Utredning angående omorganisation av polisväsendet i riket

%

^

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T E E D N I N G A E 1922: 4 9 SOCIAEDEPARTEMEJYTET

UTREDNING ANGÅENDE

OMORGANISATION AV POLISVÄSENDET I RIKET UTARBETAD PÅ OFFENTLIGT UPPDRAG AV

S. LINNÉR

S T O C K H O L M 19 2 2

Statens offentliga utredningar 1922. K. r o n o l o g i s k J(t ill Hl

f ö r t e c k 11 i n g. i'i—JIdi'S.

Återfinnes ii omslagen t i l l u t r e d n i n g a r n a 1—17.

April—December. 1. Några I a k t t a g e l s e r frän 1921 å r s r i k s d a g s m a n n a v a l . Av , i m p o r t av u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m till o m o r g a n i s a t i t i o n av E . v. H e i d é n s t a m . Norstedt. 20 s. J u . f r ö k o n t r o l l v e r k s a n i l i e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 1 s. J o . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 2. Arbets- j 2G Utkast t i l l l a g o m visst t r y g g a n d e av b y g g n a d s . s b o r g e n ä r e r s f o r d r i n g a r m . m . T u l l b e r g . 51 s. J u . stitistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamVärmhe-,en i Sveriges s t ä d e r o c h s t a d s l i k u a u d e s a m h ä l l e n . 27, R e d o g ö r e l s e för d e ecklesiastika b o s t ä l l e n a . 5. l a n d s l ä n . Av H . S k o g l u n d . B e c k m a n , x l v i j , G92»2 s. E . Av B . N y s t r ö m . Norstedt. 208 s. S. 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s skrivelser till K u n g l . Maj:t d e n 28 28, B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö resiskrifter och o r d n a n d e t a v b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. .1 Betänapril 1922 m e d förslag till t a x e ä n d r i n g s a m t d e n 5 m a j k a n d e m e d förslag till Kungl. Maj:ts n å d i g a stadjdga an1912 m e d y t t r a n d e över tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s g å e n d e s k y d d för m ä n n i s k o r vid b r a n d f a r a i n o m i i n d u l a n d e m . m . Sv, T r . - a k t i e b . 22 s. K. striella a r b e t s l o k a l e r . B e c k m a n . 15 s. I i . i. K l i m a t e t s i n v e r k a n p& b y g g n a d e r v i d v ä s t k u s t e n . K n n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. Marcus. 1 8 s . K. 29, F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e n d e o skolr e g l e m e n t e för flottan. 1. Skolor o c h k u r s e r f ö ö r sjö5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förändrad kyrklig indelm a n s k å r e n s m a n s k a p . Tullberg, v i j , 117 B. 1 bilil. F ö . ning och o r g a n i s a t i o n inom de till K r i s t i a n s t a d s o c h M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a r n a av L u n d s stift. lhcgg- i 30. Åtgärder m e t g o d s a n l i o p n i n g i t u l l p a c k h u s M I I . m . G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n ö v e e r 1914 sti im. 392 s. E. års t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . 101 1 s. F i . 6. Tillägg till b e t ä n k a n d e och förslag beträffande förrådsverksamheten vid m a r i n e n . T u l l b e r g , v j , 92 s. F ö . 31, S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges f a m i l j e n a m n . S t a t . . r e p r . anst. 12 s. F . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e , B sta im. 95 s. J o . 32 Bilaga till k o l ö n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . Bedo8. U t - e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främg ö r e l i e r för i n v e n t e r i n g av o d l i n g s j o r d . Av E . Hag.glnnd. jande. T u l l b e r g , v j , 124 s. 1 kart. E. Céntraltr. (2)', 279 s. 11 kart. J o . 9. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 7. F ö r s l a g 33 F ö r s l a g t i l l r e v i d e r a d l a g om a r b e t s t i d e n s b e g r ä n n s n i n g till l a g o m r ä t t till t i d n i n g s eller tidskrifts titel ni. m . jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftnhingcns Marcus. 54 s. IL. verkningar och a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a i n i . n i vissa 10. Om l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t och dess historiska uty r k e n . N o r s t e d t . (2), 186, 109* s. S. veckling. Av Ake H o l m b ä c k . Almqvist & Wiksell. 31. B e t ä n k a n d e och förslag avgivna av d e n a v KKungl. 95 s. S. Maj:t d e n 31 a u g u s t i 1920 tillsatta k o m m i t t é f ö r r verks t ä l l a n d e av u t r e d n i n g , h u r u v i d a k r i g s d o m s t o l i l a r n a i 11—12. B e t ä n k a n d e m e d förslag/ till lag a n g å e n d e k u l t u r fredstid lcuuua avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J J u . m i n n e s v å r d s a m t organisation av k u l t u r m i n n e s v å r d e n . B e t ä u b a n c i d e 1. 1. . l i s t o r i k , m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e j 85. 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u u n i g a . U t r e d n i n g och för8lag angående h ö j n i n g av m a a x i m i s t å n d p u n k t , u t l ä n d s k l a g s t i f t n i n g s a m t bilagor, viij, g r ä n s e n för den p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t i g h e t s k r e « d i t e n . 4S: s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g o c h motiv, xxiij, 197 s. | M a r c u s . 26 s. J o . Ceatraltr. E , 13. H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e n . 2. 30. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä ä n k a n Fa.-khögskolor och övriga vetenskapliga a n s t a l t e r . lhcggd e n . 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o u s f ö r h å l l a a n d e n . s t i i m . v j , 193 s. E. Av E. BosseuS. T u l l b e r g , iv, 102 s. F i . 14. S t a t s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen u n d e r k r i g s å r e n . 37. Underdånig) u t l å t a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n n g anAv b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgiven berättelse över dess g å e n d e t i l l v e r k n i n g o c h b e s k a t t n i n g av m a l t d r r y c k e r Verksamhet åren 1917 —1921. M a r c u s . 353 s. II. ni. in. M a r c u s . 143 s. F i . 15. S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g <>cb för38. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä ä n k a n sia,' till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g av k o s t n a d e r n a för d e n d e n . 13. D e n s v e n s k a k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utitveckofficiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e av en perling 1890-1913. Av B . Ohlin. M a r c u s , iv, 3S s. F i . m a n e n t k o n t r o l l (iver d e t s t a t i s t i s k a arbetet m . ni. Beck39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m motorfefordon n i a n . x, 367 s. F i . j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r f a t t n i n g a r s a n m t till s t a d g a o m trafiken a vägar och g a t o r . V. P e t t e e r s o n . IG. Förelag till vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e n i a r ö r a n d e j vij, 254 s. 4 bil. K. jakt o c h f ä g e l s k y d d . 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysn i a g s b e s t ä m m e l s é r m . m . M a r c u s . 317 s. .lo. 40. Tull- o c h t r a k t a t k o i i i m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h betärinkand e n . 12. M a r g a r i n i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d säiirskild 17. B e t ä n k a n d e ocb förslag r ö r a n d e det a k a d e m i s k a beh ä n s y n till f ö r h å l l a n d e n a före v ä r l d s k r i g e t . Av J . Lr,ublin. foi I r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , B e r l i n g . 268 s. E . T u l l b e r g , i v, 184 s. F i . 18. D e ' s v e n s k a l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bokf ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L . N a n n e s o n . M e d d e l a n d e 4 1 . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h Letäiinkanfrån K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 (Nr 6 1922). d e n . 14. H u v u d d r a g é n av det svenska j o r d b r u k e e t s utNorstedt, v j , 125 s. J o . v e c k l i n g 1871—1919. Av A . S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 1 2 0 J s . F i . 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t • 42. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä i i n k a n den. 15. Översikt a v j o r d b r u k e t s utvecklings i v i s s a till e r s ä t t n i n g för elektrisk a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . Höijer. Maarcns. 29 s. J u . iv, 97 s. F i . 20. M e l l a n h a n d s s a k k m i n i g e s b e t ä n k a n d e ang. ö l ä g e n h e t e r n a vid m e l l a n h a n d s s y s t e m e t i n o m l i v s m e d e l s h a n d e l n . E k - I 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till allmän s j u k h u s s t a d g a i m . m . l u n d . 295 s. J o . N o r s t e d t , • 302 s. S. 21. On. r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a val enligt la44. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e i i s l ö n e k o m m i t t é 4. B o t ä n k k a n d e garna d e n 9 j u n i 1922. Av E . v. H e i d é n s t a m . Becka n g å e n d e p e n s i o n e r i n g a v ioke-ordinarie p e r s o n a a l v i d m a n . (4% 51 s. S. p o s t v e r k e t , telegrafverket, statens j ä r n v ä g a r o c h sfctatens 22. K o i o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g t i l l i vattenfallsverk. T u l l b e r g , x, 112 s. K. k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e 45. O d l i n g s o r g a n i s a t i o n e i i s v e r k s a m h e t å r e n 1918 1922. förslag d e l s t i l l u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e a v i n t e n s i v t skogsM a r c u s . 46 s. J o . b r u k å d e n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a , dels till kraftigare 46. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om t v å n g s u p p f o o s t r a n befrämjande a v e g n a h e m s b i l d n i n g å enskild j o r d i å t u n g a f ö r b r y t a r e m . m . Beckman, i v , 232 s. J J u . N o r r l a n d . O n t r a l t r . (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . . T o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. O m b i l d a n u d e a v 23. B e t ä n k a n d e o c h "förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r n y a j o r d b r u k m . m . Marcus 358 s. J u . i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , v i i j , 143 s. F i . 48. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o g ö r e l s e föör r e s u l t a t e t av vissa av j o r d k o m m i s s i o n e n f ö r e t a g n a e n q ^ u é t e r 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medi j o r d f r å g a n . Av F . S a n d b e r g . M a r c u s , v i j , 239 s . . J u . delande från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 6. Ha;ggUtredning angående omorganisation av polisväseendet s t r ö m . 69 s. 3 p l . K. i r i k e t . Av S. L i n n é r . Beckman, ix, 416 s. S. 25. F ö r s l a g t i l l f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e e b o k stäverna t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = E c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = J o r d b r u k s departementet. F r å n den 1 a p r i l , då k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n n o r d n i n g (nr 98) t r ä d d e i kraft, u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA

INREDNINGAR 1922:

49 SOCIALDEPARTEMENTET

UTREDNING ANGÅENDE

OMORGANISATION AV POLISVÄSENDET I RIKET UTARBETAD PÅ OFFENTLIGT UPPDRAG AV

S. L I N N É R

STOCKHOLM 192'2 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1641 22]

Till Herr Statsrådet och chefen för KnngL socialdepartementet,

Tämlikt Kungl. Maj:ts den 28 januari 1921 givna bemyndigande har då" varande statsrådet och chefen för socialdepartementet uppdragit åt undertecknad att inom departementet biträda med utredning angående ordnandet av polisväsendet i riket. Sommaren 1921 bereddes mig tillfälle att med understöd av statsmedel företaga en resa till Norge och Danmark för att erhålla närmare kännedom om polisväsendets organisation i nämnda länder. Under en del av sistlidna vinter måste arbetet stå tillbaka för annat (offentligt uppdrag. Enligt nådigt brev den 19 maj 1922 har hovrättsrådet Sven Lawski Iförordnats att biträda vid ifrågavarande utredning. Utan hans skickliga <och intresserade medverkan hade det icke varit möjligt att inom tid, som tskett, avsluta arbetet. Den statistiska bearbetningen av infordrade uppgifter har efter mina anvisningar och under ledning av byråchefen i socialstyrelsen Bertil Nyström utförts av personal i styrelsen. Vissa historiska utredningar hava verkställts inom riksarkivet. En beräkning av kostnaderna för polispersonalens pensionering har utförts av professorn vid Tekniska högskolan Erik Fagerholm. Till polismästaren G. Hårleman och landsfogden Axel Hägg står jag i

IV

stor tacksamhetsskuld för den beredvillighet, varmed de lämnat mig upplysningar från sina verksamhetsområden. Någon redogörelse för polisväsendets organisation i utlandet har icke, såsom från början varit avsett, hunnit utarbetas. Vissa under senaste år verkställda utredningar och åtgärder, särskilt i Norge, Danmark och England, hava dock vunnit. beaktande i förslaget. Till Herr Statsrådet får jag härmed överlämna den verkställda utredningen. Stockholm i november 1922.

S.

LINNÉIl

INNEHÅLLSFÖRTECKNING; Sid.

INLEDNING

1 AVDELNING I. Polisväsendets nuvarande organisation Kiillor för redogörelsen s. 2.

2 Metod för redogörelsen s. 2.

A. Personalorganisationen I. Polismyndigheter, gemensamma för hela riket II. Lokala polismyndigheter, gemensamma för land och stad a) K o n u n g e n s b e f a l l n m g s h a v a n d e b) L a n d s f o g d a r III. Personalorganisationen på landsbygden a) L a n d s f i s k a l e r b) F j ä r d i n g s m a n c) S ä r s k i l t f ö r o r d n a d polispersonal p å l a n d s b y g d e n 1. Historik 2. Köpingsåklagare 3. Övrig, särskilt förordnad polispersonal på landsbygden IV. Personalorganisationen i städerna a) F r å g a n o m s t ä d e r n a s s k y l d i g h e t a t t b e k o s t a s i t t p o l i s v ä s e n ... b) P e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n 1. Polismästarstäderna 2. Övriga städer 3. Åklagarväsendet i städerna V. Hjälporganisationer för landsbygd och stad a) R e s e r v p o l i s s t y r k a b) L ä n s d e t e k t i v e r c) R i d a n d e polis

4 4 5 5 g 11 11 27 43 4^j 43 50 54 54 59 59 gg g7 g9 69 71 72

B.

76 7g 77 78

C

Särskilda anordningar för polisorganisationens effektivitet I. Anstalter för utbildning II. Uniform och beväpning III. Ersättning för vissa utgifter a) E r s ä t t n i n g för r e s o r och särskilda utgifter för p o l i s u n d e r s ö k n i n g m. m. '..., b) E r s ä t t n i n g för telefonavgifter IV. Arrestlokaler

78 81 82

Polispersonalens tjänsteställning 85 I. Historik 85 II. Gällande bestämmelser angående personalens antagande, entledigande, disciplinära bestraffning och ställning i övrigt 104 a) S t ä d e r m e d p o l i s m ä s t a r e 104 b) S t ä d e r u t a n p o l i s m ä s t a r e men med m a g i s t r a t 115 c) S t ä d e r u n d e r l a n d s r ä t t 132 d) L a n d s b y g d e n 137

vi: Sid.

D. P o l i s e n s uppgifter och åligganden I. Kriminalpolisuppgifter

U6 146

Åtalsrätt för polismyndighet, s. 14G; förundersökning, B. 147: åtgärder, då någon finnes ligga död, s. 147; rättsmedicinsk obduktioi, s. 147; handräckning åt utländskpolisrnyndighet, s. 148; villebråd, son skall an-vändas under förbjuden tid, s. 148.

TI. Ordningspolisuppgifter a) Å t g ä r d e r till t r y g g a n d e a v a l l m ä n s ä k e r h e t

149 149

Lösdriveri, s. 149; bettleri, s. 150; fylleri, s. 150; alkoholister, s. 150; sinnessjuka, B. 151; villkorligt frigivna, s. 151; utlänningar, s. 151; lufttrafik, s. 152; brevduvor, s. 152.

b) Å t g ä r d e r för a t t t r y g g a o r d n i n g e n vid s ä r s k i l d a tillfällen

153 Allmänna bestämmelser om ordningsstadganden för städerna, s. 153; tillfälliga ordningsföreskrifter, s. 153; ordningsstadgans tillämplighet å andra orter än städer, s. 153; torghandel, s. 155; offentlig föreställning, s. 156; krigsmanskaps deltagande i offentlig sammankomst, s. 156; rätt att upplösa sammankomst, s. 156 ; offentlig föreställning i hypnotism, s. 157; biografföreställning, s. 157; offentlig föreställning av utlänning m. fl., 8.157; kägelslagning, s. 157; inskrivningsförrättningar, s. 157: hämtning av värnpliktiga, s. 157; påkallande av militärhjälp, s. 158; tryckt skrift, s. 158.

c) Å t g ä r d e r för a t t t r y g g a offentlig s e d l i g h e t och a n s t ä n d i g h e t

158 Försäljning av rusdrycker, s. 158 ; beslag av rusdrycker m. m., s. 15»; försäljning av pilsnerdricka, s. 159; försäljning av tillagade, alkoholfriia drycker samt svagdricka, s. 159; försäljning av skattefri sprit, s. 160); försäljning av vissa tekniska alkoholhaltiga preparat, s. 160; hotell- oc;h pensionatrörolse, s. 160; badning, 8. 160; lotterier, s. 160; förevisnimg av djur, s. 160; rätt att omhändertaga djur, som utsatts för djurplågeri, s. 160.

d) Å t g ä r d e r för a t t t r y g g a a l l m ä n s a m f ä r d s e l

160 Gatutrafik, s. 160; avlastning av snö m. m., s. 161; sopning och rengöring, s. 161; åkare- och stadsbudstaxor, s. 161; utelöpande hundair, s. 161; skjutsanstalter, s. 161; väghållning, s. 162; automobiltrafilk, s. 162; flyguppvisning, s. 164; fartygstrafik, s. 164; järnvägstrafik, s. 16,4.

e) Å t g ä r d e r för a t t f ö r e b y g g a och h i n d r a o l y c k s h ä n d e l s e r

164 Stensprängning m. m., s. 164; upphuggning av is, s. 164; grävnimg m. m., s. 164; byggnadsverksamhet, s. 165; brandväsen och sotarre, s. 165; offentliga samlingslokaler, s. 165; hotell och pensionat, s. 16^5; eldfarliga oljor, s. 166; explosiva varor, s. 166; giftiga ämnen, s. 16(0; förgiftat lockbete, s. 166; skogseld, s. 16 6.

f) Å t g ä r d e r för a l l m ä n h ä l s o v å r d

167 I allmänhet, s. 167; renhållning å allmän plats, s. 167; smittlsamma sjukdomar, s. 167; pest, kolera, fläckfeber, återfallsfeber occh smittkoppor, s. 168; smittsamma sjukdomar å fartyg, s. 169; lunagsot, s. 169; könssjukdomar, s. 169; köttbesiktnings- och slakthustvånag, 8.169; margarin m. m., s. 169; smittsamma kreaturssjukdomar, s. 16S9.

g) Ö v e r v a k n i n g a v v i s s v e r k s a m h e t

170 Realisations- och gårdfarihandel, s. 170; mått och vikt, s. 17(70; pantlånerörelse, s. 170; skrot- och lumphandel, s. 171; tjänstehjonaskommissionärer, s. 171; utvandraragenter, s. 171; utvandring av värirnpliktig, s. 172; fredande av fornminnen, s. 172; naturminnesmärkenns fredande, s. 17 3.

h) Sociala uppgifter Vanartade barn, s. 173; fosterbarn, s. 173: barn utom ä k t e n s k a p e t , s. 173; förbud för underhållspliktig att avflytta från riket, s. 1758; barns användande vid offentliga förevisningar, s. 173; förbud för banrn att idka viss försäljning, s. 174; butiksstängning, s. 174; fattigvård ooch omhändertagande av nödställd person, s. 174; arbetarskydd, s. 17-74; skogs-, kolnings- och flottningsarbetares bostäder, s. 175; olycksfafall i arbete, s. 175; olycksfall av fiskare, s. 175; olycksfall under m i l i t ä r tjänstgöring, s. 175; tjänstehjon, s. 175; handräckning vid kyrkobokksföring och mantalsskrivning, s. 175.

vn Sid.

AVDELNING II. Förslag till omorganisation a r polisväsendet.. A. Grundlinjer för omorganisationen B. Detaljförslag I. Landsfogdar med biträden II. Landsfiskaler III. Fjärdingsman IV. Polismän pä landet a) F ö r ä n d r i n g a v k ö p i n g s å k l a g a r n a s s t ä l l n i n g b) Ö v r i g a i v i s s t s a m h ä l l e p å l a n d e t a n s t ä l l d a p o l i s m ä n • c) A v l a n d s t i n g a n s t ä l l d polispersonal (1) O r d n i n g s m ä n V. Polisorganisation i städerna a) S t a d s f l s k a l e r n a b) Ö v r i g a p o l i s m ä n i s t ä d e r n a VI. Reservpolisorganisation VII. Polispersonalens pensionering VIK. Särskilda anordningar för polisorganisationens effektivitet a) A n o r d n i n g a r för p o l i s p e r s o n a l e n s u t b i l d n i n g b) Uniformering och b e v ä p n i n g c) E r s ä t t n i n g för v i s s a utgifter 1. 2.

Ersättning för resor och särskilda utgifter Ersättning för telefonutgifter

176 •• 176 195 195 203 210 214 214 215 217 217 217 217 223 225 226 229 229 230 232 232 235

d) A r r e s t l o k a l e r 236 IX. Övergången till den nya organisationen 237 X. Kostnaderna för den föreslagna organisationen 240 a) K o s t n a d e r för a v s t a t e n avlönade t j ä n s t e m ä n 240 b) K o s t n a d e r för b i d r a g till avlöning 245 c) K o s t n a d e r för p e n s i o n e r i n g 250 d) K o s t n a d e r för s ä r s k i l d a a n o r d n i n g a r för p o l i s o r g a n i s a t i o n e n s effektivitet 250 e) S a m m a n f a t t n i n g 252 XI. Författningsförslag 257 Förslag till lag angående polisväsendet i riket 259 Förslag till lag om åklagarväsendet i stad 263 Förslag till polisreglemente för riket *D;> Förslag till kungörelse angående minimiavlöning till viss polispersonal och utbetalnin.g av statsbidrag till kostnaderna för polisväsendet 268 Förslag till kungörelse angående tillägg till reglementet den 31 december 1919 för startens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl -'« Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbanken 279 Förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen 279 Förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § 9, 11 och 12 punkterna i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall 280 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 4 § utsökningslagen 280 Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning av alhmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman 281 Förslag till lag om upphävande av 3 § i lagen den 30 mars 1920 om ersättning i vissa falll av allmänna medel till polisman för skada å kläder 281 Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjämstinnehavares r ä t t till pension 281 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 4, 6, 11, 35, 48 och 59 i instruktionen den 12 april 1918 för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrels e r n a anställda tjänstemän ... 282

VIII

Sid. Förslag till instruktion för landsfogdarna och länspolisassessorerna samt hos landsfogdarna anställda skrivbiträden 288 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 288 Förslag till instruktion för stadsfiskalerna 293 Förslag till instruktion för polismästare 297 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av punkt 12-.o) i kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar 299 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 10 mom. 3 i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen 300 Förslag till kungörelse angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter 300 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 december 18G3 angående nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar, samt om gottgörelse till fjärdingsman för vissa uppdrag 302 Förslag till Irangörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder. allmänna avgifter med mera (restindrivningsförordning) 302 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 14 december r 1917 angående indrivning och redoA isning av böter '. 303 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 § i kungörelsen den 14 december 1917 om landsfiskals och stadsfiskals dagbok i utsökningsmål samt angående vad vid utsökningslagens tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas 303 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 14 december 1917 angående dagbok i mål, som avses i lagarna om införsel i avlöning, pension eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, samt angåendle vad vid nämnda lagars tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas 304 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 30 mars 192!0 med vissa bestämmelser om tillämpningen av lagen om ersättning i vissa fall av allmännia medel till polisman för skada å kläder 304 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. i hälsovårdsstadgan den 1 9 juni 1919 304 Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den 31 decembe;r 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän o r d n i n g samt för eldsläckning och andra dylika ändamål 305

AVDELNING III. T a b e l l e r Tab. Tab.

1 A. Kostnader för polisväsendet åren 1920 och 1913 i städerna 308 I B . Kostnader för polisväsendet åren 1920 och 1913 i samhällen å landsbygdem med ordnad polisbevakning 311 T a b . 2. Värdet å kommunerna tillhöriga byggnader och inventarier för polisväsendet år 1920. A. Städerna 315 B. Landsbygden 315 T a b . 3. Stadsfiskalernas åklagarverksamhet. Medeltal för åren 1918—1920 316 T a b . 4. Vissa stadsfiskalers verksamhet såsom stadsfogdar och utmätningsman) enligt 3 § U. L. Medeltal för åren 1918 — 1920 317 T a b . 5. Stadsfiskalernas avlöningsförmåner åren 1913 och 1920 318 T a b . 6. Landsfogdarnas verksamhet och inkomster av tjänsten. Medeltal för årein 1918—1920 .' 319 T a b . 7. Landsfiskalernas verksamhet och inkomster av tjänsten. Medeltal för å r e m 1918—1920 320 Bil. till Tab. 7. Landsfiskalsdistriktens omfattning och areal (i kv.-nyniill) 344 Tal». 8. Köpingsåklagarnas verksamhet och inkomster. Medeltal för åren 1918—192(0 354 T a b . 9. Fjärdingsmansdistriktens omfattning samt fjärdingsmannens verksamhet^ och inkomster år 1920. A. Fjärdingsmansbefattningar, som anses lämna innehavaren full sysselisättning 356 B. Fjärdingsmansbefattningar, som icke anses lämna innehavaren ful.ll sysselsättning 356 T a b . 10 A. Inkomstförhållandena vid fjärdingsmansbefattningar, som anses lämna inne-ihavaren full sysselsättning. Medeltal för åren 1913 och 1920 358 T a b . 10 B. Inkomstförhållandena vid fjärdingsmansbefattningar, som icke anses lämnaa innehavaren full sysselsättning. Medeltal för åren 1913 och 1920 360

FX

Sid. T a b . I O C Summa fast kontant avlöning för fjärdingsmannen i varje län åren 1913 och 1920 3g2 T a b . 11 A. Beräknade kostnader för den ordinarie polispersonalens minimiavlöning i städerna 3g3 T a b . 11 B. Beräknade kostnader för polispersonalens minimiavlöning i samhällen å landsbygden med ordnad polisbevakning 368 T a b . 12 A. Den beräknade ordinarie polispersonalen i städerna, fördelad efter lönegrader och dyrortsgrupper 374 T a b . 12 B. Summa minimiavlöning för polispersonalen i städerna: a) grundlöner, b) lönebelopp efter två ålderstillägg, c) dyrtidstillägg därå och d) kallortstillägg 375 I a b. 13. Beräknat antal ordinarie polismän å landsbygden samt summa minimiavlöning för dessa: a) grundlöner, b) lönebelopp efter två ålderstillägg, c) dyrtidstillägg därå och d) kallortstillägg. A. Antal ordinarie polismän 376 B. Summa minimiavlöning 376 T a b . 14. Polispersonalen vid de särskilda kriminalpolisavdelningarna i vissa städer år 1920 och enligt förslaget 378 AVDELNING IV. B i l . A.

Bilagor

379 Formulär till kontrakt mellan svenska staten och stad angående tillhandahällande av reservpolisstyrka 379 B i l . B. P. M. angående 1619 års stadga om städernas administration av förste aktuarien Erik Naumann 381 B i l . C. P. M. angående städernas polisväsen av amanuensen i riksarkivet Sam. H e d a r 385 B i l . D. Beräkning av kostnaden för pensionering av rikets poliskårer av professorn Erik Fagerholm 399 B i l . E.. Frågeformulär 495

16-:41 2 2

INLEDNING. Undersökningens ändamål och planläggning. I flera av de europeiska kulturländerna liar under senare år uppmärksamheten varit riktad på polisväsendet. Lag-ar eller administrativa förordningar, som beröra denna del av samhällsordningen, hava utfärdats eller förslag därtill utarbetats. Så har varit förhållandet i Danmark, Norge, England och Frankrike. Understundom har anledningen därtill varit sammanhanget med en ny straffprocesslag, men grunden till denna allmänna företeelse torde dock ligga djupare. Samhällets utveckling och förändring har fört med sig krav på ett stärkt polisväsende, som med säkerhet kan sörja för ordningens upprätthållande, bekämpa brottsligheten och därjämte räcka till för de mångfaldiga växlande och växande uppgifter, som polisen i den modärna lagstiftningen får sig ålagda. Och å andra, sidan hava de stora ekonomiska och sociala förskjutningarna vållat, att polispersonalen kommit att få en svagare ställning i förhållande o till andra samhällsgrupper än som är förenligt med organisationens tanke. Åtminstone har ställningen för personalen själv känts såsom mindre tillfredsställande. Den föreliggande undersökningen syftar till att uppvisa, huru i vårt land en ur nyss antydda synpunkter lämplig organisation av polisväsendet i stad och pä landsbygden skall kunna vinnas inom ramen av de tillgångar, som rimligen må antagas komma till användning för detta ändamål. Det är uppenbart, att det nuvarande statstinansiella läget tvingat till en begränsning under vad som eljest varit önskvärt. På vissa punkter är förslaget därför mera en grundval och en planritning än en avslutad byggnad. För det toreliggande praktiska behovet har det icke ansetts möjligt att söka åstadkomma någon historik över det svenska polisväsendets utveckling. Det äldre materialet synes till mycket stor del ännu vara obearbetat. E t t försök till en historik skulle därför sannolikt, huru stort intresse det än kunde äga, hava tagit tid och kostnader i anspråk i en omfattning, som ej stått i riktigt förhållande till syftet med förevarande utredning. Här komma därför i regel blott att meddelas några kortfattade notiser, vilka få lämna en antydan om det obrutna sammanhanget i den svenska samhällsutvecklingen och vilka svälla, ut endast i den män det påkallas av särskilda orsaker. Blott på en punkt, nämligen i fråga om städernas skyldighet att bekosta sitt polisväsende, har verkställts en historisk specialundersökning, även denna dock i relativt begränsad omfattning. Redogörelsen inledes med en framställning av den nuvarande organisationen av polisväsendet. Därefter meddelas grunddragen av de föreslagna organisationsändringarna, och till sist motiveras och utföras dessa i särskilda detaljer med erforderliga författningsförslag.

1641 2 2

t

2 AVDELNING I.

Polisväsendets nuvarande organisation. Källor för redogörelsen. Den nuvarande polisorganisationen vilar utom på allmän lag och författning på ett flertal lokala reglementen, instruktioner eller andra bejslut 1 ). Genom ämbetsskrivelse den 19 juli 1917 anmodades samtliga Konungems befallningshavande i riket att till civildepartementet insända alla polisvässendet inom vederbörande län, såväl i städer och köpingar som på landsbygden, avseende förordningar, instruktioner, reglementen och dylikt, vilka kundfe vara utfärdade av Konungens befallningshavande, magistrat eller annan myndlighet. Genom skrivelse den i mars 1921 hava därefter infordrats samtligai de i socialdepartementet icke då tillgängliga föreskrifter, vilka rörde polisväsendet inom vederbörande Konungens befallningshavandes förvaltningsområdåe och vilka voro gällande vid utgången av år 1920. Med allmän lag och författning samt de sålunda inkomna handlimgarna når man emellertid endast fram till den fastställda yttre ramen för polisväsendet. För att kunna konstatera, i vilken omfattning organisationten utvecklat sig inom denna ram, huru de olika polisorganen verka för närvairande och huru polisuppgifternas utförande förhåller sig till andra arbetsomiråden för de organ, som även hava verksamhet av annat slag, har det varitfc nödvändigt att anställa en ingående undersökning genom frågeformulär, vilika äro tryckta såsom bilaga 5. För att få med den senaste utvecklingen hava i frågeformulären måst inriktas på åren 1918—1920, delvis under jämförelse mied år 1913. Förändringarna under nämnda treårsperiod, framför allt i avseemde å lönerna, hava emellertid uppenbarligen vållat en viss osäkerhet, varjämte? uppgifterna i fråga om kostnaderna utgå från ett abnormt höjdläge. De inkcomna svaren hava bearbetats. Det statistiska resultatet göres' delvis tillgängligt i tryck genom tabellerna 1—14. Åtskilliga belysande uttalanden hava ävem åberopats på vissa punkter. De genom ovannämnda hänvändelser till myndigheterna anskaffade Ihandlingarna och upplysningarna ligga — i saknad av andra tillförlitliga källlor — väsentligen till grund för den efterföljande redogörelsen för nuvarande ]polisorganisation. Oaktat de brister, som oundvikligen torde vidlåda ett (dylikt primärmaterial och som icke helt kunnat avhjälpas utan allt för stora kostnader och tidsutdräkt, torde det kunna antagas, att det framkomna resuiltatet lämnat en i stort sett riktig bild. På detta antagande vila även de framllagda förslagen. Metod för redogörelsen. En redogörelse för polisväsendets organisation förutsätter, att polisväsendet avgränsas från andra grenar av statsförvaltningen. En sådan avgränsnin^g kan icke stödja sig på någon definition i lag eller författning. En definition Horde ') De bestämmelser i allmän lag, som reglera polisväsendet, äro mycket ofullstäindiga, vilket föranlett, att polisväsendets organisation kommit att å de olika orterna bliva i mera växlande, än som av de lokala förhållandena bort föranledas. Särskilt anmärkningsväärt är. att ej ens i fråga om vem, som äger att utfärda reglemente för polispersonal i staad, en enhetlig praxis föreligger, utan att reglementariska bestämmelser utfärdats än av EKungl. Maj:t, än av magistrat, stadsstyrelse eller stadsfullmäktige med eller utan stadfästeldse av vederbörande länsstyrelse och än av stadens polischef.

ej heller kunna bliva synnerligen vägledande. Lagspråket använder emellertid det oaktat på ett flertal ställen termen polisväsende, polismyndighet eller dylikt, uppenbarligen på den grund, att begreppet anses i den allmänna rättsuppfattningen äga tillräcklig fasthet. På samma sätt torde det även i nu förevarande avseende vara möjligt att utan en särskild begreppsbestämning avgöra vilka myndigheter, som äro att anse såsom polismyndigheter. Tillhopa bilda dessa, polisväsendets organ och behandlas under avdelningen om den nuvarande personalorganisationen. I en annan del av samma avdelning har sammanförts en redogörelse för polisväsendets uppgifter såsom sådant, och därvid har det icke kunnat undvikas, att på vissa punkter någon osäkerhet kunnat göra sig gällande om vad som rätteligen bör hänföras till polisuppgifter eller icke. Med avseende å vissa polisorgan, landsfiskalerna och fjärdingsmannen, har det varit nödvändigt att i redogörelsen för personalorganisationen ingå i undersökning angående deras arbetsfält utanför polisväsendets område, därför att det kan ifrågasättas att stärka polisorganisationen genom att befria dem från vissa sysselsättningar, som uppenbarligen intet hava att skaffa med polisväsendet. l)en underordnade polispersonalens nuvarande rättsställning har gjorts till föremål för en speciell redogörelse dels på grund av dess principiella betydelse och dels i följd av den vikt, den fått sig tillmätt under de senare arens strävanden för en reformerad organisation. Redogörelsen i sin helhet avser, såvitt icke annat uttryckligen angivits, förhållandena sådana de voro vid utgången av år 1920. Redogörelsen omfattar icke den militära polisorganisation, som är inrättad vid vissa fästningar, och ej heller lappfogdar eller ordningsmän inom lappbyarna. Oaktat dessa anordningars poliskaraktär hava de dock ansetts vara av alltför speciell beskaffenhet för att här medtagas. Slutligen må det betonas, att avsikten icke är att lämna någon framställning av ordningen för vad man kan kalla den inre polistjänsten, det vill säga arbetstid och turindelning, fördelning av arbetet mellan olika personalgrupper och dylika på lokala, reglementariska eller instruktionella föreskrifter beroende anordningar. Principiellt vilar förslaget på en vittgående frihet för kommunerna att ordna polisväsendet efter förhållandena på olika platser, och det har därför icke ansetts lämpligt att i sammanhang med den nu förevarande undersökningen, vilken syftar till bestämmelser för hela riket, ingå på frågorna, om den inre polistjänsten. Dessutom skulle en behandling av dessa frågor hava krävt en detaljutredning, som helt säkert kommit att i ganska väsentlig grad fördröja behandlingen av huvudfrågorna. Härvid har emellertid icke förbisetts, att en möjlighet finnes att genom enkla förändringar i dylika avseenden den nuvarande organisationen skulle kunna göras mera effektiv eller eljest mera tillfredsställande. Men det har dock ansetts alldeles övervägande sannolikt, att dylika frågor bättre lämpa sig för en behandling i första hand av de lokala myndigheterna än genom sådana allmänna föreskrifter, som åsyftas genom den här framlagda undersökningen.

4 A. Personalorganisationen. Översikt. Den svenska polisorganisationen i sitt nuvarande skick är allt utom i överskådlig. Det torde därför vara lämpligt att. innan detaljredogörelsen föär densamma tager vid, giva en överblick över dess huvudkonturer. Högsta polismakten i riket tillkommer K u n g ! Maj: t. För hela rikset utövas jämväl polismyndighet i vissa avseenden av cheferna för justitiee- och socialdepartementen. Övriga polismyndigheter hava sin befogenhet begränsad till visst omnråde. Bland dessa äro Konungens befallningshavande (överstathallarämbetet) hhögsta polismyndigheter envar för sitt län (Stockholms stad) och således med uvmdantag för överståthallarämbetet gemensamma för stad och land. Under Konungens befallningshavande är landsfogden polischef för Handsbygden och städer under landsrätt. Därefter klyver sig organisationen mellan land och stad. På landet utgöres polispersonalen efter kronofogdebefattningarnas borttagande av landsfiskaler (de forna länsmännen) och fjärdingsman. Vid i sidan av denna reguljära, i lag förutsatta organisation har så småningom utveecklat sig en anordning, begränsad till vissa mera bebyggda platser, köpingarr, municipalsamhällen och dylika, den s. k. extra-polisen. Städernas polisväsende är präglat av städernas självstyrelse. Såvääl de högre polistjänstemännen i regel som hela den lägre'personalen äro sfctädernas egna befattningshavare. I de största städerna finnes en särskild ] polischef, polismästare, i övriga städer utövas ledningen av polisväsendet i under magistraten av borgmästaren eller stadsfiskalen. Poliskårens storlek ochli sammansättning växlar efter städernas utveckling och de beslutande försanililingarnas anslagsbevillning. I de största städerna förekommer särskilt utbbildad detektivpersonal. Såsom tillskott till polisväsendet äro vissa städer på grund av konntrakt med staten förpliktade att var som helst i riket tillhandahålla reservpolissstyrka på särskild rekvisition. Därjämte användas i några län såsom förstärkkning till polisorganisationen länsdetektiver och ridande polis. Konungens befallningshavande, landsfogdar, landsfiskaler, vissa polidsmän i köpingar och liknande samhällen samt stadsfiskaler och vissa polismäästare äro tillika, allmänna åklagare. I.

Polismyndigheter, gemensamma för hela riket.

a) Såsom _ utövare av den högsta administrativa myndigheten är Kon mm gen i statsrådet jämväl högsta polismyndighet för hela riket. Enligt lag om statsdepartementen den 19 juni 1919 och K. St. den 222 juni 1920 angående fördelning av ärendena mellan statsdepartementen får ] polisväsendet anses numera höra under socialdepartementet. Visserligen förekonmmer uttrycket polisväsende eller liknande icke i stadgan, varemot poliskammare i lagts under justitiedepartementet, men då ärenden rörande »allmän ordningg och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement,» ävensom länsstyrelserna med landsstaten och överståthallarämbetet samt städernas styreelser, verk och tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning, tilldelats socialdepartementet, på vars huvudtitel fortfarande anslag till polisväsendet uppföras, t torde indelningen få anses vara den nyss nämnda. Beredningen av polisärendena bestrides av chefen för landsstatsbyrån.i.

o Frågor om fortsatt kvarstad på utifrån införd, på främmande språk författad tryckt skrift samt om sekvestrerande och indragning av tryckt skrift på anmälan av främmande sändebud eller regering tillhöra dock justitiedepartementets föredragning (T. F. O. § 4: 11; § 5: 13). b) Särskilda funktioner såsom polismyndigheter tillkomma tvä departementschefer. Chefen för justitiedepartementet fattar beslut i frågor om övervakning av tryckt skrift och dess beläggande med kvarstad (T. F. O. § 4). ' Chefen föi- socialdepartementet har enligt riksdagsbeslut är 1908 samt därpå grundade kontrakt mellan staten och vissa städer angående tillhandahållandet av reservpolisstyrka l ) att besluta i frågor rörande användningen av reservpolisstyrka, såvida större styrka erfordras än som kan tillhandahållas av städer "inom det län, där reservpolisstyrka skall användas, eller då det är fråga om tillhandahållande av reservpolisstyrka från Stockholms stad. Beredningen av ärenden angående reservpolisstyrka ombesörjes av polismästaren i Stockholm enligt K. Br. den 5 februari 1909.

II.

Lokala polismyndigheter, gemensamma för land och stad. a) Konungens befallningshavande.

De högsta polismyndigheterna för visst område äro sedan gammalt Konungens befallningshavande. Landshövdingens ämbete torde härleda sig frän den medeltida slottshövitsmannen med län och var sålunda redan från början en förgrening av den kungliga makten. Titeln landshövding skall först hava kommit i bruk under Johan I I L s regering. Landshövdingämbetena (för Stockholm överståthållarämbetet) torde hava erhållit sin första organisation genom 1634 ars regeringsform. Den första allmänna instruktionen för landshövdingarna torde vara utfärdad den 28 januari 1687. 2) Den har sedermera efterföljts av instruktioner för landshövdingarna den 16 oktober 1723, den 4 november 1734 och den 10 november 1855. 3) Nu gällande K. Instr. den 12 april 1918 för landshövdingarna i rikets län m. fl. stadgar i § 6: Länsstyrelsen är länets högsta polismyndighet. I sådan egenskap tillkommer det länsstyrelsen att hava ansvar för och ledning av polisväsendet i länet samt övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder vidtagas. Länsstyrelsen har tillika att utöva noggrann tillsyn däröver, att begångna brott bliva lagligen beivrade. Enligt K. Instr. för överståthållarämbetet den 1 december 1882, § 22, utövar överståthållaren högsta polismyndigheten i Stockholms stad och bör hava omsorgsfull vårdnad * därå, att allmän ordning och säkerhet till person och egendom upprätthållas och att begångna brott bliva lagligen beivrade. Närmare upplysningar angående Konungens befallningshavandes verksamhet säsom polismyndighet meddelas i avdelningen angående polisväsendets uppgifter. r

Se bil. A. j Huruvida en den 8 januari 1635 utfärdad instruktion varit avsedd att vara allmängiltig, anses ovisst. s Emil Hildebrand: Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar, s. 64, 128, 282 ff.; L . G . L i n d e : Svenska kamerallagfarenlieten, s. 38; L . C . B i r g e r Gezelius i statsvetenskaplig tidskrift 1918, s. 291. 2

6 Inom länsstyrelserna tillhöra polisärendena landskansliets handläggniiing. I fråga om översta thållarämbetets handhavande av polisärendena hännvisas till redogörelsen för polisväsendet i Stockholm. b) Landsfogdar. Historik.

Titeln fogde anses under den tidigare medeltiden hava betecknat innehavare av kungligt län. Yid nyare tidens början hade beteckningen sjijunkit ned till att avse kungliga tjänstemän av lägre ställning, vilkas viktigasteé uppgift var uppbörden. l) För fogdarna (»häradsfogdarna») utfärdades instruhktion den 9 oktober 1688, som gällde ända till instruktionen den K) november 1H855.2) Utom kronofogdarna innefattade fögderiförvaltningen sedan gammalt b även häradsskrivare och länsmän. Redan 1847 års s. k. skatteförenklingskomnmitté upptog frågan om inskränkning av denna organisation, i det kommittén för-reslog borttagande av häradsskrivartjänsten. Inom riksdagen väcktes första gånggen år 1867 och sedan vid upprepade tillfällen motioner om indragning av kronoEfogdetjänsterna. 1873 års landsstatskommitté föreslog i sitt år 1875 avgivna bbetänkande, att kronofogde- och länsmanstjänsterna skulle sammanslås till en t tjänst under benämning kronofogdetjänst samt häradsskrivarbefattningarna bortt;tagas. Intet av dessa förslag ledde till något beslut av statsmakterna. Efte:er åtskilliga förarbeten framlade Kungl. Maj:t år 1908 för riksdagen försla<ig till lönereglering för landsstaten. I propositionen bibehöllos de tre tjänsteekategorierna, men med reduktion av antalet befattningshavare. Efter det föurslag om kronofogxletjänsternas indragning framförts i flera motioner, blev pnropositionen av riksdagen avslagen. Vid 1909 års riksdag framlades efter ytterligare utredning av sakkunnniga ånyo en kungl. proposition angående löneregleringen för fögderiförvaltniiingen. Även detta förslag vilade på den principen, att kronofogde-, häradsskriivareoch länsmanstjänsterna skulle bibehållas, men innebar en än starkare reduliktion av befattningshavarnas antal än det år 1908 framlagda förslaget. Ef tern- det åtskilliga motioner om kronofogdetjänsternas indragning avgivits, rönte pnropositionen samma öde som 1908 års. I anledning av vad sålunda förekommit, tillsattes år 1909 den s. k. föggderiföryaltningskommittén för att avgiva yttrande och förslag rörande omorganisation av fögderiförvaltningen och därvid särskilt undersöka, huruvida kxronofogdetjänsterna borde indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden < överflyttas på länsmännen. Kommittén avgav den 27 augusti 1912 sitt betänkande ;J ). Detta inn ef atittade fyra olika alternativ. Alternativ I innehöll förslag om kronofogdetjänsteernas indragning och överflyttning på länsmännen av kronofogdarnas tjänstegörffomål i allt huvudsakligt, alternativ I I jämväl indragning av kronofogdetjänsttterna, men med den avvikelsen från alternativ I, att ledningen av polis- och åklagarväsendet inom ett län skulle anförtros åt en eller flera inom länet anstäällda, under länsstyrelsen lydande samt juridiskt och för ändamålet praktiskkt utbildade tjänstemän, s. k. landsfiskaler. Den kronofogdarna förut åligggande skyldigheten att hålla uppbördsstämmor skulle enligt sistnämnda alterrnativ överflyttas å länsmännen, vilka skulle hava att redovisa till en å landsskontoret nytillkommen tjänsteman, landsfogden, vilken såsom överordnad i redogörare hade att avgiva redovisning till landskontoret. Någon redovisninug på J

) Hildebrand: a. a. s. 129, 282. ) Enligt 1734 års landshövdingeinstruktion 24 g var avsett att utfärda ny instruktioon för fogdarna. Denna avsikt förverkligades ej. 3 ; Nedan åberopat under förkortningen fögderiförvaltningskommittén. 2

i

titlar skulle därvid icke åligga länsmännen. Kommitténs alternativ I I I överensstämde i huvudsak med Knngl. Maj:ts proposition till 1909 års riksdag, under det alternativ IV innefattade förslag om liäradsskrivartjänsternas indragning samt inrättande i deras ställe av s. k. länsskrivarbefattningar jämte fasta biträden åt dessa. Kommitténs flertal enade sig om att förorda en lösning enligt alternativ I I I . Vid betänkandet voro fogade reservationer, bland annat mot bibehållandet av kronofogdarna. Inom civildepartementet tillkallades härefter jämlikt Kungl. Maj:ts den 16 oktober 1912 givna bemyndigande sakkunniga *) för att deltaga i förberedande behandling av kommitténs betänkande och närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan, som kunde komma att påkallas. De sakkunniga avgåvo den 19 december 1912 ett förslag, vilket i fråga om själva fögderiförvaltningen huvudsakligen innebar, att kronoutskylderna skulle uppbäras genom postverket; att kronofogdetjänsterna skulle indragas; samt att kronofogdens huvudsakliga tjänsteåligganden skulle åläggas, förutom postverket, i vad som rörde kronoskatternas upphämtande genom skattepostanvisningar, företrädesvis tre funktionärer, vilkas verksamhet generellt bestämdes sålunda: en landsfiskal, i regel en för varje län med uppgift huvudsakligen att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och åklagarväsendet och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa, att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över expeditionsväsendets handhavande, att genom inspektion och inventering hos länsmännen lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet, som instruktionsenligt vilade på kronofogden, att i varje fall, där en utredning eller undersökning erfordrades, som berörde större områden av länet eller som eljest icke ansåges böra överlämnas åt länsmannen, efter förordnande av Konungens befallningshavande verkställa sådan utredning eller undersökning samt att, i den mån hans sålunda angivna tjänsteplikter medgåve, biträda Konungens befallningshavande med de göromål, som lämpligen kunde anförtros honom; en landsfogde i varje fögderi, vilken utom häradsskrivarens debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskrivningen, skulle bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och befordra dem till indrivning genom länsmännen samt kontrollera länsmännens verksamhet härutinnan; samt slutligen en kronolänsman i varje länsmansdistrikt, vilken utom de honom enligt dåvarande lag och praxis åliggande bestyr borde dels förrätta mantalsskrivningen inom sitt distrikt, dels ock på eget ansvar vara utmätningsman utom i det fall, att fråga vore om försäljning av utmätt fast egendom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen avsåges, eller om fördelningav köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordrades. I övrigt skulle åt länsmannen uppdragas att vara kronans ombudsman och förrättade övriga smärre bestyr, som enligt instruktion och författningar ålåge kronofogden. I en den 14 maj 1917 dagtecknad proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes. Propositionen utgick från att kronofogdarna icke vidare skulle bibehållas. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen skulle utgöras av häradsskrivare och länsmän (motsvarande landsfiskalerna enligt den av riksdagen antagna staten) samt nya befattningshavare, länspolismästarna (motsvarande landsfogdarna enligt riksdagens beslut). x

) Nedan åberopade under förkortningen 1912 års sakkunniga.

s Länspolismästarna (landsfogdarna) voro avsedda att närmast under Kéonungens befallningshavande vara polischefer, en var för sitt distrikt. Distrrikten skulle omfatta vart och ett ett län med undantag av de tre nordligaste kustliänen, vilka ansågos böra uppdelas vart och ett på två distrikt. Länspolismästaren skulle jämväl själv vara åklagare, då Konungens befallniugshavande uppidroge visst åtal åt honom, samt i varje fall utöva tillsyn över länsmännens åkiiagarverksamhet. Därjämte skulle han, närmast under Konungens befallniingshavande, öva inseende över länsmännens verksamhet med avseende a e3xekutionsväsendet, inventera deras medelsförvaltning och inspektera deras allmoänna tjänsteverksamhet. Länspolismästaren skulle också kunna av Konungems befallniugshavande användas för att hålla sammanträden inom länet med mera samt för att biträda med beredning av vissa, ärenden. Han skulle inoirdnas såsom tjänsteman hos Konungens befallningshavande. Departementschefen uttalade liven förhoppning om att förläggandet av jpolisväsendet inom varje län under enhetlig ledning av en för sådant ändamål! särskilt utbildad tjänsteman skulle skänka en stadga och kontroll åt polisväsendet, som icke förut stått att vinna. Då den ifrågasatte länspolismästaren skulle vara fri från sådana förvaltningsbestyr, som kunde verka hindrrande på hans åklagar- och polisverksamhet, syntes det otvivelaktigt, att han sskulle tillföra polis- och åklagarväsendet på landsbygden en högst avsevärd försstärkning. Länsmännen (landsfiskalerna) skulle bibehållas såsom allmänna åklaagare och handha vare av ordinarie polisbevakning på landsbygden. Därjämte sikulle indrivning av resterande krono- och kommunalutskylder åläggas länsmäinnen samt länsmännen pä eget ansvar övertaga exekutionsväsendet, indrivninig av böter och annan verkställighet av utslag i brottmål. Antalet länsmän uppgick enligt propositionen till 489. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition allenast med den inskränknimgen, att landsfogdarnas (länspolismästarnas) antal bestämdes till en i varje bin eller således 24 i hela riket. Med avseende å de uppgifter, som angivits för (dem, uttalade riksdagen önskvärdheten av att landsfogdarna i främsta rummett och huvudsakligen anlitades för viktigare polis- och åklagargöromål samt för kontrollen över landsfiskalerna (länsmännen) jämte övriga underlydande polissmäu och endast i den män, omfattningen av dessa göromål sådant medgåve, jäimväl för andra uppgifter. Enligt 1917 ars fögderiförvaltningsorganisation skall således en landsfYogde finnas i varje län. Landsfogdarna tillsättas av Kungl. Maj:t efter förskug av Konungens befallningshavande. För att kunna uppföras på förslag föredras att hava avlagt examen, som medför behörighet till domarbefattning, att; äga erfarenhet i domarvärv samt att under minst ett halvt år hava deltatgit i arbetet vid polisväsendet i större stad och följt brottmålsförhandlingarnai vid rådhusrätten i sådan stad. Intill utgången av år 1920 gällde dock, att den, som avlagt nyssnämnda examen, kunde, oaktat han ej uppfyllde övriga Ikompetensvillkor, uppföras på förslag, om han eljest funnes skicklig och lämiplig (K. K. den 14 december 1917). Enligt inkomna upplysningar hava samtliga nuvarande landsfogdar awlagt föreskriven examen. Tjuguen hava tjänstgjort i länsstyrelse, endast en har tjänstgjort vid kriminaipolisavdelning (3 månader vid Stockholms detelktivpolis), varjämte två landsfogdar någon tid tjänstgjort såsom stadsfiskaler, den ene i en stad med något under 30,000 och den andre i en stad med mågot över 10,000 invånare. I övrigt hava nuvarande landsfogdar ingen annani utbildning såsom åklagare eller polismän än den erfarenheten från tjänstgöring såsom länsmän eller kronofogdar kunnat medföra.

<.)

I avseende å disciplinär befogenhet intager Konungens befallningskavande I samma ställning till landsfogdarna som till länsassessorerna. Konungens beI fallningshavande kan meddela landsfogde föreställning-, men icke ålägga honom I (annan) disciplinär bestraffning. Låter lian sig icke därav rätta eller har han I begått fel av svårare beskaffenhet, må Konungens befallningshavande vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal. Har Konungens befallningshavande vidI tagit åtgärd av sistnämnda slag, må Konungens befallningshavande interiinis• tiskt avstänga landsfogde från tjänstens utövning (K. Instr. för landsfogdarna I den 14 december 1917). Landsfogdarnas uppgifter angivas i landsfogdeinstruktionen, till vilken här I torde i huvudsak kunna hänvisas. Vissa huvuddrag böra dock framhävas. tjänstgöringsområde är landsbygd samt stad, i vilken icke ; Landsfogdens I magistrat finnes. Inom detta tjänstgöringsområde har landsfogden under I Konungens befallningshavande ansvaret för och ledningen av polisväsendet | och ar själv allmän åklagare, företrädesvis i fråga om vissa grövre brott, samt har tillsyn över åklagarväsendet, Landsfogden skall dessutom verkställa vissa I inventeringar hos landsfiskal, magistrat och häradsskrivare och har att efter I särskilda förordnanden av Konungens befallningshavande förrätta exekutiva auktioner å fast egendom och fartyg, hälla sammanträde med menighet och utföra vissa andra förrättningar ävensom att hos Konungens befallningshavande föredraga och expediera vissa ärenden. Dock är det uttrvckligen stadgat, att dylikt förordnande må meddelas endast, då det med hänsyn till föreliggande omständigheter kan antagas, att förordnandet icke medför eftersättande av landsfogdens skyldigheter såsom ledare av polisväsendet och såsom åklagare i fråga om vissa grövre brott. Av instruktionen kan det sålunda förefalla, som om landsfogden vore en verklig polis- och åklagarchef för länets landsbygd och som om polis- och åklagarväsendet genom landsfogdebefattningarna vunnit det tillskott, som, att döma av de förut omnämnda uttalandena i propositionen angående fögderiförvaltningens omorganisation, avsågs med deras inrättande. Såsom belysande må här återgivas följande yttrande av Konungens befallningshavande i Alvsborgs län år 1920 i anledning av väckt fråga om löneförhöjning för landsfogdarna: < »När för att möjliggöra kronofogdetjänsternas indragning landsfogdetjänsterna inrättades, var det meningen, att landsfogden skulle i sitt distrikt vara chef for polisväsendet, äga åklagaremyndighet och hava inseende över åklagarekallet och landsfiskalernas verksamhet för exekutionsväsendet och deras allmänna tjänsteverksamhet men däremot icke själv omedelbart taga någon befattning med exekutionsväsendet. Man synes hava föreställt sig, att arbetet med fullgörandet av nämnda åligganden skulle bliva alltför obetydligt för att fullt ut taga landsfogdens arbetskraft i anspråk, vadan man låtit sig angeläget vara att därutöver ålägga honom en del göromål, bl. a, att efter länsstyrelsens förordnande biträda länsstyrelsen såsom föredragande i vissa de ordinarie föredragandena eljest åliggande ärenden. Vid tillämpningen av landsfogdeinstruktionen har emellertid visat sig, att åtminstone i de större länen landsfogdens arbetsbörda blivit så stor, att tjänsteinnehavaren knappast torde länge kunna hålla ut därmed. Vad som särskilt är ägnat att ställa landsfogdens krafter på så hårda prov är, att han nödgas en stor del av sin tid vistas på resor. Sålunda måste landsfogden i Alvsborgs l;in årligen en eller nere gånger närvara vid rannsakningar och rättegångar inför flera av de tretton domstolarne på länets landsbygd, likaledes minst en gång årligen förrätta inventering och undersökning hos var och en av länets tjuguåtta landsfiskaler, alla utom en bosatta på andra orter.

t

1(1

än residensstaden. Härutöver har landsfogden att företaga ett stort .-antal resor för förrättningar, som av länsstyrelsen anbefallas enligt §§ 13—15 i landsfogdeinstruktionen. Tagas vidare i betraktande de många resor, landsfogden måste göra i och för polisundersökningar, så torde inses, vilken över hövan ansträngande befattning landsfogdetjänsten är i ett större län.» Verksamhet.

I tabell 6 är uppgjort ett sammandrag av de från landsfogdarna iinfordrade uppgifterna angående deras verksamhet m. m. under åren 1918—1920. Av dessa siffror att döma torde det kunna sägas om flertalet av landsfogdarna, att deras befattning med polisväsendet icke är betydande till beskaffenlheten och, om man bortser från deo rent administrativa ärendena enligt instruktionens § 4, ej heller till antalet. Åtalen för de brott, som det företrädesvis åliigger landsfogdarna att beivra, äro i regel få; åtal för övriga brott förekommai alls icke eller endast i mycket obetydlig mängd. Även om man tager i beräkning;- det i tabellen ingående antalet andra ärenden rörande åklagarväsendet, av vilka åtminstone de viktigaste torde vara remisser från Konungens befallnringshavande, och även om man förutsätter, att undersökningarna angående i förstnämnda brott i regel äro tidsödande, undgår man knappast det intrycket t med avseende å de flesta landsfogdarna, att resultatet av deras arbete, sådaimt det framträder i dessa uppgifter, icke är av mycket stor vikt för det område,, vara uppmärksamheten här framförallt måste riktas, nämligen polis- och åklagarväsendet. Resultatet måste antagas ligga på annat håll, och arbetet syrnes i varje fall vara betänkligt splittrat. Detta intryck stödes även i viss måån av åtsldlliga landsfogdars upplysning att de förordnats att tjänstgöra såsom i ordförande i taxeringsnämnd, varigenom deras tid givetvis under några månnader kan antagas hava blivit tagen i anspråk i ganska stor utsträckning för änduamål, som äro helt ovidkommande landsfogdarnas uppgifter enligt instruktioneen. Om landsfogdarna i allmänhet ej hittills kommit att utöva den leddande och livgivande verksamhet inom polis- och åklagarväsendet, som avsåggs vid befattningens inrättande, äro orsakerna därtill sannolikt av flera slag. Ett frö till denna utveckling torde hava legat redan i splittringen av hlandsfogdarnas uppgifter; å ena sidan skulle de vara polismän och åklagare, då den andra rent administrativa tjänstemän, inordnade i länsstyrelserna. Därtill i kom, att landsfogdarna i regel rekryterades bland de förutvarande kronofogddarna — det kan i detta sammanhang erinras om att kronofogdarna eljest gejenom 1917 års omorganisation sattes på indragningsstat och att det därför, i syynnerhet under den förhandenvarande bristen på personer med särskild utbihldning för polis- och åklagartjänst, ansågs önskvärt, att de tillgängliga arbetskraftfterna kommo till användning l). Under dessa förhållanden låg det tydligen nänra till hands, om icke personlig läggning förde i annan riktning, att deras verksaamhet gled in på områden, som voro mest välbekanta, nämligen de kamerala i eller andra administrativa angelägenheter. Tendensen befordrades väl också auv den allmänna bristen hos länsstyrelserna på tjänstemän med högre utbildning. . Men man bör ej heller förbise de svårigheter, som även den mest energiskeie och för just polis- och åklagarväsende intresserade landsfogde måste möta i därigenom, att den underordnade polis- och åklagar-organisationen inom hans 'tjänstgöringsområde just genom det sätt, varpå år 1917 fögderiförvaltnhingen ordnades, blev kännbart försvagad, såsom närmare framgår av redogönrelsen under avdelningen angående landsfiskalerna. x ) Jfr referat av mål angående kronofogdar, som mot sin vilja transporterats och fiförordnats att vara landsfogdar, i X. J. A. I 1920 s. 134, 653; not. A n:r 584- 586.

11 III.

Personalorganisationen pä landsbygden.

a) Landsfiskaler. Konungens länsman onmämnes redan i Svealands landskapslagar, där vissa uppgifter med avseende å tinget m.. m. tillagts honom. Dessutom onmämnes länsmannen såsom innehavare av förläning mot skyldighet att vara Konungens tjänsteman. Så småningom blev hans ställning lägre än fogdens. Mot slutet av medeltiden anses länsmännen hava varit allmogens förtroendemän. Spår av detta förhållande hava återfunnits ända in på 1600-talet, vid vilken tid länsmansbefattningarnas uppehållande understundom skall hava behandlats såsom ett besvär, vilande på vissa hemman. Enligt K. lies. på allmogens besvär den 25 september 1(575, som konfirmerades genom K. lies. den 22 november 1680, skulle det emellertid tillkomma landshövdingen att därefter som tillförene utvälja länsmannen, »dock skall det ske utav bofaste och beskedligaste bönder, som i häradet finnes, och intet främmande och löse, som allmogen ingen hjälp kan hava av». Ännu i sina besvär år 1720 anhöll allmogen att »själv få utse och föreslå sina länsmän, vilka häradsrätterna sedan hos landshövdingarna till fullmakts erhållande kunde anmäla». Ansökningen ställdes emellertid därhän, under hänvisning till 1(575 och 1680 års resolutioner. Instruktion för länsmännen utfärdades den 10 november 1855 '). Länsmansbefattningarna hava efterträtts av landsfiskalstjänsterna genom 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen. Enligt 1917 års fögderiförvaltningsorganisation är landsfiskalernas antal för hela riket 489. Dessutom kvarstå ännu två landsfiskaler'-) på övergångsstat, i följd varav uppgifter redovisas från 491 distrikt. Enligt K. Br. den 19 aug. 1921 skall Örgryte kommun (landsfiskalsdistrikt) från och med år 1922 införlivas med Göteborgs stad. Samtidigt har emellertid Sollentuna landsfiskalsdistrikt delats i två, varför antalet landsfiskalsdistrikt fortfarande skall utgöra 489. Varje landsfiskal har i regel sin tjänstgöring begränsad till sitt distrikt. De olika distriktens ytinnehåll och vilka primärkommuner de omfatta framgår av bilaga till tabell 7, deras folkmängd av tabell 7. I dessa liksom i vissa andra avseenden förete distrikten betydande olikheter. Distriktsindelningen grundade sig på förslag, vilka uppgjorts av Konungens befallningshavande efter ortsbefolkningens och fögderiförvaltiiingstjänstemännens hörande och som sedermera efter bearbetning inom civildepartementet underkastats slutlig granskning av Konungens befallningshavande.

Historik.

Disu-iktsindelning.

Landsfiskalerna tillsättas av Konungens befallningshavande, efter det tjänsten Tjänstekungjorts ledig (K. Instr. den 14 december 1917 för landsfiskalerna). ställning ocl För att kunna utnämnas till landsfiskal fordras landsfiskalsexamen eller kompetens, examen, medförande behörighet till domarbefattning, eller kansliexamen samt att hava minst ett och ett halvt år uppehållit kronofogde-, länsmans- eller landsfiskalsbefattning eller i tjänsten hava biträtt sådan befattningshavare ävensom att hava tjänstgjort minst ett år hos Konungens befallningshavande samt minst ett halvt år vid poliskår i stad och därvid hava erhållit utbildning jämväl å detektivavdelning; dock att för den, som avlagt någon av nyssnämnda högre examina, tiden för tjänstgöringen hos kronofogde eller länsman eller landsfiskal må inskränkas till tre månader och för tjänstgöring hos Konungens befallningshavande till ett halvt år. Avlagd länsmansexamen medför behörighet r Hildebrand a. a. s. 134; Xils Herlitz: Statsvetenskaplig Tidskrift 1921, s. 65 ff.; L i n d e : Svenska ekoiiomilagiarenheten, s. 43; Modée : Utdrag ur publique handlingar I., s. 172. *) I Norra Vedbo tredje distrikt (Jönköpings län) och Vens distrikt (Malmöhus län .

till landsfiskalstjänst, om sökande efter examens avläggande utan avbrott tjänstgjort inom landsstaten (K. K. den 14 december 1917). Landsfiskalsexamen får avläggas, efter det aspiranten fullgjort den i nyssnämnda kungörelse föreskrivna tjänstgöring. I Övrigt förutsattes, bland annat, avlagd realskoleexamen eller motsvarande kunskapsprov. Examen skall ådagalägga kunskaper i civil-, straff-, process-, förvaltnings- och finansrätt, i den man de beröra landsfiskalens tjänsteåligganden. Examen försiggår inför en särskild examenskommission i residensstäderna i de län, som av Kungl. Maj:t bestämmas (K. St. den 14 december 1917). Angående de nuvarande landsfiskalernas utbildning hänvisas till följande tabell:

L ii u

i5

ö TT

a

j :

C+-

I

H

o 1 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings J) Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteb. o. Bohus Älvsborgs

än (21) » (12) » (13) »» (22) » (18) - (16) » (22) » (6) » (12) » (23) » (26) » (ID » (22) » (28)

2 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1

1 4 2 — — 1 2 — — — — 1 1 1

19 7 12 22 17 15 19 5 11 22 26 9 18 27

18 11 12 19 17 14 18 4 11 13 26 10 22 18

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs 2 ) Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

(24) (21)1 (17) (13) (31) (27): (29) (25) (26 22

Hela riket

(487)1 19

I % av samtlia

24 — 20 — 17 — 12 1 30 1 25 — 27 — 25 4 24 1 19 •20 452

22 16 17 8 26 15 21 14 26 19 397

4.i 92. s •'81.5

x ) Uppgifter saknas frän 3 distrikt. 2) „ „ „ 1 „

Avsked frän landsfiskalstjänst ineddelas av Konungens befallningshaviandc. Landsfiskal är underkastad disciplinär bestraffning av Konungens befallmingsliavande i form av varning, böter, svarande mot högst en månads avlöming, samt suspension på högst tre månader. Yid beslut om suspension ellen* om Konungens befallningshavonde vidtager åtgärd för landsfiskals ställande umder åtal vid domstol, kan befallningshavanden avstänga landsfiskal från tjjänstgöring. Den enligt 1855 års landshövdinginstruktion före år 1918 Koiiumgens befallningshavan.de tillkommande befogenheten att avsätta länsman gälleer således icke med avseende å landsfiskal enligt nu fällande instruktion. Uppgifter.

Landsfiskalernas åligganden framgå av landsfiskalsinstruktionen den 144 december 1917. Såsom huvuduppgifter angivas där landsfiskalens befattning; med polis-, åklagar- och utsökningsväsende. I övrigt torde det icke vara nödvämdigt att här återgiva instruktionens innehåll Däremot är det för den föreliggande utredningen synnerligen viktigt att söka fastställa, i vad mån den ena eller andra grenen av landsfiskalernas olikairtade

13 uppgifter i verkligheten kommit att taga deras tid i anspråk. Till ledning vid denma undersökning tjäna framför allt de redogörelser, vilka såsom svar å de ntsämda frågeformulären inkommit från landsfiskalerna själva. En sammanfattming av svaren lämnas i tabell 7. V;ad först angår polisväsendet framgår av instruktionen (§§ 6 och 13), att Åklagar- och landsfiskalen är såväl ordnings- som kriminalpolis. För att kunna bedöma kriminalpolislandsfiskalernas verksamhet såsom kriminalpoliser vore det av intresse att iiga verksamhet. känmedom om, i vilken utsträckning anmälningar att brott blivit begångna inkomimit till landsfiskalerna utan att föranleda åtal. Någon upplysning närom kan icke vinnas av rättsstatistiken. Då skyldighet att föra dagbok över dylika anmiälnmgar icke åligger landsfiskalen, har det ej heller ansetts möjligt att gencom frågeformulären infordra uppgifter i detta avseende. D)äremot har upplysning begärts angående antalet polisundersökningar för brotvt, som av landsfiskal åtalats och vara efter lag kunnat följa fängelse i sex mämader eller högre straff. I medeltal uppgå antalet dylika undersökningar för varje landsfiskal allenast till 6 om året under vart och ett av åren 1918 — 1920). Antalet åtal för dylika brott är detsamma. Då inga allmänna stadganden om polisundersökning för närvarande finnas, torde man kunna utgå från att ; sådan undersökning på landsbygden åtminstone i regel icke hålles annat än vid mämnda grövre brott. Polisundersökningen ombesörjes i allmänhet av landsfiskaalen själv, i de flesta fall sannolikt redan från undersökningens början. Enliigt de inkomna uppgifterna har emellertid förberedande undersökning i undlantagsfall hållits av annan polismyndighet (i medeltal för varje landsfiskalsdistirikt endast i ett fall om året av de sedermera åtalade grövre brotten). Den polismyndighet, som i dessa fall verkställt undersökningen, torde — bortsett fram de brottsundersökningar, i vilka landsfogden själv ingriper eller i vilka förlnöi hållits av annan landsfiskal — vara underordnad polismyndighet, t. ex. en fföi särskild plats anställd polisnppsyningsman eller poliskommissarie. AVngående landsfiskalernas förmåga att hålla polisnndersökningar erinras, att till fögderiförvaltningskommittén inkomna uttalanden av häradshövdingar i rike^t vittnade om olika åsikter bland häradshövdingarna i fråga om länsmänneuss kompetens att över huvud sköta åklagarens uppgift, så vitt gällde grövre brotttmåP). IFrån deras sida, som icke ansågo de nödiga förutsättningarna i sistnämnda avseeeude vara för handen hos länsmännen, framhölls beträffande de förberedanide undersökningarna, att utgången av brottmål i de flesta fall vore beroendle på åklagarens nit och skicklighet i detta avseende. Därest icke åklagaren Lade särskild utbildning och erfarenhet härutinnan, undanröjdes allt för oftai riånga av de omständigheter och liknelser, som särskilt vid grövre brott pläggade föreligga och vilka, i händelse de genast tillvaratoges, sannolikt skulle i fllerfcalet fall leda till fällande dom oaktat nekande. På åklagaren berodde det ock, om kostnaderna för bevisningens åstadkommande kunde hållas inom behiöriga och skäliga gränser. IFö.jden av att utbildning för verkställande av polisundersökning icke vore föreskriven hade blivit, att länsmännen ofta icke vore vuxna sin uppgift, då det galide utredningar i grövre brottmål och att skaffa bevisning däri. Bristen bercodde både på felande utbildning i detektiv polistjänst och på otillräckliga kmnskaper för allsidig utredning. Det förekomme därför ej sällan, att polisförliiö:sprotokollen vore ofullständiga och ej riktigt återgåve vad som förekommit vid polisförhör, utan vore i någon mån färgade. I de större städerna därceruot, där förundersökningarna plägade verkställas av i detektivtjänst träri

) So fögderiförvaltningskommittén s. 171 ff.

u nade och för ändamålet utbildade polismän, vore undersökningsprotokollen i regel synnerligen noggrant och förtjänstfullt utarbetade. För den föreliggande utredningen hava icke infordrats uttalanden i ämnet. Antalet åtal för ringare brott än sådana, vara kan följa fängelse i sex månader eller högre straff, torde under de år, de infordrade uppgifterna omfatta, hava stegrats genom förseelserna mot kristidsförordningarna. Angående båda slagen av åtal hänvisas till tabell 7. Medeltalet för riket av åtal för ringare brott utgör under åren 1918—1920 för varje landsfiskalsdistrikt 30 och medeltalet av åtal för kristidsförseelser under samma tid 13 för varje distrikt. Verksamiiui Landsfiskalernas verksamhet såsom ordningspolis är att döma av de statissåsom tiska uppgifterna icke betydlig. Medeltalet under åren 1918—1920 för riket rdningspolis. a v ( i e tillfällen, då landsfiskal av särskild anledning tagit befäl över polisstyrka, uppgår allenast till 2 om året, och medeltalet för samma tid av de tillfällen, clå landsfiskal eljest uppträtt såsom ordningspolis, t. ex. vid marknader, torgdagar, inskrivning av värnpliktiga, till 9 årligen. Till landsfiskalernas polisverksamhet i vidsträckt mening hör dels tillsyn över underhållet av allmänna vägar på landet och dels uppsikt över lösdrivare samt vissa åtgärder med avseende å fattigvård och mot alkoholister. De förra tillhöra de förrättningar, som föra landsfiskalen utom tjänsterummet på syner och efterbesiktningar. Antalet dagar är här i väsentlig grad beroende p å våglängden. Huru antalet ställer sig inom de olika länen framgår av tabell 7. Med avseende ä de senare ärendena hänvisas jämväl till tab. 7. Befattning Såsom den tredje stora gruppen inom landsfiskalernas verksamhetsområde med utsök- angives i instruktionen deras befattning med utsökningsväsendet. Genomi lag ningsc i e n -^4 j u n j pr)i7 förordnades, att vad i lag eller författning vore stadgat med avseende å kronofogde eller kronans uppbördsman eller ombudsman å, landet skulle, sedan kronofogdarna med utgången av år 1917 bidragits, äga tillämpning med avseende å landsfiskal, så vitt ej annorlunda blivit stadgat, och g<enom en samma dag utfärdad lag om ändring i 2 § U. L. har landsfiskalen blivit utmätningsman. I denna egenskap åligger det honom, bland annat, att i enlighet med utsökningslagens föreskrifter fullgöra vad överexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fäll utan föreskrift av annan myndighet föirrätta utmätning. Såsom utmätningsman har han också att förrätta auktion å uttmätt lös egendom med undantag av fartyg av viss storlek samt att verkstiilha fördelning av medel, som influtit genom utmätningen. På skriftlig begäram av borgenär, att medel, som skola honom tillhandahållas, må översändan Hinder uppgiven adress med allmänna posten, åligger det landsfiskalen att enligt adressen ofördröjligen avsända medlen under assurans eller i postanvisming. Över alla mål, i vilka utmätning eller annan landsfiskalens åtgärd renligt utsökningslagen äskas, skall landsfiskalen hålla dagbok (9 § U. L.). Nämnare •föreskrifter därom äro meddelade i K. K. den 14 december 1917. Efter varannan månads förlopp skall landsfiskalen inom fjorton dagar till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla utsökningsmål, som inkomimit under de två sista månaderna, samt för äldre mål, som ej blivit dessföriinnan avslutade. Försummar han att insända dagboksutdrag, fälles han av överexekutor till dagaböter. Såsom utmätningsman har landsfiskalen att taga den befattning mesd införselärenden, som föreskrives i lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöming, pension eller livränta. Han skall sålunda, sedan han mottagit ansöknimg om införsel, låta tillställa den underhållsskyldige underrättelse om ansökniingen med föreläggande att inom viss tid avgiva yttrande däröver, hos arbetsgiwareu eller myndighet söka inhämta upplysningar angående de omständigheter, vilka

15 kunna vara av betydelse vid prövning av ansökningen, om han erhåller u p p lysning, att den underhållningsskyldige tagit anställning å annan ort, översända handlingarna till behörig utmätningsman, förordna, hur stort belopp som, i den mån avlöningen förfaller, skall innehållas till gäldande av underhållsbidraget, meddela jämkning i sålunda meddelade bestämmelser eller häva beslutet om införsel samt underrätta arbetsgivaren om samtliga landsfiskalens beslut. Åtgärder i ärende angående införsel skola skyndsamt vidtagas. I egenskap av utmätningsman äger landsfiskalen även enligt lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket att, om fara är för handen att underhållsskyldig avflyttar från riket utan att hava, fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, meddela förbud för undfcrhallsskyldig mot avflyttning. Över mål, som avses i sistnämnda två lagar, skall landsfiskalen enligt K. F. den 14 december 1917 föra dagbok. Utanför utsökningslagen falla (promulgationslagen till utsökningslagen 14 §) mål angående indrivning av utskylder och allmänna avgifter m. m. Hit höra enligt K. F. den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommimalutskylder, allmänna avgifter, m m. (restindrivningsförordningen) § 1 följande: a) utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt särskilda stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden; b) kömmunalutskylder och sådana medel, vilka uppbäras och redovisas lika med kömmunalutskylder, samt församlingsavgifter till prästerskapet; samt c) de övriga avgifter eller andra liknande medel, för vilka enligt särskilda av Kungl. Maj:t för allmänna kassor och inrättningar fastställda reglementen eller i övrigt gällande föreskrifter utmätning må äga rum utan föregående dom eller utslag. Till belysande av landsfiskalernas verksamhet med avseende å indrivningav nämnda utskylder och avgifter torde det vara nödvändigt att lämna en I kort redogörelse för uppbörden på landet.

"Befattning <J restinrivning.

m

Beträffande kronoutskylderna innefattas bestämmelserna därom i uppbördsreglementet den 14 december 1917, vilket gäller jämväl för stad, där magistrat utskylder I icke finnes. Reglementet avser även övriga under a) här ovan omnämnda o c h a n d r a utskylder och avgifter eller således, utom mantalspenningar, bevillning, inkomst- a v s i f t e r mU& och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, byggnadsskatt Lhivliin'.l I samt prästerskapets till statsverket indragna tionde, även sådana avgifter som förordningen. 1 annuitet å förskott för avlösning av frälseräntor, grundskatt och trosspassevolans^vgifter, avbetalningar på odlings- och vattenavtappningslån, inbetalningar : till andra statsverkets eller under statskontorets förvaltning stående fonder, skogsvirdsavgift, olycksfallsförsäkringsavgift ävensom landstingsmedel, bidragtill skutsentreprenaderna, sjukvårdsavgift, riddarhusmedel samt försäkringsavgifte: enligt K K. den 22' oktober 1886. Tilläggsavgifter enligt 13 § andra styckel och grundavgifter enligt 13 § tredje stycket pensionsförsäkringslagen indrivas jämväl på samma sätt som kronoutskylder, likaså landstingsskatt. Själva debiteringen verkställes av härads skrivaren beträffande de utskylder och avgifter, vilka förfalla till betalning under allmän uppbördstermin eller vid alman uppbördsstämma, i uppbördsbok samt beträffande andra avgifter, I t. ex. arrendeavgifter, i särskild uppbördslängd. Debetsedlar å de skattskyldiga utfärdas av häradsskrivarna, vilka jämväl hava att genom postverket tillställa le skattskyldiga debetsedlarna, åtföljda av skattepostanvisning, utställd å Konungens befallningshavande i länet. Uppbörden av förstnämnda utskyl-

16 der och avgifter verkställes genom postverkets försorg under en allmän uppbördstermin, som i regel är förlagd till tiden den 21 november —den 6 december varje år. Uppbörden tillgår sålunda, att den skattskyldige å någon poststation i riket inbetalar det enligt debetsedeln förfallna utskyldsbeloppet, erhåller kvitto å debetsedeln samt avlämnar skattepostan visning. Skattepostanvisningen förses av postverket med redovisningsnummer och insändes till postkontoret i residensstaden jämte de inbetalda beloppen. Sistnämnda postkontor insätter medlen i riksbanken å statsverkets giroräkning för Konungens befallniiigshavandes räkning samt avlämnar skattepostanvisningarna till Konungens befallningshavande ined en särskild förteckning å dem. Uppbörd av kronoutskylder, som upptagas i särskild uppbördslängd, sker antingen å särskild uppbördstermin genom postverket eller å tid, som Konungens befallningshavande för varje särskilt fall bestämmer, eventuellt genom särskild uppbördsförrättare. Uppbördsbok och särskild uppbördslängd över sädana utskylder, som förfalla till betalning under uppbördstermin, skola av häradsskrivaren insändas till Konungens befallningshavande före uppbördsterminens början. A landskontoret göres aiiteckning i uppbördsböekerna och de särskilda uppbördslängderna angående den genom postverket verkställda inbetalningen av utskylderna. Efter uppbördsterminens slut upprättas å landskontoret förteckningar, s. k. restlängder, särskilt för varje kommun eller kommundel inom varje landsfiskalsdistrikt, över de utskylder, som icke erlagts under uppbördsternmnen. Ett exemplar av dessa restlängder (iversändes inom en månad efter uppbördsterminens slut till vederbörande landsfiskal för indrivning. Uppbörd av utskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, kan, såsom nyss nämnts, undantagsvis på grund av särskilt förordnande av Konungens befallningshavande verkställas av landsfiskal eller landsstatstjänsteman. tJppbördsförrättaren har då att anteckna inbetalningarna i uppbördsläugdeni samt insätta de uppburna medlen i riksbanken och till Konungens befallningshavande insända uppbördslängderna, varefter landskontoret har att upprätta restlängder över oguldna utskylder och utsända dem till landsfiskalerna. Vid uppbördsstämman kontrolleras uppbörden genom häradsskrivaren eller genom en av Konungens befallningshavande särskilt förordnad person, vilken har att; upprätta dagrapporter och särskilda kontrolläiigder och insända dem till Konu ngens befallningshavande. I regel hava således landsfiskalerna icke något att skaffa med debiterangen eller uppbörden av ifrågavarande utskylder och avgifter. Deras verksannhet i avseende å uppbördsväsendet rör i huvudsak indrivningen. Dä landsfiskalerna erhållit restlängderna, hava de att undersöka, huruvida de skattskyldiga äro att anträffa inom de kommuner, där utskylderna blivit dem påförda. IDenna undersökning verkställes i allmänhet genom vederbörande fjärdingsman. Anträffas den skattskyldige eller annan, som är skyldig att svara för utskylderna, anmanas han att betala det resterande beloppet. Efterföljes icke anmälningen och finnes tillgång till utskyldernas gäldande, uttagas de genom utmattning. Utmätningen kan förrättas av landsfiskalen eller i vissa fall uppdragnas åt fjärdingsman. Utmätning kan jämväl ske i gäldenärens frånvaro utam att underrättelse blivit honom meddelad. Kunna utskylderna icke uttagas på detta sätt, har landsfiskalen att aniställa efterforskning efter den skattskyldige. För detta ändamål skall han till pastorsämbetet i den församling, där den skattskyldige uppgivits vara bosatt, imsända debetsedeln eller utdrag av restlängden jämte intyg å handlingen av mtmätningsman, fjärdingsman,,polisbetjänt eller exekutionsbetjänt om den ressultatlösa undersökningen samt uppgift angående den ort, dit den skattskvyldige kan antagas hava begivit sig. Pastorsämbetet skall förse handlingen mejd an

17 teclkning om den skattskyldiges kyrkoskrivnings- Och vistelseort samt födelsetid och inom en vecka överlämna handlingen till kommunalnämndsordföranden, varcefter denne har att inom en vecka efter mottagandet återställa densamma till landsfiskalen, försedd med anteckning om vad nämnden har sig bekant angeående den skattskyldiges uppehållsort. Även uppgifterna från pastorsämlbete och kommunalnämndsordförande torde i praxis vanligen införskaffas gemoin fjärdingsmannen. Hela denna undersökning och utredning skall vara sluttford inom två månader, efter det restlängd kommit landsfiskalen tillhanda. EEar genom nyssnämnda utredning vunnits upplysning eller blivit sannolikt, att skattskyldig vistas inom riket, men utom landsfiskalsdistriktet, skall landsfiskkalen hos utmätningsmannen i vistelseorten omedelbart begära handräckningför • utskyldernas uttagande och därvid överlämna debetsedel eller restlängdsutdlrag, försett med förutnämda intyg och uppgifter. Då landsfiskalen är utmäitningsman på landet, komma således dylika handräckningsåtgärder för lanadsbygdens del att vila pä landsfiskalen. Om den skattskyldige icke med ledining av intygen kan anträffas inom handräckningsorten, har utmätningsmaamien därstädes i sin tur att införskaffa utredning av samma slag, som förut onmnämnts. Intill dess slutredovisning avgivits för begärd handräckning, har derna utmätningsman, hos vilken begäran skett, att i mitten av varje månad till sökkanden insända dittills influtna medel. Sist inom två månader, efter dej utmnutningsmannen mottagit framställning om handräckning, skall, såvitt på hoi-nom beror, slutredovisning hava lämnats till den, som påkallat handräekninngen. ;Befinnes det, att skattskyldig, vars utskylder icke kunnat uttagas inom rikeet, vistas å känd ort utom riket och överstiger utskyldsbeloppet 15 kronor, skaall landsfiskalen anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavande, sonm har att vidtaga ytterligare åtgärder för att genom beskickning eller konsullat söka utfå utskylderna. : I fråga om avkortning, som innebär inställandet för alltid av indrivningsåtggärd beträffande skattskyldig påförda utskylder, samt avskrivning, som innef a t t a - inställande tills vidare av dylika åtgärder, har landsfiskalen att framstäälla förslag till Konungens befallningshavande. . Avkortning kan äga rum, då utskyld påförts orätt person, då utskyld påförts dulibbelt eller med för högt belopp samt då skattskyldig saknar utmätningsbara tilldgångar och införsel icke får äga rum enligt gällande bestämmelser. Landsfiskkalen skall tionde söckendagen före utgången av april, augusti och december måånader göra anmälan om avkortning förutom särskild anmälan i juni om avkkortuing av annan orsak än fattigdom. Yid anmälan skall fogas avkortningslänngd, vilken skall upptaga samtliga till avkortning anmälda utskylder, fördelade på i utskyldstitlar, samt åtföljas av bevis om anledningen till anmälan. I fall, där avkkortuing anmäles på grund av bristande tillgång i debiteringsorten, skall avkkortningslängden vara granskad av kommunalnämnden och försedd med intyg däiirom. . Avskrivning äger rum, då upplysning om den skattskyldiges vistelseort icke kunnnat vinnas eller den skattskyldige antagits uppehålla sig å viss ort, men ickke där anträffats, samt i vissa fall, då den skattskyldige vistas utrikes. Anmäälan om avskrivning skall av landsfiskalen göras å samma dagar i april, a u g u s t i och december, som gäller för anmälan om avkortning. Även vid avskKrivningsanmälan skall fogas en längd av enahanda beskaffenhet, som angivits befeträffande avkortning, och som skall åtföljas av intyg angående utredningen å -\ vistelseorten. Eedovisning skall av landsfiskal avlämnas eller insändas till landskontoret tre-edje söckendagen före varje månads utgång medelst uppgifter å de efter för.regående månads redovisning influtna utskylderna. Uppgiften skall för varje 1 1041

:2

*

is utskyldspost Upptaga, huru densamma fördelar sig på särskilda utskyhlstiitlar, och vara nedsummerad. Dessutom skall landsfiskalen i juni och deoennber månader tredje söckendagen före månadens utgång insända eller avlämnai till landskontoret balanslängd över alla då oredovisade utskylder. Längden iskall upptaga specifikt dels de utskylder, som bero på sökt handräckning, med uppgift för varje skattskyldig om, hos vilken utmätningsman och när handräckning blivit sökt, och dels alla övriga utskylder, som äro beroeuche på åtgärd inom distriktet med noggrann uppgift om 'det hinder, som i varje fall mött för indrivningen. I decemberlängden få dock löpande årets rester från allmän uppbördstermin eller uppbördsstämma upptagas summariskt. Landsfiskalen har ytterligare enligt K. K. den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltning i länen att för varje månad uppirätta och till landskontoret insända månadsräkning, upptagande varje särskilt slagav medel, som landsfiskalen på grund av Konungens befaliningshavaindes uppbörds- eller utbetalningsorder såsom förskott eller eljest har att redorvdsa till befallningshavanden. Månadsräkningarna skola avlämnas samtidigt som de förutnämnda uppgifterna angående influtna uppbördsmedel och längdeerna. Enligt samma kungörelse har landsfiskalen även att föra kassajournal. särskilda avgiftefS

be

Enligt K. F. den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda måner och rättigheter med däri sedermera skedda andringar skola sådlana bevillningsavgifter för vissa offentliga föreställningar, som icke erläggas förskottsvis, på landet inbetalas till landsfiskalen. Hör stad till landsfiskalens uppbördsdistrikt, äger dock landsfiskalen att, med bibehållet uppbörds- och redovisningsansvar, uppdraga åt stadsfiskal eller utmätningsman att upplbära bevillningsavgifter för föreställningar i staden. Sålunda inflytande bevillningsavgifter skola sist inom tredje söckendagen inlevereras till landsfiskalen. Bevillningsavgifter, som icke erläggas förskottsvis, skola inbetalas till landsfiskalen inom viss tid eller eljest omedelbart utmätas. Med avseende å redovisningen för ifrågavarande särskilda bevillningsavgifter gäller vad förut anförts om kronoutskylder, med det tillägg att samtidigt i med inlevereringen av kronans andel av bevillningsavgifterna skall till vederböraande kommun överlämnas dess andel därav. Även beträffande dessa bevillningsavgifter har landsfiskalen således att månadsvis tredje söckendagen före månadens slut till landskontoret insända uppgift, specificerad och summeeracl, vilken uppgift skall jämte verifikationer åtfölja månadsräkningen till Landskontoret. Även i fråga om avkortning och avskrivning gäller detsamma ssoin beträffande kronoutskylder. for

KommunalMed avseende å kommunalutskylder sker debitering och uppbörd på lanudet andraavgifter S e n o m kommunalnämndens försorg (F. K. L. §§ 63, (57). I stad under landssrätt enligt' §ei b) n a r stadsstyrelsen att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd och drättselrestindriv- kammaren att verkställa uppbörden (F. K. S. §§ 54, 03, (59). Uppbörden ssker ningsföroni- å uppbördsstämma, och efter dess slut uppgores av den, som haft att werkningen. ställa uppbörden, restlängd över de skattskyldiga, som vid uppbördsstämi man icke gnidit dem påförda kommunalutskylder* (F. K. L. § 70; F. K. 8. § 70). R o s t längden överlämnas för indrivning till utmätningsmannen i den ort, darr utskylderna påförts den skattskyldige, således till landsfiskalen, så vitt gäller kkommuiialutskylder på landet och enligt praxis även beträffande stad,' där maagistrat icke finnes, även om i staden är förordnad särskild utmätningsman. 1 1 )' Lika med indrivning av den borgerliga kommunens utskylder behanodlas indrivning av resterande utskylder, som beslutats av kyrkostämma, församliiingsJfr nedan sid. 206: justitieombudsmannens år 1922 avgivna berättelse s. 280 11'.

ii)

avgifter till prästerskapet, municipalutskylder, skogsaccis och hundskatt ävensom grundavgifter enligt pensionsförsäkringslagen (13 § första stycket). Landstingsskatt indrives däremot, såsom förut nämnts, lika med kronoutskylder. Kunna de resterande medlen icke uttagas å debiteringsorten, åligger det landsfiskalen att sist inom två månader, efter det indrivning påkallats, begära handräckning hos vederbörande utmätningsman i vistelseorten. Redovisas handräckningsärendet av denne utmätningsman med intyg om den söktes obefintlighet inom den antagna vistelseorten, men med uppgift om att han vistas på annan ort, har den landsfiskal, hos vilken indrivning begärts, att skyndsamt begära ny handräckning. Intill dess landsfiskal, som mottagit restlängd å ifrågavarande utskylder för indrivning, avgivit slutredovisning för det mottagna restindrivningsuppdraget, har han att tredje söckendagen före varje månads utgång, så framt beloppet av influtna, innestående medel uppgår till minst 100 kronor, ävensom därförut, så snart beloppet av de i ärendet innestående medlen uppgå till minst 500 kronor, överlämna medlen genom tjänsteförsändelse till sökanden. Sist inom tre månader eller, där handräckning begärts för indrivning, inom sex månader efter framställning om indrivningen, skall slutredovisning avgivas. Landsfiskal, hos vilken handräckning begärts, skall avgiva slutredovisninginom två månader efter framställningens mottagande samt dessförinnan i mitten av varje månad redovisa för influtna medel, så framt innestående belopp uppgår till minst 100 kronor. Indrivning enligt restindrivningsförordningen och således utan föregående Pörs&kringsutslag eller dom äger slutligen rum även för resterande avgifter till vissa avgifter och ömsesidiga försäkringsanstalter (andra än de bolag, vilkas avgifter debiteras a n d r a avgifte s och indrivas i sammanhang med kronouppbörden, enligt vad förut omnämnts) }, \ } c samt gottgörelse för infordrande av uppgifter och handlingar till mantals- niDgSförordskrivning och av uppgifter till kyrkobokföring samt för delgivning av åläggande ningen, att avlämna flyttningsbetyg. Sådan indrivning begäres omedelbart hos utmätningsmannen i den ort, där indrivningen skall verkställas. Något handräckningsförfarande, i likhet med vad som sker beträffande krono- och kommunalutskylder, äger här ej rum. Slutredovisning för begärd indrivning av nu ifrågavarande slag skall lämnas sist inom tre månader, efter det begäran mottagits. Intill dess slutredovisning avlämnats, skola tredje söckendagen före varje månads utgång till sökanden insändas influtna innestående medel, så framt de uppgå till minst 100 kronor. Utmätning, som erfordras för indrivning enligt restindrivningsförordningen, må, på sätt förut antytts, så vitt rörer utmätning av lös egendom, av landsfiskalen uppdragas åt fjärdingsman. Landsfiskalen är dock ansvarig för redovisningen och för skada genom fjärdingsmannens fel eller försummelse. F ö r indrivning av kronoutskylder och andra avgifter, som avses i § 1 a) restindrivningsförordningen, äger den landsfiskal., inom vars distrikt medlen utta„gits, att uttaga och uppbära indrivningsavgift med 3 öre för full krona av de oguldna avgifternas slutsumma, då denna ej överstiger 25 kronor, dock med minst 25 öre, samt med 6 öre för full krona av slutsumman, då denna överstiger 25 kronor (Uppbördsreglementet § 17). För försäkringsavgifter, som iiidirivas i sammanhang med kronouppbörden, utgår dock ersättningen med tio procent å det restförda beloppet, minst 50 öre, högst 5 kronor för förrättning (K K. den 22 okt. 1886, 6 §). För resterande olycksfallsförsäkringsavgiftier uttagas böter med tre procent, varav en tredjedel, dock högst 100 kronor, tillfaller den, som verkställt indrivningen, och återstoden statsverket (K. F . den 14 juni 1917 ang. uppbörd av dylika avgifter, § 4 mom. 4). För indriv-

20 ning av kommnnalutskylder ocli andra avgifter, som avses i § 1 b) mstindrivningsförordningen, uttages indrivningsprovision med tre procent av resterande beloppet. Biträder fjärdingsman vid indrivningen, äger lian uppbära halva indrivmingsavgiften eller uppbördsprovisionen för medel, som av honom indrivas. Förrättar han utmätning, äger han åtnjuta halva indrivningsavgiften eller uppbördsprovisionen. För indrivning av försäkringsavgifter men icke av andra belopp enligt § 1 o) restindrivningsförordningen äger den, som uttagit medlen, uttaga och u p p b ä r a ersättning enligt K. F. den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättmingsmän för utmätning i enskilda mal m. m. Under den före år 1918 gällande organisationen ålåg restindrivningen principiellt kronofogdarna. De ägde visserligen uppdraga åt länsmannen att verkställa indrivningen, men såväl handräckningsbestyret som redovisningem på särskilda titlar samt även balansrelationerna, verifikationerna och den åirliga specialräkniiigen ålåg det kronofogden att ombesörja (K. F. den 12 juli 1878 angående förändrade föreskrifter om utmätning för krono- eller kommmnalutskylder, allmänna avgifter m. m., uppbördsreglementet den 19 maj 11911). Kronofogdarnas borttagande har sålunda i hög grad ökat landsfiskalernas airbete med redovisningen. BötesinchivEnligt K. F. den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning ning. av böter ombesörjes nämnda indrivning och redovisning för landet (inmefattande även stad, där icke magistrat finnes) av landsfiskalen. Saköreslängd eller expedition om bötesbeslut skola av domstol eller annan ämbetsmyndighet,, som åclömt böterna, insändas till Konungens befallningshavande och därifrån överlämnas till vederbörande landsfiskal. Sedan handlingarna sålunda koimmit landsfiskalen tillhanda, har denne att själv eller genom fjärdingsman sökka uttaga böterna av den bötfällde, Beträffande fjärdingsmans behörighet attt förrätta utmätning gäller detsamma som enligt restindrivningsförordningen. Wisar det sig, att den bötfällde saknar utmätningsbara tillgångar till böternas fulla gäldande, skall landsfiskalen i regel hos Konungens befallningshavande göra framställning om bötesförvandling samt därefter befordra den bötfälldde till undergående av förvandlingsstraff. Vistas icke den bötfällde inom landsfiskalens distrikt, har landsfiskalen att, på samma sätt som förut är sagt beträfffande kronoutskylder, antingen föranstalta om undersökning angående vistelsecorten eller ock, om denna är känd, omedelbart begära handräckning för verkställiighet hos annan utmätningsman, vilken därefter har att ombesörja verkställiighet eller i sin tur införskaffa utredning angående vistelseorten. Angående anirnälan till Konungens befallningshavande i fråga om utrikes vistande bötfälldl, om avskrivning eller avkortning samt tid för redovisning från utmätningsman,, som mottagit begäran om handräckning, månadsredovisning till landskontoret t och halvårsbalanslängd gälla motsvarande bestämmelser som beträffande resteminde kronoutskylder. Såväl månadsredovisningar som balan si ängder skola uppptaga fördelning av böterna. Även det arbete med begäran om handräckning och begäran om i redovisning av böter, som nu åligger landsfiskal, ombesörjdes före år 19118 av kronofogden. Betydelsen av Landsfiskalernas arbete på grund av utsökningslagen och lagen om inföörsel, landsfiskaler- restindrivningsförordningen och förordningen om verkställighet av bötesboeslut "verksamhet8 ?* kvantitativt mycket betydande. Enligt tabell 7 uppgå sammanlagda anntalet ärenden av i huvudsak nämnda slag för varje landsfiskal i riket under åren

21 L91S—1920 till i medeltal 3,873, och bland dessa ärenden intaga restposterna av kommunalutskylderna det största rummet x ). I(cke minst torde handräckningsproceduren med avseende å utskylderna taga tid i anspråk därigenom, att landsfiskalen medelst upprepade hänvändelser till olika liåll måste söka anträffa den skattskyldige med indrivning. Eedovisn.ingarna av olika slag, samtliga förlagda till månadsslutet, torde föranleda, att landsfiskalerna vid dessa tidpunkter hava särskilt svårt att få tid till andra görcomål. Å andra sidan tillföres dem genom den stadgade indrivningsprovisiomen icke alldeles oväsentliga inkomster. I det ena som det andra avseendet växla förhållandena i ganska hög grad mellan olika distrikt, beroende särsfldlt på, om distrikten innefatta rörlig industribefolkning eller i huvudsak endaist bofast lantbefolkning. Enligt landsfiskalernas egen uppfattning representera indrivnings- och utsökningsärenden nära 60 % i medeltal av deras tjänsteverksamhet. Denna siffra är givetvis icke exakt, utan kan endast betraktas som uttryck för landsfiskalernas omdöme om arbetsfördelningen, men det torde dock vara otvivelaktigt, att hithörande ärendesgrupper utgöra huvudmasssan av landsfiskalernas arbete på tjänsterummet och att de med sina bestämida frister och anordningar för kontroll bidraga till att landsfiskalernas verksamhet övergått att vara kontorsarbete, icke aktiv åklagar- och polisverksamihet. Svårigheten att förena landsfiskalernas uppgifter såsom åklagare och polis- uttalanden mani med åligganden att ombesörja indrivnings- och utsökningsärenden framgår angående den icke> endast siffermässigt av de inkomna uppgifterna, utan även av en mångfald verksam^ uttailandeil.

hotens menliga inverkan.

Hålunda yttrar Konungens befallning skärande i Uppsala län, att så länge den Konungens nuvarande landsstatsorganisationen i sina huvuddrag bibehålies, komma lands- befaiiningsfiskialerna att vara alltför upptagna av skriv- och räkenskapsgöromål samt havande, alltfför bundna vid expeditionsrummet för att en aktiv och påpasslig polisverlksamhet skulle under alla förhållanden kunna från deras sida påräknas. Sär?skilt i brådskande fall kan olägenheten tydligen ej avhjälpas genom anlitamde av en utanför orten bosatt länsdetektiv; stora anspråk måste därför ställlas på de under landsfiskalerna ställda polismännen, anspråk, som åtminstone fjärcdingsmännen icke kunna förutsättas fylla. lKonungens befallningshavande i Södermanlands län meddelar, att till följd av landsfiskalernas synnerligen tidskrävande befattning med indrivnings- och redcovisningsbestyr landsfiskalerna ej kunna åt polisgöromålen ägna lika mycken tid och intresse som för kronolänsmännen var möjligt under tiden före kronofogcdetjänsternas indragning. lKonungens befallningshavande i Kronobergs län yttrar: Såsom var att förvänita, har landsfiskalernas arbete såsom polismän genom den nya fögderiförvalttningsorganisationen i betänklig grad förryckts därigenom, att deras huvudsaklliga tid måste ägnas åt kontorsgöromål. En genomgripande förbättring av poliisväsendet på landsbygden är synnerligen påkallad. Skall den nuvarande organisationen bibehållas, måste landsfiskalernas kontorsgöromål väsentligen rediuceras och en avsevärd del av dessa överflyttas på andra organ. En överrlytttning av indrivning och redovisning av kommunala och ecklesiastika utskydder på kommunala uppbördsmän torde vara förtjänt av beaktande. Under u ) I nyssnämnda siffra ingår även antalet »andra handräekningsärenden» Bland dessa rinnaas antagligen även åtskilliga ärenden enligt andra författningar än de särskilt angivna t. e>x. kommunallagarna, kyrkobokföringsförordningen, folkskolestadgan, vilka emellertid för här • föreliggande utredning ej behöva skiljas i sär. IDet stora antalet bötesbeslut torde förklaras genom värnpliktsböterna.

2:1 vårmånaderna äro de flesta landsfiskalerna i länet såsom ordförande i taxeringsnämnd upptagna av taxeringsgöromål i sådan utsträckning, att deras tjänsteåligganden i övrigt i betänklig grad måste åsidosättas. Bristen på lämpliga personer, villiga att åtaga sig detta besvärliga bestyr, liar ställt Konungens befallningsliavande inför nödvändigheten att för ändamålet anlita .vissa landsfiskaler långt mer än deras tjänsteåligganden i övrigt medgivit. Ändring härutinnan synes ofrånkomlig. Konungens befallningshavande i Malmöhus län yttrar: Genom den nya fögderiförvaltningsorganisationen hava på landsfiskalerna lagts så väsentligt ökade bestyr, såsom med indrivning och redovisning av resterande utskylder, utsökningsväsende, åtskilliga syner m. m., att deras tid och krafter därav helt upptagas. Härtill kommer det under flera månader av året pågående, synnerligen krävande arbetet såsom ordförande i taxeringsnämnd, vilket uppdrag landsfiskalerna äro pliktiga att åtaga sig och vilket i stor omfattning måste anförtros åt dem, eftersom påfallande brist på andra för uppdraget lämpliga och villiga personer gör sig gällande. Landsfiskalerna hava mer än förr blivit tjänstemän med alldeles övervägande kontorsgöromål, och deras håg och intresse har mer och mer vänts bort från polisväsendet, vartill jämväl bidragit den nedslående känslan att sakna lämpliga underlydande organ såsom biträde vid polisväsendets handhavande. Konungens befallningslut vande i Alvsborgs län yttrar, att efter fögderiförvaltningens omorganisation landsfiskalerna i åtskilliga distrikt till följd av hopade expeditionsgöromål endast med svårighet kunnat på tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden som polismän. I fråga om landsfiskalen i Tunliems distrikt framhåller Konungens befallningsliavande nödvändigheten, att denne befrias från honom åliggande göromål med indrivning av utskylder m. m. i staden Trollhättan. Konungens befallningshavande i Värmlands län yttrar: Polisorganisationen på landsbygden måste betecknas som synnerligen otillfredsställande. Landsfiskalerna hava av sin befattning med indrivning av allmänna avgifter och vad därmed står i samband blivit upptagna i sådan omfattning, att deras polisverksamhet därav lider men. Genom sina åligganden beträffande uppbördsväsendet, avgivandet av redovisningar in. m. hava landsfiskalerna i hög grad bundits vid kontorsgöromål och därmed starkt begränsats i sin rörelsefrihet samt i följd därav icke alltid åt ordnings- och polisärenden kunnat ägna erforderlig uppmärksamhet och tid. För att vinna någon förbättring i detta avseende, förordar Konungens befallningsliavande en utveckling av den extra landsfiskalsinstitutionen. Om sådana befattningshavare finge tillsättas i sftörre omfattning och erhölle en viss självständig ställning med möjlighet för Konungens befallniiigshavande att kunna förflytta dem från eit landsfiskalsdistrikt till ett annat, skulle vinnas en icke oväsentlig förstärkning av polisväsendet. Konungens befallningshavande i Örebro län yttrar: Landsfiskalen, den »ende polisman, som alltid skall finnas inom varje distrikt, är numera efter omorganisationen av fögderiförvaltningen så upptagen av expeditions- och ämnat arbete, som alls icke sammanhänger med polis- och åklagarväsendet, att han i de flesta distrikt icke hinner ägna tillbörlig tid och uppmärksamhet åt denna gren av verksamheten och i varje fall förlorar det intresse därför, som b.orde och behövde finnas hos en polisman. Landsfogdar.

Även några landsfogdar hava uttalat sig i ämnet. Sålunda framhåller landsfogden i Göteborgs och Bohus län, att polisväsemdet på landsbygden är i behov av förstärkning därför, att landsfiskalerna äro> för mycket upptagna av kontorsarbetet.

1 23

^Landsfogden i Skaraborgs län uttalar, att landsfiskalernas mångahanda goroinal inskränka på polis- och ordningsgöromålen. ILandsfogden i Örebro län föreslår, att landsfiskalerna befrias från åtminstone stöivre delen av indrivnings väsendet. ILandsfogden i Jämtlands län anför, att landsfiskalernas indrivnings- och redovisningsarbete "bör inskränkas, enär landsfiskalerna eljest bliva alltför mycket bunidna vid tjänsterummet såsom de förutvarande kronofogdarna. JBland landsfiskalerna själva betona icke mindre än 284 stycken de svårig- Landsfiskaler. hetter, som för landsfiskalernas uppgifter såsom polismän och åklagare förorssakas genom bestyren med indrivnings- och redovisningsväsendet. Bland desisa. yttranden må följande anföras såsom belysande exempel. ILandsfiskaleii i Sollentuna (Stockholms län) yttrar: 1917 års landsstatsorg(anisation har i allra högsta grad medfört förskjutning av proportionen melllan landsfiskalens verksamhetsgrenar. Expeditionen ökades under år 1918 meid minst 100 %, huvudsakligen bestående i det tidsödande arbetet med indrivning och redovisning av kronoutskylder och böter. ILaudsfiskalen i Haninge (Stockholms län) anför, att kontorsarbetet i så h(")g>' grad ökats, att landsfiskalen icke nöjaktigt kan sköta sina göromål såsom äkhagare och polisman. JLandsfiskalen i Älvkarleby (Uppsala län) yttrar: Då arbetet ä tjänsterummett hotar att överstiga en persons arbetsförmåga, uppdrages stundom åt polisocln fjärdingsman en del polisförhör, vilka man egentligen själv bort utföra, mem vilka man på grund av bristande tid omöjligen kunnat hinna med, då komtorsgöromålen och i synnerhet månadsräkningarna i första hand måste sluitföras. '. Landsfiskalen i Nässjö (Jönköpings län) meddelar, att han de fem sista daggarna i varje månad är hindrad att utöva någon som helst åklagar- eller polisverksamhet. Landsfiskalen i Marharyd (Kronobergs län) säger, att landsfiskalen blivit en räkenskaps- och bokförare, så gott som fullständigt upptagen av kontoret oelh ej i tillfälle att ägna den tid, som vore önsklig, åt polis- och åklagarveirksamheten. Landsfiskalen i Högsby (Kalmar län) anför: På grund av det oerhört ökade komtorsarbetet å tjänsterummet och på grund av att arbetet med månadsoclh balansräkningarna icke tål något uppskov hava polisgöromålen måst eftcersättas. Landsfiskalernas huvudsakliga verksamhet motsvarar numera lamdskanslist- och landskontoristtjänsterna i länsstyrelsen. Landsfiskalen i Kalmar (Kalmar län) framhåller, att största ökningen kommeer på handräckningarna rörande krono- och kommunalutskylderna samt de måinatligen förekommande redovisningarj ia. Landsfiskalen i Vissefjärda (Kalmar län) yttrar: P å grund av det trägna oxjpeditionsarbetet måste resor i jämväl viktiga tjänsteärenden inhiberas. Då lamdsfiskalens hela arbetstid på grund av den nya organisationen måste vara torrlagd till expeditionslokalen, följer därav, att verksamheten såsom åklagare ocih polisman försvåras synnerligen. Allmänheten bör veta, att en landsfiskal finmes, men som det nu är i många distrikt, är landsfiskalen så strängt upptaggen av kamerala göromål, att hans verksamhet som åklagare och polisman insskränkts till ett minimum. Landsfiskalen i Grårhanstarp (Kristianstads län) yttrar: 1917 års organisattion har omöjliggjort för landsfiskalen att ägna sig åt polisgöromål, enär hamdräckning och införsel och det månatliga redovisningsförfarandet upptaga alll hans tid.

24 Landsfiskalen i Färlöv (Kristianstads län) yttrar: I längden kan det icke förbliva som det nu är, ty med den mångfald tjänstegöromål en landsfiskal har tillåter icke tiden, att lian odelat, isynnerhet vid större polisutredningar, kan ägna sig åt polisgöromålen. Landsfiskalen i Oocie (Malmöhus län) yttrar: En förskjutning liar skett från polis- och åklagargöromålen till arbetet med uppbörds- och indrivningsväsendet. Förundersökningar om brott och förseelser måste nu i stor utsträckning hän skjutas till fjärdingsmannen. Landsfiskalen i Arlöv (Malmöhus län) yttrar: E n del polisgöromål har måst överlämnas åt underlydande polismän. Åt polisundersökningar har icke kunnat ägnas den tid och eftertanke, som önskvärt varit. Landsfiskalen i Lelången (Älvsborgs län) yttrar: Verksamheten som åklagare och polisman blir ofta tillbakasatt för indrivningsarbetet, vilket landsfiskalen i första hand måste sköta för att skydda sig från anmärkningar. Landsfiskalen i Flugestad (Örebro län) yttrar: Till följd av det år från år ökade kontorsarbetet, av vilket arbete eii del skall vara avslutat och expedierat å bestämd dag vid äventyr av böter, får helt naturligt åklagar- och polisväsendet stå tillbaka. Landsfiskalen måste sköta sitt kontorsarbete och påtvingas mången gång annat arbete. De s. k. polisgöromålen få ligga efter eller helt lämnas å sido. Landsfiskalen i Skinnskattéberg (Västmanlands län) har — efter att hava omnämnt, att statsbidrag till manligt biträde icke kunnat erhållas, oaktat framställning därom tillstyrkts av Konungens befallningshavande — meddelat, att sedan numera endast kvinnligt biträde hålles i distriktet, få utredningar om brott och begångna förseelser komma i andra hand, då tid ej finnes övrig. I första hand måste man nu ägna sig åt indrivning och redovisning av allehanda såväl krono- som kommunalutskylder och böter. Landsfiskalen i Malung (Kopparbergs län) yttrar: Landsfiskalen behöver i mycket större utsträckning få tid att ägna sig åt polis- och åklagarverksamhet, för att dessa skola kunna skötas på ett tillfredsställande sätt i hans vidsträckta och rörliga distrikt. Verkningarna av att landsfiskalens tid icke räcker till visa sig alltmer. Landsfiskalen är bunden vid kontoret och av många resor, och polisgöromålen skola skötas av en därför icke intresserad, olämplig fjärdingsman. Landsfiskalen i Söderala (Gävleborgs län) yttrar: Genom omorganisationen har landsfiskalstjänsten här övergått till huvudsakligen expeditionstjänst, beroende på de myckna göromålen på tjänsterummet. Ökad verksamhet utom tjänsterummet är av behovet påkallad och önskas även av ortsbefolkningen. Som det nu är, hinner landsfiskalen endast ingripa i de mest trängande fallen, till och med dessa äro avsevärt många. _ Landsfiskalen i Arjeplog (Norrbottens län) framhåller, att tjänsteres.or i distriktet fordra t. ex. 5—8 dagar och att landsfiskalen kan hindras från dessa därigenom, att månadsräkenskaperna skola avgivas på en bestämd tid. I de ovan återgivna uttalandena framhålles det genomgående, att polisoch åklagargöromålen få stå tillbaka för indrivning och redovisning med deras bestämda tidfrister. Nio landsfiskaler, samtliga från Skaraborgs län, meddela emellertid, att konkurrensen mellan de olika uppgifterna för deras vidkommande verkat på motsatt sätt. uttalanden Att själva den nuvarande formen för medelsredovisningen är en bidragande Sande ef0nU" o r s a k * ^ redovisningsarbetets menliga inverkan på polis- och åklagarverkför "edovis™ s a m n e t e n framhålles i uttalanden från 15 län av 56 landsfiskaler, delvis deningen. samma som de förut omnämnda 284 landsfiskalerna.

2ö

Siålmida föreslå landsfiskalerna i Vallentuna, Solna och Gustavsberg (Stockliolmis län) såsom en åtgärd i syfte att vinna ökad verksamhet av landsfiskalen såso>m polisman och åklagare, att redovisningen på titlar skall borttagas. Landsfiskalen i Vallentuna förordar därjämte, att de föreskrivna redovisningarma få avgivas kvartalsvis. JiEfter dessa båda linjer gå i allmänhet landsfiskalernas förslag till förenkling av redovisningsväsendets form, där de icke nöja sig med att blott anmär]ka på den nuvarande anordningen. Några landsfiskaler t. ex. i Hille (Gäwleborgs län) och Offerdal (Jämtlands län) tillägga, att uppdelningen på titla.r lämpligare kunde äga rum på landskontoren. I några fall, t. ex. i landsfiskailernas i Alvsbyn och Kiruna (Norrbottens län) yttranden, framhålles, att medielslevereringen kan ske medelst reversal månadsvis, även om själva redovisningen lämnas kvartalsvis. ALV landsfiskalen i Charlottenberg (Värmlands län) har föreslagits, att även rapporterna i utsökningsärendena skola få avgivas allenast kvartalsvis. TTaxeringsarbetets menliga inverkan på landsfiskalernas verksamhet såsom uttalanden akhugare och polismän framhålles av 126 landsfiskaler, fördelade på samtliga angående län utom Stockholms och Västernorrlands. I regel inskränka sig uttalandena taxei'ingsartill en uppgift, att under vårmånaderna landsfiskalernas sistnämnda verksam- k a n p å ian(^s. het är försvårad genom taxeringsarbete. Landsfiskalen i Hultsfred (Kalmar riskaiernas län) yttrar, att det numera är omöjligt att tillfredsställande uppehålla tjänsten verksamhet. undter pågående taxeringsarbeten under mars—maj månader. Landsfiskalen i Jtflorbery (Västmanlands län) anför, att under taxeringsarbetet, som ju alltmer öka^s, är det rent av omöjligt att medhinna annat arbete, och landsfiskalen i Salca (Västmanlands län) framhåller, att under de tider, då landsfiskalen är uppitagen av taxeringsarbeten och vägsjmer, blir hans verksamhet såsom polismani och åklagare i hög grad försvårad. Landsfiskalen i Skellefteå norra distrikt (Vä&sterbottens län) uttalar, att landsfiskalsarbetet med taxeringen numera är så Ibetungande, att han ej medhinner de göromål tjänsten ålägger honom. IDet torde böra erinras, att taxeringsarbetet infaller under första halvåret, då arbetet med restindrivningen bör forceras. På sina håll torde även vägsymerna försiggå under samma period. Att döma av landsfiskalernas lämnade upp)gifter är användningen av landsfiskalerna såsom taxeringsnämndsordförande myceket växlande inom olika län, relativt störst inom Hallands och Västerb o t t e n s , från vilka icke mindre än tio landsfiskaler i vartdera länet anmält svåirigheter till följd av taxeringsarbetet, under det att sådana uttalanden allenaslt avgivits t. ex. i Södermanlands län av 2 samt i vartdera av Östergötlands ochi Skaraborgs län av 3 landsfiskaler. Sannolikt torde olikheten hava sin grumd i svårigheten att på åtskilliga platser finna lämpliga och villiga ordföramde i taxeringsnämnderna. I någon mån kan förhållandet möjligen också berco på olika sedvanor hos Konungens befallningshavande. IFörslag till reformering av polis- och åklagarväsendet, så vitt det rör lands- Reformförslag' fisktalerna, hava i de inkomna yttrandena framställts i två olika riktningar, f l å n landsdehs innebärande minskning av landsfiskalernas arbetsbörda och dels åsyftande r!3kaler an att förstärka de för arbetet tillgängliga krafterna. polis- och åklagarverksamhet.

]I förra avseendet föreslås av några helt skiljande mellan åklagar- och polis- Minskning av verlksaniheten å ena sidan samt indrivnings- och utsökningsärendena å den arbetsbördan, andira, så att landsfiskalerna bleve befriade från de senare och dessa överlämmades till särskilda befattningshavare. Förslag härom hava framställts av lanalsfiskalerna i Sjuhundra (Stockholms län), Svedala (Malmöhus län), Vase,

26 Kristinehamn och Karlstad (Värmlands län), Kumla och Hallsberg (Örebro län), Hanébo och Forsa (Gävleborgs län). Eller ock föreslås vissa lindringar i landsfiskalernas arbete med indrivning och redovisning. I sådant avseende hava förut berörts uttalandena angåtende ändring av nuvarande redovisningsform. Dessutom hava o4 landsfiskaler från lö olika län uttalat sig för en omläggning av nuvarande indrivning av resterande kommunalutskylder. Av dessa yrka 20 landsfiskaler att helt befrias från befattningen med det Ikomnmnala indrivningsväsendet, vilket i stället borde omhänderhavas av kormmunerna själva. En av dessa landsfiskaler ifrågasätter eventuellt, att besttyret med handräckning för indrivning av kommunalutskylder sknlle överföras-; till landskontoren. Återstående 14 landsfiskaler föreslå att bliva befriade från skjddighcten att begära handräckning för utfående av kommunalutskylder från skattskyldiga, vilka avflyttat till annan ort. Landsfiskalen i Shinnskattéberg yttrar härom följande. Det är ej ovandigt, att man för en enda skattskyldig, som flyttar från ort till ort, får avlåta 4— (> brev, innan man slutligen lyckas träffa honom. Det är uppenbart, att cdetta arbete att sålunda följa en utflyttad skattskyldig kan utföras av vilken pejrson som helst med vanlig folkskolekunskap, då det hela inskränker sig tilll att fylla i den tryckta blanketten till handräckningsbrevet samt slå upp i em kalender, var landsfiskalen bor för den socken, dit den skattskyldige avflyvttat. Landsfiskalen borde därför, då kontanterna redovisas för rostlängden, ;även äga rätt att till kommunalnämndsordföranden överlämna som redovisning? de debetsedlar, vara utflyttningsbevis tecknats. Kommunalnämndsordföramdena skulle sedan följa de utflyttade med handräckningsbegäran hos landsfiskcalen i den nya bostadssocknen, vilken senare skulle äga att avlåta redovisming direkt till den koinmunalnämndsordförande, som begärt handräckning. H ä r i genom skulle landsfiskalens arbete med de kommunala restlängderna lnögst betydligt minskas och tid bliva övrig för andra mera maktpåliggande göromiäl. Dessutom vunnes, att medlen fortare inflöte till den kommunala uppbtördsmyiidigheten. Förstärkning I avseende ä förstärkning av arbetskrafterna föreslå 74 landsfiskaler från av arbets- 17 olika län, att staten skulle avlöna ständigt kontorsbiträde åt landsfiskcalen krafterna. e ]ler lämna motsvarande förvaltningsbidrag för ändamålet. Landfiskalen i Shinnskattéberg motiverar sitt förslag på följande sätt. Tillsättande av distriktspoliser torde i en del fall vara lämpligt, dock tomle i de flesta fall tillsättning av tjänstebiträden åt landsfiskalerna vara bättres, då därigenom vinnes, att skatteindrivningarna bättre kunna övervakas, samt modig tid blir övrig för polis- och åklagargöromål, då såväl landsfiskalen som tjämstebiträdet äga befogenhet att handlägga alla å ett landsfiskalskontor förelkommande ärenden och därigenom komplettera varandra och på lämpligt sätt kunna fördela arbetet sig emellan. Landsfiskalen i Sko<) (Gävleborgs län) 1 föreslår i sammanhang med framställning om statligt avlönade biträden på laindsfiskalskontoren, att de o mindre landsfiskalsdistrikten sammanslås. En tilllförordnad landsfiskal i Alius (Kristianstads län) ifrågasätter, om icke helsa indrivningen av resterande kommunalutskylder kunde överlämnas till fjärdiingsmännen, vilka då skulle hava att uppbära hela indrivningsprovisionen, och framhåller, att en sådan anordning möjligen skulle göra kommunens reepresentanter mera benägna att utse dugliga personer till fjärdingsman. I detta sammanhang må meddelas, att enligt de inkomna uppgifterna förordnande med särskilt S}Tfte att underlätta landsfiskalernas arbete meddeelats i åtskilliga län.

27 Sålunda har Konungens befallningshavande i Stockholms län i liera fall mod användning av anslaget till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet förordnat extra landsfiskal att biträda landsfiskalen i visst distrikt vid tjänstegöromålens förrättande, under villkor att den extra landsfiskalen skall underkasta sig den fördelning av landsfiskalsgöromälen, som kan varda av Konungens befallningshavande bestämd. Sålunda förordnad extra landsfiskal har fått åtalsrätt sig tilldelad. Samma befallningshavande liar även förordnat landsfiskalsbiträden att i egenskap av extra polismän under förmanskap av landsfiskalen biträda vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom landsfiskalsdistriktet. Även dessa hava avlönats medelst samma anslag. Samtliga ifrågavarande förordnanden hava meddelats tills vidare under ett år. Konungens befallningshavande i Södermanlands län har understundom förordnat en kontorsskrivare hos landsfiskal att utan kostnad för statsverket såsom extra polisman inom landsfiskalsdistriktet biträda landsfiskalen med utredningar angående brott samt spaningar efter brottslingar. Tid för förordnandenas varaktighet är icke angiven. Konungens befallningshavande i Hallands län har förordnat viss person att såsom extra landsfiskal övervaka ordningens upprätthållande inom Oskarsströms municipalsamhälle samt att vara åklagare inom tjänstgöringsområdet, dock utan inskränkning av de ordinarie landsfiskalernas rätt att åtala för brott inom samma område. Vidare har för Halmstads landsfiskalsdistrikt förordnats biträdande landsfiskal att vid förfall för landsfiskalen och efter dennes anmodan handlägga ärenden angående lösdrivare och bettlare, verkställa förundersökning i brottmål och i de mål, där förundersökning sålunda verkställts, vidtaga häktningsåtgärder. Under namn av extra landsfiskal har en person förordnats att övervaka ordningens upprätthällande inom Släps socken samt verkställa undersökningar angående brott, dock utan åtalsrätt. Oaktat benämningen har denne mera karaktär av biträde åt den ordinarie landsfiskalen. Samtliga av Konungens befallningshavande i Hallands län meddelade förordnanden gälla tills vidare under ett år. Konungens befallningshavande i Alvsborgs län har i fyra landsfiskalsdistrikt (Vätle, Ale, Kinna och Dals-Eds) förordnat biträdande landsfiskaler att vara ordinarie landsfiskalen behjälpliga vid dennes arbete för upprätthållande av ordning och säkerhet inom distriktet samt att närmast under denne hava befälet över polispersonalen. Biträdande landsfiskalen är allmän åklagare, dock även såsom sådan underordnad ordinarie landsfiskalen. Angående förordnandenas varaktighet saknas upplysning. Konungens befallningshavande i Örebro län har jämväl i fyra landsfiskalsdistrikt (Karlskoga, Nora, Lindes och Ljusnarsbergs) förordnat biträdande landsfiskal med samma ställning som motsvarande befattningshavare i Älvsborgs län. Angående förordnandenas varaktighet finnes ej heller här någon uppgift. Konungens befallningshavande / Norrbottens lån har förordnat extra landsfiskal att biträda vid ordningens upprätthållande inom Nedertorneå socken och företrädesvis å Seskarö. Den extra landsfiskalen har åtalsrätt och är självständig i förhållande till ordinarie landsfiskalen. Förordnandet gäller tills vidare. b) Fjärdingsman. 'Polisväsendets lägsta, regelmässiga organ på landsbygden äro fjärdingsmannen. Även dessa torde hava varit ett slags förtroendemän för ortsbefolkningen, men skyldigheten att vara fjärdingsman uppfattades väl åtminstone från slutet

Histoi

28 av 1600-talet huvudsakligen såsom ett onus. Skyldigheten vilade endas.t på skattebönderna, mellan vilka den gick i tur, med ombyte varje år. Ännu nmder början av 1800-talet ansågos frälsehemmanens åbor fria från skyldigheten* att vara fjärdingsman Först år 1830 blevo sistnämnda hemman med undamtag av säterier, rå- och rörs- samt insockne frälsehemman likställda i avseentde å fjärdingsmansbestyrets utövande med krono- och kronoskattehemman. 1 ). Genom stadgan angående fjärdingsman den 1 juni 1850 ville man påi frivillighetens väg befordra tillkomsten av fjärdingsman, anställda pa viss; tid mot avlöning. I sådant syfte stadgades, att antingen kunde på sockenstännma beslutas, att fjärdingsman skulle för längre eller kortare tid särskilt antaigas, eller skulle fjärdingsmannabefattningen fortfarande gå i tur mellan de förpliktade och i sådant fall ombyte årligen äga rum. 1873 års landsstatskommitté upptog i' sitt betänkande frågan om en nnera tillfredsställande anordning av polisväsendet på landsbygden och därmied även omorganisation av fjärdingsmansinrättningen till behandling. Kommiittén uttalade, att förhållandet i avseende å polisväsendet på landsbygden i:ngalunda vore tillfredsställande, vare sig det gällde att söka förekomma brott (eller att upptäcka gärningsmannen till förövat brott. En orsak härtill ansåg kommittén ligga i, förutom kronofogde- och länsmansdistriktens storlek, den omständigheten, att det biträde länsmannen med det outvecklade skick, vari fjärdingsmansinrättningen befunne sig, kunde äga av fjärdingsmannen icke vore av något nämnvärt gagn vid andra tillfällen, än då fjärdingsmannen emligt order inställde sig vid marknader och dylika folksamlingar för att tillhancdagä vid polisuppsikten. Kommitterade framhöllo även, att någon verklig förbättring icke kunde åstadkommas, med mindre ett varmare intresse för ordningens upprätthållande gjorde sig gällande hos folket och framför allt hos kommunernas styrelser. Det bästa medlet för en ändamålsenlig polisorganisation ansåg kommittén därför vara en reformering av fjärdingsmansinrättnimgen. För att till fjärdingsman erhålla lämpliga personer borde såsom kompetcensvillkor fordras kännedom om de delar av allmänna lagen och tillhörande författningar, som anginge ärenden, tillhörande fjärdingsmannens tjänsteåligganden. Därjämte borde fjärdingsmannen efter ansökan och sedan kronofogden upprättat förslag samt kommunalnämnden blivit hörd antagas av K o n u n g e n s befallningshavande. En sålunda antagen fjärdingsman skulle icke kunna skiiljas från tjänsten i annan ordning än som gällde för kronolänsman. Angåejnde fjärdingsmannens avlöningsförmåner skulle kronofogden upprätta förslag, varefter avlöningen, sedan vederbörande kommun och landstinget yttrat sig cover förslaget, skulle fastställas av Konungens befallningshavande och befäl]nimgshavandens beslut, om det avveke från landstingets mening, underställas Kumgl. Maj:ts avgörande. I enlighet med dessa grunder hade kommittén uppgjjort förslag till stadga angående fjärdingsman. Kommittén antog, att med demna organisation skulle erfordras 2,100 fjärdingsmansdistrikt i riket, samt förordtade, att staten skulle lämna bidrag till fjärdingsmannens avlöning med vissa proccent av den beslutade lönen, dock icke med mer än ett fastställt maxiniibelcopp. Kommittén hade samtidigt föreslagit indragning av länsmansbefattningairna och avsåg, att genom den förbättrade fjärdingsmansinstitutionen nyssnämmda befattningar även i avseende å polisverksamheten skulle bliva obehövliga.. I det för 1878 års riksdag framlagda förslaget om lönereglering för larn dsstaten hade länsmansbefattningarna bibehållits oförändrade. Kommitténs förslag till ändring af fjärdingsmansinrättningen ledde ej till någon framställming till riksdagen. *) Herlitz a. a., s. 82; Linde: Svenska Kamerallagfarenlieten, s. 405: Kammarkollegii cirktulär den 31 juli 1805; K. K. den 13 febr. 1830; K. K. den 9 aug-. 1851.

1895 års riksdag- hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t, att för riksdagen matte framläggas förslag till bestämmelser i syfte att fjärdingsmansbestyrets utgörande omgångsvis mellan hemmanen måtte avskaffas. I anledning härav framlades för 1899 års riksdag en proposition, som med vissa mindre ändringar ledde till nu gällande lag den 29 september 1899 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande. Redan före tillkomsten av nämnda lag hade fjärdingsmansbestyret faktiskt i största delen av riket kommit att bestridas genom särskilt anställda fjärdingsman, enligt vad den till grund för propositionen liggande utredningen angiver. Beträffande innehållet av 1899 års lag må särskilt erinras, att i lagen fjär- Lagen den 29 dingsmansbefattningen fortfarande betecknas som ett menighetsbestyr. Häri *cpt^™ber ligger således en bibehållen antydan om den ursprungliga skyldigheten för den enskilda medborgaren att personligen deltaga i polisverksamhetens utövning. I övrigt stadgas i lagen, att fjärdingsmannen utses av kommunalstämma för en tid av minst tre år och av kommunen förses med skälig avlöning, vilken utgöres efter enahanda grund som kommunalutskylder i allmänhet. Huvudanledningen till att denna anordning bibehölls i stället för att tillsättningen överflyttades till statsmyndighet, såsom av åtskilliga Konungens befallningshavande föreslagits, synes hava varit, att i sådant fall anspråk på statens mellankomst i fråga om avlöningen förväntades komma att framställas från kommunerna. I åtskilliga yttranden hade även uttalats den farhågan, att om det överlämnades åt kommunen att bestämma fjärdingsmannens avlöning, denna i många fall komme att bestämmas så lågt, att en duglig person icke kunde erhållas för densamma, och att kommunen skulle rent av kunna utbjuda bestyret till den minst bjudande. Icke heller dessa farhågor vunne beaktande. Statskontroll över själva personvalet utövas enligt lagen allenast så till vida, att, efter det val ägt rum, kronofogden (numera landsfiskalen) har att pröva den utsedde personens lämplighet för befattningen samt, om han befinnes icke lämplig, att anmäla förhållandet för Konungens befallningshavande, som kan, om skäl därtill föreligga, förordna om nytt val. Dessutom äger Konungens befallningshavande, om fjärdingsman under tjänstgöringstidens lopp bofinnes icke vidare vara för befattningen lämplig, skilja honom från densamma, Vid ledighet har kronofogden (numera landsfiskalen) att provisoriskt förordna lämplig person att mot den av kommunalstämman bestämda avlöningen uppehålla tjänsten, tills fjärdingsman blivit utsedd och godkänd. Stadgandet angående avlöning har, enligt vad som framgår av yttranden från Konungens befallningshavande, av dessa allmänt uppfattats så, att det icke innebure befogenhet för befallningshavande att besluta om avlöningens belopp. I visst fall har emellertid stadgandet tolkats sålunda, att det ansetts innebära bemyndigande att ålägga kommun att höja beslutad avlöning J). Genom ett'den 23 september 1921 av Kungl. Maj:t meddelat beslut har ej gjorts ändring i ett av Konungens befallningshavande i Malmöhus län meddeLat utslag, varigenom förordnats om ny kommunalstämma i Hallaröds kommun för fattande av laglikmätigt beslut angående fjärdingsmanstjänsts besättande och fastställande av avlöning åt dess innehavare, under motivering, bland annat, att lönen icke skäligen kunde sättas lägre än till visst belopp. Beslutet blev föremål för anmärkning av fyra reservanter i konstitutions utskottet vid 1922 års riksdag. (Konst.-utsk. memorial nr 22 s. 96 ff.) I avseende å fjärdingsmannens åligganden, sådana de äro bestämda i instruktion. gäldande instruktion den 29 september 1899, torde här allenast böra erinras, *) B. Å. 1918 s. 190; jfr 1917 s. 103.

30 att fjärdingsmannens tjänsteverksamhet i huvudsak faller inom två skildai områden, dels polistjänst ocli dels verksamhet såsom exekutionsbetjänt, framförallt för indrivning av skatterestantier. I fråga om fjärdingsmannens tjämsteställning må framhållas, att, om fjärdingsman visar tredska eller försumläghet och åtal vid domstol ej finnes böra äga rum, Konungens befallningshavffln.de må döma honom till böter, högst tjugufem kronor. I övrigt torde kunna hänvisas till instruktionen. utveckling av Angående utvecklingen av fjärdingsmansinstitutionen efter tillkomstem av fjiudings- 1899 års lag verkställdes av löneregleringskommittén en undersökning i fsamM^^efter" kand m e ( ^ ( ^ e s s utredning angående reglering av löneförhållandena vid la.nds1899 års lags staten m. m. Enligt vad därvid infordrade uppgifter utvisade funnos i böirjan tmk-omst. av år 1905 i riket anställda 2,779 fjärdingsman. För 2,777 fjärdingsman, rörande Antal och vilkas avlöning uppgift Lämnats, utgjorde densamma aVlÖ

i9of kl

S s t r>° kronor, i 793 » 51—100 » i öl7 » 101—200 i 224 » 201 - 3 0 0 i 178 » mer än 300 » För nu pågående utredning har det ansetts nödvändigt att anordna en särskild undersökning *) för att åstadkomma en mera fullständig och tillförliitlig bild av fjärdingsmansinstitutioiiens nuvarande yttre konturer och faktiska iinnebörd (se tabellerna 9, 10 A—C). FjärdingsSå vitt de nu infordrade uppgifterna utvisa, uppgick hela antalet fjärdimgsmansbefatt- mansbefattningar i riket år 1920" till 2,790. Antalet är således i det närmtaste antai^urTL oförändrat i jämförelse med det för år 1905 uppgivna 2,779. Av nyssnämmda skaffenhet år -,790 fjärdingsman hava 2,465 uppgivits icke äga full sysselsättning av fjär1920. dingsmansbefattningen. Osäkerhet torde emellertid i viss mån vidlåda demna siffra på den grund, att bland sistnämnda befattningshavare 263 stycken tilllika innehade förordnande såsom polismän, varför antagligen någon ovisshet kunnat göra sig gällande, huruvida verksamheten varit att hänföra till den (Mia eller andra befattningen. Även beträffande de 325 befattningshavare, ^soni uppgivits hava full sysselsättning med fjärdingsmansbestyret, torde tvivel i fråga om uppgiftens riktighet understundom vara befogad i betraktandes av den synnerligen låga avlöning, som uppgivits för vissa av dem. Över hmvud lida dock primäruppgifterna angående fjärdingsmannens inkomster och utgiifter av osäkerhet. Oaktat dessa bristfälligheter i källorna torde det med säkeirhet kunna antagas, att antalet av de med fjärdingsmansbefattningen fullt sysselsatta befattningshavarna är allenast en bråkdel av antalet på dem, som imnehava befattningen såsom bisyssla. Fjärdingsmännens faktiska

polisverksamlie( -

{ 9 G 5 f:l]1 h ö

För frågan om polisväsendets omorganisation är det av väsentligt intrcesse söka få fram, i vad mån fjärdingsmannen för närvarande faktiskt aro vrerksamma såsom 1polismän. E t t försök att på grund av de inkomna uppgifterna

att

•' ° ±J o ') I februari 1915 inkom dåvarande kronofogden i Vartofta fögderi E. Edengren till Kungl. Maj:t med en framställning angående vissa missförhållanden vid val av fjärdingssmän ni. m. Sedan kammarkollegium den 17 februari 1915 anbefallts att, efter Konungens-; befallningshavandes i rikets samtliga län hörande, inkomma med sålunda avgivna yttraniden samt eget utlåtande, har kollegium den 2 december 1921 beslutat hemställa, att de i n k o m n a handlingarna måtte överlämnas till nu förevarande utredning. Under år 1918 anordnades i anledning av en till Kungl. Maj:t av Konungens befallnimgshavande i Östergötlands län överlämnad framställning från två fjärdingsmansförening^ar i länet en undersökning angående fjärdingsmannens avlöningsförmåner. Även dessa handdlingar h a v a h ä r beaktats.

31 statistiskt uttrycka detta förhållande har gjorts i tabell 9 A och B kol. 8—10. Det är särskilt anmärkningsvärt, att polisgöromålen icke tillmätts övervägande betydelse för de fjärdingsman, som hava full sysselsättning av sin befattning, och ingalunda alltid ens för dem, vilka tillika äro förordnade såsom polismän. I vad mån härutinnan har skett en förändring i jämförelse med förutvarande förhållanden, kan icke med säkerhet avgöras på det föreliggande materialet. Det synes dock antagligt, att på grund av den direkta beskattningens skärpning och därav följande ökning av restantierna under senare år samt även på grund av landsfiskalernas ökade belastning med mångahanda göromål en förskjutning inom fjärdingsmannens verksamhet har ägt rum till nackdel för polisuppgifterna och till övervikt för indrivningsgöromålen. Att så skett synes även vinna stöd av ett flertal yttranden från såväl landsfiskaler som fjärdingsman. Beträffande den absoluta omfattningen av fjärdingsmannens nuvarande verksamhet såsom polismän (till skillnad från den sist antydda relativa) må vidare framhållas såsom belysande, att i ett mycket stort antal fall uppgifterna på fråga om hur stor del av fjärdingsmannens tjänsteverksamhet, som upptages av polisgöromål, innehålla följande svar: »ingen, nästan ingen, icke någon nämnvärd, någon enstaka gång». I några svaras: »vid marknader, inskrivningar och mönstringar av värnpliktiga, större auktioner», »vid fester och biografföreställningar», i andra, särskilt sådana, där fjärdingsmannens tjänstgöringsområde innefattar järnvägsstation eller municipalsamhälle, uppgives, att fjärdingsmannen har polistjänstgöring lördags- och söndagskvällar, i åter andra heter det, att han endast tjänstgör såsom biträde eller vittne vid av landsfiskalen företagna polisundersökningar. Någon bestämd lokal åtskillnad i detta avseende kan icke konstateras. Det må dock i detta sammanhang vara skäl att erinra om ett yttrande från en landsfiskal i ett vidsträckt fjälldistrikt (Are sockens östra distrikt), att avståndet till landsfiskalen gör, att fjärdingsmannen i regel påkallas i första hand. I vilken grad fjärdingsmannen faktiskt kommer att utöva polisverksamhet, måste till icke ringa del bero på, huruvida han personligen lämpar sig för dylika uppgifter. I syfte att utröna, huru det förhåller sig härmed, och tillika undvika den felkälla, som måste ligga i ett omdöme angående viss befattningshavares lämplighet, har begärts upplysning, i vad mån under åren 1916—1920 vid val till fjärdingsman avseende fästats vid den valdes kompetens eller lämplighet för polisverksamhet eller för indrivningsverksamhet. De inkomna svaren omfatta tillsammans T,850 uppgifter eller 2/a a v hela antalet. Enligt svaren har under femårsperioden i fråga avseende fästats vid lämplighet för polisverksamhet i allenast G01 fall och vid lämplighet för indrivningsverksamhet i 1,249 fall. Därmed kan jämföras, att enligt samma källor vid val inom 724 distrikt under samma tid avgörande vikt tillagts den omständigheten, att ringa avlöning fordrats, eller annan omständighet utan betydelse för tjänstens behöriga handhavande. Även dessa uppgifter måste emellertid naturligtvis anses vila på subjektiva omdömen och vidlådas av mycken osäkerhet. De peka dock i den riktningen, att väljarna icke numera lägga stor vikt vid de till fjärdingsman ifrågasatta personernas lämplighet för polisverksamhet. De inkomna uppgifterna visa också, att Konungens befallningshavande måst förordna om nytt val på grund av utsedd persons olämplighet i 47 fall under nämnda femårsperiod. I 32 fall under samma tid har Konungens befallningshavamle måst vidtaga åtgärd på grund av beslutad fjärdingsmansavlönings otillräcklighet. Uppgifterna torde böra ses i belysning av den svagt utbildade kontroll, som åtminstone intill senaste åren ansetts vara Konungens befallning-skavande tilldelad.

Fjärdingsmännens 1 ".Jrson:hga n i n K a r RU poiisverksamhet.

32 Ombyte av För utövningen av fjärdingsmansbefattningens funktioner torde det även fjttrdings- hava stor betydelse under rådande brist på särskilt utbildade fjärdingsman, huruvida befattningshavarna innehava sysslan längre tid eller icke. Enligt inkomna uppgifter har fjärdingsmansbefattning växlat innehavare under åren 1911—1920 för hela riket följande antal gånger 0 1 2 3 4 o. flera, högst 10l) Uppgift ej lämnad » fall 1,016 798 396 397 143 40 I de inkomna uppgifterna, huru växlande de än äro, är det vissa brister i nuvarande fjärdingsmansinrättning, som tydligt framträda såsom de huvudsakligaste. uttalanden Allmännast och skarpast äro uttalandena 2 ) angående den osjälvständighet, ang. fjärdings- s o m följer av fjärdingsmannens nuvarande ställning i förhållande till kornmannens m i m e n e i l anmärkning, som givetvis drabbar institutionen både som polisosjälvständiga

,

.

, .

c»

o

i

ställning, och indrivningsorgan. uttalanden av Sålunda } r ttrar landsfiskalen i Skärkinds distrikt (Östergötlands län): Fj&rlandsflskaier. dingsmämieii äro helt beroende av kommunerna, som helst se, att fjärdingsmansbestyret ordnas så billigt som möjligt. Där en fjärdingsman fått intresse för sysslan, visat sig nitisk och duglig, har han i regel att vänta, att han vid valperiodens slut icke blir omvald. Det finnes exempel på att de ledande inom kommunen uttryckt förargelse över att fjärdingsmannen stått i kontakt med sin förman, när det gällt begångna förseelser och överträdelser. Vanligtvis väljes till fjärdingsman någon arbetare, hantverkare eller mindre lägenhetsägare, som är beroende av annat arbete inom kommunen och av de bestämmande därstädes. Sker ett ingripande från landsfiskalens sida, blir frågan ej sällan den, huruvida fjärdingsmannen haft med saken att skaffa. Eventuellt kommer fjärdingsmannen i en tråkig mellanställning och finner till sist med sin fördel förenligt att uraktlåta att fullgöra sina viktigaste åligganden. Fjärdingsmannen böra på grund av det anförda förordnas till sysslan såsom polis- och fjärdingsman av Länsstyrelsen, utan val från kommunernas sida, samt erhålla en i förhållande till folkmängden inom distriktet skälig avlöning och på så sätt göras mera självständiga och oberoende. Landsfiskalen i Bankekind (Östergötlands län) anför: Det vore önskvärt, att fjärdingsmannen erhölle bättre rättsskydd för sin tjänst än vad nu är fallet. Om man sålunda har en god och energisk samt uppövad fjärdingsman, händer det och har varit bra nära att hända, att fjärdingsmannen mot sin egen vilja icke blivit omvald, emedan han under sin tjänsteutövning råkat få personliga ovänner eller åtminstone mot sig någon animositet, som icke utgjort sakskäl. Också hava nog kommunerna det emot sig, att de gärna vilja låta befattningsåsom fjärdingsman gå på entreprenad, så att den, som är hågad att taga befattningen för minsta avlöningen, har företräde framför en lämpligare medsökande, som fordrar högre avlöning. Landsfiskalen i Svedala (Malmöhus län) yttrar med instämmande av fjärdingsmannen i Gislöv: Beroendet av kommunen bör nödvändigtvis bortfalla. Hatt ofta, särskilt under kristiden, har det inträffat, att fjärdingsman icke vågat ingripa vid lagöverträdelser av fruktan att vid nästa val bliva entledigad. Tillsynen över allmän väghållning kunde också med större kraft och opartiskJ ) Maximisiffran är anmäld från ett distrikt i Hallands län. F r å n Värmlands och. Gävleborgs län hava anmälts maximisiffran 7, från Örebro, Västernorrlands och Jämtlands län maximisiffran 6 samt från Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus', Göteborgs och Bohus', Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län maximisiffran 5. 2 ) F ö r att icke alltför mycket stycka uttalandena och därigenom förvanska dem h a r en sträng sj-stematisering icke kunnat fullt genomföras.

;53 het upprätthållas. Givetvis tarvar en sådan nyordning betydligt ökade löneförmåner, så att fjärdingsmannen utan risk för sitt livsuppehälle kan ombesörja tjänsten. Därmed kunde emellertid större arbetsbörda och ansvar läggas på tjänsteinnehavaren, och särskilt på tätt bebodda orter med dess ringa avstånd och goda kommunikationer kunde ett dubbelt så stort tjänstgöringsområde tilldelas fjärdingsmannen. Landsfiskalen i Grums (Värmlands län) yttrar: Med nuvarande anordning riskerar fjärdingsmannen, därest han genom sitt nit eller av annan anledning gjort sig misshaglig, att ej bliva omvald vid periodens utgång, vilket är en av de mest bidragande orsakerna till svårigheten att erhålla lämpliga fjärdingsman. För undvikande av nuvarande ölägenheter bör fjärdingsmannen förordnas av landsfiskalen utan kommunens hörande samt avlöningen fastställas av länsstyrelsen efter det landsfiskalens yttrande inhämtats. Genom en sådan anordning skulle fjärdingsmannen erhålla en mera självständig ställning och ej behöva känna sig beroende av vissa meningsgrupper, som vid minsta anledning söka försvåra fjärdingsmannens arbete, samt med trygghet kunna kvarstå i tjänsten så lång tid han önskade och förmådde sköta densamma. Landsfiskalen i Skultuna (Västmanlands län) omnämner, att år 1917 en fjärdingsman anmälde en lantbrukare för förseelse mot en kristidsförordning. Fjärdingsmannen blev av soekenborna förföljd och vid nästa val efter 17 års tjänst icke omvald. Landsfiskalen i Ovansjö (Gävleborgs län) yttrar: Utvecklingen har gjort, att det patriarkaliska förtroendeuppdraget inom socknarna förlorat såväl sin lockelse som sitt anseende. Egenskapen hos fjärdingsmansbefattningen av menighetsbestyr är sålunda för länge sedan borta; hans befattning måste numera betraktas såsom tjänst i vanlig bemärkelse, och därav torde följa, att hans avlöning borde utgå i proportion till det arbete, tjänsten kräver av både staten och kommunen. Numera inträffar sällan, att någon »utsocknes» söker en fjärdingsmansbefattning, utan denna besattes i regel av en sockenbo. Det blir följaktligen bland släkt, vänner och kamrater han skall utöva sin mången gång obehagliga syssla. Att detta måste inverka på effekten av hans verksamhet, i synnerhet i fråga om restindrivning, är uppenbart och har även i detta distrikt fullkomligt bekräftats av erfarenheten. Sålunda hade en nyvald fjärdingsman i distriktet, som icke är sockenbo, sin kronorestlängd klar i det allra närmaste, innan den infödde fjärdingsmannen hade redovisat en enda post, ehuru de samtidigt hade emottagit restlängderna. Detta förhållande tyder på att tjänstegöromålen i regel utföras raskare och mera opartiskt, då fjärdingsmannen känner sig fri från personliga hänsyn. Önskligt vore därför, om fjärdingsmansbefattningen bleve en statstjänst med öppen ansökningsrätt för envar, men med skyldighet för kommunerna att deltaga i avlöningen i förhållande till folkmängden eller ock efter annan, mera tillförlitlig beräkningsgrund. Landsfiskalen i Båneå (Norrbottens län) omtalar, att av socknens två fjärdingsman är den ene populär, den andre icke hos nuvarande kommunalfullmäktige. För den senare vägrade 1920 års kommunalfullmäktige begärt dyrtidstillägg i likhet med vad andra kommunala befattningshavare erhållit. Han uppsade sin tjänst, men kommunalstämman vägrade honom avsked. Efter det kommunalfullmäktige 1921 upprepat sitt avslag å dyrtidstillägg till samme fjärdingsman, har kommunalstämman ingått till Konungens befallningshavande med begäran om åläggande för kommunen att utbetala den begärda lönen. Landsfiskalen i Öjebyn (Norrbottens län) anför: Såsom förhållandena nu äro, blir fjärdingsmannen i allmänhet beroende av väljarna och måste kanske många gånger för att icke allt för mycket stöta sig med dem, som valt honom till tjänsten, och därigenom utsätta sig för risken att icke bliva återvald, se 1641 22

34 genom fingrarna med en hel del brister och påtalbara saker, särskilt t. ex., då det gäller tillsynen av sommar- och vintervägunderhållet. Vidare torde en förbättring i fjärdingsmannens avlöningsförhållanden vara synnerligen av behovet påkallat, t. ex. genom bestämmelser om vissa minimilöner. Då fjärdingsmannen i allmänhet är alldeles för otillräckligt avlönad, måste han för att kunna existera söka skaffa sig extrainkomster utom vad han möjligen i sådant hänseende kan erhålla genom sin tjänst, och detta gör, att han icke alltid kan medhinna sina redovisningar och andra tjänsteåligganden inom den honom förelagda tiden. Även en mängd fjärdingsman hava framkommit med klagomål över deras nuvarande osjälvständiga ställning. Sålunda uttalar fjärdingsmannen i Nacka västra distrikt (Stockholms Län), att det på olika orter förekommit, att en fjärdingsman, som samvetsgrant fullgjort sin tjänst mot vissa kommunmedlemmar, av dessa hotats med att vid valperiodens slut icke bliva omvald och att i en del fall sådana hotelser även satts i verket. Han föreslår därför val på obestämd tid och förordnande av Konungens befallningshavande tills vidare efter yttrande av landsfiskalen. Fjärdingsmannen i Flen (Södermanlands län) framhåller, att, som det nu är, kan en nitisk och duglig person lätt göra sig misshaglig för en del individer, och, då det är röstövervikten, som bestämmer val och löner, kan det lätt tänkas, att befattningshavaren mera frågar efter sitt eget bästa och sköter tjänsten med den största varsamhet till skada för kommunen. Fjärdingsmannen i Åsbo (Östergötlands län) yttrar: Är det så, att man sköter sin tjänst till allas belåtenhet, så kan man lägga in ansökan vid omval, men, om det finns någon i kommunalnämnden, som tycker, att man varit för sträng med indrivningen eller något i den vägen, så blir det naturligtvis en ny fjärdingsman efter 3 år. Fjärdingsmannen i Vinslöv (Kristianstads län) säger: Det behöves blott, att en enskild samhällsmedlem fattar ovilja mot fjärdingsmannen eller att han icke faller något politiskt parti på läppen. Ofta får man fiender, blott därför att man följer lagens föreskrifter. » Fjärdingsmannen i Allerum (Malmöhus län) anför: Sådant systemet nu är, kan fjärdingsmannen icke som en för sin tjänst verkligt intresserad person sköta densamma, dä han har vetskap om kommunens makt och vissa personers benägenhet att hämnas för inbillade oförrätter, t. ex. angående vägar och dylikt, som ofta tillskrivas fjärdingsmannen. Dessa äro genast vid en stämma, då begärd löneförhöjning skall behandlas, färdiga för avslag. Vore befattningen skild frän kommunen och dess vid varje val framträdande benägenhet för prutning pä begärd löneförhöjning, kunde han mera nitiskt ägna sig åt tjänsten och pä samma gång bliva landsfiskalen till mera verklig hjälp, under förutsättning dessutom att löneförmånerna vore sådana, att han sluppe vid varje tillfälle söka privat förtjänst. Med nuvarande beroende av kommunen får han i många fall se genom fingrarna med saker, som vid fullt oberoende ställning icke komme i fråga. Fjärdingsmannen i Rölanda (Älvsborgs län) yttrar: Det förekommer rätt ofta, att fjärdingsmannen vid fullgörande av sin tjänsteplikt blir misshaglig för någon tredskande, och denne kan därvid inverka hindrande för hans omval och avlöningsförmåner. Fjärdingsmannen i Västanfors (Västmanlands län) yttrar: En energisk fjärdingsman kan genom agitation vid omval ersättas med en för tjänsten mindre passande, men för en tillfällig majoritet mera behaglig person.

35 Att fjärdingsmansbefattningeu står öppen för den minst bjudande, omnämnes uttalanden i ett flertal yttranden. angående Sålunda anför landsfiskalen i Grustavsberg (Stockholms län), att vid tillsätt- van1.a^aatft-ne_d" ning år 1920 av fjärdingsman i Yärmdö södra distrikt förekom, att en fjär- dingsmansdingsman, som under flera år tillfredsställande tjänstgjort, begärde löneförliöj- avlöningen. ning. Följden därav var, att en annan person, som åtog sig befattningen för uttalanden av mindre lön, blev utsedd. landsfiskaler. o Landsfiskalen i Degerhamn (Kalmar län) omtalar, att i As' distrikt år 1917 valdes till fjärdingsman en 70-års gubbe. Anledningen därtill var, att denne var villig kvarstå i tjänsten för en lön av 80 kronor. Valet upphävdes emellertid av Konungens befallningshavande, varefter lönen höjdes till 125 kronor. Landsfiskalen i Höör (Malmöhus län) meddelar, att Munkarps nuvarande fjärdingsman blivit vald av kommunalstämman, enär han var villig att åtaga sig befattningen mot 50 kronors mindre lön än den förre, som då innehaft befattningen i 9 år. Landsfiskalen i Lelången (Alvsborgs län) upplyser, att vid fjärdingsmansval, som ägde rum i Vårviks distrikt i december 1920, blev dåvarande fjärdingsman icke omvald, därför att annan person begärde 25 kronor mindre i avlöning. Denne blev vald, ehuru han var mindre lämplig. Landsfiskalen i Ragunda (Jämtlands län) omtalar, att i Stuguns nedre distrikt under en följd av år en synnerligen lämplig person varit fjärdingsman. Då denne vid senaste valet i december 1920 begärde löneförhöjning med 200 kronor, valde kommunalfullmäktige en annan person, som åtog sig uppdraget för lägre lön, ehuru han beträffande kompetens och indrivningsverksamhet icke på långt när kan mäta sig med företrädaren. Fjärdingsmannen i Skärkind (Östergötlands län) omnämner, att under år uttalanden av 1917 valdes i nämnda distrikt en person mellan 60 och 70 års ålder, icke skriv- fjärdingsman. kunnig och i övrigt olämplig. Han nöjde sig emellertid med 300 kronor i stället för 350 kronor i lön och blev därför vald. Valet upphävdes av Konungens befallningshavande på framställning av landsfiskalen. Fjärdingsmannen i Brösarp (Kristianstads län) yttrar: Då jag första gången anmälde mig såsom sökande, var det en annan, som åtog sig befattningen för 50 kronor mindre lön, men han blev avsatt från tjänsten på grund av olämplighet. Fjärdingsmannen i Högsäter (Alvsborgs län) yttrar: Kommunen antager alltid den, som tar den minsta avlöningen, samt nedpressar lönen till det minsta möjliga. Det mest vanliga är, att fjärdingsmanstjänsten innehaves endast en period på grund av för ringa avlöning samt för dryg tjänstgöring, som fjärdingsmannen är obekant med, när han först tillträder befattningen. Fjärdingsmannen i Sunnersberg (Skaraborgs län) anför: Nu tjänstgör fjärdingsmannen högst en period, varefter han begär högre lön vid nästa val, enär arbetet var mera betungande än han beräknat. Då bjuder vanligen någon under ocho blir därför vald. Åtskilliga fall omnämnas, då under krigstiden personer erbjödo sig att åtaga sig fjärdingsmansbefattningen mot synnerligen ringa lön eller till och med i några fall att till kommunen betala visst belopp för att bliva fjärdingsman och därigenom undgå krigstjänstgöring. De sålunda sökande valdes till befattningarna. I förut omförmälda framställning av kronofogden Edengren uppgives, att genom dylika val ett anmärkningsvärt antal erfarna och dugliga fjärdingsman mot sin önskan tvingats att träda tillbaka.

36 uttalanden Angående de svårigheter, som för landsfiskalerna följa av fjärdingsmansangående inrättningens nuvarande svaga rekrytering, förekomma likaledes ett flertal ytt-

r f r a S t radien.

nians^m-äu-" ^ n del landsfiskaler ocli fjärdingsman omnämna speciella fall av brist i ningens redovisningen, som anses hava till större eller mindre del haft sin grund i brister. för låg avlöning. Det anmärkes vidare, t. ex. av landsfiskalen i Bisinge (ÖsterUttaianden av götlands län), att fjärdingsmannens ringa skrivkunnighet föranleder, att en stor landsfiskaler. fa\ a v ( i e r a s redovisningshandlingar måste upprättas av landsfiskalerna själva. Landsfiskalen i Vissefjärda (Kalmar län) anför: Tjänsten har alltid utlämnats till den minst bjudande utan avseende på lämpligheten. Fjärdingsmannen, som är beroende av annat arbete, utför arbetet i tjänsten sist. Redovisningarna få därför alltid dröja och ärendena balanseras. Erhölles god avlöning, skulle fjärdingsmannen vara mera nitisk, stanna kvar på sin post och få vana vid arbetet. Nu hålles auktion å fjärdingsmanstjänsteii. Landsfiskalen i Lenhovda (Kronobergs län) framhåller, att redovisningen kan komma att försenas genom att fjärdingsmansbefattningen iimehaves av en lantbrukare, som delvis måste sköta befattningen allenast på helgdagarna. Liknande anmärkningar framställas av landsfiskalerna i Sundbo (Örebro län) och Asele (Västerbottens län). Landsfiskalen i Hemse (Gottlands län) yttrar: Som det nu är, är det oförbätterligt. Genom att kommunen i regel tager mera hänsyn till billiga löne. anspråk än till kompetens för befattningen, stå de nyvalda fjärdingsmannen i allmänhet fullkomligt främmande för sin uppgift. En viss lagkunskap och full kännedom om tillvägagångssättet vid tjänsteförrättningar borde finnas hos varje fjärdingsman. Indrivningsverksamheten består nu uteslutande i att skaffa hindersbevis. Landsfiskalen i Hasslerör (Skaraborgs län) anför: Fjärdingsmaiisiiistitutionen måste i sitt nuvarande skick anses föråldrad. De flesta fjärdingsmannen äro jordbrukare, och sålunda föga intresserade för sin bisyssla, fjärdingsmanstjänsten. Då de hava bråd tid, lämna de helt naturligt fjärdingsmanssysslorna, som i detta distrikt i allmänhet utgöras av indrivning av utskylder, åt sitt öde. Härtill kommer ock, att en del fjärdingsman äro gamla och absolut odugliga för någon handräckning i polissaker, därest sådan vid något tillfälle skulle erfordras. En stor del av dem äro även föga skrivkunniga, och redovisningarna över indrivningsuppdrag och restlängder bliva ofta ofullständiga och oriktiga samt ibland synnerligen tidsödande att få tillrättalagda. Landsfiskalen i Mora (Kopparbergs län) meddelar angående ett av fjärdingsmansdistrikten, att fjärdingsmannen är varken villig eller lämplig som polisman, men behovet är stort av polisman därstädes. Redovisningarna fördröjas oskäligt länge, enär fjärdingsmannen antagit sysslan som en obetydlig biförtjänst och måste söka anställning för sin utkomst på annat håll. Landsfiskalen i Malung (Kopparbergs län) yttrar angående Overmalungs distrikt: Fjärdingsmannen här bör vara helt upptagen av sin tjänst, och tjänsten bör icke, såsom nu är fallet, innehavas av en bonde, som tidvis är borta i skog och fäbodar och står i släktskapsförhållande med alla sockenbor, så att han omöjligen kan på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Förhållandet nu är fullkomligt oefterrättligt. Vid t. ex. delgivning av tjänstestämningar, vartill ingen annan kan anlitas än fjärdingsmannen, har det inträffat, att svaranden icke infunnit sig vid tinget, medveten om att delgivningen icke varit laglig på grand av att fjärdingsmannen varit i släktskapsförhållande till svaranden. Polisgöromål förekomma snart sagt dagligen, och fjärdingsmannen kan i den vägen ingenting själv uträtta, utan landsfiskalen måste vara med och valla honom, ett förhållande, som gör, att landsfiskalen, fastän han är fullt upptagen å tjänsterummet och av resor, själv oftast måste utföra de

o7

grövsta poliskonstai^elsgöromålen. ^Malung är en plats, dit kringvanclrare mer än annorstädes draga genom de stora stråkvägarna till Värmland, Norge och Österdalarna, och behovet av polisman på platsen är därför betydligt större än å många orter, där det finnes både en, två och tre polismän. Samme landsfiskal yttrar angående Tyngsjö distrikt: Fjärdingsmansbefattningen har alltid bestritts av bönder med ingen fallenhet för polisgöromål och som ingalunda våga ingripa och fasttaga en rymmare. Innan landsfiskalen hinner fram, har den efterspanade oftast hunnit in i Värmland. Som fjärdingsmansdistriktet är beläget 5 mil från landsfiskalsbostaden och ligger intill "V ärmland med stora stråkvägen dit genom distriktet, inträffar det ofta, att förbrytare begiva sig genom de långa skogarna åt Tyngsjö. Det är därför av behovet påkallat, att där finnes en polisman, vilken samtidigt mycket väl kan vara fjärdingsman, som kan efterspana och gripa en rymling. Beträffande bästa utvägen att avhjälpa den nuvarande fjärdingsmansinstituReformtionens brister framkommo åtskilliga förslag under den förut omnämnda utförslag. redning, som under år 1918 anordnades inom civildepartementet. I de då inkomna yttrandena från Konungens befallningshavande betonades uttalanden av genomgående, att nuvarande avlöning vore för låg och att därigenom svårig- Konungens heter uppstått att erhålla dugliga fjärdingsman. I allmänhet förordades såsom vaTOnd«Mfcr botemedel rätt för Konungens befallningshavande att bestämma fjärdingsmans' {91S_ lönens belopp i varje särskilt fall, understundom med tillägg om viss maximigräns, understundom åter med förslag om minimilön. Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län ifrågasatte sålunda, att en viss minimiavlöning, exempelvis 300 kronor, skulle i lag stadgas för varje fjärdingsman, dock med rätt för Konungens befallningshavande att i fråga om kommun med folkmängd, understigande 1,000 personer, nedsätta beloppet, om det ansåges påkallat, samt att, om invånarantalet överstege nämnda siffra, fjärdingsmansavlöningen skulle ökas med visst belopp, förslagsvis 100 kronor för varje påbörjat 500-tal invånare. Dock borde Konungens befallningshavande äga befogenhet att inom vissa gränser, uppåt eller nedåt, jämka ersättningen med hänsyn tagen till kommunens areal, läge, folkmängdssiffra och beskaffenheten av befolkningens verksamhet. Konungens befallningshavande i Skaraborgs län ansåg mindre lämpligt att bestämma viss minimilön för fjärdingsman, till följd av distriktens olika storlek och beskaffenhet. I stället borde kommun vara skyldig att underställa beslut i arvodesfrågan Konungens befallningshavandes fastställelse, på sätt som för närvarande vore stadgat angående arvode till ordförande i kommunalnämnd och pensionsnämnd. Konungens befallningshavande i Värmlands län meddelade, att Konungens befallningshavande för att vinna större möjlighet att få mera kvalificerade fjärdingsman i åtskilliga fall meddelat fjärdingsmannen förordnande såsom extra polisman, varigenom statsbidrag kommit att utgå till hans avlöning. Dock hade det inträffat, att då en utsedd fjärdingsman ansetts sakna nödiga förutsättningar för att kunna förordnas till polisman samt Konungens befallningshavande i följd härav förordnat om nytt val, kommunen trots utsikten att få statsbidrag icke kunnat förmås att välja annan, mera kvalificerad person. Konungens befallningshavande framhöll även, att det vore synnerligen viktigt, att landsfiskalen hade vederhäftiga, pålitliga och driftiga biträden för indrivning av utskylder. Konungens befallningshavande i Västernorrlands län anförde, att gällande föreskrifter angående fjärdingsmans avlöning vid flera tillfällen visat sig medföra, att, därest en fjärdingsman, som plikttroget, ordentligt och pålitligt skött sin tjänst till det allmänna bästa, därigenom ådragit sig misshag av enskilda

38 inom kommunen, beslut genomdrivits å ^kommunalstämman om lönens nedsättning till belopp, varmed han icke kunnat åtnöjas. Av sättet för fjärdingsmannens tillsättning följde, att han i allmänhet icke i nämnvärd grad vore att påräkna för åliggandet enligt instruktionen med avseende på allmän ordning och säkerhet. I många fall vore det till och med antagligt, att fjärdingsmannen utsåges just med hänsyn till hans ovillighet eller oförmåga att anlitas för uppdrag av sådan art. Konungens befallningshavande ifrågasatte därför, om icke fjärdingsmansinstitutionen borde ändras till en statlig inrättning med avlöning helt av statsverket, vilken lösning också enligt vad Konungens befallningshavande hade sig bekant, skulle omfattas med sympati av fjärdingsmannens egna sammanslutningar. Konungens befallning'skavande i Västerbottens län uttalade, att avlöningarna i allmänhet vore för ringa i förhållande till arbetet samt det ansvar, som påvilade fjärdingsmannen för de ofta avsevärda penningbelopp lian omhänderhade. Inom åtskilliga distrikt vore också indrivningsväsendet mindre tillfredsställande, vilket i icke oväsentlig grad berodde på att antalet fjärdingsmansdistrikt i de större socknarna vore för litet och lönerna för små. Nu inkomna I de nu infordrade yttrandena hava ävenledes åtskilliga förslag framställts. uttalanden Sålunda yttrar Konungens befallningshavande i Södermanlands län: Det vore frän Ko- lämpligast, at^ fjäidingsmansinstitutioiien bibehölles, dock med genomgripande Sannings-6" förändringar. Distrikten borde vara så stora, att fjärdingsmannen hade full havande. sysselsättning av sin tjänst. Vissa kompetensvillkor borde föreskrivas för behörighet till fjärdingsmansbefattning. Tjänsterna skulle sökas samt yttranden över ansökningarna inhämtas från vederbörande kommunalnämnder (ej kommunalstämmor), landsfiskaler och landsfogde, varefter Konungens befallningshavande, så framt lämplig sökande funnes, förordnade en av de sökande att tills vidare vara distriktets fjärdingsman. Konungens befallningshavande skulle äga bestämma minimilön. Dessutom borde fjärdingsman äga rätt till ålderstillägg, pension och ersättning för skada i tjänsten. Fjärdingsman skulle vara skyldig att biträda vid ordningens upprätthållande utom sitt distrikt. Genom denna förbättring skulle fjärdingsmannen bilda en ganska duglig polisstyrka, som vid behov kunde beordras att biträda vid upprätthållandet av ordningen. Konungens befallningshavande i Jönköpings län yttrar: Det borde ankomma på Konungens befallningshavande att tillsätta fjärdingsman inom de skilda kommunerna samt bestämma deras löner efter kommunernas hörande. Yarje sådan befattningshavare skulle bo något så när centralt samt på bekostnad av stat och kommun erhålla telefonförbindelse. Då folksamlingar väntades äga rum inom kommunen, skulle de äga skyldighet att närvara samt jämväl i övrigt i nödig utsträckning patrullera, då anledning därtill kunde föreiinnas. I främsta rummet borde antagas personer, som besutte polisegenskaper. Fjärdingsman skulle i tjänstgöring alltid vara iförd tjänstedräkt, som det skulle åligga kommunen att bekosta. Konungens befallningshavande i Värmlands län yttrar: Landsfiskalerna vore synnerligen beroende av att till fjärdingsman utsåges för uppdraget lämpliga personer. Tyvärr vore ofta förhållandet, att vid fjärdingsmansval icke toges tillbörlig hänsyn till de fordringar, som numera måste ställas på dessa befattningshavare. Ofta anvisades icke tillräckliga avlöningsförmåner av de kommunala myndigheterna, och vid valen hade politiska eller andra för lämpligheten främmande synpunkter börjat göra sig gällande. Bland annat hade clet inträffat, att vid utgången av tjänstetiden fjärdingsman, som på ett mera nitiskt sätt fullgjort sina åligganden, såsom beträffande vägväsendets övervakande m. m., av sådan anledning icke återvalts, då han ånyo sökt befattningen. En förändring vore därför mycket behövlig, därvid fjärdingsmannen borde anställas tills vidare samt erhålla högre arvode efter prövning av statsmyndighet.

