §§). För detta krävs att det utländska beslutet i ett senare skede kommer att kunna verkställas i Sverige och att det skäligen kan befaras att verkställigheten annars skulle försvåras. Lagens tillämpning i denna del förutsätter inte att det har meddelats ett beslut om tvångsmedel i den andra staten, men utesluter inte att så är fallet. Rättslig hjälp med beslag och kvarstad kan också lämnas i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. 14– 22 §§. Att det krav på dubbel straffbarhet som svensk rätt då uppställer är förenligt med konventionen framgår av artikel 55.4, som stadgar att åtgärden skall vidtas i enlighet med lagen i den anmodade staten. Av avsnitt 5.10 har redan framgått att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål uppfyller konventionens allmänna bestämmelser om rättslig hjälp, sådana de framgår av artikel 46. Detsamma gäller de särregler i artikel 55 som innefattar förpliktande åtaganden. Vad som nu sagts leder regeringen till slutsatsen att beslag och kvarstad kommer att kunna tillgripas för att säkerställa ett framtida, utländskt förverkandebeslut enligt konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd fordras därför inte i anledning av artikel 54.2 eller de delar av artikel 55 som avser tvångsmedel för att säkerställa ett framtida förverkande. Här kan avslutningsvis uppmärksammas att det inom Europeiska unionen under senare år har utarbetats flera instrument som syftar till att ytterligare förbättra möjligheterna till gränsöverskridande verkställighet av förverkandebeslut. Vad som åsyftas är särskilt det rambeslut om ömsesidigt erkännande av frysningsbeslut som i Sverige har genomförts genom lagen om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut. I sammanhanget kan även nämnas rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande, vilket rambeslut har godkänts av riksdagen och för närvarande är föremål för ytterligare överväganden i Justitiedepartementet (se prop. 2004/05:55). Enligt regeringens mening är det emellertid inte påkallat att införa så avancerade samverkansformer i anledning av förevarande konvention.

Förverkande i Sverige

Enligt artikel 54.1 punkt b) skall varje konventionsstat vidta åtgärder som möjliggör för dess myndigheter att i mål om bl.a. penningtvättsbrott fatta

beslut om förverkande av egendom av utländskt ursprung. Vidare skall staterna – enligt punkt c) – överväga att vidta åtgärder för att göra det möjligt att i vissa fall förverka egendom utan att någon samtidigt döms för brott. De fall som nämns är att gärningsmannen inte kan lagföras på grund av att han eller hon har avlidit eller avvikit eller av annat skäl inte kan anträffas. Med stöd av sådana bestämmelser skall en konventionsstat enligt artikel 55.1 punkt a) kunna överlämna en framställning till sina myndigheter för att utverka ett beslut om förverkande och, om ett sådant beslut meddelas, därefter åstadkomma verkställighet. Även i dessa fall skall ett framtida förverkande kunna säkerställas genom beslag eller kvarstad, som grundar sig på ett inhemskt eller utländskt beslut (jfr artiklarna 54.2 och 55.2). För svenska förhållanden gäller att förverkande är en särskild rättsverkan av brott. Det kan därför inte komma i fråga för svenska myndigheter att, utöver vad som gäller vid verkställighet av ett utländskt förverkandebeslut, bistå en främmande stat med ett beslut om förverkande utan att det finns en koppling till ett här i landet inlett brottmålsförfarande. Om en främmande stat således skulle begära att svenska myndigheter utverkar ett beslut om förverkande, får detta uppfattas som en begäran att rättsliga myndigheter här i landet skall inleda ett straffprocessuellt förfarande som kan resultera i ett beslut om förverkande. Allmänna svenska regler om förverkande i anledning av brott blir då att tillämpa. Dessa regler gör inte någon skillnad på svensk och utländsk egendom. Straffprocessuella tvångsmedel kan användas för att säkerställa förverkandet. Det sagda innebär att svensk rätt får anses stå i överensstämmelse med artiklarna 54 och 55 i nu berörda hänseenden. Svenska myndigheter kommer alltså att kunna pröva och i flertalet fall också tillmötesgå en framställning enligt artikel 55.1 punkt a) om sådant förverkande som avses i artikel 54.1 punkt b). Några särskilda regler för att hantera en framställning av detta slag behövs inte. När det slutligen gäller uppmaningen i artikel 54.1 punkt c) – att staterna skall överväga att vidta åtgärder för att göra det möjligt att i vissa fall förverka egendom utan att någon samtidigt döms för brott – kan konstateras att svensk rätt redan ger en sådan möjlighet i flera fall. Enligt 36 kap. 14 § brottsbalken får egendom förklaras förverkad även om påföljd inte längre kan ådömas på grund av den brottsliges död eller av annan orsak. Ytterligare förutsättningar är att stämning i målet har delgetts inom fem år från det att brottet begicks och att en talan om förverkande är påkallad från allmän synpunkt.

Överlämnande av förverkad egendom till en annan stat

I artikel 57 finns bestämmelser om förfogande över egendom som har förklarats förverkad med stöd av artikel 31 eller artikel 55.1. Styrande är konventionens bestämmelser och de regler som finns i nationell rätt. Den vanliga ordningen är att egendom som förverkas tillfaller staten i det land där förverkandet sker. Flera internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt innehåller dock bestämmelser som innebär att förverkad egendom skall kunna delas mellan den ansökande och den anmodade staten. Så är t.ex. fallet med narkotikabrottskonventionen (artikel

5.5), den europeiska konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (artikel 15) och vissa bilaterala avtal som Sverige ingått med enskilda stater. Enligt dessa överenskommelser skall all förverkad egendom eller dess värde kunna överlämnas till den ansökande staten. Regleringen i förevarande konvention följer den internationella rättsutvecklingen. Enligt artikel 57.2 skall staterna vidta åtgärder för att göra det möjligt att återlämna den egendom som förverkats med anledning av en begäran från en annan konventionsstat. Grundläggande principer i den anmodade statens rättsordning och godtroende tredje mans rättigheter skall därvid beaktas. I artikel 57.3 regleras olika fall där återlämnande aktualiseras. Ett återlämnande skall i princip vara möjligt oavsett om det är fråga om verkställighet av ett utländskt förverkandebeslut eller förverkande genom ett beslut i den anmodade staten på begäran av en annan stat. Regleringen skiljer mellan olika situationer och innebär i huvudsak följande. Enligt artikel 57.3 punkt a) skall en konventionsstat vid verkställighet av beslut om förverkande enligt artikel 55 och med stöd av lagakraftvunnet avgörande i den begärande konventionsstaten kunna återlämna den förverkade egendomen till den begärande staten. Det nu sagda gäller endast vid förskingring av allmänna medel enligt artikel 17 eller tvätt av förskingrade allmänna medel enligt artikel 23. Den anmodade staten kan göra avkall på kravet på lagakraftvunnet avgörande. Enligt artikel 57.3 punkt b), som behandlar vinning av andra brott som omfattas av konventionen, skall den anmodade staten på motsvarande sätt kunna återlämna den förverkade egendomen till den begärande staten, om denna på rimligt sätt styrker sin äganderätt till denna. Detsamma skall gälla om den anmodade konventionsstaten godtar skada som grund för att återlämna den förverkade egendomen. Även här avses fall när förverkandet skett med stöd av ett lagakraftvunnet beslut i den begärande staten, med möjlighet att medge undantag från detta krav. Enligt artikel 57.3 punkt c) skall staterna i alla andra fall prioritera ett återlämnande av förverkad egendom till den begärande konventionsstaten eller till dess tidigare rätte ägare eller att ersätta brottsoffren. Detta omfattar bl.a. de fall då förverkandet skett med stöd av ett beslut i den anmodade staten. I artikel 57.4 lämnas utrymme för den anmodade konventionsstaten att dra av skäliga utgifter för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden. Svensk rätt uppfyller och går utöver vad konventionen kräver i fråga om möjligheterna att överlämna förverkad egendom till en annan stat. Enligt gällande ordning – som infördes för att uppfylla internationella åtaganden (se prop. 1999/2000:61 s. 153 f.) – är huvudregeln visserligen fortfarande att förverkad egendom tillfaller svenska staten, även i internationella ärenden. Huvudregeln genombryts emellertid av särskilda regler som möjliggör delning med annan stat i det enskilda fallet. När det gäller verkställighet av utländska förverkandebeslut framgår detta av 36 § internationella verkställighetslagen. I den nordiska verkställighetslagen finns däremot inga regler om delning, men en praxis har utvecklats som innebär att det indrivna förverkandebeloppet normalt återförs till den sökande staten (se även prop. 2004/05:55 s. 38). När det är fråga om ett svenskt förverkandebeslut kan delning ske i enlighet med 5 kap. 11 §

lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Regeringen får med stöd av den bestämmelsen besluta att den förverkade egendomen eller dess värde helt eller delvis överlämnas till en annan stat som lämnat rättslig hjälp eller på annat sätt bistått Sverige under förundersökning eller rättegång eller som på annat sätt lämnat bistånd som haft betydelse för utredningen om brottet. I de fall som omfattas av konventionen kan detta krav förväntas vara uppfyllt. Det är slutligen att märka att de svenska reglerna om delning av förverkad egendom är generellt tillämpliga och således inte begränsade till vissa särskilda brottstyper. Även i detta hänseende går den svenska regleringen längre än vad konventionen kräver. Någon lagstiftningsåtgärd är alltså inte påkallad för att uppfylla de åtaganden som framgår av artikel 57. Den fakultativa bestämmelsen i artikel 57.3 punkt c) aktualiserar frågan om förverkade tillgångar skall kunna användas för gottgörande av brottsoffer. Någon sådan möjlighet finns inte enligt svensk rätt. När frågan uppkom i ett tidigare lagstiftningsärende (se prop. 2001/02:149 s. 31) fann regeringen att avsteg inte borde göras från principen att stöd och hjälp åt brottsoffer bör ges på annat sätt. Bedömningen godtogs av riksdagen och bör upprätthållas även i detta ärende.

Spontant informationslämnande och finansiell underrättelseverksamhet (artiklarna 56 och 58)

Enligt artikel 56 skall staterna sträva efter att vidta åtgärder som innebär att de spontant kan överlämna upplysningar om vinning av brott som straffbeläggs enligt konventionen. Detta skall ske utan att det kommer i konflikt med den nationella lagstiftningen och utan att störa utredning, lagföring eller rättslig prövning som statens egna myndigheter utför. Artikeln tar enbart sikte på upplysningar om vinning av brott och innehåller inte något bindande åtagande. Den kompletterar de allmänna bestämmelser om spontant informationslämnande rörande brott som finns i artiklarna 46.4 och 46.5, vilka artiklar kommenterats i avsnitt 5.10. De bedömningar i fråga om sekretess och villkor om användningsbegränsningar som görs där har tillämpning även på sådan information som avses i förevarande artikel. Med de begränsningar som följer av svensk sekretesslagstiftning kan uppgifter som avser vinning av brott alltså lämnas. Artikel 56 påkallar därmed inte någon lagstiftningsåtgärd. Enligt artikel 58 skall varje stat, som ett led i samarbetet för att förebygga och bekämpa brott enligt konventionen, överväga att inrätta en enhet för finansiell underrättelseverksamhet. Denna enhet skall vara ansvarig för att ta emot, analysera och till behöriga myndigheter sprida rapporter om misstänkta finansiella transaktioner. Finanspolisen, som utgör en särskild enhet inom Rikskriminalpolisens underrättelseenhet, har bl.a. till uppgift att ta emot anmälningar om misstänkt penningtvätt från finansinstitut och andra som har anmälningsskyldighet enligt lagen om penningtvätt. I Finanspolisens uppgifter ingår inte bara att vara mottagare av anmälningar om penningtvätt och att bearbeta dessa så att åklagare kan fatta beslut i förundersökningsfrågan, utan även att bedriva allmän underrättelseverksamhet inriktad på penningtvätt. Vidare har Finanspolisen uppgifter när det gäller att bekämpa finansiering av terrorism. Finanspolisen samarbetar på det nationella pla-

net med bl.a. Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Bolagsverket. På internationell nivå sker samarbete med bl.a. Europol och Interpol. Finanspolisen utgör alltså en sådan enhet som avses i artikel 58. Några lagstiftningsåtgärder krävs inte.

Utökat samarbete (artikel 59)

I artikel 59 finns slutligen en allmän uppmaning till konventionsstaterna att överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal för att öka effektiviteten i det internationella samarbetet på området. Bestämmelsen kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

5.13 Tekniskt bistånd och informationsutbyte (artiklarna 60–62)

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om tekniskt bistånd och informationsutbyte fordrar inte lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning i sak mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 60.1 skall staterna i nödvändig omfattning införa, utveckla eller förbättra specialinriktade utbildningsprogram för personal som ansvarar för att förebygga och bekämpa korruption. Av artikel 60.2 framgår att staterna skall överväga att lämna varandra största möjliga tekniska bistånd och utbyta erfarenheter och kunskaper som underlättar internationellt samarbete. Detta anges särskilt gälla till förmån för utvecklingsländer. Artikel 60.3 förutsätter att staterna ökar ansträngningarna att maximera operativ verksamhet och utbildningsverksamhet i internationella och regionala organ och inom ramen för internationella avtal. Staterna skall också överväga att bistå varandra med bl.a. utvärderingar, studier och forskning som rör olika aspekter av korruption. Övriga punkter i artikeln behandlar andra former av frivillig hjälp och stöd för att underlätta tillämpningen av konventionen. Vad som nu sagts innebär inga bindande åtaganden och ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor. Utgångspunkten för artikel 61 är behovet av analys av brottsutvecklingen avseende korruption. För det ändamålet skall staterna överväga olika åtgärder i form av insamling av information och statistik och utbyte av information och kunskaper på området, i syfte att skapa goda förutsättningar att förebygga och bekämpa korruption. Innehållet i artikeln, som inte innefattar några bindande åtaganden, är i allt väsentligt identisk med artikel 28 i Palermokonventionen. I anslutning till Sveriges tillträde till den konventionen gjordes bedömningen att några lagstiftningsåtgärder inte fordrades (se prop. 2002/03:146 s. 60). Skäl saknas att nu göra annan bedömning. Inte heller artikel 62 ger uttryck för några bindande krav. Artikeln behandlar bl.a. tekniskt och praktiskt bistånd länderna emellan när det gäl-

ler förverkligandet av konventionen. Förhållandena i Sverige ligger väl i linje med vad som efterfrågas i artikeln.

5.14 Slutbestämmelser (artiklarna 65–71)

Regeringens bedömning: Konventionens slutbestämmelser föranleder inga åtgärder. Sverige bör inte utnyttja möjligheten att göra förbehåll för konventionens bestämmelse om tvistlösning.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Artiklarna 65–71 innehåller slutbestämmelser som reglerar bl.a. frågor om ikraftträdandet av konventionen, tvistlösning och andra praktiska frågor som rör konventionen och dess tillämpning. Dessa bestämmelser kräver inga lagstiftningsåtgärder. Enligt artikel 66.3 får en konventionsstat förklara att den inte anser sig bunden av bestämmelserna i artikel 66.2, som behandlar formerna för lösning av tvister angående tolkningen och tillämpningen av konventionen. Enligt artikeln får tvister, som inte kan lösas i rimlig tid genom förhandling mellan parterna, hänskjutas till skiljeförfarande och i sista hand, om parterna inte kan enas om formerna för skiljeförfarandet, till Internationella domstolen. En likalydande bestämmelse finns i Palermokonventionen och i ett flertal andra konventioner som Sverige har anslutit sig till. När det gäller förevarande konvention saknas anledning att göra annan bedömning än den som gjorts i dessa tidigare ärenden, nämligen att tvistlösningsklausulen accepterats (se t.ex. prop. 2000/01:86 s. 33, 2001/02:149 s. 37 och 2002/03:146 s. 61).

6 Ekonomiska konsekvenser

Regeringens bedömning: Att Sverige tillträder konventionen föranleder inte några ökade kostnader för det allmänna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar. Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av det hittills sagda är det regeringens bedömning att några lagändringar inte är nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda FN:s konvention mot korruption. Att Sverige tillträder konventionen kan visserligen komma att innebära att antalet ärenden med internationell anknytning ökar något för rättsväsendets myndigheter. Samtidigt innebär konventionen väsentliga fördelar. Så kommer svenska myndigheter att i större utsträckning än tidigare kunna få rättslig hjälp från andra länder som tillträder konventionen. Dessutom förenklas förfarandet i olika avseenden. För det fall att det ökade rättsliga samarbetet trots allt skulle leda till vissa smärre kostnads-

ökningar, är dessa under alla förhållanden inte större än att de skall finansieras inom ramen för befintliga anslag.

Förenta nationernas konvention mot korruption

Bilaga 1 Preamble Ingress

The States Parties to this Con- De stater som är parter i denna vention, konvention, Concerned about the seriousness som är oroade över allvaret i de of problems and threats posed by problem och hot som korruptionen corruption to the stability and utgör mot samhällenas stabilitet security of societies, undermining och säkerhet genom att undergräva the institutions and values of demokratins institutioner och democracy, ethical values and värden, etiska värden och rättvisa justice and jeopardizing sustain- samt äventyra hållbar utveckling able development and the rule of och rättssamhället, law, Concerned also about the links som även är oroade över länkarbetween corruption and other na mellan korruption och andra forms of crime, in particular orga- former av brottslighet, särskilt ornized crime and economic crime, ganiserad brottslighet och ekonoincluding money-laundering, misk brottslighet, däribland penningtvätt, Concerned further about cases som vidare är oroade över of corruption that involve vast korruptionsfall som omfattar stora quantities of assets, which may mängder av tillgångar som annars constitute a substantial proportion skulle kunna utgöra en avsevärd of the resources of States, and that del av staternas resurser och som threaten the political stability and hotar den politiska stabiliteten och sustainable development of those den hållbara utvecklingen i dessa States, stater, Convinced that corruption is no som är övertygade om att korlonger a local matter but a trans- ruption inte längre är en lokal national phenomenon that affects angelägenhet utan en gränsöverall societies and economies, mak- skridande företeelse, som påverkar ing international cooperation to alla samhällen och ekonomier, nåprevent and control it essential, got som gör internationellt samarbete för att förebygga och kontrollera korruption oundgängligt, Convinced also that a compre- som också är övertygade om att hensive and multidisciplinary ett vittomfattande och multiapproach is required to prevent disciplinärt tillvägagångssätt fordand combat corruption effectively, ras för att effektivt förebygga och bekämpa korruption, Convinced further that the som vidare är övertygade om att availability of technical assistance tillgång till tekniskt bistånd kan can play an important role in spela en viktig roll för att förbättra enhancing the ability of States, staternas förmåga – bl.a. genom including by strengthening capaci- kapacitetsförstärkning och instituty and by institution-building, to tionsuppbyggande – att förebygga prevent and combat corruption och bekämpa korruption effektivt, effectively, Convinced that the illicit acqui- som är övertygade om att olag-

sition of personal wealth can be ligt förvärv av personlig förmöparticularly damaging to demo- genhet kan vara särskilt skadligt Bilaga 1 cratic institutions, national econo- för demokratiska institutioner, för mies and the rule of law, nationella ekonomier och för rättssamhället, Determined to prevent, detect som är beslutna att effektivare and deter in a more effective förebygga, uppdaga och avskräcka manner international transfers of internationell överföring av olagillicitly acquired assets and to ligt förvärvade tillgångar och att strengthen international coopera- stärka det internationella samarbeion in asset recovery, tet i fråga om återvinning av tillgångar, Acknowledging the fundamental som erkänner grundprinciperna principles of due process of law in om vederbörlig lagföring i brottcriminal proceedings and in civil mål, civilmål och förvaltningsor administrative proceedings to processer för att avgöra egendomsadjudicate property rights, förhållanden,

Bearing in mind that the som beaktar att alla stater är prevention and eradication of ansvariga för att förebygga och corruption is a responsibility of all utrota korruption och att staterna States and that they must för att deras ansträngningar på cooperate with one another, with detta område skall vara effektiva the support and involvement of måste samarbeta med varandra, individuals and groups outside the med stöd och medverkan av perpublic sector, such as civil society, soner och grupper utanför den ofnon-governmental organizations fentliga sektorn, såsom det civila and community-based organiza- samhället, enskilda organisationer tions, if their efforts in this area och samhällsbaserade organisatioare to be effective, ner, Bearing also in mind the som också är medvetna om principles of proper management principerna för en korrekt förvaltof public affairs and public proper- ning av offentliga angelägenheter ty, fairness, responsibility and och allmän egendom, skälighet, equality before the law and the ansvar och likhet inför lagen och need to safeguard integrity and to behovet av att trygga integriteten foster a culture of rejection of och främja en kultur som förkastar corruption, korruption, Commending the work of the som lovordar den verksamhet Commission on Crime Prevention som utförs av Kommissionen för and Criminal Justice and the förebyggande av brott och straff- United Nations Office on Drugs rätt och av Förenta nationernas and Crime in preventing and com- organ för drog- och brottsprevenbating corruption, tion som avser förebyggande och bekämpande av korruption, Recalling the work carried out som åberopar den verksamhet by other international and regional som utförs av andra internationella organizations in this field, inclu- och regionala organisationer inom ding the activities of the African detta område, däribland av Afri- Union, the Council of Europe, the kanska unionen, av Europarådet, Customs Cooperation Council av Tullsamarbetsrådet (även känt

(also known as the World Customs som Världstullorganisationen), av Organization), the European Europeiska unionen, av Arabför- Bilaga 1 Union, the League of Arab States, bundet, av Organisationen för ekothe Organisation for Economic nomiskt samarbete och utveckling Cooperation and Development and samt av Amerikanska samarbetsthe Organization of American organisationen, States, Taking note with appreciation of som med uppskattning beaktar multilateral instruments to prevent de multilaterala instrumenten för and combat corruption, including, att förebygga och bekämpa korinter alia, the Inter-American Con- ruption, inklusive bl.a. intervention against Corruption, adop- amerikanska konventionen mot ted by the Organization of korruption, som antogs av Ameri- American States on 29 March kanska samarbetsorganisationen 1996, the Convention on the Fight den 29 mars 1996, konventionen against Corruption involving om kamp mot korruption som Officials of the European Com- tjänstemän i Europeiska gemenmunities or Officials of Member skaperna eller tjänstemän i Euro- States of the European Union, peiska unionens medlemsstater är adopted by the Council of the delaktiga i, som antogs av Euro- European Union on 26 May 1997, peiska unionens råd den 26 maj the Convention on Combating 1997, konventionen om bekäm- Bribery of Foreign Public Officials pande av bestickning av utländska in International Business Trans- offentliga tjänstemän i internatioactions, adopted by the Organisa- nella affärsförbindelser, som antion for Economic Cooperation togs av Organisationen för ekonoand Development on 21 November miskt samarbete och utveckling 1997, the Criminal Law Con- den 21 november 1997, den straffvention on Corruption, adopted by rättsliga konventionen om korthe Committee of Ministers of the ruption, som antogs av Europa- Council of Europe on 27 January rådets ministerkommitté den 27 1999, the Civil Law Convention januari 1999, den civilrättsliga on Corruption, adopted by the konventionen om korruption, som Committee of Ministers of the antogs av Europarådets minister- Council of Europe on 4 November kommitté den 4 november 1999, 1999, and the African Union Con- och Afrikanska unionens konvenvention on Preventing and Com- tion om förebyggande och bekämbating Corruption, adopted by the pande av korruption, som antogs Heads of State and Government of av Afrikanska unionens stats- och the African Union on 12 July regeringschefer den 12 juli 2003, 2003, Welcoming the entry into force som välkomnar ikraftträdandet on 29 September 2003 of the den 29 september 2003 av Förenta United Nations Convention nationernas konvention mot gränsagainst Transnational Organized överskridande organiserad brotts- Crime, lighet, Have agreed as follows: har kommit överens om följande.

Chapter I General provisions Kapitel I Allmänna bestämmelser Bilaga 1

Article 1 Statement of purpose Artikel 1 Syften

The purposes of this Convention Denna konventions syften är fölare: jande: (a) To promote and strengthen a) Att främja och förstärka åtmeasures to prevent and combat gärder för att mer ändamålsenligt corruption more efficiently and och effektivt förebygga och beeffectively; kämpa korruption. (b) To promote, facilitate and b) Att främja, underlätta och support international cooperation stödja internationellt samarbete and technical assistance in the och tekniskt bistånd i fråga om prevention of and fight against förebyggande och bekämpande av corruption, including in asset korruption, innefattande återvinrecovery; ning av tillgångar. (c) To promote integrity, c) Att främja integritet, ansvar accountability and proper och en korrekt förvaltning av management of public affairs and offentliga angelägenheter och allpublic property. män egendom.

Article 2 Use of terms Artikel 2 Definitioner

For the purposes of this Con- För de syften som avses i denna vention: konvention används följande definitioner. (a) “Public official” shall mean: a) offentlig tjänsteman: i) person (i) any person holding a som innehar en lagstiftande, verklegislative, executive, administra- ställande, administrativ eller juditive or judicial office of a State ciell tjänst i en konventionsstat, Party, whether appointed or elect- oavsett om personen är anställd ed, whether permanent or tempo- eller vald, vare sig permanent eller rary, whether paid or unpaid, tillfälligt, vare sig avlönad eller irrespective of that person’s oavlönad, utan avseende på persoseniority; (ii) any other person nens ställning i hierarkin, ii) annan who performs a public function, person som utövar en offentlig including for a public agency or funktion, inklusive för ett offentpublic enterprise, or provides a ligt organ eller för ett statligt eller public service, as defined in the kommunalt bolag, eller tillhandadomestic law of the State Party håller en samhällstjänst som en såand as applied in the pertinent area dan definieras i konventionsstatens of law of that State Party; (iii) any nationella lagstiftning och tillämother person defined as a “public pas i dess relevanta lagstiftning, official” in the domestic law of a iii) annan person som definieras State Party. However, for the pur- som offentlig tjänsteman i en konpose of some specific measures ventionsstats nationella lagstiftcontained in chapter II of this ning. Beträffande vissa särskilda Convention, “public official” may åtgärder i kapitel II i denna konmean any person who performs a vention kan emellertid termen public function or provides a pub- offentlig tjänsteman avse en per-

lic service as defined in the do- son som utövar en offentlig funkmestic law of the State Party and tion eller tillhandahåller en offent- Bilaga 1 as applied in t he pertinent area of lig tjänst som en sådan definieras i law of that State Party; konventionsstatens nationella lagstiftning och tillämpas i dess relevanta lagstiftning. (b) “Foreign public official” b) utländsk offentlig tjänsteman: shall mean any person holding a person som innehar en lagstiftanlegislative, executive, administra- de, verkställande, administrativ eltive or judicial office of a foreign ler judiciell tjänst i ett främmande country, whether appointed or land, oavsett om personen är anelected; and any person exercising ställd eller vald, och person som a public function for a foreign utövar en offentlig funktion för ett country, including for a public främmande land, inklusive för ett agency or public enterprise; offentligt organ eller ett offentligt bolag. (c) “Official of a public c) tjänsteman i offentlig interinternational organization” shall nationell organisation: internatiomean an international civil servant nell tjänsteman eller person som är or any person who is authorized by bemyndigad av en sådan organisasuch an organization to act on tion att handla på organisationens behalf of that organization; vägnar. (d) “Property” shall mean assets d) egendom: alla slags tillgångof every kind, whether corporeal ar, materiella eller immateriella, or incorporeal, movable or im- lös eller fast egendom samt jurimovable, tangible or intangible, diska handlingar eller urkunder and legal documents or instru- som styrker äganderätt eller annan ments evidencing title to or inte- rätt till sådana tillgångar. rest in such assets; (e) “Proceeds of crime” shall e) vinning av brott: all egendom mean any property derived from or som härrör från eller som direkt obtained, directly or indirectly, eller indirekt förvärvats genom through the commission of an brott. offence; (f) “Freezing” or “seizure” shall f) frysning eller beslag: att tillmean temporarily prohibiting the fälligt förbjuda överlåtelse, omtransfer, conversion, disposition or vandling, förfogande över eller movement of property or tempo- flyttning av egendom eller tillfälrarily assuming custody or control ligt förvar eller omhändertagande of property on the basis of an av egendom med stöd av beslut av order issued by a court or other domstol eller annan behörig myncompetent authority; dighet. (g) “Confiscation”, which inclu- g) förverkande: bestående berödes forfeiture where applicable, vande av egendom efter beslut av shall mean the permanent depri- domstol eller annan behörig vation of property by order of a myndighet. court or other competent authority; (h) “Predicate offence” shall h) förbrott: brott som resulterat i mean any offence as a result of sådan vinning som kan vara förewhich proceeds have been generat- mål för brott enligt definitionen i ed that may become the subject of artikel 23 i denna konvention.

an offence as defined in article 23 of this Convention; Bilaga 1 (i) “Controlled delivery” shall i) kontrollerad leverans: metomean the technique of allowing den att tillåta att en olaglig eller illicit or suspect consignments to misstänkt försändelse förs ut ur, pass out of, through or into the genom eller in i en eller flera staterritory of one or more States, ters territorium med de behöriga with the knowledge and under the myndigheternas vetskap och under supervision of their competent deras övervakning i avsikt att man authorities, with a view to the skall kunna utreda brott och identiinvestigation of an offence and the fiera personer som är delaktiga i identification of persons involved brottet. in the commission of the offence.

Article 3 Scope of application Artikel 3 Tillämpningsområde

1. This Convention shall apply, 1. Denna konvention skall tillin accordance with its terms, to the lämpas i enlighet med dess definiprevention, investigation and pro- tioner på förebyggande, utredning secution of corruption and to the och lagföring av korruption och på freezing, seizure, confiscation and frysning, beslag, förverkande samt return of the proceeds of offences återlämnande av vinning av brott established in accordance with this som straffbeläggs i enlighet med Convention. denna konvention. 2. For the purposes of imple- 2. För genomförandet av denna menting this Convention, it shall konvention skall det inte krävas not be necessary, except as other- utom om det särskilt föreskrivs wise stated herein, for the offences att det för de brott som anges i den set forth in it to result in damage har uppkommit skada eller olägenor harm to state property. het på offentlig egendom.

Article 4 Protection of Artikel 4 Skydd av suveränitet sovereignty

1. States Parties shall carry out 1. Konventionsstaterna skall their obligations under this Con- fullgöra sina skyldigheter i enligvention in a manner consistent het med denna konvention på ett with the principles of sovereign sätt som är förenligt med princiequality and territorial integrity of perna om jämlikhet mellan stater, States and that of non-intervention om staters territoriella integritet in the domestic affairs of other samt om icke-inblandning i andra States. staters interna angelägenheter. 2. Nothing in this Convention 2. Ingenting i denna konvention shall entitle a State Party to under- skall berättiga en konventionsstat take in the territory of another att i en annan konventionsstat ut- State the exercise of jurisdiction öva jurisdiktion och utföra funkand performance of functions that tioner som är förbehållna myndigare reserved exclusively for the heterna i denna stat enligt dess authorities of that other State by its nationella lagstiftning. domestic law.

Chapter II Preventive measures Kapitel II Förebyggande åtgärder Bilaga 1

Article 5 Preventive anticorrup- Artikel 5 Riktlinjer och metoder tion policies and practices för förebyggande av korruption

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat skall, i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its legal system, sin rättsordning, utveckla och develop and implement or main- genomföra eller upprätthålla en tain effective, coordinated anti- effektiv, samordnad antikorrupcorruption policies that promote tionspolitik som främjar samhälthe participation of society and lets medverkan och återspeglar reflect the principles of the rule of rättssamhällets principer, korrekt law, proper management of public förvaltning av offentliga angeläaffairs and public property, integ- genheter och allmän egendom, inrity, transparency and accounta- tegritet, öppenhet och ansvarighet. bility. 2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat skall endeavour to establish and pro- sträva efter att upprätta och främja mote effective practices aimed at effektiva metoder som syftar till the prevention of corruption. förebyggande av korruption. 3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat skall endeavour to periodically evaluate sträva efter att regelbundet utvärrelevant legal instruments and dera relevanta rättsliga instrument administrative measures with a och administrativa åtgärder i syfte view to determining their adequa- att bedöma deras nöjaktighet vid cy to prevent and fight corruption. förebyggande och bekämpande av korruption. 4. States Parties shall, as 4. Varje konventionsstat skall på appropriate and in accordance with lämpligt sätt och i enlighet med the fundamental principles of their grundprinciperna i sin nationella legal system, collaborate with each rättsordning samarbeta med varother and with relevant internatio- andra och med berörda international and regional organizations in nella och regionala organisationer promoting and developing the i arbetet med att främja och utmeasures referred to in this article. veckla de åtgärder som avses i That collaboration may include denna artikel. Samarbetet kan inparticipation in international pro- nefatta deltagande i internationella grammes and projects aimed at the program och projekt som syftar till prevention of corruption. att förebygga korruption.

Article 6 Preventive anti- Artikel 6 Organ för förebyggancorruption body or bodies de av korruption

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat skall i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its legal system, sin nationella rättsordning tillse ensure the existence of a body or att, i den mån det är lämpligt, det bodies, as appropriate, that prevent finns organ för förebyggande av corruption by such means as: korruption med hjälp av medel så-

som de följande: (a) Implementing the policies a) Att genomföra riktlinjer som Bilaga 1 referred to in article 5 of this Con- avses i artikel 5 i denna konvenvention and, where appropriate, tion och, i tillämpliga fall, övervaoverseeing and coordinating the ka och samordna genomförandet. implementation of those policies; (b) Increasing and disseminating b) Att öka och sprida känneknowledge about the prevention of domen om förebyggande av korcorruption. ruption. 2. Each State Party shall grant 2. Varje konventionsstat skall the body or bodies referred to in tillförsäkra organ som avses i paragraph 1 of this article the punkt 1 i denna artikel den obenecessary independence, in accor- roende ställning som krävs, i endance with the fundamental prin- lighet med grundprinciperna i sin ciples of its legal system, to enable nationella rättsordning, för att de the body or bodies to carry out its skall kunna fullgöra sina uppgifter or their functions effectively and effektivt och utan otillbörlig free from any undue influence. inblandning. Nödvändiga materiel- The necessary material resources la resurser och specialiserad persoand specialized staff, as well as the nal, liksom utbildning som persotraining that such staff may require nalen kan behöva för att fullgöra to carry out their functions, should sina uppgifter, bör tillhandahållas. be provided. 3. Each State Party shall inform 3. Varje konventionsstat skall the Secretary-General of the meddela Förenta nationernas gene- United Nations of the name and ralsekreterare namn och adress på address of the authority or myndigheter som kan biträda authorities that may assist other andra konventionsstater att utveck- States Parties in developing and la och genomföra särskilda åtgärimplementing specific measures der för att förebygga korruption. for the prevention of corruption.

Article 7 Public sector Artikel 7 Den offentliga sektorn

1. Each State Party shall, where 1. Varje konventionsstat skall, appropriate and in accordance with där så är lämpligt och i enlighet the fundamental principles of its med grundprinciperna i sin natiolegal system, endeavour to adopt, nella rättsordning, sträva efter att maintain and strengthen systems anta, upprätthålla och förstärka for the recruitment, hiring, reten- system för rekrytering, anställning, tion, promotion and retirement of bibehållande, befordran och pencivil servants and, where approp- sionering av offentliga tjänstemän riate, other non-elected public och, i förekommande fall, andra officials: icke-valda offentliga tjänstemän (a) That are based on principles a) som grundas på principerna of efficiency, transparency and om effektivitet, öppenhet och objective criteria such as merit, objektiva kriterier såsom förtjänst, equity and aptitude; opartiskhet och skicklighet, (b) That include adequate b) som innefattar nöjaktiga sysprocedures for the selection and tem för urval och utbildning av training of individuals for public personer som skall inneha offent-

positions considered especially liga poster som bedöms vara särvulnerable to corruption and the skilt sårbara för korruption och, i Bilaga 1 rotation, where appropriate, of förekommande fall, för att förflytsuch individuals to other positions; ta dessa personer till andra poster (c) That promote adequate c) som främjar tillräcklig ersättremuneration and equitable pay ning och rättvisa ersättningsskalor scales, taking into account the med beaktande av varje konvenlevel of economic development of tionsstats ekonomiska utveckling, the State Party; och (d) That promote education and d) som främjar utbildnings- och training programmes to enable vidareutbildningsprogram som gör them to meet the requirements for det möjligt för dessa personer att the correct, honourable and proper uppfylla kraven på att fullgöra performance of public functions offentliga funktioner på ett rätt, and that provide them with hedervärt och riktigt sätt och som specialized and appropriate train- tillhandahåller dem specialiserad ing to enhance their awareness of och lämplig utbildning för att höja the risks of corruption inherent in deras medvetande om de risker för the performance of their functions. korruption som är förenade med Such programmes may make deras yrkesutövning. Sådana proreference to codes or standards of gram får innehålla hänvisningar conduct in applicable areas. till tillämpliga uppförandekoder och uppförandenormer. 2. Each State Party shall also 2. Varje konventionsstat skall consider adopting appropriate även överväga att vidta lämpliga legislative and administrative lagstiftningsåtgärder och administmeasures, consistent with the rativa åtgärder som är förenliga objectives of this Convention and med denna konventions syften och in accordance with the funda- med grundprinciperna i den natiomental principles of its domestic nella rättsordningen för att förelaw, to prescribe criteria concern- skriva normer för kandidatur för ing candidature for and election to och val till offentliga tjänster. public office. 3. Each State Party shall also 3. Varje konventionsstat skall consider taking appropriate också överväga att vidta lämpliga legislative and administrative lagstiftningsåtgärder och administmeasures, consistent with the rativa åtgärder som är förenliga objectives of this Convention and med denna konventions syften och in accordance with the funda- med grundprinciperna i den natiomental principles of its domestic nella rättsordningen för att förbättlaw, to enhance transparency in ra öppenheten i fråga om finanthe funding of candidatures for siering av kandidaturer för valda elected public office and, where offentliga tjänster och, där så är applicable, the funding of political tillämpligt, finansiering av politisparties. ka partier. 4. Each State Party shall, in 4. Varje konventionsstat skall i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its domestic law, sin nationella rättsordning sträva endeavour to adopt, maintain and efter att anta, upprätthålla och förstrengthen systems that promote stärka system som främjar öppentransparency and prevent conflicts het och förebygger intressekon-

of interest. flikter. Bilaga 1 Article 8 Codes of conduct for Artikel 8 Uppförandekoder för public officials offentliga tjänstemän

1. In order to fight corruption, 1. För att bekämpa korruption each State Party shall promote, skall varje konventionsstat främja inter alia, integrity, honesty and bl.a. integritet, hederlighet och anresponsibility among its public svarskänsla bland sina offentliga officials, in accordance with the tjänstemän i enlighet med grundfundamental principles of its legal principerna i sin nationella rättssystem. ordning. 2. In particular, each State Party 2. I synnerhet skall varje konshall endeavour to apply, within its ventionsstat, inom ramen för sitt own institutional and legal sys- institutionella och rättsliga system, tems, codes or standards of con- sträva efter att tillämpa uppföduct for the correct, honourable randekoder eller uppförandenorand proper performance of public mer för att offentliga funktioner functions. skall utövas på ett rätt, hedervärt och riktigt sätt. 3. For the purposes of imple- 3. För att genomföra bestämmelmenting the provisions of this serna i denna artikel skall varje article, each State Party shall, konventionsstat, där så är lämpligt, where appropriate and in accor- och i enlighet med grunddance with the fundamental principerna i den nationella rättsprinciples of its legal system, take ordningen, beakta initiativ på detta note of the relevant initiatives of område av regionala, interregioregional, interregional and multi- nala och multilaterala organisatiolateral organizations, such as the ner, såsom den internationella International Code of Conduct for uppförandekoden för offentliga Public Officials contained in the tjänstemän, som är intagen i bilaannex to General Assembly gan till generalförsamlingens resoresolution 51/59 of 12 December lution 51/59 av den 12 december 1996. 1996. 4. Each State Party shall also 4. Varje konventionsstat skall consider, in accordance with the också, i enlighet med grundprincifundamental principles of its perna i sin nationella lagstiftning, domestic law, establishing överväga att vidta åtgärder och measures and systems to facilitate införa system för att underlätta för the reporting by public officials of offentliga tjänstemän att anmäla acts of corruption to appropriate korruptionsgärningar till vederböauthorities, when such acts come rande myndigheter, när de i tjänsto their notice in the performance ten får kännedom om sådana gärof their functions. ningar. 5. Each State Party shall 5. Varje konventionsstat skall, endeavour, where appropriate and där så är lämpligt och i enlighet in accordance with the fundamen- med grundprinciperna i sin natiotal principles of its domestic law, nella lagstiftning, sträva efter att to establish measures and systems vidta åtgärder och införa system requiring public officials to make som ålägger offentliga tjänstemän declarations to appropriate att inför vederbörande myndighe-

authorities regarding, inter alia, ter redogöra för bl.a. sin verktheir outside activities, employ- samhet utanför tjänsten, sina upp- Bilaga 1 ment, investments, assets and drag, investeringar, tillgångar och substantial gifts or benefits from väsentliga gåvor eller förmåner, which a conflict of interest may som skulle kunna ge upphov till result with respect to their func- intressekonflikter i förhållande till tions as public officials. vederbörandes uppgifter som offentlig tjänsteman. 6. Each State Party shall consi- 6. Varje konventionsstat skall, i der taking, in accordance with the enlighet med grundprinciperna i fundamental principles of its sin nationella lagstiftning, överdomestic law, disciplinary or other väga disciplinära eller andra åtmeasures against public officials gärder mot offentliga tjänstemän who violate the codes or standards som bryter mot koder eller normer established in accordance with this upprättade i enlighet med denna article. artikel.

Article 9 Public procurement Artikel 9 Offentlig upphandling and management of public fi- och förvaltning av allmänna menances del

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat skall, i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its legal system, take sin rättsordning, vidta nödvändiga the necessary steps to establish åtgärder för att införa lämpliga appropriate systems of procure- system för upphandling, grundade ment, based on transparency, på öppenhet, konkurrens och competition and objective criteria objektiva kriterier för beslutsfatin decision-making, that are effect- tande, som bl.a. är effektiva för att tive, inter alia, in preventing förebygga korruption. Sådana syscorruption. Such systems, which tem, som får beakta lämpliga trösmay take into account appropriate kelvärden i sin tillämpning, skall threshold values in their applica- bl.a. inriktas på följande: tion, shall address, inter alia: (a) The public distribution of a) Att delge allmänheten inforinformation relating to procure- mation om upphandlingsförfaranment procedures and contracts, den och kontrakt, inbegripet inforincluding information on invita- mation om infordran av anbud och tions to tender and relevant or per- relevanta uppgifter om tilldelning tinent information on the award of av kontrakt, som ger potentiella contracts, allowing potential ten- anbudsgivare tillräcklig tid för att derers sufficient time to prepare göra upp och lämna in anbud. and submit their tenders; (b) The establishment, in b) Att i förväg uppställa villkor för advance, of conditions for partici- deltagande, inbegripet kriterier för pation, including selection and urval och tilldelning av kontrakt award criteria and tendering rules, och regler för anbud och tilland their publication; kännagivande av dem. (c) The use of objective and c) Att tillämpa objektiva och på predetermined criteria for public förhand fastställda kriterier för beprocurement decisions, in order to slut angående offentlig upphand-

facilitate the subsequent verifi- ling i syfte att underlätta efterfölcation of the correct application of jande kontroll av att regler och för- Bilaga 1 the rules or procedures; faranden tillämpas korrekt. (d) An effective system of d) Ett effektivt nationellt kondomestic review, including an trollsystem, innefattande ett effekeffective system of appeal, to en- tivt system för överklagande för sure legal recourse and remedies att säkerställa rättslig prövning och in the event that the rules or pro- gottgörelse i de fall där de regler cedures established pursuant to eller förfaranden som uppställs enthis paragraph are not followed; ligt bestämmelserna i denna punkt inte följs. (e) Where appropriate, measures e) I förekommande fall, åtgärder to regulate matters regarding för att reglera frågor angående perpersonnel responsible for procure- sonal som är ansvarig för uppment, such as declaration of handling, såsom intresseförklainterest in particular public pro- ringar i särskilda offentliga uppcurements, screening procedures handlingar samt förfaranden för and training requirements. urval av sådan personal och utbildningskrav. 2. Each State Party shall, in 2. Varje konventionsstat skall, i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its legal system, take sin rättsordning, vidta lämpliga appropriate measures to promote åtgärder för att främja öppenhet transparency and accountability in och ansvarsutkrävande i förvaltthe management of public fi- ning av allmänna medel. Sådana nances. Such measures shall en- åtgärder skall bl.a. omfatta följancompass, inter alia: de: (a) Procedures for the adoption a) Förfaranden för antagande av of the national budget; statsbudgeten. (b) Timely reporting on revenue b) Rättidig rapportering om inand expenditure; komster och utgifter. (c) A system of accounting and c) System för normer för redoauditing standards and related visning och revision och härtill oversight; hänförlig granskning. (d) Effective and efficient d) Effektiva och ändamålsenliga systems of risk management and system för riskhantering och intern internal control; and kontroll. (e) Where appropriate, correc- e) I förekommande fall, åtgärder tive action in the case of failure to för att åstadkomma rättelse i comply with the requirements händelse av bristande efterlevnad established in this paragraph. av de krav som uppställs i denna punkt. 3. Each State Party shall take 3. Varje konventionsstat skall such civil and administrative vidta de civila och administrativa measures as may be necessary, in åtgärder som kan vara nödvändiga, accordance with the fundamental i enlighet med grundprinciperna i principles of its domestic law, to sin nationella lagstiftning, för att preserve the integrity of accoun- skydda och bevara redovisningsting books, records, financial state- handlingar och andra handlingar ments or other documents related som gäller offentliga utgifter och to public expenditure and revenue inkomster och för att förebygga

and to prevent the falsification of förfalskning av sådana handlingar. such documents. Bilaga 1

Article 10 Public reporting Artikel 10 Information till allmänheten

Taking into account the need to Med beaktande av nödvändigcombat corruption, each State heten att bekämpa korruption, Party shall, in accordance with the skall varje konventionsstat i enligfundamental principles of its het med grundprinciperna i sin domestic law, take such measures nationella lagstiftning, vidta de åtas may be necessary to enhance gärder som kan vara nödvändiga transparency in its public admini- för att öka öppenheten i sin offentstration, including with regard to liga förvaltning, däribland organiits organization, functioning and sationen, sättet att fungera och bedecision-making processes, where slutsprocesserna i förekommande appropriate. Such measures may fall. Dessa åtgärder kan bl.a. inneinclude, inter alia: fatta följande: (a) Adopting procedures or a) Att anta förfaranden eller regulations allowing members of bestämmelser som tillåter allmänthe general public to obtain, where heten att i förekommande fall få appropriate, information on the information om organisationen, organization, functioning and sättet att fungera och beslutsdecision-making processes of its processerna i den offentliga förpublic administration and, with valtningen och, med vederbörlig due regard for the protection of hänsyn till skyddet för privatliv privacy and personal data, on och personuppgifter, om beslut decisions and legal acts that con- och rättsliga åtgärder som berör cern members of the public; allmänheten. (b) Simplifying administrative b) I förekommande fall att förprocedures, where appropriate, in enkla administrativa rutiner för att order to facilitate public access to underlätta allmänhetens tillgång the competent decision-making till behöriga beslutsfattande mynauthorities; and digheter. (c) Publishing information, c) Att offentliggöra information which may include periodic som kan innefatta regelbundna reports on the risks of corruption rapporter om riskerna för korrupin its public administration. tion i den offentliga förvaltningen.

Article 11 Measures relating to Artikel 11 Åtgärder avseende the judiciary and prosecution domare och åklagare services

1. Bearing in mind the 1. Med beaktande av domstolarindependence of the judiciary and nas självständighet och deras its crucial role in combating centrala roll i korruptionsbekämpcorruption, each State Party shall, ningen skall varje konventionsstat, in accordance with the funda- i enlighet med grundprinciperna i mental principles of its legal sin nationella rättsordning och system and without prejudice to utan att påverka domstolarnas obejudicial independence, take roende, vidta åtgärder för att för-

measures to strengthen integrity stärka integriteten och förebygga and to prevent opportunities for tillfällen till korruption bland Bilaga 1 corruption among members of the domare. Sådana åtgärder kan omjudiciary. Such measures may fatta normer för domares uppinclude rules with respect to the förande. conduct of members of the judiciary. 2. Measures to the same effect 2. Åtgärder med samma verkan as those taken pursuant to para- som de som vidtas enligt punkt 1 i graph 1 of this article may be denna artikel får införas och tillintroduced and applied within the lämpas inom åklagarväsendet i prosecution service in those States konventionsstater där åklagarmyn- Parties where it does not form part digheterna inte ingår i domstolsof the judiciary but enjoys inde- väsendet utan åtnjuter ett oberoenpendence similar to that of the de liknande domstolarnas. judicial service.

Article 12 Private sector Artikel 12 Den privata sektorn

1. Each State Party shall take 1. Varje konventionsstat skall measures, in accordance with the vidta åtgärder, i enlighet med fundamental principles of its grundprinciperna i sin nationella domestic law, to prevent corrupt- lagstiftning, för att förebygga kortion involving the private sector, ruption som involverar den privata enhance accounting and auditing sektorn, förbättra normerna för standards in the private sector and, redovisning och revision i den priwhere appropriate, provide effect- vata sektorn och, i den mån det betive, proportionate and dissuasive hövs, tillhandahålla effektiva, procivil, administrative or criminal portionella och avskräckande civipenalties for failure to comply la, administrativa eller straffrättswith such measures. liga påföljder för bristande efterlevnad av sådana bestämmelser. 2. Measures to achieve these 2. Åtgärder för att uppnå dessa ends may include, inter alia: mål kan bl.a. innefatta följande: (a) Promoting cooperation a) Att främja samarbete mellan between law enforcement agencies brottsbekämpande organ och beand relevant private entities; rörda privata enheter. (b) Promoting the development b) Att främja utvecklande av of standards and procedures normer och förfaranden som syftar designed to safeguard the integrity till att säkra de berörda privata of relevant private entities, inclu- enheternas integritet, innefattande ding codes of conduct for the cor- uppförandekoder för att på ett rätt, rect, honourable and proper per- hedervärt och riktigt sätt utöva formance of the activities of busi- affärsverksamhet och hithörande ness and all relevant professions yrken och att förebygga intresseand the prevention of conflicts of konflikter och främja tillämpning interest, and for the promotion of av god affärssed inom näringslivet the use of good commercial prac- och i kontraktsförbindelser mellan tices among businesses and in the näringslivet och staten. contractual relations of businesses with the State;

(c) Promoting transparency c) Att främja öppenhet bland among private entities, including, privata enheter, däribland, i den Bilaga 1 where appropriate, measures re- mån det behövs, åtgärder avseende garding the identity of legal and identiteten hos juridiska och fysisnatural persons involved in the ka personer som medverkar i etaestablishment and management of blering och drift av företag. corporate entities; (d) Preventing the misuse of d) Att förebygga missbruk av procedures regulating private enti- regelsystemen för privata enheter, ties, including procedures regar- innefattande förfaranden avseende ding subsidies and licences gran- bidrag och tillstånd som beviljas ted by public authorities for com- av offentliga myndigheter för mercial activities; affärsverksamhet. (e) Preventing conflicts of e) Att förebygga intressekonflikinterest by imposing restrictions, ter genom att införa begränsningas appropriate and for a reasonable ar, när så är lämpligt och för en period of time, on the professional skälig tid, i fråga om tidigare activities of former public officials offentliga tjänstemäns yrkesverkor on the employment of public samhet eller för att anställa offentofficials by the private sector after liga tjänstemän inom den privata their resignation or retirement, sektorn efter uppsägning eller penwhere such activities or employ- sionering, där sådan verksamhet ment relate directly to the func- eller anställning står i direkt samtions held or supervised by those band med uppgifter som har utpublic officials during their tenure; övats eller övervakats av dessa offentliga tjänstemän när de var i tjänst. (f) Ensuring that private f) Att säkerställa att privata föreenterprises, taking into account tag, med beaktande av deras struktheir structure and size, have tur och storlek, har nöjaktig internsufficient internal auditing con- revision till hjälp för att förebygga trols to assist in preventing and och uppdaga korruptionsgärningar detecting acts of corruption and och att den redovisning och de that the accounts and required redovisningshandlingar som krävs financial statements of such för sådana privata företag revideprivate enterprises are subject to ras och bestyrks i vederbörlig ordappropriate auditing and certifica- ning. tion procedures. 3. In order to prevent corruption, 3. För att förhindra korruption each State Party shall take such skall varje konventionsstat vidta measures as may be necessary, in de åtgärder som kan vara nödvänaccordance with its domestic laws diga, i enlighet med sin nationella and regulations regarding the lagstiftning och bestämmelser om maintenance of books and records, bokföring, bokföringsmaterial, årsfinancial statement disclosures and redovisningens innehåll samt noraccounting and auditing standards, mer för redovisning och revision to prohibit the following acts för att förbjuda följande gärningar carried out for the purpose of com- i syfte att begå något av de brott mitting any of the offences estab- som straffbeläggs i enlighet med lished in accordance with this denna konvention: Convention:

(a) The establishment of off-the- a) Att upprätta icke bokförda books accounts; konton. Bilaga 1 (b) The making of off-the-books b) Att utföra transaktioner som or inadequately identified inte bokförs eller inte kan tillräcktransactions; ligt identifieras. (c) The recording of non- c) Att bokföra fiktiva utgifter. existent expenditure; (d) The entry of liabilities with d) Att bokföra skulder med felincorrect identification of their aktigt angivande av skuldernas objects; uppkomst. (e) The use of false documents; e) Att bruka falska handlingar. and (f) The intentional destruction of f) Att uppsåtligt förstöra redobookkeeping documents earlier visningshandlingar tidigare än vad than foreseen by the law. som förutsetts i lagstiftningen. 4. Each State Party shall dis- 4. En konventionsstat får inte allow the tax deductibility of tillåta skatteavdrag för utgifter för expenses that constitute bribes, the bestickning, eftersom det sistlatter being one of the constituent nämnda är en av beståndsdelarna i elements of the offences establish- de överträdelser som straffbeläggs ed in accordance with articles 15 i enlighet med artiklarna 15 och 16 and 16 of this Convention and, i denna konvention och, i förewhere appropriate, other expenses kommande fall, andra utgifter som incurred in furtherance of corrupt uppstår vid främjande av korrumconduct. perat beteende.