39 Konungens befaUningshavande i Västerbottens län anför — efter att hava yttrat, att den nuvarande polisorganisationen på landsbygden måste anses i hög grad bristfällig, samt framställt förslag att polismän, där sådana erfordrades, skulle avlönas uteslutande av statsmedel och utses av Konungens befallningshävande, så att de finge en tryggad ställning — att den största bristen i nuvarande organisation torde vidlåda fjärdingsmansinstitutionen, framför allt vad anginge utskyldsindrivningen. Med landsfiskalernas arbetsbörda för närvarande vore det emellertid synnerligen nödigt, att effektiv hjälp härutinnan stode dem till buds. Så vore i allmänhet icke fallet med de nuvarande fjärdingsmannen. Deras uppgifter borde övergå till en ståtlig-kommunal angelägenhet, och de borde utses för viss tid av Konungens befaUningshavande, efter det kommunalnämnder och landsfiskaler avgivit yttranden över inkomna ansökningar. Avlöningarna borde utgå av stats- och kommunala medel och sättas till belopp, som möjliggjorde för fjärdingsmannen att helt ägna sig åt sitt uppdrag. Konungens befaUningshavande skulle bestämma distriktets omfattning och fjärdingsmannens stationsort. Viss frihet att sammanslå små kommuner eller uppdela större kommuner borde stå Konungens befallningshävande till buds vid avlöningens bestämmande. Kommunens bidrag kunde exempelvis utgå i förhållande till dess hela utskyldsbelopp, eventuellt i förhållande till restantiernas belopp under föregående år eller efter medeltalet för vissa år. Fjärdingsmannen borde väsentligen vara indrivningsmän och ställa borgen för omhänderhavda medel men också biträda landsfiskalerna med polisgöromål. Flera uttalanden innehålla mera ingående motivering och förslag till omläggning av fjärdingsmansinrättningen till en verklig tjänst med större distrikt och full sysselsättning för tjänstinnehavaren. Bland dessa må några här återgivas. Sålunda yttrar landsfogden i Uppsala län: I syfte att fjärdingsmannen skola utses med större anspråk på större duglighet för polisgöromål böra små kommuner sammanslås (två eller flera) efter Konungens befallningshavandes prövning, så att bättre avlönade och mera kvalificerade fjärdingsman kunna erhållas. Man kunde då påräkna någon polisutbildning, åtminstone större duglighet. Om fjärdingsmannen fortfarande skola biträda med indrivning av utskylder, böter m. m., få distrikten dock icke bliva för stora, men dock så stora, att tjänstinnehavarna bliva helt upptagna, av tjänsten, och så väl avlönade, att de utan andra inkomster kunna hava sin bärgning. Deras avlöning bör vara tillräcklig, och åt Konungens befaUningshavande bör lämnas uttrycklig befogenhet att, efter besvär av fjärdingsman, landsfiskal eller medlem av kommunen, ålägga kommun att lämna högre avlöning, då den anvisade anses för låg eller otillräcklig för att erhålla lämplig person till sysslans skötande. Att i övrigt reformera fjärdingsmansinstitutionen, t. ex. så, att staten övertoge avlöningen och fjärdingsmannen bleve statstjänstemän, vore icke lämpligt och skulle säkerligen medföra ett oerhört ökande av kostnaderna. Landsfiskalen i Jönålcers östra distrikt (Södermanlands län) yttrar: Det torde vara en allmänt utbredd mening, att polisväsendet å den egentliga landsbygden vore mycket otillfredsställande, ett förhållande, som landsfiskalerna själva vore i tillfälle att konstatera såsom riktigt. För att ernå förbättring härutinnan borde fjärdingsmansinstitutionen helt omändras, och det vore nödvändigt att upptaga fögderiförvaltningskommitténs förslag om distriktspoliser eller dylikt, så att å den egentliga landsbygden, som nu praktiskt taget saknade polisskydd, funnes å lämpliga platser boende polismän med skyldighet att vaka över ordningen, biträda med mindre utredningar, indriva utskylder och böter m. m. samt i övrigt fullgöra nuvarande fjärdingsmans bestyr. Givet-

40 vis borde dessa polismän, även om kommunerna ålades att bidraga till deras avlöningar och underhåll, vara helt oberoende av kommunala institutioner ocli förtroendemän, vilket senare så menligt inverkade på de nuvarande fjärdingsmannens självständighet, samt erhålla en lämplig polisutbildning och löneförmåner, svarande mot städernas och stadsliknande samhällens polisavlöning. Därest inrättandet av distriktspoliser befunnes vara för dyrbart, vilket emellertid knappast torde bliva fallet, vid det förhållande, att de föreslagna distriktspoliserna givetvis komme att på ett mera effektivt sätt indriva utskylder till stat och kommun än vad nu vore fallet beträffande fjärdingsman, kunde dock fjärdingsmansinstitutionen reformeras utan att borttaga dess uråldriga karaktär av menighetsbestyr och utan att kommunerna helt berövades bestämmanderätten i fråga om personvalet. Fjärdingsmansområdena skulle då regieras av länsstyrelserna, så att större kommuner delades i flera fjärdingsmansområden och små socknar förenades till ett. Lönernas storlek skulle bestämmas för de olika områdena av Konungens befallningshavande och lönerna utgå av kommunerna. Befattningen skulle sökas hos landsfiskalen, vilken hade att uppsätta högst tre personer på förslag, bland vilka en skulle väljas av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige. Vid olika valresultat inom olika socknar skulle landsfiskalen äga avgörandet. Fjärdingsman skulle av kommunerna hållas med telefon och velociped och erhålla pension av kommunen vid 55 års ålder, om han tjänstgjort någon längre tid. Fjärdingsman skulle vara tjänstgöringsskyldig var som helst inom distriktet och eventuellt inom närliggande distrikt. Han skulle antagas tills vidare för att erhålla större självständighet. Landsfiskalen i Borgholm (Kalmar län) yttrar: Beträffande hela landsfiskalsdistriktet vore lämpligast, att två eller flera socknar sammansloges till ett fjärdingsman sdistrikt med en väl avlönad för polis- och övrig med befattningen förenad verksamhet lämplig person såsom innehavare, enär de nuvarande fjärdingsmannens skrivkunnighet och förmåga att på egen hand uträtta med tjänsten förenade göromål vore mycket inskränkt, varför landsfiskalen knappast hade någon hjälp av dem. Trots de vore gamla i tjänsten, kunde de icke ens göra en enkel utmätning för utskylder eller utskriva ett ordentligt delgivningsbevis. Befattningen utbjödes så gott som på entreprenad, man kunde därför ej få kvalificerad innehavare. Landsfiskalen i Klintehamn (Gottlands län) anför: Det vore lämpligast, att flera kommuner sammansloges till ett fjärdingsmansdistrikt, så att innehavaren helt finge ägna sig åt tjänsten. Avlöningen borde i sammanhang härmed bestämmas till skäligt belopp samt vid tillsättningen mera hänsyn tagas till lämplighet än villighet att gå för otillräcklig eller ingen avlöning. Det vore bäst om fjärdingsmannen tillsattes och avlönades av staten för att såmedelst bliva oberoende av olika strömningar och åskådningar inom kommunerna. Landsfiskalen i Mörrum (Blekinge län) yttrar: Med den ofantliga ökning i icke allenast antalet utskyldsposter utan även i utskyldsbeloppens storlek, som på senare åren inträtt, har fjärdingsmanstjänsten kommit att bliva något hell annat än den förr varit, då skatteindrivningarna icke voro mer än en bråkdel av vad de nu äro och då tjänsten följaktligen mot en ringa penning kunde av därtill lämplig och villig person handhavas som en bisyssla. På en del håll hava nog de kommunala myndigheterna fått ögonen öppna för vad ett behörigt skötande av en sådan tjänst numera kräver, och har därför också fjärdingsmannen försetts med skälig avlöning. Andra återigen hava ställt sig nästan oförstående och synas hava den uppfattningen, att en "fjärdingsman skall arbeta för en avlöning, som med en tredjedel eller knappast så mycket motsvarar vad som betalas för annat arbete. Och dock borde de hava klart för sig, att fjärdingsmannens arbete mången gång är värre och mera tålamodsprövande

41 än mången annan sysselsättning. Att många kommuner, däribland den det nu gäller, trots ringa avlöning dock fått pålitliga och dugliga fjärdingsman, har väl mest berott på att de sökande först, sedan de väl blivit inkomna i förhållandena, fått klart för sig det omfattande och krävande arbete, varmed tjänstens skötande är förenad. — Orsakerna till underbetalningen äro väl mest att söka i vederbörandes sparsamhetsnit, men anses det väl också och detta med rätta, att fjärdingsmannen utför åtskilligt för att ej säga mycket arbete åt staten, därför kommunen rättvisligen ej kan anses betalningsskyldig. Än sä länge åtminstone vore det dock lämpligast att på den rena landsbygden betjäna sig av fjärdingsman vid skatteindrivningar o. d., såsom hittills skett. Även som biträde åt landsfiskalen"vid häktningar och mindre krävande undersökningar i brottmål kan en fjärdingsman anses vara tillräckligt skickad, då han i regel har en av de allra första förutsättningarna härför, nämligen den, att han väl känner folket och har reda på så gott som varje vrå inom sin kommun eller distrikt. Inom A^arje landsfiskalsdistrikt böra till biträde åt landsfiskalen och i förekommande fall jämväl åt landsfogden finnas fjärdingsman till det antal, länsstyrelsen efter den kommunala myndighetens och landsfiskalens hörande kan finna erforderligt. Socken med ringa folkmängd bör, där sådant utan olägenhet kan ske, ej få utgöra ett fjärdingsmansdistrikt för sig, utan förenas med annan eller andra socknar, så att ett distrikt av lämplig storlek bildas. Fjärdingsman förordnas av länsstyrelsen på viss tid, exempelvis fem år, sedan den kommunala myndigheten och landsfiskalen lämnats tillfälle att yttra sig över den sökandes lämplighet för befattningen, och bör sådant förordnande efter tilländalupna fem år, där anmärkning mot vederbörande ej förekommit, kunna utan vidare förlängas på samma tid. Landsfiskalen i LasJce (Skaraborgs län) yttrar: Varje landsfiskalsdistrikt bör indelas i smärre distrikt av passande storlek att giva en person full sysselsättning, och bör vid denna indelning jämväl hänsyn tagas till lokala förhållanden. Inom varje sådant distrikt anställas av Konungens befallningshavande genom konstitutorial efter landsfiskalens hörande en ordinarie polisman för polisgöromål och skatteindrivningar m. m. och en extra polisman såsom biträde och ersättare åt den ordinarie. Genom tillsättandet av den extra polismannen vinnes även den fördelen, att Konungens befallningshavande under befäl av landsfogden eller annan därtill förordnad person vid behov kan sammandraga en rätt betydande polisstyrka och ej såsom nu vid särskilda tillfällen behöver anlita städernas polis, av vilken endast ett fåtal kan utlånas, och detta endast under några dagar och mot stora kostnader. Landsfiskalen i Mora (Kopparbergs län) yttrar: Inom hela Mora socken är fjärdingsmansbestyret ordnat på ett mycket otillfredsställande sätt, enär i varje by anordnats ett fjärdingsmansdistrikt utan hänsyn till om byn är stor eller liten, och därigenom hava löneförmånerna för fjärdingsmannen blivit så obetydliga, att fjärdingmannen icke är i stånd att sköta sin befattning på tillfredsställande sätt utan att göra ekonomiska uppoffringar och därför måste för sin utkomst söka sig annan sysselsättning. Detta sker oftast på långt avlägsna orter från hemmet på skogsarbeten i andra socknar. Under långa tider av året kan fjärdingsmannen därför icke anträffas och landsfiskalen icke erhålla det biträde av fjärdingsmannen, vartill han är berättigad. Kommunen har gjort denna anordning för att få fjärdingsmansbestyret fullgjort för så ringa penning som möjligt, och gjorda framställningar om ändring hava lämnats utan avseende. För att råda bot på detta oefterrättlighetssystem borde inom landsfiskalsdistriktet i stället för nuvarande 19 fjärdingsmansdistrikt inrättas tre sådana, ett med en sammanlagd folkmängd av 4,358 personer, ett med en sammanlagd folkmängd av 4,134 personer och ett med en folkmängd av 682

42 personer. Samtidigt borde fjärdingsmannen förordnas till polismän och erhålla så stor avlöning, att de helt kunna ägna sig åt tjänsten. Först då kunna befattningarna bliva ordentligt skötta, då de sökas och lämpliga personer kunna utväljas. Landsfiskalen i Tofta (Gävleborgs län) yttrar, att sammanslagning av polisoch fjärdingsmanstjänsterna med synnerlig fördel kan ske, då därigenom full sysselsättning för tjänsteinnehavaren säkrast kan beredas. Att på landsbygden hava personer, enbart anställda för polistjänst, har visat sig medföra stora svårigheter, enär göromålen högst avsevärt växla och därav ofta följer, att polismannen får för litet att göra och hans tjänstgöring blir svår att kontrollera. Landsfiskalen i Skog (Gävleborgs län) framhåller, att i mindre distrikt å landsbygd med gles befolkning blir det för dyrbart att hava särskilda personer för indrivning och för polistjänst. Distrikten böra därför regleras så, att en person har full sysselsättning med båda uppdragen och kan biträda å landsfiskalskontoret, då han icke är upptagen av annat. Fjärdingsmannen bör tillsättas av Konungens befallningshavande och avlönas av staten. Förslag i samma riktning hava även framställts av åtskilliga fjärdingsman. Sålunda yttrar fjärdingsmannen i Forsmark (Stockholms län), att fjärdingsmanstjänsten bör bliva en statstjänst med full avlöning av staten. Öm tiden helt kunde utnyttjas för tjänsten och ej som nu många gånger, då en knapp lön gör arbete för uppehälle på annat håll nödvändigt, skulle tjänsten bliva bättre tillgodosedd. Fjärdingsmannen i Aland (Uppsala län) anser, att fjärdingsmansdistrikten borde göras större, så att fjärdingsmannen hade full tjänstgöring, och avlöningsvillkoren borde vara sådana, att han kunde ägna sig uteslutande åt tjänsten. Det vore lämpligast, om staten övertogs avlöningen. Vid de tre sista nyvalen hade det varit ovanligt svårt att få tjänsten besatt på grund av den ringa lönen. Fjärdingsmannen i HöJö (Södermanlands län) yttrar: Om restantierna icke komma att minskas, måste fjärdingsmannen vara avlönad så, att han kan leva därpå, Distrikten böra bestå av en eller flera kommuner. Konungens befallningshavande bör tillsätta befattningen efter landsfiskalens hörande och fjärdingsmannen tagas bland ortsbefolkningen för att uppehålla kontakten med denna. Fjärdingsmannen i Appuna (Östergötlands län) upplyser, att han och många med honom hava det så ställt, att han måste resa långa vägar från hemmet på arbete både vinter och sommar. Lönen bör därför vara sådan, att han när som helst kan gå ifrån arbetet utan förlust. Fjärdingsmannen i Vall (Gottlands län) yttrar: Det vore lämpligt, om flera socknar sammansloges och fjärdingsmannen avlönades så, att han helt kunde ägna sig åt sitt yrke. Det arvode, som nu kommer fjärdingsmannen till del, är så litet, att man måste skaffa sig arbete på annat håll utom distriktet. Vid flera tillfällen kunna då tjänsteförsäiidelser bliva försenade. Med denne fjärdingsman instämmer ett flertal andra fjärdingsman från Gottlands län. Fjärdingsmannen i Bjärtrå (Västernorlands län) anför: Då bland annat självständighet är en av förutsättningarna för en tjänsts rätta skötsel, lärer därav följa, att en befattningshavare, sådan som fjärdingsmannen, icke lämpligen bör tillsättas på sätt, som nu sker, utan av länsstyrelse. På sin höjd synes det, som om kommunens inflytande på ett fjärdingsmansval icke borde sträcka sig längre än till ett förslag på en eller flera personer, länsstyrelsen dock obetaget att gå utanför förslaget i händelse av fog. Med den oinkast-

43 ning i kommunalpolitiskt avseende, som ofta gör sig gällande, synas grunderna för fjärdingsmansval icke innebära stadga och trygghet för tjänsten, något som dock är ett grundvillkor för ett riktigt utövande av densamma. Med denne fjärdingsman instämma övriga fjärdingsman i samma landsfiskalsdistrikt. Ett särskilt förslag med kombination av distriktspolis ocli lägre kvalificerade fjärdingsman har framställts av landsfiskalen i Tranemo (Alvsborgs län), som anför: I varje landsfiskalsdistrikt borde anställas en poliskvalificerad polisman, stationerad å samma ort eller åtminstone nära landsfiskalens bostad. Denne fjärdingsman, som borde benämnas distriktsfjärdingsman, skulle vara fjärdingsman i den socken, där han är bosatt, och dessutom på särskild order biträda i hela landsfiskalsdistriktet med fjärdingsmansgöromål. Tjänsten skulle kungöras ledig av landsfiskalen, som därefter upprättade förslag, varefter länsstyrelsen förordnade en av de sökande. Distrikfcsfjärdingsmannens lön borde utgå dels från hans egen kommun med belopp, som efter förslag av kommunen fastställdes av länsstyrelsen, dels från hela landsfiskalsdistriktets kommuner efter invånarantalet och dels från staten. Halva lönen borde utgå från kommunerna och den andra hälften frun staten. Samtliga kommunerna borde bidraga till avlöningen därför, att de genom anställande av distriktsfjärdingsman skulle kunna hava mindre kvalificerade fjärdingsman och dessas arbete i viss mån minskas. Nyttan av anordningen skulle bestå däri, att landsfiskalen hade tillgång till kompetent medhjälpare vid polisundersökningar, att landsfiskalsdistriktet vid förfall för landsfiskalen på grund av andra tjänstegöromål ej vore utan omdömesgill polisman och att distriktsfjärdingsmännen kunde verkställa polisundersökningar i mindre brottmål, fattigvårdsmål, vara befälhavare för ordningspolis vid marknader, inskrivningsförrättningar m. m., biträda vid större polisutredningar m. m Därigenom komme landsfiskalens arbetsbörda i åtskilliga distrikt att väsentligt minskas och de nuvarande extra landsfiskalerna att bliva obehövliga. Bland de övriga, som yttrat sig i frågan om fjärdingsmansinstitutionens reformering, framhålla några landsfiskaler, att fjärdingsmannen böra ersättas av en kår av distriktspoliser och deras verksamhet som indrivare omhändertagas av särskilda tjänstemän. I ett mycket stort antal uttalanden från såväl landsfiskaler som fjärdingsmannen själva förordas kort och gott förstatligande med eller utan anmärkning att därmed åsyftas borttagande av beroendet av kommunerna. I åtskilliga fall föreslås, att tillsättning skall ske genom Konungens befallningshavande med förordnande tills vidare efter kommunens och landsfiskalens hörande samt att Konungens befallningshavande skall fastställa lönen, i andra åter, att landsfiskalerna skola förordna fjärdingsman efter förslag av kommunalstämma. E n landsfiskal förordar det motsatta förfarandet eller att landsfiskalen upprättar förslag och stämman utser fjärdingsman. c) Särskilt förordnad polispersonal på landsbygden. 1. Historik. Vid sidan av den ordinarie polisbevakningen på landsbygden, landsfiskaler och fjärdingsman, finnes i köpingar, municipalsamhällen och på åtskilliga andra platser särskilt förordnad polispersonal. I avseende å den historiska tillkomsten av denna särskilda polisbevakningföreligger olikhet mellan å ena sidan köpingar och å andra sidan övriga samhällen.

44 Vad först angår köpingarna äro dessa i avseende på uppkomsten av två slag, dels köpingar, vilka erhållit privilegier före 1864 års näringsfrihetsförordning ocli vilkas tillkomst härleder sig från behovet att på viss plats utöva handel eller andra yrken, som enligt äldre näringslagstiftning voro förbehållna städerna, och dels köpingar, tillkomna efter nämnda tidpunkt, då även 1862 års kommunallagar trätt i tillämpning. Från och med år 1872 hava icke andra köpingar bildats än sådana, som blivit egna kommuner, och det synes antagligt, att deras tillkomst i själva verket framkallats av behovet för vederbörande samhälle att bliva egen kommun. Beträffande polisväsendet infördes i besluten om köpingsrättigheter från och med år 1864 den förändringen, att i vederbörande kungl. brev intogs en bestämmelse angående skyldighet för köpingen att bekosta sitt polisväsende. Formuleringen av föreskriften är följande: »att — det skall åligga köpingen att, efter den för kommunalutskylders utgörande bestämda eller annan genom överenskommelse avtalad grund, bekosta skälig avlöning åt en polisuppsyningsman, vilken, antagen av Konungens befallningshavande, skall åligga att, under åtnjutande av det skydd, som tillkommer kronolänsman eller stadsfiskal, handhava köpingens säkerhets- och ordningspolis, åtala där timade brott och förseelser av den art, att allmän åklagare äger att dem beivra, samt för övrigt i alla ärenden ,vilka angå köpingens befolkning, fullgöra de bestyr, som på landet åligga fjärdingsman; att om det framdeles befinnes nödigt att anställa en eller flera polisbetjänter till uppsyningsmannens biträde, det skall åligga köpingen att jämväl sådant biträde bekosta». Att denna föreskrift skulle äga något samband med den nyinförda näringsfriheten1), synes svårligen kunna antagas. Genom näringsfrihetsförordningen miste ju köpingarna sitt företräde framför den övriga landsbygden, i avseende å näringsutövningen. En undersökning av föreskriftens tillkomst lämnar ej något stöd för ett dylikt antagande, men visar ej heller med säkerhet anledningen till föreskriften.2) Möjligen har densamma ursprungligen föranletts av 1

) Jfr fögderiförvaltningskommittén s. 297; E o s m a n : Svenska köpingar, s. XIV ff. ) De första köpingsbrev, i vilka föreskriften influtit, äro utfärdade den 3 februari 1865 för Nybro och den 20 december 1872 för Eslöv. Angående föreskriftens tillkomst visa de i riksarkivet tillgängliga handlingarna följande. Ansökningen om köpingsrättigheter för Nybro är dagtecknad den 29 juli 1863 och icke motiverad. Ansökningen överlämnades till Kungl. Maj:t med en skrivelse från K o n u n g e n s befallningshavande, dagtecknad den 30 juni 1864 (alltså senare än K. P. den 18/e 1864 ang. utvidgad näringsfrihet); och i denna skrivelse tillstyrktes ansökningen, emedan 1) det visat sig vara med svårighet förenat att upprätthålla ordningen inom denna tätt bebyggda och talrikt befolkade plats, vilken svårighet, om annan reglering icke mellankomme, måste bliva större i samma mån som ställets befolkning genom ständigt skeende nya inflyttningar ökades, 2) beviljandet av köpingsrättigheter vore erforderligt för att bereda lägenhetshavarna i Nybro en betryggad äganderätt till deras tomtplatser (tomterna voro mindre än som fick från hemman avsöndras). Det förra skälet framhölls av Konungens befallningshavande såsom det egentliga. Konungens befallningshavande upptog tillika såsom villkor för ansökningens beviljande, bland annat, de i köpingsbrevet sedermera intagna föreskrifterna om skyldighet för köpingen att avlöna polisuppsyningsman och erforderliga polisbetjänter. Köpingsbrevet överensstämmer därutinnan så gott som ordagrant med Konungens befallningshavandes förslag, dock med den ändring, att ett av Konungens befallningshavande föreslaget stadgande om att Konungens befallningshavande skulle bestämma beloppet av polisuppsyningsmannens årliga avlöning icke bibehölls. Över ansökningen hördes kommerskollegium, som framhöll, att med hänsyn till den nya näringsfrihetsförordningen något skäl att till gynnande av handel och industri i Nybro bevilja ansökningen icke förefunnes. P å de av Konungens befallningshavande särskilt framhållna skälen och då något men för det allmänna icke syntes vara att befara av bifall till ansökningen tillstyrkte emellertid kollegiet ansökningen; därvid dock kollegiet påpekade, att det icke kunde inse, att det funnes något hinder för Madesjö kommun, vartill området hörde, att ordna polisfrågan enligt § 94 i K P. den 'Va 1862 angående kommunalstyrelse på landet. 2

45 ett påvisat behov i ett speciellt fall. Möjligen har någon inverkan utövats av analogien med städernas polisväsende. Enligt vad som framgår av tabell 1 B bekosta för närvarande de flesta köpingar, således även de äldre, själva sitt polisväsende utan bidrag av staten. I övrigt har den särskilda polisorganisationen på landsbygden tillkommit Landsbygden på annat sätt. ' * ***&. Anslag av statsmedel till extra polisbevakning på landet beviljades första gången år 1875, då riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vart och ett av åren 1875 och 1870 ställde ett anslag av 20,000 kronor att i mån av behov användas dels till avlöning och underhåll åt särskild polisstyrka, som till ordningens och säkerhetens uppehållande kunde i följd av särskilda förhållanden behöva anställas å en och annan ort på landsbygden, dels ock till belöningar åt krono- och polistjänstemän och betjänte samt andra, vilka inlagt utmärktare förtjänst om grövre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande. Efter det anslaget av 1876 års och följande riksdagar höjts till 40,000 kronor, blev detsamma från och med år 1883 höjt till 50,000 kronor, därvid tillika uttalades, att bidrag av anslaget till polisstyrka företrädesvis borde utgå i fall, då motsvarande tillskott lämnades av kommun, landsting eller enskilda; från vilken grundsats undantag borde medgivas endast i särskilda fall, då vederbörande prövade behovet av förstärkt polisuppsikt oavvisligt och bidrag till bestridande av kostnaderna icke kunde erhållas. Anslaget höjdes från och med år 1893 till 65,000 kronor och från och med år 1900 till 95,000 kronor. Yid den senare höjningen bestämdes, att från anslaget även finge gäldas gottgörelse till extra fjärdingsman, som anlitades för förstärkt polisuppsikt. I anledning av förslag av 1901 års lantpoliskommitté hemställde Kungl. Majrt till 1902 års riksdag om sådan ändring i fråga om berörda anslag, att 95,000 kronor helt finge användas till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet samt särskilt anslag å 25,000 kronor medgivas till åtgärder för grövre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande och gripande. Förslaget bifölls av riksdagen, som jämväl för år 1904 beviljade enahanda belopp. För år 1905 höjdes i. enlighet med förslag av lantpoliskommittén Kungl. Maj:t lät med hänsyn till den nya näringsfrihetsförordningen samt hemmansklyvningsförordningen den 6 augusti 1864 (varigenom minimum för jordavsöndring försvann) infordra vederbörandes förklaring, om de i alla fall ville vidhålla ansökningen. Köpingsborna vidhöllo ansökningen under åberopande av att köpingsrättigheterna behövdes för att åstadkomma en bättre samhällsordning och jordens eller tomternas fullkomliga skiljande från stamhemmanet (enligt deras uppgift skulle deras köpebrev ej träda i kraft, förrän köpingsprivilegier meddelats). Konungens befallningshavande anförde i förnyat utlåtande tre skäl för bifall till ansökningen: 1) En emellan t o m t ä g a r n a och den förre ägaren av stamhemmanet vid lantmäteriförrättning träffad förening angående tomtjordens avsöndrande skulle icke bliva bindande för stamhemmanets nya ägare, om ej köpingsrättigheter beviljades. 2) Utan att bliva köping kunde samhället svårligen underkastas de ordningsföreskrifter, som erfordrades för att införa och vidmakthålla ett önskvärt samhällsskick. 3) Köpingsrättigheternas beviljande vore ett villkor för möjligheten för Nybro att i framtiden bilda särskild kommun. Ansökningen bifölls därefter av Kungl. Maj:t. F r å n Eslöv inkom ansökning om beviljande av köpingsrättigheter den s / n 1871. Skälet tiU ansökningen var, att Eslöv ville bliva' egen kommun — ansökning att u t a n att bliva köping i kommunalt hänseende skiljas från V. Sallerups kommun hade år 1871 avslagits av Kungl. Maj: t. Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen u t a n att föreslå n å g r a särskilda villkor. Kommerskollegium framhöll även nu, att från handelns och industriens synpunkt behövdes icke n å g r a köpingsrättigheter, men att med hänsyn till behovet av ett b ä t t r e skick för ordnings- och sanitära förhållanden ansökningen borde bifallas, därvid kollegiet utan vidare motivering föreslog såsom villkor bland annat de bestämmelser om skyldighet att bekosta avlöning till polisuppsyningsman och poliser, som intagits i köpingsbrevet för Nybro.

46 förstnämnda belopp till 110,000 kronor för att möjliggöra bidrag av statsmedel för anställande av ridande polis å vissa orter. Vid 1908 års riksdag framlade Knngl. Maj.t på grundval av utredningar av lantpoliskommittén och löneregleringskommittén förslag att riksdagen måtte i stället för först omförmälda anslag till Kungi. Majrts förfogande ställa ett förslagsanslag av 350,000 kronor att användas till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet. Anslaget skulle avse dels förstärkt ordningspolis i allmänhet på landsbygden, dels beriden polis, dels länsdetektiver, dels reservpolismanskap jämte kostnader för dess användande och dels, till ett belopp av högst 10,000 kronor, åtgärder för grövre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande i län, där länsdetektiv ej anställts. Kungl. Maj:t skulle därjämte äga att av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode åt en polistjänsteman, som förordnades att inom civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning och förande av register över den polisstyrka, som kunde komma att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsens förfogande för beredande av polisskydd vid oroligheter på rikets landsbygd (reservpolismanskap), än ock vid beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall. Såsom villkor för erhållande av bidrag från det sålunda ifrågasatta polisanslaget föreslogs, att bidrag till avlönande av poliskommissarie (polisman med åtalsbefogenhet) och poliskonstapel på landet måtte med hälften av därför belöpande kostnad tilldelas företrädesvis kommuner, vilka ville själva lämna motsvarande tillskott eller där landsting eller enskilda vore villiga att för ändamålet bidraga ; att undantag härifrån endast finge medgivas i särskilda fall, då behovet av förstärkt polisuppsikt funnes oavvisligt och annat bidrag till bestridande av kostnaderna därför icke kunde erhållas, ävensom att i de fall, då extra polisbiträde påkallades vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller dylikt, bidrag från polisanslaget ej utan oavvisligaste behov finge lämnas, därest icke vederbörande deltoge i omkostnaderna med skäligt belopp; att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom landstings anslag helt och hållet bekostades första uppsättningen av ridande polis med minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, bidrag till framtida uppehållande av sådan polis måtte årligen, så länge stationen vederbörligen uppehölles och mot det att orten försköte härför erforderlig årskostnad, åtnjutas av statsmedel med hälften av därför belöpande kostnad, däruti inberäknad nyanskaffning av såväl hästar som mundering och uniformspersedlar, allt enligt av länsstyrelsen vederbörligen granskad och godkänd räkning samt under villkor därjämte, att dessa ridande poliskonstaplar ställdes under uppsikt, kontroll och förmanskap av en utav länsstyrelsen särskild förordnad polisman; att, då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt anvisade nödigt befunnet anslag för anställande av en länsdetektiv samt härför erforderliga medel inom orten förskötes, bidrag till länsdetektivs avlöning och övriga utgifter för hans verksamhet finge, efter för varje år avslutad och av vederbörlig myndighet granskad och godkänd räkning, utgå av därför anvisade statsmedel med hälften av ortens kostnader för sådan detektivs verksamhet; samt att länsstyrelse i län, för vilket länsdetektiv icke blivit förordnad, skulle äga att i förekommande fall, när sådant prövades oundgängligt, hos Kungl. Majrt göra framställning om särskilt bidrag utav det för grövre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande anvisade anslag. Detta förslag blev av riksdagen godkänt. Villkoren för anslagets användning hava sedermera i huvudsak förblivit oförändrade.

47 Fögderiförvaltningskommittén framställde vissa förslag angående ordnandet av polisväsendet på landsbygden. Enligt kommitténs uppfattning framträdde bristerna lios polisväsendet på landsbygden särskilt, då det gällde att förekomma oordningar ocli rättskränkningar av ett eller annat slag. Kommittén framhöll, att kronofogdar, länsmän och fjärdingsman alltmer blivit upptagna av andra åligganden. Den ordinarie polisbevakningen på landsbygden i allmänhet vore sålunda svag, den enligt 1908 års proposition införda extra polisbevakningen vore till övervägande del anställd för vissa mera begränsade områden. Förutsättning för anställande av ordningspolis för visst område vore dessutom i regel, att landsting, kommuner eller enskilda lämnade bidrag till minst hälften av polisens avlöning. För att avhjälpa bristerna i fråga om denna s. k. lokalpolis föreslog kommittén särskilda lagstiftningsåtgärder, vilka huvudsakligen skulle innebära, att lokalpolis skulle efter vederbörande länsstyrelsers förordnande anställas, där behov av sådan polis förelåge samt landsting, socken, municipalsamhälle eller enskild förbunde sig att till av länsstyrelsen skälig ansedd avlöning åt polisen bidraga, där avlöningen funnes böra sättas till 1,200 kronor eller däröver, med 600 kronor och i övriga fall med minst hälften; att, där åter utfästelse om bidrag i ovan berörda utsträckning icke kunde erhållas till avlöning av lokalpolis, av vilken oavvisligt behov förefunnes, länsstyrelsen hade att, sedan frågan om polisens anställande och avlöning blivit behörigen utredd samt socken, municipalsamhälle eller eventuellt enskild, som av frågan berördes, blivit i saken hörd, underställa ärendet Kungl. Maj:t, som efter prövning av omständigheterna iigde föreskriva, att vederbörande socken eller municipalsamhälle skulle lämna bidrag till polisens avlöning med hälften, dock icke med högre belopp än 600 kronor; samt att den del av lokalpolisens avlöning, som icke utginge från nu nämnda korporationer eller från enskilda, skulle bekostas av staten. Dessutom föreslog kommittén såsom förstärkning av polisväsendet på den egentliga landsbygden inrättandet av en ny organisation, s. k. distriktspoliser, vilka skulle vaka över upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, envar inom sitt tjänstgöringsområde, biträda vid polisundersökningar samt själva verkställa sådana och avgiva rapport däröver. Distriktspoliserna skulle vara skyldiga att tjänstgöra utom distriktet, detta särskilt av den anledning, att distriktspolisen av kommittén ansågs kunna ersätta den enligt 1908 års riksdagsbeslut inrättade reservpolisinstitutionen. Distriktspoliserna skulle avlönas uteslutande av statsmedel. Deras antal skulle utgöra för hela riket enligt kommitténs alternativ 1 ) I 420, enligt alternativ I I 335 samt enligt alternativ I I I och IV 250. Kommittén förordade även bibehållandet av ridande polis. Jämväl denna borde enligt kommitténs mening hava karaktär av statspolis samt kunna användas såsom reservpoliskår. Kostnaderna för den ridande polisens avlöning skulle helt bestridas av statsmedel, varjämte staten skulle lämna bidrag till underhåll av hästar och mundering, under det kostnaderna för första uppsättningen av hästar och stationer skulle utgöras av vederbörande landsting eller kommun. Slutligen förordade kommittén bibehållande tills vidare av länsdetektiver och tillfälliga poliser samt att statsverket för dessa ändamål skulle lämna visst bidrag. Mot förslaget i vad det rörde distriktspolisen hade flera reservationer avgivits. 1912 års sakkunniga anslöto sig beträffande polisväsendet på landsbygden till kommitténs förslag i fråga om lokalpolis, länsdetektiver och tillfällig polis J

) Se s. 6.

4S

samt, i fråga om den ridande polisen, i de delar, som här ovan berörts. Beträffande distriktspolisen samt kommitténs i sammanhang därmed framställda förslag om upphörande av den särskilda reservpolisstyrkan avrådde de sakkunniga på det bestämdaste från det av kommittén föreslagna sättet att söka ordna landsbygdens polisväsende och uttalade, att den förstärkning av landsbygdens polisskydd, som vore möjlig, tills vidare måste beredas genom utveckiing av den av kommittén föreslagna s. k. lokalpolisen samt ett kraftigt understödjande av den ridande polisens utbredning till allt flera orter. 1917 års proposition anslöt sig beträffande polisbevakningens ordnande på landsbygden till uttalandena av 1912 års sakkunniga därom, att den förstärkta polisbevakningen i allt huvudsakligt borde bibehållas såsom densamma ordnats enligt 1908 års riksdagsbeslut, varjämte kommunernas skyldighet med avseende å polisväsendet borde i lag fastslås. Anslaget till avlöning och underhåll till särskild polisstyrka på landet var uppfört i riksstaten för år 1920 med 600,000 kronor och för år 1921 med 800,000 kronor samt är upptaget för år 1922 till 800,000 kronor och för första halvåret av år 1923 till 450,000 kronor. Av anslaget för år 1920 har, enligt meddelande från _ socialdepartementet, oavsett dyrtidstillägg, 090,510 kronor anvisats och 654,338 kronor disponerats såsom bidrag till avlöning av särskild polisstyrka på landet. Summan av de i inkomma uppgifter omnämnda statsbidragen 1 ) utgör för landsbygden allenast 506,682 kronor. Det å anslagstiteln utbetalda beloppet har uppgått år 1920 till 1,568,089 kronor och år 1921 till 1,663,812 kronor. Anledningen till det stora överskridandet torde framför allt vara, att från och med år 1920 från anslaget utgått dyrtidstillägg till personalen. I avseende å befogenheten är den särskilt förordnade polispersonalen på landsbygden av två slag, de s. k. köpingsåklagarna med åtalsrätt och övrig personal. 2. Köpingsåklagare. I åtskilliga fall har Konungens befallningshavande förordnat polistjänstemän i köpingar eller municipalsamhällen att vara allmänna åklagare i fråga om brott, begångna inom området. Att dylika förordnanden meddelats, liar i fråga om de köpingar, som erhållit privilegier efter 1864, stöd i den förut omnämnda föreskriften i de kungl. brev, varigenom köpingsrättigheter tilldelats samhället. I övrigt torde dessa förordnanden vara grundade på 1855 års landshövdinginstruktion § 10 och nu gällande landshövdinginstruktion § 6. Förhållandet är numera uttryckligen förutsatt i 1917 års landsnskalsinstruktion § 13, så vitt gäller köpingar, och i övrigt i någon mån reglerat i K. K. den 14 december 1917 angående tillämpning av bestämmelser i instruktionen för landsfiskalerna å vissa andra allmänna åklagare och polistjänstemän. De inkomna uppgifterna äro statistiskt sammanställda i tabell 8. Enligt dessa uppgifter skulle förordnanden, varom här är fråga, vara meddelade för åklagare på 39 platser, fördelade på samtliga län med undantag av Gottlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens. Efter år 1920 har enligt inkommet meddelande förordnande Scåsom allmän åklagare tilldelats åt en poliskommissarie i Tingsryds köping i Kronobergs län. Dessutom har den förändringen skett, att icke vidare någon åtalsberättigad poliskommissarie är förordnad i Gislaveds municipalsamhälle. Det torde vidare böra påpekas, att de å tabellen upptagna köpingarna Värnamo och Vetlanda numera erhållit stadsrättigheter samt att poliskommissarierna i Nybro, Alius och Hallsberg tillika äro landsfiskaler i J

) Se tabell I B ; jfr s. 50.

vederbörande distrikt. De gamla lydköpingarna Figeholm, Kristianopel, Pataholin ocli Påskallavik äga icke egna åklagare, ej heller den gamla köpingen Båstad. Malmköpings, Mörbylånga, Ljungby, Älmhults, Kopparbergs och Knngsörs köpingar synas jämväl sakna särskilt förordnade åklagare, att döma av den omständigheten, att icke uppgifter för nämnda platser inkommit. Uppgift för tiden t. o. m. 1918 saknas för Ludvika och Tranås, vilka emellertid från och med år 1919 äro städer. I fråga om köpingsåklagarnas kompetens har föreskrivits genom en cirkulärskrivelse från kungl. civildepartementet den 14 december 1917, att senast vid utgången av år 1920 i regel befattning såsom allmän åklagare i köping ej skulle få innehavas av annan än den, som avlagt landsfiskalsexamen, i sammanhang varmed Konungens befallniiigshavande anbefalldes att, där det erfordrades, vidtaga- laga åtgärder för att vinna förbättring i avlönings villkoren för allmän åklagare i köping med hänsyn jämväl till de ökade fordringarna på sådan åklagares kompetens. Angående undergången utbildning hava uppgifter lämnats av samtliga trettionio köpingsåklagare. Enligt dessa uppgifter hava tjugusex köpingsåklagare avlagt länsmans- eller landsfiskalsexamen samt bland dem tolv tjänstgjort såväl i länsstyrelse som vid stadspolis, nio tjänstgjort i länsstyrelse och fyra vid stadspolis. Av återstående tretton hava sju tjänstgjort vid poliskår i stad samt sex tjänstgjort i länsstyrelse eller haft förordnande såsom länsman eller bådadera. En köpingsåklagare, vilkens åtalsrätt emellertid upplyses avse allenast förseelser mot rusdrycksförsäljningsförordningen, förordningen angående försäljning av pilsnerdricka och förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker samt svagdricka, uppgiver icke någon utbildning.

Kompetens och utbildning.

Från föreningen för åklagarna, i Sveriges köpingar ingavs under år 1917 Anmärken den 4 juli nämnda år dagtecknad, till Kungl. Maj: t ställd skrivelse med ningar mot anhållan om förändring av ifrågavarande befattningshavares ställning. Däri nuvarande organisation. anfördes, bland annat, att en dylik åklagare icke i något avseende borde kunna anses underordnad kronolänsmannen i orten, helst som poliskommissarierna med få undantag ägde länsmanskompetens. Emellertid föranleddes ovisshet angående de båda befattningshavarnas ställning av den omständigheten, att man i åtskilliga författningar underlåtit att skilja mellan dylik köping och länsmansdistriktet i övrigt. Jämväl med hänsyn till den ökade arbetsbörda, som genom 1917 års omorganisation pålagts landsfiskalerna, vore det lämpligt, att åt köpingsåklagaren uppdroges alla de bestyr, som eljest tillhörde länsmannen. Därjämte hemställde föreningen om utfärdande av särskild instruktion för köpingsåklagarna samt att dessa, vilka för närvarande i åtskilliga förordnanden benämndes polisuppsyningsmän, måtte få en lämpligare titel sig tilldelad. I en den 18 november 1920 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd framställning, har föreningen, under erinran om vad som anförts i den föregående skrivelsen, ytterligare framhållit, att ovissheten kvarstode även efter 1917'års landsfiskalsinstruktion och jämväl föranledde vacklande tillämpning. Särskilt påpekades, att köpingsåklagaren och icke landsfiskalen borde avgiva yttranden angående en persons lämplighet att få på sig överlåten rätt till utskänkning av rusdrycker i köping samt att i ett flertal andra författningar landsfiskalens funktioner borde, så vitt anginge köpingar, där särskild åklagare funnes förordnad, överflyttas på dessa. Jämväl köpingsåklagarens häktningsrätt borde komma till klart uttryck i lag. Köpingsåklagaren borde även utan särskilt förordnande vara utmätningsman och behörig att verkställa växelprotest inom köping samt

50 därstädes utöva den polismyndighet enligt ordningsstadgan för rikets städer § 13 tillkommande befogenheten. Genom de sålunda förordade överflyttningarna skulle arbetsbördan för åtskilliga landsfiskaler komma att lättas. I en till statsrådet och chefen för socialdepartementet ställd, den 18 april 1922 dagtecknad skrivelse har därefter föreningen framfört i huvudsak samma önskemål. 3. Övrig, särskilt förordnad polispersonal på landsbygden. Antal, chefAngående antalet i köpingar, municipalsamhällen och eljest på landsbygden skåp. förordnade extra polismän hänvisas till tabell 11 B, som i fråga om polispersonalens antal på landet utgår från uppgifterna för år 1920. Den förut gjorda jämförelsen mellan siffrorna i tabell 1 B för statsbidragen och de från socialdepartementet meddelade ') visar emellertid, att förstnämnda uppgifter icke kunna vara fullständiga, i det att i runt tal 150,000 kronor statsbidrag ej redovisats från vederbörande kommuner. Polispersonalens antal får därför antagas hava varit något större än tabell 11 B utvisar. I avseende å köpingarna uppgives, att chefskapet över polispersonalen utövas av köpingsåklagaren (poliskommissarien) i Nynäshamn, Sundbyberg, Lidingön, Saltsjöbaden, Stocksund, Valdemarsvik, Mönsterås, Nybro, Hörb}', Skurup, Mellerud, Töreboda, Vara, Kopparberg, Kungsör, Borlänge, Morastrand, Smedjebacken, Krylbo och Bollnäs samt av poliskommissarien (utan åtalsrätt) i Svedala. I Säffle köping uppgives köpingsnämndens ordförande utöva samma funktion. Med avseende å de municipalsamhallen, där flera polismän äro anställda, finnas uppgifter endast beträffande Oxelösund och Flen, i vilka köpingsåklagarna (poliskommissarierna) samt beträffande Grängesberg, där poliskommissarien (utan åtalsrätt) upplysas vara polischefer. I återstående samhällen med åtalsberättigad polisman jämte andra polismän torde den förre få antagas utöva chefskap över de senare. I övriga samhällen torde även den närmaste ledningen utövas av landsfiskalen i orten. Anställning.

Konungens befallningshavande i vederbörande län äger meddela förordnande för extra polispersonal 2 ). I regel överensstämma förordnandena därutinnan, att tjänstgöringsområdet är begränsat antingen till en eller ett par socknar, del av socken, visst municipalsamhälle eller annat mindre område. Understundom stadgas i stället, att polismannen skall tjänstgöra vid viss järnvägsstation, vid Folkets park eller Folkets hus, under biografföreställningar, å viss biograf eller dylikt. Från vad nu sagts utgöra de i Västernorrlands län meddelade förordnandena undantag; de innefatta nämligen förordnande att biträda kronobetjäningen inom länet med tjänstgöringsstation å viss plats. De av Konungens befallningshavande i Norrbottens län meddelade förordnandena för extra polismän synas helt och hållet sakna bestämmelse angående tjänstgöringsområdet. Tiden för förordnandets varaktighet är i regel obestämd; polismannen förordnas »tills vidare, tills vidare till dess annorlunda förordnats, tills vidare under innevarande år, tills vidare till och med utgången av viss månad (vid badort eller dylik plats), tills vidare så länge han gör sig förtjänt av Konungens befallningshavandes förtroende, tills vidare så länge han gör sig förtjänt av Konungens befallningshavandes förtroende och kommun eller enskilda bidraga x

) Jfr s. 48. ) Jfr s. 137. Skillnaden i anställningsform torde h a v a föga reel betydelse, då anställningens varaktighet i de flesta fall beror på komnranal villighet att bevilja anslag. 2

61 till hans avlöning såsom polisman». Understundom, då avlöningen bestritts av bolag, liar förordnandet meddelats för en treårsperiod med tre månaders uppsägning. Genomgående är i varje fall den osäkerhet i formen, som vidlåder de extra polismännens anställning. I realiteten är orsaken härtill uppenbarligen, att den extra polispersonalens tillkomst och fortvaro är beroende av kommunernas eller enskildas benägenhet att bevilja anslag för ändamålet. Då Kungl. Maj:t meddelar koncession å järnväg, brukar Kungl. Maj:t ibland tillika föreskriva, att den, åt vilken koncessionen meddelas, skall bekosta erforderlig polisbevakning; vid beslut om statsbaneanläggning föreskrives, att av de för anläggningen anvisade medlen polisbevakning skall anordnas. De ogynnsamma verkningarna av den extra polispersonalens osäkra ställning Uttalanden angående framhållas i ett flertal utlåtanden. Sålunda yttrar Konungens befallningshav ande i Stockholms län: Framhållas verkningarna av den extra må bristen på yrkesskickliga polismän såväl för ordningspolistjänst som för polispersonakriminalpolistjänst. Lantpolisväsendets efterblivenhet i detta hänseende torde lens osäkra främst bero på personalens mindre tryggade anställningsförhållanden. Den ställning. nuvarande organisationens avsaknad av fastare anställningsformer samt enhetligt lönesystem med ålderstillägg och pension har haft till följd, att personer, som börjat på polismannabanan och visat håg och fallenhet därför, efter någon tid lämnat tjänsten för att å annan levnadsbana söka sig bättre utkomst. Detta har ofta medfört allt för täta nyanställningar, vilka varit till största men för polistjänsten, där lokal- och r>ersonkännedom bar stor betydelse för ett gott arbetsresultat. Konungens befallningshav ande i Södermanlands län yttrar: Den särskilda polisstyrkan på landet har för närvarande en synnerligen oviss och bekymmersam ställning, i det löneförhållanden och rent av frågan, huruvida tjänsterna skola bibehållas, bero av vederbörande kommunala myndigheters växlande beslut. Härutinnan skulle en stor förbättring inträda, om Konungens befallningshavande erhölle rätt att bestämma om dessa polistjänsters inrättande, bibehållande och antal samt om tjänsteinnehavarnas avlöningar. Konungens befallningshav ande i Malmöhus län anför: Inrättningen med särskilda polismän vidlådes av en ofullkomlighet därutinnan, att Konungens befallningshavande vid antagandet av polismannen känner sig bunden av det val for sysslan, som ägt rum inom samhället. Visserligen är Konungens befallningshävande formellt sett oförhindrac] att antaga den, som synes bäst skickad för befattningen. Men dels förefaller det föga lämpligt att mot ortsbefolkningens önskan anställa en person, som måhända från början skulle mötas med oblidhet, och dels saknas icke exempel att, därest en annan anställes än den, som av ortsbefolkningen förordats, anslaget till polismannens avlöning indrages från och med nästkommande budgetår, med påföljd att den av Konungens befallningshavande förordnade polismannen måste entledigas. För övrigt kan enahanda förhållanden äga rum och har verkligen inträffat, därest en förordnad polisman genom nitiskt och självständigt uppträdande i sin tjänst ådragit sig befolkningens misshag. Att polismannen på detta sätt skall känna sig beroende av den befolkning, inom vilken han är satt att främja ordning och säkerhet, kan givetvis icke vara tillfredsställande. Det verksammaste sättet att åstadkomma en god ordning för landsbygden vore att göra polisväsendet till en rent statlig angelägenhet. Möjlighet funnes då- att inrätta vissa polisdistrikt med det antal för varje distrikt, som vore erforderligt efter varje orts behov, och med underbefäl, under vilkas uppsikt kunde ställas flera distrikt. För spaningsverksamheten borde dessutom för varje län anställas en eller flera länsdetektiver. Befälet och ledningen av

52 hela polisväsendet inom länet skulle fortfarande utövas av landsfogde under Konungens befallningsliavande. Däremot kunde landsfiskalerna utan olägenhet befrias från befattningen med polisväsendet, men bibehållas vid sin ställning såsom allmänna åklagare. Betänkligheter mot detta förslag torde möta särskilt med avseende å kostnaden för statsverket. Det måste då tillses, att oberoende av kommunernas beredvillighet polismän anställas på de orter, där det erfordras, och till nödigt antal. Därest prövningen härutinnan icke anses kunna anförtros at Konungens befallningsliavande, torde den böra överlämnas åt Kungl. Maj:t. De förordnade polismännen skulle vara pliktiga att tjänstgöra jämväl utom de områden, som egentligen voro anvisade för dem. Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län framhåller, att exempel från länet visa, att kommun, ehuru några svårigheter ur ekonomisk synpunkt icke förefunnits, underlåtit att öka den extra polispersonalen, oaktat Konungens befallningsliavande ansett ökning erforderlig, i följd varav Kungl: Maj: t måst ställa erforderliga medel till Konungens befallningshavandes förfogande. En överflyttning av polisväsendet från kommunerna till staten skulle säkerligen komma att ställa sig dyrare. Det anses därför nödvändigt, att kommunernas ansvarighet för den extra polisbevakningen fastslås i allmän författning. På samma gång borde bestämmas, att befattningshavare, tillhörande den extra polisbevakningen, skola utses genom statlig myndighet, varjämte de böra erhålla fastare anställning. Konungens befallningshavande i Värmlands län yttrar: De extra polismännens ställning är mycket osäker. Avlöningsförmånerna fastställas i regel för ett år i sänder, då statsbidragets storlek i allmänhet är beroende av anslaget från kommun eller enskilda. Det har härvid inträffat, att, då en extra polisman varit nitisk i sin befattning, han härigenom blivit misshaglig för det flertal, som i kommunala angelägenheter äger avgörande inflytande, samt att detta föranlett nedsättning i, till och med indragning av kommunalt anslag till en nödig polisbefattning. Att dylikt är ägnat att medföra menligt inflytande på polismannens tjänstvillighet är påtagligt. På grund av det ofta otillräckliga arvodet måste också understundom fordringarna på lämplighet eftergivas. De extra polismännen böra göras helt oberoende av kommunala anslag, kunna antagas tills vidare, möjligen tills vidare under viss längre tid och i alla fall ej årsvis, samt beredas högre arvoden, då fordringarna på deras utbildning och lämplighet kunde skärpas. Anslag för ändamålet kunde emellertid fortfarande utgå av kommunerna, allenast för bestämmandet av anslagets storlek finge gälla allmänna grunder efter statsmyndighets prövning av behovet i de särskilda fallen. Konungens befallningsliavande i Kopparbergs län anför: Polismännen, tillhörande den särskilda polisstyrkan j)å landet, intaga en ställning, som måste anses särdeles bekymmersam. Det synes Konungens befallningshavande uppenbart, att en person, vars åliggande är att biträda med ordningens och säkerhetens uppehållande samt vid utredning av begångna brott och brottslingars efterspanande, måste intaga en ställning, som är fri från sidoinflytelser. Han får icke vara bunden av den känslan, att genom hans handlande i ett visst fall han och hans familj till äventyrs kunna sättas på bar backe, därigenom att det privata bidraget på grund av vederbörandes missnöje med polismannens handlande indrages. Konungens befallningshavande har erfarit i flera fall, huru ordningen och säkerheten ovidkommande motiv ligga till grund för indragning av anslag med ty åtföljande upphörande av en väl behövlig polistjänst. Enligt Konungens befallningshavandes mening är det icke riktigt, att så stora statliga intressen som ordning och säkerhet på landsbygden, effektiv utredning av begångna brott och brottslingars efterspanande göras beroende

av tillfälliga stämningar inom en kommunal majoritet eller godtycket hos verks eller bolags styrelse. Konungens befallningshavande, som flera gånger under senare åren erfarit, ej mindre liur omöjligt det är att förmå en kommun att votera anslag till behövlig polis, än även att redan beviljat erforderligt anslag av en eller annan anledning indrages, och som haft att dragas med de olägenheter, vilka bliva följden av ett sådant sakernas tillstånd, anser enda utvägen ur svårigheterna, vara, att lantpolisen blir statens tjänare eller att åtminstone, om dualismen mellan stat och kommun skall fortfara, kommunerna åläggas att utgiva bidrag enligt grunder, vilka av statsmakterna bestämmas, till avlöning av den polis, som Konungens befallningshavande finner av behovet påkallad. Landsfogden i Västernorrlands län framhåller, att svårigheterna vid den extra polispersonalens rekrytering väsentligt ökats. På senare år hava visserligen avlöningarna blivit jämförelsevis tillfredsställande, men det oaktat äro svårigheterna att få för polistjänsten lämpliga personer lika stora, och förklaringen härtill torde vara, att polismännen icke hava en stadigvarande och fast anställning utan endast ett förordnande, som när som helst kan indragas. Anslagen till deras avlöningar beviljas endast för ett är i sänder, och risken för anslagens indragande särskilt från kommuners och enskildas sida är stor. I åtskilliga uttalanden framhålles obenägenheten i vissa kommuner att be- uttalanden vilja anslag till extra polisbevakning. angående Konungens befallningshavande i Södermanlands län omnämner, att Oxelösunds ^ten f v'lssa municipalsamhälle vägrat bevilja av Konungens befallningshavande ifrågasatt kommuneratt anslag till förstärkning av polispersonalen därstädes, oaktat Konungens befall- bevilja anslag ningshavande anser sådan förstärkning oavvisligen nödvändig. I Katrineholms tm e x t r a stad har även visats obenägenhet att bevilja anslag för erforderlig förstärkning P° lisbevak av poliskåren. Understundom, yttrar Konungens befallningshavande, kan det visserligen för rikets smärre städer, köpingar och municipalsamhällen vara ekonomiskt betungande att ordna polisväsendet på lämpligt sätt, men i många fall torde underlåtenheten att bevilja anslag bero på bristande insikt om betydelsen för det allmänna av ett väl ordnat polisväsende och i några fall på ovillighet att anslå medel för ändamålet. Om polisväsendet skall helt eller delvis förbliva en kommunal angelägenhet, måste det därför anses nödvändigt, att Konungens befallningshavande uttryckligen får befogenhet att ålägga kommuner och municipalsamhällen att bestrida nödvändiga kostnader för polisväsendet. Konungens befallningshavande i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län hava även omnämnt exempel på att inom nämnda län anslag till avlöning av polispersonal vägrats, oaktat anslaget enligt Konungens befallningshavandes uppfattning varit behövligt. Konungens befallningshavande i Örebro län omnämner, att på grund av indragna eller bristande kommunala anslag Konungens befallningshavande under senare år, oaktat statsbidrag funnits tillgängligt, icke kunnat förordna polismän på platser, där sådant varit erforderligt. Konungens befallningshavande föreslår därför, att prövningen, huruvida lokalpoliser behöva anställas, överlämnas åt Konungens befallningshavande, oberoende av kommunala beslut, antingen sålunda, att polismännen helt avlönas av stats- eller eventuellt av landstingsmedel, eller ock så, att landskommunerna genom lag förklaras skyldiga att efter prövning i varje fall åtminstone med visst belopp bidraga till kostnaden för erforderlig polisbevakning. Konungens befallningshavande i Norrbottens län omnämner, att Gällivare kommun, där jämförelsevis betydande polisbevakning måste finnas, sedan längre tid undandragit sig att bevilja anslag, och framhåller, att detta förhållande

54 verkar orättvist på andra, bidragslämnande kommuner. Konungens befallningshavande förordar därför, att polisväsendet på landsbygden helt bekostas av statsmedel. Landsfogden i Uppsala län meddelar, att det emellanåt förekommer, att kommunerna undandraga sig att lämna bidrag, så att i en del fall. då Konungens befallningshavande funnit behovet av polismän oavvisligt, dessa uteslutande eller till största delen måst avlönas med statsmedel. Landsfogden i Kalmar län upplyser, att det varit svårt att erhålla bidrag från vissa kommuner. Landsfiskalen i Gustavsberg (Stockholms län) omtalar, att år 1919 fanns i Bo socken en polisman, men anslag till denne indrogs från och med år 1920. Kommunen har avslagit framställning om }'tterligare polisbevakning, och varken indrivning eller polisgöromäl kunna nu nöjaktigt medhinnas. Landsfiskalen i Vissefjärda (Kalmar län) yttrar. Inom distriktet finnas två industrisamhällen med tillhopa 800 invånare. Någon polisman har icke där kunnat anskaffas, enär medel för avlöning ej stått att uppbringa. Landsfiskalen i Vassända (Alvsborgs län) meddelar, att i förstadssamhället Blåsut förut under många år funnits en extra polisuppsyningsman, men att denna tjänst genom kommunalfullmäktiges åtgörande blivit indragen. Landsfiskalen i Kumla (Örebro län) yttrar, att i Kumla municipalsamhälle erfordras ytterligare en polisman. Framställningar i sådant syfte hava hos kommunalmyndigheterna skett, men icke lett till något resultat. Landsfiskalen i Malung (Kopparbergs län) säger, att behovet av polisman i Malungs kommun är ostridligt och erkänt, men kommunen är icke villig att anslå medel därtill i anledning därav, att en förut anställd polisman visat sig i hög grad olämplig. Landsfiskalen i Ockdbo (Gävleborgs län) anför, att tillsättning av polisman i Ockelbo stationsområde flera gånger varit ifrågasatt, men strandat på kommunens vägran att bevilja anslag, och landsfiskalen i Knånger (samma län) meddelar, att behovet av ytterligare en polisman vid Iggesunds bruk många gånger gjort sig gällande, men att Njutångers kommun hittills ställt sig avvisande mot någon förstärkning.

IV. Personalorganisationen i städerna. a) Frågan om städernas skyldighet a t t b e k o s t a sitt polisväsende. I den inledande översikten har omnämnts, att polispersonalen i städerna, till skillnad från landsbygden, så gott som uteslutande är städernas egna befattningshavare. Före redogörelsen för själva personalorganisationen torde denna olikhet böra sättas i viss historisk belysning. Frågan om städernas skyldighet att bekosta sitt polisväsende har flera gånger berörts i offentliga uttalanden. Även med den i förslaget företrädda uppfattningen *), att den rättshistoriska undersökningens resultat icke bör vara bestämmande för den blivande organisationens utformning, måste det vara av intresse att se, huruvida nuvarande praxis, att städerna i stort sett själva bekosta sitt polisväsende, är av jämförelsevis ungt datum eller vilar på gammal rättssedvänja. Här har emellertid icke åsyftats att framlägga en bearbetning av allt tillgängligt arkivmaterial. Utom att en sådan undersökning skulle vara onödig med den nyss angivna principiella uppfattningen och därjämte antagligen kräva mycket avsevärd tid, föranleddes en begränsning av undersökningens omfattning av två andra samtidiga arbeten. 1

) Se nedan s. 177.

55 Då nu förevarande utredning inleddes, pågick redan genom sakkunnig inom finansdepartementet en undersökning angående städernas särskilda skyldigheter och rättigheter, vilken kunde antagas omfatta jämväl det ifrågavarande spörsmålet och vars resultat numera föreligger i avgivet betänkande '). Sedermera har inom justitiedepartementet förordnats särskild sakkunnig för utredning, bland annat, angående frågan, huruvida och i vilken omfattning städernas privilegier eller eljest gällande bestämmelser kunna lägga hinder i vägen för ett ingripande från statens sida i syfte att åstadkomma tillfredsställande avlöningsförhållanden för rådhusrätternas och magistraternas personal, ävensom angående förutsättningarna för att stad må kunna förläggas under landsrätt. Jämväl sistnämnda utredning torde komma att beröra städernas skyldighet att bekosta sitt polisväsende. Med den begränsning den nu anordnade, undersökningen erhållit anknyter densamma närmast till den tidpunkt, då den svenska förvaltningsorganisationen fick sina huvuddrag i stort sett bestämda, eller tiden för Gustaf I I Adolfs och Axel Oxenstiernas reformarbete. I vissa avseenden har den dock förts längre tillbaka. I v. Stiernmans Samling av Kungl. Bref, Stadgar och Förordningar etc. angående Sveriges Rikes commerce, politie och oeconomie, Sthlm 1747, del. I., upptages såsom »Datum Stockholm den 26 decembris 1619» en »Stadga om städernes administration och upkomst i rijket» (s. 731). Stadgan innehåller i sin 9 punkt en för uppfattningen om äldre rätts ståndpunkt till frågan om städernas skyldighet att bekosta sitt polisväsende viktig bestämmelse, som lyder: »Yar stad skall hava sina svenner, som uträtta borgmästare och råds bud, en två eller rlere, som staden är stor till: Item sina bryggekikare en eller två uti sjöstäderne som akta på skeppen, skutor eller båtar, eller ock på handelen, som går in och ut eller drives i staden, att därmed må hållas efter lagen, stadsens privilegier, och handelsordinantier.» Ehuru stadgan är daterad i v. Stiernmans samlingsverk, synes emellertid den härskande uppfattningen vara, att stadgan aldrig blivit i vederbörlig ordning utfärdad 2 ). För den föreliggande utredningen gjordes nu hemställan hos riksarkivet att få nyssnämnda uppfattning kontrollerad med stöd av det material, som numera står till förfogande, samt, därest en undersökning härutinnan icke skulle giva till resultat, att stadgan blivit vederbörligen utfärdad, jämväl att få utrett, i vilken utsträckning bestämmelsen i stadgans 9 punkt upptagits i de privilegiebrev, som utfärdades under den närmaste tiden efter stadgans tillkomst. I anledning härav har från riksarkivet avlämnats en promemoria, vilken såsom bilaga åtföljer förevarande betänkande (Bil. B). På grund av det sålunda framkomna resultatet gjordes hos riksarkivet framställning om undersökning, dels huruvida av räkenskaperna för städerna Arboga, Jönköping, Sala, Kalmar, Norrköping och Västervik, yilka erhållit privilegiebrev under de närmast efter stadgans upprättande följande åren, framginge, att dessa städer faktiskt anställt och avlönat »svenner», samt huruvida dessa kunde anses hava ombesörjt uppgifter, _ som enligt nuvarande uppfattning tillhöra polisväsendet, och dels huruvida det kunde påvisas någon olikhet i fråga om anställandet och bekostandet av »svenner» (polisväsende) mellan de städer, i vilkas privilegier uttryckligt stadgande därom 1 ) Torsten Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. 2 ) Utom de i Bil. B anförda förf. kunna åberopas E. Hildebrand: Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar, s. 285; G. Thulin: Ordinarie prästerliga tjänster i privilegierade territoriella församlingar, s. 180.

56 intagits, och andra städer. Och slutligen begärdes undersökning, huruvida Kungl. Maj:t under 1800-talet vid fastställandet av stater för städernas tjänstemän och betjänte, särskilt polisbetjäningen, avvikit från städernas beslut. Såsom svar å denna framställning har inom riksarkivet utarbetats en utredning, vilken med uteslutande av ingressen är tryckt såsom bilaga G till detta betänkande. Den i riksarkivet verkställda undersökningen synes lämna såsom resultat, att oaktat man med det nu tillgängliga arkivmaterialet icke kan påvisa, att 1619 ars stadga utfärdats, den här åberopade 9 punkten i stadgan endast varit uttryck för vad som långt innan stadgans författande var sedvänja samt att de i D punkten omförmälda »stadens svenner» väsentligen motsvarade nutidens polispersonal. Utredningen visar också, att stadgans grundsatser angående städernas författning och förvaltning samt särskilt i fråga om skyldigheten för städerna att bekosta sitt polisväsen tillämpats under 1600-, 1700- och 1800-talen. Samma rättsuppfattning har sedermera, såvitt känt, fortlevat fullkomligt obruten, och den lärer alltså för närvarande fä -anses utgöra gällande sedvanerätt. Städerna, som därigenom förpliktas i förhållande till staten, kunna icke bliva fria från förpliktelsen utan att ändring sker genom ny sedvana, lagstiftningsåtgärd eller genom att en uttrycklig eftergift i speciellt fall medgiyes från statsmaktens sida. * Härmed har emellertid intet yttrats angående möjligheten att från den berättigade statsmaktens sida göra förpliktelsen gällande och särskilt huruvida statsmyndighet kan föreskriva viss organisation av polispersonalen och viss avlöning. Icke minst då det gäller en oftentlig-rättslig förpliktelse, torde det få anses sannolikt, att förpliktelsens fullgörande skall kunna genomdrivas medelst tvång 1 ). Olika former kunna därvid tänkas. Strängast är väl en föreskrift av statsmyndighet på grund av dess förhandsomdöme att viss organisation erfordras, en metod, som får särskild betydelse, om organisationen skall underställas myndighets prövning. En svagare form är, att statsmyndighet ingriper, först sedan det visat sig, att i viss stad det icke är tillfredsställande sörjt för polisväsendet och att således staden brustit i sin förpliktelse. Såsom tvångsmedel kan det tänkas att använda antingen föreläggande vid vite eller påföljd att stadsrättigheten förloras. Det skulle nu vara av intresse, om en sedvanerättslig praxis kunde påvisas även i dessa avseenden. Dock synes det kunna anmärkas, att en sedvana, som allenast kan framträda i form av beslut hos en och samma myndighet, måste för att anses som uttryck för gällande rätt sträcka sig över längre tid och vara utan avbrott. Utredningen visar, att Kungl. Maj:t ända in på 1800-talet ansett sig äga befogenhet att för städers tjänstemän och betjänte, inbegripet polispersonal, fastställa avlöning till högre belopp än städerna beslutat. Däremot omfattar det hittills framkomna materialet icke något Kungl. Maj:ts beslut av så sent datum, varigenom avvikelse från underställt förslag skett beträffande själva personalantalet. Då innebörden i bägge fallen är av ekonomisk art, torde det icke kunna antagas, att Kungl. Maj:ts befogenhet i sistnämnda avseende ansetts mindre än i fråga om lönerna. Såsom ett fall, då en eftergift skett för stadens yrkanden kan omnämnas, att i augusti 1806 dåvarande landshövdingen i Göteborg till Kungl. Maj:t överlämnade ett »projekt till en särskilt Police Inrättning» i Göteborg, vilket förslag bland annat innefattade, att inseendet över polisväsendet skulle tillhöra polis*) Jfr ovan s. 29 not. r) ävensom R. Å. 1921 s. 143 och 1921 not. S. 287.

57 kammaren, vari landshövdingen eller vid förfall för honom polismästaren skulle föra ordet och ensam fatta beslut, samt att polispersonalen skulle antagas på förslag av polismästaren medelst konstitutorial av landshövdingen. Förslaget innefattade vidare bestämmelser om polispersonalens sammansättning och föreskrift att kostnaderna för poliskammarens och polispersonalens avlöning skulle utgå av statsmedel. Mot förslaget erinrade magistraten, att enligt stadens privilegier polisväsendet skulle förestås av borgmästare och råd, och föreslog förty, att polisväsendet skulle handhavas av politieborgmästaren och två rådmän, vilka skulle utgöra poliskammaren. I fråga om polispersonalen ansåg magistraten, att personalen borde förordnas av magistraten samt att, då poliskammaren enligt magistratens förslag blott skulle bliva en avdelning av magistraten, kostnaden för personalens avlöning skulle utgå av stadens medel. Justitiekanslern instämde, i avgivet yttrande i huvudsak med magistraten, dock att landshövdingen borde vara berättigad att föra ordet i poliskammaren. I enlighet med justitiekanslerns uppfattning utfärdades den delvis ännu gällande K. F. den 19 augusti 1807 om en förbättrad polisinrättning i Göteborg. Det är emellertid påfallande, att såvitt för närvarande kunnat utrönas, någon föregående prövning genom statsmyndighet av polisorganisationen i de äldre städerna icke ägt rum på omkring 60 år. Denna ståndpunkt synes först hava kommit till uttryck i följande ärende. I skrivelse den 25 februari 1805 underställde Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län Kungl. Maj:ts prövning ett förslag till ny avlöningsstat för Göteborgs stads tjänstemän och betjänte, vilket omfattade avlöningarna ej mindre för magistraten med därunder lydande tjänstemän och betjänte, kronouppbördsverket, drätselkammaren tillhörande tjänstemän och betjäning, poliskammaren med polisbetjaningen samt landsstaten i Sävedals härad, än ock för personalen vid stadens hamnbevakning samt brand- och nattbevakningskårerna ävensom indragningsstater för magistraten och drätselkammaren. Vid förslagets insändande yttrade Konungens befallningshavande att, ehuru förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, § 47, stadgade, att det tillkomme magistraten, då den funne, att underställning av något stadsfullmäktiges beslut bort äga rum, men underlåtits, att för beslutet vägra handräckning till verkställighet, Konungens befallningshavande det oaktat ansett sig kunna i överensstämmelse med magistratens därom framställda begäran, överlämna ärendet i dess dåvarande skick till Kungl. Majrts prövning, enär dels stadsfullmäktiges avlöningsstat i vissa delar innehölle ett bestämmande av de yttre villkoren för lagskipningens uppehållande samt för den verkställande och polismyndighetens handhavande i staden och inom dess polisområde, i avseende å vilka det ville synas Konungens befallningshavande åtminstone tvivelaktigt, huruvida de borde anses vara av stadsfullmäktiges beslut ensamt beroende, dels icke någon skiljaktighet, som kunnat erfordra ytterligare utredning i själva huvudsaken eller frågan om de i staten upptagna avlöningsbeloppen samt villkoren för desammas åtnjutande förefunnits mellan stadsfullmäktige och magistrat, dels slutligen den gällande staten den 12 april 1861 och således kort före utfärdandet av 1862 års förordning om kommunalstyrelse blivit av Kungl. Maj:t fastställd. Med åberopande av dessa skäl ansåg sig Konungens befallningshavande böra överlämna staten till Kungl. Maj:t med hemställan för egen del, att Kungl. Maj:t måtte finna för gott att ingå i prövning av den uppgjorda avlöningsstaten och fastställa densamma. Genom beslut den 10 mars 1865 förklarade Kungl. Maj:t, att avlöningsstaten ansetts böra bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse endast i avseende å de tjänstebefattningar, vilka kunde anses vara av vikt för lag-

58 skipningen och kronans uppbörd eller eljest av mera allmän betydenhet. På grund härav prövades den underställda staten endast i fråga om magistraten, vartill även räknades stadsfiskalen, samt beträffande kronouppbördsverket och landsstaten i Sävedals härad, i vilken senare ingick avlöning till en polismästare och en polisfiskal. Det bör även nämnas, att vid prövningen en av polisfiskalen gjord framställning om förhöjning av den av stadsfullmäktige för honörn antagna avlöningen lämnades utan avseende. Huruvida den intagna ståndpunkten, varigenom bland annat polispersonalens löner lämnades utanför prövningen, berott på kommunallagarnas tillkomst eller icke, må här lämnas därhän 1 ). Mot uppfattningen om kommunallagarnas inverkan på den här föreliggande frågan om Kungl. Maj:ts rätt att ändra underställd stat för magistrat eller polispersonal torde dock kunna anmärkas, att underställningen i sistnämnda fall icke vilar på kommunallagarna och att dessa icke böra antagas hava inverkat på vad som förut, utanför deras räckvidd, varit gällande rätt 2 ). . Statsmyndighets ingripande mot stad på den grund, att försummelse av dess förpliktelse att sörja för polisväsendet redan är för handen, har förekommit i äldre tid. Sålunda erinras, att enligt den i riksarkivet verkställda utredningen riksrådet år 1633 vidtagit åtgärd mot Stockholms stad för att åstadkomma ett förbättrat polisväsende. Huruvida och i vilken omfattning dylika åtgärder i övrigt förekommit, kan icke för närvarande med säkerhet påvisas. Från senaste administrativa praxis kan anmärkas, att Huskvarna stad på framställning av Konungens befallningshavande fått sig av Kungl. Maj:t genom K. Br. den 12 maj 1916 ålagt att ordna sitt polisväsende på sätt Konungens befallningshavande föreslagit. Såsom skäl för beslutet har emellertid däri åberopats den staden i dess egenskap av förutvarande köping åliggande särskilda förpliktelsen, varigenom beslutets omedelbara räckvidd begränsats 3 ). Om man icke från senare tid kan påvisa något ingripande på grund av försummelse, behöver detta dock icke innebära, att möjligheten att ingripa vore utesluten. Förhållandet kan uppenbarligen också förklaras genom den omständigheten, att anledning till ingripande icke förekommit, därför att städerna genomgående av egen drift låtit sitt polisväsende undergå den utveckling, som samhällenas tillväxt gjort nödig*). Det må slutligen erinras, att privilegium för stad återkallats, dock såvitt påvisats, endast på grund av stadens nedgång i ekonomiskt avseende. Sista gången en dylik åtgärd vidtogs synes hava varit den 10 december 1842, då Kungl. Maj: t, med upphävande av ett den 20 maj 1812 fattat beslnt om anläggning av en stad under namn av Carl Johans stad å Öustinkentli utmark, förlänade stapelstadsrätt åt Haparanda köping. Huruvida med nu gällande l ) Jfr 1859 års kommunallagskonimittés betänkande, s. X X I X ff., XLVI. ') Jfr ttven R. Å. 1918, s. 153. 3 ) Jfr Nothin: a. a., s. 52. 4 ) Följande rättsfall torde möjligen förtjäna att omnämnas i detta sammanhang. Sedan Enköpings stadsfullmäktige den 7 oktober 1921 antagit ny lönestat för poliskåren därstädes, vilken lönestat innefattade löneförbättring i jämförelse med den förutvarande, samt tillika beslutat, att den nya avlöningsstaten skulle tillämpas från och med den t juli 1921, anfördes besvär bland annat av två polismän, under yrkande att lönestaten måtte tillämpas från och med den 1 januari 1921. Konungens befallningshavande fann icke sådana omständigheter vara av klagandena anförda och styrkta, som kunde föranleda ändring av klandrade beslutet. Efter det talan fullföljts bland annat av samma polismän, fann regeringsrätten, såvitt n u är i fråga, ej skäl att göra ändring i Konungens befallningshavandes utslag. (R. Å. 1922 not. S. 76.) Huruvida Konungens befallningshavande med sin motivering velat antyda, att med starkare bevisning Konungens befallningshavande skulle ansett sig kunna ålägga staden att låta den beslutade löneförbättringen omedelbart träda i kraft, må lämnas därhän.

59 näringslagstiftiling ocli kommunallagar en åtgärd av sistnämnda art såsom tvångsmedel över huvud är användbar, torde väl kunna dragas i tvivelsmål. Resultatet av den här gjorda undersökningen blir således, att en sedvanerättslig förpliktelse för städerna att bekosta sitt polisväsende fortfarande måste anses föreligga, att medlen att framtvinga fullgörande av förpliktelsen icke vunnit stark utbildning, men att möjligheten att använda tvångsmedel dock icke för närvarande kan anses utesluten. Med svensk rättstillämpning torde det föreliggande principspörsmålet icke kunna lösas definitivt annat än genom domstols beslut beträffande förelagt vites utdömande eller annnan genom administrativt ingripande uppkommen kostnadsfråga. b) Personalorganisationen. 1. Polismästarstäderna. Det för dessa städer utmärkande är, att ledningen av polisväsendet tillhör icke magistraten, utan en ämbetsman med denna uppgift såsom huvudsaklig verksamhet, polismästaren 1 ). Enligt ordningsstadgan för rikets städer äro emellertid även i dylika städer vissa angelägenheter överlämnade åt magistraten. Stockholm.

Såsom förut nämnts, tillkommer högsta polismyndigheten i Stockholm överståthållarämbetet 2 ), närmast överståthållarämbetets avdelning för polisärenden. Beslutanderätten i alla de frågor, med vilka överståthållaren icke själv tager befattning, utövas av polismästaren. Dennes beslut fattas alltså å överståthållarämbetets vägnar, varav följer, att klagan över sådant beslut föres hos Kungl. Maj:t. Polismästaren är jämväl chef för stadens polispersonal (K. Instr. för överståthållarämbetet den 1 december 1882, §§ 33, 41, K. Instr. för polismästaren i Stockholm den 20 maj 1868, §§ 2, 3). Närmast under polismästaren utövas förmanskapet över polispersonalen av tre polisintendenter, vilka även i övrigt hava att tillhandagå polismästaren i hans ämbete. Förste polisintendenten skall i poliskammaren, som är en underavdelning av överståthållarämbetets avdelning för polisärenden, handlägga de mål och ärenden, med vilka polismästaren ej själv tager befattning, samt utöva förmanskapet över den vid ordonnansavdelningen 3 ) tjänstgörande personalen. Förste polisintendenten har tillika kontrollen över poliskammarens magasin och magasinsförvaltarens tjänsteåtgärder, ävensom tillsynen över utvandraragenter och tjänstehjonskommissionärer. Andre polisintendenten skall närmast under polismästaren vara ansvarig för den allmänna ordningen i huvudstaden samt utöva förmanskapet över den vid centralavdelningen och inom distrikten tjänstgörande polispersonalen ävensom kontrollera avlöningarna för polisverket, svara för poliskårens beklädnadsförråd samt hava tillsynen över kommunikationsmedlen i huvudstaden, handeln å torg och allmänna platser samt ordx ) Jfr (x. Hårlemau i förslag till polisreglemente för riket, u t a r b e t a t av år 1913 tillkallade sakkunniga. 2 ) Äldre bestämmelser angående polismyndigheten i Stockkolm förekomma bland annat i K. Instr. för överståthållaren den 25 augusti 1791. Enligt denna skulle överinseendet och huvudstyrelsen av hela polisväsendet i Stockholm tillkomma överståthållaren, som borde vara »underrättad om allt vad uti residenset sig tilldroge, från den största till den minsta förbrytelsen» och kunna »vidtaga nödiga mått och u t v ä g a r till förekommande av alla missb r u k och oredor samt bibehållandet av det allmännas säkerhet». Polismästaren skulle vid alla tillfällen tillhandagå överståthållarämbetet »uti vad till politiväsendets underhållande för angeläget prövas». Särskilt skulle ock åligga honom att hava »det närmare inseendet på stadens fiscaler och politiebetjeningen». 3 ) Enligt instruktionen även över personalen vid prostitutionsavdelningen. Denna avdelning är emellertid numera indragen.

(il)

ningen ocli säkerheten vid allmänna nöjen ocli förlustelser. Tredje polisintendenten är närmast under polismästaren ansvarig för allmänna säkerheten inom huvudstaden ocli liar att närmast under denne utöva förmanskapet över den vid kriminalavdelningen tjänstgörande polispersonalen ävensom öva tillsyn över päntlånare (Särskilda K. Instr. för förste, andre ocli tredje polisintendenten den 31 december 1917). Enligt en den 28 oktober 1921 fastställd ändring i instruktionen för överståthållaränibetet tillsattes nämnda år ett nytt slag av befattningshavare, polisassessorer, för närvarande två till antalet, vilka närmast under tredje polisintendenten utöva förmanskapet över polispersonalen vid kriminalavdelningen, leda och övervaka vid avdelningen förekommande förhör och undersökningar i brottmål samt tjänstgöra såsom åklagare vid rådstuvnrätten. I poliskammaren äro dessutom anställda notarier, kanslister, en räkenskapsförare (numera benämnd kamrerare) och en kassakontrollant samt en magasinsförvaltare, vilken omhänderhar hittegods samt från häktade eller omhändertagna personer anhållen egendom (K. Instr. för överståthållarämbetet, §4? 44 och 45, instruktion för räkenskapsföraren den 15 december 1897, instruktion för kassakontrollanten samma dag, instruktion för magasinsförvaltaren den 7 juli 1887). Den egentliga polispersonalen indelas efter sina olika arbetsuppgifter i hriminalavddning&n för efterspanande och upptäckande av brott samt de brottsligas befordrande till laga ansvar, or donnans civ delning en för undersökningar i mal, som icke angå brottsligt förfarande, t. ex. fattigvårdsmål, mål om underhållsbidrag m. m., för förmedling av samverkan mellan polisavdelningarna inbördes samt mellan polismyndigheten och övriga myndigheter, för bötesindrivning m. m., central avdelningen för den polisen tillkommande kontrollen över kommunikationsmedel, för bevakande av förlustelseställen, för patrullering och annan tjänstgöring till häst, för inspektion av den patrullerande personalen, för utbildning av extra konstaplar m. m. samt slutligen distrikts'polisen för den huvudsakliga patrulleringstjänsteii m. m. (order den 23 februari 1885 och den 17 januari 1902). Centralavdelningen och distriktspolisen äro uniformerade, kriminal- och ordonnansavdelningarna civila. Från och med den 1 januari 1921 har inom poliskåren inrättats en ny avdelning, hamnpolisen, som övertagit tillsynen över ordningen å vattenområdet inom Stockholms hamnområde, vilken uppgift förut ombesörjts av Stockholms stads hamnkapten med biträde av honom underlydande hamnpolis. Tillsynen över efterlevnaden av hälsovårdsstadgan samt övriga föreskrifter rörande hälsovården i Stockholm utövas huvudsakligen (den egentliga polisens tillsyn kvarstår dock) av en under hälsovårdsnämnden lydande luilsopol iskar, bestående av en sundhetsinspektör, en kommissarie, veterinär och biträdande veterinär samt tillsyningsmän. Chefskapet över hälsopolisen tillkommer förste stadsläkaren (instruktioner för Stockholms hälsopolis den 8 oktober 1880, för hälsovårdsnämndens veterinär den 13 mars 1880, för biträdande veterinär den 13 november 1885, för förste stadsläkaren den 3 december 1881). Distriktspolisen är fördelad på tio polisdistrikt, vilka i huvudsak svara mot Stockholms tidigare indelning i territoriella församlingar (order den 15 oktober 1890, den 28 november 1906, den 21 december 1912). Såsom närmaste ledare av detektivpersonalen äro anställda 5 kommissarier samt 1 kommissarie på extra stat. Det omedelbara befälet över ordonnans- och centralavdelningarna samt över de särskilda polisdistrikten utövas likaledes av poliskommissarier. Personalen utgöres i övrigt') vid kriminalavdelningen av 22 överkonstaplar. 74 l ) Vid en jämförelse mellan personalsiffroma för p o l i s m ä s t a i s t ä d e m a dels i texten och dels i tabell 11 måste uppmärksammas, att å ena sidan texten u p p t a g e r både ordinarie och extra ordinarie personal, men tabellen endast ordinarie personal samt att å andra sid.in i tabellen vipptagits den föreslagna ökningen av kriminalpolisavdelningarna.

61 kriminalkonstaplar och 2 kvinnliga polisbiträden (polissystrar) samt 1 överkonstapel och 10 konstaplar på extra stat, vid ordonnansavdelningen av 2 överkonstaplar, 2 inspektionskonstaplar (på indragningsstat) och 30 konstaplar, vid centralavdelningen av 9 överkonstaplar, 9 biträdande överkonstaplar, 15 inspektionskonstaplar (på indragningsstat), 58 konstaplar och 60 extra konstaplar samt vid distriktspolisen av 48 överkonstaplar, 1 t. f. överkonstapel, 522 konstaplar, 11 t. f. konstaplar, 2 extra polismän och 4 kvinnliga polisbiträden (polissystrar). Därjämte tinnes med tjänstgöringsskyldighet vid centralavdelningen och distriktspolisen 35 reservkonstaplar 1 ). Personalen utgör sålunda tillsammans 935 personer 2 ). Vid sidan av polisassessorerna finnas i Stockholm två stadsfiskaler, som endast äro åklagare och således icke utöva något förmanskap över polispersonalen. Till överståthållarämbetet för polisärenden hör även polisdomaren, vilken handlägger och avdömer i polisdomstolen förekommande mål (K. Instr. för överståthållarämbetet, §§ 2, 41). Vid Stockholms poliskår ombesörjes visst underrättelsearbete för hela riket. Dess kriminalavdelning insamlar, ordnar och gör tillgängliga underrättelser angående förbrytare eller andra för allmänna säkerheten farliga personer. Sålunda utgives från och med år 1878 publikationen Polisunderrättelser, som innehåller efterlysningar angående förbrytare och andra för allmänna säkerheten vådliga personer samt angående personer, som ådömts urbota straff, och rymmare ur krigstjänst, tillkännagivanden att efterlysta personer häktats eller brottsligen åtkommet gods anhållits, tillkännagivanden angående personer, som under närmaste framtiden komma att frigivas, under förutsättning, att de äro underkastade påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller gjort sig kända såsom vådliga för allmänna säkerheten, uppgifter angående för allmänna säkerheten vådliga personer, som rymt från fängelse eller tvångsarbetsanstalt eller där avlidit, samt slutligen uppgifter angående förbud möt avflyttning för underhållsskyldiga personer. Närmare bestämmelser angående Polisunderrättelser äro meddelade genom K. Cirk. den 1 juni 1877, K. K. den 23 oktober 1915 och K. K. den 14 december 1917. Tredje polisintendenten är publikationens ansvarige utgivare. Det egentliga redaktionsarbetet ombesörjes av en kvinnlig redaktör med biträde av 3 kvinnliga befattningshavare. Ingen av denna redaktionspersonal är* uppförd på Stockholms poliskårs stat. Omkostnaderna för publikationen bestridas helt och hållet genom anslag från statsverket. Kostnaderna äro för år 1922 beräknade till 80,000 kronor. I samband med Polisunderrättelser utgives Meddelanden angående automobiltrafik. Utgivandet ombesörjes av föreståndaren för centralavdelningen mot särskild ersättning. Kostnaden bestrides av statsverket. För identifiering av brottslingar är numera enligt K. K. den 19 november 1920 föreskrivet, att fingeravtryck skola tagas å person, som häktas såsom misstänkt för brott eller lösdriveri eller därför, att fråga uppstått om hans utlämnande till främmande stat, å person, som anhållits såsom misstänkt för J ) Reservkonstapelsbefattningarna äro indragna från och med den 1 januari 1922, då de ersattes av 21 ordinarie konstaplar. •) Såsom förut framhållits hänföra sig uppgifterna i texten till år 1920. För Stockholm har emellertid ansetts lämpligt att jämväl införskaffa uppgifter angående personalbeståndet år 1922. Enligt dessa uppgifter består poliskåren av 6 kriminalkommissarier, 23 kriminalöverkonstaplar, 1 fotograf : kriminalöverkonstapels lön), 73 kriminalkonstaplar, 13 kommissarier, 61 överkonstaplar, 24 biträdande överkonstaplar, G73 konstaplar (därav 10 tjänstgörande å kriminalavdelningen\ 6 polissystrar, 77 extra konstaplar och 2 extra polismän (dier tillhopa

909 personer..

62 brott, om lian vägrar lämna upplysningar om sig eller lämnar uppgifter, som kunna misstänkas vara falska, å person, som anhållits som misstänkt för brott, om fingeravtryck anses kunna bidraga till utredningen angående brottet, samt slutligen å person, om vars avvisning eller utvisning från riket fråga uppstått. Förvaring, registrering och klassificering av fingeravtrycken ombesörjas av en centralbyrå i Stockholm, som även har att tillhandagå myndigheterna med upplysningar i identifieringsfrågor. Byrån har utvecklats ur det sedan ar 1906 vid kriminalavdelningen inrättade signalementskontoret och övertagit dess kriminalarkiv. Byråns personal utgöres av en kommissarie och två konstaplar, vilka samtliga äro ordinarie befattningshavare vid Stockholms kriminalavdelning. Kostnaderna bestridas helt av statsverket och äro för är 1922 beräknade till 30,000 kronor. Vid Stockholms kriminalavdelning är även inrättad en särskild polisbyrå, som utövar den kontroll över utlänningar, vilken föreskrives i K. K. den 26 november 1920. så vitt denna icke ankommer på kriminalavdelningen. De senaste föreskrifterna angående byråns uppgifter hava meddelats genom K. Br. den 21 juni 1922. Byrån har numera huvudsakligen att övervaka, att icke utlänningar vistas i riket utan tillstånd eller överskrida meddelat tillstånd. För ändamålet måste byrån utföra ett vidlyftigt registreringsarbete och föra korrespondens med inländska polismyndigheter. Dess personal utgöres för närvarande av en kommissarie och fyra konstaplar, samtliga från kriminalavdelningen, samt ytterligare en konstapel och sju kvinnliga biträden. Kostnaderna äro för första halvåret 1923 beräknade till omkring 39,000 kronor och bestridas av statsverket. Övriga städer med polismästare.

I motsats till vad som gäller för Stockholm äro polismästarna i de övriga städerna underordnade Konungens befallningshavande, i följd varav besvär över polismästarens beslut anföres hos Konungens befallningshavande, icke hos Kungl. Maj: t. Göteborg.

Polisväsendet i Göteborg handhaves av en poliskammare, där beslutanderätten utövas av polismästaren (K. F. den 19 augusti 1807 om en förbättrad polisinrättning i Göteborg). Polismästaren är alltså poliskammarens styresman samt utövar chefskapet över poliskåren (K. Instr. för polismästaren i Göteborg den 12 oktober 1883, §§ 1, 3). Polismästaren är icke ledamot av magistraten eller rådstuvurätten (K. Br. den 23 september 1904 angående förändrad organisation av magistraten och rådstuvurätten i Göteborg). Landshövdingen i länet äger att själv föra ordet i poliskammaren och har i sådant fall beslutanderätt (K. F. den 19 augusti 1807, kap. I, 1 §, K. Br. den 12 oktober 1849). I fall, då detta stadgande tillämpas, anföras besvär över sålunda meddelat beslut hos Kungl. Maj:t (K. F. den 19 augusti 1807, kap. IV, 11 §). Såsom biträden åt polismästaren äro anställda två polisintendenter. Förste polisintendenten, som vid förfall för polismästaren förestår hans tjänst, har att dels i poliskammaren handlägga de mål och ärenden, med vilka polismästaren ej själv tager befattning, dels närmast under j>olismästaren utöva förmanskapet över detektivavdelningen och dels hålla tillsyn över poliskammarens magasin och magasinsförvaltarens tjänsteåtgärder, pantlånare, utvandraragenter och tjänstehjonskommissionärer (instruktion för förste polisintendenten, fastställd av Kungl. Maj:t den 13 december 1918). Andre polisintendenten är närmast under polismästaren ansvarig för allmänna ordningen inom staden, utövar förmanskapet över centralpolisen och distriktsavdelningarna samt har kontrollen över poliskammarens beklädnadsförråd, kommunikationsmedlen, handeln på torg och allmänna platser samt offentliga nöjen

63 och förlustelser (instruktion for andre polisintendenten, fastställd av Kungl. Maj:t den 13 december 1918). Personalen är uppdelad på tre avdelningar, detektivavdelningen, centralavdelningen och distriktspolisen. Detektivavdelningen är delad på två underavdelningar; distriktspersonalen är med avseende å tjänstgöringsområdet indelad i sex distrikt. Den personal, som tillhör ordningspolisen, är uniformerad och beväpnad; detektivpersonalen är icke uniformerad, men beväpnad. Inom varje avdelning och underavdelning ävensom i varje särskilt lokalt distrikt utövas närmaste befälet av en poliskommissarie. I övrigt utgöras befattningshavarna vid detektivavdelningen av 12 överkonstaplar och 52 konstaplar, vid centralpolisen av 3 överkonstaplar och 44 konstaplar samt vid distriktspolisen av 30 överkonstaplar och. 341 konstaplar. Hela polispersonalens antal uppgår således, utom polismästaren och polisintendenterna, till 492. Utom den egentliga poliskåren finnes för övervakande av stadens hamnordning samt ordningen i övrigt i hamnen och på strandgator, kajer och bryggor en särskild polispersonal, som står under befäl av hamnkaptenen (instruktion, fastställd av hamnstyrelsen.deii 13 december 191G). F ö r övervakande av hälsovårdsföreskrifternas efterlevnad finnes en särskild hälsovårdspoliskår, anställd under chefskap av förste stadsläkaren och bestående av en sundhetsinspektör, sundhetskommissarier, en stadsveterinär och tillsyningsmän (instruktioner för stadsläkarna och distriktsläkarna den 23 december 1892, för sundhetsinspektören och sundhetskommissarien den 16 oktober 1895, för stadsveterinären den 13 oktober 1908 samt för sundhetsinspektören den 28 oktober 1909). Angående stadsfiskalens förhållande till polisväsendet gäller, att han är helt skild från polisen och endast fungerar såsom åklagare. Vid sidan av poliskammaren finnes en polisdomare, som handlägger och avdömer ordningsmål (K. Instr. den 12 oktober 1883, K. F. den 19 augusti 1807, kap. IV, 4 §). Malmö.

Under Konungens befallningshavande utövas ledningen av polisväsendet av en poliskammare, i vilken polismästaren är ensam beslutande. Polismästaren är icke ledamot av magistrat eller rådstuvurätt. Chefskapet över personalen tillhör polismästaren. Vid poliskammaren är en polissekreterare anställd, som dock ej äger deltaga i besluten. Stadsfiskalen har numera icke någon befattning med polisväsendet. Personalen är indelad i en detektivavdelning, en centralavdelning och distriktspolis, under närmaste befäl av poliskommissarier, av vilka en är föreståndare för detektivavdelningen, en förestår centralavdelningen och två distriktspolisen. Distriktspolisen är uppdelad på fyra distrikt (K. Instr. för polismästaren den 7 december 1888, Konungens befallningshavandes skrivelse den 6 november 1906 angående stadsfiskalens befattning med polisväsendet, K. St. den 21 oktober 1910 för magistraten och rådstuvurätten samt samma dag angående polisverket). Polispersonalen består av, utom kommissarierna, 6 kriminalöverkonstaplar, 16 överkonstaplar, 10 inspektionskonstaplar, 169 ordinarie och 16 extra konstaplar samt 2 jaktskyddskonstaplar eller tillsammans 219 man. Personalen utom detektivavdelningen är uniformerad och beväpnad. Utom den nu nämnda personalen finnes särskild hälsovårdspolis, bestående av assistent och konstaplar till biträde åt hälsovårdsnämnden (instruktion för hälsovårdspolisen den 29 december 1893, utfärdad av hälsovårdsnämnden). Enligt ovannämnda instruktion för polismästaren samt stadga angående polisverket har emellertid poliskammaren (polismästaren) ledningen även av sundhetspolisen. Vid sidan av poliskammaren finnes en polisdomstol, bestående av en polisdomare, som handlägger och avdömer ordningsmål, och till hans biträde en polisnotarie (K. St. ang. polisverket den 21 oktober 1910).

('»4 Norrköping.

Ledningen av stadens polisväsende tillhör närmast under Konungens befallningshavande en polismästare, vilken tillika är ledamot av stadens magistrat men icke av rådstuvurätten. Polismästaren är ordförande i poliskammaren och har där beslutanderätt. Poliskammaren består av, utom polismästaren, tvä borgerliga illiterate rådmän, som ombytas i den ordning, magistraten bestämmer. Yid poliskammaren tjänstgör vidare en polisnotarie, som för protokollet och expedierar besluten. Landshövdingen i länet äger rättighet att föra ordet i poliskammaren och har i sådant fall beslutanderätt. Poliskammaren är tillika polisdomstol. Under polismästaren utövas befälet över polispersonalen av en förste och en andre kommissarie, av vilka förste kommissarien i förekommande fall äger att taga befäl över andre kommissarien, ävensom av en detektivkommissarie. Stadsfiskalen synes emellertid fortfarande anses tillhöra polispersonalen och vara chef för detektivavdelningen (K. Br. den 18 mars 1825 angående ordning för den i Norrköping inrättade poliskammare, K. Br. den G mars 1874 angående förändrad organisation av rådstuvurätten och magistraten samt poliskammaren, instruktion för polispersonalen, utfärdad av poliskammaren den 2 januari 1877, med tillägg den 27 oktober 1911 och den 20 februari 1912). Polispersonalen består av, utom kommissarierna, 6 överkonstaplar, 4 inspektionskonstaplar, 9 detektivkonstaplar, 73 ordinarie konstaplar och 5 extra konstaplar eller sammanlagt 97 man. Hela personalen utom den, som är anställd vid detektivavdelningen, är uniformerad och beväpnad. Hälsingborg.

Omedelbart under Konungens befallningshavande utövas ledningen av stadens polisväsende av polismästaren. Denne har beslutanderätt i poliskammaren samt chefskap över polispersonalen. Polismästaren är tillika ordförande å rådstuvurättens andra avdelning, vilken, bland annat, handlägger ordningsmål, samt är, så vitt rörer polisen och ordningen inom staden samt utfärdande av nya eller förändring av gällande polisstadganden, ledamot av magistraten. I poliskammaren är även anställd en polisnotarie, som emellertid icke deltager i besluten. Stadsfiskalen är numera befriad från all befattning med polisväsendet. Personalen indelas i detektivavdelning och ordningspolis, vardera under närmaste befäl av en poliskommissarie (K. Instr. för polismästaren den 4 november 1898. K. St. för rådstuvurätten och magistraten den 29 juni 1912, instruktion för polispersonalen, utfärdad av magistraten den 29 januari 1889, beslut av Konungens befallningshavande den 23 juni 1909 angående befrielse för stadsfiskalen från all befattning med polisväsendet, order av poliskammaren den 19 januari 1900 angående personalens tjänstgöring m. m.). Polisdomstol finnes icke. Det torde även böra anmärkas, att stadsfullmäktige den 20 april 1920 beslutat inrätta en polisnämnd samt antagit reglemente därför. Polisnämnden består av polismästaren såsom ordförande samt fem av stadsfullmäktige utsedda ledamöter, jämte polisnotarien såsom sekreterare. Det åligger polisnämnden att till stadsfullmäktige avgiva yttrande angående förslag till stat för polisverket och till ändring i polisväsendets organisation samt angående övriga ärenden rörande polisväsendet av beskaffenhet att böra av stadsfullmäktige behandlas ävensom att, därest nämnden anser skäl därtill föreligga, själv inkomma med förslag i nämnda ärenden. Polispersonalen består av, utom kommissarierna, 7 överkonstaplar, 4 inspektionskonstaplar samt 60 ordinarie och 5 extra konstaplar eller inalles 76 man. Med undantag av detektivavdelningen är personalen uniformerad och beväpnad.

65 Gävle.

Närmast under Konungens befallningshavande utövas ledningen av polisväsendet av en polismästare. Denne är tillika vice ordförande i magistraten och rådstuvurätten. Närmast under polismästaren utövas befälet över polispersonalen av en poliskommissarie och en detektivkommissarie. Stadsfiskalen är numera ! ) befriad från befattningen med polisväsendet (K. Br. den 22 november 1889 och den 30 mars 1901, instruktion för polismästaren, fastställd av Konungens befallningshavande den 19 juni 1890, instruktion för polispersonalen, utfärdad av magistraten den 3 maj 1879). Polisdomstol finnes icke. Polispersonalen består av, utom kommissarierna, 1 detektivöverkonstapel, 6 överkonstaplar, 3 inspektionskonstaplar, 5 detektivkonstaplar, 45 ordinarie och 10 extra konstaplar samt 6 reservkonstaplar eller inalles 76 man. Hela personalen är uniformerad och beväpnad. Örebro.

Polisväsendet i Örebro handhaves omedelbart under Konungens befallningshavande av en poliskammare, i vilken beslutanderätten utövas av polismästaren. Polismästaren är tillika ledamot av magistraten men icke av rådstuvurätten. Polismästaren är chef för stadsfiskalen i vad angår dennes befattning med polisväsendet samt för polisbetjäningen och de vid poliskammaren anställda tjänstemän och betjänte (K. Br. den 13 februari 1920 angående förändrad organisation av rådhusrätten och magistraten ävensom angående instruktion för polismästaren). Polisdomstol finnes icke. Under polismästaren utövas befälet av en poliskommissarie och en detektivkommissarie 2 ). Polispersonalen består av, utom poliskommissarierna, 1 detektivöverkonstapel, 4 överkonstaplar, 4 inspektionskonstaplar, 4 detektivkonstaplar och 36 konstaplar eller inalles 50 man. Personalen är med undantag för detektivavdelningen uniformerad och beväpnad. Eskilstuna.

Närmast under Konungens befallningshavande åligger ledningen av stadens polisväsende polismästaren. Polismästaren är tillika ledamot av stadens rådstuvurätt och magistrat samt ordförande i poliskammaren. Denna består av polismästaren såsom ordförande samt två ledamöter med omröstning enligt reglerna för domstol. Poliskammaren är tillika polisdomstol. Under polismästaren utövas befälet över polispersonalen av en poliskommissarie. Stadsfiskalen är icke befriad från befattningen med polisväsendet, men hans befattning därmed inskränker sig till chefskapet för detektivavdelningen (K. Br. den 9 april 1920 angående fastställelse av nytt reglemente för Eskilstuna stad m. m., vilket reglemente emellertid ännu icke trätt i kraft i avseende å poliskammarens organisation). Polispersonalen består av, utom kommissarien, 1 detektivöverkonstapel, 4 överkonstaplar, 3 inspektionskonstaplar, 2 detektivkonstaplar, 39 ordinarie och 3 extra konstaplar eller inalles 52 man. Personalen är med undantag av en detektivöverkonstapel och två detektivkonstaplar uniformerad och beväpnad. Uppsala.

Närmast under Konungens befallningshavande utövas ledningen av polisväsendet av en polismästare, vilken tillika är rådman och ledamot av stadens magistrat. Polismästaren är chef för poliskåren, hans närmaste man är en poliskommissarie, vilken under polismästaren har befäl över personalen. Stadsfiskalen har numera icke i sådan egenskap någon befattning med polisväsendet, och stadsfiskalsbefattningen, som tidigare uppehölls av samma person som x

) 1922. ) Befattningen inrättad fr. o. m. den 1 januari 1921.

1041 22

<»()

poliskommissarietjänsten, har numera särskild innehavare (instruktion för polismästaren, utfärdad av Konungens befallningshavande den 26 april 1872, reglemente för poliskåren, fastställt av Konungens befallningshavande den 14 oktober 1910). Polisdomstol finnes icke. Poliskåren utgöres av, utom poliskommissarien, 4 överkonstaplar, 3 inspektionskonstaplar, 4 detektivkonstaplar samt 31 ordinarie och 7 extra poliskonstaplar eller tillhopa 49 man; hela personalen är med undantag av detektivavdelningen uniformerad och beväpnad. Karlskrona.

Under Konungens befallningshavande hanclhaves polisväsendet av en poliskammare, som jämväl är polisdomstol. Polismästaren är ensam beslutande i poliskammaren. Såsom polisdomstol består denna emellertid utom polismästaren av två bland de till stadsfullmäktige valbara männen av stadsfullmäktige särskilt utsedda personer, vilka dock ej äga rätt att deltaga i besluten. Polismästaren är tillika rådman och ledamot av magistraten. Polismästaren utövar chefskapet över stadsfiskalen i vad angår dennes befattning med polisväsendet samt över polispersonalen i övrigt. Närmast under polismästaren är stadsfiskalen poliskårens förman samt under denne en poliskommissarie. Det upplyses emellertid, att med hänsyn till att stadsfiskalens åklagar- och förundersökningsverksamhet tager hans tid så gott som fullständigt i anspråk, stadsfiskalens befälsutövning i verkligheten inskränkts till detektivpolispersonalen (K. Br. den 31 augusti 1906 angående organisation av magistraten, rådstuvurätten och poliskammaren, instruktion för polisen i Karlskrona, utfärdad av Konungens befallningshavande den 9 januari 1873, poliskammarens order den 22 mars 1898, reglemente för polisen,' fastställt av Konungens befallningshavande den 9 juli 1892). Polispersonalen består av 4 överkonstaplar, av vilka den äldste jämväl bestrider kommissariebefattningen, 1 förste detektivkonstapel, 2 detektivkonstaplar, 35 ordinarie poliskonstaplar och 7 reservpoliskonstaplar eller inalles 49 man. Ordningspolisen är uniformerad och beväpnad. Lund.

ningen av Ledningen av polisväsendet tillkommer polismästaren, vilken tillika är ledais väsendet. m o t ^v rådhusrätten och magistraten samt överexekutor (K. Skr. den 25 februari 1921 angående fastställande av ny arbetsordning och lönestat för rådhusrätten och magistraten i Lund). Polisdomstol finnes icke. Närmast under polismästaren utövas befälet över polispersonalen av en poliskommissarie. I övrigt utgöres personalen av 1 detektivöverkonstapel, 3 polisöverkonstaplar, 3 inspektionskonstaplar, 2 detektivkonstaplar och 33 konstaplar eller 42 man. Polispersonalen är uniformerad och beväpnad. 2. Övriga städer. Ledningen av polisväsendet i städer med magistrat, men utan polismästare, tillkommer enligt lag och sedvana magistraten (F. K. S. §§ 48, 53) ] ). Emellertid ligger det i sakens natur, att det omedelbara chefskapet över personalen i allmänhet icke i praktiken kommer att utövas av en kollegial myndighet. 2 ) Enligt 10 kap. 2 § strafflagen samt K. F. den 31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning m. m. har åt borgmästaren (magistratens ordförande) tilldelats vissa uppgifter, v

) Jfr avdelningen angående polisväsendets \ippgifter. ) I vilken omfattning ärenden rörande polisväsendet handläggas av magistraten, torde till stor del bero på lokal praxis. Jfr Betänkande med förslag angående magistratsförvaltningens ordnande i städer under landsrätt, s. 56 ff. s

67 som tillhöra polischef. I åtskilliga fall är också genom reglementen eller instruktioner för poliskåren, fastställda av magistraten, eller genom stadgar för polisväsendet, fastställda av Konungens befallningshavande, angivet, av vem chefskapet skall utövas. I det övervägande antalet dylika stadganden angives borgmästaren såsom polischef, i några stadsfiskalen. För åtskilliga städer saknas emellertid sådana bestämmelser. Att utvecklingen det oaktat i stor utsträckning gått därhän, att ledningen av polispersonalens verksamhet inom de olika städerna koncentrerats i en enda persons hand, framgår också av de uppgifter angående de faktiska förhållandena, som inkommit från vederbörande. Enligt dessa uppgifter 1 ) är sålunda borgmästaren polischef i följande magistratsstäder: Södertälje, Norrtälje, Vaxholm, Sigtuna, Enköping, Nyköping, Torshälla, Strängnäs, Mariefred, Linköping, Söderköping, Vadstena, Skänninge, Jönköping, Gränna, Yäxjö, Kalmar, Västervik, Vimmerby, Visby, Ronneby, Karlshamn, Kristianstad, Ystad, Landskrona, Trälleborg, Skanör och Falsterbo, Halmstad, Laholm, Falkenberg, Uddevalla, Kungälv, Strömstad, Marstrand, Alingsås, Borås, Ulricehamn, Falköping, Mariestad, Lidköping, Karlstad, Kristinehamn, Filipstad, Askersund, Lindesberg, Nora, Köping, Västerås, Sala, Arboga, Falun, Säter, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Piteå. I ett stort antal av dessa uppgifter tillägges emellertid »och stadsfiskalen», »med biträde av stadsfiskalen», »stadsfiskalen har närmaste befälet» eller dylikt. I följande magistratsstäder angives stadsfiskalen såsom polischef: Motala, Oskarshamn, Simrishamn, Varberg, Lysekil, Åmål, Vänersborg, Skara, Skövde och Örnsköldsvik. I Ängelholm uppgives poliskommissarien vara polischef. I stad, där magistrat ej finnes, skall den särskilda stadsstyrelsen utöva ledningen av polisväsendet (F. K. S. § 54). Även i dessa städer torde emellertid utvecklingen gå i den riktningen, att personalens ledning överflyttas till en enda person. 2 ) I de inkomna uppgifterna angives sålunda stadsstyrelsens ordförande såsom chef i följande städer: Värnamo, Eslöv, Trollhättan, Arvika och Sollefteå. Med avseende å vissa andra landsrättsstäder upplyses, att chefskapet över polispersonalen utövas av stadsfiskalen. Detta är förhållandet beträffande Östhammar, Öregrund, Djursholm, Katrineholm, Huskvarna, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Borgholm, Hässleholm, Tidaholm, Avesta, Ludvika, Boden och Haparanda. Angående sammansättningen

av städernas poliskårer i övrigt hänvisas till Poliskårernas

t a b e l l 11. 3 )

sammansätt-

Därjämte må anmärkas, att enligt det för Luleå gällande polisreglementet överkonstapel eller konstapel, som erhållit avsked med pension, är pliktig att, om han är bosatt inom stadens område, intill 60 års ålder utföra polistjänst högst 30 dagar årligen mot ersättning såsom för extra tjänstgöring. 3. Åklagarväsendet i städerna. I städerna omhänderhaves åklagarmyndigheten med visst undantag av stadsfiskaler. I Kungl. Maj:ts stadga över alla exekutioner i gemen den 10 juli 1669 omnämnas stadsfiskaler. De tillsattes ursprungligen av städerna själva. Enligt den första instruktionen för justitiekanslern den' 16 oktober 1779 och K. Br. den 7 april 1780 överlämnades tillsättningen åt justitie*) Tissa av de inkomna uppgifterna äro icke alldeles tydliga. ) Jfr ovan åberopade betänkande angående magistratsförvaltningens ordnande, s. 70 ff. ) Jfr s. 60 not. l>

2 8

nmg

"

68 kanslern, som även entledigar stadsfiskalerna. I regel finnes i varje stad icke mer än en stadsfiskal. Därutinnan bildar allenast Stockholm undantag. Där finnas två stadsfiskaler, varjämte såsom åklagare vid sidan av stadsfiskalerna fungera de förut omnämnda två polisassessorerna. Stadsfiskalerna avlönas av staden. Kompetensvillkor för behörighet att söka stadsfiskalsbefattning finnas för närvarande ej fastställda. Angående stadsfiskalernas utbildning hänvisas till följande tabell. Därav sådana som

Antal

Avlagt juridisk examen, som kvalificerar till domar-i ämbete I Avlagt annan juridisk examen » länsmans- eller landsfiskalsexamen Haft tjänstgöring i länsstyrelse Erhållit polisutbildning, teoretisk (polisskola) \\ » » , praktisk \f

13 7 50 9 25

haft tjänstgöring i länsstyrelse

3 2 16 1

erhållit polisutbildning

haft tjänstgöring i länsstyrelse och erhållit polisutbildning

2 20 1

2 13 7

25 I följd av vakans eller annan anledning saknas uppgifter beträffande övriga stadsriskalers utbildniiv

Stadsfiskal står under tillsyn och inseende av justitiekanslersämbetet, som jämväl äger att för viss tid eller för alltid frän tjänsten skilja den, »som finnes hava gjort sig därtill skyldig» (K. Instr. för stadsfiskalerna den 24 maj 1918, 1 §). Stadsfiskalen är allmän åklagare i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganclen uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet 1 ) eller särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet förordnad för visst mål. I avseende å åtalsrätten är vidare att märka, att i stad, där magistrat icke finnes, landsfogden är allmän åklagare och som sådan har att företrädesvis beivra vissa grövre brott samt att, sedan stadsfiskal blivit av landsfogden underrättad, att denne övertagit förundersökning eller åtal angående visst brott, stadsfiskalen icke har att taga annan befattning därmed än såsom polisman under landsfogden. Polismästarnas ställning till åklagarväsendet är ej fullt klar. Enligt promulgationslagen till strafflagen § 19 punkt 12 har polismästare såsom särskilt förordnad polisämbetsman häktningsrätt. Stadgandet torde emellertid icke föranleda, att polismästarna på grund därav böra anses som åklagare. Frågan måste då avgöras med ledning av de särskilda föreskrifter, som meddelats för tjänsten i de särskilda städerna. Beträffande polismästaren i Stockholm stadgas i dennes instruktion, att han närmast under överståthållaren utövar chefskapet över stadsfiskalerna och har att tillse, att de i överensstämmelse med instruktion och arbetsordning noggrant fullgöra sina åligganden. Där stadgas även, att det åligger polismästaren att vaka däröver, att brott, som under allmänt åtal höra, bliva upptäckta och åklagade. Då någon blivit häktad, skall polismästaren remittera angivelse och rapport till vederbörlig domstol. Även beträffande övriga brottmål beslutar polismästaren om målets hänskjutande till domstol. H Instruktionerna för polismästarna i Göteborg, Malmö, Hälsingborg. Gävle, Örebro och Karlskrona innefatta enahanda stadganden angående polismästarens *) H ä r m e d avses justitiekanslern, justitieombudsmannen, åtalsmyndigheter, tiillfiskaler samt fiskalerna vid vissa verk.

militieomlmdsniannen. militära

69 skyldighet att vaka över att åtal anställas samt att remittera rapporter angående häktade och i andra brottmål. Beträffande Norrköping, Eskilstuna, Uppsala och Lund saknas dylika stadganden. I Norrköping stadgas dock, att stadsfiskalen lyder under poliskammaren. Huruvida detta avser annat än polisväsendet, synes emellertid tvivelaktigt. I Örebro, Eskilstuna, Karlskrona och Lund, där stadsfiskalerna fortfarande hava befattning med polisväsendet, finnes ingen föreskrift angående polismästarens förmanskap över stadsfiskalen annat än så vitt rör polisväsendet. Enligt dessa stadganden torde polismästaren böra anses äga åklagarmyndighet i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Gävle, Örebro och Karlskrona. I Eskilstuna, Uppsala, Lund och sannolikt även Norrköping torde polismästaren däremot icke kunna betraktas som åklagare. Åtal vid polisdomstol utföres i Stockholm och Göteborg av poliskommissarier efter förordnande av polismästaren. Åklagarverksamheten ger vederbörande stadsfiskal full sysselsättning allenast i de största städerna. I övriga städer har stadsfiskalen att i större eller mindre utsträckning ägna sig åt polisverksamhet, såsom framgår av den föregående redogörelsen. På sina håll har detta kommit till uttryck på det sätt, att stadsfiskalen jämväl bekläder befattning såsom poliskommissarie. Polisverksamhet tillkommer enligt från vederbörande inkomna uppgifter stadsfiskalerna i alla städer utom Stockholm, Uppsala, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg, Karlstad, Gävle, Sundsvall, Umeå och Ängelholm. Stadsfiskalerna hava därjämte såsom regel ytterligare vissa andra funktioner, vilka dock knappast äro av självständig art, utan sammanhänga med deras ställning såsom åklagare och polisbefäl. Dylika funktioner äro skyldighet att närvara vid offentliga förrättningar, att vidtaga föreskrivna åtgärder gent emot lösdrivare och bettlare, att hålla tillsyn över stadshäkte m. m. . På sina håll, där ej heller åklagar- och polisverksamheten gemensamt fullt upptaga stadsfiskalernas tid, är med stadsfiskalstjänsten jämväl förenad staclsfogdebefattningen, eller ock är stadsfiskalen förordnad till utmätningsman jämlikt 3 § UL. Det förra är fallet i Vaxholm, Norrtälje, Nyköping,. Torshälla, Vadstena, Växjö, Vimmerby, Eonneby, Sölvesborg, Simrishamn, Ängelholm, Falkenberg, Marstrand, Alingsås, Ulricehamn, Mariestad, Lidköping, Skövde, Hjo, Falköping, Filipstad, Askersund, Nora, Arboga, Falun, Säter, Hedemora och Skellefteå. Den senare anordningen förekommer i Djursholm, Katrineholm, Tidaholm, Avesta och Ludvika. Anmärkas må tillika, att stadsfiskalen jämväl är kronouppbördskassör i Vadstena, Skänninge, Skara, Sölvesborg, Åmål och Filipstad samt stadskassör i Strömstad. I Mjölby, Gränna, Säter och Simrishamn tjänstgör landsfiskalen i närmaste landsfiskalsdistrikt såsom stadsfiskal. En siffermässig redogörelse för stadsfiskalernas verksamhet lämnas i tabellerna 3, 4 och 5. V.

Hjälporganisationer för landsbygd och stad.

a) Reservpolisstyrka. Enligt kontrakt emellan statsverket och vissa städer (se bilaga A) hava de senare åtagit sig att ställa visst antal av sina polismän till förfogande, där det erfordras för ordningens upprätthållande å någon ort inom riket, varest oordningar av större omfattning utbrutit eller hota att utbryta. Ifrågavarande polisstyrka skall, så vitt fråga är om dess användning inom det län, vartill den förpliktade staden hör, tillhandahållas på rekvisition av vederbörande Konungens befallningshavande, men eljest på rekvisition av chefen för socialdepartementet. Den sistnämnde har således alltid att rekvirera hjälp från Stockholms stad för

ordningens upprätthållande. Såsom gottgörelse erhålla städerna ett en gång för alla bestämt årligt belopp, som utgår vare sig polisstyrka tages i anspråk eller icke och är beräknat efter 500 kronor för vanlig poliskonstapel samt ett något högre belopp för polisbefäl. Om polisstyrka tages i anspråk, åligger det därjämte statsverket att dels bekosta polisstyrkans transport till och från tjänstgöringsorten samt bostad och kost under tjänstgöringstiden och dels till varje till polisstyrkan hörande polisman betala dagarvode jämte slitpenningar, bestämda till olika belopp för olika städer. Slutligen är statsverket pliktigt att, om någon av polispersonalen under nu avsedd tjänstgöring drabbas av sjukdom eller olycksfall eller eljest ådrages kroppsskada, vartill han ej genom grov vårdslöshet själv är vållande, bekosta hans vård, underhåll och avlöning samt att, om skadan medför för framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, utgiva livränta til] den skadade och, om skadan medför döden och den skadade, innan skadan inträffat, ingått äktenskap, utbetala livränta till den skadades änka och minderåriga barn. Kontrakten kunna uppsägas till upphörande, därvid uppsägning skall ske senast före den 1 september före det årsskifte, från vilket kontraktet önskas hävt. Den kontraherade polisstyrkan består sammanlagt av 2 poliskommissarier, 15 över- eller inspektionskonstaplar och 168 konstaplar, därav 13 skola vara skickliga att fullgöra polistjänst till häst. De olika städernas kontingenter framgå av följande uppställning. Beridna PolisÖverpoliskommis- konkonsarier staplar staplar

S t a d

1 Uppsala Nyköping Eskilstuna Linköping Norrköping Jönköping Växjö Kalmar Visby K a r 1 skröna Kristianstad Malmö Hälsingborg Halmstad . Göteborg Vänersborg Mariestad Skövde Karlstad Örebro Västerås ... Gävle Hudiksvall. Härnösand Sundsvall Örnsköldsvik Östersund .... Umeå Skellefteå Luleå Piteå Haparanda..

1 1 1

1 ...

1 1

z 1 1 1

. ... 1

Summa

13 Övriga poliskonstaplar 20 6 3 3 3 4 5 4 4 2 6 6 8 8 3 12 3 2 3 5 6 5 7 2 4 5 2 4 2 2 3 1 2 155

71 Den årliga ersättning, som under alla förhållanden skall utgöras till städerna, uppgår till sammanlagt 98,245 kronor. Så väl detta belopp som kostnaderna vid reservpolisstyrkas användning bestridas av anslaget till särskild polisstyrka på landet. b) Länsdetektiver. Såsom förut omnämnts, finnas i vissa län anställda särskilda länsdetektiver, vilka kunna anlitas för efterspaningar i grövre brottmål och till annan kriminalpolisverksamhet. De hava icke häktnings- eller åtalsrätt. Deras verksamhet avser närmast landsbygden, men de kunna ock anlitas för städernas del. Länsdetektiver finnas i Stockholms, Uppsala, Gävleborgs och Västernorrlands län}) Deras avlöning och kostnaderna för upprätthållandet av deras verksamhet bestridas till hälften av vederbörande landsting och till hälften av statsmedel. Länsdetektivbefattning kan således icke inrättas, därest ej landstinget anvisar nödiga medel till bestridande av landstingets hälft av kostnaderna. Därvid äga dock två län att gemensamt inrätta länsdetektivbefattning. 2 ) Länsdetektiv tillsättes av Konungens befallningshavande, som ock äger utfärda instruktion för honom. Så vitt de inkomna uppgifterna utvisa, hava endast Konungens befallningshavande i Stockholms och Uppsala län begagnat sig av denna befogenhet. Enligt den för länsdetektiven i Stockholms län utfärdade instruktionen, vilken är dagtecknad den 20 oktober 1911, är länsdetektiven, i den mån han icke är upptagen av polistjänstgöring, skyldig att biträda å landskansliet och står under närmaste förmanskap av landssekreteraren. Enligt uppgift har emellertid hans kontorstjänstgöring numera övergått till landsfogdens expedition, i följd varav den senare anses utöva närmaste förmanskap över länsdetektiven. Det åligger länsdetektiven att efter Konungens befallningshavandes förordnande företaga resor för att skaffa sig erforderlig lokaloch personalkännedom inom länet. På befallning av Konungens befallningshavande skall han inställa sig å plats, där brott ägt rum, anmäla sig hos polismyndigheten i orten samt företaga den åt honom uppdragna polisundersökningen, varvid han även äger hålla förhör och husrannsakan. Vid undersökningen skall han stå i förbindelse med ortens polismyndighet för de åtgärder, som kunna ankomma på densamma, och efter undersöknings avslutande har han att avgiva rapport till vederbörande åklagare. Länets polismyndigheter äga hos Konungens befallningshavande eller, i trängande fall, omedelbart hos länsdetektiven påkalla hans tjänstebiträde. Länsdetektiven är skyldig att föra dagbok och för varje halvår avgiva arbetsredogörelse till Konungens befallningshavande. Enligt den för länsdetektiven i Uppsala län den 17 januari 1911 utfärdade instruktionen skall länsdetektiven uteslutande ägna sig åt polisgöromål. Under de tider, då han ej är upptagen av sin befattning, skall han tjänstgöra vid Uppsala stads poliskår i den tjänst, som där blivit uppdragen åt honom. Dg instruktionella föreskrifterna för länsdetektivens verksamhet överensstämma väsentligen med motsvarande föreskrifter för länsdetektiven i Stockholms län. Anmärkas må dock, att länsdetektivens biträde må lämnas blott efter Konungens befallningshavandes förordnande samt att länsdetektiven icke är skyldig att föra dagbok. Länsdetektiven i Gävleborgs län är samtidigt anställd vid poliskåren i Gävle och har sålunda liksom länsdetektiven i Uppsala län att, i den mån hans egentliga verksamhet ej helt upptager hans tid, ägna sig åt annan polistjänstgöring. ') Tidigare hava jämväl funnits en länsdetektiv i Malmöhus län och en för Örebro och Västmanlands län gemensam länsdetektiv. 2 ) Jfr ovan s. 46.

72 Angående länsdetektivinstitutionens betydelse framhåller Konungens befallningskavande i Södermanlands län, att det på landsbygden är nödvändigt att hava tillgång till särskilda polismän med större kvalifikationer för detektivtjänst. Konungens befallningshavande anser därför, att på statens bekostnad bör anställas en länsdetektiv, som skulle under landsfogdens ledning verkställa förundersökningar i brottmål samt å landsfogdeexpeditionen, särskilt då landsfogden är på tjänsteresor, vara behjälplig med de löpande göromålen. A vissa orter, särskilt Oxelösund på grund av därvarande trafik av utländska fartyg, borde dessutom på statens bekostnad anställas särskilda kriminalkonstaplar. Konungens befallningshavande i Blekinge län framhåller, att behovet av kvalificerad detektivpersonal med varje år gör sig alltmer kännbart. Då emellertid en allenast för länets landsbygd avsedd detektiv icke torde kunna påräkna full sysselsättning och det å andra sidan knappast vore lämpligt, att länsdetektivens tjänstgöringsområde sträckes utanför ett län, ifrågasätter Konungens befallningshavande, om saken kunde lösas genom samförstånd med städerna, varigenom kostnaderna skulle nedbringas och de mindre städernas behov av detektivpersonal bliva tillgodosedd. Konungens befallningshavande i Värmlands län förordar anställandet av ett antal länsdetektiver med erforderlig utbildning, närmast underställda landsfogden, med var sitt tjänstgöringsområde, men med möjlighet att anlitas utom detsamma, så vitt Konungens befallningshavande finner det kunna ske utan olägenhet. Landsfogden i Kopparbergs län omnämner, att i flera av länets landsfiskalsdistrikt saknas polismän och att därför polisundersökningarna, då landsfiskalerna icke äga rätt att tillkalla polismän från angränsande distrikt, understundom ej kunnat utföras med den snabbhet och grundlighet, som varit behövlig. Synnerligen skarpt hade också framträtt den olägenheten, att icke någon fullt pålitlig och kunnig person står till landsfogdens förfogande för polisundersökningar i hela länet. Med hänsyn till länets storlek och de svåra brottmål, som där förekommit under senare åren, har nödvändigheten av en länsdetektivtjänst skarpt framträtt. Flera gånger har det varit förenat med svårigheter för landsfogden att själv medhinna att verkställa samtliga undersökningar i ett mål, i synnerhet som dessa ofta påkallat vistelse på en och samma plats under en viss tid. Följden härav har varit, att landsfiskalernas hjälp måst anlitas i så stor utsträckning, att dessa ofta nödgats eftersätta andra viktiga tjänstegöromål. I anledning av landsfogdens nämnda uttalande framhåller Konungen? befallningshavande i Kopparbergs län, att det finnes landsfiskalsdistrikt, där polisgöromålen kunna skötas av landsfiskalen med biträde av en fjärdingsman, men däremot andra distrikt, där två eller flera polismän erfordras. Konungens befallningshavande kan därför icke biträda landsfogdens mening att i rarje landsfiskalsdistrikt skulle finnas minst en polisman. c) Ridande polis. I Östergötlands, Malmöhus, Blekinge och Yästmanlands län1) äro ridande polispatruller inrättade. Dylik polis inrättades första gången i Blekinge län år 1896, därvid kostnaderna bestredos till hälften av landstinget och till hälften av enskilda. Numera utgår i samtliga län den årliga kostnaden, däri inbegripen nyanskaffning av hästar, mundering och uniformspersedlar, till hälften av statsmedel. 2 ) J ) Tidigare h a r dylik polis jämväl funnits i Kristianstads och Örebro län ävensom . den n u m e r a med Göteborgs stad inkorporerade Örgryte socken. 2 ) Angående villkoren för åtnjutande av statsbidrag se s. 46.

73 Den ridande polisen i Östergötlands län består av en poliskommissarie och åtta poliskonstaplar. Avdelningen disponerar åtta hästar ävensom nio velocipeder, varjämte för dess behov en motorcykel anskaffats. Beväpningen utgöres av sabel, revolver och batong. Under Konungens befallningshavande utövas inseendet och högsta befälsrätten över polispatrullen av landsfogden (instruktion den 19 maj 1919). I Malmöhus län består den ridande polisen av en poliskommissarie, två överkonstaplar och åtta poliskonstaplar, varjämte vid avdelningen finnes anställd en vaktmästare. Avdelningen äger numera enligt beslut av 1920 års landsting icke några hästar; vid förekommande behov kan den dock enligt avtal med beridet regemente disponera sex hästar, i den mån ej dessa behövas för regementets egen räkning. Såsom fortskaffningsmedel användas en automobil och två motorcyklar. Beväpningen utgöres av sabel, revolver och batong. Ifrågavarande avdelning är numera närmast organiserad för kriminalpolis-(spanings-)verksamhet. Den ridande polisstyrkan i Blekinge län består av sex poliskonstaplar, fördelade på tre patruller med stationer i Karlskrona, Ronneby och Karlshamn. Varje patrull förfogar över tre hästar. Personalen är beväpnad med sablar och revolvrar. Patrullerna stå under chefskap av polistjänstemän i vederbörande stationsorter, nämligen polismästaren i Karlskrona för Karlskrona station, landsfiskalen i Ronneby distrikt för Ronneby station och f. d. kronofogden i Yästra fögderiet för Karlshamns station. Stationscheferna äga att fastställa patrulleringar samt beordra patrull till en inom dess tjänstgöringsområde belägen plats, där dess ingripande kan vara av nöden. För att patruller må kunna beordras utom tjänstgöringsområdet erfordras medgivande av Konungens befallningshavande. I Västmanlands län består den ridande polisen av fyra konstaplar, fördelade på två avdelningar, vardera på 2 konstaplar. Avdelningarna äro stationerade, den ena i Västerås och den andra i Norberg. Förmanskapet för vardera avdelningen utövas av särskilt förordnade föreståndare, vilka härför åtnjuta visst arvode. Konstaplarna kunna därjämte erhålla föreskrifter av magistrater och landsfiskaler (instruktion den 6 april 1910). Vardera avdelningen disponerar 2 hästar och 2 cyklar. Konstaplarna äro beväpnade med sablar och revolvrar. Angående frågan om den ridande polisens betydelse anför *Konungens be- uttalanden fallningehavande i Södermanlands län, att, ehuru något mera kännbart behov angående de av ridande polis hittills icke gjort sig gällande i länet, vore det dock önsk- p0J/8eaQS °be. värt att kunna äga tillgång på sådan polis, där så erfordras. Konungens be- tydeise. fallningshavande anser det lämpligt och behövligt, att ridande polisavdelningar upprättas på statsverkets bekostnad. Om så sker, borde Konungens befallningshavande berättigas att påkalla biträde av den ridande polisen, även om icke någon avdelning därav skulle stationeras inom länet. Konungens befallningshavande i Blekinge län erinrar till en början om att den under 188Ö- och 1890-talen inom Blekinge län kraftigt uppblomstrande stenindustrien medförde uppkomsten av en talrik lös arbetarbefolkning, som inom sig upptog även en stor del sämre element från skilda håll och att de oordningar, som ej sällan förorsakades av stenarbetarna, och den enligt samstämmande vittnesbörd ännu i medlet av 1890-talet rådande osäkerheten på vägar och stigar, särskilt inom stenhuggeridistrikten, föranledde ett allmänt krav på förstärkning av ordningsmakten. Sedan med bidrag av landstinget, åtskilliga kommuner och enskilda den ridande polisen inrättats under år 1896 och följande år, var belåtenheten till en början allmän, och Konungens befallningshavande anser det säkert, att den ridande polisen i hög grad med-

74 verkat till förbättrade förhållanden i avseende å den allmänna ordningen på landsbygden. Konungens befallningshavande meddelar emellertid, att under de sista 20 åren en väsentlig förändring inträffat. De lösa arbetarna hava till större delen ersatts av bofast personal, som i allmänhet icke vållar ordningsmakten större besvär än andra befolkningsgrupper. Även lösdrivarnas antal har märkbart nedgått. Dessa förhållanden hava givit anledning till den uppfattningen, att den ridande polisen numera vore överflödig, och svårigheter hava därigenom uppstått att erhålla nödiga medel, då åtskilliga kommuner och enskilda nedsatt eller helt och hållet indragit sina bidrag. För egen del anser Konungens befallningshavande, att indragning eller minskning icke utan allvarliga olägenheter kan äga rum, såvida icke i avseende på den ordinarie personalen och fjärdingsmannen skulle kunna åstadkommas en sådan omorganisation, att behovet av ordnings- och spaningspolis därigenom nöjaktigt bleve tillgodosett. För närvarande har landsfiskalen icke tillräcklig tid övrig och fjärdingsmannen äro endast undantagsvis lämpade för polistjänsten. Det torde därför enligt Konungens befallningshavandes mening vara nödvändigt, att fortfarande till biträde åt landsfiskalerna anställa personal med uteslutande eller h nvudsaklig uppgift att fungera som ordnings- och spaningspolis. Möjligen kan därvid ifrågasättas att förändra den ridande polisen till rörliga polisavdelningar, försedda med motorfordon. Konungens befallningshavande i Kristianstads län vitsordar, att länet på det hela taget äger en lugn och besinningsfull befolkning, vadan Konungens befallningshavande icke haft anledning att befara allvarligare oroligheter ens under ogynnsamma omständigheter. Dock har förlusten av den ridande polisen, som förut funnits i länet, vid flera tillfällen varit kännbar. Yid större folksamlingar har ofta frånvaron av skolade polismän gjort det svårt för polismyndigheten att upprätthålla ordningen och skydda allmänheten mot övervåld eller ofredande från de oroselement, som sällan saknas vid dylika tillfällen. Då mul- och klövsjuka utbrutit i länet, vilket icke varit sällsynt, har centralpolisen visat sig vara till allra största nytta. Visserligen plägar då militärhandräckning begäras, men innan denna erhållit nödig information, har ofta dyrbar tid måst spillas. Konungens befallningshavande anser därför återinrättandet av ridande polis synnerligen önskvärt. Körningens befallningshavande i Malmöhus län meddelar, att den från och med år 1920 genomförda omorganisationen av länets ridande polis beslutats av landstinge't mot Konungens befallningshavandes och landsfogdens bestämda avrådande. Såsom skäl för ändringen har framhållits huvudsakligen, att kostnaden skulle ställa sig billigare och att polisens uppgift mindre borde vara ordningspolis än spaningspolis samt att för detta ändamål hästar endast mera undantagsvis vore behövliga. Enligt Konungens befallningshavandes uppfattning är emellertid den ridande polisens främsta uppgift att tillgodose ordningen. Dess betydelse härutinnan kan knappast nog uppskattas. Med landsbygdens svaga poliskrafter stå ju stora delar därav snart sagt värnlösa mot oroselement. Den ridande polisen kan jämförelsevis fort kringströva i orterna, göra längre eller kortare uppehåll, där dess närvaro är särskilt påkallad, från hästryggen uppmärksamma vad som påkallar inskridande och med utsikt till framgång förfölja en flyende, även om han viker av från vägen. Beriden polis kan också med synnerlig effekt ingripa mot en folkhop, som stör ordningen, och det kan utan överdrift siigas, att två beridna män därvid uträtta lika mycket som åtta eller tio till fots. Blotta närvaron av en ridande patrull inger trygghet och verkar lugnande. Kombinationen av patrulleringsoch detektivverksamhet föranleder däremot halvhet och att båda grenarna lida. Detektivverksamheten kräver särskilt utbildad personal, och en ordningspolis är i regel icke lämpad för detektivtjänst samt detektivpolisen tvärtom

75 ofta mindre skickad att uppträda såsom ordningens upprätthållare. Därest ridande polisen skall syssla med detektivt]"änst, förspilles därför oftast tid ritan någon behållning. Den kan visserligen beordras att söka en efterlyst eller misstänkt person, men att planlägga ocli leda detektiva undersökningar bör icke anförtros åt den ridande polisen. Konungens befallning skavande i Örebro län framhåller, att polisen bör utöva tillsyn över lösa och okända personer, framför allt lösdrivarna, vilka särskilt på landsbygden ofta äro till betydande obehag och fara för den bofasta befolkningen. För sådant ändamål finnes knappast något bättre medel än ridande polis. Det är fråga, om en fullt tillfredsställande lösning av polisväsendet på landsbygden kan ernås på annat sätt. Det skulle också vara av en synnerligen stor betydelse att vid mera omfattande oordningar alltid äga tillgång till en ordnad polisstyrka utan att vara beroende av städerna. Förutsättningen för att en ridande polis skall kunna göra verkligt gagn är emellertid, att organisationen bibehålles under en längre tidrymd, så att dugande personer bliva villiga att taga anställning och kvarstanna vid kåren. Landsfogden i Blekinge län förordar bibehållandet av ridande polis, dock icke såsom beriden utan utrustad med motorcyklar samt under förmanskap av landsfogden och landsfiskalerna, vilka skulle kunna beordra dem att under flera dagar i följd patrullera å någon plats, där ordningen särskilt vore hotad. Dessa polismän simile även biträda landsfiskalerna med utredningar i brottmål och andra ärenden rörande polis- och åklagarväsendet. I Östergötlands län yttra åtskilliga landsfiskaler, att den ridande polisen varit till synnerligen stort gagn vid landsfiskalernas polisverksamhet. Några framhålla, att det endast med tillhjälp av densamma varit dem möjligt att under nuvarande förhållanden ombesörja den polisverksamhet, som åligger landsfiskalerna.

76 B. Särskilda anordningar för polisorganisationens effektivitet. I.

Anstalter för utbildning.

Enligt de inkomna upplysningarna finnas polisskolor för närvarande i Stockholm och Uppsala; därjämte äro särskilda poliskurser anordnade i Göteborg, Malmö och Hälsingborg. I vissa andra städer sörjes för polisernas utbildning på det sätt, att vederbörande polisbefäl meddelar undervisning rörande författningar, som angå. polisväsendet, och på sina håll jämväl i andra aminen. För polisskolan i Stockholm gäller ett av överståthållarämbetet den 23 december 1920 fastställt reglemente. 1 ) Skolan, som omfattar en lägre oclh en högre klass, är huvudsakligen avsedd för medlemmar av Stockholms poliskår, ehuru jämväl andra kunna vinna inträde i mån av utrymme. I den högre klassen får dock icke någon plats besättas med främmande polismän till förfång för inträdessökande från Stockholm, och hittills har det med hänsyn till antalet elever från Stockholm icke för någondera klassen kunnat komina i fråga att intaga andra än medlemmar av Stockholms poliskår. Polisskolan står under inseende av överståthållaren, som utfärdar reglemente för skolan, tillsätter föreståndare och lärare, meddelar erforderliga bestämmelser rörande deras^ åligganden och fastställer ordningsregler för eleverna. Närmast överståthållaren är polismästaren skolans styresman; han handlägger de ärenden rörande inseendet över skolan och dess angelägenheter, med vilka överståthållaren icke själv tager befattning. Bland annat har polismästaren att bestämma, vilka medlemmar av Stockholms poliskår som skola genomgå kurs i skolan, samt pröva inträdesansökningar av andra, På polismästaren ankommer ock att, på förslag av föreståndaren, skilja elev från skolan eller eljest mot elev vidtaga disciplinära åtgärder. Undervisningen omfattar i den lägre klassen polisförfattningar, praktisk polistjänst, straffrätt, stats- och kommunalkunskap, civil-, närings- och processrätt, samarithjälp med anatomi och hygien, maskinskrivning, välskrivning, gymnastik med vapenövning, livräddning och brottning samt stenografi. Undervisningen i den högre klassen skiljer sig i avseende å ämnesvalet från undervisningen i den lägre däruti, att samarithjälp, maskinskrivning, välskrivning och gymnastik uteslutits, att undervisning 'i modersmålet blott meddelas elev, som ej genomgått den lägre klassen, samt att undervisning därjämte meddelas i ett modernt språk, tyska eller engelska. Undervisningen omhänderhaves av föreståndaren, som är poliskommissarie, tre polistjänstemän i befälsgrad och facklärare. Årligen > Den lägre klassens kurs omfattar en läsetermin om 20 arbetsveckor. givas två dylika kurser. Undervisningen i den högre klassen är fördelad i en allmän kurs om 10 arbetsveckor och en tilläggskurs om 24 veckor för undervisning i främmande språk. I den högre klassen givas årligen två allmänna kurser med tilläggskurser. Genomgåendet av den lägre klassen är obligatorisk för de extra konstaplarna vid Stockholms poliskår såsom förutsättning för att vinna ordinarie anställning; den högre klassen är däremot frivillig. För inträde i högre klassen fordras för medlemmar av Stockholms poliskår ett års ordinarie anställning vid nämnda kår, varjämte inträdessökande skall vara högst 36 år gammal, hava visat nit och skicklighet i polistjänsten och ett hedrande x

) Tidigare hade jämväl i Stockholm sörjts för polisutbildningen genom särskild ijoliskurs.

77 uppförande, hava god hälsa samt, om den sökande genomgått den lägre klassen, hava bestått ett skriftligt inträdesprov i svenska språket över ämne, hämtat ur polisens verksamhet. Antalet elever i samma avdelning må icke överstiga tolv. Under kursen bibehålla elever, anställda vid Stockholms poliskår, sina löneförmåner, varjämte dylik elev kostnadsfritt får sig tilldelade erforderliga läroböcker. Elev från annan ort än Stockholm är skyldig att betala elevavgift. Varje kurs avslutas genom examen. Polisskolan i Uppsala är en privat inrättning, som underhålles dels genom Polisskolan elevavgifter och dels genom statsbidrag, vilket senare för år 1922 utgår med i Uppsala. 3,000 kronor. Jämväl denna skola är uppdelad i två kurser, en lägre, avsedd för dem, som ämna söka anställning såsom polismän, och en högre, avsedd för polismän, som önska ytterligare utbilda sig. Vardera kursen pågår i en och en halv månad. För inträde i den lägre kursen fordras att vara 22—26 år, hava en kroppslängd av minst 180 cm., vara frisk, vara lämplig för polisyrket, hava god frejd och fullgoda betyg över nykterhet och föregående vandel samt hava avlagt korprals- eller konstapelsexamen eller hava däremot svarande underbyggnad. Tillträde till den högre kursen står öppet för alla i tjänst varande polismän samt under vissa förutsättningar jämväl för f. d. polismän. Undervisningen omfattar i båda kurserna strafflag, ordningsstadgar och polisförfattningar, allmän lag och förvaltningskännedom samt modersmålet. I den lägre kursen undervisas vidare i väl- och rättskrivning samt i första hjälpen vid olycksfall; i den högre kursen omfattar undervisningen jämväl kriminalpolisväsen med fingeravtrycks- och signalementslära och förande av polishund, rapportskrivning, tyska språket, bokföring och stenograf! Båda kurserna avslutas genom examen, varvid avgångsbetyg meddelas. Elevantalet utgjorde vid den senast anordnade kursen 12 i den högre avdelningen och 7 i den lägre. II. Uniform och beväpning. Föreskrifter angående uniformering finnas i allmänhet meddelade i de lokala Nuvarande instruktionerna. Så innehåller instruktionen för polispersonalen i Stockholm föreskrifter den 31 juli 1866, 1 kap. § 14, följande stadgande: »Polisman, hörande till ord- angående iiings- eller distriktspolisen, får ej utan särskilt tillstånd visa sig ute eller å uniformei,in gämbetsrum annorlunda klädd än i anbefalld uniform. Angående undantag härifrån för den, som icke är i tjänstgöring stadd, finnes särskild föreskrift meddelad». Närmare bestämmelser angående uniformeringen hava sedermera meddelats av överståthållaren samt från och med den 1 januari 1886 å dennes vägnar av polismästaren. I K. F. den 19 augusti 1807 om en förbättrad polisinrättning i Göteborg stadgas i kap. II, 2 §: »men på det polisbetjäningen, när de i sysslans utövande äro stadde, mage igenkännas och i följd därav äga rättighet att bliva åtlydda, skola de bära ett synbart tecken, som utmärker deras tjänst». Då instruktionerna ofta äro utfärdade av den lokala chefsmyndigheten för polisen, som därvid varit bunden av avlöningsbéstämmelserna på platsen, är det klart, att någon enhetlig uniformering icke för närvarande är genomförd. Mellan de större städerna torde dock numera tämligen stor överensstämmelse i avseende å tjänstedräkten äga rum. Angående beväpningen av huvudstadens polis har genom K. Br. den 24 Nuvarande februari 1840 medgivits, att »polisbetjäningen därstädes finge förses med föreskrifter passande försvarsvapen, bestående av en kort sabel att begagnas vid de till- a n s å e n d e fallen, då polisbetjäningen kunde därav vara i behov för att freda sig själva b e v a p m n g -

78 mot de våldsamma angrepp, som under lagen liemfallne förbrytare eller eljest kunde mot dem rikta». Gällande bestämmelser i ämnet äro utfärdade av polismästaren genom order den 15 oktober 1890. I övrigt torde föreskrifter angående beväpningen hava meddelats av magistrat eller annan chefsmyndighet på de särskilda platserna, därvid dessa givetvis varit bundna av kommunalrepresentationens anslagsbevillning. I några instruktioner finnas föreskrifter angående användningen av vapen. Så stadgas t. ex. i instruktionerna för polispersonalen i Uppsala, Malmö och Hälsingborg följande: vapen eller batong må konstapel icke utan högre befäls bestämda befallning använda vid andra tillfällen än då nödvärn är i fråga. Föregående Frågan om polispersonalens uniformering och beväpning har behandlats ändrmgs- a v v j c e häradshövdingen Hjalmar von Sydow och av 1913 års sakkunniga i deras utredningar angående polisreglemente för riket. Den förre 1 ) föreslog, att å varje ort, där polispersonal funnes anställd, skulle tjänsteinstruktion för densamma vara till efterrättelse fastställd, för Stockholm av överståthållarämbetet och för annan ort av Konungens befallningshavande samt att i denna instruktion skulle, bland annat, föreskrivas vad personalen hade att iakttaga i fråga om skyldighet att nyttja tjänstedräkt jämte beskaffenheten av sådan dräkt samt meddelas bestämmelser om personalens beväpning. Vice häradshövdingen von Sydow avsåg således icke att för hela riket genomföra likhet i avseende å tjänstedräkt och beväpning. 1913 års sakkunniga åter föreslogo, att polisman skulle i tjänstgöring städse vara iklädd föreskriven tjänstedräkt eller försedd med fastställt tjänstetecken samt att enhetliga bestämmelser, måhända dock med olikhet mellan stad och land, skulle utfärdas såväl angående tjänstedräkt som angående beväpning. Svenska polisförbundet har i sin senaste framställning uttalat sig för enhetliga bestämmelser angående polispersonalens uniformering i hela riket. III.

Ersättning för vissa utgifter.

a) E r s ä t t n i n g för resor och särskilda utgifter för polisundersökning m. m. Med åklagar- och polisverksamheten äro ofta förenade direkta utgifter, för vilka ersättning utgår i vissa fall enligt nu gällande bestämmelser vid sidan av resereglementet. Ersättning till Sålunda äro landsfogdarna enligt K. K. den 14 december 1917 berättigade landsfogde, till ersättning för resor i och för tjänsten samt efter Konungens befallningshavandes beprövande för särskilda utgifter i övrigt, som de få vidkännas för sin polisverksamhet. Även dagtraktamente utgår under resa och därmed sammanhängande förrättning, därest Konungens befallningshavande finner resan hava varit av omständigheterna påkallad. Ersättning till Till landsfiskal, som i egenskap av åklagare måste infinna sig vid häradslandsfiskal. r ätt, utgår enligt K. K. den 17 september 1851 ersättning i de fall, då flera härad hava gemensam tingstad i brottmål, om den gemensamma tingstaden är belägen utom det distrikt, för vilket landsfiskalen blivit tillsatt. Likaså äger landsfiskal enligt K. K. den 22 september 1899 angående kostnadsersättning till landsstats- och ecklesiastike tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten rätt till ersättning i några fall, av vilka dock till polisverksamhet endast kunna anses höra resor för värdering av kreatur, som måste dödas till förekommande och hämmande av smittsam sjukdom bland husdjuren. Enligt K. K. den 31 december 1908 är landsfiskal vidare berättigad till ersättning för resor, som han företager för vägsyn eller formlig efterbesiktning, *) Angående H j . von Sydows utredning se nedan s. 89.

79 ävensom för resor, som på Konungens befallningshavandes kallelse av honom företagas till och från residensstaden, samt för resor till och från ting, där landsfiskal har att å tjänstens vägnar uppvakta. Landsfiskalerna äro enligt K. K. den 14 juni 1918x) berättigade till ersättning för resor för följande ändamål: för verkställande av undersökning, varom förmäles i 16 § 1 punkten promulgationslagen till strafflagen, för brottslingars efterspanande och gripande, för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares beivran, för lösdrivares anhållande, för åtgärd, som ankommer på landsfiskal enligt alkoholistlagen, för undersökning, som avses i 21 § olycksfallsförsäkringslagen eller i K. K. den 21 december 1917 angående anmälan om olycksfall i arbete m. m., samt för undersökning eller utredning i mål och ärenden enligt fattigvårdslagen eller för handräckning enligt nämnda lag. Enligt 2 § i nämnda K. K. den 14 juni 1918 erhåller landsfiskal ersättning även för särskild utgift, som landsfiskal utöver kostnader för eget behov måst vidkännas för behörigt verkställande av sådan åtgärd, undersökning eller utredning, för vilken reseersättning utgår. Enligt K. K. o den 17 september 1851 utgår såväl reseersättning som dagtraktamente (E. Å. 1910 s. 10); i samtliga övriga fall däremot, då landsfiskal är berättigad till ersättning, omfattar denna endast själva resekostnaden, men icke dagtraktamente. Fjärdingsman skall enligt K. K. den 17 maj 1867, om han beordras till Ersättning tni tjänsteförrättning utom sitt distrikt vid beväringsmönstringar, marknader o. d., fjärdingsman. äga att för sådan förrättning uppbära rese- och dagtraktamente. Order till dylik förrättning må dock icke utfärdas utan Konungens befallningshavandes medgivande. Fjärdingsmans räkning å ersättning skall granskas av landsfiskalen och av denne insändas till Konungens befallningshavande (K. Br. den 2 februari 1877). Med undantag av de i 1899 års kungörelse avsedda resor för värdering av djur Ersättningsförekommer för landsfiskalerna ersättningsrätt endast med avseende å utgifter rättens för åklagar- och kriminalpolisverksamhet, däremot icke för utgifter, som sam- omfattnin &manhänga med deras verksamhet såsom ordningspolis. I förarbetena till 1908 års kungörelse framhålles, att följande resor icke skulle medföra rätt till ersättning: resor för polisuppsikt vid marknader, torgdagar, auktioner, beväringsmönstringar, inskrivningsförrättningar, mobiliseringsövningar, samling av beväring och militär, mantalsskrivningar, uppbördsstämmor, folkmöten och dylikt; för inspektioner å i handeln förekommande mätnings- och vägningsredskap, å gästgivargårdar och skjutsstationer samt i hälsovårdsavseende å slakterier och andra sådana platser; för hämmande av smittosamma sjukdomar hos människor och djur, med undantag dock enligt kungörelsen den 22 september 1899; för släckande av skogsbrand och andra eldsvådor; för syner å allmänna vägar, broar och färjor; för uppvaktning vid ting med undantag endast enligt kungörelsen den 17 september 1851 samt ej heller för delgivning av stämningar och förelägganden m. m. i brottmål eller av kallelser enligt order från Konungens befallningshavande eller andra myndigheter. De förrättningar, för vilka fjärdingsman äga uppbära ersättning enligt 1867 års kungörelse, gälla däremot tjänstgöring för ordningens upprätthållande. För verksamhet, som fjärdingsman kan utföra såsom kriminalpolis, äger han icke författningsenlig rätt till ersättning. Angående tillämpningen i praxis av nämnda författningar må till en början x ) Ursprungligen meddelades i ämnet en kungörelse den 17 juni 1904, grundad på ett utlåtande av 1901 års kommitterade för ändrade anordningar beträffande lantpolisen. D e n n a kungörelse ersattes sedan av K. K. den 31 december 1908, vilken följdes av den nu gällande.

80 omnämnas, att polisuppsyningsman med åtalsrätt likställts med länsman i avseende å ersättningsrätt enligt K. K. den 17 september 1851 (K. Res. den 15 november 1878). Däremot har icke stadsfiskal i stad under landsrätt ansetts vara berättigad till ersättning av statsmedel för o inställelse såsom allmän åklagare vid rannsakning å plats utom staden (R. A. 1918 s. 56). Beträffande landsfiskalernas rätt till ersättning för resor under utövning av åklagar- och kriminalpolisverksamhet torde följande rättsfall böra anmärkas. Då länsman anlitat biträde vid anhållandet av misstänkt person, har ersättning utgått enligt 2 § i 1904 års kungörelse 1 ) (R. Å. 1910 s. 2)._ Likaledes liar ersättning till biträde vid brottslingars efterspanande och gripande utgått enligt motsvarande paragraf i 1908 års kungörelse (K. Å. 1914 s. 229). Länsman, som anhållit och hållit i förvar för brott misstänkta personer, tills de förklarats häktade, har ansetts berättigad till ersättning för biträde vid deras gripamde samt för deras bevakning och underhåll (R. Å. 1910 not. C 162; 1921 s. 232). Länsman har erhållit ersättning för läkarundersökning, som ansetts erforderlig för utredning angående brott (R. Å. 1912 not. C 169; 1914 not. Ju 57). _ Däremot har länsman, som föranstaltat om undersökning av häktad persons .sinnesbeskaffenhet genom läkare, icke ansetts berättigad till ersättning (R. A. 1915 not. C 192). Då en till ansvar dömd person ansågs hava bort förpliktas att ersätta vissa utredningskostnader, men det icke visats, att den dömde saknat tillgång till kostnadernas gäldande, har länsman icke erhållit ersättning för dessa kostnader, ehuru de ansågos vara av beskaffenhet, som avses i 2 § i 1908 års kungörelse (R. Å. 1914 s. 185). Länsman, som på grund av misstanke om olovlig rusdrycksförsäljning beslagtagit ett parti vin, har icke ansetts berättigad till ersättning för vittnen och handräckning vid beslagtagandet (R. Å. 1918 s. 182). Länsman har fått ersättning för resa för undersökning enligt förfogandelagen, vilken resa företagits på anmodan av en av industrikommissionens byråer (R. Å. 1918 not. C 230). Däremot hai länsman icke erhållit ersättning för resa för undersökning, huruvida föreskrifterna angående mätnings- och vägningsredskaps justering och omjustering iakttagits (R. A. 1916 s. 132) och ej heller för resa för förhör med villkorligt frigiven person på anmälan av tillsyningsman och på order av Konungens befallningshavande eller för delgivning av Konungens befallningshavandes sedermera meddelade varning åt den frigivne (R. Å. 1917 not. J u 15). För resa för efterspanande av värnpliktiga, som uteblivit från vapenövning, har länsman icke erhållit ersättning (R. Å. 1911 s. 157) liksom ej heller för resa för tryckalsters beläggande med kvarsotad, sedan chefen för justitiedepartementet förordnat om kvarstad därå (R. Å. 1914 s. 55). För resa för uttagande av böter eller o befordran till förvandlingsstraff har länsman icke fått uppbära ersättning (R, A. 1910 s. 152). I avseende å kostnader för förrättningar såsom ordningspolis må anmärkas, att länsman icke ansetts berättigad till ersättning o för resa för uppehållande av ordningen på grund av utbrutet slagsmål (R. A. 1912 not. C 102). Länsman har ej heller fått ersättning för polisbiträden, som av honom utan Konungens befallningshavandes medgivande tillkallats för ordningens upprätthållande (R. Å. 1911 not. C 53). Länsman har icke erhållit ersättning för transport och förvaring av ett parti beslagtaget krut, vars beslag föranletts därav, att det icke förvarats författningsenligt (R. Å. 1914 s. 228). Landsfiskal har icke fått ersättning för resa för undersökning på Konungens befallningshavandes order angående åtgärder för skydd av ruiner (R. A. 1919 not. C 47). Yad angår ersättning till särskilt förordnad polisman har polisuppsyningsman med åtalsrätt icke ansetts berättigad till ersättning för en av länsmannen beordrad resa för förhör med vittnen i brottmål (R. Å. 1910 s. 174). Polisx

) Se s. 79 not, ')•

83 man utan åtalsrätt liar icke ansetts berättigad till ersättning för en på länsmannens order företagen resa för anhållande och transport av två för brott misstänkta personer till förvaringsarrest, men av Kungl. Maj:t tillerkänts gratifikation, motsvarande kostnaden för transporten (K. A. 1919 not. 0 65). Polisuppsy niiigsman utan åtalsrätt liar icke ansetts berättigad till ersättning fölen av länsmannen beordrad resa inom den socken, där pqlisuppsyningsniannen varit förordnad, för efterspaning av en brottsling (R. A. 1918 not. C 45). Polismän hava icke fått ersättning för det de anhållit och hos polismyndighet inställt för lösdriveri misstänkta personer (11. A. 1921 not. J u 19). Beträffande slutligen ersättning till fjärdingsman har fjärdingsman, som av länsman anmodats att biträda vid polisförhör utom fjärdingsmansdistriktet, icke iinsetts berättigad till ersättning för kostnaderna härför (R. A. 1911 not. C 100). Fjärdingsman har icke ansetts berättigad till ersättning för det han biträtt vid anhållande av misstänkta personer inom fjärdingsmansdistriktet (R. Å. 1910 s. 2) och ej heller till ersättning för anhållandet av en för brott misstänkt person och dennes transporterande till ort utom fjärdingsmannens tjänstgöringsdistrikt. I sistnämnda fall har emellertid gottgörelse på ansökan beviljats av Kungl. Maj:t (R. A. 1915 s. 16). För efterspaning, anhållande samt inställande inför länsman av två misstänkta personer har fjärdingsman icke erhållit ersättning (R. A. 1915 not. C 45). Kungl. Maj:t har dock genom beslut den 19 augusti 1921 i liknande fall på ansökan tillerkänt fjärdingsman gottgörelse av justitiedepartementets anslag till extra utgifter. Likaledes har Kungl. Maj:t tilldelat fjärdingsman ersättning för resa i syfte att hämta en från inskrivning utebliven värnpliktig (R. A. 1920 not. Fö 17). Ersättning enligt hittillsvarande praxis torde kunna sägas hava stannat inom den ram, som omedelbart angives av ordalagen i författningarna. b) E r s ä t t n i n g för telefonutgifter. Ersättning för telefonkostnad infördes genom K. K. den 16 september 1892, Föreskrifter, varigenom förordnades, att Konungens befallningshavande finge i de fall, där Konungens befallningshavande underlydande kronobetjänte i tjänsteärenden använt telefon, efter prövning av åtgärdens behövlighet gottgöra kostnaden för telefonsamtalet. Den förut omnämnda 1901 års lantpoliskommitté framhöll, att det för polismännen på landsbygden vore nödvändigt att stå i omedelbar rapport med allmänheten och med sina över- och underordnade. Därför borde såväl kronofogdar, länsmän och de föreslagna länsdetektiverna som extra polismän och fjärdingsman, där telefonnät funnes, hava telefon till sin bostad. Kostnaden ansågs beträffande kronofogdar, länsmän och länsdetektiver böra bestridas av statsmedel, men i fråga om polismän och fjärdingsman få bero på frivilligt åtagande av landsting, kommuner eller enskilda. I anledning av detta förslag erhöllo kronofogdar och länsmän efter riksdagens medgivande viss ersättning för telefonutgifter enligt den förut omnämnda K. K. den 17 juni 1904. För närvarande gäller enligt den ovan åberopade K. K. den 14 juni 1918 huvudsakligen, att till landsfiskal av statsmedel lämnas ersättning för dels två tredjedelar av årsavgift, som av honom utgives för begagnande av telefonförbindelse till tjänstelokalen, dels ock inträdes- och anläggningsavgift för sådan telefonförbindelse. I fråga om innebörden av detta stadgande erinras, att enligt telefonregle- Ersättningsmentet den 29 november 1915 med ändring den 28 juni 1918 abonnent med rättens huvudapparat och huvudledning (i motsats till anknuten apparat) skall erlägga, omIattnm &utom inträdesavgift och årlig abonnemangsavgift, dels vid station med minst 1641 22

ti

82 50 abonnenter avgift för anläggning ocli underhåll för sådan del av huvudledningen, som framgår- utanför ett för varje sådan station fastställt område, som benämnes stationens frikrets, och dels vid station, där abonnentantalet är mindre än 50, avgift för anläggning och underhåll av hela huvudledningen. Beträffande tolkningen i praxis av författningarna må nämnas, att landsfiskal ansetts icke vara berättigad till ersättning för anläggning av ledning utom frikrets (E. Å. 1918 s. 243; jfr 1910 not. C 135, 1911 s. 262) och ej heller för förhyrandet av en telegrafverket tillhörig ledning (B. A. 1921 not. S. 108). Länsman, som fått ersättning för telefonförbindelse till en bostad och som därefter flyttat till annan bostad, har icke ansetts äga rätt till ersättning för inträdesavgift för telefon till den nya bostaden (E. A. 1915 8. 216; 1917 not. C 15, 156) eller för förflyttning av apparat och ledning (E. A. 1918 s. 243). Till extra länsman har ersättning icke ansetts kunna utgå (E. A. 1914 not. C 159), men en person, som varit förordnad såsom vikarie för länsman under 6 månader, har förklarats berättigad till ersättning för flyttning av telefonapparat till sin tjänstelokal (B. A. 1911 s. 137). Polisuppsyningsman med åtalsrätt har erhållit ersättning för telefonsamtal enligt 1892 års kungörelse (E. A. 191Q not. C 82). Fjärdingsman har däremot icke ansetts berättigad till ersättning för telefonsamtal (E. Å. 1911 s. 195). Åt fjärdingsman bekostar vederbörande distrikt enligt inkomna upplysningar fri telefon i tillhopa 102 fall, därav till 22 fjärdingsman i Stockholms, 5 i Uppsala, 6 i Södermanlands, 13 i Östergötlands, 1 i Jönköpings, 2 i Blekinge, 5 i Malmöhus, 3 i Hallands, 3 i Göteborgs och Bohus, 1 i Älvsborgs, 4 i Värmlands, 4 i Örebro, 2 i Västmanlands, 8 i Kopparbergs, 9 i Gävleborgs, 2 i Västernorrlands, 5 i Västerbottens och 7 i Norrbottens län. De 5 fjärdingsmannen i Malmöhus län innehava tillika förordnande såsom polismän. Huruvida i övrigt polismän av kommunerna erhålla fri telefon, framgår icke av de tillgängliga upplysningarna.

IV.

Arrestlokaler.

I 1734 års lag Byggningabalken 26 kap. 4 § stadgas i sammanhang med föreskriften om tingshusbyggnad följande: »Vid vart tingställe skall ock ett fängelse vara, där missgärningsmän må i förvar hållas». Enligt lag den 5 juni 1909 skola i kostnaden för uppförande och underhåll av tingshus och häradsfängelse alla de, vilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter de grunder, som för sådana utskylders utgörande i allmänhet äro stadgade. Angående gemensamma rannsakningshäkten och tingställen för särskilda härader stadgas i K. F. den 20 november 1845. I 1734 års lag fanns däremot icke någon föreskrift angående häkte i stad. I ett K. Br. den 27 november 1798') åberopades i fråga om städernas och häradernas arrester dels stadgandet i Byggningabalken 26 kap. 4 §, dels ock att enligt 35 kap. Bådstuvubalken i gamla stadslagen skulle i varje stad häkte för dem, som där brott beginge, av staden byggas och underhållas. Därefter förordnades i nyssnämnda K. Br. bland annat, att överståthållaren, landshövdingar och ståthållare skulle tillse och besörja, det vederbörande efter hand och som behovet krävde härutinnan fullgjorde lagens stadganden och att åtminstone två arrestrum funnes i varje stad, för att däruti kunna åtskilja könen, samt även i varje härad, när sådant utan häradernas för kännbara kostnad kunde åstadkommas. I avseende på städernas skyldighet att underhålla och förvara därstädes häktade personer har föreskrift meddelats i K. Cirk. till landshövdingarna den 4 december 18161). Se Lilienberg: Svensk lagsamling III, s. 819.

83 Bestämmelser, gemensamma för stad ocli land, angående häktes beskaffenhet samt angående häktad persons underhåll finnas meddelade i promulgationslagen till strafflagen 19 § 22 och 23 punkterna. Ovannämnda föreskrifter röra endast förvaring av personer, mot vilka häktningsåtgärd vidtagits. Det är emellertid tydligt, att behov av förvaring kan förekomma i två andra fall, nämligen dels beträffande personer, vilka äro misstänkta för brott, men mot vilka ännu icke så starka skäl förebragts, att de ansetts kunna motivera beslut om häktning, och dels beträffande personer, som störa allmänna ordningen utan att häktning kan ifrågasättas. Behovet sammanhänger således i förra fallet med kriminalpolisens och i senare fallet med ordningspolisens möjlighet att fylla sina uppgifter. Vad städerna angår hava erforderliga lokaler ordnats i samband med polisvaktkontoren på städernas bekostnad i likhet med andra utgifter för polisväsendet. Detsamma torde vara förhållandet på vissa platser på landsbygden (jfr tabell 2 B). Beträffande landsbygden i övrigt rinnas däremot icke för närvarande vare sig i författning eller genom sedvana några regler, varigenom ifrågavarande ändamål blir tillgodosett.

Andra förvaringslokaler.

Från åtskilliga håll betonas emellertid behovet av förvaringsarrester. 1901 Uttalanden års lantpoliskommitté omnämnde bristen på arrestlokaler på landsbygden. angående Kommittén nöjde sig emellertid med att uttala såsom synnerligen önskvärt, behov av att lämpliga arrestlokaler efter frivilligt åtagande av landsting, kommuner eller förvaringsarrester på enskilda bekostades inom varje kommun eller åtminstone inom varje läns- landsbygden mansdistrikt. I sammanhang med sitt yttrande över det inom justitiedepartementet år 1919 utarbetade utkastet till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. framhöll Konungens befallningshavande i Jämtlands län, att behovet av arrestlokaler mångenstädes redan nu starkt framträtt, men att det mött stora svårigheter att åstadkomma sådana, enär kommunerna sagt nej. Man hade måst hjälpa sig med anhållnas och arrestanters förvaring i järnvägsfinkor eller andra mindre lämpliga förvaringsrum. Konungens befallningshävande ansåg nödvändigt, att utväg bereddes för anskaffande åt landsfiskalerna av lämpliga förvaringslokaler. Konungens befallningshavande i Västerbottens län, som även konstaterade det nuvarande stora behovet av dylika förvaringslokaler, ansåg oundgängligt, att ersättning för anordnande av lämpliga lokaler anvisades av statsmedel. Även Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län, i Malmöhus län och i Gottlands län framhöllo nödvändigheten av arrestlokalfrågans ordnande. Dåvarande chefen för justitiedepartementet yttrade i anledning härav till statsrådsprotokollet, att de lokala behoven av arrestlokaler syntes böra utredas i samband med utfärdande av de i lagförslaget förutsatta särskilda bestämmelserna rörande kvarhållnas förvaring och underhåll. Mångenstädes på landet torde kvarhållande eller annat tagande i förvar så sällan behöva tillgripas, att någon uteslutande för detta ändamål avsedd lokal ej erfordrades. Förvaringen och underhållet torde där kunna såsom nu ombesörjas av landsfiskalen, utan att stadigvarande anordningar av någon större omfattning därför krävdes. Kostnaden därför borde naturligtvis icke stanna på landsfiskalen. I övriga fall torde böra tillses, i vad mån befintliga häradshäkten vore så belägna, att de lämpligen kunde användas. Där så ej kunde ske, borde undersökas, i vilken utsträckning särskilda landsfiskalsarrester borde inrättas på statens bekostnad, i likhet med vad i Norge sedan gammalt förekommit i vissa delar av landet.