Article 13 Participation of Artikel 13 Samhällets medversociety kan

1. Each State Party shall take 1. Varje konventionsstat skall appropriate measures, within its vidta lämpliga åtgärder, inom rameans and in accordance with men för sina möjligheter och i enfundamental principles of its lighet med grundprinciperna i sin domestic law, to promote the nationella lagstiftning, för att active participation of individuals främja aktiv medverkan av enskiland groups outside the public da personer och grupper utanför sector, such as civil society, non- den offentliga sektorn, såsom det governmental organizations and civila samhället, enskilda organicommunity-based organizations, sationer och samhällsbaserade orin the prevention of and the fight ganisationer, i förebyggande av against corruption and to raise och kamp mot korruption och för public awareness regarding the att höja allmänhetens medvetande existence, causes and gravity of om förekomsten av, orsakerna till and the threat posed by corruption. och allvaret i det hot som korrup- This participation should be tionen utgör. Denna medverkan strengthened by such measures as: bör förstärkas med sådana åtgärder som de följande: (a) Enhancing the transparency a) Ökad öppenhet i beslutsof and promoting the contribution processerna och främjande av allof the public to decision-making mänhetens medverkan i dem. processes;

(b) Ensuring that the public has b) Säkerställande av att allmäneffective access to information; heten har effektiv tillgång till in- Bilaga 1 formation. (c) Undertaking public infor- c) Informationsverksamhet rikmation activities that contribute to tad till allmänheten som bidrar till non-tolerance of corruption, as att korruption inte tolereras och utwell as public education program- bildningsprogram för allmänheten, mes, including school and univer- innefattande läroplaner för skolor sity curricula; och universitet. (d) Respecting, promoting and d) Beaktande, främjande och protecting the freedom to seek, skyddande av rätten att söka, ta receive, publish and disseminate emot, offentliggöra och sprida ininformation concerning corrupt- formation om korruption. Denna tion. That freedom may be subject rätt får underkastas vissa inskränkto certain restrictions, but these ningar, men de får endast vara såshall only be such as are provided dana som anges i lag och som är for by law and are necessary: (i) nödvändiga i) för att trygga res- For respect of the rights or pekten för andra personers rättigreputations of others; (ii) For the heter eller anseende, ii) för att protection of national security or skydda nationell säkerhet, allmän ordre public or of public health or ordning, folkhälsa eller moral. morals. 2. Each State Party shall take 2. Varje konventionsstat skall appropriate measures to ensure vidta lämpliga åtgärder för att that the relevant anti-corruption tillse att de korruptionsbekämbodies referred to in this Conven- pande organ som avses i denna tion are known to the public and konvention är allmänt kända samt shall provide access to such tillgodose tillgång till sådana orbodies, where appropriate, for the gan, när så behövs, för anmälningreporting, including anonymously, ar, inklusive anonyma sådana, om of any incidents that may be händelser som skulle kunna beconsidered to constitute an offence dömas som brott som straffbeläggs established in accordance with this i enlighet med denna konvention. Convention

Article 14 Measures to prevent Artikel 14 Åtgärder för att föremoney-laundering bygga penningtvätt

1. Each State Party shall: 1. Varje konventionsstat skall göra följande: (a) Institute a comprehensive a) Inom sin behörighet i syfte att domestic regulatory and avskräcka från och upptäcka all supervisory regime for banks and slags penningtvätt, införa ett vittnon-bank financial institutions, omfattande regelverk för reglering including natural or legal persons och övervakning av banker och that provide formal or informal andra finansiella institutioner, services for the transmission of innefattande fysiska och juridiska money or value and, where personer som erbjuder formella appropriate, other bodies eller informella tjänster för överparticularly susceptible to money- föring av pengar eller värden, och, laundering, within its competence, när så är lämpligt, andra enheter

in order to deter and detect all som särskilt kan utnyttjas för penforms of money-laundering, which ningtvätt. Detta regelverk skall Bilaga 1 regime shall emphasize require- särskilt framhäva kraven på identiments for customer and, where fiering av kunder och, i förekomappropriate, beneficial owner iden- mande fall, av förmånstagare samt tification, record-keeping and the registrering av och rapportering reporting of suspicious trans- om misstänkta transaktioner. actions; (b) Without prejudice to article b) Utan att det påverkar artikel 46 of this Convention, ensure that 46 i denna konvention, tillse att administrative, regulatory, law en- administrativa, normativa och forcement and other authorities brottsbekämpande myndigheter dedicated to combating money- samt andra myndigheter som har laundering (including, where till uppgift att bekämpa penningappropriate under domestic law, tvätt (däribland domstolsväsendet, judicial authorities) have the abili- när så är lämpligt enligt nationell ty to cooperate and exchange in- lagstiftning) skall kunna samarbeta formation at the national and inter- och utbyta information på det national levels within the con- nationella och internationella pladitions prescribed by its domestic net enligt de förutsättningar som law and, to that end, shall consider stipuleras i deras nationella lagthe establishment of a financial stiftning och att de i det syftet intelligence unit to serve as a skall överväga frågan om inrättannational centre for the collection, de av ett underrättelseorgan som analysis and dissemination of skall tjäna som nationellt centrum information regarding potential för insamling, analys och spridmoney-laundering. ning av information om eventuell penningtvätt. 2. States Parties shall consider 2. Konventionsstaterna skall implementing feasible measures to överväga vilka åtgärder som kan detect and monitor the movement vidtas för att upptäcka och överof cash and appropriate negotiable vaka rörelser av kontanta medel instruments across their borders, och överlåtbara värdepapper över subject to safeguards to ensure sina gränser med förbehåll för proper use of information and garantier för att trygga en riktig without impeding in any way the användning av information, dock movement of legitimate capital. utan att på något sätt förhindra Such measures may include a tillåtna kapitalrörelser. Sådana requirement that individuals and åtgärder kan innefatta krav på att businesses report the cross-border fysiska personer och juridiska transfer of substantial quantities of personer rapporterar gränsövercash and appropriate negotiable skridande överföringar av betyinstruments. dande summor av kontanta medel och överlåtbara värdepapper. 3. States Parties shall consider 3. Konventionsstaterna skall implementing appropriate and överväga lämpliga åtgärder för att feasible measures to require av finansiella institutioner, inklufinancial institutions, including derade sådana som överför pengar, money remitters: kräva följande: (a) To include on forms for the a) Att i formulär för elektronisk electronic transfer of funds and överföring av penningmedel och

related messages accurate and likartade meddelanden medta P rop. 2006/07:74 meaningful information on the preciserade och begripliga Bil aga 1 originator; uppgifter om upphovsmannen. (b) To maintain such b) Att bibehålla dessa uppgifter information throughout the genom hela betalningskedjan. payment chain; and (c) To apply enhanced scrutiny c) Att tillämpa skärpt kontroll av to transfers of funds that do not överföring av penningmedel som contain complete information on saknar fullständiga uppgifter om the originator. ursprunget. 4. In establishing a domestic 4. När konventionsstaterna uppregulatory and supervisory regime rättar ett nationellt regelverk för under the terms of this article, and reglering och övervakning i enligwithout prejudice to any other het med denna artikel, vilket inte article of this Convention, States skall inkräkta på någon annan Parties are called upon to use as a artikel i denna konvention, skall de guideline the relevant initiatives of som riktlinjer utnyttja ifrågakomregional, interregional and mande initiativ av regionala, intermultilateral organizations against regionala och multilaterala organimoney-laundering. sationer för bekämpande av penningtvätt. 5. States Parties shall endeavour 5. Konventionsstaterna skall to develop and promote global, sträva efter att utveckla och främja regional, subregional and bilateral globalt, regionalt, subregionalt och cooperation among judicial, law bilateralt samarbete mellan juenforcement and financial regula- diciella myndigheter, brottsbekämtory authorities in order to combat pande myndigheter och ekonomismoney-laundering. ka kontrollmyndigheter för att bekämpa penningtvätt.

Chapter III Criminalization and Kapitel III Kriminalisering och law enforcement åtgärder för brottsbekämpning

Article 15 Bribery of national Artikel 15 Mutbrott och bestickpublic officials ning av nationella offentliga tjänstemän

Each State Party shall adopt Varje konventionsstat skall vidta such legislative and other nödvändiga lagstiftningsåtgärder measures as may be necessary to och andra åtgärder för att straffestablish as criminal offences, belägga följande gärningar när de when committed intentionally: begås uppsåtligen: (a) The promise, offering or a) Att utlova, erbjuda eller lämgiving, to a public official, directly na en offentlig tjänsteman, direkt or indirectly, of an undue eller indirekt, en otillbörlig förmån advantage, for the official himself för honom eller henne själv eller or herself or another person or annan person eller enhet för att entity, in order that the official act han eller hon skall vidta eller unor refrain from acting in the exer- derlåta att vidta en åtgärd i tjänscise of his or her official duties; ten.

(b) The solicitation or accept- b) En offentlig tjänstemans beance by a public official, directly gäran om eller mottagande av, Bilaga 1 or indirectly, of an undue advan- direkt eller indirekt, en otillbörlig tage, for the official himself or förmån för honom eller henne herself or another person or entity, själv eller för annan person eller in order that the official act or enhet, för att han eller hon skall refrain from acting in the exercise vidta eller underlåta att vidta en of his or her official duties. åtgärd i tjänsten.

Article 16 Bribery of foreign Artikel 16 Mutbrott och bestickpublic officials and officials of ning av utländska offentliga public international organiza- tjänstemän och tjänstemän i tions offentliga internationella organisationer

1. Each State Party shall adopt 1. Varje konventionsstat skall such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary to åtgärder och andra åtgärder för att establish as a criminal offence, straffbelägga att uppsåtligen utlowhen committed intentionally, the va, erbjuda eller lämna en utländsk promise, offering or giving to a offentlig tjänsteman eller en foreign public official or an tjänsteman i en offentlig interofficial of a public international nationell organisation, direkt eller organization, directly or indirectly, indirekt, en otillbörlig förmån för of an undue advantage, for the honom eller henne själv eller för official himself or herself or en annan person eller enhet, för att another person or entity, in order tjänstemannen skall vidta eller that the official act or refrain from underlåta att vidta en åtgärd i acting in the exercise of his or her tjänsten i syfte att få till stånd eller official duties, in order to obtain or behålla en affärsförbindelse eller retain business or other undue en annan otillbörlig förmån med advantage in relation to the avseende på genomförande av conduct of international business. internationella affärer. 2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat skall consider adopting such legislative överväga att vidta nödvändiga and other measures as may be lagstiftningsåtgärder och andra necessary to establish as a criminal åtgärder för att straffbelägga att en offence, when committed inten- utländsk offentlig tjänsteman eller tionally, the solicitation or accept- en tjänsteman i en offentlig interance by a foreign public official or nationell oranisation, direkt eller an official of a public international indirekt, uppsåtligen begär eller organization, directly or indirectly, mottar en otillbörlig förmån för of an undue advantage, for the honom eller henne själv eller för official himself or herself or en annan person eller enhet, för att another person or entity, in order tjänstemannen skall vidta eller that the official act or refrain from underlåta att vidta en åtgärd i acting in the exercise of his or her tjänsten. official duties.

Article 17 Embezzlement, Artikel 17 Offentlig tjänstemans misappropriation or other diver- förskingring och annat otillåtet Bilaga 1 sion of property by a public offi- förfogande över egendom cial

Each State Party shall adopt such Varje konventionsstat skall vidta legislative and other measures as nödvändiga lagstiftningsåtgärder may be necessary to establish as och andra åtgärder för att straffcriminal offences, when commit- belägga uppsåtlig förskingring och ted intentionally, the embezzle- annat otillåtet förfogande över ment, misappropriation or other egendom, allmänna eller privata diversion by a public official for tillgångar eller värdepapper eller his or her benefit or for the benefit andra värdesaker som anförtrotts of another person or entity, of any honom eller henne på grund av property, public or private funds or hans eller hennes ställning, besecurities or any other thing of gången av en offentlig tjänsteman value entrusted to the public till förmån för honom eller henne official by virtue of his or her själv eller för annan person eller position. enhet.

Article 18 Trading in influence Artikel 18 Handel med inflytande

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall överadopting such legislative and other väga att vidta nödvändiga lagstiftmeasures as may be necessary to ningsåtgärder och andra åtgärder establish as criminal offences, för att straffbelägga följande gärwhen committed intentionally: ningar när de begås uppsåtligen: (a) The promise, offering or a) Att utlova, erbjuda eller giving to a public official or any lämna en offentlig tjänsteman eller other person, directly or indirectly, någon annan person, direkt eller of an undue advantage in order indirekt, en otillbörlig förmån för that the public official or the att denne skall missbruka sitt verkperson abuse his or her real or liga eller förmodade inflytande i supposed influence with a view to syfte att från en förvaltning eller obtaining from an administration en offentlig myndighet i konvenor public authority of the State tionsstaten få till stånd en otill- Party an undue advantage for the börlig förmån för den person som original instigator of the act or for har anstiftat gärningen eller för any other person; någon annan person. (b) The solicitation or accept- b) Att en offentlig tjänsteman ance by a public official or any eller någon annan person, direkt other person, directly or indirectly, eller indirekt, begär eller mottar en of an undue advantage for himself otillbörlig förmån för den offentor herself or for another person in liga tjänstemannen själv eller för order that the public official or the någon annan, för att tjänstemannen person abuse his or her real or respektive den andra personen supposed influence with a view to skall missbruka sitt verkliga eller obtaining from an administration förmodade inflytande i syfte att or public authority of the State erhålla en otillbörlig förmån från Party an undue advantage. en förvaltning eller en offentlig

myndighet i konventionsstaten. Bilaga 1 Article 19 Abuse of functions Artikel 19 Missbruk av tjänsteställning

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall överadopting such legislative and other väga att vidta nödvändiga lagstiftmeasures as may be necessary to ningsåtgärder och andra åtgärder establish as a criminal offence, för att straffbelägga uppsåtligt when committed intentionally, the missbruk av tjänsteställning, dvs. abuse of functions or position, that att en offentlig tjänsteman vid utis, the performance of or failure to övandet av sina funktioner i strid perform an act, in violation of med lagstiftningen vidtar eller laws, by a public official in the underlåter att vidta en åtgärd i discharge of his or her functions, syfte att uppnå en otillbörlig förfor the purpose of obtaining an mån för tjänstemannen själv eller undue advantage for himself or för annan person eller enhet. herself or for another person or entity.

Article 20 Illicit enrichment Artikel 20 Olagligt berikande

Subject to its constitution and the Varje konventionsstat skall i enligfundamental principles of its legal het med sin grundlag och grundsystem, each State Party shall principerna i sin rättsordning, consider adopting such legislative överväga att vidta nödvändiga lagand other measures as may be stiftningsåtgärder och andra åtgärnecessary to establish as a criminal der för att straffbelägga uppsåtligt offence, when committed inten- olagligt berikande, dvs. en väsenttionally, illicit enrichment, that is, lig ökning av en offentlig tjänstea significant increase in the assets mans tillgångar som han eller hon of a public official that he or she inte på ett rimligt sätt kan förklara cannot reasonably explain in rela- i förhållande till sina lagliga intion to his or her lawful income. komster.

Article 21 Bribery in the private Artikel 21 Korruption i den sector privata sektorn

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall överadopting such legislative and other väga att vidta nödvändiga lagstiftmeasures as may be necessary to ningsåtgärder och andra åtgärder establish as criminal offences, för att straffbelägga följande gärwhen committed intentionally in ningar när de begås uppsåtligen the course of economic, financial och i tjänsteutövningen i ekonoor commercial activities: misk, finansiell eller kommersiell verksamhet: (a) The promise, offering or a) Att direkt eller indirekt utgiving, directly or indirectly, of an lova, erbjuda eller lämna en otillundue advantage to any person börlig förmån till någon som, i vilwho directs or works, in any ken egenskap som helst, leder eller capacity, for a private sector enti- arbetar för enheter i den privata

ty, for the person himself or her- sektorn, till förmån för personen self or for another person, in order själv eller för någon annan person, Bilaga 1 that he or she, in breach of his or i syfte att personen i strid med her duties, act or refrain from act- hans eller hennes plikt skall vidta ing; eller underlåta att vidta en åtgärd. (b) The solicitation or accept- b) Att en person, som i vilken ance, directly or indirectly, of an egenskap som helst leder eller undue advantage by any person arbetar för enheter i den privata who directs or works, in any sektorn, direkt eller indirekt begär capacity, for a private sector enti- eller tar emot en otillbörlig förmån ty, for the person himself or till förmån för personen själv eller herself or for another person, in för någon annan person, i syfte att order that he or she, in breach of personen i strid med hans eller his or her duties, act or refrain hennes plikt skall vidta eller from acting. underlåta att vidta en åtgärd.

Article 22 Embezzlement of pro- Artikel 22 Förskingring av egenperty in the private sector dom i den privata sektorn

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall överadopting such legislative and other väga att vidta nödvändiga lagstiftmeasures as may be necessary to ningsåtgärder och andra åtgärder establish as a criminal offence, för att straffbelägga förskingring when committed intentionally in av egendom, privata tillgångar the course of economic, financial eller värdepapper eller andra väror commercial activities, em- desaker som anförtrotts någon i bezzlement by a person who kraft av hans eller hennes ställning directs or works, in any capacity, som begås uppsåtligen och i in a private sector entity of any tjänsteutövningen i ekonomisk, property, private funds or securi- finansiell eller kommersiell verkties or any other thing of value samhet av en person som, i vilken entrusted to him or her by virtue of egenskap som helst, leder eller arhis or her position. betar för enheter i den privata sektorn.

Article 23 Laundering of pro- Artikel 23 Tvätt av vinning av ceeds of crime brott

1. Each State Party shall adopt, 1. Varje konventionsstat skall, i in accordance with fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its domestic law, sin nationella lagstiftning, vidta such legislative and other nödvändiga lagstiftningsåtgärder measures as may be necessary to och andra åtgärder för att straffestablish as criminal offences, belägga följande gärningar när de when committed intentionally: begås uppsåtligen: (a) (i) The conversion or transfer a) i) Att omsätta eller överlåta of property, knowing that such egendom med vetskap om att den property is the proceeds of crime, utgör vinning av brott, om det sker for the purpose of concealing or för att dölja eller maskera egendisguising the illicit origin of the domens olagliga ursprung eller för property or of helping any person att hjälpa någon som är delaktig i

who is involved in the commission förbrottet att undandra sig de rättsof the predicate offence to evade liga följderna av sin gärning. Bilaga 1 the legal consequences of his or her action; (ii) The concealment or disguise ii) Att dölja eller maskera egenof the true nature, source, location, domens rätta art, ursprung, var den disposition, movement or owner- finns, förfogandet över den, förship of or rights with respect to flyttning av den eller av ägandeproperty, knowing that such rätten eller annan rätt till den med property is the proceeds of crime; vetskap om att egendomen utgör vinning av brott. (b) Subject to the basic concepts b) Med reservation för princiof its legal system: perna i den nationella rättsordningen: (i) The acquisition, possession i) förvärv, innehav eller användor use of property, knowing, at the ning av egendom med vetskap vid time of receipt, that such property tidpunkten för mottagandet om att is the proceeds of crime; egendomen utgjorde vinning av brott, (ii) Participation in, association ii) medverkan, anstiftan eller with or conspiracy to commit, stämpling till sådana brott, försök, attempts to commit and aiding, medhjälp eller främjande av brott abetting, facilitating and counsel- som straffbeläggs i enlighet med ling the commission of any of the denna artikel. offences established in accordance with this article. 2. For purposes of implementing 2. För att genomföra eller tillor applying paragraph 1 of this lämpa punkt 1 i denna artikel article: (a) Each State Party shall seek a) skall varje konventionsstat to apply paragraph 1 of this article sträva efter att tillämpa punkt 1 i to the widest range of predicate denna artikel på största möjliga offences; omfattning av förbrott, (b) Each State Party shall b) skall varje konventionsstat include as predicate offences at a som ett förbrott inkludera minst ett minimum a comprehensive range flertal av de brott som straffof criminal offences established in beläggs i enlighet med denna konaccordance with this Convention; vention, (c) For the purposes of c) för de syften som avses i b subparagraph (b) above, predicate ovan skall förbrott innefatta brott offences shall include offences som förövats både inom och utom committed both within and outside ifrågavarande konventionsstats the jurisdiction of the State Party jurisdiktion. Brott som förövats in question. However, offences utanför en stats jurisdiktion skall committed outside the jurisdiction utgöra ett förbrott endast när den of a State Party shall constitute aktuella gärningen är ett brott predicate offences only when the enligt lagstiftningen i den stat där relevant conduct is a criminal den förövades och skulle utgöra ett offence under the domestic law of brott i den konventionsstat som the State where it is committed genomför eller tillämpar denna and would be a criminal offence artikel, om brottet hade förövats

under the domestic law of the där. State Party implementing or Bilaga 1 applying this article had it been committed there; (d) Each State Party shall d) Varje konventionsstat skall furnish copies of its laws that give förse Förenta nationernas generaleffect to this article and of any sekreterare med de lagar som försubsequent changes to such laws verkligar denna artikel och ändor a description thereof to the ringar i dem eller en beskrivning Secretary-General of the United av dem. Nations; (e) If required by fundamental e) Om så krävs enligt principrinciples of the domestic law of a perna i en konventionsstats natio- State Party, it may be provided nella lagstiftning, får det föreskrithat the offences set forth in para- vas att brott som avses i punkt 1 i graph 1 of this article do not apply denna artikel inte skall gälla för to the persons who committed the dem som har begått förbrottet. predicate offence.

Article 24 Concealment Artikel 24 Häleri

Without prejudice to the Utan att det påverkar tillämpprovisions of article 23 of this ningen av bestämmelserna i artikel Convention, each State Party shall 23 i denna konvention, skall varje consider adopting such legislative konventionsstat överväga att vidta and other measures as may be nödvändiga lagstiftningsåtgärder necessary to establish as a criminal eller andra åtgärder för att straffoffence, when committed inten- belägga att någon, efter det att ett tionally after the commission of brott som straffbeläggs i enlighet any of the offences established in med denna konvention har föraccordance with this Convention övats utan att han eller hon har without having participated in deltagit i brottet uppsåtligen döljer such offences, the concealment or eller fortsätter att förvara egendom continued retention of property med vetskap om att den härrör från when the person involved knows något av de brott som straffbethat such property is the result of läggs enligt denna konvention. any of the offences established in accordance with this Convention.

Article 25 Obstruction of justice Artikel 25 Hindrande av rättvisan

Each State Party shall adopt such Varje konventionsstat skall vidta legislative and other measures as nödvändiga lagstiftningsåtgärder may be necessary to establish as och andra åtgärder för att straffcriminal offences, when commit- belägga följande gärningar när de ted intentionally: begås uppsåtligen: (a) The use of physical force, a) Att använda fysiskt våld, hot threats or intimidation or the eller trakasserier eller att utlova, promise, offering or giving of an erbjuda eller lämna en otillbörlig undue advantage to induce false förmån för att framkalla falskt

testimony or to interfere in the vittnesmål eller för att påverka giving of testimony or the produc- vittnesmål eller företeende av be- Bilaga 1 tion of evidence in a proceeding in vis i rättegång angående brott som relation to the commission of är straffbelagda i enlighet med offences established in accordance denna konvention. with this Convention; (b) The use of physical force, b) Att använda fysiskt våld, hot threats or intimidation to interfere eller trakasserier för att påverka en with the exercise of official duties domare eller en tjänsteman i en by a justice or law enforcement brottsbekämpande myndighet i official in relation to the commis- dennes tjänsteutövning i fråga om sion of offences established in brott som är straffbelagda i enligaccordance with this Convention. het med denna konvention. Ingen- Nothing in this subparagraph shall ting i detta stycke skall påverka prejudice the right of States Parties konventionsstaternas rätt att ha to have legislation that protects lagstiftning som skyddar andra kaother categories of public official. tegorier av offentliga tjänstemän.

Article 26 Liability of legal per- Artikel 26 Juridiska personers sons ansvarighet

1. Each State Party shall adopt 1. Varje konventionsstat skall, i such measures as may be enlighet med grundsatserna i sin necessary, consistent with its legal rättsordning, vidta nödvändiga principles, to establish the liability åtgärder för att juridiska personer of legal persons for participation skall kunna ställas till ansvar för in the offences established in medverkan i gärningar som straffaccordance with this Convention. beläggs i enlighet med denna konvention. 2. Subject to the legal principles 2. Beroende på konventionsstaof the State Party, the liability of tens rättsordning kan juridiska perlegal persons may be criminal, soners ansvar vara straffrättsligt, civil or administrative. civilrättsligt eller förvaltningsrättsligt. 3. Such liability shall be without 3. Ansvarigheten skall inte inprejudice to the criminal liability verka på det straffrättsliga ansvaret of the natural persons who have för de fysiska personer som har committed the offences. gjort sig skyldiga till brotten. 4. Each State Party shall, in 4. Varje konventionsstat skall particular, ensure that legal särskilt tillse att juridiska personer persons held liable in accordance som ställs till ansvar i enlighet with this article are subject to med denna artikel ådöms effekeffective, proportionate and dis- tiva, proportionerliga och avsuasive criminal or non-criminal skräckande straffrättsliga eller sanctions, including monetary icke-straffrättsliga påföljder, innesanctions. fattande ekonomiska påföljder.

Article 27 Participation and Artikel 27 Medverkan och förattempt sök

1. Each State Party shall adopt 1. Varje konventionsstat skall

such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsåtmeasures as may be necessary to gärder och andra åtgärder för att, i Bilaga 1 establish as a criminal offence, in enlighet med sin nationella lagaccordance with its domestic law, stiftning, straffbelägga medverkan participation in any capacity such i vilken egenskap som helst som as an accomplice, assistant or medbrottsling, medhjälpare eller instigator in an offence established anstiftare av ett brott som är in accordance with this Conven- straffbelagt i enlighet med denna tion. konvention. 2. Each State Party may adopt 2. Varje konventionsstat får such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary to åtgärder och andra åtgärder för att, establish as a criminal offence, in i enlighet med sin nationella accordance with its domestic law, lagstiftning, straffbelägga försök any attempt to commit an offence att begå ett brott som straffbeläggs established in accordance with this enligt denna konvention. Convention. 3. Each State Party may adopt 3. Varje konventionsstat får such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary to åtgärder och andra åtgärder för att, establish as a criminal offence, in i enlighet med sin nationella accordance with its domestic law, lagstiftning, straffbelägga förberethe preparation for an offence delse till ett brott som straffbeestablished in accordance with this läggs i enlighet med denna kon- Convention. vention.

Article 28 Knowledge, intent Artikel 28 Vetskap, uppsåt och and purpose as elements of an syfte offence

Knowledge, intent or purpose Vetskap, uppsåt och syfte som required as an element of an fordras som rekvisit för brott som offence established in accordance straffbeläggs i enlighet med denna with this Convention may be konvention får fastställas med inferred from objective factual hjälp av objektiva omständigheter. circumstances.

Article 29 Statute of limitations Artikel 29 Preskriptionsregler

Each State Party shall, where Varje konventionsstat skall, när så appropriate, establish under its do- är lämpligt, i sin nationella lagmestic law a long statute of limi- stiftning föreskriva en lång pretations period in which to com- skriptionstid inom vilken rättsligt mence proceedings for any offence förfarande skall ha inletts för brott established in accordance with this som straffbeläggs enligt denna Convention and establish a longer konvention och föreskriva en ännu statute of limitations period or längre preskriptionstid eller möjprovide for the suspendsion of the lighet att bryta preskriptionen när statute of limitations where the den misstänkta personen har unalleged offender has evaded the dandragit sig lagföring. administration of justice.

Article 30 Prosecution, adjudica- Artikel 30 Lagföring, rättegång tion and sanctions och påföljder Bilaga 1

1. Each State Party shall make 1. Varje konventionsstat skall the commission of an offence för brott som straffbeläggs enligt established in accordance with this denna konvention ha påföljder Convention liable to sanctions that som tar hänsyn till brottets svårhet. take into account the gravity of that offence. 2. Each State Party shall take 2. Varje konventionsstat skall, i such measures as may be neces- enlighet med sin rättsordning och sary to establish or maintain, in sina konstitutionella principer, vidaccordance with its legal system ta nödvändiga åtgärder för att uppand constitutional principles, an rätta eller bibehålla, en lämplig avappropriate balance between any vägning mellan immunitet och priimmunities or jurisdictional privi- vilegier som dess offentliga leges accorded to its public tjänstemän åtnjuter för sin tjänsteofficials for the performance of utövning och möjligheten, när så their functions and the possibility, är nödvändigt, att effektivt utreda, when necessary, of effectively lagföra och avdöma brott som investigating, prosecuting and straffbeläggs i enlighet med denna adjudicating offences established konvention. in accordance with this Convention. 3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat skall endeavour to ensure that any dis- sträva efter att säkerställa att sådan cretionary legal powers under its diskretionär prövningsrätt som är domestic law relating to the prose- föreskriven i dess nationella lagcution of persons for offences stiftning för lagföring av personer established in accordance with this för brott som straffbeläggs i enlig- Convention are exercised to maxi- het med denna konvention tillämmize the effectiveness of law pas på ett sådant sätt att bekämpenforcement measures in respect ningen av dessa brott blir så effekof those offences and with due tiv som möjligt och att vederbörlig regard to the need to deter the hänsyn tas till behovet att avcommission of such offences. skräcka från förövandet av sådana brott. 4. In the case of offences 4. I fråga om brott som straffestablished in accordance with this beläggs i enlighet med denna kon- Convention, each State Party shall vention, skall varje konventionstake appropriate measures, in stat vidta lämpliga åtgärder, i överaccordance with its domestic law ensstämmelse med sin nationella and with due regard to the rights lagstiftning och med vederbörlig of the defence, to seek to ensure hänsyn till rätten till försvar, för that conditions imposed in connec- att söka säkerställa att de villkor tion with decisions on release som gäller med avseende på beslut pending trial or appeal take into om tillfällig frigivning i avvaktan consideration the need to ensure på rättegång eller överklagande the presence of the defendant at beaktar nödvändigheten att säkersubsequent criminal proceedings. ställa att den åtalade är närvarande vid efterföljande brottmålsrätte-

gångar. 5. Each State Party shall take 5. Varje konventionsstat skall Bilaga 1 into account the gravity of the beakta den allvarliga karaktären offences concerned when consi- hos de aktuella brotten när den bedering the eventuality of early dömer frågan om eventuell tidig release or parole of persons con- eller villkorlig frigivning av pervicted of such offences. soner som dömts för sådana brott. 6. Each State Party, to the extent 6. Varje konventionsstat skall, i consistent with the fundamental den utsträckning det är förenligt principles of its legal system, shall med grundprinciperna i dess rättsconsider establishing procedures ordning, överväga att införa förthrough which a public official faranden genom vilka en offentlig accused of an offence established tjänsteman som är anklagad för ett in accordance with this Conven- brott som straffbeläggs i enlighet tion may, where appropriate, be med denna konvention får, när så removed, suspended or reassigned är lämpligt, avskedas, suspenderas by the appropriate authority, bear- eller omplaceras av behörig myning in mind respect for the dighet, med beaktande av oskuldsprinciple of the presumption of presumtionen. innocence. 7. Where warranted by the 7. När så är motiverat av brottets gravity of the offence, each State svårhet, skall varje konventions- Party, to the extent consistent with stat, i den utsträckning det är förthe fundamental principles of its enligt med grundprinciperna i dess legal system, shall consider estab- rättsordning, överväga att införa lishing procedures for the disquali- förfaranden för att genom domfication, by court order or any stolsbeslut eller på annat lämpligt other appropriate means, for a sätt för en tid som bestäms i den period of time determined by its nationella lagstiftningen förklara domestic law, of persons convict- att personer som har fällts för brott ed of offences established in som straffbeläggs i enlighet med accordance with this Convention denna konvention inte är berättifrom: gade att (a) Holding public office; and a) inneha offentlig tjänst, och (b) Holding office in an enter- b) inneha en tjänst i ett företag prise owned in whole or in part by som helt eller delvis ägs av staten. the State. 8. Paragraph 1 of this article 8. Punkt 1 i denna artikel skall shall be without prejudice to the inte inverka på de behöriga mynexercise of disciplinary powers by digheternas disciplinära åtgärder the competent authorities against mot offentliga tjänstemän. civil servants. 9. Nothing contained in this 9. Ingenting i denna konvention Convention shall affect the skall inverka på principen att rubprinciple that the description of the riceringen av de brott som straffoffences established in accordance beläggs i enlighet med konvenwith this Convention and of the tionen och lagligt försvar eller applicable legal defences or other andra rättsprinciper som bestämlegal principles controlling the mer lagligheten i gärningar är förlawfulness of conduct is reserved behållen den nationella lagstiftto the domestic law of a State ningen i en konventionsstat och att

Party and that such offences shall brotten skall lagföras och bestrafbe prosecuted and punished in fas i enlighet med denna. Bilaga 1 accordance with that law. 10. States Parties shall 10. Konventionsstaterna skall endeavour to promote the reinte- sträva efter att främja att personer gration into society of persons som har fällts för brott som straffconvicted of offences established beläggs i enlighet med denna konin accordance with this Conven- vention återanpassas i samhället. tion.

Article 31 Freezing, seizure and Artikel 31 Frysning, beslag och confiscation förverkande

1. Each State Party shall take, to 1. Varje konventionsstat skall, i the greatest extent possible within största möjliga utsträckning inom its domestic legal system, such ramen för sin nationella lagstiftmeasures as may be necessary to ning, vidta nödvändiga åtgärder enable confiscation of: för att kunna förklara förverkad (a) Proceeds of crime derived a) vinning som härrör från brott from offences established in accor- som straffbeläggs i enlighet med dance with this Convention or denna konvention eller egendom property the value of which corre- vars värde motsvarar värdet av sponds to that of such proceeds; sådan vinning, och (b) Property, equipment or other b) egendom, utrustning och instrumentalities used in or andra hjälpmedel som använts vid destined for use in offences eller är avsedda att användas vid established in accordance with this brott som straffbeläggs i enlighet Convention. med denna konvention. 2. Each State Party shall take 2. Varje konventionsstat skall such measures as may be neces- vidta nödvändiga åtgärder för att sary to enable the identification, möjliggöra att föremål som avses i tracing, freezing or seizure of any punkt 1 i denna artikel identifieras, item referred to in paragraph 1 of spåras, fryses eller tas i beslag för this article for the purpose of eventuellt förverkande. eventual confiscation. 3. Each State Party shall adopt, 3. Varje konventionsstat skall, i in accordance with its domestic enlighet med sin nationella laglaw, such legislative and other stiftning, vidta nödvändiga lagmeasures as may be necessary to stiftningsåtgärder och andra åtgärregulate the administration by the der för att reglera behöriga myncompetent authorities of frozen, digheters hantering av sådan egenseized or confiscated property dom som frysts, tagits i beslag covered in paragraphs 1 and 2 of eller förverkats och som täcks av this article. punkterna 1 och 2 i denna artikel. 4. If such proceeds of crime 4. Om vinning av brott helt eller have been transformed or convert- delvis har omvandlats eller omed, in part or in full, into other pro- satts till annan egendom, skall perty, such property shall be liable denna egendom göras till föremål to the measures referred to in this för de åtgärder som avses i denna article instead of the proceeds. artikel i stället för vinningen.

5. If such proceeds of crime 5. Om vinning av brott har blanhave been intermingled with pro- dats med egendom som förvärvats Bilaga 1 perty acquired from legitimate från lagliga källor, skall egensources, such property shall, domen, utan att det inverkar på without prejudice to any powers vad som kan gälla i fråga om frysrelating to freezing or seizure, be ning eller beslag, kunna förklaras liable to confiscation up to the förverkad till högst det beräknade assessed value of the intermingled värdet av den vinning som samproceeds. manblandats. 6. Income or other benefits de- 6. Intäkt eller annat utbyte som rived from such proceeds of crime, härrör från vinning av brott, från from property into which such egendom till vilken vinning av proceeds of crime have been trans- brott har omvandlats eller omsatts formed or converted or from eller från egendom som har samproperty with which such proceeds manblandats med vinning av brott of crime have been intermingled skall också kunna bli föremål för shall also be liable to the measures de åtgärder som avses i denna referred to in this article, in the artikel på samma sätt och i samma same manner and to the same omfattning som vinning av brott. extent as proceeds of crime. 7. For the purpose of this article 7. För de syften som avses i and article 55 of this Convention, denna artikel och i artikel 55 i deneach State Party shall empower its na konvention skall varje konvencourts or other competent authori- tionsstat bemyndiga sina domstoties to order that bank, financial or lar och andra behöriga myndigcommercial records be made heter att förordna att bank- och available or seized. A State Party affärshandlingar samt andra handshall not decline to act under the lingar rörande ekonomiska förhålprovisions of this paragraph on the landen görs tillgängliga eller tas i ground of bank secrecy. beslag. En konventionsstat får inte vägra att vidta åtgärder enligt bestämmelserna i denna punkt med hänvisning till banksekretess. 8. States Parties may consider 8. Konventionsstaterna kan the possibility of requiring that an överväga att kräva att en brottsling offender demonstrate the lawful styrker att egendom som misstänks origin of such alleged proceeds of vara vinning av brott eller annan crime or other property liable to egendom som kan förklaras confiscation, to the extent that förverkad är förvärvad på lagligt such a requirement is consistent sätt, i den utsträckning ett sådant with the fundamental principles of krav är förenligt med principerna i their domestic law and with the den nationella lagstiftningen och nature of judicial and other med arten av de rättsliga och andra proceedings. förfaranden som kan gälla. 9. The provisions of this article 9. Bestämmelserna i denna shall not be so construed as to artikel skall inte tolkas så att de prejudice the rights of bona fide inkräktar på de rättigheter som third parties. tillkommer godtroende tredje man. 10. Nothing contained in this 10. Ingenting i denna artikel article shall affect the principle skall inverka på principen att that the measures to which it refers åsyftade åtgärder skall definieras

shall be defined and implemented och genomföras i enlighet med in accordance with and subject to och på de villkor som föreskrivs i Bilaga 1 the provisions of the domestic law en konventionsstats nationella lagof a State Party. stiftning.

Article 32 Protection of witness- Artikel 32 Skydd av vittnen, sakes, experts and victims kunniga och brottsoffer

1. Each State Party shall take 1. Varje konventionsstat skall, i appropriate measures in accord- enlighet med sin nationella rättsance with its domestic legal ordning och inom gränserna för system and within its means to sina möjligheter, vidta lämpliga åtprovide effective protection from gärder för att tillhandahålla effekpotential retaliation or intimidation tivt skydd mot möjliga repressalier for witnesses and experts who give eller möjligt hot mot vittnen och testimony concerning offences sakkunniga som avger vittnesmål established in accordance with this om brott som straffbeläggs i enlig- Convention and, as appropriate, het med denna konvention och, vid for their relatives and other per- behov, mot deras släktingar och sons close to them. andra närstående. 2. The measures envisaged in 2. De åtgärder som avses i punkt paragraph 1 of this article may 1 i denna artikel kan, utan att include, inter alia, without inkräkta på de tilltalades rättigprejudice to the rights of the de- heter, däribland rätten till en rättfendant, including the right to due vis rättegång, innefatta följande: process: (a) Establishing procedures for a) Att upprätta förfaranden för the physical protection of such fysiskt skydd av sådana personer persons, such as, to the extent såsom att, i den utsträckning som necessary and feasible, relocating behövs och som är möjlig, flytta them and permitting, where dem till annan ort och att, där så är appropriate, non-disclosure or lämpligt, tillåta att uppgifter som limitations on the disclosure of rör sådana personers identitet och information concerning the iden- vistelseort inte röjs eller röjs tity and whereabouts of such per- endast i begränsad omfattning. sons; (b) Providing evidentiary rules b) Att tillse att det finns bevisto permit witnesses and experts to regler som medger att vittnesmål give testimony in a manner that lämnas på ett sätt som tillgodoser ensures the safety of such persons, vittnenas och de sakkunnigas such as permitting testimony to be säkerhet såsom att tillåta att vittgiven through the use of com- nesmål lämnas med användning av munications technology such as kommunikationsteknologi såsom video or other adequate means. videoöverföring eller andra ändamålsenliga medel. 3. States Parties shall consider 3. Konventionsstaterna skall entering into agreements or överväga att sluta avtal eller överarrangements with other States for enskommelser med andra stater the relocation of persons referred om flyttning av personer som avto in paragraph 1 of this article. ses i punkt 1 i denna artikel. 4. The provisions of this article 4. Bestämmelserna i denna arti-

shall also apply to victims insofar kel skall också gälla brottsoffer as they are witnesses. när de är vittnen. Bilaga 1 5. Each State Party shall, subject 5. Varje konventionsstat skall, i to its domestic law, enable the enlighet med sin nationella lagviews and concerns of victims to stiftning, skapa förutsättningar för be presented and considered at att brottsoffrens synpunkter och appropriate stages of criminal pro- farhågor framläggs och beaktas i ceedings against offenders in a lämpliga faser av rättegången mot manner not prejudicial to the de tilltalade på ett sätt som inte rights of the defence. inkräktar på deras rätt till försvar.

Article 33 Protection of report- Artikel 33 Skydd för anmälare ting persons

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall överincorporating into its domestic väga att i sin nationella rättsordlegal system appropriate measures ning införliva lämpliga åtgärder to provide protection against any för att tillhandahålla skydd mot unjustified treatment for any orättvis behandling av en person person who reports in good faith som i god tro och på rimliga grunand on reasonable grounds to the der till behöriga myndigheter ancompetent authorities any facts mäler omständigheter rörande gärconcerning offences established in ningar som straffbeläggs i enlighet accordance with this Convention. med denna konvention.

Article 34 Consequences of acts Artikel 34 Följder av korruption of corruption

With due regard to the rights of Med vederbörlig hänsyn till rättigthird parties acquired in good heter som tredje man förvärvat i faith, each State Party shall take god tro skall varje konventionsstat measures, in accordance with the vidta åtgärder i enlighet med fundamental principles of its grundprinciperna i sin nationella domestic law, to address lagstiftning för att ge sig i kast consequences of corruption. In this med följderna av korruption. I context, States Parties may con- detta sammanhang bör konvensider corruption a relevant factor tionsstaterna betrakta korruption in legal proceedings to annul or som en omständighet av betydelse rescind a contract, withdraw a i en rättegång för att ogiltigconcession or other similar instru- förklara eller upphäva ett kontrakt, ment or take any other remedial återkalla en koncession eller motaction. svarande tillstånd eller använda annat botemedel.

Article 35 Compensation for Artikel 35 Skadeersättning damage

Each State Party shall take such Varje konventionsstat skall vidta measures as may be necessary, in nödvändiga åtgärder i enlighet accordance with principles of its med grundprinciperna i sin natiodomestic law, to ensure that enti- nella lagstiftning för att tillse att

ties or persons who have suffered enheter eller personer som har damage as a result of an act of vållats skada till följd av en Bilaga 1 corruption have the right to initiate korruptionshandling har rätt att inlegal proceedings against those leda lagliga åtgärder mot dem som responsible for that damage in bär ansvaret för skadan för att få order to obtain compensation. ersättning.

Article 36 Specialized authori- Artikel 36 Specialiserade mynties digheter

Each State Party shall, in Varje konventionsstat skall, i accordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna i principles of its legal system, sin nationella lagstiftning, tillse att ensure the existence of a body or det finns organ eller personer som bodies o r persons specialized in är specialiserade på brottsbekämpcombating corruption through law ning avseende korruption. Dessa enforcement. Such body or bodies organ eller personer skall åtnjuta or persons shall be granted the den självständighet som fordras i necessary independence, in enlighet med grundprinciperna i accordance with the fundamental konventionsstatens rättsordning principles of the legal system of för att kunna utöva sina funktioner the State Party, to be able to carry effektivt och fritt från obehörig out their functions effectively and påtryckning. Dessa personer eller without any undue influence. Such personalen i dessa organ bör ha persons or staff of such body or tillräcklig utbildning och tillräckbodies should have the appropriate liga ekonomiska resurser för att training and resources to carry out lösa sina uppgifter. their tasks.

Article 37 Cooperation with law Artikel 37 Samarbete med enforcement authorities brottsbekämpande myndigheter

1. Each State Party shall take 1. Varje konventionsstat skall appropriate measures to encourage vidta lämpliga åtgärder för att upppersons who participate or who muntra personer, som deltar i eller have participated in the commis- har deltagit i ett brott som straffsion of an offence established in beläggs i enlighet med denna konaccordance with this Convention vention, att lämna de behöriga to supply information useful to myndigheterna upplysningar av competent authorities for investi- nytta för utredning och bevisning gative and evidentiary purposes och att lämna dem den faktiska and to provide factual, specific och särskilda hjälp som kan bidra help to competent authorities that till att beröva förövarna deras may contribute to depriving offen- vinning av brott och till att återfå ders of the proceeds of crime and sådan vinning. to recovering such proceeds. 2. Each State Party shall con- 2. Varje konventionsstat skall sider providing for the possibility, överväga att tillgodose möjlighein appropriate cases, of mitigating ten att, i lämpliga fall, mildra punishment of an accused person straffet för en anklagad person who provides substantial coopera- som lämnar betydande medverkan

tion in the investigation or prose- i utredningen eller lagföringen av cution of an offence established in brott som straffbeläggs i enlighet Bilaga 1 accordance with this Convention. med denna konvention. 3. Each State Party shall con- 3. Varje konventionsstat skall sider providing for the possibility, överväga att tillgodose möjlighein accordance with fundamental ten att, i enlighet med grundsatprinciples of its domestic law, of serna i sin nationella lagstiftning, granting immunity from prose- bevilja personer som lämnar betycution to a person who provides dande medverkan i utredningen substantial cooperation in the eller lagföringen av brott som investigation or prosecution of an straffbeläggs i enlighet med denna offence established in accordance konvention immunitet mot lagföwith this Convention. ring. 4. Protection of such persons 4. Skydd av sådana personer shall be, mutatis mutandis, as skall ombesörjas på motsvarande provided for in article 32 of this sätt som enligt artikel 32 i denna Convention. konvention. 5. Where a person referred to in 5. När en person som avses i paragraph 1 of this article located punkt 1 i denna artikel, som bein one State Party can provide finner sig i en konventionsstat, kan substantial cooperation to the ge de behöriga myndigheterna i en competent authorities of another annan konventionsstat betydande State Party, the States Parties hjälp, kan de berörda konventionsconcerned may consider entering staterna överväga att sluta avtal into agreements or arrangements, eller överenskommelser, i enlighet in accordance with their domestic med nationell lagstiftning, om att law, concerning the potential den andra konventionsstaten evenprovision by the other State Party tuellt skall tillhandahålla sådan beof the treatment set forth in handling som avses i punkterna 2 paragraphs 2 and 3 of this article. och 3 i denna artikel.

Article 38 Cooperation between Artikel 38 Samarbete mellan national authorities nationella myndigheter

Each State Party shall take such Varje konventionsstat skall vidta measures as may be necessary to nödvändiga åtgärder för att, i enencourage, in accordance with its lighet med sin nationella lagstiftdomestic law, cooperation betwe- ning, främja samarbete mellan å en, on the one hand, its public ena sidan sina myndigheter och authorities, as well as its public offentliga tjänstemän och, å andra officials, and, on the other hand, sidan, de myndigheter som är anits authorities responsible for svariga för utredning och lagföring investigating and prosecuting cri- av brott. Samarbetet kan innefatta minal offences. Such cooperation may include: (a) Informing the latter authori- a) att på eget initiativ underrätta ties, on their own initiative, where sistnämnda myndigheter när det there are reasonable grounds to finns rimlig anledning att anta att believe that any of the offences ett brott som straffbeläggs i established in accordance with ar- enlighet med artikel 15, 21 eller 23 ticles 15, 21 and 23 of this Con- i denna konvention har begåtts,

vention has been committed; or eller (b) Providing, upon request, to b) att på begäran lämna dessa Bilaga 1 the latter authorities all necessary myndigheter alla nödvändiga information. uppgifter.

Article 39 Cooperation between Artikel 39 Samarbete mellan national authorities and the nationella myndigheter och den private sector privata sektorn

1. Each State Party shall take 1. Varje konventionsstat skall such measures as may be neces- vidta nödvändiga åtgärder för att, i sary to encourage, in accordance enlighet med sin nationella lagwith its domestic law, cooperation stiftning, främja samarbete mellan between national investigating and nationella brottsbekämpande mynprosecuting authorities and entities digheter och enheter i den privata of the private sector, in particular sektorn, särskilt finansiella instifinancial institutions, relating to tutioner, i fråga om angelägenheter matters involving the commission som rör brott som straffbeläggs i of offences established in accor- enlighet med denna konvention. dance with this Convention. 2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat skall consider encouraging its nationals överväga att uppmuntra sina and other persons with a habitual medborgare och andra personer residence in its territory to report som är fast bosatta inom dess to the national investigating and territorium att till de brottsprosecuting authorities the com- bekämpande myndigheterna anmämission of an offence established la brott som straffbeläggs i enin accordance with this Con- lighet med denna konvention. vention.

Article 40 Bank secrecy Artikel 40 Banksekretess

Each State Party shall ensure that, Varje konventionsstat skall tillse in the case of domestic criminal att det, vid nationella utredningar investigations of offences estab- av brott som straffbeläggs i enliglished in accordance with this het med denna konvention, finns Convention, there are appropriate lämpliga mekanismer inom rättsmechanisms available within its systemet för att övervinna hinder domestic legal system to overcome som kan resas vid tillämpningen obstacles that may arise out of the av lagar om banksekretess. application of bank secrecy laws.

Article 41 Criminal record Artikel 41 Brottsregister

Each State Party may adopt such Varje konventionsstat får vidta legislative or other measures as nödvändiga lagstiftningsåtgärder may be necessary to take into con- och andra åtgärder för att, på de sideration, under such terms as and villkor och för de syften som den for the purpose that it deems bedömer lämpligt, beakta evenappropriate, any previous con- tuella tidigare fällande domar i en viction in another State of an annan konventionsstat mot en

alleged offender for the purpose of misstänkt i syfte att utnyttja uppusing such information in criminal gifterna i brottmålsförfaranden av- Bilaga 1 proceedings relating to an offence seende brott som straffbeläggs i established in accordance with this enlighet med denna konvention. Convention.

Article 42 Jurisdiction Artikel 42 Jurisdiktion

1. Each State Party shall adopt 1. Varje konventionsstat skall such measures as may be neces- vidta nödvändiga åtgärder för att sary to establish its jurisdiction kunna utöva domsrätt över brott over the offences established in som straffbeläggs i enlighet med accordance with this Convention denna konvention when: (a) The offence is committed in a) när brottet har förövats inom the territory of that State Party; or dess territorium, eller (b) The offence is committed on b) när brottet har förövats board a vessel that is flying the ombord på ett fartyg som för dess flag of that State Party or an flagg eller ombord på ett luftfartyg aircraft that is registered under the som var registrerat enligt dess laws of that State Party at the time lagar när brottet förövades. that the offence is committed. 2. Subject to article 4 of this 2. Med förbehåll för artikel 4 i Convention, a State Party may also denna konvention kan en konvenestablish its jurisdiction over any tionsstat också vidta nödvändiga such offence when: åtgärder för att utöva domsrätt över ett sådant brott (a) The offence is committed a) när brottet har förövats mot against a national of that State en medborgare i den konventions- Party; or staten, (b) The offence is committed by b) när brottet har förövats av en a national of that State Party or a medborgare i konventionsstaten stateless person who has his or her eller av en statslös person med habitual residence in its territory; hemvist inom konventionsstatens or territorium, (c) The offence is one of those c) när brottet är ett brott som established in accordance with straffbeläggs i enlighet med artikel article 23, paragraph 1 (b) (ii), of 23.1 b ii i denna konvention och this Convention and is committed har förövats utanför denna outside its territory with a view to konventionsstats territorium i the commission of an offence avsikt att där begå ett brott som established in accordance with straffbeläggs enligt artikel 23.1 a i article 23, paragraph 1 (a) (i) or eller ii, eller 23.1 b i i denna (ii) or (b) (i), of this Convention konvention, eller within its territory; or (d) The offence is committed d) när brottet är riktat mot konagainst the State Party. ventionsstaten i fråga. 3. For the purposes of article 44 3. För de syften som avses i of this Convention, each State artikel 44 i denna konvention skall Party shall take such measures as varje konventionsstat vidta nödmay be necessary to establish its vändiga åtgärder för att kunna ut-

jurisdiction over the offences öva domsrätt över brott som straffestablished in accordance with this beläggs i enlighet med denna kon- Bilaga 1 Convention when the alleged vention, när den misstänkta peroffender is present in its territory sonen befinner sig inom dess terriand it does not extradite such torium och staten inte utlämnar person solely on the ground that he personen av det enda skälet att han or she is one of its nationals. eller hon är medborgare i staten i fråga. 4. Each State Party may also 4. Varje konventionsstat kan take such measures as may be också vidta nödvändiga åtgärder necessary to establish its juris- för att kunna utöva domsrätt över diction over the offences estab- brott som straffbeläggs i enlighet lished in accordance with this med denna konvention, när den Convention when the alleged misstänkta personen befinner sig offender is present in its territory inom dess territorium och staten and it does not extradite him or inte utlämnar honom eller henne. her. 5. If a State Party exercising its 5. Om en konventionsstat som jurisdiction under paragraph 1 or 2 utövar sin domsrätt med stöd av of this article has been notified, or punkt 1 eller 2 i denna artikel har has otherwise learned, that any blivit varskodd eller på annat sätt other States Parties are conducting har fått kännedom om att någon an investigation, prosecution or annan konventionsstat genomför judicial proceeding in respect of utredning eller lagföring eller the same conduct, the competent vidtar rättsliga åtgärder rörande authorities of those States Parties samma gärning, skall de behöriga shall, as appropriate, consult one myndigheterna i dessa stater another with a view to samråda om så är lämpligt för att coordinating their actions. samordna sina åtgärder. 6. Without prejudice to norms of 6. Utan att göra avkall på allgeneral international law, this männa folkrättsliga grundsatser Convention shall not exclude the utesluter denna konvention inte utexercise of any criminal juris- övandet av straffrättslig domsrätt diction established by a State Party som en part har infört i enlighet in accordance with its domestic med sin nationella lagstiftning. law.

Chapter IV International coope- Kapitel IV Internationellt samration arbete

Article 43 International coope- Artikel 43 Internationellt samration arbete

1. States Parties shall cooperate 1. Konventionsstaterna skall in criminal matters in accordance samarbeta i straffrättsliga frågor with articles 44 to 50 of this enligt artiklarna 44 – 50 i denna Convention. Where appropriate konvention. När så är lämpligt och and consistent with their domestic förenligt med deras nationella legal system, States Parties shall rättssystem, skall konventionsconsider assisting each other in staterna överväga att hjälpa varinvestigations of and proceedings andra i utredningar och rättegångar

in civil and administrative matters i civila och förvaltningsrättsliga relating to corruption. frågor som rör korruption. Bilaga 1 2. In matters of international 2. När dubbel straffbarhet ställs cooperation, whenever dual crimi- som villkor i frågor som rör nality is considered a requirement, internationellt samarbete, skall det it shall be deemed fulfilled villkoret anses vara uppfyllt irrespective of whether the laws of oavsett om lagarna i den anmothe requested State Party place the dade konventionsstaten placerar offence within the same category brottet inom samma kategori av of offence or denominate the brott eller rubricerar brottet med offence by the same terminology samma termer som den begärande as the requesting State Party, if the konventionsstaten, om det handconduct underlying the offence for lande som ligger bakom det brott which assistance is sought is a cri- för vilket hjälp begärs utgör ett minal offence under the laws of brott enligt båda konventionsstaboth States Parties. ternas lagar.