84 Det sedermera utarbetade lagförslaget angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. innehöll i 1 kap. .12 § föreskriften, att närmare bestämmelser rörande kvarhållen persons nöjaktiga underhåll och förvaring samt vad därmed har sammanhang skulle utfärdas av Konungen. I de nu inkomna uttalandena har Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län ånyo framhållit, att behovet av arrestlokaler gjort sig kännbart å en del platser Ii landsbygden, utan att de kommunala myndigheterna ansett sig böra vidtaga något i saken. Och Konungens befallningshavande tillägger: »givetvis blir polisbevakningen å en ort rätt illusorisk, därest icke närbelägen lämplig lokal finnes för förvaring av för tillfället omhändertagna personer». Konungens befallningshavande i Västernorrlands län yttrar, att den nu befintliga bristen på arrestlokaler visat sig i synnerlig grad försvåra polispersonalens arbete. Landsfogdarna i Östergötlands, Skaraborgs och Västernorrlands' län framhålla även behovet av arrestlokaler. Av dessa yttrar landsfogden i Skaraborgs län, att länets landsbygd genom tingslagens sammanslagning och tingsställenas förläggning till städerna blottats på häkten. Landsfogden ansåge det därför ofrånkomligt för ordningens tillvaratagande att åstadkomma erforderliga inmaningshäkten och förordade lagstiftning i syfte att på kommunernas bekostnad åstadkomma dylika förvaringsställen efter Konungens befallningshavandes prövning, sedan vederbörande blivit hörda. Landsfogden i Västernorrlands län uttalade, att polispersonalen arbetade under synnerligen svåra förhållanden genom bristen på arrestlokaler, där de anhållna' kunde säkert förvaras och tillfredsställande isoleras. Inom länet funnes arrestlokaler endast på några få platser, och landsfogdens ansträngningar att få sådana anordnade på kommuns eller enskildas bekostnad hade hittills misslyckats. Landsfiskalerna i Vallentuna (Stockholms län), Nye och Malmbäck (Jönköpings län), Lofta (Kalmar län), Orusts västra (Göteborgs och Bohus län), Fellingsbro (Örebro län), Lima och Transtrand (Kopparbergs län), Ovansjö och Skog (Gävleborgs län), Ytterhogded, Tännäs, Undersåker och Offerdal (Jämtlands län) hava uttalat samma önskemål. Av dessa yttrar landsfiskalen i Vallentuna, att frånvaron av arrestlokal ofta vållar stora svårigheter och till och med omöjliggör ett anhållande. En fjärdingsman (i Åker, Stockholms län) yttrar, att arrestlokal borde skaffas på kommunens bekostnad, »så att man slipper att hava brottslingar i hemmet och bevaka dem under natten».

t 85

C. Polispersonalens tjänsteställning. I.

Historik.

D å ett i någon mån utvecklat polisväsende i äldre tid endast fanns i städerna samt polisväsendet där närmast ankom på städernas handliavande, är det naturligt, att några allmänna bestämmelser angående polispersonalens ställning icke meddelades. Stadgandet i utsökningsbalken 1 kap. 7 § 1734 års lag angående Konungens befallningshavandes bestraffningsmyndighet över dem, »som av Konungens befallningshavande i bud och ärender brukas», torde syfta allenast på fogdar, länsmän och uppbördsmän. Enahanda är förhållandet med K. Br. den 30 augusti 1738. Med »andra betjänter» i landshövdingeinstruktionen den 4 november 1734, p. 24, torde åsyftas länsmännen. I K. F. den 13 februari 1776 »angående policens förbättrande här i recidensstaden» stadgas, att överståthållaren antager och befullmäktigar dem, som i politiärender skola brukas. »Överskrida de av självtagen myndighet eller eftersätta det, som dem i varje mål befallt är, eller för vald och vinning någon sak lindra, äge då.överståthållaren makt att dem med ord och varning näpsa eller på någon tid suspendera eller alldeles från tjänsten avsätta allt efter omständigheterna; dock bör, om brottet svårare är, målet tillika hos domaren angivas.»1) Frågan om en legislativ reglering av polispersonalens anställning kan knappast sägas hava blivit föremål för offentlig diskussion i vårt land förr än år 1904, då herr Adolf Hedin i en i riksdagens andra kammare väckt motion föreslog, att riksdagen måtte påkalla utarbetandet av »en för hela riket gemensam författning rörande polispersonalens tillsättning och avsked samt skyldigheter och _ befogenheter i tjänsten, tryggande för dessa statstjänares personliga värdighet och rätt i förhållande till överordnade». Motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som i sitt utlåtande anslöt sig till motionärens uppfattning och i enlighet därmed hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. Utskottet, enligt vars mening det av den då gällande instruktionen för stadsfiskaler den 12 oktober 1894, § 5, framgår, att bestämmelser rörande polismäns tjänstgöring och vad därmed äger samband skola utfärdas av länsstyrelserna, anförde i motiveringen till sin hemställan, att en allmän polisförordning borde innehålla dels föreskrift, att för varje ort, där polismyndighet funnes anställd, instruktion för polisen skulle finnas, dels allmänna bestämmelser rörande polismäns antagande, entledigande och bestraffning, dels stadganden rörande polismäns rätt till klagan över vissa åtgärder eller beslut av förman eller annan överordnad myndighet och dels de övriga stadganden rörande polismäns skyldigheter och befogenheter, som prövades böra vara lika för alla de orter, å vilka författningen skulle äga tillämpning. Utskottets hemställan godkändes av kammaren. Sedan detta beslut delgivits första kammaren, behandlades frågan av sistnämnda kammares första tillfälliga utskott, som i avgivet utlåtande hemställde, att första hammaren måtte biträda andra kammarens beslut. Första kammaren beslöt emellertid att avslå utskottets hemställan. Vid 1905 års riksdag upprepade herr Hedin sin motion, därvid emellertid yrkandet formulerades i överensstämmelse med andra kammarens nästföregående år fattade beslut. *) Backman, N y lagsamling h. 4, s. 267.

1904 års riksdag.

1905 års riksdag,

A

86 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott gjorde en likalydande hemställan som år 1904, och denna hemställan blev av kammaren godkänd. Frågan hänvisades därefter till första kammarens andra tillfälliga utskott, som anförde i huvudsak följande: En för rikets alla städer gällande polisförfattning borde redan av den anledning icke utfärdas, att städerna och municipalsamhällena icke vore skyldiga att underhålla och avlöna polisbetjänte. Polisväsendet finge anses vara dels en statsangelägenhet och dels en kommunal angelägenhet. Det bekostades i regel av kommunerna, varför ock dessa, därest de ville underkasta sig uppoffringarna för en poliskårs anställande, borde erhålla rätt att deltaga i polisens organisation. Ehuru utskottet ansåge, att en för rikets städer gemensam författning icke borde utfärdas, ville utskottet dock erkänna önskvärdheten av att för varje stad eller därmed jämförlig ort, där polismyndighet funnes anställd, funnes en av vederbörlig myndighet fastställd instruktion, men utskottet ansåge sig ej böra gå längre i medgivande åt de framställda fordringarna. I motsats till motionären ville utskottet för sin del bibehålla ej blott vederbörande överordnads rätt att utan rannsakning och dom bestraffa och eventuellt avskeda polisman, som gjort sig skyldig till förseelse i tjänsten eller befunnes för densamma olämplig, utan även polismans ovillkorliga lydnadsplikt för överordnads i tjänsten meddelade befallningar. De överordnade polismyndigheterna hade till tjänsteåliggande att tillse, det allmän ordning och säkerhet vidmakthölles samt att begångna brott bleve i laga ordning beivrade. Denna sin tjänsteplikt kunde emellertid dessa myndigheter icke fullgöra, så vida de icke hade rätt att fordra lydnad av sina underordnade i tjänsten. Samma skäl, som gällde för lydnadsplikten på det militära området, kunde med allt fog åberopas för polisen. Om en underordnad polisman, som i trängande fall finge en order av sitt befäl, skulle äga rätt att själv överväga, om ordern vore riktig eller ej, och att besluta sig för att lyda endast under den första förutsättningen, skulle polismaktens verksamhet förlamas. Äv instruktionerna för de överordnade polismyndigheterna följde icke blott deras rätt till ovillkorlig hörsamhet i tjänsten, utan därmed sammanhängde ock deras bestraffningsrätt. De överordnade måste äga att uppdraga regler för de underordnades verksamhet i tjänsten och tillse, att dessa iakttoges. Skedde icke detta, måste den överordnade äga rätt att medelst bestraffningar tilltvinga sig lydnad och, om sådana icke hjälpte, i nödfall taga sin tillflykt till avsättning. Att i sådana fall den överordnade uteslutande skulle vara hänvisad till rannsakning inför domstol, läte sig icke göra dels på grund av de formella bevisreglerna inför rätta och dels av det skäl, att i de merendels trängande fall, där den disciplinära bestraffningsrätten ifrågakomme, det skulle vara förenat med stora olägenheter att avvakta utgången av en långvarig, måhända genom alla instanser gående rättsförhandling. Utom en omutlig redbarhet hade inan rätt att av en polisman kräva takt och grannlagenhet i tjänsten. För sådana fall som att en polisman upprepade gånger åsidosatt denna takt i sitt uppträdande i tjänsten innehölle polisinstruktionerna för de större städerna bestämmelse att polisbefälet ägde att genom uppsägning på viss tid därefter från tjänsten skilja den, som befiinnes olämplig därför. Då här icke vore fråga om vissa konstaterade förseelser i tjänsten utan om en bristande lämplighet för densamma i allmänhet, kunde uppsägningsrätten icke göras beroende av rannsakning och dom inför rätta. I övrigt torde erinras om att i det avseende, varom nu vore fråga, åtskilliga andra tjänstemän, såsom länsmän och stadsfiskaler, vore likställda med polismännen i städerna. Det vore icke lämpligt att i ifrågavarande avseende giva en polisman i stad en mera orubblig ställning än en länsman eller en stadsfiskal. Utskottets utlåtande utmynnade i hemställan att första kammaren måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att för

varje stad eller därmed jämförlig ort, där polis vore anställd, skulle finnas ett av Konungens befallningshavande fastställt reglemente. Även denna hemställan blev av kammaren avslagen. Vid 1906 års riksdag upptogs frågan ånyo genom en av herr G. W. Roos 1906 års i andra kammaren väckt motion. riksdag. Motionen hänvisades till kammarens femte tillfälliga utskott, som hemställde, att kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. Utskottets hemställan blev av kammaren bifallen, och detta beslut biträddes därpå av första kammaren enligt förslag av dess andra tillfälliga utskott. Riksdagens beslut anmäldes hos Kungl. Maj:t i skrivelse den 12 maj 1906. Kiksdagens I skrivelsen anfördes bl. a.: Kravet på en allmän polisförfattning för hela skrivelse riket framträdde nu icke för första gången. Genom verkställda utredningar av vederbörande utskott, både vid då pågående och de två närmast föregående lagtima riksdagarna, hade utredning åstadkommits därom, att stadganden om polismäns antagande och entledigande samt instruktion för deras tjänstgöring i vissa städer helt och hållet saknades och i de städer, där sådana funnes, utfärdats efter skiljaktiga grunder och av olika myndigheter, i de flesta fall av magistrat, i andra av Konungens befallningshavande, vederbörande borgmästare, stadsfullmäktige, poliskammare eller olika myndigheter i förening. För några få städer hade vissa bestämmelser om polismäns antagande och avskedande utfärdats av Kungl. Maj:t. Visserligen anställdes och avlönades polismännen av kommunerna, vilka med hänsyn därtill givetvis kunde göra anspråk på ett avgörande inflytande i fråga om polisens organisation. Men å andra sidan kunde ej förnekas, att det ytterst vore statens plikt och en av dess förnämsta angelägenheter att -upprätthålla ordning och bereda skydd för medborgares liv och egendom, och, ehuru staten överlämnat åt kommunerna att genom polisväsendet ombesörja denna statsfunktion, kunde statsmakten icke anses hava avsagt sig all kontroll därutinnan. Den enklaste formen för utövande av en sådan kontroll skulle just vara utfärdandet av en sådan allmän polisförfattning, varom här vore fråga. De organ, som vid ordningens upprätthållande omedelbart komme i beröring med befolkningen, vore i vårt land för landsbygden fjärdingsman, för städerna poliskonstaplar. Angående fjärdingsmannabestyret hade den 29 september 1899 utfärdats en lag, däri bestämmelser meddelats rörande utseende av fjärdingsman, deras avlöning och entledigande m. m. En samma dag utfärdad instruktion för fjärdingsman innehölle närmare bestämmelser angående fjärdingsmans åligganden. Behovet av bestämmelser rörande polisbetjänte å den egentliga landsbygden hade sålunda blivit tillgodosett. Att ett behov av allmänna bestämmelser jämväl för polisbetjänte i stad och därmed jämförlig ort förefunnes, ansåge riksdagen framgå av den i ärendet befintliga utredningen. Vid uppgörandet av en allmän polisförfattning borde man enligt riksdagens mening hava för ögonen att tillgodose icke allenast önskemålen att bringa trygghet och oberoende för polismännen, utan i lika hög grad det allmännas berättigade intresse, så att genom författningen icke skapades förhållanden, som skulle kunna menligt inverka på allmän säkerhet och ordning. Beträffande de bestämmelser, som huvudsakligen syntes skola meddelas i en sådan författning, ansåge riksdagen, att densamma borde innehålla sådana stadganden, som för ett behörigt upprätthållande av denna för staten så viktiga angelägenhet ansåges böra vara gemensamma för rikets alla städer och därmed jämförliga orter, men däremot icke upptaga ett detaljerat reglemente för polisen, utan i sistnämnda avseende allenast meddela sådana allmänna bestämmelser, på grund av vilka instruktioner, lämpliga för den ena eller andra orten, kunde uppgöras, tillika med tydlig föreskrift därom, att i varje ort, där polismyndig-

»

88 het vore anställd, instruktion för polisen borde finnas. I författningen syntes vidare böra upptagas bestämmelser rörande polismäns antagande, entledigande ocli bestraffning samt om deras rätt till klagan över vissa åtgärder eller beslut av förman eller annan överordnad myndighet ävensom de stadganden i övrigt rörande polismans skyldigheter och befogenheter, som borde vara lika för alla de orter, i vilka författningen skulle äga tillämpning. I detta avseende hölle riksdagen före, att såväl högre som lägre polistjänstemän borde ej blott vara underkastade den strängaste kontroll, utan även, därest de befunnes för sin befattning i högre grad olämpliga, kunna från densamma skiljas, utan att de av domstol blivit dömda för brott, vara avsättning borde följa, eller åtminstone kunna genast avstängas från sin tjänst, i vilket sistnämnda fall förmans beslut jämväl borde genast gå i verkställighet, oavsett om klagan däröver fördes. A andra sidan borde dock till betryggande av polismans rätt i författningen angivas de omständigheter, varunder avsättning eller avstängande från tjänstgöring kunde få äga rum, och syntes därjämte böra fordras en föregående undersökning, varav kunde bedömas, huruvida fullt giltiga skäl förelegat för en sådan åtgärd. Den avskedade borde ock i sådant fall hava utväg att föra klagan över förmans eller myndighets beslut. Över riksdagens skrivelse erhöll svenska polisförbundet tillfälle att uttala sig. Förbundet anförde uti ett den 13 oktober 1906 inkommet yttrande bland annat: Förbundet ville beträffande den ifrågasatta allmänna polisförfattningens innehåll framföra följande önskemål. Polisinstitutionens ändamål och uppgift borde angivas såsom upprätthållande av allmän ordning, säkerhet och bekvämlighet samt övervakande av allmänna lagars och författningars efterföljd. På det att kommunerna, såsom polisens arbetsgivare, måtte komma i tillfälle att genom sina representanter deltaga i respektive poliskårers administration och på samma gång polismännen beredas lättare tillträde till dessa sina egentliga jn'incipaler samt för åstadkommande av garanti för ett objektivt bedömande av förhållanden, som berörde underordnade, borde föreskrift intagas därom, att i städer, köpingar och municipalsamhällen, där polismän vore anställda, skulle dessa närmast lyda under en polisstyrelse, bestående av platsens polischef jämte av stadsfullmäktige eller kommunalnämnd utsedda ledamöter. Denna polisstyrelse borde bland annat hava till uppgift att handhava polisväsendet på platsen och vara skyldig att över sina förhandlingar föra protokoll. Föreskrifter borde finnas, att polisman efter viss tid — ett eller två års tjänst — därest han befunnes vara för tjänsten lämplig och i övrigt skickade sig väl, skulle erhålla konstitutorial på sin beställning, utfärdat av Konungens befallningshavande på förslag av polisstyrelse, samt att polisman därefter ej skulle kunna avskedas före inträdet av bestämd pensionsålder i andra fall än då han gjort sig skyldig till brott eller förseelse, som enligt polisförfattningen eller allmän lag medförde hans avskedande. Angående polismans rättigheter och skyldighet borde införas noggranna och bestämda föreskrifter särskilt om under vilka omständigheter polisman ägde rätt att anhålla eller häkta personer, ävensom angående skillnaden mellan personers anhållande och häktning. Det borde fastslås, att polisman skulle vara. skyldig fullgöra förmans befallningar, såvida de icke strede emot allmän lag. Yidare borde angivas, att till polisman skulle antagas man, som fyllt 21 år, ägde god frejd och gjort sig känd för en hedrande vandel, samt att vid befordran till ordinarie tjänst eller till högre tjänstegrad, vilken befordran på förslag av polisstyrelse verkställdes av Konungens befallningshavande, hänsyn finge tagas endast till kompetens och avlagd examen i polisutbildning s;imt tjänsteålder. Fixerade straffbestämmelser för disciplinförseelser skulle finnas ävensom bestämmelser om vilka förseelser, som skulle medföra polismans avskedar.de.

89 Föreskrift borde även finnas, att, för den händelse mistning av löneförmåner eller frånkännande av rätt att i tur efter tjänsteålder komma i åtnjutande av högre sådana komme att i författningen stipuleras såsom straffpåföljd för förseelse, sådan bestraffning skulle kunna ådömas endast för viss tid, högst ett år, ävensom föreskrift att polisman, som blivit bestraffad för disciplinförseelse, skulle, om han ej inom fem år, efter det förseelse blivit begången, ånyo gjort sig skyldig till disciplinförseelse, som medfört bestraffning, anses såsom ostraffad under hela sin förflutna tjänstetid. D e t borde stadgas, att bestraffningar enligt polisförfattningen skulle ådömas av polisstyrelse. Dock finge avsked ådömas endast av Konungens befallningshavande på förslag av polisstyrelse. Straff, som ådömts polisman av polisstyrelse, skulle underställas Konungens befallningshavandes fastställelse. Domen trädde ej i kraft, förrän den blivit i sista instans slutbehandlad. Klagan över polisstyrelsens beslut borde få föras hos Konungens befallningshävande och över denna myndighets beslut i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t. Bestämmelse skulle finnas, att polisman, därest hans tjänstgöring vore indelad i pass, under varje dygn borde åtnjuta en sammanhängande fritid av 10 timmar samt en gång varje vecka en sammanhängande fritid av 36 timmar, varjämte polisman, som innehade indelad tjänstgöring, borde efter framställd begäran berättigas till minst 15 dygns årlig semester utan avdrag på innehavda lönevillkor. Minsta begynnelselön för polisman borde vara 1,000 kronor med minst två ålderstillägg. Avsked med pension skulle beviljas polisman, då han tjänstgjort i 25 år och uppnått 50 levnadsår eller tidigare, i fall han blivit tjänsteoduglig genom i tjänsten ådragen sjukdom. Pensionsbeloppet borde utgå med 80 procent av vid avskedstagandet innehavda löneförmåner, däri inräknat tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Ansåges av en eller annan anledning ordinarie tjänst överflödig eller fattades beslut om indragning av densamma, borde, såvida tjänsten oförvitligen innehafts i 10 år, sådan indragning ej få ske, förrän ordinarie polisman med pension eller på egen begäran avginge. Förbundets yttrande var avfattat på grund av beslut, som fattats å ett den 2—4 augusti 1906 hållet möte av valda ombud. Mötets beslut var dock ej enhälligt. Beträffande särskilt frågan om polisstyrelse föreslog en stor minoritet, att polisen borde omgestaltas till en statsinstitution, sorterande i städerna under justitiekanslern och på landsbygden under Konungens befallningshavande. Med anledning av riksdagens förut omnämnda skrivelse uppdrog Kungl. utredning Maj:t den 14 september 1906 åt dåvarande sekreteraren hos överståthållar- av Hj. von ämbetet för polisärenden Hjalmar von Sydow att inom civildepartementet biSydow. träda med uppgörande av förslag till allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. Den 28 februari 1907 avlämnade von Sydow betänkande i ämnet jämte förslag till reglemente för polispersonalen i riket. Förslaget var byggt på följande principer. Chefskapet för polisen borde för varje ort icke tillkomma kollegial myndighet och i all synnerhet icke sådan myndighet av kommunal karaktär; någon annan borde icke hava del i ledningen än den, som själv hade samma ansvar för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande som den underordnade polispersonalen och därför måste antagas leda polisen ur synpunkten av rättstillståndets upprätthållande. Chefskapet borde alltså utövas av en enda person, i vilket avseende föreslogs för Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad, där polismästare funnes tillsatt, denne, i övriga städer med magistrat, borgmästare eller, om annan ledamot av magistraten förestode polisen, denne, i stad,, där magistrat

90 ej funnes, stadsstyrelsens ordförande samt å landsbygden Konungens befallningshavande. Polisman skulle tillsättas av vederbörande polischef medelst skriftligt förordnande. Det skulle åligga polisman att visa förman ovillkorlig liörsamhet i tjänsten. Förmenade polisman, att förman vid utövande av befallning överskridit sin befogenhet, ägde han för rättelses vinnande anmäla förhållandet hos närmast överordnad myndighet. A varje ort, där polispersonal funnes anställd, skulle tjänsteinstruktion för densamma vara av vederbörande Konungens befallningshavande fastställd. Dylik instruktion skulle innehålla bestämmelser uti närmare angivna avseenden. Därest polisman överskrede den honom tillkommande befogenhet eller åsidosatte vad honom enligt lag eller författning eller reglementet eller gällande instruktion ålåge och det icke vore fråga om sådan grövre brottslighet, att åtal funnes böra äga rum, skulle polismannen kunna disciplinärt bestraffas med varning, böter, motsvarande högst en månads lön, förlust av tjänsten i högst tre månader, nedflyttning i lägre tjänstegrad eller avsättning. Rätt att ålägga disciplinstraff skulle tillkomma polischef; dock skulle varning kunna meddelas även av annan förman. Till avsättning skulle kunna dömas, där polisman begått så svår förseelse mot allmän lag eller författning eller reglementet, att han förverkat sin chefs förtroende. Angåves polisman för straffbar gärning, skulle han av polischefen kunna avstängas från tjänstgöring, intill dess slutligen blivit dömt över honom eller annorledes vederbörligen förordnats. Annan bestraffning än varning skulle ej få åläggas polisman utan att förhör anställts med honom; dock att förhör icke skulle Dehövas, om vederbörande icke kunnat anträffas med kallelse till förhöret eller utan laga förfall utebleve från förhöret. Vid förhöret skulle föras protokoll, vari •det slutliga beslutet i ärendet och skälen till beslutet skulle antecknas. Polisman, som funnes i hög grad olämplig för tjänsten, skulle av polischefen kunna uppsägas att lämna tjänsten minst en månad därefter. Polisman, som antagits till provtjänstgöring, skulle, när helst tjänsten så krävde, kunna skiljas därifrån. Över erhållen varning skulle klagan icke få föras, medan däremot talan i administrativ ordning skulle få fullföljas mot beslut, varigenom annan bestraffning ålagts eller polisman avstängts, uppsagts eller skilts från tjänsten. I övrigt innehöll förslaget detaljerade bestämmelser om polismans tjänsteåligganden och om vad han i övrigt hade att iakttaga såväl i som utom tjänsten, utlåtanden Över nämnda förslag anbefalldes överståthållarämbetet och övriga Konunav myndig- gens befallningshavande att efter hörande av underordnade administrativa p t e r o m myndigheter avgiva yttrande. Sydows Y&å beträffar frågan om vem chefskapet över polispersonal bör tillkomma förslag. uttalades olika meningar. Medan man sålunda på sina håll uttalade sig för att chefskapet helt och hållet överlämnades åt en särskild polischef, åtminstone så vitt fråga vore om de större städerna, uttalade andra av de hörda myndigheterna i större eller mindre grad sympatier för en kollegial polisstyrelse. I spörsmålet om huru en dylik polisstyrelse borde organiseras gingo likaledes åsikterna rätt mycket i sär, i det att vissa myndigheter förordade en polisstyrelse av den typ och med de funktioner, svenska polisförbundet föreslagit, medan andra ville från polisstyrelsens kompetens undantaga frågor om befordran och antagande ävensom om entledigande på egen begäran samt åter andra ville låta magistraterna, åtminstone i mindre städer, eller stadsstyrelserna fullgöra de åligganden, som borde tillkomma polisstyrelse. Vad angår frågan om den disciplinära bestraffningens ordnande framkommo en del erinringar i de hörda, polismyndigheternas yttranden. Bland annat framhölls följande: Då varning måste anses såsom en art av bestraffning, borde den icke meddelas utan föregående förhör och icke heller av annan förman än polischefen. Vid meddelande av varning borde protokoll föras, och varning borde i likhet med övriga straffarter kunna överklagas. Böter borde ej kunna ådömas, utan i stället mistning av avlöning under viss tid. Det vore föga till-

91 talande, att frihetens förlust, vartill förvandling av böter kunde leda, skulle kunna ådömas av annan myndighet än domstol. Bötesstraff borde vara uteslutet från tillämpning även på den grund, att detsamma alltför hårt drabbade polismannens svaga ekonomi. I stället kunde såsom en mildare straffart tilllämpas åläggande av extra tjänstgöring. Fara för överansträngning vore ej stor, om tjänstgöringen i övrigt ordnades förnuftigt. Mot tillämpning av straffarten »nedfiyttning i lägre tjänstegrad» funnes vissa betänkligheter. Det låge nära till hands, att en degraderad polisman miste intresset för sitt kall. P å sina ställen hade man funnit denna bestraffningsform olämplig och frångått densamma. Till avsättning borde ej dömas annat än på fullt objektiva grunder, varför den i förslaget upptagna förutsättningen för tillämpning av detta straff, att den skyldige skulle hava förverkat sin chefs förtroende, borde utgå. Möjligen kunde stadgandet rörande avsättning formuleras så, att till avsättning skulle dömas, om polisman mot allmän lag eller författning eller polisreglementet begått förseelse av så svår beskaffenhet eller under sådana omständigheter i övrigt, att något vidare bestyr med upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet icke syntes kunna honom anförtros, eller ock så, att till avsättning skulle dömas, om någon flera gånger blivit dömd till disciplinstraff utan att låta sig därav rätta eller om någon av domstol funnits saker till brott eller förseelse, som gjorde, att han icke lämpligen borde bibehållas i tjänsten. Avsked vore att betrakta såsom en straffpåföljd för begångna grövre eller upprepade fel eller förseelser, som gjorde den skyldiges kvarstående i tjänsten olämpligt, och borde fördenskull på sådant sätt motiveras. I anledning av det von Sydowska förslaget inkom polisförbundet den 15 december 1907 med en framställning, vari bland annat anfördes: Det syntes vara i sin ordning och i överensstämmelse med riksdagens syftning, att i en polisförfattning, sådan som den av riksdagen begärda, infördes bestämmelser om vad stad borde hava åtgjort i avseende på sitt polisväsen, för att den skulle anses hava uppfyllt vad densamma därutinnan lagligen ålåge. I detta hänseende syntes böra föreskrivas, att i varje stad skulle finnas en polisstyrka; att grunderna för polisstyrkans organisation liksom ock lönestat för vid densamma anställd personal visserligen borde bestämmas av stadsfullmäktige eller, där sådana icke funnes, av allmän rådstuga, men att de borde underställas Konungens befallningshavandes prövning, att Konungens befallningshävande därvid ägde tillse, ej mindre att nämnda personal vore tillräcklig för vinnande av det med polisinrättningen avsedda ändamål, än även att de avlöningsförmåner, som erbjödes densamma, vore av den skäliga beskaffenhet, att det med någon grad av visshet kunde förväntas, att polisstyrkan vunne rekrytering med för ett behörigt fullgörande av densammas uppgifter lämpade personer, samt att överhuvud Konungens befallningshavande skulle vara berättigad att tillse, att polisinrättningen organiserades på ett ändamålsenligt sätt. Då emellertid tillerkännandet av en dylik prövningsrätt åt Konungens befallningshavande på det närmaste berörde den kommunala beskattningsrätten, torde en allmän polisförfattning åtminstone i denna del böra stiftas i för kommunallag föreskriven form eller av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, varefter det borde ankomma på lämplighetsskäl, huruvida i samma författning jämväl skulle införas till ämnet hörande stadganden av administrativ natur eller dessa avskiljas för införande i en allmän instruktion för polispersonalen i riket. Uppenbart vore, att en dylik lag, i den mån den stadgade anordnandet av polisinrättningen i städerna såsom en dessa obligatoriskt åliggande skyldighet, icke utan vidare kunde utsträckas att gälla jämväl med städerna jämförliga orter. Men väl kunde i densamma fastslås, att därest kommun, som icke vore stad, ville anställa annan polispersonal än fjärdingsman, kommunen därvid hade att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, ifrågavarande

92 lag innehölle, till äventyrs med en eller annan av förhållandena föranledd modifikation. Den kollegiala polisstyrelse, vilken förbundet tänkt sig upprättad, skulle icke hava någon befattning med polisbefälet, utan endast handhava polisinrättningens förvaltningsangelägenheter. Det måste för själva polisinrättningens utveckling vara av icke ringa betydelse, att en närmare och omedelbar förbindelse åvägabragtes mellan den kommunala självstyrelsens målsmän och ordningspolisen, i det därigenom hos de beslutande kommunala myndigheterna otvivelaktigt komme att väckas ett livligare intresse för denna sistnämndas betydelsefulla uppgifter i den allmänna ordningens och säkerhetens tjänst och därmed följa ett rikligare tillgodoseende av dess krav. Härtill komme, att polispersonalen skulle skatta det som en stor vinst, om antagnings-, befordrings- och bestraffningsfrågor handlades av en dylik kollegial styrelse, i det därigenom vunnes den garanti för objektivitet vid bedömandet, som enligt sakens natur måste umbäras, så länge anmärkare och domare utgjordes av en och samma fysiska person. Förslaget om en särskild polisstyrelse för handhavande av polisinrättningens förvaltningsangelägenheter syntes därför böra vidhållas. Till undvikande av missförstånd borde emellertid benämningen förändras till »polisnämnd» i analogi med t. ex. hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd o. s. v. Vidare borde magistraten beredas tillfälle att i densamma genom val insätta en ledamot. Slutligen borde inrättandet av polisnämnd icke i allmänhet, utan blott efter Kungl. Maj:ts prövning, utsträckas till med städerna jämförliga orter, och borde sålunda hela styrelsen av polispersonalen på landsbygden i regel förläggas under Konungens befallningshavandes enhetliga ledning. Förbundet ville alltså föreslå, att i författningen infördes stadganden därom, att i varje stad skulle finnas en polisnämnd, att denna skulle bestå av polischefen, en person, vilken magistraten eller i dess ställe tillsatt styrelse ägde utse inom eller utom sig, samt tre av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän rådstuga valda ledamöter, att val till polisnämnd borde avse fyra år i sänder, att polisnämnd sammanträdde, så ofta omständigheterna därtill föranledde samt särskilt då polischef sådant äskade, ävensom att vid nämndens sammanträden skulle föras protokoll. Polisnämnd borde tilläggas följande befogenheter: att antaga, utfärda förordnande för och entlediga polismän, att utöva disciplinär bestraffningsmyndighet över polispersonalen, att till stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän rådstuga avgiva förslag till organisation av stadens polisväsende, löne- och pensionsstat för den därvid anställda personalen, dennas uniformering och beväpning m. m., att till Konungens befallningshavande avgiva yttrande över de närmare föreskrifter angående polistjänstens förrättande, som kunde finnas erforderliga och vartill det ålåge polischefen att uppgöra förslag, samt att i allmänhet till behandling upptaga frågor av betydelse för polisinrättningens behöriga fyllande av sin uppgift utan att dock beträffande dessa äga annan befogenhet än att till Konungens befallningshavande, magistraten eller i dess ställe inrättad styrelse, stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän rådstuga eller polischefen göra framställningar. Då i Stockholm överståthållarämbetet icke torde stå i annat förhållande till polisstyrkans ledning därstädes än i övriga städer Konungens befallningshavande i länet till polisstyrkans ledning i dessa och clå överståthållarämbetets åliggande i detta hänseende funnes uttryckt i dess instruktion lika väl som Konungens befallningshavandes i landshövdinginstruktionen, torde för likformighets vinnande såsom polischef i Stockholm böra angivas polismästaren. Härmed stode i god överensstämmelse, att i ordningsstadgan för rikets städer såsom polismyndighet i Stockholm icke angivits rätt och slätt överståthållarämbetet utan »överståthållarämbetet för polisärenden», vilket i

93 alla icke jucliciella frågor sammanfölle med poliskammaren, varinom åter i alla frågor, där överståthållaren själv ej omedelbarligen beslutade, polismästaren utövade överståthållarämbetets myndighet. Behölles den i förslaget använda terminologien, borde följaktligen med samma skäl chefskapet över polisen i andra städer tilläggas poliskammare eller, där sådan icke funnes, magistrat eller i dess ställe inrättad styrelse, vilket onekligen vore ägnat att inverka menligt på kraften och enhetligheten i polisens ledning. Den disciplinära straffmyndigheten borde tilläggas polisnämnden. Stadgandet angående disciplinstraff borde innehålla, att om polisman överskrede den honom tillkommande befogenhet eller åsidosatte vad honom ålåge enligt polisförfattningen eller annan allmän lag eller författning eller gällande instruktioner och fråga ej vore om brott eller förseelse, varför åtal vid domstol borde äga rum, vore han förfallen till disciplinstraff. Dessa utgjordes av varning, böter, motsvarande högst en månads lön, förlust av tjänsten i högst tre månader eller nedflyttning i lägre tjänstegrad. Bätt att ålägga bestraffning enligt dessa bestämmelser tillkomme polisnämnd eller, där sådan ej funnes, Konungens befallningshavande. Hade polisman upprepade gånger blivit dömd till disciplinstraff utan att låta sig rätta eller hade han av domstol funnits saker till brott eller förseelse, som gjorde hans kvarstående såsom polisman •olämpligt, ägde polisnämnd eller, där sådan ej funnes, Konungens befallningshävande att omedelbart skilja honom från tjänsten. Såsom disciplinstraff ådömd varning borde föregås av förhör, och klagan borde få föras jämväl över tilldelad ATarning. Stadgande om uppsägning borde innehålla, att polisman, som funnes ur stånd att sina tjänsteåligganden behörigen fullgöra, skulle på framställning av chefen kunna uppsägas av polisnämnden att lämna tjänsten tidigast tre månader därefter. A ort, där polisnämnd ej funnes, skulle sådan uppsägning ske genom Konungens befallningshavande. Funnes å ort särskild pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa upprättad för polispersonalen, vari det ålåge polisman i orten som en med tjänsten förenad skyldighet att göra inbetalningar, skulle för sådan inrättning eller kassa gälla, att polisman, som efter uppsägning bleve skild från sin tjänst, för sig och sina efterlevande skulle vara berättigad till så stor del av hela det understöd, som tillkommit honom, därest han fullgjort alla de inbetalningar honom därför ålegat, som svarade emot de av honom verkligen gjorda inbetalningarna. Sedan handlingarna i ärendet remitterats till justitiekanslern, yttrade denne Justitiei utlåtande den 31 oktober 1908 bland annat. Om man utginge från den upp- kanslerns ut fattningen, att polisen i sin verksamhet fyllde en statsfunktion och att varken lata1n9d0eg 10 stadskommunerna eller de äldre köpingarnas skyldighet att upprätthålla den allmänna polisen vore genom lag bestämd, mot vilken uppfattning justitiekanslern icke hade något att erinra, måste konsekvensen bliva, att, innan något för hela riket gällande polisreglemente kunde utfärdas, kommunernas skyldighet att upprätthålla en allmän polis, omfattningen av denna skyldighet och sättet för dess fullgörande borde till sina grunddrag fastslås i lag, stiftad av Konung och riksdag. I § 1 av förordningen om kommunalstyrelse i stad tillförsäkrades medlemmarna av stadskommunen rätt att själva, efter vad förordningen närmare bestämde, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, så vitt icke, enligt gällande författningar, det tillkomme offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava, och § 48 av samma förordning innehölle, att magistraten tillsatte de vid stadens förvaltning anställda tjänstemän och betjänte, så vitt ej särskilda författningar eller reglementen annorlunda stadgade. Då handhavandet av polisväsendet i stadskommunerna i allmänhet hittills ansetts såsom en kommunal angelägenhet samt i följd därav magistraten omedelbart utövat ledningen av och tillsynen å stadens polis-

94 väsende, kunde det med skäl sättas i fråga, huruvida, med hänsyn till nämnda lagrum och stadgandet i § 57 regeringsformen, det läte sig göra att utan riksdagens eller vederbörande kommuns medverkan överflytta vissa delar av denna kommunens och magistratens befogenhet, såsom att tillsätta polismän och att entlediga dem, från magistraten till allenast en ledamot av densamma. l i k artade betänkligheter mötte i fråga om köpingar och municipalsamhällen, vilka jämväl genom §§ 1, 79 och 80 i förordningen om kommunalstyrelse på landet tillförsäkrats enahanda rätt att själva vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter. Fördelarna av en kollegial polisstyrelse syntes justitiekanslersämbetet vara av den betydelse, att en blivande lagstiftning icke borde lägga hinder i vägen för vederbörande kommuner att bibehålla nuvarande kollegiala kommunala styrelser såsom polisstyrelser eller besluta inrättandet av en särskild kollegial polisstyrelse, där sådant med hänsyn till de å orten rådande förhållandena funnes lämpligen kunna ske. Såsom villkor för anordnandet av en särskild kollegial polisstyrelse eller, såsom polisförbundet kallat den, polisnämnd, borde dock alltid gälla, dels att befälet över polisen helt och odelat tillkomme polischefen och dels att polisnämndens befogenhet noga begränsades. Möjligen borde giltigheten av beslut om inrättandet av särskild polisnämnd göras beroende av Kungl. Maj:ts eller Konungens befallningshavandes stadfästelse. Till en början och till dess större erfarenhet vunnits, borde polisstyrelsens befogenhet begränsas såsom poliskammaren i Göteborg föreslagit. Denna hade ansett, att frågor om polismans antagande, befordrande och entledigande på egen begäran skulle tillkomma polischefen, men att polisnämnden skulle hava att handlägga polisväsendet rörande anslagsfrågor, att utöva kontroll därå, att beviljade anslag bleve för sitt ändamål använda, att ådöma polispersonalen bestraffning för förseelse, i händelse polischefen funne handlingen ej vara av sådan beskaffenhet, att åtal vid domstol borde äga rum eller densamma kunde få bero vid varning, och att besluta om polismans uppsägning ur tjänsten. • Emellertid hade redan tidigare frågan om inrättandet av en polisstyrelse Motion inom Stockholms för Stockholm varit under behandling. I en inom Stockholms stadsfullmäkstadsfullmäk- tige den 1 februari 1907 av herr C. B. Buhre väckt motion hade nämligen tige Va 1907. föreslagits, att stadsfullmäktige måtte ingå till Kungl. Maj:t med framställning om inrättande av en polisstyrelse för Stockholm. Enligt motionen skulle polisstyrelsen, vilken skulle vara inför kommunen ansvarig och skyldig att föra protokoll över sina sammanträden, hava att handhava 1) befordringsärenden m. m. och frågor angående disciplinära bestraffningar, 2) organisations- och förvaltningsangelägenheter, 3) förslag angående instruktioner, kungörelser, taxor m. m., som skulle av överståthållaren fastställas, 4) till överståthållarämbetet framförda klagomål mot polismän och framställningar om ändring i ordningsföreskrifter, 5) koncessionsansökningar och trafikföreskrifter, G) frågor rörande utskänkningsrättigheter, kaféer, hotell och näringsställen, 7) anordningar inom och dispositioner av för polisverket upplåtna lokaler, 8) framställningar, som skulle av stadsfullmäktige behandlas, o. s. v. Polisstyrelsen borde bestå av polismästaren, »ett par» av stadsfullmäktige utsedda ledamöter samt en ledamot av magistraten. Genom polisstyrelsens inrättande finge någon rubbning ej ske vare sig i »förhållandet till vederbörande överordnade myndighet» eller i polismästarens befälsrätt över personalen. BeredningsÖver motionen avgavs den 26 oktober 1911 yttrande av stadsfullmäktiges utskottets beredningsutskott, som anförde: En mångfald av frågor, tillhörande överståt26 yttrande /io hållarämbetets för polisärenden avgörande, vore otvivelaktigt av den natur, 1911. att ett skärskådande av desamma genom kommunens särskilda förtroendemän skulle kunna vara gagneligt. Även den synpunkten, att polisväsendet därigenom

95 skulle komma i närmare beröring med stadens övriga valda myndigheter och såmedelst också med stadens befolkning i dess helhet, torde vara förtjänt av beaktande. Det torde kunna väntas, att polisens popularitet hos de breda befolkningslagren skulle därmed ökas, till otvivelaktigt såväl allmänt gagn som tillfredsställelse jämväl för polisens egen personal. Först och främst skulle genom en sådan kommitté en fullständig kontroll över polisförvaltningen kunna vinnas eller med andra ord en effektiv revision av denna förvaltning i stället för den nuvarande betydelselösa. Att enbart därigenom skulle vinnas ökat förtroende för polisen gentemot förhållandena, sådana de nu tedde sig och där polisväsendet vore så att säga avgärdat med en mur, syntes uppenbart. Men poliskommitterade skulle även kunna få åtskilliga andra uppgifter att fylla, utan att sådant kunde anses göra obehörigt intrång på högsta chefskapets för polisen maktområde. En mängd av de ofta återkommande föreskrifter, som direkt berörde den stora allmänheten, såsom frågor om gatutrahkens ordnande, tillsyn över torghandel m. m. eller där instruktionerna berörde en större allmänhets lovliga intressen eller önskningar, exempelvis anordnande av demonstrationståg m. m. dylikt, skulle otvivelaktigt vinna på att hava föregåtts av granskning och bedömande av dylika särskilda kommunens kommitterade. De förevitelser om godtycke eller brist på övervägande, som tagit sig uttryck i vedernamnet »polisukaser», skulle snart upphöra, om allmänheten visste, att sådana föreskrifter av någon större betydelse ej tillkomme utan efter hörande av kommunens egna förtroendemän. Men även p å andra områden kunde sådana kommitterade vara till avsevärd nytta. Det lede icke något tvivel därom, att inom poliskåren rådde ett ganska utbrett missnöje över nuvarande befordrings- och bestraffningssystem. I vad mån detta missnöje vore befogat, tilläte sig utskottet ej att bedöma. Men påtagligt vore, att om kommunens kommitterade gåves tillfälle att granska och yttra sig om de allmänna grunderna för befordrings- och bestraffningssystemet inom poliskåren, sådant borde vara till gagn såväl för befäl som underordnade och bidraga till ökat förtroende. P å nu angivna allmänna skäl och grunder funne utskottet sig böra föreslå inrättande av en särskild kommitté, s. k. poliskommitterade. Kommitterade skulle hava att befatta sig med följande frågor: a) den allmänna förvaltningen av för polisverkets behov anslagna medel; b) meddelande av sådan föreskrift, som avsåges i § 21 av ordningsstadgan för rikets städer; c) fastställande av reglementen eller taxor, varom förmäldes i § 23 av ordningsstadgan för rikets städer, ävensom beviljande av rättigheter till yrkesmässig trafik; d) ändringar i polisverkets organisation samt förslag till stat för polisverket ; e) organisation av polisskola samt utseende av föreståndare för och lärare vid densamma; f) tillstånd till sådana allmänna föreställningar, till vilka enligt § 13 i ordningsstadgan för rikets städer överståthållarämbetets tillåtelse erfordrades; g) förslag i övrigt från polismyndigheten eller rörande polisväsendet av beskaffenhet att böra av stadsfullmäktige behandlas; h) fastställande av allmänna grunder för befordringar, avskedanden och bestraffningar inom poliskåren. Det borde icke ifrågasättas, att överståthållarens eller polismästarens beslutanderätt skulle inskränkas. Poliskommitterades befogenhet syntes därför icke kunna utsträckas längre än till att vara rådgivandej men de skulle äga rätt att yttra sig beträffande alla frågor av den beskaffenhet, som nu angivits. Det borde därför föreskrivas, att i dylika frågor poliskommitterade skulle höras och lämnas tillfälle att avgiva yttrande vare sig vid sammanträde inför

9(5 överståthållaren eller polismästaren eller i annan ordning, med rätt för dem att få sina uttalanden antecknade till fört protokoll. Det vore givet, att kommitterades yttranden skulle kunna inhämtas även i andra frågor, då så ansåges lämpligt. Utskottet hemställde, att stadsfullmäktige måtte ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville meddela sädana föreskrifter beträffande polisväsendet i Stockholm, att av stadsfullmäktige för viss av fullmäktige bestämd tid inom sig utsedda kommitterade till ett antal av fem berättigades att, därest ifrågavarande ärendes brådskande beskaffenhet ej utgjorde hinder därför, antingen vid sammanträde inför överståthållaren eller polismästaren eller i annan ordning yttra sig och få sina uttalanden antecknade till fört j)rotokoll före' avgörande av de ärenden, som anmärkts under a)—h). Inom utskottet avgåvos två reservationer. I den ena föreslogs, att stadsfullmäktige måtte hos Kungl. Maj.t anhålla om meddelande av sådana föreskrifter beträffande polisväsendet i Stockholm, att innan beslut fattades i ärende, som anginge de under a)— h) uppräknade ämnen, det skulle åligga polismyndigheten att, såvida icke ärendets brådskande beskaffenhet utgjorde hinder, i överensstämmelse med de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t täcktes meddela, bereda av stadsfullmäktige utsedda poliskommitterade tillfälle att i ärendet avgiva yttrande antingen skriftligen eller, där så ansåges av omständigheterna påkallat, muntligen vid sammanträde inför polismästaren, dels att, vid bifall till vad sålunda hemställts, stadsfullmäktige måtte för sin del antaga och Kungl. Maj:ts prövning underställa ett vid reservationen fogat förslag till instruktion för Stockholms stads poliskommitterade. I den andra reservationen hemställdes, att stadsfullmäktige ville ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj: t måtte gå i författning om sådana åtgärder beträffande polisväsendet i Stockholm, varigenom en polisstyrelse med närmare angiven sammansättning och beslutanderätt kunde komma till stånd. Stadsfullmäktige, som den 13 november 1911 avgjorde frågan i enlighet med den senare reservationen, anförde därpå i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning: Det gällde att skilja mellan utövandet av den polisiära myndigheten och andra åligganden, vilka tillhörde polisväsendet. I fråga om den förstnämnda funnes det ,fog för erinran att enhetligheten kunde förryckas, om ej en ansvarig person handhade detsamma. Men beträffande övriga uppdrag vore det sannolikt, att de skulle bättre skötas av en styrelse eller nämnd, vartill komme behovet av kontroll över förvaltningen av sådana uppdrag. Det vore givet, att det skulle innebära en så avsevärd förändring i svensk förvaltningsrätt, om polisväsendet alldeles frigjordes från beroende av Kungl. Maj:ts befallningshavande, att detta icke torde för närvarande böra ifrågasättas. Däremot hade stadsfullmäktige ansett en kommunal polisstyrelse höra inrättas. I fråga om denna polisstyrelses beskaffenhet och arbetssätt gällde det att uppdraga lämpliga och oomtvistliga gränser för dess befogenhet. Rörande förvaltningen av för polisverkets behov anslagna medel eller förvaltningen av till polismyndighetens förfogande ställda fastigheter samt uppgörande av förslag till stat för polisverket och ändringar i dess organisation torde några betänkligheter ur disciplinär synpunkt ej råda att överlåta åt en kommunal polisstyrelse att handlägga dessa ärenden. Likaledes torde hela utbildningsväsendet vara ägnat att omhänderhavas av densamma. De allmänna grunderna för befordringar, avskedanden och bestraffningar inom poliskåren syntes vara av den betydelse och beskaffenhet, att de borde av stadsfullmäktige avgöras på framställning .av polisstyrelsen. Denna skulle tillsätta alla befattningar utom polismästares och polisintendents, med rätt likväl för stadsfullmäktige att avgiva yttrande över dessa tjänstebefattningars tillsättande. Vidare hade styrelsen ansetts böra utfärda alla instruktioner rörande personalens tjänste-

97 förliållanden ocli plikter, varjämte klagomål från dess sida borde av styrelsen handläggas. Bestraffningar av svårare art än varning syntes styrelsen böra avdöma. I övriga frågor, vilka berörde den allmänna ordningen och trafikväsendet, torde styrelsen böra tillerkännas beslutanderätt endast i den mån, överståthållarämbetets genom lag bestämda befogenhet ej därigenom berördes, eljest yttranderätt. Även i övrigt syntes initiativrätt i fråga om förslag från polismyndigheten eller rörande polisväsendet av beskaffenhet att tillhöra stadsfullmäktiges behandling böra tillerkännas den kommunala polisstyrelsen. Några ändringar i övrigt av överståthållarämbetets och polismästarens förhållande till polisväsendet syntes icke böra för närvarande ifrågasättas. Beträffande styrelsens sammansättning vore ett antal av fem personer lämpligt för styrelsens storlek. Bland dessa borde polismästaren anses självskriven och styrelsens övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige anhöllo, att Kungl. Maj;t täcktes gå i författning om sådana åtgärder beträffande polisväsendet i Stockholm, varigenom en polisstyrelse med den sammansättning och befogenhet, som ovan angivits, komme till stånd. I anledning av stadsfullmäktiges framställning anförde överståthållarämbetet överståth&li skrivelse den 29 januari 1912 bland annat: Frågan vore av djupgående betydelse larämbetets för hela polisorganisationen inom huvudstaden. Dess förverkligande skulle hava ^kriveise till påföljd, att bestämmanderätten över polisens personal skulle i många avseenden överflyttas från statens organ till kommunens. Det vore visserligen sant, att enligt förslaget ansvaret för ordningens upprätthållande allt fortfarande skulle ytterst vila på överståthållaren och det närmast under honom lydande polisbefälet, men det vore uppenbart, att polispersonalen i övrigt skulle i många, ytterst viktiga avseenden komma att vara beroende av den utav kommunalrepresentationen tillsatta polisstyrelsen. Det vore således en alldeles ny myndighet, som det vore fråga om att införa, en nyhet icke endast för polisväsendet i huvudstaden utan en nyhet jämväl för hela landet. Oaktat riksdagen i sin skrivelse 1906 uttalat önskvärdheten av vissa garantier för att polismän ej skulle varda obehörigen avsatta eller avstängda från tjänstgöring, förekomme intet i skrivelsen därom, att en dylik garanti borde givas genom inrättande av en kommunal polisstyrelse med befogenhet i berörda avseende, liksom ej heller i övrigt i riksdagsskrivelsen funnes något uttalande om inrättande av en dylik styrelse. Bakom riksdagsskrivelsen låge uppenbarligen den åsikten, att polisväsendet i städerna vore ett statsintresse. Det vore enligt riksdagens mening statsintresset, som skulle vara det dominerande och reglerande, och tanken på inrättande av en kommunal institution, som skulle hava någon bestämmanderätt uti förevarande frågor, hade tydligen varit för riksdagen främmande. Med hänsyn till vad i riksdagen sålunda förekommit och då det icke kunde synas annat än i hög grad önskvärt, att ensartade bestämmelser bleve gällande i fråga om polisväsendet i rikets samtliga städer, hemställde därför överståthållarämbetet, att stadsfullmäktiges framställning icke måtte till annan åtgärd föranleda än att vid prövning av frågan om utfärdande av en allmän polisförfattning för hela riket toges under övervägande, huruvida bestämmelser borde utfärdas om inrättande av en sådan polisstyrelse, som nu ifrågasatts, i rikets samtliga städer och därmed jämförliga orter. Överståthållarämbetet ville likväl medgiva, att det för överståthållaren eller polismästaren skulle medföra fördel, om han hade tillfälle att, innan han fattade beslut i vissa, den allmänna ordningen rörande frågor, rådgöra med av stadsfullmäktige utsedda förtroendemän. Beredningsutskottet hade uppräknat åtskilliga, frågor, vilka kunde vara av den art, att en dylik föregående rådplägning kunde vara lämplig, innan vederbörande ämbetsman fattade sitt beslut. Men om en sådan organisation av polisväsendet skulle bliva genomförd, som stadsfullmäktige tänkt sig, så bleve överståthållaren och polismästaren med avseende å ordningens upprätt1G41 2 2

98 hållande allenast verkställare av polisstyrelsens beslut och tanken på att under sådana förhållanden göra dem ansvariga för ordningens upprätthållande torde helt böra uppgivas. 1913 urs Sedan frågan om en allmän polisförfåttning varit föremål för ytterligare ikknnnign. utredning inom civildepartementet, tillkallades på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj 1913 fem sakkunniga 1 ) att inom nämnda departement biträda med utredning och uppgörande av förslag till bland annat allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. De sakkunniga avgåvo den 11 november 1913 betänkande med förslag till polisreglemente för riket. Förslaget innehöll i här ifrågakommande delar i huvudsak följande: Polisman skulle tillsättas medelst skriftligt förordnande i Stockholm av överståthållarämbetet för polisärenden, i annan stad, där polismästare vore tillsatt, av denne, i stad, där magistrat, men ej polismästare funnes, av magistraten, i övriga städer av stadsstyrelsen och på landet av Konungens befallningshavande. Ledig poliskommissarietjänst skulle såsom regel kungöras till ansökning i allmänna tidningarna och ortstidning med trettio dagars ansökningstid. Ansökning om avsked skulle handläggas av samma myndighet, som ägde antaga polisman. Chefskapet över polisen skulle tillkomma i stad polismästare, där sådan funnes, men annars borgmästaren eller den ledamot av magistraten, som förestode polisen, eller, där magistrat ej funnes, stadsstyrelsens ordförande samt på landet landsfiskalen (en i varje lån). Därjämte skulle emellertid Konungens befallningshavande hava att utöva det allmänna inseendet över polisen samt i de städer, där polismästare ej funnes, dylikt inseende ytterligare under befallningshavanden utövas av magistraten, respektive stadsstyrelsen. Vad åter beträffade de städer, i vilka polismästare funnes, skulle denne vid handläggningen av vissa ärenden hava till sitt biträde en rådgivande myndighet, benämnd polisråd, bestående av fyra av stadsfullmäktige utsedda ledamöter, vilka sammanträdde under ordförandeskap av polismästaren. Yid sammanträde med polisrådet skulle föras protokoll, och ägde ledamot av rådet få sin mening till protokollet antecknad, dock utan rätt att deltaga i beslutet. Till handläggning vid sådant sammanträde skulle häiiskjutas frågor, som anginge polisverkets organisation, uppgörande av förslag till stat för polis verket, den allmänna förvaltningen av till polismyndighetens förfogande ställda medel, allmänna grunder för anställning, befordran, avsked och bestraffning inom poliskåren, tillsättning av poliskommissarietjänst, ådömande av annan bestraffning än varning, handläggning av fråga om uppsägning ur tjänsten, förslag i övrigt från polismyndigheten samt andra ärenden av beskaffenhet att böra av stadsfullmäktige behandlas. Då polismästaren därtill funne anledning, skulle jämväl ärenden av annan beskaffenhet kunna behandlas i polisrådet, och skulle i de fall, då polismästare handlade ärende, som omförmäldes i §§ 21 och 23 i ordningsstadgan för rikets städer, sådant ärende behandlas på enahanda sätt. Ledamöterna i polisrådet skulle väljas av stadsfullmäktige i enlighet med stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige. På samma sätt skulle utses suppleanter för dem till lika antal att inträda i den ordning 7 § i berörda stadga föreskreve. En dylik anordning ansågo emellertid de sakkunniga icke behövlig varken i de städer, där magistrat eller annan stadsstyrelse med joolischefen delade ansvaret för polisväsendets förvaltning, ej heller å landet, där inseendet över den förstärkta polisbevakningen vore lagd i Konungens befallningshavandes händer. Magistrat och annan stadsstyrelse stode nämligen till följd av normerna ! ) De sakkunniga voro landssekreteraren Herman Udden, polismästaren G. Hårleman, notarien P e r Cronväll, krönolänsmannen Håkan N:son Holmström och t. f. detektivkcnstapeln N. O. Dahlin.

99 för och arten av sin allmänna verksamhet i ständig rapport med kommunen, och den kollegiala formen för denna verksamhet innefattade i sig de garantier, efter vilka man strävade. Vad beträffade Konungens befallningshavande vore dessa garantier för handen genom dels den allsidiga beredning varje ärende där erhölle före föredragningen och dels den objektiva syn på frågornas innebörd, som till följd därav, att Konungens befallningshavande endast medelbart toge befattning med dem, skäligen kunde förväntas av en myndighet i Konungens befallningshavandes ämbetsställning. I fråga om polismans lydnadsplikt överensstämde förslaget med det von Sydowska. Angående bestraffning, skiljande från tjänsten och klagorätt föreslogs följande: Om polisman överskrede den honom tillkommande befogenhet eller åsidosatte vad honom ålåge enligt allmän lag eller författning, reglementet eller gällande instruktion och fråga ej vore om brott eller förseelse, varför åtal vid domstol borde äga rum, kunde han bestraffas med varning, suspension, med eller utan tjänstgöring, under högst en månad, nedflyttning i lägre tjänstegrad eller avsättning, vilken sistnämnda straffart finge tillämpas, då polisman upprepade gånger blivit för förseelse straffad, utan att han låtit sig därav rätta, eller då omständigheterna eljest vore av synnerligen försvårande beskaffenhet. Till avsättning skulle kunna dömas jämväl, om polisman av domstol fällts till ansvar för sådant brott, att han icke längre borde i sin tjänst bibehållas, eller den sak, varom med honom rannsakats, blivit under framtiden ställd. Bestraffning å-dömdes i stad, där polismästare funnes, av denne med iakttagande i förekommande fall av vad beträffande polisrådet bestämts, i annan stad av magistrat eller i dess ställe särskilt tillsatt styrelse samt å landet av Konungens befallningshavande; dock att varning finge meddelas även av annan polischef än polismästare och å landet jämväl av kronolänsman eller poliskommissarie. Beträddes polisman med gärning, som vore enligt allmän lag straffbar, eller med annan förseelse, kunde polischef eller annan förman, om skäl därtill vore, tills vidare försätta honom ur tjänstgöring. Polisman, som försatts ur tjänstgöring, ägde rätt påkalla, att hans förseelse, så snart ske kunde, underkastades vederbörlig prövning, men beslutet ginge genast i verkställighet. Disciplinär bestraffning finge ej åläggas polisman, med mindre förhör hållits. Förhör skulle dock vara onödigt i enahanda fall som enligt det von Sydowska förslaget. Vid förhöret skulle föras protokoll, däri även beslutet jämte skälen därtill antecknades. Polisman, som befunnes för tjänsten olämplig, skulle, så vitt icke mera än två år förflutit från det han vunnit fast anställning, kunna uppsägas att lämna tjänsten inom två månader. Beslut härom meddelades av den, som tillsatte polisman. Till provtjänstgöring antagen polisman skulle av polischefen, när helst tjänsten så krävde, kunna skiljas därifrån. Över nu berörda beslut om försättande ur tjänstgöring eller uppsägning eller skiljande från tjänsten av till provtjänstgöring antagen skulle klagan ej kunna föras, men mot annat beslut enligt reglementet finge talan föras på sätt och i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut vore bestämt. Besvär skulle anföras hos Konungens befallningshavande, så vitt ej denna myndighet beslutat i första hand, samt beträffande Stockholm hos Kungl. Maj: t. Förslaget innehöll slutligen, att för varje stad liksom för varje län skulle finnas en instruktion för polispersonalen, vilken instruktion skulle utfärdas i Stockholm av överståthållarämbetet och på landet av Konungens befallningshavande. Over förslaget infordrades yttranden från Konungens befallningshavande, Yttranden vilka i sin tur skulle höra magistrater, stadsfullmäktige och stadsstyrelser, över 1913 LUS Av de hörda myndigheterna och korporationerna uttalade sig vissa för och 9 a k k n n n i s a s tJ

x

°

förslag.

100 andra emot sakkunnigförslaget, i vad det avsåg att reglera polispersonalens tjänsteställning. Bland yttrandena må särskilt nämnas det av stadsfullmäktige i Stockholm avgivna. I detta gjordes gällande bland annat, att polisrådet borde erhålla beslutanderätt och i samband därmed polismästaren erhålla säte i polisrådet eller polisnämnden, som institutionen rätteligen borde benämnas, såsom dess självskrivne ordförande, att jämväl en ledamot av rådstuvurätten borde insättas i polisnämnden samt att de kommunala ledamöterna icke borde väljas proportionellt. I de övriga yttrandena förordades bland annat, att polisråd skulle kunna inrättas även i städer, i vilka polismästare icke funnes, om institutionen ock i dylika städer icke borde göras obligatorisk utan beroende på de kommunala korporationernas fria beslut, vilket åter borde underställas Konungens befallningshavandes prövning. Kungi. Maj:ts Därefter utarbetades inom civildepartementet och framlades för 1918 års proposition riksdag förslag till lag om polisväsendet i rikets städer, varjämte vid propositiii 1918 tus Pionen jämväl fanns fogat ett förslag till polisreglemente för rikets städer, avsett att, under förutsättning av lagförslagets upphöjande till lag, utfärdas i administrativ ordning. Med frågan om ordnandet av landsbygdens, däri inbegriima köpingars och municipalsamhällens, polisväsen ansågs däremot böra tills vidare anstå. Lagförslaget, som till en början fastslog, att städerna vore skyldiga att själva bekosta sitt polisväsen, innehöll med 1913 års sakkunnigförslag överensstämmande föreskrifter om vem som skulle äga att antaga och entlediga polisman och om vem chefskapet över polispersonalen å varje särskild ort borde tillkomma, med tillägg, att polischefen ensam utövade högsta befälet över polispersonalen. Däremot hade sakkunnig-förslagets bestämmelser om de myndigheter, som jämte polischefen skulle äga inseendet över polispersonal, icke bibehållits; i stället hade upptagits föreskrift om att i varje stad regelmässigt skulle finnas en polisnämnd, bestående av polischefen såsom ordförande, en ledamot, vilken magistraten eller stadsstyrelsen skulle välja inom eller utom sig samt tre ledamöter, valda av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän rådstuga. För varje ledamot i nämnden skulle finnas suppleant, utsedd i enahanda ordning som den ledamot suppleanten vore avsedd att ersätta. I mindre städer med fåtalig polispersonal kunde Konungens befallningshavande medgiva, att med inrättandet av polisnämnd skulle tills vidare anstå, i vilket fall magistraten, respektive stadsstyrelsen, skulle övertaga polisnämndens, funktioner. Polisnämnden, som icke skulle äga att taga någon befattning med befälet över polisen, skulle hava till åliggande att uppgöra förslag till löne-, omkostnads- och pensionsstat för polisverket, ändringar i. dess organisation, instruktion för polispersonalen samt densanimas uniformering och beväpning ävensom andra rörande polisväsendet erforderliga föreskrifter; att besluta i ärenden angående förvaltningen av de till polisverkets behov anslagna medel och till dess förfogande upplåtna fastigheter; att i förekommande fall uppgöra förslag till organisation av och hava inseende över polisskola samt utse föreståndare och lärare vid densamma; att avgiva yttrande i fråga om polismans antagande, befordran och ansökan om avsked; att besluta angående polismans uppsägning från tjänsten; att ådöma polispersonalen disciplinär bestraffning för förseelse i tjänsten, därest polischefen ej funne förseelsen allenast föranleda till varning; att i övrigt till vederbörande myndigheter avgiva yttranden eller göra framställningar i frågor av betydelse för polisverket; samt att fullgöra de åligganden, som enligt särskilda författningar ankomme på polisnämnd.

101 Lagförslaget innebar vidare i överensstämmelse med sakkunnigförslaget, att för varje stad skulle finnas en efter förslag av polisnämnden av Konungens befallningshavande utfärdad instruktion för polispersonalen. Mot de beslut, som enligt den föreslagna lagen skulle meddelas, skulle talan alltid få fullföljas. I förslaget till polisreglemente hade bland annat upptagits med 1913 års sakkunnigförslag överensstämmande föreskrifter om polismans lydnadsplikt, om rätt att tills vidare försätta polisman ur tjänstgöring, om förhör med polisman och om polischefs rätt att från tjänsten skilja till provtjänstgöring antagen polisman. I fråga om disciplinär bestraffning innehöll reglementsförslaget, att polisman, som överskrede den honom tillkommande befogenhet eller åsidosatte vad honom ålåge enligt allmän lag eller författning, polisreglementet eller gällande instruktion eller eljest visade oförstånd eller oskicklighet i tjänsten kunde, om ej åtal vid domstol funnes böra äga rum, i disciplinär väg bestraffas med varning, extra tjänstgöring, suspension med förlust av löneförmåner under högst en månad eller avsättning. Till avsättning skulle få dömas, då polisman upprepade gånger blivit för förseelse straffad, utan att han låtit sig därav rätta, då omständigheterna eljest vore av synnerligen försvårande beskaffenhet eller då polisman av domstol fällts till ansvar för brott av sådan beskaffenhet att, ändock domstolen icke dömt till avsättning, polismannen likväl funnes icke böra i sin tjänst bibehållas, eller den sak, varom med honom rannsakats, blivit ställd under framtiden. Varning skulle åläggas av polischefen, medan annan disciplinär bestraffning i regel skulle å dömas av polisnämnd. Polisnämnden skulle likaledes, om fast anställd polisman funnes vara för tjänsten olämplig, äga att uppsäga honom att lämna tjänsten inom två månader. Propositionen hänvisades till lagutskottet, som i utlåtande den 4 juni 1918 lois års avstyrkte bifall till densamma, Utskottets ståndpunkt var grundad dels därpå, riksdag, att frågan om skyldighet för städerna att själva bekosta sitt polisväsen enligt utskottets förmenande icke blivit tillräckligt allsidigt utredd, och dels därpå, att utskottet ansåg frågan om ordnandet av polisväsendet i vissa med städerna jämförliga orter böra lösas i sammanhang med frågan om städernas polisväsen. Utskottet fann sig med den ståndpunkt, som det sålunda intog, icke böra ingå i detaljgranskning, men anmärkte dock, att skilda meningar gjort sig gällande inom utskottet beträffande inrättandet vid sidan av polischefen av en polisnämnd, särskilt med de befogenheter, som enligt förslaget tillagts densamma. Utskottets utlåtande var icke enhälligt, i det att sex av utskottets ledamöter reserverade sig under förklaring, att de ansett utskottet hava bort tillstyrka propositionen. Utskottets hemställan bifölls i första kammaren, medan andra kammaren godkände propositionen. Prågan upptogs sedermera under år 1919 av riksdagens justitieombudsman, som från Svenska polisförbundet samt föreningen Kamraterna i Stockholm infordrade upplysning om de åsikter och önskemål, som på det ifrågavarande området för närvarande gjorde sig gällande bland polismännen. Svenska polisförbundet underströk i sitt svar det livliga intresse, varmed svenska polisman inom förbundet emotsåg en lagstiftning i ämnet, samt framhöll tillika, att förbundets bland de vid den förstärkta polisbevakningen tjänstgörande polismännen en y t t i a n d o tlU enhällig uppfattning rådde därom, att polisväsendet för landsbygden helt hudsmannen borde övertagas av staten. I avseende å det för 1918 års riksdag framlagda ldlv. förslaget gjorde polisförbundet bland annat följande erinringar: Bland polismännen omfattades allmänt den åsikten, att polisnämnd borde finnas i alla städer, även de mindre. Vad polisnämndens sammansättning beträffar borde vederbörande poliskår vara representerad i densamma. Det kunde icke anses

102 tillfredsställande, att polisnämnderna uteslutande skulle utgöras av jurister och kommunala förtroendemän, av vilka inga i egentlig mening kunde sägas hava någon praktisk erfarenhet om polistjänsten eller sitta inne med samma sakkännedom som en polisman i de lägre tjänstegraderna. För polismännen hade det länge varit ett önskemål, att för hela landet likartade bestämmelser angående uniformering och beväpning genomfördes. Föreskrift i sådant avseende borde därför intagas i polisreglementet och bestämmelser om polisnämndernas befattning med utarbetandet av förslag härom utgå. I avseende å befordran av polisman ville förbundet hävda den enskilde polismannens rätt till befordran i vederbörlig tur, så vida ej denna rätt förverkades. Till främjande av en utveckling i dylik riktning föresloges, att polisnämnds yttrande i befordringsärende skulle vara åtföljt av förslag, vilket polischefen vid besluts fattande ej finge frångå utan efter nytt förslag från nämnden. Likartade regler borde gälla utseende av elever till polisskolas befälskurs, där sådan inrättats. Grunderna och villkoren för polispersonalens antagande, befordran och avsked borde för övrigt göras lika för alla städer. Då polischefens rätt att ådöma varning skulle kunna leda till att kravet på en likformig behandling av personalen frånginges eller åtminstone finge sken av att frångås, borde all disciplinär bestraffningsrätt utövas av polisnämnden, roiisPolisföreningen Kamraterna uttalade sig i enahanda riktning som Svenska föreningen polisförbundet beträffande frågorna om polisnämndernas sammansättning och K u?andertm kompetens, varjämte föreningen påkallade upptagandet av bestämmelser om y justUieom- en s. k. förhandlingsordning mellan stadsfullmäktige och polispersonalen vid budsmannen, behandling av de ekonomiska frågorna; en dylik ordning borde innehålla, att en till behandling upptagen fråga skulle komma till avgörande inom rimlig tid och att personalen genom förtroendemän finge deltaga i den förberedande behandlingen under former, som lämnade garanti för att deras synpunkter komme fram till stadsfullmäktiges behandling. Föreningen upplyste tillika, att en minoritet inom densamma uttalat sig för att polisnämnden skulle utgöra befordringsmyndighet. PolisJämväl föreningen för Malmö polismän Kamraten inkom till justitieombudsföreningen m a n n e n med en skrift, vari föreningen i avseende å polisnämndens sammanKamratens s :^tning och kompetens gjorde sig till tolk för likartade synpunkter som de framställning ,

„

... o

..

i

t>J

o

.

a

j

• *••

i

j. j.-n

hos justitie- tva förut omnämnda polissammanslutnmgarna. ijetrananae ae i torslaget till ombuds- polisreglemente upptagna föreskrifterna om disciplinstraff anförde sistnämnda mannen, förening, att extra tjänstgöring med hänsyn till polismännens ändock ansträngande arbete icke borde ifrågakomma samt att det borde stadgas, att ådömt disciplinstraff efter fem års oförvitlig tjänstgöring icke längre skulle verka hindrande för befordran. justitieomMed föranledande av, bland annat, innehållet i ovan refererade skrifter budsmannens ingick justitieombudsmannen den 31 oktober 1919 till Kungl. Maj:t med en framställning framställning i ämnet. Däri framhölls, bland annat, att det syntes vara av 10 1919 ' stor vikt, att ett nytt förslag till allmän polisförfattning med det snaraste förelades riksdagen, och att ett stadgande om polisnämnd, vars införande enligt justitieombudsmannens mening skulle medföra många fördelar, måste bliva en tyngdpunkt i en dylik författning. Det syntes i avseende å polisnämnden önskvärt, att en representant för poliskåren bereddes plats i densamma, och tanken att polisnämnden beträffande befordringsfrågor och uttagning av elever till polisskolas befälskurs skulle äga förslagsrätt hade mycket, som talade för sig. Vissa av de i polissammanslutningarnas skrivelse framlagda förslagen borde vid en förnyad utredning tagas under övervägande. Ifrågasättas kunde, om icke de i reglementsförslaget upptagna bestämmelserna om bestraffningsarterna ej vore av den betydelse, att de borde uppflyttas i polislagen. Vid överarbetning av förslaget till polisreglemente borde, bland annat, iakttagas, att polisman, som uppsades i följd av olämplighet för tjänsten,

103 erkölle uppsägningen skriftligen mod angivande av skälet för hans olämplighet. Justitieombudsmanlien betonade vidare i fråga om polispersonalen på landet angelägenheten av att jämväl för landet komme till stånd en polisförfattning, där lämpliga stadganden till polispersonalens skydd bleve antagna. Den 2 november 1920 inkom justitieombudsmannen till Kungl. Maj: t med Justitieomen förnyad framställning i ämnet, vari lian ytterligare betonade behovet av en budsmannens allmän polisförfattning. framställning 1

/ii 1920.

Svenska polisförbundet har sedermera inkommit till Kungl. Maj:t med två Framstannya framställningar. I den ena, ingiven den 17 januari 1921, föreslog förbun- n i n e a r f r a n det, att frågan om »den egentliga polisförfattningen» skulle skiljas från den oiMörbunekonomiska frågan om vem som skulle bestrida kostnaderna för polisväsendet d c t 1 9 2 i. samt förstnämnda fråga göras till föremål för förslag redan till nämnda års riksdag. I den senare, som ingavs dan 12 december 1921, framlade förbundet utkast till ett statsorganiserat polisväsende under ledning av en central polisöverstyrelse. Landet skulle indelas i polisdistrikt, som i regel skulle bestå av stad, köping eller landsfiskalsdistrikt, men i vissa fall på landet kunna innefatta mindre område än ett landsfiskalsdistrikt. Ledningen av polisväsendet skulle tillkomma jämte vederbörande polischef en polisstyrelse, bestående av polischefen, två till tre av kommunal korporation utsedda ledamöter och en till två representanter för polispersonalen. Polisstyrelsen, vars samtliga beslut borde kunna överklagas hos polisöverstyrelsen, skulle äga att avgiva yttrande och förslag vid tillsättande av stadsfiskal, landsfiskal och poliskommissarie, som vore polischef, att anställa, befordra och bestraffa lägre polispersonal upp till kommissarie, som ej vore polischef, att hos vederbörande göra framställning om anslag för inrättande, underhåll, uppvärmning och belysning av tillräckliga och lämpliga lokaler för ortens polisväsende samt låta inrätta dessa lokaler enligt av polisöverstyrelsen meddelade anvisningar, att till polisöverstju-elsen ingiva förslag å det antal kriminalpolismän av olika grader, som borde finnas i orten, att i övrigt fullgöra de åligganden, som enligt ordningsstadgan för rikets städer ålåge poliskammare, magistrat eller däremot svarande styrelse, att ingiva förslag å det antal ordningspolismän, som borde finnas i orten samt att hos polisöverstyrelsen och ortens beslutande myndighet hemställa om godkännande av »ordningsföreskrifter att av polisen övervakas». För anställande och befordran av polismän borde gemensamma regler gälla. Anställningsreglerna borde innefatta, att den, som ville vinna anställning vid poliskår, skulle dels uppfylla vissa kvalifikationer i avseende å ålder, kroppskonstitution och allmänbildning och dels hava genomgått en särskild poliskonstapelskurs. Ordinarie anställning såsom poliskonstapel borde kunna vinnas först efter ett års provtjänstgöring. För befordran till kriminalkonstapel och befäl skulle krävas, att vederbörande genomgått särskild kurs för den grad, till vilken befordran skulle ske. För att få tillträde till dylik kurs borde aspirant hava tjänstgjort viss tid i den närmast lägre graden, under viss tid icke hava ådömts bestraffning och, vad beträffar befordran till befäl, icke hava uppnått viss ålder. De, som genomgått kurs för en viss grad och däri blivit godkända, skulle i regel äga ovillkorlig rätt till befordran efter tur enligt tjänsteålder. I fråga om de disciplinära bestämmelserna borde gälla, bland annat, att den s. k. olämplighetsparagrafen borde borttagas samt att polischefs rätt att ålägga disciplinär bestraffning borde inskränkas till meddelandet av offentlig tillrättavisning (varning) och disciplinär tjänsteförflyttning. Polispersonalen borde i avlöningsavseende på närmare angivet sätt jämställas med befattningshavare inom kommunikationsverken samt erhålla rätt till pension, kommissarier vid fyllda 60 år och övriga underordnade polismän vid fyllda 55 år.

104 II. Gällande bestämmelser angående personalens antagande, entledigande, disciplinära bestraffning och ställning i övrigt. översikt.

a) Städer med polismästare. De bestämmelser, som gälla angående polispersonalens ställning i de elva av landets största städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Örebro, Eskilstuna, Uppsala, Karlskrona och Lund, i vilka ledningen av polisväsendet handhaves av en särskild polismästare, äro visserligen av ganska skiftande innehåll, vilket erhåller sin förklaring däri, att bestämmelserna tillkommit på helt olika tider samt delvis äro av lokalt ursprung. Men i den mån bestämmelserna äro av sistnämnda art, har givetvis sakens natur verkat därhän, att en viss överensstämmelse kommit till stånd emellan de olika städerna, vartill otvivelaktigt i hög grad bidragit, att de för Stockholm gällande föreskrifterna ofta nog tagits till mönster i de övriga städerna. I fråga om sättet för polismästarens tillsättande kan man urskilja två huvudtyper. Den ena typen består av sådana städer, i vilka polismästaren efter eller utan föregående förslag av stadens röstberättigade invånare eller stadsfullmäktige tillsättes av Kungl. Maj:t. I de städer, som tillhöra den andra typen, ankommer tillsättandet på stadsfullmäktige. Samtliga dessa senare städer höra till dem, i vilka polismästaren icke helt ägnar sig åt polisväsendet utan samtidigt är rådman. Den förra typen är den vanligare, till den senare höra endast Gävle, Eskilstuna och Uppsala. Beträffande tillsättandet av de biträdande tjänstemän, som under namn av polisintendenter äro närmast underordnade polismästarna i Stockholm och Göteborg, förefinnes icke någon enhetlighet. De tillsättas i den förra staden av Kungl. Maj:t och i den senare av Konungens befallnings havande. I Stockholm tillsättes jämväl sekreterare av Kungl. Maj:t. I övrigt kan man säga, att reglerna för tillsättandet av polismästarnas byråpersonal äro enhetliga. I samtliga städer, i vilka dylika befattningshavare finnas, ankommer tillsättandet på magistraten, i Stockholm överståthållarämbetet, som ju i detta avseende kan sägas svara emot magistraten. Vidkommande den övriga polispersonalen råder ock i stort sett enhetlighet, i det att densamma såsom regel tillsättes av polismästaren i eller utom vederbörande poliskammare. Endast beträffande tillsättande av poliskommissarier i Stockholm, Eskilstuna och Uppsala föreligga avvikelser, i det att tillsättandet för närvarande handlägges i Stockholm av överståthållaren samt ankommer i Eskilstuna på den kollegiala poliskammaren och i Uppsala på magistraten. Särskilda kompetensvillkor för anställning vid poliskår finnas fastställda endast i de tre största städerna samt Örebro. På denna punkt hava föreskrifterna för Stockholm fått tjäna såsom förebild för de andra städerna, vilket medfört, att reglerna i väsentliga delar överensstämma. De innefatta sålunda alla krav på minimilängd, på minimi- och maximiålder vid första antagandet, på oklanderlig kroppskonstitution, på omdömesförmåga, karaktär och väl vitsordad föregående vandel ävensom på viss allmänbildning. I sistnämnda avseende kräves överallt underofficersutbildning eller på annat sätt förvärvat, däremot svarande kunskapsmått. Jämväl i de städer, i vilka särskilda kompetensregler för anställning vid poliskåren icke finnas fastställda, har man så till vida i praxis uppnått en viss enhetlighet, som man i regel uppställer fordran på samma allmänbildning som i de fyra förstnämnda städerna. För befordran till ordinarie konstapel eller befäl finnas i allmänhet icke några mera detaljerade regler; de vanliga grunderna för befordran, skicklighet och tjänsteålder, bliva här normerande. Tendenser till' en mera ingående

105 reglering även på denna punkt saknas dock icke; sålunda krävas på sina håll viss tids tjänstgöring, särskild polisskoleutbildning samt, vid befordran till befäl jämväl utom kriminal-(detektiv-)avdelning, tjänstgöring vid sådan. Den disciplinära bestraffningsmyndigheten utövas i ifrågavarande städer i allmänhet av den myndighet, som äger tillsätta vederbörande polisman. Berörda myndighet tillkommer sålunda polismästaren i alla städer utom Uppsala, där bestraffningsrätten på visst sätt är uppdelad emellan magistraten och polismästaren, samt, i fråga om poliskommissarier, Stockholm, varest den disciplinära bestraffningsrätten över sistnämnda befattningshavare utövas av överståthållaren. Vid smärre förseelser kan det vanligen bero vid varning av närmaste förman. Såsom disciplinära straffarter tillämpas tillrättavisning, varning, extra tjänstgöring, löneavdrag, suspension med eller utan tjänstgöring, nedfiyttning i lön eller tjänstegrad samt avsättning. Framhållas bör i detta sammanhang, att åläggande av extra tjänstgöring med hänsyn till polistjänstens krävande art på sina håll befunnits mindre lämpligt och att i följd därav denna strafform icke användes i vissa städer, där den enligt gällande reglemente kan åläggas. Från avsättning såsom disciplinär bestraffning och alltså tillämplig blott, då vederbörande gjort sig skyldig till bestämd förseelse, är att skilja avskedande på grund av allmän olämplighet för tjänsten eller, såsom det på sina håll heter, på grund av att polischefen förlorat förtroendet för den ifrågavarande polismannen. Katt att på nämnda grund skilja polisman från tjänsten förefinnes i samtliga här ifrågavarande städer utom Uppsala. Befogenhet att besluta om avskedande tillkommer samma myndighet, som äger tillsätta den polisman, varom, fråga är. Då polisman avskedas av nu berörda anledning, äger han i regel åtnjuta viss tids uppsägning eller rätt till lön för motsvarande tid. Frånsett de fall, då polisman avsattes i följd av begången förseelse eller avskedas på grund av olämplighet — i båda fallen kan klagan över beslut, varigenom polismannen entledigas, föras i vanlig ordning hos Konungens befallningshavande och därefter i förra fallet i regeringsrätten, i det senare hos Kungl. Maj.t i statsrådet — kan polisman i nu omförmälda städer icke mot sin vilja tvingas att avgå annat än av åldersskäl. Vill polisman själv lämna tjänsten, måste han på sina håll underkasta sig viss uppsägningstid. De närmare bestämmelser, som gälla i de olika polismästarstäderna (här nedan upptagna efter storleken), äro följande: * Polismästaren i Stockholm är förtroendeämbetsman. Han utnänmes efter Stockholm. anmälan av överståthållaren. Jämväl polisintendenterna och polisassessorerna utnämnas av Kungl. Maj:t efter dylik anmälan. Sekreterarna tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av överståthållaren. Notarier, kanslister, räkenskapsförare, kassakontrollant, magasinsförvaltare och poliskommissarier tillsättas av överståthållaren, polispersonalen i övrigt av polismästaren. Kommissarie har att avgiva förslag till befordran bland den honom underlydande personalen. # e n egentliga polispersonalen tillsattes tills vidare. Till innehavare av befattning må, där fråga ej är om befordran eller förflyttning från befattning till annan, ej utan medgivande av Stockholms stads tjänstenämnd förordnas den, som innehar sådan levnadsålder, att han vid uppnåendet av den ålder, vid vilken innehavaren av befattning är skyldig att avgå från densamma, icke kan hava nått det antal tjänsteår, som medför rätt till hel pension (K. Instr. för överståthållarämbetet den 1 december 1832, §§ 2, 33, 41 med senare ändringar, K. Instr. för polismästaren den 20 maj 1868, § 2, överståthållarämbetets prot. den 5 maj 1885, allmänna villkor och bestämmelser för tillämpning av lönestaten för polispersonalen, av stadsfullmäktige antagna den 10 juni 1912, p. 1,

IOC»

överståthållarämbetets nstr. för polispersonalen, § 4, tjänstereglemente för polispersonalen, antaget av stadsfullmäktige den 15 juni 1921). Särskilda Icompetensvillhor för anställning vid poliskåren ävensom bestämmelser rörande provtjänstgöring fastställas av översta thållarämbetet efter tjänstenämndens hörande. För befattningshavare vid poliskåren, till vilka jämväl poliskommissarierna hänföras, gälla följande den 18 november 1920 av överståthållarämbetet, efter stadsfullmäktiges hörande, fastställda kompetensvillkor. För att antagas till extra konstapel erfordras att vara minst 175 centimeter läng utan skodon; att hava fyllt 22, men ej 28 år; att hava gott omdöme och lugnt sinnelag, att iakttaga städat uppförande samt att vara pålitlig i sina uppgifter; att hava god hälsa, stark kroppsbyggnad och gott utseende samt att vara fri från lyten och kroppsfel (såsom hinderliga fel räknas bland andra dåliga tänder, åderbråck, plattfot, stark fotsvett); att vara nykter, icke vara ådömd påföljd, som i 2 kap. 19 § strafflagen omförmäles, och från till äventyrs förut innehavda befattningar hava goda intyg och rekommendationer; att vara ogift, dock att, där särskilda förhållanden föreligga, även gift man må kunna antagas; att hava fullgjort i värnpliktslagen anbefalld minst en repetitionsövning; att, därest sökanden är eller varit fast anställd vid krigsmakten, hava genomgått i vederbörande reglementen stadgade skolor och kurser för befordran till furir eller underofficerskorpral eller, därest sökanden icke har eller haft anställning vid krigsmakten, hava genomgått minst 4 klasser i allmänt läroverk eller 4 kurser i folkskolans högre avdelning eller minst ettårig kurs i Stockholms borgarskolas handelslinje med början i klass I eller minst klasserna I och I I i samma skolas realskolelinje eller ock efter obligatorisk folkskoleundervisning hava under minst 6 månader bevistat folkhögskola eller annan motsvarande bildningsanstalt eller slutligen hava på annat sätt förvärvat för polistjänsten erforderlig allmänbildning. Ordinarie konstapel skall minst sex månader hava tjänstgjort såsom extra konstapel vid Stockholms poliskår och därunder visat nit och duglighet för tjänsten samt iakttagit ett hedrande uppförande ävensom vid kårens polisskola hava avlagt konstapelsexamen med minst huvudbetyget godkänd. För att antagas till kvinnligt polisbiträde erfordras att hava fyllt 25, men ej 30 år; att hava genomgått högre läroverk med normalskolekompetens samt en av Svenska fattigvårdsförbundet anordnad kurs för praktisk och teoretisk utbildning av föreståndarinnor vid fattigvårdsanstalter och barnhem eller annan därmed jämställd eller högre social kurs eller ock att vara utexaminerad sjuksköterska med tvåårig utbildning och hava i kurs av nyss angivet slag erhållit undervisning i den del av ämnena, som ej ingå i sjuksköterskekursen; att i tillämpliga delar uppfylla de för extra konstapel gällande kompetensvillkor, som ej angå längd, ålder eller kunskaper; samt att hava minst sex månader tjänstgjort på förordnande eller såsom extra vid Stockholms poliskår och därunder visat nit och duglighet i tjänsten samt iakttagit ett hedrande uppförande. Vid befordran fordras av vederbörande att vara ordinarie befattningshavare inom närmast lägre grad vid kåren; att, där fråga är om utnämning till överkonstapel vid ordningspolisen eller kommissarie därstädes, hava tjänstgjort i förra fallet minst ett år vid kriminalavdelningen och i det senare som ordinarie överkonstapel ej blott vid ordningspolisen utan jämväl vid kriminalavdelningen; att hava visat nit och skicklighet i innehavd tjänsteställning, så ock ett hedrande uppförande och lämplighet i övrigt för sådan tjänst, som den, vilken skall besättas; att vid kårens polisskola hava avlagt befälsexamen med huvudbetyget med beröm godkänd, dock att endast huvudbetyget godkänd erfordras, därest befattningshavaren i tjänsten visat synnerlig lämplighet för befordran, samt att villkoret att hava avlagt befälsexamen vid polisskolan icke gäller vid befordran till kommissarie för den, som befordrats till överkonstapel, innan polisskolan inrättades.

107 Enligt dessa stadganden sker således befordran inom kåren utan avseende å annan utbildning än den, som meddelas inom densamma. I praxis kan emellertid uppenbarligen beredas tillfälle att låta även annan utbildning utöva inflytande. Av den vid kåren anställda personalen hava för närvarande två kommissarier avlagt studentexamen, medan däremot ingen avlagt juridisk examen. Enligt nyssnämnda stadganden förutsattes för befordran till. konstapel och till befäl att hava vid kårens polisskola avlagt för den förra befattningen konstapelsexamen och för befäl befälsexamen. Bestämmelserna angående polisskolan innefattas i det av överståthållarämbetet den 23 december 1920 fastställda reglementet. ] ) Avsked från befattning meddelas av samma myndighet, som äger att tillsätta befattningshavaren (K. Instr. för överståthållarämbetet, § 61, överståthållarämbetets prot. den 5 maj 1885). I fråga om disciplinär bestraffning gäller, att räkenskapsföraren, notarier och kanslister, kassakontrollant och magasinsförvaltare kunna av överståthållaren få varning sig tilldelad eller dömas till böter, svarande mot högst en månads avlöning eller mistning av tjänsten under högst tre månader. Polisoch vaktbetjänte må ock, då begången felaktighet är av beskaffenhet, att överståthållaren finner sig icke vidare kunna hava förtroende för dem, från befattningen alldeles skiljas. Beträffande poliskårens personal utövas den disciplinära bestraffningsrätten av överståthållaren endast, då det är fråga om att döma någon av poliskommissarierna till avsättning (dessa äro såsom ovan nämnts tillsatta av överståthållaren). I övrigt tillkommer den disciplinära bestraffningsrätten polismästaren, allenast med det undantag, att vederbörande polisintendent äger tilldela honom underlydande personal varning för mindre förseelser (K. Instr. för överståthållarämbetet, § 62, överståthållarämbetets prot. den 5 maj 1885). Huvudbestämmelserna angående poliskårens disciplinära bestraffning meddelas i instruktionen för polispersonalen, §§ 11, 18 och 19, som innehålla följande. »Polisman kan avskedas ej mindre på egen ansökan, vilken dock för att vara berättigad till bifall, bör till polismästaren ingivas minst en månad innan polisman vill träda ur tjänsten, än ock när som helst såsom påföljd av grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då överståthållarämbetet finner polisman vara för tjänsten olämplig, och för honom förlorat förtroendet. Då polisman utan att hava begått bestämd förseelse eller fel, som bör med avsked bestraffas, endast på grund av mindre lämplighet för tjänsten avskedas, äger han tillgodonjuta en månads uppsägningstid eller utbekomma däremot svarande lön. Lämnar polisman tjänsten utan erhållet avsked, har han förbrutit vad möjligen kan vara av hans lön innestående och vare därjämte underkastad ansvar enligt lag. För försummelse eller fel i tjänsten, såvida de icke finnas vara av den beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelse i allmän lag eller författning böra tillämpas, bestraffas polisman med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedfiyttning i lön och tjänstegrad och avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av vederbörande närmaste förman, men övriga bestraffningar må endast av polismästaren eller i vissa fall av överståthållaren ådömas. Söker polisman med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver han veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas.» ') Se ovan s. 76.

10S Dessutom äro särskilda löneavdrag stadgade för konstaplarna, om de försumma inspektions-, patrullerings- eller vaktpass. Eldigt vad som meddelats från överståthållarämbetet användes numera icke åläggande av extra tjänstgöring såsom bestraffning, därför att denna straffart, med hänsyn till den ordinarie tjänstens ansträngande beskaffenhet, anses olämplig. Vid suspension utan tjänstgöringsskyldighet är polisman förlustig såväl lön som tjänstgöringspenningar och arvode. Vid suspension med tjänstgöringsskyldighet avdrages endast lön och arvode (order den 31 januari 1900). Göteborg.

Polismästaren i Göteborg tillsättes i samma ordning som borgmästare. Efter omröstning bland de i kommunen röstberättigade uppsätter magistraten de tre, som erhållit högsta röstetalet, på förslag, till befattningen, varefter Kungl. Maj:t utnämner en av de sålunda föreslagna (K. Instr. för polismästaren den 12 oktober 1883, § 1, valordning, av magistraten fastställd den 27 januari 1889). _ Polisintendenterna tillsättas av Konungens befallningshavande (särskilda K. Instr. för polisintendenterna den 13 december 1918). Polispersonalen i övrigt tillsattes av poliskammaren efter förslag, såvitt fråga är om överkonstaplar eller konstaplar, av kommissarierna (K. F. den 19 augusti 1807, kap. I, § 5, instruktion för polispersonalen, utfärdad av poliskammaren den 1 mars 1884, 2 kap. § 4), och samma myndighet har att meddela sistnämnda personal avsked. I fråga om JcompetensvUlkor gälla i huvudsak enahanda regler som i Stockholm. De huvudsakliga olikheterna äro, att antagningsåldern för extra konstapel är 21 till och med 26 år, att ingen hänsyn tages till, om aspirant till extra konstapelsplats är gift eller icke, samt att särskilda föreskrifter om viss tjänstetid eller examen såsom förutsättning för befordran icke finnas meddelade. Enligt äldre bestämmelser gälla därjämte, att »polisgevaldiger och uppsyningsmän skola vara kända för nykterhet, trovärdighet och skicklighet» (K. E. den 19 augusti 1807, kap. 1, § 5). I fråga om disciplinär bestraffning stadgas i sistnämnda författningsrum att »om under tjänsteutövning ett motsatt förhållande uppdagas, äger poliskammaren den brottslige med suspension och lönens förlust på viss tid anse eller ock ifrån tjänsten utan vidare omgång avsätta». I 1 kap. § 18 av instruktionen för polispersonalen, vilken även gäller poliskommissarierna, föreskrives, att polisman kan avskedas när som helst såsom påföljd för grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då polisstyrelsen finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Då polisman utan att hava begått bestämd förseelse eller fel, som bör med avsked bestraffas, endast på grund av mindre lämplighet för tjänsten avskedas, äger han tillgodonjuta en månads uppsägningstid eller utbekomma däremot svarande avlöning. I 1 kap. § 19 av samma instruktion stadgas, att polisman för försummelse eller fel i tjänsten, såvida de icke finnas vara av den beskaffenhet, att jämväl ansvar enligt allmän lag eller författning bör tillämpas, straffas med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedflyttning i lön och tjänstegrad samt avsättning.

Malmö.

I Malmö tillsättes polismästaren sålunda, att stadsfullmäktige på förslag till befattningen uppföra tre personer, bland vilka Kungl. Maj:t utnämner en. Polissekreteraren tillsättes av magistraten efter förslag av poliskammaren (d. v. s. polismästaren). Polisbetjäningen antages av poliskammaren (polismästaren) på en månads uppsägning, vilket gäller även med avseende å poliskommissarierna (K. St. angående polisverket den 21 oktober 1910). Särskilda Icompetensvillkor äro föreskrivna allenast för att antagas till extra konstapel. Be-

109 stämmelserna, som äro utfärdade av polismästaren, överensstämma sakligt med de för Stockholm gällande, dock skall vederbörandes kroppslängd vara minst 176 cm. Vid befordran tages hänsyn endast till duglighet och lämplighet. Beträffande disciplinär bestraffning bestämmes i nyssnämnda stadga, att polismästaren för fel i tjänsten, därest den felande anses böra bibehållas i tjänsten, äger meddela polisbetjänt varning eller suspension på högst en månad med förlust av lön och tjänstgöringsarvode efter förseelsens beskaffenhet. I en den 1 november 1897 av polismästaren utfärdad instruktion för polispersonalen stadgas i 1 kap. § 18 angående avsked, att polisman kan avskedas när som helst såsom påföljd för grövre eller upprepade fel eller förseelser i tjänsten eller då polismästaren finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet, i sistnämnda fall dock först efter en månads uppsägning. Tillika stadgas, att, om polisman med osanna uppgifter och förklaringar söker vilseleda förman eller avgiver veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas ävensom förfallen till det ansvar, lag i särskilt fall stadgar. Beträffande disciplinär bestraffning fastställas i 1897 års instruktion 1 kap. § 19 följande straffarter, nämligen tillrättavisning eller varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedflyttning i lön eller tjänstegrad samt avsättning, varjämte föreskrives, att, om förseelse är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid tillrättavisning av närmaste förman, men övriga bestraffningar må endast av polismästaren ådömas. Ehuru sålunda instruktionen i viss mån synes strida emot innehållet i ovan åberopade kungl. stadga, anses enligt erhållna upplysningar instruktionen alltjämt vara i dess helhet gällande. I Norrköping tillsättes polismästare sålunda, att stadsfullmäktige å förslag Norrköping. till befattningen uppföra tre personer, bland vilka Kungl. Majt utnämner en. Polisnotarien utses av magistraten efter förslag av polismästaren, som jämväl äger att vid tillsättningen deltaga i beslutet. Poliskommissarierna och den övriga personalen förordnas av poliskammaren, vari polismästaren ensam har beslutanderätt (K. Br. den 6 mars 1874). Angående kompetensviUkor finnes ingen annan bestämmelse än i 1825 års ovannämnda K. Br.'), § 5, där det heter, att polisgevaldiger och uppsyningsmän skola vara kända för skicklighet, trovärdighet och nykterhet. Enligt praxis fordras emellertid för inträde i poliskåren underofficersexamen eller därmed jämförlig examen; för befordran till överkonstapel fordras utbildning vid detektivavdelningen. I fråga om bestraffning innehåller nyssnämnda paragraf föreskrift om att, om under tjänsteutövning skulle uppdagas, att någon icke visar skicklighet, trovärdighet eller nykterhet, eller om någon begår fel eller försummelse i tjänsten, den brottslige domes till suspension eller lönens förlust på viss tid eller ock från tjänsten utan vidare omgång avsattes. I den av poliskammaren utfärdade instruktionen för polispersonalen den 2 januari 1877 meddelas i 1 kap., §§ 18 och 11, samma bestämmelser angående avskedande, som äro meddelade i motsvarande paragrafer i den något äldre instruktionen för polispersonalen i Eskilstuna, allenast med den olikhet, att i Norrköping uppsägningstiden är begränsad till en månad. Såsom disciplinära straffarter föreskrivas i 1 kap. § 19 varning, suspension, degradering och avsättning. Om förseelse är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av närmaste förman, men övriga bestraffningar må endast ådömas av poliskammaren. Såsom närmaste förman torde även överkonstapel och inspektionskonstapel vara avsedd (§ 11 i dess lvdelse enligt beslut den 20 februari 1912). l

) So ovan s. 64

no Hälsingborg.

I Hälsingborg tillsättes polismästaren, vilken tillika är rådman och ledamot av magistraten, på det sätt, att stadsfullmäktige på förslag till befattningen uppföra tre personer, bland vilka Kungl. Maj:t utser en. Polisnotarien utses av magistraten efter förslag av polismästaren (K. St. för rådstuvurätten och magistraten den 29 december 1912, § 3). Polispersonalen i övrigt ocli således även poliskommissarierna antaga* av polismästaren med två månaders uppsägning (instruktion för polispersonalen, utfärdad den 29 januari 1889 av magistraten 1 kap., § 2). För anställning fordras ett kunskapsmått, som minst svarar mot avlagd underofficersexamen. Ordinarie konstapel måste inför polismästaren avlägga en särskild examen i lag- och författningskunskap. Befordringsgrunderna äro duglighet och intresse för tjänsten; för befordran till de högre befälsgraderna fordras därjämte en längre tids väl vitsordad tjänstgöring inom detektivavdelningen. Beträffande avsked stadgas i nämnda instruktion, 1 kap., § 18, att polisman kan när som helst avskedas såsom påföljd för grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då polismästaren finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet, i sistnämnda fall dock först efter två månaders uppsägning. I fråga om osanna uppgifter eller veterligen falsk och osann rapport finnes i 1 kap. 11 § samma stadgande som det i instruktionen för Malmö meddelade. Beträffande disciplinär bestraffning föreskrives i 1 kap., § 19, av samma instruktion, att för försummelse eller fel i tjänsten, de där icke finnas vara av beskaffenhet, att jämväl ansvarsbestämmelser enligt allmän lag eller författning kunna eller böra å dem tillämpas, bestraffas polisman med tillrättavisning och varning, skärpt tjänstgöring, tjänstgöring med löneavdrag, suspension från tjänst och lön, nedrlyttning i lön och tjänstegrad samt avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av närmaste förman, men övriga bestraffningar må endast ådömas av polismästaren.

Gävle.

I Gävle väljes polismästaren, såsom tillika rådman, av stadsfullmäktige (K. Br. den 22 november 1889). Beträffande tillsättning av övriga befattningshavare äro några särskilda stadganden icke meddelade. Dessa befattningshavare (även poliskommissarierna) utses av polismästaren på grund av hans allmänna myndighet att utöva ledning och inseende över polisväsendet. Enligt praxis fordras för att antagas till konstapel underofficersexamen eller motsvarande civil examen. Vid befordran inhämtas yttrande av vederbörande kommissarie; befordringsgrunderna äro skicklighet och tjänsteålder. Beträffande avsked föreskrives i instruktionen för polispersonalen, kap. I, § 16, att polisman kan avskedas till följd av grövre och upprepade förseelser i tjänsten eller då polischefen finner honom vara olämplig för tjänsten. I övrigt är angående disciplinär bestraffning stadgat i samma instruktion, kap. I, § 17, att bestraffning för försummelse eller fel i tjänsten, såvida felet icke befinnes vara av den beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelse i allmän lag eller författningbör tillämpas, utgöres av varning, nedflyttning i lägre lönegrad, degradering eller avsättning. Dessa paragrafer gälla jämväl med avseende på poliskommissarie. Polischefen, det vill säga polismästaren, är den myndighet, som äger tilldela disciplinär bestraffning.

Örebro.

I Örebro tillsättes polismästaren, vilken tillika är ledamot av magistraten, sålunda, att stadsfullmäktige å förslag till befattningen uppföra tre personer,

Ill bland vilka, efter det Konungens befallningshavande avgivit yttrande angående de föreslagnas lämplighet för tjänsten, en utnämnes av Kungl. Maj:t (K. Br. angående förändrad organisation av rådstuvurätten och magistraten den 13 februari 1920). Polispersonalens befattningshavare i övrigt antagas av poliskammaren tills vidare och så länge, de åtnjuta poliskammarens förtroende. På poliskammarens prövning beror, om ledig befattning skall kungöras till ansökan eller icke. Kompetensvillkoren, vilka bestämts av poliskammaren, överensstämma i huvudsak med de för Stockholm gällande; beträffande kroppslängd fordras dock endast 174 cm. och i fråga om ålder, att aspirant är minst 21 och högst 25 år. Ordinarie konstapel måste hava tjänstgjort såsom extra konstapel i minst ett år. Befäl måste hava vid någon polisskola avlagt godkänd befälsexamen. Befordringsgrunderna äro i övrigt visad nit och skicklighet, hedrande Arandel och lämplighet för den tjänst, varom fråga är. Poliskonstapel kan avskedas, när helst poliskammaren finner fel eller försummelse i tjänsten eller olämplighet för befattningen sådant föranleda. Yid avsked endast på grund av mindre lämplighet äger han dock åtnjuta en månads uppsägningstid. Söker polisman med osanna uppgifter eller förklaringar missleda förman eller avgiver han veterligen falsk eller osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. För fel eller försummelse i tjänsten bestraffas poliskonstapel med varning, suspension eller avsättning. Vem bestraffningsmyndigheten tillkommer, är icke angivet, men enligt uppgift utövas densamma av poliskammaren (stadga för polisens ordnande samt instruktion för polispersonalen, utfärdade av magistraten den IG november 1891). I Eskilstuna väljes polismästaren, som tillika är rådman, av stadsfullmäktige, Eskilstuna varefter fullmakt för honom utfärdas av Konungens befallningshavande. Poliskommissarien antages och avskedas av poliskammaren. Den övriga polispersonalen antages av polismästaren (reglemente för Eskilstuna stad, fastställt av Kungl. Majtt den 9 april 1920, §§ 2, 3, 19). Särskilda bestämmelser angående IcompetensviWcor finnas icke; enligt praxis undergå extra konstaplar för att kunna antagas till ordinarie prövning i instruktioner och författningar inför polismästaren. Undervisning i berörda ämnen meddelas av poliskommissarien. Beträffande avsked stadgas i en av poliskammaren den 9 oktober 1875 utfärdad instruktion för polispersonalen, 1 kap., § 18, att polisman kan avskedas när som helst såsom påföljd för grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då polismästaren finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Då polisman, utan att hava begått bestämd förseelse eller fel, söm bör med avsked bestraffas, endast på grund av mindre lämplighet för tjänsten avskedas, äger han tillgodonjuta två månaders uppsägningstid eller utbekomma däremot svarande lön. Ett specialfall behandlas i § 11 i samma kapitel, där det stadgas, att, om polisman söker med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver han veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas ävensom förfallen till det ansvar, lag i särskilt fall stadgar. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i L kap., § 19, att för försummelser eller fel i tjänsten, såvida de icke finnas vara av den beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelser i allmän lag eller författning böra tillämpas, bestraffas polisman med tillrättavisning eller varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, därvid lönemistning under suspensionstiden alltid äger rum, nedflyttning i tjänstegrad eller avsättning. Enligt vad som meddelats har straffet åläggande av extra tjänstgöring råkat ur tillämpning.

112 I 2 kap., 5 § stadgas särskilt, att, om konstapel, under det han är i tjänstgöring, avlägsnar sig ur distriktet eller besöker något näringsställe eller om konstapel icke ordentligen anmäler sig å vaktkontoret före tjänstgöringens mottagande ocli då den är slut eller icke i rätt tid mottager sin tjänstgöring, straffas han första gången med varning, andra gängen med löneavdrag, 2 kronor, tredje gången med löneavdrag, 10 kronor, och fjärde gången med 25 kronors löneavdrag eller avsättning. I fråga om vilken myndighet, som bestraffningsrätten tillkommer, föreskrives i 1 kap. 19 §, att om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av närmaste förman, men övriga bestraffningar må endast ådömas av polismästaren. Med närmaste förman torde här förstås även överkonstapel (1 kap. 11 §). I 1920 års reglemente, § 20, synes vara förutsatt, att ny instruktion för polispersonalen skall utfärdas. Såvitt meddelats, har emellertid detta ännu icke skett. Uppsala.

I Uppsala är polismästaren, såsom förut nämnts, tillika rådman och ledamot av stadens magistrat och tillsättes genom val av stadsfullmäktige, varefter fullmakt för den valde utfärdas av Konungens befallmngshavande. Poliskommissarien tillsattes av magistraten medelst skriftligt förordnande, polispersonalen i övrigt av polismästaren i enahanda form. Bestämmelser angående hunpetensvillkor finnas icke; i praxis sker befordran från lägre till högre grad med beaktande av vederbörandes skicklighet och tjänsteålder. Beträffande extrakonstapel är särskilt stadgat, att den, som tjänstgjort minst tre år, likställes i avseende å skiljande ur tjänsten med ordinarie konstapel (reglemente för poliskåren, fastställt av Konungens befallningshavande den 14 oktober 1910). Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i nyssnämnda reglemente följande: §22. Överskrider poliskommissarien sin befogenhet eller åsidosätter han vad honom åligger enligt allmän lag och författning eller detta reglemente eller särskilt meddelad instruktion och order, och är icke fråga om sådan gärning, att åtal vid laga domstol finnes böra äga rum, må han straffas med varning eller suspension eller i svårare fall från tjänsten avskedas. Bestraffningsrätten utövas av magistraten; ägande likväl polismästaren, där han så prövar nödigt, försätta poliskommissarien ur tjänstgöring, intill dess magistraten i anledning av polismästarens om förhållandet ofördröjligen gjorda anmälan i ärendet beslutat. § 23. Gör annan polisman sig skyldig till förseelse, som i nästföregående § är sagt, må han straffas med: varning; extra tjänstgöring (minst 1, högst 4 straffpass); mistning av lön, högst för 1/2 månad; förlust av tjänst och lön under högst två månader; nectnyttning i lägre tjänstegrad; eller avsättning. Bestraffningsrätten utövas av polismästaren, dock att avsättning av ordinarie polisman eller extra konstapel, som tjänstgjort minst tre år, endast må avdömas av magistraten efter förutgången anmälan av polismästaren. § 24. Angives någon av polisunderbefälet eller polismanskapet för straffbar gärning eller annan förseelse, må han, där så nödigt prövas, av polismästaren avstängas från tjänstgöring, intill dess slutligen blivit över honom dömt eller annorlunda förordnats.

113 Polisman, som beträtts med straffbar gärning eller svårare förseelse i tjänsten, må jämväl av annan förman tillsvidare avstängas från tjänstgöring; anmäle dock förmannen sin åtgärd snarast möjligt hos polismästaren. Polisman, som försatts ur tjänstgöring, äger rätt påkalla, att lians förseelse, så snart ske kan, underställes vederbörlig prövning. §25. Bestraffning, jämlikt 22 och 23 §§, må ej polisman åläggas, med mindre förhör i ärendet med honom hållits. Underlåter den, som kallats att svara vid sådant förhör, att därvid inställa sig, eller har någon, å vilken skriftlig kallelse till svaromål vid sådant förhör utfärdats, icke kunnat inom tre dagar med kallelse anträffas, må dock utan hinder av hans frånvaro ärendet prövas på förhan den varande skäl. Vid handläggning av ärende, som nu är sagt, skall föras protokoll, däri slutliga beslutet jämte skälen därtill antecknas. Beträffande avsked på grund av olämplighet innehålla de nu gällande bestämmelserna ingen föreskrift. I en den 15 januari 1875 av polismästaren utfärdad instruktion för polispersonalen stadgades, att, om polisman söker med osanna uppgifter och förklaringar förleda förman eller avgiver han veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas, ävensom förfallen till det ansvar, som lag i särskilda fall stadgar. Någon dylik föreskrift har icke bibehållits i nu gällande reglemente av 1910. I Karlskrona tillsättes polismästaren sålunda, att stadsfullmäktige å förslag Karlskrona. till befattningen uppföra tre personer, bland vilka, efter det Konungens befallningshavande avgivit yttrande angående de föreslagnas lämplighet, en utnämnes av Kungl. Maj: t (K. Br. den 31 augusti 1906). Polispersonalen i övrigt, med undantag av stadsfiskalen, anställes och entledigas av poliskammaren (d. v. s. polismästaren). Helst antagas f. d. militärer, som avlagt minst korpralsexamen. Befordran sker från grad till annan. Överkonstapel måste hava under någon tid tjänstgjort vid detektivavdelningen. I övrigt är skicklighet enda befordringsgrunden. Beträffande bestraffning och avskedande stadgas i ett av Konungens befallningshavande den 9 juli 1892 fastställt reglemente för polisen, § 7, att för fel eller försummelser i tjänsten, vilka icke anses vara av beskaffenhet att de böra till åtal vid allmän domstol föranleda, kunna de av poliskammaren anställda polismännen av poliskammaren straffas med varning, extra tjänstgöring, mistning av lön eller arvode för viss tid, högst en månad, eller avsked, allt efter felets eller försummelsens beskaffenhet. Pinnes sådan polisman mindre lämplig för tjänsten utan att han gjort sig skyldig till fel eller försummelse, som ensamt för sig till avsked föranleder, äger han åtnjuta en månads uppsägning, innan han från tjänsten skiljes. I en av Konungens befallningshavande den 9 januari 1873 fastställd instruktion för polisen, 1 kap., 9 §, meddelas samma bestämmelse för fall av osanna uppgifter eller veterligen falsk och osann rapport, som den enligt instruktionen för personalen i Malmö för dylika fall gällande. I Lund väljes polismästaren, som tillika är magistratsrådman, av stadsfullmäktige (K. Skr. den 25 februari 1921). Då polismästarbefattningen i Lund inrättats först från och med den 1 april 1921, hava de i följd av polismästartjänstens tillkomst nödvändiga ändringarna i de beträffande polisorganisationen gällande bestämmelserna ännu ej medhunnits. Sålunda gäller fortfarande 1641 22

8 Lund.

114 en av Konungens befallningshavande den 9 februari 1874 fastställd stadga med däri den 17 juli 1876 fastställda ändringar samt en av Konungens befallningshavande den 23 juni 1874 fastställd instruktion för polispersonalen. Polispersonalen antagcs av magistraten på förslag av borgmästaren med eller utan de lediga befattningarnas kungörande till ansökan. Personalen anställes i allmänhet på en månads ömsesidig uppsägning. Enligt beslut av stadsfullmäktige den 21 maj 1920 skall dock tiden för uppsägning av ordinarie polisman vara tre månader. Detta beslut, som innefattar ändring i stadgan, synes dock icke hava blivit underställt Konungens befallningshavandes fastställelse. Såsom kompetensviWcor för anställning vid polisen fordras att vara välfrejdad, förete nöjaktigt bevis om föregående oförvitlig vandel samt av magistraten prövas äga de personliga egenskaper och den insikt, som göra personen i fråga fullt lämplig och skicklig till den ifrågasatta befattningen. Poliskommissarien bör icke allenast vara förtrogen med alla delar av polistjänstgöringen, utan även besitta förmåga att föra befäl samt expeditionsvana. Särskilt avseende skall därjämte, liksom vid befordran till överkonstapel, fästas vid erfarenhet och urskillning, ådagalagda under väl vitsordad polistjänst. Vid ledighet inom de högre graderna bör underordnad polisman företrädesvis komma i fråga, då han genom nit och välförhållande gjort sig därav förtjänt samt besitter de för befattningen erforderliga egenskaperna. Beträffande befordran bland den kommissarien underlydande personalen avgiver denne förslag. Från och med 1911 gälla enligt stadsfullmäktiges beslut följande grunder för antagande av konstaplar. Ny konstapel antages endast såsom extra och på försök under två år, med rätt för magistraten att entlediga honom efter en månads uppsägning och att genast försätta honom ur tjänstgöring, därest han icke befinnes lämplig för polistjänst. Inom två år från första anställningen skall extra konstapel undergå särskild prövning, huruvida han inhämtat de för anställning såsom ordinarie konstapel nödiga kunskaperna. Brister han däri, måste han i regel lämna polistjänsten. Godkännes han vid prövning och har han under tjänstgöring visat sig lämplig, äger magistraten antaga honom till ordinarie från och med nästa års ingång. Avsked meddelas av magistraten. Enligt § 5 i stadgan skall polisman, såsom förut nämnts, i allmänhet anställas på en månads ömsesidig uppsägning med det förbehåll, att, vilken grad han än tillhör, kan han, om han gör sig skyldig till brott, fel, upprepade försummelser i tjänsten eller oordentlighet i levernet, på anmälan av polischefen genast av magistraten skiljas från sin tjänst med tillhörande förmåner. Härifrån avviker emellertid i viss mån instruktionen § 18, vari stadgas, att polisman kan avskedas när som helst såsom påföljd av grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då polisstyrelsen rinner honom vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet, i sistnämnda fall dock först efter en månads uppsägning. Såsom särskild orsak till otjänlighet för polistjänsten omnämnes, att polisman söker förleda förman med osanna uppgifter eller förklaringar eller avgiver veterligen falsk och osann rapport. Vid behandlingen den 21 maj 1920 i stadsfullmäktige av frågan om uppsägningstid uttalades av såväl magistraten som stadsfullmäktige,, att stadgebestämmelsen skulle vara den gällande i avseende å uppsägning. Beträffande disciplinär bestraffning föreskrives i stadgan, att lämpliga påföljder av varning, skärpt tjänstgöring eller suspension från tjänst och lön på viss tid må stadgas. Instruktionen upptager straffarterna tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedflyttning i lön och tjänstegrad samt avsättning. Avsättning må endast ådömas av magistraten på anmälan av borgmästaren, övriga bestraffnirgar ådömas av denne, dock att, om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, det må kunna bero vid varning av närmaste förman. Alla fel och försummelser, som anmärkas, böra emellertid av underbefälet anmälas hos borgmästaren.

115 b) Städer u t a n polismästare, men med magistrat. I de städer, där magistrat, men icke polismästare finnes, är polispersonålens ställning, liksom i polismästarstäderna, rätt växlande. Det ursprungliga torde väl här överallt hava varit, att personalen anställts och entledigats av magistraten, som vid polismans anställande icke varit bunden av några särskilda normer, samt att den disciplinära bestraffningsrätten ävensom befogenhet att avskeda polisman på grund av olämplighet tillkommit magistraten. Denna anordning finnes alltjämt på många håll, framför allt i småstäderna. Men allt eftersom städerna vuxit, hava vissa ändringar blivit nödvändiga. Sålunda har magistraten i åtskilliga städer överlämnat större eller mindre del av sin ovanberörda befogenhet till den av magistratens medlemmar, i regel borgmästaren, som betrotts med ställningen såsom polischef. Det förekommer även, att rätt att antaga extra personal överlämnats åt stadsfiskalen. Särskilda kompetensregler för anställning av personal, särskilt i avseende å ålder och kroppsbyggnad, finnas numera fastställda för flera städer, i andra har en viss praxis härutinnan utbildat sig. Vanligt är, att man fordrar underofficersutbildning eller däremot svarande kunskapsmått. I de städer, i vilka annat befäl än stadsfiskal finnes, fordras ibland såsom kompetens för befälsanställning betyg från polisskola samt, i fråga om mindre städer, viss tids tjänstgöring vid poliskår i större stad. Den disciplinära bestraffningsrätten utövas, såsom redan nämnts, av magistraten eller polischefen; i fråga om lindrigare fall förekommer ock, att disciplinär myndighet tillkommer stadsfiskal eller underordnat befäl. De vanligaste disciplinära straffarterna äro varning, suspension och avsättning, men i vissa städer tillämpas därutöver den ena eller den andra av de disciplinära strafformer, som förekomma i polismästarstäderna. Dessutom användas i några städer såsom disciplinstraff böter och permissionsförbud. I de flesta städer äger antagningsmyndigheten rätt att avskeda polisman eller åtminstone extra polisman, som ej tjänstgjort viss längre tid, på grund av visad olämplighet för tjänsten; oftast äger polisman, som på detta sätt avskedas, att åtnjuta viss uppsägningstid eller däremot svarande lön. Polispersonalens ställning är dock icke alltid så säker som i polismästarstäderna; det förekommer sålunda att personalen antages enligt kontrakt med ömsesidig uppsägningsrätt.

översikt.

De närmare bestämmelserna angående personalens ställning äro följande: För Södertälje (instr. den 12 juli 1909), Vaxholm (instr. den 25 augusti 1890) Stockholms och Sigtuna (instr. den 24 augusti 1920) gälla i allt väsentligt överensinstämmande föreskrifter. Polispersonalen antages av magistraten, som även har att meddela avsked. Särskilda kompetensvillkor äro icke fastställda. I Vaxholm brukar man emellertid fordra för konstapel underofficersexamen eller därmed jämställt prov och för överkonstapel dels högre kurs i polisskola och dels flerårig anställning vid större poliskår eller tjänstgöring å landsfiskalskontor. Avsked kan meddelas såsom påföljd av grövre eller upprepade fel eller förseelser i tjänsten eller då magistraten finner befattningshavare för tjänsten olämplig. Då avsked meddelas allenast på grund av mindre lämplighet utan att föranledas av fel eller försummelser, äger polisman åtnjuta en månads uppsägning, dock må polisman utan uppsägning kunna skiljas från tjänsten för brott eller förbrytelser utom tjänsten, oaktat de icke äro belagda med påföljd, som omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen. Såsom disciplinär bestraffning får i övrigt användas tillrättavisning och varning, avsättning på viss tid, innebärande förlust av hela avlöningen, ellei avsättning för alltid. Bestraffningsmyndighet är magistraten eller dess ordförande.

116 Interimistiskt skiljande från tjänstens utövning ävensom, där omständigheterna sådant föranleda, från avlöningen, kan företagas av borgmästaren mot polisman, som vid domstol tilltalats för brott. Uppsala län. För Enköping gäller enligt ett av magistraten den G juni 1904 fastställt reglemente för polisen följande. Polisman antages av magistraten samt utnämnes och förordnas att uppehålla tjänsten, så länge han åtnjuter magistratens förtroende. Såsom kompetensvillkor för att antagas till polisman fordras att äga god frejd, god hälsa och stark kroppsbyggnad, vara nykter och i förut innehavda befattningar hava ådagalagt ett hedrande uppförande, kava fullgjort i värnpliktslagen föreskriven rekrytskola (l:a vapenövning) samt att icke vara över 30 år. Polisman kan avskedas, när magistraten finner honom icke längre vara för tjänsten lämplig; dock att den, som allenast på sistnämnda grund avskedas, äger tillgodonjuta en månads uppsägningstid. Såsom ett särskilt fall, då polisman gör sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas, namnes, att polisman söker att med osanna uppgifter eller förklaringar missleda förman eller avgiver veterligen falsk och osann rapport. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i övrigt i reglementet, att polisman för fel och försummelse i tjänsten straffas av magistraten med varning, suspension eller avsättning. Magistraten äger även befogenhet att interimistiskt skilja polisman från tjänstens utövning med förlust av löneförmåner, om polisman vid domstol tilltalas för brott. SödermanI Nyköping synes icke finnas någon bestämmelse om vem, som äger att lands län. antaga polisman. Enligt lämnad uppgift sker detta genom magistraten. Anställningen gäller tills vidare. I fråga om avsked stadgas i en av magistraten den 5 april 1886 utfärdad instruktion för polispersonalen, att magistraten äger avskeda polisman såsom påföljd för grÖATre eller upprepade fel eller förseelser i tjänsten eller, efter en månads uppsägning, då polisbefälet finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Specialfallet missledande genom osann uppgift eller förklaring samt veterligen falsk och osann rapport omnämnes även här. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas, att polisman kan av polisbefälet straffas med varning samt av magistraten med suspension eller avsättning. Med polisbefälet avses här ej blott borgmästaren utan även, i fråga om ordningspolisen, poliskommissarien och, i fråga om kriminalkonstapeln, stadsfiskalen. I Strängnäs tillkommer det enligt en den 19 maj 1919 av magistraten utfärdad instruktion för poliskåren magistraten att till- och avsätta polisbetjäningen. Beträffande avsked och bestraffning stadgas i övrigt allenast, att straff för fel och försummelse i tjänsten ålägges av magistraten eller dess ordförande, att, om polisman befinnes mindre lämplig för tjänsten utan att han gjort sig skyldig till fel eller förseelse, som kan föranleda avsked, äger han åtnjuta en månads uppsägning, innan han från tjänsten skiljes, samt att polisman kan utan uppsägning skiljas från tjänsten på grund av brott av svårare beskaffenhet utom tjänsten, ändock att de icke äro belagda med påföljd enligt strafflagen 2 kap. 19 §. Interimistiskt skiljande från tjänsteutövningen ävensom, då omständigheterna sådant föranleda, från avlöningsförmånerna kan beslutas av borgmästaren, om polisman varder vid domstol tilltalad för brott. I Mariefred antages enligt ett drätselkammarprotokoll av den 28 februari 1919 polispersonalen av magistraten genom skriftligt kontrakt med tre månaders uppsägning; dock att i fall av tjänstefel magistraten äger att omedelbart skilja polisman från tjänsten. Enligt en den 22 mars 1912 av magistraten utfärdad polisinstruktion kan polisman avskedas såsom påföljd av grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då magistraten finner honom för

117 tjänsten olämplig. Vid avsked på grund av olämplighet utan att avskedet föranledes av fel eller förseelser äger polisman åtnjuta en månads uppsägning. F ö r brott eller förbrytelser av svårare beskaffenhet utom tjänsten, ändock att de icke äro belagda med påföljd enligt strafflagen 2 kap. 19 §, kan polisman skiljas från tjänsten utan uppsägning. I övrigt är i sistnämnda instruktion stadgat, att för fel eller försummelser i tjänsten bestraffas polisman med tillrättavisning och varning eller med avsättning på viss tid eller för alltid. Bestraffningsmyndighet är magistraten eller dess ordförande. Om polisman vid domstol tilltalas för brott, äger borgmästaren interimistiskt skilja honom från utövningen av tjänsten samt, där omständigheterna därtill föranleda, från löneförmånerna. För poliskåren i Torskälla gäller en den 7 augusti 1905 av magistraten utfärdad instruktion. Enligt denna antages polisman av magistraten samt kan avskedas när som helst såsom påföljd av grövre eller upprepade fel eller förseelser i tjänsten eller då borgmästaren finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Andra bestämmelser angående disciplinär bestraffning finnas icke; enligt lämnad uppgift anses dock magistraten kunna meddela varning och ådöma suspension. I Trosa tillkommer det enligt reglemente för polispersonalen, antaget av magistraten den 22 september 1913, magistraten att antaga och avskeda polispersonal. Enligt en den 22 juli 1901 av magistraten utfärdad instruktion för polispersonalen gälla beträffande avskedande samt disciplinär bestraffning enahanda bestämmelser, som enligt instruktionen den 22 mars 1912 äro antagna för polispersonalen i Mariefred. I Linköping antages och avskedas personalen, poliskommissarien inbegripen, Östergötlands län av magistraten. Poliskonstaplarna antagas enligt en ej dagtecknad instruktion för polispersonalen efter förslag av kommissarien. De erhålla vid antagandet skriftligt förordnande. Poliskonstapel kan avskedas när som helst såsom påföljd av förseelse eller tjänstefel eller då han finnes vara olämplig för tjänsten, dock med rätt till en månads uppsägningstid i det fall, att avskedandet föranledes endast av bristande lämplighet utan att vederbörande begått bestämd förseelse eller fel. Såsom särskild anledning till att polisman gör sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas omnämnes, att han med osanna uppgifter eller förklaringar söker förleda förman eller att han avgiver veterligen falsk och osann rapport. I övrigt stadgas angående disciplinär bestraffning, att poliskommissarien äger tilldela konstapel tillrättavisning och varning ävensom ålägga honom extra tjänstgöring, medan den disciplinära bestraffningsrätten i övrigt tillkommer magistraten, som äger att bestraffa konstapel med suspension från tjänst och lön under lämplig tid eller, där förseelsen är grov, med avsked ävensom döma till visst löneavdrag. I Söderköping har, enligt reglemente och instruktion för polisen, som antagits av magistraten den 7 mars 1881, magistraten att antaga polispersonalen. .Då ny konstapel skall antagas, kungöres platsen ledig genom anslag å rådhusets dörr samt i tidningarna. Stadsfiskalen har att avgiva förord för någon av de sökande, varav emellertid magistraten icke är bunden. Utan dylikt kungörande »kan och bör» extra konstapel eller reservkonstapel av magistraten befordras till högre grad endast på grund av ådagalagt hedrande uppförande, gott omdöme samt skicklighet och nit och utan avseende på ålder i tjänsten eller att äldre kamrater bliva förbigångna. Såsom villkor för att antagas till konstapel fordras att äga god frejd, hava ådagalagt ett hedrande uppförande, icke vara under 21 år eller över 30 år, hava god hälsa, stark kroppsbyggnad, gott omdöme, lugnt sinnelag samt kunna läsa och skriva läslig handstil.

118 Magistraten meddelar avsked. Konstapel kan när som helst avskedas såsom påföljd av begångna förseelser eller tjänstefel eller om han finnes olämplig för tjänsten. Om konstapel avskedas utan att hava begått bestämd förseelse, endast på grund av mindre lämplighet, äger han dock åtnjuta en månads uppsägningstid. Såsom särskilt skäl till avsked omnämnes, att polisman tager mutor, under eller utom tjänsten befinnes vara av starka drycker överlastad eller eljest ådagalägger begivenhet på dryckenskap, missleder sina förmän med osanna uppgifter eller förklaringar eller fördöljer och förtiger vad honom åligger att anmäla, varjämte anmärkes, att »den, som visar sömnaktighet, lojhet eller brist på nödigt omdöme, då han är stadd i tjänstgöring, icke passar för den befattning han sig åtagit och kan icke förvänta att därvid bliva bibehållen». I övrigt är rörande disciplinär bestraffning föreskrivet, att för försummelse eller fel i tjänsten varnas konstapel första gången av stadsfiskalen och vidare en eller högst två gånger av borgmästaren eller magistraten. I Motala antagas enligt en den 19 september 1881 av magistraten fastställd instruktion för polisen konstaplarna av magistraten på förslag av stadfiskalen. För att kunna antagas till konstapel gälla samma kompetensvillkor som de i .instruktionen för personalen i Söderköping fastställda, med undantag att någon fordran på viss ålder icke uppställes i nu förevarande instruktion. Avsked meddelas av magistraten. Avsked kan meddelas när som helst såsom påföljd av begångna förseelser eller tjänstefel eller då konstapel eljest finnes vara olämplig för tjänsten, dock med rätt för den, som avskedas utan någon begången förseelse, endast på grund av mindre lämplighet, till två månaders uppsägning, vilken uppsägningstid jämväl tillämpas, då konstapel själv begärt avsked. Det är särskilt stadgat, att konstapel, som i tjänsten är av starka drycker överlastad eller eljest visar begivenhet på dryckenskap, skall utan skonsamhet avskedas. Detsamma gäller, om konstapel söker missleda förman medelst osanna uppgifter eller förklaringar. »Konstapel, som i sin tjänstgöringvisar liknöjdhet och lojhet, kan icke förvänta att bliva i tjänsten bibehållen.» I övrigt stadgas beträffande disciplinär bestraffning, att för försummelser eller fel i tjänsten varnas konstapel första gången av stadsfiskal och vic]are en eller högst två gånger av magistraten. I Vadstena tillkommer det enligt en den 21 november 1910 av magistraten fastställd instruktion för polispersonalen magistraten att, efter stadsfiskalens hörande, antaga och avskeda polismännen. Polisman kan när som helst avskedas till följd av grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då magistraten finner honom vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Särskild uppsägningstid för detta fall är icke föreskriven. I övrigt stadgas i instruktionen beträffande disciplinär bestraffning allenast, att polisman kan bestraffas med tillrättavisning och varning, suspension eller avsättning. Yem, som har att utöva den disciplinära befogenheten, är icke angivet i instruktionen. Enligt lämnad uppgift tillkommer nämnda befogenhet magistraten. I Skänninge antagas, enligt en den 4 december 1911 av magistraten utfärdad instruktion för polispersonalen, konstaplarna av magistraten på förslag av stadsfiskalen efter överkonstapelns hörande. För att kunna antagas till konstapel gälla samma kompetensvillkor som de i instruktionen för personalen i Söderköping fastställda, med undantag att någon fordran på viss ålder icke är uppställd i nu förevarande instruktion. Avsked meddelas av magistraten. Konstapel kan, om han finnes olämplig för tjänsten eller han därtill eljest skulle hava gjort sig skyldig, för viss tid eller för alltid skiljas från tjänsten. För fel och försummelser i tjänsten kan polisman bestraffas av närmaste förman med tillrättavisning, av stadsfiskalen med varning eller åläggande av extra tjänstgöring samt av magistraten med varning, suspension eller avsättning.

119 Med avseende på polisväsendet i Jönköping gäller dels en av Konungens Jönköpings lan befallningshavande den 16 februari 1907 utfärdad stadga ocli dels ett med stöd av nämnda stadga av magistraten den 8 februari 1909 utfärdat reglemente för polispersonalen. Enligt berörda stadga antages polispersonalen av magistraten, kommissarien på förslag av polischefen och den övriga personalen på förslag av poliskommissarien med eller utan kungörande till ansökning allt efter omständigheterna. Ingen må antagas till polis utan att styrka sig vara välfrejdad, kunna läsa och skriva samt av magistraten prövas hava de personliga egenskaper och den insikt, som göra honom fullt lämplig och skicklig till den ifrågasatta befattningen. Poliskommissarien bör icke allenast vara förtrogen med alla delar av polistjänstgöringen, utan även besitta förmåga att föra befäl samt expeditionsvana. Vid antagning av poliskommissarien såväl som vid befordran till överkonstapel skall fästas särskilt avseende vid erfarenhet och urskiljning. För övrigt bör vid ledighet inom de högre graderna underordnad polisman företrädesvis komma i åtanke till befordran, då han genom nit och välförhållande gjort sig därav förtjänt samt besitter de för befattningen erforderliga egenskaperna. Polisman anställes i allmänhet på två månaders ömsesidig uppsägning, dock att polisman, vilken grad han än tillhör, kan, om han gör sig saker till brott, fel eller upprepade försummelser i tjänsten eller OOTdentlighet i levernet, på anmälan av polischefen genast av magistraten skiljas från sin befattning med därtill hörande förmåner. Utan dylika skäl kan polisman efter en månads uppsägning avskedas av magistraten, då polischefen finner honom vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Söker polisman att med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver han veterligen falsk eller osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i övrigt, att polisman kan för försummelse eller fel i tjänsten bestraffas av polischefen med varning, skärpt tjänstgöring och suspension med eller utan tjänstgöring samt av magistraten med avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av närmaste förman. I Eksjö gäller en den 30 december 1876 av Konungens befallningshavande fastställd instruktion för polispersonalen. Konstaplarna antagas av magistraten, sedan tjänsten blivit ledigförklarad och efter förslag av stadsfiskalen. Såsom villkor för antagning fordras enligt instruktionen fullkomligt god frejd, att i föregående vandel hava ådagalagt hedrande uppförande, att hava god hälsa, stark kroppsbyggnad, gott omdöme, lugnt sinnelag samt kunna med lätthet läsa och skriva. I praxis kräves såsom regel underofficersexamen. Avsked meddelas av magistraten. Konstapel kan, utan att hava begått bestämd förseelse eller fel, avskedas endast på grund av mindre lämplighet för tjänsten, men äger då åtnjuta en månads uppsägningstid. Till nämnda fall må jämväl hänföras, att konstapel njutit fortfarande eller oftare förekommande tjänstledighet under ett års tid eller eljest genom ålder eller annan anledning är urståndsatt att vidare uppfylla alla med tjänsten förenade åligganden. Utan uppsägningstid samt med förlust av innestående lönebelopp och tjänstgöringspersedlar skall utan skonsmål avsättas konstapel, som beträdes med att taga mutor eller i tjänsten visar sig överlastad av starka drycker eller eljest ådagalägger begivenhet på starka drycker eller som gör sig skyldig till grövre eller uppsåtligt tjänstefel. Beträdes konstapel med dålig vandel i enskilda eller allmänna livet, föranleder detta till avsked utan uppsägningstid och med förlust av staden tillhörande tjänstgöringspersedlar. Gör konstapel sig skyldig till brott av den beskaffenhet, , att prövning därav tillhör domstol, bör, oberoende av ansvar vid domstol, magistraten, där sådant efter lag kan äga rum, på stadsfiskalens anmälan pröva, huruvida enligt grunderna för polisinstruktionen sådan polisman kan fortfarande

120 bibehållas vid sin tjänstebefattning eller ej. Söker polisman med osanna uppgifter eller förklaringar missleda förman eller avgiver han veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. Såsom straff för tjänsteförseelser må användas tillrättavisning och varning, mistning av tjänsten och lön på viss tid, mistning av lön på viss tid med tjänstgöringsskyldighet samt avsättning. Bestraffningar ådömas av magistraten, dock att, om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, stadsfiskalen må låta påföljden stanna vid varning. Alla fel och försummelser, som anmärkas, skola emellertid av stadsfiskalen anmälas hos vederbörande magistratsperson. Stadsfiskalen äger befogenhet att avstänga den felande från tjänstgöring, till dess nämnda magistratspersons utlåtande hinner inhämtas. I Gränna gäller en av Konungens befallningshavande den 18 maj 1920 fastställd stadga för polisväsendet, enligt vilken konstaplarna tillsättas av magistraten efter stadsfiskalens hörande och förslag. För antagning till konstapel äro uppställda enahanda villkor som i instruktionen för polispersonalen i Eksjö med undantag av villkoren angående läs- och skrivkunnighet, men med tillägg, att sökanden skall vara nykter. Konstapel har rätt till tre månaders uppsägning, men kan, om han gör sig saker till brott, fel eller upprepade försummelser eller oordentlighet i leverne, av magistraten skiljas från sin befattning med därtill hörande förmåner. Därjämte föreskrives, att för fel eller försummelse i tjänsten ävensom överträdelse i övrigt av stadgan kan polisman, sedan han blivit av magistraten varnad eller suspenderad, av densamma skiljas från tjänsten. Kronobergs För poliskåren i Växjö har av magistraten utfärdats instruktion, enligt vilken län. polismännen antagas och entledigas av magistraten. Befinnes polisman mindre lämplig för tjänsten utan att hava gjort sig skyldig till fel eller försummelse, som föranleder till avsked, må magistraten skilja honom från tjänsten, dock med rätt till en månads uppsägning. Har polisman i eller utom tjänsten begått brott eller förseelser av beskaffenhet, att magistraten finner honom icke böra bibehållas i tjänsten, må magistraten genast skilja honom därifrån. Såvida försummelse eller fel i tjänsten icke är av beskaffenhet att föranleda avsked eller straff enligt allmän lag eller författning, äger borgmästaren eller magistraten ålägga den felande tillrättavisning eller varning, extra tjänstgöring, mistning av eller avdrag å gratifikation, ålderstillägg, lön eller arvode, enligt av magistraten utfärdade bestämmelser, eller suspension. Om förseelsen är av ringa beskaffenhet, må vid varning av närmaste befäl bero. Kalmar län. För polisen i Kalmar gäller ett av Konungens befallningshavande den 14 september 1874 fastställt reglemente samt en av magistraten den 1 januari 1875 fastställd instruktion med ändringar av den 15 december 1904. Enligt dessa gäller i fråga om personalens antagande, avskedande och bestraffning detsamma, som föreskrivits i ovan åberopade instruktion för polispersonalen i Eksjö, allenast med undantag dels att såsom disciplinära straffarter för personalen i Kalmar kunna användas jämväl åläggande av extra tjänstgöring och nedflyttning i lön och tjänstegrad, dels ock att stadsfiskalen har befogenhet att ådöma, förutom varning, även högst 8 dagars extra tjänstgöring. För polisen i Oskarshamn gäller ett av Konungens befallningshavande den 21 april 1876 fastställt reglemente, vilket likaledes i avseende å personalens antagande, avskedande och bestraffning innehåller samma föreskrifter som nyssnämnda instruktion för Eksjö polispersonal med undantag dels att avsked meddelas extra ordinarie konstaplar av stadsfiskalen, dels att försök att vilseleda förman och avgivandet av falsk och osann rapport icke särskilt omnämnas såsom anledning till otjänlighet att bibehållas i tjänsten, dels att reglementet i likhet med det för Kalmar gällande såsom disciplinära straffarter upptager jämväl åläggande av extra tjänstgöring och nedflyttning i lön och tjänstegrad, dels

121 ock att av stadsfiskalen må ådömas, utom varning, även extra tjänstgöring i högst 24 timmar. F ö r Västervik gäller ett »reglemente och instruktion», som den 28 november 1921 fastställts av magistraten. Enligt reglementet, som i väsentliga delar är byggt på det förslag till polisreglemente för rikets städer, som fanns fogat vid 1918 års proposition med förslag till lag om polisväsendet i rikets städer, antages polisman medelst skriftligt förordnande av magistraten, som ock avgör ansökan om avsked. För vinnande av ordinarie anställning som konstapel fordras att hava avlagt underofficersexamen eller äga motsvarande kunskaper, att vid förhör inför polischefen eller, efter dennes förordnande, poliskommissarien, hava visat sig äga nöjaktig kännedom om de lagar och författningar, vilkas efterlevnad en polisman har att tillse, att hava under 6 månaders provtjänstgöring visat sig lämplig till polisman, att genom nyligen utfärdat läkarintyg visa sig äga god och kraftig kroppskonstitution samt normal syn och hörsel ävensom att hava en längd av 175 cm. För vinnande av befordran till överkonstapel fordras därjämte ådagalagd förmåga att i skrift redigt uttrycka sig på svenska språket samt att besitta befälsegenskaper. Till befordran avgiver poliskommissarien förslag. Magistraten eller, då fråga är om varning, polischefen äger ålägga polisman disciplinär bestraffning. I sådant avseende må varning, suspension med eller utan tjänstgöring under högst trettio dagar, nedfiyttning i lägre tjänstegrad eller avsättning tillämpas. I fråga om förutsättningarna för tillämpandet av disciplinstraff liksom i fråga om rätt att försätta polisman ur tjänstgöring, om handläggning av disciplinmål, om rätt att avskeda polisman på grund av olämplighet samt om rätt att från tjänsten skilja till provtjänstgöring antagen polisman överensstämmer reglementet fullständigt med nyssnämnda förslag 1 ). För Vimmerby gäller en den 9 december 1918 av magistraten fastställd instruktion för polispersonalen. Polisman antages av magistraten medelst förordnande efter stadsfiskalens hörande. Polisman äger att från tjänsten avgå en månad efter det han hos magistraten uppsagt sin befattning. Gör sig polisman skyldig till grövre eller upprepade förseelser vare sig i eller utom tjänsten, straffas han med varning eller mistning av tjänsten på viss tid, högst två månader, eller, i svårare fall, med avsättning. Bestraffningsrätten utövas av magistraten, som är pliktig att i disciplinmål föra protokoll, vari det slutliga beslutet jämte skälen därför skola antecknas. För polisväsendet i Visby har Konungens befallningshavande den 22 de- Gottiands län. cember 1899 fastställt reglemente, enligt vilket en poliskommissarie skall finnas anställd, vars tjänst skall vara förenad med stadsfiskalstjänsten. Den övriga polispersonalen antages av magistraten efter kommissariens hörande. Anställningen sker på två månaders ömsesidig uppsägning, men under förbehåll att konstapel, om han gör sig saker till brott, fel eller upprepade försummelser i tjänsten eller oordentlighet i leverne eller visar sig för tjänsten olämplig, kan på anmälan av polischefen (borgmästaren) eller kommissarien av magistraten genast skiljas från sin befattning med tillhörande förmåner eller bestraffas med mistning av tjänst och löneförmåner under viss tid, högst två månader. För polisen i Karlshamn har Konungens befallningshavande den 5 februari Blekinge lan. 1902 fastställt instruktion. Enligt denna skola polismännen antagas och entledigas av magistraten efter stadsfiskalens hörande. Avsked kan meddelas när som helst såsom påföljd för grövre eller upprepade förseelser i tjiinsten eller då magistraten finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Då avsked meddelas endast på grund av mindre lämpl

) Se ovan s. 100.

122 lighet för tjänsten, äger polismannen åtnjuta en månads uppsägningstid eller utbekomma däremot svarande lön. Såsom anledning till att polisman gör sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas är särskilt angivet, att han söker med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver veterligen falsk och osann rapport. Beträffande disciplinär bestraffning är i övrigt stadgat, att polisman kan bestraffas med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, avdrag å tillkommande lön eller arvode enligt av magistraten särskilt utfärdade bestämmelser (några sådana bestämmelser synas emellertid icke vara utfärdade), suspension, nedflyttning i lönegrad eller avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av vederbörande förman, men övriga bestraffningar må endast ådömas av magistraten. Alla fel och försummelser, som anmärkas, böra dock genom stadsfiskalens försorg anmälas hos borgmästaren. I Ronneby antages och entledigas polispersonalen av magistraten. För anställning fordras god hälsa och vitsord om skötsamhet samt såsom regel föregående militäranställning. Den disciplinära bestraffningsrätten utövas av magistraten, som anses äga meddela varning och ålägga ökad tjänstgöring. Särskild instruktion för polisen synes icke vara utfärdad. I Sölvesborg torde ej heller någon instruktion för polispersonalen vara antagen. Personalen antages och entledigas av magistraten. Bestämmelser om disciplinär bestraffningsrätt saknas; i enstaka fall har emellertid varning meddelats polisman av magistraten. Kristianstads Med avseende på Kristianstads polisväsende synas andra bestämmelser icke län. vara utfärdade än en den 31 december 1881 av borgmästaren meddelad instruktion för polispersonalen. Enligt denna antages polispersonalen av borgmästaren på två månaders uppsägning. Vid befordran skall förslag avgivas av stadsfiskalen. Avsked meddelas av borgmästaren. Beträffande avsked på grund av olämplighet gälla samma bestämmelser som i instruktionen för personalen i Karlshamn allenast med det undantag, att i Kristianstad avgörandet ankommer på borgmästaren. Såsom disciplinära straffarter må användas tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedfiyttning i lön och tjänstegrad samt avsättning. Bestraffning ådömes av borgmästaren, dock att, om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, det må kunna bero vid varning av närmaste förman. Alla fel och försummelser, som anmärkas, böra av underbefälet anmälas hos borgmästaren. För poliskåren i Ängelholm finnes dels ett av Konungens befallningshavande den 30 april 1913 fastställt reglemente och dels en av polischefen den 1 juni 1913 utfärdad instruktion, vilken senare emellertid icke innehåller några bestämmelser i de avseenden, varom nu är fråga. Poliskommissarien och ordinarie konstaplar tillsättas av magistraten medelst skriftliga förordnanden; extra konstaplar och tillfälliga polismän antagas av borgmästaren. Avsked på egen ansökan meddelas av borgmästaren. Avsked allenast på grund av olämplighet tillätes endast i fråga om extra konstapel, dock att extra konstapel, som tjänstgjort minst tre år, i avseende å skiljande ur tjänsten likställes med ordinarie konstapel samt att annan extra konstipel vid avsked på grund av olämplighet äger åtnjuta en månads uppsägning. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas, att, om poliskommissarien överskrider sin befogenhet eller åsidosätter vad honom åligger enligt allmän lag och författning eller reglemente eller instruktion eller order, må han straffas med varning eller suspension i högst två månader eller i svårare fall från tjänsten avskedas. Gör annan polisman sig skyldig till dylik förseelse, må han straffas med varning, extra tjänstgöring, minst ett, högst fyra straffpass, mistning av lönen, högst femton dagar, förlust av tjänst och lön, högst en månad, eller avsättning. Bestraffningsrätten utövas av magistraten, dock att borgmästaren

123 kan ådöma annan polisman än kommissarien varning eller strafftjänstgöring. Borgmästaren Lar jämväl befogenhet att provisoriskt avstänga polisman (även kommissarien) från tjänstgöring. Underordnad polisman må jämväl av kommissarien avstängas från tjänstgöring. Dylik åtgärd skall dock av kommissarien snarast möjligt anmälas för borgmästaren. Polisman, som försättes ur tjänstgöring, äger rätt att påkalla, att lians förseelse så snart ske kan underställes vederbörlig prövning. Beträffande proceduren är i övrigt stadgat, att disciplinär bestraffning icke bör ådömas polisman utan att förhör i ärendet hållits med honom. Underlåter han efter kallelse att inställa sig till dylikt förhör eller kan icke kallelsen efter tre dagar delgivas honom, får ärendet avgöras i hans frånvaro. Över bestraffningsärende skall föras protokoll, vari beslutet införes med motiv därför. Besvärshänvisning skall alltid meddelas. Beslut om varning går i verkställighet, ändock att det överklagas. I Simrishamn antages och entledigas personalen av magistraten, som ock anses äga att utöva disciplinär bestraffningsrätt över denna. Några för staden gällande bestämmelser i de avseenden, varom här är fråga, finnas icke meddelade. För polispersonalen i Landskrona har Konungens befallningshavande den 2 Malmöhus februari 1920 fastställt instruktion. Poliskommissarien antages av magistraten, län. sedan tjänsten ledigförklarats. På förslag av poliskommissarien antagas överkonstaplar av magistraten samt detektivkonstaplar, konstaplar och extra konstaplar av polischefen. Polismännen antagas tills vidare med tre månaders uppsägning. Enligt praxis fordras för att antagas till extra konstapel underofficerseller därmed jämställd examen. Extra konstapel kan under första anställningsåret när som helst avlägsnas ur tjänsten. Polisman, som befinnes vara olämplig för tjänsten eller förlorat förtroendet hos sina överordnade, kan av magistraten efter uppsägning avlägsnas ur tjänsten. Överkonstapel, som visar sig icke vara vuxen sin befattning eller olämplig för densammas skötande, kan av magistraten nedflyttas till lägre grad. Samma befogenhet tillkommer under enahanda förhållanden polischefen i fråga om detektivkonstapel. För fel eller försummelser i tjänsten bestraffas polisman med varning, suspension, nedfiyttning i lägre tjänstegrad eller avsättning. Bestraffningsrätten utövas av magistraten utom i fråga om varning, som meddelas av polischefen eller på hans uppdrag av poliskommissarien. Annan polisman än kommissarien synes vid förseelse av grövre art kunna avstängas från tjänstgöring av polischefen eller, om dennes order icke genast kan inhämtas, av poliskommissarien. För poliskåren i Ystad har Konungens befallningshavande den 16 maj 1913 fastställt reglemente, varjämte magistraten den 25 juni 1912 utfärdat instruktion. Överkonstapel och konstapel tillsättas av magistraten medelst skriftliga förordnanden. Ingen må antagas till konstapel efter fyllda 30 levnadsår. Stadsfiskalen avgiver förslag till befordran bland den honom underlydande personalen. Extra ordinarie polispersonal, som utan att hava gjort sig skyldig till fel eller försummelse dock prövas vara för tjänsten mindre lämplig, kan skiljas därifrån under de tre första tjänsteåren med åtnjutande av minst en månads uppsägningstid. Gör polisman sig skyldig till förseelse, må han straffas med varning, extra tjänstgöring (minst ett, högst fyra straffpass), mistning av lön, högst fölen halv månad, förlust av tjänst och lön under högst två månader, nedflyttning i lägre tjänstegrad eller avsättning. Bestraffningsrätten utövas av magistraten. Det åligger stadsfiskalen att övervaka, att annan bestraffning än varning i behörig ordning verkställes. Om någon av polisunderbefälet eller manskapet angives för straffbar gärning eller annan förseelse, äger magistraten att provisoriskt avstänga honom från tjänstgöring. Förman må jämväl vidtaga dylik åtgärd mot polisman, som beträtts med straffbar gärning eller svårare förseelse i tjänsten, dock skall åtgärden snarast möjligt anmälas hos magistraten.

124 Hallands län.

Polisman, som försatts ur tjänstgöring, äger rätt att påkalla, att hans förseelse, så snart ske kan, underställes vederbörlig prövning. Beträffande proceduren gälla i övrigt enahanda bestämmelser som i reglementet för personalen i Ängelholm allenast med undantag av att särskilda föreskrifter angående besvärshänvisning och verkställighet av varning saknas. I fråga om polisväsendet i Trällehorg har Konungens befallningshavande den 27 mars 1899 utfärdat instruktion för polispersonalen. Personalen antages och entledigas av magistraten. Särskilda kompetensvillkor för att antagas till konstapel äro icke fastställda, men i regel fordras, att sökande avlagt korpralsexamen eller styrker sig äga motsvarande kunskapsmått. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i instruktionen, att polisman kan för fel eller försummelser i tjänsten få sig ådömd tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension eller avsättning. Yem bestraffningsrätten tillkommer, är icke angivet i instruktionen; enligt uppgift utövas densamma av magistraten. I Skanör och Falsterbo antages och entledigas polispersonalen av magistraten. Någon instruktion finnes icke utfärdad. Magistraten anses äga att ådöma disciplinär bestraffning, men det uppgives, att några fall, då dylik bestraffning kommit i fråga, icke veterligen förekommit. För polispersonalen i Halmstad har den 7 oktober 1880 utfärdats ett reglemente av magistraten. Polispersonalen, inklusive poliskommissarien, antages och entledigas av magistraten. Konstaplarna anställas med -två månaders ömsesidig uppsägningstid och kunna av magistraten avskedas när som helst, då fel och försummelse i tjänsten därtill föranleda. Annan bestämmelse angående avsked på grund av olämplighet finnes icke. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas allenast, att konstapel kan för försummelse eller fel i tjänsten straffas med varning, suspension eller avsättning. Yem bestraffningsmyndigheten tillkommer säges icke, men enligt lämnad upplysning utövas densamma av magistraten. För polisen i Varberg gäller en av magistraten den 31 december 1907 fastställd instruktion. Enligt denna antagas och entledigas polismännen av magistraten efter stadsfiskalens hörande. För att kunna antagas till konstapel fordras underofficersexamen eller motsvarande skolunderbyggnad. Polisman kan avskedas när som helst såsom påföljd av grövre eller upprepade förseelser eller då magistraten finner honom vara för tjänsten olämplig. Såsom särskild anledning till otjänlighet att i tjänsten bibehållas namnes, att polisman söker med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver veterligen falsk och osann rapport. Yid avsked på grund av mindre lämplighet äger polisman åtnjuta en månads uppsägning eller utfå däremot svarande lön. Bestraffning för försummelse eller fel i tjänsten kan tilldelas polisman i form av tillrättavisning och varning, suspension eller avsättning. Om förseelsen är av ringa beskaffenhet, må det bero vid varning av vederbörande förman. Annan bestraffning må endast ådömas av magistraten. För Falkenberg har Konungens befallningshavande fastställt dels den 2 maj 1907 instruktion för polispersonalen, dels den 5 augusti 1907 ett av stadsfullmäktige antaget förslag till organisation av poliskåren. Polispersonalen antages och entledigas av magistraten efter stadsfiskalens hörande. För att vinna anställning såsom ordinarie konstapel fordras att hava uppnått 21 men icke 26 års ålder, vara fullt frisk samt utan lyte eller kroppsfel, i besittning av stark kroppskonstitution, god syn och hörsel samt vara fri från märkbara anlag för lungsot, att hava avlagt avgångsexamen med minst godkända kunskaper från folkskola eller annorledes hava inhämtat fullt motsvarande kunskapsmått, varvid företräde gives sökande, som med vitsord om gott uppförande vunnit avgångsexamen från någon av arméns underbefälsskolor, samt att hava fullt läslig handstil.

.125 Polisman kan entledigas när som helst såsom påföljd av grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då magistraten finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. För fel eller försummelser i tjänsten bestraffas polisman med tillrättavisning och varning, suspension eller avsättning. Vem bestraffningsmyndigheten tillkommer, är icke angivet; enligt meddelad uppgift utövas densamma emellertid i praxis av magistraten. I Laholm och Kungsbacka antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som ock äger ålägga disciplinär bestraffning, i vilket avseende varning och suspension kunna tillämpas. Särskilda instruktioner synas icke vara utfärdade. F ö r polisen i Uddevalla har magistraten därstädes år 1906 fastställt instruktion. Denna innehåller emellertid icke någon annan föreskrift i de avseenden, varom nu är fråga, än den i flera instruktioner förekommande, att, om polisman söker med osanna uppgifter och förklaringar vilseleda förman eller avgiver veterligen falsk och osann rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. Enligt inhämtade uppgifter antages och entledigas polispersonalen av magistraten. För att antagas till konstapel fordras att hava uppnått 21 men ej 26 år, att hava god frejcl och kunna förete intyg om en alltigenom hederlig vandel. att hava en stark och väl utbildad kropp och vara minst 179 cm. lång samt att hava erhållit en allmänbildning, motsvarande underofficersesamen vid armén eller flottan. Någon bestämmelse om disciplinär bestraffning finnes icke; enligt praxis har magistraten ansetts kunna tillämpa varning, mistning av lön för viss tid med eller utan tjänstgöring samt skiljande från tjänsten. För polispersonalen i Strömstad har Konungens befallningshavande år 1885 fastställt instruktion och polisordning. Konstaplarna antagas av magistraten och bibehållas, så länge magistraten för dem äger förtroende. Det är särskilt stadgat, att, om konstapel av sjukdom eller annat förfall hindras att förrätta sin tjänst under en tid av minst ett år, äger magistraten skilja honom från tjänsten. På stadsfullmäktige beror i dylikt fall, om pension beviljas. För förseelse eller försumlighet i tjänsten må magistraten meddela konstapel varning men, därest förseelsen är av svårare beskaffenhet, döma honom till böter från och med 5 till och med 10 kronor. Ny polisordning ävensom ändringar i polisinstruktionen hava av stadsfullmäktige beslutats den 20 maj 1920, men frågan om fastställelse å beslutet är beroende på Konungens befallningshavandes prövning. För polisen i Lysekil finnes ett den 28 september 1903 av magistraten utfärdat reglemente, enligt vilket polisbetjänt antages av magistraten samt utnämnes och förordnas att uppehålla tjänsten, så länge han är i åtnjutande av magistratens förtroende. Polisbetjänt kan av magistraten avskedas, när magistraten ej längre finner honom vara för tjänsten lämplig, dock skall den, som endast på dylik grund avskedas, tillgodonjuta en månads uppsägningstid. Även i förevarande reglemente upptages såsom särskild anledning till otjänlighet att bibehållas i tjänsten, att polisman söker förleda förman eller avgiver veterligen falsk eller osann rapport. Beträdes polisman med uppenbart fylleri i tjänsten, skall han ovillkorligen avsättas. För fel eller försummelser i tjänsten straffas polisbetjänt av magistraten med varning, suspension, nedflyttning i lönegrad eller avsättning. Tilltalas polisbetjänt för brott vid domstol, äger magistraten, där den finner omständigheterna därtill föranleda, provisoriskt skilja honom från utövandet av tjänsten med förlust av åtföljande löneförmåner. I Kungälv finnes en instruktion för polisen, sannolikt utfärdad av magistraten. I denna stadgas, att polisman för fel och försummelser i tjänsten straffas med tillrättavisning och varning, suspension eller avsättning. I övrigt innehåller instruktionen inga bestämmelser i de avseenden, varom här är fråga

Göteborgs " ch Bohus ian -

126 Enligt meddelade uppgifter antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som ock äger att i förekommande fall ålägga polisman disciplinär bestraffning. Magistraten anses ock berättigad att avskeda polisman på grund av olämplighet för tjänsten. I Marstrand antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som anses äga utöva disciplinär bestraffningsrätt, därvid såsom straffarter varning, suspension och avsättning kunna tillämpas. Älvsborgs För polispersonalen i Vänersborg har Konungens befallningshavande den 16 lan mars 1878 utfärdat en ännu gällande instruktion, vilken emellertid icke innehåller några bestämmelser i de ämnen, varom här är fråga. Enligt lämnade uppgifter antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som ock äger att utöva den disciplinära bestraffningsrätten. Straffarter äro varning, suspension och avsked. För polispersonalen i Borås gäller en den 12 december 1889 av magistraten fastställd instruktion. Enligt inkommen uppgift antagas extra konstaplar av polischefen (borgmästaren) och polispersonalen i övrigt av magistraten. Beträffande avsked stadgas i instruktionen, att polisman kan av magistraten när som helst avskedas såsom påföljd av grövre eller upprepade fel eller försummelser i tjänsten eller efter en månads uppsägning, då polischefen (borgmästaren) finner polisman vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. I fråga om disciplinär bestraffning är föreskrivet, att polisman kan av polischefen ådömas varning, skärpt tjänstgöring och suspension från tjänst och lön samt av magistraten avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid varning av närmaste förman, men alla fel och försummelser, som anmärkas, böra av överkonstapeln anmälas hos polischefen. För poliskåren i Alingsås har magistraten den 12 oktober 1914 fastställt instruktion. Instruktionen innehåller icke någon annan föreskrift i de avseenden, som nu behandlas, än den i flera instruktioner förekommande, att, om polisman söker med osanna uppgifter och förklaringar vilseleda förman eller avgiver veterligen falsk rapport, gör han sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. Enligt meddelade uppgifter antages och entledigas personalen av magistraten. Anställningen gäller tills vidare, vanligen med uppsägningsrätt. Den disciplinära bestraffningsrätten utövas av magistraten, som äger att tillämpa varning, suspension och avsked. I Åmål, varest någon särskild instruktion för polispersonalen icke torde finnas, antages och entledigas enligt uppgift personalen av magistraten, som ock anses äga att utöva disciplinär bestraffningsrätt över densamma. I Ulricehamn torde likaledes instruktion saknas. Enligt lämnade uppgifter antages polispersonalen av magistraten, som ock äger meddela avsked, »då skäl därtill äro». Den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen tillkommer magistraten, som äger tillämpa varning eller avskedande. Skaraborgs Magistraten i Mariestad har den 27 december 1866 antagit polisinstruktion, län. enligt vilken poliskonstapel antages av magistraten på obestämd tid medelst protokollsutdrag. Polisbetjänt, som under tjänsteutövning icke är nykter eller i tjänsten visar sig oskicklig eller försumlig eller annars uppför sig otillbörligt, straffas med varning, böter eller suspension eller må genast utan vidare omgång från tjänsten skiljas. Är hans brott svårare, skall han ovillkorligen från tjänsten skiljas och ställas under åtal vid domstol. Vem den disciplinära bestraffningsmyndigheten tillkommer, är icke angivet i instruktionen. Enligt meddelad uppgift tillkommer nämnda befogenhet liksom rätten att meddela avsked magistraten. För polispersonalen i Skara har magistraten den 21 juni 1920 fastställt instruktion. Polisman antages på förslag av kommissarien av magistraten tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Magistraten meddelar

127 avsked. Polisman, som befinnes vara olämplig för tjänsten eller förlorat sina överordnades förtroende, kan efter uppsägning av magistraten skiljas från tjänsten. Extra poliskonstapel kan under första anställningsåret, när giltig anledning därtill förefinnes, även utan uppsägning skiljas från tjänsten. Överkonstapel eller annan konstapel i befälsställning, som visar sig icke vara vuxen sin befattning eller olämplig till densammas skötande, kan av magistraten nedflyttas i lägre grad. Såsom disciplinära straffarter må användas varning, suspension, nedflyttning i lägre tjänstegrad och avsättning. Bestraffningsrätten utövas av magistraten. I instruktionen är infört förbud för polisman att åtaga sig privata sysslor, som ej passa för eller i något avseende kunna inverka menligt på hans tjänst. För polispersonalen i Lidköping har magistraten den 13 februari 1905 fastställt instruktion. I de avseenden, som här omhandlas, innehåller instruktionen ingen annan bestämmelse än att, om polisman gör sig skyldig till fel eller försummelser i tjänsten eller i sitt enskilda liv ådagalägger sådan vandel, som icke är förenlig med hans uppgift såsom ordningens upprätthållare, han är förfallen till varning eller för viss tid eller för alltid går förlustig sin tjänst som polisman, allt efter omständigheterna. I övrigt må från instruktionen antecknas stadgande angående skyldighet för polisman att mottaga uppdrag såsom hälsopolis och såsom stadsvaktmästare. Polispersonalen med undantag av poliskommissarien, vars befattning utövas av stadsfiskalen, antages av magistraten med en månads ömsesidig uppsägningstid. Den disciplinära bestraffningsrätten över poliskonstaplarna tillkommer magistraten. För polispersonalen i Skövde gäller en av magistraten i april 1875 utfärdad instruktion. Poliskonstaplarna tillsättas av magistraten, som ock äger att meddela avsked. Polisman kan när som helst avskedas såsom påföljd av grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då borgmästaren finner honom vara för tjänsten olämplig och för honom förlorat förtroendet. Avskedas polisman endast på grund av mindre lämplighet, äger han åtnjuta en månads uppsägningstid eller utbekomma däremot svarande lön. Angående påföljden av osanna uppgifter eller förklaringar eller falsk och osann rapport innehåller instruktionen samma föreskrifter som de från ett flertal andra instruktioner förut återgivna. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i övrigt, att polisman kan av borgmästaren bestraffas med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension med eller utan tjänstgöring, nedsättning av lön eller avsättning. Om förseelsen är av särdeles ringa beskaffenhet, må det bero vid varning av poliskommissarien (stadsfiskalen). Alla fel och försummelser skola dock anmälas av vederbörande befäl hos borgmästaren. I Falköping har magistraten antagit dels den 1(3 oktober 1881 reglemente för poliskonstaplarna och dels den 18 november 1912 tillägg därtill. Dessa handlingar innehålla emellertid inga andra bestämmelser i här behandlade ämnen, än den att, därest poliskonstapel bryter mot föreskrifterna i reglementet eller mot vad i övrigt honom anbefalles, magistraten genast äger avskeda honom eller ådöma honom suspension med mistning av lön på längre eller kortare tid efter omständigheterna. Befinnes konstapel i allmänhet olämplig eller oduglig, må magistraten avskeda honom efter minst en månads uppsägning. Poliskonstaplarna antagas och entledigas av magistraten. I Hjo antages och entledigas polispersonalen av magistraten. Någon särskild instruktion för polispersonalen synes icke vara utfärdad. Polisorganisationen i Karlstad regleras genom en den 26 oktober 1908 av Värmlands magistraten för polispersonalen utfärdad instruktion, varjämte organisationen län. beröres i en av Konungens befallningshavande den 11 december 1908 utfärdad

128 särskild instruktion för stadsfiskalen rörande hans befattning med polisväsendet. Andre poliskommissarien samt lägre ordinarie befattningshavare antagas av magistraten på förslag av förste poliskommissarien (stadsfiskalen), extra konstaplar antagas av den sistnämnde. Avsked meddelas likaledes av magistraten, respektive förste poliskommissarien. För fel och försummelser i tjänsten bestraffas polisman med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension eller avsättning. Bestraffningsmyndigheten tillhör magistraten. Någon bestämmelse angående avsked allenast på grund av olämplighet finnes icke. För poliskåren i Kristinehamn gäller en enligt uppgift av magistraten utfärdad instruktion. Angående antagande och avsked innehåller instruktionen inga bestämmelser. Enligt lämnad upplysning antages och entledigas personalen av magistraten. För att antagas till konstapel fordras att hava fyllt 21, men ej 30 år, att vara minst 176 cm. lång samt hava stark kroppsbyggnad och god hälsa ävensom att hava god frejd och kunna förete intyg om att förutvarande leverne varit fullkomligt klanderfritt och hedrande. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas samma straffarter som i instruktionen för polispersonalen i Karlstad. Suspension och avsättning må endast ådömas av magistraten, eljest tillkommer bestraffningsmyndigheten borgmästaren. Avsked allenast på grund av olämplighet omförmäles ej heller i förevarande instruktion. I Filipstad, varest instruktion för polispersonalen torde saknas, antages och entledigas denna av magistraten, som ock äger utöva den disciplinära bestraffningsrätten. För fel och förseelser anses suspension eller avsättning kunna tillämpas. Ehuru bestämmelser saknas om rätt att avskeda polisman allenast på grund av olämplighet, anses hinder dock ej möta för dylikt avskedande. I Lindesberg har magistraten den 28 december 1899 utfärdat dels en stadga för polisväsendets ordnande och dels en instruktion för polispersonalen. Enligt dessa antagas konstaplarna av magistraten att tjäna tills vidare och så länge de åtnjuta magistratens förtroende. På magistratens prövning beror, huruvida ledig befattning skall kungöras till ansökan eller icke. Kompetensvillkoren för antagande av polisman bestämmas av magistraten, däribland skall dock ingå, att sökanden skall vara nykter och förete bevis att han är till krigstjänst antaglig samt godkänt skrivkunnig. Polischefen (magistratens ordförande eller den ledamot, som magistraten därtill utser) äger till överkonstaplar använda dem bland konstaplarna, som han anser därtill tjänligast, och när som helst göra de omflyttningar, som därav föranledas. Konstapel kan avskedas, när helst magistraten finner fel eller försummelse i tjänsten eller olämplighet sådant föranleda. Den, som avskedas endast på grund av mindre lämplighet, må dock tillgodonjuta en månads uppsägningstid. För osanna uppgifter eller förklaringar eller veterligen falsk och osann rapport är den förut nämnda vanliga påföljden stadgad. Såsom disciplinära straffarter må användas varning, suspension och avsättning. Bestraffningsmyndigheten tillkommer magistraten. För Nora har Konungens befallningshavande den 18 mars 1919 fastställt dels stadga för polisens ordnande och dels instruktion för polispersonalen, antagna av magistraten den 1, respektive den 10 december 1918. De för staden gällande bestämmelserna överensstämma med dem, som gälla i Lindesberg, dock att ledig befattning alltid skall kungöras ävensom anmälas till civilanställningskommissionen samt att påföljd för osanna uppgifter eller förklaringar eller veterligen falsk och osann rapport icke finnes föreskriven. I Aslcersund antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som ock äger utöva den disciplinära bestraffningsrätten över densamma. Såsom

129 disciplinära straffarter tillämpas suspension på viss tid, mistning av avlöning på viss tid ocli avsättning. För polispersonalen i Västerås har magistraten den 31 januari 1918 fast- Västmanlands län ställt instruktion. Enligt denna antages polisman av magistraten samt förordnas att uppehålla tjänsten, så länge han är i åtnjutande av magistratens förtroende. För att anställas såsom extra konstapel fordras enligt praxis att hava genomgått under officersexamen eller korpralskola samt att vara väl vitsordad. Polisman kan av magistraten avskedas, när magistraten ej längre finner honom vara för tjänsten lämplig, dock med rätt för den, som endast på sådan grund avskedas, att åtnjuta en månads uppsägningstid. Såsom särskilda anledningar till förlust av förmans förtroende och otjänlighet att i tjänsten bibehållas nämnas försök att med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman och avgivande av veterligen falsk och osann rapport. Enligt praxis brukar polisman, som befinnes icke lämplig för tjänsten, anmodas att söka avsked. Beträffande disciplinär bestraffning stadgas i övrigt, att polisman för fel eller försummelse i tjänsten straffas av magistraten med varning, suspension jämte mistning av lön till större eller mindre del eller avsättning. Om polisman vid domstol tilltalas för brott, äger magistraten, där omständigheterna därtill föranleda, provisoriskt skilja honom från utövningen av tjänsten med förlust av dithörande löneförmåner till större eller mindre del. I övrigt må anmärkas, att instruktionen innehåller förbud för polisman att inträda i fackförening eller annan sammanslutning mellan polismän utan polischefens medgivande. I staden finnes numera en polisnämnd, som har vissa funktioner beträffande de frågor, som här beröras. Nämnden, för vilken reglemente, antaget av stadsfullmäktige den 25 november 1920, fastställts av Konungens befallningshavande, består av fem ledamöter, av vilka en utses av magistraten bland dess ledamöter och 4 väljas av stadsfullmäktige; bland de av stadsfullmäktige valda skall en vara befattningshavare inom poliskåren. Polisnämnden har vissa funktioner av ekonomisk art, varjämte det tillkommer polisnämnden att, då vederbörande polismyndighet finner nämndens hörande påkallat, avgiva yttrande i frågor angående dels polismans antagande, befordran och ansökan om avsked samt polismans uppsägning från tjänsten, dels ändring av instruktionen för polispersonalen och därmed sammanhängande ärenden och dels övriga till nämnden för yttrande hänskjutna ärenden. Nämnden kan ock av eget initiativ till vederbörande polismyndighet inkomma med förslag i frågor rörande ändring av instruktionen för polispersonalen och vad därmed äger samband. Hos nämnden föres protokoll, vari dess beslut och, i viktigare fall, skälen därför skola antecknas. I Köping har magistraten utfärdat reglemente för polisen den 7 december 1885, med ändringar den 30 december 1907 och den 14 november 1910. I fråga om antagande och avskedande samt provisorisk avstängning från tjänstgöring överensstämmer reglementet med instruktionen för polispersonalen i Västerås. För fel eller försummelser i tjänsten kan polisman av magistraten straffas med varning, suspension, nedflyttning i lönegrad eller avsättning. Beträdes polisman med uppenbart fylleri i tjänsten, skall han ovillkorligen avsättas. Från Arboga har överlämnats ett den 30 december 1871 av Konungens befallningshavande utfärdat reglemente för stadens polis och nattbevakning, vilket emellertid i åtskilliga avseenden är uppenbart föråldrat. Från reglementet må dock antecknas, att bevakningspersonalen antages av magistraten för ett år i sänder ävensom att beträffande disciplinär bestraffning stadgas, att, om någon av bevakningspersonalen försummar sin tjänst eller visar sig under utövning av densamma överlastad eller eljest opålitlig, skall han två .gånger varnas inför magistraten, men tredje gången ovillkorligen skiljas från 1641 22

T

130 tjänsten, dock utan hinder för magistraten att, där förseelsen ar av beskaffenhet, att magistraten finner sig icke kunna för den felaktiga hava vidare förtroende, genast skilja honom från tjänsten. I Sala finnes en äldre ordningsstadga för polis och nattbevakning utan angiven tid eller sätt för tillkomsten. Sedermera har dels magistraten den 15 mars 1920 utfärdat bestämmelser angående polisbefälet och dels Konungens befallningshavande den 11 oktober 1920 fastställt ett av stadsfullmäktige fattat. beslut angående polisväsendets omorganisation. Enligt sistnämnda bestämmelser och i övrigt lämnade uppgifter synes för närvarande gälla följande. Konstaplarna antagas av magistraten. Till ordinarie konstapel må ingen antagas,, som icke uppnått 21 års ålder och med läkarbetyg styrker, att han är fullt frisk. Ordinarie konstapel tillsättes med 6 månaders ömsesidig uppsägning; extra konstapel anställes endast tills vidare, dock med rätt att åtnjuta tre månaders uppsägningstid. Avsked meddelas jämväl av magistraten. Försummar polisman vad honom i och för tjänsten åligger eller begår han därunder på ett eller annat sätt fel, anses han underkastad varning, suspension eller avsättning samt ansvar enligt 25 kap. strafflagen. Dessutom äger magistraten från tjänsten skilja den, som genom opålitlighet, fylleri eller annan orsak förlorat magistratens förtroende. Yid dylikt entledigande anses nyssnämnda uppsägningstid skola tillämpas. Yarning meddelas av borgmästaren eller, om fråga är om ringare försummelse, av stadsfiskalen. Gävleborgs I Söderhamn har magistraten den 7 december 1874 utfärdat instruktion för län polispersonalen. Enligt denna antages och avskedas polispersonalen av magistraten. Avsked kan meddelas såsom påföljd av grövre eller upprepade fel och förseelser i tjänsten eller då magistraten finner polisman för tjänsten olämplig. Avskedas polisman allenast på grund av mindre lämplighet för tjänsten, äger han åtnjuta en månads uppsägning. Såsom disciplinära bestraffningsarter upptager instruktionen varning och avsättning; i praxis har jämväl suspension tillämpats. Bestraffningsmyndigheten tillkommer magistraten och borgmästaren. För brott av svårare beskaffenhet utom tjänsten, ändock att de icke äro belagda med förlust av medborgerligt förtroende, må polisman av vilken grad som helst kunna utan uppsägning skiljas från tjänsten. Om polisman vid domstol tilltalas för brott, äger magistraten provisoriskt skilja honom från utövning av tjänsten ävensom, där omständigheterna sådant föranleda, från tjänsten åtföljande löneförmåner. För polispersonalen i Hudiksvall har magistraten den 27 januari 1875 utfärdat instruktion. Angående antagning av personalen innehåller instruktionen inga bestämmelser. Emellertid är upplyst, att det tillkommer magistraten att antaga och entlediga personalen. I praxis kräves av den, som vill hava anställning såsom konstapel, att hava genomgått underofficersskola med betyget »med beröm godkänd». Polisman kan avskedas såsom påföljd av grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då magistraten finner honom för tjänsten olämplig. Såsom disciplinära straffarter äro stadgade varning, suspension och. avsättning. Därjämte har någon gång såsom bestraffning använts permissionsförbud. Vem bestraffningsmyndigheten tillkommer, är icke angivet i instruktionen, men enligt lämnade uppgifter utövas densamma av magistraten. Kopparbergs I Falun har magistraten den 6 november 1911 fastställt instruktion för län. polispersonalen. Instruktionen innehåller emellertid i de avseenden, varom här är fråga, intet annat stadgande av intresse än en bestämmelse angående disciplinstraff. Enligt denna bestraffas polisman med tillrättavisning och varning, åläggande av extra tjänstgöring, suspension eller avsättning. De två sistnämnda bestraffningarna ådömas av magistraten, övriga straff av borgmästaren. Enligt lämnade uppgifter antagas och entledigas personalen av magistraten.