Article 44 Extradition Artikel 44 Utlämning

1. This article shall apply to the 1. Denna artikel skall tillämpas offences established in accordance på brott som straffbeläggs i enligwith this Convention where the het med denna konvention, när den person who is the subject of the som begärs utlämnad befinner sig request for extradition is present in inom den anmodade konventionsthe territory of the requested State statens territorium, under förutsätt- Party, provided that the offence for ning att det brott för vilket utlämwhich extradition is sought is ning begärs är straffbelagt enligt punishable under the domestic law både den begärande och den anof both the requesting State Party modade konventionsstatens natioand the requested State Party. nella lagstiftning. 2. Notwithstanding the 2. Utan hinder av bestämmelprovisions of paragraph 1 of this serna i punkt 1 i denna artikel, får article, a State Party whose law so en konventionsstat vars lagstiftpermits may grant the extradition ning tillåter det bevilja utlämning of a person for any of the offences av en person för brott som omfatcovered by this Convention that tas av denna konvention även om are not punishable under its own brottet inte är straffbart enligt domestic law. konventionsstatens nationella lagstiftning. 3. If the request for extradition 3. Om det i en begäran om utincludes several separate offences, lämning ingår flera olika brott, av at least one of which is extradit- vilka åtminstone ett är utlämningsable under this article and some of bart enligt denna artikel och några which are not extraditable by inte är utlämningsbara på grund av reason of their period of brottens straffskala, men som hänimprisonment but are related to för sig till brott som straffbeläggs i offences established in accordance enlighet med denna konvention, with this Convention, the reques- får den anmodade konventionsted State Party may apply this staten tillämpa denna artikel också article also in respect of those på dessa brott. offences.

4. Each of the offences to which 4. Varje brott på vilket denna this article applies shall be deemed artikel är tillämplig skall betraktas Bilaga 1 to be included as an extraditable som utlämningsbart brott i varje offence in any extradition treaty utlämningsavtal som redan gäller existing between States Parties. mellan konventionsstater. Konven- States Parties undertake to include tionsstaterna förbinder sig att ta such offences as extraditable med dessa brott som utlämningsoffences in every extradition treaty bara brott i varje utlämningsavtal to be concluded between them. som kan komma att slutas mellan dem. A State Party whose law so En konventionsstat vars lagstiftpermits, in case it uses this Con- ning tillåter det skall, om den vention as the basis for extradition, använder denna konvention som shall not consider any of the grund för utlämning, inte betrakta offences established in accordance något brott som straffbeläggs i with this Convention to be a politi- enlighet med denna konvention cal offence. som ett politiskt brott. 5. If a State Party that makes 5. Om en konventionsstat, som extradition conditional on the exis- för utlämning ställer som villkor tence of a treaty receives a request att det skall finnas ett utlämningsfor extradition from another State avtal, mottar en begäran om utläm- Party with which it has no extra- ning från en annan konventionsstat dition treaty, it may consider this med vilken den inte har slutit ett Convention the legal basis for sådant avtal, får den betrakta denextradition in respect of any na konvention som rättslig grund offence to which this article ap- för utlämning i fråga om varje plies. brott på vilket denna artikel är tillämplig. 6. A State Party that makes 6. En konventionsstat, som för extradition conditional on the exis- utlämning ställer som villkor att tence of a treaty shall: utlämningsavtal finns, skall, (a) At the time of deposit of its a) vid deponeringen av instruinstrument of ratification, accep- ment avseende ratifikation, godtance or approval of or accession tagande, godkännande eller anslutto this Convention, inform the ning till denna konvention, med- Secretary-General of the United dela Förenta nationernas general- Nations whether it will take this sekreterare om den avser betrakta Convention as the legal basis for denna konvention som rättslig cooperation on extradition with grund för samarbete i fråga om other States Parties to this Con- utlämning med andra konventionsvention; and stater, och, (b) If it does not take this Con- b) om den inte godtar denna vention as the legal basis for co- konvention som rättslig grund för operation on extradition, seek, samarbete i fråga om utlämning, where appropriate, to conclude där så är lämpligt, sträva efter att treaties on extradition with other sluta utlämningsavtal med andra States Parties to this Convention in konventionsstater för att genomorder to implement this article. föra denna artikel. 7. States Parties that do not 7. Konventionsstater, som för make extradition conditional on utlämning inte ställer som villkor the existence of a treaty shall att det skall finnas ett utlämnings-

recognize offences to which this avtal, skall betrakta sådana brott article applies as extraditable som avses i denna artikel som ut- Bilaga 1 offences between themselves. lämningsbara brott mellan dem. 8. Extradition shall be subject to 8. För utlämning skall gälla de the conditions provided for by the villkor som föreskrivs i den andomestic law of the requested modade konventionsstatens lag- State Party or by applicable extra- stiftning eller tillämpliga utlämdition treaties, including, inter alia, ningsavtal, däri bl.a. inbegripet conditions in relation to the villkor avseende krav på lägsta minimum penalty requirement for straff för utlämning och de grunextradition and the grounds upon der som får åberopas av den anwhich the requested State Party modade konventionsstaten för att may refuse extradition. vägra utlämning. 9. States Parties shall, subject to 9. Konventionsstaterna skall, their domestic law, endeavour to med hänsynstagande till sin expedite extradition procedures nationella lagstiftning, sträva efter and to simplify evidentiary att underlätta utlämningsförfaranrequirements relating thereto in den och förenkla de bevisrättsliga respect of any offence to which krav som gäller för brott på vilka this article applies. denna artikel är tillämplig. 10. Subject to the provisions of 10. Under hänsynstagande till its domestic law and its extradition bestämmelserna i sin nationella treaties, the requested State Party lagstiftning och i utlämningsavtal may, upon being satisfied that the som den har ingått, kan den ancircumstances so warrant and are modade konventionsstaten, om urgent and at the request of the den finner att omständigheterna så requesting State Party, take a kräver och om ärendet är brådperson whose extradition is sought skande, på framställning från den and who is present in its territory begärande konventionsstaten, ta en into custody or take other person som har begärts utlämnad appropriate measures to ensure his och som uppehåller sig inom dess or her presence at extradition territorium i förvar eller vidta proceedings. andra lämpliga åtgärder för att säkerställa personens närvaro vid utlämningsförfarandet. 11. A State Party in whose 11. Om en konventionsstat inom territory an alleged offender is vars territorium en misstänkt påfound, if it does not extradite such träffas inte utlämnar vederbörande person in respect of an offence to för ett brott som täcks av denna which this article applies solely on artikel endast av det skälet att han the ground that he or she is one of eller hon är medborgare i denna its nationals, shall, at the request stat, skall den, efter framställning of the State Party seeking av den begärande konventionsstaextradition, be obliged to submit ten, vara skyldig att utan oskäligt the case without undue delay to its dröjsmål hänskjuta saken till sina competent authorities for the behöriga myndigheter för lagpurpose of prosecution. Those föring. Dessa myndigheter skall authorities shall take their decision fatta beslut och vidta åtgärder på and conduct their proceedings in samma sätt som vid andra grova the same manner as in the case of brott i enlighet med konventionsany other offence of a grave nature statens nationella lagstiftning. De

under the domestic law of that berörda konventionsstaterna skall State Party. The States Parties samarbeta, särskilt i fråga om Bilaga 1 concerned shall cooperate with processuella och bevisrättsliga each other, in particular on proce- aspekter, för att säkerställa lagfödural and evidentiary aspects, to ringens effektivitet. ensure the efficiency of such prosecution. 12. Whenever a State Party is 12. När en konventionsstat permitted under its domestic law enligt sin nationella lagstiftning to extradite or otherwise surrender endast kan utlämna eller på annat one of its nationals only upon the sätt överlämna en av sina medcondition that the person will be borgare på villkor att han eller hon returned to that State Party to återbördas till konventionsstaten i serve the sentence imposed as a fråga för att avtjäna det straff som result of the trial or proceedings han eller hon ådömts i den rättefor which the extradition or gång eller de rättsliga förfaranden surrender of the person was sought för vilka utlämningen eller överand that State Party and the State lämnandet av honom eller henne Party seeking the extradition of the begärdes och konventionsstaten i person agree with this option and fråga och den begärande konvenother terms that they may deem tionsstaten är införstådda med appropriate, such conditional detta alternativ och de andra villextradition or surrender shall be kor som de bedömer som lämpsufficient to discharge the obli- liga, skall sådan villkorlig utlämgation set forth in paragraph 11 of ning eller villkorligt överlämnande this article. vara tillräckligt för att uppfylla villkoren i punkt 11 i denna artikel. 13. If extradition, sought for 13. Om utlämning som begärs purposes of enforcing a sentence, för att verkställa en ådömd påföljd is refused because the person vägras på grund av att den person sought is a national of the reques- som begärs utlämnad är medted State Party, the requested State borgare i den anmodade konven- Party shall, if its domestic law so tionsstaten, skall denna stat, om permits and in conformity with the dess lagstiftning tillåter det och det requirements of such law, upon står i överensstämmelse med de application of the requesting State krav den lagstiftningen uppställer, Party, consider the enforcement of på framställning av den begärande the sentence imposed under the staten överväga att låta verkställa domestic law of the requesting den påföljd som har ådömts eller State Party or the remainder there- återstående del därav enligt den of. begärande konventionsstatens lagstiftning. 14. Any person regarding whom 14. Varje person mot vilken proceedings are being carried out rättsliga åtgärder vidtas i samband in connection with any of the med brott på vilka denna artikel offences to which this article äger tillämpning skall garanteras applies shall be guaranteed fair rättvis behandling i alla faser av treatment at all stages of the lagföringen, däribland att åtnjuta proceedings, including enjoyment alla de rättigheter och garantier of all the rights and guarantees som tillerkänns personer i den

provided by the domestic law of konventionsstats nationella lagstifthe State Party in the territory of tning inom vars territorium perso- Bilaga 1 which that person is present. nen befinner sig. 15. Nothing in this Convention 15. Ingenting i denna konvenshall be interpreted as imposing an tion skall tolkas som att det skulle obligation to extradite if the innebära en skyldighet att utlämna, requested State Party has sub- om den anmodade konventionsstantial grounds for believing that staten har grundad anledning att the request has been made for the anta att framställningen har gjorts i purpose of prosecuting or punish- syfte att åtala eller straffa en ing a person on account of that person på grund av personens kön, person’s sex, race, religion, ras, trosuppfattning, nationalitet, nationality, ethnic origin or politi- etniska ursprung eller politiska cal opinions or that compliance uppfattning eller att bifall till with the request would cause framställningen skulle kunna vara prejudice to that person’s position till förfång för personen på någon for any one of these reasons. av dessa grunder. 16. States Parties may not refuse 16. En konventionsstat får inte a request for extradition on the avslå en begäran om utlämning av sole ground that the offence is also det enda skälet att brottet också considered to involve fiscal bedöms omfatta fiskala frågor. matters. 17. Before refusing extradition, 17. Innan den anmodade konthe requested State Party shall, ventionsstaten avslår en begäran where appropriate, consult with om utlämning, skall den, där så är the requesting State Party to lämpligt, samråda med den begäprovide it with ample opportunity rande konventionsstaten för att ge to present its opinions and to den tillfälle att ange sin inställning provide information relevant to its och lämna upplysningar om anklaallegation. gelserna. 18. States Parties shall seek to 18. Konventionsstaterna skall conclude bilateral and multilateral sträva efter att sluta bilaterala och agreements or arrangements to multilaterala avtal och överenscarry out or to enhance the kommelser för att möjliggöra uteffectiveness of extradition. lämning eller effektivisera utlämningsförfarandet.

Article 45 Transfer of sentenced Artikel 45 Överförande av persons dömda personer

States Parties may consider Konventionsstaterna kan överväga entering into bilateral or multilate- att sluta bilaterala eller multilateral agreements or arrangements on rala avtal eller överenskommelser the transfer to their territory of om att personer som har dömts till persons sentenced to imprison- fängelse eller annan frihetsberöment or other forms of deprivation vande påföljd för brott som straffof liberty for offences established beläggs i enlighet med denna konin accordance with this Con- vention skall kunna överföras till vention in order that they may sina hemländer för att avtjäna complete their sentences there. straffet där.

Article 46 Mutual legal assist- Artikel 46 Ömsesidig rättslig ance hjälp Bilaga 1

1. States Parties shall afford one 1. Konventionsstaterna skall i another the widest measure of största möjliga utsträckning lämna mutual legal assistance in varandra ömsesidig rättslig hjälp investigations, prosecutions and vid brottsutredningar, lagföring judicial proceedings in relation to och rättsliga förfaranden avseende the offences covered by this Con- brott som omfattas av denna vention. konvention. 2. Mutual legal assistance shall 2. Ömsesidig rättslig hjälp skall be afforded to the fullest extent i största möjliga utsträckning possible under relevant laws, lämnas i enlighet med den anmotreaties, agreements and arrange- dade konventionsstatens tillämpments of the requested State Party liga lagar, fördrag, avtal och with respect to investigations, överenskommelser avseende utprosecutions and judicial proceed- redning, lagföring och rättsliga ings in relation to the offences for förfaranden i fråga om brott för which a legal person may be held vilka juridiska personer kan ställas liable in accordance with article 26 till ansvar med stöd av artikel 26 i of this Convention in the request- denna konvention i den begärande ing State Party. konventionsstaten. 3. Mutual legal assistance to be 3. Ömsesidig rättslig hjälp som afforded in accordance with this skall lämnas enligt denna artikel article may be requested for any of kan begäras i något av följande the following purposes: syften: (a) Taking evidence or state- a) Upptagande av vittnesmål ments from persons; eller andra utsagor. (b) Effecting service of judicial b) Delgivning av rättegångsdocuments; handlingar. (c) Executing searches and c) Verkställande av husrannseizures, and freezing; sakan, beslag och frysning. (d) Examining objects and sites; d) Undersökning av föremål och platser. (e) Providing information, evi- e) Tillhandahållande av infordentiary items and expert evalua- mation, bevismaterial och sakkuntions; nigutlåtanden. (f) Providing originals or certi- f) Tillhandahållande av handfied copies of relevant documents lingar och uppteckningar i original and records, including govern- eller i bestyrkt kopia, inbegripet ment, bank, financial, corporate or officiella handlingar, bankhandbusiness records; lingar, finansiella handlingar, företagshandlingar och andra handlingar som rör ekonomiska förhållanden eller affärsförhållanden. (g) Identifying or tracing pro- g) Identifiering eller spårande av ceeds of crime, property, instru- vinning av brott, egendom, hjälpmentalities or other things for medel eller andra föremål för evidentiary purposes; bevisändamål. (h) Facilitating the voluntary h) Underlättande av att personer appearance of persons in the deltar frivilligt i den begärande

requesting State Party; konventionsstaten. (i) Any other type of assistance i) Varje slag av rättslig hjälp Bilaga 1 that is not contrary to the domestic som inte är oförenlig med den law of the requested State Party; anmodade konventionsstatens nationella lagstiftning. (j) Identifying, freezing and j) Identifiering, frysning och tracing proceeds of crime in spårande av vinning av brott i accordance with the provisions of enlighet med bestämmelserna i chapter V of this Convention; kapitel V i denna konvention. (k) The recovery of assets, in k) Återställande av tillgångar i accordance with the provisions of enlighet med bestämmelserna i chapter V of this Convention. kapitel V i denna konvention. 4. Without prejudice to domestic 4. Om inte annat följer av natiolaw, the competent authorities of a nell lagstiftning får en konven- State Party may, without prior tionsstats behöriga myndigheter request, transmit information självmant överlämna information relating to criminal matters to a rörande brott till en behörig myncompetent authority in another dighet i en annan konventionsstat, State Party where they believe that när de bedömer att informationen such information could assist the kan hjälpa denna myndighet att authority in undertaking or genomföra eller fullfölja brottssuccessfully concluding inquiries utredningar och rättsliga förfaranand criminal proceedings or could den eller kan resultera i en framsresult in a request formulated by tällning från den senare konventhe latter State Party pursuant to tionsstaten enligt denna konventhis Convention. tion. 5. The transmission of infor- 5. Information som överlämnas i mation pursuant to paragraph 4 of enlighet med punkt 4 i denna this article shall be without artikel skall inte inkräkta på brottsprejudice to inquiries and criminal utredningar och rättsliga förfaranproceedings in the State of the den i den stat vars behöriga competent authorities providing myndigheter lämnar informathe information. The competent tionen. De behöriga myndigheter authorities receiving the infor- som mottar informationen skall mation shall comply with a request godta en begäran om sekretess, that said information remain även tillfällig, avseende informaconfidential, even temporarily, or tionen och om inskränkningar i with restrictions on its use. rätten att utnyttja den. Detta hind- However, this shall not prevent the rar dock inte att den mottagande receiving State Party from dis- konventionsstaten under förfaranclosing in its proceedings infor- dets gång röjer information som mation that is exculpatory to an bevisar den anklagades oskuld. I accused person. In such a case, the så fall skall den mottagande konreceiving State Party shall notify ventionsstaten underrätta den the transmitting State Party prior överlämnande konventionsstaten to the disclosure and, if so reques- härom före röjandet och, om så ted, consult with the transmitting begärs, samråda med denna. Om, i State Party. If, in an exceptional undantagsfall, sådant förhandscase, advance notice is not pos- meddelande inte är möjligt, skall sible, the receiving State Party den mottagande konventionsstaten shall inform the transmitting State utan dröjsmål meddela den över-

Party of the disclosure without lämnande konventionsstaten att delay. röjande skett. Bilaga 1 6. The provisions of this article 6. Bestämmelserna i denna shall not affect the obligations artikel skall inte inverka på under any other treaty, bilateral or åtaganden i annat bilateralt eller multilateral, that governs or will multilateralt avtal som helt eller govern, in whole or in part, mutual delvis gäller eller kommer att gälla legal assistance. ömsesidig rättslig hjälp. 7. Paragraphs 9 to 29 of this 7. Punkterna 9 – 29 i denna article shall apply to requests artikel skall tillämpas på frammade pursuant to this article if the ställningar som görs enligt denna States Parties in question are not artikel, om inte de berörda konbound by a treaty of mutual legal ventionsstaterna är bundna av ett assistance. If those States Parties särskilt avtal om ömsesidig rättslig are bound by such a treaty, the hjälp. Om så är fallet, skall motcorresponding provisions of that svarande bestämmelser i det avtreaty shall apply unless the States talet tillämpas, såvida inte staterna Parties agree to apply paragraphs 9 kommer överens om att punkterna to 29 of this article in lieu thereof. 9 – 29 i denna artikel skall till- States Parties are strongly lämpas i stället. Konventionsstaencouraged to apply those para- terna uppmuntras starkt att tillämgraphs if they facilitate coopera- pa dessa punkter om samarbetet tion. därigenom underlättas. 8. States Parties shall not 8. En konventionsstat får inte decline to render mutual legal vägra att lämna ömsesidig rättslig assistance pursuant to this article hjälp enligt denna artikel med on the ground of bank secrecy. hänvisning till banksekretess. 9. 9. (a) A requested State Party, in a) En anmodad konventionsstat responding to a request for assist- skall, vid besvarande av en framance pursuant to this article in the ställning enligt denna artikel, vid absence of dual criminality, shall avsaknad av dubbel straffbarhet, take into account the purposes of beakta syftena med denna konthis Convention, as set forth in vention som de anges i artikel 1. article 1; (b) States Parties may decline to b) En konventionsstat får vägra render assistance pursuant to this att lämna hjälp enligt denna artikel article on the ground of absence of med hänvisning till att dubbel dual criminality. However, a straffbarhet inte föreligger. Den requested State Party shall, where anmodade konventionsstaten får consistent with the basic concepts dock, när det är förenligt med of its legal system, render assist- grundprinciperna i dess nationella ance that does not involve rättsordning, lämna sådan hjälp coercive action. Such assistance som inte innefattar tvångsåtgärder. may be refused when requests Sådan hjälp får nekas när framinvolve matters of a de minimis ställningen innefattar frågor av de nature or matters for which the minimis -natur eller frågor där det cooperation or assistance sought is begärda samarbetet eller den beavailable under other provisions of gärda hjälpen kan fås enligt andra this Convention; bestämmelser i denna konvention. (c) Each State Party may c) Varje konventionsstat får

consider adopting such measures överväga att anta sådana åtgärder as may be necessary to enable it to som är nödvändiga för att göra det Bilaga 1 provide a wider scope of assist- möjligt för den att lämna mer ance pursuant to this article in the omfattande hjälp enligt denna absence of dual criminality. artikel i avsaknad av dubbel straffbarhet. 10. A person who is being 10. En person som är frihetsdetained or is serving a sentence in berövad eller avtjänar straff inom the territory of one State Party en konventionsstats territorium whose presence in another State vars närvaro i en annan konven- Party is requested for purposes of tionsstat begärs för identifiering, identification, testimony or other- avgivande av vittnesmål eller för wise providing assistance in att på annat sätt lämna hjälp med obtaining evidence for investiga- att skaffa bevis för brottsutredtions, prosecutions or judicial pro- ning, åtal eller rättsliga åtgärder ceedings in relation to offences avseende brott som straffbeläggs covered by this Convention may enligt denna konvention, får överbe transferred if the following föras om följande villkor är uppconditions are met: fyllda: (a) The person freely gives his a) Att personen i medvetande or her informed consent; om vad saken gäller och av fri vilja går med på överförandet. (b) The competent authorities of b) Att båda konventionsstaternas both States Parties agree, subject behöriga myndigheter samtycker, to such conditions as those States allt under beaktande av sådana Parties may deem appropriate. villkor som dessa konventionsstater anser vara lämpliga. 11. For the purposes of 11. För de syften som avses i paragraph 10 of this article: punkt 10 i denna artikel skall följande bestämmelser gälla: (a) The State Party to which the a) Den konventionsstat till person is transferred shall have the vilken personen överförs skall ha authority and obligation to keep behörighet och skyldighet att hålla the person transferred in custody, personen i fängsligt förvar, såvida unless otherwise requested or inte annat begärs eller tillåts av authorized by the State Party from den konventionsstat från vilken which the person was transferred; personen har överförts. (b) The State Party to which the b) Den konventionsstat till person is transferred shall without vilken personen överförs skall delay implement its obligation to ofördröjligen uppfylla sin skyldigreturn the person to the custody of het att återbörda personen till förthe State Party from which the var i den konventionsstat från vilperson was transferred as agreed ken han eller hon har överförts beforehand, or as otherwise enligt vad som överenskommits i agreed, by the competent authori- förväg eller på annat sätt mellan de ties of both States Parties; båda staternas behöriga myndigheter. (c) The State Party to which the c) Den konventionsstat till vilperson is transferred shall not ken personen överförs får inte krärequire the State Party from which va att den konventionsstat från the person was transferred to vilken han eller hon har överförts

initiate extradition proceedings for inleder utlämningsförfarande för the return of the person; att få personen i fråga återlämnad. Bilaga 1 (d) The person transferred shall d) Den överförda personen skall, receive credit for service of the i den stat från vilken han eller hon sentence being served in the State har överförts, tillgodoräknas tid from which he or she was som avtjänats av påföljden i den transferred for time spent in the konventionsstat till vilken han custody of the State Party to which eller hon har överförts. he or she was transferred. 12. Unless the State Party from 12. Såvida inte den konventionswhich a person is to be transferred stat från vilken en person skall in accordance with paragraphs 10 överföras i enlighet med punkterna and 11 of this article so agrees, 10 och 11 i denna artikel går med that person, whatever his or her på det, skall personen i fråga, nationality, shall not be prose- oberoende av nationalitet, inte lagcuted, detained, punished or sub- föras, frihetsberövas, straffas eller jected to any other restriction of underkastas någon inskränkning i his or her personal liberty in the sin personliga frihet inom den stats territory of the State to which that territorium till vilket han eller hon person is transferred in respect of har överförts för gärningar, underacts, omissions or convictions låtenhet eller domar som föregår prior to his or her departure from personens avfärd från den stats the territory of the State from territorium från vilket han eller which he or she was transferred. hon har överförts. 13. Each State Party shall 13. Varje konventionsstat skall designate a central authority that utse en centralmyndighet som shall have the responsibility and skall ha ansvar och behörighet att power to receive requests for ta emot framställningar om ömsemutual legal assistance and either sidig rättslig hjälp och att antingen to execute them or to transmit verkställa dem eller överlämna them to the competent authorities dem till behöriga myndigheter för for execution. Where a State Party verkställighet. Om det i en konhas a special region or territory ventionsstat finns en region eller with a separate system of mutual ett territorium med ett särskilt syslegal assistance, it may designate a tem för ömsesidig rättslig hjälp, distinct central authority that shall får denna stat utse en annan have the same function for that centralmyndighet som skall ha region or territory. Central authori- samma funktion för ifrågavarande ties shall ensure the speedy and region eller territorium. Centralproper execution or transmission myndigheterna skall tillse att motof the requests received. Where tagna framställningar verkställs the central authority transmits the eller överlämnas för verkställighet request to a competent authority på ett riktigt sätt och utan dröjsfor execution, it shall encourage mål. När centralmyndigheten överthe speedy and proper execution of lämnar en framställning till en the request by the competent behörig myndighet för verkställigauthority. The Secretary-General het, skall den befrämja att den of the United Nations shall be snabbt och riktigt verkställs av den notified of the central authority behöriga myndigheten. Förenta designated for this purpose at the nationernas generalsekreterare time each State Party deposits its skall underrättas om vilken cen-

instrument of ratification, accep- tralmyndighet som har utsetts för tance or approval of or accession detta ändamål när konventions- Bilaga 1 to this Convention. Requests for staterna deponerar sina instrument mutual legal assistance and any avseende ratifikation, godtagande, communication related thereto godkännande av eller anslutning shall be transmitted to the central till denna konvention. Framställauthorities designated by the ningar om ömsesidig rättslig hjälp States Parties. This requirement och därtill anknutna meddelanden shall be without prejudice to the skall överlämnas till de centralright of a State Party to require myndigheter som utsetts av konthat such requests and communi- ventionsstaterna. Detta krav skall cations be addressed to it through dock inte inskränka en konvendiplomatic channels and, in urgent tionsstats rätt att kräva att sådana circumstances, where the States framställningar och meddelanden Parties agree, through the Inter- skall överlämnas på diplomatisk national Criminal Police Organiza- väg och, om ärendet är brådskande tion, if possible. och om parterna samtycker, via Internationella kriminalpolisorganisationen där så är möjligt. 14. Requests shall be made in 14. Framställningar skall göras writing or, where possible, by any skriftligen eller, om så är möjligt, means capable of producing a på annat sätt som möjliggör written record, in a language framställning av ett skriftligt acceptable to the requested State meddelande, på ett språk som Party, under conditions allowing godtas av den anmodade konventhat State Party to establish tionsstaten, och på sätt som tillåter authenticity. The Secretary-Gene- denna stat att konstatera att dokural of the United Nations shall be mentet är äkta. Förenta nationotified of the language or nernas generalsekreterare skall languages acceptable to each State underrättas om det eller de språk Party at the time it deposits its som en konventionsstat godtar när instrument of ratification, accep- den deponerar sitt instrument tance or approval of or accession avseende ratifikation, godtagande to this Convention. In urgent eller godkännande av eller anslutcircumstances and where agreed ning till denna konvention. I brådby the States Parties, requests may skande fall och när konventionsbe made orally but shall be con- staterna är överens därom, får firmed in writing forthwith. framställningar göras muntligen med efterföljande skriftlig bekräftelse. 15. A request for mutual legal 15. En framställning om ömseassistance shall contain: sidig rättslig hjälp skall innehålla följande: (a) The identity of the authority a) Uppgift om den myndighet making the request; som gör framställningen. (b) The subject matter and b) Föremålet för och arten av nature of the investigation, den brottsutredning, den lagföring prosecution or judicial proceeding eller det rättsliga förfarande som to which the request relates and framställningen avser samt namnet the name and functions of the på den myndighet som handlägger authority conducting the investi- brottsutredningen, lagföringen el-

gation, prosecution or judicial ler det rättsliga förfarandet jämte proceeding; upplysningar om vilka uppgifter Bilaga 1 denna myndighet har. (c) A summary of the relevant c) En sammanställning av de facts, except in relation to requests omständigheter som är av betydelfor the purpose of service of se i ärendet utom i de fall framjudicial documents; ställningen gäller delgivning av rättegångshandlingar. (d) A description of the assist- d) Uppgift om vilket slag av ance sought and details of any biträde som begärs samt huruvida particular procedure that the den ansökande konventionsstaten requesting State Party wishes to be önskar att ett särskilt förfarande followed; skall tillämpas. (e) Where possible, the identity, e) Uppgift om samtliga berörda location and nationality of any personers identitet, adress och person concerned; and nationalitet, där så är möjligt. (f) The purpose for which the f) Uppgift om det ändamål för evidence, information or action is vilket bevismaterial, upplysningar sought. eller åtgärder begärs. 16. The requested State Party 16. Den anmodade konventionsmay request additional infor- staten får begära ytterligare uppmation when it appears necessary gifter om så är nödvändigt för att for the execution of the request in kunna verkställa den begärda accordance with its domestic law åtgärden i enlighet med sin natioor when it can facilitate such nella lagstiftning eller när det kan execution. underlätta verkställigheten. 17. A request shall be executed 17. De åtgärder som framställin accordance with the domestic ningen avser skall verkställas enlaw of the requested State Party ligt den anmodade konventionsstaand, to the extent not contrary to tens nationella lagstiftning och, i the domestic law of the requested den mån detta inte strider mot State Party and where possible, in denna lagstiftning och där så är accordance with the procedures möjligt, med tillämpning av de specified in the request. förfaranden som anges i framställningen. 18. Wherever possible and 18. När en person befinner sig consistent with fundamental inom en konventionsstats territoprinciples of domestic law, when rium och han eller hon skall höras an individual is in the territory of a som vittne eller sakkunnig av de State Party and has to be heard as rättsliga myndigheterna i en annan a witness or expert by the judicial konventionsstat, får, när så är möjauthorities of another State Party, ligt och förenligt med grundsatserthe first State Party may, at the na i nationell lagstiftning, den request of the other, permit the förstnämnda konventionsstaten, på hearing to take place by video begäran av den sistnämnda staten, conference if it is not possible or ge sitt samtycke till att förhanddesirable for the individual in lingen sker genom videokonferens question to appear in person in the om det inte är möjligt eller territory of the requesting State önskvärt att vederbörande person Party. States Parties may agree uppträder personligen inom den that the hearing shall be conducted begärande konventionsstatens ter-

by a judicial authority of the ritorium. Konventionsstater kan requesting State Party and atten- komma överens om att förhör skall Bilaga 1 ded by a judicial authority of the utföras av en rättslig myndighet i requested State Party. den begärande konventionsstaten i närvaro av en rättslig myndighet från den anmodade konventionsstaten. 19. The requesting State Party 19. Den begärande konventionsshall not transmit or use staten får inte utan föregående information or evidence furnished samtycke av den anmodade konby the requested State Party for ventionsstaten överföra eller aninvestigations, prosecutions or vända uppgifter eller bevisning judicial proceedings other than som har lämnats av den anmodade those stated in the request without konventionsstaten i andra brottsthe prior consent of the requested utredningar, annan lagföring eller State Party. Nothing in this andra rättegångar än de som anges paragraph shall prevent the i framställningen. Ingenting i requesting State Party from dis- denna punkt hindrar att den begäclosing in its proceedings infor- rande konventionsstaten i sina förmation or evidence that is exculpa- faranden röjer uppgifter eller betory to an accused person. In the visning som bevisar den anklalatter case, the requesting State gades oskuld. I så fall skall den Party shall notify the requested begärande konventionsstaten med- State Party prior to the disclosure dela den anmodade konventionsand, if so requested, consult with staten före röjandet av uppgifterna the requested State Party. If, in an eller bevisningen och, på begäran, exceptional case, advance notice is samråda med den anmodade konnot possible, the requesting State ventionsstaten. Om det i undan- Party shall inform the requested tagsfall inte är möjligt att lämna State Party of the disclosure sådant förhandsmeddelande, skall without delay. den begärande konventionsstaten utan dröjsmål meddela den anmodade konventionsstaten att röjande har skett. 20. The requesting State Party 20. Den begärande konventionsmay require that the requested staten får kräva att den anmodade State Party keep confidential the konventionsstaten iakttar sekretess fact and substance of the request, beträffande framställningen och except to the extent necessary to dess innehåll utom i den omfattexecute the request. If the reques- ning som är nödvändig för att ted State Party cannot comply with verkställa de begärda åtgärderna. the requirement of confidentiality, Om den anmodade konventionsit shall promptly inform the staten inte kan efterkomma en berequesting State Party. gäran om sekretess, skall den genast meddela den begärande konventionsstaten. 21. Mutual legal assistance may 21. En framställning om ömsebe refused: sidig rättslig hjälp får avslås om (a) If the request is not made in a) framställningen inte gjorts i conformity with the provisions of enlighet med bestämmelserna i this article; denna artikel,

(b) If the requested State Party b) den anmodade konventionsconsiders that execution of the staten anser att verkställandet av Bilaga 1 request is likely to prejudice its de begärda åtgärderna sannolikt sovereignty, security, ordre public skulle inkräkta på dess suveränitet, or other essential interests; säkerhet, allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen, (c) If the authorities of the c) den anmodade konventionsrequested State Party would be statens myndigheter enligt natioprohibited by its domestic law nell lagstiftning skulle vara förfrom carrying out the action hindrade att vidta den begärda åtrequested with regard to any gärden i fråga om ett liknande similar offence, had it been subject brott om brottet varit föremål för to investigation, prosecution or utredning, lagföring eller annat judicial proceedings under their rättsligt förfarande enligt deras own jurisdiction; egen domsrätt, eller om (d) If it would be contrary to the d) bifall till framställningen legal system of the requested State skulle strida mot den anmodade Party relating to mutual legal konventionsstatens lagstiftning assistance for the request to be rörande ömsesidig rättslig hjälp. granted. 22. States Parties may not refuse 22. En konventionsstat får inte a request for mutual legal avslå en begäran om ömsesidig assistance on the sole ground that rättslig hjälp av det enda skälet att the offence is also considered to brottet också bedöms omfatta involve fiscal matters. skattefrågor. 23. Reasons shall be given for 23. Ett avslag på en framställany refusal of mutual legal ning om ömsesidig rättslig hjälp assistance. skall motiveras. 24. The requested State Party 24. Den anmodade konventionsshall execute the request for staten skall snarast verkställa en mutual legal assistance as soon as framställning om ömsesidig rättspossible and shall take as full lig hjälp och skall, i största möjaccount as possible of any dead- liga mån, beakta de tidsfrister som lines suggested by the requesting angivits av den begärande kon- State Party and for which reasons ventionsstaten och för vilka skäl are given, preferably in the har angivits, helst i framställrequest. The requesting State Party ningen. Den begärande konvenmay make reasonable requests for tionsstaten får göra skäliga förinformation on the status and frågningar om hur långt man komprogress of measures taken by the mit och vilka åtgärder som vidtarequested State Party to satisfy its gits av den anmodade konvenrequest. The requested State Party tionsstaten med anledning av shall respond to reasonable framställningen. Den anmodade requests by the requesting State konventionsstaten skall tillmötesgå Party on the status, and progress in skäliga förfrågningar från den its handling, of the request. The begärande konventionsstatens sida requesting State Party shall om läget och hur långt man promptly inform the requested kommit i handläggningen av fram- State Party when the assistance ställningen. Den begärande konsought is no longer required. ventionsstaten skall genast med-

dela den anmodade konventionsstaten om när den begärda hjälpen Bilaga 1 inte längre är påkallad. 25. Mutual legal assistance may 25. Ömsesidig rättslig hjälp får be postponed by the requested uppskjutas av den anmodade State Party on the ground that it konventionsstaten om verkställaninterferes with an ongoing investi- det skulle hindra en pågående gation, prosecution or judicial pro- brottsutredning, lagföring eller ceeding. annat rättsligt förfarande. 26. Before refusing a request 26. Innan den anmodade pursuant to paragraph 21 of this konventionsstaten avslår en framarticle or postponing its execution ställning med stöd av punkt 21 i pursuant to paragraph 25 of this denna artikel eller uppskjuter dess article, the requested State Party verkställighet med stöd av punkt shall consult with the requesting 25, skall den samråda med den State Party to consider whether begärande konventionsstaten för assistance may be granted subject att avgöra om hjälpen kan lämnas i to such terms and conditions as it sådan tid och på sådana villkor deems necessary. If the requesting som den anser vara påkallade. Om State Party accepts assistance den begärande konventionsstaten subject to those conditions, it shall godtar hjälp på dessa villkor, skall comply with the conditions. den godta villkoren. 27. Without prejudice to the 27. Om inte annat följer av application of paragraph 12 of this punkt 12 i denna artikel får ett article, a witness, expert or other vittne, en sakkunnig eller en annan person who, at the request of the person som samtycker till att avge requesting State Party, consents to vittnesmål eller medverka i brottsgive evidence in a proceeding or to utredning, lagföring eller annat assist in an investigation, rättsligt förfarande inom den prosecution or judicial proceeding begärande konventionsstatens terin the territory of the requesting ritorium inte åtalas, fängslas, State Party shall not be prosecuted, straffas eller på annat sätt detained, punished or subjected to underkastas inskränkning i sin perany other restriction of his or her sonliga frihet inom detta territopersonal liberty in that territory in rium på grund av någon gärning, respect of acts, omissions or underlåtenhet eller dom som hänconvictions prior to his or her för sig till tiden före hans eller departure from the territory of the hennes utresa från den anmodade requested State Party. Such safe konventionsstatens territorium. conduct shall cease when the Denna immunitet skall upphöra witness, expert or other person om vittnet, den sakkunnige eller having had, for a period of fifteen annan person som berörs, trots att consecutive days or for any period han eller hon under en sammanagreed upon by the States Parties hängande tid av 15 dagar, eller from the date on which he or she under annan period som parterna has been officially informed that kommit överens om, från den dag his or her presence is no longer han eller hon mottagit officiell required by the judicial authorities, underrättelse om att hans eller an opportunity of leaving, has hennes närvaro inte längre påkalnevertheless remained voluntarily las av de rättsliga myndigheterna, in the territory of the requesting har haft möjlighet att lämna

State Party or, having left it, has territoriet, ändå frivilligt stannat returned of his or her own free kvar där eller frivilligt har återvänt Bilaga 1 will. dit efter att ha lämnat territoriet. 28. The ordinary costs of 28. Den anmodade konventionsexecuting a request shall be borne staten skall stå för ordinarie kostby the requested State Party, un- nader som är förenade med verkless otherwise agreed by the States ställigheten av de begärda åtgär- Parties concerned. derna, om inte de berörda konven- If expenses of a substantial or tionsstaterna kommer överens om extraordinary nature are or will be annat. required to fulfil the request, the Om verkställigheten medför el- States Parties shall consult to ler kommer att medföra stora eller determine the terms and conditions extraordinära kostnader, skall konunder which the request will be ventionsstaterna i samråd fastställa executed, as well as the manner in vilka villkor som skall gälla för which the costs shall be borne. verkställigheten och hur kostnaderna skall fördelas. 29. The requested State Party: 29. Den anmodade konventionsstaten (a) Shall provide to the a) skall lämna den begärande requesting State Party copies of konventionsstaten kopior av government records, documents or offentliga handlingar, dokument information in its possession that eller uppgifter som den har i sin under its domestic law are avail- besittning, vilka enligt dess natioable to the general public; nella lagstiftning är tillgängliga för allmänheten, och, (b) May, at its discretion, b) kan, enligt egen bedömning, provide to the requesting State helt, delvis eller med sådana för- Party in whole, in part or subject behåll som den anser vara lämpto such conditions as it deems liga, lämna den begärande konvenappropriate, copies of any govern- tionsstaten kopior av offentliga ment records, documents or infor- handlingar, dokument eller uppgifmation in its possession that under ter som den har i sin besittning, its domestic law are not available vilka enligt dess lagstiftning inte to the general public. är tillgängliga för allmänheten. 30. States Parties shall consider, 30. Konventionsstaterna skall as may be necessary, the possi- om så behövs överväga att sluta bility of concluding bilateral or bilaterala och multilaterala avtal multilateral agreements or eller överenskommelser som arrangements that would serve the skulle gagna, förverkliga eller stärpurposes of, give practical effect ka bestämmelserna i denna artikel. to or enhance the provisions of this article.

Article 47 Transfer of criminal Artikel 47 Överförande av lagproceedings föring

States Parties shall consider the Konventionsstaterna skall överväpossibility of transferring to one ga möjligheten att till varandra another proceedings for the prose- överföra lagföringen av brott som cution of an offence established in straffbeläggs enligt denna konven-

accordance with this Convention tion i fall där överföringen kan in cases where such transfer is anses gagna en korrekt rättskip- Bilaga 1 considered to be in the interests of ning, särskilt i fall där flera olika the proper administration of jurisdiktioner är berörda, i syfte att justice, in particular in cases where koncentrera lagföringen. several jurisdictions are involved, with a view to concentrating the prosecution.

Article 48 Law enforcement co- Artikel 48 Samarbete mellan operation brottsbekämpande myndigheter

1. States Parties shall cooperate 1. Konventionsstaterna skall på closely with one another, consist- ett sätt som är förenligt med deras ent with their respective domestic respektive rättsordning och förlegal and administrative systems, valtningssystem samarbeta nära i to enhance the effectiveness of law syfte att effektivisera bekämpenforcement action to combat the ningen av brott som täcks av denoffences covered by this Con- na konvention. Varje konventionsvention. States Parties shall, in stat skall särskilt vidta effektiva åtparticular, take effective measures: gärder (a) To enhance and, where a) för att förbättra och, när så necessary, to establish channels of behövs, upprätta kommunikationscommunication between their vägar mellan sina behöriga myncompetent authorities, agencies digheter och andra organ och enand services in order to facilitate heter för att främja ett säkert och the secure and rapid exchange of snabbt informationsutbyte om alla information concerning all aspects aspekter av brott som täcks av of the offences covered by this denna konvention, däribland, i den Convention, including, if the mån de berörda konventions- States Parties concerned deem it staterna anser det vara lämpligt, appropriate, links with other crimi- sambanden med annan brottslig nal activities; verksamhet, (b) To cooperate with other b) för att samarbeta med andra States Parties in conducting inqui- konventionsstater vid utredning av ries with respect to offences cover- brott som täcks av denna konvened by this Convention concerning: tion rörande (i) The identity, whereabouts i) identitet, vistelseort och verkand activities of persons suspected samhet beträffande personer som of involvement in such offences or misstänks för att vara delaktiga i the location of other persons sådana brott eller beträffande visconcerned; telseort för andra berörda, (ii) The movement of proceeds ii) hur vinning eller egendom of crime or property derived from som härrör från sådana brott förthe commission of such offences; flyttas, (iii) The movement of property, iii) hur egendom, utrustning elequipment or other instrumentali- ler andra hjälpmedel som har anties used or intended for use in the vänts eller avses komma till ancommission of such offences; vändning vid förövandet av sådana brott förflyttas, (c) To provide, where approp- c) för att, där så är lämpligt, till-

riate, necessary items or quantities handahålla erforderliga föremål of substances for analytical or eller mängder av ämnen för ana- Bilaga 1 investigative purposes; lys- eller utredningsändamål, (d) To exchange, where approp- d) för att, där så är lämpligt, utriate, information with other States byta information med andra kon- Parties concerning specific means ventionsstater om särskilda medel and methods used to commit och metoder som används för att offences covered by this Conven- begå brott som täcks av denna tion, including the use of false konvention, däri inbegripet anidentities, forged, altered or false vändning av falska identiteter, fördocuments and other means of falskade, förändrade eller oäkta concealing activities; dokument eller andra sätt för att dölja verksamheter, (e) To facilitate effective coordi- e) för att underlätta effektiv nation between their competent samordning mellan sina behöriga authorities, agencies and services myndigheter och andra organ och and to promote the exchange of enheter samt främja utbyte av personnel and other experts, inclu- personal och andra sakkunniga, ding, subject to bilateral agree- däri inbegripet, med beaktande av ments or arrangements between bilaterala avtal och överenskomthe States Parties concerned, the melser mellan de berörda konvenposting of liaison officers; tionsstaterna, utplacering av sambandsmän, och (f) To exchange information and f) för att utbyta upplysningar coordinate administrative and och på lämpligt sätt samordna other measures taken as approp- förvaltningsåtgärder och andra riate for the purpose of early vidtagna åtgärder som syftar till identification of the offences tidig identifiering av brott enligt covered by this Convention. denna konvention. 2. With a view to giving effect 2. För att förverkliga denna to this Convention, States Parties konvention skall konventionsstashall consider entering into bilate- terna överväga att sluta lämpliga ral or multilateral agreements or bilaterala eller multilaterala avtal arrangements on direct coopera- eller överenskommelser om direkt tion between their law enforce- samarbete mellan sina brottsment agencies and, where such bekämpande myndigheter och anagreements or arrangements passa sådana avtal eller överensalready exist, amending them. In kommelser som redan finns. I the absence of such agreements or avsaknad av sådana avtal eller arrangements between the States överenskommelser mellan de Parties concerned, the States berörda konventionsstaterna får de Parties may consider this Conven- betrakta denna konvention som tion to be the basis for mutual law grund för brottsbekämpande samenforcement cooperation in arbete med avseende på brott som respect of the offences covered by täcks av denna konvention. När så this Convention. Whenever är lämpligt skall konventionsappropriate, States Parties shall staterna till fullo utnyttja avtal make full use of agreements or eller överenskommelser, däribland arrangements, including inter- med internationella och regionala national or regional organizations, organisationer, för att förbättra to enhance the cooperation samarbetet mellan sina brotts-

between their law enforcement bekämpande myndigheter. agencies. Bilaga 1 3. States Parties shall endeavour 3. Konventionsstaterna skall to cooperate within their means to sträva efter att samarbeta inom respond to offences covered by ramen för sina möjligheter för att this Convention committed bekämpa brottslighet som täcks av through the use of modern techno- denna konvention och som har belogy. gåtts med hjälp av moderna tekniska hjälpmedel.

Article 49 Joint investigations Artikel 49 Gemensamma brottsutredningar

States Parties shall consider con- Konventionsstaterna skall överväcluding bilateral or multilateral ga att sluta bilaterala eller multiagreements or arrangements laterala avtal eller överenskomwhereby, in relation to matters that melser vilka, i fråga om ärenden are the subject of investigations, som är föremål för utredning, prosecutions or judicial procee- lagföring eller rättsliga åtgärder i dings in one or more States, the en eller flera konventionsstater, competent authorities concerned tillåter de berörda behöriga mynmay establish joint investigative digheterna att sätta upp gemenbodies. In the absence of such samma organ för brottsutredagreements or arrangements, joint ningar. I brist på sådana avtal eller investigations may be undertaken överenskommelser kan gemenby agreement on a case-by-case samma brottsutredningar verkstälbasis. The States Parties involved las för varje särskilt fall. De beshall ensure that the sovereignty of rörda konventionsstaterna skall the State Party in whose territory tillse att den konventionsstats such investigation is to take place suveränitet inom vars territorium is fully respected. brottsutredningen skall genomföras till fullo respekteras.

Article 50 Special investigative Artikel 50 Särskilda utredningstechniques metoder

1. In order to combat corruption 1. För att effektivt bekämpa koreffectively, each State Party shall, ruption skall varje konventionsstat, to the extent permitted by the basic så långt det är tillåtet enligt principles of its domestic legal grundprinciperna i dess nationella system and in accordance with the rättsordning och på de villkor som conditions prescribed by its föreskrivs i dess nationella lagdomestic law, take such measures stiftning, vidta nödvändiga åtgäras may be necessary, within its der inom ramen för sina möjligmeans, to allow for the appropriate heter i syfte att tillåta dess use by its competent authorities of behöriga myndigheter ändamålscontrolled delivery and, where it enlig användning av kontrollerade deems appropriate, other special leveranser och, när det bedöms investigative techniques, such as vara lämpligt, användning av electronic or other forms of andra särskilda utredningsmetoder surveillance and undercover ope- såsom elektronisk övervakning

rations, within its territory, and to och annat slags övervakning och allow for the admissibility in court operationer under täckmantel inom Bilaga 1 of evidence derived therefrom. partens territorium samt tillåta att bevisning som inhämtats på sådant sätt godtas som bevisning i domstol. 2. For the purpose of investi- 2. I syfte att utreda brott som gating the offences covered by this täcks av denna konvention uppma- Convention, States Parties are nas konventionsstaterna att om så encouraged to conclude, when är nödvändigt ingå lämpliga bilatenecessary, appropriate bilateral or rala eller multilaterala avtal eller multilateral agreements or överenskommelser om användning arrangements for using such av sådana särskilda utredningsspecial investigative techniques in metoder i internationellt samarbethe context of cooperation at the te. Sådana avtal eller överenskominternational level. Such agree- melser skall ingås och genomföras ments or arrangements shall be med iakttagande av principen om concluded and implemented in full suverän likställdhet mellan stater compliance with the principle of och skall verkställas i strikt sovereign equality of States and överensstämmelse med bestämshall be carried out strictly in melserna i dessa avtal eller överaccordance with the terms of those enskommelser. agreements or arrangements. 3. In the absence of an agree- 3. I brist på avtal eller överensment or arrangement as set forth in kommelse enligt punkt 2 i denna paragraph 2 of this article, artikel skall beslut om att tillämpa decisions to use such special sådana särskilda utredningsmetoinvestigative techniques at the der på det internationella planet international level shall be made grundas på varje särskilt fall och on a case-by-case basis and may, kan, om så erfordras, avse ekowhen necessary, take into nomiska överenskommelser och consideration financial arrange- samförståndslösningar beträffande ments and understandings with berörda konventionsstaters utövanrespect to the exercise of juris- de av domsrätt. diction by the States Parties concerned. 4. Decisions to use controlled 4. Beslut om att tillämpa metodelivery at the international level den med kontrollerade leveranser may, with the consent of the States internationellt får, med de berörda Parties concerned, include konventionsstaternas samtycke, methods such as intercepting and innefatta sådana metoder som att allowing the goods or funds to varorna uppfångas och att man continue intact or be removed or tillåter att de fortsätter intakta eller replaced in whole or in part. att de avlägsnas eller ersätts helt eller delvis.

Chapter V Asset recovery Kapitel V Återställande av tillgångar Bilaga 1

Article 51 General provision Artikel 51 Allmänna bestämmelser

The return of assets pursuant to Återställande av tillgångar enligt this chapter is a fundamental detta kapitel är en grundprincip i principle of this Convention, and denna konvention, och konven- States Parties shall afford one tionsstaterna skall i största möjliga another the widest measure of utsträckning samarbeta och hjälpa cooperation and assistance in this varandra i detta hänseende. regard.

Article 52 Prevention and Artikel 52 Förebyggande och detection of transfers of pro- upptäckt av överföring av vinceeds of crime ning av brott

1. Without prejudice to article 1. Utan att det skall inverka på 14 of this Convention, each State artikel 14 i denna konvention, Party shall take such measures as skall varje konventionsstat vidta may be necessary, in accordance nödvändiga åtgärder i enlighet with its domestic law, to require med sin nationella lagstiftning för financial institutions within its att ålägga finansiella institutioner jurisdiction to verify the identity inom sin jurisdiktion att kontrolof customers, to take reasonable lera kundernas identitet, att vidta steps to determine the identity of skäliga åtgärder för att klarlägga beneficial owners of funds identiteten hos förmånstagare till deposited into high-value accounts tillgångar som deponerats på större and to conduct enhanced scrutiny konton och utföra skärpt kontroll of accounts sought or maintained av begärda konton eller av konton by or on behalf of individuals who som innehas av eller för personer are, or have been, entrusted with som är eller har varit anförtrodda prominent public functions and framstående offentliga uppgifter their family members and close och deras familjemedlemmar och associates. Such enhanced scrutiny nära förbundna. Den skärpta konshall be reasonably designed to trollen skall vara rimligt utformad detect suspicious transactions for för att avslöja misstänkta transthe purpose of reporting to aktioner i syfte att anmäla dessa competent authorities and should till behöriga myndigheter och bör not be so construed as to dis- inte vara konstruerade så att den courage or prohibit financial insti- avskräcker eller hindrar finansiella tutions from doing business with institutioner att göra affärer med any legitimate customer. vanliga kunder. 2. In order to facilitate imple- 2. För att underlätta genommentation of the measures provid- förandet av de åtgärder som avses ed for in paragraph 1 of this i punkt 1 i denna artikel skall varje article, each State Party, in accor- konventionsstat i enlighet med sin dance with its domestic law and nationella lagstiftning och efter inspired by relevant initiatives of inspiration av regionala, interregional, interregional and multila- regionala och multilaterala organi-

teral organizations against money- sationers initiativ för att bekämpa laundering, shall: penningtvätt göra följande: Bilaga 1 (a) Issue advisories regarding a) Ge ut riktlinjer för vilka slags the types of natural or legal person fysiska eller juridiska personer på to whose accounts financial insti- vilkas konton finansiella institutiotutions within its jurisdiction will ner inom dess jurisdiktion förvänbe expected to apply enhanced tas tillämpa skärpt kontroll, vilka scrutiny, the types of accounts and typer av konton och transaktioner transactions to which to pay parti- som skall ägnas särskild uppmärkcular attention and appropriate samhet och lämpliga rutiner för att account-opening, maintenance and öppna, bibehålla och redovisa sårecord-keeping measures to take dana konton. concerning such accounts; and (b) Where appropriate, notify b) Där så är lämpligt, underrätta financial institutions within its finansiella institutioner inom sin jurisdiction, at the request of jurisdiktion, på begäran av en another State Party or on its own annan konventionsstat eller på eget initiative, of the identity of parti- initiativ, om identiteten hos vissa cular natural or legal persons to fysiska eller juridiska personer på whose accounts such institutions vilkas konton sådana institutioner will be expected to apply förväntas tillämpa skärpt kontroll enhanced scrutiny, in addition to utöver de personer som de finanthose whom the financial insti- siella institutionerna kan identitutions may otherwise identify. fiera på annat sätt. 3. In the context of paragraph 2 3. I anslutning till punkt 2 a i (a) of this article, each State Party denna artikel skall varje konvenshall implement measures to tionsstat vidta åtgärder för att ensure that its financial institutions trygga att dess finansiella institumaintain adequate records, over an tioner har nöjaktig redovisning appropriate period of time, of under tillräckligt lång tid beträfaccounts and transactions invol- fande konton och transaktioner ving the persons mentioned in som berör personer som avses i paragraph 1 of this article, which punkt 1 i denna artikel, vilken should, as a minimum, contain redovisning åtminstone bör, information relating to the identity innehålla uppgifter om kundens of the customer as well as, as far identitet liksom, i möjligaste mån, as possible, of the beneficial om förmånstagarens. owner. 4. With the aim of preventing 4. I syfte att förebygga och uppand detecting transfers of proceeds täcka överföring av vinning av of offences established in brott enligt denna konvention, accordance with this Convention, skall varje konventionsstat vidta each State Party shall implement lämpliga och effektiva åtgärder för appropriate and effective measures att, med hjälp av sina normativa to prevent, with the help of its och övervakande organ, förebygga regulatory and oversight bodies, att banker som inte har någon the establishment of banks that fysisk representation eller inte är have no physical presence and that anslutna till en reguljär finansiell are not affiliated with a regulated grupp etableras. financial group. Moreover, States Parties may Konventionsstaterna kan vidare

consider requiring their financial överväga att ålägga sina finansiella institutions to refuse to enter into institutioner att vägra att inlåta sig Bilaga 1 or continue a correspondent bank- i eller fortsätta ett korrespondensing relationship with such institu- banksförhållande med sådana tions and to guard against estab- institutioner och att de skall akta lishing relations with foreign sig för att inlåta sig i förbindelser financial institutions that permit med utländska finansiella institutheir accounts to be used by banks tioner som tillåter att deras konton that have no physical presence and används av banker som inte har that are not affiliated with a regu- någon fysisk representation och lated financial group. som inte är anslutna till en reguljär finansiell grupp. 5. Each State Party shall con- 5. Varje konventionsstat skall sider establishing, in accordance överväga att i enlighet med sin with its domestic law, effective nationella lagstiftning upprätta financial disclosure systems for effektiva system för finansiella appropriate public officials and upplysningar om utvalda offentshall provide for appropriate sanc- liga tjänstemän och införa lämptions for non-compliance. Each liga påföljder för bristande upp- State Party shall also consider tak- fyllelse. Varje konventionsstat ing such measures as may be skall också överväga att vidta necessary to permit its competent nödvändiga åtgärder för att tillåta authorities to share that infor- sina behöriga myndigheter att mation with the competent lämna sådana uppgifter till behöauthorities in other States Parties riga myndigheter i andra konvenwhen necessary to investigate, tionsstater när det är nödvändigt claim and recover proceeds of att utreda, göra anspråk på och offences established in accordance återställa vinning av brott som with this Convention. straffbeläggs i enlighet med denna konvention. 6. Each State Party shall consi- 6. Varje konventionsstat skall der taking such measures as may överväga att vidta nödvändiga be necessary, in accordance with åtgärder, i enlighet med sin natioits domestic law, to require nella lagstiftning, för att ålägga appropriate public officials having sådana offentliga tjänstemän som an interest in or signature or other har del i eller rätt att teckna eller authority over a financial account har annan befogenhet över ett in a foreign country to report that finansiellt konto i ett annat land att relationship to appropriate authori- rapportera detta förhållande till ties and to maintain appropriate behöriga myndigheter och föra records related to such accounts. lämplig bokföring över sådana Such measures shall also provide konton. Dessa åtgärder skall också for appropriate sanctions for non- innefatta lämpliga påföljder för compliance. bristande uppfyllelse.