131 I Hedemora antages och entledigas polispersonalen av magistraten. Någon instruktion finnes icke meddelad. Magistraten äger att utöva disciplinär bestraffningsrätt, men fall, då så skett, synas icke hava förekommit under senare tid. För polisbetjäningen i Härnösand har Konungens befallningshavande den Västernorr29 februari 1868 fastställt instruktion. Instruktionen innehåller ingen annan l a n d s län bestämmelse av betydelse i nu förevarande avseende än att poliskonstapel för försummelse eller fel i tjänsten bestraffas med varning, suspension eller avsättning, varjämte han kan avskedas, i fall han befinnes för tjänsten mindre lämplig, dock i sistnämnda, fall med rätt att åtnjuta en månads uppsägningstid. Vem som antager och entledigar personalen och utövar bestraffningsmyndigheten, är icke angivet i instruktionen; enligt meddelade uppgifter tillkommer befogenheten i samtliga dessa avseenden magistraten. För polispersonalen i Sundsvall har magistraten den 30 oktober 1895 fastställt instruktion med ändring den 31 januari 1906. Den ordinarie personalen antages av magistraten; extra konstaplar antagas av poliskommissarien. För anställning såsom ordinarie fordras intyg av poliskommissarien att sökanden äger noggrann kännedom om innehållet i polisiiistruktionen ävensom kunskap i nödiga delar om lagar och författningar. I praxis fordras i allmänhet avlagd, underofficersexamen eller däremot svarande kunskaper. Entledigande sker liksom antagande av magistraten, respektive poliskommissarien. Beträffande avsked innehåller instruktionen enahanda bestämmelser som instruktionen för polispersonalen i Östersund. Såsom disciplinär bestraffning må användas varning, suspension, nedflyttning i lön och tjänstegrad samt avsättning. För försummelse utan giltigt förfall av patrullerings- eller vaktpass stadgas löneavdrag efter viss taxa, jämte skyldighet att ersätta kostnaden för patrulleringens fullgörande. Upprepad försummelse i detta avseende bestraffas därjämte såsom tjänstefel. Bestraffningsmyndigheten tillkommer magistraten, dock att, om förseelsen är av ringa beskaffenhet, det må kunna bero vid varning av poliskommissarien. Nyssnämnda löneavdrag torde det åligga kommissarien att verkställa. I Örnsköldsvik har magistraten antagit instruktion för polispersonalen den 15 maj 1894. Beträffande antagandet innehåller instruktionen inga föreskrifter. Enligt meddelad uppgift antages personalen av magistraten, medan befogenheten att meddela avsked tillkommer polischefen. Avsked kan meddelas till följd av grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då polischefen finner polisman olämplig för tjänsten. Såsom disciplinär bestraffning användes varning, suspension och avsättning. Bestraffning ådömes enligt meddelad uppgift av polischefen. Enligt instruktion för poliskåren i Östersund (när eller av vem instruktionen Jämtlands utfärdats, är ej upplyst) antagas och entledigas polismännen av magistraten. län. Avsked kan av magistraten meddelas när som helst såsom påföljd för grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då magistraten finner polisman vara för tjänsten olämplig. Såsom särskild anledning till olämplighet omnämnas försök att med osanna uppgifter eller förklaringar vilseleda förman samt avgivandet av veterligen falsk och osann rapport. Såsom disciplinär bestraffning må användas tillrättavisning och varning,' suspension med mistning av löneförmåner samt avsättning. Tillrättavisning och varning kan meddelas av vederbörande förman, övriga bestraffningar skola ådömas av magistraten. För polispersonalen i Umeå har magistraten den 26 april 1889 utfärdat in- Västerbotten län struktion. Instruktionen innehåller inga andra bestämmelser av intresse ur de synpunkter, varom nu är fråga, än att polisman kan avskedas till följd av grövre eller upprepade förseelser i tjänsten eller då polischefen (borgmästaren) finner honom vara olämplig för tjänsten samt att såsom disciplinär bestraff-

132 ning må användas varning, suspension ocli avsättning. Lämnade uppgifter utvisa, att polispersonalen antages och entledigas av magistraten, vilken den disciplinära bestraffningsrätten ock tillkommer. Norrbottens I Luleå hava dels stadsfullmäktige den 31 mars 1894 antagit reglemente lan. för polisen, vilket emellertid icke synes hava blivit fastställt, dels ock magistraten den 1(3 april 1894 fastställt instruktion för polisen. Polismännen antagas och entledigas av magistraten. Såsom villkor för att kunna antagas till konstapel fordras att vara av fullkomligt god frejd, att i sin föregående vandel hava ådagalagt ett hedrande uppförande, att hava god hälsa, stark kroppsbyggnad, gott omdöme och lugnt sinnelag samt att kunna läsa och skriva. Stadsfiskalen avgiver förslag till befordran bland den honom underlydande personalen. För fel eller försummelser i tjänsten kunna de av magistraten anställda polismännen straffas med varning, extra tjänstgöring, mistning av lön eller arvode för viss tid, högst en månad, eller avsked. Finnes sådan polisman mindre lämplig för tjänsten utan att hava gjort sig skyldig till fel eller försummelser, som ensamt för sig till avsked föranleda, äger han åtnjuta en månads uppsägningstid. Såsom särskild anledning till otjänlighet att bibehållas i tjänsten omnämnes försök att med osann uppgift eller förklaring förleda förman eller avgivande av veterligen falsk och osann rapport. För polispersonalen i Piteå har magistraten den 21 april 1890 utfärdat instruktion. Denna innehåller emellertid icke några bestämmelser av betydelse i de avseenden, varom nu är fråga. Enligt meddelade uppgifter antages och entledigas polispersonalen av magistraten, som ock äger att utöva den disciplinära bestraffningsrätten över densamma. c) Städer under landsrätt. översikt.

I städer, som lyda under landsrätt, äro de funktioner, som i fråga om polispersonalen tillkomma magistrat, där sådan finnes, överflyttade till stadsstyrelsen 1 ). Det är således denna, som antager och entledigar polispersonalen samt utövar den disciplinära bestraffningsrätten över personalen. Instruktion för polispersonalen saknas i åtskilliga av ifrågavarande städer, och endast i ett fåtal fal] finnas kompetensvillkor för anställning i poliskår; ej heller befordringsregler finnas annat än i undantagsfall. I de städer, där bestämmelser angående stadsstyrelsens disciplinära bestraffningsrätt äro meddelade eller eljest kommit i tillämpning, användas såsom disciplinstraff varning, suspension, med eller utan tjänstgöring, nedflyttning i lägre tjänstegrad och avsättning. Varning kan ibland meddelas av stadsfiskalen eller annan förman. Möjlighet att avskeda polisman på grund av bristande lämplighet förefinnes endast i några fä av ifrågavarande städer; å andra sidan är polispersonalens ställning ganska löslig, i det att densamma ofta anställes genom kontrakt, vari ömsesidig uppsägningsrätt stipuleras.

I de särskilda'städerna gäller följande: Stockholms I Djursholm antages och entledigas polispersonalen av stadsstyrelsen. Anlh n "ställningen gäller tills vidare. Särskild instruktion för polispersonalen finnes icke utfärdad. Enligt praxis ålägger emellertid stadsstyrelsen disciplinstraff, i vilket avseende varning, mistning av lön och suspension tillämpas. I Oregrund antages och entledigas polispersonalen av stadsstyrelsen. Anställningen sker enligt stadsfullmäktiges beslut den 3 november 1910 mecelst kontrakt med tre månaders uppsägningstid. Någon särskild instruktion torde icke vara meddelad. l

) Jfr ovan s. G7.

133 Polispersonalen i Östhammar antages genom kontrakt av stadsstyrelsen, som ock äger att entlediga polisman. Någon särskild instruktion torde icke vara meddelad. För polispersonalen i Katrineholm, som från 1917 års ingång åtnjuter stads- Södermanrättigheter, gäller fortfarande i huvudsakliga delar en den 29 maj 1909 av l a n s län Konungens befallningshavande fastställd instruktion för ordnings- och säkerhetspolisen i Katrineholms municipalsamhälle. Polispersonalen antages genom ett tills vidare gällande förordnande av stadsstyrelsen, som ock äger att entlediga polisman. Beträffande avsked stadgas, att, om poliskonstapel visar tredska eller försummelse i tjänsten eller eljest gör sig skyldig till lastbart levnadssätt, må han därför varnas av municipalnämnden på anmälan av kårens förman. Låter han sig icke därigenom rätta, bör han anmälas hos Konungens befallningshavande för att såsom olämplig avskedas frän tjänsten. Dessa bestämmelser hava emellertid icke tillämpats, sedan stadsrättigheterna meddelades. I Mjölby antages och entledigas polispersonalen av stadsstyrelsen. Enligt Östergötland län ett icke dagtecknat reglemente för i samhället tjänstgörande poliskonstaplar med däri gjorda, av Konungens befallningshavande den 11 april 1907, eller innan samhället erhöll stadsrättigheter, fastställda ändringar kräves såsom villkor för att antagas till konstapel att äga god frejd och i sin föregående vandel hava ådagalagt ett hedrande uppförande, hava, god hälsa, stark kroppsbyggnad, gott omdöme och lugnt sinnelag samt kunna läsa och skriva. Konstapel kan avskedas såsom påföljd av begångna förseelser eller tjänstefel eller olämplighet för tjänsten. Nämnda påföljd må dock ej tillämpas, innan konstapel blivit av kronofogden varnad och ej heller utan samtycke av denne, vilken själv äger förordna om konstapels entledigande. I Huskvarna, som från och med den 1 januari 1911 åtnjuter stadsrättigheter, Jönköpings gäller ett av Konungens befallningshavande den 18 januari 1917 fastställt polislän. reglemente. Enligt detta tillsättes ordinarie konstapel av stadsstyrelsen medelst skriftligt förordnande. Extra konstapel på stat antages och avskedas av stadsstyrelsen, dock att extra konstapel, som tjänstgjort minst två år, i avseende å skiljande ur tjänsten likställes med ordinarie konstapel; extra konstapel, som tjänstgjort kortare tid och som utan att hava gjort sig skyldig till fel eller försummelse skiljes .från tjänsten såsom mindre lämplig, äger åtnjuta en månads uppsägning. Överskrider polisman sin befogenhet eller åsidosätter lian vad enligt lag eller författning, polisreglementet eller gällande instruktion 'åligger honom och är icke fråga om brott eller förseelser, varför åtal vid domstol bör äga rum, må han bestraffas med varning, suspension med eller utan tjänstgöring under högst en månad, nedflyttning i lägre tjänstcgrad eller avsättning. Sistnämnda straffart må tillämpas, då polisman blivit upprepade gånger straffad för förseelser utan att han låtit sig därav rätta eller då omständigheterna eljest äro av synnerligen försvårande beskaffenhet, Till avsättning bör jämväl kunna dömas, om polisman fällts till ansvar för sådant brott, att han icke längre bör i sin tjänst bibehållas, eller den sak, varför han rannsakats, blivit ställd under framtiden. Bestraffning må icke åläggas polisman, med mindre förhör med honom hållits i ärendet. Underlåter den, som kallats till sådant förhör, att utan styrkt laga förfall inställa sig eller har någon icke kunnat anträffas med kallelse till svaromål, må dock ärendet kunna utan hinder därav prövas på förhandenvarande skäl. Vid handläggning av dylika ärenden skall föras protokoll, vari även antecknas det slutliga beslutet ined skälen därtill. Beträdes polisman med straffbar gärning eller annan förseelse, må polischefen eller annan förman tills vidare försätta honom ur tjänstgöring, vilket beslut genast går i verkställighet. Polisman, som finnes vara för tjänsten olämplig, må, så vida icke mer än två år förflutit från det han erhållit fast anställning, kunna uppsägas att lämna

134 tjänsten inom två månader. Beslut om bestraffning och uppsägning fattas av stadsstyrelsen. Över beslut om avstängning, om handläggning av bestraffningsmål i polismans frånvaro och om uppsägning får klagan icke föras. För polispersonalen i Nässjö gäller en av Konungens befallningshavande den 19 januari 191G fastställd instruktion. Enligt denna tillsättes personalen av stadsstyrelsen efter poliskommissariens hörande medelst skriftligt förordnande och med bestämd uppsägningstid. Överskrider polisman sin befogenhet eller åsidosätter han vad honom åligger enligt allmän lag och författning eller instruktionen eller särskilt meddelad instruktion eller order och är icke fråga om sådan gärning, att åtal vid domstol bör äga rum, kan han bestraffas med varning, mistning av lön för högst en halv månad, förlust av tjänst och lön (suspension) under högst två månader eller avsättning. Bestraffningsrätten utövas av stadsstyrelsen. Beslut om varning går genast i verkställighet, oaktat klagan. Angives polisman för straffbar gärning eller annan förseelse, kan han, därest stadsstyrelsen prövar nödigt, avstängas från tjänstgöring, till dess slutligen dömts över honom eller annorlunda förordnats. Beträdes polisman med straffbar gärning eller svårare förseelse i tjänsten, må han jämväl av poliskommissarien tills vidare avstängas från tjänstgöring, men skall anmälan därom ofördröjligen göras hos stadsstyrelsen. Försättes polisman ur tjänstgöring, äger han rätt att påkalla, att hans förseelse, så snart ske kan, underställes vederbörlig prövning. Beträffande förhör finnas samma stadganden som i reglementet för Huskvarna poliskår. I Tranås, som från och med den 1 januari 1919 åtnjuter stadsrättigheter, gäller fortfarande i tillämpliga delar en av Konungens befallningshavande den 8 december 1906 fastställd instruktion. Polispersonalen, såväl den ordinarie som den extra, antages av stadsstyrelsen genom skriftligt förordnande med tre månaders ömsesidig uppsägning, dock med rätt för stadsstyrelsen att, därest konstapel gör sig skyldig till förseelse i tjänsten eller mot lag och ordning, genast avskeda honom. Visar konstapel försumlighet eller oskicklighet i tjänsten eller för han ett otillbörligt eller mindre redbart leverne, må stadsstyrelsen meddela konstapel varning. Hjälper icke sådan varning, har stadsstyrelsen att genast efter erhållen kunskap om konstapels förnyade försumlighet uppsäga honom till avsked. I Värnamo, som från och med den 1 november 1920 erhållit stadsrättigheter, gälla av Konungens befallningshavande utfärdade instruktioner? dels en för polispersonalen den 25 februari 1921 och dels en för poliskommissarien den 26 april 1921. Konstaplarna tillsättas av stadsstyrelsen efter poliskommissariens hörande medelst skriftligt förordnande och med bestämd uppsägningstid. Poliskommissarien avger även förslag till löneuppflyttning och befordran inom kåren. De disciplinära bestämmelserna överensstämma fullständigt med de för Nässjö gällande. För Vetlanda, som från och med den 1 januari 1920 åtnjuter stadsrättigheter, gäller i tillämpliga delar en den 5 mars 1898 av Konungens befallningshavande utfärdad instruktion för polispersonalen. Konstaplarna anställas på en månads ömsesidig uppsägning av stadsstyrelsen. Gör konstapel sig skyldig till brott, fel eller upprepade försummelser i tjänsten eller oordentligt leverne och låter han sig icke rätta av varning, må stadsstyrelsen, sedan den uppsagt honom, avstänga honom från tjänstgöring. Kalmar län. För polisbetjäningen i Borgholm gäller en av Konungens befallningshavande den 6 maj 1901 fastställd stadga. Polispersonalen förordnas av stadsstyrelsen. Polisman, varmed jämväl avses poliskommissarien, kan avskedas av stadsstyrelsen vid grövre eller upprepade förseelser i eller utom tjänsten. För tjänstefel, som icke är belagt med ansvar enligt lag, straffas polisman med varning, mistning av tjänsten på viss tid eller vid grövre förseelser med avsked.

135 För poliskonstaplarna i Hässleholm liar den 1 juli 1901, sannolikt av då- Kristianstads län varande poliskommissarien, utfärdats en instruktion, vilken sålunda tillkommit medan samhället var köping, men som fortfarande är gällande. Enligt denna äger köpingens kommunalnämnd (alltså numera stadsstyrelsen) att, om konstapel visar tredska eller försumlighet eller eljest uppför sig så, att han befinnes för tjänsten olämplig, avsätta eller varna honom, där icke skadeersättning ifrågakommer eller sådan förbrytelse blivit begången, att målet bör hänskjutas till domstols prövning. Är förseelsen av särdeles ringa beskaffenhet, må det kunna bero vid förmans tillrättavisning. I Eslöv saknas uttryckliga bestämmelser i de avseenden, varom här är fråga. Malmöhus Uin Enligt inkomna uppgifter antages och entledigas polispersonalen av stadsstyrelsen, som ock äger att utöva disciplinär bestraffningsrätt över densamma. Såsom disciplinära straffarter användas varning, suspension och avsättning. Anmärkas må, att särskilda bestämmelser angående poliskonstaplarnas tjänstgöring meddelats i en den 1 augusti 1899, sannolikt av dåvarande poliskommissarien, utfärdad instruktion. I Mölndal, som erhållit stadsrättigheter från och med år 1922, torde några Göteborgs och bestämmelser i de avseenden, varom här är fråga, icke för närvarande finnas, B o l n i s i*n. i det att det äldre, den 17 mars 1917 av Konungens befallningshavande fastställda reglementet för ordningspolisen i Fässbergs socken icke längre synes gälla, under det att ett av stadsstyrelsen under juni 1922 antaget förslag till instruktion för polispersonalen, av enahanda innehåll, som den för Nässjö gällande instruktionen, är beroende på Konungens befallningshavandes prövning. För poliskåren i Trollhättan har Konungens befallningshavande den 22 Älvsborgs län. december 1918 fastställt reglemente. Polischefens (staclsfiskalens) överinseende över poliskåren innefattar tillsyn jämväl å polismans förhållande utom tjänsten, överkonstapel och konstapel tillsättas av stadsstyrelsens ordförande efter samråd med polischefen medelst förordnande. I regel må ingen antagas till konstapel, som överskridit 30 års ålder, och till ordinarie konstapel ej annan än den, som tjänstgjort som extra ordinarie konstapel vid poliskår under minst ett år. Extra ordinarie konstapel, som befmnes olämplig för tjänsten, må av polischefen uppsägas att lämna tjänsten efter en månad. Gör polisman sig skyldig till förseelse, må han bestraffas med varning, förlust av tjänst och lön under högst tre månader eller avsättning. Bestraffningsrätten tillkommer stadsstyrelsen, dock att varning må meddelas även av chefen eller annan förman. Bestraffning må icke åläggas polisman, med mindre förhör hållits med honom. Underlåter någon, som kallats till förhör, att inställa sig eller kan han icke träffas med kallelse till förhör, må dock ärendet prövas utan hinder av hans frånvaro. Vid handläggning av dylikt ärende skall föras protokoll, däri det slutliga beslutet jämte skälen därtill antecknas. Angives polisman för straffbar gärning, må stadsstyrelsen interimistiskt avstänga honom från tjänstgöringen. Var gärning av svårare art och begången i tjänsten, må jämväl förman tills vidare avstänga honom från tjänstgöring, dock med skyldighet att ofördröjligen anmäla åtgärden hos stadsstyrelsen. Polisman, som försatts ur tjänstgöring, äger påkalla, att hans förseelse snarast möjligt prövas. I Tidaholm har, innan samhället erhöll stadsrättigheter, en av Konungens Skaraborgs län befallningshavande den 27 mars 1895 för dåvarande polisuppsyningsmannen utfärdad instruktion varit gällande. Denna instruktion anses emellertid enligt inkommet meddelande icke längre vara i kraft, och någon ny instruktion har icke utfärdats. För polisen i Arvika köping har Konungens befallningshavande den 2 juni Värmlands län 1903 fastställt instruktion. Sedan Arvika från och med den 1 januari 1910 erhållit stadsrättigheter, har genom K. Br. den 12 juli 1912 föreskrivits, att stadsfiskal skulle finnas i staden, varjämte stadsfullmäktige den 9 december

136 1913 antagit avlöningsreglemente för poliskåren. Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna torde för närvarande gälla följande. Polismännen, vilka tillika äro brandsoldater, antagas av stadsstyrelsen. De ordinarie konstaplarna äro fast anställda i stadens tjänst, så länge de nöjaktigt utföra dem åliggande tjänsteuppdrag. Extra ordinarie konstapel skall efter minst två års av stadsstyrelsen väl vitsordad tjänstgöring befordras till ordinarie. Söker polisman att med osanna uppgifter eller förklaringar förleda förman eller avgiver lian veterligen falsk och osann rapport, gör lian sig förlustig förmans förtroende och otjänlig att i tjänsten bibehållas. Kopparbergs I Avesta och Ludvika antages och entledigas polispersonalen av vederbörande län stadsstyrelse. Anställningen gäller tills vidare. Särskilda instruktioner för polispersonalen torde icke vara meddelade. VästerI Sollefteå finnes en år 1901 eller innan samhället erhöll stadsrättigheter noniands län. av dåvarande polisuppsyningsmaimeii utfärdad instruktion för polispersonalen, vilken instruktion dock ej innehåller några bestämmelser i här ifrågavarande avseende. Enligt inkomna uppgifter antages och entledigas polispersonalen av stadsstyrelsen, som ock äger att utöva disciplinär bestraffningsrätt över personalen. Yarning, extra tjänstgöring, avdrag å lön, förlust av tjänst och lön på viss tid och avsättning anses kunna tillämpas, varjämte stadsstyrelsen under de tre första anställningsåren anses äga avskeda konstapel, som visat sig olämplig för befattningen. Norrbottens För polispersonalen i Haparanda har instruktion den 12 februari 1920 fastanställts av stadsfullmäktige. Enligt instruktionen tillsättes polisen av stadsstyrelsen efter förslag av stadsfiskalen. För anställning såsom extra konstapel fordras att hava fyllt 22, men icke 26 år, att hava gott omdöme och lugnt sinnelag, att hava god hälsa och stark kroppsbyggnad, att hava fullgjort minst en repetitionsövning såsom värnpliktig, att, om sökanden är eller varit anställd vid krigsmakten, hava genomgått för befordran till furir, underofficerskorpral eller marinuiiderkonstapel erforderliga skolor och kurser eller, om sökanden icke haft sådan anställning, å annat sätt hava förvärvat för tjänsten erforderlig utbildning och allmänbildning samt helst att någon tid hava haft praktik vid poliskår i större stad. För anställning såsom ordinarie konstapel fordras i regel att hava haft anställning vid större stads poliskår minst ett år och att icke hava överskridit 30 års ålder. Ordinarie konstapel tillsättes medelst skriftligt förordnande, extra konstapel, som tjänstgjort minst 2 år, likställes i avseende å skiljande från tjänsten med ordinarie konstapel. Extra konstapel, som tjänstgjort kortare tid och som utan att hava gjort sig skyldig till fel eller försummelse dock anses böra från tjänsten skiljas, äger åtnjuta 2 månaders uppsägning. Om polisman överskrider sin befogenhet eller åsidosätter vad honom åligger eller eljest visar oförstånd eller oskicklighet i tjänsten och det icke är fråga om brott, varför åtal vid domstol bör äga rum, må han av stadsstyrelsen bestraffas med varning, suspension med eller utan tjänstgöring under högst en månad, nedflyttiiing till lägre tjänstegrad eller avsättning. Sistnämnda straffart må tillämpas, då polisman upprepade gånger blivit för förseelse straffad utan att han låtit sig därav rätta eller då omständigheterna eljest äro av synnerligen försvårande beskaffenhet. Till avsättning må jämväl dömas, om polisman av domstol fällts till ansvar för sådant brott, att han icke längre bör i tjänsten bibehållas, eller blivit under framtiden ställd. Beträdes polisman med enligt lag straffbar eller annan förseelse, må polischefen eller annan förman tills vidare sätta honom ur tjänstgöring. Förman skall dock ofördröj ligen anmäla sin åtgärd hos polischefen, som har att vidare förordna därom. Polisman, som försättes ur tjänstgöring, äger rätt att påkalla, att kans förseelse, så snart ske kan, underkastas vederbörlig prövning, men beslutet går genast i verkställighet. Bestraffning må icke åläggas polisman, med mindre

137 förhör med honom hållits. Underlåter han att inställa sig eller kan han icke anträffas med kallelse, må ärendet dock prövas på förhandenvarande skäl. I ärende angående bestraffning skall föras protokoll, vari slutligt beslut jämte skalen därtill antecknas. I Boden antages och entledigas stadens polispersonal av stadsstyrelsen. Enligt en av stadsstyrelsen den 8 maj 1920 utfärdad instruktion kan polisman avskedas till följd av grövre eller upprepade förseelser i eller utom tjänsten, som göra honom olämplig för polistjänst, eller då stadsfiskalen finner hans uppträdande vara sådant, att det menligt inverkar på disciplinen inom kåren. Bestraffning för försummelse eller fel i tjänsten eller olämpligt uppförande i eller utom tjänsten, såvida icke felet befinnes vara av beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelser i allmän lag eller författning böra tillämpas, må utgöras av varning, suspension eller avsättning. d) Landsbygden. A landsbygden är det i regel Konungens befallningshavande, som äger att antaga och entlediga polispersonalen, där sådan finnes, ävensom att utöva den disciplinära bestraffningsrätten. Personalens bibehållande i tjänsten är dock, såsom framhållits i annat sammanhang, i regel beroende på kommunens villighet att lämna anslag. Det finnes även exempel på att poliskonstaplar antagas, entledigas och bestraffas av landsfiskal eller kommunala myndigheter, såsom köpings-, municipal- och kommunalnämnder 1 ). Instruktioner för polispersonalen saknas på de flesta håll. Förefintliga instruktioner, vilka så gott som undantagslöst utfärdats av Konungens befallningshavande äro oftast s}rnnerligen knapphändiga. Kompetensregler för anställning såsom polis finnas veterligen icke intagna i mer än två instruktioner. De disciplinära bestraffningsreglerna äro likaledes föga detaljerade. Yanligen förekomma ej andra straff arter än varning och avsättning; på några orter kan dock jämväl förlust av lön eller suspension tillämpas. Instruktionerna för vissa orter upptaga rätt för vederbörande myndighet att genast avskeda polisman på grund av bristande lämplighet; i allmänhet äro dylika bestämmelser obehövliga redan på den grund, att polispersonalen kan uppsägas från sina befattningar. Anmärkas bör, att på ett ställe en särskild polisnämnd tillsatts för att övervaka, att polispersonalen fullgör sina åligganden enligt instruktionen.

översikt.

De närmare bestämmelserna i de instruktioner, angående vilka upplysning kunnat vinnas, äro följande: För poliskonstaplarna i Sundbybergs hoping finnes en den 1 januari 1909 av Stockholms polisuppsyningsmannen utfärdad instruktion. Denna innehåller emellertid inga län. bestämmelser angående antagande, avskedande eller disciplinär bestraffning. Enligt inkomna uppgifter antages och entledigas polispersonalen av Konungens befallningshavande, som äger disciplinär bestraffningsrätt; i sistnämnda avseende anses allenast avskedande kunna ifrågakomma. I instruktionerna för polisbevakningen i Älvkarleby länsmansdistrilct den Uppsala län 17 november 1897, för polismannen i Tierp den 27 december 1901, för polismannen vid Örbyhus den 9 november 1910, för polismannen vid stationssamhället i Gamla Uppsala socken den 4 oktober 1916, för extra polismännen vid Österby bruk den 5 januari 1918 och för polismännen vid Lanforsens krajtverlcsbyggnad i Älvkarleby socken den 29 juni 1920 finnas inga bestämmelser angående antagande, avskedande eller disciplinär bestraffning av personalen. För ordnings- och säkerhetspolisen i Gnesta muni c i pal samhälle har Ko- sodermannungens befallningshavande den 26 oktober 1918 fastställt instruktion. Enligt lands län. J

) Jfr s. 50.

138 •denna antagas och förordnas samtliga befattningshavare av .Konungens befallningshavande efter förslag av kommunalnämnden i samråd med landsfiskalen. Anställningen gäller tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägning. Förordnande återkallas av Konungens befallningshavande. Yisar polisuppsyningsman eller polisman tredska eller försummelse i tjänsten eller göra de sig skyldiga till lastbart levnadssätt, må de därför erhålla varning, polisman av landsfiskalen och polisuppsyningsmanen av Konungens befallningshavande efter anmälan av kommunalnämnden. Låta de sig icke därav rätta eller hava de begått fel av svårare beskaffenhet, kunna de felande av Konungens befallningshavande skiljas från tjänsten. För polisen i Flens municipalsamhälle gäller en av Konungens befallningshavande den 27 februari 1920 fastställd instruktion. Polismännen, ordinarie och extra, antagas av municipalnämnden, varvid poliskommissarien i samhället må höras. Municipalnämnden har att hos Konungens befallningshavande anhålla, att de antagna behörigen förordnas till polismän. Visar polisman tredska eller försummelse i tjänsten eller gör han sig skyldig till lastbart levnadssätt, må han därför varnas av municipalnämnden på anmälan av poliskommissarien. Låter polisman sig icke därav rätta, bör han anmälas hos Konungens befallningshavande för att såsom olämplig avskedas från tjänsten. Östergötlands För poliskonstaplarna i Borgs villastads municipalsamhälle har Konungens lan befallningshavande den 17 april 1901 fastställt reglemente. Enligt detta antages konstapel av kronofogden (landsfiskalen) i orten efter förslag av municipalstämman samt på tid och lönevillkor, om vilka stämman med den föreslagne överenskommer. Såsom villkor för antagning fordras att äga god frejd och i sin föregående vandel hava ådagalagt ett hedrande uppförande, hava god hälsa, stark kroppsbyggnad, gott omdöme, lugnt sinnelag samt kunna läsa och skriva. För försummelse eller fel i tjänsten kan konstapel, sedan han därför blivit av kronofogden (landsfiskalen) varnad, av denne skiljas från tjänsten efter en månads uppsägning. Ett för poliskonstaplarna i Åtvidabergs municipalsamhälle den 23 februari 1904 av Konungens befallningshavande fastställt reglemente har i nu förevarande avseende samma innehåll som polisreglementet för Borgs municipalsamhälle, allenast med det undantag att förslag till antagning av poliskonstapel i Åtvidaberg skall avgivas av municipalnämnden, vilken jämväl har att med den föreslagne överenskomma om anställningstid och lönevillkor. Enligt inkomna upplysningar upprättas kontrakt, vari tre månaders uppsägningstid stipuleras. För polisen i Kisa municipalsamhälle gäller en den 29 maj 1911 av Konungens befallningshavande fastställd instruktion. I denna stadgas, att ordinarie polisman antages av municipalnämnden bland fyra sökande, som av kronofogden (landsfiskalen) därtill föreslagits. Antagandet sker under de villkor rörande tid och löneförmåner, som av municipalstämman beslutats. Extra polisman antages av municipalnämnden under enahanda villkor. Samtliga polismän skola erhålla förordnanden av Konungens befallningshavande. Polisman kan avskedas av municipalnämnden efter två månaders uppsägning. För försummelse eller fel i tjänsten, där de icke äro av beskaffenhet att även ansvar enligt allmän lag eller författning bör tillämpas, bestraffas polisman, för ringare förseelser med tillrättavisning eller varning av kronolänsmannen (landsfiskalen), men för upprepade dylika eller för grövre förseelser antingen av kronofogden (landsfiskalen) med varning eller högst en månads suspension eller av Körningens befallningshavande med varning, suspension eller avsättning. För Östergötlands läns ridande polis har Konungens befallningshavande den 19 maj 1919 fastställt instruktion. Personalen förordnas enligt denna av Konungens befallningshavande med en månads ömsesidig uppsägningsrätt.

139 Beträffande disciplinär bestraffning stadgas, att polisman för försummelser eller fel i tjänsten, de där icke äro av beskaffenhet, att även ansvar enligt allmän lag eller författning bör å dem tillämpas, bestraffas med tillrättavisning eller varning, suspension eller avsättning. För förseelse av ringa beskaffenhet äger landsfogden tilldela polisman varning, men övriga bestraffningar må endast av Konungens befalliiingshavande ådömas. Där förhållandena så påfordra, äger landsfogden avstänga polisman från tjänstgöring samt omedelbart underställa frågan Konungens befallningshavandes prövning. I Gripenbergs stationssamhälle gäller en av Konungens befalliiingshavande Jönköpings län den 7 februari 1919 fastställd instruktion. Enligt denna tillsättes och entledigas polisman av Konungens befalliiingshavande. Antagandet sker på tre månaders uppsägning, dock med rätt för Konungens befalliiingshavande att, om polisuppsyningsmanneii gör sig skyldig till förseelse i tjänsten eller för ett lastbart leverne, genast avskeda honom. Om anslaget till polisuppsyningsmannens avlöning indrages, är han skyldig att utan uppsägning frånträda befattningen vid utgången av tiden för anslaget. För polispersonalen i Sävsjö munieipalsamhälle har den 22 november 1916 fastställts instruktion, enligt vilken polisuppsyningsmanneii antages och förordnas av Konungens befalliiingshavande efter kronofogdens (landsfiskalens) och municipalnämndens hörande. Extra polisman förordnas av Konungens befallningshavande tills vidare i enahanda ordning. För polisman i Försent)))* munieipaUamhälle har instruktion fastställts av Konungens befalliiingshavande den 23 december 1901. Enligt denna antages polismannen av Konungens befalliiingshavande på förslag av municipaliiäninden och efter kronofogdens och länsmannens hörande med eller utan befattningens kungörande till ansökning. Han anställes med tre månaders ömsesidig uppsägning. Skulle polismannen göra sig skyldig till brott, tredska eller upprepade försummelser i tjänsten eller oordentligt leverne eller utan erhållen tjänstledighet avhåller sig från tjänsten längre tid än ett dygn, kan han dock på anmälan av municipalnämnden, kronofogden eller länsmannen genast utan föregående uppsägning av Konungens befalliiingshavande skiljas från sin befattning med tillhörande avlöningsförmåner. För polisman i Vaggen/ds stationssamhälle har Konungens befalliiingshavande den 10 september 1909 fastställt instruktion, enligt vilken polismannen antages och entledigas av Konungens befalliiingshavande. Han antages med tre månaders uppsägning, dock med rätt för Konungens befalliiingshavande att, om han gör sig skyldig till förseelse i tjänsten eller mot gällande lagar och förordningar eller för ett lastbart leverne, genast avskeda honom. För polisuppsyningsmannen i Markaryds köping har Konungens befallnings- Kronobergs län havande den 12 april 1917 fastställt instruktion. Enligt denna antages och entledigas polisuppsyningsmannen av Konungens befallningshavande. Antagandet sker efter kommunalnämndens hörande. Anställningen gäller tills vidare, clock att om tjänsten indrages eller innehavaren utan eget förvållande skiljes från befattningen, han äger att under sex månader från erhållen underrättelse uppbära avlöning, svarande mot vad han uppburit av köpingen. Visar polisuppsyningsmannen tredska eller försumlighet och är icke fråga om sådan grövre brottslighet, att åtal vid domstol finnes böra äga rum, är polisuppsyningsmannen efter Konungens befallningshavandes prövning av förseelsens beskaffenhet underkastad varning, böter intill en månads avlöning, suspension under högst tre månader eller att skiljas från befattningen. I samhället finnes utom polisuppsyningsmannen en extra polisman, som enligt inkommen upplysning antages och entledigas av kommunalnämnden. För polismannen i Älmhults köping har av Konungens befallningshavande den 3 juli 1917 utfärdats instruktion, som i här ifrågavarande avseende är av samma innehåll som den för polisuppsyningsmannen i Markaryd utfärdade.

140 För polisuppsyningsmannen i Alvesta municipalsamhäUe har Konungens befallningshavande den 29 januari 1915 fastställt instruktion, som i här ifrågavarande avseende likaledes är av enahanda innehåll, som den i Markaryds köping gällande. För polisen i Ljungby köping har den 20 juni 1914 utfärdats instruktion av kronofogden i orten. Enligt denna instruktion anställas och entledigas konstaplarna av Konungens befallningshavande efter förslag av köpingsstyrelsen. sedan kronofogdens yttrande inhämtats. Sedan polisen år 1920 omorganiserades, synes emellertid nämnda instruktion ej längre anses gälla. För polisen i Strömsnäs bruks munieipalsamhälle har Traheryds kommunalstämma den 15 juni 1917 antagit instruktion, vilken likaledes i här ifrågavarande avseende överensstämmer med instruktionen för polisuppsyningsmannen i Markaryds köping, dock att antagande och entledigande skall ske efter förslag av Traheryds kommunalstämma. Kalmar För polisen i Mörbylånga köping tinnes en av Konungens befalliiiiigshavaiide lan fastställd instruktion. Enligt denna instruktion antages polisuppsyningsmaimen av Konungens befallningshavande efter inhämtat yttrande av kronofogden och köpingsstyrelsen. Extra poliskonstaplar antagas i män av behov av köpingsstyrelsen, men förordnas av kronofogden. Polisuppsyningsmannen antages på tre månaders ömsesidig uppsägning, dock med rätt för kronofogden att, därest polisuppsyningsmannen gjort sig skyldig till förseelse i tjänsten eller mot lag och förordning, genast avskeda honom på anmälan av köpingsstyrelsen. Avskedsbrev meddelas i dylikt fall av Konungens befalliiingshavaiide efter vederbörlig anmälan. Om polisuppsyningsmannen visar försumlighet eller oskicklighet i tjänsten eller förer ett otillbörligt eller mindre redbart leverne, må köpingsstyrelsen meddela honom varning. Hjälper icke sådan varning, har köpingsstyrelsen att genast efter erhållen kännedom om polisuppsyningsmannens förnyade försumlighet eller dylikt uppsäga honom till avsked och hos Konungens befallningshavande i sinom tid begära avskedsbrev för honom. För polisen i Nybro köping finnes ett av Konungens befallningshavande den 18 december 1877 utfärdat reglemente, enligt vilket polisuppsyningsmannen i köpingen tillsättes av Konungens befallningshavande. Konstaplarna tillsättas på förslag av polisuppsyningsmannen av kronofogden. 1 ) För att kunna antagas till konstapel fordras att hava fullkomligt god frejd, att i sin föregående vandel hava ådagalagt ett hedrande uppförande, vara av god hälsa och stark kroppsbyggnad, äga gott omdöme och lugnt sinnelag samt med lätthet kunna läsa och skriva. Såsom oeftergivligt villkor för tjänstens bibehållande fordras lydnad, trohet och nit i tjänsten samt nykterhet, sedlighet och ordentlighet i det enskilda levernet. Den konstapel, som genom brist i dessa egenskaper förverkar förtroendet, äger kronofogden 1 ) entlediga från befattningen, i vilket fall konstapeln mister den avlöning, han kan hava innestående för senaste månaden. För Mönsterås köpings polisbetjäning har Konungens befallningshavande den 20 november 1874 fastställt bestämmelser, enligt vilka poliskommissarien i köpingen antages av Konungens befallningshavande. Konstaplarna antagas av köpingens »polisstyrelse». I fråga om de egenskaper, som fordras såsom villkor för konstapels bibehållande i tjänsten, samt beträffande konstapels entledigande finnas samma bestämmelser som i reglementet för Nybro, dock att det i Mönsterås är polisstyrelsen, som äger befogenhet att entlediga. Gottiands Instruktionerna för extra polismannen i Hemse den 10 augusti 1917, för lan. polismannen i Lärbro m. fl. socknar den 30 maj 1918 och för polismannen i Slite sistnämnda dag, samtliga fastställda av Konungens befallningshavande, innehålla i här ifrågavarande avseenden allenast, att den förstnämnde polisx ) Enligt inkommen uppgift har kronofogdens befogenher numera överflyttats till köpingsstyrelsen.

141 mannen förordnas av Konungens befallningshavande samt att de två senare, om de önska bliva entledigade, hava att tre månader dessförinnan göra skriftlig ansökning lios landsfogden, varefter avsked meddelas av Konungens befallningsliavande. Genom särskilda resolutioner den 15 mars 1876, den 21 april 1899, den 11 Blekinge augusti 1902 och den 17 januari 1917 har Konungens befallningshavande fastställt län. instruktioner för särskilda polisuppsyningsmän å TjurJcö och SturJcö samt i LycJceby och Nätträby. Nämnda polisuppsyningsmän antagas av Konungens befallningshavande på förordnande tills vidare och avskedas av Konungens befall ningshavan de. För polisen i Osby socken har Konungens befallningshavande den 23 augusti Kristianstads län 1909 fastställt instruktion, som i de avseenden, varom nu är fråga, allenast innehåller följande. För försummelser och fel i tjänsten, där de icke äro av beskaffenhet, att även ansvar enligt allmän lag eller författning bör å honom tillämpas, bestraffas polisen för ringare förseelser med tillrättavisning och varning av länsmannen, men för grövre förseelse med suspension eller avsättning, varom Konungens befallningshavande efter anmälan förordnar. Kommunalstämman äger utse en polisnämnd av tre personer med befogenhet att tillse, att polisen fullgör sina åligganden enligt instruktionen, särskilt då länsmannen ej är närvarande, och med sk}Tldighet att anmäla för länsman, kronofogde eller Konungens befallningshavande, om anmärkningsvärda missförhållanden iakttagas. Enligt inkomna uppgifter antages polispersonalen »med godkännande av landsfiskalen» av kommunalstämman, som ock äger att bevilja avsked. För polisen i Vilans municipalsamhälle har Konungens befallningshavande den 7 december 1911 fastställt instruktion, från vilken må anmärkas föreskrift att polisen kan avskedas av municipalnämnden efter två månaders uppsägning samt att i fråga om disciplinär bestraffning samma bestämmelse meddelats som i instruktionen för Osby, dock utan föreskrift angående polisnämnd, För polisen i Tryde socken har instruktion den 5 oktober 1903 fastställts av kommunalstämman. Instruktionen innehåller i här ifrågavarande avseenden allenast, att, om polisman visar försumlighet eller fel i tjänsten och därför förgäves varnas, han kan utan föregående uppsägning entledigas. Enligt lämnade uppgifter plägar Konungens befallningshavande förordna i Malmöhus liln köping poliskommissarie samt i annan kommun polisuppsyningsmän. Poliskommissarierna tillsättas av Konungens befallningshavande och entledigas av samma myndighet, när därtill finnes anledning. Gör poliskommissarie sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad mot förman eller brister han i lydnad, tilldelar Konungens befallningshavande honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna fälla honom till böter eller vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal vid vederbörlig domstol. Polisuppsyningsmannen antages av Konungens befallningshavande på förordnande och entledigas av samma myndighet, när därtill finnes anledning. Visar polisuppsyningsmän tredska eller försummelse eller gör han sig förfallen till annat tjänstefel eller undanhåller sig obehörigen från tjänstgöring, är han förfallen till böter till belopp, som Konungens befallningshavande finner skäligt ådöma, därest icke skadeersättning kommer i fråga eller sådan förbrytelse blivit begången, att målet bör hänskjutas till domstols prövning. I åtskilliga landskommuner inom länet har under 1870- och 1880-talen in- Hallands län. rättats särskild kommunalpolis, för vilken Konungens befallningshavande fastställt reglementen. Så har skett genom Konungens befallningshavandes resolution den 22 oktober 1872 angående kommunalpolisen i Ullareds socken, den 6 juli 1875 angående kommunalpolisen i Lindbergs socken, den 11 juni 1879 angående kommunalpolisen i Askome och Vessige socknar, den 14 juni 1880 angående

142 kommunalpolisen i Vinbergs socken, den 23 juli 1881 angående kommunalpolisen i Ghmnarps socken, den 8 december 1885 angående kommunalpolisen i Fjärds socken och den 1 februari 1884 angående kommunalpolisen i Abilds socken. Såväl befälhavare som konstaplar väljas av kommunalstämman för viss tid, tre eller fyra år. Befattningen torde betraktas såsom ett kommunalt ujjpdrag och vara oavlönad. Endast i ett fall (Lindbergs socken) omnämnes, att befattningshavarna åtnjuta dagtraktamente. I en av Konungens befallningshavande den 30 december 1920 utfärdad instruktion för polismannen i Släps socken finnas inga bestämmelser av här avsedd art. Göteborgs ouh För polisväsendet inom PartiUeds kommun har Konungens befallningshavande Bohus län. c ] e n 29 maj 1905 fastställt reglemente, enligt vilket överkonstapeln antages med tre och konstapel ined en månads uppsägning av kommunalnämnden, som för dem utverkar behörigt konstitutorial av Konungens befallningshavande. Överträder konstapel vad som stadgas i reglementet, äger överkonstapeln rätt att härför eller för andra fel eller försummelser i tjänsten meddela varning samt att, då konstapel icke låter sig därav rätta, anmäla honom hos kommunalnämnden, som kan genast avskeda den felande. Avgår eller entledigas någon av polispersonalen från sin befattning, skall kommunalnämnden ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Älvsborgs lan. För polisväsendet i Fuxerna socken har Konungens befallningshavande den 10 mars 1903 fastställt reglemente, enligt vilket konstaplarna antagas med tre månaders ömsesidig uppsägning av kommunalnämnden i samråd med länsmannen, varefter kommunalnämnden hos Konungens befallningshavande utverkar behörigt konstitutorial. Beträdes konstapel med tjänstefel, äger kommunalnämnden genast avskeda honom. I Mélleruds köping finnes en polisuppsyningsman med instruktion, fastställd av Konungens befallningshavande den 20 februari 1908. Polisuppsyningsmannen antages av Konungens befallningshavande och kan av Konungens befallningshavande entledigas, när skäl därtill förekomma. Därjämte finnes en poliskonstapel, som antages med förbehåll av tre månaders ömsesidig uppsägningstid av de kommunala myndigheterna, vilka ock äga meddela avsked. För polisväsendet i Herrljunga socken har Konungens befallningshavande den 7 januari 1918 fastställt reglemente. Poliskonstaplarna antagas av kommunalnämnden i samråd med länsmannen på tre månaders ömsesidig uppsägning, varefter kommunalnämnden av Konungens befallningshavande utverkar behörigt konstitutorial. Beträdes konstapel med tjänstefel, äger kommunalnämnden i samråd med länsmannen att genast avskeda den felande. Skaraborgs Konungens befallningshavande har den 31 december 1902 fastställt instruklän tion för de av Konungens befallningshavande inom länet förordnade polismännen å landet. I de avseenden, varom nu är fråga, innehåller instruktionen allenast följande. För försummelse eller fel i tjänsten, såvida de icke finnas vara av den beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelse enligt lag eller allmän författning bör tillämpas, bestraffas polisman med tillrättavisning och .varning, förlust av lön under högst två månader eller avsättning. Tillrättavisning och varning meddelas av kronofogden, som för sådant ändamål äger kalla polismannen till sig; övriga bestraffningar må endast ådömas av Konungens befallningshavande. Denna instruktion länder till efterrättelse jämväl för de i köpingarna Vara och Grästorp anställda polisuppsyningsmännen utöver vad som stadgats för dessa i särskilda instruktioner. För polisuppsyningsmännen i Vara köping har Konungens befallningshavande den 15 mars 1894 utfärdat särskild instruktion. Enligt denna antager Konungens befallningshavande polisuppsyningsmännen och äger entlediga honom från befattningen, om skäl därtill förekomma.

143 F o r polisiippsyningsmannen i Grästorps köping har Konungens befallningshävande den 13 januari 1900 utfärdat instruktion av enahanda innehåll som för Vara köping. Detsamma gäller angående en den 19 februari 1909 av Konungens befallningshävande för polisuppsyningsmanneii i Törehoda köping utfärdad instruktion. Sedan Konungens befallningshavande den 29 november 1919 dels förordnat landsfiskalen i distriktet att, jämte egen tjänst, tills vidare ej mindre i egenskap av åklagare inom köpingen åtala där timade brott och förseelser av den art, att allmän åklagare äger dem beivra, än även såsom poliskommissarie i köpingen handhava köpingens ordnings- och säkerhetspolis, dels förordnat annan person att tills vidare vara poliskonstapel i köpingen, med åliggande, blaud annat, att i avseende å köpingens befolkning fullgöra de bestyr, vilka på landsbygden åligga fjärdingsman, torde instruktionen få antagas äga tilllämpning allenast å den sistnämnda. För polismännen i Amots och Charlottenbergs municipal samhällen har Konun- Värmlands län. gens befallningshavande genom särskilda resolutioner den 22 maj 1907 utfärdat instruktioner, vilka emellertid icke innehålla några bestämmelser av betydelse i nu ifrågavarande hänseenden. I en av Konungens befallningshavande den 25 juni 1890 utfärdad instruktion Västmanlands för de av Konungens befallningshavande förordnade poliskon staplarna på landet i»n. är stadgat, att konstapel för försummelser eller fel i tjänsten, såvida de icke finnas vara av den beskaffenhet, att jämväl straffbestämmelse enligt lag eller allmän författning bör tillämpas, bestraffas med tillrättavisning eller varning, förlust av lön under högst två månader eller avsättning. Tillrättavisning och varning meddelas av kronofogden, som för sådant ändamål äger kalla konstapel till sig, övriga bestraffningar må endast ådömas av Konungens befallningshavande. Nämnda instruktion gäller även för den ridande polisen enligt en för denna den 6 april 1910 utfärdad särskild instruktion. I Borlänge köping finnes polisuppsyningsman förordnad av Konungens be- Kopparbergs falliiingshavaiide tills vidare, så länge han åtnjuter Konungens befallningsHin. hävandes förtroende. I Älvdalens socken har Konungens befallningshayaiide förordnat polisuppsyningsman och extra polisman, båda tills vidare. För polisman vid Forsbacka bruk finnes en den 8 juli 1896 dagtecknad in- Gävleborgs län struktion, vilken synes vara utfärdad av länsmannen i distriktet. Polismannen antages tills vidare och kan, därest han visar försumlighet i tjänsten, genast avsättas. Visar han liknöjdhet och icke anses för tjänsten lämplig, äger förman efter meddelad varning uppsäga honom till avflyttning efter en månad. För polisen i Bollnäs köping har Konungens befallningshavande den 19 januari 1906 fastställt instruktion, enligt vilken polisuppsyningsmannen antages och entledigas av Konungens befallningshavande, medan den övriga personalen antages och entledigas av kronofogden efter köpingsnämndens hörande. For polisman vid Iggesunds bruk och i Norra Iggesund har Konungens befallningshavande den 28 oktober 1910 fastställt instruktion^ enligt vilken polismannen förordnas av Konungens befallningshavande tills vidare. I händelse av fel eller försummelse i tjänsten kan han varnas av kronofogden eller länsmannen. Länder varning icke till avsedd påföljd, anmäler kronofogden eller länsmannen förhållandet för Konungens befallningshavande för återkallande av förordnandet. För polisen i Ljusdals köping har instruktion fastställts av Konungens befallningshavande den 5 mars 1914, vilken i här avsedda delar har samma innehåll som instruktionen för polisen i Bollnäs köping. Enligt en för polisuppsyningsmanneii vid Sandvikens bruk den 16 november 1918 av Konungens befallningshavande utfärdad instruktion antages och entledigas polisuppsyningsmanneii därstädes av Konungens befallningshavande.

144 Jämtlands län.

Instruktion för polispersonalen i Svegsmons munidpalsamhälle har fastställts av Konungens befallningsliavande den 31 mars 1920. Enligt denna instruktion förordnas polispersonalen av Konungens befallningsliavande, efter det landsfiskalen i orten efter samråd med ombud för Svegsmons samhälle, Svegs kommun och de trävarubolag och enskilda, som lämna bidrag till avlöning, därom avgivit yttrande och förslag. För viss tid eller för särskilt tillfälle äger Konungens befallningsliavande förordna flera polismän. Visar polisman ovillighet, försummelse, oskicklighet eller annan felaktighet i tjänsten, äger Konungens befallningsliavande, om vederbörande icke låter sig rätta efter förmans erinran, att omedelbart skilja honom från förordnandet. Begår han eljest tjänstefel, varder han från tjänsten omedelbart skild och förfares i övrigt efter allmän lag.

OlämplighetsPå grund av den vikt, som understundom tillagts frågan om den så kallade paragrafens olämplighetsparagrafens bibehållande, har ett försök gjorts att utröna, i vilken användning omfattning en dylik bestämmelse kommit till användning i praktiken. Enligt enligt praxis.

de inkomna uppgifterna har avskedande av ordinarie personal annorledes än på begäran eller på grund av ålder eller .sjuklighet eller genom avsättning förekommit i följande antal fall:

Påpekas må dock, att på sina håll skillnaden emellan avskedande av här avsedd art och avsättning icke stått klar för vederbörande. Att döma av inkomna protokoll (dessa hava dock icke alltid insänts) synes den vanliga anledningen till avskedandet hava varit onykterhet. Olämplighetsparagrafens bibehållande eller införande av en sådan paragraf, där Yttranden angående den nu icke finnes, förordas i svaren från flertalet städer. Endast från 14 olämplighets- städer hava avstyrkande svar ingått. Femtio städer och fyra köpingar hava paragrafen. särskilt motiverat bibehållandet av en bestiimmelse av ifrågavarande slag. De flesta av dessa yttranden äro hållna i allmänna ordalag. Några uttalanden må emellertid återgivas. Sålunda anför magistraten i Linköping, att en person, utan att göra sig skyldig till förseelse, kan efter erhållen anställning befinnas sakna förmåga att på ett tillfredsställande sätt göra sig gällande och upprätthålla ordningen. Magistraten i Söderköping anför, att en dylik bestämmelse synes vara av den yttersta vikt särskilt på platser, där man icke har några extra anställda utan måste antaga folk i ordinarie tjänst omedelbart. Magistraten i Motala framhåller, att en person, som vid antagandet och några år därefter visar sig intresserad, mycket väl kan komma att slappna och visa tredska, om han ej vet, att ett sådant beteende kan medföra hans entledigande ur tjänsten. Magistraten i Eksjö omnämner, att det förekommit, att polisman visat sig olämplig, utan att direkt förseelse kunnat läggas honom till last. Stadsstyrelsen i Nässjö framhåller, att en person kan på grund av olämpligt uppträdande, bristande intresse, oförmåga m. m. hava visat sig totalt oduglig såsom polisman utan att dock göra sig skyldig till förseelser, som kunna anses motivera avskedande såsom bestraffning. Magistraten i Västervik anför, att det visat sig, att man icke alltid under sex månaders provtjänstgöring kan bedöma en persons lämplighet som polisman.

145 Polismästaren i Karlskrona anser olämplighetsparagrafen nödvändig bland annat för att möjliggöra disciplinens upprätthållande och för att hålla kårens anseende vid makt. Magistraten i Ängelholm anför, att poliskåren behöver befrias från personer, som genom spritmissbruk eller vanskötsel ej sköta sina befattningar. Då en extra konstapel, som skött sig väl och vunnit befordran till ordinarie, senare börjar vansköta tjänsten genom spritmissbruk eller annorledes, böra fasta bestämmelser finnas, som möjliggöra en sådan polismans avskedande eller förflyttning till annan mindre krävande befattning. Magistraten i Lund åberopar utdrag av ett magistratens protokoll, enligt vilket en poliskonstapel avskedats på grund av upprepade rapporter om omdömeslöst uppträdande i tjänsten utan egentliga tjänstefel. Magistraten i Trälleborg anför, att polisman, som genom sitt uppträdande förverkat allmänhetens aktning och förtroende, bör, även om han formellt kan sägas sköta sin tjänst väl, kunna avsättas, enär tjänsten eljest lätt neddrages i allmänhetens ögon. Magistraten i Kungälv omnämner, att en poliskonstapel, som själv tog avsked år 1917, genom sitt levnadssätt var olämplig såsom polis, ehuru han icke begick några bevisliga förseelser i tjänsten. Magistraten i Ulricehamn omnämner, att fall förekommit, då nattpolis gång på gång visat mycket olämplig kitslighet och omdömeslöshet mot allmänheten. Någon möjlighet att avskeda på grund av olämplighet finnes emellertid icke enligt gällande föreskrifter för polisen i nämnda stad. Magistraten i Arboga omtalar, att för åtskilliga år sedan förekom ett fall av olämpligt uppträdande från polismans sida, varefter uppsägning användes med synnerligen god verkan. Polismästaren i Gävle meddelar, att flera fall förekommit, då anledning till avskedande förelegat, men polismannen föredragit att själv begära avsked, vilket då även beviljats. Anledningarna hava varit fylleri i förening med slagsmål och fylleri jämte förolämpning mot kvinnor samt tillika ett sådant uppträdande, att den aktning en polisman måste äga hos allmänheten gått förlorad. Stadsstyrelsen i Boden omnämner, att en ordinarie konstapel därstädes blev anmäld för otukt och sedlighet sårande handling. Då han kallades till förhör, ingav han ansökan om avsked, vilken också beviljades. Det torde böra framhållas, att särskilt bristen på tillräckligt lång prövotid åberopas såsom skäl för olämplighetsparagrafens bibehållande i uttalanden från åtskilliga landsortsstäder. Motiverad uppfattning att olämplighetsparagraf icke bör förekomma har kommit till synes allenast i svaren från Vimmerby, Uddevalla och Örnsköldsvik, vilkas magistrater anse, att befattningshavaren kan undergå tillräcklig prövning före befordran till ordinarie. Magistraten i Falun avstyrker jämväl införandet av en dylik bestämmelse under åberopande av svårigheterna i tillämpningen.

1641 22

146 D. Polisens uppgifter och åligganden. Då den följande framställningen endast är avsedd att ingå såsom ett led i redogörelsen för den nuvarande polisorganisationen, kan här icke behandlas hela det område, som vanligen betecknas med termen politiförvaltning, utan endast den del därav, som besörjes av polisens befattningshavare. A andra sidan måste redogörelsen så till vida gå utöver nyssnämnda område, som dessa befattningshavare hava sig anförtrodda även andra uppgifter än dem, som pläga anses tillhöra politiförvaltningen. Framställningen kan av naturliga skäl icke göra anspråk på att vara fullständig, men den bör dock giva en för det här avsedda ändamålet tillräckligt fyllig bild av polisens verksamhet. Någon allmän bestämmelse om polisens uppgift i statsförvaltningen finnes icke i svensk lag. Flertalet av förut omnämnda reglementen, instruktioner och stadgar för polisen på de särskilda orterna innehålla emellertid något därom. Oftast stannar det dock vid en allmän fras, att polisinrättningens ändamål är att upprätthålla allmän ordning, säkerhet och bekvämlighet eller dylikt. Understundom förekommer också en mera detaljerad uppräkning av polisens åligganden, men ej heller denna torde vara avsedd att vara uttömmande. Här inverkar även det förhållandet, att polisens funktioner uppenbarligen äro underkastade förändring och utveckling. För vissa uppgifter, vilka förut ansetts tillhöra polisen, skapas särskilda organ, åtminstone på en del orter. Andra åligganden överflyttas på polisen, åter andra och helt nya komma till. Särskilt har senare tids sociala lagstiftning, vars övervakning i stor utsträckning vilar på polismyndigheterna, vidgat området för dessas verksamhet. Polisens uppgifter nå över ett mycket vidsträckt område. H u r u de i den föreliggande redogörelsen lämpligen böra indelas, för att redogörelsen må bliva i möjligaste män översiktlig och klarläggande, kan givetvis vara föremål för delade meningar. I den följande framställningen kommer den gamla indelningen i kriminalpolis samt ordnings- och säkerhetspolis att användas. Då här i landet icke finnes någon lagstadgad skillnad mellan personal för det ena eller andra slaget av uppgifter, kan icke den praktiska arbetsfördelningen, som skett mellan detektiv- (kriminal-) och ordningspolis på de orter, där det finnes personal av båda slagen, läggas till grund för indelningen, helst som nämnda arbetsfördelning torde vara i viss mån växlande allt efter tillgången på personal inom de olika grupperna och andra förhållanden, som inverka på den lokala organisationen. Till kriminalpolisuppgifterna föras därför i det följande endast vad som sammanhänger med polisens arbete såsom straffprocessuellt organ.

I.

Kriminalpolisuppgifter.

Då ett brott blivit begånget eller skälig anledning föreligger till misstanke att så skett, skall efterforskning verkställas, huruvida brott timat samt för upptäckande av gärningsmannen. Vissa befattningshavare vid polisväserdet äro tillika åklagare. Så är förhållandet med Konungens befallningshavaude, vissa polismästare, poliskommissarier, som förordnas att utföra åtal vid polisdomstol, stadsfiskaler, landsfogdar, landsfiskaler och vissa på landet särskilt förordnade polisuppsyningsmän, poliskornmissarier eller andra befattningshavare med liknande benämning. Är sålunda polistjänstemannen tillika åklagare, har han, om undersökningens resultat föranleder därtill, att fullfölja den påbörjade efterforskningen genom åtal. Är det fråga om brott, som icke är föremål för

147 allmänt åtal, har polisen icke att företaga undersökning utan angivelse eller anhållan om dess biträde vid undersökningen. Förundersökningen är således ett led i straffprocessen. I regel äro också utförliga bestämmelser angående densamma intagna i straffprocesslagarna. I vår rätt äro stadgandena i ämnet däremot föga utvecklade. I K. Br. den 18 oktober 1750 om rättegångens förkortande i brottmål föreskrives, att de kronans betjänte, vilka vid häradsrätterna något brottmål angiva eller påkalla, böra förut, innan tinget hålles, noga efterspana och göra sig underrättade om alla dem, vilka uti det målet kunna giva någon upplysning, och till den ändan låta dem inkallas att vid tinget höras, på det saken icke behöver uppskjutas därigenom, att vederbörande, som hava om densamma kunskap och således borde sin berättelse göra, ej äro tillstädes. Om någon utan veterligen föregången sjukdom finnes ligga död, skall närmaste kronobetjänt jämlikt promulgationslagen till strafflagen 16 § första punkten vara pliktig att genast vid erhållen kunskap därom och i närvaro av två trovärdiga män undersöka, om den döde av egen eller andras handaverkan omkommit. Förekommer minsta anledning att antaga sådant, inberättas förhållandet skyndsamt till Konungens befallningshavande eller domaren, som äger att förordna om besiktning. Rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp (rättsmedicinsk obduktion) anställes enligt K. St. den 29 januari 1886 på förordnande av Konungens befallningshavande, domare eller, i stad, även polismyndighet. Vid obduktionen skall i stad polismyndighet eller stadsfiskal och på landet kronobetjänt eller fjärdingsman på kallelse av obducenten närvara, varjämte det åligger nämnda befattningshavare att i avseende å obduktionen och vid densamma i åtskilliga avseenden lämna obducenten biträde. Enligt K. F. den 11 juli 1753 åligger det kronobetjäningen att, så snart någon för begånget brott gripes, anskaffa prästbetyg angående honom. Enligt K. K. den 26 november 1914 skall den, som förordnar om häktning, eller, då häktning icke ägt rum, åklagaren, som anhängiggjort åtalet, begära utdrag av straffregister i närmare angivna fall. Särskild förundersökning är föreskriven i lagen angående villkorlig straffdom den 28 juni 1918. Denna verkställes emellertid av särskilt utsedda förundersökare och syftar till att utröna, huruvida förutsättningarna för användningen av nämnda institut äro för handen, icke till den för brottmålets avgörande erforderliga utredningen i övrigt. K. Instr. för landsfogdarna den 14 december 1917 och för landsfiskalerna samma dag utgå från att förberedande undersökning skall äga rum, men innehålla inga närmare regler angående förfarandet därvid. Enahanda är förhållandet med K. Instr. för stadsfiskalerna den 24 maj 1918. Åtskilliga instruktioner för polismästare innehålla bestämmelser angående förundersökning. Så heter det i K. Instr. för polismästaren i Stockholm den 20 maj 1868, § 4 mom. 2, att det åligger polismästaren »att vaka över att brott, som under allmänt åtal höra, bliva upptäckta och åklagade samt, då misstanke uppkommit därom, att brott blivit förövat, undersöka, om det verkligen timat; att sammanföra och utreda alla till brottet hörande omständigheter; att låta uppspåra och framdraga allt vad som utgör bevis eller liknelse emot viss person såsom gärningsman samt i sådant avseende, bland annat, låta anställa undersökning å ställen, där stulet eller förlorat gods plägat anträffas; att, där någon blivit för brott i häkte inmanad, ofördröjligen och, där omständligare förberedande undersökning eller närmare utredning i särskilda fall är av nöden, inom 24 timmar efter det rapport i målet polismästaren tillhandakommit, för rannsakning vid vederbörlig domstol överlämna angivelseskriften med tillhörande handlingar samt vad som kan hava blivit

148 anhållet av beskaffenhet att tjäna till upplysning i målet; och att, då någon finnes död utan veterlig sjukdom, låta kroppen av läkare i föreskriven ordning besiktigas för dödsorsakens utrönande». Enahanda bestämmelser äro intagna i K. Instr. för polismästaren i Goteborg den 12 oktober 1883, för polismästaren i Malmö den 7 december 1888 och för polismästaren i Hälsingborg den 4 november 1898. I ett flertal instruktioner för polispersonalen erinras, att det åligger polisman att »använda alla lagliga medel till förekommande och upptäckande av brott, som störa den allmänna säkerheten till person och egendom». Därjämte hava ofta i olika instruktioner inryckts bestämmelser angående de tvångsmedel, häktning, kroppsrannsakan och husrannsakan, som kunna komma till användning under förundei sökning. Oaktat således den svenska rättens stadganden i förevarande avseenden äro anmärkningsvärt ofullständiga, torde det likväl kunna sägas genom praxis hava blivit vanligt, att förberedande undersökning äger rum före domstolsförhandlingen, då fråga är om brott, som kan straffas med högre straff än böter. Undersökningen sker i regel genom förhör med den eller de misstänkta samt andra, som antagas kunna lämna upplysningar i saken, ävensom genom att polismyndigheten tillvaratager faktiska bevismedel och i övrigt, så vitt möjligt, söker fastställa de omständigheter, under vilka den ifrågavarande händelsen timat. Protokoll torde i allmänhet uppsättas, så snart det är fråga om grövre brott och även i andra fall, då den polisman, som verkställer undersökningen, icke är åklagare. I avseende på frekvensen av polisundersökning i mål angående grövre brott (å vilka kan följa fängelse i sex månader eller högre straff) hänvisas till tabellerna 3, 6, 7 och 8. De där angivna siffrorna visa endast antalet fall, då åtal kommit till stund, men däremot icke dem, där anmälan skett, men åtal icke ansetts böra anställas. Angående antalet av dessa senare finnas icke några säkra uppgifter tillgängliga. Så mycket torde emellertid vara klart, att även rent kvantitativt den kriminalpolisiära uppgiften representerar en icke obetydlig del av polisens verksamhet, framför allt i de större städerna. Kvalitativt är det uppenbart, att denna gren är synnerligen viktig. Angående militär handräckning för efterspaning av för brott misstänkt person hänvisas till nästa avdelning. l ) Den kriminalpolitiska verksamheten är icke inskränkt till allenast brott, som hemfalla under svensk domstols handläggning. Polismyndighet har sålunda enligt lag den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare att i enlighet med beslut av Konungen i utlämningsmål eller av ministern för utrikes ärendena i mål, som avse provisorisk häktning, häkta utlänning, vilken misstankes för brott, som faller under utländsk straffrätt. Vad beträffar den, som begått brott i Norge eller Danmark, kan enligt konventionerna den 21 februari 1907 och den 17 juni 1913 häktning direkt påkallas hos Konungens befallningshavande, polismästare, borgmästare och landsfiskal av, för Norges del, riksadvokaten, statsadvokater, fogdar och polismästare, samt, för Danmarks del, amtmän, polisdirektören i Köpenhamn, chefen för statspolisen, polismästare och polisdomare. Enligt förenämnda lag äger för övrigt polismyndigheten av eget initiativ häkta den, som i främmande stat är efterlyst för brott, varför utlämning må ske. Anmälan om sådan utlämning skall omedelbart göras till utrikesdepartementet. Nära samband med den kriminalpolitiska verksamheten äga de funktioner, som polismyndighet tillagts för att å ena sidan underlätta beivrandet av jakt å förbjuden tid och å andra sidan skydda den lojala jakten. Enligt jakt*) Se s. 158.

149 stadgan den 8 november 1912 må under tid, då jakt efter visst villebråd är här i riket förbjudet, sådant villebråd icke till salu utbjudas, köpas, mottagas eller, med viss undantag, forslas, med mindre villebrådet är försett med fastställt märke, utvisande, att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort. Sådant märke åsättes på landet av landsfiskal eller särskild av Konungens befallningshavande förordnad person samt i stad av stadsfiskal eller av magistraten förordnad förrättningsman. II.

Ordningspolisuppgifter.

a) Åtgärder mot vissa personer till tryggande av allmän säkerhet. Där en uppdelning av polisens befattningshavare skett i kriminalpolis och ordningspolis, torde de flesta av här förevarande åtgärder tillhöra den förra avdelningen. Då emellertid till kriminalpolisuppgifterna här ovan förts allenast polisens verksamhet, för så vitt som den ingår såsom ett led i straffprocessen, kan nyssnämnda omständighet icke föranleda till att här omhandlade åtgärder föras till kriminalpolisuppgifterna. Enligt lag den 12 juni 1885 skall var och en, som utan medel till sitt uppehälle antingen sysslolöst stryker omkring från ort till annan utan att omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete, eller som eljest underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika för ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet, anses såsom lösdrivare. 1 ) Den, som beträdes med lösdriveri, må anhållas av krono- eller polisbetjänt eller särskild tillsyningsman och inställas till förhör inför landsfiskal eller stadsfiskal. Nämnda befattningshavare hava befogenhet att meddela varning. I stad med polismästare äger denne och i annan stad Konungens befallningshavande att förordna poliskommissarie eller annan polisman att fullgöra stadsfiskalens nyssberörda funktioner. För köping eller annat område, för vilket ordningsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, äger Konungens befallningshavande förordna polisman att fullgöra landsfiskalens omförmälda funktioner. Meddelad varning underställes Konungens befallningshavandes prövning. Okänd lösdrivare skall häktas och sändas till Konungens befallningshavande, som därefter har att skicka honom till annan Konungens befallningshavande eller själv meddela varning, Har någon inom två år efter varning ånyo bedrivit lösdriveri, äger Konungens befallningshavande ådöma honom tvångsarbete från och med en månad till och med ett år eller vid försvårande omständigheter i högst tre år. Vid förmildrande omständigheter kan Konungens befallningshavande låta påföljden stanna vid varning. Efter tvångsarbetstidens slut skall den frigivne av Konungens befallningshavande förpassas till sin hemort och får, om tvångsarbetstiden uppgått till 6 månader eller däröver, icke under de närmaste två åren efter frigivandet utan tillstånd av polismästare, landsfiskal eller stadsfiskal vistas utom den kommun han tillhör eller där han erhållit behörigt tillstånd att vistas. I stad, där polismästare finnes, skall hos denne göras anmälan om den frigivnes bostad och försörjningsmedel. Anmälningsskyldigheten och skyldigheten att vistas inom visst område kunna av Konungens befallningshavande eftergivas. Har den, som undergått tvångsarbete, inom två år efter frigivandet blivit beträdd med lösdriveri, är han utan vidare varning underkastad behandling såsom lösdrivare, vilken undergått varning inom samma tid. De l ) I senare rättspraxis (jfr N. J. A. 1909: 325) har lösdrivarebegreppet ansetts omfatta den, som icke förfogat över andra medel till sitt uppehälle än lian förvärvat genom sådant levnadssätt, som nyss sagts, även om dessa medel uppgått till avsevärda belopp.

150 funktioner, som enligt vad ovan sagts tillkomma Konungens befallningshävande, utövas i stad, där poliskammare finnes, av denna. Om frigivning av den, som undergår tvångsarbete, äger Konungens befallningshavande, i det län, där tvångsarbetsanstalten är belägen, meddela förordnande, om personen i fråga kommer i förändrade levnadsvillkor. Enligt K. Cirk. den 12 juni 1885 skall varning, som av Konungens befallningshavande fastställes eller beslutas, slutligt utslag, varigenom någon dömes till tvångsarbete, ävensom underrättelse angående frigivning från tvångsarbetsanstalt samt tillåtelse för frigiven att vistas utom hemorten eller den ort, dit han eljest förpassats, eller att erhålla frihet i val av vistelseort, kungöras i tidningen Polisunderrättelser. l ) Enligt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården behandlas en var, som efter fyllda 16 år gör sig förfallen till bettleri, såsom lösdrivare, så vida han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla fattigvård. Till enahanda behandling gör sig den förfallen, vilken tillåter barn under 16 år, som står under hans vård, att bettla eller använder barn eller andra att bettla för sin räkning. Beträffande omfattningen av polismyndigheternas arbete med lösdrivarna må påpekas, att enligt meddelanden, intagna i Polisunderrättelser, under åren 1919, 1920 och 1921 i medeltal 4 806 personer årligen anhöllos för lösdriveri eller bettleri. Av dessa blevo årligen i medeltal 699 personer häktade och 1461 personer varnade för lösdriveri, medan 87 personer överlämnades till fattigvården och 2 559 personer utan vidare åtgärd lösgåvos. 2 ) Enligt uppgift från vederbörande landsfiskaler har i medeltal under åren 1918 — 1920 antalet ärenden angående lösdrivare, fattigvård och alkoholister utgjort 24 i varje landsfiskalsdistrikt. Genom K. E. den 16 november 1841 mot fylleri och dryckenskap må var och en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, när hans behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa, förvaras i häkte, till dess han återvunnit sina sinnens fulla bruk. Gör han å nämnda eller andra allmänna ställen oljud eller förnärmar andras fred och säkerhet, skall han ovillkorligen i häkte inmanas. Här avsedda omhändertagande eller inmaning i häkte åligger polisman. I ett flertal polisinstruktioner äro också föreskrifter meddelade därom. Enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister må, om någon är hemfallen åt dryckenskap och i följd därav finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller utsätta hustru eller barn, som han är skyldig • att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller ligga fattigvården eller sin familj till last, ansökning göras om hans intagande å alkoholistanstalt. Ansökningen ingives till Konungens befallningshavande, i regel av nykterhetsnämnden. Ofta, åtminstone i.städerna, verkställes före ansökningens slutliga avgörande polisundersökning. Är alkoholist farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, kan ansökning göras av landsfiskal eller vederbörande polismyndighet i stad. Nyssnämnda befattningshavare hava dessutom, därest faran är så överhängande, att Konungens befallningshavandes beslut icke anses kunna utan våda avvaktas, att vidtaga erforderliga åtgärder för farans avvärjande. Har alkoholist provisoriskt utskrivits från alkoholistanstalt och iakttager han icke de villkor, som därvid föreskrivits, kan Konungens befallningshavande på ansökan av polismyndighet förordna om hans återintagande. För delgivnings-, verkställighets- och andra handräckningsåtgärder kan biträde av polismyndighet påkallas. J

) Jfr ovan s. 61. ) Uppgifterna hava ställts till förfogande av fattigvårdslagstiftiiingskommittén, som insamlat statistiskt material för sitt ännu ej publicerade betänkande angående lösdriverilagstiftningen. 2

151 I detta sammanhang må erinras, att polismyndighet (landsfiskal, stadsfiskal, polismästare) enligt K. St. den 14 juni 1901 angående sinnessjuke äger att föranstalta om undersökning av sinnessjuk samt att inställa sinnessjuk vid hospital, varest han utan eljest föreskrivet läkarintyg kan intagas, om han prövas vara vådlig för den allmänna säkerheten. Villkorlig frigivning har införts genom lagen den 22 juni 1906. Syftet ined den villkorliga frigivningen torde visserligen vara övervägande straffrättsligt och socialt, men lagen innehåller även föreskrifter till skydd mot ifrågavarande brottsliga individer. Polismyndigheternas befattning med dessa behandlas därför i detta sammanhang. Den, som villkorligt frigives, skall under viss prövotid ställas under särskild uppsikt av tillsyningsman, som har att övervaka den frigivnes uppförande och söka befordra vad som kan lända till hans upprättande. Tillsyningsman förordnas för varje fall av Konungens befallningshavande. Finnes ej annan person vara därtill lämplig och villig, äro landsfiskal samt polismästare och stadsfiskal pliktiga att mottaga sådant förordnande. Under prövotiden kan bestämd vistelseort vara den frigivne anvisad. Frågan om tillstånd för honom att under prövotiden vistas på annan ort avgöres av Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande äger att på förekommen anledning besluta angående återkallelse av villkorligt frigiven persons frihet eller att tilldela den frigivne varning. Konungens befallningshavande kan också besluta om häktning av villkorligt frigiven. Annan polismyndighet må vidtaga sådan åtgärd, om den frigivne avviker från anvisad vistelseort eller gör sig skyldig till uppförande, som innebär våda för allmän ordning eller säkerhet. Polismyndigheten i den frigivnes uppehållsort skall av särskilt förordnad tillsyningsman underrättas om den frigivnes ankomst, bostad och sysselsättning m. m. och har att lämna tillsyningsmannen den handräckning, som erfordras för tillsyningsmansbefattningens utövande (K. Instr. den 12 april 1907 för tillsyningsman över villkorligt frigivna, K. Cirk. den 26 april 1907.) Enligt lagen den 14 september 1914 angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas har polismyndighet att vidtaga vissa säkerhetsåtgärder mot utlänningar. Utlänningar av vissa slag kunna ur riket avvisas, d. v. s. vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter föras ur riket. Så är förhållandet med zigenare, yrkestiggare, kringvandrande musikanter och liknande utlänningar, som skäligen kunna antagas sakna möjlighet att här ärligen försörja sig, utlänning, som varit dömd för förfalsknings-, tjuvnads- eller bedrägeribrott, yrkesspelare samt utlänning, som yrkesmässigt bedriver osedlighet eller utnyttjar annans osedliga levnadssätt. Beslut om avvisning meddelas på landet av landsfiskal, i Stockholm av föreståndaren för detektiva polisavdelningen samt i annan stad av polismästare eller, där sådan ej finnes, stadsfiskal. . Har utlänning inkommit i riket och åtminstone någon tid uppehållit sig därstädes, kan endast utvisning användas. Skäl till utvisning föreligger, om utlänning är zigenare, lösdrivare, bettlare, kringvandrande musikant eller dylikt, yrkesspelare, övar osedlighet yrkesmässigt eller yrkesmässigt utnyttjar annans osedliga levnadssätt eller om utlänning inom loppet av de sista två åren dömts för vissa förseelser mot näringsförfattningarna eller för andra brott ådömts visst frihetsstraff. Beslut om utvisning, som nu nämnts, meddelas av Konungens befallningshavande. Dessförinnan skall förhör vara anställt med utlänningen inför Konungens befallningshavande. Polismyndighet, som finner anledning föreligga till utlännings utvisning, äger göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande och under tiden taga utlänningen i förvar, om det skäligen kan befaras, att han avviker. Utom i de fall, som nu sagts, kan förordnande meddelas om utvisning av utlänning, där sådant av hänsyn till rikets säkerhet

152 eller eljest i statens intresse finnes påkallat. Sådant förordnande kan endast meddelas av Kungl. Maj:t och skall föregås av förhör inför Konungens befallningshavande, som jämväl, då Konungens befallningshavande finner anledning till dylik utvisning föreligga, kan göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t och under tiden förordna, att utlänningen skall tagas i förvar. Verkställighet av utvisningsbeslut ombesörjes av Konungens befallningshavande, efter omständigheterna antingen genom ett skriftligt förständigande jämte pass för avresa från riket över viss ort samt föreskrifter till kontroll över att förständigandet efterföljes eller ock sålunda, att utlänning under bevakning föres ur riket. Efter världskrigets utbrott hava med stöd av Kungl. Maj:t i 1914 års lag lämnat bemyndigande utfärdats särskilda föreskrifter angående övervakning av utlänningar i riket, och sådana föreskrifter äro fortfarande gällande (K. K. den 26 november 1920). Därigenom har stadgats passtvång för utlänningar, som ankomma till riket, samt för utlänning, som icke är försedd med viserat pass, skyldighet att skaffa sig uppehållsbok. Den, som vid sin ankomst till riket icke är försedd med behörigt pass eller icke iakttager de till passtvångets upprätthållande meddelade föreskrifterna, kan omedelbart avvisas från riket. Kontrollen över föreskrifternas efterlevnad åligger polismyndighet, varmed förstås på landet landsfogden eller landsfiskalen samt i stad magistrat, poliskammare, polismästare, stadsfiskal eller chef för detektiv polisavdelning eller annan myndighet eller person, som därtill av Konungens befallningshavande särskilt förordnas. I sista hand åligger dylik kontroll Konungens befallningshavande. Enligt särskild kungörelse av nämnda dag gälla för danska, norska och isländska undersåtar i viss mån modifierade bestämmelser. Ytterligare har i K. St. om skjutsväsendet den 22 juni 1911 införts föreskrift om skyldighet för gästgivare eller föreståndare för skjutsanstalt att angående utlännings ankomst till och avresa från anstalten inom viss tid insända anmälan i stad till magistrat och på landet till landsfiskalen. Motsvarande anmälningsskyldighet har i K. St. den 8 juni 1917 angående hotelloch pensionatrörelse pålagts innehavare eller föreståndare av hotell och pensionat samt i K. K. sistnämnda dag angående vissa åtgärder för utövande av tillsyn över utlänningar i riket envar, som utan att driva gästgiverirörelse eller hotell- eller pensionatrörelse mot eller utan vederlag i sin bostad eller annan lägenhet hos sig mottager utlänning till härbärgerande. Med avseende å utlännings vistelse inom land- eller kustfästnings skyddsområde gälla särskilda föreskrifter, vilkas efterlevnad övervakas, förutom av vederbörande kommendant, av Konungens befallningshavande underordnade polismyndigheter och beträffande kustfästning särskilt förordnade tillsyningsmän (K. K. den 26 mars 1915). Enligt lagen den 7 september 1914 angående förbud mot lufttrafik över svenskt område äger Kungl. Maj:t förordna, att lufttrafik över svenskt område ej må utan Kungl. Majrts tillstånd äga rum med andra än svenska staten tillhöriga eller för dess räkning använda luftfartyg. Framföres luftfartyg i strid mot av Kungl. Maj:t meddelat förbud, äger polis- (eller militär-)myndighet med erforderliga medel hindra fartygets färd. Enligt K. K. den 3 augusti 1914 om införsel av levande duvor samt om flygförsök med brevduvor må dylika icke införas i riket, därest de ej skola användas för svensk militär myndighets räkning eller Konungens befallningshavande till införseln lämnat tillstånd. Flygförsök med duva, tillhörande svensk undersåte, som är medlem av svenska brevduveförbundet, må, om försöket avser flykt till ort inom riket, göras efter förut genom förbundet gjord anmälan till chefen för generalstaben. Dylik anmälan skall hava årligen in-

153 kommit före mars månads utgång. Vill någon eljest anställa flygförsök med brevduva, må det ej ske utan Konungens befallningshavandes samtycke. b)

Åtgärder för att t r y g g a ordningen vid särskilda tillfällen.

För städernas del meddelas åtskilliga bestämmelser till tryggande av allmän ordning, samfärdsel, sedlighet ocli hälsovård i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868. Bestämmelserna i denna stadga kunna kompletteras genom nya föreskrifter. Initiativet till dylika föreskrifter kan tagas av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga eller Konungens befallningshavande eller, utom i Stockholm, magistrat. Antages förslag av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, har magistraten att med eget yttrande översända förslaget till Konungens befallningshavande, som förslaget oförändrat fastställer eller ogillar. Utgår förslaget från magistraten, höras däröver stadsfullmäktige eller allmän rådstuga. Godkännes det ej av nämnda kommunala myndighet, är förslaget förfallet; i annat fall förfares som om initiativet utgått därifrån. Anser Konungens befallningshavande ny föreskrift erforderlig, har Konungens befallningshavande att upprätta förslag och däröver höra stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, varefter Konungens befallningshavande äger att i ämnet förordna. Enligt ordningsstadgan tillkommer det vidare Konungens befallningshavande, om av tillfällig anledning särskilda föreskrifter erfordras för ordningens vidmakthållande och förhållandena kräva skyndsamhet, att efter magistratens hörande utfärda dylika föreskrifter. Tål ej saken uppskov, kan magistraten, samtidigt som förslag till föreskrifter överlämnas till Konungens befallningshavande, själv förordna, att vad som föreslagits skall interimistiskt lända till efterrättelse. För att framtvinga efterlevnad av ordningsföreskrift, som meddelas någon i särskilt fall, äger polismyndighet att förelägga den tredskande vite, om ingen påföljd i ordningsstadgan eller eljest är föreskriven. Arbete eller åtgärd, som det åligger någon att utföra, kan polismyndighet låta verkställa på den försumliges bekostnad. Ordningsstadgans föreskrifter äro tillämpliga för stad eller för område, med avseende vara särskilt förordnats, att de skola gälla. Dylikt förordnande meddelas av Konungens befallningshavande och skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. I enahanda ordning kan bestämmas, att för visst område invid eller i närheten av stad skall tillämpas vad som i ordningsstadgan stadgats angående tillställning ävensom att å annat område å landet skall tillämpas vad som är stadgat angående maskerad, bal, lekstuga och därmed i ordningsstadgan likställd tillställning. Med polismyndighet i ordningsstadgans bemärkelse avses i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad poliskammare eller, där sådan ej finnes (vare sig polismästare finnes eller icke), magistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse. Meddelas förordnande att ordningsstadgan i sin helhet skall tillämpas på visst område å landet, skall därvid tillika bestämmas vilka styrelser eller myndigheter, som skola utöva polismyndighetens befogenhet. Förklaras ordningsstadgans föreskrifter i § 13 eller vad i samma paragraf stadgats angående maskerad och därmed likställd tillställning tillämpliga, tillkommer sagda befogenhet landsfiskalen i orten. Enligt landshövdingeinstruktionen den 10 november 1855, § 10, vilken jämlikt övergångsbestämmelse till K. Instr. för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän den 12 april 1918 fortfarande är gällande, kan Konungens befallningshavande utfärda föreskrifter för ordningens och säkerhetens upprätthållande samt härför stadga erforderliga viten i sådant fall, där ansvar icke är i lag bestämt. Stadgandet gäller givetvis även för

154 städerna, men liar sin största betydelse för den del av landsbygden, för vilken någon tillämpning av ordningsstadgan för rikets städer icke blivit bestämd.*) *) Angående tillkomsten av detta stadgande må till en början erinras, att 1734 års lag i U. B. 1:9 innehåller bl. a. följande: »Konungens befallningshavandes bud i ämbets aren den bör var och en lyda; och äge han makt. där han skäl finner, att lägga vite före eller låta den, som tredskas, till sig h ä m t a eller förbjudas att resa från orten.» I U. B. o: 11 stadgas »är annat [än gälds betalning], som fullgöras bör, må Konungens befallningshavande genom vite eller h ä k t e hålla den därtill, som tredskas, allt som saken är till». I landshövdingeinstruktionen den 4 november 1734 förekomma icke några bestämmelser angående landshövdingarnas befogenhet att meddela vitesförelägganden. Angående omfattningen av denna befogenhet synes oklarhet hava rått. I ett riksdagsbesvär från allmogen i Sundsvalls län år 1769 bestreds principiellt landshövdingens befogenhet att u t s ä t t a viten i hushållsmål, men Kungl. Maj:t resolverade, att »Kungl. Maj:t ej vill betaga lagen den kraft och verkan, den äga bör mot tredskande undersåtar, allra minst då deras egen n y t t a därunder beror» (jfr N. Herlitz: Självstyrelsens betydelse i svensk förvaltningshistoria. Statsvetenskaplig tidskrift 1921, s. 144). Det förefaller sannolikt, att en viss olikhet i uppfattningen framträtt hos domstolarna och hos Konungens befallningshavande. Därpå tyder ett kungl. brev den 14 december 1781 (Backmans lagsamling III, s. 267), varigenom hovrätterna anbefalldes att förständiga underlydande domare, att de i ekonomi- och politimål av Konungens befallningshavande i stöd av lag och kungliga förordningar u t s a t t a och behörigen kungjorda viten av domaren icke få eftergivas, u t a n bör den åklagade, då han är förvunnen till den mot honom åklagade förgripelsen utom den i lag och förordningar stadgade plikten även fällas till det av Konungens befallningsbävande u t s a t t a vitet, och skulle jämväl hovrätterna, då slike mål genom besvär dit inkomma, sådant själva iakttaga. (Detta kungl. brev synes närmast syfta på av Konungens befallningshavande utfärdade »författningar>. Jfr K. Förkl. den 23 mars 18C7, p. 7.) F r å g a n om omfattningen av Konungens befallningshavandes befogenhet torde även hava varit föremål för behandling vid utfärdandet av ett kungl brev den 10 maj 1815. Sedan Konungens befallningshavande i Skaraborgs län till Kungl. Maj:t gjort framställning om r ä t t att meddela vitesföreläggande i vissa fall, vilken framställning närmast synes hava åsyftat en utvidgning av nämnda befogenhet bl. a. till åverkansmål (jfr B. B. 10:5) meddelade Kungl. Maj:t besked genom nyssnämnda brev och medgav därvid icke en dylik utvidgning. Möjligen kan osäkerheten i fråga om Konungens befallningshavandes befogenhet att utsätta vite samt domstolarnas bundenhet därav hava sammanhängt med Konungens befallningshavandes domsrätt i ägotvister mellan kronobönder enligt 1734 års landshövdingeinstruktion, p. 40. Med anledning av 1855 års landshövdingeinstruktion uttalade dåvarande justitieombudsmannen Teorell i sin' berättelse till 1856 års riksdag den uppfattningen, att underordnad ämbetsmyndighet icke kunde vara behörig att förelägga annat än verkligt vite för överträdelse av vad som i lag eller allmän författning är förbjudet, när i vissa fall det stadgade ansvaret visat sig otillräckligt och således behövde genom vitet förhöjas, men att däremot ingen laglig tillåtelse funnes för underordnad myndighet att stadga böter och ansvar för vad i lag eller allmän författning icke är förbjudet. Att förelägga vite för vad av lag ej är med ansvar belagt eller förbjudet vore nämligen ej blott att under namn av vite stadga ett n y t t straff, u t a n det vore ock att till brott kvalificera vad av lagen ej är för brott ansett. Uppdrag härtill i mål, som rörde rikets allmänna hushållning, vore lämnat åt Kungl. Maj:t och innebure en m a k t att utvidga strafflagarnas område till nya föremål. Den i allmänna hushållningsärenden stiftade särskilda lagstiftningsmakten vore genom regeringsformen överlämnad åt Konungen, men endast för att av Konungen själv utövas, icke för att överlåtas åt någon annan vare sig person eller myndighet. Justitieombudsmannen hemställde, huruvida det k u n d e vara lämpligt att hos Konungen anhålla antingen om upphörandet av en åt underordnade myndigheter uppdragen r ä t t att stadga viten eller ansvar, eller ock i annat fall om en sådan nådig förklaring av anförda stadgande i landshövdingeinstruktionen att tilllämpningen därav bestämt inskränktes till fall, där ansvar för överträdelse av ekonomisk författning funnes påbjuden, men kunde för tillfället behöva att förhöjas, varigenom även bleve tydligt, dels att tillfälle för de underordnade myndigheterna för konstruerande av brott försvunne och dels att uteslutande av de fall, där allmän lag stadgat ansvar, icke bemyndigade' till ingripande i lagstiftning i de ämnen, som till allmänna lagen hörde, evad därom funnes ansvarsstadgande eller ej. Vid 1856 års riksdag väcktes åtskilliga motioner om revision av 1855 års landshövdingeinstruktion. I en av dessa (av herr W. F. Dahlman) framfördes justitieombudsmannens ändringsförslag beträffande 10 §. Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet yttrade i utlåtande (nr 70) följande: »Berörda r ä t t [att stadga vite] överensstämmer med Kungl. Maj:ts den 10 maj 1815 meddelade beslut, att K o n u n g e n s befallningshavandes r ä t t att stadga viten i politimål vore inskränkt t i l de

155 Huvudsakligen i ordningens intresse torde vara meddelat ett stadgande i ordningsstadgan för rikets städer, § t, enligt vilket försäljning på torg och andra dylika ställen endast må ske å platser, som genom stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas beslut blivit för ändamålet upplåtna. Magistraten har att dels bestämma fördelningen av dessa platser för försäljning av olika varuslag, där en sådan uppdelning anses nödig, och dels i övrigt meddela de föreskrifter, som finnas erforderliga för vidmakthållande av ordning och renfall, då n å g o t ansvar i lag eller författningar icke vore bestämt, Motionärens förslag innefattar således antagandet av en motsatt åsikt. Utskottet anser likväl, att det icke vore lämpligt, att åt Konungens befallningshavande medgiva rättighet att förhöja ansvar, som redan blivit genom gällande lag eller författning fastställt, enär sådant kommer att innebära en ändring av gällande stadganden, som endast bör kunna meddelas i samma ordning, som dessa tillkommit. Däremot tror utskottet, att då det måste vara överlämnat åt Körningens befallningshavande att' meddela sådana ordningsföreskrifter, som av tillfälliga eller lokala förhållanden kunna påkallas, det ej heller kan undvikas att medgiva Konungens befallningshavande att för överträdelse därav stadga nödigt ansvar, helst påtagligt är, att berörda föreskrifts behöriga iakttagande därförutan icke skulle kunna upprätthållas. En dylik rättighet, har, såsom känt är, till och med utövats och anses också i vissa fall tillkomma myndigheter, som äro Konungens befallningshavande underordnade såsom städernas magistrater.» Beträffande tolkningen av landshövdingeinstruktionen 10 § må antecknas följande från rättstillämpningen. Vid avgöranden hos Kungl. Maj:t i statsrådet under åren 1916—1920 synes, så vitt mom socialdepartementet k u n n a t inhämtas, vitesföreläggande enligt nyssnämnda paragraf h a v a ansetts kunna meddelas endast för att framtvinga fullgörandet av en (positiv ellex negativ) rättsplikt, men däremot icke till skydd för enskilda rättigheter. Antagligen har emellertid stadgandet hos Konungens befallningshavande tillämpats så, att vitesföreläggande givits i åtskilliga fall till skydd för enskilda rättigheter. I domstolspraxis synes frågan om räckvidden av Konungens befallningshavandes befogenh e t endast sällan p ä senare år h a v a varit föremål för prövning. I vissa fall har det varit fråga om rättsregler, som Konungens befallningshavande meddelat i den allmänna ordningens eller säkerhetens intresse. I ett i N. J. A. 1905:548 omnämnt rättsfall hade Konungens befallningshavande s t a d g a t vite bland annat för den, som underlät att åtlyda järnvägstjänstemans befallning att avlägsna sig från enskild järnvägs område. Hovrätten förklarade, att Konungens befallningshavande på grund av 10 § landshövdingeinstruktionen måste anses hava haft befogenhet att, på sätt genom beslutet ägt rum, för förseelse av dylik art meddela vitesförbud, och utdömde vitet. H ä r i gjorde högsta domstolen ej ändring. I rättsfall, refererat i N. J. A. 1910: 27, hade Konungens befallningshavande bland annat stadgat förbud vid vite mot att å torgdagar i en viss landskommun hålla till salu annat än vissa" varor. I mål angående åtal för överträdelse av nämnda förbud utdömde högsta domstolen det. stadgade vitet. I det rättsfall, som omnämnes i referat N. J. A. 1915: 634, hade Konungens befallningshavande under pågående barnförlanmingsepidemi stadgat förbud vid vite mot offentliga danstillställningar och övriga onödiga folksamlingar, genom vilka smitta kunde spridas. I mål angående åtal mot en person, som anordnat offentlig danstillställning, yttrade hovrätten, att Konungens befallningshavande måste anses hava ägt meddela ifrågavarande vitesförbud. H ä r i gjorde högsta domstolen ej ändring. I andra rättsfall h a r det gällt förbud till skydd för ett enskilt intresse, som ansetts hotat. Sålunda hade i ett i N. J. A. 1896: 201 omförniält rättsfall stadgats vite för uppläggning av sten å eller skeppning från en enskild lastplats utan tillstånd av den person, som på arrende innehade lastplatsen. H ö g s t a domstolens majoritet (3 ledamöter) ansåg' att Konungens befallningshavande icke lagligen ägt meddela ifrågavarande vitesförbud. Två justitieråd yttrade, att Konungens befallningshavande icke lagligen ägt att, såsom i förevarande fall skett, stadga vite i avseende å sådana handlingar, som uteslutande berörde enskild r ä t t och vilkas beskaffenhet att medföra ansvar följaktligen borde bedömas efter gällande strafflag. Två ledamöter utdömde vitet. I N. J. A. 1911: 430 behandlas ett fall, då Körningens befallningshavande på begbran av ett bolag utfärdat förbud vid vite mot beträdande av ett visst, bolaget tillhörigt område, som bland a n n a t innefattade väg till kaj. Efter det en person åtalats för beträdande av det fridlysta området, blev åtalet av högsta domstolens majoritet ogillat med den motiveringen, att annat förhållande icke blivit visat än den tilltalade uppgivit eller att han, i syfte att medfölja ett ångfartyg, som i allmän regelbunden trafik skolat anlöpa den bolågél tillhöriga kajen vid S, b e t r ä t t en över det i Konungens befallningshavandes förbud avsedda området ledande väg till kajen samt att den tilltalade, helst vid det förhållande, att väg såväl före som efter förbudets meddelande fått allmänt begagnas såsom färdväg till kajen, mås:e anses hava ägt skälig anledning att antaga, det förbudet ej åsyftat sådant begagnande av vägen, som nyss vore nämnt. Två justitieråd dömde den tilltalade att utgiva vitet.

156 lighet å saluplatserna. I avseende å åkdons och varors ordnande liar den lägre polispersonalen att meddela tillsägelser för varje särskilt tillfälle. I sistberörda avseende upptaga ofta instruktionerna för polispersonalen särskilda anvisningar för de patrullerande konstaplarna. Enligt ordningsstadgan, § 13, skall anmälan hos polismyndighet göras av envar, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning eller till vilken allmänheten eljest har tillträde. Anmälan skall, därest tillställningen kungöres i allmän tidning, ske före kungörandet och eljest, där så ske kan, minst 24 timmar före tillställningens början. Det åligger den, som anmäler tillställningen, att, när det av polismyndigheten påfordras, om tillställningens ändamål och beskaffenhet lämna polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna meddela erforderliga ordningsföreskrifter, vid äventyr att tillställningen eljest anses icke vara behörigen anmäld. Tillstånd av polismyndigheten erfordras, då fråga är om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning eller andra med dessa jämförliga^ tillställningar eller om tillställning skall äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde. Innan tillstånd meddelats, är det förbjudet att utlämna inträdeskort, fordra, begära eller mottaga avgift. Vare sig tillstånd erfordras eller icke, åligger det den, som gjort anmälan om tillställningen, att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna meddelas av polismyndigheten. Om det visar sig, att tillställning åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning, äger polismyndigheten förbjuda dess förnyande. Innan någon tillställning ägt rum, kan således icke förbud meddelas. Har förbud meddelats eller äger tillställning rum utan vederbörlig anmälan eller tillstånd eller uppkommer bland de närvarande oordning av svårare beskaffenhet, som icke kan undanröjas genom att avlägsna allenast dem, som deltaga i densamma, får polismyndigheten upplösa sammankomsten. På uppmaning av polismyndigheten äro då alla, som församlat sig, skyldiga att begiva sig därifrån. Förbud mot tillställnings förnyande kan även meddelas, om det är fråga om akrobatiskt konststycke, konstridning, djurförevisning eller annan med dessa jämförlig tillställning och det visat sig, att tillställningen medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv. Även ägare till lokal eller plats, som för tillställningen kommer att begagnas, är underkastad straff, om han icke före tillställningens början gör sig förvissad om att tillställningen blivit vederbörligen anmäld eller tillåten, där tillstånd erfordras. Enligt lag den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster, äger, om sammankomst utsatts att äga rum å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, och det på giltiga grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, högste befälhavaren å orten att förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. För att underlätta tillämpningen av denna lag åligger det enligt K. Cirk. den 5 februari 1915 polismyndighet, som jämlikt § 13 ordningsstadgan mottagit anmälan om sammankomst, vara yttranden av angivet innehåll kunna antagas förekomma, att därom underrätta vederbörande befälhavare med angivande av grunderna för berörda antagande. Därest vid sammankomst företages något, som är stridande mot lag eller eljest störer allmän ordning, äger polismyndigheten såväl i stad som på landet enligt 10 kap. 15 § strafflagen att upplösa sammankomsten. I detta fall

157 äro likaledes alla, som deltaga i sammankomsten, pliktiga att hörsamma polismyndighetens bud. I fråga om offentliga föreställningar i hypnotism gälla enligt K. F. den 26 maj 1916 särskilda föreskrifter. För dylik föreställning erfordras tillstånd av polismyndighet. Tillstånd må icke meddelas annan än den, som företer intyg av medicinalstyrelsen, att föreställningen anses utan våda kunna honom tillåtas. Meddelat tillstånd kan när som helst återkallas. Gives föreställning utan tillstånd eller utan att vid tillståndets meddelande stadgade villkor iakttagas eller visar sig, att föreställningen åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder svårare oordning, må föreställningen av polismyndighet inställas eller avbrytas. Förevisning av biografbilder må enligt K. F. den 22 juni 1911 angående biografföreställningar ej anordnas utan vederbörande polismyndighets tillstånd. I samband med tillståndet äger polismyndigheten meddela erforderliga ordningsföreskrifter. Visar sig, att biografföreställning åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning, eller att av polismyndigheten meddelade ordningsföreskrifter rörande föreställning icke åtlydas, äger polismyndigheten förbjuda dess förnyande. I nu nämnda fall ävensom då tillställningen äger rum utan vederbörligt tillstånd eller i strid mot meddelat tillstånd eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet, den där icke genom deltagarnas i densamma avlägsnande kan undanröjas, må föreställningen av polismyndigheten inställas eller upplösas; och vare alla de, som församlat sig på stället, pliktiga att på polismyndighetens uppmaning begiva sig därifrån. Enligt K. K. den 31 december 1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka skall för att utlänning, som icke är i riket bosatt, må få giva offentlig tillställning eller därvid medverka, krävas tillstånd å landet eller i stad, där magistrat ej finnes, av Konungens befallningshavande, i Stockholm av överståthållarämbetet och i annan stad av poliskammaren eller, där sådan ej finnes, av magistraten. Tillstånd må meddelas för högst tre månader i sänder och må återkallas, när helst skälig anledning därtill förekommer. Angående meddelat tillstånd utfärdas tillståndsbevis. Den, som erhållit tillstånd, skall innan tillställning må givas, med företeende av tillståndsbeviset om varje tillställning göra anmälan i stad hos vederbörande polismyndighet och å landet hos landsfiskalen. Anmälan skall, där så ske kan, göras minst 24 timmar före tillställningens början och, där tillställningen kungöres genom allmän tidning, i varje fall före kungörandet. Polismyndigheten äger att i avseende å tillställningen meddela erforderliga ordningsföreskrifter. I fråga om förbjudande, inställande och upplösning av tillställning gäller detsamma som angående biografförevisningar. Tillstånd till anläggande av kägelbana eller annan för förlustelse gjord inrättning, vilken är så beskaffad eller så belägen, att närboendes nattro därigenom stores, skall enligt ordningsstadgan, § 12, meddelas av magistrat, stadsstyrelse eller, för annan ort än stad, den myndighet Kungl. Maj:t förordnar. Enligt inskrivningsförordningen den 25 oktober 1918 åligger det kronooch polisbetjäningen att vara tillstädes vid inskrivningsförrättningar och i vissa avseenden tillhandagå inskrivningsnämnderna ävensom att därvid, liksom vid värnpliktskontingents samling och upplösning, sörja för ordningens upprätthållande. Nämnda polismyndighet åligger också att ombesörja hämtning av värnpliktig och andra handräckningsåtgärder. Angående hämtning meddelas vissa närmare föreskrifter i hämtningskungörelsen den 30 juli 1918.

158 Såsom av 10 kap. 12 § strafflagen framgår, må till upprors stillande militär användas. Enligt K. F. den 31 december 1915 äger Konungens befallningshavande begära militär handräckning till stillande av uppror, till efterspanande, häktande, bevakande och forslande av person, som är misstänkt för brott, samt då i särskilda fall dylik handräckning anses oundgängligen erforderlig för upprätthållande av allmän ordning, för släckning av mera betydande brand eller eljest för avvärjande av överhängande fara för liv eller egendom. Rätt att begära militär handräckning tillkommer i brådskande fall magistratens ordförande eller polismästare i stad samt landsfiskal på landet. 1 ) I fråga om tryckt skrift har polismyndighet att verkställa vederbörligt beslut om kvarstad, sekvestrering och indragning. c) Å t g ä r d e r för att t r y g g a offentlig sedlighet och anständighet. Hit må till en början hänföras den befattning, som tillkommer Konungens befallningshavande och underordnade polismyndigheter i fråga om rusdrvcksförsäljningen. Enligt K. F. den 14 juni 1917 angående försäljning av" rusdrycker har Konungens befallningshavande i allmänhet sig pålagt att övervaka efterlevnaden av nämnda förordning. Polismyndighet i stad samt kronobetjänt å landet skall tillse, att å ställe, där detaljhandel med rusdrycker idkas, ordning iakttages samt förordningens föreskrifter noggrant efterföljas. För köping eller annat område på landet, för vilket ordningsstadgan för rikets städer är gällande i tillämpliga delar, kan särskild polisman förordnas att fullgöra kronobetjänts nyssnämnda åligganden. Nykterhetstillståndet inom kommun skall övervakas av kommunens nykterhetsnämnd. P å anmälan av bl. a. polismyndighet äger nämnden i fall, då någon, som vistas inom kommunen, brukar rusdrycker till uppenbar skada för sig eller andra, förordna, att under viss tid, högst tre år från beslutets dag, rusdrycker icke må till honom utminuteras. Kättighet till detaljhandel med rusdrycker, rätt att endast vid måltid till spisande gäster utskänka öl, rätt till utskänkning av rusdrycker eller av vin eller öl å passagerarfartyg eller att utskänka vin eller öl å järnvägståg, liksom även tillfällig rätt att utskänka vin eller öl, meddelas av Konungens befallningshavande. Utskänkning till gäst vid slutet bord skall anmälas i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på landet hos landsfiskalen. Då bolaget överlåter utskänkhingsrättighet till enskild £>erson, skall överlåtelsen underställas Konungens befallningshavandes prövning. Konungens befallningshavande äger meddela de inskränkningar i avseende å detaljhandelns utövande, som kunna anses erforderliga. Försäljning må ej ske annorstädes än i lokal, som godkänts vid besiktning, verkställd i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer. För att underlätta utminuteringsföreskrifterna har Konungens befallningshavande att tillställa försäljningsbolag till Konungens befallningshavande inkommen uppgift angående den, som blivit sakfälld för fylleri eller annan förseelse, som medför förlust av inköpsrättighet, ävensom uppgift angående Konungens befallningshavandes beslut om någons intagande å alkoholistanstalt. Tillstånd för särskilt tillfälle till utskänkning av rusdrycker vid offentligt skådespel eller annan tillställning, vid vilken rusdrycker icke få utskänkas, meddelas av Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande har också att besluta angående utsträckning av eljest stadgad utskänkningstid. Vid förrättning, som föranleder större folksamling, ävensom då eljest skäligen kan befaras, att försäljningsställets öppethållande kan föranleda oordningar x ) Ang. skyldighet för militär personal att eljest utöva viss polisverksamhet se K. K. den 9 maj 1916 angående vad militär personal h a r att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m.

159 eller då försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens befallningshavande samt i stad polismyndighet och å landet kronobetjänt eller kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva nödiga inskränkningar. Föranledas av detaljhandel oordningar eller bedrives å försäljningsställe osedlighet och fortfar sådant, oaktat erinran från polismyndighet i stad eller kronobetjänt eller kommunalnämnd på landet, må i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Dylikt beslut skall dock underställas Konungens befallningshavandes prövning. På grund av upprepade oordningar eller på grund av osedlighets bedrivande kan Konungens befallningshavande även indraga rättighet till försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av överlåten rättighet, eller ock från rättigheten skilja innehavaren. Enligt K. F. den 22 juni 1921 angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. äger polismyndighet att, då rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffas hos person, som anhålles för fylleri, hålla de sålunda påträffade varorna i förvar, till dess domstol dömt över åtalet för fylleri, i samband varmed domstolen skall besluta, om varorna skola dömas förbrutna. Överståthållarämbetet i Stockholm, poliskammaren i annan stad, där sådan finnes, och eljest allmänne åklagaren i orten äger att lägga beslag å rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka påträffats under sådana omständigheter, att det finnes uppenbart, att de olovligen tillverkats eller att med dem obehörigen vidtagits åtgärd i syfte att avskilja denatureringsmedel eller försvaga denaturering. Detsamma gäller påträffade varor av nämnd art, som uppenbarligen varit föremål för olovlig överlåtelse eller vilkas åtkomst innehavaren ej kan tillfredsställande förklara, om det jämväl är uppenbart, att varan är avsedd att i befintligt eller förarbetat skick olovligen avyttras. Lika med varorna skola kärl och emballage behandlas. Kan beslut om beslag ej utan våda avvaktas, må polisman taga varan i förvar med skyldighet att ofördröjligen göra anmälan därom hos beslagsnryndighet. I fråga om meddelande av tillstånd till försäljning av pilsnerdricka, utfärdande av ordningsföreskrifter med avseende å dylik försäljning samt indragning, tillfällig eller för alltid, av meddelat tillstånd hava Konungens befallningshavande och övriga polismyndigheter enligt K. F. den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka motsvarande uppgifter som enligt rusdrycksförordningen. Enligt K. F. den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka må försäljning av dylika drycker äga rum efter anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på landet hos landsfiskalen. Nämnda myndigheter hava att i anledning av anmälningen utfärda bevis därom. Sådant bevis må dock ej meddelas den, som står under förbud att sälja dylika drycker, rusdrycker eller pilsnerdricka eller som fått tillstånd att försälja rusdrycker eller pilsnerdricka återkallat eller dömts förlustig rätt att försälja alkoholfria drycker. Nämnda personer kunna dock, sedan eventuellt meddelat försäljningsförbud upphört att gälla, av Konungens befallningshavande erhålla tillstånd till försäljning av alkoholfria drycker. Detsamma gäller, om någon vill fortsätta rörelse, som bedrivits av någon, som åsyftas med förbud eller återkallelse. Dylikt tillstånd må när som helst av Konungens befallningshavande återkallas. Lokal för utskänkning av alkoholfria drycker i stad, köping eller municipalsamhälle skall besiktigas i stad av stadsfiskal och i annat samhälle av kronobetjänt jämte två personer, utsedda i Stockholm av överståthållarämbetet, i andra städer av poliskammare, där sådan finnes, men eljest av magistrat eller stadsstyrelse samt i köping eller municipalsamhälle av kommunalnämnden eller motsvarande myndighet. Före-

160 komma å försäljningsställe oordningar eller beclrives därstädes osedlighet, äga de nyssnämnda myndigheterna ävensom Konungens befallningshavande att förbjuda rörelsens fortsättande. Beslut av annan än Konungens befallningshavande skall dock underställas dess prövning och fastställelse. Om utskänkningen vid större folksamlingar visar sig föranleda oordningar, äger polismyndighet i stad och kronobetjäning på landet förbjuda och, om förhållandena sådant påkalla, förhindra utskänkningens fortsättande vid tillfället. Detsamma gäller, om utskänkning, som tillfälligtvis utövas vid allmän sammankomst eller tillställning, visar sig föranleda oordningar. Yad angår skattefri sprit skall enligt K. F. den 1 juli 1918 Konungens befallningshavande samt polismyndighet hållas underrättade om antagande av detaljhandlare samt om upphörande av försäljningsrätt. Polismyndighet äger att granska detaljhandlares försäljningsböcker. Försäljning av vissa tekniska alkoholhaltiga preparat kan enligt K. F. den 1 juli 1918, om den föranleder till missbruk, förbjudas inom viss kommun av polismyndighet. Dylikt förbud skall dock underställas Konungens befallningshävandes prövning. Enligt K. St. den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse kan innehavare eller föreståndare för hotell eller pensionat, där rörelsen drives med tillstånd, av Konungens befallningshavande skiljas från rörelsens fortsatta utövning, och denna bestämmelse har kommit till användning i åtskilliga fall, då hotell upplåtits för bedrivande av osedlighet. Enligt ordningsstadgan för rikets städer, § 11, har magistraten att för badning i öppet vatten i stad anvisa lämplig plats och meddela ordningsföreskrifter. Enligt K. F. den 6 augusti 1881 angående förbud mot lotterier m. m. må Konungens befallningshavande meddela tillstånd till lotterier för bortlottning av lösören, för välgörande ändamål eller av konstsaker till svenska konstnärers understöd och uppmuntran. Tillika erinras, att polismyndighetens övervakning enligt ordningsstadgan av tillställningar jämväl sker i sedlighetens intresse samt att det delvis ur samma synpunkt enligt K. F. den 30 december 1916 angående förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerier medgivits polismyndighet befogenhet att inställa dylik förevisning. Iakttages djurplågeri, har polismyndigheten jämlikt lag den 6 maj 1921 om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur att söka genom tillsägelse åstadkomma rättelse. Sker ej sådan, äger polismyndigheten att omhändertaga djuret samt, där sådant finnes av omständigheterna påkallat, låta avliva eller försälja detsamma. d) Åtgärder för att t r y g g a allmän samfärdsel. Ordningsstadgan för rikets städer, § 2, innehåller åtskilliga föreskrifter för att trygga den obehindrade gatutrafiken. Dessa föreskrifters närmare övervakande ankommer på polismyndigheterna. A gata eller annan allmän plats, som icke genom stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas beslut upplåtits till försäljningsplats, må icke försäljning bedrivas från stånd, bord eller dylikt eller så, att den på stället framgående rörelsen därigenom hindras eller uppehälles. Särskilt tillstånd till försäljning äger magistraten att meddela. Likaså tillhör det magistraten att bestämma allmänna platser, varest dragare må fodras eller lämnas frånspänd vid åkdonet. Upplag eller utställning av byggnadsmaterialier, ved eller annat gods må icke ske å gata eller annan allmän plats än som av stadsfullmäktige, allmän rådstuga eller annan behörig myndighet anvisats för ändamålet. Magistraten äger emellertid meddela särskilt tillstånd

161 till dylikt upplag ävensom för upplag eller utställning meddela erforderliga ordningsföreskrifter. Sågning eller huggning av ved eller virke å gata eller annan allmän plats kan av magistraten medgivas för särskilt fall. Magistraten äger enligt ordningsstadgan för rikets städer, § 16, anvisa plats för avlastning av snö eller is, som bortföres från allmän plats eller från gård och tomt, ävensom för uppläggning av såväl avfall av byggnadsmaterialier som fyllnadsämnen. Tillika äger magistraten meddela ordningsföreskrifter i avseende å avlastningen. Magistraten äger vidare enligt ordningsstadgan, § 14, att meddela föreskrifter om tid för sopning och rengöring av gata, torg och annan allmän plats med trottoarer och rännstenar ävensom avloppstrummor samt för undanskottning. upphuggning och bortförning av snö och is ävensom att i avseende å sådan verksamhets fullgörande meddela i övrigt erforderliga föreskrifter. För trafikens ordnande och obehindrade gång på gator och allmänna platser iiger den lägre polispersonalen meddela erforderliga tillsägelser. Utelöpande hundar kunna enligt ordningsstadgan, § 5, av polisen upptagas och dödas, om föreskrift därom meddelats av magistraten. Mera detaljerade regler för gatutrafikens reglering förekomma ofta i särskilda ordningsföreskrifter för städerna (t. ex. för Stockholm, Göteborg och Malmö) samt i instruktionerna för polispersonalen. Magistraten har att upprätta reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar, stadsbud m. fl. samt underställa dem Konungens befallningshavandes prövning. I Stockholm utfärdas dylika föreskrifter omedelbart av överståthållarämbetet. Enligt K. St. den 22 juni 1911 om skjutsväsendet förordnar Konungens befallningshavande om inrättande, flyttning eller indragning av skjutsanstalt samt utlyser auktion för antagande av entreprenad. Konungens befallningshavande har ock att i åtskilliga avseenden lämna föreskrifter ej mindre angående skjutsanstaltens skötsel, såsom om antalet rum å.gästgiveri, om taxa för husrum och andra förnödenheter, som å anstalt tillhandahållas den resande, m. m., än även angående entreprenadauktion. Då skjutsanstalt upplåtits på entreprenad, tillkommer det Konungens befallningshavande att, om entreprenören ej själv vill vara gästgivare eller stationsföreståndare, besluta om godkännande av den entreprenören därutinnan vill sätta i sitt ställe. Om resande vill föra klagomål över förhållande vid skjutsanstalt eller eljest vid skjutsningen, skall det ske antingen hos magistraten i stad eller landsfiskalen på landet eller ock genom anteckning i anstaltens dagbok. Dagboken skall för varje månad inom åtta dagar avlämnas eller insändas i stad till magistraten och på landet till landsfiskalen. Då klagomål gjorts, har magistraten eller landsfiskalen att ofördröjligen verkställa noggrann undersökning i saken samt till Konungens befallningshavande insända dagbok, vari klagomål antecknats, eller klagoskrift jämte undersökningsprotokollet och vederbörandes förklaring. Dagbok, vari klagomål ej antecknats, insändes ofördröjligen till Konungens befallningshavande. Magistraten i stad och landsfiskal på landet har att öva särskild tillsyn över skjutsanstalt. A landet skall landsfiskalen för nämnda ändamål minst en gång i kvartalet eller oftare, om Konungens befallningshavande så förordnar, besöka varje skjutsanstalt inom sitt distrikt och därvid med sorgfällighet undersöka anstaltens skötsel. Härom göres anteckning i anstaltens dagbok. Förekommer vid här omnämnd undersökning anmärkning, som finnes påkalla åtgärd, skall anmälan ofördröjligen göras till Konungens befallningshavande. Visar gästgivare eller stationsföreståndare gång efter annan försumlighet med fullgörandet av sina skyldigheter eller förekomma å skjutsanstalt vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att gästgivaren eller stationsföreståndaren icke kan anses fortfarande äga de för befattningens utövande erforderliga egenskaper, må han av Konungens befallningshavande, på anmälan av 1G4122

162 magistrat eller kronobetjäning, från sin befattning skiljas. Underlåter eljest entreprenör att fullgöra sina skyldigheter eller förekomma andra sådana omständigheter, att entreprenaden icke vidare kan honom anförtros, skall han av Konungens befallningshavande, på anmälan av magistrat eller kronobetjäning, från entreprenaden skiljas. Beträffande allmänna vägarna på landet stadgas i väglagen den 23 oktober 1891, att det tillkommer Konungens befallningshavande att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför erforderliga åtgärder samt att närmast under Konungens befallningshavande tillsynen över vägväsendet utövas av landsfiskalen med biträde av fjärdingsman. För övervakning av underhållet skall årligen hållas vägsyn samt, om vägstämma så beslutar, formlig efterbesiktning, Ombesörjer landsfiskalen lagning av brist, som därvid konstaterats, äger han omedelbart uttaga kostnaden hos vederbörande. Uppstå mellan de årliga vägsynerna tillfälliga brister, skall landsfiskalen eller fjärdingsmannen anmana vederbörande att avhjälpa bristerna, varvid landsfiskalen har att utsätta viss kort tid för avhjälpandet. Försittes tiden eller äro bristerna av beskaffenhet, att dröjsmål med deras avhjälpande kan medföra våda för vägfarande, skall landsfiskalen ofördröjligen låta bota skadan på lämpligt sätt och på väghållarens bekostnad. Kostnaden må omedelbart uttagas av vederbörande, dock ej till högre belopp än landsfogden godkänner. Konungens befallningshavande har jämlikt nyssnämnda lag att övervaka, att väg vintertiden behörigen öppenhålles, att meddela de föreskrifter, som i en eller annan ort kunna finnas lämpliga angående vinterväghållningen ävensom att för dennas upprätthällande upprätta och indela s. k. ploglag. Hålles ej vinterväg i fargillt skick eller är den ej på föreskrivet sätt utmärkt, skall kronobetjäningen låta avhjälpa bristerna mot lega, som omedelbart uttages hos den försumlige. K. F. om automobiltrafik den 30 juni 1916 med däri vidtagna ändringar innehåller ett flertal föreskrifter, vilka ankomma på Konungens befallnings- • havandes eller underordnade polismyndigheters handläggning. För besiktningav automobil skall Konungens befallningshavande, var för sitt län, förordna erforderligt antal besiktningsmän samt en gång årligen låta kungöra i tidningarna uppgift angående de till besiktningsmän förordnade personerna. Före besiktning må icke provkörning med automobiler äga rum utan tillstånd av i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad poliskammare, magistrat eller stadsstyrelse samt på landet landsfiskalen. Automobilregister föres av Konungens befallningshavande, som därvid har att pröva, huruvida registrering kan ske, och eventuellt vägrar registrering. Anteckningar i automobilregistret skola av Konungens befallningshavande anmälas till överståthållarämbetet för polisärenden, som kungör anteckningarna i en särskild publikation Meddelanden angående automobiltrafik, vilken i sammanhang med Polisunderrättelser tillställes polismyndigheterna i riket. Föreligger anledning att antaga, att automobil till sin beskaffenhet icke längre uppfyller bestämmelserna för registrering, kan Konungens befallningshavande låta genom besiktningsman verkställa förnyad besiktning samt, om besiktningen därtill föranleder, meddela förbud mot automobilens användande. Meddelas dylikt förbud av Konungens befallningshavande i län, där icke automobilen är registrerad, skall Konungens befallningshavande omedelbart anmäla förbudet hos Konungens befallningshavande i registreringslänet. Tillstånd att föra automobil (körkort) meddelas av Konungens befallningshavande, som skall föra särskild liggare eller kortregister över utfärdade körkort. Den Konungens befallningshavande, som utfärdat körkort, äger ock att återkalla detsamma för viss tid, minst två månader och högst två år, eller för alltid. Dylikt beslut skall av Konungens befallningshavande antecknas i liggaren eller kortregistret över körkort samt skyndsamt anmälas till överståthållarämbetet för polisärenden,

1(33 som har att ombesörja kungörandet i Meddelanden angående automobiltrafik. Det åligger åklagare att, då förare ådömts straff för förseelse mot automobilföfordningen eller mot 11 kap. 15 § strafflagen, i vad sistnämnda lagrum avser automobiltrafik, ofördröjligen insända utslaget i målet till den Konungens befallningshavande, som utfärdat körkort för föraren. Körning med automobil är i regel tillåten å allmän väg, vars bredd uppgår till minst 3,6 meter, samt å gata och torgplats. Konungens befallningshavande äger emellertid, efter vägstyrelsens hörande, medgiva automobiltrafik jämväl å allmän väg av mindre bredd. Konungens befallningshavande kan också meddela förbud mot automobiltrafik, antingen helt och hållet eller med automobil av viss beskaffenhet å viss allmän väg, där dylik trafik skulle kunna medföra särskild fara eller olägenhet. I samhälle, där ordningsstadgan för rikets städer är tillämplig, meddelas dylikt förbud på samma sätt, som gäller om särskilda ordningsföreskrifter. Tillfälligt tillstånd till automobiltrafik å viss väg eller tillstånd för viss person för viss resa eller för viss tid meddelas jämväl av Konungens befallningshavande. Likaså har Konungens befallningshavande att pröva, om tillstånd skall meddelas till framförande å allmän väg av automobil med större hjultryck vid full last än 2,500 kilogram eller till framförande å allmän väg å landet av automobil, om trafiken ej är allenast tillfällig samt automobilen eller densamma tillkopplad släpvagn har större hjultryck än 1,000 kilogram. I samband med meddelandet av dylikt trafiktillstånd äger Konungens befallningshavande jämväl fastställa de villkor, under vilka trafiken må iiga rum. Automobilförordningens hastighetsbestämmelser kunna av Konungens befallningshavande inskränkas för landsbygden. Med avseende å samhällen, där ordningsstadgan för rikets städer är tillämplig, må dylik bestämmelse ävensom bestämmelse om ökning av den i förordningen medgivna maximihastigheten meddelas i samma ordning, som föreskrives beträffande särskilda ordningsföreskrifter. Konungens befallningshavande skall, var för sitt län utfärda kungörelse med uppgift å de allmänna vägar, som helt eller delvis få befaras med automobil, samt angående förbud mot vägs befarande med varje eller visst slag av automobil ävensom angående inskränkning av eljest medgiven hastighet. I början av varje år skall Konungens befallningshavande utfärda en sammanfattande kungörelse angående dylika för länet gällande stadganden. Tillstånd att utöva yrkesmässig automobiltrafik meddelas av Konungens befallningshavande eller, då det endast är fråga om automobiltrafik för viss stad med omnejd, för Stockholm av överståthållarämbetet samt för andra städer av poliskammare, magistrat eller stadsstyrelse. Automobil, som skall användas i yrkesmässig trafik, skall godkännas för sådan trafik av den eller de myndigheter, som hava att meddela trafiktillstånd. Nämnda myndighet äger att fastställa särskilda villkor för trafiken, såsom angående maximiantal personer eller maximibelastning å automobil, som användes i yrkesmässig trafik. För yrkesmässig automobiltrafik, som icke endast avser forsling av gods, skall skjutslega utgå efter taxa, som fastställes för stad i samma ordning som taxor för droskor samt för landet av Konungens befallningshavande. Vederbörande polismyndigheter hava att tillse, att dylik taxa inrättas jämväl med avseende å trafik, som endast innefattar forsling av gods, där taxa kan anses vara av behovet påkallad. För att tjänstgöra såsom förare i yrkesmässig automobiltrafik fordras särskilt tillstånd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet. Tillstånd att utöva yrkesmässig automobiltrafik eller att i sådan trafik tjänstgöra såsom förare eller godkännande av automobil för yrkesmässig trafik kan när som helst återkallas av den polismyndighet, som meddelat tillståndet. Övervakningen av gällande föreskrifter angående från utlandet införda automobiler och oom tillstånd att föra sådana automobiler tillkommer polismyndigheterna. A vägvisare, som är uppsatt å plats, där flera vägar sammanstöta,

164 skall, om någon av vägarna är förbjuden för automobiltrafik, genom kronobetjäningens försorg anbringas lätt synligt anslag därom. Finner polismyndighet anledning förekomma att återkalla körkort eller annat tillstånd enligt automobilförordningen, skall polismyndigheten därom göra framställning hos myndighet, som har att meddela återkallelse. 1 ) Flyguppvisning må enligt K. K. den 15 april 1921 icke äga rum utan att tillstånd meddelats, för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad av poliskammaren, om sådan finnes, men eljest av magistrat eller stadsstyrelse och på landet av landsfiskalen i orten. Vill någon eljest företaga flygning med passagerare, erfordras anmälan till nämnda myndigheter. Bestämmelserna äga icke tillämpning å svenska statens eller uteslutande för dess räkning framförda luftfartyg, ej heller å främmande makt tillhöriga, militära luftfartyg. I fråga om fartyg utövas tillsyn enligt lagen den 16 oktober 1914 av särskilda tillsynsmyndigheter. Polismyndighet är emellertid pliktig att lämna tillsynsmyndighet det biträde, som av dess tjänsteåligganden enligt lagen kan påkallas. Av detta stadgande, jämfört med bestämmelsen, att allmän åklagare skall tala å förseelse, varom i lagen sägs, torde böra dragas den slutsatsen, att polismyndighet åtminstone har skyldighet att göra anmälan till vederbörande tillsynsmyndighet för att möjliggöra dess ingripande, då uppenbar överträdelse av lagens säkerhetsföreskrifter synes vara för handen. Beträffande ordning och säkerhet vid järnvägstrafik innehåller järnvägstrafikstadgan den 24 januari 1914 vissa föreskrifter, vilkas iakttagande övervakas av järnvägspersonalen. Det torde emellertid åligga polistjänstemännen att, i den mån det kan erfordras för ordningens upprätthållande, biträda järnvägspersonalen i dess nyssnämnda tjänst.2) e) Åtgärder för att förebygga och lindra olyckshändelser. I ordningsstadgan för rikets städer finnas flera föreskrifter i dylikt syfte. Sålunda förutsattes polismyndighets tillstånd för att verkställa stensprängning, och vid tillstånds meddelande äger polismyndighet att föreskriva särskilda försiktighetsmått (§ G). Likaså fordras tillstånd för att få avlossa skott eller avbränna fyrverkeri inom stads område (§ 6). Förbud mot att upphugga is eller öppna vak på visst område kan utfärdas av magistraten. Har så skett, må dylik åtgärd vidtagas allenast med särskilt tillstånd av polismyndigheten och med iakttagande av de föreskrifter, som därvid meddelas (§ 7). Å allmän plats eller mark inom stads område får icke hämtning av torv eller annan grävning ske utan iakttagande av de föreskrifter, som lämnas av vederbörande myndighet vare sig i allmänhet eller i sammanhang med särskilt tillstånd till arbete (§ 8). Dylika allmänna föreskrifter hava meddelats t. ex. för Stockholm i en av överståthållarämbetet den 12 maj 1870 utfärdad gatuläggningsordning och för Malmö den 30 november 1908 av poliskammaren. Om grävning verkställes å enskild mark i stad, så att skada för annan eller fara därav kan uppkomma, äger polismyndigheten förbjuda vidare grävning eller föreskriva, huru den må fortsättas, ävensom förordna vad därutinnan bör till skadans eller farans undanröjande göras eller iakttagas. Till förekommande av olyckshändelser genom halka vintertiden äger magistraten meddela särskilda föreskrifter. x ) I praxis anses denna den underordnade polismyndighetens befogenhet endast innebära r ä t t och skyldighet till anmälan lör den åtgärd, som ankommer på högre myndighet. Den underordnade polismyndigheten har således icke r ä t t att klaga över att Konungens beiallningshavande underlåtit vidtaga yrkad åtgärd. Enahanda anses förhållandet vara med vägsyneförrättarens möjlighet att klaga över Konungens belallningshavandes beslut (jfr H. A. 192l" s. 183). 2 ) Jfr K. K. den 28 mars 1914 angående åliggande för järnvägspersonal att sörja för upprätthållande av ordning och säkerhet inom järnvägsområde.

165 Beträffande byggnadsväsendet äro särskilda bestämmelser meddelade, delvis i säkerhetssyfte, i byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874. Tillsynen över dessa stadgandens efterlevnad har i huvudsak överlämnats åt ett särskilt kommunalt organ, byggnadsnämnden. I byggnadsordningen för Stockholms stad den 13 december 1890 och överståthållarämbetets order den 29 mars 1900 angående otillåten byggnadsverksamhet hava emellertid intagits föreskrifter om skyldighet för pofistjänstemännen att, då överträdelse av byggnadsstadgan eller byggnadsordningen kommer till deras kännedom, skyndsamt göra anmälan därom hos byggnadsnämnden. Dessutom torde av polismyndighetens allmänna uppgift att sörja för allmän säkerhet vara en följd, att i den mån byggnadsverksamhet uppenbarligen kan vara till men för säkerhet eller trafik eller kan befaras medföra risk för arbetarnas liv och hälsa, polismyndigheten har befogenhet och skyldighet att ingripa. I vissa lokala stadgar är detta uttryckligen uttalat för särskilda fall, t. ex. i överståthållarämbetets order den 25 mars 1875 och den 17 augusti 1898 angående kontroll över byggnadsställningar samt vissa i byggnadsordningen för Göteborg intagna föreskrifter angående byggnadsställningar. Beträffande brandväsendet äro föreskrifter för städer och därmed jämförliga samhällen meddelade i brandstadgan den 8 maj 1874. Enligt denna utövas tillsynen över brand väsendet av kommunalt utsedda synemän. Det åligger emellertid polismyndigheten att vid behov lämna dessa handräckning för att vinna tillträde till lägenhet, som skall undersökas. Dessutom har polisen att särskilt under de tider av året, då icke syner eller efterbesiktningar hållas, ägna uppmärksamhet åt efterlevnaden av de i brandskyddssyfte meddelade föreskrifterna. Polismyndigheten har också att sörja för att arbete för avhjälpande av brister, som anmärkts, blir utfört. Sötare antagas och entledigas av polismyndigheten. För offentliga samlingslokaler äro säkerhetsföreskrifter utfärdade i vissa städer, t. ex. i Stockholm genom kungörelse av överståthållarämbetet den 29 maj 1888 och i Göteborg genom kungörelse av Konungens befallningshavande den 21 april 1884. Efterlevnaden övervakas av polismyndigheterna jämte brandkårens personal. Hotell- och pensionatrörelse, som omfattar mer än fyra rum eller avser mer än åtta gäster, må enligt K. St. den 8 juni 1917 ej bedrivas utan Konungens befallningshavandes tillstånd. Innan tillstånd beviljas, skall Konungens befallningshavande föranstalta om undersökning genom polismyndigheten med biträde, där så erfordras, av sakkunnig. I vissa fall åligger det polismyndigheten att efter samråd med sakkunnig till Konungens befallningshavande inkomma med förslag till åtgärder för skydd mot eldfara. Konungens befallningshavande äger att i vissa avseenden antingen lindra eller skärpa de i stadgan om skydd mot eldfara meddelade bestämmelserna. Konungens befallningshavande utfärdar vidare tryckta anslag till ledning för resande samt ombesörjer tryckande av ordningsföreskrifter, som genom polismyndighetens försorg tillställas innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat för att utdelas till en var, som där får anställning. Hotell och pensionat skola minst två gånger årligen på förut ej tillkännagiven tid besiktigas av polismyndigheten i orten till utrönande av att de till skydd mot eldfara meddelade föreskrifterna i stadgan äro i behörig ordning iakttagna. Har innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, däri rörelse drives på grund av Konungens befallningshavandes tillstånd, blivit upprepade gånger fälld till ansvar mot de i förevarande stadga meddelade föreskrifterna eller visar han vårdslöshet mot efterkommande av gällande bestämmelser till skydd för människoliv mot eldfara eller finnes han eljest icke lämplig att förestå rörelsen, må han av Konungens befallningshavande skiljas från rörelsens fortsatta utövande.

166 Den, som utövar hotell- eller pensionatrörelse av sådan omfattning, att därför fordras allenast anmälan, kan av Konungens befallningsliavande efter anmälan av vederbörande polismyndighet vid vite få förbud att vidare utöva dylik rörelse, om detta synes nödigt för upprätthållande av allmän ordning, säkerhet eller sedlighet. Enligt K. F. den 7 oktober 1921 må tillverkning av eldfarliga oljor ej ske utan Konungens befalliiingshavaiides samtycke, därvid yttrande (her ansökningom tillverkningsrätt skall avgivas av polismyndigheten i orten, om ansökningen avser eldfarliga oljor av första klassen eller viss större myckenhet sådan olja av andra klassen. Tillverkning av eldfarlig olja må ej heller taga sin början, förrän avsyning av anläggningen verkställts, på landet av landsfiskal och i stad av poliskomrnissarie eller stadsfiskal, samt Konungens befallningsliavande därjämte lämnat sitt samtycke. Tillverkningen skall förestås av en utav Konungens befallningsliavande godkänd föreståndare. Inrättande av större eller mindre upplag av eldfarlig olja erfordrar Konungens befallningshavandes tillstånd, därvid yttrande skall avgivas av polismyndigheten i orten, om fråga är om större upplag. Upplag skall, innan det tages i bruk, avsynas i enahanda ordning som anläggning för tillverkning av eldfarlig olja. Jämväl i avseende å lärsändning sjöledes av eldfarlig olja hava polismyndigheterna att utöva viss övervakning. Enligt K. F. den 19 november 1897 angående explosiva varor hava i fråga om tillverkning, upplag och transport av samt handel ined dylika varor Konungens befallningshavande och underordnade polismyndigheter i huvudsak enahanda uppgifter, som n}rss nämnts med avseende å eldfarliga oljor. Enligt giftstadgan den 7 december 1906 skall den, som vill tillverka giftigt ämne av första klassen, göra anmälan därom, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på landet hos Konungens befallningshavande samt därvid foga förteckning över de giftiga ämnen av nyssnämnda beskaffenhet, som han vill tillverka eller använda, ävensom bevis angående egen eller särskild föreståndares kompetens. Vill någon i fabriksmässig tillverkning använda giftigt ämne av första klassen, skall han till nyssnämnda myndighet inlämna förteckning å dessa giftiga ämnen. Vill någon idka tillverkning av giftiga ämnen av andra klassen, har han att därom göra anmälan hos samma myndigheter som beträffande giftiga ämnen av första klassen. För användning av stryknin eller beredning, innehållande detta ämne, till dödande av djur fordras tillstånd av Konungens befallningsliavande, som därvid äger meddela föreskrifter angående den kvantitet gift, som för ändamålet må användas, ävensom angående den tid, för vilken tillståndet skall gälla. Angående meddelat tillstånd och villkoren därför skall Konungens befallningsliavande underrätta vederbörande landsfiskal eller polismyndighet. Enligt jaktstadgan den 8 november 1912 åligger den, som vill begagna förgiftat lockbete, att, innan det utlägges, utfärda kungörelse därom samt anmäla fölhållandet hos polismyndigheten och därvid uppvisa bevis angående kungörandet. Till användning av vissa giftiga ämnen av andra klassen för rengöring eller desinfektion har Konungens befallningshavande att meddela tillstånd jämte närmare föreskrifter angående anordningar och försiktighetsmått. Enligt lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning av skogseld är deltagandet i släckning behandlat såsom en varje arbetsför man åliggande förpliktelse. Varje socken å landet utgör en brandrote och inom varje dylikt distrikt tillkommer ledningen av släckningsarbetet en kommunalt utsedd brandfogde. Polismyndigheterna hava vissa uppgifter enligt lagen. Konungens befallningshavande har att besluta om annan indelning i brandrotar, än nyss sagts, ävensom huruvida stads icke planlagda område eller dylikt område i köping, som utgör egen kommun, skall utgöra en eller flera biund-

167 rotar. Konungens befallningshavande skall pröva utsedd brandfogdes lämplighet för uppdraget och äger, om den utsedde icke befinnes lämplig, förordna om nytt val samt vid oenighet mellan socknar med gemensam brandfogde utse den lämpligaste av de valda. Konungens befallningshavande skall övervaka, att brandfogdebefattningen tillsättes, och äger vid vakans meddela interimsförordnande. Såväl kronobetjänt som brandfogde och vid skogsstaten anställd person har efter erhållen kännedom om skogseld eller överhängande fara, för skogseld att ofördröjligen sammankalla nödigt manskap för släckning. Befäl vid brandstället utövas av kronobetjänt, om icke brandfogden är tillstädes, eller av denne. Hotar elden allmän skog, skall vederbörande jägmästare övertaga befälet. Har elden tagit större omfattning, äger Konungens befallningshavande förordna befälhavare. Har elden tagit större omfattning, må befälhavaren hos Konungens befallningshavande begära militärhandräckning. Konungens befallningshavande har att efter underställning pröva kommunalt beslut att tilldela brandfogde arvode samt på framställning av befälhavare vid brandstället frågor om ersättning eller belöning av statsmedel till deltagare i släckningsarbete, vilka sistnämnda belopp jämväl utanordnas av Konungens befallningshavande. f) Åtgärder för allmän hälsovård. Enligt hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 tillkommer högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket medicinalstyrelsen. För den lokala verksamheten finnas särskilda organ i hälsovårdsnämnderna, vilka på åtskilliga platser äro utrustade med särskilda biträden (hälsovårdspoliser, sundhetspoliser, tillsyningsmän). I hälsovårdsnämnd skall polismästare eller, där sådan ej tinnes, den ledamot av magistraten, som förestår stadens polis, vara ledamot. Det åligger Konungens befallningshavande att övervaka, att kommuner, hälsovårdsnämnder och läkare fullgöra sina åligganden i avseende å den allmänna hälsovården. För detta ändamål äger Konungens befallningshavande att, där sådant tinnes vara av nöden, förelägga lämpliga viten. Kommer till Konungens befallningshavandes kunskap, att någonstädes företinnas missförhållanden med avseende å allmänna hälsovården, skall Konungens befallningshavande tillse, att tjänliga åtgärder vidtagas för deras avhjälpande. Konungens befallningshavande äger jämväl att utfärda lokala hälsovårdsstadgar. De underordnade polismyndigheterna hava att biträda vid tillsynen över hälsovården. Då något finnes att erinra i avseende därpå, skola de skyndsamt anmäla detta för hälsovårdsnämnden samt lämna nämnden handräckning i mån av befogenhet. Sistnämnda skyldighet omnämnes också i ett flertal instruktioner för polispersonalen i städerna ävensom i instruktionerna för landsfogdarna och landsfiskalerna. Enligt ordnings stadgan för rikets städer, § 14, tillkommer det i fråga om renhållningen av gator och allmänna platser magistraten, efter hälsovårdsnämndens hörande, att meddela bestämmelser. Enligt epidemilagen den 19 juni 1919 utövas högsta tillsynen över allmänna sjukvärden vid de i lagen särskilt avsedda smittsamma sjukdomarna (pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber, rödsot och återfallsfeber) ävensom över åtgärder för att förekomma sådana sjukdomars utbredning av medicinalstyrelsen. Den lokala verksamheten ledes närmast av hälsovårdsnämnd och, med avseende å epidemisjukhus, av epideminämnd. Det åligger emellertid Konungens befallningshavande att övervaka, att städer och landsting, hälsovårdsnämnder och epideminämnder samt läkare fullgöra sina åligganden, för vilket ändamål Konungens befallningshavande äger att, där sådant finnes vara av nöden, ålägga lämpliga viten, Kronobetjaningen och polismyndigheterna

168 skola biträda hälsovårdsnämnd vid dess tillsyn över att lagens stadganden eller eljest meddelade föreskrifter iakttagas. Anmälan om fall av smittsam sjukdom kan göras jämväl till landsfiskal, vilken efter sådan anmälan eller eljest erhållen kännedom om fall av smittsam sjukdom har att, så vida läkare ej redan tillkallats, ofördröjligen anmäla förhållandet för vederbörande tjänsteläkare eller Konungens befallningshavande. Finner Konungens befallningshävande efter anmälan eller eljest smittsam sjukdom antagligen vara för handen och har läkare icke redan besökt platsen, skall Konungens befallningshävande förordna läkare att, så fort ske kan, ditresa och meddela erforderliga föreskrifter. Inträffar sjukdomsfall, som misstankes vara spetälska, skall anmälan därom göras hos hälsovårdsnämnden, vilken äger att underrätta Konungens befallningshavande. Därefter har Konungens, befallningshavande att antingen själv förordna läkare att besöka stället eller hos medicinalstyrelsen begära undersökning genom en för sådan undersökning särskilt lämplig läkare. Under det smittsam sjukdom är gängse, skall Konungens befallningshavande, där så prövas nödigt, sörja för att onödiga folksamlingar bliva förbjudna ävensom att ändring av ort eller tid äger rum för tingssammanträde, uppbördsstämma, marknad, auktion, samling av trupp o. d. Under tid, då svårare eller mera utbredd smittsam sjukdom pågår, skall hälsovårdsnämnd till Konungens befallningshavande tid efter annan avgiva rapport. Så snart Konungens befallningshavande erhållit kännedom om att svårare smittsam sjukdom utbrutit eller att annan smittsam sjukdom vunnit större utbredning, skall Konungens befallningshavande genast ingripa med åtgärder och föreskrifter, som ankomma på Konungens befallningshavande. Yppar sig pest, kolera, smittkoppor eller fläckfeber eller uppträder annan smittsam sjukdom synnerligen elakartat eller har den vunnit större utbredning, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen göra anmälan därom till chefen för socialdepartementet och till medicinalstyrelsen samt meddela underrättelser om sjukdomens fortgång och vidtagna åtgärder däremot. Med hänsyn till fara för pestsmitta skall särskild anmälan från hälsovårdsnämnd till Konungens befallningshavande och från Konungens befallningshavande till nyssnämnda myndigheter göras, om ovanlig dödlighet visar sig bland råttor, särskilt i hamnstäder eller på hamnplatser. Enligt K. K. den 30 april 1920 angående åtgärder till förekommande av pestens och kolerans, fläckfeberns, återfallsfeberns och smittkoppornas införande i riket stadgas visst tvång för resande att undergå efterbesiktning. Har resande, som är att hänföra till fartygsbesättning, underlåtit att fullgöra denna skyldighet, har besiktningsman eller anmälningsbyrå att ofördröjligen anmäla förhållandet hos närmaste polismyndighet, som genast skall vidtaga nödiga åtgärder för. den resandes efterspanande. Beror uraktlåtenhoten på försummelse, tredska eller avsikt att dölja sjukdomen, skall polismyndigheten beivra förseelsen. Därjämte skall polismyndigheten underrätta besiktningsman eller anmälningsbyrå, som gjort anmälning, om de åtgärder, vartill densamma föranlett. I avseende på trafiken över landgräns eller över isen, om norskt eller finskt område förklarats smittat av pest eller kolera, gäller, att Konungens befallningshavande i län, som närmast gränsa intill det land, det smittade området tillhör, äger att, i den mån det prövas nödigt, på statens bekostnad anställa vakter vid de allmänna trafiklederna över gränsen med uppgift att underrätta de resande om besiktningstvånget och hur det skall fullgöras. Anser Konungens befallningshavande nödigt, att gränstrafik på vissa ställen förbjudes, har Konungens befallningshavande att anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t. I övrigt åligger det polistjänstemän och kronobetjänte att övervaka efterlevnaden av kungörelsens stadganden ävensom de särskilda föreskrifter, som må hava meddelats av hälsovårdsnämnd. Högsta tillsynen över tillämpningen av de i kungörelsen meddelade bestämmelserna tillkommer medicinalstyrelsen.

169 Enligt K. K. den 12 juni 1917 angående vissa åtgärder till förekommande av smittsamma sjukdomars införande i riket genom sjötrafik har befälhavare å från utrikes ort ankommande fartyg viss anmälningsplikt. Innan denna fullgjorts eller, om misstänkt sjukdomsfall inträffat ombord, innan vederbörande hälsovårdsmyndighet annorlunda förordnat, må icke resande lämna fartyget utan särskilt medgivande från hälsovårdsmyndighet. Tillsyn över att dessa föreskrifter iakttagas utövas av bl. a. vederbörande polispersonal. Enligt lagen den 4 september 1914 angående vissa åtgärder mot utbredning av lungsot tillkommer det Konungens befallningshavande, på framställning av hälsovårds- eller kommunalnämnd, att meddela förbud mot drivande av mejeri- eller mjölkförsäljningsrörelse, till dess läkarbetyg anskaffats för i rörelsen anställda personer, att de icke lida av smittsam lungsot, eller person, som befunnits lida av smittsam sjukdom, skilts från rörelsen. Konungens befallningshavande har även att förordna läkare att företaga tjänsteresa till lungsiktiga för att söka förekomma sjukdomens spridning, om anmälan inkommit från hälsovårdsnämnd, att den sjuke lever under förhållanden, som medföra påtaglig fara för smitta för omgivningen, samt att rättelse icke genom nämndens åtgöranden vunnits, eller då anledning eljest förekommer till sådan Konungens befallningshavandes åtgärd. Enligt lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar äger Konungens befallningshavande såsom hälsovårdsmyndighet för annan ort än stad, där stadsläkare finnes, att förordna om läkarundersökning på viss ort, där könssjukdom antages hava vunnit utbredning, eller om könssjukas intagande å allmänt sjukhus. Av polis- och kronobetjäning skall därvid lämnas erforderlig handräckning. Konungens befallningshavande har enligt lag den 10 oktober 1913 att meddela förordnande om köttbesiktningstvång liksom om slakthustvång. Konungens befallningshavande har att övervaka efterlevnaden av K. F . den 13 oktober 1905 angående kontroll å tillverkning av margarin och margarinost samt, efter anmälan, meddela förbud mot dylik tillverkning. K. F. den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren meddelar åtskilliga föreskrifter med avseende å vissa sjukdomar, däribland mul- och klövsjuka. Skulle annan husdjurssjukdom visa sig så elakartad och smittsam, att den kan anses jämförlig med någon av de särskilt uppräknade, åligger det Konungens befallningshavande att göra anmälan hos Kungl. Maj:t för prövning, huruvida förordningens föreskrifter skola sättas i tillämpning med avseende å denna sjukdom. Tillvägagångssättet är i regel, att, så snart Konungens befallningshavande fått skälig anledning antaga, att någon av de avsedda sjukdomarna utbrutit, skall Konungens befallningshavande förordna veterinär att verkställa undersökning på stället. Befinnes därvid sådan sjukdom vara för handen, skall Konungens befallningshavande, eventuellt efter ytterligare undersökning, förklara stället smittat och kungöra smittoförklaringen. Konungens befallningshavande äger påbjuda de mått och steg, som till sjukdomens hämmande eller till förekommande av dess spridning finnas erforderliga, t. ex. avspärrning av smittat område eller föreskrifter om forsling av djur eller delar därav, användning av mjölk, rengöring o. s. v. Då ställe kan förklaras fritt från smitta, åligger det Konungens befallningshavande att kungöra, att den smittsamma sjukdomen upphört. Överinseende över att givna föreskrifter iakttagas åligger Konungens befallningshavande. Av polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet skall lämnas erforderlig handräckning åt hälsovårdsnämnd och veterinär samt sörjas för att anmälan om sjukdomsfall ofördröjligen sker hos hälsovårdsnämnd eller kommunalnämnd och att meddelade föreskrifter iakttagas. Om det anses erforderligt, äger Konungens befallnings-

170 havande draga försorg om eller, där avgörandet beror på annan myndiglhet, söka utverka ändrad tid ocli plats för marknad, torgdag, ting eller annan QVflik sammankomst och förordna veterinär att vid sådana tillfällen övervaka häilsotillståndet bland husdjuren samt i samråd med järnvägsförvaltningen anorcdna särskilda försiktighetsmått vid forsling av djur på järnväg. Ägare av huscdjur är skyldig att ställa sig omförmälda författning och i överensstämmelse nned densamma meddelade föreskrifter till efterrättelse. Underlåter ägare av huscdjur att skyndsamt fullgöra anbefallda åtgärder, skola dessa på hans bekostmad verkställas genom vederbörande hälsovårds- eller kommunalnämnds eller polismyndighets försorg. g)

Övervakning av viss verksamhet.

Denna gren av polisens uppgifter har delvis samband med dess verksamdiet för att förebygga och upptäcka brott, delvis har den social karaktär, i det; att den syftar till att ställa under kontroll vissa yrkesidkare med huvudsalklig kundkrets bland personer, vilka antagas icke kunna själva tillräckligt tillvarataga sina intressen. Och slutligen har övervakningen till uppgift att i det allmännas intresse skydda naturtillgångar eller kulturella värden. Handelsverksamhet skall jämlikt K.F. den 18 juni 1864 angående utvidjgad näringsfrihet i allmänhet anmälas hos Konungens befallningshavande; till realisations- och gårdfarihandel skall Konungens befallningshavande meddela tillstånd, som när som helst kan återkallas. Den, som anmält sig till idkamde av fabrik eller hantverk, må utan särskild anmälan eller tillstånd själv geniom hustru eller hemmavarande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar, men den, som utbjuder varorna, skall vara försedd med ett av vederböramde magistrat, stadsstyrelse, stadsfiskal eller landsfiskal utfärdat intyg angåeinde beskaffenheten av varuägarens näringsyrke. Enligt K. F. den 9 oktober 1885 om mått och vikt åligger det mynt- <och justeringsverket jämte vederbörande justerare och polismyndighet att h;ålla tillsyn över att de i nämnda förordning meddelade föreskrifterna vederbörligen efterlevas. I ändamål att tillse, att nämnda föreskrifter efterlevas, i vad de avse mätnings- och vägningsredskaps justering och omjustering, skall vederbörande polismyndighet, så vitt ske kan, minst en gång varje år verkstiälla undersökning i kronans magasin, å fartyg, på allmänna försäljningsplatser <och i öppna bodar eller magasin, där handel och rörelse idkas. Anträffas vid sådan undersökning mätnings- eller vägningsredskap, som icke undergått föreskriven justering eller omjustering, skall polismyndigheten därom göra anmälan hos vederbörande justerare. För idkande av pantlånerörelse fordras enligt K. F . den 28 maj 1918 Konungens befallningshavandes tillstånd. Över ansökning om sådant tillstånd skall poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall magistrat eller staidsstyrelse jämte vissa kommunala myndigheter höras. Såsom förutsättning för tillstånds meddelande fordras, bland annat, att behov av pantlåinerörelsen prövas föreligga samt att sökanden finnes lämplig. Polismyndighet äger undersöka pantlånares lager samt granska hans bokföring. Polismyndighet äger jämväl att meddela särskilda ordningsföreskrifter i fråga om rörelsens bedrivande. Ombyte av lokal får icke ske utan Konungens befallningshavandes tillstånd. Pantlånare är skyldig att föra särskild bok över varje av honom mot pant utlämnat lån med anteckning, bland annat, angående pantsättarens namn och pantens beskaffenhet. Efter anmälan från polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen avhänts ägaren, är pantlånaren skyldig att ofördröjligen undersöka, huruvida föremålet finnes i hans besittning och huruvida i nyssnämnda bok förekommer anteckning därom. Yinnes

171 up] ply suing om föremålet, skall pantlånaren, så fort ske kan, lämna polismyndigheten underrättelse. Konungens befallningshavande kan meddela pantlånare förbud att vidare idka dylik rörelse, bland annat, vid upprepad underlåtenhet att fullgöra nyssnämnda underrättelseplikt. Enligt K. F. den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade föremål in. m. må yrkesmässig handel med skrot eller lump, begagnade klädespersedlar o. d. icke utövas av annan än den, som till sådan rörelses idkande erhållit uttryckligt tillstånd av Konungens befallningshavande. Innan Konungens befallningshavande meddelar sitt beslut, skola utlåtanden inhämtas på sätt, som stadgas angående pantlånerörelse. Tillstånd må meddelas allenast, där Konungens befallningshavande tinner sökanden lämplig att utöva rörelsen. Skall den, som erhållit tillstånd, bedriva rörelsen såsom grosshandel eller försäljning i öppen bod eller från annat upplagsställe, skall anmälan därom göras hos Konungens befallningshavande före rörelsens öppnande med uppgift tillika å ställe, där rörelsen skall utövas och där föremål, som rörelsen avser, skola förvaras. Försäljning eller förvaring å annat ställe än det sålunda anmälda må icke ske med mindre näringsidkaren dessförinnan meddelat Konungens befallningshavande uppgift å det nya stället, såvida icke näringsidkaren av Konungens befallningshavande erhållit särskild befrielse från denna anmälningsskyldighet. Idkare av sådan rörelse, som nyss nämnts, skall, så vitt han icke av Konungens befallningshavande befrias därifrån, föra särskild bok (affärsbok) över varje affär, varigenom föremål förvärvas för rörelsen eller eljest mottages till försäljning. Efter anmälan från polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen avhänts ägaren, har dylik näringsidkare enahanda undersöknings- och anmälningsplikt, som nyss omnämnts beträffande pantlånare. Polismyndighet må icke förvägras tillträde till affärslokal, magasin eller upplagsplats för rörelsen och äger därvid företaga granskning av lager- och affärsbok i likhet med vad som gäller beträffande pantlånare. Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden, är Konungens befallningshavande berättigad att meddela sådana. När skälig anledning därtill förekommer, liger Konungens befallningshavande meddela förbud för näringsidkare eller föreståndare att vidare idka eller förestå rörelse av ifrågavarande slag. Konungens befallningshavande skall om förbudet underrätta magistraten, stadsstyrelsen eller landsfiskalen i orten samt vederbörligen kungöra detsamma. Enligt K. K. den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning fordras tillstånd av Konungens befallningshavande för att yrkesmässigt utöva verksamhet såsom dylik kommissionär. Konungens befallningshavande har att, innan ansökan beviljas, inhämta yttranden beträffande särskilt behovet i orten av den kommissionärsverksamhet, för vilken tillstånd sökes, i stad av polismyndighet eller magistrat och på landet av kommunalnämnd. Tillstånd avser rörelsens drivande i viss lokal. Det lämnas tills vidare och kan återkallas, när omständigheterna därtill föranleda. Biträde vid verksamhetens utövning må ej heller användas utan Konungens befallningshavandes tillåtelse. Kommissionär för anställning å utrikes ort skall hos Konungens befallningshavande ställa säkerhet för ersättningsplikt, som i förhållande till tjänare åligger kommissionären, om utlovad anställning icke erhålles. Innan tjänare befordras från riket genom kommissionärs försorg, skall kontrakt angående hans anställning utomlands, upprättat efter särskilt formulär, uppvisas hos polismyndighet eller magistrat i avgångsorten och förses med anteckning, att kontraktet är författningsenligt. I förekommande fall har Konungens befallningshavande att medelst den av kommissionären ställda säkerheten bereda tjänaren ersättning. Avgifter av dem, som anlita kommissionären, må icke ändras, k n ä n anmälan därom skett hos Konungens befallningshavande. Verksamhet såsom utvandrarageiit må jämlikt K. F . den 4 juni 1884 ej

172 bedrivas av annan än den, som hos vederbörande Konungens befallningshävande visar, att han erhållit socialstyrelsens tillstånd att utöva dylik verksamhet. I samband med att tillstånd beviljas nedsätter agenten hos socialstyrelsen säkerhet för sina förbindelser. Önskar utvandraragent begagna biträde av ombud, må det ej ske utan samtycke av Konungens befallningshävande i det län, dlir ombudet kommer att uppträda. A.genten har att ined vederbörande utvandrare upprätta kontrakt av i förordningen närmare angivet innehåll. Utvandrare må icke genom agents försorg från riket befordras, innan utvandrarens exemplar av det mellan honom och agenten upprättade kontraktet och behörigt utflyttningsbetyg blivit hos vederbörande polismyndighet eller magistrat i avgångsorten uppvisade och kontraktet försetts med anteckning, att det blivit upprättat i överensstämmelse med ifrågavarande förordning. Fartyg, som användes för utvandrares befordran till främmande världsdel, må ej avgå från annan svensk hamn än stapelstad och skall undergå besiktning, i vilket ändamål anmälan bör ske i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga städer hos poliskammaren eller, om sådan ej finnes, magistraten, som ofördröjligen förordnar om besiktning. Besiktningen verkställes av trepersoner, utsedda av vederbörande Konungens befallningshavande. När utvandrarfartyg är färdigt att avgå, skall befälhavaren därom göra anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga städer hos poliskammaren eller magistraten. Befälhavaren skall därvid förete dels bevis, att vid den verkställda besiktningen intet fanns att anmärka, dels ock intyg av far tygs eller stadsläkaren om att fartyget har tillräckligt förråd av sjukvårdsförnödenheter och luftreningsmedél samt att icke något sjukdomsfall, som kan medföra fara för allmänna hälsotillståndet ombord, där förekommer. I anledning av dylik anmälning åligger det den myndighet, till vilken anmälningen gjorts, att meddela skriftligt förklarande, att i nu antydda avseenden hinder icke möter för fartygets utklarering, ävensom att i sammanhang därmed förordna någon, som å fartyget verkställer upprop med utvandrarna och tillser, att vissa i förordningen meddelade föreskrifter blivit vederbörligen iakttagna. Redare och befälhavare å utvandrarfartyg äro icke underkastade bestämmelserna om utvandraragenter, men, om de träffa utvandringsavtal med utvandrare, äro de pliktiga att före fartygets avgång anmäla sig i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga städer hos därvarande polismyndighet eller, om särskild sådan ej finnes, hos magistraten samt därvid nedsätta säkerhet för sina förpliktelser enligt dylika avtal. Rapport om dylik nedsättning insändes därpå skyndsamligen till socialstyrelsen. Då värnpliktig med utvandrarfartyg avreser från stapelstad, åligger det enligt inskrivningsförordningen den 25 oktober 1918 i Stockholm överståthållarämbetet och i övriga städer därvarande polismyndighet eller magistrat att om avresan underrätta vederbörande rullförings- eller sjörullföringsbefälhavare. Enligt K. F . den 29 november 1867 angående forntida minnesmärkens fredande åligger det den, som vill begagna, förändra eller borttaga fast fornlämning, att därom göra anmälan hos kronobetjänt eller magistrat, vilken skall anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande och kronobetjänt skola, vad på dem ankommer, tillse att förordningen efterleves. På anmälan av riksantikvarien eller ansökning av enskilda jordägare eller annan eller av annan anledning äger Konungens befallningshavande att offentligen fridlysa vissa bestämda fornlämningar eller viss orts fornlämningar. Enligt lag den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande äger Konungens befallningshavande att utfärda fridlysning för områden eller naturföremål och därvid meddela de bestämmelser, som finnas nödiga tfll naturminnesmärkets fredande. Där så erfordras, må Konungens befallningshavande

173 interimistiskt förbjuda åtgärd, varigenom skada kan tillfogas uppgivet naturminnesmärke. Konungens befallningshavande äger jämväl på i lagen särskilt angivna grunder förklara fridlysning upphävd. h) Sociala uppgifter. Redan i det föregående hava behandlats åtskilliga fall, där polismyndigheternas verksamhet åtminstone till en del har social karaktär. Så är t. ex. förhållandet med åtskilliga åtgärder, som åligga polismyndigheterna med avseende å alkoholister och villkorligt frigivna samt kommissionärer och utvandraragenter. Men polismyndigheterna äro också, åtminstone i de större städerna, i ganska hög grad anlitade för att bringa i verkställighet rent social lagstiftning. Då fråga är om barns skiljande från hemmet enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, påkallas ofta utredning av polismyndighet före frågans avgörande. Om barnavårdsnämnd, inom vars distrikt barn av annan nämnd eller av styrelse för skyddshem överlämnats till enskilt hem eller barnhem, finner, att dylikt barn icke erhåller nödig vård och uppfostran eller utövar menlig inverkan på andra barn, har barnavårdsnämnden att om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande, vilken har att förståndiga den överlämnande barnavårdsnämnden eller styrelsen att vidtaga lämplig åtgärd för barnets uppfostran. Ordförande i barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem äger att, där så erfordras, påkalla biträde av polismyndighet. Enligt lagen den G juni 1902 om fosterbarns vård äger hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd eller fosterbariisnämnd att, om barnafostrare underlåter att lämna fosterbarn ifrån sig efter erhållet åläggande därom eller mot förbud mottager barn till vård, påkalla polismyndighets handräckning för att överlämna barnet till den, som har att taga vård därom. Finner polisman eller kronobetjänt, att vanvård av fosterbarn eller fara därför är för handen, skall förhållandet anmälas för sådan nämnd, som nyss sagts, eller för Konungens befallningshavande. Om Konungens befallningshavande på grund av dylik anmälan eller eljest finner skäl antaga, att fosterbarn vanvårdas, äger Konungens befallningshavande att förordna vederbörande läkare att göra undersökning på stället, varefter berättelse med förslag till åtgärder skyndsamt skall av denne avgivas till Konungens befallningshavande. Enligt lag den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap äger barnavårdsman att anlita polismyndighet för att efterforska eller höra underhållsskyldig och för delgivning. Enligt uppgift tages polismyndigheternas tid, åtminstone i vissa städer, avsevärt i anspråk härav. Då fara är för handen, att den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är skyldig att utgiva underhåll till barn eller adoptivbarn under sexton år eller enligt myndighets beslut är pliktig att till fattigvårdssamhälle utgiva bidrag till försörjning av sådant barn, avflyttar från riket utan att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet samt i följd härav utmätningsman eller överexekutor meddelat den uiiderhållspliktige förbud mot avflyttning, skall enligt lag den 14 juni 1917 och K. K. den 14 december s. å. underrättelse om förbudet genom tidningen Polisunderrättelser kungöras för rikets polismyndigheter, och åligger det polismyndighet att, där den underhållsskyldige söker avflytta från riket, hindra hans avresa. Enligt K. F. den 10 december 1897 angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar må vid sådan förevisning ej användas barn av mankön under 14 år och av kvinnkön under 15 år. Beträffande teaterföreställning må dock Konungens befallningshavande och för Stockholm över-

174 ståthållarämbetet kunna för särskilda fall meddela undantag från det sålunda stadgade förbudet. Hava stadsfullmäktige eller allmän rådstuga enligt K. F. den 4 december 1896 angående förbud för barn att idka viss försäljning beslutit förbild för barn att å offentlig plats till salu utbjuda eller utdela tryckalster in. m., skall förbudet underställas Konungens befallningsliavande, som äger att oförändrat antaga eller ogilla detsamma. Konungens befallningsliavande kan jämväl själv taga initiativet till dylikt förbud och med stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas gillande utfärda sådant. Till Konungens befallningsliavande meddela förbud mot stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas avstyrkande, äger Konungens befallningsliavande visserligen befogenhet därtill, men Konungens befallningshävandes beslut skall i detta fall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Konungens befallningsliavande äger ock för visst tillfälle meddela undantag från ett meddelat förbud. Då enligt lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse kommun beslutat särskilda bestämmelser angående öppethållande av handelsbod, rakstuga, frisérsalong elter varmbadinrättning, skall beslutet underställas Konungens befalliiingshavandes prövning. I ärendet skall yttrande avgivas av magistrat, utom i Stockholm, eller av stadsstyrelse eller landsfiskal. Under tid, då handelsbod ej må hållas öppen, må vara, varmed handel i dylik bod idkas, ej heller annorstädes för allmänheten hållas till salu. Härifrån må dock Konungens befallningsliavande med hänsyn till särskilda förhållanden medgiva undantag. Enligt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården har Konungens befallningsliavande att vaka över att fattigvården inom länen ändamålsenligt ordnas och handhaves. Polismyndigheten har viss skyldighet att tillse, att den, som är i behov av fattigvård, kommer i åtnjutande därav. Polisman liksom kronobetjänt har sålunda att i dylikt avseende göra anmälan hos vederbörande fattigvårdssamhälle. Överlämnas nödställd svensk medborgare av svensk myndighet i utlandet eller av utländsk myndighet till svensk myndighet å gränsort, där Konungens befallningsliavande har sitt säte, skall enligt K. F. nyssnämnda dag den nödställde omhändertagas av Konungens befallningsliavande, som så snart ske kan låter sända honom till det fattigvårdssamhälle, varest han äger hemortsrätt, eller, om han är arbetsför, till det samhälle, där lian senast var boende eller där han eljest må antagas lättast kunna försörja >>ig. Sker åter överlämnandet till svensk polismyndighet i gränsort, där Konungens befallningsliavande icke har sitt säte, skall polismyndigheten föranstalta om hans försändande till vederbörande fattigvårdssamhälle, därest det är uppenbart, varest den nödställde har hemortsrätt, och det befinnes lämpligare att sända honom till denna ort än till den, där Konungens befallningsliavande har sitt säte. I motsatt fall har polisnrpidigheten att ofördröjligen överlämna den nödställde till Konungens befallningsliavande för vederbörlig åtgärd. Där den nödställde i följd av sjukdom eller av annan anledning är i behov av omedelbar vård, har polismyndigheten att föranstalta om att sådan vård lämnas av fattigvårdsstyrelsen i gränsorten. Enahanda skyldighet åligger Konungens befallningsliavande, till vilken nödställd överlämnats. Enligt fattigvårdslagen är för övrigt polismyndigheten skyldig att i olika hänseenden lämna fattigvårdsstyrelse handräckning, såsom för inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma fattigvårdsstyrelses föreläggande att fallgöra arbete i fattigvårdsanstalt eller annorstädes, för vissa delgivningar m. m. Enligt lagen den 29 juni 1912 om arbetsskydd skall tills}Tn över att lagens bestämmelser efterföljas utövas, under överinseende och ledning av socialstyrelsen, av yrkesinspektörer, bergmästare, underinspektörer och kommunala

175 tillsynsorgan. Polismyndigheterna äro pliktiga att lämna tillsynsorganen de upplysningar och det biträde, som av deras tjänsteåligganden enligt förenänmda lag kunna påkallas. Enligt lag den 25 april 1919 åligger det Konungens befallningsliavande att med erforderligt biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen och skogsvårdspersonalen öva tillsyn över att arbetsgivare sörja för att arbetare vid skogsavverknings- eller kolningsarbete, vilket bedrives på långt avstånd från ställe, där bostad tinnes att tillgå, å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till natthärbärge. Likartade bestämmelser gälla i avseende å natthärbärgen åt flottningsarbetare enligt lag den 19 juni 1919. l)å olycksfall inträffat, som kan antagas föranleda ersättning jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, åligger det enligt K. K. den 21 december 1917 arbetsgivaren att om olycksfallet insända anmälan ej blott till vederbörande försäkringsanstalt och, om det ej är riksförsäkringsanstalteii, till denna utan även till polismyndigheten i orten (på landet landsfiskalen, i stad magistrat, stadsstyrelse, poliskammare eller polismästare). Polismyndigheten äger att, om den finner det nödigt, anställa undersökning angående olycksfallet och är pliktig att göra sådan undersökning, om det begäres av försäkringsinrättningen, försäkringsrådet, socialstyrelsen eller vederbörande yrkesins2>ektör eller bergmästare. Inkommer anmälan om olycksfall, har polismyndigheten att insända den till } T rkesinspektören eller bergmästaren med tillkännagivande, huruvida undersökning hållits eller är avsedd att äga rum och, i sistnämnda fall, om tiden för undersökningen. Avskrift av protokoll över polisundersökning skall jämväl tillställas yrkesinspektören eller bergmästaren. Likartade regler gälla enligt K. F. den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall ävensom enligt K. F. den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; dock skall vid skada under militärtjänstgöring undersökning alltid hållas, och, därest skada yppats under militärtjänstgöringen, skall vederbörande befälhavare föranstalta om undersökning, som allenast i andra fall förrättas av polismyndigheten. För dylik undersökning hava i K. F. sistnämnda dag fastställts särskilda direktiv. I avseende å tjänstehjon, som äro underkastade legostadgan den 23 november 1833, äger i Stockholm överståthållarämbetet för polisärenden, i övriga städer poliskammare eller, om sådan ej finnes, magistrat och på landet landsfiskal att på anmälan av husbonde ur tjänsten vräka tjänstehjon, som visat sig försumligt, gensträvigt eller i sin levnad oordentligt och ej låtit sig med godo rättas eller som visat sig otroget eller till åtagen tjänst oskickligt. Nämnda myndigheter äga ock att, då husbonde åsidosatt sin skyldighet att förse tjänstehjon med försvarligt underhåll och tjänligt husrum och rättelse ej trots tillsägelse kunnat vinnas, på anmälan av tjänstehjonet varna husbonden och tillsäga honom att fullgöra sin nyssnämnda skyldighet. Då någon avflyttar från församling, där han är kyrkobokförd, till annan församling i riket, är han enligt K. F. den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande pliktig att till pastor i infiyttiiingsorten inom viss tid avlämna flyttningsbetyg från den förra församlingen. Fastighetsägare är pliktig att, om han ej själv eller genom annan är närvarande vid husförhör eller förskrivning, låta ingiva förteckning över de i hans hus eller på hans ägor boende. Försummas ingivande av flyttningsbetyg eller förteckning, åligger det vederbörande krono- eller stadsbetjänt att på pastors begäran avfordra den försumlige erforderlig uppgift. Liknande skyldighet åligger berörda betjänte i avseende å mantalsuppgifter enligt K. F. den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning.

176 AVDELNING II.

Förslag till omorganisation av polisväsendet. A. Grundlinjer för omorganisationen. Återblick Det svenska polisväsendets nuvarande organisation företer en i åtskilliga på nuvarande avseenden ganska brokig bild. På landsbygden är organisationen gles. Dess organisation. s t o m m e består numera av rent statliga kårer, landsfogdarna (förut kronofogdarna) och landsfiskalerna (de förutvarande länsmännen), vilka båda tillika äro åklagare och, utom sin åklagar- och polisverksamhet, hava ett flertal andra uppgifter sig ålagda. Till biträde hava statstjänstemännen rent kommunala befattningshavare, fjärdingsmannen, vilkas tillsättning dock i någon mån står under statlig kontroll. I städerna åter har organisationen vuxit ut i mån av de olika samhällenas egen utveckling, och dess befattningshavare hava i regel polisverksamheten, i vissa fall jämte åklagartjänst, såsom huvudsaklig eller enda uppgift. Organisationen har här bibehållit sin ursprungliga, rent kommunala karaktär, och statsmakten utövar numera inflytande därpå endast, så vitt det rör tillsättning och avlöning av några högre tjänstemän. Under senare tid har emellertid ett visst närmande skett mellan landsbygdens och städernas organisationsformer. I de inånga industrisamhällena på landet, vilka delvis överträffa de gamla städerna i storlek, har framträtt behov av en starkare polisorganisation, och denna har då, på de flesta håll med bidrag av statsmedel, ordnats i huvudsak efter mönster från städerna. Yicl nybildning av köpingar och städer har från statsmaktens sida uppställts den fordran på det nybildade samhället, att det skulle åtaga sig att, såsom i redan skett, i de äldre städerna, sörja för upprätthållandet av polisorganisation för samhällets behov. Och slutligen liar staten genom särskilda avtal och mot ersättning skaffat sig rätt att i någon mån begagna sig av de större städernas mera utvecklade polisväsen utom deras eget område. De allt fortfarande kvarstående olikheterna äro grundade på den historiska åtskillnad mellan stad och land, som i mycket genomgår den svenska lokalförvaltningen. De framkomna önskemålen och förslagen i fråga om polisväsendets omorganisation gå också i stort sett i sär efter samma lokala skiljelinjer, för landsbygdens del förstärkning av kriminalpolis och ordningspolis genom ett statligt ingripande mot kommuner, som hittills visat sig oförstående för behovet av en förbättrad polisorganisation, och genom att de nuvarande befattningshavarna befrias från åtskilligt polisväsendet ovidkommande arbete, eventuellt också genom inrättande av en särskild distriktspoliskår, för städerna åter huvudsakligen förbättring av de lägre polistjänstemännens rättsställning och på sina håll yrkanden att staten helt eller delvis skall övertaga kostnaderna för polisväsendet. Förhållandet Den nuvarande organisationen saknar i stort sett en genomförd anpassning till process- efter polisväsendets båda inre huvudgrenar, området för de egentliga kriminalreformen, polisuppgifterna och vad som faller därutanför. Förhållandet beror väl till väsentlig del på att den svenska straffprocessen ännu icke bestämt givit uttryck åt sina fordringar på polisens verksamhet i dess tjänst. Även den nu föreliggande utredningen kommer, i motsats till förhållandet i vissa andra

177 länder, att föregå straffprocessreformen och särskilt åklagarväsendets modernisering samt ett närmare uppdragande av gränserna mellan åklagar- och polisverksamheten. Utredningen har därför måst utgå fiån vad som nu gäller, särskilt från den nuvarande domstolsorganisationen, men det har eftersträvats att, i den mån det kunnat ske utan föregripande av straffprocessreformen, ställa bättre hjälpmedel till förfogande och därigenom tillgodose sådana behov, som under alla förhållanden komma att göra sig gällande, hur än straffprocessen sedan utformas i detaljer. Vid en utredning, som rör omorganisation av polisväsendet i hela riket, Förhållandet är det onekligen frestande att i första rummet söka finna en 113', enhetlig och mellan systematisk ordning, varigenom polisväsendets uppgifter åtminstone till synes s t a t o c h kom" muner bliva likformigt tillgodosedda över hela landet, och det ligger nära till hands att förutsätta, att detta bäst skulle kunna ske genom en tillräckligt stor kår av statstjänstemän, uteslutande avsedda för polisväsendets ändamål och under ledning av lokala chefer samt med en central styrelse i spetsen. Till en början måste emellertid prövas, om det är önskvärt, att den blivande omorganisationen går i riktning mot polisväsendets förstatligande, eller om polisväsendet bör i samma omfattning som hittills bibehållas som kommunal inrättning eller om en mellanform bör sökas för samverkan mellan stat och kommun. Och vid denna prövning måste man hålla fast, att det viktigaste icke är kostnadsfördelningen, utan huruvida polisväsendets uppgifter i den ena eller andra formen fyllas på bästa sätt för en rimlig utgift. För valet kan icke heller anses avgörande, huruvida uppgifterna rubriceras såsom statliga eller kommunala, helt eller delvis. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, äro uppgifterna för de flesta befattningshavarna blandade. Även de rent statsanställda landsfiskalernas arbete består för de flesta till den kvantitativt övervägande delen av indrivning av kommunalutskylder, och stadspolisen ombesörjer ett flertal bestyr av rent lokal och kommunal karaktär. För så vitt som huvudvikten lägges på polisens verksamhet i rättssäkerhetens tjänst, fyller den däremot uppenbarligen statsuppgifter. Men det är ett utmärkande drag för den svenska förvaltningen, att statsändamål ofta tillgodoses under samverkan mellan stat och kommun. Så är förhållandet t. ex. med underdomstolarna, med hälsovård, socialförsäkring, kommunikationer, kyrka och skola och till och med i avseende å försvarsväsendet. Delvis Adlar förhållandet på historiska grunder, men det har också på inånga områden sanktionerats och utvecklats i nya former genom den senaste lagstiftningen. I själva verket torde för närvarande en mycket avsevärd del av kommunernas verksamhet röra just sådana ändamål, som teoretiskt skulle kunna anses tillhöra staten. Den förvaltningsrättsliga gränsen mellan statens och kommunens verksamhetsområden är visserligen genom lagstiftning och praxis tämligen klart utstakad, men grunden till gränsbestämningen kan i många fall knappast påvisas vara annat än rena lämplighetsskäl, organisatoriska och ekonomiska. I enlighet härmed kan också det föreliggande organisationsspörsmålet i huvudsak uppfattas såsom en lämplighetsfråga. Huru förhållandet mellan staten och städerna ordnas, blir då icke beroende av frågan, om skyldighet för städerna att under nuvarande organisation bekosta sitt polisväsende kan påvisas eller icke. Men väl må det anses som stöd för ett förslag om kommunernas fortsatta medverkan, om detta står i nära överensstämmelse med en sedan gammalt rotfästad sedvänja. Fördelningen av de bördor, som sammanhänga med förslaget, lösgöres med denna uppfattning också från det svävande spörsmålet, om och i vad mån särskilda skyldigheter må anses vila på städerna på grund av särskilda till dem upplåtna rättigheter. Fördelningen kan avgöras antingen, såsom här föreslagits, 1 6 4 1 22

178 helt oberoende av nämnda fråga, eller med förbehåll att vid dennas avgörande fördelningen skall upptagas till ny prövning. Med denna ståndpunkt gäller det således att undersöka, huruvida det under nuvarande samhälls förhållanden finnes övervägande skäl för att påkalla kommunernas medverkan vid polisväsendets ordnande eller icke. Såsom nedan skall närmare utvecklas, göra vissa egenskaper hos själva polisarbetet det nödvändigt, att den enskilde polismannen erhåller en ställning, som icke utsätter honom för obehörigt tryck. Men det gäller å andra sidan, att polisens verksamhet i hög grad kan försvåras, om befolkningen ställer sig oförstående eller rent av motverkar densamma. Här syftas icke på tillfälliga yttringar av ovilja från störande element utan därpå, att det i det hela är viktigt, att insikten om polisverksamhetens värde för varje ordnat samhälle är så utvecklad, att verksamheten kan försiggå i det bästa samförstånd med befolkningen. Med det svenska samhällets obrutna utveckling under lagbunden tradition skulle det kunna anses naturligt för varje medborgare att betrakta allmän ordning och säkerhet såsom en ofrånkomlig fordran, som under alla omständigheter måste uppehållas, och polisens personal såsom handhavare av ett arbete, för vars behöriga fullgörande alla medborgare i sista hand äro personligen ansvariga 1 ). Det är en sådan insikt, som så starkt framträder i uttalanden av den senaste engelska poliskommittén. Denna uppfattning synes emellertid icke tillräckligt hava trängt igenom hos den svenska allmänheten, men den torde lättare komma till sin rätt, om poliskåren på varje plats växer in i medvetandet såsom befolkningens egen kår, vilken regelmässigt utövar sin verksamhet för och bland samma befolkning. Och det är sannolikt, att det bidrager till förståendet av polisväsendets upp-^ gifter och personalens behov, om den kommunala representationen, dess utskott och förvaltningsorgan få tillfälle att sätta sig in i frågor, som angå polis, väsendet. Framför allt av denna anledning kan det icke anses tillrådligt att avstå från kommunernas medverkan i en eller annan form. Därtill kommer, att en dylik medverkan synes medföra betydande fördelar Administrativa fördelar ur administrativ synpunkt. Då kommunen tager aktiv del i ordnandet av genom polisväsendet och i dess kostnader, komma de kommunala myndigheterna samverkan. helt säkert att underkasta frågor därom en prövning, som i avseende å de lokala behoven och med statlig kontroll kan anses fullt betryggande. I synnerhet kan en omsorgsfull prövning förväntas i städerna med deras utbildade vana att sörja för sitt polisväsende. Därjämte kunna de löpande förvaltningsbestyren omhändertagas av kommunens eljest behövliga organ. Det är till väsentlig del tack vare kommunernas medverkan som förslaget kan undgå en över de lokala polismyndigheterna ställd styrelse. För den statliga administrationen vinnes således en mycket önskvärd decentralisation och förenkling, samtidigt som man undviker att belasta statsbudgeten med hela kostnaden för polisväsendet, en åtgärd, som väl svårligen skulle kunna genomföras under nuvarande förhållanden. Vad nu anförts talar för att inom polisväsendet söka uppehålla en samverkan mellan stat och kommuner. Avgörandet måste dock i sista hand bero på frågan, om bristerna i den nuvarande organisationen kunna avhjälpas med den nyssnämnda utgångspunkten.

Polisverksamheten och allmänheten.

Förstärkning av kriminalpolisen.

Vad då först angår kriminalpolisen har den att tillvarataga viktiga, n e n mot varandra i viss mån stridande intressen, å ena sidan statens att brottsliga handlingar ej bliva ostraffade, å andra sidan den enskildes att ej ut*) Jfr uppgifterna angående kommunalpolisen i Hallands län s. 141.

179 sättas för obehörig misstanke eller t. o. m. ingrepp i den personliga friheten. Dessa uppgifter kräva stora kvalifikationer i avseende å utbildning och erfarenhet. Den föregående redogörelsen visar emellertid, att särskild avdelning för kriminalpolis endast finnes i 29 av rikets städer och särskilt anställd länsdetektiv endast i 4 län. Den övervägande delen av riket är fullständigt i saknad av personal med särskild utbildning för att upptäcka brott och efterspana förbrytare. Det eljest på kriminalpolisen ankommande arbetet vilar till större delen på åklagarna och ordningspolisens befattningshavare. I vilken omfattning denna brist föranlett, att begångna brott blivit oupptäckta eller att brottslingar undgått straff, är givetvis omöjligt att fastställa, men även om den verkliga siffran skulle vara ganska låg och även om det måste medgivas, att man icke ens med den bäst organiserade och utrustade detektivkår kan vinna full säkerhet för att icke brottslingar undgå straff, är tillståndet dock icke tillfredsställande. Ty det är otvivelaktigt, att varje fall, då ett grövre brott blir ostraffat på grund av brister i åklagar- och polisväsendet, framkallar misstro till de rättsuppehållande organens förmåga att funktionera, inbjuder särskilt yrkesförbrytare till nya försök och ökar dessa brottslingars antal. I själva verket synas de allvarligaste anmärkningarna mot den nuvarande polisorganisationen kunna riktas mot bristen på kriminalpolis. Då det gäller att finna den rätta formen för att avhjälpa denna svaghet i polisens organisation, framträda här som ofta eljest svårigheter, vilka oundvikligen följa av de stora avstånden och befolkningens gleshet. Om man, med helt bortseende från kostnaderna, ville skapa en över riket fördelad kår, som tillfredsställde varje rimligt krav på detektivpersonal, skulle man visserligen vinna, att personalen i förekommande fall besutte en värdefull lokalkännedom, men på många ställen skulle kåren genom allt för liten övning i sin uppgift snart väsentligen avtaga i användbarhet. Ett system med ofta återkommande omplaceringar av personalen minskar lokalkännedomen och medför stora kostnader och andra olägenheter Om man åter avstår från en vitt utspridd förläggning, kommer åtskillig för spaningen värdefull personal- och lokalkännedom att saknas, och hur man än söker'fördela personalen, undgår man icke risken att i vissa trakter av landet undersökaren kommer för sent för att förebygga, att vissa spår undanröjas eller eljest försvinna eller det faktiska materialet åtminstone förvanskas. Huru viktigt detta är för brottmålens utgång, därom vittna lantdomarnas förut återgivna uttalanden. 1 ) Den lämpligaste medelvägen både ur effektivitetens och ur kostnadens synpunkt torde vara att söka erhålla en väl utbildad kår, som icke är större än att den får ständigt förnyad erfarenhet och som förlägges till platser med goda kommunikationer, en eller flera i varje län, från vilka den kan ställas till förfogande åt varje befattningshavare, som har att leda undersökning angående brott. Enklast och bäst synes en dylik anordning kunna åstadkommas genom anknytning till poliskårerna i de större städerna. I de få län (Kronobergs, Gottlancls, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens), där för närvarande icke finnes någon detektivpolisavdelning, bör, med undantag för Gottlands län, en sådan upprättas i en lämplig stad inom länet. Detektivavdelningarna i städerna erhålla sådan omfattning, att med dem hela behovet av utbildad kriminalpolispersonal inom länet kan tillgodoses, men å andra sidan försiggår kriminalpolisernas normala verksamhet i stadens poliskår, där de, om detektivarbetet ej tager dem helt i anspråk, kunna sysselsättas med vanlig polistjänst. Till Stockholms detektivavdelning förläggas dessutom för hela riket gemensamma anordningar för brottslighetens "bekämpande ävensom personal för v

) Se ovan s. 13.

180 Stockholms ocli Gottlands län. Anpassning efter det faktiska behovet torde därmed vinnas i möjligaste mån. Anordningen förutsätter en ekonomisk samverkan mellan å ena sidan staten och vederbörande stad och å andra sidan denna och landstinget, men den fordrar också för att bliva effektiv, att en polischef för hela länet har högsta ledningen även av stadens polisväsende och vid behov kan beordra personalen att tjänstgöra vid polisundersökning utom staden. Med den sålunda föreslagna anordningen synes man kunna vinna samma verkan som med en särskild kår av statligt anställda kriminalpoliser och i möjligaste mån undgå de olägenheter, som följa av bosättningens struktur på landslrygden. Därtill kommer, att, om ordningspolisen skulle bibehålla kommunal karaktär, finge man inom samma organisation två kårer med olikartad anställning. En dylik uppdelning synes emellertid medföra åtskilliga ölägenheter, liedan själva den sakliga uppdelningen är icke självfallen, därför att vissa utanför det egentliga straffprocessuella området liggande åtgärder lämpligen böra tilldelas kriminalpolisen på grund av dess kännedom om de personer, mot vilka den ena eller andra åtgärden bör riktas. Och vidare torde det svårligen kunna undvikas, att olikheten i anställning komme att föranleda vissa svårigheter i samarbetet mellan de båda kårerna och en viss rivalitet i fråga om löner och anställningsvillkor med därav följande strävan hos de enskilda polismännen att söka sig till den kår, som bjöde de bästa villkoren. Dock kan det erinras, att i så väl Danmark som England användes en organisation med blandad statlig och kommunal polis. Förstärkning Yad ordningspolisen i städerna beträffar torde det böra erkännas, att av ordnings- knappast någon anmärkning riktats mot städernas sätt att sörja för ordningens polisen. upprätthållande. Tvärtom torde de flesta städer av egen drift hava tillgodosett kraven på förstärkt organisation av ordningspolisen, allt eftersom samhällets utveckling givit anledning därtill. En väl inrättad ordningspolis har alltså hittills låtit förena sig med kommunalt inflytande på organisationen. Emellertid torde å andra sidan en viss statskontroll kunna visa sig nödvändig. I de stora städerna lär väl alltid behovet av ordningspolis såsom en reglerande och skyddande institution göra sig gällande med tillräcklig styrka. I de mindre städerna däremot verkar ordningspolisen under normala förhållanden huvudsakligen preventivt genom att avhålla störande element från menlig inverkan på ordningen. Det kan då tänkas, att man underskattar polisens betydelse för säkerhetens bibehållande och anser polisutgifterna allt för betungande, i synnerhet om kommunens inkomster äro knappa i förhållande till behoven. Utvecklingen skulle således kunna gå i samma riktning som redan skett på vissa ställen på landsbygden. Därtill kommer, att det är nödvändigt, om man skall kunna undvika en betydande utvidgning av den nuvarande polispersonalens antal, att städernas större numerär inordnas såsom ett led i hela rikets polisorganisation och göres användbar utom vederbörande stads område efter bestämmande av en för stad och landsbygd gemensam polischef. Och slutligen torde knappast personalens anställnings-, avlönings- och pensionsvillkor kunna ordnas på tillfredsställande sätt annat än under statens ledning. Även med avseende å städernas ordningspolis uppnås därför det bästa resultatet genom samverkan mellan staten och kommunerna. I fråga om landsbygden har i de äldre utredningarna bristen på ordningspolis framhållits såsom den allvarligaste anmärkningen. Såsom allmän sats torde detta påstående knappast vara riktigt. I regel torde det väl kunna sägas, att ordningen på den svenska landsbygden är god, men det skall med-

181. givas, att om så är, beror det mindre på tillvaron av en stark ordningsmakt än på lantbefolkningens vana vid laglydnad ocli trevnad under lugna och fredliga förhållanden. Tillika måste det fasthållas, att ett krav på ordningspolis för den rena landsbygden, jämförlig med den skyddsorganisation, som är att tillgå i städer och jämförliga samhällen, icke med den svenska landsbygdens glesa bebyggelse kan praktiskt genomföras. Om dylika anspråk ställas på landsbygdens ordningspolis, är detta således icke berättigat. Även med dessa reservationer framgår det dock ovedersägligen av den föreliggande utredningen, att på landsbygden en reform är påkallad såväl av den äldre organisationen, fjärdingsmansinrättningen, som av den senare tillkomna anordningen med särskilt förordnad polispersonal. Frågan är, om detta kan ske med bibehållande av polisanordningarnas kommunala karaktär. Vad då först beträffar fjärdingsmannen visar den föregående redogörelsen, att fjärdingsmansinrättningen i stort sett numera övergått från ett socknens fullmyndiga medlemmar påvilande personligt onus och ett dem tillkommande förtroendeuppdrag till en tjänst, som ej längre kan på tillfredsställande sätt tillgodose vare..sig sin uppgift såsom polisorgan eller verksamheten såsom skattemdrivare. Även i sistnämnda avseende har institutionens bristfällighet betydelse för polisväsendet, i det att därigenom de närmast överordnade befattningshavarna, landsfiskalerna, betungas med onödigt arbete och sålunda dragas från polisverksamheten. Trots dessa brister kunna fjärdingsmannen dock icke tagas bort, utan att ersättas med andra exekutiva biträden och utan att deras bortfallande kommer att i viss mån försvaga polisväsendet på landsbygden. Det gäller därför, huruvida institutionen kan reformeras, så att den direkt och genom sin inverkan på de överordnades arbetsbörda även indirekt blir ett nyttigt led i polisorganisationen, eller om den, såsom sådan, måste ersättas genom någon anordning av annat slag. Det har förut sagts, att befattningen upphört att vara ett kommunalt hedersuppdrag. »Som tiderna nu äro, så är det ingen, som har råd att vara fjärdingsman, och tjänsten blir därför ej skött som den borde», säger en fjärdingsman (i Sjonhem, Gottlands län). Befattningen har i stället blivit en tjänst, vilken antages för inkomstens skull och vars avlöning löngivaren, kommunen, i regel strävar att komma ifrån med minsta möjliga uppoffring. Härigenom förklaras de till synes oförenliga följderna, att 'somliga fjärdingsman, vilka tagit tjänsten för låg betalning i obekantskap med arbetet snarast möjligt söka bliva kvitt densamma och endast ägna däråt den tid, de kunna hava ledig från annat mera inkomstbringande arbete, under det att andra, för vilka även en låg inkomst har stor betydelse, äro rädda att mista den vid nästa val och låta denna känsla inverka på sin tjänsteutövning. I följd av dessa omständigheter sakna fjärdingsmannen numera framför allt den för polisverksamhet erforderliga självständigheten. Att söka tvinga utvecklingen tillbaka, så att befattningen med de åligganden, som numera måste vara förenade därmed, skulle mottagas och skötas av kommunens mera framskjutna medlemmar såsom en medborgerlig förpliktelse, torde vara en fåfäng tanke. Man har därför att utgå från att fjärdingsmansinrättningen, hur den än organiseras, får behandlas såsom en egentlig tjänst. o Det måste vidare undersökas, om fjärdingsmannens nuvarande uppgifter såsom polismän och skatteindrivare även för framtiden böra vara förenade. En motsatt organisation har föreslagits från åtskilliga håll. Sannolikt torde icke samma system vara lämpligt för alla här ifrågavarande fall. I de folkrikaste kommunerna med stora skatterestantier förefaller det, som om antagligen kommunerna själva skulle vinna det snabbaste och bästa resultatet ge-

182 nom att anställa kommunala uppbördsmän på samma sätt som i städerna. Landsfiskalerna skulle uppenbarligen därigenom vinna en mycket avsevärd lättnad i arbetsbördan. Emellertid torde det endast vara ett relativt fåtal kommuner, där en dylik anordning kan anses påkallad av praktiskt behov, ocli att finna en norm för dessa fall låter sig svårligen göra, åtminstone icke enligt den föreliggande utredningen. Förhållandet har här påpekats, därför att det synes möjligt, att Konungens befallningshavande efter en lokal undersökningskulle kunna på sina håll på frivillighetens väg åstadkomma en dylik ändring. För övriga fall möter här, som eljest, i följd av befolkningens fåtalighet, den svårigheten, att en logisk sönderdelning av tjänsterna efter de olika uppgifterna medför alltför många tjänster utan tillräcklig sysselsättning och för vilka därför den enskilda verksamheten lätt kan bliva huvudsaken. Här synes därför en förening av båda verksamhetsgrenarna vara att föredraga, om det kan undvikas, att indrivningsarbetet menligt inverkar på polistjänsten. Detta önskemål torde ingalunda vara omöjligt att uppnå. Att förhållandet för närvarande så ofta lärer vara det motsatta, beror sannolikt till stor del på det sätt, varpå fjärdingsmansbefattningarna kommit att rekryteras. Dessutom bör man kunna antaga med tämligen stor säkerhet, att den starkare ledning uppifrån och den kontroll över polisverksamhetens fullgörande, varpå i förslaget lägges så stor vikt, skall medföra, att fjärdingsmannens förmåga även såsom polismän tages i anspråk vida mera än hittills. Och slutligen bör givetvis klargöras genom instruktionsbestämmelser, att polisgöromålen skola sättas i första rummet. Fjärdingsmansbestyret bör således övergå till att vara en för polis- och indrivningsarbetet inrättad tjänst, vars innehavare har full sysselsättning därmed och vars tjänstgöringsområde är bestämt med detta syfte. Fjärdingsmansbefattningen kommer då att skilja sig från den vanliga polisbefattningen därigenom, att den förra utom polisgöromålen har indrivningsverksamhet till uppgift. Då fjärdingsmannen sålunda komma att fortfarande i synnerligen hög grad betjäna kommunerna, är det helt naturligt, att dessa få inflytande på tjänsternas anordning och medverka till deras uppehållande, men det är å andra sidan nödvändigt att undvika hittillsvarande svåra olägenheter genom att låta statsmyndighet reglera fjärdingsmansdistrikten och låta fjärdingsmannen få samma tjänsteställning som polismän. Även en sålunda reformerad fjärdingsmansinrättning är dock på vissa platser på landsbygden otillräcklig såsom enda polisskydd. Industrisamhällen, kommunikationsknutar och andra sådana samhällsbildningar tillhöra i administrativt avseende landet, men äro i fråga om behovet av regelbunden polisbevakning likställda med städerna på grund av befolkningens storlek, tillströmning av lösa element, anhopning av värden och andra orsaker. Den föreliggande utredningen visar emellertid, att på åtskilliga dylika platser behovet av polis hittills icke kunnat fyllas i följd av bristande tillmötesgående från de anslagsbeviljandes sida. I de sistnämnda fallen fordras uppenbarligen tillkomst eller eventuellt förstärkning av den regelbundna polisbevakningen på platsen. I andra fall har av samma anledning måst lämnas tillskott av statsmedel utöver vad som tilldelats andra kommuner och således till nackdel för dessa. Statsmyndighet bör därför äga möjlighet att ålägga dylika kommuner att hålla erforderlig polispersonal. Detsamma bör gälla sådana, landskommuner, där en mera konstant osäkerhet och oordning visar sig, vare sig därför att benägenheten för ordning ännu icke är tillräckligt utvecklad bland ortsbefolkningen eller därför att orten regelbundet får mottaga oroselement från annat håll eller av annan anledning. För tillfälliga behov kan man understundom sörja genom att förordna lämplig person i orten att vara ordningsman.

183 Emellertid kan det inträffa, att särskilda åtgärder i ordningens intresse måste vidtagas för större områden av landsbygden än kommun, köping eller dylikt samhälle. Under sådana förhållanden skulle ett åläggande för någon eller några kommuner att sörja för erforderlig polisbevakning kunna drabba dessa alltför tungt och måhända orättvist i förhållande till grannkommunerna. För dylika fall torde det vara nödvändigt att kunna ålägga landstinget motsvarande skyldighet. Utgångspunkten för polisorganisationen i städerna och på landsbygden blir Ledningen av kommunens eget omdöme, vara staten utövar kontroll, på sätt som skall ut- P°hsvasendet. vecklas i det följande. De sålunda uppkommande lokala poliskårerna måste emellertid — bortsett från den föreslagna utvidgningen av kriminalpolisavdelningarna och från de avdelningar, som skola omhändertagas av landstingen — avpassas efter det lokala behovet under normala förhållanden. Numerären kommer således fortfarande, framför allt på landsbygden, att bliva låg. För att det oaktat vinna en verklig förbättring förutsattes, att hela polispersonalen kan användas var som helst i riket. Biträde får icke vägras i vidare mån än som är oundgängligen nödigt för polisverksamheten i det distrikt, som anmodas om hjälpen. Stadgande därom har också föreslagits. Men dessutom måste av samma anledning personalen ställas under enhetlig ledning inom större distrikt. För varje län bör därför finnas en polischef, vilken uteslutande har till uppgift att leda polis- och åklagarväsendet och själv utöva viss verksamhet såsom åklagare. Befattningen kommer att träda i stället för de nuvarande landsfogdetjänsterna, men bibehålla deras benämning. De lokala polischeferna i städerna, polismästare och stadsfiskaler, böra även i likhet med landsfiskalerna bliva statstjänstemän. Genom att sålunda utan personalökning skapa en kår av befattningshavare med statstjänstemäns ställning och befordringsmöjligheter torde man äga utsikt att till ifrågavarande arbetsområde draga intresserade krafter, som speciellt utbilda sig för ändamålet. Med dessa anordningar synes en tillfredsställande polisorganisation i stad och på landsbygden kunna åstadkommas med bibehållande av det starka samband med kommunerna, som i det föregående framhållits som så önskvärt. Då det gäller att bestämma formen för statens och kommunernas samverkan, Formen för erinras till en början, att enligt den historiska utredningen övervägande skäl statens och tala för att anse städerna sedvanerättsligt förpliktade att bekosta sitt polis- k °jJJ^£™ a s väsende, ehuru möjligheten att göra förpliktelsen gällande icke vunnit stark utbildning, samt att för de köpingar, som tillkommit efter 1864, förpliktelse i samma hänseende blivit uttryckligen stadgad såsom villkor för köpingsrättigheterna. Med avseende å fjärdingsmannen har tillämpningen också under senaste åren gått i den riktningen, att icke blott val, utan även avlöningsbelopp äro underkastade administrativ kontroll. Från de sålunda givna utgångspunkterna är steget icke långt till att lagfästa kommunernas skyldighet att sörja för polisväsendet inom samhället. De historiska skälen böra emellertid icke vara avgörande, utan vad som finnes lämpligt för de nu föreliggande ändamålen. Om, såsom den föregående framställningen synes angiva, den bästa organisationen vinnes genom samverkan mellan stat och kommun, är detta i och för sig tillräckligt skäl för att kommunernas skyldighet stadfästes genom uttryckligt stadgande i lag. Det skulle dock ur vissa synpunkter kunna synas mera tilltalande att välja en annan utväg för statens kontrollerande myndighet och, efter ungefärligt mönster av statsbidragen till folkskoleväsendet, stadga, att staten lämnar bidrag till kostnaderna för polisväsendet på de orter, där särskild polispersonal anses erforderlig, under förutsättning att polisväsendet är ordnat på tillfreds

184 ställande sätt, men att, om så ej är förhållandet, statsbidraget bortfaller, till dess rättelse skett. Denna metod kan emellertid svårligen förordas, då det redan från användningen av det hittillsvarande anslaget till särskild polisstyrka föreligger den erfarenheten, att statsbidrag ända till halva kostnaden icke förmått övervinna den på vissa håll förefintliga obenägenheten för ett ordnat polisväsende. Bidrag till halva kostnaden eller mera till de större städerna, vilka hittills tillfredsställande sörjt för sitt polisväsen, skulle väl också för rikets övriga befolkning te sig onödigt betungande. Om man således icke kan förorda denna utväg, utan måste stanna vid det föreslagna lagfästandet av kommunernas skyldighet, behöver därav icke följa, att frågan om statsbidrag anses avfärdad. Det kan icke förnekas, att starka billighetsskäl tala för att staten träder emellan här som på många andra områden, där staten genom ekonomisk hjälp befordrar ett ändamål, som eljest överlämnas åt kommunerna att besörja. JFör detta sitt bistånd får staten en viktig gottgörelse på det sätt, att, såsom nyss framhållits, varje samhälles polisstyrka skall stå till förfogande för polisverksamhet utom samhället, varhelst dess biträde påkallas för spaningstjänst eller för ordningens upprätthållande, och detta utan särskild ersättning till kommunen. Eljest torde en kommun ålagd skyldighet att sörja för ett visst offentligt ändamål icke hava ansetts böra sträcka sig utöver behovet för kommunen själv. I vilken omfattning staten bör lämna bidrag, kan givetvis vara föremål för olika meningar. Här har föreslagits en fjärdedel av kostnaderna för personalens avlöning. Förslaget utgår således från att alla andra kostnader — med ett särskilt undantag — och således framför allt kostnaderna för så väl uppförande och underhåll av de för polisväsendet erforderliga byggnaderna som bränsle, belysning, beväpning, tjänstedräkt, hästar, automobiler m. m. skola bestridas av vederbörande kommun. För denna ståndpunkt talar — utom den omständigheten, att skäliga anspråk från kommunerna synas uppfyllda med statens föreslagna deltagande i personalkostnaderna — framför allt administrativa hänsyn. E t t deltagande från statens sida i utgifter av det slag, som här berörts, spridda över hela landet och sönderfallande i löpande småutgifter, skulle helt säkert draga med sig en avsevärd tillsyns- och revisionsapparat med betydande döda kostnader. Få kommunerna däremot själva bära dessa utgifter, kan hela den ekonomiska kontrollen ingå i den kommunala finansförvaltningen. Tillsyn över anordningarnas tillräcklighet måste i varje fall ankomma på statsmyndighet i likhet med vad som gäller om personalorganisationen. Den här föreslagna begränsningen av kostnadsfördelningen överensstämmer med vad som gäller beträffande folkundervisningen. Om det från landsbygdens sida anmärkes häremot, att landsbygden, som i varje fall icke kan utrustas med ordningspolis på samma sätt som städerna, icke rimligen bör bidraga till städernas poliskostnader, torde denna invändning kunna besvaras dels med en hänvisning till att just för indrivningen av kommunalutskylderna på landet de av staten helt avlönade landsfiskalerna anlitas i en grad, som icke närmelsevis uppväges av deras andel i indrivningsprovisionen, och dels att städernas tillgång på poliskrafter skall komma även landsbygden till godo. Lagfästes den kommunala förpliktelsen, innebär detta, att dess fullgörande måste kunna övervakas av statlig myndighet, i likhet med vad som sker på åtskilliga andra områden. Detsamma är också avsett i det norska förslaget och enligt den engelska lagstiftningen. Beträffande frågan, vilken myndighet som bör väljas för övervakningen, torde det vara onödigt att framhålla, att ett ingripande helt visst endast skall behöva ifrågakomma i sällsynta undantagsfall. De flesta samhällen komma säkerligen att såsom hittills lojalt sörja för

185 sitt polisväsende i eget naturligt intresse, och, om någon brist skulle framträda, kan denna antagligen rättas efter blott ett påpekande. Skulle emellertid ett verkligt ingripande visa sig erforderligt vare sig i form av en erinran eller genom ett föreläggande, synes frågan därom icke kunna avgöras av den lokala polischefen eller ens polischefen i länet. A andra sidan torde det icke vara lämpligt att förlägga avgörandet i första och sista hand till Kungl. Maj:t. Decentralisation synes även här vara att föredraga. Prövningen torde därför böra ankomma på Konungens befallningshavande, som av ålder är högsta polismyndighet för länet och har bästa kännedomen om de lokala förhållandena på platsen. Sammanfattat i få ord innebär förslaget således i avseende å förhållandet mellan staten och kommunerna, att de senare fortfarande få själva ordna sitt polisväsende, men att staten utövar en effektiv kontroll och å andra sidan bidrager till kommunernas kostnader. Ett förslag till polisväsendets ordnande kan icke lämna frågan om den lägre Polisperpersonalens ställning olöst. I det föregående har ingående redogjorts för så- sonalens väl nämnda personals rättsställning enligt nu gällande organisation som ock t J anstestil1 de önskemål, vilka framförts i detta avseende. Tillämpningen av nu förefintliga bestämmelser ger visserligen, såsom denna redogörelse visar, icke närmelsevis stöd för de farhågor, som understundom åberopas av personalen, men det är dock obestridligt, att för närvarande polispersonalen icke äger en tryggad ställning. Ur det allmännas synpunkt måste detta anses som en betänklig brist. Polismannens uppgifter äro delvis av ömtålig art. Han har att utöva en samhällets tvångsmakt. Det är hans plikt att påvisa och ingripa mot förseelser, vem som än är den skyldige, och att upprätthålla ordningen, från vem den än hotas. Ofta måste han handla efter eget omdöme utan att avvakta order, och utgången av en vansklig situation kan lätt hänga på att han uppträder med både bestämdhet och takt. Det händer därför icke så sällan, att han i sin verksamhet riskerar att stöta sig med en eller flera maktägande i det samhälle, där han är anställd, och det kan då vara frestande för den enskilde polismannen att låta fruktan för personliga efterräkningar inverka på utövningen av hans tjänsteplikt. Det är uppenbarligen ett statsintresse, att dylik obehörig inverkan, såvitt möjligt, uteslutes, och det är därför nödvändigt att tillse, att personalens ställning tryggas både i rättsligt och ekonomiskt hänseende. Yad först beträffar anställningsformen är det i konsekvens med att förslaget ställer polispersonalen helt under statlig ledning, att även den lägre personalen, däri inbegripet fjärdingsmannen, tillsättes genom statsmyndighet. Tillsättningen bör lämpligen överlämnas åt den högsta lokala polismyndigheten, Konungens befallningshavande, som redan nu meddelar förordnanden åt den särskilt anställda polispersonalen på landsbygden. Härigenom angives även till det yttre personalens oberoende ställning i förhållande till kommunens enskilda medlemmar. Dess ställning inom orten bör därigenom erhålla en icke oväsentlig förstärkning. Tillsättningen bör ske medelst konstitutorial, vilket innebär, att befattningshavare icke kan avsättas annat än på grund av fel eller försummelse i tjänsten. ] ) En så fast anställning kan emellertid icke meddelas utan någon prövotid. Det bör därför stadgas, att konstitutorial icke kan erhållas, innan tjänstemannen haft anställning vid polisväsendet i minst två år i följd, på sätt, som för *) Jfr avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk den 19 juni 1919, 1 §.

186 närvarande gäller för vissa befattningshavare i statens tjänst. Den förut lämnade redogörelsen för personalens tjänsteställning torde giva vid handen att de här föreslagna ändringarna kunna genomföras utan personalens medgivande. Då här sägs, att avsättning icke skall kunna ske annat än på grund av tjänstefel, innebär detta, att icke någon s. k. olämplighetsparagraf vid sidan av den disciplinära straffbestämmelsen vidare bör finnas. Emellertid ställer polistjänsten särskilda krav på sina utövare. Vissa brister i levernet, vilka icke för en annan tjänsteman behöva föranleda avsked, om de icke framträda under tjänsteutövningen, kunna göra det rent av stötande för rättsmedvetandet att låta befattningshavaren fortsätta med sin verksamhet som ordningens och säkerhetens upprätthållare. Rättskänslans krav måste då sättas i första rummet, den enskildes intresse, huru behj ärtans värt det än må vara, får stå tillbaka. En möjlighet att i dylika fall skilja polismannen från tjänsten måste därför finnas. Det riktigaste synes därför vara att betrakta uppförande av nu angivna slag såsom tjänstefel. Polispersonalen kommer därigenom i samma ställning som vissa andra kategorier av tjänstemän, t. ex. präster, folkskollärare, befattningshavare vid kommunikationsverken och vid tullverket. lisnämnd.

Frågan om vem som skall utöva den disciplinära bestraffningsrätten berör det av personalen med så mycken styrka hävdade kravet på en polisnämnd eller polisstyrelse. Den av dem ifrågasatta anordningen innebär dock väsentligt mera än blott bestraffningsmyndigliet. Såsom förslaget utformats i Svenska polisförbundets senaste framställning, är polisstyrelsen en av den lokala polischefen jämte ett växlande antal genom val utsedda representanter för kommunerna och den lägre polispersonalen sammansatt institution med huvuduppgifter av tre slag, nämligen dels att hos den kommunala representationen eller ett föreslaget centralt ämbetsverk, polisöverstyrelsen, göra framställning om anslag för inrättande och underhåll av ortens polislokaler, dels att utöva vissa magistraten för närvarande enligt ordningsstadgan tillkommande funktioner, att avgiva förslag till antal polismän på platsen, anställa och befordra lägre polispersonal till och med kriminalkommissarie samt avgiva förslag vid tillsättning av lokal polischef, dels ock att utöva bestrafrniiigsmyndigheten över den personal, som polisstyrelsen skulle hava att anställa. Av dessa uppgifter är den förstnämnda tydligen av rent underordnad karaktär. Någon betydelse för att befordra samverkan mellan de kommunala vederbörande och polisens befattningshavare har den påtagligen icke. Den andra funktionen åter innebär, att polisstyrelsen skulle i mycket viktiga avseenden övertaga den lokala ledningen av polisväsendet. Genom den tredje åter överlämnas all disciplinär strafrniyndighet över personalen i fråga till polisstyrelsen. I det föregående har betonats som ett av de grundläggande dragen i den föreslagna organisationen, att hela polisväsendet ställes under enhetlig ledning av statens egna tjänstemän. Därmed fullföljes den i städerna redan skedda utvecklingen, varigenom polisväsendet från en kollegial myndighet flyttats till en ansvarig chef. Om polisförbundets framställning skulle genomföras, synes däremot organisationen sönderfalla i lokalt bestämda polisgrupper, i verkligheten beroende av flermannastyrelser. Att t. ex. låta anställning och befordran vid en kriminalpolisavdelning, som har att betjäna hela länet, avgöras av polisstyrelsen i en viss stad, synes allt för mycket strida mot den åsyftade enhetligheten. Från den hävdvunna formen för statstjänstemäns anställning och befordran genom överordnad myndighets beslut vore det helt visst en skarp avvikelse, om man läte nämnda frågor avgöras av en institution, i vilken sökandenas kamrater komme att äga ett väsentligt inflytande. Den av polisförbundet förordade formen för anställning skulle sannolikt medföra den konsekvensen,

187 att man finge avstå från den här förordade oavsättligheten. Ur personalens egen synpunkt synes det åtminstone vara mycket tvivelaktigt, om bättre garantier mot partiskhet och godtycke skulle vinnas genom att anlita medlemmar av personalkorporationerna med deras starka inbördes stridigheter än genom beslut av Konungens befallningshavande. På smärre orter kan det också bliva mycket svårt att få polisstyrelsen lämpligt sammansatt. Det kommunala intresset åter för polisväsendet söker det här framlagda förslaget befordra på ett annat och kraftigare sätt genom att överlämna till kommunen hela beslutanderätten i första hand angående lokalpolisens organisation. Förslaget överensstämmer i denna del med den förut omnämnda engelska kommitténs år 1920 avgivna betänkande. Disciplinärmyndigheten har i fråga om en del av polispersonalen i England utövats av lokala kommunala myndigheter, i fråga om en annan del av organisationen av polischeferna på de särskilda orterna. Efter att hava hört ett flertal personer angående erfarenheten av de olika systemen förordade kommittén uttryckligen, att den disciplin.ära bestraffningsrätten över all personal tilldelades de lokala polischeferna. Med den tjänsteställning, som här föreslås för befattningshavarna vid polisväsendet, skulle det kunna ifrågasättas att, i överensstämmelse med vad som gäller för statstjänstemännen, överlämna den disciplinära bestraffningsrätten till närmaste överordnade chefsmyndighet. Emellertid talar polispersonalens synnerligen vanskliga ställning, som lätt utsätter den för klander och misstankar för felaktigt förfarande i tjänsten, för att söka låta den allmänna medborgerliga uppfattningen medverka vid bedömandet och därigenom avlägsna varje fruktan för godtycke, för slapphet eller alltför stor stränghet. Även den omständigheten, att klandervärt leverne behandlas såsom tjänstefel, kan motivera ett undantagsförfarande. Därmed kan man också på denna punkt vinna samverkan mellan det statliga och det kommunala inflytandet. Av dessa skäl synes det lämpligt att skapa en särskild disciplindomstol. För att denna skall få tillräcklig auktoritet och vara helt upphöjd över alla lokala intressen och inflytelser samt på samma gång landsbygdens och de mindre samhällenas polistjänstemän icke skola kunna befara, att man vid val av polisnämndens ledamöter icke skall fästa tillräckligt avseende vid kännedomen om deras förhållanden, bör disciplindomstolen äga hela polisdistriktet (län samt de tre största städerna) till domkrets. Därigenom löses också svårigheten att få en lämplig sammansättning för smärre orter, och därigenom vinnes den bästa garantien för en enhetlig tillämpning av straffbestämmelserna. Domstolen, vilken lämpligen kan kallas polisnämnd, bör bestå av en av Kungl. Maj:t bland de ordinarie domarne inom området utsedd ordförande samt två av landstinget, för de tre största städerna av stadsfullmäktige, för fyra år utsedda ledamöter, av vilka en bör äga domarkompetens. För småförseelser kan det emellertid uppenbarligen icke komma i fråga att anlita en sådan institution. Dem måste den lokale polischefen kunna bestraffa. Även för den skyldige är detta en fördel, i det att ett mera vidlyftigt disciplinförfarande är ägnat att allt för mycket rikta kamraters och allmänhetens uppmärksamhet på förseelser av obetydlig art. Ä andra sidan bör framhållas, att den lokale polischefen, som ju måste uppträda på en gång som åklagare och domare, intager en synnerligen ömtålig ställning och att hans svårigheter bliva desto större ju strängare straff som måste tillämpas. Under förutsättning, att de disciplinära straffarterna bliva varning, förlust av lön under viss tid, mistning av tjänsten under viss tid och avsättning, kan gränsen lämpligen dragas så, att den lokale polischefen berättigas att ålägga varning samt förlust av lön eller mistning av tjänsten under högst en vecka. Förfarandet inför bestraffningsmyndigheten bör dessutom, så snart det icke är fråga om den lindrigaste straffarten, underkastas reglerande bestämmelser.

188 Över bestraffning, meddelad av polischefen, böra besvär få anföras hos polisnämnden, över polisnämndens beslut, vare sig såsom första eller andra instans, hos regeringsrätten. Godkännes en sådan uppdelning, torde enligt vad inkomna uppgifter giva vid handen, polisnämndernas arbetsbörda komma att bliva synnerligen begränsad. Under åren 1913 samt 1917—1920 tillämpades nämligen i rikets samtliga städer suspension under minst en vecka eller strängare påföljd i medeltal i allenast 32 fall årligen. På landsbygden är frekvensen av disciplinförseelser sannolikt än mindre. Även om man tager hänsyn till besvärsmålen, kommer varje polisnämnd dock icke att pröva mer än ett fåtal fall årligen. Kostnaderna för polisnämndernas verksamhet böra helt bestridas av statsmedel. Poiispersonay a t | härefter angår de underordnade befattningshavarnas ekonomiska villkor och pensio^ y i s a r den föreliggande utredningen, att dessa på åtskilliga platser äro mindre nering. tillfredsställande ordnade. För polispersonalen med dess ur så många synpunkter ömtåliga verksamhet är det nödvändigt att äga trygghet för en tillräcklig avlöning. A andra sidan är det uppenbart, att, då staten förbinder sig att på visst sätt deltaga i personalkostnaderna, statsmakterna också måste vara med om att bestämma dessa. I avseende å befattningshavarnas antal är avgörandet i de särskilda fallen i första hand överlämnat till kommunerna själva, beträffande däremot lönebeloppen för de särskilda befattningshavarna bör liksom i fråga om folkskollärarlönerna av staten fastställas grundlöner, på vilka statsbidraget beräknas. Därvid måste tillses å ena sidan, att lönerna hållas på sådan höjd och utgå under sådana avlöningsvillkor, att de möjliggöra tillfredsställande rekrytering av de viktiga befattningarna, och å andra sidan att icke kostnaderna för statsverket överstiga vad • som motsvara de belopp, vilka godkänts för statens egna befattningshavare med jämförliga uppgifter. Härav föranledes även, att lönerna böra vara minimilöner, vilka kunna överskridas av vederbörande kommun på dess egen bekostnad. Från dessa synpunkter hava för folkskollärarna fastställts en och samma minimilön för hela riket. Motsvarande anordning skulle givetvis kunna genomföras även med avseende på polispersonalen. Denna minimilön måste emellertid uppenbarligen i sådant fall bestämmas efter förhållandena på den billigaste orten. För de dyrare platserna skulle statens bidrag, begränsat till en fjärdedel av en sådan minimilön, bliva alltför ringa. Skälig hänsyn till sistnämnda orter synes därför bjuda, att minimilönen närmare följer förhållandena i de olika orterna med användning av den i statens avlöningsreglementen utbildade tekniken. Därigenom komma också befattningshavarna vid polisväsendet att i högre grad än eljest kunnat ske uppnå överensstämmelse med statstjänstemannen. Slutligen bör också sörjas för polispersonalens pensionering. I enlighet med vad sålunda anförts har utarbetats förslag till lag om polisväsendet i riket och till kungörelser angående avlöning till viss polispersonal och statsbidrag därtill samt angående dess pensionering. Ändringar i Härmed är grunden för den föreslagna personalorganisationen klarlagd, fråga om åk la- Ytterligare några viktiga delar av förslaget torde dock böra behandlas redan garvasendet.

• -i • • °

°i

°

°

i detta sammanhang. Åklagarväsendet kan icke bliva föremål för någon mera genomgripande reform annat än i samband med det slutliga bestämmandet av brottmålsdomstolarnas organisation. Yissa förbättringar kunna dock införas på ett förberedande stadium.

181)

Gällande svensk lag innehåller icke någon reglering av förhållandet mellan åklagar- och polismyndighet i avseende å undersökning angående brott, och det torde icke kunna ifrågasättas att i sammanhang med nu föreliggande utredning upptaga denna straffprocessuella fråga till behandling, lika litet som frågan om kontroll över åklagarverksamheten genom domarmyndighet. Själva polisorganisationen, såväl den nuvarande som den här föreslagna, medför emellertid oundgängligen vissa verkningar i förstnämnda avseende. Olika principer kunna tänkas och äro faktiskt företrädda, Enligt ett system står åklagarmyndigheten utanför polisundersökningen, denna omhänderhaves självständigt av polisorganen, och, sedan den är avslutad, överlämnas dess resultat i form av en rapport till åklagarmyndigheten, som då har att avgöra, huruvida åtal skall anställas eller icke. Så torde förhållandet i stort sett vara i Norge. I de flesta av de svenska polismästarstäderna ombesörjes polisundersökningen likaledes självständigt av polismyndigheterna,'vilka emellertid också fatta beslut om rapportens överlämnande direkt till domstolen, varigenom åtal blir anhängigt utan åtgärd av den, som sedan har att utföra åtalet. Enligt ett annat system utföres polisundersökningen från början av åklagaren eller åtminstone under dennes ledning. Åklagarens verksamhet omfattar då principiellt även polisundersökningen, vid vilken han har att använda polisen till sitt biträde. Den senare typen torde få anses föreligga i Sverige på landsbygden och i de städer, där icke polisväsendet är skilt från åklagarmyndigheten. E t t närmande till denna senare anordning har i Stockholm ägt rum genom tillkomsten av de s. k. polisassessorerna. Anledningen till den i Sverige för närvarande i nämnda polismästarstäder förefintliga uppdelningen mellan åklagar- och polisfunktionerna torde ligga i den starka utveckling, som polisväsendet där kommit att undergå i sammanhang med städernas allmänna tillväxt. Åklagarorganisationen har däremot liksom domstolarna förblivit oförändrad och har kanske även ansetts erhålla den mest trängande tekniska förstärkningen just genom upprättandet av detektivavdelningarna inom vederbörande poliskårer. I övrigt torde nämnda uppdelning knappast överensstämma med den svenska hävdvunna uppfattningen om åklagaren såsom ledare av rättsförfarandet mot den för brott misstänkte, till dess målet kommer under domstols behandling. Det förefaller också, som om det skulle vara riktigt att anse kriminalpolisoch åklagarverksamhet såsom led i ett och samma arbete. I varje fall synes det medföra en i straffprocessen särskilt önskvärd tidsbesparing, om åklagaren från början äger full kännedom om hela undersökningen. Endast härigenom torde han kunna utbilda sin erfarenhet vid bedömandet av det faktiska materialet och få omedelbar kännedom om alla de föreliggande omständigheter, som kunna hava betydelse för de särskilda åtalen. Om det invändes, att åklagaren genom att deltaga i själva polisundersökningen löper fara att bliva mindre opartisk i förhållande till brottslingen, så måste det medgivas, att detta antagande har åtskillig sannolikhet för sig. Det torde ej heller kunna förnekas, att den åklagare, som leder förundersökningen, just genom sin personliga sakkännedom får en starkare ställning i förhållande till den tilltalade även under domstolsförhandlingen. 1 ) Av dessa omständigheter torde dock icke kunna dragas den slutsatsen, att polis och åklagare skola verka var för sig, ty opartiskheten bör näppeligen företrädas av åklagaren, utan av domstolen, och den tilltalade har dessutom till sitt skydd en särskild försvarare. För den erfarne åklagaren kommer det för övrigt snart att visa sig såsom mest önskvärt att väcka åtal allenast i sådana fall, då bevisningen efter objek') Härvid beröres icke frågan om åklagarens användning av straffprocessuella medel.

tvångs-

190 tivt bedömande kan antagas vara tillräcklig för den åtalades fällande. Däremot torde det vara nödvändigt att söka erhålla väl kvalificerade åklagare. Med denna utgångspunkt föreslås, att de förut omnämnda j^olisclieferna för länen tillika skola vara högsta åklagare inom samma områden. Yarje grövre brott i stad, bortsett från de tre största städerna, eller på landet skall anmälas till denne chef, på honom ankommer det sedan att antingen, i regel, själv taga om hand polisundersökning och åtal med tillhjälp av den personal, han anser sig behöva till biträde eller att genom särskilt beslut, för vilket han är ansvarig, uppdraga undersökning eller åtal eller bådadera åt någon underordnad åklagare och för ändamålet ställa erforderlig polispersonal till förfogande. De sålunda tillämnade nya befattningshavarna äro, såsom förut omnämnts, avsedda att träda i stället för de nuvarande landsfogdarna. Stadsfiskalerna äro i vissa städer enligt gällande bestämmelser uteslutna från befattning med polisväsendet. Denna anordning måste uppenbarligen försvåra användningen av polispersonalen såsom biträde vid utredningen i brottmål. Ändring häri bör äga rum på det sätt, att stadsfiskalerna —- bortsett från polismästarstäderna — bliva chefer för stadens polis. Med avseende å polismästarstäderna möta emellertid vissa svårigheter. I fråga om flera av dem förefaller det tvivelaktigt, om med den organisation, som här föreslås — med magistratens frigörande från polisväsendet och juridiskt bildade stadsfiskaler i städer av sådan storlek som de nämnda — polismästaren såsom särskild polischef bör bibehållas. Snarare synes det behövligt att bereda rådstuvurätterna lättnad från bagatellmål genom att inrätta en särskild polisdomarbefattning. Med den här antydda förändringen skulle stadsfiskalen även i dessa städer bliva polischef och åklagare. I några av de nuvarande polismästarstäderna äger däremot polisorganisationen en sådan omfattning, att i dess spets måste ställas en särskild tjänsteman, polismästaren. Och det torde vara alldeles uppenbart, att, om denne skall kunna fylla de mångahanda och olikartade uppgifter, som direkt vila på honom, han icke bör vara åklagare. Om det emellertid i allmänhet är riktigt, att kriminalpolis- och åklagarväsende föras samman och ledas av åklagaren, gäller detta tydligen även med avseende å ifrågavarande städer, där de talrikaste och i regel svåraste brotten förekomma. Även här synes emellertid den önskade gemensamheten kunna åstadkommas. Enklast torde detta kunna ske på det sätt, att stadsfiskalerna i ifrågavarande städer bliva chefer för kriminalpolisavdelningen. Härifrån torde dock undantag böra göras med avseende å Stockholm, där flera stadsfiskaler finnas. En uppdelning av kriminarpolispersonalen mellan de olika stadsfiskalerna torde icke vara lämplig. På grund av kriminalavdelningens stora personalstyrka torde det i stället vara nödvändigt att där bibehålla en särskild kriminalpolischef, tredje polisintendenten. Vad Göteborg och Malmö beträffar finnas där visserligen icke flera stadsfiskaler, men antalet brott och detektivavdelningarnas storlek torde dock göra det ovisst, om stadsfiskalerna kunna hinna med att vara chefer för dessa avdelningar, ens om de till närmaste befäl erhålla en kriminalkommissarie. Med avseende å sistnämnda tre städer bör därför meddelas särskild föreskrift att det åligger polismästaren att åt stadsfiskal tillhandahålla personal från kriminalpolisavdelningen att biträda vid förberedande undersökning eller annan spaningsverksamhet. I övriga polismästarstäder, i den mån de bibehållas såsom sådana, erhålla stadsfiskalerna själva förmanskap över kriminalpolisavdelningens personal och kunna således giva denna direkta order i avseende å allt vad som tillhör åklagar- och kriminalpolisverksamheten.

191 I samtliga polismästarstäder bör dessutom gälla, att, om stadsfiskal för annat tjänsteåliggande än förundersökning behöver handräckning av polispersonal, det åligger polismästaren att lämna sådan handräckning. Den sålunda förordade anordningen bör icke medföra, att kriminalpolisen skiljes från polisen i övrigt. Så vitt rör användningen av polispersonalen, äro stadsfiskalerna i sista hand underkastade polismästarens bestämmande. Att icke slitningar mellan olika stadsfiskaler eller mellan kriminalpolis och ordningspolis uppkomma, åligger det tydligen polismästaren att förebygga. Däremot bör åtal beslutas av stadsfiskalen på eget ansvar, såsom gäller för varje annan åklagare. Någon rapport till domstol vid sidan av åklagaren kommer således icke vidare att äga rum. Polismästarna upphöra över allt att vara åklagare. I fråga om Stockholm komma dock stadsfiskalerna, så länge överståthållarämbetet icke omorganiserats, att i likhet med de nuvarande polisassessorerna formellt inordnas bland tjänstemännen i överståthållaiämbetet för polisärenden, ehuru med särskild instruktion. I syfte att stärka åklagarväsendet har det dessutom ansetts nödvändigt att skärpa fordringarna på stadsfiskalernas kompetens och i sammanhang därmed föreslå borttagandet av stadsfiskalsbefattningarna i de minsta städerna. I de största städerna, där de talrikaste och mest invecklade brottmålen förekomma, torde man, enligt vad nyss antytts, icke böra underlåta att kräva juridisk utbildning för stadsfiskalerna. Därigenom kommer i praktiken det arbete, som vilar på åklagarchefen i ett flertal län, att reduceras. Men den sålunda vunna, högre åklagarkompetensen bör dessutom kunna ställas till förfogande för åtal för grövre brott även utanför stadens domkrets i de fall, då den nyssnämnde åklagarchefen anser det påkallat. I sammanhang härmed bör stadsfiskalernas avlöning omhändertagas av statsverket. Då stadsfiskalerna sålunda i avseende å subordination under landsfogden samt ställning i förhållande till övriga åklagar- och polistjänstemän komma att likställas med landsfiskalerna, synes deras tillsättning böra undergå en förändring till likhet med landsfiskalernas. Härför erfordras uppenbarligen vissa ändringar i instruktionen för justitiekanslärsämbetet. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna torde man redan under den nuvarande domstolsorganisationen komma att erhålla ett antal högre utbildade åklagare, varigenom en av de mest påtalade bristerna i det svenska åklagarväsendet till en viss grad avhjälpes på ett förberedande stadium och en ytterligare modernisering därav vid en blivande reform av straffprocessen underlättas. De föreslagna förändringarna i avseende å städernas åklagarväsen och ledningen av polisväsendet därstädes förutsätta, att organisationen även i denna del kan ordnas enligt det här föreslagna systemet oberoende av städernas beslut. För att undgå varje osäkerhet angående Kungl. Maj:ts befogenhet i detta avseende, har förslag till lagbestämmelser härom utarbetats, beträffande åklagarväsendet i en särskild lag. Mellan landsfiskalernas och stadsfiskalernas tjänsteverksamhet, sådan den Landsfaktiskt har utvecklat sig, föreligger en avsevärd skillnad. Stadsfiskalerna äro flskaierna. endast åklagare och i de flesta fall polischefer. Endast undantagsvis äro de tillika stadsfogdar eller innehava annan tjänst. Landsfiskalerna däremot äro såsom innehavare av sin tjänst utmätningsmän, och i denna egenskap åligger det dem att verkställa indrivning av resterande utskylder m. m. Dessutom äro de enligt gällande bestämmelser skyldiga att åtaga sig uppdrag såsom ordförande i taxeringsnämnder. Särskilt indrivningen av resterande kommunalutskylder tager numera så mycken tid i anspråk, att kvantitativt denna verksamhetsgren framstår såsom huvuduppgiften för tjänsten, åklagar- och polisarbetet såsom relativt underordnat.

192 Uppenbarligen kan det starkt ifrågasättas, om här icke borde ske en grundlig omläggning. Det ligger i det exekutiva och indrivningsarbetets natur, att det måste underkastas ingående kontroll med korta frister för redovisning och omedelbart inträdande påföljder för underlåtenhet att redovisa i föreskriven tid, och i samma mån som indrivningsväsendet utvecklas tekniskt, såsom skett t. ex. genom införselbestämmelserna, kommer arbetet därmed att ökas. Aklagaroch polisverksamheten däremot låter sig icke på samma sätt kontrollera. Den största säkerheten att sistnämnda uppgifter icke skjutas i bakgrunden skulle därför otvivelaktigt vinnas genom att dela upp den nuvarande landsfiskalstjänsten i två befattningar, så att landsfiskalerna förvandlades till en när] nast under den förutnämnde chefen för länets åklagar- och polisväsende ställd kår av åklagar- och polistjänstemän samt vid sidan av dem inrättades särskilda befattningar för utmätning och restindrivning m. m. Huru en sådan anordning skulle utformas i detalj kan icke angivas utan en mycket ingående undersökning. Det synes emellertid sannolikt, att anordningen bäst skulle genomföras i samband med en omorganisation av taxerings- och uppbörds väsen det, en fråga som faller helt utanför förevarande utredning. En så väsentlig ändring av åklagarväsendet på landsbygden är dessutom förenad med stora svårigheter, om den skall ske före den slutliga organisationen av brottmålsdomstolarna. # Skulle man för att undvika allt föregripande utgå från de nuvarande underrätterna på landet och alltså bestämma åklagarnas antal lika med tingslagens, blir frekvensen och beskaffenheten av åtalen, enligt vad statistiken utvisar, i många tingslag allt för ringa för att påkalla åklagare efter moderna fordringar, och detsamma gäller t. o. m. om åtskilliga domsagor, som bestå av flera tingslag. För övrigt torde väl även vid en blivande straffprocessreform lägre kvalificerade åklagare komma att bibehållas för de ringare brottmålen. Genom utvidgning av distriktens omfattning skulle man dessutom förlora en ur åklagar- och polissynpunkt viktig fördel med den nuvarande organisationen. En landsfiskal med nu gällande distriktsindelning äger i regel efter några års tjänstgöring i sitt distrikt god lokal- och personalkännedom. Han kan alltså på denna punkt fylla en brist, som enligt vad förut påpekats icke lärer kunna undvikas med den föreslagna kriminalpolisorganisationen. Denna personalkännedom underlättar tydligen utövningen av landsfiskalens nuvarande dubbla funktioner, ty det är till en viss grad samma personer, som brista i fullgörandet av skatte-, underhålls- och dylika förpliktelser och som eljest råka i konflikt med åklagare och polis. Delvis genom sin intima beröring med befolkningen och delvis på grund av hävdvunnen tradition torde också landsfiskalerna för det allmänna medvetandet hos en stor del av landsbygdens befolkning framstå såsom de närmaste representanterna för ordning och rättssäkerhet, vilka de äro vana att vända sig till i förekommande fall. Även detta är en tillgång, som icke med säkerhet kan överföras på helt nya befattningshavare med väsentligt större områden. Att denna tillgång vid en definitiv åklagarreform kan få stå tillbaka, för att man skall kunna vinna andra fördelar, bör icke föranleda, att dess värde nu underskattas. Det låter sig sålunda icke för närvarande göra att gå till en väsentlig omorganisation av åklagarväsendet på landsbygden. Men däremot är det möjligt att utan fullständig omläggning av den nuvarande organisationen frigöra landsfiskalerna från åtskilligt arbete, som nu tynger dem och hindrar deras verksamhet såsom åklagare och polismän. I detta syfte föreslås dels förenklingar i det rena expeditionsarbetet för indrivning och befrielse från handräckning för kommunalutskylder och dels att landsfiskalerna i de mest betungade distrikten skola erhålla biträden på statens bekostnad.

193 1 övrigt föreslås icke annan förändring i avseende på åklagarväsendet än att den åtalsrätt, som för närvarande är tilldelad vissa polismän på landsbygden, skall upphöra. Sammanfattade i korthet bliva grunddragen av den föreslagna organisationen följande. Polisorganisationen vilar på samverkan mellan staten och kommunerna på det sätt, att varje stad eller kommun eller samhälle på landet, där polispersonal behöver anställas, har att i första hand besluta därom. För större område på landet ankommer beslutet på landstinget. Kommunens beslut angående polisorganisationen skall underställas Konungens befallningshavandes prövning. På den rena landsbygden bestrides polisverksamheten jämte indrivningsverksamhet av fjärdingsman med distrikt, indelade av Konungens befallningshavande så, att fjärdingsmannen-erhålla full sysselsättning. I regel förutsattes således, att den lokala polisorganisationen ordnas genom de kommunala besluten. I lag föreskrives emellertid skyldighet för kommun att sörja för att det lokala behovet av polispersonal blir tillgodosett, och i fall av underlåtenhet äger samma statsmyndighet rätt att ingripa, i sista hand med föreläggande. För att fylla behovet av kriminalpolis i landsorten, skola i varje län i en eller flera städer anställas särskilt utbildade kriminalpoliser i den omfattning, att därigenom hela länets behov av dylik specialutbildad personal blir tillgodosett. Denna personal ingår i stadens poliskår, men landstinget har att bidraga till kostnaderna, i den mån kåren behöver utvidgas för länets räkning. Hela polispersonalen ställes under ledning av statstjänstemän, närmast landsfiskaler på landet, inberäknat vissa städer samt köpingar och municipalsamhällen, samt stadsfiskaler eller polismästare i övriga städer. Varje län bildar i avseende å polis- och åklagarväsende en enhet med landsfogden som chef närmast under Konungens befallningshavande. De tre största städerna bilda var för sig dylika enheter med polismästarna såsom chefer för polisväsendet. Hela polispersonalen i stad och på land kan användas efter landsfogdens bestämmande var som helst inom hans tjänstgöringsområde. Tillfälligt biträde med polispersonal skall lämnas från den ene polischefens tjänstgöringsområde till en annans på begäran av denne senare. Sådant biträde får icke vägras i annat fall än då den begärda personalen oundgängligen erfordras för polisskyddet i det egna tjänstgöringsområdet. Den lägre polispersonalens rättsställning ordnas på det sätt, att all ordinarie personal efter viss tids väl vitsordad tjänstgöring erhåller konstitutorial av Konungens befallningshavande. Disciplinär bestraffning, så vitt rör annat än bagatellförseelser, överlämnas till en för varje län, ävensom för Stockholm, Göteborg och Malmö särskilt inrättad polisnämnd, bestående av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande och två av landstinget eller stadsfullmäktige valda ledamöter. I fråga om åklagarväsendet genomföras följande detaljförbättringar, vilka anses kunna vidtagas oberoende av en eventuell reform av straffprocessen. Landsfogdarna bliva uteslutande åklagare och polischefer för länet och hava i denna egenskap framför allt att själva verkställa eller övervaka utförandet -av förundersökning och åtal i grövre brottmål, varvid landsfogdarna äga att själva använda eller ställa till förfogande för underordnad åklagare den särskilt utbildade kriminalpolis, som skall finnas i varje län. Landsfiskalernas åklagar- och polisverksamhet starkes genom att nuvarande redovisning för restindrivningen förenklas och landsfiskalerna befrias från handräckning för kommunalutskylder. 1641 22

13 Sammanfattning.

194 De s. k. köpingsåklagarnas åtalsrätt upphör, likaså stadsfiskalsbefattningarna i de minsta städerna. För staclsfiskalerna i de största städerna fordras domarkompetens, för övriga stadsfiskaler samma förutsättningar som för landsfiskalerna. Stadsfiskalerna bliva även i avseende på avlöning statstjänstemän och erhålla samma ställning i förhållande till landsfogden och underordnad polispersonal på platsen som landsfiskalerna. Staten deltager i kostnaderna för polisväsendets organisation — utom med statstjänstemännens avlöning och ersättning för särskilda kostnader i följd av polisverksamheten — genom att bidraga till den övriga polispersonalens avlöning med en fjärdedel av viss minimiavlöning samt med samma andel av kostnaden för polispersonalens pensionering.

195 B. Detalj förslag. I. Landsfogdar med biträden. Konungens befallningsbavandes funktioner i avseende å polisväsendet sam- Landsfogdens manbänga alltför nära med Konungens befallningsbavandes allmänna ställning förhållande såsom centralorgan för länets civila förvaltning ocb såsom sådan ansvarig för tlHKonungens allmän ordning ocb säkerhet, för att det skulle kunna tänkas att överflytta havande. dem på en sicloordnad polismyndighet. Tvärtom kommer Konungens befallningsbavande enligt föreliggande förslag att erhålla vissa nya uppgifter i avseende å polisväsendet. Konungens befallningshavandes ställning såsom högsta åklagarmyndighet inom länet torde visserligen praktiskt sett hava mindre betydelse. Det har emellertid ansetts onödigt och mindre lämpligt att nu, oberoende av den förestående reformen av straffprocessen, vidtaga någon ändring i detta avseende. I verkligheten torde väl Konungens befallningsbavandes åtgärder som åklagarmyndighet bliva än mer sällsynta än hittills. Landsfogdarnas uppgifter och deras ställning i organisationen bliva väsentligen andra än nu. I första hand måste de frigöras från andra göromål än dem, som böra tillhöra dem i egenskap av polis- och åklagarchefer för länen. Den i § 11 i gällande landsfogdeinstruktion upptagna förpliktelsen att verkställa inventeringar och undersökningar bör icke vidare åligga landsfogden, liksom ej heller Konungens befallningshavande skall äga att meddela landsfogden sådana förordnanden, som omförmälas i §§ 12—16 i samma instruktion. Härigenom bortfaller landsfogdens nuvarande ställning såsom till hälften tjänsteman hos Konungens befallningshavande. Men väl är han fortfarande underordnad Konungens befallningshavande på grund av sistnämnda myndighets uppgift att vara länets högsta polis- och åklagarmyndighet. Landsfogdens tjänstgöringsområde bör utvidgas på det sätt, att han blir Landsfogden chef för polis- och åklagarväsendet i hela länet, således även i polismästarsåsom städerna och andra städer med magistrat, dock med undantag för de två största å k l a s a r e o c h i länen inordnade städerna, Göteborg och Malmö. Utvidgningen är nödvändig polischef. för att poliskrafterna inom länet skola utan omgång kunna användas var helst de behövas, vare sig det gäller att verkställa undersökning angående brott eller att upprätthålla ordningen, och för att vid beslut om sådan användning den beslutande skall handla under ansvar för polisverksamheten såväl på det ställe, varifrån en kontingent beordras, som på den ort, till vilken förstärkning begärts. Endast genom en sådan omedelbar disposition i en enda ansvarig chefs hand synes det möjligt att åstadkomma en önskvärd förbättring i polisväsendet utan väsentlig ökning av personalens antal. Undantaget åter för nyssnämnda två städer är framför allt påkallat av praktiska skäl för att undvika en uppdelning av de två ifrågavarande länen i två landsfogdedistrikt. Närmare beskriven innebär landsfogdens ställning till åklagar- och kriminalpolisväsende, att, så snart anledning finnes att antaga, att visst grövre brott blivit begånget, skall anmälan därom genast göras hos landsfogden av den underordnade åklagare, som först erhåller kännedom därom. Såväl landsfogden som övriga åklagare förutsättas hava fri tillgång till telefon. Det normala blir därför, att dylik anmälan sker telefonledes. Sedan landsfogden genom samtal med den anmälande och eventuellt genom andra inhämtade upplysningar skaffat sig erforderlig kunskap om omständigheterna i det föreliggande fallet, har han att omedelbart besluta, vilken åtgärd som skall vidtagas. Antingen kan han själv omhändertaga förundersökningen eller tills vidare uppdraga den åt annan polistjänsteman inom länet, vare sig den, som gjort anmälan, eller

196 annan, eller kan han omedelbart överlämna både förundersökning och åtals utförande åt viss åklagare. I fall av behov beordrar landsfogden cletektivpersonal i erforderlig utsträckning att biträda vid efterforskningen. Är fråga om åtal vid en domstol mot en tilltalad, som är under rannsakntng vid annan domstol, kan motsvarande förfarande tillämpas. Den här föreslagna anordningen går i rak strid mot önskemål, som framförts av åtskilliga landsfiskaler, att åter bliva åklagare i fråga om alla brott, såsom förhållandet var med länsmännen före landsfogdarnas tillkomst och såsom det ännu är med stadsfiskalerna i magistratsstäder. I sistnämnda avseende medför förslaget en ändring, i det att städerna (med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö) likställas med landsbygden. På landsfogdens bedömande av de föreliggande omständigheterna och av vederbörande åklagares förmåga kommer det sålunda att bero, av vem polisundersökning och åtal skall ombesörjas. Häri ligger intet underkännande av landsfiskalernas sätt att handhava sina uppgifter, utan allenast en utväg för staten att vinna ökad trygghet för att kriminalpolis- och åklagarfunktionerna alltid utföras med tillräcklig effektivitet och takt. Betydelsen härav växer,, då åklagarna utrustas med kraftigare hjälp av tekniskt utbildad personal. Yad förslaget således eftersträvar och som däremot icke i någon mån uppmärksammats i nyssnämnda önskemål är att få tillgång till högre kvalificerade åklagare för de grövre brotten. Hur än den framtida straffprocessens organisation i övrigt kommer att gestalta sig, torde detta vara nödvändigt. Genom landsfogdarna och genom de här jämväl föreslagna juridiskt bildade stadsfiskalerna i vissa större städer kommer åtminstone en stomme till en sådan åklagarkår att skapas. Då här sagts, att landsfogden kan överlämna undersökning och åtal åt annan underordnad åklagare än den, som gjort anmälan, syftas därmed icke allenast på det fall, att brottet antages vara begånget inom annan underåklagares tjänstgöringsområde, utan även därpå, att enligt den föreslagna staclsfiskalsorganisationen stadsfiskaler med juridisk utbildning komma att finnas i de flesta större länen och att det understundom kan visa sig lämpligt på grund av särskild sakkännedom eller för att lätta landsfogdens arbetsbörda, att en sådan stadsfiskal förordnas att taga om hand polisundersökning och åtal angående visst på landsbygden begånget brott. Det framgår av det föregående, att dylikt förordnande meddelas av landsfogden, som emellertid även därvid har att handla under ansvar för åklagarfunktionernas och polisledningens upprätthållande inom stadsfiskalens eget tjänstgöringsområde. Innan dylikt förordnande meddelas, måste landsfogden därför förutsättas inhämta upplysning angående de göromål, som vid tidpunkten i fråga eljest åligga den underordnade åklagaren. BegränsBeträffande den brottsgräns, vid vilken landsfogdens förpliktelse att leda iiXfo dins Prisundersökning och åtal skall inträda, är det icke lätt att finna någon säker åta?spfiktn& hållpunkt i straffprocessens nuvarande läge. De synpunkter, som härvid böra vara avgörande, torde vara å ena sidan, att en mera kvalificerad ledning av polisutredning och åtal måste komma till stånd i alla de brottmål, där en sådan erfordras, å den andra att icke överkvalificerad arbetskraft tages i anspråk till men för viktigare uppgifter och till minskning av de underordnade organens intresse och auktoritet. Från straffprocessuell synpunkt kunde otvivelaktigt skäl anföras för att till landsfogdarna lägga alla sådana mål, i vilka det kunde bliva fråga om urbota bestraffning för den tilltalade. Emellertid är det att förutse, att landsfogdarna icke skola kunna gå i land med en på dylikt sätt avvägd arbetsbörda, även om man räknar med att de normalt icke komma att taga befattning med brottmål i de större städer, i vilka juridiskt bildade åklagare skola finnas. Denna

197 förmodan stöder sig på de från vederbörande åklagare nu inkomna uppgifterna angående åtal för brott, å vilka kan följa fängelse i sex månader eller högre straff. Antalet dylika åtal, som i medeltal anhängiggjorts under åren 1918—1920, utgjorde för landsbygden ocli städer under 20,000 invånare: Stockholms län 626 Göteborgs och Bohus län 164 Uppsala län 41 Älvsborgs län 273 Södermanlands län 213 Skaraborgs län 181 Östergötlands län 207 Värmlands län 273 Jönköpings län 164 Örebro län 196 Kronobergs län 71 Västmanlands län 168 Kalmar län * 194 Kopparbergs län 272 Gottlands län 39 Gävleborgs län 240 Blekinge län 73 Västernorrlands län 459 Kristianstads län 182 Jämtlands län 161 Malmöhus län 180 Västerbottens län 161 Hallands län 112 Norrbottens län 222 Det torde icke bliva utan svårigheter för landsfogdarna med undantag av de i Gottlands, Uppsala, Kronobergs och Blekinge samt möjligen Hallands län anställda att omhändertaga samtliga brottmål av det slag, som denna statistik omfattar. Därvid kommer särskilt i betraktande, att landsfogden i många fall måste underkasta sig ganska tidsödande resor för polisundersökning och åtal. Dock hava landsfogdarna i två av de ur åklagarsynpunkt besvärligaste länen förklarat, att med den här föreslagna befrielsen för landsfogdarna från kamerala göromål och med den tillgång till biträde, som här avses, kan åtalsplikten utsträckas till alla brott, vara kan följa fängelse i sex månader eller högre straff. Emellertid har ytterligare en undersökning verkställts för att utröna, i vad mån landsfogdarnas åtalsplikt lämpligen borde inskränkas. Därvid har såsom alternativ uppställts att begränsa åtalsrätten till I. Brott, vara straffarbete, avsättning eller mistning av ämbete normalt 1 ) kan följa; I I . Brott, vara fängelse i mer än sex månader eller under I upptaget straff normalt kan följa; I I I . Brott, som avses under I och II, samt brott, vara normalt kan följa fängelse i högst sex månader, men vara högre straff kan följa, om brottet är begånget under försvårande omständighet; samt IV. Brott, vara kan följa urbota bestraffning eller avsättning eller mistning av ämbete. Undersökningen har måst byggas på den av statistiska centralbyrån för åren 1915—1916 utgivna kriminalstatistiken, tabell 2, som upptager brott och förseelser, för vilka personer sakfällts i första instans. De siffror, som sålunda lagts till grund för undersökningen, äro emellertid i viss mån missvisande, i det att dels siffrorna icke angiva antalet åtal utan antalet brott, vilka ju kunna vara ett flertal i varje åtal, dels siffrorna icke omfatta åtal, som icke lett till fällande dom, och dels vissa brott, tillhörande olika av de ovan omförmälda grupperna, gemensamt redovisats, i följd varav det blivit nödvändigt att hänföra sålunda sammanförda brott till en grupp. Därvid har i regel den grupp valts, vartill det svåraste brottet hör. Brott, för vilka personer sakfällts med åberopande av strafflagen 14 kap. 13 §, jämförd med 15 §, vilka i statistiken äro sammanförda med brott, vid vilka endast 14 kap. 13 § åberopats, hava dock uppförts endast i grupp IV, då eljest bilden skulle bliva uppenbart miss1

) Utan straffskärpningsgrund.

198 visande på grund av det stora antalet brott, som bestraffats enligt 14 kap. 13 §. Då undersökningens värde med hänsyn till det anförda kommer att ligga i att förhållandet mellan de olika brottsgrupperna klarlägges, medan de absoluta siffrorna icke komma att i här ifrågavarande avseende hava någon avgörande betydelse, har undersökningen ansetts lämpligen böra begränsas till brott mot allmänna strafflagen. Undersökningen, vid vilken till jämförelse medtagits jämväl siffrorna för Stockholm, visar i medeltal för ifrågavarande år följande antal brott inom nyss angivna fyra grupper. Stockholm Stockholms län Uppsala Uppsala län i övrigt Eskilstuna Södermanlands län i övrigt Norrköping Östergötlands län i övrigt Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gottlands län Karlskrona Blekinge län i övrigt Kristianstads län Malmö Hälsingborg Malmöhus län i övrigt Hallands län Göteborg Göteborgs och Bohus län i övrigt Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro Örebro län i övrigt Västmanlands län Kopparbergs län Gävle Gävleborgs län i övrigt Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

I

II

759 187 ' 57 41 15 88 55 109 118 65 83 23 46 40 625 206 49 282 84 271 128 142 66 109 51 69 112 110 102 193 189 70 80 95

838 196 58 44 22 99 59 118 135 70 93 26 46 45 636 225 56 308 91 296 137 151 72 117 55 70 123 119 121 205 211 74 84 103

.

III

IV

853 209 59 47 23 107 61 131 148 74 116 28 48 55 648 234 59 325 98 311 146 164 86 131 55 79 137 136 134 228 236 85 108 120

1,587 388 134 99 88 224 137 299 232 164 241 75 93 149 1 )871 668 149 590 240 934 360 414 240 357 139 241 351 317 273 ] )417 511 230 195 185

Om också, såsom redan antytts, de absoluta talen icke äro upplysande för det här avsedda syftet måste dock antagas, att tabellen på ett ganska tillförlitligt sätt avspeglar förhållandet emellan antalet åtal för brott av den ena eller andra gruppen. Det visar sig sålunda, att man genom att begränsa landsfogdens åtalsplikt till brott, å vilka kan följa högre straff än fängelse i sex månader, icke oväsentligt nedbringar arbetsbördan. l ) Siffrorna abnormt Löga i följd av att svarande i ett ocli samma mål dömts för ett stort antal likartade brott; jfr s. 199 not. 2 och 3.

199 Andra möjligheter till kombinationer framgå av följande tabell, grundad på samma statistiska material. 19 16

19 15

V

VI

I

II

III

IV

V

II

III

668 201 66 Upplands län i övrigt 40 Södermanlands län... 80 13 68 Östergötl. län i övrigt 120 98 Jönköpings län 75 Kronobergs län 82 25 Gottlands län 54 37 Blekinge län i övrigt Kristianstads län ... 165 Malmö 187 Hälsingborg 64 Malmöhus län i övrigt 298 86 Hallands län Göteborg 242

739 211 66 40 86 17 73 126 110 78 93 30 55 43 174 209 75 316 93 262

954 1,660 501 850 938 752 1,514 455 148 357 44 189 173 181 229 419 40 31 127 33 51 48 50 8 68 146 36 50 107 19 42 48 6 91 15 44 119 221 28 97 113 7 95 228 36 28 96 15 18 27 81 16 2 19 47 122 46 42 46 75 152 47 2 277 55 98 110 121 142 322 77 15 383 71 139 160 176 120 281 48 5 163 40 56 66 82 166 28 6 192 62 85 93 118 114 291 56 10 22 77 25 6 23 24 73 6 33 38 38 80 18 40 56 106 18 10 44 47 60 156 20 3 51 142 23 s 187 415 69 14 ) 1,0862) 1,0982)1,110 2) 1,327 75 226 242 253 670 173 215 666 183 38 34 37 43 119 25 76 179 19 23 300 323 267 602 95 327 579 73 31 99 83 90 219 48 98 262 57 16 350 331 300 946 70 272 923 106 69

Göteborgs och Bohus 120 län i övrigt 127 Alvsborgs län 71 Skaraborgs län 109 Värmlands län 75 Örebro Örebro län i övrigt... 90 Västmanlands län ... 104 Kopparbergs län 119 Gävle 104 3 Gävleb. län i övrigt... ) 254 Västernorrlands län.. 207 Jämtlands län 73 Västerbottens län .. 74 Norrbottens län 91

127 139 77 115 79 91 109 125 122 270 232 75 80 98

137 152 88 129 80 99 122 145 130 292 252 86 106 115

I

Stockholms län

...

IV

VI 1 ) 206 34 8 7 10 4 4 25 20 2 14 5 7 11 17 39 13 40! 12 78' 1

338 390 244 381 175 234 317 340 278 492 546 237 172 142

77 67 47 45 25 56 49 49 66 59 72 16 26 23

12 19 7 10 5 14 13 12 18 16 36 12 12 13

137 158 61 109 28 48 130 101 100 132 171 68 86 99

147 163 68 119 31 50 137 113 121 141 191 73 88 108

156 176 85 134 31 59 151 128 138 165 220 84 110 126

383 438 237 334 103 148 385 295 269 343 476 223 218 228

94 68 48 34 27 34 63 41 59 53 67 18 27 19

I 24 28 5 17| 10 9: 21 14 20 30 36 15 14 16

1 ) I fråga om grupp I—IV hänvisas till s. 197. V. Brott enligt strafflagen 14 : 13, jämförd med 14 : 15, vilka ej inräknats i I—III. VI. Icke kvalificerad första resan stöld. 2 ) Bedrägeribrotten utgjorde för länets landsbygd 949; för sådant brott sakfällda uppgingo blott till 9. 8 ) Förfalskningsbrotten utgjorde å länets landsbygd 138; för sådant brott sakfällda uppgingo till allenast 4.

Så vitt ledning kan hämtas av den tillgängliga statistiken, synes det emellertid vara lämpligast att ålägga landsfogdarna åtalsplikt i fråga om brott, å vilka kan följa högre straff än fängelse i sex månader vare sig utan eller med straffskärpningsgrund. Det här föreslagna förfarandet vid polisundersökning och åtal och förhållandet därvid mellan landsfogden och de underordnade åldagarna måste tydligen bestämmas genom de blivande instruktionerna. Att i sådan ordning regler av straffprocessuell art meddelas, överensstämmer med vad som skett redan enligt gällande instruktioner för landsfogdar och landsfiskaler samt torde icke kunna undvikas, så länge ämnet icke blivit föremål för lagstiftning.

200 Med den ställning landsfogdarna enligt förslaget skola intaga i fråga om beivrande av de grövre brotten kommer polisnndersökning angående dylika brott att i regel ske enligt direktiv av landsfogden och på lians ansvar. Emellertid kan det givetvis komma att inträffa, att häktning eller annat dylikt i n g i v a n d e måste vidtagas av landsfiskal eller stadsfiskal utan att han kan avvakta ett avgörande av landsfogden. I sådant fall åligger det landsfogden att pröva, huruvida åtgärden bör bibehållas eller hävas, i följd varav han därefter bliver ansvarig för åtgärden. Förslaget torde härutinnan överensstämma med vad som för närvarande gäller i fråga om brott, som avses i § 6 andra stycket 1) eller 2) av instruktionen för landsfogdarna. Någon särskild anledning att vidtaga ändring i promulgationslagen till strafflagen 19 § innebär förslaget i denna del således icke. Det torde vidare böra framhållas, att då underordnad åklagare, vare sig på grund av brottets egen beskaffenhet eller i följd av särskilt förordnande av landsfogden, utför åtal, måste detta ske efter hans eget omdöme och på hans eget ansvar, så väl med hänsyn till hans egen tjänsteställning som till den tilltalade. Landsfogden äger icke därvid giva honom befallningar, allenast råd angående åtalets utförande. Anser landsfogden, att den underordnade förfar felaktigt, har han därför att på sitt ansvar besluta att själv taga åtalet om hand eller överlämna det åt annan underordnad befattningshavare. Enligt gällande landsfogdeinstruktion skall landsfogde, som verkställt häktning, ofördröjligen därom göra anmälan bland annat hos rannsakningsdomstolens ordförande, och i lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad stadgas dylik anmälningsskyldighet av den, som beslutat om häktning. Föreskrifterna äro tydligen tillkomna i syfte att undvika dröjsmål med rannsakningen. I de fall, där landsfogden själv leder polisundersökningen, är det ur straffprocessuell sjmpunkt önskvärt, att han själv kan utföra åtalet. Han kan dock, såsom ett par landsfogdar påpeka, bliva hindrad av rannsakning på annan ort. Det enklaste medlet för att förebygga dylikt hinder torde vara dels en föreskrift i landsfogdeinstruktionen att landsfogde, som själv vill utföra åtal mot häktad, skall ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande domare och därvid tillika meddela, om han någon dag av tiden för rannsakningens företagande är hindrad av annan tjänsteangelägenhet, dels ock en erinran genom hovrätterna till underdomarna att dessa, så vitt laga hinder ej möter, skola i nämnda fall utsätta rannsakning till sådan dag, att landsfogden kan tjänstgöra som åklagare. Det torde slutligen böra påpekas, att genom ändring av gällande konventioner, ingångna mellan Sverige och Norge den 21 februari 1907 samt mellan Sverige och Danmark den 17 juni 1913, landsfogde bör upptagas bland de myndigheter, som genom direkt framställning kunna begära provisorisk häktning av förbrytare. Landsfogdens I förhållande till ordningspolisen skall landsfogden likaledes vara chef och ti^ortoinS n . i i r m a s t u n d ? r Konungens befallningshavande ansvarig för ordningens upppoHsTn.gS~ r ätthållande inom länet. Uppkommer någonstädes inom detta anledning att antaga, att de den lokale polischefen underställda poliskrafterna vid visst tillfälle skola visa sig otillräckliga för att upprätthålla ordningen, skall denne genast inrapportera förhållandet till landsfogden. Efter en sådan rapport, vilken i regel torde komma att ske genom telefonmeddelande, har landsfogden att antingen utsända erforderligt polismanskap från annan plats inom sitt tjänstgöringsområde eller hos annan landsfogde eller hos polismästaren i Stockholm, Göteborg eller Malmö begära nödig förstärkning eller ock föranstalta om rekvisition av militär.

201 H ä r må erinras, att hela polisstyrkan, inberäknat fjärdingsmannen, inom ett län enligt förslaget står omedelbart till förfogande var helst det erfordras inom området. Vid behov kan personalen i någon mån ökas genom inkallandet av reservpolis på varje särskild plats enligt vad som kommer att föreslås i det följande. Härigenom torde det i allmänhet bliva möjligt att med de krafter, som stå under landsfogdens ledning, kunna övervinna störningar av ordningen. Uppstå på någon plats allvarligare oroligheter eller tillbud därtill, så att den styrka, som för ändamålet är att tillgå inom länet, icke anses tillräcklig, torde det i regel vara lämpligast att från någon av de största städerna rekvirera polishjälp i den omfattning, att densamma med säkerhet kan antagas vara tillräcklig. En dylik kontingent kan sannolikt med sin yrkesmässiga vana vid ordningens upprätthållande och sitt, till följd härav, säkra uppträdande lättare behärska en vansklig situation än en betydligt större militärstyrka. Inkallandet av militär skulle därför endast komma att behövas vid allmännare oroligheter. Avgörandet, huruvida åtgärd av sistnämnda slag skall tillgripas, bör emellertid i regel tillhöra Konungens befallningshavande allenast, liksom nu, med undantag för trängande fall. I § 2 av K. F. den 31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål bör därför landsfogde upptagas bland de myndigheter, vilka, då skyndsamhet är av nöden, kunna direkt hos vederbörande militärbefälhavare begära militärhandräckning. 1 ) Landsfogdens befattning med ordningspolisväsendet inom polismästarstäderna med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö torde väl få sin huvudsakliga praktiska betydelse däri, att han har befogenhet att, med hänsyn tagen till ordningen inom hela länet, besluta, huruvida polishjälp från dylik stad skall utgå till annan ort inom området, ävensom däri, att han har att avgöra, på vad sätt tillfällig förstärkning av poliskrafterna även inom polismästarstad skall äga rum. Om landsfogde behöver rekvirera polishjälp från polismästarstad i annat län, skall sådan rekvisition icke riktas till polismästaren utan till landsfogden i sistnämnda län, som har att bedöma polisbehovet inom hela länet. Polishjälp, som sålunda begäres av en landsfogde hos en annan eller hos polismästare i en av de tre största städerna, må, såsom förut framhållits, icke vägras under annan förutsättning eller' i vidare mån än polisverksamhetens utövande *på den plats, som anmodas om hjälpen, gör en vägran oundgängligen nödvändig. För att landsfogden skall kunna fullgöra de viktiga uppgifter, som enligt Kompetensförslaget åläggas honom, är det ofrånkomligt att av denne befattningshavare ^*jj£ ^ kräva speciella förutsättningar. För att de här tillämnade landsfogdebefattningarna skola i verkligheten kunna medföra den förstärkning av både polisoch åklagarväsende, som åsyftas i förslaget, torde det därför vara oundgängligt att på allvar upprätthålla de fordringar, vilka i princip uppställdes genom de nu gällande bestämmelserna. 2) Avvikelse härifrån bör icke få äga rum annat än på grund av särskilt skäl och efter särskild dispens av Kungl. Maj:t. Med det ringa antal jurister, som hittills ägnat sig åt kriminalpolistjänst, kommer det emellertid säkerligen att bliva svårt att vid de nya befattningarnas tillsättning få tillräckligt antal kompetenta sökande, om icke särskilda åtgärder vidtagas för ändamålet. Förslag härom skall framställas i ett senare sammanhang (se nedan angående övergången till den nya organisationen). J ) Angående annan ändring i samma paragraf se nedan s. 223. *) Se s. 8.

202 Landsfogdarna böra såsom för närvarande tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av Konungens befallningshavande. Landsfogdarnas verksamhet, sådan som den här är avsedd, kommer till stor del att förläggas utom tjänsterummet. De skola själva leda polisundersökningar och utföra åtal angående grövre brott samt själva uppträda såsom polischefer vid svårare orosanledningar. Såväl av denna orsak som för att göra det möjligt för landsfogden att på tillfredsställande sätt även i större län räcka till för sina åligganden torde det i allmänhet vara nödvändigt att giva landsfogdarna ett biträde. På denne tjänsteman, vilken lämpligen kan erhålla benämningen länspolisassessor, böra uppställas samma kompetensfordringar som på landsfogdarna, i följd varav han också blir behörig att vid behov vikariera för landsfogden. Dessutom torde det vara nödvändigt att tilldela landsfogde ett skrivbiträde för de rena expeditionsgöromålen. Givetvis kan det dock bliva föremål för tvekan, huruvida det kan vara möjligt för en landsfogde, i synnerhet i de största länen, att på tillfredsställande sätt omhänderhava de uppgifter, som enligt förslaget blivit honom tilldelade. Framför allt gäller det för Stockholms, Malmöhus och Västernorrländs län. För Malmöhus läns vidkommande torde frågan kunna anses löst genom att Malmö stad undantages från landsfogdens tjänstgöringsområde och genom det förut omnämnda förslaget att i städer med minst omkring 20,000 invånare skola finnas högre kvalificerade stadsfiskaler. För de två andra länen, framför allt Stockholms, visar statistiken mycket höga åtalssiffror. Såsom förut omnämnts hava dock nuvarande landsfogdar i de sistnämnda länen förklarat, att om de befrias från andra sysselsättningar än åklagar- och polisverksamhet och erhålla biträde av kansli- och detektivpersonal, på sätt förslaget innehåller, arbetet kan väl ombesörjas av en landsfogde. Landsfogden i Västernorrländs län har tillika framhållit, att då han i den infordrade arbetsredogörelsen föreslagit, att i nämnda län skulle inrättas två landsfogdebefattningar, avsåg detta landsfogdetjänsten sådan densamma är beskaffad enligt nuvarande organisation. I ett län, Gottlands, uppgår antalet brott, vara högre straff än fängelse i 6 månader kan följa, i medeltal under åren 1915 och 1916 allenast till 28. Den nuvarande landsfogden upplyser också, att landsfogdens verksamhet såsom åklagare och polisman inom länet hittills icke lämnat honom full sysselsättning, varför han av Konungens befallningshavande förovdnats att bereda, föredraga och till expedition befordra vissa på Konungens befallningshavandes handläggning ankommande ärenden. En landsfogde i Gottlands län med verksamheten bestämd på det sätt här föreslagits torde därför icke få tillräcklig sysselsättning. Det synes därför lämpligast att låta landsfogden i nämnda län behålla de uppgifter, som för närvarande åligga honom utanför polis- och åklagarverksamheten. Det förutsattes således, att denne landsfogde fortfarande kommer att deltaga i arbetet hos Konungens befallningshavande. Något tjänstebiträde, vare sig kvinnligt eller manligt, erfordras ej heller för honom. I Uppsala län uppgår motsvarande siffra för tjänstgöringsområdet utom Uppsala stad till 47 och med inberäknancle av staden till 106. Då här föreslås, att stadsfiskal med högre kvalifikationer skall tillsättas i Uppsala, kan det även beträffande landsfogden i detta län ifrågasättas att göra enahanda undantag, som nyss förordats i fråga om landsfogden i Gottland län. Här har emellertid föreslagits förändring av landsfogdebefattningen i Uppsala län i likhet med övriga län. Däremot torde så väl denne som landsfogdarna i Kronobergs och Blekinge län åtminstone till en början kunna sköta sin befattning utan ordinarie manligt biträde.

203 Med den ställning landsfogdarna i övrigt komma att intaga till Konungens Tjänstelokal. befallningshavande blir det icke längre nödvändigt, att deras tjänstelokal är förlagd till den ort, där Konungens befallningshavande liar sitt säte. I regel torde dock detta av ekonomiska och andra skäl befinnas lämpligt. Beträffande Skaraborgs län synes det emellertid antagligt, att ändring i detta avseende bör äga rum. Såsom förut angivits, avses, att i varje län skall finnas en avdelning utbildad detektivpersonal, knuten vid poliskåren i en eller flera av länets städer. Då dessa detektivpoliser komma att användas av landsfogden vid alla svårare undersökningar angående brott, är det tydligen viktigt, att han, i den mån så kan ske, erhåller personlig kännedom om dem och deras kvalifikationer för olika uppdrag. Han bör därför vara bosatt på den ort, där en sådan avdelning är inrättad. Med residensstadens ringa folkmängd i nämnda län torde det emellertid icke lämpligen låta sig göra att dit förlägga en dylik avdelning. Såväl med hänsyn härtill som i följd av kommunikationsförhållandena inom länet synes därför antagligt, att landsfogden i Skaraborgs län bör vara bosatt i Skövde. II.

Landsfiskaler.

Den nuvarande indelningen av landsfiskalsdistrikten har, såsom omnämnts Distriktsi historiken, tillkommit efter en ingående prövning. Förut hava också fram- indelningen. hållits de omständigheter, som ur åklagarväsendets synpunkt hindra en fullständig omläggning av landsfiskalernas tjänstgöringsområden för närvarande. E n detaljgranskning av den nuvarande distriktsindelningen skulle förutsätta en ny undersökning av alla på tjänstens behöriga skötande och befolkningens bekvämlighet inverkande omständigheter såsom invånarantal, ytvidd, kommunikationer m. m. Då denna fråga icke torde nämnvärt kunna inverka på det föreliggande organisationsproblemet och för övrigt redan lärer hava tagits under behandling av löneregleringskommittén under där pågående utredning angående landsstatens lönereglering, har något förslag i detta avseende icke ansetts böra framläggas i sammanhang med nu förevarande utredning. Emellertid giva de inkomDa upplysningarna vissa resultat i fråga om distriktsindelningen, vilka icke böra förbigås. Här nedan skall närmare redogöras för ett försök att med användning av landsfiskalernas egna uppgifter och den på grund av dessa upprättade tabellen (nr 7) få fram en jämförelse mellan de olika distriktens arbetsbörda. Huru vansklig en sådan beräkning än må vara — det må genast påpekas, att arealen icke medtagits i beräkning annat än indirekt, genom antalet förrättningsdagar utom tjänsterummet för vissa ändamål — synes det dock knappast kunna bestridas, att en så stor olikhet för närvarande råder mellan distrikten, att den knappast kan vara motiverad av själva arbetet. Sålunda når t. ex. bland Jönköpings läns 21 landsfiskalsdistrikt allenast ett (Nässjö) upp till riksmedeltalet, 4,444, efter den använda metoden, och ytterligare ett i länet kommer nära detta tal (Yärnamo). E t t distrikt i samma län (Mo) visar en så låg siffra som 932, och ytterligare två (Nye och Unnaryds) stanna mellan 1,000 och 1,100 1). Bland Skaraborgs läns 24 landsfiskalsdistrikt finnas endast tre, som uppnå det nyssnämnda riksmedeltalet (Hova, Karlsborgs och Tidaholms). I Kopparbergs län stannar ett (Flöda) med en areal av 3,9 kvadratmil vid siffran 677. De anförda exemplen hava valts bland sådana fall, där arealen ingalunda kan anses stor. Dock är det icke uteslutet, att en indragning av ifrågavarande landsfiskalsdistrikt vid närmare undersökning kan visa sig medföra alltför stora ölägenheter för ortsbefolkningen. V Norra Vedbo härads tredje distrikt, som intager samma läge, skall indragas. är förhållandet med Vens distrikt i Malmöhus län, som visar siffran 375.

Samma

204 Beträffande Fässbergs distrikt i Göteborgs och Bohus län må i detta sammanhang framhållas, att sedan Mölndal blivit stad med egen stadsfiskal, landsfiskalens polis- och åklagargöromål äro inskränkta till Kållereds socken med något över 700 invånare. Han torde således huvudsakligen hava sysselsättning såsom utmätningsman i Mölndal. Ehuru det icke ansetts lämpligt att nu ingå på frågan om landsfiskals distriktens omreglering, komma vissa andra delar av förslaget att indirekt inverka därpå. De städer, vilkas stadsfiskalsbefattningar föreslås skola upphöra, komma att läggas till närgränsande landsfiskalsdistrikt.*) Då det vidare föreslås, • att den åtalsbefogenhet, som för närvarande är tilldelad åt poliskommissarier och dylika befattningshavare i vissa samhällen, skall försvinna, kommer landsfiskalen att där bliva åklagare. I fråga om två köpingar föreslås här nedan 2 ), att de skola bilda egna landsfiskalsdistrikt. Hela antalet distrikt i riket kommer således att uppgå till 491 (med de på övergångsstat kvarstående 493). Landsfiskalen Med de inskränkningar, som följa av vad som föreslagits i fråga om landsall ™^ n o ^ la " fogden, är landsfiskalen allmän åklagare och chef för polisväsendet inom sitt poSchefinom distrikt. Inträffar inom distriktet brott, beträffande vilket det åligger landssitt distrikt, fogden att besluta om undersökning och åtal, skall landsfiskalen genast, om möjligt genom telefon, göra anmälan till landsfogden. De befallningar, som han erhåller av landsfogden, har landsfiskalen att efterfölja. Inträffar eller kan det befaras, att ordningen stores på någon plats inom landsfiskalsdistriktet i sådan mån, att landsfiskalen icke med tillhjälp av fjärdingsman eller annan för platsen avsedd polisbevakning kan upprätthålla ordningen, skall han likaledes genast anmäla förhållandet för landsfogden. Om landsfiskalen finner omedelbar förstärkning nödvändig, bör han dock äga att själv beordra polismanskap till platsen från annan ort inom sitt landsfiskalsdistrikt. Då städer och andra samhällen i fråga om åklagarväsendet överföras till landsfiskalsdistrikten, böra landsfiskalerna även på grund av behovet att för sina uppgifter omedelbart kunna förfoga över poliskrafterna inom hela tjänstgöringsområdet erhålla inseendet och befälet över polispersonalen i nämnda samhällen. Om där för närvarande är anställd särskild polistjänstemän såsom polischef, blir denne således underställd landsfiskalen. Ändring av §§ 6 och 13 i landsfiskalsinstruktionen erfordras i enlighet härmed. _ I fråga om sådana ärenden, som, utan att angå kriminalpolistjänsten eller ordningens upprätthållande i inskränkt mening, kunna anses tillhöra landsfiskalens polisverksamhet, _ såsom hans befattning med vägväsendet, fattigvård, lösdrivare och alkoholister, föreslås icke någon ändring. Det må emellertid erinras, att enligt det vid 1922 års riksdag framlagda förslaget till väglag landsfiskalerna skulle befrias från tillsynen över de allmänna vägarna. En åtgärd i sådan riktning skulle frigöra landsfiskalernas arbetskraft för andra göromål under en viss period av våren eller hösten, då vägsyner och efterbesiktningar pågå. ExekutionsBeträffande den stora grupp av ärenden, som kunna sammanfattas under SngSsverk.V" b e n ä m n i n g e n exekutions- och restindrivningsärenden, har förut framhållits, samhet. a t t d e t i c k e synes möjligt för närvarande att helt förflytta dessa från landsfiskalen. Emellertid torde vissa förändringar kunna vidtagas, vilka icke oväsentligt böra lätta bördan av ifrågavarande göromål.

0(

Förenkling av "sdovisr"'garna

Såsom förut omnämnts, ålåg det under den före år 1918 gällande fögderiförvaltningsorganisationen kronofogdarna att avgiva de olika specificerade *) Se s. 218 if. *•) Se s. 214.

205 redovisningarna. De inom civildepartementet år 1912 tillkallade sakkunniga, från vilka uppslaget till den sedermera genomförda förändringen hämtats, torde hava avsett, att, bland annat, de specifika redovisningarna för resterande kronoutskylder och bötesindrivning skulle ombesörjas av häradsskrivarna (av de sakkunniga benämnda landsfogdar). I 1917 års proposition överflyttades nämnda bestyr till länsmännen (landsfiskalerna). De göromål, varom här är fråga, äro rent mekaniska, men till följd av det i vissa distrikt synnerligen stora antalet poster högeligen tidsödande. Ur kontrollsynpunkt torde specifikationen hava ringa värde. Vad som behöver tillses är, att de i rest- och saköreslängder upptagna posterna icke förbliva utestående och att de influtna medlen inlevereras, icke huru dessa medel skola fördelas. Landsfiskalerna böra därför befrias från arbetet med fördelningen på titlar. Att nämnda fördelning skulle åläggas häradsskrivarna, torde icke med nuvarande arbetsuppdelning inom fögderiförvaltningen kunna ifrågasättas. Däremot synes intet hinder kunna möta mot att arbetet ombesörjes på landskontoret, respektive landskansliet av där anställda biträden med användning av mekaniska hjälpmedel. Det torde vara sannolikt, att åtminstone i länsstyrelserna i de största länen i anledning härav en ny kvinnlig biträdestjänst kan visa sig behövlig, men denna utgift torde ingalunda kunna anses omotiverad, om det därigenom lyckas att frigöra landsfiskalernas arbetskraft för viktigare uppgifter. I fråga om indrivning av kommunalutskylder skulle vissa landsfiskaler er- Kommunala hålla en väsentlig lättnad, om de största kommunerna överginge till att uppbördsmän. anställa egna uppbördsmän. Sådana finnas för närvarande anställda endast i två landskommuner. Det synes emellertid vara uppenbart, att det genom snabbare indrivning och större möjlighet att övervaka de skattskyldiga skulle för kommuner med exempelvis mer än 10,000 invånare medföra avsevärda fördelar att själva omhänderhava indrivningen av de kommunala restantifrna. Enligt vad som framgår av landsfiskalernas redogörelser och av den tryckta inskränkning tabellen (nr 7) är antalet resterande poster av utskylder, debiterade i kom- a v handräckmuner utom landsfiskalens eget distrikt, synnerligen stort. I dessa ärenden b^gVfrét. har den landsfiskal, som mottagit restlängden, först haft att försöka verkställighetsåtgärd och låta anställa efterforskning efter den skattskyldige, därefter har han haft att översända ärendet till annan, eventuellt flera andra utmätningsmän med begäran om handräckning. I distrikt med rörlig befolkning torde dylika ärenden genom den upprepade skriftväxling de förorsaka verka högeligen tyngande. Det synes därför vara en rimlig lättnad, om den landsfiskal, inom vars distrikt kommunalutskylderna debiterats, finge, efter det indrivningsförsök inom distriktet misslyckats, redovisa ärendet till kommunalnämnden med bevis därom jämte de intyg angående den skattskyldiges vistelseort, som han anskaffat vid undersökningen. Därigenom skulle landsfiskalerna kunna inom rimlig tid avgiva slutredovisning för de kommunala restlängderna till gagn för landsfiskalerna själva och till underlättande av kontrollen för kommunerna. Besväret med den visserligen mycket enkla skriftväxlingen för handräckning skulle då komma att drabba den kommun, där utskylderna debiterats. Ändringen innebär således en överflyttning av handräckningsbesväret och den därmed förenade kostnaden från staten till kommunerna. Då det endast är fråga om indrivning av utskylder till kommunerna själva, torde en sådan överflyttning knappast kunna anses oberättigad, om den visar sig erforderlig för en lämplig anordning av de göromål, som i första hand böra åligga statens egna organ. De kommuner, som i huvudsak drabbas av ändringen, äro industrikommunerna, vilkas befolkning givetvis är mera rörlig än

206 de egentliga lantkommunernas. a ) Då dessa kommuner under normala förhållanden äro relativt bärkraftiga, torde den föreslagna ändringen icke böra hindras av därigenom uppkommande kostnader för kommunerna. Det bör emellertid icke förbises, att anordningen kan bidraga till uppkomsten av helt eller halvt avlönade funktionärer i kommunernas tjänst. Den här föreslagna lättnaden för landsfiskalerna bör gälla även andra i § 1 b) restindrivningsförordningen avsedda medel än kommunalutskylderna. För landsfiskalernas åklagar- och polisverksamhet skulle det vara en fördel, om motsvarande ändring kunde ske i fråga om handräckning för indrivning av kronoutskylder och övriga avgifter, som avses i § 1 a) restindrivningsförordningen, samt för indrivning av böter. För närvarande torde emellertid en sådan ändring ej kunna genomföras annat än genom överflyttning av indrivningsbesväret i dessa fall till landskontoren, vilket antagligen skulle vara alltför betungande för dem. Åtgärden synes därför ej kunna vidtagas annat lin i samband med den förut antydda reformen av uppbördsförvaltningen. Överflyttning Då Konungens befallningshavande för stad utan magistrat, köping eller av reatindriv- annat område på landet enligt 3 § utsökningslagen förordnat någon att på eget ning till de ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, lärer detta åtminstone i regel särskilt förordnade icke hava ansetts föranleda, att restindrivningen överlämnats till den sålunda utmätnings- förordnade utmätningsmannen. I stället har den landsfiskal, inom vars distrikt mannen. dennes tjänstgöringsområde är beläget, fortfarande mottagit restlängderna,

varefter han överlämnat dem för indrivning till den särskilt förordnade utmätningsmannen såsom till en fjärdingsman och av denne erhållit redovisning. Landsfiskalen har således fortfarande helt betraktat sig som restindrivare. Då enligt nyssnämnda paragraf om dylik utmätningsman skall gälla vad i utsökningslagen stadgas om landsfiskal, torde denna omgång med avseende å restindrivningen, som visserligen faller utanför utsökningslagens räckvidd, knappast överensstämma med restindrivningsförordningens grunder. Däremot lärer det enligt uppgift hava varit avsett, att redovisningen skulle ske till landsfiskalen och från denne till landskontoret. Anledningen därtill uppgives hava varit, att man ville undvika allt för mänga redogörare. Det förefaller emellertid, som om denna olägenhet, åtminstone i de flesta län, icke skulle vara betydande. Uppenbarligen skulle det medföra arbets- och tidsbesparing för landsfiskalen, om såväl indrivning som redovisning helt överlämnades till den särskilt förordnade utmätningsmannen. Ur de synpunkter, som förevarande utredning framför allt har att beakta, måste därför en dylik ändring förordas. 2 ) Ifrågasatt beEnligt 27 § i K. F. den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfrielse från farandet vid taxering fär landsfiskal icke utan laga förfall avsäga sig förordtaxeringsnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd. Frän åtskilliga arbetet.

landsfiskaler har framhållits, att uppdraget såsom taxeringsnämndsordförande inverkat störande pä deras arbete i landsfiskalstjänsten, särskilt såsom åklagare och polismän, därigenom, att förberedelserna till taxeringsarbetet under läng tid på våren taga ordföranden starkt i anspråk. Framför allt anses detta gälla de år, då fastighetstaxering äger rum. Att uppdrag av detta slag på åtskilliga håll menligt inverkat på landsfiskalernas huvuduppgift, torde knappast kunna förnekas. Anordningen kan väl endast förklaras genom den svårighet, som förekommer på åtskilliga håll x ) E t t försök att statistiskt belysa restantiernas frekvens i kommuner av olika s t r u k t u r har måst uppgivas på grund av materialets ofullständighet. 2 ) Jfr E. Å. 1920, not. S. 116, justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1922 års riksdag, s. 280 ff.

207 att med nuvarande organisation av beskattningsnämnderna finna lämpliga ordförande. Att så är förhållandet, angives också uttryckligen av Konungens befallningshavande i ett län. Oaktat nackdelarna för landsfiskalernas verksamhet såsom åklagare och polismän torde det därför icke vara möjligt att föreslå en ändring av det ifrågavarande stadgandet annat än i samband med förändring av själva taxeringsproceduren. Utredning och förslag i sådant syfte bör emellertid, såsom förut antytts, upptagas i annat sammanhang. Mellan de olika landsfiskalsdistrikten är arbetsbördan ojämnt fördelad. I Landsfiskal åtskilliga distrikt äro tjänstegöromålen uppenbarligen av sådan omfattning, biträden. att de icke medhinnas av landsfiskalen utan biträde. Förhållandena kunna dock vara sådana, att icke distriktet lämpligen bör delas, t. ex. om det består av en enda kommun. I viss mån kunna inkomsterna ökas med arbetet, så att kostnaderna för biträde bör bestridas av landsfiskalen själv, men säkert är detta ingalunda. Det synes därför vara riktigt, att staten lämnar anslag till biträde åt de mest betungade landsfiskalstjänsterna. Emellertid möter det stora svårigheter att finna en något så när säker grund för indelning av distrikten. I 1917 års proposition angående omorganisation av fögderiförvaltningen berördes i anledning av en framställning av föreningen Sveriges kronolänsmän frågan, huruvida det i avlöningen ingående förvaltningsbidraget skulle göras rörligt med hänsyn till distriktens ytinnehåll eller invånarantal. Framställningen föranledde icke något förslag i propositionen, emedan ingen av de ifrågasatta grunderna ansågs vara ett riktigt uttryck för göromålens storlek. Med ledning av de från landsfiskalerna infordrade uppgifterna har frågan nu ingående granskats. Därvid har det först och främst visat sig, att den faktiska befintligheten av biträde inom ett visst distrikt icke kan anses utgöra bevis att distriktet är särskilt betungat. Nämnda förhållande har understundom uppenbarligen sin förklaring däri, att landsfiskalen i fråga mycket anlitas av befolkningen för enskilda uppdrag. Brottmålens eller polisundersökningarnas antal i och för sig utgör ej heller en säker indelningsgrund, eftersom indrivningsärendena äro den kvantitativt övervägande göromålsgruppen. Dessutom kunna personliga förhållanden spela in, t. ex. ålder eller sjuklighet göra det nödvändigt för en landsfiskal att hålla biträde. Att bestämt angiva vissa distrikt såsom i behov av biträde torde därför knappast vara lämpligt. Övergiver man emellertid tanken på att individualisera distrikten såsom biträdesdistrikt eller distrikt utan behov av biträde, torde man i stället finna en lösning på det sätt, att ett antal biträdesanslag ställes till varje Konungens befallningshavandes förfogande för att efter prövning i varje särskilt fall utdelas till biträden, vilka anställas i de mest betungande landsfiskalsdistrikten. Så länge den förut berörda frågan om landsfiskalsdistriktens omreglering icke är slutligen avgjord, torde man härvid böra nöja sig med att få fram ett antal, representerande de distrikt, vilka alldeles påtagligt höja sig över de andra i avseende å arbetsbördan. Med användning av det i tabell 7 framlagda materialet har här i sådant syfte tillämpats följande metod. Ärenden rörande indrivning av utskylder^ krono- och kommunala, och verkställighet av bötesbeslut samt utmätnings-, införsel- och handräckningsärenden betraktas såsom en grupp, där varje ärende ingår såsom en enhet, åtal för grövre brott behandlas såsom en grupp, inom vilken varje åtal får värdet 10, åtal för ringare brott och ärenden angående fattigvård, lösdrivare och alkoholister såsom en grupp, där varje ärende får värde 2, samt vägsyner, taxeringsförrättningar, mantalsskrivningar och dylikt

208 såsom en grupp'), där varje förrättningsdag erhåller värdet 5. Om de sålunda erhållna summorna inom var och en av de olika grupperna sammanläggas, får man en ungefärlig uppskattning av distriktets arbetsbörda, vilken kan möjliggöra en jämförelse mellan de olika distrikten. Med ledning av de sålunda framkomna indextalen för samtliga distrikt erhålles ett medeltal för riket av 4,444. Att denna siffra blivit så låg, beror tydligen på det stora antalet distrikt med mycket små indextal..2) Det har därför ansetts nödvändigt att fördubbla riksmedeltalssiffran för att vinna full säkerhet att endast antalet verkligt betungade distrikt kommer till synes. Över detta dubbla medeltal falla följande distrikt: Vätö, Sollentuna 3 ), Ärlinghundra, Danderyd, Solna. Nacka, Tumba och Sorunda i Stockholms län, Högsby i Kalmar län, Stoby i Kristianstads län, Halmstad i Hallands län, Fässberg 4 ), Askim och Vette i Göteborgs och Bohus län, Tunhem i Älvsborgs län, Filipstad, Kil, Karlstad, Arvika och Uddeholm i Värmlands län, Kumla och Karlskoga i Örebro län, Norberg i Västmanlands län, Bollnäs i Gävleborgs län, Tuna, Njurunda och Skön i Västernorrlands län, Ström i Jämtlands län samt Överluleå, Nederkalix och Kiruna i Norrbottens län eller trettioen stycken. Då statistiken grundar sig endast på en treårsperiod, synes emellertid försiktigheten bjuda att taga med i beräkning även de distrikt, som ligga tämligen nära riksmedeltalet. Följande distrikt utom de nyssnämnda ligga över indexsiffran 7,000: Väddö i Stockholms län, Jonåkers östra (numera Nyköping), Villåttinge och Bettna i Södermanlands län, Vifolka och Finspång i Östergötlands län, Lenhovda i Kronobergs län, Oskarshamn och Bockneby i Kalmar län, Augerum och Jämshög i Blekinge län, Vinslöv i Kristianstads län, Arlöv i Malmöhus län, Sävedal och Stångenäs i Göteborgs och Bohus län, Kinna i Älvsborgs län, Grums och Ekshärad i Värmlands län, Linde och Ljusnarsberg i Örebro län, Bamnäs i Västmanlands län, Stora Tuna, Folkärna och Grangärde i Kopparbergs län, Ljusdal i Gävleborgs län, Borgsjö, Gudmundrå och Sollefteå i Västernorrlands län, Lycksele södra i Västerbottens län, Piteå södra, Piteå norra, Jokkmokk, Båneå och Nedertorneå i Norrbottens län eller trettiofyra stycken. Hela antalet blir således sextiofem distrikt. 5 ) Emellertid torde ytterligare en korrigering böra ske. Enligt det vunna resultatet skulle Uppsala, Jönköpings, Gottlands och Skaraborgs län bliva helt utan biträdesanslag, samt Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Jämtlands och Västerbottens län erhålla allenast ett dylikt anslag, men det torde, icke minst ur rekryteringssynpunkt, vara synnerligen önskvärt, att åtminstone två dylika anslag stå till förfogande i varje län. Det synes därför lämpligast att beräkna följande arvoden: för Stockholms län 9, för Uppsala län 2, för Södermanlands län 3, för Östergötlands län 2, för Jönköpings län 2, för Kronobergs län 2, för Kalmar län 3, för Gottlands län 2, för Blekinge län 2, för Kristianstads län 2, för Malmöhus län 2, för Hallands län 2, för Göteborgs och Bohus län 5, för Älvsborgs län 2, för Skaraborgs län 2, för Värmlands län 7, för Örebro län 4, för Västmanlands län 2, för *) Hela antalet rese- och förrättningsdagar utom tjänsterummet bör icke läggas till grund för beräkningen, därför att detta antal är uttryck för arbete, som delvis ingår i andra grupper, t. ex. tingstjänstgöring för utförande av åtal, utmätningar enligt U. L , förhör angående alkoholister. 2 ) Över riksmedeltalet falla icke mindre än 190 distrikt. 3 ) Numera delat; se ovan s. 11. För närvarande kan icke angivas verkan av vare sig delningen eller förslaget att förändra Sundbybergs köping till eget landsfiskalsdistrikt. I nu förevarande avseende räknas därför här med ett distrikt i behov av biträde. 4 ) Angående Fässbergs distrikt jfr s. 204. 5 ) Några av dessa skulle säkerligen erhålla väsentligt lägre indextal, om den förut förordade befrielsen från hela indrivningen i köpingar o. d. platser med särskilt förordnad utmätningsman genomföres. Exakt kan icke verkan därav beräknas på de föreliggande uppgifterna.

209 Kopparbergs län 3, för Gävleborgs län 2, för Västernorrlancls län 6, för Jämtlands län 2, för Västerbottens län 2 och för Norrbottens län 8 eller tillhopa sjuttioåtta arvoden i hela riket. Anslagen böra vara tillgängliga och i avseende på storleken avpassade för manliga biträden. De böra utdelas av Konungens befallningshavande såsom arvoden åt vissa personer för tjänstgöring såsom biträden i vissa landsfiskalsdistrikt. De biträden, som erhålla dylika arvoden, böra vara aspiranter till landsfiskalstjänst. Utöver arvodena böra ifrågavarande biträden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från den ort, där landsfiskalen har sin bostad. v) Biträdena böra av Konungens befallningshavande förordnas att i landsfiskalsdistriktet fullgöra vad som ankommer på fjärdingsman. Därjämte bör — efter erforderlig ändring i utsökningslagen 4 §, varom förslag nu framlägges — Konungens befallningshavande antaga biträdet att för särskilt fall av landsfiskalen sättas till utmätningsman i landsfiskalens ställe. Genom dessa arvoden torde de mest betungade distrikten kunna erhålla en verklig hjälp och landsfiskalerna sålunda själva frigöras för åklagar- och polisverksamhet, på samma gång som rekryteringen till landsstaten underlättas. I ytterligare ett avseende synes en förbättring av landsfiskalernas ställning Befrielse från böra ske. Enligt § 3 restindrivningsförordningen och § 7 förordningen om ansvaret for indrivning och redovisning av böter är landsfiskal, om han uppdrager åt fjär- fjärdingsman, -dingsman eller vederbörligen utsedd exekutionsbetjänt att förrätta utmätning för indrivning av utskylder eller därmed i avseende å indrivning likställda avgifter eller böter, ansvarig för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan följa. Under nuvarande förhållanden, då landsfiskalerna knappast utöva nämnvärt inflytande på tillsättningen av fjärdingsman, torde denna bestämmelse icke kunna anses överensstämma med billighet och rättvisa. Men även om, såsom här kommer att föreslås, fjärdingsmannen utses av Konungens befallningshavande, efter det, bland andra, landsfiskalerna blivit hörda, torde dock en dylik ansvarsbestämmelse vara allt för sträng. Principiellt bör väl icke sådant ansvar åläggas en tjänsteman annat än såsom påföljd för försummelse av en tjänsteplikt. Med den stora mängden av indrivningsärenden är det emellertid i de flesta fall alldeles omöjligt för landsfiskalen att vid sidan av övriga åligganden kunna övervaka honom underordnade indrivningsmän. Någon försummelse i detta avseende kan således i regel icke ligga landsfiskalen till last. Ej heller får enligt det lryss berörda ändringsförslaget landsfiskalen avgörandet i fråga om fjärdingsmannens tillsättning. Någon särskild ersättningsskyldighet bör därför icke åläggas landsfiskalen. Med landsfiskalens åligganden i övrigt torde det icke vara möjligt att förutsätta någon övervakning från hans sida över indrivnings verksamheten i vidare mån än som följer av hans egen skyldighet att redovisa inom vissa frister. Ansvarighet synes därför endast böra drabba landsfiskalen i det fall, att han enligt allmänna rättsgrundsatser kan anses hava gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten samt därigenom förorsakat förlusten. Om denna ändring skulle kunna giva anledning till farhågor för ökade brister i fjärdingsmannens redovisning, torde korrektivet få sökas i de stärkta garantierna vid tillsättningen. Däremot skulle det icke väl överensstämma med förslagets strävan att frigöra landsfiskalerna från kontorsarbetet att pålägga dem utsträckt kontroll över fjärdingsmannen. 2) 1 ) Jfr K. Br. den 3 maj 1907 angående rese- och traktamentsersättningar vid förordnanden inom landsstaten samt K. St. den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning, 37 §. 2 ) Jfr N. J. A. 1899 II nr 7 s. 14 ff.; Nothin a. a,, s. 233 ff. 14 1641 22

210 Den föreslagna lindringen torde såsom konsekvens föra med sig; att aren utmätningsmans extra ordinära ansvar för sitt substitut enligt 4 § utsökningslagen borttages — en reform, som redan tidigare påyrkats och som särskilt med hänsyn till förhållandena i Stockholm torde vara av behovet påkallad.') I stället torde statens ansvar enligt lagen den 10 juli 1899 böra utvidgas. Vad som sagts om fjärdingsman kommer enligt förslaget även att gälla med avseende å landsfiskalsbiträden. Förslag till de senast anförda ändringarna i rest- och bötesindrivningsförordningarna hava utarbetats, varemot ändringsförslag i övrigt i anledning av de här ovan förordade ändringarna i fråga om restindrivningen. icke ansetts böra framläggas, förr än vederbörandes yttranden inhämtats.

III.

Fjärdingsman.

I grundlinjerna har uttalats, att fjärdingsmannen böra bliva av. sin verksamhet såsom polismän och indrivare fullt sysselsatta befattningshavare. Den omständigheten, att tjänstgöringsområdet för dem blir tillräckligt stort,. kommer således att få en grundläggande betydelse för befattningens karaktär. Då det gäller att bestämma tjänstgöringsområdena i de särskilda fallen, b ö r detta givetvis icke ske annat än efter lokal prövning för varje särskilt område. Så växlande som förhållandena äro i rikets olika delar, torde något annat i själva verket knappast kunna tänkas. I lagen torde allenast kunna angivas såsom huvudgrunder, att distrikten skola i avseende å folkmängd, ytinnehåll, näringar och övriga omständigheter hava sådan omfattning, att tjänsteinnehavaren kan antagas få full sysselsättning med det honom åliggande polisoch indrivningsarbetet. Distrikt bör på grund av det redovisnings- och subordinationsförhållande, i vilket fjärdingsmannen står till landsfiskalen, icke bildas av delar från olika landsfiskalsdistrikt. Däremot kunna liksom enligt nu gällande lag flera kommuner eller delar av sådana sammanföras till ett distrikt, likaväl som kommun kan uppdelas i flera distrikt. Kan en folkrik kommun icke lämpligen uppdelas lokalt, må flera fjärdingsman anställas i samma distrikt. Den mest verksamma drivkraften för att få fram enighet om distrikt av lämplig storlek torde bliva avlöningen. Då fjärdingsmannen för närvarande i regel är synnerligen lågt avlönad, enligt vad den föregående utredningen ådagalägger, kommer avlöningens uppbringande till en höjd, som erfordras för en fullt sysselsatt befattningshavare, att medföra någon kostnadsökning, vilken kommunerna säkerligen bliva angelägna att kunna utjämna genom sammanföring av flera kommuner till ett distrikt. Emellertid torde det vara otvivelaktigt, att ej heller den typ, vilken här förordats såsom den normala, passar för alla de växlande förhållandena på rikets landsbygd, till exempel icke för en avlägset belägen ö eller en avskild bygd i fjälltrakten eller eljest ett område, som självt icke är tillräckligt stort för att bilda ett normaldistrikt, men vars sammanföring med annat område skulle medföra olägenhet för tjänstens utövning. I dylika fall torde det icke vara lämpligt att göra försök till någon konstlad distriktsbildning. I stället bör området fortfarande få bilda ett särskilt distrikt, vars befattningshavare då givetvis icke kommer att få full vare sig sysselsättning eller avlöning. Däremot bör det icke möta hinder att sammanslå kommuner-av olika struktur, t. ex. industri- och lantbrukarkommuner, till ett distrikt. Den olika arbetsbördan från kommunerna kommer då sannolikt att ungefär motsvaras av andelen i fjärdingsmannens avlöning. J

) Jfr X. J. A. 1920: 323

211 Förslag till distriktsindelning bör för varje landsfiskalsdistrikt uppgöras av landsfiskalen och överlämnas till vederbörande kommunalfullmäktige eller kommunalstämma för yttrande. Sedan dessa yttranden inkommit samt landsfogden avgivit utlåtande, liar Konungens befallningsliavande att meddela beslut. Så vitt på grund av den föreliggande utredningen kan bedömas, skulle i t södra och mellersta Sverige områden med i genomsnitt ett invånarantal av omkring 4,000 bilda normaldistrikt. Under förutsättning att en dylik indelning kunde genomföras över liela landsbygden, skulle således det nuvarande antalet fjärdingsman, 2,790 stycken, komma att reduceras till omkring 1,000. Antalet kommer emellertid säkerligen att bliva avsevärt liögre till följd av befolkningens glesliet i nordliga Sverige ocli genom de nyss berörda särskilda orsakerna till minskning av fjärdingsmansdistriktens storlek. En försöksvis under hand företagen distriktsindelning av Stockholms län tyder också på högre siffror. I de ekonomiska beräkningarna har antalet distrikt för hela riket antagits utgöra 1,500. Några av de allvarligaste anmärkningarna mot fjärdingsmansinrättningens Tillsättning nuvarande anordning hava riktats mot hans osjälvständiga ställning. Det ligger också i sakens natur, att en underordnad befattningshavare, som å ena sidan har till uppgift att utöva viss tvångsmakt, fysisk eller ekonomisk, och a andra sidan är med avseende på avlöning och bibehållandet vid tjänsten beroende av val för kort tid, svårligen skall kunna undgå, att ställningens osäkerhet inverkar på hans tjänsteutövning. Att så för närvarande är förhållandet, är också till övermått intygat. För framtiden är det nödvändigt att helt komma ifrån de vanskliga vanor, som här tyckas på många håll hava utbildat sig. För att erhålla full säkerhet i detta hänseende torde man vara nödsakad att övergiva tillsättningen medelst val på viss tid och övergå till att låta ifrågavarande befattningshavare, liksom övriga polismän, tillsättas av Konungens befallningsliavande genom konstitutorial. Dock bör sådant förordnande icke meddelas, förr än sökanden tjänstgjort såsom fjärdingsman eller polisman minst två år. Befattningen bör sökas hos landsfiskalen, vilken, efter det vederbörande kommunalnämnd yttrat sig angående de sökande, avgiver förord för en av dem, varefter handlingarna insändas till Konungens befallningsliavande för slutlig behandling. Att föreskriva förslag vare sig av kommunal myndighet eller landsfiskalen torde knappast vara lämpligt, då speciella kompetensvillkor icke gärna kunna uppställas och den personliga dugligheten för tjänsten och vederhäftigheten böra vara avgörande vid tillsättningen, icke pappersmeriter. Huru vid sjukdom eller vakans skall förfaras, skall framgå av den instruktion, som Konungens befallningsliavande skall hava att utfärda. I avseende på kompetensvillkor för fjärdingsmansbefattningen torde åt- Kompetensminstone för närvarande, icke kunna uppställas andra fordringar än att sökanvillkor. den skall hava uppnått 21 års ålder, hava god hälsa och stark kroppsbyggnad, kunna läsa och skriva samt räkna hela tal och bråk ävensom uppfylla de allmänna medborgerliga förutsättningarna i övrigt för att utöva kommunal befattning och hava gjort sig känd för nykterhet och ordentlighet. Från några håll har föreslagits, att fjärdingsmannen borde ställa borgen för omhänderhavda medel. I de levnadsvillkor, vari de flesta sökande antagligen lära befinna sig, torde dock en sådan föreskrift bliva alltför betungande. Beträffande fjärdingsmannens verksamhet som polismän får det icke förbi- verksamhet ses, att fordran på full sysselsättning och däremot svarande avlöning med nödvändighet medför större tjänstgöringsdistrikt samt att därigenom fjärdings-

212 mannens möjlighet att bevaka sitt distrikt blir mindre. Redan de nu vanliga fjärdingsmansdistrikten, socknarna, äro dock i allmänhet så stora, att någon regelbunden bevakning såsom patrullerande ordningspolis i distriktet icke gärna kan ifrågakomma. Den polistjänst, som för närvarande utföres av Fjärdingsman vid marknader, inskrivning av värnpliktiga, större auktioner och dylikt kan tydligen ombesörjas även av en fjärdingsman med större distrikt. Därjämte torde det kunna förutsättas såsom säkert, att fjärdingsmannens ställning såsom tjänsteman och medlem av hela landets polisorganisation kommer att öka hans benägenhet och förmåga att verka för ordningens upprätthållande, då det erfordras. Såsom självständigt handlande kriminalpolis synes fjärdingsmannen för närvarande hava mycket liten betydelse. Hans verksamhet i avseende å brottslingars efterspanande torde i allmänhet inskränka sig till att närvara vid landsfiskalens förhör och undersökningar, varvid fjärdingsmannens lokaloch personalkännedom givetvis kan komma till god användning. Enligt det föreliggande förslaget åter kommer själva den tekniska detektivkunskapen att representeras av särskilt utbildad personal, vilken vid behov ställes till förfogande. Fjärdingsmannens kunskap om ort och befolkning kan däremot fortfarande vara till stort gagn, och den bör efter någon tids tjänstgöring bliva lika fullgod i ett större distrikt som i ett mindre. Därjämte böra fjärdingsmannen med den förändrade ställning, som här avses för dem, icke vidare kunna av ovidkommande hänsyn avhållas från att anmäla eller ingripa mot förseelser, om vilka de erhålla kännedom. I den mån det fortfarande är oundvikligt, att landsfiskalerna bliva bundna vid tjänsterummet, få dylika anmälningar stor betydelse för rättsskyddet på landsbygden. I egenskap av polismän äro fjärdingsmannen, liksom alla andra polismän, skyldiga att efter order av landsfiskalen, landsfogden eller Konungens befallningshavande tjänstgöra utom sitt ordinarie tjänstgöringsområde, icke endast vid de tillfällen, som nu angivas i instruktionen eller som äro därmed jämförliga, utan när helst det påkallas av överordnad polismyndighet. Men visserligen skall fjärdingsman, liksom annan polisman, åtnjuta särskild gottgörelse för dylik tjänstgöring. Den här förordade fjärdingsmansbefattningens normaltyp karaktäriseras därav, att fjärdingsmannen har full sysselsättning med polis- och indrivningsgöromål. Polismän komma att förordnas å landsbygden endast å sådana platser, där stadig tjänstgöring av ordningspolis anses nödvändig. En sammankoppling av sådan polistjänst med indrivningssysslor är för närvarande rent av förutsatt i de ovan omnämnda föreskrifterna angående polisbevakning i köpingar. De inkomna uppgifterna visa dessutom, att på åtskilliga andra håll Konungens befallningshavande förordnat fjärdingsman att förrätta polistjänst, varmed daglig patrulltjänstgöring är förenad. Även för framtiden kan det uppenbarligen tänkas, att sådan polistjänst erfordras på en plats, men att polismannens tjänstgöring dock lämpligen bör fyllas ut med indrivningsgöromål. Understundom förekommer också, att polisbevakning erfordras endast vid vissa mer eller mindre regelbundet återkommande tillfällen, t. ex. helgdagar och eftermiddagar före helgdag. Även detta kan vara exempel på fall, då en förening av sysslorna är lämplig. Den befattningshavare, som har att ombesörja både polis- och indrivningsarbete, skall förordnas till fjärdingsman för att därmed uttryckligen angiva hans speciella ansvar för medelsredovisningen och hans rätt till indrivningsprovision. Frågan, om patrulltjänstgöring, som i större eller mindre utsträckning anses behövlig på viss plats, bör förenas med indrivningsgöromål, måste avgöras vid regleringen av fjärdingsmansdistrikten. I allmänhet torde det väl bliva

213 så, att, så snart det icke är fråga om ett tättbebyggt samhälle med så stor befolkning, att indrivnings- ocli polisgöromålen inom detsamma utgöra lämplig sysselsättning för en befattningshavare, utan han måste utsträcka sin indrivningsverksamhet utanför det område, där patrulltjänstgöringen skall ske, kommer en kombination icke att bliva lämplig. Antingen den ena eller andra uppgiften blir sannolikt lidande. Gäller det endast regelbunden tjänstgöring som ordningspolis någon dag i veckan, kunna dock förhållandena ställa sig annorlunda. Omständigheterna torde vara så växlande, även den personliga dugligheten hos en viss befattningshavare kan spela en viss roll, så att avgörandet måste anförtros åt Konungens befallningshavandes prövning i de speciella fallen. Huvudsynpunkten därvid måste emellertid vara, att polisverksamheten kommer att bestridas på tillfredsställande sätt. Kan detta icke åstadkommas genom en av både indrivnings- och polistjänst upptagen person, är det att föredraga, att göromålen delas upp på två befattningshavare, även om ingen av dessa skulle få full sysselsättning och således ej heller full avlöning. Vad indrivningsarbetet beträffar torde det vara uppenbart, att en person med vana vid arbetet har lättare att få in restantierna och kan sköta göromålen mera på egen hand samt sålunda minska landsfiskalens arbete i mycket högre grad än en fjärdingsman, som från början är obekant med indrivningsarbetet och stannar kvar i tjänsten endast en kort tid. Även i detta avseende och härigenom indirekt för polisverksamheten torde förslaget innebära en väsentlig' förbättring. Med avseende å sådana fjärdingsman, som enligt den nya organisationen icke få full sysselsättning av sin tjänst, t. ex. fjärdingsman på avlägset liggande smärre öar eller i ödebygdsdistrikt, måste det prövas av Konungens befallningshavande i varje fall, huruvida de kunna erhålla ordinarie anställning. I regel torde så icke bliva förhållandet. Deras huvudsakliga verksamhet kommer fortfarande som hittills att bliva något annat yrke, deras arbete i tjänsten blir ofta mycket obetydligt, och deras avlöning måste bestämmas i förhållande därtill. De fylla således icke de förutsättningar, vilka pläga fordras för ordinarie anställning. Även ur pensioneringssynpunkt skulle det möta svårigheter att behandla dem som ordinarie befattningshavare. Fjärdingsmanen bör inom distriktet vara bosatt på en ort, som med avseende å utövningen av hans verksamhet, telefonförbindelses anordnande och dylika förhållanden är lämplig. Bestämmandet av bostadsorten bör ankomma på landsfiskalen. Ordinarie fjärdingsman förordnas av Konungens befallningshavande. Sådana antagning befattningshavare, vilkas anställning såsom extra ordinarie beror på befatt- och avsked, ningens egen beskaffenhet och vilkas anställning är avsedd att vara stadigvarande, böra likaledes förordnas av Konungens befallningshavande, för att därigenom den stadigvarande karaktären av deras anställning skall angivas. Ordinarie fjärdingsman erhålla konstitutorial, efter det de haft anställning vid polisväsendet i minst två år i följd. l) Avsked meddelas av samma myndighet, som antagit befattningshavaren. Befattningshavare, som icke erhållit konstitutorial, vare sig på grund av befattningens beskaffenhet eller därför, att han icke haft anställning tillräckligt lång tid, kan avskedas även på grund av olämplighet eller av annan anledning genom beslut av den myndighet, som meddelat anställningen. ! ) Jfr K. K. den 26 maj officerare vid armén.

1916 angående konstituering

av vissa officerare och under-

214 IV.

Polismän på landet.

a) Förändring av k ö p i n g s å k l a g a r n a s ställning. Bland den nuvarande polispersonalen på landsbygden hava särskilt behandlats de s. k. köpingsåklagarna. Den därvid lämnade statistiska redogörelsen för deras verksamhet (tabell 8) giver vid handen, att de till övervägande del äro sysselsatta med polisgöromål. I de flesta av ifrågavarande åklagar di strikt äro åtalen för brott, vara kan följa fängelse i sex månader eller högre straff, mycket få. Övriga åtal synas, att döma av några lämnade uppgifter, huvudsakligen röra fylleriförseelser. Utsöknings- och indrivningsärenden kunna icke i regel taga köpingsåklagarnas tid i anspråk, i det att, så vitt uppgifterna utvisa, endast sex av de 39 köpingsåklagare, angående vilka uppgifter lämnats, äro förordnade till utmätningsmän. Då det oaktat dylika ärenden understundom omnämnts av vissa befattningshavare, torde därmed åsyftas indrivnings- eller handräcknings- eller andra verkställighetsärenden, som de i likhet med fjärdingsman haft att ombesörja. Av köpingsåklagarna själva har betonats oklarheten och osäkerheten i deras nuvarande ställning, och de hava framhållit såsom önskemål och ur allmän synpunkt lämpligt, att deras tjänstgöringsområden outbildades till fullt självständiga åklagardistrikt. jämförliga med städerna. Det torde vara obestridligt, att det nuvarande förhållandet i åtskilliga fall medför ovisshet om befattningshavarnas inbördes kompetens och även kan leda till slitningar mellan de olika befattningshavarna. Det är därför väl förklarligt, att köpingsåklagarna önska en förändring i sin ställning till likhet med övriga underåklagare. Härmed är dock icke avgjort, att en förändring i sådan riktning är lämplig ur det allmännas synpunkt. Avgörandet måste bero på den ena eller andra ändringens verkan i straffprocessuellt avseende. Det måste erinras, att ett alltför stort antal åklagare bidrager till att sänka fordringarna på kåren och att åklagarna i små distrikt, där den praktiska erfarenheten blir obetydlig, icke gärna hava möjlighet att i längden bibehålla kompetensen, även om denna från början är god. För så vitt rör åklagarbefogenheten, torde frågan därför gälla, huruvida särskilda åklagare för de ifrågavarande områdena äro behövliga, för att åklagarverksamheten där och i vederbörande landsfiskalsdistrikt skall kunna bedrivas med kraft, eller om landsfiskalerna, åtminstone efter de här föreslagna lättnaderna i deras verksamhet, kunna ombesörja även de åtal, som nu utföras av köpingsåklagarna. En undersökning av dessa omständigheter synes giva till resultat, att jämväl sistnämnda verksamhet kan skötas av landsfiskalerna, med undantag dock för köpingarna Lidingön och Sundbyberg. Om detta resultat är riktigt, torde det ur de förut angivna allmänna synpunkterna vara lämpligast, att med nämnda undantag ifrågavarande befattningshavares åtalsmyndighet får upphöra. I anledning härav bör ändring vidtagas i landsfiskalsinstruktionen § 13 samt dessutom cirkulär utfärdas till Konungens befallningshavancle, att dylikt åklagarförordnande icke vidare må meddelas. Beträffande åter nyssberörda två köpingar hava dessa nått en sådan storlek samt tillhöra landsfiskalsdistrikt, vilka äro så betungade, att åklagarverksamh e t e n i köpingarna säkerligen icke utan olägenhet kan läggas till vederbörande landsfiskals arbetsbörda. Det riktiga i betraktande av dessa köpingars redan uppnådda utveckling synes vara, att var och en av dem får bilda ett eget landsfiskalsdistrikt. [) I övrigt böra således de nuvarande köpingsåklagarna övergå till att allenast utöva det lokala förmansskapet över de i. vederbörande orter anställda polisstyrkorna. De erhålla således samma ställning, 1

) Se emellertid angående Sunclbj'berg s. 208 not. 3.

215 som föreslås för motsvarande befattningshavare i vissa mindre städer, ocli bliva likasom dessa underställda landsfiskalen i distriktet. Av nuvarande köpingsåklagare liar flertalet avlagt länsmans- eller landsfiskals•examen. *) För dessa kommer den föreslagna ändringen sannolikt att kännas som en obefogad degradering. Det torde därför böra bliva föremål för Konungens befallningsliavandes uppmärksamhet, i vad mån befordran till landsfiskaler kan beredas dem. Yid behandlingen i det föregående av landsfiskalernas tjänstgöring hava flera anordningar föreslagits i syfte att bereda tillräckligt utrymme åt åklagar? och polisgöromålen såsom landsfiskalernas huvudsakliga sysselsättning. Ur denna synpunkt är det uppenbarligen önskvärt, att poliskommissarierna, där så ske kan, förordnas till utmätningsman enligt 3 § utsökningslagen, varav också synes böra följa, att de hava att självständigt ombesörja och redovisa för restindrivning och verkställighet av böter. Med hänsyn till den utbildning, flertalet av de nuvarande poliskommissarierna erhållit, torde dylika förordnanden kunna meddelas i stor utsträckning. Därmed vinnes också minskning i kostnaden för den enskilde utmätningsborgenären eller gäldenären. Då här föreslås, att åtalsbefogenheten skall bortfalla, finnes icke längre tillräcklig anledning att av ifrågavarande befattningshavare kräva annan utbildning än såsom polismän. Jämväl i detta avseende kommer således överensstämmelse att råda med de minsta städerna. b) Övriga i visst samhälle på landet anställda polismän. I grundlinjerna har framhållits, att avgörandet såväl av frågan, varest på Lokaiorgalandsbygden annan polispersonal än fjärdingsman skall förordnas, som ock nisationernas beträffande omfattningen av polisorganisationen i första hand tillhör den kom- fastställande, munala representationen. I överensstämmelse därmed lämnas här icke något förslag angående polispersonalens antal eller sammansättning på de särskilda platserna å landsbygden. Man måste här utgå ifrån den nuvarande anordningen av särskilt förordnad polispersonal 2 ), oaktat det är intygat, att den på .åtskilliga ställen är otillräcklig. Besluta kommunalfullmäktige (köpings- eller municipalfullmäktige) i något samhälle eller landsting, att förstärkning eller minskning eller ändring av själva organisationen skall äga rum, måste beslutet underställas Konungens befallningsliavandes prövning. Finner Konungens befallningshävande, att ändring av den gällande organisationen bör ske i ett eller annat avseende, har Konungens befallningshävande att göra framställning därom till vederbörande representation. Initiativ kan givetvis även tagas av landsfiskal eller landsfogde genom hemställan till Konungens befallningshävande om åtgärd. Föranleder icke Konungens befallningsliavandes framställning den förändring, som Konungens befallningshävande anser nödig, har Konungens befallningshävande att förelägga kommun, samhälle eller landsting vid vite att inom viss tid vidtaga den erforderliga åtgärden, på samma sätt som för närvarande kan ske t. ex. i fråga om hälsovårdens ordnande. 3 ) Vitesföreläggande kan överklagas hos regeringsrätten. 4 ) Då vite, varom här är fråga, endast har karaktären av tvångsmedel, icke straff, torde det även böra utdömas i administrativ ordning. På detta sätt kommer antalet befattningshavare på varje plats att bliva bestämt. ') Se ovan s. 49. *) Jfr tabell 11 B. ) Jfr t. ex. epidemilagen den 19 juni 1919 26 § 2 mom.; hälsovårdsstadgan s. d. 55 § 2 mom. 4 ) Jfr regeringsrättslagen 2 § mom. 17. 3

216 Föreligger ett stadigvarande behov av personal, som har polisverksamhet till huvudsaklig sysselsättning, bör denna personal erhålla ordinarie anställning. Beträffande prövningen av nämnda fråga hänvisas till vad som yttrats angående fjärdingsmannen. Det bör tilläggas, att hinder mot ordinarie anställning torde föreligga jämväl med avseende å sådana polismän, som anställas endast för ett kortvarigt behov, t. ex. under det en viss anläggning pågår, vilken föranleder tillopp av ett antal lösa arbetare till anläggningsorten. I likhet med vad som föreslagits med avseende å fjärdingsmannen bör landsfiskalen äga att bestämma den ort, där polisman skall vara bosatt. Enligt vad som omnämnts i redogörelsen för nuvarande polisorganisation föreskrives understundom av Kungl. Maj:t vid meddelandet av koncession, att det skall åligga koncessionssökanden att bekosta erforderlig polisbevakning eller, vid beslut om statsbaneanläggning, att av de för anläggningen anvisade medlen skall anordnas polisbevakning. Dylika på särskilda av Kungl. Maj: t meddelade beslut vilande polisanordningar falla utom ramen för det här framlagda förslaget. De torde såsom hittills böra ankomma på prövning i varje särskilt fall. På samma sätt förekommer nu att polisbevakning vid viss tillställning eller vid en hälsobrunn bekostas av anordnaren eller ägaren. Något hinder att förfara på detta sätt bör ej den nya organisationen medföra. Det bör i detta sammanhang omnämnas, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att genom särskild lagstiftning skapa möjlighet att eljest ålägga enskilda att anordna och bekosta polisbevakning. ^ Med nyssnämnda undantag komma därför för framtiden de nu utgående bidragen från enskilda eller bolag att bortfalla. Att döma av de inkomna upplysningarna finnas för närvarande icke någonstädes på landet fastställda kompetensvillkor för polispersonalen. Emellertid är det tydligen viktigt för hela organisationens effektivitet, att densamma består av personal, som genom särskild utbildning fått lära känna polisens uppgifter och ansvar. En likformig utbildning underlättar samarbetet mellan polispersonalen från olika platser. Genom att äga tillgång till skolad personal kan man också sätta ned fordringarna på numerären. Å andra sidan är det väl att begära för mycket, om varje ordningspolis på landsbygden skulle förutsättas hava undergått fullständig polisutbildning. Ett dylikt krav har såsom av det föregående framgår, icke ansetts kunna uppställas i fråga om fjärdingsmannen. I fråga om här avsedda befattningshavare är det svårt att fastslå någon norm, beroende på anställningsorten. Åtskillnad kan icke göras mellan stad och land, därför att vissa småstäder påtagligen hava mindre behov av utbildad personal än åtskilliga köpingar och municipalsamhällen. Det skulle kunna ifrågasättas att principiellt uppställa krav på polisutbildning för alla polismän, men lata Konungens befallningshavande medgiva undantag såväl för befattningar å viss ort eller viss tjänst som för viss person. En undersökning av de platser på landet, där för närvarande finnes förordnad särskild polispersonal^ visar emellertid med en tämligen hög grad av sannolikhet, att särskild polisutbildning kan undvaras i samhällen på landet med mindre invånarantal än 5,000. Över denna gräns falla på landsbygden Sundbybergs och Lidingö köpingar samt Höganäs, Malmbergets och Kiruna municipalsamhällen ävensom Sandvikens bruk och Yttre Sandviken. Angående utbildningens beskaffenhet och sättet för dess ordnande hänvisas till det följande. För poliskommissarierna torde alltid böra uppehållas fordran på särskild utbildning.

217 I avseende å reglerna för polismäns antagande liksom beträffande meddelande av avsked åt polismän, gäller det ovan angående fjärdingsmannen sagda.

Antagning «-

o c h avske(

c) Av landsting anställd polispersonal. Beträffande frågan om anställande av polispersonal för större område på landsbygden gäller likasom för kommunerna att beslutanderätten i första hand tillkommer representationen. Man liar alltså för närvarande allenast att utgå från den nu i fyra län med bidrag från landstingen anställda personalen. I fråga om statskontrollen över anordningarnas tillräcklighet gäller detsamma som beträffande polisorganisationen i visst samhälle. Såsom kompetensvillkor för ifrågavarande personal måste fordras polisutbildning och för den ridande polisen givetvis ridskicklighet. Beträffande antagande och avsked gäller vad förut yttrats angående fjärdingsmannen. d) Ordningsmän. För behovet av polisskydd i vissa avlägsna bygder torde vid sidan av den regelbundna polisorganisationen böra finnas tillfälle till en särskild anordning. Det kan t. ex. hända, att en avlägset liggande by med fredlig och ordningsälskande befolkning blir hemsökt av en skara lösa arbetare vid en helg eller dylikt tillfälle och att dessa under rusets inflytande störa invånarnas hemfrid och understundom föröva våld å person eller egendom. Själva uppträdena avlöpa ofta på så kort tid, att det icke är möjligt för landsfiskal eller annan polisman att hinna inställa sig. Det förefaller emellertid sannolikt, att om någon av de bofasta lantbrukarna på platsen, som besitter personlig auktoritet, utrustades med polismans myndighet, han skulle kunna ingripa och avstyra ofog. Ett förordnande till dylikt uppdrag skulle icke innebära annat än rätt och förpliktelse att uppträda som ordningspolis inom ett visst i förordnandet angivet område vid de tillfällen, dä det enligt den förordnades egen uppfattning erfordrades för ordningens upprätthållande på platsen. Då den förordnade uppträtt såsom ordningspolis, har han att så snart ske kan göra anmälan därom hos landsfiskalen. *) Benämningen på en sålunda förordnad person bör lämpligen vara ordningsman för att utmärka skillnaden mellan hans uppgift och den vanlige polismunnens och att han icke har samma tjänstgöringsskyldighet som polismän eller fjärdingsman. Verkan av den här föreslagna anordningen beror helt och hållet på, om man lyckas finna de rätta personerna, som äro villiga att åtaga sig uppdraget och äga erforderlig respekt och ansvarskänsla. Lyckas detta, torde det vara möjligt att på ett enkelt sätt till en viss grad avhjälpa den ofrånkomliga bristen på ordningspolis på landet. Medlet synes under alla omständigheter värt att pröva. I princip innebär det endast, att den enskilde medborgaren på ett i lag ordnat sätt tages i anspråk för att uppehålla rättsskyddet på en plats, dit de vanliga medlen icke räcka. Ordningsman förordnas tills vidare och entledigas av Konungens befallningshavande på förslag av landsfiskalen efter landsfogdens hörande. V.

Polisorganisation i städerna.

a) Stadsfiskalerna. Enligt vad som anförts i grundlinjerna bör staten taga om hand åklagar- indragning av väsendet i städerna. Därest så sker, måste givetvis tillses, att, så vitt möj- vissa staflsligt, samtliga de tjänstemän, som få befattning därmed, erhålla full sysselsättf^ x

) Jfr angående e r s ä t t n i n g nedan s. 249 och 274.

218 ning. Under nuvarande förhållanden, då varje stad liar-sin egen stadsfiskal, liar det uppenbarligen icke varit möjligt att överallt avpassa arbetsbördan så, att vederbörande stadsfiskal varit fullt sysselsatt av åklagar- eller åklagar- och polisverksamhet. Att så förhåller sig, ligger i sakens natur och framgår även därav, att på vissa håll med stadsfiskalsbefattningen kunnat förenas befattning såsom stadsfogde, utmätningsman, kronouppbördskassör eller stadskassör. Oriktig avpassning av arbetsbördan i motsatt riktning har däremot lättare kunnat undvikas, särskilt på grund av möjligheten att vid behov ändra arbetsfördelningen emellan stadsfiskalen och det övriga polisbefälet. För nyss angivna syfte har man framför allt att undersöka, i vad mån en indragning av stadsfiskalstjänster kan ske. Dessutom bör beträffande de städer, i vilka stadsfiskalen nu icke har någon befattning med polisväsendet, under sökas, huruvida icke stadsfiskalen lämpligen bör vara polischef. Vad beträffar frågan om en eventuell indragning av stadsfiskalstjänster lärer en dylik indragning kunna ske allenast, i den mån det är möjligt att genom annan eller andra i orten bosatta, kompetenta befattningshavare få det arbete utfört, som för närvarande åligger stadsfiskalen. Verksamheten måste övertagas av landsfiskalen — någon annan kan härvid icke komma i fråga — och härför kräves, att landsfiskalen kan övertaga detta arbete utan att nödgas åsidosätta andra honom åliggande plikter. Här föreligger således enahanda spörsmål, som nyss behandlats med avseende å köpingsåklagarna. I allt väsentligt kan därför hänvisas till vad där anförts angående fördelarna ur straffprocessuell synpunkt genom att indraga åklagarbefattningar med allt för ringa åtalsfrekvens och -angående den större möjlighet att låta landsfiskalerna övertaga ökade åklagargöromål, som förslaget medför genom lättnader på andra håll. Därutöver bör påpekas, att den polisverksamhet, som nu åligger stadsfiskal, icke behöver betunga landsfiskalen med någon stor ny arbetsbörda, om det löpande polisarbetet i huvudsak lägges på en överkonstapel, vare sig sådan redan finnes eller en överkonstapelsbefattning med eller utan indragning av konstapelsbefattning inrättas. Och slutligen erinras, att landsfiskalens övertagande av befälet över polisstyrkan underlättar ett användande av densamma i andra delar av landsfiskalsdistriktet. Frågan om vilka stadsfiskalstjänster, som vid ett statens övertagande av åklagar- och polisväsendet böra indragas, kan icke avgöras annat än efter undersökning av förhållandena i varje särskild stad. De avgörande faktorerna torde vara invånarantalet, åklagarverksamhetens omfattning och polispersonalens antal. Av betydelse är jämväl arbetsbördan i angränsande landsfiskalsdistrikt och landsfiskalens boningsort. Det visar sig emellertid, att i de allra flesta fall, där den omhandlade ändringen kan ifrågasättas, är antingen landsfiskalen redan bosatt i staden eller hans boningsort så närbelägen, att någon svårighet i avseende härå icke lärer uppkomma. I varje fall ankommer det på Konungens befallningshavande att, om behov därav uppstår, förordna om ändrad boningsort för landsfiskalen. Med hänsyn till befolkningens storlek torde man böra utgå ifrån att städer med 5,000 invånare och däröver såsom regel icke böra sakna egna åklagare. _ Även om brottsligheten i vissa av dessa städer är relativt låg, måste man i en stad av nämnda storlek alltid räkna med möjligheten av en så hög brottslighet, att särskild åklagare icke kan undvaras. Tills vidare torde dock även Mjölby, varest stadsfiskalstjänsten nu upprätthålles av landsfiskalen i Vifolka distrikt, kunna bibehålla denna anordning, oaktat staden den 31 december 1921 uppnått ett invånarantal av 5,997. Åtalens antal var under det enda år — 1920 — för vilka uppgifter äro tillgängliga, synnerligen obetydligt,

219 nämligen 2 för grövre brott och 60 för ringare brott.*) Polisstyrkan i staden utgjorde allenast två ordinarie och två extra poliskonstaplar. 1 enlighet med vad sålunda anförts har den följande undersökningen i övrigt synts böra inskränkas till städer med mindre än 5,000 invånare. Förhållandena i dessa städer framgår av följande tabell: Stadsfiskalernas arbetsbörda m. m. i stader med mindre än 5,000 invånare.

Stadens namn

Djursholm Vaxholm Norrtälje Östhammar

Öregrund

Sigtuna Torshälla Strängnäs

Mariefred Trosa Söderköping Vadstena Skälminge Värnamo Vetlanda Gränna Vimmerhy Borgholm Ronneby Sölvesborg Simrishamn Hässleholm Skanör m. Falsterbo Laholm Kungsbacka KungaMv Marstrand Lysekil Strömstad Ulricehamn Hjo Tidaholm Filipstad Askersund Nora Lindesberg Säter Hedemora Ludvika Sollefteå Örnsköldsvik Skellefteå Piteå Haparanda x

Högsta Högsta Medeltalet Högsta Medeltalet antalet Medeltalet antalet antalet av krisav grövre jav grövre ringare ringare kristids- tidsförbrott brott brott förseelser scelser brott något ar 1 9 1 8 - något år 1 9 1 8 - 1918— 1918— 1918— 1920 1918— 1920 1920 1920 1920 1920 10 17 18 0 13 2 14 16 5 5 6 5 5 J

5 14 13 0 6 1 13 5 4 3 5 3 •2 s

)

)

s

10 6 4 14 11 8 7 9 6 7 9 33 15 10 3 5 25 12 4 9 6 18 9 28 11 7 8 18

4 4 2 7 8 6 5 6 4 4 7 25 7 6 2 3 21 9 2 7 4 12 9 21 8 4 6 9

)

17 75 213 42 19 37 81 179 24 25 81 135 69 3 ) 84

13 73 179 21 17 24 50 126 22 16 47 88 57 8 ) 84

2 2 31 1 5 1 10 3 1 2 4 3 5 8 ) 0

8)

3^

3^

154 39 164 72 58 127 43 57 59 95 40 212 139 177 67 191 79 61 97 178 45 86 161 118 290 142 151 225

131 21 100 63 32 80 33 38 47 47 35 138 92 117 58 141 57 39 74 174 33 62 161 82 167 86 73 198

34 4 0 31 14 18 10 3 4 o

5 21 22 14 4 6 14 2 4 40 7 7 0 7 116 8 10 110

) Jfr tabell 3. 2 j Inklusive en överkonstapel. 8 ) Uppgift saknas. 4 ) Antalet upptaget enligt stadsfullmäktiges beslut, som ännu ej fastställts. •"'; Fr. o. m. 1921.

Antalet poliser 1920

Invånarantal 'Via 1921

*/a

1 18

2)4

4 892 3 894 4 928 939 1220 727 1918 4 533 1412 926 2 595 2 884 1793 3 723 3149 1175 3 019 1296 3 423 3 829 2 372 3 320 1176 2 216 1368 2 063 1819 4 154 2 969 3 264 2 572 4 589 4 814 2 063 2 458 3 105 1868 3 256 4 293 2 761 4 327 3 064 3115 2 764

)8

Va

9 3

o

Va 5 1 \ 3

Va 2 1 2 3 ) 0 9 ) 14 2 0 13 5 7 3 1 1 1 2 8 10 8 2 4 5 1 2 13 2 3 0 3 39 4 4 54

1 3 )8 4 2 4 2 ^4 2 )5 4 5 2 )5 2 )6 4 6 6 4 *)7 2 2 2 3 2 9 4 )6 7 2 )5 5 6 4 2 )3 2 )5 4 4 5 5 8 2 )5 5 2

5)4

220 I fråga om åklagarverksainhetens omfattning såsom grund vid avgörandet av frågan om stadsfiskalsbefattnings indragning är det givetvis svårt att avgöra, huru gränsen bör dragas. Det relativt höga antalet åtal för grövre brott i Vaxholm, Filipstad och Sollefteå ävensom, beträffande Vaxholm och Sollefteå, den omständigheten, att dessa städer äro militära förläggningsorter, torde göra stadsfiskal behövlig i nämnda tre städer. Det relativt höga antalet åtal för ringare brott i Lindesberg, Örnsköldsvik och Haparanda torde motivera bibehållandet av stadsfiskal i dessa städer, vartill för Haparandas del kommer stadens egenskap av gränsstad. Frekvensen av båda slagen av brott i Norrtälje och Lysekil synes föranleda, att stadsfiskalsbefattningen bör vara kvar även i dessa städer. Med hänsyn till polispersonalens antal samt till antalet brott, som lyda under allmänt åtal, synes stadsfiskal böra bibehållas 'i Strängnäs, Vimmerby, Sölvesborg, Ronneby, Hässleholm, Strömstad, Ulricehamn och Hedemora. I Djursholm är visserligen åtalens antal synnerligen obetydligt, men då staden mycket snart kan förväntas komma att överstiga 5,000-invånargränsen, synes även här stadsfiskal böra bibehållas. Liknande skäl torde, om ock med i vissa avseenden mindre styrka, kunna åberopas för bibehållande av stadsfiskal i Tidaholm och Ludvika. Vad Marstrand beträffar lärer det, så länge staden har egen rådstuvurätt, med hänsyn till stadens särskilt vintertiden dåliga kommunikationer icke vara möjligt att indraga stadsfiskalstjänsten. Beträffande övriga 24 här ifrågavarande stadsfiskalstjänster i städerna Östhammar, Oregrund, Sigtuna, Torshälla, Mariefred, Trosa, Söderköping, Vadstena, Skänninge, Värnamo, Vetlanda, Gränna, Borgholm, Simrishamn, Skanör med Falsterbo, Laholm, Kungsbacka, Kungälv, Hjo, Askersund, Nora, Säter, Skellefteå och Piteå torde det däremot bliva möjligt att indraga befattningen och låta stadsfiskalens åligganden övertagas av landsfiskal. I den mån här avsedd stad har egen rådstuvurätt, erfordras uppenbarligen särskilda anordningar för att landsfiskalens skyldighet att närvara vid rådstuvurätten icke skall sammanträffa med hans skyldighet att uppvakta vid vederbörande häradsrätt. I sådant syfte kan antingen domsagas sammanträdestur ändras, om domsagan icke redan har den andra turen med början på torsdag, eller rådstuvurätten, där det erfordras, förpliktas att för handläggning av åklagarmål sammanträda även å annan dag än måndag eller landsfiskaler^ skyldighet att uppvakta vid häradsrätten ordnas så, att han får måndagen fri. Samtliga dessa anordningar torde kunna genomföras i administrativ ordning. Uppenbarligen bör i första hand den sist angivna anordningen komma till tillämpning, varom landsfogden har att draga försorg. specialförslag.