Article 53 Measures for direct Artikel 53 Åtgärder för direkt recovery of property återställande av egendom

Each State Party shall, in accor- Varje konventionsstat skall i enligdance with its domestic law: het med sin nationella lagstiftning göra följande:

(a) Take such measures as may a) Vidta nödvändiga åtgärder för be necessary to permit another att tillåta andra konventionsstater Bilaga 1 State Party to initiate civil action att inleda civilrättsliga mål i konin its courts to establish title to or ventionsstatens domstolar för att ownership of property acquired bekräfta rätten till eller ägandethrough the commission of an rätten av egendom som förvärvats offence established in accordance genom brott som straffbeläggs i with this Convention; enlighet med denna konvention. (b) Take such measures as may b) Vidta nödvändiga åtgärder be necessary to permit its courts to för att göra det möjligt för sina order those who have committed domstolar att ålägga den som har offences established in accordance gjort sig skyldig till brott som with this Convention to pay com- straffbeläggs i enlighet med denna pensation or damages to another konvention att betala ersättning State Party that has been harmed eller skadestånd till en annan by such offences; and konventionsstat som har vållats skada av sådana brott. (c) Take such measures as may c) Vidta nödvändiga åtgärder för be necessary to permit its courts or att göra det möjligt för sina competent authorities, when hav- domstolar eller vederbörande ing to decide on confiscation, to myndigheter, när de beslutar om recognize another State Party’s förverkande, att erkänna en annan claim as a legitimate owner of konventionsstats anspråk som rättproperty acquired through the mätig ägare av egendom som förcommission of an offence estab- värvats genom brott som strafflished in accordance with this beläggs i enlighet med denna kon- Convention. vention.

Article 54 Mechanisms for Artikel 54 Mekanismer för recovery of property through återställande av egendom genom international cooperation in internationellt samarbete i fråga confiscation om förverkande

1. Each State Party, in order to 1. Varje konventionsstat skall i provide mutual legal assistance enlighet med sin nationella lagpursuant to article 55 of this Con- stiftning göra följande för att tillvention with respect to property handahålla ömsesidig rättslig hjälp acquired through or involved in enligt artikel 55 i denna konventhe commission of an offence tion avseende egendom som förestablished in accordance with this värvats genom eller är inblandad i Convention, shall, in accordance ett brott som straffbeläggs i enligwith its domestic law: het med denna konvention: (a) Take such measures as may a) Vidta nödvändiga åtgärder för be necessary to permit its att göra det möjligt för sina behöcompetent authorities to give riga myndigheter att verkställa effect to an order of confiscation beslut av domstol i en annan konissued by a court of another State ventionsstat om förverkande. Party; (b) Take such measures as may b) Vidta nödvändiga åtgärder be necessary to permit its för att göra det möjligt för sina becompetent authorities, where they höriga myndigheter att, i de fall

have jurisdiction, to order the con- där de har jurisdiktion, besluta om fiscation of such property of förverkande av sådan egendom av Bilaga 1 foreign origin by adjudication of utländskt ursprung i avgörande an offence of money-laundering or avseende ett penningtvättbrott such other offence as may be with- eller ett annat sådant brott som in its jurisdiction or by other ligger inom dess jurisdiktion eller procedures authorized under its genom andra förfaranden som är domestic law; and tillåtna enligt dess nationella lagstiftning. (c) Consider taking such c) Överväga att vidta de åtgärder measures as may be necessary to som är nödvändiga för att tillåta allow confiscation of such proper- beslut om förverkande av sådan ty without a criminal conviction in egendom utan att någon döms för cases in which the offender cannot brottet i de fall där gärningsmanbe prosecuted by reason of death, nen inte kan lagföras på grund av flight or absence or in other att han eller hon är avliden, har appropriate cases. avvikit eller inte kan anträffas eller i andra tillämpliga fall. 2. Each State Party, in order to 2. Varje konventionsstat skall i provide mutual legal assistance enlighet med sin nationella lagupon a request made pursuant to stiftning göra följande för att tillparagraph 2 of article 55 of this handahålla ömsesidig rättslig hjälp Convention, shall, in accordance efter framställning enligt artikel with its domestic law: 55.2 i denna konvention: (a) Take such measures as may a) Vidta nödvändiga åtgärder för be necessary to permit its compe- att göra det möjligt för sina tent authorities to freeze or seize behöriga myndigheter att frysa property upon a freezing or seizure eller beslagta egendom med stöd order issued by a court or compe- av ett beslut om frysning eller betent authority of a requesting State slag utfärdat av domstol eller Party that provides a reasonable behörig myndighet i en begärande basis for the requested State Party konventionsstat vilket ger rimligt to believe that there are sufficient underlag för den anmodade kongrounds for taking such actions ventionsstaten att anse att det föreand that the property would even- ligger tillräckliga skäl att vidta såtually be subject to an order of dana åtgärder och att egendomen confiscation for purposes of para- senare kan bli föremål för beslut graph 1 (a) of this article; om förverkande för de ändamål som avses i punkt 1 a i denna artikel. (b) Take such measures as may b) Vidta nödvändiga åtgärder be necessary to permit its för att göra det möjligt för sina becompetent authorities to freeze or höriga myndigheter att frysa eller seize property upon a request that beslagta egendom efter en framprovides a reasonable basis for the ställning som ger rimligt underlag requested State Party to believe för den anmodade konventionsthat there are sufficient grounds staten att anse att det föreligger for taking such actions and that the tillräckliga skäl att vidta sådana property would eventually be åtgärder och att egendomen senare subject to an order of confiscation kan bli föremål för beslut om for purposes of paragraph 1 (a) of förverkande för de ändamål som

this article; and avses i punkt 1 a i denna artikel. (c) Consider taking additional c) Överväga att vidta ytterligare Bilaga 1 measures to permit its competent åtgärder som gör det möjligt för authorities to preserve property for dess behöriga myndigheter att confiscation, such as on the basis säkra egendom för förverkande, of a foreign arrest or criminal såsom med stöd av ett utländskt charge related to the acquisition of beslut om frihetsberövande eller such property. lagföring som sammanhänger med förvärv av sådan egendom.

Article 55 International co- Artikel 55 Internationellt samoperation for purposes of con- arbete om förverkandeförklafiscation ring

1. A State Party that has 1. En konventionsstat, som från received a request from another en annan konventionsstat som har State Party having jurisdiction jurisdiktion över ett brott som over an offence established in straffbeläggs i enlighet med denna accordance with this Convention konvention, har mottagit en framfor confiscation of proceeds of ställning om förverkande av vincrime, property, equipment or ning av brott, egendom, utrustning other instrumentalities referred to eller andra hjälpmedel som avses i in article 31, paragraph 1, of this artikel 31.1 i denna konvention Convention situated in its territory som finns inom dess territorium, shall, to the greatest extent pos- skall, i största möjliga omfattning sible within its domestic legal sys- inom ramen för sin nationella tem: rättsordning, (a) Submit the request to its a) överlämna framställningen till competent authorities for the sina behöriga myndigheter för att purpose of obtaining an order of utverka ett beslut om förverkande confiscation and, if such an order och, om ett sådant beslut meddeis granted, give effect to it; or las, verkställa detta, eller (b) Submit to its competent b) till sina behöriga myndigheauthorities, with a view to giving ter, i syfte att verkställa framställeffect to it to the extent requested, ningen i den utsträckning som har an order of confiscation issued by begärts, överlämna ett beslut om a court in the territory of the förverkande som fattats av domrequesting State Party in accor- stol inom den begärande konvendance with articles 31, paragraph tionsstatens territorium i enlighet 1, and 54, paragraph 1 (a), of this med artiklarna 31.1 och 54.1 a i Convention insofar as it relates to denna konvention till den del beproceeds of crime, property, slutet avser vinning av brott, egenequipment or other instrumentali- dom, utrustning eller andra hjälpties referred to in article 31, medel som avses i artikel 31.1 som paragraph 1, situated in the terri- finns inom den anmodade konventory of t he requested State Party. tionsstatens territorium. 2. Following a request made by 2. Efter framställning från en another State Party having annan konventionsstat som har jurisdiction over an offence estab- jurisdiktion över ett brott som lished in accordance with this straffbeläggs i enlighet med denna Convention, the requested State konvention skall en anmodad kon-

Party shall take measures to ventionsstat vidta åtgärder för att identify, trace and freeze or seize identifiera, spåra, frysa och be- Bilaga 1 proceeds of crime, property, slagta vinning av brott, egendom, equipment or other instrumentali- utrustning eller andra hjälpmedel ties referred to in article 31, som avses i artikel 31.1 i denna paragraph 1, of this Convention konvention för att förverkande for the purpose of eventual confis- senare skall kunna ske med stöd av cation to be ordered either by the ett beslut som meddelas antingen requesting State Party or, pursuant av den begärande konventionsto a request under paragraph 1 of staten eller av den anmodade konthis article, by the requested State ventionsstaten efter framställning Party. enligt punkt 1 i denna artikel. 3. The provisions of article 46 of 3. Bestämmelserna i artikel 46 this Convention are applicable, skall i vederbörliga delar tillämpas mutatis mutandis, to this article. In på denna artikel. Utöver vad som addition to the information anges i artikel 46.15, skall framspecified in article 46, paragraph ställningar enligt denna artikel 15, requests made pursuant to this innehålla följande uppgifter: article shall contain: (a) In the case of a request a) I fråga om en framställning pertaining to paragraph 1 (a) of enligt punkt 1 a: en beskrivning av this article, a description of the den egendom som skall förklaras property to be confiscated, inclu- förverkad med angivande av uppding, to the extent possible, the gifter om, i möjligaste mån var location and, where relevant, the egendomen finns och, om det är estimated value of the property relevant, dess uppskattade värde and a statement of the facts relied samt en redogörelse för de omupon by the requesting State Party ständigheter som åberopas av den sufficient to enable the requested begärande konventionsstaten, vil- State Party to seek the order under ken redogörelse skall vara tillräckits domestic law; ligt omfattande för att den anmodade konventionsstaten skall kunna utverka ett beslut enligt sin nationella lagstiftning. (b) In the case of a request b) I fråga om en framställning pertaining to paragraph 1 (b) of enligt punkt 1 b: en rättsligt giltig this article, a legally admissible kopia av det beslut om förvercopy of an order of confiscation kande som fattats i den begärande upon which the request is based konventionsstaten och som åberoissued by the requesting State pas som stöd för framställningen, Party, a statement of the facts and en redogörelse för omständigheterinformation as to the extent to na med uppgift om i vilken omwhich execution of the order is fattning verkställighet av beslutet requested, a statement specifying begärs, en redogörelse för de åtthe measures taken by the request- gärder som vidtagits av den begäing State Party to provide adequate rande konventionsstaten för att notification to bona fide third underrätta godtroende tredje man parties and to ensure due process och för att tillförsäkra rättssäkerand a statement that the confisca- hetsgarantier samt ett uttalande om tion order is final; att förverkandebeslutet är slutgiltigt.

(c) In the case of a request c) I fråga om en framställning pertaining to paragraph 2 of this enligt punkt 2: en redogörelse för Bilaga 1 article, a statement of the facts de omständigheter som åberopas relied upon by the requesting State av den begärande staten med upp- Party and a description of the gift om de åtgärder som begärs actions requested and, where samt – i den mån det är tillgängligt available, a legally admissible – en rättsligt giltig kopia av det copy of an order on which the beslut som ligger till grund för request is based. framställningen. 4. The decisions or actions 4. Beslut och åtgärder enligt provided for in paragraphs 1 and 2 punkterna 1 och 2 i denna artikel of this article shall be taken by the skall fattas och vidtas av den anrequested State Party in accor- modade konventionsstaten i enligdance with and subject to the het med och på de villkor som provisions of its domestic law and föreskrivs i denna stats nationella its procedural rules or any bilateral lagstiftning och dess processuella or multilateral agreement or bestämmelser eller bilaterala eller arrangement to which it may be multilaterala avtal eller överensbound in relation to the requesting kommelser som den staten är bun- St ate Party. den av i förhållande till den begärande konventionsstaten. 5. Each State Party shall furnish 5. Varje konventionsstat skall copies of its laws and regulations tillhandahålla Förenta nationernas that give effect to this article and generalsekreterare avskrifter av of any subsequent changes to such sina lagar och förordningar i vilka laws and regulations or a descrip- bestämmelserna i denna artikel tion thereof to the Secretary- regleras och av senare ändringar i General of the United Nations. dem eller en redogörelse för dem. 6. If a State Party elects to make 6. Om en konventionsstat ställer the taking of the measures referred som villkor för att vidta de åtgärto in paragraphs 1 and 2 of this der som avses i punkterna 1 och 2 article conditional on the existence i denna artikel att ett avtal skall of a relevant treaty, that State föreligga, skall den betrakta denna Party shall consider this Conven- konvention som nödvändig och tion the necessary and sufficient tillräcklig avtalsgrund. treaty basis. 7. Cooperation under this article 7. Samarbete med stöd av denna may also be refused or provisional artikel får också vägras eller provimeasures lifted if the requested soriska åtgärder hävas, om den an- State Party does not receive modade konventionsstaten inte ersufficient and timely evidence or if håller tillräcklig bevisning i rätt tid the property is of a de minimis eller om egendomen är av ringa value. värde. 8. Before lifting any provisional 8. Innan den anmodade konvenmeasure taken pursuant to this tionsstaten häver eventuella proviarticle, the requested State Party soriska åtgärder vidtagna enligt shall, wherever possible, give the denna artikel, skall den, så långt requesting State Party an oppor- som möjligt, bereda den begärande tunity to present its reasons in konventionsstaten tillfälle att favour of continuing the measure. framlägga sina skäl för att åtgärden skall bestå.

9. The provisions of this article 9. Bestämmelserna i denna artishall not be construed as prejudic- kel skall inte tolkas så att de in- Bilaga 1 ing the rights of bona fide third kräktar på de rättigheter som tillparties. kommer godtroende tredje man.

Article 56 Special cooperation Artikel 56 Särskilt samarbete

Without prejudice to its domestic Varje konventionsstat skall, så law, each State Party shall länge det inte kommer i konflikt endeavour to take measures to med dess nationella lagstiftning, permit it to forward, without sträva efter att vidta åtgärder som prejudice to its own investigations, tillåter den att, utan att det stör prosecutions or judicial proceed- utredning, lagföring eller rättslig ings, information on proceeds of prövning som den själv utför, offences established in accordance spontant överlämna upplysningar with this Convention to another om vinning av brott som straff- State Party without prior request, beläggs i enlighet med denna konwhen it considers that the dis- vention till en annan konventionsclosure of such information might stat, när den anser att röjande av assist the receiving State Party in sådana uppgifter kan hjälpa den initiating or carrying out investi- mottagande staten att inleda eller gations, prosecutions or judicial utföra utredningar, lagföring eller proceedings or might lead to a rättsliga åtgärder eller kan leda till request by that State Party under en framställning av den konventhis chapter of the Convention. tionsstaten enligt detta kapitel.

Article 57 Return and disposal Artikel 57 Återlämnande av och of assets förfogande över tillgångar

1. Property confiscated by a 1. En konventionsstats förfogan- State Party pursuant to artic le 31 de över egendom som förklarats or 55 of this Convention shall be förverkad av en konventionsstat disposed of, including by return to med stöd av artikel 31 eller 55 i its prior legitimate owners, denna konvention, bl.a. genom pursuant to paragraph 3 of this återlämnande till tidigare rätte article, by that State Party in ägare, enligt punkt 3 i denna accordance with the provisions of artikel, skall ske i enlighet med this Convention and its domestic bestämmelserna i denna konvenlaw. tion och konventionsstatens nationella lagstiftning. 2. Each State Party shall adopt 2. Varje konventionsstat skall, i such legislative and other enlighet med grundprinciperna i measures, in accordance with the sin rättsordning, vidta nödvändiga fundamental principles of its åtgärder för att göra det möjligt för domestic law, as may be necessary sina behöriga myndigheter att återto enable its competent authorities lämna förverkad egendom, när den to return confiscated property, verkställer en framställning från en when acting on the request made annan konventionsstat enligt denby another State Party, in accor- na konvention med beaktande av dance with this Convention, taking godtroende tredje mans rättigheter. into account the rights of bona fide

third parties. 3. In accordance with articles 46 3. I enlighet med artiklarna 46 Bilaga 1 and 55 of this Convention and och 55 i denna konvention och paragraphs 1 and 2 of this article, punkterna 1 och 2 i denna artikel the requested State Party shall: skall den anmodade konventionsstaten göra följande: (a) In the case of embezzlement a) Vid förskingring av allmänna of public funds or of laundering of medel eller tvätt av förskingrade embezzled public funds as referred allmänna medel som avses i artikto in articles 17 and 23 of this larna 17 och 23 i denna konven- Convention, when confiscation tion, när förverkande har verkwas executed in accordance with ställts enligt artikel 55 och med article 55 and on the basis of a stöd av ett lagakraftvunnet avgöfinal judgement in the requesting rande i den begärande konven- State Party, a requirement that can tionsstaten – ett krav som den anbe waived by the requested State modade konventionsstaten kan ge Party, return the confiscated avkall på – återlämna den förverproperty to the requesting State kade egendomen till den begäran- Party; de konventionsstaten. (b) In the case of proceeds of b) När det gäller vinning av any other offence covered by this annat brott som täcks av denna Convention, when the confiscation konvention, när förverkande har was executed in accordance with verkställts enligt artikel 55 i article 55 of this Convention and konventionen och med stöd av ett on the basis of a final judgement lagakraftvunnet avgörande i den in the requesting State Party, a begärande konventionsstaten – ett requirement that can be waived by krav som den anmodade konventhe requested State Party, return tionsstaten kan göra avkall på – the confiscated property to the återlämna den förverkade egenrequesting State Party, when the domen till den begärande konvenrequesting State Party reasonably tionsstaten, om denna konvenestablishes its prior ownership of tionsstat på ett rimligt sätt styrker such confiscated property to the sin tidigare äganderätt till den förrequested State Party or when the verkade egendomen för den anrequested State Party recognizes modade konventionsstaten eller damage to the requesting State när den anmodade konventions- Party as a basis for returning the staten godtar skada för den begäconfiscated property; rande konventionsstaten som grund för att återlämna den förverkade egendomen. (c) In all other cases, give c) I alla andra fall prioritera att priority consideration to returning överväga frågan om att återlämna confiscated property to the förverkad egendom till den berequesting State Party, returning gärande konventionsstaten, återsuch property to its prior legiti- lämna sådan egendom till dess mate owners or compensating the tidigare rätta ägare eller ersätta victims of the crime. brottsoffren. 4. Where appropriate, unless 4. Där så är lämpligt, såvida States Parties decide otherwise, konventionsstaterna inte beslutar the requested State Party may annat, får den anmodade konvendeduct reasonable expenses tionsstaten dra av skäliga utgifter

incurred in investigations, prose- som uppkommit genom utredcutions or judicial proceedings ningar, lagföring eller rättsliga för- Bilaga 1 leading to the return or disposition faranden som leder till återlämof confiscated property pursuant to nande av eller förfogande över förthis article. verkad egendom enligt denna artikel. 5. Where appropriate, States 5. Där så är lämpligt får konven- Parties may also give special con- tionsstaterna särskilt överväga fråsideration to concluding agree- gan om att sluta avtal eller träffa ments or mutually acceptable ömsesidigt godtagbara överensarrangements, on a case-by-case kommelser i varje särskilt fall bebasis, for the final disposal of con- träffande det slutliga förfogandet fiscated property. över förverkad egendom.

Article 58 Financial intelligence Artikel 58 Finansiell underrätunit telseverksamhet

States Parties shall cooperate with Konventionsstaterna skall samone another for the purpose of arbeta med varandra i syfte att preventing and combating the förebygga och bekämpa överfötransfer of proceeds of offences ring av vinning av brott som straffestablished in accordance with this beläggs enligt denna konvention Convention and of promoting och för att främja vägar och meways and means of recovering toder för att återställa sådan such proceeds and, to that end, vinning och skall för detta ändashall consider establishing a mål överväga att inrätta en enhet financial intelligence unit to be för finansiell underrättelseverkresponsible for receiving, analys- samhet som skall vara ansvarig för ing and disseminating to the com- att ta emot, analysera och till bepetent authorities reports of höriga myndigheter sprida rapporsuspicious financial transactions. ter om misstänkta finansiella transaktioner.

Article 59 Bilateral and multi- Artikel 59 Bilaterala och multilateral agreements and arrange- laterala avtal och överenskomments melser

States Parties shall consider con- Konventionsstaterna skall överväcluding bilateral or multilateral ga att sluta bilaterala eller multiagreements or arrangements to laterala avtal eller överensenhance the effectiveness of kommelser för att öka effektiviinternational cooperation under- teten i det internationella samtaken pursuant to this chapter of arbete som genomförs med stöd av the Convention. detta kapitel.

Chapter VI Technical assistance Kapitel VI Tekniskt bistånd och and information exchange informationsutbyte Bilaga 1

Article 60 Training and techni- Artikel 60 Utbildning och tekcal assistance niskt bistånd

1. Each State Party shall, to the 1. Varje konventionsstat skall i extent necessary, initiate, develop nödvändig omfattning införa, utor improve specific training veckla eller förbättra specialprogrammes for its personnel res- inriktade utbildningsprogram för ponsible for preventing and com- personal som är ansvarig för att bating corruption. Such training förebygga och bekämpa korrupprogrammes could deal, inter alia, tion. Programmen kan bl.a. avse with the following areas: följande områden: (a) Effective measures to a) Effektiva åtgärder för att föreprevent, detect, investigate, punish bygga, uppdaga, utreda, bestraffa and control corruption, including och kontrollera korruption, innethe use of evidence-gathering and fattande användning av metoder investigative methods; för bevisinsamling och brottsutredning. (b) Building capacity in the b) Kapacitetsuppbyggnad i fråga development and planning of om utveckling och planering av strategic anti-corruption policy; strategisk korruptionsbekämpningspolitik. (c) Training competent authori- c) Utbildning av behöriga mynties in the preparation of requests digheter i utformning av framställfor mutual legal assistance that ningar om ömsesidig rättslig hjälp meet the requirements of this som uppfyller kraven i denna Convention; konvention. (d) Evaluation and strengthening d) Utvärdering och förstärkning of institutions, public service av institutioner, hantering av management and the management offentliga tjänster och allmänna of public finances, including pub- medel (innefattande offentlig upplic procurement, and the private handling) och av den privata seksector; torn. (e) Preventing and combating e) Förebyggande och bekämpthe transfer of proceeds of offen- ning av överföring av vinning av ces established in accordance with brott som straffbeläggs enligt this Convention and recovering denna konvention och återställansuch proceeds; de av sådan vinning. (f) Detecting and freezing of the f) Uppdagande av överföring av transfer of proceeds of offences och frysning av vinning av brott established in accordance with this som straffbeläggs enligt denna Convention; konvention. (g) Surveillance of the move- g) Övervakning av förflyttning ment of proceeds of offences av vinning av brott som straffestablished in accordance with this beläggs enligt denna konvention Convention and of the methods och metoder som används för att used to transfer, conceal or dis- överföra, dölja eller maskera sådan guise such proceeds; vinning. (h) Appropriate and efficient h) Lämpliga och effektiva juri-

legal and administrative mechan- diska och administrativa mekanisisms and methods for facilitating mer och metoder för att underlätta Bilaga 1 the return of proceeds of offences återställande av vinning av brott established in accordance with this som straffbeläggs enligt denna Convention; konvention. (i) Methods used in protecting i) Metoder för att skydda brottvictims and witnesses who soffer och vittnen som samarbetar cooperate with judicial authorities; med de rättsliga myndigheterna. and (j) Training in national and j) Utbildning i nationella och international regulations and in internationella bestämmelser och i languages. språk. 2. States Parties shall, according 2. Konventionsstaterna skall, i to their capacity, consider affor- enlighet med sina förutsättningar, ding one another the widest överväga att lämna varandra störmeasure of technical assistance, sta möjliga tekniska bistånd, särespecially for the benefit of deve- skilt till förmån för utveckloping countries, in their res- lingsländer, i sina planer och propective plans and programmes to gram för att bekämpa korruption, combat corruption, including däribland materiellt stöd och material support and training in utbildning inom de områden som the areas referred to in paragraph 1 avses i punkt 1 i denna artikel of this article, and training and samt utbildning och bistånd och assistance and the mutual ex- ömsesidigt utbyte av relevanta change of relevant experience and erfarenheter och specialkunskaper, specialized knowledge, which will som underlättar internationellt facilitate international cooperation samarbete mellan konventionsbetween States Parties in the areas staterna i fråga om utlämning och of extradition and mutual legal ömsesidig rättslig hjälp. assistance. 3. States Parties shall 3. Konventionsstaterna skall i strengthen, to the extent necessary, nödvändig utsträckning öka sina efforts to maximize operational ansträngningar att maximera opeand training activities in inter- rativ verksamhet och utbildningsnational and regional organiza- verksamhet i internationella och tions and in the framework of regionala organisationer och inom relevant bilateral and multilateral ramen för berörda bilaterala och agreements or arrangements. multilaterala avtal eller överenskommelser. 4. States Parties shall consider 4. Konventionsstaterna skall assisting one another, upon överväga att på begäran hjälpa request, in conducting evaluations, varandra i fråga om att utföra utstudies and research relating to the värderingar, studier och forskning types, causes, effects and costs of avseende typer av, orsaker till, corruption in their respective verkningar av och kostnader för countries, with a view to develop- korruption i sina respektive länder ing, with the participation of com- med sikte på att, tillsammans med petent authorities and society, behöriga myndigheter och samstrategies and action plans to com- hället, utveckla strategier och bat corruption. handlingsplaner för att bekämpa korruption.