I övrigt bör vid åklagarväsendets övertagande av statsverket i fråga om de särskilda städerna iakttagas följande. I Osthammar och Oregrund, vilka städer i judiciellt avseende tillhöra Frösåkers tingslag av Norra Roslags domsaga, övertagas stadsfiskalernas göromål av landsfiskalen i Frösåkers distrikt, vilken bor i Östhammar. Därvid bör i Oregrund en överkonstapelsbefattning inrättas eller ock en konstapelsbefattning omändras till överkonstapelsbefattning. _ I Sigtuna övertagas stadsfiskalens göromål av landsfiskalen i Ärlinghundra distrikt, vilken bor i Väsby. Anmärkas må, att Stockholms läns västra domsaga, dit Ärlinghundra landsfiskalsdistrikt hör, enligt gällande ordning har den andra sammanträdesturen, vid vilken sammanträdena börja på torsdagar. De med stadsfiskalstjänsten i Torshälla förenade göromålen övertagas av landsfiskalen i Västerrekarne distrikt, vilken bor i Eskilstuna, varifrån goda järnvägsförbindelser med Torshälla finnas. I samband med stadsfiskalstjän-

221 stens indragning bör en överkonstapelsbefattning inrättas på enahanda sätt som i öregrund. Anmärkas må, att Västerrekarne landsfiskalsdistrikt tillhör Västeroch Osterrekarne härads domsaga, vars sammanträden börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Mariefred förenade göromålen övertagas av landsfiskalen i Åkers distrikt, vilken bor i Valsberga. Visserligen tillhör staden samma pastorat som Kärnbo och Taxinge socknar i Selebo landsfiskalsdistrikt, men med hänsyn till att kommunikationerna emellan Valsberga och Mariefred äro bättre ordnade än emellan Mariefred och Malmby, där landsfiskalen i Selebo distrikt är bosatt, lärer den här föreslagna anordningen vara lämpligare än att låta göromålen övertagas av sistberörda landsfiskal. I samband med stadsfiskalstjänstens indragning bör en överkonstapelsbefattning inrättas på enahanda sätt som i Öregrund. Anmärkas må, att i Livgedingets domsaga, dit Åkers landsfiskalsdistrikt hör, sammanträdena börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Trosa förenade göromålen överflyttas å landsfiskalen i Hölebo distrikt, vilken bor i Vagnhärad. Landsfiskalsdistriktet tillhör Jönåkers, Rönö och Hölebo härads tingslag, varest tingssammanträdena börja på måndagar. I Söderköping övertagas stadsfiskalens göromål av landsfiskalen i Skärkinds distrikt, vilken bor i staden. Stadsfiskalstjänstens indragning bör föranleda inrättandet av en överkonstapelsbefattning. Sammanträdena i Hammarkinds härads med Stegeborgs skärgård och Skärkinds härads domsaga börja på måndagar. I Vadstena övertagas stadsfiskalens göromål av landsfiskalen i Vadstena distrikt, vilken bor i staden. Tingssammanträdena i Aska, Dals och Bobergs härad, dit landsfiskalsdistriktet hör, börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Shänninge förenade göromålen överflyttas å landsfiskalen i Vifolka distrikt, vilken bor i Mjölby, med vilken ort Skänninge har goda järnvägsförbindelser. Med hänsyn till den ringa omfattningen av göromålen torde den omständigheten, att landsfiskalen jämväl, liksom nu, skall omhänderhava åklagar- och polisväsendet i Mjölby, icke utgöra något hinder för den här föreslagna anordningen. Det må erinras, att tingssammanträdena i Vifolka härad f. n. börja på torsdagar. I Värnamo, som i judiciellt avseende tillhör Östbo och Västbo härads domsaga, övertagas de med stadsfiskalstjänsten förenade åklagargöromålen av landsfiskalen i Värnamo distrikt, vilken bor i staden. Med hänsyn till stadens storlek bör för polisgöromålens handhavande inrättas en poliskommissariebefattning. Poliskommissarien bör stå under landsfiskalens befäl. Skulle kommissariebefattning icke inrättas, bör i allt fall en överkonstapelsbefattning inrättas. I Vetlanda, som i judiciellt avseende tillhör Östra härads domsaga, böra stadsfiskalsgöromålen på samma sätt som i Värnamo överflyttas å landsfiskalen i Vetlanda distrikt, vilken bor i staden, samt en poliskommissarie•eller överkonstapelsbefattning inrättas i staden. I Gränna överflyttas stadsfiskalsgöromålen å landsfiskalen i Vista distrikt, vilken bor i staden och redan nu bekläder stadsfiskalsbefattningen. Landsfiskalsdistriktet lyder under Tveta, Vista och Mo häradsrätt, vars sammanträden börja på måndagar. I Borgholm, som i judiciellt avseende tillhör Ölands domsaga, övertagas stadsfiskalens åligganden av landsfiskalen i Borgholms distrikt, vilken bor i staden. Indragningen av stadsfiskalstjänsten bör på enahanda sätt som i Öregrund föranleda inrättandet av en överkonstapelsbefattning. I Simrishamn överflyttas stadsfiskalsgöromålen å landsfiskalen i Järrestads distrikt, vilken bor i staden och redan nu bekläder stadsfiskalssysslan. Sammanträdena i Ingelstads och Järrestads härads domsaga börja på måndagar.

222 I Skanör med Falsterbo övertagas stadsfiskalsgöromålen av landsfiskalen i Vällinge distrikt, vilken bor i Vällinge, som liar goda järnvägsförbindelser med Skanör och Falsterbo. I Oxie och Skytts härads domsaga, dit landsfiskalsdistriktet hör, börja sammanträdena på torsdagar. De med stadsfiskalsbefattningen i Laholm förenade göromålen överflyttas å landsfiskalen i Laholms distrikt, vilken bor i staden. Landsfiskalsdistriktet tillhör Höks härads tingslag, där sammanträdena börja på måndagar. Stadsfiskalens i Kungsbaoka åligganden övertagas av landsfiskalen i Kungsbacka distrikt, vilken bor i staden. Landsfiskalsdistriktet tillhör Fjäre härads tingslag, där tingssammanträdena börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Kungälv förenade göromålen överflyttas å landsfiskalen i Inlands södra distrikt, vilken bor i staden. I samband med stadsfiskalstjänstens indragning bör en av de tre konstapelsbefattningarna omändras till överkonstapelsbefattning. I Inlands domsaga, dit landsfiskalsdistriktet hör, gäller ännu den gamla tingsordningen. I Hjo övertagas stadsfiskalsgöromålen av landsfiskalen i Hjo distrikt, vilken bor i staden. Sammanträdena i Gudhems och Kåkinds härads domsaga, dit landsfiskalsdistriktet hör, börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Askersund förenade göromålen övertagas av landsfiskalen i Sundbo distrikt, vilken bor i staden. I samband med stadsfiskalstjänstens indragning bör på enahanda sätt som i Öregrund en överkonstapelsbefattning inrättas. Landsfiskalsdistriktet tillhör Yästernärkes domsaga, varest den gamla tingsordningen tillämpas. Stadsfiskalens i Nora åligganden övertagas av landsfiskalen i Nora distrikt, vilken bor i staden. Landsfiskalsdistriktet hör till Nora domsaga, där sammanträdena börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Säter, som i judiciellt hänseende hör till Hedemora domsaga, förenade göromålen överflyttas å landsfiskalen i Torsångs distrikt, vilken är bosatt i staden och redan bekläder stadsfiskalsbefattningen. Med hänsyn till nämnda två omständigheter torde den föreslagna anordningen icke böra förhindras därav, att landsfiskalsdistriktet tillhör Yästerbergslags domsaga, i all synnerhet som Hedemora och Västerbergslags domsagor hava olika sammanträdesturer. De stadsfiskalen i Skellefteå åliggande göromålen övertagas av landsfiskalen i Skellefteå södra distrikt, vilken liksom landsfiskalen i Skellefteå norra distrikt, bor i staden, men har en väsentligt mindre arbetsbörda än denne. 1 ) Landsfiskalsdistriktet tillhör Västerbottens norra domsaga, där sammanträdena börja på måndagar. De med stadsfiskalstjänsten i Piteå förbundna göromålen tilldelas landsfiskalen i Piteå södra distrikt, vilken bor i staden. I Piteå domsaga, dit nämnda distrikt hör, tillämpas ännu gamla tingsordningen. stadsfiskaI samband med statens övertagande av åklagarverksamheten böra stadslerna, polis- fiskalema i de städer, där de för närvarande äro skilda från befattning med chefer. polisväsendet, bliva polischefer. I två städer, Ängelholm och -Umeå, torde i samband därmed poliskommissariebefattningarna knnna indragas. I övriga här avsedda städer 2 ) lärer däremot stadsfiskalens arbetsbörda vara så stor, att någon personalminskning icke kan vinnas genom att stadsfiskalen blir ledare av stadens polis. Om nuvarande polismästarbefattningar indragas i vissa städer, torde det åtminstone på sina håll bliva nödvändigt att inrätta nya kommissarietjänster till stadsfiskalernas biträde. v

) Se tab. 7. ) Se s. 69 och tab. 3.

223 Slutligen må anmärkas, att stadsfiskål till likliet med landsfiskal bör upptagas bland dem, som då skyndsamhet är av nöden, hava befogenhet att rekvirera militärhandräckning, och, i stället för borgmästare, erhålla befogenhet att hos norsk eller dansk polismyndighet begära provisorisk häktning. Då staten tager om hand åklagarväsendet i städerna, kunna kompetens- Kompetensfordringarna för åklagarna avpassas efter vad som i statens intresse är önsk- Vlllk<>r för värt under jämförelse med åklagarna på landsbygden och efter förhållandena g8tai n i de olika städerna. Minimifordran på stadsfiskål bör liksom för landsfiskal vara att hava avlagt landsfiskalsexamen. I de större städerna, där i allmänhet brottsfrekvensen är relativt stor och särskilt antalet grövre brott brukar vara betydande samt där å andra sidan lättare tillgång finnes till kvalificerade försvarsadvokater, är det ur processuell synpunkt behövligt, att åklagargöromålen skötas av befattningshavare med juridisk utbildning. Att på dessa åklagare således komma att ställas högre fordringar än nian under nuvarande organisation kan tillämpa med avseende å underåklagare på landsbygden och i övriga städer, torde endast vara ägnat att underlätta ett framtida fullständigt ordnande av åklagarväsendet i samband med en eventuell straffprocessreform. Till den grupp av städer, vilka böra äga åklagare med högre utbildning, borde lämpligen föras städer av sådan storlek, att de kunna antagas under alla förhållanden få bilda egen domkrets. Det låter sig emellertid icke göra att med säkerhet fastställa en sådan gräns under processutredningens nuvarande läge. Här har därför såsom en lämplig grund för åtskillnaden valts ett invånarantal av omkring 20,000 eller däröver. Med denna utgångspunkt böra högre kvalificerade åklagare finnas i följande städer: Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Till samma grupp torde även böra hänföras städerna Landskrona, Halmstad och Karlstad på grund av den utveckling de redan nått eller synas stå i begrepp att vinna. Antalet av dessa städer blir således 18. b) Övriga polismän i städerna. Beträffande personalorganisationen i övrigt i städerna har man liksom i Lokaiorgafråga om den underordnade polispersonalen på landsbygden att utgå från den nisationens nuvarande organisationen. Förändringar däri ankomma i första hand på be- i a s t s t ; i l l a n d e slut av stadsfullmäktige (allmän rådstuga) med underställning hos Konungens befallningshavande samt med befogenhet för Konungens befallningshavande att själv göra framställning om ändring och eventuellt giva föreläggande vid vite. Initiativ till hemställan hos Konungens befallningshavande kan tagas av den lokale polischefen eller landsfogden. I fråga om sättet för den underordnade personalens anställning och avsked gäller detsamma som för fjärdingsman och polismän på landsbygden. I ett avseende måste emellertid en omedelbar utvidgning av personalorga- utvidgniDg nisationen äga rum. På städernas detektivavdelningar skall enligt förslaget a v kriminaldet detektivtekniska arbetet komma att vila därigenom, att kriminalpolisavdel- polisavdelningarna i vissa städer måste täcka behovet av specialutbildad detektivpersonal i an f s wciens även på landsbygden. Såsom en utgångspunkt vid beräkningen av detta bebehov. hov kan hänvisas till uppgifterna angående de nuvarande detektivavdelningarnas sammansättning i tabell 14, jämförda med de i tabell 3 intagna samt här ovan sid. 192—194 meddelade uppgifterna om åtals- och brottsfrekvensen i länen

224 och i vissa städer. Emellertid är det svårt att med ledning av dessa siffror få någon verklig beräkningsgrund för detektivavdelningarnas storlek på de olika orterna med de arbetsuppgifter, som här tillämnats nämnda avdelningar. Därtill är proportionen mellan brott och detektivpersonal alltför mycket växlande, från en man på omkring 10 åtal upp till en man på omkring 50 åtal. Om det antages, att nuvarande detektivavdelningar — med undantag av Stockholms, som ombesörjer vissa funktioner för hela riket — icke hava större omfattning än som motsvarar behovet för vederbörande stad, skulle man även med beräkning av blott en detektivpolis på 50 åtal komma till en siffra av nära ett hundratal såsom sammanlagd ökning för landsbygdens behov. Med den osäkerhet, som vidlåder beräkningen, synes det emellertid vara lämpligare att till en början organisera denna del av polisväsendet allenast i så stor omfattning, som med visshet kan antagas vara erforderligt för att säkerställa systemets genomförande. Efter vunnen erfarenhet får därefter personalen ökas i mån av behov. Därigenom blir det också lättare att rekrytera med lämpligt urval än om nuvarande detektivpersonal på en gång skulle ökas med mer än en tredjedel. Beträffande placeringen av de ifrågavarande avdelningarna, framhålles till en början, att det för Stockholms län avgjort synes vara lämpligast att förlägga den för länet avsedda detektivpersonalen till Stockholms stad, som är länets centrum i alla avseenden och där landsfogden även kommer att vara bosatt. Till Gottlands län kan knappast någon detektivavdelning lämpligen förläggas. Då länet har sina bästa förbindelser med Stockholm, torde det få anlita Stockholms detektivkår. Någon ökning av dess numerär av sistnämnda anledning torde dock icke erfordras med hänsyn till det ringa antalet brott i Gottlands län. I vart och ett av övriga län torde man böra utgå från ett minimum av två detektivpoliser efter ökningen. Vid antalets bestämmande har hänsyn tagits till den relativa åtalsfrekvensen och nuvarande detektivpersonal ävensom till länens kommunikationer och areal. Efter dessa grunder föreslås ökning av poliskårerna i nedannämnda städer med följande detektivpersonal: i Stockholm med 1 överkonstapel och 5 konstaplar, i Uppsala med 2 konstaplar, i Nyköping med 2 konstaplar, i Linköping med 2 konstaplar, i Jönköping med 3 konstaplar, i Växjö med 2 konstaplar, i Kalmar med 2 konstaplar, i Karlskrona med 1 konstapel, i Kristianstad med 2 konstaplar, i Malmö med 2 konstaplar, i Halmstad med 2 konstaplar, i Göteborg med 2 konstaplar, i Vänersborg med 2 konstaplar,_ i Skövde med 2 konstaplar, i Karlstad med 3 konstaplar, i Örebro med 2 konstaplar, i Västerås med 2 konstaplar, i Falun med 4 konstaplar, i Gävle med 3 konstaplar, i Härnösand med 2 konstaplar, i Sundsvall med 2 konstaplar, i Östersund med 2 konstaplar, i Umeå med 3 konstaplar och i Luleå med 3 konstaplar eller tillhopa med 58 man. I fråga om sammansättningen av städernas poliskårer med utgångspunkt från nuvarande organisation med de här föreslagna ändringarna hänvisas till tabell 11 A. I en ordnad organisation av kriminalpolisen måste visst arbete centraliseras såsom identifiering, registrering, rapporter från in- och utlandet, övervakning av internationella förbrytare och av passbestämmelsernas efterlevnad m. m. Så har också redan skett i någon mån, i det att kriminalavdelningen vid Stockholms poliskår för hela riket ombesörjer vissa uppgifter av nämnda slag. Allt efter som kriminalpolisens verksamhet utvecklas genom den här föreslagna organisationen, kommer sannolikt den centrala verksamheten att växa i omfattning. Det torde dock icke vara lämpligt att organisatoriskt u t b y t a avdelningarna från huvudstadens polis i övrigt. Med bibehållet samband torde det vara lättare att åstad-

225 komma den erforderliga, oavbrutna samverkan med kriminalpolisens övriga avdelningar i Stockholms stad. Därigenom beredes också möjlighet till personalomflyttning, i fall sådant skulle visa sig önskvärt. På samma sätt som här föreslås, att landstinget skall bestrida kostnaderna för den del av detektivavdelningen i stad, som svarar mot landsbygdens behov, torde de avdelningar av Stockholms detektivpolis, vilka hava att utföra arbete för hela riket, böra bekostas av statsverket. Att kriminalpolispersonalen icke kan fylla sina viktiga uppgifter utan sär- Kompetens skild utbildning, torde vara uppenbart. I fråga om kriminalpolispersonalen i villkor. Yästernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län bör jämväl för vinnande av anställning fordras kunskap i finska språket. Beträffande den övriga underordnade polispersonalen i städerna finnes för närvarande särskild utbildning anordnad allenast i de tre största städerna och Hälsingborg. Därjämte finnes i Uppsala en enskild utbildningsanstalt. Endast i de fyra förstnämnda kräves polisutbildning såsom villkor för ordinarie anställning. Härvid synes man icke kunna stanna i den nya organisationen. Polistjänsten i något större städer torde i regel vara av den beskaffenhet, att det är i hög grad önskvärt, att polismännen besitta de kunskaper och det mera övade omdöme, som endast förvärvas genom särskild undervisning. Därigenom kan polispersonalen också bibringas en klarare uppfattning om polisväsendets uppgifter såsom ett led i det allmänna samhällsarbetet och speciellt i statens övriga verksamhet för att hålla rättsskyddet vid makt. För anställning såsom ordinarie polisman i stad torde man därför böra uppställa som regel fordran på genomgången särskild utbildning. Emellertid råder det uppenbarligen en mycket stor skillnad i avseende på behovet av utbildning i olika städer. I likhet med vad som föreslagits för mindre samhällen på landsbygden synes man därför icke böra kräva särskild olisutbildning i de minsta städerna. Det skulle kunna ifrågasättas att även :är draga gränsen allenast efter invånarantalet, såsom förslaget innebär för landsbygdens del. Redogörelsen för brottmålsfrekvensen m. m. i sammanhang med frågan om stadsfiskalernas indragning i vissa städer synes dock visa, att åtskilliga städer, vilkas invånarantal falla under den för landsbygden antagna granssiffran 5,000, hava behov av mera kvalificerad polispersonal. Det torde därför vara lämpligast att följa den i fråga om stadsfiskalsbefattningarnas bibehållande uppdragna åtskillnaden och således fordra särskild utbildning för polispersonalen i alla de städer, där stadsfiskaler enligt förslaget komma att bibehållas. Angående sättet för utbildningens anordnande och utbildningens beskaffenhet hänvisas till det följande.

Yl.

Reservpolisorganisation.

Syftet med den föreslagna organisationen är att utan betydande ökning av polispersonalens antal kunna såväl för upptäckande av brott som för ordningens upprätthållande åstadkomma väsentligt stegrad effekt genom att personalen för större distrikt ställes under enhetlig ledning och genom att hela polisstyrkan i riket göres användbar utanför sitt regelmässiga område. För normala förhållanden torde härmed behovet vara fyllt. Emellertid kan det otvivelaktigt inträffa omständigheter, då en ökning av polisstyrkan visar sig behövlig på vissa platser, men en förflyttning av personal från annan ort icke lämpligen kan äga rum. E t t i Norge år 1914 av1641 22

226 givet kommittébetänkande samt en år 1920 till stortinget avgiven proposition med förslag till polislag upptaga båda bestämmelser angående »frivillig: ordensvern». I England har man vid de tillfällen, då polis styrkan är otillräcklig, ansett sig böra lita till den allmänna medborgarandan och efter anmälningar upptagit enskilda personer såsom för tillfället tjänstgörande polismän i stor utsträckning. Här i landet skulle ett sådant försök åtminstone för närvarande säkerligen mötas med misstroende. För behovet av reserv får därför sörjas på annat sätt. Enligt 'det nu framlagda förslaget äro polismännen till övervägande del skyldiga att avgå med rätt till pension vid 55 års ålder. Det är uppenbart, att bland de sålunda entledigade finnas åtskilliga, som tillfälligt kunna tjänstgöra i sin gamla anställning eller i varje fall sättas in i kontorstjänst och därigenom avlösa tjänstgörande polismän för användning på annat håll. H ä r är således en rutinerad reserv, som bör tillvaratagas genom att såsom villkor för rätt till pension stadga skyldighet att till uppnådda 60 års ålder på kallelse träda i tjänstgöring, om personalen för ordningens upprätthållande behöver tillfälligt ökas. I synnerhet i de större städerna skapas därigenom möjlighet till en avsevärd utsvällning av personalens numerär, vilken kan komma till användning vare sig det gäller ett tillfälligt behov på platsen eller att genom en sålunda vunnen förstärkning få tillgång till så mycket personal, att hjälp kan lämnas till annat håll. Är det fråga om samma polisdistrikt, kan landsfogden beordra inkallelse av reservpolis på en plats för att därifrån kunna dirigera personal till annan plats. Begäres hos polischef i ett distrikt bistånd av polischefen i annat distrikt, innefattar dennes förut omnämnda skyldighet att tillhandagå med polishjälp även förpliktelse att inkalla reservpolis, om därigenom det nödställda distriktet kan understödjas. Reservpolis bör dock icke vara skyldig att tjänstgöra utom sin tidigare anställningsort och ej heller under annan förutsättning än att han är bosatt därstädes. Skyldigheten bör begränsas till högst tjugo dagar om året. Stadgande härom har införts i förslaget till kungörelse angående pensionering av polispersonal. Under tjänstgöringen bör inkallad reservpolis erhålla ersättning med dagarvode, svarande mot vad av ordinarie polismans avlöning i den löneklass, han senast tillhört, belöper på samma tid. Med avseende å fjärdingsman torde en dylik anordning särskilt med hänsyn till deras högre pensionsålder sakna betydelse. å

VII.

Polispersonalens pensionering.

Erhåller polispersonalen den ställning, som i detta förslag förordats, måste därav bliva en nödvändig konsekvens, att den blir berättigad till pension. De befattningar, vilka enligt förslaget skola övergå till statstjänster, böra upptagas i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Tad beträffar frågan, huru pensioneringen bör handhavas för den personal, som skall avlönas med bidrag av statsmedel, torde det lämpligaste vara att låta pensioneringen övertagas av statens anstalt för pensionering av folkskollärare, till vilken man redan förlagt pensioneringen av ett stort antal befattningshavare, som avlönas av kommunerna med bidrag från statsverket. Liksom statstjänstemän i allmänhet så väl som de, vilka aro delaktiga i nämnda pensionsanstalt, bör polispersonalen själv bidraga till sin pensionering med en tredjedel. Återstoden bör delas mellan å ena sidan staten och å den andra städer, kommuner och andra samhällen eller landsting enligt samma delningsgrund, som enligt förevarande förslag skall tillämpas i avseende å lönerna. Statsverket skall alltså vidkännas en sjättedel, och stad, annat samhälle eller landsting hälften. Statens ansvarighet bör dock så till vida bliva

227 något större, som staten torde böra dels ytterligare bidraga till de lägst avlönade befattningshavarnas pensionering (se nedan) och dels, i likhet med vad som skett för pensionering av de befattningshavare, som redan äro anslutna till statens anstalt för pensionering av folkskollärare, ikläda sig betalningsskyldighet för brist, som kan uppkomma för anstalten i följd av att den kalkyl, som lägges till grund för pensionsbeloppen, till äventyrs befiimes icke hålla streck i verkligheten. Pensionsunderlagets (pensionens) belopp föreslås lika med vad som gäller för statstjänstemän med avlöning, svarande mot de i avlöningsreglementet föreslagna grundlönerna; dock har pensionsunderlaget för fjärdingsmannen, vilka genom indrivningsprovisionen komma att i löneavseende bliva likställda med poliskonstaplarna, jämnställts med dessas. Åldersgränsen för befattningshavares skyldighet att avgå bör, enligt vad erfarenheten från de större städerna giver vid handen, icke lämpligen sättas högre än till 55 levnadsår för överkonstaplar, lägre polismän och med dessa i löneavseende likställda. För fjärdingsman, poliskommissarier, kriminalkommissarier, fotograf och magasinsförvaltare samt för kvinnliga skriv- och kontorsbiträden kan pensionsåldern bestämmas till 60 år samt för de få återstående befattningshavarna till 62 år. Vad beträffar frågan om pensionsavgifternas storlek och den därmed sammanhängande frågan om kostnaden för pensioneringen har en utredning verkställts av professorn vid Tekniska högskolan Erik Fagerholm. 1 ) Av utredningen framgår, att polispersonalen i Stockholm — den enda ort, varifrån uppgifter kunnat läggas till grund för en undersökning — har en relativt stor dödlighet. Denna omständighet inverkar fördelaktigt i kostnadsavseende, så att pensioneringskostnaden trots den föreslagna låga pensionsåldern blir relativt ringa. För att vinna säkerhet mot opåräknade utgifter, t. ex. genom att dödligheten gått ned under den genom statistiken hittills framkomna, har i utredningen räknats med en väsentligt lägre dödlighet än siffrorna från Stockholm skulle leda till. För fjärdingsmannen och övriga befattningshavare i första lönegraden vilar beräkningen på de vanliga dödlighetssiffrorna för landet i dess helhet. Utredningen ger till resultat, att den totala årliga kostnaden för pensioneringen skulle bliva för polismännen med nuvarande personal omkring 940,000 kronor och för fjärdingsmannen — under förutsättning att dessas antal blir ungefär 1,500 — omkring 325,000 kronor eller tillsammans omkring 1,265,000 kronor, därav av statsmedel skulle utgå omkring 230,000 kronor. Därvid har förutsatts, att fjärdingsman och med dem i löneavseende likställda manliga befattningshavare icke skola vidkännas högre kostnad för egen pensionering än 60 kronor om året samt att de ytterligare belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning bort av dem gäldas, skola utgå av statsmedel. Det är emellertid klart, att, då några tillförlitliga, särskilt för polispersonalen uträknade dödlighetssiffror icke för närvarande stå till buds, beräkningarna måste underkastas periodisk kontroll, lämpligen vart femte år, och de ändringar genomföras i pensionsavgiften, som må föranledas av den då erhållna statistiken. Den nyss angivna årliga kostnaden är beräknad under förutsättning att pensionsavgifter i vanlig ordning betalats av eller för befattningshavaren från det han erhållit ordinarie anställning. .

.

.

.

.

V

Denna förutsättning är uppenbarligen icke riktig, därest jämväl de nuvarande befattningshavarna vid polisväsendet, efter att hava övergått på den nya ordningen och i enlighet därmed erhållit ordinarie tjänst, skola komma i åtnjutande *) Se bil. D. Utredningen avser endast manliga befattningshavare. I fråga om de få. kvinnliga befattningshavarna hava pensionsavgifterna beräknats till samma belopp, som tilllämpas för dylika befattningshavare i statstjänst.

228 av full pension. Emellertid lärer rättvisan kräva, att dessa befattningshavare omedelbart tillförsäkras de förmåner, som de skulle hava haft, om pensionsrätt från början tillförsäkrats dem. Det belopp, som kan erfordras för att åstadkomma den för deras pensionering erforderliga pensionsfonden, bör uttagas genom retroaktivavgifter, vilka böra liksom övriga pensionsavgifter bestridas till 7 3 av befattningshavaren själv, till hälften av samhälle eller landsting och till en sjättedel av statsverket. Befattningshavarna kunna dock icke tvingas att betala dylik retroaktivavgift, varför man måste giva bestämmelserna sådant innehåll, att befattningshavare, som icke vill inbetala retroaktivavgift, i stället får nöja sig med en motsvarande minskning av eventuell pension. Därvid förutsattes dock, att de kommuner, som för närvarande åtagit sig att utan bidrag av befattningshavarna tilldela dem pension, komma att, mot befrielse från pensioneringsskyldigheten, inbetala jämväl den på befattningshavarna belöjiande delen av retroaktivavgiften. Vad beträffar sättet för retroaktivavgifternas utbetalande har i förberörda utredning framlagts två alternativa förslag, av vilka det ena går ut på att retroaktivavgifterna beräknas såsom engångsavgifter och det andra att de enligt försäkringstekniska grunder fördelas på vederbörande befattningshavares hela återstående livstid. Av dessa torde den förra vara att föredraga, bland annat, på den grund att den befriar de mindre kommunerna från risken för avgifter under längre tid än den beräknade, om nämligen deras befattningshavare leva längre än den antagna medellivslängden. Engångsavgifterna skulle dock otvivelaktigt bliva alltför betungande för kommunerna, om de skulle utbetalas på en gång. I stället kan man använda samma metod, som redan kommit till tillämpning i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., § 9 mom. 3, eller att engångsavgiften fördelas på en längre tid, högst 30 år. För anstalten skulle enligt meddelad upplysning icke uppkomma några svårigheter, även om den sålunda föreslagna anordningen i vissa fall medför, att pensionsavgift erlägges först lång tid, efter det pension börjat utbetalas. Någon exakt beräkning av engångsavgiften kan givetvis icke verkställas utan mycket tidsödande undersökningar. Under den allt utom säkra förutsättningen, att medelåldern är för fjärdingsman, poliskonstaplar och med dem likställda 40 år, för inspektionskonstaplar och kriminalkonstaplar ävensom överkonstaplar i de minsta städerna och på landet 45 år, för överkonstaplar i övriga städer, kriminalöverkonstaplar, fotograf, magasinsförvaltare samt poliskommissarier i de minsta städerna eller på landet 50 år och för återstående manliga befattningshavare 55 år, samt under antagande, att engångsavgiften genomgående fördelas på 30 år, skulle man komma till ett årligt belopp av 1,863,000 kronor, därav av statsmedel 310,500 kronor, varmed alltså årskostnaderna skulle ökas under de första trettio åren. Antages medelåldern vara fem år mindre för samtliga befattningshavare, skulle detta medföra en reduktion till något mer än två tredjedelar av nyss angivna belopp. Beloppet 1,863,000 kronor är emellertid beräknat under förutsättning, bland annat, att 1,000 fjärdingsman av de nuvarande skulle bliva pensionsberättigade med en tjänsteålder av 17 (40—23) år. Så väl nämnda personalsiffra som antalet tjänsteår äro antagligen för höga. Kostnaden torde därför komma att understiga den i detta avseende beräknade. I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har förslag utarbetats till erforderliga tilläggsbestämmelser till reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Det _ skulle kunna ifrågasättas att nu genomföra ej blott pensionering av befattningshavarna själva utan även obligatorisk s. k. familjepensionering, vilken i sådant fall i enlighet med vad som gäller för alla andra helt eller delvis av staten avlönade befattningshavare skulle bekostas av befattnings-

229 Lavarna själva. Enligt vad som meddelats äro polismännens efterlevande ej sällan i den ställningen, att understöd genom pension skulle vara synnerligen behövligt. Emellertid liar det icke synts möjligt att för närvarande föreslå ett fullständigt ordnande av familjepensioneringen på grund av de betydande kostnader, som sannolikt skulle krävas av den enskilde. Endast för ett fall, då polisman avlider till följd av skada i tjänsten utan eget förvållande, liar understöd tillförsäkrats de närmaste efterlevande genom det allmännas försorg. I fråga om beloppet av detta understöd liar det ansetts riktigast att framför allt söka förebygga nödtillstånd för de efterlevande, så att icke befattningshavaren under tjänsteutövning, som är förenad med personlig fara, skall behöva tryckas av bekymmer för sin familj. Beloppet överstiger därför det minimibelopp, som gäller för ett stort antal övriga befattningshavare med familjepensionering enligt pensionsreglementet för folkskollärare m. fl. Kostnaderna för det här föreslagna familjennderstödet, vilka sannolikt bliva obetydliga, hava ansetts böra helt stanna på det allmänna med samma fördelning mellan stat och kommun, som föreslagits i fråga om avlöning och annan pensionering. I själva verket är detta understöd icke en pension, utan en avlöningsförmån. På grund härav och av andra tekniska skäl hava bestämmelserna därom intagits i kungörelsen angående minimiavlöning. Vad åter beträffar familjepensioneringen i övrigt måste densamma fortfarande ordnas på frivillighetens väg. I den mån samhälle redan åtagit sig familjepensionering, förutsattes emellertid, att denna kommer att bestå.

YIII.

Särskilda anordningar för polisorganisationens effektivitet. a) Anordningar för polispersonalens utbildning.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande utbildningsmöjligheterna för polispersonalen icke äro synnerligen stora. I Stockholm är visserligen väl sörjt för dylik utbildning, och i vissa av de övriga större städerna har man ju också sökt att tillgodose utbildningsbehovet. Men på de flesta håll lära, även om undervisning meddelas, möjligheterna att behörigen sörja för utbildningen vara skäligen begränsade. Särskilt gäller detta kriminalpoliskonstaplarna å orter, där endast ett fåtal dylika finnas. Emellertid måste, såsom tidigare framhållits, särskild teoretisk utbildning krävas ej blott av kriminalpolispersonalen utan även av den övriga personalen i städer, där stadsfiskaler skola finnas, och i samhällen på landsbygden med minst 5,000 invånare. Att här nöja sig med kurser, anordnade av vederbörande polisbefäl, är, såsom redan antytts, icke möjligt. Den behövliga undervisningen bör meddelas i polisskolor av den typ, som redan finnes i Stockholm. Polisskolorna böra för att eleverna må kunna få tillfälle till praktiska övningar förläggas till större städer. Möjligheten att erhålla lämpliga lärare gör emellertid valet i hög grad begränsat, och en närmare granskning har visat, att ekonomiska skäl tala för att koncentrera hela undervisningen till en stad. Det kan då knappast ifrågasättas någon annan än Stockholm, där man kan bygga på den redan förefintliga skolverksamheten och lämpliga lokaler kunna beredas i Stockholms polishus. Att en skola av nu berörd typ måste bliva en statsanstalt, är uppenbart. Kostnaden för skolan bör alltså bestridas av statsverket. Likväl blir även i fråga om undervisningen en viss ekonomisk samverkan med kommunerna nödvändig. Sålunda måste förutsättas, att eleverna under skoltiden erhålla vanlig lön, vartill ju statsverket skall bidraga med en fjärdedel av den fastställda minimilönen. Understundom torde det kunna visa sig nödvändigt för sådan kommun i landsorten, där avlöningen allt för mycket avlägsnar sig från vad

230 som föranledes av levnadskostnaderna i Stockholm att i en eller annan formsåsom genom resebidrag eller stipendier, bidraga till obemedlade elevers extrakostnader genom den föreslagna utbildningen. Yad beträffar skolans organisation kan densamma i väsentliga delar ordnas i överensstämmelse med den för Stockholms polisskola genomförda. Keglemente för skolan bör dock utfärdas av Kungl. Maj:t. Skolan bör, liksom Stockholms, bestå av två kurser, den ena avsedd för sådana, som ännu ej erhållit definitiv anställning såsom polismän, och den andra avsedd för fast anställda polismän. Den lägre kursen måste, frånsett övergångstiden till det nya systemet, bliva obligatorisk for de ifrågavarande orternas alla polismän, så att de därförutan ej kunna erhålla konstitutorial på polistjänst. Denna kurs måste alltså genomgås under det vederbörande tjänstgör såsom extra konstapel eller ordinarie konstapel utan konstitutorial. I mån av utrymme bör dock denna kurs stå öppen jämväl för sådana, som ännu ej vunnit anställning vid poliskår men hava för avsikt att söka sådan. Då polispersonalen i de orter, i vilka personalen enligt förevarande förslag skall vara skolutbildad, uppgår till inemot 3,000 och den årliga rekryteringen kan beräknas till omkring en tjugufemtedel av hela antalet, böra i den lägre kursen elevplatser finnas för omkring 120 elever årligen. Då tjugu elever torde kunna undervisas i samma avdelning, skulle alltså sex avdelningar erfordras i denna kurs. Lokaltillgången möjliggör, att tre av dessa avdelningar undervisas samtidigt. Den högre kursen skall krävas för befordran till krirninalpoliskonstapel eller befäl i nyss berörda orter. Då antalet polismän i nämnda grader utgör omkring 650, behövas, under förutsättning att jämväl här omkring en tjugufemtedel årligen avgår, ungefär tjugusex elevplatser. Lämpligen skulle sålunda undervisningen kunna bedrivas i två avdelningar med 12" a 15 elever i varje. F ö r närvarande finnes för den utbildade detektivpersonalen möjlighet att vinna befordran till en mera självständig ställning genom att söka stadsfiskalstjänst. Genom den föreslagna ändringen av kompetensfordringarna för stadsnskaler skulle denna möjlighet falla bort. För rekryteringen torde det emellertid vara mycket viktigt, att befordringsutsikterna ej försämras. I sådant syfte föreslås därför, att vid polisskolan beredes möjlighet för därtill hågade elever att avlägga landsfiskalsexamen. För ändamålet torde böra beredas tillfälle för den högre kursens elever att erhålla undervisning i processrätt och ökad utbildning i civil- och förvaltningsrätt. Möjligen kan denna anordning vara ägnad att bidraga till ökning av antalet landsfiskaler med verklig poliserfarenhet. b) Uniformering och beväpning. Syfte.

För att kunna fylla sina uppgifter har polisen av samhället utrustats med tvångsmakt, vilken visar sig icke allenast i befogenheten för de högre polismyndigheterna att utfärda föreskrifter med straffsanktion, utan även däri, att tillsägelser och befallningar kunna meddelas av den underordnade polismannen med skyldighet för dem, befallningen rör, att rätta sig därefter. liedan dessa omständigheter göra det nödvändigt, att de polismän, som stå i omedelbar beröring med allmänheten, skola under tjänstgöringen vara iklädda en lätt igenkännlig tjänstedräkt, uniform, eller åtminstone vara försedda med ett tjänstetecken. Genom att uniformens bärare i det allmänna medvetandet framstår såsom ordningsmaktens representant, vilken var och en är skyldig att åtlyda och mot vilken en förbrytelse är« särskilt straffbar, blir det också möjligt fölen enskild polisman eller en fåtalig polisstyrka att förmå en folkmängd att foga sig i dess föreskrifter. Och å andra sidan torde det vara otvivelaktigt, att den, som genom sin tjänstedräkt utmärkes såsom tillhörande poliskåren,

231 därigenom starkes i känslan av ansvar för både vad han gör och vad han underlåter. Polisens befogenhet sträcker sig understundom till att använda våld, t. ex. för att avvärja angrepp å annan person eller vid verkställande av häktning om den, som skall häktas, eller annan sätter sig till motvärn. Polisman kan också själv bliva utsatt för angrepp och har då att utöva nödvärnsrätt. Det kan vid dylika tillfällen bliva nödvändigt att använda vapen. Under det att uniformeringen tydligen icke lämpar sig för kriminalpolisen, är däremot numera åtminstone i större samhällen all ordningspolis i regel beväpnad under tjänstgöring. Vetskapen härom torde också vara ägnad att avhålla oroselement från angrepp på polismännen. "Vid den nu föreliggande utredningen måste till en början undersökas, huru- Enhetligvida det är lämpligt att söka uppnå enhetliga bestämmelser angående unifor- hetens bemering och beväpning för hela rikets polispersonal. Då den föreslagna polisorganisationen åsyftar en samverkan mellan polisstyrkorna och en användning av personalen, oberoende av dess hemort, ligger det nära till hands att eftersträva full överensstämmelse i avseende å uniformering och beväpning. Nyssnämnda förhållande torde dock icke med nödvändighet föranleda likhet annat; än i avseende på gradbeteckningen, så att icke några svårigheter uppstå med avseende å befälsföringen vid kommendering från en ort till en annan. De vanliga grader, för vilka kännetecken sålunda böra fastställas, äro kommissarie, överkonstapel och konstapel. Mellangrader förekomma endast i de största poliskårerna. Om icke det föreliggande organisationsförslaget fordrar en enhetlig tjanstedräkt, torde det dock icke böra förbises, att det har sin betydelse, då man vill söka av många spridda delar hopfoga en fast verkande organisation, att dennas befattningshavare förete likformig yttre utrustning, vilken betecknar dem såsom tillhörande en och samma kår. Vad först beträffar beväpningen torde det vara uppenbart, att då varje Beväpning polisman på grund av sin tjänsteutövning kan riskera att bliva utsatt för fara för eget liv eller kroppsskada, t. ex. vid biträde med häktning, ett skydd genom beväpning, då sådant en gång erkännes såsom behövligt under utövningen av polistjänsten, bör medgivas för alla polismän. Men å andra sidan förutsätter handhavaiidet av egentliga vapen en övning i vapenbruk, som icke varje polisman i mindre orter eller åtminstone icke varje fjärdingsman kan antagas besitta, icke ens med den omrekrytering av sistnämnda kår, förslaget innebär. Framför allt gäller detta naturligtvis sådana fjärdingsman, vilka icke hava full sysselsättning av sin tjänst. De sistnämnda torde näppeligen böra utrustas med några vapen. Men även bland polismännen förekomma två kategorier, vilka icke kunna antagas hava den vana vid polistjänsten, att de böra vara beväpnade, nämligen dels sådana, vilka äro förordnade att bestrida polistjänst endast vid vissa tillfällen, och dels s. k. ordningsmän. I övrigt torde man böra skilja mellan sådan polispersonal, som undergått särskild polisutbildning, och återstående polispersonal. Regeln blir således, att med nyssnämnda tre undantag ordningspoliser och fjärdingsman böra under polistjänstgöring hava sig ålagt att vara beväpnade. För fjärdingsmannen kommer föreskriften icke att gälla deras in drivnings verksamhet. I fråga om beväpningens beskaffenhet böra enhetliga föreskrifter meddelas å ena sidan för polispersonal med särskild utbildning, cl. v. s. i städer med stadsfiskal och samhällen på landet med över 5,000 invånare, och å andra sidan för övriga polismän, däri inberäknade fjärdingsmannen. Vad detektivpersonalen angår torde icke böra föreskrivas skyldighet utan

232 allenast rätt för densamma att under tjänstgöring vara beväpnad på visst sätt. I fråga om beväpningens beskaffenhet synes det följa av behovet för detektivpersonalen att icke genom sin dräkt eller utrustning väcka något uppseende, att den endast kan bära sådana vapen, som kunna döljas i vanlig civil dräkt. Något hinder att lämna enhetliga föreskrifter angående detektivpersonalens beväpning för hela riket torde däremot icke finnas. Dess tjänstgöring är överallt väsentligen av samma slag. uniformering.

_ I fråga om uniformeringen är det redan antytt, att kriminalpolisens befattningshavare, så vitt de sysselsättas med spaningstjänst och därmed jämförlig; verksamhet, icke kunna bära tjänstedräkt. Däremot böra de innehava ett tjänstetecken, vilket kan vara fastställt för hela riket, så mycket hellre som kriminalpolisen förutsattes ofta komma att arbeta utanför sin hemort. Tjänstetecken och icke tjänstedräkt torde vidare föreskrivas för fjärdingsman utan full sysselsättning, polistjänstemän, som endast bestrida polistjänst vid vissa tillfällen, och ordningsmän. För övriga polismän bör däremot uniform föreskrivas under tjänstgöring, och detsamma gäller om fjärdingsmannen. Både hos allmänheten och i dessa sistnämndas egen uppfattning skulle antagligen uniformeringen stödja känslan av att de äro verkliga polismän med det ansvar och den befogenhet, som därmed följer. Emellertid är det klart, att fjärdingsmannen på grund av sin indrivningstjänst behöva en uniform, som skiljer sig från den i städerna för närvarande i allmänhet brukliga. Då fjärdingsman och övriga polismän i mindre samhällen, där särskild polisutbildning ej fordras, helst böra vara lika uniformerade, bör liksom i fråga om beväpnmgen skillnad göras mellan å ena sidan städer med stadsfiskal och samhällen p ä landet med över 5,000 invånare och å andra sidan riket i övrigt. Inom var och en av dessa två grupper förefaller det däremot, som om enhetlighet skulle kunna genomföras i avseende å tjänstedräkten. För ridande polisen torde möjligen särskilda föreskrifter angående uniformering och beväpning vara erforderliga. Enhetlighet i avseende å beväpning och uniformering i den omfattning, som förordats här ovan, kan av praktiska och ekonomiska skäl icke genomföras omedelbart, utan torde kräva en övergångstid på åtminstone 5 år. I den mån de blivande föreskrifterna skulle göra befintliga förråd av persedlar oanvändbara, torde även därefter lindringar få medgivas.

sattet för beOm enhetlighet skall kunna genomföras, torde det vara nödvändigt att övermeddTiando8 l a m n a . å t Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter angående beväpning och uniformering. Det torde vara självfallet, att dessförinnan överläggningar böra äga rum med representanter för städerna och landskommunerna, vilka enligt förslaget skola bestrida ifrågavarande kostnader. Då beväpningen i första hand är ett skyddsmedel för den enskilde polismannen samt en tilltalande och lämplig tjänstedräkt i hög grad bidrager till polisens trevnad, är det endast ett skäligt anspråk, att även personalen på lämpligt sätt får tillfälle att uttala sig, innan bestämmelser utfärdas angående beväpning och uniformering. c) E r s ä t t n i n g för vissa utgifter. 1- Ersättning för resor och särskilda utgifter. Allmänna Innan det avgöres, i vilken omfattning polisens befattningshavare böra åtinngafrarrätt vn a^r u at a e r s a t t n i n S f ö r r e s o r o c n andra särskilda utgifter för tjänsten, torde det till ersatt. iämpligt att erinra om de allmänna principerna för tjänstemans rätt till ning. ersättning för kostnader i följd av tjänst, I gällande resereglemente 1 § ut-

233 talas, att resekostnads- och traktamentsersättning utgår för »extraförrättning i statens ärenden», där ej genom instruktion eller särskild föreskrift annorlunda är stadgat, och i 3 § heter det, att »extraförrättning är antingen i allmän författning bestämd eller för tillfället genom nådigt förordnande eller av vederbörande iimbetsmyndighet anbefalld». Något närmare angivande av vad som bör anses höra till begreppet extraförrättning lämnar resereglementet icke. Ej heller i det år 1920 avgivna förslaget till nytt resereglemente har lämnats någon definition därpå. *) De citerade uttrycken tyda på två bestämningar såsom förutsättning för att en förrättning skall medföra rätt till ersättning för kostnader, den ena att förrättningen icke hör till tjänstens alldagliga sysslor och den andra, därmed sammanhängande, att det icke beror på tjänstemannens eget omdöme, huruvida förrättningen skall företagas eller icke. Eljest borde gottgörelse för därmed eventuellt förenade kostnader anses inbegripen i den för tjänsten bestämda avlöningen. Emellertid är det uppenbart, att denna distinktion icke i allo är genomförd 2 ), utan att särskild ersättning enligt resereglementet utgår i åtskilliga fall till befattningshavare, vilkas tjänstgöring enligt gällande bestämmelser till huvudsaklig del utföres under resor, t. ex. yrkesinspektörerna (lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, 23 §, K. Instr. för yrkesinspektionens befattningshavare den 18 oktober 1912), folkskolinspektörerna (K. Instr. den 15 december 1914 med senare förändringar) och befattningshavare vid skogsstaten (K. K. den 28 augusti 1917 med senare ändringar). Enahanda är förhållandet med avseende å landsfogdarna enligt deras förut omnämnda instruktion och kungörelsen angående ersättning till dem. De anförda exemplen visa även, att den omständigheten att en förrättning utföres inom befattningshavarens eget tjänstgöringsområde icke utesluter ersättning. De tyda emellertid på ett annat förhållande, nämligen att utgifterna för de regelbundna tjänsteresorna kunna nå upp till sådan storlek, att gottgörelse därför icke anses lämpligen böra inbegripas i lönen, utan bliva föremål för individuell granskning. Vad de särskilda befattningshavarna vid polisväsendet angår torde de hit- Föreslags tillsvarande bestämmelserna angående ersättningen till landsfogde icke på- ersättningskalla annan ändring än följande. Då i nuvarande kungörelse stadgas, att b e s t a m m e se: landsfogde får ersättning för s*ärskilda utgifter, som han fått vidkännas för sin polisverksamhet, skulle det kunna tänkas, att därmed åsyftas att utesluta ersättning för utgifter, som bliva nödvändiga under utförandet av ett åtal och vilka alltså bestridas av landsfogden i hans åklagarverksamhet. En sådan åtskillnad skulle dock uppenbarligen vara oriktig och är säkerligen icke avsedd. För att förebygga en tolkning i dylik riktning torde stadgandet böra omformuleras. Dessutom torde det för landsfogdarnas vidkommande vara nödvändigt att tillförsäkra dem dagtraktamente under resorna. Dessa torde i längden bliva mycket betungande för befattningshavarna, och risken av ekonomisk förlust genom resorna bör icke få verka ytterligare avskräckande. 3 ) Med avseende å landsfiskalerna torde utgångspunkten för gällande bestämmelser angående deras ersättningsrätt hava varit, att de ansetts, en var inom sitt tjänstgöringsområde, skyldiga att utan särskild ersättning verkställa de åtgärder, vilka kunna anses följa av tjänsten utan särskild order. Detta torde överensstämma med de förut antydda grunderna för resereglementet. Härutöver har genom 1918 års kungörelse och äldre, därmed överensstämmande föreskrifter givits rätt till ersättning endast för vissa angivna fall, i vilka det ansetts särskilt angeläget att förebygga, att befattningshavarna på grund av de 1 2 s

) Jfr sakkunnigas betänkande, s. 160. ) Jfr det nyss omnämnda u n d a n t a g e t i 1 § resereglementet. ) Jfr ovan s. 10.

234 med åtgärderna förenade utgifterna skulle kunna draga i betänkande att företaga ett ingripande. 1 ) Denna utgångspunkt synes böra bibehållas. Här förordas således icke, att ifrågavarande befattningshavare skola erhålla ersättning för varje resa, som de företaga såsom åklagare eller polismän. Däremot förefaller det, om man jämför praxis med författningens syfte, som om någon utsträckning av ersättningsrätten vore påkallad. Vad först beträffar åtgärder, som sammanhänga med åklagar- och kriminalpolisverksamheten, erinras, att enligt det föreliggande förslaget landsfogden kan förordna vilken åklagare som helst inom polisdistriktet att omhändertaga polisutredning och utföra åtal. Den, som sålunda beordras att tjänstgöra utom eget tjänstgöringsområde, torde utan särskild föreskrift vara berättigad att såsom för extra förrättning åtnjuta reseersättning och dagtraktamente enligt resereglementet. Detsamma gäller om länspolisassessor erhåller uppdrag att verkställa undersökning eller utföra åtal. Understundom torde emellertid landsfiskal behöva för att förebygga brott eller utveckling av ett påbörjat brottsligt förfarande vidtaga skyndsam åtgärd, som icke faller inom bestämmelserna i 1918 års kungörelse. Det förefaller dock, som om det vore överensstämmande med grunderna för denna kungörelse, att ersättning utgår även för en sådan preventiv förrättning. Sker ändring i sådant syfte, torde därav omfattas verkställande av kvarstad å tryckt skrift samt beslag. För närvarande skiljes principiellt mellan kriminal- och ordningspolisåtgärder. Om oordning utbryter, lärer det emellertid vara lika viktigt, att landsfiskalen omedelbart inställer sig på platsen för att återställa ordningen som att han sedermera efterspanar och griper den, som förbrutit sig genom att störa densamma. Likaledes synes landsfiskal böra få ersättning för särskilda kostnader, vilka förorsakas honom genom andra åtgärder för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, t. ex. förvaring av ett beslagtaget parti krut (ifr E. A. 1914 s. 228). I vissa fall kan landsfiskal, som ingriper mot brott, hava utsikt till beslagsandel, vilken kanske mer än uppväger kostnaderna för den av honom vidtagna åtgärden. I 1918 års kungörelse göres icke undantag för dylikt fall. Det torde icke heller väl överensstämma med grunderna för kungörelsen att taga hänsyn till sådana eventuella spekulationer. Någon begränsning i dylikt syfte föreslås således icke. Vad som föreslagits för landsfiskal torde även böra gälla med avseende å särskilt förordnade landsfiskalsbiträden. Med landsfiskalerna böra även stadsfiskalerna likställas, då dessa enligt förslaget skola övergå till statstjänstemän och kunna beordras till tjänstgöring utom vederbörande stad. Beträffande polismän och fjärdingsman bör till en början uppmärksammas, att i de fall, då detektivpolis särskilt beordras att deltaga i spaningsarbete, han, så vitt efterspaningen är förlagd utanför hans bosättningsort, lärer bliva berättigad till rese- och traktamentsersättning såsom för extraförrättning. Om kriminalpolispersonalen under förundersökningens gång kommer att samarbeta med andra polismän eller fjärdingsman, och arbetet förorsakar dem särskilt stora kostnader, skulle det för dessa komma att te sig obilligt, om de icke kunde påräkna någon ersättning för sina utgifter. En sådan ersättning bor Konungens befallningshavande i dylika fall äga att tilldela dem. Beträffande verksamheten såsom ordningspolis torde däremot ersättning icke böra utgå till polismän eller fjärdingsman annat än då de på överordnads befallning tjänstgöra utom sitt distrikt. *) Jfr 1901 års lantpoliskommitté, s. 12.

235 Det har ifrågasatts, om icke ersättning borde utgå till fjärdingsman för delgivning av stämning eller föreläggande i brottmål på grund av de långa resor och därmed förenade dryga kostnader, som ej sällan fordras för fullgörandet av dylika uppdrag, särskilt i de nordliga trakterna av landet. Obestridligen torde dylika fall förekomma, och med den metod för fjärdingsmansavlöningens bestämmande, som förslaget innehåller, kan avlöningen icke regleras med hänsyn till sådana utgifter. Å andra sidan är det svårt att medgiva ersättning för alla delgivningar av ifrågavarande slag, då därigenom säkerligen skulle förorsakas statsverket avsevärda kostnader och ersättningen i de fall, där fjärdingsmannen icke har direkta utlägg, t. ex. därför att han går till fots eller åker velociped, skulle verka såsom lönetillägg. Det lämpligaste synes därför vara även i detta fall att bemyndiga Konungens befallningshavande att, då delgivning av stämning eller föreläggande i brottmål förorsakar fjärdingsman eller polisman synnerligen dryga kostnader, tillerkänna honom ersättning därför. Sam-tliga här ifrågavarande ersättningsbestämmelser torde lämpligen böra förenas i en kungörelse. Sedan befattningshavarnas ställning i den blivande omorganisationen av polisväsendet blivit slutligen bestämd, bör resereglementet i enlighet därmed undergå erforderlig ändring och komplettering. 2. Ersättning för telefonutgifter. Det föreliggande förslaget vilar på den tanken, att en väsentlig förbättringav den nuvarande polisorganisationen kan åstadkommas utan stor personalökning, om man blott sätter de tillgängliga krafterna under sakkunnig och enhetlig ledning och gör dem disponibla, oberoende av de tjänstgöringsområden, som i första hand tilldelats dem. Framför allt gäller detta om polisorganisationen inom varje län. För detta ändamål måste en omedelbar och obehindrad förbindelse äga rum mellan alla polistjänstemännen inom länet, i den mån det befintliga telefonnätet gör det möjligt. En kriminalpoliskonstapel eller fjärdingsman skall kunna vända sig med rapport genom telefon ända till landsfogden, och denne skall på samma sätt kunna giva o r d e r o c h instruktioner åt varje underordnad polistjänsteman. Det torde vara otvivelaktigt, att man härigenom skall kunna till en viss grad övervinna de svårigheter, som följa av de långa avstånden och den glesa befolkningen samt den relativt fåtaliga polispersonalen. För att medföra önskad verkan måste emellertid telefonförbindelsen vara tillgänglig utan kostnad. Fri telefon i tjänsteangelägenheter bör därför ställas till förfogande för varje polistjänsteman. Härtill hör först och främst telefon i bostaden, så att tjänstemannen när som helst kan anträffas. Dock torde man i städer och på andra platser, där det finnes polisvaktkontor, dit allmänheten och personalen åtminstone under större delen av dygnet kan vända sig med sina anmälningar, kunna inskränka den fria bostadstelefonen till vissa befattningshavare, sannolikt befäl och kriminalpoliskonstaplar. Gränsen i detta avseende bör efter prövning i varje särskilt fall på förslag av den lokale polischefen och efter landsfogdens hörande fastställas av Konungens befallningshävande. Då utgifterna för telefon med nuvarande taxor och taxeområden lätt springa upp till avsevärda belopp, bör även landsfogden, oaktat den avlöning, som kommer att föreslås för denne tjänsteman, åtnjuta ifrågavarande förmån. Beträffande ersättningsrättens omfattning torde det vara nödvändigt, att hela inträdes- och årsavgifterna gottgöras tjänstemännen, då man eljest icke gärna kan ålägga dem att hava telefon. Endast för de högre tjänstemännen

23G skulle en uppdelning kunna ifrågasättas, på sätt som nu äger rum med avseende å landsfiskalerna, men inbesparingen därigenom skulle sannolikt röra mycket obetydliga belopp. I de fall, där abonnent själv liar att bekosta eller förhyra ledning, bör även denna utgift bestridas på samma sätt. Då i det föregående föreslagits, att vederbörande lokalpolischef skall få bestämma boningsort för polis- och fjärdingsman, och boningsorten givetvis av andra skäl bör vara väl belägen i avseende på tillgång till kommunikationer, undvikas redan härigenom onödiga kostnader för telefonledning. Utom kostnaderna för årsabonnemanget och inträdesavgiften måste emellertid säkerligen uppstå avsevärda kostnader för särskilda avgifter för samtal i tjänsten utom apparatens taxeområde eller under tjänsteresor. Även dessa böra ersättas. För fastställandet av sistnämnda ersättningsbelopp torde icke någon annan form kunna finnas än granskning av räkningar, oaktat det tyngande arbete denna metod obestridligen för med sig. Polismans och fjärdingsmans räkningar böra vara attesterade av vederbörande lands- eller stadsfiskal. d)

Arrestlokaler.

Frågan om anordnandet av förvaringsarrester innefattar två olika spörsmål, det ena att skaffa betryggande och lämplig uppehållsplats för misstänkta personer, mot vilka ännu icke häktningsåtgärd skulle vara behörig, men vilka dock måste underkastas viss inskränkning i friheten, t. ex. på grund av fara för avvikande, och det andra att sätta medel i polismaktens hand för att den må kunna förebygga, att personer störa den allmänna säkerheten, för vilket ändamål man måste tillfälligt insätta dem i lämpligt förvaringsrum. På avgörandet av den förra frågan inverkar väsentligt, i vad mån och av vilken myndighet dylikt förberedande anhållande må företagas. Innan straffprocessens, ståndpunkt i dessa avseenden blivit bestämd, torde därför själva lokalspörsmålet icke böra upptagas i form av lagstiftning angående viss byggnadsskyldighet. Provisoriskt synes saken kunna ordnas därigenom, att ersättning av statsmedel får utgå i förekommande fall till vederbörande tjänsteman. Dylik ersättning synes kunna betraktas såsom gottgörelse för »särskild utgift» enligt den här föreslagna kungörelsen om ersättning åt befattningshavare vid polisoch åklagarväsendet för vissa utgifter. Frågans lösning underlättas även, om förvaringsställen för fridstörare anordnas, ett behov, som påtagligen utan uppskov behöver tillgodoses. Då det gäller att avgöra, var dylika polisarrester skola inrättas, torde man kunna utgå från att, om förhållandena äro sådana i ett samhälle, att särskild polisman behöver anställas stadigvarande och icke allenast tillfälligt, även en arrestlokal är nödvändig såsom ett led i polisväsendets ordnande på platsen. Från denna regel kunna emellertid undantag förekomma, vilka måste överlämnas till prövning för varje särskilt fall. På många ställen torde behövligt förvaringsrum kunna anordnas, utan att särskild byggnad uppföres för ändamålet, genom uppgörelse med enskild person att tillhandahålla lämplig lokal. Frågan, huruvida arrestlokal kan undvaras i ett samhälle, där särskild polisbevakning skall finnas, samt angående lokalens beskaffenhet, måste avgöras av Konungens befallningshavande. Kostnaderna för anskaffande av polisarrest torde i likhet med vad som nu äger rum i städer och på vissa platser på landsbygden, samt i enlighet med vad som föreslås beträffande materialkostnader i allmänhet böra bestridas av vederbörande samhälle, med rätt för statsverket att utan särskild ersättning använda dylik lokal för förvaring av personer, som anhållas under polisundersökning angående brott.

237 IX. Övergången till den nya organisationen. Vissa av övergången till den nya organisationen föranledda åtgärder hava redan omnämnts i det föregående i sammanhang med där framställda detaljförslag. Följande torde emellertid ytterligare behöva framhållas. De nuvarande landsfogdebefattningarna skola enligt förslaget avskaffas och Landsi stället under samma benämning inrättas en ny chefsbefattning för polis- fogdarna. och åklagarväsendet i varje län. Det är således klart, att de nuvarande landsfogdarna icke äga rätt att överflyttas till de nya tjänsterna. Av dessas innehavare fordras både en speciell insikt i grenar, varåt jurister hittills föga ägnat sig, och ett personligen gott omdöme, som förstår att med bestämdhet, men utan småaktighet intaga den ledande ställning, förslaget tillämnar. Uppgiften är ingalanda lätt, och verkan av den föreslagna organisationen på en viktig punkt är till stor del beroende av att de rätta männen erhållas just för dessa befattningar. I vad mån de nuvarande landsfogdarna skola erhålla befordran till de nya tjänsterna, kommer att bero på individuell prövning. Beträffande deras formella kompetens bör emellertid erinras, att de, trots landsfogdebefattningens bristfällighet för närvarande, under sin verksamhet såsom landsfogdar kunnat förvärva erfarenhet angående polis- och åklagarväsendet. Däremot hava endast få av dem någon teknisk polisutbildning. Fordran därpå kan icke eftersättas, särskilt med hänsyn till den tilltänkta användningen i stor utsträckning av detektivpersonal. På grund härav bör för dem tjänstgöring vid rådhusrätt såsom kompetensvillkor kunna helt eftergivas samt tjänstgöring vid kriminalpolisavdelning inskränkas till tre månader. Då förvärvandet av kriminalpolisutbildning för en i statstjänst anställd tiefattningshavare, vare sig landsfogde eller annan, i inånga fall torde med- . föra en kännbar ekonomisk uppoffring genom förlust av viss del av avlöningen och direkta utgifter, synes det vara nödvändigt för att skaffa tillgång på kompetenta sökande till de nya befattningarna, att staten anslår stipendier för ändamålet. Stipendiernas antal kan åtminstone icke sättas lägre än det antal befattningar, som skall tillsättas. Dessutom skulle det säkerligen vara till stort gagn, om, efter det befattningarna blivit tillsatta, tillfälle kunde beredas för de nya landsfogdarna, åtminstone i de större länen, att i ett land, som använder sig av distriktsvis indelad kriminalrjolis, under någon tid följa polisarbetet i större distrikt. Vad härefter angår vissa till polisväsendet hörande befattningshavare i stadsfiskaier städerna erinras till en början att med avseende å 25 städer föreslagits, polismästare m- fl att deras nuvarande stadsfiskalsbefattningar skola avskaffas. Beträffande övriga städer innebär det föreliggande förslaget, att åklagarna i städerna lika väl som på landet ävensom de befattningshavare, vilka utöva ledningen av polisväsendet, skola övergå till statstjänstemän och helt avlönas av staten. De här åsyftade tjänstemännen äro stadsfiskaler samt polismästare och polisintendenter. För stadsfiskalerna skall fordras i städer med omkring 20,000 invånare eller däröver (18 stycken) domarkompetens samt i övriga städer landsfiskalsexamen. Stadsfiskalerna hava tidigare behandlats såsom tjänstemän vid magistraten och anses i varje fall fortfarande såsom städernas egna tjänstemän. Det sistnämnda är jämväl förhållandet med polismästarna utom polismästaren i Stockholm, om vilken här ej är fråga; några av dem äro tillika medlemmar av magistraten. Genom det i grundlinjerna omnämnda förslaget till lag om åklagarväsendet i stad och stadgandet i förslaget till lag om polisväsendet i riket erhålles frihet i förhållande till städerna att inrätta ifrågavarande tjänster efter vad av Kungl. Maj:t enligt riksstaten beslutas.

238 De nuvarande stadsfiskalerna torde på grund av de av justitiekanslern meddelade förordnandena få betraktas, som om de erhållit konstitutorial. De äro således icke skyldiga att, på sätt här föreslagits, på grund av den nu föreslagna organisationsändringen övergå till statstjänst eller, beträffande vissa stadsfiskaler, att underkasta sig tjänstens indragning eller förvandling till kommissarie- eller överkonstapelstjänst. Att överflytta dem på indragningsstat med därav föranledda kostnader torde icke vara påkallat. Åtskilliga stadsfiskaler i städer, där domarutbildning skall fordras, fylla icke denna förutsättning, i följd varav de icke synas kunna få övergå på de för nämnda städer föreslagna statstjänsterna. Huruvida stadsfiskal, som icke avlagt landsfiskalsexamen, kan erhålla tillstånd att övergå till stadsfiskalstjänst i stad, där allenast nämnda kompetens förutsattes, torde få bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Beträffande nuvarande polismästare och polisintendenter gäller på grand av deras förut omnämnda ställning, att de icke äro skyldiga att underkasta sig sådan förändring, som här föreslagits. Det måste dessutom framhållas, att ett överförande av stadsfiskals- och övriga nu ifrågavarande befattningar till statsverket icke kan ske utan omreglering av de nu med tjänsten förenade inkomsterna. (Jfr tabell 5). En övergångstid torde således vara ofrånkomlig beträffande åtskilliga städer med de svårigheter, som följa därav, särskilt innan bristen på åklagare med juridisk kompetens blivit avhjälpt. Under denna övergångsperiod torde det icke kunna ifrågasättas, att staten skulle lämna full avlöning till de nuvarande befattningshavarna. Däremot synes det skäligt, att staten bidrager till avlöning av polismästare, polisintendenter och stadsfiskaler i de städer, där icke stadsfiskalsbefattningen föreslås till indragning, med en fjärdedel av vissa av • statsmakterna godkända minimilöner. Om befattningshavarna övergå till att bliva helt statsavlönade, böra deras definitiva avlöningar regleras med hänsyn till vad som bestämmes för landsstaten. Pensionsrätt.

De nya slag av statstjänstemän, som här föreoslås, böra givetvis erhålla pensionsrätt såsom andra civila tjänstinnehavare. Åldern, då rätt till pension samt skyldighet att avgå.från tjänsten inträder, torde för polismästare, stadsfiskaler, länspolisassessorer och polisintendenter böra fastställas till sextiofem levnadsår och trettiofem tjänstår i likhet medy vad som gäller för landsfogdar och landsfiskaler. För att icke pensionen för dem, som nu innehava anställning, skall undergå en stark avkortning, som till och med skulle kunna hindra deras övergång till statens tjänst, torde det vara nödvändigt att låta dem vid beräkningen av tjänstår tillgodoräkna sig jämväl den tid de i kommuns tjänst varit anställda vid domstols-, åklagar- eller polisväsendet. Att lättnad sålunda beredes de vid övergången anställda befattningshavarna, överensstämmer med vad förut tillämpats t. ex. vid statens övertagande av provningsanstalten. De nuvarande befattningshavare, som övergå till statens tjänst, torde i åtskilliga fall, ehuru icke alltid, hava pension sig tillförsäkrad av vederbörande stad. I varje fall lärer det hava ansetts skäligt, att städerna genom pension sörja för sina befattningshavare, då de till följd av ålder bliva oförmögna att vidare uppehålla sina tjänster. Från denna förpliktelse befrias städerna genom förslaget. Då emellertid från statens sida för pensionering av civila tjänstinnehavare icke sker någon fondering, utan det för ändamålet beviljade anslaget allenast är avsett att täcka redan utgående pensioner, torde icke av denna anledning någon ersättning från städerna till statsverket böra påfordras Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares relativt ringa antal synes icke någon förhöjning av anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare vara påkallad i detta sammanhang.

239 Vad härefter beträffar fjärdingsmannen torde det vara uppenbart, att förslaget innebär en så väsentlig förändring av den nuvarande fjärdingsmansinrättningen, att de, som nu iimehava fjärdingsmansbefattningar, icke automatiskt kunna övergå till de blivande fjärdiiigsmaiistjäiisterna. Ar fjärdingsman anställd för viss tid, då den föreslagna lagen utkommer, torde lian äga rätt att stå kvar under anställningstiden. Till sådan fjärdingsman utgående avlöning med undantag av dyrtidstillägg anses såsom minimilön enligt förslaget. Vid ledighet å fjärdingsmanstjänst mellan lagens promulgation och ikraftträdande bör tjänsten icke få återbesättas för längre tid än till sistnämnda dag. Indelning i fjärdingsmansdistrikt måste efter vederbörligt förslag ske i god tid före lagens ikraftträdande. Skall enligt vad nu sagts fjärdingsman kvarstå i viss del av det blivande distriktet under någon tid efter lagens ikraftträdande, får det ankomma på Konungens befallningshavande att bestämma, när distriktsindelningen skall träda i kraft. Vid tillsättningen av de nya fjärdingsmaiistjänsterna måste Konungens befallningshavaiide pröva, huruvida förutvarande innehavare av fjärdingsman st jänst kan anses lämplig att antagas till fjärdingsman enligt den nya lagen. Förutvarande fjärdingsman och polismän, vilkas befattningar för närvarande icke utgöra befattningshavarnas huvudsakliga sysselsättning, kunna icke anses berättigade att övergå på ny stat, vare sig motsvarande befattning enligt denna stat blir ordinarie eller icke.

Fjärdingsmännen.

Köpingsåklagarna torde icke på grund av sin tjänsteställning kunna undgå skyldighet att underkasta sig den här förordade förändringen i deras befogenhet. Under denna förutsättning torde de nuvarande tjäiistinnehavarna böra få övergå på de poliskommissarietjänster, som enligt förslaget skola inrättas i stället för de nuvarande, med åklagarbefogeiihet förenade. Så länge dessa tjänstinnehavare behålla sin anställning, bör tjänsten således beräknas som kommissarietjänst. Därefter bör tagas under övervägande, huruvida icke på åtskilliga ställen en förändring till överkonstapelsbefattning kan äga rum.

Köpingsåklagare.

Länsdetektivernas förordnanden lära vara av beskaffenhet att icke utgöra hinder för tjänsternas borttagande. Det är emellertid självfallet, att, såvitt möjligt, anställning bör beredas de nuvarande befattningshavarna i den nya polisorganisationen.

Länsdetektiver.

Beträffande övriga befattningshavare, som enligt förslaget skola avlönas med övriga icke bidrag av statsmedel, torde dessa böra anses berättigade att övergå till den statsanställda nya organisationen under förutsättning att de befattningar, de tidigare inne- toe1-attnin8&hava, utgjort deras huvudsakliga verksamhet. Härifrån måste dock göras undantag med avseende å kriminalpolisavdelningarna. Befattningshavare, som nu är anställd i dylik avdelning, bör icke vinna anställning vid kriminalpolisavdelning enligt den föreslagna organisationen, med mindre han genomgått utbildning till kriminalpolis. De nuvarande befattningshavare, som icke uppfylla denna förutsättning, måste därför överflyttas till annan polistjänst. För att kunna rekrytera de blivande kriminalpolisavdelningarna med den utvidgning, som här föreslagits, torde det vara nödvändigt att anordna åtminstone två särskilda kurser av den i det föregående förordade högre typen under året före det, då den föreslagna organisationen skall träda i kraft. I fråga om samtliga befattningshavare torde böra gälla, att de, som erhålla ordinarie befattning i den nya organisationen, böra för begynnelseavlöningens bestämmande få tillgodoräkna sig den tid, de förut innehaft samma befattning eller befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning kan anses motsvara den nya tjänsten.

240 X.

Kostnaderna för den föreslagna organisationen.

I grundlinjerna till omorganisationen liar förordats såsom det lämpligaste, a t t stat och kommun samverka vid polisväsendets ordnande på det sätt, att polisväsendet ställes under ledning av rena statstjänstemän, men att den lokala organisationen i första hand bestämmes av de särskilda kommunerna, dock under statlig kontroll samt med bidrag till den underordnade polispersonalens avlöning. Statens kostnader för avlöningen av personalen komma således att utgöras av dels löner till de överordnade befattningshavarna och dels bidrag till den övriga personalens avlöning. I avseende på den tekniska löneberäkningen har härvid en inkonsekvens tills vidare befunnits ofrånkomlig. Förstnämnda löner måste på grund av befattningshavarnas ställning i statsförvaltningen så nära som möjligt ansluta sig till landsstatens, vilka icke för närvarande undergått omreglering. Minimiavlöningarna åter hava ansetts böra utgå från de senast för stora grupper av statstjänstemän fastställda avlöningsregiementena. a) K o s t n a d e r för av staten avlönade tjänstemän. Landsfogdarna,

Vad först beträffar landsfogdarna har i det föregående upprepade gånger betonats, huru viktigt det är för genomförandet av de föreslagna förändringarna i polisväsendet, att de nya landsfogdebefattningarna bliva besatta på bästa sätt. Så väl ur denna synpunkt som med hänsyn till den ställning, landsfogdarna i övrigt skola intaga, synes deras avlöning böra bestämmas lika med lönen för de nuvarande avdelningscheferna i länsstyrelserna. Då frågan om lönereglering för landsstaten för närvarande är under utredning, måste kostnadsberäkningen utgå från hittillsvarande löner under förutsättning att, då lönerna höjas för landssekreterare och landskamrerare, motsvarande förhöjning kommer att ske för landsfogdarna. Landsfogdarnas avlöning utgår nu med 3,400 kronor i lön och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa 5,000 kronor jämte ortstillägg i Stockholms län med 400 kronor samt i Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 200 kronor. Dessutom utgår för närvarande tillfällig löneförbättring med 600 kronor å lön och 300 kronor å tjänstgöringspenningar. För att likställas med landssekreterare- och landskamrerarelönerna böra dessa avlöningar höjas i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län till 5,000 kronor i lön och 2,900 kronor i tjänstgöringspenningar, i samtliga övriga län till 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar, vartill kommer i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ortstillägg, i det förstnämnda med 600 kronor och i de fem övriga med 300 kronor, ävensom i samtliga län höjning av den på lönen belöpande löneförbättringen med 100 kronor. Kostnaden för den föreslagna löneökningen uppgår således med nuvarande lönestat till följande belopp: för 1 landsfogde (i Stockholms län) till 2,800:—• » 1 » (i Malmöhus län) » 3,000: — »1 » (i Göteborgs och Bohus län)..... » 3,100: — » 4 landsfogdar (i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) » 10,800: — » 17 » (i övriga län) » 44,200: eller tillhopa till Kr. 63,900: —

241 Då kostnaderna för landsfogdarnas avlöning, bortsett från dyrtidstillägg, för närvarande uppgå till 143,000 kronor, skulle alltså hela kostnaden enligt förslaget belöpa sig till 206,D00 kronor. Den verkliga kostnaden kommer emellertid att ökas, om icke samtliga de nuvarande landsfogdarna kunna antagas till de nya befattningarna. Visserligen äro de enligt gällande avlöningsvillkor skyldiga att underkasta sig förändring i tjänstgöring ocli tjänsteställning samt torde därför under alla omständigheter kunna användas för Konungens befallningshavandes ständigt växande behov av arbetskrafter, men det torde dock vara osäkert, om motsvarande besparing kan göras på Konungens befallningshavandes omkostnadsstat. Under dessa förutsättningar kommer organisationen under en viss tid att medföra en övergångskostnad, som i själva verket föranledes av 1917 års fögderiförvaltningsorganisation. Huru stor denna merkostnad kan bliva, låter sig icke med säkerhet beräknas. Förslagsvis har här beräknats en utgift för ändamålet av 50,000 kronor. För de i anledning av övergången påkallade stipendierna torde icke böra beräknas lägre belopp än 25,000 kronor. Det är nödvändigt av skäl, som förut anförts, att landsfogdarna i samtliga län med undantag av Uppsala, Kronobergs, Gottlands och Blekinge erhålla biträden. I avseende å tjänsteställning och avlöningsförmåner synas dessa böra likställas med*länsassessorerna. Dessutom måste varje landsfogde med undantag av landsfogden i Gottlands län erhålla ett skrivbiträde till sitt förfogande. Även för dessa två slag av befattningshavare räknas här med nuvarande löner med nu utgående tillfällig löneförbättring, under förutsättning att en blivande lönereglering för landsstaten kommer att gälla också för dem. I enlighet härmed beräknas kostnaderna för dessas avlöning sålunda:

1 länspolis assessor (Stockholms län)... 1 länspolisassessor' (Västernorrlands län) 3 länspolisassessorer (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).. 1 länspolisassessor (Göteborgs och

Lön

Tjänstgöringspenningar

4,300

Ortstillägg

Summa

2,100

6,800

4,250

2,100

6,550

12,750

6,300

19,650

4,200

2,100

6,500

58,800

29,400

1,100

1,600

1,100

1,500

6,000

14 länspolisassessorer (övriga län utom Uppsala, Kronobergs, Gottlands 1 kvinnligt skrivbiträde av l:a löne1 kvinnligt skrivbiträde av l:a lönegraden (Göteborgs och Bohus län) 4 kvinnliga skrivbiträden av l:a lönegraden (Västernorrlands, J ä m t lands, Västerbottens och Norrbot-

88,200

4,400

1,200

17 kvinnliga skrivbiträden av l:a lönegraden (övriga län utom Gottlands)

18,700

5,100

23,800

eller tillhopa kr.

—

—

160,600

För landsfogdar och övriga befattningshavare vid landsfogdeexpeditionerna förutsättas i övrigt samma avlöningsvillkor som för befattningshavarna vid 1 RA 1

99 It)

Länspolis assessorer och skrivbiträden.

242 länsstyrelserna. För vikariatsersättning torde därför böra beräknas ett sammanlagt belopp av i runt tal 13,000 kronor, vilket innebär en ökning av i runt tal 10,000 kronor. Huruvida några kostnader komma att uppstå för särskild lokal åt landsfogdeexpeditionerna kan icke avgöras med de tillgängliga uppgifterna. Det torde_ dock kunna antagas, att i de allra flesta fall landsfogden bör vara bosatt i residensstaden ocli att utrymme kan beredas i samband med länsstyrelsens lokaler. Däremot komma expensutgifterna säkerligen att ökas. Här liar därför beräknats en ökad kostnad för expenser av i runt tal 1,000 kronor årligen för var och en av 23 förändrade landsfogdeexpeditioner eller 23,000 kronor jämte tillägg för hyra med 7,000 kronor eller tillhopa en ökning av 30,000 kronor. Hela den merkostnad, som sammanhänger med den föreslagna landsfogdeinstitutionen uppgår således till 314,500 kronor eller i avrundat tal 315,000 kronor. Landsfiskalernas löneförhållanden äro för närvarande föremål för undersökning i löneregleringskommittén. Frågan därom bör således icke upptagas i detta sammanhang, så vitt det icke med nödvändighet följer av det föreliggande omorganisationsförslaget. I anledning av den här föreslagna minskningen av landsfiskalernas arbete med restindrivningen samt det kraftigare biträdet från fjärdingsmannen torde vid avvägandet av landsfiskalernas löner böra prövas, huruvida en större eller mindre del av den landsfiskalerna tillkommande provisionen bör överflyttas å fjärdingsmannen. Enligt gällande avlöningsvillkor äro landsfiskalerna skyldiga att underkasta sig dylik minskning i extrainkomster utan ersättning. I vad mån ändringen av billighetsskäl bör föranleda förhöjning av den fasta avlöningen kan icke med säkerhet bedömas på de nu tillgängliga uppgifterna angående ifrågavarande inkomster. Vid den blivande löneregleringen torde även kunna tagas hänsyn till förslagets tendens att överhuvud taget höja åklagarinstitutionen och frigöra landsfiskalerna från åtskillig verksamhet, varmed de nu äro sysselsatta, samt å andra sidan till de antydningar om en möjlig reduktion av landsfiskalsdistriktens antal, som det här framlagda materialet påvisar. Här har däremot räknats med 2 nya landsfiskalsdistrikt, vilket medför en kostnad inberäknat tillfällig löneförbättring, men utom dyrtidstillägg av 8,500 kronor. Uppskjutes således frågan om löneregleringen för landsfiskalerna till behandlingen av motsvarande fråga för landsstaten i dess helhet, bör i ett annat avseende omedelbart vidtagas åtgärd till landsfiskalernas förmån nämligen i fråga om arvoden till landsfiskalsbiträden. Yid beräkningen av dessa arvodens belopp, torde man få utgå från avlöningen till landskanslister och landskontorister, vilken för närvarande uppgår till 2,400 kronor med särskilda ortstillägg i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Lägre arvoden än nyssnämnda grundbelopp torde icke kunna beräknas, om man vill vinna de därmed åsyftade viktiga ändamålen att utan sönderbrytande av de största landsfiskalsdistrikten göra det möjligt för dessas innehavare att i högre grad än för närvarande ägna sig åt åklagar- och polisverksamhet samt att underlätta rekryteringen till landsfiskalsbefattningarna. Ortstillägg böra beräknas å biträdesarvodena i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 100 kronor. Däremot har icke tagits hänsyn till den till de ordinarie tjänstemännen nu utgående tillfälliga löneförbättringen. Såsom villkor för att biträde skall komma i åtnjutande av ifrågavarande arvode synes böra förutsättas, att biträdet avlagt landsfiskalsexamen och under minst ett år tjänstgjort i länsstyrelse.

243 Enligt den förut verkställda utredningen böra arvoden beräknas till ett antal av 78 för hela riket, därav för Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tillhopa 18. Kostnaderna för ifrågavarande arvoden komma således att uppgå till 189,000 kronor. Enligt vad som yttrats i sammanhang med förslaget om förenkling av landsfiskalernas redovisning är det sannolikt, att den sålunda föreslagna ändringen kommer att föranleda behov av åtminstone ett kvinnligt skrivbiträde av första lönegraden hos varje länsstyrelse. Det är möjligt, att i vissa län arbetskrafterna på landskontoret behöva ytterligare ökas av samma anledning. För närvarande antages här allenast förstnämnda ökning. Kostnaderna härför kunna då beräknas på enahanda sätt som avlöningarna till de på landsfogdeexpeditionerna föreslagna kvinnliga biträdena med tilläggav ett biträde i Gottlands län eller till 34,300 kronor, varvid icke beräknats särskilt tillägg till länsstyrelsernas semesteranslag. Beträffande statens kostnader för avlöning åt stadsfiskaler, polismästare stadsfiskaler, och polisintendenter kan man till en början helt bortse från bidrag till stads- polismästare fiskalslönerna i de 25 städer, där stadsfiskalsbefattningarna böra indragas. I vissa av dem bör däremot beräknas bidrag till en poliskommissarie- eller överkonstapelslön. Bortsett från nämnda 25 städer komma statens kostnader tills vidare att inskränka sig till bidrag med en fjärdedel av minimilöner för stadsfiskaler, polismästare och polisintendenter. Vid bestämmandet av minimilönerna för de förstnämnda har man att utgå från att i de minsta städer, där stadsfiskaler komma att bibehållas, deras kompetens och ställning enligt förslaget skola bliva desamma som landsfiskalernas. Så länge dessas löner icke undergått reglering, får man därför såsom utgångspunkt räkna med de nuvarande landsfiskalslönerna eller sålunda 3,700 kronor i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt 3,500 kronor i riket i övrigt jämte tillfällig löneförbättring till samtliga landsfiskaler å 750 kronor. Emellertid torde det vara nödvändigt att närmast över denna lönegrad, vilken lämpligen kan benämnas stadsfiskalsbefattning av klass 3, inrätta en mellangrad för stadsfiskaler i de städer, vilkas folkmängd avsevärt överstiger den i landsfiskalsdistrikten vanliga eller vilka enligt förslaget komma att utrustas med särskild detektivpersonal (i regel residensstäderna). Avlöningen för denna grad, som kan benämnas stadsfiskalsbefattning av klass 2, torde böra bestämmas något lägre än den för länspolisassessorerna tills vidare föreslagna eller till 5,000 kronor med 200 kronors ortstillägg i de fyra norrländska länen samt tillfällig löneförbättring å 800 kronor. Härvid har då tagits hänsyn till å ena sidan att man icke kräver juridisk kompetens för befattningen, men å andra sidan att densamma får antagas i regel bliva en slutpost. Stadsfiskalsbefattningarna i de städer, där domarkompetensen är obligatorisk, torde kunna benämnas stadsfiskaler av klass 1. Minimiavlöningen för dem synes tills vidare böra beräknas till 7,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring å 900 kronor. Föreligger icke för närvarande den sagda kompetensen, bör statsbidrag utgå allenast efter samma belopp som för stadsfiskalsbefattningar av klass 2 eller 5,800 kronor. Ortstillägg förekommer endast i Stockholm och Göteborg och bör beräknas till 400 kronor på den förra och 200 kronor på den senare platsen. Med dessa utgångspunkter komma statens kostnader för ifrågavarande avlöningsbidrag att under övergångstiden ställa sig på följande sätt. Beträffande de 25 städer, där stadsfiskalsbefattningarna skola indragas, hänvisas till beräkningen över bidragen till polispersonalens avlöning (tabell 11 A).

244 Av stadsfiskalerna i de 18 städer, där juridiskt utbildade stadsfiskaler föreslagits, hava för närvarande endast 9 dylik kompetens, därav en i Stockholm och en i Göteborg, vartill i Stockholm komma 2 polisassessorer. Statsbidragen ,.,, -, . 1 U . ..,, 3 X 8,300 + 8.100 + 7 x 7,900 + 10 x 5,800 .. .... ! till dessa uppgå alltså till • '• eller tillhopa 36,575 kronor. De städer, i vilka stadsfiskalsbefattningar av klass 2 böra inrättas, äro, så vitt den föreliggande utredningen ger vid handen, Södertälje, Nyköping, Yäxjö, Kalmar, Visby, Kristianstad, Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan, Skövde, Falun, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Statsbidraget till stadsfiskalsavlöningarna i dessa städer uppgår enligt den förut angivna beräk, .... 11 X 5,800 + 5 X 6,000 n ,_A , nmgsgrunden till • eller OQ 23,4o0 kronor. För återstående 52 städer, av vilka 4 i de nämnda norrländska länen, .. ,., , . , , 4 8 x 4 , 2 5 0 + 4 x 4 , 4 5 0 .. uppgår samma bidrag till ——j : eller 5o,4ö0 kronor. Hela statsbidraget till stadsfiskalernas avlöning skulle således tills vidare under övergångstiden uppgå till 115,475 kronor. Genomfört kommer förslaget att statsverket skall övertaga stadsfiskalernas avlöning att å statsbudgeten medföra en kostnad av 461,900 kronor med de här beräknade avlöningsbeloppen. Huruvida förstnämnda siffra blir gällande under övergångstiden, beror på, i vilken omfattning nuvarande befattningshavare finna med sin fördel förenligt att övergå på ny stat. Beträffande polismästarens avlöning i Stockholm lärer frågan därom komma under behandling i annat sammanhang. Därvid torde uppmärksammas, att till polismästaren i Stockholm äro överlämnade åtskilliga avgöranden, som eljest ankomma på Konungens befallningshavande. Tills vidare torde statens bidrag till avlöningen av polismästarna i såväl Stockholm som Göteborg och Malmö böra beräknas efter en grundavlöning lika med landssekreterarnas nuvarande, inberäknat tillfällig löneförbättring, eller med en fjärdedel av för Stockholm 9,100 kronor, för Göteborg 9,200 kronor och för Malmö 8,900 kronor. Till avlöning av polismästarna i övriga 8 polismästarstäder, i den mån polismästare komma att där bibehållas, torde bidraget med hänsyn till den beräknade minimiavlöningen för stadsfiskalerna i samma städer böra utgå efter en beräknad grundavlöning av 8,400 kronor. Kostnaden för statens bidrag •• , . x l ', ,.,,9,100 + 9,200 + 8,900 + 8 x 8,400 + . ni nV v. • till polismästarnas avlöning uppgår således till — '• -— — eller tillhopa 23,600 kronor. Till avlöning av polisintendenterna i Stockholm och Göteborg bör bidrag beräknas på en minimilön av 7,900 kronor med ortstillägg „ , 3 x 8 , 3 0 0 + 2 x 8 , 1 0 0 .. ..... 1A ___• eller med • — eller tillhopa 10,27o kronor. Med bibehållande av samtliga polismästarbefattningar och med de här beräknade avlöningarna skulle kostnaderna för statens övertagande av hela avlöningarna uppgå till 135,500 kronor. Utom ovannämnda befattningshavare finnes vid polisväsendet i vissa polismästarstäder (Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Norrköping och Hälsingborg) för närvarande anställd viss kanslipersonal, som delvis synes tjänstgöra vid rådstuvurätten eller polisdomstolen. Någon placering av dessa befattningshavare i lönehänseende kan icke verkställas annat än efter ingående granskning av vederbörande städers inre polisorganisation, en granskning, som icke faller inom förevarande utredning. Att staten redan nu skulle förbinda sig att bidraga till dessa befattningshavares avlöning, synes icke påkallat.

245 b) Kostnader för bidrag till avlöning-. Enligt vad som anförts i det föregående måste statens bidrag till avlöningskostnaderna för den av staten icke helt avlönade personalen vila på vissa normallöner, vilka dock endast äro avsedda såsom minimilöner för kommunens del. Viktigast vid bestämmandet av dessa minimilöner är såväl ur statsfinansiell synpunkt som med avseende å rekryteringen och därmed också hela organisationens framgång frågan om den grundläggande gruppens, poliskonstapelsgradens, avlöning. I förstnämnda avseende torde böra erinras, att poliskonstaplarnas sammanlagda antal år 1920 utgjorde omkring 2,725 och att fjärdingsmannen förut beräknats bliva omkring 1,500. Såsom utgångspunkt för avlöningsbeloppen torde man, enligt vad som yttrats i inledningen till avdelningen angående kostnaderna, få betrakta de under åren 1919—1922 för stora grupper av statstjänstemän fastställda avlöningarna. Enligt nu gällande bestämmelser hänföras till lönegrad B 1 med begynnelselön i A-gruppen av 1,980 och i G-gruppen av 2,520 kronor expeditionsvakt, portvakt, eldare, eldare av andra klass vid hospital samt föreståndare i stall, ladugård och svinstall vid hospital ävensom kustbevakningsbiträden och tullvakter. Till lönegrad B 2 med begynnelselön i A-grupp av 2,100 och i G-grupp av 2,676 kronor hänföras följande befattningshavare: vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten, förmän vid tvångsarbetsanstalt, förmän å Bona, skötare, hantverkare, chaufförer, post- och stadsbud samt eldare av första klass, allt vid hospital, kustvakter samt tillsyningsmän vid tullverket. Under lönegrad B 3 med begynnelselön i A-grupp av 2,220 och i G-grupp av 2,832 kronor ingå förste expeditionsvakt, magasinsföreståndare vid hospital och förste kustvakter. Till lönegrad B 4 med begynnelselön i A-grupp av 2,340 och i G-grupp av 2,988 kronor höra överkonstaplar vid fångvårdsstaten och yrkesmästare av andra klass vid fångvårdsstaten, förste förmän vid tvångsarbetsanstalt, maskinist och förste förmän å Bona, kameralbiträden, överskötare, maskinister av andra klass och hantverksföreståndare av andra klass, allt vid hospital, gränsuppsyningsmän, kustuppsyningsmän och tulluppsyningsmän. Till lönegrad B 5 med begynnelselön i A-grupp av 2,580 och i G-grupp av 3,300 kronor hava hänförts: uppsyningsmän vid fångvårdsstaten, yrkesmästare av första klass vid fångvårdsstaten, uppsyningsmän vid tvångsarbetsanstalt, arkivbiträde i lantmäteristyrelsen, uppsyningsmän vid Bona, uppsyningsmän av andra klass, maskinister av första klass, hantverksföreståndare av första klass, trädgårdsmästare och befallningsmän, allt vid hospital samt instrumentmakare vid statens provningsanstalt. Det är av intresse att härmed jämföra de inkomna uppgifterna angående avlöningarna från städerna till deras poliskonstaplar under år 1920. I medeltal för varje dyrortsgrupp utgjorde dessa avlöningar följande belopp, varvid dessutom redovisats de uppgivna dyrtidstilläggen utan familjetillägg. Dyrortsgrupp enligt den för statstjänstem a n n e n fastställda indelningen

A B C D E F G x

Begyimel selön

Dj r rtidstillägg »)

Summa avlöning

670 1.706 1,943 1,945 2,116 2,170 2,106

480 1,062 1,477 1,707 1,986 2,149 2,414

1,150 2,768 3,420 3,652 4.102 4,319 4,523

) De höga siffrorna för dyrtidstilläggen förklaras av levnadskostnadsindex under år 1920.

246 I fråga om fördelningen av polispersonalen på de olika dyrortsgrupperna hänvisas till tabellerna 12 A och 13 A. Ar 1921 har emellertid skett en för den föreliggande frågan mycket viktig lönereglering i Stockholms stad (G-ort), varvid poliskonstaplarna uppförts i den därvid antagna lönestatens nionde lönegrupp med en begynnelselön av 3,120 kronor och en slutlön efter nio år av 4,020 kronor. Därvid har dock för samtliga befattningshavare stadgats, att därest socialstyrelsens officiella indextal å levnadskostnadsstegringen över 1914 års nivå kommer att nedgå under 133, är befattningshavare, som ingått på den nya staten, skyldig att underkasta sig lönereglering eller i annan ordning bestämd minskning i avlöning, dock icke i vidare mån än att för honom kvarstår 3/4 av den fasta avlöningen enligt staten. Till jämförelse med poliskonstaplarnas löner bör nämnas, att vaktkonstaplar vid rannsakningsfängelset placerats i 7 lönegruppen med begynnelseavlöning av 2,640 kronor och slutavlöning 3,540 kronor. Den av Stockholms stad vidtagna löneförhöjningen tyder obestridligen på att svårigheter med de förut gällande lönerna uppstått i avseende å rekryteringen, svårigheter, vilka givetvis icke behöva framträda i stora vakanssiffror, utan snarare kunna visa sig i bristande tillopp av aspiranter med erforderliga kvalifikationer. Sistnämnda iakttagelse bestja-kes av följande sammanställning av uppgifterna angående vakanser inom konstapelsgraden åren 1916—1920. Å r e n

O r t s g r u p p e r 1913

a) Städer med 30,000 invånare och däröver b) » » 10,000—30,000 invånare c) »> » 5,000—10,000 » d) » » under 5,000 » e) Samhällen på landsbygden med ordnad polisbevakning med 5,000 invånare f) Samhällen på landsbygden med ordnad polisbevakning med under 5,000 invånare

2 3

22 3

45 17

27 23 5 10

56 3U 6 8

Samtliga orter

l

)l

') Avser Sandvikens bruk.

Det torde icke behöva påpekas, att tabellen endast avser ordinarie konstaplar och att därför underskott i rekryteringen av extra befattningshavare ej kommer till synes. Utgår man från att poliskonstapelsbefattningarna böra reki^teras med personer, som förut äga en viss utbildning och hava förmåga att tillägna sig den här föreslagna specialutbildningen, samt att därjämte många befattningshavare måste komma att stanna i denna grad synes det starkt kunna ifrågasättas, om icke poliskonstaplarnas minimilön borde, med utgångspunkt från det civila avlöningsreglementet, fastställas till de där för lönegraden B 4 angivna beloppen. Utgår man åter ifrån nyss anförda tabell över grundlönerna år 1920 och särskilt tager hänsyn till andra orter än G-gruppens, synes det däremot svårt att placera poliskonstaplarna i annan lönegrad än B 2 enligt samma avlöningsreglemente. För de billigare orterna torde redan denna placering innebära en förhöjning av grundlönerna i jämförelse med de nuvarande förhållandena. Fastställandet av minimilöner kommer då att huvudsakligen verka som en utjämning mellan de lägst och de högst avlönade poliskonstaplarna. Yad särskilt beträffar Stockholms stads befattningshavare beror avståndet mellan de sålunda föreslagna minimilönerna och den av staden

247 fastställda avlöningen, i den mån denna icke reduceras på grund av nyssnämnda bestämmelser, därpå, att dyrortsgrupperingen enligt statens avlöningsreglementen icke fullt tillgodoser de i Stockholm bosatta tjänstemännen, vilka därför av den lokale löngivaren måste avlönas efter andra och högre grunder än dem, staten godkänt. Ur en annan synpunkt sett kommer en placering i lönegraden B 2 att innebära, att de dyraste orterna och särskilt Stockholms stad icke få fullt bidrag av staten till sina avlöningskostnader, på samma sätt som det för närvarande förhåller sig med t. ex. statsbidraget till folkskollärarnas löner. P å grund av vad sålunda anförts har här räknats med en minimiavlöning för poliskonstaplarna efter lönegraden B 2. Skulle poliskonstaplarna i stället placeras i lönegraden B 4, komme detta, med därav föranledda förskjutningar för andra polismän att förorsaka en kostnadsökning av i runt tal 1,100,000 kronor 1 ), varav 1/i faller på statsverket. Vad angår fjärdingsmannens avlöning må först anmärkas, att de i vissa yttranden framkomna förslagen att reglera deras avlöning med viss beräkning av folkmängd, areal m. m. utgå från en helt annan förutsättning än det föreliggande förslaget, nämligen att varje kommun fortfarande i regel skulle hava sin fjärdingsman. I varje fall synes det klart, att bestämmelser av dylik innebörd skulle medföra så stor osäkerhet i fråga om avlöningsbeloppen, att det icke kunde vara tillrådligt att allenast med ledning av dessa direktiv låta administrativ myndighet bestämma lönernas storlek. Med det här föreslagna systemet, då varje befattningshavare av normaltypen förutsattes vara fullt sysselsatt med sin tjänst, blir det däremot möjligt att i själva författningen reglera lönerna efter vanliga grunder för dessa. Med avseende å övriga fjärdingsman åter synes det icke vara möjligt att fastslå själva beloppen i författningen, utan man torde få nöja sig med att bestämma, att avlöningen skall uppgå till det belopp, som med hänsyn till arbetets omfattning i jämförelse med arbetet i ett normaldistrikt inom samma dyrorts- och kallortsgrupp prövas skäligt. Själva bestämmandet torde icke kunna ske annat än i sammanhang med den distriktsindelning, varigenom distrikt med dylik befattningshavare bildas. Om landsfiskalen föreslår dylikt distrikt, skall han således tillika föreslå avlöning för fjärdingsmannen, varefter hans förslag jämväl i denna del behandlas på samma sätt som förut sagts angående förslaget till distriktsindelning. Nuvarande fjärdingsman åtnjuta utom fast lön andel i indrivningsprovision å utskylder. I vad mån denna andel bör ökas, bör, såsom förut nämnts, undersökas i sammanhang med lönereglering för landsfiskalerna. Angående den fasta avlöningens storlek för närvarande hänvisas till tabellerna 10 B och 10 C. Uppgifterna äro dock icke alldeles tillförlitliga. För de befattningshavare, som bliva fullt sysselsatta av sin tjänst, torde lönen böra bestämmas så, att de i det närmaste bliva likställda med poliskonstaplarna. Ehuru provisionens storlek icke med säkerhet kan beräknas — uppgifterna angående dess nuvarande belopp synas icke vara fullt exakta — torde man för att uppnå likställighet med poliskonstaplarna böra låta fjärdingsmannens fasta avlöning stanna i närmast lägre löneklass eller klass B 1, För vederbörande kommun har det härutinnan, men allenast i detta avseende, ekonomisk betydelse, om befattningshavare förordnas till fjärdingsman eller polisman. Om i sammanhang med en föreslagen uppflyttning av poliskonstaplarna fjärdingsmannens minimiavlöning skulle förskjutas till lönegraden B 3, skulle x ) Jfr tab. 12 B och 13 B. Skillnaden mellan begynnelselönen i B 2 och i B 4 är lika med två ålderstillägg.

248 detta, under antagande att av 1,500 fjärdingsman ett lika antal vore fördelade på en var av ortsgrupperna A, B och C1), medföra en kostnadsökning av i runt tal 380,000 kronor, varav 1/i faller på statsverket. Beträffande de föreslagna minimiavlöningarna i övrigt torde icke erfordras närmare motivering. Förslaget till kungörelse angående minimiavlöning till viss polispersonal och utbetalning av statsbidrag till kostnaderna för polisväsendet överensstämmer beträffande de ämnen, som äro föremål för behandling, i huvudsak med K. K. den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid folkoch småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. I fråga om avlöningsvillkoren åter hava de senaste, för civila statstjänstemän antagna avlöningsreglementena tjänat till förebild i tillämpliga delar. I några avseenden, t. ex. i fråga om tidpunkten för uppflyttningen till högre lönegrad, har dock det civila avlöningsreglementet icke blivit följt. Anledningen därtill har varit önskan att nå överensstämmelse med vad som antagits för närvarande vara det vanliga i städerna och sålunda undvika en tämligen onödig ändring i dessas avlöningsbestämmelser. Beträffande avlöningsvillkoren lärer det vara nog att framhålla följande. Bestämmelsen angående tvångsförflyttning i 7 § av den föreslagna avlöningskungörelsen överensstämmer med vad som gäller för statstjänstemännen. Dock innefattar bestämmelsen, i motsats till förebilden i avlöningsreglementena för statstjänstemannen, icke befogenhet att utan ansökan förflytta polisman från en ort till en annan, därför att sambandet med den kommun, där han är anställd och som till största delen avlönar honom, icke bör kunna brytas. Bestämmelsen kan behöva användas t. ex., om befattningshavare vid specialavdelning skulle visa sig påtagligen olämplig för befattningen i fråga. De i 10 § föreslagna tjänstledighetsavdragen överensstämma med de för motsvarande löneklasser i de senaste avlöningsreglementena för statstjänstemännen stadgade avdrag. Då de här föreslagna lönerna endast äro minimilöner, skulle det kunna ifrågasättas att i stället för fixa belopp fastställa de procenttal, efter vilka beloppen äro beräknade 2 ), vilket skulle innebära, att på de platser, där avlöningen överstiger minimilönen, tjänstledighetsavdraget skulle ökas. Även bortsett från de praktiska olägenheterna vid uträkningen synas samma skäl, som föranlett, att man icke beräknar avdraget på dyrortstillägget, böra medföra, att avdraget även i nu förevarande fall begränsas till de belopp, här föreslagits. I 10 § mom. 2 upptages i motsats mot vad som skett i avlöningsreglementena för statstjänstemännen även andra fall av skada än till följd av olycksfall. Anledningen härtill är att polismannens yrke utsätter honom för en särskild risk av kroppsskada genom annans uppsåtliga handling och att polismannen bör i någon mån gottgöras härför genom ersättning i form av oförminskad lön. Stadgandena angående semester i 14 § avse icke fjärdingsman. Med hänsyn till deras mera omväxlande sysselsättning, vistelse på landsbygden och särskilt den omständigheten, att landsfiskalerna icke för närvarande hava rätt till kostnadsfri ledighet, har det icke ansetts möjligt att framlägga förslag härom. Då i 15 § föreslagits rätt till fri beklädnad, innebär detta en avvikelse från de senaste avlöningsreglementena för statstjänstemännen. En sådan förmån torde emellertid för närvarande allmänt utgå till polismännen. Så är t. ex. förhållandet i Stockholms stads nyss omnämnda senaste avlöningsbestämmelser. J

) Jfr tab. 13. ) Se kommunikationsverkens lönekommittés betänkande år 1919, s. 126.

249 Polispersonalen är således i detta avseende likställd med manskap vid armén och marinen, och det torde icke vara lämpligt att frångå denna allmänna praxis. 1 ) I 19 § har av skäl, som anförts under avdelningen om pensionering, föreslagits, att, om polisman avlider i följd av skada i tjänsten, understöd skall utgå till vissa efterlevande. Beträffande avgränsningen av de ersättningsberättigade överensstämmer förslaget, såsom av detsamma framgår, med reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Beträffande det föreslagna arvodesbeloppet till ordningsmännen erinras, att dessas tjänstgöring endast äger rum, då ordningen redan är i fara eller störd. Med hänsyn till svårigheten att ingripa under sådana förhållanden torde arvodet icke böra sättas lägre än som föreslagits. Landsfiskalens kännedom om vad som inträffar i orten lärer innebära garanti mot eventuella försök till missbruk. Enligt 23 § har icke såsom i fråga om statsbidragen till folkskoleväsendet tillåtits någon förskottsrekvisition. Då statsbidragen till polisväsendet enligt förslaget allenast skola uppgå till en fjärdedel av minimilönerna mot nio tiondelar av folkskollärarnas grundlöner, torde förskottsbetalningen hava mindre betydelse, helst som några större belopp endast kunna förekomma i de mera bärkraftiga samhällena. Genom att rekvisition endast äger rum en gång årligen torde arbetet hos Konungens befallningshavande vinna åtskilligt i enkelhet. Beträffande övergångsbestämmelserna erinras, att fjärdingsmansinstitutionen enligt förslaget skall undergå en genomgripande omorganisation. De nuvarande fjärdingsmannen kunna därför icke såsom de ordinarie poliskonstaplarna utan vidare få övergå till fjärdingsman i den nya organisationen, utan vilka som kunna antagas till fjärdingsman med full sysselsättning, måste bliva föremål för individuell prövning. I de fall, där denna utfaller för överflyttning, bör den tidigare tjänsten jämföras med den nya och med ledning därav bestämmas, i vad mån föregående tjänstetid kan räknas befattningshavaren till godo för ålderstillägg. Polismansbefattningar, vilka icke lämna innehavarna full sysselsättning, kunna förekomma enligt förslaget, om det ock torde vara sannolikt, att deras antal kommer att inskränkas. Även i fråga om dem måste därför prövas, i vad mån det är möjligt för nuvarande befattningshavare med dylik anställning att få befattning i den nya organisationen, och under sådan förutsättning, i vad mån den tidigare tjänstgöringen kan räknas dem till godo. Sammanlagda beloppet av den i kommuners och andra samhällens tjänst anställda polispersonalens löner enligt de föreslagna minimiavlöningsbestämmelserna uppgår enligt tabell 11 till 9,218,691 kronor. Det bör emellertid framhållas, att tabellen endast omfattar den ordinarie personalen samt icke utvisar den ökning, som kan hava skett efter år 1920, varemot den här föreslagna ökningen av kriminalpolispersonalen tagits i beräkning. Endast begynnelseavlöning med kallortstillägg är beräknad i denna tabell. Av tabellerna 12 B och 13 B framgår kostnadsökningen med en genomsnittsberäkning av två ålderstillägg. I samma tabeller är kallortstillägget särskilt beräknat. Däremot ingå icke kostnader för semester eller annan ledighet i beräkningen. Enligt sistberörda tabeller skulle totalkostnaden uppgå till 10,276,611 kronor, varav statens fjärdedel utgör 2,569,153 kronor. Den för närvarande med bidrag av landsting anställda polispersonalens avlöning uppgår med beräkning av begynnelseavlöning till 74,108 kronor och med två ålderstillägg till 82,620 kronor. Statens andel utgör således 20,665 kronor. För statens andel av den extra polispersonalens avlöning torde böra beräknas ett belopp av 175,000 kronor. Kostnaderna för fjärdingsmans avlöning kunna, under antagande av ett antal av 1,500 fjärdingsman i riket, fördelade på ortsgrupperna A-ort, B o r t och C-ort *) Jfr även K. prop, till 1922 års riksdag nr 248, s. 113 ff.

250 med V3 P å var, beräknas till ett belopp av 3,105,000 kronor, vilket säkerligen behöver höjas till 3,200,000 kronor. Statens fjärdedel av fjärdingsmannens minimiavlöningar uppgår då till 800,000 kronor. Statens andel av de extra fjärdingsmannens avlöning torde kunna beräknas till 50,000 kronor. Enligt de inkomna uppgifterna torde polispersonal, som har full eller huvudsaklig sysselsättning av tjänsten, för närvarande uppbära dyrtidstillägg av vederbörande kommuner. Även staten deltager nu i kostnaden därför, så vitt angår särskilt förordnade polismän på landet. Med den ställning, befattningshavarna vid polisväsendet komma att intaga enligt förslaget, synes staten, så länge dyrtidstillägg utgår till statens egna befattningshavare, böra sörja för sådant tillägg till befattningshavarna vid polisväsendet. Det bör därför åläggas kommuner, samhällen oeh landsting att bevilja dyrtidstillägg efter samma grunder som dyrtidstillägget till statens egna tjänstemän och med bidrag från statsverket med en fjärdedel. Enär dyrtids tilläggen äro beroende på beslut för år, kan en beräkning av kostnaderna därför endast göras efter nu gällande bestämmelser, enligt vilka statens kostnader för annan ordinarie personal än den av landstingen anställda och fjärdingsmannen kunna antagas uppgå till 1,006,112 kronor. För den av landstingen anställda personalen skulle enligt samma grunder statens andel av dyrtidstillägget uppgå till 8,340 kronor. For fjärdingsmannen slutligen kan statens andel i dyrtidstillägget beräknas till 350,000 kronor. Enligt de nu anförda grunderna skulle kostnaderna för statens bidrag till polispersonalens avlöning uppgå till omkring 5,000,000 kronor, en siffra som dock antagligen är för låg. För avlöning till ordningsmän och inkallade reservpoliser hava icke beräknats särskilda belopp, då utgifterna antagligen komma att bliva obetydliga och exakt beräkning i varje fall är omöjlig, förr än någon erfarenhet vunnits. Enahanda är förhållandet med kostnaderna för polisnämndernas verksamhet. Arvode till ledamöter och suppleanter vid tjänstgöring torde kunna bestämmas att utgå med 20 kronor för dag samt till den, som icke är bosatt eller eljest uppehåller sig på sammanträdesorten, ytterligare 10 kronor jämte reseersättning enligt tredje klassen i resereglementet. Expeditionsgöromålen, vilka torde bliva av mycket ringa omfattning, synas utan särskild kostnad kunna ombesörjas av tjänstemän hos Konungens befallningshavande. c) Kostnader för pensionering. För polispersonalens pensionering har den årliga kostnaden i det föregående beräknats till 1,265,000 kronor, varav på kommunerna skulle falla 632,500 kronor och på statsverket 230,000 kronor. Därtill kommer en övergångskostnad för pensionering av nuvarande befattningshavare å 1,863,000 kronor, varav från kommunerna 932,500 kronor och av statsverket 310,500 kronor. d) Kostnader för särskilda anordningar för polisorganisationens effektivitet. I grundlinjerna angavs, att staten borde deltaga i kostnaderna för polisväsendet med, förutom det föreslagna bidraget till personallönerna, jämväl vissa å riksstaten särskilt upptagna kostnader. Bland dessa senare åsyftades, utom avlöningarna till statens egna tjänstemän, först och främst kostnaderna för polisutbildning, för resor och särskilda utgifter för polisundersökning samt för telefon och telegram, i den mån befattningshavarna böra erhålla gottgörelse för dessa kostnader enligt vad som anförts i det föregående.

251 Vad först beträffar kostnaderna för polisutbildning synas kostnaderna för själva utbildningsanstalten böra helt bestridas av statsverket. Dessa kostnader kunna beräknas på följande sätt, varvid har antagits, att föreståndaren och biträdande föreståndaren böra uppföras på ordinarie stat med avlöning den förre såsom intendent och den senare såsom kommissarie. a) Årliga Icostn a<ler. 1. Löner. Föreståndare (begynnelselön) ... kr. 8,300: — Lärare i polisförfattningar (begynnelselön) ... » 6,048: — Lärare i straffrätt, » 6,680: — arvode Lärare i civilrätt, » 4,960: — arvode Lärare i stats- och kommunalkunskap, arvode ... » 1,056: — Lärare i modersmålet, arvode... » 3,528: — Lärare i tyska (engelska), arvode » 2,880: — Lärare i maskinskrivning, ar» 1,440: — vode Lärare i välskrivning, arvode ... » 180: —

Polisskola.

Lärare i stenograf!, arvode kr. 1,264: — Lärare i samarittjänst, arvode... » 900: — Lärare i gymnastik, arvode ... » 1,920: — Tillfälliga arvoden (jämväl för landsfiskalskurs) » 4,310: — 43,466: — 2. Övriga kostnader. Hyra och värme... kr. 4,500: Städning, belysning, telefon m. m » 2,034:

b) Engångshostnader. Inköp av skrivmaskiner Inventarier Diverse kostnader

6,534: — 50,000: —

9,000 1,800 500 Kr. 11,300

Till de beräknade lönekostnaderna komma därjämte dyrtidstillägg. Vad engångskostnaderna beträffar förutsattes, att Stockholms stad utan ersättning överlämnar för dess polisskola redan anskaffade inventarier, enligt uppgift i värde uppgående till omkring 16,000 kronor. I kostnaderna för elevernas avlöning under utbildningskurserna deltager statsverket såsom i annan avlöningskostnad med en fjärdedel. Vad härefter angår kostnaderna för resor och särskilda utgifter samt för Resor m. m telefon och telegram torde det till en början vara klart,, att dessa kostnader, så vitt rör de av staten helt och hållet avlönade tjänstemännen, böra falla på statsverket. Beträffande ersättning i övrigt för resor och särskilda utgifter torde dessa kostnader till övervägande del komma att föranledas av kriminalpolispersonalens resor. De äro således väsentligen av samma slag som de, vilka enligt gällande bestämmelser helt bekostas av statsverket. Dessutom kan det icke vara lämpligt, om man vill vinna enhetlig tillämpning, att räkningar på dylika utgifter bedömas av en mängd lokala granskningsmyndigheter. Utgifterna synas därför böra helt bestridas av staten. Detsamma bör i likhet med vad nu är förhållandet gälla i fråga om kostnaderna för användning av polisstyrka från en ort å en annan för att där upprätthålla ordningen. I fråga om ersättning till polismän och fjärdingsman för telefonutgifter erinras, att dessa redan nu delvis äga fri telefon såsom löneförmån från

252 distrikten. Med hänsyn härtill torde en uppdelning böra ske på det sättet, att inträdes- och årsavgifterna gäldas av vederbörande kommun eller distrikt, men kostnaderna för i tjänsten använda extra samtalsavgifter och telegramporton av statsverket. Dessa senare torde ofta komma att avse polisangelägenheter utanför själva distriktet, och beträffande dem -torde gälla vad som nyss sagts angående polispersonalens resor. Till förevavande grupp av utgifter böra slutligen hänföras kostnaderna för den centrala kriminalpolisbyrån, centralbyrån för fingeravtryck och Polisunderrättelser. Det torde icke kunna ifrågasättas annat än att dessa kostnader skola bäras av statsverket. För beräkning av statens kostnader för utgifterna för resor och särskilda utgifter samt för telefon saknas den utgångspunkt, som kännedomen om nuvarande kostnader skulle utgöra. Beräkningen får därför icke stort värde. Det förefaller emellertid sannolikt, att kostnaderna för resor och särskilda utgifter i medeltal icke komma att understiga för varje landsfogde 2,000 kronor, däri inberäknat motsvarande utgifter för länspolisassessorn i länet, och för varje landsfiskal, inberäknat landsfiskalsbiträdenas utgifter, 300 kronor för år eller i avrundat tal tillhopa 200,000 kronor. Övriga kostnader för samma ändamål torde icke kunna beräknas lägre än till 2,000 kronor för varje län eller tillhopa omkring 50,000 kronor årligen. Kostnaderna för ordningens upprätthållande genom särskild tillkallad polisstyrka växla i så hög grad, att någon genomsnittsberäkning knappast kan verkställas. Det är emellertid sannolikt, att med det här föreslagna systemet användningen av och därmed även kostnaderna för dylika förflyttningar komma att ökas, varvid det bör erinras, att denna kostnad ersätter en väsentligt större utgift för ökad personal. Beträffande ersättningen för telefon och telegramutgifter till landsfogdar och landsfiskaler kan endast göras en sannolikhetsberäkning, som för övrigt är beroende på de vid varje tid gällande telefontaxorna. I genomsnitt torde dock böra beräknas en utgift för ändamålet för varje landsfogde och landsfiskal av åtminstone 150 kronor eller tillhopa omkring 77,000 kronor årligen. För statens motsvarande utgifter för övrig personal torde kostnaden icke understiga 25,000 kronor. Hela årskostnaden för ändamålet skulle således beräknas till åtminstone 100,000 kronor. För att för framtiden vinna översikt över kostnaderna för polisväsendet torde det vara lämpligt, att samtliga nu nämnda utgifter sammanföras i ett särskilt förslagsanslag, från vilket även oförutsedda utgifter såsom för belöningar för brottslingars upptäckande, vetenskapliga specialundersökningar o. d. kunna bestridas. Vad angår statens kostnader för annat än avlöningar för den centrala kriminalpolisbyrån, centralbyrån för fingeravtryck och Polisunderrättelser hava dessa, vad beträffar de två förstnämnda institutionerna i enlighet med riksstaten för första halvåret år 1923, beräknats till sammanlagt 165,000 kronor årligen. Kostnaderna bero emellertid i hög grad dels på tryckeritarifferna och dels på dyrtidstilläggen, varför även sistnämnda siffra är approximativ. e) Sammanfattning. Med alla de förbehåll om beräkningarnas osäkerhet, som gjorts i det föregående, torde följande sammanställning kunna tjäna till belysning av organisationsförslagets ekonomiska innebörd. Därvid har, vad statsverkets kostnader beträffar, till jämförelse med de beräknade kostnaderna upptagits de verkliga kostnaderna för 1921, vilka numera finnas tillgängliga.

253 Statens kostnader för polisväsendet år 1921 och statens beräknade kostnader därför under året närmast efter ett genomförande av den föreslagna polis- och åklagarorganisationen. Kostnad och beskaffenhet

Ersättning för mistade bötesandelar Bidrag till polisens upprätthållande i Stockholm Landsfogdarnas avlöning O vergångsstat Länspolisassessorernas och landsfogdarnas skrivbiträdens

avlöning Vikariatsersättning för landsfogdar med biträden Landsfogdarnas expensutgifter 2 nya landsfiskaler Biträden åt landsfiskalen!a Nya skrivbiträden hos länsstyrelserna l U av kostnaden för stadsfiskalernas avlöning 1 /i av kostnaden lör polismästares och polisintendenters avlöning Polisskola ." Centrala kriminalpolisbyrån Centralbyrån för fingeravtryck Polisunderrättelser Kostnader för resor, traktamenten, telefon och telegram ... Avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet... V* av avlöningen till polispersonal i kommuner och samhällen V* av avlöningen till landstingens polispersonal 7< av kostnaden för extra ordinarie polispersonal 74 av kostnaden för dyrtidstillägg till ordinarie polispersonal 74 av kostnaden för dyrtidstillägg till landstingens personal 1 /4 av ordinarie fjärdingsmans avlöning 'Ai av kostnaden för dyrtidstillägg till fjärdingsman VA av kostnaden för extra fjärdingsman Bidrag till polispersonalens och fjärdingsmannens pensionering

Beräknad kostnad

1921 25186 75 28 250 ») 143 000

: 206 900 50 000

*) 160 600 13 000 5 30 000 8 500 189 0U0

3 000 — 4\

s

, 3 4 300

) 115 475 3

) 33 875 50 000

— 6

)-

165 000

30 000 95 000 — 4 )1663 812

350 000 7

-

—

; 2 569 153 8 ) 20 665 175 000 9 ) 1006 112 8 340 800 000 10 ) 350 000 50 000 540 500

") 1 988 248

W

6 926 420

7 Kostnaden försvinner fullständigt först, då den nya stadsfiskalsorganisationen blivit fullständigt genomförd. — 2) Oberäknat ålderstillägg och dyrtidstillägg, men med inberäknande av ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län. — 8) Oberäknat ålders- och dyrtidstillägg. — 4) Uppgift saknas. — 5) Avser endast den beräknade merkostnaden. — 6) Bestrides f. n. av anslaget till avlöning ocb underhåll av särskild polisstyrka på landet. — 7) Årskostnadens totala belopp, frånsett dyrtidstillägg, utgör 10 276 Gli kronor. Vid beloppets uträknande har förutsatts, att varje befattningshavare omedelbart erhåller två ålderstillägg. — 8) Kostnaden beräknad på i not. 7 angivet sätt. 9 ) Totalbeloppet utgör i 021 44 9 kronor. Vid beräkning av detta belopp har förutsatts, att varje manlig befattningshavare liar tre familjemedlemmar, varjämte räknats med nu gällande regler för dyrtidstillägget. — 10) Beräknad efter de i not. 9 angivna grunderna. — u ) Jfr dock not. 4.

Enligt ovanstående tabell angående statens kostnader för polisväsendet uppgår ökningen i kostnad på grund av den föreslagna omorganisationen till 4,938,171 kronor 25 öre. Detta belopp utvisar emellertid endast ökningen på statsbudgeten, däremot icke den verkliga kostnadsökningen. För att få fram den sistnämnda måste man först och främst uppmärksamma, att största delen av statens ökade kostnader beror på en överflyttning av vissa kostnader från kommunerna till staten. Huru förslaget inverkar på kommunernas utgiftsstat, framgår av följande tabell.

254 Kommunernas och landstingens kostnader för polispersonalens avlöning och pensionering år 1920 och under året närmast efter ett genomförande av den föreslagna polis- och åklagarorganisationen. Kostnad Avlöning till polispersonalen Dyxtidstillägget till polispersonalen Extra polismän Familjepensionering Sjukvårdsavgifter Stadsfiskalslöner i städer, där stadsfiskaler bibehållas Stadsfiskalernas dyrt ids tillägg Polismästarnas löner Polismästarnas dyrtidstillägg Fjärdingsmännens löner Fjärdingsmannens dyrtidstillägg Extra fjärdingsman Pensionering av polismän och fjärdingsman

18 155 318 67 571 45 326

2 ; 274 112 1 ) 219 519 2

) 179 400 4\

1139 901 & ) 285 000 — 1 070 339 —

Beräknad kostnad 7 707 458 3 018 337 525 000 67 571 60 000 158 637 133 525 8

)

2 400 000 1400 000 150 000 1565 000

21436 486 - •) 17 185 528 *) Beloppet var år 1920 oproportionerligt högt i följd av då utgående höga dyrtidstillägg. — ) Utom ålderstillägg. — 3) Tillförlitlig beräkning å de belopp, städerna kunna komma att utgiva i dyrtidstillägg, kan givetvis icke göras. Från berörda belopp avgår statens bidrag. — *) Uppgift saknas. — J) Beräknat belopp. — °) Härtill kommer vad vederbörande kommuner eller landsting vilja betala utöver minimibeloppen. 2

Enligt denna tabell - skulle minskningen i utgifter för kommunerna något understiga ökningen på statsbudgeten. Emellertid bör det uttryckligen framhållas, att icke siffrorna på, vare sig den förra eller den senare tabellen visa den verkliga ökningen eller minskningen av utgifterna för polisväsendet i följd av organisationsförslaget. En exakt beräkning därav eller således av förslagets ekonomiska innebörd i det hela kan icke göras, framför allt därför, att primäruppgifterna angående grundlönerna äro så osäkra i följd av att dessa uppgifter måst avse just de år, då förvirringen i lönesystemen var störst och grundlöner och dyrtidstillägg mest sammanblandade. Följande antaganden torde dock visa den riktning, i vilken förslaget verkar. För både stat och kommun uppstår en verklig kostnadsökning genom höjningen av personalens avlöning i de kommuner, där de nu utgående avlöningarna ligga under de föreslagna minimiavlöningarna. Därjämte kommer på några ställen, där polisväsendet hittills varit uppenbarligen försummat, den nödvändiga förstärkningen att föranleda någon ökning av kostnaderna, vilken emellertid sannolikt blir obetydlig. Detsamma gäller om de föreslagna bestämmelserna angående arrestlokaler. Den merkostnad, som föranledes av minimilönerna, kan icke beräknas med säkerhet på grund av nyss anmärkta svårighet att söndra ut grundlöner från dyrtidstillägg. Utgår man emellertid från de uppgifter, som meddelats angående personalens grundlöner år 1920, visar det sig vid jämförelse mellan dessa grundlöner i poliskonstapelsgraden och den föreslagna minimilönen i samma grad, att den sistnämnda medför lönestegring i 87 städer och på 147 orter på landet samt att sammanlagda kostnadsökningen för poliskonstapelsgraden uppgår till 1,232,133 kronor. Därtill kommer såsom en verklig ökning avlöningen till den föreslagna nya kriminalpolispersonalen med omkring 200,000 kronor.

255 • Det måste däremot antagas, att det föreslagna genomförandet av ett enhetligt lönesystem icke kommer att föranleda lönesänkning på de platser, där avlöningen nu överstiger den föreslagna minimilönen. -Att förslaget i avseende å fjärdingsmannen måste medföra kostnadsökning, är otvivelaktigt redan på den grund, att dessa för närvarande äro allt för lågt avlönade. Huruvida den i tabellen angivna summan av nuvarande fjärdingsmanslöner, 1,139,901 kronor, upptager alla nu utgående sådana löner till deras fulla belopp, är ovisst. Om så är förhållandet, uppgår kostnadsökningen genom grundlönernas höjning till 2,000,000 kronor. De nuvarande dyrtidstilläggen till fjärdingsmannen kunna icke med någon säkerhet beräknas. Om de antagas uppgå till 25 procent av den uppgivna summan av nuvarande grundlöner eller i runt tal till 285,000 kronor, skulle det i tabellerna beräknade dyrtids tillägget innebära en kostnadsökning av 1,275,000 kronor. I vad mån en reglering av nuvarande stadsfiskals- och polismästarinkomster efter de grunder, som komma att fastställas för landsstatens befattningshavare, kan för framtiden medföra merutgift, kan icke beräknas med säkerhet. A andra sidan uppstår kostnadsminskning i följd av indragning av ett antal åklagare liksom i följd av eventuell indragning eller förändring av vissa polismästarebefattningar. Den föreslagna pensioneringen av personalen förorsakar en kostnad, som för statsverket är helt och hållet ny och uppgår för år till omkring 230,000 kronor jämte 310,000 kronor under övergångstiden. För kommunerna uppgår motsvarande kostnad till de tredubbla beloppen. Att nämnda belopp innefatta merkostnad är otvivelaktigt redan på den grund, att polispersonalen på de flesta platser (se tabell 1 A) samt fjärdingsmannen över huvud taget sakna pensionsrätt för närvarande. En beräkning av den verkliga kostnadsökningen kan icke verkställas utan ingående granskning av nu gällande pensionsbestämmelser, där pensionsrätt tinnes, en undersökning, som icke ansetts erforderlig. Förslaget i fråga om landsfogdarna och andra befattningshavare vid landsstaten medför en ökad kostnad för statsverket av 496,300 kronor, vartill eventuellt kommer övergångsavlöningen till vissa landsfogdar, beräknad till 50,000 kronor. Kravet på polisutbildning hos vissa polismän och den därav föranledda utvidgningen av polisskolan i Stockholm kommer att medföra en verklig kostnadsökning, som icke torde understiga 20,000 kronor. Att de föreslagna ändrade bestämmelserna om ersättning för vissa utgifter för resor, telefon m. m. komma att medföra ökade kostnader för stat och kommuner, torde vara klart. Merkostnadens storlek kan icke beräknas med någon säkerhet. Till årskostnaderna komma vissa engångskostnader nämligen för stipendier åt landsfogdar 50,000 kronor, för två poliskurser 22,000 kronor och för polisskolan 11,300 kronor. Dessa innebära en verklig merutgift för statsverket. Slutligen torde böra anmärkas, att bortfallandet av.utgifter för statsverket till ett sammanlagt belopp av 53,436 kronor 75 öre icke innebär någon kostnadsminskning, som icke redan tagits i beräkning vid jämförelsen mellan nuvarande och blivande avlöning för stadsfiskaler och polispersonal.

XI.

1G11

2 2

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

259 Förslag till

lag angående polisväsendet i riket. Härigenom förordnas som följer: 1 §• I stad skola polismän finnas anställda i den omfattning det erfordras för att där upprätthålla allmän ordning och säkerhet, verkställa efterspaning angående brott samt i övrigt fullgöra den polisverksamhet, som föranledes av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk. På landsbygden skola för polisverksamhet, som i 1 § sägs, samt till biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter samt vid annan handräckning finnas anställda fjärdingsman i särskilda fjärdingsmansdistrikt.

3§I landskommuner, köpingar eller andra samhällen, där den regelbundna polisverksamheten icke kan uppehållas allenast genom fjärdingsman, skola polismän finnas anställda, i den mån det för ändamålet erfordras. 4 §. Där det erfordras för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom större område å landsbygden än i 3 § sägs, skola polismän finnas anställda för landstingsområdet.

5§I minst en stad inom varje län skall finnas polispersonal, särskilt utbildad för efterspaning angående brott (kriminalpolisavdelning), dock vare i Stockholms och Gottlands län sådan avdelning ej erforderlig. I stad med minst 20,000 invånare skall alltid finnas kriminalpolisavdelning. I fråga om annan stad ankommer det på Konungens befallningshavande att avgöra, huruvida kriminalpolisavdelning skall finnas i staden. Kriminalpolisavdelning skall hava sådan omfattning, att därigenom eller med tillhjälp av annan dylik avdelning inom länet behovet av särskilt utbildad kriminalpolispersonal tillgodoses för hela länet. Kriminalpolisavdelningen i Stockholm skall vara så omfattande, att densamma kan tillgodose behovet jämväl för Stockholms och Gottlands län. Vid sistnämnda avdelning skall även, där Konungen så förordnar, anställas personal för hela rikets behov. 6§Befattningshavare, som är anställd å en ort, må användas för polisverksamhet å annan ort. Närmare bestämmelser därom meddelas av Konungen. 7§Befattningshavare, som avses i 1—5 §§, skola avlönas med minst de belopp och åtnjuta minst de förmåner i övrigt, som i särskild ordning fastställas.

8§Varder i stad eller samhälle, som i 3 § sägs, eller av landsting beslut fattat angående polispersonalens antal, utrustning eller avlöning eller i annan fråga, som berör polisväsendets organisation, skall beslutet underställas Konungens befallningshavandes prövning. 9§Finner Konungens befallningsliavande, att stad, samhälle, som i 3 § sägs, eller landsting underlåter att hålla polispersonal, på sätt i 1—5 §§ är stadgat, eller att eljest utrusta polisväsendet i erforderlig omfattning, skall Konungens befallningshavande hos samhället eller landstinget göra framställning om rättelse. Förses icke polispersonalen med skälig avlöning, gäller vad i första stycket sägs. Vidtages icke i anledning av Konungens befallningshavandes framställning erforderlig åtgärd, äger Konungens befallningsliavande därom förordna. Finnes det vara av nöden, må Konungens befallningsliavande i fall, som avses i första stycket, förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla. 10 §. Anser Konungens befallningsliavande, att å viss ort på landet behov kan uppstå av polispersonal för ordningens upprätthållande vid enstaka tillfällen, utan att anledning finnes att anställa polisman, som i 3 § sägs, må Konungens befallningsliavande förordna att på platsen skola finnas en eller flera ordningsmän. 11 §• Indelning i fjärdingsmansdistrikt skall ske sålunda, att varje fjärdingsman med hänsyn till distriktets folkmängd, ytinnehåll, näringar och övriga omständigheter kan antagas få full sysselsättning av sin tjänst. För ändamålet må kommun uppdelas i flera distrikt eller flera kommuner eller delar därav sammanslås till ett distrikt, dock icke från olika landsfiskalers tjänstgöringsområden. Kan kommun, i vilken erfordras flera fjärdingsman med full sysselsättning, icke lämpligen uppdelas i olika distrikt, må kommunen bilda ett distrikt med flera fjärdingsman. Om undantagsvis på grund av visst områdes avskilda läge eller annan särskild omständighet den fjärdingsman åliggande verksamheten bör ombesörjas av särskild fjärdingsman, ändock att denne icke får full sysselsättning av tjänsten, må jämväl sådant område bilda eget fjärdingsmansdistrikt. 12 §. Det åligger landsfiskal att för sitt tjänstgöringsområde uppgöra förslag till indelning i fjärdingsmansdistrikt, därvid de i 11 § angivna grunder skola lända till efterrättelse. Vid förslaget skall jämväl beaktas, i vad mån polismän må komma att förordnas inom distriktet. Efter det kommunerna erhållit tillfälle att yttra sig angående förslaget, fastställer Konungens befallningsliavande indelningen i fjärdingsmansdistrikt. I enahanda ordning behandlas och avgöras frågor om ändring av fjärdingsmans di strikt. 13 §. I varje län ävensom i Stockholm, Göteborg och Malmö skall finnas en polisnämnd för behandling av dit hänskjutna frågor om disciplinär bestraffning av polisman eller fjärdingsman. Sådan fråga skall hänskjutas till polisnämnden, så snart vederbörande polischef anser strängare straff än varning, förlust av löneförmåner i sju dagar eller mistning av tjänsten under samma tid böra tillämpas.

261 Polisnänmd skall bestå av tre ledamöter, av vilka ordföranden tillsättes av Konungen och de övriga av landstinget eller, vad beträffar Stockholm, Göteborg och Malmö, av stadsfullmäktige. Samtliga ledamöter utses för en tid av fyra kalenderår i sänder. Till ordförande må allenast förordnas borgmästare, lagfaren rådman eller häradshövding. Minst en av övriga ledamöter skall jämväl hava fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas i domarvärv. I Kalmar län väljer vartdera landstinget var annan gång ledamöter. För varje ledamot skall en suppleant utses för tid och på sätt, som för ledamoten föreskrivits. Till ledamot eller suppleant i polisnämnd må ej utses den, som icke uppnått tjugusju års ålder; ej den, som är under förmynderskap eller i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra nämnda påföljd; ej heller den, som är förklarad ovärdig att föra annans talan inför rätta. 14 §. Närmare föreskrifter huru polisväsendet i stad och på landet skall inrättas, ävensom angående tillsättning av och avsked åt befattningshavare vid polisväsendet, angående deras skyldigheter och disciplinära bestraffning samt angående förfarandet inför polisnämnden och dess tjänstgöring meddelas av Konungen. 15 §• Stad och annat samhälle, där polisman är anställd, skall hålla arrestlokal för att användas för dem, som störa ordning och säkerhet eller som polismyndighet av annan anledning behöver taga i förvar. Från skyldighet, som nu sagts, äger Konungens befallningshavande meddela undantag, där särskilda omständigheter därtill föranleda. I fråga om arrestlokal äga 8 och 9 §§ motsvarande tillämpning. 16 §. Angående statens kostnader för avlöning av de vid polisväsendet anställda statstjänstemän, för gottgörelse till Stockholms stad för de vid dess poliskår för hela rikets behov anställda befattningshavare samt för särskilda anordningar vid polisväsendet tillämpas gällande riksstat. Till avlöning av övriga vid polisväsendet anställda befattningshavare bidrager staten med en fjärdedel av de minimibelopp, som i särskild ordning fastställts för lön, kallortstillägg, begravningshjälp, familjeunderstöd ävensom arvode till ordningsman eller reservpolis. Om polisman eller fjärdingsman på Överordnads befallning tjänstgör utom sitt egentliga tjänstgöringsområde, bestridas därigenom uppkommande särskilda kostnader av statsverket. Angående statens deltagande i kostnader för polispersonalens pensionering är särskilt stadgat. Övriga kostnader för polisväsendet, såsom för avlöning utöver vad nyss sagts, uniformering och beväpning, materiel och byggnader eller annan utrustning, bestridas av vederbörande stad eller annat samhälle eller, i fall, som avses i 4 §, av landstinget. H a r stad jämlikt 5 § nödgats hålla större kriminalpolisavdelning än som för stadens eget behov erfordras, skall den härigenom uppkommande kostnadsökningen, i den mån den icke skall bestridas

262 av statsmedel, fördelas emellan staden och vederbörande landsting efter ty skäligt finnes med avseende å avdelningens sannolika användning för staden och det område i övrigt, för vars behov den är avsedd. Kan enighet härom icke vinnas mellan deltagarna, hänskjutes tvisten till Konungens befallningshavandes avgörande, och skall därvid iakttagas, att tvist emellan landsting och Stockholms stad prövas av överståthållarämbetet. Höra flera kommuner eller delar av olika kommuner till ett fjärdingsmansdistrikt, skola de på kommunerna belöpande kostnaderna utgöras efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda föreskriven. Kunna kommunerna ej enas om fördelningen, hänskjutes tvisten till Konungens befallningshavandes avgörande. 17 §. Vad i denna lag stadgas utgör ej hinder mot att, på sätt hittills skett, polisbevakning anordnas, vid anläggning, som bekostas av statsmedel, på statens bekostnad samt vid annat företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall på enskild bekostnad. 18 §. Vite, som ådömes enligt denna lag, tillfaller kronan. 19 §. Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av Konungens befallningshavande eller polisnämnd, må föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Denna lag träder i kraft den , å vilken dag lagen angående fjärdingsmansbestyrets utgörande den 29 september 1899 upphör att gälla. Fjärdingsman, som, då lagen utkommer av trycket i svensk författningssamling, är anställd för viss tid, må under nämnda tid kvarstå i tjänsten. Till sådan fjärdingsman utgående kontant avlöning utom dja'tidstillagg skall anses som minimilön enligt denna lag. Inträffar ledighet å fjärdingsmansbefattning före den , må befattningen ej återbesättas för längre tid än till sistnämnda dag. Indelning i fjärdingsmansdistrikt skall ske i god tid före den Skall i del av sådant distrikt fjärdingsman kvarstå viss* tid, enligt vad nyss sagts, äger Konungens befallningshavande förordna, huru den verksamhet, som ankommer på fjärdingsman, skall under nämnda tid upprätthållas i den återstående delen av distriktet. Har i vederbörlig ordning blivit bestämt, att i stället för tjänst, som avlönas av stad eller annat samhälle, statstjänst skall inrättas eller att tjänst, som nyss nämnts, skall indragas, utgår statsbidrag till nuvarande tjänstinnehavares avlöning i den mån särskild föreskrift därom meddelas. Tillsättning av polisnämnd sker året före det, under vilket denna lag träder i kraft. I Kalmar län skall val, som i 13 § sägs, första gången ankomma på landstinget i länets södra landstingsområde.

263 Förslag till

lag om åklagarväsendet i stad. Härigenom förordnas som följer:

1§För åklagarmyndighetens uppehållande i stad skall stadsfiskalstjänst där vara inrättad, om ej Konungen annorlunda förordnar. Angående stadsfiskals tillsättande gäller vad Konungen därom stadgar. 2

§-

Åtgärd, som enligt lag eller särskild författning ankommer på stadsfiskal, skall i stad, där stadsfiskalstjänst ej finnes, i stället ankomma på vederbörande landsfiskal. Denna lag träder i kraft den Förslag till

polisreglemente för riket. Detta reglemente äger tillämpning å befattningshavare vid polisväsendet, vilka enligt 16 § i lagen angående polisväsendet i riket avlönas med bidrag eller mot gottgörelse av statsmedel. 2§1. Chefskapet över polispersonalen tillkommer, under Konungens befallningshavande, i Stockholm, Göteborg och Malmö polismästaren samt i övriga städer ävensom å landsbygden landsfogden i länet. 2. Det omedelbara chefskapet över personalen i viss ort utövas i stad, där polismästare finnes, av denne, i stad, där stadsfiskal, men ej polismästare finnes, av stadsfiskalen samt i övriga städer ävensom å landsbygden av landsfiskal. 3. Polisavdelning, som inrättats av landsting, är närmast underordnad landsfogden eller polischefen i den ort, landsfogden bestämmer. 4. Sammandrages polisstyrka från olika orter, utövas det omedelbara befälet av den i 1 mom. omnämnde polischefen eller den han därtill förordnar. 3§. 1. Konungens befallningshavande har att bestämma, huruvida befattningskall vara ordinarie eller extra ordinarie, ävensom huruvida befattning av sistnämnda slag skall anses vara av stadigvarande beskaffenhet. 2. Ordinarie befattningshavare tillsättes antingen genom konstitutorial eller förordnande tills vidare. Den, som erhållit konstitutorial, må icke i annan administrativ ordning skiljas från tjänsten än som föreskrives i lagen om polisväsendet i riket och detta reglemente. Ordinarie befattningshavare, som icke erhållit konstitutorial, må, där han på grund av upprepade fel eller försummelser i tjänsten, mindre gott upp-

264 förande eller annan anledning tinnes för tjänsten olämplig, skiljas därifrån, dock med rätt att åtnjuta avlöning under två månader. 3. Extra befattningshavare, som varit anställd vid polisväsendet i minst två år, må i följd av indragning eller ändring av befattning eller av anledning, som i 1 mom. tredje stycket sägs, skiljas från anställningen, dock med rätt till avlöning, som elär stadgas. Förordnande för ordningsman må när som helst återkallas. Annan extra befattningshavare må, när helst tjänsten det kräver, skiljas från sin anställning, dock ined rätt till en månads avlöning. 4§. 1. Det tillkommer Konungens befallningshavande att tillsätta ordinarie befattningshavare så ock att på begäran bevilja avsked åt eller från tjänsten skilja sådan befattningshavare. Den, som förut är eller varit anställd vid polisväsendet, må icke antagas till ordinarie, med mindre hans tjänstgöring kan väl vitsordas. Har vid tillsättning av ordinarie befattning sökande varit anställd vid polisväsendet under de närmast föregående två åren, skall polischefen i orten till Konungens befallningshavande inkomma med särskilt yttrande, huruvida sökanden bör erhålla konstitutorial eller frågan därom uppskjutas. Sådant uppskov må av Konungens befallningshavande beslutas, dock icke för kortare tid än ett eller för längre tid än sammanlagt tre år. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då den, som förordnats till ordinarie utan att innehava en tjänstetid av minst två år i följd, uppnår sådan tjänstetid. Innan ordinarie fjärdingsmansbefattning tillsättes, skall vederbörande kommunalnämnd hava erhållit tillfälle att yttra sig angående sökande. 2. Förordnande å extra befattning av stadigvarande beskaffenhet ävensom förordnande av ordningsman meddelas av Konungens befallningshavande. Extra befattningshavare vid kriminalpolisavdelning antages av polischef, som avses i 2 § 1 mom. Annan extra personal antages av polischefen i orten. Beslut om skiljande från tjänsten i fall, som avses i 3 § 2 mom. första stycket, eller om återkallande av ordningsmans förordnande ankommer på Konungens befallningshavande. Entledigande av extra befattningshavare i annat fall meddelas av den, som antagit befattningshavaren. Innan sökt avsked beviljas, bör, där fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning. 1. Till ordinarie befattningshavare må allenast antagas den, som uppnått 21 år. 2. För att antagas till ordinarie polisman i stad, där stadsfiskal skall finnas, eller i samhälle på landet med minst 5,000 invånare, fordras att hava genomgått lägre kurs vid en av staten inrättad utbildningsanstalt för polismän. 3. Ordinarie anställning vid kriminalpolisavdelning må ej vinnas av annan än den, som genomgått högre kurs vid dylik utbildningsanstalt. 7 ft 1. Det ankommer på landsfogde att förordna, att viss befattningshavare vid kriminalpolisavdelning inom landsfogdens tjänstgöringsområde skall biträda utom den ort, där avdelningen är inrättad, samt att beträffande Stockholms, Gottlands, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län påkalla biträde av

265 sådan personal, anställd vid vederbörande kriminalpolisavdelning i Stockholm, Malmö och Göteborg. Polischef, som i 2 § 1 mom. sägs, äger jämväl eljest, där det erfordras, begära biträde av kriminalpolispersonal från avdelning utom hans tjänstgöringsområde. 2. Yppas inom visst samhälle för ordningens upprätthållande tillfälligt behov av ökning av polispersonalen, ankommer det på polischef, som i 2 § 1 mom. sägs, att förordna om biträde från annat samhälle inom hans tjänstgöringsområde eller att påkalla, biträde från annat sådant område. 3. Framställning från polischef, som i 2 § 1 mom. sägs, om biträde till hans tjänstgöringsområde från annat sådant område skall göras hos den, vilken i sistnämnda område är polischef, som nyss sagts._ 4. Landsfiskal äger att till samhälle inom sitt distrikt beordra polispersonal från annat samhälle inom distriktet.

8§. Begär polischef, som i 2 § 1 mom. sägs, biträde av annan sådan polischef, må det ej vägras i vidare mån än som för polisverksamhetens utövande i den sistnämndes tjänstgöringsområde är oundgängligen nödigt.

9§Polischefen i orten har att i sådan egenskap ägna tillsyn åt personalens förhållande jämväl utom tjänsten, i den mån det kan vara av betydelse för upprätthållande av den personalen åliggande verksamheten. 10 §. Angående polispersonalens tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning gäller vad särskilt är föreskrivet. 11 §• Med ledning av en genom socialdepartementets försorg utarbetad normalinstruktion skall Konungens befallningshavande för fjärdingsmäunen i länet, för annan polispersonal i samhälle, där sådan finnes, ävensom för polisavdelning, som inrättats av landsting, utfärda instruktion, vilken utöver vad i detta reglemente stadgas skall innehålla föreskrifter om: 1. grunderna och villkoren för polispersonalens antagande och avsked; 2. sättet och villkoren för beviljande av tjänstledighet och om vikaries förordnande; samt 3. vilka befattningshavare, som äga att utöva förmanskap vid polisavdelning. Instruktion skall därjämte innehålla upplysning angående befattningshavares rättigheter och skyldigheter ävensom anvisningar rörande befattningshavares förhållande i och utom tjänsten. I sistnämnda avseenden skall instruktion av Konungens befallningshavande utfärdas jämväl för ordningsmän. 12 §. Polispersonal har att under åtnjutande av laga skydd med nit och drift fullgöra de tjänsteplikter, som enligt allmän lag eller författning, hävdvunnet bruk eller särskild instruktion åligga densamma. Det åligger polispersonalen att på befallning tjänstgöra var som helst i riket. Befattningshavare äger att för fullföljd av begynt spaning eller av annan tvingande orsak utsträcka sin polisverksamhet utom det samhälle, varest han är anställd. 13 §. Befattningshavare må ej utan tillstånd av polischefen i orten mottaga gåva eller belöning med avseende å sitt förhållande i tjänsten.

266 14 §. Det åligger befattningshavare att visa förman ovillkorlig hörsamhet i tjänsten, så framt det icke är uppenbart, att dennes befallning strider mot lag eller författning. Förmenar befattningshavare eljest, att förman vid meddelande av befallning överskridit sin befogenhet, äger han att, utan eftersättande av sin lydnadsplikt, för vinnande av rättelse anmäla förhållandet hos förmannens närmaste överordnade. Befallning, som avser persons anhållande eller husrannsakan, skall, så vitt omständigheterna det tillåta, utfärdas skriftligen. 15 §. I tjänsten såväl som i sin enskilda vandel skall befattningshavare så förhålla sig, att icke aktningen för polistjänsten sättes i fara. 16 §. Befattningshavare skall vara bosatt § den ort, som närmast överordnade polischef bestämmer. 17 §• Har befattningshavare gjort sig skyldig till fel eller förseelse av sådan beskaffenhet, att åtal vid domstol finnes böra äga rum, äger närmast överordnade polischef att föranstalta om åtals anställande med rätt för honom att i sammanhang därmed avstänga den felaktige från tjänstgöring, till dess i anledning av åtalet blivit över honom slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat. Beslut om avstängning går genast i verkställighet.

18 §. 1. Överskrider befattningshavare sin befogenhet eller åsidosätter han vad honom åligger eller visar hall eljest oförstånd eller oskicklighet i tjänsten eller förhåller han sig i sin enskilda vandel på sådant sätt;, att aktningen för polistjänsten sättes i fara, och är ej fråga om brott eller förseelse, som i 17 § sägs, må han för tjänstefel bestraffas med varning, förlust av löneförmåner i högst en månad eller mistning av tjänsten under högst tre månader. Låter den, som begått tjänstefel, sig icke rätta av sådan bestraffning, som nu är omförmäld, eller är tjänstefelet av svår beskaffenhet eller har befattningshavaren blivit under framtiden ställd för brott, som kan medföra påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, må han dömas till avsättning. 2. Befattningshavare, som lägger hinder i vägen för tjänstens behöriga fullgörande genom nedläggande av arbetet, utan att ledighet eller avsked beviljats honom, eller genom uraktlåtenhet att fullgöra tjänstegöromål eller som inför samlade befattningshavare vid polisväsendet ivppmanar till sådan handling, som nu är nämnd, skall anses därigenom hava gjort sig skyldig till tjänstefel av svår beskaffenhet, därå enligt 1 mom. avsättning kan följa. 3. Ändå att befattningshavare för brott eller förseelse dömts till ansvar vid domstol, må han på grund av samma brott eller förseelse dömas till avsättning enligt 1 mom. 19 §. Yarning, förlust av löneförmåner under högst en vecka samt mistning av tjänsten under högst samma tid må åläggas av polischef, som i 2 § sägs. Angående polisnämnds befogenhet att ålägga disciplinstraff är stadgat i lagen angående polisväsendet i riket.

267 20 §. Beträdes befattningshavare med gärning, som är enligt allmän lag straffbar, eller med annan förseelse, må den, som över honom utövar förmanskap, om' det erfordras för behörig ordning i tjänsten, försätta honom ur tjänstgöring. Förman, som själv är underordnad polischefen i orten, skall dock snarast möjligt anmäla sin åtgärd till nämnda polischef, som äger därom vidare förordna. Befattningshavare, som försatts ur tjänstgöring, äger rätt påkalla, att hans förseelse så snart ske kan underkastas vederbörlig prövning, men beslutet går genast i verkställighet. 21 §. 1. Annan disciplinär bestraffning än varning må ej åläggas befattningshavare, med mindre förhör i ärendet hållits med honom. Underlåter den, som kallats till sådant förhör, att utan styrkt laga förfall därvid inställa sig eller har den, å vilken kallelse till svaromål utfärdats, icke kunnat med kallelsen anträffas, må dock utan hinder därav ärendet prövas på förhandenvarande skäl. 2. Inför polisnämnd skall talan angående disciplinärt ansvar föras av polischefen i orten, eller, om dylikt befäl tillkommer polismästare, av den, som denne därtill förordnar, dock med rätt för landsfogde att i stället föra sådan talan. Den, å vilken disciplinstraff yrkas, är berättigad att för sin talans utförande anlita biträde. Till biträde må ej antagas annan än den, som enligt allmän lag är behörig till rättegångsbiträde. 3. Över handläggning av disciplinmål såväl inför polisnämnd som inför polischef skall föras protokoll, vari jämväl det slutliga beslutet och skälen därför skola antecknas. 22 §. 1. Över beslut, som i 20 § första stycket sägs, eller över tilldelad varningmå klagan ej föras. 2. Mot beslut, som eljest av polischef i disciplinmål meddelas, må talan föras hos polisnämnden före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet. Besvärsskrift må jämväl ingivas eller med allmänna posten insändas till Konungens befallningshavande, som överlämnar densamma till polisnämndens ordförande. 3. Mot beslut, som i övrigt enligt detta reglemente meddelas av landsfogde, polismästare eller lands- eller stadsfiskal, må talan föras hos Konungens befallningshavande före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet. 4. Klagan över beslut, som av Konungens befallningshavande meddelas, må föras hos Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet. 23 §. Utövar enligt särskild föreskrift polismästaren i Stockholm myndighet, som enligt detta reglemente tillkommer överståthållarämbetet, skall vad om Konungens befallningshavande här ovan stadgas gälla om polismästaren; och skall därvid i fall, som avses i 4 §, vad om polischef är föreskrivet äga motsvarande tillämpning å vederbörande polisintendent.

268 Detta reglemente träder i kraft den , å vilken dag instruktionen för fjärdingsman den 29 september 1899 upphör att gälla utom så vitt angår fjärdingsman, som på grund av äldre val under viss tid kvarstå i tjänsten. Det åligger Konungens befallningshavande att, där så ske kan, i god tid före utfärda de i 11 § föreskrivna instruktioner. Den, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie befattning, vars avlöning enligt 16 § i lagen angående polisväsendet i riket skall bestridas med bidrag eller mot gottgörelse av statsmedel, äger med tillämpning av vad i 3 o c h 4 §§ i reglementet stadgats och utan hinder av föreskriften i 6 § 2 mom. erhålla ordinarie anställning. Vad nu sagts angående rätt till ordinarie anställning gäller dock icke polisman, vilkens tjänst icke lämnar honom full sysselsättning, ej heller fjärdingsman.

Förslag till

kungörelse angående minimiavlöning till viss polispersonal och utbetalning av statsbidrag till kostnaderna för polisväsendet. 1

§'

1. Befattningshavare vid polisväsendet, till vars avlöning bidrag utgår av statsmedel, skall åtnjuta den minimilön, som angives i denna kungörelse eller enligt densamma fastställes. Befattningshavare skall jämväl åtnjuta minst de förmåner i övrigt, som nedan föreskrivas. 2. Avlöning utgår från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott. 4. Angående befattningshavares rätt till pension och skyldighet att avgå från befattningen är särskilt stadgat.

2§. Där ej i villkoren för befattningshavares anställning är annorlunda bestämt, vare han skyldig att ägna hela sin verksamhet åt sin tjänst och må förty icke utan tillstånd av polischefen i orten innehava annan avlönad befattning eller själv eller genom annan driva näring.

3§1. Minimilönen för sådan ordinarie befattning, av vilken befattningshavaren har full sysselsättning, bestämmes i nedanstående löneplan, jämförd med den vid denna kungörelse fogade förteckning å befattningar. 2. Den löneklass, efter vilken viss befattningshavares lön skall utgå, fastställes enligt föreskrifterna i 4—7 §§, och bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken befattningshavarens stationeringsort blivit hänförd. 3. Fördelning av de orter, där befattningshavarna äro stationerade, å de nedan upptagna sju ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. 4. Löneplan:

269 A.

Lönegrad

För m a n l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r e . O r t a g r u p p

Löneklass

D

E

lönegraden

1980 2100 2 220 2 340 2 460

2 070 2 196 2 322 2 448 2 574

2 160 2 292 2 424 2 556 2 688

2 250 2 388 2 526 2 664 2 802

2 340 2 484 2 628 2 772 2 916

2 430 2 580 2 730 2 880 3 030

2 520 2 676 2 832 2 988 3 144

lönegraden

2100 2 220 2 340 2 460 2 580

2196 2 322 2 448 2 574 2 700

2 292 2 424 2 556 2 688 2 820

2 388 2 526 2 664 2 802 2 940

2 580 2 730 2 880 3 030 3 180

2 676 2 832 2 988 3144 3 300

3:e lönegraden

2 220 2 340 2 460 2 580 2 730

2 322 2 448 2 574 2 700 2 856

2 424 2 556 2 688 2 820 2 982

2 526 2 664 2K)2 2 940 3108

2 484 2 628 2 772 2 916 3 060 2 628 2 772 2 916 3 060 3 234

2 730 2 880 3 030 3180 3 360

2 832 2 988 3144 3 300 3 486

2 340 2 460 2 580 2 730 2 880

2 448 2 574 2 700 2 856 3 012

2 556 2 688 2 820 2 982 3144

2 664 2 802 2 940 3 108 3 276

2 772 2 916 3 060 3 234 3 408

2 880 3 030 3180 3 360 3 540

2 988 3144 3 300 3 486 3 672

2 580 2 730 2 880 3 060 3 240

2 700 2 856 3 012 3198 3 384

2 820 2 982 3144 3 336 3 528

2 940 3108 3 276 3 474 3 672

3 060 3 234 3 408 3 612 3 816

3180 3 360 3 540 3 750 3 960

3 300 3 486 3 672 3 888 4104

4 260 4 560 4 860 5160 5 520

4 434 4 746 5 058 5 370 5 736

4 782 5 118 5 454 5 790 6168

4 956 5 304 5 652 6 000 6 384

5130 5 490 5 850 6 210 6 600

4 860 5160 5 520 5 880

5 058 5 370 5 736 6102

5 850 6 210 6 600 6 990

5 736 6102 6 528 6 954

5 454 5 790 6 168 6 546 6168 6 546 6 984 7 422

5 652 6 000 6 384 6 768

5 520 5 880 6 300 6 720

4 608 4 932 5 256 5 580 5 952 5 256 5 580 5 952 6 324 5 952 6 324 6 756 7188

6 384 6 768 7 212 7 656

6 600 6 990 7 440 7 890

5 304 5 676 6 048 6 420 6 816 6 048 6 420 6 816 7 212 6 816 7 212 7 668 8 124

l:a

2:a

4:e lönegraden

5:e lönegraden

6:e lönegraden

7:e lönegraden

8:e lönegraden

4 5 6 7 8 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 13 14 15 16 15 16 17 18 B.

Lönegrad

Löneklass

För k v i n n l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r e . O r t s

g r u p p

A

lönegraden

1440 1560 1680 1800

1500 1620 1740 1860

1560 1680 1800 1920

1620 1740 1860 1980

1680 1800 1920 2 040

1740 1860 1980 2 100

1800 1920 2 040 2160

2:a lönegraden

1800 1920 2 040 2 160

1860 1983 2 106 2 229

1920 2 046 2 172 2 298

1980 2 109 2 238 2 367

2 040 2 172 2 304 2 436

2 100 2 235 2 370 2 505

2160 2 298 2 436 2 574

3:e lönegraden

2160 2 280 2 400 2 550

2 229 2 352 2 475 2 628

2 298 2 424 2 550 2 706

2 367 2 496 2 625 2 784

2 436 2 568 2 700 2 862

2 505 2 640 2 775 2 940

2 574 2 712 2 850 3 018

ha

9 10

270 5. Till ordinarie fjärdingsman eller poliskonstapel, vars befattning utgör befattningshavarens huvudsakliga verksamhet, men dock icke lämnar honom full sysselsättning, utgår minimilön med det reducerade belopp, som är skäligt i förhållande till ovan angivna minimilön för motsvarande befattningshavare med full sysselsättning i samma ortsgrupp. Minimilönen fastställes av Konungens befallningshavande efter förslag av landsfiskalen och sedan vederbörande kommun erhållit tillfälle att yttra sig. 6. Angående fjärdingsmans rätt till indrivningsprovision är särskilt stadgat. 1. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller befattningshavare lön enligt lägsta löneklassen för befattningen, där ej föreskrifterna i 5—7 §§ giva anledning till avvikelse därutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas befattningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för befattning fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 5—7 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderåret närmast efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för befattningshavares uppflyttning till högre löneklass: a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan tjänst vid polisväsendet eller fullgjort offentligt uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring; b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid befattningshavaren tillhört den lägre löneklassen, dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken befattningshavaren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas endast, då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att befattningshavaren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan att befattningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har befattningshavare med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må han sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna få för uppflyttning till än högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

5§Om den, som erhåller ordinarie befattning, som avses i denna kungörelse, förut innehar anställning i sådan icke ordinarie befattning vid polisväsendet, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar med den ordinarie befattningen, må för bestämmandet av hans

271 begynnelselön i sistnämnda befattning och sedermera för lians uppfTyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver 3 år, under vilken han efter fyllda 20 år i en följd innehaft nämnda anställning. . Därest ordinarie befattningshavare vid befordran till högre befattning åtnjöt eller från tiden för den högre befattningens tillträdande skulle i den lägre befattningen hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre befattningen, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie befattningshavare, som före tillträdandet av högre befattning åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 4 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya befattningen, räkna sig tillgodo den tid intill 3 år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock skall vad sålunda stadgats icke gälla, då befordran till befattning inom högre lönegrad inträffar, innan 3 år förflutit från tiden för en föregående befordran, som medfört dylikt tillgodoräknande, samt ej heller vid befordran av manlig befattningshavare från befattning i 5:e lönegraden till befattning i 6:e lönegraden.

7§1. Befattningshavare skall vara underkastad såväl föreskrifterna i gällande reglemente och instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan befattning vid vederbörande samhälles eller landstings polisväsende, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder befattningshavare utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till befattning inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad däremot föranletts av något befattningshavarens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre befattningen stadgade grunder, dock med iakttagande att, om befattningshavaren i den högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den lägre befattningen, han skall bibehållas vid den löneklass, han förut tillhörde. 2. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar befattningen, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från befattningen i fråga. 8§Till befattningshavare, som är bosatt å sådan ort mom de norra delarna av landet, att vistelsen därstädes på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass I 60 kronor för kallortsklass IY 300 kronor » » II 120 » » » V 450 » » » III 195 » » » Yl 600 » Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg utgår, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

9§Befattningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg icke blott för den tid han tjänstgjort å egen eller annan befattning

272 yid polisväsendet eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid polisväsendet, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 14 § åtnjutit semester eller vilken lian med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna polisväsendets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem i statsunderstödd pensionsanstalt, däri befattningshavaren uti denna sin egenskap är delägare. 10 §. 1. Därest befattningshavare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än i 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, så vitt ej för särskilt fall annorlunda medgives, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell: A

För manliga befattningshavare.

1 Löneklass . 1 2 3 4 5 6 7 8 9

kr. öre Löneklass 1 1 1 1 1 1 1 1 1

10 20 30 40 50 65 80 95

10 11 12 13 .... 14 .... 15 16 . 17 18

B. För kvinnliga befattningshavare.

kr. öre Löneklass i kr. öre Löneklass 2 3 3 3 3 4 4 5 5

10 1 2 25 3 50 4 75 5 6 50 7 8 50 9

60 10 70 80 90 1 1 1 1 1

kr. öre 1 50

10 20 30 40

2. H a r befattningshavare utan eget förvållande skadats i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han: a) om skadan medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt b) om skadan, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst intill dess 6 månader förflutit från dagen för skadans inträffande, men skall befattningshavaren för tid därutöver avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget, så framt ej medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts. 3. H a r befattningshavare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall befattningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej prövas skäligt, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts. 4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad^därom särskilt är stadgat, skyldighet att avgå från befattningen inträder. 11 §• Befattningshavare, vilken erhållit ledighet av annan anledning än i 9 och 10 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin befattning på grund av giltigt

273 förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 10 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. 12 §. 1. Befattningshavare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 10 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning, dock med minst 50 öre om dagen. 2. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om befattningshavare, som uppehåller ledig befattning eller erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av högre befattning. 13 §. 1. Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära något därav. 2, Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning. 14 §. 1. Nedannämnda befattningshavare äga årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under följande antal dagar: Intill det år, under F r å n och med det vilket befattnings- år, under vilket havaren fyller befattn n g s h a v a r e n 40 år fyller 40 år

Manliga befattningshavare, tillhörande 1—5 lönegraderna enligt 3 §, utom fjärdingsman Manliga befattningshavare, tillhörande 6—8 lönegraderna enligt 3 §, samt kvinnliga befattningshavare

20 dagar

30 dagar

»

»

15 §. Är befattningshavare enligt meddelade föreskrifter pliktig att under tjänsteutövning vara iförd tjänstedräkt, skola därtill hörande persedlar tillhandahållas honom utan ersättning efter särskild slitningsberäkning eller ock beklädnadsbidrag till honom utgå. Tjänstetecken eller vapen, som befattningshavare skall bära under tjänsteutövning, tillhandahållas honom utan ersättning. Slitningsberäkning och beklädnadsbidrag fastställas av Kungl. Maj:t. 16 §. Tillhandahåller kommun åt innehavare av viss befattning bostad, är befattningshavaren skyldig att begagna sig därav. För åtnjutande av nämnda förmån skall befattningshavaren erlägga ersättning med belopp, som skall underställas prövning av Konungens befallningshavande. 1 G 4 1 22

274 Yad nu är sagt gäller även, där i samband med bostad tillhandahållas värme och belysning. 17 §• Befattningshavare erhåller erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid skada i tjänsten, som uppkommit utan befattningshavarens eget förvållande och medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke bekostas för befattningshavare under tid, då han åtnjuter oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada i tjänsten, vilken uppkommit utan befattningshavarens eget förvållande. 18 §. Angående ersättning för vissa utgifter i anledning av tjänsten är särskilt stadgat. 19 §. Avlider befattningshavare i följd av skada i tjänsten, som uppkommit utan befattningshavarens eget förvållande, äro hans efterlämnade änka och arvsberättigade egna barn berättigade till pension (familjeunderstöd). Sådan rätt tillkommer dock ej änka, om äktenskapet utan att därigenom barn legitimerats ingicks, efter det skadan inträffade, och anledning finnes till antagande, att skadans livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående var bekant för någon av makarna. För pensionen skall gälla ett underlag av 200 kronor utöver en femtedel av det för den avlidnes befattning stadgade tjänstepensionsuiiderlaget, dock minst 1,000 kronor. Innehade den avlidne vid dödsfallet befattning, förenad med familjepensionsrätt i någon av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt, och överstiger summan av det för dylik befattning stadgade familjepensionsunderlaget och ovannämnda pensionsunderlag 1,500 kronor, nedsättes sistnämnda underlag till sådant belopp, att pensionsunderlagens summa blir 1,500 kronor. Pension, som här avses, utgår från dagen för dödsfallet till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör. Pension utbetalas i efterskott av stad, annat samhälle eller landsting, i vars tjänst befattningshavaren varit anställd. I övrigt skall i avseende å pensionen stadgandena angående familjepension i §§ 14—16, § 32 tredje och fjärde styckena, § 34 mom. 2 samt §§ 35 och 38—40 i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. äga motsvarande tillämpning. 20 §. Avlider befattningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen. Begravningshjälp må ej tagas i mät för gäld. 21 §. Till ordningsman utgår arvode med femton kronor för varje dag han tjänstgör i sådan egenskap. Räkning å dylikt arvode granskas för varje månad av vederbörande landsfiskal. 22 §. Till extra befattningshavare vid polisväsendet utgår minimilön med det reducerade belopp, som i förhållande till motsvarande ordinarie befattnings-

275 havares i samnia ortsgrupp ovan angivna begynnelseavlöning är skäligt. Minimilönen fastställes av Konungens befallningshavande efter förslag av polischefen i orten och sedan vederbörande kommun erhållit tillfälle att yttra sig. Extra befattningshavare, som är anställd å ort, där kallortstillägg utgår, äger åtnjuta sådant tillägg efter samma grund som ordinarie befattningshavare, och skola i avseende å extra befattningshavare stadgandena i 15—20 §§ äga motsvarande tillämpning. 23 §. Förutvarande befattningshavare, vilken tjänstgör såsom reservpolis, ä»er därunder åtnjuta dagarvode, svarande mot vad av ordinarie polismans i orten avlöning i den löneklass den inkallade senast tillhört belöper å tjänstgöringstiden. 24 §. Det tillkommer Konungens befallningshavande att pröva frågor om befattningshavares placering i löneklass, om förflyttning enligt 7 §, om undantag från bestämmelserna om tjänstledighetsavdrag i 10 §, om förhöjning av tjänstledighetsavdrag i fall, som avses i 11 §, och om tillstånd att bibehålla avlöningsbelopp vid häktning eller avstängning från tjänstgöring. 25 §. Statens i lagen om polisväsendet i riket stadgade bidrag till ovan upptagna polispersonals avlöning utbetalas av Konungens befallningshavande på rekvisition av vederbörande stad eller annat samhälle eller landsting. P å enahanda sätt utbetalas gottgörelse till Stockholms stad för avlöning till de vid dess poliskår för hela rikets behov anställda befattningshavare. Består fjärdingsmansdistrikt av flera kommuner eller delar därav, bestämmer Konungens befallningshavande vid fastställandet av distriktets område, av vem rekvisition skall göras. Har befattningshavare på överordnads befallning tjänstgjort utom sitt egentliga tjänstgöringsområde, rekvireras den befattningshavare härför enligt resereglementet tillkommande ersättning hos Konungens befallningshavande av den, från vilken befattningshavarens minimiavlöning i första hand utgår. Rekvisition skall årligen i januari månad året efter det, som statsbidraget avser, insändas till Konungens befallningshavande och därvid vara försedd med intyg om granskning av polischefen i orten. Vid utbetalning av statsbidrag skola avdragas de pensionsavgifter, som belöpa på vederbörande samhälle eller landsting och befattningshavare.

Denna kungörelse träder i kraft den Den, som till följd av övergångsbestämmelsen till polisreglementet för riket erhåller ordinarie befattning, som avses i denna kungörelse, äger för bestämmandet av begynnelselönen få sig tillgodoräknad den tid han före sagda dag innehaft samma eller motsvarande befattning. Polismän, vilka icke hava full sysselsättning av tjänsten, och fjärdingsman skola, i den mån de efter nämnda dag erhålla ordinarie anställning vid polisväsendet, äga att för bestämmande av begynnelselönen få sig tillgodoräknad den tid, under vilken de innehaft anställning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar med den befattning, å vilken de anställas. Där avlöning vid kungörelsens ikraftträdande enligt då gällande kommunala bestämmelser utbetalas i förskott, skall statsbidrag eller gottgörelse av statsmedel beräknas först å den näst efter ikraftträdandet förfallna avlöningen.

276 Bilaga till kungörelsen. Förteckning å befattningar. •o B e fc a ti ti.n i n g

A.

Manliga

Befattning

1 Poliskommissarie i annan stad, där stadsfiskal av klass 1 skall finnas, än Stockholm, Göteborg eller Malmö och i stad, i vilken skall finnas stadsfiskal av klass 2

6 Poliskommissarie i Stockholm, Göteborg eller Malmö, kriminalkommissarie i annan stad, i vilken skall finnas stadsfiskal av klass 1

7 Kriminalkommissarie i Göteborg eller Malmö

befattningar.

Fjärdingsman, stallvakt, vaktmästare. Poliskonstapel, automobilförare, kontorsskrivare, förste vaktmästare ...

2 Inspektionskonstapel, kriminalkonstapel, överkonstapel i stad, i vilken skall finnas stadsfiskal av klass 3, eller u t a n stadsfiskal eller på lands3 Överkonstapel i stad, i vilken skall finnas stadsfiskal av klass 2 eller klass 1, magasinsförvaltare K rimina'överkonstapel, fotograf, poliskommissarie i stad, i vilken skall finnas stadsfiskal av klass 3, eller u t a n stadsfiskal eller på landsbygden

Lönegrad

Lone^

Stockholm,

4 B.

5 Kvinnliga

Skrivbiträde Kontorsbiträde Polissyster

befattningar. 1 2 3

Förslag till

kungörelse angående tillägg till reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Härigenom förordnas, att till reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. skall fogas ett nytt kapitel av följande lydelse. K a p . VIII.

Särskilda bestämmelser angående befattningshavare vid polisväsendet. §78. Föreskrifterna i §§ 1—4, 6—IL och 13—31 skola, i den mån ej annat stadgas i §§ 79—88, äga tillämpning å pensionering av ordinarie befattningshavare vid polisväsendet, vilka enligt 16 § i lagen angående polisväsendet i riket avlönas med bidrag eller mot gottgörelse av statsmedel. § 79. Stad, kommun, annat samhälle eller landsting, som är skyldigt att med bidrag av statsmedel bekosta avlöning till polispersonal, skall utom i fall, som avses i § 11, § 18 mom. 2 och § 21 mom. 2, betraktas såsom huvudman enligt detta reglemente Vad som enligt § 11 och § 18 mom. 2 är stadgat med avseende å huvudman skall äga tillämpning med avseende å Konungens befallningshävande. Den skyldighet, som jämlikt § 21 mom. 2 åligger hu\ T udman, skall fullgöras av viss polischef enligt vad därom särskilt är stadgat.

§80. 1. För ordinarie befattningar, för vilka minimilön bestämts i författning, skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag: A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän, tillhörande l:a lönegraden, utom fjär4:e lönegraden 1,920 kronor dingsmän 1,644 kronor 5:e » 2,160 » 2:a lönegraden, jämte fjär6:e » 3,684 » dingsmän 1,716 » 7:e » 3,924 » 3:e lönegraden 1,824 » 8:e » 4,476 » B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän, tillhörande l:a lönegraden 1,200 kronor 3:e lönegraden 1,704 kronor 2:a » 1,440 2. För ordinarie befattningar, vilkas minimilön fastställts av Konungens befallningshavande, är tjänstepensionsunderlaget två tredjedelar av begynnelseavlöningen. §81. Vid bestämmandet av genast börjande tjänstepensions belopp skola tjänsteår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid han efter fyllda 20 år i en följd innehaft sådan icke ordinarie befattning vid polisväsendet, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar med polismans- eller fjärdingsmanstjänst med full sysselsättning. Det tillhör pensionsanstaltens styrelse att bestämma den tjänstetid, som sålunda må tillgodoräknas befattningshavaren. §82. Pensionsåldern är 62 år för manliga befattningshavare i första lönegraden utom fjärdingsman, samt för kontorsskrivare och förste vaktmästare, 60 år för kriminalkommissarier, poliskommissarier, fotograf, magasinsförvaltare, fjärdingsman samt kvinnliga skrivbiträden och kontorsbiträden, samt 55 år för övriga befattningshavare. § 83. För hel tjänstepension fordras 32 år för manliga befattningshavare i första lönegraden utom fjärdingsman samt för kontorsskrivare och förste vaktmästare, 30 år för kriminalkommissarier, poliskommissarier, fotograf, magasinsförvaltare, fjärdingsman samt kvinnliga skrivbiträden och kontorsbiträden ävensom 25 år för övriga befattningshavare. § 84. Genast börjande tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum. § 85. Tillstånd för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, att kvarstå i sin befattning må meddelas allenast undantagsvis och för ett år i sänder. Innan tillstånd, som i första stycket sägs, meddelas, skall Konungens befallningshavande i ärendet höra huvudmannen.

278 §86. 1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i § 7 omförmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, utgör för år räknat: A. För manliga befattningshavare, tillhörande: l:a lönegraden 60 kronor 5:e lönegraden 2:a » 84 » 6:e » 3:e » 96 » 7:e » 4:e » 108 » 8:e » B. För kvinnliga befattningshavare, tillhörande: l:a lönegraden 63 kronor 3:e lönegraden 2:a » 78 2. Huvudmannen har att i pensionsavgift erlägga: A. För manliga befattningshavare, tillhörande: l:a lönegraden 108 kronor 5:e lönegraden 2:a » 126 » 6:e » 3:e » 144 » 7:e » 4:e » 162 » 8:e »

120 kronor 180 » 192 » 228 » 93 kronor

180 kronor 270 » 288 » 342 »

B. För kvinnliga befattningshavare, tillhörande: l:a lönegraden 94 kronor 50 öre 3:e lönegraden .... 139 kronor 50 öre 2:a » 117 » 3. För befattningar, som avses i § 80 mom. 2, äger pensionsanstalten bestämma den pensionsavgift, som skall erläggas såväl av befattningshavarna som av huvudmannen. § 87. 1. Engångsavgift, som avses i § 9 mom. 1 andra stycket, skall vara lika med fem sjättedelar av den försäkringsfond, som beräknas svara mot de avgifter, som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet varit gällande under den föregående tiden. Har engångsavgift erlagts av huvudmannen, erlägger staten till pensionsanstalten ett belopp, motsvarande en sjättedel av nämnda försäkringsfond. 2. Om pensionsunderlagen höjas för en befattning, som redan är förenad med pensionsrätt, och höjningen skall gälla även för den, som då innehar befattningen, skall huvudmannen erlägga en engångsavgift, i fråga om vilken bestämmelserna i 9 § mom. 1—3 samt första stycket i denna paragraf skola i tillämpliga delar gälla. Vad sålunda stadgats skall jämväl äga tillämpning, där höjningen sker i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. §88. Befattningshavare, som erhållit avsked med pension före 60 års ålder, är skyldig att, så vitt han är bosatt å den ort, där han sist innehade anställning, intill dess han uppnått nämnda ålder, på kallelse av den, som utövar det omedelbara chefskapet över polispersonalen i orten, under tillhopa högst tjugo dagar varje kalenderår tjänstgöra vid polisväsendet därstädes, om för ordningens upprätthållande behov yppas av tillfällig ökning av personalen. Denna kungörelse skall träda i kraft den

279 x I fråga om den, som vid utgången av år ) innehar ordinarie befattning vid polisväsendet och som i följd av övergångsbestämmelsen till polisreglementet för riket erhåller sådan anställning, skall pensionsanstalten även utan framställning av huvudmannen enligt § 6 bestämma tidpunkten, varifrån reglementet skall anses hava varit gällande för befattningshavaren. För detta ändamål skall det åligga Konungens befallningshavande att ofördröjligen för pensionsanstalten anmäla dylika befattningshavare, med angivande av deras namn, ålder och föregående tjänstgöring.

Förslag till

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbalken. Härigenom förordnas, att 17 kap. 11 § handelsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse. Därefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans, rikets ständers, städers och allmänna av Konungen stadfästade kassors, penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjänstemän, som äro satte att deras inkomster uppbära, för vad av sådan uppbörd hos dem innestår; fordringar hos utmätningsmän och dem, som i deras ställe äro satte eller eljest fått i uppdrag att förrätta utmätning, för vad de i sådan egenskap omhändertagit men ej redovisat; så ock fordringar i övrigt hos kronans ämbets- eller tjänstemän för egendom, som desse, i och för ämbete eller tjänst, emottagit. Har ersättning av allmänna medel utgått för vad ämbets- eller tjänsteman eller annan befattningshavare tillgripit och förskingrat skall, där kronan av honom söker sitt åter, den fordran utgå med förmånsrätt, som nu är sagd. Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Denna lag skall träda i kraft den , men skall icke äga tillämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

Förslag till

lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen. Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse: Till vara. Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande, landsfogde samt polismästare eller stadsfiskal i stad och landsfiskal å landet, eller den, som i sådan myndighets ställe satt är. Ar — — — är. Denna lag träder i kraft den *) Året före det, då kungörelsen träder i kraft.

280 Förslag till

lag om ändrad lydelse av 19 § 9, 11 och 12 punkterna i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall. Härigenom förordnas, att 19 § 9, 11 ocli 12 punkterna i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall skola erhålla följande ändrade lydelse: 9. Konungens befallningshavande i länet äge förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs; have ock landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal makt att, på eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta. Länsj)olisassessor have jämväl sådan makt, så vitt angår undersökning eller åtal, som han förordnats att utföra. 11. Är någon gripen efter 10 punkten, eller eljest utan att sådan åtgärd till hans häktning vidtagen blivit, som i 9 punkten sägs; då skall den, som honom gripit, utan dröjsmål anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavande eller landsfogde, eller å landet och i stad, där stadsfiskal ej finnes, hos landsfiskal eller, i annan stad, hos stadsfiskal, som prövar, om den gripne skall i häkte sättas eller genast lösgivas. 12. Vad om Konungens Befallningshavande här sagt är, gälle även om polisämbetsman, där sådan för viss stad eller ort särskilt förordnad finnes. Denna lag träder i kraft den

Förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 4 § utsökningslagen. Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 § utsökningslagen skall erhålla följande ändrade lydelse: I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras; och äge Konungen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes rätt att i sitt ställe sätta annan man. Landsfiskal må för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som av Konungens befallningshavande är antagen; svare dock vid utmätning själv för redovisningen. Denna lag träder i kraft den

281 Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman. Härigenom förorclnas, dels att rubriken till lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller tjänsteman, skall erhålla följande ändrade lydelse: »Lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman eller annan befattningshavare», dels ock att till lagen skall fogas en ny paragraf av följande lydelse. 6§Vad ovan finnes stadgat om ämbets- eller tjänsteman skall ock äga tillämpning å den, som jämlikt 3 § utsökningslagen förordnats till utmätningsman, så ock å den. som stadsfogde eller landsfiskal jämlikt 4 § samma lag satt till utmätningsman i sitt ställe. Beträffande fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, som enligt särskilda stadganden om utmätning för kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera eller om indrivning och redovisning av böter av utmätningsman erhållit i uppdrag att förrätta utmätning, skall 5 § äga motsvarande tillämpning. Ersättning av allmänna medel skall icke utgå för vad den, som av stadsfogde blivit satt till utmätningsman eller erhållit uppdrag att förrätta utmätning, tillgriper och förskingrar av stadens medel i fall, som i 5 § avses. Denna lag träder i kraft den , men skall icke äga tilllämpning i avseende å tillgrepp och förskingring, som dessförinnan skett.

Förslag till lag om upphävande av 3 § i lagen den 30 mars 1920 om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder. Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 30 mars 1920 om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder skall upphöra att gälla den

Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. , Härmed förordnas, att 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

282 Katt att komma i åtnjutande av hel pension inträder: för manlig — trettiofem tjanstår; för kvinnlig — — — trettio tjänstår; dock att sådan rätt inträder: a) b)

k) för den manliga bevakningspersonalen vid fåugvårdsanstalterna och statens tvångsarbetsanstalter, uppsyningsman, maskinist, förste förman och förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona, för lotskapten och lotslöjtnant, överlots, å fast fyr- eller gasstation anställd fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde, landsfogde, länspolisassessor, polismästare, polisintendent, stadsfiskal och landsfiskal, manlig tjänstinnehavare vid tullverkets lokalförvaltning, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna i avdelning B av det under e) omförmälda avlöningsreglemente, med undantag av tullkontorist, skogsförvaltare vid universitetet i Uppsala och assistent hos honom samt skogvaktare vid nämnda universitet, andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än de under e), g), h) och i) särskilt angivna ävensom statsgeologer, lantbruksingenjörer och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, statsgeodeter, statskartografer, manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt förste aktuarie, aktuarie, kartograf, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; 1)

Denna lag träder i kraft den

Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 4, 6, 11, 35, 48 och 59 i instruktionen den 12 april 1918 för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän. Härigenom förordnas, att §§ 4, 6, 11, 35, 48 och 59 i instruktionen den 12 april 1918 för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän skola, §§ 6, 11 och 35 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse: § 4. Under länsstyrelsen lyda, på sätt särskilda författningar och instruktioner närmare bestämma, länets magistrater, stadsstyrelser, landsfogde, länspolisassessor, poliskammare, polismästare, stadsfiskaler, häradsskrivare, landsfiskaler och fjärdingsman ävensom i övrigt till polisväsendet i länet hörande befattningshavare.

§6. Mom. 1. Länsstyrelsen är länets högsta polismyndighet. I sådan egenskap tillkommer det länsstyrelsen att hava ansvar för och ledning av polisväsendet i länet samt övervaka ej mindre, att städer, landskommuner och andra samhällen ävensom landsting fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet åligger än även att allmän ordning och säkerhet i länet behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder vidtagas. Mom. 2. Länsstyrelsen beivrade. §HLänsstyrelsen utövar tillsyn över kronohäkteu, stads- och häradsfängelser samt arrestlokaler inom länet, förordrjar om häktades inställande till rannsakning eller förhör och om deras förflyttning för sådant ändamål samt fullgör i övrigt vad enligt gällande bestämmelser länsstyrelsen åligger i avseende å fångvården inom länet. Med — stadgat. §35. Mom. 1. Beträffande länsstyrelsens befattning med frågor om tillsättande av landsfogde, länspolisassessor, polismästare, stadsfiskal, häradsskrivare, landsfiskal och skrivbiträde hos landsfogden, om tjänstledighet, vikarie och avsked för dessa befattningshavare, om förordnande av landsfiskalsbiträden med särskilda arvoden samt om fel eller försummelser i tjänsten äro bestämmelser meddelade i vederbörande instruktioner. Mom. 2. Med frågor om tillsättande av och avsked för annan polispersonal tager länsstyrelsen befattning i enlighet med vad därom särskilt är stadgat. Mom. 3. Rörande länsstyrelsens stadgat. § 48. Beträffande landsfogdens i Gottlands län skyldighet att i särskilda avseenden biträda inom länsstyrelsen äro bestämmelser meddelade i den för landsfogdarna jämte andra befattningshavare utfärdade instruktion. §59. Erfordras för behandling av något hos länsstyrelsen förekommande ärende, att länets invånare eller menighet inom länet höres, äger länsstyrelsen, där särskilda bestämmelser icke annat föranleda, att, efter vad lämpligast finnes, antingen själv hålla erforderligt sammanträde eller därom lämna uppdrag åt landssekreterare, landskamrerare ellei\ i fråga om Gottlands län, landsfogde eller ock att förordna om menighetens hörande vid häradsrätt i orten. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

instruktion för landsfogdarna och länspolisassessorerna samt hos landsfogdarna anställda skrivbiträden. Härigenom förordnas som följer: §1Inom varje län skall finnas anställd en landsfogde, som i tjänsten lyder under Konungens befallningshavande.

§2. Landsfogde har att taga den befattning med polis- och åklagarväsendet, som nedan sägs, samt i övrigt fullgöra vad enligt denna instruktion eller eljest enligt lag eller författning honom åligger. §3. Under Konungens befallningshavande såsom länets högsta polis- och åklagarmyndighet har landsfogde i egenskap av länspolischef och allmän "åklagare för länet ansvaret för och ledningen av polis- och åklagarväsendet därstädes; dock skall beträffande chefskapet för polisväsendet och åklagarverksamheten i Göteborg och Malmö gälla vad därom finnes särskilt stadgat. §4. Landsfogde är skyldig att vaka över att polisväsendet tillhörande befattningshavare ävensom allmänna åklagare vederbörligen fullgöra sina åligganden samt att allmän ordning och säkerhet upprätthållas. Finner landsfogde, att stad, kommun, annat samhälle eller landsting eftersätter sina skyldigheter i avseende å polisväsendet, skall landsfogden göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande och därvid föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga.

§5. Landsfogde har att till Konungens befallningshavande avgiva yttrande i frågor rörande polisväsendet, såsom angående polispersonals antal eller organisation, landsfiskalsdistrikts indelning i fjärdingsmansdistrikt, minimilön åt ordinarie befattningshavare med reducerad avlöning samt åt extra ordinarie befattningshavare, förordnande, konstituerande och entledigande av polismän och fjärdingsman samt angående förordnande och entledigande av landsfiskalsbiträden med särskilda arvoden och av ordningsmän.

§6. Landsfogde har att i enlighet med gällande föreskrifter bestämma, i vilken utsträckning honom underställd polispersonal må användas utom länet. Angående landsfogdes rätt att påkalla polisbiträde från annat län och att beordra honom underställd personal från ort till annan inom länet samt angående landsfogdes befäl över polisstyrka, vilken sammandragits från olika orter, är särskilt stadgat. §?• I egenskap av allmän åklagare för länet äger landsfogde att företaga förberedande undersökning samt anställa åtal i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet eller särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet för visst mål förordnad. Ej må dock åtal för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen av landsfogde i hans egenskap av allmän åklagare anställas utan vederbörande myndighets förordnande. §8. Landsfogde skall, så vitt det icke möter hinder, som avses i § 9 första eller andra stycket, själv beivra brott, vara enligt lag kan följa straffarbete, fängelse i mer än sex månader, avsättning eller mistning av ämbete eller tjänst under viss tid. Annat brott, som landsfogde i sådan egenska23 äger åtala, må av landsfogden beivras, så vitt det kan ske utan eftersättande av andra tjänstegöromål. § 9. Finnes i ort, där brott, som omförmäles i § 8 första stycket, blivit begånget, åklagare, som uppfyller de för behörighet till landsfogdebefattning

285 .stadgade villkor, äger landsfogde förordna honom att beivra brottet, om det erfordras för behörigt utförande av landsfogdens polis- och åklagarverksamhet i övrigt. I annat fall må landsfogde endast, om särskilt hinder möter för honom att själv beivra sådant brott, förordna annan därtill. Dylikt förordnande må meddelas allmän åklagare inom landsfogdens tjänstgöringsområde eller länspolisassessor och avse förberedande undersökning eller åtal eller bådadera. Förordnande, som avses i första eller andra stycket, skall meddelas snarast möjligt, efter det landsfogden erhållit kännedom om brottet. Jämväl i fråga om brott, som avses i § 8 andra stycket, äger landsfogden förordna, att dess beivrande skall ankomma på länspolisassessor eller annan allmän åklagare inom länet än lands- eller stadsfiskalen i orten. Förordnar landsfogden annan att verkställa förundersökning, bör han tillika besluta om användning av kriminalpolispersonal, där det för undersökningen erfordras. Då landsfogden själv övertager förundersökning eller åtal i anledning av brott, som i § 8 andra stycket sägs, eller förordnar annan därtill, skall han därom ofördröjligen underrätta lands- eller stadsfiskalen i orten.

§ io. Har landsfogde verkställt häktning för brott, skall han ofördröjligen göra anmälan därom ej blott, enligt vad särskilt finnes stadgat, hos ordföranden i vederbörande domstol utan jämväl hos Konungens befallningshavande. Ämnar landsfogden själv utföra åtalet, skall vid anmälningen hos domstolens ordförande uppgivas, å vilka av de dagar, som kunna ifrågakomma för rannsakningen, landsfogden är av andra tjänsteangelägenheter förhindrad att inställa sig vid rätten. Då landsfogde gör anmälan, som sist sagts, eller eljest så snart ske kan, skall han tillställa ordföranden i domstolen protokoll över verkställd förberedande undersökning. §HLandsfogde skall med uppmärksamhet följa de underordnade åklagarnas verksamhet, för vilket ändamål han äger att verkställa undersökning, huru dylik åklagare förvaltar tjänsten. De landsfogden underställda åklagarnas uppvaktning vid häradsrätterna ordnas av landsfogden. § 12. Finner landsfogde under sina tjänsteresor eller eljest, att anordningar för fattigvård eller hälsovård eller vägars eller andra kommunikationers tillstånd påkalla ingripande från Konungens befallningshavandes sida eller att förhållandena inom visst område å landsbygden böra medföra tillämpning av bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer, byggnadsstadgan, brandstadgan, hälsovårdsstadgan eller lagen om fastighetsbildning i stad, göre anmälan därom hos Konungens befallningshavande. § 13. Landsfogde äger att av vederbörande myndigheter erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning, som för landsfogdens verksamhet erfordras och av dessa myndigheter lagligen kunna lämnas. § 14Landsfogde skall hava sin tjänstelokal i samma stad som länsstyrelsen, där ej Kungl. Maj:t annorledes förordnar.

286 § 15. Landsfogde skall föra 1) dagbok, vari antecknas alla inkommande ärenden, särskilt anmälningar angående brott, ocli i ärende vidtagna åtgärder ävensom, å särskilt upplägg, tjänsteresor med uppgift om deras ändamål samt när de begynt och avslutats; 2) koncept till från honom utgående skrivelser, där de ej äro av det kortfattade innehåll, att detsamma lämpligen kan i dagboken anmärkas; 3) liggare över polismän vid kriminalpolisavdelning inom länet, i vilken skola antecknas förordnanden för sådan polisman utom den ort, där han är anställd, samt tjänstledighet för dem; 4) liggare över befattningshavare vid polisstyrka, som inrättats av landsting och vilken står under landsfogdens omedelbara befäl, och skall liggaren upprättas enligt formulär, som fastställes av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.; varjämte landsfogden angående sistnämnda polispersonal skall föra anteckningar om förordnanden och bestraffning. Landsfogde skall inom januari månad varje år till Konungen befallningshävande avgiva en summarisk berättelse om sin verksamhet under det nästföregående året med uppgift om anmälningar angående brott, förberedande undersökningar och åtal, som utförts av landsfogden eller efter hans förordnande, samt om vad som i övrigt må befinnas anmärkningsvärt. § 16. Länspolisassessor har att biträda landsfogden med förekommande göromål samt efter landsfogdens förordnande verkställa förberedande undersökning eller anställa åtal i brottmål. Yad i §§ 10 och 12 sägs om landsfogde skall äga motsvarande tillämpning å länspolisassessor. § 17Landsfogde och länspolisassessor tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av Konungens befallningshavande. Då befattning såsom landsfogde eller länspolisassessor blir ledig, utfärdar Konungens befallningshavande kungörelse *clärom i allmänna tidningarna med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet sker. Efter denna tids förlopp insänder Konungens befallningshavande ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt förordar därvid till tjänstens erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra därtill ifrågakomma, eller anmäler, att sådant förord icke kan lämnas någon av de sökande. Då fråga är om tillsättande av länspolisassessorsbefattning, skall Konungens befallningshavande infordra och till Kungl. Maj:t översända landsfogdens yttrande över inkomna ansökningar. Angående behörighet till befattning såsom landsfogde eller länspolisassessor är särskilt stadgat. § 18. Semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, årligen åtnjutas av landsfogde under en och en halv månad och av länspolisassessor under en månad å tider, som av Konungens befallningshavande bestämmas. Annan tjänstledighet må av Konungens befallningshavande beviljas landsfogde under högst en och en halv månad samt länspolisassessor under högst fyra månader för år. Erfordras sådan tjänstledighet för längre tid än nu är sagt, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till Konungens befallningshavande, som insänder densamma jämte eget yttrande.

287 § 19. Yikarie för landsfogde eller länspolisassessor förordnas av Konungens befallningshavande; dock skall Konungens befallningshavande i det fall, att vikarie erfordras för landsfogde under längre tid än en och en halv månad och för länspolisassessor under längre tid än fyra månader, hos Kungl. Maj:t göra hemställan om förordnande a befattningen. § 20. Avsked från landsfogde- eller länspolisassessorstjänst sökes hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till Konungens befallningshavande, som insänder densamma med bifogande av eget utlåtande. § 21. Beträdes landsfogde med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför vederbörande hovrätt. Skulle länspolisassessor finnas icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger Konungens befallningshavande meddela honom föreställning samt anbefalla rättelse. Låter han sig ej därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, må Konungens befallningshavande vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal inför vederbörande hovrätt av den, som justitiekanslersämbetet därtill förordnar. § 22. Skrivbiträde hos landsfogde tillsättes av Konungens befallningshavande. Skrivbiträde äger årligen åtnjuta semester under en månad å tid, som Konungens befallningshavande bestämmer. Om ledighet utöver semester för skrivbiträde äge Konungens befallningshavande att efter förekommande omständigheter besluta. Vikarie för skrivbiträde förordnas av Konungens befallningshavande. Ansökning om avsked från skrivbiträdesbefattning prövas av Konungens befallningshavande. Innan sådan ansökning bifalles, bör, där fråga föreligger om den avskedssökandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning. Skrivbiträde, som förhåller sig felaktigt eller försumligt i tjänsten, må av Konungens befallningshavande varnas. Låter den felande sig därav icke rätta eller har skrivbiträde begått fel av svårare beskaffenhet, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna suspendera den felande från tjänst och lön på högst tre månader eller skilja den felande från tjänsten. § 23. Har Konungens befallningshavande jämlikt § 21 andra stycket eller § 22 vidtagit åtgärd för åtals anställande mot befattningshavare eller suspenderat eller skilt befattningshavare från tjänsten, äger Konungens befallningshavande avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess i anledning av åtalet blivit över honom slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnat eller ock beslutet om suspension eller skiljande från tjänsten vunnit laga kraft. § 24. Över meddelad föreställning eller varning må klagan ej föras. Den, som icke åtnöjes med Konungens befallningshavandes beslut, varigenom han avstängts från tjänstens utövning eller annat ansvar än nyss nämnts blivit honom ådömt för fel eller försummelse i tjänsten, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från delfåendet. Beslut om befattningshavares avstängning från tjänstens utövning går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

288 Över Konungens befallningshavand.es beslut om tillsättning av tjänst, förslag eller förordnande må besvär anföras på sätt, som nyss sagts, och inom tid, som där stadgats, räknad från delfåendet. § 25. Utöver vad ovan blivit stadgat skall beträffande landsfogden i Gottlands län gälla följande: 1. Landsfogden skall fullgöra vad i särskild författning är honom ålagt i" fråga om inventering av penningar och värdehandlingar såväl hos landsfiskal och magistrat, vilken utövar utmätningsmans befattning, som ock hos den, som inom visst område är satt att på eget ansvar vara utmätningsman. I sammanhang med sådan förrättning eller oberoende därav skall landsfogden, enligt vad särskilt är stadgat, hos en var av landsfiskalerna i länet verkställa undersökning, huru landsfiskalen förvaltar tjänsten. 2. Skall auktion å utmätt fast egendom eller å fartyg, varom i 94 § utsökningslagen sägs, hållas på annat ställe än landskansliet, åligger landsfogden, om han därtill av Konungens befallningshavande förordnas, att förrätta sådan auktion. 3. Landsfogden har att efter Konungens befallningshavandes förordnande hålla sammanträde med menighet inom länet. 4. Landsfogden åligger, när han därtill förordnas, att utföra kronans talan vid domstol. 5. Då häradskrivare eller landsfiskal tillträder tjänst eller häradsskrivare därifrån avgår, skall landsfogden, när han därtill av Konungens befallningshavande förordnas, likaledes förrätta inventering, med skyldighet att senast åtta dagar efter förrättningen till Konungens befallningshavande ingiva ett exemplar av instrumentet över förrättningen för att därstädes förvaras. 6. Det åligger landsfogden, att, då Konungens befallningshavande så förordnar, bereda, föredraga och till expedition befordra visst ärende, som eljest skulle, enligt vad därom är föreskrivet, tillhöra landssekreterares eller landskamrerares föredragning. 7. Förordnande, som i 2—6 sägs, må meddelas endast, då det med hänsyn till föreliggande omständigheter kan antagas, att förordnandet icke medför eftersättande av de landsfogden tillhörande polis- eller åklagargöromål. Denna instruktion träder i kraft den ; dock skall vad ovan stadgats icke utgöra hinder för åklagare, som vid instruktionens ikraftträdande omhändertagit den förberedande utredningen i brottmål av sådan beskaffenhet, som i § 8 första stycket sägs, att utan särskilt förordnande fullfölja utredningen och i målet anställa åtal.

Förslag till

kungörelse om ändring i vissa delar av instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917. Härigenom förordnas, dels att rubriken till instruktionen för landsfiskalerna den 14 december 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse: »Instruktion för landsfiskalerna och särskilt förordnade landsfiskalsbiträden», dels att §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 11, 12, 13, 14, 16 och 26 i instruktionen skola erhålla följande ändrade lydelse, dels att nuvarande §§ 30 och 31 skola erhålla ändrad nummerbeteckning,

289 den förra nummer 31 och den senare nummer 33, dels och att i instruktionen skola införas två nya paragrafer med nummer 30 och 32 och nedanstående lydelse:

§i. Inom varje landsfiskalsdistrikt skall finnas anställd en landsfiskal, som i tjänsten lyder under Konungens befallningshavande och landsfogden och är pliktig att fullgöra vad honom av dem i och för tjänsten anbefalles. §2. Landsfiskals huvuduppgift är den verksamhet, som enligt lag och författning samt denna instruktion åligger honom med avseende å polis- och åklagarväsendet. Landsfiskalen har jämväl att taga den befattning med utsökningsväsendet, som nedan sägs, samt i övrigt fullgöra vad enligt lag och författning samt denna instruktion honom åligger. Vad som finnes stadgat om kronofogde och länsman ävensom för stad, där stadsfiskal ej finnes, om stadsfiskal, gäller i fråga om landsfiskal, så vitt givna bestämmelser ej annat föranleda. §3. Inträffar inom landsfiskals tjänstgöringsdistrikt något av beskaffenhet att påkalla Konungens befallningshavandes åtgärd, bör landsfiskalen därom ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande. §4. Landsfiskal skall hålla landsfogden underrättad om vad i avseende å polisväsendet i distriktet förekommer av den vikt, att det bör komma till landsfogdens kännedom, och därvid särskilt inberätta, om han finner kommun eller annat samhälle eftersätta sina skyldigheter i avseende å polisväsendet. Såsom polisman och åklagare har landsfiskalen att av landsfogden i förekommande fall påräkna råd och upplysningar. §5Landsfiskal är närmast under landsfogden ansvarig för upprätthållandet av -allmän ordning och säkerhet inom sitt tjänstgöringsclistrikt samt har inseende över polisväsendet därstädes och det omedelbara befälet över där anställd polispersonal, vilken av honom må beordras att tillfälligt tjänstgöra å annan ort inom landsfiskalsdistriktet än dess eget tjänstgöringsområde. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om landsfiskalsdistrikt tillhörande stad, där stadsfiskal finnes. Yppas anledning att befara, att landsfiskal underlydande polispersonal vid visst tillfälle icke är tillräcklig för tryggande av allmän ordning och säkerhet i tjänstgöringsdistriktet, har landsfiskalen att på skyndsammaste sätt göra anmälan därom hos landsfogden. Landsfiskal är pliktig, då han av landsfogde därtill förordnas, att taga befäl över polisstyrka, som sammandragits från olika orter, samt att utöva det omedelbara befälet över polisavdelning, som inrättats av landsting. Landsfiskalen har att till Konungens befallningshavande avgiva yttrande angående tillsättande och entledigande av honom underlydande polispersonal samt angående andra frågor rörande polisväsendet inom distriktet. §6. Landsfiskal äger att, på sätt i denna instruktion eller genom särskilda författningar eller föreskrifter finnes bestämt, till biträde vid tjänstegöromålens utförande anlita exekutionsbetjänte och nämndemän samt väg- och snöplogfogdar. 1641 22

§8Landsfiskal bör ägna uppmärksamhet åt fattigvården ävensom åt förhållanden, vilka inom visst område å landsbygden kunna påkalla tillämpning av bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer, byggnadsstadgan, brandstadgan, hälsovårdsstadgan eller lagen om fastighetsbildning i stad samt, där så finnes erforderligt, i berörda hänseenden göra anmälan hos Konungens befallningshävande. §11Föreligger anledning till antagande, att inom landsfiskals tjänstgöringsdistrikt brott blivit begånget, vara efter lag kan följa straffarbete, fängelse i mer än sex månader, avsättning eller mistning av ämbete eller tjänst under viss tid, skall landsfiskalen på skyndsammaste sätt därom underrätta landsfogden. Finnes anledning antaga, att utredning angående annat brott är av mera krävande art eller erfordrar biträde av kriminalpolispersonal, åligger det landsfiskalen att därom ofördröjligen göra anmälan hos landsfogden. Har landsfiskal verkställt häktning för annat brott än som avses i första stycket, åligger det honom att ofördröjligen meddela landsfogden underrättelse om verkställd förundersökning och vad därvid huvudsakligen förekommit eller, där landsfogden så begär, tillställa honom protokoll över undersökningen. Yad om landsfiskals åligganden i denna paragraf är sagt gäller icke, så vitt angår brott, begånget i landsfiskalsdistrikt tillhörande stad, där stadsfiskal finnes. § 12För fullföljd av begynt spaning eller av annan tvingande orsak äger landsfiskal att själv eller genom honom underställd polispersonal utsträcka sin polisverksamhet utom sitt tjänstgöringsdistrikt. Han skall dock, så snart ske kan, hos polischefen i den ort, dit verksamheten utsträckts, göra anmälan därom. § 13. Landsfiskal är inom sitt distrikt i avseende å andra brott än dem, som avses i § 11 första stycket, allmän åklagare i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet eller särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet för visst mål förordnad. Finnes för landsfiskalsdistriktet tillhörande stad stadsfiskal, är landsfiskalen ej behörig att åtala inom staden begånget brott. Ej heller må åtal för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen av landsfiskal i hans egenskap av allmän åklagare anställas utan vederbörande myndighets förordnande. I fråga om brott, som avses i § 11 första stycket, åligger landsfiskal att, intill dess landsfogden erhållit underrättelse, som i nämnda stadgande sägs, ofördröjligen vidtaga alla för brottets beivrande erforderliga åtgärder. Har landsfiskal av landsfogden erhållit underrättelse att denne övertagit förberedande undersökning eller åtal i fråga om visst brott av annan beskaffenhet än som i § 11 första stycket sägs eller att landsfogden förordnat annan att omhändertaga dylik undersökning eller åtal, må landsfiskalen ej därmed taga annan befattning än som kan åligga honom i hans egenskap av polisman. Landsfiskal är pliktig att, i den mån det icke medför eftersättande av de landsfiskalen eljest åvilande skyldigheterna, efter förordnande av landsfogden verkställa förberedande undersökning eller anställa åtal för brott, vars beivrande eljest ej skulle ankomma på landsfiskalen. Har d}dikt förordnande meddelats landsfiskal i avseende å brott, begånget å någon utom landsfiskalsdistriktet belägen ort, är han berättigad till biträde av där anställd polispersonal.

291 § 14. Har landsfiskal verkställt häktning för brott, skall han ofördröjligen göra anmälan därom ej blott, enligt vad särskilt finnes stadgat, hos ordföranden i vederbörlig domstol utan ock hos Konungens befallningshavande; och skall landsfiskalen, samtidigt med anmälningen hos domstolens ordförande eller eljest så snart ske kan, tillställa denne protokoll över verkställd förberedande undersökning. § 16. Landsfiskal, inom vilkens distrikt häradshäkte eller arrestlokal finnes, skall hava tillsyn däröver och över tillhörande inventarier, i föreskriven ordning upprätta och insända förteckning över de i häktet insatta fångar samt ombesörja deras underhåll, vartill nödiga medel hos Konungens befallningshavande emot redovisning rekvireras. Ar häradshäkte beläget inom stad, som icke tillhör landsfiskalsdistrikt, skola torenamnda åligganden tillhöra den landsfiskal, som Konungens befallningshavande efter förslag av landsfogden bestämmer. §26. 1 mom. Landsfiskal åligger: 1) att föra liggare över de polismän och fjärdingsman, varöver landsfiskalen har det omedelbara befälet; och skall liggaren upprättas enligt formulär, som fastställes av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.; med skyldighet för landsfiskalen att, om Konungens befallningshavande anser ytterligare anteckningar erfordras angående nyssberörda befattningshavare, i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungens befallningshavande meddelas, föra dylika anteckningar; 2) att föra dagbok över anmälningar angående brott och i anledning därav vidtagna åtgärder; 3) att enligt särskilt meddelade bestämmelser föra dagbok i dels utsökningsmål m. m. och dels mål, som avses i lagarna om införsel i avlöning, pension eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket m. m., ävensom, på sätt Konungens befallningshavande må finna gott stadga, särskild dagbok med dithörande längder och redovisningshandlingar för aren den rörande utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. samt allmän dagbok för övriga ärenden; ^ och skall dagbok under varje av de däri förekommande titlarna utvisa tiden, då ärende anhängiggjorts, skrivelse ankommit eller handling inlämnats, och upptaga ärendena i fortgående nummerföljd från årets början till dess slut med kortfattad redogörelse till tid och beskaffenhet för de åtgärder, som blivit vidtagna; börande för varje ärende bibehållas det diarienummer, varunder ärendet först blivit upptaget, intill dess detsamma avföres; 4) att enligt föreskrivna formulär föra kassajournal och bötesliggare samt upprätta månadsräkning och redogörelse för bevillningsavgifter av utlänningar för vissa offentliga föreställningar; 5) att hålla postbok och föra koncept till utgående skrivelser, där de ej äro av det kortfattade innehåll, att detsamma lämpligen kan i dagboken anmärkas, samt att förvara och väl vårda dessa koncept, ankomna författningar, kungörelser, tjänstebrev och andra handlingar; samt 6) att efter varje års utgång låta inbinda författningar och länskungörelser ävensom de konceptexpeditioner, vilka icke lämpligare på annat sätt förvaras. 2 mom. Då landsfiskal tillträder tjänst, skall inventering av de till tjänsten hörande handlingarna äga rum genom den, som Konungens befallningshavande därtill förordnar. Angående annan inventering av penningar och värdehand-

292 lingar, som landsfiskal å tjänstens vägnar mottagit, gäller vad därom särskilt är stadgat. I sammanhang med sistnämnda förrättning eller oberoende därav skall varje år minst en gång eller, om Konungens befallningshavande så förordnar, flera gånger hos landsfiskal verkställas undersökning, huru han förvaltar tjänsten. Sådan undersökning förrättas beträffande Gottlands län av landsfogden och i övriga län av den, som Konungens befallningshavande därtill förordnar. Vid förrättning, varom i nästföregående stycke sägs, skall, förutom inventering av penningar och värdehandlingar, verkställas granskning av dagboken i utsokningsmål med tillhörande verifikationer, övriga dagböcker, kassajournal, bötesliggare, månadsräkning, brevkoncept och postbok ävensom inneliggande oredovisade restlängder å oguldna krono-, kommunal- och andra utskylder och avgifter. Inventeringsförrättaren bör hos Konungens befallningshavande förskaffa sig de uppgifter, som för förrättningen må vara av nöden och som finnas hos nämnda myndighet tillgängliga. Efter inventerings avslutande skall inventeringsförrättaren till Konungens befallningshavande ingiva protokoll över densamma.

§30. I den mån särskilda arvoden äro tillgängliga, förordnar Konungens befallningshavande landsfiskalsbiträden för sådana distrikt, i vilka landsfiskalen på grund av polis-, åklagar- eller utsökningsgöromålens omfattning eller eljest utan eget förvållande är i särskilt behov därav. Landsfiskalsbiträde förordnas tillika att inom distriktet fullgöra vad enligt lag eller författning ankommer på fjärdingsman samt antages att av landsfiskalen för bestämt fall sättas till utmätningsman i dennes ställe. Förordnande för landsfiskalsbiträde meddelas tills vidare och må när som helst återkallas. Förordnande, som nu är sagt, må icke tilldelas annan än den, som fullgjort vad för behörighet till landsfiskalstjänst är föreskrivet. §32. Gör landsfiskalsbiträde sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad mot förman eller brister i lydnad, må Konungens befallningshavande fälla honom till ansvar eller vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal, på sätt i § 31 är sagt. Denna kungörelse träder i kraft den ; dock skall angående landsfiskals rätt att fullfölja av honom påbörjad utredning i brottmål, som avses i § -11 första stycket gälla vad som i övergångsbestämmelsen till denna dag utfärdad instruktion för landsfogdarna med flera befattningshavare finnes stadgat. Då denna kungörelse träder i kraft, skall kungörelsen den 14 december 1917 angående tillämpning av vissa bestämmelser i instruktionen för landsfiskalerna å vissa andra allmänna åklagare och polistjänstemän upphöra att gälla.

293 Förslag till

instruktion för stadsflskalerna. §1. I varje stad skall finnas anställd en stadsfiskal, därest ej i vederbörlig ordning bestämts, att stadsfiskalstjänsten skall indragas, eller i samband med stadsrättighetens meddelande förklarats, att sådan tjänst ej skall inrättas. §2. Stadsfiskal lyder i tjänsten under Konungens befallningshavande och landsfogden och är pliktig att fullgöra vad honom av dem i och för tjänsten anbefallés. §3. Stadsfiskals huvuduppgift är den verksamhet, som enligt lag och författning samt denna instruktion åligger honom med avseende å polis- och åklagarväsendet. I övrigt har stadsfiskalen att fullgöra vad som åligger honom enligt denna instruktion eller eljest enligt lag eller författning eller särskilda, av Kungl. Maj:t eller Konungens befallningshavande fastställda stadgairden för den stad, där stadsfiskalen är anställd. §4Stadsfiskal i stad, där polismästare ej finnes, är närmast under landsfogden ansvarig för upprätthållandet aAT allmän ordning och säkerhet inom staden samt har att handhava den verksamhet, som enligt lag eller författning eller hävdvunnet bruk ankommer på polismyndighet i stad och ej enligt särskilda stadganden uppdragits åt magistrat eller stadsstyrelse eller ledamot därav. Stadsfiskal har i stad, som nyss sagts, att utöva det omedelbara befälet över stadens polispersonal samt i annan stad att vara förman för personalen vid kriminalpolisavdelning. Stadsfiskal i stad, där polismästare ej finnes, skall hålla landsfogden underrättad om vad i avseende å polisväsendet i staden förekommer av den vikt, att det bör bringas till landsfogdens kännedom, och därvid särskilt inberätta, om han finner staden eftersätta sina skyldigheter i avseende å polisväsendet. Yppas anledning att befara, att stadsfiskal underlydande polispersonal vid visst tillfälle icke är tillräcklig för tryggande av allmän ordning och säkerhet i staden, har stadsfiskalen att på skyndsammaste sätt göra anmälan därom hos landsfogden. Stadsfiskal är pliktig, då han av landsfogden därtill förordnas, »tt taga befäl över polisstyrka, som sammandragits från olika orter samt att utöva det omedelbara befälet över polisavdelning, som inrättats av landsting. Stadsfiskal i stad, där polismästare ej finnes, är pliktig att lämna magistrat, stadsstyrelse eller ledamot därav den handräckning, som i anledning av sådan myndighets befattning med polisväsendet kan erfordras.

§5; Stadsfiskal är pliktig att, då anledning föreligger till antagande, att inom staden brott blivit begånget, vara efter lag kan följa straffarbete, fängelse i mer än sex månader, avsättning eller mistning av ämbete eller tjänst under viss tid, därom på skyndsammaste sätt underrätta landsfogden.

294 Finnes anledning antaga, att utredning angående annat brott är av mera krävande art eller erfordrar biträde av personal från kriminalpolisavdelning i annan stad, åligger det stadsfiskalen att därom ofördröjligen göra anmälan hos landsfogden. Har stadsfiskal verkställt häktning för annat brott än som avses i första stycket, åligger det honom att ofördröjligen meddela landsfogden underrättelse om verkställd förundersökning och vad därvid huvudsakligen förekommit eller, där landsfogden så begär, tillställa honom protokoll över undersökningen. §6. För fullföljd av begynt spaning eller av annan tvingande orsak äger stadsfiskal att själv eller genom honom underställd polispersonal utsträcka sin polisverksamhet utom staden. Han skall dock, så snart ske kan, hos polischefen i den ort, dit verksamheten utsträckts, göra anmälan därom.

§7' Stadsfiskal är inom staden i avseende å andra brott an dem, som avses i § 5 första stycket, allmän åklagare i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund av gällande stadganden uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet eller särskild åklagare blivit av vederbörande myndighet för visst mål förordnad. Ej må dock åtal för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen av stadsfiskal i hans egenskap av allmän åklagare anställas utan vederbörande myndighets förordnande. • .. I fråga om brott, som avses i § 5 första stycket, åligger stadsfiskal, intill dess landsfogden erhållit underrättelse, som där sägs, att vidtaga alla för brottets beivrande erforderliga åtgärder. Har stadsfiskal av landsfogden erhållit underrättelse att denne övertagit förberedande undersökning eller åtal i fråga om visst brott av annan beskaffenhet än som i § 5 första stycket sägs eller att landsfogden förordnat annan att omhändertaga dylik undersökning eller åtal, må stadsfiskalen ej därmed taga annan befattning än som kan åligga honom i hans egenskap av polisman. Stadsfiskal är pliktig att, i den mån det icke medför eftersättande av de stadsfiskalen eljest åvilande skyldigheter, efter förordnande av landsfogden verkställa förberedande undersökning eller anställa åtal för brott, vars beivrande eljest ej skulle ankomma på stadsfiskalen. Har dylikt förordnande meddelats stadsfiskal i avseende å brott, begånget å någon utom staden belägen ort, är han berättigad till biträde av där anställd polispersonal. §8. Har stadsfiskal verkställt häktning för brott, skall han ofördröjligen göra anmälan därom ej blott, enligt vad särskilt finnes stadgat, hos ordföranden i vederbörande domstol utan ock hos Konungens befallningshavande; och skall stadsfiskalen, samtidigt med anmälningen hos domstolens ordförande eller eljest så snart ske kan, tillställa denne protokoll över verkställd förberedande undersökning. §9. Stadsfiskal är pliktig att, då han därtill förordnas och det kan ske utan eftersättande av de stadsfiskalen eljest åvilande skyldigheter, bevaka och utföra kronans talan vid domstolar och andra myndigheter. Har kronan tappat i mål, som åt stadsfiskal anförtrotts, vare han pliktig att förvara kronans talan, i vilket avseende han har att, där det erfordras, anmäla missnöje eller vad, varjämte han är pliktig att till den myndighet, som förordnat honom, avgiva berättelse om utgången samt insända handlingarna så tidigt, att talan må kunna i behörig ordning fullföljas, där det aktas nödigt.

295 § 10. Stadsfiskal är skyldig att uppvakta vid rådhusrätten eller, där staden lyder under landsrätt, vid häradsrättens sammanträden. §11. Stadsfiskal åligger vidare bland annat: att vara tillstädes vid mantals- och skattskrivningar för staden samt andra offentliga förrättningar, där hans närvaro kan vara av behovet påkallad; att i avseende å lösdrivare och bettlare vidtaga de åtgärder, som författningsenligt ankomma på stadsfiskal; att hålla tillsyn däröver, att vaktbetj aningen vid stadens häkte fullgör sina skyldigheter, samt att, om oordning därvid yppas eller för övrigt, antingen i avseende å häktets beskaffenhet eller vid fångvården därstädes, något finnes att anmärka, sådant genast anmäla hos den myndighet, som har inseendet över häktet; samt att i stad, där polismästare ej finnes, tillse, att arrestlokal är i behörigt skick, samt, om något däri brister, genast göra framställning hos magistraten om rättelse genom stadens försorg. Leder framställningen ej till rättelse, har stadsfiskalen att anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavande. §12. Såsom polisman och åklagare har stadsfiskal att av landsfogden i förekommande fall påräkna råd och upplysningar. § 13Stadsfiskal äger att av vederbörande myndigheter erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning, som för stadsfiskalens verksamhet erfordras och av dessa myndigheter lagligen kunna lämnas. §14. Stadsfiskal skall föra dagbok, vari antecknas alla inkommande ärenden, särskilt anmälningar angående brott, och i ärende vidtagna åtgärder. Stadsfiskal i stad, där polismästare ej finnes, är pliktig att föra liggare över polispersonalen i staden. Är stadsfiskal förordnad att utöva det omedelbara befälet över polisavdelning, som inrättats av landsting, har han enahanda skyldighet i fråga om nämnda avdelnings personal. Liggaren skall upprättas enligt formulär, som fastställes av statens anstalt för. pensionering av folkskollärare m. fl. Anser Konungens befallningshavande ytterligare anteckningar erfordras angående polispersonalen, åligger det stadsfiskalen att i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungens befallningshavande meddelas, föra dylika anteckningar. § 15. Till stadsfiskal ankomna författningar, exemplar av polisunderrättelserna, kungörelser och andra tjänstehandlingar skola av honom behörigen ordnas och förvaras, och skall stadsfiskalen efter varje års utgång draga försorg om inbindning av författningar och polisunderrättelserna. § 16. Då stadsfiskal tillträder sin tjänst eller därifrån avgår, skall inventering av de tjänsten tillhörande handlingarna äga rum, därom Konungens befallningshavande har att förordna. § 17. Stadsfiskal tillsättes av Konungens befallningshavande.

296 Blir stadsfiskalstjänst ledig, skall .Konungens befallningshavande i allmänna tidningarna kungöra densamma med föreläggande för sökande att inom trettio dagar, räknat från den dag kungörandet sker, ingiva sina ansökningshandlingar till magistraten eller stadsstyrelsen. Efter denna tids förlopp skall magistraten eller stadsstyrelsen insända ansökningshandlingarna till Konungens befallningshävande med eget yttrande. Finnes bland sökandena icke någon, som Konungens befallningshavande anser lämplig till tjänsten, äger Konungens befallningshavande ånyo kungöra densamma till ansökan ledig. § 18. Till stadsfiskal må ej utnämnas annan än den, som dels avlagt landsfiskalsexamen eller examen, medförande behörighet till domarbefattning, eller kansliexamen och dels under minst ett halvt år tjänstgjort vid poliskår i stad samt därvid erhållit utbildning jämväl å kriminalpolisavdelning. I stad, vars invånarantal överstiger 20,000 invånare, så ock, efter Konungens förordnande, i annan stad må till stadsfiskal ej utnämnas annan än den, som uppfyller de kompetensvillkor, som krävas för att bliva uppsatt å förslag till landsfogde- eller länspolisassessorsbefattning. § 19Om tjänstledighet för stadsfiskal äger Konungens befallningshavande att efter förekommande omständigheter besluta. Vikarie för stadsfiskal förordnas av Konungens befallningshavande. Ansökan om avsked från stadsfiskalstjänst meddelas av Konungens befallningshavande. Innan sökt avsked beviljas,'bör, där fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning. §20. Gör stadsfiskal sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad mot förman eller brister han i lydnad, må Konungens befallningshavande tilldela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, äger Konungens befallningshavande efter omständigheterna fälla honom till böter, svarande högst mot en månads avlöning, eller suspendera honom från tjänst och lön på högst tre månader eller vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal vid vederbörlig domstol. H a r Konungens befallningshavande, på sätt nyss är sagt, suspenderat stadsfiskal från tjänsten eller vidtagit åtgärd för åtals anställande, äger Konungens befallningshavande avstänga den felande från tjänstgöring, till dess beslutet om suspension vunnit laga kraft eller ock i anledning av åtalet blivit över honom slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat. §21. Över tilldelad varning må klagan ej föras. Den, som icke åtnöjes med Konungens befallningshavandes beslut, varigenom han avstängts från tjänstens utövning eller annat ansvar än nyss sagts blivit honom ådömt för fel eller försummelse i tjänsten, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från delfåendet. Beslut om avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. Över Konungens befallningshavandes beslut angående tillsättning av tjänst eller förordnande må besvär anföras på sätt, som i andra stycket sagts, och inom tid, som där stadgats, räknad från delfåendet.

297 §22. Stadsfiskal må ej tillika innehava sådan befattning, som av Konungens befallningshavande befinnes vara liinderlig för stadsfiskalstjänstens behöriga handhavande. § 23. Denna instruktion äger icke tillämpning å stadsfiskalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna instruktion träder i kraft den , å vilken dag instruktionen för stadsfiskalerna den 24 maj 1918 upphör att gälla.

Förslag till

instruktion för polismästare. §

L

* I stad, där enligt Konungens beslut polismästartjänst är inrättad, är polis mästaren ansvarig för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Honom åligger det att handhava den verksamhet, som enligt lag, författning eller hävdvunnet bruk ankommer på polismyndighet i stad och ej enligt särskilda stadganden uppdragits åt magistrat. Det omedelbara befälet över stadens polispersonal utövas av polismästaren. Utan hinder av vad nu är sagt äger stadsfiskal beordra personal vid kriminalpolisavdelning att biträda vid förberedande undersökning eller annan spaningsverksamhet, som ankommer på stadsfiskalen. Begär stadsfiskal eljest för sina tjänsteåligganden handräckning av polispersonal, åligger det polismästaren att lämna sådan handräckning. §2. Polismästare lyder i , tjänsten under Konungens befallningshavande och landsfogden och är pliktig att fullgöra vad honom av dem i och för tjänsten anbef allés. §3. Polismästare skall hålla landsfogden underrättad om vad i avseende å polisväsendet i staden förekommer av den vikt, att det bör bringas till landsfogdens kännedom, och därvid särskilt inberätta, om han finner staden eftersätta sina skyldigheter i avseende å polisväsendet. Yppas anledning att befara, att polismästare underställd polispersonal vid visst tillfälle icke är tillräcklig för tryggande av allmän ordning och säkerhet i staden, har polismästaren att på skyndsammaste sätt göra anmälan därom hos landsfogden. Polismästare är pliktig, då han av landsfogden därtill förordnas, att taga befäl över polisstyrka, som sammandragits från olika orter för ordningens upprätthållande samt att utöva det omedelbara befälet över polisavdelning, som inrättats av landsting. Biträder i staden personal från annan stads kriminalpolisavdelning, skall vad om befäl och förmanskap över stadens kriminalpolispersonal är stadgat äga motsvarande tillämpning.

298 §4. Det åligger polismästare att tillse, att arrestlokal i staden är i behörigt skick, samt, om något däri brister, genast göra framställning hos magistraten om rättelse genom stadens försorg. Leder framställningen ej till rättelse, har polismästaren att anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavande. §&• Polismästare äger att av vederbörande myndigheter erhålla de upplysningar, det biträde och den handräckning, som för polismästarens verksamhet erfordras och av dessa myndigheter lagligen kunna lämnas. § 6Polismästare är pliktig att föra liggare över polispersonalen i staden. Ar polismästare förordnad att utöva det omedelbara befälet över polisavdelning, som inrättats av landsting, har han enahanda skyldighet i fråga om nämnda avdelnings personal. Liggaren skall upprättas enligt formulär, som fastställes av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Anser Konungens befallningshavande ytterligare anteckningar erfordras angående polispersonalen, åligger det polismästaren att i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungens befallningshavande meddelas, föra^dylika anteckningar. §7Till polismästare ankomna författningar, exemplar av polisunderrättelserna, kungörelser och andra tjänstehandlingar skola av honom behörigen ordnas och förvaras, och skall polismästaren efter varje års utgång draga försorg om inbindning av författningar och polisunderrättelserna. §8. Då polismästare tillträder sin tjänst eller därifrån avgår, skall inventeringav de tjänsten tillhörande handlingarna äga rum, därom Konungens befallningshavande har att förordna. §9. Polismästare tillsättes av Konungen efter förslag av Konungens befallningshavande. Då polismästartjänst blir ledig, utfärdar Konungens befallningshavande kungörelse därom i allmänna tidningarna, med föreläggande för sökande att inom trettio dagar, räknat från den dag kungörandet sker, ingiva sina ansökningshandlingar till magistraten. Efter denna tids förlopp skall magistraten med eget yttrande översända ansökningshandlingarna till Konungens befallningshavande, som insänder dem till Kungl. Maj:t samt därvid till tjänstens erhållande förordar den bland de sökande, som anses företrädesvis böra därtill ifrågakomma, eller anmäler, att sådant förord icke kan lämnas någon av de sökande.

§ io. Till polismästare må ej utnämnas annan än den, som avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning, och hållit lagtima ting eller allmänt tingsammanträde samt under minst ett halvt år tjänstgjort vid poliskår i stad och därvid erhållit utbildning jämväl å kriminalpolisavdelning. §11. Konungens befallningshavande äger bevilja polismästare tjänstledighet under högst fyra månader för år. Erfordras tjänstledighet för längre tid än

299 nu är sagt, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till Konungens befallningshavande, som insänder densamma jämte eget yttrande. § 12. Vikarie för polismästare förordnas av Konungens befallningshavande; dock skall Konungens befallningshavande i det fall, att vikarie erfordras för längre tid än fyra månader, hos Kungl. Maj:t göra hemställan om förordnande å befattningen. § 13. Avsked från polismästartjänst sökes hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till Konungens befallningshavande, som insänder densamma med bifogande av eget utlåtande. § 14. Skulle polismästare finnas icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger Konungens befallningshavande meddela honom föreställning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, må Konungens befallningshavande vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal i vederbörlig hovrätt av den, som justitiekanslersämbetet därtill förordnar. Har Konungens befallningshavande, på sätt nyss är sagt, vidtagit åtgärd för polismästares ställande under åtal, må Konungens befallningshavande kunna avstänga honom från tjänstens utövning, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnat. § 15. Över meddelad föreställning må klagan ej föras. Den, som icke åtnöjes med Konungens befallningshavandes beslut, varigenom han avstängts från tjänstgöring, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från delfåendet. . Över Konungens befallningshavandes beslut, som innefattar förslag till återbesättande av polismästartjänst, må besvär anföras på sätt, som i andra stycket sagts, och inom tid, som där stadgats, räknad från delfåendet. § 16. Denna instruktion äger icke tillämpning å polismästarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna instruktion träder i kraft den ; dock skall vad i §§ 11 —14 samt § 15 första och andra styckena icke tillämpas i avseende å polismästare, som tillika är ledamot av magistrat.

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av punkt 12:o) i kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tj änstebefattningar. Härigenom förordnas, att punkt 12:o) i kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

300 För att kunna uppföras på förslag till landsfogde- eller länspolisassessorsbefattning fordras att hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning, ävensom att hava hållit lagtima ting eller allmänt tingssammanträde samt att under minst ett halvt år hava deltagit i arbetet vid kriminalpolisavdelning i en av rikets tre största städer och följt brottmålsförhandlingarna vid rådhusrätten i sådan stad. Denna kungörelse träder i kraft den I fråga om den, som är innehavare av landsfogdebefattning å nu gällande stat, må för behörighet till landsfogdebefattning å den från och med den gällande staten icke fordras mer än tre månaders arbete vid kriminalpolisavdelning och ej heller att hava följt brottmålsförhandlingarna vid rådhusrätt. Förslagtill kungörelse om ändrad lydelse av § 10 mom. 3 i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. Härigenom förordnas, att § 10 mom. 3 i kungörelsen den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen skall erhålla följande ändrade lydelse: Inventering förrättas hos stadsfogde av magistraten eller någon dess ledamot, hos annan utmätningsman i Gottlands län av landsfogden, där ej Konungens befallningshavande annorlunda förordnar, samt i andra fall av tjänsteman hos länsstyrelsen eller den, som Konungens befallningshavande eljest därtill förordnar. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter. Med upphävande av kungörelserna den 17 maj 1867 angående rättighet för fjärdingsman, som beordrats till tjänstgöring utom sitt distrikt vid beväringsmönstringar, marknader och dylikt, att för sådan förrättning uppbära särskild ersättning, den 16 september 1892 angående gottgörande av kronobetjäntes utgifter för telefonsamtal i tjänsteärende, den 31 december 1908 angående länsman tillkommande ersättning av statsmedel för vissa resor, den 14 december 1917 angående ersättning åt landsfogdar för tjänsteresor m. m. samt den 14 juni 1918 angående ersättning åt landsfiskaler för vissa av deras polisverksamhet föranledda utgifter ävensom för telefonavgifter samt brevet den 2 februari 1877 angående utbetalning av ersättning till fjärdingsman enligt förstnämnda kungörelse m. m. förordnas som följer: 1 §. Då landsfogde företager resa i och för tjänsten, utgår' reseersättning av statsmedel enligt gällande resereglemente; och må landsfogde jämväl åtnjuta dagtraktamente under såväl resa som därmed sammanhängande förrättning. För särskilda utgifter i övrigt, som landsfogde fått vidkännas för sin polisoch åklagarverksamhet, äge han ock utfå ersättning av statsmedel.

2§1 mom. Då landsfiskal eller stadsfiskaJ i fall, då ersättning ej utgår enligt gällande resereglemente, företager tjänsteresa 1) efter Konungens befallningshavandes kallelse, till och från länsresidensstaden ; 2) för verkställande av undersökning, varom förmäles i 10 § 1 punkten av förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) för förebyggande av brott eller brottslingars efterspanande och gripande; 4) för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares beivran; 5) för verkställande av kvarstad å tryckt skrift eller beslag; 6) för inställelse vid ting, där befattningshavaren har att å tjänstens vägnar uppvakta; 7) för inställelse å plats, där händelse, som stör allmän ordning och säkerhet, inträffat eller i följd av förekomna omständigheter kan befaras; 8) för lösdrivares anhållande; 9) för verkställande av vägsyn eller formlig efterbesiktning av sTäg; 10) för åtgärd, som ankommer på befattningshavaren enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister; 11) för undersökning, som avses i 21 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, i kungörelsen den 21 december 1917 angående anmälan om olycksfall i arbete m. m. eller i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; eller 12) för undersökning eller utredning i mål och ärenden enligt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården eller för handräckning enligt nämnda lag; utgår ersättning därför av statsmedel enligt gällande resereglemente; dock må dagtraktamente varken under resa eller förrättning beräknas. 2 inom. Ersättning skall ej utgå, med mindre våglängden, beräknad på sätt i resereglementet sägs, utgör minst 3 kilometer. 3 mom. Företager av Konungens befallningshavande förordnat landsfiskalsbiträde tjänsteresa, äger vad i 1 och 2 mom. sägs motsvarande tillämpning. 3§. För särskild utgift, som länspolisassessor, landsfiskal, av Konungens befallningshavande förordnat landsfiskalsbiträde eller stadsfiskal, utöver kostnader för eget behov, måst vidkännas för behörigt verkställande av sådan undersökning, utredning eller åtgärd i övrigt, som i 2 § sägs, åtnjuter han jämväl ersättning av statsmedel. 4§; Har annan befattningshavare vid polisväsendet än i 3 § sägs i fall, då ersättning ej utgår enligt gällande resereglemente, enligt överordnads befallning företagit resa för ändamål, som avses i 2 § 1 mom. 3—5 eller 7 punkterna, eller för delgivning av stämning eller föreläggande i brottmål och har resan förorsakat befattningshavaren särskilt stora utgifter, äger Konungens befallningshavande på framställning bereda honom ersättning av statsmedel för resekostnaden eller någon del därav. 5 §. Landsfogde, länspolisassessor, polismästare samt lands- och stadsfiskal äga av statsmedel undfå ersättning för inträdes- och anläggningsavgift för rikstelefonförbindelse, som varder till tjänstelokalen eller bostaden inrättad, så

302 ock för årsavgift för sådan telefonförbindelse, som dit anordnas, dock ined iakttagande av att ersättning utgår för allenast en telefonledning till vartdera stället.

6§. Där Konungens befallningshavande det bestämmer, skall jämväl annan befattningshavare vid polisväsendet än i 5 § avses, äga åtnjuta ersättning, som där sägs. Angående sådan ersättning skall gälla vad i 16 § femte stycket i lagen angående polisväsendet i riket finnes stadgat.

?§. Har befattningshavare. haft särskild utgift för telefonsamtal eller telegram i tjänsteärende, är han berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning för vad han visar sig därför hava utgivit. 8§Räkning å sådan ersättning, som omformares i denna kungörelse och skall gäldas av statsmedel, skall jämte behöriga verifikationer avgivas till Konungens befallningshavande för vederbörlig granskning; och skall räkningens godkända belopp, i fall, som avses i 1—3 och 7 §§, efter prövning jämväl, huruvida resa eller annan utgift, för vilken ersättning begäres, varit av omständigheterna påkallad, av Konungens befallningshavande utanordnas från femte huvudtitelns anslag till särskilda anordningar vid polisväsendet. Räkning å ersättning till landsfiskal eller stadsfiskal underställd personal skall vara av honom attesterad. Denna kungörelse träder i kraft den Kungörelsen äger icke tillämpning å annan polismästare eller stadsfiskal än den, som avlönas uteslutande av statsmedel. Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 december 1863 angående nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar, samt om gottgörelse till fjärdingsman för vissa uppdrag. Härigenom förordnas dels att rubriken till kungörelsen den 30 december 1863 angående nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar, samt om gottgörelse till fjärdingsman för vissa uppdrag skall lyda »Kungörelse angående nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar» och dels att § 11 i sagda kungörelse skall upphöra att gälla. Denna kungörelse träder i kraft den Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 3 i förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera (restindrivningsförordning). Härigenom förordnas, att § 3 i förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera (restindrivningsförordniug) skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

303 Utmätningsman må åt fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, utsedd i Stockholm av överståthållarämbetet, i stad, där magistrat ej finnes, av Konungens befallningshavande efter stadsstyrelsens hörande och i övriga städer av magistraten, uppdraga att för indrivning av medel, som i denna förordning avses, förrätta utmätning av lös egendom; svare dock utmätningsmannen själv för redovisningen. Då — förfara. Av — — — redovisas. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter. Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse: Landsfiskal ävensom annan utmätningsman må åt fjärdingsman eller vederbörligen utsedd exekutionsbetjänt uppdraga att för indrivning av böter förrätta utmätning av lös egendom; svare dock utmätningsmannen själv för redovisningen. Yad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, som förrättar sådan utmätning, som nyss är sagd. Då — — — förfara. Av — redovisas. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 5 § i kungörelsen den 14 december 1917 om landsfiskals och stadsfiskals dagbok i utsökningsmäl samt angående vad vid utsökningslagens tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas. Härigenom förordnas, att 5 § i kungörelsen den 14 december 1917 om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål samt angående vad vid utsökningslagens tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse: Den — — — meddelas. Förekommer — — —- återställa. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, som landsfiskal enligt 4 § utsökningslagen sätter till utmätningsman i sitt ställe. Denna kungörelse träder i kraft den

304 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 14 december 1917 angående dagbok i mål, som avses i lagarna om införsel i avlöning, pension eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, samt angående vad vid nämnda lagars tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas. Härigenom förordnas, att 3 § i kungörelsen den 14 december 1917 angående dagbok i mål, som avses i lagarna om införsel i avlöning, pension eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, samt angående vad vid nämnda lagars tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse: Den — meddelas. Förekommer — — — återställa. Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, som landsfiskal enligt 4 § utsökningslagen sätter till utmätningsman i sitt ställe. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 30 mars 1920 med vissa bestämmelser om tillämpningen av lagen om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder. Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 30 mars 1920 med vissa bestämmelser om tillämpningen av lagen om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder skall erhålla följande ändrade lydelse: Ersättning, som enligt lagen om ersättning i vissa fall av allmänna medel till polisman för skada å kläder blivit polisman tillerkänd, utbetalas av länsstyrelsen i det län, där polismannen är anställd, samt avföres från riksstatsanslaget för bidrag till kostnaderna för polisväsendet. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919. Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

305 Hälsovårdsnämnden utgöres av polismästaren eller, där sådan ej finnes, en av magistraten inom eller utom densamma utsedd ledamot; stadsläkaren eller, där flera sådana äro antagna, förste stadsläkaren, och, där stadsläkare ej finnes, annan läkare, som av magistraten utses; samt fem ledamöter, valda av stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige må dock bestämma, att nämndens ledamöter skola till antalet vara fem, nämligen polismästaren eller en av magistraten inom eller utom densamma utsedd ledamot, ovanbemälde läkare samt tre av stadsfullmäktige valda ledamöter. Möter — utses. Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den 31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål. Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål skall erhålla följande ändrade lydelse: Behörig att begära militär handräckning, varom i §.1 första stycket formales, är Konungens befallningshavande var inom sitt län. Ar skyndsamhet av nöden och kan Konungens befallningshavandes medverkan för handräcknings erhållande icke utan fara eller större olägenhet avvaktas, må dock landsfogde samt i stad polismästare eller stadsfiskal och på landet landsfiskal direkt hos vederbörande befälhavare begära militär handräckning. Denna kungörelse träder i kraft den

1 G 4 1 22

AVDELNING III.

Tabeller.

308 Tab.

1 A.

0 r t

K o s t n a d e r för p o l i s v ä s e n d e t å r e n 1 9 2 0 o c h 1 9 1 3 i s t ä d e r n a . Don egentliga polispersonalens antal 1 )

Utgifter år 1 9 1 3 , kronor

Utgifter för polisväsendet år 1920, kronor

1920 1913

Avlöning till polispersonal

Pensionering av

3 "^ ST i ' Pr ~°

personalen

änkor och barn

3 i-* P^ _ . P t» 3 fS '

Summa personalutgifter

Totalsumma utgifter 2)

Personalutgifter

Totalutgifter

Stockholm . Göteborg Malmö Norrköping . Hälsingborg

935 492 223 100

78j

826 5 748 903, 437 513 1980 5 940' 6 194 336 8 010 285 177193312 369 457 387 3 094 748! 276 901 27 440 3 500 3 402 589 3 886 293 907 564; 973 303 211 1 3 6 5 210 1 54 593 4 285 1 424 088 1 620 854 417 150! 495121 87 5 5 3 169 1858 57 151 612 178 688 266 177 887; 203 425 65 246 760 513 850 120133! 142 481 5 985 2 600 255 345

Gävle Örebro Eskilstuna . Uppsala Karlskrona

78 51 53j 50 49

74 49 43 50 49

155 850 120 917 230 220 245 481 277 587

Lund Södertälje... Djursholm . Vaxholm Norrtälje

43 22 9 4 9

43 17 8 2 8

220 725 102 791 46 617 11000 28 210

Östhammar . Öregrund Sigtuna Enköping ... Nyköping ...

4 3 2 8 18

4 3

3 488 3 600 2 600

79 8 9 1

Katrineholm Strängnäs .. Mariefred .. Trosa

9 3 8 5 3

3 4 5 4

3 8 800 8 485 36 300 10 225 5 600

Linköping . Söderköping Motala Vadstena Skänninge...

50 4 7 4 6

23 6 8 5 6

209 019

Mjölby Jönköping . Huskvarna . Nässjö Värnamo

4 48 10 11 5

4 45 6 11 2

8 530

247 167 23 997 46 563 18107

Vetlanda .... Eksjö Tranås Gränna Växjö

6 9 8 6 17

4 9 6 5 17

16 954 37 906 26 204 4 050 77 392

Kalmar Oskarshamn Västervik ... Vimmerby , Borgholm

34 23 19 6

27 23 17 6 5

177 000 72 076 89129 15 072 6 936

Torshälla

25 5 9 3 13 550 12 0 0 5

44 728 4 921 844 7 7881 700 500 4 096; 600 15113! 1764 32 169 7 000 1411 1100 1200

2 700 4 150 700

256 864 117 774 57 772 15 570 45 340

89 370;

3 488 3 600 2 600

5 767 4 825 2 800 45 834 97 2S8

2 800)1

39 764 8 485 36 850 10 225 5 600

8 505 2 250 2139 400

— 400

208 321

2 000 2 770

206 560

220 725 104 202 46 617 12 100 30 030

84 921

397 461 124 655 288 075 85 975 257 235 75 383 280 (»9 79 890 285 583 123 364

15 000

206 343 129 905 234 916 262 358 316 756

72 527 11 681 41630 11600 6 845 224 217 248 556 3 ) 13 226 25 593 31 493 13 550 14 750 12 369 12 369 8 530 9 830 260 061 273103 23 997 34 578 48 263 61615 18 107 21131 17 162 17 797 38 327 39 052 26 604 26 204 4 050 5 886 84 293 87 109 179 000 75 292 89 689 15 072 7 536

188 000 77 085 109 560 27 671 12 511

14 800| 2 000 12197: 1200:

2 000 27 641 4 607 4 000 3 580 3 000 39 663 7 074 6 450 4 223 70 477 4 751

5 621 13 950 7 244 2150 26167 45170 21657 26 150 6 793 2 970

*) Omfattar jämväl extra personal. — 2 ) Torde i regel icke innefatta utgifter för pensionering och olycksfallsersättning. Däremot har vid totalutgiftssummans beräkning avdrag icke gjorts för statsbidrag samt bidrag från annan kommun, enskilda eller bolag, vilka till beloppen specificerats i not. 4 å tab:s sista sida. — s ) Utgifterna ej specificerade.

309 Tab.

1 A (forts.). K o s t n a d e r för polisväsendet åren 1 9 2 0 och 1 9 1 3 i städerna.

O r t e r

Den egentliga polispersonalens antal

1913 Utgifter år 1913, kronor

Utgifter för polisväsendet år 1920, kronor

Avlöning till polispersonal

Visby Itonneby Karlshamn .. Sölvesborg .. Kristianstad .

46 747 21809 69 744 10 845 124 627

Simrishamn.. Ängelholm .. Hässleholm .. Landskrona.. Eslöv

21846 41540 29 948 159 583 43 048

Ystad Trälleborg Skanör med Falsterbo.. Halmstad Laholm

78 335 4 500 207 572 6 873

Falkenberg .. Varberg Kungsbacka.. Kungälv Marstrand....

32 239 49 645 3 665

Lysekil Uddevalla Strömstad Vänersborg .. Trollhättan ..

28 534 98 480 21624 59 592 105 506

Alingsås Borås Ulricehamn . Åmål Mariestad

41098 190 050 13 670 26 485 21895

Lidköping Skara* Skövde ... Hjo Tidaholm

.

43131 38 846 38 869 18 200 15 632

Falköping Karlstad Kristinehamn Filipstad Arvika

28 437 208 793 65 163 14 585 28 200

Askersund Nora Lindesberg .. Västerås Sala...

7 885 11993 16 708 233 796 32 401

Pensionering av pcrso* , nålen

ankor , och. ' , barn

—

—

—

2 - £ 3

ö»

^

M,

P

Ed

Summa personalutgifter

Totalsumma utgifter

Personalutgifter

46 747 21809 70 844 10 845 134 823

55 200 20 788 78 320 12 045 143 735

19 450 5 600 22 700 8 150 56 640

14 340 3 073 1525 1330 253

21 846 41 540 29 948 178 521 44 631

22 597 43118 30 720 201 334 51 012

8 500 14 060 8 763 51 099 15 080

102 194 : 74 478

33 478

4 500 212 572 0 873

1600 59 495 3 450

38083 53 001 4 2S4 2 ) 12 381 2 747 2 747 34 721 28 757 110337 104 136 27 002 22 683 72 075 60 630 124 050 106 406

14 046 21 552 1100

41298 194 937 13 770 27 765 21 895

47 581 224 215 10 370 30 415 20 792

9 800 54 489 4 990 6 953

43 881 38 846 39 692 19 337 15 957

40 820 40 000 42 413 20 530 18 070

10 342 10 400 14 740 5 900 6 925

29 349 212 153 65 163 14 585 30 200

28 714 247 234 89 710 20 311 84 000

9 994 62 882 15 495 6 700 10 750

206 217 1500 400

9 085 12 199 16 966 239 379 34 601

10 907 15 218 25 635 285 026 37 617

3 831 4 510 5 953 64 852 13 200

8 598 1 137

7 906 500

—

585 350

—

2 747 223 5 056 1000 1038

)600 59 900

200 4 072

—

—

815 100 200 750

413 1137

—

—

912 1930

410 325

1200 1354 1800

v ) Innefattar även vissa utgifter för brandkåren, tillägg.

v

4 500 215 204 6 873 33 139 53 095 3 665

6 532 1100 900 3 450

86 826

41 2 729

Totalutgifter

1000 12 823 34 250 6 992 400 24 701

) Utgifterna ej specificerade. •— 3) Jämte visst dyrtids-

310 Tab. 1 A (forts.). Kostnader för polisväsendet åren 1 9 2 0 och 1 9 1 3 i städerna.

O r t e r

Köping .. . Arboga Falun Säter.. Hedemora

12 15 24 4 4

11 15 24 3

Avesta Ludvika Söderhamn. Hudiksvall Härnösand ...

5 5 16 11 23

Sundsvall Sollefteå Örnsköldsvik Östersund .. Umeå Skellefteå Luleå .. Piteå . Boden ... Haparanda

Utgifter år 1913, kronor

Utgifter för polisväsendet år 1920, kronor

Den egentliga polispersonalens antal

IN J

Avlöning till polispersonal

30 235i 36 827| 106 600) 9 950! 5 737

Pensionering av

*•**-< C

p: ä P° e£ g H

personalen

änkor 2 P m och «a' »e 'o 1 barn o

600 — 140

17 12 25

15 600! 22190 69 553^ 415441 95 924

— — 6 729 4 852 2 160

45 6 10 21 11

42 6 8 17 7

237 4 2 1 25 436: 35 530' 2 ) 102 843; 44 527

4 326

5 13 5 8 7

5 12 4 3 6

20 093 69 532 17 628! 40 426j 12 619

—

•2 _, o c'

1 640 2 338 3 340

523 1651 1044 818

1 100 500

Personalutgifter

Totalutgifter

2 000 72 75

30 235 37 427 108 600 10 022 5 952

44 4 8 8 40 4 7 9 111900 12 497 20 052

10 375 12 366 38 775 3 272 4 696

16 025 12 999 40 300 4 473 7 554

15 600 22 190 76 282 47 160 99 763

16 835 26625 86 2 6 3 57 0 3 6 108 376

7 750 7 594 26 346 19135 31217

7 902 8 617 28 795 23164 34 707

242 167 26 516 37 195 105 821 49 518

249 294 3 3 242 4 6 530 110403 47 504

79 561 9 040 10 045 30 595 10 513

82 965 11323 11460 32 975 10 5 1 3

21137 70 350 18 728 40 926 12 619

25 377 78 9 9 5 17 770 46 862 33163

6 200 16 963 3 600 1630 3 750

8 648 24 270 3 600 1630 6 900j

900 Summa Totalpersonal- ; summa utgifter 1 utgifter

420 180 25 117

Samtliga 3 3 9 4 2 9 6 8 17 3 1 1 897 1 070 339 07 5 7 1 4 5 3 2 6 18 4 9 9 009 22 457 8 1 1 5 4 2 2 697 6 5 0 9 773| *) Uppgift saknas. — 2) Ungefärlig siffra. — 3 ) Härav statsbidrag åren 1920 och 1 9 1 3 : (för båda åren, där ej annat anmärkes) i Stockholm 54 200 kr., Malmö 6 700 kr., Norrköping 3 983 kr., Örebro 4 000 kr., Eskilstuna 1 5 0 0 kr., Uppsala 3 600 kr., Karlskrona 4 0 9 3 kr., Nyköping 1 5 0 0 kr., Linköping 1 500 kr., Jönköping 2 500 kr.. Växjö 2 000 kr.. Kalmar 2 680 kr., Visby 1 000 kr., Kristianstad 3 000 kr., Vänersborg 1 500 kr., Trollhättan år 1913 13 092 kr., Mariestad 1 5 0 0 kr., Karlstad 2 500 kr., Östersund 2 000 kr., Umeå 1 0 0 0 kr., Skellefteå 1 000 kr., Luleå 1 500 kr., Piteå år 1920 500 kr., eller tillsammans år 1920 103 756 kr. och år 1913 114 848 kr.; bidrag från annan kommun, enskilda eller bolag: Stockholm åren 1920 och 1913 resp. 20 810 och 9 864 kr., Örebro 1 949 och 733 kr., Eskilstuna ar 1920 7 058 kr., Strängnäs 156 kr. (båda åren), Mariefred år 1920 1 510 kr., Linköping 300 och 400 kr., Ronneby 230 kr. (båda åren), Ängelholm 1 800 kr. (båda åren), Skanör och Falsterbo 350 kr. (båda åren), Tidaholm år 1913 400 kr., Skellefteå 11 175 och 3 300 kr., Haparanda 1 000 kr. (båda åren) eller tillhopa ar 1920 46 338 kr. och år 1913 18 233 kr. — 4) Inklusive utgifter för pensionering av änkor och barn i Karlskrona och Enköping. — b) Inklusive samtliga utgifter för polisväsendet i Enköping, Söderköping, Trälleborg och Kungälv.

311 Tab. 1 B. Kostnader för polisväsendet åren 1920 och 1913 i samhällen å l a n d s b y g d e n med ordnad polisbevakning. Utgifter för polisväsende , kronor

Utgifter för polisväsende , kronor

år 1920

å r 1920

Därav Summa £ S outgifter *t C Pför stats- t*r P—- i-iP polis- bidrag O P #) väsendet P O Po

Därav O r t e r

Summa utgifter för statspolis- bidrag väsendet

^ § o1

CD 2^

O P

J

år

O r t e r

3 x "-» P

O po

år

= r= Östergötlands län.

S t o c k h o l m s län. Sundbybergs köping Lidingö köping Saltsjöbadens köping ... Stocksunds köping Nynäshamns köping Täby s:ns norra del... Vastertiilje s:n Ostertälje s:n Vårdinge s:n Västerhaninge s-.n Salemss:n o.llönningem:e Sorunda s:n Grödinge s:n Solna s:n Rimbo s:n . Sollentuna s:n Spånga s:n Boo s:n Gustavsbergs s:n Värmdö s:n Österhaningc s:n Dalarö s:n . . Nacka s:n Botkvrka s:n Huddinge s:n.. Osmo s:n . . . . . . Tveta s:n Overjärna s:n Turinge s:n

40 681 57 467 33 440 18114 24 926 4 000 2 0 0 0 800 400 500 1000 500 1000 3 700 1 7 0 0 4 000 2 0 0 0 750 1500 750 1500 70 319 29 8 7 5 960 1560 900 1800 6 715 4 8 0 0 3 500 1 7 5 0 1600 800 3 000 1 5 0 0 3 065 1 5 0 0 3 000 1 5 0 0 18 280 7 5 5 0 7 800 3 9 0 0 7 860 3 9 0 0 3 000 1 5 00 800 400 1200 600 700 350

14 020 12 704 5 297 3 873 5 623 500

700 Valdemarsviks köping... Åtvidabergs m:e Borgs villastads m:e ... Kisa m-.e Boxholms m:e Vinncrstads sm Västra Ny s:n Kimstads s:n Kvillinge s:n Krokeks s:n Odeshögs s:n Skärblacka s:n Göta kanals omr Motala verkstad med

900 lleijmyre bruk

13 943 14 569 8 708 7 330 4 626 4 900 200 400 2 400 1000 900 1500 2 856

9 6 5 3 3

600 078 680 526 750 100 200 1 200 500 450 750 2 056

3 313 816

2 313 300

3 363 3 206 600 700 700

1 863 1 550 300 300 300

1170 200 3 075 305 300 1 600

575 100 1 450 150 150 700

1 400 400

964 1506 1700

250 100

750 300 500 300

3 400 850

1944 400

J ö n k ö p i n g s län. Sävsjö m:e Forserums m:e

1200 2 400 2 750 1442

900 400 400 1000 1250

Bydö bruk llylte bruk Norra Sandsjö s:n med Bodafors Osterkorsberga s:n Smålands Anncberg Uakarps s:n Säby s:n

2 050 750 300 300

325 325 512

1 400

2150 200 200

Uppsala län. Tierps köping

5 500

1 000

1500 Södermanlands län. Malmköpings köping ... V:a Vingåkers m:e och s:n Gnesta m:e ... Oxelösunds nr.c Liens m:e Valla m:e Julita sm Flens s:n Österåkers s:n Torshälla ländsk Sköldinge s-.n

3 327 3 700 1 8 5 0 7 630 3 3 0 0 21300 10 5 0 0 15 472 6 5 0 0 3 000 1 5 0 0 250 500 3 688 1 8 0 0 300 700 2 000 4 065 1 4 0 0

9 575

1120 1300 3 090 5140 3 862

Kronobergs län. Markarvds köping Älmhults köping Ljungby köping . llvds m:e Alvesta m:e Vislanda m:e...

6 294 4 200 13 800 900 4 892 500

450 2 100 250

17 444 3 000 11737 ! 2 300 6163 200

500 1 200 1 500 1 200 500 200

3 878 1200 2 883 600 3124 150

1200 1719

Kalmar län. Nybro köping Mörbylånga köping Mönsterås köping Gamleby m:e Virserums m:e

.

312 Tab. 1 B (forts.).

Kostnader för polisväsendet åren 1 9 2 0 och 1 9 1 3 å landsbygden. Utgifter för polisväsendet, kronor

Utgifter för polisväsendet, kronor

år 1920

år 1920

Därav

Därav r

Summa utgifter föistatspolis- bidrag väsendet

bidrag från enskilda, bolag eller kommun

Ö r t e

0 r t c r

1913 Vällinge m:e

1400 700 2 000 1 000 895 500 250

1200 Lomma m:e 472 Höörs m:e

2 400 1 200 2 505

Blekinge län. Lyckeby station Nättraby s:n

3 500 2 750 3 500 2 750

Kristianstads l ä n . Ahus köping Båstads m:e Sösdala m:e Örkelljunga m:e Tomelilla m:e, Tryde s:n Torekovs m:e Vilans m:e Osby m:e Klippans m:o och Gråmanstorps s:n Björnekulla s:n Västra Broby s:n Önnestads s-.n Kvidinge s:n Munka—Ljungby s:n ... Perstorps s-.n Stoby s:n Finja s:n Hästveda s:n Kviinge s:n Glimåkra s:n Köpinge s:n Everöds s:n Borrby s:n Löderups o. Hörups s:nar

3 800 1 900 3 891 1825 550 2 000 000 6 700 350 1200 450 500 3 477 675 3 354

5 500 2 000 4 020 635 700 700 5 783 1300 2 710 600 500 1500 800 900 800 550

2 750 1 000 1 485 300 350 350 1 500 600 960 300 250 600 400 450 400 275

Malmöhus l ä n . Svedala köping Skurups köping Hörby köping

_•

M a l m ö h u s län vforts.).

Gottlands län. Slite s:n Lärbro, Hellvi, Rute, Fleringe, Bunge och Fårö s;nar

SL B

föistatspolis- bidrag väsendet 3S&

E sr a

Kalmar län (forts.). Högsby s:n Ljungby s:n Vena s:n Målilla station med omn

Summa utgifter

10 487 14 675 22 762

— —

300 Höganäs m:e Mölle m:o Arilds m:c Marieholms m:e Löbcröds m:e Anderslövs s:n Skcgrie, Maglarps och VästraTommarps smar Bunkeflo s:n Tygelsjö och V:a Klagstorps s:nar Fuglie s:n Bodarps och Håslövs s:nar Hängs och St. Hammars s:nar Hammarslövs sm 1200 Östra Grcvie s:n 1919 Västra Alstads s:n Kyrkokö1250 Dalköpinge, pingc och Gislövs s:nar 3 600 Dalby s:n 800 Veberöds s:n 1134 Lackalänga s:n 1654 Fjälie och Flädie s;nar. Genarps s.n 2 000 Hyby s:n 1000 Burlövs s:n 1313 Västra Karleby s:n 435 Svalövs s:n 350 Ekeby s:n 350 Norra Vrams s:n Risckatslösa och Södra Vrams s:nar 350 Norra Skriivlinge s:n ... 450 Röstånga s;n 500 Höörs s:n 800 Harlösa s:n Vollsjö s:n 600 Lövestad s:n 575 Lilla Isie och Södra Aby s:nar Östra Klagstorps s:n Lilla Bedinge och Källstorp s:nar Örsjö s:n Skivarps s:n

3 941

3 000 7 200 2 228 17 675 1560 400 3 600 1150 2 800

1 500 3 500 1 500 6 625 3 250 780 200 1 700 575

1 300

1850 1500

900 750

2 324 800 1675

1 150 400 800

2 655 1000 940 1800

1 000 500 470 900

1350 1000 1600 2 777 3 226 1200 2 425 10 600 1 300 3 000 4 200 1800

800 500 800 1 200 1 000 600 1 150 150 5 300 650 1 500 1 200 1 000 900 300

2160 4179 1640 1400 400 1800 2 425

885 1 500 820

350 250 400

700 200 900 1 100

— —

2 525 1200

1 200 600

—

1550 1500 2 200

750 750 1 100

— —

—

i

313 Tab. 1 B (forts.)- Kostnader för polisväsendet åren 1 9 2 0 och 1 9 1 3 å landsbygden. Utgifter för polisväsendet, kronor

Utgifter för polisväsendet, kronor

år 1920

år 1920 Därav Summa utgifter 3 %.^ för statspolis- bidrag väsendet

O r t e r

Göteborgs och län.

år

1200 600 1600 600 2 000 000 0C0 3 000 500 3 000 000 2 535 775 12 947 195 000 83 912 13 850 5 460 28 250 11 250

900 1350 1200 2 000 1500 1140 3 619 43 503 4150 9 576

Alvsborgs l ä n .

Nors s:n Östmarks s:n Segerstads s:n Grava s:n Trankils s:n Kroppa s:n Karlstads ländsk Stora Kils s:n Ransäters s:n Silbodals s:n Dcjc stationssamb Nyeds s:n

800 300 360 4 350 300 1800 1000 2 500 2 570 500 3 600

400 300 100 2 000 150 900 500 1 000 1 07 5 250 2 100

300 667 100 900 500

2 122 600 250 1500 1460 400

1 500

300 Örebro län.

4 624 9 900 2 600 1500 5 440 3 724 3 500

Melleruds köping Lilla Edets m-.e Herrljunga m:c Färgelanda s:n Fritsla s:n Kinna s:n Bengtsfors st

2 353 Hallsbergs köping .. 7 180 Kopparbergs köping. 800 Kumla m:e

4 250 1 300 750 2 720 1 775 1 750

Viby s:n

2 000 Karlskoga s:n 1158 Hällefors s:n Längbro s:ii Fjugesta s:n

Skaraborgs l ä n .

1275 Kungsörs köping 3 243 Heby m:e 1850 Kolbäcks station

400 800 150

1400 300 200 800 150

50 50 300

300 100

1 200 300 200

450 400

Värmlands län. Sunne köping Bäffle köping Norra Råda s:n Fryksände s:n Arvika s:n

{

4 200 25674 I 4 500 i 2 400 | 1000

med

2 116:

11378 11515 7 220 900 9 082 2 000 4123 600

1 900 2 800 450 5 690 1 000 2 500 300

9 276 2 400 2 000 3 050 4 650 4100 5 350 2 300

850 825 1 625 2 325 2 050 1 650 650

3 225 1400 400 5 538 1000 250

V ä s t m a n l a n d s län.

6 296 6 591 5 325 900 2100 300 400 1030 150 100 600 250 2 721 1662 600 400

Törcboda köping Vara köping Grästorp köping Finnerödja s:n Undenäs s:n Slöta s:n Agnetorps s:n Amnehärads s:n Gökhems s:n Vilske-Kleva s:n Falköpings västra s:n Kvänums s-.n Norra Vings s:n Essunga s:n Medelplana s:n Östcrplana s:n

*) Inkorporerad anuari 1922.

år

1913 V ä r m l a n d s l ä n (forts.)

Bohus

Grebbestads m:e Humiebostrands m:e . . . . Smögens m-.e Foss s:n Ljungs s:n Korums s:n Partilie s:n Örgryte sin 1 ) Västra Frölunda s:n Fässbergs s:n 2 )

O r t e r

1913 Därav Summa utgifter för statspolis- bidrag väsendet

Göteborg

1 000 2 250 1 000 500

350 500

6 064 2 700 1500 300

Tillberga station Surahammars bruk Hallstahammara bruk .. Västanfors s:n Norbergs s:n

725 900 2 325 1 800 3 350

3 722 300 1400 300 500 750 3160

Kopparbergs län. Borlänge köping Morastrands köping Krylbo köping Smedjebackens köping... Grycksbo bruk, Kopparbergs s:n Särna s:n Älvdalens sm Bättviks s:n Leksands s:n , Sävsnäs s:n Järna s:n Malungs s:n

fr. o. m. d. 1 januari 1922. —

5 063 3171

16 549 10 260 10 493 9 903 100 1550 3 450 5 375 2 900 683 3 200 623

50 300 2 975 1 400 525 1 100 350

225 300

100 2 300 1175 1000 625 775

) Stad under namn av Mölndal fr. o. m. d. 1

314 Tab.

1 B (forts.). Kostnader för polisväsendet åren 1 9 2 0 och 1 9 1 3 å l a n d s b y g d e n Utgifter för polisväsendet, kronor

Utgifter för polisväsendet, krone

år 1920

år 1920

Därav Summa utgifter för statspolis- bidrag väsendet

bidrag från enskilda, bola eller kommui

O r t e r

1913 Kopparbergs l ä n (forts.). Morgårdshammars bruk.. By s:n Husby s:n Grängesbergs kapell ...

Jämtlands

4 713 1 500 — i 3 600 875 6 395 3 480 3 120 19 468 19 468

Därav Summa utgifter föistats- ?r P J p polis- bidra" o P crq väsendet

O r t e r

3 673 6 600

län.

Bräckc m:e Svegsmons m:c Strömsunds nr.c Asarnc s:n Undersåkers s:n och Järpens m:e

3102 7 516 3 000 2 800

1 551

1 050

1400 1500 1100 300 204 200 600 200

600 1 500 1 100 150 175 100 300 100

2 917 1 400 1 400

1200 1 000

1400 Gävleborgs l ä n . Bollnäs köping Ljusdals köping , Storviks m:e Söderala s:n Ovansjö s:n Arbrå s:n Hanebo s:n Sandvikens bruk och Yttre Sandviken Hofors kapellförsamling

11398 16 643 — — 1210 1 000 — 7 500 3 200 4 000 3128 1 700 375 3 700 1 750 .—

—

.

3 879 2 650 875 1400

—

x

Äsele m:e Vilhelmina m:e Holmsunds m:e llobertsfors bruk Bureå s:n Ästräsks stationssamh. Jörns stationssamh. Nordmalinss s:n ...

12 979 4 280 4 550 1 800 2 750

3 081 1300

2 000 1 000 7164 4 564 5 400 4 000

1200 2 600 Svartöstadens m:e 4 900 Piteå landskommun

Västernorrlands län. Alby m: e Skönsmons m:e Skönsbergs m:e Kramfors m:e och Gudmundrå s:n Nylands m:c Alnö s:n Torps s:n Ange s:n Timrå s:n Säbrå s:n Långsele stationssamh. .. Tuna s:n

Västerbottens län. 600 750 200

Norrbottens l ä n . l)

— —

11685 7 785 1 400 7150 7 150 — 4 000 4 000 6 004 4 G04 1400 4 000 2 000 — 8107 6 882 1 225 2100 1 500 — 5 743 5 743 — 13 468 13 468 — 5 000 2 775 —

350 Jokkmokks s:n Älvsby a:n Karesuando s:n Råneå s:n Arjeplogs s:n

670 1050 3 600 1500 225 3 200 2 700

1 200 1 300 225 2 700

450 550 955 150 800 450

Samtliga orter å landsbygden

1521078 506 682

Samtliga städer

22457 811 103756

Hela riket

23 978 889J610 438 124 7191{ 6 873 596

) Municipalsamhällcna Gällivare kyrkostad, Malmberget och Kiruna hava här ej medtagits, enär för dessa ortei uppgift endast erhållits angående polispersonalens antal. — 2) Till det i första kolumnen upptagna beloppet komma utgifterna för länsdetektiver och ridande polis, vilka uppgifter, i saknad av fullständiga uppgifter, approximativt kunna beräknas uppgå till, vad personalavlöningarna beträffar, 115,000 kronor, varav halva beloppet ersattes av statsmedel.

315 Tab. 2.

Värdet av kommunerna tillhöriga byggnader och inventarier för polisväsendet år 1920. 1 ) A- Städerna.

Stockholm Södertälje Djursholm Norrtälje

inventarier

2 815 124 212 246 2 787 114 000 500 617 15 000 10 000

Strängnäs 6 500 Linköping Motala Jönköping

Värnamo Vetlanda

S t ii d e r

S t ä d e r byggnåder

22 000 ) 140 000 8 000

4 000 16 000 3 500

Oskarshamn

7 500

Vimmerby Borgholm j Karlskrona . ... ! Ronneby

24 000 6 000

byggnåder Karlshamn Sölvesborg Kristianstad Simrishamn ... £ Malmö

15 000 218 679 123 4 047

Landskrona Eslöv Ystad Trälleborg Halmstad

500 200 527 11318 289

Varberg Kungsbacka Göteborg Kungälv

4 590 1646 331 1000 1500

Lysekil.." Uddevalla Strömstad Trollhättan Alingsås

4 572 1736 4 692 296 258

Borås Ulricehamn Mariestad Lidköping Skara

100 Hjo Tidaholm

80 000

B. Byggnader

inventarier 718 900 4 262 400 23 937

inventarier

byggnader Falköping Karlstad Kristinehamn ... Filipstad Arvika

39 400 65 000

495 3 505 6 531 239 2 397

2 019 Örebro 300 Askersund 40 000 5 000 125 Nora Lindesberg 6 600 50 285 5 000 Västerås 566 7 500 400 Sala 20 000 1 175 1000 Arboga 400 Säter. 7 000 1223 30 000 1 370 000 116 183 Hedemora 1000 300 Avesta .. 6 500 410 Hudiksvall ... . 1000 6 000 2 326 1000 Härnösand Sundsvall 7 758 7 700 500 11592 Sollefteå 3 668 830 Örnsköldsvik ... 40 000 3 994 5 645 Östersund 687 1000 Umeå . . 2 318 ) 48 000 673 Skellefteå 2 412 3 800 Luleå ... 20 000 693 3 641 Piteå 7 085 7 446 500 Boden Summa 5 055 527 519 590 574 5 333 5 316 2175 3100 3122 3 563

Landsbygden.3) Byggnader

Inventarier

Inventarier

L ä n

Ii ä n Antal! Värde, orter j kronor Stockholms Uppsala Södermanlands Ostergötl ands Jönköpings Kronobergs Kalmar Kristianstads.. Malmöhus Göteborgs och Bohus Älvsborgs

Värde i kronor av

Värde i kronor av

Vävde i l ronor av S t ä d e r

27 600 4 000 6 000 6 400 6 200 23 429 8 000 8 200 53 873 22 700 15 800

Antal orter

Antal Värde, orter kronor

4 1 1 3 2 3

—

4 620 1000 323 937 1100 1395

100 1 4 1575 3 9 028 1 13 500

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands .. Kopparbergs ... Gävleborgs Västernorrlands. Jämtlands Västerbottens ... Norrbottens Summa

Värde, kronor

Antal Värde, orter kronor

21400 13 000 11000 6 600 49 764 8 000 17816 41000 100 27 200

70 378 0S2

150 1028 2 800 856 1 77 35 415S9

!) Till följd av att byggnader och inventarier ej bokförts eller ej särskilt bokförts i fråga om polisväsendet, saknas uppgifter från åtskilliga städer. Stad, för vilken uppgift saknas i båda avseendena, har ej medtagits i förteckningen. — 2 ) Brand- och polisstation. — 3 ) Inga uppgifter föreligga från Gottlands, Blekinge och Hallands län.

316 Tab. 3. Stadsfiskalernas åklagarverksamhet. Medeltal för åren 1918 —1920. l )

Städer

Stockholm: första stadsf, andra » tredje » Södertälje Djursholm Vaxholm

Norrtälje

Därav förbeAntal An t al redande under- Antal utförda utförda sökning ledd av u t f ö r d a åtal föiåtal för åtal för krisgrövre ringare annan stadstid sförbrott brott fiskalen polisseelscr ni ynd.

413 920 844 73 5 14 13

Östhammar Öregru nd

258 653 168 360

3 273 178 12

Malmö Lund Landskrona . Hälsingborg. Jslöv

a)

13 73 179 21 17

1 1 18 (1) 3

Trälleborg... Skanör med Falsterbo . Halmstad

24 789 263 204 188

(1) Laholm 90 Falkenberg . 8 Varberg 13 Kungsbacka 5 Göteborg;.

544 50 126 22 16

28 5 1 (1) 1

Kungälv... Marstrand Lysekil.... Uddevalla. Strömstad.

513 866 47 94

25 70 2 4 1

Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn

23 14 12

Åmål Mariestad... Lidköping .. Skara Skövde

(i)

6 Sigtuna Uppsala Enköping Nyköping .... Katrineholm.

1 98 7 46 29

Eskilstuna... 'lorshälla Strängnäs.. . Mariefred Trosa

45 13 5 4 3

45 13

Linköping ... Norrköping Söderköping. Motala Vadstena

56 194 5 20 3

4 183 5 9

Skänninge .. Mjölby. Jönköping ... Huskvarna... Nässjö

2 2 83 4 55

2 2 76 4

Värnamo 2 ). Vetlanda .. Eksjö Tranås Gränna 2 ) .

413 920 844 73 5

1 98 7 45 10

1 3

Städer

1 19

1 (1) 52 11

57 60 457 83 315

Ystad

18 Växjö Kalmar Oskarshamn Västervik ... Vimmerby ..

15 51 10 55 4

14 19 10 38 4

Borgholm ... Visby Karlskrona Karlshamn.. Ronneby

4 17 69 8 2

3 14

Sölvesborg... Kristianstad. Simrishamn . Ängelholm... Hässleholm..

7 37 8 32 6

(1) 1

297 291 131 282 131 21 379 327 113 100

2 27 23 19

— 9 6 21

295 2 744 309 4 447 8 144 1 333 1 314 189 145

4 7 25 33 7 16 76 8 86 6 7 4 53 10 22 2 3 7 41

1 5 19 33 7 16 35 8 86 6 7 4 20 10 22 2 3 7 34

56 Filipstad Arvika Örebro Askersund Nora

21 16 40 9 2

19 15 40 9 2

2 1

57 179 1026 39 74

Lindesberg Västerås .. Sala Köping Arboga

7 71 34 10 14

5 54

1 17

174 843 264 1 105

Falköping Karlstad Kristinehamn.

17 11 34 14

• 45 '—

5 6 5 9 10 3

Hjo

6 18

295 49 98 144 10 6 21

5 32 6 9 11 4

Tidaholm

84 10 138

Därav förbeAntal redande under- Antal utförda sökning ledd av utförda åtal föiåtal fö grövre ringare stads- annan brott brott fiskalen polismvnd.

10 14

33 462 1 1 1 328

38 139 227 47 509 47 35 138 253 92

(1)

(1) (1) 7 9

326 390 266 332 117 115 185 239 190 189 58 141 219 955 340

362 Falun 44 42 63 33 4 4 451 34 Säter 62 12 32 12 5 Hedemora. 41 9 9 11 Avesta (1) 166 161 9 9 1 80 7 Ludvika... r ) En etta inom parentes (1) angiver, att ärendet i fråga förekommit endast en gång under de angivna

åren. — 2) Uppgift saknas.

7 31 5 32 5

317 Tab. 3 (forts.)- Stadsfiskalernas åklagarverksamhet. Medeltal för 1 9 1 8 — 1 9 2 0 .

>S t a d e r

Gävle Söderhamn .. Hudiksvall... Härnösand... Sundsvall Sollefteå Örnsköldsvik

Därav förbeAntal Antal redande under- Antal utförda utförda sökning ledd av utförda åtal för åtal föiäta] föikrisgrövrc ringare stads- annan tidsförbrott brott fiskalen polisseelser iiiynd.

115 43 32 85 108 21 8

115 43 17 85 74

988 481 266 335 692

20 7

1 1

82 167

—

—

55 37 24 26 44 3 39

Städer

Därav förbeAntal | Antal redande under- Antal utförda 1 utförda sökning ledd av utförda åtal för åtal fölåtal för krisgrövre ringare stads- annan tidsförbrott brott seelser fiskalen polismynd.

Östersund. Umeå Skellefteå. Luleå Piteå

42 17 4 20 6

—

— — —

Boden Haparanda

23 9

18 9

4 20 6

(1) 5

—

706 425 86 272 73

47 12 4 3 4

409 198

13 54

Tab. 4. Vissa stadsfiskalers v e r k s a m h e t såsom stadsfogdar och u t m ä t n i n g s m ä n enligt 3 § U . L . Medeltal för åren 1 9 1 8 — 1920. Antal för Antal andra Antal andra verkställigutmäthet mothandnings- och inom stadeii debiterade utom staden debiterade tagna införsol- räckningsärenden 1 ) kronokronokommunalkommunalbötcsärenden utskylder utskylder utskylder utskylder beslut!) Antal för indrivnii g mottagna poster

S t

Djursholm .. Vaxholm Norrtälje Nyköping Katrineholm.

316 618 557 1684 988

1366 1367 1447 3 041 3 677

149 711 179

Torshälla [ Vadstena Växjö Vimmerby .. Ronneby

—

—

416 1205 197

1142 3 255 386

—

—

—

Sölvesborg... Simrishamn . Ängelholm... Falkenberg .. Marstrand ..

556 140 657 1217 241

725 439 1406 1140 479

133 59 161 225 40

Alingsås Ulricehamn.. Åmål Mariestad Lidköping ...

858 444 944 667 1721

834 457 2 227 673 3 386

Skövde Hjo Tidaholtn Falkenberg Filipstad

1979 7 046 1 574 691

Askersund .. Nora Arboga Falun Säter < Hedemora J Avesta Ludvika... I Skellefteå.

79 65 203 403 329

18 45 26 63 243

63 10 56 55 377

54 5 110 57 21

— —

—

106 110 305 139 148

176 241 399

179 112 487 235 81

32 64 260 214 37

25 15 49 26 9

188 5 34 65 31

356 149 384 242 240

385 132 1038 323 564

200 131 185 15 398

10 16 10 26 23

60 13 26

4125 4 929 4 723 1756

532 38 27 238 171

12 16 40 22

268 208 637 1541 176

590 342 1256 2 232 293

92 120

52 92 187 237 75

8 8 8 85 23

— —

396 627 684

881 1642 1490

—

—

130 232 210 153

13 31 54 21

24 148 157 1

400 711 440

1672 1425

589 i 264 1233

132 187 203

154 62

se62 140 573 258 216 241 17

990 95

1036 246 681

159 540

757 1396 S70

— 7

27 1 8 5 65 6 6 14

*) Anledning finnes att antaga, att i de h ä r redovisade uppgifterna i vissa fall inräknats jämväl ärenden, som äro att hänföra till polisverksamhet.

318 Tab. 5.

Städer

Stadsfiskalernas avlöningsförmåner aren Begyr nelselön, kr.

Dyrtidstillägg

1920, 1913 Stockholm: första stadsf. andra » tredje » Södertälje Djursholm Vaxholm Norrtälje Östhammar... Oregrund Sigtuna Uppsala. Enköping Nyköping Katrineholm... Eskilstuna.. . Torshälla Strängnäs . Mariefred Trosa Linköping .. Norrköping .... Söderköping... Motala Vadstena .. Skänninge Mjölby 2 ) Jönköping Nässjö Värnamo Vetlanda Eksjö.. Tranås ... Gränna. Växjö Kalmar... Oskarshamn... Västervik Vimiuerby Borgholm

Visby Karlskrona ... Ronneby . Karlshamn.. Sölvesborg.. . Kristianstad... Simrishamn ... Ängelholm... Hässleholm... Malmö Lund Landskrona .. Hälsingborg ... Eslöv Ystad Trälleborg . . . .

5 000 5 000 5 000 3 000 — 2 500 400 1800 1500 3 000 400 600 700 1500 1200 1200 2 500 2 500 2 000 2 500 1400 5 000 — 3 000 3 000 4 500 1500 2 000 1600 2 000 1200 2100 900 2 000 1500 1500 4 000 4 000 1600 2 500 2 100 2 800 1500 1500 1500 1500 — 2 500 4 000 4 500 2 500 4 300; 4 000 — 2 100 3 500! 2 500 2 500 3 500! l ) • 500 1500 3 000! 3 500 3 500; 2 200 2 200i 1750 5 ooo: J 2 000, ) • 1250 1700: 1500 4 000; 3 000 4 900 1600 2100: 2 800 2 800! 1100 1300' 3 000 3 300 1500 1500 1000 1300 l 2 400 ) • 3 000 3 000 3 900 3 500 5 000; 3 500 3 500 2 500 4 000; 4 000 6 500! 3 200 3 2001 4 000 4 000 3 750 3 000

' )

•

*) Uppgift saknas. hade ännu ej fastställts.

kr.

Behållen inkomst av tjänsten, kr.

Städer

1913 Begyr nelselön kr.

och 1920. Dyrtidstillägg

1920, 1913

6 253 8 096 37 563 6 253 11484 37 396 6 253 11009 37 442 2 668 3 915 6 749 3 614 — 6 664 900 1400 3150 720 2 477 5 665 400 626 — 1800 300 ') • 360 1200 1791 1688 4 207 9 316 1250 2113 4 241 J 5 751 ) • — 3 084 4178 2 090 4111 8 284 1200 1500! 3 392 1500 1794J 3 728 400 1 28S! 2 780 1 000 1014 3 229 2 332 3 520 8 517 5 580 5 413 25 986 1000 1 620 4 510 2 500 2 160 5 365 700 1617 2 317 1566 1550 3 171 — — 3 000 2 750 4 727 9 305 1600 2 460 6100 2 425 6 895 1050 — 3150 4 000 2 981 2 448 5 800 5154 1500 J 875 ) • 1733 2 709 6 050 3 786 3 819 10 083 2 897 2 922 6119 3 878 2 179 9 970 3100 500 l) • 800 1366 2 636 2 000 1900 6 280 2 957 10132 2 156 1675 4 979 3 496' 4 394 7 607 1740 2 000 3 786 4 378 4 025 10 271 1833 1650 3 483 1616 1122 3 216 2 460 ') • 5 031 3 083 6 354 25 654 3 483 *) • 10 917 2 962 3 953 9 290 4 710 4 803 16 842 2 684 2 500 8 652 2 925 4 000 8 337 2 357 3 506 8 596

1913 Skanör med Falsterbo Halmstad ... Laholm Falkenberg ... Varberg Kungsbacka ... Göteboi-g ... Kungälv Marstrand Lysekil Uddevalla Strömstad... Vänersborg... Trollhättan Alingsås Borås.. Ulricehamn ..

Åmål Maricstad Lidköping Skara Skövde Hjo Tidaholm Falköping Karlstad Kristinehamn . Pilipstad Arvika Örebro Askersund .. Nora Lindesberg V ästerås Sala Köping Arboga Falun Säter ] ledemora... Avesta Ludvika 8 ) Gävle Söderhamn ... Hudiksvall Härnösand Sundsvall Sollefteå Örnsköldsvik .. Östersund Umeå Skellefteå Luleå Piteå Boden Haparanda

1800 3 000 1500 2 0UO 2 600 1 200 4 000 1200 1900 1500 3 000 1600 2 026 2 500 1000 700 1200 1001 1200 1800 1000 1500 1700 2 600 750 2 500 *) • 1 500 2 400 3 000 1200 610 2 100 3 000 1600 2 500 900 2 800 800 1200 2 000

2 600 3 500 2 500 2 700 3 400 1200 4 000 1200 2 500 1500 4 000 1600 2 700 4 000 1000 700 1800 2 000 1200 2 600 3 000 2100 2 200 2 600 1500 3 000 3 200 1835 2 600 3 000 1200 1 000 2 100 4 200 4 200 2 500 900 4 402 800 1200 5 000 3 500 2 500 3 000 2 000 4 000 2 500 3 500 2 500 2 500 3 700 3 700 — 2 500 2 000 4 000 1800 3 000 2 000 2 000 900 900 2 500 7 775 1800 2 400 2 800 1800 4 000

Uppgifterna avse tjänstförrättande stadsfiskalen. 8 ) Stadsfiskal utnämnd först i juli 1920.

kr.

Behållen inkomst av j tjänsten, kr. ! i

1913 | 1920

— 2 263 5 723 4 957 3 840 9100 750 1500 3 230 800 3 549 4 376 1950 2 913 7 367 926 1357 2 313 5 945 10 000 20 500 960 1228 2 250 1000 1996 3 940 2 000 1534 2 809 3 481 3 700 9 685 1066 2 002 3 688 1108 3 200 6 276 1785 3 400 6 732 1498 1185 2 807 3 600 1891 11828 3 342 1542 ) • 1250 1250 3 550 1200 1650 2 950 7 400 2160 :») • ) • 6 150 2 000 634 2184 3 824 i 1100 1750 3 375; 3 200 2 950 6 800 1200 1317 3 778 5190 3 740 9 074 2 885 x ) • 6 525 647 1765 2 862 2 000 2 700 6 000 3 394 4 096 11722 1728 1513 3 369 1650 610 3 250 945 2 480 4 664! 13 839| ) • 3 299 6 200! 2 000 l) • 5 481! 2 981 ) • 513 1728 2 900. 2 967 5 849| 905 1085 200 1890 1909 4 300 2 060 5 100 44 500 1000 2 685 5 270 7 584 3 447 8 602 4 262 3 647 10 032 3 741 3 011 12 669 3 915 4 243 10 838! 3 900 — 7 000 3 200 l) • 10 000 3 735 3 400 9 735 2 429 2 659 10 066 1109 1400 2 6861 2 400 5 961 11 395; 2 285 2 059 5 516| 7147 2 943 1843 7 864! l

l

l

Lön till ordinarie befattningshavare

319 E x t r a inkomster ay tjänsten, kronor *)

(MlQ CO i O CO

Summa resc- och förrättningsdagar utom tjänsterummet Antal inventerings förrättningar

I I

I CO ICO

I 00 I <N

I N N O T N H O I ?D " * 1 ^ i~- lO C£> COMiONCO

l O i o o o o o w t ^ N o D m ^ M ^ t o H ^ s i o m o s H n o w

05 ©1 M CO

o, 9 P

i*

5 Kt> 0 0

A - .—» §2 '-' 'S 2 ^" ^ ( M H W N W H I M

H(M-*HCOCO«H(MT-ICON(M<J1<N i

ort

H CO

PH —H

Antal andra ärenden rörande åklagarväsendet Summa förberedande undersökningar

!COOHM<#

»O

co

«©

O N N n ^ ^ M m o o n H H H n w i-Ti-i • 0(MeO^OO«CCO'*CseDr-ii-iGOSOT-IOQ(Mt^CD-^GOI>''^05 i-H i-H <M CO <N

Summa åtal

O

r l H H Ö

i-H O

Si

o

S

•

C b£

-2 ^ r-l ( N

I—*

I

J l C C H l Q H O H

o :cä a —i

cc

2 g .. 3 C :c3 (NI

|ÄÖ|

be g =2-a Antal av landsfogden utförda åtal för andra grövre brott 3

Ir-li-t

I (M

I

N

H(M

I H

(M

r

aS :5 c :S fl 'S

i-!

• a - e fl JO

Antal av landsfogden utförda åtal för andra brott

3 s ks

:c 2 -? S-,

Antal av landsfogden utförda åtal för kristidsförseelser

„ 5 GO g bc o 'i-; ^ o 2 i-i ^ o — a A 9

c3

I

i—I i-i CO I

I ( N ( N CO

<N

I l O C O (N iN

££P

«

I- «« o

fl

OJ

.

\ M ^

fn

CO >4 fl <N bt

^ eo <£ =* eo fl

O N H ( N T l i ( N ( M C O N ! S H H -

Antal av landsfogden utförda åtal enligt instrukt. § 6, punkt 1 fl

N ^

"2 fl

" O :S 2 (N ="

££

113 :0

0<N<NTt*l>»COCOeOt^COrHi—l-

Ä TH i-l T-H T H «D GO i—I O »O

h

&:

* S § ~ 2?-!

fl-«' .5 (N • -

H : O H H

i-H <N

I

I

:3 o

i-l

p

—1 ca + j

— :C

fl fl 0 33

B "S fl—.£ MÄ M s-d

:

•

-3" S S> S) -^

:

C °

"£L,r&

fl

o

00 be fc

g» ,8 ig % o 5 £

.g 2 13 -S » "C « ~ *" ^ ^ " >«a w ^-<

b S &_" —

..-

*-

o P?!>Ä

bo

320 Tab. 7. Landsfiskalernas verksamhet och inkomste

1 2 3 •1

21 Stockholms l ä n ... 2

Närdinghundra

~> Vätö

)11481 11708 . . 8 958 7 418

7 8 9 10

Långhundra Sollentuna 4) Färentuna

11 12 13 14 15

Ärlinghundra Danderyds Solna Vallentuna Österåkers

IG 17 18 19 20

Värmdö Gustavsbergs Haninge Kacka Tumba

5 399 6 819 7 421 10 360 12 361

21 22

Sorunda Öknebo

9 453 9 664

23 24 25 2G 27

Uppsala län Håbo Asunda Lagunda Ulleråkers

10 576 10 579 9 260 9 548

28 29 80 31 3-.'

Yaksala Olands

9 565 )17 340 21871 6 475 6 372

481 35 28 27 11

2 859 66 113 270 87

431 6 7 6 3

426 5 7 6 3

21 729 109 33 305 56 091 736 174! 1 46j 19 1241 3 48! 69 2 678 1 0 7 23 17 690 8 33: 5

38 20 26 10 35

62 110 68 1

8 13 7 29 10

8 13 7 26 10

11 10 4

(1)

10 48 30 81 40

24 15

210 262

9 10 177 13 8

9 10 194 10 7

11 18 202 10 3 1 6

(2)

10 17 19

8 15 14

2 2 5

11 32 19

91 3

7 433 7 928 5 960 23109 7 119

ii

Antal rese- och förrättningsdagar utom tjänsterummet

Distrikt

1 Antal förrättningsdagar iför vägsyner, mantalsskr.. itaxeringsförrättningaro. d.

Folk- Antal tillfällen, mängd då landsfiskalen uppträtt 31 dec. 1920 (inkl. eljest såsom vissa såsom köpingar polisordbefäletc.) ningshavare polis

\

2 2 19 4 2 3 2 4 9 15

l

)23 15

30 19

65 115

225 24

973 57

68 2

)-

2 1

')-

3 2

22 29

1 2 2 38 4

22 12 28 38 13

98 83 125 63 70 127 129

landsiskalen

o:

)-

3 CT* P *•*" P

l ) l

74 135 298 300 350

C?

G) HJ

)-

(1)

<-i

v

l

)-

3 9

3 9

60 8 5

32 6

32 6

120 5

)-

>)-

2 3

en'

_

£f

inom distrikto debiterade

komkronoc p oon P£ munal P utskylo g CD ' — ' utskyl der o: der s?

a. —

sm| |

annan polismyndighet

')-

Antal poster ii

B

29 30 27 7 32

6 Därav mål med > 3 förberedande P as *"" undersökning, H ~~ •-i rledd av 5" 3 o: ^. Ti J£

>

l

)-

)-

3 2 4 2 1

2 3 3 2 4 2 1

3 7 8 l ) 22

9 70

438 812 467 4 885 975

102 2 01 70 174 197

1404 3 222 5 838 600 770

3 86 4 77

1 ) 5

712 977 963 2 662 2 500

1 82 175 104 4 46 6 6E

1324 1411

4 OS 2 1C

8 2 1

x

81 4

148 190

5 595 14 21

*)')-

lM -

)j

5 5

409 775

7 30 5

529 391 211 452 382

6< 2 5!

703 329 1414

io: 61 16:

22: 2 3<

1 Dannemora Norunda

7 585 8144 6 520 8 878 6 407

83 34 35

Tierps 6 ) Västlands Älvkarleby

11423 4 594 9 638

(1)

4 10

10 5 22

*)50 171

1 8

1 8

36 37 38 39 40

Södermanlands län Jön åkers östra 7) 11582 Jönåkers västra 8 ) . . . 8 822 Eönö 9 887 Hölebo 8 485

23 2 1 1 2

245 32 17 10 17

1006 80 46 86 97

49 4 4 2 9

40 4 4 2 8

10 174 165 10 642 20 3 9 1 1500 1 6 (1) 619 1 2 7 13 1 615 1 0 14 9 599 l l i 12 25 1

41 48 •13 -1-1 45

Åkers Selebo Daga Villåttinge Österrekarne

2 2

15 25 6 25 37

60 92 58 140 119

2 2

11 4

9 3

7 3

49 25

22 14

8 330 7 370 9 011 14 595 12 371

5 2

1 6 19

470 670 581 949 656

14i

i

22 8 3 4 16

*) Ifrågavarande uppgifter äro att anse som approximativa. Därest procenttalens summa ej uppgår till Ii — **) Siffra inom parentes (1) angiver, att biträdet ifråga ej har full sysselsättning. — *) Ej uppgivet. — 2) Städel uppdelat i Spånga och Sollentuna landsfiskalsdistrikt. — 5) Staden Djursholm ej inräknad. — 6) Ny innehavaro

321 av

tjänsten.

indrivning av utom distriktet debiterade komkronomun alutskylutskyldcr der 9 054 14 193 106; 213 280! 602

711 337

217 700 248 445 202] 503 1384 814 3211

Medeltal H

>

P 5.

>

1: £

o S° 3" ^

°S 8?

3 g

<

er- o o: ~. •P: *? O" ten

för

åren

feB

3 P 5' 3 v-:

°B % 5. 3 p, 3&

II § g"

3"

5= ro B 3

-1

g.

6 145

60 365 167 74 115 348 101 827: 299

378 3 975 560 606 1 908: 848i 1 0 2 4 348 : 523 203 193 634 122

1 5 9 5 10 792 22; 398' 52! 383i 40! 22 77 21 25; 31 203 84

1918—1920.

200 B" Enligt landsfiskalens 3 P egen uppfattning består Extra inkomster av tjänsten, Behål- & •,jo:o hans verksamhet till kronor len in; följande delar (i %) a v * o o: a komst — g* 3 ; av indriv•^ p bötesAklatjänsten, ningsg 3 polisprovi- : -i ocb kronor o. utsöksioner o g5 görobeslagsgoroningsmål o. d. 3" Ä andelar null ärenden

916 12 8 9 20

312 694 572

18 13 23 148 85

63 487: 70 1 3 8 4 149 1 5 7 7 42 332 34 ; 399;

76 55 123 42 11 26 14 42

249; 263 916 297i 349 J 1 993 ) 2 133 4 400

101 88 276: ' ) 633'

41: 774 27 471 52 435 x 97 )— 112: 1 4 3 3

1 065 449

1 470: 409

363 45

2 081

4 118

411 453

')-

366, 744;

138 108 258'

339; 176 75 197 143;

680 385 185 453 230

170 160 ! 104| 143; 25 1

35 18' 12 24! 371

341 444 1 6 283

260 93 194

530 116 429

168 86 306

29 13 345 435 51 23 27 24 27 29 27 120 33

519 18 628

7 3

4 736 670 3 555' 510

349 19 44 ! 48! 47;

3 887 933 248; 207! 320

7 234 2 471 1 617 483 572 108 325 57 808 —

491 309! 751 264 ! 217 404; 1 0 8 6 485

80 148 155 332 72

50 20

380: 504 738 473

40 19 1 12 29

62! 5 10

12 30

75 60

84 50 60

')l )~

;>-

l

16 J

»)^—

')') l )-

17 5 25 10 10

8 25 2 5

6 000 5 116 5 364 6 305 2133

1 2 1 4 2

6 7 8 9 10

3 667 6 358 8139 4 000 9 650

1 2

—

—1

—

-

— —

158;

5 10 9 17 20 24 17 7 25 10 10

- b10

117 80 — — 403 800

l

)

1602; 1261 242 248!

50 ») 80 80

17 17 24 16

3 4 5

29 32

)-

28 1 1 1 1

90 50

')1 10

)l )— ' ) -

5 339 5 961 5 333

7 13 7 20

15 10

30 503 40 5

85 50 33 60 ]

)-

25 60 66 56 60 66 3 50 80 80 l )60 89 95 25 58 60

kvinn-

52 350 400

)

manlig

1 685 : 392 i 467|

200; 182 1401 233 1019 277 333 100 53 383

37 25 20 ' ) 25

3 775 772 902 644 598' 35 17 I 574

133 471

-: )-

12 10

28 31

690 32 39 46i 60

J , l

33 Antal bitiaden :~-'::

2 204 1386

192 1040

214 550 250 6611 1700

2 900 5 591 6 400 4 381 8 500

i ) -

2 2 3

98| 118:

78 900

8 ) 7 754

428; 233 ; 267! 307! 208

4 598 3 267 7 200 3 267 7 267

382; 400 493! 1 3 3 9

7 092 7130

l

1 329! 446!

510 292!

435!

70 300 !

115 172; 894! 819]

933] 192,

1 2 — 20 21 22

L 23 24 25 26 27

)~

6 570 4 868 6 690 4 928

387! 3 717 365; 3 533 483! l ) 516 ! 4 049 5 873

11 18 13 1-1 15 IG 17 18 Ii)

383 J -

1 1

-

28 29 30 31l Sä!

7 1 1 (1) (1) 1 1

(1)

33 34; 35

6 (1)

36; 371

—

Ou

— — —

il

1 39 (1) 4 0 11 43

1 -14

—

innebär detta, att återstoden av vederbörande landsfiskalers verksamhet upptagits av andra ärenden än de angivna. Dregrund och Östhammar ej inräknade. — s) Tjänsten har uppehållits på förordnande. — 4 ) F r . o. m. år 1923 tjänsten. — 7) Fr. o. m. år 1922 Nyköpings landsfiskalsdistrikt. —• 8 ) Fr. o. m. år 1922 Lunda lamlstiskalsdistrikt. 1641 22

322 Tab. 7 (forts.).

Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och inkomster

Distrikt

Södermani. 1. forts/ Västerrekarnc 9 423 Vingåkers 12 254 Valla 9 988 3 Bettna ; 10 0 8 8 Kinda södra (Linda norra 8 Ydro 9 Linköpings

10 536 7 731 7 464 10 711

10 1 1 1 2 18 14

Bankekinds Skärkinds Valkcbo Vifolka Lysings

12 164 7 726 7 392 4 )5 591 9 797

1 Göstrings •') Motala Vadstena Bobergs G ullbergs

15 304 10 250 8 838 9 077 i 8 236

Reijmyre Finspångs Hällestads Bråbo Lösings

5 347 11321 10 027 | 7 868 10 260

125 Vikbolandets ;26 Valdemarsviks 27 Skönberga

10 796 9 220 7 296

17 18 19

20 1

j22

28 24

28 29 80 8.1 82

|

Jönköpings län Nässjö Jönköpings 7) Mo ' Vista 7 )

G

j8 331 8 )10902

7 S3 N. Vedbo här. första 8 l N. Vedbo här. andra 3 5 N. Vedbo här. tredje j 36 Eksjö 37 Mariamielunds 5S 3& 40 •1 l

\->

Vetlanda Alsheda Nye Sävsjö Skillingaryds

43 Värnamo 44 Malmbäcks... 45 Vrigstads ... 46 Långaryds ...

221 5

l\

l

)—\

483 26 23 21 14 2~ 20 23 11

40 38 ' ) 150: 1328 52 35 58| 65

8| 3 1 2 95

po

gä

a

P* of p.

QQ

c:*

Antal poster fö inom distrikts debiterade

3 po

° ~« krono-

" • E^-

o —

C.:

" 5

8 12 3

32 10 4

kom-

utskyl- utskyl der dor

699 2 024 711! 1565 678! 1895 2 473

*l 2 71

608 122 12 839 41607 47 405 1789 9 21 297 3 87 30 189 7 729 23 550 1247 6

15 3 1 6 3

40 21 26 84 45

12 6 5 4 3

49 45

1 4 2

27 42 18

5 4 10

296 874 1393 3 804 508 881 860 3 075 1027 1700

3 2 53 11

38 27 11 26 9

59 41 141 26

lf>

14 30 39 9 40

93 45 80 97 63

i! _ i

23 10 15

61 57 60

1 1

9 21 5

1 2 3

436 1524 602 2 580 410 1463

170 5

353 31

886 74

56 8

394 225 21 2

6 729 13 327 800 1 857

7.",

l

)

50!

3 9 8 16 7

780 421 348 1 102 408

2 405 1116 1 118

76 70 31 60 58

5 L2 3

7212 '

annan lands- polisfiskal en myndighet

6 27 8 20

Östergötlands län.

K;

Därav mål med > t> förberedande v ^ undersökning, -i — Ef =' = g: p ledd av 0 5 £T

Antal tillfållen, | Folkmängd då landsfiskalen »' uppträtt 31 dec. 1920 (inkl. eljest sasoni såsom vissa köpingar polisordbefäl- ningsetc.) li a vare polis

4 100 1890

838 3 459 1179| 3 502 1 075 399 1 398 391 2 074

11 23

135 98 356 355 472 261 95 529 370

280 304 1065 1408

7 223 B

)5 618 4 694

4 381 8 070 6 869 10

) 7 965 6 925

5 510 ! 11349 | 10 021 ")10885 7 222 8 081 7 651

4 J7 2 12 10 5 7 23 30: 7 2 81 6

')43 56 84 94 21 53 30 40 32! 81 38

1942 930 275 34 1 042

927 2 282 243 703 203 453 249 517

2 *) Se not å tab:s första sida. — *) Ej uppgivet. ) Endast tjänstgöringspenningar m. m. — 3 ) Stadei ej inräknad. — 7) Uppgift ej inkommen. — 8) Staden Huskvarna ej inräknad. — 9 ; Staden Tranås ej inräknad. —

av tjänsten.

Antal ärenden ang. fattigvård, lösdrivarc och alkoholister

Antal a n d r a handräckningeärenden

der

och införselärenden

, konikrono. 7 , , lnunalutskvl- , , , , • ntsk viler , -

Antal a n d r a u l n i ä t n i n g s -

utom distriktet debiterade

Antal för verkställighet mottagna bötesbeslnt

•drivning av

Medeltal för åren 1918—1920.

693 261 476 145 373 796 1 0 0 9

78 261 24 67;;

14 12 14 34

5 220 10 929 Kli) 158 119 295 50 120 483 1 103

2 956 77 64 17 163

973 14 18 11 48

6 912 420

—

506 24

— —

284 221 L58 350 225

645 579 398 483 313

159 155 118 188 115

32 31 25 68 26

203 470 491 618 303

257 302 601 25(1 179

370 739 390 597 479

256 152 90 91 100

60 67 20 55 24

95 414 129 236 268

267 824 207 914 690

76 176 94 166 158

16 211 18 36 106

406 611 182 580

177 181 138

534 458 366

152 283 106

37 31 19

1 340 3 352 886

2 491 508

880 40

5 058 517

— 1 146 — 31

—

—

— 9

—

275 696

o O

— — 2

80 6

Enlig t landsfiskalens Extra inkomster egen u )pfattning består av tjänsten, Behål- Antal biträden hans verksamhet till kronor len inföljande delar (i %) a v * komst av ii id l i v ! åklahötesii i n - s polis. ! i>rovi- tjänsten, garoch man- kvinno. ntsök- , , göro; sioncr kronor göro, liga Hga nings- beslagsmål A ? o. d. ni ål andelar ärenden

») 10

— ')-

l) _

1)

_

0 - ! l) -

— —

—

(1)

(1) ! 4

—

—

—

8 i5

— — —

—

1 2 3

232 31 1 2 5

—

—

10 5 10 17

10 ! 15 <s 8

80 35 15 50

784 557 367 912 125 321 333

7 346 7 650 6 000 :5 500

—

5 !

7 J

6 886 4 660

—

10 11

2 15 10

83 75 75

529 220 371 358 517

554 148

17 18

5 10 23 10 15

(1) 1 1

7 8 9

400 467

2 607 5 333

—

—

16 31 6 16 5

40 25 3 20 9

6 5 5 15 ! 9

54 50 80 50 80

764 201 181' 67 270

1077 — 1 214 3 094 100 3 000 517 4 500 233 6 633

— 2 7

20 17 8 16 10

30 17 13 20 10

50 66 70 64 75

514 729 919 9871 483

47 1 067 531 500 558

25 1 20

13 15 10

7 5 10

80 50 50

1677 287 89;

—

13 8

—

—

—

—

— 60 #

11 13 77 44

273 220 475 621

4 *)l! 8 4 12 12 10

')4 12 5

12 39 85

188 61 44 121 65

486 155 69 344 264

252 92 77 193 149

188 12 9 108 69

26 594 220

28 33 3 3 6 20 1 8 )-

8 3 20

25 70 20

140 426 174 60 40 153 2 70

271 107 13 98

42 38 14 75

58 53 228 652

')

')-

—

12 12 1

7 25 5

9 10

— ')-

')-

)-

8 J 13 1

72 80

^

l h

)-

—

1 1 6 1

—

1 1

— —

13 14

1 1

— r5 1 16

— — — — •

(1)

7 639 4 108 4 000 5 933

1 (1)

(1) 1

3 3 3 6 084 258 3 385 256 1 J 4 8 6 0

— 1 1

1 27

— 4 872

8 1

1 :.'S (1) 2 9

— 4 637 —

— —

— —

—

—

6 758 6 980 6 339

—

— — —

.—.

76 8 62 144

125 4 942 153 6 068 368 8 )2 5 7 2 308 2 5 3 3

75| 248 150 2131 261 93! 285

167 273 220 282

')-

5 7 76 12 788 278 135 82 554 689 602 457 1127 383

1 468 227 8 267 880

7 975 5812 6 593 6 043 7 993

632 384 441 323

600 254 15 214

6 021 3 813 6 910 6 933

1 1 1

— — 1 1 1

— — — 6

1 -

— — —

17 13 19 20 21 22 23 24 25 86

30 31

— 88 33 j34 35 36 87

— — — 38 — 39 — 40 — —

41 42

— —

|4o 44

— 45

— 46

atrincholm ej inräknad. — ) Staden Mjölby ej inräknad. — \ Ny innehavare av tjänsten. — ) Staden Xiissjö ') Staden Vetlanda ej inräknad. — n ) Staden Värnamo ej inräknad. — 12 ) Därav från boställe e:a 850 kr.

324 Tab. 7 (forts.). Landsfiskalernas verksamhet och inkomstei

Distrikt

>

Folk- Antal tillfällen, - • p: P ! mängd då landsfiskalen uppträtt 31 d e c 1920 H >-i P : \ a (inkl. eljest såsom vissa såsom köpingar polisordbefäletc.) ningshavare polis

J ö n k ö p i n g s 1. forts Unnaryds Gislaveds Reftelo

> Därav mål med B P

p

f"

en r. -i

o

^ _

3 3 o:" a.

p-

a —

p

-i

T"

'

annan lands- I polisfiskalcn myii. dighet

6 226 8 674 8 255

16 6 4

26 151 25!

1 1! 1

1 1 1

Kronobergs l ä n Asheda Lcnhovda Kosta Hovniantorps

8 579 8 649 8 766 113U1

168 12 12 13 3

388 1357 20 30 25 80 41 119 23 33

48 2 1

47 2! 1

9 10 11 18 13

Älmeboda Tingsryds Ryds." Bergunda Älmhults

9 651 10130 8 089 7 798 9 489

10 20 15 4 12

24 17

91 99 110 132 90

8 2 2

14 15 IG 17 18

Alvesta Moheda Xorrvidinge Ljungby Göteryds

11169 8 031 8123 11 373 8 954

11 5 5 12 10

27 21' 39 15 20

63 Ii» 20

Markaryds Lidhults

11374 7 516

Kalmar län Ukna Lofta Ganileby llj orteds

8 921 9 250 10 779 9 022

9 104 94 31 487 1 338 21 125 281 48 4l! 66 20j 24

1 1

81 22 23 24: 25|

6 18 126 4 1 7 4

Södra Vi ... Hultsfreds ... Målilla Yirserunis ...

11240 7 640 7 654 9 675 8 944

7 9 3 13 8

18 11 21 12 22|

31j Högsby 32, Oskarshamns Rockneby ... 33 i 34 j Kalmar 35 Nybro

12 007 9 474 9 478 7 454 9 597

69 j 120 2;) l)~ io! ' ) 10 74 58 29!

36 37 38 39 40

Yassmolösa Karls! unda Vissefjärda... Torsås Åkerbo

7 626 5 522 7 987 9 644 6 399

11 2 10 6 ) 9 7 1 3 9

41 42 43

Borgholms .. Mörbylånga Degerhamns

26; Tun al än B ....

27, 28 291 30

44 Gottlands län 45 Slite 4G: Yisbv

)7 538 6 727 6 235

9101 7 574

o i)

6 3 74 5 9

io! 27 39

28J

140 82 90 l

)

80 38 79 57 70

13 12 28j 33j

50 42 82 113 90

16! 8 14

30 33 59

238 61 31

647 152

inom distriktel debiterade

5? p

Antal poster fö:

förberedande undersökning, ledd av

i

;> 8 2 2

479 14se 461 1 3 8 2 557 161C 223: 57f 6991 2 07(

44 22

539; 151:

i 1 i!

ii 3

1 2 2

ii 4 2 3 4 2 2 21 3 61 T

"I

i

5( 52-

7 370 236 14 739 48 14! 12 732! 2 32( 7 in 14 625 2 39! 546| 98: 8 492 1645 5

! 2' 3j 6| 7! 21 13 4!

148J 219 7 469 26 226 454! 1 9 3 1 698 5 155 566 3 1 8 1 093 1 8 2 1

i

ii

248 714

i

2 2i 2! 5 2 4! 5! 2

76! 292

588! 1371 166| 3-. 149! 741 2 44$ 3051 i :

10 1 3|

8 7 2 2

16 5 36{ 11 549 233 22! 12 6i 9 16! 22 44 10 36 27 45 15 15 18 43| 34 89' 53 4 19 52 39 i

10 1

67 2 1 3| 1

komkronomunalutskylutskvl der der

26 17 32

9 13 11 166 75 53

13 9 5 7 4

654 296 516 742 568

2 67! 3a 2 42' 2 OS 2 46(

11 18 14 13 14

1596 1150 989 801 877

5 ,S0! 411: 4 65! 2 24i 95!

12 790 14 457 5 827 21 635 24 305 11 634 — 238 7 269 89 1321 6 386 26 356

2 20 17" 3 09 2 66 81 116 80 55 4 27 159 77

*) Se not å tab:s första sida. — l) Ej uppgivet. — 2 ) Ny innehavare av tjänsten. — 3 ) Yikariatsförordnand

325 Medeltal för ,i r e n 1 9 1 8 - - 1 9 2 0 .

iv tjänsten . tdrivning av

°E utom

distriktet

era g?

debiterade komkrononiiinalutskylutskylder

der

2 2-

3 O <n-

o t" p1 — M. g O? H 5 p n>

c

%K ° ;=: •=•

113 98 100 143 128 117 4 416 2 806 379 175 373 185 • 197 173 503 215 143 62 199 160 232 156 1 550 296 159 80 176 107 151 476 224

123 167 213

>)-

248 85 38 83 65 62

Enligt landsfiskalens Extra inkomster egen u p p f a t t n i n g b e s t å r av t j ä n s t e n . Behålhans verksamhet till kronor len i n f ö l j a n d e d e l a r (i %) a v * } komst ° . 5 pav indriv,. aklabötespolis- ' ningsprovi- tjänsten, ocli garo. u t s ö k goro.. sioner kronor beslagso, goroo 5= ningso. d. mal ° o, andelar ni al 3- f? ärenden Öq'

5'=

Ja

p

M-

*)-

1 J )~

')-

Antal biträden

manliga

kvinnliga

— —

s

4 5 6 7 8

8 69 26

390 . 398

571 19 26 43 59

3 503 401 133 510 202

169 12 26 3 6

8 10 7 13

8 5 13 10

50 85 62 70

402 176 1150 465

5 433 179! 5 689 490 7 967 131 7 647

35 24 25 22 46

194 359 1 308 2

16 14 3 18 21

15 15 20 33 15

15 8 16 17 8

40 65 44 50 50

816 666 438 865 65

138 -| 213| 163 329

6 651 5 485 7 533 8 531 4 669

51 9 15 65 53

32 217 273 21 161

4 5 2 7 13

20 20 20 25 10

10 10 10 6 10

70 50 60 17 80

733 643 771 200! 367 167! 472 248: 1004 |

6 033 5 743 6 333 5175 6 600

2 1

—

175 138 107 216 173

— —

— 15 — i6

271 133

56 23

149 540

20 17

•7

—

33 17

361 149

280 29

4 230 5 596

1 1

2 740 137 155 128 108

587 35 11 5 30

6 527 432 407 30 327

365 11 22 3 5

— l

—

7 10 17 3

.._

73 50 63 80

—

20 17 20 10

367 303 477 186

—1 —• 134; 6 237 97; 6 515 ! 8150 283 7 118

13 1

32 32 86 158 37

17 24 37 82 42

290 205 384 297

14 6 10 7 4

25 5 10 5

25 7 30 10

50 50 60 50 75

448 345 1000 403 229

318 7 041 67 7117 450j 6163 348: 6 884 436 i

20 236 225 178 244

40 21 23 15 36

712 295 289 335 335

22 14 17 44 18

2 S

95 86

579 176

1370' 4 274

)-

) - ;

27 39 13 40 4

318 232 182 364 257

365 282 79

154 87 175 34 107

28 8 26

18 20

9 10

230 279 191

146 118 143

14 17 15

250 311 275

29 6 16

20 17 20

10 17 30 — M -

202 309 69 238 71 161 161 285 258 152 156 113 492 2 309 5 346 325 653 160 427 93 177 55 155 59 139 71 87 108 242 108 299 105 208 141 425 850

»)-

3 "~

&

"1

a

"o

3 & o3 3

~-'

47 117 42 3 378 130 195 55 227

>

*)-

360 210 538

')-

—

—

33 66

l

)-

25 7 ! 3) _

7 8)

20 33

_

l

3 20

10 16 12

523 1609 729 237 1656 38 — 153 352 223 43 4 96 M 200 700 150 97 680 2D 11 4 ) Avser år 1920. — 6) Staden Borgholm ej inräknad.

)~

')

)~

293 319 488

-

68! 5 973 388 7 651 181; 7 325

*

253 353

)

-

•

)

-

) -

424 -5 308 362 6 433

87 64 60 73 36

463 656

300! 6 557 150 6 856

*)-

») _

61 34 50

304 4 ) 269 603

—

50 66

350 296

—

438 230

2)

_

i

— 15 1 2 1 1

(1) 1

— —

2 1

(1)

— 1

— — — 9 — 10 1 1

1 1

12 13 1 4

— 18 1

— 20 8 1 1 i 1

21 22 23 34 25

— —

— 86 —. 27 — 28 — 29

—

— 82 — 33

1 (1) 1 1

— 35

(1)

—

1 1

36 37 38 39 40

6 000 6 000

(1) 1

100! 5 250 ) 135! 6 259 85 4162

— —

— 42 — 48

—i — 1016 6 943 100 | 5 067

— —

2 (1)

100 4

—

44 45 40

326 T a b . 7 (forts.).

D i s t r i k t

Landsfiskalernas

ct> 3 F o l k - A n t a l t i l l f ä l l e n , • i -4 rtm ä n g d då landsfiskalen g- a^: cg £ ^ uppträtt 3 1 dec. Sj*ä ° : 1920 o : - "-i ii o >i (inkl. H H p: eljest P : •• a s å s o m vissa s å s o m sf B 9 p o l i s 2 . £ 3' köpingar orda g.<*i befäletc.) n i n g s - K 5 co havare polis

sH ? £r'å

G o t t l a n d s 1. ( f o r t s . ) 1 2 3 4

Kräklingbo Klintehamns Burgsviks

PJ

^

>

5 p. £ £* P

3 <M

l

2 so o 3 ~ 23

=

"t

1 1 2

1 1 2

123 11 902 40 669 873 4 026 . 25 897j 3 391 5 1000 4 315 U 1063 3 070 5

25 20

2 16

2 3 13 15 9

1143 1267 690 911 1518

4151 1 743 2 616 3 273 3 634

12 . 18 30

6 7 22

750 1243 547

3 020 5 141 2 284

5 9

4 9

7 172 10 398 7 418

2 28 2

17 19 11

97 86 21

6 3 3

325 53 14 2 5

635 20 32 27 33

2 219 x ) l ) -

"i

i

35 19 42 32 1 ) -

100 l ) 120 150 x )-

10 8 2 3 3

10 4

170 97 129

"i

.0 2 3 3 4

23 84 25 26 27

Riseberga Orkelljunga Stoby Brönnestads . Verums ...

8 947 8 147 2 10870 7 412 - 8 639

20 55

88 89 30 31 B2

Yinslövs Osby Färlövs Örkencds

8 935 8 835 11573 8 389 6 275

8 25 5 4 1

39 17 35 26 22

4 5 14 3 3

33 7 26 28 15

96 193 166 1 J 95

38 3 5 1

62 35 27 23

300 200 150 75

141 3 3 10 2

630 26 28 30 21

2 534 110 135 200 238

38 34 35 36 37

Brösarps

8 590 9 590 8 746 7 700 10 301

38 39 •10 41

Tryde... Löderups Järrestads Asphults

11503 12 173 11108 7 393

42 43 4,1 45 46

Malmöhus län Oxie Yällingo .. Svedala

2 11402 11 159 12 704 10 454

Se not å tab:s första

l

l

der

238 30 29 18 35

3 3

—

' komi mnnal, , , utskvl•. "

8 21 12 16

3 3

2 CD

knmo. , , iitskvl, • der

7 21 2 8

133 43 25 57 38

i

"

o:

44 19 16 10 5

2 2

distriktet

debiterade

i-i

10 654 11853 6 760 7 194 9 038

Björnekulla .. Rebbelberga Båstads

Dalby

o:

41 5 1 (1

11439 10 835 9 719 10 011

Fjälkinge Vä Degebers-a 3"i

l-fa

46 5 1 1 7

Kristianstads län.

Näsmns

CO

887 84 66 130 107

18 19 80 21 82

Oppmanna .

p . O: p ^

o g 2- £ s p •y. P

222 23 15 12 31

M ö r r u m s .. Jämshögs

...

»

polismyndighet

65 3 2 1 4

8 199 8 413 5 696 9 930

—5 o:

n - ö * .

annan landsfiskalen

A n t a l p o s t e r föl inom

PJ

co

_

16 10 17

Gråniaustorps

i-i p^ p po

rt;

82 61 82 187

2 4 14 40

Tvings Ronneby Hoby Hallands

Sölvesborgs

oO

3 ST p

5' 3

37 57 24 28

8 800 9 253 4 802

7 010

10 11 12 13 14

Asarums

i-i CJQ

~- 2O

^

Blekinge län Lvckeby Augerums Nättraby

3: g. ä ss

3 P ~~

i-i p:

5 6 7 8 S

k'ristianopcls

förberedande undersökning, ledd av

3 p"

a o 5 -

>

> Därav mål med

3 r_

v e r k s a m h e t och i n k o m s t e r

)93

3 3 4 6 4 6 1

.

1 4

"(T) i (i) i

o O

136 i 236 15057|

227 637 714 329

5 459 285 11590 39 253 534 3 177 13 17 649 1 794 57 172 4 16 136 13 53 348 1 3 8 4

91 21 1 3 1

19 9 10

20 13 6 14 6

527 400 1460 397 518

2 595 2 941 5 528 2 251

26 50 13 19 21

4 8 10 9 6

723 885 1001 712 290

3 647 3 000 3 057 x )~

34 42 42 19

13 10 3

413 376 672

1823 672 2 491

14 9 15 26

381 324 342 227

630 1600 1 297 301

_

5 2

4 3 4 2

-

126 5 7 12 8

95 3 6 4 8

26 660 2 17 1 22 32 10

18 6 11 35

317 13 544 29 351 1020 2 039 20 511 1 2 7 7 17 641 2 949 11 i 427 11 ) -A

) Ej uppgivet. — 2) Staden Hässsleholm ej inräknad. — 3 ) Ofullständig

a,v tjänsten

Medeltal f ö r -a > s.

ndrivning av utom distriktet debiterade . k.mikrono. , , , munalJ , utskylJ der , , der

> 1 a

a i Enligt landsfiskalens Extra inkomster: po ?L egen uppfattning består

> !

i- £ i ag-3 a~P - P ! a a =. ''-• pu

C J BO:

P -

H

a, s ^

CT ri

g 3 1 % * - Cb O

gCT !s i o ;—'

|1

o ^ o3 a

a 2i & a

p:

o

& 8*

zv:

1 9 1 8 -- 1 9 2 0 .

åren

Behål- Antal b träden len inkomst av indrivhötesåklaningsi prov.i- tjänsten, man- kvinnoeh i . ga rii. utsök- . , Bioner kronor liga liga beslags, göronings, ? o. d. andelar nia 1 ärenden

hans verksamhet till följande delar (i %) av*;

o, H o 5' 5' P polisA- P a göro2 3 <ra mål o s1 =" EF.

av tjänsten, kronor

crci

32 M 50 32

116 210 170 61

64 131 123 38

23 26 40 8

475 1 317 183

19 3 5

—

1 106 85 133 134 125

3 494 258 261 421 389

2 502 351 46 3,44 56

325 15 19 22 21

2 512 213 343 344 419

143 20 16 46 15

14 68 13 16 22

35 264 226

5 10 IN j

—

l

) -

;i

)-

—

6 693 5 865 5 930 5 977

— — —

1 1 1

15 16 17

17 2 1

10 IS

5 16 10

5 16 20

50 68 70

239 338 430

283 348 247

5 315 5 693 6 290

— —

— ')-

— —

— — — 2 900 — 7 242

1232 63 40 15 97

9 933 881 750 562 174

166 — 7 l)2 30 18 30 2 17

400 600 117! 148 742 1250 81 j 300

256 133 323 174 8

69 57 127 70 38

'200 684 1617 12

10 8 14 11

243 247 16 285 110

49 123 75 30 25

581 935 590

24 54 55

238 143 248 35 133

566 316 1000 200

137 50 172 142

48 67 30 41

1089 201 287 —

4 8 4 3

4 702 14 044 313 800 164 520 827 123 455

5 480 357 227 382 184

1417 68 40 99 51

8 396 335 14 549 416

561 53 40 45 22

9 25 15 10 i)

10 10 13 18

l

)~

5 10

_

)

i)

11 9 5

30 5 17

—

10 5 17 12 20

306 156 370

11 7 24

26 12 15

24 13 10

—

—

— .

—

—

33 10 10 9 10 5 33 20

")-

—

ti! — 20

1 1

567 260 901

100 175

3 360 5 833

—

73 25 50 80

307 217 381 73

158 242 1467 212

2 500 3 200 6 043 3 533

1 1 2 1

60 50 50 45 32

246 497 500 1 189 767

200 833 799 350 68

3 667 4 200 6 060 3 500 4 677

1 1 1

(1. 1 1

50 75 75

6 826 8 728 6 750

___ — —

17 9 10 9

50 13 50 82

507 598 836 420

—

66 70 50 47

— 22 — 23 — 21 — 22(15

_

326 1119 245

10 5 10 33

(1)

60 60 17

)

'

10 11 12 13 14

3 5 6

3 914 150 353 155 163

r

G 7 8

—

»)- ' ) -

6 1

17 7

x

— —

i 2 3 4

— —

22 2 4

1 1 1

4 517J 10 110 135' 175 642 1437 106 112 63 176

211 125 300 51

5 692 6 742 6 157 5 733 1

')-

241 316 111

—

—

137 510 733 173

) -

24 26 65

—

—

249 129 — (^

438 454 389 237 67 221 683

244 234 155

—j

17 10 10

252 390 436

—

—

—

33 83

75 111 75

345 119 1064

—

—

273 12

67 79

258 214 440

115 68 569

5 897 4 148 4 334 7 918

33 13

237 205 133 194 303

—

') — *)-

172 M —; M — / ) 347 773 177 657 165| 527 491 91 333

344 367 j 149 3.7

89 87 50 30

)~

82 631 81 61 141;

—

l

6 3

_

39.°»

—

— .'} 3 1 31 1 35

— —

28 2 il 30 31 82

4 000

(1)

— :ii; — 37

315 4)7 127 132 3 332 93 4)6 805 200 7 667

1 1 (1)

— 3to9

—

•

—

2 836 : 8 247 250 4 733 1018 - i 4 442 706 5 5 )3 829 ) 5 23

11 1

— 1

—

-

42 13 4.1 15 46

— — —

Ippgifter på grund av eldsvåda. — 4) Inberäknat taxeringsarvode. — 5) Medeltal för åren 1918 och 1919.

328 Tab. 7 (forts.).

Malmöhus 1. (forts.) Lunds 10449 2 Klågerups 10 331 1 i 11872 3! Arlövs 11 957 ! 4 Kävlinge '. 12 157 6 Könncbergs

1 9 1 2

i

21 28 12 24 21

100 100 161

')-

> Därav mål med 3

förberedande undersökning, ledd av

1 utfö grövn

> Folk- Antal tillfällen, 3 P mängd då landsfiskalen; uppträtt 31 dec. 1920 inkl. eljest rt >1 o i vissa såsom såsom 5 ^ köpingar polis- ordg. o 3? H 3 etc.) befäl- nings- o &<S havare polis rese- o ngsdaga tjänsteru

Distrikt

Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och inkomster

PJ

er1 P

" 5

5 9

!

14 61 6|

5 7 10 •t

1078 ! 8 073 i 13308 ! 9 104 j 7 741

21 9 5 3 3

6 14 15 32 26

17 104 59 100 45

— 7 3 2j 5

6 3 2 5

Billesholms Eslövs Röstånga Höörs Hörby

| 9 603 ; 2 ;8727 ! 9 016 ! 7463 j 8702

20 2 2 1 1

15 27 23 16 37

»)-

12 13 14 15

3 1 (1) 3 1

16 17 Ib 19 20

Löberöds i 10103 Bj är8J diagårds \ 12141 Sjöbo ......I 11 HO Skurups ! 9404 Klagstorps \ 9 373

110 60 53 167

21 22

Rydsgårds Herrestads

42 21 29 17 27 37 35

3 3! 1 9 8 5 4 2 1 2

180 71

—

L'3

Hallands län Skottorps Laholms Halmstads Harplinge

10 201 11126 15 258 13 022

423 30 69 60 55

818 78 82 173 73

Årstads Falkenbergs .. Ullareds Himle Viske

10 059 10 633 6 376 13 001 7 205

40 28 25 40 21

78 42 38 99 68

Fjärås Kungsbacka

7 015 9 921

31 24

*)-

517 29 41

\ it8 Kl 1 1

LM

25 2G 27

| 9 269 I 7 205

-

å12 2 1

») — 226 66 150

')-

Antal poster följ

5O ff £_,

46 5 9 8

— 1

i inom distriktet debiterade j

annan o - 4 1 5 lands- polis ost *? p fiskalen mynM, O: dighet

O po <rr ge

Vens Ekeby Höganäs Kattarps Ramlösa

1 7

> £. tr EL

komkrön o utskvl- munal, - ! utskyl tsky der der

J 7 71 10 1 8 8 21 49j 23 2 29! 11 3j 9|

689; J) — 2821 1000 1 158, 3 630 779 l) 717 2193

2 15 LO 7 17

39 129 385 1543 901 i 1683 : 364 1463 348| 1099

5 10 21 3

583 1816 1 031 l ) 476 l7 388 393j 489j 1800 567' 2100 276; 1430 3411 ') 325' 921 233! 592 298 1009 291 281

-i

o'

37 94 23 27 6 38 14 84 21

1 1

5 4 2 3

8 30 61

11 12 5

11 13 26 12 7 12 20

290 127 7 15 48 12 8 125 25 10

5 483 20 659 1601 676 486| 4134 1 171 5 000 1 500 3 000

5 1 4

5 2 3 9 6

277 407 162 362 193

2 000 616 423 1662 1 118

2 11

24 33

237 528

2 030

1233 54 133

82, 16 12

—

Göteborgs o. Bohus län Fässbergs

Askims Orgrytc Sävedals Ilisings Inlands södra... Inlands norra . Inlands Fräkne

12 936 i 11978 22 124

166 2

J

749 299 21858 99 768 256 11 2 360! 11312 87 14 1547! 8 051 5 687; 28 236

J 82 22 7 1349: 4 341 10 31 26 47 2 838 2 558 23 2 23 64 249: 1165 2 8 10 26 71 7 276i 59 28 i 925 24 58 2 37 15 275| 1371 *) Se not å tab:s första sida. — J) Ej uppgivet. — 2) Staden Eslöv ej inräknad. — 3) Antal skrivelser. — 4) T. f 9 705 11558 7 453 9 548 4 885

329 av tjänsten.

Medeltal för åren 1918—1920. > B fl S- SL

indrivning av

S" I-h

atom distriktet; cg 3? debiterade 3 -i te er: o = EL

kunikrononiunalutskylutskyldcr der

r-t- TT

a' £ en

...

>

v—

3 go ~

s B

3 » * fl. 9 i § s

3'S

3 O. Ni o:

S=-, 3 o —'

•*

'

Enligt landsfiskalens

Extra inkomster av tjänsten, Behål- Antal biträden bans verksamhet till kronor len inET o: 3 följande delar (i % ) a v * ) komst ° OT til 3* CLI » av £ , Hi 3 indriv» ' ^ so botes,. åklatjänsten, ningspohs<rf 9» — pr0T1 man- kvinno H ,•; och • ! gar•i o « o. utsök- , , sioner kronor goro° beslags-, . liga liga goroo EJJ ° o, , f o. d. ningsmal o, f —andelar mal CKj' ärenden s» — egen uppfattning består H

SO -

254 206 319 236 214

801 590 881 779 709

330 204 382 277 103

30 40 75 69 76

470 463 727 (il3 503

27 37 41 20 22

14 154 416 172 157

52 519 832 576 674

28 208 205 166 124

2 43 59 22 52

14 478 55 366 498

—

208 246 217 224 139

681 992 719! 272 508

267 629 227 17 206

32 65 58 80 80

772 317 297 148 469

35'I1) —

275 91 109 183 84

875 420! 356 251 371

250 193 20 194 173

117 38 68 32 36

150 20

20 ») — 15 ') 29] 8 T V) — 15 32 10 10

—

108 289

— ») —

93 91

194 217:

32 95

54 31

313 12

37 10 11 ») -

3 408 1226 2061 119 234! 26 600 — 500 100

246 32 38

3 116

2 325 108 304 650 400

19 19 15 42 14

401 67 308 326 217

) 152 523

19 189

9 24

2C4 303

4 245 11 192 948 4 872

3 774 341 304 799

514 33 60 54

4 558 507 29 1236

334 1064 363 841 60 184 97 293 363 400

203 2-J6 98 158 117

36 34 11 27 17

322 179U

) Extra landsfiskal.

—

—

394> 172 530! 484; 1 255 444! 580 210. 376

')-

*)10- h)10-

')-

— 35 16 13 16 18 12 ! 15 ) - * ) 18 M — l) —

25 48 50

125 335| 875! 634J 301!

233 508 778 1746 783 467 392! 318 454| 552

— 11

10 !

')-

')')*) —

')-

») —

»)-

7 10

61 30

)-

8 5

5 499 7 313 7 397 6 378 8 203

x

) ')313 5 233 4 600 275 6 341 120 6 831 5 517 7 450 4108 6 340 9 095

»)-

53 88

1 133 1 570| 16891 304 864|

300 8 590 200 8 940 6 257 165 6 742 224 5 726 27

')—

') —

—

_

_

649j 4781

100 112

66 75

i)

i)

908|

7 762

60 50" 66 75 86

383 75! 435! 313| 800!

200 125 150 327 138

7 333 6 966 5 225 4 033

M 473

732 743

20 4 12 7 7 20

*) —

16 7

i! i ) —

*) —

(i 20 10 24 17

93 240 121 207 112

—

\ l) -

) -

__

383' 150 177 289 194 3

l

_ 152! — 12 18 9 13 1 ) - \ > 32 17 17 8 25

—

19 950 525

300 93 59 103 71 s) 44 193

!

hj

\)-

20 5 10 18 7 1

)-

l

)-

i2fl

io

12 17

—| —

—

8 ' ) - !)25 12 25 25 40: 9 *)»)7 —: 13

66 66

— l

)

-

50 50 25 67

7 671 3 950

)~

— — — (1)

-1 1 1

— — 1 1

—

i 2

(1) (1) 1

—

* 5l

1 ' 2 8 (1) 9i 1 10 1 11 1 is

— 18 1 1

14 15

—. IG

— — — — —

1 17 1 18 1 19 (1) 20 2 21 (1) sa

— 2

— — — —

2 2

23 24 25 26 27 28 29 30 31 32

—

— — — — 33

5 200

320: 1603 4167 100 1333 5 233 4 ) 1563^)3 521 5) 7 000

11 1 (1) 2

n 35

1 1

— 30 — 40|

i

5 870

— 4133

2 1 (1) 1

— )~

•

1102 241| 1000 333 283 331 83 238 63

6 167

—

6 877 7 420 5 907

i 1

— 1

—

i i i

(i) i

36 37 38

11 12 43

330 Tab. 7 (forts.).

Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och inkomster 50 o? h- I

Distrikt

8 4 5

G ö t e b o r g s o. B o h u s l ä n (forts.) Inlands Torpe ' 5 091 Orust östra ! 7 626 Orust västra 10921 Tjörns ! 9 576 Lane 8 306

6 7 8 9 10

Sotenäs Kungshamns Stångenäs Tunge Sörbygdens

11 18 13 14

Vette Kville Tanums Bullarens

15 16 17 IS 19

Alvsborgs län Tössbo Billingsfors Lel&ngens Dals Kds

20 21 22 28 LM

Högsäters Färgelanda Nordals Frä ndefors Bolstads

Därav mål med förberedande undersökning, ledd <iv

Antal tillfallen, Folkmängd då landsfiskalen W ^ SÄ uppträtt 31 der. 5?= °1920 (inkl. eljest så sum vissa såsom d P JO. polisköpingar ordS £& befäletc.) nings- P pr P havare polis

1 1 1 7 1

lundsfUkalen

21 *) 111 29 17 " ) 21 55 20 2 ) -

1 2 5 1 3

IS

107 73 70 50 40

(1) 1 2 7 1

93 48 159 »)-

1 2 2 2

1 2 2 2

146 7

141 7

32 40 40 3

; 12198 7133 8 354 3 441

4 6 19 2

39 28 15 25' 25 39 24

433 2 2 13 3

727 28 17 22 30

2 942 81 68 68 59

5 353 5 753 9 294 7 389 4 981

17 1 3 16 6

19 17 16 15 9

127 45 49 72 120

25 Tunhems 2C Yassända 27 Bjärke 28 Hundre 29 Gäscne

7 779 4 786 5 041 ! 6 776 | 9198

3 1 13 4 11

64 27 129 73 137

30 si 32 33 34

Ås Bollebygds Vedens Vättle Ale

i 10283 : 7 182 i 6 531 \ 9282 : 13718

35 43 32; 2

35 Alingsås Uerrljunga Redvägs Asundens Tranemo

:

9240 \ 7 643 i 9 551 . 11257 | 8 258

2 26| 34 i

Svenljnnga

I 10 352

Kinna kungsäters Sätila

14 991 9 297 9002

16 65 : 30 33

46 7 9 18 32: i 28! 56: 15 24 22 50 31 28! 37 14; 29 ! 46' 34 28

*) Se not

;

11 7 534 8 420 7 699 6 149

I i

i

•

å tab:s första

sida.

(1)

•>l

— distriktet — i-. c inom debiterade .-.: 9> — pfr , korni —

5 366 8 022 9 820 7465 3 728

i

——

> Antal poster för ~ — paä 8 >

166 131 120 2 )185 200 81i 184 85 76 217! 167 90 121

•

10 1 3 3 3 4 3

annan polismyn; dighet

(1) 2 5 1

fl) 10 1 3 3 3 4 3 6 3 1 1

2 Å

15 18 16 5 1 3 9

! 2

-::

goo

tron o-

,

, , in ii II ti 1UT ° 1—1 dfe r>•'- utskylT • O:

der

521 7 2 374 13 18 38 io j| 463 418 21 18 537 7 13 540 34 9 733: 20 16 37 33 1225: 661! 12 8 161 2 2 22 20 1884 622: 4 10 875: 28 45 263| 3 8 628 472 21 158 687 47 11 456 7 12 496 53 4 385 (1) 8 18

13 233 542 9 710 8 424 10 344 6 5 7 683 763 8 131 10 824 2 169 18 37 352 412 13 925 17 822 7 780 44 20 583 277 14 165 23 218 15 167 11 473 100 73 13 1165 399 9 8 573 6 16

7 25 13 16 1 11 21 12 10 37 25 44 10 9 46 12 12 11 7 96

Avser år 1920 för t. f. landsfiskal. — •) Ej uppgivet. — 3 ) Avser år

av tjänsten.

Antal ärenden a n g . fattigvård, lösdrivarc och alkoholister

1 Antal andra handräckningsärenden

, koinkrono. , , , nuinalutskvl-i . J •• • utskvldcr , • der

; Antal andra utmätningsoch införselärenden

utom distriktet debiterade

Antal för verkställighet mottagna bötesbeslut

indrivning av

Medeltal för åren 1918—1920.

11 202 300 129 58

8 12 10 15 15

10 472 35 6 32 15

_

30 98 120 67

17 7 92 7

4 092 31 96 55 58

7 416 106 146 168 128

4 811 151 119 163 118

822 21 86 13 6

27 48 128 100

49 120 304 246 132

232 163 285 87 51

5 7 112 21 38

238 27 346 3 41 247

6 8 4

1 368 219 46 433 173

943 45 74 266 167

130 8 6 18 16

32 10 20 21 17

•>"1212 69 64 293 73

6 744 12 2 61 131

188 12 62

679 21 5 2 18 255

a

)_ 9

)—

5 195 6 872 2 140 5 633

)-

— 250

1352 y ) 38 627 942

V -) — 2 ) 105 1 0 1 8

)25-

s

5 03 26

6 102 5 200 4 240

*)-

*)-

5 3 9 17

5 5 9 9

90 90 27 74 66

5 182 247 158 283

1 301 210 50 200 175

)-

25 50 80 30

943 1160 521 212 1125

50 102 317 350

33 75 50 50 50

268 623 332 1010 624

50 33 50 25

696 355 300 217

)-

180 134 99 171 263

34 33 34 17 27

384 222 245 559 461

15 14 2 ) — 2b 2 38 10 47 36

178 95 53 108 59

425 229 57 144 136

210 171 128 9 145

14 14 10 21 24

318 313 323 177 463

41 33 13 9 2 5 2 16 8

108 23b 19

46 31 11 19

262 468 308 380

32 15

))-

10 25

2 — )16 2 ) -

•

))

-

10 5

2 2

)-

J 10

2 2

8 16

)

17 4

)—

3 887 , 6 250 4 558 6 378

•>-

66 50 50 52

9 6 5 15

i 2 3 4

— — — 1 1 — — 5 C — (1) 7 — 1 (1) 8 — 1 109! — — — 1 11 IL1 — 1 (1) 1 3 — — 14 19

59 ) 130 153 1339

66 66 66 25

) -9 "

300 276 206 523 574

9 25 20 33 2 )-

—

450 147 697 24

_

178 119 97 218 335

186 250 480 141 1 65 71 178 1

50 70 50

10 20 9

119 346 370 244 52

4 2 12 12

5 263 6 000 4 717 5146 3 5 760

10 10 18

24 128 110 108 18

— 308

53 92 200 300 75

20 25 15 10 10

—

190 198 62

270 90 525 370 25

20 25 20 10 10

387 296

17 39 3 13 2 20 20 *) 46 9

76 55 19

33 50 65 66 50

*) —

7 5 23 10 14

°-)-

6 820 ' ) 4 3U0 7 560 4 217 7 170

)-

98 121 115 133 46

200 142 256 76 217

66 33 33

195 140 227 111 336

10 17

62 200 169 208 275

8 5 25

80 45 77 71 105

28 147

Enligt landsfiskalens Extra inkomster egen uppfattning består av tjänsten. j Behål- Antal biträden lians verksamhet till kronor ! len inföljande delar (i %) av*) komst av ] indrivbötes,. i aklaprovi- tjänsten, man- svinnpohsningsoch .. i erarsioner kronor o. utsökgoro- i ° liga liga beslags»i . goroo. d. ningsmal o, andelar mal ärenden

)

1920. — 4 Staden Trollhättan ej inräknad. — 5) Inkl. extra landsfiskals avlöning.

38 200 753 75 115

") —

—

6 523 7144

)-

(1)

— 1

16 1 1 1

15 16 17 18 19

— — — 20 21 1 — 22 1 — (1) 23 — 1 24| 1 — 25! — — 22 C7 — — 1 1 28

4 877 6 918 7 616 4 061 5 ) 9 262

(1) 1 (1) 1

— 30 — 31 — 33 32 — 2 31

6 426 6 667 6 983 6 547 4 197

4 266 263 100 5) 12 236 2 100 3 833 22

>-

— (1)

1 1 1

35 3 (', 37 38 39

2 1

40 1 1 12 43

— (2) — — 1 1 — 2

2!»

u)i — —

332 Tab. 7 (forts.).

Skaraborgs län Hova 3 Ilasslerörs Undenäs Karlsborgs

I

i

C,

7 8 9 10

Binnebergs Skövde Hjo Tidabolms Dimbo

Slättängs Vartofta 12 Stenstorps 18 Gudhems 14 Vilske

...

21 12758 12 952 '' 8 047 8 528 11 182 5865 9280 3 ) 9 334 6 359

]

|

183 22! 10 5 4

I

638, 1 849 28' • 104 31 107 13 62 12 44

g

21 l!

o,

7 621 7100 5 961 5 121 6150

12 2! 3 1 25 6 13

143 51 83 146 100

26, 37! 3l|

-I 1

9 i 17

72 57 100 51 69

9177 9 826 6200 9136 11901

2 13 4 8 2

15 60! 15! 61 11!

60 67 71 90 47

5!

2j

II l!

i

Laske '• Kinnefjärdings Kinne Lecko Järpås

5904 i 7 288 ' 11885 ; 5684 6300

13 2 6 8 4

18 28 29 43 15

40 43 82 57 103

2 3 5 5 4

1 3 5 5 5

V ä r m l a n d s l ä n .... Filipstads 10 839 ! 2 8 Storfors 7 430 2 9 Vase : 10001 3 0 Kristinehamns 10 262

178 4 2 7 5

586 27; 27 26 39

1 484 ») 117 i) — 40

134 2 3 .7 5

131 2 3 6 5

5 20 18

12 25 22 54 31

4 10 17 13 1 3 —

4 10 17 13 1

28 2 (!

31 32 33 31 35

liansäters Kils Karlstads Ghrams Näs

;

36 37 38 89 10

Gillbcrgs Årjängs Järnskogs Charlottenbergs Arvika

[ 13 957 I 10 425 8 148 15 277 5 )12 062

35 15 51! 31

80 97 95 77 61 ')39 60 132 108

•11 12 18 44 45

Torsby Värmlands Sonne Rottna Finnskoga Ekshärads

13 LO 384 10 346 7 682 9 699

60 9 37 8 18

89 60 60 128 102

40 Uddeholms Nyeds

290 529

103 36

8 063 10919 13 571 10228 12 717

~

mom distriktet debiterade

c

—•>

, krono-

dtr

kom, utsky1 ' der

9 738 26 137 701 3 077 — 607 565 1 920 791 2 916

8 21 27 45 13

2 8 14 15 9

618 402 649 1446!

1 1

(1) 1

; ; | ;

21 22 23 21

—

(1,

2!

> Antal postet för

321 18 29 6 4

7 1:

Axvalls Skånings Åse Viste Barne

•-i S-

13 478 1 15 1 16 (1) 1 12

> --

j ~

annan lands- i polis[ fiskalen myndighet

20| 23 26 38 32]

14 2

, i

15 1C 17 18 19 20

Därav mål med j förberedande undersökning, ledd av

Folk- Antal tillfällen. mängd då landsfiskalen uppträtt 31 dec 1920 (inkl. eljest säsom såsom vissa köpingar polisordbefäl- ningsetc.) havare polis

Distrikt

2 Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och i n k o m s t e r

26'

14 48

I

(1) 3i

(1)

289! 211 240! 289 164

31J

459 421 136 210 310

4 31 28 ! 77 1 14!

138 427 427 263 207

375 J

40 3

579 255 17 486 Q 1 252 19 O 481 3 1 792 25 10 581 16 17 703 16 5 37 14 1 1 5 6 47 12 1 6 7 1 912 12 10 48 15 1 0 5 2

21 3

a:

8 15

27 20!

108 22 23 3 24 4 18 13 32 25 7 14 6 —

•

649 286 371 836 1434

')633 608 924 1295 1369 481

Se not å tab:s första sida. — ') Ej uppgivet. — 2 ) Avser år 1920. — s] Staden Tidaholm ej inräknad.

av tjänsten.

3 168 124 250 96 227

. •

der

6 716 3 891 204 405 582 317 197 39 539 221

A n t a l ärenden ang. fattig vård, lösdrivare och alkoholister

der

Antal andra handräckningsärenden

i kom: , krono, i,lt .jtakv] raunal! 8kjJ - ntskyl1

j Antal andra utmätningsoch införselärenden

\utom distriktet debiterade

i Antal för verkställighet mottagna bötesbeslut

indrivning av

Medeltal för åren 1918—1920. Enligt landsfiskalens Extra inkomster egen uppfattning består av tjänsten, j Behål- Antal biträden hans verksamhet till kronor len inföljande delar (i %) a v * komst av indrivbötesåklapolisningsprovi- tjänsten, och garman- j kvinno. utsökgör osioner kronor beslagsliga göroliga ningso. d. mål mål ärendcn andelar

660 5 365 — 30 120 355 7 251 25 351

393 28 9 9 12 17 25 22 10 ' 8 16 ') - | l) 44 18 3 26 22

196 439 159 345 95 365 161 171 372

213 116 399 392 129

92 31 20 42 17

150 86 99 116 66

339 249 278 306 159

92 134 104 112 109

19 8 13 15 19

448 254 1 29 — 91 379 89 217 196

148 266 151 250 95 220 267 125 378

80 162 116 17 205

20 24 11 23 19

67 — 274 282 480

7 9 18 5 x) - h ) 18 23 1 .7 20 20 i 17 3 12 4

48 114 433 160 69

19 181 201 212 117

7 12 29 37 20

174 300 361 458 308

10 8 ! 8 3 - 8 i 17 24 8 ! 8 42 8 | 17 4 33 : 25

89 309 422 223 185

33 \

*) —

458 706 164 425

70 3 043 452 4 985 497 4 890 563 —

11 1 — 1 —

7 — — — —

66 81 66 66 25

50 123 584 462 337

200 2)5 280 126 6 927 280 5 833 397 3 968 183 4 288

(1) 1 1 — 1

(2) t;

50 ) ~ 50 87 60

52 465 136 118 193

206 217 300 200 87

63 50 63 84

52 501 606 85 100

200 6 453 *)*)75 5 267 300 6 533

50 33 17 33 42

56 118 120 337 148

34 4 297 75 *) — — 5133 65 4 400 57 4 ) -

*) -

89 78

250 250 462 200

27 58 82

7 9 8 8 17 17 20 ; 8

15 25 7 ')28 17 8 10 8 10

25 M 10 3 5

5 091 12 529 5 250 888 951 7 117 — — 507 — 596 269 12 ' ) - l1) 13 128 532 — 131 618 20 30 72 258 827 191 33 24 69 20 1 10 122 376 184 13 378 20 ; 10 — 214 533 140 452 20 17 10 30 359 1278 329 28 456 40 20 i 7 866 2 442 405 59 20 10 686 63 571 1429 359 308 225 18 15 10 132 314 395 65 545 x ) - ; ' ) — 95 239 29 25 20 365 18 4 51 142 220 8 345 25 i 25 9 l 61 184 22 17 l 24 489 177 442 399 47 380 9 33 16 279 923 602 72 416 44 25 | 16 222 275 315 677 24 35 10 i 10 176 298 216 549 23 15 17 171 297 9 207 25 527 17 63 91 202 — 38 300 33 25 263 263 290 11 6 17 — l 243 564 273 23 ) ')133 403 153 6 185 16 x ) 4 5 ) Endast t. f. landsfiskal. — ) Staden Arvika ej inräknad.

)-1 )~

1 »)-

l

)-

50 60 70 73 73 60 75 1 )~ 78 25 ')50 59

5 333 3 383 6 025

— (1)

— — 1 —

11 12 13 11 15

1 — 1 1

— — — 1

10 17 18 19 20

(1)

1 —

— —

— 1

16 1 _ 1 1

9 26 — 27' 1 28 1 29 (1) 3 0

—,

697 217 440 1103 600 460 662 856 195 800 90 237 123 67 141 167 855 190 371 928

6 305 6 500 5 237 4 426 4 348

1 3 1 1

80 83 83 17 83

310 332 262 499 312

683 100 100 896 —

7 125 6415 5 615 4 292 5 733

')-

932 303

709 1500 300 5 333

(1) 1

)-

—.

21 22 28 24 25

(1) 81

*)4 667 4 500 2 650 3 813

1 — — (1) 2 — 1 — —

x

7 146

4 599 3 233 6 687 5 924

i 5

— s 1 9 — to

5 809

>)-

i

g 3

— — —

3 3

31 3 5

1 — — — 1

8G 37

38 39 40

, 11

1 — — —

42 43 ii 15

1 46 (1) 17

334 Tab. 7 (forts.).

Antal utförda åtal för grövre brott

<-- —^ p o : ... Folk- Antal tillfällen, H -! gmängd 3. •*. 3" uppträtt 31 dec. n '~y: ~ 1920 B>*d =; inkl. eljest o: - -• såsom Q ^ vissa såsom ^i H H »: sä:- ~ köpingar polisord- ? - Z. hefåletc.) nings- 5' = Ti havare '-• p "Pu polis p-i — t» S

Antal rese- och förrättningsdagar utom tjänsterummet

Distrikt

Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och i n k o m s t e r

92 2 8 15 5

453 14 29 20 11

1346 84 ' 84 29 56

176 87 16 1 2

173 87 16 1 2

14 9 1 2 2

23 4 16 24 21

200 40 165 120 48

1 3 9 1 1

1 3 9

9 5 6 4 5

71 41 26 32 37

78 98 126 80 86

3 8 4 5 25

3 7 4 5 24

3 2

45 25 11

' ) v ) 52

39 *) — 5 2 2

428 24 27 29 36

1196 120 102 125 92

109 20 14 10 3

88 17 11 9 3

3 5 2 7

30 68 23 ' 30 37

90 130 120 r ) ' ) -

2 15 11 4

2 15 3 4

7 2 2 2

36 27 25 36

115 85 67 150

5 5 20

4 20

245 6 2 1 4

677 42 5 17 6

2 161 93 89 29 100

148 2 4 1 6

140 2

35 • 27 42 10 20

98 76 150 56 30

4 7

4 7

4 1

4 1

5 10

7 15 6 11

100 ' ) o4

.

Örebro l ä n Kumla . 3 Hallsbergs •i Grimstens 5 Sundbo

11650 11650 7 034 10 042

n Askers . 7 Sköllersta 8 Örebro 9 Tysslingc i n Glanshammars

10 039 9 727 9 729 8 242 7 157

Eellingsbro Linde Ljusnarsbergs Hällefors

11207 14 565 11 838 8 388 11118

1 1 12 13 H 15

It! Karlskoga J 7 Fjugesta i s Svarta 19 20 L'l

22 28

Västmanlands län Rämnas Kölbäcks Västerås Skinnskattcbergs

2 1 Köpings 25 Arboga

" 27 28

Norbergs Väster Färnebo Skultuna

7 508 10 301 13 939 7 989 6 735

33 34 35 86 37

K o p p a r b e r g s l ä n .. Svärdsjö 8 132 Sundborns 6 379 St. Tuna Utombrodels 6 280 St. Tuna Ovanbrodcls 18 284

38 89 •10

Folkära a Husbv Hedemora By Norrbärke

15 855 9 946 10 739 6 298 6 813

43 Söderbärke 4 1 Grangärde . 45 Ludvika 40 lorsangs .

4 858 12 127 4 ) 5 799 5 606

•ti

' ) -

11205 10 861 8 294 8 033

:;.

-

20 610 5 890 7 115

Våla Heby Sala Torstuna

29 80

-! -

—

8 531 8 873 7 696 8 647 2

1 1 4 1

1 Därav nål med förber nlande unders ökning. ledc [ av

landsfiskalen

> P

>

Antal poster för

3 S-, 3 ,inom K o:

distriktet

11 a g, debiterade o £

annan polismyndighet

O- 5= 3 » -i o B» O P^ et- P

519 12 94 39 1 9

348 30 17

13 32 27 11 7

9 22 6 22 13

394 440 969 533 379

861 826 2 617 1341 572

43 41 27 30 46

8 46 9 2 4

819 1 709 1 723 1016 963

2 474 4 393 4181 2138i 1962{

')45 43

107 12 22

1613 314 356

6384 678j 1587

17 280 1 36 3 16 3 38 13

95 8 10 12 3

10 741 27 507 1 111 2 665 1 0 0 1 2 659 859 1 4 9 1 752 1 9 5 3

5 19 14 4

737 820 2121 533 643

1064 2 085 4 564 1568 1613

43 26 61 7

7 7 6

393 728 496 547

2 576 1968 1 343 1958

komjkronona unal' ntskylutskylder der o:

*E

FT p

')

4 6

l

1 2

) 4 6

1 6

I

~~ 9 (1

13 55

13 681 38 515 956 3 772 605 2 257! 345 907 x 547 1 5 6 5 ; %

5 708 288 16 255 3 1 4 1 5 2 581 272 8 ' ) 1 . 1 ) ~ 8 396 1 2 230 5 39 ' ) *) (i;

23 14

4 4 10 1

1667 418 781 614 1197

3 000 1413 2 153 1766 2119

303 1570 1886 261

746 4159 l ) 505

*) Se not å tab:s första sida. — ') Ej uppgivet. — 2) Tjänsten har uppehållits av vikarie. —- 8) Ny innehavare av

835 av tjänsten.

Medeltal för åren 1918 —1920. |Antal ärenden ang. fattigvård, lösdrivare och alkoholister

4 173 8 418 2 767 2161 444 154 270 131

2 992 256 234 106 29

559 39 35 9 127

4 984 687

148 115 1207 139 171

341 .882 1446 407 893

18,4

246 48 105

11 11 37 21

. 13

393 328 269 315 245

994 S32 71.s 558 605

32 8,29 173 122 188

22 32 36 17 27

325 126 107

468 346 269

718 129 153

66 12 44

1571 3 273 1 595 477 i 1 147 1518 756

2 353 245 168 114 105

432 42 40 36 22

4 148 959 308 508 352

300 894 1 540 290| 580 1079 1589

90 91 566 139 100

14 23 48 17 80

408 4 16 489 4 12 315

386 133 472 680 371 c 28

254 209 226 43

28 57 42 38

278 463 43

6 237 10 231 180 J

6 546 99

7 131 243

287 1900

261 2 633

82 1433

767 8 18 4 41

17 07 270 664 310 911 155 480 814 628

585 191 1.86 196 244

26 14 32 17 13

466 342 2 35 189 1

107 234 518 121

86 373 362 94

11 53 25 24

—

utom distriktet debiterade

)-

»)-

259 805 612 331

_

*)-

A n t a l andra handräckningsärenden

Antal för verkställighet mottagna bötesbeslut

Antal a n d r a utmätningsoch införselärenden

, koinkrono, , , , mniialutskyl- . , , -, • utskvld cider

ndrivning av

—

212 358

av indriv-bötesaklaningsprovi- tjänsten. och garo. utsöksioner kronor beslagsgöroO. ( 1 . ningsandelar mal ärenden

25 25 20 17

10 8 13 17

50 33 67 66

620 478 137 848,

810 8,00 58 8.08

3 000 5 000 5 062 4 817

8 6 35 23 15

5 5 5 3 18

25 3 9 3 9

50 33 86 80 73

233 300 189 253 189

217 50 592 105 100

5 033 5 481 4 222 4 915 7 072

5 13 12 7 26

10 30 38 17

10 10

80 60 67 56

887 1 028 400 814 836

417 1213 471 783 283

4 747 4 500 4 005 (i 8,88, 5 306

1 174 364 897

2 596 18 180

8 203 7 429

524 687 11

—

865 609 14

')21 ')17 ' ) -

')')')-

— 603 79 33 101 ' ) 93 l ) 47 M-

—

—

—

—

—

52 *) — M -

331 483 129 367

747 750 490 700 150 218

')')*)-

8,5 43 849 162 286

5 200 6 514 4 248 4 900 3

827 518

—

5 039 5 653 6 187 6 940

208 194 207 100

875 196 275 2 050

5 390 2 225 4017 6185

— 4

')')]

»

14 30 43 48 661 3 12 4 (i;

507 1557 236

jänsten. — 4 ; i staden ] judvika ej inräl tnad.

)

•

')" V•)75

1 -

»)-

75 90

— 10 57 ')')* ) - >) 56 ')-

—

—

polisgör omål

236 15 19 7 5

—

')-

Enligl lands tiskalens Extra inkomster egen ii] ipfattnii g bestar av tjänsten. Behålhet till hans verksam kronor len in% a v * följande delar 1 i komst

-

»)*)-

')')-

75 60 50 72

—

—

—

20 15

10 8 10 5

40 7 33

»)*)*)-

')-

*)-

') -

3 10

80 66 70 50

4 13 3 M 24 50 5 25

'x ) )-

')-

•

4 8 20

10 20

')1 )-

•) — 65

•) —

)-

Antal biträilen

nianliga

kvinnliga

11 1 1 1 1

i 2 8 4 5

1 1

G

— 1

— 1

— 1

— 1

— 1

— —

— 17 — KS

12 1

— —

497 95 781 98 85

1358 181 768 642 653

6 888 4 932 4 755 5 727 5 657

97 167 564

453 1100 78

6 693 5 000 7 095

3 19

— 1 1 2 1 1

— 24 — 25 — L'H — 27 — 28

1 1

1 (1) 1

— 12

8170 5 607 7 043 2 888

1 6

— 2n — 81 32

— 1 —

200 242

1 li1 lS 1 14 1 15

— 134 61 886 317

— 8Si — — 10 — 11

— — — —

(1) (1) 2 3

1 29

— 30 — 8321 "" 13 3 3 1 84

— 3365 1 (i) 37

-- 38 — 3910 2

— 44 21 1

— — (1)

— 44 51 1 1 4G

336 Tab. 7 (forts.). Landsfiskalernas verksamhet och inkomster Folk- Antal tillfällen, mängd då landsfiskalen' uppträtt 31 dec 1920 (inkl. eljest vissa såsom såsom köpingar polis- ordetc.) befäl- ningshavare polis

Distrikt

: Därav mål med förberedande undersökning, ledd av

s

E <n 3 i H

Antal poster följ inom distriktet debiterade O:

-

krono- komutskvl- iininalutskyl * SM der der

annan lands- polisfiskalen myndighet

2. **

Kopparb. 1. forts. Lima Järna Nås Flöda

j 26O0 j 8 758 < 5594 2571

51 i 4| 26! 5 18

911 53 50 93 23

6 2 4 11 1

34 19 35 12 11

(1)

224 Gagnofs Leksands Bjursås Rättviks Kopparbergs

10112 13 906 3 003 11507 7 797

37 47; 17 26 51

55 100 104 31 113

l

16 43 9 54

6 1 1 24 1

406 312 126 449 717

Älvdalens Orsa Venjans Säma Transtrands

5 606 8 399 4110 2 956 1907 3 560 1709 9 997

37 23 32 14 12

96 120 45

64 9 201 149 4 14 1 15 8 * 2

369 876 237 349 168

21 4 19

280 112 992

Malungs

I11

12 13 14 15

> . Oro " 19 (20 121 •22 23 24 25 26 27

30 31 32 .'! 3 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47

\ ånihus Mora

Gävleborgs län .. Ifögbo Valbo llille Hedesunda Torsåkers Ovansjö Oekelbo Bollnäs Alfta Ovanåkers 2) Ilanebo Skogs... Söderala Mo Norrala Enångers Gnarps Harm ångers Ilälsingtuna Forsa Dclsbo Norrbo Bergsjö Ljusdals

J

7 336

3 7 24

586 30 50 23 23 45 10 36 55 30

12 143 11 341 7 589 8 242 8 548 12 721 9 507 15 213 6742 6 867 6 306 4 076 12190 3 618 i 5'030 | 6 737 5 011 5 232 4 249 5 304 5 717 5 340 6 624 12 883

10 1 1 1 1 1| 4 i! 13 13!

i-, J

i

33 18 3! 1 1 5 1 5 132

5 1 5

50: 80 99 97 33

9 9; lo! 7 7

17 58 17

46 49 118 43:

4 1 9 l

22 5 56 9

515 265 1747 264

7 24 15 4

548 439 266 209 396j

25 7 63 23 32

499J

135 90

31 77, 97^ 47 90;

x

)

65 191! 200'

5 3 81

6140 23 l) 3 462 25 941 3 7 408 5 53 7 830 20 107 *) Se not å tab:s första sida. — l) Ej uppgivet. — 2) Uppgift ej inkommen. Färila Los Arbrå Järvsö

777 327 17 460 97 12 711 29 1143 57 21 978 24 14 440

*)-

30 29 13 20 7 5 9 7 6 19 8 12 12 34

78 27 161 1952 60

4 j| 671 4II :!) 291 110

å

19 81 25 2 7

16! 18 40 1121 Avser år 1920.

902 2 337 829 1439 542 3101 1 838 5 271 533 1432

671! 571; 779 1614 35'

m

660 Tjänste

337 tjänsten. ndrivning av

Medeltal för åren 1 9 1 8 — 1 9 2 0 . > Enligt landsfiskalens > > >

3 s

utom distriktet debiterade

o 5. -.

a<

konikronomiinalutskylutskylder dpr

5 of

3 P 3

a ^

%: B

er p :

P^ B

o"

g B" § S B

5- P"

ixtra inkomster av tjänsten, Behål- Antal biträden hans verksamhet till P ** kronor len inföljande delar (i %) av*; komst BJ P J O O H 3 av indrivbötesåklaHB provi- jänsten, ningspolisman- ! kvinnoch garsioner kronor 3. utsökO " : görobeslagsliga j liga göroo. d. ningsmål andelar mål o?' ärenden po »

jo

o ? | c/ SI

a

äi-! S egen uppfattning består

B

£&

PJ

Kj. « .-,- B m ^ p: 4 4 P B BPJ E o> B B p, h(

re

s

a

K"

**

' i

'

<»; i-<

61 38 53 58 27

168 67 12 159 80

139 82 175 73 41

37 7 24 10 5

338 144 637 10 147

19 2 388 2 2

20 10 5 33 10

20 20 10 8 10

10 13 85 33 50

482 259| 491 206! 79

244 209 80 49 179|

162 228 108 72 506

317 199 56 199 146

10 23 39 31 18

19 10 6 6 26

15 30 40 8 16

10 25 10 8 8

10 35 40 33 76

466 110 54 571 15

94 100 124J 320 163 58 67 42 25

138 370 69 90 41

19 167 17 7 4

15 20 14 33 4 26 : 3 ) 1 5

20 20 17

50 66 35

Ii 58

13 30 88 60

1029 728 364 905 192 168 42 112

—

33 230

62 503

103 41 336

27 1 35

3 774

6 979

3 868

—

_

—

—

74 459 980

— 20 94 37

—

)-

x

)-

17 5 25

17 7 15

— — *)-

— ! )-

—

66 80 50

—

4 33

5 949 861 321 311

—

—

10 333 504 983 162

33 13 42 1 ) 12 25 32 v)5 >)-

—

x

7 )2 157 120 6 38

873 51 40 27 20

271 468 143 672 82

568 697 400 66 163

191 295 180 209 134

22 42 21 59 8

105 74 340 43

217 78 753 94

154 87 324 57

18 25 30 12

409 115

4 11 33 10

65 151 232 45 69

158 412 548 160 166

192 58 81 139

16 164 9 17 9

107 191 383 6 12

5 5 14 x ) 6 ')4 20 11 33

94 87 120 97 185

214 211 93 17S 30C \

136 165 147 161 495

19 24 16 31 77

245 255 19 42 462

_

40 9 66

11 8 7 66

—

—

—

50 52 209

8F 71 ! 31S 1 876

29 70

53 20 12 31

6 212

5 11 14 15

—

_

ar uppehållits på förordnande. 1 6 4 1 22

—

36 25

10 13 25

80 60 40 50

30 5 25

>)-

8 18

l

)4 5 3 20

25 7 10 20 l

)~ *)-

20 33

J

)')71 20 60 60 90 9

!)-

33 20 25

5 13 25

20 50 50

25 6 | 50

33 75 84 25

300 ) 65 138 407 696 1049 696 600 340 3

573 50 890 324

—

129 6 900 — 7 549 227 7 258 921 6 929 891 6 942 25 5 333 67 6 761 10 5 333 50 7 370 810 7 345 563 6 708 1038 4 567 52 6 033 51 7 189 — 7 298 200 5169 70 5 800 476 4 502

_

—

297 2 600 ) 630 8 10120 383 ' ) 150 6 077 — 5125 551 6 686 931 7 323 1800 ' ) 437 5 000

250 250 1688 217 267 167

1042 15 33 301 96 834 373 240 200 656 243 427 1067

-•

200 150 191 145 367 297 500 39C 97

—

—

— —

— 4 — 5 — G — 78 — 9 — 10

(1)

— — — 1

— 1 1

— — — — 1 6

—

(1) 1

— — 1 1

— —

')-

7 800 6 648 6133 7 024 6 471 6 288 6 471

*)7 671 8135 6 867 4

)-

7 000 6 722 5 939 6 842 6 333

— — — — — — — — — — — 1 1

l 2 3

— 11 — 12 — 13 — 14 — 16 1

— 17 18 1 11

— 22 01 — 22 — — 23 — 24 — 22,;5 (1) 2 1

27 28

— 23 90 — 3321 1

— 33 ' 34 1

35 36 37 38

— — — 39 — 44 01 1 (1) 2

42 43

— — 44 — — 44 56 — — 47 —1 1

338 Tab.

7 Landsfiskalernas

(forts.).

Ii" 3 >\

v e r k s a m h e t och i n k o m s t e i

>

> Därav mål med Folk- Antal t Ufällen, g gl 5. a förberedande då land mängd p undersökning, » «3 g? g= w g rätt <n ^~ UPP 31 dee. ledd av 5? 3 5' m (L <£ i-i : — w ra i-i o •• " ° rf 1920 3 "i p: o ,£ ' < rf r P:" jr 2 P c 3 ° (inkl. eljest g H a annan såsom g _ f rf ^ vissa såsom e g. w g. S Si er & lands- polisköpingar polisordO pK fiskalen mynbefäletc.) £.& nings- =8 g.* P: o: dighet r rr p havare polis o fr, H H

Distrikt

1 2 3 4 5

V ä s t e r n o r r l a n d s 1. Tuna 13169 Stöde 5 466 Torps 10 017 Borgsjö 10 091

(i 7 8 9 10

Indals Njurunda Sköns Alnö Timrå

6 881 10188 12 046 6 260 7 400

11 12 13 14 15

Ljustorps Säbrå Gudmundrå Högsjö Nylands

8 374 10 340 12 321 4 697 9 383

IG 17 18 19 20

Bjärtrå Boteå Nätra Nordingrå Sollefteå

21 22 23 24 25

9 1 2

56 2 1 2 2

593 1 922 204 33, 75 10 6 41 117 16! 75 10 12, 72 10

3 2

34 9 20! 2222

96 41 100 77 *) -

5 3 19 6 4 7 12 4 21 20 7

20 7

2 12

2 11

178 10 6 5 9 4 16 6

(1)

1 1 6 1 2

31 10 14 6 13

87 143 33 74 64

9 684 5 056 10 036 7 791 4 10682

2 10 2 2 2

23 21 50 171 20

95 62 100 38 130

Besele Junscle Helgams Barnsele Bodums

5 281 3 757 5154 4 214 4 082

11 28 17 8 8

67 59 24 31 60

7 3 5 2 6

7 3 5 2 6

i6 27 28 29 30

Tåsjö Amindsjö Själevads Arnäs Björna .

3 859 8 252 9 583 9 430 8 031

12 14 10 92 16

9 2 4 2 6

9 1 4 2 6

31 •i 2 33 34 35

Jämtlands län Lita . Fö 11 inge Ham mer dals Ströms

2 068 113 80 15 97 1 80 11 75 4

107 15 1 11 3

3G 37 38 39 40

Frostvikens . llödöns Bagunda Fors Bevsunds ..

2 649 7 529 8 236 6 756 4101

41 42 43 44 45

Bräckc Brunflo I] ackås .. Svegs Lillhärdals

5 665 5 030 3 002 5 471 1703

4-6

Ytterhogdals

2 549

....

—

7 1 1 154 3 7 9 57 4 2

•

6 639 4 671 6 267 8 722

*) Se not å tab:s första sida.

1 1 2

3 1 25 2

J

420 12 15 15 22 17 11 14 29 10

i ) _

40 )~ »)l

3 7 10 3 14

71 110 150 44 38

2 7 6 6 4

2 6 6 6 4

11 8 11 46 11

120 183 51 93 82

9 3 3 8 1

6 3 3 8 1

>

Antal poster föl

p

2. E

l'rf

p- rf

i-i

i—

CD

5 C

P-

Pcr1 *

II O) C_ po

s? -i

sE

inom distriktet debiterade komkronomunal utskyl- utskylder der

i-s

22 1380 376 25 874 68 29C 120 15 1180 7 1 2 1 557 1 2 6 ( 18 7 5 51 5 1511 1 7 7 ! 1 77 9 1428 2 52$ 1 3 3

116 16 109

34 81 32 18

371 1708 2 820 1047 1205

193' 7 92E 8 78"; 123£ 96f

154 26 45 5 43

31 6 2 1 7

880 1400 1 757 646 1163

3 62^

16 41

8 42

8 7 7 (1) 13 4 1 5 3 45 10 14

1 087 1 3 9 * 850 1 3 6 J 592 i na 182 1606! 2 0&

2 1

1 1 1 1 1

1 2 1 3

24 18 93 36 36 77 58 37 77 37

146! 2 83! 2 25( 2 66!

•)-! >)1 320 591 488 367 648 202 681 583 4

1425 88£ 2 495 188{ 4 30< 875 1471 1 935 2c

944 170 14 13 14 3 18 12 3 67

9 385 38 935 571 353 290 1 0 8 ! 445; 2 09( 1126 8 32^

46 79 47 29 2

3 2 13 3 7

323 638 679 544 179

1 39? 2 63< 2 60J 192( 62<

30 64 7 203 6

7 30 6 15 1

373 284 144 616 122

1 311 103( 78( 2 295

72:

52'

av tjänsten. indrivning av utom distriktet debiterade komkronomunalutskylutskylder der

Medeltal för åren 1918—1920. t»

eg. |g;

o

t°

g- |

3 P

3- '-'

^

g

o : Hj H p o : i-i >->• rr

£. == £: 3

C' P :

3 S-

5- v

PJ

3 B

)-

») -

T

303 78 647 17 298

19 42 76 15 30

362 25 1040 89 10

17 32 64 26 37

218 146 144 69 204

— —

270 276 288 46 456 252 207

56 148 240 307 375 699 334 397 455 224 344 142 128 1112 1245 89 129 235 462

op :

547 14 21 34 34

149 234 320 138 752

&. p 3 pb

49 25 68 63

5 319 378 161 389 391

113 153 433 42 654

g ^

Enligt landsfiskalens Extra inkomster egen uppfattning består av tjänsten, Behål- Antal biträden hans verksamhet till P "S kronor len in5f o: 3 följande delar (i %) a v * komst " P J O av indrivs.' 2 g polis- åkla- nings- botes- provi- ijänsten. man- kvinnoch garkronor o 5"- göro- göro- o. utsök- beslags- sioner liga liga 0. il. ningsmål f 5 andelar mål 35' äienden

3° &

7 022 79 93 428 440

9 521 652 234 696 662

6 567 339 118 289 816

p

K.: ^ ~. P o

N

« •

fe3 P 3 - '"•'

12 52

149 87

—

27 406

20 19 9 6 86

70 41

678 205 467 712

43 23 33

10 8 14 12 33

40 92 43 60 34

610 1327 1162 361 600

11 14 45

5 30 33 26 10

5 10 17 17 10

90 50 50 43 80

214 227 285 117 889

297 1600 1600 734 1567 564 733 1250 625 2 308

36 9

17 17

15 17

50 66

463 510

460 388

i ) _

238 521

10 5

* )30-

*637 )-

10 10

20 17 24 5 17

20 17 7 10 17

33 33 69 85 50

750 55 708 212 217 440 618 2 404 1421 744

—

—

8 17

—

36 7 24 12 15

39 2 445 3 330

9 1 5 10 2

13 25 19 i ) _ . — x 33 13 ) 13 6

31 227 30 51

74 299 118 152

75 70 190 84 45

165 161 273 477 106

195 138 8 280 33

28 13 14 24 43

34 340

2 706 196 75 121 313

6 359 450 145 294 398

3 399 167 76 138 302

917 51 20 54 101

4 047 275 241 236 45

33 228 73 106 131

228 550 253 304 329

80 326 188 175 94

27 64 50 30 17

214 299 328 3 96 250

12 47 10 5

153 129 66

462 317 168 43

67 32 12 34 6

273 225 3 429 109

144 197 72 9 27

36 1

- V

15 25

l — )2

118 85 258 17 75

lå föroi dnande.

10 — . >)- » ) -

—

365 344

l

)~

!)-

>)-

')-

:

17 9

)-

—

166 1265 1317

l

)-

150 1925

)-

8 048 6 400 6 000 6 323 7 893 8 368 5 357 3 j 500 6 685 2 730 5 833 7 667 6 306 4 798 5 358

13 1

—

(1) 1 1

— — — — — 1 2

-— 1

— *) - ' ) 6 300 — 6 400 2

)-

127 6 667 475 6 964 372 5 )6 000 225 2 ) 249 5100 — 6 374 255 3 ) 247 3 776 159 6 207

1 1

— —1

— 1 1

— — —

— — 1

— — —

i 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1 1 1 1 11 1 18

— 18 — 14 — 16 — IG 17 — 18 — 1!) — 2

ao

— 21 — 2882 — — 21 — 86 — 2G — 27 — 2398 1

— 80

—

—

—

—

10 10 10 14

10 10 10 10

50 50 60 50

— —

(1) 86 1 37 1 38

—

50 70 25 50 70

25 25 4

8 17 1 ) 20 6

5 25 8

70 50 68

»)-

') — 40

')-

')-

x

)-

6 331 4 800 5 738 6 094 6 995 4 930 4 506 6 713 3 500 1767 8 215 5 867 9176 5 600 4 967

— 88 — 88 — 3351 —

33 7 10 8 30

172 350 153 650 85 472 169 300 392 633 60 194 383 30 233

— — —

17 7 17 17

461 210 200 251 344 173 524 400 191 500 421 370 1045 66

321 22 8 10 55

20 Staden & olleftcå ej inräl tnad. — ») Avs er år 19 20.

(1) 1

— (1) 1

— — — —!

— 3409 — — 41 — 44 23 — 44 — — •15 - 46

340 Tab . 7

Distrikt

(forts.).

Landsfiskalernas

verksamhet och

> Därav mål med =_ Folk- Antal tillfällen, o förberedande mängd då landsfiskalen do3- t:^ E. •ST. 5 ' ,_ undersökning, : r 01 9 uppträtt 31 dec. £=^ 2 ' s=& ledd av c: ~ ' S- B" <* •i o : 1920 3 H SM 2 P, ' O <t pn (inkl. eliest » : - ££ g B § o- P -J annan i vissa såsom ,. såsom 5. E ^' 1 ZZ polis, lands- polisköpingar O po ord o o o? " fiskalen mynetc.) befäl- ninsrs•* Ö H P H havarc ,. ? K-* dighet polis Of

1 2 3 4 5

Jämtlands 1. (forts.) Ilcde Tänniis Bergs Rätans Sunne

2 803 2 446 4 566 2 821 5 047

4 1 20 2

14 7 22 7 16

25 50 120 53 49

1 1 6 2 1

1 1 6 1 1

6 7 8 9 10

Ovikens Undersåkers Mörsils .. Offerdals .. Alsens ..

5 848 5 616 3 294 4 272 3 981

2 10 2

23 29 18 36 11

85 70 43 92 70

1 7 3

1 7 3

11 12 13 14 15

Västerbottens län. Nordmalings 10 400 Bjurholms 4 685 Umeå 9 668 Holmsunds 11031

1 101 2 024 135 13 5 65 5 57 140 5 6 82 5 11 60

146 5 23 5 5

1 Vännäs 6 820 Sävars . 3 906 Skellefteå södra 11416 Skellefteå norra 2 )... 13 600 Byske... 10 447 21 Jörns .. 5 306 88 Norsjö 6 517 83 Mala 3 270 2 4 Lycksele norra . 3 777 86 Lycksele södra 5 200

7 32 5

29 21 36 45 78

67 36 57 53 50

20 1 6 3 2

18 1 6o o 1

51 26 12 4 43

61 45 31 24 18

138 121 38 26 80

o O

6 2 2 20

3 6 1 2 20

2 37 12 7 10

34 49 42 42 22

66 83 97 88 66

2 4

2 4

3 14

1 144 11

85 20 41 117 54

141 47 120 70 72

2 2 9 5 6

3 11 2 2 9 8 6

3 30

16 104

36 125

116 1 7 10 2

1237 72 60 52 78

2 8 9

17 57 103

130 IG 17 18 19 20

2G 27 28 29 30

Fredrika Stensele Tärna Sorsele Aselc

2 790 4 675 1723 4181 5 413

31 32 33 34 35

Dorotea Dikanäs Vilhelmina Degerfors ' Bygdeå

4 718 3 900 5 505 8 707 7 664

3G 37

Nysätra Burträsk

8 312 9 612

38 3 it 40 41 12

Norrbottens län ... Piteå södra . 11050 Piteå norra 2 ) 10 221 Nederluleå 12 581 Edefors 7 561 Överl tileå °)5 300 7 054 Alvsby .. Arvidsjaur 7 005

13 44 45

604 9 25 2 1

z 50

2 065 155 7 123 5 128 4 82 7 138 36 77 106

5 4 23

136 3 4 4 6 5 4 23

(i)

« 10 (1) 2

(1)

>

inom distriktet debiterade

16 7 34 13 18

1 6 9 2 1

119 104 343 210 550

699 632 873 1008 720

43 22 6 86 10

16 1 1 9 5

341 578 366 191 264

1533 2 650 1442 564 861

960 406 12 011 39 946 17 454 1755 211 829 27 12 691 2 018 14 836 2 809 110 3 39 11 27 39 29

54 11 26 18 62

334 116 580 1007 529

61 41 5

5 19 1 8 10

410 689 194 443 733

756 745 2 368 3 824 1188 1014 2 279 1526 1038 5 000

1 4 3 4 19

105 524 110 433 448

295 1696 268 1824 1038

142 18 26

7 9 23 14 15

2 016 1130 1993 *)485

17 83

34 30

402 526 1081 581 218 ')356

24 37 22 113 30 2

on o:

° 88p, °} ^ oä 5° okoms:o kronoo g? o_ munal01 ~ utskylc? •» utskylC: o? der der H

4 Antal i öster föl

B" p c- P » of

inkomster

l )~ 2 052

22 1 186 306 17 076 72 999 76 5 4 794 5 223 1 109 15 694 5 329 878 1469 7 1 82 10 866 3 604

94 24 2 027 7 241 24 4 1005 3 981 5 37j (1) 575 1345 Ny innehavare av tjänsten. — 3) Avser år 1920. — 4) Tjänstei

av tjänsten.

utom d i s t r i k t e t debiterade , i komkrono- : . , , • i munalu t s k vJ l - : , . , -, u t s k v} l der , dcr

> 2 5. O

p

K

l-K

=g O?

>

~. s> 3 5

p_

eg

O" cl

«J p o: H H Se SL —

SB-

3?

§ tr P* g o 3 3 P p: o

g« CO CO

CO <•-•*

c" P:

!*€

B & ° B'

= B

Si a i-j

^

•r

Antal ärenden ang. fattigvård, lösdrivare och alkoholister

indrivning av

Medeltal för åren 1918—1920. Enligt landsti jkalens E x t r a in c o m s t e r egen u p p f a t t n i n g b e s t å r Antal biträden av tjäi i s t e n , Behålhans verksamhet till kroi tor len i n följande d e l a r (i %) a v * ) komst av indrivbötesåklapolisningsp r o v i - ;jänsten. och man- i kvinngarsioner kronor göroo. u t s ö k liga liga beslagsgöroningsmål mål andelar ärenden

o. a.

Os

43; 81 197 78; 142

82 4 151 83 191

86 22 465 168 296

7 7 47 51 57

25 9 337 2 260

12 5 16 9 29

6 8 3 5

202 354 279 114 263

188 173 118 154 104

56 33 12 17 29

213 4<)3

245 7

-

10 3 5

2 603J 5 097 112 223 35 75 180 401 94 168

3 934 200 102 255 278

562 22 23 21 63

2 594 5 149 11 40

136 7 6 5 7

454 53 371

290 81 201

17 14 14 26 24

1347 74 256 103 32 42 56 150 300

158 189 52 152 428

40 14 8 10 39

234 221 158 47

30 15 1 x)17 3 17 4 10 3 25 10 20 2 5 1 — 10 70 8

66! 116; 13 48| 65!

72 214 29 63 253

59 80 31 83 260

12 11

23 19 4 155 134

4 6 1 1 7

125| 135 113! 140 571 692 197| 614 139

144 63 165 61 86

24 10 50 54 14

248 1

31 57

91 200

111 186

2 563 52 82 183 174

6 021 225 494 161 422

467 110 56

1359 298 179

77 146 120 45 103!

265 27 125

*) - j

x

) -

v

) -

—

36 3 6

5 8 3 5

6 20

9 10 5 6

— 2

17 68 94 90

105 42 406 98 200

40 70 50 17 50

75 457 197 516 166

4 287 6 226 4 977 7 371 7133 127 6 090 450 4 333 442 300 433 7 748 317 6167

—

—

— 20 30 25 30

20 10 4 20 l

50 40 4 50

)-

!)-

17 17 30

25 66 50 50 60 18 70 20

4 33 10 20 38

10 17 20 20 11

20 50 70 60 17

! )l

239 283

5 )~ 2 l)~ 13 l ) 40 9 4 ')-

)>)30 ! )-

x )*)')30 ')-

8 12

186 32

3 9

9 20

7 20

26 60

7 230 219 261 378 378

2 921 21 18 59 73

3 626 186 263 35 148

262 4 22 5 9

17 17 10 10

17 17 10 17

38 38 80 25

397 487 648 220

1114 139 170

159 85 28

254 4 56

32 4 4

5 10 20

12 10 7

83 75 25

267 525 438

— 13 19

har uppehållits på förordnande.

—

l

') Inklusive avlöning såsom

—

60 3 )9 000 433 5 663 152 7 608 60 6 985 495 — £601 3 ) 5 3) 1003 )9 310 1082 292 8 683 1 M - '))933 600 3 )8 000 133 5 273 779 776 137 4 067 — — 4 300 245 — 7 050 933 — 5 500 158 — 5 633 400 142 6 300 139 14 8 168 166 —»)5 650 640 40 i ) _ 87 7 270 375 70 — 51 585 )450 — 363 433 4100 582 — 4 740 316 100 7 748 917 153 6 390 340 946 292 783

25 20 10 20 10

—

72i 229 240 583

krigsfiskal.

250 5 915 333 * ) 500 4 )1500 1353 5 738 383 5 )6 833 250 S 6 767 813 ! 7100

— — — — 1

— — 1

— 13 (1)

— 1 2

— — — •

— 1 1 1

— — — — 1

— — 1

— 1

— — — 1

— — — 8 1 1

—

(1) 1

l 2 3 i

5 6 7| 8! 9 10 11 12 13 14 16 IG

— 17 — 18 — 19 — 20 — 21 (1)

— 23 — 22 45 — — 26 — 27 — 28 29 1

— 30

(1)

— 1

— 3323 — 34 1 — 35 — 36 — 37

•— 1 12 1

— —

(1) 2 1

—

— 3910 1 1

' —42 — 43 (1)

14 48

342 Tab. 7 (forts.).

Landsfiskalernas v e r k s a m h e t och inkomster

Folk- Antal tillfällen, mängd då landsfiskalen uppträtt 31 dec. 1920 H >-t P : ! ra (inkl. eljest vissa såsom B nköpingar pohs- ordetc.) befäl- ningshavarc polis

Distrikt

Norrbott. 1. (forts.) Arjeplogs Jokkmokks Hackas Gellivare Håneå

Därav mål med förberedande undersökning, ledd av

Antal poster för

annan lands- polisfiskalen ni v ndiehet

kronry utskyldcr

inom distriktet debiterade

3195 7188 3 800 6 000 8838

54 108 28 58 48

103 210 40 79 91

105 21 41 68

3 1 2 3 •11

359 1505 473 708 609

Nederkalix Tore Överkalix Nedertorneå Ovcrtorneå

11987 4 474 6 518 ! )7 085 6 533

90 22 62 10 42

170 47 109 46 73

70 66 65 65 21

23 5 62 29 7

1188 407 399 1488 535

Korpilombolo... . Pajala Vittangi Kiruna Karesuando

4 023 5 333 2 434 11167 1182

26 100 61 70 19i

61 160 62 81 43

22 56 30 115 19

5 42 9 4

297 344 203 1676 46

S a m m Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings 5)

län] 10100 » 8 400 » 10 100 » \ 9 100 » 7 900

4 1 17 1 2

24 20 19 22 20

159 97 84 63 55

38 15 16 30 23

7 10 14 6 13

1586 560 819 611 374

Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads

» » : » » » i

24 22 40 18 29

90 67 106 74 139

34 21 28 20 23

15 11 15 10 14

467 670 220 992 527

114 82 73 109 77

26 29 38 23 22

12 12 U 17 13

505 498 994 756 423

82 90 109 77 85

30 32 28 26 32

12 20 9 11 14

874 805 826 570 672

77 83 78 94

53 38 44 59

14 7 16

924 375 480 776

9 300 8 500 7 700 8 900 9 300

1 Malmöhus » 9 500 Hallands » 10 300 Göteborgs o. Bohus» 8 900 Älvsborgs » 7 800 Skaraborgs » j 8 300 Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs6)

» 10 700 » 10 200 » 9 100 » ' 7 200 » i 7 800

24 38 25 26 27 2S 27 33 22 22

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

» » i » »

20 17 42 56

7 900 4 600 6 500 7 200

40 Hela riket (medeltal)l7) 8 500

14 1

5 6 7

27 13 9 90 6 30 679 2 Se not å tab:s första sida. — *) Staden Haparanda ej inräknad. ) Att mer än hälften av landsfiskalerna gifter saknas från 3 distrikt. — 6) Uppgifter sakuas från 1 distrikt. — 7) Medeltal för samtliga 491 distrikt. 9 — ) Dessutom hava uppgivna inkomster av arbete utom tjänsten utgjort i medeltal 2 526 kr., nämligen i StockKalmar 2 366, Gottlands 3 915, Blekinge 2 457, Kristianstads 3 Ö52, Malmöhus 4 339, Hallands 5 341, Göte] 2 318, Kopparbergs 2 873, Gävleborgs 1 654, Västernorrlands 1 551, Jämtlands 1 047, Västerbottens 1 312 saml

343 M e d e l t a l för å r e n

iv tjänsten. ndrivning av

utom distriktet debiterade krono- komutskyl- mnnaldcr utskylder

>

>

3 &

00 Si £ 0

en

g. «g*

Enligt landsfiskalens

hans verksamhet till JT 0: = följande delar (i % a v * £, m OJ H

3" 3 •Ha O j

^

a &

EK 5"

O a

3 si

a

Pv r

§ 7?5'

pti H p: 0

7?

1 CL a

E- 3. a

2» P 3

0 i-i rra t-j o - 1

O g5

f i?

polisgöromål

oj!'

ärenden

8 36 940 30! 122 724 377| 164 160

£.0? 5- v 10 376 95 378 261

2 35 28 38 29

218!

322 5 60

—

2 3 13 5

97 31 22 224 94

302 107 69 316 95

506 183! 181 i 891; 288:

90 27 25 207 35

52 6 125

29 6 8

11 17

—

27 104 23 228 14

101 207 86 545 9

178 255:

27 36

—

94 857

20 1879

-

4 3)30 33 14 6 •67 10 2 9

r

a

Extra inkomster 2 av tjänsten. 1 Behål- Antal bi ;räden ; len inKronor komst 1 av indrivbotes- ! åklapro vi- tjänsten, n i a n - kvinnningsoch gar3. utsök- . . ! sioner kronor liga liga beslags-, gö reningsandelar mål

5» E egen uppfattning består

O: -

a ^

a

p

P_

oq 0?

>

>

5p

1918-1920.

74 245

6 10

7 5

— 3 — )-

3 J10

)-

20 85

3 3)-

)-

)-

20 17 5 17

20 17 5 17 3

)-

33 14 10 9

)^

50 42 70 60

)-

274 287 521 643 163 167! 540 809| 540; 4 936 2 837 46l! 991 422J 240 955! 1822! 200! 175 3

)-

33 42 80 17

656 239! 604! 17i

5 ) _

—

6 900 5 527 5 707 7 740 7 267 5 294 4 067 5 667 8 883 4 200 8 ) _

)-

233 5 033 458 11534 117 6 313

— 1 1 1

— — 3

— — — — — —

— 1

1 2 3 4 5

— — — 6 — 87 — — 109 — — 11 1

— 18 — 1145 —

g (läusmedeltal).

566 208 389 237 89

946 412 723 497 223

323 151 202 134 138

76 58 33 44 49

600 343 431 407 316

46 86 35 12 6

21 16 11 14 13

16 15 18 11 10

62 54 68 63 54

225 122 87 101 226

294 281 268 318 506

175 125 122 208 170

21.1 27 40 27 56

11 17 9 13 9

17 17 10 10 18

10 13 6 17 12

53 63 62 64 53

188 168 212 157 144

582 281 56( 275 305

211 123 172 172 162

55 25 23 29 28

24 15 19 27 16

15 13 15 16 15

11 13 15 10 12

242 278 314 240 164

597 561 654 394 266

250 187 181 218 168

45 33 33 25 32

336 335 268 259 255 419 383 415 324 270

52 14 55 24 18

20 15 18 19 18

15 11 12 12 15

58 67 54 53 55 64 63 68 46 52

458 387 324 523 480 520 403 261 261 518 672 552 316 480 267 396 444 261 317 449

243 113 113 122

353 265 222 287

190 136 117 329

30 37 23 139

260 193 113 181

21 15 6 12

20 12 23 13

14 11 18 14

57 55 42 50 8 )58

615 350 508 638 433

311 331 251 523

985 5 619 462 5 947 383 4 888 454 5117 297 6 390 254 6 370 303 5 912 295 5 718 364 6 008 338 5140 436 6 313 200 6 018 523 5 763 298 5 970 218 5 210 475 4 945 469 5 317 566 5 208 370 6161 450 6 603 762 6 155 299 5 593 184 6 505 672 6 471 419 9)6806

— — — —

— 1(1 — 1178 19 20

-

1 11

— 21 — 22 23

—

24 25

— — — 1

— 1

— 1

— — — — — — -

1 1

— 1

86 27 28 29 30

— — 31

1 sa

— 33 — 33 45 36

— 37 — 3398

40 13 24 16 48 ! 182 320 206 419 3 4 '•>) Uppdsfiskal. ärkes i sammandraget med 1. —• ) Ej uppgivet. — ) T. f. lan itadigvarande haft biträde, utm ) I vissa fall har all tid, som ej åtgått för polis- och åklagargöromål, av uppgiftslämnavna hänföi ts till d 3nna rubrik. lolnis län 3 090, Uppsala 90 1, Södermanlands 1 477, Östergötlands 2 716, Jönköpings 2 206, Kronol »ergs 2 710, »orgs och Bohus 2 561, Älvs borgs 3 3 8 3 , Skaraborgs 1 2 8 6 , Värmlands 2 287, Örebro 3 957, V ästmanlands Norrbottens 1821 kr.

344 Bil. till Tab. 7. Landsfiskalsdistriktens omfattning och areal (i kv.-nymil). 1 ) Stockholms län. Frösåkers: Frösåkers t: g och städerna Öregrund och Östhammar 10'29 Väddö: Väddö och Häverö skeppslag samt Edebo s:n av Frösakers h:d .... 4'G7 Närdinghundra: Närdinghundra h:d .... 6 80 Vätö: Bro och Vätö skeppslag samt Söderby-Karls och Estuna s:nar av Lyliundra h:d 4"l 7 Sjuhundra: Sjuhundra h:d samt Lohärads, Malsta och Husby-Lyhundra s:nar av Lyhundra h d 4" 15 Frötuna: Frötuna och Länna skeppalag 3'92 Långhundra: Lägga, Östuna, HusbyL å n g h u n d r a och Gottröra s:nar av Långhundra h:d samt Skepptuna, Lunda, Vidbo, Skånela och Maikims s:nar av Seminghundra h:d 3"97 Sollentuna9): Sollentuna h:d 1'93 Färeniuna: Färentuna h:d 2-13 Ärlinghwndra:' Arlinghttndra h:d samt Fresta och Hammarby s:nar av Vallent u n a h:d 3ey Dandergds: Östra Ryds, Täby ochDanderyds s:nar, Stocksunds och Lidingö köpingar av Dandeiyds skeppslag med Djursholms stad samt Vallentuna (del av) s:n av Vallentuna h:d F9G Solna: Solna s:n av Danderyds skeppslag 0'2 0 Vallentuna: N ä r t a n a och Kårsta s:nar av L å n g h u n d r a h:d. Frösunda och Orkesta s:nar av Seminghundra h:d samt Vada, Ångarns, Össeby-Garns och Vallentuna (del av) s:nar av Vallentuna h:d 3'9G Österåkers: Åkers skeppslag 3'G8 Värmda: Värmdö (del av), Djurö och Möja s:nar av Värmdö skeppslag Gustavsbergs: Värmdö (del av), Gustavs-,bergs, Ingarö och Bo sinar av Värmdö skeppslag J Saninge: Österhaninge, Ornö, Nämdö, Utö, Tyresö, Dalarö, Västerhaninge och Muskö s:nar av Sotholms h d ... 5"G8 Nacka: Nacka sui och Saltsjöbadens köp. av Svartlösa h:d 0'64 Tumba: Grödinge, Botkyrka, Salems och Huddinge smar av Svartlösa h d 4"17 Sorunda: Ösmo, Sorunda, Torö sinar och Nynäshamns köp. av Sotholms h:d... 3'58 öknebo: Öknebo h:d 4-30

Uppsala län. Håbo: H å b o och Bro h:der samt Hacksta, Lots, Husby-Sjutolfts och Villberga s:nar av Trögds h:d 6'13 Åsunda: Veckholms, Torsvi, Kungs-Husby, Härkeberga, Litslena, Lillkyrka, Boglösa, Vallby och Arno s:nar av Trögds h:d samt Åsunda h:d 6'GG

Lagunda: Lagunda och H a g u n d a h:der 5'57 Ulleråkcrs: Ulleråkers och Bälinge Ir.der 5'14 Vaksala: Vaksala och Rasbo h:der ... 4'23 Olands: Skäfthammars, Ekeby, Alunda, Morkarla, Tuna och Stavby s:nar av Olands h:d 4'8 7 Lövsta: österlövsta och Hållnäs s:nar av Olands h:d 5"li Dannemora: Dannemora, Films, Tegelsmora s:nar av Olands h:d samt Vendels s:n av Örbyhus h:d 4si Norunda: N o r u n d a h : d 368 Tierps: Söderfors och Tierps sinar samt Tierps köp. av Örbyhus h:d 4"G3 Västlands: Västlands och Tolfta s:nar av Örbyhus h:d 3"08 Älvkarleby: Älvkarleby s:n av Örbj-hus h:d 2-30

Södermanlands län. Jönåkers östra3): S:t Nikolai, Barbo, Nykyrka, Stigtomta, Hälla, Bergshammars och Tunabergs s:nar av Jönåkers h:d 4 - io Jönåkers västra *): Tuna, Lunda, Kila och Björkviks s n a r av Jönåkers h:d 5'37 Rönö: Ripså. Lids, Buntuna, Ludgo, Spelviks, Tystberga, Sätersta, Bogsta, Båby-Bönö, Svärta och Helgona s:nar av Rönö h:d G'lG Hölebo: Hölebo h:d samt Bälinge, Torsåkers och Lästringe s:nar av Rönö h:d 5"22 Åkers: Åkers h:d 4-5G Selebo: Selebo h:d 3 - 8i Daga: Daga h:d 507 Viilåttinge: ViUåttinge h d 6'56 österrekarnc: Österrekarne h:d 6'G4 Västerrekarne: Västerrekarne h:d... 3'83 Vingåkers: Västra Vingåkers, Östra Vingåkers och Österåkers s:nar av Oppunda h:d 5'2 0 Valla: Julita, Flöda och Sköldinge s:nar av Oppunda h:d 5"30 Bettna: Stora Malms, Lerbo, Blacksta, Vadsbro, Husby-Oppunda, Bettna och Vrena s:nar av Oppunda h:d med Katrineholms stad 509

Östergötlands län. Kinda södra: Horns, Hycklinge, Tirserums, Västra Eneby och Kisa s:nar av Kinda h:d Kinda norra: Hägerstads, Oppeby, Kättilstads, Tjärstads och Vårdnäs s:nar av Kinda h:d Ydre: Ydre h:d samt Malexanders (del av) sm av # Göstrings h:d Linköpings: Åkerbo och Hanekinds h:der Bankekinds: Bankekinds h-.d

8'38 5'90 9'22 4'54 5'G4

*) Uppgifterna äro hämtade ur Kungl. Maj:ts proposition 1917 nr 211, bilaga E, Sv. författningssamling 1917 nr 687 samt »Förteckning över fögderier, landsflskalsdistrikt och kommuner», Stockholm 1918. •— 2) Fr. o. m. år 1923 uppdelat i Spånga landsflskalsdistrikt, omfattande Spånga s:n och Sundbybergs köp. och Sollentuna landsfiskalsdistrikt, omfattande Sollentuna, Eds och Järfälla s:nar." — 3) Fr. o. m. år 1922 Nyköpings landsfiskalsdistrikt. — 4) Fr. o. m. år 1922 Lunda landsfiskalsdistrikt.

345 Skärkinds: Skärkinds h:d samt Västra Husby och Drotliems s:nar av Hammarkinds h:d Valkebo: Valkebo h:d Vifolka: Västra Hargs, Östra Toll stads, Sya, Veta, Viby och H ä r b e r g a smar av Vifolka h:d med Mjölby stad Lysings: Lysings h:d Göstrings: Göstrings h:d utom Malexanders (del av) s:n Motala: Vinnerstads och Västra Ny smar samt Motala landsförs. av Aska h:d Vadstena: Västra Stenby, Hagebyhöga, Fivelstads, Orliuida, Varvs, Styra och Asks smar av Aska h-.d samt Dals h:d Bobergs: Bobergs h:d Gidlbergs: Gullbergs h:d samt Normlösa och Västerlösa smar av Vifolka h:d . Reijmyre: Begna och Skedevi s:nar av Finspånga läns h:d Finspångs: Eisinge och Vånga s:nar av Finspånga läns h:d Hällestads: Godegårds, Tjällmo o. Hällestads s:nar av Finspånga läns h:d ... Bråbo: Bråbo h:d samt Krokeks s:n av Lösings b:d Lösings: Styrestads, Dagsbergs, Tingstads och Furingstadss:nar av Lösings h:d samt Memmings h:d........ Vikbolandets: Björkekinds och Östkinds h:der Valdemarsviks: Bingarums och Gryts smar samt Valdemarsviks köp. av Hammarkinds h:d Skönberga: Skönberga, Mogata, Börrums, Skällviks och S:t Anna smar av Hammarkinds h:d

5'13 4il 3'20 4"56 6"65 2'06 2'63 3"83 3'54 5'2o 5'2 8 7'48 3'83 2'63 5'86 5'02 3'70

Jönköpings län. Nässjö: Svarttorps, Lekeryds, J ä r s n ä s , Forserums, Barkeryds och Öggestorps s:nar samt Nässjö ländsk, av Tveta h:d med Nässjö stad 5'4l J önköpings: Järstorps, Bankeryds, Rogberga, Barnarps, Månsarps, Sandseryds och Hakarps s:nar av Tveta h:d med H u s k v a r n a stad 4'17 Mo: Mo h:d 9-79 Vista: Vista h:d 3'06 1 Tranås ): Adelövs, Linderås och Säby s:nar av Norra Vedbo h:d samt Tranås stad 4'39 Aneby l): Lommaryds, Bälaryds, Frinnaryds, Vireda, Haurida, Askeryds, Bredestads och Marbäcks smar av Norra Vedbo h:d 5"5 6 Eksjö: Höreda, Mellby, Flisby och Norra Solberga s:nar samt Eksj ö ländsk, av Södra Vedbo h:d 5'26 Mariannelunds: Ingatorps, Bellö, Hässleby, Hults och Edshults s:nar av Södra Vedbo h:d 4"86

Vetlanda: Björkö, Nävelsjö, Bäckseda, Näsbjr, Myresjö och Lannaskede s:nar samt Vetlanda ländsk, av Östra h:d med Vetlanda stad 4'86 Alsfda: Karlstorps, Kråkshults, Alseda, Skede och Ökna smar av Östra h:d 4'80 Nye: Skirö, Nye, Näshults, Stenberga, Korsberga och Lernnhults s:nar av Östra h:d 4'34 Sävsjö: Norra Sandsjö, Vallsjö, Fröryds, Bäckaby, Bamkvilla, Södra Solberga, Skepperstads, Hjärtlanda och Norra Ljunga s:nar av Västra h:d 6'4 4 Skill ingår yds: Tofteryds, Byarums, Fryele, Hagshults, Åkers och Kävsjö s:nar av Östbo h:d 8'24 Värnamo: Rydaholms, Gällaryds, Våxtorps, Tånnö, Karda och H a n g e r s s:nar samt Värnamo ländsk, av Östbo h:d med Värnamo stad 8'55 Mqlmbäcks: Svennarums, Malmbäcks, Ödestuga, Almesåkra. Bringetofta och Hylletofta s:nar av Västra h ä r a d 7'04 Vrigstads: Hultsjö, Hjälmseryds, Stockaryds, Vrigstads och Nydala s n a r av Västra h:d 6'0 8 Långaryds : Långaryds, Färgaryds, Södra Hestra och Gryteryds sinar av Västbo h:d 4'66 Unnaryds: Södra Unnaryds, Jälluntofta, Femsjö, jn.s, Kållerstads, Bolmsö och Tannåkers sinar av Västbo h:d 6'41 Gislaveds: Burseryds, Sandviks, Bosebo, Villstads, Båraryds, Våthnlts och Anderstorps sinar av Västbo h:d 5'3 6 Ref tele: Beftele, Kulltorps, Gnosjö, Forsheda, Bredaryds, Torskinge och Dannäs smar av Västbo h:d 5'49

Kronobergs län. Åseda: Aseda, Sjösås, Drevs, H o r n a r y d s och Nottebäcks med Granhult smar av Uppvidinge hid 6'22 Lenhovda: Älghults, Lenhovda, Dädesjö och Herråkra smar av Uppvidinge hid 9"3 0 Kosta: Hälleberga, Algutsboda o c h E k e berga smar av Uppvidinge h:d 6'83 Hovmantorps: Hovmantorps, Furuby, Hemmesjö, Tegnaby och Östra Torsås smar samt Växjö ländsk, av Konga h:d 5'6 7 Älmeboda: Långasjö, Ljuders, Almeboda och Linneryds smar av Konga h:d ... 6'0 2 Tingsryds: Nöbbele, Södra Sandsjö, Väckelsångs, Tingsås och Uråsa smar av Konga h.d 5'35 Ryds: Urshults och Almundsryds smar av Kinnevalds h:d 4'50 Bergunda: Öjaby, Bergunda, Öja, Vederslövs, Dänningelanda, Tävelsås, Kalvsviks och J ä t s smar av Kinnevalds h:d samt Skatelövs (del av) sm av Allbo h:d 4'84

) Tranås och Aneby landsfiskalsdistrikt. skola till dess annorlunda förordnas förbliva uppdelade i N:a Vedbo härads första distrikt, omfattande Linderås och Säby s:nar med Tranås stad, N:a Vedbo härads andra distrikt, omfattande Bälaryds, Frinnaryds, Askeryds, Bredestads och Marbäcks smar samt N:a Vedbo härads tredje distrikt, omfattande Adelövs, Vireda och Haurida sinar.

346 Almhults: Virestads, Stenbrohults och H ä r l u n d a s:nar samt Almhults köp. av A 11bo h:d 5'52 Alvesta: Vislanda, Blädinge, Skatelövs (del av). Västra Torsås och Alingsås s:nar av Allbo h:d 5'3G Moheda: Lokaryds,Hjortsberga,Kvenneberga, Slätthögs, Mistel ås, Moheda, Örs och Härlövs s:nar av Allbo hid 5 01 Norrvidinge: Norrvidinge h:d 6 - IG Ljungby: Vittaryds, Berga, Dörarps, Ryssby, Tutaryds, Ljungby och Kanna sinar samt Ljungby köp. av Sunnerbo h:d 6-37 Göteryds: Agunnaryds. Pjätteryds, Göteryds, Södra Ljunga och Hamneda s:nar av Sunnerbo h d 7'14 Markaryds: Traryds, Hallaryds, Markaryds och Hinneryds s.nar samt Markaryds köp. av Sunnerbo h:d 6'41 Lidhults: Odensjö, Lidhults, Vrå, Annerstads, Torpa, Nöttja och Angelstads s:nar av Sunnerbo h:d 8'29

Kalmar län. Ukna: Dalhems, Gärdserums, Ukna, Tryserums och H a n n ä s s:nar av Norra Tjusts h:d ,. 8-13 Lqfta: V ä s t r a Eds, Östra Eds, Lofta och Loftahammars s:nar av Norra Tjusts h:d 5-51 Gatuleby: Hallingebergs, Locknevi, Blackstads, Odensvi och Gamleby sinar av Södra Tjusts h:d 6'84 Hjorteds: Hjorteds, Gladhammars, Västeirums och Törnsfalls sinar av Södra Tjusts h:d 6'53 Tunaläns: Tunaläns h:d 8'90 Södra Vi: Rumskulla, Södra Vi. Djursdala och Frödinge sinar av Sevede h:d 6'55 Hultsfreds: Pelarne och Vena sinar samt Vimmerby ländsk, av Sevede h:d ... 4'8i Mdlilla: Mörlunda, Tveta, Målilla, Gårdveda och Lönneberga sinar av Aspelands lnd 7-43 Virserums: Virserums och Järeda smar av Aspelands h:d samt Fagerhults och Kråksmåla sinar av Handbörds hid... 6'50 Högsby: Högsby, Fågelfors, Långemåla och Fliseryds smar av Handbörds h:d 8'49 Oskarshamns: Döderhults och Mönsterås sinar med Mönsterås köp. av Stranda h:d " 4-G3 s Rockneby: Al ems sm av Stranda hid samt Bäckebo och Byssby sinar av Norra More h:d 5'63 Kalmar: Dörby, Kläckeberga, Förlösa, Kristvalla och Åby sinar samt Kalmar ländsk, av Norra More hid 3'86 Nybro: Madesjö och Örsjö smar med Nybro köp. av Södra More hid 3'85 Vassmolösa: Mortorps, Oskars, Ljungby, S:t Sigfrids och Hossmo smar av Södra Möre h d 3'66 Karlslunda: Halltorps, Våxtorps, Arby, x

Karlslunda och H a g b y sinar av Södra Möre h:d Vissefjärda: Vissefjärda och Gullabo sinar av Södra Möre hid Torsds: Torsås och Söderåkra smar av Södra Möre h:d Åkerbo: Åkerbo hid Borgholms: Runstens och Slättbo h:der samt Borgholms stad Mörbylånga: Algutsrums hid medMörbylånga köp. samt Norra Möckleby, Sandby och Gårdby smar av Möckleby h-.d Degerhamns: Hulterstads och fStenåsa smar av Möckleby lr.d samt Gräsgårds h:d

2'72 4'03 3'33 3-09 3'74 3'3 5 3-28

Gottlands län. Slite: Othems, Boge, Hangvars, Halls, Lärbro, Hellvi, Rute, Fleringe, B u n g e , Fårö, Hejnums, Bals, Källunge och Vallstena smar av Gottlands norra h:d 7'G3 Visby: Endre, Hejdeby, Barlingbo, Ekeb} r , Roma, Björke, Follingbo, Akebäcks, Fole, Lokrume, Västkinde, Bro, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde sinar samt Visby ländsk, av Gottlands norra hid 4'6 7 Kräklingbo: Gothems, Norrlanda, Hörsne med Bara, Dalhems, Ganthems, Hälla, Sjonhems, ., Viklau, Vänge, Buttle, Guldrupe, Ostergams, Gammelgarns, Ardre, Kräklingbo, Ala och Angå smar av Gottlands norra lnd... 5*47 Klintehamns: Stenkumla, Träkumla, Västerhejde, Valls, Hogräns, Atlingbo, Eskelhems, Tofta, Sanda, Mästerby, Västergarns, Hejde, Väte, Klinte, Fröjels, Eksta och Sproge smar av Gottlands södra h:d 4'53 Hemse: Rone, Eke, Alva, Hemse, Fardhems, Linde, Lojsta, Levede, Gerums, Närs. Lau, Burs, Stånga, Älskogs, Lye, Garde och Etelhems smar av Gottlands södra h:d 5'07 Burgsviks: Öja, Hamra, Vamlingbo, Sundre, Havdhems, Näs, Grötlingbo, Fide,Hablingbo o c h S i l t e s m a r a v Gottlands södra lnd 3'99

Blekinge län. Kristianopels: Kristianopels, Torhanms och Jämjö smar av Östra hid 2'39 Lyckeby: Sturkö, Tjurkö, Ramdala, Lösens och Augerums (del av) smar av Östra lnd 1*« Augerums: Atigerums (del av) och Rödeby smar av Östra lnd '^'öo Nättraby: Nättraby, Hasslö och Aspö, Listerby, Förkärla, Hjortsberga och Edestads smar av Medelstads h:d ... 2'34 Tvings: Fridlevstads, Sillhövda, Tvings och Eringsboda sinar av Medelstads hid 4-81

) Hela Augerums s:ns areal ingår i denna summa och ej i Lyckeby distrikts.

347 Ronneby: Konneby ländsk, och Backaryds s:n av Medelstads h:d 2'95 Hoby: Bräkne-Hoby och Öljehults s:nar av Bräkne h:d 2-53 u Hällar yds: Hällaryds, Åryds och Ringamåla s:nar av Bräkne h:d 2'97 Asarums: Asaruins s:n av Bräkne h:d 1"26 Mörrums: Mörrums, Elleholms och Gammalstorps s:nar av Listers h:d 1'35 JämshÖg8: Jämshögs och Kyrkhults s-.nar av Listers h:d 4'19 Sölvesborgs: Ysane och Mjällby s:nar samt Sölvesborgs ländsk, av Listers h:d l l 4 K r i s t i a n s t a d s län. Grdntansforps: Östra Ljungby, Kallna, Össjö, Munka-Ljungby, Tostarps, Gråmanstorps och Vedby s:nar av Norra Åsbo h:d 259 Björnekulla: Starby, Björnekulla, Västra Broby, Kvidinge, Västra Sönnarslövs och Stenestads s:nar av Södra Åsbo h:d 1 56 Rebbclberga: Höja, Ausås och Strövelstorps s:nar av Södra Åsbo h:d samt Barkåkra, Rebbelberga o c h H j ä r n a r p s s:nar av Bjäre h:d 2 07 Bdstads: Förslövs,Grevie, V ä s t r a K a r u p s , Torekovs, Båstads och Hovs s:nar av Bjäre h:d 1-73 Riseberga; Jliseberga, Färingtofta, Oderljunga och Perstorps s:nar av Norra Åsbo h:d 3"69 örkelljunga: Fagerhulcs, Örkelljunga, Rya och Tosjö s:nar av Norra Åsbo h:d samt Hishults (länsdel av) s:n av Högs h:d 3-99 Stoby: Stoby, Vankiva, Finja, Hörja och Böke s:nar av Västra Göinge h:d samt Hässleholms stad 3'93 Brönnestads: Norra Mellby, Tjörnarps, Brönnestads, Matteröds, Häglinge och Torups s:nar av Västra Göinge h:d 3'4 8 Verums: Norra Åkarps, Vittsjö, Visseltofta, Verums och F a r s t o r p s s:nar av Västra Göinge h:d 4-fi2 Vinslövs: Önnestads, Sörby, Gumlösa, Vinslövs, Nävlinge, I g n a b e r g a och Norra Sandby s:nar av Västra Göinge h.d 2-56 Osby: Hästveda, Osby och Loshults s:nar av Östra Göinge h:d 3' 4 i Färlövs: Östra Broby, Emislövs, Hjärsås, Knisslinge, Kviinge. Gryts, Färlövs och Norra Strö s:nar av Östra Göinge h:d 3'58 Örkene: Glimåkra och Örkene s:nar av Östra Göinge h:d 4'01 Oppmanna: Oppmanna, Vånga, Österslövs och Fjälkestads s:nar av Villands h:d 2-68 Näsums: Näsums, Ivetofta, Ivö, Kiaby, Trolle-Ljungby och Gualövs s:nar av Villands h:d 3'12 Fjälkinge: Fjälkinge, Nymö, Gustav Adolfs, Rinkaby, Ahus och Nosaby s:nar samt Åhus köp. av Villands h:d 1'90

Vä: Vä, Norra Åsums, Skepparslövs och Köpinge s:nar av Gärds h:d 1'48 Äsphults: Lyngsjö, Västra Vrams, Östra Vrams, Äsphults, Linderöds, Träne och Djurröds s:nar av Gärds h d ... 2'35 Dcgcberga: Huaröds, Vittskövle, Degeberga, Hörröds, Magiehems, Everöds och Östra Sönnarslövs s:nar av Gärds h:d 2-GG Brösarps: Albo h:d 3'o2 Try de: Tranås, Onslunda, Kverrestads, Smedstorps. Tryde, Spjutstorps, Ullstorps, Övraby och Benestads s:nar av Ingelstads h:d 1"99 Löderups: Glemminge, Tosterups, Hammenhögs, Hannas, Ingelstorps, Valleberga, Löderups, Hörups, Bollerups, Östra Herrestads, Östra Ingelstads och Borrby s:nar av Ingelstads h:d 2'19 Järrestads: Östra Hoby s:n av Ingelstads h:d samt J ä r r e s t a d s h:d 1'68

Malmöhus län. Oxie: Arrie, Tygelsjö, Västra Klagstorps,Bunkeflo,Fosie,Lockarps, Husie, Särslövs, Södra Sallerups, Oxie och Glostorps s:nar av Oxie h:d Vällinge: Hammarlövs, Västra Vemmerlövs, Maglarps, Västra Tommarps, Skegrie,' Rangs, Stora Hammars, Håslövs, Bodarps, Vällinge, Fuglie, Stora Slågarps och Lilla Slågarps s:nar av Skytts h:d samt Östra Grevie, MellanGrevie, Södra Åkarps, Gässie, Eskilstorps och Hököpinge s:nar av Oxie h:d Svedala: V ä s t r a Ingelstads, Törringe, V. Kärrstorps och Svedala s:nar samt Svedala köp. av Oxie h:d samt Västra Alstads, F r u Alstads, Anderslövs, Bösarps, Gylle, Kyrkoköpinge, Dalköpinge och Gislövs s:nar av Skytts h:d Skurujys: Gärdslövs, Önnarps, Svenstorps, Hassle-Bösarps, Slimminge, Skurups och Gustavs s:nar samt Skurups köp. av Vemmenhögs h:d Klagstorpsj Simlinge, Hemmingsdynge, Södra Åby, Östra Torp, Lilla Isie, Äspö, Östra Klagstorps, Källstorps, Lilla Bedinge, Tullstorp, Östra Vemmenhögs, Västra Vemmenhögs och Grönby s-.nar av Vemmenhögs h:d ... Rydsgårds: Skivarps, Solberga och Örsjö s-.nar av Vemmenhögs h:d samt Ljunits h:d Herrestads: Herrestads h:d Dalby: Silvåkra, Revinge, Södra Sandby, Hällestad, Dalby, Bonderups, Everlövs, Veberöds, Blentarps och Gödelövs s:nar av Torna h:d Lunds: Hardeberga, Igelösa och Västra Odarslövs, Stävie, Lackalänga, Norra Nöbbelövs, Västra Höby, Håstads, Borgeby, Stångby, Vallkärra, Fjälie, Flädie, Stora Råby och Bjällerups s:nar samt Lunds ländsk, av Torna

1'18

1'88

1'75

1'7 3

1:48 1:*S 1"78

2"76

348 h:<l ävensom Gårdstånga (di>l av) s:n av Frosta h:d Kldgcrups: Lyngby, Genarps, Skabersjö, Kyrkheddinge, Esarps, Bara, Mölleberga, Brågarps, Nevishögs, Hyby och Bjärshögs s:nar av Bara h:d Arlövs: Knästorps, Tottarps, Görslövs, Burlövs, Stora Uppåkra, Flackarps och Lomma s:nar av Bara h:d Löberöds: Högseröds, Harlösa, Hammarlunda, Östra Strö, Skarhnlts, Gudmuntorps, Hurva, Gårdstånga (del av), Holmby,Borrlunda ochSkeglinge s:nar av Frosta h:d Bjärsjölagårds: Braridstads, Öveds, Västerstads, Östraby, Frenninge, Vollsjö, Östra Kärrstorps och Långaröds s:nar av Färs h:d Sjöbo: Södra Asums, Lövestads, Vanstads, Tolånga, Ilstorps, Björka, Våmbs, Röddinge, Ramsåsa och Sövde smar av Färs h:d Eslövs: Norrvidinge, Kells-Nöbbelövs, Norra Skrävlinge, Reslövs, Östra Karleby, Trollenäs och Västra Strö smar av Onsjö h:d samt Västra Sallerups, Remmarlövs och Virke s:nar av Harjagers h:d samt Eslövs stad Böstån^a: Torrlösa, Bosarps.Konga, Asks, Billinge, Röstånga, Hallaröds och Stehags s:nar av Onsjö h:d Höörs: Fulltofta, Norra Rörums, Södra Rörums, Höörs, Munkarps och Bosjöklosters smar av Frosta h:d Hörby: Östra Äspinge, Hörby, Lyby, Östra Sallerups och Svensköps s:nar samt Hörby köp. av Frosta h:d Kävlinge: Annelövs sm av Onsjö h:d samt Örtofta,LillaHarrie, Stora Harrie, Högs, Kävlinge, Västra Karleby, Saxtorps, Södervidinge, Dagstorps, Barsebäcks, Hofterups och Löddeköpinge s:nar av Harjagers h:d .. Rönnebergs -): Rönnebergs h:d :.... Ekeby: Ekeby, Kågeröds, Halmstads och Ottarps s:nar av Luggude h:d Höganäs: Höganäs, Väsby och Brunnby smar av Luggude h:d Kattarps: Jonstorps, Farhults, Välinge, Kattarps, Flenninge och Vikens smar av Luggude h:d Ramlösa: Hälsingborgs landsförs., Allerums, Kropps, Mörarps, Välluvs, Frillestads, Bårslövs och Fjärestads smar av L u g g u d e h:d Billcsliolms: Norra Vrams, Södra Vrams, Bjuvs, Hesslunda och Risekatslösa s:nar av Luggude lr.d

l-7 9

2'37 0'7G

2'23

2-8l

3'24

l"5i 2'7 8 3'12 2'13

T71 F91 1*67 0'88 F34

l'S8 0'95

Hallands län. S/"o£forps:Räniieslövs,Ysby,ÖstraKarups, Skummeslövs, Hasslövs, Våxtorps och Hishults (länsdel av) smar av Höks h:d J

4'35

Laholms: Veinge, Tjärby och Knäreds s:nar samt Laholms ländsk, av Höks h:d ävensom Eldsberga och Tönnersjö s:nar av Tönnersjö h:d ti'35 Halmstads: Snöstorps, Trönninge, Enslövs och Bredareds smar av Tönnersjö lr.d samt Torups och Kinnareds smar av Halmstads h:d G'7 0 Harplinge: Övraby, Holms, Söndrums, Vapnö, Harplinge, Steninge, Getinge, Rävinge, Slättåkra och Kvibille s n a r av Halmstads h:d 3'98 Årstads: Årstads h:d 5'38 Falkenbergs: Ljungby, Alfshögs, Vinbergs, Stafsinge, Morups, Sibbarps och Dagsås smar av F a u r å s h:d 2'7 0 Ullareds: Gällareds, Gunnarps, Fagerreds, Källsjö, Ullareds, Okome, Köinge och Svartrå s:nar av F a u r å s h:d 4'4G Himle: Himle h:d 4oi Viske: Viske h:d samt Frillesås s:n av Fjäre h:d 2GI Fjärds: Ölmevalla, Landa, Gällinge, Idala, Fjärås, Förlanda och Hanhals s:nar av Fjäre h:d 2"93 Kungsbacka: Tölö, Lindome, Älvsåkers, Onsala, Valida och Släps s:nar av Fjäre h:d 3'32

Göteborgs och Bohus län. Fässbergs: Fässbergs och Kållereds s:nar av Askims h:d 2 J Askims: Västra Frölunda, Askims, Nya Varvets och Styrsö s:nar av Askims h:d Sävedah: Landvetters, Partille och Härryda smar av Sävedals h:d samt Råda s:n av Askims h:d ._. Hisings: Västra Hisings och Östra Hisings h:der Inlands södra: Inlands Södre lr.d Inlands norra: Inlands Nordre h:d Inlands Fräkne: Inlands Fräkne h:d ... Inlands Torpe: Inlands Torpo h:d Orusts östra: Orusts östra h:d samt Röra s:n av Orusts västra h:d Orusts västra: Tegneby, Morlanda, Grdlholmens,Käriiigöns,Mollösimds,Skaftö, Fiskebäckskils och Grundsunds smar av Orusts västra h:d Tjärns: Tjörns h:d Lane: Lane h:d Sotenäs: Tossene och Bärfendals smar av Sotenäs h:d Kungshamns: Askums, Malmöns och Kungshamns s:nar av Sotenäs h:d ... Stängenäs: Stångenäs h:d Tunge: Tunge h:d Sörbygdens: Sörbygdens h:d Vette: Vette lr.d Kville: Kville h:d Tanums: Tanums h:d Bullarens: Bullarens h:d

079 0"8 9 2" 81 1'92 2'57 3'52 2"2o 2'04 2'3i

l'G9 leo 4'00 0'88 0'70 l - 79 2'75 2'8 3 4-67 2'07 3"5 2 3'73

) Rönnebergs landsfiskalsdistrikt skall till dess annorlunda förordnas vara uppdelat i Vens distrikt, omfattande S:t Ibbs s:n, och Rönnebergs distrikt, omfattande Rönnebergs härad i övrigt. — 2) Från och med den 1 jan. 1922 är Fässbergs socken stad under namnet Mölndal. Staden tillhör fortfarande landsfiskalsdistriktet.

349 Älvsborgs län. Tössbo: Tössbo h:d Billingsfors: Laxarby, Steneby,Ödskölds, Backe och Tisselskogs s:nar av Vedbo h:d 'Lelångevs: Nössemarks, Vårviks, Torrskogs och Ärtemarks s:nar avVedboh:d Dals-Kds: Eölanda, Gesäters, Dals-Eds, Töftedals och Håbols s:nar av Vedbo h:d Tlöi/säters: Högsäters, Bännelanda, Råggärds, Lerdals och J ä r b o sinar av Valbo h:d Färgelanda: Torps, Valbo-Byrs, Farjelanda och Ödeborgs s:nar av Valbo h:d Nordals: Nordals lr.d Frändefors: Frändefors, Brålanda och Sundals-Byrs smar av Sundals h:d... Bolsfads: Bolstads, Grinstads, Gestads och Erikstads s.nar av Sundals lr.d.. Tim hemsj Västra Tunhems, Norra Björke, Väne-Asaka och Gärdhems s:nar av Väne h:d samt Trollhättans stad Vassända: Vassända-Naglums och VäneByrs s:nar av Väne h:d Bjärke: Bjärke h:d Flundre: Flundre h:d Gäsene: Gäsene h:d ÅS'. Ås h:d Bollebygds: Bollebygds h : d . . Vedens: Vedens h:d Vätte: Vätle h:d... . Ale: Ale lr.d Alingsås: Skogsbygdens, Lena, Bergstena, Fullestads, Långareds, Alingsås ländsk., Bödene, Bälinge, Ödesnäs och Hemsjö s.nar av Kullings h:d Herrljunga: Herrljunga, Tarsleds, Bemmene, Fölene, Eggvena, Algutstorps, Kullings-Skövde, Tumbergs, Södra Härene, Bråttensby, Landa,Hols, Siene och Horla s:nar av Kullings h:d Bedcägs: Bedvägs h:d Åsundens: Länghems, Dannike, Månstads, Södra Åsarps, Gällstads, Grönahögs, Södra Sams, Finnekumla, Tvärreds, Marbäcks, Dalstorps, Hjulareds, Ölsremma, Ljungsarps och Nittorps s-.nar av Kinds h:d Tranemo: Kalvs, Mårdaklevs. Håcksviks, Östra Frölunda, Tranemo, Mossebo, Ambjörnarps och Sjötofta s:nar av Kinds h:d Svenljunga: Mjöbäcks, Holsljunga, Älvsereds, Svenljunga, Ullasjö. Örsås, Bevesjö, Bedslareds, Sexdrega, Ljushvdts, Boasjö och Hillareds s-.nar av Kinds h:d Finna: Seglora, Fritsla, Kinnarumma, Skepphults, Örby och Kinna s:nar av Marks h:d .. Kungsäters: Torestorps, Öxabäcks, Älekulla,Kungsäters, Gunnarsjö, Grimmareds, Karl Gustavs, Istorps, Öxnevalla och Horreds s:nar av Marks h:d

5*07 5-88 6"35 659 3'78 3 59 4'U 3'7 3 2 11 2'74 1'36 223 1'53 5'85 4-62 3*75 4'29 3'7i 5-19

5'1Ö

2'4o 6'23

7'56

7'57

7'05 4'7C

fri3

Sätila: Sätila, Hyssna, Berghems, Hajoms, Surteby, Kattunga, Fotskäls och Tostareds s:nar av Marks h:d

4'25

Skaraborgs län. Hora: Lyrestads, Amnehärads, Hova, Finnerödja och Älgarås sinar av Vadsbo h:d 7'98 Hasslerörs: Ekby, Utby, Ullervads, Eks, Leksbergs, Björsäters, Torso, Hassle, Enåsa, Berga, Färeds, Fredsbergs, Björkängs och Bäcks s:nar samt Töreboda köp. av Vadsbo h:d 5'17 Undenäs: Fagre, Trästena, Undenäs, Halna och Tiveds s:nar av Vadsbo h:d 6"34 Karlsborgs: Bansbergs, Mölltorps,Karlsborgs, Bällefors, Beatebergs och Ekeskogs s:nar av Vadsbo h:d 3'C9 Binnebergs: Horns, Frösve, Säters, Odensåkers, Tidavads, Binnebergs, Låstads, Flistads, Götlunda, Värings, Locketorps, Bergs, Lerdala, Böja, Timmersdala, Hjälstads, Mo, Vads och Svenneby saiar av Vadsbo h:d 4" 14 Skövde: Örns, Byds, Hagelbergs, Norra Kyrketorps, Våmbs,Sventorps, Forsby, Varola och Värsås s:nar av Kåkinds h:d 2'58 Hjo: Kyrkefalla. Mofalla, Grevbäcks, Bredviks, Norra Fågelås, Södra Fågelås och Hjo landsförs. s:nar av Kåkinds h:d 3'88 Tidaholms: Acklinga, Agnetorps, Baltak, Fröjereds, Fridene, Korsberga, Daretorps, Velinge och Brandstorps smar av Vartofta h:d samt Tidaholms stad 4'33 Di»ibo: Åsle, Mularps, Tiarps, Varvs, Kungslena, Hombs, Dimbo, Öttravads, Hångsdala, Skörstorps, Östra Gerurns, Utvängstorps, Härja, Valstads, Vättaks, Kymbo och Svintaks sinai' av Vartofta h:d 3-19 Slättängs: Habo, Gustav Adolfs, Sandhems, Nykyrka, Bjurbäcks och Kölingareds (länsdel av)s-.nar av Vartofta h:d 4"6 t Vartofta: Yllestads, Vistorps, Näs, Vartofta-Asaka, Kälvene, Slöta, Karleby, Falköpings östra ländsk, och L u t t r a s:nar av Vartofta h:d samt Frökinds h:d 2'95 SlcMstorps: Segerstads, Håkantorps, Valtorps, Stenstorps, Södra Kyrketorps, Brunnhems, Dala, Högstena, Borgunda, Sjogerstads, Bådene, Ljunghems och Edåsa s:nar av Gudhems h:d 2*53 Gudhems: Gudhems, Östra Tunhems, Ugglums, Torbjörntorps, Friggeråkers, Falköpings västra ländsk., Bjurums, Broddetorps, Hornborga, Sätuna och Bjärka särar av Gudhems h:d 1*38 Vilske: Vilske h:d 2-75 Axvalls: Valle h:d samt Vinköls,Marums, Skånings-Åsaka, Händene, Härlunda och Skara ländsk, s-.nar av Skånings h:d 3-94

350 Skånings: Saleby, Härjevads, Trässbergs, Jungs. Fyrunga, Öttums, Norra Vånga, Edsvära, Kvänums, Synnerby, Skallmeja och Västra Gerums s:nar av Skånings h:d Åse: Åse h;d Viste: Viste h:d Barne: Barne h:d Laske: Laske h:d Kinnefjärdings: Kinnefjärdings h:d Kinne: Kinne h:d . Leckö: Örslösa, Söne,Rackeb3~, Skalunda, Sunnersbergs, Gösslunda, Strö och Otterstads sinar av Kållands h:d Järpås: Järpås, Uvereds, Häggesleds, Tådene, Tranums, Lavads, Norra Kedums, Gillstads, Väla, Råda, Kall andsÅs aka och Mellby s:naravKållandsh:d

Uddeholms: Norra Råda och Gustav Adolfs s:nar av Älvdals h:d Nyeds: Nyeds h:d och Sunnemo s:n av Älvdals h:d 3*4 4 2*38 3*08 3'24 2*22 2-iG 3*71 2*24

2'1C

Värmlands län. Filipstads: Färnebo, Nordmarks, Rämens och Gåsborns s:nar av Färnebo h:d 12-92 Storfors: Brattfors, Kroppa och Lungsunds s:nar av Färnebo h:d 6'6 7 Vase: Vase h:d och Ölme s:n av Ölme h:d 6*53 Kristinehamns: Visnums h:d och Varnums s:n av Ölme h:d... 7'3G Ransäters: Ransäters och Övre Ulleruds s:nar av Kils h:d 3 84 Kils: Stora Kils, Frykeruds och Nedre Ulleruds s:nar av Kils h:d 4'5 o Karlstads: Karlstads h:d 2*7 5 Grums: Grums h-.d 4*97 Näs: Näs h:d 7*50 Gillbergs: Gillbergs h:d 12-68 Årjängs: Silleruds, Holmedals, Västra Fågelviks, Blomskogs, Trankils och Silbodals s:nar av Nordmarks h:d ... 11'78 Järnskogs: Töcksmarks, Östervallskogs, Karlanda, Skillingmarlcs och Järnskogs s:nar av Nordmarks h-.d 8*55 Chariot'eiibergs: Kola, Eda, Ny, Gunnarskogs och Bogens s:nar av Jösse h:d 11*3 0 Arvika: Älgå, Brunskogs, Mangskogs, Arvika ländsk, och Boda sinar av Jösse h:d samt Arvika stad 8'54 Torsby: Fryksände, Östmarks, Lekvattnets och Vitsands s:nar av Fryksdals h:d 13*31 Värmlands-Sunne: Östra Emterviks s:n och de delar av Sunne och Lysviks s:nar, som äro belägna öster om Fryken samt av Sunne köping den del, som ligger väster om Fryken, av Fryksdals h:d 5 62 liottna: Västra Emterviks och Gräsmarks s:nar samt de delar av Lysviks och Sunne s-nar, som ligga väster om Fryken med u n d a n t a g för Sunne köp. av Fryksdals h:d 8*82 Finnskoga: Nyskoga, Dalby, Södra Finnskoga och Norra Finnskoga smar av Älvdals h:d 22*50 Ekshärads: Norra Ny och Ekshärads s:nar av Älvdals h:d 17'09

8*4 4 6*48

Örebro län. Kumla: Hardemo h:d och Kumla s:n av Kumla h:d Hallsbergs: Lerbäcks och Hallbergs sinar samt Hallsbergs köp. av Kumla h:d Grimstens: Grimstens h:d Sundbo: Sundbo h:d Askers: Askers h:d Sköllersta: Sköl 1 erst a h:d Örebro: Ekers, Längbro, Ånsta, Almby, Axbergs och Hovsta s:nar av Örebro h-.d Tysslinge: Mosjö, Täby, Vintrosa, Tysslinge, Kils och Grave s:nar av Örebro h:d Glanshammars: Glanshammars h*d Fellingsbro: Fellingsbro h:d (utom del av Fellingsbro s:n) Lindes: Lindes och Kamsbergs h:d samt Fellingsbro (del av) s:n av Fellingsbro h:d Ljusnarsbergs: Nya Kopparbergs h:d... Hällefors: Grythytte och Hällefors h:d Nora: Nora och Hjulsjö h:d Karlskoga: Karlskoga h:d Fjugesta: Edsbergs, Knivsta, Hidinge och Tångeråsa s:nar av Edsbergs h:d Svarta: Kvistbro, Skagershults och Nysunds (länsdel av) s:nar av Edsbergs h:d

2*13 4*2 7 3*n 5*74 3' 7 o 5*7 0 2*32 3*95 3*57 4*9 6 9*87 6*66 9*0 3 9 s*. 7*45 3*18 5*49

Västmanlands län. Ramnäs: Svedvi, Bergs, R a m n ä s och Sura sinar av Snevringe h:d samt Lillhärads s:n av T u h u n d r a h:d 5*60 Kolbäcks: Munktorps, Kolbäcks, Säby och Rytterne s:nar av Snevringe h:d samt Västerås Barkarö och Dingtuna s:nar av T u h u n d r a h:d 3*58 Västerås: Siende och Yttertjurbo h*.der 4*o6 Skinnskattebergs: Skinnskattebergs h-.d 7*17 Köpings: Bro, Himmeta, Malm a, Odensvi och Västra Skedvi s:nar av Åkerbo h:d samt Köpings ländsk 5*11 Arboga: Arboga ländsk., Säterbo, KungsBarkarö, Björskogs.Kung Karls, Torpa och Medåkers s:nar samt Kungsörs köp. av Åkerbo h:d 3'7 6 Norbergs: Norbergs och Västanfors sinar av Gamla Norbergs bergslag 4*77 Väster Färnebo: Vagnsbro h:d s a m t K a r bennings och Västervåla s:nar av Gamla Norbergs bergslag 5*8 7 Skultuna: Norrbo h:d 4*27 Våla: Östervåla, Nora och Harbo (länsdel av) s:nar av Våla h:d 6'7l Heby: Huddunge s:n av Våla lv.d samt Västerlövsta, Enåkers, Norrby och Tärna s:nar av Simtuna h:d 5*36 Sala: Övertjurbo h:d 5*42

351 Torstuna: Torstuna li:d samt Simtuna. Altuna och. Frösthults s:nar av Simtuna h:d

Gävleborgs län. 4-71

Kopparbergs län. Svärdsjö: Svärdsjö och Envikens s:nar av Falu norra tingslag 132 3 Sundborns: Sundborns och Vika sinar av Falu norra tingslag 4-2o Stora Tuna Utombrodels: Stora Tuua-j (del av) s:n av Falu södra tingslag Stora Tuna Ovanbrodels: Stora Tuna> 692 (del av) s:n och Borlänge köp. avi Falu södra tingslag J Folkärna: Grytnäs och Folkärna sinar samt Krylbo köp. av Folkare hid ävensom Avesta stad 3'28 Husby: Stora Skedvi och Husby saxar av Hedemora tingslag 6" 25 Hedemora: Säters ländsk., Hedemora ländsk, och Garpenbergs sin av Hedemora tingslag G'00 By: By am av Folkare h:d 3'27 Norrbärke: Norrbärke s;n och Smedjebackens köp. av Västerbergslags tingslag 4-94 Söderbärke: Söderbärke och Malingsbo sinar av Västerbergslags tingslag .. 5'G7 Grangärde: Grangärde sm av Västerbergslags tingslag 7'14 Ludvika: Ludvika ländsk, av Västerbergslags tingslag samt Ludvika stad 2'17 Torsångs: Torsångs, Silvbergs o. Gustavs sinar av Falu södra tingslag 3'00 Malungs: Malungs sm och Tyngsjö kapellförs. av Malungs tingslag 18-31 Lima: Lima s:n av Malungs tingslag.. 14'13 Järna: J ä r n a s:n av Nås tingslag och Äppelbo sm av Malungs tingslag ... 11-31 Nås: Nås och Sävsnäs sinar av Nås tingslag 11-35 Flöda: Flqda sm av Nås tingslag 3 90 Gagnefs: Åls och Gagnefs smar av Leksands och Gagnels tingslag 5*68 Leksands: Leksands och Siljansnäs smar av Leksands och Gagnefs tingslag... 13-05 Bjnrsås: Bjursås sm av Leksands och Gagnefs tingslag 0-92 Rättviks: Bättviks och Boda smar av Rättviks tingslag 12-02 Kopparbergs: Kopparbergs och Aspeboda smar av Falu norra tingslag... 3 77 Älvdalens: Älvdals tingslag 25 - i3 Orsa: Orsa tingslag 17:83 Venjans: Solloröns och Venjans sinar av Mora tingslag ll - 85 Särna: Särna och Idre tingslag 43"5 3 Transtrands: Transtrands sm av Malungs tingslag 10'49 Ore: Ore s.n av Rättviks tingslag 9-67 Vdnihus: Våmhus sm, Bonas by i Mora sin och förutvarande Lillhärdals länsdel av sistnämnda sin av Mora tingslag 9'88 Mora: Återstoden av Mora sm med Morastrands köp. av Mora tingslag 9'2 9

Högbo: Högbo och Årsunda smar av Gästriklands östra tingslag 3'4l Valbo: Valbo sm av Gästriklands östra tingslag 5-i7 Hille: Hille och Hamrånge smar av Gästriklands östra tingslag 6"34 Hedesunda: Hedesunda sin av Gästriklands östra tingslag och Österfärnebo sm av Gästriklands västra tingslag... 8'47 Torsåkers: Torsåkers sm av Gästriklands västra tingslag *... 4'37 Ovansjö: J ä r b o och Ovansjö smar av Gästriklands västra tingslag 5'87 Oekelbo: Ockelbo sm av Gästriklands västra tingslag 10'3G Bollnäs: Bollnäs sm och Bollnäs köp. av Bollnäs tingslag 8'94 Alf ta: Alfta sm av Bollnäs tingslag ... 10-1 o Ovanåkers: Ovanåkers och Voxna sinar av Bollnäs tingslag 10'9 o Hanebo: Segersta och Hanebo smar av Bollnäs tingslag 4'22 Skogs: Skogs sm av Ala tingslag 4'51 Söderala: Söderala sm av Ala tingslag 2"79 Mo: Mo och Rengsjö s nar av Ala tingslag 2'2G Norrala: Norrala och Trönö smar av Ala tingslag 8-3 9 Enångers: Enångers tingslag 5-02 Gnarps: Jättendals och Gnarps smar av Bergsjö och Forsa tingslag 4"32 Hur »tängers: Harmångers och Rogsta sinar av Bergsjö och Forsa tingslag 3-66 Hälsingtuna: Hälsingtuna, Idenors och Ilsbo smar av Bergsjö och Forsa tingslag 2-24 Forsa: Forsa och Högs s n a r av Bergsjö och Forsa tingslag 3'47 Delsbo: Delsbo sm av Delsbo tingslag 4-55 Norrbo: Norrbo och Bjuråkers sinar av Delsbo tingslag 9"42 Bergsjö: Bergsjö ocb Hassela sinar av Bergsjö och Forsa tingslag 8'32 Ljusdals: Ljusdals och Ramsjö sinar samt Ljusdals köp. av Ljusdals tingslag... 19-42 Färilä: Färila sm av Ljusdals tingslag ...'.... 12-84 L,os: Los s n av Ljusdals tingslag 14-33 Arbrå: Arbrå och Undersviks sinar av Arbrå och Järvsö tingslag 5 - 4i Järvsö: Järvsö sm av Arbrå och Järvsö tingslag 7-40

Västernorrlands län. Tuna: Selångers, Sättna, Tuna och Attmars smar av Medelpads västra domsagas tingslag 9*6 7 Stöde: Stöde sm av Medelpads västra domsagas tingslag 6'85 Torps: Torps s n av Medelpads västra domsagas tingslag 11'69 Borgsjö: Borgsjö och Haverö smar av Medelpads västra domsagas tingslag 20'89

352 Indals: Indals tingslag 13'18 Njurunda: Njurunda tingslag 3" 2 7 Sköns: Sköns s:n av Sköns tingslag ... 0'47 Alnö: Alnö s:n av Sköns tingslag 0'69 Timrå: Timrå s:n av Sköns tingslag ... 1'0 2 Ljustorps: Ljnstorps tingslag 6"9 2 Säbrå: Säbrå, Stigsjö, Viksjö och Häggdångers s:nar av Ångermanlands södra domsagas tingslag 7'93 Gudmundrå: Q-udmundrå s:n av Ångermanlands södra domsagas tingslag... 2'3l Högsjö: Högsjö och Hemsö s:nar av Ångermanlands södra domsagas tingslag 2-78 Nylands: Torsåkers, Ytterlännäs och Dals s:nar av Boteå tingslag 4'49 Bjärtrå: Nora, Bjärtrå och Skogs s:nar av Ångermanlands södra domsagas tingslag ,. 4' 05 Boteä: Boteå, Styrnäs, Överlämnas och Sånga s:nar av Boteå tingslag 5'GO Nätra: Nätra, Sidensjö och Skorpeds s-.nar av N ä t r a tingslag 12'70 Nordingrå: Nordingrå tingslag 5'9 7 Sollefteå: Sollefteå tingslag med Sollefteå stad ... 10-83 Resele: Ådalslidens och Besele s:nar av Barnsele och Besele tingslag 10 68 Junsele: Junsele s:n av Fjällsjö tingslag 13-23 Helgums: Edsele och Helgums s:nar av Barnsele och Besele tingslag 9'04 Ramsele: Barnsele s:n av Barnsele och Besele tingslag 1037 Bodums: Bodums och Fjällsjö s:nar av Fjällsjö tingslag 15'07 Tåsjö: Tåsjö s:n av Fjällsjö tingslag... 9'97 Anundsjö: Anundsjö s:n av N ä t r a tingslag 26" 5 9 Själevads: Själevads och Mo s:nar av Själevads och Arnäs tingslag 4"9G Arnäs: Arnäs och Grundsunda s:nar av Själevads och Arnäs tingslag 6'45 Björna: Björna, Gideå och Trehörningsjö s:nar av Själevads och Arnäs tingslag 16-92

Jämtlands län. Lits: Lits, Kyrkas och Häggenås s:nar av Lits och Bödöns tingslag 14'17 Föllinge: Föllinge. Laxsjö och Hotagens (med Hotagens lappförs.) s:nar av Lits och Bödöns tingslag 35'13 Hammer dals: Hammerdals och Gåxsjö s:nar av Hammerdals tingslag 15'56 Ströms: Ströms och Alanäs s:nar av Hammerdals tingslag 24-9 0 Frostvikens: Frostvikens s n med Frostvikens lappförs. av Hammerdals tingslag . 47'99 Bödöns: Bödöns, Näskotts, Aspås och Ås s:nar av Lits och Bödöns tingslag 6-52 Ragunda: Bagunda, Stuguns och Borgvattnets s:nar av B a g u n d a tingslag 20c 2

Fors: Fors, Hällesjö och Håsjö s:nar av B a g u n d a tingslag 17'54 Revsunds: Bevsunds och Bodsjö sniar av Bevsunds, Brunflo och Näs tingslag 14'04 Bräcke: Sundsjö, Bräcke och Nyhems s:nar av Bevsunds, Brunflo och Näs tingslag 17'30 BriDiJio: Brunflo, Marieby och Lookne s:nar av Bevsunds, Brunflo och Näs tingslag 5'60 Hackas: Hackas och Näs s:nar av Bevsunds, BrunHo och Näs tingslag 5'36 Svegs: Svegs, Linsälls och ^.lvros s:nar av Svegs tingslag 81'4 4 L/UJiärdals: Lillhärdals s:n av Svegs tingslag .... 24'07 Ytier/iogdals: Ytterhogdals och Överhogdals s:nar av Svegs tingslag 14'14 Hede: Hede (del av) och Vemdalens s:nar av Hede tingslag 29'68 Tännäs: Hede lappförs. samt Storsjö och Tännäs s:nar av Hede tingslag 41'18 Bergs: Bergs och Asarne s:nar av Bergs tingslag 11'98 Rätans: Bätans och Klövsjö s:nar av Bergs tingslag 12'72 Sunne: Sunne och Frösöns s:nar av Sunne, Ovikens och Hallens tingslag 2'Gi Ovikens: Ovikens, Myssjö, Hallens, Norderöns och Marby s:nar av Sunne, O vikens och Hallens tingslag 20' 9 o Undersäkers: Undersåkers och Åre s:nar av Undersåkers och Offerdals tingslag 43' 3 8 Mörsils: Mörsils och Kalls (med Undersåkers lappförs.) s:nar av Undersåkers och Offerdals tingslag 29'05 Offerdals: Offerdals s-.n av Uudersåkers och Offerdals tingslag 20'G6 Alsens: Alsens och Mattmars s:nar av Undersåkers och Offerdals tingslag... 6'07

Västerbottens län. Nordmalings: Nordmalings s:n av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt den del av Hörnefors s:n av Umeå tingslag, som utbrutits från Nordmalings s:n 13'7 o Bjurholms: Bjurholms s-.n av Nordmalings och Bjurholms tingslag 13'3 5 Umeå: Den del av Umeå s:n, som ligger söder om Ume älv, jämte Öhns by tillhörande ägor, som äro belägna på norra sidan av samma älv, ävensom den del av Hörnefors s:n, som utbrutits från Umeå ländsk.; allt av Umeå c:a tingslag fl4'08 Holmsunds: Holm sunds s:n samt den del av Umeå ländsk., som ligger norr om Ume älv med u n d a n t a g av Öhns by tillhöriga ägor, som ligga på norra sidan av älv-en; allt av Umeå tingslfl g , Vännäs: Vännäs s-.n av Umeå tingslag 5'55 Sävars: Sävars s:n av Umeå tingslag 8'i5

35a Skellefteå södra: Del av Skellefteå ländsk. Mint Bureå sm av Skellefteå tingslag , ....VI Skellefteå norra: Del tiv Skelleft , , ländsk, av Skellefteå tingslag Bi/ake: Byske s:D av Skellefteå tingslag 11*19 Jörns: Jörns s-.n av Skellefteå tingslag 17*86 Norsjö: Norsjö s:n av Norsjö och Mala tingslag 18*00 Mald: Mala s:n av Norsjö och Mala tingslag 17*29 Lycksele norra: Del av Lycksele s n Lycksele lappmarks tingslag 55-19 Lycksele södra: Del tiv Lycksele ;:n a v | Lycksele lappmarks tingslag... Fredrika: Fredrika s:n av Asele lappmarks tingslag samt Örträsks s:n av Lycksele lappmarks t i n g s l a g . . 15 Stensele: Stensele s:n av Lycksele lappmarks tingslag 44 Tärna: Tärna s:n av Lycksele lappmarks tingslag as Sorsele: Sorsele s:n av Lycksele lappmarks tingslag 78' Asele: Asele socken av Asele lappmarks tingsl ag . 83 Dorotea: Dorotea sm av Asele lappmarks tingslag 30 Dikanäs: Utav Vilhelmina s:n av Asele lappmarks tingslag: Dikanas kapelllag, det område av socknen, som ligger norr om Hnvudsjöbäcken och båda Nästansjöarna med gränslinje utefter södra stränderna, det område, som ligger norr om landsvägen Vilhelmina—Stabumäs, samt det område, 87-51 som ligger norr om den gamla landsvägen Vilhelmina—Lycksele Vilhelmina: Det övriga av Vilhelmina s:n med Vilhelmina kyrkoplats och prästbord, Baksjönäs, Dalasjö, Siksjö, Gransjö och Strömåkers byar Deycrfors: Degerfors tingslag 29*40 Bygdeå: Bygdeå s:n av Nysätra tingslag 9*12 Nysätra: Nysätra och Lövångers smar av Nysätra tingslag 9*4 7 Burträsks: Burträsks tingslag 20*15

Norrbottens län. Piteå södra: DPU del av Piteå ländsk., som ligger söder om P i t e älv, utom byarna Sikfors, Selsborg, Kullen, Skomanstjäleu, Strorträsk och Bäcknäs, samt Hortlax s:n av Piteå tingslag... 24*20 Piteä norra: Piteå ländsk, i övrigt och Norrfjärdens s:n av Piteå tingslag 8*06

Nederluled: Nederluleå tingslag

1G41 22

11*82

Edefors: Edefors s:n samt av Överluleå s:n b y a r n a : Alterbäcken, Alträsk, Bredåker, Brännberg, Karlberg, östra och västra, * Degerbäcken, Heden, Hedensfors såg, Vitträsk, Job annesfors, Jnnkölsträsk, Kusträsk, Kusån, Kölen, Lombäcken, Liden, Långsjön, Löudden, Mockträsk, Rasmyran, Rörudden, Råbäcken, Slyträsk, Svensk- 29*29 udden, Statträsk, Södra Svartbäcken eller Lillan, Unhyn, Vittjärv, Vittjärvs såg och kvarn, Västanträsk, Vändträsk och Akerholmen; allt av Överluleå tingslag Överluleå: Övriga byar i Överluleå sm samt Bodens stad 16*88 Älvsby: Älvsby tingslag Arvidsjaurs: Arvidsjaurs lappmarks tingslag 60 Arjeplogs: Arjeplogs lappmarks tingslag 146 Jokkmokks: Jokkmokks lappmarks tingslag 194 Halilias: Av Gällivare s-.n följande b y a r : Ansavaara, Björkberget, Båtträsk, Bönträsk, Flakaberg, Getberget, Hakkasbyn, Hjärpudden, Hornberg, Vitträsk kapell, Häskmyran, Kattan. Keväjärvi, Kittisvaara,Kilvo, Koskivaara. Lillberget, Lillsaivits, Lomondivaara, Muorka, Mårdsel, Mäntyvaara, Nattavaara by och stationssamh., Neitisskaite, Norsivaara, Ortijaure, Pahtapale, Palohuornas, Palovaaro, Polcirkelns station, Purnu, Radnilombolo, Batukkavaara, Bisträsk, Bovanen, Budna, Buuti, Sadjemvaara, Salmrjärvi, Sammako, Sarvisvaara, Sätter, Siekkavaara, Skeldvive, Skroven, Slättberg, Solberget, Solmyran, Storberget, Storsaivits, Suobbat, Talvirova, Tiurivaara, Torasjärvi, Torrivaara, Ullatti, Västanälv, Vuoddas, Vuomavaara, Väkävaara, Yrtivaara och Aijävaara 37 Gällivare: Gällivare s:n i övrigt med Malmberget, Koskullskulle och Nautanen 132 Baned: Båneå tingslag 21 Nederkali.r: Nederkalix: s:n av Neder-j kalix tingslag f 18 Tore: Tore sm av Nederkalix tingslag) Överkalix: Överkalix tingslag 28 Nedertorneå: Nedertorneå och Karl Gustavs smar av Torneå tingslag samt Haparanda stad 9 Övcrtorneå: Övertorneå och Hietaniemi s:nar av Torneå tingslag 24 Korpilombolo: Korpilombolo tingslag... 31 Pajala: Pajala tingslag 48 Vittanyi: Vittangikapellförs. av Jukkas-1 j ä r v i s:n av Jukkasjärvi lappmarks I -..< tingslag [ Kiruna: Jukkasjärvi s:n i övrigt J Karesuando: Karesuando lappmarks tin o-slag 56

354 Tab. 8. Köpingsåklagarnas verksamhet ocl

O r t e r

Folkmängd den 3 1 dec. 1919

Lidingö köping Sundbybergs köping Nynäshamns köping Saltsjöbadens köping Stocksunds köping Ticrps köping Oxelösunds municipalsamhälle Flens municipalsamhälle Yaldemarsviks köping Värnamo köping Vetlanda köping (1918 och 1919) Gislaveds municipalsamhälle Markaryds köping Nybro köping 2 ) Mönsterås köping Torsås municipalsamhälle 3 ) Garoleby köping Sturkö o. Tjurkö socknar Ahus köping 2 ) Svedala köping (1919 och 1920)... Hörby köping Skurups köping Oskarsströms municipalsamhälle.... Melleruds köping Vara köping Töreboda köping Grästorps köping Säffle köping Sunne köping Hallsbergs köping 2 ) Kumla municipalsamhälle 4 ) Smedjebackens köping Borlänge köping Krylbo köping (1919 och 1 9 2 0 ) . . . Morastrands köping Ljusdals köping Bollnäs köping Gällivare municipalsamhälle Porjus

9 003 6 701 3 511 2 898 1691 1265 2 882 1989 1861 3 629 3 015 809 960 2 493 1358 753 590 2 878 1281 1670 1526 1354 2 381 859 1050 952 652 2 659 1455 1867 1333 2 486 1813 1717 1395 1863 1073 2 785 2 600

RegelDärav mål med FörFör indrivning bunden mottagna poster förberedande ordnad Antal tjänstundersökning, såsom resterande utsky] utförda göring der. debiterade ledd av utmätsåsom åtal för ningsman grövre ordannan befattutom enligt inom brott ningspolisningsU. L. § 3 distrik- distrikpolis myndighavaren tet (l=ja) tet d = ja) het

33 25 7 7 1 6 22 32 8 7 2 3 4

33 25 6 7 1 5 22 31 8 4 2 3 3

(1)

(1)

1 6 0 5 i 2 011 7 449 I 771

1000 i 249

3 (1)

8 10

8 4

750 650 1031 666

277 529 467 398

*) Inkomst av arbete utom tjänsten har uppgivits av 29 befattningshavare och i medeltal utgjort 1 665 — 3 ) Atalsrätten omfattar endast förseelser mot förordningarna angående tillverkning och försäljning av : åtal utförts av landsfiskalen i distriktet. — 5 ) I egenskap av polisman och fjärdingsman.

355 inkomster.

Medeltal för å r e n 1 9 1 8 — 1 9 2 0 .

Antal Antal Antal för verk- andra ut- andra ställighet mätningshandmottagna räckoch bötcsningsinförselbcslut ärenden ärenden •

306 160

128 537

— —

-

62 26

— —

(1)

— . — —

— — — 2

— — —. _ — — — — —

112 122 90

— — —

116 l

541 395

130 612 46

68 128 29 30 20 9 1 1 5 1

—

—

49 50 x ) 33 33 67 67

(1)

—

225 126 38

— — — — — —

—

— — — — 19

— — —

) 185

— — 41

.

3 12 23 2

—

— — — —

1040 122 9

2 5 5 20

— —

—

—

—

Enligt befattningshavarens Antal egen uppfattning består ärenden angående hans verksamhet till fattigföljande % av vård, indrivlösdrivare polis- åklagar- nings- och och alko- göromål göromål utsökningsholister ärenden

— — — — —

6 4 8 5

— — 2

310 126 60 166 546

—

— —

— .

— 14 18

4 13

46 45

— —

55 50 84 l )

>)

50 25 55 80 40 67 67 75 63

»)

70 l ) 20 40 25 38 x )

— *) l )

x

Behållen inkomst av tjänsten *), kronor

67 33 33 33

—

3 764

46 33 67 67 49 25

*)

')

)45

— 16 l ) l ) 25 25 20 20 30 33 33 8 21 l ) 30 a ) 20 30 25 24 J

) — ') l )

— l ) ) 25 50 25 l

— 30

— — 17 16 x )

— ! )

telefon i tjänsten

10150 3 584 3 833 5 200 3 367 3 843 6 486 3 533 4 683 l ) 2 200

8 22 33 33 2 25

Utgi ^ter.7 i" kronor, för

3 767 ) 1 633 x )

*) l

) 5 752 l ) 3 906

> ) l

) 2 100 1300 l ) 3 733

*)

60 30 50 76 l )

3 033 l ) x ) 4 870 4 785 4 023

— — —

4 067 5 392

—

— — — —

117 100

—

annan polistjänst eller i spaningstjänsten verksamhet resor

150 200

— —

— —

— — — —

—

— —

—

— —

_ —

175 375 250

— — —

— — — — — —

— —

— — — — — — — — —

— — —

— —

50 — U9 150

— — 80

—

— — — — — — — — —

— — — — — 58

— — — — —

i 2 3 4 5 C 7 8 9 10 11 12 13 11 15 16 17 18 19 20 21 88 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39

) Uppgift saknas. — ) 1'oliskommissarien är tillika landsfiskal och har i sådan egenskap utfört alla åtal. rycker, pilsnerdricka och alkoholfria drycker samt svagdricka. — 4 ) Från och med år 1918 hava i regel alla

356 Tab. 9.

Antal bcfatt-

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs V ästernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

>

Hela riket

Hela riket

' Antal Antal distrikt, inom befattvilka industriella ningsDistriktens e. d. anläggningar Folkmängd havare, areal med rörlig befolki medeltal vilka in: i medeltal, per distrikt haft förhektar ordnande finnas ej finnas som polisman

12 8 14 38

A. Fjärdingsmansbefattningar, som anse 4 505 7 763 8 4 6 1709 9 071 2 6 2 2 583 11 023 8 11 3 2 565 11756 31 7 9

6 7

2 779 2 689

14 470 17 628

6 7

9 6 5 3 23 13 2 23 6 7 23 29 30 6 20 35 325

4 019 3 265 3 529 3 222 3 354 2 637

8 400 8 361 3 008 13 866 3 891 5 246 4 353 21825 9 291 11510 20 585 34 092 34 154 68 683 118 930 202 928

9 6 5 3 21 13 1 18 6 5 22 24 24 5 6 21 258

B. 108 74 78 92 123 91 126 89 46 147 219 95 84 226 264 91 99 59 97 39 62 107 35 13

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens 50

Pjärdingsmansdistriktens omfattning sam]

2 404

2 078 3 531 5 638 3 270 3 435 4 595 3 742 2 734 4 436 3 579

— — — 2 — 1 5 — 2 1 5 6 1 14 14 «7

3 4 2 3 2 1 6 4 11 1 1 9 6 2 1 81

tningar, som i c c1 e anse 1259 1192 1231 1135 1158 1444 1324 513 1499 1331 1058 1096 1536 1007 733 1624 1476 1525 1453 .1711 1895 965 2 454 2 664

6 272 6126 6 555 6 843 8 719 9 917 8 215 3 439 4 844 4 035 2 079 4 588 4 815 5 254 3123 15 028 8 334 9 401 25 861 19 321 24 537 42 028 97 556 262 187

52 21 31 29 56 45 53 18 13 61 56 28 36 80 63 27 61 34 48 24 20 24 8 o

56 53 47 63 67 46 73 71 33 86 163 67 48 146 201 64 38 25 49 15 42 83 27 10

37 8 7 3 13 5 5 3 7 26 44 8 6 9 24 20 3 9 12 6 3 2 2 1 2G3

357 fjärdingsmannens v e r k s a m h e t och inkomster år 1920. Antal befattningshavare, Summa avlöningsAntal befattningshavare, vilkas vilkas tjänsteverksamhet förmåner (och andra inkomster såsom fjärdingsanses iiikomstei') såsom man år 1920 uppgått till, fjärdingsman ;ill mer än hälf- vara lika i kronor, år 1920, kronor ten bestå av fördelad 2 000 mellan mindre polis1000- 1500indrivoch lägst nämnda högst än göro2 000 däröver 1500 ningar iröromål 1000 mål

ämna innehavaren f u l l

i

12 8 14 38

6 7 9

5 5 3 21 12 2 21 6 7 21 29 30 5 20 35 316

. — -

Uppgivna utAntal gifter för tjänsten fjärdingsman, som år 1920, ej uppkronor givit utgifter för tjänsten lägst högst

sysselsättning. 1140

— —

5 015 1800 3 920 3 300

475 620 340

— 7 3 14

2 _ 8 14

2 1 1 4

8 — 2 6

460 300 300 600

100 30 40 10

6 4 5 13

—

1550 2 397

565 800

3 2

2 2

1 1

160 265

27 50

2 4

1 — 1 — 4 4 — 4 _ — 4 1 — 1 1 1 51

6 5 2 1 6 3 2 7 2 2 5 5 8 1 13 2 98

1 — 1 — 3 1 — 10 1 —

500 100 300 270 900 250 30 400 120 100

20 35 150 190 20 25 28 60 50

2 1 2

75 20 45 100 50

103 63 71 90 123 90 125 89 43 144 209 93 82 223 263 82 92 47 87 29 46 102 32 5

3 8 7 2 — 1 1 — 3 3 7 2 2 2 1 8 6 10 7 6 8 4 3

1 ,—

2 1 2 ,

2 1 — 9

2 350 2 036 2 800 3 283 8 911 4 650 1260 2 100 3 480 1000 4 000 4 240 3 630

780 3 500 5 700 8 911

630 1200

500 550 1096

472 1120 3 660

650 975 1000 2 200

802 600 340

. 3

9 4 2 3 5 53

1 1 1 2 10 5 — 2 3 5 11 14 18

9 6

3 27 123

2 500 1000

,100

3 6 11 10 9 1 6 9

2 500

— 2 —

510 400 300 400 300 150 300 175 150 382 250 500 160 200 424 400 500 500 500 350 575 300 360 750 750

10 2 5 8 5 10 5 1 10

32 43 37 39 75 54 45 54 28 92 139 58 46 147 185 52 37 31 38 18 18 37 6 4

v2

500 500 500

100 •

ämna innehavaren full sysselsättning. 3 1 116 .

1 1 1 6

2 . ,

100 71 75 90 .

90 119 87 46 143 206 94 83 222 263 90 97 58 92 39 61 107 35 13

— 133 2 281

8 3 — 1 7 1 6 1

1600 3 975 1 300 1068

—.

1130 1400 1765 1025 1290 4 300 1000 1800 2 050 1950 2 515 2100 2 800 1520 1260 3 500

3 7 1 1 2 1 1 2 1 3 — 1 — — — 50

877 1400 1100

4 300

75 60 70 50 18 30 45 40 50 80 45 18 50 4 2 80 85 150 30 106 175 31 50 230 2

2 1 — — — — — — — — 3 — — — — 1 — 2 2 3 3 1 — 1 19

—.

— — — — — — — — — 1 — — 1 — 1 1 0

— — 2 13

5 4 4 2 3 10 5 2 5 15 20 0

10 40 1

•2 6

27 28 29 30 31 32 33 34 35

36 37 38 39 40 41 i2 i:\

44 45 4G 47 48 49 50

358 T a b . 1 0 A.

Inkomstförhållandena vid fjärdingsmansbefattningar,

Län

i

Stockholms

a Uppsala 3

Södermanlands

i

Östergötlands

5 Jönköpings

6 Kronobergs

7 8

Gottlands

q 1 0

n 1 8

Hallands .

13 Göteborgs och Bohus

14 Alvsborgs...

1 5

I fi 17

Örebro . ,

18 Västmanlands

1fl

Kopparbergs ..

20 Gävleborgs . .

as Jämtlands 88

Västerbottens

84 Norrbottens

"-,

och

år

(1913 {1920 (1913 {1920 (1913 {1920 U913 {1920 /1913 {1920 (1913 {1920 (1913 {1920 (1913 {1920 (1913 {1920 (1913 {1920 /1913 {1920 (1913 {1920 '^H {1920 (1913 {1920 (1913 /1913 {1920 (1913 {1920 /1913 ^9£0 (1913 \1920 (1913 {1920 (1913 \iÖ50 (1913 \1920 (19J3 \ift30 (1913 \1920 (1913 \1920

som

anses

Fast kontant avlöning såsom fjärdingsman

Inkomst av inUngefärligt värde drivning och andra av naturaförmåner provisioner

Antal uppgifter

Medeltal, kronor

Antal uppgifter

Medeltal, kronor

12 12 7 8 14 14 35 37

821 1460 357 569 450 1129 451 966

6 10

74 139

— — 1

— — 100

3 4 8

113 93 116

— —

— —

—

— — — — — — —

6 6' 5 5

267 644 372 930

— — 8

— 431

9 6 6 5

—

•

2 3 14 23 11 13 2 5 17 23 5 6 3 7 19 £3 16 29

836 446 966 480 1045 300 2133 650 1743 459 1335 263 .975 351 1066 4530 1137 533 1957 532 1374 650 1331

25 30 6 6 15 20 31 35 264 322

606 1213 475 1033 415 939 1045 1754 499 1 206

•

—

— — — •

—

— — 1

Antal .,}

, r -i ., . Medeltal, kronor

gil ter

•

—

3 2 4 1 2

100 133 86 97 230 265

— — 3

— — 140

— —

— —

1 0

75 123

— — —

— — —

3 1 3 3 9 2 2

75 50 196 65 121

— — 2

— — 95

3 4 11 31 75

113 163 174 104 158

87 97

10 11 6 7 14 14 35 37

167 426 78 131 90 206 92 166

— —

— —

90 217 83 187

6 6

— — 8 9 5 6 5 0

—

1 14 21 10 12 2 2 16 21 2 2 2 6 14 18 15 26 26 30 5 5 15 19 32 35 248 299

— —

104 185 176 547 139 300

—

520 118 518 121 317 100 180 114 241 79 236 125 6i6 187 506 174 456 174 677 118 356 210 395 257 500 133 345

359 lämna i n n e h a v a r e n f u l l

Dyrtid stillägg såsom fjärdingsman

Avlöning såsom polisman, där sådan tjänst varit förenad med fjärdingsmansbefattning

Dyrtidstillägg å sistnämnda avlöning

Antal uppgifter

Antal uppgifter

Medeltal kronor

Antal uppgifter

Medeltal kronor

2 5

1200 1215

2 1 2 4 7

1330 500 2 000 4S8 900

—

—

Afprloltnl

kronor

.,

M e d e l t a l för åren 1 9 1 3 o c h 1 9 2 0 .

sysselsättning.

utan

— 1 —

919 2 720 371 840 544 1533 498 1196

— —

~~ 800 8501200

—

1 2 2

—

—

—

—

2 4

750 1600

— — — — _

2 3

890 1133

—

— — —

•5

_ . _.

..

,

— —

.._ 1445

—

_

_ 176

25 52

808 1200

_ ;

— — 59

-} 428)

1285 871 2113

149 52 68 60 150

1136] 819\ 2 065]

1250 3 355

1021 2276 200 2294 616 3 491 673 2 676 363 1278 612 2100 551 2 099 264 2 603 555 2 047 455 2171

601 2 066

886 1182

, !

—i

— — 487

1445 3145

7 10

— — —

532 1 823

— — 487

1180 3 063

__ 11

f»

—

—

A

i

329) 1 096 f 5671 1380]

1130) 3368] 362) 1153( 537) 1693] 505) 1362]

28 48 12 59

663 2133 573 1580 480 1399 1180 2 947

67 134 9 56 46 * 105 56 125

357 1144 579 1439

—

2 Behållen inkomst av tjänsten, kronor

2350 980 1788

1285 682 1493

1600 Utgifter för tjänsten, kronor

357 903 619 1300

1351 3 061

— — —

—

—

2318 1075 3389 1094 2 775

1197 3 502 371 1209 583 1798 561 1487

289 1361 551 2100 264 2 603 555 1923 455 1993

2 590 4 597

Totalsumma, kronor

1575 2 810

1000 1788 1250 1733

1 366

med

652 1475200 2294 480 3430 516 2329 363 1260

3 4 2 3

a v i nr\ i no-

avlöning såsom polisman , kronor

—

fl ii TV» m a

för fjärdingsman

— —

1550 3 783 1538 3 835

—

— — — — .

2 089

2 873

—

— 2133 573 — . — 1580 480 — I 1654

6 500

—

227 27 128 9 60 15 29 25 121 15 45

— 14 36 157 50 135 50 133 103 229 141 350 116 249 49 126

961) 2126] 200) 206?i 589\ 3 363 ( 664\ 2616] 348\ 1249] 587) 1979] 5361 2 054] 2641 2589] 5191 1890f 405) 2 036 f 613) 2 000] 470) 1351] 339) 1304S 1064\ 2814f 5561 1941]

!t 10

ii 13 14 1B 1 G 17 18 19 20

21 22 •Vi

i i

360 Tab. 10 B.

Inkomstförhållandena vid fjärdingsmansbefattningar, som i c k e Fast kontant

Län

och

avlonir g såsom fjärdi ngsman

år

Antal uppgifter 1 o

Uppsala

n •i

5 Jönköpings

fi 7 8

Gottlands

9 Blekinge

1 (i

...

Kristianstads

1 1 Malmöhus 13

Kallands

13 Göteborgs och liohus . .

14 Alvsborgs

I fl Skaraborgs .. 1 r. Värmlands 1 7

18 Västmanlands

19 Kopparbergs

80 Gävleborgs

21 Västernorrlands

"" S3 34

•' B

Norrbottens

(1913 \1920 11913 {1920 (1913 \1920 (1913 [1920 (1913 \1920 (1913 \1920 (1913 \1920 /1913 (1913 {1920 (1913 {1920 /1913 \4920 /1913 /1913 \1920 (1913 (1913 {1920 (1913 (1913 \1920 (1913 \1920 (1913 \1920 /1913 \1920 (1913 \1920 (1913 \1920 /1913 \1920 (1913 \1920 (1913 \1920

103 99 72 73 73 74 86 92 123 123 90 91 121 123 82 89 45 46 147 147 209 213 91 95 82 82 219 225 263 261 69 86 89 98 52 59 86 97 31 39 60 62 105 107 30 35 ' 11 13 2 339 2429

• Medeltal, kronor

260 399 233 441 218 428 171 373 92 191 133 250 178 293 66 136 214 351 179 349 189 336 123 223 152 307 63 148 80 147 190 404 186 371 212 507 171 373 269 540 277 566 113 260 197 416 345 796 181 359

ungeiarngt varde av naturaförmåner

Inkomst av indrivning oeh andra provisioner

Antal

Antal

uppgifter

4 12 9 9

—

Medeltal, kronor

65 118 102 147

—

2 2 3

59 53 60

—

—

1 2 3

75 150 150

— —

— —

1 1

—

1 4 11 16 18 3 3 2 4 2 1 2 4 3 5 1 4

—

90 90

—

110 53 84 135 190 53 73 65 53 33 6 6 17 57 132 150 100

—

3 1 6 2 4

68 25 180 80 51

1 3 1

80 25 75

—

—

— —

— —

57 90

71 95

uppgifter

104 108 71 71 73 75 81 90 123 122 84 ' 90 121 123 80 83 40 42 139 143 216 217 81 81 78 b2

205 214 252 260 70 85 72 81 44 52 79 89 32 39 60 62 96 99 25 28 11 13 2 237 2 349

Medeltal, kronor

57 99 47 83 46 93 31 40 29 49 37 62 32 48 19 21 60 94 40 61 35 54 26 48 36 65 18 33 20 31 46 88 50 82 53 116 35 79 55 141 90 196 33 72 93 169 143 300 47 89

I

361 anses lämna innehavaren full sysselsättning. Medeltal för åren 1 9 1 3 o c h 1 9 2 0 . . | Dyrtid ätillägg Sil; om fjärd i i gsman

Antal

uppgifter

_.

—

Medeltal. kronor

13S

—

—

.

— 156 —

—

Antal

\ Medeltal upp, ' .»; kronor gitter !

I

S

—

Avlöning såsom polisman, där sådan tjänst varit förenad med fjärdingsmansbefattning

10 25 4 7 1 3 1 2 3 6

545 1824 '• 875 891 1000 1840 \ 900 1400 550 315

2 5 4 6

900 894 370 597

—

—

1 2 3 8 13

35 41

877 1379

— —

— —.

— — 42 15

— —

100 250 250 644 835

— 96

4 4

—

—

— —

—

—

—

3800 421 721

245 1160 900 2 000 400 1992 854 1S23 300 1183

—

—

—

— 12

— — 9

—

—

—

—

—

1 8 11

11 5 2 2 1 6 5 9 1 4 2 5

535 1369

—

2 1 2

Dyrtidstillägg å sistnämnda avlöning

Medeltal kronor

— —

— —

— — — — — —

— — — — —

— — . — _

—

—

—

— 2

— 7

— 1

—

—

—

—

—

942 2 427 1507 2 382 1075 2 779 900 3 092 787 505

355 958 331 695 260 606 198 510 134 263

163 311 202 349 78 154 260 479 217 444

1325 1868 566 1230

188 396 214 393 78 160 273 483 253 535

214 425 142 281 186 410 77. 176 93 172

1141 2202

183 491 198 481 253 613 166 453 249 742

415 2249 1400 4 400 700 3 591 1297 3 316 1100 3 226 1825 2 854

954 2 142

.—

—

—

— — — — 883

205 469

513 200 250

—

— 1

\ 105 i 164

623 / 155

—

1000 Totalsumma, kronor

295 516 263 519 249 519 192 452 118 251

342 823 141 306 237 611 413 1288

1075 827

—

—

*

—

avlöning såsom

—

— 1 — — — — —

ni cd

polisman, kronor

— — — —

utan

Antal uppgifter

—

Summa avlöning för fjärdingsman

—

636 540 552 881 1474

— '—

643 1681

—

2150 695 1125

—

2 973 390 863

—

1 700

362 757 142 281 210 470 77 194 111 212 211 588 223 560 261 916 224 718 271 996 390 922 141 356 i 241 625 413 1319 232 580

.Behållen Utgifter inkomst för av tjänsten, kronor 1 tjänsten, kronor

37 102 20 37 23 45 21 49 14 24 11 20 18 31 6 11 12 21 11 23 13 27 10 20 8 15 5 13 5 8 12 35 34 64 10 53 26 52 16 57 39 91 25 56 53 95 87 211 22 48

318) 1 856} 311\ 2 658\ 237) 3 561 i 177) 4 461 ( 1201 5 239) 177\ ' 6 376( 196) 7 362f 72\ 8 149( 261) g 462f 242\ 10 512) 349) 730f 132) 26 Ii 202) 455f 72) 181f 106) 204) 199) 553) 189\ 496S 251) 863( 198) 666) 255) 939) 351) 831} 116) 300i 188) 530) 326) 1108) 210\ 531)

l\ 12 13

1i

u\ }-

18 19

20 •)

|

L'2 23 24 25

•

362 Tab. IOC. Summa fast kontant 1 ) avlöning för fjärdingsmannen i varje län åren 1 9 1 3 och 1 9 2 0 . Summa avlöning, i kr., för fjärdingsman med Tillhopa, kronor

L ii ii full sysselsättning

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlan da Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket I

icke full sysselsättning

9 850 ! 2 500 i 6 300 i 15 780 |

17 520 4 550 15 800 35 750

26 730 16 745 15 891 14 725 11298

1600 1858

3 865 4 650

3 450 2 675 2 400

5 975 3150 1600 10100 10 400 15150 2 850 6 250 32 400

7 520 5 800 5 225 6 400 40 099 17 350 1950 24 525 6 820 13 700 31600 38 600 36 400 6 200 18 775 61400

11944 21570 5 381 9 649 26 325 38 837 11220 12 490 13 755 21002 13100 16 520 12 580 14 700 8 350 16 640 11890 5 910 3 791

39 520 32 204 31645 34 360 23 550 22 735 36 030 12 121 16137 51310 71475 21182 25199 33 365 38 456 34 770 36 395 29 935 36172 21075 35 075 27 775 14 566 10 350

36 580 19 245 22191 30 505 11298 13 544 23 428 5 381 13 099 29 000 41237 11820 21590 18 805 21 527 19 075 19 670 14180 24 800 18 750 31790 14 740 12 160 36191

149 563

404490!

735 402

510 606

600 9100 5 050

*) Uttrycket är taget i samma betydelse som i t a b . 10 B.

363 Tab.

11 A.

Beräknade kostnader för den ordinarie polispersonalens minimiavlöning i städerna. lie-

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

syn

Summa löneutgifter för

nclsc-i varjelonclön, grad>.för Ii el a orten). kr. kr.

> 3 P_

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

=- cr p

-t s ° 5'2.

!

Kriminalkommissarie Kommissario Kriminalöverkonstapel Överkonstapel Magasinstorvaltare Kriininalkonstapcl Biträdande överkonstapel Ordinarie konstapel Automobilförare Förste vaktmästare Kontorsskrivarc Stallvakt Vaktmästare Polissyster Kontorsbiträde (kvinnligt) Skrivbiträde (kvinnligt) ..

894 - — 2 499 180 Norrköping (forts.) 6 As 6 816! 40 896 Detektivöverkonstapel ... 72 576 L2 AT 6 048 79 200 Detektivkonstapel 21 A 5 3 300 HO \i 2 988 179 280 Inspektionskonstapel 2 988 1! A4 2 988 89 A3 2 832 252 048 Hälsingborg (D) .... 73 632 26. A3 2 832 644 Aa 2 676 1 723 344 Detektivkommissaric 16 056 Poliskommissarie 6 A2 2 676 2 676 Detektivöverkonstapel ... 2 676 1 12 600 2 520 5 040 Inspektionskonstapel 2 520 5 040 Detektivkonstapel 2 520 15 444 2 574 2160 2 160 Gävle (F) 16 200 1800

G ö t e b o r g (F) l:e detektivkommissaric... Detektivkommissarie Kommissarie v ecntr.avd. Distriktskommissarie Detektivöverkonstapel ... Ccntralöverkonstapel Distriktsöverkonstapel ... Detektivkonstapel Centralkonstapel Distrikt- och parkkonstapel Nattman Skrivbiträde (kvinnligt)... Polisinspektör 1 ) Inspektionskonstapel 1 ) ... Detektivkonstapel x) Poliskonstapel x)

1414 710 525 6 600 Detektivöverkonstapel ... Ii A8 6 600 13 200 Överkonstapel 2 A8 6 600 5 850 Inspektionskonstapel 5 850 35 100 5 850 38 160 3180 8 640 Skrivbiträde (kvinnligt)... 2 880 2 880 86 400 Örebro (E) 541 A3 2 730 147 420 44; A2 2 580 113 520 341 A 2 2 580 879 780 Detektivöverkonstapel ... 2 430 Polisövcrkonstapel 1 Al 2 430 6 960 4! Bi 1740 5 850 5 850 Tillsyningsiuan 1 2 730 2 730 Inspektionskonstapel 1 2 730 2 730 Poliskonstapel 1 2 580 59 340 23

Stockholm (G)

Detektivkommissarie

• Malmö (E) Detektivkommissaric Kommissarie Detektivöverkonstapel ... Överkonstapel Inspektionskonstapel Detektivkonstapel Patrullerande konstapel.. Skrivbiträde (kvinnligt)..

208 1 6 384 5 652 3 3 060 6 16 2 772 2 628 10 2 628 26 2 484 145 1 Bi 1680

542 520 6 384 16 956 18 360 44 352 26 280 68 328 360 180 1680

Norrköping (E) Detektivkommissaric Pörstc poliskommissarie. Andre poliskommissarie.

6 384; 5 652; 5 652!

250 392 6 384 5 652 5 652

r

i Ar 1920 anställd i dåvarande Örgryte socken.

CD

E s k i l s t u n a (E) Poliskommissarie Detektivöverkonstapel Överkonstapel Inspoktionskonstapel Detektivkonstapel

...

Skrivbiträde (kvinnligt)... U p p s a l a (E)

Inspektionskonstapel Detektivkonstapel

o: CD

as •i p

Summa löneutBegifter för gynnclse-; varje lönelön, grad (o.för hela orten), kr. kr.

2 A5 3 060 U 2 772 A3 2 628 4 A3 2 628 A2 2 484 73

6120 11088 23 652 10 512 181 332

1 A8 6 168 1 A7 5 454 1 A5 2 940 6 A4 2 664 4 A3 2 526 7 A3 2 526 53 A2 2 388

184 896 6 168 5 454 2 940 15 984 10104 17 682 126 564

66 1 A7 5 850 1 Ae 5130 1 A5 3180 6 A i 2 880 3 A3 2 730 8 A3 2 730 45 A2 2 580 1 B l 1740

179 310 5 850 5130 3180 17 280 8190 21840 116100 1740

52 1 Äe 4 956 1 A5 3 060 4 A.i 2 772 5 A3 2 628 1 A;* 2 628 4 A3 2 628 36 A2 2 484

134 808 4 956 3 060 11088 13140 2 628 10 512 89 424

i

I 51 130 800 4 956 1 4 956 1 1 A5 3 060 3 060 11088 4 A4 2 772 7 884 3 1 A3 2 628 5 256 2 A3 2 628 i I 96 876 39 A2 2 484 1 680 1 B l 168C

1»

116 700 45 1 A6 4 956 4 956 11088 4 Å4 2 77S 7 884 S Aa 2 626 e | A3 2 6261 15 768 77 004 31 A2 2 48^

364 Tab. 11 A (forts.).

Ber. kostnader för polispers. minimiavlöning i städerna. Summa löneutBegyn- gifter för nelse- varje lönelön. grad (o.föihcla orten), kr. kr.

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

Karlskrona (D) Poliskominissario Förste detektivkonstapel.. Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel Skrivbiträde (kvinnligt)...

4 782 2 940 2 664 2 526 2 388 1620

108 492 4 782 2 940 7 992 7 578 83 580 1620

Lund (D) Poliskoinmissarie Detektivöverkonstapel Överkonstapel Detektivkonstapel Inspektionskonstapel. Konstapel

4 782 2 940 2 664 2 526 2 526 2 388

107 148 4 782 2 940 7 992 5 052 7 578 78 804

Södertälje (F) Detektivöverkonstapel Överkonstapel Inspektionskonstapel Detektivkonstapel Konstapel Djursholm (G) Polisövcrkonstapel Poliskonstapel

...

Begynnelselön,

Ort. dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning!

kr. Torshälla (D) Dagpolis Kattpolis

2 526 2 388

S t r ä n g n ä s (D) Överkonstapel Konstapel

2 526 2 388

Mariefred (D) Förste poliskonstapel Andre poliskonstapel Nattpolis

3 ...

l 1 1

2 526 2 388 2 388

2 Trosa (D) Poliskonstapel

2 •\2 2 388

3180 2 880 2 730 2 730 2 580

55 830 3180 2 880 8 190 5 460 36 120

Linköping (D) Poliskoinmissarie Detektivöverkonstapel Polisöverkonstapel Detektivkonstapel Inspektionskonstapel Poliskonstapel

49 1 A G 4 782 1 Ar, 2 940 1 A4 2 664 4 A3 2 526 5 An 2 526 37 AL- 2 388

2 832 2 676

21564 2 832 18 732

Söderköping (C) Konstapel Konstapel

1 A S 2 424 2 A 2 2 292

2 832 2 676

5 508 2 832 2 676

Motala (D) Överkonstapel Konstapel

2 A8 2 526 4 A 2 2 388

A2J2 388

14 328 14 328

V a d s t e n a (C) Överkonstapel Poliskonstapel

1 As 2 424 3 A 2 2 292

2 322 2 196

6 714 2 322 4 392

S k ä n n i n g e (C) Överkonstapel Konstapel

2 1 A3 2 424 1 A 2 2 292

2 424 2 292

4 716 2 424 2 292

Mjölby (C) Konstapel

S i g t u n a (D) Poliskonstapel

2 388

2 388 2 388

E n k ö p i n g (D) Överkonstapel Konstapel

2 526 2 388

J ö n k ö p i n g (C) Poliskommissarie Detektivöverkonstapel Överkonstapel Inspektionskonstapel Detektivkonstapel Konstapel

2 2 A2 2 292 43 — 1 A6 4 608 1 A5 2 820 2 A4 2 556 2 424 2 424 2 292

N y k ö p i n g (E) Poliskonimissarie Överkonstapel Kriminalkonstapel Poliskonstapel

4 956 2 772 2 628 2 484

48 192 4 956 5 544 7 884 29 808

H u s k v a r n a (B) Konstapel

2 196 2 424 2 292

2 628 2 628 2 484

22 644 2 628 2 628 17 388

Nässjö (C) Detektiv- o. överkonstapel Konstapel Värnamo (B) Pol iskommissarie Poliskonstapel

2 700 2 196

...

V a x h o l m (G) Överkonstapel Poliskonstapel Norrtälje (D) Poliskonstapel Östhammar (B) Överkonstapel^siadsvaktm.) Polis och brandvakt Öregrund (C) Överkonstapel Poliskonstapel

K a t r i n e h o l m (E) Överkonstapel Kriminalkonstapel Konstapel

.\:t

— —

19 242 2 526 16 716

365 Tab

11 A (forts.).

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare luiv. benämning)

Ber. kostnader för polispers. minimiavlöning i städerna.

SJ- erSJ ro

~ c: a H • -

fr

Summa löneutgifter för gynnelse- varje lönegrad (o.för Jon, hela orten) kr. kr.

Be-

Summa löneutBegyn- gifter för nelse- varje lönelön, grad (o. föi-

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

kr.

hela orten), kr.

V e t l a n d a (B) .. Poliskommissarie Poliskonstapel

2 700 2 196

9 288 2 700 6 588

Ä n g e l h o l m (C) Förste konstapel ... Konstapel

2 424 2 292

13 884 2 424 11460

Eksjö (B) Konstapel

17 568 17 568

2 424 2 292

13 884 2 424 11460

2 196

13 176 13176

H ä s s l e h o l m (C) Förste konstapel o. överk. Konstapel Landskrona (E). Poliskonnnissarie Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

4 956 2 772 2 628 2 484

75 948 4 956 11088 5 256 54 648

2 424 2 292

13 884 2 424 11460

Ad 2 556 A2 2 292

32 880 7 668 25 212

Trälleborg (B) Överkonstapel Förste konstapel Detektivkonstapel .. Konstapel

2 772 2 628 2 628 2 484

28 044 2 772 5 256 2 628 17 388

Skanör och Falsterbo (C; Poliskonstapel

2 292

4 584 4 584

Halmstad (D) Poliskommissarie Överkonstapel Detektivkonstapel ..: Konstapel

4 782 2 664 2 526 2 388

101958 4 782 10 656 10104 76 416

Laholm (B). Poliskonstapel

2 196

4 392 4 392

2 322 2 196

17 694 2 322 15 372

2 322 2196

28 674 2 322 26 352

6 T r a n å s (B).. .. Poliskonstapel

6 Gränna (A) Överkonstapel Konstapel

4 1 3

2 220 2 100

8 520 2 220 6 300

Växjö (B) Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

16 1 2 L3

2 322 2 322 2196

35 514 2 322 4 644 28 548

Eslöv (C) .... Överkonstapel Konstapel

Kalmar (D) Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

70 632

3 4 22

Ystad (C) Överkonstapel Konstapel

Oskarshamn (C).. Överkonstapel Konstapel

2 664 2 526 2 388

7 992 10104 52 536

11 1 10

2 424 2 292

25 344 2 424 22 920

V ä s t e r v i k (C) . Polisöverkonstapel... . Detcktivkonstapel Poliskonstapel

18 4 1 L3

2 556 2 424 2 292

42 444 10 224 2 424 29.796

Vi mm e r b y (B) .. Överkonstapel Konstapel ;

3 1 2

2 322 2 196

6 714 2 322 4 392

Borgholm (B) .. Dagpolis Dagpolis

2 1 1

2 322 2196

4 518 2 322 2196

Visby (C) inspektionskonstapel .. Poliskonstapel

12 1 11

2 424 2 292

27 636 2 424 25 212

F a l k e n b e r g (B). Överkonstapel Konstapel

Ronneby (C) Poliskonstapel

2 292

13 752 13 752

13 1 12

13 1 12

2 526 2 388

31 182 2 526 2 8 656

Varberg (B) Överkonstapel Konstapel K u n g s b a c k a (B). Poliskonstapel

1 1 k$ 2 196

10 980 10 980

Mölndal (F) .. Överkonstapel Konstapel

6 1

..

K a r l s h a m n (D).. Överkonstapel Konstapel Sölvesborg (B) .. Konstapel

6 Kristianstad (C).. Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

2 556 2 424 2 292

9 696 41256

S i m r i s h a m n (C).. Poliskonstapel

4 — 4 A2 2 292

9 168 9168

58 620 7 668

2 880 2 580

2 196 2196 15 780 2 880 12 900

K u n g ä l v (C) . Poliskonstapel Poliskonstapel

2 424 2 292

7 008 2 424 4 584

Marstrand (E) . Konstapel

A2 2 484

4 968 4 968

366 Tab. 11 A (forts.).

Ort, dyrortsgrupp oeh befattningshavare (nuv. benämning)

Ber. kostnader för polispers minimiavlöning i städerna. > Samma > Summa a P- M o:

sr o-1 p

i-i

O

CD

C

S

'J-. i-i S»

p B CK

P-

]}(,_ i löneut"•vn- ' S'fter för nélse- varje lönelön, I grad(o.för I hela orten) kr. kr.

L y s e k i l (D).... Konstapel

Aa 2 388

14 328 14 3 2 8

U d d e v a l l a (D) Överkonstapel Konsta]icl

2 664 2 388

46 200 7 992 38 208

Strömstad (D) . Poliskonstapel

A 2 2 388

7 164 7164

Vänersborg (D) . Detektivkonstapel Inspektionskonstapel . Konstapel

2 526 2 528 2 388

38 622 5 052 2 526 31044

T r o l l h ä t t a n (E). Överkonstapel Försto konstapel Konstapel

2 772! 2 628< 2 484

45 432 5 544 2 628 37 260

A l i n g s å s (D) . Överkonstapel Poliskonstapel

9 1 A3 2 526 8 As 2 388

21630 2 526 19104

Borås (D) .... Detektivövcrkonstapel Polisöverkonstapel Detcktivkonstapel Inspektionskonstapel. Poliskonstapel

42 — — I 1 Ar, 2 940; 3 Ä4 2 664 3 A3 2 526 2 A 3 2 526 33 A2 2 388

102 366 2 940 7 992 7 578 5 052 78 804

U l r i c e h a m n (C). Poliskonstapel

6 876 6 876

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

14 — 1 A 4 2 7721 2 A 3 2 628! 1 A 2 2 484' 10 A 2 2 484;

Filipstad (D) Poliskonstapel Stadsvaktmästare

5 — 4 A 2 2 388. 1 A 2 2 3881

Arvika Överkonstapel Poliskonstapel

6 1 A 3 2 526^ 5 A2 2 388

D)

Askersund (B) Stadsvaktm. o. polisman Andre polisman

2 1 A 3 2 322! 1 A 2 2196

Nora (C) Överkonstapel Konstapel

— _1 1 A 3 2 424 2 A2 2 292

Lindesberg (C) Polisöverkonstapel Konstapel Stadsvaktmästare V ä s t e r å s (F) Poliskommissarie Kriminalöverkonstapel ... Polisöverkonstapel Kriminalkonstapcl Inspektion skon stapel Poliskonstapel

4 1 A 3 2 424 2 A 2 2 292; 1 A 2 2 292: 49 — . l A 6 5130 1 A 5 3 180i 3 A4 2 880! 6 A 3 2 730' 4 A 3 2 730 34 A 2 2 580

Köping (D) Stadsvaktmästare Förste poliskonstapel Konstapel

9 1 A 3 2 526 1 A 3 2 526J 7 A 2 2 388S

Arboga (D) Polisöverkonstapel Konstapel

6 1 A 3 2 526 5 A 2 2 388

Sala (D) Poliskonstapel

8 8 A 2 2 388 25 — — 3 A 4 2 772 4 A 3 2 628 18 A 2 2 484 2 2 A 2 2 292

11 106 2 322 8 784

T i d a h o l m (C) .. Poliskonstapel

5 5 A 2 2 292! 4 — 4 A2 2 3 8 8

11460 11460

F a l u n (E) Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

9 552 9 552

Säter (C) Konstapel

F a l k ö p i n g (D) .. Poliskonstapel

löneutBegyn- | gifter för nelse- varje lönegrad vo.för hela orten;, kr. kr.

K r i s t i n e h a m n (B) ... Överkonstapel Detektivkonstapel Stadsvaktmästare Poliskonstapel

5 1 A 3 2 322' 4 A2 2 1 9 6

21 630 2 526 19104

P-

!

36 1 A G 4 956 4 A 4 2 772i 7 A 3 2 628' 24 A 2 2 484!

Hjo (B) Överkonstapel Konstapel

Skara (D) Överkonstapel Konstapel ,

24 018 2 526 21492

13 Karlstad (B) Poliskommissaric Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

30 060 4 848 25 212

Lidköping (D) . Överkonstapel Konstapel

14 466 2 526 11940

c» u

Cfi

Skövde (C) Detektivkonstapel Poliskonstapel

Mariestad (D) . Polisövcrkonstapel 1'oliskonstapel

11 940 11940

M o:

,s g as B 03

3 A 2 2 292 5 5 . A 2 2 388 6 1 A3 2 526 5 A 2 2 388 10 1 A 3 2 526^ 9 A 2 2 388' 9 1 A3 2 526' 8 A 2 2 388 13 2 A 3 2 424 11 A 2 2 292;

Åmål (D) Poliskonstapel

t

tJ1 er

367 Tab. 11 A (forts.).

Ber. k o s t n a d e r för p o l i s p e r s . m i n i m i a v l ö n i n g i städerna. Summa löneutBegyn- gifter för nelse- varje lönelön, grad (o. föihel a orten), kr. kr.

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare 'nu v. benämning)

Hedemora (C) Stadsvaktmästare Stadstjänare Poliskonstapel

...

Avesta (D).

9 168 2 292 2 292 4 584

Sollefteå (F) Konstapel

4 Östersund (E) Överkonstapel Inspektionskonstapel Detektivkonstapel ... Konstapel

2 388

9 552 9 552

Ludvika (E) Poliskonstapel

4 4 A2 2 484

9 936 9 936

13 — 1 A4 2 772! 2 A3 2 628; 10j A2 2 484

32 868 2 772 5 256 24 840

Överkonstapel Inspektionskonstapel Konstapel

n i - 2 628

Hudiksvall (E) Överkonstapel Centralkonstapel Konstapel

...

Ii As 2! A3 2 628 8| A2 2 484

27 756 2 628 5 256 19 872

2 730 2 730 2 580

52 350 8190 5 460 38 700

5 304 3 300 2 988 2 832 2 832 A2^2 676

118 452 5 304 3 300 8 964 22 656 11328 66 900

Härnösand (F) Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

Sundsvall (G) .. Kommissarie Detektivöverkonstapel Överkonstapel Detektivkonstapel Inspektionskonstapel.. Konstapel

Summa löneutH gifter för tt V i i of lelse- 3: varje lönelön, ert)?>•• grad (o. för <*? hela orten), kr. kr. I kr.

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

4 1 A2 2 292 1 A2 2 292 2 A2 2 292

Polisman

Söderhamn (E)

W

Be-

...j

t»

5 5 A2 2 5H0

12 900 12 900

As 2 484

19 872 19 872

2 A4 2 772 2 628 2 628 2 484

58 572 5 544 7 884 7 884 37 260

Örnsköldsvik (E) Poliskonstapel 03

U m e å (E) Poliskommissarie Detektivkonstapel Konstapel

As 3 060 60 As'2 628 60 Aa 2 484 60

28 992 3120 8 064 17 8 0 8

Skellefteå (D) Överkonstapel Konstapel

5 — 1 As 2 526 120 4 A2 2 388 120

12 678 2 646 10 032

L u l e å (G) Detektivöverkonstapel Överkonstapel Detektivkonstapel Konstapel

16 1 A5 3 300 195 l! A4 2 988 195

4 A3 2 832 195 10' A2 2 676 195

47 496 3 495 3183 12108 28 7 J 0

Piteå (E) Poliskonstapel ...

A 2 2 484 195

13 395 13 395

Boden (F) Överkon stapel .... Poliskonstapel ...

2 730 195 2 580 195

14 025 2 925 11100

Aa 2 676 195

11484 11484

H a p a r a n d a (G).. Poliskonstapel

Samtliga städer

. |3159

8 302 0 3 2

*j Beloppet överstiger över.-, den i tabell 12 B utförda summan, 8,295,522 kronor med 7,110 kronor, motsvarande 'afillnovAna belopp. hohmn kallortstilläggens

#

368 Tab.

11 B. Beräknade kostnader för den ordinarie polispersonalens minimiavlöning: Samhällen å landsbygden med ordnad polisbevakning. Summa löneutBegyn- gifter för nelse- varje löncgrad(o.föihel a orten;, kr. kr.

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

(Gj...

19 512

i l 5

3 300 2 832 2 676

3 300 2 832 13 380

Botkyrka Polisman

3 300 2 83 2 18 732

Huddinge s:n (EJ Polisman Extra polisman

9 Saltsjöbadens köp. Poliskommissarie Konstapel

14 004

i 3 300 4| Ä2 2 076

3 300 10 704

(G)

Stocksunds köp. (GJ Poliskommissarie Poliskonstapel

...

3 300 2 832 2 (i 7 6

8 652 3 300 2 676

Nynäshamns köp. Poliskommissarie Poliskonstapel

(FJ...

Täby s:ns norra del Extra polisman

(EJ.

Salems s:n och m:e (Ej. E x t r a polisman

1 1 7

-

10 920

l! A2i2196

Överjärna s:n (GJ. Extra polisman

1 A2 2 292

Uppsala län. Tierps köp. (D). Polisuppsyningsman

1 A2 2 292

2 292

V:a Vingåkers

1 A5 2 940

S ö d e r m a n l a n d s län.

1 As 2 292

m:c o.

s:n (GJ. 2 484 2 388 30 060

Dimbo s:n (BJ. E x t r a polisman

A •>

Sollentuna s:n (EJ. E x t r a polisman"

A2 2 484

Dalarö s:n (EJ. Extra polisman

(BJ.

Malmköpings köp. (C). Polisuppsyningsman

A& 3 300 As 2 676

Östcrhaninge s:n E x t r a polisman

-

2 Aä ! 2 484 il As' 2 484

2 484

A2|2 388

2 196

A2 2 484 A 2 2 484

3 300 20 760

A2 2 388 A2 2 388

Polisuppsyningsman

1 A2 2 292

Gnesta m:e (DJ Polisuppsyningsman Polisman

2 -

Oxelösunds m:e (EJ. Poliskonimissarie ... Polisman

1 A3 2 526 Ao 2 3 88 1 Ar, 3 000 5 A2 2 484

Flens m:c (DJ .. Poliskonimissarie

1 Å6 2 940

6 588 Polisman

Valla m:e (GJ. Polisman

2 As 2 388

2 484

1 A 2 2 292

9 936

Flens s:n (BJ. Sockenpolis

2 484

Torshälla Polisman

(D).

Värmda s:n (Dj. Extra polisman

2. As 2 388

3| -!

1 A2 2 484

A2J2 484

Boo s:n (Ej. E x t r a polisman

(Dj.

3 180 7 740

Rönninge

Spånga s:n (Ej. E x t r a polisman

Ösmo s:n Polisman

s:n

1 Ar. 3 180 3 As 2 580

Solna s:n (G) Överkonstapel Konstapel

Gustavsbergs s:n E x t r a polisman

3 300 5 352

(Cj-

Sorunda s:n (DJ. E x t r a polisman

4 2 As 2 676 2 A 2 2 67 0

Nacka s:n (GJ Polisman Extra polisnian

24 864

Lid in gä köp. (GJ Poliskommissario E x t r a poliskommissarie... Polisman

Västerhaninge s:n Extra polisman

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning)

Stockholms l ä n (forts.).

Stockholms län. Sundbybergs köp. Poliskommissarie Överkonstapel Konstapel

Summa löneutI gyn- gifter för nelse- varjelönegrad (o.föihel a orten), kr. kr. Be-

2 388 2 388

(C).

A2 2 292

2 292

As 2 484

2 484

Sköldinge Polisman

s:n

2 292 2196 (G).

1 A 2 2196

(BJ.

1 A2|2 292

2 292 s:n

2 196 1 As'2 196

Östergötlands län. Valdemarsviks köp. Poliskonimissarie Poliskonstapel E x t r a polisman

(GJ.

3 -!

-

I Ar. 2 820 lj As J 2 292^ II A2 2 292

7 404 2 820 S 292 2 292

389 Tab 11 B (forts.). Ber. kostnader för polispers. minimiavlöning å landsbygden. Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare HUV. benämning)

< K>

o

Summa Be- j löneutgyn- ! gifter for nelse i varje löne' grad o.för I hel a orten), kr. kr.

]}c. I

Ö s t e r g ö t l a n d s län(fort8.).

Kronobergs län Alvesta

m:e (G).

Borgs villastads Poliskonstapel

Boxholms

m:e

6 876

2 As 2 4<S4

4 968

m:e(F)

Kisa m:e (Al. Polisman . Polisman

3 A 2 ' 2 292

As 2 100

4 200

(A).

.

A2! 2 1 0 0

Vinnerstads sm Extra polisman

2 100

(Al. As 2 1 0 0

2 100

Kvillinge s.ti (Cl. Extra polisman

2 292^

2 292

Krokeks s:n (C) Extra polisman

2 292

2 292

Ödeskogs s:n Polisman .

2 100

2196|

2 196

2196i

2 196

SJcärblacka Polisman

sin

(A). (B).

.

Göta kanals Polisman

(B).

Motala verkstad kringliggande Polisman .

med omr.(G). A2 2 292

Jönköpings län. Sävsjö m:e (B). Polisuppsyningsman Forserums m:e (A). Polisuppsyningsman

\

Norra Saiidsjö s.?i med Bodafors (A). Polisuppsyningsman i Smal. Anneberg (A). Polisuppsyningsman Säby s:n Polisman

2 196

2100;

1 A 2 2 100

2 100

2 100

2 100

2 100

—

4 680

Kronobergs län.

Åltnhults Polisman

köp.

2 —

11 A& 2 580 1 A2 2 100

2 580 8 100

1 A2 2 196 2 — —

2196 4 320

i A3 2 220 i Ä2 2 100

2 220 2 100

1 A2 2100

(B).

Ljungby köp. (A) Överkonstapel Konstapel Ryds m:e (A). Polisuppsyningsman

...

m:e

nelse- varje lönelön, I grad(o.för hela orten). kr. kr.

forts.).

(B).

As1 2 196'

Polisman

Kalmar län. Nybro köp. Konstapel

(B).

Mörbylånga Konstapel

köp.

(B).

Mönsterås köp. Poliskommissarie Överkonstapel Poliskonstapel

(C)...

A2;2196 As 2 1% As 2 820 A3 2 12 4 A-2 2 29 2

Torsås m:e (B). Extra polisman

As 2 196

Gamleby m:e (A) Polisuppsyningsman Poliskonstapel Extra polisman

2 580 2 100' 2 100!

Trekantens si. samh. Polisuppsyningsman Vena s:n (A). Polisman

(A).

Målilla st. m. omn. Polisman

(A).

A2 2 100 A2 2 1 0 0 A2:2100!

2 292

(A).

Markaryds köp. (A). Polisuppsyningsman Extra polisman

gyn- I g i f t e r fÖ1'

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuT. benämning)

Åtvidabergs Polisman

Summa löneut-

Gottlands län. Slite s:n (A). Extra polisman

Ai 2 100'

Lärbro,Hellvi, Rute, Fleringe, Bungö o. Fårö s:nar (A). Extra polisman

As 2 100!

Blekinge län. Lyckeby station (A). Polisuppsyningsman

2 100

Nättraby s:n (A). Polisuppsyningsman ..

2 100

Kristianstads län. B ås tads m:e (B). Polisuppsyningsman

A2 2 196

Sösdala m:e Polisman

A2 2 196

(B).

Örkelljunga m:e (C). Polisuppsyningsman Tomelilla m:e och Tryde s:n (A) Polistjänsteman Extra polisman..

A2

2 292

2 100 2 100

370 Tab. 11 B (forts.). Ber. kostnader för polispers. minimiavlöning å landsbygden. > 0 K

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare (nuv. benämning]

^ re

M o:

» g. al P B Crq

P^

t»

Summa löneutgifter för nelse- varje lönegrad o. föilön, hela orten), kr. kr. |

Begyn-

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare nuv. benämning

kr.

K r i s t i a n s t a d s l ä n forts/.

Malmöhus l ä n (forts.).

Torekovs m:e (A). T. f. polisuppsyningsman

Marieholms m:e (Bl. Polisuppsyningsman

A2 2 1 0 0

2 100

Vilans m:e (C)Polisuppsyningsman

A 2 2 292

2 292

Osby m:e Polisman

A2 2 196

2 196

As 2 100

4 200

(B).

Klippans m:e och Qråmanstorps s:n (A). Extra polisman Björnekulla s:n (A). Polisuppsyningsman

A 2 2100

2100 Västra Broby Polisman

$:n

A2 2 100

2100 Perstorps s:n Poliskonstapel

(A).

(A).

A2 2 100

Stoby s:n (B). E x t r a polisman Finja s:n Polisman

(A).

Olimåkra Polisman

s:n

(A).

Everöds s:n Polisman

(A).

2 196

1 A 2 2 196

2 196

1 As 2 196

1 A2 2 1961

2 196

1 As 2 196

2196 A2^2 292l

2 292

(B).

Tygelsjö och Västra Klagstorps s:nar (C). Polisman Fuglie s:n (B). Polisuppsyningsman

1 A2 2196^

2196 Håslövs och Bodarps s:nar (B). Polisuppsyningsman

A2 2 196

.2 2 196

2 100

2 100

2 100

Bängs och Stora Hammars s:nar (B). Polisuppsyningsman

2 100

2 100

Hammarslövs s:n (B). Polisuppsyningsman

2 196

2196 A2 2100

2 100

Östra Grevie ».ti (B). Polisuppsyningsman

2 2 196

2 196

Västra Alstads Polisman

M a l m ö h u s län.

Skurups köp. (C) Poliskommissarie Konstapel

Bitnkcflo s:n Polisman

1 A 2 2196

2 196

A2

Svedala köp. (DJ.... Poliskonunissarie Polisbiträde

Löberöds m:e (B). Polisman Anderslövs s:n (B). Polisman Skegric, Maglarps och V- Tommarps s:nar(B). Polisuppsyningsman

kr.

A2!2196

(A).

Köpinge s:n Polisman

2 100

o re

S inn ni a löneutgifter för ? ynI n e W I varjolöno3 lön. ! grad(o.f8r ** hela orten),

5 328 AD 2 9 4 0

A2 2 3 8 8

2 940 2 388

9 696

.. As 2 8 2 0 A2 2 2 9 2

2 820 C 876

7 404

s:n

(B).

2 2196

2 196

Dalköpinge, Kyrkoköpinge o. Gislövs s:nar (B). Polisman

2 196

2196 Dalby s:n (B). Polisuppsyningsman

2 196

2196 Hörby köp. (C) Poliskommissarie Konstapel

A5 2 8 2 0 A2 2 2 9 2

2 820 4 584

Veberöds s:n Polisman

Vällinge m:e (C). Polisuppsyningsman

A2 2 292

2 292

Lackalänga s:n (B). Polisuppsyningsman

2 196

2196 Lomma m:e (D). Polisuppsyningsman

A2 2 388

4 776

Fjälie o-Flädies:nar(BJ. Polisuppsyningsman

2 196

2 292

Qenarps s:n (A). Polisuppsyningsman

2 100

2 196

2 196

2 292

6 876

Höörs m:e (C) Polisuppsyningsman

A2

2 292

(B).

Höganäs m:e (D). Polisuppsyningsman

A2 2 388

9 552

Hyby s:n (B). Polisuppsyningsman

Mölle m:e Polisman

Al 2 388

2 388

Burlövs s:n (C). Polisuppsyningsman

(B).

371 Tab. 11 B (forts.). Ber. kostnader för polispers. minirniavlöning å landsbygden. Siirama löneutBeiftcr för gvnnelse-; varjelönclön, I grad v o.för hela orten\ kr. kr.

Ort. dyrortsgrupp och befattningshavare i nu v. benämning)

Malmöhus l ä n (forts.). Västra Karleby s:n Pol isnppsyningsman

> 1

Ort, dyrortsgrupp och befattningshavare fnuv. benämning)

t" o: B CO

§

a

"3

Summa löneutgifter för nelse- varje lönelön, grad (o. för hela orten) kr. kr.

Bogyn-

Göteh.o.Bohus l ä n , forts.).

(B). A2 2 196 :

2 196

Partille s:n Polisman .

V. Frölunda s:n Poliskonstapel

Svalövs s:n (B). Pol isnppsyningsman

A 2 ! 2 196

2196 Ekcby s:n (A). Polisuppsyningsman

Aa 2 100

2 100

Norra Trams s:n (A). Polisuppsyningsman

A2 2 1 0 0

2 100

Bisekatsliisa och Södra Vrams s:nar (A). 1'olisuppsyningsnian

A 2 2 100

2 100

NorraSkrävlinge s:n (A). Polisuppsyningsman

A2 2 100

2 100

Röstånga s:n (B). Polisiippsyningsman

A2 2 196

2 196

Höörs s:n (l,)Polisuppsyningsman

A2 2 1 9 6

2 196

Vollsjö s:n (A). Polisiippsyningsman

A 2 2 100

2100 Lövestads s:n (B). Polisiippsyningsman

A 2 2 196

2 196

(D). A2 2 3 8 8 (E). A 2 2 484

Alvsborgs län. Melleruds köp. (G) Polisuppsyningsman Poliskonstapel . . . . . .

2 820 2 292

Lilla Edets m:e Poliskonstapel

(G).

Herrljunga Polisman .

m:e

(B).

Färgelanda Polisman

s:n I A).

A212 292 A2! 2 196 2 100

Fritsla s:n (G). Poliskonstapel

2 292

Kinna s:n (B). Förste polisman

2 322

Bengtsfors st. (B). Polisuppsyningsman .

Aai 2 1 9 6

Skaraborgs l ä n .

Lillalsie o. 8. Abii s:nar (B). Polisuppsyningsman

As

2196 Östra Klagst orjps 8:n (B). Polisuppsyningsman

A2

2 196

Vara köp. (C) Poliskommissarie Konstapel

AS 2100

2 100

Grästorps köp. (B). Poliskommissarie ..

2 700

Lundsbrunns Polisman

2 292

Lilla Bedinge o. Källstorps s:nar (A). Polisuppsyningsman Örsjö s:n (A). Polisuppsyningsman