5. In order to facilitate the 5. För att underlätta återställanrecovery of proceeds of offences de av vinning av brott som straff- Bilaga 1 established in accordance with this beläggs enligt denna konvention Convention, States Parties may får konventionsstaterna samarbeta cooperate in providing each other genom att lämna varandra namn with the names of experts who på sakkunniga som kan bidra till could assist in achieving that att uppnå detta mål. objective. 6. States Parties shall consider 6. Konventionsstaterna skall using subregional, regional and överväga att utnyttja lokala, regiointernational conferences and nala och internationella konferenseminars to promote cooperation ser och seminarier för att främja and technical assistance and to samarbete och tekniskt bistånd och stimulate discussion on problems för att stimulera diskussion om of mutual concern, including the gemensamma problem, däribland special problems and needs of de särskilda problemen och bedeveloping countries and countries hoven hos utvecklingsländer och with economies in transition. länder med ekonomi under omvandling. 7. States Parties shall consider 7. Konventionsstaterna skall establishing voluntary mechanisms överväga att upprätta frivilliga mewith a view to contributing kanismer med sikte på att bidra financially to the efforts of finansiellt genom tekniska developing countries and countries biståndsprogram och projekt till with economies in transition to ansträngningarna i utvecklingslänapply this Convention through der och länder med ekonomi under technical assistance programmes omvandling att tillämpa denna and projects. konvention. 8. Each State Party shall con- 8. Varje konventionsstat skall sider making voluntary contribu- överväga att lämna frivilliga bitions to the United Nations Office drag till Förenta nationernas organ on Drugs and Crime for the pur- för narkotika- och brottsprevention pose of fostering, through the i syfte att genom detta organ Office, programmes and projects främja program och projekt i in developing countries with a utvecklingsländer med sikte på att view to implementing this Con- tillämpa denna konvention. vention.

Article 61 Collection, exchange Artikel 61 Insamling, utbyte och and analysis of information on analys av information om korcorruption ruption

1. Each State Party shall con- 1. Varje konventionsstat skall sider analysing, in consultation överväga att i samråd med sakwith experts, trends in corruption kunniga analysera utvecklingen av in its territory, as well as the korruption inom sitt territorium circumstances in which corruption samt de förhållanden under vilka offences are committed. korruptionsbrott begås. 2. States Parties shall consider 2. Konventionsstaterna skall developing and sharing with each överväga att, sinsemellan och other and through international genom internationella och regio-

and regional organizations statis- nala organisationer, utveckla och tics, analytical expertise concern- utbyta statistik och analytisk sak- Bilaga 1 ing corruption and information kunskap om korruption och inforwith a view to developing, insofar mation i syfte att i möjlig as possible, common definitions, utsträckning utveckla gemensamstandards and methodologies, as ma definitioner, normer och mewell as information on best toder liksom även information om practices to prevent and combat bästa praxis för att förebygga och corruption. bekämpa korruption. 3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat skall consider monitoring its policies överväga att se över sin praxis och and actual measures to combat sina konkreta åtgärder för att becorruption and making assess- kämpa korruption och utvärdera ments of their effectiveness and deras tillämpning och effektivitet. efficiency.

Article 62 Other measures: Artikel 62 Övriga åtgärder: geimplementation of the Conven- nomförande av konventionen getion through economic develop- nom ekonomisk utveckling och ment and technical assistance tekniskt bistånd

1. States Parties shall take 1. Konventionsstaterna skall measures conducive to the optimal vidta sådana åtgärder som på bästa implementation of this Convention möjliga sätt främjar genomföranto the extent possible, through det av denna konvention genom international cooperation, taking internationellt samarbete med beinto account the negative effects of aktande av korruptionens skadliga corruption on society in general, in inverkan på samhället i allmänhet particular on sustainable develop- och på hållbar utveckling i synnerment. het. 2. States Parties shall make 2. Konventionsstaterna skall, i concrete efforts to the extent möjligaste mån och i samarbete possible and in coordination with med varandra och med internatioeach other, as well as with inter- nella och regionala organisationer, national and regional organiza- göra konkreta ansträngningar i föltions: jande avseenden: (a) To enhance their cooperation a) Att öka samarbetet på skilda at various levels with developing plan med utvecklingsländerna för countries, with a view to strength- att förbättra deras förmåga att ening the capacity of the latter to förebygga och bekämpa korrupprevent and combat corruption; tion. (b) To enhance financial and b) Att öka det ekonomiska och material assistance to support the materiella biståndet för att stödja efforts of developing countries to utvecklingsländernas ansträngprevent and fight corruption effec- ningar att effektivt förebygga och tively and to help them implement bekämpa korruption och hjälpa this Convention successfully; dem att framgångsrikt tillämpa denna konvention. (c) To provide technical assis- c) Att lämna utvecklingsländer tance to developing countries and och länder med ekonomi under countries with economies in tran- omvandling tekniskt bistånd för att

sition to assist them in meeting hjälpa dem att tillgodose sina their needs for the implementation behov för att tillämpa denna kon- Bilaga 1 of this Convention. To that end, vention. I detta syfte skall konven- States Parties shall endeavour to tionsstaterna sträva efter att lämna make adequate and regular volun- tillräckliga och regelbundna friviltary contributions to an account liga bidrag till en fond öppnad särspecifically designated for that skilt för detta ändamål i en purpose in a United Nations fun- finansiell institution med anknytding mechanism. States Parties ning till Förenta nationerna. Konmay also give special con- ventionsstaterna kan också särskilt sideration, in accordance with överväga, i enlighet med sin lagtheir domestic law and the provi- stiftning och med bestämmelserna sions of this Convention, to contri- i denna konvention, att bidra till buting to that account a percentage denna fond med en andel av de of the money or of the correspon- belopp eller motsvarande värde av ding value of proceeds of crime or vinning av brott eller egendom, property confiscated in accordance som förverkats i enlighet med with the provisions of this Con- bestämmelserna i denna konvenvention; tion. (d) To encourage and persuade d) Att uppmuntra och övertyga other States and financial institu- andra stater och i förekommande tions as appropriate to join them in fall finansiella institutioner att efforts in accordance with this medverka i strävandena i enlighet article, in particular by providing med denna artikel, särskilt genom more training programmes and att tillhandahålla fler utbildningsmodern equipment to developing program och modern utrustning till countries in order to assist them in utvecklingsländerna för att hjälpa achieving the objectives of this dem att förverkliga syftena med Convention. denna konvention. 3. To the extent possible, these 3. Så långt som möjligt skall measures shall be without dessa åtgärder inte inkräkta på prejudice to existing foreign gjorda åtaganden om utländskt assistance commitments or to bistånd eller andra ekonomiska other financial cooperation samarbetsöverenskommelser på arrangements at the bilateral, det bilaterala, regionala eller interregional or international level. nationella planet. 4. States Parties may conclude 4. Konventionsstaterna får träffa bilateral or multilateral agreements bilaterala eller multilaterala avtal or arrangements on material and eller ingå överenskommelser om logistical assistance, taking into materiellt och logistiskt stöd med consideration the financial beaktande av de ekonomiska överarrangements necessary for the enskommelser som är nödvändiga means of international cooperation för att de åtgärder i det internatioprovided for by this Convention to nella samarbete som avses i denna be effective and for the prevention, konvention skall bli effektiva och detection and control of corrup- för att förebygga, uppdaga och tion. kontrollera korruption.

Chapter VII Mechanisms for Kapitel VII Tillämpningsmekaimplementation nismer Bilaga 1

Article 63 Conference of the Artikel 63 Konventionsstaternas States Parties to the Convention konferens

1. A Conference of the States 1. Härmed inrättas en konven- Parties to the Convention is hereby tionsstatskonferens, vars syfte är established to improve the att förbättra konventionsstaternas capacity of and cooperation betwe- samarbete och förmåga att uppnå en States Parties to achieve the de mål som anges i denna konobjectives set forth in this Conven- vention samt att främja och grantion and to promote and review its ska genomförandet av den. implementation. 2. The Secretary-General of the 2. Förenta nationernas general- United Nations shall convene the sekreterare skall sammankalla Conference of the States Parties konferensen senast ett år efter det not later than one year following att denna konvention har trätt i the entry into force of this Con- kraft. Därefter skall regelbundna vention. Thereafter, regular meet- möten med konferensen hållas i ings of the Conference of the enlighet med den arbetsordning States Parties shall be held in som antas av konferensen. accordance with the rules of procedure adopted by the Conference. 3. The Conference of the States 3. Konferensen skall anta arbets- Parties shall adopt rules of pro- ordning och regler för de verksamcedure and rules governing the heter som anges i denna artikel, functioning of the activities set däribland regler om observatörers forth in this article, including rules rätt att närvara och delta samt om concerning the admission and betalning av kostnader som denna participation of observers, and the verksamhet medför. payment of expenses incurred in carrying out those activities. 4. The Conference of the States 4. Konferensen skall fastställa Parties shall agree upon activities, verksamheter, förfaranden och procedures and methods of work arbetsmetoder för att uppfylla de to achieve the objectives set forth mål som anges i punkt 1 i denna in paragraph 1 of this article, artikel, inbegripet följande: including: (a) Facilitating activities by a) Att underlätta konventions- States Parties under articles 60 and staternas verksamhet enligt artik- 62 and chapters II to V of this larna 60 och 62 och kapitlen II – V Convention, including by i denna konvention, inklusive geencouraging the mobilization of nom att uppmuntra till att uppbåda voluntary contributions; frivilliga bidrag. (b) Facilitating the exchange of b) Att underlätta informationsinformation among States Parties utbyte mellan konventionsstaterna on patterns and trends in corrup- om mönster och utvecklingstention and on successful practices denser i fråga om korruption och for preventing and combating it om effektiva metoder för att föreand for the return of proceeds of bygga och bekämpa korruptionen

crime, through, inter alia, the och för återställande av vinning av publication of relevant information brott, bl.a. annat genom att publi- Bilaga 1 as mentioned in this article; cera relevant information som avses i denna artikel. (c) Cooperating with relevant c) Att samarbeta med berörda international and regional orga- internationella och regionala ornizations and mechanisms and ganisationer och organ samt frinon-governmental organizations; villigorganisationer. (d) Making appropriate use of d) Att på lämpligt sätt använda relevant information produced by relevant information som framother international and regional ställts av andra internationella och mechanisms for combating and regionala organ för att bekämpa preventing corruption in order to och förebygga korruption för att avoid unnecessary duplication of undvika onödigt dubbelarbete. work; (e) Reviewing periodically the e) Att regelbundet se över hur implementation of this Convention konventionsstaterna tillämpar denby its States Parties; na konvention. (f) Making recommendations to f) Att avge rekommendationer improve this Convention and its för att förbättra denna konvention implementation; och dess tillämpning. (g) Taking note of the technical g) Att beakta konventionsstaterassistance requirements of States nas behov av tekniskt bistånd med Parties with regard to the imple- genomförandet av denna konvenmentation of this Convention and tion och rekommendera åtgärder recommending any action it may som konferensen bedömer vara deem necessary in that respect. nödvändiga i detta syfte. 5. For the purpose of paragraph 5. I de syften som avses i punkt 4 of this article, the Conference of 4 i denna artikel skall konferensen the States Parties shall acquire the inhämta nödvändiga kunskaper om necessary knowledge of the de åtgärder som konventionsstatermeasures taken by States Parties in na vidtagit för att genomföra konimplementing this Convention and ventionen och om de svårigheter the difficulties encountered by de mött i detta arbete med hjälp av them in doing so through infor- uppgifter som tillhandahålls av mation provided by them and dem och genom sådana tillkomthrough such supplemental review mande granskningsformer som mechanisms as may be established konferensen kan införa. by the Conference of the States Parties. 6. Each State Party shall provide 6. Varje konventionsstat skall the Conference of the States lämna konferensen de upplysning- Parties with information on its ar om sina program, planer och programmes, plans and practices, metoder samt lagstiftningsåtgärder as well as on legislative and och administrativa åtgärder för att administrative measures to imple- genomföra denna konvention som ment this Convention, as required konventionsstatskonferensen beby the Conference of the States gär. Konferensen skall överväga Parties. The Conference of the vilken metod som är effektivast States Parties shall examine the för att ta emot och agera på most effective way of receiving upplysningar, inkluderande upp-

and acting upon information, lysningar från konventionsstaterna including, inter alia, information och från behöriga internationella Bilaga 1 received from States Parties and organisationer. Upplysningar från from competent international orga- berörda frivilligorganisationer som nizations. Inputs received from är vederbörligen ackrediterade i relevant non-governmental orga- enlighet med förfaranden som nizations duly accredited in accor- konferensen bestämmer kan också dance with procedures to be decid- övervägas. ed upon by the Conference of the States Parties may also be considered. 7. Pursuant to paragraphs 4 to 6 7. Enligt punkterna 4 till 6 i of this article, the Conference of denna artikel skall konferensen, the States Parties shall establish, if om den anser det vara nödvändigt, it deems it necessary, any approp- upprätta lämpliga mekanismer riate mechanism or body to assist eller organ för att biträda den i en in the effective implementation of effektiv tillämpning av konventiothe Convention. nen.

Article 64 Secretariat Artikel 64 Sekretariat

1. The Secretary-General of the 1. Förenta nationernas general- United Nations shall provide the sekreterare skall tillhandahålla necessary secretariat services to konventionsstatskonferensen nödthe Conference of the States vändiga sekretariatstjänster. Parties to the Convention. 2. The secretariat shall: 2. Sekretariatet skall (a) Assist the Conference of the a) biträda konventionsstatskon- States Parties in carrying out the ferensen med att genomföra såactivities set forth in article 63 of dana verksamheter som avses i this Convention and make arrange- artikel 63 i denna konvention och ments and provide the necessary med att anordna och på erforderservices for the sessions of the ligt sätt betjäna konferensens mö- Conference of the States Parties; ten, (b) Upon request, assist States b) på begäran biträda konven- Parties in providing information to tionsstaterna i att lämna konfethe Conference of the States rensen upplysningar i enlighet med Parties as envisaged in article 63, artikel 63.5 och 63.6 i denna konparagraphs 5 and 6, of this Con- vention, och vention; and (c) Ensure the necessary co- c) tillgodose nödvändig samordordination with the secretariats of ning med sekretariaten i andra relevant international and regional ifrågakommande internationella organizations. och regionala organisationer.

Chapter VIII Final provisions Kapitel VIII Slutbestämmelser

Article 65 Implementation of the Artikel 65 Tillämpning av Convention konventionen

1. Each State Party shall take the 1. Varje konventionsstat skall, i

necessary measures, including enlighet med grundprinciperna i legislative and administrative sin nationella rättsordning, vidta Bilaga 1 measures, in accordance with fun- nödvändiga åtgärder, däribland damental principles of its domestic lagstiftningsåtgärder och administlaw, to ensure the implementation rativa åtgärder, för att tillse att of its obligations under this Con- dess åtaganden i enlighet med vention. denna konvention förverkligas. 2. Each State Party may adopt 2. Varje konventionsstat får tillmore strict or severe measures lämpa striktare eller strängare åtthan those provided for by this gärder än de som avses i denna Convention for preventing and konvention för att förebygga och combating corruption. bekämpa korruption.

Article 66 Settlement of disputes Artikel 66 Tvistlösning

l. States Parties shall endeavour 1. Konventionsstaterna skall to settle disputes concerning the sträva efter att lösa tvister om tolkinterpretation or application of this ningen eller tillämpningen av de- Convention through negotiation. nna konvention genom förhandling. 2. Any dispute between two or 2. Tvister mellan två eller flera more States Parties concerning the konventionsstater om tolkningen interpretation or application of this eller tillämpningen av denna kon- Convention that cannot be settled vention som inte kan lösas genom through negotiation within a förhandling inom skälig tid skall, reasonable time shall, at the på begäran av någon av dem, hänrequest of one of those States skjutas till skiljeförfarande. Om Parties, be submitted to arbitration. dessa konventionsstater sex måna- If, six months after the date of the der efter dagen för hänskjutandet request for arbitration, those States till skiljeförfarande inte har kunnat Parties are unable to agree on the komma överens om hur skiljeförorganization of the arbitration, any farandet skall ske, får en av dem one of those States Parties may hänskjuta tvisten till Internatiorefer the dispute to the Inter- nella domstolen i enlighet med national Court of Justice by dennas stadga. request in accordance with the Statute of the Court. 3. Each State Party may, at the 3. Varje konventionsstat får, när time of signature, ratification, den undertecknar, ratificerar, godacceptance or approval of or tar, godkänner eller ansluter sig till accession to this Convention, denna konvention, förklara att den declare that it does not consider inte anser sig vara bunden av itself bound by paragraph 2 of this punkt 2 i denna artikel. De övriga article. The other States Parties konventionsstaterna skall inte vara shall not be bound by paragraph 2 bundna av punkt 2 i denna artikel of this article with respect to any gentemot en konventionsstat som State Party that has made such a har gjort ett sådant förbehåll. reservation. 4. Any State Party that has made 4. En konventionsstat som har a reservation in accordance with gjort ett förbehåll i enlighet med paragraph 3 of this article may at punkt 3 i denna artikel kan när

any time withdraw that reservation som helst återta detta genom ett by notification to the Secretary- meddelande till Förenta nationer- Bilaga 1 General of the United Nations. nas generalsekreterare.

Article 67 Signature, ratifica- Artikel 67 Undertecknande, tion, acceptance, approval and ratifikation, godtagande, godaccession kännande och anslutning

1. This Convention shall be 1. Denna konvention skall stå open to all States for signature öppen för undertecknande av alla from 9 to 11 December 2003 in stater från och med den 9 till och Merida, Mexico, and thereafter at med den 11 december 2003 i United Nations Headquarters in Mérida i Mexiko och därefter vid New York until 9 December 2005. Förenta nationernas högkvarter i New York till och med den 9 december 2005. 2. This Convention shall also be 2. Konventionen skall också stå open for signature by regional öppen för undertecknande av economic integration organiza- regionala organisationer för ekotions provided that at least one nomisk integration, om minst en member State of such organization medlemsstat i en sådan organisahas signed this Convention in tion har undertecknat konventioaccordance with paragraph 1 of nen i enlighet med punkt 1 i denna this article. artikel. 3. This Convention is subject to 3. Denna konvention skall ratiratification, acceptance or approv- ficeras, godtas eller godkännas. al. Instruments of ratification, Instrument avseende ratifikaacceptance or approval shall be tion, godtagande eller godkännandeposited with the Secretary- de skall deponeras hos Förenta General of the United Nations. A nationernas generalsekreterare. En regional economic integration regional organisation för ekonoorganization may deposit its misk integration får deponera sitt instrument of ratification, accept- instrument avseende ratifikation, ance or approval if at least one of godtagande eller godkännande, om its member States has done like- minst en av dess medlemsstater wise. In that instrument of ratifi- har gjort detsamma. I sitt instrucation, acceptance or approval, ment avseende ratifikation, godsuch organization shall declare the tagande eller godkännande skall extent of its competence with organisationen förklara omfattrespect to the matters governed by ningen av sin behörighet med avthis Convention. seende på frågor som regleras i konventionen. Such organization shall also En sådan organisation skall inform the depositary of any rele- också meddela depositarien varje vant modification in the extent of ändring av betydelse i fråga om its competence. behörigheten. 4. This Convention is open for 4. Denna konvention skall stå accession by any State or any öppen för anslutning av stater eller regional economic integration regionala organisationer för ekoorganization of which at least one nomisk integration i vilka minst en

member State is a Party to this medlemsstat är part i konventio- Convention. Instruments of acces- nen. Anslutningsinstrument skall Bilaga 1 sion shall be deposited with the deponeras hos Förenta nationernas Secretary-General of the United generalsekreterare. Vid sin anslut- Nations. At the time of its acces- ning skall en sådan organisation sion, a regional economic integra- förklara omfattningen av sin behötion organization shall declare the righet med avseende på frågor som extent of its competence with regleras i konventionen. Organisarespect to matters governed by this tionen skall också meddela deposi- Convention. Such organization tarien varje ändring av betydelse i shall also inform the depositary of fråga om behörigheten. any relevant modification in the extent of its competence.

Article 68 Entry into force Artikel 68 Ikraftträdande

1. This Convention shall enter 1. Denna konvention träder i into force on the ninetieth day kraft den nittionde dagen efter after the date of deposit of the dagen för deponering av det thirtieth instrument of ratification, trettionde instrumentet avseende acceptance, approval or accession. ratifikation, godtagande, godkän- For the purpose of this paragraph, nande eller anslutning. För det syfany instrument deposited by a te som avses i denna punkt skall regional economic integration ett instrument som deponerats av organization shall not be counted en regional organisation för ekoas additional to those deposited by nomisk integration inte räknas utmember States of such organiza- över de instrument som deponerats tion. av medlemsstaterna i organisationen. 2. For each State or regional 2. För varje stat eller regional economic integration organization organisation för ekonomisk integratifying, accepting, approving or ration som ratificerar, godtar, godacceding to this Convention after känner eller ansluter sig till denna the deposit of the thirtieth instru- konvention efter det att det ment of such action, this Conven- trettionde instrumentet har depotion shall enter into force on the nerats, träder konventionen i kraft thirtieth day after the date of den trettionde dagen efter dagen deposit by such State or organiza- för ifrågavarande stats eller orgation of the relevant instrument or nisations deponering av motsvaon the date this Convention enters rande instrument eller den dag då into force pursuant to paragraph 1 konventionen träder i kraft enligt of this article, whichever is later. punkt 1 i denna artikel, beroende på vilken händelse som inträffar sist.

Article 69 Amendment Artikel 69 Ändringar

1. After the expiry of five years 1. Fem år efter konventionens from the entry into force of this ikraftträdande får en konventions- Convention, a State Party may stat inkomma med ändringsförslag propose an amendment and trans- till Förenta nationernas general-

mit it to the Secretary-General of sekreterare, som skall delge konthe United Nations, who shall ventionsstaterna och konventions- Bilaga 1 thereupon communicate the pro- statskonferensen dessa för överväposed amendment to the States gande och antagande. Konferensen Parties and to the Conference of skall göra alla tänkbara ansträngthe States Parties to the Conven- ningar för att uppnå enhällighet tion for the purpose of considering om ändringar. Om alla ansträngand deciding on the proposal. The ningar att uppnå enhällighet har Conference of the States Parties varit förgäves och ingen enighet shall make every effort to achieve uppnåtts, skall som en sista utväg consensus on each amendment. If för att ändringen skall antas krävas all efforts at consensus have been att den godtagits av en majoritet av exhausted and no agreement has två tredjedelar av vid konferensen been reached, the amendment närvarande och röstande konvenshall, as a last resort, require for its tionsstater. adoption a two-thirds majority vote of the States Parties present and voting at the meeting of the Conference of the States Parties. 2. Regional economic integra- 2. Regionala organisationer för tion organizations, in matters ekonomisk integration får i frågor within their competence, shall som faller inom deras behörighet exercise their right to vote under utöva sin rösträtt enligt denna artithis article with a number of votes kel med det antal röster som motequal to the number of their svarar antalet av dess medlemsmember States that are Parties to stater som är parter i denna konthis Convention. Such organiza- vention. Sådana organisationer får tions shall not exercise their right inte utöva sin rösträtt när dess to vote if their member States medlemsstater utövar sin rösträtt exercise theirs and vice versa. och omvänt. 3. An amendment adopted in 3. En ändring som antagits i accordance with paragraph 1 of enlighet med punkt 1 i denna artithis article is subject to ratifica- kel skall ratificeras, godtas eller tion, acceptance or approval by godkännas av konventionsstaterna. States Parties. 4. An amendment adopted in 4. En ändring som antagits i accordance with paragraph 1 of enlighet med punkt 1 i denna artithis article shall enter into force in kel träder i kraft för en konvenrespect of a State Party ninety days tionsstat 90 dagar efter dagen för after the date of the deposit with deponering hos Förenta nationerthe Secretary-General of the nas generalsekreterare av ett in- United Nations of an instrument of strument avseende ratifikation, ratification, acceptance or approv- godtagande eller godkännande av al of such amendment. ändringen. 5. When an amendment enters 5. När en ändring träder i kraft, into force, it shall be binding on är den bindande för de konventhose States Parties which have tionsstater som har uttryckt sitt expressed their consent to be medgivande till att vara bundna av bound by it. Other States Parties den. De övriga konventionsstashall still be bound by the terna skall fortsätta att vara bundprovisions of this Convention and na av bestämmelserna i denna

any earlier amendments that they konvention och av tidigare ändhave ratified, accepted or approv- ringar som de har ratificerat, god- Bilaga 1 ed. tagit eller godkänt.

Article 70 Denunciation Artikel 70 Uppsägning

1. A State Party may denounce 1. En konventionsstat får säga this Convention by written upp denna konvention genom ett notification to the Secretary- skriftligt meddelande till Förenta General of the United Nations. nationernas generalsekreterare. Such denunciation shall become Uppsägningen träder i kraft ett år effective one year after the date of efter den dag då generalsekreterareceipt of the notification by the ren mottog meddelandet. Secretary-General. 2. A regional economic integra- 2. En regional organisation för tion organization shall cease to be ekonomisk integration skall uppa Party to this Convention when höra att vara part i denna konvenall of its member States have tion när alla dess medlemsstater denounced it. har upphört att vara parter i konventionen.

Article 71 Depositary and Artikel 71 Depositarie och språk languages

1. The Secretary-General of the 1. Förenta nationernas general- United Nations is designated sekreterare utses till depositarie för depositary of this Convention. denna konvention. 2. The original of this Conven- 2. Originalet till denna konvention, of which the Arabic, Chinese, tion, vars arabiska, engelska, English, French, Russian and franska, kinesiska, ryska och Spanish texts are equally authen- spanska texter är lika giltiga, skall tic, shall be deposited with the deponeras hos Förenta nationernas Secretary-General of the United generalsekreterare. Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the Till bekräftelse härav har undersigned plenipotentiaries, be- undertecknade, därtill vederböring duly authorized thereto by ligen bemyndigade av sina their respective Governments, respektive regeringar, underteckhave signed this Convention. nat denna konvention.

Sammanfattning av departementspromemorian

Bilaga 2

Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption (Ds 2005:38)

I promemorian föreslås det att Sverige skall tillträda Förenta nationernas (FN) konvention mot korruption. Konventionen antogs den 31 oktober 2003 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Mérida den 9–11 december 2003. Sverige undertecknade konventionen den 9 december 2003. Konventionen har undertecknats av ett stort antal stater, bl.a. de flesta av medlemsstaterna i Europeiska unionen. Konventionen utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet med bekämpning av den internationella brottsligheten. Den bygger vidare på flera tidigare konventioner som utarbetats av FN, bl.a. konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism. Eftersom bestämmelserna i konventionen mot korruption i många avseenden är identiska med eller liknar dem som finns i andra konventioner som Sverige tillträtt har, i mån av behov, en anpassning av den svenska lagstiftningen redan gjorts. I övriga delar bedöms några lagändringar inte vara nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 3 Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Kammarkollegiet, Skatteverket, Tullverket, Statskontoret, Finansinspektionen, Nämnden för offentlig upphandling, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Arbetsgivarverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Stockholms Handelskammare, Föreningen Svensk Handel, Institutet mot mutor, Sveriges advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation, Svenska Bankföreningen och Transparency International Sverige. Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket, Svenskt Näringsliv, Företagarförbundet, Bokföringsnämnden, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation, Statstjänstemannaförbundet, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges domareförbund har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 2007 Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, statsråden Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Odenberg, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2006/07:74 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption.