Jordkommissionens betänkanden. D. 6,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 3 : 4 0 JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSfÖNENS BETÄNKANDEN.

DEL VI

OM

SOCIALA ARRENDEBESTÄMMELSER, AVLÖSNING AV ARRENDEJORDBRUK, FÖREKOMMANDE AV VANHÄVD, UPPHÄVANDE AV FIDEIKOMMISS I FAST EGENDOM, ANSKAFFANDE AV TOMTMARK TILL BOSTÄDER M. M.

S T O C K H O L M 1 9

2 3

Statens offentliga utredningar 1923 Kronologisk

förteckning

m 1 fUr8l g '' S f f 6 f ", »"gående magistraternas till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet att innebära etr.ande i visst avseende från ansvar fö?kronouppprästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcts. 51 s. J u . börden m. in. Norstedt. 57 s. Fl. 23 Betankande med förslag till lag om ändring i vissa I. Förslag till lag om lösdrivares behandling m.fl.fördelar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning t l n , n 3 S r ' i , i a V atti Svårdslagsti.tning 8 komimt- 21. m. m. Norstedt. 56 s. J u . téns betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden 6 Utredning angående lämpliga distributionssystem för '' bteut, Spa n nmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Nor41 s. JOi landsbygdselektnfiering. Beckman, viij, 192 s J o . 25. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från L Betänkande med förslag till Ing om försainlinB-sbtroms södra sockengräns till Storumao. Tullberg styrelse samt till fbestämmelser om folkskoleärenft 30 s. 2 kart. J o . * rin e n Zl "le^>yttnms ^ , kyrkliga till den borger- 2(i 1921 års pensionskommittés betänkande. 2. Betänliga kommunen in. m. Palmquist. vj, 804 s. E. kande angående avveckling av den stKrbhus efter . Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska präst tillförsäkrade förmånen av tjänst* och nådar ocu ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E . samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och punill' y„'f e / n i n ? , a n g a e n d ? vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N.Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 27 kassa. Tullberg. 100 s. E. 8 8täll nil Underdånigt betänkande med förslag till löneregle' linjer . JS tiU järnvägarna i olika främmande ring for befattningshavare i domsagorna ro m Beckländer. Av A. Lihenberg. Tallberg. 411 s. K. man. 85 s. J u . . 1- oikomrastmngskommitténs utredningar angående 28 Underdånigt betänkande med förslag till förordnm" T n a ? Ä ™ w f r 1 m m a ? , d e H i n d e r - 4- Polkomrösfnfngsangående tillverkning av brännvin m. fe. Blonf instituteti Nordamerikas förenta stater. AvH TineB 67 s. Fi. sten. Tullberg, iv, 339 s. J u . 29 -30. Den industriella demokratiens problem. 1. Betän, Förslag till strafflag allmänna delen, samt förslag kande jämte förslag till lag om driftsnämnder. 240 s 2. Den industriella demokratien i utlandet. 267 s' Marcus6 ^ å V t " 1 ' 8 * * « * » * . J * " * motiv* Tullberg. S. . Folkomröstningskommittéus utredningar angående 31. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänreferendum ,teti ifrämmande länder. 3. Folkomr 1st kanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsinduSSf^äS.*'*' / e n s c h *ei«8ka demokratien, dess striens utveckling intill krigsutbrottet. Av Erik t e t t fUnkti0ner Lander. Tullberg, iv, 435 s. Fl. Ä Ä & Ä ' 3£ - ^A.liruseUtredning rörande ombyggnad av Strömsholms ka- :.!2. Tull- ocli traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 19 Sveriges bryggeriindustri. Av A.Lilicnnal samt utstrackmng av kanalen från Smedjebacken till Ludvika Meddelande från Kungl. Kanalkom- 33 berg. Tullberg, iv, 40 s. Fl. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänmissxonen Nr 5. Ha>ggström. 133 s. 2 karT K. kanden. 20. Garveriindustriens produktionsförhållan«,.eria1i •• f h f £ r s l a S angående det ecklesiastika den. Av William Smith. Marcus, iv, 175 s. Fl. ai-rendevasendet. Beckman, xij, 239 s. E. 31. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänVägkommissionens betänkanden. 4. Förslag till lä? kanden. 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s K. Av H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. Fi. Uetankande med förslag till avtal rörande Stock- 35. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den cenban ,'? "J?»r8v gardsfruga. Beckman. 46 s. 10 kart K. trala statsförvaltningen i bok- och biblioteksavsecnde i *o °™» evisionens betänkande. 3. Betänkande Av y. G-ödel. Marcus. 64 s. Fl. ooä iorslag rörande revision av Sveriges försvarsBetänkande och förslag rörande förvaring av förminskat tillräknoliga förbrytare jämte förslag till inltr™f» °n \ o l D l ° ^ d e a v d c d "ing. lantförsvarel vij,. 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av ternering .av farliga återfallsförbrytare. Lund Berrevisionens förslag, särskilda yttranden. (2), 7il s lins. 116 s. J u . Del 8 Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 63, 85, 4, 30, % 48, 30,' 37. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän36, 6 s. Beckman. Ftt. "' , ' kanden. 22. Oversiktstabeller angående den svenska 18 alförf a t nin ssak:kunni as 5^3 1 Ifö ?,!rl nIag . !' g g betänkande 4 industriens utveckling 1891—1920jämte anmärkningar 1 t,U la , o m 235 s s f » landsting m. m. Beckman. Marcus, iv, 147 s. Fl. Efterskrift till P. M. om röstsammanräkning vid kom19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avmunala val enligt lagarna den 9 juni 1922 Av E v givet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. Heidenstam. Beckman, (a. 53—61). S. 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angående B9. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna' den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. Andra referendum i främmande länder. 5. FolfomröstningsMed efterskrift. Beckman. (4). 61 s. S. nistitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. 40. upplagan. Jordkommissionens betänkande. 6. Om sociala arreniniiberg. 71 s. J u . debestämmelser, avlösning av arrendejordbruk, före21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms förkommande av vanhävd, upphävande av fideikommiss ortsbanefraga. Blom. 126 s. 11 kart K. i fast egendom, anskaffande av tomtmark till bostäder 22. Betankande och förslag i fråga om kvinnors tillträde m. m. Marcus. 504 s. J u .

m boÄernT S f d e ^ ' A m e l t ^ A ^ ^ å f ^ & J * ? ? * ? ™ &d Ä ? * ^ » » W » ' * = jordbruksdepartementet. Enligt' kungörelsen den 3 f X 1922 än J s^te™ = ffW|»iastikdeparteme n tet, J „ . ordning (nr 98, utgivas utredninf arnaToLllag med ' Ä X ^ Ä Ä S : -'redningars yttre an-

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1923 :40 JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS BETÄNKANDEN.

DEL VI

OM

SOCIALA ARRENDEBESTÄMMELSER, AVLÖSNING AV ARRENDEJORDBRUK, FÖREKOMMANDE AV VANHÄVD, UPPHÄVANDE AV FIDEIKOMMISS I FAST EGENDOM, ANSKAFFANDE AV TOMTMARK TILL BOSTÄDER M. M.

STOCKHOLM 1 9 2 3 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Skrivelse till s t a t s r å d e t och chefen för justitiedepartementet I.

5 Social arrendelag A. Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden 11 23 B. Allmänna synpunkter • C. Historisk översikt över den sociala arrendelagstiftningen i vårt land 32 D. Allmän motivering E. Speciell motivering till den sociala nrrendelagen 81 180 F. Övergångsbestämmelserna G. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen I86 H. Jordkommissionens skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 10 januari 1923 angående förlängning av vissa arrendeavtal 192 I. Den sociala arrendelagstiftningen i Finland 211

II.

Avlösning av arrendejordbruk m. m.

219 A.

Principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring 219 av ofullständiga jordbruk B. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen 240 C. Reservationer i vissa delar av herrar Ingeström och Pettersson 258 D. Lagstiftning i Danmark och Finland 259

III.

Vanhävdslag

274 A. Utkast till lag om förekommande av vanhävd av jordbruk 274 277 B. Historisk översikt C. Allmän motivering -^2 307 D. Speciell motivering till vanhävdslag 318 E. Övergångsbestämmelserna F. Utkast till provisorisk vanhävdslag beträffande åbyggnaderna jämte motiv 319 G. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen 325 IV.

Upphävande ay fideikommiss i fast egendom A. B. C.

328 Principutlåtande Särskilt yttrande i vissa delar av herr Lindhagen 364 3<i5 Bilagor 1. Lov om Lens, Stamhuses og Fideikomniisgodsers samt de herhen liorende Fidcikommisskapitalers Övergång til fri Ejendom 365 2. Av envoyén Albert Ehrensvärd uppgjort till Kungl. Haj:t den 8 mars 1919 överlämnat förslag till lag om fideikommisätiftelsers upplösning 370 3. Detaljerad framställning av fideikommissfrågans behandling i svenska riksdagen 377

4 V. Anskaffande av tomtmark till bostäder

404 VI. Utsträckning av de norrländska ägostycknings, och jordavsöndringslagarna till hela riket ,„„ 409 VII. Utlåtande över åbokommittens betänkande 41g A. Kommissionens utlåtande 4jfi B. Särskilt yttrande i viss punkt av herr Lindhagen 424 VIII. Framställning rörande rationell skogshushållning å bolags och enskildas skogar av större omfattning 405 IX.

Särskilt yttrande av herrar Ehrenborg och Jansson

434 A. Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden 434 B. Utkast till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom 43g C. Utkast till lag angående uppsikt å vissa jordbruk 440 D. Utkast till lag om rätt i vissa fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område 440 E. X. XI.

Motiv och särskilt yttrande i

fideikommissfrågan

Särskilt yttrande av herrar Ohlson och Wohlin

449 462

Särskild framställning av herr Lindhagen rörande beredningen av sociala jordfrågor m. m. 48o, Bilaga. Instraktion för jordkommissionen K™

5 Till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet.

Sedan jordkommissionen efter föreläggande under den 11 november 1922 avgivit betänkande om bildande av nya jordbruk, har kommissionen delgivits protokollsutdrag över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24 november 1922, utvisande, att då föreskrivits, att jordkommissionens utredningsarbete, vilket beräknats kunna slutföras till den 28 februari 1923, skulle upphöra nämnda dag, till vilken tid kommissionen hade att avgiva ett principuttalande i återstående till kommissionen hänskjutna frågor. Med anledning härav och under erinran, att något slutförande av kommissionens utredningsarbete till nämnda dag icke legat inom möjligheternas gräns, får kommissionen härmed avgiva det begärda principuttalandet i återstående till kommissionen hänskjutna frågor. Kommissionen tillåter sig därvid emellertid framhålla, att detta utlåtande endast kan betraktas såsom provisoriskt, i det att en definitiv utredning och en slutlig formulering i lagtext ofta kan föranleda upptäckter av brister i principerna och ett frångående av meningar, vilkas vanskligheter först genom ett sådant detaljarbete bliva uppenbarade. Likaledes har kommissionen åtskilligt nödgats inskränka sina uttalanden till vissa huvudfrågor med förbigående av principspörsmål, som kunna anses ligga i andra planet men dock också äro mycket viktiga. De till kommissionen hänskjutna frågor, som ännu återstå till behandling, äro huvudsakligen följande: 1) sociala arrendelagsbestämmelser för hela riket jämte granskning av den för Norrland och för vissa delar av Kopparbergs län redan antagna sociala arrendelagen;

2) lagstiftning om frigörelse av mindre arrendejordbruk ytterst genom tvångsavlösning; 3) lagstiftning för hela riket mot vanhävd av jordbruk jämte granskning av den för Norrland, vissa delar av Kopparbergs samt Värmlands län i sådant avseende utfärdade uppsiktslagen; 4) lagstiftning om anskaffande av tomtmark ytterst genom expropriation; 5) lagstiftning om avskaffande av fideikommiss i jordegendom. ^ På hemställan från herr Wohlin har jordkommissionen tidigare från orterna infordrat yttranden rörande vissa spörsmål, som äga sammanhang med frågan om jordbruks överlåtelse vid ägarens dödsfall till någon av stärbhusdelägarna eller någon utomstående. Svarens bearbetande har påbörjats av herr Sandberg men redogörelsen kan icke hinna avslutas till den 28 februari 1923. Meningen har uppenbarligen varit, att de inkomna upplysningarna skulle kunna läggas till grund eller vara vägledande för en lagstiftning, som vid nämnda tillfälle underlättar på något sätt jordbruksfastighets bibehållande i bondesläkten. Något yrkande om en sådan lagstiftning har dock ännu icke väckts inom kommissionen och något principuttalande i detta ämne är kommissionen icke i tillfälle att inom den begärda tiden avlämna. Dessutom har till kommissionen remitterats följande ännu icke besvarade framställningar: 1) Framställning om åtgärder mot godsägaren Carl S. Kuylenstierna å feperlingsholm i anledning av att denne med stängselnät inhägnat åkerjord (överlämnat från jordbruksdepartementet */« 1920 för att tagas i övervägande av jordkommissionen). 2) Framställning av vissa arrendatorer ock skogsarbetare under Uddeholms aktiebolag i fråga om upphävande av arrendeskyldighet m. m. (remitterat 3 % 1920 från justitiedepartementet). 3) Ansökan av Österby bruks arrendatorer angående rätt att friköpa vissa områden (remitterat 4/« 1920 från justitiedepartementet). 4) Konungens befallningshavande i Jämtlands län angående vanhävd i J}fsa, kommuner i Jämtlands län (överlämnat från jordbruksdepartementet 2 % 1920). 5) Ansökan om tryggande av den norrländska fiskarbefolkningens bostadsforhållanden å fiskelägen i enskild ägo (remitterad 2U/10 1920 från justitiedepartementet). 6) Framställning från riksdagsmannen O. W. Edbom angående ett fall av arrendeavtal till jordkommissionens kännedom (% 1920 genom justitiedepartementet). 7) Ansökan av D. E. Jacobsson m. fl. om beviljande av åborätt å vissa krononybyggen i Norrbottens län (remitterat 5 / u 1920 från justitiedepartementet).

7 8) Ansökan av J . E. Abrahamsson m. fl. om åtgärder för sökandenas återinsättande i åborättigheter till vissa hemman inom Gällivare socken (remitterat 5 / n 1920 från justitiedepartementet). ' 9) Framställning av Sveriges åboförbund angående omarbetande m. m. av åbokommitténs förslag till lag om åborätt till under bruk skattekopta hemman och lägenheter (remitterat » / u 1 9 2 0 f r å n Justitiedepartementet). 10) Åbokommitténs betänkande I—IV jämte tillhörande handlingar att tagas i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag (överlämnat 12 /,, 1920 från justitiedepartementet). 11) Anhållan från Sveriges Åboförbund om statsanslag åt förbundet (skritt inkommen 25/, 1921 från finansdepartementet). 12) Ansökan av Sveriges Åboförbunds styrelse om framläggande tor 192J års riksdag av förslag till ordnande av förhållandena för åborna a under bruk skattekopta hemman (remiss inkommen » / „ 1921 från justitiedeparte13) Betänkande angående verkningarna av norrländska vanhävds- och arrendelagstiftningen med anbefallning att däröver avgiva utlåtande (remiss Ä 7„ 1921 från justitiedepartementet). ,..„-, , A 14) Ansökan om inlösen av förra båtsmanstorpet nr 15 vid Södermanlands andra båtsmanskompani m. m. att tagas i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag (skrivelse " / , 1922 från jordbruksdepartementet med överlämnande av handlingarna i ärendet). 15) Petition i jordfrågan från vissa torpare och arrendatorer (överlämnad och " / . 1922 inkommen från justitiedepartementet). _ 16) Riksdagens skrivelse angående lägenhetsinnehavares a allmanningar rättsliga ställning (inkommen 17/8 1922 från justitiedepartementet). 17) Framställning från P . G. Lif Rörström m. fl. angående åtgärder ti 1 arbetslöshetens bekämpande (överlämnad från jordbruksdepartementet /, 1922). F r å n n e d a n n ä m n d a e n s k i l d a p e r s o n e r h a v a till k o m m i s s i o n e n d i r e k t i n k o m m i t följande, ä n n u ej b e h a n d l a d e s k r i v e l s e r : 1) Sveriges Åboförbund angående bolags skatteköp och skatteomföringar å kronohemman och krononybyggen i de norrländska länen ( L 1919). 2) Sveriges Åboförbund angående hr Hanssons i Rättvik motion om återinförande av bördsrätt till fastighet å landet ( 2 7 4 1919). 3) G. österberg, Nyköping, angående Eskilstunarörelsens program i egnahemsfrågan (M/4 1919). , . . . . . . . . .n 4) Landshövding G. Malm angående avsöndring av vissa lagenheter trän hemman i Norrbottens län. . u„wt™.™A. 5) Albert Nilsson, Filipstad, angående vissa jordlagstiftnmgen berörande ^ ^ A l b e r t N U s s o n , Filipstad, angående diverse jordlagstiftningen berörande frågor (i samband med besvarande av frågeformulär D och U /, l»i»). 7) A. Blomnér m. fl., Nissafors, angående vissa under Nissafors bruk skattekopta hemman (20/10 1919). . 8) C. Lindhagen med en skrivelse från K. A. Svensson, Tyttorp, Ljungsbro, angående social arrendelagstiftning (30/i 1920). 9) Sveriges skogsägareförbund och Svenska trävaruexportforenmgen, angående vissa i samband med jordlagstiftningen, skogshanteringen m. m. berörande frågor (»/, 1920).

8 10) C. Lindhagen med komplement till p. m. i jordfrågan, riksdagsmotion nr 184/1920, l:a kammaren, med yrkande att vad i motionen anförts måtte göras till föremål för jordkommissionens prövning (2B/3 1920). 11) Framställning av byamän och fiskare å Granön i Skogs socken rörande möjlighet för fiskarbefolkningen att förvärva egna hem i närheten av vederbörande fiskevatten (8/8 1920) genom länsstyrelsen i Gävle. 12) Samtliga torpare tillhörande Wrams Gunnarstorps gård angående arrendefrågor (22/7 1920). 13) Skrift från arrendatorer under Krapperups fideikommiss angående arrendevillkor (8/4 1922). 14) Skrivelse från Svenska metallverken, Västerås, angående utlåtande om vissa jordbruksförhållanden vid Skultuna bruk (4/9 1922). 15) Ordföranden i Sveriges Åboförbund angående 'vissa från förbundet till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, vilka remitterats till jordkommissionen (13/12 1922). 16) Arrendatorer under Krapperups fideikommiss i fråga om vissa förhållanden å under Krapperup lydande arrendegårdar (2/1 1923).

Jordkommissionen får härmed överlämna: 1) utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden jämte historik samt allmän och speciell motivering ävensom redogörelse för den motsvarande finska lagstiftningen; 2) principutlåtande rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av herr Lindhagen för hans del uppgjort utkast till lag i förenämnda ämnen ävensom redogörelse för enahanda lagstiftning i Finland och Danmark; 3) utkast till lag med bestämmelser till förekommande av vanhävd å jordbruk jämte historik samt allmän och speciell motivering; ävensom utkast till provisorisk lag mot van vård av åbyggnader till vissa arrendejordbruk jämte historik och motiver; 4) principutlåtande om upphävandet av fideikommisstiftelser i fast egendom jämte historik och redogörelse för fideikommissfrågans lösning i Danmark m. m.; 5) utkast till lag om anskaffande av tomtmark för bostäder jämte historik och motiver; 6) utkast till lagstiftning om provisorisk utsträckning av norrländska ägostycknings- och jordavsöndringsförfattningarna till hela riket jämte historik och motiver; 7) infordrat yttrande över åbokommitténs betänkande; 8) framställning om rationell skogsvård å bolagsskogar och enskildas skogar av större omfattning;

9 9) särskilt av herr Ehrenborg, med instämmande av herr Jansson avgivet yttrande, innefattande utkast till lagar om vissa jordbruksarrenden, om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 rörande nyttjanderätt till fast egendom, om uppsikt å vissa jordbruk samt om rätt i vissa fall för arrendatorer att inlösa på arrende innehaft område, jämte motiver och uttalande jämväl i fideikommissfrågan; 10) särskilt principuttalande av herrar Olsson och Wohlin; 11) särskild framställning av herr Lindhagen rörande beredningen av sociala jordfrågor m. m. Med dessa framställningar hava även väsentligen besvarats förenämnd a till kommissionen remitterade eller inkomna framställningar. Tillika överlämnas avskrifter av de vid behandlingen inom kommissionen av förenämnda ämnen förda protokoll, utvisande gången av kommissionens förhandlingar och vilka medlemmar, som deltagit i dess överväganden.' Stockholm den 28 februari 1923. CARL LINDHAGEN MICHAEL EHRENBORG

ÅKE INGESTRÖM

C. J. JOHANSSON

CARL JANSSON

GUST. PETTERSSON Seve

Ekberg.

1 Ifrågavarande avskrifter hava ej befordrats till trycket. Kommissionens ledamöter hava varit: ledamoten av första kammaren borgmästaren Carl Lindhagen, revisionssekreteraren Michael Ehrenborg, ledamoten av första kammaren lantbruksdirektören Ake Iugeström, ledamöterna av andra kammaren hemmansägarna Carl Jansson i Edsbäcken, C. J. Johansson i Uppmälby, O. Olsson i Kullenbergstorp och Gust. Pettersson i Hallbäcken samt professor Nils Wohlin. Såsom sekreterare har tjänstgjort revisionssekreteraren Seve Ekberg och såsom biträdande sekreterare kontrollören hos generalpoststyrelsen fil. kand Fredr. Sandberg. Bakom kommissionens ovan omnämnda åtta framställningar stå herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson och Pettersson med en eller annan skiljaktighet i detaljer. Herrar Olsson och Wohlin hava ej undertecknat förestående skrivelse av den uppgivna anledningen, att de avlämnat sitt förenämnda principuttalande direkt till justitiedepartementet.

1. Social arrendelag. A.

Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden. 1 §. å arrende

Denna lag skall tillämpas av jord å landet, som vid arrendeavtalets ingående tillhör 1) bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, 2) enskild person, vilken icke ä r mantalsskriven å fastigheten eller å därmed sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter dens a m m a huvudsakligen för a t t tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte, samt 3) a n n a n enskild person eller fideikommiss, d ä r arrendet avser till h u v u d g å r d hörande hemman, hemmansdel, torp eller annan jordbrukslägenhet. Vid bedömande av frågan h u r u v i d a fastighet besittes för skogsavkastningens tillgodogörande eller eljest i spekulationssyfte, skola i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma h e m m a n betraktas såsom en fastighet. I vad mån undantag från vad nu stadgats må äga r u m förmäles i 2—4 §§. 2 §.

Denna lag skall ej tillämpas, därest arrendet omfattar odlad jord till större areal än tjugofem hektar, eller därest i arrendet icke i n g å r inrösningsjord till en vidd a v minst fyra h e k t a r eller ock odlad jord till en vidd a v minst två hektar. 3 §.

Denna lag äger ej tillämpning å arrendeavtal, som avslutas mellan äkta m a k a r eller mellan skyldemän i r ä t t upp- eller nedstigande led eller mellan syskon eller mellan ett syskon och det a n d r a s avkomling eller mellan dem, av vilka den ena är eller v a r i t gift med den andres släkting i r ä t t u p p - eller nedstigande led, eller mellan adopt a n t och adoptivbarn. 4 §.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, a t t skriftligen u p p r ä t t a t arrendeavtal undantages från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, äger jordkommissionen i det län, där fastigheten är belägen, att medgiva sådant u n d a n t a g .

12 di ™ , T ? oam fSnÄet'. SOTn n u ^ t s , s k a l 1 särskilt anses, om m r a d t {]J1 s i n t$Å % • i ?• f beskaffenhet är sådant, att d ä r å drivet jordbruk icke lämnar huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj Skall arrendeavtal undantagas från tillämpning av denna lag eller

XXt

'gälle istället vadom arrende ' SJSLJb

Sagts kaU ™ t Ä stadgar, ! f S T fdetsamma .S°m n U anses ' sförfallet. ' d ä r e s t arrendeavtalet ej annorlunda

5 $. Jordkommissionen äger att på ansökan med bindande verkan meddela förklaring, a t t denna lag ej är å visst arrendeavtal tillämplig. 6 §. Arrendeavtal skall u p p r ä t t a s skriftligen, och varde i avhandlingen upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej avfattas skriftligen, vare u t a n verkan. B r u k a r någon mot lega jord och h a r skriftlig avhandling därom ej upprättats, vare, därest denna lag är tillämplig å arrendet, jordägaren pliktig att, nar brukaren sådant äskar, genom skriftlig handling bekräfta den brukaren sålunda tillkommande arrenderätt. Vill jordägaren ej utgiva sådan handling, m å domstol på yrkande av brukare stadlasta arrenderätten sådan densamma, enligt vad om avtalet kan utredas och denna lag överensstämmer, finnes böra lagligen bestämmas. Sådant beslut a v domstol medför samma verkan som skriftligt av vittnen styrkt arrendekontrakt, dock att, d ä r inteckning sökes på grund av beslutet ansökningen ej må bifallas, innan beslutet vunnit laga kraft. 7 §. m Upplåtelse på arrende skall ske på viss tid, ej understigande femton a r eller ock för a r r e n d a t o m s livstid. Är icke arrendetiden så bestämd som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av femton år.

8 §. Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån an som överensstämmer med vad här nedan stadgas förbehålla sig eller annan ägare av fastigheten r ä t t a t t framträda avtalet före arrendetidens slut. H a r arrendatorn i avtalet förbehållit sig r ä t t att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet, vare det gällande. 9 $. Lega skall utsättas i penningar eller naturaalster och skall v a r a till beloppet bestämd. Inträffar i orten allmän s v å r a r e missväxt, njute arrendatorn skälig nedsättning i legan. K u n n a p a r t e r n a ej enas om nedsättningens storlek, bestämmes det av skiljemän, såsom i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs. 10 §. Utan jordägarens medgivande må ej arrendatorn brukande upplåta fastigheten eller del därav.

å t annan till

18 År arrendeavtalet avslutat för viss tid, vare arrendatorn berättigad att överlåta arrendet till sin maka eller barn eller adoptivbarn så ock till barns eller adoptivbarns make, för så vitt jordägaren skäligen kan nöjas med denne. Vill arrendatorn överlåta arrendet till annan än nu är sagt, bjude jordägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig villig därtill, vare arrendatlorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten men kan ej överenskommelse träffas om vad i lösen bör utgå, varde beloppet bestämt vid avträdessyn, som nedan sägs. Tvist, huruvida jordägaren bör kunna skäligen åtnöjas med någon, till vilken arrendet överlåtits, prövas av jordkommittén i orten. över dennas beslut må klagan inom trettio dagar föras hos jordkommissionen inom länet.

U i Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant fall arrendeavtalet innefattar annat förbehåll, avtalet fortfarande vara gällande. Vid livstidsarrende skall arrendatorns hustru, där äktenskapet var ingånget, innan avtalet slöts, efter arrendatorns död så länge hon förbliver änka, njute arrendet till godo, med mindre annorledes var avtalat; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga avtalet. 12 §. Vid arrendetidens slut äger arrendatorn rätt till förnyat arrende för en tid av femton år, för så vitt han ej i märklig mån eftersatt vad honom enligt 17 § ålegat eller det på grund av särskilda förhållanden skulle för jordägaren medföra avsevärt men att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende. Har arrendatorn under arrendetiden avlidit och finnes efter honom barn eller adoptivbarn eller barns eller adoptivbarns make, tillkomime denne, där ej för sådant fall arrendeavtalet innefattar annat förbehåll, enahanda rätt till förnyat arrende; dock endast för så vitt jordägaren kan skäligen åtnöjas med honomVill arrendatorn ej tillgodonjuta denna rätt eller förmenar jordägaren, att densamma ej bör tillkomma arrendatorn, give det andra parten tillkänna senast sex månader före arrendetidens utgång på sätt som om uppsägning finnes stadgat. Har dylikt tillkännagivande från jordägarens sida skett, åligger det honom, därest arrendatorn påfordrar förnyat arrende, att inom. fem månader före arrendetidens ntgång hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom omfönmäles vid äventyr att arrendeavtalet eljest skall anses förlängt på femton år i enlighet med denna lag. Jordägaren skall anses hava hänskjutit tvisten till skiljemän, när han lämnat motparten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.

14 IS i Vill någon i fall som 12 § omförmäler påkalla ändring i arrendevillkoren, skall tillkännagivande därom med uppgift å de ändringar, som äskas, göras inom tid och på sätt, som i tredje stycket sagda paragraf sägs. Part, som sålunda påkallat ändring i arrendevillkoren, har att, därest skriftlig överenskommelse med andra parten angående andringen ej kan träffas, såsom i 12 § fjärde och femte styckena sägs, hänskjuta frågan till avgörande av skiljemän. Försummas det, vare frågan om ändringens vidtagande förfallen. Ej må av arrendatorn verkställda förbättringar föranleda för höjning av arrendeavgiften. 14 §. Är vid arrendetidens utgång frågan om arrendeavtalets förlängning ännu på prövning beroende, vare arrendatorn ej skyldig framträda arrendet. Prövas därefter vid frågans slutliga avgörande förnyat arrende ej tillkomma arrendatorn, vare arrendatorn skyldig avflytta å den fardag, som infaller näst efter det avgörandet skett. För den tid arrendatorn efter arrendetidens utgång fortfarit med brukningen gälle de förutvarande arrendevillkoren. Har uppskovet med frågans' avgörande vållats av arrendatorn, vare han skyldig gälda jordägaren skadestånd. Kunna parterna ej enas angående skadeståndet, skall frågan avgöras av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs. Vad nu sagts om arrendatorn, gälle jämväl airrendatorns anhörig som i 12 § sägs, därest han framställt anspråk å rätt till arrende. 15 §. _ Jordägaren åligger att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i ett efter ortens förhållande behörigt skick .samt att, där under arrendetiden nödigt hus tarvar oinbyggnad, sådan verkställa. Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, vare det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften; äge ock rätt till skadestånd. 16 i Vid tillträdet skall jordägaren överlämna fastighetens trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar, vattenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed behörigt skick. Eftersätter jordägaren vad sålunda är föreskrivet, må arrendatorn bättra vad som brister samt därför njuta ersättning, efter ty i 22 § stadgas.

15 17 §. Arrendatorn åligger att väl hävda jorden samt vårda och underhålla modiga byggnader och övriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras; äge dock till botande av brandskada, som utan arrendatorns vållande timrar å byggnad, av jordägaren undfå skälig gottgörelse för kostnaden. Eftersätter arrendatorn vad sålunda åligger honom, ersatte ham jordägaren efter ty i 22 § stadgas, äge ock jordägaren fordra att vid syn enligt 23 § förelägges arrendatorn viss tid, inom vilken han skall hava avhjälpt bristen, ävensom beräknas den kostnad, arbetet därmed anses betinga. Utför arrendatorn icke arbetet inom föreskriven tid, äge jordägaren antingen uppsäga avtalet i enlighet med vad i 40 § sägs eller ock utföra arbetet i arrendatorns ställe samt, sedam det blivit godkänt vid ny syn, utam avvaktan på arrendets upphörande undfå gottgörelse med det vid första synen fastställda belopp. 18 §. Finnes å fastigheten byggnad, som enligt vad vid tillträdessynen bestämts icke är att hänföra till de för jordbrukets bedrivande nödiga hus, skall den anses undantagen från arrendet, där ej i avtalet annorlunda stadgas. Ingår byggnaden i arrendet, gälle, såframt ej annorledes är avtalat, angående nybyggnads- och underhållsskyldighet vad angående nödig byggnad är stadgat. Har i arrendeavtalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra byggnad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter han det, vare lag som i 15 § andra- stycket sägs. 19 §.. Har arrendatorn på egen bekostnad å fastigheten uppfört byggnad, eller har han utöver vad honom ålegat verkställt plantering av fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjnde det jordägaren till inlösen, när han framträder arrendet. Vill jordägaren lösa, men kam ej överenskommelse träffas om vad i lösen bör utgå, skall frågan därom avgöras, där så ske kan, vid avträdessyn, men eljest av skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 § av lagen om nyttjanderätt till fast egendom för däri avsett fall stadgas. Vill ej jordägaren lösa, eller har han ej inom em månad efter det hembud gjordes förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra vad han påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det skick, vari han mottag det. Är ej vad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån bortfört inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det jordägaren utan lösen. Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten, må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet av vad från fastigheten tagits blivit jordägaren gottgjort; skolande ersättningen, där ej överenskommelse kan träffas, fastställas i dem ordning nyss är sagt.

16 20 §. Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; h a r arrendatorn, n ä r han skall avflytta, stråfoder kvar, v a r e han, d ä r ej annorlunda avtalats, pliktig a t t till pris motsvarande hälften av det i orten för dylikt foder gångbara överlåta det till jordägaren. Kan ej överenskommelse träffas om den ersättning, vilken sålunda bör utgå, skall denna bestämmas i den ordning, som 19 § för d ä r i avsedda fall stadgar. 21 §. Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall å fastigheten förrättas tillträdessyn. Sådan syn må ej hållas tidigare ä n sex månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag. Vid tillträdessyn skall undersökas allt vad till fastigheten hör; och tillhör det synemännen särskilt: 1) a t t bestämma, vilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga för jordbrukets bedrivande; a t t insyna dessa så ock annan byggnad, som på grund a v bestämmelse i avtalet m å ingå i arrendet; att avgöra, huruvida nybyggnad eller reparation erfordras för att fastigheten skall vara behörigen bebyggd; samt att, d ä r sådant arbete finnes erforderligt, uppgöra plan därför med kostnadsberäkning och förelägga jordägaren viss tid för arbetets utförande; 2) a t t efterse i vad mån de i 16 § omförmäkia ägor och i n r ä t t n i n g a r icke äro i sådant skick, som d ä r sägs; så ock a t t i penningar uppskatta fastighetens sålunda befunna tillträdesbrist. 22 §.

Vid arrendets upphörande skall å fastigheten hållas avträdessyn tidigast sex månader före avträdesdagen och senast sex månader efter n ä m n d a dag. Vid avträdessyn skall undersökas allt vad till fastigheten hör; och tillhör det synemännen särskilt: 1) a t t efter enahanda grunder, som finnas stadgade beträffande fastighetens tillträdesbrist, bestämma och i penningar uppskatta dess a v t r ä desbrist, samt att, där avträdesbristen ä r större ä n tillträdesbristen, ålägga arrendatorn a t t gottgöra jordägaren skillnaden, men i motsatt fall förplikta jordägaren att ersätta a r r e n d a t o r n ; 2) att, där arrendatorn ä r berättigad till lösen vid jordägarens återtagande av fastigheten före arrendetidens slut eller till ersättning efter ty i 32 § sägs, bestämma beloppet a v vad sålunda tillkommer honom så ock a t t i fall, varom i 19 och 20 §§ förmäles, verkställa erforderlig uppskattning. 23 §. Under arrendetiden må hållas särskild syn för ändamålet, som i 15 § a n d r a stycket och 17 § a n d r a stycket omförrnäles, så ock d ä r p a r t eljest äskar avgörande, huruvida den a n d r a p a r t e n behörigen utfört visst arbete, som i avseende å fastighetens underhåll och vård ålegat honom.

17 24 §;

Syn, som i denna lag avses, skall förrättas av tre därtill utsedda män, av vilka jordägaren och arrendatorn välja var sin av häradsnämnden eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för lantmäteriförrättningar utsedda gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill valbara, och de sålunda utsedda tillkalla tredje syneimannen. Tredskas part att utse syneman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet av tredje synemannen, äger K. B. eller domaren eller utmätningsmannen i orten att på ansökning av den, som påkallat syn, förordna om valet. Den, vilken såsom syneman deltagit i syn, därvid föreläggande meddelats om utförande av visst arbete å fastigheten, skall anses vald till syneman jämväl vid sådan särskild syn, som skall äga rum för att utröna, hur arbetet utförts. Mot syneman gälle de jäv, som enligt vad särskilt är stadgat gälla mot skiljemän. 25 i När syn skall hållas, utsatte tredje synemannen dag för förrättningen å tid, då -marken därför är tjänlig och underrätte övriga synemännen ävensom jordägaren och arrendatorn om dagen. Uteblir någondera parten, må synen icke hållas, där icke dem uteblivne bevisligen underrättats om tiden för förrättningen. Menar part, att syneman är jävig, anmäle det vid synen, och give synemännen däröver beslut. Ej må av part, som varit vid synen tillstädes, fråga om jäv senare väckas, där ej jävet blivit veterligt först efter synen, ej heller må i något fall jäv göras gällande annorledes än i sammanhang med klander av förrättningen; skolande beträffande rättighet för part att i rättegången göra gällande jäv mot syneman vad i fråga om domarejäv är i allmänhet stadgat i rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning. Vad nu stadgats skall ock gälla, där part menar, att syneman, som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man vid lantmäteriförrättningar, icke vidare är valbar till den befattning. Där ersättningsbelopp skall av endera parten gäldas, varde beloppet av synemännen utdömt. Yppas hos synemännen olika meningar, gälle den, varom två förena sig, eller om de alla äro av olika mening, tredje synemannens. Över allt vad vid synen förekommit skall upprättas skriftlig handling, som av synemännen undertecknas. Saknas synemans underskrift föranleder detta icke synehandlingens ogiltighet, där den undertecknats av två synemän och dessa å handlingen intygat, att den, vilkens underskrift saknas, deltagit i synen. 26 §.

Kostnaden för tillträdessyn och för avträdessyn skola jordägaren och arrendatorn gemensamt vidkännas. Kostnaden för särskild syn skall gäldas enligt de i 21 kap. 3 § rättegångsbalken för kostnad i rättegång stadgade grunder. Jordkommissionen.

VI.

-2

18 Där ej annorlunda avtalats, må ej part förpliktas att till syneman gälda högre ersättning än som enligt resereglemente tillkommer nämndeman. 27 $.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt och inom tid i denna lag sägs, äge efter stämning klandra densamma vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen delgavs honom, eller vare synen gällande Om vad missnöjd part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning. Har vid syn, varom i denna lag sägs, part förpliktats att gälda visst belopp, gånge, sedan synen vunnit laga kraft, beskedet i verkställighet lika med domstols lagakraftägande dom. 28 §.

Arrendatorn vare oförhindrad att å det arrenderade området verkställa nyodling; dock ej utan jordägarens medgivande å mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. 29 §. Utgör den arrenderade jorden allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, må arrendatorn, därest skriftlig överenskommelse med jordägaren därom ej kan träffas, hos jordkommittén i orten söka tillstånd att få till odling intaga till fastigheten hörande mark, som icke omfattas av arrendet. Finner jordkommittén, att arrendatorn å den arrenderade jord utfört den nyodling och jordförbättring, som skäligen kan ifrågakomma, samt att han väl hävdat samma jord, må jordkommittén meddela arrendatorn tillstånd att till odling intaga därtill lämplig mark, dock ej i större utsträckning än som med hänsyn till storleken av det arrendatorn idkade jordbruket och omfattningen av den till fastigheten hörande mark, som, ehuru odlingsbar, ej blivit odlad, kan anses skäligt. Av jordägaren anvisad mark skall, därest den med hänsyn till sin beskaffenhet och belägenhet kan med samma fördel av arrendatorn uppodlas och brukas som annan ifrågasatt mark, vid tillståndets meddelande i första hand tagas i anspråk. Tillståndet må ej avse mark, därå finnes ståndskog eller växtligt umgskogsbestånd, eller mark, som kan erfordras till tomt, gata, väg, upplagsplats, sand-, ler-, grus- eller torvtäkt eller till utmål för sten- eller malmbrott eller för kvarn, vattenverk eller fiske eller annat dylikt ändamål, ej heller mark, som redan är till annan för brukande upplåten eller med' hänsyn till belägenheten lämpligare kam brukas tillsammans med annat å fastigheten drivet jordbruk. 30 §.

Vid meddelande av tillstånd .enligt 29 § skall joidkommittén angiva gränserna för den mark, tillståndet avser.

19 31 §. Mark, som arrendator jämlikt jordägarens skriftliga medgivande eller jordkommitténs tillstånd intagit till odling, skall i alla avseenden anses inbegripen i arrendet med skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgiva den lega, som med hänsyn till markens beskaffenhet vid tiden för arrendatorns övertagande av densamma kan anses skälig. Beloppet av legan bestämmes vid meningsskiljaktighet av skiljemän, såsom uti 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs. 32 §.

Har arrendatorn genom nyodling eller annan jordförbättring än sådan, som avser bättrande av brister efter ty i 16 § sägs, på ett varaktigt sätt ökat fastighetens värde, njute han ersättning därför av jordägaren, när fastigheten avträdes; dock att ersättning för nyodling ej utgår med mindre arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlimgsoimrådet ävensom i fall, som i 29 § sägs, jordägarens skriftliga samtycke eller jordkommitténs tillstånd erhållits. Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, fastigheten till följd av nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då den av arrendatorn avträdes; dock må ersättningen ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad. Har arrendatorn i avtalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring i vidare mån än nu är sagt, vare det gällande. 33 §.

Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning av jord. 34 i

Finnes å den arrenderade jorden eller å jordägaren tillhörig fastighet, vartill denna hör, skog av därtill lämplig beskaffenhet, vare arrendatorn, i den mån det överensstämmer med ortens sed, berättigad att efter anvisning taga erforderligt bränsle och virke till underhåll av fastighetens åbyggnader ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga redskap; dock må icke härigenom vare sig jordägaren hindras att framför arrendatorn taga det bränsle och det virke, som erfordras för hans eget jordbruk, eller arrendator av ammat under fastigheten lydande jordbruk tillskyndas intrång i honom tillkommande rätt att erhålla bränsle och virke till husbehov. Har genom annat jordägarens åtgöramde äm i första stycket avses skogstillgåmgen å fastigheten under arrendetiden så medtagits att arrendatorn därigenom ej kan erhålla sitt bränsle- och virkesbehov täckt i samma omfattning som tillförne, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne vad som genom jordägarens åtgörande kommit att felas. Utöver vad ovan är stadgat må arrendatorn ej i annan mån än arrendeavtalet bestämmer nyttja fastighetens skog.

35 §. Arrendatorn må ej u t a n jordägarens medgivande avhända fastigheten torv eller annat, som ej ä r att hänföra till dess årliga avkastning. 36 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som k u n n a vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast visst område a v en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn i den m å n det överensstämmer med ortens sed berättigad till nödigt bete jämväl å a n n a n till fastigheten hörande mark, som lämpar sig till betesmark, dock ej i vidare utsträckning ä n som k a n ske u t a n att jordägaren kommer att s a k n a bete för av honom vmterfödda djur eller arremdator av a n n a t under fastigheten lydande jordbruk lider intrång i honom tillkommande r ä t t till bete. F r å n a t t användas till bete må jordägaren undantaga mark, v a r a i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång. 37 §.

Angående arrendatorns r ä t t till jakt och fiske å fastigheten är särskilt stadgat. Ej må arrendatorn förbjudas a t t för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare m å n än så vitt a n g å r visst fiskevatten, d ä r särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande. Omfattar arrendet all till en fastighet hörande inägojord, vare arrendatorn jämväl berättigad med det undantag, som nyss sagts, att till husbehov begagna den rätt till fiske, som i övrigt hör till fastigheten. 38 §. Arrendatorn m å ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än som, enligt föreskrift i därom utfärdad lag eller författning, åligger brukare så ock för vägunderhållet in n a t u r a . 39 §. Försättes arrendatorn i konkurs, äga borgenärerna uppsäga avtalet; sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen, svare borgenärerna för legoavtalets fullgörande till legotidens utgång eller, d ä r uppsägning sker efter utgången av först sagda tid, intill dess på grund d ä r a v avtalet upphör att gälla. Vill jordägaren själv uppsäga avtalet och återtaga fastigheten, äge därtill rätt, dock, d ä r avtalet var ingånget för viss tid, endast mot skyldighet att gälda lösen, som i 10 § tredje stycket sägs. V a r avtalet slutet med förbehåll om r ä t t för a r r e n d a t o r n att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, m å jordägaren ej uppsäga avtalet, d ä r borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen gitta visa, att överlåtelse skett i enlighet med avtalet; sker överlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk av sin rätt, vare han samma r ä t t förlustig.

21 Uppsäges avtalet av anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad till skadestånd utan så är att han själv uppsade avtalet och ägde rätt därtill endast mot skyldighet att gälda lösen. 40 §.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att uppsäga avtalet: 1) om arrendatorn dröjer med erläggande av arrende utöver en månad efter förfallodagen eller, där arrendatorn äger njuta nedsättning i arrendet enligt 9 § och före förfallodagen sådant påyrkat, efter det arrendets lägre belopp blivit slutligen bestämd; 2) om han gör sig skyldig till vanvård av fastigheten och icke, oaktat föreläggande om vanvårdens avhjälpande enligt 17 § skett, ställer sig detta föreläggande till efterrättelse, eller ock om jordägaren enligt lagen innefattande bestämmelser till förekommande av vanhävd å jordbruksfastighet gjorts ansvarig för vanvården, eller om han, där jordägaren, efter ty i 2 kap. 24 § lagen om nyttjanderätt till fast egendoms sägs, lämnat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk, eftersätter vad enligt sagda paragraf åligger arrendator och icke på tillsägelse vidtager rättelse; 3) om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen förutsattes eller, där avtalet innefattar bestämmelse angående fastighetens hävd, avviker från vad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager rättelse; 4) om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del därav utan jordägarens 'medgivande eller i fall, som 10 § tredje stycket avser, överlåter arrendet å annan, utan att där givna föreskrifter iakttagits; 5) om han mot stadgandet i 20 § från fastigheten bortfört stråfoder eller gödsel; 6) om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark förövar åverkan eller olovligen jagar eller fiskar; 7) om han å fastigheten olovligen försäljer brännvin, vin och öl; 8) om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som under 6) eller 7) är sagt, underlåter att, efter tillsägelse av jordägaren, så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten; 9) om han å fastigheten för eller tillåter andra föra ett lastbart eller lösaktigt leverne, så att egendomen därav varder beryktad; eller 10) om han, där avtalet eljest innehåller bestämmelse, vars iakttagande måste anses vara för jordägaren av synnerlig vikt, åsidosätter sådan bestämmelse. Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad arrendatorn låtit komma sig till last vara av ringa betydenhet eller har jordägaren i avtalet fritagit arrendatorn från påföljd av arrenderättens förlust, må ej arrendatorn skiljas från arrendet. Uppsäges avtalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd. 41 §. Har arrendatorn gjort sig skyldig till sådant förhållande, som i 40 § 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse, innan jordägaren gjort bruk av sin rätt att uppsäga avtalet, eller har i fall, som i 40 § 4, 5, 6, 7 eller 10 avses, jordägaren icke uppsagt avtalet inom sex månader från det han

22 fick kunskap om förhållande, som där avses, äge ej sedan jordägaren åberopa förhållandet såsom g r u n d för arrendatorns skiljande från arrendet. 42 §.

Sker uppsägning i fall, som 40 § omförmäler, äge a r r e n d a t o r n kvarsitta till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom a t t avflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillt r ä t t fastigheten, n ä r uppsägningen skedde, skall avtalet genast upphöra a t t gälla. Vid livstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd av arrendatorns eller hans änkas död, avträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet. 43 §.

H a r i arrendeavtal intagits villkor, som strider mot vad ovan i denna lag stadgats, vare det villkor u t a n verkan. 44 §.

Utöver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i avseende å arrendeupplåtelse, v a r a lagen har avseende, lända till efterrättelse stadgandena i 1 kap. a v lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i vad dessa dessa stadganden a n g å r arrende, samt i 2 kap. av samma lag 4—6 §§, 22 §, 24—28 §§, 29 § i vad den a n g å r ändring eller tillägg, som avfattas skriftligen, 30—32 §§, 34 §, 35 §, 38 §, 40 §, 41 § samt i tillämpliga delar 42 §. 45 §. Vid upprättande av arrendeavtal så ock i a n d r a frågor, som l ö r a arrendeförhållanden, äger arrendatorn påkalla hjälp och biträde av jordkommittén inom orten. Denna lag träder i kraft den t vilken dag lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna med d ä r i senare gjorda ändringar och tillägg skall upphöra att gälla. I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag samt lagens förhållande till äldre lagstiftning, skola med de undantag, här nedan sägs, gälla de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet finnas stadgade i Jagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom. H a r arrendatorn enligt avtal, ingånget före denna lags trädande i kraft vid arrendetidens utgång brukat fastigheten i minst femton år, äge r ä t t a t t på sätt och under villkor som i 12—14 §§ stadgas, få arrendet förn y a t i enlighet med denna l a g ; och vare arrendatorn berättigad att härvid 'tillgodoräkna sig den tid, hans eller hans hustrus föräldrar eller adoptivföräldrar innehaft fastigheten. Avser avtal, som blivit u p p r ä t t a t innan denna lag t r ä t t i kraft, arrende för arrendatorns livstid eller på viss tid, vare för den återstående arrendetiden å upplåtelsen tillämpligt vad i 28—32 §§ stadgas.

23 B.

Allmänna synpunkter.

I n n a n jaidkommissiomem n ä r m a r e inlåter sig på den första av de nu föreliggande specialfrågorna, nämligen sociala arrendebestammelser, anser sig kommissionen böra y t t r a n å g r a ord om det nu framlagda principbetänkandets allmänna förutsättningar och plats i det uppdrag som kommissionen enligt sin instruktion erhållit. Det må därvid till en början hänvisas till vad i de tidigare betänkandena I—III samt IV—V anföTts om kommissionens uppgift och arbetsordning. I stort sett är uppdraget uttryckt i bemyndigandet a t t verkställa utredning »i vad mån bolags jordförvärv och enskilda pei-soners större jordinnehav, särskilt i mellersta och södra delarna av riket, i o l i k a avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen». Begränsningen i uppd r a g e t ligger således främst däri, att endast berörda jordförvärvs verkningar skola bliva föremål för undersökning. Inom denna r a m h a r äter kommissionen erhållit en vidsträckt befogenhet. Jordbruket ar visserligen skjutet i förgrunden, men även bostadsförhållandena och a n d r a samhällsangelägenheter, som r ö n a avsevärt inflytande av forvarven, k u n n a bliva föremål för uppmärksamhet. Undersökningens begränsning till att »särskilt» verkställa den begärda utredningen om förhållandena i mellersta och södra delarna av riket är en naturlig följd därav, att undersökningen i norra delarna, såvitt rarer huvudfrågan eller jordbruket, blivit verkställd av norrlandskommittén och slutförd genom norrlandslagarna och andra i sammanh a n g därmed vidtagna åtgärder. De särskilda specifikationer, som förekomma u t i kommissionens instruktion, liksom det infordrade utlåtandet över det avgivna betänkandet om norrländska uppsikts- och arrendelagarnas verkningar, innebära emellertid en befogenhet for kommissionen att överväga icke blott förbättringar i norrlandslagstiftmingen u t a n även i vad1 mån en lagstiftning i de till kommissionen hanskjutna ämnena lämpligen bör, med norrlandslagstiftningens upphävande, omfatta hela riket. I de två tidigare avgivna betänkandena h a r kommissionen kommit till den övertygelsen, a t t en rikslag sliftning innefattar den riktiga lösningen av de då behandlade frågorna Till samma slutsats h a r kommissionen kommit rörande samtliga de ämnen, som i detta betankande beröras. . Inom kommissionen h a r av ett par ledamöter 1 , nu liksom även vid ett och annat tidigare tillfälle, betonats, att lagstiftningsåtgärder, vilka nade tM syfte a t t genom mer eller mindre ingripande tvångsbestamS e r k v a r h l l l a de verkliga jordbrukarna vid jordbruket vore endast av sekundär betydelse. De organiska medlem för ändamålet vore en vidsvnt och allsidig jordpolitik, som likställer jordbruket med a n d r a näringar samt stöder detsamma med tullagstiftning, utveckling av foreningsrörelsen, ingrepp mot ekonomiska trust- och ^ f ^ ^ H S handelsvärlden med flera dylika omsorger. I ett särskilt y t t r a n d e t d l lommissionens första betänkande framhöll den ena a,^dessa ^ d a u ^ t e r a t t >om icke jordkommissionen i efterföljande betankanden upptog de förenämnda samhällsspörsmålen till allsidig behandling, måste h a n 1 4

Herrar Wohlin och Olsson. Herr Wohlin.

24 känna sig ganska besviken över det sätt, varpå kommissionen skilt sig från denna del av sitt uppdrag». Emellertid h a r från ingen av dessa ledamöter varken förr eller senare mom kommissionen väckts något yrkande i berörda hänseende eller eljest tagits något initiativ till en utredning därom annat än såvitt rcrer jordbruks övertagande vid arvskifte. Det är också uppenbart, att frågorna om tullagstiftning, föreningsväsendet, kreditanstalter m. fl. dylika angelägenheter icke ingå under kommissionens förenämnda instruktion. Kommissionens främsta uppgift är att ägna uppmärksamhet a de jordlösas intressen och åt dem, som bruka andras jord på otrygga villkor, samt åt faran att dessa ofria klasser ökas med tillskott från de ännu fria bönderna. Denna instruktion innefattar en sak för sig, som m å ligga i första .eller a n d r a planet, men i varje fall ä r av den betydelse, a t t norrlandslagstiftningen ansetts böra på en sådan grundval komma till stånd och ett fortsatt övervägande även för det övriga riket blivit av statsmakten anbefalld. Vill m a n begränsa sig till omtanke om de redan besuttna jordbruk a r n a men å a n d r a sidan göra denna omtanke fullständig, l ä r det nog icke bliva tillfyllest med den av de båda reservanterna anvisade intressekampen eller ekonomiska organisationen från de besuttna jordb r u k a r n a s sida. H a r m o n i och rättvisa i staten bliva säkerligen inga verkligheter, förrän även andliga makter och individuell k u l t u r få något att säga till om i världsförbättrmgem och således även intresse skapas a t t bereda enahanda förmåner, som vi själva önska oss, även åt andra. Norrlandskommittén, som skulle föreslå åtgärder allenast för den självägande jordbrukarebefolkningens vidmakthållande och stärkande, inlät sig även på en del spörsmål vid sidan om de egentliga jordspörsmålen, såsom lättnader i väghållningsbesväret, n y a grunder för jordbeskattningen, reform av flottningsförfattningarna, förbättring a v skiftesväsendet i olika avseenden, anslag och låneunderstöd för dikning och nyodling, undervisning i jordbruk genom kringresande konsulenter, förbättrade kommunikationer, fraktlindringar och främjandet a v jordbrukskooperationen. Jordkommissionen h a r fått en annorlunda formulerad instruktion, som å ena sidan m e r a frånskiljer dylika angelägenheter från kommissionens uppgift. U r en annan synpunkt h a r kommissionen som sagt fått ett mer omfattande uppdrag. Skulle kommissionens tid medgivit en utvidgning av uppdraget utöver det uttryckligen angivna, vilket ej varit möjligt, h a d e det varit kommissionens plikt a t t även och framför allt åtskilligt syssla med de jordlösa befolkningslagrens ekonomiska organisation och understödsfrågor. N ä r m a r e ligger däremot till hands, a t t kommissionen erinrar om, a t t en enhetlig lösning a v det kommissionen förelagda jordproblemet icke lean ske ensidigt genom bestämmelser för den enskilda jorden u t a n även måste inbegripa kronojord och ecklesiastik jord. Emot en sådan utvidgning av kommissionens betänkande vid behandling av frågan om bildande a v n y a jordbruk inlade däremot de båda reservanterna en bestämd gensaga under hävdande, a t t något som helst överskridande av instruktionens snävaste gränser icke kunde få äga r u m utan särskilt n y t t tillstånd från regeringen 1 . Vid ett tidigare tillfälle däremot för1

Se prot. den 7 och 9 aug. 1922.

25 ordade de själva ett initiativtagande från kommissionen även beträffande den ecklesiastika jorden 1 . Och uti kommissionens betänkande om nya jordbruk förenade sig de båda reservanterna med kommissionens övriga ledamöter om en från de senares sida väckt framställning till regeringen rörande den ecklesiastika jordens anlitande för bildande av nya jordbruk. Jordkommissionens föreliggande uppgifter äro sålunda i och för sig tillräckligt maktpåliggande. De ligga i varje fall i främsta planet för de människor, vilka därigenom skulle förhjälpas till en mera betryggad ställning. Att bibehålla de jordbruk, som finnas, så att framtida omsorger om jordbruket må få något verksamhetsfält; att skapa nya jordbruk; att skydda dem som intresselöst, ofta tyngda av obilliga villkor, bruka andras jord; att även på den sistnämnda vägen öka die självständiga jordbrukens antal; att bereda tomtmark för egna hem, den verkliga grundvalen för staten; att sörja något för vanhävdad jords återgång till god hävd; allt detta är av betydelse för vårt land och folk och en väg bland andra till ekonomisk omtanke och självansvar. Det äT möjligt och förklarligt, att sammanslutningar av självägande besuttna jordbrukare för att i den politiska imtressekamipen, säkerligen ofta med fog söka sitt eget, ej räcka till för en dylik omtanke även om andra. Att bygga landet med lag för alla är också ett statsintreisse och kommer alltid att vara det. För att nu övergå till kommissionens verkliga uppdrag och den nyss omnämnda rikslagstiftmimgen, böra några erinringar göras beträffande lagstiftningens berörda territoriella omfattning. Det framhålles nämligen ofta att »förhållandena i Norrland naturligtvis äro helt annorlunda än i södra och mellersta Sverige». Denna slutsats, som vanligen tages för god utan närmare undersökning, är på sätt och vis en följd av norrlandslagstiftningens begränsning. Man föreställer sig, att denna skedde på grund av den stora skillnaden i natur och samhällsbyggnad mellan olika trakter av riket. Därifrån kommer man då fram också till det antagandet, att norrlandslagstiftningen antingen icke alls eller endast i en synnerligen modifierad form kan ifrågakomma att utsträckas till det övriga Tiket. Anledningen till den territoriella begränsningen i den motion, som år 1901 gav den slutliga anledningen till norrlandsfrågans upptagande till allvarlig behandling, var visserligen, att bolagens jordförvärv då voro särdeles hotande i de norra delarna av riket. Gränserna för lagstiftningsområdet blevo emellertid godtyckligt valda av taktiska skäl. Det ådagalades nämligen uti motionen, att de skogsmarker, vilka i Norrland och Dalarna genom awittrimgar tillades hemmanen, voro förläningar av kronan till hemmanen för jordbruksnäringens varaktiga befrämjande. Dessa förläningar skedde ej på grund av någon privaträttslig kontraktsförbimdelse till hemmansinnehavaTen utan allenast genom en i den allmänna hushållningens intresse vidtagen lagstiftningsåtgärd. Avvittringen var den handling, varigenom kronan på egen bekostnad bragte gåvan till verkställighet. Först med awittringens avslutande eller nybyggenas slutliga skattelösen gick den juridiska rätten till skogen från kronan över på hemmansägaren. Häri låg, heter det i motionen, den stora sakliga skillnaden i ägande1

Se prot. den 6 juni 1919.

rätten till de avvittrade hemmanen och till hemmanen i södra och mellersta Sverige. De senare voro i allmänhet sedan urminnes tid till sina gränser bestämda genom förfoganden, som oftast fallit i glömska. Denna omständighet anfördes såsom ett särskilt viktigt skäl för den nya ifrågasatta lagstiftningen och verkade även, såsom var beräknat, för att föra frågan framåt. Endast på detta sätt lyckades det i förening naturligtvis med det stora behovet att kunna i första anloppet förmå statsmakterna till den omkastning i föreställningssätt och legislativa plägseder, som norrlandslagstiftningen innebär. Fäster man sig emellertid endast vid de mänskliga behoven såsom i främsta rummet avgörande, är norrlandslagstiftningens gränser synnerligen godtyckliga och det vore väl, om genom en rikslagstiftning de numera kunde utplånas. Sedan väl de nya grundsatserna slagit igenom, har också insikten om motsvarande behovs tillgodoseende även i andra trakter av riket, oavsett fastigheternas historiska tillkomst, vunnit stor tillslutning även inom riksförsamlingen. JordJkommissionens tillsättande är det senaste uttrycket för denna uppfattning. För att nu taga exempel i detta avseende från den ifrågasatta, sociala arrendelagstiftningen för hela riket, finnas mindre, permanenta arrenden i alla delar av riket. Till antalet äro de till och med vida större i södra och mellersta delarna av landet än i de nordliga delarna. De vanskligheter, med vilka arrendatorerna för närvarande hava att kämpa på grund av sitt beroende av jordägaren, måste enligt sakens natur vara enahanda i hela landet. Likaså de olägenheter, som genom en social arrendelagstiftning kunna drabba jordägaren och darfÖT också böra föranleda ett skäligt hänsynstagande. Mycket korta arrendetider måste sålunda vara till men både för en arrendator och för jordbruket, varhelst de förekomma. Det är överallt av vikt, att den, som skall bruka jorden på ett fortgående sätt, beredes tillräcklig trygghet i sin besittning och får skörda frukterna av sitt arbete även på jordförbättringar. Likaledes är tillvaron av åbyggnader, lämpade för sitt ändamål och i tillräckligt gott stånd, en oavvislig betingelse över allt för jordbrukets framfärd och brukarens trevnad. Någon måste då i första hand svara för, att sådana åbyggnader komma att finnas. Det bör ligga i sakens natur, att den som äger jorden också får i första hand svara för husen. Denna grundsats har mångenstädes icke alls eller endast otillräckligt praktiserats. Följden bar blivit tillvaron av en myckenhet synnerligen förfallna åbyggnader på arrendatorsgårdarna och uppkomsten av en nationalförlust, som kräver ofantliga uppoffringar för att gottgöras. För detta låtgåsystem måste med det snaraste sättas en gräns och jordägaren förpliktas, att, så länge han är och önskar vara ägare till ett jordbruk, också svara för de för jordbruket nödvändiga byggnaderna. Denna angelägenhet har jordkommissionen ansett så maktpåliggande och brådskande, att den funnit en provisorisk lagstiftning därom böra komma till stånd redan vid 1923 års riksdag, på sätt närmare skall utvecklas under kapitlet om en vanhävdslag. Då vidare jordbrukets framfärd och dess möjlighet att försörja det mesta möjliga antal invånare i riket är beroende av nyodlingar och andra jordförbättringar, ligger det i sakens natur, att en sådan utveckling måste möjliggöras och uppmuntras även på arrendejordbruk. Detta är en lika viktig angelägenhet i alla delar av landet. En odlings-

rätt för arrendator och rätt att erhålla gottgörelse för jordförbättringar bör således icke vara ett särmärke endast för en norrlandslagstiftning utan för en rikslagstiftning. Att en arrendator, särskilt i vårt land med dess kalla klimat och i stor utsträckning extensiva jordbruk, behöver tillgång till husbehovsvirke och betesrätt, där sådant hitintills ansetts omistligt, är en naturlig sak, som ej bör föranleda motsägelser. Detta behov är också gemensamt för arrendatorer i hela landet och ej någon egenart för det norr ländska arrendejordbruket. Skillnad äger här endast rum beträffande behovets omfattning och möjligheterna att tillmötesgå detsamma. Sålunda behövs det mera bränsle och bättre ombonade hus ju längre man kommer mot norr och möter ett hårdare klimat. Vidare uppstår en avgjord olikhet mellan slättbygderna och skogsbygderna i rikets olika delar. På de förra kan virke ej erhållas från fastigheten eller endast i otillräcklig mängd, vilken olägenhet motväges av att jordbruket där i regel är mera lönande på grund av jordens bättre beskaffenhet. Alla de ovannämnda förmånerna för de arrendatorer, om vilka nu är fråga, äro så viktiga och oavvisliga för jordens brukare och för jordbrukets framfärd, att några ölägenheter från jordägarens sida, som skulle uppresa hinder mot en sådan lagstiftning, icke kunna anses i tillräcklig mån förefinnas. Här är det ju fråga endast om varaktiga arrenden, som icke skötas och ej heller komma att återtagas av jordägaren. Han måste då finna sig i, att jordbrukets betingelser icke åsidosättas, och någon skada för jordägaren av att så också sker blir det svårt att kunna uppvisa. De i en social arrendelag kvarstående bestämmelserna, att arrende av vissa anledningar kunna av arrendatorn förverkas äro mer än tillräckliga garantier för jordägaren. Det må härtill allenast tilläggas att, där skogstillgången är knapp och jordägaren själv driver ett jordbruk å huvudfastigheten, bör naturligtvis även hans behov av husbehovsvirke tillgodoses och det är rimligt, att detta sker i första hand. Svårare ställer sig frågan om bibehållande av rätt för jordägaren att uttaga legan för arrendejordbruk i form av arbetsskyldighet. Här framträder starkare än i föregående fallen ett jordägarintresse, som måste vägas emot arrendatorintresset. Ett bolag, som äger arrendebruket, anser sig ofta behöva en förpliktelse för arrendatorn att utföra olika slags skogsarbete. En godsägare behöver arbetskrafter för drivande av sitt eget jordbruk på huvudgården. Ur brukarens synpunkt är det påtagligt, att en dylik arbetsskyldighet, som påtvingas honom, kommer att kännas såsom en merendels mycket tung börda. I all synnerhet måste detta vara fallet när, såsom ofta inträffar, ersättningen för arbetet i skogarna utgår efter arbetspris och i jordbruk efter dagsverken, som blivit på förhand bestämda ensidigt av jordägaren utan att jordens brukare kunnat öva något inflytande på dagsverkenas antal och det betalade priset för arbetet. Då, såsom synes merendels vara fallet, dessa ofta till lägsta belopp fastställda taxor bibehållas under tider av stigande pris på arbete och varor, måste den på sådana villkor fastställda arbetsskyldigheten betraktas som ett olidligt betryck. Likaledes kan en sådan arbetsplikt icke annat än inverka ytterst menligt på förmågan, intresset och möjligheterna att hålla arrendejordbruket i god hävd. På grund av dessa stora och uppenbara missförhållanden har såsom allmänt bekant och även kommissionens

enquéte utvisar uppstått en, man synes nästan kunna säga, enhällig opinion bland de mindre arrendebrukarma för all obligatorisk arbetsskyldighets borttagande genom lag. Det är givet ett statsintresse av största vikt att tillmötesgå snarast möjligt en sådan opinion, som stöder sig på så goda grunder. Fråga uppstår då emellertid, hur huvudgården skall erhålla den nödäga arbetskraften, och, om detta ej kan på förhand utredas, gäller det att väga de båda olägenheterna mot varandra och avgöra, vilken som är störst. Vad då först skogsarbetena angår, blir avgörandet lättare. Dessa kräva yrkesvana arbetare och det kan väl icke anses vara annat än ett framsteg både ekonomiskt och kulturellt att låta jordbrukaren sköta sitt och giva skogsbruket dess egen arbetarstam. Man skulle emellertid kunna säga, att, där vissa skogsarbeten äro att betrakta som säsongarbeten, som måste utföras under vintertid, medan snön ligger i skogarna och underlättar transporteirna, så erbjuder sig här ett lämpligt arbetsfält just för mindre jordbrukare, som äro mera lediga om vintern och i stor utsträckning anses då behöva arbetsförtjänst. En sådan angelägenhet bör dock icke, gent emot de stora olägenheterna av arbetsskyldigheterna, föranleda dessas bibehållande vid arrendejordbruket. Arrendatorerna komma i alla fall efter friköpning i stor utsträckning erbjuda frivilligt arbete i all synnerhet om vintrarna och även om somrarna, när det verkligen passar sig för dem och det lönar sig. Ett sådant frivilligt arbete bör också bliva utfört med större intresse. På samma gång avskaffas därigenom den under alla förhållanden obehöriga tvångsunderbetalningen genom gamla allt för låga taxor. Det är dessutom känt, att arbetet i skogarna i den största utsträckning redan nu upprätthålles genom sådant frivilligt erbjudande från självägande bönder. I den mån sådan arbetskraft ej räcker till för sommararbetena, blir det ofrånkomligt att därför anlita arbetskraft av icke jordbrukare. Detta är också ur båda näringarnas synpunkter uppenbarligen det enda rätta. Ju mera jordbrukare kunna beredas tillfälle att helt slå sig på sitt jordbruk, ju bärkraftigare blir jordbruket i landet i alla avseenden och desto bättre blir skogsarbetet utfört genom anlitandet av vana yrkesarbetare. Mera invecklad ställer sig saken vid utfinnandet av medel att tillförsäkra det stora jordbruket arbetskraft i stället för den, som nu på ett beräkneligt sätt är ställt till dess förfogande genom kontraktsenlig arbetsskyldighet från torpare och andra mindre jordbrukare. Svårigheterna gälla här mest sommarmånaderna, där konkurrens uppstår mellan två jordbruk, som båda behöva ordentligt skötas. Ett symptom på den konflikt, som här är under uppsegling, har redan tagit sig uttryck uti det förslag, som vid 1922 års riksdag framfördes av två ledamöter i andra lagutskottet från bondeförbundets riksdagsgrupp i anledning av propositionen om provisorisk tvångsförlängning av sådana arrenden, om vilka här är fråga. Till skillnad från det föregående förslaget ifrågasattes nu, att endast bolag, ekonomiska föreningar, enskilda spekulanter och fideikammissarier skulle underkastas nämnda lag. De enskilda godsägarna, som icke innehade sina jordbruk såsom fideikommiss, skulle däremot ej vara underkastade lagens bestämmelser. Enahanda ståndpunkt har iakttagits av en av bondeförbundets representanter i jordkommiissionen, herr Wohlin, beträffande kom-

29 missionens nyligen ingivna framställning till regeringen om nämnda lagstiftnings framläggande även för 1923 års riksdag. Det är emellertid å ena sidan svårt att förstå, varför de godsägare, som råka innehava sina fastigheter som fideikommiss, skulle här ställas i en sämre ställning än övriga godsägare. Detta så mycket mindre som de förras arrendatorer äro i viss mån bättre skyddade än de senares därigenom, att arrendatorer av fideikommissjord ej i lika hög grad ävemtyra att förlora sim arrenderätt genom jordbrukets försäljning, vilken ej kam äga rum utan tillstånd av statsmakten. Förmodligen, är det insikten om denna inkonsekvens, som föranlett bondeförbundets representanter i kommissionen att numera i sitt särskilda yttrande till detta betänkande beträffande arrendelagbestämmelser medgiva en arrendelagstiftning, byggd i huvudsak på norrlandslagstiftmingens grundval såvitt rörer bolags, ekonomiska föreningars och enskilda spekulanters fastigheter, under det samtliga godsägare, fidéikomimissarier inbegripna, ställts i en annan kategori, som endast i em ringa och försiktig grad skola bindas av sociala arrendeföreskrifter. Arbetsskyldighet skall enligt detta förslag dock bibehållas för alla, för bolags och spekulanters arrendatorer i viss mån och för godsägares arrendatorer i alla de fall, där den är behövlig. I enahanda riktning befinnes också det av herr Ehrenborg med instämmande av herr Jansson avgivna förslaget vaTa avfattat. Båda dessa förslag hava vidare dragit ut konsekvenserna av berörda ståndpunkt genom att i sina principer för friköpning av arrendegårdar undantaga från friköpningsrätt sådana arrendegårdar, som tillhöra godsägare och från vilka arbetsskyldighet anses erforderlig för jordbrukets skötsel å huvudgården. Det är givet, att samtliga arrendatorer å enskilda gods, som sålunda undantagas från effektiva arrende- och friköpningsbestämmelser, högeligen missgynnas och bliva, ur deras och deras jordbruks synpunkt sett, utan någon grund ställda i en sämre klass än övriga arrendatorer, som lagstiftningen skulle på ett bättre sätt tillgodose. Ett sådant ståndpunkttagande måste då bygga därpå, att dessa olägenheter för arrendatorerna måste ur statsnyttans och det individuella gagnets synpunkt vara mindre än skadan för jordägarna av arbetsskyldighetems avlyftande och ersättande med lega i kontanter eller naturaalster. Möjligen anses också äganderätten till jorden medföra en viss befogenhet att, oavsett olägenheter för andra, dock i första rummet tillgodose sig själv. Slutligen kan det ju tänkas, att arbetsskyldigheten, rätt ordnad, förmodas icke bli uteslutande en tunga för arrendatorn utan även kunna ordnas så, att den, närmare besett, i stort sett bereder honom en fördel. Med den sistnämnda ståndpunkten och över huvud taget med arbetsskyldighetens bibehållande av vare sig det ena eller det andra skälet, står dock ej väl tillsamman, att enligt förslagen skulle just godsens arrendatorer erhålla sämre skydd även i övrigt i sociala arrendebestämmelser än andra arrendatorer och icke heller liksom dessa få friköpa sitta jordbruk. Vill man här göra någon skillnad, borde väl förhållandet snarare vara omvänt. Anser man emellertid med jordkommissionen, att arbetsskyldigheten bör borttagas på grund av dess äventyrlighet för jordbrukarens frihet, jordbrukets uppblomstring och än mer dess konsekvens att beröva en stor del av arrendatorsklassen rätt att åtnjuta förmånen av en friköp-

mmgslagstiftning, återstår dock att överväga, huru jordbruken å godsens huvudgårdar skola i stället erhålla erforderlig arbetskraft. Därmed är man inne på systemet att sköta de stora jordbruken genom särskilt lejd arbetskraft, vilket blir oundvikligt. Detta förefaller icke såsom någon omöjlighet. Kan industrien samt handel och övriga näringar tillsvidare hållas i gång med lejda arbetare, bör detta icke heller vara någon oöverkomlighet för de stora jordbruken. I själva verket har dessa också sedan gammalt arbetat helt eller delvis efter em sådan metod. Kärnan i denna ordning har varit det s. k. statarsystemet, utbyggt vid behov med tillfällig arbetshjälp. Statarsystemet har med fog blivit illa ansett på grund av de dåliga förhållandena beträffande arbetstid, bostäder och villkor i övrigt, varunder statarna i stor utsträckning lidit. Torparnas arbetsskyldighet har emellertid för dem varit organiserad på ett minst lika klandervärt sätt. För dem har därtill kommit de långa, ofta omänskliga avstånden mellan bostaden och arbetsplatsen och det uppslitande arbetet på det egna jordbruket efter den långa arbetsdagen på godset. Samhället måste uppbyggas på förhoppningar om att kunna åstadkomma något bättre, och kunna torparnas villkor förbättras, bör detta även kunna ske med ståtarnas. Industriarbetarna hava genom sina organisationer höjt industriarbetarklassens arbetsvillkor från mången gång den största förnedring till ett högre plan. De begynnande organisationerna mellan lantarbetare hava även börjat visa sin verkan mångenstädes. På åtskilliga gods säges redan nu anställningsvillkoren hava avsevärt förbättrats, under det torparnas ställning med deras arbetsskyldighet fortfarande till och med på samma ställen kan vara mycket betryckt. Det är givet även för godsets skötsel utan fördel att räkna med en arbetare, som är uttröttad genom brukandet även av egen jord. Det finns nog här liksom på så många andra ställen en lämplig medelväg. Inget hinder möter, att den vid ett gods anställda lantarbetaren erhåller i sina löneförmåner även em täppa eller ett planteringsland eller eljest något mycket litet jordbruk, som väl kan skötas till egen trevnad på lediga stunder med hjälp av familjens övriga medlemmar. En sådan ordning bör ingen kunna motsätta sig, om arbetsgivaren och arbetaren därom äro ense. Därmed löses problemet, om icke idealiskt, vilket aldrig sker med något problem, så dock på det enda sätt, som är överkomligt och någorlunda försvarbart under nuvarande förhållanden. Jordkommissionen måste alltså tillstyrka, att jordbruk och lönearbete i jordbruket hållas i sär i möjligaste mån. Var sak kräver sin man ur både samhällelig och individuell synpunkt. Redan av denna anledning finner kommissionen icke heller i någon mån tillrådligt eller rättvist att giva skilda villkor i lagstiftningen åt arrendatorer, allt efter som jordägaren är ett bolag eller en godsägare. Å andra sidan kan kommissionen icke heller finna det principiellt riktigt eller ändamålsenligt att, på sätt i betänkandet om de norrländska uppsikts- och arrendelagarnas verkningar föreslagits, låta den sociala arrendelagen omfatta alla arrenden, som kunna sägas vara upplåtna »för idkande av jordbruk». Avgörandet var gränsen här ligger, blir minst lika vanskligt och godtyckligt, som i den nuvarande norrländska arrrendelagen. Därtill kommer, att även sådana små arrenden. skulle komma in under lagen, som i själva verket mera hava karak-

31 tären av en lönearbetares förmån såsom gottgörelse för utfört arbete på en huvudgård. Kommissionen har därför, trots att även en minimigräns måste verka mången gång för mycket schematiskt, dock ansett sig böra i likhet med norrlandslagen bibehålla en sådan gräns, ehuru förändrad så, att den lämpar sig för rikets olika förhållanden. Arrendeupplåtelser, som falla under förenämnda minimigräns, skola således betraktas såsom en del av gottgörelsen för fullgörande av ett arbetisuppdrag i skogen eller på åkern och således ej heller kunna frigöras från den arbetsskyldighet, som är förenad därmed _ Kommissionen har visserligen enligt sin instruktion anmodats att ägna sin uppmärksamhet även åt lantarbetarnas förhållanden. Genom kommissionens förslag till förbättringar i ensittarlagen och skapandet av nya jordbruk kan detta i viss mån sägas redarn hava skett. Därutöver har kommissionen icke varit i tillfälle att inlåta sig närmare på detta område, helst möjligheterna därtill blivit avklippta genom föreläggandet att inom kort tid avlämna ett principbetänkande i återstoden av kommissionens uppdrag. En fråga, som numera understundom väckes är, huruvida de sociala arrendeföreskrifter skola upptagas i en särskild lag eller införas såsom tillägg till allmänna arrendelagen. Enligt sin instruktion skulle jordkommissionen utreda »i vad mån lagern om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning». _ Denna formulering har sitt ursprung i andra kammarens vid flera tillfällen och semast 1918 uttalade önskan om övervägande av en social arrendelagstiftning för hela riket. Kammaren formulerade kompromissvis sitt beslut så att övervägandet borde gälla, »i vad mån förenämnda lag kunde jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och med dem socialt jämställda arremdaitorer en i rättsligt avseende mera tryggad ställning». Motionerna, som föranledde detta beslut, sammankopplade ej sina yrkanden med nämnda lag utan begärde en social arrendelagstiftning för hela riket. Jordkommissionen har ansett, att någon jämkning av den allmänna arrendelagen icke kan lämpligen äga rum på annat sätt än genom antagandet av en särskild lag, som innehåller de sociala särbestämmelserna och i övrigt hänvisar till dem allmänna arrendelagen. Den norrländska arrendelagen har avfattats på detta sätt och någon erinran mot lämpligheten därav förekom icke alls vid den tiden. Utsträckes nu dem sistnämnda lagstiftningen till hela riket och givas därvid föreskrifter, vilka t. o. m. i vissa fall gå utöver vad norrlandslagen innehåller, föreligger så mycket mindre skäl att avvika från en sådan naturlig och redig ordning. Anledningen till föreställningen om möjlighet att kunna införa de sociala arrendebestämmelserna uti den allmänna airrendelagen vilar nog på en benägenhet, att den sociala lagen må erhålla en ringa omfattning och således utan allt för stor svårighet kunna inordnas under den allmänna lagen. Även i sådan händelse men än mer med bibehållande av norrlandslagens väsentliga omfattning skulle det icke annat än föranleda en stor oreda, om den allmänna arrendelagen belastades med dylika tillägg. En social lag i all synnerhet är skriven för den stora all-

mänheten, som har anspråk på att kunna finna sig någorlunda till rätta med lagtexterna och överskåda sambandet dem emellan. Med dessa förutskickade erinringar får kommissionen i övrigt i huvudsak åberopa bifogade utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden med historik samt allmän och speciell motivering. C. Historisk översikt över den sociala arrendelagstiftningen i vårt land. I varje land, där såsom i Sverige en betydande del av befolkningen hämtar sin utkomst av jordbruket, har rättsförhållandet mellan jordägare och arrendator en djupt ingripande betydelse, icke minst i socialt hänseende. De jordbrukare, som med ett gemensamt namn kunna betecknas såsom arrendatorer, utgöra en talrik klass av svenska medborgare med sins emellan vitt skiftande levnadsvillkor, från brukare av stora jordarealer i ekonomiskt och socialt självständig ställning till torpare, vilkas rättsliga förhållande till jordägaren i mycket närmar sig tjänsteavtalets innehåll. Före antagandet av lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, vars andra kapitel avhandlar arrende, bestämdes hela detta viktiga och vidsträckta rättsområde av en lagstiftning, som tillkommit under helt andra samfundsförhållanden än nutidens och därför i våra dagar måste framstå såsom i hög grad ofullkomlig och föråldrad, samt av rättspraxis och sedvänja, som under lång tid haft att lösa många av lagen obesvarade spörsmål. Den nya arrendelagstiftningens uppgift var därför ej blott att lägga grunden för ett tidsenligt ordnande av arrendeförhållandet, utan också att söka åvägabringa en rättvis och billig utjämning av de motsatta intressen, som här å ömse sidor kräva tillgodoseende. En sådan åskådning om lagens .sociala betydelse framträder i flera dess bestämmelser, vilka utmärka en tydlig strävan att tillvarataga den svagare partens intresse och bereda skydd mot godtycke från den sida, där den naturliga övervikten ligger. Sådant syfte tjäna exempelvis åtskilliga av de stadganden, som inskränka avtalsfriheten och som bestämma villkoren för arrendeavtalets hävande. En jämförelse med förut gällande och tillämpad rätt torde ock giva vid handen, att den nya lagstiftningen varit ägnad att i väsentlig mån stärka arrendatorns rättsliga ställning gentemot jordägaren. Emellertid hava tid efter annan yppats krav på särskilda lagstiftningsåtgärder för att bereda vissa kategorier av arrendatorer, vilka ansågos vara i särskilt behov därav, större trygghet i sin ställning än som kunde vinnas genom de bestämmelser, som gällde arrende av jord i allmänhet. Norrlands- Sedan under åren 1892—1901 i talrika riksdagsmotioner och möteskommit- resolutioner påyrkats åtgärder i anledning av trävaruindustriens vitttens betan- o i n f a ttande jordförvärv, varigenom en betydande del av befolkningen i 27 oktober Norrland och Dalarna övergått från självägande bönder till av bolagen 1904. beroende arrendatorer, tillsattes den 7 juni 1901 en kommitté den s. k. norrlandskommittén, vilken skulle hava till uppgift att utreda huruledes den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna kunde vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas. I sitt dem 27 oktober 1904 avgivna betänkande konstaterade denna

33 kommitté (herrar L. W. A. Douglas, ordf., J. Berlin, J. Bromée 0 . H L. Claeson, C. M. von Feilitzem, D. A. E. Kronlund, F . K. Kempe, C. A. Lindhagen, S. A. A. Lindman, E. G. Kinberg och A. W i k l u n d ; ' H . E. L. Améen, sekr.), att det stora uppsving, som trävaruindustrien under senare hälften av 1880-talet vunnit i de nordliga delarna av v å r t land, icke uteslutande v a r i t av godo. Visserligen hade genom sågverksrörelsen och den därmed förenade trävaruexporten landet i dess helhet tillförts en högst avsevärd kapitalökning. Vad särskilt de landsdelar beträffade, som närmast berördes av industrien i fråga, hade till följd av densamma för varje å r alltmera vittomfattande utveckling skogarnas värde stigit till en förut oanad höjd. Härjämte hade genom de sågverksidkande bolagens förvärv av avverkningsrätter och inköp av skogsfastigheter från bönderna betydande penningkapital k o m m i t de ifrågavarande landsdelarna till godo, varförutom åt såväl den kvarvarande jordbrukande befolkningen som andra av landets inbyggare beretts tillfälle till u t m ä r k t a förtjänster vid arbetet med virkets avverkande .och forsling samt dess förädling vid sågverken. Men vid sidan av dessa avsevärda fördelar hade trävaruindustriens fortskridande utveckling medfört verkningar i socialt och ekonomiskt hänseende, som måste anses innebära betydande vådor från samhällelig synpunkt. Trävarubolagen hade för tillgodoseende av sitt behov av virke i allmänhet förvärvat icke allenast den härför erforderliga skogsmarken, utan hade förvärven i de flesta fall omfattat hemmanen i deras helhet och således även inägojorden. Dessa fastighetsförvärv i och för sig ansåg norrlandskommittén v a r a i hög grad skadliga för v å r a nordliga landsändar, enär därigenom bondeståndet berövades den jord, d e t s a m m a för sitt bestånd och sin utveckling behövde. Enligt norrlandskommitténs beräkning hade intill å r 1900 jordbruksfastigheter i Norrland och Dalarna till en areal, som motsvarade mer än en tredjedel av den i enskild ägo varande jorden, övergått från bönder till bolagen. Antalet bönder, som till följd av sågverksrörelsen upphört a t t v a r a självägande, uppskattades av kommittén vid samma tidpunkt till över 12 000, en siffra., som, då trävarubolagens förvärv a v jordbruksfastigheter icke visade tecken till tillbakagång, komme att i väsentlig grad stegras för varje år. I en del fall hade visserligen bolagen funnit det med sin fördel förenligt a t t genom användande av ägostyckningsinstitutet avskilja inägojorden från skogshenimanen och därefter återsälja densamma till den förre ägaren eller a n n a n enskild person. P å detta sätt hade också ett ej obetydligt antal brukningsdelar återgått till bondeklassen. Då emellertid dessa brukningsdelar till följd a v det sätt, varpå ägostyckningarna verkställts, saknade såväl det oundgängliga stödet av husbehovsskog som odlingsmark, kunde desamma icke bilda grundvalen för ett ekonomiskt bärkraftigt och utvecklingsbart jordbruk; och ansåg sig norrlandskommittén förty kunna konstatera, att genom nämnda återgång a v jordbruksfastigheter till bönderna föga gagn skett. De av bolagen innehavda jordbruksfastigheterna brukades endast i undantagsfall av bolagen själva eller deras tjänstemän. Mot jordbrukets skötsel å de under bolagens eget bruk varande fastigheterna v a r i allmänhet intet a t t erinra. Kegel v a r emellertid, a t t fastigheterna voro utarrenderade eller eljest på mer eller mindre obestämda villkor u p p l å t n a till s. k. åbo. P å detta s ä t t hade i Norrland och Dalarna i stället för do Jordkommissionen.

VI.

självägande bönder, som till trävaruindustrien sålt sina hemman, uppstått en talrik klass av bolagsarrendatorer. Dessa, vilka bolagen placerat på fastigheterna ej blott för jordbrukets skull utan även för att dymedelst tillgodose sitt behov av arbetskraft för skogsavverkningar m. m., stodo i allmänhet i strängt beroende av bolagen. Arrendeavtalen, vilka oftast gällde endast tillsvidare eller för ett år i sänder, ålade i ett flertal fall arrendatorerna att ägna sitt huvudsakliga arbete åt bolagen, och där dylik arbetsplikt också icke var genoim arrendeavtalet stadgad, funno likväl arrendatorerna, vilkas ekonomiska ställning vanligen var synnerligen svag, det för sig fördelaktigast att söka sin utkomst mindre genom ett intresserat jordbruksarbete än genom skogsarbeten och dylikt. Härav blev följden, att de av dem innehavda jordbruken försummades, byggnaderna å arrendegårdarna fingo förfalla och jorden utsattes för en mer eller mindre uppenbar vanhävd. Undantag funnes visserligen, där även från en arrendators sida intresse för jordbruket visades, men detta oaktat ansåg norrlandskomniittén det vara satt utom allt tvivel, att den norrländska jordbruksjorden producerade avsevärt mindre, när densamma befann sig i en bolagsarrendators hand än när den sköttes av en självägande bonde. Beträffande bolagsarrendatoremas förhållande till bolagen anförde norrlandskommittén vidare: »Med nuvarande nästan fullständigt fria arrendelagstiftning står det i jordägarens makt att sätta arrendatorn i ett beroende och ett osäkerhetstillstånd som icke kan annat än i hög grad menligt inverka icke blott på hans arbetshåg utan även på hans allmänna trevnad. Det tillskapas på detta sätt småningom över hela norra Sverige ett missnöjt folkelement, ett förhållande som alltid är socialt betänkligt, när missnöjet verkligen icke kan anses sakna grund. Så erhålla arrendatorerna ofta icke några skriftliga kontrakt. Lämnas åter dylika kontrakt, äro dessa ofta uppfyllda av mer eller mindre tyngande villkor. I de, vanligen tryckta arrendekontraktsformulär, kommittén från trävarubolagen fått sig tillsända, förekomma t. ex. sådana bestämmelser som, att arrendet förverkas, ofta med skyldighet att avflytta genast vid tillsägelse, 'om arrendator icke hörsammar de bud och befallningar, som ifrån förvaltningen utgå', 'om bolaget finner skäl till missnöje emot arrendator', 'om arrendatorn vid laga domstol tilltalas för brott' (sålunda oberoende av om brottslighet verkligen föreligger), 'om arrendatorn enligt jordägarens förmening brister i uppfyllande av föreskrivna skyldigheter' o. s. v. I regel får kontraktet ej intecknas. Arrendatorn är emellanåt skyldig att på tillsägelse förrätta skjutsning, forkörning eller annat arbete åt jordägare, och angående priset för sådant arbete finnes ibland viss taxa i kontraktet, men understundom säges, att arbetet betalas efter gångbart pris eller 'efter de priser, som av bolaget bestämmas'. Exempel finnes på att såsom äventyr för underlåtenhet härutinnan stadgats viss plikt, eller att jordägaren är berättigad att 'låta annan person på åbons bekostnad med åbons dragare verkställa arbetet', men i de flesta fall synes äventyret vara arrenderättens förverkande. I många kontrakt förbjudes arrendatorn att arbeta åt andra. Ibland föreskrives, att arrendatorn ej får idka handel av något slag eller befatta sig med köp av skog, skogsprodukter eller annat, som har gemenskap med den av jordägaren bedrivna trävarurörelsen. Någon gång stadgas, att arrendatorn icke utan skriftligt tillstånd får vistas å annan ort, och att han icke får utan lov bortbyta eller försälja dragare eller övriga husdjur; att han och hans folk icke få hålla hundar m. m. Vidare förekommer stadgande,

35 att arrendatorn icke är berättigad till ersättning för skada, som genom skogsavverkning eller flottning åstadkommes å till egendomen hörande slåtter eller stränder. Sällan får arrendatorn idka jakt å egendomen och även med avseende på rätten till fiske förekommer inskränkningar. Till- och avträdessyn skall, om den överhuvud äger rum, i många fall förrättas av personer utsedde av jordägaren ensam o. s. v. Legan bestämmes icke sällan på ett sådant sätt, att arrendatorn ej fullt kan överskåda den skyldighet han ikläder sig. Man bestämmer nämligen, att arrendatorn skall såsom lega utgöra födoråd och utskylder. Därjämte förekomma mycket ofta i kontrakten bestämmelser, avseende att till förmån för jordägaren inskränka arrendatorns kommunala rösträtt. Bestämmelser av sistnämnda slag torde väl vara i och för sig ogiltiga, men de lära ändå oftast hava åsyftad verkan, så tillvida, att arrendatorn underlåter att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att han skall bliva i röstlängderna införd. Nu kan visserligen invändas, att en stor del av de till kommittén insända kontraktsformulären icke innehålla andra villkor än som synas fullt befogade och att de stränga bestämmelser, som här och var i andra kontrakt förekomma, icke torde vidare eftertryckligt tillämpas. Detta må vara en sanning, men därvid må dock erinras till en början, att om det verkligen ligger i något bolags intresse att mot sina arrendatorer göra gällande ett husbondevälde av den ingripande beskaffenhet, som funnit sitt uttryck i nämnda bestämmelser, då lärer bolaget nog därtill finna medel, även om kontraktet i detta avseende icke giver någon uttrycklig rätt, och vidare att en kontraktsbestämmelse, även om dess överträdande icke ofta medfört stadgad påföljd, dock redan genom sin befintlighet kan på en samvetsgrann kontrahent förorsaka ett tryck, som kan verka nedstämmande. E t t närmare ingående på en granskning av arrendatorns rättsliga ställning har i detta sammanhang ej varit tillämnad. Kommittén har endast med något bevismaterial hämtat från bolagens egna kontrakt velat ådagalägga, att den norrländska arrendatorn ofta står i ett slags personligt underdånighetsförhållande till jordägaren, som icke är ägnat att hos honom skapa den känsla av rörelsefrihet, utan vilken tillvaron måste förefalla mer eller mindre otillfredsställande, särdeles för den, som förut levat under gynnsammare förhållanden.» De sålunda av norrlandskommittén påvisade skadliga v e r k n i n g a r n a av t r ä v a r u i n d u s t r i e n s fastighetsförvärv, för vilka h ä r ovan i korthet r e d o gjorts, ansåg kommittén v a r a av sådan a r t och omfattning, a t t desamma icke kunde t ä n k a s försvinna eller ens förminskas, med mindre ett statsligt ingripande m o t dem skedde. I sitt betänkande framlade också kommittén en serie a v lagförslag, samtliga avsedda att leda den sociala och ekonomiska utvecklingen i N o r r l a n d och Dalarna, i den m å n densamma påverkades a v t r ä v a r u i n d u s t r i e n , i så vitt möjligt r ä t t riktning. Dessa förslag h a v a sedermera, som bekant, lett till antagandet av följande lagar, nämligen lagen den 4 m a j 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och föreningar a t t förvärva fast egendom (den n o r r l ä n d s k a förbudslagen), vilken år 1921 provisoriskt u t s t r ä c k t s till hela landet, lagen den 31 a u g u s t i 1907 angående ä n d r i n g i 20 § 1 mom. och 22 § av lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring den 27 juni 1896, avseende inskränkning a v r ä t t e n till jordavsöndring, lagen den 25 j u n i 1909 om inskränkning i r ä t t e n a t t erhålla ägostyckning (den norrländska ägostyckningslagen), vilken lag föregicks av en provisorisk lag i samma syfte a v den 16 j u n i 1905, lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom N o r r l a n d och D a l a r n a (den norrländska arrende-

36 lagen) samt lagen samma dag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna (uppsiktslagen). De nämnda s. k. norrlandslagarna rikta sig var för sig mot särskilde. sidor av de iakttagna menliga verkningarna av den norrländska trävaraindustriens alltjämt sig ökande utveckling. Sålunda ä r det direkta syftet med den norrländska förbudslagen a t t förhindra en fortsatt ökning a v nämnda industris förvärv av jordbruksfastigheter p å bondeståndets bekostnad. Med den omförmälda ändringen av de i 1896 å r s lag innehållna bestämmelser om jordavsöndring ävensom den norrländska ägostyckningslagen avses ett förebyggande, a t t för norrlandsförhållanden otjänliga jordbruk bildas. Den norrländska arrendelagen åter åsyftar a t t tillförsäkra a r r e n d a t o rerna av fastigheter, tillhöriga bolag och enskilda idkare av t r ä v a r u rörelsen, en mera t r y g g a d och gentemot jordägaren självständigare ställning och att därigenom bereda arrendatorerna möjlighet att med större intresse ägna sig å t skötseln av de arrenderade fastigheternas jordbruk. Norrlandskommittén y t t r a d e härom: »Det gäller först att göra arrendatorn så självständig som möjligt gent emot jordägaren, så att han kan röra sig fritt och ägna sig åt sitt jordbruk, utan att vara under trycket av en mängd förhållningsorder och befallningar, tillkomna för att underlätta ägarens skogsindustri. Det gäller vidare att uppmuntra arrendatorns intresse och giva honom en större känsla av säkerhet för framtiden genom att göra arrendena långvarigare och skydda arrendatorerna mot obehöriga uppsägningar. Och slutligen är det av vikt att söka åstadkomma en småningom skeende förstärkning av arrendegårdarnas jordbruk, vilket lämpligen kan ske därigenom, att arrendatorn tillerkännes viss rätt till ersättning för gjorda förbättringar och ägaren förpliktas att på ett verksamt sätt bidraga vid uppförandet av de för jordbruket nödiga åbyggnaderna. I formellt avseende framträder såsom ett starkt markerat drag i en dylik arrendelag, att den i motsats mot vår nuvarande arrenderätt, angående vilken i så gott som alla punkter gäller, att 'förord bryter lag', måste bliva i många avseenden absolut förbindande, d. v. s. innehålla bestämmelser, vilka icke få genom avtal ändras eller upphävas. I annat fall skulle nämligen lagen medföra föga gagn, då den mäktigare parten vid underhandlingarna, jordägaren, säkerligen skulle finna medel att avvinna arrendatorn hans bifall till arrendevillkor, som på ett för arrendatorn ogynnsamt sätt avveke från arrendelagens bestämmelser.»

Förslagets bestämmelser utformades oclcså sålunda a t t , såvitt med ett arrende läte sig göra, arrendatorn skulle beredas en rättsställning, jämlik med en självägande bondes. Arrendatorn tillförsäkrades en längre besittningsrätt samt r ä t t a t t tillita hemmanets n a t u r t i l l g å n g a r för jordbrukets upprätthållande och utveckling, såsom r ä t t till husbehovsvirke, bete för egna kreatur, fiske till husbehov och r ä t t till nyodling. Och för a t t giva honom ekvivalent för vad han nödgades såsom icke jordägare avstå ifrån vid arrendetidens slut tillades honom ersättning a v jordägaren för jordförbättringar. Av enahanda g r u n d skulle a r r e n d a t o r n a v jordägaren tillhandahållas nödiga byggnader j ä m t e större r e p a r a tioner. Vad slutligen uppsiktslagen angår, r i k t a r sig densamma direkt m o t vanhävden a v trävaruindustriens jordbruksfastigheter; den utgör e t t

komplement till den norrländska arrendelagen och avser bland annat att förhindra möjligheten för idkama av trävaruindustri att, för undgående av arrendelagen med dess för jordägaren tillsynes betungande bestämmelser, med bibehållande av fastigheterna under eget brak nedlägga jordbruket å desamma. Den av kommittén föreslagna arrendelagen skulle såsom nämnt hava avseende endast å jord, som tillhörde bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som icke hade sitt bo och hemvist å den fastighet, vartill jorden hörde, och uppenbarligen besutte densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, så framt jorden vore av den omfattning att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Utom lagen skulle således falla alla egentliga bondehemman, åtminstone där samme ägare icke besutte mera än ett. Hade en bonde åter tydligen i skogsspekulationssyfte köpt sig ett eller flera andra hemman än det han själv bebodde, borde dessa., därest de utarrenderades, hemfalla under lagens bestämmelser. I detta fall liölle naturligen bonden på att övergå till skogsspekulant. Att i lagen uppdraga en skarp skillnad emellan de båda begreppen jordbrukande bonde och idkare av trävarurörelse vore knappast möjligt. Men i ett givet fall borde det enligt kommitténs åsikt icke möta någon svårighet att avgöra, om en viss jordägare med avseende på en viss fastighet vore att hänföra till det ena eller andra slaget fastighetsägare, helst som utarrendering av verkliga bondehemman ytterst sällan förekomme i annat fall än att ägaren vore omyndig. Herrar Claéson, Kempe och Lindman ansågo att lagen borde äga tilllänipning å arrende av all jord i Norrland och Dalarna av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Undantag gjordes allenast beträffande jord, som tillhörde kronan, kommun eller allmän inrättning eller utgjorde fideikommiss samt jord, som tillhörde omyndig eller upplätes till någon, som med jordägaren vore i den skyldskap eller det svågerskap, som enligt lag utgjorde jäv mot domare, ävensom för det fall att upplåtelsen huvudsakligen avsåge å jorden befintlig industriell anläggning. De anförde härom: »De av kommittén uppställda bestämmelser beträffande begränsningen av lagens tillämplighet synas oss särdeles olämpliga. Vida naturligare och följdriktigare är att göra lagen generell för alla sådana utarrenderade hemman, vara självständigt jordbruk kan idkas, samt att därefter angiva undantagen. Då lagens ändamål dock ytterst måste vara att betrygga arrendatorns ställning och därigenom höja hans intresse att å den arrenderade jorden nedlägga arbete och kostnad, bör en sådan förmån komma arrendatorer i allmänhet till del. Det synes oss orimligt, att arrendatorn därvid skall vara beroende av, om jorden äges av ett bolag eller en enskild person, som icke bor på fastigheten och besitter den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i vilka fall lagen skall tillämpas, eller ock om jorden under andra än ovannämnda förhållanden ägas av enskilde, då arrendet är från lagens bestämmelser undantaget. Dessa i sig självt illa motiverade bestämmelser äro ock så svåra att tolka och så ägnade för försök till kringgående, att de giva anledning till oreda och tvister.»

Gentemot dessa reservanter framhöll herr Lindhagen följande: »Beträffande lagens omfattning är det uppenbart, att den endast bör avse jordbruket å trävaruindustriens hemman. Det är ock missförhållandena i fråga om

38 dessa jordbruks utarrendering, som föranlett tanken på en särskild arrendelag; och denna lag skall dessutom hava till uppgift att i sin mån medverka till, att just dessa jordbruk må på frivillighetens väg åter övergå till självständiga jordbrukare. Att åter för utarrendering av jordbruket å bondehemman stadga andra bestämmelser i Norrland och Dalarna än i övriga riket, därtill finnes ingen giltig anledning. Det skulle tvärtom oftast till och med innefatta en orimlighet att låta den ifrågasatta lagens strängare föreskrifter vinna tillämpning för dylika arrenden, vilka vanligen förekomma endast i följd av ägarens omyndighet, sjukdom, bortresa eller annan dylik anledning.» Sedan norrlandskommittéms förslag till arrendelag undergått omarbetning inom justitiedepartementet, varigenom förslaget i vissa detaljer bragtes i n ä r m a r e a n s l u t n i n g till lagberedningens den 4 februari 1905 avgivna förslag till lag om n y t t j a n d e r ä t t till fast 'egendom, förelade K u n g l . Maj:t (justitieminister Albert Petersson) 1907 å r s riksdag proposition (nr 10) i ä m n e t i princip överensstämmande med vad norrlandskommittén föreslagit. I s a m m a n h a n g med n ä m n d a proposition väcktes inom riksdagen ej m i n d r e än sex motioner, nämligen a v h e r r a r M. Unger (första k a m m a r e n n r 56), H. F a h l é n (första k a m m a r e n n r 60), E. A. Enhörning (första k a m m a r e n n r 61), D. Persson i Tallberg (andra k a m m a r e n nr 213), C. Lindhagen (andra k a m m a r e n n r 242) och A. A. Eriksson i Bösta (andra k a m m a r e n n r 259). Av dessa motioner vände sig h e r r Ungers mot lagförslaget i dess helhet, under det alla de övriga motionerna endast berörde vissa olika detalj bestämmelser i förslaget. H e r r Unger framhöll i sin motion a t t det av norrlandskommittén med arrendelagen åsyftade målet »att till självägande allmogen återföra så mycket som möjligt av den jordbruksjord, som r e d a n övergått i sågverksindustriens ägo» helt visst icke komrme a t t v i n n a s samt a t t för övrigt n å g r a a v de för målets vinnande ifrågasatta medlen vore av den beskaffenhet a t t ioke väl k u n n a av ändamålet helgas, eller, även om ä n d a m å l e t vunnes, k u n n a u r r ä t t f ä r d i g h e t s s y n p u n k t försvaras. H ä r u t i n n a n anförde h a n bland a n n a t följande: »Att arrendator, oberoende av vad avtal därom må vara emellan jordägaren och honom träffat, förklaras berättigad att å arrenderade jorden eller annan mark, som hör till fastigheten taga erforderligt virke till vedbrand, reparationer, hägnader, hässjor, täckdikning och redskap, ävensom att å marken njuta betesrätt för hästar, nötkreatur och får, kan med säkerhet antagas i väsentlig mån föranleda därtill, att jordägare, som vilja hava sin skog vårdad, avhålla sig från jordens utarrendering, vare sig till arbetare, som vilja ägna sig åt jordbruk, eller, såsom hittills ofta skett, till angränsande grannar, som själva hava skog och bete för sina kreatur, men som ändock, även om annat avtal träffats, enligt förestående kategoriska lagparagrafer, skulle vara berättigade till skogsfång och mulbete å arrenderade hemmansdelar och, eventuellt, jämväl å annan upplåtarens mark. Under sådana förhållanden och då norrlandskommittén ej haft omtänksamhet och mod att vid framställandet av förslag angående denna undantagslagstiftning föreslå och påyrka tvång för bolag och föreningar för ekonomisk verksamhet i Dalarna och Norrland att på de i förevarande lagförslag stadgade huvudsakliga villkor utarrendera sina hemman och hemmansdelar, lärer väl följden av lagstiftningen i fråga bliva den, att dessa förkättrade bolag och föreningar, hellre

39 än att giva till spillo den skogsvård, som helt naturligt intresserar dem mera än den obetydliga lega som de, under en mängd betungande och prekära villkor, kunde betinga sig för några hektar jord, i de flesta fall undandraga sig att utarrendera jorden, utan att låta den i stället för ägarnas egen räkning skötas av deras, genom fritt arbetsavtal antagna arbetare, varigenom för visso icke kommer att befordras vare sig bildande av egna hem eller jordbruksjordens återförande till den självägande allmogen. Med hänsyn till härovan anmärkta och jämväl flera i förevarande lagförslag innefattade olämpliga och mot gammal hederlig svensk rättsåskådning stridande stadganden, som uppenbarligen ej leda till därmed åsyftat ändamål, och då för övrigt med särskild undantagslagstiftning i här ifrågakomna hänseende synes böra anstå, till dess, efter någon tids allmän tillämpning, även i Norrland och Dalarna, av den av riksdagen antagna allmänna lagen om nyttjanderätt till fast egendom, sig visat, huruvida och i vad mån särskild lagstiftning om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna må vara av sig företeende förhållande påkallad, vågar jag härmed vördsamt hemställa och föreslå, att Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 10, innefattande särskilda bestämmelser om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, icke måtte av riksdagen bifallas.»

Lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 60) av skäl, som norrlandskommittén utvecklat, a t t en speciell arrendelagstiftning för trävaruindustriens jord i Norrland och Dalarna vore av behovet påkallad, och hade utskottet emot det framlagda förslaget icke något att i huvudsak erinra. Utskottet hemställde emellertid om åtskilliga ändringar, vilka huvudsakligen gingo ut på a t t minska avvikelserna från den allmänna arrendelagen. Reservationer anfördes a v dels h e r r a r G. Andersson, F . A. H. Hedenstierna, E. Lorentz Pettersson och T. A. Magnusson, vilka huvudsakligen på de skäl herr Unger i sin motion anfört påyrkade, att den ifrågavarande propositionen m å t t e avslås av riksdagen, dels av h e r r a r C. A. Sjöcrona och E. G. H. Åkerlund, dels ock av vissa andra ledamöter i detaljfrågor. Då utskottets utlåtande behandlades i riksdagens kamrar, blev förslaget icke i någondera k a m m a r e n avvisat, men i fråga om de särskilda paragraferna stannade k a m r a r n a i olika beslut och, sedan lagutskottet uppgjort förslag till sammanjämkning, vilket förslag i alla punkter utom en överensstämde med det betänkande, utskottet förut avgivit, antogs sammanjämkningsförslaget av a n d r a kammaren, där votering. förekommit endast i en detaljfråga, varemot det förkastades av första k a m m a r e n med en i den del, d ä r omröstning företogs, synnerligen knapp majoritet. Sedan frågan sålunda fallit vid 1907 års riksdag avlätos av Väster- Sikadagen 1908 norrlands, J ä m t l a n d s och Västerbottens läns landsting framställningar till regeringen om frågans snara återupptagande, varjämte ingavs en av cirka 2 000 norrländska arrendatorer undertecknad petition i samma syfte. Regeringen (justitieminister Albert Petersson) avlät också till 1908 års riksdag ny proposition (nr 68) med förslag till lag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, modifierat i huvudsaklig överensstämmelse med det sammanjämkningsförslag, som av lagutskottet avgivits vid föregående å r s riksdag. I sammanhang med ifrågavarande proposition väcktes inom riksdagens andra kammare motioner, dels av h e r r Rob. Karlsson i Fjäl, m. fl.

40 nr 25/), dels ock av herr B. P. Ersson (nr 262). I den förstnämnda motionen påyrkades vissa ä n d r i n g a r i propositionen, i huvudsak överensstämmande med vad norrlandskommittén föreslagit. I den sistnämnda motionen hemställdes a t t lagens giltighetsområde måtte u t s t r ä c k a s att avse hela landet. Motionären framhöll till stöd härför, a t t det icke kunde tornekas, a t t .samma behov, som föranlett förslag om en lag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, förefunnes även i a n d r a landsdelar, om också icke lika k ä n n b a r t ännu, som i de nordliga länen, dar bolagen redan förvärvat stora områden jordbruksfastighet allenast i avsikt a t t tillgodogöra sig skogen. Det lede intet tvivel om, att denna bolagsrorel.se, sedan den numera icke annat än på omvägar kunde förvarva jordbruksfastighet i Norrland och Dalarna, komme a t t så småningom förlägga sin verksamhet till sydligare orter, och att nya bolag komme därstädes a t t bildas i samma syfte, därtill hade tvdliga exempel redan visat sig. A t t så skarpt begränsa lagens omfång' som propositionen mneholle, torde därför v a r a mindre välbetänkt. Lagutskottet förordade i sitt utlåtande (nr 68) propositionen med vissa ändringar i detaljfrågor. Vad angick lagens tillämplighetsområde syntes det utskottet riktigt, a t t den ifrågasatta lagen, som vore g r u n d a d på samma säregna förhållanden, som föranlett tillkomsten av den redan gällande lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom av den 4 maj 1906, borde, såsom skett i det kungl. forslaget, givas enahanda tillämplighetsområde, som sistnämnda lag. Vid utlåtandet fogades emellertid en reservation av åtta ledamöter, vilka under åberopande a v utskottets utlåtande i anledning av ett genom enskilda motioner för riksdagen framlagt förslag till lag angående förekommande a v vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna, förklarade sig anse sistberörda lagstiftning v a r a ett nödvändigt komplement till arrendelagen. I överensstämmelse därmed höllo de före. a t t det föreliggande förslaget till lag om arrende av viss jord å landet mom Norrland och Dalarna borde a n t a g a s allenast under förutsättning, att det omförmälda lagförslaget angående förekommande av vanhävd å' vissa jordbruk i Norrland och Dalarna jämväl bleve godkänt i huvudsaklig överensstämmelse med lagutskottets berörda hemställan. I övrigt hemställde dessa reservanter om viss ändring i några av arrendelagförslagets paragrafer. F ö r s t a k a m m a r e n godkände utskottets arrendelagförslag, varemot andra kammaren till en början beslöt, att ett antagande av s a m m a lagförslag skulle ske allenast under villkor och förutsättning, som ovan angivits, och därefter godkände förslaget, med vissa av reservanterna och i k a m m a r e n påyrkade ändringar. Det av utskottet förordade förslaget till vanhävdslag blev av första k a m m a r e n avslaget men av a n d r a kammaren bifallet. Under sådana omständigheter hade frågan även denna gång fallit. Riksdagen Vid följande riksdag avlät Kungl. Maj:t (justitieminister Albert Pe1909. tersson) ånyo proposition (nr 154) med förslag till arrendelag för Norrland och Dalarna. Därvid följdes det i propositionen till 1908 å r s riksdag framlagda förslaget med avvikelse allenast i .avseende på mininiiarrendetidens längd. I samband härmed väcktes inom a n d r a kammaren tre motioner, nämligen nr 129 av herr K a r l Staaff m. fl., n r 111 av h e r r a r Carl Lindhagen, B e m h . Eriksson m. fl. samt n r 235 av h e r r a r Lindhagen, Rob.

41 Karlsson m. fl. Dessa motioner avsågo alla ändringar av vissa detaljbestämmelser i propositionen. _ Lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 64 propositionen med vissa ändr i n g a r i detaljfrågor. Beträffande de särskilda bestämmelserna i propositionen förekommo talrika meningsskiljaktigheter inom utskottet. Sedan k a m r a r n a s t a n n a t i olika beslut och lagutskottet i anledning d ä r a v uppgjort sammamjämkningsförslag (nr 74) blev detta av kamr a r n a antaget. Lag i ärendet utfärdades, såsom förut är nämnt, den 25 juni 1909, och Lagen d« skulle densamma t r ä d a i k r a f t dem 1 september samma år. 25 juni 1909 Lagen avser jord å landet, som vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller ekonomisk förening eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten ellier å fastighet, som är i sambruk med densamma. F ö r lagens tillämplighet erfordras vidare, a t t arrendet omfattar^ inrösningsjord till en vidd a v minst fyra hektar. Emellertid modifieras detta stadgande i viss m å n genom det i 31 § förekommande stadgandet, att, d ä r särskilda omständigheter visas böra föranleda därtill, att skriftligen u p p r ä t t a t arrendeavtal undantages från tillämpningen a v lagen eller någon dess föreskrift, och avtalet innehåller förbehåll, a t t medgivande därtill m å sökas, Kungl. Maj:ts befallningshavande äger medgiva s å d a n t u n d a n t a g . Såsom omständighet, som kan föranleda dylikt medgivande, skall särskilt anses, om jordägaren ä r enskild person och det ej är uppenbart, att h a n besitter det arrenderade området eller fastighet, v a r a v det utgör en del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, eller om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke ä r sådant, a t t självständigt jordbruk k a n idkas därå. Den norrländska arrendelagen kan således sägas v a r a avsedd a t t gälla först och främst allenast för sådana bolag eller enskilda idkare a v t r ä v a r u i n d u s t r i tillhöriga fastigheter, som äro a v beskaffenhet a t t lämpa sig för självständigt jordbruk. I avseende å arrende a v sådana trävaruindustrien tillhöriga fastigheter, som icke falla under n ä m n d a arrendelag, gäller allmänna nyttjanderättslagen den 14 juni 1907. Detta blir således förhållandet, d å arrendet omfattar mindre än fyra hektar inrösningsjord ävensom d å dispens från tillämpning av den norrländska arrendelagen, i enlighet med vad ovan anförts, meddelats. Vidare ä r a t t märka, a t t enligt promulgationsbestämimelserna till norrländska arrendelagen, jämförda med proniulgationslagen till allmänna nyttjanderättslägen, i fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före den 1 september 1909, allmänna nyttjanderättslagen eller, d ä r avtalet slutits före den 1 j a n u a r i 1908, 1734 års jordabalk med tillhörande bestämmelser skall tillämpas, med den inskränkning och de modifikationer likväl, som i n ä m n d a promulgationslag finnas stadgade. Av de huvudsakligaste bestämmelserna i den norrländska arrendelagen m å i övrigt h ä r återgivas följande. Arrendekontrakt skall u p p r ä t t a s skriftligen; ä n d r i n g a r och tillägg, som ej avfattas skriftligen, äro u t a n verkan (1 § första stycket). F r å n detta stadgande om skriftlig form såsom obligatorisk för avtalets giltighet gäller dock ett u n d a n t a g såtillvida, att, där någon på g r u n d a v muntligt a v t a l mot lega b r a k a r jord, som i lagen avses, brukaren äger fordra, a t t jordägaren skall genom skriftlig handling bekräfta det ingångna avtalet, och att, d ä r jordägaren tredskas, genom rättegång vid

domstol yrka stadfästande av arrenderätten, sådan densamma, enligt vad om avtalet kan utredas och med lagen överensstämmer, finnes böra lagligen bestämmas (1 § andra stycket). Arrendetiden är bestämd till minst femton år eller arrendatorns livstid; dock må avtal för viss tid, vilket varit gällande femton år, förlängas jämväl för kortare tid (2 §). Arrendatorn men ej jordägaren är berättigad att i avtalet förbehålla sig att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet (3 §). Har vid viss tids arrende arrendatorn fortfarit med brukningen efter arrendetidens utgång, utan att jordägaren inom sex månader därefter anmodat honom att avflytta, anses avtalet förlängt på femton år (4 §). Under vissa i lagen närmare angivna villkor äger arrendatorn, då arrendeavtalet är slutat för viss tid överstigande tjugu år, alltid och, där avtalet gäller för kortare tid, sedan fem arrendeår tilländagått, lämna från sig arrendet, därvid jordägaren må gälda arrendatorn skälig lösem. Vill jordägaren icke återtaga fastigheten, står det arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta amman, med vilken jordägaren skäligen Isan nöjas (6 §). Legan, som kan utsättas i penningar, naturaalster eller arbete, skall vara till beloppet bestämd. I händelse av i orten inträffad svårare missväxt kan arrendatorn, därest legan är utsatt i penningar eller naturaalster, påfordra skälig nedsättning i densamma (5 §). En viktig bestämmelse från synpunkten av arrendatorns självständighet gent emot jordägaren är den, att i avtalet icke må intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fastställt antal dagsverken eller annorlunda bestämt arbete på tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med någon tjänstbarhet (5 § tredje stycket). Ej heller må arrendatorn förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än som enligt lag åligger brukare så ock för vägunderhållet in natura (24 §). En huvudpunkt i lagen är den arrendatorn tillförsäkrade rätten att å den arrenderade jorden verkställa nyodling, dock ej utan jordägarens medgivande å mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd (21 § första stycket), samt att vid avträdet erhålla ersättning för nyodling och andra jordförbättringar, som på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, en ersättningsrätt, som dock är begränsad dels såtillvida, att ersättning för nyodling utgår endast för det fall, att jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt härvid angivit platsen för odlingsområdet ävensom genom intyg av viss i lagen angiven person styrkt, att området ägnar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten fördelaktig, och dels därutinnan, att ersättningen, oavsett det värde nyodlingen eller jordförbättringen i och för sig har, ej må överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad (11 §). Vidare är arrendatorn genom lagen tillförsäkrad dels rätt till husbehovsvirke och detta även om genom jordägarens åtgörande skogstillgången å fastigheten under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, för vilket fall jordägaren är pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla honom det felande (21 § andra stycket), och dels, därest ej å den arrenderade jorden finnes erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och denna jord utgör allenast viss del av

en jordägaren tillhörig fastighet, rätt till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark, som hör till fastigheten, därvid dock må av jordägaren undantagas mark, vara i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång (22 §). Beträffande arrendatorns rätt till jakt och fiske gäller den allmänna regeln i 6 § i lagen om rätt till jakt den 8 november 1912 respektive 11 § av lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, enligt vilka lagrum jaktratten respektive fiskerätten, där ej annorlunda avtalats, tillkommer arrendatorn. Angående avtalsrätten i berörda hänseende gäller dock den inskränkning, att arrendatorn ej må förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande (23 §). I avseende å byggnadsskyldigheten innehåller lagen den synnerligen viktiga bestämmelsen, att det åligger jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader samt att under arrendetiden verkställa erforderlig ombyggnad av dessa hus ävensom erforderliga större reparationer å desamma (8 § första stycket). Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äger arrendatorn fordra, att vid syn förelägges jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äger arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp. Vill arrendatorm hellre uppsäga avtalet, står det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid, fastigheten är i bristfälligt skick, njuter arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften. Han äger ock rätt till skadestånd (8 § andra stycket). Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hava utfört alla erforderliga mindre reparationer å nödiga byggnader ävensom överlämna fastighetens åker och äng samt alla dess inrättningar i ett efter ortens sed behörigt skick (8 § tredje och fjärde styckena). Beträffande arrendatorns hävdeskyldighet stadgas, att det åligger arrendatorn att väl hävda jorden, att avhjälpa sådana under arrendetiden å de nödiga byggnaderna uppkomna brister, som endast föranleda mindre reparationer, samt att vårda och underhålla fastighetens åker och äng saont inrättningar, så att icke något under arrendetiden försämras (9 §). Till reglering av rättsförhållandet, mellan jordägaren och arrendatorm skall vid arrendets början hållas tillträdessyn och vid dess upphörande avträdessym (12 och 13 §§). Dylik syn skall förrättas av tre härtill utsedda män, av vilka en väljes av vardera parten och de sålunda valda utse den tredje (15 §). Vid tillträdessymem, som ej må hållas tidigare än sex månader före eller sex månader efter tillträdesdagen, skola synemännen bestämma, vilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga för jordbrukets bedrivande^ samt insyna dessa ävensom annan byggnad, som på grund av bestämmelse i avtalet skall ingå i arrendet. Vidare skall avgöras, huruvida nybyggnad eller större reparation erfordras för att fastigheten skall vara behörigen bebyggd samt, där sådant arbete finnes erforderligt, uppgöras plan därför med kostnadsberäkning och föreläggas jordägaren viss tid för arbetets utförande. Vid avträdessynen, som skall förrättas

tidigast sex månader före och senast sex månader efter avträdesdagen, skall bestämmas beloppet av den ersättning, som må tillkomma arrendatorn för verkställd nyodling, ävensom verkställas erforderlig uppskattning för fastställandet av ersättning, som i vissa andra speciella fall skall utgå i anledning av arrendeförhållandet. Härjämte hava tillträdessynen och avträdessynen till uppgift att tillsammans utgöra den grund, efter vilken en jämförelse skall göras mellan fastighetens skick vid tillträdet och dess tillstånd vid avträdet, såvitt sådan jämförelse erfordras för bestämmandet, huruvida vid avträdet antingen jordägaren skall hava att av arrendatorn fordra ersättning för befintliga brister eller arrendatorn äga fordran av jordägaren för avhjälpandet av brister. Härvid avses allenast dels sådana brister å insynade hus, som kunna avhjälpas genom mindre reparationer, och dels brister med avseende å jordens hävd samt fastighetens särskilda inrättningar. Vid tillträdessynen skola i penningar uppskattas de brister, som i nämnda hänseenden finnas vid tillträdet. Vid avträdessynen skall på enahanda sätt ske uppskattning av de brister, som i samma hänseenden vidlåda fastigheten vid avträdet. Vid avträdessynen skola synemännen, där avträdesbristen är större än tillträdesbristeu, ålägga arrendatorn att gottgöra jordägaren skillnaden men i motsatt fall förplikta jordägaren att ersätta arrendatorn. Härutöver må, såsom framgår av vad ovan i sammanhang med redogörelsen för jordägarens skyldighet att nybygga nödiga hus och att verkställa erforderliga reparationer anförts, under arrendetiden hållas särskild syn för ändamål, som omförmäles i 8 § andra stycket, varförutom syn även må påkallas för avgörande, huruvida jordägaren eljest behörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt åtagande eller meddelat föreläggande ålegat honom (14 §). Över allt, vad vid syn enligt arrendelagen förekommit, skall upprättas skriftlig handling, som av synemännen underskrives. Har synen lett därtill, att ersättningsbelopp skall av endera parten gäldas, skall beloppet av synemännen utdömas (16 §). Ett dylikt beslut äger, sedan synen vunnit laga kraft, beträffande exigibiliteten samma verkan som domstols laga kraft ägande dom. Klandertalan mot synen må emellertid av jordägaren eller arrendatorn, ii händelse av .missnöje med densamma, inom nittio dagar, efter det synehandlingen delgavs honom, instämimas till vederbörande häradsrätt (18 §). Häradsrättens beslut överklagas hos hovrätten, varifrån saken, därest de allmänna fullföljdsreglerna sådant medgiva, må fullföljas till högsta domstolen. I fråga om ordnandet av rättsförhållandet i händelse av arrendatorns död före arrendetidens utgång eller hans försättande i konkurs ävensom beträffande de omständigheter, som föranleda till arrenderättens förverkande, innehåller lagen bestämmelser (7, 25 och 26 §§), vilka i huvudsak överensstämma med vad i berörda hänseenden finnes stadgat i allmänna nyttjanderättslagen. I avseende å förverkandeskälen må endast erinras därom, att vanvård av fastigheten medför rätt för jordägaren att uppsäga avtalet. Användandet av denna rätt utgör det enda jordägaren tillerkända medlet att förhindra en alltför långt gående vanhävd av fastigheten från arrendatorns sida. Samtliga nu omhandlade bestämmelser i den norrländska arrendelagen äro av tvingande natur sålunda att, därest i arrendeavtalet in-

45 tagits villkor, som strider mot någon av nämnda bestämmelser, ett dylikt villkor ä r u t a n verkan (29 §). Lagens giltighetsområde utgjordes ursprungligen av de fyra nordligaste länen, vissa socknar a v Gävleborgs län samt Nedan-Siljans, OvanSiljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län. Såsom av det föregående framgår, h a r den norrländska arrendelagen Förslag liksom övriga a v norrlandskommittén föreslagna lagar tillkommit först angående efter en skarp strid mellan representanter för två olika åskådningar be- ändringar träffande det berättigade och lämpliga i a t t staten ingriper reglerande ' v6"1/!!"" i fråga om det sätt, v a r p å de enskilda förfoga över sina jordbruksfastlg- arrendenheter. Av den ena åskådningens a n h ä n g a r e h a r gjorts gällande, a t t på lagen samt jordlagstiftningens område en oinskränkt frihet m å råda sålunda, att undersökfastighetsägaren bör v a r a berättigad a t t förfoga över sin fastighet och n m g aT bruka densamma på s ä t t honom för gott synes. Häremot h a r a v dem, enlngvaer. som ansluta sig till den a n d r a åskådningen, förfäktats, att staten bör ingripa reglerande även på detta område i den mån och i den omfattning sådant föramledes a v allmänna intressen. Till grund för den förstnämnda åskådningen, driven till sim ytterlighet, ligger tydligen en uppfattning om begreppet ä g a n d e r ä t t såsom en sådan rättighet till det ägda föremålet, som icke h a r a n n a n begränsning ä n den, som kan föranledas därav, a t t a n d r a rättigheter a v antingen sakrättslig eller obligationsrättslig n a t u r äro gällande i avseende å föremålet i fråga. Med utgångspunkt härifrån framhålles det i avseende å statens förhållande till jordbruksproduktionen, a t t statens verksamhet i detta hänseende bör uteslutande v a r a av understödjande eller undervisande art samt i övrigt inskränka sig till åtgärder, som på ett organiskt sätt verka därhän, att jorden kommer i sådana brukares händer, a v vilka m a n kan vänta det livligaste jordbruksarbetet. A n h ä n g a r n a av den a n d r a åskådningen förfäkta däremot, a t t äganderätten till en fastighet lika litet som andra rättigheter må utövas p å a n n a t sätt eller i annan omfattning än som överensstämmer med det allmännas intresse och a t t följaktligen staten är berättigad att i avseende å denna äganderätt stadga de inskränkningar, som betingas a v dylika intressen. Genom antagandet a v norrlandslagarna h a r för svensk lagstiftnings vidkommande principen om det allmännas befogenhet a t t reglerande ingripa i avseende å det sätt, v a r p å de enskilda förfoga över sina jordbruksfastigheter, v u n n i t erkännande. Vad den norrländska arrendelagen a n g å r bära emellertid åtskilliga av dess bestämmelser, i den avfattning de nu föreligga, prägeln a v en kompromiss mellan ovanberörda tvenne olika åskådningar beträffande det berättigade i ett dylikt ingripande. I denna lomständighet torde m a n också hava a t t söka anledningen till a t t k o r t tid efter l a g a r n a s antagande förslag framkommit om ändring i densamma och om undersökning rörande dess verkningar. I sistnämnda avseende framställdes redan vid 1910 å r s riksdag i mo- middagen tion (nr 154) inom a n d r a k a m m a r e n av h e r r a r Lindhagen och Rob. mo. Karlsson i F j ä l bland a n n a t yrkande att en opartisk undersökning måtte åstadkommas om i vad m å n den norrländska arrendelagen v u n n i t till•-lämpning på bolagens och deras vederlikars arrendegårdar och, d ä r så ej skett, om anledningen därtill, varjämte begärdes, därest utredningen

46 därtill gåve anledning, framläggande för riksdagen av förslag till förbättring a v berörda lag. Till stöd härför anford.es i motionen: »Lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna erhöll sådana övergångsbestämmelser, att lagen ej får äga tillämpning på avtal, ingångna före det lagen trädde i kraft, eller den 1 september samma år. Detta var något helt annat än den nu levande generationen av arrendatorer tänkt sig. Man kunde ock befara, att bolag före den 1 september skulle avtvinga arrendatorer nya kontrakt. Så har ock inträffat även i sista stunden. Sunds bolag i Västernorrlands län lät sålunda under senare delen av augusti sina inspektörer ro fram efter vattendragen i bolagens socknar, sammankalla dess livegna samt förelägga dem vid äventyr av vräkning att före nämnda dag underskriva medhavda arrendekontrakt, vilka skulle, säges det, varit upprättade redan i maj. Denna upplysning har lämnats av en riksdagsman, med vilken arrendatorerna rådgjort. I vissa trakter uppsägas ock, såsom det inberättats arrendatorer utan att de förstå, att under mellantiden mellan den allmänna arrendelagens ikraftträdande och den norrländska arrendelagens trädande i verksamhet den förra ägt tillämpning^ även på Norrland och sålunda berett skydd i viss mån mot dylik uppsägning. Även norrländska arrendelagen är en socialpolitisk lag, vars verkningar i all synnerhet i första början böra följas med uppmärksamhet. Den är tillkommen för att i någon mån lindra betrycket för en lidande samhällsklass. Då bör det tillses, att så ock sker.» Lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 34) a t t det i motionen framställda yrkandet ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes av h e r r a r Lindhagen, J. G. Pettersson i Södertälje och Karlsson i Fjäl under yrkande av bifall till motionen. Motionen blev av riksdagen avslagen. Riksdagen Vid riksdagen 1911 påyrkades inom a n d r a k a m m a r e n av herr Lind19U - hagen i motion (nr 242), att de norrländska arrende- och uppsiktslagarna m å t t e fullständigas i överensstämmelse med därom före lagarnas antagande vid riksdagen 1909 väckta förslag. Då man i anseende till d e n korta tid, som förflutit efter det nämnda lagar den 1 september 1909 t r ä t t i kraft, icke ä n n u torde kunna bilda sig något tillförlitligt omdöme om d e r a s verkningar, hemställde lagutskottet i utlåtande n r 41 om avslag å motionen, vilken hemställan av riksdagen bifölls. Riksdagen Vid riksdagen 1912 återupptog herr Lindhagen i motion n r 214 inom 1912. a n d r a k a m m a r e n sitt vid förra riksdagen framställda yrkande om ändr i n g av den norrländska arrendelagen. Därjämte påyrkades av herr F . O. Mörtseli m. fl. i motion n r 25 inom samma kammare sådan ä n d r i n g av 24 § omförmälda lag, a t t jordägaren bleve ansvarig för alla a v henrmanet utgående utskylder. Lagutskottet intog i det över motionerna avgivna utlåtandet (nr 44> s a m m a ståndpunkt, som vid föregående riksdag. Reservation anfördes av h e r r a r Lindhagen och S. Person i Norrköping. Riksdagen avslog bägge motionerna. Riksdagen F r å g a n återkomi vid 1914 års senare riksdag. I motion n r 138 hem1914. ställdes inom andra kammaren av herr Lindhagen m. fl. om en allsidig undersökning angående verkningarna av de norrländska arrende- och vanhävdslagarna samt framläggande av resultaten av denna undersök-

47 ning och förslag till de förbättringar i dessa iagiar, som kunde a v förhållandena påkallas. Lagutskottet tillstyrkte i utlåtande n r 32 a t t riksdagen m å t t e i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, a t t Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig undersökning rörande verkningarna av de norrländska arrende- och uppsiktslagarna s a m t därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Reservation anfördes a v h e r r a r G. A. Petersson i Lidingö villastad, L. E. Gezelius, greve J . G. Lagerbielke, J. Johanson i Valared och greve J. W. Spens. Utskottets hemställan godkändes a v a n d r a kammaren, varemot första k a m m a r e n avslog densamma och var följaktligen frågan förfallen för det dåvarande. Vid samma riksdag påyrkades i en motion (nr 211) inom a n d r a kamm a r e n av herr A. J. Wedin utredning om möjligheten a t t bereda t r y g g a r e bostadsförhållanden vid inträffande ålderdom för arrendatorer, som avsåges i den norrländska arrendelagen. I motionen erinrades om a t t dessa arrendatorer trots lagens föreskrifter om en längre minimiarrendetid ofta vid inträdande ålderdom och orkeslöshet dreves bort från det arrenderade hemmanet och stode u t a n t a k över huvudet. A n d r a kammarens fjärde tillfälliga utskott avstyrkte i utlåtande n r 2 motionen. Det påtalade missförhållandet vore ej specifikt för Norrland och Dalarna u t a n gällde i ungefär s a m m a utsträckning alla arrendatorer i riket. Ärendet torde dessutom i någon m å n komma a t t behandlas av de arbetande sakkunnige för utredning av de mindre bemedlades bostadsfråga. A n d r a kammaren biföll utskottets hemställan, i följd v a r a v ärendet förföll. Vid riksdagen 1915 väcktes inom andra k a m m a r e n av h e r r I. Wenner- Riksdagen ström m. fl. en motion, n r 126, med i huvudsak samma yrkande som i den 1915. av herr Lindhagen m. fl. vid 1914 års senare riksdag avgivna motionen, varjämte herr Daniel Persson inom samma k a m m a r e i motion n r 26 påyrkade vissa ändringar i den norrländska vanhävdslagen. I det utlåtande, nr 50, som lagutskottet avgav över dessa motioner hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig undersökning rörande verkningarna av gällande lagstiftning till förekommande av vanhävd av viss jord i N o r r l a n d och Dalarna s a m t därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Utskottets hemställan bifölls a v båda k a m r a r n a . I anledning h ä r a v tillkallade chefen för justitiedepartementet B. Has- utredning selrot jämlikt, erhållet bemyndigande den 13 oktober 1916 häradshöv- angående dingen i N o r r a Hälsinglands domsaga Nils Wihlborg att såsom sak- ™^""|" kunnig biträdia inom justitiedepartementet med verkställande a v den d ™ s M " begärda undersökningen, v a r j ä m t e överlantmätaren Olof Nilsson den 1 ]andska februari 1918 förordnades a t t deltaga däri. Den 10 november 1921 av- vanhävdslämnade de sakkunniga, betänkande i ämnet. I detta redogöres till en lagstiftbörjan för i vilken m å n den norrländska arrendelagen kommit i till- m n s e n lämpning. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle antalet fastigheter, som inom det ifrågavarande området år 1917 ägdes a v bolag och ekonomiska föreningar h a v a u p p g å t t till 13 481. A v dessa skulle 73 procent eller 9 807 fastigheter h a v a v a r i t utarrenderade. Av de utarrende-

rade fastigheterna beräknades 3 658 stycken hava innehållit mindre än 4 hektar inrösningsjord och på denna grund varit uteslutna från lagens tillämplighetsområde. Av återstående 6149 bolagsfastigheter beräknades vidare 2 399 stycken hava blivit utarrenderade redan innan den norrländska arrendelagen trädde i kraft. Denna lag skulle sålunda vara tillämplig endast å 3 750 bolag och ekonomiska föreningar tillhöriga fastigheter. Emellertid ansågo de sakkunniga att lagen med all säkerhet faktiskt icke kommit att tillämpas ens ifråga om dessa fastigheter. De förutsatte nämligen att i samtliga de fall, där ingångna arrendeavtal varit muntliga, den norrländska arrendelagen icke kommit i tilllämpning. I avseende å dessa avtal ställde det sig säkerligen så gott som undantagslöst så, att vederbörande arrendatorer haft varken vilja eller förmåga att gent emot jordägarna fordra tillämpning av stadgandet i 1 § andra stycket av arrendelagen. Ett stöd för riktigheten av ett sådant antagande förelåge oclcså i den omständigheten, att, enligt från domhavandena inhämtade upplysningar, någon rättegång angående stadfästande av arrenderätten enligt sagda lagrum, icke under den ifrågavarande tidsperioden anhängiggjorts. Visserligen vore det ej uteslutet, att i en del fall, där avtalen varit muntliga, åtminstone de huvudsakligaste bestämmelserna i den norrländska arrendelagen vunnit tilllämpning. Dock kunde detta förutsättas hava skett endast i sällsynta ondamtagsfall, från vilka man vid förevarande beräkningar torde vara berättigad att helt bortse. Antalet fastigheter, vara den norrländska arrendelagen sålunda faktiskt vunnit tillämpning, kunde högst skattas till 2 925 eller något mera än 30 procent av alla utarrenderade bolagsfastigheter. Vid dessa beräkningar hade de sakkunniga utgått från att samtliga fastigheter utarrenderats för sig och genom särskilda arrendeavtal beträffande varje fastighet. Så hade emellertid ingalunda varit förhållandet. I åtskilliga fall hade två eller flera fastigheter sammanslagits och utarrenderats gemensamt till en brukare. I fråga om utarrenderade fastigheter, ägda av sådana enskilda personer, som avsåges i lagen, ställde sig förhållandet ungefär likartat. Beträffande verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen framhålla de sakkunniga att huvudparten av de inkomna svaren å en i detta hänseende utsänd rundfråga giva vid handen att lagstiftningen haft en gynnsam inverkan å jordbruket på de utarrenderade bolagsfastigheterna. I fråga om graden av denna inverkan gingo dock meningarna i sär. En del av uppgiftslämnarna hade sådana kategoriska uttalanden som att efter lagarnas tillkomst en »avsevärd» eller »märkbar» förbättring i jordbruket inträtt, »att lagarna haft synnerligen välgörande inflytande på jordbrukets skötsel» o. s. v. Av ett stort antal uppgiftslämnare hade framhållits, att lagstiftningen i fråga haft inverkan huvudsakligen eller allenast så vitt angår byggnaderna, beträffande vilka en betydande förbättring kunnat iakttagas. I fråga åter om jordvåiden vore förhållandena fortfarande otillfredsställande. Från åter andra håll hade yttrats, att lagarnas betydelse för jordbruket varit ganska ringa, beroende därpå, att de ej blivit nog strängt tillämpade och att arrendatorerna ännu icke kommit till insikt om de förmåner, som tillförsäkrats dem genom arrendelagen. Den förbättring i jordvården å de utarrenderade bolagsfastigheterna, sona enligt vad ovan nämnts kommit till synes, vore emellertid såvitt undersökningsmaterialet gåve vid handen endast undantagsvis att hänföra till sådan i 11 § norrländska

49 arrendelagen omförmäld jordförbättring, för vilken arrendatorn vid avträdet är berättigad till ersättning av jordägaren. Av svaren på i sådant hänseende framställda frågor framginge, att intresset hos arrendatorerna för dylika mera omfattande jordförbättringsarbeten fortfarande vore ringa. Enahanda vore förhållandet vad angår nyodlingsintresset. Under det att från samtliga län hade upplysts, att nyodlingar under de senare åren förekommit i betydande omfattning på de självägande böndernas hemman, hade i det ojämförligt största antalet svar beträffande trävaruindustriens fastigheter anmärkts, att nyodlingar å dem förekommit ej alls eller endast i obetydlig mån. Det livliga odlingsarbete, som man vid norrländska arrendelagens tillkomst förväntades skola bliva en följd av det i lagen intagna stadgandet om rätt för arrendatorerna till ersättning för nyodling, hade således ännu icke blivit verklighet. De sakkunniga framhålla emellertid att förhållandet icke vore ägnat att väcka förvåning. Dels hade lagen varit i tillämpning allt för kort tid för att dess verkningar i nu ifrågavarande hänseende skulle hunnit visa sig i mera avsevärd grad och dels hade man alltid att räkna därmed, att nyodling från arrendatorernas sida skulle förekomma endast i den mån hos jordägarna själva förefunnes intresse för utökning av den odlade jorden å deras fastigheter. I åtskilliga av svaren uttalades det, att något sådant intresse icke vore till finnandes hos bolagen. Beträffande en del bolag framhölles det, att deras intresse ginge i alldeles motsatt riktning. Det omtalades sålunda fall, då bolag gjort svårigheter för arrendatorer, som velat nyodla, eller då bolag rent av förbjudit idem att odla. Men oavsett denna allmänna obenägenhet hos de jordägande bobagen att uppmuntra odlimgslustem hos sina arrendatorer vore det enligt de sakkunnigas åsikt icke antagligt, att odlingsarbetet å arrendehemmamem skulle taga någon mera omfattande fart. Ovissheten om hur länge arrendatorn finge njuta avkastningen av odlingen spelade härvid den största roll, särskilt då några år av arrendeperioden gått. Vid periodens slut riskerade han alltid antingen att icke få arrendeavtalet förlängt eller ock, därest avtalet förlängdes, att arrendet höjdes just med hänsyn till den verkställda nyodlingen. Klart vore, att vid sådant förhållande .odlingsintresset hos en arrendator aldrig kunde bliva detsamma som hos en självägande. Den omständligheten, att arrendatorn vid avträdet vore berättigad till ersättning av jordägaren för den å odlingen nedlagda nödiga kostnad vore tydligen icke tillfyllest såsom drivfjäder till odlingsarbete. Det vore helt naturligt, att arrendatorn, hellre än att med svett och möda upptaga nya tegar, vars avkastning han icke visste om eller hur länge han finge tillgodonjuta, skulle ägna sin från det egentliga jordbruksarbetet lediga arbetstid åt annat mera lönande arbete, för vilket ersättning omedelbart erhölles. Det vore också från olika håll framhållet, att de under de senare åren gällande höga arbetslönerna, särskilt för skogsarbete, varit ägnade att i icke ringa mån motverka odlingslusten hos bolagsarrendatorerna. Angående den norrländska arrendelagens inverkan på bolagsarrendatorernas ställning i socialt hänseende anförde de sakkunniga: »Visserligen är det så, att norrländska arrendelagen ännu icke kommit i tilllämpning i full utsträckning och att i de fall då avtal enligt samma lag ingåtts, lagens bestämmelser i ett eller annat hänseende icke sällan blivit åsidosatta. Men detta oaktat kan någon tvekan ej råda därom, att det stöd från det allJordkommissionen. VI.

50 mannas sida, som genom arrendelagen givits åt bolagsarrendatorerna, visat sig vara av den allra största betydelse för dem i deras strävanden att uppnå en förbättrad existens. Redan den omständigheten, att arrendatorerna, vilka sedan årtionden tillbaka känt trycket av en så gott som allmän ofrihet gent emot jordägarna, funnit, att statsmakterna haft sin uppmärksamhet riktad å deras betryckta läge och genom lagstiftningsåtgärder sökt att bringa dem en hjälpande hand i deras ojämna kamp för tillvaron, har givetvis varit ägnad att rycka upp dem ur den modlöshetens anda, i vilken de nödtvunget levt, och ingiva dem större självtillit och en förhoppningsfullare syn på framtiden. Men vidare är det också klart, att de förmåner, som arrendelagen direkt berett arrendatorerna i förening med lagens framhävande av arrendatorns rätt att, på sätt honom bäst synes, förfoga över en del av hans arbetsförmåga, som icke åtgår till skötseln av jordbruket, måste verka därhän, att arrendatorerna kommit i mindre beroende av jordägarna än förut varit förhållandet. Under det förut arrendatorns rättigheter och jordägarens förpliktelser voro i så gott som alla hänseenden beroende på arrendeavtalets innehåll, och vid dess ingående arrendatorn vanligen var nödsakad finna sig i de villkor, som jordägaren uppställde, har, därigenom att alla med arrendet sammanhängande viktigare förhållanden blivit redan i lagen reglerade utan rätt för parterna att med bindande verkan därifrån göra avvikelse, arrendatorns underlägsenhet gent emot jordägaren vid arrendeavtalets avslutande icke kommit att framträda i samma grad som förut. Såtillvida har sålunda arrendelagen i samma mån som den kommit i tillämpning medfört en förbättring av bolagsarrendatorernas ställning. Av ortsmyndigheterna, vilkas yttrande infordrats även i den nu föreliggande frågan, vitsorda de allra flesta, att arrendelagen åstadkommit en arrendatorernas frigörelse från det överväldigande bolagsinflytandet på deras göranden och låtanden. De få myndigheter, vilka i sina yttranden uttalat, att lagen icke haft någon betydelse i detta hänseende, tillägga ofta, att detta beror därpå, att lagen ännu icke blivit tillräckligt känd av arrendatorerna, och att huvudsakligen av denna grund dess bestämmelser icke vid arrendeavtalens ingående blivit iakttagna. Man räknar således alltjämt med att bolagen själva äro föga benägna att av egen drift låta arrendatorerna komma till sin rätt i enlighet med arrendelagens stadganden.»

Att lagstiftningen verksamt bidragit till förbättrande av arrendatorernas ekonomiska ställning, ansågo de sakkunniga vara ställt utom allt tvivel. De sakkunniga sammanfatta sitt utlåtande angående verkningarna av lagstiftningen å arrendatorernas ställning i följande uttalande : »Genom s. k. sociala lagar, de må vara aldrig så väl genomtänkta och avvägda, kan ej allt nås, det mesta beror dock slutligen på människorna själva. Lagarna äro närmast ett medel att undanröja de hinder för individernas egna utvecklingsmöjligheter, som kunna förefinnas inom samhället. Att vanhävdslagstiftningen för de norrländska bolagsarrendatorerna utgör ett synnerligen verksamt medel i berörda hänseende och att även med tillhjälp av densamma i stort sett arrendatorerna lyckats förskaffa sig en förmånligare social ställning och en förbättrad ekonomi, därom kan någon tvekan ej råda.»

De sakkunniga framhöllo vidare att vanhävdslagstiftningen vid sidan av sina gynnsamma direkta verkningar i avseende å tillståndet på de fastigheter, som trävaruindustrien behållit i sin ägo, haft en indirekt verkan, vars betydelse icke vore ringa. Den hade medfört, att

51 en ganska avsevärd del av den utav trävaruindustrien innehavda jordbruksjorden återgått till bondeklassen, och härigenom även på detta sätt bidragit till att skydda jordbruksnäringen mot det överväldiga industriintresset. Enligt den verkställda utredningen hade under tiden den 1 september 1909—den 31 december 1917 sammanlagt 3 051 fastigheter med en totalareal av 70 981 hektar blivit försålda för en sammanlagd köpeskilling av 6165 323 kronor. De flesta försäljningarna hade förekommit i Västerbottens län, det minsta antalet i Jämtlands län. Givet vore, att alla dessa försäljningar icke föranletts av vanhävdslagstiftningen, utan att de i en del fall haft sin grund i andra omständigheter. Den föreliggande utredningen, sedd i sin helhet, hade dock berättigat till det påstående, att nämnda lagstiftning och särskilt arrendelagen med sina för jordägaren ofta betungande stadganden icke haft ringa betydelse för återförande av jordbruksjorden från bolagen till bönderna. Slutligen hava de sakkunniga även ägnat uppmärksamhet åt den från bolagshåll uttalade uppfattningen, att den norrländska arrendelagen verkat till förfång för trävaruindustriens behov av stadig arbetskraft vid skogsbruket. De anföra härutinnan: »Visserligen är det så, att efter sagda lags tillkomst bolagen äro lagligen förhindrade att vid utarrendering av sådana fastigheter, som falla under lagens räckvidd, i arrendekontrakten tillförbinda arrendatorerna att utöver det kvantum arbete, som kan vara i kontraktet bestämt, på tillsägelse utföra ytterligare arbete till jordägaren. Vidare är det också klart, att, om även lagen icke uppställer hinder emot att i arrendekontrakten arrendatorerna åtaga sig en till visst antal dagar eller visst annat kvantum bestämd arbetsskyldighet till jordägaren utöver vad som kan motsvara legan för den arrenderade fastigheten, båda parterna skola vara föga benägna att för en så lång tid som den lägsta tillåtna arrendetiden ingå på avtal av en sådan innebörd. Oavsett att svårigheter alltid måste möta för bestämmandet av arbetslönen för en så lång tidsperiod som femton år, ställa sig även andra omständigheter hindrande för sådana avtals ingående; sådana omständigheter äro från jordägarens sida omöjligheten att på förhand fixera arbetsbehovet för en längre tid och från arrendatorernas sida en naturlig motvilja mot att för hela arrendeperioden fastlåsa arbetskraften vid en viss arbetsgivare. Man torde således böra utgå ifrån, att vid uppgörandet av arrendekontrakt enligt norrländska arrendelagen rättsligen giltiga avtal angående arrendatorers arbetsskyldighet åt jordägaren, utöver vad som motsvarar legan, endast undantagsvis ingås. Berörda omständighet torde emellertid icke vara av beskaffenhet, att därigenom bolagens tillgång till en mera stadig arbetskraft för skogsbruket äventyras. Det har förut påvisats, att arrendatorerna trots den förbättrade ställning, som arrendelagen för dem medfört, alltjämt så gott som undantagslöst icke kunna erhålla sin fulla bärgning av arrendegårdarnas jordbruk utan äro för sin och sin familjs utkomst hänvisade till biförtjänster av olika slag, i vilket hänseende de först och främst använda sig av arbete i skogarna. Då således arrendatorernas behov av arbetsförtjänst å skogarna är en permanent företeelse, torde det norrländska skogsbruket såsom helhet betraktat icke av arrendelagen rönt annat inflytande i nu ifrågavarande hänseende än det, som är beroende därpå, att måhända numera en något större anpart av arrendatorernas arbetskraft ägnas åt jordbruket än förut var förhållandet. Den härpå beroende förminskningen i tillgången på för skogsbruket disponibel arbetskraft torde dock icke vara större, än att den kan uppvägas av en ökad arbetsintensitet och förbättrade arbets-

52 metoder; på detta sätt lärer även en motvikt kunna erhållas mot den eventuella ytterligare förminskning i tillgången på arbetskraft för skogsbruket, som den ökade insikt om jordbruksarbetets betydelse, vilken man må hoppas skola allt mera göra sig gällande, kan komma att medföra. Vidare torde man vara berättigad antaga, att, om också varje särskilt bolag naturligtvis icke numera kan hava samma visshet som förut om att för sitt skogsbruk alltid hava tillgång till den fasta arbetarstam, som före arrendelagens tillkomst tack vare arrendeavtalens sammankopplande med arbetsavtal stod till bolagets förfogande genom dess egna arrendatorer, den förändring, som arrendelagen i detta hänseende medfört, icke är så synnerligen stor. Frågan om, åt vilka arbetsgivare arrendatorerna skola ägna sin arbetskraft, är närmast beroende på det pris, som av den ene eller andre arbetsgivaren bjudes. Då detta pris icke kan ställa sig nämnvärt olika för olika i samma trakt arbetande bolag, kan det förutsättas, att ett bolag icke behöver räkna med, att dess egna arrendatorer annat än i undantagsfall skola söka sig arbetsförtjänst hos ett konkurrerande bolag. Det står visserligen arrendatorerna fritt att så göra, men detta oaktat är det tydligt, att, då tillfälle till arbete för ett bolags arrendatorer är till finnandes hos bolaget självt, det för arrendatorerna skall ställa sig förmånligare att använda sig härav än att söka arbete hos ett annat bolag, med vilket de eljest icke hava något att skaffa. Det ligger nära till hands att antaga, att ett bolag, som åtnjuter förmånen att kunna stadigt påräkna sina arrendatorers arbetskraft för sitt skogsbruk, även om något bindande tvång i detta hänseende icke föreligger, å sin sida skall visa större förståelse för sådana krav från arrendatorernas sida, som direkt sammanhänga med arrendeförhållandet. Det ligger sålunda otvivelaktigt i arrendatorernas eget intresse att vid sökandet av arbete icke förbigå det bolag, vars jord de bruka; och någon anledning att antaga, att de icke i regel handla i enlighet med detta intresse, förefinnes icke. Dock är det givetvis icke uteslutet, att i vissa orter andra arbetsgivare än skogsbruksidkande bolag kunna uppträda med möjlighet att betala högre arbetslöner än bolagen anse sig kunna bjuda och att för sådana fall, då arrendatorerna äro förhindrade att gå dit, där den högsta arbetslönen erhålles, bolagen kunna stå inför risken, att den arbetskraft, de vant sig vid att påräkna genom arrendatorerna, dragés ifrån dem. Det har i avseende härå särskilt framhållits, att de på kort sikt arbetande enskilda skogsspekulanterna, vilka icke hade någon kostnad för att tillhandahålla sina arbetare bostad och jordbruk, i allmänhet vore i tillfälle att betala högre arbetslöner än bolagen och förty utgjorde farliga konkurrenter till de senare om arrendatorernas arbetskraft. Tydligt är, att, därest norrländska arrendelagen ej funnes, så gott som all konkurrens om arrendatorernas arbetskraft vore utesluten. Genom arrendekontrakten skulle arrendatorerna tillförbindas vid äventyr av arrendets förlust att ställa sin arbetskraft till det jordägande bolagets förfogande; och detta skulle naturligtvis medföra, att arrendatorerna vore förhindrade att begagna sig av eventuellt utav en annan arbetsgivare erbjudet arbete mot högre betalning än den av jordägaren bjudna. Men ett sådant sakernas tillstånd — vilket före arrendelagens tillkomst existerade och vilket visade sig medföra arrendatorsklassens neddragande i socialt och ekonomiskt hänseende — var det just som genom arrendelagstiftningen skulle förhindras. Det är svårt att inse, varför icke även bolagsarrendatorerna i likhet med andra arbetstagare skulle hava rätt att utnyttja den möjlighet till en förbättrad ekonomisk ställning, som konkurrensen om arbetskraften innebär. Det bör icke förbises, att de äro dock icke i första hand skogsarbetare — såsom bolagen gärna kalla dem — utan jordbrukare med be-

53 rättigade anspråk på att i görligaste mån bliva likställda med sina närmaste gelikar, de självägande bönderna. För övrigt kan det med skäl ifrågasättas, huruvida verkligen den framhållna konkurrensen om arrendatorernas arbetskraft från de enskilda skogsspekulanternas sida är av så synnerligt stor betydelse. Att märka är, att de tider, då de enskilda skogsspekulanterna uppträda i någon större utsträckning, äro sådana, som kännetecknas av goda konjunkturer på trävarumarknaden. Då dessa konjunkturer i lika grad komma bolagen till godo, torde näppeligen något nödtvång förefinnas för dem att bjuda lägre arbetslöner än de konkurrerande skogsspekulanterna eller i allt fall så låga löner, att desamma även med hänsyn tagen till de förmåner, som en arbetsanställning hos jordägaren får antagas medföra för arrendatorerna, icke kunna av dessa accepteras. Om också i särskilda fall till följd av vanhävdslagstiftningen bolagens utgifter för deras arrendehemman överstiga inkomsterna av dem, kan detta icke i och för sig berättiga till anspråk från bolagens sida att oberörda av all konkurrens utnyttja arrendatorernas arbetskraft. Skyldigheten för de skogsägande bolagen att upprätthålla odlingen på deras utarrenderade hemman och att underkasta sig de utgifter, som därav föranledas, är betingad av allmänna synpunkter, som hava giltighet före bolagens egna intressen, och står dessutom i full överensstämmelse med det historiskt givna faktum, att skogen tillagts hemmanen för jordbrukets skull. På grund av vad sålunda anförts hålla de sakkunniga före, att trävarubolagens tillgång på arbetskraft för deras skogsbruk icke i mera väsentlig grad påverkas av den norrländska arrendelagen och att i allt fall de olägenheter, som lagen, enligt vad från skogsmannahåll påstås, i berörda hänseende medför, äro från allmän synpunkt obetydliga i förhållande till lagens i övrigt gynnsamma verkningar. Anmärkningsvärt är också, att av de bolag, till antalet över 100, vilka av de sakkunniga anmodats meddela sina erfarenheter angående vanhävdslagstiftningen, allenast två berört frågan om arrendelagens inflytande i nu senast behandlade hänseende.» P å g r u n d av det resultat, som genom undersökningen vunnits, föreslogo de s a k k u n n i g a vissa .ändringar i den norrländska arrendelagen, vartill kommissionen i a n n a t s a m m a n h a n g återkommer. Vid riksdagen 1918 väcktes a v h e r r Vennerström inom a n d r a kammaren motion (nr 206) om ä n d r a d lydelse av 23 § i den n o r r l ä n d s k a arrendelagem i syfte a t t tillförsäkra a r r e n d a t o r u t s t r ä c k t r ä t t till j a k t och fiske. Lagutskottet avstyrkte i u t l å t a n d e (nr 19) motionen. T r e ledamöter anförde reservation och hemställde om utredning h u r u v i d a och i vad m å n u t s t r ä c k t r ä t t till j a k t och fiske för husbehov kunde, utam skada för en rationell j a k t och fiskevård, beredas a r r e n d a t o r n och deras vederlikar i N o r r l a n d och Dalarna. Första k a m m a r e n biföll utskottets hemställan, medan a n d r a k a m m a ren biföll den d ä r v i d fogade reservationen, i följd v a r a v ärendet förföll. Jämsides med a t t genom den n o r r l ä n d s k a arrendelagen bereddes ökad trygghet å t vissa kategorier a r r e n d a t o r e r i N o r r l a n d och Dalarna, yppade sig k r a v på en liknande lagstiftning för övriga delar av riket. Den a v regeringen den 22 j a n u a r i 1909 tillsatta s. k. torpkommissioneu (G. Ribbing, E. J . Cederwall och Nils Wohlin), vilken h a d e till uppgift att utreda frågan om o r s a k e r n a till den konstaterade tillbakagången a v

54 torpareklassen samt om och i vad mån berörda företeelse kunde vara av beskaffenhet att föranleda särskilda åtgärder från statens sida, framlade sålunda i sitt den 6 maj 1911 dagtecknade betänkande bland annat förslag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, avseende att bereda denna grupp av arrendatorer en tryggare ställning. Sedan kommissionen fastslagit att förhållandena å torpen mångenstädes vore allt annat än tillfredsställande, anförde kommissionen: »Vid övervägande till en början av frågan, huruvida från statsmakternas sida några åtgärder, utöver hitintills vidtagna, kunna anses möjliga och påkallade till torpinstitutionens befrämjande, måste uppmärksamhet fästas vid det förhållande, att torparnas ställning genom lagen av den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom redan i flera avseenden väsentligt förbättrats mot tillförene. En ökad trygghet är beredd åt torparna i sådana fall, där något avtal om upplåtelsetidens längd icke har träffats, nämligen genom bestämmelsen, att avtalet i sådan händelse skall anses ingånget för en tid av fem år. I motsats mot förhållandet förr, då vid saknad av uttryckliga bestämmelser i kontraktet jordägaren ofta ansågs äga rätt att när som helst uttaga honom tillkommande dagsverken, har genom den nya lagen stadgats, att dagsverkena i sådant fall skola jämnt fördelas på årets veckor, i den mån detta kan ske. Enligt den nya lagen skall jordägaren vidare, antingen för varje arrendeår eller, där avtalet innehåller föreskrift om utgörande av visst antal dagsverken, under viss tid av året, för varje sådan tid, i god tid förut lämna torparen uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverkena. Ej heller är torparen, ändå att avtalet annorlunda bestämmer, pliktig att för arbetes utförande inställa sig förr än å andra dagen efter det uppgift, som nu sagts, meddelats honom. Ävenledes får ej i avtalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att, utöver fastställt antal dagsverken, på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana: har dylikt förbehåll skett, skall det vara utan verkan. Slutligen tillkomma givetvis alla de övriga fördelar, som den nya lagens olika reglerande bestämmelser medföra även för torparna. Under dessa förhållanden gäller frågan, huruvida några ytterligare bestämmelser, utöver vad den nya arrendelagon sålunda innehåller, kunna anses påkallade till förbättrande av ställningen hos den klass av små nyttjanderättshavare, som utgöres av torparebefolkningen. Beträffande härvid de nu gällande stadgandena om kontraktstiden (den nya lagens andra kapitel § 2), har uti några till kommissionen inkomna uttalanden ävensom från somliga håll under kommissionens resa det önskemål framställts, att torparna genom lag skulle tillförsäkras en mera tryggad besittningsrätt än vad nu är fallet. Uti den nya finska lagen angående lega av jord på landet har särskild uppmärksamhet fästats vid denna punkt, och hava synnerligen långt gående bestämmelser träffats om skyldighet för jordägarna att på viss längre tid upplåta torpen. Det må visserligen å ena sidan erkännas såsom ett socialt och humanitärt önskemål, att de gamla torpinnehavarna i möjligaste mån tryggas mot uppsägning vid en tidpunkt, då deras arbetskraft börjar att avtaga, och att de räddas från möjligheten av att på gamla dagar falla fattigvården till last. Vissa lagstadganden i likhet med de finska skulle från denna synpunkt möjligen kunna tagas under övervägande. A andra sidan har emellertid kommissionen under sin resa vunnit sådana erfarenheter, som starkt tala emot lagbestämmelser av nu nämnt slag. Önskan om en tryggad, genom allmän lag åvägabragt besittningsrätt har huvudsakligen framträtt hos de gamla torparna. Bland de yngre åter har i åtskilliga fall den uppfattning gjorts gällande, att det för dem är förmånligare,

55 a t t icke på för lång tid binda sig vid torpet. De upplysningar, som kommissionen införskaffat rörande upplåtelsetidens vanliga längd vid torparrenden inom olika delar av riket utvisa, att på många orter en tydlig tendens förefinnes till upplåtelsetidens förkortande, vilken tendens ingalunda alltid förorsakas av önskningar hos jordägarna, utan ofta har sin grund i av torparna själva framställd begäran. De yngre personer, som i senare tid övertaga torp, göra ofta detta i avsikt att sedermera, när förhållandena det möjliggöra, skaffa sig ett bättre och förmånligare torp eller förvärva ett eget litet jordbruk. De betrakta övertagandet av ett torp såsom ett övergångsstadium, vid vilket de icke alltför länge vilja binda sig. Fullgöra de sina skyldigheter, behöva de icke frukta att bliva uppsagda, men själva vilja de hava frihet att se sig om efter andra möjligheter. Till följd av dessa förhållanden skulle ett allmänt lagstadgande av ovan omnämnt slag stå i strid mot inom torpareklassen själv, och särskilt den yngre, driftigare delen därav, förekommande önskemål. En lagstiftning åter, som gåve torparna rättighet a t t efter eget val påkalla en sådan längre kontraktstid, kan tydligen icke ifrågasättas. Bestämmelser av nu nämnt slag skulle säkerligen icke heller hälsas med tillfredsställelse av jordägarna, då dessa därigenom kunde försättas i läget att nödgas bibehålla en oduglig eller i andra avseenden olämplig torpare; och det skulle dylika bestämmelser förmodligen i många fall hava till följd, att jordägarna föredroge att indraga torpen. I fråga åter om en annan punkt i den nu gällande arrendelagen har kommissionen i avseende å sådana mindre nyttjanderättsupplåtelser, varom här är fråga, funnit vissa skäl tala för en ändring. Kommissionen har nämligen funnit anledning att undersöka, huruvida ej brukarens rätt att erhålla gottgörelse för verkställda förbättringar kunde vid sådana upplåtelser vinna en vidare tillämpning än vid arrenden i allmänhet. Visserligen skulle en sådan rätt hava ägt större betydelse i äldre tider, då dels tillfällena till nyodlingar voro talrikare än nu, dels torparna på grund av de lägre dagsverkspriserna och det lägre värdet av den mänskliga arbetskraften mer än nu vore benägna och tvungna att taga tillgängliga odlingsmöjligheter i anspråk. Under nuvarande förhållanden är torparnas lust att verkställa odlingar och jordförbättringar ofta mindre, på grund av de rikliga tillfällena till omedelbar inkomst genom arbete på annat håll samt till följd av den numera allt vanligare förkortningen av upplåtelsetiden. Det oaktat anser kommissionen, att en utsträckning av den nu berörda rätten till ersättning även under nuvarande förhållanden skulle äga betydelse. Tillfällen till nyodlingar finnas på många ställen ännu, behovet av jordförbättringar av olika slag är i många fall framträdande, och kommissionen har under sin resa haft tillfälle att själv sammanträffa med åtskilliga yngre driftigare torpare, vilka både sade sig hava för avsikt att verkställa sådana förbättringar och faktiskt visade sig hava utfört sådana. Åtskilliga andra av torparna förklarade sig vilja verkställa liknande arbeten, för så vida de kunde påräkna skälig gottgörelse härför vid avträdet. Ytterligare en annan punkt i den nuvarande arrendelagen har i detta sammanhang varit föremål för kommissionens uppmärksamhet. Bland de erfarenheter, som i synnerhet blivit ett resultat av kommissionens förut omförmälda resa, har varit att torparnas bostadsförhållanden i en del fall måste anses otillfredsställande. Förhållandena härutinnan visade sig vara mycket växlande; vid sidan av väl administrerade egendomar med väl underhållna och tidsenliga torpbyggnader påträffades emellertid andra, där torpbyggnaderna voro ganska illa underhållna och ekonomibyggnaderna oändamålsenliga; i några fall anträffades ock gods, där torpbyggnaderna voro till ytterlighet förfallna. Det synes kommissionen uppenbart, a t t inga utsikter i dessa senare fall förefinnas att för framtiden bevara torp-

56 institutionen, för såvida icke genomgripande reparationer, i somliga fall ombyggnader av torpens bostads- och ekonomihus, bliva verkställda. E t t tillfredsställande ordnande av torparklassens bostadsfråga synes även ur allmännare synpunkter vara ett spörsmål av stor vikt. Goda bostadsförhållanden bidraga i hög grad till torparnas trevnad och motverka säkerligen i sin mån, att missnöjet inom denna samhällsklass vinner större utbredning. Arbetet på sådana förhållandens uppnående utgör ett betydelsefullt led i de nutida strävandena att förhindra landsbygdens avfolkning. Visserligen måste det i fall som de nu anförda ligga i jordägarens eget intresse att vidtaga lämpliga åtgärder, och man torde ock få antaga, att insikten härom i våra dagar bliver allt mera utbredd. Att emellertid härutinnan uteslutande bygga på frivilliga åtgöranden torde icke vara tillfyllest. Då, av andra skäl, den i den nya finska lagstiftningen inslagna vägen med inrättandet av vissa legonämnder i kommunerna icke synes böra komma ifråga, och frågan om någon form av bostadsinspektion på landsbygden icke synes falla inom ramen för kommissionens uppdrag, så har kommissionen ansett sig böra söka lösningen av frågan uti ett tillägg till den nuvarande arrendelagens stadganden på denna punkt. >

På skäl, som sålunda anförts, föreslog kommissionen vissa ändringar av 10, 14, 17 och 18 §§ i lagen den 14 juni 1907. Genom dessa ändringar skulle till »dagsverkstorp och andra under huvudgård lydande lägenheter» utsträckas de grundsatser beträffande jordägares skyldighet att ersätta jordförbättringar samt att vid tillträdet tillhandahålla erforderlig »byggnad och under arrendetiden underhålla den, vilka vunnit burskap i norrländska arrendelagen. Däremot hade stadgandet, om jordägares nybyggnadsskyldighet under upplåtelsetiden samt grandsatsen om hithörande bestämmelsers tvingande natur icke ansetts böra sålunda utsträckas. Torpinstitutionen vore för dåvarande stadd i ett övergångsskede. Betänkligheter mötte förty mot att giva torparen befogenhet att på jordägarens bekostnad vidtaga en så vittutseende åtgärd som nybyggnad. Ej heller kunde det vid sådant förhållande anses lämpligt, att en jordägare, som uppgjort plan för omgestaltning av de under hans egendom lydande torp men funne denna omgestaltning ej omedelbart kunna genomföras, skulle vara förhindrad att vid under tiden skeende utlämning av torpen genom uttryckligt avtal förekomma, att kostnader åbringades honom för åtgärder i avseende å torps åbyggnad och hävd, vilka tilläventyrs stode i strid med de nya anordningar, han avsett att genomföra. Betydelsen av det allmänna lagbudet vore därmed ingalunda omintetgjord. Den lagstadgade normen hade i allmänhet stor kraft att bliva förebildande för de enskilda avtalen. Och det innebure en betydande skillnad i torparens ställning, om han för att tillförsäkra sig de nu ifrågasatta förmånerna måste uttryckligen betinga sig dem i torpavtalet, eller om de komme honom tillgodo, allenast icke jordägaren i avtalet uttryckligen fritoge sig från dem. I sin förutommämnda motion nr 242 inom andra kammaren vid 1911 års riksdag hemställde herr Lindhagen att riksdagen måtte på grund av kända missförhållanden hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till norrländska arrende-, vanhävds- och eventuellt även ägostyckningslagens tillämpning på motsvarande jord inom övriga delar av riket. I utlåtande nr 41 avstyrkte lagutskottet motionen. Norrlandslagstiftningen hade föranletts av den fara. som bolagens omfattande jord-

57 förvärv ansetts innebära för jordbruket och jordbruksbefolkningens existens i Norrland. Såsom särskilda medverkande orsaker till det norrländska jordbrukets svaghet och behovet av åtgärder för dess uppehållande togos även i beräkning klimatet och jordens beskaffenheter m. fl. omständigheter, som där bidragit a t t skapa särskilda förhållanden. I mellersta och södra delarna av landet vore jordbrukets ställning väsentligen en a n n a n . Om någon fara i nu ifrågavarande hänseende k u n d e d ä r ej med fog talas. N å g r a särskilda åtgärder syntes därför i dessa delar av landet ej v a r a av omständigheterna betingade. Utskottet ville därjämte erinra om a t t gällande arrendelag vore så ny, a t t dess ersättande i vissa avseenden med en a n n a n för dåvarande icke syntes böra ifrågasättas. Motionen avslogs a v båda k a m r a r n a . Vid riksdagen 1912 framlade Kungl. Maj:t (justitieminister Gust. Riksdagen Sandström) proposition (nr 28) om utsträckande av den norrländska 1912. arrendelagens giltighetsområde a t t avse hela Gävleborgs län. P å hemställan a v lagutskottet biföll riksdagen propositionen. I överensstämmelse härmed utfärdades lag i ämnet den 10 maj 1912 att träda i kraft den 1 juli samma år. Vid första riksdagen 3914 väcktes inom andra kammaren motion (nr Riksdagen 190) a v herr Lindhagen om skrivelse till Kungl. Maj:t angående angei9H. lägenheten a t t åstadkomma en för hela landet gällande social arrendelagstiftning till skydd för torpare, bolagsarrendatorer och deras vederl i k a r av skilda slag bland arrendatorsklassen. I motionen anfördes: »Den allmänna arrendelagstiftningen av år 1907 avsåg väsentligen en kodifiering, komplettering och förbättring av gammal lag och praxis med hänsyn till de vanliga affärsmässiga arrendena. Den upptager sålunda huvudsakligen tekniska bestämmelser samt en vägledning för lösning av de vanliga spörsmålen, som alltid göra sig gällande i ett arrendeförhållande. Däremot innehåller lagen jämförelsevis få och obetydliga sociala föreskrifter, d. v. s. bestämmelser, som avse att åt en arrendator i erforderliga fall trygga något av den självägande bondens självständighet och trygghet i utövning av sitt yrke som odlare. Den kategori arrendatorer, för vilka en sådan hänsyn särskilt bör göra sig gällande, äro till en början vissa arrendatorer av smärre jordbruk på hemman och hemmansdelar, även då detta utgör fastighetens gårdsbruk. Dit höra s. k. bolagsarrendatorer på skogshemman, som förr i tiderna tillhört en självägande bondebefolkning, men sedan kommit i bolags ägo. Därmed äro jämställda enahanda arrenden av hemmansbruk, tillhörande enskilda skogsspekulanter, ävensom säkerligen en del gårdsbruk, lydande under fideikommiss och liknande större jordbesittningar. Vidare höra dit de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägenhetsbruk, som blivit utarrenderade. Den hänsyn, som anses berättiga och nödvändiggöra ett dylikt ingripande, är för det första omtanken om denna befolkning själv och dess oavvisliga livskrav. Vidare är det av vikt att bereda en så stor del av befolkningen som möjligt tillfälle till dräglig egen försörjning av jordbruk, i den mån landets egna resurser tillåta det. Möjligheterna till utkomst äro nämligen ingalunda så rikliga att ej alla utvägar måste ivrigt tillvaratagas; därtill kommer, att jordbruket utgör grunden för näringarna genom sin produktion av livsmedel. Slutligen har yrket visat sig oumbärligt för upprätthållande av människomaterialet, som degenereras och förbrännes av industrialismen och storstäderna. Gentemot så viktiga angelägenheter har en tillfällig jordägare icke ansetts

58 med fog kunna äga rätt att på grund av sin äganderätt allena förhindra desammas tillgodogörande. Ingen har någon förnuftig rätt att lägga en död hand över någon del av det begränsade jordområde, som utgör grundvalen för alla människors existens. Allra minst kan detta komma i fråga, när jordägaren av sitt •eget yrke är främmande för jordens riktiga begagnande i andra avseenden. Därför har i nästan alla samhällsordningar äganderätten till jorden varit belagd med mångahanda inskränkningar. I all synnerhet har detta ansetts nödvändigt, nätjordegendomar hopats i ett fåtal händer och deras allsidiga utnyttjande för befolkningens trängande behov därigenom ofta i hög grad äventyrats. Det är av dylika orsaker, som exempelvis i Finland, där man gör ofantligt mycket för att stödja jordbruket, vid sidan av en allmän arrendelag även antagits en social arrendelag, gällande för de särskilda slag av arrendatorer, som ha behov av densamma, och tillämplig även den över hela landet. Detta är förordningen den 12 mars 1909 om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde. I Sverige har en sådan lagstiftning antagits genom norrländska arrendelagen den 25 juli 1909 för de fyra nordligare länen och vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län samt genom lagen av år 1912 även för övriga delar av Gävleborgs län. Anledningen, varför författningen inskränkts till endast dessa delar av riket, var den, att dessa ansågos mest hotade av den industriella utvecklingen, vadan ett statsingripande i förenämnda som i andra avseenden där till en början ägde rum. En särskild grund för ett ingripande låg även därutinnan, att dessa trakter undergått så kallad avvittring, varvid kronan bortskänkt mycket mark för upprätthållande av jordbruk. Det framstod då så mycket mera befogat, att statsmakten tillsåg, att dess avsikter med avvittringen åtminstone i någon mån upprätthöllos. Emellertid har torpkommissionen, som tillsattes den 22 januari 1909 och deu 6 maj 1911 avgivit sitt betänkande, även inlåtit sig något på denna sak. Den har nämligen föreslagit, att vissa föreskrifter om jordägares skyldighet att tillhandahålla byggnader och ombesörja större reparationer samt om arrendatorers rätt till ersättning för nyodling, allt i huvudsaklig överensstämmelse med norrländska arrendelagens stadganden därom, skulle bliva tillämplig på arrenden av 'dagsverkstorp eller annan under huvudgården lydande lägenhet, å vilken åbyggnaden ej tillhör arrendatorn'. Dessa bestämmelser äro dessutom föreslagna att inflikas i 1907 års arrendelag. Här möter ett mycket belysande exempel, varthän planlösheten uti regeringsinitiativen i jordfrågan leder. Kommissionen lärer av sitt uppdrag ansett sig förhindrad att taga befattning med andra torp eller liknande lägenheter än dem, som lydde under huvudgård. Av detta skäl skulle de flesta bolagsarrendatorer på d e olika hemmansdelarnas huvudjordbruk icke komma i åtnjutande av dessa förmåner. För övrigt bör man vid all dylik lagstiftning numera alldeles bortse från de gamla historiska torpen som ett särskilt slags arrende, utan helt sammanhöra de med andra liknande arrendegårdar. Vidare skulle den norrländska arrendelagens särstadganden endast i två avseenden bliva tillämpliga på ifrågavarande slag av lägenheter, som dock mångenstädes i riket ha lika mycket eller lika litet behov av densamma i sin helhet som enahanda arrenden i norra delarna av riket. Slutligen skulle de förenämnda två sociala stadgandena införas i 1907 års arrendelag i stället för att som väl vore naturligare framträda såsom självständiga bestämmelser med anknytning till 1909 års norrländska arrendelag. A andra sidan syftar förslaget längre än norrländska arrendelagen. Det skulle nämligen bli tillämpligt på dylika lägenheter i hela riket. Och ehuru förslaget säkerligen ej är avsett att vinna tillämpning på de arrenden, som falla under

59 den norrländska arrendelagen, kommer det att i alla fall sträcka sina verkningar till åtskilliga arrenden i de norra delarna av riket. Den norrländska lagen omfattar nämligen endast jord tillhörig vissa ägare och till en vidd av minst 4 hektar i inrösningsjord. Torpkommissionens förslag har ej sådana begränsningar för sina speciella lägenheter, och i den mån sålunda från norrlandslagen undantagna lägenheter äro av den beskaffenhet torpkommissionens förslag innehåller och befinner sig inom norrlandslagens område, kommer kommissionens förslag att vinna tillämpning inom norra delarna av riket. En vidsträcktare tillämpning därstädes finge förslaget till äventyrs i följd därav, att den norrländska arrendelagen icke gäller arrenden av jordbruk, på vilka den norrländska hävdelagen äger tillämpning. Vad nu anförts ådagalägger uppenbarligen, att någon enhetlig plan och samfällig rättvisa måste läggas över detta lagstiftningsarbete. Detta kan dock icke gärna uppnås på annat sätt, än att en för hela riket gällande social arrendelagstiftning för vissa slag av arrenden kommer till stånd. Den kategori arrendatorer, lagen som sagt skulle avse, vore uppenbarligen vad i vårt land brukar kallas torpare, bolagsarrendatorer och deras vederlikar. Därtill böra även räknas vissa lägenhetsinnehavare samt arrendatorer på enskilda skogsspekulanters hemman, vissa brukare på fideikommiss eller andra större egendomar, som ej äro att hänföra till torpare o. s. v. En huvudpunkt i en social arrendelag är upplåtelsetidens längd. Den norrländska lagen upptager minst 20 år och den finska minst 50 år med vissa undantagsbestämmelser. Ärftlig besittningsrätt innefattar en ännu större trygghet och har ju även anor i vårt gamla åboinstitut. Frågan om byggnaderna är en annan viktig sak. Norrlandslagen ålägger här jordägaren skyldighet att nybygga och verkställa större reparationer. En för vårt land synnerligen viktig angelägenhet är rätten för dylika arrendatorer att verkställa nyodling samt erhålla ersättning för odlingsarbete och jordförbättringar. Arrendatorn får härigenom njuta frukten av sitt eget arbete och berövas icke, såsom nu ofta sker, densamma antingen direkt eller ock indirekt genom höjda arrenden. Rätten till husbehovsvirke och vedbrand samt till bete för kreatur och fiske äro också spörsmål av betydelse i förevarande fall. Detta är exempel på några huvudpunkter, som komma på tal vid behandlingen av en social arrendelagstiftning. En sådan lagstiftning är särdeles av behovet påkallad, då den så kallade olusten i landet till en del har sin rot i saknaden av en sådan lag. Efter emigrationsutredningen måste det komma någon handling.»

Lagutskottet hemställde i utlåtande (nr 17) om avslag å motionen. Så vitt utskottet hade sig bekant, hade ej i vårt land' något mera allmänt behov av .lagstiftningsåtgärder uti den av motionären ifrågasatta riktningen framträtt, utam syntes den allmänna arrendelagen under den jämförelsevis korta tid, den ägt giltighet, i det hela visat gynnsamma verkningar i nu förevarande hänseende. Utskottet, som till fullo behjärtade motionens syfte att, i den mån det genom lagstiftning kunde ske, bereda hjälp i vissa arrendatorers till äventyrs betryckta läge, hade alltså icke ansett sig kunna förorda bifall till .motionen. Enligt utskottets uppfattning borde en lagstiftning av här ifrågasatt slag icke införas utan att verkligt behov ådagalagt dess nödvändighet. Det tordte icke kunna anses lyckligt, att lagstiftningen på ett så stort och viktigt rättsområde som det här ifrågavarande titt och ofta underkastades genomgripande förändringar. Bestämmelser av det i motionen antydda

00 innehåll torde ej heller lämpa sig för a t t likformigt genomföras i hela riket, då jordbrukets förutsättningar och utveckling företedde väsentliga olikheter i skilda trakter. Exempelvis torde åtskilliga a v de stadganden i den norrländska arrendelagen, som i motionen särskilt framhållits, näppeligen kunna med fördel tilläggas giltighet utanför de säregna förhållanden, som i Norrland framkallats av jordbrukets beroende a v sågverksindustrien. Även hänsyn till arrendatorns eget intresse syntes utskottet mana till försiktighet i fråga om dylika lagstiftningsåtgärder. Om nämligen arrendelagstiftningens bestämmelser gjordes alltför betungande för jordägaren eller t. o. m. lade hinder för jordbrukets rationella drivande, tvingades han tydligen a t t på a n n a n väg än den, arrendeavtal erbjöde, eller ock vid sidan av detta, ordna sitt jordbruk och tillförsäkra sig den nödiga arbetskraften. I andra fall åter, d ä r arrendeformen bibeh olles, torde arrendatorn icke kunna undgå a t t på ett eller a n n a t sätt, vanligen genom förhöjt arrende, bereda jordägaren vederlag för de förmåner, en huvudsakligen av hänsyn till arrendatorn bestämd lagstiftning tillagt denne. Utskottet erinrade slutligen därom, att, på .sätt jämväl motionären anfört, vissa förslag i det syfte •motionen avsåge redan förelåge från den s. k. torpkommissionen s a m t a t t den officiella emigrationsutredningen till äventyrs kunde giva uppslag till åtgärder i samma riktning. Även a v detta skäl syntes utskottet anledning för dåvarande ej föreligga till något riksdagens u t t a l a n d e i ämnet. Reservation anfördes dels av h e r r a r J . G. Pettersson i Södertälje och C. Jansson i Edsbäcken, vilka föreslogo a t t riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 kunde jämkas i syfte att bereda torpare, bolagsarrendatorer och med dem socialt jämställda arrendatorer större självständighet och trygghet i utövningen av deras yrke som odlare, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, dels ock av h e r r a r Lindhagen och S. Persson i Norrköping under hemställan. om bifall till motionen. Utskottets hemställan godkändes av första kammaren, varemot a n d r a k a m m a r e n beslöt i överensstämmelse med1 h e r r a r Petterssons i Södertälje och Janssons reservation. Vid 1914 å r s senare riksdag framlades inom andra kammaren motionen ånyo av herr Lindhagen ni. fl. (nr 137). Då de skäl, som vid förra riksdagen av lagutskottet anfördes vid behandlingen av n u föreliggande fråga, fortfarande ägde giltighet, hemställde lagutskottet i utlåtande (nr 7), att motionen icke måtte till någon riksdagens å t g ä r d föranleda. Reservationer anfördes inom utskottet dels av h e r r a r Lindhagen, C. G. Lindley och C. E. Svensson i Eskilstuna under yrkande om bifall till motionen dels ock av h e r r a r Pettersson i Södertälje, P. A. V. Schotte och J . P . Igel. Dessa sistnämnda framhöUo, a t t det ej kunde förnekas, a t t de missförhållanden, som i Non-land oeh Dalarna föranlett särskild lagstiftning till tryggande a v arrendatorers r ä t t , förefunnes även i a n d r a d e l a r av riket än de nu nämnda. Särskilt torde d e t t a v a r a fallet i fråga om torpare, bolagsarrendatorer och med dem socialt jämställda arremdatorer. Det klagades sålunda särskilt över a t t arrendekontraktens bestämmelser angående byggnadsskyldigheten ofta vore alltför betungande för torparna. Även klagades

(il

över att arrendatorerna ej tillerkändes rätt att verkställa nyodlingar eller rätt 'till ersättning för sådana ävensom för jordförbättringar. Icke heller vore alltid arrendatorernas rätt till bete, fiske och vedbrand på tillfredsställande sätt tillgodosett. En framställning från riksdagen i det syfte, motionärerna påyrkat, vore därför befogad. De hade dock icke av motionärernas framställning blivit övertygade om lämpligheten av att riksdagen i ärendets nuvarande skick framställde begäran om en särskild »social» arrendelag. Helt säkert skulle det önskemål, motionärerna ville främja, i avsevärd mån kunna vinnas genom en revision av den allmänna arrendelagen. Dessa reservanter förordade därför .skrivelse av enahanda innehåll, som av herrar Pettersson och Jansson föreslagits vid föregående riksdag. Vid omröstning i första kammaren bifölls utskottets hemställan med 76 röster mot 41 röster, som tillföllo den av herr Pettersson m. fl. avgivna reservationen. Andra kammaren biföll däremot sistnämnda reservation med 117 röster, medan 63 röster avgåvos för bifall till utskottets hemställan. I sitt den 30 december 1915 dagtecknade betänkande angående jordförhållandena i Värmlands län upptog den s. k. jordundersökningen (herrar C. Lindhagen, Åke Ingeström och C. Ros), — vilken den 30 december 1911 tillsatts för att undersöka omfattningen av bolags och större enskilda jordägares jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen — även frågan om en allmän social arrendelagstiftning. .Sedan de sakkunniga i betänkandet redogjort för de synpunkter på denna fråga, som i de förut omnämnda motionerna till riksdagarna år 1914 närmare berörts, samt för norrlandslagstiftningen anförde de: »Att förutsätta att under den fria gestaltningen av arrendeavtalsförhållandena enligt gällande lag, skulle vara att förvänta en önskvärd förbättring i arrendatorsklassens ställning samt sålunda ett tillfredsställande av det därmed förbundna samfundsintresset att åt denna betydande grupp av den jordbrukande befolkningen bereda drägligare levnadsvillkor, torde vara att i allt för hög grad skatta åt övertygelsen, att under alla omständigheter ur den fria intressekampen framgår den för parterna så väl som för samfundet i dess helhet gynnsammaste gestaltningen av förhållandena. Ur social synpunkt vore säkerligen lämpligast, om de av bolag och skogsspekulanter förvärvade jordbruken, med de garantier, som det av sakkunnige förordade ägostyckningsförfarandet innebär, kunde frigöras samt sålunda återgå till självägda jordbruk. En sådan ägostyckning kan dock ej förväntas bliva någon allmännare företeelse såsom följd av något jordägarens intresse för saken i och för sig. En arrendelag däremot skulle, såsom norrlandskommittén också erinrade, i sin mån påskynda en sådan utveckling. Härvid måste dock ej förglömmas vikten av att genom lagstiftningen på samma gång göras något för att brukarna och deras familjer i regel erhålla företrädesrätt till förvärvet och ej oförskyllt berövas sitt enda hem och sina utkomstmöjligheter. Under hela denna övergångsperiod och med visshet även därefter komma emellertid ifrågavarande arrenden att i stor omfattning fortfara. Det ur samfundssynpunkt önskvärda dubbla ändamålet, att å ena sidan tillgodose kravet på bättre skötsel av den

62 jord, som från klassen av självägare övergått till bolag och skogsspekulnnter samt å andra sidan giva ökad social styrka åt en talrik arrendatorsklass å landsbygden, måste därför tillgodoses. Och detta kan ej ske annat än genom en social arrendelagstiftning av ovan angiven innebörd även för Norrland. Av den föregående framställningen framgår, att sakkunnige anse att en social arrendelagstiftning bör komma till stånd för hela riket. Detta lär även varit torpkommissionens uppfattning enligt vad sakkunnige förnummit. Vid de två senaste riksdagarna uttalade sig som sagt även andra kammaren och en avsevärd minoritet i den första för en sådan lagstiftning. I avvaktan därpå bör emellertid, såsom av undersökningen nogsamt framgår, norrländska arrendelagen omedelbart vinna tillämpning på Värmlands län. Det kan, såsom i jordundersökningens första betänkande redan erinrats, betecknas såsom ett rent förbiseende att Värmland ej medtogs redan från början i den lagstiftning, som ägt rum för Norrland och Dalarna. Detta framför allt med hänsyn till de likartade förhållandena. Men även formella skäl tala därför, i det att norrlandslagstiftningen avsiktligt begränsats till de områden som undergått s. k. avvittring. En sådan avvittring har, enligt vad numera blivit uppmärksammat, i de äldre skogsförfattningarna även varit påbjuden för Värmland.»

P å g r u n d av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga: 1) att en social arrendelagstiftning för den svagaste arrendatorsklassen såsom bolagsarrendatorer, lantbönder och torpare och med dem jämställda b r u k a r e av a n n a n s jord m å t t e för hela riket komma till stånd; 2) att i a v v a k t a n h ä r p å norrländska arrendelagen med vissa modifikationer måtte omedelbart utsträckas att gälla även för Värmland. Eiksdagen Vid riksdagen 1917 väcktes inom andra k a m m a r e n a v herr Lindha1917. gen jämte 27 a n d r a ledamöter motion (nr 73) om att riksdagen ville anhålla, a t t Kungl. Maj:t måtte upptaga till behandling angelägenheten, att en social arrendelagstiftning för den svagaste ar.rendatorsklassen såsom bolagsarrendatorer, landbönder, torpare och med dem jämställda brukare av a n n a n s jord måtte för hela riket komma till stånd, samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet. I motionen upprepades de skäl för en allmän social arrendelagstiftning, som i motionerna vid 1914 å r s riksdagar och inom jordundersökningen framförts. Lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 14) i anledning av motionen att den samhällsangelägenhet, som vore ämnet för förevarande motion, vore enligt utskottets uppfattning av stor och allvarlig betydelse. Antalet och sammanlagda arealen a v de jordlotter, som mot dagsverkslega eller arrende innehades av brukare i ekonomiskt och socialt svag och osjälvständig ställning, vore i landet av gammalt synnerligen stort; i åtskilliga delar av landet påginge därjämte en utveckling, som innebure att i stor utsträckning tidigare självägande jordbruk omvandlades till landboarrenden inom stora jordbesittares ägoområden. Den befolkning, so.m av denna brukning hade sitt esomoftast mycket torftiga uppehälle, omfattade en högst betydande del a v landets jordbrakarstam och utgjorde på sina orter hela den egentliga småbruksbefolkningen. Desto mera måste det v a r a föremål för statsmaktens omsorg att i vad p å densamma kunde bero sörja för a t t förutsättningar skapades för a t t denna jord väl hävdades och att dess brukare i sitt v ä r v funne efter sina villkor i möjligaste måtto trygghet och trevnad. Onekligen vore det nämligen i båda dessa hänseenden för n ä r v a r a n d e ingalunda väl beställt. — Såsom en synnerligen viktig å t g ä r d i detta syfte framstode även för

63 utskottet en jämkning i den allmänna arrendelagstiftningens bestäminelser, såvitt ifrågavarande jordbruk anginge, till en bättre anpassning efter rådande förhållanden. Det vidsträckta mått av avtalsfrihet, som den allmänna arrendelagen medgåve, vore i stort sett lämpat för arrendeförhållanden, där jordägare och arrendator ej vore alltför ojämnt ställda i ekonomiska och sociala villkor, där fastighet upplätes såsom ett åtminstone relativt självständigt och avrundat helt, och där ägaren kände ett verkligt starkt intresse i att den upplåtna jorden sköttes väl. Men samtliga dessa förutsättningar vore vid ifrågavarande slag av jordbruk regelmässigt antingen alls icke eller åtminstone i mycket försvagat skick för handen. Arrendatorn intoge här som kontraherande part den ojämförligt svagare ställningen, skogs- och utmarken vore mer eller mindre fullständigt frånskild inägojorden och jordägarens intresse vore merendels helt inriktat på den industriella verksamhet, såsom vars underlag hans jordagods tjänade, eller å skogsbruket och huvudgårdens jordbruk. — Att dylika egenartade förhållanden redan erkänts betinga modifikationer i vanliga arrenderättsregler, därom utgjorde 1909 års särskilda arrendelag för vissa jordbruk i Norrland och Dalarna ett tydligt vittnesbörd. Den s. k. torpkomimissionen hade vidare, såsom i motionen erinrats, i sitt år 1911 avgivna betänkande uttalat sig för åtgärder i samma riktning beträffande dagsverkstorp och därmed jämförliga lägenheter inom riket i dess helhet. På grand av begränsningen i nämnda kommissions uppdrag hade den däremot icke sysslat med frågan, såvitt den rörde landboarrende å bolagsjord och liknande jordbrak. Det syntes emellertid utskottet icke kunna bestridas, att likartade förhållanden och hänsyn även här vore tillfinnandes och i hög grad värda beaktande. — Det kunde möjligen invändas, att det bleve vanskligt att i lag närmare fixera den grupp av arrenden, som skulle träffas av de avsedda särbestämmelserna. Det torde dock i själva verket, lika litet som det i fråga om den norrländska lagstiftningen visat sig vara fallet, vara förenat med några oöverkomliga svårigheter att angiva en tillräckligt tydlig och på samma gång sakligt tillfredsställande gräns. — Motionärerna hade framburit åtskilliga önskemål att beakta vid den ifrågasatta lagstiftningens utarbetande. Utan att i detalj ingå på de särskilda punkterna i detta program — varom meningsskiljaktigheter givetvis hade rum — ville utskottet framhäva en lagstadgad, tillräckligt lång minimitid för arrendeupplåtelsen, jordägares skyldigheter i fråga om nybyggnad och dyrbarare reparationer samt arrendators rätt till uppodling och ersättning därför såsom frågor, vilka i främsta rummet syntes böra komma under övervägande. — På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 måtte kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och med dem socialt jämställda arrendatorer en i rättsligt avseende mera tryggad ställning, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Reservation anfördes inom utskottet av sex ledamöter, som hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 98 röster mot 68, som avgåvos för reservationen inom utskottet, men avslogs av första

64 k a m m a r e n med 67 röster mot 50, som avgåvos för bifall. F r å g a n hade alltså även denna gång förfallit. Riksdagen Vid följande å r s riksdag upptogs h r Lindhagens ni. fl. förslag i en 1918. motion (nr 204) inom a n d r a k a m m a r e n av h e r r a r Alfr. Werner, Ernst H a g e och K. J. Karlsson i Sandviken. I avgivet utlåtande (nr 25) fann lagutskottet i likhet med 1917 års lagsutskott det v a r a av största vikt och betydelse, att garantier för större trygghet, självständighet och trevnad skapades för den grupp mindre jordbrukare, varom h ä r vore fråga; och åberopade utskottet i allt väsentligt v a d lagutskottet vid nyssnämnda riksdag i sitt yttrande uttalat. Utskottets utlåtande u t m y n n a d e också i enahanda hemställan, som av 1917 å r s lagutskott framförts. Reservationer anfördes dels av fem ledamöter, som hemställde om avslag å motionen, dels ock av en ledamot, som ansåg, att utredningen lämpligen borde omfatta endast arrenden å bolagsjord. Första kammaren avslog utskottets hemställan, medan a n d r a kammaren biföll densamma, i båda fallen u t a n votering. Riksdagen Vid riksdagen 1919 väcktes av h e r r O. Olsson i Kullenbergstorp jämte 1919. 13 andra lantmannarepresentanter inom andra kammaren en motion (nr 72), vilken bland a n n a t avsåg a t t riksdagen m å t t e hos Kungl. Maj:t anhålla a t t en utredning måtte verkställas angående en ny arrendelag. som beredde en t r y g g a r e rättslig ställning för mindre arrendatorer och torpare i alla delar a v landet. Lagutskottet hemställde i utlåtande (nr 8) om avslag å motionen under hänvisning till att frågan redan hänvisats till utredning av jordkommissionen. Riksdagens beslut utföll också i enlighet med vad utskottet hemställt. Riksdagen F r å g a n upptogs ånyo vid nästa riksdag. I motion (nr 278) inom 192 °- a n d r a kammaren yrkade herr P. H . Sjöblom, a t t riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning för åstadkommande av en för hela landet gällande lagstiftning i syfte att t r y g g a torpares och mindre arrendatorers r ä t t till drägliga villkor och förhindra den ödeläggelse a v torplägenheter, som till oersättlig skada för landet ägt r u m de senare åren, samt a t t om möjligt till nästa riksdag inkomma med förslag i ärendet. I motionen erinrades om att alla de hänsyn, som av 1914 års a n d r a kammare amsågos berättiga och nödvändiggöra ett ingripande från regeringens och riksdagens sida, ä n n u funnes kvar, blott i mycket hög grad förstorade. U r humanistisk synpunkt borde omtanken om denna befolkning själv v a r a anledning nog att_ genom lagstiftning reglera rådande förhållanden. Antalet torpare och brukare i h ä r ifrågavarande ställning torde för d å v a r a n d e kunna uppskattas till cirka 60 000, tillräckligt många således för a t t , för deras egen skull, ägna dem den omtanke från det allmännas sida som rättvisa och billighet krävde, och som alla andra samhällsgrupper gjorde anspråk på. Denna betydande del a v lantarbetare vore på ett fastare s ä t t bundna vid jord och egendom ä n a n d r a arbetaregrupper och hade ännu icke genom egna organisationer höjt sin stämma för bättre villkor. Under och bakom tystnaden förekomme dock ett allmänt missnöje, som icke daterade sig från i går. De enskilda rösterna d r u n k n a d e i larmet från de organiserades stora strider, och de som n ä r m a s t skulle höra deras klagan stoppade till öronen så gott de kunde. De på a n n a t sätt anställda lantarbetarna — statare och daglönare — hade länge klagat över sin stall-

65 ning även de, men med lika litet resultat. Oorganiserade och tryckta av fattigdom, både ekonomiskt och andligt, som de varit, hade de saknat förmåga att höja sig och förbättra sin ställning. Genom nybildade organisationer och i öppen strid tillkämpade sig dock dessa förra året väsentliga förbättringar i lönevillkor m. m., och ingen torde kunna med fog påstå, att icke dessa förbättringar voro berättigade. Hade dessa fördelar givits tidigare och frivilligt, skulle arbetarfrågan vid jordbruket icke behövt få det tillspetsade läge den fått. Väntade man ännu några år med att vidtaga nödvändiga åtgärder att förändra torparnas förhållanden, komme dessa helt naturligt att använda sig av samma medel som lantarbetarna eller, vad som vore ännu farligare, försvinna från landet. Det skulle vittna om en otrolig brist på klokhet och sunt omdöme, om även denna grupp skulle lämnas utan beaktande så länge, att de, -med åsidosättande av gjorda överenskommelser, nödgades tillgripa den öppna konflikten i sin strävan för bättre och rättvisare förhållanden. Den decimering, torparnas antal undergått de senaste åren, bure vittnesbörd om, att förhållandena för detta slags brukare av Sveriges jord vore, allt annat än tillfredsställande. De tusentals torp, som redan avfolkats och ödelagts, vore de allra sorgligaste exemplen på svensk jordpolitik. Den säkraste vägen för en lösning av denna del av jordfrågan skulle vara, att staten förskaffade sig äganderätten till alla torp och lägenheter, som vore i enskild ägo och utarrenderades mot arbetsskyldighet, och upplät dem till brukarna mot besittningsrätt. Härigenom skulle de senares förhållanden kunna tillfredsställande ordnas av staten själv, samtidigt som den säkraste garantien skapades för att en för jord- och skogsarbete duglig arbetarestam alltid funnes att tillgå. Det vore ju även tänkbart att gå fram på olika linjer; detta borde emellertid en utredning kunna giva klarhet om. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, dit motionen hänvisades, avstyrkte i utlåtande (nr 4) densamma, enär frågan vore under utredning hos kommissionen. Detta blev ock kammarens beslut, i följd varav frågan förföll.

I). Allmän motivering. För ett land vilket såsom vårt, räknar jordbruket såsom huvudnäring, är arrendeinstitutionen av framstående betydelse. Ju mer jordbraket såsom näring utvecklas i intensitet, ju större de fordringar äro, som ställas på dess idkare, desto mer stiger också denna institutions betydelse. Icke alla, som äga jord, äro i tillfälle att åt dess skötsel ägna det arbete och den omtanke, som kräves, icke alla besitta den utbildning och erfarenhet, utan vilka arbetet icke kan krönas med framgång. De jordägare, som äro i denna ställning, äro därför nödsakade att till brakande överlämna sin jord åt andra, åt mer eller mindre yrkesmässigt utbildade arrendatorer. Från nationalekonomisk synpunkt är det av utomordentlig vikt, att de, åt vilka jordens brakande anförtros, befinna sig i den ställning att de kunna och vilja nedlägga kapital och arbete ä jordbrukets förbättrande. På samma gång därigenom väldet av jorden höjes för jordägaren, vinner landet fördelen av en väsentligt ökad jordbruksproduktion. Det Jordkommissionen.

VI.

66 ä r icke endast vid det större jordbruket denna synpunkt äger tillämpning. Den h a r betydelse även med avseende å de små förhållandena. H ä r möter emellertid även en a n n a n synpunkt, vilken ä r i särskilt hög grad ägnad a t t påkalla lagstiftarens uppmärksamhet, nämligen den sociala. Med den omfattning, vari jordbruksarrendet sålunda användes i vårt land, kommer frågan om arrendeinstitutionens r ä t t a ordnande a t t ber ö r a vida kretsar av v å r t folk. E n l i g t den arealinventering av den odlade jorden i riket, vilken ägde r u m den 1 juni 1919 och vid vilken för jordkommissionens räkning införskaffades vissa uppgifter angående jordens fördelning på olika slag av ägare och brukare, uppgår sålunda den på arrende upplåtna åkerarealen till ej mindre ä n 971116 hektar fördelade på 99 691 brukningsdelar. I dessa siffror ingå ej fastigheter med under 0.26 hektar åkerjord. Då landets hela åkerareal utgör 3 787 242 hektar och hela antalet brukningsdelar ä r 428 026, b r u k a s sålunda 25.6 procent eller något mer ä n en fjärdedel a v Sveriges odlade jord av arrendatorer eller torpare och medi hänsyn till föidelnimgen på brukningsdelar ä r 23.3 procent, d. v. s. n ä r a nog vart fjärde av landets jordbruk upplåtet på arrende. Såsom framgår av nedanstående siffror är flertalet av arrendejordbruken mindre eller medelstora jordbruk. Åkerareal hektar 0.2fi— 2 över 2 —10 » 10 —20 » 20 —50 » 50

Arrendejordbruk antal % 34 445 34.6 41586 41.7 12 013 12.o 8 763 8.8 2 884 2.u Summa 99 69]

100.0 Mer än 75 procent a v arrendejordbraken u t g ö r a s alltså av lägenheter och småbruk om högst 10 hektar åkerjord. A v de övriga arrendena är flertalet a t t räkna till bondgårdarnas storleksgrupp, d. v. s. jordbruk mellan 10—50 hektar åker. Endast ett mycket ringa antal eller 2.9 procent av samtliga h ä r ifrågavarande jordbruk utgöras av g å r d a r a v herrgårdstyp, eller jordbruk med över 50 hektar åkerjord. H u r u arrendebruken fördela sig å olika ägaregrupper framgår av följande sammanställning. » 6 954 6353 2 506 1200 24 338 7 060 13 055 38225

, ^ -° 7.0 6.4 2.5 1.2 24.4 7.1 13.1 38.3

Medelareal aker Pr jordbruk 14.s 14.7 9.2 19.2 5.6 15.» 12.9 8.2

Samtliga arrendejordbruk 99 691

lirupp av jordägare Staten Ecklesiastika boställen Kommuner Stiftelser och ideella föreningar Bolag och ekonomiska föreningar Fideikommiss Större enskilda jordägare 1 Övriga (mindre enskilda jordägare) 1

Attal

, .

.,

Med större enskilda jordägare avses sådana, som äga en sammanlagd åkerareal om minst 100 hektar.

67 E n l i g t förestående sammanställning utgöra de arrenden, som tillhöra mindre enskilda jordägare, den största gruppen. P å sagda jordägare komma ej mindre än 38 225 arrenden eller 38.3 procent av samtliga utarrenderade brukningsdelar. Bland dessa ingå en stor del egentliga bondgårdar. Sålunda är det särskilt inom Mälarlänen samt Östergötlands och Skaraborgs län synnerligen vanligt, a t t en jordbrukare på äldre d a g a r drager sig tillbaka från jordbruket och u t a r r e n d e r a r sin g å i d till någon n ä r a anhörig, son eller måg, men själv kvarbor på gården. I övrigt torde de arrenden, som äro a t t hänföra till denna grupp, huvudsakligen utgöras av torp. Särskilt äro torpen i vissa a v d e sydligare länen ganska talrika. I ovan angivna siffra för arrenden tillhörande mindre enskilda jordägare ingå slutligen även gårdar, som tillhöra s. k. skogsspekulanter och a n d r a enskilda, till den jordbruksidkande klassen icke hörande personer. H u r u många arrenden äro a t t hänföra till de h ä r nämnda tre olika kategorierna, huvudgårdar, tillhörande mindre jordbrukare, torp samt arrenden tillhörande skogsspekulanter o. d. kan ej exakt uppgivas. Störst näst efter gruppen arrenden, tillhörande mindre enskilda jordägare, ä r gruppen bolagsaiu'enden. I denna grupp ingå 24338 arrendebruk eller 24.4 procent av .samtliga arrenden. Omkring v a r t fjärde arrende är sålunda bolagsarrende. Talrikast förekomma dessa arrenden i Norrland, Bergslagen och a n d r a skogsbygder i södra och mellersta Sverige. Dessa bolagsarrenden äro emellertid i regel i jordbrukshänseende mindre betydande. De torde i allmänhet v a r a att hänföra till småbruk. Å bolagsarrendena belöper sålunda den minsta medelarealen åkerjord av alla grupper. Medelarealen för bolagsarrendena uppgår nämligen ej till mer än 5.5 hektar. E n r ä t t betydande grupp utgör vidare de arrenden, som tillhöra de större enskilda jordägarna. P å dessa jordägare komma 13 055 arrenden, motsvarande 13.i procent a v samtliga. Ifrågavarande arrenden förekomma talrikast inom de t r a k t e r a v landet, där storjordbruket är mest framträdande, nämligen i Mälarlänen, Östergötlands och Skaraborgs län. Till sin areal äro de större enskilda jordägarnas arrenden ofta nog ganska betydande. Medelarealen per jordbruk belöper sig till ej mindre än 12.9 hektar. En grupp av arrendejordbruk, som erbjuder många likheter med den sist nämnda arrendegruppeu, är den grupp som utgöres a v arrenden tillhörande fideikommlsstiftelser. Liksom de större enskilda jordägarnas arrenden äro fideikommissarrendtena huvudsakligast a t t söka i de ovannämnda storjordbrukstrakterna. Till arealen äro dessa arrenden jämväl ofta nog mycket betydande. Medelarealen per jordbruk ä r 15.9 hektar. Till antalet äro fideikommissarrendena dock icke a t t r ä k n a till de mera betydande grupperna. N ä m n d a arrenden uppgå nämligen endast till 7 060 eller till 7.1 procent a v samtliga arrenden. Övriga grupper av arrenden, nämligen de, som tillhöra staten, ecklesiastika boställen, kommuner samt stiftelser och ideella föreningar, innesluta v a r för sig icke något större antal arrenden. Bortsett från stifteisearrendena, som huvudsakligast äro lokaliserade till n å g r a få län i Syd- och Mellansverige, äro h ä r n ä m n d a arrenden ganska j ä m n t fördelade över hela landet. I fråga om areal åkerjord äro de ej sällan ganska betydande. F r ä m s t komma härvidlag stiftelsearrendena, som

68 äga en medelareal av 19.2 hektar, den största genomsnittliga arealen per jordbruk av samtliga grupper. Vid ett legislativt ordnande av arrendeinstitutionen måste givetvis alltid tagas till yttersta ögonmärke att åt denna institution beredas de efter dess natur bäst avpassade utvecklingsmöjligheterna. Men om sättet att uppnå detta syfte kunna meningarna vara delade. Sålunda har under trycket av den liberalistiska åskådningen med skärpa förfäktats, att det fria avtalet borde på detta område oinskränkt härska. De faktiska förhållandena vore, menar man, så växlande, att de icke kunde utan olägenhet inordnas under samma former. Kontrahenterna vore själva bäst i tillfälle att avgöra, huru arrendeförhållandet borde ordnas för att motsvara vad som för båda vore bäst och tjänligast. I själva verket sammanfölle jordägarens och arrendatorns intressen. Det vore endast skenbart de strede mot varandra. Lagstiftarens uppgift borde sålunda vara inskränkt till att lämna föreskrifter, som kom.me till användning endast i den händelse, att kontrahenterna icke själva träffat bestämmelser i ett eller annat hänseende. Å denna uppfattning är vår allmänna arrendelag av den 14 juni 1907 i huvudsak byggd. Obetingat har emellertid ej grundsatsen om avtalets frihet häri vunnit tillämpning. Vikten av de enskilda inressen, vilka här äro i fråga, jämväl för det allmänna är så betydande, att staten icke ansett sig böra uteslutande lita till de enskildas goda vilja. Där ett visst allmänt intresse fordrat en viss ordning har sålunda staten ansetts böra träda emellan och givit åt lagstiftningen tvingande form. Sålunda måste numera arrendeavtal avslutas för viss tid eller för arrendatorns livstid. De förut så vanliga arrendeavtalen för obestämd tid, vare sig med eller utan viss uppsägningstid, blevo genom 1907 års lag förbjudna. Vidare äger jordägaren icke i andra än i lagen angivna fall förbehålla sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före arrendetidens slut. Har likväl sådant förbehåll skett, skall det vara utan verkan. Skriftligt arrendeavtal gäller utan vidare mot ny ägare av fastigheten i den händelse arrendatorn före överlåtelsen tillträtt arrendet. Slutligen må bland annat erinras om den viktiga bestämmelsen, att i avtalet icke må intagas förbehåll, om skyldighet för arrendatorm att utöver fastställt antal dagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana samt att om dylikt förbehåll skett, det skall vara utan verkan. Den tvingande formen förekommer dock såsom nämnt blott i undantagsfall. Såsom allmän regel gäller att bestämmelserna kunna genom avtal sättas ur tillämpning. Emellertid har, såsom av den historiska översikten framgår, tid efter annan framkommit krav på ett kraftigare statsingripande i förhållandet imellan jordägare och arrendator än som kommit till uttryck i den gällande arrendelagstiftningen. Det har sålunda visat sig att i vissa fall den ena av de avhandlande parterna genomsnittligt taget är i så mycket svagare ställning än den andra, att han icke kan göra sin rätt så gällande som förhållandena kräva. Väl ligger en viss grad av sanning i påståendet att jordägarens och arrendatorns intressen i grunden sammanfalla och att därför något statens förmynderskap vid deras uppgörelser icke i och för sig borde vara påkallat. Men denna intressenas harmoni gör sig icke gällande utan den djupare och omfattande syn på tingen, som för visso icke är den alldagliga. För den kortsynta eller

69 t r å n g a uppfattningen framstår varje förde], man k a n avvinna sin medkontrahent, såsom eftersträvansvärd, även om den för denne medför en tunga, som icke står i rimligt förhållande till fördelen för den andre. I s å d a n a fall måste lagstiftaren genom särskilda bestämmelser bringa den s v a g a r e parten den hjälp, varav h a n är i behov för en t r y g g a d utövning a v sitt yrke. Sålunda hade norrlandskommittén redan, innan lagberedningens förslag till arrendelag blivit antaget, p å y r k a t särskild lagstift-. ning för vissa områden i Norrland och Dalarna, som i de flesta viktigare punkter tog avsteg från principen om att förord bryter lag. Nödvändigheten a t t bringa skydd åt den klass arrendatorer, som stod i beroende av den m ä k t i g a trävaruindustrien, var det h ä r som tvingade lagstiftaren a t t ingripa reglerande. Jämsides med antagandet a v den norrländska arrendelagen yppade sig k r a v på liknande lagstiftning för övriga delar av landet. Torpkommissionen föreslog sålunda särskilda bestämmelser för beredande av innehavare av dagsverkstorp och a n d r a under huvudgård lydande lägenheter en tryggare och bättre ställning. Jordundersökningen framhöll nödvändigheten av att social arrendelagstiftning för den svagare arrendatorsklassen såsom bolagsarrendatorer, lantbönder, torpare och med dem jämställda brukare komme till stånd för hela riket. Och samma yrkande framställdes i flera riksdagsmotioner och vann, såsom a v den historiska översikten framgår, även viss anslutning inom såväl lagutskottet som riksdagen. Den a v kommissionen verkställda undersökningen h a r bekräftat, a t t den gällande allmänna arrendelagen numera icke m ä k t a r giva de svagaste b r u k a r n a a v annans jord det stöd, dessa i allmänhet behöva för utövning a v sitt yrke som odlare och vilket är ett oundgängligt k r a v för jordbrukets utveckling å dessa arrendegårdar. Missförhållanden av den svåraste art h a v a framkommit, vilka enligt kommissionens mening oundgängligen påkalla den största uppmärksamhet från lagstiftarens sida. Grunden härtill torde huvudsakligast v a r a att söka i den ekonomiska utveckling, som under de senaste årtiondena ägt r u m i v å r t land. De stora värden, våra skogar representera, h a v a även i mellersta och södra delnrna av landet lockat bolag och enskilda spekulanter att slå under sig allt flera av böndernas hemman. Allt större områden av den svenska jorden hava kommit i h ä n d e r n a på bolag och enskilda, hos vilka det personliga intresset för arbetet i jorden och för jordbruksyrket v a r i t litet eller intet samt den med släkttraditionen och hembygdskänsla förenade kärleken till jorden alldeles saknats. I fråga om ökningen av bolagens jordförvärv inom de syd- och mellansvenska länen får kommissionen hänvisa till del I av kommissionens betänkanden sid. 95 o. f. Enligt all historisk erfarenhet leder en sådan utveckling, om den får ostört fortgå, till mindre lyckliga ekonomiska och sociala förhållanden inom ett samhälle. E n av följderna av bolagens fastighetsförvärv är uppkomsten av ett talrikt, arrendatorsstånd. Den forna självägande bonden kvarsitter ej sällan efter a t t hava försålt sin gård till ett bolag såsom arrendator å densamma. Gör h a n ej det, måste bolaget oftast skaffa en annan arrendator å gården, då bolaget sällan är i tillfälle a t t lägga densamma under sin egen förvaltning. I vilket fall som helst kommer a r r e n d a t o r n å en sådan gård i ett större eller mindre beroende av bolaget. Och detta be-

roende blir desto betänkligare, då det härrör från en husbonde, som merendels är bosatt långt ifrån den arrenderade egendomen och som därför måste utöva sin tillsyn genom förvaltare, ett system, som nästan alltid är ogynnsamt för arrendatorerna. Och denna husbonde är icke blott affärsman, för vilken de underhavandes välbefinnande ofta väger jämförelsevis litet mot ett glänsande affärsresultat, utan hans affär är ock av den beskaffenhet, att den direkt konkurrerar med jordbruket, om arbetskraft, något som allt för ofta tager sig uttryck i arrendekontrakten på ett sätt, som icke lian annat än ingiva de största farhågor i avseende på arrendatorernas jordbruksframtid. Dessa kontrakt synas nämligen ofta giva arrendatorn en karaktär av att vaia företrädesvis skogsarbetare. Därtill kommer, att de stora skogsägarna, vilka i avsikt att minska eller utesluta konkurrensen allt mer synas sträva efter att sins emellan uppdela landet i intressesfärer, genom, dessa områdens ofta betydliga omfattning få ett särskilt inflytande i avseende å gestaltningen av arrendeförhållandena å en ort. Då ett såg- eller industribolag disponerar över iså gott som alla arrendetillfällen inom en större trakt, har det tydligen tämligen fria händer vid bestämmandet av arrendevillkoren, och ett hot om arrendeuppsägning får en mycket större makt över en arrendators sinne än som kan anses nyttigt, om man önskar vinna ett livskraftigt arrendatorsstånd. Enligt den av statistiska centralbyrån verkställda undersökningen, som innehålles i del II av kommissionens betänkanden, finnas inom de delar av landet, där den norrländska arrendelagen för närvarande ej gäller, icke mindre än 16056 arrendebrak, som lyda under bolag och ekonomiska föreningar. Då antalet sådana ägare tillhöriga arrendebruk inom norrländska arrendelagens giltighetsområde uppgår till 8282, är antalet bolagsarrendatorer i övriga delar av landet sålunda nära nog dubbelt, så stort. Vad ovan sagts om bolagens förhållande till sina arrendatorer gäller i viss mån även de s. k. enskilda spekulanterna, när dessa utarrendera fastighet. Då de enskilda spekulanternas huvudsakliga intresse oftast är att tillgodogöra sig fastighetens skogstillgångar, ägna de föga eller ingen uppmärksamhet åt jordbruket. Den ekonomiska utvecklingen har även satt sina spår å förhållandet mellan fideikommissarier och större godsägare å ena och deras arrendatorer å andra sidan. Det patriarkaliska förhållande, som länge härskade å fideikommissen och storgodsen, försvinner allt mer. I dess ställe framträder hos jordägaren en av tidsläget förestavad strävan att intill det yttersta utnyttja arrendegårdarnas ekonomiska möjligheter. Att detta icke kan försiggå utan starka slitningar mellan jordägare och arrendator är uppenbart, i all synnerhet då såsom ofta är fallet arrendet gått från far till son under flera generationer. Slutligen är, såsom av torpkommissionen utförligt framhållits, den otrygga ställning torpare och därmed jämställda lägenhetshavare intaga, en av de viktigaste orsakerna till torpareklassens tillbakagång. Allt som allt torde man med fog kunna påstå, att arrendeförhållandena mångenstädes i mellersta och södra Sverige numera äro av lika

71 beklaglig art, som då lagstiftaren fann sig föranlåten att ingripa reglerande beträffande vissa arrenden i Norrland och Dalarna. Kommissionen vill härutinnan i främsta rummet betona den fortgående minskningen i arrendetiden för nu ifrågavarande jordbruksarrenden och de alltmer uppenbara vådorna av en sådan utveckling. Under äldre tider var upplåtelsen på livstid en mycket vanlig företeelse och ansågs väl såsom den ur mänsklig synpunkt normala upplåtelsetiden. Sedermera har under tidernas lopp genom de merkantila intressenas överhandtagande upplåtelse på viss tid blivit allt vanligare. Uti bruksrörelsen härskade dock länge ett visst patriarkaliskt förhållande, som förebyggde uppkomsten av allt för stora olägenheter. Sedan däremot sågverksrörelsen och annan trävaruindustri på senare tider uppträtt som konkurrent om böndernas jordbruk med skogsmarker samt bruksindustrien i växande omfattning omhändertagits av det moderna bankväsendet, har arrendetiden på dylika gårdar efter jordägarens önskan satts synnerligen kort, vanligen högst till fem år och numera är tendensen att sänka den till ett år, varigenom jordbruksarrenden beträffande tiden för upplåtelsen bliva likställda med bostadslega i stadierna. Bedan jordundersökningen konstaterade, att vid utarrendering i Värmlands läns östra, mellersta och västra skogsbygder av företrädesvis mindre bolagsgårdar förelåg i flesta fall ettårig arrendetid, men understundom något däröver intill högst fem år. Jordkommissionens enquéte har ådagalagt, att bolagsarrendena i södra och mellersta Sverige vanligen stanna vid högst fem år, i de flesta fall därunder och i talrika fall allenast vid ett år. Särskilt i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län äro dylika ettåriga upplåtelsetider synnerligen vanliga. Det förekommer därvid kontrakt, som lyda på allenast ettårigt arrende och icke tala om någon uppsägningstid eller förlängning. I många ettårskontrakt åter heter det exempelvis, att, om kontraktet icke uppsagts före den 15 september, som föregick kontraktets utlöpande, detsamma ansåges förlängt på ytterligare ett år. Gimo-österby Bruks Aktiebolag övergår sedan någon tid för sina i Uppland belägna arrendebruk till ett antal av inemot 1200 till ettåriga kontrakt, i den mån de gamla något långvarigare men ändock kortvariga kontrakten utlöpa. För närvarande lärer en del av Gimo-österby Bruks arrendatorer i Uppland sitta utan några kontrakt alls. Det är icke känt, om detta kunnat leda till att dessa arrendatorer enligt arrendelagen skola anses ha fått sina sista kontrakt förlängda under fem år. Är så förhållandet kan dock befaras, att de ej känna till denna omständighet utan känna sin ställning än mer osäker än förut. Arrendatorer på de större enskilda jordbruksgoåsen hava ännu i allmänhet en något längre arrendetid, i genomsnitt tio år. Dock har även här på senaste tider, i den mån de gamla avtalen utgå, visat sig en tendens till minskning i arrendetiden. Dessa kortvariga arrenden och i all synnerhet de största bolagens ettårskontrakt äro uppenbarligen en förgripelse mot varje jordbruksdrift. Under så osäkra förhållanden måste arrendatorerna i stor utsträckning känna sig förhindrade att nedlägga omtanke om jordbrukets upprätthållande i gott stånd och förbättringar äro säkerligen så gott som uteslutna. Kedan detta kan innebära en nationalförlust av den mest hotande beskaffenhet.

72 Vidaie utgör en sådan ordning ett ständigt hot emot b r u k a r n a s mänskliga rättigheter och personliga frihet. N ä r som helst kunna liksom hyrorna i s t a d e r n a arrendena godtyckligt höjas u t a n a t t de i den totala bristen a v a n n a n tillflykt kunna motsätta sig detsamma. Dessutom även t y r a a r r e n d a t o r e r n a uppsägningar a v allehanda anledningar med åtföljande skyldighet att u t a n ersättning gå ifrån sina egna eller i tallica tall sma förfaders odlingar och jordförbättringar och ett hem, som blivit dem k a r t -utan möjlighet oftast nog, i all synnerhet i dessa tider a t t k u n n a fa något annat jordbruk och bestrida kostnaderna för omflyttningen Givetvis kan en sådan uppsägning icke förväntas i flerta et fall utan endast i n å g r a fall h ä r och var. Men även detta är i och for sig ett sa stort missförhållande a t t ett ingripande däremot bör aga rum. Exemplen d ä r p å äro icke offentligen inregistrerade. Det ligger i var tids förhållanden och människonaturen, att de måste förekomma I pressen och enskilda meddelandien från olika håll framdragas titt ocn olta belysande fall. I en till kommissionen den 18 december 1922 från arrendatorer under Urapperups fideikommiss i Skåne ingiven skrift heter det: »Då vi nu, som, många av oss, innehava jordbruk som gått från fader till son i manga år, nu skall ha nya kontrakt, fördubblas arrendena till den grund, att vi omöjligt kan existera, och till på köpet så mycket andra orimliga paragrafer, som man vill påtvinga oss. Och dem, som ej vill gå med härpå, söker jordägaren utan hansyn fa vräkta från hus och hem: ett par exempel på detta är redan hos Konungens befallmngshavande dömda till vräkning; och komma nu senare att behandlas i hovrätten. Detta är de små arrendatorernas pension och belöninla n s/n,irTn , gvarig tjänst, som föga uppmuntrar de övriga arrendatorerna, så de flesta av oss ha vårt sista hopp till Öresunds vatten. En gammal utsliten arrendator gick för en tid sedan före med gott exempel. Detsamma är också var sista resurs. - Arrendatorernas högsta önskan är om statsmakterna kunde träda hjälpande emellan och på något sätt lindra våra odrägliga villkor.»

Kommissionen vill vidare erinra om det dåliga skick, vari å arrendegårdarna och torpen befintliga byggnader, särskilt boningshusen mångenstädes befinna sig. Eedan torpkommissionen framhöll, såsom a v den historiska översikten framgår, att en av de medverkande orsakerna till torpareKlassems tillbakagång v a r de hälsovådliga bostäderna å torpen Tm^kominissioneii erinrade om att i åtskilliga län förste provinsialläkarna i sma ämbetsberättelser p å t a l a t torparnas otillfredsställande bostadsförhållanden. Den av jordkommissionen företagna enquéten har bekräftat vad sålunda tidigare från flera håll framhållits Av enqueten framgår sålunda a t t de mindre arrendatorernas bostadsförhållanden utan tvivel äro en av de mörkaste sidorna av det n u v a r a n d e arrendesystemet. Detta gäller främst arrendegårdar och torp i skogsbygden, d. v. s. flertalet bolagsarrenden och därmed likställda arrenden Men mångenstädes å slättbygderna äro förhållandena icke avsevärt bättre. Trångboddhet med d ä r a v följande social och hvgienisk otrevnad och våda, äro ett karakteristiskt drag för dessa arrendeställen. Därtill kommer, a t t de på g r u n d av bristande underhåll äro mer eller mindre fallfärdiga. Ansvaret för underhållet åligger enligt arrendeavtalet i regel arrendatorn, mer sällan jordägaren. Understundom ä r underhållet efter vissa principer uppdelat mellan jordägare och a r r e n datorer. Vem underhållsskyldigheten än åligger, synes dock resultatet

bli ungefär likartat. Arrendatorn har oftast ej råd och i allmänhet föga intresse av att nedlägga arbete och andra kostnader på en byggnad, som lian icke äger och som han kanske snart måste lämna. Byggnaden var oftast i ett dåligt skick vid tillträdet. Honom åligger endast att tillse, att byggnaden ej är sämre vid ett eventuellt avträdande från arrendet. Endast de värsta uppkommande bristerna botas därför nödtorftigt. Jordägaren å sin sida drager sig i det längsta för reparationer å en arrendegård. Arbetslöner och material för en reparation draga stora utgifter, mer kanske än han får in i lega under året för gården. Arrendatorns, enligt jordägarens åsikt, ovarsamhet och bristande omvårdnad om den upplåtna fastigheten göra jordägaren än mer obenägen för en reparation. På så sätt får manbyggnaden å ett arrendebrak ofta nog förfalla och bli allt skröpligare. Särskilt förtjänt av uppmärksamhet är vidare de mindre arrendatorerna och torparna åliggande dagsverksskyldigheterna. Att arrendatorerna i avtalen åläggas en mycket omfattande arbetsskyldighet till jordägaren dels i form av dagsverken bestående i jordbruks- eller skogsarbete, dels i form av ackordsarbete, såsom kolning, skogsavverkning, vedhuggning, körningar o. d., är allmän regel vid de talrika arrendegårdar och torp i skogsbygden, som tillhöra de stora industribolagen samt med dem jämställda större godsägare, som driva industriell rörelse. Den arrendatorerna sålunda åliggande .arbetsskyldigheten utgöres antingen såsom, en del av legan eller ock mot särskild ersättning. 1 senare fallet hänvisas ej isällan i kontraktet till en särskild prislista. Liksom bolagsarrendatorerna således mångenstädes på grund av omförmälda betydande arbetsskyldighet äro att likställa med industriarbetare, äro torparna vid de större gårdarna i jordbruksbygderna av liknande anledning snarare att jämställa med vanliga jordbruksarbetare än torpare och arrendatorer i detta ords egentliga mening. Ej sällan förekommer enligt vad kommissionens enquéte giver vid handen, att arrendatorn i arrendekontraktet tillförbindes att utöver fastställt antal dagsverken på tillsägelse utföra sådana. Några exempel härå må anföras: »Såväl arrendatorn som hemmavarande arbetsföra söner äro pliktiga att såväl själva som med sina dragare utföra förefallande arbeten åt ägaren efter tillsägelse av förvaltningen.» Bolagskontrakt, Dals Eds kommun, Älvsborgs län. — »Om så påfordras skall arrendatorn efter uppbåd utföra de arbeten, som bolaget finner nödiga för driften av sitt näringsfång.» Nottebäcks kommun, Kronobergs län. — »Arrendator vare dessutom skyldig förrätta de arbeten, som honom av jordägaren åläggas mot åtnjutande av i taxa bestämda priser.» Bolagskontrakt, Uppsala län. — »Arrendatorn är skyldig förrätta de kolningar, körslor, dagsverken och andra arbeten, som av bruksförvaltningen honom åläggas mot betalning efter de pris, som överenskommes med bruksförvaltningen.» Bolagskontrakt, Alunda kommun, Uppsala län. — »Arrendatorn är skyldig att mot gängse pris och efter anvisning verkställa körning åt bolaget och erhåller arrendatorn härvid en extra gottgörelse av tre kronor per kördagsverk, uppgående denna gottgörelse till högst 500 kronor för varje arrendeår.» Bolagskontrakt, Nora kommun, Västmanlands- län. — »Arrendatorn åligger att mot ersättning enligt bifogade prislista under noggrant iakttagande av bruksförvaltningens anvisningar och föreskrifter på egen kost och med egna dragare och redskap själv eller genom arbetare, som av bruksstyrelsen godkännas, under arrendeåret utföra arbete, vars bestämmande

74 företrädesvis utgöres sålunda: att arrendatorn utgör arbetet med körslor, enbet och par, mans- och kvinnsdagsverken, då sådant av bruksstyrelsen påyrkas och erfordras, att arrendatorn utför körningar av malm- och gråberg då sådant finnes under vintermånaderna till anvisade platser, när därom påyrkas av förvaltningen.» Bolagskontrakt, Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län »Tjänstbarheter utöver arrendet utgöras även, om så påfordras.» Större enskild jordägare, Stora Mellösa kommun, Örebro län. — »Årliga arrendet är 180 kronor Dessutom göras tjänstbarheter till X bruk och lantegendomar såsom dagsverken' korslor kolmngar samt alla sådana arbeten, vilka arrendatorn kan åstadkomma och jordägaren fmner behövliga för driften av bruks- och lantegendomarna För dessa tjänstbarheter gottgöres arrendatorn i räkning enligt överenskommelse med jordagaren.» Större enskild jordägare, Almundsryds kommun, Kronobergs län — »Brukaren vare dessutom skyldig att efter bud mot betalning utgöra körningar för Y säteris räkning till följande p r i s e r . . . » Större enskild jordägare, i loda kommun, Södermanlands län.

Förestående kontraktsbestämmelser äro helt eller delvis stridande mot stadgandet i 7 § allmänna arrendelagen. Bestämmelserna i fråga, sådana de atergivits, få anses belysande för jordägarnas tillvägagångssätt att i strid mot lagens stadganden belasta arrendatorerna med skyldighet att utgöra tjänstbarheter av olika slag. Det förhållande att oaktat uttryckligt förbud däremot finnas stadgat, förbehåll om 'skyldighet for arrendatorn att till jordägaren utgöra olika slags tjänstbarheter, vilka icke aro att anse såsom en del av legan, i stor utsträckning intages i arrendeavtalen, tyder på, att jordägarna fortfarande äro benagna att anse dessa avtal ej blott såsom arrendeavtal utan även såsom avtal angående arrendatorns arbetskraft. Att arrendatorn genom arbetsskyldighetens fullgörande förhindras att ordentligt sköta sitt jordbruk bekymrar i allmänhet jordägaren föga. Då härtill kommer, att de priser, enligt vilka arbetsskyldigheten utgöres, ofta avsevärt understiga de i orten gängse fria arbetspriserna, har bland arrendatorerna uppstått en stark opinion mot det nuvarande systemet i fråga om dem åliggande arbetsskyldighet. Den av kommissionen verkställda undersökningen har givit vid handen att jordens hävd å de smärre arendegårdarna i stort sett är avsevärt sämre än å de gårdar av samma storlek, som skötas av ägarna själva. I de egentliga jordbruksområdena framträder visserligen skillnaden icke .så starkt mellan de olika jordbruken. Brukaren, vare sig han är arrendator eller bonde, är där hänvisad till att taga sin bärgning ur jorden. Några andta inkomster har han icke att lita till. Ju mer han därför kan avvinna ur ladugård och fält, desto större blir hans vinst. Det rena egoistiska intresset, om all annan bevekelsegrund saknas. måste därför säga även arrendatorn, att han måste hävda jorden v ä l Men även här, i de egentliga jordbruksområdena, märker man ändock, att arrendejordens hävd i regel är underlägsen den självägda jordens. Orsakerna härtill kunna vara många. Bland dessa må nämnas arbetsskyldigheten, i de fall sådan ingår i legan, en skyldighet, som ej sällan kommer mycket olägligt för arrendatorn, kanske just då han bäst behövs för eget jordbruk, och som därför ofta har till följd, att hans intresse för det egna jordbruket slappas. En annan orsak kan vara arrendatorns bristande ekonomiska resurser och hans, i jämförelse med

den självägande, mindre möjligheter att erhålla kredit. Den förnämsta orsaken till den underlägsna hävden å arrendegården är emellertid den ovissa besittningen. Arrendatorn har ej något intresse av att göra de mer dyrbara, vidlyftiga och på lång sikt ställda grundförbättringar, som äro nödvändiga för att bringa jorden i högsta kultur. De första åren av arrendeperioden nedlägges väl i regel mycket arbete på jordens beredning, men det är ej svårt att se, huru ä mången arrendegård detta arbete åren närmast före arrendetidens utgång inskränkes allt mer och huru jorden därför blir mager och utsugen. Vid den nya arrendeperiodjens ingång är jorden alltså svagt hävdad och arrendatorn, vare sig det är den gamle arrendatorn eller en ny, får börja på nytt med att driva upp jordbruket. Arrendejordbrukets skötsel blir sålunda mycket ojämn, växlande mellan en, åtminstone relativt intensiv drift och en drift, som närmast torde kunna betecknas som extensiv. De av en arrendator utförda jordförbättringarna kunna vidare, om ock omedvetet, omintetgöras av den följande arrendatorns åtgärder. Arrendebruket blir därför också planlöst, oekonomiskt och i själva verket mången gång mycket dyrbart. Givet är, att ju kortare arrendeperioderna äro, desto oftare förekomma och desto mer elakartade te sig arrendejordens nedgångsår. I .skogsbygderna och de i jordbrakshänseende därmed likställda trakterna, varest man i allmänhet utgår ifrån, att brakaren ej ensamt från jordbruket kan hämta sin bärgning utan måste lita till biförtjänster, äro förhållandena i fråga om jordens hävd mer påfallande ogynnsamma, än vad i allmänhet är fallet i de egentliga jordbruksområdena. För arrendatorerna i skogsbygderna kommer i regel med eller mot deras vilja jordbruket i andra hand. Legan skall i .allmänhet utgöras med arbetsskyldighet och därutöver åligger oftast arrendatorn en omfattande arbetsskyldighet mot särskild betalning. Skogskörslor, huggning, kolning och andra skogsarbeten bliva arrendatorns huvudsakligaste bestyr, i vilka han själv med sina hemmavarande söner eller legt folk tager del ofta nog hela vintern och ej sällan även andra tider av året. Jordbruksarbetet å arrendegården får ofta stå tillbaka för dessa arbeten. Härtill kommer, att en intensivare skötsel av det egna jordbruket ofta förefaller honom föga lockande. Han sitter på gården kanske endast med ettårskontrakt eller i bästa fall på tre, högst fem år. Av erfarenhet vet han, hur ovisst det är, om han får sitt avtal förnyat. Det är därför naturligt, att han endast hjälpligen besörjer jorden. I de flesta fall låg denna i svag hävd, när han tog emot den, och till några dyrbara förbättringar har han ej lust eller intresse, oviss, som han är, om han själv hinner skörda frakterna av dylika förbättringar. Mången gång beror för övrigt en förnyad upplåtelse på, huruvida arrendatorn utfört arbetena åt jordjägaren till dennes belåtenhet och i den omfattning, denne helst önskar. Under sådana förhållanden är det givet, att arrendatorn, därest han vill stanna å gården, ej låter jordbrukets skötsel komma i konflikt med industriarbetena, i all synnerhet som han vet, att upplåtaren i regel lägger betydligt mera vikt uppå dessa arbeten än på, huru arrendatorn sörjer för jorden. Om även i stort sett arrendejordbrukets hävd är svag och underlagsen det självägda jordbruket må emellertid erinras om, att många arrendejordbruk skötas oklanderligt och mönstergillt. I flertalet- fall äro emellertid dessa välskötta arrenden sådana, där arrendatorn antingen

76 bindes genom långvariga avtal eller eljest känner sig sitta i trygghet. A t t hävden å arrendejordbruken är underlägsen de självägda jordbruken beror för övrigt understundom a v r e n t yttre orsaker, ej direkt samm a n h ä n g a n d e med det sätt, på vilket jordbruket besittes. Det förhåller sig nämligen .så, a t t die på arrende upplåtna jordbruken ofta nog hava en jordmån, som till sin naturliga sammansättning ä r avsevärt underlägsen den självägda jorden. Detta gäller i all synnerhet torpjorden. Medan de självägande jordbrukaii-nas huvudgårdar, h e r r g å r d a r n a och bondgårdarna, oftast ligga nere på den öppna bygden med dennas bördiga lerjord, äro nämligen torpen i regel a t t finna i den högre belägna skogsbygden, där jordmånen består antingen av ett endast mycket tunt ler lager och därunder liggande hård och grusfylld moränjord eller också uteslutande av sistnämnda slags jord. Torpjorden ä r därför oftast mager och .senbrakad och givetvis underlägsen den av de självägande brukade välbelägna jorden. E t t mycket stort antal intressanta och utförliga uttalanden skulle h ä r kunna återgivas, samtliga bestyrkande den stora skillnaden mellan de självägda och arrenderade jordbruken. Citaten måste emellertid inskränkas till de här nedan återgivna. »Som undertecknad i tolv år har upprättat jordbruksstatistik i sju härader, kan jag intyga att de, som äga sin jord med eller utan egnahemslån, hava jord och hus i det mest utsökta skick samt att alla äro glada över att äga eget hem. Smärre arrendegårdar och torp äro nästan utan undantag sämre skötta än självägda jordbruk av motsvarande storlek.» Enskild uppgiftslämnare, anställd som s. k. lokalundersökare för insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter, Alvsborgs län. — »När denna fråga besvaras kan ej undgås att nämna, att inom denna kommun under de senaste åren tvenne stora gårdar styckats. E t t femtiotal torpare hava därigenom med hjälp av egnahemslån blivit ägare till sina torp och sitta nu med häradsrättens fastebrev på sina små hemmansdelar. För den, som på avstånd följt denna förändring, har det varit en glädjande iakttagelse, att se dessa torpare, som förut 2 å 3 dagar i veckan fått göra dagsverken vid herrgårdarna och ej hunnit sköta sin egen jord, nu, sedan de blivit sina egna, blivit mera intresserade och måna om att hålla såväl sin jord som byggnaderna i gott skick. Den olust och liknöjdhet för sitt jordbruk, som förut var utmärkande för den hårt belastade dagsverkstorparen, synes nu vara utbytt i verkligt intresse och idoghet.» Grimetons kommun, Hallands län. — »Det är ganska naturligt, att lusten att förbättra och nyodla jord, som tillhör andra, icke är tillfinnandes. Människan är nämligen av naturen sådan, att hon tänker först på den egna fördelen, ej på att med vett och vilja rikta andra. Därför är det klart, att en arrendator söker att med minsta möjliga kostnader avtvinga jorden så stor avkastning som möjligt. Om jordbruket vid arrendetidens slut är magert och utsuget, är en sak. En annan är däremot, om arrendatorn lyckats inhösta vinst på arrendet.» Burseryds kommun, Jönköpings län.

Tydligt är att, då arendiatorernas intresse för sådana jordförbättringar, som avse den under odling redan lagda jorden, oftast är ringa och i regel avsevärt mindre än hos de självägande jordbrukarna, det icke k a n förväntas, a t t det hos arrendatorerna skall finnas något större intresse för sådana, mera vittutseende jordförbättringar som nyodlingar eller a t t detta intresse skall k u n n a jämföras med de självägande brukar n a s intresse för att utöka sina odlade m a r k e r med nyodlingar. Förut-

sättningarna för nyodling är givetvis, att odlaren skall äga några garantier för, att han skall själv få skörda, frukterna av det mödbsamma och tidsödande arbete, som är förenat med att lägga ny mark under plogen. Funnes sådana garantier, skulle, därest i övrigt de ekonomiska förutsättningarna vore för handen, förvisso ej heller den obesuttne brukaren låta tillfällena att med ny, odlingsbar mark utöka till honom upplåtna ägor ligga obegagnade. Bevis därpå saknas icke från de senaste årtiondena, trots de under dessa tider för dylika företag mindre gynnsamma konjunkturerna. A rrendetagare med längre upplåtelsetider hava nämligen under årens lopp i åtskilliga fall gjort avsevärda utvidgningar av åkerarealen och på så sätt, exempelvis, förvandlat ett litet torp i skogsbygden till ett ganska betydande jordbruk. Särskilt gäller detta de i Sydsverige och i Värmlands län talrika lägenhetsinnehavarna med kontrakt i regeln på livstiden eller 49 år. Från Nyskoga kommun, Värmlands län, må exempelvis anföras ett dylikt fall: »Då torpet första gången 1852 övertogs, var ej mera än ett potatisland uppodlat och hava sedan de olika innehavarna uppodlat så mycket, att å torplägenheten nu födas en häst och tre kor.» — Bland andra i utsagorna omförmälda fall av stor odlingsflit må följande återgivas: »Då torparen för 28 år sedan tillträdde torpet, utgjorde den odlade jordarealen 4 tunnland mager och stenbunden åker. Till torpet hörer nu däremot cirka 8 tunnland åkerjord, varav mer än hälften odlats och röjts av torparen. För att kunna uppehålla sig och sin familj måste denne de dagsverksfria dagarna arbeta för daglön under godset. Torpets skötsel fick bli, som det kunde. Antingen fick hustrun ombesörja detta eller också måste mannen arbeta med detsamma om nätterna.» Stafsinge kommun, Hallands län.

Många av uppgiftslämnarna framhålla emellertid, att enbart långa arrendeperioder ej äro tillräcklig garanti för att stimulera till nyodlingar. Det har nämligen visat sig, att när en gång arrendetiden utlöper, jordägarna, beträffande ett arrende, vara brukaren gjort nyodlingar, antingen vägrat förnyad upplåtelse eller också med hänsyn til! åkerarealens utökning avsevärt förhöjt arrendet. Ovan omtalade torplägonhet i Nyskoga kommun utgör exempelvis ett dylikt fall, i det att det upplyses »att ägarna till huvudskaitetalet hava nu uppsagt ifrågavarande lägenhetsägare till avflyttning inom viss tid och förklarat sig skola, vilket han vill eller ej, träda i besittning av torpet». I detta sammanhang vill kommissionen slutligen erinra om att det från arrendatorshåll påtalats att arrendatorerna av jordägarna icke tillåtas företaga nyodlingar å det arrenderade området även om tillgång till lämplig odlingsmark finnes. Jämväl den av kommissionen verkställda enquéten har givit vid handen att så understundom förekommer. Anledningen härtill torde givetvis vara att söka i jordägarens rädsla att skogbärandie eller för skogskultur lämplig mark användes för annat ändamål än för skogsbörd, som för honom har det enda intresset. Att jordägaren på detta sätt lägger en död hand å jorden, är uppenbarligen ett missförhållande av synnerligen både beklaglig och betänklig art, Vad slutligen angår de mindre arrendatorernas ekonomiska ställning måste denna, enligt vad den av kommissionen verkställda enquéten utvisar, betecknas såsom avsevärt sämre än de självägande böndernas. Detta torde vara fallet även om de självägande måst sätta sig i skuld

78 för sitt jordbruk. Att h ä r lämna en uttömmande förklaring å detta t a k t u m torde ej låta sig göra. Många faktorer torde få anses v a r a därvid .medverkande. Emellertid vill kommissionen betona, a t t en av de betydelsefullaste anledningarna torde vara att söka i den t r y g g a r e ställning och den större rörelsefrihet vid yrkets utövande som den självägande bonden äger i jämförelse med en arrendator. Den självägande får fritt disponera fastigheten och dess inventarier. H a n kan därför begagna sig av de rådande konjunkturerna på ett helt a n n a t sätt a n en arrendator. Arrendatorn måste i goda som i dåliga tider driva jordbruket efter samma principer. Må vara, a t t dessa aro oundvikliga för a t t garantera arrendejordens försvarliga hävd. U r ekonomisk synpunkt äro de därför ej alltid riktiga. Härtill kommer som en faktor av mer ideell innebörd, men som därför ej ä r mindre viktig, nämligen den självägande jordbrukarens förhoppning, att h a n och h a n s familj komma att få skörda frukterna av h a n s mödor och försakelser för ekonomisk förkovran. Denna förhoppning ger honom en kärlek till arbetet, som arrendatorn måste sakna, och skänker krafter till idogt arbete bittida och sent. A v skäl, som sålunda anförts, är kommissionen övertygad om a t t därest jordbruket skall k u n n a höjas å de mindre a r r e n d e g å r d a r n a och torpen, vilket torde vara av den största nationalekonomiska betydelse. samt den sociala vantrevnad, som allmänt är till finnandes inom de beroende arrendators- och torpareklassema, skall kunna undanröjas, det torde v a r a en tvingande nödvändighet a t t genom en väl avvägd arrendelag för dessa klasser bereda dem något av den självägande bondens självständighet och trygghet i utövning av sitt yrke som odlare. A t t en sådan lagstiftning uppbäres av en allmän opinion inom den beroende arrendatorsklassen, framgår av de uttalanden i ämnet, som från arrendatorssammanslutningar och enskilda i olika delar av landet kommit kommissionen till hända. Bland dessa är särskilt följande uttalande från en gammal a r r e n d a t o r under ett storgods i Skåne av intresse till belysande av huru likartade de föreliggande frågorna äro i alla delar a v landet: »Vad Skånes torpare och mindre arrendatorer ovillkorligen äro i behov av om ej friköpningsfrågans ekonomiska sida kan ordnas, är en arreudelag som bjuder en lång kontraktstid, en arrendetaxeringsnämnd eller odlingsnämnd inom varje kommun helst någon högre instans att kunna vädja till samt absolut byggnadsskyldighet för jordägaren. Som ett exempel på en torpares i Skåne behov av en social arrendelag, kan jag nämna mitt eget, som synes av bifogade fotografi, är inte byggnaderna vidare hemtrevliga, boningshuset är en gammal ryggåsstuga omändrad något inuti på senare tid, byggnaderna äro utdömda genom syn för 15 år sedan men ej kommit några nya sedan. J a g emottog det år 1916 efter en som hade svårt för att kunna klara sig här. Torpet födde då 2 kor, 1 kalv, 2 små hästar, nu födes det 4 kor, 2 ungkreatur, 2 hästar samt några svin förutom smådjur. Nu tyckes nog jordägaren att det var tid att pressa på, han förelade mig under hot att jag skulle odla upp en del ängsmark och bygga upp nya hus då jag hade knappast två år igen på kontrakten. Då jag ej ville det hotade han ett plantera på ängsmarken. Då jag frågade honom hur det skulle låta sig^ göra odla upp ny jord, bygga upp nya hus som inte skulle vara mina, under sådana tider då Sveriges storjordbrukare icke ansåg sig kunna reda sig

79 på den bästa jorden utan de hade ju fått spannmålstullarna som ett slags fattighjälp, blev han svarlös sorgligt nog.» E n sådan lag som ovan nämnts bör enligt kommissionens mening äga giltighet för landet i dess helhet. Såsom av det förestående framgår äro missförhållandena ingalunda mindre framträdande i de sydligare provinserna än i landets nordligare delar. A t t lagstiftaren'först ingrep reglerande beträffande Norrland berodde i viss mån på historiska skäl samt d ä r p å a t t missförhållandena till en början voro särskilt svåra där. Av det föregående framgår, a t t antalet bolagsarrenden n u m e r a till och med är större i Mellan- och Sydsverige än i Norrland. A t t förhållandena å dessa arrendegårdar icke äro bätlre än i den nordliga delen a v landet, då den norrländska arrendelagen antogs, h a r i det föregående påvisats. Slutligen äro de talrika arrendatorerna under fideikommiss och storgods i de mellersta och sydligaste delarna av landet ävenledes i s t a r k t behov a v .skyddet av en social arrendelag, vilket även gäller torpareklassen, som d ä r är särskilt företrädd. _ A v det anfördia framgår redan vilken omfattning bör givas å t den sociala arrendelagen. Den bör sålunda givetvis i första hand avse bolag och ekonomiska föreningar tillhöriga hemman. Därmed jämställda, äro hemman, som kommit i händerna på s. k. enskilda spekulanter. I båda fallen är det fråga om hemman, som förut tillhört den självägande bondebefolkningen men blivit densamma avhända av personer, vars intressen äro i större eller mindre grad främmande för fastigheternas jordbruk. Vidare böra även utgårdar under fideikommiss och liknande större jordbesittningar omfattas av lagen. Slutligen böra under lagen hänföras de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägenhetsbruk, som utarrenderas. E t t gemensamt kännetecken för alla de fall, som lagen bör avse, är sålunda a t t det är fråga om jordbruk, som jordägaren på g r u n d a v sitt yrke eller a v a n d r a orsaker nödgas h a v a ständigt upplåtna på arrende. Uppenbart är, a t t lagen ej bör avse utarrendering a v jordbruket å bondehemman. E n sådan förekommer vanligen endast i följd av ägarens omyndighet, sjukdom, bortresa eller ann a n dylik anledning och är i allmänhet av mer eller mindre tillfällig karaktär. När den anledning, som föranlett utarrenderingen, bortfaller, är dkjt merendels ägarens avsikt att själv återtaga braket. Av liknande anledning h a r lagen ej heller ansetts böra äga tillämpning å utarrendering av h u v u d g å r d a r , som tillhöra fideikommiss och större enskilda jordägare. Även en sådan utarrendering plägar merendels icke v a r a av permanent art. Givetvis bör en social arrendelag icke givas större omfattning än som motsvaras a v diet förefintliga behovet. Även bland de arrenden, som enligt vad ovan anförts principiellt böra inbegripas under lagen, kunna finnas sådana, d ä r den särskilda hänsyn, v a r p å ifrågavarande lagstiftning är grundad, icke är till finnandes. Större arrenden, r e n a s. k. affärsarrenden, böra sålunda uppenbarligen ej omfattas av lagen. Vid dylika arrenden k a n ej arrendatorn anses i förhållande till jordägaren v a r a i den beroende ställning, a t t h a n icke utan stödet av en särskild lagstiftning kan tillvarataga sin rätt. Då frågan gäller a t t avskilja dessa s. k. affärsarrenden från die mindre arrenden, vilka äro avsedda a t t inbegripas under lagen, möta givetvis stora vanskligheter. H u r u gränsen än dragés, k u n n a alltid fall inträffa, i vilka man säger sig a t t

här borde lagen varit gällande eller tvärtom. Detta torde vara ofrånkomligt. Kommissionen tror dock, att en gräns, som sättes så att lagm ej avser andra arrenden än dem, vilka omfatta minst 25 hektar odlad jord, skall i det stora hela visa sig tillfredsställande. Enligt kommissionens mening bör den sociala arrendelagen vidare icke avse rena arbetarelägenheter, vilka endast äro försedda med ett boningshus och ett litet potatisland eller trädgårdstäppa. Endast under den förutsättning att området är av sådan storlek, att en medelstor familj därav kan hämta sin huvudsakliga bärgning, bör detsamma omfattas av lagen. Kommissionen har ansett, att denna förutsättning i regel torde vara för handen, därest i arrendet ingå antingen minst i hektar inrösningsjord eller 2 hektar odlad jord. Arrenden, som äro av mindre omfattning, böra således ej falla under lagen. Såsom av det föregående framgår, utgör sammanlagda antalet arrendegårdar, tillhörande bolag och ekonomiska föreningar, fideikommiss och större enskilda jordägare 44 453. Emellertid skall lagen såsom nämnt icke avse alla arrendebruk, som tillhöra fideikommiss och större enskilda jordägare. Utarrenderade huvudgårdar, tillhöriga dessa ägaregrupper, omfattas ej av lagen. Någon uppgift på antalet dylika gårdar föreligger emellertid icke. Dock torde antalet av dem icke vara större än att man kan helt bortse från detsamma. Vildare böra frånräknas å ena sidan de arrenden, som icke äga minst 4 hektar inrösningsjord eller minst 2 hektar odlad jord, vilka kunna, beräknas uppgå till omkring 14 000, samt å andra sidan de .arrendebruk, som omfatta mer än 25 hektar odlad jord, vilka torde kunna skattas till högst 5 000. Hela det antal arrenden, tillhörande bolag och ekonomiska föreningar, fideikommiss och större enskilda jordägare, vilket skulle falla under lagen, torde alltså komma att uppgå till omkring 25 000. Härtill komma de torp och därmed jämförliga mindre arrendebruk, som tillhöra mindre enskilda jordägare. Ehuru några exakta siffror icke kunna anföras beträffande dessa arrendebruk, torde de likväl med all sannolikhet kunna beräknas uppgå till omkring 5 000. Slutligen böra härtill läggas de utarrenderade huvudgårdar, som tillhöra s. k. enskilda spekulanter, i den mån dessa icke inbegripas under gruppen större enskilda jordägare. Beträffande sistnämnda arrenden föreligga ej heller några exakta sifferuppgifter. Då de emellertid torde vara ganska talrika, skulle lagen alltså komma att beröra ett antal arrenden, som avsevärt överstiger 30 000. Riktlinjerna av den föreslagna lagen framgå i viss mån redan av det föregående. Det gäller således i första hand att giva arrendatorn gentemot jordägaren en så självständig ställning som möjligt, så att han fritt och utan hinder av en tyngande arbetsskyldighet åt jordägaren kan ägna sin tid och sina krafter åt det egna jordbruket. Vidare är av vikt, att arrendatorn gives en större känsla av säkerhet för framtiden och skyddas mot obehöriga uppsägningar genom stadgandet av en längre minimiarrendetid jämte optionsrätt till nytt arrende vid arrendetidens slut. Ytterligare är det av betydelse, att i lagen skapas garantier för att bostadsförhållandena å arrendeställena komma att motsvara de enklaste hygieniska och sociala krav, ävensom att å arrendegårdarna finnas för

81 jordbrukets bedrivande erforderliga ekonomibyggnader i ett efter ortens förhållanden tillfredsställande skick. Slutligen bör målet vara att skapa en förstärkning av arrendegårdarnas jordbruk, vilket lämpligen torde kunna ske därigenom att arrendatorn tillerkännes viss rätt att verkställa nyodlingar samt tillförsäkras rätt till gottgörelse för verkställda nyodlingar och jordförbättringar, då han frånträder arrendet. Att åt lagens föreskrifter i regel bör givas en tvingande form, framgår av det föregående. I fråga om lagförslagets detaljer hänvisas till lagtexten och den speciella motiveringen. E. Speciell motivering till den sociala arrendelagen. 1-4 §§. I dessa paragrafer angivas de arrenden lagen avser. Norrlandskommittén föreslog i sitt förslag till arrendelag, att lagen Norrlandsskulle vara tillämplig å arrende av jord å landet, tillhörig bolag eller kommittén. förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke hade sitt bo och hemvist å fastigheten och uppenbarligen besutte densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, under förutsättning att den utarrenderade jorden vore av den omfattning, att självständigt jordbruk kunde idkas därå. I sina motiv utvecklade kommittén närmare denna fråga. Kommittén anförde härutinnan: »Det är varken nödigt eller lämpligt, att avtalsfriheten väsentligt inskränkes genom lagbestämmelser vid andra arrendeupplåtelser än dem, som kunna antagas röna inflytande av de särskilda norrländska förhållanden, för vilka i det föregående redogjorts. Till en början föreskrives alltså, att lagens bestämmelser skola lända till efterrättelse endast beträffande jord, som tillhör bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som icke har sitt bo och hemvist å den fastighet, vartill jorden hörer, och uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Härigenom uteslutes från lagens tillämpning: 1. Statens och kommunernas egendom, såsom boställen och domäner, fromma stiftelsers jord o. s. v. — 2. Jord tillhörande skogsfastighet, som utgör ägarens huvudsakliga hemvist, och fastighet, som ägaren använder huvudsakligen för jordbruk, för industriell anläggning, för sommarvistelse och jaktändamål o. s. v. Utom lagen falla således alla egentliga bondehemman, åtminstone där samme ägare icke besitter mera än ett. Har en bonde åter tydligen i skogsspekulationssyfte köpt sig ett eller flera andra hemman än det han själv bebor, böra dessa, därest de utarrenderas, hemfalla under lagens bestämmelser. I detta fall håller naturligen bonden på att övergå till skogsspekulant. Att i lagen uppdraga en skarp skillnad emellan de båda begreppen jordbrukande bonde och idkare av trävarurörelse är knappast möjligt. Men i ett givet fall torde det icke möta någon svårighet att avgöra, om yn viss jordägare med avseende på en viss fastighet är att hänföra till det ena eller andra slaget fastighetsägare, helst som utarrendering av verkliga bondehemman ytterst sällan förekomma i annat fall än att ägaren är omyndig. Emellertid är det icke alla arrenden av sålunda beskaffad jord, som skola beJordkommissioncn.

VI.

82 handlas enligt lagens bestämmelser. Det fordras också, att arrendet avser jord av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas. Härmed avser kommittén, att den utarrenderade fastigheten är så pass stor, att den lämpar sig att besättas med särskild åbo, samt att dess jordbruk kan bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst. Även på detta begrepp är det naturligen svårt att finna någon tillfredsställande rättslig definition. Men vid lagens tilllämpning i praktiken lärer det väl i de flesta fall med tämligen stor lätthet låta sig göra att bestämma, huruledes i detta avseende ett visst arrende skall betraktas. En upplåtelse av allenast en tomt eller ett mindre jordområde till en arbetare eller hantverkare eller av en särskild äng eller äga, som en närboende jordbrukare kan behöva till förstärkande av sitt eget jordbruk, eller av en fastighet, som icke äger någon nämnvärd jordbruksjord, faller sålunda tydligen utanför lagens giltighetsområde. Om däremot hela den huvudsakliga inägojorden på ett f. d. bondehemman utarrenderas till en närboende hemmansägare, måste lagens bestämmelser tillämpas. I detta fall kunde sådant synas mindre nödigt, då arrendatorn i sitt eget hemman besitter ett tillräckligt underlag för sin sociala och ekonomiska självständighet, men kommittén har dock ansett, att lagen även i detta fall borde vara tillämplig, enär eljest bolagen i stor utsträckning kunde komma att genom hemmanens utarrenderande på detta sätt söka undandraga sig vad i den nya lagstiftningen för dem kan vara obekvämt, vilket skulle medföra en avsevärd och föga önsklig minskning i de mindre jordbrukarnas antal. I detta sammanhang bör anmärkas, att det är tänkbart, att en jordägare kan söka kringgå lagen genom att utarrendera jorden i stycken, av vilka intet är så stort, att självständigt jordbruk därå kan idkas. Detta synes dock icke vara att befara i någon större utsträckning. Ty det är väl icke alldeles så lätt att finna arrendatorer till dylika små jordbitar, och att genom särskilda kontrakt arrendera ut jorden styckevis till samma person, det är ett sådant påtagligt lagvrängningsförsök, att man väl i allmänhet drager sig därför. Det kan för övrigt ifrågasättas, om icke i sistnämnda fall man är berättigad att fästa sig mera vid det faktiska arrenderandet av fastigheten i sin helhet än vid de särskilda avtalen och alltså kan påfordra, att lagens bestämmelser tillämpas på arrendet. Huruvida ett arrende faller under ifrågavarande arrendelag eller ej, prövas, när fråga därom väckes, d. v. s. när någon av parterna i strid mot arrendeavtalet vill göra gällande någon rättighet, som han, därest arrendet lyder under denna lag, av lagen tillförsäkrats, oberoende av vad i arrendeavtalet kan vara mellan parterna betingat. Härvid skulle man tilläventyrs vilja anmärka, att det synes mindre lämpligt och ledande till stor osäkerhet, att icke genast vid avtalets upprättande med visshet kan avgöras, huruvida detsamma är underkastat lagen eller ej. Denna anmärkning har dock icke den vikt, som man vid första påseendet kunde förmena. I verkligheten torde nog fallen i de flesta fall bliva klara. Vill arrendatorn vara säker, att ett arrende behandlas enligt förevarande lag, behöver han blott i avhandlingen utsätta, att samma lag skall vara å upplåtelsen tillämplig. Med en sådan bestämmelse i ett arrendeavtal kommer nämligen även ett arrende, vara lagen eljest under inga förhållanden skulle varit tillämplig, att hemfalla under densamma, åtminstone så länge gällande allmänna bestämmelser om lega icke binda avtalsfriheten.»

H e r r a r Claeson, Kempe och L i n d m a n föreslogo i reservation, att. lagen skulle hava tillämpning på a r r e n d e av jord å landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas, där ej jorden tillhörde kronan, kommun eller allmän inrättning eller utgjorde fideikommiss;

83 jorden tillhörde omyndig eller var upplåten till någon, som jordägaren vore i det skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgjorde jäv mot domare; upplåtelsen huvudsakligen avsåge å jorden befintlig industriell anläggning. Till utveckling av sin åsikt härutinnan anförde reservanterna: »De av kommittén uppställda bestämmelser beträffande begränsningen av lagens tillämplighet, synas oss särdeles olämpliga. Vida naturligare och följdriktigare är att göra lagen generell för alla sådana utarrenderade hemman, vara självständigt jordbruk kan idkas, samt att därefter angiva undantagen. Då lagens ändamål dock ytterst måste vara att betrygga arrendatorns ställning och därigenom höja hans intresse att å den arrenderade jorden nedlägga arbete och kostnad, bör en sådan förmån komma arrendatorer i allmänhet till del. Det synes oss orimligt, att arrendatorn därvid skall vara beroende av, om jorden äges av ett bolag eller en enskild person, som icke bor på fastigheten och besitter den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i vilka fall lagen skall tillämpas, eller ock om jorden under andra än ovannämnda förhållanden äges av enskilde, då arrendet är från lagens bestämmelser undantaget. Dessa i sig självt illa motiverade bestämmelser äro ock så svåra att rätt tolka och så ägnade för försök till kringgående, att de giva anledning till oreda och tvister. De av oss föreslagna undantag från lagen förestavas däremot av saklig hänsyn till vissa förhållanden. Sålunda kan ju ej vara lämpligt att vid utarrendering av omyndigs jord bestämma en arrendetid, som berövar jordägaren dispositionsrätten av hans fastighet under lång tid, efter det han blivit myndig. Även vid utarrendering av jord till närskylde är det band, som arrendelagen bjuder, särskilt i fråga om arrendetidens längd, ofta allt för hinderligt för eljest naturliga avtal och väl endast undantagsvis av förhållandena påkallat. De övriga av oss gjorda undantagen torde ej behöva särskilt motiveras. Genom den av oss föreslagna formuleringen hindras ock ett kringgående av lagen, som annars lätt kan äga rum. Dels kan nämligen ett bolag överlåta det hemman, som det icke självt vill utarrendera, på annan person, vilken därefter, oberoende av lagen, utarrenderar detsamma, i vilket fall alltid den frågan måste avgöras, huruvida detta hemman är att betrakta som ett jordbrukshemman eller ett skogshemmaii, dels kan ock såväl bolag som enskild person genom ägostyckning utbryta hemmanets jordbrukslott och i förra fallet indirekt, i det senare direkt, utarrendera endast denna lott. I detta sistnämnda fall kan icke tvivel uppstå om, att den sålunda utbrutna hemmansdelen undandrager sig arrendelagens bestämmelser.»

Herr Lindhagen, som biträdde majoritetens förslag i denna framhöll i särskilt yttrande:

fråga,

»Beträffande lagens omfattning så är det av det förut sagda uppenbart, att den endast bör avse jordbruket å trävaruindustriens hemman. Det är ock missförhållandena i fråga om dessa jordbruks utarrendering, som föranlett tanken på en särskild arrendelag; och denna lag skall, såsom ovan framhållits, dessutom hava till uppgift att i sin mån medverka till, att just dessa jordbruk må på frivillighetens väg åter övergå till självständiga jordbrukare. Att åter för utarrendering av jordbruket å bondehemman stadga andra bestämmelser i Norrland och Dalarna än i övriga riket, därtill finnes ingen giltig anledning. Det skulle tvärt om

84 oftast till och med innefatta en orimlighet att låta den ifrågasatta lagens strängare föreskrifter vinna tillämpning för dylika arrenden, vilka vanligen förekomna endast i följd av ägarens omyndighet, sjukdom, bortresa eller annan dylik anledning.»

I den proposition, som förelades 1907 års riksdag, anföides: »Såsom av kommittén antytts samt av reservanter inom kommittén och vissa av de hörda myndigheterna ytterligare framhållits, äro bestämmelserna i kommittéförslagets 1 § i viss mån otillfredsställande så tillvida, som det ej i alla fall vid ett arrendes ingående kan vara för parterna klart, om arrendet är sådant, att lagen är därå tillämplig, eller ej. Sålunda kan det vara ovisst, om en fastighet är sådan, att självständigt jordbruk därå kan idkas, eller om den av ägaren besittes huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande. Att sålunda lämna parterna i ovisshet om, huruvida deras arrende är underkastat speciallagen eller allenast den allmänna lagen, är uppenbarligen i hög grad vådligt för rättssäkerheten. Det har därför ansetts nödigt att uppställa såsom huvudregel, att lagen är tillämplig, om arrende innefattar inrösningsjord om minst två hektar, och jorden vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten — tillvaron av dessa förhållanden är nämligen alltid lätt att konstatera — men medgiva att, efter särskild prövning av Kungl. Maj:ts befallningshavande för varje särskilt fall, från lagens tillämpning få undantagas de arrenden, där det arrenderade området, ehuru innehållande minst två hektar inrösningsjord, likväl icke är av omfattning och beskaffenhet att självständigt jordbruk kan idkas därå, eller där jordägaren är enskild person och, ehuru icke mantalsskriven å fastigheten, likväl icke uppenbarligen besitter den huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande. Den ifrågavarande huvudregeln har fått sin plats i ingressen. Undantagsbestämmelserna hava däremot ansetts lämpligast böra införas i 31 §. I sak innebär det nu föreslagna sättet att uppdraga gränserna för lagens tillämplighet ingen avvikelse från vad kommittén i sådant hänseende velat föreskriva. Med avseende på betydelsen av uttrycket 'mantalsskriven å fastigheten' förtjänar kanske framhållas, att enskild person naturligtvis kan utan att vara bunden av lagen utarrendera s. k. dagsverkstorp, vilka höra till den fastighet, där han är mantalsskriven. Dessa ingå nämligen såsom delar i fastigheten.»

Lagen utformades alltså sålunda: » följande bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst två hektar och jorden vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten. 30 § ( = nuvarande 31 §). Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen upprättat arrendeavtal undantages från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, och innehåller avtalet förbehåll, att medgivande därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, att medgiva sådant undantag. Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskilt anses, om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant,

85 att självständigt jordbruk kan idkas därå, så ock om jordägaren är enskild person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området eller fastighet, varav det utgör en del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Vid prövning av frågan, huruvida fastighet besittes för skogsavkastningens tillgodogörande eller för annat ändamål, skola i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet.» Beträffande propositionens sätt att bestämma de jordägare, som skulle träffas av lagen, framställdes inom riksdagen motioner, dels av herr Lindhagen och dels av herr D. Persson i Tallberg med instämmande av fyra ledamöter av andra kammaren. Herr Lindhagen yttrade i sin motion (nr 242 inom andra kammaren), att de särskilda jordägare, vilka lagen avsåge att träffa, måtte betecknas i närmare överensstämmelse med norrlandskommitténs förslag, och motiverade detta yrkande sålunda: »Lagen skall gälla för jord, som äges av bolag, förening för ekonomisk verksamhet och skogsspekulanter. Frågan är här, hur detta skall uttryckas i lagtexten. För bolag och föreningar möter härvid ingen svårighet. Vidkommande enskilda jordägare så är det även lätt att i lagtexten tydligt urskilja de allra flesta verkliga jordbrukarna. Det karakteristiska för skogsspekulanter är nämligen att de icke hava bo och hemvist å sina fastigheter. Förslagen föreskriva därför att jordägare, som är mantalsskriven å fastigheten, icke är underkastad lagen. Någon gång kan möjligen inträffa, att en skogsspekulant är mantalsskriven å sin fastighet och således undgår lagen. Men detta gör ju mindre, då det kan inträffa endast i sällsynta undantagsfall. Svårigheten reduceras sålunda till att urskilja även de fall, då en ägare, fastän ej mantalsskriven å fastigheten, dock är att hänföra till jordbrukareklassen. Kommittén går här rakt på sak och föreslår, att lagen skall gälla endast för dem, som icke äro mantalsskrivna å fastigheten och tillika uppenbarligen besitta den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Propositionen går med framhållande av rättssäkerhetens intresse en annan väg och låter lagen gälla för alla enskilda ägare, som ej äro mantalsskrivna å fastigheten, men föreskriver att befallningshavande skall på ansökan alltid medgiva undantag, när det ej är uppenbart, att ägaren besitter det arrenderade området eller fastighet, varav det utgör del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Skillnaden är således den, att kommitténs förslag låter lagen innehålla vad den skall innehålla samt låter tvistiga fall i vanlig ordning gå till domstol. Propositionen åter låter lagen gälla även för fall, som ostridigt ej skola höra under den, men överlämnar åt administrativ myndighet att på särskild ansökan medgiva undantag för den, som ej bör ingå under lagen. Naturligtvis är kommitténs förslag det principiellt riktiga. Frågan gäller då, om praktiska hänsyn oundgängligen kräva en avvikelse såsom propositionen föreslagit. I verkligheten har man på ort och ställe utan tvivel mycket lätt att urskilja de fall, som höra under lagen, och dem, som ej höra dit. De händelser, där fastigheten förvärvats för spekulation på skogen, äro typiska. Att hänvisa alla, som ej böra vara med, att gå till befallningshavande vållar besvär och omkostnader samt måste lätt framkalla missnöje och misstroende mot lagen. Mången

86 kommer ock på detta sätt att oriktigt drabbas av lagen. Tämligen svårt blir även för befallningshavande att utan vidlyftigare utredning på avstånd bedöma förhållandet. Åtminstone borde man därför minska denna omgång med de av reservanter inom kommittén framhållna fall, då jorden upplåtes till någon, som med jordägaren är i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv mot domare. Bäst vore därför, om man kunde bibehålla kommitténs utgångspunkter. Men då ovissa gränsfall obestridligen, om ock mera sällan, kunna uppstå, så vore det ju en utväg att i stället för den föreskrivna prövningen av befallningshavande medgiva kontrahenter, som känna sig ovissa om vilken lag, som skall tillämpas, att på förhand underställa denna fråga någon myndighet. Lämpligast synes det mig vara, att denna myndighet blir domhavande eventuellt med rätt för vederbörande att inom viss tid överklaga hans beslut. Därigenom vinnes ock den fördelen, att en civillagsbestämmelses tolkning förbehålles domare och ej administrativ myndighet. Vidare hänvisas saken till en myndighet, som är kontrahenterna närmare till hands och bättre känner till orts- och personförhållandena. I tveksamma fall kan domaren ock infordra upplysningar från nämnden eller uppskjuta sitt avgörande till nästa rättsförhandling, då han kan få tillfälle att erhålla personliga upplysningar av densamma.»

Herr Persson yrkade i sin förevarande motion (nr 213 inom andra kammaren), att riksdagen måtte besluta sådan ändring av ingressen till lagförslaget, att sista raden, vilken lydde: »eller enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten», utbyttes mot: »eller sådan enskild person tillhörig fastighet, som icke är i sambruk med den fastighet, vara ägaren är mantalsskriven». Till stöd härför anfördes, att genom den formulering ingressen hade, skulle en stor del, att icke säga största delen, av den jord, som hemmansägare i Dalarna ägde och brukade, vid en eventuell utarrendering komma att falla under lagens bestämmelser, vilket dock tydligen icke varit avsikten. Det förhölle sig nämligen så, särskilt i övre Dalarna, där jorden vore mycket styckad, att en hemmansägare hade del i flera hemman och att den fastighet, vara han vore mantalsskriven, kunde utgöra den minsta delen av hans fastigheter. Det kunde icke uppletas några vare sig juridiska eller praktiska skäl, som skulle kunna anföras till stöd för att fastigheter, som ägdes av en och samma person och som vore i sambruk med varandra skulle falla under särskilda arrendelagar med avsevärt olika innebörd. De förhållanden, som omförmälas i lagens 30 § och som skulle föranleda rätt att påkalla Konungens befallningshavandes prövning angående undantag från lagens tillämpning, vore knappast hänförliga till de nu påvisade omständigheter. Och den proceduren skulle i alla händelser medföra onödig tidsutdräkt och kostnad. I sitt utlåtande (nr 60) fann lagutskottet sig böra i rättssäkerhetens intresse och av praktiska hänsyn tillstyrka, att det sätt, varpå propositionen betecknade de enskilda skogsspekulanter, vilkas jord av lagen skulle träffas, borde bibehållas. Skulle någon osäkerhet uppstå, hur lagen i detta fall borde förstås, erbjöde 30 § i förslaget ett enkelt medel att få densamma hävd. Emellertid fann utskottet de skäl, herr Persson anfört för sitt yrkande, beaktansvärda, och fogade utskottet därför till lagförslagets ingress följande tillägg: seller å fastighet, som är i sambruk med densamma».

87 Angående omfattningen av de jordbruk, å vilka lagen borde tillämpas, framställdes särskilda yrkanden, dels av herr Lindhagen och dels av herr Fahlén. Även i denna del yrkade herr Lindhagen, att norrlandskommitténs förslag måtte närmare följas, och anförde till stöd härför: Meningen vore, att arrendelagen skulle avse endast dessa självständiga bondebrak, som förvärvats av bolag och enskilda skogsspekulanter. På ort och ställe kunde aldrig eller högst sällan någon tvekan uppstå om vad man menade. Det vore de gamla bondgårdarna med egen jordbruksekonomi, som skulle bibehållas och småningom återföras till självständiga ägare. Kommitténs förslag ginge även i detta fall rakt på sak och stadgade, att lagen skulle avse jord på landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Propositionen åter sökte även här i rättssäkerhetens intresse komma till samma mål på en omväg. Det stadgades sålunda, att lagens bestämmelser skulle lända till efterrättelse, när arrendet innefattade inrösningsjord till en vidd av minst två hektar. Men tillika föreskrevs, att befallningshavande skulle på ansökan alltid medgiva undantag om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke vore sådant, att självständigt jordbruk kunde idkas därå. Samma principiella och praktiska skäl, som talade mot propositionens närmast här ovan angivna förslag, vidlådde även den här omhandlade bestämmelsen. De praktiska olägenheterna komme helt visst att bliva ännu mycket större, därest propositionens stadgande i det under nämnda punkt avhandlade ämnet ej förändrades till större överensstämmelse med kommittéförslaget. Man gjorde normerande för lagen något helt annat, än som ostridigt skulle vara dess norm i nu förevarande punkt. Två hektar vore dessutom något godtyckligt samt för litet på vissa orter och enligt vad det blivit sagt ibland för mycket, varpå exempel kunde hämtas från Dalarna. En sådan lag måste vara ägnad att lätt framkalla mycket missnöje. Kommittéförslagets utgångspunkter syntes därför böra helt bibehållas. Herr Fahlén yrkade i sin motion (nr 60 inom första kammaren) att den i propositionen föreslagna minimiarealen måtte höjas till fyra hektar. Till stöd härför anförde motionären, att det knappast torde ens undantagsvis kunna påvisas, att på en så liten jordvidd som två hektar inrösningsjord i Norrland kunde idkas självständigt jordbruk, vilket emellertid vore en av förutsättningarna för lagens tillämplighet. Norrlandskommittén hade själv framhållit, att inägorna på ett norrländskt hemman i regel vore otillräckliga för att giva full besuttenhet åt sin brukare. Om alla arrendeupplåtelser av dylika smärre jordbitar skulle underställas Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning för att eventuellt fritagas från lagens föreskrifter, skulle därav förorsakas så mycken omgång och besvär, att det vore fara för att upplåtelser av sådant slag, vilka mången gång kunde vara synnerligen önskvärda, icke komme till stånd. Detta vore dock olyckligt. Motionären förmenade nämligen, att just vid upplåtelser av smärre jordlägenheter formerna borde göras så lindriga som möjligt, på det att jorden kunde lätt och behändigt komma i en brukares hand, och det syntes motionären alltså högeligen önskvärt, att ifrågavarande minimiareal höjdes till åtminstone fyra hektar. Lagutskottet ansåg, med åberopande av de skäl som i propositionen anförts, att företräde borde givas åt den av Kungl. Maj:t valda vägen, att i stället för uttrycket självständigt jordbruk borde införas viss mi-

nimiareal. P å g r u n d a v de i herr Fahléns motion anförda skäl fann utskottet riktigt tillstyrka, a t t sagda areal sattes till fyra hektar. Utskottets förslag blev alltså, a t t bestämmelsen i fråga borde erhålla den lydelse, a t t lagen skuUe lända till efterrättelse, där arrendet omfattade inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar. Den föreslagna anordningen om medgivande av undantag från lagens giltighet godkändes av utskottet. RiksmsT 1909°

Utskottets förslag i dessa punkter upptogos sedermera i propositiotU1 1908 o o h 1909 å r s r i t s d a . & a r »ek bi föllos av sistnämnda års riksdag samt återfinnas i den promulgerade lagen i ingressen till lagen och i 31 §.

n Gma

jordunder- I jordundersökniugens betänkande framhölls, a t t en social arrendesökningen. lagstiftning borde till en början avse vissa arrendatorer av smärre jordbruk på hemman och hemmansdelar, även då detta utgjorde fastighetens gårdsbruk. Dit hörde s. k. bolagsarrendatorer på skogshemman, som förr i tiderna tillhört en självägande bondebefolkning, men sedan kommit i bolags ägo. Därmed vore jämställda enahanda arrenden av hemmansbruk, tillhörande enskilda skogsspekulanter, ävensom säkerligen en del gårdsbruk, lydande under fideikommiss och liknande större jordbesittningar. Vidare hörde hit de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägenhetsbruk, som blivit utarrenderade. Därefter heter det i betänkandet: »Det ligger i sakens natur att en social arrendelagstiftning måste omfatta de svagast ställda brukarna. Detta är också fastslaget i den finska författningen och torpkommissionen gjorde för sitt fall ej heller något undantag. Norrlandskommittén gick på grund av sitt uppdrags begränsning icke så långt, men förordade att lagen skulle gälla jord på landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas under förutsättning dessutom att jorden tillhörde bolag eller enskild skogsspekulant. Med självständigt jordbruk menades alla sådana brukningsdelar, därå enligt ortens förhållanden ett s. k. bondejordbruk idkades och kunde anses såsom innehavarens huvudsakliga näring, oavsett om det måste stödjas av biförtjänster. Detta förslag omfattade sålunda alla med småbondejordbruk jämförliga arrenden och således en stor del eller kanske den största delen av torp, men däremot icke backstuguområdeu och därmed jämförliga torp. När lagen sedan genomfördes bestämdes emellertid tillika, att den endast skulle gälla för arrenden med minst fyra hektar inrösningsjord. Härigenom ha en myckenhet ined småbondejordbruk jämförliga arrenden och de flesta torp uteslutits från lagens tillämpning.»

Sedan de sakkunniga n ä r m a r e utvecklat skäl för att enligt deras uppfattning en social arrendelag snarast möjligt m å t t e komma till stånd' för hela riket, föreslog© de, såsom i den historiska översikten framhållits, a t t i avvaktan härpå den norrländska arrendelagen måtte vinna tillämpning även för Värmlands län. Emellertid borde härvid dock i norrlandslagens föreskrifter två modifikationer för V ä r m l a n d äga rum. F ö r det första vore i hela Värmlands län inägo arealerna till de jordbruk, varpå lagen borde vinna tillämpning, genomgående så obetydliga, a t t säkerligen största delen a v dem icke skulle falla under norrlandslagen med dess föreskrifter om en areal inrösningsjord av minst 4 hektar såsom villkor för lagens tillämpning. Arealen borde därför nedsättas till åtminstone på sin tid i regeringspropositionen förordade 2 hektar. Å

89 andra sidan utgjorde sydligaste delen av Värmland en övergångstrakt så att säga till de sydsvenska jordbruksförhållandena. Där förekomme till skillnad från i Norrland ett avsevärt antal enskilda tillhöriga gård a r med större jordbruk samt även u t a r r e n d e r a t bolagsjordbruk, som till omfattningen vore jämställt med sådant jordbruk. Då det icke vore meningen, att en social arrendelag skulle vinna tillämpning även på arrenden till sådana större gårdar, borde för Värmland lämpligen stadgas även ett maximum inrösningsjord för vilken lagen skulle tillämpas och föreslogo de sakkunniga det till 20 hektar. De sakkunniga, som tillkallats för a t t undersöka verkningarna av den Undersöknorrländska vanhävdslagstiftningen, hava givetvis ägnat sin uppmärk- ningen angående samhet åt frågan om bestämningen a v lagstiftningens räckvidd. De verkninsakkunniga hava u t g å t t ifrån att lagstiftningen bör gälla allenast fastig- garna av heter, tillhöriga sådana jordägare, som icke äro att hänföra till den den norr]ändska verkligt jordbrukande befolkningen. De framhålla vidare, att under- vanhävdssökningen ej utvisat annat än att lagstiftningen allt fortfarande bör lagstiftgälla de jordägare, som äro de huvudsakliga idkarna av t r ä v a r u i n - ningen. dustrien i Norrland och Dalarna, nämligen bolagen ävensom föreningar för ekonomisk verksamhet, i den mån sådana förekomma. Någon anledning att göra u n d a n t a g för bolag, som icke driva trävarurörelse, förekomme nu lika litet som förut. A t t lagstiftningen borde träffa enskild fastighetsägare, vilken icke vore mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som vore i s a m b r a k med densamma, vore också u t a n vidare klart, i den m å n denna bestämmelse avsåg enskilda idkare av trävarurörelse, s. k. enskilda skogsspekulanter. Intet hade i det åvägabragta undersökningsmaterialet blivit så enstämmigt intygat, som just att de enskilda skogsspekulanterna allmänt skötte sina jordbruk på ett synnerligen dåligt sätt; att det erfordrades särskild lagstiftning, som hindrade denna grupp av jordägare att vanvårda sina jordbruk, vore tillräckligt tydligt. Och ehuru undersökningen, såvitt den angår arrendatorernas ekonomiska och sociala villkor, först och främst kommit a t t röra sig om bolagsarrendatorerna, kunde det a n t a g a s såsom visst, a t t arrendatorerna å de enskilda skogsspekulanternas hemman vore i än högre grad än bolagsarrendatorerna i behov av det stöd och den hjälp från det allmännas sida, som norrländska arrendelagen innebure. Det framstode därför såsom oeftergivligt, att bestämningen i lagarna av ifrågavarande kategori jordägare skedde på ett så tydligt sätt, att någon möjlighet för dem att på g r a n d av lagarnas otydlighet i denna del undgå lagarnas tillämplighet icke förefunnes. Genom bestämmelsen i arrendelagen, att densamma skulle tillämpas, där den arrenderade jorden vid arrendeavtalets ingående ägdes av enskild person, vilken icke vore mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som vore i sambruk med densamma, syntes v a r a på ett fullt tillfredsställande sätt sörjt för, a t t någon tveksamhet ej kunde uppstå i fråga om, vilka enskilda jordägare, som berördes av sagda lag. Om en person vore mantalsskriven å en fastighet eller icke, vore alltid möjligt a t t konstatera, liksom ock förefintligheten av sambruk mellan två eller flera fastigheter. Vad angår den i den norrländska arrendelagen fastslagna arealgränsen, framhålla de sakkunniga, att denna är långt ifrån tydlig. Arealbestämningen är hänförd till begreppet inrösningsjord, och har härigenom bestämningen försvagats, eftersom uttrycket inrösningsjord långt ifrån utgör ett tydligt begrepp.

90 De sakkunniga framhålla härutinnan, att den lagligt gällande definitionen på begreppet inrösningsjord återfinnes i 60 § skiftesstadgan den 9 november 1866, där det heter: »Såsom inrösningsjord beräknas: odlingsbara tomtplatser, trädgårdar, duglig åker och äng, jämte all den skogsoch betesmark, samt de kärrmossar eller myrar, som till åker eller äng med fördel eller nytta kunna odlas och i övrigt hava sådant läge, att de, utan någon delägares verkliga lidande, kunna med den övriga inrösningsjorden i skiftet ingå.» Beträffande tomtplatser, trädgårdar, åker och äng förelåge — anföra de sakkunniga — ingen tvekan; dessa ägoslag vore av den beskaffenhet, att de tydligen skilde sig från annat ägoslag. Annorlunda ställde sig saken vad anginge till odling tjänlig skogs- och betesmark samt kärr, mossar eller myrar. Någon tydlig skillnad mellan å ena sidan skogs- och betesmark, kärr, mosse eller myr, som vore till odling tjänlig, och å andra sidan samma slags mark, som icke vore till odling tjänlig, funnes i många fall icke. För att få fram denna skillnad erfordrades särskild undersökning av markens naturliga art, varjämte också, jämlikt bestämmelse i den åberopade paragrafen, hänsyn skulle tagas till markens läge. Beslut härom träffades vid skiftesförrättning. Det vore tydligt, att, då vid avgörandet av vad utav en utarrenderad fastighets område vore att anse såsom inrösningsjord, hänsyn skulle tagas till sådana omständigheter som markens naturliga art och dess läge eller över huvud taget till markens tjänlighet för odling, i många fall osäkerhet i detta hänseende komme att göra sig gällande och att förty det ingalunda alltid vore utan vidare klart, om en fastighet innehölle en viss areal inrösningsjord eller icke. Härav följde åter den olägenheten, att i åtskilliga fall arrendatorerna komme att sväva i ovisshet, om deras arrendeavtal skola bedömas efter norrländska arrendelagen eller efter allmänna nyttjanderättslagen. Ovissheten framträdde i de ingalunda, sällsynta fall, då åker- och ängsarealen icke uppginge till fyra hektar och då således frågan om norrländska arrendelagens tillämplighet å avtalet bleve beroende pä, om fastigheten därutöver innehölle annan mark, .som vore att hänföra till inrösningsjord. Att en sådan ovisshet om efter vilken lag ett avtal skulle bedömas behövde råda, måste anses som synnerligen betänkligt. Men härutöver medförde det sätt, varpå bestämningen av de fastigheter, som skulle falla under norrländska arrendelagen, skett, en ytterligare oegentlighet av mera reell innebörd. En fastighet kunde bestå till en ringa del av åker och äng, exempelvis sammanlagt ett hektar, och till större delen av skogs- och betesmark, som på grund av sin beskaffenhet och sitt läge borde anses såsom till odling tjänlig och vilken alltså vore att räkna till inrösningsjord. Uppginge inrösningsjorden i sin helhet till fyra hektar, fölle fastigheten under norrländska arrendelagen. En annan fastighet kunde bestå av tre hektar åker och äng, under det av fastighetens övriga ägor, om sådana över huvud funnes, intet vore av beskaffenhet att böra betraktas såsom inrösningsjord. Denna fastighet föUe icke under lagen i fråga utan under allmänna nyttjanderättslagen. En fastighet, som således beträffande den mark — åker- och ängsarealen — vilken bildade fastighetens egentliga jordbruk vore relativt mindre, träffades av norrländska arrendelagens bestämmelser allenast på grund av den omständighet, att viss del av till fastigheten hörande skogs- och betesmark vore att anse såsom inrösningsjord, under det att en annan fastighet, ehuru relativt större till åker- och ängsarealen, icke träffades

91 av lagen ifråga. K l a r t vore, att detta icke vore överensstämmande med lagens syfte. F r å n s e t t den n u avhandlade oegentligheten ansåge de sakkunniga även a v a n d r a skäl, a t t arealbestämningen vore otillfredsställande. Undersökningen hade ådagalagt a t t av de utarrenderade bolagsfastigheterna ända till 68 procent och a v de utarrenderade fastigheter, som tillhörde enskilda, ej därå mantalsskrivna personer, 23 procent, icke innehöllo inrösningsjord till en vidd av fyra hektar och sålunda voro uteslutna från lagens tillämplighet. Detta utgjorde enligt de sakkunnigas mening en väsentlig brist hos lagen. Det kunde ej anses riktigt, att av a r r e n d a t o r e r n a just de, som mest voro i behov a v lagstiftningens stöd, undandroges detta, under det att. andra, redan förut bättre lottade arrendatorer komme i åtnjutande därav. Enligt de sakkunnigas mening borde vid bestämmandet av norrländska arrendelagens räckvidd arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalen, alldeles lämnas åsido. Det avgörande i detta hänseende borde v a r a uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden vore avsedd att användas av arrendatorn. Vore ändamålet med arrendeupplåtelsen idkande av jordbruk, borde lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avsåge ett större eller mindre område. Hade åter upplåtelsen skett för annat ändamål än idkande a v jordbruk, funnes ingen anledning a t t å avtalet tilllämpa ifrågavarande lags mot jordägaren s t r ä n g a bestämmelser. Gåves å t norrländska arrendelagen sådan räckvidd, syntes de syftemål, vilka lagen vore avsedd a t t tjäna, bliva i möjligaste m å n tillgodosedda. Samtliga jorabruksarrendatorer å trävaruindustriens fastigheter inom det bestämda territoriet, oavsett huruvida de arrenderade s. k. självständiga jordbruk eller allenast små jordtorp, komme i åtnjutande a v de särskilda förmåner, som sagda lag till försäkrar arrendatorerna. Även arrendatorerna av mindre fastigheter eller jordområden finge sålunda en säkrare och gentemot jordägarna självständigare ställning och bleve i tillfälle a t t å t sina jordbrak ägna erforderlig omsorg. P å detta sätt komme lagen a t t i högre grad ä n vad nu vore förhållandet bliva v a d den vore avsedd a t t vara, nämligen en socialpolitisk lag till skydd för de ekonomiskt svagaste jordbrukarna, och på s a m m a gång inneburs den möjlighet till jordbrukets förbättrande ej blott å de större fastigheterna u t a n även å de mindre. Någon tveksamhet om lagens tillämplighet i de speciella fallen behövde endast undantagsvis uppkomma. På dessa skäl föreslogo de sakkunniga, a t t i ingressen orden »där a r rendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar», måtte utbytas mot oiden »där ändamålet med arrendet är idkande av jordbruk». Såsom i den allmänna motiveringen n ä r m a r e omförmälts avser före- Jordkomvarande lagförslag i likhet med norrlandslagen först och främst fastig- missionen. heter, tillhöriga bolag och ekonomiska föreningar, samt vidare fastigheter, tillhöriga s. k. enskilda spekulanter. I fråga om sistnämnda kategori har i huvudsaklig överensstämmelse med norrlandskommitténs förslag upptagits bestämmelsen, att lagen skall gälla enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten i fråga eller å därmed sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för a t t tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte. A t t härutinnan följa den förebild, som finnes i den promulgerade lagen,

har kommissionen ansett mindre lämpligt. Frånsett det principiellt oriktiga i ett system som tvingar den, som man ej vill träffa med lagen, a t t söka dispens för att biiva fri från dess verkningar, k ä n n e r sig kommissionen icke övertygad om att ett dylikt system är påkallat av praktiska hänsyn. I verkligheten har m a n på ort och ställe u t a n tvivel mycket lätt a t t urskilja de fall, som böra höra under lagen och dem, som ej äro därmed avsedda. De händelser, där fastigheten förvärvats i spekulationssyfte, torde i allmänhet v a r a typiska. A t t hänvisa alla enskilda personer, vilka lagen ej bör avse, a t t söka dispens vållar besvär och omkostnader samt måste lätt f r a m m a n a missnöje och misstroende mot lagen. Särskilt torde detta bliva förhållandet, då lagstiftningen avser riket i dess helhet. Mången torde ock komma på detta sätt a t t oriktigt drabbas av lagen. Lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbrak i Norrland och Dalarna bestämmer likaledes de enskilda jordägare, som beröras av lagen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit. Enligt 1 § i sagda lag skall lagen avse fastighet, som tillhör enskild person, vilken uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som ä r i sambruk med densamma. Emellertid h a r den a v h e r r a r Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen givit vid handen, att stor tvekan gjort sig gällande vid lagens tillämpning i fråga om enskilda personers fastigheter. P å g r u n d av det för lagens tillämplighet å dylika fastigheter uppställda villkoret, a t t fastigheten skall av ägaren besittas huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande, har i åtskilliga fall, dä det v a r i t uppenbart, att vanhävd förelegat, antingen jordbrukskommissionen funnit sig förhindrad a t t ingripa, enär ägaren icke ansetts besitta fastigheten för skogsavkastningens skull, eller också, sedan t a l a n om vanhävdens avhjälpande blivit vid domstol anhängiggjord, domstolen av enahanda skäl ogillat denna talan. Det har sålunda ansetts, att ingripande av jordbrukskommissionen icke kunde äga rum, då fastighetens skog redan varit totalavverkad eller då vid förvärvet av fastigheten avverkningsrätten till skogen varit genom intecknat kontrakt upplåten till annan än den nye ägaren. I allmänhet synes uppfattningen v a r a den, att deras avsikt att tillgodogöra sig skogsavkastningen måste hava blivit på något sätt i handling manifesterad. Genom denna tolkning av lagen hade de mest flagranta vanhävdsfall undandrag!ts å t g ä r d från jordbrukskommissionernas sida. Det hade genom den verkställda undersökningen konstaterats, att just i fall, då skogen till en fastighet totalavverkats och således varit utsatt för vanvård, ofta upprörande vanhävd även a v fastighetens jordbruk förelåge. Och det vore enligt de sakkunnigas åsikt vidare tydligt, att, därest ingripande mot en jordägare, som besitter en skogsfastighet, skulle få äga ram först sedan han^ börjat verkställa skogsavverkning, vanhävden kunde hava tagit en sådan omfattning, a t t dess avhjälpande vore betydligt försvårat eller måhända rent av omöjliggjort. Ett sådant sakernas tillstånd borde icke få fortfara. Enligt de sakkunnigas mening borde därför åt uppsiktslagen givas sådan räckvidd, a t t den drabbade varje enskild fastighetsägare, vilken icke ä r mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med

93 densamma, oavsett om han besitter fastigheten för a t t tillgodogöra sig skogsavkastningen eller icke. Vad de sakkunniga sålunda framhållit angående tolkningen av uppsiktslagens definition har kommissionen ej ansett sig böra lämna obeaktat, då det v a r i t fråga om a t t besiämma de enskilda jordägare, som äro avsedda a t t drabbas av den sociala arrendelagen. Då emellertid kommissionen, såsom ovan omförmälts, föreslagit a t t arrendelagen skall v a r a tillämplig ej blott n ä r en fastighet innehaveshuvudsakligen för tillgodogörande av skogsavkastningen u t a n även när den besittes i annat spekulationssyfte torde faran för att liknande missförhållande skall framträda vid tillämpningen av denna lag v a r a undanröjd. Det torde icke v a r a en alltför sällsynt företeelse att en skogsägare låtit ägostycka sitt hemman därvid skogstillgångarna tilldelats en lott och den huvudsakligaste inägojorden en a n n a n lott. Den sistnämnda lotten h a r i allmänhet utarrenderats i avbidan på att vederbörande komme att finna en lämplig köpare. Då emellertid denna lott h a r k a r a k t ä r av en kameralt fristående hemmansdel h a r kommissionen befarat, a t t tvek a n k u n n a t uppstå, huruvida lagen skulle v a r a tillämplig å arrendet eller ej. Man torde törhändä kunna förfäkta att denna hemmansdel ej innehades i spekulationssyfte, då skogen, det egentliga spekulationsobjektet, ej funnes därå. F ö r undanrödjande av en sådan ovisshet angående lagens tillämplighet har, i överensstämmelse med den norrländska arrendelagen, i förslagets 1 § upptagits bestämmelse, om a t t i samma ägares h a n d befintliga genom ägostyckning skilda områden a v samma hemman skola betraktas såsom en fastighet, då det gäller a t t bedöma, huruvida fastigheten besittes i spekulationssyfte. Samma regel h a r kommissionen ansett böra gälla för det fall a t t en genom jordavsöndring skild del av en fastighet återförenats med huvudfastigheten. Även i detta fall torde de båda fastigheterna med fog kunna betraktas såsom en helhet. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, skall arrendelagen avse jämväl under huvudgård lydande hemman, hemmamsdelar och torp samt: därmed jämställda mindre jordbrakslägenheter, även om de ägas av andra enskilda personer än spekulanter. A t t i lagtexten meddela närmare bestämmelser angående graden av den avhängighet, v a r i den arrenderade fastigheten skall stå till a n n a n fastighet för att. den senare skall anses h a v a egenskapen av huvudgård, låter sig näppeligen på ett tillfredsställande s ä t t göra. F r å g a n löses bäst på tillämpningens väg i enlighet med förhandenvarande naturliga förhållanden. Såsom av den allmänna motiveringen framgår, är den sociala arrendelagen ej avsedd att tillämpas å rena affärsarrenden. Vid dylika arrenden k a n ej arrendatorn anses v a r a i den osjälvständiga ställning i förhållande till jordägaren, a t t sådana särskilda bestämmelser till skyddande av h a n s rätt som den sociala arrendelagens k u n n a anses befogade. Givetvis m ö t a stora vanskligheter, då det gäller a t t avskilja dessa s._ k. affärsarrenden från de arrenden, å vilka den föreslagna lagen skall äga tilllämpning. Kommissionen h a r ansett, att gränsen bör d r a g a s vid arrenden, som omfatta m e r a än 25 hektar odlad jord. Ä r detta fallet, omfattas arrendet. ej av den föreslagna lagen. Emellertid torde ej k u n n a förnekas, a t t även om arrendet avser mindre än 25 hektar odlad jord, omständigheterna kunna v a r a av den beskaffenhet, a t t inga sådana särskilda hänsyn äro förhanden, som berättiga till den sociala arrendelagens skydd. I dy-

94 lika fall bör det givetvis stå kontrahenterna fritt att hos jordkommissionen i länet, enligt 4 § ansöka om att arrendet undantages från den sociala arrendelagens tillämpning. Enligt kommissionens mening bör den sociala arrendelagen avse allenast arrende av jord av den omfattning, att en arrendator med medelstor familj kan hämta sin huvudsakliga bärgning av därå drivet jordbruk. Upplåtelser av rena arbetarelägenheter böra sålunda ej falla därunder. Emellertid torde det ej kunna förnekas, att det mången gång torde utan mera ingående undersökning vara ovisst, huruvida ett arrende är av den omfattning, att det bör falla under lagen Att såluuda lämna parterna i ovisshet om, huruvida deras arrende är underkastat speciallagen eller allenast den allmänna lagen, har kommissionen ansett vara synnerligen otillfredsställande. Kommissionen har därför ansett nödigt att i likhet med vad förhållandet är i den norrländska arrendelagen föreskriva viss minimigräns för de arrenden, som lagen skall avse. Denna minimigräns har satts till arrenden, som omfatta minst 4 hektar inrösningsjord eller minst 2 hektar odlad jord. Arrenden av mindre omfattning falla sålunda icke under lagen. De anmärkningar, vilka såsom ovan omförmälts av herrar Wihlborg och Nilsson framställts mot den i den norrländska arrendelagen stadgade minimigränsen tcrde med' den jämkning, som av kommissionen sålunda föreslagits, förlora sin största betydelse. Det torde vara ytterst sällsynt, att arrende, som enligt kommissionens uppfattning bör falla under lagen, icke omfattar minst 4 hektar inrösningsjord eller 2 hektar odlad jord. Skulle ett jordbruk, som är av den omfattning att lagen enligt vad nu sagts är tillämplig därå, likväl ej vara av den beskaffenhet, att det lämnar huvudsaklig bärgning åt en medelstor arrendatorsfamilj, äger jordkommissionen i länet på ansökan medgiva, att det undantages från lagens tillämpning. Bestämmelse härom är intagen i 4 §. Slutligen hava från lagens tillämpning undantagits avtal mellan närmare anförvanter. Granden till detta undantag torde ej tarva särskild motivering. 5 §. Huruvida ett arrendeavtal faller under ifrågavarande bag eller ej, prövas, när fråga därom vä ekes, d. v. s. när någon av parterna i strid mot arrendeavtalet vill göra gällande någon rättighet, som han, därest arrendet lyder under denna lag, av lagen tillförsäkrats, oberoende av vad i arrendeavtalet kan vara mellan parterna betingat. Den prövande myndigheten torde oftast i sista hand bliva domstol. Det är sålunda kontrahenternas ensak att vid arrendeavtalets ingående bedöma, huruvida lagen är tillämplig eller ej. Detta torde emellertid understundom ställa sig ganska vanskligt. Icke utan fog lärer man kunna invända, att det är mindre lämpligt och ledande till stor osäkerhet, att icke genast vid avtalets upprättande med visshet kan avgöras, huruvida det faher under lagen eller ej. För att i görligaste rnån undanrödja dessa ölägenheter har kommissionen föreslagit, att jordkommissionerna i länet skola äga att på ansökan meddela förklaring, huruvida lagen är å visst arrendeavtal tillämplig. Har jordkommissionen förklarat att så ej ar fallet äger detta bindande verkan för framtiden. Jordägaren behöver sålunda ej befara att vid en framtida tvist domstol skall komma till ett annat resultat.

95 6 §.

I likhet med den norrländska arrendelagen har i förslaget upptagits bestämmelser om att arrendeavtal skola upprättas skriftligen, att samtliga villkor, som betingas, skola upptagas i avhandlingen samt att ändringar och tillägg, som ej avfattats skriftligen, skola vara utan verkan. Vad sålunda lagfästs, torde ock, såsom av kommissionens enquéte framgår, tidigare hava i allmänhet praktiserats. De muntliga avtalen hava alltmera kommit ur bruk. Endast vid utarrendering av mindre torp torde numera muntliga avtal förekomma i någon större utsträckning. Att genom särskilt muntligt avtal ändring vidtagits i upprättat skriftligt kontrakt, har också varit mindre vanligt. Däremot har det i stor utsträckning förekommit, att ett skriftligt arrendeavtal kompletterats genom ett muntligt. Detta har exempelvis varit fallet, då fråga varit om sådana förhållanden, som varit särskilt beroende av mer tillfälliga och under olika år växlande omständigheter. Beträffande sådana förmåner, som rätt till bete, tillåtelse till s. k. dikesslog eller till sjöslåtter eller till att hösta skogsängar komma sålunda muntliga avtal till användning i stor omfattning. Frågor om jordens hävd och skötsel, brytande av mark för nyodling, rätt till att från jordägaren få låna dragare för jordens brukande, tillåtelse att få avyttra foder e. d. regleras även i stor utsträckning genom muntlig överenskommelse. Detsamma gäller ofta nog nybyggnader, större reparationer eller mer omfattande jordförbättringar, som arrendetagaren utför utan att det skriftliga avtalet ålägger honom dylikt. Huru önskligt det än vore att alla arrendeavtal avfattades skriftligen, har dock kommissionen icke ansett sig kunna stanna vid att absolut kräva denna form för att arrende skall föreligga. Man kan ej underlåta att medelst lagbestämmelserna reglera jämväl det förhållande, som uppstår, då någon efter överenskommelse med annan faktiskt brukar dennes fastighet utan att någon skriftlig handling därom upprättats. Sådant skulle medföra att just de brukare, som behövde det största rättsskyddet, bleve i saknad därav. Man måste nämligen alltid räkna med att åtskilliga arrendatorer av okunnighet om lagen alltjämt avsluta muntliga avtal. _ Andra stycket av paragrafen omhandlar det fall, att en arrendator tillträtt sitt arrende utan att arrendekontrakt upprättats. Bestämmelsen överensstämmer med andra stycket av 1 § i den norrländska arrendelagen. Arrendatorn äger påfordra att arrendeavtalet blir skriftligen bekräftat. Vägrar jordägaren att utgiva arrendekontrakt, då det påfordras, äger arrendatorn draga frågan till domstol, som stadfäster arrenderätten sådan densamma enligt vad om avtalet kan utredas och denna lag överensstämmer finnes böra lagligen bestämmas. 7§. I denna paragraf avhandlas frågan om arrendetiden. Enligt 2 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom gäller, att arrendeavtal skall avslutas på viss tid eller ock för arrendatorns livstid, dock att där upplåtelsen angår fideikommiss, boställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver sin egen besitt-

96 ningstid, upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. Är icke arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av fem år. Längsta arrendetiden är enligt 1 kap. 1 § 50 år. Upplåtelse på längre tid är ej bindande. H a r upplåtelse skett för a r r e n d a torns livstid är dock avtalet gällande, ändå att 50 å r s gränsen överskrides. H ä r i uttalas sålunda den viktiga regeln, att arrendeavtal för obestämd tid vare sig med eller u t a n viss uppsägningstid äro förbjudna. I sina motiv framhöll lagberedningen, att det måste betraktas såsom ett av arrendelagstiftningens viktigaste önskemål, a t t arrendatorn alltid hade sig tillförsäkrad en fullt bestämd, ej alltför kort besittningstid. Osäkerheten i besittningen av den arrenderade jorden kunde icke u n d g å a t t i viss mån verka förlamande på arrendatorns vilja och förmåga a t t uppdriva jordbruket och tryckande i personligt avseende. F ö r dåvarande förekomme, särskilt i fråga om torp och a n d r a mindre jordlägenheter, utarrendering på obestämd tid i ej obetydlig utsträckning. Stundom stadgades uttryckligen, att upplåtelsen gällde allenast tillsvidare; mer vanligt vore emellertid, att väl en viss arrendetid i avtalet utsattes, men att jordägaren förbehölle sig rätt att n ä r som helst uppsäga avtalet. Osäkerheten vore för arrendatorn i själva verket lika stor i senare fallet som i det förra. Förevarande bestämmelser avsåge a t t härför r å d a bot. Såsom allmän regel uppställdes att u t a r r e n d e r i n g skulle ske för viss tid. Man finge emellertid icke lämna obeaktat, a t t faktiskt arrendeavtal kunde komma att slutas u t a n a t t de sålunda givna stadgamdema iakttogos. Att u t a n vidare förklara ett sådant avtal ogiltigt skulle vara stridande emot lagstiftningens syfte. Erforderlig trygghet bereddes däremot arrendatorn, om genom föreskrift i lagen viss giltighetstid i dylika fall tillades avtalet. Denna tid hade beredningen ansett lämpligen k u n n a bestämmas till fem år. Någon viss minimitid för arrendeupplåtelser finnes icke bestämd i allmänna arrendebagen. Lagberedningen anförde härom i sina motiv: »De grunder, vilka över huvud kunna åberopas för arrendetidens fixering, föranleda jämväl att arrendetiden icke bör sättas alltför kort; och det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke lagen borde tillika stadga en viss minimitid för arrende. Också har man sett det förslag framställt, att arrendetiden aldrig borde få sättas kortare än att den fullt motsvarade den vanliga omloppstiden vid ett ordnat skiftesbruk. Beredningen har emellertid funnit en föreskrift i sådant syfte icke kunna upptagas i förslaget. Det får icke förbises att fall kunna förekomma, då det för upplåtaren är omöjligt att binda sig för en längre tid — t. ex. när han själv skall inom en viss kortare tid lämna ifrån sig fastigheten — eller där det för honom är angeläget att göra det — t. ex. när han önskar försälja fastigheten. I betraktande av dessa omständigheter och då det ju icke lämnas jordägaren öppet att genom förbehåll bereda sig en dylik handlingsfrihet, låter det sig icke göra att införa en lagstadgad minimitid. Förhållandets natur för emellertid med sig att tiden icke gärna kan sättas kortare än ett år. Det kunde nu synas som med en så kort minimitid föga vore vunnet genom föreskriften om arrendetidens fixering, då arrenden, som vore ställda på uppsägning, alltid komme att äga åtminstone lika lång varaktighet. Beredningen håller emellertid före a t t i själva verket skillnaden skall visa sig vara högst väsentlig. När arrendetiden är obestämd, ligger det dock alltid såsom en naturlig förutsättning för avtalet att arrendet skall sträcka sig över längre tid: såväl jordägaren som arrendatorn finna detta i allmänhet lika önskvärt; och det är nog endast under sådan förut-

97 sättning avtalet kommer till stånd. Men under det att denna förutsättning vid ett på uppsägning ställt avtal stannar vid en tyst förhoppning, vilken sedermera när som helst kan gäckas, tvingar nödvändigheten av arrendetidens fixering kontrahenterna att åt densamma giva avtalets fasta form. Faktiskt torde en så kort arrendetid som ett år komma att användas endast i de undantagsfall, för vilka den verkligen är av behov påkallad; i vanliga fall skall jordägarens och arrendatorns gemensamma intresse föranleda en tidsbestämmelse som för ändamålet är tjänlig. Ifrågavarande föreskrift skall därför, enligt beredningens tanke, leda utvecklingen i den riktning, som är önskvärd.» Norrlandskommittén upptog i sitt förslag till arrendelag minimitiden Norrlandstill tjugu år. I motiveringen härför framhöll kommittén bland annat, kommittén a t t det tjuguåriga arrendet hade, på g r u n d därav att denna arrendetid användes vid utarrendering av kronans domäner, i folkuppfattningen fått en viss hävd såsom en lämplig tidsperiod för ett normalt arrende. E n arrendator, som tillträdde ett dylikt arrende vid den ålder, n ä r personer av allmogeklass i allmänhet sökte skaffa sig egna jordbruk, visste då, a t t han för sin kraftigaste mannaålder hade sitt arbetsfält givet och a t t h a n själv kunde få under avsevärd tid njuta frukterna av de förbättringar, det lyckats honom att åstadkomma. För en jordägare kunde det visserligen i allmänhet förefalla r ä t t olägligt a t t v a r a nödsakad binda sig vid ett arrende för en så lång tid som tjugu år. Men denna olägenhet, om än avsevärd, när det gällde vanliga ägare a v jordbruksjord, torde få anses jämförelsevis mycket obetydlig vid de arrenden, v a r a förevarande lag skulle v a r a tillämplig. För en idkare av trävarurörelse vore den jordbruksjord, som funnes å hans skogsdomäner, en sak av mycket underordnad vikt. Dessutom lämnade säkerligen en längre arrendetid betydligt större utsikt till erhållande av en ordentlig och skötsam brukare än en allt för k n a p p t tillmätt sådan tid. Tre reservanter inom kommittén, h e r r a r Claöson, Kempe och Lindman, föreslogo en minimitid av 15 år. Då arrendatorn ägde rätt, att, sedan fem arrendeår tilländagått, n ä r som helst uppsäga arrendet, hade han intet ont av att lagen bestämde arrendetiden till tjugu år, men man måste även tänka sig, h u r u saken ställde sig för den a n d r a parten, jordägaren, vilken icke åtnjöte förmånen a t t få uppsäga arrendet när som helst efter fem år. Mången gång kunde han känna sig obenägen aft binda sig för så lång tid som tjugu år och avstode kanske i så fall hellre från jordens utarrenderande, varjämte skillnaden emellan arrendatorns och jordägarens fria bestämningsrätt då framstode än bjärtare. H e r r Kronlund framhöll i särskilt yttrande önskvärdheten a v a t t det måtte tagas i övervägande, huruvida icke de tjuguåriga arrendena skulle kunna ersättas med permanenta ärenden, som finge ärvas och överlåtas och d ä r arrendeavgiften skulle bestämmas periodvis u t a v en särskild uppskattningsnämnd. Norrlänningens skaplynne vore sådant, att någon utveckling av jordbruket säkerligen aldrig kunde påräknas med den ovissa ställning en arrendator under vanliga förhållanden skulle intaga. E t t dylikt permanent arrendesystem funnes infört i Irland, Holland och flera andra länder och hade icke framkallat n å g r a större anmärkningar eller protester. I propositionen till 1907 års riksdag med förslag till arrendelag bi- Riksdagen behölls minimitiden i enlighet med norrlandskommitténs förslag. I mo- 1907 tion, nr 60, inom första k a m m a r e n påyrkades av herr H. Fahlén, att Jordkommissionen.

VI.

98 minsta arrendetiden m å t t e bestämmas till tio år. Till stöd härför anförde motionären, a t t den i propositionen föreslagna arrendetiden såsom varande för hög komme att vålla svårigheter för uppgörande av avtal om arrende och måhända förhindra att sådana avtal komme till stånd. Men mest betänkligt vore, att de långa arrendeupplåtelserna komme att verka hinderligt för jordens försäljning till självägande. Även om m a n icke finge förbise betydelsen av att ett a r r e n d e a v t a l till tryggande av arrendatorns ställning sträckte sig över en icke allt folkort t i d s r y m d så låge det dock vikt uppå, att denna tidsrymd icke utmättes för lång. Sattes minimitiden till tio år, torde det a v norrlandskommittén åberopade önskemålet bliva tillgodosett. Och tio å r vore ju dock dubbla den tid, som lagberedningen i sitt förslag till allmän nyttjanderättslag funnit skäligt föreslå. Det i n ä m n d a motion framställda yrkande beträffande arrendetidens l ä n g d godkändes av lagutskottet p å de a v motionären anförda skäl. Tre reservanter ansågo, att utskottet bort tillstyrka den tjuguåriga arrendetiden. Sedan k a m r a r n a s t a n n a t i olika beslut, blev i de sammanjämkningsförslag, som uppgjordes a v lagutskottet, tiden i enlighet med första kammarens beslut satt till tio år. Kiksdagen T propositionen till 1908 å r s riksdag föreslogs, tydligen med föranle1908 ' diande av vad i ärendet förekom vid 1907 års riksdag, lägsta tillåtna arrendetiden till tio å r . I en inom a n d r a kammaren väckt motion, nr 257, av herr Bob. Karlsson i Fjäl ni. fl., föreslogs däremot tiden till tjugu år. Lagutskottet godkände den av Kungl. Maj:t föreslagna tiden. Riksdagen I propositionen till 1909 å r s riksdag föreslog Kungl. Maj:t minimitiden 1909. fill femton år. I det till propositionen hörande statsrådsprotokollet motiverades detta förslag på följande sätt: Då en t r y g g a d l ä n g r e arrendetid vore en a v de viktigaste förutsättningarna för det nordsvenska arrendeväsendets utveckling i önskad riktning, syntes det lämpligt, a t t arrendetiden sattes till femton år, vilket bland a n n a t skulle h a v a till följd, a t t i trakter, d ä r cirkulationsbruk vore infört, a r r e n d a t o r n i regel finge tillgodogöra sig jordens avkastning under åtminstone två fulla cirkulationsperioder. I motion, n r 111, inom andra k a m m a r e n yrkade h e r r a r Lindhagen, Bernh. Eriksson m. fl. a t t minimiarrendetiden m å t t e bestämmas till tjugu år. I motion, n r 235, inom a n d r a k a m m a r e n framfördes a v h e r r a r Lindhagen, Rob. Karlsson m. fl. yrkande, att kortaste arrendetiden måtte av riksdagen bestämmas till tjugu år, med ovillkorlig företrädesrätt till n y upplåtelse vid' arrendetidens slut för arrendatorn och, i händelse a v h a n s frånfälle, för hans änka och barn. Till stöd härför anfördes bland annat, a t t tjugu år såsom minimitid vore den tid, under vilken kronan samt allmänna stiftelser, såsom de båda statsuniversiteten och Lunds domkyrka, utarrenderade sina jordbruk. Att i förevarande fall sätta en lägre arrendetid ä n den, som sålunda i folkuppfattnimgen fått hävd, kunde icke v a r a försvarligt. Till jämförelse kunde erinras, a t t den finska förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguoniråde upptoge en minimitid av femtio år, med möjlighet a t t i vissa fall få till stånd en nedsättning, dock ej under tjugufem år. I själva verket vore,, särskilt i förevarande fall, också ett tjuguårigt arrende u t a n garantier att få det förlängt mycket otillfredsställande. Detta hade framhållits r e d a n a v reservanter inom norrlandskommittén och vitsordats av befolk-

99 ningens opinion i den mån denna fått tillfälle giva sig till k ä n n a vid kommitténs resor och genom svaren å de till socknarna utsända frågorna. De förutnämnda stiftelserna ävensom k r o n a n medgåve i sina arrendek o n t r a k t företrädesrätt vid arrendetidens slut för arrendatorn, h a n s ä n k a och barn. Lagutskottet (utlåtande n r 64) framhöll, att a n d r a kammaren för sin del vid såväl 1907 som 1908 års riksdagar beslutit samma arrendetid som. i motionen p å y r k a t s , och anförde vidare, att det syntes utskottet v a r a av vikt, a t t arrendetiden sattes så lång, a t t arrendatorns intresse med avseende på hemmanet kunde hinna i möjligaste m å n befästas och k o m m a detsamma till godo. Med hänsyn till de förhållanden, som vore rådande å de hemman i Norrland, varom här vore fråga, och på vilka särskilda förhållanden hela den förevarande lagstiftningen vore byggd, syntes därför utskottet arrendetiden böra sättas till tjugu år. Däremot avstyrktes h e r r Lindhagens förslag om optionsrätt. Genom en sådan r ä t t skulle ske en alltför vittgående inskränkning i den rätt, som skäligen borde tillkomma jordägaren i dispositionen över h a n s egendom. Åtta reservanter (herr Trygger m. fl.) ansågo, att arrendetiden borde bestämmas till tio år. H e r r Lindhagen vidhöll i särskilt yttrande inom utskottet sitt yrkande om optionsrätt för arrendatorn. Det vore icke nog med a t t arrendatorn »för sin kraftigaste mannaålder hade sitt arbetsfält givet», vilket anförts såsom skäl för de tjugu åren. H a n måste också veta, a t t han ej just n ä r arbetskraften började t r y t a bleve med familj ställd på bar backe. Med anledning av motionen n r 253 hemstialld.es alltså, a t t riksdagen måtte besluta följande tillägg till denna paragraf: »Arrendator äge vid varje arrendetids utgång företrädesrätt till n y upplåtelse på skäliga villkor för så lång tid h a n önskar, dock mot jordägarens bestridande ej för kortare tid än fem å r eller längre tid än tjugu år. E n a h a n d a r ä t t tillkommer h a n s änka och barn.» Vid föredragning i k a m r a r n a antog första k a m m a r e n h e r r Tryggers m. fl. reservation, medan a n d r a k a m m a r e n biföll utskottets hemställan. Efter a v utskottet u p p r ä t t a t sammanjämkningsförsJag, som anslöt sig till den i propositionen angivna tiden, antog riksdagen detta förslag, varigenom alltså minimitiden blev bestämd till femton år. De sakkunniga, som tillkallats för undersökning a v den norrländska Undersökvanhävdslagstiftningen, framhålla a t t knappast i någon den norrländ- ningen ska arrendelagen berörande fråga motsättningen mellan jordägarnas ^^ningoch arrendatorernas skilda intressen kommit a t t framträda så skarpt a r n a av som just i frågan om arrendetidens minimilängd. Det vore helt natur- den norrligt, å ena sidan a t t de travaruindustriidkan.de bolagen skulle v a r a syn- ländsk» nerligen obenägna a t t avsluta för en längre tidsperiod gällande arrende- T^stift-" avtal angående sina jordbruksfastigheter, och å a n d r a sidan att ärren- ningen. datorerna hade det största intresse av att arrendetiden bleve så lång som möjligt. Den omförmälda obenägenheten hos bolagen för långa arrendeperioder sammanhängde därmed, att de i allmänhet innehade sina jordbruksfastigheter för att medelst deras besättande med arrendatorer tillförsäkra sig erforderlig levande arbetskraft för skogsbruket. Då lagen lade hinder i vägen för arrendeavtalens sammankopplande med arbetsavtal och bolagen således icke kunde äga visshet om a t t arrendatorernas för jordbruket ej behövliga arbetskraft skulle komma jordägarnas skogsbruk till godo, förmenade bolagen att, därest arrendeperioderna gjordes

100 långa, det kunde inträffa, att bolagen, vilka icke hade möjlighet att bliva av med en arrendator allenast på den grund att han icke vite arbeta åt jordägaren, för en längre tid bleve i avsaknad av för skogsbruket tillräcklig arbetskraft. Det gjordes också gällande, att de långa arrendeperioderna vore olämpliga även såtillvida, att jordbruksiävden å arrendefastigheterna äventyrades i de fall, då fastigheterra råkat att bliva utarrenderade till mindre skötsamma brukare. Såsom ett ytterligare argument från bolagens sida mot långa arrendeperioder hade därjämte frtehhållits, att de skulle verka till hinders för arrendefastigheternas försäljning. Vid en närmare granskning av de utav jordägarna sålunda åberopade skälen mot en lagstadgad lång arrendetid funno de sakkunniga emellertid att desamma icke vore av den betydelse, som man velat tillmäta den. Såsom i den historiska översikten närmare omförmälts, hade de sakkunniga funnit att lagstiftningen icke dittills övat något större inflytande å trävaruindustriens tillgång på arbetskraft. De sakkunniga hace därvid utgått från att arrendatorerna, även om en vidsträcktare arbetsskyldighet hos jordägarna icke kunde genom arrendeavtalen åläggas dem, dock i allmänhet funne det med sin fördel förenligt att, i den mån de hade arbetskraft ledig från jordbruket, ställa densamma till jordägarnas förfogande. Då arrendatorernas behov av arbetsförtjänst vid sidan om jordbruket vore allmänt, spelade det mindre roll, om arrendeavtalen gällde för kortare eller längre tid. Den arrendator, som sutte med ett arrendekontrakt på lång tid, kunde undvara den extra arbr-tsförtjänsten lika litet som den, som hade ett arrendekontrakt på kort tid. Den förre lika väl som den senare komme säkerligen att söka denna extra arbetsförtjänst hos det bolag, vars jord han brakade, blott den arbetslön, som av bolaget bjödes, ej bleve lägre än vad på annat håll kunde ernås. Vad vidare anginge farhågan, att de långa arrendeperioderna skulle menligt inverka på jordbrukshävden å arrendegårdarna, voTe genom vad de sakkunniga föreslagit angående rätt för jordägarna att kontrollera arrendatorernas sätt att fullgöra sin hävdeplikt sörjt för att berörda farhåga icke behövde bliva verklighet. Vidkommande slutligen det mot de långa arrendeperioderna åberopade skälet, att de skulle verka hinderligt för jordens försäljning till självägande, hade undersökningen visat att de försäljningar av bolagsfastigheter, som förekommit, i det övervägande antalet fall skett till de förutvarande arrendatorerna av fastigheterna. Man vore följaktligen berättigad påstå, att ej heller sistberörda skäl hade någon större betydelse i nu ifrågavarande hänseende. I fråga om arrendatorernas intresse av att arrendetiden sattes så lång som möjligt, framhöllo de sakkunniga, att ju längre arrendetiden bestämdes, desto säkrare kände sig arrendatorn i sin ställning. Det kunde icke if rånkommas, att hos arrendatorerna funnes en latent strävan att nå samma självständighet som äganderätten medförde. I samma mån arrendetiden sattes längre, komme arrendatorerna närmare det åtrådda målet. Det vore förty uppenbart, att de skulle med tillfredsställelse hälsa alla ansatser från lagstiftarnas sida till beredande av långa arrendeperioder. Klart vore också, att det allmännas intresse i denna del fullt sammanfölle med arendatorernas. Staten kunde ju ej annat än understödja strävanden från deras sida, som vore hämisade att för sin utkomst bruka annans jord, att ernå sådana arrendeförhållanden, som,

utan att kränka jordägarnas berättigade intressen, beredde arrendatorerna trygghet och självständighet samt möjlighet att själva komma i åtnjutande av frukterna av deras mödosamma arbete å den jord de brakade. De sakkunniga fortsatte härefter: »Det kan på goda grunder ifrågasättas, huruvida den i arrendelagen för arrendeavtalen bestämda minimitiden av femton år är tillräckligt lång för tillfredsställande av lagens syftemål. Berörda minimitid utgör det aritmetriska mediet emellan den av norrlandskommittén föreslagna minimitiden åv tjugu år och den redan vid 1907 års riksdag motionsvis föreslagna tiden av tio år. Det har således varit kompromissen mellan de mot varandra stående intressena, som fällt utslaget i denna viktiga fråga. Den omständigheten, att, såsom det till stöd för den femtonåriga arrendetidens lämplighet anförts, arrendatorerna vid densamma, där cirkulationsbruk förekomme, skulle under minst två cirkulationsperioder få bruka den arrenderade fastigheten, utgör intet som helst skäl för att tiden icke skulle behöva sättas längre. Sagda argument innebär blott att, därest tiden sattes under femton år, arrendatorernas ställning bleve ännu sämre. Norrlandskommittén motiverade sitt förslag om en tjuguårig arrendetid därmed, att denna skulle medföra att en arrendator, som tillträdde ett tjuguårigt arrende vid en ålder, när personer av allmogeklass i allmänhet sökte skaffa sig egna jordbruk, visste då, att han för sin kraftigaste mannaålder hade sitt arbetsfält givet och att han själv kunde få under avsevärd tid njuta frukterna av sitt arbete. Det torde för visso vara det minsta man kan begära, att den stora klass av medborgare, som utgöres av de norrländska bolagsarrendatorerna, skall hava sitt arbetsfält tryggat under den kraftigaste mannaåldern. Den vanliga ålder, vid vilken personer av allmogeklass söka skaffa sig egna jordbruk, infaller emellan 25 och 30 år. Med en tjuguårig arrendetid är en sådan person ej försäkrad om sin utkomst längre än högst till dess han uppnått 50 år. Vid denna ålder skulle han, om man bortser från möjligheten av arrendeavtalets förlängande, vara skild från den verksamhet, å vilken han grundat sin och sin familjs hela existens. Han blir således nödsakad att söka sin utkomst genom annan verksamhet, något som i många fall kan vara förenat med svårigheter och som säkerligen i de flerita fall för norrlänningen med hans inneboende självständighetskänsla verkar motbjudande. D e t torde därför utan vidare utveckling vara klart, att icke ens den tjuguåriga arrendetiden för arrendatorerna medför den eftersträvade tryggheten. Så mycket mindre är då detta förhållandet med den femtonåriga. Tager man vidare hänsyn till arrendelagens syfte att åstadkomma förbättring och utökning av arrendegårdarnas jordbruk, kommer man också till det resultat, att en arrendetid, som slutar då arrendatorn ännu är i sin fulla verksamhetsförmåga, ej heller tillgodoser sagda syfte. En arrendator, som är ställd inför utsikten a t t vid 45 eller kanske 40 års ålder nödgas lämna det jordbruk, åt vilket han ägnat sina krafter, kan aldrig få det sanna intresset för jordbruket. Han sköter det måhända oklanderligt, men han nedlägger ingen möda för dess förbättrande. Och vad särskilt jordbrukets utökande genom nyodling angår, kan det icke förväntas, att intresset därför skall bliva något nämnvärt, om icke arrendetiden avsevärt förlänges. Vid behandlingen av frågan, huruvida vanhävdslagstiftningen åstadkommit ökad nyodling, har det påvisats, att odlingsintresset hos bolagsarrendatorerna är ytterst ringa. Den omständigheten, att arrendelagen berättigar arrendatorn att vid avträdet av arrendet undfå ersättning av jordägaren för nedlagd nödig kostnad på

102 verkställda nyodlingar, har icke varit någon tillräckligt kraftig drivfjäder till odlingsarbete. Denna rättighet, ehuru av gynnsam art, anser dock arrendatorn vara av mindre betydelse. Han har helt andra intentioner, då han går i författning om utförande av odlingsarbete. Han vill se frukterna av detta arbete, han vill se grödor växa på det odlade området, och han vill inhösta dessa grödor. Har han utsikt att kunna förverkliga denna tillfredsställelse, griper han sig an med odlingsarbetet, annars icke. Och han är icke belåten med att under ett fåtal år skörda på de nya tegarna, utan han vill taga skördar under ett flertal år. Den stipulerade penningersättningen för verkställt odlingsarbete intresserar honom mindre, allra helst som han kan få större valuta, om han ägnar sig åt skogsarbete. Väl kommer det alltid att vara så, att odlingshågen icke blir densamma hos arrendatorn som hos den självägande. Men klart är, att ju längre arrendetiden sättes, desto mera ökas arrendatorns odlingsintresse. J u flera skördar han får taga på den nyodlade marken, desto mer eggas han till odlingsarbete och desto mer gör han sig fri från det tryck i motsatt riktning, som kan utövas av jordägaren. Ehuruväl arrendelagen ännu icke varit i gällande kraft tillräckligt länge för att dess verkningar i odlingshänseende skola med säkerhet bedömas, torde det dock redan nu kunna fastslås, att den femtonåriga arrendetiden icke är tillräcklig för att odlingsarbetet å arrendehemmanen skall få någon större omfattning. De sakkunniga anse det sålunda oundgängligt, att den i norrländska arrendelagen fastställda minimitid, för vilken arrendeavtal enligt sagda lag må avslutas, höjes. Vid övervägande av vilken arrendetid som bör bestämmas i stället för den femtonåriga, kan man icke bortse från att de förhållanden, som föranleda idkarna av trävaruindustrien att utarrendera sina jordbruksfastigheter, äro väsentligen olika dem, som kunna föranleda andra enskilda jordägare att upplåta sina fastigheter på arrende. Arrendeupplåtelser av enskilda jordägare i allmänhet äro — frånsett arrendegårdar, som lyda under fideikommiss och andra större gods — beroende på tillfälliga omständigheter, ägaren kan vara upptagen av annan verksamhet, han är minderårig eller ålderstigen o. s. v. Då den omständighet, som föranlett utarrenderingen, ej längre är förhanden, vill ägaren själv bruka fastigheten. Med hänsyn härtill är det uppenbart, att det bör stå sådana jordägare fritt att själva bestämma tiden för arrendeupplåtelserna. Annorlunda ligger det till med de fastigheter, som ägas av trävaruindustriens utövare. Åtminstone vad angår det ojämförligt största antalet av de trävaruidkande bolagen — och dem är det först och främst fråga om — besitta dessa bolag vart för sig en mångfald fastigheter, ofta belägna i skilda orter. Det är icke möjligt för bolagen att annat än i undantagsfall själva bruka sina fastigheter; skola de behålla dem i sin ägo, äro de nödsakade att utarrendera dem. Detta gör, att arrendesystemet beträffande dessa fastigheter blir en permanent företeelse, så länge de äro i trävarubolagens hand. Utarrenderingen upphör först vid fastigheternas försäljning till självägande jordbrukare. I nu omförmälda hänseende råder en påtaglig överensstämmelse mellan trävaruindustriens jordbruksfastigheter samt kronans och allmänna institutioners (universitetens, Lunds domkyrkas m. fl.) jordegendomar. Kronan och allmänna institutioner äro icke i stånd att själva driva jordbruket å de fastigheter de äga; brukningen av dem måste i det närmaste undantagslöst ske genom arrendatorer. Vidkommande utarrenderingen av kronans jordbruksegendomar har också sedan lång tid tillbaka gällt andra regler än beträffande utarrendering av enskildas fastigheter. Efter det utarrendering av kronoegendomar under frihetstiden börjat taga fart, tillämpades enligt särskilda beslut i början av 1700-talet perpetuella upplåtelser, vilka emellertid förbjödos genom rikets ständers beslut 1766. Sedan

103 dess har arrendet gällt vissa år, i början 15, sedan 30 och efter 1860 20 år i sänder. Sistnämnda minimitid gäller även för ovanberörda allmänna institutioners jordbruksegendomar. Men härtill kommer den mycket viktiga faktorn, att innehavarna av dessa arrenden äga optionsrätt, d. v. s. rättighet att vid slutet av en arrendeperiod få behålla arrendet under ny arrendeperiod mot erläggande av den enligt särskild ordning fastställda arrendeavgiften. Denna rättighet har icke varit utan anmärkning. Sålunda blev optionsrätten till arrenden av kronolägenheter upphävd genom kungl. kungörelsen den 24 maj 1875, men på förekommen anledning infördes den åter genom kungl. kungörelsen den 13 juli 1887, och har den sedan bibehållits. Att rättigheten, ehuru en gång upphävd, ånyo blivit införd torde visa, att densamma har berättigande. Med hänsyn till den ovan anmärkta likheten mellan bolagens arrendeupplåtelser och kronans vore det mest konsekvent att för de förstnämnda stadga samma minimitid som för de senare d. v. s. tjugu år samt att även införa optionsrätt för bolagsarrendatorerna till nytt arrende. Då bolagens arrendeupplåtelser liksom kronans äro stadigvarande, synes allt tala för att genom lagstiftningen åt dessa upplåtelser gives en stabilitet motsvarande den, som förlänats kronans upplåtelser. Hänsynen till såväl arrendatorernas som det allmännas intresse synes kräva, att i alla de fall, då jordägarna icke äro i stånd att själva bruka sina fastigheter, det arrendesystem, som i gnledning härav beträffande dessa fastigheter uppstår, erhåller en sådan fasthet och stadga, att onödiga ombyten av arrendatorer till skada för arrendatorsklassen samt för jordbruket och dess utvecklingsmöjligheter förekommas i görligaste mån. Trots vad sålunda anförts torde dock optionsrätt ej böra införas beträffande de arrenden, som falla under norrländska arrendelagen. Ehuruväl denna lag högst väsentligt begränsar avtalsfriheten i fråga om arrendevillkoren, finnes dock en synnerligen viktig punkt, där full avtalsfrihet råder, nämligen beträffande legans storlek. En sådan avtalsfrihet står icke i överensstämmelse med optionsrätten, i vars begrepp ingår, att arrendeavgiften för den nya arrendeperioden skall bestämmas på grundval av en utav utomstående under betryggande former företagen materiell prövning av samtliga på arrendeavgiftens storlek inverkande omständigheter. Då det icke torde böra ifrågakomma att inskränka på avtalsfriheten beträffande legans storlek, följer härav, att de sakkunniga anse sig förhindrade föresli\ optionsrättens införande för arrenden enligt norrländska arrendelagen. En ekvivalering för optionsrätten är emellertid nödvändig, därest den önskvärda likställigheten med kronans och allmänna institutioners arrendeupplåtelser skall bliva verklighet. En sådan ekvivalering bör sökas i en avsevärd förlängning av arrendetiden utöver den för kronoarrendena gällande. Riktigaste vore härvid måhända att sätta tiden till den dubbla eller således till fyrtio år, varigenom praktiskt taget fullt vederlag för optionsrätten skulle vinnas. En så pass lång minimitid torde dock knappast vara erforderlig för ifrågavarande arrrendeavtal. De sakkunniga hålla före, att en tid av trettio år bör vara tillräcklig för vinnande av den norrländska arrendelagens syftemål.»

Genom sin encpiéte har kommissionen sökt erhålla upplysning om Jordhuru allmänna nyttjanderättslagens bestämmelser om arrendetiden bli- kommis vit tillämpade. Av den sålunda verkställda undersökningen framgår, slonei1att synnerligen olikartade förhållanden råda i fråga om arrendeperiodernas utsträckning. I Sydsveriges jordbruksbygder, d. v. s. Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Kalmar län, variera sålunda arrendetiderna mellan 10 och 20 år. Ofta förekommande arrendeperioder äro där 14 och 16 år, allteftersom jordbruket är utlagt i 7 eller 8 skift.

104 Arrendatorn är alltså, genom en på så sätt u t m ä t t arrendetid, tillförsäkrad möjligheten att, vid utgången av den första sju- resp. åttaårsperioden i växelbruket, få begagna sig av under denna första period inhämtad erfarenhet för en påföljande period. Dock förekommer i nämnda bygder mer undantagsvis även en arrendetid på 7 a 8 år. Kortare tid är ovanlig. I Mellansveriges jordbruksbygder, Mälardalen, Östergötlands och Skaraborgs län är det däremot, om m a n undantager vissa till stiftelser hörande arrenden, sällsynt, a t t den i kontraktet bestämda arrendetiden överstiger 10 år. I regel uppgår den till 5—10 år. Men även arrendetider under 5 år äro ej ovanliga. I skogsbygderna äro arrendetiderna mycket växlande, särskilt med hänsyn till vilken kategori av jordägare arrendet tillhör. Den ägaregrupp, vilken i allmänhet tilllämpar den längsta arrendeperioden, är gruppen fideikommiss och större enskilda jordägarna, vilka båda grupper av jordägare, då det ej är fråga om upplåtelse av torp, tillämpa en arrendetid av i regel 5—10 år. Ofta nog stipuleras även längre arrendetid, särskilt i Sydsverige. För torp, tillhörande sistnämnda två ägaregrupper, är arrendetiden däremot mycket växlande. E j sällan är den inskränkt endast till ett år. För arrendegårdar och torp tillhörande mindre enskilda jordägare plägar i regel ej stipuleras längre tid än 5, högst 10 år. Ovanligt är dock, att arrendetiden sättes till kortare tid än 5 år. Bolagen är den grupp av jordägare, som. tillämpar den kortaste arrendetiden. 10-års kontrakt beträffande mindre arrendegårdar eller torp äro sålunda mycket sällsynta. För arrendegårdarna torde 5-års kontrakt kunna anses v a r a de mest gängse, ä v e n . om ej sällan förekommer kortare tid. För bolagstorpen växlar tiden mellan 1—5 år. Ettårskontrakt äro sålunda synnerligen vanliga i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län. A t t avtalen om bolagsarrendena i regel uppgöras för så korta tidsperioder, som h ä r ovan nämnts, är givetvis beroende därpå, att bolagsarrendena till sin n a t u r äro så väsentligt skilda från flertalet övriga slags arrenden. Med arrendet av en bolagsgård eller ett bolagstorp följer nämligen så gott som alltid en omfattande skyldighet a t t åt jordägarenbolaget utföra arbete, ej endast sådant, som är a t t betrakta som lega, utan även därutöver en synnerligen betydande arbetsplikt mot viss ersättning. H ä r a v följer, a t t bolaget-jordägaren blir mer beroende av sina arrendatorers arbetsduglighet och lämplighet i övrigt än a n d r a upplåtare och a t t bolaget därför är obenäget att binda sig för längre tid vid en arrendator, som kanske kan komma a t t visa sig olämplig såsom arbetare. Men även hos arrendatorerna å bolagsjord finnes en bestämd motvilja att för någon längre tid fastlåsa sig vid ett arrende, där arrendatorns rörelsefrihet är så s t a r k t kringskuren. Enquéten h a r vidare givit vid handen, att arrendeavtalen på obestämd tid ingalunda, såsom man kunnat vänta, upphört. Tvärtom synes bestämmelsen om, a t t upplåtandet skall ske för viss tid, icke v u n n i t allmänt beaktande. Anledningen härtill torde, vad angår parter tillhörande allmogeklassen, i flertalet fall bero på okunnighet om de relativt nya, gällande bestämmelserna i här förevarande avseende. Emellertid förkomma kontrakt med en obestämd arrendetid även i sådana fall, då man har anledning att antaga, att åtminstone den ene kontrahenten, nämligen upplåtaren, ägt kännedom om arrendelagens här avsedda bestämmelse. Så h a r varit fallet med vissa av bolag, fideikommissinneha-

105 v a r e eller större enskilda jordägare u p p r ä t t a d e arrendeavtal. Emellertid torde dylika avtal mera höra till undantagen. Vanligare är däremot, a t t n ä m n d a jordägare upplåta fastigheter på en i kontraktet bestämd tid, varvid i detta tillägges, att, efter den bestämda kontraktstidens utgång, avtalet likväl skall äga bestånd antingen tills vidare, till dess uppsägning å någondera sidan sker, eller också med ett å r i sänder, tills uppsägning sker. Beträffande här sist berörda kategori av arrenden, för vilka, om uppsägning ej sker före viss dag, arrendetiden förlänges med ett år i sänder, kan denna visserligen icke uttryckligen sägas vara obestämd, enär om uppsägning uteblir, arrendetiden förlänges med en bestämd tid, ett år. I verkligheten blir emellertid ingen skillnad mellan ett avtal, som medgiver automatisk förlängning på ett år, och på ett avtal på obestämd tid. I båda fallen förefinnes i lika hög grad samma osäkerhet i besittningen. I båda fallen måste a r r e n d a t o r n under varje å r v a r a beredd på a t t kunna träffas av uppsägning. Mot detta förfarande, som ju faktiskt innebär upplåtelser på obestämd tid, finnes intet hinder i den gällande allmänna arrendelagen. A t t hos jordägarna förefinnas en allmän s t r ä v a n a t t vid gällande arrendeavtals utgång förkorta arrendetiden och de uppenbara vådorna av denna utveckling h a r utförligt skildrats i den allmänna motiveringen. De missförhållanden, som trots den allmänna arrendelagens strävanden i motsatt riktning, faktiskt förekomma i stor utsträckning, måste givetvis m a n a till ett allvarligt beaktande. E t t oeftergivligt villkor för att genom den sociala arrendelagen skall vinnas vad med denna lag åsyftas är, att arrendeperioderna icke varda för korta. Endast därest den tid, för vilken arrendeavtalet ingås, sättes jämförelsevis lång, kan arrendeförhållandet för arrendatorn bereda något av den självständighet och trygghet, som äro u t m ä r k a n d e för den självägande bondens ställning; och endast därest arrendatorn kan v a r a viss om a t t han under en längre tid får skörda frukterna av det arbete, h a n nedlägger å fastigheten, kan det förväntas, att han skall ägna någon större omsorg åt jordbruket och något livligare intresse för dess förbättrande och utökande. Med hänsyn härtill är frågan om den minimitid, för vilken arrendeavtalen må ingns, en a v de allra viktigaste punkterna i förevarande arrendelagstiftning. I likhet med h e r r a r Wihlborg och Nilsson anser även kommissionen att en sådan minimitid, som i dem norrländska arrendelagen för närvarande är föreskriven, är alldeles otillräcklig. Emellertid kan kommissionen icke biträda h e r r a r Wihlborgs och Nilssons förslag om höjning av denna tid till 30 år. Stora betänkligheter måste möta mot a t t fastlåsa arrendeavgiften för en så avsevärd arrendeperiod. Kontrahenterna måste beredas möjlighet att bättre anpassa legan efter växlande konjunkturer. Detta mål tror kommissionen skall vinnas, om m m i m i a r rendetiden liksom för n ä r v a r a n d e i den norrländska arrendelagen bestämmes till femton år samt arrendatorn därjämte tillförsäkras vid varje arrendeperiods utgång optionsrätt varje gång för ytterligare femton år. Vid varje arrendeperiods u t g å n g kan då reglering av arrendeavgiften äga rum. Och genom en sådan anordning tillförsäkras arrendatorerna ett slags tryggad besittningsrätt, vilken endast kan rubbas under vissa förutsättningar, som n ä r m a r e angivas under 12 §. E n arrendator, som väl fyller sina plikter i fråga om fastighetens underhåll och vård, kan sålunda känna sig fullt tryggad i sin besittning och lugnt se framtiden till

106 mötes, viss om a t t frukterna av h a n s möda verkligen skola k o m m a honom och hans anhöriga till godo. E n d a s t om det på grund av särskilda, förhållanden skulle för jordägaren medföra.avsevärt men att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende eller arrendatorn skulle eftersätta vad' honom åligger i fråga om fastighetens underhåll och vård, k a n han skiljas från arrendet. K a n sålunda intet tvivel råda därom, a t t arrendatorn genom en sådan anordning som den föreslagna beredes den största möjliga trygghet, torde m a n dock m å h ä n d a kunna invända, a t t densamma komme a t t bliva oskäligt betungande för jordägaren. Häremot vill kommissionen framhålla, a t t det här är fråga allenast om sådana fastigheter, vilka a v jordägaren avses att ständigt utarrenderas. För den g r u p p av jordägare, vilken med den sociala arrendelagen avses, torde sålunda olägenheter, av a t t a r r e n d a t o r n tillförsäkras optionsrätt ej bliva så särskilt framträdande. Vansköter arrendatorn jordbruket eller medför det avsevärt men för jordägaren a t t hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende, äger jordägaren, såsom ovan nämnts, vid arrendeperiodens slut återt a g a fastigheten. H ä r t i l l kommer den r ä t t till uppsägning även under arrendetiden, som redan i allmänna arrendelagen och i den norrländska arrendelagen finnes stadgad och som i förevarande förslag bibehållits. Den a v h e r r a r Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angående verkningarna av den norrländska arrendelagen hava, såsom av det föregående framgår, visat, att de betänkligheter, som av_ jordägaren framförts mot en längre lagstadgad arrendetid, icke visat sig v a r a särskilt bärande. Slutligen vill kommissionen erinra om att, såsom av det föregående jämväl framgår, optionsrätt redan finnes vid arrende av kronans jord'. Då de arrendeupplåtelser, varom h ä r ä r fråga, liksom kronans äro stadigvarande, synes allt tala för a t t n u ifrågavarande upplåtelser förlänas samma stabilitet, som redan tillförsäkrats kronans aTrenden.

8§. Föreskriften om utsättande av bestämd arrendetid skulle för arreadatorn medföra allenast en skenbar säkerhet, om det stode jordägaren öppet att i arrendeavtalet intaga förbehåll, varigenom honom lämmtdes r ä t t a t t a v vilken anledning han funne för gott a t t bestämma uppsäga avtalet. Jordägaren skulle lätteligen kunna i arrendeavtalet injaga s å d a n a bestämmelser i detta avseende, a t t arrendatorns kvarsittanle i själva verket komme a t t helt och hållet bero av jordägarens g o t f m nande. Till förekommande h ä r a v h a r i förslaget uttryckligen angi/its, ej mindre när jordägaren äger r ä t t betinga sig a t t i förtid frånträda avtalet (11 §) eller förhållandena m å anses så förändrade att jämväl itam förbehåll uppsägning bör medgivas (39 § samt 44 § jämförd med 87 § a n d r a stycket, 34 § och 35 § allmänna arrendelagen), än även av vilka anledningar arrendatorn förverkar arrenderätten (40 §). H a r jordigaren i vidare mån än berörda bestämmelser föranleda förbehållit sig r ä t a t t uppsäga avtalet, är sådant förbehåll enligt 43 § u t a n verkan. F ö r s h g e t överensstämmer h ä r u t i n n a n s å v ä l med allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen. , Den inskränkning i avtalsfriheten, vilken sålunda stadgats tor pro.ägaren, har, i likhet med vad redan gäller enligt förenämnda båda lagar,

107 icke tillämpning å arrendatorn. Betydelsen av arrendetidens fixering är för jordägaren alls icke densamma, och han är för övrigt i allmänhet vida bättre i tillfälle att tillvarataga sitt intresse. Skulle i något särskilt fall det för arrendatorn vara av vikt att vid avtalet fästa ett dylikt förbehåll, och kan han därtill utverka sig jordägarens medgivande, saknas anledning för lagstiftaren att träda hindrande emellan. 9 §. Denna paragraf innehåller närmare bestämmelser angående legovederlaget. I sina motiv till allmänna arrendelagen anförde lagberedningen: »Liksom fastställande av viss arrendetid är också en noggrann fixering av arrendevederlaget för arrendatorns betryggande och därigenom också för arrendeinstitutionens upprätthållande av genomgripande betydelse. Det gives emellertid en art av arrendeupplåtelser, där en dylik fixering är förenad med vissa svårigheter och där en sådan därför icke heller är vanlig: den s. k. torplegan. I de flesta fall har denna tillika karaktären av ett arbetsavtal; vederlaget, som arrendatorn har att utgöra, är oftast, helt eller delvis, utsatt i dagsverken eller andra personliga tjänstbarheter. Alldeles obestämt lämnas väl aldrig det antal dagsverken, som skall utgöras. Men huru detta antal skall uttagas är icke sällan överlämnat åt jordägarens fria skön att bestämma. Där dagsverksskyldigheten omfattar hela året, lärer väl i allmänhet en jämn fördelning å årets veckor iakttagas; mer sällan torde avtalet bestämma, å vilka dagar i varje vecka skyldigheten skall fullgöras. Vid upplåtelse av mindre lägenheter, för vilka endast ett ringare antal dagsverken skall utgå, saknas ofta annan bestämmelse än att de skola utgöras under viss årstid eller viss annan tid, vanligast skördetiden. I arrendeavtalet upptages dessutom ofta nog den föreskrift, att arrendatorn har att utöver bestämt antal arrendedagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra dagsverken mot viss, i avtalet fastställd ersättning, vilken ej sällan är satt väsentligt lägre än de allmänna arbetsprisen och som i varje fall, då den bestämts för en längre arrendetid, enligt utvecklingens vanliga gång småningom kommer att stå i uppenbart missförhållande till dessa. Att en sådan ordning måste i hög grad menligt inverka på arrendatorns ställning är i den allmänna motiveringen framhållet. Vet arrendatorn icke på förhand när han skall fullgöra sin arbetsskyldighet, saknar han möjlighet att planmässigt ordna sin egen ekonomi. När för hans eget jordbruk hans närvaro hemma kanske är mest behövligt, kallas han därifrån för att biträda jordägaren, för vilken behovet av arbetskraft just då är trängande. Är han åter hänvisad att genom annat arbete än på den arrenderade jorden söka sin utkomst, bereder honom ovissheten om när han har att utgöra sina arrendedagsverken svårighet att ingå annat arbetsavtal eller att träffa uppgörelse med någon, som kan utgöra dagsverken i hans ställe. Striden mellan det egna naturliga intresset och den åtagna skyldigheten kan, om denna skyldighet hänsynslöst utkräves, icke undgå att föda misstämning och motvillighet. Förhållandets natur kräver, såsom förut erinrats, en hög grad av hänsynsfullhet från jordägarens sida; men just därför kunna, även om sådan visas, anspråken hos arrendatorn komma att utöver hövan stegras. Lika mycket för jordägaren som för arrendatorn är det därför angeläget att denna osäkerhet i deras inbördes förhållande avlägsnas och att detsamma, så vitt ske kan, bygges på det bestämda rättsförhållandets fasta grund. Enligt bered-

108 ningens tanke skall en sådan anordning visa sig icke vara utan betydelse för avhjälpande av den nu så överklagade svårigheten att på denna väg åt jordbruket bereda tillgång på fasta arbetare. Uppgiften att på ett för båda parterna lämpligt sätt ordna arbetsskyldigheten i arrendeförhållandet är emellertid förenad med så betydande svårigheter, att det till och med, på sätt översikten av utländsk lagstiftning i ämnet utvisar, förekommer att man funnit sig böra uppgiva varje försök i denna riktning och helt enkelt förbjuda att i arrendeavtalet såsom vederlag betingas arbete. En sådan lösning av frågan finner beredningen för vårt land icke vara ur någon synpunkt tillrådlig. Ofta nog är jordägarens benägenhet att från sin egendom upplåta mindre lägenheter beroende endast av utsikten att därigenom bereda sig tillgång å fast arbetskraft för eget jordbruk. Skulle denna möjlighet betagas honom, skulle helt visst därav följa att den utväg, som nu står den jordbruksarbetande befolkningen öppen att genom övertagande av torp bereda sig eget hem, bleve i väsentlig mån inskränkt. I och för sig kan, särskilt i fråga om mindre lägenheter, där arbetsförtjänst ändock måste sökas för att jämte arrendejordens avkastning täcka levnadsbehoven, utvägen att på detta sätt få utgöra arrendet så att säga in natura för arrendatorn innebära en bestämd fördel. Lagstiftarens bemödande bör därför endast åsyfta att så långt lämpligen kan ske reglera förhållandet.» Sådant reglerande h a r skett genom stadgandet i 7 § allmänna arrendelagen. Enligt detta lagrum gäller a t t därest för fastigheten skola utgöras dagsverken till jordägaren och i arrendeavtalet ej är n ä r m a r e bestämt, h u r u dessa skola fördelas å särskilda tider av året, skall hela antalet dagsverken i den m å n det k a n ske jämnt fördelas på årets veckor. F ö r varje arrendeår eller d ä r avtalet innehåller föreskrift om utgörande av visst antal dagsverken under viss tid av året, för varje sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de dagar, d å h a n h a r a t t utgöra dagsverken. Ändå a t t avtalet annorlunda bestämmer, ä r arrendatorn ej pliktig att inställa sig till arbete förr än å a n d r a dagen efter det han erhållit sådan uppgift. I avtalet får ej intagas förbehåll om skyldighet för a r r e n d a t o r n att utöver fastställt a n t a l dagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana. H a r dylikt förbehåll likväl skett, är detta u t a n verkan. Norrlands- Norrlandskommittén upptog i sitt förslag ett stadgande av i huvudkommittén. ggjj. : S a m n i ! a innebörd. Arbete, som utginge såsom lega, finge ej till tiden så utkrävas, att arrendatorn hindrades att ordentligt sköta sitt jordbruk. I propositionen till 1907 å r s riksdag bringades stadgandet i n ä r m a r e Kikg . dagarna överensstämmelse med lagberedningens förslag. Utginge legan helt eller 1907— delvis i jordbruksdagsverken, skulle stadgandet i 7 § allmänna arrende1909 - lagen lända till efterrättelse. A n n a t arbete finge ej till tiden så u t k r ä vas, a t t a r r e n d a t o r n hindrades a t t ordentlig sköta sitt jordbruk. E j finge i avtalet intagas förbehåll om skyldighet för a r r e n d a t o r n a t t utöver fastställt antal dagsverken eller annorledes bestämt arbete på tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med något arbete. P å hemställan av högsta domstolen tillades bestämmelse om att vid allmän svårare missväxt i orten arrendatorn skulle äga njuta skälig nedsättning i arrende, som u t ginge i penningar eller varor. I propositionen till 1908 och 1909 å r s riksdagar upptogs stadgandet oförändrat från 1907 å r s proposition och återfinnes i lagens 5 §. RiksAv de extraordinära förhållanden, som kristiden framkallade inom dagarna jordbruket föranleddes regeringen (justitieminister Eliel Löfgren) a t t 1918— 1922.

109 förelägga riksdagen 1918 proposition (nr 439) med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring samt lag innefattande tillagg till lagen om n y t t j a n d e r ä t t till fast egendom den 14 juni 1907. Propositionen avsåg att för arrendatorer, vilka genom avtal, ingångna fore den 1 oktober 1917, förbundit sig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande av mjölk, smör, fisk eller annat naturaalster, i viss m å n avhjälpa de svårigheter, som rådande kiistidsförhålla.nden'— genom prisstegring å ifrågavarande naturaalster eller annorledes —åstadkommit. De lättnader, som h ä r u t i n n a n föreslogos, voro dels att skälig andel i den efter den 1 oktober 1917 inträdda prisstegringen å de n a t u r a alster, i vilka arrende skulle utgivas, skulle kunna komma a r r e n d a t o r tillgodo, dels a t t arrendator, d ä r h a n p å grund a v nyssnämnda förhållanden u t a n eget förvållande vore u r stånd att fullgöra avtalet, skulle äga r ä t t att i stället erlägga skäligt arrende i penningar, och dels a t t dröjsmål med erläggande a v arrende av ifrågavarande slag icke skulle g r u n d a r ä t t för jordägaren att uppsäga avtalet, L a g a r n a skulle gälla blott till den 1 juni 1919. Propositionen antogs av riksdagen med vissa modifikationer. Lagar i ämnet utfärdades den 28 juni 1918. Sedermera hava lagarnas giltighetstid förlängts, senast vid riksdagen år 1922 till den 1 m a r s 1923. Vid 1921 års riksdag väcktes inom a n d r a k a m m a r e n motion (nr 21) av herr P . J. Persson i Tofta, a t t arrendestegringslagen måtte utsträckas att omfatta även dagsverken samt körslor och a n d r a liknande prestationer. I anledning av denna motion infordrade andra lagutskottet yttrande från sakkunniga, vilka inom socialdepartementet tillkallats för utredning rörande viss reglering av gällande torpkontrakts bestämmelser angående torpares skyldighet a t t utgöra dagsverken m. m. (herrar B. von Koch, ordf., A. H. Carell, Albin Hansson, Oscar E. Sjölander, K. B. Thesen och G. von Zweigbergk; G. Martin, sekr.). Dessa avgåvo den 24 maj 1921 det begärda yttrandet. Där anförde de bland a n n a t : »I torpkontrakt förekommer icke sällan den mot nyttjanderättslagen stridande bestämmelsen, att torparen skall vara skyldig att, utöver fastställt antal dagsverken, på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana mot särskild ersättning. Denna har Ofta, §är§kilt då kontraktet slutits före nu rådande kristid, satts till ett gar,ska lågt belopp. Det kunde tilläventyrs ifrågasättas att i nu förevarande sammanhang söka råda bot på missförhållande, som uppstått därigenom, att torparen, till följd av den inträffade prisstegringen på dagsverken, kommit i en ogynnsam ställning genom sin på kontraktet grundade skyldighet att till uppenbart underpris arbeta åt jordägaren. Då emellertid underlåtenhet från torparens sida att ställa sig en dylik olaglig bestämmelse till efterrättelse icke berättigar jordägaren att häva avtalet, torde något ingripande i lagstiftningsväg på denna punkt till torparens skydd ej böra ifrågakomma. Visserligen intar torparen i många fall en i förhållande till jordägaren mycket beroende ställning, vartill kommer att han ofta är okunnig om vad lagen i detta fall innehåller. Stundom blir han därför faktiskt icke i stånd att tillvarataga sin rätt i förevarande avseende. Häremot torde för närvarande ej finnas annat botemedel än att sprida kännedom om lagens innehåll på denna punkt. Beträffande åter sådana fall, då legan utgöres i form av dagsverken eller andra arbetsprestationer eller då torparen är skyldig mot ersättning utgöra fastställt antal dagsverken, och de prestationer han har att utgöra stå i uppenbart

110 missförhållande till honom enligt avtalet tillkommande förmåner, föreligger däremot enligt de sakkunnigas uppfattning behov av särskilda lagbestämmelser med syfte att, där godvillig uppgörelse ej kommer till stånd, åstadkomma rättelse. Någon betänklighet mot att genom dylika lagbestämmelser ingripa i fråga om bestående avtal synas så mycket mindre kunna göra sig gällande, som lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring, om vars förlängning på ännu ett år Kungl. Maj:t avlåtit proposition till riksdagen, anvisat denna utväg för liknande fall och denna lag i stort sett torde hava haft goda verkningar dels direkt genom lagens tillämpning och dels indirekt genom att lagens tillvaro föranlett frivilliga överenskommelser. Vad angår de ifrågasatta lagbestämmelsernas innehåll, torde nämnda lags stadganden kunna i huvudsak tagas till förebild. Det synes sålunda vara lämpligt, att jämkning sker icke genom att dagsverksskyldigheten helt eller delvis bortfaller och ersattes med skyldighet att utgiva penningar, utan genom att åt torparen inrymmes rätt att tillgodonjuta andel i den vinst, som för jordägaren uppkommer till följd av prisstegringen?»

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit hemställde andra lagutskottet i utlåtande nr 37, att riksdagen måtte antaga en av de sakkunniga utarbetad lag om jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet att gälla till den 1 juni 1922. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Lag i överensstämmelse med riksdagens beslut promulgerades den 22 juni 1921. Lagens giltighettetid utsträcktes vid 1922 års riksdag till den 1 mars 1923. Frågan om legan är, såsom ock av det föregående framgår, en av de allra viktigaste i den sociala arrendelagstiftningen. Enligt såväl den allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen kan legan^ utgöras med penningar, naturaalster eller arbete eller medelst en kombination av dessa alternativ. Utav den utredning angående arrendeförhållandena i mellersta och södra delarna av riket, som innehålles i del V av kommissionens betänkanden, framgår att i fråga om mindre arrendegårdar och torp endast sällan förekommer att legan utgöres enbart med penningar. Däremot förekommer i mycket stor utsträckning att legan utgöres enbart med dagsverken. Särskilt i fråga om de talrika små torp och lägenheter, som finnas i Smålandslänen och angränsande län, är detta betalningssätt synnerligen vanligt. Med undantag för Skånelänen, inom vilka torp äro mera sällsynta, förekomma torparrenden, för vilka legan utgöres enbart med dagsverken, ganska talrikt jämväl i de egentliga jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige, i regel dock endast vid de större gårdarna. Att arrendet betalas enbart med annat arbete än dagsverken är mycket ovanligt. Någon gång förekommer emellertid, att jordägaren överenskommer med arrendatorn om utförande av en viss arbetsmängd för varje år att utgå som lega, exempelvis nyodling av ett tunnland årligen eller uppläggning varje år av en viss längd »laga1 stenhägnad av sten, som arrendatorn skall rödja ur åkerjorden å torpet » e. d. Mindre vanligt är ock, att arrendet erlägges med enbart naturaalster. När dylikt förekommer, gäller det i regel leverans av en viss mängd mjölk dagligen oftast till huvudgården, till där befintligt mejeri, s. k. mjölkQ *t» T*O.TJ if] fiff\

Den utan jämförelse vanligaste formen för legans utgörande är en kombination av penningar och dagsverken eller annat arbete (ackordsarbete). Denna betalningsform gäller i regel för alla större och medelstora torp, vare sig de lyda under bolag eller enskild jordägare, men

Ill

tillämpas i en mycket stor utsträckning även beträffande sådana jordarrenden, som icke äro av torpnatur, särskilt när jordägaren utgöres av bolag, men jämväl av fideiltommissinnehavare och andra större enskilda jordägare. I avtalen om dessa arrendebruk ålägges arrendatorerna vanligen en mycket omfattande arbetsskyldighet till jordägaren dels i form av dagsverken, bestående i jordbruks- eller skogsarbete, dels i form av ackordsarbete, såsom kolning, skogsavverkning, vedhuggning, körning o. d. Liksom torparna vid de större gårdarna i jordbruksbygderna genom den dem åliggande arbetsskyldigheten bliva mer att jämställa med vaidiga jordbruksarbetare än torpare och arrendatorer i dessa ords egentliga mening, bliva arrendatorerna å bolagshemmanen i skogsbygden mångenstädes på grand av nyss sagda betydande arbetsåtagande snarare att likställa med industriarbetare än med verkliga arrendatorer. Såväl torparna under de större jorddomänerna som bolagsarrendatorerna erhålla ofta nog kontant ersättning för samtliga av dem utförda. dagsverken eller ackordsarbeten. Särskilt gäller detta å de smärre bolagsarrenden, där arrendatorn året runt är arbetsskyldig hos jordägaren. Den kontanta ersättning, som arrendatorn erhåller för samtliga eller visst antal av honom utförda dagsverken resp. ackordsarbeten, är understundom bestämd i kontraktet. Vanligare är emellertid, att denna ersättning angives i ett särskilt till kontraktet fogat arbetsavtal resp. prislista. I de fall, då arrendatorn har att hos jordägaren utgöra sådana dagsverken, för vilka särskild kontant ersättning utgår, torde denna i regel gå i avräkning å det kontanta arrendet. När det intjänade beloppet är tillräckligt att gälda hela den del av arrendet, som skulle betalas med penningar, blir på så sätt hela arrendet betalt med dagsverken. Sådana fall synas vara mycket talrika. Understundom finnes, särskilt i vissa bolagskontrakt, t. o. m. uttryckligen stipulerat, att den del av arrendet, som bestämts i penningar, skall utgöras med dagsverken eller ackordsarbeten till de pris, som äro bestämda antingen i kontrakten eller i den till desamma fogade prislistan. Enligt den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda utredningen angående verkningarna av den. norrländska vanhävdslagstiftningen framgår, att inom området för sagda lags giltighet legan i allmänhet bwstiimmes att utgå endast i penningar. I en del kontrakt ålägges brukaren att förutom viss pennimglega utgöra av fastigheten utgående födorådsförmåner, oftast till den förutvarande ägaren av fastigheten. Att legan helt eller delvis utfästes i andra naturaalster än sådana, vilkas utgivande grunda sig å födorådsavtal, torde icke förekomma, liksom ej heller legans bestämmande i dagsverken. Det sätt för legans utgörande, som hitintills praktiserats, har enligt vad såväl kommissionens egen utredning som herrar Wlhlborgs och Nilssons undersökning givit vid handen, mångenstädes skapat missförhållande av den art, att de vid ifrågavarande lagstiftnings utformande kräva det allvarligaste beaktande. Särskilt är detta förhållande med den arrendatorerna åliggande arbetsskyldigheten. Den ställning jordägare och arrendatorer komma att intaga till varandra därigenom att arrendeavtalet sammankopplas med ett arbetsavtal, är synnerligen grannlaga och fordrar, om den icke skall leda till olidliga slitningar, stor hänsynsfullhet, särskilt från jordägarens sida. Även om sådan i flertalet fall kan påräknas, är det tillstånd av osäkerhet och beroende, som för arrenda-tom är förenat därmed, alltid ägnat att

112 skadligt inverka på förhållandet, och lämnas därigenom ett utrymn3 åt godtycket, som kan giva anledning till s v å r a missbruk. Såsom ar det föregående framgår, h a v a också både norrlandskommittén och almänna lagberedningen ägnat sin uppmärksamhet åt detta spörsmål. 1 såväl 7 § allmänna arrendelagen som i 5 § den norrländska arrendelaga meddelas, såsom ovan är nämnt, föraskrifter, som avse h i n d r a jordä g a r n a a t t utnyttja arrendatorns arbetsskyldighet på sådant sätt, at denne därigenom onödigtvis betungas eller hindras i skötseln a v sit jordbruk. Emellertid synas dessa stadganden dels icke blivit efterlevta dels ock icke v a r a tillräckliga a t t skänka arrendatorn den trygghet o a det oberoende, som är den sociala arrendelagens viktigaste syfte. Sålunda h a r den a v kommissionen verkställda utredningen visat, at allmänna arrendelagens förbud mot a t t i arrendeavtal stadgas skyldi,het för a r r e n d a t o r n att utöver fastställt antal dagsverken på tillsägele av jordägaren u t g ö r a sådana i mycket stor utsträckning blivit åsidsatt. Särskilt gäller detta bolagsarrendena och åtskilliga godsägars arrendebruk. I avtalet om dylika arrenden finnas nämligen ofta mg intagna bestämmelser, som giva jordägaren möjlighet att ålägga arrendatorn en till sin omfattning helt och hållet obestämd arbetsskyldighe. Sagda avtal u p p t a g a visserligen så gott som alltid en viss bestämd arbetsskyldighet i form av ett fixerat a n t a l dagsverken eller ett visst måt av ackordsarbete, men tillförbinda arrendatorn dessutom att »efter burning», »vid påfordran» etc. utföra arbeten åt jordägaren. I ett o<h a n n a t fall förekommer ock, a t t antalet dagsverken lämnas helt svävand. E j heller motsvarande stadgande i den norrländska arrendelagen h;r efterlevts. Enligt h e r r a r Wihlborgs och Nilssons utredning är det (n ingalunda sällsynt företeelse, att i arrendeavtalen intagas förbehåll on skyldighet för arrendator a t t utöveT fastställt antal dagsverken ell-r annorlunda bestämt arbete på tillsägelse betjäna jordägaren eller aanm med någon tjänstbarhet. Om betydelsen h ä r a v anföra h e r r a r Wihlborg och Nilsson: »Det kan ju erinras, att intet hindrar, att ett särskilt avtal om en mer elär mindre obestämd arbetsskyldighet upprättas mellan kontrahenterna. E t t lylkt avtal må ju anses äga rättsverkan, och det kan synas som förbudet att intaga ett liknande avtal i arrendekontrakt vore betydelselöst. Men så är deck ej fallet. Det stöd, lagstiftaren givit arrendatorn genom berörda stadgande, avsr givetvis att i icke ringa mån stärka arrendatorns ställning. Jordägaren, san alltid är den starkare parten, skulle, därest stadgandet icke funnes, äga rr-öjlghet att tvinga arrendatorn på ett sätt, som i många fall säkerligen vore myclet oförmånligt för denne. Därför är det av icke ringa betydelse, att i kont.-aket icke inrymmes något angående en dylik obestämd arbetsskyldighet för arreniatorn. Visserligen är det så, att ett förbehåll därom i kontraktet såsom strilanle mot 5 § tredje stycket icke medför någon rättslig verkan och att ett åsilos.ttande av förbehållet icke kan föranleda arrenderättens förlust (jämför 29 ))• Men med hänsyn till rådande förhållande mellan jordägaren och arrendatora km det anses givet, att arrendatorn, som ju vid arrendeavtalets tillkomst frivillgt gått med på det i avtalet intagna förbehållet om utgörande av tjänstbarietir, åtminstone i allmänhet skall känna sig bunden av avtalet, väl vetande att, därist han sin rätt likmätigt vägrade att fullgöra åtagandet, detta kunde för lomm medföra obehag i ett eller annat hänseende. Det förhållande, att, oaktat uttryckligt förbud däremot finnes stadgat, :'örle-

113 håll om skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgöra olika slags tjänstbarheter, vilka icke äro att anse såsom en del av legan, i stor utsträckning intages i arrendeavtalen, tyder på, att jordägarna fortfarande äro benägna att anse dessa avtal ej blott såsom arrendeavtal utan även såsom avtal angående arrendatorns arbetskraft. Förhållandet, som är en reminiscens från vad som gällde före den norrländska arrendelagens tillkomst, har sin förklaring i det stora intresse, de skogsägande bolagen hava av att äga tillgång till stadigvarande arbetskraft för avverkningar, skogskörslor och dylikt. Känt är, att en av anledningarna till a t t bolagen alltjämt bibehålla i sin ägo den till deras skogsfastigheter hörande inägojorden, oaktat densamma ofta icke ger ägaren någon nämnvärd inkomst, är den, att genom dess utarrendering möjlighet beredes till erhållande av dylik arbetskraft. Emellertid torde det icke behöva befaras, att, även om förbudet mot arrendeavtalets sammankoppling med ett arbetsavtal fullt upprätthållas, berörda möjlighet skall bliva mindre. De ojämförligt flesta av de norrländska bolagsarrendatorerna äro för sin utkomst hänvisade till biförtjänster. Om dessa skola sökas genom arbete hos jordägaren eller annan arbetsgivare beror på de förmåner, som av den ene eller andre bjudas. Äro de, som jordägaren bjuder, ej mindre än vad som på annat håll kan erhållas, torde det kunna antagas, att arrendatorn i allmänhet skall anse det med sin fördel förenligt att ägna sin från jordbruket lediga arbetskraft åt den förre. Det ofta nämnda förbudet torde hava först och främst en social innebörd; det är tydligen i första hand arrendatorns självständighet gent emot jordägaren^ man därigenom velat tillgodose. Men även från ren hävdesynpunkt ligger stor vikt uppå, att förbudet ifråga icke åsidosattes. Därest i arrendeavtalet arbetsskyldighet till jordägaren efter tillsägelse ålägges arrendatorn, uppstår alltid den risken, att denna skyldighet utkräves på sådan tid, att arrendatorn därigenom hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk. Väl kan det häremot invändas, att •det arbete, varom fråga är, vanligen är sådant, som infaller under den tid av året, då jordbruksarbete icke förekommer. Av de här ovan intagna kontraktsbestämmelserna, vilka vunnit tillämpning i ett flertal arrendeavtal, framgår emellertid, att jordägarna ingalunda alltid draga sig för att ålägga sina arrendatorer arbetsskyldighet även under sommaren, då säkerligen i de flesta fall jordbruket kräver hela arbetstiden.»

Till vad herrar Wihlborg och Nilsson sålunda anfört, kan kommissionen helt ansluta sig. Av synnerlig vikt är, att arbetsskyldigheten icke utkräves på sådant sätt, att_ arrendatorn hindras att ordentlig sköta sitt jordbruk. Att så emellertid ingalunda sällan sker, får anses fastslaget genom kommissionens enquéte beträffande mellersta och södra Sverige. De ingångna svaren i den härutinnan framställda frågan gå visserligen i hög grad i sär. Kommunalnämnderna i nämnda landsdelar, vilka i allmänhet torde hava jordägarnas syn på de med arrendesystemet sammanhörande förhållanden, besvara nämligen frågan så gott som undantagslöst nekande, medan däremot de svar, som ingått från medlemmar av arrendatorsklassen, i de flesta fall gå i jakande riktning. Givetvis måste i detta fall det största vitsordet tillerkännas svaren från arrendatorerna. Dessa känna givetvis arbetsskyldigheten på ett helt annat sätt än den utomstående. För dem hava dagsverkena för jordägarens räkning ofta nog kommit mycket olägligt, särskilt i sånings- eller skördetider, då tvånget att avstå arbetskraft åt jordägaren kanske förorsakat arrendatorns jordbruk ett svårt avbräck. Detta har också betonats i dem 4 augusti och den 14 december 1917 till regeringen ingivna framställninJordkommissionen. VI.

114 gar från Uddeholms aktiebolags arrendatorer och skogsarbetare samt från distriktsstyrelsen för Värmlands samorganiserade skogsarbetare, arrendatorer och lantarbetare, vilka framställningar överlämnats till kommissionen för att tagas i övervägande vid dess uppdrag. Ett annat missförhållande, vars betydelse icke får underskattas, är att arbetsskyldighet i regel taxeras efter mycket låga och för vederbörande arrendatorer synnerligen ogynnsamma beräkningsgrunder. I en kommun inom Uppsala län med uteslutande fideikommissarrenden erlägga sålunda de arrendatorer, som betala enbart penninglega, 18, 20 eller 40 kr. per hektar, median de arrendatorer, vilkas arrende helt och hållet utgöres genom arbetsprestationer, få göra så många dagsverken, att värdet därav efter i orten gällande arbetspriser motsvarar 140 kr. per hektar. Detta exempel är icke något enastående fall utan tvärtom synnerligen typiskt för frågan om uppskattningen av arrendedagsverkena. Lägger man de vanliga fria arbetspriserna till grund för beräkningen av värdtet å dagsverken vid jämförelse mellan arrenden med dagsverken och arrenden, som utgå endast i penningar, bliva dessa senare sålunda •ojämförligt mycket förmånligare. Då arrendatorerna å större arrendegårdar i regel äro befriade från dagsverksskyldighet, men arrendatorerna å smärre gårdar och torparna oftast utgöra hela eller större delen av legan med dagsverken, blir följden härav alltså, att arrendena för de större gårdarna i regel äro proportionvis mycket lägre än arrendena för de mindre gårdarna och torpen. Även i fråga om ersättningen för överdagsverken eller annat arbete, som utföres utöver den egentliga legan, torde man, ehuru svaret å enquéten i detta avseende äro mycket olikartade, vara berättigad draga den slutsatsen, att ersättningen ofta icke motsvarar det i orten gällande fria arbetspriset. Särskilt torde de talrika arrendatorerna under industribolagen och de enskilda industriidkama i skogsbygden vara avsevärt underbetalda. Från arrendatorshåll uppgives sålunda, att de priser, som av bolagen betalas till deras arrendatorer för överdagsverken eller ackordsarbeten, med ända till 50 ä 100 procent understiga de gällande fria arbetspriserna. Det är givet, att ett sådant sakernas tillstånd ej är förenligt med rättvisa och billighet. Genom arrendekontrakten äro i allmänhet arrendatorerna tillförbundna vid äventyr av arrendets förlust att ställa sin arbetskraft till jordägarens förfogande; och detta medför, att arrendatorerna äro förhindrade att begagna sig av arbete, som eventuellt erbjudes utav en annan arbetsgivare mot högre betalning. Det är svårt att inse, varför icke även en bolagsarrendator eller en torpare i likhet med andra arbetstagare skulle hava rätt att utnyttja den möjlighet till en förbättrad ekonomisk ställning, som konkurrensen om arbetskraften innebär. Det kan icke anses överensstämmande med tidens krav, att ett arrendeavtal på sådant sätt sammankopplas med ett arbetsavtal. Var oeh en må hava frihet att själv råda över sig och sim arbetskraft. Arrendatorm må därför äga rätt att i första hand sörja för sitt eget arrendebruk, vill han därjämte arbeta åt andra, må han äga att avtala därom med arbetsgivaren på samma sätt och på samma villkor som andra arbetare. I de fall arbetsskyldigheten är av större omfattning, föder den hos arrendatorerna en känsla av tvång och bundenhet, vilket ej är till gagn för det sätt, på vilket arbetsskyldigheten fullgöres. Ohåga och brisst

115 på arbetsglädje karaktärisera ofta nog i hög grad arrendatorernas arbete åt jordägaren. Detta är ej till fördel för arbetsresultatet, det bidrager ej heller till ett gott förhållande mellan jordägaren och arrendatorerna. Arbetsskyldigheten är därför ofta roten till missnöje och tvistemål mellan jordägare och arrendatorer. Av de yttranden, som avgivits av representanter för arrendatorsklassen, framgår också med all tydlighet, att det bland arrendatorerna råder en bestämd opinion mot det nuvarande systemet i fråga om dem åliggande arbetsskyldighet, vare sig denna består i dagsverken eller ackordsarbete, och att arrendatorerna hysa en allmän önskan, att arbetsskyldigheten skall försvinna eller, därest detta ej låter sig göra, omläggas enligt andra grunder, än de nu i regel tillämpade. Jämväl omförmälda framställningar från arrendatorer och ..skogsarbetare under Uddeholms aktiebolag och från Värmlands samorganiserade skogsarbetare, arrendatorer .och lantarbetare bottna i en dylik önskan. Av skäl, som nu anförts, har kommissionen icke ansett sig böra föreslå, att legan får helt eller delvis utsättas i arbete. Ett ytterligare skäl härtill har varit att båda parterna givetvis komma att bliva föga benägna att för så lång tid som den lägsta tillåtna arrendetiden ingå på avtal av sådan innebörd. Oavsett att svårigheter alltid måste möta för bestämmandet av arbetslönen för en så lång tidsperiod som femton år, ställa sig även andra omständigheter hindrande för sådana avtals ingående. Sådana omständigheter äro från jordägarnas sida omöjligheten att på förhand fixera arbetsbehovet för en längre tid och från arrendatorernas sida en naturlig motvilja mot att för hela arrendeperioden fastlåsa arbetskraften vid en viss arbetsgivare. Enligt förslaget är det sålunda förbjudet att sammankoppla arrendeavtalet med arbetsavtal. Att emellertid härigenom jordbruk eller skogsbruk, som är beroende av arrendatorernas arbetskraft, skulle i mera avsevärd mån röna inflytande, torde ej kunna med fog befaras. Hinder förefinnes ej, att jordägaren vid sidan av arrendeavtalet och oberoende av detta avslutar ett arbetsavtal med arrendatorn. Den av herrar Wihlborg och Nilsson gjorda utredningen angående verkningarna av den norrländska vanbävdslagstiftningen har, såsom av den historiska översikten framgår, även visat, att skogsbrukets behov av arbetskraft blivit i de trakter, som beröras av denna lagstiftning, fullt tillgodosett, ehuru genom densamma sfcogsarbetsavtals intagande i arrendekontraktet blivit de facto omöjliggjort. Man må ihågkomma att det här är fråga om en grupp arrendatorer, vilka merendels icke kunna erhålla sin fulla bärgning av det av dem drivna jordbruket utan vilka för sin och sin familjs utkomst äro hänvisade till biförtjänster av olika slag. Frågan om åt vilka arbetsgivare arrendatorerna skola ägna sin arbetskraft, är då närmast beroende på det pris, som bjudes. Då detta pris icke kan ställa sig nämnvärt olika för olika jordägare i samma trakt, kan det förutsättas1, att en jordägare icke behöver räkna med, att hans egen arrendator annat än i undantagsfall skulle söka sig arbetsförtjänst hos någon annan. Det står visserligen arrendatorn fritt att så göra, men detta oaktat är det tydligt, att, då tillfälle till arbete finnes hos jordägaren själv, det för arrendatorn skall ställa sig förmånligare att använda sig härav än att söka arbete hos någon, med vilken lian eljest icke har något att skaffa. Det ligger nära till hands att antaga, att en jordägare, som åtnjuter

förmånen att kunna stadigt påräkna sina arrendatorers arbetskraft, även om något bindande tvång i detta hänseende icke föreligger, å sin sida skall visa större förståelse fÖT sådana krav från arrendatorernas sida, som direkt sammanhänga med arrendeförhållandet. Det ligger sålunda otvivelaktigt i arrendatorernas eget intresse att vid sökandet av arbete icke förbigå den, vilkens jord de bruka; och någon anledning att antaga, att de icke i regel skola komma att handla i enlighet med detta intresse, förefinnes icke. Enligt kommissionens förslag skall legan sålunda allenast utsättas i penningar eller naturaalster. Det skulle kunna ifrågasättas, att legan ej heller skulle få utsättas i naturaalster. Såsom skäl härför skulle icke utan visst fog kunna åberopas svårigheten att för så lång arrendetid som den enligt förslaget lägst tillåtna beräkna värdet av sagda prestationer. Mam skulle i detta avseende blott behöva hänvisa till de härförut omförmälda missförhållandena under kristiden, vilka nödvändiggjort en särskild lagstiftning. Emellertid torde det näppeligen vara lämpligt att till grund för en lagstiftning, som är avsedd att gälla för normala tider, lägga kristidens abnorma förhållanden. Den utredning, som låg till grund för propositionen till 1918 års riksdag med förslag till lag med vissa bestämmelser angående oskälig arrendestegring m. m., har bekräftat att under normala konjunkturer några sådana missförhållanden, som föranledde omförmälda proposition, ej såsom regel torde vara att befara. Angående den vanligaste formen av arrenden, vid vilka legan helt eller delvis utgöres av naturaprestationer, de s. k. mjölkarrendena, anfördes i den nyss nämnda utredningen: »Då avtal om dylika mjölkarrenden ingås, tillgår vanligen så, att först uppskattas arrenderätten till egendomen med hänsyn till dennas areal, läge och beskaffenhet till ett visst penningpris per tunnland eller hektar och därefter evalveras det sålunda beräknade penningarrendet i ett motsvarande arrende i mjölk, varvid det vid avtalets ingående i orten gängse mjölkpriset plägar läggas till grund för uträkningen. Mjölkmängden fixeras vanligen i liter eller kilogram per dag, månad eller år. Fall finnas, då i kontraktet även mjölkpriset finnes bestämt, men sådana arrenden höra dock till undantagen. I de flesta fallen åter är i avtalet något pris å mjölken icke fixerat, utan innehåller avtalet att mjölken skall betalas efter de pris, som tillämpas vid det mejeri — jordägarens eller någon annans —, där mjölken skall levereras. Å båda kontrahenternas sida förutsattes då givetvis, att under arrendetiden smör- och det därav, åtminstone under normala förhållanden beroende mjölkpriset icke kan komma att hålla sig konstant, men då prissvängningarna å smör- och mjölkmarknaden före kristidens ingång varit förhållandevis ringa, torde man vid avtalets ingående lika litet å jordägarens som å arrendatorns sida hava räknat med några avsevärda vinster eller förluster i följd av prisväxlingarna beträffande mjölken. Arrendeavgifts utgående i mjölk har av gammalt ansetts innebära avsevärda fördelar både för jordägaren och för arrendatorn. Den förre har sålunda med hänsyn därtill, att prestationerna skola utgöras dag för dag, ansetts äga en värdefull säkerhet för arrendeavgiftens utfående, på samma gång en intensiv ladugårdsskötsel ju för honom alltid innebär en stor trygghet i fråga om den utarrenderade jordens skötsel; å andra sidan har det ansetts vara till stor fördel för arrendatorn att icke behöva bära den risk, som sammanhänger med variationerna i mjölkpriset, där sådana dock skulle även under vanliga förhållanden förekomma. Härtill kommer, att arrendatorn icke behöver under det löpande

117 arrendeåret utgiva större belopp i reda penningar. Under nu rådande exceptionella förhållanden hava emellertid omständigheterna i väsentlig grad förändrats. En våldsam prisstegring å mjölk, långt större än som kunnat beräknas eller förutses, har under senare tid inträtt, och den torde ännu icke hava nått sin höjdpunkt. Detta torde böra föranleda därtill att åtgärder synas böra i lagstiftningsväg vidtagas beträffande arrenden av nu ifrågavarande slag, vilka på grund av nyssnämnda förhållanden kommit att för arrendatorerna ställa sig långt mera ogynnsamma än som rimligen kunnat vid avtalens ingående beräknas. Det behöver allenast nämnas, att man konstaterat, att i många fall värdet av arrendatorns skyldighet att leverera mjölk under senare tid stigit till 3 ä 4 gånger det värde, som vid arrendeavtalets avslutande beräknades. Men att på grund härav vidtaga en så vittgående åtgärd som att, i enlighet med vad från vissa håll föreslagits, i allmänhet befria arrendatorn från nämnda leveransskyldighet och förändra densamma till en skyldighet att gälda arrendet i penningar, lärer icke kunna anses tillrådligt, enär därigenom uppenbarligen skulle uppkomma stor fara för minskning i den för landet så nödvändiga mjölkproduktionen. Vi hava därför ansett oss böra stanna vid att föreslå såsom regel, att genom särskilda lagbestämmelser tillfälle må kunna beredas till åstadkommande av en utav förhållandena påkallad jämkning i avseende å avtal av ifrågakomna art.»

Även kommissionen är övertygad om fördelarna för både arrendatorn och jordägaren av att arrendatorn tillätes utgöia legan helt eller delvis med naturaprestationer. Vid sådant förhållande har kommissionen såsom ovan nämnts föreslagit att denna form för legans utgörande må bibehållas. En annan fråga är, huruvida i lagen borde inrymmas bestämmelser, som möjliggöra en jämkning av sådana avtal, varom nu är fråga, när detta av förhållandena påkallas. Enligt den finska förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde gäller att legan skall vara utsatt i penningar; dock kan i avtalet intagas bestämmelse, att legan för kortare eller längre tid helt eller delvis skall utgöras i naturaalster eller dagsverken efter i orten gångbart pris. Uppstår mellan kontrahenterna olika mening beträffande vad som skall anses för i orten gångbart pris, skall detsamma bestämmas av legonämnden för fem år i sänder. Vidare äga såväl arrendatorn som jordägaren när som helst påkalla att man skall övergå till penningvederlag. Kommissionen har ej ansett sig böra förorda någon jämkning av den mellan kontrahenterna avtalade legan för annat fall än vid allmän svårare missväxt i orten. Inträffar sådan, äger arrendatorn påfordra skälig nedsättning av legan. Förslaget överensstämmer härutinnan med 5 § sista stycket norrländska arrendelagen. Enligt sagda lagrum skall tvist angående nedsättningens storlek bedömas av domstol. Kommissionen har emellertid ansett det lämpligare att tvisten i första hand: avgöres av skiljemän, såsom i 8 § allmänna arrendelagen sägs. Sista stycket av paragrafen har avfattats i enlighet härmed. 10 §. I denna paragraf behandlas frågan om rätt för arrendatorn till sublokation (underarrende) och substitution (arrendeöverlåtelse). Mellan dessa båda slag av överlåtelse skiljer man i allmänhet på följande sätt. Sublokation innebär, att arrendatorn i sin ordning upplåter fastigheten

såsom han själv vore fastighetens ägare. Han utträder därigenom icke ur rättsförhållandet till den senare. Ä andra sidan uppkommer icke något_ rättsförhållande mellan dtenne och under leg otagaren. Med substitution åter .menar man, att arrendatorn sätter en annan i sitt ställe med den verkan, att han själv helt och hållet träder ur rättsförhållandet till fastighetsägaren och den nye kommer till denne i samma ställning. vari arrendatorn förut befunnit sig. I fråga om sublokation. gäller enligt såväl 8 § allmänna arrendelagen som 6 § första stycket norrländska arrendelagen, att arrendatorn ej äger utan jordägarens medgivande åt annan till brukande upplåta fastigheten eller del därav. Förslaget ansluter sig härutinnan till gällande rätt. Ej heller substitution är enligt allmänna arrendelagen i regel tillåten. Endast därest arrendeavtalet är slutet för viss tid överstigande 20 år, är det jämlikt 8 § andra stycket medgivet arrendatorn att lämna ifrån sig arrendet. Han måste emellertid i sådant fall först hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig villig därtill, står det arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan åtnöjas. Lagberedningen anförde härom i sina motiv: De skyldigheter, vilka ålåge en arrendator, vore av beskaffenhet att det personliga momentet vore av stor betydelse. Det vore icke nog att det betingade arrendet riktigt eiiades; av än större vikt för jordägaren vore det att icke den jord, han åt arrendatorn anförtrott, vansköttes, att icke åbyggnaden finge förfalla, och att icke fastighetens värde i det hela nedsattes. Att här utöva en verksam kontroll och hindrande ingripa i händelse av missbruk vore icke lätt. Och att på laglig väg söka få skadan ersatt vore naturligtvis endast en yttersta nödfallsutväg, vars anlitande alltid vore förenat med besvär, kostnad och obehag, men som visserligen icke alltid beredde jordägaren ersättning för vad han förlorat. En omtänksam jordägare måste därför framför allt söka att i arrendatorns person — hans vederhäftighet, hans redbarbet och förmåga att sköta jorden — finna den garanti han behövde. Från jordägarens synpunkt sett vore därför detta personliga moment så bestämmande, att det syntes böra utesluta möjligheten för arrendatorn att utan jordägarens medgivande låta annan träda i sitt ställe. Giltigheten av detta betraktelsesätt torde i och för sig knappast kunna förnekas. Men å andra sidan finge icke förbises. att arrenderätten för arrendatorn ofta nog representerade ett avsevärt ekonomiskt värde, uppkommet måhända genom vad han själv å jorden nedlagt av arbete och förlag, som han beräknat att genom ökad avkastning av jorden under arrendetidens förlopp återfå. Att nu, i händelse han av omständigheterna förhindrades att själv fortsätta arrendet, beröva honom detta värde och utan vidare överlämna det åt jordägaren skulle innefatta en obillighet. Arrendatorns intresse fordrade, att han, åtminstone under vissa förutsättningar, finge äga rätt att förfoga över denna tillgång och genom arrenderättens överlåtande göra sig den till godo. Endast om sådan rätt tillkomme honom, kunde han med trygghet nedlägga arbete och kostnad på jordbrukets höjande och jämväl komma i åtnjutande av den kredit, han för ändamålet behövde. För-

119 slaget hade i 2 kap. 8 § uppställt såsom allmän regel, a t t a r r e n d a t o r n icke u t a n jordägarens medgivande finge till a n n a n upplåta den arrenderade fastigheten eller del därav. Emellertid borde denna regel underkastas vissa jämkningar. Den hänsyn, som vid arrenden i allmänhet måste tagas till arrendatorns person, trädde vid arrenden, vilka avsåge lång tid, i viss m å n tillbaka. I dylika fall måste kontrahenterna själva säga sig att ett personombyte vore sannolikt, stundom visst. Det vore därför onaturligt, om här å t arrenderätten gåves samma individuellt personliga k a r a k t ä r , som eljest tillkomme den; och det borde icke lämnas beroende allenast av kontrahenternas förtähksamhet a t t genom förbehåll i avtalet bereda en lämplig lösning. Lagen själv måste anvisa en sådan. Gränsen mellan de fall, som borde hänföras under den allmänna regeln, och dem, för vilka n u angivna synpunkt borde anses bestämmande, hade beredningen trott lämpligen kunna d r a g a s vid en arrendetid av tjugu å r ; vid arrenden av större betydenhet torde knappast nämnda tid överskridas, och undantagsbestämmelsen komme sålunda att äga sin egentliga tillämpning å de upplåtelser, vilka nu ske under form av avsöndring för viss tid och för vilka en dylik bestämmelse vore företrädesvis behövlig. Obetingad frihet a t t förfoga över arrenderätten medgåves icke heller i nu ifrågavarande fall arrendatorn; sådant vore varken förenligt med jordägarens r ä t t eller för tillgodoseende a v arrendatorns intresse behövligt. Ville arrendatorn icke fortsätta med arrendet, skulle han i första h a n d vända sig till jordägaren och erbjuda honom a t t återtaga lägenheten mot utgivande av lösen, där sådant kunde anses skäligt. Funne jordägaren sig icke kunna eller ville han icke övertaga lägenheten, ägde a r r e n d a t o r n en viss frihet a t t förfoga över arrenderätten. Någon full motsvarighet till nu omförmälda stad'ganden förekom icke Kon-iandsi norrlandskommitténs förslag till arrendelag. Däremot upptog kom- kommittén. mitten i 3 § av sitt lagförslag, vilken paragraf avhandlade arrendetidens längd, följande bestämmelse: »Arrendator äge i varje fall att, sedan fem arrendeår tilländagått, a v t r ä d a arrendet å t i d vartill detsamma blivit av honom uppsagt.» Denna bestämmelse motiverade kommittén sålunda: Om man icke borde hysa n å g r a betänkligheter vid a t t gent emot jordägaren uppställa fordringen på en tjuguårig arrendetid såsom regel, kunde man med r ä t t a känna sig tveksam, huruvida m a n borde göra en dylik tidsbestämmelse absolut bindande jämväl för en arrendator. Så oförmögen a t t gent emot trävaruindustriens målsmän bevaka sina intressen, som den norrländska allmogen visat sig vara, vore det bland a n n a t a t t befara, att vid m å n g a arrendeavtal legan komme a t t bestämmas till ett belopp, som helst under försämrade konjunkturer visade sig v a r a för arrendatorn allt för betungande. Om m a n emellertid icke, såsom i vissa fall de irländska och skottska arrendelagarna gjorde, tillläte, a t t överenskommen lega av domstol jämkades till skäligt belopp, återstode knappast någon annan utväg än a t t medgiva arrendatorn r ä t t att, sedan h a n innehaft arrendet n å g r a år, så att h a n vunnit en verklig insikt om den arrenderade jordens beskaffenhet, uppsäga arrendet, därest h a n så funne för gott. U t a n en sådan uppsägningsrätt vore det a t t befara, det den norrländske arbetaren knappast skulle våga eller önska att binda sig vid ett arrende. Kommittén hade därför ansett sig böra föreslå, a t t a r r e n d a t o r n skulle, sedan fem a r r e n d e å r tilländagått, äga a v t r ä d a arrendet å tid, vartill detsamma blivit av honom i laga ordning

120 uppsagt. Arrendet kunde alltså uppsägas till upphörande med det femte arrendeåret eller med vilket a v de kommande arrendeåren som helst. X d^rna K™* 1 - Maj:ts proposition till 1907 å r s riksdag bibehölls den sålunda av 1907— morrlandskommittén föreslagna bestämmelsen om ovillkorlig r ä t t för 1909. arrendatorn att, sedan fem a r r e n d e å r tilländagått, a v t r ä d a arrendet efter uppsägning, och upptogs därjämte i 6 § a n d r a stycket ett stadgande, a v i sak s a m m a innehåll, som det i samma l a g r u m av den promulgerade lagen förekommande. I det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet .anfördes såsom skäl för sistnämnda stadgandes intagande i lagen, a t t en motsvarande bestämmelse funnes införd i 8 § av det då föreliggande, av lagberedningen avgivna förslag till en allmän nyttjanderättslag. Lagutskottet (utlåtande nr 60) uteslöt u r lagen det av norrlandskommittén och av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet i 3 § om uppsägningsr ä t t för arrendatorn under löpande arrendeperiod under framhållande, a t t den motivering, som kommittén förebragt för stadgandet i fråga,' icke enligt utskottets förmenande rättfärdigade stadgandets innehåll, a t t a r r e n d a t o r n u t a n förbehåll i kontraktet eller u t a n att behöva sätta amman, i sitt ställe skulle k u n n a efter fem års förlopp övergiva fastigheten. Förutom den obillighet mot jordägaren ett sådant stadgande skulle innebära, torde diet v a r a visst, att det höjande av jordbruket, m a n genom förevarande lag ville åstadkomma, bäst främjades a v ett så v a r a k t i g t arrendeförhållande som möjligt. E j heller syntes någon förslaget genomgående princip fordra, att a r r e n d a t o r n p å detta sätt kunde lösas från arrendeförhållandet Då m a n med den föreslagna bestämmelsen velat medgiva a r r e n d a t o r n en särskild förmån, borde det dessutom bemärkas, a t t vid ett arrende i allmänhet de för arrendatorn mest betungande åren voro de första, då han mottagit jorden i till ä v e n t y r s dålig hävd, men under de fem första åren skulle h a n ju icke i allt fall enligt förslaget äga a t t u t a n förbehåll i kontraktet frisäga sig. _ Med hänsyn till den ändring, utskottet sålunda föreslagit i 3 §, ansåg sig utskottet, som bibehöll 6 § andra stycket i enlighet med propositionen, böra till n ä m n d a paragraf göra ett tillägg, avseende att bereda a r r e n d a t o r vid arrende på tjugu år eller d ä r u n d e r den förmånen a t t k u n n a lösas från arrendeförhållandet, n ä r h a n satte a n n a n i sitt ställe, med vilken jordägaren skäligen kunde nöjas. E n sådan r ä t t ansåg emellertid utskottet böra tilläggas arrendatorn, först sedan fem år av arrendetiden tilländagått. I enlighet härmed intog utskottet i 6 § såsom ett tredje stycke ett stadgande a v det innehåll, som återfinnes i samma l a g r u m i den promulgerade lagen. I 1908 å r s proposition ävensom i propositionen till 1909 års riksdag v a r u t a n n ä r m a r e motivering 1907 å r s lagutskotts ståndpunkt i nu förevarande debar godkänd allenast med en formell ändring av 6 § andra stycket. I den sålunda föreslagna lydelsen antogs 3 och 6 §§ a v 1909 å r s riksdag. UndersökH e r r a r Wihlborg och Nilsson h a v a i sitt betänkande angående verkningen n i n g a r n a av den norrländska vanhävdslagstiftningen föreslagit sådan (im'norr- ändring av 6 § norrländska arrendelagen, a t t a r r e n d a t o r n när som helst ländska under löpande arrendeperiod skall äga r ä t t a t t p å de i paragrafen anvanhävds- g i v n a villkor lämna arrendet ifrån sig. lagstiftningen.

121 De motiverade denna ändring på följande sätt: Substitutionsrätten hade sin stora betydelse i det hänseende, att för en arrendator, som ville ägna sig åt annan verksamhet, absolut hinder därför ej borde möta i det ingångna arrendeavtalet. Tillgodoseendet av detta arrendatorns intresse fordrade, att rätten i fråga för varje fall förefunnes även i början av arrendeperioden. Genom bestämmelsen, att den nye arrendator, som den frånträdande satte i sitt ställe, skulle vara sådan, att jordägaren skäligen kunde nöjas med honom, torde vara sörjt för att härigenom jordägarens rätt icke bleve trädd för nära. På de av 1907 års lagutskott anförda skälen håller kommissionen före att något stadgande om ovillkorlig rätt för arrendatorn att, sedan visst antal arrendeår tilländagått, utan vidare uppsäga arrendet icke bör intagas i arrendelagen. Vad åter beträffar rätt för arrendatorn att under löpande arrendetid sätta annan i sitt ställe, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas, anser kommissionen, att denna rätt bör bibehållas och att härutinman någon skillnad ej bör göras för det fall, att arrendeavtalet slutits för tid överstigande tjugu år, och det fall, att avtalet ingåtts för kortare tid. Något som helst skäl för en dylik åtskillnad synes icke föreligga. Vill arrendatorn överlåta arrendet till sin maka eller något av sina barn eller till adoptivbarn eller till barns eller adoptivbarns make, har kommissionen ansett, att han bör äga rätt därtill utan att förut hembjuda fastigheten till jordägaren. Förutsättning för denna rätt bör dock vara att jordägaren skäligen kan åtnöjas med den nye arrendatorn. Vill arrendatorn överlåta arrendet till annan, måste däremot enligt förslaget liksom enligt gällande rätt hembud till jordägaren först ske. Tvist huruvida jordägaren kan skäligen åtnöjas med den, till vilken arrendatorn överlåtit arrendet, skall enligt gällande rätt avgöras av domstol. Då dylika tvister i regel torde komma att röra sig om vederbörandes lämplighet som jordbrukare, har kommissionen emellertid ansett, att de av kommissionen föreslagna jordkommittéerna skola på grund av den orts- och personkännedom dessa måste antagas komma att besitta, vara bättre ägnade att pröva dem än domstolarna. Kommissionen har därför föreslagit att sådan tvist skall hänskjutas till jordkommitté inom orten. Därmed påskyndas också ett i dessa fall vanligen brådskande ärende. 11 i Denna paragraf överensstämmer i princip med såväl 9 § allmänna arrendelagen som 7 § norrländska arrendelagen. Avvikelserna från sagda lagrum hava föranletts av bestämmelserna i förslagets 10 §. 12 §. I 12—14 §§ meddelas närmare bestämmelser om arrendatorns rätt att vid arrendetidens slut erhålla nytt arrende. Såsom förut omförmälts, är huvudregeln, att arrendatorn vid arrendetidens slut skall äga rätt att få nytt arrende för en tid av femton år. Har arrendatorn i märklig mån eftersatt vad honom enligt 17 § ålegat i fråga om fastighetens hävd samt underhåll av åbyggnader m. m. må dock mot jordägarens bestridande förlängning ej äga ram. Ej heller

122 må detta ske, därest det på grund av särskilda förhållanden skulle för jordägaren medföra avsevärt men att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende. Sådana omständigheter äro exempelvis att den utarrenderade jordens belägenhet otvetydigt angiver, att jorden är erforderlig för någon anläggning, som jordägaren kan visa sig hava för avsikt att utföra, eller jordägaren vill upplåta fastigheten åt någon nära anhörig. Däremot kunna omständigheter, som äro beroende på det personliga förhållandet mellan jordägaren och arrendatorn, icke åberopas i detta avseende. Den rätt till förnyat arrende, såsom ovan omförmälts, tillkommer givetvis den, som vid arrendetidens slut är arrendator. Har således under löpande arrendeperiod den, som fått arrendet åt sig upplåtet, överlåtit arrenderätten till amman i enlighet med vad i 10 § sägs, är d'et den sistnämnde optionsrätten tillkommer. Avlider arrendator under arrendetiden och innefattar arrendeavtalet ej förbehåll om att arrendet skall upphöra med arrendatorns död, skall enligt 11 § avtalet fortfarande vara gällande. I detta fall har kommissionen ansett, att om arrendatorn efterlämnar någon närmare anhörig, denne bör åtnjuta den optionsrätt, som eljest skulle hava tillkommit arrendatorn själv. Emellertid torde denna regel icke kunna gälla utan modifikation. Av samma skäl, som i 10 § föranlett att för överlåtelse av arrenderätten uppställts den fordran, att jordägaren skäligen kan åtnöjas med den nye arrendatorn, har det ansetts nödigt att optionsrätten i nu ifrågavarande fall göres beroende av enahanda betingelse. För att optionsrätten skall erhålla någon betydelse och ej stanna väsentligen vid ett sken erfordras enligt kommissionens uppfattning, att optionsrätten inträder automatiskt och således ej göres beroende av något tillkännagivande av arrendatorn. Endast därest arrendatorn själv önskar avtalets upphörande eller ändring i villkoren, bör således något initiativ åligga denne. Lagförslagets tillkomst härleder sig nämligen såsom förut nämnts från den uppfattningen, att det finnes en klass arrendatorer, som är beroende och därför måste erhålla statsmaktens stöd. Att sedan lämna en sådan arrendator det tillämnade stödet på det isätt, att han skall för att ernå detsamma, uppträda självständigt emot jordägaren och anlita legala utvägar såsom vore han oberoende samhällsmedlem, detta är, såvitt kommissionen förstår, en motsägelse. Dessa beroende arrendatorer sakna oftast alla förutsättningar att kunna eller våga sig på att själva taga initiativet. De flesta få kanske icke ens kännedom om lagens tillvaro, ännu mindre någon vetskap och något förstånd på dess detaljer. I tredje och följande stycken av paragrafen meddelas närmare bestämmelser om tillvägagångssättet, då arrendatorn ej vill tillgodonjuta optionsrätten eller jordägaren förmenar, att sådan rätt icke bör 'tillkomma arrendatorn. Önskar icke arrendatorn förnyat arrende, åligger det honom att inom sex månader före arrendetidens utgång giva det jordägaren tillkänna på sätt som om uppsägning i 2 kap. 38 § nyttjanderättslagen stadgas. Försummar arrendatorn det, förlänges arrendeavtalet, för såvitt han ej kan träffa uppgörelse med jordägaren om annat, Förmenar jordägaren, att arrendatorn icke är berättigad att erhålla nytt arrende, åligger det honom att inom samma tid och på samma sätt, som ovan nämnts, tillkännagiva det för arrendatorn. Har dylikt tillkännagivande skett från jordägarens sida och förmenar arrendatorn,

att han äger rätt till förnyat arrende, skall jordägaren inom fem månader före arrendetidens utgång hänskjuta tvisten till skiljenämnd. Försummar jordägaren det, anses arrendeavtalet förlängt på 15 år. Tvister av förevarande beskaffenhet hava lämpligen ansetts böra avgöras av skiljemän på sätt som i 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen omförmäles. Beträffande jordägarens rätt att på fordra avlösning av arrendejordbrak vid äventyr att arrendatorn förlorar sin optionsrätt, därom förmäles i kommissionens utlåtande om avlösning av arrendejordbruk. Emellertid bör en erinran härom införas i arrendelagen, därest en sådan avlösningslag kommer till stånd. 18 §. Denna paragraf avhandlar det fall, att jordägaren och arrendatorn ej kunna enas om arrendevillkoren för den nya arrendetiden. De i 12 § meddelade bestämmelserna skola jämväl härvid komma i tillämpning. Tvisten skall sålunda avgöras av skiljemän. Det torde oftast vara legan, som dylik tvist torde komma att avse. Full avtalsfrihet om legans belopp har kommissionen sålunda ej i detta sammanhang kunnat förorda. Gåves ej möjlighet för arrendatorn att på ett opartiskt sätt få legan reglerad, vore det nämligen jordägaren öppet att eludera lagens bestämmelser om optionsrätt därigenom, att han satte legan till ett så oskäligt belopp, att arrendatorn tvingades att avsäga sig arrendet. Vill man uppmuntra arrendatorn att nedlägga arbete och kostnad å förbättringar av jord och åbyggnader, torde det vara nödigt tillse, att han själv får njuta frakterna därav. I sista stycket av paragrafen har därför stadgats att av arrendatorn verkställda förbättringar icke må, såsom hitintills ofta varit fallet, föranleda förhöjning av arrendeavgiften. . 14 §. Det är givet, att då tvist uppstått, huruvida förlängning av arrende bör äga rum, avhysning av arrendatorn ej må äga ram förrän denna tvist blivit slutligen avgjord. I likhet med vaxll som gäller enligt lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, har arrendatorns rätt att kvansitta. utsträckts till den fardag, som infaller näst efter det frågan om förlängning blivit slutligen avgjord. För den tid arrendatorn efter arrendetidens utgång fortsätter brukning en av fastigheten, skola de gamla arrendevillkoren gälla. Har uppskovet med frågans avgörande vållats av arrendatorn, är han skyldig att ersätta jordägaren den skada, denne lidit genom frågans förhalande. Arrendatorn kan sålunda bland annat bliva skyldig att gälda högre arrendeavgift än som tidigare utgått. Tvist om skadeståndet skall avgöras av skiljemän i den ordning som i 8 § allmänna aTrendelagen sägs. 15 §. I denna paragraf avhandlas den viktiga frågan om nybyggnadsskyldigheten. Enligt allmänna arrendelagen medför utarrenderingen icke i och för sig skyldighet för jordägaren att vid tillträdet avlämna fastigheten försedd med åbyggnad av sådan beskaffenhet, som för det ifrågavarande jordbrukets behöriga och ändamålsenliga bedrivande kan efter ortens

124 sed anses tarvas. Sådan fastigheten är bebyggd vid tiden för arrendeavtalet, är arrendatorn skyldig mottaga densamma. Endast därest jordägaren i arrendeavtalet utfäst sig att verkställa nybyggnad eller ombyggnad, är han skyldig därtill. Därest under arrendetiden uppstår behov av nybyggnad eller ombyggnad, är jordägaren icke omedelbart på grund av lagen skyldig att ombesörja sådan i annat fall än då genom vådeld eller annan olyckshändelse byggnad utan arrendatorns vållande förstörts eller så skadats, att nybyggnad eller ombyggnad erfordras. Å andra sidan lägger lagen ej heller någon skyldighet att utföra nödig nybyggnad eller ombyggnad å arrendatorn. Härutinnan beror sålunda allt på överenskommelse mellan kontrahenterna. I fråga om byggnadernas underhåll stadgas i 2 kap. 10 §, att det åligger arrendatorn att vårda och underhålla byggnaderna, så att icke något under arrendetiden försämras. Har arrendatorn avhjälpt brist, som fanns vid tillträdet, äger han rätt till ersättning av jordägaren vid avträdet. Lagberedningen anförde härom: »Arrendatorns skyldigheter i fråga om fastighetens åbyggnad äro enligt förslaget begränsade till att underhålla den; någon nybyggnadsskyldighet åligger honom icke. Icke heller åligger sådan skyldighet i allmänhet jordägaren. Beredningen har därvid icke förbisett, att efter längre tids förlopp ett fortsatt underhåll av en byggnad kan vara ekonomiskt olämpligt och dess ersättande med en ny långt mer välbetänkt. För varje byggnad kan uppställas en viss, för olika byggnader olika beräknad tid, under vilken den gör tjänst men efter vilken den bör utbytas mot en ny; det är denna tanke, som ligger till grund för ovan anförda bestämmelser i byggningabalken. Då emellertid dessa bestämmelser numera icke lämpa sig för enskilda arrendeförhållanden, har det icke kunnat ifrågasättas att upptaga dem i förslaget och än mindre att utan den begränsning, årsberäkningen innefattar, ålägga arrendatorn byggnadsskyldighet. Såsom översikten av den utländska lagstiftningen i ämnet utvisar, ålägga däremot vissa främmande lagstiftningar jordägaren att verkställa nybyggnad, när sådan erfordras. När jordägaren upplåter sin fastighet till idkande av jordbruk på arrende, anses detta innefatta en utfästelse att fastigheten också skall vara försedd med den för ändamålet nödiga åbyggnad; och, i brist av annat avtal, är han därför också pliktig att ersätta en obrukbar sådan byggnad med en ny. Även lagkommitténs och äldre lagberedningens förslag i ämnet ansluta sig i viss mån till samma uppfattning. Om än ett sådant sätt att ordna saken från teoretisk synpunkt må anses berättigat, synes det i praktiskt hänseende vara föga lämpligt. Åligger det jordägaren att besörja nybyggnad, är det givet, att arrendatorns intresse av att åbyggnaden omsorgsfullt underhålles i väsentlig mån förringas, och att han kan komma att eftersätta vad i sådant hänseende åligger honom rent av i syfte att sålunda framtvinga en nybyggnad, som icke kostar honom något. Väl skulle i sådant fall jordägaren kunna å sin sida framställa ersättningskrav eller undandraga sig a t t verkställa byggnaden. Men för sådant ändamål måste han förebringa en utredning, vars åstadkommande i dylika fall är förenat med synnerlig svårighet. För att i verkligheten upprätthålla arrendatorns underhållsskyldighet är det nödvändigt, att hans eget intresse därvid är den verksamma drivkraften. Av denna anledning bör icke någon lagstadgad nybyggnadsskyldighet i allmänhet läggas å jordägaren. Av det anförda följer, att om arrendatorn eftersätter sin underhållsskyldighet och av sådan anledning nybyggnad bliver nödvändig, det är arrendatorn som får bekosta den utan annan rätt till ersättning, än som å bestämmelsen i första stycket av 10 § kan grundas, eller att få vid avträdet räkna sig till godo det

125 belopp, vartill de å den gamla byggnaden vid tillträdessyn befunna bristerna uppskattas. Någon skyldighet att i annan händelse bekosta nybyggnad åligger icke arrendatorn. Han har endast att underhålla åbyggnaden. Härvid kunde måhända anmärkas, att förslaget sålunda synes icke taga hänsyn till ovan antydda förhållanden att trots nöjaktigt underhåll endast i följd av tidens inverkan nybyggnad kan bliva ekonomiskt nödvändig, då nämligen den tidpunkt inträtt, när med en reparation vinnes vida mindre än vad den kostar. Att i förslaget icke i detta hänseende upptagits någon föreskrift beror emellertid därav, att enligt beredningens tanke en i varje särskilt fall fullt tillfredsställande lösning icke kan uppnås på annan väg än den frivilliga överenskommelsens. Att här endast hänvisa kontrahenterna till eu sådan, synes så mycket mer naturligt, som i detta fall jordägarens och arrendatorns intressen äro påtagligen sammanstämmande. För arrendatorn måste vid nämnda förhållande det fortsatta underhållet bliva synnerligt tryckande och till ringa nytta. Jordägaren måste säga sig själv, att då han efter arrendetidens utgång skall söka ny arrendator eller själv övertaga fastigheten, nybyggnad är oundgänglig och att allt vad han för tillfället kan vinna är ett uppskov. För båda är den föråldrade byggnadens ersättande med en ny önskvärd; att båda därtill bidraga är också den naturliga lösningen, men att i lag bestämma huruvitt värderas skyldighet i sådant hänseende bör sträckas låter sig icke göra. En sådan lösning kan icke genom lagbud framtvingas. Kan någon sådan uppgörelse icke komma till stånd, är arrendatorn, på sätt 16 § angiver, därav icke förhindrad att på sin bekostnad utföra nybyggnaden.»

Den norrländska arrendelagen ålägger jordägaren icke blott all ny- Norrlandsbyggnadsskyldighet utan även alla större reparationer. I 8 § stadgas: kommittén. Jordägaren åligger att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader samt att, där under arrendetiden nödJigt hus tarvar ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja de för nödig byggnads bibehållande i brakbart skick erforderliga större reparationer; för skada, som arrendatorn vållat, svarar dock denne. Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra att vid syn förelägges jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äger arrendatorn utföra det i jordägarens ställe, och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, är det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njuter arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften, varjämte han äger rätt till skadestånd. Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hava utfört alla erforderliga mindre reparationer å nödiga byggnader. Eftersätter jordägaren detta, äger arrendatorm bättra vad som brister samt därför njuta ersättning då han avträder arrendet. Med mindre reparation å byggnad förstås avhjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom tillfällig lagning. Norrlandskommittén upptog i sitt förslag ett i huvudsak likalydande stadgande. Kommittén motiverade detta med, att det ofta anmärkts rörande de norrländska bolagens arrendegårdar, särskilt de mera avlägset belägna, att byggnaderna därå allt mer förföllo. Arrendatorernas ställning hade helt naturligt föranlett, att de icke kunnat be-

126 tmga sig något allmänt åtagande av bolagen att utföra den behövliga nybyggnaden, u t a n de hade varit hänvisade att därom göra framställning i varje särskilt fall, därvid de varit underkastade bolagets gottimnande. Följden av detta system vore, att gårdarnas byggnader icke pa ett tillfyllestgörande sätt underhöllos. önskade m a n h ä r i bringa rättelse och verkligen erhålla de nordsvenska a r r e n d e g å r d a r n a bebyggda på ett s å d a n t sätt, a t t de kunde erbjuda någon lockelse för en ordentlig och jordbruksintresserad åbo, vore tydligen den bästa vägen den att i likhet med vissa främmande arrendelagar ålägga jordägaren den väsentliga byggnadsskyldigheten. Detta kunde till äventyrs medföra, a t t a r r e n d a t o r n finge betala något högre lega än om bvggnadsskyldigheten skulle åligga honom, men det ledde säkrare till a t t nödig byggnad verkligen komme till stånd, och det hade den n y t t i g a följden, att_ a r r e n d a t o r n bättre kunde bedöma det ekonomiska värdet a v sina årliga skyldigheter, och a t t dessa bleve jämnare fördelade. I propositionen till 1907 års riksdag erhöll stadgandet den lydelse den promulgerade lagen innehåller. Såsom i den historiska översikten omförmälts, föreslog torpkommissionen .sådan ä n d r i n g av allmänna arrendelagen, att det skulle åligga jordägaren a t t vid tillträdet tillhandahålla bostadshus och för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i brukbart skick och under arrendetiden ombesörja de för dessa byggnaders bibehållande i sådant skick erforderliga större reparationer. B r a s t e jordägaren häri, skulle påföljden bliva enahanda som i 8 § norrländska arrendelagen stadgas för motsvarande fall. Den jordägaren sålunda åliggande förpliktelsen skulle emellertid icke v a r a av tvingande natur. Jordägaren skulle genom förbehåll i arrendeavtalet k u n n a fritaga sig från densamma. I sin motivering framhöll torpkommissionen särskilt, att en bidragande^ orsak till den konstaterade tillbakagången av torpareklassen vore det dåliga skick, v a r i å torpen befintliga byggnader, särskilt boningshusen, mångenstädes befunne sig. I åtskilliga av de svar, som inlupit genom den anställda enquéten, hade denna omständighet upptagits bland a n l e d n i n g a r n a till den yngre generationens tilltagande olust a t t övertaga torp. Även på annat sätt hade kommissionen fått sin uppmärksamhet riktad häruppå. Så förekommo i de av förste provinsialläkarna för åren 1907—1909 avgivna ämbetsberättelser från åtskilliga län a n m ä r k n i n g a r om trångboddhet och i övrigt hälsovådliga bostadsförhållanden bland torpareklassen. Då torpinstitutionens framtid syntes oviss och de omedelbara fördelarna för den enskilde jordägaren a v dess vidmakthållande tvivelaktiga, minskades givetvis benägenheten a t t ikläda sig avsevärda kostnader för torp byggnadernas förbättrande. A t t detta icke allmännare än som skett lett till a t t torpbyggnaderna fått förfalla, vore att tillskriva en levande insikt hos talrika jordägare om önskvärdheten att söka åt landsbygden bevara en värdefull jordbruksarbetarestam. Men gent emot missförhållanden, som yppat sig där en sådan framsynthet saknats, syntes lagstiftningen icke längre böra förbliva overksam. I en av de ovan nämnda ämbetsberättelserna hade framhållits, på tal om torparens och vissa a n d r a lantarbetares otillfredsställande bostadsförhållanden, lämpligheten av a t t bostadsinspektion anordnades å landsbygden. Att undersöka och utveckla denna tanke borde ligga på sidan om det kommissionen lämnade uppdrag. Mera fallande inom dess ram syntes det v a r a a t t tillse, huruvida icke

127 i nu gällande lag angående nyttjanderätt till fast egendom kunde inr y m m a s bestämmelser ledande till skärpning av jordägarens plikt att tillhandahålla arrendatorn brukbara byggnader vid torp och därmed jämförliga lägenheter. Torpareklassens svaga ekonomiska ställning och 'av dess levnadsförhållanden i övrigt betingade ringa förmåga a t t vid övertagande av arrende på det fria avtalets väg bevaka sina intressen i avseende på åbyggnadens iståndsättande torde rättfärdiga en sådan undantagslagstiftning. Även i jordundersökningens betänkande underströks diet, a t t en huvud- Jordunderbestämmelse i en social arrendelagstiftning vore a t t det ålades jord- sökningen. ägaren att verkställa nybyggnader samt att utföra alla erforderliga större reparationer. Enligt den av kommissionen verkställda undersökningen, vilken inneJordhålles i del V av kommissionens betänkanden, förete inom mellersta kommisoch södra delarna av landet arrendeavtalen i intet annat avseende sins- sioQei1emellan så stora olikheter som ifråga om byggnads- och underhållsskyldigheten av till arrendet hörande åbyggnader. I regel synes varje jordägare tillämpa sina särskilda stadganden, som m e r eller mindre avvika från a n d r a jordägares föreskrifter i samma ämne. Alla olika grader av byggnads- och underhållsskyldighet finnas representerade, ifrån, å ena sidan, att a r r e n d a t o r n tillförbindes ej endast all underhållsskyldighet av till honom upplåtna byggnader utan även skyldighet a t t ombesörja uppförandet a v n y a byggnader, till, å a n d r a sidan, a t t jordägaren ikläder sig alla skyldigheter a v h ä r förevarande slag. Ifråga om de fideikommiss och större enskilda jordägare tillhöriga arrendebruk, som upplåtas på någon längre tid, åligger sålunda ofta arrendatorn, a t t i den mån åbyggnaderna behöva ersättas eller utvidgas, själv bekosta alla nybyggnadsarbeten. I kontrakten finnes understundom förelagt arrendatorn a t t inom en viss tid, ett eller flera år, låta nybygga vissa hus å arrendegården. Virket bekostas dock av jordägaren. Finnes tillgång till sådant inom arrendehemmanet eller å a n d r a närliggande, jordägaren tillhörande skogstillgångar, äger a r r e n d a t o r a t t själv avverka för ändamålet av jordägaren anvisat, på rot stående virke. Vanligen inskränker sig emellertid ej jordägarens bidrag till för nybyggnaden åtgående timmer utan detta omfattar även a n n a t erforderligt material. Någon gång sträcker sig jordägarens deltagande i nybyggnaden även därtill, a t t han bekostar uppförandet av husen, varvid arrendatorn likväl har att biträda med körslor och handräckning. Av åtskilliga kontrakt, huvudsakligast sådana, som beröra fideikommissarrenden, framgår emellertid, a t t jordägarens på n y b y g g n a d e r n a nedlagda kostnader skola antingen amorteras eller förräntas a v arrendatorn. I ett kontrakt säges exempelvis, a t t arrendatorn skall amortera ifrågavarande kostnader under en tid av 30 år och i ett a n n a t kontrakt anföres, att jordägarens kostnader för n y b y g g n a d e r n a skola förräntas med 4 % årligen till och med arrendetidens slut. I avtalet om bolagens a r r e n d e g å r d a r åläggas a r r e n d a t o r e r n a sällan mer omfattande skyldigheter beträffande nybyggnader, vilket givetvis ä r förklarligt med hänsyn till de korta arrendeperioder, som i allmänhet gälla beträffande sagda arrenden. Ganska vanligt är dock, a t t a r r e n d a t o r n vid förekommande nybyggnad skall utföra nödiga körslor s a m t utföra handräckningsarbeten. Enligt åtskilliga bolags avtal skola nybyggnaderna utföras av arrendatorn »efter överenkommelse» med jordägaren.

128 I andra bolags avtal säges, att jordägaren ombesörjer eventuella nybyggnader. I fråga om underhållsskyldighet beträffande husen gälla i stort sett samma förhållanden som beträffande nybyggnadsskyldigheten. Därest jordägaren icke deltager i kostnaderna för nybyggnader på annat sätt. än att han tillsläpper virket, deltager han sålunda ej heller i underhållsskyldigheten på annat sätt, än att han tillhandahåller för underhållet behövligt virke. I en del fall får arrendatorn själv avverka och förädla virket. I andra fall kan han avgiftsfritt få försåga det vid jordägarens såg eller också få tillösa sig behövligt virke mot »jordägarens självkostnader». Ibland angives i kontrakten ett visst pris (exempelvis »50 öre per kubikfot för sågat virke att avhämtas vid sågen»), vilket pris i allmänhet är lägre än ortens priser. Emellertid förekommer ej sällan, att virke till reparationer icke tillhandahålles arrendatorn annat än >,mot betalning efter i orten gängse pris». Att jordägaren åtager sig all underhållsskyldighet beträffande husen förekommer även. Detta gäller dock endast i sådana fall, då upplåtelsen huvudsakligen omfattar endast bostadslägenhet, d. v. s. i fråga om dagtorpare, andra småtorpare och arbetare, åt vilka upplåtits en bostad. med något tillhörande mindre jordområde. I fråga om åbyggnadernas beskaffenhet har utredningen givit -sid handen, att denna i allmänhet är mycket otillfredsställande å smärre arrendegårdar. En jämförelse mellan beskaffenheten av åbyggnaderna å sådana gårdar och å gårdar, som bebos av ägarna själva, utfaller avgjort till de senares förmån. Manbyggnaden å de smärre arrendegårdarna är sålunda i regel mycket trång och bristfällig och motsvarar ingalunda de rimligaste anspråk ifråga om trevnad och hygien. Den består oftast, liksom då den för kanske flera mansåldrar sedan uppfördes, fortfarande av endast ett större rum, köket, samt en mindre kammare. Köket måste å sådana arrendegårdar, enligt vad upplyses i de ingångna utsagorna, användas till en hel del olika ändamål. I köket skall maten anrättas och intagas av hela familjen och köket blir sovrum för större delen av familjen. Men därjämte skall köket ofta användas till förvaringsrum för kläder m. m. samt till slöjdbod, tvättstuga, bagarstuga etc. eller med andra oid till arbetslokal för många av de olikartade inomhusarbeten, som förekomma i ett jordbrulcarhem. I de fall, där som ofta nog synes vara fallet, familjemedlemmarnas antal är stort och arrendatorn måste ha såväl manliga som kvinnliga tjänare i sin tjänst, är det givet, att en bostad av det slag, som nu nämnts. är långt ifrån nöjaktig. Trångboddhet med därav följande social och hygienisk otrevnad och våda är därför ofta nog ett karaktäristiskt drag för de mindre arrendatorernas bostäder. De i och för sig otillfredsställande förhållanden i fråga om mangårdsbyggnadernas inredning och utrymmen å flertalet arrendebruk skulle kanske framträda i en mindre bjärt dager, därest dessa byggnader finge ett tillfredsställande underhåll. Dessvärre förhåller det sig emellertid så, att sagda byggnader ofta nog givas mycket litet, ja, understundom intet underhåll, utan få förfalla mer och mer. Underhållet åligger såsom förut är nämnt i regeln arrendatorn. Mera sällan vilar ansvaret härför å jordägaren. Vem underhållsskyldigheten än åligger, blir resultatet detsamma: mangårdsbyggnaden förfaller mer och mer. Arrendatorn har, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, oftast ej råd och sällan intresse att

129 nedlägga kostnader å en byggnad, som han ej äger och som han kanske snart får avträda. Härtill kommer att byggnaden understundom är i så dåligt skick redan, då arrendatorn tillträder arrendet, att det skulle draga lika dryga kostnader att försätta den i beboeligt skick som att uppföra en helt ny byggnad. Jordägaren drager sig ävenledes för reparationer å en arrendegård. Arbetslönen och material draga kanske större belopp än han erhåller i lega. Många ägare sakna också allt intresse för att jordbruket å arrendegården upprätthålles. Detta torde i allmänhet vara händelsen med gårdar, som ägas av skogsindustriidkande bolag och enskilda personer. För människorna sakna dessa jordägare ofta all hänsyn. Ej sällan torde de med stor tillfredsställelse se att byggnaderna bliva så förfallna att ingen arrendator vill åtaga sig arrendet, att jordbruket i sin helhet nedlägges och de forna tegarna beväxas med skog. Flera dylika fall av upprörande vanhävd hava kommit till kommissionens kännedom. Vad ovan sagts om de mindre arrendatorernas bostadsförhållanden gäller främst arrendegårdarna i skogsbygderna, d. v. s. flertalet bolagsarrenden och därmed likställda arrenden. Men mångenstädes å slättbygderna torde förhållandena icke vara avsevärt bättre. De mindre arrendatorernas bostadsförhållanden är utan tvivel en av de mörkaste sidorna i fråga om det nuvarande arrendesystemet. De ingångna uttalandena giva vid handen, att de oigynnsamma omdömen, som gälla beträffande manbyggnaderna å mindre arrendegårdar, icke fullt i samma utsträckning kunna tillämpas på dessa gårdars ekonomibyggnader. Enligt vad kommissionen har sig bekant, befinner sig ekonomibyggnaderna på de små arrendegårdarna mångenstädes i ett mycket bristfälligt skick. Att något måste göras för att avhjälpa dessa missförhållanden, därom torde alla vara ense. Enligt kommissionens åsikt kan emellertid detta ej ske med mindre det stadgas skyldighet för jordägaren att vid arrendatorns tillträde av fastigheten tillhandahålla honom för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i ett efter ortens förhållande behörigt skick ävensom, där under arrendetiden nödigt hus tarvar ombyggnad, verkställa sådan. Att fortfarande lita till den fria överenskommelsens väg, torde icke kunna ifrågakomma. Såsom redan förut framhållits, saknas vid de arrenden, varom i denna lag är fråga, en nödvändig betingelse för att genom det fria avtalet rättelse skall kunna erhållas, nämligen likställighet mellan de kontraherande parterna. Vid ifrågavarande arrenden är, såsom flera gånger förut i detta betänkande framhållits, arrendatorn ej i den ställning gentemot den mäktiga jordägaren att han utan lagens stöd kan betinga sig vad rätt och billighet kräver. Vidare är att märka att, såsom jämväl av det föregående framgår, hos de jordägare varom här är fråga ej alltid är tillfinnandes det intresse för hans arrendebrak, som lagberedningen förutsatte skola förmå honom att ej ställa sig avvisande mot arrendatorns anspråk på bidrag till gammal byggnads ersättande med ny. Den utväg, som lagberedningen anvisat arrendatorn för det fall att uppgörelse med jordägaren ej kan komma till stånd, nämligen att på egen bekostnad utföra nybyggnaden, torde i allmänhet ej heller stå dessa arrendatorer till buds. Flertalet torde näppeligen vara i den ekonomiska situation att de äro i stånd själva bära de kostnader, som äro förenade med ett sådant byggnadsföretag. Eftersätter jordägaren sin byggnadsskyldighet, bör arrendatorn givetJordkommissionen.

VI.

130 vis, i likhet med vad nu gäller enligt norrländska arrendelagen, äga medel att framtvinga densamma. Vidare bör han, där ej bristen är av allmänt ringa betydelse, äga rätt att uppsäga avtalet samt åtnjuta skälig nedsättning i arrendeavgiften och skadestånd för dien tid fastigheten är i bristfälligt skick. I överensstämmelse härmed är förevarande paragraf avfattad. I likhet med vad för närvarande gäller enligt allmänna arrendelagen bör det däremot åligga arrendatorn att sörja för åbyggnadernas nödiga underhåll under arrendetiden. Föreskrift härom är intagen i 17 §. 16 §. I denna paragraf meddelas bestämmelse angående det skick, i vilket jordägaren bör till arrendatorn överlämna egendomens ägor och övriga tillhörigheter. I nära anslutning till 8 § tredje stycket norrländska arrendelagen stadgas härutinnan, att jordägaren skall vid tillträdet överlämna fastighetens trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar, vattenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed behörigt skick. Eftersätter jordägaren detta, äger arrendatorn bättra vad som brister och därför njuta ersättning, då han avträder arrendet. 17 §. Denna paragraf innehåller bestämmelser om vad som åligger arrendatorn i fråga om fastighetens hävd och underhåll. Enligt såväl allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen åligger det arrendatorn att »väl hävda jorden». Bland de anledningar till arrenderättens förverkande, som uti 36 § allmänna arrendelagen och 26 § norrländska arrrendelagen upptagas, är även, att arrendatorn gör sig skyldig till »vanvård av fastigheten». Föreligger sådan och är den ej allenast av ringa betydenhet, äger jordägaren uppsäga arrendatorn till avflyttning. Detta är det medel, som jordägaren för närvarande äger mot vanvård från arrendatorns sida. De sakkunniga, som tillkallats för undersökning av den norrländska vanhävdslagstiftmingens verkningar, hava emellertid för de delar av landet, som beröras av sagda lagstiftning, föreslagit en annan ordning, som enligt deras åsikt bättre tillgodoser såväl jordägarens som arrendatorns intresse. Närmaste anledningen härtill är, att de sakkunniga ansett nödigt föreslå sådan ändring av den norrländska uppsiktslagen, att jordägaren skall vara gentemot det allmänna ansvarig för jordens hävd även å fastigheter, som äro utarrenderade enligt norrländska arrendelagen. De anföra härutinnan: »Det åvägabragta frågematerialet, sett i sin helhet, måste anses giva ett ytterligare stöd för den av de sakkunniga hävdade åsikten, att i fråga om fastigheter, som utarrenderats enligt norrländska arrendelagen, jordägarens ansvarighet enligt uppsiktslagen bör vara densamma som eljest och således omfatta även jordens hävd. Emellertid torde en sådan avsevärd utvidgning av uppsiktslagens tilllämplighet icke böra genomföras, utan att samtidigt möjlighet beredes för jordägaren att förebygga, att vanvården å en utarrenderad fastighet tager sådan omfattning, att uppsiktslagen kan mot honom göras gällande. I detta hänseende

131 står jordägaren för närvarande så gott som rättslös. Han har endast att lita till det i 26 § 2 mom. av norrländska arrendelagen förekommande stadgandet, att arrenderätten är förverkad och jordägaren förty berättigad uppsäga avtalet, om arrendatorn gör sig skyldig till vanhävd av fastigheten. Att döma av norrlandskommitténs uttalande i frågan, om arrendatorn eller jordägaren bör göras ansvarig för jordens hävd, synes kommittén hava tillmätt stor betydelse åt denna jordägaren medgivna rätt att uppsäga avtalet i händelse av vanhävd. Kommittén förutsatte, att jordägaren genom att begagna sig av sagda rätt skulle kunna bliva av med en arrendator, som skötte jordbruket på sådant sätt, att risk uppstode för jordbrukskommissionens ingripande mot jordägaren. För varje fall skulle såmedelst jordägaren, sedan ingripande av kommissionen skett, kunna skilja sig från den försumlige arrendatorn. Att, sedan vanhävden tagit sådan omfattning, att den faller under uppsiktslagen, hinder ej möter för jordägaren att få arrendatorn vräkt från arrendet, är tämligen uppenbart. Det kan också, såsom under diskussionen i riksdagen om uppsiktslagens utsträckande till att gälla även vanhävd å jorden till utarrenderade fastigheter framhållits, antagas, att i de fall, då jordägaren av jordbrukskommissionen antastats för sådan vanhävd, detta så gott som undantagslöst komme att medföra arrendatorns vräkning. Det kan knappast förutsättas, att en jordägare skall visa misskund mot en arrendator, genom vars försumlighet han utsatts för obehaget att komma i kontakt med uppsiktslagen. Men ett dylikt sakernas tillstånd är icke önskvärt. Det allmännas krav på undanröjande av förefintlig vanhävd å arrendehemmanen bleve visserligen tillgodosett, men på ett sätt, som för arrendatorsklassen komme att medföra de obehagligaste konsekvenser. Och vidare är att märka, att jordägaren är föga betjänt av en vräkning, som kommer först sedan vanhävden nått den punkt, att jordbrukskommissionen funnit anledning att ingripa. De ekonomiska följderna av vanhävden drabba jordägaren alltid i första hand och säkerligen i de flesta fall även i sista hand, då det kan förutsättas, att de arrendatorer, som vanvårda sina jordbruk till den grad, att uppsiktslagen därå varder tillämplig, i allmänhet icke äro i stånd att ersätta jordägarna deras kostnader för vanhävdens avhjälpande. Skall möjligheten att uppsäga en försumlig arrendator kunna, såsom norrlandskommittén synes hava förutsatt, verka till förmildrande av jordägarens ansvarighet för arrendatorns vanhävd, måste denna möjlighet inträda på ett tidigare stadium än vid den tidpunkt, då vanhävden nått den omfattning, att den faller under uppsiktslagen. Avfattningen av 26 § arrendelagen synes också utmärka, att för rätt till uppsägelse av arrendeavtalet i häDdelse av vanvård det icke erfordras, att denne är av det svåra slag, som omförmäles i 1 § första stycket av uppsiktslagen. Någon annan bestämning av graden av den vanvård, som medför berörda rätt, förefinnes ej än den, som innehålles i det i näst sista stycket av 26 § förekommande stadgandet, att om vad arrendatorn låtit komma sig till last finnes vara av ringa betydenhet, han ej må skiljas från arrendet. Det har emellertid från jordägarens sida påtalats, att det är förenat med stora svårigheter att kunna påvisa tillräckliga skäl för att få en försumlig arrendator skild från arrendet, och har det i anslutning härtill anförts, att jordägarna, oaktat god vilja, ej kunna skydda sin utarrenderade jord för vanhävd. Man torde härav kunna sluta, att de domstolar, som haft att avgöra frågor om tillämpning av 26 § 2 mom. av arrendelagen, vid bedömandet av den härför erforderliga vanhävdsgraden tagit intryck av uppsiktslagens definition av vanhävdsbegreppet och sålunda bifallit yrkandet om en arrendators avhysande på grund av vanvård allenast i det fall, att vanvården varit av den grövre omfattning, som i sistnämnda lag sägs. Ehuruväl en sådan snäv tolkning av det anförda lagrummet, såsom anförts, icke torde

132 hava stöd av dess avfattning, kan det likväl ifrågasättas, huruvida, därest ansvarigheten för den utarrenderade jordens hävd enligt uppsiktslagen lägges å jordägaren, en gent emot denne liberalare tillämpning av lagrummet i fråga vore att föredraga. De sociala synpunkter, som ligga till grund för arrendelagen, skulle genom en ökning av de fall, då arrendatorer bleve skilda från sina arrenden, bliva trädda för nära. Om varje van vård, blott den ej vore av »ringa betydenhet», skulle föranleda arrendatorns skiljande från arrendet, skulle för arrendatorsklasseu uppkomma ett osäkerhetstillstånd med de farligaste konsekvenser. Och man har knappast rättighet att räkna med, att blotta hotet om vräkning skulle verka till förebyggande av vanhävd. E t t annat medel för jordägaren till förhindrande av uppsiktslagens tillämplighet gent emot honom på grund av vanvård, uppkommen genom arrendatorns vållande, än rättigheten att omedelbart uppsäga arrendeavtalet måste därför enligt de sakkunnigas mening införas. E t t lämpligt sådant medel torde kunna erhållas efter förebilden av de i 8 § andra stycket av arrendelagen givna bestämmelser i avseende å det fall, att en jordägare icke mot arrendatorn fullgör sin byggnadsskyldighet. Det torde således böra i 9 § arrendelagen införas ett stadgande av det innehåll att jordägaren må fordra, att vid syn enligt 14 § förelägges arrendatorn viss tid, inom vilken han skall hava avhjälpt sådan brist beträffande fastighetens vård, för vilken arrendatorn svarar, ävensom beräknas den kostnad^ arbetet därmed anses betinga, och att, om arrendatorn icke utför arbetet inom föreskriven tid jordägaren äger antingen uppsäga avtalet eller ock utföra arbetet i arrendatorns ställe samt, sedan det blivit godkänt vid ny syn, utan avvaktan på arrendets upphörande undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp. I sammanhang med införandet av det nu antydda stadgandet i 9 § torde jordägarens rätt att uppsäga avtalet i händelse av vanvård böra begränsas till dels det fall, att arrendatorn icke ställt sig till efterrättelse föreläggande enligt 9 §, och dels det fall, att jordägaren enligt uppsiktslagen gjorts ansvarig för vanvård, för vilken arrendatorn enligt arrendelagen svarar gent emot jordägaren. Genom ett ordnande av rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendatorn på sätt nu blivit antytt synas fördelar vinnas för båda parterna. Jordägaren erhåller möjlighet att förhindra, att en begynnande vanvård från arrendatorns sida, den må avse jorden eller underhållsskyldigheten beträffande husen, så småningom tager sådan omfattning, att jordägaren själv kommer att svara för vanvården, utan att dock jordägaren behöver tillgripa den för honom och i än högre grad för arrendatorn obehagliga åtgärden att utan vidare uppsäga arrendeavtalet. Då jordägaren således har tillfälle att själv under i lagen angivna bestämda former kontrollera, huru arrendatorn fullgör sin hävdeskyldighet, samt att utöva tryck på arrendatorn i detta hänseende, kommer jordägarens ansvarighet gent emot det allmänna för vanvård, till vilken arrendatorn gjort sig skyldig, att göras gällande endast då jordägaren icke begagnat sig av det honom i lagen givna medel till vanvårdens förebyggande. Det torde också kunna antagas, att de fall bliva sällsynta, då en arrendator, som vid syn ålagts att avhjälpa vanhävd av mindre omfattning, icke fullgör ett dylikt föreläggande, som oftast icke kommer att medföra någon större vare sig ansträngning eller kostnad. En utsträckning av uppsiktslagens tillämplighet att avse även vanhävd av jorden å utarrenderade fastigheter får följaktligen i praktiken betydligt mindre konsekvenser för jordägarna, om den omförmälda rätten att ingripa mot arrendatorerna redan då vanhävden befinner sig i ett begynnande stadium införes, än fallet skulle bliva, om rätten till uppsägning av arrendeavtalet vore jordägarens enda medel att skydda sig mot ansvar enligt uppsiktslagen. Vad arrendatorerna angår kan det visserligen synas, som om, därest jordägarna

133 berättigades att under arrendetiden föranstalta om syn å de utarrenderade fastigheterna och att eventuellt utföra erforderligt jordbruks- eller reparationsarbete med skyldighet för arrendatorerna att ersätta kostnaden därför, arrendatorernas oberoende av jordägaren bleve i icke ringa mån inskränkt. Denna olägenhet motväges dock i avsevärd grad genom den föreslagna begränsningen i jordägarens rätt att uppsäga arrendeavtalet i händelse av vanvård. Därigenom att denna rätt gjorts beroende antingen därav, att proceduren med syn och föreläggande för arrendatorn att avhjälpa vanvården iakttagits, utan att det åsyftade resultatet vunnits, eller ock därav, att, då jordägaren underlåtit tillämpa sagda procedur, förfarande enligt uppsiktslagen likväl mot honom inletts och medfört, att han genom eget åtagande eller domstols utslag gjorts ansvarig för vanvården, torde garanti vara given för att uppsägning av arrendeavtal på grund av vanvård kommer att äga rum endast, då verkligt giltiga skäl därför föreligga. Arrendatorn behöver aldrig riskera något godtycke från jordägarens sida i berörda hänseende. Det är nämligen att märka, att jordägaren icke kan direkt ingripa mot arrendatorn; jordägaren har endast att påkalla syn och måste överlåta till synemännen att avgöra uppkomna frågor, huruvida arrendatorn åsidosatt sina plikter angående fastighetens vård. Fullgör arrendatorn utan anmaning sin hävdeskyldighet eller ställer han sig till efterrättelse ett härutinnan vid laga syn meddelat föreläggande, sitter han fullt trygg å fastigheten utan att behöva befara trakasserier av jordägaren på grund av förment vanvård. E t t jordägarens föranstaltande om syn å fastigheten för konstaterande, om vanvård föreligger eller ej, kan icke betraktas såsom ett orättmätigt ingrepp i arrendatorns bestämmanderätt beträffande fastighetens skötsel. Jordägarens rätt i detta hänseende är betingad av hänsyn lika mycket till arrendatorn som till jordägaren själv. Gåves ej jordägaren den möjlighet till förebyggande av vanvård, som sagda rätt medför, bleve det nödvändigt att betydligt utvidga jordägarens rätt att uppsäga avtalet på grund av vanvård från arrendatorns sida, något som skulle i hög grad motverka det sociala syftemålet med den särskilda arrendelagstiftningen. Därest åt jordägarna tillerkännes rätt att, för undvikande av eget ansvar för arrendatorernas försummelser, under bestämda former, som icke giva plats för godtycke, öva tillsyn över hur arrendatorerna fullgöra sin hävdeplikt, måste detta verka till ett allmänt uppsving av jordbruket å arrendehemmanen. Den enskilde arrendatorn, som till följd av personlig läggning eller av andra skäl är mest benägen att icke alls eller endast nödtorvtigt fullgöra sina skyldigheter i avseende å fastighetens hävd, blir härigenom förhindrad att hängiva sig åt slöhet och liknöjdhet i detta hänseende. Gör han det likväl, riskerar han att, sedan den lagliga proceduren för tillsynens utövande mot honom tillämpats, skiljas från arrendet. Han kan icke, såsom nu är fallet, förlita sig på att, blott vanhävden icke blir allt för framträdande, han får sitta kvar på fastigheten, vars byggnader, tack vare jordbrukskommissionens uppsikt beträffande dem, han ej behöver befara skola förfalla. D e t torde vara berättigat antaga, att under de angivna förutsättningarna arrendatorernas känsla av eget ansvar för jordbruket, vilken känsla — enligt vad den verkställda undersökningen givit vid handen — för närvarande i många fall är så ytterst ringa, skall i avsevärd grad ökas. För uppnående av vanhävdslagstiftningens åsyftade resultat i fråga om utarrenderad jord torde detta hava den största betydelse. I och med det att ansvarskänslan hos arrendatorerna allt mera utvecklas, förminskas såväl antalet fall, då ingripande enligt uppsiktslagen mot jordägarna behöver ske, som ock antalet fall, då dessa se sig nödsakade att göra bruk av sin rätt att få arrendatorerna avhysta på grund av vanhävd. Uppsiktslagen kommer i förevarande hänseende i tillämpning mot jordägaren allenast, då de underlåtit att göra bruk av sin rätt att på i

134 arrendelagen angivet sätt förebygga, att en begynnande vanhävd så sraåning)m utvecklar sig till att bliva en fara för jordbrukets bestånd, och jordägarnas ritt att uppsäga arrendeavtalet på grund av vanhävd kommer till användning endist såsom ett yttersta medel för utgallring av sådana arrendatorer, som visat dg odugliga såsom jordbrukare. Utan att tvångsåtgärder behöva tillgripas annat än i undantagsfall, ej blott tillgodoses det i uppsiktslagen uppställda kravet på odlingens bestånd utan vinnes också det för arrendelagen uppsatta syftemålet av en även eljest förbättrad jordvård å arrendehemmanen. Härutöver vinnes ytterligare en fördel. På sätt vid redogörelsen för vanhävlslagstiftningens verkningar omnämnts, har det från en del håll gjorts gallan le. att vanhävdslagstiftningen, sådan den nu är konstruerad, i viss mån motverkat önskemålet, att bolagsjorden skulle med äganderätt övergå till arrendatorerna. Det har i detta hänseende framhållits, att på grund av de fördelar, som arrendelagen, vars bestämmelser beträffande jordägarens byggnadsskyldighet kompletterades av uppsiktslagen, beredde arrendatorerna, dessa, mot vilkas sätt a t t skita sina jordbruk praktiskt taget ingen kontroll kunde utövas, ej sällan funnit det förmånligare att innehava jorden på arrende än med äganderätt och förty, då de erhållit erbjudande att inköpa de arrenderade fastigheterna, avböjt detta, även om de erbjudna köpevillkoren varit fördelaktiga. Då vid en förändring av vanhävdslagstiftningen i den riktning, ovan föreslagits, en arrendator aldrig blir i tillfälle att åsidosätta sin hävdeplikt utan att riskera ett ingripande från jordägarens sida, är härigenom det huvudsakligaste av de skäl, som framhållits såsom grund för att arrendatorn skulle hellre vilja hava jorden på arrende än med äganderätt, undanröjt. Såsom arrendator är han visserligen fri från den väsentligaste byggnadsskyldigheten, men å andra sidan äro de förmåner i övrigt, som arrendeförhållandet för honom medför, icke så stora, att det icke kan antagas, det den självägande bondens ställning med dess större oberoende och utvecklingsmöjligheter skall hava tillräcklig dragningskraft för att arrendatorn, därest de ekonomiska möjligheterna finnas, skall vilja acceptera ett erbjudande om utbyte av arrenderätten mot äganderätt.»' Då såsom kommissionen i a n n a t s a m m a n h a n g kommer att n ä r m a r e utveckla, enligt kommissionens mening, j o r d ä g a r e n bör gent emot det a l l m ä n n a v a r a ansvarig för v a n h ä v d av fastighet, även om denna är uta r r e n d e r a d , samt de skäl, som a v de o v a n n ä m n d a s a k k u n n i g a anförts, synts i allo ä g a fullt berättigande, h a r kommissionen i sitt förslag upptagit de bestämmelser, dessa i förevarande avseende föreslagit. Såsom kommissionen under 15 § n ä r m a r e omförmält, åligger det enligt förslaget arrendatorn i regel a t t bekosta underhållet av fastighetens åbyggnader under arrendetiden. E t t u n d a n t a g h ä r i f r å n u t g ö r det fall, att åbyggnad skadats genom eld. I likhet med v a d n u gäller enligt såväl allmänna arrendelagen som den n o r r l ä n d s k a arrendelagen ä r a r r e n d a t o r n berättigad till gottgörelse a v j o r d ä g a r e n för botande a v brandskada, som u t a n a r r e n d a t o r n s vållande t i m a r å byggnad. 18 §. F ö r s t a stycket a v förevarande p a r a g r a f behandlar frågan om r ä t t i g heter och skyldigheter med avseende å s å d a n a å u t a r r e n d e r a d fastighet befintliga hus, vilka vid tillträdessynen icke befinnas nödiga för jordbrukets bedrivande. Stadgandet m o t s v a r a r 10 § första stycket n o r r ländska arrendelagen.

135 I andra stycket av paragrafen har influtit ett stadgande, som äger sin motsvarighet i 14 § allmänna arrendelagen och 10 § andra stycket norrländska arrendelagen. 19 och 20 §§. Dessa paragrafer överensstämma med 19 och 20 §§ norrländska arrendelagen och hava sin motsvarighet i 18 och 19 §§ allmänna arrendelagen. 21-27 §§. Dessa paragrafer behandla frågan om till- och avträdessyn och överensstämma med motsvarande stadgande i den norrländska arrendelagen. Den väsentligaste skillnaden mellan sistnämnda lag och den allmänna arrendelagen utgöres därav, att enligt den allmänna arrendelagen synemännen endast hava att konstatera fastighetens skick och uppskatta värdet av brister och förbättringar, varemot enligt den norrländska arrendelagen synemännen skola ingå i bedömande av frågan, vilken ersättningsskyldighet därav följer för den ena eller andra parten, och ålägga vederbörande part att utgiva sådan ersättning. Det skäl, som förmått norrlandskonimittén, från vars förslag ifrågavarande stadgande är hämtat, att i demna punkt tillstyrka särbestämmelse, angavs i kommitténs betänkande vara, att man enligt kommitténs mening skulle utan olägenhet kunna tillerkänna en syn enligt denna lag en något mera vittgående betydelse än för närvarande vore förhållandet. Då förslaget i propositionen förelades 1907 års riksdag, yrkades i motion (nr 61) inom första kammaren av herr E. A. Enhörning, att då anledning saknades att i fråga om synens karaktär stadga andra bestämmelser för Norrland än för riket i allmänhet, stadgandet måtte avfattas i enlighet med allmänna arrendelagen. Enahanda yrkande framställdes i motionen (nr 60) inom första kammaren av herr H. Fahlén. Lagutskottet fann i utlåtande nr 60 icke anledning frångå förslaget. Med hänsyn till de särskilda uppgifter, som enligt denna lag tillkomme synemännen, torde det vara lämpligast, att synemännens utslag erhölle karaktär av ett åläggande att bota förefintliga brister och utgiva ersättningar m. m., och ej blott innefattade ett konstaterande av vad som skulle botas och av eventuella ersättningsbelopps storlek m. m. I 1908 och 1909 års propositioner hade stadgandet samma lydelse som i 1907 års proposition. Kommissionen har, såsom förut nämnts, ej funnit skäl att i denna del frångå den norrländska arrendelagen, vilkens anordning torde få anses både praktisk och ändamålsenlig. Beträffande kostnaderna för tillträdessyn och avträdessyn gäller enligt såväl allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen, att jordägaren och arrendatorn skola gemensamt vidkännas den. Norrbandskommittén föreslog, att jordägaren ensam skulle vidkännas dessa kostnader. Detta motiverades med att det vore jordägaren, som företrädesvis hade intresse av synen, samt att kostnaderna i allmänhet för honom icke spelade någon roll, medan de kunde vara betungande för arrendatorn.

136 Tre ledamöter i högsta domstolen a n m ä r k t e häremot, att det vore med rättvisa och billighet mera överensstämmande, att jordägaren och arrendatorn, såsom föreskrivits i den aUmänna arrendelagen, gemensamt vidkandes denna kostnad. mnl 11 * d e n n a anmärkning togs h ä n s y n i propositionen, som förelades 19U7 å r s riksdag. I motion n r 242 inom andra k a m m a r e n yrkade h e r r Lindhagen, att d a norrlandskommitténs hemställan grundade sig på reell och propositionens förslag på formell rättvisa, kommitténs hemställan borde givas företräde. Lagutskottet biträdde i sitt förutnämnda utlåtande propositionens bestämmelser. Utom det till stöd härför i högsta domstolen åberopade skal ansåge utskottet paragrafen enligt Kungl. Maj:ts avfattning ägnad förhindra, a t t p a r t av tredska utsåge en avlägset boende syneman och därigenom vållade onödigt höga synekostnader, vilket med herr Lindhagens förslag för arrendatorns del skulle kunna inträffa. 1907 å r s proposition följdes sedermera i detta avseende i både 1908 och 1909 års propositioner. Såsom förut nämnts, h a r kommissionen icke ansett sig böra i detta avseende föreslå annat ä n vad redan gäller. 28 §.

E n bland de viktigaste frågorna i förevarande lagstiftning är spörsmålet om r ä t t för arrendatorn a t t myodla. Enligt den allmänna arrendelagen ä r arrendatorns r ä t t i detta hänseende beroende på vad mellan p a r t e r n a är avtalat. Det ligger sålunda i jordägarens fria skön a t t där han finner det v a r a förenligt med hans intressen förbjuda arrendatorn a t t verkställa nyodling. I den norrländska arrendelagen ä r arrendatorn däremot tillförsäkrad en ovillkorlig r ä t t a t t nyodla å den arrenderade fastigheten. Endast i det fall a t t å marken finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd ä r h a n s r ä t t att nyodla beroende av jordägarens tillstånd. Norrlandskommitténs förslag upptog icke ens sistnämnda begränsning. Enligt detta skulle a r r e n d a t o r n alltid v a r a oförhindrad att verkställa nyodling å den arrenderade jorden. Kommittén anförde härutinnam: »Av vad i föregående delar av betänkandet anförts, torde tydligt framgå, a t t det är av största vikt, att inom norra Sverige nyodlingsintresset på allt sätt uppmuntras. I en stor del av sågverksbolagens arrendekontrakt förekommer emellertid det även i det övriga Sverige vanliga förbudet mot nyodling utan jordägarens tillstånd. Att uppsätta dylika skrankor mot en arrendators både berättigade och berömvärda odlingslust anser kommittén av ofta berörda skäl icke böra tillåtas, och kommittén hemställer därför i förevarande paragraf, att arrendatorn alltid skall vara oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa nyodling.»

I den proposition, som förelades 1907 års riksdag, upptogs norrlamdskommitténs förslag i denna punkt med tillägg, att nyodling icke finge u t a n jordägarens medgivande verkställas å mark, därå funnes ståndskog. Detta tillägg hade föranletts av en a n m ä r k n i n g vid förslagets

137 granskning inom högsta domstolen. Tre ledamöter hade nämligen framhållit, att norrlandskiommitténs förslag innebure möjlighet för en arrendator att i verkligt eller föreburet odlingssyfte fälla skogen å arrendejorden och därefter fordra, att jordägaren anvisade honom a n n a n skog till fyllande av h a n s virkesbehov. Den jordägare, vars intresse av a t t den växande skogen ej avverkades annorledes än efter hans anvisning vore större än hans önskan att få nyodlingar verkställda, ställdes således inför valet a t t från arrendet utesluta den skogbärande marken eller underkasta sig, att densamma kalhögges. Då en sådan anordning ej kunde v a r a lämplig, hade nämnda ledamöter hemställt, a t t arrendatorn frånkändes r ä t t att u t a n jordägarens samtycke odla skogbärande mark. I sin motion nr 242 yrkade herr Lindhagen i a n d r a kammaren, a t t tilllägget måtte utgå. Till stöd för detta yrkande anförde han, att tillägget strede helt och hållet mot principerna för alla de av norrlandskommittén framlagda lagförslagen, vilka byggde på den grundsatsen, att odlingspolitik ginge före skogspolitik. Meningen vore ju, a t t a r r e n d a t o r n borde få odla den fruktbaraste och bäst belägna jorden. Oftast torde väl någon skog växa på en dylik odlingslägenhet, om den bestode av fast mark. Och då uppstode städse frågan, vad som vore ståndskog och om tillvaron exempelvis av ett enda större träd på ett markområde skulle utgöra ett hinder för dess uppodling. Det torde för övrigt ej bliva så stora områden, som en fattig arrendator förmådde a t t uppodla. H e r r H . Fahlén yrkade däremot i motion n r 60 mom första kammaren, att ordet »ståndskog» måtte u t b y t a s mot »växande skog». H a n motiverade sitt yrkande så: Med den vidsträckta r ä t t till nyodling, som tillagts arrendator, hade jordägaren bort något mera t r y g g a s för faran, a t t sådan odling utsträcktes till marker, vilka till äventyrs vore lämpade och avsedda för skogskultur. Begreppet ståndskog torde i allmänhet uppfattas som omfattande äldre träd, men även den u n g a t. ex. efter sådd eller plantering uppkomna skogen borde å t n j u t a samma skydd. I stället för ståndskog borde därför stå växande skog. Även herr E. A. Enhörning hemställde i motion nr 61 inom första k a m m a r e n om ändring av bestämmelsen. H a n anförde till stöd härför: Uttrycket »mark, d ä r å finnes ståndskog», torde efter vanligt språkbruk icke omfatta t. ex. skogsmark, v a r a unga skogskulturer finnas, och det skulle väl v a r a orimligt, om lagen tillerkände arrendatorn r ä t t a t t företaga odling på sådan mark. Undantaget torde därför böra erhålla större omfattning, och ändamålet torde bäst vinnas, om m a n i stället för »mark d ä r å ståndskog finnes» sade »skogbärande mark». Lagutskottet anslöt sig i sitt utlåtande n r 60 till den av h e r r a r Fahlén och Enhörning uttalade uppfattningen. Emellertid fann utskottet båda dessa motionärers formuleringsförslag gå längre än vad som erfordrades för tillgodoseende av skogsvårdsintressets berättigade k r a v . Utskottet ansåg ifrågavarande syfte fullt främjas genom a t t efter ordet •ståndskog» tillägga »eller växtligt migskogsbestånd». Utskottets hemställan godkändes av första k a m m a r e n u t a n debatt. I a n d r a k a m m a r e n framhöll herr Lindhagen, att det vore en allmän förnuftsregel, a t t odlingspolitik ginge före skogspolitik, och i alla skogsvårdslagar funnes uttryckliga föreskrifter rörande den saken. I 1903 års lag rörande vården av enskilda skogar stode det, a t t v a d i denna lag stadgas ej skall utgöra hinder för skogsmarks uppodling till trädgård,

138 åker eller äng. I 1894 års Gottlandslag hette det, att den av n a t u r e n till skogsbruk ägnade marken skulle därtill bibehållas, d ä r den ej kunde odlas till åker eller äng. Och i 1903 å r s dimensionslag för Norrbottens och Västerbottens kustland funnes ett motsvarande stadgande, ävensom i författningen rörande allmänna skogar. Nu vore det just på dessa bolagshemman m a n särskilt velat tillgodose det åsidosatta jordbruket, och d å vore det väl uppseendeväckande, minst sagt, att man skulle införa en sådan bestämmelse, att, så s n a r t det v ä x t e skog å marken, den ej finge uppodlas till åker eller äng. Detta vore att fullständigt stadga motsatsen till vad m a n ville, a t t g i v a en örfil åt alla principer, som man annars följde i detta avseende och i synnerhet lagt till grund för den lagstiftning, som h ä r förelåge. H a n yrkade därför a t t orden »dock ej u t a n jordägarens medgivande å mark, d ä r å finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd», utginge. K a m m a r e n godkände utskottets förslag med 104 röster mot 73, som avgåvos för h e r r Lindhagens ändringsförslag. Den formulering av stadgandet, varom lagutskottet sålunda hemställt. upptogs i propositionen till riksdagen 1908. Av herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. upptogs i motion n r 257 inom a n d r a k a m m a r e n h e r r Lindhagens förutnämnda yrkande. P å hemställan av lagutskottet godkände riksdagen även nu propositionen i förevarande del. Stadgandet upptogs oförändrat i 1909 års proposition. I motion n r 111 inom andra kammaren upprepade h e r r Lindhagen m. fl. sitt ändringsförslag. P å hemställan av lagutskottet godkändes Kungl. Maj:ts förslag i båda k a m r a m a . Vikten av a t t arrendatorn i lagen tillförsäkras en ovillkorlig r ä t t att å det arrenderade omrrådet verkställa nyodling, h a r vidare betonats såväl i jordundersökningens betänkande angående jordförhållandena i Värmland som i de motioner i den sociala jordfrågan, som väckts inom riksdagen. Nödvändigheten a v en sådan bestämmelse h a r ytterligare bekräftats såväl genom den av kommissionen förtagna enquéten som genom h e r r a r Wihlborgs och Nilssons undersökning angående verkningarna av den norrländska arrendelagen. Båda dessa undersökningar hava nämligen bestyrkt riktigheten a v vad redan av norrlandskommittén framhållits. eller a t t hos en stor del a v de jordägare, v a r o m här är fråga, nämligen de skogsägande bolagen och industriidkarna ytterst sällan förefinne» något intresse för nyodlingar. Fall förekomma till och med, i vilka arrendatorn i arrendekontraktet direkt förbjudits att nyodla. Och regeln är a t t nyodling ej får företagas u t a n jordägarens tillåtelse. Utredningen giver visserligen endast mycket sparsamma upplysningar om, huruvida jordägarna i allmänhet meddela a v a r r e n d a t o r e r n a sökt tillstånd att nyodla. Enligt uttalande från arrendatorshåll synes emellertid ett av de största bobagen i Bergslagen i regel icke lämna dylikt tillstånd. Och i h e r r a r Wihlborgs och Nilssons utredning omtalas ett fall, i vilket ett bolag förvägrat en arrendator förlängning av arrendet, därför att han synnerligen väl hävdat och förbättrat den a r r e n d e r a d e jorden, och i stället s a t t en av sina skogstjänstemän å hemimamet, »vilket bolaget — såsom det heter — aldrig skulle h a v a gjort, om det ej v a r i t så väl skött». A v n u anförda skäl h a r kommissionen i förevarande paragraf upptagit en bestämmelse om arrendators r ä t t a t t nyodla. Bestämmelsen ansluter sig helt till 21 § i norrländska arrendelagen.

139 29—31 §§. Den rätt att nyodla, varom i föregående paragraf varit fråga, har endast avsett nyodling å det arrenderade området. Huruvida och under vilka betingelser arrendator bör tillförsäkras rätt att verkställa nyodling å annan jordägaren tillhörig mark än den, som inbegripes under arrendiet, har ej däri berörts. I sin vid norrlandskommitténs förslag fogade reservation anförde herr Lindhagen bland annat: »Vad angår rätten att nyodla och vid arrendets avträdande erhålla ersättning därför har kommittén ansett, att en dylik rätt även bör tillkomma arrendatorn. Men då bör man väl också tillse, att han verkligen kommer i åtnjutande av densamma. Om jordägaren emellertid avfattar upplåtelsen så, att endast hemmanets odlade ägor eller visst område, där odlingsmark ej finnes, utarrenderas, så bliva, så som förslaget nu är avfattat, förenämnda förmåner utan värde för arrendatorn. Kommittén anmärker själv i annat sammanhang, att bolagens benägenhet att utarrendera endast inägorna kommer sannolikt att ytterligare ökas i följd av förevarande stadgande, därvid kommittén till och med synes betrakta detta såsom en fördel ur en annan synpunkt. Såsom anledning till att kommittén ej velat skydda arrendatorn i hans rättigheter mot en dylik utväg för jordägaren att åsidosätta desamma, anfördes betänkligheten att utan föredöme i lagstiftningen tillägga arrendatorn en sådan rätt till ett område beläget utanför den mark, som innefattas i arrendeupplåtelsen. A t t sålunda låta en av de viktigaste bestämmelserna i arrendelagen stanna på papperet, synes dock knappast kunna försvaras. Kommittén genomdriver också själv på ett förträffligt sätt sina betänkligheter vid försvaret av förslaget om ovillkorlig rätt för arrendatorn till husbehovsvirke. J a g behöver endast åberopa vad kommittén där yttrar till gendrivande av den möjliga anmärkningen, 'att det förefaller egendomligt att sålunda tillerkänna arrendatorn en sakrätt på område beläget utanför den arrenderade egendomen'. Vad där sagts gäller obetingat också odlingsrätten. Lägger man därtill även anspråk på ersättning för odlingen, bör detta ej heller göra någon skillnad, då husbehovsvirke får tagas utan gottgörelse, vilket även är en uppoffring från jordägarens sida, samt kommittén ju i varje fall anser det riktigt, att arrendatorn bör hava dessa förmåner. I betänkandet är det en genomgående grundsats, att odlingsjord ej må av bolagen undanhållas hugade odlare. Därför har föreslagits: att genom expropriation utbyta friliggande odlingsjord; att vid ägostyckning inägojord skall åtföljas av den odlingsmark, som lämpligen kan förenas med densamma; och att, då ägostyckning ej sker, arrendatorn i stället skall få rätt att odla på lämpliga ställen. H ä r hade det också varit på sin plats att något redogöra för de talrika, i svaren på frågan 33 framkomna förslagen, att bolagen måtte åläggas viss nyodlingsskyldighet. E t t praktiskt och moderat förverkligande även av denna tanke innefattas just i kommitténs förevarande uppslag. Då slutligen 28 § i lagförslaget förklarar arrendevillkor, som strider emot vad i lagen stadgats, vara utan verkan, så är det ju blott en tillämpning av denna grundsats, om man ser till, att jordägaren ej genom avfattningen av själva upplåtelsen söker omintetgöra ifrågavarande i 10 och 12 §§ arrendatorn tillförsäkrade fördel. J a g anser således för min del, att lagen bör avfattas så, att arrendatorn verkligen kommer i åtnjutande av odlingsrätten och ersättningen därför oavsett formuleringen av själva arrendeavtalet. Odlingsrätten kan naturligtvis, om man så vill, göras beroende av enahanda villkor som rätten till ersättning för nyodling.»

140 Herr Lindhagen yrkade förty att tillägg till bestämmelsen om rätt för arrendatorn att å den arrenderade jorden verkställa nyodling av följande lydelse: »Är upplåtelsen inskränkt till huvudsakligen fastighetens odlade ägor eller till mark, yarå ej erbjuder sig lönande tillfälle till odlingsarbete. eller har arrendator där utfört den odling, som skäligen kan ifrågakomma, vare han berättigad att till odling intaga även annan fastigheten tillhörande mark, som ej förut blivit till annan för verkligt brukande upplåten. Område vara odling sålunda påbörjats och sedan bringas till utförande, skall i alla avseenden anses inbegripet i arrendet oeh må förty ej av jordägaren till annan upplåtas.» I denna hemställan instämde herr Bromée. Då det i reservationen framställda yrkandet ej beaktades i den proposition, som förelades 1907 års riksdag, hemställde herr Lindhagen inom andra kammaren i sin motion nr 242 om ändring av bestämmelsen om arrendators nyodlingsrätt i överensstämmelse med omförmälda yrkande. Lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 60, att utskottet icke kunde godkänna detta förslag, vilket fullständigt bröte med gällande rättsgrandsats, att ett arrende i allmänhet borde vara begränsat till den arrenderade fastigheten. Utskottet hade dessutom ansett det innefatta en obillighet mot jordägaren, att arrendatorn utan hans tillstånd medgåves den vidsträckta rätt till odling på mark t. o. m. utom det arrenderade området, som uppställts i ifrågavarande förslag. Detta vann ej heller anslutning inom riksdagen. Vid riksdagen 1908 framställdes i motion nr 257 inom andra kammaren av herr Bob. Karlsson i Fjäl m. fl. yrkande om rätt för arrendatorn att under de betingelser som angivits i herr Lindhagens ovan omförmälda reservation verkställa nyodling även i annan jordägaren tillhörig mark än den, som inbegripits i arrendet Dock gjordes nu den ytterligare begränsningen, att arrendatorn före odlingens företagande skulle underrätta jordägaren om sin avsikt att odla samt platsen och gränserna för den tillämade odlingen ävensom med intyg av behörig person styrka, att området vore lämpligt för odling och lämpligen kunde brukas i samband med den arrenderade jorden. Även nu förklarade lagutskottet i utlåtande nr 68, att det icke kunde godkänna det i motionen framställda förslaget, då det fullständigt bröt mot gällande rättsgrundsats om ett arrendes begränsning till den jord, som arrenderats. Motionen vann icke heller anslutning inom riksdagen. Enahanda yrkande, som gjorts i motionen nr 257, framställdes vid 1909 års riksdag i motion nr 111 inom andra kammaren av herr Lindhagen m. fl. Lagutskottet avstyrkte även nu motionen. I enlighet härmed blev den ock av första kammaren avslagen. Inom andra kammaren anförde herr Lindhagen: »Man säger nu, att vi måste giva dessa arrendatorer odlingsrätt och detta såväl för att tillgodose det av mig så ofta framhållna nationalekonomiska intresset som även för arrendatorernas egen skull; men i denna paragraf har det icke givits arrendatorerna någon möjlighet att i regeln få någon mark att odla. Norrlandskommitténs förslag till arrendelag utgick därifrån, att lagen skulle hava vissa tvångsbestämmelser, oavsett vad som kunde vara frivilligt avtalat, i syfte dels att få erforderlig tidslängd för själva avtalet och dels att få tillräcklig om-

141 fattning av avtalets innehåll i övrigt. Man ville således bestämma, att arrendatorn i varje fall skulle hava såsom inbegripna i arrendet vissa rättigheter att utfå en del saker, som han nödvändigtvis behövde. Det var meningen att så ordna, att familjen skulle ur den odlade marken samt ur skog och vatten få taga det uppehälle, som en bondfamilj i allmänhet har på ett sådant hemman. Därför tillerkände kommittén honom husbehovsskog på hemmanets mark, även om sådant ej var i kontraktet stipulerat, samt vidare rätt till bete å hemmanet. Däremot tog ingen mer än reservanterna inom kommittén steget fullt ut och tillerkände arrendatorn även ovillkorlig rätt att intaga mark till nyodling. Nu är det så, att kommittén vitsordat, att i allmänhet utarrendera jordägarna däruppe endast inägorna. Vidare har norrlandskommittén framhållit, att med den nya arrendelagen denna tendens kommer att bliva ännu vanligare, och i det stycke, som jag nyss vid behandlingen av 11 § uppläste ur justitieministerns anförande till statsrådsprotokollet vid framläggandet av 1907 års arrendelagförslag, vitsordar han ju för egen del uttryckligen detta. Vill man därför nu icke bara ståta med fraser, utan verkligen giva något i lagen, då måste man i denna införa bestämmelse om att arrendatorn, förutom rätt till husbehovsvirke och fiske, även skall ha rätt att under vissa betryggande garantier gentemot jordägaren intaga för nyodling verkligt odlingsvärdig mark. J a g skall därför be att få föreslå, att mellan första och andra momenten i 21 § i Kungl. Maj:ts och utskottets förslag måtte inskjutas ett nytt moment av följande lydelse, _ och som återfinnes i min reservation överst å sid. 47 i utskottsutlåtandet: 'Är upplåtelsen inskränkt till fastighetens odlade mark eller till mark, vara ej erbjuder sig lönande tillfälle till odlingsarbete, eller har arrendatorn där utfört den odling, som skäligen kan ifrågakomma, vare han berättigad att till odling intaga även annan fastigheten tillhörande mark, som ej förut blivit till annan för verkligt brukande upplåten; skolande område, vara odling sålunda påbörjats och sedan bringas till utförande, i alla avseenden anses inbegripet i arrendet och förty ej få av jordägaren till annan upplåtas. Sådan rätt, nu är sagd, må dock ej tillkomma arrendator utan att han vidtagit enahanda åtgärder, som enligt 11 § utgör förutsättning för rätt att erhålla ersättning för nyodling, och skall intyg, som där omnämnes, jämväl innehålla vitsord, att det till odling avsedda området lämpligen kan brukas i samband med den arrenderade inägojorden.' J a g ber att särskilt få lägga herrarna detta tillägg på hjärtat; ty utan det tjänar hela paragrafen till blankt ingenting; det har som sagt, justitieministern själv uttalat till statsrådsprotokollet.»

Herr Zetterstrand yrkade bifall till herr Lindhagens förslag under framhållande av att detta vore lämpligaste sättet att erhålla kvittning gent emot första kammarens beslut i 11 §. Detta blev också kammarens beslut. I sammanjämkningsförslag hemställde lagutskottet, att andra kammaren med frånträdande av sitt beslut måtte biträda första kammarens beslut. Så skedde ock. Att den rätt till nyodling, som i den norrländska arrendelagen tillförsäkrats arrendatorerna, icke haft till följd någon nyodling i större omfattning å de hemman, som berörts av arrendelagen, har den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen visat. Såsom en väsentligt bidragande orsak till detta i allo beklagliga förhållande framhålles i undersökningen det bristande intresset hos jordägarna för

142 nyodling. Att sålunda dem av reservanter inom norrlandskommittén och motionärer inom riksdagen uttalade farhågan, att de lagens bestämmelser, som avsåge att uppmuntra odlingsintresset hos arrendatorerna, skulle göras betydelselös därigenom att blott vissa ägor eller blott de odlade ägorna skulle komma att utarrenderas, icke visat sig sakna reell grund, torde få anses såsom visst. Vid resa, som två av kommissionens ledamöter företagit i Norrland, har detta ock bekräftats. Fall hava iakttagits, där i omedelbar anslutning till utarrenderad inägojord funnits stora vidder av den bästa odlingsmark. Vid förfrågan hos arrendatorerna om anledningen till att denna ej uppodlats, har svaret i regel varit, att arrendet avsett allenast inägojorden och att jordägaren, vilken i de kända fallen varit ett bolag, enständigt vägrat att upplåta mera av hemmanet. Hos arrendatorerna har däremot försports den livligaste önskan att få uppodla områdena. Att sådana fall icke äro alltför sällsynta, torde man vara berättigad antaga. Enligt kommissionens åsikt bör staten ej tolerera att odlingsjord på detta sätt undanhålles hugade odlare. Kommissionen har därför föreslagit, att om den arrenderade jorden utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, arrendatorn äger, därest skriftlig överenskomimelse därom ej kan träffas med jordägaren, hos jordkommittém söka tillstånd att få till odling intaga till fastigheten hörande mark, som icke omfattas av arrendet. Finner jordkommittén, att arrendatorn å den arrenderade jorden utfört den nyodling och jordförbättring, som skäligen lian komma i fråga, samt att han väl hävdat sin jord, äger jordkommittén meddela honom tillstånd att till odling intaga därtill lämplig mark, dock ej i större utsträckning än som med hänsyn till storleken av det arrendatorn idkade jordbruket och omfattningen av den till fastigheten hörande mark, som, ehuru odlingsbar, ej blivit odlad, lian anses skäligt. Av jordägaren anvisad mark skall, därest den med hänsyn till sin beskaffenhet och belägenhet kan med samma fördel av arrendatorn uppodlas och brukas som annan ifrågasatt mark, vid tillståndets meddelande i första hand tagas i anspråk. Tillståndet må ej avse mark, därå finnes ståndskog eller växtlig ungskog, eller mark, som kan erfordras till tomt, gata, väg, upplagsplats, sand-, ler-, grus- eller torvtäkt eller till utmål för sten- eller malmbrott, kvarn, vattenverk eller fiske eller annat dylikt ändamål, ej heller mark, som redan är till annan upplåten för brukande eller med hänsyn till belägenheten lämpligen kan brukas under annat å fastigheten idkat jordbruk. Vid meddelande av sådant tillstånd, som nu nämnts, skall jordkommittén angiva gränserna för den mark, tillståndet avser. Mark, som arrendator jämlikt jordägarens skriftliga medgivande eller jordkommitténs tillstånd intagit till odling, skall i alla avseenden anses inbegripen i arrendet med skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgiva den lega, som med hänsyn till markens beskaffenhet vid tiden för arrendatorns övertagande av densamma kan anses skälig. Beloppet av legan bestämmes vid meningsskiljaktighet av skiljemän, såsom uti 2 kap. 8 § bagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom sägs. Med den starka begränsning, som sålunda givits åt rätten till nyodling utom det ursprungliga upplåtna områdets gränser, tror ej kommissionen, att denna rätt skall komma att bliva särskilt betungande eller obillig för jordägaren. Den står visserligen i strid mot den av lagut-

143 skottet vid flera tillfällen framhållna rättsgrundsatsen, att ett arrende hör vara begränsat till den upplåtna fastigheten, men denna uppfattning har även i andra avseenden fått vidkännas modifikationer i den norrländska arrendelagen, när sådant krävts av ett levande behov. Kommissionen vill härutinnan erinra om, att arrendatorn i det fall att arrendet avser endast viss del av en jordägaren tillhörig fastighet enligt 21 § i sagda lag äger taga husbehovsvirke m. m. även å mark, som ej inbegripes under arrendet. Likaledes är arrendatorn enligt 22 § under enahanda betingelse berättigad till nödigt bete jämväl å annan fastighetens skog eller utmark än den, som är utarrenderad. 32 §.

Enligt allmänna arrendelagen är arrendatorn endast i ett fall berättigad till ersättning för av honom verkställda jordförbättringar å den arrenderade fastigheten. Låter arrendatorn efter plan, som uppgjorts av statens lantbruksingenjör eller blivit av jordägaren godkänd, å fastigheten verkställa täckdikning med användande av .tegelrör, är jordägaren pliktig att, sedan arbetet blivit behörigen utfört, till arrendatorn utgiva ersättning för så stor del av kostnaden, som motsvarar värdet av rören. Angående anledningen till att lagstadgad rätt till ersättning för jordförbättringar icke ansågs även i andra fall böra tillerkännas arrendatorn, yttrade lagberedningen i sina motiv: »Såsom ovan antytts, bör vid lagstiftning om arrende tagas till syfte att såvitt ske kan jordbrukets utveckling därigenom befordras. Omedelbart kan detta visserligen icke ske på lagstiftningens väg. Men det tillhör dock denna att söka skapa en sådan ordning av förhållandet, att icke arrendatorn är hänvisad att allenast med minsta möjliga uppoffring, på billigaste villkor, ur den arrenderade egendomen taga ut vad till arrendeavgift och eget uppehälle åtgår, för att vid arrendetidens slut lämna den ifrån sig i ett skick, som nödtorftligen kan jämställas med det, vari han mottog den; vill man vinna syftet, måste man söka ställa det så, att arrendatorn finner med sin fördel förenligt att på jorden nedlägga arbete och kostnad för att uppdriva dess avkastningsförmåga även för framtiden. E t t medel, som för uppnående av detta syfte hos oss stundom förordats, vore att genom lag tillförsäkra arrendatorn ersättning av jordägaren för förbättringar å fastigheten. En sådan anordning skulle naturligtvis vara i hög grad ägnad att höja jordbruket och sålunda för landet i dess helhet verka fördelaktigt, liksom den, rätt avvägd, icke skulle ålägga jordägaren någon utgift, som icke motsvarades av ökat värde å hans egendom. Icke desto mindre har beredningen ansett denna väg icke kunna i vårt land med fördel beträdas. Den svenska jordägaren är i regel icke tillika kapitalist, han har utöver sin jord sällan ullgångar, vilka kunna på detta sätt omflyttas och nedläggas å jorden, dennas avkastning måste i de flesta fall oavkortad avses för löpande utgifter. Detta förhållande innebär helt visst en svaghet men kan icke lämnas utan beaktande. Sn lagstiftning, som ville tvinga jordägaren att i större eller mindre utsträckning vidkännas kostnaden för de, låt vara nyttiga och ekonomiskt väl beräknade, förDättringar, en driftig arrendator vidtoge med hans egendom, skulle i många fall tomma att verka såsom ett medel att avskräcka från upplåtelse på arrende och nödga jordägaren att för skötseln av sin jord anlita andra utvägar, vilka måhända .ämnade honom ringare utbyte än en arrendeupplåtelse men åtminstone icke utsatte honom för ekonomiskt äventyr. Såsom allmän och tvingande regel är detta

144 system icke med nuvarande förhållanden möjligt att använda i vårt land Fortfarande såsom hittills lärer det få överlämnas åt kontrahenterna själva att i sådant hänseende träffa de bestämmelser, som för varje särskilt fall kunna befinnas lämpliga och med deras intressen förenliga.»

klmmutén" * ^ n o r r l ä n d s k a arrendelagen är arrendatorn däremot tillerkänd • en ovillkorlig rätt till ersättning för jordförbättringar. Enligt 11 § sagda lag gäller att arrendatorn, om han genom nyodling eller annan jordförbättring på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, äger njuta ersättning därför av jordägaren, när fastigheten avträdes'. Ersättning för nyodling utgår dock ej med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet ävensom genom intyg av behörig person styrkt, att området lämpar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten fördelaktig. Behörig att utfärda intyg, som nu sagts, är i statens eller hushållningssällskaps tjänst anställd lantbruksingenjör, agronom eller jordbrukskonsulent, så ock annan, som hos Konungens befallningshavande tillerkänts behörighet därtill. Ersättningen beräknas efter det ökade värde, fastigheten till följd av nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då den av arrendatorn avträdes; dock får ersättningen ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad. Har arrendatorn i avtalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring i vidare mån än nu är sagt, är det givetvis gällande. Norrlandskommittén, från vars förslag stadgandet till sina grunddra g är hämtat, anförde därom i sina motiv: »Huruvida en arrendator i allmänhet bör tillerkännas r ä t t till ersättning fiör sådana förbättringar är en ganska omstridd fråga. De flesta länders arrendelagstiftningar känna icke någon dylik rätt. De betänkligheter, som uppresa sig miot att medgiva ersättning åt arrendatorn för förbättringar, äro i huvudsak följandie. Från rent principiell synpunkt framträder det som en inkonsekvens, att när main låter en jordägare, som själv brukar sin jord, avgöra, om han vill förbättra demsamma eller icke, beröva honom denna rätt, om han utarrenderar egendomem. Praktiskt sett har vidare ifrågavarande ersättningsrätt den olägenheten för jordägaren, att han icke på förhand kan beräkna, hur arrendet kommer att inverka i ekonomiskt avseende. Han vet icke, om den lega, han beräknat att erhållla under arrendetiden, kommer att helt eller delvis uppslukas av den ersättnimohan blir skyldig att utgiva för arrendatorns förbättringar. Jordägarens vinst p å arrendet blir, om så är händelsen, en tillväxt av hans fastighetskapital, men d<et är icke sagt, att hans förhållanden för ögonblicket medgiva honom att undvaira den årliga avkastningen. Särskilt för en mindre kapitalstark jordbrukare kam denna ersättningsskyldighet bliva ruinerande, helst den förbättring fastighetem undergått väl aldrig accepteras såsom grund för en mot förbättringens värdle svarande utsträckning av jordägarens fastighetskredit. Slutligen har det visat sig såsom en ytterst vansklig sak att efter en länorre tids arrende på ett tillfyllestgörande sätt bevisa, vilka förbättringar, som ägrt rum, och på ett rättvist sätt uppskatta, vilken ökning, desamma medfört i fastighetsvärdet. Utan att behöva underkänna vikten av dessa skäl måste man likväl medgivja, a t t förhållandena inom en ort kunna hava så utvecklat sig, att det blir från alll-

145 manna synpunkter särskilt önskligt, att jordbruket uppdrives, och att på samma gång d e nämnda betänkligheterna i hög grad förlora i styrka därför, att jordägarna i allmänhet hava den ekonomiska situationen, att det icke spelar någon större roll, om vederlaget för arrenderättens upplåtande erlägges till jordägaren i form av årligt arrende eller såsom ökning i fastighetsvärdet. A t t så för närvarande är förhållandet i norra Sverige, torde icke med fog kunna bestridas och lärer tillfyllest framgå av vad kommittén i det föregående anfört angående det norrländska arrendeväsendet. Kommittén har därför icke tvekat att föreslå en ersättningsrätt av ifrågavarande beskaffenhet. Denna rätt är emellertid bunden vid vissa förutsättningar. Dessa äro: 1. att förbättringen på ett varaktigt sätt förökat egendomens värde. Ersättning utgår alltså endast för sådana förbättringar, som sträcka sina verkningar avsevärt utöver arrendetiden; 2. att förbättringen utgöres av jordförbättring eller nyodling. Uppförande av nödiga eller nyttiga hus och anordnande av andra nyttiga inrättningar berättiga däremot icke till ersättning. Med det system, som ligger till grund för lagförslaget, är det jordägarens skyldighet att å fastigheten hålla de för jordbruket nödiga byggnaderna, och arrendatorn bör därmed icke taga annan befattning än som medgives honom i 8 §. Vad åter nyttiga hus och inrättningar angår, kan man icke tillerkänna desamma en lika stor betydelse för stärkandet av åbons och jordbrukets ställning som uppdrivandet av ägornas avkastningsförmåga, och man torde därför icke böra berättiga arrendatorn att på jordägarens bekostnad men utan hans medgivande verkställa förstnämnda slag av förbättringar. Härmed är naturligen icke förbjudet, att i visst fall parterna överenskomma, att arrendatorn skall utföra och av jordägaren erhålla ersättning för byggnad eller anordning av omförmälta beskaffenhet; 3. att, om förbättringen utgÖ7'es av nyodling, arrendatorn hos jordägaren anmält sin avsikt att odla med uppgift pä platsen och de ungefärliga gränserna för det Utlämnade odlingsområdet samt, där jordägaren ej samtyckt till odlingen, företett intyg från lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som av Konungens befallningshavande till avgivande av sådant intyg förklarats behörig, att det till odling avsedda området lämpar sig därtill. Denna bestämmelse innebär dels ett skydd för jordägaren dels ett stöd för arrendatorn. För jordägaren medför stadgandet den trygghet, att nyodling icke kan ske, utan att jordägaren därom erhåller kunskap och blir satt i tillfälle att i tid förse sig med den motbevisning, han kan vilja hava i reserv för att bemöta överdrivna, på nyodlingen grundade ersättningsanspråk. Att denna notifikationsplikt föreslagits beträffande nyodling, men icke i fråga om annan jordförbättring, har sin grund däri, att nyodling otvivelaktigt är det slag av förbättring, som för jordägaren kan medföra den mest betungande ersättningsskyldigheten. Det stöd bestämmelsen avser att lämna arrendatorn ligger däri, att arrendatorn hindras från att vidtaga alltför oöverlagda odlingar. Arrendatorn kan naturligen under inga förhållanden få ersättning för en nyodling, som skett å så olämplig jord, att odlingen icke höjt fastighetens värde. Med en ersättningsrätt i perspektiv kommer emellertid arrendatorn, särskilt i tider med dålig arbetsförtjänst, säkerligen ofta att vilja företaga nyodling. Lämnades han därvid helt och hållet åt sig själv, skulle han måhända understundom utan tillräcklig urskillning vidtaga odlingsåtgärder på bekvämast möjligt belägna mark för att kanske senare finna, att den höjning i fastighetsvärdet han därigenom åstadkommit och efter vilket ersättningen, såsom nedan förmäles, skall utgå, icke på långt när motsvarat odlingskostnaden. Såsom stadgandet enligt förslaget lyder, måste emeiertid arrendatorn underställa sin odlingsplan antingen jordägaren för att erJordiommissionen. VI.

146 hålla hans samtycke eller någon av de i stadgandet uppräknade sakkunniga för att få bevis om jordens lämplighet för odling. Han blir därigenom verksamt skyddad för missräkningar av ovan angiven art. Vad vidare angår ersättningens belopp, så är enligt förslaget huvudregeln, att ersättningen skall motsvara den ökning i värde egendomen genom förbättringen kan anses hava erhållit då den till jordägaren avträdes. Utöver detta belopp får ersättningen alltså aldrig stiga. Har t. ex. en nyodling, även om den skett, sedan sakkunnig utfärdat sådant bevis, som nyss är sagt, visat sig alldeles misslyckad, utgår därför ingen ersättning. Hava jordförbättringsmedel påförts, men deras gödslingskraft blivit uttömd under arrendetiden, skall icke heller någon gottgörelse ifrågakomma. Hava nya diken upptagits, men nyttan därav under arrendetiden minskats genom dikenas uppgrundande, skall en motsvarande reduktion göras vid ersättningens bestämmande o. s. v. Emellertid har kommittén föreslagit jämväl ett annat maximum, över vilket ersättningen icke skulle få gå, nämligen den för arbetets utförande nödiga kostnad. D. v. s. ersättningen får icke överskjuta den verkliga kostnad, som nedlagts på arbetet, eller, om denna varit oskäligt hög, den kostnad, som för arbetets utförande varit nödig. Om arrendatorn genom att upptaga ett dike, som efter i orten gällande dagsverkspris icke bör kosta mera än 100 kr., kan torrlägga en sankmark, som därigenom får ett ökat värde av 1 000 kr., är det naturligtvis endast för det förra beloppet, som arrendatorn med fog kan anses berättigad till ersättning. Av det sagda följer omedelbart, att den ersättning, som uti förevarande avseende bör tillkomma arrendatorn, icke kan bestämmas, förr än egendomen avträdes. Därvid uppstår frågan: huru skall konstateras, att en förbättring ägt rum? I detta avseende märkes till en början, att det i fråga om de förbättringar, varom här är fråga, icke går an att såsom beträffande hävden använda systemet med till- och avträdessyn. Vid en tillträdessyn kan ägornas skick icke så noga beskrivas att man vid avträdessynen utan vidare kan fastslå, att vissa jordförbättringsmedel påförts o. s. v. Ifrågavarande förbättringar måste därför bevisas för varje särskilt fall. Innan arrendatorn vidtager någon åtgärd av ifrågavarande beskaffenhet, måste han sörja för, att han skaffar sig bevisning såväl beträffande tillståndet före förbättringen som angående de förbättringsarbeten han företager. Denna bevisning kan nog, såsom ovan antytts, om man undantager nyodlingar, för arrendatorn i vissa fall ställa sig brydsam, och torde det understundom komina att inträffa, att arrendatorn går miste om ersättning därför, att han icke på tillfyllestgörande sätt kan bevisa, att förbättringen verkligen ägt rum. Men denna svårighet, omöjlig att undvika, torde icke böra föranleda därtill, att man berövar arrendatorn rätten, att när han verkligen kan fullgöra sin bevisskyldighet, erhålla ersättning på det föreslagna sättet.»

Tre reservanter, herrar Claeson, Kempe och Lindman, ansägo, att arrendatorer borde i lagen tillförsäkras rätt till ersättning för allenast annan jordförbättring än nyodling. Enligt deras åsikt kunde det ej vara förenligt med gällande rättsåskådning att ålägga jordägaren att mot hans bestridande utbetala ersättning för denna nyodling. Man finge dock icke helt förbise jordägarens intressen och ägaren till den utarrenderade jorden vore dock den ende, som borde äga rätt att bestämma, om han ville eller icke ville betala de kostnader, somi erfordrades för en nyodling. En bestämmelse som den av kommittén härutinnan föreslagna skulle lätteligen föranleda därtill, att jordägaren vid arrende-

147 uppgörelsen undantoge alla odlingsmarker, och d ä r m e d hade man blott skadat den sak, nian avsåge att gagna. Vid förslagets granskning inom högsta domstolen anmärktes av två Högsta j u s t i t i e r å d att det vore alltför betungande för jordägaren a t t ovillkor- domstolen. ligen genom lagens bud förpliktas att ersätta a r r e n d a t o r n för nyodling och jordförbättring. Sådan ersättningsskyldighet borde bero på avtal emellan dem. Är en nyodling i bägges intresse, torde nog överenskommelse komma till stånd i de flesta fall vare sig vid arrendekontraktets uppgörande eller under arrendetiden. Blir lagen så sträng mot jordägaren som förslaget angåve, kunde det befaras, a t t jordägaren, uttryckligen undantoge odlingslägenheterna från arrendet; och d å vore lagen till hmder för landets uppodling. Justitieråden tillstyrkte därför, a t t jordägarens ersättningsskyldighet i detta hänseende ej bestämdes vidsträcktare 'än i enlighet med lagberedningens förslag. E t t justitieråd framhöll, att de av kommittén citerade skälen för arrendatorns r ä t t till ersättning för förbättringar och av reservanterna anförda. grunder, .som talade emot en sådan rätt, syntes böra föranleda därtill, a t t ersättning i nämnda avseende, utöver vad som enligt lagberedningens förslag kunde ifrågakomma, tillerkändes a r r e n d a t o r n endast i de fall, där jordägaren åtagit sig ersättningsskyldighet, eller åtminstone endast för den händelse, a t t förbättringarna skett med jordägarens vetskap och uttryckliga samtycke. I propositionen till 1907 års riksdag erhöll stadgandet sin n u v a r a n d e Riksdagen lydelse. Chefen för justitiedepartementet framhöll därvid, a t t i sak vore 1907. skillnaden mellan de önskemål, som framförts inom högsta domstolen, och kommitténs stadgande icke synnerligen stor. Då det enligt lagförslaget stode jordägaren fritt a t t bestämma, vilka särskilda ägor h a n ville utarrendera eller ej, utsattes ägaren genom 11 §:ns föreskrift, icke för annan skyldighet än h a n kunde anses frivilligt hava. åtagit sig. A t t lagen sålunda så a t t säga presumerade jordägarens samtycke till nyodling eller jordförbättring beträffande de ägor, jordägaren läte i arrendet ingå, torde icke k u n n a betraktas såsom obilligt. Väl vore det sant, att, såsom inom högsta domstolen anmärkts, förhållandet kunde föranleda benägenhet hos jordägaren a t t särdeles snävt begränsa de jordägor, h a n utarrenderade, men större betydelse syntes stadgandet sålunda i varje fall icke äga, men .då vad till stöd för detsamma anförts av den kommitté, som uppgjort det första utkastet till. lagen, i mycket synts v ä r t beaktande, hade justitieministern trott förslaget i denna del böra lämnas i huvudsak orubbat. I motion nr 56 framhöll herr U. Unger inom första kammaren, a t t det i denna paragraf innefattade stagdande, att jordägaren skulle i vissa fall vara skyldig gottgöra arrendatorn jämväl för odling, som arrendatorn utan samtycke av jordägaren verkställt, vore visserligen framhållet såsom kraftigt befordrande i Norrland' och Dalarna synnerligen önskvärd uppodling, men utom det att arrendatorer väl i allmänhet ej vore kapitalstarka nog a t t kunna ägna arbete och kostnader för avsevärd uppodling, syntes det. oskäligt och med sunda rättsbegrepp icke överensstämmande, att jordägare skulle nödgas ersätta odling, som blivit av arrendator verkställd, änskönt jordägaren därtill ej velat lämna samtycke, av skäl m å h ä n d a a t t h a n med avseende å odlingsområdets användande efter arrendetidens slut haft andra planer, vid vilkas realiserande den verkställda odlingen vore för honom värdelös, eller att h a n s

148 ekonomiska eller andra förhållanden gjorde det för honom olägligt att bekasta odling å annan tid, än han, såsom jordens ägare, väl i all rimlighets namn, själv borde få bestämma. Lagutskottet anslöt sig i denna fråga till propositionen. Under debatten i första kammaren yttrade bland andra herr I. Afzelius: »Av hela norrlandslagstiftningen finns icke någon del, som jag ansett vara mer berättigad eller mot vilken jag ansett anmärkning med mindre skäl kunna göras, än en särskild arrendelag för Norrland, och denna mening vidhåller jag fullständigt. Den allmäiina, nyss antagna lagen har på intet sätt gjort en sådan lag obehövlig. Varför? Jo, därför att Norrlands jordbruk otvivelaktigt arbetar under alldeles säreget ogynnsamma förhållanden. J a g tänker då icke på naturförhållandena — naturligtvis äro vi med om att göra vad göras kan, för att där komma till hjälp, såvitt ske kan — utan jag tänker på det förhållande, att den norrländska jorden i stor utsträckning tillhör ägare, som icke kunna anses hava något synnerligt intresse för jordbruket. Det innebär icke någon anklagelse detta, utan det är endast vad som ligger i sakens natur. E t t trävarubolag är ett industriellt bolag, jordbruk är icke dess uppgift — det är industrien. Därför, om jordbruket skall på dessa marker drivas och gå fram, måste det skötas genom andra, och den naturliga formen därvidlag är enligt min uppfattning arrendeformen. Därför måste arrendatorerna i Norrland alldeles särskilt uppmuntras och stödjas, därför anser jag en undantagslagstiftning, en lagstiftning, som avviker från de allmänna reglerna för arrende, vara fullkomligt berättigad, såvitt angår Norrland. Kärnpunkten i en sådan lagstiftning måste, enligt min uppfattning, alltid bliva rätten till ersättning för jordförbättringar. Och varför det? J o därför att det är ett så oerhört stort allmänt intresse detta: att den norrländska jordens jordbruksmöjligheter begagnas. Det är så oändligt mycket att göra där uppe, och, såsom jag nyss anmärkte, finnes icke den drivande kraft, som ligger i det egna intresset, hos jordägarna; man kan icke begära, att han skall hava detta intresse. I följd därav är det naturligt, att det bör åläggas honom att giva ersättning för en jordförbättring, som utföres av arrendatorn, även om han icke förstår, att det också är i hans intresse att den sker, och därför icke själv vill taga något initiativ. Varför giva vi icke sådan ersättning enligt lagen för det övriga Sverige? Emedan här jordbruksintresset kan antagas finnas även hos jordägaren, men också därför att, då det gäller det övriga Sverige, vi hava att göra med en jordägareklass, som icke är kapitalstark, icke har ryggrad att bära ersättningsskyldigheten för jordförbättringar, vilka både från nationalekonomisk och privatekonomisk synpunkt skulle vara lönande och goda; han kan icke göra det därför att han icke är stark nog. Men denna konsideration finnes enligt min uppfattning icke, när det gäller Norrland; gent emot de kapitalstarka bolagen finnes icke en sådan konsideration. Om man därför blott ser till, att ersättningen blir riktigt bestämd, finnes icke någon som helst anledning, varför icke den också skulle kunna uttmgas. Detta är för övrigt icke någon egendomlig lagstiftning för vårt land; om man ser efter, huru det förhåller sig med arrendelagstiftningen i andra länder! finner man där motstycken till detta. Således, kärnpunkten är denna ersättning för jordförbättringar.»

Herr Unger föreslog, att paragrafen skulle godkännas med den ändring, att ersättning för nyodling ej skulle utgå med mindre jordägaren, skriftligen lämnat sitt samtycke därtill. Vid företagen votering avgåvos

149 38 röster för bifall till propositionen och 46 röster för den av herr Unger föreslagna ändringen. I a n d r a k a m m a r e n godkändes paragrafen u t a n debatt och utan votering. I memorial n r 74 hemställde lagutskottet sammanjämkningsvis, a t t första k a m m a r e n måtte biträda a n d r a kammarens beslut. Denna hemställan avslogs av första, k a m m a r e n med 50 röster mot 48. I 1908 å r s proposition upptogs stadgandet oförändrat. Riksdagen 1908 Lagutskottet hemställde i sitt utlåtande n r 6S om ändring så till vida, a t t a r r e n d a t o r s r ä t t till ersättning för nyodling skulle v a r a beroende av a t t jordägaren skriftligen lämnat sitt samtycke till densamma. Utskottet kunde nämligen icke finna det riktigt, att jordägaren på sätt, som föreslagits, ålades ersättningsskyldighet i fråga om en nyodling, som skett u t a n hans medgivande och kanske alldeles mot hans önskan och intresse. Det syntes utskottet icke heller kunna a n n a t än v a r a förenat med stor svårighet a t t rättvist värdesätta en dylik odling. Åtta ledamöter uttalade sin anslutning till propositionen. Utan votering godkände första kammaren utskottets förslag och a n d r a kammaren propositionen. 1909 års proposition anslöt sig i förevarande hänseende till vad i de Riksdagen 1909 tidigare propositionerna föreslagits. Lagutskottet intog samma ståndpunkt som föregående riksdag. Sju ledamöter tillstyrkte den a v Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen. Första k a m m a r e n biföll utskottets hemställan med 84 röster mot 46, som avgåvos för propositionen. A n d r a k a m m a r e n antog u t a n votering den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av bestämmelsen. Sammanjämkningsvis hemställde lagutskottet om bifall till vad a n d r a kammaren beslutat, vilken hemställan av riksdagen bifölls. Såsom i den historiska översikten framhållits, föreslog torpkommissioTorpnen i sitt betänkande, att a r r e n d a t o r av dagsverkstorp eller annan under ks°™"n ~ huvudgård lydande lägenhet, å vilken byggnaden ej tillhörde arrendatorn, skulle v a r a berättigad till ersättning för nyodling, trädgårdsanläggning och a n n a n jordförbättring, därest fastighetens värde därigenom på varaktigt s ä t t ökats. E r s ä t t n i n g för nyodling skulle dock ej utgå, med mindre jordägaren l ä m n a t skriftligt samtycke till nyodlingen, eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet ävensom genom intyg av behörig person styrkt, att området lämpade sig för odling samt a t t odlingen vore för fastigheten fördelaktig. I n n a n a r r e n d a t o r n verkställde trädgårdsanläggning eller jordförbättring, skulle h a n låta vid syn utreda fastighetens skick i v a d det tillämnade företaget avsåg. Ersättningen skulle bestämmas n ä r fastigheten avträddes och beräknas efter det ökade värde fastigheten till följd av nyodlingen, anläggningen eller jordförbättringen dä kunde anses äga. Den finge ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad. H a d e jordägaren med material, körslor eller eljest bidragit vid arbetets utförande, skulle ersättningens belopp jämkas där-' efter. I sina motiv framhöll torpkommissionen, att bland anledningarna till torpinstitutionens förfall vore, a t t torparen saknade trygghet a t t få tiJlgodbnjuta den värdeförhöjning, torpet kunde vinna genom det arbete, han nedlade d ä r a p p å . D ä r a v vållades likgiltighet vid torpjordens sköt-

150 sel och ekonomiskt stillastående. Arrendatorns r ä t t till ersättning för å fastigheten verkställda förbättringar vore i allmänna arrendelagen jämförelsevis snävt tillmätt, Detta berodde icke däruppå, a t t lagstiftningen skulle underkänt fördelarna av a t t tillmäta, denna r ä t t rundligare, u t a n finge sin förklaring därav, att särskilda inom v å r t land rådande ekonomiska förhållanden ansetts påkalla en synnerligen varsam tillämpning a v ifrågavarande grundsats. Där lagstiftaren funnit jordägarens. och arrendatorns ekonomiska förhållanden förete avvikelser från den allm ä n n a typen, hade han emellertid icke t v e k a t att ålägga den förre en vida längre gående ersättningsskyldighet. Så hade skett genom den norrländska arrendelagen. Åtskilliga av de i denna speciallag a n t a g n a grundsatser angående jordägarens ersättuingsplikt syntes ägnade att vinna tillämpning på förhållandet mellan jordägare och innehavare a v torp eller därmed jämförlig lägenhet. För en utsträckning av jordägarens skyldighet a t t utgiva ersättning för jordförbättringar å torp och jämförliga lägenheter talade flera skäl. Ä ena sidan torde dem vara en nödvändig förutsättning för a t t torpareklassen skulle höjas u t u r sin nu överklagade efterblivenhet såsom jordbrukare. A a n d r a sidan utgjorde torp och därmed jämförliga lägenheter så obetydliga possessioner, att n å g r a betungande kapitalutlägg icke torde åsamkas jordägarna genom fastslående av skyldigheten a t t ersätta å dem utförda jordförbättringar. Jordunder- Även i jordundersökningems betänkande angående jordförhål landena aoknmgen j V ä r m l a n d s län och i de .motioner, som inom riksdagen väckts i den sociala jordfrågan, har framhållits, a t t en av de bärande principerna i en social arrendelagstiftning vore a t t arrendatorn får själv skörda frukterna a v det arbete, h a n nedlägger å jorden och således vid arrendets avträdande äger uppbära ersättning av jordägaren för verkställda nyodlingar och a n d r a jordförbättringar. JordkomJ ä m v ä l jordkommissionen ä r livligt övertygad om nödvändigheten av missionen. a ^ omiförmälda princip vinner tillämplighet för hela landet vid de arrenden, varom i denna lag är fråga. Redan lagberedningen framhöll ju, såsom ovan nämnts, att mycket talade för a t t en .sådan princip infördes för riket i dess helhet. Den skulle v a r a i hög g r a d ägnad att höja jordbruket och för landet i dess helhet verka fördelaktigt. Tager man hänsyn till det läge, v a r i jordbruket mångenstädes även inom de delar av landlet, d ä r norrländska arrendelagen ej gäller, befinner sig, torde ej m e r a än en mening kunna råda därom, a t t det vore synnerligen önskv ä r t a t t ett kraftigt tag göres för a t t hjälpa upp detsamma. I all synn e r h e t torde en uppryckning a v de jordbruk, som i ifrågavarande lagstiftning avses, v a r a från det allmännas synpunkt icke blott i allra högsta grad önskvärd utan jämväl av behovet oundgängligen påkallad. M a n m å ihågkomma, att jordägarna i de fall, v a r o m här är fråga, ofta h a v a föga eller intet intresse för nyodlingar och jordförbättringar. F r å n deras sida torde m a n därför ej u t a n i undantagsfall kunna pår ä k n a något initiativ. Vill man åstadkomma en uppryckning aAr jordbruket å dessa arrendegårdar, torde det därför vara nödvändigt att större intresse för nyodling och jordförbättringar skapas hos dem, som b r u k a jorden. Men detta k a n enligt kommissionens mening ej ske utan a t t bolagsarreiidatorn eller torparen erhåller lagstadgad r ä t t till ersättning för nyodling och jordförbättring, n ä r han avträder arrendet. E n sådan ersättningsskyldighet k a n icke heller från jordägarens synp u n k t vara särskilt obillig. A t t m ä r k a är ju a t t jordens uppodling och

151 förbättrande i sista h a n d kommer jordägaren själv till godo. Genom det arbete och d e kostnader, som av brukaren nedlagts å arrendejorden, h a r dennas värde höjts. Det k a n väl då ej v a r a annat än rimligt a t t den, genom vars möda värdestegringen åstadkommits, får tillgodonjuta viss andel däri. Vidare är a t t märka, a t t de jordägare, som i förevarande lagförslag avses, i allmänhet torde befinna sig i den ekonomiska situation, a t t de merendels till beloppet r i n g a kapitalutlägg, varom det i regel k a n b l i v a fråga, ej toide kunna för dem v a r a av någon nämnvärd betydelse. Kommissionen vill slutligen erinra om, a t t bestämmelsen så avfattats, a t t jordägaren ej kan bliva .tvingad a t t betala a n n a n ersättning än den, för vilken h a n h a r full valuta. E r s ä t t n i n g u t g å r sålunda endast för den ökning i värde egendom genom förbättringen k a n anses hava erhåll i t d å fastigheten avträdes. Ersättningen k a n således ej stiga ÖA^er det verkliga joidförbättringsvärdet; och ej heller får den överstiga den kostnad, som v a r i t nödig för arbetets utförande. R ä t t till ersättning för nyodling är till slut beroende av a t t arrendatorn före dess företagande a n m ä l t sin avsikt a t t odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet. Nyodling får sålunda ej ske u t a n a t t jordägaren förut erhållit kunskap därom samt bli-, vit satt i tillfälle a t t i tid förse sig med den motbevisning h a n kan anse erforderlig för att t r y g g a sig mot överdrivna ersättningsanspråk frän a r r e n d a t o r n s sida. A t t i fall, varom 29 § avhandlar, jordägarens skriftliga samtycke till nyodlingen eller jordkommitténs tillstånd därtill _ ar ett oeftergivligt villkor för r ä t t a t t företaga den och erhålla ersättning därför, har förut omnämnts. A v det föregående framgår, att paragrafen i det närmaste ansluter sig till 11 § i den norrländska arrendelagen. Endast i ett avseende avviker förslaget från berörda stadgande. Något intyg om odlingsomirådéts lämplighet; för odling behöver arrendatorn e j uppvisa för jordägaren, såsom i den norrländska arrendelagen foreskrives. Kommissionen h a r ansett en sådan procedur v a r a alltför betungande för arrendatorn u t a n a t t någon däremot svarande fordel vinnes för någondera av kontrahenterna. Det torde näppeligen förekomma a t t en arrendator företager sig att nedlägga större arbete eller m e r a avsevärda kostnader för uppodling av ett område, som eji lampar sig tor odling. Och skulle det ske, får det bliva h a n s ensak. Någon ersättning därför kam i detta fall ej ifrågakomma, d å ersättning, såsom lorut nämnts, u t g å r endast för det fall, att fastighetens värde genom nyodlingen ökats. 33 i Denna paragraf motsvarar andra punkten av första stycket 21 § norrländska arrendelagen. 34 §. Enligt 20 § allmänna arrendelagen äger a r r e n d a t o r n icke i annan m å n Allmänna ä n arrendeavtalet, bestämmer nyttja fastighetens skog. " ^ I motion till detta stadgande anförde lagberedningen: »Att en upplåtelse av arrenderätt till en fastighet icke i och för sig innefattar jämväl rätt att nyttja fastighetens skog lärer vara uppenbart Arrendatorns behov av skogseffekter såväl för fastigheten som för hushållet föranleder emellertid

152 att, där skogstillgången å fastigheten sådant medgiver, arrendatorn i de flesta fall tillförsäkras rätt att för fyllande av detta behov nyttja skogen i större eller mindre utsträckning. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke också lagstiftningen borde tillägga arrendatorn en dylik rätt att taga skog för husbehov. En sådan bestämmelse måste dock alltid bliva svävande och skulle därför lätt giva anledning till tvister. Noggranna föreskrifter såväl om rättighetens omfattning som angående sättet för dess utövande äro alltid av nöden. Beredningen har för den skull ansett lämpligast att i fråga om rätt till skog hänvisa arrendatorn allenast till vad han genom avtal kan betinga sig.»

Den norrländska arrendelagen tillförsäkrar arrendatorn en ovillkorlig ratt till husbehovsskog. I 21 § andra och tredje styckena av sagda lag stadgas nämligen: »Arrendatorn vare berättigad att pä lämpligt ställe å den arrenderade jorden eller, om denna utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, å annan mark, som hör till fastigheten, efter anvisning taga erforderligt virke till vedbrand och till de arrendatorn åliggande reparationer ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstilk gången å fastigheten under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne det felande. Utöver vad ovan är stadgat, må arrendatorn ej i annan mån än arrendeavtalet bestämmer nyttja fastighetens skog.» Detta stadgande, som är hämtat ur noriiandskommitténs förslag, motiverades av denna på följande sätt: »10 kap. 7 § byggningabalken, som stadgar, att landbo eller den annans jon-d brukar ej har våld att sälja timmer, ved, gärdsel eller annat sådant av gårdens ägor, utan att han därtill har jordägarens lov, medgiver indirekt brukaren a t t för husbehovet fritt nyttja skogen å den arrenderade jorden. Kommittén anser denna grundsats icke vara fullt lämplig med avseende på d e arrenden, som avses i förevarande lagförslag, och kommittén finner stöd för denna åsikt i den omständighet, att nästan alla norrländska arrendekontrakt inn ehålla särskilda och från nämnda grundsats mer eller mindre avvikande bestämmelser om arrendatorns rätt till skogen. Till en början torde det vara tämligen allmänt erkänt, att man i Norrland d å husbehovsrätt till skog är upplåten, utan att några inskränkande bestämmelser därvid äro överenskomna, allt för litet tager hänsyn till husbehovets uttagande på ett sätt, som är förenligt med god skogsvård. Att en stor del virke på detta sätt förfares, kan icke anses tillfredsställande,. och man synes böra och utan olägenhet kunna uppställa såsom regel, att arrendatorn icke får uttaga sin husbehovsskog annat än efter anvisning. H ä r m e d menas dock icke, att särskild utstämpling skall behöva ske för varje gång arrendatorn önskar använda något virke. Jordägaren torde nämligen i allmänhet bliva fullt betjänt med ett mycket mera summariskt angivande av den ordning, i vilkein arrendatorn får uttaga sitt husbehovsvirke, blott han själv får ombesörja d e t t a anvisande. Då vidare ständiga tvister förekomma i Norrland rörande vad som skall inbegripas under en dylik husbehovsrätt, och det kan vara fördelaktigt, att arrendator.-n får klart besked om, för vilka ändamål han kan påfordra att erhålla virke, ha.r kommittén ansett, att dessa ändamål böra i förevarande paragraf uppräknas. De;t

153 säges sålunda, att arrendatorn äger rätt att erhålla virke till vedbrand samt för reparationer, hägnader, hässjor och täckdikning ävensom redskap. Att arrendatorn icke tillerkänts virke för nybyggnad beror därpå, att, såsom framgår av det följande, all nybyggnadsskyldighet ålagts jordägaren. Då det likaledes skall åligga jordägaren att utföra alla behövliga större reparationer, avses med reparationer i denna paragraf endast mindre reparationer, vilka kommittén ansett böra utföras av arrendatorn. Om i nu angivna båda avseenden arrendatorns rätt till skogen synes böra något inskränkas i förhållande till vad för närvarande är föreskrivet för det fall, att särskild överenskommelse saknas, torde det däremot vara nödigt att i ett annat avseende tillförsäkra arrendatorn en något vidsträcktare rätt än lagen hittills medgivit. Det har nämligen visat sig, att bolagen hava en viss benägenhet att utarrendera endast inägorna på sina hemman och fullständigt undantaga skogsmarken. Denna benägenhet kommer sannolikt, såsom ovan antytts, att något ökas, om förevarande lagförslag varder gällande lag. Man kan på grund härav befara, att på en hel del utarrenderade fastigheter tillräcklig skog för husbehovet icke kommer att finnas. Detta blir emellertid en synnerligen kännbar olägenhet för arrendatorn. Man föranledes därav att tillse, huruvida det icke låter sig göra att på något sätt tillförsäkra arrendatorn nödigt skogsfång oberoende av den arrenderade fastighetens skogstillgång. I detta avseende skulle visserligen intet hindra, att man förpliktade en jordägare, som vill utarrendera en egendom, att alltid tillhandahålla arrendatorn behövligt virke och bränsle. Detta vore endast en bestämmelse av enahanda karaktär som det i vissa främmande arrendelagar befintliga, av kommittén upptagna stadgandet, att jordägaren skall under arrendetiden hålla fastigheten behörigen bebyggd, och en dylik bestämmelse skulle icke för de norrländska jordägare,. varom här är fråga, förefalla synnerligen oläglig, då det utmärkande för dessa jordägare ju i allmänhet är, att de huvudsakligen driva trävarurörelse. Men kommittén har dock icke ansett det vara nödigt att gå fullt så långt, utan har trott sig kunna stanna vid att låta arrendatorns rätt att efter anvisning erhålla husbehovsskog omfatta icke blott den arrenderade jorden utan även, där denna är allenast en del av ett hemman eller en lägenhet, hela hemmanets eller lägenhetens skogsmark. Kommittén är nämligen förvissad om, att ytterst få av de hemman eller lägenheter, varpå den föreslagna lagen skulle vara tillämplig, om man tager hänsyn till deras område i sin helhet, sakna tillräcklig skogsmark att lämna nödig husbehovsskog åt befintliga arrendatorer. Mot denna bestämmelse kan anmärkas, att det förefaller egendomligt att sålunda tillerkänna arrendatorn en sakrätt på område beläget utanför den arrenderade jorden. Härvid bör emellertid erinras, att man, där sociala hänsyn därtill föranledde, naturligtvis kunde i en arrendelag inrymma en bestämmelse, innefattande, att ett hemman eller en kameralt självständig lägenhet aldrig får utarrenderas annat än i sin helhet. Den nu föreslagna bestämmelsen om arrendatorns rätt till skog är en partiell tillämpning av en sådan grundsats. Den innebär nämligen att, för så vitt angår arrendatorns skogsbehov, hela hemmanet eller den kameralt självständiga lägenheten skall anses innefatta under arrendet. Den nyttjanderätt, som arrendatorn härigenom erhåller på annat område än det under arrendet direkt inbegripna, kan tydligen komma i kollision med en tredje man tillkommande nyttjanderätt på förstnämnda område. Att denna konflikt skall lösas på samma sätt som varje annan konflikt mellan nyttjanderätter på samma område, har ansetts så tydligt, att det icke behövt utsägas. Härav följer emellertid, att arrendatorn icke kan komma i åtnjutande av den ifråga-

154 varande rätten att för erhållande av husbehovsskog anlita den icke direkt arrenderade hemmansdelen eller lägenheten, om en föregående och med inteckning behörigen skyddad skogsupplåtelse till tredje man därför lägger hinder i vägen. Likaledes bör det utan särskilt stadgande vara tydligt, att ifrågavarande skogsrätt, i vad den sträcker sig utom det arrenderade området, erhåller inteckningsskydd genom den inteckning, som sker till bevarande av arrenderätten överhuvud. På det att ägaren till den mark, varifrån husbehovsskog skall uttagas, ej skill utan äventyr kunna genom avverkning för egen del eller upplåtande av avverkningsrätt så förminska skogstillgången, att densamma ej vidare är tillräcklig för husbehovets nttagande, har kommittén ansett sig böra föreslå, att, om gencm jordägarens åtgöranden skogstillgången under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, jordägaren skall vara pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne det felande.» EiksDet av norrlandskommittén föreslagna stadgandet inflöt sedermera dagarna m e d v i s s a s m ä r r e redaktionella ändringar i propositionerna till riks1909. dagarna åren 1907, 1908 och 1909 samt godkändes alla gångerna av riksdagen utan debatt och utan votering. JordAv den u t a v kommissionen verkställda enquéten rörande arrendeförs i Z T h ä l l a n d e n a i södra och mellersta Sverige framgår — vilket ock varit sionen. a t t vänta — a t t vid de arrenden, som avses i denna lag, frågan om arrendatorns rätt till husbehovsskog ställer sig väsentligt olika i olika delar av området. Där skogstillgång helt saknas eller d ä r den ej är tillräcklig för husbehov, synas a r r e n d a t o r e r n a sålunda, a t t döma d ä r a v a t t avtalen i allmänhet ioke innefatta några bestämmelser angående vedbrand och virke till husbehov, i regel själva få anskaffa och bekosta sådant. I trakter med rikare tillgång på skog torde förhållandet däremot vara detsamma, som enligt norrlandskommittéms utredning är regel i Norrland, nämligen a t t arrendatorerna i kontrakten tillförsäkras r ä t t till vedbiand och virke till husbehov. Sålunda äga i skogstrakterna arrendatorerna i allmänhet a t t även om skog ej finnes å det arrenderade området, taga vindfällen eller torr skog, ris, avfallsvirke, stubbar eller dylikt till sitt husbehov å a n n a n jordägaren tillhörig skogbärande mark. Vad sålunda flerstädles r e d a n på grund a v sedvana praktiserats, har kommissionen ansett böra lagfästas. Kommissionen h a r därför i förevarande paragraf i huvudsaklig överensstämmelse med den norrländska arrendelagen föreslagit a t t därest å den arrenderade jorden finnes skog av därtill lämplig beskaffenhet, arrendatorn skall i den m å n det överensstämmer med ortens sed v a r a berättigad a t t efter anvisning taga erforderligt bränsle och virke till underhåll av fastighetens åbyggnader ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning s a m t nödiga redskap. Inom slättbygderna, där det hitintills icke v a r i t sed a t t vid utarrendering av hemman eller lägenheter arrendatorn erhållit r ä t t till bränsle och virke för husbehov, skulle sålunda stadgande ej få någon tillämpning. Även om en fastighet ä r belägen i skogrika trakter, bör enligt kommissionens mening ej heller en arrendator äga någon r ä t t till husbehovsskog, därest skagstillgåmgem å dem ifrågavarande fastigheten ä r så ringa, att det ej k a n anses överensstämma med ortens sed a t t den tages i anspråk för fyllande a v gårdens behov av bränsle och virke. Noriiandskomjmittén konstaterade i sin utredning, såsom förut ä r

155 nämnt, att bobagen i Norrland hade en viss benägenhet att utarrendera endast inägojorden på sina hemiman och fullständigt undantaga skogsmarken. Detta har ytterligare bekräftats genom den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen. Enligt vad kommissionen utrönt, iförefinnes även inom mellersta och södra delarna av landet sådan benägenhet, i all synnerhet hos de bolag, som förvärvat sina fastigheter huvudsakligen för att tillgodogöra sig dessas skogstillgångar. Att denna benägenhet icke kommier att minskas, därest förevarande förslag varder upphöjt till lag, får anses såsom visst. Man kan sålunda med skäl befara att i många fall det utarrenderade området kommer att sakna tillräcklig skog för arrendatorns husbehov, ehuru rikliga skogstillgångar finnas å andra delar av den fastighet, vartill nyssnämnda arrende hör. Att arrendatorn på detta sätt skulle kunna berövas sin rätt till husbehovsskog, kan uppenbarligen ej vara tillfredsställande. Kommissionen har därför i enlighet med vad nu gäller enligt den norrländska arrendelagen föreslagit' att, om tillräcklig skog för fyllande av arrendatorns husbehov icke finnes å det upplåtna området, arrendatorn skall äga rätt att därest .sådan finnes å annan del av den fastighet, vartill det upplåtna området hör, få sitt behov fyllt därifrån. Givet är, att genom den arrendatorn tillförsäkrade rätten till husbehovsskog jordägaren icke får hindras att taga det bränsle och virke, som erfordras för hans eget jordbruk. Räcker ej skogen till att fylla bådas behov, bör självfallet arrendatorns rätt i första hand få vika. Finnas å en fastighet flera arrendegårdar, och förslår ej stoogstillgången därå till bränsle och annat husbehovsvirke åt alla gårdarna, bör uppenbarligen en arrendator ej få fylla sitt behov till förfång för en annan. Av skäl, som av norrlandskommittén angivits, här kommissionen i andra stycket av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, motsvarande 21 § andra stycket sista punkten i den norrländska arrendelagen. 35 §. Enligt 20 § allmänna arrendelagen gäller i fråga om arrendators rätt att taga torv från torvmiosse å arrenderad fastighet detsamma, som här förut sagts om hans rätt att nyttja fastighetens skog. Han äger således icke ens taga torv till husbehov utan att och i den mån arrendeavtalet berättigar honom därtill. Den norrländska arrendelagen avviker härifrån. Enligt 21 § i sagda lag äger arrendatorn rätt att å fastigheten taga torv till husbehov. Kommissionen har i sitt förslag anslutit sig till den ståndpunkt den norrländska arrendelagen intagit. Det torde i allmänhet ej vara av någon större betydelse för jordägaren, om arrendatorn tillerkännes en dylik rätt att för husbehov använda å det arrenderade området befintlig torvmosse, medan det för arrendatorn kam vara em hjälp i hans knappa hushållning. Härtill kommer, att arrendatorerna säkerligen flerstädes, där rikare torvtillgångar finnas, av gammal sedvänja ägt en sådan rätt, som i förevarande paragraf lagfästs. Beträffande rätt att taga grus, ler, sand, sten eller dylikt å fastigheten överensstämmer förslaget med vad redan gäller enligt såväl allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen. Arrendatorn är sålunda berättigad att därav taga vad som erfordras för gårdens be-

156 hov Men får däremot icke något av här avsedda nyttigheter avhändas fastigheten. 36 §. I denna paragraf meddelas vissa bestämmelser angående arrendators r a t t till mulbete. j f o S t t .NorrJandflkonwnitténs förslag till bestämmelser angående mulbetesiomnutten. r a t t e

Q Q)

a y

följande

lydelse.

^

^

ej & d e n

a n . e n d e r a d e

^

^

erforderligt bete för de häst- och nötkreatur samt får, som kunna därå vmtertodas, och utgör denna jord allenast en del av ett hemman eller en lagenhet, vare arrendatorn berättigad till nödigt bete jämväl å hemmanets eller lägenhetens övriga skog eller u t m a r k eller den del därav som lämpligen k a n anvisas för ändamålet.» I sina motiv framhöll kommittén a t t samma anledning som föranlett kommittén till det föreslagna stadgandet, a t t arrendatorns r ä t t till husbehovsskog i visst fall skulle sträcka sig utöver det i arrendet omedelbart inbegripna området, hade gjort det önskligt a t t berättiga arrendatorn a t t jamval i avseende å betet få husbehovet tillgodosett, även om for detta andamål annan del av ett hemman eller en lägenhet än den arrenderade skulle behöva anlitas. H e r r a r Claeson, Kempe och Lindman framförde reservationsvis det yrkandet, att — med hänsyn till omsorgen om skogskulturem — arrendatorns r ä t t till bete å a n n a n jord än den arrenderade skulle göras beroende därav, a t t betesrätten kunde utövas utan märkligt förfång för jordägaren. Bi k geU i 907 J - P r o , P ° s i t i o n e i 1 t m 3907 års riksdag lydde motsvarande paragraf: • »Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur samt får, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn berättigad till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark, som hör till fastigheten; dock att därvid m å av jordägaren undantagas mark, y a r å i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som a v betesrätten skulle hda märkligt intrång.» Genom denna avfattning av paragrafen avsåg propositionen att gent emot den av norrlandskommittén föreslagna så gott som oinskränkta betesrätten å all till en fastighet hörande mark, även om den i sin helhet icke omfattades av arrendet, tillgodose skogsintresset. Sistnämnda synpunkt, som fick sitt u t t r y c k i sista ledet a v paragrafen, härrör, som m a n k a n förstå, från reservanternas i norrlandskommittén yrkande, vilket för övrigt fick understöd i högsta domstolen vid gramskningen a v förslaget till propositionen. Någon a n n a n avvikelse från norrlandskommitténs förslag än denna innefattade p r o positionen såsom synes icke. I riksdagen yrkades a v h e r r E. A. Enhörning i motion, nr 61, inom första kammaren, att paragrafen måtte ur förslaget utgå. Till stöd härför anförde motionären huvudsakligen följande: Det torde icke för någon, som hyste intresse för våra skogars vård, v a r a obekant, a t t det sedan mer än femtio år tillbaka v a r i t ett önskemål, att de mulbetesrättigheter, som på skilda tider uppkommit i form av servitut, särdeles i d e n o r r a landskapen, kunde bliva avlösta, emedan de befunnits v a r a till stort men för skogens föryngring. Motionären erinrade om ett flertal utredningar och ansatser, som på skilda tidpunkter förekommit i

157 syfte a t t få dylika servitut avvecklade. Det förefölle som om allt vad h ä r u t i n n a n gjorts fallit i glömska. Det som i förevarande paragraf föresloges vore just till sin a r t och betydelse ungefär detsamma som inr ä t t a n d e av en otalig mängd n y a mulbetesservitut, och det låge i öppen d a g , a t t en lagbestämmelse av detta innehåll skulle utgöra ett s v å r t slag mot förhoppningarna att kunna genomföra en mera rationell skogsvård1. V ä l vore det sant, att för n ä r v a r a n d e stadgandet på m å n g a och kanske de flesta orter i de norrländska landskapen icke skulle medföra synnerlig skada, enär sedan gammalt bydelägarna läte sina k r e a t u r beta gemensamt å byns skogsmark, även om den vore laga skiftad. Men det kunde i varje fall ej v a r a riktigt att nu, d å intresset för skogsv å r d begynte vakna i Norrland och man därför hade anledning hoppas, a t t nyssnämnda fördärvliga betessystem kunde utrotas, lagstiftningen skulle lägga direkta hinder i vägen för detta önskemåls uppnående, i all synnerhet som denna betesrätt ingalunda vore nödvändig för jordbrukets bestånd och blomstring. Vad sålunda blivit anfört ansåg motionären innefatta tillräckliga skäl för att ifrågavarande bestämmelse helt och hållet uteslötes u r förslaget, och att det sålunda lämnades åt jordägar e n s och arrendatorns fria avtalsrätt a t t bestämma betesrättens utsträckning. K l a r t vore ju, a t t på de orter, där ä n så länge den gemens a m m a betesrätten praktiserades, jordägaren ej hade den ringaste anledning a t t motsätta sig, att arrendatorn finge njuta samma betesrätt som byns hemmansägare i övrigt begagnade, och a t t härom ingen lagbestämmelse erfordrades. Men i den mån förhållandena ändrade sig borde enligt motionärens åsikt skogsvårdsintresset i denna punkt bliva segrande. I en a n n a n motion, nr 259, inom andra kammaren, framställdes av h e r r A. A. Eriksson i Rödsta ett motsatt yrkande. Till stöd härför anfördes: Inom vissa delar av Norrland vore den gemensamma betesrätten bibehållen, i det hela byalag å byns skogsmark betade sina kreatur, ofta u t a n särskild tillsyn; under sådana förhållanden kunde det bliva mycket betungande för en arrendator, därest den i propositionen intagna paragrafen oförändrad antoges. Det syntes nämligen av detta stadgande som en arrendator kunde förbjudas att å skogsmarken u t a n v å i d släppa sina kreatur, då däremot övriga ej arrendatorer inom samma by icke kunde förhindras därtill; arrendatorn fråntoges alltså r ä t t till det gemensamma betet, vilket i m å n g a fall vore av stor betydelse. P å g r u n d h ä r a v yrkade motionären, a t t riksdagen måtte besluta sådan ändring i paragrafen i fråga, a t t nämnda missförhållande undanröjdes. I utlåtande nr 60 förklarade lagutskottet sig icke kunna biträda det i förstnämnda motion gjorda yrkandet. Det skulle nämligen enligt utskottets mening innebära en väsentlig försämring i arrendatorns ställning, om h a n helt betoges den betesrätt, som förslaget tillade honom, och jordägarens intresse i förhållande till arrendatorns syntes v a r a tillgodosett dels genom det u n d a n t a g av mark, h a n enligt paragrafen kunde göra, dels ock om betande av får u t i här ifrågavarande fall förbjödes arrendatorn. Det vore ju egentligen sistnämnda slag av bete, som inverkade menligt på de späda skogsplantorna och årsskotten. Utskottet hade därför ur paragrafen uteslutit orden »samt får». Då dessutom betet å skogsmarkerna i Norrland oftast faktiskt vore gemensamt för flera hemmansägare, i det deras olika ägor å skogen, om ock skiftade, dock låge ohägnade, torde en jordägare, som å sin skogslott i

158 .skogsvårdssyfte vidtagit sådana särskilda anordningar, som i denna paragraf avsåges, under alla förhållanden själv, där han så a k t a d e nödigt, få .skydda eller låta skydda sina skogsodlingar mot a n d r a jordägares å skogen betande kreatur. Vid sådant förhållande syntes h a n s intresse att skydda ifrågavarande område v a r a alldeles oberoende av den omständighet, huruvida hans h e m m a n vore u t a r r e n d e r a t eller ej. Av denna anledning torde, enligt utskottets mening, ej heller skäl föreligga a t t antaga, att de i den sistnämnda motionen befarade missförhållanden skulle inträda, vadan särskilda lagstiftningsåtgärder till desammas undanröjande icke torde erfordras. Lagutskottets förslag blev alltså överensstämmande med propositionen allenast med den skillnad, a t t betesrätten för får uteslöts. Första k a m m a r e n beslöt med 50 röster mot 41 att paragrafen skulle utgå u r förslaget. Under debatten i andra kammaren anförde herr J. Widen bland annat: »Om vi tänka på, hnrudana förhållandena i Norrland äro, så är nästan allt bete där, åtminstone allt bete i högre belägna trakter, gemensamt skogsbete: alla ä g a r e i en viss by, kanske i flera byar, bilda en gemeusamhet, som tillsammans h a betesrätt på skogarna. När sålunda h ä r föreskrives, att, om å den arrenderade jorden erforderligt bete icke finnes, och denna jord utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, arrendatorn skall vara berättigad till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark, som hör till fastigheten, så är detta alldeles nödvändigt, för så vitt h a n skall kunna föda n å g r a kreatur. A t t förbjuda a r r e n d a t o m att beta kreaturen på skogsmark, som bolaget äger del i, det är enligt min uppfattning detsamma som a t t säga, a t t lian icke får h a n å g r a kreatur, t y h a n m ä k t a r icke föda kreaturen inne hela året om. Så förhåller det sig däruppe.» A n d r a kammaren godkände u t a n votering Kungl. Maj:ts förslag. I avgivet sammanjämkningsförslag hemställde lagutskottet, a t t k a m r a r n a med frånträdande av sina förut fattade beslut ville godkänna u t skottets förslag i denna del. Sammanjänikningsförslaget godkändes av a n d r a k a m m a r e n men a v slogs av den första. Riksdagen I propositionen till 1908 åns riksdag upptogs den lydelse, lagutskottet 1908. givit bestämmelsen i fråga vid' 1907 års riksdag. I motion n r 257 y r k a des av herr Rob. Karlsson i F j ä l m. fl. inom a n d r a kammaren, att förevarande bestämmelse m å t t e erhålla den lydelse, som föreslagits i p r o positionen till. 1907 å r s riksdag. Lagutskottet tillstyrkte bifall till propositionen i denna del. F l e r a reservationer anfördes. Sålunda yrkade herr E. Trygger m. fl. att bestämmelsen bonde utgå u r lagen. H e r r J. Lillieskiöld ansåg, a t t j o r d ägaren boide få r ä t t att u n d a n t a g a förutom mark, v a r a i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt imtråmg, även a n n a n mark, som icke erfordrades för beredande av nödigtt bete. Slutligen yrkade herr Lindhagen bifall till herr Karlssons i Fjiäl ni. fl. motion. Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 69 röster mtot 44 s a m t av andra kammaren u t a n votering. Biksdagen J)e,Ti av 1907 å r s lagutskott, föreslagna lydelsen bibehölls även i pno1909 ' positionen till riksdagen 1909. I motion nr 111 inom a n d r a k a m m a r e n

159 återupptogs av herr Lindhagen m. fl. det i ovannämnda motionen n r 257 framställda yrkandet. Lagutskottet biträdde i utlåtande nr 64 i likhet med föregående år propositionen. H e r r Lindhagen anförde därvid, a t t då inom utskottet träffats den kompromiss, att förstä-kammare-kravet om uteslutande a v all betesrätt uppgåves mot det a t t å andra sidan fåren holies utanför, han funnit sig föranlåten att ej vidare göra något yrkande i denna punkt. K a m r a r n a godkände utan debatt den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen. Bestämmelsen återfinnes i 22 § av lagen. De sakkunniga, som tillkallats för a t t undersöka verkningarna a v den Undersöknorrländska vanhävdslagstiftningen, framhålla angående den arrendator. ningen av den norrtillförsäkrade betesrätten, a t t undersökningen icke föranlett fråga om ländska ändring i vidare .mån ä n vad a n g å r den uteslutna rätten till bete för vanhävdsfår. Då det å ena sidan vore synnerligen angeläget, a t t arrendatorernas lagstiftbetesrätt för får bleve av arrendelagen i nu avsedda fall godkänd, och ningens verkdå å a n d r a sidan detta syntes kunna ske u t a n a t t jordägarnas skogsin- ningar. tresse träddes för nära, föreslå de sakkunniga, a t t i 22 § norrländska arrendelagen efter orden »för de hästar och nötkreatur» insattes samt får. JordSåsom av det föregående framgår är* den arrendatorm i 22 § norrländska arrendelagen tillförsäkrade rätten till mulbete en av de allra viktigaste kommisi denna lag. Det torde icke kunna förnekas a t t tillgång till erforderligt sionen. skogsbete är oumbärligt för det norrländska jordbruket. Då i Norrland flertalet av de arrenden, varom i denna lag är fråga, endast omfattar hemmanens inägor, k u n n a arrendatorerna i regel icke erhålla nöd i g t bete för sina k r e a t u r å de upplåtna områdena. V a d som e r h å l k s på inägorma, behövs nämligen i allmänhet till vinterfoder. Då vidare skogstrakterna i Norrland merendels äro .ohägnade, äro de enligt gällande stängselförordnimg att anse såsom upplåtna till gemensamt bete., De självägande bönderna kunna sålunda ej förhindras att utsläppa sina kreatiur på bete å dem. Det vore vid sådant förhållande orimligt, om arrendatorerna skulle kunna betagas en för jordbrukets bedrivande oundgängligen nödvändig r ä t t till bete å dessa marker, där alla g r a n n a r få fritt föra u t sim talrika kreatursstock till betning. Det bör sålunda icke kunna ifrågakomma, a n n a t än a t t omförmälda bestämmelse bibehålies för Norrlands vidkommande. Vad övriga delar av landet angår, äro förhållandena mångenstädes alldeles likartade. I vissa delar a v mellersta och södra Sverige synes sålunda drivandet a v jordbruk icke vara t ä n k b a r t u t a n a t t tillgång till skogsbete finnes. Detta h a r ock bekräftats av de kommitterade, som av .skogsvårdsstyrelserna i riket å mötet den 25—28 november 1919 utsetts för att g r a n s k a skogslagstiftningskornmitténs lagförslag a v den 9 december 1918. Dessa kocmmiittera.de, vilka utgjordes av h e r r a r Carl Hederstierna, A. J. Hansson i Brmgåsen, Joh. Karsberg, W. Dybeck och Karl F. Mellqvist, betonade i s i t t den 19 augusti 1920 dagtecknade betänkande, a t t det i m å n g a delar av landet ännu vore alldeles nödvändigt för den stora del a v befolkningen, vilken hämtade sin huvudsakliga inkomst a v boskapsskötsel, a t t under sommarmånaderna få h a v a s i n a nötkreatur ute på det gemensamma mulbetet, varför de på det livligaste avstyrkt de begränsningar av denna rätt, som a v skogslagstiftningskommittén foreslagits. Beträffande Värmland h a r jordundersökningen efter utredning konstaterat enahanda förhållanden.

160 Den av kommissionen verkställda undersökningen har även givit vid handen, att i skogstrakterna jordägarna som regel medgiva sina arrendatorer rätt till bete å skogs- och utmarken, ehuru denna rätt en eller annan gång är begränsad till visst område, som av jordägaren anvises eller till sådana marker, där det kan ske utan skada för skogsåterväxten'. På de grunder, som sålunda anförts, har kommissionen i förevarande paragraf upptagit bestämmelse om att därest å den arrenderade gården ej finnes erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och därest denna jord utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, arrendatorn skall för såvitt och i den mån det överensstämmer med ortens sed vara berättigad till nödigt bete jämväl å annan till fastigheten hörande mark, som lämpar sig till betesmark. Omförmälda rätt till bete är, såsom nämnt, inskränkt först och främst till de orter, där dylik betesrätt är sed, samt vidare till bete för de^ hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas å arrendegården. I fråga om får och getter har sålunda icke föreslagits någon dylik rätt. Det torde visserligen ej kunna förnekas att vissa skäl tala för att så göra ifråga om får. Men då å andra sidan den skada särskilt å unga skogsbestånd, som förorsakas även av får, säkerligen torde vara ojämförligt större än dem, som andra kreatur åstadkomma, har kommissionen icke ansett sig böra i detta avseende frångå vad redan gäller enligt den norrländska arrendelagen. Liksom i fråga om arrendators rätt till husbehovsskog har kommissionen föreslagit beträffande mulbetesrätten, att sådan ej tillkommer arrendatorn i vidare utsträckning än som kan ske utan att jordägaren eller annan arrendator å fastigheten tillskyndas oskäligt intrång i rätten till mulbete för de av dem vinterfödda kreaturen. Slutligen har i likhet med 22 § norrländska arrendelagen stadgats, att jordägaren äger att undantaga mark, vara i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång. 37 §.

Enligt 6 § i lagen om rätt till jakt den 8 november 1912 äger arrendator, där ej annorledes är avtalat, nyttja den jakt, som hör till den arrenderade jorden. Motsvarande rätt är i fråga om fiske tillförsäkrad ärren* dator enligt 11 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896. I motsats till vad som gäller om arrendatorns rätt till husbehovsvirke och mulbete är i fråga om jakträtten å fastigheter, som utarrenderas enligt norrländska arrendelagen, full avtalsfrihet rådande. Beträffande åter fiskerätten stadgar 23 § den viktiga inskränkning i avtalsrätten, att fiskande till husbehov icke må förbjudas arrendatorn, utom såvitt angår visst fiskevatten, där av jordägaren vidtagits särskilda åtgärder till fiskets förbättrande. Anmärkas bör, att därest arrendet avser endast en del av en fastighet, jakt- och fiskerätten icke utan särskilt avtal omfattar fastigheten i dess helhet utan endast det område, som direkt inbegripes under arrendet. Norrlands- Noriiandskommitténs förslag till arrendelag innehöll intet stadgande kommittén. a n gå, e n ( i e arrendatorns rätt till jakt. I denna del skulle således jämlikt 23 § av kommittéförslaget allmän lag och författning lända till efterrättelse, d. v. s. jakträtten å den arrenderade jorden skulle tillhöra ärren-

161 datorn, där ej annorlunda avtalats. Stadgande därom förekom i 3 § av den da gällande jaktstadgan den 21 oktober 1864. I fråga om fiskerätten upptog 7 § av norrlandskommitténs förslag i huvudsak samma bestämmelse, som den promulgerade lagen. Detta stadgande motiverades av kommittén sålunda: »Enligt 11 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 gäller för närvarande, a t t en arrendator, där ej annorledes avtalas, äger nyttja det fiske, som hörer till den arrenderade jorden. Med denna bestämmelse som bakgrund inskränker d e t föreliggande lagförslagets 7 § avtalsfriheten sålunda, att arrendatorn ej genom avtal kan avhändas rätten att fiska för husbehov. Fisket lämnar nämligen étt så värdefullt bidrag till hushållet, att det särskilt i avlägsnare trakter och under nödår är för jordbrukaren så gott som oumbärligt. Då emellertid det norrländska fisket, enligt vad en allmän erfarenhet giver vid handen, på de flesta ställen är statt i betänkligt tillbakagående samt följaktligen allt, som är ägnat a t t upphjälpa denna för allmogen så viktiga binäring, är förtjänt av understöd, har kommittén ansett sig böra från den uppställda regeln göra det undantag, att även husbehovsfiske får förbjudas i visst fiskevatten eller del därav, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande.»

Reservation mot norrlandskommitténs förslag i fråga om fiskerätten anmäldes av herr Lindhagen, som anförde: »I d e fall att arrendet begränsas till endast de odlade ägorna eller visst mindre område, så blir rätten till fiske med 7 §:s avfattning begränsad till det lilla vattenområde, som tilläventyrs kan gå upp till de utarrenderade ägorna. Fiskerätten blir sålunda i huvudsak också en rättighet endast i princip utan tillämplighet i verkligheten. Man måste väl tillse att, såsom meningen är, arrendatorn erhåller rätt till fiske i det till hemmanet eller lägenheten hörande fiskevattnet. — En ytterligare inskränkning i fiskets nyttjande har gjorts i fråga om fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande. Nu är det ju bekant, att trävarurörelsen tyvärr i hög grad skadar allt fisket. Att denna rörelse kommer att vidtaga särskilda anstalter^för fiskets förbättrande i vattendrag, där arrendatorer enligt denna § skulle få fiskerätt, blir nog mycket sällsynt. Det synes därför ej vara av förhållandena påkallat a t t omgärda trävaruindustriens nit för fiskodlingen med större rättsskydd, än som förunnas andra fiskodlare. Det synes därför vara tillfyllest om sågverksindustrien i vanlig ordning enligt föreskrifterna i fiskeristadgan söker i händelse ^av behov att av befallningshavande utverka särskilda bestämmelser om fiskets vård. Och något särskilt stadgande för de fall, där fiskeristadgan, på sätt i dess 31 § säga, •ej är tillämplig, synes ej behöva ifrågasättas.»

I anslutning till vad sålunda anförts föreslog herr Lindhagen följande lydelse av 7 §: »Där den arrenderade jorden utgör allenast en del av ett hemman eller en lägenhet, vare arrendatorn berättigad att för husbehov begagna den rätt till fiske, som hörer till den övriga delen av hemmanet eller lägenheten. Ej må arrendator genom arrendeavtalet förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som till den arrenderade fastigheten hörer, I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag med förslag till ar- Riksdagen rendeiag intog,os bestämmelser angående arrendatorns rätt till jakt och 1907fiske i 23 §, vilken i propositionen erhöll den lydelse, som den promulgeT Jordkommissionen. VI.

162 W ? \a^^n€iiåilfI motion, n r 242, inom a n d r a k a m m a r e n y r k a d e herr Lindhagen a t t paragrafen måtte erhålla en lydelse, som i huvud ktTitteniStrsldagmed ^ ° V a n åtei*giVna reSerVati0n t i U n O T r l a n d Lagutskottet (utlåtande n r 60) godkände Kungl. Maj:ts förslag. Gent emot herr Lindhagens yrkande anfördes, dels att, om väl e n r ä t t för arrendatorn att.utomi den arrenderade fastigheten å a n n a n del a v jordäga-' rens fastighet till husbehov begagna fisket i allmänhet icke skulle vålla .Tordagaren större olägenhet, fall dock kunde förekomma, t. ex. ett dyrbart laxfiske, som för jordägaren skulle bliva onyttigt genom en sådan r a t t tor arrendatorm, och a t t för övrigt anledning icke syntes föreligga a t t lata a r r e n d a t o r n s r ä t t sträcka sig utom den arrenderade fastigheten a n n a t an d a r s å vore alldeles nödvändigt, och dels a t t utskottet, som tunne propositionens bestämmelse, a t t visst fiskevatten, d ä r särskilda åtgärder a v jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande, måtte k u n n a undantagas frän arrendatorns husbehovsfiske, fullt billig, icke kunde biträda yrkandet, a t t a r r e n d a t o r n icke under n å g r a förhållanden fin^e »•„ ^ - Ä L a t ^ ? ™ i a d t e t f i s k e ' s o m h ö r d e t m d e n arrenderade jorden. ~ dSarna n i ! ? * * 9 0 9 **• ^ ^ ' g a r förekom vid behandlingen a v förslaget A * £ ä r e n d e l a g intet n y t t i n u föreliggande del. Kungl. Maj:ts proposi1909. t ^ ? n e J r GCa lagutskottets utlåtanden vid båda riksdagarna intogo s a m m a ståndpunkt som vid 1907 å r s riksdag, liksom ock motionsvis framfördes * • ^ ^ e r r L m d h a g e n vid sistnämnda riksdag framställda yrkandet bet r a r t a n d e paragrafens formulering. F r å g a n om arrendatorns r ä t t till j a k t och fiske, sådan denna r ä t t t e r sig enligt 23 § norrländska arrendebagen, h a r varit föremål för särskild uppmärksamhet genom å r för å r upprepade motioner i riksdagen Kiksdagen I e n motion a v herr I . Wennerström vid 1918 å r s lagtima riksdag n r 1918. 206 m o m a n d r a kammaren, hemställdes, a t t riksdagen måtte för s i n ' d e l besluta följande förändrade lydelse a v berörda p a r a g r a f : »Ej må a r r e n d a t o r förbjudas att för husbehov utöva den r ä t t till j a k t och fiske, som hör till den arrenderade jorden. Där den arrenderade jorden utgör allenast e n del a v en fastighet, vare arrendatorn j ä m v ä l berättigad a t t till husbehov begagna den r ä t t till j a k t och fiske, som hör till den övriga fastigheten.» Till stöd för sin berörda hemställan anförde motionären: »Jordägarens rätt att låta jakträtten vara beroende av särskilda avtal mellan ägaren och brukaren har i regel begagnats så, att den förre i arrendekontrakt forbjudit den senare all jakträtt å den arrenderade marken. I ett kontrakt mellan ett av Norrlands största bolag och en dess arrendator återfinnes t. ex. en paragraf av följande lydelse: 'All jakträtt förbehålles jordägaren ensam, och vare arrendatorn skyldig att till jordägarens tjänsteman anmäla där jakt av obehöriga utövas.' Liknande jaktförbud för arrendatorn finnas säkerligen stadgade i så gott som alla bolags kontrakt. De mycket få undantagen bekräfta blott regeln. Da en tredjedel av Norrlands mark äges av bolag, betyder detta förhållande;, att jakträtten på den väldiga vidden är fråntagen de fattiga arrendatorerna och förbehållen de rika bolagsmännen. I vissa delar av Norrland, där bolagens äganderätt omfattar nära nog hela socknars områden, är bolagens monopolrät* till jakten ännu större. Den norrländska arrendelagens bestämmelser i fråga om rätt till fiske äro alltt for snävt tilltagna gent emot arrendatorerna. Enligt lagens § 23 har arrendatorn

163 rätt till fiske endast å den arrenderade jorden. Men då man nu vet -— såsom Lindhagen yttrade vid 1909 års riksdagsbehandling av norrländska arrendelagen — att de arrenderade ägorna oftast endast komma att bestå av den odlade jorden, så kommer arrendatorernas fiskerätt att inskränka sig därtill, att de få stå på åkerrenarna och meta, om något fiskevatten händelsevis går ditupp. Meningen borde väl vara, att arrendatorn skulle kunna livnära sig på hemmanet. Ur denna synpunkt är det befogat, att arrendatorn tillerkännes större rätt till såväl jakt som fiske. Särskilt under nuvarande nödtider. För den fattiga befolkningen, som lider av minskad livsmedelstillgång, är det av största betydelse att kunna hämta den ökade näring till livets uppehållande, som jakt och fiske kunna skänka. För bolagsdisponenten och bolagstjänstemannen är utövande av jakt och fiske ofta ingenting annat än ett nöje, en lyxsak. För den fattige arrendatorn däremot kunna jakt och fiske ge ett oumbärligt tillskott till det knappa livsmedelsförrådet. Under dessa nödens och svältens tider kan icke för mycket göras för att öka den fattigare befolkningens livsmedelstillgångar.»

Lagutskottet, som hade denna motion till behandling, hemställde i sitt utlåtande (nr 19) om avslag å motionen. Denna hemställan motiverades på följande sätt: »Den stora betydelse, jaktens och fiskets rationella utnyttjande har för vårt lands livsmedelstillgång, får icke underskattas. Också har intresset för såväl jakt som fiske under senare åren städse ökats, och bådadera hava med rätta befunnits vara förtjänta av åtgärder från statens sida för sitt fortbestånd och utveckling. E t t frigivande av jakten och fisket i den utsträckning, motionären föreslagit, skulle enligt utskottets förmenande utan tvivel hämma denna utveckling och därigenom medföra icke blott för arrendatorn minskat utbyte av fisket utan jämväl för landet i dess helhet ur folknäringssynpunkt menliga påföljder. Då arrendatorn vid norrländska arrendelagens tillkomst förmenades böra erhålla rätt till husbehovsfiske, därför att fisket ansågs lämna ett sä värdefullt bidrag till hushållet, att det särskilt i avlägsnare trakter och under nödår skulle för jordbrukaren vara så gott som oumbärligt, måste man likväl för fiskets egen skull från den uppställda regeln göra det undantag, som ovan nämnts. Det lärer icke kunna bestridas, att ett medgivande åt arrendatorn att fiska jämväl i det fiskevatten, däri särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets befrämjande, skulle medföra fara för att intresset för fisket skulle minskas och att åtgärder i nu nämnt syfte skulle så småningom utebliva, ett förhållande, som i sin ordning helt visst komme att återverka jämväl på det arrendatorn redan tillkommande husbehovsfisket. Utskottet kan alltså icke förorda någon ändring härutinnan, så mycket mindre som erfarenheten givit vid handen, att det norrländska fisket på flera ställen är statt i tillbakagående. Ej heller kan utskottet tillstyrka bifall till motionärens hemställan om utsträckning av arrendatorns rätt till fiske till all hemmanets eller lägenhetens fiskevatten. Åtminstone såvitt Norrland gäller, torde denna rätt i allmänhet redan nu tillkomma arrendatorn, då nämligen fisket där som regel är oskiftat. Och för det fall, att fisket är skiftat, lärer arrendatorn till stöd för sitt anspråk att få fiska i annat fiskevatten än det, som hör till den arrenderade jorden, icke kunna åberopa starkare skäl än till exempel en jordägare, vars ägor gränsa upp till fiskevattnet, eller för övrigt varje annan, som, enär han har sitt hemvist i grannskapet av fiskevattnet eller av annan anledning, skulle hava fördel av att få tillgodogöra sig fisket i detsamma. Vad slutligen angår arrendatorns rätt till jakt, erbjuder jakten onekligen många

164 likheter med fisket. En på sätt motionären avser obegränsad rätt för arrendatorn till jakt skulle emellertid enligt utskottets förmenande innebära ett bestämt hinder för främjandet av en rationell jaktvård. Någon begränsning i avtalsfriheten mellan jordägare och arrendator beträffande jakten, på sätt skett för fiskets del, synes icke heller hava ifrågasatts vid norrländska arrendelagens tillkomst. Ändrade förhållanden, som nu skulle kunna föranleda ett ingripande från lagstiftarens sida i detta avseende, lära icke hava inträtt.» Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation av h e r r a r S. Persson i Norrköping, K. O. S t r i d och N. Helger, däri hemställdes, a t t riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning h u r u v i d a och i vad m å n utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, u t a n skada för en rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer och deras vederlikar i Norrland och Dalarna. I motiveringen till reservationen erinrades, a t t de förhållanden angående arrendatorers r ä t t att till husbehov idka fiske, som enligt lag vore gällande i Norrland och Dalarna, förut blivit påtalade i riksdagen. Bland arrendatorerna ej blott inom Norrland och Dalarna u t a n även inom a n d r a delar av landet hade försports missnöje över de s t r ä n g a och ofta onödiga inskränkningar, som på olika s ä t t tillämpades i förevarande hänseende. I n s k r ä n k n i n g a r n a infördes ej allenast för a t t uppehålla en god jakt- och fiskevård eller för främjandet a v dessa näringars utveckling — mot vilket ingen ville vända sig — u t a n jämväl i andra syften. P å sina håll idkades jakten och fisket mera u r ren nöjessynpunkt än som nyttig verksamhet, på g r u n d v a r a v det näppeligen vore på sin plats a t t onödiga inskränkningar förekomme, som motverkade de fattiga odlarnas och b r u k a r n a s naturliga och r i m liga r ä t t att genom jakt och fiske upphjälpa sitt klena kosthåll. Eeservanterna hade helst önskat, att en utredning komme till stånd för hela riket om bättre r ä t t för arrendatorer, torpare och vederlikar a t t i d k a j a k t och fiske till husbehov å arrenderad m a r k samt å större skogsmarksområden med därtill hörande vattendrag, lydande under arrendegivare, men enär motionen avsåg endast Norrland och Dalarna, nöjde sig reservanterna med a t t p å y r k a utredning vidkommande dessa landsdelar. Vid behandling av ärendet i k a m r a r n a biföll första kammaren u t a n debatt och votering utskottets hemställan, varemot a n d r a k a m m a r e n likaledes utan votering godkände reservationen; och hade således frågarn för det dåvarande förfallit. Vid 1919 års lagtima riksdag yrkade h e r r Vennerström i motion, nx 80, inom a n d r a kammaren i anslutning till a n d r a kammarens s t å n d p u n k t vid 1918 å r s lagtima riksdag, a t t riksdagen m å t t e anhålla, a t t KunglL Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad m å n utsträckt r ä t t till j a k t och fiske för husbehov kunde, u t a n skada för en rationell j a k t och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och deras vederlikar s a m t för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna motion hänvisades till jordbruksutskottet, som i avgivet utlåtande (nr 38) hemställde om bifall till motionen. Till stöd för denna hemställan anförde utskottet: Utskottet fumne även. för sin del frågan om beredande å t arrendatorer, torpare och d e r a s v e derlikar av utsträckt r ä t t till jakt och fiske för husbehov beh j ä r t a n s v ä r d . Tydligen vore det av icke obetydlig vikt för dessa personers uppehälle a t t äga lagbestämd r ä t t till jakt och fiske för husbehov. Såsom av lagut-

165 skottet vid 1918 å r s lagtima riksdag blivit anfört, kunde emellertid, med hänsyn till främjandet av en rationell jakt- och fiskevård, betänkligheter göras gällande mot att medgiva en dylik rätt. Betingelserna för en rationell jakt- och fiskevård voro dock mycket olika för olika delar av landet. V a d anginge Norrland och Dalarna med dessa landsdelars stora ödevidder, torde nämligen betingelser ofta icke v a r a synnerligen stora, varför det ville synas, att beträffande dessa orter en utsträckning a v arrendatorernas och deras vederlikars jakt- och fiskerätt skulle kunna medgivas. F ö r de sydligare, mera tätt bebyggda delarna av landet syntes däremot en r ä t t för arrendatorer och vederlikar till jakt i den omfattning, motionären föreslagit, kunna utgöra ett bestämt hinder fölfrämjandet av en rationell jakt- och fiskevård. Beträffande sistnämnda landsdelar kunde utskottet därför icke biträda motionen. Reservation anfördes av fem ledamöter. Jordbruksutskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 110 röster mot 70, men avslogs av första kammaren med 83 röster mot 34, varför sålunda frågan även för denna riksdag förfallit. Vid 1920 års lagtima riksdag upprepade herr Vennerström i motion, Riksdagen n r 192, inom a n d r a k a m m a r e n sitt yrkande från 1919 års riksdag. H ä r - 1 9 2 °jämte föreslog herr Molin i Aspa i motion, nr 16, inom samma kammare, a t t riksdagen måtte besluta sådan ändring i 6 § av lagen om r ä t t till jakt den 8 november 1912, att uttrycket i första stycket »dock må den innehavare a v skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna j a k t r ä t t icke innefatta r ä t t till jakt å älg» utginge ur lagen, samt a t t andra stycket i s a m m a paragraf ändrades till: »Är eljest jord åt någon till brukande upplåten, nyttje brukaren den jakt, som till jorden hörer», vadan alltså bestämmelsen »dar ej annorlunda avtalats» skulle utgå. Motionerna behandlades av jordbruksutskottet, som i anslutning till v a d utskottet vid 1919 års riksdag anfört i anledning av herr Venneratröms d å i ämnet väckta motion gjorde enahanda hemställan, som till sistnämnda riksdag, varjämte utskottet hemställde, att den av h e r r Molin väckta motionen, i vad den icke kunde anses besvarad genom vad utskottet sålunda hemställt, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. (Utlåtande n r 16.) Reservation anmäldes a v två ledamöter. Jordbruksutskottets hemställan bifölls av a n d r a k a m m a r e n utan votering, men avslogs av första k a m m a r e n med 68 röster mot 35. Utgången blev alltså lika som vid föregående riksdag. Även vid 1921 års riksdag återkom herr Vennerström i motion, nr 213, Riksdagen inom andra k a m m a r e n med sitt vid de tvenne föregående riksdagarna 1921. gjorda yrkande. Efter a t t hava redogjort för ärendets tidigare behandling i riksdagen framhöll motionären i motiveringen till motionen, att det väsentliga skäl, varpå första kammarens majoritet grundat sitt avslag, vore farhågan, att ett bifall i enlighet med motionen skulle komma a t t skada jaktvården. Man hänvisade till, att redan nu tillgången på villebråd hade gått tillbaka i hög grad. Man rent av befarade att ett bifall till motionen vore liktydigt med villebrådsstockens så gott som fullständiga utrotande. E t t sådant påstående innebure emellertid en oerhörd överdrift. F ö r det första borde erinras, a t t i yrkandet uttryckligen betonades, a t t utredningen skulle taga sikte på en sådan utsträckning av rätten till jakt och fiske, som kunde åstadkommas »utan skada för en rationell jakt- och fiskevård». Genom denna formulering av yrkandet vore det ju så klart som möjligt utsagt, a t t utsträckningen av denna r ä t t

icke finge äventyra jakt- och fiskevården. För det andra borde bemärkas, att rätta och lämpliga metoden att tillgodose jakt- och fiskevårdens berättigade intresse icke vore att avstänga eller hindra en viss samhällsgrupp från utövandet av detta näringsfång. Om villebrådsstocken gått i hög grad tillbaka, kunde statsmakterna finna rättfärdigare och verkningsfullare medel för åvägabringande av ändring till det bättre, än att låta jakten och fisket förbehållas åt en mera välbärgad samhällsgrupp, medan den till avsevärd del frånhändes en mindre välbärgad samhällsgrupp. Den rationella jakt- och fiskevården tillvaratoges bäst och villebrådsstocken skyddades säkrast, om statsmakterna antingen inskränkte tiden för den tillåtna jakten eller också ännu hellre för någon tid helt fridlyste vissa ädlare villebråd och förbjöd» all fångst. Ett sådant skydd drabbade alla lika. Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 11), att utskottet icke funnit några nya skäl hava tillkommit att i förevarande fråga intaga annan ståndpunkt än den utskottet intog vid 1919 års lagtima riksdag och 1920 års riksdag, och hemställde utskottet därför om bifall till motionen. Ett flertal av utskottets ledamöter anmälde reservation, däri huvudsakligen anfördes följande: Det motstånd, som inom riksdagens bägge kamrar rests mot de av motionären framställda yrkandena och som lett till a t t desamma, vare sig de åsyftat direkt lagändring eller såsom under åren 1919 och 1920 utredning i motionens syfte, blivit avslagna, hade ingalunda sin not i någon motvilja mot att bereda arrendatorer m. fl. i Norrland och Dalarma vissa fördelar, utan i de större och vidare synpimkter, att icke en ringa fördel för denna särskilda klass av medborgare komme att medföra en stor och svårbotlig skada för djurlivet i dessa landsdelar, .såväl i rent ekonomiskt som i naturhistoriskt avseende. Vid föregående års behandling av denna fråga hade framhållits, hurusom jakten och fisket, över vars försämring länge klagats, med all sannolikhet skulle ytterligare försämras, om jakt- och fiskerätt ytterligare på ett okontrollerbart sätt utsträcktes. Detta i all synnerhet om jägarnas och fiskarnas antal starkt ökades inom talrika smärre ägoområden, varigenom åtgärder inom närbelägna ägovidder till jaktens och fiskets upphjälpande mångenstädes skulle göras alldeles illusoriska. Det torde ej heller med verkligt fog kunna bestridas, att erfarenheten visat, att inom de jordbruksdrivande trakterna av nu ifrågavarande landsdelar jakten och fisket med vart år spelade en allt mindre roll för befolkningens uppehälle, ävensom att de personer, som ägnade sig åt desamma i någon omfattning, lätt nog komme att försumma det jordbruk de hade att sköta och sålunda mera förlorade än vunne härpå, vadan från samhällelig synpunkt intet skäl numera syntes förefinnas att medelst särskild lagstiftning söka uppmuntra ett försummande av modernäringen från vissa i detta sysselsatta medborgarkategoriers sida. Till förenämnda huvudskäl mot bifall till den av motionären önskade lagstiftningen borde ock läggas, att genom en avsevärd utsträckning av jakt- och fiskerättighe terna den under vanskliga klimatiska förhållanden levande nordsvenska faunan komme att utsättas för en förföljelse och i många fall säkert ett utrotande av mindre motståndskraftiga arter, som föga harmonierade med de humanare strävanden till naturens och ej minst djurlivets skyddande, vilka statsmakterna givit sitt stöd genom en rad åtgärder till s. k. naturskydd. Då så viktiga samhälleliga intressen starkt talade mot ett

167 bifall till motionärens yrkanden, vilka för övrigt icke kunde anses medföra fördelar och behag för den enskilde i en grad, som motsvarade den skada de rned säkerhet skulle tillfoga det allmänna, och då vidare i ett stort antal fall r ä t t såväl till nyttighets- som nöjesjakt respektive -fiske torde kunna p å det enskilda avtalets väg förvärvas av de härför särskilt skickade och intresserade, syntes en särskild utredning a v den a r t . motionären föreslagit, ej böra komma till stånd. Det vore nämligen obestridligt, a t t ett ä n så försiktigt avfattat beslut om en sådan utredning komme att a v de därför intresserade uppfattas såsom ett halvt löfte om genomförande av en lagstiftning i föreslagna riktningen. Då vidare från alla håll inom och utom riksdagen insikten blivit väckt om nödvändigheten a t t riksdagen begränsade utrednings- och kommittéväsendet i görligaste m å n och till sådana frågor, som vore a v den art, a t t reformer av betydelse och vikt d ä r a v framginge, syntes någon hemställan om utredning icke böra göras. V a r e sig en särskild kommitté härför komme a t t tillsättas eller frågan överlämnades till någon redan arbetande kommitté, v a r s arbetstid därigenom bleve ytterligare förlängd, komme utredningen a t t bliva förenad med avsevärd och1 av ovan angivna grunder skäligen onödiga utgifter för statsverket. P å sålunda angivna grunder ansåge reservanterna, a t t utskottet bort hemställa, a t t motionen i fråga ej måtte till någon riksdagens å t g ä r d föranleda. Vid föredragning i k a m r a r n a avslogs utskottets hemställan, av första k a m m a r e n med 63 röster mot 48 och a v andra k a m m a r e n med 99 röster mot 67. De sakkunniga, som tillkallats för undersökning angående den norr- Underländska vanhävdslagstiftningens verkningar, h a v a även upptagit före- sökningen v a r a n d e fråga. De a n m ä r k a a t t tillgängliga arrendekontraktsformulär ^ ™T°_ finge anses utvisa, a t t en allmän obenägenhet r å d e r hos jordägarna a t t iänagka över huvud medgiva arrendatorerna någon jakträtt, likasom ock a t t jord- vanhävdsä g a r n a ej g ä r n a medgiva arrendatorerna någon utsträckning av fiske- lagstifträtten utöver vad enligt lagen icke k a n betagas dem. De anföra vidare: ™"j£"s »Beträffande arrendatorns behov av rätt till jakt och fiske hava de sakkunniga fått den uppfattning, att detta behov är väsentligt olika dels med hänsyn till särskilda ortsförhållanden och dels vad angår jakten å ena sidan samt fisket å den andra. Betraktar man huruledes odlingen gått fram i Norrland, stannar uppmärksamheten i anledning av förevarande ämne vid det förhållande, att bosättningarna från början alltid skett vid kusten och längs med vattendragen. Kuststräckorna och älvdalarna närmast kusten exploaterades först, varefter under tidernas lopp koloniseringen sträckte sig längre upp efter älvarna och de övriga vattendragen för att slutligen nå sin naturliga avgränsning i lappmarkerna. Att bebyggandet städse hänförde sig till förefintliga vattendrag hade sin givna betingelse i nybyggarens behov att äga tillgång till fiske för sitt första uppehälle. Vattendragen voro rika på matnyttig fisk, lax, laxöring, harr och röding, en omständighet som verksamt underlättade koloniseringen. Man får en god uppfattning om vilken betydelse fisket haft för befolkningen i dessa landsändar, då man färdas inom lappmarkerna; varje by eller nybyggeskomplex påminner om ett fiskläge i smått, vid båtplatsen finner man nät och andra fiskredskap upphängda på därför a?sedda ställningar. Givetvis utgör detta en bild av huru det tidigare varit stmt i avseende på fisket även i de vid närvarande tid mera utvecklade orterna .ängre ned i Norrland. Jämsides med fisket kompletterade jakten ny-

ningar.

168 byggarens behov av livsmedel. I skogarna levde en rik fauna, av vilken jägaren lätt kunde hämta värdefullt bidrag till uppehället. I äldre tid var naturligtvis ingen fråga om den enes eller den andres rätt till jakten och fisket. Marken betraktades såsom en allmänning, där jakten och fisket voro fria för alla, som bodde inom trakten. Samtidigt som odlaren bröt bygd, skaffade han sig sitt uppehälle hur han kunde, han fiskade i de fiskrika sjöarna, gick på jakt på vidderna, med få ord sagt använde sig av de möjligheter till uppehället som naturen själv gav. Norrlänningen har alltså ursprungligen räknat med jakten och fisket såsom ett viktigt led i sin utkomst. Med odlingens framgång inträdde ändrade förhållanden, jordbruk och boskapsskötsel togo allt mera befolkningens tid i anspråk. Det primitiva levnadssätt, som ovan skildrats, måste lämna rum för en annan åskådning. Odlaren kände sig manad att ägna sig åt jordens bruk med större intresse än förut. Men han övergav ej därför jakten och fisket. Han sökte endast att kunna använda sig av andra metoder än på det ursprungliga stadiet. Jakten bedrev en bonde helst genom anläggande av giller, varigenom han med besparing av tid ändå kunde erhålla ett behövligt tillskott till uppehället. Fisket, ehuru minskat genom befolkningens tillväxt, sköttes alltjämt med ganska stor omsorg, i den mån detsamma kunde tillgodogöras genom utsättande av fångstredskap. I de bördigare orterna minskades så småningom intresset för jakten. Jordbrukaren blev av omständigheternas makt tvingad att i allt större utsträckning ägna sig åt jordens bruk. Därtill kom uppsvinget i skogsbruket med sina verkningar. Den tid, bonden hade ledig från jordbruket, kunde han med stor fördel använda till skogsarbete icke blott för sig själv utan även för sina dragare. De stora penningintäkter, som skogsarbetet medförde, samlade bondens håg och han avstod mer och mer från jakten, varemot han aldrig lämnade fisket. I den mån tillgång till fiske står till buds, idkas detta allt fortfarande i stor utsträckning i Norrland och Dalarna. De ytterst olika förhållanden, som fortfarande in i våra tider råda inom förevarande orter, medgiva helt naturligt olika möjligheter för idkande av jakt och fiske. I de uppdrivna jordbruksbygderna är isynnerhet jakten starkt minskad, och har därstädes även fisket till följd av befolkningens tillväxt blivit avknappat. I skogsbygderna in i landet, först och främst i lappmarkerna, bedrives däremot jakten alltjämt ganska allmänt och fisket i ungefär samma utsträckning och under samma villkor som i allmänhet gällde vid den första bebyggelsen. I stort sett kan sägas, att under det jakten avsevärt gått tillbaka, fisket fortfarande utnyttjas i största möjliga mån. Att bereda sig tillfälle till idkande av fiske anses av den norrländske bonden vara av stor vikt. Denna synpunkt, uppammad och uppmuntrad av den omgivande naturen, ligger förvarad hos honom såsom ett arv från äldre tid. E n bidragpnde orsak till att numera jakten ej omfattas med samma håg av den norrländske bonden som förut är att söka i den omständigheten, att under de senaste årtiondena skogarna i Norrland så gott som undantagslöst varit föremål för skifte. Under det att förut, så länge skogarna lågo samfällda, skiftesdelägarnas jakträtt omfattade hela samfälligheten, är efter skiftet denna rätt inskränkt till de egna skogsskiftena. Då således samma möjlighet till utbyte av jakten — om denna skall bedrivas inom lagliga gränser, något som dock ingalunda alltid sker — numera ej existerar, som då jaktmarken omfattade de större samfällda skogsvidderna, är det naturligt, att för jordbrukaren jakten ej skall hava samma lockelse som förut, Annorledes ställer det sig med fisket. I regel har detta ej påverkats av skifte å den fiskevattnet omgivande marken. Fisket är således, allenast med de få undantag då även fisket delats, gemensamt för

169 alla skiftesdelägarna, en omständighet, som naturligtvis även den medfört, att detta näringsfång i de orter, där möjlighet till dess bedrivande finnes, utövas i betydligt större omfattning än jakten. Det har i sammanhang med förevarande utredning mer än en gång framhållits, att hos bolagsarrendatorerna i Norrland och Dalarna gör sig gällande en naturlig strävan att såvitt möjligt varda likställda med de självägande bönderna. Berörda strävan sammanhänger i icke ringa mån med det sätt, varpå arrendeväsendet ursprungligen uppstått. Då bönderna, lockade av de efter dåtidens förhållanden höga köpeskillingarna, den ene efter den andra sålde sina hemman till bolagen, betingade de sig oftast att sitta kvar å hemmanen såsom arrendatorer. På detta sätt kommo de att framleva sitt liv under ungefär samma yttre betingelser som då de voro ägare till hemmanen. Där de första arrendatorerna ej längre finnas kvar, hava de efterträtts av sina söner eller magar eller i allt fall av andra arrendatorer av bondestam. Detta har medfört, att arrendatorerna hava svårt att förlika sig med att de i avseende å utnyttjande av befintliga utkomstmöjligheter försättas i annan och sämre ställning än sina stamfränder, de självägande bönderna. I all synnerhet framträder missnöjet hos den norrländske arrendatorn, då han finner att, under det hans grannar, de självägande bönderna, hava full möjlighet att tillgodogöra sig naturens håvor å sina hemman, hans egen möjlighet i detta hänseende är ingen eller högst väsentligt inskränkt. Det är visserligen ofrånkomligt, att i arrendesystemets begrepp ligger, att betydande skiljaktigheter måste finnas mellan den dispositionsrätt, som den självägande har över sitt hemman, och den, som arrendatorn utövar över den arrenderade fastigheten. Men detta utesluter icke, att vad angår de nu ifrågavarande arrendena, vilka förut påvisats vara icke tillfälliga utan stadigvarande, det är lagstiftningens plikt att tillse, att berörda skiljaktigheter icke varda onödigt stora. De faktorer, till vilka lagstiftningen härvid bör taga hänsyn, äro å ena sidan arrendatorns behov att vissa rättigheter, som egentligen medfölja äganderätten, tillförsäkras honom, och å andra sidan jordägarens intresse att dessa rättigheter icke frånhändas honom. Yad nu först angår jakten, har väl lagstiftningen principiellt likställt den norrländske arrendatorn med de självägande bönderna, men dock samtidigt medgivit jordägaren att genom arrendeavtalet åt sig själv förbehålla jakträtten. Det har visat sig, att till följd av detta medgivande det blivit en likställighet endast på papperet. Så gott som undantagslöst äro arrendatorerna genom arrendeavtalen betagna rätten att jaga å arrendefastigheterna, ofta äro de till och med förbjudna att hålla hund, varigenom hinder lägges för dem att utöva jakt å annan mark, å vilken de möjligen kunna förvärva rätten till jagande. Skäl kunna förvisso tala för att vidkommande de norrländska bolagsarrendatorerna med upphävande av avtalsrätten i fråga om jakten stadga, att jakträtten alllid skall tillkomma arrendatorn. E t t sådant stadgande kunde icke anses nämnvärt strida mot de jordägande bolagens intresse. Den jakt, som av bolagens tjänstemän utövas å arrendefastigheterna, bedrives icke såsom näringsfång för vare sig bolagen eller tjänstemännen; den bedrives endast såsom tidsfördriv och till förnöjelse. Det kan ej heller antagas, att någon inkomst av betydenhet kan av bolagen erhållas genom särskild utarrendering av jakträtten. Vid sådant förhållande borde det antydda stadgandet vara bolagen tämligen likgiltigt. De sakkunniga hålla det oaktat före, att någon inskränkning av den fria avtalsrätten angående jakträtten å arrendefastigheterna icke bör stadgas. Såsom grund för denna sin ståndpunkt vilja de sakkunniga icke åberopa de i den ovan ouJörmälda reservationen till jordbruksutskottets utlåtande i ämnet vid 1921 års riksdag framhållna synpunkterna, att ett ovillkorligt medgivande åt de norr-

170 ländska bolagsarrendatorerna av jakträtt å arrendefastigheterna skulle medföra skada för djurlivet såväl i rent ekonomiskt som i naturhistoriskt hänseende ävensom utsätta den nordsvenska faunan för förföljelse och i många fall ett utrotande av mindre motståndskraftiga arter. Ehuruväl dessa synpunkters berättigande icke alldeles kan underkännas, kunna desamma dock icke hava avgörande betydelse för den nu föreliggande frågan. Det kan nämligen icke förbises, att genom ett medgivande av jakträtt åt bolagsarrendatorerna jägarnas antal dock icke skulle bliva större än förhållandet blivit, därest de numera trävaruindustrien tillhöriga fastigheter, som äro utarrenderade, befunnit sig i bondehand. Då således en jordfördelning, som väl i allmänhet betraktas såsom den normala, skulle, därest den existerat, medfört samma ökning av jakträttsinnehavarnas antal, torde det vara givet, att reservanternas omförmälda synpunkter icke äro förtjänta av så synnerligen stort avseende. Befinnes med hänsyn till en rationell jaktvård eller till omsorgen om den nordsvenska faunan inskränkande jakträttsbestämmelser erforderliga, torde desamma böra vara generella och icke erhålla sådan form, att de rikta sig allenast mot en viss klass av medborgare. D e t kan redan nu förutskickas, att vad sålunda anförts får anses hava motsvarande tillämpning i fråga om fiskerätten. För de sakkunnigas ovan uttalade ståndpunkt beträffande arrendatorns jakträtt ä r det avgörande skälet, att en ovillkorlig jakträtt icke är förestavad av arrendatorns behov. Arrendatorns tid är numera för dyrbar att slösas bort på jakt. Han behöver ägna sin arbetskraft åt jordbruket; intet bör i lagstiftningsväg göras, som på något sätt kan tänkas draga arrendatorn från jordbruket. Väl är det sant, att vissa tidsperioder under året icke påkalla en jordbrukares hela arbetskraft, men den lediga tiden kan uppenbarligen, om man tager hänsyn därtill, att tillgång till skogsarbete eller flottningsarbete nästan alltid finnes, användas på ett vida förmånligare sätt än till jakt. Med de höga arbetspriser, som nu råda, torde falla alldeles av sig självt, att en arrendator, som är mån om sin ekonomi, icke befattar sig med jakt. Det förtjänar ock erinras, att även för arrendatorn jakten ger sitt utbyte icke så mycket i ekonomiskt hänseende som fastmera i form av vederkvickelse eller nöje. Men med all säkerhet kan antagas, att en omtänksam arrendator finner ett dylikt sätt att rekreera sig bliva honom för dyrbart. Vare hur som helst härmed, är det dock uppenbart, att något trängande behov för en arrendator att ovillkorligen äga jakträtt icke förefinnes. Det synes de sakkunniga förty riktigast att låta rätten till jakt bero på det fria avtalet. Om en arrendator är angelägen att få utöva denna rätt, lärer icke vara oöverkomligt att få jordägarens medgivande härtill. Och å andra sidan, om jordägaren är särskilt intresserad av berörda sport, må rätten härutinnan icke vara honom betagen i lagen. Vidkommande härefter fiskerätten ligger saken vida annorlunda till. Det har här ovan påpekats, att det norrländska fisket mångenstädes är synnerligen givande, och att fiske också utövas av den norrländske bonden, varhelst tillgång därtill gives. Genom fiske kan således även en arrendator, om han har fiskerätt, förskaffa sig ett icke obetydligt tillskott i livsmedel för familjen. I motsats till jakten kan också fisket av arrendatorn bedrivas utan uppoffring av någon nämnvärd tid. Arbetet i denna del hänför sig allenast till iordninghållandet av fiskredskapen, utsättande av desamma och inhämtandet av fångsten. En ovillkorlig fiskerätt till husbehov för arrendatorn behöver alltså ingalunda medföra försummelse av jordbruket. Genom medgivande åt arrendatorn av en sådan rätt beredes honom en möjlighet till en förbättring av det säkerligen ofta knappa kosthållet, på samma gång som den olikställighet, som är rådande mellan arrendatorn och den självägande bonden, i viss mån utjämnas.

171 Vad här ovan yttrats därom, att jakträtten å arrendegårdarna är av föga ekonomisk betydelse för de jordägande bolagen, har än större giltighet beträffande fisket. Även om arrendet omfattar endast inägorna till en fastighet, synes jordägaren icke hava det ringaste intresse av att arrendatorn utestänges från den fiskerätt, som medföljer skogsmarken. Vem skall utöva denna fiskerätt? Det jordägande bolaget gör det säkerligen icke. Det blir de i närheten boende självägande bönderna, som få sin fiskerätt utökad, och det är att märka, att denna utökning sker på bolagsfastigheternas bekostnad, d. v. s. den andel i fiskerätten, som må tillhöra bolagsfastigheterna, utnyttjas av andra personer än dem, vilka äga eller bruka dessa fastigheter. En sådan tingens ordning kan icke vara riktig. Det ströfiske, som härvid avses, bör enligt de sakkunnigas mening få för husbehov utnyttjas av arrendatorn, oavsett om det förekommer inom eller utom det arrenderade området. Anspråk från arrendatorns sida på detta fiske kan icke anses annat än befogat, helst detsamma är utan betydelse för jordägaren; rättigheten härutinnan bör således icke kunnna betagas arrendatorn. Annorlunda ställer det sig såvitt angår fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande. Det torde utan särskild motivering vara klart, att rätten till dylika fiskeplatser bör jordägaren kunna förbehålla sig åt sig själv. De sakkunniga kunna således ej finna annat än att det framställda yrkandet om ovillkorlig fiskerätt för arrendatorn i enlighet med den omförmälda motionen vid 1918 års riksdag har fog för sig, likväl med undantag vad angår fiskevatten, där jordägaren vidtagit särskilda åtgärder till fiskets förbättrande. I anslutning härtill föreslås, att såsom ett andra stycke till 23 § norrländska arrendelagen insattes följande stadgande: Där arrendet omfattar allenast visst område av en fastighet, vare arrendatorn jämväl berättigad med det undantag, som nyss sagts, att till husbehov begagna den rätt till fiske, som i övrigt hör till fastigheten.»

Vad beträffar först arrendators rätt till jakt kan kommissionen tillfullo instämma i de skäl, som anförts i den förutnämnda undersökningen angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen. Kbinniissionen finner sålunda, att en ovillkorlig rätt för arrendatorn till jakt icke är av något trängande behov påkallad. Beträffande arrendatorns rätt till fiske ställer sig emellertid saken annorlunda. Såsom av det föregående framgår är fisket mångenstädes i vårt land och i alldeles särskild grad i de nordligare delarna därav en värdefull tillgång i bondens ekonomi. I motsats till jakten kan fisket merendels bedrivas utan uppoffring av någon nämnvärd tid. En ovillkorlig rätt för arrendatorn att idka fiske till husbehov behöver icke medföra ett åsidosättande av jordbruket. Härtill kommer, att enligt vad kommissionen tror sig hava bekant flerstädes även i södra och mellersta. Sverige torde vara brukligt att arrendatorer och torpare äga rätt att idka fiske till husbehov i den arrenderade jordens vatten utom i det fall att särskilda åtgärder vidtagits av jordägaren i fiskvårdssyfte. Med hänsyn härtill har kommissionen i förevarande paragraf föreslagit, att arrendatorn ej må förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade jorden i vidare mån än så vitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande. Omfattar arrendet all inägojord å en fastighet, synes kommissionen de skäl herrar Wihlborg och Nilsson härutinnan anfört, tala för att det ej

172 må betagas arrendatorn att bruka det fiske, som medföljer skogsmarken, i annat fall än som ovan sagts i fråga om fiske å den a r r e n d e r a d e jorden. I enlighet härmed har också sista stycket av paragrafen avfattats. 38 §. Allmänna arrendelagen.

Enligt 23 § allmänna arrendelagen åligger det arrendatorn, d ä r ej ann a t är överenskommet, att ansvara för all skatt och a n n a n allmän tunga, som u t g å r för fastigheten och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga, skall likväl jordägaren själv svara därför. Detta stadgande motiverades av lagberedningen med att den uppfattningen torde allmänt råda, ätt arrendatorn borde med u n d a n t a g för den s. k. allmänna bevillningen, vidkännas de skatter och one ra, som för fastigheten åligga jordägaren. Detta syntes också v a r a i sin ordning; särskilt i fråga om naturaprestationer skulle fullgörandet av de å fastigheter vilande förpliktelserna för jordägaren ofta medföra synnerligen stora svårigheter. NorrlandsNorrlandskommittén föreslog däremot, att arrendatorn ej finge förkommittén, pliktas att ansvara för andra av fastigheten utgående utskylder eller besvär än vägunderhållet in n a t u r a ävensom de utskylder eller besvär, som enligt lag åligga arrendator. Ökades de arrendatorn enligt lag åliggande utskylderna och besvären därigenom, att den arrenderade fastighetens taxeringsvärde under arrendetiden höjdes, skulle enligt detta förslag jordägaren vara ansvarig gent emot arrendatorn för den sålunda uppkomna ökningen. I motiven anfördes h ä r o m : Kent ekonomiskt sett måste det anses t ä m ligen likgiltigt, h u r en arrendelag reglerade skyldigheten a t t betala dessa av fastigheten utgående prestationer. Skulle jordägaren göra detta, bestämdes naturligen legan i motsvarande mån högre än om skyldigheten i berörda hänseende ålåge arrendatorn. Emellertid kunde det, om man ville skydda en oerfaren arrendator, vara lämpligt att befria arrendatorn särskilt från alla sådana onera och utskylder, vilkas belopp icke på förhand kunde med någorlunda visshet förutses. Av de olika system som i detta avseende kunde ifrågasättas hade kommittén valt följande. Till en början hade kommittén icke velat rubba de bestämmelser, som kunde finnas i särskilda författningar därom, att arrendator skulle utgöra viss för fastigheten utgående prestation till det allmänna. Funnes någon sådan föreskrift, vore arrendatorn alltså enligt förslaget skyldig att utgöra denna prestation vare sig kontraktet därom innehölle stadgande eller icke. Särskilt borde i detta sammanhang anmärkas, a t t enligt 57 § av förordningen om kommunalstyreise på landet den 21 m a r s 1862 den, som brukar hemman, hemmansdel eller a n n a n i mantal satt jord eller från hemman under full äganderätt avsöndrad eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet vore skyldig att erlägga kommunalutskylder för fastigheten; och denna skyldighet a t t erlägga kommiunalutskylder medförde även vissa andra skyldigheter såsom a t t delt a g a i byggande av åtskilliga allmänna hus o. s. v. Emellertid träffade denna bestämmelse icke alla norrländska arrendatorer. I allmänhet utarrendera bolagen nämligen icke hela hemman eller lägenheter u t a n allenast vissa d ä r å befintliga ägor, och i så fall ålåge det lagligen jordägaren a t t betala kommunalutskylderna. Åtskilliga av de bestämmel-

173 ser kommitténs lagförslag innehöll, särskilt r ä t t e n för arrendatorn a t t nyodla på den arrenderade egendomen och få ersättning därför, torde, o m de antoges, hava till följd, att det för framtiden bleve betydligt sällsyntare än nu, a t t hela hemman eller lägenheter utarrenderades. Därigenom torde för framtiden antalet av de arrendatorer, som enligt lag vore skyldiga till utgivande av ifrågavarande utskylder, att bliva väsentligen reducerat. Hade man beslutat sig för den nu n ä m n d a . grundsatsen i det fall, a t t inga särskilda kontraktsbestämmelser förelåge, bleve n ä s t a steg att avgöra, om m a n borde tillåta, a t t arrendatorn genom uttryckligt stadgande i arrendeavhandlmgen ålades vidsträcktare skyldighet att utgöra onera och utskylder än ovan omförmäles. H ä r v i d borde till en början anmärkas, att det i Norrland vore mycket vanligt, a t t bolagen ålade även dem av sina arrendatorer, som endast arrenderade viss del av ett hemman, att utgöra hemmanets samtliga utskylder. De överflyttade därigenom från sig själva till arrendatorerna risken av en oförmånlig ändring i utskyldernas belopp. Då det emellertid syntes lämpligast, att jordägarna själva stode denna risk, som för dem vore av föga betydelse, men som för en arrendator kunde v a r a äventyrlig nog, hade kommittén ansett det riktigast a t t såsom regel uppställa, att arrendatorn ej finge förpliktigas a t t ansvara för andra utskylder och besvär än dem, som enligt lag ålåge honom. H ä r i f r å n hade dock gjorts u n d a n t a g beträffande vägunderhållet in n a t u r a . Då det för die flesta jordägare skulle v a r a en allvarlig olägenhet att själva nödg a s ombestyra detta .vägunderhåll och det för arrendatorn säkerligen i de flesta fall bleve billigare a t t med egna tillgängliga arbetskrafter utföra behövliga underhållsarbeten än a t t nödgas i form av förhöjd lega bereda jordägaren ersättning för v a d arbetet skulle kosta denne, hade kommittén ansett, att man borde medgiva, det utgörandet av ifrågavarande besvär genom arrendeavtalet uppdroges åt arrendatorn. E n a n n a n omständighet, som i detta sammanhang borde komma i betraktande, vore det ofta hörda och sannolikt grundade påståendet, att skogsfastigheterna i n o r r a Sverige dittills i allmänhet v a r i t synnerligen lågt bevillningstäxerade. Man syntes emellertid överallt i Norrland förvänta, att dessa taxeringsvärden u n d a n för undan komme a t t höjas. Detta kunde komma a t t bliva ganska kännbart för de arrendatorer, som arrenderade hela hemman och lägenheter och följaktligen vore skyldiga att därför utgöra kommunalutskylder o. s. v. Vid arrendets uppgörande beräknade de sin skyldighet i förevarande avseenden efter d å rådande förhållanden och då gällande taxeringsvärden, men nu funne de sig plötsligt stå inför mycket vidsträcktare och mera betungande förpliktelser. Kommittén hade därför trott sig böra föreslå, att om de arrendatorn enligt lag åliggande utskylder och besvär ökades därigenom, att den arrenderade fastighetens taxeringsvärde under arrendetiden höjdes, jordägaren gent emot arrendatorn skulle v a r a ansvarig för den sålunda uppkommande ökningen. F ö r ökad skatt, som, u t a n a t t fastighetstaxeringen ändrades, uppkomme därigenom, att högre belopp utdebiterades, borde däremot arrendatorn naturligen icke få någon ersättning a v jordägaren. I propositionen till 1907 å r s riksdag upptogs i 24 § en bestämmelse, som i sak överensstämde med vad norrlandskommittén föreslagit. Lagutskottet hemställde om bifall till bestämmelsen. Andra kammaren biföll denna hemställan, medan första k a m m a r e n uteslöt föreskrif-

174 ten, a t t jordägaren skulle ansvara för den ökning i arrendatorms utskylder, som kunde uppstå genom a t t taxeringsvärdet å fastigheten höjdes under arrendetiden. Lagutskottet hemställde i memorial n r 71 sammanjämkningsvis, att a n d r a k a m m a r e n måtte biträda första k a m m a r e n s beslut i denna fråga, vilken hemställan ock a v kammarem bifölls. Riksdagen I propositionen till 1908 års riksdag erhöll stadgandet den lydelse, som 1908 - sålunda efter sammanjämkning vunnit föregående riksdags bifall. I motion n r 257 inom andra kammaren hemställdes a v herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. om .sådan lydelse, som föreslagits i propositionen till. 1907 å r s riksdag. Lagutskottet yrkade bifall till den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen. Reservation anfördes h ä r u t i n n a n a v herr Lindhagen, som ansåg att stadgandet bort avfattas i överensstämmelse med motionen. K a m r a r n a godkände vad utskottet hemställt. Riksdagen I överensstämmelse härmed blev ock den proposition, som förelades 1909 - riksdagen 1909, avfattad. H e r r Lindhagen an. fl. yrkade i motion n r 111 inom a n d r a kammaren, a t t riksdagen måtte a n t a g a den lydelse, varom u t i motion n r 257 vid föregående riksdag hemställts. Lagutskottet hemställde även nu om bifall till propositionen i denna del. Häremot anföides reservation av herr Lindhagen. H a n framhöll a t t det vore en ©billighet, att u r förslaget uteslutits den arrendatorn i de äldre förslagen tillförsäkrade förmånen a t t varda befriad från ansvaret för ökning a v utskylder, uppkomna genom a t t fastighetens taxeringsvärde under arrendetiden höjts. Denna obillighet framstode så mycket bjärtare för dåvarande, d å en höjning systematiskt påginge just i skogsfastigheternas taxeringsvärde, vilken höjning förnämligast hänförde sig till skogsvärdet, a v vars avkastning arrendatorn ej bekomme något. Utskottets hemställan bifölls av första k a m m a r e n utan votering s a m t av a n d r a k a m m a r e n med 104 röster mot 86, som avgåvos för herr Lindhagens förslag. Riksdagen I motion n r 208 inom a n d r a kammaren påkallade herr I. Vennerström 1921. 1921 å r s riksdags uppmärksamhet å vissa med 24 § norrländska arrendelagen sammanhängande förhållanden. I berörda motion anfördes bland annat: »Även i sitt nuvarande skick är den norrländska arrendelagen synnerligen bristfällig och kan tillåta de mäktiga bolagen att behandla arrendatorerna på ett sådant sätt, som knappast kan anses överensstämma med en sund samhällsåskådning. Såsom prov på de vidriga förhållanden, vilka arrendatorerna även med nu gällande arrendelag måste finna sig i, kan anföras ett normalkontrakt mellan ett av Västernorrlands allra största bolag och dess arrendatorer. — —• — Kontraktets § 10 lyder: 'Arrendatorn ansvarar för — •— — procent av kommunalutskylder, som för fastigheten utgå och enligt lag åligga jordägaren. Likaledes ansvarar arrendatorn för vägunderhållet in natura. Arrendatorn avstår från alla anspråk å ersättning för hittills å fastigheten verkställda byggnader, odlingar och andra förbättringar.' I allmänhet stadga detta bolags kontrakt, att arrendatorerna skola ansvara för 25 — 50 procent av kommunalutskylderna. Avsikten med detta stadgande är icke svår att förstå. Bolaget erhåller en garanti för att inte kommunen beslutar en sådan taxering, varigenom bolagets skog upptaxeras till sitt verkliga värde. Det är

175 uppenbart, att arrendatorerna, som åläggas bära en viss procent av bolagets kommunalskatt, bliva liksom bolaget intresserade av, att skatten för bolagets skog hålles nere. I samma mån som denna höjes, stegras även deras egna utskylder. Inom den kommun, där det nyssnämnda bolaget haft sitt huvudsäte och som nästan helt och hållet äges av bolaget, ha försök blivit gjorda att få skogstaxeringen höjd. Men detta har mött motstånd även från arrendatorerna, emedan bolaget genom den finurliga bestämmelsen gjort dem medintresserade i att hålla skogstaxeringen nere. I § 10 vräkes vägunderhållet från bolaget över på arrendatorerna. I princip kan detta icke anses riktigt, ty bolaget har självfallet lika stort intresse som arrendatorerna — och till och med ännu större — av, att vägarna hållas så goda som möjligt. I praktiken betyder bestämmelsen, att de fattiga arrendatorerna nödgas bära en ekonomisk börda, som ofta blir dem alldeles övermäktig. Ett enda exempel kan anföras. En arrendator, vars kontrakt jag varit i tillfälle att se, blev förlidet år ålagd vid vägsyn att på sin vägsträcka köra 300 lass grus. I bästa fall kunde han köra blott 5 lass per dag, emedan gruset skulle tagas blott på vissa bestämda ställen. Även om man räknar med otroligt låga priser, kan den faktiska utgiften för denna arrendators vägunderhåll icke understiga 500 kronor. Den torde snarare uppgå till inemot dubbla summan. En annan arrendator blev ålagd att köra 500 lass grus på en 900 meter lång väg och fick därpå använda ett 40-tal häst- och kördagsverken. Huru oerhört tryckande dessa direkta och indirekta skatteutlagor äro, framgår av en beräkning, som jag i samband med sakkunniga personer har gjort angående en arrendators utgifter i enlighet med kontraktet i fråga. Kostnaden för födoråd uppgick till 575 kr., för vägunderhållet till 500 kr. Därtill kommo kommunalskatt och kronoskatt, så att slutsumman för samtliga direkta och indirekta utlagorna uppgick till 1234 kr.» Motionären hemställde a t t riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, a t t Kungl. Maj:t m å t t e genom jordkommissionen snar a s t möjligt låta verkställa en utredning om förbättring av den norrländska arrendelagen samt för riksdagen framlägga förslag härom. A n d r a lagutskottet, som förehade denna motion till behandling, hemställde i avgivet u t l å t a n d e (nr 14) under hänvisning till den pågående utredningen angående den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar, att motionen icke måtte till någon riksdagens å t g ä r d föranleda; och beslöt riksdagen i enlighet med denna hemställan. I förevarande p a r a g r a f h a r kommissionen upptagit bestämmelsen i Jord24 § norrländska arrendelagen. Vägande skäl torde icke kunna anföras kommisför a t t den princip, som u t t a l a t s i sistnämnda stadgande, äger större 810nenberättigande för Norrland än de övriga delarna a v landet. Tvärtom torde grundtanken i hela den sociala arrendelagstiftningen k r ä v a a t t omförmälda princip vinner allmän giltighet. Vill m a n skydda en oerfaren arrendator, vilket ju är hela lagstiftningens syfte, torde det v a r a ofrånkomligt, a t t m a n i görligaste m å n tillser, a t t h a n ej betungas med sådana onera och utskylder, vilkas belopp på förhand icke kunna förutses med någorlunda visshet. Den mäktiga jordägaren bör ej äga r ä t t att å den svaga arrendatorm övervältra bördan av jordägaren lagligen åliggande utskylder. Endast i fråga om vägunderhållet för den arrenderade fastigheten h a r kommissionen i överensstämmelse med den norrländska arrendelagen föredragit full avtalsfrihet. Ett effektivt medel till förekommande a v

176 sådana missförhållanden, som omnämnas i herr Vennerströms motion, vore givetvis, att i arrendelagen även intoges förbud mot a t t arrendat o r n förpliktas utgöra fastighetens vägunderhåll. Häremot resa sig emellertid så stora praktiska svårigheter, a t t kommissionen icke ansett en sådan utväg böra förordas. Det bör märkas, att jordägaren merendels icke är i tillfälle a t t med eget arbetsfolk och egna d r a g a r e verkställa nödiga vägarbeten. Det skulle därför ej sällan för honom uppstå stora svårigheter och kostnader, om han själv nödgades ombesörja vägunderhållet. A r r e n d a t o r n däremot är alltid på platsen och äger i allmänhet tillgång till d r a g a r e för nödiga väglagningsämnens framforslande. Det synes därför lämpligast a t t vägunderhållet anförtros åt honom. För honom kan det mången gång ock vara fördelaktigare att utgiva legovederlaget eller en del därav i form av vägunderhållet in n a t u r a , än a t t bet a l a den förhöjda penninglega, vilken givetvis skulle bliva en följd av a t t jordägaren själv måste ombesörja detsamma. Det bör också bemärkas, a t t om även underhållet av en fastighets v ä g a r e t t visst å r för arr e n d a t o r n blivit ganska betungande, så ingalunda behöver v a r a förhållandet de följande åren. Sedan en väg en gång satts i tillfredsställande skick, blir givetvis underhållet av densamma betydligt lättare. Det torde med visst fog kunna ifrågasättas, att man, såsom norrlandskommittén i sitt förslag gjorde, tager steget fullt u t och stadgar, a t t därest de arrendatorn själv enligt lag åliggande utskylderna och besvär e n skulle ökas av den anledningen att den arrenderade fastighetens taxeringsvärde under arrendetiden höjes, jordägaren skulle gentemot arrend a t o r n v a r a ansvarig för den sålunda uppkomna ökningen. Denna tanke vilar, .såsom av det föregående framgår, därpå att det är den åt arrend a t o r n ej upplåtna skogen å fastigheten, som föranleder höjningen av taxeringsvärdet. Förnekas k a n emellertid ej a t t en höjning av taxeringsvärdet även kan äga r u m av a n n a n anledning. 1907 års lagutskott framhöll härutinnan a t t av arrendatorn verkställda odlingar k u n d e föranleda en sådan höjning. H ä r j ä m t e må ock erinras om att penningvärdets fall ofta kan hava denna påföljd. Då för övrigt det icke torde kunna ifrågasättas annat än att därest arrendatorns utskylder u n d e r arrendetiden minskas i följd av en inträffad sänkning av den arrenderade fastighetens taxeringsvärde, detta kommer arrendatorn till godo, torde h a n rättvisligen även böra vidkännas den ökning av samma utskylder, som i anledning a v taxeringsväldets höjning kan äga rum. 39 §. Denna paragraf överensstämmer i princip med 33 § allmänna arrendelagen och 25 § norrländska arrendelagen. 40 §.

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 36 § allmänna arrendelagen och 26 § norrländska arrendelagen. De avvikelser från sagda lagar, som förekomma i 2 mom. hava h ä r ovan under 17 § n ä r m a r e motiverats. 41 och 42 § i Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i 37 och 39 §§ allmänna a r r e n delagen samt 27 och 28 §§ norrländska arrendelagen.

177 43 §.

Givetvis måste bestämmelserna i en social arrendelag i motsats till den allmänna arrendelagens vara, absolut bindande. De få ej genom avtal ändras eller upphävas. I annat fall skulle bagen medföra föga gagn, då den mäktigare parten vid underhandlingarna, jordägaren, säkerligen skulle finna medel att avvinna arrendatorn hans bifall till arrendevillkor, som på ett för arrendatorn ogynnsamt sätt avveke fram arrendelagens bestämmelser. I förevarande paragraf har därför i likhet med vad som stadgas i 29 § norrländska arrendelagen föreskrivits, att om i arrendeavtalet intagits villkor, som strider mot vad ovan i lagen stadgats, detta villkor skall vara utan verkan. 44 §.

I denna paragraf lämnas en hänvisning till vissa stadganden i allmänna arrendelagen, vilka äga giltighet jämväl å sådana arrenden, som i denna lag avses. 45 §. Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angående norrländska arrendelagens tillämpning har givit vid handen, att nämnda lag ingalunda vunnit tillämpning i full uteträckning. Det har sålunda konstaterats, såväl att muntliga arrendeavtal alltjämt äro långt ifrån sällsynta som ock att i de skriftliga avtalen ofta förekomma bestämmelser, som strida mot lagens stadganden. I arrendekontrakt hava intagits bestämmelser, som i än det ena än det andra avseendet avvika från lagens föreskrifter. De ovannämnda sakkunniga anföra härutinnan: »Det är naturligt att, där avvikelser sålunda skett, de i allmänhet tillkommit i jordägarens intresse. Arrendatorerna hava sålunda trots den till deras förmån stiftade särskilda arrendelagen icke alltid varit i stånd att vid avslutande av arrendeavtal i tillräcklig grad göra sin rätt gent emot de i allmänhet ekonomiskt välsituerade jordägarna gällande. Men därtill kommer även, såsom i undersökningen framhålles, att arrendatorerna ofta icke äga någon ingående kännedom om lagstiftningens innehåll. Det har vid sådant förhållande icke varit någon svårighet för jordägarna att få i arrendekontrakten inryckta mot arrendelagen stridande bestämmelser, vilkas innebörd och räckvidd arrendatorerna icke haft förmågan att överblicka. Det kan måhända sägas, att vad sålunda anförts angående åsidosättandet av arrendelagens föreskrift om skriftlig form för arrendeavtalet eller av någon av lagens övriga bestämmelser icke är av så synnerligt stor betydelse, då dels en arrendator, som på grund av muntligt avtal tillträtt en fastighet, jämlikt lagen alltid har möjlighet att efter stämning till domstol få arrenderätten stadfäst i överensstämmelse med densamma och då dels ett i avtalet intaget villkor, som strider mot lagen, är utan verkan. Fäster man sig endast vid den rättsliga sidan av saken, kan det således synas spela mindre roll, om arrendatorn brukar fastigheten på grund av allenast muntligt avtal eller om i ett skriftligt avtal intagas villkor, som icke överensstämma med arrendelagen. Tager man emellertid hänsyn till förhållandena såsom de gestalta sig i det. praktiska livet, torde Jordl.ommissionen.

VI.

1™

178 man dock finna, att det är av icke ringa vikt, att arrendelagen kommer i full tillämpning i enlighet med sitt innehåll, d. v. s. att alla arrendeupplåtelser, som falla under lagen, ske skriftligen och i avtalen icke intagas andra villkor än sådana, som överensstämma med lagen. Det har i den meranämnda utredningen påvisats, att det i andra och tredje punkterna i 1 § andra stycket av norrländska arrendelagen omförmälda tillvägagångssätt för stadfästande av en arrenderätt, som grundar sig på muntligt avtal, icke i något fall kommit till användning. På grund härav och då det säkerligen endast undantagsvis kommit i fråga, att en jordägare jämlikt första punkten i samma stycke på äskande av en arrendator med muntligt arrendeavtal genom skriftlig handling bekräftat arrenderätten, kan det, då en arrendator brukar en fastighet på grund av muntligt avtal, förutsättas, att det osäkerhetstillstånd för arrendatorn, som det muntliga avtalet innebär, kommer att fortfara, så länge han sitter på fastigheten. Vad angår det fall, att skriftligt avtal väl slutits men i avtalet stipulerats villkor, som strida mot arrendelagen, är det också uppenbart, att arrendatorn ofta skall känna sig så pass bunden av de avtalade villkoren, att han icke vill ifrågasätta annat än att de skola vara gällande. Detta framhålles också med skärpa i omförmälda utredning. Att påyrka tillämpandet av andra villkor än dem, som arrendekontraktet innehåller, måste — framhålles det — oaktat att laglig rätt därtill förefinnes, framstå såsom obehagligt för många arrendatorer. E t t påstående i sådan riktning gent emot jordägaren kan för arrendatorn medföra allvarsamma konsekvenser. Arrendatorn är nämligen frånsett arrendeförhållandet i allmänhet för sin utkomst mer eller mindre beroende av jordägaren, och det kan för visso befaras att, därest arrendatorn gör sina lagliga anspråk gällande, han kan från jordägarens sida bliva föremål för obehag av det ena eller andra slaget. Hellre än att utsätta sig för en dylik eventualitet avstår arrendatorn från sin rätt och fogar sig efter avtalets olagliga bestämmelser. Det bör ej heller förbises, att för mången arrendator har ett ingånget avtal sådan helgd, att det ä r alldeles uteslutet, att han med vett och vilja skulle bryta detsamma, även om det är stridande mot till hans skydd givna lagbestämmelser. Allt som allt kan det på goda grunder antagas att, där ett arrendekontrakt innehåller mot arrendelagen stridande villkor, kontraktet ej sällan kommer i tillämpning i enlighet med sitt innehåll och icke enligt de lagstadganden, som genom samma villkors intagande i kontraktet blivit åsidosatta. Detta behöver naturligtvis icke alltid medföra, att arrendatorn tillfogas orätt. Det är icke omöjligt, att arrendatorn av någon anledning kan anse ett arrendeavtal, som icke överensstämmer med lagen, vara förmånligare än ett avtal, vid vars avslutande lagen i allo blivit följd. Sålunda kan arrendatorn finna det med sitt intresse överensstämmande att mot erhållande av en rättighet, som lagen icke tillägger honom, åtaga sig en förpliktelse, som icke har stöd i lagen, eller avstå från en honom i lagen tillerkänd rätt. Detta är emellertid en sak för sig. Även ett i full överensstämmelse med arrendelagen ingånget kontrakt hindrar givetvis icke, att genom överenskommelse mellan parterna andra villkor kunna komma att i praktiken tillämpas än de, som innehållas i kontraktet. Vikten ligger icke därpå, att i arrendeförhållandet lagens tvingande bestämmelser för varje fall komma i tillämpning, utan därpå, att det arrendeförhållandet konstituerande kontraktet icke erhåller sådant innehåll, att därigenom arrendatorn ingives en felaktig uppfattning om hans lagliga rättigheter och skyldigheter. Det kan icke undvikas, att i samma mån som arrendelagens bestämmelser åsidosättas lagens effektivitet förringas. Lagens ändamål att bereda arrendatorerna trygghet och självständighet i deras näring blir icke tillgodosett i den utsträckning, som lagstiftarna avsett. Detta återverkar i sin ordning på skötseln av

179 jordbruket å arrendegårdarna. D e t kan icke förväntas, att en arrendator, som endast har ett muntligt avtal att lita till eller vilken exempelvis, såsom ingalunda är ovanligt, genom arrendekontraktet ålagts, att närhelst så fordras ställa sin arbetskraft till jordägarens förfogande, skall kunna eller vilja åt jordbruket ägna erforderlig omsorg.»

De sakkunniga betona slutligen att dessa förhållanden föranleda till övervägande, huruvida särskilda garantier äro av nöden till förekommande av att vid avslutande av avtal enligt den sociala arrendelagen bagens bestämmelser angående avtalets form och dess innehåll åsidosättas. Vid ett sådant övervägande är det system, som i Finland finnes infört genom föroidningen den 12 mars 1909 om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde förtjämt av särskild uppmärksamhet. Enligt detta system skall varje skriftligt legoavtal rörande jord, som i den ifrågavarande förordningen avses, underkastas prövning av en särskild nämnd, den s. k. legonämnden, och för att bliva gällande fastställas av nämnden. Den fastställ el sen föregående prövningen avser ej blott avtalets formella innehåll, den omfattar samtliga legovillkor och är således även av materiell innebörd Endast därest efter sådan prövning legovlllkoren finnas ej vara för brukaren obilliga, skall avtalet av legonämnden fastställas. Detta system innebär däremot icke någon garanti för att förordningens föreskrift angående skriftlig form för arrendeavtalen icke åsidosättas. I detta hänseende intager den finska lagstiftningen samma ståndpunkt som den svenska, i det den medgiver en arrendator, som på grund av muntligt avtal mot lega brukar annan tillhörig jord, att vid domstol yrka avtalets fastställande. Emellertid torde det icke kunna förnekas, att genom det beskrivna finska förfarandet vinnas avsevärda fördelar. Det synes sålunda vara tillfredsställande sörjt för att i de skriftliga arrendeavtal, som avslutas, icke intagas bestämmelser, som strida mot lagens föreskrifter. Och vidare erhålles garanti för att legan icke blir oskäligt betungande för arrendatorm. Det kunde vid sådant förhållande starkt ifrågasättas, huruvida icke ett motsvarande system borde införas i förevarande lagstiftning. Kommissionen har emellertid ej ansett sig böra förorda detta. Sålunda har kommissionen icke ansett att någon förprövning av skäligheten av det avtalade legovederlaget bör äga rum. Detta skulle ju innebära att parternas avtalsfrihet bleve utesluten ifråga om legovederlagets storlek. Ett sådant system torde emellertid vara alltför främmande för inom vårt land gällande rättsuppfattning att dess införande bör förordas. Den norrländska arrendelagen medgiver härutinnan utom vid missväxt full avtalsfrihet och kommissionen har ej ansett vare sig erforderligt eller lämpligt att härutinnan frångå den princip, vara sagda lag är byggd. Herrar Wihlborg och Nilsson hava ej heller ansett sig böra förorda en obligatorisk förprövning av legovederlaget. De anföra härutinnan: »Det kan på goda grunder ifrågasättas, huruvida det är tillrådligt att i den svenska lagen införa en liknande inskränkning i avtalsfriheten. En sådan skulle enligt de sakkunnigas förmenande innebära ett offentligt förmynderskap över de avtalsslutande parterna, som är fullkomligt främmande för svensk rättsuppfattning. Den förebragta utredningen kan ej heller anses giva vid handen, att legan mera

180 allmänt sättes till högre belopp än som kan anses skäligt. De av de sakkunniga iakttagna kontrakt, enligt vilka en för arrendatorn oskäligt betungande lega stipulerats, hava alla varit ingångna under världskrigets år med dess uppåtgående konjunkturer för jordbruket, således under förhållanden, som icke varit normala och som näppeligen kunna åberopas till grund för en lagstiftning av det ifrågasatta innehållet. Naturligtvis är det icke uteslutet, att även i ett eller annat kontrakt, som mgåtts på annan tidpunkt, legobeloppet kan hava blivit väl högt tilltaget, liksom ock vad i ovan omförmälda motion anförts angående sådana fall, da en arrendator ålagts att utgiva födorådsförmåner eller att utgöra vägunderhållet in natura, synes utvisa, att härigenom emellanåt ett oskäligt betungande av arrendatorn skett. Men att på grund av sådana fall, vilka dock med sannolikhet aro endast enstaka, skall föreskrivas, att samtliga arrendekontrakt för att bliva gällande skola underkastas en officiell prövning beträffande legovederlagets storlek, torde icke vara vare sig erforderligt eller lämpligt. Införandet av en sådan prövning skulle innebära ett allt för generellt underkännande av arrendatorernas förmåga att vid arrendeavtalens avslutande iakttaga sina egna intressen.»

För att förhindra att i arrendeavtalen intagas bestämmelser som strida mot arrendelagen, har inom kommissionen diskuterats, huruvida man ej skulle kunna föreskriva en obligatorisk granskning genom någon nämnd av alla ingångna arrendekontrakt. Ett arrendeavtal skulle enligt denna tankegång ej vara giltigt förrän nämnden övertygat sig om, att det ej innehölle några mot lagen stridande bestämmelser, samt tecknat sitt godkännande på kontraktet. Emellertid har kommissionen ansett att även en sådan granskning skulle medföra en alltför vidlyftig apparat. De ovannämnda sakkunniga föreslå efter förebild av vad som gäller i avseende å lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, att för varje län borde förordnas en eller flera personer med åliggande att tilihandagå arrendatorerna med råd och upplysningar angående med arrendeavtalen sanimanhängande frågor. Även kommissionen tror, att de olägenheter, som ovan berörts, skola förebyggas, om dels arrendatorerna mera allmänt erhålla kunskap om de förmåner, som äro dem genom lagen tillförsäkrade, dels de sättas i tillfälle att erhålla råd och biträde av därtill skickade personer vid arrendeavtalens upprättande ävensom eljest, när de därav äro i behov. Kommissionen har därför föreslagit, att jordbrukskommittéerna skola med uppmärksamhet följa arrendeförhållandena var inom sin ort och på begäran lämna råd och* upplysningar såväl vid arrendeavtalens upprättande som eljest då fråga uppstår om tillämpning av ifrågavarande lag eller något i arrendeavtal intaget villkor.

F. Övergångsbestämmelserna. Beträffande övergångsbestämmelserna vill kommissionen erinre följande. Norrlands- I motiven till sitt förslag till arrendelag framhöll norrlandskomniittén kommittén, bland annat, att om de bestämmelser, som det framlagda lagförslaget innehöll, av de jordägare, vilka därav träffades, skulle finnas allt för besvärande, det vore att befara, att de under den tid, som förflöt* när-

181 mast efter det framläggandet av kommitténs förslag blivit förutsett, skulle skynda sig a t t u t a r r e n d e r a sina g å r d a r på för dem lägligare villkor, innan någon n y lag hunne bliva antagen. Detta skulle emellertid innebära någon fördel endast under förutsättning att den n y a lagens bestämmelser icke skulle kunna å dessa upplåtelser tillämpas. I regel måste väl också detta v a r a förhållandet, men det hade likväl icke synts kommittén nödvändigt a t t driva satsen, a t t en n y lag icke finge tillämpas retroaktivt, så långt, a t t man icke till förekommande a v nämnda förfarande skulle k u n n a l å t a arrendatorn såsom ett tillägg till arrendevillkoren för tiden efter lagens t r ä d a n d e i k r a f t komma i åtnjutande av n å g r a a v de m e r a fristående rättigheter, som enligt den n y a lagen skulle tillhöra honom och som icke kunde medföra någon större olägenhet för jordägaren. Genom ett sådant medgivande vunne m a n den fördelen, att jordägarens benägenhet för avtal, avseende a t t föregripa en n y lags bestämmelser, säkerligen något komme att minskas. Kommittén föreslog därför i 24 § andra stycket beträffande arrendeavtal, som blivit upprätt a t efter den 1 j a n u a r i 1904, (vid vilken t i d p u n k t det antogs v a r i t känt, att kommittén ä m n a d e framlägga ett förslag till arrendelag), men innan denna lag t r ä t t i kraft, a t t om avtalet avsåge livstidsstädja eller arrende på viss tid, för den återstående arrendetiden skulle å upplåtelsen tillämpas bestämmelserna om särskild uppsägningstid för a r r e n d a t o r n enligt 3 § 3 mom., om arrendatorns r ä t t a t t nyodla samt erhålla ersättning för nyodling och jordförbättring enligt 10 och 11 §§ s a m t om de i 17 och 18 §§ fastslagna villkoren för a t t arrenderätten skulle anses förverkad. H e r r Lindhagen p å y r k a d e i sin reservation; a t t n u ifrågavarande bestämmelse m å t t e ä n d r a s på s å d a n t sätt, a t t den komme a t t avse alla avtal av d ä r i n ä m n d beskaffenhet, som u p p r ä t t a t s före det den föreslagna lagen t r ä t t i kraft. H a n motiverade detta stadgande p å följande s ä t t : Genom de föreslagna bestämmelserna skulle förmånen a v r ä t t till odling och ersättning för jordförbättringar samt någon t r y g g h e t mot godtyckliga v r ä k n i n g a r ej på långa tider förunnas en stor del av de dåvarande arrendatorerna i Norrland och Dalarna. Kanske finge jordä g a r n a därigenom i många fall även anledning a t t vid utgången av de gamla kontraktens upplåtelsetider uppsäga just sådana arrendatorer, som voro skötsamma och ådagalagt intresse för odlingar. Intet visade emellertid b ä t t r e än detta, h u r litet man i själva verket ansåge sig våga i realiteten göra för bestående 'missförhållandens avhjälpande, så länge de intressenter, m o t vilka å t g ä r d e r n a skulle riktas, ännu funnes till. Med herr Lindhagen instämde h e r r a r Bromée och Kronlund. H e r r a r Berlin, Claeson, Kempe och Lindman ansågo, a t t bestämmelsen m å t t e helt u t g å . Retroaktiv verkan a v lagen borde icke i strid med gällande rättsgrundsatser i densamma påbjudas. Vore därför ett arrende avslutat på livstid eller p å viss tid, i n n a n lagen trädde i kraft, så måste därvid avtalade bestämmelser fortfarande ä g a giltighet, under den överenskomna upplåtelsetiden. I propositionen till 1907 å r s riksdag uteslöts bestämmelsen i fråga så- Riksdagen 1907 som innebärande en retroaktiv tillämpning av lagen. I sin motion n r 242 inom a n d r a k a m m a r e n anförde herr Lindhagen bland a n n a t : »På orter, där arrendatorerna ej hava några kontrakt eller kontrakten gälla för kort tid, skulle arrendatorerna, om allt i övrigt går väl, tämligen snart få

182 komma i åtnjutande av lagens fördelar. I trakter åter, där arrendatorerna ha kontrakt på längre tid, bleve så icke förhållandet, om den formellt juridiska uppfattningen finge råda. Detta skulle dock strida mot grundsatserna i hela den av kommittén föreslagna lagstiftningen. Denna bygger nämligen på den uppfattningen, att ifrågavarande jordägare, som köpt hemmanen endast för skogens skull, ur social synpunkt ej ha därmed förvärvat någon rätt att nedlägga jordbruket och hålla dem, som skola leva därav, nere i fattigdom och beroende. En dylik rätt kan sålunda icke heller förvärvas för en avsevärd tid framåt genom att jordägaren före arrendelagens tillkomst medelst kontrakt bundit arrendatorerna vid arrendet under en sådan tid. Det är ju också för den nu levande generationen av arrendatorer lagen är avsedd, då man hoppas att arrendena sedan skola vara försvunna.»

P å grund av det sålunda anförda, yrkades, a t t lagen i angivna avseenden m å t t e erhålla retroaktiv verkan på äldre för bestämd tid ingångna kontrakt. Lagutskottet avstyrkte i utlåtande n r 60 motionen, enär utskottet lika litet som Kungl. Maj:t ansåge det v a r a med v å r r ä t t överensstämmande a t t giva en lagstiftning på den allmänna privaträttens område retroaktiv verkan. K a m r a r n a godkände u t a n debatt Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen 1908 å r s proposition anslöt sig i förevarande hänseende till vad vid 1908. föregående riksdag beslutats. F r å g a n uppkom emellertid ånyo i anledning a v motion n r 257 inom a n d r a k a m m a r e n av h e r r Rob. Karlsson i F j ä l m. fl. Motionärerna erinrade om den a v omkring 2 000 arrendatorer undertecknade petition i norrlandsfrågan, som den 14 januari 1908 överlämnats till Kungl. Maj:t, samt framhöll, a t t de petitionerande a r rendatorerna givetvis föreställt sig a t t de förmåner, som enligt en n y lagstiftning tillämnades arrendatorer, givetvis skulle även tillfalla den då levande generationen. Motionärerna yrkade att beträffande avtal, som avslutats för bestämd tid eller arrendatorns livstid före den n y a lagens ikraftträdande, skulle gälla, att .arrendatorn ägde sedan 5 arrendeår tilländagått, uppsäga arrendet, att arrendatorn skulle äga r ä t t a t t verkställa nyodling s a m t erhålla ersättning för nyodlingar och jordförbättringar, ävensom att bestämmelserna om arrenderättens förverkande skulle äga motsvarande tillämpning. P å hemställan av lagutskottet anslöt sig riksdagen även nu till proposition. Riksdagen Den proposition, som förelades riksdagen 1909, upptog enahanda över1909 - .gångsbestämmelse, som föreslagits i de föregående propositionerna. Yrkandet om retroaktiv verkan a v lagen upptogs emellertid ånyo i motionerna nris 111 och 235 inom andra kammaren a v h e r r Lindhagen m. fl. Motionen n r 111 anslöt sig helt till motionen n r 257 vid 190S års riksdag. I motionen n r 235 anfördes bland a n n a t : »Att ifrågavarande arrendelag bör åtminstone i viss mån komma dan nuvarande generationen av arrendatorer till godo, borde ej kunna bestridas. Även de arrendatorer, som icke hava några kontrakt eller kontrakt endast på kort uppsägning, äventyra med största sannolikhet att före den nya lagans trädande i kraft bliva påtvingade nya- kontrakt, på vilka den tillämnade lagstiftningen ej hinner vinna tillämpning. Sådan verkan har redan den allmänna arrendelagen haft på vissa orter. Vid behandlingen av den finska arrendelagen var man också från alla håll

183 enig om, att författningens retroaktiva verkan var i det föreliggande fallet 'oundgänglig'. Meningarna skilde sig endast därutinnan, att några önskade, att lagen skulle i alla avseenden vinna tillämpning även på äldre avtal, under det andra ville begränsa lagens retroaktiva verkan till vissa punkter. I den antagna lagen stadgades i detta avseende, att äldre brukare skulle ha ersättning för förbättringar, gjorda, efter det nya författningar trätt i kraft; att stadgandena om förnyelse, överlåtelse, upphörande och förlust av legoavtal skulle tillämpas jämväl å äldre bestående legoförhållanden ävensom att brukaren ägde tillgodonjuta honom i nya lagen tillerkänd rätt att från dagsverksskyldighet övergå till penningvederlag. I den kejserliga propositionen hade dessutom föreslagits, att brukare, som finner det äldre rättsförhållandet vara för sig ogynnsamt, skulle äga rätt uppsäga avtalet, sedan 3 år förflutit från den dag, den nya lagen trätt i kraft. Lantdagen, som ansåg det oundgängligt förekomma, att äldre åbor bleve i mängd uppsagda från sina arrenden, antog i stället en bestämmelse om att äldre legoavtal, som tilländagingo inom ett till och med tretton år från den nya författningens ikraftträdande, skulle anses förlängda med sju intill ett år enligt en viss skala. Vid utgången av den sålunda förlängda legotiden ansågs brukaren skyddad a v bestämmelserna angående hans rätt till ersättning för under tiden gjorda förbättringar. Reservanter inom norrlandskommittén förordade också, att arrendelagen för Norrland skulle hava retroaktiv verkan i vissa avseenden, nära sammanfallande med den finska lagens bestämmelser i vissa hänseenden. Därtill bör läggas, likaså i viss anslutning till den finska lagen, innehållet i de tre sista momenten av 5 § av Kungl. Maj:ts nu framlagda lagförslag. Angelägenheten att förekomma arrendatorernas uppsägning, innan lagen träder i kraft, kan icke nog betonas. Vanhävdslagen skulle tjäna bland annat detta ändamål och har därför av andra kammaren gjorts som en betingelse för arrendelagens antagande. Det är fara värt, att detta dock i många fall ej räcker till, i synnerhet om vanhävdslagen, såsom Kungl. Maj:t nu föreslagit, reduceras så gott som uteslutande till ett sken bara. Kompletterande bestämmelser borde därför rätteligen komma till stånd, men det lär vara fåfängt att nu söka åtgöra annat än att få en någorlunda effektiv vanhävdslag. Det finska förslaget att medgiva arrendator rätt att inom viss tid uppsäga ett äldre avtal synes dock vara förtjänt av beaktande, särskilt i händelse, som norrlandskommittén föreslog, arrendatorn får sådan rätt även i fråga om avtal, ingånget enligt nya lagen. På grund av vad sålunda anförts få vi med anledning av den kungl. propositionen och såsom tillägg till yrkandet under punkt B) 2:o) i motionen nr 111 hemställa: att riksdagen ville i fråga om den norrländska arrendelagen besluta: l:o) 2:o) att lagen bör få retroaktiv verkan på äldre avtal, utom i de avseenden motionen nr 111 upptager jämväl i fråga om de tre sista momenten av 5 § Kungl. Maj:ts förslag; och 3:o) att arrendator, som innehar arrende på grund av äldre avtal, må vara berättigad uppsäga avtalet, sedan fem arrendeår tilländagått från det nya lagen t r ä t t i kraft.»

Lagutskottet hemställde om avslag å motionerna under åberopande av enahanda skäl som av utskottet anförts vid riksdagarna 1907 och 1908 samt bifall till propositionen. Första kammaren godkände utskottets förslag utan debatt eller votering. Andra kammaren biföll ävenledes utskottets hemställan med 97 röster mot 77, som avgåvos för herr Lindhagens förslag.

184 Den norrländska arrendelagen erhöll alltså sådana övergångsbestämmelser, a t t den ej blev tillämplig på avtal ingångna före det lagen trädde i kraft eller den 1 september 1909. ^<*uu« Riksdagen S å s o m . i d e n historiska översikten erinrats, påyrkades redan vid riks"io- dagen 1910 i en motion nr 154 inom a n d r a kammaren av h e r r a r Lindhagen och R o b Karlsson i Fjäl en undersökning angående arrendelagen* verkningar I denna motion framhölls bland a n n a t a t t bolag före den 1 september 1909 avtvingat, sina arrendatorer nya kontrakt. Sunds boJag; i Vasternorrlands län hade sålunda under senare delen a v a u g u s t i låtit s m a inspektörer r o fram efter vattendragen i bolagets socknar, sammankalla dess arrendatorer samt förelägga dem vid äventyr a v vräkning a t t fore nämnda dag underskriva medliavda arrendekontrakt vilka skulle v a r i t u p p r ä t t a d e redan i m a j . Denna upplysning hade l ä m n a t s av en riksdagsman, med vilken arrendatorerna rådgjort. Lagutskottet avstyrkte motionen under framhållande av a t t även om arrendelagen genom vissa åtgöranden icke komme i tillämpning p å arrendeavtal som u p p r ä t t a t s före den 1 september 1909, jordägaren i allt tall bleve bunden a v lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i N o r r l a n d och Dalarna, genom vilken lag jordbrukets och åbyggnadernas vidmakthållande bleve underkastat jordkommissionernas tillsyn. Sistn ä m n d a lag skulle nämligen, som bekant, äga oinskränkt tillämpning å jord, som ej utarrenderats enligt arrendelagens bestämmelser, försåvitt ej fråga vore om fastighet, som genom avtal, ingånget före l a g e n s ikraftträdande, vore till a n n a n upplåten på sådana villkor, a t t brukarem icke i _ händelse a v fastighetens vanvårdande kunde från n y t t j a n d e r ä t ten skiljas. Reservation anfördes av h e r r a r Lindhagen, Pettersson i Södertälje och Karlsson i Fjäl. H e r r Lindhagen anförde d ä r v i d bland annat: »Beträffande särskilt denna punkt må erinras, att norrlandskommittén förordade, att ifrågavarande socialpolitiska lag, som avsåg att drabba ett bestående missförhållande, också följdriktigt måtte få tillämpning på detta. Regeringsmakten och sedermera också riksdagen åsidosatte emellertid detta naturliga krav och ville ej medgiva, att lagen skulle ens i någon mån få s. k. retroaktiv verkan på bestående arrendeavtal. Det förutspåddes, att följden därav skulle också bli den, att bolag i stor utsträckning skulle gå till väga såsom Sunds bolag, enligt vad det uppgivits i motionen och även inom utskottet från annat håll vitsordats, gått till väga icke blott inom Västernorrlands utan även Jämtlands län. Det uppgavs i utskottet, att det förekomme, att bolag tillvägagått till och med så, att man tvingat arrendatorer återlämna kontrakt, på vilka någon kortare tid ännu återstode, för att i stället mottaga kontrakt, upprättade före lagens trädande i kraft och gällande för längre tid. Dylika åtgöranden böra väl ej av lagstiftningen gillas och upprätthållas men utskottet icke förty uttalar, att ett ingripande redan av angivet formellt skäl 'icke kan skäligen ifrågasättas'. Utskottets antydan, att uppsiktslagen skulle hjälpa upp saken något, är icke heller byggd på förhållandena. Oavsett det ovissa, om denna lag skall i sitt förstörda skick få någon nämnvärd verkan i sitt eget syfte, har den åtminstone direkt föga inflytande på arrendatorernas personliga rättigheter och skyldigheter. En utredning skulle snarare leda till vidgad insikt om att arrendelagen och uppsiktslagen självfallet och såsom meningen förut alltid varit skola båda gälla samtidigt för all den jord, som beröres av lagstiftningen.»

185 Första k a m m a r e n biträdde utskottets hemställan. Under debatten i andra k a m m a r e n anförde herr Karlsson i Fjäl bland annat, att såsom i m o t i o n e n f r a m h å l l i t s , h a d e b o l a g e n s t r a x före l a g e n s i k r a f t t r ä d a n d e s ö k t a v t v i n g a a r r e n d a t o r e r n a k o n t r a k t p å 10, 15 e l l e r 20 å r f r a m å t , u n d e r v i l k e n tid bolagen sålunda u n d a n d r o g e sig den skyldighet, som arrendelagen skulle ålägga dem. H a n fortsatte härefter: »Det bolag i min hemort, som jag omnämnt i motionen, är icke det enda r som förfarit så, utan att döma av en del brev, som jag erhållit från norra Ångermanland, ha flera större trävarubolag handlat på ungefär liknande sätt. Skillnaden är endast, att man i ena fallet använt sig av hot och i andra fallet av list. Det bolag, som jag talat om i motionen, har genom hot om vräkning tvingat arrendatorerna att underteckna arrendekontrakt, och i andra fall har man sagt till arrendatorerna, att sedan den nya arrendelagen blivit antagen, måste de förutvarande kontrakten annulleras och nya skrivas. Och då man väl fått de gamla kontrakten annullerade, ha de nya skrivits på 15 å 20 år, under vilken tid alltså bolagen kunna undandraga sig arrendelagens bestämmelser. Utöver de exempel, som jag i motionen framdragit, kan jag icke underlåta att omnämna särskilt ett fall, som är ganska belysande för den hänsynslöshet, med vilken bolagen kunna fara fram, då det gäller att nå vissa S3'ften. Strax före jul kom till mig en gammal man, som varit arrendator under det bolag, jag omnämnt i motionen. Han frågade mig, huru han skulle bära sig åt för att få ersättning av bolaget. Han hade nämligen blivit vräkt utan föregående uppsägning. Han var 70 år och hade innehaft arrendet sedan 40 år tillbaka. Då han mottog det, födde det två kor, men då han lämnade det, funnos på den lilla hemmansdelen sju kor och en häst. Han hade haft arrendet hela tiden utan kontrakt, endast på grund av muntligt avtal. Den sista augusti, sålunda dagen före lagens ikraftträdande, infunno sig två av bolagets lägre ämbetsmän med ett kontrakt, som han skulle underskriva. Mannen befanns icke vara hemma, utan var i en grannkommun. Då de två tjänstemännen väntat på honom till klockan 10 på aftonen utan att han kom hem, spikade de upp på hans dörr, att han var skild från arrendet. När han kom hem, var sålunda arrendet icke längre hans; en annan hade underskrivit kontrakt på detsamma, efter att den gamle arrendatorn haft det nära en mansålder. Någonting mera upprörande kan man väl knappast tänka sig än en sådan kolossal hänsynslöshet från ett bolags sida. Man säger nu, att dessa fall äro så enstaka, att en undersökning icke är behövlig, men, mina herrar, i de avlägsna krokarna av Norrland förekomma otaliga sådana fall, fastän de icke leta sig väg till tidningspressen och ännu mindre komma fram motionsvägen i riksdagen.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 79 röster mot 56. Det är givet av den största vikt, att därest förevarande förslag varder upphöjt till lag, denna i verkligheten vinner tillämpning snarast möjligt och att även den nuvarande generationen arrendatorer i största utsträckning får komma i åtnjutande av det skydd lagstiftningen avser att giva arrendator. Statsmakterna torde sålunda icke böra tillstädja att de jordägare, som i lagen avses, söka genom allehanda dispositioner undandraga sig dess verkningar och i större eller mindre omfattning eludera lagstiftningens ändamål. Härutinnan torde särskild uppmärksamhet böra fästas vid att icke jordägarna, sedan lagförslaget vunnit allmän kännedom och innan detsamma hinner .upphöjas till lag, genom hot om arrendeuppsägningar söka tvinga arrendatorerna att antaga

186 för dem oförmånliga arrendeavtal, varigenom den sociala arrendelagstiftningens tillämpning för kanske avsevärd tid framåt undanskjutes. De i motionen nr 154 vid 1910 å r s riksdag påtalade förhållandena torde häru t i n n a n verka såsom avskräckande exempel. Att allt fortfarande en avsevärd del a v de norrländska bolagshemmanen äro u n d a n d r a g n a den speciella arrendelagens tillämpning, framgår av den undersökning, som verkställts av h e r r a r Wihlborg och Nilsson. Enligt denna funnos åren 1917—1918 1887 stycken bolag eller ekonomiska föreningar tillhöriga fastigheter om 4 h e k t a r inrösningsjord eller därutöver, vilka upplåtits på arrende före den 1 september 1909, eller 39 % av samtliga utarrenderade fastigheter av denna kategori. Vid antagandet av den finska förordningen den 12 mars 1909 om lega a v torp, landbolägenhet och backstuguområde sökte m a n förebygga a t t lagen eluderades på sådant sätt, som ovan nämnts, genom föreskrift, a t t legoavtal, som tillkommit före lagens utfärdande, skulle förlängas utöver den avtalade arrendetiden, xaeé viss tid. Under hänvisning till vad .sålunda anförts vill kommissionen unders t r y k a vikten a v a t t det a v kommissionen förordade förslaget till lag angående förlängning av vissa arrendeavtal snarast möjligt vinner statsm a k t e r n a s gillande. Genom en sådan lag lösas enligt kommissionens mening de svårigheter, som uppställa sig vid förevarande lagstiftnings problem, på det effektivaste och för alla p a r t e r förmånligaste sättet. Arrendatorerna behöva ej frukta, a t t de innan den sociala arrendelagen vinner tillämpning å dem, skola genom bot om uppsägningar tvingas avsluta långvariga arrendeavtal på oförmånliga villkor. Skulle emellertid en lag, som avser att förlänga gällande arrendeavtal i avbidan på den sociala arrendelagens genomförande, icke komma till stånd, torde det enligt kommissionens mening bliva en tvingande nödvändighet för statsmakterna a t t genom a n d r a åtgärder sörja för att den sociala arrendelagens tillämplighet ej på sådant sätt, som ovan omförmälts, i större eller mindre omfattning ställas på framtiden. H u r u än denna angelägenhet ordnas, måste man likväl med all säkerhet räkna med a t t en del äldre arrendeavtal komma a t t kvarstå efter den sociala arrendelagens ikraftträdande. F r å g a n är då, huruvida den nya lagen bör gälla även dem. Beträffande avtal, som avslutats för viss tid eller arrendatorns livstid, h a r kommissionen ansett, att så bör v a r a fallet i vissa avseenden. Dessa angivas n ä r m a r e i a n d r a och tredje styckena av övergångsbestämmelserna.

G.

Reservation i fråga om utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden. Av herr Lindhagen,

som anfört beträffande vissa paragrafer följande:

1 och 2 §§. Då ostridigt den sociala arrendelagen och lagen om avlösning av vissa jordbruksarrenden böra omfatta samma slag av arrendeupplåtelser, må här anmärkas, att formuleringen i mitt utkast till avlösningslag bör följas även i arrendelagen. Skillnaden mellan mitt och kommissionens förslag är huvudsakligen den, att enligt mitt förslag de båda lagarna böra söka omfatta

187 alla bondgårdar, som en gång varit självständiga men sedan genom inköp eller annorledes råkat i beroende. Genom att här fastställa en maximioch en minimigräns, kommer lagen lättligen, ja, med säkerhet i blindo avskilja från lagarnas hägn i sydligaste delarna av Sverige en del gamla bondgårdar, vilkas inägojord överstiger 25 hektar, samt i nordligaste Sverige, särskilt i lappmarkerna och Norrbotten, många, kanske en mängd före detta bondehemman med självständig jordbruksekonomi. Det möter ingen svårighet att undvika detta i lagstiftningen genom den av mig föreslagna formuleringen i avlösningslagen. Skulle denna hemställan ej kunna bifallas, hemställer jag med hänsyn till förhållandena särskilt i nordligaste Sverige och i lappmarkerna, att minimiarealen bestämmes till minst två hektar odlad jord samt ängsoch hagmark. Skälen därför äro närmare utvecklade i min reservation på denna punkt till kommissionens skrivelse den 10 januari 1923 rörande en provisorisk arrendeförlängningslag. 4 §.

Mig synes anledning icke förefinnas, att ej, när särskilda omständigheter därtill föranleda, jämväl medgiva, att arrendeavtal, som formellt icke faller under lagen, skall kunna, i den ordning denna paragraf föreskriver, komma av sakliga skäl att göra det. Detta blir, såvitt jag förstår, alldeles oundgängligt, om kommissionens förslag till minimigräns för lagens giltighet antages. Därigenom äventyras nämligen, som sagt, att arrenden av gamla bondgårdar i lappmarkerna och andra delar av nordligaste Sverige bliva obehorigen undantagna från lagens skydd. Uti andra stycket av denna paragraf lämnas till och med en indirekt föreskrift, att alla sådana arrenden, å vilka jordbruket icke lämnar huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj, skall undantagas från lagen. Detta är ju en högeligen konstitutiv bestämmelse, som icke bör göras beroende av en ansökan. Den bör, ifall den är riktig, inflyta i 1 § såsom lagens första förutsättning. För min del kan jag emellertid icke förorda en sådan begränsning av lagen, vare sig det sker direkt eller indirekt. Denna bestämmelse äventyrar dessutom än mer, att ovannämnda arrenden av f. d. gamla bondegårdar i nordligaste delarna av landet undandragas lagens skydd. Alla för detta bondgårdar med självständig jordbruksekonomi måste enligt min mening falla under lagens hägn oberoende av subjektiva omdömen, huruvida familjen därav har sin huvudsakliga bärgning eller icke. 5 §. Jordkommissionen bör få en viss rätt att vid anmälan pröva även, om lagen är tillämplig å ett visst kontrakt. Rätt till klagan bör stå öppen i båda fallen. Det bör från centralstyrelsen medverkas till att i möjligaste mån lika lydande kontrakt begagnas i hela landet. 6 «. Andra stycket i denna paragraf är lånat från norrlandslagen och allmänna arrendelagen. Emot detta stycke bör till en början erinras, a t t d e t icke, åtminstone ej i dess nu föreslagna lydelse, har den ringaste praktiska betydelse. Ingen arrendator lär inlåta sig på en sådan äventyrlig och kostsam apparat som att anhängiggöra rättegång för att få ett muntligt arrendeavtal eller ett tyst medgivande därtill bekräftat genom skriftlig handling. Allra minst kan detta komma i fråga för arrendatorer, vilka intaga en

188 sådan svag ställning, att de gentemot jordägaren icke ens kunnat gencmdriva uppfyllelse av lagens föreskrift, att arrendeavtalet skall vara skriftligt. Framtvingandet av skriftligt kontrakt eventuellt i sista hand genom rättegång bör därför enligt min uppfattning ovillkorligen utföras och kostnaderna förskotteras av staten, när anmälan därom sker eller det eljest varder kunnigt att uppgörelsen i något fall ej bekräftats genom någon skriftlig handling. En konsekvens av ett sådant statens ingripande kunde vara, att, såsom den finska lagstiftningen påbjuder, alla arrendekontrakt skola för prövning av deras laglighet underställas vederbörande myndighet. Kommissionen har dock, såsom mig synes med fog, ansett, att man i det längsta lör undvika en allt för omfattande administrativ apparat, och söka genom effektiva bestämmelser i övrigt åstadkomma ett frivilligt fullgörande av lagens bestämmelser. En sådan effektiv bestämmelse synes vara föreskrift på detta ställe, att det blotta brukandet av jord mot lega medför enahanda skydd för arrendatorn, som lagen tillämnat det skriftliga avtalet. Därigenom berövas jordägaren allt intresse att åsidosätta bestämmelsen om skriftligt avtal. Ingen kan visserligen hindra en jordägare och en annan person bliva sams om, att den senare skall bruka jorden, så länge de därom äro ense och oberoende av lagens stadganden. Detta dock endast under förutsättning, att överenskommelsen är fullt frivillig även från arrendatorns sida, och att han sålunda i sitt eget intresse av någon särskild anledning icke önskar bhva bunden på annat sätt. Att lagen ej kringgås genom sådana enskilda överenskommelser, som å arrendatorns sida endast hava skenet av frivillighet, förekommes så vitt möjligt genom ett stadgande, att en sådan arrendator kan när som helst påkalla, att det inledda brukandet betraktas såsom en upplåtelse enligt lagen. Det synes mig föreligga så mycket större anledning att införa i lagtexten den sålunda ifrågasatta föreskriften, som gällande lags och den nu av kommissionen föreslagna lagens innehåll å denna punkt äro otydliga, och även inom kommissionen därför uttolkas på olika sätt. Man vet nämligen icke, vad detta brukande mot lega har för rättsverkning utom den, att skriftligt kontrakt kan framtvingas. Man frågar sig, om arrendatorn innan dess kan mot sitt bestridande godtyckligt uppsägas, om jordägaren är skyldig bygga husen, om odlingsrätt föreligger o. s. v. eller om dessa och andra arrendatorns förmåner enligt lagen eller till äventyrs vissa av dem inträda först i och med det, att skriftligt kontrakt upprättas eller domstol fattat sådant beslut, som i förevarande punkt säges. 7 §. För min del förordar jag, att upplåtelsetiden sättes till tjugu år såsom norrlandskommittén föreslog samt numera är brukligt vid kronans arrenden och även vid arrenden till akademihemman med flera dylika fastigheter. Såsom skäl för femtonårsperioden har anförts, att det ej behöves någon längre arrendetid, när såsom förslaget åsyftade, arrendatorn också beredes optionsrätt till förnyad upplåtelse. Emellertid förekommer numera sådan rätt även vid kronans utarrenderingar, och ändock har arrenderätten dar bibehållits till tjugu år för varje gång. Kommissionens förslag kan ayen rent psykologiskt ha den verkan, att om riksdagen avslår optionsrätten, kommer femtonårsperioden att kvarstå, utan att någon förhöjning därav k a n genomdrivas såsom en eljest naturlig följd av kommissionens

189 egna motiv till dess förslag om upplåtelsetider. Det finnes väl för övrigt ingen anledning att införa olika system för skilda jordområden. När nu tjuguårsperioden vunnit burskap på ett stort område, synes den även böra i enighetens intresse fullföljas på det nu förevarande. 8 §.

Uti andra stycket av denna paragraf stadgas, att om en arrendator i avtalet förbehåller sig rätt att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet, skall det vara gällande. Första stycket åter frånkänner jordägaren en sådan rättighet. Här göres således en åtskillnad mellan de bägge kontrahenterna, vilket är en naturlig konsekvens av lagens förutsättning eller att arrendatorn intager en ofriare ställning vid uppgörelsen. En motsägelse till denna ståndpunkt ligger emellertid uti att göra denna förmån för arrendatorn beroende av, att han själv förbehållit sig den i avtalet. Därmed upphäves — man kan gärna säga totalt — all praktisk betydelse av andra stycket. Arrendatorn kan visserligen, om han har utsikt till annat uppehälle, vilket numera sällan är förhållandet, underlåta att arrendera ett jordbruk. Är han emellertid nödsakad därtill, får han också finna sig uti de villkor, jordägaren betingar. Att i lagen skänka honom en rättighet att själv också göra betingelser, är endast ett sken och ingenting annat. Detta var också uppenbart för norrlandskommittén. Denna betonade »den norrländska allmogens ådagalagda oförmögenhet att gent emot trävaruindustriens målsmän bevaka sina intressen» samt föreslog därför följande stadgande: »Arrendatorn äge i varje fall att, sedan fem arrendeår tilländagått, avträda arrendet å tid, vartill detsamma blivit av honom i laga ordning uppsagt.» Detta är rent spel och ett mänskligt innehåll. Emellertid ligger även i detta förslags avvaktan på fem arrendeårs förlopp en kompromiss, vilken kunde vara begriplig, då det gällde att för första gången föreslå en lagstiftning, som måste genomdrivas även i den dåvarande första kammaren. Numera borde tiden vara mogen att taga steget fullt ut och medgiva en arrendator rätt att när som helst avträda arrendet, dock efter i laga ordning gjord uppsägning. Det blir säkerligen endast i ett färre antal fall, som en arrendator kommer att begagna sig därav. Tillfällena till livsuppehälle i detta land bli allt sparsammare och de flesta få vara glada, om de över huvud taget kunna erhålla något. Kan emellertid en arrendator genom en slump nå en bättre och tryggare ställning bör tillfälle också beredas honom att kunna begagna sig av detsamma, innan det är för sent. Hans ställning är i detta avseende alldeles olik jordägarens. Jordägaren, som har sin utkomst och uppehälle på annat håll, har sin frihet utan att vara beroende av arrendatorn. Verklig likställighet i sak och ej skenbart blott i form kräver då, att arrendatorn å sin sida ej skall behöva vara bunden vid torvan av jordägarens vilja utan möjlighet att kunna gripa ett erbjudet tillfälle i flykten. På grund av vad sålunda anförts föreslås att andra stycket erhåller följande lydelse: »Arrendator äge i varje fall att avträda arrendet å tid, vartill detsamma blivit av honom i laga ordning uppsagt.» 9 §. Mig synes tillfälle till en prövning av arrendevillkoren under pågående arrendetid böra beredas även vid andra katastrofer än missväxt såsom vid •våldsamma konjunkturväxlingar.

190 9, 12, 14 §§. Skiljenämnd med representation från båda parterna synes mig böra utbytas mot en nämnd, sammansatt av ojäviga personer. Behålles skiljenämnd kan ifrågasättas, om ej ordföranden åtminstone alltid bör tillsättas utifrån. Jordägaren såsom den förfarnare och mäktigare har merendels större utsikter att genom sin representant avlocka arrendatorns representant bifall till valet av en person efter jordägarens sinne. 12 §. Såsom en konsekvens av vad som anförts under 7 § föreslås, att tiden för det förnyade arrendet bestämmes till tjugu år. Då meningen är att en optionsrätt skall kunna vid varje optionstids slut ytterligare erhållas, bör detta för säkerhets skull tydligt uttalas i lagen. 15 och 17 §§. Den norrländska arrendelagen ålägger jordägaren att verkställa de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga större reparationer, under det att arrendatorn åligger att avhjälpa sådana under arrendetiden uppkomna brister, som endast föranleda mindre reparationer. I kommissionens förslag äro alla reparationer lagda på arrendatorn och någon skillnad på större och mindre reparationer förekommer icke där. Det synes mig icke föreligga någon anledning att i förslaget frångå norrlandslagens bestämmelse. Att i förslaget arrendatorn tillagts optionsrätt till förnyat arrende kan icke vara tillräckligt skäl för en sådan omkastning i grundsatser. Optionsrätten är tillkommen av rättvisa mot arrendatorn och omtanke om jordbruket. Att då taga tillbaka denna förmån delvis genom att pålägga arrendatorn en ny börda är så mycket mindre av förhållandena påkallat, som den i förslaget upptagna optionsrätten ingalunda är arrendatorn med någon trygghet tillförsäkrad. Den kan lätt spelas honom ur händerna på ett eller annat av de medgivna sätten. J a g förordar således, att även i detta stycke bibehålles den norrländska arrendelagens åtskillnad mellan större och mindre reparationer och dess föreskrifter om dessas avhjälpande. 26 $. I fråga om skyldighet att gälda kostnaden för till- och avträdessyn förordar jag norrlandskommitténs och andra kammarens gamla ståndpunkt, enligt vilken jordägaren, dock med vissa undantag, skall gälda kostnaden samt garanti uppställes mot oskälig synekostnad. 28 och 29 §§. I likhet med norrlandskommittén anser jag arrendatorn böra vara berättigad att verkställa nyodling även å mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Uti våra lagar om skogsvård å enskild mark utsäges, att jordbrukspolitik går före skogspolitik. Det föreskrives, att skogsvårdsföreskrifterna icke äga tillämpning då det gäller »skogsmarks upipodling till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål». Meningen med den sociala arrendelagen är aitt giva arrendatorn något av den gamle bondens fria ställning samt att befrämja jordbrukets utveckling på arrendegårdarna liksom förr kunde ske,

191 då en fri bonde satt på gården. Förslagets bestämmelse, hämtad från gällande norrlandslag, är liksom i många andra punkter en försämring i följd av en sammanjämkning mellan första och andra kammaren. Dylika episoder böra väl ej få vara fortfarande vägledande, då det nu gäller att skapa ny lag för södra och mellersta delarna av landet samt avhjälpa den norrländska arrendelagens brister. Det i 29 § föreskrivna besöket av hela jordkommittén måste i de flesta fall bliva en allt för dyr sak och avskräcka en arrendator från att verkställa en nyodling. I de stora norrländska socknarna med de långa avstånden synes mig en dylik apparat verka som ett rent spektakel. Det är en gest i lagen men ingen realitet, som skänkes arrendatorn. Någon nyodling med stöd av denna paragraf blir säkerligen aldrig verkställd. Det bör vara nog med högst två medlemmar i kommittén och tillika givas möjlighet att i stället även tillkalla andra sakkunniga, såsom nämndemän, skiftesgodemän, lantmätare och lantbruksingenjörer samt hushållningssällskapens agronomer. Övergångsbestämmelser. Meningen med en social arrendelag bör vara, att de fördelar, som den medför, skola tillgodokomma i första hand den levande generationen arrendatorer, som bruka jorden vid lagens tillblivelse. Det är missförhållandena med deras arrendejordbruk, som föranlett lagstiftningen, och som sålunda väl böra i första hand avhjälpas av densamma. Norrlandskommittén sökte efter olika linjer i vissa avseenden tillmötesgå dessa rimliga anspråk. Den formellt juridiska doktrinen, att lagar ej må vinna retroaktiv verkan, ansågs emellertid av 1906—1907 års regering böra vinna tillämpning även på förevarande sociala lagstiftning. Att sedan vinna ändring i regeringens förslag på denna punkt försöktes förgäves vid riksdagarna 1907, 1908 och 1909. Därigenom undandrogs på olika sätt en stor del av den levande arrendatorsklassen lagens förmåner. Nu måste frågan upptagas igen i hela sin vidd. Även enligt den nu förordade lagstiftningen böra ifrågavarande varaktiga arrenden betraktas såsom mera en den jordbrukande befolkningens sannskyldiga tillhörighet. Därför har nu även ifrågasatts en rätt för arrendatorerna att få frilösa arrendena och i detta avseende giver den förordade lagstiftningen jämväl arrendatorer med kontrakt, som tillkommit före den sociala arrendelagens ikraftträdande, rätt begagna sig av denna lösningsrätt. Meningen är, att åkerbruket förr eller senare skall bli hans och hans arvingars fria jordbesittning. Det synes då vara så mycket mindre anledning att icke tillerkänna den levande generationen arrendatorer även förmånen av arrendelagens fördelar. Såsom av kommissionen framhållits skulle genomförandet av den av kommissionen förordade arrendeförlängningslagen i mycket bana väg för en sådan övergång till de nya förhållandena. Men fullt tillräcklig är den icke. Någon garanti finnes särskilt icke mot att arrendatorn, som den nya lagstiftningen vill tillägga både optionsrätt till förnyat arrende och inlösningsrätt, likväl skall kunna vid den förlängda arrendetidens utgång uppsägas från arrendet och nödgas byta plats med en annan, övergångsbestämmelserna i lagen böra därför enligt min uppfattning avfattas så, att den nya lagen till alla delar blir tillämplig även å äldre arrenden med möjlighet till därav påkallade jämkningar i arrendevillkoren på sätt i 13 § ifrågasattes.

192 H.

Jordkommissionens skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 10 januari 1923 angående förlängning av vissa arrendeavtal.

Till Herr statsrådet

och chefen för

justitiedepartementet.

Med skrivelse den 21 januari 1920 överlämnade jordkommissionen till statsrådet och chefen för justitiedepartementet ett av kommissionen utarbetat förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. I den vid lagförslaget fogade motiveringen framhölls, bland annat, att syftet med den föreslagna lagen var att förhindra, att utarrenderade brukningsdelar, å vilka en blivande social arrendelagstiftning eller friköpningslagstiftning kunde antagas komma att vinna tillämpning, skulle, innan en sådan lagstiftning kommit till stånd, i större omfattning vid nuvarande arrendens upphörande under de närmaste åren av sina ägare indragas. Förslaget blev som bekant av Kungl. Maj:t förelagt samma års riksdag, tillstyrktes av andra lagutskottet, men avslogs av båda kamrarna, i den första med 48 röster mot 43 och i den andra med 66 röster mot 65. Vid följande årets riksdag framlades förslaget ånyo, denna gång i motion nr 85 inom första kammaren av herr Carl Lindhagen, över denna motion inhämtade andra lagutskottet yttranden från kommissionen. Under hänvisning till sin tidigare framställning i ämnet och under framhållande av att talrika representanter för den jordbrukareklass, som skulle hava gagn av lagen, inför kommissionen betygat, att hos dem förelåge en livlig önskan, att lagen måtte ånyo komma under riksdagens prövning och bliva antagen, hemställde kommissionen i det begärda yttrandet, att utskottet måtte tillstyrka lagförslagets antagande. I sitt utlåtande hemställde utskottet, att då utskottet icke funnit sådana skäl föreligga, som nödvändiggjorde en provisorisk lagstiftning i berörda hänseende utan ansåge, att riksdagen kunde utan vidare invänta den fullständiga utredning, som kommissionen i anbefallt hänseende komme att utföra, och de förslag, som med anledning därav kunde komma av Kungl. Maj:t till riksdagens prövning framläggas, motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, i den första med 42 röster mot 36 och i den andra med 96 röster mot 72. Under 1922 ingavs av styrelsen för Sveriges Åboförbund till Konungen •en hemställan, att förslag måtte framläggas till 1922 års riksdag till lag om provisoriskt förbud mot avhysning av åbor, arrendatorer och torpare samt om sådan förlängning av arrendekontrakt, varom den ovan berörda propositionen till 1920 års riksdag och herr Lindhagens motion till 1921 års riksdag handlade. I häröver infordrat utlåtande uttalade jordkommissionen i skrivelse den 21 december 1921, att det enligt kommissionens uppfattning skulle vara lyckligt, därest omförmälda lag om förlängning av vissa arrendeavtal blivit antagen. Den 1 februari 1922 avlämnades till Konungen en petition, undertecknad av 5 364 arrendatorer och torpare. Uti den skrift, varmed petitionen överlämnades, anfördes, bland annat, att uppsägningar av arrendatorer och torpare

193 oavlåtligt ägde rum, samt att med hänsyn härtill det vore av synnerlig vikt, att ovan omförmälda lagförslag, i avvaktan på definitiv lagstiftning i jordfrågan, bleve förelagt årets riksdag. Vid riksdagen 1922 framlade Kungl. Maj:t därefter ånyo ifrågavarande lagförslag. I motion nr 107 yrkade herr Lindhagen inom första kammaren i överensstämmelse med en av honom vid kommissionens förslag fogad reservation bland annat sådan ändring av förslaget, att förlängningen av arrendena komme att verka automatiskt utan att göras beroende av något tillkännagivande från arrendatorn och i övrigt bördan av ytterligare åtgärders vidtagande väsentligen komme att läggas på den, som mest förmådde och förstode att bära den, nämligen jordägaren och staten, ävensom, i den mån författningen ändock måste pålägga arrendatorerna eget initiativ och förutseende, åtgärder vidtoges för att bereda dem ett effektivt biträde och kännedom om författningen. I avgivet utlåtande hemställde andra lagutskottet om bifall till propositionen. Flera reservationer avgåvos, däribland av herrar O. L. Tjällgren och E. G. Nilsson i Vibberbo, vilka yrkade att lagstiftningen måtte begränsas att avse endast bolag, ekonomiska föreningar, s. k. skogsspekulanter och innehavare av fideikommissegendom. Inom första kammaren röstades vid votering om kontraproposition först angående sistberörda reservation, vilken avslogs med 65 röster mot 63. Vid därefter företagen omröstning angående utskottets hemställan avslogs denna med 74 röster mot 54. Andra kammaren avslog först i sammanhang med votering om kontraproposition reservationen med 90 röster mot 44 samt biföll därefter utskottets hemställan med 65 röster mot 57. Jordkommissionen ser sig nödsakad att åter framhålla angelägenheten av att ett lagförslag i förevarande syfte framlägges även för 1923 års riksdag. Kommissionen finner nämligen denna provisoriska lagstiftning fortfarande synnerligen önskvärd och kan icke undgå erinra, hurusom insikten om dess betydelse ökats med varje år. Lagstiftningen avser som sagt att utgöra ett provisorium till skydd för arrendatorerna i avvaktan på den definitiva skyddslagstiftningen genom en social arrendelag och en lag om avlösen av arrendejordbruk samt att på samma gång innefatta ett värn om den tillämnade lagstiftningens effektivitet. Nämnda lagfrågor, som jämte bland annat en vanhävdslag, börjat upptagas av jordkommissionen till definitiv behandling i början av juni 1922, kunna emellertid omöjligen hinna föreläggas riksdagen förrän år 1924. Ehuru jordkommissionen ej har sig bekant, vilken plan regeringen till äventyrs uppgjort för dessa jordfrågors vidare behandling efter den 28 februari 1923, då kommissionens uppdrag skall upphöra, anser sig kommissionen å andra sidan böra betona, att enligt dess uppfattning något uppskov till en senare riksdag än den förutnämnda icke synes böra ifrågakomma. Emellertid vilar som sagt en ovisshet över utsikten, huruvida det angelägna ärendet ens då kommer att göras till föremål för proposition till riksdagen, och lika ovisst är, huruvida i en sådan sak, där de materiella intressena äro så starkt engagerade, ett avgörande kan vara att förvänta redan vid frågans första prövning av riksförsamlingen. Även om, såsom dock är att hoppas, så skulle ske, är det fara värt, att under inflytande av ett nära förestående avgörande och under övergångsJordkommissionen.

VI.

194 tiden för lagens tillämpning åtskilliga åtgärder vidtagas av de enskilde, som kunna i stor utsträckning äventyra den definitiva lagstiftningens tilllämpning samt även bringa många arrendatorer med familjer oförskyllt i olycka. Jordkommissionen vill såsom ett skäl för sin hemställan denna gång i främsta rummet betona den fortgående minskningen i arrendetiden för nu ifrågavarande jordbruksarrenden och de alltmer uppenbara vådorna av en sådan utveckling. Under äldre tider var upplåtelsen på livstid en mycket vanlig företeelse och ansågs väl såsom den ur mänsklig synpunkt normala upplåtelsetiden. Sedermera har under tidernas lopp genom de merkantila intressenas överhandtagande upplåtelsen på viss tid blivit allt vanligare. Uti bruksrörelsen härskade dock länge ett visst patriarkaliskt förhållande, som förebyggde uppkomsten av allt för stora olägenheter. Sedan däremot sågverksrörelsen och annan trävaruindustri på senare tider uppträtt som konkurrent om böndernas jordbruk med skogsmarker samt bruksindustrien i växande omfattning omhändertagits av det moderna bankväsendet, har arrendetiden på dylika gårdar efter jordägarens önskan satts synnerligen kort, vanligen högst till fem år, och numera är tendensen att sänka den till ett år, varigenom jordbruksarrenden beträffande tiden för upplåtelsen bliva likställda med bostadslega i städerna. Redan jordundersökningen konstaterade, att vid utarrendering i Värmlands läns östra, mellersta och västra skogsbygder av företrädesvis mindre bolagsgårdar förelåg i flesta fall ettårig arrendetid men understundom något däröver intill högst fem år, och för Värmland gäller den norrländska arrendelagen fortfarande icke. Jordkommissionens enquéte har ådagalagt, att bolagsarrendena i södra och mellersta Sverige vanligen stanna vid högst fem år, i de flesta fall därunder och i talrika fall allenast vid ett år. Särskilt i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län äro dylika ettåriga upplåtelsetider synnerligen vanliga. Det förekommer därvid kontrakt, som lyda på allenast ettårigt arrende och icke tala om någon uppsägningstid eller förlängning. I många ettårskontrakt åter heter det exempelvis, att, om kontraktet icke uppsagts före den 15 september, som föregick kontraktets utlöpande, detsamma ansåges förlängt på ytterligare ett år. Gimo-österby Bruk övergår sedan någon tid för sina i -Uppland belägna arrendebruk till ett antal av inemot 1200 till ettåriga kontrakt, i den mån de gamla något långvarigare men ändock kortvariga kontrakten utlöpa. F ö r närvarande lärer en del av Gimo-österby Bruks arrendatorer i Uppland sitta utan några kontrakt alls. Det är icke känt, om detta kunnat leda till att dessa arrendatorer enligt arrendelagen skola anses ha fått sina sista kontrakt förlängda under fem år. Är så förhållandet kan dock befaras, att de ej känna till denna omständighet utan känna sig ännu mer än förut ställda under tvång att antaga ett köpeanbud på de av bolaget bestämda villkor. Däremot ha arrendatorer på de större enskilda jordbruksgodsen ännu i allmänhet en något längre arrendetid, i genomsnitt tio år, ehuru även h ä r på senaste tider en tendens till minskning i arrendetiden visat sig. Dessa kortvariga arrenden och i all synnerhet de största bolagens ettårskontrakt äro uppenbarligen en förgripelse mot varje jordbruksdrift. Under så osäkra förhållanden måste arrendatorerna i stor utsträckning känna sig förhindrade att nedlägga omtanke om jordbrukets upprätthållande i gott

195 stånd och förbättringar äro säkerligen så gott som uteslutna. Redan detta kan innebära en nationalförlust av den mest hotande beskaffenhet. Vidare utgör en sådan ordning ett ständigt hot emot brukarnas mänskliga rättigheter och personliga frihet. När som helst kunna liksom hyrorna i städerna arrendena godtyckligt höjas utan att de i den totala bristen av annan tillflykt kunna motsätta sig detsamma. Dessutom äventyra arrendatorerna uppsägningar av allehanda anledningar med åtföljande skyldighet att utan ersättning gå ifrån sina egna eller i talrika fall sina förfäders odlingar och jordförbättringar och ett hem, som blivit dem kärt, utan möjlighet oftast nog i all synnerhet i dessa tider att kunna få något annat jordbruk och bestrida kostnaderna för omflyttningen. Givetvis kan en sådan uppsägning icke förväntas i flertalet fall utan endast i några fall här och var. Men även detta är i och för sig ett så stort missförhållande att ett ingripande däremot bör- äga rum. Exemplen därpå äro icke offentligen inregistrerade. Det ligger i vår tids förhållanden och människonaturen, att de måste förekomma. I pressen och enskilda meddelanden från olika håll framdragas titt och ofta belysande fall. Med dessa korta arrendetider sammanhänger även en annan samhällsföreteelse, som förtjänar mycken uppmärksamhet. Den tillämnade lagstiftningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift är nämligen bland annat att tillse, att de avlösta arrendejordbruken erhålla tillräckligt med odlad och odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna i den mån de kunna skäligen erhållas. Det ligger i sakens natur, att ett sålunda nybildat jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att försörja en familj. Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen hava ådagalagt, hur misslyckat ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet blir utan en sådan företänksamhet. Det ligger emellertid självfallet i de stora jordägarnas, särskilt bolagens intresse att förekomma en sådan förpliktelse genom att på något sätt gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna har också på jordkommissionens förfrågan meddelats, att ägostyckningar, som enligt gällande lag få okontrollerat äga rum hur som helst, mångenstädes skett och fortfarande pågå på sådant sätt att arrendejordbruk utbrytas utan att erhålla behöriga tilldelningar. Enligt vad försports har i stor utsträckning ägostyckningar av arrendejordbruk även ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare, varmed ej kan avses förnuftigtvis något annat än att på det sättet vara på bästa sätt beredd att kunna måhända på olika vägar möta och mota en blivande lagstiftning. En sådan utstyckning förberedes som bekant av Gimo-österby Bruk och några av jordkommissionens ledamöter, som förliden sommar besökte dessa trakter, fingo bekräftelse därpå och även tillfälle att iakttaga på sina ställen tillämnade utbrytningars otillfredsställande beskaffenhet. Vid besök samtidigt i Uppsala läns lantmäterikontor uppgavs, att Kopparbergs Bergslags bolag låtit på senare tider på så sätt redan utstycka ett hundratal av sina fastigheter i länet. Redan en sådan ägostyckning i och för sig utan försäljning vållar naturligtvis omgångar och en mängd invändningar, i fall först sedermera ifrågasattes en rationell utbrytning. Ännu mer invecklad blir situationen, i mån dessa ägostyckade jordbruk gå till försäljning. Det blir en lång, kostsam omväg, fylld av förhinder att på lagstiftningens väg få dem kompletterade. I den mån den definitiva lagstiftningen nalkas blir det sålunda en naturlig angelägenhet för jordägarna att försätta den utbrutna jordbrukslägenheten i detta hjälplösa skick. I planen för Gimo-österby Bruks ut-

196 styckningar ingår också, såsom även vitsordades vid kommissionens besök å brukskontoret, en omedelbar försäljning till arrendatorerna, vid äventyr att gården eljest såldes till någon främmande. Frånsett att i dylika fall ingen kontroll skett på det såldas beskaffenhet, kan man även befara, att tidpunkten för försäljningen och villkoren i övrigt helt naturligt ske främst ur jordägarens intresse utan tillräckligt iakttagande av arrendatorernas fördel och de sålda jordbrukens möjligheter. Jordkommissionen har nyligen till lantmäterikontoren utsänt en förfrågan om ytterligare upplysningar rörande sådana massägostyckningar från de större industriella jordbolagens sida, i den mån upplysningar därom kunna erhållas. En annan tidsföreteelse, som länge pågått i landet mångenstädes, är arrendejordbruks nedläggning eller sammanläggning med annat jordbruk. Härigenom sker också i stor utsträckning ett avbräck i landets försörjningsmöjligheter genom jordbruk. J u oftare arrendetiderna utgå, ju oftare erbjuda sig tillfällen till dylika åtgärder och således till deras begagnande för att undgå en väntad lagstiftning, som vill värna om förenämnda försörjningsmöjligheter. Må man till sist besinna, att de arrenden, som kunna bliva föremål för ifrågavarande lagstiftning, äro synnerligen talrika. Enligt 1919 års av Statistiska centralbyrån för jordkommissionens räkning uppgjorda arealinventering uppgingo arrendejordbruken i riket till ett antal av 99 691. Dessa jordbruk fördelade sig på de olika jordägaregrupperna på följande sätt: Bolag 2433S Fideikommiss 7 060 Större enskilda jordägare (som äga en sammanlagd åkerareal om minst 100 h e k t a r 1 13055 Mindre enskilda jordägare 38 225 Summa 82 67S

Staten Ecklesiastika boställen Kommuner Stiftelser och ideella föreningar

(5 954 6 353 2 506 1200

Summa 17 013

Förenämnda arrendejordbruk innehöllo jämlikt ovannämnda arealinventering odlad jord i den omfattning nedannämnda förteckning utvisar: Hektar odlad jord 0.26 — 1 1—2 Över 2—5 » 5—10 10—20 » 20—30 » 30—50 » 50—100 100

Antal arrenden 16 727

Summa

17 718 25 044 16 542 12 013 4 763 4 000 2 097 787

34 445 53 599

11647 Summa 99 691

På de olika ägaregrupperna fördelade sig medelarealen åkerjord per brukningsdel i hektar på följande sätt: 1 Uti förenämnda statistik har skillnaden mellan större och mindre jordbruk dragits så, att större jordbruk avser sådana egendomar som hava mer än 100 i.ektar åker. Det anmärkes dock av Statistiska centralbyrån, att med denna gräns många mindre herrgårdar komma att falla under densamma och i vissa trakter mer än hälften av desamma».

197 Södra och mellersta bvenge Medelareal hektar Bolag 6.6 Fideikommiss 15.9 Större enskilda jordägare (som äga en sammanlagd åkerareal om minst 100 hektar) 13.1 Mindre enskilda ägare 8.7 Staten 16.2 Ecklesiastika boställen 16.0 Kommuner 10.3 Stiftelser och ideella föreningar 19.f> i

igare

Samtliga brukningsdelar 10.8

Hela riket iledelareal hektar 5.5 15.9 12.9 8.2 14.8 14.7 9.2 19.2 9."

De förenämnda 99 691 arrendena fördela sig till antalet på olika län sålunda: Stockholms stad 76, Stockholms län 4 401, Uppsala län 3 592, Södermanlands län 5 758, Östergötlands län 8 586, Jönköpings län 3 974, Kronobergs län 3 336, Kalmar län 4 425, Gottlands län 506, Blekinge län 2 501, Kristianstads län 4 492, Malmöhus län 5 495, Hallands län 2 989, Göteborgs och Bohus län 3 709, Älvsborgs län 7 337, Skaraborgs län 7 619, Värmlands län 6 563, Örebro län 5 721, Västmanlands län 2 974, Kopparbergs län 3 077, Gävleborgs län 3 517, Västernorrlands län 3 530, Jämtlands län 2 653, Västerbottens län 1 858, Norrbottens län 1 002. Rörande frågan, huru många arrenden, som av de förestående komma att ingå under lagen med de nedan förordade maximi- och minimigränserna, har inom kommissionen uppgjorts följande summariska beräkning. Av de ovan angivna olika ägaregrupperna skall lagen omfatta bolag, fideikommiss, större enskilda jordägare samt mindre enskilda jordägare. Hela antalet av de för dessa jordägare ovan angivna arrenden, 82 678, kommer emellertid icke att inrymmas under lagen. Denna avser nämligen icke utarrenderade huvudgårdar i annat fall än när de ägas av bolag och skogsspekulanter. I fråga om fideikommiss, större enskilda jordägare och mindre enskilda jordägare måste därför från ovan nämnda antal frånräknas utarrenderade huvudgårdar. Någon uppgift på antalet dylika gårdar föreligger emellertid icke, varför en exakt siffra om lagens omfattning icke kan lämnas. Vad först angår de mindre enskilda jordägarnas arrenden, så torde dessa till ett mycket stort antal utgöras av huvudgårdar. H u r stort antal arrenden tillhörande sagda jordägare under sådana förhållanden komma att falla under lagen finnes ingen möjlighet att exakt beräkna. Med all sannolikhet torde detta antal dock komma att uppgå till åtminstone bortåt 5 000. Beträffande fideikommiss och större enskilda jordägare torde antalet utarrenderade huvudgårdar icke vara större än att man kan bortse från dessa arrenden. Såsom av det föregående framgår utgör sammanlagda antalet arrendegårdar tillhörande bolag, fideikommiss och större enskilda jordägare 44 453. Härifrån böra emellertid — bortsett från det ringa antal arrenden, som kunna utgöras av huvudgårdar — frånräknas å ena sidan de arrenden, som icke äga minst 2 hektar odlad jord eller minst 4 hektar inrösningsjord, enligt beräkning uppgående till omkring 14 000, samt å andra sidan de arrenden, som äga mer än 25 hektar odlad jord, vilka arrenden torde uppgå till högst 5 000. Detta dock under förutsättning att i södra och mellersta Sverige uti praktiken den odlade jorden vanligen sammanfaller med inrösningsjorden. I den mån så ej är förhållandet, kommer förenämnda siffra, 14 000, att minskas. Hela det antal arrenden, tillhörande bolag, fideikommiss och

198 större enskilda jordägare, vilka skulle falla under lagen, torde alltså komma att uppgå till omkring 25 000. Härtill böra läggas de arrenden, tillhörande mindre enskilda jordägare, vilka icke utgöras av huvudgårdar. Såsom ovan nämnts, kunna med all sannolikhet dessa beräknas uppgå till åtminstone bortåt 5 000. Sammanlagt skulle lagen alltså komma att beröra omkring 30 000 arrenden. Att arrendetiden för det ovannämnda stora antal bolagsarrenden numera utgör i regel högst fem år med en tendens att till sist fastställas till allenast ett år, är således ett farligt hot mot jordbruket, mot dettas utövare och mot den kommande lagstiftning, som har sin uppgift att på ett tjänligt sätt avvärja en sådan fara. Det är ett maktspråk, som icke kan mötas och avledas annat än genom ett motsvarande maktspråk från samhället, som korsar denna utveckling genom att påbjuda en tvångsförlängning av arrendena. Då jordägarna och deras meningsfränder hava ett så stort inflytande på många sätt vid de sociala jordfrågornas avgörande och mången gång diktera beslutet i riksdagen, där representanter för den mindre arrendatorsklassen så gott som alldeles saknas, så bör även nämnda arrendatorers uppfattning få göra sig hörd. I sådant ändamål återgives därför ett utdrag ur styrelsens för Värmlands arrendators- och skogsarbetareförbunds meddelande (se andra lagutskottets utlåtande nr 12 för 1922 sid. 34—35) så lydande: »Att arrendatorer av Uddeholms bolag uppsägas mot sin vilja har inträffat i hundratals fall. Motiven har varit, att bolaget önskat förhöja arrendena och i en hel del fall önskat bliva kvitt arrendatorn och få honom ersatt med en ny, som vore mera villig att betala det förhöjda arrendet. Om arrendator ej velat gå med på det förhöjda arrendet, så har vid arrendatorns nekande att avflytta ansökan om avhysning skett, och vittna utslagen vid både Nyeds och Nedre Älvdals domsagor, att bolaget nått sina syftemål, arrendatorernas avhysning. Under åren 1919, 1920 och 1921 ha över 600 av Uddeholms arrendatorer påtvingats kontrakt, vari arrendeavgiften varit 5 å 6 gånger så hög som i de utgående kontrakten. Då man dessutom betänker, att dessa avgifter ej äro tillfyllest utan därtill en betydande arbetsskyldighet, till mindre betalning, är inflikad i de nya kontrakten, så vore ett ingripande från riksdagens sida för att bringa ned de höga arrendena, som ej alls äro i överensstämmelse med den tid, vari vi leva, och den vi gå till mötes, av behovet påkallat. I annat fall ha vi att motse denna arrendatorskårs fullständiga ruin.» Någon utredning om förhållandena i förevarande avseende å de enskilda spekulanternas arrendejordbruk förefinnes icke men då dessa pläga gestalta sig lika eller ofta ännu godtyckligare än å bolagsarrendegårdar, är det väl ostridigt att i detta likasom i andra fall lagstiftningen bör oinfatta även spekulanterna. Beträffande enskilda godsägares arrenden hava dessa sedan länge i regel sjunkit ner till tioårskontrakt, en i och för sig otillräcklig tidrymd, men äro nu mångenstädes på väg ned emot femårsperioder, vilka ibland redan uppnåtts. Att även här sådana äventyrligheter kunna drabba arrendatorernai som vid bolagsarrenden, måste antagas såsom visst. Det ligger i sakens natur. Av ovan nyss angivna skäl må även här ett exempel, jämväl hämtatt från förra årets lagutskottsutlåtande, anföras. En reservant (C. Lindhagen) meddelade därvid bland annat följande: »Innehavaren av Gripenbergs fideikommiss i Jönköpings län frlierre Joseif Hermelin har för någon tid sedan under då rådande höga priser i jordoruksfastigheter sökt Kungl. Maj:ts tillstånd att få från fideikommisset försälja åtskil-

199 liga arrendegårdar till av honom fordrade pris. Denna försäljning, som icke var arrendatorerna till lags och föranledde åtskilliga konflikter, avstyrktes sedermera av jordkommissionen och, såsom jag vill minnas, även av regeringsrätten och ledde därför ej till någon åtgärd. Ganska spända förhållanden uppstodo nu på fideikommisset, och en ny framställning till regeringen efter ett regeringsskifte förebådades men kom icke till stånd. De ifrågavarande arrendegårdarna, till antalet omkring 32, innehades i allmänhet sedan länge av arrendatorerna och de flesta gårdarna hade sedan gammalt innehafts av samma familj. För omkring 17 av dem utgingo kontrakten den 14 mars 1922, vilket under de föregående förhandlingarna särskilt vållat arrendatorerna oro. Det visade sig också, att anledning därtill förefanns. I juli 1921 lät nämligen fideikommissarien utan att på något sätt ha förut meddeiat sig med arrendatorerna utbjuda de flesta av sistnämnda arrendegårdar, omkring e t t dussin, på auktion till arrende åt den högstbjudande. Auktion hade kort förut annonserats flera gånger i ortspressen och förrättades i Tranås genom advokatfirman Selander och Karlholm. Vid auktionen inropades en del arrenden av arrendatorerna. I andra fall äter ansågo sig arrendatorerna icke kunna gå så högt som andra bud, vadan dessa arrenden vid auktionen tillföllo främmande. Omedelbart efter auktionen mläto sig emellertid dessa arrendatorer eller de flesta av dem uti sin nöd uti underhandlingar med fideikommissarien. Denne tillät dem därvid trots auktionsinropen övertaga arrendena mot det å auktionen fastslagna arrendet men i ett eller annat fall måste arrendatorn dessutom tillförbinda sig att betala ett ännu högre belopp än inropssumman. Med dessa arrendatorer uppgjordes kontrakt, och de främmande inroparna fingo ingenting för sitt besvär. Allmänt påstås av arrendatorerna, att de nya villkoren med hänsyn till nuvarande konjunkturer äro mycket obilliga. Två arrendatorer hava emellertid icke ansett sig kunna följa med i detta spel från fideikommissariens sida att med stöd av kontraktens utlöpningstid öka arrendena. Den ena av dem besökte mig i början av 1922 och sökte råd i sin förtvivlade belägenhet. De ovannämnda upplysningarna har jag skaffat mig från annat fullt initierat håll.» Att såsom i annan reservation till nämnda utskotts betänkande föreslogs och nu även av två ledamöter inom jordkommissionen förordats medtaga under lagen innehavare av fideikommiss och ej andra större enskilda godsägare, därtill saknas, såvitt kommissionen förstår, all anledning. Snarare kan sägas, att då fideikommissarie ej äger försälja en arrendegård utan statsmaktens tillstånd, så ligger häri en större trygghet för arrendatorerna an som tillkommer dem under andra gods. För att en lagstiftning skall få någon betydelse och ej stanna väsentligen vid ett sken erfordras vidare enligt kommissionens uppfattning, att arrendeavtalets förlängning inträder automatiskt och således ej, såsom i tidigare förslag skett, göres beroende av något tillkännagivande av arrendatorn i annat fall än att denne själv önskar avtalets upphörande eller ändring i villkoren från hans sida påkallas. Lagförslagets tillkomst härleder sig från den uppfattningen, att det finnes en klass arrendatorer, som ar beroende och därför måste erhålla statsmaktens stöd. Att sedan lämna en sådan arrendator det tillämnade stödet på det sätt, att han skall för att ernå detsamma uppträda självständigt emot jordägaren och anlita legala utvägar såsom vore han oberoende samhällsmedlen, detta är, såvitt kommissionen förstår, en motsägelse. . Dessa beroende människor på landet sakna oftast alla förutsättningar att

200 kunna eller våga sig på att spela den roll, som lagstiftningen tillämnat dem. De flesta få kanske icke ens kännedom om den hitintills ifrågasatta lagens tillvaro eller att den angår dem personligen, ännu mindre någon vetskap och något förstånd på dess detaljer. Vilka snaror och omöjligheter är det icke, som skänkas dessa människor genom rätt eller plikt att inom nittio dagar före arrendetidens utgång påfordra förlängning och detta hos en jordägare, som kanske i de flesta fall befinner sig fjärran från platsen, att härvid iakttaga vad som om uppsägning av arrendeavtal är stadgat, att utse skiljemän och stå till reda med en oöverkomlig skriftväxling, att stämma till domstol och göra den inom viss tid, att avlöna sin skiljeman, att eventuellt gottgöra jordägaren för mistning av jorden och annan skada o. s. v. För de flesta människor i landet betyder allt sådant ovissa öden, vanskligheter av alla slag, advokater samt först och sist penningar och återigen penningar. H u r skall saken då ej ställa sig för ifrågavarande beroende ensittare i avskilda vinklar och vrår med de långa avstånden och den fullkomliga hjälplösheten såsom enda perspektiv och rättesnöre. Det sannolika är nog som sagt att de flesta kontrakt enligt sedvänja fortsättas genom godvillig uppgörelse, då arrendetiden utlöper. En automatisk förlängning av kontrakten inför således i sak ej något nytt för dessa fall. Det kan däremot lätt inträffa, att genom lagens antagande med dess tidigare innehåll denna benägenhet hos jordägaren upphör och att han i stället avvaktar arrendatorns åtgärd för att få kontraktet förlängt. De fall, som kräva stöd för arrendatorn, skulle därigenom ökas i okänd omfattning. Dylika fall kunna ej heller urskiljas och förlusten i jordbruksintresse fortfara att vara gemensam för alla kortvariga arrendeupplåtelser. Arrendatorn vinner vid kortvarigt kontrakt dessutom en större trygghet genom lagens automatiska förlängning på avsevärd tid i stället för en upplåtelse på kortare tid och i all synnerhet då, såsom nu alltmera är fallet, arrendetiden blivit satt till allenast ett år i sänder. Enligt det tidigare förslaget skulle, såsom redan erinrats, en ofantlig skriftväxling lätt åstadkommas och påtvingas dessa hjälplösa människor för att de skola känna sig trygga. Utom det skrämmande i apparaten kommer säkerligen en mängd underlåtelser att här äga rum redan av handfallenhet, oförmåga och okunnighet. I lång tid förut måste arrendatorerna dessutom bestämma sig för att ådagalägga detta misstroende mot den cfta fruktade jordägaren. Att de rygga tillbaka därför, blir kanske till ocl med regel. Under sådana förhållanden bliva de vid arrendetidens utgång lika ohjälpligt i jordägarens hand, som om lagen icke blivit stiftad. Genom en automatisk förlängning undvikes detta. Det är vid då ur alla synpunkter ändamålsenligare, att lagen så att säga hjälper alla dessa tusentals arrendatorer genom att med ett penndrag i lagen skriva åt dem alla ansökan om förlängning och på samma gång bevilja den. Visserligen skulle det kunna äventyras, att en arrendator, som ej önskar behålla arrendet, underläte att inom den för honom i stället i lagen föreskrivna tid anmäla detta förhållande. E n sådan önskan måste dock förekomma endast i enstaka fall, som bliva försvinnande i förhålknde till dem mängd sannolika fall, då med det andra systemet arrendatorerna ej vederbörligen bevaka sin rätt. I nämnda fåtal fall har arrendatorn dessutonn ingenting att frukta av jordägaren, han är väl i de flesta fall på förhand ense med honom om arrendets upphörande. Detta underlättar i hög grad anmälningsskyldigheten. Dessutom står avtal om kontraktets utlöpande alltid öppet.

201 Det h a r synts jordkommissionen l ä m p l i g t a t t a r r e n d e f ö r l ä n g n i n g e n bes t ä m m e s till fem å r för säkerhets skull. Då, såsom ä r a t t hoppas, l a g e n om social arrendelagstiftning och a v l ö s n i n g a v a r r e n d e j o r d b r u k böra k u n n a u t f ä r d a s u n d e r å r 1924, behövs den n u i f r å g a v a r a n d e provisoriska lagen ej. l ä n g r e och k o m m e r d å i detta s a m m a n h a n g a t t u p p h ä v a s . I detta s a m m a n h a n g k a n v a r a a v intresse å t e r g i v a det kejserliga m a n i festet d e n 1 (14) oktober 1915, v a r i g e n o m för F i n l a n d giltigheten a v legoa v t a l å torp, landbolägenheter och b a c k s t u g u o m r å d e n förlängas. E n l i g t d e n n a författning i n t r ä d d e f ö r l ä n g n i n g e n automatiskt. Den lyder s å l u n d a : »Under ständig Nådig omtanke om de folks behov, vilka underlyda det Ryska Väldet, har av Vare Krönte Förfäder ävensom av Oss vidtagits en följd av åtgärder i syfte att underlätta den obesuttne befolkningens och småbrukarenes jordförvärv samt att förbättra legoförhållandena. Under enahanda omsorg om de fattigaste klassernas av Finlands lantbefolkning villkor hava Vi — oavsett särskilda åtgärder till dess förseende med egen jord samt upprepade för ändamålet beviljade anslag ur statsmedel — den 27 februari (12 mars) 1909 fastställt förordning om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde samt förordning angående förenämnda förordnings tillämpning å tidigare tillkomna legoförhållanden, och hava dessa sistnämnda förlängts att gälla för en tid av ett till sju år. I början av instundande år 1916 upphöra sålunda omkring 62 000 legoförhållanden att gälla och de arrendatorer, vilka ej lyckas förnya sina tidigare avtal eller ingå nya sådana, äro i fara att varda avhysta från de boplatser, å vilka de ofta i åratal varit bofasta, att avlägsnas från de jordområden, som ej sällan genom generationer bebrukats, samt att från husbönder förvandlas till legohjon. Till förebyggande av dessa påföljder har Finlands lantdag i Vårt namn tvenne gånger förelagts propositioner angående ytterligare förlängning av de tidigare legoavtalen. Den första av dessa propositioner blev likväl av Lantdagen avböjd, medan den slutliga prövningen och antagandet av den andra propositionen, den där ej av Lantdagen befunnits vara brådskande, uppsköts, jämlikt § 60 (mom. 1) i Lantdagsordningen, till första efter nya val sammankommande lantdag. En sådan kan dock i vanlig ordning sammanträda först år 1917; och komme dess beslut då redan för sent. Emellertid kan många tusen till den arbetande lantbefolkningen hörande familjers öde ej lämnas i ett så osäkert läge, utan bör detsamma redan nu tryggas, på det att var och en må kunna vara förvissad om, att den av honom själv upplöjda och besådda åkern förbliver hans, och vara lugn för, att icke varda jämte sin familj vräkt mitt i vintern från sin bostad samt lämnad utan hus och hem. I sådant syfte och för undvikande av ekonomiska och sociala rubbningar, vilka särskilt under nu rådande krigstid icke få ifrågakomma, hava Vi funnit gott anbefalla: 1) att Vår förordning av den 27 februari (12 mars) 1909 angående tillämpning av förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde, av samma dag. å tidigare tillkomna legoförhållanden skall gälla fortfarande intill dess sagda förhållande blivit i stadgad ordning slutgiltigt reglerade, dock sålunda att alla 1 egoavtal, vilka komma att förbliva gällande till den 28 februari (12 mars) 1916 och vilka beröras av förenämnda förordning, skola jämväl anses förlängda för hela den tid förordningen ytterligare skall gälla, utan någon av torparna, landbönderna och backstugusittama själva därom gjord anmälan eller anhållan. 2) att Vår Senat för Finland skall draga försorg därom: 1) att förslag till proposition angående slutgiltigt ordnande av torparnas, landböndernas och back-

202 stugusittarnas legoförhållanden fordersammast utarbetas, att i Vårt Namn Finlands Lantdag föreläggas, samt 2) att ytterligare utvägar för underlättande i vidsträckt mån av dessas jordförvärv utfinnas.» Även med den ovan föreslagna automatiska förlängningen av arrendena kommer den i de tidigare förslagen inrymda möjligheten till en prövning av arrendevillkoren i övrigt att fortfarande kunna äga rum. Med densamma tillgodoses dessutom ett annat i dessa tider mycket aktuellt behov, nämligen möjligheten att rättvist kunna reglera arrendenas storlek under dessa tider av plötsliga konjunkturförändringar, i den mån hänsyn därtill ej tages i vare sig gamla eller nya kontrakt. Det må till sist framhållas, att i varje fall arrendatorsklassen mångenstädes känner sig otrygg inför de ännu ovissa avgörandena och vad som skall kunna inträffa både före och efter desamma. Statsmakten synes ej böra undandraga sig att under sådana förhållanden träda mellan samt skänka dessa beroende och svagare samhällsklasser den tillförsikt och det stöd mot oförutsedda händelser, som de behöva under övergångstiden. Särskilt aktsam måste väl statsmakten vara, att den ej just genom sina förberedelser till en hjälpverksamhet vållar många familjers olycka. Beträffande lagens omfattning, sådan den angivits i de tidigare lagförslagen, vill jordkommissionen nu göra den erinran att den uppenbarligen helst bör i detta avseende överensstämma med den definitiva sociala arrendelagen och i stort sett även en lag om avlösning av arrendejordbruk. Ur denna synpunkt skulle till en början en annan klarare uppställning varit önsklig. Då emellertid ur den hitintills framlagda lydelsen kan utläsas ungefär samma innehåll, som jordkommissionen, åtminstone enligt hitintills fattade provisoriska beslut, tillämnat den sociala arrendelagen, har kommissionen ej funnit anledning att för denna provisoriska lag omlägga den hitintills följda uppställningen annat än i två avseenden. För det första bör uti 1 § andra stycket uttryckligen angivas, att lagen skall omfatta bolags och ekonomiska föreningars fastigheter såsom ock norrlandslagen uttryckligen angiver. Att sammanknyta denna bestämmelse med krav på att sådan ägare ock skall visas innehava fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastning är en i och för sig vansklig bestämmelse, som kan vålla många tvister och i hög grad minska lagens effektivitet. Den äldre formuleringen lärer icke heller lyckats att under lagen inbegripa alla de fall, då arrendejordbruket skilts från den huvudsakliga skogsmarken genom ägostyckning. För sistnämnda händelse behoves dessutom ett särskilt tillägg, såvitt rörer enskilda skogsspekulanters hemman. Uti 2 § har bestämts, att lagen ej skall omfatta arrenden om mer än 25 hektar odlad jord. Hitintills har ej uppmärksammats, huruvida ej även en minimigräns bör uppdragas. Så gör norrländska arrendelagen, som lestämmer en minimigräns av 4 hektar inrösningsjord. Jordkommissionen har i en social arrendelag för hela riket tänkt sig en minimigräns av 4 hektar inrösningsjord eller ock 2 hektar odlad jord. Det kan nämligen vara vanskligt att under en arrendelag och sålunda även under den ifrågavarande indraga arrenden, som väsentligen avse de minsta jordlägenheterna, vilkas innehavare huvudsakligen uppehållas med annat arbete än jordbruk på grund av arbetsavtal. Dylika små arrenden torde i allmänhet ej heller drabbas av de vanskligheter, om vilka nu är fråga. Det skydd de behöva ligger säkerligen på annat håll och faller nog till mycket stor del under ensittailagens verksamhetsområde. En gräns i lagen blir emellertid alltid schablonnässig,

203 men detta kan ej undvikas, särskilt i en provisorisk lag av ifrågavarande beskaffenhet. E n omredigering av lagtexten i förenämnda två avseenden har därför ägt rum. Vad härefter angår jordägarens intressen, sa synas dessa hava blivit val tillgodosedda i det förevarande lagförslaget. För jordägaren såsom den i och genom sin jordäganderätt mäktigare parten berör den ifrågasatta tvångsförlängningen av en utarrendering säkerligen ytterst sällan om ens någonsin något livsintresse. Hans hem och härd drabbas icke därav och han åtnjuter fortfarande gagnet av arrendatorns prestationer i arrende och arbetsskyldighet. . . . Genom lagförslaget är emellertid jordägaren särskilt skyddad till en början därmed, att, såsom i 11 § ock uttryckligen stadgas, alla de grunder, som berättiga jordägaren att enligt allmänna arrendelagen (§ 36) eller norrländska arrendelagen (§ 26) få arrendatorn skild från arrendet, fortfarande komma att gälla även för den förlängda arrendetiden. I de allmänna grunderna för rätt att avhysa arrendator före arrendetidens utgång från arrendet ingå även de fall, att arrendatorn gör sig skyldig till vanvård av fastigheten eller avviker från avtal om viss odlingsplan eller eljest bestämmelser om fastighetens hävd. Därtill är i 2 § ytterligare föreskrivet, att lagen ej skall äga tillämpning, där på grund av särskilda omständigheter det skulle för jordägaren medföra avsevärt men att hava jorden fortfarande upplåten på arrende. För jordägaren likaväl som för arrendatorn är det enligt lagförslaget dessutom medgivet att kunna påkalla ändringar i arrendevillkoren för den förlängda tiden. Den skiljenämnd, som i händelse av tvist skall avgöra, huruvida arrendator äger påfordra förlängning samt i vad mån arrendevillkoren böra ändras, är icke heller så sammansatt, att åtminstone jordägaren har anledning att befara något åsidosättande av hans rätt och bästa. Nämnden skall bestå av tre personer, av vilka parterna skola välja var sin och Konungens befallningshavande den tredje, vilken senare tillika skall vara ordförande och jämväl äger utslagsröst. Därav kan slutas, att då stridiga meningar göra sig gällande, det väl i regel för att ej säga alltid blir den av befallningshavanden utsedde ledamoten, som i själva verket avgör tvisten. Slutligen må ej förglömmas, att lagens bestämmelser som sagt, icke äro tvingande. Jordägaren och arrendatorn kunna, oavsett lagen, träffa bindande uppgörelser efter deras ömsesidiga bekvämlighet. Denna möjlighet är säkerligen en kraftig regulator emot en opåkallad, oväntad eller obekväm tillämpning av lagens bestämmelser. Såsom lagutskottet föreslog vid 1922 års riksdag bör lagen utsträckas att omfatta icke blott arrendatorer å enskild jord utan ock alla underarrendatorer till dem, som arrendera jord, tillhörig kronan, kommun eller allmän inrättning. Som bekant är en sådan underarrendering tyvärr mycket vanlig på kronojord. Man kan säga, att även formellt är det här fråga om ett privat arrende. I realiteten är dessa arrendatorers tryckta och beroende belägenhet mångenstädes en allmänt bekant sak. Deras rätt att efter en lång arrendetid kanske ibland i generationer en gång komma fram till en självständig besittning bör ej få äventyras av att en privatperson egenmäktigt uppsäger dem från en jord, som icke ens är hans. På grund av vad sålunda anförts får jordkommissionen hemställa att till 1923 års riksdag måtte framläggas följande förslag till

lag om förlängning av vissa arrendeavtal. Härigenom förordnas som följer: 1 *• 1 mom. Har torp eller annan tilll huvudgård hörande jordbrukslägenhet eller ock hemman, som lyder under huvudgård, innan denna lag trätt i kraft, upplåtits till brukande mot lega, och gäller avtalet för viss tid, skall dar arrendetiden utgår före den 1 januari 1928, arrendetiden varda förlängd till och med den dag under nämnda år, som motsvarar den, å vilken avtalet eljest skolat upphöra att gälla. 2 mom. Lag samma, som i 1 mom. sägs, vare, därest upplåtelse, som dar omformales, avser jord, som äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller ock av enskild person, som ej är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. I samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman skola vid bedömande av dennes skyldighet att enligt denna lag underkasta sig förlängning av arrendeavtal betraktas såsom en fastighet. 3 mom. Avser arrende jord, som av upplåtaren innehaves allenast med nyttjanderätt, må arrendetiden ej förlängas utöver upplåtarens besittningstid. Ifråga om sådant arrende skall vad här nedan stadgas om jordägaren äga tillämpning å upplåtaren. 4 mom. Varder arrendetid förlängd i enlighet med denna lag, skall beträffande arrendevillkorens bestämmande gälla vad i 3, 4, och 5 §§ stadgas. 2 §.

Förlängning av arrendetid enligt vad i 1 § stadgas skall icke äga r u m : där arrendet omfattar odlad jord till en vidd av mera än 25 hektar; där i arrendet icke ingår antingen inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar; där på grund av särskilda omständigheter det skulle för jordägare medföra avsevärt men att hava jorden fortfarande upplåten på arrende; eller där arrendatorn jämlikt 3 § tillkännagivit att han ej önskar förlängning av arrendetiden. 3§.

•

Vill arrendatorn ej tillgodonjuta förlängning av arrendetiden enligt denna lag, give det jordägaren tillkänna senast nittio dagar före arrendetidens utgång. Påkallar arrendatorn ändring i arrendevillkoren, skall inom sagda tid tillkännagivande därom ock ske hos jordägaren med uppgift tillika å de ändringar, som äskas. Tillkännagivande, varom nu är sagt, skall ske skriftligen eller med vittnen, där ej skriftligt erkännande om dess mottagande lämnas.

205 4 §.

Vill jordägaren ej godkänna arrendatorns rätt till förlängning av arrendetiden eller av honom påkallad ändring i arrendevillkoren eller vill jordägaren själv påkalla sådan ändring, och uppstår tvist, skall sådan avgöras av en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin och Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, utser den tredje, vilken tillika skall vara ordförande. Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda grunder utgivas av allmänna medel. 5 *. Förmenar jordägaren, att förlängning av arrendetid ej må enligt denna lag äga rum, åligger det honom att senast sextio dagar före arrendetidens utgång dock i intet fall före den 1 september 1923 hänskjuta tvisten till skiljenämnd, vid äventyr att arrendetiden eljest varder förlängd. Kunna jordägaren och arrendatorn ej åsämjas om arrendevillkoren, åligger det jordägaren också att inom samma tid hänskjuta tvisten till skiljenämnd. Försummas det, skola, därest förlängning av arrendetiden kommer till stånd, de förutvarande arrendevillkoren gälla med de ändringar, som arrendatorn påkallat. Jordägaren skall anses hava hänskjutit tvist till skiljenämnd, då han meddelat arrendatorn skriftlig uppgift å de frågor, om vilka skiljedom äskas, och därvid tillika lämnat underrättelse om sitt val av skiljeman. 6 $. Vad i 4, 6, 8 och 9 §§ i lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän stadgas skall äga motsvarande tillämpning ifråga om skiljenämnd enligt denna lag; dock att vad i 8 § förstnämnda lag sägs om överexekutor skall tillämpas, så vitt angår av part utsedd skiljeman, å domaren i orten och beträffande skiljenämndens ordförande för varje fall å Konungens befallningshavande. Beslut över ansökan om utseende av skiljeman må av domaren icke givas, med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. _ Mot Konungens befallningshavande eller domarens beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd, må klagan ej föras. 7 §.

Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes. Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Nämnden skall söka åvägabringa förlikning mellan parterna. Sådan förlikning skall upprättas skriftligen samt undertecknas av parterna och bestyrkas av nämndens ordförande. Nämnden må ej fatta beslut, med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, och kunna ej två meningar sammanjämkas, gälle ordförandens. 8 §.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut, äge han efter stämning klandra beslutet vid domstol; instämme dock sin talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt avskrift delgavs honom.

206 9 §. Nämndens beslut skall, såvitt det avser fastställande av arrendevillkoren, lända till efterrättelse, ändå att det ej vunnit laga kraft, där ej av domstol annorlunda förordnas. Har ej före den tid, då arrendet enligt de för upplåtelsen gällande villkor skall upphöra, nämnden meddelat beslut, skola intill dess så skett eller, i följd därav att yrkandet om arrendetidens förlängning ogillats, för arrendatorn efter vad i 10 § sägs inträtt skyldighet att avflytta, de i avtalet stadgade arrendevillkor i de delar, varom tvist må råda, tillämpas. Av domstol meddelat beslut angående arrendevillkor lände,, ändå att det ej vunnit laga kraft, till efterrättelse, där ej av högre rätt annorlunda förordnas. 10 §. Är ej, då arrende enligt de för upplåtelsen gällande villkor skall upphöra, avgjort, huruvida förlängning av arrendetiden jämlikt denna lag skall äga rum, vare arrendatorn, med mindre förordnande, varom stadgas i andra stycket, meddelas, icke pliktig att från den arrenderade jorden avflytta-tidigare än å den fardag för arrenderad fastighet, som infaller näst efter det frågan om förlängning blivit slutligen avgjord. Dock äge arrendatorn på grund av vad nu sagts icke i något fall kvarsitta längre än till den dag, å vilken arrendet, om förlängning skett, skolat upphöra att gälla. Därest på grund av vad sålunda stadgats arrendatorn sitter kvar utöver den dag, då den upplåtna arrenderätten upphörde, njute jordägaren, i den mån han ej åtnöjes med vad enligt stadgandet i 9 § skall utgå, ersättning med belopp, som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes av skiljenämnd. Sådan nämnd utses i den ordning 4 § stadgar, och skall beträffande nämnden och dess beslut vad i 4 § andra stycket, 6, 7 och 8 §§ sägs äga motsvarande tillämpning. Prövar domstol, att förlängning av arrendetid ej skall äga rum, skall domstolen tillika förplikta arrendatorn att avflytta från fastigheten; och må domstolen, när skäl därtill äro, förordna, att avflyttningen skall ske å viss tidigare dag än i första stycket sägs ävensom, för sådant fall, att utslaget må verkställas utan hinder därav att det icke äger laga kraft. Ä r sådant förordnande angående verkställighet av utslaget meddelat, skall vad i 42 § utsökningslagen stadgas äga motsvarande tillämpning. Fullföljes mot utslaget talan i högre rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet slutligen prövas, förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum. 11 §. Vad i denna lag finnes stadgat medför ej inskränkning i den rätt att få arrendatorn skild från arrendet, som av annan grund än arrendetidens utlöpande må tillkomma jordägaren. 12 §. Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande arrende av jord, som tillhör kronan, kommun eller allmän inrättning, där arrendeupplåtelsen ägt rum omedelbart från jordägaren till arrendatorn.

207 Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Jordägare eller arrendator vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i något fall pliktig att vidtaga åtgärd enligt 3 eller 5 § före den 1 september 1923. Vad i 2 kapitlet 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom och i 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna stadgas angående förlängning av arrendeavtal skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet i 10 § denna lag arrendator efter arrendetidens utgång kvarsuttit å den arrenderade egendomen. Utdrag ur kommissionens protokoll beträffande frågans behandling och de inom kommissionen yppade skiljaktiga meningarna bifogas. Stockholm den 10 januari 1923. P å jordkommissionens vägnar: CARL LINDHAGEN. Seve

Ekberg.

Bilaga. Utdrag nr jordkommissionens protokoll beträffande frågan om lag om förlängning av arrendetiderna och de inom kommissionen yppade skiljaktiga meningarna i sagda fråga. Den 19 oktober 1922. N ä r v a r a n d e : Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Jansson, Johansson, Pettersson, Olsson och Wohlin. § 4.

Upptogs på ordförandens förslag till behandling frågan, huruvida jordkommissionen skulle hos regeringen begära framläggande för 1923 års riksdag av lagen om förlängning av arrendetiderna. P å yrkande av hr Wohlin beslöt kommissionen att någon dylik begäran icke skulle framställas. Ben 10 januari 1923. N ä r v a r a n d e : Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Ingeström, Jansson, Johansson, Pettersson och Wohlin. § 3.

Behandlades av ordföranden ånyo väckt (jämför protokoll 19 oktober 1922 förslag om framställning till regeringen rörande framläggande för årets riksdag av förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. Efter diskussion över detta förslag beslöt kommissionen med fem röster, avgivna av herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson, Pettersson och Wohlin, att dylik framställning till regeringen skulle avlåtas. Minoriteten, som utgjordes av herrar Ehrenborg och Jansson, yrkade att från jordkommissionens sida intet förnyat initiativ i förevarande fråga skulle företagas.

208 Den 20 januari 1923. N ä r v a r a n d e : Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Ingeström, Jansson, Johansson, Pettersson och Wohlin. § 1. Justerades skrivelse till herr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet i anledning av kommissionens förslag till lag angående förlängning av vissa arrendeavtal. (Se registrator.) Härvid yttrade herr ordföranden följande: »Uti 2 § har bestämts, att lagen ej skall omfatta arrenden om mer än 25 hektar odlad jord. Denna gräns grundar sig på den av jordkommissionen vunna uppfattningen, att en social arrendelag och friköpningslag åtminstone tills vidare endast böra omfatta de mindre arrendejordbruken, under det att affärsarrendena skola undantagas. För min del förefaller det dock framdeles även böra övervägas, huruvida ej lämpligen alla arrenden av varaktig beskaffenhet, oavsett storleken, böra få friköpas och således på detta sätt de under alla förhållanden allt för stora jordagodsen kunna uppdelas. Till en sådan bestämmelse skulle jag för min del möjligen redan nu kunna vilja medverka. Det synes mig dock för sakens framfärd vara rådligast, att icke allt för mycket överlasta den med spörsmål utan hålla sig till det, som nu till en början är mest angeläget och således även kan samla mest eljest stridiga meningar. Att för närvarande gå blott ett stycke till förenämnda mål och höja maximigränsen exempelvis till 40 hektar, synes mig icke vara motiverat varken av principiella eller praktiska skäl. Hitintills har ej uppmärksammats, huruvida ej även en minimigräns bör ifrågakomma. Uppdrages emellertid en sådan gräns för den blivande sociala arrendelagens eller arrendeavlösningslagens tillämpning, vinnes inget ändamål med att nu under arrendeförlängningslagen inbegripa även arrendejordbruk, som under inga förhållanden kunna antagas bliva föremål för dessa lagars omsorg. Det kan möjligen ock möta vissa betänkligheter, att under arrendeförlängningslagen inbegripa sådana små arrendejordbruk, som i själva verket endast äro att betrakta såsom en förmån uti ett arbetsavtal om industriellt arbete. Norrlandskommittén hade ingen minimigräns i sin arrendelag utan bestämde blott, att självständigt jordbruk skulle bliva föremål för lagens skydd. I propositionen till 1907 års riksdag föreslogs åter, att arrendet skulle omfatta inrösningsjord till en vidd av minst två hektar med rätt för länsstyrelsen att medgiva undantag, om sådant arrende icke kunde anses utgöra självständigt jordbruk. I den slutliga lagen av år 1909 bestämdes samman jämkningsvis med anledning av motion, väckt redan 1907 i första kammaren, en minimiareal av minst fyra hektar inrösningsjord samt medgavs dessutom en rätt för länsstyrelsen att tillåta undantag i angiven riktning även från denna bestämmelse. Uti betänkandet angående verkningarna av de norrländska vanhävds- och arrendelagarna, avgivet av Nils Wihlborg och Olof Nilsson, underkastas formuleringen av norrländska arrendelagens minimiareal en skarp kritik såsom det synes mig på goda skäl. Det framhålles att begreppet inrösningsjord såsom enligt 60 § skiftesstadgan omfattande icke blott åker och äng utan även all slags odlingsmark, som kan med den övriga inrösningsjorden lämpligen ingå i skifte, innefattar ett synnerligen otydligt begrepp, som möter många svårigheter att i förevarande fall till-

209 lämpa. Norrlandslagens arealbegränsning har dessutom lett till att 40 procent av bolagens och skogsspekulanternas utarrenderade jordbruksfastigheter blivit undandragna lagens tillämpning. Norrlandskommittén inlät sig icke heller på någon arealbegränsning. Med självständigt jordbruk menar kommittén, att »fastigheten var så pass stor att den lämpade sig att besättas med särskild åbo samt att dess jordbruk kunde bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst». Enligt en annan definition borde enligt kommitténs uppfattning lagen populärt talat vara tillämplig på »de gamla bondgårdarna med egen jordbruksekonomi». Betänkandet är enigt med norrlandskommittén därom, att arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalen, bör alldeles lämnas å sido. Däremot finner betänkandet även uttrycket självständigt jordbruk vara synnerligen obestämt. Det utesluter också utan fog de mindre jordbruken, som väl behöva skyddas ännu mer än de större. Det avgörande bör därför enligt betänkandet vara uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden är avsedd att användas av arrendatorn. Är ändamålet med arrendeupplåtelsen »idkande av jordbruk», böra lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avser ett större eller mindre område. Har åter upplåtelsen skett för annat ändamål än idkande av jordbruk, finnes ingen anledning att å avtalet tillämpa arrendelagens mot jordägaren stränga bestämmelser. Mot en sådan avfattning av lagen kunna säkerligen också göras åtskilliga erinringar icke minst i fråga om dess tydlighet och äventyr. Jordkommissionen har också funnit sig nödsakad att i en blivande social arrendelag upptaga även en minimiareal. Beslutet är ännu icke definitivt fastslaget men majoriteten har hitintills förenat sig om den provisoriska bestämmelsen, att minimiarealen skall vara fyra hektar inrösningsjord eller ock två hektar odlad jord. Det är möjligt, att med det sista tillägget de 40 procenten av de arrendejordbruk, som i Norrland undandragas den norrländska arrendelagen, bliva i någon mån minskade. Med stor sannolikhet avhjälpes däremot icke det anmärkta missförhållandet i tillräcklig omfattning i all synnerhet icke på de forna bondgårdarna med självständig jordbruksekonomi uti lappmarkerna och Norrbotten. Jordbruket är där mångenstädes ännu till omfånget mycket litet utvecklat. Man reder sig med att utöver vad den lilla åkern och tilläventyrs närbelägen äng avkasta, skörda foder på starrängar och slåttermyrar samt begagnar såsom tillskott till foderförrådet även lövtäkt. Det är också ovisst att veta vad här — liksom för övrigt även i andra trakter — 'arrendet omfattar'. Det kan gå under ett även mycket lågt minimum, under det arrendatorn med tyst samtycke av jordägaren på angivet sätt skaffar sig fodertillgång på utanför liggande områden. Kronan skänkte i alla fall en myckenhet skog till detta jordbruk, som tillika är fastighetens huvudgård. Skogen har ingen rätt att omintetgöra dessa avsikter utan på den måste fortfarande vila den ofrånkomliga skyldigheten att av sitt överflöd fortfarande bygga åtminstone husen på detta gamla nybyggare- och bondehemman. E n sänkning av majoritetens arealbestämmelse synes mig därför vara ovillkorligen påkallad. Detta är dessutom motiverat därav, att den provisoriska lagen bör enligt sakens natur tämligen rundligt hålla möjligheterna öppna, helst detta utan någon väsentlig olägenhet bör kunna ske. Uti förenämnda betänkande anmärkes, att en sänkning av arealgränsen i förening med ett utbyte av begreppet inrösningsjord mot de mera distinkta begreppen åker och äng (inägojord) vore en förbättring, ehuru enligt betänkandet såsom ovan sagts visserligen icke tillräcklig. Jordkommissionen.

VI.

210 På grund av vad sålunda anförts får jag föreslå, att en minimiareal införes åtminstone i denna provisoriska lag samt att såsom gräns sättes, att arrendebruket skall omfatta minst två hektar odlad jord samt ängs- och hagmark.» Härefter anförde herr Ehrenborg: »Jag anser att några omständigheter ej förekommit, som bort föranleda kommissionen att frångå sitt den 19 oktober 1922 fattade beslut att ej för sin egen del taga något särskilt initiativ i nu föreliggande fråga.» Häruti instämde herr Jansson. Herr Wohlin anförde följande: »Erfarenheterna hava under de gångna åren visat, att avhysningar av nyttjanderättshavare till jord, tillhörig aktiebolag, i åtskilliga fall ägt rum i mellersta Sverige, att arrendegårdar under bolag utsatts för ur jordbrukssynpunkt olämpliga ägostyckningar samt att arrendetiderna ofta förkortats till allenast ett år, vilket bidragit till att göra sådana nyttjanderättshavares rättsliga ställning osäker. Med hänsyn härtill och då jag, bland annat, har för avsikt att föreslå utarbetandet av en arrendelagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den så kallade norrländska arrendelagen samt gällande för jord över viss minimigräns inom de delar av riket, där nämnda arrendelag icke gäller, tillhörig aktiebolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, med fastställande jämväl av viss maximigräns för sådana arrenden, anser jag önskvärt att de nyttjanderättshavare, som framdeles enligt min uppfattning böra tryggas i sin ställning genom en dylik arrendelagstiftning, i avvaktan på att en sådan kommer till genomförande skyddas genom en provisorisk förlängning av nu gällande arrendeavtal. Vad angår arrendatorer under fideikommissegendomar är jag icke nu i tillfälle ingå på de åtgärder, som enligt min uppfattning framdeles böra vidtagas för att bereda sådana en tryggare ställning, men då fall av ettåriga arrenden även här äro ofta förekommande samt avhysningsförsök jämväl här förekommit, synes mig riktigt att även sådana arrendatorer inbegripas under arrendeförlängningslagen. Jag förordar för den skull, att jordkommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om framläggande för riksdagen av en arrendeförlängningslag, gällande för fem år framåt från lämplig tidpunkt innevarande år och konstruerad i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition nr 397 till 1920 års riksdag, likväl med följande viktigare ändringar, nämligen dels att i 1 §, första stycket, efter orden 'hemman, som lyder under huvudgård' insattes orden 'där huvudgården äges av bolag eller ekonomisk förening eller innehaves såsom fideikommissegendom', dels att den i 2 §, andra stycket, i sagda proposition angivna arealgränsen sättes vid 40 hektar, dels att 12 § erhålleT sådant tillägg, som förordades i den av herrar Tjällgren och Nilsson i Vibberbo vid andra lagutskottets utlåtande nr 12 vid 1922 års riksdag fogade reservationen, dels slutligen, för åvägabringande av lämplig överensstämmelse med den av mig för bolagsarrendatorer m. fl. tänkta arrendelagstiftningen, att arrendeförlängningslagen icke måtte komma at: gälla för utarrenderade fastigheter, där arrendet omfattar odlad jord samt ängs- och hagmark till en vidd av minst två hektar.» Herr Ingeström instämde i huvudsak i det av herr Wohlin avgivna särskilda yttrandet. Dock yrkade han, att den i 2 § omförmälda maximigränsen, i likhet med vad kommissionen föreslagit, måtte sättas till 2 5 hektar. Den av herr Wohlin föreslagna utökningen av maxmiarealen tilH 40 hektar innebure nämligen enligt herr Ingeströms förmenande ett allt för starkt ekonomiskt ingrepp i den enskilda jordägarens dispositionsrätt.

211 I.

Den sociala arrendelagstiftningen i Finland.

Antalet brukare av legd jord är i Finland mycket betydande. Enligt den statistik, som år 1912 i Finland insamlades angående torp, landbolägenheter och backstuguområden utgjorde nämligen antalet sådana legoområden sammanlagt 151 926, varav 56 636 voro torp och landbolägenheter. Av självständiga jordbruk funnos år 1910 däremot endast 125 172. 1 Frågan om ordnandet av legoförhållandena har på den grund i Finland erhållit en vittgående social betydelse och en högst väsentlig del av lagstiftningsarbetet i Finland under de senaste årtiondena har nedlagts på ordnandet av landets legoförhållanden. Intill för några årtionden tillbaka innehöllo stadgandena om lega^ i jordoch byggningabalkarna av 1734 års lag, liksom förhållandet var i Sverige, det huvudsakligaste av gällande rätt i ämnet. Dessa stadganden, som äro avfattade med hänsyn till lega av hel jordlägenhet, som upplåtes för bedrivande av lantbruk, tillämpades i saknad av andra stadganden, jämväl vid lega av torp och annan lägenhetsdel. Behovet av mera detaljerade och exakta bestämmelser för ordnandet av rättsförhållandena mellan legogivarna och legotagarna, när det gällde torp och liknande lägenheter, blev emellertid så småningom alltmer framträdande. Den möjlighet, som 1734 års lag lämnade öppen för de båda kontrahenterna, att genom ömsesidig överenskommelse reglera rättsförhållandena, i den mån lagen ej uppställde några regler, ansågs nämligen icke föreligga i förhållandet mellan jordägaren och den honom ekonomiskt underlägsne torparen. Åtskilliga förordningar hade visserligen under årens lopp tillkommit i och för lagstiftningens utvidgande och kompletterande såsom exempelvis förordningen den 10 november 1892 med vissa stadganden rörande lega av jord på landet. Dessa förordningar avsågo dock icke ett fullständigt ordnande av legoförhållandena. 1892 års förordning upptog sålunda, endast delvis något förändrade, vissa tidigare stadganden särskilt rörande uppgörande av legoavtal. Under behandlingen vid 1891 års lantdag av förslaget till sagda förordning, framhöllo ständerna därför att jordlegolagstiftningen påkallade en genomgripande revision i syfte att rättsförhållandena mellan legogivare och legotagare blevo närmare ordnade. Ständerna anhöllo därför att efter utredning genom en för ändamålet tillsatt kommitté förslag till fullständig lag om lega av jord på landet måtte föreläggas ständerna. År 1893 nedsattes även för berörda uppdrag en kommitté, vilken 1897 avgav betänkande i ämnet. P å grundvalen av det i betänkandet ingående förslaget framlades vid lantdagen 1900 en proposition med förslag till lag om lega av torp och därmed likställd nyttjanderätt till jord på landet. Avsikten med detta förslag angavs i propositionen vara att utan att kränka jordägarens rättmätiga intressen i fråga om förfogandet över sin jord bereda torparna tryggad nyttjanderätt och möjlighet att vid legoavtalets upphörande undfå ersättning för sådana nedlagda kostnader, för vilka torparen ej hunnit gottgöra sig genom ökad avkastning under legotiden. Detta lagförslag inskränkte sig till sådana torp, i vilkas lega dagsverksskyldighet ingick. Vederbörande lantdagsutskott ansåg emellertid att lagen borde utsträckas att 1

Till jämförelse må nämnas att vid motsvarande tid funnos i Sverige 359 871 självständiga brukningsdelar samt 53 005 torp.

212 gälla även lega av annan jord på landet, som för bedrivande av jordbruk upplätes, och utförde på den grund en genomgripande omarbetning av det framlagda förslaget. Utskottets förslag antogs av lantdagen varefter den 19 juni 1902 utfärdades lag om lega av jord på landet. Den sålunda tillkomna allmänna arrendelagen förbättrade givetvis legotagarnas ställning och de sociala krav, som därigenom i viss utsträckning tillmötesgingos inneburo ett betydande framsteg i utvecklingen. Det visade sig dock snart att lagen var behäftad med åtskilliga brister och att flera av dess bestämmelser i praktiken voro illusoriska. Särskilt anmärktes mot 1902 års arrendelag: »1) att den icke i erforderlig grad gynnade långvariga legokontrakt, 2) att brukaren icke vid legoförhållandets uppgörande erhölle tillräcklig ersättning för den förbättring, som legoföremålet genom hans därå nedlagda kostnader och arbete vunnit, 3) att såsom omständigheter, vilka föranledde legokontraktets förverkande upptagits åtskilliga handlingar å brukarens sida, vilka icke hade direkt samband med legoförhållandet, 4) samt att i följd av den ståndpunkt, lagen i dessa och särskilda andra avseenden intagit, brukarens ställning gjorts överhövan beroende av legogivaren.» I anledning härav uppdrogs 1906 åt en särskild kommitté (agrarkommittén) att utarbeta förslag till åtgärder till förbättrandet av den obesuttna lantbefolkningens förhållanden. I sitt betänkande föreslog kommittén bl. a., att 1902 års lag skulle ersättas med ny lagstiftning i ämnet. På grundval härav utarbetades ett förslag till förordning angående lega av jord på landet, vilket förslag överlämnades såsom regeringsproposition till senare lantdagen 1918. De missförhållanden man genom nämnda förslag ville avhjälpa berörde huvudsakligen torpare och med dem likställda landbönder ävensom s. k. backstugusittare, men förslaget omfattade dock i likhet med 1902 års lag jordlegorätten på landet i sin helhet. Författningsförslaget blev icke av lantdagen i oförändrat skick godkänt, utan antog lantdagen för sin del ett förslag till förordning, som endast berörde lega av torp, landbolägenheter och backstuguområden. Sedan sistnämnda förslag vunnit vederbörlig sanktion, utfärdades den 12 mars 1909 förordning om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde, vilken förordning trädde i kraft genast efter utfärdandet. Sagda förordning äger fortfarande giltighet. P å ett stort antal punkter har den emellertid undergått en ganska betydande revision genom en den 13 maj 1919 utfärdad lag angående ändring av vissa paragrafer iförordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909. Den av 1917 års andra lantdag antagna lagen angående inlösen av legoområden, vilken lag utfärdades den 15 oktober 1918, påkallade nämligen en del förändringar i 1919 års förordning. Förslag till dessa förändringar hade framlagts i den s. k. jordlegokommitténs betänkande år 1914 i samband med ett förslag till åtgärder för att ombilda torp och landbolägenheter till självständiga av brukarna med äganderätt innehavda lägenheter. Sedan lagförslaget angående inlösen av legoområden, som nämnt, antagits av 1917 års andra lantdag, framlade regeringen därför, i huvudsak följande legokommitténs förslag, vid 1918 års lantdag en proposition med förslag till lag angående ändring av vissa paragrafer i 1909 års förordning. Sedan. denna lag godkänts av lantdagen utfärdades lagen, som förut sagts, den 13 maj 1919. I Finland finnas sålunda sedan 1909 tvenne skilda författningar, avsedda att ordna rättsförhållandet mellan legogivaren och legotagaren, nämligen

213 dels 1902 års lag om lega av jord på landet och dels 1909 års förordning om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde jämte 1919 års lag med ändring av vissa paragrafer i denna förordning. Den förstnämnda lagen, vilken till sina huvuddrag överensstämmer med Arrendevår allmänna arrendelag av år 1907, gäller vid arrende av en självständig l*?1"188 lägenhet, d. v. s. sådan i mantal satt, för jordbruk avsedd lägenhet eller " ^ V ^ I del därav, som med hänsyn till förvaltningen icke lyder under någon hu- o m r | d e n . vudgård. Förordningen av år 1909, vilken förordning kan sägas utgöra Finlands sociala arrendelag, skall däremot tillämpas vid lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde. Med torp förstås enligt nämnda förordning visst område av jordlägenhet, som på lega upplåtes för bedrivande av jordbruk och är för sådant ändamål bebyggt eller avsett att bebyggas. Sistnämnda omständighet avser att skilja sådant legoområde från ängslott eller annan dylik jord, som är på lega upplåten för bedrivande av jordbruk, men som ej är för sådant ändamål bebyggd och på vilken i fråga om ingånget legoavtal bestämmelserna i denna förordning icke skola tillämpas. Med landbolägenhet förstås sådan för jordbruk avsedd i mantal satt lägenhet, som med hänsyn till förvaltningen underlyder någon huvudgård. Då förordningens bestämmelser icke avser lega av självständigt förvaltad lägenhet, faller sålunda exempelvis i regel icke lega av hemman, som tillhör trävarubolag eller enskild idkare av trävarurörelse under förordningen. Under frågans behandling i lantdagen föreslogo visserligen åtskilliga socialdemokratiska representanter att i förordningen skulle intagas bestämmelse, varigenom även legotagare å dylika hemman, såvitt de med avseende å sin ekonomiska ställning vore att likställa med torpare och landbönder, skulle komma under skyddet av den nya lagstiftningen. Detta förslag vann emellertid ej lantdagens bifall. Såsom backstuguområde avses enligt förordningen jordstycke, vilket på lega upplåtes till bostadstomt åt sådan person eller familj, som hör till jordbruks- eller industriarbetarbefolkningen eller är med denna i ekonomiskt avseende likställd. En redogörelse för huvudbestämmelserna i 1909 års förordning angående lega av nu nämnda olika slags lägenheter skall med iakttagande av de genom 1919 års lag vidtagna förändringarna lämnas här nedan. Föröt torde då böra anmärkas att i fråga om alla sådana omständigheter, Lagen-är av angående vilka lagen giver föreskrifter, är avtalsfrihet utesluten. Avtals- tvingande friheten i övriga avseenden är inskränkt genom den funktion lagen inrym- n a urmer den s. k. legonämnden, sammansatt, på sätt längre fram närmare skall redogöras för, av representanter för såväl jordägarna som brukarna. Å legonämnden ankommer sålunda bl. a. att pröva giltigheten av legoavtal. Sådant avtal skall nämligen för att bliva gällande underställas legonämndens prövning. Finnes kontraktet vara lagligen upprättat och legovillkoren ej för brukaren obilliga, fastställer nämnden kontraktet. Däremot äger icke nämnden att mot kontrahentens vilja skrida till ändring av kontraktet. Utebliver fastställelse förfaller legoavtalet tillsvidare. Eventuell ändring av kontraktet under legotiden skall jämväl fastställas av legonämnden. Legoavtal skall upprättas skriftligen och skall i detta alltid upptagas, Avtalets jämte vissa andra bestämningar, legotiden samt legovederlagets belopp. In'«»• nehåller avtalet andra villkor, skola ock de, för att gälla, införas i kontraktet.

214 Legotiden.

Avtalet skall gälla viss tid, högst etthundra och minst tjugufem år. I fråga om nybyggestorp och landbolägenhet får dock icke tillämpas kortare tid än femtio år. Åstundar landbonde kortare tid än femtio år, kan legonämnden, om viktiga skäl i särskilda fall det påkalla, tillåta kortare tid, dock ej under tjugufem år. Brukaren tillkommer emellertid rätt att i avtalet förbehålla sig att få uppsäga legoavtalet. Skulle legokontraktet sakna bestämning om legotiden, skall avtalet beträffande torp och backstuguområde gälla i tjugufem år samt beträffande landbolägenhet i femtio år. Livstidslega medgiver lagen icke. I vissa fall, som i det följande skall nämnas, kan legoavtal förnyas för tid, vid vars bestämmande lagens allmänna regler . om legotid icke skola tillämpas. Vid legotidens utgång upphör avtalet utan uppsägning. Skulle emellertid, efter det legostämman utlupit, brukaren kvarstanna sex månader utan att legogivaren anmodar honom avflytta, skall det tidigare kontraktet anses förlängt på tio år. Legan. Legovederlaget skall vara utsatt i penningar. Tillika föreskrives att i legokontraktet skall upptagas hela det vederlag, som brukaren för honom tillagda förmåner verkligen skall utgöra. Under legotidens förlopp får det årliga legovederlaget ånyo bestämmas, endast i det fall legotiden överstiger tjugufem år. I sådant fall är tillåtet, att i legokontraktet överenskomma därom att legan kan, sedan tjugufem år från dess föregående bestämmande förflutit, ånyo bestämmas. Kunna parterna då icke förena sig om den nya legans storlek, bestämmer legonämnden i denna fråga. Ehuru, som nämnt, lega i kontraktet skall till hela sitt belopp vara utsatt i penningar, är det likväl parterna medgivet att i kontraktet intaga sådan bestämning att legan för kortare eller längre tid, i sin helhet eller delvis, skall enligt å orten gångbart pris utgöras i naturaalster eller dagsverken. Skulle sakägarna hava olika mening beträffande det pris, som skall anses vara det å orten gångbara, bestämmes detta av legonämnden för en tid av fem år i sänder. Avtal om att större eller mindre del av den i penningar bestämda legan får utgöras i naturaalster eller dagsverken, utgör emellertid ej hinder för någon av parterna att när som helst under legotiden övergå till penninglega. Sakägare, som önskar begagna sig av denna honom i lagen medgivna rätt, skall emellertid i viss ordning för motparten härom göra anmälan. LegoomBrukaren är skyldig att väl hävda legoområdets ägor. Sådant brukningsrådets sätt, som leder till jordens utarmande skall anses såsom vanhävd. Därest nyttjande ej annat i avtalet överenskommits, är det sålunda enligt vad nu sagts, brukaren obetaget att från lägenheten avyttra kreatursfoder, dock blott under förutsättning att odlingarnas växtkraft det oaktat behörigen upprätthålles. Något ovillkorligt förbud för brukare att från legoområdet bortföra gödsel föreligger ej heller. Verkställande av odlingsförbättringar får i legoavtalet icke förbjudas. Skogen å legoområdet har brukaren, där ej annorlunda överenskommits, rätt att nyttja till husbehov. Brukaren är emellertid skyldig ställa sig till efterrättelse skogshushållningsplan, som under legotiden införes å lägenheten. Brukaren äger rätt till jakt å legoområdet, ävensom fiske i vatten, som hör till legoområdet, såvida icke i avtalet annorlunda bestämts. Byggnads- Brukare av torp eller landbolägenhet är skyldig att väl vårda och underhålla °£j? under " de å legoområdet befintliga, legogivaren tillhöriga byggnader, som äro för digheterna l e g ° o m r å d e t s bruk nödiga, så att de icke genom uraktlåtenhet därutinnan av husen, försämras. Där ej annorlunda i legoavtalet överenskommits, är jordägaren

215 emellertid skyldig att inom lägenhetens eller huvudgårdens område anvisa eller dit anskaffa nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial, övrigt material skall brukaren själv anskaffa och bekosta. Har för jordbruket nödig byggnad av ålder förfallit och vid syn ånyo förklarats oduglig, åligger det, där ej annat avtalats, brukaren att själv ånyo uppföra byggnaden. Legogivaren är därvid skyldig att, på satt ovan om underhållet sagts, anvisa eller anskaffa nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial, övrigt material bekostas av brukaren själv. Ånyouppförandet skall verkställas enligt av bägge sakägarna godkänd plan. Kunna dessa icke enas, skall saken avgöras av legonämnden. Brukaren är även berättigad att, där lägenhetens tillgäng till skog det medgiver, verkställa sådan nybyggnad, som till följd av förändrat brukningssätt, vilket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning av odlingarna å legoområdet befinnes oundgänglig. Åsidosätter jordägaren vad honom åligger i härovan nämnda avseenden beträffande byggnadernas underhåll eller nybyggnad, är brukaren berättigad att på jordägarens bekostnad anskaffa det nödiga materialet och utlora byggnadsarbetet eller ock att uppsäga legoavtalet. Brukaren äger jamval rätt till skadestånd. Försummar å andra sidan brukaren sina skyldigheter beträffande jord och byggnader, skall han vid legoförhållandets upphörande ersatta skadan enligt syn. Jordägaren kan emellertid låta förrätta syn jämväl under legotiden och är brukaren då pliktig att inom tid, som vid synen bestämmes, avhjälpa bristerna, vid äventyr att legogivaren utför arbetet pa brukarens bekostnad. , , . . , , , •, Under iakttagande av bestämmelserna om jordens havd och byggnadernas underhåll m. m. är brukaren, därest i legoavtalet ej annorlunda överenskommits, berättigad att till sin nytta använda legoområdet honom bast synes. Dock må ej brukaren legogivaren till skada eller men nyttja legoområdet till annat ändamål än vid avtalets ingående avsetts. I fråga om jordförbättringar och andra förbättringar föresknves, att Jordiurbrukare av torp eller landbolägenhet, som förbättrat legoföremålet i avseende ™"££ å jord eller sådana byggnader och övriga anläggningar, vilka aro for jordf..rbm bruket nödiga, är berättigad att vid legoförhållandets slut enligt syn undla ringar . ersättning av legogivaren för den ökning i värde, som legoföremålet genom dessa förbättringar vunnit, dock ej mera än den kostnad, som vid legotidens slut eller då legoförhållandet eljest upphör, vore av noden for arbetets utförande. . „.. ... ,.... . Dessa föreskrifter gälla även i fråga om ersättning for förbättringar, som brukare av backstuguområde utfört i avseende å legoomradets havd. Vad åter beträffar byggnaderna å backstuguområde, vilka tillhöra brukaren, ar legogivaren pliktig att vid legoförhållandets upphörande tillosa sig bygg : naderna efter det värde, de då hava, dock att ersättningen eller lösen^ej får beräknas till högre belopp än det pris, vartill å orten vanlig bostad jämte nödiga uthus kan uppskattas för en familj, som hör till jordbrukseller industriarbetarebefolkningen eller är med denna i ekonomiskt avseende likställd. . „ , . Därest någon med jordägarens medgivande i arrendenngssylte begynt odla denne tillhörig jord eller därå uppföra byggnad och jordägaren icke sedermera går in på sådana legovillkor, som i stadgad ordning kunna lastställas, är brukaren vid områdets avträdande berättigad att av jordagaren erhålla ersättning efter samma bestämmelser som förut anförts.

216 Legogivaren kan bliva fri från utgivande av ersättning för förbättringar om han vid legotidens utgång erbjuder sig att förlänga legoavtalet. Sådan förlängning av legotiden skall erbjudas på oförändrade villkor och för så läng tid, som i betraktande av förbättringarnas värde prövas skälig. Kunna sakägarna ej enas om tiden för förlängningen, ankommer det på legonämnden att avgöra, huruvida den av legogivaren erbjudna tiden bör anses tillräcklig. Ar detta enligt nämndens uppfattning fallet, kan brukaren ej vägra godkänna förlängningen, om han ej vill gå miste om att erhålla gottgörelse for förbättringarna. Finner legonämnden åter den föreslagna nya legotiden for kort för att brukaren genom kontraktets förlängning skall anses ersatt tor de utförda förbättringarna och går legogivaren ej in på förlängning for så lång tid, som legonämnden finner skälig, kommer förnyelse av avtalet ej till stånd, till följd varav legogivaren nödgas utbetala ersättning för iorbättnngarna. I förevarande fall kan alltså legotiden understiga tjugufem år, som i regel är den kortaste tid, för vilken legoavtal få ingås. Legogivaren kan emellertid blott en gång genomdriva att brukarens anspråk på ersättning för förbättringar oberoende av dennes samtycke kvittas mot förlängning av legoavtalet. För de förbättringar, som utföras under den förlängda legotiden, är brukaren alltid berättigad att fordra ersättning i penningar. Brukaren är ej berättigad att för egna hus, dem legogivaren är skyldig ersätta, fordra gottgörelse så länge legoförfarandet vare sig på grund av det ursprungliga legoavtalet eller avtal, som en eller flera gånger blivit förnyat, av honom innehaves. Vill legogivaren efter legotidens utgång icke förnya' legoavtalet på sådana villkor, som av legonämnden godkännes, har han att då erlägga ersättning för byggnaderna efter deras dåvarande värde. Därest i legokontrakt skulle göras förbehåll om uppsägningsrätt för brukaren, kan därvid även bestämmas att legogivaren, om brukaren begagnar sig av sin uppsägningsrätt, skall vara fri från sk/ldigheten att ersätta av brukaren gjorda förbättringar. LegoSom redan av det föregående torde framgått, intager leconämnden en nämnden, synnerligen viktig ställning i fråga om ordnandet av rättsförhållandena mellan ^ legogivare och legotagare enligt 1909 års förordning. Legonämnd skall finnas inom varje kommun. Vid behov av mer än oi legonämnd, kan kommun delas i flera legonämndsdistrikt. Nämnden u;göres av tre eller fyra medlemmar valda till lika stort antal av legogiviren och legotagarna inom kommunen, samt av ordförande och vid förfall för denne a v vice ordförande, vilka båda utses av de valda medlemmarna eller vid lika röstetal av häradsrätten. Några av legonämndens viktigaste uppgifter hava redan i cet föregående berörts. Nämndens huvuduppgifter äro: a) att pröva och fastställa legokontrakt, b) att pröva, huruvida landbonde må kunna medgivas korttre arrendetid än femtio år, c) att vid oenighet mellan parterna avgöra vad som skill anses som gångbart pris å dagsverke eller naturaalster, d) att i sista hand pröva säkerhet, som legogivare ställt för brukare tillkommande ersättningsbelopp för verkställda förbättringar eller säkerhet, soim brukare i vissa fall har att giva upplåtaren, e) att i egenskap av synenämnd förrätta alla de syner, som tunna å lego-

217 område ifrågakomma, såvida icke sakägare påyrkar tillsättande av särskild synenämnd, samt f) att i egenskap av förlikningsnämnd medla i från legoförhållandet härflytande tvister mellan legogivare och brukare. I legonämnds sammanträde böra av legogivare och brukare utsedda ledamöter städse deltaga till lika antal, och avgöres vid behov genom lottning, vilken ledamot bör utträda. Ändring i legonämnds beslut sökes hos häradsrätten. I de under punkt d) här ovan nämnda fall får ändring i legonämnds beslut dock icke sökas. Från legoförhållandet härflytande tvistemål mellan legogivare och brukare får ej av häradsrätten upptagas till behandling, om icke käranden visar att saken därförinnan för förlikning varit före i legonämnden eller i följd av någondera partens utevaro icke kunnat därstädes handläggas. Hovrätt utgör i legomål högsta instans. Icke all lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde är underkastad Från lag1909 års lagstiftning. Undantagna äro torp och backstuguområden å krono- ^ ^ » f n° hemman, militie-, civilstatens och prästerskapets boställen ävensom å städernas t o r p m m avhysta jord likasom ock torp, backstuguområden och landbolägenheter å stad tillhörig, men icke under staden avhyst jord. Anledningen till att städerna tillhörig jord undantogs från förordningens tillämplighetsområde var den, att frågan om dispositionen av sådan jord ansågs böra ordnas genom särskild lagstiftning. Slutligen skall förordningen icke heller tillämpas å lega av sådana lägenhetsdelar eller jordområden, som statsverket eller kommun förvärvat för delning mellan den obesuttna befolkningen. Författningens tillämpning å sådana fall ansågs nämligen kunna lända till hinder för dylika företags rationella genomförande. 1909 års förordning tillerkändes i många avseenden tillbakaverkande kraft. LagstiftSålunda skulle legoavtal, som tillkommit före lagens utfärdande, om "|"|°* e t' 0 " brukaren därtill samtyckte, anses förlängt utöver den avtalade tiden med aktiv natur. så lång tid att avtalet komme att gälla minst i sju år från den dag förordningen trädde i kraft d. v. s. till och med den 13 mars 1916. Anledningen till att samtliga avtal om torp, landbolägenheter och backstuguområden på sä sätt kommo att gälla åtminstone t. o. m. nu sagda tidpunkt, var att man avsåg att skapa en mellantid, som kunde underlätta legoförhållandenas ordnande i enlighet med den nya lagstiftningen och som därjämte gåve möjlighet att skrida till nödiga nya åtgärder för tryggande och förbättrande av brukarnas ställning. Dessa nya åtgärder skulle gå ut på en frilösning av vissa legobruk med åtföljande skapande av en självägande befolkning. I fråga om brukares rätt till ersättning för förbättringar erhöll 1909 års förordning vidare i anmärkningsvärd utsträckning tillbakaverkande kraft. De nya föreskrifterna angående ersättning skola sålunda tillämpas även å äldre legoavtal, med den inskränkning likväl att ersättning utöver vad i äldre lag är stadgat utgår blott för förbättring, som verkställts efter 1909 års förordnings utfärdande, samt att vid ersättningens fastställande skall beaktas, i vad mån legovederlaget skäligen kan anses svara mot de förmåner, brukaren åtnjutit. I avseende å hus, som tillhöra brukaren, stadgas en ännu längre gående ersättningsskyldighet, ity att för dessa, även om de uppförts före lagens ikraftträdande, skall utgivas ersättning enligt de i 1909 års förordning fastställda grunder, dock endast ifall legogivaren utan sådana skäl, som grunda sig å en omtänksam fastighetsförvaltning, undandrager sig att förnya legoavtalet.

218 De nya bestämmelserna om möjligheten av legoavtals förlängning såsom gottgörelse för brukares anspråk på ersättning för förbättringar äro med vissa modifikationer tillämpliga jämväl å äldre legoavtal. Legogivare skall emellertid erbjuda förlängning för minst tjugufem år, vilken tid blott på brukares yrkande kan förkortas. Det är icke heller tillfyllest att anbudet innefattar erbjudande att förnya kontraktet på oförändrade villkor, ity att förlängning kan vinnas blott om legogivare i kontraktet inför sådana ändringar, som legonämnden prövar skäligt förelägga honom. Den nya lagens bestämmelser om rätt för legokontrahent att från dagsverksskyldighet övergå till penningvederlag skola tillämpas även på legokontrakt, slutna före lagens tillkomst. Jämväl lagen den 13 maj 1919 angående ändring av vissa paragrafer i 1909 års förordning har i några dock mindre väsentliga hänseenden givits tillbakaverkande kraft å legoförhållanden, som uppkommit före förstnämnda lags trädande i kraft.

II. Avlösning av arrendejordbruk m. m. A. Principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk. Enligt sin instruktion har jordkommissionen fått sig uttryckligen före- Jo«jko lagt såsom en speciell uppgift att verkställa utredning »huruvida och i " £ ^ j vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändatioll mål utöver vad för närvarande vore stadgat borde på lagstiftningens väg genomföras». Instruktionens motivering i denna del lydde enligt justitieministerns anförande till statsrådsprotokollet sålunda: »Jag syftar härmed till en början på det redan av norrlandskommittén upptagna spörsmålet om tvångsavlösning såsom medel att skapa nya självständiga jordbruk, där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen. Norrlandskommittén framlade i sitt år 1904 avgivna betänkande ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter, i vilket lagförslag tvångsavlösen ingick som yttersta medel. Förslaget hade avseende å jord, tillhörig bolag, förening eller enskild person, som ej var mantalsskriven å fastigheten. Även i det sakkunnigbetänkande rörande jordförhållandena i Värmlands län, som ovan nämnts, berördes denna sida av jordfrågan, och de sakkunnigas majoritet hemställde bland annat, att frågan om användningen av legala tvångsmedel för tillgodoseende av jordbruks- och bostadsändamål måtte upptagas till behandling samt lösas till förmån för en sådan rätts ernående i skälig omfattning under lämpliga former och för alla betryggande villkor samt att, för den händelse en dylik lagstiftning inskränktes till vissa delar av riket, Värmlands län måtte i varje fall inbegripas i densamma. Upprepade gånger ha ock i riksdagen framställningar gjorts av enskilda motionärer angående utredningen av detta spörsmål, och vid 1918 års riksdag har andra kammaren för sin del antagit en skrivelse till Kungl. Maj:t av den innebörd, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, i den mån utredningen därtill föranleder, för riksdagen framlägga förslag om ytterligare åtgiirder i ändamål att för jordbrukets upprätthållande och utveckling och brukarnas frigörelse från beroende i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma avlösning av torpares, bolagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på enskilda domäner. Uppenbarligen stå dessa frågor i mycket nära samband med av mig förut omnämnda spörsmål angående den s. k. norrlandslagstiftningen och dess utsträckning. De så kallade norrlands- och värmltndskommittéernas utlåtanden giva också vid handen, att åtgärder i den riktniig, varom här är fråga, bilda ett naturligt led i strävandena för upprätthållande av en självständig jordbrukarebefolkning. De allmänna förutsättningar

220 för tvångsavlösning, som av norrlandskommittén uppställts, nämligen att sådan bor ifrågakomma endast där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka, samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen, finner jag i det hela utgöra en lämplig begränsning för tillämpande av sådan avlösning. I viss utsträckning hava jämväl åtgärder i nu berörda riktning redan kommit till stånd med giltighet för landet i dess helhet. Jag erinrar därvid om, att 1918 års riksdag med anledning av Kungl Maj:ts proposition antagit en lag om rätt i vissa fall att inlösa under nyttjanderätt uppätet område m. m., vangenom en viss grupp av nyttjanderättshavare tillerkänts lösningsrätt om än denna rätt genom riksdagens beslut enligt min uppfattning alltför mycket inskränkts till sitt omfång. Med det anförda har jag icke velat begränsa de sakkunnigas uppdrag till att blott begagna de uppslag, vilka framgått som resultat av hittills verkställda utredningar på förevarande område. De sakkunniga böra hava till uppgift att utreda, vilka medel över huvud kunna befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning samt underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, dar sådant av förhållandena påkallas. Det bör därvid ock ankomma på de sakkunniga att utreda vilka åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för förbättrande av lantarbetarnas ställning, i den mån denna fråga kan anses äga saraband med de spörsmål, som i övrigt tillhöra de sakkunnigas bedömande.» I ett tidigare betänkande h a r jordkommissionen avgivit y t t r a n d e o m denna punkt i instruktionen, såvitt avser tvångsavlösning av jord för bildande a v n y a jordbruk. Återstår således den begärda utredningen o m tvangsavlosnmg a v bolagsarrendatorers, torpares och vederlikars jordbruk på enskilda domäner. Historik. Uti betänkandet om bildande a v nya jordbruk h a r lämnats en översikt over expropriationsinstitutets utveckling i Sverige till a t t o m f a t t a ayen_ social expropriation a v enskild m a r k (sid. 74—88). I denna översikt i n g å r även redogörelse för den nu förevarande frågans tidigare b e handling inom norrlandskommittén, torpkommissionen, jordundersöknmgen och riksdagen. Till denna redogörelse anser sig kommissionen. således h ä r böra allenast hänvisa. Lagens Avlösning av vissa mindre arrendejordbruk innefattar en viktig u t syPstemet b y g « n m S av den sociala arrendelagen. E n social arrendelag har t i l l • uppgift visserligen att t r y g g a en arrendator i besittning a v jordbruket, till gagn både för det senare och för brukaren och u t a n skada för jordägaren. Den k a n dessutom, såsom norrlandskommittén erinrade, få d e n uppgiften a t t främja frivilliga avtal om jordens övergång med självständig r ä t t till arrendatorn. Detta senare blir i varje fall målet såsom varande den önskvärda slutliga lösningen på den föreliggande frågan. Emellertid kan det befaras, a t t denna lösning icke skall kunna på frivillighetens väg uppnås eller icke ske på ett rättvist och tillfredsställande sätt. Svaren å jordkommissionens (band V sid. 101—107) frågor äro i det stora hela samstämmiga härutinnan, att stor obenägenhet råder hos jordägare a t t avhända sig sina arrendejordbruk över huvud taget. Det kan, såsom erfarenheten visar, likaledes befaras, a t t dylika jordbruk i varje fall icke komma a t t u t b r y t a s i ett bärkraftigt skick. Därför erfordras en lag, som medger en a v staten främjad och kontrollerad lös-

221 n i n g s r ä t t till arrendatorernas förmån. Denna lagstiftning blir slutstenen i det nu förevarande komplexet av jordlagar. Vad d å först a n g å r omfattningen av de arrendejordbruk, som m å få Lagens omavlösas, ligger det i sakens natur, a t t just de arrenden, som bliva före- fattning. mål för den n ä m n d a arrendelagens skydd, också skola kunna få avlösas. Föremål för avlösning böra således bliva arrendejordbruk, som ägas a v : 1) bolag eller förening för ekonomisk verksamhet; 2) enskild person, vilken icke ä r mantalsskriven å fastigheten eller å d ä r m e d sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte; s a m t 3) a n n a n enskild person eller fideikommiss, d ä r arrendet avse till huv u d g å r d hörande hemman, hemmansdel, torp eller a n n a n jordbrukslägenhet. Vidare följer av detta sammanhang med den sociala arrendelagen, a t t a v dylika arrenden r ä t t e n till avlösning icke heller bör, åtminstone tills vidare, i avvaktan på en dylik lagstiftnings verkningar, avse andra arrenden än dem, som omfatta odlad jord, ej överstigande 25 hektar, samt inrösningsjord till en vidd av minst 4 hektar eller odlad jord till en vidd a v minst 2 hektar. E n skillnad mellan de båda lagarna synes dock böra iakttagas. Det bör nämligen enligt kommissionens uppfattning i fråga om avlösningslagen uttryckligen betonas, a t t den må omfatta endast sådant jordbruk, vilket på ett varaktigt sätt varit upplåtet på arrende. År arrendeupplåtelsen av mera tillfällig n a t u r och kan jordbruket förväntas å t e r bliva i lojalt syfte övertaget av jordägaren själv, saknas den grund, på vilken en avlösningsrätt kan byggas. I lagen måste således detta uttalas. Då emellertid tvist lätt kan uppstå, om ett jordbruk varit på ett varaktigt sätt upplåtet på arrende eller icke, synes av praktiska skäl någon viss minimitid för arrendeupplåtelse böra fastställas till ledning för avgörandet. Tillfredsställande är en sådan godtycklig gräns visserligen icke, men den lär knappast kunna undvaras. Kommissionen föreslår således, a t t en sådan tid utsattes och att den bestämmes till samma längd .som arrendetiden enligt den sociala arrendelagen, eller femton år, under vilken tid arrendebruk för att kunna få avlösas skall i följd innehafts av a n n a n ä n jordägaren. A t t ytterligare bestämma såsom förutsättning en viss tids innehav för den arrendator, som inneh a r arrendet och för vars räkning avlösning sålunda skall ske anser kommissionen däremot inveckla saken onödigtvis med en n y stel regel, som kommer att drabba ojämnt och orättvist. Man må också erinra sig, att . lagstiftningen icke ä r tillkommen allenast för a t t bereda den sista arrendatorn personligen en förmån. Den är framför allt ett led i strävandet att för framtiden öka de självständiga jordbrukens antal i landet, oavsett vem som kommer att innehava desamma. Den skiljaktighet med sociala arrendelagen, som sålunda skulle komma att uppstå, är dock säkerligen i stort sett endast av formell natur. 1 själva verket komma de jordbruk, som beröras av den sociala arrendelagen, att i det n ä r m a s t e sammanfalla med de jordbruk, vilka falla under avlösningslaigen. I överensstämmelse med vad som ifrågasatts i arrendelagen (3 §), bör icke heller förevarande lag äga tillämpning å arrendeavtal, som avslutas mellan ä k t a m a k a r eller mellan skyldemän i r ä t t upp- elleT ned-

222 stigande led eller mellan syskon eller mellan ett syskon och det andr?.s avkomling eller mellan dem, av vilka den ena är eller v a r i t gift med den andres släkting i r ä t t upp- eller nedstigande led, eller mellan adoptart och adoptivbarn. HuvudTill sist måste undersökas, huruvida och i vad mån modifikationer i lastig- denna lösningsrätt böra äga rum med hänsyn till hnvudfastighetens ineteno m- ft-esse. t resse

Det har d å ifrågasatts, att alla sädana arrendebruk borde undantagas, vilkas innehavare ålagts a t t till huvudgården utgöra arbetsskyldighe!, vilken fortfarande måste anses vara för huvudgården omistlig eller åtminstone välbehövlig. I denna fråga hänvisar kommissionen till vad därom y t t r a t s under kapitlet allmänna synpunkter, som inlett kommissionens utlåtande om en social arrendelag. Kommissionen finner således något tillräckligt bärande skäl icke kunna anföras för att beröva en stor mängd mindre jordbruksarrendatorer möjlighet a t t få tillösa sig jordbruket a v den anledning, att mot deras önskan obligatorisk arbetsskyldighet anses fortfarande behöva upprätthållas i huvudgårdens intresse. Detta behov av arbetskraft bör, såsom kommissionen utvecklat, tillgodoses p å ett annat u r de olika intressenas synpunkt fördelaktigare sätt. Något ytterligare hinder, som bör i större eller mindre utsträckning upphäva rätten till avlösning av v a r a k t i g t upplåtna arrendejordbruk, synes icke förefinnas. Skulle emellertid i något enstaka fall jordbrukets avstående uppenbarligen bereda jordägaren personligen eller hans jordbruk och skogsbruk större olägenhet än som kan anses motsvara nyttan för en arrendator eller det allmänna av jordbrukets avlösning, bör en utväg för ett sådant undantagsfall hållas öppen. Jordkommissionen förordar därför, a t t n ä r särskilda trängande omständigheter därtill föranleda, må Konungen meddela uppskov med eller befrielse från skyldighet att avstå jordbruk enligt denna lag. Däremot har kommissionen ej funnit tillräckliga skäl föreligga a t t för n ä r v a r a n d e genom bestämmelser i lagen eller medelst någon Konungens dispensrätt tillskapa möjligheter för lagens tillämpning redan från början även å jordbruk, som innehåller mer än 25 hektar odlad jord eller mindre än 4 hektar inrösningsjord eller 2 hektar odlad jord. E n annan fråga ä r omfånget av marktilldelningen till det avlösta jordbruket och den hänsyn till huvudfastigheten som därvid kräves. Därom skall längre fram ordas. Vissa I sammanhang med frågan om lagens omfattning h a r inom kommisandra sioneii erinrats, a t t det gives åtskilliga jordbruk, tillhöriga särskilt boordbruk. l a g oe^l e n s k i ] d a skogsspekulanter, vilka antingen icke alls eller också icke v a r för sig upplåtas på arrende men ändock till sin natur och sitt brukningssätt väsentligen s t å i samma kategori som dem, vilka lagen såsom ovan sägs avser att omhägna. E t t skede i bolags och skogsspekulanternas jord bruits väg mot undergången ä r nämligen understundom det, att ägaren icke vårdar sig om att ens utarrendera fastigheten utan låter den misskötas alldeles samt uppdrager allenast åt någon person a t t för ägarens räkning ägna jordbruket den nödtorftigaste skötsel eller allenast skörda det gräs, som ännu någon tid k a n växa u t a n särskild omvårdnad. Genom norrländska lagstiftningen har för dess område ett sådant tillstånd förmodligen blivit mera ovanligt eller alldeles upphört. Däremot äventyras det fortfarande i de övriga delarna av riket. Man kan dessutom tänka sig, särskilt efter

223 den norrländska och den nu tillämnade lagstiftningens tillkomst, a t t bolaget eller spekulanten för att kringgå lagstiftningens avsikt a t t bev a r a jordbruket för ett självständigt jordbrukarhem låter försvarligt sköta det genom någon r ä t t a r e eller a n n a n dylik arbetskraft samt på d e t t a sätt u n d g å r icke blott arrendelagen u t a n även de nu tillämnade stadgandena om avlösning av arrendejordbruk. Det förekommer vidare, a t t bolag eller skogsspekulanter sammanslagit flera arrendegårdar till en i synnerhet för att undgå omkostnader för nybyggnader och minska behovet av virke till flera familjers husbehov u r skogen. I sådana fall förfalla eller bortrivas husen å de gamla jordbruken med u n d a n t a g a v åbyggnaderna å ett av dem. Den arrendator, som skall sköta samtliga jordbruk, förmår ofta icke göra det på grund av att i dylika fall det nya jordbruket blir för stort. Hävden blir synnerligen dålig eller också nedlägges vissa delar av de gamla jordbruken alldeles. A t t förekomma en sådan utveckling ligger icke i ägarens intresse, som köpt dessa gårdar huvudsakligen för dess skogsavkastning. Norrlandskommittén riktade sig särskilt mot dylika sammanslagningar. Slutligen förekommer, att bolag sammanslå många inköpta bondgård a r för a t t d ä r a v bilda ett stort jordbruk, som skötes med lejda arbetare och för vilket uppföres särskilda åbyggnader I Nås socken i Dalarna h a r Stora Kopparbergs Bergslag förfarit så med en stor del a v .socknens bondgårdar. P å andra ställen i Dalarna h a r en sådan anordning skett i något mindre skala. I Lakenestorps by i Värmland h a r Uddeholms bolag nyligen på enahanda sätt sammanslagit sju arrendegårdar, vilkas jordbruk sedan gamla tider gått i a r v från far till son. Liknande företeelser lära enligt vacl ordföranden i Värmlands jordbrukskommission intygat förekomma även annorstädes inom länet. Jordens hävd uppehälles i dylika fall. Dock förekommer att sådant jordbruk drives kreaturslöst endast med konstgödning. Däremot nedrivas de gamla husen och den självständiga jordbrukande befolkningen utrotas. Det har nu inom kommissionen ifrågasatts, att förevarande lag hör bereda möjlighet a t t även för sådana fall, som ovan sägs, kunna frigöra sådaut jordbruk från dess lydnad under den nuvarande ägaren eller dess sammanföring med andra jorbruk. Även för sådana fall bör det v a r a a v vikt a t t söka återställa något av den gamla ordningen, som giver r u m för ett större antal självständiga jordbruk och sålunda även till försörjning av flera jordbrukarefamiljer. Kommissionen vill ingalunda förneka, a t t även en sådan å t g ä r d k a n åtminstone för m å n g a fall vara behjärtansvärd. Emellertid resa sig därför ofta särskilda svårigheter. För vissa fall skulle också knappast ett ingripande n u m e r a ens vara önskligt. E n sådan lagstiftning skulle ock möta ännu större motstånd än den n u ifrågasatta. Kommissionen finner det därför icke tillrådligt att ytterligare inveckla den förevarande lagstiftningen med försök till lösning i detta sammanhang även av de ovan a n t y d d a problemen. Beträffande avståendet av den mark, som bör utläggas till avlöst Mark, som jordbruk bör till en början även h ä r betonas, att utbrytningen sker icke Vår uUijeblott för att bereda en fördel för någon viss person u t a n i all synner- e**yå^ het för att för framtiden skapa nya självständiga jordbruk, som kunna j ornbru k. äga bestånd och varaktighet. Norrlandskommittén lade synnerlig vikt

för sitt ändamål på denna senare omständighet och sökte därför i sina förslag till såväl ägostyckningslag som expropriationslag införa tydliga bestämmelser om att de nya jordbruken måste bliva såvitt möjligt utrustade med tillräckliga ägor för att kunna äga bestånd och helst även något utvecklas för att kunna med jordbruket huvudsakligen försörja en familj. En avspegling av denna strävan återfanns uti förslaget till social arrendelag, vilket sökte tillgodose arrendebruket efter enahanda måttstock. Uti de norrländska .ägostycknings- och arrendelagarna har denna synpunkt jämväl varit vägledande, om den än ej lett i allo till lika detaljerade bestämmelser, som av norrlandskommittén föreslogs. I det för närvarande på prövning beroende förslaget om förslaget till lag om skifte av jord på landet återfinnes också en genomförd tillämpning av den grundsatsen, att ett jordbruk skall förses med tillbörliga ägor utan hänsyn till vad en säljare eller köpare i strid oäremot kunna överenskomma eller å endera sidan önska. Samma grundsats har slutligen kommit till uttryck i förslaget I uti jordkommissionens betänkanden om bildande av nya jordbruk liksom ock en återspegling därav återfinnes i det nu tillika avlämnade utkastet till en social arrendelag för hela riket. Till stöd för norrlandsutredningen betonades särskilt, att de gamla bondebruken med självständig jordbruksekonomi borde vid lagstiftningens ingripande bibehållas och i mån av behov vidgas för att bliva fullt självständiga yrkesjordbruk. Tillfällena därtill finge icke försummas. Behovet åter av mindre jordbrukslägenheter, i den inka sådana kunna försvaras, finge tillgodoses framför allt genom nya uppodlingar av den svenska jorden, ehuru enligt kommitténs mening även på denna väg borde eftersträvas bildandet av nya fullt tillräckliga jordbruk. Enahanda synpunkt, som, på sätt ovan sägs, sålunda tidigare gjort sig gällande, måste givetvis läggas även på den nu förevarande lagstiftningen. Jordkommissionen får således uttala sig för: att till jordbruket i huvudsak lägges den inägojord, som brukas till detsamma jämte åbyggnader, dock att däri ej behöver eller bör ingå slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet ä r av mindre värde; att till jordbruket ock skall läggas den å huvudfastigheten befintliga odlingsmark, som lämpligen kan förenas med densamma och ej bättre behövs för annat jordbruk; att så stort område skogsmark bör tilldelas, att det redan vid avlösningen är tillräckligt för jordbrukets husbehovsvirke, dock med r ä t t för jordägaren att minska skogsarealen, därest han förklarar sig villig att tillhandahålla jordbruket tillräckligt med virke, intill dess det tilldelade skogsområdet kan fylla det nödiga virkesbehovet; att, därest med hänsyn till ortsförhållandena, jordbrukets bärkraift eller huvudfastighetens intresse uppenbarligen är lämpligare att meMl det förenas rätt för all framtid att å tjänlig plats å huvadfastighetems behållna skogsmark helt eller delvis taga det erforderliga skogsfångeit, sådan servitutsrätt må kunna i stället för marktilldelning tilläggais jordbruket; att skogsfång, som ovan sägs, skall till omfånget noga bestänumais

225 och jämväl i övrigt föreskrifter meddelas, ägnade att förekomma tvist om skogsfångets u t t a g a n d e ; att såsom i finska bagen stadgas, jordägaren m å kunna tillerkännas r ä t t a t t inom viss tid avverka grövre timmerträd; a t t till jordbruket ock bör läggas bete för de kreatur, som kunna viiiterfödas å detsamma, i den mån sådant bete på grund av ortens förhållanden anses v a r a omistligt; a t t om ej tillräckligt sådant bete finnes å den till jordbruket lagda marken, bör detta erhålla felande bete genom ytterligare marktilldelning från huvudfastigheten eller betesrätt å dennas behållna skogsm a r k efter omständigheterna med hänsyn till ortens sed, huvudfastighetens intresse och vad som synes gagneligt och överkomligt för jordbruket; att, d ä r e s t jordbruket avskiljes genom hemmansklyvning, bör till d e t s a m m a läggas den fiskerätt, som enligt lag bör tillkomma den utstyckade fastigheten s a m t att, därest det avlösta jordbruket före avlösningen ä g t tillgång till fiske inom huvudfastighetens gränser liggande vatten, dylik förmån skall tillerkännas jämväl det avlösta jordbruket; att, såsom ä g t rum i Alträsks statskolonat samt förordats av kronolägenhetskommissionen i dess betänkande (sid. 179) och kolonisationskommittén i dess betänkande (sid. 167), den till husbehovsskog avsedda marken eller väsentlig del därav bör avsättas till en för flera jordbruk gemensam skogsallmänning, d ä r så lämpligen k a n ske; att, d ä r e s t genom avlösningen en återstående del a v huvudfastigheten lider synnerligt men, bör i anslutning till 12 § av allmänna expropriationslagen jämväl denna del avlösas, om ägaren begär det; a t t skyldighet a t t avstå skogsmark eller tåla servitutsrätt ej skall föreligga, i den m å n huvudfastigheten därigenom lider synnerligt intrång i skötseln a v sitt å huvudfastigheten bibehållna skogs- eller jordbruk; s a m t att inägojord, odlingsmark eller skogsmark ej heller får tagas i anspråk, d ä r den erfordras till tomt eller upplagsplats eller till stenbrott, grus-, ler- eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller till a n n a n dylik lägenhet eller ock kan anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hör, eller i dess omedelbara grannskap. Avlösningen av arrendejordbruk kan utföras efter olika metoder. E t t bruk ° e r *" ut . system är, a t t arrendatorn åligger att själv taga initiativ och utföra b r y t n i n e . sin talan inför de myndigheter, till vilka han enligt lagen för olika olika ändamål äger a t t hänvända sig. Även med en sådan ordning k a n vis- system. serligen förenas ett visst biträde från statsmaktens sida. Men i'stort sett vilar bördan på arrendatorn, som får skaffa sig tekniska rådgivare och förskottera utgifterna för avlösningens utförande och jordens övertagande. Detta ä r s a m m a förfarande, som för n ä r v a r a n d e är föreskrivet i ensittarlagen och måste betecknas såsom en av dennas största brister. Svårigheterna ställa sig i förevarande fall ännu större, enär a p p a r a t e n för en avlösning a v ett arrendejordbruk måste bliva mera invecklad och kostbar. U p p s t å r dessutom tvist, h u r u v i d a avlösning över huvud taget får äga r u m , ökas besvärligheterna högeligen. Genom att lägga en så stoT börda på arrendatorerna måste givetvis verkan av lagen till en mycket stor del utebliva. Av det välvilligt erJorikommissionen.

VI.

226 bjudna initiativet blir det sannolikt omöjligt för de flesta a t t begagna sig. De bo ute pa landsbygden, obekanta med lagarnas former och irrgångar och u t a n resurser. Även där penningmedel icke alldeles saknas, måste mången r y g g a tillbaka av obenägenhet a t t ä v e n t y r a besparingar eller lanetillfällen på ett ovisst företag. F r u k t a n för jordägaren, i tall foretaget ej lyckas, måste också verka avskräckande. Slnt• ^ n T - f u p p e r i b ^ t . a t t lagen på detta t y v ä r r ingalunda ovanliga satt erbjuder en möjlighet endast för de bättre situerade, men lämnar de mindre bemedlade ohulpna. De senare komma säkerligen i stora skaror att bliva ställda utanför lagen p å grund av sin hjälplösa belägenhet &n sådan ordning kan jordkommissionen under inga förhållanden tillstyrka. F ö r den händelse lagstiftaren vill ledas av statsklokhet och medkänsla s a m t bringa verklig hjälp, måste han låta staten f r a m t r ä d a såsom målsman for den angelägenhet, som föreligger, och för den person, som sJtall tillgodoses. Staten bör vidtaga alla erforderliga å t g ä r d e r för avlösningens utförande, förskottera utgifterna och överlämna sedan, efter det p a r t e r n a naturligtvis i alla huvudfrågor fått tillfälle a t t y t t r a sig det slutliga jordbruket klappat och klart till arrendatorn, som i detta" fall far övertaga det av staten samt ersätter kostnaderna genom att övertaga dem i form av ett amorteringslån med långa betalningsterminer och minsta möjliga r ä n t a . Denna utväg h a r ock förordats i förslag I uti jordkommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk. E t t a n n a t ämne, som måste övervägas, är, huruvida avlösningen skall enligt Jagens föreskrift v a r a avslutad eller åtminstone inledd inom någon viss kort tid vid äventyr, att n å g r a å t g ä r d e r i sådant syfte sedan icke vidare k u n n a äga rum. Detta förslag är visserligen tilltalande så tillvida, att det påskyndar den omvandling från beroende till självständiga jordbruk, som envar måste önska skola komma ju förr dess hellre. Emellertid möta här betänkligheter u r arrendatorns synpunkt och även u r statens. Den förre går kanske icke i land med att övertaga jorden genom ett förvärv med äganderätt eller besittning för alltid. Arrendet ställer sig på grund av g a m m a l tradition och med hänsyn till känslan av, att det omfattar i själva verket arrendatorernas egna odlingar och jordförbättringar, ofta tämligen överkomligt och billigt. Först på senaste tider hava även här mångenstädes endast merkantila synpunkter med d ä r a v föranledda avsevärda aiTendeförhöjningar ägt rum. övertagandet med äganderätt genom enskilt avtal medför vanligen en högre köpeskilling, v a r i för n ä r v a r a n d e bland a n n a t värdet a v förenämnda odlingar vanligen inräknas. Även genom en tvångsavlösning med stöd av statens mellankomst kan befaras a t t sådana bestämmelser om lösen m. m. träffas, a t t förhållandet blir enahanda, om än icke i samma grad. För staten ställer sig en sådan forcerad realisation också oläglig. Den betyder för staten skyldighet a t t i ett slag vidkännas betydande kostnad samt att nödgas inom en kort tid tillhandahålla lånemedel till höga belopp. A v dessa skäl finner kommissionen det uppenbart, att lagen, åtminstone intill n ä r m a r e erfarenhet om dess verkningar vunnits, bör bereda arrendatorn tillfälle a t t välja sin tidpunkt utan att begränsa den till någon viss_ kortare eller ens längre tidsperiod. Det vore icke heller någon mening uti att ej vidare medgiva en avlösning, som icke kunnat inom

227 en viss t i d r y m d av den ena eller a n d r a anledningen äga rum. Vederbörande a r r e n d a t o r bör således enligt kommissionens förmenande äga a t t välja mellan arrende enligt den n y a lagstiftningen eller avlösning och hava detta val öppet även för framtiden. Denna valrätt bör icke heller förbindas med föreskrift, a t t r ä t t till avlösen exempelvis endast vid arrendetids u t g å n g må göras gällande. Arrendator bör få begagna den tidpunkt, som ekonomiskt eller annorledes bäst passao- honom. E n sådan tidpunkt inträffar sannolikt oftare i hans krafts d a g a r än vid utgången av en längre arrendeperiod. U r jordägarens synpunkt bör häremot ej kunna resas någTa avsevärda betänkligheter a n n a t än u r en synpunkt. Det kan nämligen tänkas, a t t mången arrendator särskilt genom optionsrätten finner ett innehav på arrende v a r a så förmånligt, a t t han, oavsett möjligheten för honom att avlösa jordbruket, föredrager a r r e n d e framför en avlösning. Å andra sidan pålägger en sådan ordning jordägaren vissa förpliktelser, särskilt nybyggnadsskyldigheter, som k a n för honom i längden synas alltför betungande och i varje händelse l ä g g a på honom band, från vilka han måste anse det önskligt a t t bliva befriad. Det synes därför kommissionen Timligt, a t t jordägaren, såsom ett vederlag särskilt för arrendatorns optionsrätt till förnyat arrende, må kunna påfordra, a t t avlösning skall, därest jordägaren sådant begär, inom viss tid hava ägt rum. Äventyret bör d å bliva, a t t jordägaren eljest äger r ä t t a t t sälja jordbruket till annan person eller att jordbruket, därest det fortfarande av jordägaren eller dennes rättsinnehavare utarrenderas, frigöres från arrendatorns optionsrätt. Den tid inom vilken arrendatorn vid nämnda alternativa äventyr skall hava senast gjort framställning om r ä t t a t t avlösa jordbruket, synes jordkommissionen böra bestämmas till en avsevärd tid från det jordägaren skriftligen meddelat a r r e n d a t o r n och jordkommissionen sitt k r a v i ovanberörda syfte. Vad sålunda stadgats bör även v a r a bindande för arrendators efterträdare. Jordkonimissionen får således tillstyrka, a t t avlösningsförfarandet sker på sådant sätt, a t t staten u p p t r ä d e r såsom målsman för arrendatorn och den angelägenhet, som skall tillgodoses, samt först övertager jordbruket för att städan överlämna det till vederbörande arrendator. Detta till skillnad från diet a n d r a ifrågasatta förfarandet, enligt vilket arrendatorn själv tager initiativ till avlösningen samt jordbruket sedan övergår direkt från jordägaren till arrendatorn, varvid statens medverkan inskränker sig till en arrendatorn understödjande verksamhet vid avlösningsförfarandet. Beträffande avlösningens administrativa organiserande får jordkom- Vdmini . missionen förorda att, såsom ock i betänkandet om nya jordbruk ifråga- str& tj v 0rsatts, ledningen uppdrages åt jordkommissioner i varje län. Med dessa ganisation. böra medverka, d ä r så erfordras, jordkomuiittéer i de särskilda socknarna eller kommunalnämnderna för det fall, a t t jordkommittéer ej inrättats. Jordkommittéerna bÖTa utses av kommunalfullmäktige, eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämman. Över det hela bör stå en central ledning. I detta sammanhang vill kommissionen särskilt betona vikten, att nämnda centrala organisation i n r ä t t a s för handhavande av sociala jordfrågor i allmänhet. Dessutom förordas, att det administrativa förfa-

228 randet i möjligaste mån göres enhetligt för skapandet a v tomtmark enligt ensittariagen och a n n a n denna kompletterande författning. Någon avlösning av ett arrendejordbruk bör icke få äga ram annat än på begäran a v vederbörande arrendator. Emellertid kan det var lämpligt, a t t vederbörande jordkommission på förhand söker göra sig förtrogen med den omfattning, i vilken avlösning inom dess område k?.n v a r a a t t förvänta enligt lagens föreskrifter. Kommissionen bör därför till sin ledning upprätta en förteckning över samtliga jordbruk, som till äventyrs kunna bliva föremål för avlösning. Denna förteckning fullständigas i mån av felande upplysningar genom kommissionens undersökningar eller jordkommittéemas och allmänhetens medverkan. Däremot synes det icke tillrådligt, a t t jordkommissionerna i länen öva någon slags påtryckning p å arrendatorerna genom förfrågningar, om de önska avlösa sitt jordbruk, eller eljest genom något ingripande för a t t påskynda en avlösning. För detta är det tillräckligt sörjt genom arrendatorernas eget intresse samt förenämnda förordade r ä t t för jordägaren a t t påfordra, a t t avlösningen inom visst tid skall hava ägt rum. Emellertid synes, som redan framhållits, jordägaren böra föreläggas skyldighet delgiva även jordkommissionen sitt förberörda k r a v på inlösen. I dylikt fall k a n det nämligen v a r a lämpligt, a t t jordkomniissionen erbjuder en arrendator sin hjälp, så a t t denne icke på g r u n d av sin obekantskap med författningarna eller oförmåga a t t tillvarataga sin r ä t t försummar den senare. N ä r ansökan från arrendatorn inkommit till jordkommissionen, bör denna ofördröjligen upptaga frågan till behandling samt verkställa en förundersökning och på denna grund inleda underhandlingar i första hand om frivillig uppgörelse, för vilka både jordägarens och arrendatorns samtycke erfordras. Denna förundersökning bör föregås av en sakkunnig besiktning a v själva marken, i den m å n sådan anses nödig. Träffas frivillig uppgörelse skall jordbrukets område på kommissionens föranstaltande u t b r y t a s genom laga lantmäteriförrättning. K a n frivillig överenskommelse ej ske, äger jordkommiss.onen under förutsättning av a r r e n d a t o r n s bifall vidtaga åtgärder för jordbrukets utbrytande genom tvångsavlösning. Till en början anser sig kommissionen härvid böra y t t r a ä g om jordlösen vid sådan tvångsavlösning. Bestämmelserna därom böra nämligen även i viss m å n tjäna till vägledning vid de frivilliga uppgörelserna. Jordkommissionen bör givetvis därvid söka tillse, a t t lösen för jorden med tillbehör, såvitt möjligt åtminstone, icke överstiga, vad *oin med en r ä t t tolkning av lösenbestämmelserna för en tvångsavlösniig bör u p p tagas såsom jordbrukets värde. Såsom en allmän regel vill kommissionen framhålla, a t t dm allmänna expropriationslagens ersättningsbestämmelser icke lämpligei böra u t a n modifikationer tillämpas vid ifrågavarande avlösning. P i g r u n d a v dessa bestämmelsers avfattning och traditionerna för deras tillämpning h a r allmänna expropriationslagen v a r i t och ä r fortfarande väsentligen inriktad p å höga ersättningsbelopp. Den förevarande lagstiftningens sociala syfte skulle emellertid förfelas, om ersättningarna *j höllo sLg till skäliga och rimliga belopp och i vissa fall även toge hämyn till speciella förhållanden. Såsom en utgångspunkt synes därför lämpligen böra tagis fastighetens taxeringsvärde, utöver vilken endast undantagsvis någoi förhöjning

borde få äga rum. Detta värde ligger till grund för många offentliga förfoganden och en viss sakkunskap måste antagas alltmer göra sig gällande vid bestämmandet av dessa taxeringsvärden. Vid dessas fastställande söker man också i regel lägga till grund en måttfull uppskattning under spekulationsväldena. Givetvis bör i anslutning till enahanda stadganden i allmänna expropriationslagen någon förhöjning av lösen ej äga rum på grund av den konjunktur, som tillkommit på platsen genom statens ifrågavarande verksamhet. Vidare anser sig kommissionen böra förorda, att någon särskillnad i lösenbestämmelserna mellan åbyggnader och jord icke göres i lagtexten. Denna bör allenast innehålla, att det är själva jordbruket i sin helhet, som skall uppskattas med ledning av taxeringen efter det värde, vartill uti orten jord av ifrågavarande läge och beskaffenhet kan anses böra skäligen uppskattas med iakttagande dock tillika av lagens detaijföreskrifte.r. Gives nämligen en anvisning, som kan föranleda, att åbyggnaderna böra särskilt för sig värderas, kommer lätt jordbrukets värde att ställa sig mycket högt och högre än vid köp av ett jordbruk såsom sådant i allmänhet brukar vara förhållandet. Vad härefter angår specialbestämmelser, ifrågasattes till iakttagande följande: att åbyggnader, som uppförts eller verkställts av den arrendator eller hans hustru, som innehar arrendejordbruket vid tiden för avlösningen, eller av deras förfäder eller eljest av föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å sagda arrendator eller hans hustru, utöver vad enligt avtal ålegat dem och för vilka veterligen jordägaren ej lämnar gottgörelse, skola avstås utan ersättning; att för nyodlingar eller andra jordförbättringar, som på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde och som utförts eller ersatts av ovan sagda personer skall ersättning tillgodoräknas arrendatorn efter det ökade värde fastigheten kan anses hava vunnit till följd av nyodlingen eller jordförbättringen, för såvitt jordägaren veterligen ej tidigare lämnat gottgörelse; samt att om byggnad eller odling eller annan jordförbättring tillkommit genom samverkan mellan jordägaren och arrendatorn, skall en skäligen beräknad ersättning lämnas allenast för jordägarens bidrag, såvitt det avsett nybyggnad eller större reparation eller ett avsevärt främjande av jordförbättringen. Dessa ifrågasatta bestämmelser hänföra sig till en mycket viktig del i lagens uppgift att skipa social rättvisa. Vid de undersökningar i orterna, som av ledamöter i norrlandskommittén, värnilandsundersökningen och jordkommissionen verkställts liksom även i svaren på en del till orterna från dessa beredningar utsända spörsmål har det befunnits, att mycket få saker äro så ägnade att upptända ifrågavarande arrendatorers ovilja som jordägarens ersättningslösa tillägnande av arrendatorernas och deras förfäders odlingar. De klaga över, att det kan vara tillåtligt uppsäga dem från en mark, som genom dylikt arbete blivit så att säga deras egen. De uppröras i sitt innersta, när en dylik arbetsflit föranleder ökade arrenden eller begagnas till förevändning^ för att höja köpeskillingen, när någon gång det förunnas dem att köpa jordbruket. De finna i all synnerhet den svenska samhällsordningen orättfärdig när, såsom ock ibland inträffar, jordägaren begagnar erbjudet tillfälle

for att till en utomstående sälja jordbruket och därvid betinga sig en köpeskilling, vari också ingår värdet av de utav den sålunda utkastade arrendatorn och hans förfäder verkställda odlingar och jordförbättringar. Det bör vara obestridligt, att denna opinion är grundad på mycket goda skäl. Den nu ifrågavarande lagstiftningen måste enligt jordkommissionens uppfattning, så vitt på den ankommer, avhjälpa ett så stort missförhållande. En fråga är emellertid, hnruledes bör förfaras, när odlingar och andra jordförbättringar utförts av föregående arrendatorer, vilkas rätt varken genom arv eller överlåtelse övergått på den nuvarande arrendatorn. Det riktigaste vore naturligtvis, att dessa föregående arrendatorer, som utfört arbetet, beredas tillfälle att inom någon viss tid göra anspråk på sin andel i köpeskillingen, såvitt däri ingår ersättning för nämnda jordförbättringar. I sådan händelse skulle denna del av köpeskillingen tills vidare avsättas. Det synes dock föranleda allt för stora och oöverkomliga komplikationer att söka organisera en sådan rättstillämpning. Därför har kommissionen nödgats avstå från ett sådant försök och således blivit tvungen att medge ett upprätthållande även av denna orättvisa i världen vid sidan av de många andra, som också förekomma. En utväg, mera utförbar, ligger visserligen i ett medgivande i lagen, att sådana jordförbättringar, som ovan omnämnts, skola räknas den nuvarande arrendatorn till godo. Man kan nämligen icke utan fog säga, att ett sådant herrelöst tillgodohavande, för vars tillkomst varken jordägaren eller den nuvarande arrendatorn inlagt någon förtjänst, bör av statsmakten doneras hellre till den ekonomiskt svagare parten, som tilllika fortfarande skall bruka jorden, än till jordägaren, som skall definitivt gå bort ifrån jordbruket och därvid endast bör få medtaga vad honom rätteligen tillkommer. Kommissionen har emellertid även i denna punkt ansett sig nödsakad böra avstå från ett försök att åstadkomma någon högre rättvisa. Den, som äger jorden, kan ju sägas vara »den lycklige besittaren» av förenämnda herrelösa goda, och det skulle säkerligen vara fåfängt att för närvarande söka rubba på ett sådant av den härskande juridiska doktrinen omhuldat och värnat besittningsförhållande. Uti kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk upptager förslaget I uti det för nämnda ändamål framlagda lagförslaget under 25 § 3 mom. följande stadgande beträffande mark, som ingått under kronans jorddonationer: »Har mark, som tillhör bolag eller ekonomisk förening eller sådan enskild person, som i 20 § 1 mom. andra stycket sägs, blivit av kronan genom avvittring eller storskifte donerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens eller bergsbrukets understöd, och tjänar jorden ej numera det avsedda ändamålet, eller innehaves den utan kronans medgivande eljest ej under villkor, som fästs vid densamma, skall i den lösen för jcrd och servitutsrätter, som enligt denna lag bestämmes, ett avdrag av 25 procent äga rum. Vid värdesättning å mark, som ovan sägs, må även fästas skäligt avseende å de utgifter ägaren i verkligheten fått vidkännas för densammas förvärv och utnyttjande, och må lösen ej överskrida dessa utgifter, därest ej synnerliga skäl tala därför. Vad ovan i detta moment stadgats, skall, såvitt avser förenämnda ägare, anses

231 äga tillämpning beträffande donationerna till jordbruket på mark uti de fem norrländska länen, Nedan-Siljans, Ovan-Siljans och Västerdals fögderier ävensom Envikens och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län samt Värmlands län samt i fråga om donationerna till industrien och bergsbruket på rekognitionsskogar och därav uppkomna hemman samt till bergsbrukets understöd anslagna skogar, därest ej av ägaren visas eller åtminstone göres sannolikt att mark, som skall upplåtas för nybygge, ej är av ovan sagd beskaffenhet.»

Till stöd för denna bestämmelse anfördes i motiveringen (sid. 116—118) följande: »Bestämmelsen i 3 mom. erfordrar en närmare förklaring. Den sammanhänger med frågan om kronans jorddonationer, som på senare tider låtit höra av sig åtskilligt i riksdagen och även annorstädes. Kronan har som bekant genom avvittringsverket skänkt större delen av sina ofantliga skogar i Norrland och övre Dalarna till bondeståndet för främjande av landets uppodlande och bebyggande. I Värmlands skogsbygder hava de enskilde utan donation helt enkelt tagit kronoskogarna i besittning. Donationerna hava på bekant sätt i stor utsträckning förfelats genom att skogsmarkerna i stället övergått i skogsbolagens händer. Till industrien har kronan också skänkt stora skogar i all synnerhet de s. k. rekognitionsskogarna med villkor, att, industrien skulle hållas vid makt. Även detta villkor har ej uppfyllts, men det oaktat ha skogarna bibehållits hos de gamla ägarna eller av dem överlåtits till andra. En talan av kronan om återvinning ogillades år 1897 av högsta domstolen. Härtill komma kronans jorddonationer till städerna, om vilka dock nu ej är fråga. P å dessa missförhållanden fästes uppmärksamhet uti en reservation till norrlandskommitténs betänkande. Saken upptogs därefter motionsvis bland annat vid riksdagarna 1908, 1909, 1910 och 1911. På sista åren har speciellt frågan om rekognitionsskogarnas och de till bergsbruket anslagna skogarnas återgång till kronan väckts i riksdagen. I regel hava alla dessa framställningar understötts av andra kammarens flertal, varemot de fallit i första kammaren. Frågan har också föranlett uttalanden från kammarkollegium samt petitioner från orterna till regeringen. D e t sista uttalande av andra kammaren om rekognitionsskogarna och bergsbruksskogarna ägde rum år 1922 och utmynnade i en hemställan om undersökning, huruvida och på vad sätt rekognitionsskogshemman och till bergshanteringens understöd anslagna skogar kunde återföras till kronan. Dylika återkommande opinionsyttringar ådagalägga, att den allmänna rättskänslan icke vill finna sig i de skickelser, vilka mot kronans avsikter överfört dessa egendomar i ovidkommandes händer. Man åberopar nu från flera håll, att allmän jord skall i första rummet tillitas för nybyggen och då menar denna folkopinion, att i sådan händelse skola även kronans gamla jorddonationer vara med. Det folk som lider under otrygghet och hemlöshet uti de orter, där dessa stora egendomar äro belägna, hava levande bevarat traditionen och känslan av, att en oförrätt har; begåtts emot de jordlösa folklagren. Det har i skilda tider och säkerligen i de flesta länder förhållit sig så, att när jord på dylikt sätt gått bort från det allmänna, det vill säga från alla, så har den undre världen, som behöver jorden för sin existens, krävt den tillbaka. Innehavet av en sådan egendom är ställt på lotteri. Det är en egendom, å vilken minnet av rättskränkningen — icke människornas men förhållandenas — vilar såsom ett oavlösligt servitut. Statsmakterna hava ännu icke kunnat ena sig om någon aktion i fråga om de till industriens understöd förgäves givna kronojordarna. Beträffande åter misslyckandet i vidsträckt mån av jorddonationen till det norrländska bondeståndet, så

232 hava statsmakterna dock genom norrlandslagstiftningen nedlagt en mycket stark gensaga däremot. Jordkommissionen har icke något uppdrag att överväga frågan om återvinnandet till statsverket av några kronodonationer samt möjligheten och lämpligheten av en sådan åtgärd. Men när det gäller nu, att även på dessa jordområden ifrågasätta utbrytning av en del små odlingsmarker med husbehovsskog, jämförelsevis obetydliga fläckar i det stora skogslandskapet, så inställer sig osökt den frågan, om kronan för ett så behjärtansvärt ändamål skall vara nödsakad att med fulla värdet återköpa, vad hon med givmild hand skänkt till ett nu förfelat ändamål. Man kan icke skapa, i våra dagar allraminst, av ingenting och statens bördor växa ofantligt. Var och en får hjälpa till att bära dem på sitt ställe. Här föreligger verkligen, synes mången, e t t synnerligen berättigat krav, a t t de, som blivit ägare till dessa skogar, hjälpa till något även med sin mark för att lindra nödläget hos dem, som ej hava någon. När det framdeles gäller att friköpa de småbruk, som också finnas på dessa skogar sedan gammalt, bör det säkerligen icke ifrågakomma annat än att den jord, som de själva och deras företrädare uppodlat, skola tillfalla jordbruken utan någon lösen. Nu åter är fråga om ouppodlad skogsmark, på vilken den tillträdande nybyggaren ännu icke nedlagt något arbete. Då får man skilja på två fall. Sitter den gamle ägaren kvar, som övertog marken av kronan för så gott som ingenting, eller har en efterföljande ägare betalat ett vida ringare värde än det som nu gäller, så bör han icke heller tillerkännas mera än han givit för förvärvet. De vinster statens skogar avkastat i den privata ägarens hand äro i alla fall så ofantliga, att denna tribut från skogen till det lilla fattiga jordbruket icke kan vara någon överloppsgärning utan en ringa samvetsskuld. Har däremot den nuvarande ägaren förvärvat skogen till det pris, som ungefärligen nu är gällande, ställer sig frågan något annorlunda. Han kan med större fog göra gällande att tillerkännas hela värdet. Emellertid har han dock köpt en egendom, belastad med det servitut, som, på sätt ovan sägs, vilar på densamma. Hans förluster bliva måttliga, ja säkerligen inga, om han ej får ut hela det marknadsvärde, som kan anses belöpa den lilla så länge under död hand vilande odlingsmarken med tillbehör i husbehovsskog. En minskning i priset bör därför vara även här särdeles försvarligt. Enligt förslaget har därför ifrågasatts ea reducering av lösenbeloppet. Procenten är liksom motsvarande procent av odlad jord, som kan i vissa fall tillitas bestämd till 25 %. Detta avdrag gäller emeltid ej ersättningen för växande skog.» Med åberopande a v förenämnda motivering anser jordkommissionen, att ä v e n i förevarande lag bestämmelser böra införas i enahanda syftet som ifrågasatts i nybyggeslagen. Då inom V ä r m l a n d s län fasta konturer s a k n a s för det d ä r formlösa besittningstagandet s a m t jordundersökningens hemställan i denna del ä n n u icke slutbehandlats, h a r kommissionen dock nu frångått att i sitt förevarande förslag inbegripa Värmlands län. Ä r o föranstaltningar vidtagna av jordägaren i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, böra dessa givetvis ej föranleda förhöjning av den jordägaren tillkommande ersättning. E t t stadgande i enahanda syfte återfinnes ock i 10 § av a l l m ä n n a expropriationslagen. Slutligen bör enligt kommissionens mening bland bestämmelser i ersättningsfrågan inflyta stadganden a v huvudsakligen följande innehåll:

233 »Lider annan än jordens ägare intrång genom tvångsavlösningen skall ersättning utgivas. Skadan bestämmes till det belopp, vartill förlusten skäligen må skattas. Är skadan av varaktig beskaffenhet bestämmes ersättningen till visst belopp en gång för alla och utgår med tjugo gånger det belopp, vartill den årliga förlusten värderas. Har jordägaren avtalat om nyttjanderätt till området eller del därav i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skall ersättning ej utgå annat än för det fall, att den, till vilken nyttjanderätten upplåtits, å sin sida får anses hava varit i god tro. I nämnda händelse skall jordägaren i sista hand svara för ersättningen.»

Liksom det för jordreformens admiiiistrermg är av synnerlig vikt att Föriaranfå den lagd i d e r ä t t a händerna, framstår det också såsom en huvudfråga, iet Tld a t t n ä r avgörandet går till expropriation organisera detsamma p å ett aT[ä8^nK_ ändamålsenligt sätt. Även här ä r det icke nog med lagbestämmelser. P å de personer, i vilkas händer tillämpningen lägges, är väsentligen beroende, i vad m å n denna tillämpning skall äga r u m i lagens syfte. Denna angelägenhet förtjänar en ingående undersökning. P å grund av den korta tid, som s t å t t till kommissionens förfogande, h a r detta dock icke kunnat ä g a r u m i samband med behandlingen av förevarande lagförslag. Börande den tidigare lagstiftningens ståndpunkt och utveckling i förevarande avseende och de förebilder, som därifrån k u n n a inhämtas, får kommissionen hänvisa till de sakliga uppgifterna därom u t i betänkandet o m nya. jordbruk u t i förslaget I särskilt under kapitlet »Förfarandet vid tvångsavlösning». De spörsmål, som härvid föreligga, äro: 1) bestämmandet om expropriation skall få äga r u m ; 2) bestämmandet, h u r u mycket och vilka slag av m a r k med tillbehör skola för det speciella fallet tilläggas jordbruket; 3) vilken ersättning, som skall utgivas för det exproprierade; 4) utläggandet p å marken av de definitiva g r ä n s e r n a på det ändamålsenligaste sättet; 5) vilka myndigheter skola fatta beslut om dessa fyra angelägenheter och h u r u de böra v a r a sammansatta för att kunna i lyckligaste fall någorlunda motsvara lagstiftningens förtroende. Till en början får kommissionen h ä r betona såsom sin bestämda uppfattning, att ett enhetligt förfarande även vid tvångsavlösning bör äga r u m för de tre ändamål, d ä r sådan avlösning k a n ifrågakomma, nämligen för bildande av n y a jordbruk, för avlösning a v vissa mindre arrendejordbruk m. m. samt för avlösning a v t o m t m a r k till bostäder. Då ensittarlagens fortsatta revision ej, såsom v a r i t meningen, synes kunna föreläggas 1923 å r s riksdag, u p p s t å r således ett tillfälle a t t vid 1924 års riksdag u p p t a g a denna angelägenhet till behandling i ett sammanhang med behandlingen a v de olika jordfrågor, som då lämpligen k u n n a efter alla förarbetens avslutande föreläggas riksdagen till en enhetlig prövning. Enligt ensittarlagen avgöras alla fyra förenämnda angelägenheter utav en särskild avlösningsnämnd, vars förrättning, på grund av att ordföranden skall v a r a en lantmätare, k a n tillika givas befogenhet a v lantmäteriförrättning. Uti motiven till den proposition, som föranlett ensittarlagens tillkomst, anfördes, att det uppenbarligen vore olämpligt a t t för varje gång inhämta Kungl. Maj :ts tillstånd till avlösningen samt att även det gällande expropriationsförfarandet vore allt för t u n g t och

234 förTett sSskiTt B S M . lM8 il a f er - ? e t r ä t t a ****** W " A » det, att infora ett särskilt losnmgsforfarande, anordnat så enkelt, som kan vara förenligt med de olika intressenternas säkerhet de7 i W h T i * v e r i l l g t a g 6 r ^ å l e d 1 e S i c k e P^cipiellt avstånd från de unanm «HffJ.L«m t ^ ^ ™ d « huv udfrågornas hänskjutande till lag9 m n t , ? T m rf *' ° ??\gt a l l m ä n n a expropriationslagen skaU sk! T ? n i S " W ? I P i a k fka S k ä l u t f k i n a ^ g o t enklare förfarande S Ä I S ° 5 n i f , b < > r emeUertid äga rum, huruvida ett sådant enklare avenTritt °D.t T T * ^ j * 1 ? 1 * « * ^ e d e s även lätt praktisk! äventyrligt. Det nu forevarande lagstiftningsområdet manar såsom

nmrksSer^ "

enSlttarlagens u

^ i f t än mer till en sådan upT

rfST^™"511-^ 6 f t e r övei-vägande av denna sak kommit till den slutsats, att ensittarlagens huvudlinjer lämpligen kunna bibehållas och ttallPt f a V g r a n ; ? 6 ' ? . ( T . d a r ^ e ™ i sista hand läggas hos domstolar i stallet for hos lagstiftningsmakten, ej behöver föranleda allt för stora farhågor eher betänkligheter i övrigt. Kommissionen föreslår således att samtliga förenämnda under l)-4) omnämnda angelägenheter avgöras i första instans av en särskild avlösningsnämnd; samt att denna nämnds förrättning tiliägges verkan av laga lantmäteriforrattnmg och for ändamålet ledes av en lantmätare såsom ordförande. •Beträffande däremot nämnda avlösningsnämnds sammansättning anser sig kommissionen böra påkalla, att den erhåller en något annan organisation for nu förevarande ändamål och således, såsom ovan ifrågasatts, även för ensittarlagens uppgift och för bildande av nya jordEnligt ensittarlagen äro nämligen förrättningsmännen, distriktete lantmätare och de tva närmast boende skiftesgodemännen, självskrivna och ej_ utvalda för sin uppgift. Skiftesgodemännen representera ock i regel jordagareklassen i trakten och det ligger lätt särskilt i deras intresse, att jordprisen i orten hållas höga och icke minst prisen på avÄ)n d e s t o r a e eil r*r!Sfar J* g' domarna. Kommissionen föreslår därför • att till ordförandena skall för varje fall på ansökan av joidkommissio nen av lamsstyrelsen förordnas en lämplig lantmätare; att kommunalfullmäktige, eller, där sådana ej finnas,' kommunalstämman mom varje kommun utse, samtidigt med val av jordkommitté, t i l lika tre, högst fem personer att för en tid av fyra år vara ledamöter i avlösningsnämnd; att till ledamot i avlösningsnämnd ock kan utses ledamot i jordkommitté och att i övrigt i lagen uttalas, att till ledamöter i nämnden skolat valjas »för uppdraget lämpliga personer, män eller kvinnor»; att den av länsstyrelsen utsedde ordföranden vid en förrättning tillkallar såsom ledamöter i avlösningsnämnden de två till förrättningsstället närmast boende kommunala ledamöterna inom den kommun, där fastigheten, från vilken avlösning skall äga rum, eller större delen a r densamma, är belägen; att i avlösningsnämnden förutom de två kommunala ledamöterna ytterligare skola, där någon av parterna så önska, inträda två ledamöter av vilka en utses av jordägaren och en av arrendatorn eller på dennes. uppdrag av jordkommissionen; att dessa sistnämnda ledamöter skola uttagas bland de ledamöter i expropriationsnämnder, om vilka stadgas i 23 § andra stycket av allmänna expropriationslagen;

235 a t t förrättning, verkställd av avlösningsnämnd, är a t t anse såsom laga lantmäterif ö r r ä t t n i n g ; a t t annan ledamot i nämnden ä n ordföranden, vilken senare ä r underkastad tjänstemannaansvar, skall, innan han vid avlösningsförrättning får biträda, inför länsstyrelsen eller närmaste domstol avlägga enahanda ed, som i 21 § skiftesstadgan är stadgat för godemän vid lantmäteriförrättning; a t t emot samtliga ledamöter i avlösningsnämnd gäller i jävsavseende i tillämpliga delar enahanda stadgande, som i 31 § skiftesstadgan föreskrivit beträffande förrättningsmän; a t t vid början a v varje förrättning skall av ordföranden inför nämnden samt tillstädeskomna sakägare uppläsas vad i lagen stadgas om mark, som bör tilläggas jordbruket, och om jordlösen vid tvångsavlösning; a t t till avlösningsnämnden hänskjutes endast s å d a n a frågor, som icke blivit genom frivillig uppgörelse uppgjorda genom skriftlig därom uppr ä t t a d avhandling, som bör vid förrättningen företes; a t t i övrigt beträffande själva förfarandet iakttagas enahanda föreskrifter, som återfinnas i ensittarlagen; a t t klagan över nämndens värdering av marken eller däröver, a t t till kommunala medlemmar i avlösningsnämnd ej tillkallat de n ä r m a s t boende, icke må äga r u m ; samt a t t i övriga frågor, nämligen beträffande r ä t t till avlösning, omfånget av densamma, gränsernas bestämmande samt formella underlåtenheter vid förrättningen, klagan m å fullföljas till ägodelningsrätten och därefter till högsta domstolen på sätt ensittarlagen stadgar. Beträffaaide förslaget, a t t nämndens beslut om värderingen i likhet med vad allmänna expropriationslagen därom föreskriver ej m å överklagas, hänvisas huvudsakligen till den motivering därför, som återfinnes i kommissionens betänkande om bildande av n y a jordbruk, sid. 125—126. I fråga om kostnaderna för avlösningsförrättningen h a r kommissio- Kostnaden nen ansett, a t t deras läggande helt och hållet p å staten är varken rätt- for aviösvist eller ändamålsenligt. Om jordägaren u t a n fog bestritt, a t t avlös- ningsförning får äga r u m eller gjort ogrundade invändningar mot expropria- tarandet tionens omfattning, så bör han i dylika fall också k u n n a eventuellt efter skälig prövning åläggas a t t vidkännas de a v dylika invändningar föranledda särskilda kostnader. Att l ä m n a ett sådant försök till avlösningens förhindrande u t a n påföljd skulle också lätt leda till tredska i ganska stor omfattning och d ä r a v föranleda svårigheter a v skilda slag. Såsom en allmän regel vill kommissionen därför uttala, a t t plikten a t t ersätta kostnaderna i sista h a n d bör i huvudsak bedömas jämlikt de i 21 § rättegångsbalken för rättegångsmål stadgade grunder. Norrlandskoinmittén upptog även en sådan grundsats i sitt förslag till expropriation av mark, tillhörig vissa ägare, för bildande a v n y a jordbruk. E n fråga, som måste lösas i lagen, ä r huruvida och intill vilken tidÅterpunkt sökande, på vilkens begäran förfarande för avlösning av jordhruk kallelse av inletts, må frångå sin ansökan. Kommissionen är ej i tillfälle att därom ansökan. n u avgiva ett definitivt förslag. Såsom en allmän regel torde dock kunna uttalas, a t t n ä r ett avlösningsförfarande framskridit avsevärt samt föranlett en del föranstaltningar med åtföljande utgifter, bör avlösningen fortgå på det ena eller andra sättet. Detta överensstämmer med den

236 finska lagen, som bjuder, att så snart avlösning lett till någon förrättning på marken, skall den avslutas och leda till resultat. Enskilt Såsom redan framhållits, bör i första rummet frivilliga avtal om en avtal, avlösning u p p r ä t t a s mellan staten och jordägaren. I dessa fall, d ä r staten ar den ena kontrahenten, ligger d ä r i garanti för, att jordbruket blir även vid en frivillig uppgörelse rationellt u t b r u t e t i överensstämmelse med bagens föreskrifter. Däremot k a n denna lagens avsikt lätt kringgås genom enskilt avtal mellan jordägaren och arrendatorn. E t t sådant kringgående bör naturligtvis icke tillåtas. Tillkomsten av ett någorlunda bärkraftigt jordbruk ä r ett statsintresse ej blott då avlösningen företas enligt denna lag u t a n även då de enskilde söka gå lagen i förväg. Bestämmelser böra således genomföras, som för mellersta och södra delarna av riket, likaväl som redan skett för Norrland, förekomma sådana enskilda utbrytningar, som åsidosätta lagstiftningens avsikter. Detta kan ske genom bestämmelser i förevarande lag eller genom norrländska ägostyckningslagens utsträckning till hela riket eller medelst nödiga föreskrifter därom i den allmänna lagstiftningen för skiftes väsendet. Oeftergivligt måste dock v a r a . ifall de två sistnämnda utvägarna anlitas, att föreskrifterna fullt täcka avlösningslagens bestämmelser om marktilldelningens avfattning. Norrländska ägostycknkigslagen gör det knappast i sin nuvarande omfattning och icke heller det föreliggande förslaget till lag om delning av jord p å landet. H ä r o m skall n ä r m a r e yttras i kommissionens särskilda u t t a lande om erforderliga skiftesbestämmelser. Behovet a v förtänksamhet i förenämnda avseende framgår häst därav, att, såsom kommissionens enquéte också utvisar, ägostyckningar särskilt från bolags sida i stor utsträckning äga r u m såväl på lager som till omedelbar försäljning u t a n någon kontroll, h u r u utstyckningen sker. Det ligger dock i sakens n a t u r och vitsordas även av erfarenheten, a t t denna privata utstyckning i regel icke syftar a t t tillgodose de utbrutna jordbruken på bästa sätt. _ Införes den ifrågasatta kontrollen i denna lag, synes prövningen lämpligen böra anförtros åt jordkommissionerna i länen i stället för länsstyrelserna, vilka för n ä r v a r a n d e äga att pröva utbrytningarna med stöd a v den norrländska uppsiktslagen. Vid d e enskilda avtalen mellan jordägaren och arrendatorn måste även genom lagen kontroll utövas därå, a t t den arrendator, som enligt lagen h a r företrädesrätt a t t övertaga det avlösta jordbruket, ej blir förbigången av jordägaren vid dennes försäljning. Slutligen bör någon utväg givas att k u n n a även vid frivillig uppgörelse befria utbrutet jordbruk från de i huvudfastigheten beviljade inteckningar. Denna angelägenhet synes böra ordnas huvudsakligen i a n slutning till de grundsatser, som omförmälas i 59 § av den allmänna expropriationslagen. Avlöst N å g r a särskilda föreskrifter rörande formen för jordbrukets slutliga jordbruks överlåtelse till vederbörande arrendator behöva icke stadgas i denna liteise. ^ a g - ^ e t a r tillfyllest med ett uttalande, att jordbruk, som avlösts, blir statens egendom samt därefter i regel omedelbart överlåtes av sta-en i den ordning, som för överlåtelse av kronojord ä r särskilt stadgat. E n särdeles viktig uppgift för denna lagstiftning är åter a t t bestäiima, vilken som skall äga företrädesrätt till upplåtelse av frilöst arrendejordbruk. Kedan av det föregående framgår, att enligt kommissionens isikt

237 denna företrädesrätt bör tillkomma den arrendator, som innehar arrendet och gjort framställning därom, under förutsättning, att övriga villkor för att k u n n a begära avlösning äro uppfyllda. Dör arrendator, bör r ä t t e n till avlösning tillkomma hans hustru, bröstarvingar och adoptivbarn. Kunna dessa ej enas, kan det ifrågasättas, a t t jordkommissionen eller någon annan myndighet får träffa avgörande, om vem som skall övertaga jordbruket. E n sådan bestämmelse medför dock en del ganska stora svårigheter för ett rättvist bedömande under iakttagande på samma gång a v tillbörlig hänsyn till övriga arvingar. Kommissionen har därför ansett någon ytterligare vägledning i lagen än ovan sagts ej vara tillrådlig, åtminstone ej i detta sammanhang. Stärbhusdelägarna få själva reda u t saken genom enskilda överenskommelser på samma sätt, som nu sker, d å ett stärbhus övertager ett arv. Däremot synes kommissionen en r ä t t till avlösning ej böra utsträckas till avlägsnare släktingar än ovan sägs. E n rätt för dem kan ej med samma styrka göras gällande som för maka, bröstarvingar och adoptivbarn. Det bör ej vaira uteslutet, a t t jordbruket kan övertagas av två eller flera personer för sambruk. Till sist m å framhållas, a t t g a r a n t i i någon form bör givas för att genom statens medverkan avlöst jordbruk fortfarande upprätthållas och a t t jorden ej sedan u t a n tillstånd avyttras till a n d r a ändamål. Detta h a r varit avsikten med den s. k. t r y g g a besittningsrätten. Om upplåtelse åter tilläventyrs sker med äganderätt måste ändamålet med avlösningen på andra v ä g a r upprätthållas såsom ett oförytterligt förbehåll därom i äganderätten till dylika fastigheter eller genom tillblivelsen av den a v kommissionen framlagda koncessionslagen eller genom en återköpsrätt till förmån för staten. Såsom av norrlandskommitténs utredning framgår, hade innan den norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning gamla bondejordbruk blivit a v bolag u t b r u t n a på ett för jordbruket ofördelaktigt sätt. Likaledes visar värmlandsundersökningens och jordkommissionens enquéter, a t t i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort sig gällande och fortfarande äger rum. Av bolag plägar ock utstyckas jordbruk på lager u t a n någon omedelbar försäljning. Det är uppenbart en stor skada för det allmänna och framtida släkten, a t t möjligheterna till självständiga jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupprättande på detta sätt opåtalt skövlas. Detta giver, såvitt kommissionen förstår, fullt fog a t t genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa felaktigt u t b r u t n a jordbruk med felande tillbehör från huvudfastigheten. Norrlandskommittén var länge sysselsatt med formulering av lagbestämmelse i sådant syfte. Emellertid beslöt kommitténs majoritet på sistone a t t ej framföra denna fråga, som dock kommittén i sina motiv uttryckligen förklarade böra i framtiden återupptagas. Reservanter vidhöllo emellertid förslaget och inryckte det i sitt förslag till expropriationslag. U t i jordkommissionens betänkande om bildande av n y a jordbruk återfinnes en skildring av dessa förhållanden under kapitlet om den sociala expropriationens utveckling i v å r t land, liksom ock reservanternas på kommitténs föregående överläggningar byggda expropnationsförslag. Tiden för upptagandet av detta norrlandskommitténs uppslag synes kommissionen nu v a r a inne. Möjligheten till en dylik rekonstruktion av jordbruk bör därvid utsträckas till hela landet. Det finnes emellertid h ä r och v a r i v å r t land talrika mindre jordbruk,

238 som icke uppkommit pa förenämnda sätt, men i alla fall äro f ö r k r y m p t a och otjanhga for sitt andamål. När i närheten finnas större egendomar, til horiga bolag, och ayen andra, från vilka, u t a n någon synnerlig olägenf u t - h ! ^ v u d f a s ^ g h e t e r n a , tillfälle erbjudes a t t kunna komplettera d e ofullständiga jordbruken, bör en sådan u t v ä g hållas öppen a v lagstiftningen även for sådana fall, att de båda fastigheterna icke uppkommit fnheter ^ ^ u t b r y t n i n g ur d e n a n d r a u t a n tillhöra olika k a m e r a l a Med nu gällande lag k a n i detta senare fall någon juridisk sammanslagning icke aga rum. Detta hindrar dock icke, a t t ett bärkraftigt jordbruk k a n bddas genom a t t i samma ägares h a n d sammanföra t v å eller flera stycken frän olika fastigheter. Emellertid bör i den n y a skifteslagstiftningen särskild uppmärksamhet ägnas å t möjligheten a t t sammanföra dylika ägor till en odelbar fastighet. I båda de förenämnda fallen böra dessutom givetvis gälla e n a h a n d a bestämmelser i förslaget om avlösning av m a r k för nybyggesanläggn m g a r som ovan förordats för avlösning av mindre arrendejordbruk. övergångs- Det förordas, att lagen tillsvidare ej äger tillämpning bestäm 1) a kommuns fastighet, allmänning inbegripet, och ej heller å fastigmelser het, tillhörig köping, municipalsamhälle eller stiftelse; 2) å stads område eller å område, vara byggnadsstadgan för rikets städer galler. Till stöd för denna hemställan åberopas vad därom anförts i kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk (sid. 45—46). I den mån emellertid den av kommissionen delvis påbörjade, men ej medhunna utredningen om lagens eventuella utsträckning i större eller mindre m å n även till nämnda områden blir fullföljd och avslutad, kan tilläventyrs traga uppstå att begränsa de förenämnda undantagen från lagens tilllämpning. E n a n n a n sak är frågan om lagens s. k. letroaktiva verkan. Detta ä r i forevarande fall en mycket viktig sak. Det synes kommissionen icke heller h ä r böra få ifrågakomma, a t t den levande generationen arrendatorer i stor utsträckning undandrages lagens tillämolighet på g r u n d u t a v någon tyst eller uttrycklig föreskrift, a t t lagen ej skall äga tillämpning på sådana arrendatorer, vilka hava kontrakt u p p r ä t t a d e före det lagen t r ä t t i kraft. Det ä r den nu levande generationen arrendatorers fö-hållanden, som givit anledning till ifrågavarande lagstiftningsarbete, och det är de, som nu främst vänta något av detsamma. Den under arraidelagen lämnade redogörelsen för statsmaktens försummelse i detta avseende vid norrlandslagarnas utfärdande utgör en varning för a t t fortsätta på samma väg. E t t åsidosättande av lagens verkliga avsikter kan äga r u m antingen så, att, såsom understundom skedde före den norrländska arrendelagens utfärdande, jordägare speciellt bolag skynda sig att u p p r ä t t a kontrakt på någon avsevärdare tid omedelbart före lagens ikraftträdande. Sådant kan ske i de fall, a t t k o n t r a k t redan utlupit eller snart kommer a t t göra det, som ock i de fall, a t t något k o n t r a k t icke förefinnes. För undvikande av dylika äventyr är det till en början även i detta fall av symnrlig vikt, a t t jordkommissionens förslag om antagande vid denna riksdag a v en arrendeförlängningslag vinner avseende. I sådan händelse ä v e n t / r a s ej så mycket för arrendatorn. H a n sitter lagligen kvar å fastigheten iven efter den nya lagstiftningen. J o r d ä g a r e n måste då taga m e r a h ä r s y n

239 till arrendatorn och denne senare vinner rådrum. Särskilt blir jordägaren därigenom betagen förevändning att söka, innan lagen hinner träda i kraft, binda arrendatorn en lång tid framåt med de gamla betingelserna. Möjligen återstår dock det äventyret, att med den nya lagstiftningens antagande upphör även lagen om tvångsförlängning av arrendena och således även de arrendekontrakt, som endast med den senares tillhjälp kunnat beredas längre varaktighet. I dessa fall liksom med de äldre kontrakt, som haft en större varaktighet, inträffar det, att en arrendator, som vid arrendetidens utgång sitter på jorden icke äger på grund av sina gamla kontrakt grunda några rättigheter enligt den nya lagstiftningen och således kan av jordägaren uppsägas. Där så sker, berövas de uppsagda arrendatorerna fördelarna av såväl den nya arrendelagen som avlösningen. I sådant fall bör det övervägas, huruvida icke i lagen för sådana arrendatorer stadga en rätt att sitta kvar och även en rätt till avlösning på grund utav sin gamla besittning, ifall de föredraga en sådan utväg och den äldre upplåtelsen formellt uppfyller enahanda betingelser, som stadgas i den nya avlösningslagen. Skulle en arrendeförlängningslag icke bliva nu antagen av statsmakterna, är ett sådant förbehåll i övergångsbestämmelserna så mycket mer av behovet påkallat. Visserligen anser kommissionen, att avlösningslagen självfallet måste gälla även äldre upplåtelser. Detta innebär ej någon retroaktiv verkan. då här föreligger ett ingripande av samma natur som expropriation. Berörda uppfattning finner kommissionen för sin del sålunda ej erfordra något särskilt uttryck i lagen. Med hänsyn emellertid till den svenska formella rättsskipningen, som på sätt i annat sammanhang erinrats, tagit sig uttryck i tolkningar av norrlandslagstiftningen i uppenbar strid mot dess anda och mening, bör för säkerhets skull all tvekan hävas genom ett ofrånkomligt stadgande. Jordkommissionen har på grund utav den knappa tiden för arbetets avslutande icke tilltrott sig att kunna kläda sina ovannämnda tankar även i form av lagtext. I arrende- och vanhävdsfrågoma finnas förebilder i den redan antagna norrlandslagstiftningen, och de debatter, som härunder förts, lämna en god och uttömmande ledning för bedömandet *iv dessa två angelägenheter. Av dessa skäl har kommissionen även tidigare utan avvaktan å svaren på utställda frågor och sifferstatistikens avslutande hunnit förberedelsevis diskutera arrende- och vanhävdsfrågorna och redan i detta tidigare stadium av sitt arbete utarbetat diskussionsutkast till lagtext, Dessa förutsättningar föreligga icke för frågan om avlösning av arrendejordbruk, som endast reservationsvis framförts i norrlandskommittén och därefter ej föranlett några avsevärda debatter och ännu mindre någon vägledande lagstiftning i ämnet. Till grund för överläggningarna i det nu förevarande ämnet har emellertid legat ett i början av förtiden sommar inom kommissionen utarbetat och ingående diskuterat diskussionsutkast till en lag, som sedermera vid frågans nyligen åter företagna behandling förelegat ytterligare något reviderat, Att emellertid taga definitiv ståndpunkt till en bestämd utformning av paragraferna har av antydda skäl för kommissionen erfordrats ytterligare någon tid utöver den, som tillmätts. Detta är anledningen varför kommissionen nödgats inskränka sig till återgivandet, på sätt ovan skett, av det resultat, vartill den inom kommissionen hitintills förda diskussionen i ämnet lett.

240 B.

Särskilt yttrande beträffande avlösning av vissa arrendejordbruk

av h e r r Lindhagen,

som anfört följande:

Redan i mitt särskilda yttrande över kommissionens förslag till social arrendelag h a r jag beträffande lagens omfattning förordat en mindre avvikelse i fråga om arrendejordbruk å huvudgårdar tillhöriga bolag, föreningar för ekonomisk verksamhet och spekulanter. Denna avvikelse förordas således även i förevarande fall. Till stöd därför s a m t beträffande frågan om minimi- och maximigränser över huvud taget åberopar jag i d e t t a avseende mitt särskilda yttrande till jordkommissionens nyligen till regeringen avgivna framställning om en arrendeförlängningslag. Vidare anser jag, att under lagens bestämmelser bör inbegripas även vissa andra i kommissionens motivering (sid. 222) omnämnda jordbruk, som visserligen icke äro upplåtna p å arrende eller icke ä r o det såsom särskild brukningsdel men ändock hava enahanda karaktär, som de jordbruk, om vilka i förevarande lag förmäles (se 3 § i lagtexten nedan). Skulle den ovannämnda utsträckningen av lagens omfattning, såvitt r ö r bolags, ekonomiska föreningars och spekulanters u t a r r e n d e r a d e fastigheter, ej vinna avseende, blir det enligt min uppfattning nödvändigt a t t i skäliga fall kunna få lagen tillämpad på fastigheter, som formelt ej falla under lagen, men reellt borde göra det. Kommissionen vill däremot endast medgiva dispens ifrån lagens tillämpning. Mina skiljaktigheter i övrigt framgå av nedan omförmälda utkast till lagtext i ämnet och bestå i huvudsak bland a n n a t d ä r u t i n n a n : att stödskogsområde också m å kunna u t b r y t a s ; att Konungen m å berättigas a t t i mån av behov och efter olika o r t e r s förhållanden meddela .särskilda föreskrifter rörande omfattningen a v marktilldelningen; a t t den administrativa ledningen organiseras i anslutning till m i t t motsvarande förslag uti betänkandet om bildandet a v nya j o r d b r u t ; a t t jordlviommissionen äger taga initiativ till avlösning på sätt i 17 § i lagtexten nedan sägs; a t t avlösningsnämnden organiseras på enahanda sätt, och således imskränkes till tre personer med iakttagande särskilt, att länsstyrelsen och p a r t e r n a ej erhålla något inflytande på nämndens sammansättniig^ a t t frågan, huruvida tvångsavlösning får ä g a r u m samt omfattrinjgem av det, som skall utbrytas, förbehålles i anslutning till allmänna exprc)priationslagen direkt eller i sista hand den lagstiftande makter edler regeringen och icke domstolarna såsom ock förordades i förslagel I utti kommissionens betänkande om bildande av n y a jordbruk; samt a t t särskilda värderingsgrunder vid tvångsavlösning tillämpis beträffande odlingsbar mark och växande skog m. m. Såsom utgångspunkt och ledning för diskussionen framlägges föliantde;:

241 Utkast till lag om avlösning av osjälvständiga jordbrak samt förbättring av ofullständiga jordbruk. Om osjälvständiga

jordbruk,

som må

avlösas.

1 §. Enskild tillhörigt jordbruk, vilket på ett varaktigt sätt plägat upplåtas p å arrende, må kunna genom statens meUankomst avlösas och förvandlas till självständigt jordbruk för de fall, under de villkor och i den ordning denna lag stadgar. J o r d b r u k skall anses h a v a på ett varaktigt sätt plägat upplåtas på arrende, då det vid avlösningstillfället under minst femton år i följd brukats av a n n a n än jordägaren. H a r formen av arrendeupplåtelse avbrutits i sannolik avsikt att kringgå denna lag eller eljest u t a n rimlig orsak, skall tiden för dylikt avbrott inräknas i den förutnämnda tidsföljden. 2 §. Beträffande skyldighet för jordägaren att avstå jordbruk enligt 1 § skall gälla följande: 1. Arrendejordbruket å själva huvudgården till hemman eller hemmansdel, tillhörig bohag eller föiening för ekonomisk verksamhet, skall avstås oavsett jordbrukets storlek. L a g samma vare beträffande arrendejordbruket å själva huvudgården till hemman eller hemmansdel, tillhörig enskild person, som ej är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte. 2. Arrendejordbruket å kameralt självständig fastighet, lydande under huvudgård, skall, oavsett vem som är ägare till fastigheterna, avstås, därest förenämnda jordbruks odlade jord ej överstiger tjugufem hektar. 3. Arrendejordbruket å torp eller annan kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet skall, oavsett vem som är ägare till huvudfastigheten, avstås, därest jordbrukets odlade jord ej överstiger tjugufem nektar, samt jordbruket omfattar odlad jord jämte ängs- eller h a g m a r k till en vidd av minst två hektar. 3 §. 1. Skötes jordbruk av enahanda n a t u r och omfattning, som i 2 § avses, av därtill anlitad personal utan arrendeupplåtelse, skall sådant jordbruk ock avstås under enahanda villkor och ordning, som i tillämpliga delaT om arrendejordbruk stadgas. Vad sålunda stadgats gäller dock ej, därest jordbruket drives under personlig ledning av ägaren själv eller, d ä r bobag eller ekonomisk förening är ägare, av någon i ägarens tjänst anställd överordnad högre tjänsteman. 2. H a r e'tt tillförne för sig självständigt idkat jordbruk av enahanda n a t u r och omfattning, som i 2 § avses, efter den 1 j a n u a r i 1875 sammanslagits till ett med annat jordbruk, m å det förra, oavsett om åbyggnader finnas kvar eller icke, kunna avlösas på sätt i 1 mom. sägs. Vad sålunda stadgats gäller dock ej, därest jordbruket å de sammanslagna fastigheterna kan anses skötas med omsorg och odlingsvärd åker hålles vid makt i väsentligen minst enahanda omfattning som före sammanslagningen. Jordkommissionen.

VI.

242 4 §. Denna lag äger ej tillämpning å arrendeavtal, som avslutats mellan akta m a k a r eller mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande led elhr mellan syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling elhr mellan dem, av vilka den ena är eller varit gift med den andres slatting i r a t t upp- och nedstigande led, eller mellan adoptant och adoptivbarn. 5 $. N ä r särskilda trängande omständigheter därtill föranleda, må Konungen meddela uppskov med eller befrielse tills vidare från skyldighot att avstå jordbruk enligt denna lag. Möter hinder enligt denna lag för jordbruks avlösning därav, a t t den odlade jorden utgör mer än tjugufem hektar, må Konungen dock mecdela tillstånd till jordbrukets avlösning, därest detsamma till sin natur och beskaffenhet kan anses likställt med andra arrendejordbruk i orten, å vilka lagen äger tillämpning. Om hinder för avlösning i följd av ägornas behövlighet helt eller d e vis för huvudfastigheten eller annat ändamål skiljs i 13 §. Om mark, som, bör utläggas

till avlöst

jordbruk.

6 i Till jordbruk, som avlöses, skall läggas dess tomt med åbyggnader, dess odlade jord samt den ängs- och hagmark, som brukats till detsamma. Till äng räknas dock ej slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde. Är förenämnda inägojord ej tillräcklig för att kunna huvudsakligen försörja en medelstor familj, beräknad till sex personer, skall ock i mån av behov till jordbruket läggas den för odling tjänliga mark, som lämpligen kan förenas med detsamma. Även om behov som ovan sagts ej föreligger, bör lämplig odlingsmark tilläggas jordbruket, i den mån ej sådan odlingsmark anses böra tagas i anspråk för att läggas till annat osjälvständigt jordbruk, som kan ifrågakomma till avlösning, eller för bildande av nytt jordbruk eller för nödig förbättring av ett redan förefintligt självständigt jordbruk. Befinnes förenämnda inägojord aA^sevärt överskrida behovet, må ock i angelägna fall överskottet eller någon del därav kunna tagas i anspråk för ändamål, som ovan i tredje stycket omförmälas. 7 §. 1. Till jordbruket skall ock läggas skogsbördig m a r k för tillgodoseende av dess behov av bränsle samt virke till husbyggnader, reparationer, hässjor, stängsel, redskap och dylikt, därest detta enligt ortsförhållandena anses nödigt samt tillgång till sådan mark finnes å stamfastigheten u t a n åsidosättande av den senares virkesbehov för därå bibehållet jordbruk. 2. Är virkesförrådet å tilldelat skogsområde så anlitat, att ur skogen ej under närmaste tiden kan årligen uttagas ett virkesbelopp, motsvarande vad den skogsareal, som tilldelats såsom husbehovsskog, beräknas kunna under uthålligt bruk avkasta, skall jordbruket under alla förhål-

243 landen tilläggas rättighet att under erforderlig tid fylla bristen efter utsyning å tjänlig plats å fastighetens övriga skog, i den mån densamma, med iakttagande av vad ovan stadgats, därtill lämnar tillgång. 3. Anses i något fall med hänsyn till ortsförhållandena, jordbrukets bärkraft eller huvudfastighetens intresse uppenbarligen lämpligare, a t t med det förenas r ä t t för all framtid att å tjänlig plats på huvudfastighetens behållna skogsmark helt eller delvis taga det erforderliga skogsfånget, må sådan r ä t t kunna, i stället för marktilldelning tilläggas jordbruket. 4. Skogsfång, som i 2 och 3 mom. sägs, skall till omfånget noga bes t ä m m a s ; och böra jämväl i övrigt föreskrifter meddelas, ägnade att förekomma tvist om skog.sfångets uttagande. 5. Är fråga om avlösning av jordbruket å kameralt självständig fastighet, lydande under huvudgård, bör, såvitt lämpligen kan ske och arrendatorn önskar det, den underlydande fastighetens hela område tillläggas jordbruket, även om det därigenom erhåller skog utöver husbehovet. Därvid skall dock för sådant fall, som i 12 § sägs, tagas i övervägande möjligheten och lämpligheten att för där angivet ändamål utbryta ett stödskogsområde. 8 §. Till jordbruket skall läggas bete för de kreatur, som kunna vinterfödas å detsamma, i den mån sådant bete på grund av ortens förhållanden anses vara omistligt. Finnes ej tillräckligt sådant bete å den inägojord i ängs- eller hagm a r k eller å den skogsbördiga mark, som tillägges jordbruket, bör detta erhålla felande bete genom ytterligare marktilldelning från huvudfästigheten eller betesrätt å dennas behållna skogsmark. I valet mellan marköverlåtelse eller betesrätt å huvudfastighetens mark skiljs efter omständigheterna med hänsyn till ortens sed, huvudfastighetens intresse och vad soni är gagneligt och överkomligt för jordbruket. 9 §. Till jordbruket skall höra laga r ä t t till vattnet invid strand, som tilldelas jordbruket. Finnes å huvudfastigheten avsevärt vatten, skall jordbrukaren berättigas att där till husbehov idka fiske, därest detta utan olägenhet kan ske samt jordbruket ej genom tilldelad s t r a n d r ä t t tillgodosetts i berörda avseende. Jordbrukets innehavare tillförsäkras lämpligt tillträde till strand för berörda r ä t t s utövande. E j må husbehovsfiske utövas till skada för åtgärder, som av ägaren till huvudfastigheten vidtagits till fiskets förbättrande. 10 §. Rätt till skogsfång, mulbete och fiske, vilken enligt 7 § 2 och 3 mom., 8 § andra stycket samt 9 § a n d r a stycket förbehållits jordbruk på annans märk, skall u t a n särskild inteckning såsom servitut vila på den senare marken. Anteckning härom skall beträffande både den härskande och tjänande fastigheten ske uti de vid underrätten i orten förda lagfarts- och inteckningsprotokoll samt fastighetsböcker. E j må sådan servitutsrätt genom avtal upphävas u t a n Konungens på grund av särskilda förhållanden meddelade tillstånd. Det åligger jordkommissionen att hos rätten för vederbörlig anteckning göra anmälan om dylikt servituts tillkomst och upphörande.

244 11 §• Ifrågakommer utbrytning av flera närliggande jordbruk, bör den till husbehovsskog avsedda marken eller väsentlig del d ä r a v avsättas till en för jordbruken gemensam skogsallmänning, där så lämpligen kan ske. Sådan allmänning förvaltas i den ordning, som varder särskilt stadgad. 12 §. I de trakter av landet, där jordbruket enligt lag ansetts behöva icke blott husbehovsskog utan även stödskog, må, d ä r för jordbruket behovet a v husbehovsskog tilldelas i form av markområde, jämväl nödigt stödskogsområde utbrytas. Dylika stödskogsområden förbliva i statens ägo och avsättas, på sätt särskilt varder stadgat, till stöd främst för mindre jordbruk, men kunna ock bilda k ä r n a n till sockenallmänningar till förmån för sådana jordbruk, som sakna tillräckligt med skog eller bete.

13 i 1. Skyldighet a t t enligt denna lag avstå skogsmark eller tåla servitutsr ä t t skall, med det undantag som i 2 mom. sägs, ej föreligga, i den m å n huvudfastigheten därigenom skulle lida synnerligt i n t r å n g i skötseln a v sitt skogsbruk eller i jordbruk, som bibehållits å huvudfastigheten. 2. Inägojord, odlingsmark eller skogsmark får ej heller tagas i a n språk, d ä r den erfordras till tomt eller upplagsplats eller till stenbrott, grus-, ler- eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller till a n n a n dylik lägenhet eller ock k a n anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer, eller i dess omedelbara grannskap. 14 §. Konungen äger i mån av behov och efter olika orters förhållanden meddela särskilda föreskrifter rörande dels omfattningen av den inägojord, som jämlikt 8 § bör tilläggas jordbruket, dels de tilldelningar a v skog, bete eller fiske, som jämlikt 7—9 §§ k u n n a ifrågakomma, och dels den enligt 12 § medgivna utbrytningen av stödskog. Om jordbrukets

utbrytning.

15 §. Erforderliga åtgärder för jordbruks avlösning enligt denna lag handhavas av statsorganisationen för sociala jordfrågor. Konungen äger med iakttagande av denna lag meddela omedelbarn föreskrifter om avlösning av jordbruk, d ä r sådant lämpligen kan ske. 16 $. Jordkommission skall för länet u p p r ä t t a en förteckning över samtliga jordbruk, som enligt 2 och 3 §§ synas k u n n a bliva föremål för avlösning enligt denna lag. Förteckning fullständigas, i mån a v felande upplysn i n g a r genom kommissionens fullföljda undersökningar eller jordkommittéernas och allmänhetens medverkan inkomma. Centralstyrelsen ä g e r fastställa formulär för sådana förteckningar, i vilka ock skola anteckn a s de åtgärder, som för jordbrukets avlösning blivit vidtagna.

245 Hos jordkommissionen skall ock för jordkommittéerna och allmänheten v a r a tillgänglig en publikation, innefattande denna lag samt lagen om en statsorganisation för sociala jordfrågor. Det åligger centralstyrelsen att låta trycka en sådan publikation i tillräcklig upplaga att tillställas jordkommissionerna. 17 §. 1. Vederbörande arrendator eller annan, som jämlikt 52 § äger företrädesrätt till avlöst arrendejordbruk, m å hos jordkommissionen påkalla å t g ä r d för arrendejordbrukets avlösning enligt denna lag. Jordkommission åligger ock att snarast möjligt i mån av inkomna upplysningar om sådana jordbruk, som i denna lag avses, låta skriftligen efterhöra, h u r u v i d a innehavaren av arrendejordbruk eller a n n a n vederbörande önskar tillämpning av denna lag. Därvid bör tillika överlämnas ett exemplar av den i 16 § omnämnda publikationen samt ett av centralstyrelsen fastställt cirkulär med sammanfattande och eljest vägledande upplysningar. Uttryckligt skriftligt besked skall ock givas, a t t r ä t t till avlösning står för framtiden öppen, för den händelse a r r e n d a t o r n föred r a r a t t tills vidare fortfarande innehava jordbruket på arrende. 2. F ö r avlösning av jordbruk, som i 3 § avses, tillkommer det jordkommission a t t taga initiativ. Jordkommittén och en var m å ock hos kommissionen väcka fråga om sådan avlösning. 3. J o r d ä g a r e m å ock påfordra arrendejordbruks avlösning vid utgången av arrendetid efter förloppet av femton år, från det denna lag t r ä t t i kraft. Ansökan därom ingives till jordkommissionen minst ett år före arrendetidens utgång. Kommissionen förelägger därefter den, som enligt 52 § äger företrädesrätt till avlöst arrendejordbruk, skälig tid, inom vilken h a n äger avgiva förklaring, huruvida han önskar övertaga jordbruket efter dess avlösning. Avstår han från berörda r ä t t , h a r h a n förlorat optionsrätt till förlängt arrende, och är jordägaren berättigad att vid arrendetidens utgång med arrende- eller äganderätt överlåta jordbruket till annan. Önskar den tillfrågade övertaga jordbruket, förfares med dess avlösning i övrigt, på sätt i denna lag stadgas. 18 §. Är fråga om arrendejordbruks avlösning väckt, skall jordkommissionen i samförstånd med arrendatorn söka genom underhandling med jordägaren åvägabringa frivilligt avtal om jordbrukets avstående i överensstämmelse med denna lags föreskrifter. Kommissionen uppgör därvid, så v i t t möjligt efter s a m r a d med arrendatorn och jordägaren, ett förslag, h u r enligt kommissionens uppfattning jordbruket lagligen och lämpligen bör u t b r y t a s samt h u r u v i d a och till vilket belopp lösen bör erläggas för det, som skall avstås. Förslaget skall i m å n av behov grundas på sakkunnig besiktning å själva marken samt undersökning av dess verkliga beskaffenhet och ej allenast på k a r t o r och skifteshandlingar. Träffas frivillig överenskommelse, v a r d e r jordbrukets område pa kommissionens föranstaltande u t b r u t e t genom laga lantmäteriförrättning Vad i 32 och 33 $§ stadgas, länder h ä r v i d till efterrättelse.

246 Om jordlösen

vid

tvångsavlösning.

19 §. Lösen för jordbruk, som tvångsavlöses, bestämmes efter det värde vartill uti orten jordbruk a v ifrågavarande läge och beskaffenhet kan a e r l ^ r a - s k a l l g e n u P P s k a t t a s med iakttagande dock tillika av de i jj-22 to givna föreskrifter. Till ledning för bestämmandet av berörda varde skall tjäna huvudfastighetens taxeringsvärde. Någon förhöjning av beloppet må ej äga r u m på grund av den konjunktur, som tillkommit på platsen genom statens ifrågavarande verksamhet. Ej heller må så ske av hänsyn därtill, att en viss äga förmenas såsom utbruten böra betinga högre lösen än som svarar mot dess storlek och beskaffenhet i förhållande till huvudfastighetens hela taxeringsvärde. 20 §. 1. Odlingar eller a n d r a jordförbättringar, som av den arrendator och hans hustru, som innehar arrendejordbruk vid tiden för dess avlösning, eller av deras förfäder eller eljest av föregående nyttjanderättshavare! vars rätt övergått å sagda a r r e n d a t o r eller hans hustru, veterligen el1 er uppenbarligen verkställts utöver vad enligt avtal ålegat dem och för vilka veterligen jordägaren ej lämnat gottgörelse, skola avstås utan ersättning. Lag samma vare beträffande åbyggnader, som uppförts på sätt nu sagts. 2. Odlingar eller andra jordförbättringar ävensom åbyggnader, vilka. på sätt i 1 mom. sägs, tillkommit genom äldre nyttjanderättshavare, vilkens rätt ej övergått å den arrendator och hans hustru, som önskar avlösa jordbruket, skola ock avstås till staten utan lösen. I sådan händelse blir den, som skall övertaga jordbruket, dock skyldig att till staten utgiva skälig ersättning för värdet av vad han sålunda övertagit. Dylik gottgörelse lillhandahålles de rättsägare, som inom tio år från det denna lag vunnit laga kraft, med sannolika skäl visa sig hava utöver vad enligt avtal ålegat dem och utan erhållen gottgörelse uppfört byggnaderna eller verkställt jordförbättringen. Anmäler sig ej inom sagda tid sådan rättsägare eller någon dennes rättsinnehavare, användes beloppet för nybyggens anskaffande åt obemedlade. 3. H a r byggnad eller odling eller annan jordförbättring tillkommit genom samverkan mellan jordägaren och arrendatorn, skall en skäligen beräknad ersättning lämnas allenast för jordägarens bidrag, såvitt detta avsett nybyggnad eller större reparation eller ett avsevärt främjande av jordförbättringen. 21 §. 1. Odlingsbar mark ersattes efter det värde, som bör åsättas den u t a n hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för odling kan uppskattas. 2. Växande skog, som enligt 7 § åtföljer jorden, ersattes med dess värde å rot efter den uppskattning, som för dylikt värde i orten i allmänhet gäller. H a r jordägaren i sin självdeklaration för beskattning upptagit värdet å fastighetens skog på rot till lägre belopp, vare det senare gällande. Ersättningen för r ä t t till skogsfång enligt 7 § skall utgå antingen genom en årlig avgift motsvarande skogsfångets årliga medelvärde eller

247 ock med ett kapitalbelopp, beräknat till tjugu gånger värdet av nämnda årliga avgift, allt efter vad som befinnes lämpligast. 3. Äro föranstaltningar vidtagna av jordägaren i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skola dessa ej föranleda förhöjning av den jordägaren tillkommande ersättning. 4. Mark, som är att räkna såsom impediment och ej kan ifrågakomma till odling, skogsbörd eller industriellt utnyttjande, åsättes ej något värde. 22 §.

1. Är fråga om jord, som blivit av kronan genom avvittring eller storskifte donerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens eller bergsbrukets understöd, skall utan lösen avstås den odlade jorden jämte åbyggnader, som väsentligen funnits ä fastigheten vid den tid, då fastigheten för skogsbruksändamål övergått från enskild jordbrukare eller från staten till bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som i 2 § 1 mom. andra stycket sägs. Vad efter nämnda tid av jordägaren nedlagts i jordförbättring eller i nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av åbyggnaderna ersattes efter de i 19—21 §§ stadgade grunder. Befinnas åter odlingar, som förefunnits vid förenämnda tidpunkt, hava därefter genom jordägarens förvållande vanhävdats eller helt övergivits, skall jordägaren förbindas utgiva ett skadestånd för deras iståndsättande i ett efter ortens förhållanden välodlat skick, vilket belopp går i a v r ä k n i n g för jordbrukets avträdande. Till sådan vanhävd är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo. Vad ovan sagts äger ock tillämpning å torp och annan dylik jordbrukslägenliet, som må avlösas samt är belägen å fastighet av ifrågavarande slag. 2. H a r jordbruket å donationsjord, som i 1 mom. sägs, vid där nämnd tidpunkt åtnjutit skogsfång till husbehov, skall ersättning ej heller utgå för vad enligt 7 § i sådant avseende tilldelas jordbruket a n n a t än för den tillökning i skogsfång, som må därvid hava ägt rum. 3. Tjänar sådan donationsjord, som i 1 mom. omförmäles och innehaves av där angiven ägare, ej numera det avsedda ändamålet eller innehaves den u t a n kronans medgivande eljest ej under villkor, som fästs vid densamma, skall i den lösen för skogsmark och servitutsrättigheter, som enligt denna lag bestämmes, ett avdrag av 25 procent äga. rum. Vid värdesättning å mark, som ovan sägs, må även fästas skäligt. avseende å de utgifter ägaren i verkligheten fått vidkännas för densammas förvärv och utnyttjande, och må lösen ej överskrida dessa ut gifter, därest ej synnerliga skäl tala därför. 4. Vad ovan stadgats, skall anses äga tillämpning, beträffande donationerna till jordbruket, på jordbruken uti de fem norrländska länen, de tre nordligaste fögderierna jämte Svärdsjö och Envikens socknar i Kopparbergs län samt, i fråga om donationerna till industrien och bergsbruket, på rekognitionsskogar och d ä r a v uppkomna hemman samt

248 till bergsbrukets understöd anslagna skogar, därest ej av ägaren göres fenhet J ° r d D r u k > *>m skall avstås, ej är av ovan sagd beskaf5 - .Konungen må, ° ä r särskilda omständigheter därtill föranleda kunn a for visst fall medgiva lindring eller frikallelse från föreskrifterna i 1 och 2 mom.

23 §.

Lider annan än joidens ägare intrång genom tvångsavlösningen skall ersättning utgivas. Skadan bestämmes till det belopp, vartill förlusten skäligen må skattas. Är skadan av varaktig beskaffenhet bestämmes ersättningen till visst belopp en gång för alla och u t g å r med tjugu ganger det belopp, vartill den årliga förlusten värderas H a r jordägaren avtalat om nyttjanderätt till området eller del d ä r a v i uppenbart syfte a t t undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skall ersättning ej utgå annat än för det fall att <len, till vilken nyttjanderätten upplåtits, å sin sida får anses hava v a r i t i god tro. I nämnda händelse skall jordägaren i sista hand svara lor ersättningen. Om förfarandet

vid

tvångsavlösning.

24 §. Bestrider jordägaren, att ifrågasatt, av Konungen ej förordnad avlösning a v jord må enligt denna lag äga r u m eller kan därvid frivillig uppgörelse ej träffas rörande omfattningen eller läget av den m a r k och de servitutsrättigheter, som skola läggas till jordbruket, eller om lösen för det, som sålunda skall avstås, hänskjutes frågan, såvitt den ä r föremål för tvist, av jordkommissionen till avgörande genom förrättning på stället av en för ändamålet utsedd avlösningsnämnd. Därest jordkommissionen och jordägaren ej förena sig om val av nämnd, skall denna bestå av tre personer, utsedda i den ordning 25 och 26 §§ stadga. Vad sålunda föreskrivits, gäller dock ej tillämpningen av 22 §. Tvist härom m å inom två månader från det frivillig uppgörelse i övrigt träffats eller från det avlösningsförfarandet enligt 35 § avslutats, instämmas till underrätten i den ort, d ä r det till utbrytning avsedda jordbruket eller större delen a v detsamma är beläget. Utan hinder av sådan tvist m å dock jordbrukets utbrytning fullföljas. 25 §. F ö r varje län utser Konungen för en tid av tre år två eller högst fyra l a n t m ä t a r e inom länet att på anmodan vara ordförande i avlösningsnämnd. Dylikt uppdrag kan återkallas. Kommunalfullmäktige, eller, d ä r sådana ej finnas, kommunalstämman mom varje kommun utse, samtidigt med val av jordkommitté, tillika tre högst fem personer a t t v a r a ledamöter i avlösningsnämnd. Till ledamot k a n ock utses ledamot i jordkommitté. Synnerlig vikt bör läggas därå, a t t till ordförande och valda ledamöter i avlösningsnämnd utses allenast personer, män eller kvinnor, som äro kända för självständighet, oväld och socialt intresse.

249 A v g å r ledamot under tiden för uppdraget, skall i mån av behov n y ledamot utses för den återstående tiden. Jordkommissionen skall u n d e r r ä t t a s om valet. 26 §.

_ F ö r verkställande av avlösningsförrättning äger jordkommissionen tillkalla den ordförande i avlösningsnämnd, v a r s resa till förrättningsstället med hänsyn till hans bostads belägenhet kan antagas medföra minsta kostnaden. Ställer sig kostnaden lika för två eller flera ordförande, äger kommissionen fritt val. Den utsedde ordföranden tillkallar i ovan sagd ordning de två till förrättningsstället närmast boende kommunala ledamöterna inom den kommun, d ä r fastigheten, från vilken avlösning skall äga rum, eller större delen av densamma är belägen. Inträffar för kommunal ledamot förfall, äger ordföranden, på sätt ovan sägs, tillkalla annan ledamot. H a r misstag ägt r u m om ordförandes eller annan ledamots bostads närbelägenhet, utgör detta ej hinder för förrättningens företagande och avslutande. Någon klagan över förrättningen må på denna grund ej föras. 27 §.

Emot ledamot i nämnden gäller i jävsavseende i tillämpliga delar enahanda stadganden, som i 31 § skiftesstadgan föreskrivits beträffande förrättningsmän. 28 §.

Det åligger ordförande i nämnden att, i den mån årstiden lämpar sig därför, skyndsammast möjligt utsätta dag för förrättningen. Till denna kallas av honom även jordkommissionen och jordägaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten avsändas så tidigt, att kallelserna k u n n a komma dem tillhanda minst fjorton d a g a r före förrättningen. Ordföranden föranstaltar ock därom, att kungörelse angående dag och ställe för förrättningen minst fjorton d a g a r förut uppläses i k y r k a n för den församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten. Kungörelsen skall tillika innehålla, a t t de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt. Genom jordkommissionens försorg skall ordföranden tillställas gravationsbevis rörande fastigheten. Besväras densamma av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för r ä t t till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens h a n d häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro k ä n d a och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev, enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordkommission och jordägaren ä r stadgat. 29 §. Jordkornniissionen gör hos domare i orten a n m ä l a n om förrättningen. Anteckning härom skall ske i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken.

250 30 §.

Förrättning, verkställd av avlösningsnämnd, är att anse som laga lantmäteriförrättning. Ordföranden i nämnden är för sina åtgärder och beslut underkastad tjänstemannaansvar. Annan ledamot i nämnden skall, innan h a n vid avlösningsförrättning får biträda, inför länsstyrelsen eller närmaste domstol avlägga enahanda ed, som i 21 § skiftesstadgan är stadgat för gode m ä n vid lantmäteriförrättnmg. Vid början av varje förrättning skall ordföranden inför nämnden samt tillstädeskomna sakägare upp läsa 19—23 §§ i tillämpliga delar samt 24 § första stycket. 31 §. Stanna förrättningsmämien i olika meningar, gäller vad de flesta säga. H a r var sin mening, gäller, om de kunna jämkas till varandra, den mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad ordföranden säger. 32 i Jorden skall vid förrättningen utbrytas genom ägostyckning, därest denna ej för visst fall anses böra utgöra avsöndrad lägenhet, H ä r o m gäller i tillämpliga delar vad i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring sägs. Ordförande skall, där jordavsöndring äger rum, avfatta jordbrukets område å karta, så beskaffad, som i 21 § första stycket i förenämnda lag sägs, där ej sådan karta ändå finnes tillgänglig. Honom åligger ock att u p p r ä t t a noggrann beskrivning över områdets storlek och gränser samt ägornas olika beskaffenhet. Denna beskrivning intages i förra ttningsprotokollet. 33 §.

Ägorna till avlöst jordbruk böra, så vitt ske kan, läggas i ett sammanhang. I varje fall må antalet skiften, som enligt gällande föreskrifter få läggas till en fastighet, ej överskridas i annan händelse än då sådant finnes erforderligt för ett rätt iakttagande av denna lags bestämmelser. 34 i Kostnaden för avlösningsförrättning gäldas i första hand av staten. H a r jordägarens invändning, att avlösning av jord enligt denna lag ej får äga r u m eller beträffande omfattningen eller läget av den m a r k jämte tillbehör blivit ogillat, skall kostnaden i sista hand stanna på jord ägaren med undantag av kostnaden för jordkommissionens förundersökning och inställelse. Godkännes nämnda påstående, äger jordägaren bekomma gottgörelse av staten för sina utgifter. H a r jordägaren och jordkommissionen å ömse sidor tappat eller finnes saken hava varit tvivelaktig, skall jordägaren vidkännas sina egna utgifter men staten ensam kostnaden i övrigt, H ä r o m äger avlösningsnämnden ock träffa avgörande.

251 35 §. Förrättningen avslutas med tillkännagivande, a t t rättsägare, som är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på sätt i 36 § sägs. Avskrift av det vid förrättningen förda protokoll skall vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen överlämnas till någon a orten boende person, som av rättsägarna utses att mottaga den. Avskriften skall vara hos honom tillgänglig för en var, som åstundar att granska eller avskriva den. 36 §.

Över avlösningsnämndens beslut i frågan, huruvida den ifrågavarande avlösningen av jordbruket må lagligen äga r u m eller beträffande omfattningen eller läget av den m a r k jämte servitutsrätter, som skola läggas till jordbruket, må besvär anföras hos Konungen i jordbruksdepartementet, Besvären ställda till Konungen skola inom trettio dagar från det förrättningen förklarats avslutad, enligt vad i 35 § sägs, ingivas eller insändas med posten till jordkommissionen, som med eget utlåtande skyndsamt överlämnar dem till departementet. I fråga om nämndens beslut om lösen för det, som skall avstås, samt om gäldande av kostnaden för avlösningsförrättningen må klagan icke föras. Är rättsägare missnöjd med förrättningen, i vad den avser områdets mantalssättning eller utstakning, eller förmenar någon, att förrättningsnian ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig eller att förrättningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit, må, utom för den I 26 § tredje stycket omnämnda händelsen, talan fullföljas hos ägodelningsrätten genom besvär. Dessa skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextio d a g a r från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 35 § sägs. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla, vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. 37 §. Kostnaden för klagan över avlösningsförrättning gäldas efter de grunder som i 84 § föreskrivits beträffande kostnaden för nämnda förrättning. 38 §. Det åligger jordkommissionen att inom nittio d a g a r efter det beslutet cm avlösningen vunnit laga kraft hos länsstyrelsen nedsätta den bestämda löseskillingen. Vid nedsättningen ingiver kommmissionen till länsstyrelsen gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, a t t och när det vunnit laga kraft, ävensom, då jordavsöndring ägt rum, k a r t a över området. Löseskillingen skall' av länsstyrelsen ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta. 39 §. H a r det avlösta jordbruket ansetts böra utgöra avsöndrad lägenhet, meddelar länsstyrelsen fastställeise å avsöndringen u t a n hinder därav.

252 att avhandling rörande områdets överlåtande icke u p p r ä t t a t s eller ingivits. Vid ärendets prövning har länsstyrelsen a t t så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och d ä r till områdets avsöndrande erfordrats särskilt tillstånd, sådant vore sökt. E j m å vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring stadgas utgöra hinder för fastställelse a v avlöst områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves såsom fideikommiss. 40 §.

Då beslutet om fastställelsen vunnit laga kraft, är områdets avlösning fullbordad. Är fråga om ägostyckning, h a r ägodelningsrättens ordförande a t t ofördröjligen om beslutet u n d e r r ä t t a länsstyrelsen och jordkommissionen. Gäller frågan jordavsöndring, skall länsstyrelsen om beslutet ofördröjligen göra anmälan hos domaren och jordkommissionen. 41 i Avlöst område övergår till ny ägare fritt från r ä t t till avkomst eller annan förmån, varom i 28 § andra stycket sägs. Angående avlöst områdes befriande från ansvar för gäld, som i huvudfastigheten blivit intecknad, stadgas i 24 och 36 §§ inteckningsförordningen. 42 §.

Sedan beslut, som i 40 § sägs, vunnit laga kraft, utbetalar länsstyrelsen löseskillingen jämte d ä r å upplupen r ä n t a till den som därtill Ir berättigad. Häftar fastigheten för fordran eller a n n a n r ä t t enligt vad i 28 § sägs, äga stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen hålles, så snart ske lean. Kallelse till s a n m a n trädet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton d a g a r föru; m e d posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran elhr a n nan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna inom orten. Innehaves fastigheten som fideikommiss, håller länsstyrelsen den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen f ö r o d n a t , huru därmed skall förfaras. Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings hiviudstol, åligger länsstyrelsen a t t därom, sedan fördelningen blivit gockänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren s a m t tillika insända fördelningslängden. 43 i

Vill sökande, på vilkens begäran förfarande för avlösning av j o r i b r u k inletts, frångå sin ansökan, är han därtill berättigad, före det jorikounmissionens förundersökning ägt rum. Efter förundersökningen skall h a n delgivas resultatet samt, därea hian vill bibehållas vid sitt anspråk, v a r a skyldig underteckna en förbiidedse att övertaga jordbruket på de huvudsakliga villkor, som framgått ve mndersökningen. H a r genom avlösningsnämndens beslut eller i föld av

253 k l a g a n över detsamma föreskrivits ä n d r i n g a r till avsevärd nackdel för sökanden, är denne ock berättigad frånträda sitt anspråk. I a n n a n händelse ä r sökanden bunden vid sin förbindelse, d ä r ej jordkommissionen av särskilda skäl finner anledning befria honom därifrån. Om osjälvständigt

jordbruks

avlösning

genom enskilt

avtal.

44 i H a r jordbruk, som i 2 eller 3 § sägs, blivit av jordägaren u t b r u t e t genom ägostyckning eller jordavsöndring och med äganderätt a v y t t r a t , är såd a n t avtal gällande allenast under förutsättning, att det, såvitt möjligt, fyller de krav i avseende å tilldelning av m a r k och servitutsrätt, som i denna lag uppställas. Sådant avtal skall därför underställas jordkommissionen för prövning. 45 §. Ä r jordbruk, som i 2 eller 3 § avses, utbrutet genom ägostyckning utan förändring i äganderätten, skall jämväl sådan ägostyckning underställas jordkommissionen för prövning, att den u t b r u t n a fastigheten, så vitt möjligt, erhållit tilldelning av jord och servitutsrätt enligt denna lag. Sker överlåtelse av äganderätten utan kommissionens godkännande av ägostyckningen, är överlåtelsen ogiltig.

46 i V a d i 44 och 45 §§ stadgas, gäller ej stödskog. Omfattar upplåtelsen ej så stort område, att tillräcklig stödskog kan anses ingå däri, företager jordkommissionen ändock, där så kan ske och utbrytningen i övrigt godtages, tillika avlösning av ett stödskog.sområde och förfarer därmed, på sätt i 10 § sägs. Om självständigt

jordbruks befrielse från inteckning avlösning av jordbruket.

vid

frivillig

47 i Be§väras den egendom, varifrån jordbruk enligt 18 eller 44 § frivilligt utbrytas, av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för r ä t t till avkomst eller annan förmån eller kan egendomen enligt 11 kap. 2 $ jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skall jämväl tagas under omprövning, huruvida åtgärder böra genom jordkonimissionens försorg vidtagas för det u t b r u t n a jordbrukets befriande från betalningsansvar för dylik gäld eller från r ä t t till avkomst eller a n n a n förmån, därest u t b r u t n a jordbrukets innehavare såd a n t önskar och skriftligen ikläder sig ansvar för de på honom belöpande omkostnaderna därfÖT. 48 $. K a n denna sak ej ordnas på frivillighetens väg, skall avlösningsförr ä t t n i n g hållas och med löseskillingen förfaras, såsom om avlösning enligt denna lag stadgas. V i d nämnda förrättning prövas dock allenast, h u r u v i d a den köpeskil-

254 ling, som avtalats, blivit till förfång för inteckningshavare bestämd l ill lägre belopp än med iakttagande av denna lags bestämmelser bort ske. Finner avlösningsnämnden så v a r a förhållandet, äger nämnden före skriva en förhöjd lösen utöver den avtalade köpeskillingen intill högst det belopp, som enligt denna lag kan utgå, i den mån detta för iakttagande av inteckningshavares r ä t t kan befinnas erforderligt och av dem vid förrättningen påkallas. Över nämndens beslut må klagan ej föras. Vill det n y a jordbrukets innehavare ej godkänna nämndens beslut om förhöjd köpeskilling, varder frågan om det avlösta jordbrukets befrielse från ansvar för gäld eller r ä t t till avkomst eller annan förmån förfallen, och skall han, i det fall, som i 44 § sägs, vidkännas kostnaden för förrättningen. Om avlöst jordbruks

överlåtelse.

49 §. Jordbruk, som avlösts enligt denna lag, blir statens egendom (kronojord). Det överlåtes av staten på arrende eller till fritt förfogande i den ordning nedan sägs. 50 $. Omedelbart efter avslutandet av jordbruks avlösning bestämmes av jordkommissionen det värde, efter vilket lega för arrende eller köpeskilling för överlåtelse till fritt förfogande skola utgå. Detta värde skall utgöra sammanlagda beloppet av dels den lösen, som av staten erlagts för jorden jämte servitutsrätter och åbyggnader, och dels, för de fall som i 3 § avses, utgifterna för åbyggnaders uppförande genom statens försorg eller, i den mån dessa uppföras av jordbrukaren, de till honom av staten för ändamålet tillhandahållna lånemedel. 51 §. Åbyggnader samt odling och a n n a n jordförbättring, som enligt 20 § 2 mom. avstås utan lösen, äsättes vid värdering jämlikt 51 § fullt värde med ledning av bestämmelserna i övrigt om jordlösen vid tvångsavlösning. Mark och servitutsrätt, varför jämlikt 22 § 2 mom. skall beräknas ett avdrag av 25 procent å lösenbeloppet, åsättas vid sagda värdering nämnda belopp såsom värde utan berörda avdrag. Den del av lega eller köpeskilling, som i följd härav u t g å r utan att ersättning därför av staten lämnats jordägaren, skall avsättas som bidrag till jordbruks anskaffande åt obemedlade. 52 §. Företrädesrätt till upplåtelse av frilöst arrendejordbruk, tillkommer arrendator och dennes hustru, som medgivit eller begärt avlösningen, samt vid dessas frånfälle deras bröstarvingar. Äro flera arvingar lika berättigade, äga de överenskomma om vem, som skall övertaga jordbruket. Jordbruket kan ock överlåtas till två eller flera personer för sambruk. 53 §. Försäljer jordägare efter det denna lag t r ä t t i kraft jordbruk, som i denna lag avses, under pågående arrendetid skall detta ej inverka på den lösningsrätt, som ovan i 52 § omförmäles.

255 54 §. Den, som enligt vad ovan stadgats, är behörig att övertaga det avlösta jordbruket, erhåller upplåtelse av staten med fri förfoganderätt i den form, som om överlåtelse av kronojord för jordbruksändamål är stadgad. 55 §. Jordbrukets överlåtelse med fritt förfogande medför ej rätt för ägaren a t t själv bruka eller till annan överlåta fastigheten för annat ändamål än det, som avsetts med dess bildande, nämligen idkande av jordbruk. Detta förbehåll i äganderätten är oförytterligt, Om den rätt, med vilken dylik jordbruksfastighet innehaves, skall på jordkommissionens anmälan anteckning ske i fastighetsregistret samt de vid rätten förda lagfartsprotokoll och lagfartsböcker. Brukas eller överlåtes fastighet i strid mot vad sålunda stadgats, skall fastighetens innehavare anses såsom sådan obehörig ägare till densamma, varom förmälas i lagen angående rätt att förvärva och besitta fast egendom, samt förty kunna avhändas fastigheten i den ordning, som i nämnda lag föreskrives. F r å n vad sålunda stadgats kan Konungen, när särskilda skäl därför föreligga, meddela befrielse. 56 §. Den, som enligt denna lag är behörig övertaga avlöst arrendejordbruk, må kunna, i den mån han saknar tillräckliga egna medel för erläggande a v lösen för jordbruket och, därest h a n själv ej varit arrendator på platsen, för anskaffande av erforderliga inventarier, få bristen i sina omkostnader utfylld genom statslån med lång amorteringstid och i möjligaste mån låg ränta. Är ej uppenbart eller känt, att sökanden saknar tillräckliga egna medel, må honom kunna avfordras skriftlig försäkran på heder och samvete, att eller i vad mån han saknar dylika medel. Om villkoren för lånet och sättet för dess utbetalande är särskilt stadgat. Det åligger jordkommissionen att skyndsamt ordna lånet för jordbrukaren. 57 §. Om upplåtelse av sådant avlöst jordbruk, som i 3 § sägs, skall i tilllämpliga och erforderliga delar gälla vad i lagen om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk stadgats om behörighet att erhålla bistånd. om ekonomiskt understöd och om nybygges överlåtelse. Om förbättring

av ofullständiga

jordbruk.

58 %.

År jordbruk, som avses i denna lag, redan före lagens trädande i kraft utbrutet och a v y t t r a t och har därvid jordbruket till uppenbart men för detsamma ej tillgcdosetts med jord eller servitutsrätt på sätt i denna lag stadgats, må vad sålunda felas kunna helt eller delvis frånskiljas den fastighet, varifrån jordbruket utbrutits samt tilläggas det senare.

256 Vad sålunda stadgas gälle ock för det fall, a t t jordbruket utbrutits. genom ägostyckning u t a n att sedermera överlåtas till a n n a n ägare. 59 §. Även i a n d r a fall än i 58 § sägs k a n ofullständigt jordbruk med minst två högst tio hektar åkerjord på enahanda s ä t t förbättras med m a r k eller servitutsrätt från a n n a n fastighet, oavsett om jordbruket ursprungligen utbrutits från den senare eller icke. E n sådan förbättring kan dock äga r u m allenast, då behovet ä r uppenbart samt något synnerligt men ifråga om jordbrukets drift och skogens vård ej skulle tillskyndas den fastighet, som skall avstå m a r k eller servitutsrätt. Äges den fastighet, som skall avstå m a r k och servitutsrätt, av annan ä n bolag, ekonomisk förening eller sådan enskild person, som i 2 § 1 mom. andra stycket sägs, må avlösning ej äga ram, med mindre fastigheten innehåller mer än sjuttiofem hektar åker eller etthundrafemtio hektar skogsmark. 60 §. H a r jord eller servitutsrätt avståtts enligt 58 eller 59 § skall, d ä r hinder därför enligt 61 § ej möter, jorden samt den utstyckade hemmans lotten eller avsöndrade lägenheten sammanläggas till en fastighet. Vid avlösningsförrättning skall för ändamålet, i händelse den ofullständiga fastigheten är satt i mantal, den förbättrade nya fastighetens mantal uträknas. Sedan efter vederbörlig fördelning den genom ägostyckning avträdda jordens mantal särskilt beräknats eller, d ä r jorden genom avsöndring utskilts, även denna åsatts visst m a n t a l i förhållande till den ofullständiga fastighetens mantal, bestämmes den n y a egendomens mantal genom sammanräkning av det på egendomens särskilda delar belöpande mantal. Ä r det jordbruk, som skall förbättras, ursprungligen tillkommet genom jordavsöndring, bör den tillagda jorden helst utbrytas likaledes genom jordavsöndring. K a n detta ej ske må vid sammanläggningen den n y a egendomen i sin helhet åsättas det m a n t a l som anses belöpa på den jord, varmed det avsöndrade jordbruket skall förbättras. Tillhöra de olika ägor, som skola sammanläggas, skilda hemman, skall den nya fastigheten allenast betecknas såsom innefattande de ifrågavarande delarna av de olika hemmanen. 61 §. Medgivande till sammanläggning av de i 60 § omförmälda fastigheter sökes av jordkommissionen hos underrätten i orten. Dylikt medgivande må ej lämnas, u t a n a t t en och samme ägare vunnit lagfart å de olika områdena. H a r i lagfartsprotokollet antecknats, att klander blivit instämt å fång till område, som skall förbättras, eller finnes rätten därtill eljest tvistig, eller är sådant område u t m ä t t eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som om u t m ä t t fast egendom är stadgad, skall ansökningen avslås. Är inteckning beviljad i den ursprungliga hemmanslotten eller avsöndrade lägenheten, v a r e inteckningen gällande jämväl i det tillagda området.

257 Om ansökning, som ovan sägs, så ock om rättens beslut däröver skall anteckningen göras i lagfartsprotokollet. Skall inteckning på sätt nyss är sagt gälla jämväl i annat område än det, vari den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteckningsprotokollet. Då rätten bifallit ansökning, kungör rätten ofördröjligen beslutet för länsstyrelsen. 62 §.

I övrigt gäller rörande tillämpningen av 58 och 59 §§ uti tillämpliga delar, vad i denna lag stadgas om avlösning av osjälvständiga jordbruk. Särskilda

bestämmelser. 63 §.

För egnahemsanläggningar, industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål må vid verkligt behov jordbruksfastighet styckas annorledes än i denna lag sägs, därest på grund av särskilda förhållanden annat utrymme ej står till buds. 64 §.

Tillhöra två eller flera vid ägostyckning bildade hemmanslotter samma ägare, skola de vid bedömande av dennes skyldighet att enligt denna lag avstå jord anses såsom en fastighet. Lag samma vare i fråga om hemman och därifrån avsöndrad lägenhet, vilka hava gemensam ägare. Vad sålunda stadgats gäller ock för den händelse en fastighetsägare kan gent emot annan anses stå i bulvanförhållande, på sätt i 20 § av lagen med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom sägs. 65 §. Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasattes, delgivits därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår till annan ägare eller utarrenderas. 66 §.

Jordägaren må ej vägra tillträde till sin egendom för undersökningar med' anledning av denna lag. Skada å åker, äng, skog eller växande gröda må dock ej förövas. Kan den ej undvikas, skall ersättning lämnas. 67 i Organisationsutgifterna för statens verksamhet enligt denna lag bestridas av staten. 6S §. Avtal om, att denna lag eller någon av dess bestämmelser ej skall gälla, är utan verkan. 69 §. Erforderliga föreskrifter i övrigt, utöver vad denna lag innehåller, meddelas av Konungen. Jordkommissionen.

VI.

258 Provisoriska

stadganden.

70 §.

Till enskild mark enligt denna lag räknas även fideikommiss i jordegendom. Intill dess frågan om upphävande av dylik egendoms fideikommissnatur blivit slutligen avgjord, skall av den genom frivilliga avtal eller tvångsavlösning bestämda löseskillingen för jordbruksområden, som utbrutits från fideikommiss, tjugu procent avsättas och av staten förvaltas för att efter nämnda avgörande eventuellt användas till statsförvärv av jord för bildande av nya jordbruk. Vad sålunda stadgats gäller ock utbrytning av tomtmark. 71 §. Denna lag äger tillsvidare ej tillämpning 1) å kommuns fastighet, allmänning inbegripet, och ej heller å fastighet, tillhörig köping, municipalsamhälle eller stiftelse, 2) å stads område eller å område, vara byggnadsstadgan för rikets städer gäller. Denna lag, som gäller även bestående rättsförhållanden oavsett tidpunkten för dess uppkomst, träder i kraft den Genom lagen upphäves lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning samt vad i 20 § 1 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring stadgas särskilt därom, att inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må avsöndras inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas. C. Skilda yttranden av herr Ingeström, som anmält skiljaktig mening i fråga om nedsättning i ersättningsbeloppet vid tvångsavlösning av jord, som är att hänföra till viss donationsjord från kronan; och av herr Pettersson, som instämt med herr Lindhagen därutinnari att frågan huruvida tvångsavlösning får äga rum samt omfattningen av det, som skall utbrytas, förbehålles i anslutning till allmänna expropriationslagen direkt eller i sista hand den lagstiftande makten eller regeringen och icke domstolarna såsom ock förordades i förslag I uti kommissionens betänkande om bildande avnya jordbruk.

259 D. Lagstiftning i Danmark och Finland. Danmark. Fästegodsets

avlösning.

Historik. De i Danmark ursprungligen mycket utbredda odalgodsen övergingo på 1500- och 1600-talet nästan överallt till »fästegods» (arrende på livstiden för man och hustru). I mitten på 1700-talet hade denna utveckling lett därtill att den långt övervägande delen av Danmarks jordbrukande befolkning utgjordes av fästebönder. Det antages sålunda att 1750 av bönderna 5 /B voro fästebönder och endast Ve självägande. Fästegodset ägdes av staten, offentliga stiftelser och godsägare. Huvudgårdarnas jordbruk bestreds så gott som uteslutande genom fästeböndernas dagsverken. Till följd av upprättande av nya huvudgårdar, nedläggandet av bondgårdar, utvidgandet av åkerarealen samt intensivare drift blev dagsverksskyldigheten så småningom synnerligen betungande och fästebonden blev till sin ekonomi och sin person till slut helt beroende av jordägaren samtidigt som driften å fästegårdarna i hög grad försummades. Då därjämte det privaträttsliga förhållandet mellan godsägaren och fästebonden i många hänseenden var mycket svävande blev fästeböndernas ställning på den grund utomordentligt svår, ofta nog voro de helt utlämnade åt godsägarnas missbruk och godtycke. Godsägarnas makt över fästebönderna fann stöd hos staten, som pålade godsägarna många uppgifter, som sedermera överflyttats till offentliga myndigheter, såsom anskaffande och utrustande av soldater till lantmilisen och indrivning av skatterna. Tillståndet bland fästebefolkningen blev emellertid slutligen så svårartat att en radikal reform av de bestående sociala och ekonomiska förhållanden å den danska landsbygden kom att framstå som en livsfråga för hela Danmark. Slutet av 1700-talet kännetecknas därför av en hel del reformer, varigenom staten ingrep ordnande och sökte öka antalet självägande bönder. »Stavnsbaandet» varigenom bönderna för vissa år, tills de fullgjort soldattjänsten, bundos vid godsen, upphävdes sålunda 1788 och 1800. Samtidigt fastställdes en begränsad dagsverksskyldighet, varjämte andra viktiga »landboreformer» genomfördes. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet utkommo vidare åtskilliga förordningar, som genom särskilda förmåner avsågo att uppmuntra jordägarna till att frånsälja sig sina fästegårdar. De ogynnsamma konjunkturerna under tiden 1800—1830 hämmade emellertid starkt frigörelseverket. Införandet av den nya grundlagen 1849 gåvo strävandena att öka antalet självägande bönder starkare fart. Dessa strävanden togo sig uttryck i 1861 års lag, som avsåg att slutgiltigt ordna fästeförhållandena och som gynnade försäljning av fästegodset till bönderna. Staten hade då redan sålt sina fästegårdar och många offentliga stiftelser och godsägare följde nu i en stor utsträckning exemplet. Medan det ännu 1845 funnos 23 000 fästegårdar med 120 000 tunnor »hartkorn» av landsbygdens sammanlagda 375 000 tunnor hartkorn, eller nästan en tredjedel av landets jord, hade antalet 1873 sjunkit till 8 800 med 43 600 tunnor och 1895 till 4 300 med

260 20 600 tunnor 1 . Tio år senare, år 1905, hade fästegårdarna minskats till 3 695, varav 403 i Jylland, 1 644 på Själland, 229 på Lolland-Falster och 1419 på Fyen. Av samtliga gårdsbruk (bondejordbruk) utgjordes 1850 33 procent av fästegårdar. 1905 hade motsvarande procentsiffra sjunkit till 5. Fästegodsens övergång till självständiga jordbruk har alltså enligt de anförda siffrorna genomförts i en mycket stor omfattning. För Danmarks jordbruk anses denna fästegodsets frigörelse hava varit av utomordentlig betydelse. Utan fästegodsets övergång till självständiga jordbruk 'orde »gaardsmansbruket» icke hava kunnat nå den höga ståndpunkt det numera innehar. Som nyss sagts hade fästegårdarna år 1905 nedgått till att utgöra endast bortåt 3 700 motsvarande 5 procent av bondejordbruken. Ehuru fästegodset sålunda vid nämnda tidpunkt spelade en mycket ringa roll, framstod det emellertid för den danska statsmakten — med hänsyn till det avsevärda företräde ur social och nationalekonomisk synpunkt som självägda jordbruk visat sig äga framför livstidsfästet — som i hög grad önskligt att genomföra det återstående fästegodsets övergång till självständiga jordbruk. I fråga om de återstående fästegårdarna, var det nämligen av åtskilliga skäl att vänta, att dessa gårdars friköpning skulle kunna låta länge vänta på sig. Bland annat utgjordes nämligen fästegodset till stor del av fideikommissjord å vilken, efter vad erfarenheten visat, försäljningar i regel gingo mycket trögt. I och för verkställandet av den för frågan om det återstående fästegodsets frigörelse erforderliga utredningen och för upprättandet av lagförslag i ämnet tillsatte på den grund den danska regeringen i februari 1910 en kommission på nio personer. Denna kommission avgav i augusti påföljande år ett synnerligen utförligt betänkande. »Betänkunig angaaende Fästegodsets Övergång till Selveje eller andre Besiddelseformer m. m.» Med hänsyn till de djupgående principiella skiljaktigheter, som visade sig råda emellan kommissionens medlemmar i frågan, kunde dessa icke samla sig kring något gemensamt förslag utan resulterade arbetet i tre skilda lagförslag av vilka det första gick ut på en tvångsavlösning av allt fästegods, det andra sökte främja övergången till självägande på frivillighetens väg, samt det tredje avsåg en lösning av spörsmålet genom en ingripande omdaning av de gällande reglerna för fästeväsendet. Kommissionens betänkande föranledde inga regeringens åtgärder förrän år 1916, då regeringen i början av året för riksdagen framlade ett förslag till lag om »Fästegodsets Övergång till Selveje». Detta förslag följde i allt väsentligt det förstnämnda av de ovannämnda tre förslagen, nämligen tvångsavlösning av fästegodset. Enligt vad det framgick av regeringens motivering till lagförslaget, skulle detta komma att beröra 1 510 gårdar, till vilket antal fästegårdarna dåmera nedgått. Det sammanlagda hartkornet uppskattades till 8 052, landarealen utgjorde omkring 40 000 hektar, taxeringsvärdet belöpte sig' till närmare 42 miljoner kronor. Kegeringens förslag hann icke slutbehandlas av riksdagen. Lagförslaget framlades emellertid ånyo för den påföljande riksdagen, men vann ej riksdagens anslutning. Vid riksdagen 1917—1918 förnyades förslaget och god1 »Hartkorn»-sättningen motsvarar närmast den svenska mantalssättningen. Jorden taxeras efter sin godhet (»bonitet») till vissa tunnor hartkorn. På danska öarna motsvarar en tunna i genomsnitt 5 har, men i J y l l a n d 15 och i de minst fruktbara trakterna 25 har.

261 kändes av folketinget men slutbehandlades icke i landstinget. För fjärde gången framlades förslaget därför vid den därpå följande riksdagen, som med några ändringar godkände regeringsförslaget. På grund härav utfärdades den 30 juni 1919 »Lov om Fästegodsets Övergång till Selveje og om Brug av Huse paa Landet». Redogörelse för h u v u d p u n k t e r n a i avlösningslagen. Varje ägare av fästegods är skyldig att enligt lagens bestämmelser låta sitt fästegods övergå till fri egendom. Med ägare likställas fideikommissinnehavare och offentliga stiftelser. Senast ett halvt år efter lagens ikraftträdande skall varje ägare av fastegods till lantbruksministeriet insända förteckning över samtliga de egendomar, som äro av sådan natur att de skola förvandlas till fri egendom. Därest den angivna tidsfristen av ett halvt år överskrides, är jordägaren förfallen till böter med 100 kronor för var överskriden dag. Eventuellt uppstående tvist mellan ägare och brukare om huruvida en egendom faller under lagen eller ej, avgöres av den inom varje amtrådskrets tillsatta avlösningskommissionen. Värderingen av ett till avlösning ifrågasatt fästegods verkställes av avlösningskommissionen. Vid denna värdering får i regel egendomens värde icke sättas högre än vid den senaste officiella fastighetstaxeringen men ej heller lägre än medeltalet av de två sista fastighetstaxeringarna. Den ökning i egendomens värde, som eventuellt kan hava tillförts densamma genom brukarens förbättringar av jord och byggnader, äger brukaren tillgodoräkna sig vid värderingen, f örsåvitt denna värdeökning vid kommissionens syn kan påvisas. Vid fastställandet av värdeökningen skall tagas hänsyn uteslutande till denna ökning och ej till den fördel brukaren under sin besittningstid kan hava haft av förbättringen. Skulle åter egendomen minskats i värde under upplåtelsetiden, skall denna minskning tillgodoräknas ägaren och värdeminskningen tilläggas värderingssumman. Sedan värderingen verkställts, är brukaren berättigad att fa egendomen med äganderätt överlåten på sig. Därest brukaren i stället skulle önska att egendomen overbites på annan av honom utsedd person, kan detta medgivas. I regel är ej avsett att brukaren skall som köpeskilling erlägga hela det belopp, vartill egendomen värderats. Köpeskillingen skall nämligen fastställas på så sätt att det årliga arrendebeloppet kapitaliseras efter en räntefot av 4 procent vartill lägges ett belopp, som med ränta på ränta efter nu nämnd räntefot under brukarens eller hans hustrus återstående medellivslängd utgör skillnaden mellan kapitaliseringsbeloppet och värderingssumman. Därest kapitaliseringsbeloppet överstiger värderingssumman, sättes köpeskillingen lika med värderingssumman. . Någon ekonomisk förlust för jordägaren innebär nu sagda värdermgssatt uppenbarligen icke, alldenstund fästegårdarna äro upplåtna till brukaren och dennes hustru på livstid. Därest hustruns medellivslängd skulle giva ett för brukaren gynnsammare resultat lägges detta tal till grund för beräkningen, försåvitt äktenskapet ingåtts före lagens ikraftträdande. Skulle överenskommelse icke kunna tränas mellan säljaren och köparen om sättet för köpeskillingens likviderande, är säljaren skyldig att som säkerhet för den del av köpeskillingen som utgör det ovannämnda kapitalisermgs-

262 beloppet av arrendesumman emottaga en med 4 procent ränta löpande inteckning med första prioritetsrätt i egendomen. Denna inteckning är från säljarens sida ouppsägbar, så länge egendomen icke byter ägare. Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant. För varje amtrådskrets skall finnas en avlösningskommission för handhavandet med avlösningsproceduren. Kommissionens ordförande utses av lantbruksministern. De två övriga medlemmarna väljas av amtsrådet. Ingen utses till medlem, som äger eller brukar sådan egendom lagen avser. Avlösningskommissionernas beslut kunna överklagas hos en för hela landet inrättad kommission. Finland.

Legoområdenas

frigörelse.

Historik. Föregående Enligt den statistik, som år 1912 insamlades angående torp, landbolägensociai lag- heter och backstuguområden, utgjorde antalet sådana legoområden i Finland 8 ' n m g sammanlagt 151 926, varav 56 636 voro torp och landbolägenheter. Av självständiga jordbruk funnos år 1910 däremot endast 125 712. Med ett så stort antal brukare av legd jord är givet att frågan om jordlegoförhållandenas tillfredsställande ordnande måste vara en fråga av vittgående social betydelse. En högst väsentlig del av lagstiftningsarbetet i Finland har på den grund också under de senaste årtiondena varit inriktat på en tidsförhållandenas krav motsvarande reglering av jordlegoförhållandena. Synnerligen betydande och viktiga resultat av detta lagstiftningsarbete voro de under det första årtiondet av 1900-talet tillkomna författningarna, som avsågo att på ett mer ingående sätt, än som kunde ske med dittills gällande rättsregler, ordna rättsförhållandet mellan legogivarna och legotagarna, nämligen lagen om lega av jord på landet den 19 juni 1902, vilken lag i stort sett överensstämmer med den svenska arrendelagen av 1907, samt förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909, vilken förordning kan sägas utgöra Finlands sociala arrendelag. 1 Huvudsyftet med sistnämnda författning var att giva de legoförhållanden, som berörde smärre legoområden, en sådan gestaltning att den socialt underlägsne kontrahentens rätt och bästa i största möjliga utsträckning skulle tillvaratagas. Redan vid tillskapandet av 1909 års lagstiftning stod det emellertid klart för den finska statsmakten att det genom denna speciallagstiftning för de smärre legoområdena givna tillståndet icke kunde anses motsvara samhällskraven på förbättring i brukarnas ställning. På grund av de förhandenvarande jordbruksekonomiska förutsättningarna hade nämligen under de sista årtiondena förelegat en tendens att indraga vissa legoområden under huvudgårdarna med åtföljande spolierande av ett jordbrukshem, en tendens, som man kunde befara skulle förstärkas av bestämmelserna i 1909 års förordning. Ändamålet med sagda förordning att giva brukarna en mer tryggad ställning skulle genom dylika åtgärder bliva illusoriska. Erfarenheterna efter ikraftträdandet av sagda förordning gåvo också vid handen att en benägenhet förefanns bland jordägarna att i många fall hellre upphäva legoförhållandena än att underkasta sig förordningens stadganden. 1

Om sistnämnda lagstiftning se sid. 211 och följande.

263 Någon omedelbar fara för avhysningar förelåg emellertid icke under de första åren efter förordningens utfärdande. Bestämmelser hade nämligen i samband med legoförordningen antagits och utfärdats därom att sådana avtal om torp, landbolägenhet och backstuguområden, som upprättats före den nya lagstiftningens ikraftträdande, skulle anses prolongerade t. o. m. den 13 mars 1916. Med denna mellantid av sju år avsåg man att underlätta legoförhållandenas ordnande i enlighet med den nya lagstiftningen men också att erhålla möjlighet till att under tiden skrida till nödiga nya åtgärder för tryggande och förbättrande av brukarnas ställning. De åtgärder, man därvid åsyftade, voro ej blott vissa förändringar i 1909 års förordning utan jämväl en omläggning av hela systemet, gående ut på en frilösning av vissa legobruk, med åtföljande skapande av en självägande befolkning. För utredande av dessa frågor tillsattes den 29 oktober 1912 en kommitté, Jordiegoden så kallade jordlegokommittén. Enär de slutliga åtgärderna i saken an- kommittén sågos vara av så vidlyftig beskaffenhet, att de ej kunde förberedas och slut- 1 9 1 2 , giltigt ordnas innan mars 1916, då, som nyss nämnts, den kritiska tidpunkten för kontraktens utlöpande skulle infalla och då en avsevärd fara för avhysningar alltså skulle föreligga, blev kommitténs första uppgift att behandla frågan om ett interimistiskt ordnande av jordlegoförhållandena. Denna fråga löstes på så sätt att kommittén i februari 1913 avgav ett förslag till ett provisoriskt ordnande av jordlegofrågan genom kontraktens tvångsförlängning på fem år. De på grundvalen av kommitténs förslag uppgjorda regeringspropositionerna vunno emellertid icke lantdagens bifall vare sig 1913 eller 1914. Under 1915 sammankallades icke lantdagen. Den under sådana förhållanden under året 1916 kritiska jordlegofrågan ordnades emellertid provisoriskt genom kejserliga manifestet den 14 oktober 1915, i vilket bestämdes att legoförhållanden tillkomna före den sociala arrendelagens ikraftträdande, förordningen 12 mars 1909, skulle gälla fortfarande intill dess sagda förhållanden blivit slutgiltigt reglerade. Dessförinnan hade emellertid jordlegokommittén slutfört sitt uppdrag och den 5 juni 1914 framlagt sitt betänkande angående legoförhållandenas definitiva ordnande. Den föreliggande avhysningsfaran såväl som övriga föreliggande aktuella missförhållanden föreslog kommittén härvid böra mötas dids genom revision i vissa delar av gällande lagstiftning, och dels av ytterligare omfattande åtgärder enligt i viss mån nya utvecklingslinjer. Den ledande grundtanken i sistnämnda avseende var, att möjligast största delen av legoområden av sådan beskaffenhet, att självständigt jordbruk kunde bedrivas å desamma, skulle komma att med äganderätt tillhöra vederbörande legotagare. Sålunda skulle skapas en självägande jordbruksbefolkning, något som med hänsyn till den relativa litenheten av nämnda klass inom den finska landsbefolkningen av kommittén betonades som ur samfundssynpunkt synnerligen önskvärt. Jordlegokommitténs förslag föranledde ej omedelbart på grund av de säregna Regeringspolitiska förhållandena i Finland tiden närmast efter förslagets framläggande j ^ ^ g " några vidare åtgärder. Först vid 1917 års senare lantdag framlade regeringen en den 21 januari 1918 daterad proposition »angående särskilda legoområdens avskiljande till självständiga lägenheter», Med avseende å sitt ändamål och sin tekniska struktur grundade sig det i denna proposition framlagda förslaget huvudsakligen på jordlegokommitténs betänkande. I många viktiga punkter avvek dock propositionen från betänkandet. Bland dessa torde särskilt böra omnämnas den princi-

264 piella skillnaden i frågorna om huruvida legoområdenas övergång till självständiga områden skulle ske så småningom och om förfarandet skulle bliva frivilligt eller om avlösningen skulle ske vid en viss i lagen bestämd gemensam tidpunkt och tvångsvis. Jordlegokommittén hade förordat att de av denna föreslagna åtgärderna, legoområdenas frigörelse, skulle vara frivilliga och att förty jämväl legoformen valfritt kunde bibehållas jämsides med äganderättsformen. Åt sakägarnas gottfinnande skulle vidare överlämnas att bestämma tidpunkten för ett eventuellt ombildande av legoområdet till självständig lägenhet. Med hänsyn därtill att de av legokommittén föreslagna åtgärderna kunde tänkas genomförda endast under avsevärda tidrymder samt eljest med hänsyn till tendensen i vissa fall att helst avhysa brukarna, i mån som kontrakten utginge, hade kommittén i lagförslaget inryckt bestämmelser ägnade att garantera att legoområdena i viss omfattning fortfarande skulle utarrenderas. Komme nämligen icke försäljning av legoområdet till brukaren till stånd på av kommittén angivna grunder, ägde brukare av legoområden av 2—25 hektar odlad jord, bortsett från vissa undantagsfall, bl. a. då legoområdet lämpligare kunde anordnas för industriella eller merkantila ändamål, att fordra förnyad upplåtelse. Skulle parterna vid förnyelsen icke enas om villkoren skulle dessa bestämmas av domstol. Härvid skulle vid legoavgiftens fastställande tagas i beräkning värdet av brukarnas förbättringar i avseende å byggnader och ägohävd. Den nya legotiden skulle bestämmas till 25 år. Jordägaren skulle emellertid efter fem år äga rätt att fordra att brukaren tillöste sig legoområdet. Regeringen åter ställde sig i sin proposition på den ståndpunkten att valfrihet emellan besittning med lego- och äganderätt icke borde medgivas sakägarna. Med en dylik valfrihet skulle, framhölls det, hela reformen bliva en halvmesyr. Ej heller kunde sakägarna tillåtas bestämma tidpunkten för legoområdets ombildande till självständig lägenhet. Redan ur synpunkten av reformens förverkligande vore det av vikt att legoområdenas avskiljande verkställdes enligt en enhetlig plan och i den ordning reformens snabba genomförande krävde, önskligt vore dessutom att legoområden, som vore belägna invid varandra och måhända till och med hade sina ägor inom varandra, samtidigt kunde avskiljas, enär ägobyte lämpligast kunde äga rum i samband med avskiljandet. Det i propositionen framburna lagförslaget åsyftade därför att genom lag skulle förklaras att samtliga sådana legoområden, lagen avsåg, på vissa närmare angivna villkor skulle med äganderätt tillhöra brukare, vilken vid tiden för lagens ikraftträdande innehade legoområdet, eller dennes rättsinnehavare. Lagen skulle gälla sådana torp och landbolägenheter, som avsågos i förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909 och som av brukare på grund av legorätt innehades vid tiden för denna lags ikraftträdande. Legoområde, som omfattade mindre än en hektar odlad mark, varav 0.5 hektar åker, skulle icke falla under lagen. Oroligheterna i Finland våren 1918 fördröjde avsevärt riksdagens behandling av förevarande ärende. Först den 13 juni förelåg agrarutskottets betänkande över regeringspropositionen. Utskottet hade ägnat frågan en synnerligen ingående behandling. Regeringens förslag hade blivit föremål för genomgripande omarbetning och till stora delar var det ett helt nytt förslag, som framkom som resultat av utskottets granskning. Den ledande tanken i regeringens proposition, nämli-

265 gen att den lag, som skulle stiftas, borde åvägabringa ett överlåtande av legoområdena till deras brukare, hade utskottet emellertid fullkomligt omfattat. Beträffande de allmänna motiv, som kunde påkalla en dylik lag, gjorde utskottet ett synnerligen utförligt uttalande, som synes vara av sådant allmänt intresse att det här torde böra i sin helhet återgivas. Efter att hava framhållit, huru de smärre legoområdena, särskilt torplägenheterna, under de sista årtiondena synnerligen starkt minskats i antal, anförde utskottet följande: »Grundorsaken till den sålunda framträdande minskningen i torplägenheternas antal har utgjorts av den under senare årtionden försiggångna förändringen i vårt lands ekonomiska förhållanden. Då jordägarna utvidgat sina egna odlingar, hava torpen ofta befunnits vara i vägen och införlivats med stomlägenheten. Förändrade odlingsmetoder hava jämväl förorsakat, att torparnas dagsverken icke mer under senare tid för jordägaren varit så oumbärliga som förut. Ytterligare har minskningen av torpens antal föranletts av jordvärdestegringen och som en följd därav att den tidigare legoavgiften i övrigt icke mer stått i riktigt förhållande till de av brukaren åtnjutna förmånerna och svårigheten att åvägabringa av de nya förhållanden påkallade ändringar i dem, av försiggångna skiftesförrättningar, i det att brukare därvid överförts till annan lägenhets område, av inrättandet av utgårdar och torpens införlivande med dessa, av legoområdenas övergång i trävarubolags ägo, ävensom i följd av särskilda andra omständigheter, varav speciellt förtjänar omnämnas det överlåtande av legoområde till brukaren såsom självständig lägenhet, vilket under senaste decennium i stor utsträckning ägt rum. Enligt uppskattning hava inalles cirka 4 000 sådana legoområden, som omfatta mer än 3 har odlad jord, under åren 1901 —12 övergått i brukarnas ägo, medan åter cirka 6 000 dylika legoområden under samma tid införlivats under jordägarens eget bruk. Denna betydande minskning av torplägenheternas antal är uppenbarligen ett bevis för, att torpinstitutionen såsom sådan icke längre lämpar sig i våra förhållanden. Till enahanda resultat leder en granskning av vissa företeelser, som allmänt framträda i legogivarens och brukarens inbördes förhållanden. Av dem må nämnas det bland brukarna rådande allmänna missnöjet med deras osäkra och beroende ställning, deras obestämda rättigheter samt utgörandet av dagsverksskyldigheten, som i belysningen av nuvarande höga dagsverkspris ofta förefaller oproportionerligt tung. Ytterligare föreligga åtskilliga andra orsaker till missbelåtenheten, varjämte förändringen i de sociala och ekonomiska förhållandena överhuvud samt i synnerhet benägenheten att emigrera till städer och fabriksorter förmå brukarna att avflytta från sina legoområden. Men jämväl legogivarna äro missnöjda med legoförhållandena. Utom de orsaker, vilka ovan anförts såsom föranledande minskning av antalet legoområden och även vräkning av brukare, må framhållas den allmänna anledning till missbelåtenhet, att jordägarna anse sig hava gått förlustiga möjligheten att fritt förfoga över legoområdena, vilka de i alla fall betrakta som sin egendom, ävensom missnöjet med legoförhållandet i allmänhet, i det att vida kretsar av jordägare sakna lust att underordna sig en dylik inskränkning i sin frihet. Dessa missförhållanden, vilka sålunda framträda i legoförhållandena, äro så betydande, att samhället icke kan underlåta att skrida till övervägande av åtgärder till deras avlägsnande. Men därutöver påkallas ett ordnande av jordlegoförhållandena av orsaker med största bärvidd ur synpunkten av vårt samhälles och vår nationalhushållnings hela framtida utveckling. Med statistiska uppgifter och fakta har påvisats, att den allt intill senaste tid

266 utomordentligt rika spannmålsimporten från Amerika måste begynna nedgå, då möjligheterna att upptaga nyodlingar därstädes minskas, samtidigt som behovet av brödsäd i hemlandet starkt tillväxer, samt att spannmålsprisen i Europa förty måste stegras. Allaredan av denna orsak och jämväl annars tvingas de europeiska länderna att söka uppdriva den egna produktionen av spannmål och livsförnödenheter möjligast högt. Fördenskull måste ständigt nya arealer upptagas under odling och de gamla odlingsarealerna effektivare än förut utnyttjas. Detta har allestädes ansetts kunna bäst ernås sålunda, att nya, med full äganderätt disponerade odlingar tillskapas, som åt brukaren trygga hela avkastningen av odlingsarbetet. Samtidigt som ett dylikt befrämjande av odlingsarbetet bereder en bättre grundval än härförinnan för höjandet av det allmänna välståndet, är detsamma jämväl i övrigt ägnat att befordra nationens styrka. Framför allt befordras härigenom ökandet av det samhällsbevarande elementet och danas sålunda en fastare grund för hela samhällsbyggnaden. I närvarande tid, då samhällsupplösande läror vinna spridning i vida folklager och hota hela samhällets bestånd, har man även i olika länder ägnat denna sida av saken stor uppmärksamhet. Vid en granskning av förhållandena hos oss framgår, att alla de orsaker, som förmått andra länder till vittgående åtgärder i syfte att tillskapa nya jordbruk med full äganderätt, även hos oss synnerligen trängande påkalla enahanda åtgärder. Den odlade arealen är i vårt land jämförelsevis liten i förhållande till folkmängden och jämväl tillökningen därav är förhållandevis ringa. Känt är likaså, att odlingens intensitet icke ens till större del är sådan, som den kunde vara. I all synnerhet står jordbruket å legoområden på en ansenligt lägre nivå än hävden av områden, som brukas med äganderätt. Sålunda ådagalägger statistiken, att i hela landet inemot 40 % av torplägenheternas odlingar överhuvud äro sämre hävdade än jordägarnas å orten egna odlingar. Enär enligt 1912 års statistik torpen innehade 199 965 har åker och 104 474 har äng eller sammanlagt 304 440 har odlad jord, varav största delen är belägen i landets bäst odlade trakter, framträder ofördelaktigheten av ett dylikt sakläge i landets ekonomi synnerligen kännbart. Till det ekonomiskt oförmånliga i systemet komma ytterligare olägenheterna av dagsverkssystemet. Enbart för torplägenheter utgöras för närvarande enligt statistiken åt jordägarna årligen 596 260 häst- och 1 788 408 fotdagsverkeu eller sammanlagt 2 384 668 dagsverken. Enligt år 1912 i medeltal gångbara pris utgjorde värdet av nämnda dagsverken i penningar cirka 6 588 200 mark. De dagsverkssystemet vidlådande missförhållandena och legotagarnas obenägenhet att utgöra dagsverken samt därav följande ringa arbetseffektivitet hava till påföljd, att legotagarnas dagsverken i allmänhet uppskattas blott till en del, i medeltal cirka a / 3 av sitt verkliga värde. Följaktligen vållas även sålunda vårt land genom legosystemet en förlust, som kan beräknas årligen uppgå till miljoner mark. Framför allt inger emellertid legosystemets bibehållande såsom sådant betänkligheter ur social synpunkt. Det har framgått, att stora massor legotagare varit beredda att skänka sitt förtroende åt folkuppviglare, som förmått uppagitera de mindre bemedlade folklagren mot andra folkklasser. Dessa ansvarslösa personer hava utgivit sig som de enda rätta förfäktarna av de mindre bemedlades sak, ehuru erfarenheten ådagalagt, att de varken ägt förmåga eller vilja härtill eller förstått välja de riktiga medlen till åvägabringande av faktiska, bestående förbättringar. Bestående förbättringar kan på detta område fås till stånd allenast genom att höja torpklassen till en självständig ställning, som garanterar densamma möjlighet till ekonomisk förkovran och samtidigt andligen höjer den, jämsides med det materiella framåtskridandet.

267 Dylika synpunkter påkalla framför allt att brukarna i möjligast stor utsträckning beredes tillfälle att förvärva äganderätt till sina legoområden.» För vissa utskottets uttalanden om förslagets detaljer skall längre fram redogöras i samband med behandlingen av lagens olika bestämmelser. Sedan jämväl stora utskottet behandlat propositionen och i huvudsak anslutit sig till agrarutskottets betänkande antog lantdagen med några ändringar utskottens förslag. Lag i ämnet benämnd lag angående inlösen av legoområden utfärdades den 15 oktober 1918. De närmare stadgandena om lagens verkställighet uppdrogs i lagen åt senaten att utfärda. P å grund härav utfärdades den 11 april 1919 förordning om lagens angående inlösen av legoområden av den 15 oktober 1918 bringande i verkställighet. Sedermera hava åtskilliga ändringar vidtagits i nämnda författningar. Av dessa ändringar äro de den 10 juli 1919 utfärdade mest betydande. Genom dessa gjordes en hel del viktiga ändringar i såväl lagen av 1918 som i den tillhörande förordningen. Ändringarna inneburo en avsevärd radikalisering av lagen och gingo samtliga i en för legotagarna förmånlig riktning. Vid den här nedan lämnade redogörelsen för 1918 års lag tages hänsyn till nyssnämnda ändringar av år 1919. 1918 å r s l a g a n g å e n d e i n l ö s e n av l e g o o m r å d e n och d i t h ö r a n d e andra författningar. Som ovan nämnts, rådde mellan å ena sidan legokommitténs förslag och Lagens omändra sidan det i regeringens proposition framlagda förslaget en principiell fattning skillnad i frågan huruvida legoområdenas avskiljande till självständiga 0<J Se*om" lägenheter skulle ske vid en bestämd tidpunkt eller så småningom och om förfarandet skulle vara obligatoriskt eller frivilligt. Lagen går i dessa avseenden en medelväg. Den utsätter icke någon viss tidpunkt, då inlösningen skall äga rum, utan låter detta bli beroende på förhandenvarande omständigheter, och påtvingar i regel ej heller inlösen mot båda sakägarnas önskan. Endast i de fall, då å gods med ett större antal legoområden en ändamålsenlig reglering av legoförhållandena med därmed förenade ägobyten och utflyttningar skulle ställa sig svår, därest icke gårdens samtliga legoområden på en gång underkastades reglering, kan en obligatorisk reglering och inlösen av samtliga legoområden äga rum. I övriga fall blir inlösen beroende av endera sakägarens anhållan. Hinder föreligger på den grund icke för legogivare och legotagare att frivilligt överenskomma om legoområdets inlösen av brukaren eller om legoförhållandets fortsättande eller om legoområdets inlösen i legogivarens besittning, så framt icke dylik överenskommelse ingåtts, sedan vederbörande lantmätare eller ägodelningsrätt upptagit till handläggning frågan om legoområdets inlösen. Skulle brukare avstå från legoområdet efter det frågan om dess inlösen kommit under ägodelningsrätts behandling eller sedan därför erforderlig lantmäteriförrättning påbörjats, har vederbörande myndighet att övervaka att i sådant fall området upplåtes till annan person tillhörande den obesuttna befolkningen. Som nyss sagts, skall inlösen av legoområde ske, därest endera av sakägarna det påyrkar, under förutsättning givetvis att övriga i lagen angivna villkor uppfyllas. Icke blott legotagaren utan även legogivaren har alltså rätt att påyrka ett legoområdes inlösen. Skulle legotagaren därvid undandraga sig inlösen, är han skyldig att avflytta från legoområdet. De legoområden, som falla under lagen, äro de torp, landbolägenheter och

268 backstuguområden, vilka avses i den i det föregående omnämnda speciella arrendeförordningen av 1909 angående vissa smärre legoområden. Härutöver gäller att legoförhållandet skall vara gällande vid lagens ikraftträdande. I fråga om backstuguområden erfordras därjämte att den brukare, vilken påyrkar inlösen, skall hava innehaft området under minst fem år. Därest brukaren icke tillhör den obesuttna befolkningen, är legoområdet emellertid undantaget denna lag. Till den obesuttna befolkningen räknar lagen de finska medborgare, vilka livnära sig uteslutande eller huvudsakligen med kroppsarbete eller äro med dessa i ekonomiskt avseende likställda. Brukare, som förverkat sin legorätt är ej heller berättigad tillgodonjuta ifrågavarande lags bestämmelser. Genom lagen den 10 juli 1919 med ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1918 års lag bestämdes att som skäl till förverkande av legorätten skulle ej anses, om brukaren underlåtit att fullgöra sina av legoförhållandet härflytande skyldigbeter under år 1918. Denna bestämmelse har givetvis tillkommit för att möjliggöra för eventuella deltagare i det s. k. röda upproret att få inlösa sina legoområden. Utgör legoområde del av fideikommiss, är detta icke hinder för områdets övergång i brukarens ägo. Löseskillingen förvandlas därvid till fideikommisskapital. I fråga om de olika ägoslag, som skola tilldelas legoområde vid inlösen skiljer lagen mellan å ena sidan torp och landbolägenheter och å andra sidan backstuguområden. Beträffande vad skall förstås med de olika slagen av lägenheter, torp, landbolägenheter och backstuguområden hänvisar lagen till 1909 års legoförfattning om dylika lägenheter. Därjämte säges dock i förevarande lag att beträffande legoområde, som omfattar minst två hektar odlad eller odlingsbar jord, tomtmark däri inbegripet, skall gälla vad lagen stadgar om inlösen av torp och landbolägenhet och beträffande legoområde med mindre areal, än nu sagts, lagens bestämmelser om inlösen av backstuguområde. Torp och landbolägenheter tillerkänner lagen de olika ägoslag, som i allmänhet bruka tillhöra ett jordbruk med full besuttenhet, medan backstuguområdena endast tilldelas en mindre areal åker. Till lägenhet, som utgöres av torp eller landbolägenhet, skall sålunda hänföras till lägenheten hörande tomt samt odlade och odlingsbara ägor, sammanlagt dock högst tio hektar. Där brukare av särskilda skäl, såsom på grund av byggnadernas storlek och i och för lämplig ägoplacering så yrkar, kan emellertid större område få inlösas, dock högst tjugu hektar. Skulle till här sagda slags lägenheter icke höra så stort odlingsbart jordområde att brukaren vid inlösen erhölle fastställd ägovidd, men han som legotagare haft obegränsad rätt till uppodling av odlingsbar mark omkring legoområdet, skall åt honom överlåtas odlingsbar mark till sådan vidd, som svarar mot den till legoområdet hörande odlade markens areal, dock ej till större vidd än att densamma jämte den odlade marken omfattar tio hektar. Till backstuguområde, som inlöses, skall hänföras därtill hörande tomt samt odlade och odlingsbara ägor eller densamma motsvarande område. Finnes det ändamålsenligt att öka eller minska området, är detta medgivet, likväl så att detsamma ej ökas utöver två hektar odlad och odlingsbar jord. Har torparen eller landbonden varit berättigad att inom lägenhetens område eller utom detsamma taga skogsprodukter, skall till den inlösta lägenheten avskiftas så stort område skogsmark, att från detta med normal växtlighet kan erhållas nödiga skogsprodukter. I regel får arealen skogsmark dock icke uppgå till mer än tio hektar växtlig skogsmark. Skulle till

269 lägenheten höra mer än fem hektar odlad eller odlingsbar mark, kan skogsmarken dock få uppgå till högst två gånger det odlade eller odlingsbara området. Skogsmarken får likväl icke överstiga tjugu hektar. Är skogsmarken icke tillräcklig för att fylla både legogivarens och legotagarens behov, skall den förres behov tillgodoses i första hand. Utöver nu nämnda områden kan ifråga om torp och landbolägenheter avskiljas för lägenhetens behov erforderlig mark till mull-, ler- eller torvströtäkt, därest brukaren tidigare tillgodonjutit sådan förmån. Men även härvid gäller att legogivarens behov skall i första hand säkerställas. Om torpare eller landbonde haft tillstånd idka fiske i vattenområde, som tillhör legogivaren eller i vilken denne äger del, skall legogivaren jämväl efter lägenhetens inlösen äga rätt till fiske. Mot den inlösta lägenhetens hemmansantal svarande andel i fiskvattnet skall nämligen under nu sagda förutsättning tillerkännas den avlösta lägenheten. Anmärkningsvärt är att lagen icke upptager några bestämmelser om tilldelning av betesmark. Agrarutskottet anförde i denna fråga följande. »Att införa ett uttryckligt stadgande om att utom odlad och odlingsbar jord samt skogsmark även hagmark skall avskiljas till odlingsområde har synts utskottet betänkligt, enär rätt till hagmark å olika orter medför mycket olika stora och olikartade förmåner och enär brukaren i de flesta fall till densamma äger blott betes-, men icke annan rätt. Dessutom kan hagmark efter behov och tillfälle hänföras till den odlingsbara jord eller skogsmark, som skall åt brukaren avskiljas. På denna grund har utskottet underlåtit att i paragrafen särskilt omnämna hagmark.» Rätt till bete å legogivarens mark efter inlösningen finnes ej heller tillerkänd legotagaren. I detta liksom i andra avseenden undviker lagen varje servitut. Här anförda bestämmelser om vad brukaren skall tilldelas av åker, odlingsmark, skog etc. äro icke av tvingande natur. Överenskomma legogivare och legotagare om områdets storlek och de övriga förmåner, som skola tilldelas den blivande självständiga lägenheten, skall nämligen dylik överenskommelse gälla. Ganska anmärkningsvärt är att legotagare kan åläggas att vid inlösen utflytta till annat område än det, han brukat mot lega, därest det nya området i lantbruksekonomiskt hänseende skiiligen motsvarar de förmåner, brukaren enligt lagen skulle erhållit å det gamla området. Befinnes det nämligen för åstadkommande av ändamålsenlig anordning av stamlägenhetens ägor erforderligt att brukaren utflyttar, kan dylik utflyttning åläggas honom, därest nyss nämnt villkor kan uppfyllas. Likaså kan utflyttning åläggas brukaren, om det gamla området genom att användas för industriella ändamål eller annorledes äger större värde än om genom områdets utnyttjande för jordbruksändamål. Slutligen kan lösningsrätt helt vägras, om legoområdets förenande med stamfastighetens hemägor är nödvändigt för bedrivande av ett välordnat jordbruk å densamma. Brukaren är skyldig inlösa å legoområdet befintliga, för honom erforderliga byggnader. För fastställandet av den köpeskilling, legotagaren har att erlägga vid områdets inlösen, gälla följande regler. Som utgångspunkt tages det värde, vartill legoområdet och byggnader uppskattas vid tiden för yrkande på inlösen. Från detta värde skall dragas värdet av de förbättringar brukaren verkställt å legoområdet under den tid,

270 han innehaft legoområdet respektive byggnaderna, eller till vilka han på grund av arv efter sin närmaste företrädare eller genom att till denne erlägga överlåtelseavgift förvärvat sig rätt. I de bägge senare fallen har brukaren i regel dock icke rätt att tillgodoräkna sig mer än högst de sista tjugu åren. Slutligen skall från ovan sagda värde avdragas det belopp, varmed områdets värde ökats efter det världskriget år 1914 utbröt, däri inberäknat den av penningvärdets nedgående föranledda prisstegringen. I lagens ursprungliga avfattning, som den antogs 1918, fanns en gräns för den tvivelsutan avsevärda minskning av köpeskillingen, som nämnda avdrag kunde åstadkomma, därigenom att det stadgades, att om den fastställda köpeskillingen med hälften understeg områdets gångbara pris vid tiden för yrkandet på inlösen, skulle löseskillingen beräknas till hälften av sagda värde. Detta stadgande är genom 1919 års ändrade lydelse av vissa delar av lagen ej längre gällande. Någon gräns nedåt för köpeskillingens reducering finnes alltså numera icke. Av här anförda bestämmelser om löseskillingens fastställande är bestämmelsen om att jordägaren icke skall få tillgodoräkna sig den jordvärdestegring, legoområdet varit föremål för sedan världskrigets utbrott och ej heller den nominella värdestegring, som inträffat genom penningvärdets fall sedan nämnda tidpunkt, särskilt anmärkningsvärd. Otvivelaktigt komma dessa bestämmelser att medföra en med hänsyn till de nuvarande förhållanden avsevärd reduktion av löseskillingen. Agrarutskottet motiverade ifrågavarande bestämmelser på följande sätt. »Det har synts utskottet vara av vikt, att ett genomförande av reformen icke göres beroende av variationer i priset å jord. I annat fall kunde ständigt någondera sakägaren befinnas obenägen till inlösen på grund av för tiden gällande jordvärde samt göra vad i hans förmåga står för att vinna uppskov. Och då priset å jord syntes statt i utveckling i en för brukaren oförmånlig riktning, kunde legogivarna, under yrkande på inlösen, till äventyrs i många fall förmå brukarna att mot överenskommen ersättning hellre avstå från legoområdet än därå kvarstanna samt underkasta sig inlösen. Redan av dessa orsaker vore det av vikt, att bestämda jordvärden bleve vid inlösenförfarandet tillämpade, och såsom sådana borde enligt utskottets uppfattning de före världskriget gällande värdena lämpligast ifrågakomma. I synnerhet har utskottet med avseende å jordvärdestegringen beaktat, att de jordägare, som innehade sin lägenhet redan före kriget och som framgent hava densamma i sin ägo, genom avdraget av den genom krigstiden föranledda värdestegringen icke åsamkas definitiv värdeförlust, ty i den mån som de speciella orsaker, som föranlett värdestegringen, försvinna, kommer en löseskilling, uträknad på grund av de förhållanden, som voro rådande före kriget, att närma sig det värde som det inlösta området äger. Tvärtom skulle en löseskilling, beräknad efter krigstidens låga penningevärde, i jordägarens hand komma att representera ett större värde än området, som han skall avstå, för tiden ägde, medan brukaren åter sedermera finge med dyra penningar erlägga det efter billigt myntvärde uträknade priset för det område, som skall inlösas. I sådana fall åter, då jordägaren själv under krigstiden tillhandlat sig sin lägenhet, har köpet ägt rum medan penningens värde var lågt, och har köparen ofta förvärvat sig dessa medel vare sig genom att sälja sin tidigare lägenhet till högt pris emot billiga penningar eller ock anskaffa sådana genom att i övrigt utnyttja krigstidens undantagsförhållanden. Att från områdets värde helt och hållet frånräkna den jordvärdestegring, som

271 efter krigsutbrottet ägt rum, skulle visserligen innebära, att sålunda avskreves jämväl den naturliga värdestegring, som jorden under kriget varit underkastad, oavsett krigstillståndet, en värdestegring vilken, såsom ovan anförts, med all sannolikhet komme att fortgå också efter kriget. Att särskilja denna från den av krigstiden föranledda speciella värdestegringen bleve emellertid praktiskt omöjligt, varförutom utskottet även i övrigt finner rätt och billigt att denna hel och hållen kommer torparen till godo. Genomförandet av torpens inlösen på ett ändamålsenligt och reglementerat sätt medför nämligen, såsom allaredan påvisats, många betydande fördelar även för den jordägande klassen. Förutom att den jordägande klassen sålunda frigöres från ett legosystem, vilket i oeh för sig i många avseenden blivit för densamma odrägligt, är en dylik reglering nödvändig i syfte att bestående garantier måtte kunna vinnas för ett återinträdande av ordning och lugn i samhället, likasom för att jordägarna kunde genomföra många viktiga reformer. I betraktande av dessa för den jordägande klassens framtida förkovran betydelsefulla omständigheter kunna med allt skäl anspråk ställas på ansenliga uppoffringar även av denna klass, enär visst är, att uppoffringarna ytterst komma att lända den själv till gagn. Och tages i betraktande den stegring, som jordvärdet under senare tider undergått, samt den nytta, som de flesta jordägare under senare tider av sina lägenheter dragit, måste det anses, att jordägarna kunna bära en dylik värdeminskning.» Lagens bestämmelser om nu nämnda avdrag å löseskillingen gäller emellertid endast för en areal av 10 hektar odlad och odlingsbar mark. Skulle brukaren önska ytterligare mark, värdesättes denna enligt vid inlösen gängse pris. Detsamma gäller om skogsmark, mulltäkt o. d. i den mån sakägarna överenskommit om större område än lagen tillerkänner vid inlösningen. Finnes å det område, som skall inlösas, skogsmark, som vid 1.2 meters stamhöjd över marken mäter i genomskärning 20 centimeter eller däröver, skall löseskillingen därför beräknas särskilt enligt skogens värde vid inlösen. Vill legotagaren icke inlösa sådan skog, är jordägaren berättigad inom viss tid avverka och bortföra densamma. Beloppet av den ersättning, legotagaren äger tillgodoräkna sig vid löseskillingens bestämmande för av honom utförda förbättringar till jord och byggnader, skall fastställas enligt den värdestegring, legoföremålet genom dessa förbättringar undergått, dock icke högre än det belopp, vartill kostnaden uppgått, om arbetet utförts, då yrkandet på inlösen framställdes. Har legotagaren under sin besittningstid uppfört byggnader eller å dem verkställt förbättringar eller har han av sin närmaste företrädare erhållit dem antingen genom arv eller genom erläggande av överlåtelseavgift, skall från den sålunda erhållna löseskillingen avdragas den del av byggnadernas värde, som belöper sig på byggnadsarbetet och förbättringar. Liksom ifråga om storleken av det område, som skall inlösas, äro sakägarna beträffande fastställande av löseskillingen berättigade frångå de i lagen angivna beräkningsgrunderna och kunna förty överenskomma enligt andra grunder. Vid likviderandet av löseskillingen för det inlösta legoområdet inträder LöSeskiistaten och fullgör i första hand legogivarens förbindelser. Löseskillingen lingens er skall nämligen enligt lagen av statsverket erläggas direkt till jordägaren, läggande. Betalningsmedlen utgöras av obligationer garanterade av statsverket, löpande med 5 procent ränta. Staten betalar emellertid icke för mer än vad legotagaren enligt lagen är berättigad att erhålla. Har legotagaren därutöver

272 förvärvat åker, skog eller andra nyttigheter, är han skyldig själv gälda sådant. Obligationerna inlösas årligen till ett visst antal genom lottning. Om huvudfastigheten häftar för fordran på grund av inteckning, skall den inlösta lägenheten likväl lämnas fri från denna ansvarighet. Borgenär skall i stället i hela löseskillingen njuta samma rätt, som honom tidigare tillkommit i fastigheten. Särskilda regler om hur denna rätt skall tryggas, upptagas i lagen. Den avlösta lägenhetens ägare skall återgälda löseskillingen till staten med en annuitet av 6 procent ifråga om torp och landbolägenheter och 8 procent beträffande backstuguområden. 5 procent av annuiteten räknas som ränta och återstoden som amortering. Annuiteterna uppbäras i samband med kronouppbörden. För att förhindra att de med stora uppoffringar från statens sida frilösta jordbruken utlämnas som spekulationsobjekt, föreskriver lagen att, om brukaren eller hans arvingar vilja överlåta lägenheten till tredje man, innan tjugu år förflutit efter det jordbruket övergått i brukarens ägo, skall överlåtelsen underställas vederbörande myndighets godkännande. Beträffande förfarandet vid inlösen av legoområden innehåller lagen huvuddragen av förfarandet. Detaljbestämmelserna i ämnet föreligga däremot i den i det föregående omnämnda administrativa förordningen den 11 april 1919. Dessa bestämmelser giva ingående och utförliga anvisningar särskilt i vad det gäller legonämndernas och lantmäteriförrättningsmännens bestyr med inlösningsförandet. På sagda myndigheter, legonämnderna samt de personer som skola deltaga i lantmäteriförrättningen, faller nämligen det huvudsakligaste arbetet med här förevarande angelägenhet. 1 Det första handläggandet av ett ärende angående inlösen av legoområde sker hos legonämnden. Framställning om inlösen av legoområde skall nämligen göras hos legonämnden, som först har att pröva huruvida legoområde är sådant att det är underkastat inlösningsrätt. Missnöjesanmälan emot legonämndens beslut i denna punkt utgör icke hinder för legonämnden att omedelbart vidare handlägga ärendet. Inlösningsförfarandet behöver sålunda icke avstanna på grund av att tvist om inlösningsrätt föreligger. I legonämndens beslut i denna fråga får ändring därför ej heller sökas annat ä n i sammanhang med huvudsaken. Vid behandling av framställning om inlösen av ett legoområde äger legronämnd, därest legogivare har flera legoområden inom kommunen, utreda, huruvida de kunna vart för sig inlösas eller om reglering av legoområdena skall verkställas å flera av dem eller å alla på en gång. Anses ingen reglering av legoområdena av nöden, skrider legonämnden till fortsatt behandling av inlösningsärendet. Därvid har nämnden att först söka bringa frivillig överenskommelse till stånd mellan sakägarna. K a n sådan icke åvägabringas, har nämnden att avgöra ärendet. Nämnden skall då i första hand utreda, vilka ägor brukaren besitter, vem byggnaderna tillhöra, vilka övriga förmåner, brukaren tillkommer, och vilka avgifter han erlagt till legogivaren, varjämte övriga förhållanden, såsom av brukaren verkställda förbättringar till jord och byggnader, skola utredas, allt till grund för områdets bestämmande och löseskillingens fixerande. Därefter avgöres tilldelningen av odlad och odlingsbar mark, skogsmark samt övriga förmåner. Slutligen bestämmes köpeskillingen. Då legonämnd icke anser sig kunna utan lantmätares biträde erhålla uit1 Om legonämndens sammansättning se sid. 216. Tillsynen av legonämnderna utövas av kolonisationsstyrelsen närmast genom hos styrelsen anställda kolonisationsinspektörer.

redning om legoområdets område och därtill hörande ytinnehåll, har nämnden rätt att anlita lantmätare. Denne verkställer då den för områdets kamerala frånskiljande nödiga förrättningen, »styckning», innan uppskattning av löseskillingen slutligen skett. Som gode män deltaga härvid, liksom alltid vid lantmäteriförrättningar i och för inlösen av legoområden, två av legonämndens ledamöter, den ene utsedd av legogivarna, den andre av brukarna. I allmänhet är emellertid avsett att legonämndens handläggning av ärendet skall gå före lantmäteriförrättningen. Först sedan legonämndens beslut föreligger och detta vunnit laga kraft skall därför, om det gäller enstaka områden, i regel nämnda förrättning utföras. Lantmäteriförrättningen skall ej endast vara en rent teknisk förrättning. Enligt lagen skola förrättningsmännen nämligen granska legonämndens beslut och avhjälpa i detsamma eventuellt befintliga brister. Finner legonämnd vid fråga om inlösen av ett legoområde att en reglering av flera legoområden är nödig, överlämnas hela förrättningen till lantmätaren och de legonämndens ledamöter, vilka skola som gode män biträda. I samband med styckningsförrättningen bestämma förrättningsmännen tilldelningen av olika ägoslag, köpeskillingens storlek m. m. I dylika fall blir legonämndens handläggning av ärendet alltså till största delen överflyttad på lantmätaren och gode männen. Besvär över legonämndens eller förrättningsmännens vid lantmäteriförrättningen beslut skola anföras hos ägodelningsrätten. Om så befinnes lämpligt, kan den lantmätare, som är ledamot i ägodelningsrätt, i sammanhang med ägodelningsrättens handläggning av ärendet, äga rätt utföra lantmäteriförrättningen, därest sådan icke förut ägt rum. Över ägodelningsrätts utslag kan besvär anföras hos högsta domstolen. Kostnaderna för genomförande av inlösen av legoområdena hava beräknats skola uppgå till 250 miljoner mark för löseskillingar till jordägarna samt till 25 miljoner för förrättningskostnaderna eller sammanlagt 275 miljoner mark. Som förut nämnts, gäller den här ovan refererade lagen angående inlösen av legoområden de torp, landbolägenheter och backstuguområden, som avses i 1909 års specialförordning om vissa legoområden. Då denna icke äger tillämpning på legoområden å krono- och ecklesiastik jord samt viss slags stadsjord, gäller fördenskull nyssnämnda lag ej heller för dessa legoområden. I sitt svar å regeringens proposition angående särskilda legoområdens avskiljande till självständiga lägenheter framhöll emellertid lantdagen, att den ansåg, att regeringen borde snarast möjligt låta utarbeta och till lantdagen överlämna propositioner angående reglering av legoområde å kronohemman, kronohemman och prästboställen. Propositioner i nämnda ämnen hava därför sedermera framlagts för och antagits av lantdagen, varefter den 18 mars 1921 utfärdats lag angående inlösen av legoområden, underlydande prästerskapets och klockares boställen samt 30 mars 1922 lag angående inlösen av till statens boställen hörande legoområden. Genom dessa lagar har tillfälle givits vederbörande brukare att inlösa sina legoområden. Reglerna för denna inlösen äro i huvudsak desamma som i den för legoområden å enskild jord gällande lagen av 1918. Jordkommissionen.

VI

UI. Vanhävdslag. A.

Utkast till lag om förekommande av vanhärd av jordbruk.

1 §• Finnes å fastighet åker och äng av den omfattning, att därå drivet jordbruk kan lämna huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj, må jordbnket ej så vanvårdas, att dess vidmakthållande därigenom äventyras, oei ej heller för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader fortforas eller lämnas att förfalla. Vid prövning av frågan, huruvida å fastighet finnes åker och äng av sådan omfattning, som ovan sagts, skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet. 2 §.

Finnes å torp eller därmed jämförlig lägenhet åker och äng av den omfattning, som i 1 § sägs, skall, ändå att torpet eller lägenheten icke är att anse såsom kameralt självständig fastighet, vad i sagda lagrum stadgas äga motsvarande tillämpning. 3 §.

Till sådan vanhävd, som ovan förmäles, är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift. Utan hinder av vad ovan stadgas må ock jordbruk i den mån de; är oundgängligen nödigt nedläggas å mark, som erfordras för industriell anläggning eller bostäder åt ortsbefolkningen eller annat dylikt ändamål. 4 §.

Jordkommissionen inom varje län och jordkommittéerna, en var inom sitt distrikt, åligger det att övervaka denna lags efterlevnad. 5 §. Finner jordkommitté, att jordbruk är utsatt för sådan vanhävd, som ovan förmälts, göre därom anmälan hos jordkommissionen inom länet. Sådan anmälan skall vara åtföljd av noggrann redogörelse över vad vid besiktning å stället iakttagits, ävensom förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga. 6 §. Där på grund av inkommen anmälan eller eljest jordkommission finner skälig anledning antaga, att jordbruk är utsatt för sådan vanhävd, som

275 ovan förmälts, äger kommissionen att till företagande av syn å fastigheten förordna tre gode män, vilka utses bland dem, som i orten äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode män vid lantmäteriförrättning. Till syneman må ock, där så finnes lämpligt, väljas lantbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent. De sålunda utsedda synemännen skola å stället undersöka förhållandet och däröver till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga. 7 *.

Finner kommissionen efter övervägande av synemännens utlåtande, att vanhävd enligt denna lag föreligger, söke kommissionen med ägaren träffa skriftlig överenskommelse, varigenom denne åtager sig att inom viss skälig tid, dock högst fyra år, vidtaga erforderliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande. I överenskommelsen skall särskilt angivas, vilka åtgärder det åligger jordägaren att vidtaga, ävensom utsättas den tid, inom vilken en var av sagda åtgärder skall vara vidtagen. 8 §. Kan ej sådan överenskommelse träffas, instämme kommissionen jordägaren till domstol i den ort, där jorden ligger. Prövar domstolen vanhävd, som i denna lag avses, föreligga, skall domstolen föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga ägaren för en var av sagda åtgärder viss skälig tid, inom vilken densamma skall vara vidtagen. Härvid skall dock tillses, att tiden så avpassas, att vanhävden kan varda avhjälpt inom högst fyra år. 9 §. Vad i 5—8 §§ stadgats äger ej tillämpning, där jordägaren finnes vara på grund av medellöshet eller annan giltig orsak urståndsatt att avhjälpa vanhävden. 10 §. Vi>rkställes ej åtgärd, som jordägaren enligt 7 § åtagit sig eller enligt 8 § förklarats skyldig utföra, inom överenskommen eller stadgad tid, och visas ej, att jordägaren på grund av medellöshet eller annan giltig orsak varit urståndsatt att vidtaga densamma, skall jordägaren dömas att bota minst två hundra, högst två tusen kronor. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må straffet nedsättas till lägst femtio kronor. Var vanhävden synnerligen grov och har jordägaren visat uppenbar tredska vid vanhävdens avhjälpande, må domstolen tillika föreskriva, att fastigheten skall, sedan ett år förflutit från det utslaget vunnit laga kraft, genom överexekutors försorg försäljas å offentlig auktion, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att fastigheten avyttrats; dock må sådant förordnande ej meddelas i. fråga om fideikommissegendom. Meddelas föreskrift, som nu nämnts, skall ett exemplar av domstolens utslag tillställas överexekutor. Meddelas föreskriften av överrätt, skall därjämte ett exemplar tillställas underrätten. Underrätten har att anmärka utslaget i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Meddelas ej föreskrift om fastighetens försäljning, skall domstolen förelägga jordägaren ny tid för åtgärdens vidtagande.

276 11 §• Å auktion, som i 10 § avses, må fastigheten ej ånyo inropas av den sakfällde. Har överexekutor i enlighet med föreskrift, som i 10 § sägs, förordna; om fastighets försäljning, vare det gällande ändå att fastigheten finnes hava varit avyttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall försäljning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider. Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen. 12 §. Har, efter det fastighet varit föremål för syn enligt 6 §, fastigheten genom köp, byte eller gåva övergått till ny ägare, svare likväl den förre ägaren för avhjälpande av vanhävd, som uppstått före överlåtelsen, där ej med jordkommissionens medgivande ansvarigheten av nye ägaren övertagits. Innehavare av jord vare skyldig tåla att annan, som är ansvarig för av hjälpande av befintlig vanhävd, vidtager de åtgärder å fastigheten, som därför erfordras. 13 §. Anser jordkommission, att tillämpning av i 10 § stadgade påföljder bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra åtalet. Utan uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej av allmän åklagare anhängiggöras. 14 §. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och må, i händelse av bristande tillgång till deras gäldande, ej till frihetsstraff förvandlas. 15 §. För syneförrättning njute synemännen ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt stadgas. Har åtagande enligt 7 § eller föreläggande enligt 8 § ägt rum, vare jordägaren skyldig gälda kostnaden för den i ärendet enligt 6 § förrättade syn, 16 §. Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning; och må sådant mål ej hos Konungen fullföljas av annan än i 30 kapitlet 6 § 3 momentet rättegångsbalken nämnd åklagare. 17 §. Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning beträffande jordbruk, som tillhör kronan eller allmän inrättning.

277 Denna lag träder i kraft den , vilken dag lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland med senare gjorda ändringar och tillägg skall upphöra att gälla. Härvid skall dock iakttagas dels att den nya lagen ej må tillämpas med avseende å fastighet, som genom avtal, träffat före nämnda dag, är till annan upplåten med nyttjanderätt på sådana villkor, att brukaren icke i händelse av fastighetens vanvårdande kan från nyttjanderätten skiljas; dels ock att lagen den 25 juni 1909 fortfarande skall äga tillämpning å mål, som före den anhängiggjorts eller som därefter anhängiggöres på grund av att jordägaren eftersatt vad han före ovan nämnda dag jämlikt 7 § åtagit sig eller enligt 8 § förklarats skyldig att utföra.

B. Historisk översikt. Strävandena att genom lagstiftning söka förekomma vanhävd å jordbruk Äldre hava inom vårt land gamla anor. statssträRedan under medeltiden sökte man sålunda — för att förebygga att vand * n at< skatteinkomsterna, vilka uppburos efter bondeavtal, skulle minskas — hindra "använT att skatteböndernas hemman vanhävdades och lades öde. Bestämmelser av jord. härom återfinnas i 1459 års Plakat om skattegodsens vidmakthållande samt i 1483 års Kalmar recess, i vilken sistnämnda stadga säges att vart tredje år bör »husesyn hållas såväl med kronans skattskyldiga bönder som landboar». Dessa regeringsmaktens anspråk på att vaka över den enskilda jordens hävd gjorde sig än starkare gällande under det följande århundradet. Mest framträdande äro härvidlag konung Gustaf I:s åtgärder. Vid flera olika tillfällen utfärdade denne brev med stränga förmaningar och hot om straff, därest bönderna läte sina hemman förfalla. I det bekanta brevet den 15 april 1541 till fogdarne och allmogen i Upländerna om skatte- och landbönderna, deras skatt och avråd, husesyner, m. m. säges sålunda bl. a. att skattebönderna tycka sig »att efter de äre med lagligt arv, köp eller eljest komne till slike skatta hemman, mage de väl fara med dem, huru dem synes, bygge dem upp eller röta dem nid etc. Där svare vi så till att så länge de hålle sådana Kronones hemman vid makt, med laga byggningar och andra nödtorfter, då mage de väl höra dem till. Men när det icke sker, då höre de oss och Sveriges krone till». I samma brev anbefallas fogdarna att årligen »hålle en tillbörlig husesyn såväl med alle skattebönder som med landbönderna — — — på det att kronones hemman icke skole så skendelige, som her till skedt är, förlagde och nidrottne bliva». Den statskontroll över bondens jordbruk, som Gustaf I sålunda med skärpa anbefallde, fick en närmare utformning genom Karl XI:s Husesynsordning av år 1681, vilken avsåg ej endast skattebönders utan även frälsebönders jord och säterier. Enligt denna husesynsordning skulle »bonde och alla de som krono- eller frälsegods besitta — — — väl brika sin åker, ränsa och rödja sin äng om han vill skogslöpa, dika, hängna och stänga, bygga gården med laga hus» etc. De olika slag av hus, som skulle finnas på gården, samt dessas storlek uppräknas även, dock skulle det »aktas att där smärre hemman äro och så store hus icke behöves som en full gård, görs icke flere än nödigt äre, varom kronones betjänte eller jordägande skole överväga». Vart tredje

278 år skulle »husesyn hållas så väl med skattebönder som kronones egne börder, men var oflitige åboer finnas, som behöva nogare opsikt må man nied lusosyn årlig hålla». Husesynsförordningen förpliktade bönderna vidare att, där lämplig mark funnes, röja till äng eller åker på ägorna »till ett spanneland årlig». Fogdar och synemän skulle emellertid rannsaka att genom dylik nyodling skog och mulbetsmark icke förminskades. Den, »som mark och lägenhet haver och icke så rödjer, bote 1 mark för vart år och fylle andre året det förras försummelse». Därest ett skattehemman bleve öde, skulle enligt husesynsförordniiigeii hemmanet lagligen utbjudas och om rätte ägare eller arvinge icke inom ett år därefter upprättade skattejorden och utgjorde å hemmanet vilande gärder eller sålde detsamma till en annan, »känne då fogden samma jord under kronan eller skattäganden och skaffa därpå åbo, som kunna därav giva kronan deras utlagor». Enligt denna bestämmelse kunde sålunda ett ödehemman som vore av skattenatur tillfalla kronan. Ovan återgivna bestämmelser äro ett troget uttryck för sin tids despotiskt landsfaderliga och patriarkaliskt detaljerade statsförsorg. 1734 års lag stod delvis ännu kvar på här ovan angivna ståndpunkt om en noggrann kontroll över den enskildes jordbruk. Bland de skyldigheter, en bonde i allmänhet och alltså även en skattebonde ägde med avseende på sitt hemman, nämnde denna lag sålunda, att bonden skulle å hemmanet bygga och underhålla vissa nödiga hus (2 kap. B. B.). Vidare stadgades (6 kap. 1 § B. B.), att bonden borde sin åker väl hävda och göda, ängar rödja och vårda samt att han ägde skyldighet att, där så lägenhet vore, och skog eller betesmark ej skadades, efter hand upptaga och rödja till åker eller äng så mycket betesmark, som väl hävdas eller brukas kunde. Därjämte skulle bonden uppsätta femtio famnar ny gärdesgård, där så tarvades, samt vidmakthålla de gamla gärdesgårdarna (6 kap. 4 § B. B.). Beträffande skogen gällde (10 kap. 8 § B. B.) att skattebonde fick nyttja sin enskilda skog till hustarf och salu, dock där så sparsamt, att skogen ej utöddes och hemmanet fördärvades, samt att han var skyldig att först taga vindfällen, torra träd, kvistar och stubbar till vedbrand innan friska träd därtill fälldes. Straffet för överträdelse av berörda föreskrifter var böter, som efter ett noggrant utmätt skala rättade sig efter vanhävdens omfattning. I fråga om husesyn gå emellertid bestämmelserna i 1734 års lag i en mildare riktning än motsvarande bestämmelser i 1686 års hussynesordning. Enligt 1734 års lag skulle nämligen dylik syn hållas å skattejord endast »när vanhävd och missbyggnad därå märkes». Denna mildring av bestämmelserna om husesyn å skattejord tillkom på ständernas initiativ under behandling av lagkommissionens förslag vid 1731 års riksdag. I detta förslag kvarstod nämligen fortfarande bestämmelsen om att »vart tredje år, eller oftare där så tarvas», skulle kronofogde eller länsman med tvenne av nämnden »skåda huru bonde så ock å skatte- som kronojord byggt och hävdat haver». De nya åskådningarna och tänkesättet ifråga om regeringsmaktens begränsande befogenheter, som känneteckna 1700-talet, stodo emellertid i strid med bibehållandet av denna stränga statliga kontroll från enväldets dagar. Frälsejorden hade också redan genom 1723 års adelsprivilegier förklarats fritagen från kronobetjäningens tillsyn. Vid 1731 års riksdag måtte därför den föreslagna bestämmelsen om att skattebonden fortfarande skulle »besväras» av husesyn vart tredje år en stark opinion och det föreslogs att

279 husesyn icke skulle ske oftare »än då vanhävd och missbyggnad förnimmes». 1734 års riksdag antog också, som sagts, bestämmelsen om husesyn i enlighet med sistnämnda förslag. Emellertid kommo snart nog även de lagbestämmelser om jordens hävd tförordoch byggnadernas underhåll samt om uppsikt över bondens jordbruk som öTfeM-uaH sålunda inrymdes i 1734 års lag att stå i kontrast med de ekonomiska fri- " 1789 . hetsteorier, som under århundradet vunno allt större utbredning. I samband med förenings- och säkerhetsakten upphävdes också sagda bestämmelser. Enligt förordningen den 21 februari 1789 om skatteköp och de förmåner, fri- och rättigheter, varunder skattehemman hädanefter komma att besittas och innehavas, skulle nämligen alla skattemän äga över skattehemmanet och dess genom laga revning och rågång fastställda byamål, både uti inoch utägor, samt skog och mark med därå varande fiske, jakt och djurfång uti allt lika orubblig ägande och lika fri dispositionsrätt, som frälse man över frälsehemman. I sitt »Förslag till allmän civillag» år 1826 gjorde sig 1810? års lag- La ° ko , m kommitté givetvis till tolk för de rådande nationalekonomiska lärorna om ™'810n den enskildes oinskränkta förfoganderätt över honom tillhörande egendom. Förklarligt är därför, att man i kommitténs förslag till byggningabalk icke återfinner några av de i byggningabalken av år 1734 intagna, ovan återgivna bestämmelserna om hur bonden skulle hävda sin jord, bygga sina hus samt om att bonden skulle vara underkastad myndigheternas uppsikt. Enligt kommitténs uppfattning borde nämligen »vad som hörde till landets allmänna hushållning och således låge inom ekonomiska lagstiftningen» utskiljas »från vad som rörde blott de inskränktare fall, i vilka civillagen borde lägga band på den enskildes frihet att, efter gottfinnande, hushålla med sin egendom». Frågan om kontroll från det allmännas sida över den enskildes jordbruk Konungens betail var härmed för en lång tid framåt bragt ur världen. Under de sista år' tiondena av 1800-talet började emellertid en reaktion göra sig gällande mot ^åmies de i förevarande fråga härskande åskådningarna. Svåra missförhållanden ämbetshade nämligen visat sig uppkomma som en följd av den enskildes rätt till berättelser en fri och så gott som all statlig kontroll undandragen disposition av landets u n d " ^" ll naturtillgångar. Till att börja med hade uppmärksamheten visserligen endast lg90 riktats på den skövling av skogstillgångarna, som under 1800-talet grep omkring sig alltmer och som syntes påkalla lagstiftningens ingripande för att förhindra en här och var inom landet pågående fullständig spoliering av skogskapitalet. Men även i fråga om jordbrukets skötsel började röster höjas för att genom inskridande på lagstiftningens väg råda bot mot den vanhävd, som förelåg å vissa jordägares domäner. Dessa jordägare voro i synnerhet att söka bland de bolag och enskilda personer, som inom landets nordligare delar under 1800-talets senare hälft i stor utsträckning lagt under sig jordbruksfastigheter i och för skogstillgångarnas exploatering. I Konungens befallningshavandes i Västernorrland berättelser för 1861—7865 och 1871 — 1875 framhölls sålunda huru, sedan av sågverksägare och trävaruhandlare anlagda nybyggen efter fullgjord föreskriven odlingsskyldighet fått skattemannarätt, jordbruket å nybyggena ofta nog fått förfalla, enär avsikten med nybyggesanläggningen från den enskildes sida endast varit att få i sin hand den nybyggena tilldelade skogsmarken. Konungens befallningshavande framhöll därför att man borde fordra skattelösen, att nybyggesinnehavaren under några årsföljder vinterfött ett visst antal kreatur av ställets egen foderavkastning och samtidigt bestått och skördat en viss areal åkerjord, allt lämpat efter nybyggets skattetal. I femårsberättelsen för 1876 — 1880

280 från samma län omförmäles vidare att ett stort antal hemman med skogstillgång övergått från bondeklassen till skogsuppköpare. Vare sig att ett sådant av icke-jordbrukare inköpt hemman lades under eget bruk eller överlätes till en arrendator, så bleve följden att jordbruket försattes i ett betänkligt tillbakagående. I Konungens befallningshavandes i Västerbottens län berättelse för åren 1886—1890 erinras likaledes huru de hemman, som för skogsavverkning blivit inköpta, i allmänhet skötts illa såsom jordbrukslägenheter, vilket vore en naturlig följd av innehavarens önskan att i första rummet använda sina arrendatorer vid skogsfällning och timmerutdrivning. Kiksdagen Vid 1892 års riksdag väcktes av hr V. Wallin från Falun jämte sex 1892 - andra representanter från de norra landsdelarna en motion i vilken hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte infordra och för riksdagen framlägga uppgift på den jordbruksfastighet, som av större bolag ägdes i de provinser, där skogsavverkning i mera betydande utsträckning förekomme m. m. Vid behandlingen i första kammaren av denna motion framhölls av norrbottenrepresentanten herr Lars Berg bland annat att de omfattande inköpen av skogar och jorddomäner som under de sista 30 å 40 åren verkställts för några få enskilda firmors och bolags räkning haft till följd, att jordbruket och odlingen på dessa områden avstannat. Om dessa inköp finge fortgå måste detta medföra, att odlingen upphörde och att de stora odlingsbara vidderna finge ligga obegagnade, obefolkade och i ödesmål. Ett hjälpmedel mot dessa följder av trävaruindustriens jordförvärv ansåg talaren möjligen skulle vara att söka i ett upplivande av den gamla i byggningabalken förut intagna bestämmelsen, att även skattebonde hade skyldighet att väl hävda och vårda inägorna, åtminstone för de nybyggen, som i framtiden komme att upplåtas och måhända även för dem, som komme att skatteomföras. I andra kammaren framhölls av herr Wästfält, representant för Härnösand m. fl. städer, likaledes att jordbruket å sågverksägarnas hemman ginge tillbaka. Han förordnade därför utarbetandet av en författning, som ålade jordbrukarna att sköta jorden så, att jordbruket icke försummades. Herr Wallins motion föll på grund av första kammarens avslag. Biksdageji Under de närmast följande åren var gång efter annan frågan om de norr8 - ländska bolagens fastighetsförvärv och därmed sammanhängande frågor föremål för riksdagens uppmärksamhet. Den vid 1892 års riksdag under debatterna i såväl första som andra kammaren framkastade tanken, att från det allmännas sida åtgärder skulle vidtagas för jordbrukets bestånd å de norrländska bolagens hemman fick emellertid ej förrän vid 1898 års riksdag några fastare konturer. Vid denna riksdag väcktes nämligen av herr 0. Emthén från Ångermanland med instämmanden av femton andra norrlandsrepresentanter en motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till lagbestämmelser om skyldighet för sågverksbolag i Norrland och Dalarna att, på sätt om kronohemman vore stadgat så till byggnader som ägornas hävd underhålla bolagen tillhörande jordbruksfastigheter m. m. Lagutskottet avstyrkte motionen. De av motionären föreslagna lagstiftningsåtgärderna stodo, framhöll utskottet, i oförenlig motsats med den av ålder fastslagna principen för enskild äganderätt. Det torde nämligen, ansåg utskottet, ligga i själva äganderättens begrepp en befogenhet att råda och handhava egendomen på sätt, ägaren lämpligast syntes. Ett godkännande av förslaget skulle konsekvent leda till erkännande av statens rätt att ingripa kontrollerande och hämmande på den enskilda

281 äganderätten till jordbruksfastighet motionen.

i allmänhet.

Båda kamrarna avslogo

Under 1901 års riksdag väcktes av herr C. Lindhagen med instämmanden itiksdag«a 1901 av ett fyrtiotal av andra kammarens ledamöter en motion, som åsyftade att upptaga norrlandsfrågan till skärskådande i hela dess vidd. I denna motion hemställdes bland annat att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till fullföljande av avvittringarnas syfte ägna särskild uppmärksamhet åt angelägenheten att vidmakthålla jordbruket på de avvittrade hemmanen och i all synnerhet dem, som ägdes av sågverksbolag. Kamrarna stannade i fråga om motionen i olika beslut. Däremot förenade sig kamrarna om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna måtte kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas samt så snart ske kunde för riksdagen framlägga de förslag, vartill förhållandena kunde anses föranleda. Förenämnda skrivelse från 1901 års riksdag föranledde Kungl. Maj:t att Norrlandstillsätta en kommitté för utredning av norrlandsfrågan den s. k. norrlands- ko™mitkommittén (L. Douglas, ordf., J . Berlin, J. Bromée, H. Claéson, M. v. Feilitzen, F . Kempe, E. Kinberg, G. Kronlund, C. Lindhagen, A. Lindman och A. Wiklund; L. Améen, sekreterare). Denna avgav på hösten år 1904 ett betänkande, innefattande utom en allmän utredning i norrlandsfrågan ett flertal lagförslag i de olika ämnen, som tillhörde sagda fråga. Bland dessa lagförslag var jämväl ett med bestämmelser till förekommande av vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna. Rörande behovet av en dylik vanhävdslag meddelade kommittén följande. De av de norrländska bolagen innehavda jordbruksfastigheterna brukades endast i undantagsfall av bolagen själva eller deras tjänstemän. Mot jordbrukets skötsel å de under bolagets eget bruk varande fastigheterna var i allmänhet intet att erinra. Regel var emellertid, att fastigheterna voro utarrenderade eller eljest på mer eller mindre obestämda villkor upplåtna till s. k. åbo. På detta sätt hade i Norrland och Dalarna i stället för de självägande bönder, som till trävaruindustrien sålt sina hemman, uppstått en talrik klass av bolagsarrendatorer. Dessa, vilka bolagen placerat på fastigheterna ej blott för jordbrukets skull utan även för att dymedelst tillgodose sitt behov av arbetskraft för skogsavverkningar m. m., stodo i allmänhet i strängt beroende av bolagen. Arrendeavtalen, vilka oftast gällde endast tillsvidare eller för ett år i sänder, ålade i ett flertal fall arrendatorerna att ägna sitt huvudsakliga arbete åt bolagen, och där dylik arbetsplikt också icke var genom arrendeavtalet stadgad, funne likväl arrendatorerna, vilkas ekonomiska ställning vanligen var synnerligen svag, det för sig fördelaktigast att söka sin utkomst mindre genom ett intresserat jordbruksarbete än genom skogsarbete och dylikt. Härav blev följden, att de av dem innehavda jordbruken försummades, byggnaderna å arrendegårdarna flngo förfalla och jorden utsattes för mer eller mindre uppenbar vanhävd. I en ganska stor utsträckning förekom till och med att gammalt jordbruk, sedan jorden övergått i bolagshand, helt och hållet nedlades. Härvid ville kommittén icke så mycket fästa sig vid, att en och annan avlägsen slåtteräng med mager gräsväxt övergavs. Detta kunde vara fullt ekonomiskt riktigt och förekom — kanske till och med borde i högre grad, än som skedde, förekomma — även å bondehemman. Ej heller förtjänade det

282 att beklagas, att ytlig och å olämplig mark förlagd odling, vilken å nybyggen oftast i skogsspekulationssyfte upptagits till fullgörande av föreskriven odlingsskyldighet, övergavs, sedan hemmanet fått skattemannarätt. Det kunde visserligen ses med mycket blandade känslor, att statens kolonisationspolitik varit ledd med så liten förtänksamhet, att statens avsikter med nybyggnadsupplåtelserna blivit helt och hållet förvanskade och att man i stället för livskraftiga jordbruk i enskild åbos hand ofta endast bildat skogsparker för trävarubolagen, men detta hindrade icke att det både från statens och den enskildes sida var riktigt, att ett olämpligt jordbruk nedlades. Vad som här närmast förtjänade uppmärksamhet, var däremot, att ofta verkliga jordbrukshemman, hemman, som av ålder tjänat såsom underlag för självständiga jordbrukares existens, eller nybyggen som ägt verkliga förutsättningar för ett framtida jordbruk, lämnats utan någon egentlig skötsel sedan de kommit i bolags hand. Detta hade i regel hänt, då byggnaderna varit så förfallna, att bolaget ej kunde få någon arrendator, utan att desamma iståndsattes, och då kostnaderna för detta och för husens underhåll skulle bliva så stora, att det erbjudna arrendet icke kunde därå giva skälig ränta. Dylika förhållanden påkallade, framhöll norrlandskommittén, ett ingripande på lagstiftningens väg. För norrlandskommittén fanns emellertid ytterligare anledning att föreslå en vanhävdslag. Bland kommitténs övriga samtidigt med vanhävdslagen framlagda förslag funnes nämligen dels ett förslag till lag om ägostyckning inom de norrländska länen dels ock ett förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser om arrende av viss jord. För dessa lagar utgjorde vanhävdslagen ett så gott som nödvändigt komplement. Det var nämligen anledning befara, framhöll kommittén, att därest de föreslagna särskilda bestämmelserna om ägostyckning och jordarrende skulle bliva gällande lag, åtskilliga av trävaruindustriens idkare komme att helt och hållet nedlägga jordbruket, åtminstone på de svagare av sina hemman, för att därigenom undvika de befarade ölägenheter, ägostyckning eller utarrendering av jord enligt nämnda bestämmelser skulle förorsaka dem. För att förhindra dylika åtgärder, som skulle omintetgöra de föreslagna norrländska ägostycknings- och arrendelagarnas ändamål att tillskapa en besutten självägande småbrukarklass eller, där detta icke kunde ske, en arrendatorsklass med en relativt tryggad ställning, var därför av nöden att äga tillgång till en vanhävdslag. I fråga om vanhävd borde man emellertid, framhöll kommittén, skilja mellan olika slag av vanhävd. Det kunde förekomma en vanskötsel, som endast föranledde, att jord för tillfället eller för den närmaste framtiden avkastade mindre än vad den eljest kunde och borde, men som vore lätt att avhjälpa och bättra genom några års driftigt arbete. Men det kunde också tänkas, att vanvården toge ett sådant omfång, att odlad jord småningom återginge till naturtillståndet, att det kapital, som låge i jordens egenskap av att vara odlad, försvunne och dess avkastningsförmåga för framtiden sålunda väsentligt reducerades. Emellan dessa båda fall vore det sålunda samma skillnad som emellan en ränteförskingring och en kapitalförskingring. Gränsen vore i någon mån svävande, men det borde dock ej möta någon större svårighet att i ett givet fall avgöra om densamma vore passerad eller ej. Mot det lindrigare slaget av van vård torde staten icke böra ingripa lika litet som staten eljest sökte framtvinga produktiv verksamhet eller bestraffade en enskild, som på grund av bristande förmåga eller insikter icke kunde sköta sitt yrke så, som han borde. Mot

283 den grövre vanvården åter, den som skedde så att säga avsiktligt, därför att jordens ägare icke ville vara jordbrukare, och som tydligen ledde till odlingens tillbakagång samt berövade den kommande generationen förmånen av att få emottaga uppbruten jord till samma omfattning och avkastningsförmåga, som de gångna släktenas arbete berett åt den närvarande, mot denna vanvård syntes staten vara berättigad att ingripa. Norrlandskommittén tog i sitt förslag sålunda sikte endast på den vanvård, vilken syntes innebära ett medvetet åsidosättande av jordbruket på grund av att jordägaren icke hade någon lust att vara jordbrukare utan fått sina intressen riktade åt annat håll. Vanhävdslagen föreslogs därför att gälla endast jord tillhörig bolag, förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som ej å fastigheten hade sitt bo och hemvist samt uppenbarligen besutte den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Hos några andra än dylika jordägare syntes nämligen ifrågavarande medvetna åsidosättande av jordbruket icke kunna tänkas förekomma. E n vanlig enskild jordägare måste nämligen i regel för att kunna tillgodose sina egna omedelbara behov av jordbrukets naturaprodukter ägna detta större omsorg. Enligt kommitténs förslag skulle ingripande mot vanvård emellertid icke alltid böra ske beträffande ovannämnda slag av jordägare. Med sitt förslag avsåg kommittén nämligen att från förfall huvudsakligen rädda de av ålder befintliga jordbruksfastigheter, som haft den betydenhet, att de kunnat giva en åbo hans huvudsakliga utkomst. Förslaget inskränktes därför att avse fastigheter å vilka funnos inägojord av den omfattning att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Härmed avsåg kommittén jordbruk, som vore sä stort att det lämpade sig att besättas med särskild brukare samt att det kunde bereda denne och hans familj deras huvudsakliga utkomst. Det av norrlandskommittén samtidigt framlagda förslaget till arrendelag avsåg samma slags fastigheter. Till följd härav korresponderade de båda föreslagna lagarna med varandra på så sätt att en jordägare, som innehade inägojord av den omfattning att arrendelagen skulle vara därå tillämplig, blev skyldig hålla jorden i stånd, om han undandrog sig att utarrendera densamma. För vanhävdslagens tillämplighet förutsatte kommittén vidare, som förut sagts, att vissa grövre slag av vanvård förekommit. Lagen skulle sålunda äga tillämplighet endast därest jordbrukets avkastningsförmåga uppenbarligen äventyrades eller för jordbruket nödiga byggnader bortfördes eller lämnades att förfalla. Till norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag vore fogade tre reservationer nämligen en av herr Kronlund, en av herr Lindhagen samt en slutligen av herrar Claéson, Kempe och Lindman gemensamt avgiven reservation. Herr Kronlund påyrkade endast några smärre ändringar i kommitténs förslag. Herr Lindhagen anmärkte på kommitténs definition av vanhävdsgreppet och yrkade härutinnan på strängare bestämmelser liksom ifråga om när nedläggandet av äga kunde få ske. De tre reservanterna herrar Claéson m. fl. framlade i sin reservation ett särskilt förslag till vanhävdslag, vilket förslag väsentligt avvek från majoritetens. Den viktigaste skillnaden mellan majoritetens och de tre reservanternas förslag var frågan om vilka slags fastigheter skulle falla under lagen. Som förut nämnts föreslog majoriteten att lagen skulle tillämpas endast å fastigheter tillhörande bolag, föreningar eller skogsspekulanter. De tre reservanterna ålade däremot i sitt förslag alla klasser av jordägare, således jämväl bönderna, att hålla odlad jord vid makt. Skadan för det allmänna, fram-

284 hölls det i reservationen, bleve lika stor om vanhävdande av jord fömom på det ena eller det andra hemmanet. Det komme vidare att väcka ä t t mätig harm, att lagen ej gällde mot en jordägare, som gjorde sig skjldig till uppenbar vanhävd, lika väl som mot hans granne, vilken senare enlast i lika eller kanske i mindre grad gjorde sig skyldig till samma fel. Siksdagen Vid 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag till 1907. vanhävdslag. I stort sett överensstämde detta förslag med det av norrlaidskommittén framlagda förslaget. Lagens tillämplighetsområde hade do-,k i propositionen givits en omfattning som närmast överensstämde med der av herrar Claéson m. fl. avgivna reservationen. I propositionen föreslogs nimligen, att lagen skulle gälla all i enskild ägo varande jord. Som motivering till denna utvidgning av lagens tillämplighetsområde anfördes i n-opositionen att det visserligen måste medgivas att det endast varit å boags och skogsspekulanters jord, som de missförhållanden, vilka påkallade lagstiftningens ingripande, i någon betänkligare grad framträtt. Men då lagen grundade sitt berättigande på den skada för det allmänna, som förorsakas av en svårare vanhävd, samt denna skada var lika stor i vars hand det vanhävdade hemmanet än befann sig, syntes följdriktigheten kräva att, såsom av reservanter inom norrlandskommittén samt jämväl vissa befallningshavande påyrkat, lagen utsträcktes att gälla all i enskild ägo varande jord. Ett dylikt principiellt beriktigande torde, framhölls det vidare, kunna göras utan att lagen därigenom i sin praktiska tillämpning fick någon väsentligt ändrad betydelse. Det syntes nämligen vara ringa anledning att befara, att andra än trävaruindustriens idkare kunde finna det med sin förmån förenligt att försumma jordbruket å sin jord till den grad att vanhävd komme att föreligga i den utsträckning den föreslagna lagen för sin tillämplighet förutsatte. Från lagens tillämpning skulle dock undantagas jordägare, som på grund av fattigdom eller annan giltig orsak var urståndsatt att avhjälpa vanhävden. Med anledning av denna Kungl. Maj:ts proposition väcktes i första kammaren av herr Enhörning jämte två andra norrlandsrepresentanter motion med yrkande om avslag å sagda proposition samt i andra kammaren av herr Lindhagen jämte tjugufem norrlandsrepresentanter motion med hemställan, att vissa ändringar skulle beslutas i den kungl. propositionen, vilka ändringar i huvudsak överensstämde med norrlandskommitténs förslag med de av herr Lindhagens i hans reservation inom kommittén förordade jämkningarna. Lagutskottet förklarade sig icke kunna i oförändrat skick godkänna den av Kungl. Maj:t framlagda propositionen utan framlade i stället i sitt utlåtande ett förslag, som i huvudsak överensstämde med norrlandskommitténs. Kamrarna stannade vid olika beslut. I första kammaren avslogs utskottets förslag. Andra kammaren godkände detsamma. Frågan hade sålunda fallit. Kiksdagen Vid 1907 års riksdag hade av Kungl. Maj:t jämväl framlagts ett förslag 1908 till arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, vilket förslag föll på kamrarnas skiljaktiga beslut. Vid 1908 års riksdag återkom Kungl. Maj:t med ett nytt modifierat förslag till norrländsk arrendelag. I den kungl. propositionen angående detta lagförslag anfördes av vederbörande departementschef, att sedan den speciella arrendelagen i det då framlagda förslaget erhållit från de allmänna arrendebestämmelserna mindre avvikande innehåll, det mest talande skälet för antagande av en vanhävdslag för Norrland och Dalarna betydligt förlorat i styrka. Med hänsyn därtill ville

285 departementschefen icke tillråda att då återupptaga en lagstiftning, om vilken mellan riksdagens kamrar rått en skarpare meningsskiljaktighet än i fråga om den norrländska arrendelagen, vilken vid 1907 års riksdag till skillnad från vanhävdslagen i första kammaren fallit med en mycket knapp majoritet. Motionvis kom emellertid frågan om en norrländsk vanhävdslag upp även vid 1908 års riksdag. Av herr Lindhagen jämte ett 30-tal norrlandsrepresentanter väcktes nämligen i andra kammaren en motion med förslag till en dylik lag. Detta förslag överensstämde med den av herr Lindhagen i norrlandskommittén intagna ståndpunkten. Med anledning av denna motion framlade herr T. Zetterstrand en motion om en norrländsk vanhävdslag, som i det allra närmaste överensstämde med det förslag, som av lagutskottet vid föregående riksdag förordats. Lagutskottet tillstyrkte herr Zetterstrands motion. Frågan föll emellertid även nu på kamrarnas olika beslut. I första kammaren avslogs nämligen utskottets hemställan, medan densamma bifölls i andra kammaren. Den framlagda propositionen om en norrländsk arrendelag föll jämväl. Vid 1909 års riksdag framlade Kungl. Maj:t en proposition med lagfor- Riksdagen 1909 slag i båda här ovan nämnda ämnen. Förslaget om lag till förekommande av vanhävd hade i propositionen erhållit benämningen »förslag till lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna». Det nu framlagda förslaget avvek rätt väsentligt från det av Kungl. Maj:t två år tidigare avgivna förslaget. Enligt 1909 års proposition skulle lagen sålunda vara tillämplig endast å bolag eller skogsspekulant tillhörig fastighet, som icke var utarrenderad enligt den norrländska arrendelagen. Tvenne motioner i ämnet väcktes i andra kammaren. Sålunda framlade herr K. Staaff m. fl. en motion, som överensstämde med det av herr Zetterstrand vid föregående riksdag framlagda och av andra kammaren biträdda förslaget. Herr Lindhagen m. fl. förnyade den av herr Lindhagen jämte ett stort antal norrlandsrepresentanter 1908 väckta motionen. Lagutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag så gott som oförändrat. Vid behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut. Ett av lagutskottet uppgjort sammanjämkningsförslag antogs emellertid av båda kamrarna, varefter den 25 juni 1909 utfärdades lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna. Enligt denna lag, som i sin ursprungliga avfattning gällde för de fyra nord- i^gen den ligaste länen samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län, skall beträf- 2 5 l uni fande vissa fastigheter å landet inom lagens tillämplighetsområde uppsikt ^enfo hållas däröver att jordbruket å fastigheterna icke nedlägges eller ägor och uppsikt byggnader eljest så vanvårdas att jordbrukets vidmakthållande därigenom över vissa äventyras. De fastigheter, som beröras av denna uppsikt, äro sådana, å vilka J 0 ' dDrak » åker och äng finnes i den omfattning att självständigt jordbruk kan å dem No "| 1 and idkas och som äro tillhöriga bolag, förening för ekonomisk verksamhet eller Dalarna. person, vilken uppenbarligen besitter fastighet för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Är emellertid en fastighet av nu nämnt slag utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, skall lagen äga tillämpning endast i den mån jordägaren är enligt nämnda lag ansvarig för vidmakthållande av fastigheten. Från förbudet att nedlägga jordbruket å en äga göres i lagen undantag för det fall, att ägan till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.

286 För utövandet av den ovannämnda uppsikten över vissa jordbruk ikall i varje län finnas en jordbrukskommission, bestående av ordförande och två ledamöter. Reglemente för dessa kommissioner har av Kungl. Maj:i utfärdats den 27 januari 1911. Om på grund av inkommen anmälan eller eljest jordbrukskoimmisuon finner anledning antaga att ett jordbruk är utsatt för sådan vanlnävd, 50m i uppsiktslagen omförmäles, äger jordkommissionen att föranstalta om syn å jordbruket genom särskilt förordnade synemän. Dessa skola å stället undersöka förhållandet och däröver till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande fimnas nödvändiga. Finner kommissionen på grund av synemännens utlåtande, att vanhävd föreligger av sådant slag, att den faller under uppsiktslagen, har kommissionen först att söka träffa skriftlig överenskommelse med jordägaren att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga i överenskommelsen angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande. Kan dylik överenskommelse ej träffas eller fullgör jordägaren ej sitt åtagande, skall kommissionen vid domstol anhängiggöra åtal mot jordägaren. Domstolen äger då föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande samt förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej över fyra år, inom vilken de föreskrivna åtgärderna skola vara vidtagna. Verkställas ej dessa åtgärder inom den bestämda tiden, äger domstolen på jordbrukskommissionens yrkande giva jordägaren nytt föreläggande. Försummelse från jordägarens sida att efter överenskommelse med jordbrukskommissionen inom viss tid utföra angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande eller underlåtenhet att verkställa av domstolen föreskrivna åtgärder medför bötesansvar. Redan kort tid efter uppsiktslagens antagande framkommo förslag om ändring i densamma samt om undersökning rörande dess verkningar. Riksdagen Vid riksdagen 1911 väckte herr Lindhagen sålunda en motion om bland 1911. annat att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla dels om en revision av vanhävdslagen i av motionären angiven riktning och dels om framläggande av förslag till vanhävdslagens tillämpning på motsvarande jord inom övriga delar av riket. På hemställan av lagutskottet avslogs motionen av riksdagen. Riksdagcn 1912.

Vid 1912 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag bland annat om att uppsiktslagen skulle äga tillämpning jämväl å de delair av Gävleborgs län, inom vilka lagen hittills ej ägt giltighet. Propositionen godkändes av riksdagen. I enlighet härmed utfärdades lag den 10 maj 1912. Vid samma riksdag väckte herr Lindhagen en motion, vari han dels förnyade sitt vid föregående riksdag väckta förslag om revision av uppsiiktslagen dels begärde en undersökning bland annat av uppsiktslagens verkningar. Motionen föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Riksdagen Frågan återkom vid 1914 års senare riksdag i form av två inom aindra 191 *- kammaren väckta motioner. Herr Lindhagen m. fl. begärde sålunda en undersökning av uppsiktslagens verkningar, medan herr D. Persson hemställde om utredning, huruvida icke även jord som utarrenderats emligt norrländska arrendelagen borde falla under uppsiktslagen. Lagutskottett anslöt sig till de av motionärerna framställda önskemålen och hemställdej att riksdagen måtte i anledning av de väckta motionerna i skrivelse till Kumgl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig underrsök-

287 ning bland annat rörande verkningarna av den norrländska uppsiktslagen samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Utskottets hemställan godkändes av andra kammaren, varemot första kammaren avslog såväl utskottets hemställan som motionerna. Frågan hade alltså fallit för denna gång. Vid riksdagen 1915 väcktes av herr I. Vennerström m. fl. en motion med Riksdagen i huvudsak samma yrkande som i den av herr Lindhagen m. fl. vid 1914 1915 års senare riksdag avgivna motionen, varjämte herr D. Persson upprepade sin ovanberörda motion. Liksom vid föregående riksdag tillmötesgick lagutskottet motionärernas förslag, i det utskottet ånyo hos riksdagen hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t om en undersökning av uppsiktslagens verkningar m. m. Utskottets hemställan bifölls nu av båda kamrarna. P å grund av detta riksdagens beslut förordnades den 1 februari 1918 Undersökhäradshövdingen Nils Wihlborg samt överlantmätaren Olof Nilsson att så- ningen angående som sakkunniga inom justitiedepartementet biträda vid en allsidig under- verkninsökning rörande verkningarna av gällande lagstiftning till förekommande garna av av vanhävd å viss jord i Norrland och Dalarna samt därefter framlägga den norrde förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Resultatet av denna under- ländska sökning framlades i ett den 10 november 1921 dagtecknat betänkande. För- vanhävdslags tiftutom en ingående utredning om uppsiktslagens tillämpning och verkningar ningea. samt förslag till ändringar i vanhävdslagstiftningen innefattade detta betänkande jämväl en undersökning om den norrländska arrendelagens tilllämpning och verkningar med tillhörande förslag till ändringar av denna lag. Resultatet av sin undersökning angående vanhävdslagstiftningens verkningar sammanfattade de sakkunniga på följande sätt. > Genom den förestående undersökningen angående vanhävdslagstiftningens verkningar torde vara ådagalagt såväl att genom sagda lagstiftning de å trävaruindustriens jordbruksfastigheter rådande missförhållanden i ekonomiskt och socialt hänseende, vilka föranlett lagstiftningen, blivit i väsentlig grad avhjälpta, som ock att de olägenheter, som lagstiftningen må hava medfört för trävaruindustrien, icke varit av mera framträdande art och i allt fall ringa i jämförelse med lagstiftningens i övrigt gynnsamma verkningar. Med hänsyn härtill torde det vara givet, att något frångående av de huvudprinciper, som fått uttryck i vanhävdslagstiftningen, icke bör ifrågakomma. Det kan väl antagas, att efter vanhävdslagstiftningens tillkomst och åtminstone delvis till följd av densamma en ökad insikt om jordbruks betydelse och om trävaruindustriens förpliktelser gent emot detsamma ävensom en livligare social allmänanda arbetat sig fram även hos idkarna av sagda industri och att förty betingelserna för en sådan undantagslagstiftning, som de ifrågavarande lagarna innebära, numera icke äro i samma grad framträdande som förhållandet var vid deras tillkomst. Men detta oaktat är det klart, att ett upphävande av lagarna icke skulle kunna försvaras. Det står alltid fast, ej blott att för trävaruindustriens idkare jordbruket är en bisak, åt vilken omsorg ägnas allenast i den mån skogsbruket därigenom främjas, utan även att i förhållandet mellan de jordägande bolagen och deras arrendatorer de senare äro den svagare parten; och det är icke uteslutet, att, därest jordbruket och arrendatorerna berövades det stöd från det allmännas sida, som vanhävdslagstiftningen berett dem, det oefterrättlighetstillstånd, som föranlett lagstiftningen, skulle komma åter, om också till följd av vad ovan nämnts angående en ökad ekonomisk och social insikt hos jordägarna icke i samma omfattning som förut, men dock i tillräcklig grad för att motivera ett förnyat ingripande från lagstiftarnas sida.

288 De sakkunniga hålla alltså före, att vanhävdslagstiftningen alltjämt har sin stora uppgift att fylla och att densamma bör ytterligare utformas på sådant sätt, att största möjliga effektivitet av lagstiftningen vinnes.»

I fråga om uppsiktslagen hade de sakkunniga funnit att till följd av avfattningen av vissa bestämmelser i lagen tveksamhet rörande lagarnas tilllämpning och angående rätta tolkningen av dem gjort sig gällande och att även i övrigt lagen var behäftad med vissa brister. De sakkunniga framlade därför åtskilliga förslag om erforderliga ändringar i lagstiftningen, vartill kommissionen i den speciella motiveringen till detta lagförslag återkommer. Frågorna om utsträckning av det territoriella området för vanhävdslagstiftningen samt om sagda lagstiftnings utsträckande att gälla alla enskilda jordägare ansågo de sakkunniga ligga utanför sitt undersökningsområde, varför de icke närmare ingingo på dessa frågor. Jordunder- Frågan om ytterligare utvidgande av uppsiktslagens territoriella område sökningen, hade emellertid, sedan lagens område, som ovan nämnts, utvidgats vid 1912 års riksdag, upptagits till behandling av andra sakkunniga, nämligen av de den 30 december 1911 tillkallade sakkunniga för verkställande av undersökning rörande omfattningen av bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket m. fl. frågor. I det betänkande, som dessa sakkunniga, (C. Lindhagen, Å. Ingeström och Carl Ros) vilka antogo namnet jordundersökniiigen, den 30 december 1915 avgåvo angående jordförhållandena i Värmlands län, framlades en serie lagförslag huvudsakligen innefattande en utsträckning av de norrländska speciallagarna till Värmlands län. Bland annat föreslogs också, att uppsiktslagen skulle utsträckas att gälla inom sagda län. I fråga om behovet av en uppsiktslag även för Värmlands län hänvisade de sakkunniga till en av dem företagen undersökning. Enligt denna vore småböndernas jordbruksskötsel överlägsen bolagsarrendatorernas. Vidare förekom nedläggning av jordbruket å egendomar, torp och ägor tillhöriga bolag. Som motiv för uppsiktslagens utsträckande till Värmlands län framhölls härjäimte, att denna lag var ett oundgängligt komplement till den norrländska arrendelagen, vilken de sakkunniga föreslagit jämväl skulle utsträckas till Viärmlands län. Åtskilliga av de av jordundersökningen i dess ovannämnda betänkande framlagda förslag upptogos av Kungl. Maj:t i en vid 1917 års riksdag framlagd proposition. I denna ingick dock icke jordundersökningens förslag till uppsiktslagens utsträckande till Värmlands län. Såsom motivering härför framhölls i propositionen att den av de sakkunniga förebragta uitredningen icke ådagalagt att de förhållanden, som påkallat den norrlämdska vanhävdslagstiftningen, voro i motsvarande grad för handen inom Viärmlands län. Som komplement till den norrländska arrendelagen erfordirades uppsiktslagen ej heller, då Kungl. Maj:t ej heller beträffande sagda arrandelag beaktat jordundersökningens yrkande. Genom i ämnet väckta nuotioner kom jordundersökningens förslag beträffande uppsiktslagen emelltertid under riksdagens behandling. I första kammaren väcktes nämligen av herr Å. Ingeström en motion med hemställan bl. a. att riksdagen måttce besluta om sagda lags utsträckande till Värmlands län. I andra kanmnaren gjordes i en motion av herr Nils Helger m. fl. en liknande hemstäillan. Lagutskottet tillstyrkte motionerna i nu ifrågavarande delar. Båda lkamrarna följde utskottets tillstyrkan. Lag i ämnet utfärdades den 2 maj 11917 varigenom sålunda uppsiktslagen vann tillämpning även inom Värmlands i län

289 Jämsides med strävandena att få till stånd en reviderad uppsiktslag och Riksdagen 1916att utsträcka lagens territoriella områden fortgingo emellertid ansträngningarna att få till stånd en mer omfattande vanhävdslagstiftning. Sålunda framlade i andra kammaren herr E. Åkerlund m. fl. vid 1916 års riksdag en motion, vari bland annat hemställdes om att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville låta utreda, vilka åtgärder kunna finnas lämpliga till hämmandet av den allt mer gängse förstöringen och vanhävden av åker, äng, skog och byggnader å jordegendom i riket genom s. k. egendomshandlare och att Kungl. Maj:t sedermera ville förelägga riksdagen förslag till den lagstiftning i ärendet, som Kungl. Maj:t efter skedd utredning kunde finna lämplig. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, tillstyrkte densamma. Andra kammaren biföll motionen. Första kammarens andra tillfälliga utskott anslöt sig även till motionen, varjämte utskottet framhöll att en blivande utredning torde kunna giva vid handen om och i vad mån tillämpning av den för Norrland och Dalarna gällande uppsiktslagen borde utsträckas till i spekulationssyfte inköpta jordegendomar. Sedan jämväl första kammaren bifallit motionen avlät riksdagen skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag i ämnet. Vid riksdagen 1917 förekom ånyo frågan om lagstiftningsåtgärder för att El1k9sdageD sätta statsmakterna i stånd att kunna ingripa mot försumlighet och vanvård ifråga om jordens brukning. De då rådande tidsförhållandena hade nu givit frågan särskild aktualitet. Svårigheterna att med landets egen produktion fylla behovet av jordbruksalster hade nämligen med världskrigets då inträdda skärpning och de till följd därav ytterligt försvårade importmöjligheterna framträtt särskilt skarpt. Enär under sådana förhållanden en intensiv jordbruksdrift var ett oeftergivligt villkor för landets självförsörjning, måste jordens misskötsel och medlen att förebygga sådan givetvis påkalla den största uppmärksamhet. I andra kammaren väcktes också ej mindre än fem motioner i ämnet. Sålunda yrkades av herr E. Molin i Dombäcksmark, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla att Kungl. Maj:t om möjligt till den därpå följande riksdagen ville framlägga förslag till en hela riket omfattande vanhävdslag. Av herr P . H. Sjöblom m. fl. yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla det Kungl. Maj:t ville låta utreda och redan till samma riksdag inkomma med förslag till åtgärder som förebyggde att större eller mindre delar av landets jord fingo ligga obesådda eller uppenbart vanhävdade. I de tre övriga motionerna, av vilka en väcktes av herrar A. G. Åkerlindh och E. Eurén, en av herr O. Nilsson i Tånga m. fl. samt en slutligen av herr Vennerström m. fl., gjordes liknande yrkanden, varjämte ifrågasattes att Kungl. Maj:t skulle med stöd av förfogandelagen eller annorledes företaga nödiga åtgärder beträffande vanhävdad jord. Den av herr Molin väckta motionen behandlades av lagutskottet, som i sitt utlåtande över motionen erinrade om den av herr Åkerlund vid föregående riksdag väckta motionen samt om riksdagens skrivelse med anledning därav. Vad anginge de jordbruk, som avsågs i denna skrivelse, framhöll utskottet, torde någon förnyad framställning från riksdagen icke böra ifrågakomma. I fråga om övriga jordbruk i landet eller de, som förnämligast ägdes av yrkesjordbrukare, yttrade utskottet: »Det förefaller utskottet redan principiellt möta stora betänkligheter, att stifta en vanhävdslag för alla dylika jordbruk. Jordbrukaren liksom andra yrkesidkare Jordkommissionen.

VI.

290 får väl i allmänhet antagas av eget intresse sköta sitt yrke efter bästa förmåga. Yrkesskicklighetens höjande bör här vinnas på upplysningens väg och genom understöd. Visserligen kan sägas, att ett tillfyllestgörande bruk av landets odlade jord är så viktigt för landet och dess innevånare, att här dock måste särskild hänsyn göras gällande. Men utskottet tror ej, att i dessa fall vanhävd förekommer i så stor utsträckning, att någon tvingande nödvändighet föreligger att, såsom i gamla dagar i viss mån gällde, åtminstone i lagen sätta jordbrukarna till yrket under uppsikt i deras sätt att hävda jord och byggnader. Säkerligen skulle också en sådan lagstiftning icke utan fog möta ett allmänt och förbittrat motstånd från bondeklassen och övriga jordbrukare. Utskottet vill emellertid icke bestrida, att även i de fall, varom nu är fråga, beklaglig vanhävd stundom förekommer av både förskyllda och icke förskyllda anledningar. Men detta är, enligt utskottets uppfattning, icke tillräckligt skäl för en så vittgående och omtvistlig lagstiftning som den nu ifrågasatta. Emot kravet på en sådan åtgärd bör dessutom erinras, att landets jordbruk i det stora hela på senare tider genom planmässig upplysningsverksamhet och tidsförhållandena drivits upp på en för våra förhållanden hög nivå. Gent emot motionärens framhållande av vikten att under förevarande krigstider jorden avvinnes den största möjliga avkastning, får utskottet erinra, att detta önskvärda mål icke lärer kunna bliva behörigen tillgodosett genom lag, som först efter åtskillig tid kan komma till stånd och är avsedd att gälla för kommande tider.» Utskottet hemställde på grund härav, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd. Tre reservanter inom utskottet yrkade däremot att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda i vad mån vanhävd av jord förekom i sådan omfattning och av den beskaffenhet att ett ingripande däremot från det allmännas sida kunde anses påkallat samt föreslå de lagstiftningsåtgärder, som av utredningen måtte föranledas. Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammaren anslöt sig till reservanternas yrkande. Frågan hade alltså fallit genom kamrarnas olika beslut. De fyra övriga ovannämnda motionerna remitterades till andra kammarens andra tillfälliga utskott, vilket hemställde att andra kammaren skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om vanhävdens omfattning samt om förslag till eventuellt erforderliga åtgärder. Andra kammaren biföll denna utskottets hemställan varefter frågan på grund härav gick till första kammaren. Denna kammares andra tillfälliga utskott hemställde emellertid att kammaren ej måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut. Sedan detta beslut tillkommit hade nämligen, framhöll utskottet, genom vederbörande myndigheters ingripande frågan i hela dess vidd bragts inför Kungl. Maj:ts prövning. Första kammaren biföll sitt utskotts hemställan. Motionerna föranledde alltså ingen riksdagens åtgärd. Som ovan nämnts, hemställdes vid 1917 års riksdag av åtskilliga motionärer att Kungl. Maj:t skulle på grund av förfogandelagen inskrida mot förekommande vanhävd. Ehuru denna lag, som tillkom under krigsåren för att reglera de då rådande säregna förhållandena och sedermera upphört att gälla, icke riktade sig mot vanhävden såsom sådan utan endast avsåg att utgöra ett led i samhällets åtgärder för folkförsörjningens betryggande under världskriget, synes lagen likväl under sin giltighetstid hava i viss mån verkat som en vanhävdslag. Ett närmare omnämnande av denna lag torde därför här vara på sin plats. I sin ursprungliga form, lagen den 9 oktober 1914 gav denna lag vid krig eller krigsfara kronan rätt till för-

291 fogande över vissa viktiga livsförnödenheter. Genom lagen den 9 juni 1916 fick kronan emellertid rätt att under vissa villkor förfoga icke blott över varor av alla slag utan även över produktionsmedlen. Därest riket befann sig i krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden rådde, ägde kronan enligt denna lag att taga i anspråk anläggning eller annan egendom, som var avsedd eller kunde användas för tillverkning, beredning, reparation eller tillhandahållande av vara, transportmedel eller ock för transport. Innehavaren av en dylik anläggning eller egendom var pliktig att, där Konungen så förordnade, mot ersättning såväl ställa egendomen med tillhörande inredning och utrustning till kronans förfogande eller med densamma utföra arbete för kronans räkning som ock tåla eller vidtaga den förändring eller förflyttning med avseende å egendomens inredning eller utrustning, som påkallades. Samma skyldighet ålåg innehavaren ifråga om byggnad, som erfordrades till bostad för arbetare eller annan driftspersonal ävensom beträffande mark eller byggnad för upplag. Förfogandelagen av år 1916 gällde till den 1 maj 1917 men förnyades vid riksdagen nämnda år liksom vid de närmast därpå följande riksdagarna för var gång med ett år. Lagen gällde till den 1 mars 1921. I fråga om kampen mot vanhävd låg förfogandelagens största betydelse i det hot den innebar. Upplåtelse till kronan på grund av lagen ägde rum endast i ett fåtal fall. De till följd av det pågående världskriget rådande svårigheterna i fråga Riksdagen om folkförsörjningen och det på grund därav trängande behovet att öka 1918 livsmedelsproduktionen gav frågan om lagstiftningsåtgärder mot vanhävd stor aktualitet även vid 1918 års riksdag. I andra kammaren väcktes tre motioner i ämnet. Herr E. Molin i Dombäcksmark återkom sålunda med sin vid föregående riksdag väckta motion om en för hela riket gällande vanhävdslag. Motionen avstyrktes även nu av lagutskottet och föll i första kammaren. Andra kammaren biföll däremot motionen. Frågan förföll sålunda även för denna gång. Herr K. A. Borg väckte motion om att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, som möjliggjorde att tvångsvis bortarrendera odlingsbar jord och odlad jord, som låge i lägervall. Lagutskottet hemställde, att motionen icke måtte bifallas. Utskottet ansåg nämligen, att det önskade syftet icke skulle vinnas med tvångslagstiftning. Kamrarna biföllo utskottets hemställan. Herr von Sneidern m. fl. framböllo slutligen i en motion önskvärdheten av en provisorisk lagstiftning, varigenom det allmänna berättigades att genom insättande av kompetent brukare eller annorledes försätta vanhävdad jord i hävdat skick. Beträffande denna motion hemställde lagutskottet, att då den i motionen väckta frågan redan upptagits i annan form vid riksdagen, nämligen genom vissa tillägg till förfogandelagen, motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Kamrarna biföllo jämväl denna utskottets hemställan. Även vid 1919 års riksdag väcktes närmast med anledning av kris- Riksdagen tidens svårigheter åtskilliga förslag om lagstiftningsåtgärder i syfte att för- 1919. hindra vanhävd. Således framlade Kungl. Maj:t en proposition med förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder

292 m. m. Denna proposition gav anledning till åtskilliga motioner. Sålunda väckte i första kammaren greve A. Hamilton m. fl. en motion med yrkande att propositionen måtte avslås, varjämte i samma kammare herr A. Pers samt i andra kammaren herrar J. A. Änder och J. Olofsson i särskilda motioner föreslogo vissa ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Andra lagutskottet tillstyrkte med vissa ändringar propositionen. Riksdagen antog förslaget i enlighet med utskottets hemställan. Med anledning härav utfärdades lag i ämnet den 6 juni 1919. Enligt denna, som erhållit benämningen stråfoder slagen, fick från fastighet med mer än fem hektar odlad jord ej bortföras stråfoder, otröskad säd eller grönfoder, därest icke stadigvarande å fastigheten hölls minst ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre djur för varje areal av 2.5 hektar. Dispens från lagen kunde dock under vissa villkor medgivas. överträdelse mot lagen medförde böter. Lagen gällde till den 1 juni 1922. Ytterligare en motion i hithörande ämnen väcktes vid riksdagen 1919. Herr C. J. Johansson i Olstorp föreslog nämligen att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående skyldighet att i vissa fall borttaga träd eller grenar därav och buskar, som hämmade växtligheten å åkerjord. Andra lagutskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Det syntes nämligen, framhöll utskottet, ej vara tillrådligt att, så länge en allmän vanhävdslag saknades och meningarna ännu i hög grad voro delade angående lämpligheten av en sådan lagstiftning, antaga en allmän tvångsanordning för en snävt begränsad del av frågan om jordens hävdande. Kamrarna biföllo utskottets hemställan. Riksdagen Vid 1920 års riksdag väcktes en motion om lagbestämmelser med i viss 192 °- mån samma verkan som en vanhävdslag. Av herr Erik Dalberg yrkades nämligen uti en i andra kammaren framlagd motion bl. a. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag angående skyldighet för den, som uppläte odlad jord för andra ändamål än jordbruk att antingen själv odla motsvarande areal jord eller betala erforderligt belopp till en fond, vars medel skulle användas till verkställande av nyodlingar. Andra lagutskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd, vilken hemställan bifölls av kamrarna.

C. Allmän motivering. Allmänna Såsom av den historiska översikten framgår, har det sedan gammalt i s n yvårt land varit ett statsintresse att förhindra att jordens avkastningsförmåga p u n er ' genom vanhävd för framtiden i avsevärdare mån reduceras. Ända till slutet av 1700-talet gällde härutinnan föreskrifter, vilka i vidsträckt mån inskränkte ägarens dispositionsrätt över hans jord. Först genom förordningen den 21 februari 1789 vann såsom en avspegling av de ekonomiska frihetsteorier, som under detta tidevarv gjorde sig gällande, grundsatsen om ägarens fria och oinskränkta dispositionsrätt över jorden fullt burskap i vårt rättssystem. I de flesta länders lagstiftning har på senaste tiden dock framträtt en benägenhet att icke tolerera de missbruk den oinskränkta friheten på jordlagstiftningens område visat sig medföra. Att staten icke med likgiltighet kan åse, att den enskilde jordägaren för-

293 fogar över sin jord på sådant sätt, att densamma för stundens vinst väsentligt nedsättes i sin framtida produktionsförmåga, är en grundsats, som redan tagit sig uttryck i lagstiftningen rörande våra enskilda skogar. Genom lagen den 25 juni 1909 har det betraktelsesätt, som genom berörda lagstiftning gjort sig gällande med avseende å skogsmarken, vunnit tillämpning även på jordbruksjorden inom vissa delar av Norrland och Dalarna. Denna lag har sedermera, såsom av den historiska översikten framgår, utsträckts att gälla först hela Norrland samt därefter även Värmland. Att det är en angelägenhet av vikt att söka förekomma att den av ålder upptagna jordbruksjorden genom ägarens försummelse, likgiltighet eller övervägande intresse för skogsrörelse råkar i sådan vanvård, att dess avkastningsförmåga såsom jordbruksjord för framtiden äventyras, därom torde icke kunna råda mer än en mening. Såsom av den historiska översikten framgår, har också i talrika riksdagsmotioner framhållits nödvändigheten av att en mera omfattande vanhävdslagstiftning komme till stånd, och hava dessa motioner vunnit viss anslutning inom riksdagen. Att lämna en uttömmande redogörelse för i vilken omfattning vanhävd i vilken av jordbruk förekommer i vårt land och huruvida en ökning av vanhävds- utsträokfallen under de senaste åren är att skönja, kan icke åstadkommas. Det "™e j£™" enda statistiska material, som härutinnan står till buds, är att söka dels i y^tävdav den av statens odlingskommitté under 1922 avgivna berättelsen för odlings- jordbruk? organisationens verksamhet åren 1918—1922, dels ock i de av jordbrukskommissionerna lämnade uppgifter angående av dem behandlade vanhävdsfall. Bristfälligheten av en å detta material grundad statistik ligger i öppen dag. De uppgifter, som kunna erhållas ur den förstnämnda berättelsen, avse huvudsakligen de abnorma förhållanden, som voro rådande under den s. k. kristiden, medan uppgifterna från jordbrukskommissionerna avse dels endast vissa områden av landet och dels inom dessa områden blott de vanhävdsfall, som förekommit å trävaruindustriens ej utarrenderade hemman. Vidare är att märka att meningarna om huru långt en vanvård av jordbruk skall hava fortskridit för att kunna anses såsom vanhävd, äro mycket delade och att sålunda förefintliga uppgifter även i detta avseende torde kunna vara mer eller mindre missvisande. Trots sina brister torde emellertid den statistik, som kan åstadkommas, vara av visst intresse för föreliggande frågas bedömande. I tab. 1 meddelas en sammanställning av de vanhävdsfall, som behandlats av odlingsorganisationen under tiden 1918—den 28 februari 1921. Enligt omstående tabell behandlades sålunda under år 1918 av odlingsorganisationen ej mindre än 905 vanhävdsfall. Varuti har då denna vanhävd bestått! Odlingskommittén besvarar på följande sätt frågan: när föreligger vanhävd! »Att sådan förekommer, där jorden ligger obesådd, beväxt med ogräs eller på annat sätt rent 'för fäfot', är otvivelaktigt, men givetvis kunna gränsfall förekomma, där meningarna, huruvida vanhävd föreligger eller icke, kunna vara delade. Vid frågans bedömande har därför vederbörlig hänsyn måst tagas till förhållandena inom de skilda orterna. I bygder, där jordbruket stått högt, hava sålunda förekommande fall av vanhävd måst bedömas strängare än annorstädes, varest jordbruket i allmänhet befunnits vara efterblivet. Hänsyn har också måst tagas till varje enskilt jordbruks förhållanden och varje jordbrukares strävan att i sin mån söka åstadkomma ett gott resultat. Där emellertid ett viss jordbruks skötsel legat avsevärt efter den omgivande bygdens, där åkerjorden varit ogräsfylld eller legat

294 Tab. 1. Antalet av odlingsorganisationen behandlade vanhävdsfall.

Län

1921 t. o. m.

Sunma

28/s

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och B o h u s . Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

224 29 10 21 6 14 5 2 4 64 34 46 151 13 18 168 14 10 5 3 23 16 10 15 Summa

16 11

240 44 10 24 9 110 8 4 4 78 50 48 175 28 24 168 14 13 29 5 25 41 10 16

1 3 93 1 1 14 9 24 14 6 3 19 2 17

obrukad en följd av år, där skötseln över huvud taget varit sådan, att jordens växtkraft år för år avtagit eller där åtgärder vidtagits, som haft dylik verkan till följd — t. ex. skingrande av besättningen eller mera omfattande försäljning av stråfoder eller otröskad gröda — där hava enligt statens odlingskommittés instruktioner odlingsnämnderna och odlingsrådet anmodats ingripa för att söka åstadkomma rättelse.» Under 1919 och de därpå följande åren minskades vanhävdsfallen alltmer, utan tvivel huvudsakligast beroende på de mildrade fordringarna från den övervakande myndighetens sida i och med den rikare livsmedelstillgången. Av de särskilda länen komma icke mindre än 240 vanhävdsfall på Stockholms län, 175 på Göteborgs och Bohus län, 168 på Värmlands län samt 110 på Kronobergs län. Att just de två län, som omsluta landets båda största städer, haft att uppvisa ett så betydande antal vanhävdsfall torde, framhåller odlingskommittén, sammanhänga med det förhållandet att dessa landsdelar erbjudit en fruktbar mark för den spekulativa handeln med jordbruksfastigheter. Dylik handel har ofta, anför kommittén, plägat leda till att kreatur, foder och inventarier avyttrats i vinstsyfte, vilket haft till följd vanhävd å fastigheterna. Av siffrorna från jordbrukskommissionernas verksamhet kan såsom nämnt jämväl erhållas en viss föreställning om i vilken omfattning vanhävd förekommer inom den norrländska uppsiktslagens område. I efterföljande tabell meddelas antalet till jordbrukskommissionerna anmälda fall av vanhävd sedan jordbrukskommissionernas tillkomst.

295 Tab. 2. Till jordbrukskommissionerna anmälda fall av vanhSvd. Kopparbergs län

Värmlands län 1

År

1910... 1911... 1912... 1913 ... 1914... 1915.. 1916... 1917... 1918... 1919.. 1920 .. 1921 ... 1922...

Västerbottens län

255 18 245 88 90 19 24 51 68 18 10 28 28

49 74 49 36 25 22 23 18 18 13 7 11 17

3 144 103 184

30 50 202 51 45 48 19 71 32 82 19 81

— 5

— 1 2 2 0

—

212 28 4 5 8

VäiterGävleborgs norrlands Jämtlands län län län

1 1

— —

— 5 IB

— 11 6 13 3 13

942 362 500 730 18 252 Summa 1 För Värmlands lan blev uppsiktslagen gällande först under 1917.

Norrbottens län

Summa

1 1 8 8 16

307 298 470 585 380 102 115 94 381 99 125 74 158

32 18 75 213 9 3

—

Av tabellen framgår, att ej mindre än 3 188 fall av vanhävd sedan 1910 anmälts till jordbrukskommissionerna. E t t stort antal av dessa anmälda fall hava emellertid såsom tab. 3 närmare giver vid handen avskrivits av jordbrukskommissionerna, enär sådana omständigheter icke förelegat, som kunde påkalla ingripande från sagda myndigheter. Tab. 3. De anmälda vanhävdsfallens behandling inom jordbrnkskommigsionerna. Värmlands län 1

År

Kopparbergs län

Yästernorr- Jämtlands lands län län

Gävleborgs län

Västerbottens län

Norrbottens län

Summa

;

avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. avskr. beh. 1910 1911 1912 1913 1914 __ 1915 1916 1917 1918 1919 ! 19-30 ' 115 137 1921 ( 1922

1 S:a 1

115 137

—

i i

—

—

24 6 31 19 21 181 51 45 48 — 19 38 33 27 5 32 50 8 11 10 71

191 539

a i

2 1

i 6

—

2 30 6 35

1 114 97 149

— — — —

— 8 6 11 3 13

77 178 18 — 139 106 48 40 32 B8 — 19 3 21 23 28 2 66 4 14 4 6 B 23 8 20

1 B 10 7 10 16 10 6 2 2

78 ; 422

363 679

— 2 — —

B IB

—

-1 -

80 48 69 3 29 80 39 10 8 199 29 21 54 132 15 6 207 48 7 B 4 22 13 2 1 16 12 — — 29 16 1 —^1 11 1 — 7 7 1 \ 275 11 7 i 17 1 3 13 ) 294

227 218 271 453 332 80 99 6B B62

881 2 307

För Värmlands län blev uppsiktslagen gällande först under 1917.

Enligt vad det upplyses av jordbrukskommissionerna har emellertid ofta nog vanhävd förekommit även beträffande fall som avskrivits. Att de likväl icke föranlett någon åtgärd torde oftast hava berott på att anmälan avsett sådana jordbruk, som ej fallit under uppsiktslagen. Det antal fall av vanhävd, som på grund av nu sagda lag kommit under jordbrukskommissionernas behandling, hava enligt tab. 3 uppgått till 2 307.

296 Behovet av D e n redogörelse, som i det föregående lämnats över förekomsten av vanhTvdXg. kävd av jordbruk, giver enligt kommissionens åsikt oförtydbart vid handen, att även i södra och mellersta Sverige erfordras en lagstiftning, som avser att förekomma de skadliga verkningarna för det allmänna, ett vanhävdande av jordbruk förorsakar. Visserligen må det erkännas, att de talrikaste konstaterade fallen av vanhävd förekommit under kristiden men erfarenheten torde giva vid handen, att vanhävd av jordbruk icke allenast ä r en kristidsföreteelse utan tvärtom förekommer helt säkert i samma omfattning även under normala tider, ehuru den då ej i lika mån fäster allmänna uppmärksamheten på sig som under tider, då tillgången på livsmedel är knapp. Detta torde ock bekräftats av svaren å kommissionens enquéte. I dessa framhålles allmänt nödvändigheten av att genom en vanhävdslag för det allmänna skapas ett vapen i all synnerhet mot det nedläggande och den vanskötsel av gamla bondebruk, som ofta blir en följd av deras övergång från bondehand till bolag och spekulanter. Härtill kommer att därest, såsom kommissionen förordat, en social arrendelag och en friköpningslag skulle komma till stånd för hela riket, dessa lagar tarva såsom ett nödvändigt komplement en vanhävdslag. Det torde nämligen, såsom redan av norrlandskommittén framhållits, kunna antagas för visst, att de jordägare, vilka skulle träffas av förstnämnda lagar, komme att i större eller mindre utsträckning nedlägga jordbruket, åtminstone på de svagare av sina hemman eller torp, för att därigenom undvika de i föreställningen säkerligen betydligt överdrivna olägenheterna, som genom samma lagar skulle förorsakas dem. VanhävdsI fråga om den omfattning, som bör givas en för hela riket gällande lagens om- vanhävdslagstiftning, skulle måhända tvekan kunna råda därom, huruvida fattning, densamma icke lämpligen borde i likhet med den norrländska uppsiktslag;en inskränkas till den jord, vars ägare komme att drabbas av den sociala arrendelagstiftningen och friköpningslagstiftningen. Till stöd för en dylik begränsning av lagstiftningen kan anföras dels att vanhävdslagens karaktär av komplement till de sociala arrende- och friköpningslagarna uppenbarligen icke kräver en vidsträcktare omfattning av densamma dels ock att därmed skulle de fall av vanhävd, som hitintills varit talrikast och mest svårartade komma att träffas av lagen. Det kan emellertid icke förbises, ,-att lagen grundar sitt berättigande på den skada för det allmänna, som vanhävd av jordbruk medför, samt att denna skada är lika stor, i vilkens hand än den vanhävdade fastigheten befinner sig. Följdriktigheten torde sålunda enligt kommissionens förmenande kräva, att lagen gives den omfattning, att den kommer att avse vanhävd av all i enskild ägo varande jord. Det torde vidare icke kunna frånses, att med en sådan begränsning av vanhävdslagstiftningen, som ovan omförmälts, fall kunna inträffa, vilka fför den allmänna rättskänslan skulle te sig synnerligen kränkande. Tänkbart är nämligen, att en jordägare, vilken lagen enligt nämnda begränsning ej skulle avse, gör sig skyldig till synnerligen svårartad vanhävd av s;itt jordbruk. Det kunde då ej annat än väcka rättmätig harm, att ingriparude från det allmännas sida ej kunde ske mot honom likaväl som mot h a n s granne, vilken kanske i mindre grad låtit vanhävd komma sig till last. Av det under 1921 avgivna betänkandet angående den norrländska vamhävdslagstiftningens verkningar framgår också att till utredning från åtskilliga håll inom orterna framkommit uttalanden av innehåll, att uppsiktslager, borde gälla all jordbruksjord, oberoende av vem som vore ägare till jorden. Sådama

297 uttalanden hava gjorts ej blott av representanter för bolag — vilket är helt naturligt — utan även av andra personer såsom arrendatorer, ledamöter av jordbrukskommissionerna och bönder, med vilka de sakkunniga under sina resor sammanträffat. Även en del av ortsmyndigheterna har uttalat samma uppfattning. Sålunda har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i ett av de norrländska länen yttrat, att uppsiktslagen i sin nuvarande form vore att betrakta som en klasslag, och att densamma av denna anledning på många håll ansåges förhatlig, varjämte framhållits, att för produktionen all jord hade samma betydelse, vadan den ock från det allmännas sida borde behandlas lika, oavsett i vems hand den befunne sig. Ytterligare två förvaltningsutskott hava yttrat sig i samma riktning. Av dessa har det ena utskottet tillagt, att, därest uppsiktslagen skulle utsträckas till enskild jord i allmänhet, lagens bestämmelser borde gälla även för mellersta och södra Sverige. Därest någon begränsning i fråga om vanhävdslagstiftningens giltighet beträffande i enskild ägo varande jord ej göres, komma vidare att undanrödjas de svårigheter, som enligt förutnämnda betänkande gjort sig gällande vid den norrländska uppsiktslagens tillämpning. På grund av det för denna lags tillämplighet uppställda villkoret, att fastigheten skall av ägaren besittas huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande, har i åtskilliga fall, då det varit uppenbart, att vanhävd förelegat, antingen jordbrukskommissionen funnit sig förhindrad att ingripa, enär ägaren icke ansetts besitta fastigheten för skogsavkastningens skull, eller också, sedan talan om vanhävdens avhjälpande blivit vid domstol anhängiggjord, domstolen av enahanda skäl ogillat denna talan. Det har sålunda ansetts, att ingripande av jordbrukskommissionen icke kunde äga rum, då fastighetens skog redan varit totalavverkad eller då vid förvärvet av fastigheten avverkningsrätten till skogen varit genom intecknat kontrakt upplåten till annan än den nye ägaren. I allmänhet synes uppfattningen vara den, att uppsiktslagen icke är tillämplig mot enskilda fastighetsägare, utan att deras avsikt att tillgodogöra. sig skogsavkastningen blivit på något sätt i handling manifesterad. Genom denna tolkning av lagen hade de mest fragranta vanhävdsfall undandragits åtgärd från jordbrukskommissionernas sida. Det har genom den verkställda undersökningen konstaterats, att just i fall, då skogen till en fastighet totala vverkats och således varit utsatt för van vård, ofta upprörande vanhävd även av fastighetens jordbruk förelegat. Det är tydligt, att, därest ingripande mot en jordägare, som besitter en skogsfastighet, skall få äga rum först sedan han börjat verkställa skogsavverkning, vanhävden kan hava tagit en sådan omfattning, att dess avhjälpande är betydligt försvårat eller måhända rent av omöjliggjort. I ovannämnda betänkande angående den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar har föreslagits den ändring av den norrländska uppsiktslagen att den skulle komma att avse förutom jord, tillhörig bolag och ekonomiska föreningar, fastighet, vars ägare icke vore mantalsskriven därå, oavsett om han innehade fastigheten för att tillgodogöra sig dess skogstillgångar eller ej. Frånsett det från kommissionens utgångspunkt principiellt oriktiga i varje begränsning av vanhävdslagen, har kommissionen ansett stora betänkligheter möta emot en sådan lagstiftning. Den skulle nämligen lämna bolag och spekulanter en möjlighet öppen att undvika följderna av den sociala arrende- och friköpningslagen genom överlåtelse av fastigheten å en bulvan, som mantalsskreve sig därå och vilken sedan kunde utan att riskera ingripande från det allmännas sida nedlägga jordbruket.

298 Såsom av det föregående framgår, bör således enligt kommissionens mening en för hela riket gällande vanhävdslag givas den omfattning att den avser all i enskild ägo varande jord. I detta sammanhang vill kommissionen framhålla önskvärdheten av att effektiva åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för att bereda utvägar för en bättre hävd även av den ecklesiastika jorden. Enligt vad kommissionen erfarit är det nämligen ingalunda sällsynt, att just denna jord befinner sig i ett synnerligen vanhävdat skick och har det ofta inom orterna väckt mycket uppmärksamhet att från det allmännas sida intet åtgöres för avhjälpande av ett sådant sakernas tillstånd. Bör vanSåsom av den, historiska översikten framgår, är den norrländska uppsiktshävdslagen lagen tillämplig å bolag och skogsspekulanter tillhöriga fastigheter, som äro g utarren-n u t a r r e n ( i e r a d e enligt den norrländska arrendelagen, allenast i den mån jordderad"1 ägaren är enligt arrendelagen ansvarig för vidmakthållande av fastigheterna. fastighet? Detta stadgande lärer få anses innebära, att då en fastighet utarrenderats i enlighet med norrländska arrendelagen, jordägarens ansvarighet för vanhävd å fastigheten enligt uppsiktslagen i regel endast omfattar åsidosättandet av den honom enligt 8 § första stycket av arrendelagen åliggande byggnadsskyldigheten. Äro fastigheterna utarrenderade enligt de allmänna reglerna om arrende äro jordägarna däremot ansvariga även för jordens hävd. Norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag lade allt ansvar för vanhävd även å en utarrenderad fastighet på jordägaren. Detta motiverade kommittén i sitt betänkande på följande sätt: Enär det endast vore grövre slag av vanvård, som i vanhävdslagen åsyftades, följde härav, att det alltid borde vara ägaren och icke en på egendomen tilläventyrs befintlig arrendator, som borde göras ansvarig för vanvård av ifrågavarande beskaffenhet. Det vore nämligen ägaren, som i första hand gent emot det allmänna borde vara skyldig tillse, att odlingen på hans egendom icke ginge tillbaka, och denna fordran kunde icke anses obillig mot jordägaren, då denne enligt den föreslagna arrendelagen alltid hade rättighet att uppsäga en arrendator, som uppenbarligen vanvårdade egendomen. Genom fasthållande av denna princip om ägarnas ansvarighet förekomme man också åtskilliga förfaranden, varigenom lagen eljest skulle kunna kringgås. I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag med förslag till vanhävdslag, vilket förslag, såsom förut nämnts, avsåg, att lagen skulle gälla ej blott trävaruindustriens utan jämväl enskildas jordbruksfastigheter i allmänhet av den omfattning, att de lämpade sig för självständigt jordbruk, förutsattes såsom regel, att den omständigheten, att en fastighet var utarrenderad, icke inverkade på den jordägaren eljest åliggande ansvarigheten enligt den föreslagna lagen. Enahanda var förhållandet i de motioner angående vanhävdslag, som framlades vid 1908 års riksdag. Först med lagförslagets framläggande för 1909 års riksdag blev den nu förevarande frågan föremål för närmare uppmärksamhet. I propositionen till sistnämnda riksdag möter man ett frångående av den förut godkända principen om jordägarens ansvarighet för vanhävd även å utarrenderade fastigheter såtillvida, som i förslaget undantag gjordes för fastigheter, som utarrenderats enligt den samtidigt föreslagna speciella arrendelagen. Undantaget angavs i 1 § första stycket av uppsiktslagen på följande sätt: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig — — —, åker och äng, som icke är utarrenderad under sådana förhållanden, att lagen om

299 arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna är å arrendet tillämplig och som är av den omfattning , skall uppsikt» etc. Såsom motiv för denna omläggning anfördes i det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet för den 12 februari 1909: Syftet med norrlandslagstiftningen kunde angivas vara att i bondehand återföra jordbruksjorden med det utrymme i utmark, som krävdes för ett bärande norrländskt jordbruk, helst under äganderätt, men där så ej kunde ske, under tryggad arrenderätt. Om trävaruindustrien fogade sig efter denna statsmakternas önskan och således antingen avhände sig de för jordbruk lämpliga områdena eller uppläte dem på arrende, så att arrendelagsbestämmelserna bleve därå tillämpliga, vore denna lagstiftnings mål uppnått. Längre syftade ej heller norrlandskommitténs vanhävdslag, ty med den avsågs ingalunda att framtvinga ett rationellt jordbruk utan allenast att öppna möjlighet härtill genom att trygga den odlade jordens fortbestånd såsom odlad. Med denna utgångspunkt kunde man tvivelsutan med fullt fog stanna vid en lag, som allenast supplerade arrendelagen och som ginge därpå ut, att sådana jordbruk, därå arrendelagen skulle vara tillämplig, i händelse de utarrenderades, men som icke på sådant sätt upplätes, icke finge nedläggas utan skulle fortfarande uppehållas såsom jordbruk. Härav följde, att något statens ingripande mot tilläventyrs förefintlig vanhävd icke borde ifrågakomma, då jordbruket vore utarrenderat. Om nämligen ett jordbruk på detta sätt upplätes till en arrendator, hade den industriidkande ägaren härutinnan uppfyllt lagstiftarens önskan, och att därutöver ålägga honom förpliktelser i avseende på jordens hävd kunde svårligen vara riktigt. Ur synpunkten av omsorg för arrendatorn skulle det knappast vara klokt. Det skulle nämligen nödga ägaren att av fruktan för kollision med vanhävdslagen förfara strängt mot arrendatorn, även om denne gjorde vad han kunde, och söka få honom vräkt från arrendet, så snart hans oförmåga att hålla jordbruket uppe innebure fara för jordägaren att varda utsatt för jordbrukskommissionens ingripande. För övrigt måste väl genom den långa arrendetiden och arrendelagens övriga för arrendatorn gynnsamma bestämmelser anses vara sörjt för att arrendatorn komme att uppehålla det jordbruk, varav han skulle hava sin utkomst. I motioner inom andra kammaren, nr 128 av herr Staaff m. fl. och nr 111 B av herr Lindhagen m. fl., framlades förslag till vanhävdslag, vilka beträffande förevarande punkt i sak överensstämde med norrlandskommitténs förslag, d. v. s. icke innehöllo något undantag för utarrenderade fastigJh-Gtcr. Lagutskottet (utlåtande nr 64) anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag. Till stöd härför åberopade utskottet ovan återgivna, i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet intagna motivering, varförutom utskottet anförde, att det syntes utskottet, som om Kungl. Maj:ts förslag i denna del innefattade möjlighet till lösning av den föreliggande frågan. Genom detsamma kunde nämligen förekommas, å ena sidan, den framhållna olägenheten av antagande ensamt av en särskild arrendelag, utan att samtidigt träffades åtgärder för att utarrendering verkligen komme att äga rum och jordbruket å trävaruindustriens hemman ej heller lämnades att förfalla, samt, å andra sidan, det oegentliga däruti att, såsom genom de tidigare framkomna förslagen till vanhävdslag varit avsett, jordägaren gjordes ansvarig för skötseln av jordbruk, som han ej själv omhänderhade, utan vars bristande hävd låge annan till last.

300 Eeservationer avgåvos dels av herr Pettersson i Södertälje m. fl. och dels av herr Widén. I den förra reservationen vidhölls den i förslaget till föregående års riksdagar intagna ståndpunkten, att något undantag för utarrenderade fastigheter ej skulle förekomma, och yrkades, att första stycket i 1 § skulle erhålla följande lydelse: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig , åker och äng i den omfattning, att självständigt —, må fastigheten ej så vanvårdas, att jordbrukets avkastningsförmåga äventyras» etc. Till stöd härför anförde en av reservanterna, herr Lindhagen, under frånträdande av sin motion, bland annat följande: Vanhävdslagens uppgift vore att upprätthålla själva jordbruket även på skogsintressenternas jordbrukshemman inom Norrland och Dalarna. I denna nationalekonomiska uppgift skulle vanhävdslagen erhålla stöd jämväl av en på samma gårdar tillämpad arrendelag. Den senare skulle öka arrendatorns intresse för jordbruket och tillika lämna utsikt till uppodlingens fortgång, vilken rätteligen skulle såsom en skyldighet ålagts jordägarna i vanhävdslagen, men i stället av hänsyn till dem överlämnades till arrendatorernas frivilliga företagsamhet, uppmuntrad genom därför lämpade bestämmelser i arrendelagen. Sistnämnda lags främsta uppgift var åter att skänka arrendatorerna en tryggad besittningsrätt och ökat ekonomiskt stöd av skogen. I denna uppgift skulle denna lag å sin sida erhålla stöd av vanhävdslagen, som borde öka jordägarens intresse för att arrendatorn finge ägna sig åt sitt jordbruk och förekomma benägenhet hos jordägaren att underlåta att utarrendera sina jordbruk enligt den nya lagen. Vilken kraft de båda lagarna kunde få att verka i sina uppgifter berodde naturligtvis på effektiviteten i deras detalj bestämmelser. De framkomna förslagen lämnade därutinnan mycket övrigt att önska, och den, som hade intresse för saken, måste med bekymmer fråga sig, om det skulle bliva något bevänt med lagarna i tillämpningen uti deras framlagda skick. Men vad som stode fast var dock, att lagarna skulle komplettera varandra och äga tillämplighet båda samtidigt på den jord, varom nu vore fråga. Detta var systemet, något annat hade aldrig förr ifrågasatts, och häri låg dock en glimt av förhoppning. Nu hade emellertid plötsligt kommit ett nytt uppslag i syfte att ytterligare söndersplittra de svaga möjligheterna till någon verklig vinst av lagstiftningen. Lagarnas förut så förtunnade innehåll skulle ej vidare få läggas tillsammans. Det nya systemet vore, att där arrendelagen skulle gälla finge vanhävdslagen icke gälla, och där vanhävdslagen skulle äga tillämpning, finge ej arrendelagen tilllämpas. Trävaruindustrien komme verkligen i bryderi, vilket av de båda hembjudna alternativen den skulle begagna sig av. Det berodde säkerligen på olika fall, huruvida det ginge lättast att reda sig med en svag arrendelag eller en svag vanhävdslag. Herr Widén uttalade i sin reservation, att han ansåg, att 1 § första stycket bort av utskottet tillstyrkas med följande lydelse: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig , åker och äng i den omfattning, att självständigt — , skall uppsikt», e t c , samt att såsom ett tredje stycke i paragrafen borde inskjutas följande stadgande: »Är fastigheten utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, skall vad nu sagts äga tillämpning allenast i den mån jordägaren är enligt nämnda lag för vidmakthållande av fastighetens tillhörigheter ansvarig.» Första kammaren biföll utskottets förslag. Vid föredragning i andra kammaren framhölls av herr Widén, att man

301 icke kunde från uppsiktslagen undantaga de av bolagen enligt nya arrendelagen utarrenderade hemman, ty om man gjorde det, vore intet som hindrade bolagen att nedlägga jordbruket på dessa hemman, blott de voro överens med arrendatorn, ja till och med därförutan, i det arrendatorn ej mäktade göra sin rätt gällande. Och de utarrenderade hemmanen utgjorde i allt fall det stora flertalet. Därför hade talaren i sin reservation bibehållit ansvarigheten enligt hävdelagen även för de jämlikt nya arrendelagen utarrenderade bolagshemmanen men (med hänsyn till motståndet i första kammaren) inskränkt bolagens ansvarighet till det, för vilket de själva enligt arrendelagen skulle svara. Det vore nämligen så, att enligt arrendelagen det ålåge jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader samt, där under arrendetiden hus tarvade ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga större reparationer. För att hålla kontroll över att sådant skedde — icke blott den kontroll arrendatorn hade rätt att utöva, vilken kunde bliva ingen, därest arrendatorn och bolaget därom vore överens, och vilken en arrendator även om han ville, kanske hade svårt att göra gällande — borde också utarrenderade hemman stå under uppsikt. Talaren hade därför i sin reservation bibehållit uppsikten i detta avseende, och därmed ansåge han, att man även fått behörig trygghet för att icke ett kringgående av lagen skulle kunna äga rum genom skenavtal med bulvaner, som kunde finnas villiga att låna sig därtill. Däremot vore talaren villig medgiva, att billighet och rättvisa krävde, att jordägaren befriades från ansvar, eventuellt böter, för sådana försummelser, som arrendatorn läte komma sig till last. Det låge en viss sanning uti vad som framhållits, nämligen att, därest jordägarens ansvar i det fallet komme att stå kvar, han skulle få anledning att bliva särskilt hård mot arrendatorn av farhåga att bliva dömd till ansvar, därför att arrendatorn icke skött jorden ordentligt. Andra kammaren antog det förslag till lydelse av 1 §, som innefattades i den av herr Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna reservationen. Kamrarna hade alltså stannat i skiljaktiga beslut. I anledning härav framlade lagutskottet det sammanjämkningsförslag i förevarande del (memorial nr 74), att åt 1 § borde givas den lydelse, som — frånsett en mindre ändring i formuleringen — innefattades i den av herr Widén vid paragrafen fogade reservationen. Detta sammanjämkningsförslag blev av riksdagen godkänt. De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, framhålla i sitt betänkande, att då jordbrukskommissionerna hava möjlighet att beträffande enligt den norrländska arrendelagen utarrenderade hemman ingripa mot jordägarna endast såvitt angår åsidosättandet av byggnadsskyldigheten och då arrendatorerna ej alls äro emot det allmänna ansvariga för hur de hävda de arrenderade fastigheterna, uppsiktslagens betydelse för upprätthållandet av odlingen å dessa fastigheter är högst väsentligt begränsad. Försummar en jordägare sina skyldigheter i byggnadshänseende och till följd därav byggnaderna förfalla, kan visserligen rättelse ske genom vederbörande jordbrukskommissions ingripande, men befinner sig vid arrendetidens början fastighetens jord i vanvård eller uppstår under arrendetiden vanhävd å jorden till följd av arrendatorns åsidosättande av den honom åliggande hävdeplikt, kan från det allmännas sida ingenting åtgöras mot vare sig jordägaren eller arrendatorn. Detta är — framhålla de sakkunniga — redan i och för sig otill-

302 fredsställande. Det allmänna får anses hava väl så stort intresse av att vanhävd av jorden förhindras som av att vanvård å byggnaderna föiebygges. Genom vanhävd av det förra slaget, vilken lätt tager allt större omfattning, riskeras jordbrukets vidmakthållande i högre grad än genom vanvård å byggnaderna, liksom ock den förra vanhävden, därest den ej är blott i ett begynnande stadium, är betydligt svårare att undanrödja. Har vanhävden fortgått några år och visat sig i mossbelupna och skogbeväxta åkrar, förfallna diken o. d., kan det erfordras lika många eller flera år för att åter bringa jorden i kultur. Under tiden undandrages det allmänna helt eller delvis det tillskott i livsmedel för folkhushållningen, som fastigheten, därest den ej befunne sig i vanhävdat skick, skulle lämna. Något sådant behöver icke med nödvändighet bliva följden av att byggnaderna å fastigheten lämnas i förfall. Vanvård å byggnaderna är blott ett symptom på odlingens tillbakagång — den behöver ej alltid vara ens detta — vanhävd av jorden är den redan inträdda tillbakagången. Med hänsyn till i vad sålunda anförts anse de sakkunniga det knappast berättigat att i fråga om fastigheter, som utarrenderats enligt norrländska arrendelagen, på sätt i uppsiktslagen skett, skiljes mellan vanvård av byggnaderna och vanhävd å jorden. P å grund härav och då det icke kan ifrågakomma att inskränka på uppsiktslagens tillämplighet i avseende å vanvård av det förra slaget, anse de sakkunniga en ändring av lagen i den riktning, att den varder tillämplig jämväl beträffande vanhävd å jorden, böra företagas. De sakkunniga framhålla ytterligare, att en dylik ändring är så mycket mera påkallad, som, enligt vad den verkställda undersökningen givit vid handen, norrländska arrendelagen ensamt icke varit tillräcklig för åstadkommande av en förbättrad jordvård å de utarrenderade hemmanen. Det har väl kunnat konstateras, att efter vanhävdslagstiftningens tillkomst den utav norrlandskommittén påvisade underlägsenheten i jordbrukets tillstånd å bolagens arrendehemman i förhållande till jordbruket å böndernas hemman icke existerar i samma grad som förut, men det har också av ett stort antal av dem, som yttrat sig i denna fråga, framhållits, att den förbättring i tillståndet å de förstnämnda hemmanen, som sålunda inträtt, gällde huvudsakligen eller allenast byggnaderna, under det att i fråga om jordvården förhållandena fortfarande vore otillfredsställande. Det torde vara just i den omständigheten, att beträffande den jordägaren i arrendelagen ålagda byggnadsskyldigheten, denna lag kompletterats av uppsiktslagen, som förklaringen är att söka till att en sådan allmän förbättring av byggnadernas tillstånd å arrendehemmanen kunnat påvisas. Vad angår hävden av jorden, har uppsiktslagen icke varit tillämplig, och följden har också blivit, att i berörda hänseende förbättringen varit långt ifrån allmän. Att förlita sig uteslutande på arrendatorernas eget intresse för jordbruket är således icke tillrådligt. Om också arrendelagen givit dem en tryggare besittningsrätt och en även i övrigt självständigare ställning gent emot jordägarna, har det dock visat sig, att för många av dem jordbruket fortfarande ingalunda är vad det borde vara eller den huvudsakliga näringen utan endast en binäring. Huvudparten av arbetskraften ägnas ofta icke åt jordbruket utan åt andra mera omedelbart vinstgivande sysselsättningar, såsom timmerdrivning, flottningsarbete o. d.; jordbruket skötes icke sällan mindre i syfte att bereda utkomst åt brukaren och hans familj än för underhåll av nödiga dragare för skogsarbete. Att under sådana förhållanden vanhävd av jorden icke kan undvikas, är blott allt för naturligt. Förty finnes — säga de sakkunniga — den största anledning för lagstiftningen att söka utfinna medel till åstad-

303 kommande av en bättre tingens ordning. Härutinnan föreslå de sakkunniga att jordägaren även beträffande fastighet, som utarrenderats enligt den norrländska arrendelagen, göres ansvarig gent emot det allmänna för all vanhävd, som äventyrar jordbrukets vidmakthållande, oavsett om den uppkommit genom jordägarens eget eller arrendatorns förvållande. Liksom norrlandskommittén och de ovannämnda sakkunniga håller kommissionen före att vanhävdslagstiftningen bör avse även fastigheter, som äro utarrenderade samt att härutinnan ingen skillnad bör göras varken mellan de fall, i vilka utarrenderingen skett enligt allmänna arrendelagen, och de fall, vara den sociala arrendelagen skall tillämpas, eller mellan vanhävd av jorden och vanhävd av åbyggnaderna. Det allmänna torde få anses hava lika stort intresse av att förekomma vanhävd å utarrenderade fastigheter som vanhävd å hemman, som brukas av ägarna själva. I båda fallen undandrages det allmänna helt eller delvis det tillskott av livsmedel för folkhushållningen, som fastigheten, därest den icke blivit vanhävdad, kunnat lämna. Vidare torde man ej kunna förbise, att det för den allmänna rättskänslan skulle te sig kränkande, därest det allmänna ej ägde medel i sin hand att ingripa mot vanhävd å en fastighet, som är utarrenderad, medan kanske sådant ingripande äger rum till följe vanhävd å en angränsande, av ägaren själv brukad fastighet, vilken vanhävd därjämte tilläventyrs icke är av så svår beskaffenhet som den, som förekommer å den utarrenderade fastigheten. Att vanhävd förekommer i minst lika stor omfattning å utarrenderade fastigheter som å av ägarna själva brukade hemman, torde ligga utom allt tvivel och har för övrigt bekräftats såväl av den utav herrar Wihlborg och Nilsson gjorda undersökningen som av den utredningen, som härutinnan gjorts av kommissionen själv. Genom till jordbrukskommissionerna utsända frågor har kommissionen nämligen sökt vinna upplysning om i vad mån anmälda vanhävdsfall fördela sig å utarrenderade hemman och av ägarna själva brukade fastigheter. Resultatet av de härå inkomna svaren meddelas i efterföljande tabell. Tab. 4. Antalet till jordbrnkskommissionerna anmälda eller av jordbrukskommissionerna själva iakttagna vanhävdsfall under tiden 1918—1922. Värmlands Kopparbergs Gävleborgs län län län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

äg.1

arr. 2

äg.1

äg.1

8B 17 2 3

—

87 33 2 2 3

— —

S:a 107

2 År

1918 1919 1920 1921 1922

äg.1

1 1

arr. 2

äg.1

arr. 8

äg.1 \ arr. 2

äg.1

arr."

— — — —

13 24 6 1 8

46 4 73 18 67

3 2 3 i

2 4 4

6 —

—

—

—

1 2

B7 10 8 21 23

—

arr. 2

—

—

— —

— —

1 1 8 7 16

arr. 2

_ — — — —

1 Av ägarna själva eller deras tjänstemän brukade fastigheter. ' Utarrenderade fastigheter.

Av tabellen framgår således att av vanhävdsfall, som anmälts till jordbrukskommissionerna, ej mindre än 530 avse utarrenderade fastigheter, medan blott 216 hänföra sig till av ägarna själva brukade hemman. Förklaringen till denna skillnad torde visserligen delvis ligga däri att flertalet av de

304 fastigheter, som ägas av bolag och spekulanter — de enda ägare, som inbegripas under den norrländska uppsiktslagen — äro utarrenderade. Enligt den av herrar Wihlborg och Nilsson gjorda utredningen beräknas nämligen icke mindre än 73 procent av bolagens fastigheter och 27 procent av de enskilda spekulanternas fastigheter vara upplåtna på arrende. Härmed må förhålla sig hur som helst, med de i ovanstående tabell angivna siffrorna för ögonen torde det dock vara visst, att vanhävd förekommer även å arrendebruk i sådan omfattning, att den motiverar ett ingripande från lagstiftarens sida. Står det sålunda fast att vanhävdslagstiftningen principiellt bör gälla även i det fall att en fastighet är utarrenderad, återstår det att avgöra, huruvida jordägaren eller arrendatorn bör göras gentemot det allmänna ansvarig för vanhävden. Såsom av det föregående framgår intogo såväl norrlandskommittén som de sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, den ståndpunkten, att ansvaret borde åvila jordägaren. Kommissionen kan ej annat än ansluta sig härtill. Såsom av de sistnämnda sakkunniga framhållits, kan det antagas att i det övervägande antalet fall de arrendatorer, som göra sig skyldiga till vanhävd av sina jordbruk, befinna sig i så små ekonomiska förhållanden, att det är att befara, att möjlighet ej finnes att gent emot dem på ett med uppsiktslagens syfte överensstämmande sätt utkräva ansvarigheten för förefintlig vanhävd. Redan av denna grund torde sålunda icke böra ifrågakomma att lagstadga skyldighet för arrendatorn att avhjälpa uppkommen vanhävd. Härtill anföra de sakkunniga ett ytterligare skäl, som än starkare talar i samma riktning. Det är ingalunda alltid visst, att den vanhävd, som må förekomma å jorden på ett arrendehemman, beror i första hand på försummelse från arrendatorns sida. I kanske de flesta fall har vanhävden, åtminstone i någon mån, förefunnits redan vid arrendetidens början. F ö r avhjälpande av sådan vanhävd är jordägaren enligt den sociala arrendelagen ansvarig gent emot arrendatorn, ehuruväl på grund av lagens konstruktion arrendatorn icke kan under arrendetiden utkräva ansvarigheten. Att göra en ekonomiskt svagt situerad arrendator gent emot det allmänna ansvarig för vanhävd, till vilken han själv icke bär skulden, kan icke vara med billighet och rättvisa överensstämmande. En uppdelning av ansvarigheten sålunda, att den för arrendatorn endast skulle omfatta sådan vanhävd, som uppkommit under arrendetiden, torde av flera skäl icke böra ifrågakomma. Härtill vill kommissionen ytterligare foga, att enligt skogsvårdslagarna ägaren är ansvarig för att åtgärder för skogens återväxt vidtagas, även oru avverkningsrätt till skogen är åt annan upplåten, låt vara att ägaren kan av avverkningsrättshavaren söka åter vad han för sådant ändamål nödgats * utgiva. Även enligt gällande lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna svarar ägaren av en fastighet i vissa fall för arrendatorns försummelse i fråga om fastighetens hävd, nämligen i de visserligen sällsynta men dock av lagstiftaren förutsedda fallen att enligt den norrländska arrendelagens övergångsbestämmelser de allmänna reglerna om arrende skola tillämpas å upplåtelsen. Principen om att jordägaren ä r ansvarig för nyttjanderättshavarens försummelse, har sålunda redan v u n n i t erkännande i vår rätt. Det medel, jordägaren har i sin hand att skydda sig mot vanhävd från arrendatorns sida, har närmare berörts i den speciella motiveringen till lagen angående vissa jordbruksarrenden under 17 och 40 §§. Om ärren-

305 d a t o r n eftersätter sin h ä v d e p l i k t äger j o r d ä g a r e n föranstalta o m s y n å fastigheten. D ä r v i d k a n a r r e n d a t o r n föreläggas viss tid, inom v i l k e n b r i s t e n skall v a r a a v h j ä l p t ä v e n s o m b e r ä k n a s den kostnad, arbetet d ä r m e d anses betinga. Utför a r r e n d a t o r n icke arbetet inom föreskriven tid, ä g e r jordä g a r e n a n t i n g e n uppsäga a v t a l e t eller ock utföra arbetet i a r r e n d a t o r n s ställe, s a m t sedan det blivit g o d k ä n t vid n y syn, u t a n a v v a k t a n p å a r r e n d e t s u p p h ö r a n d e u n d f å gottgörelse med det vid första synen fastställda belopp. Dessutom t i l l k o m m e r j o r d ä g a r e n givetvis u p p s ä g n i n g s r ä t t i det fall a t t h a n enligt v a n h ä v d s l a g e n gjorts a n s v a r i g för v a n h ä v d , som a r r e n d a t o r n l å t i t k o m m a sig till last. Dessa bestämmelser ö v e r e n s s t ä m m a med vad h e r r a r W i h l b o r g och Nilsson i sitt b e t ä n k a n d e föreslagit. Dessa anföra bland a n n a t : »Genom ett ordnande av rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendatorn på sätt nu blivit antytt synas fördelar vinnas för båda parterna. Jordägaren erhåller möjlighet att förhindra, att en begynnande vanvård från arrendatorns sida, den må avse jorden eller underhållsskyldigheten beträffande husen, så småningom tager en sådan omfattning, att jordägaren själv kommer att svara för vanvården, utan att dock jordägaren behöver tillgripa den för honom och i än högre grad för arrendatorn obehagliga åtgärden att utan vidare uppsäga arrendeavtalet. Då jordägaren således har tillfälle att själv under i lagen angivna bestämda former kontrollera, huru arrendatorn fullgör sin hävdeskyldighet, samt att utöva tryck på arrendatorn i detta hänseende, kommer jordägarens ansvarighet gent emot det allmänna för vanvård, till vilken arrendatorn gjort sig skyldig, att göras gällande endast då jordägaren icke begagnat sig av det honom i lagen givna medel till vanvårdens förebyggande. Det torde också kunna antagas, att de fall bliva sällsynta, då en arrendator, som vid syn ålagts att avhjälpa vanhävd av mindre omfattning, icke fullgör ett dylikt föreläggande, som oftast icke kommer att medföra någon större vare sig ansträngning eller kostnad. En utsträckning av uppsiktslagens tillämplighet att avse även vanbävd av jorden å utarrenderade fastigheter får följaktligen i praktiken betydligt mindre konsekvenser för jordägarna, om den omförmälda rätten att ingripa mot arrendatorerna, redan då vanhävden befinner sig i ett begynnande stadium, införes, än fallet skulle bliva, om rätten till uppsägning av arrendeavtalet vore jordägarens enda medel att skydda sig mot ansvar enligt uppsiktslagen. Vad arrendatorerna angår kan det visserligen synas, som om, därest jordägarna berättigades att under arrendetiden föranstalta om syn å de utarrenderade fastigheterna och att eventuellt utföra erforderligt jordbruks- eller reparationsarbete med skyldighet för arrendatorerna att ersätta kostnaden därför, arrendatorernas oberoende av jordägaren bleve i icke ringa mån inskränkt. Denna olägenhet rnotväges dock i avsevärd grad genom den föreslagna begränsningen i jordägarens ratt att uppsäga arrendeavtalet i händelse av vanvård. Därigenom att denna rätt gjorts beroende antingen därav, att proceduren med syn och föreläggande for arrendatorn att avhjälpa vanvården iakttagits, utan att det åsyftade resultatet vunnits, eller ock därav, att, då jordägaren underlåtit tillämpa sagda procedur, förfarande enligt uppsiktslagen likväl mot honom inletts och medfört, att han genom eget åtagande eller domstols utslag gjorts ansvarig för vanvården, torde garanti vara given för att uppsägning av arrendeavtal på grund av vanvård kommer att äga rum endast, då verkligt giltiga skäl därför föreligga. Arrendatorn behöver aldrig riskera något godtycke från jordägarens sida i berörda hänseende. Det är nämligen att märka, att jordägaren icke kan direkt ingripa mot arrendatorn; jordägaren har endast att påkalla syn och måste överlåta till syneJordkommissioneti.

VI.

306 männen att avgöra uppkomna frågor, huruvida arrendatorn åsidosatt sina plikter angående fastighetens vård. Fullgör arrendatorn utan anmaning sin hävdeskyldighet eller ställer han sig till efterrättelse ett härutinnan vid laga syn meddelat föreläggande, sitter han fullt trygg å fastigheten utan att behöva befara trakassering av jordägaren på grund av förment vanvård. E t t jordägarens föranstaltande om syn å fastigheten för konstaterande, om vanvård föreligger eller ej, kan icke betraktas såsom ett orättmätigt ingrepp i arrendatorns bestämmanderätt beträffande fastighetens skötsel. Jordägarens rätt i detta hänseende är betingad av hänsyn lika mycket till arrendatorn som till jordägaren själv. Gåves ej jordägaren den möjlighet till förebyggande av vanvård, som sagda rätt medför, bleve det nödvändigt att betydligt utvidga jordägarens rätt att uppsäga avtalet på grund av vanvård från arrendatorns sida, något som skulle i hög grad motverka det sociala syftemålet med den särskilda arrendelagstiftningen. Därest åt jordägaren tillerkännes rätt att, för undvikande av eget ansvar för arrendatorernas försummelser, under bestämda former, som icke giva plats för godtycke, öva tillsyn över hur arrendatorerna fullgöra sin hävdeplikt, måste detta verka till ett allmänt uppsving av jordbruket å arrendehemmanen. Den enskilde arrendatorn, som till följd av personlig läggning eller av andra skäl är mest benägen att icke alls eller endast nödtorftigt fullgöra sina sk3>idigheter i avseende å fastighetens hävd, blir därigenom förhindrad att hängiva sig åt slöhet och liknöjdhet i detta hänseende. Gör han det likväl, riskerar han att, sedan den lagliga proceduren för tillsynens utövande mot honom tillämpats, skiljas från arrendet. Han kan icke, såsom nu är fallet, förlita sig på att, blott vanhävden icke blir allt för framträdande, han får sitta kvar på fastigheten, vars byggnader, tack vare jordbrukskommissionens uppsikt beträffande dem, han ej behöver bofara skola förfalla. Det torde vara berättigat antaga, att under de angivna förutsättningarna arrendatorernas känsla av eget ansvar för jordbruket, vilken känsla — enligt vad den verkställda undersökningen givit vid handen — för närvarande i många fall är så ytterst ringa, skall i avsevärd grad ökas. För uppnående av vanhävdslagstiftningens åsyftade resultat i fråga om utarrenderad jord torde detta hava den största betydelse. I och med det att ansvarskänslan hos arrendatorerna allt mera utvecklas, förminskas såväl antalet fall, då ingripande enligt uppsiktslagen mot jordägarna behöver ske, som ock antalet fall, då dessa se sig nödsakade a t t göra bruk av sin rätt att få arrendatorerna avhysta på grund av vanhävd. Uppsiktslagen kommer i förevarande hänseende i tillämpning mot jordägarna allenast, då de underlåtit att göra bruk av sin rätt att på i arrendelagen angivet sätt förebygga, att en begynnande vanhävd så småningom utvecklar sig till att bliva en fara för jordbrukets bestånd, och jordägarnas rätt att uppsäga arrendeavtalet på grund av vanhävd kommer till användning endast såsom ett yttersta medel för utgallring av sådana arrendatorer, som visat sig odugliga såsom jordbrukare. Utan att tvångsåtgärder behöva tillgripas annat än i undantagsfall, ej blott tillgodoses det i uppsiktslagen uppställda kravet på odlingens bestånd utan vinnes också det för arrendelagen uppsatta syftemålet av en även eljest förbättrad jordvård å arrendehemman.» T i l l v a d de s a k k u n n i g a s å l u n d a anfört k a n kommissionen l ä m n a s i n anslutning. I fråga om lagens t i l l ä m p n i n g h a v a billighetsskäl k r ä v t ett u n d a n t a g . D ä r j o r d ä g a r e n på g r u n d a v medellöshet eller a v a n n a n giltig orsak ä r u r s t å n d s a t t a t t a v h j ä l p a det l ä g e r v a l l , v a r u t i h a n s h e m m a n , kanske a v s a m m a orsak, r å k a t , vore det obilligt a t t m o t h o n o m företaga den i l a g e n föreskrivna procedur, som då skulle i n n e b ä r a , a t t h a n vid s t r ä n g t ansvaT

307 förelades att vidtaga åtgärder, som vore honom omöjligt att utföra. I enlighet med vad sålunda anförts har lagens tillämplighet modifierats. Beträffande vanhävdslagens tekniska utformning har kommissionen i Lagenstekhuvudsak anslutit sig till den norrländska uppsiktslagen. Endast i ett av- n i s k a utseende företer förslaget en viktigare avvikelse från berörda lag. Har jord- f o r m m n sbruk utsatts för synnerlig grov vanhävd och har jordägaren därjämte visat uppenbar tredska ifråga om vidtagande av åtgärd för dess avhjälpande, som han gentemot det allmänna åtagit sig eller blivit honom av domstol ålagda, har kommissionen ansett att staten bör vara berättigad att påfordra att jordägaren skiljes från innehavet av fastigheten. I dylikt fall har domstol därför tillerkänts rätt att förordna att därest ägaren icke frivilligt avhänder sig fastigheten inom ett år, tvångsförsäljning därav skall äga rum. I fråga om lagförslagets övriga detaljer hänvisas till den speciella motiveringen. D.

Speciell motivering till vanhävdslag.

1 *• Såsom av den allmänna motiveringen framgår, skall förslaget avse enskilda tillhöriga jordbruk. Från lagens tillämpning undantages alltså jordbruk, som tillhör kronan eller allmän inrättning. Bestämmelse härom återfinnes i 17 §. Emellertid bör lagen enligt kommissionens åsikt icke avse alla jordbruk, som tillhöra enskilda. Flera begränsningar äro erforderliga. Enligt norrlandskommitténs förslag erfordrades för att uppsiktslagen skulle vara tillämplig, att å fastighet funnes »inägojord» av den omfattning, att självständigt jordbruk kunde idkas därå. Härmed avsåg kommittén att fastigheten skulle vara så pass stor, att den lämpade sig att besättas med särskild åbo, samt att dess jordbruk kunde bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst. I anledning av anmärkning, som framställdes vid förslagets granskning i högsta domstolen, gjordes i den proposition till vanhävdslag, som förelades riksdagen 1907, den ändring, att ordet »inägojord» utbyttes mot orden »åker och äng». Detta förslag innehöll alltså, att lagen skulle gälla för fastighet, vara funnes åker och äng av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Lagutskottet (utlåtande nr 61) bibehöll i denna del Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. Samma bestämmelse förordades av lagutskottet vid 1908 och 1909 års riksdagar, antogs av sistnämnda riksdag och återfinnes i lagens 1 §. De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, framhålla i sitt betänkande, att uttrycket »självständigt jordbruk» är synnerligen obestämt. Enligt den verkställda undersökningen hava också vid tolkningen därav mött avsevärda svårigheter. Icke obetydliga skiljaktigheter mellan de olika jordbrukskommissionernas åsikter i avseende å omfattningen av de fastigheter, som skulle falla under lagen, hava framkommit. Gränsfall hava bedömts avsevärt olika. Låt vara att ortsförhållandena betinga en dylik olikhet härvidlag, må emellertid påpekas, att även mellan tvenne angränsande län, nämligen Kopparbergs och Gävleborgs, framträtt stor skiljaktighet vid bedömandet av vad som menas med självständigt jordbruk. Jordbrukskommissionen i Kopparbergs län har sålunda uppgivit, att

308 kommissionen, med hänsyn till den långt drivna parcellering av jorden, som är rådande inom länet, satt minimigränsen ganska lågt eller närmare bestämt under fyra hektar inrösningsjord, medan jordbrukskommissionen i Gävleborgs län satt gränsen relativt högt eller vid 6—10 hektar åker oca äng. En jordbrukskommission har sökt stöd i de gamla besuttenhetsbestämmelserna och ansett, att uttrycket självständigt jordbruk sammanfölle med besuttenhetsbegreppet. En jordbrukskommission har ansett, att en sådan fastighet, varom här är fråga, skall i väsentlig mån kunna bidraga till familjens uppehälle. En annan jordbrukskommission har ansett, att fastigheten bör kunna lämna de mängder av i orten producerbara lantmannaprodukter, som erfordras för familjens underhåll, d. v. s. hela uppehälle:. E n jordbrukskommisson anser, att å fastigheten bör kunna födas ett visst mindre antal djur, under det att en annan jordbrukskommission anser, att fastigheten skall kunna föda ett större antal djur o. s. v. För avhjälpande av denna ovisshet angående uppsiktslagens tillämplighet och då ett stort antal fastigheter, som enligt de sakkunnigas mening bort omfattas av lagstiftningen, genom ifrågavarande begränsning uteslutits, hava de sakkunniga föreslagit, att uppsiktslagens räckvidd borde bestämmas på sådant sätt, att lagen bleve tillämplig å alla bolag eller skogsspekulanter tillhöriga fastigheter, å vilka funnes åker och äng i den omfattning, att jordbruk därå kunde idkas. En dylik utvidgning av uppsiktslagens räckvidd skulle sålunda innebära, att även mindre jordbruk, såsom torp och andra jordbrukslägenheter av mindre omfattning, bleve ställda under uppsikt till förekommande av att jordbruket icke vidmakthölles. Detta synes emellertid kommissionen vara att gå för långt. Vad som med en vanhävdslag åsyftas är ju att jordbruket å de gamla bondehemmanen upprätthålles. Det synes kommissionen därför icke vare sig nödigt eller lämpligt att åt vanhävdslagstiftningen gives en större räckvidd än vad norrlandskommittén ansett härutinnan vara erforderligt. På grund av de anmärkta svårigheterna vid uppsiktslagens tolkning har kommissionen emellertid ansett att en omformulering vore på sin plats. Enligt .kommissionens mening bör vanhävdslagens tillämplighet å visst jordbruk vara beroende av att en jordbrukare med medelstor familj kan av jordbruket hämta sin huvudsakliga bärgning. I överensstämmelse härmed har första stycket i paragrafen formulerats. Såsom medelstor torde i likhet med vad kolonisationskommittén i sitt betänkande framhållit, få anses en familj, som består av sex personer. Jordbruket bör följaktligen vara av den omfattning, att en sådan familj därav kan fylla sitt behov av ladugårdsprodukter, särskilt av mjölk och smör. Att närmare angiva jordbrukets storlek låter sig givetvis ej göra. Några som helst arealgränser torde icke kunna ifrågakomma, då förhållandena äro allt för skiftande inom olika delar av landet. Emellertid tror kommissionen att det i det särskilda fallet utan större svårighet låter sig göra att bedöma när jordbruket är av den omfattning, som nu sagts. I förevarande paragraf angives vidare när vanhävd av jordbruk skall anses föreligga. Härom kunna givetvis meningarna vara delade. Enligt norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag finge »egendomen ej så vanvårdas, att jordbrukets avkastningsförmåga uppenbarligen äventyras, och ej heller för jordbruket nödiga byggnader bortföras eller lämnas att förfalla». I sin motivering anförde kommittén bland annat, att härmed avsågs, att vanvården toge ett sådant omfång, att odlad jord småningom återginge till naturtillståndet, att det kapital, som låge i jordens egenskap

309 att vara odlad, försvunne, och avkastningsförmågan för framtiden sålunda väsentligt reducerades. Det vanligaste fallet härvid vore, att åkrar och ängar lämnades utan skötsel, så att de efter hand förvandlades till mer eller mindre skogbeväxta utmärker, eller att skördar år för år toges utan att ersättning lämnades, så att jorden småningom utarmades. Vore en odlad äga emellertid till jordmånen så dålig, att dess avkastning icke ersatte brukningskostnaden för en på stället bosatt åbo, då kunde dess utläggande till skogsmark naturligen icke anses såsom vanvård, som i stadgandet i fråga avsåges. Beträffande förbudet mot nödiga byggnaders bortförande eller förfall behövde visserligen detta icke alltid medföra, att själva jordbruket försämrades, ty detta kunde sammanläggas med annat jordbruk, som ägde för båda fastigheterna tillräckliga byggnader; men fastighetens värde såsom självständig jordbrukspossession förminskades likväl därigenom i högst avsevärd grad, och lika litet som trävaruindustrien borde få föranleda därtill, att landets odlade områden minskades, lika litet borde det tillåtas, att densamma orsakade en reducering av de särskilda självständiga brukningsdelarnas antal. I de flesta fall vore ifrågavarande förfarande med t. ex. husen på ett gammalt f. d. bondehemman icke förestavat av några skäl av nyssberörda beskaffenhet, utan utgjorde tvärtom det mest talande bevis för ägarens avsikt att lämna jordbruket åt sitt öde. Norrlandskommittén var emellertid icke enig om berörda ståndpunkt. Eeservationsvis framfördes av herr Lindhagen yrkande, att stadgandet måtte erhålla följande avfattning: »Finnes — — — må jordbruket och det för detsamma nödiga byggnaderna ej vanvårdas. Vanvård enligt denna lag skall anses föreligga, om jordbruket och byggnaderna äro i sämre tillstånd än det, vari de uti bondehand varande jordbrukslägenheterna i orten i allmänhet befinna sig. Såsom vanvård skall ock anses, därest å hemman, som uppkommit av nybygge, icke finnas inägor till vidd och godhet motsvarande, vad i sådant avseende är i skatteomföringsinstrumentet upptaget. Vad sålunda stadgats, gälle dock ej för det fall, att efter noggrann undersökning befinnes, det jordmånen å en upptagen odling ej äger det odlingsvärde, eller, där fråga är om nybyggeshemman, som nyss sagts, detta ej någonstädes innehåller odlingslägenheter till angiven omfattning av den beskaffenhet, att jorden kan med fördel brukas ens av någon, som saknar andra utvägar till försörjning.» I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag bibehölls kommitténs formulering i denna punkt oförändrad. Framhållas må dock, att vid lagförslagets behandling i högsta domstolen framställts vissa erinringar mot kommittéförslaget av annan innebörd än vad i nyssberörda reservation avsågs. Det hade sålunda dels anmärkts, att lagtexten icke vore tillräckligt tydlig, i det kommitténs betraktelsesätt i avseende på nedläggande av jordtiruk på en äga med dålig jordmån icke fått något uttryck i lagförslaget, och dels erinrats, att förslaget vore allt för strängt i fråga om bestämmelserna angående byggnaderna. I sistnämnda hänseende hade i högsta domstolen anförts, att det vore obilligt, om en jordägare, som hade flera fastigheter i sambruk, skulle förmenas att flytta byggnader från en av dessa fastigheter till en annan, där de kunde med större fördel användas, eller att nedriva byggnaderna vid en med huvudgården sammanslagen mindre gård, då vid huvudgården funnes för bägge fastigheternas brukande tillräckliga byggnader. Kommittén medgåve själv, att i sådant fall jordbruket icke egentligen försämrades, men åberopade såsom skäl för sitt förslag, att genom bortförandet av byggnaderna eller försummat underhåll av desamma

310 den särskilda fastighetens värde såsom självständig jordbrukspossession i avsevärd grad förminskades. Den omständighet, att ett jordområde vid någon tidpunkt varit styckat i smärre brukningsdelar, finge väl dock icke utgöra hinder för dessas sammanförande till en större possession, och vid bedömandet av spörsmålet, huruvida för jordbruket erforderliga byggnader funnes, borde hänsyn då tagas till denna possession i dess helhet. Det föreslagna stadgandet ledde i själva verket därtill, att jordbruket i dylika fall komme att betungas med underhåll av byggnader, som vore. för detsamma överflödiga eller till belägenheten otjänliga. Detta bleve så mycket kännbarare, för den händelse fastigheterna användes uteslutande för jordbruksändamål och således icke industrien kunde tagas i anspråk för gäldande av de onödiga kostnader, som pålades jordägaren. Dessa högsta domstolens erinringar vunno emellertid icke beaktande i propositionen. Inom andra kammaren väcktes av herr Lindhagen m. fl. en motion, nr 254, däri i anslutning till ovan berörda reservation yrkades, att lagen ej måtte begränsas till att drabba endast särdeles hög grad av vanvård. I utlåtande nr 61 fann lagutskottet i detta avseende ej skäl att gå utöver Kungl. Maj:ts förslag, vilket syntes utskottet med hänsyn till lagens syfte fullt tillfredsställande. Däremot ansåg sig utskottet böra modifiera stadgandet i fråga om kravet på förhindrande av att byggnader bortfördes. Genom Kungl. Maj:ts förslag skulle en jordägare, som t. ex. ägde två i närheten av varandra belägna fastigheter, vara förhindrad bortföra eller låta förfalla å den ena fastigheten belägna byggnader, även om denna fastighets behov av byggnader tillfredsställande fylldes genom byggnader å den andra. I sådant fall vore, enligt utskottets förmenande, dock lagens syfte fullt tillgodosett, blott för jordbruket å båda fastigheterna nödiga byggnader höllos å den ena fastigheten. I enlighet med denna utskottets ståndpunkt gjordes i propositionens ifrågavarande stadgande den förändring, att efter orden »lämnas att förfalla» tillades »där ej behovet fy lies genom andra byggnader». Vid 1908 års riksdag framfördes, såsom förut blivit nämnt, frågan om en vanhävdslag i tvenne motioner i andra kammaren, nr 206 av herr Lindhagen m. fl. och nr 328 av herr T. Zetterstrand. Den förra motionen anslöt sig i förevarande hänseende fullständigt till motionen nr 254 vid 1907 års riksdag. I den senare motionen upptogs den formulering av stadgandet i fråga, som 1907 års lagutskott föreslagit. Denna formulering blev också av 1908 års lagutskott godkänd. Det förslag till uppsiktslag, som inom justitiedepartementet utarbetades för att framläggas för 1909 års riksdag, hade i förevarande punkt följande lydelse: »Finnes — , skall uppsikt, på sätt nedan förmäles, hållas däröver, att icke jordbruket nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras.» Men samtidigt infördes i samband med bestämmelserna om synemännens åligganden (3 §) denna bestämmelse: »Såsom vanhävd är ej att anse nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.» I statsrådsprotokollet för den 12 februari 1909 motiverades denna formulering sålunda: Med avseende å den grad av vanhävd, som borde föreligga för att föranleda åtgärder från det allmännas sida, kunde åberopas norrlandskommitténs motivering därutinnan, att kommittén avsåge vanhävd, som toge »ett sådant omfång, att odlad jord småningom återgår till natur-

311 tillståndet, att det kapital, som ligger i jordens egenskap av att vara odlad, försvinner, och dess avkastningsförmåga för framtiden sålunda väsentligt reduceras». Den formulering, som i norrlandskommitténs förslag givits åt denna tanke, kunde emellertid föranleda den uppfattningen, att inskridandet borde äga rum redan på ett tidigare stadium än kommittén avsett, och då det ansåges angeläget, att bestämmelserna härutinnan icke bleve föremål för olika tolkning, hade man sökt att finna och i förslaget införa ett klarare uttryck för vad man i denna del åsyftade. — I motiveringen till kommitténs förslag berördes den händelse, att en odlad äga vore till jordmånen så dålig, att dess avkastning icke ersatte brukningskostnaden åt en på stället bosatt åbo, och förklarades, att i dylikt fall den ägans utläggande till skogsmark naturligen icke vore att anse som sådan vanvård, som i lagförslaget avsåges. Det syntes önskvärt — och med hänsyn till den nu föreslagna formuleringen av 1 § jämväl nödigt — att detta också finge ett uttryck i lagen, och blev i följd härav ovannämnda tillägg till 3 § infört. P å grund av anmärkning vid föredragning av lagförslaget i högsta domstolen, att den bestämmelse i 3 §, som åsyftade att i ett visst avseende begränsa vanhävdsbegreppet, sådant det funnes angivet i 1 §, icke borde sammanställas med föreskrifter om syn och synemännens utlåtande, vidtogs i propositionen till riksdagen den formella ändring, att stadgandet infördes fristående i lagförslaget (2 §). I riksdagen yrkades i motion, nr 128, av herr Karl Staaff m. fl. inom andra kammaren, att riksdagen måtte antaga en vanhävdslag i enlighet med lagutskottets förslag till 1908 års riksdag. I en annan motion i samma kammare, nr 111 av herr Lindhagen m. fl., återgavs motionen nr 206 vid 1908 års riksdag. Lagutskottet fann i utlåtande nr 64 ingen anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del och hemställde, att riksdagen måtte antaga uppsiktslagen med den lydelse av 1 § och 2 §, som propositionen innehölle. Reservationer anfördes i förevarande del dels av herr Pettersson i Södertälje m. fl., som ansågo, att utskottet bort tillstyrka en lydelse av 1 §, som överensstämde med utskottets förslag till 1907 och 1908 års riksdagar, dels av herr Widén, som ansåg, att utskottet bort tillstyrka följande lydelse av 1 §: »Finnes — — —, skall uppsikt, på sätt nedan förmäles, hållas däröver att jordbruket å fastigheten icke nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras», dels ock av herr Lindhagen, som ansåg, att stadgandet under 2 § bort utgå. Vid föredragning i riksdagen biföll första kammaren lagutskottets förslag såväl vad angick 1 § som 2 §. Under debatten inom andra kammaren utvecklade herr Widén närmare den ståndpunkt, som föranlett hans reservation. Han anförde bland annat: »Visserligen är det sant, att de ordalag, i vilka vanhävden beskrives i min reservation, och som äro lika dem, som användas i Kungl. Maj:ts förslag, äro lindrigare än vad de äro enligt herr Petterssons i Södertälje med fleras reservation. Men jag har icke kunnat finna annat än att ordalagen, sådana de äro i Kungl. Maj:ts proposition, väsentligt överensstämma med vad norrlandskommittén i sin motivering förmenat, att här borde bestämmas. Norrlandskommittén har sagt, att det kan föreligga två olika slag av vanhävd. Det ena, vanskötsel, som gör, att egendomen under en tid giver mindre avkastning, men endast temporärt; och det andra då odlad jord så småningom återgår till naturtillståndet och dess

312 avkastningsförmåga för framtiden väsentligt reduceras. Om det sista slaget säger norrlandskommittén: 'mot den grövre vanvården som sker så att säga avsiktligt, därför att jordens ägare icke vill vara jordbrukare och som tydligen leder till odlingens tillbakagång samt berövar den kommande generationen förmånen av att få mottaga uppbruten jord till samma omfattning och avkastningsförmåga som de gångna släktenas arbete berett åt den närvarande, mot denna vanvård synes staten vara berättigad att inskrida'. Jag för min del kan icke finna annat än att detta sista slag av vanvård drabbas av de av mig använda ordalagen. För övrigt är jag av den meningen, att ordalagen betyda mindre; allt beror på den jordbrukskommission, som i första hand skall ha uppsikt över att vanhävd icke sker. Blir det en duglig och praktisk jordbrukskommission, kommer lagen att verka gott, men blir det en dålig jordbrukskommission, verkar lagen sämre, alldeles oavsett, i vilka ordalag vanhävden är beskriven, så snart man blott fått med, vad som huvudsakligen bör vara med. Nu har jag tänkt mig en möjlighet att kunna komma till ett slutligt resultat i ungefärlig överensstämmelse med det förslag, jag redogjort för och som innebäres i min reservation. Jag tror, att härigenom skulle vinnas mycket avsevärda förmåner; man skulle kunna hindra det år för år i mer eller mindre mån fortgående nedläggandet av småbruk, som det är så viktigt att förekomma.» Andra kammaren biföll det förslag till lydelse av 1 %, som innefattades i den av herr Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna reservationen. 2 § bifölls i enlighet med utskottets förslag. Kamrarna stannade alltså i skiljaktiga beslut vad angick lydelsen av 1 §. I det av lagutskottet i dess memorial nr 74 angivna förslag till sammanjämkning av dessa beslut ävensom av kamrarnas i övrigt skiljaktiga beslut i fråga om uppsiktslagen upptogs 1 § första stycket med den lydelse, som innehölls i herr Widens reservation, och bibehölls 2 § i enlighet med kamrarnas samstämmiga beslut. Detta förslag blev av riksdagen godkänt. Genom den lydelse, 1 § första stycket av uppsiktslagen sålunda erhöll, har det fastslagits, att för lagens tillämplighet å en fastighet erfordras en relativt långt framskriden vanhävd. Den uppsikt, som lagen föreskriver skola hållas å vissa fastigheter, avser icke åstadkommandet av en rationell jordbruksdrift, den avser endast förhindrande av jordbrukets totala nedläggande samt förebyggande, att fastigheterna eljest vanvårdas till den grad, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras. Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angående uppsiktslagens tillämpning i nu ifrågavarande del har givit vid handen, att jordbrukskommissionerna vid bedömandet av vad som varit att anse såsom vanhävd, mot vilken ingripande borde ske, i allmänhet velat giva lagen en något vidsträcktare tolkning än den, vartill ordalagen i 1 § första stycket direkt föranleda. Jordbrukskommissionerna hava sålunda icke alldeles kunnat bortse från sådan vanhävd, som visserligen icke omedelbart äventyrar jordbrukets vidmakthållande men som likväl uppenbart nedsätter dess avkastningsförmåga. En av jordbrukskommissionerna har tillämpat lagen sålunda, att den ansett sig böra ingripa, då jorden och byggnaderna å en fastighet varit sämre skötta, än inom orten vore vanligt på böndernas fastigheter, vilket torde hava inneburit ingripande även mot vanhävd redan i dess första stadium. Vad åter angår de domstolar, som haft frågor av förevarande art till avgörande, framhålla de sakkunniga, att dessa, såvitt av tillgängliga rättegångshandlingar kunnat bedömas, tillämpat lagen strängt efter orden, vadan i den del fall jordbrukskommissioner, som ingripit mot vanhävd p å

313 tidigare stadium, fått sina yrkanden ogillade. De sakkunniga påpeka vidare att det vore mycket förklarligt, att jordbrukskommissionerna, vilka bestå av det praktiska livets män, vid bedömande, om vanhävd förelegat eller ej, fäst sig vid vad som i dagligt tal betecknas såsom vanhävd och icke alltid tagit sikte uteslutande på om vanhävden äventyrade jordbrukets vidmakthållande. Vad som under den verkställda undersökningen förekommit angående jordbrukskommissionernas sätt att tillämpa stadgandet i fråga hade icke föranlett till annat än att de vid handhavandet av sitt grannlaga värv gått varsamt till väga. Den omständigheten emellertid, att jordbrukskommissionerna, såsom nämnts, funnit sig böra tillämpa uppsiktslagen även i avseende å vanhävd av lindrigare art än sådan, som direkt medför fara för jordbrukets nedläggande, kan tyckas tala för att åt vanhävdsbegreppet giva den utformning, som sålunda praktiserats. Detta skulle innebära, att jordbrukskommissionerna berättigades ingripa redan mot en begynnande vanhävd eller över huvud mot all sådan vanhävd, som nedsatte jordbrukets avkastningsförmåga. Yrkanden i detta hänseende hava också inom kommissionen framkommit. Kommissionen anser emellertid en sådan utsträckning av det gällande vanhävdsbegreppet ej vara tillrådlig. Enligt kommissionens mening råder stor skillnad mellan det vanvårdande av jordbruk, som föranleder att jorden för tillfället eller för närmaste framtiden avkastar mindre än vad den eljest kunde och borde, och som är lätt att avhjälpa och bättra genom ett eller annat års driftigt arbete, och det fall av vanvård, i vilket fara föreligger att odlad jord så småningom återgår till naturtillståndet eller att dess avkastningsförmåga för framtiden i väsentlig mån reduceras. Endast i det sistnämnda fallet bör enligt kommissionens mening ingripande från det allmännas sida få äga rum. De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar, hava också i sitt betänkande ställt sig avvisande mot en utsträckning av det gällande vanhävdsbegreppet. I ett annat hänseende har emellertid uppsiktslagens bestämning av vanhävdsbegreppet — märkligt nog — visat sig icke vara tillräckligt tydlig. Härmed åsyftas frågan, huruvida lagen avser att förhindra, att två^ eller flera särskilt bebyggda fastigheter sammanslås till en brukningsdel på sådant sätt, att de för jordbruket avsedda byggnaderna å en eller flera av fastigheterna bliva onödiga och förty bortföras eller lämnas att förfalla. De ovannämnda sakkunniga framhålla, att sådana sammanslagningar förekommit i avsevärd omfattning ävensom att dessa ofta företagits i direkt syfte att eludera uppsiktslagens förbud mot byggnadernas vanvårdande. Jordbrukskommissionen i Kopparbergs län har sålunda inberättat till de sakkunniga, att sammanslagningar förekommit ganska ofta å bolagsjord, mest under eget bruk, men även å arrendegårdar. Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län har meddelat, att företeelsen är vanlig vad angår fastigheter under bolagens eget bruk, men mindre vanlig beträffande utarrenderade fastigheter. Jordbrukskommissionen i Västernorrlands län har upplyst, att sammanslagningarna avsett utarrenderade jordbruksfastigheter, som legat i omedelbar närhet av varandra. Jordbrukskommissionen i Jämtlands län har anfört: »Fastigheter, som varit endast sämjevis delade, hava i stor utsträckning sammanslagits av bolagen till stöire brukningsenheter, utan att kommissionen ansett sig kunna däremot inskrida, sedan dess talan i sådant hänseende blivit av domstolarna ogillad. Dylik sammanslagning har i någon mån förekommit beträffande

314 laga delade fastigheter, till och med då de ej gränsat omedelbart intill varandra. Kommissionen har visserligen sökt efter förmåga förhindra detta men icke lyckats vinna domstolarnas medverkan därtill.» Jordbrukskommissionerna i Västerbottens och Norrbottens län hava meddelat, att de sammanslagningar, som förekommit, gällt utarrenderade fastigheter, som gränsat intill varandra. Beträffande de sammanslagningar av brukningsdelar, som sålunda skett, hava samtliga jordbrukskommissioner utom kommissionen i Jämtlands län uppgivit till de sakkunniga, att sammanslagningarna från ren jordbrukssynpunkt varit att anse såsom fördelaktiga, då genom sammanslagningen jorden kunnat skötas mera rationellt och med mindre kostnad än under förutvarande förhållanden varit möjligt, varigenom även, då fastigheterna varit utarrenderade, bättre bärgning och utkomst för arrendatorn kunnat vinnas. Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län har framhållit, att då bolagen genom sammanslagning av närbelägna fastigheter bildat större jordbrukskomplex, äro dessa ofta välskötta och stå i en del fall på gränsen till mönstergårdar för orten. Samtidigt anmärkes dock, att i andra fall kreatursstocken på dylika större gårdar är för liten. Av de utav jordbrukskommissionerna i Västernorrlands och Västerbottens län avgivna yttrandena i den nu föreliggande frågan framgår vidare, att sammanslagningarna blivit godkända av respektive kommissioner. A v den ovan gjorda framställningen av förarbetena till 1 § första stycket av uppsiktslagen framgår, att norrlandskommittén intog den ståndpunkt, att bortförandet av för jordbruket nödiga byggnader i intet fall skulle vara tillåtet. Kommittén syftade således med sitt förslag till vanhävdslag ej blott till förekommande av vanhävd utan även till upprätthållandet av de befintliga bebyggda brukningsdelarnas antal. En annan ståndpunkt i detta hänseende intog lagutskottet vid 1907 års riksdag; enligt den omnämnda lydelsen av dess förslag beträffande 1 § första stycket medgavs bortförandet av byggnaderna från en brukningsdel, där dess behov i detta hänseende fylldes genom andra byggnader. Av vad som förekommit under sakens vidare behandling i riksdagen torde ock få anses framgå, att riksdagens avsikt varit att ansluta sig till den ståndpunkt, som av norrlandskommittén framförts. Enligt kommissionens mening bör såsom förut är nämnt en vanhävdslagstiftning framför allt avse att skydda upprätthållandet av de gamla bondebruken. Det vore meningslöst om staten samtidigt med att densamma vidtoge stora ekonomiska uppoffringar för att genom bildande av nya jordbruk tillgodose en förefintlig jordhunger, med likgiltighet skulle åse, huru gamla jordbruk spolierades. Det bör därför enligt kommissionens mening principiellt icke tillåtas att åbyggnaderna å självständig brukningsdel nedrivas eller genom bristande underhåll få förfalla, även om jordbruket å brukningsdelen nödtorftigt kan upprätthållas genom dess sammanslagning med annan. Säkerhetsåtgärder böra sålunda vidtagas, att med dessa brukningsdelar ej förfares på sådant sätt att deras återbesättande med egen åbo omöjliggöres eller försvåras. Då, såsom nämnt, uppsiktslagens formulering i detta avseende giver anledning till ovisshet om lagens rätta mening, har kommissionen ansett en omredigering nödvändig. I förslaget utsäges därför, att för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader icke må bortföras eller lämnas att förfalla.

;3i5 I vad mån det i förevarande paragraf bestämda vanhävdsbegreppet är underkastat modifikation, därom avhandlas under 3 §>. 2 §.

Nedläggande av torp bör enligt kommissionens mening ej heller få äga rum. I förevarande paragraf utsäges därför att vad i 1 § stadgas jämväl skall äga tillämpning å torp, som är av den storlek, som där omförmäles, ändå att torpet icke är att anse för kameralt självständig fastighet. 3 §.

I denna paragraf göras vissa undantag från de i 1 och 2 §§ uppställda huvudreglerna. Såsom ovan under 1 § närmare omförmälts, innehåller den norrländska uppsiktslagen i 2 § den modifikationen av vanhävdsbegreppet att såsom vanhävd ej är att anse nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens utkomst hänvisad åbo. Enligt stadgandets innehåll, vilket överensstämmer med vad norrlandskommittén uttalat i sina motiv, är det allenast den omständigheten, att en äga till sin naturliga beskaffenhet, d. v. s. till jordmånen är så dålig, att dess uppehållande såsom odlad icke lönar sig, som berättigar till jordbrukets nedläggande å ägan. Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen, huru detta stadgande tillämpats av jordbrukskommissionerna, har emellertid givit vid handen att även andra omständigheter såsom svårighet för dikning, frostländighet, avlägsenhet från vägar o. d. ansetts böra föranleda till ett uteslutande av uppsiktslagens tillämplighet. Herrar Wihlborg och Nilsson framhålla i anledning härav att hur viktigt det än vore, att den mark, som en gång blivit odlad, också bibehölles såsom sådan i största möjliga utsträckning, det dock vore tydligt, att det icke kunde vara nationalekonomiskt klokt att genom tvångsmedel vidmakthålla sådana jordbruk, som redan från början vore dömda att misslyckas. Detta vore förhållandet ej blott med jordbruk å sådan mark, vars jordmån absolut icke lämpade sig för jordbruksdrift, utan även med jordbruk å vattensjuka ägor, som icke för rimliga kostnader kunde torrläggas, eller å mark, där grödan vore alldeles särskilt utsatt för den i de nordligare trakterna så ofta förekommande nattfrosten. Vad åter anginge jordbruk, som låge avlägset från vägar eller andra kommunikationsleder, kunde det icke utan vidare fastslås, att sådana jordbruk icke borde vidmakthållas. De norrländska orterna lede som bekant ofta brist på vägar. Man påträffade ej sällan hemman eller mindre byar, som icke ägde tillgång till annat än en gångväg eller en ytterst bristfällig körväg. Detta vore förhållandet ej blott i lappmarkstrakterna utan även så långt söderut som i Hälsinglands skogsbygder. Den omständigheten likväl, att sådana hemman eller byar en gång anlagts och bebyggts, finge anses tyda på, att svårigheterna för åborna i allmänhet ej vore större, än att de kunde övervinnas. Ett allmänt medgivande av jordbrukets nedläggande i dessa oväga trakter, kunde naturligtvis icke ifrågakomma. Fallen borde bedömas vart för sig. Skulle i enstaka fall förhållandena vara så svårartade, att det vore ogörligt att få ett i obygden beläget hemman besatt med åbo, syntes uppsiktslagen icke böra lägga hinder i vägen för jordbrukets nedläggande. Å ena sidan torde jordbruket å ett sådant hemman ej kunna drivas utan av en å stället bosatt åbo, och å andra sidan ginge det ej an att i lagstiftningsväg tvinga människor att framleva en tillvaro, som låge

316 utanför gränsen för vad som anses såsom minimum av de sociala levnadsbetingelserna. I sist avhandlade hänseende — yttrade de sakkunniga vidare — tarvade de i Norrland och Dalarna mångenstädes förekommande fäbodställena särskild uppmärksamhet. Dessa voro, i allmänhet åtminstone, belägna avlägset, ofta milsvis bort från gårdarna, I många fall hade, enligt vad utredningen därom visade, på grund av den förändrade mjölkhushållningen fäbodarna nedlagts och de vid fäbodställena befintliga odlingarna utlagts till skogsmark samt byggnaderna fått förfalla. För att berörda odlingar skulle kunna bibehållas i hävd, sedan de icke längre användes för sitt ursprungliga ändamål, fordrades i regel en bosättning på stället, enär avståndet till respektive by nästan alltid vore så stort, att det icke lönade sig för de i byn boende ägarna att sköta jordbruket. Men för att en sådan bosättning skulle komma till stånd, måste finnas förutsättning för att den, som bosatte sig på platsen, kunde erhålla sitt uppehälle därstädes. Antingen måste den odlade jorden hava en sådan omfattning, att den i det allra väsentligaste kunde lämna brukaren full utkomst, eller också måste belägenheten medgiva honom tillgång till biförtjänster. Om icke någon av dessa förutsättningar funnes, syntes ingen annan råd vara för handen än att fäbodstället nedlades. Det borde icke komma i fråga, att lagen tvingade vederbörande ägare att med påtaglig förlust uppehålla dylika jordbruk, vilka vanligtvis redan i och för sig vore av mindre värde. Enahanda åskådning måste också anläggas vidkommande andra särskilt avsides belägna mindre odlingar. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde därför stadgandet i 2 § uppsiktslagen något ändras. Stadgandet måste lämna utrymme för att avsteg från det i 1 § givna tvingande lagbudet kunde tagas även för de fall, att, ehuru ägans naturliga beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt vore tillfredsställande, erforderlig dikning skulle medföra oproportionerliga svårigheter och kostnader, att ägan vore frostländig och att belägenheten i förhållande till vägar eller andra kommunikationsleder vore synnerligen ogynnsam. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har kommissionen vid avfattningen av förevarande paragraf beaktat. I första stycket stadgas sålunda, att såsom vanhävd ej är att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift. Givet är, att jordbruk får nedläggas, då marken erfordras för ändamål, som måste anses vara av större vikt för det allmänna än markens bevarande för jordbruksproduktion. I överensstämmelse härmed har i andra stycket av paragrafen stadgats, att utan hinder av vad i 1 och 2 §§ föreskrivits, jordbruk må nedläggas å mark, som erfordras för industriell anläggning eller bostäder åt ortsbefolkningen eller annat dylikt ändamål. Emellertid får sådant nedläggande uppenbarligen ej äga rum i annan mån än det är för omförmälda ändamål oundgängligen nödigt. Kan ändamålet utan mera avsevärd olägenhet tillgodoses genom oodlad mark, bör det givetvis ej vara tillåtet att odlad mark tages i anspråk. Likaledes bör ej nedläggande av jordbruk tillåtas å större område än som oundgängligen erfordras. Någon motsvarighet till bestämmelsen i andra stycket av paragrafen finnes ej i den norrländska uppsiktslagen. Stadgandet torde ock få sin största betydelse för mellersta och södra Sverige, då i Norrland i allmänhet torde finnas oodlad mark, som kan tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.

317 4 §.

Uppsikten över lagens efterlevnad bör enligt kommissionens åsikt anförtros åt de jordkommissioner och jordkommittéer, som kommissionen i annat sammanhang förordat. 5 - 8 §§. I dessa paragrafer lämnas närmare föreskrifter om tillvägagångssättet för avhjälpande av vanhävd. Detta överensstämmer i huvudsak med vad nu gäller enligt den norrländska uppsiktslagen. 9 §. Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, bör i anledning av vanhävd ingripande från det allmännas sida ej äga rum mot jordägare, som finnes på grund av medellöshet eller annan giltig orsak vara urståndsatt att avhjälpa vanhävden. Föreskrift härom är intagen i denna paragraf. 10 $. I denna paragraf meddelas bestämmelse om den påföljd, som drabbar jordägaren, om han underlåter att inom överenskommen eller föreskriven tid verkställa åtgärd, som han åtagit sig eller som blivit honom förelagd att verkställa för avhjälpande av vanhävd. Påföljden utgör i regel böter från och med 200 till och med 2 000 kronor. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må straffet kunna nedsättas till lägst 50 kronor. Var vanhävden synnerligen grov och har jordägaren visat uppenbar tredska vid vanhävdens avhjälpande, må domstolen dessutom föreskriva, att fastigheten skall sedan ett år förflutit från det utslaget vunnit laga kraft, genom överexekutors försorg försäljas å offentlig auktion, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att fastigheten avyttrats. Det förutsattes alltså i första hand, att jordägaren skall frivilligt avhända sig fastigheten. Först om detta ej sker inom den utsatta fristen, inträder tvångsförsäljning. Förordnande, som nu sagts, må givetvis ej meddelas i fråga om fideikommissegendom. Uppenbarligen är det angeläget, att tredje man, som förvärvar fastigheten, erhåller vetskap om det äventyr, som hotar, därest han icke inom den angivna fristen söker lagfart å sitt fång. Enligt näst sista stycket i förevarande paragraf skall anteckning om utslaget göras i inteckningsprotokollet samt intecknings- eller fastighetsboken, vadan gravationsbevis angående fastigheten kommer att innehålla upplysning om förhållandet. Härigenom torde, såvitt möjligt, vara sörjt för, att köparen erhåller vetskap om förhållandet. Har utslaget meddelats av högre rätt, bör denna tillställa underrätten ett exemplar av utslaget för anteckningens verkställande, och har föreskrift härom meddelats i samma stycke. I detta fall liksom för den händelse att underrättens utslag skulle hava meddelats på urtima ting, kan anteckning ej omedelbart verkställas. Förhållandet bör likväl, så snart detsamma är för rätten eller domaren känt, komma till synes i gravationsbevis. Föreskrift härom torde böra meddelas i särskild kungörelse. 11 §. I denna paragraf meddelas närmare bestämmelser om fastighetens försäljning å offentlig auktion. Genom föreskrift i 10 § är sörjt för att överexekutor erhåller kännedom om utslag, varigenom förordnats om försäljningen. Sedan överexekutor förvissat sig om, att utslaget vunnit laga kraft, och den stadgade tiden av ett år därefter förflutit, har överexekutor

318 att utan dröjsmål ex officio gå i författning om fastighetens försäljning. För försäljningen gälle i allt väsentligt samma regler, som stadgats i 6 § i norrländska förbudslagen och 7 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Det är sålunda förbjudet fastighetens ägare att å auktionen inropa fastigheten. 12 §. För att skänka lagen vederbörlig effektivitet har i denna paragraf föreskrivits att om efter det fastighet varit föremål för syn enligt 6 §, fastigheten övergår till ny ägare, överlåtelsen icke medför befrielse för den förre ägaren för avhjälpande av vanhävd, som uppstått före överlåtelsen, utan i det fall att jordkommissionen medgivit, att ansvarigheten må överflyttas å den nye ägaren. 1 3 - 1 6 §§. Dessa paragrafer motsvara 9—12 §§ i den norrländska uppsiktslagen.

E. Övergångsbestämmelserna. Härvid uppstår först den frågan, huruvida lagen skall avse vanhävd, som uppkommit, innan densamma trädde i kraft. Av den undersökning, som av herrar Wihlborg och Nilsson verkställts angående den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar, framgår, att då jordbrukskommission ingripit mot en jordägare i anledning av vanhävd å hans fastighet, jordägaren icke sällan, under förmenande att vanhävden uppkommit före lagens trädande i kraft, velat fritaga sig från ansvar för densamma. Då invändning härom framställts i rättegång, har densamma i allmänhet vunnit underdomstolarnas gillande, och detta oavsett vanhävdens omfattning. Givet är — framhålla de sakkunniga — att på grund av denna inskränkta tillämpning av uppsiktslagen betydande svårigheter för kommissionernas verksamhet hava mött, särskilt under den första tiden efter lagens ikraftträdande. Av jordbrukskommissionen i Västernorrlands län har sålunda i årsredogörelsen för år 1913 anförts, att för samtliga fastigheter, med vilka kommissionen tagit befattning, vanhävden inträtt långt före 1909 och att, därest omförmälda tillämpning av uppsiktslagen alltjämt skulle godkännas, lagen skulle bliva ineffektiv. En åtminstone delvis i annan riktning gående lösning av frågan om uppsiktslagens förhållande till vanhävd, som inträtt före lagens ikraftträdande, synes emellertid vara given genom ett av högsta domstolen den 30 december 1916 meddelat utslag i mål mellan jordbrukskommissionen i Jämtlands län samt ägarna till ett hemman i Aspås socken angående avhjälpande av vanhävd å hemmanet. Genom berörda utslag blev av hemmansägarna framställd invändning i nu ifrågavarande hänseende ogillad med den motivering, att av vad i målet framkommit icke framginge, att vid tiden för uppsiktslagens trädande i kraft jordbruket varit så förfallet, att hemmanets återställande i behörigt skick varit att anse mera såsom upptagande av nytt än såsom iståndsättande av redan befintligt jordbrukshemman. Härigenom torde vara uttalat, att den omständigheten, att vanhävden inträtt före uppsiktslagens ikraftträdande, utesluter lagens tilllämplighet allenast för det fall, att jorden före nämnda tidpunkt fullständigt undandragits jordbrukskultur. Enligt kommissionens uppfattning bör den föreslagna lagen tolkas på enahanda sätt. Då detta torde ligga i sakens

319 natur, har kommissionen emellertid icke ansett nödigt att giva uttryck häråt i lagtexten utan antagit, att ett omnämnande av förhållandet här skall vara till fyllest för undanrödjande av en eventuellt förefintlig ovisshet om lagens rätta mening. Såsom i den allmänna motiveringen närmare berörts är jordägaren gentemot det allmänna ansvarig för vanhävd även å utarrenderad fastighet. F r å n denna regel erfordras emellertid ett undantag. Om, innan förevarande lag träder i kraft, någon t. ex. genom förbehåll vid försäljning eller genom ettt arrendekontrakt, som förblir oberört av den föreslagna arrendelagens bestämmelser om ovillkorlig uppsägningsrätt för jordägaren vid vanvård, förvärvat nyttjanderätt till fastigheten på sådana villkor, att han icke kan skiljas från nyttjanderätten även om han vanvårdar egendomen, vore det utan tvivel i hög grad obilligt att göra jordägaren ansvarig för en vanhävd, som han icke rättsligen har någon möjlighet att avhjälpa. Så länge en sådan nyttjanderätt fortfar, måste alltså fastigheten undantagas från lagens tillämpning. Föreskrift härom har i likhet med vad som skett i den norrländska uppsiktslagen ansetts böra inflyta såsom en övergångsbestämmelse. Såsom av den allmänna motiveringen framgår, skall den föreslagna lagen avse riket i dess helhet. Den avser således att ersätta den norrländska uppsiktslagen i de delar av landet, där denna gäller. Har emellertid förfarande redan inletts enligt sagda lag, bör denna lag även i målets fortsättning äga tillämpning. I sådant mål må sålunda domstol ej meddela föreskrift om fastighetens försäljning, även om vanhävden var synnerligen grov och jordägaren visat uppenbar tredska vid dess avhjälpande.

F.

Utkast till provisorisk vanhävdslag beträffande åbyggnaderna jämte motiv.

I det föregående har jordkommissionen framlagt förslag till en vanhävdslag för hela riket, som vill meddela bestämmelser för vidmakthållande av såväl jordbruket som åbyggnaderna å de särskilda brukningsdelarna. I sammanhang härmed kan kommissionen icke underlåta att framhålla, huruvida denna lagstiftnings tillkomst är särdeles brådskande såvitt rörer byggnaderna. Ett jordbruks vanhävd kan icke gå så snabbt, att det blir fullständigt förintat på en kort tid och dess återställande i gott stånd är också, såvitt på tidsutdräkten ankommer, en överkomlig sak. Av dessa skäl bör man kunna avvakta den tidpunkt, då en definitiv vanhävdslagstiftning kommer till stånd. Annorlunda förhåller det sig med åbyggnaderna. De kunna förintas på en mycket kort tid och återuppbyggandet bliver en vansklig sak, särskilt i dessa tider på grund av de stora kostnaderna. Även genom underlätet underhåll kan en byggnad mycket snabbt gå mot sin undergång. I dylika fall föreligger alltså fara i dröjsmål. Det förhåller sig nämligen så, att bolag och enskilda spekulanter mångenstädes ofta i stor utsträckning låtit nedlägga och säkerligen fortfarande bortriva eller övergiva åbyggnaderna å arrendegårdar. Samma företeelse har sedan länge iakttagits beträffande torp och andra dylika lägenheter, oavsett vem som är ägare till de fastigheter, å vilka torpen eller lägenheterna äro belägna. Därvid förekommer som sagt icke blott, att byggnaderna bortrivas, ofta åsidosattes allt

320 underhåll i uppenbar avsikt att därigenom bringa husen till obrukbarhet och således på denna omväg finna en förevändning till jordbrukets nedläggande. Mångenstädes lärer nedläggandet ock berott därpå, att arrendatorn flyttat samt att jordägaren ej kunnat eller haft rimligt intresse av att skaffa en annan arrendator. Denna fara gäller, märkligt nog, även de delar av landet, där den norrländska vanhävdslagen äger tillämpning. Denna föreskriver, att även husen skola vidmakthållas, och den uppenbara meningen därmed var, att lagen åsyftade de särskilda brukningsdelarnas åbyggnader. Domstolar ha emellertid tolkat denna lagstiftning så, att den icke skulle avse social omtanke även om jordbrukarna såsom sådana och deras möjligheter till självständigt uppehälle av jordbruket, utan allenast förtänksamhet om avkastningen från ägorna, oavsett vem som brukade desamma. Blott själva jordbruket sköttes någorlunda och tillfälle gavs till skördens inbärgning annorstädes, så ha domstolarna funnit hinder icke möta för åbyggnadernas bortrivande å brukningsdelarna samt jordbrukets drivande genom sammanslagning eller annorledes från andra gårdar och andra åbyggnader. När nu domstolarna föregått med en sådan tolkning, finna sig de enskilda naturligtvis alldeles oförhindrade att följa densamma. Därigenom ökas faran ytterligare. Uti sitt förslag till lag till förekommande av vanhävd å jordbruk har jordkommissionen sökt vidare omöjliggöra en sådan misstolkning av lagens mening genom föreskrifter att fastigheten ej »må så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras och ej heller för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader bortföras eller lämnas att förfalla». Att en särskild fara för byggnaderna föreligger är allmänt känt. Den beröres ock av norrlandskommittén och torpkommissionen samt även något i frågan 27 uti jordkommissionens frågeformulär till jordbrukskommissionerna samt svaret därå från Värmland. Jordbrukskommissionen i Värmlands län har dessutom i sin arbetsredogörelse för år 1919 till chefen för jordbruksdepartementet gjort en erinran om det stora behovet av en lagstiftning. I betänkandet år 1921 angående verkningarna av den norrländska uppsiktslagen behandlas jämväl ämnet och jordbrukskommissionerna i Värmlands och Jämtlands län beröra frågan utförligt i sina yttranden över nämnda betänkande. Utdrag ur berörda dokument äro fogade vid detta utlåtande (se bilagan sid. 322—324). Av de skäl, sålunda framhållits, har kommissionen ansett det ej vara tillrådligt att såvitt angår byggnaderna avvakta tillkomsten av den av kommissionen föreslagna definitiva vanhävdslagen för riket. En provisorisk lagstiftning i denna del bör därför framläggas om möjligt för 1923 års riksdag, och skulle den definitiva lagstiftningen ej, såsom är högeligen önskligt, kunna framläggas ens för 1924 års riksdag, blir det så mycket mera av behovet påkallat att åtminstone vid det senare tillfället ett provisorium kommer till stånd. I viss mån skulle det behov, om vilket nu erinrats, bliva tillgodosett därest arrendeförlängningslagen kommer till stånd. Frånsett emellertid att detta är ovisst, så avhjälpes dämed icke faran av åbyggnadernas förintelse genom avsiktligen underlätet underhåll. Dessutom kan denna arrendeförlängningslag icke framtvinga skyldighet för ägaren att ovillkorligen i laga ordning utarrendera sådana jordbruk, om vilka nu är fråga, åtminstone ej i södra och mellersta delarna av riket, som sakna en definitiv social arrende- och vanhävdslag. Här yppas således tillfällen att gå den tillämnade jordlagstiftningen i förväg genom en förintelse av åbyggnaderna.

321 E n provisorisk vanhävdslag för åbyggnaderna behöver och bör icke gå utöver behovet. Den kan stanna vid bolags och spekulanters arrendefastigheter samt vid torpen, i sista fallet oavsett ägare till huvudfastigheterna. Å andra sidan kan en närmare avgränsning av de arrenden, som skola bliva föremål för lagstiftningen med hänsyn till deras storlek (en maximioch en minimigräns) icke ifrågasättas uti en provisorisk lag. Detta kräver nämligen ett sådant ingående övervägande, som kan äga rum först i samband med den definitiva lagstiftningen. Det synes vara tillfyllest, att provisoriet blir tillämpligt å byggnader, som avse bedrivande av jordbruk. Det lämpliga avvägandet får äga rum vid den prövning, som för varje fall kan ifrågakomma. Då den slutliga organisationen för vanhävdslagens tillämpning tillhör den definitiva lagstiftningen får man i den provisoriska lagen nöja sig med att låna läns- och ortsrepresentation från förefintliga institutioner. Förfarandet i övrigt bör äga rum i överensstämmelse med den norrländska uppsiktslagens bestämmelser. P å detta sätt kan man säga, att den provisoriska författningen i viss mån innefattar en tillfällig utsträckning av den norrländska uppsiktslagen till hela riket, nämligen såvitt angår byggnaderna. Vid 1923 års riksdag har redan väckts i detta ämne en motion, som vilar i andra lagutskottet i avvaktan på förevarande betänkande. P å grund av vad sålunda anförts hemställes, att till 1923 års riksdag måtte framläggas förslag till en provisorisk lag av huvudsakligen följande innehåll: 1 §• A fastighet, tillhörig bolag eller ekonomisk förening eller enskild person, som ej är mantalsskriven å fastigheten, eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte, må boninghus eller ekonomibyggnad, som avses för drivande av jordbruk, icke från fastigheten såsom särskild brukningsdel bortföras eller lämnas att förfalla. Lag samma vare beträffande torp eller annan dylik kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet, oavsett vem som är ägare till huvudfastigheten. 2 §•

Det åligger jordbrukskommission eller, där sådan icke finnes, länsstyrelsen, envar inom sitt län, att övervaka vad i 1 § föreskrivits. Kommunalnämnd, nämndeman, skiftesgodeman, lantbruksingenjör, lantmätare, lansagronom och jordbrukskonsulent äga att medverka vid utförande av denna jordbrukskommissionens eller länsstyrelsens uppgift. I övrigt äger envar att göra anmälan om sådan vanvård av byggnad, som med denna lag avses. 3 §•

Där på grund av inkommen anmälan eller eljest jordbrukskommission eller länsstyrelse finner skälig anledning antaga, att åbyggnad är utsatt för sådan vanvård, som ovan förmäles, äger kommissionen eller länsstyrelsen att med ärendet -idare förfara på sätt i lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarna och Värmland i tillämpliga delar finnes stadgat. Ifrågavarande provisoriska lagstiftning bör omedelbart träda i kraft. Då det även förekommit, att norrländska uppsiktslagen, emot dess bokstav och uppenbara mening, av en eller annan domstol ansetts icke äga tillämpning å redan uppkommen vanhävd, synes för säkerhets skull i denna .'ordkommission1:)!.. VI.

322 provisoriska lag även böra uttryckligt betonas att lagen avser även sådan vanvård av byggnader, som uppkommit före lagens ikraftträdande. Givetvis kan lagen dock icke äga tillämpning beträffande byggnader, som bortförts eller nedrivits, innan lagen trätt i kraft eller före någon i lagen särskilt utsatt tidigare tidpunkt. H a r däremot befintliga byggnader före lagens ikraftträdande genom bristande underhåll mer eller mindre lämnats att förfalla och detta tillstånd fortsattes efter sistnämnda tidpunkt, böra byggnaderna icke fritagas från lagens tillämpning därför att deras förfall börjat före lagens tillkomst.

Bilaga (jmfr sid. 320). 1. Utdrag nr ett av jordbrukskommissionen i Värmlands län besvarat, av jordkommissionen utsänt frågeformulär. Fråga. Anser jordkommissionen att uppsiktslagens formulering av begreppet vanhävd å dels jord och dels åbyggnader är tillfyllestgörande för att drabba de fäll, som lämpligen böra göras till föremål för ett ingripandel Om så ej är fallet, vilka förändringar i lagens avfattning anses vara av behovet påkallade? Svar. På det sätt § 1 i lagen formulerats har det ansetts tillåtet att sammanlägga förut var för sig självständiga jordbruk till en större jordbruksenhet, under förutsättning endast att den odlade jorden skötes så, att jordbrukets vidmakthållande icke äventyras. En sådan sammanläggning är alltid för ägaren ekonomiskt fördelaktig, då byggnaderna på de olika fastigheterna äro förfallna, alldenstund nybyggnadskostnaderna därigenom nedbringas. Detta förfaringssätt måste anses stå i uppenbar strid mot lagens mening. Därför torde i lagen stadgas, att var för sig självständigt brukade fastigheter icke få sammanläggas utan särskilt medgivande av jordbrukskommissionen, och må sådant medgivande i regel meddelas endast i de fall, då den fastighet, varmed annan fastighet skall sammanläggas, är av så ringa omfattning, att det kan anses lämpligt att densamma till sin areal utökas. Det har dessutom ansetts tillåtet att helt bortföra byggnaderna å en fastighet, under förutsättning att jorden nöjaktigt brukas antingen av ägaren, som kunnat vara bosatt långt avlägset från fastigheten, eller av någon å annan fastighet bosatt brukare. I lagen bör därför uttryckligen stadgas, att varje särskild fastighet skall vara försedd med behöriga byggnader. I övrigt får kommissionen rörande denna fråga hänvisa till bifogad transumt av kommissionens arbetsredogörelse för år 1919 (se nedan). 2. Utdrag nr arbetsredogörelsen för år 1919 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet från jordbrnkskommissionen inom Värmlands län. Enligt föreskriften i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente angående uppsikt å vissa; jordbruk i Norrland och Dalarna den 24 januari 1911, vilket reglemente jämlikt; kungl. brevet av den 5 juni 1917 tillsvidare skall tillämpas för jordbrukskommissionen inom Värmlands län, får kommissionen härmed vördsamt avgiva redogörelse för kommissionens verksamhet under år 1919. Till kommissionen hade inkommit skrivelse från några arrendatorer av hemmanslotter i 1 mantal Lakene i Norra Råda socken, vari omförmäldes att arrendatorerna uppsagts från sina arrenden på grund av att jordägaren — Uddeholms.

323 aktiebolag — hade för avsikt att själv övertaga brukningen oeh sammanlägga ifrågavarande jord med en angränsande större gård, vilken gård bolaget år 1919 tog under eget bruk. Uthusen å de utarrenderade ägolotterna skulle då komma att efter hand nedrivas, och bostadshusen, där så vore lämpligt, upplåtas till jordbruksarbetare. Efter inhämtande av närmare upplysningar utröntes, att så även var bolagets mening. Kommissionen ansåg det emellertid vara tvivel underkastat huruvida ett sådant förfaringssätt icke kunde anses stå i strid med bestämmelsen i uppsiktslagen. Här var fråga om att slå tillsammans sex förut självständiga jordbruk med en angränsande gård och om därigenom jordbruket såsom sådant icke vanvårdades, torde dock vara uppenbart att det sociala syfte lagen avsåg helt och hållet omintetgjordes. — Med anledning härav tillställde kommissionens ordförande bolaget en skrivelse vari framhölls, att bolagets ifrågavarande åtgärder möjligen icke stode i överensstämmelse med gällande uppsiktslag och uttalades jämväl den uppfattningen att en sammanslagning av såsom självständiga jordbruk brukade hemmansdelar icke borde få ske förr än efter särskild prövning. Bolaget ansåg sig emellertid handla i sin fulla rätt. Efter ytterligare framställningar från arrendatorerna företog kommissionen i sin helhet besiktning på platsen den 28 juli. Kommissionen besökte samtliga 6 hemmansdelar. Den vid gårdarna belägna jorden — vilket utgjorde den huvudsakliga åkerarealen — hade redan till allra största delen fråntagits arrendatorerna, vilka för innevarande år i stort sett icke hade mera att bruka än långt avlägset liggande utjordar av föga betydenhet. Ar 1920 skulle de avflytta. Samtliga arrendatorer hade sedan lång tid tillbaka innehaft sina ställen, de flesta hade övertagit gårdarna efter föräldrar. I medeltal omfattade varje gård 6 har åker; 1 häst, cirka 4 kor samt ungdjur u t g p r d e kreatursbesättningen. Byggnaderna voro delvis i gott skick, delvis förfallna. Alla gårdarna voro synnerligen väl lämpade att brukas såsom självständiga jordbruk. — Någon ekonomisk vinst torde bolaget icke göra sig genom övertagandet av gårdarna, snarare förlust. Då det måste anses i hög grad önskvärt, att lagen förtydligas i syfte att förhindra ett sådant tillvägagångssätt, som den här ovan relaterade, har kommissionen velat bringa denna fråga till vederbörandes kännedom. 3. Utdrag ur jordbrukskommissionens i Värmlands län yttrande till Konungens befallningshavande i Värmlands län över betänkandet angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen. Under sin verksamhet har jordbrukskommissionen i flera fall iakttagit, a t t fastigheter, som förut brukats var för sig, sammanslagits till en brukningsdel, varvid byggnader nedrivits och bortförts. Då en sådan sammanslagning avsett smärre brukningsdelar, som förut var iör sig knappast kunnat betraktas som självständiga jordbruk, kan en sådan sammanslagning anses motiverad. . , Då däremot sammanläggningen gällt fastigheter med sådan omfattning att de förut var för sig gott kunnat betraktas som fullt självständiga jordbruk, borde sammanläggningar, som uteslutande hava till syfte att nedbringa jordägarens byggnadskostnader, icke få äga rum annat än efter vederbörlig prövning. Staten gör å sin sida mycket stora ekonomiska uppoffringar för bildandet av nya jordbrukshem, och bör det därför ligga i statens intresse att förhindra nedläggandet av sådana jordbruk, som hava förutsättningar för att såsom självständiga upprätthållas.

324 Under förutsättning att åkerjorden hävdas, kunna med nuvarande bestämmelser åbyggnaderna bortföras. Kommissionen tillåter sig härmed relatera ett dylikt fall, som varit under kommissionens behandling. En hemmansägare och skogshandlare, som innehade ett tiotal smärre hemmanslotter och själv bebodde en av dessa, företog sig att helt nedriva åbyggnaderna på en honom tillhörig fastighet med en åkerareal av cirka 15 hektar. Denna fastighet var belägen i en annan socken cirka 8 kilometer från den fastighet, han själv bebodde, vilken fastighet var ungefär av samma storlek som den, vara byggnaderna bortförts. Då personen i fråga vid häradsrätten kunde styrka att jordbruket på den fastighet, vara byggnaderna nedrivits, nöjaktigt sköttes, kunde häradsrätten icke ålägga honom bebygga fastigheten i fråga. Hovrätten fastställde jämväl detta häradsrättens beslut. De sakkunniga hava i sin motivering berört dessa förhållanden, men hava ansett, att frågan om sammanslagning av brukningsdelar åtminstone tillsvidare borde vara tillåten för så vitt jordbrukets vidmakthållande å någon av brukningsdelarna därigenom icke äventyrades. Denna sin uppfattning bygga de sakkunniga på erfarenheter, hämtade huvudsakligen från Norrland. Några sammanslagningar hava där sällan förekommit. Givet är att faran för sammanslagningar är långt mindre i trakter, där den jordbrukande befolkningen stadigvarande ökas än i de områden, där motsatt förhållande är rådande. Kommissionen vill därför på det kraftigaste understryka behovet av en lagändring i syfte att förhindra dylika sammanslagningar, vilka icke böra äga rum annat än efter vederbörligt tillstånd. 4. Utdrag ur jordbrnkskommissionens i Jämtlands län yttrande till Konungens befallningshavande i länet över betänkandet angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen. Med anledning av vad de sakkunniga yttrat om villkoren för sammanslagning av fastigheter vill kommissionen framhålla, att intet lärer vara att erinra mo" att sammanlägga sådana mindre fastigheter, som varken nu eller framdeles kunna lämpa sig för självständig jordbruksdrift. Annorlunda ställer det sig dock med sammanslagning av fastigheter, som var för sig uppfylla förutsättningarna för besuttenhet. Med hänsyn till de mindre gynnsamma betingelserna för större jordbruk i Norrland har, enligt vad erfarenheten givit vid handen, en sammanslagning av dylika fastigheter regelrätt haft till följd, att jorden blivit föremål för mer och mer extensiv drift, som så småningom övergått till vanhävd av åtminstone den sämre eller ur brukningssynpunkt mindre bekvämt belägna delen av jorden, samt att i varje fall jordbrukets nyodlingsmöjligheter kommit att ligga obenyttjade. Det bör i detta sammanhang med styrka framhållas, att jordkulturen i Norrland mångenstädes ej framskridit längre än att en stor del fastigheter än i dag knappast äro annat än nyhemman, och man bör därför alltjämt fasthålla vid de grundsatser, som voro ledande vid avvittringen och skatteköpen, nämligen att fastigheter skola genom nyodling förses med den inägojord, som var förutsättningen för statens upplåtelse av jorden till de enskilda medborgarna

325 G.

Reservation i fråga om utkast till lag om förekommande av vanhävd å jordbruk

av herr Lindhagen,

som anfört följande:

1 och 2 §§. Norrlandskommitténs förslag till social arrendelag och vanhävdslag innehöllo den rediga bestämmelsen, att båda lagarnas omfattning sammanföll och jämväl beskrevs på samma sätt i båda lagarnas 1 §. Grundregeln var, att lagarna omfattade jord i den omfattning, att »självständigt jordbruk därå kan idkas». Den slutliga lagstiftningen åter förvirrades genom att i denna punkt giva båda lagarna olika formuleringar. Grundregeln behölls i vanhävdslagen. Uti arrendelagen insmugglades denna regel under 31 § för att pä omvägar och av en slump bliva gällande. Dessutom stadgades i arrendelagen en minimigräns. Däremot bibehölls i båda lagarna norrlandskommitténs förslag om de jordägare, nämligen bolag, ekonomiska föreningar och skogsspekulanter, vilkas fastigheter skulle falla under lagarna. Enligt jordkommissionens förslag skola de båda lagarna omfatta jordbruk, som »lämna huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj». Detta synes mig vara en lika eller snarare ännu mer svårtydlig bestämmelse än föreskriften, att omfånget skall bestämmas av den omständigheten, huruvida självständigt jordbruk kan idkas. Icke heller lämnas någon definition på begreppet »medelstor familj». Kommissionen bibehåller också gällande lags oreda genom att låta denna nya konstitutiva bestämmelse i arrendelagen (4 §) endast komma till tillämpning indirekt på en slump. Vidare bibehålles i arrendelagen en minimigräns, något annorlunda formulerad, och lägges därtill av naturlig hänsyn till förhållandena i södra och mellersta riket även en maximigräns, under det dylika gränser ej föreslås i vanhävdslagen. För min del anser jag att vanhävdslagen, arrendelagen och avlösningslagen till en början böra omfatta samma slag av jordbruk, beskrivna på enahanda sätt i alla tre lagarna och att därvid huvudsakligen bör följas den törmulering, som återfinnes i det av mig framlagda utkast till en avlösningslag. Genom en sådan bestämmelse komma således alla tre lagarna att, i anslutning till norrlandslagarnas system, gälla väsentligen alla sådana jordbruk, som icke drivas av den, som äger jorden, och sålunda kunna antagas vara föremål för mindre intresse från jordägarens sida, såsom erfarenheten också i rikt mått ådagalagt. Vanhävdslagen kommer därigenom att fylla sin första uppgift att vara ett stöd för arrendelagen och friköpningslagen. Utan en vanhävdslag kan nämligen äventyras, att jordägare kringgå arrendelagen och friköpningslagen genom att nedlägga jordbruket eller låta det på ett vanvårdande sätt skötas av någon för ändamålet anställd eller beordrad person. Detta var också ett huvudskäl för norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag. Emellertid har, såvitt vanhävdslagen angår, ofta ifrågasatts, att den borde äga tillämpning å alla jordbruk. Detta har ock nu föreslagits av jordkommissionen, blott med det villkoret, som sagt, att jordbruket kan lämna huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj.

326 Det synes mig dock med stort fog kunna ifrågasättas, huruvida den stora mängden småbrukare, såsom de verkliga yrkesidkarna på jordbrukets område, böra underkastas en sådan lagstiftning. Det ligger i deras intresse att vårda jordbruket, så att de kunna få sin bärgning. Bristande insikt eller förmåga bör avhjälpas genom upplysning och ekonomiskt stöd. Visserligen har uppsikten icke ordnats på det sättet, att en obligatorisk inspektion skall, såsom i gamla tider, äga rum genom statens tjänstemän på bondgårdarna. Ett ingripande bör äga rum allenast, i den mån anmälan om uppkommen vanhävd i ett visst fall inlupit eller annorledes blivit känt. Detta gör saken mindre äventyrlig. Frånsett emellertid denna omständighet synes mig fortfarande som tillförne något behov eller fog icke förefinnas att anordna en särskild kontroll på de yrkesmässiga jordbrukarna i landet till skillnad från de flesta andra yrkesmän. Det gives emellertid vissa kategorier av jordägare, som hava i sin ägo jordbruk, vilka icke pläga upplåtas på varaktigt arrende men ändock särdeles ofta råka i förfall, nämligen åtskilliga större jordbruk. Det klagas ofta över, att vissa gods skötas dåligt eller råkat i uppenbar vanhävd. Vanligen är detta fallet med sådana gods, på vilka ägaren sällan är bosatt <absentister) eller vilkas ägare försummar jordbruket på grund därav, att han har sina intressen och inkomster även från andra håll och lämnar sitt jordbruk till spillo av liknöjdhet för detsamma. Denna erfarenhet blir aktuell för lagstiftningen, då en vanhävdslag såsom nu är fallet, ifrågasattes att utsträckas till södra och mellersta delarna av riket, där de större enskilda jordbruksdomänerna huvudsakligen förefinnas. Det är här företrädesvis själva jorden, som är utsatt för vanhävd, varemot faran plägar vara mindre överhängande för åbyggnaderna. Möjligheter till ett ingripande för sådana fall synas mig därför i vanhävdslagen också böra inrymmas. E n gränslinje bör således här uppdragas mellan gods och bondejordbruk. Vill man följa utkastet till arrendelag bör gränsen dragas så, att under vanhävdslagen falla alla jordbruk med en areal av mera än 25 hektar odlad jord. Enligt förslaget I i kommissionens betänkande för bildande av nya jordbruk dragés åter gränsen så att till gods hänföras egendomar, som äga ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åkerareal av mer än 75 hektar. Denna senare gräns synes mig böra åtminstone för närvarande godtagas. Inom den falla säkerligen merendels just sådana egendomar, där fara för vanhävd i stor utsträckning över vida arealer kan förekomma. Erfarenheten må sedan giva vid handen, huruvida ett vidgande av lagens tillämplighetsom rade på denna punkt bör äga rum. För min del hemställer jag således: att vanhävdslagen, arrendelagen och avlösningslagen till en början böra omfatta samma slag av jordbruk, beskrivna på enahanda sätt i alla tre lagarna; att därvid huvudsakligen följes den formulering, som återfinnes i det av mig framlagda utkast till en avlösningslag; att vanhävdslagen dessutom utsträckes att omfatta sådana gods, som äga ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åkerareal av mer än 75 hektar. 3 §. Här förordas av mig bibehållandet av den norrländska vanhävdslagens formulering av dess 2 § så lydande: »Till sådan vanhävd, som ovan för-

327 males, är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.» I vad mån jordbruksjord må kunna tagas i anspråk för andra ändamål är en fråga, vilken, såvitt jag förstår, icke hör hemma i en vanhävdslagstiftning. Andra stycket i denna paragraf bör därför enligt min uppfattning utgå. Den föreslagna bestämmelsen saknar ock motsvarighet i såväl norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag som den gällande norrländska uppsiktslagen. E n uppmuntran att använda jordbruksjord till tomtmark ä r dessutom i vårt på jordbruksjord allt för fattiga och på annan mark så mycket mer rika land knappast vare sig behövligt eller nyttigt. 9 $. Innehållet i denna paragraf är i och för sig ganska omtvistligt. Med den begränsning av lagens omfattning, som ovan ifrågasatts, blir den alldeles obehövlig och bör således utgå. Övergångsbestämmelser. Såsom kommissionen erinrat, har det visat sig, att domstolarna mot norrländska vanhävdslagens uppenbara ändamål oeh mening tolkat denna lag så, att den ej drabbar vanhävd, som uppkommit före lagens ikraftträdande. Det synes mig då ej vara tillrådligt att såsom kommissionen gjort slå sig till ro med en erinran allenast i motiveringen, att en annan tolkning bör göra sig gällande i fråga om kommissionens lagförslag. Av detta skäl förordar jag ett uttryckligt stadgande, som påbjuder den riktiga tolkningen.

IV. Upphävande av fideikommiss i fast egendom. A. Principntlåtande i fideikommissfrågan. Om jordkommissionens instruktion i fideikommissfrågan yttrades av justitieministern till statsrådsprotokollet följande: »Vidare bör enligt min uppfattning frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom, som sedan länge stått på dagordningen, nu upptagas till slutlig prövning i samband med jordfrågan i övrigt. Familjefideikommisstiftelserna utgöra en icke ringa del av all jordbruksfastighet i riket, och en lösning r av jordfrågan på det sätt, som ur nationalekonomisk och social synpunkt måste | anses önskvärt, lärer ej kunna vinnas utan att de skrankor undanrödjas, som för I närvarande förhindra fideikommissjordens tillgodogörande för egnahemsbildningen och för utvecklandet av ett självägande bondestånd. Att hänvisa frågan om fastighetsfideikommissen till den nu ifrågasatta utredningen synes vara så mycket mera påkallat, som det upptagna arbetet på denna frågas lösning under en tid kommit att avstanna. Sedan riksdagen genom skrivelse den 22 september 1914, nr 279, bland annat begärt undersökning rörande de villkor, på vilka nu bestående fideikommisstiftelser kunde, om ej särskild anledning till undantag förelåge, upphävas, tillkallades en sakkunnig att inom justitiedepartementet biträda med utredning i denna fråga. Denne har ock utfört vissa förarbeten, däribland ett utkast till lagstiftning, som till Kungl. Maj:t avlämnats, men har denne sakkunnige samtidigt på grund av andra offentliga uppdrag, vilka icke med det ifrågavarande kunde förenas, funnit sig nödsakad att avsäga sig vidare befattning med ärendet. Även denna del av jordfrågan synes mig böra upptagas till behandling under den av mig nu förordade utredningen. Sant är visserligen, att för en lösning av frågan om fideikommissjordens ställning jämväl erfordras vissa utredningar och överväganden, såsom rörande fideikommisstiftelsernas arvsrättsliga karaktär, vilka för sitt bedömande kräva juridiska specialinsikter av annat slag, än som må förefinnas hos de personer, som tillkallas för utredning av jordfrågan ur huvudsakligen sociala synpunkter. Berörda svårigheter torde emellertid kunna undanrödjas, antingen genom anlitande av en eller flera, speciellt sakkunnige eller biträden, i vad angår frågan om fideikommissrätt, varom sakkunnige i sinom tid finge hos Kungl. Maj:t göra framställning, eller ock genom nödigt samarbete med lagberedningen beträffande den rent rättsliga regleringen av hithörande bestämmelser. Det lämpligaste förfaringssättet härvidlag torde först under utredningens gång kunna bestämmas. Under alla omständigheter torde dock de sakkunnige, även om förslag till slutlig lagstiftning i fråga om fideikommissens upphävande icke skulle finnas lämpligen böra avgivas av dem, böra lämna yttrande i frågan för dess bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter.»

Med stöd av vad sålunda anförts angavs de sakkunnigas uppgift vara att bland annat verkställa utredning även rörande »frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom och därmed sammanhängande spörsmål, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter».

329 Av motiven till instruktionen och uppdraget att utreda fideikommissfrågan särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter framgår uppenbart, att huvuduppgiften för utredningen måste hänföra sig till fideikommiss i jordbruksfastighet. Formellt innesluter uppdraget dock även fideikommiss i annan fast egendom och med uttrycket »därmed sammanhängande spörsmål» kan, om så befinnes lämpligt eller nödigt, innefattas även fideikommiss i lös egendom. Rörande omfattningen av fideikommiss i lös egendom, särskilt dem, som Omfattuppkommit genom fideikommissjords medgivna förvandling till fideikommiss- ningen av fideikomkapital, har kommissionen ej varit i tillfälle att åstadkomma någon över- miss i fast sikt. Om fast egendom av fideikommissnatur lämnar åter tillgänglig sta- egendom. tistik åtskilliga uppgifter. Beträffande sålunda omfattningen av fideikommiss i jordbruksfastighet, antalet ägare och brukningsdelar, de senare fördelade på brukningsdelar, brukade av ägare och arrendatorer, samt hektar i totalareal och åker innehåller jordkommissionens statistiska utredning (del I I sid. 174 och 483) följande upplysningar för ställningen åren 1919 och 1920: Jordbruksfastigheter, tillhörande fideikommiss. Antal ägare

Areal brukningsdelar Hektar åker, brukad brukade av 11920) Totalareal av (1920. hektar arrendaarrenda(1919; ägare ägare torer torer

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gottlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län. Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

1 22 i) 19 14 12 3 4

1 23 7 20 12 14 2 1

6 592 118 1 064 686 447 191 73

503 66145 11 589 68 383 51877 34 478 9 930 8 560

73 2 082 907 3 494 1 395 796 146 3

71 7 686 3 133 15 703 9 627 3187 1286 1234

10 15 4

6 18 23 2

150 869 1418 296

7 907 34 293 57 863 12 058

759 1 755 2 581 346

1 100 15 546 34 240 5 672

9 4 2 15 12

368 237 6 409 127

17 533 8 774 1189 26 723 13 073

562 245 303 1 596 1 713

3 188 3 237 51 4 353 3189

22 Riket

7 060

431103 |

18 778 | 112 612

Fast egendom av fideikommissnatur i städerna ägde år 1910 ett taxerings värde av 7 079 200 kronor. Enligt Sveriges officiella statistik över fast egendom år 1910, som är den sista upprättade, funnos inom riket nedannämnda fideikommissegendomar. Statistiken upptar även för varje egendom mantal samt taxeringsvärde i jordbruksfastighet och annan fastighet.

330 Fideikommissegendomar och deras innehavare, år 1910. Fideikommissinnehavare. Stockholms

Fideikommissegendom ar.

stad:

Grevinnan E. E. af Ugglas, f. von Hermansson Frih. A. Adelswärd » C. C:son Bonde » G. L . E . De Geer (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona » E. F . Celsing » L. G. U. Celsing » A. H . af Peterzens » C. D. Fr. B. von Schinkel F r u A. H. C. Beijer, f. von Stockenström Löjtnant A. Westerbergs stärbhus A. E. von Durckheim-Montmartin, tysk undersåte och greve

Björken 15 och Kejsarkronan 6 Lejonet 4 Klippan 9 Spektern 8 Edelman mindre 11 Fanan 18 Vinstocken 2 Aurora 1 och Tritonia 7 C a r o n l , Cerberus 2 och Barnhuset 5—7 Elefanten 1 Blasieholmen 40 Cerberus 3 Summa (12 innehavare)

Stockholms

län:

Greve C. G. Bonde » J . G. Lagerbjelke » S. A. F . Löwen » E. C. G. Oxenstierna » A. G. H. Stenbock Friherrinnan E. G. E. C. Beck-Friis, f. Oxenstierna Frih. A. Cederström » C. L. E. De Geer » E. Hermelin » N. von Lantingshausen von Höpken » G. A. U. Lovisin •» A. C. A. Reuterskjöld » C. T:son Rudbeck » A. O. L. Trolle-Löwen (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona » T. G. Braunerhielm »

A. F . V. C. Falkenstedt

» »

A. J . Giertta H. F . Gyllenram

» » »

Fröken E. J. E. Hammarskjöld .... J . G. Ph. M. Jennings C. G. M. Nisbeth

Näs, under Hörningsholm Älvsjö Gerstaberg Värnberg Sundby Näringsberg Harg Kristineholm Beatelund Väsby (Hammarby s:n) Nor (Knivsta s:n) Bogesund Brundal, Sunds allm. lott under Stav Bällsta Marieberg Häringe Runsa Rungarn Sandemar Fastighet i Södertälje (nr 106 H i 3:e V. kv.) Bona Frälseräntor av hemman i Gottröra och Skepptuna Vängsjöberg Skånelaholm Tisslinge

331 (Adl.) A. H. af Peterzens » C. S. Ridderstad » J . V. Schiirer von Waldheim » H . E. L . Skjöldebrand G. S. Boström K. Gardtman K. G. Gardtman H. H. von Horn A. L. Levin G. Levin J . A. B . Westman

Erstavik Riddersholm Mellingsholm Nor (Roslags-Bro s:n) Östanå Norrby Vidby Fållnäs Ludvigsberg Arbottna Södersund Summa (33 innehavare)

Uppsala

län:

Greve M. P . Brahe Greve G. H . Spens Frih. J . G. S. E . Baner » C. L. E. De Geer

(Adl.) T. G. Braunerhielm » J . A. M. von Engeström

» »

K. S. O. Gyllenadler E. Fr. A. Nauckhoff J . A. Andersson och C. A. Johansson .... L. R. G. Kistner C. G. Tottie Södermanlands

Skoklosters slott (med samlingar) l Höja Sjö Lövsta Frötuna Fastighet i Uppsala (Oxen nr 10, 11) Ytternäs Kipplingeborg Österby Vrå Närlinge Salnecke Hacksta Rickeby Gumlösa Älby Summa (11 innehavare)

län:

Hörningsholm Sävstaholm Vibyholm Klastorp » C. A. A. Lewenhaupt Sörby » S. A. F . Löwen Grevinnan E. E. af Ugglas, f. von Hermansson Yxtsholm Eriksberg Frih. C. C:son Bonde Lagmansö » C. V. H. G. Falkenberg Graneberg » H. M. Hj. Klinckowström Hässelbyholm » L. J. Ph. Liljencrantz » G. A. U. Lovisin Stav » C. A. L. von Blomgren Mosstena (Måstena) » C. Ph. Sack Bergshammar » H. J. H. Strömfelt Tärnö » A. O. J . Trolle-Löwen Sjösa Gärdesta Trollesund 1 Ej särskilt taxerat, Skoklosters egendom i övrigt utgör ej fideikommiss, men ägdes iv slottets innehavare.

Greve C. G. Bonde

332 Frih. C. H. K. Wrangel af Lindeberg .... (Adl.) E. F . Celsing » L. A. Celsing » »

L. G. U. Celsing Fru M. C. Ch. E. von Engeström, f. Liljencrantz » C. F . A. Franc » Chr. R. Nauckhoff » Fröken A. L. Ch. Sparre af Rossvik » L. O. M. Taube von Block » A. Wattrang » A. F . Th. Wijnbladh K. E. F . Boström

Säby Biby Lindholm Fräkentorp Fjällskäfte Heby Vegersberg Näsbyholm Arno Egersta m. m., under Brovik Jakobsberg Lundby Tynnelsö Summa (25 innehavare)

Östergötlands

län:

Greve Th. G. Bielke » H. O. M:son Falkenberg » Ph. O. L. Klingspor » C. G. Ph. von Schwerin » G. Spens » C. H:son Strömfelt Frih. A. Th. Adelsvärd » J . Th. Gripenstedt » S. A. Hermelin (Adl.) E. G. A. Danckwardt-Lillieström.... » A. E. U. Kuylenstierna » C. G. A. F . Ridderborg » L. O. M. Taube von Block O. E . Eckerman Jacob Marcus arvingar J. H. Theorell

Sturefors Brokind Grönlund Odensgöl Ängelholm Hylinge Adelsnäs Malma m. m., under Bysta Skruvhult, under Gripenberg Solberga Landsjö Ribbingshov Broxvik Kättsäter Fastighet i Norrköping Fyllingsrum Borkhult Summa (16 innehavare)

Jönköpings

län:

Greve C. G. Bonde

» J . G. von Seth Frih. S. A. Hermelin » E. G. E. Leijonhufvud » C. A. Lilliecreutz (Adl.) C. A. R. Bråkenhielm » E. O. Gyllensvaan » L. G. von Heije-Lillienberg » C. G. Stiernclou-Lillienberg » P . C. L. Ribbing Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander ....

Bordsjö och Askeryd Katrineholm och Herrestad Hemman under Toftaholm Bratteborg Gripenberg Nissafors o. Källeryd Fastighet i Jönköping (nr 42 i V. kv.) Lundboholm Vallby Västanå Liljenäs Skedingsnäs Ulfsnäs Brunseryd Summa (11 innehavare)

333 Kronobergs

län:

Greve C. G. Bonde Frih. A. I. B. Koskull F r u A. E. G. Norrström, f. Sylvander ....

Toftaholm Ängaholm Stensnäs Summa (3 innehavare)

Kalmar

län:

Frih. A. Th. Adelswärd (Adl.) C. G. A. V. Nordenankar » C. H. Weidenhielm J . H. Theorell Gottlands län: Blekinge

Kvisterum Fliseryd Hägerum Hemman under Borkhult Summa (4 innehavare) —

län:

Greve H. G. Trolle-Wachtmeister » H. H:son Wachtmeister (Adl.) J. F . C. Ankarcrona

Hemman under Trolle-Ljungby Johannishus Fastigheter i och vid Ronneby 1 Summa (3 innehavare)

Kristianstads

län:

Greve A. G. A. Hamilton » E. C. A. Piper » H. G. Trolle-Wachtmeister » C. A. B . Wachtmeister Frih. A. Th. G. Gyllenkrok » N. Gyllenstierna (Adl.) C. Chr. C. Ehrenborg M. H. Areskougs stärbhus J. Th. Kennedy Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander ....

Hemman under Barsebäck Kristinehov och Torup Hemman under Högestad Trolle-Ljungby och Årup Vanas Hemman under Stenstorp Bjärsgård Hovdala Karlaby Råbelöv Hemman under Ågerup Summa (10 innehavare)

Malmöhus

län:

Greve C. Chr. Beck-Friis » A. G. A. Hamilton » E. C. A. Piper » T. A. O. Thott » C. J . Trolle-Bonde Frih. F . Th. H. A. Chr. V. von BlixenFinecke Fröken C. G. von Duben Frih. G. E. A. Ehrenborgh » A. Th. G. Gyllenkrok

Börringe kloster Barsebäck Högestad och Baldringe (Hemman under Kristinehov) Skabersjö Trollehölm

Näsbyholm Södra Lindved i/ 3 av Ruuthsbo Svenstorp Björnstorp » N. Gyllenstierna Krapperup » H. O. C. Ramel Övedskloster 1 Fideikommisset består av fastigheter i Eonneby stad och Eonneby landskommun med taxeringsvärden av 25 000 kronor och 10 000 kronor resp.

334 Frih. N. A. A. Trolle » C. G. Wrangel von Brehmer (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona > A. C. E. Stjernblad O. Bager F r u A. E. G. Norrström, f. Sylvander .... N. L. Weibull m. fl Hallands

län:

Frih. O. B . A. Silfverschöld > D. A. Stiernerona (Adl.) G. B. Stael von Holstein Göteborgs och Bohus

Fastighet i Göteborg (nr 76 i 13:e roten) län:

Frih. V. V. Haij » E . G. E. Leijonhufvud » O. B. A. Silfverschiöld (Adl.) G. F . S. Adlerstierna-Adelsköld .... » Cl. A. H . Fock » C. J . T. von Qvanten » D. O. Schedvin > L. F . R. E. Silfversvan » E. C. Treffenberg och (hans syster) Fru E. Clarholm, f. Treffenberg.... » C. J. F . von Wachenfeldt Fru A. Sandberg, f. Olbers Skaraborgs

Onsjö (och Gäddebäck) Hemman under Nissafors Koberg (och Stora Alfhem) Öjared Hemman under Höverö Kvantensburg Gälared Ekarebol Åsbräcka Stora Apelnäs Lunden Summa (11 innehavare)

län:

Greve G. Spens Frih. E. G. E. Leijonhufvud (Adl.) Fr. L. Björnberg > C. A. H. Fock » Fru E. von Hofsten, f. von DUben » N . G. Chr. Hårleman > C. A. H. G. Lilliestierna > Fröken A. E. V. Mannerfelt » E. G. Påhlman-Stiernsparre » C. M. P . Scheffer Värmlands

Gåsevadholm Stjärnarp Vapnö Summa (3 innehavare)

län:

B. Säntessons stärbhus Älvsborgs

Fulitofta och Trollenäs Hy by Boserup Stora Markie Petersborg Ågerup Södra Hultseröd Summa (18 innehavare)

Stora Bäckabo Fåleberg Stora Djupsås Höverö Hallandsberg Asstorp Ek Trästena Ågården Fårdala Summa (10 innehavare)

län:

(Adl.) B. E. J . Lilliehöök > F r u N. Rosensvärd, f. Löwenhielm Cl. Kr. A. Bratt E . G. Lidback Jan Renhults arvingar

Hammar Lång Sjönnebol Våxnäs Norra Herzöga

335 J . G. Romans arvingar: Charlotta Helgesson E. Helgesson N. A. V. Kolmodin J . P . Larssons dotter J. G. Lobergs barn C. H. Lundströms stärbhus A. Romans stärbhus J. Romans stärbhus L. Roman (i Amerika) V. Roman (i Amerika) Örebro

Del av V. Ulvsjö Del av Bonderud Del av Bonderud och av V. UlvsjoD:o d:o D:o d:o Del av V. Ulvsjö Del av Bonderud och av V. Ulvsjö D:o d:o D:o d:o D:o d:o Summa (15 innehavare)

län:

Greve P . E. U. F . Kalling » C. H. E. Lewenhaupt Frih. J . T. Gripenstedt Frih. H. D. Hamilton (Adl.) R. Montgomery-Cederhielm Västmanlands

län:

Greve S. E. Z. A. L . Benselstierna von Engeström » F . V. Cronstedt » H. C. Falkenberg » G.M.Hamilton » G. E. Levenhaupt » E. A. A. Piper » A. Ridderstolpe (Adl.) F r u L. C. J . Hedenstierna, f. von Stockenström » C. F . A. Nauckhoff » C. F . von Post » J . F . V. von Post » C. D. F . B. von Schinkel C. A. K. Lilljebjörn Cl. G. Timm A. L. Wallin Västerbottens (Adl.) Ulfhjelmska släkten

Myrö Säbylund Bysta Bo Segersjö Summa (5 innehavare) Ravelsta Kristiansborg (Västerås stad) Fullerö Västerås kvarn (S:t Hians s:n) Hedensberg Gäddeholm Ängsö Fiholm Stäholm Källsta under Hacksta Vikhus Hagbyholm Tidö Tisby Ängelsberg m. m. Åby Summa (15 innehavare)

län: Fredrikslund Hela riket 162

innehavare.

Sedan förestående å r 1910 uppgjorda förteckning u p p r ä t t a t s h a v a emellertid intill 1923 40 fideikommiss blivit upplösta och antalet s å l u n d a n e d g å t t f r å n 155 till 115. A n l e d n i n g a r n a till u p p h ö r a n d e t h a v a gemenligen v a r i t a t t K u n g l . Maj:t ansett sig med stöd a v förordningen den 3 april 1810 befogad medgiva icke blott jordbruksfideikommiss u t b y t e m o t fideikommiss i stadsfastighet u t a n ä v e n försäljning a v jordbruksfideikommiss m o t köpeskillingens förvandling till fideikommisskapital.

336 FideikomInnan kommissionen inlåter sig på frågan om svenska fideikommisstiftelmissfrågan sernas upplösning, lämnas härmed en översikt över fideikommissfrågais mark historia i Danmark. Denna angelägenhets uppkomst därstädes, beredning och slutliga lösning genom en år 1919 utfärdad lag i ämnet är nämligen ganska vägledande och belysande även för svenska förhållanden, vilka i detta fall äro tämligen enahanda med de danska. FideikomD e danska länen (grevskap och friherrskap) hava tillkommit i den ord; missens ning, att vissa godsägare till kronan överlåtit såsom län dem förut med uppkomst. f u ll äganderätt tillhöriga gods. Såsom ersättning härför och för vissa andra prestationer, som vederbörande åtogo sig, tillerkändes dem greve- eller friherrevärdighet samt jus majoratur till godsen, d. v. s. en viss successionsordning bestämdes, enligt vilken godset alltid skulle disponeras av länshavaren och hans avkomlingar, i regel äldste sonen led efter led. Utan Konungens tillstånd skulle godsen ej få överlåtas, pantsättas eller tillgripas för länshavarens gäld. Endast i två fall ha län tillkommit genom bortskänkande av kronogods. I regel skulle länet vid släktens utslocknande tillfalla kronan, men exempel finnas även på att länet i så fall övergick till en sidolinje eller någon särskild allmännyttig inrättning. Stamhus och fideikommiss äro däremot tillkomna genom rent privata upplåtelser, ehuru ofta kunglig sanktion söktes och beviljades. Ej heller dessa gods kunna säljas eller pantsättas och även de följa viss successionsordning. Även beträffande dessa gods förekommer det, ehuru undantagsvis, att desamma vid släktens utslocknande tillfalla staten. Det vanliga är, att godset går till någon allmännyttig stiftelse, att siste innehavaren får utse efterträdare eller att successionsbandet upplöses och godset blir arvejord. Liksom i Sverige har i flera fall jordfideikommiss ersatts av penningfideikommiss. I betydligt större omfattning än hos oss förekommer det att till ett jordfideikommiss hör ett penningfideikommiss. Sålunda skulle år 1910—11 jordfideikommissens värde ha utgjort c:a 204 miljoner kronor och de till dessa hörande fideikommisskapitalen c:a 118 miljoner kronor. De första Redan under den danska enväldstidens sista dagar yppade sig röster mot förslagen <jen betydande jord- och förmögenhetsmonopolisering till förmån för ett fåtal komniis-" släkter, som fideikommissinstitutionen innebar. Under revolutionsåret 1848 sens upp- — den danska enväldsmaktens sista år — beslöt den grundlagsgivande rikshörande. församlingen att i grundlagen upptaga den bestämmelsen, att intet län, stamhus eller fideikommissgods skulle vidare få upprättas och att det närmare skulle ordnas genom lag, huru de då bestående fideikommissen skulle kunna övergå till fri egendom. Infriandet av det i grundlagen sålunda utsagda löftet om en blivande frigörelse av fideikommissen skulle emellertid komma att låta länge vänta på sig. Ett steg i denna riktning innebar dock 1854 års lag, varigenom möjliggjordes för fideikommissinnehavaren att sälja »fästegaarde», d. v. s. vissa på arrende upplåtna gårdar. Köpeskillingen skulle avsättas till fideikommisskapital, utom någon mindre del, som fideikommissinnehavaren, därest köpeskillingen översteg ett visst minimipris, kunde tillerkännas för egen del. Av denna lag hava fideikommissinnehavarna i stor utsträckning begagnat sip;. Under de närmast följande årtiondena var frågan om fideikommissens avskaffande flera gånger under den danska riksdagens behandling men kom aldrig till något slutligt avgörande. De upprivande författningsstriderna, som 1875 begynte med det Estrupska tidsskedet, sköto slutligen under de

337 sista årtiondena av 1800-talet alla smärre frågor åt sidan. Även fideikommissfrågan fick därför vila. Sedan med systemskiftet 1901 vänstern kommit till makten började emel- Lenskomlertid spörsmålet om fideikommissfrågans lösande tillvinna sig allmän upp- misswneamärksamhet. Frågan var upprepade gånger på tal i riksdagen och slutligen beslöts — 1909 — efter förslag av regeringen att tillsätta en kommission på 21 medlemmar för en utredning av frågan, den s. k. lenskommissionen. Kommissionen avgav sitt betänkande år 1913. Någon enighet hade icke uppnåtts inom kommissionen, utan resulterade dess arbete i ej mindre än sex olika förslag. I de två förslag, som hade samlat flertalet röster, 9 resp. 7 röster, påyrkades, att fideikommissjorden skulle förvandlas till penningfideikommiss, i det ena förslaget obligatoriskt inom fem år, i det andra endast frivilligt utan tidsbegränsning. I det ena förslaget förutsattes även penningfideikommissens upplösning i en framtid. Kommissionens förslag ledde icke till några omedelbara resultat. Åren närmast efter, sedan kommissionen avslutat sitt arbete, kom det politiska livet i Danmark att så gott som uteslutande röra sig omkring författningsstrider, varvid andra frågor och då jämväl fideikommissfrågan återigen fick vila. De i och med världskriget inträdda utomordentliga förhållandena skulle kommis^dboemellertid snart nog föra frågan om fideikommissens upplösning upp på sionen. dagordningen. Den 14 mars 1911 hade tillsatts en kommission, _ den s. k. landbokommissionen, för utredning av åtskilliga frågor angående jordbrukslagstiftningen. I sitt i januari 1916 avgivna betänkande om »Brugsformen for Jord, som er i offentlig Eje» framhöll kommissionen, huru små de tillgångar i själva verket voro, som staten hade i sin hand för utstyckning till småbruk. Det var därför nödvändigt, framhöll kommissionen, att uppsöka medel för att få även annan jord än den, det allmänna hade rådighet över, ställd till det mindre jordbrukets förfogande. Härvid kom kommissionen in på spörsmålet om upphävande av fideikommisstiftelserna, varigenom kunde förvärvas avsevärda och till utstyckning välbelägna arealer. Den av landbokommissionen sålunda återupplivade tanken om fideikommissens upplösning fick en närmare utformning i kommissionens^ 1918 avgivna betänkande. I detta erinrade kommissionen, huru en officiell utredning, lenskommissionen, några år tidigare hade haft frågan om fideikommissens upphävande under övervägande och avgivit förslag till frågans ordnande. Trots detta hade landbokommissionen, framhöll denna, likväl ansett sig böra ånyo upptaga frågan. För de båda kommissionernas arbete förelåg nämligen i förevarande fråga helt skilda mål. För lenskommissionen hade målet varit fideikommisstiftelsernas upplösning. För landbokommissionen var målet i första hand däremot att skaffa staten jord. Fideikommisstiftelsernas upplösning bleve då blott ett medel. Landbokommissionen, som sålunda lade huvudvikten på andra håll än lenskommissionen, hade därför icke kunnat ansluta sig till dennas förslag. Landbokommissionen önskade i fråga om fideikommisstiftelsernas upplösning en reform, som i full utsträckning motsvarade den trängande uppgiften att skaffa jord till upprättande av småbruk och som kunde visa sina verkningar i en snar framtid. Kommissionen hade därför valt den frivilliga överenskommelsens väg att erbjuda fideikommissarierna att under vissa villkor få övertaga fideikommissen som fri egendom och att forma dessa villkor så, att det kunde förväntas, att det övervägande flertalet av fideikommissarierna skulle utan dröjsmål besluta sig för att använda sig av det bjudna tillfället. Jordkommissionen.

VI.

"

338 De villkor landbokommissionen föreslog för fideikommissens övergång till fri egendom var, att fideikommissarien skulle dels inbetala 10 procent av fideikommissets värde till staten dels mot ersättning avstå en fjärdedel av åkerjorden till staten, däri dock ej inräknad sådan jord, som var utarrenderad till småbruk. Dessutom skulle fideikommissarien avsätta 1/i av fideikommissets av honom övertagna värde till en fond, varav */, skulle tillfalla var och en av de tre närmast följande successorerna. Av denna fond skulle fideikommissarien dock under sin återstående levnad njuta avkastningen. Den ovan angivna avgift, motsvarande 10 procent av fideikommissets värde, som fideikommissarien skulle erlägga till staten som kompensation för den honom medgivna rätten till fri disposition över en viss del av fideikommissets värde, skulle, föreslog kommissionen, gälla endast under fem år, efter det lagen trätt i kraft. Under därpå följande fem år skulle avgiften höjas till 15 procent för den, som då ville begagna sig av de möjligheter, lagen erbjöd, att få förvandla fideikommisset till fri egendom. Därefter, d. v. s. 10 år efter lagens ikraftträdande, skulle nu sagda möjligheter bortfalla. Lagen skulle sålunda i fråga om vissa av sina bestämmelser vara tillfällig. Landbokommissionen avsåg med sitt förslag icke endast jordfideikommissen utan även de penningfideikommiss, som substituerade tidigare försåld fideikommissjord. Orsaken härtill var, att staten härigenom skulle få mera medel till sitt förfogande för lösande av den uppgift, som för landbokommissionen varit den huvudsakligaste vid fideikommissens upplösning, nämligen anskaffande av jord till småbruk. Landbokommissionens nu nämnda arbetsuppgift, anskaffande av jord till småbruk, hade till följd att kommissionen icke upptog frågan om fideikommissarrendenas avlösning. Denna fråga, framhöll kommissionen, borde ordnas genom allmän arrendeavlösning omfattande såväl fideikommissarrenden som de till fri egendom hörande arrendena. En av den Zahleska regeringens sista åtgärder före dess avgång våren 1919 var att förelägga riksdagen åtskilliga förslag till lagar med syfte att mätta den hunger efter »Husmandsbrug», som särskilt under krigsåren gjorde sig så starkt gällande i Danmark. Bland dessa lagförslag var »Forslag till Lov om Lens, Stamhuses og Fideikommissgodsers samt de herhen herende Fideikommisskapitalers Övergång til fri Ejendom». I stort sett följde detta lagförslag de linjer, som landbokommissionen uppdragit för frågans lösning såväl beträffande den principiella sidan av spörsmålet som vad angick det rent tekniska förfarandet vid den av landbokommissionen föreslagna avvecklingen av fideikommissinstitutionen. I fråga om de villkor, på vilka fideikommissinnehavarna skulle kunna få fideikommisset förvandlat till fri egendom, hade emellertid i regeringens förslag vidtagits betydande skärpningar. Den avgift, fideikommissarien skulle betala till statskassan för rätten att få fideikommisset förvandlat till fri egendom, var sålunda i regeringens förslag för vanliga fideikommiss fördubblad, d. v. s. höjd från landbokommissionens 10 procent till 20 procent och för sådana fideikommiss vara vilade s. k. hemföljdsrätt höjd till 25 procent från kommissionens 10 procent. 1 Den jord, fideikommissinnehavaren skulle ställa till statens förfogande, skulle vidare utgöra 7 3 a v jordarealen, i stället för V* som kommissionen föreslagit. Å andra sidan hade emellertid i regeringens förslag den ersättning, fideikommissarien skulle fondera till sina successorers förmån, minskats till 2 / 5 1 Om vissa fideikommiss gäller att de vid släktens utslocknande skola hemfalla tilll staten, »hemföljdsrätt».

339 av det av fideikommissarien övertagna värdet, i stället för hälften enligt landbokommissionens förslag. Samtidigt inskränktes antalet successorer, som skulle tagas i beräkningen, till två, i stället för tre, som kommissionen föreslagit. Den tidsfrist av tio år, som landbokommissionen givit fideikommissarierna, inskränktes i regeringens förslag till två år. Under andra året skulle dock avgifterna till staten utgöra 25 resp. 30 procent mot 20 resp. 25 procent under det första året. Därest vederbörande ej under dessa två år begagnade sig av lagens möjligheter att få fideikommissegendomen förvandlad till fri egendom, skulle fideikommisset för framtiden till staten betala en avgift av 1 */« procent av fideikommissets värde, om å det vilade hemföljdsrätt, och 1 procent av värdet för vanliga fideikommiss. Som framgår av ovanstående redogörelse för de av regeringen föreslagna villkoren för fideikommissens frigörande, innebar dessa villkor dels en indragning till staten av en betydande del av fideikommissens värde, varierande mellan 20 procent och 35 procent dels en statlig expropriation, mot ersättning, av l/a av fideikommissens till småbrukare icke upplåtna åkerjord. Därest fideikommissarierna skulle komma att mer allmänt använda sig av lagens erbjudanden — något som för övrigt ansågs vara att vänta med hänsyn till den extra beskattning, som skulle drabba de kvarblivande fideikommissen — skulle staten på den grund tillskyndas betydande inkomster, samtidigt som den erhöll till sin disposition betydande arealer åkerjord. I regeringens förslag beräknades fideikommissens värde 1918 till i runt tal 400 miljoner kronor. Under förutsättning av samtliga fideikommisstiftelsers, 162 till antalet, upphörande skulle staten av detta värde erhålla en intäkt av 90 miljoner kronor. Den jord, som, under samma förutsättning, staten skulle mot betalning erhålla till sitt förfogande, skulle komma att uppgå till omkring 20 000 hektar. I fråga om den avsevärda skärpning i regeringens forslag av de av landbokommissionen ifrågasatta villkoren för fideikommissens försäljning framhöll justitieministern Zahle vid lagförslagets framläggande i folketinget den 13 februari 1919, att denna skärpning var att tillskriva de under världskriget uppkomna förhållandena. Kriget hade, framhöll justitieministern, skapat förhållanden, som gjorde kravet att anskaffa jord till obemedlade lantarbetare långt starkare än det tidigare hade varit. Det vore icke möjligt för någon obemedlad lantarbetare att numera skaffa sig en jordlott for de medel, han själv kunde hopspara. Det måste därför ställas stegrade krav på fideikommissgodsen att avstå jord. Men samtidigt med att kravet på jord stegrats, hade å andra sidan de större jordägarnas förmögenheter växt oerhört under de sista krigsåren utan något som helst ingripande från dessa jordägares sida. Deras förmögenheter hade under kriget ökats så utomordentligt starkt, att deras inkomster fördubblats eller rättare sagt mångdubblats i förhållande till tidigare perioder. Det vore därför rimligt och naturligt, att samhället nu krävde att få en betydande del av dessa förmögenheter för att därmed skaffa sig medel att hjälpa lantarbetarna till att komma sig igång på den jord, som samhället på annat sätt skaffade dem. Regeringens förslag väckte stor uppmärksamhet i riksdagen och föranledde synnerligen livliga och långa debatter. I huvudsak anslöt man sig emellertid till regeringens förslag, som i folketinget godkändes med 53 röster mot 25 och i landstinget med 28 röster mot 9. Lag i ämnet utfärdades den 4 oktober 1919, benämnd »Lov om Lens, Stamhuses og Fideikommissgodsers samt de herhen b.0rende Fideikommiss-

340 kapitalers Övergång til fri Ejendom». Nämnda lag är såsom bilaga A fogad vid detta utlåtande (sid. 365—370). Enligt kommissionen nyligen tillhandakommen upplysning har den danska lagen hitintills lett till, att 35 jordmajorat ställt till danska statens förfogande omkring 10 475 hektar jord, varav omkring 5 473 redan avträtts, under det att omkring 5 042 avträdas så småningom den 1 april något av de följande åren. Det har heller icke visat sig svårigheter att anskaffa de penningar, som erfordrades till erläggande av avgiften till statskassan (jordfonden), och ej heller till anskaffande av nödiga medel till successorsfonden, vilken sistnämnda fond ofta har blivit tryggad genom inteckning i den tidigare fideikommissegendomen. Av praktiska skäl har avlösning ej kunnat igångsättas^ samtidigt för alla majorater. Arbetet kommer därför förmodligen att pågå ännu i några år. Ett majorats omvandling till ett peuningfideikommiss kan icke anses överensstämma med den danska lagen och ett tillstånd till en sådan substitution kan därför sannolikt icke förväntas. »Fideikommiss har sin upprinnelse i den romerska rätten och betyder där den egendom, en person på grund av förhållanden, egendomliga för denna ratt, testamenterat till en annan person med ett på förtroende till denne grundat uppdrag att utlämna egendomen till en viss uppgiven tredje. Man kunde nu bestämma, att efter denna tredje egendomen skulle tillgodokomma en fjärde, efter denne en femte o. s. v. (så kallade fideikommissoriska substitutioner). Till sådana fideikommiss kunde göras hela förmögenheten, en viss kvotdel därav eller en viss särskild förmögenhetsdel. Ur successiva fideikommiss av det sistnämnda slaget har under den utveckling, den romerska rätten erhöll uti Italien och Tyskland, familjefideikommisset framgått, varmed avses att fästa viss egendom — fast eller lös eller båda tillika — vid en viss släkt, att inom densamma övergå från en släktmedlem till en annan efter viss bestämd ordning. Den germaniska benägenheten att fästa jorden vid släkten är bekant. Med stöd av den sålunda utbildade romerska rätten uppkommo därför i Tyskland, jämte de adliga 'stamgodsen' och de borgerliga 'arvgodsen', vilka båda hade sin grund i lag eller hävd, familjefideikommissen i fast egendom till följd av gällande privata dispositioner. I andra land framträda likartade anordningar. Successionen blev, av naturliga skäl, vanligen begränsad till män, och med avseende å grunden för denna blevo godsens majorat, minorat, seniorat, primo-, secundo, tertio geniturer o. s. v. Samma motiv som i övriga land, nämligen omtanken om 'familjens heder och conservation', föranledde även i Sverige stiftande av familjefideikommiss i fast egendom, vilka här uppkommo ej mycket senare än i Tyskland och antagligen redan vid medlet av det sjuttonde århundradet. Stadgan angående testamenten den 3 juli 1686 omtalar institutionen såsom något redan känt och lämnar uti sin 5 § om densamma närmare bestämmelser. I 1734 års lag omnämnes den icke uttryckligen, utan säger denna lag endast i 16 kap. 1 § ärvdabalken att 'vill någon, man eller kvinna, göra testamente, have våld göra det med eller utan villkor'. P å grund av denna bestämmelse, som dock näppeligen kan anses innefatta ett uttryckligt fastslående av enskildas rätt att för all framtid upprätta dylika stiftelser, ansågos emellertid fideikommissförordnanden även rörande fast egendom fortfarande tillåtliga, ända tills de sociala och ekonomiska olägenheter, som kunde vara förenade med en obegränsad rätt att genom privata dispositioner för all framtid förfoga över fast egendom, för-

341 anledde hos oss, lika som uti flera andra land, inskränkning uti en sådan förfoganderätt.» l Vid 1809 års riksdag väckte sålunda justitierådet von Strokirch hos rid- Förordderskapet och adeln en framställning om Konungens makt att göra dispenser, ningen de Det anfördes, att, såvida den antagna regeringsformen borde så förstås, som 31gjQ1 skulle Konungens nåd ej få vara verksam i andra än brottmål, skulle flera angelägna ärenden avstanna. Åtskilliga sådana angelägenheter uppräknades och bland dem även möjlighet att giva dispens i vissa fideikommissförfattningar. I fråga om det senare föreslogs, att genom Konungens dispens i stiftelserna om fideikommissegendomar »dels lån emot inteckning i sådana egendomar må få upptagas, enär fideikommissarien är ålagt att till sina syskon utgiva någon stadgad lösesumma eller olyckshändelser medföra behov av förskotter, vilka överstiga hans förmåga, dels utbyte av donerad egendom tillåtas, på det fideikommissarien må få sitt område samlat, dels ock sådana föreskrivna villkor hävas, som äro för honom tryckande eller för jordägornas mera lönande hävd hinderliga.» Lagutskottet gav utlåtande med huvudsakligt tillstyrkande. Skiljaktiga meningar avgåvos huvudsakligen i det syftet, att någon dispens ej borde tillåtas, helst det lätt ledde till fideikommisstiftelsernas undergrävande. Den vidlyftigaste skiljaktigheten avgavs av lagmannen von Hausswolff, vilken icke ville veta av någon rätt att inteckna fideikommiss, men föreslog en annan lagstiftning, som skulle avhjälpa fideikommissaries svårigheter i förhållande till medarvingar och andra. På samma gång uttalade dock Hausswolff sitt ogillande av fideikommissernas idé och ville förebygga allt vidare fideikommissbildande. Debatt ägde rum inom ridderskapet och adeln, och det hela resulterade till sist i en av alla stånden antagen riksdagsskrivelse så lydande: »Enär den, genom stadgandet i 25 § av regeringsformen den 6 juni förlidet år, Konungen tillagda makt att göra nåd endast sträcker sig till brottmål samt den särskilda rätt Konungen enligt allmänna lagen äger att dispensera i vissa fall av lagens bud icke utmärker de händelser, då någon innehavare av fideikommissegendom kunde komma i behov av att därå emot inteckning upptaga lån, antingen för att gälda den lösesumma, som enligt fideikommisstiftelsen borde av honom till medarvingar eller andra utgivas, eller ock vid sådana å samma egendom inträffade olyckshändelser dem han ej kunnat värja och förutse, vilka komma att medföra behov och förskotter överstigande hans egna tillgångar, eller då frågor om utbyte av donerad jord yppas, för att till styrka för egendomen och bekvämlighet vid tillsyn och brukning få dess område närmare samlat, eller ock då sådana villkor och förbehåll i stiftelsen förekomma som för innehavaren vore tryckande, för jordens hävd hinderlige eller i avseende på sammansättningen och innehållet otydlige eller stridige, så hava rikets ständer varit omtänkte, huru och på vad sätt i detta fall lämpligt må förhållas, så att vederbörande ej må sakna tillfälle och utväg att i förberörda delar erhålla nödig rättelse och förändring. Med uppmärksamhet därå, att så beskaffade ämnen, vilka emellan fideikommissarier och medarvingar kunna yppas, måste enligt rättegångsordningen behandlas, hava rikets ständer väl ansett, att ovan anförda omständigheter sällan skola sig yppa utan att någon punkt i fideikommissförfattningen innebär motsägelse antingen mot något annat stadgande däruti eller mot dess och lagstift1 Förestående framställning är lånad ur åtskilliga lagutskottets betänkanden i fideikommissfrågan.

342 ningens ändamål, i vilket fall, om tillämpningen skall bliva möjlig och för vederbörande gagnelig, förordnandet bör så förklaras, att motsägelsen häves, men son en sådan förklaring svårligen kan meddelas av domaren helst enligt berörca stiftelsers särskilda egenskap, ofödda personer, som icke kunna höras, anses redan äga verkliga rättigheter, vara förklaringen kan verka, samt stiftaren själv dessutom då frågan yppas gemenligen ej mera är till, hava rikets ständer med avseende å den mera vidsträckta makt Konungen äger att upptaga och avgöra ansökningar att bryta dom åter som vunnit laga kraft och återställa laga tid son försutten är, ansett de ovananförda eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta mening och möjligt bästa tillämpning böra hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det Eders Kungl. Maj:t med dess högsta domstol, i likhet med annan förklaring över allmänna lagar och författningar, må därmed efter sig företeende omständigheter kunna förfara, och å vilket beslut rikets ständer allteå i underdånighet utbedja sig Eders Kungl. Maj:ts nådiga sanktion.» I a n l e d n i n g h ä r a v utfärdades den 3 a p r i l 1810 en a v K o n u n g e n med r i k s d a g e n beslutad så lydande f ö r o r d n i n g : »Då någon innehavare av fideikommissegendom kunde komma i behov att därå emot inteckning göra lån eller för egendomen anse förmånligt att få göra utbyte av till fideikommisset hörande jord, eller ock finna sig föranlåten att söka hävande av vissa uti fideikommisstiftelser innehavaren föreskrivna villkor, ansökningar i dessa eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta mening och bästa tilllämpning och som icke röra frågor, vilka mellan fideikommissarier och medarvingar kunna yppas och enligt allmänna rättegångsordningen måste behandlas, böra hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det Kungl. Maj:t, med högsta domstolen, i likhet med annan förklaring över allmänna lagar och författningar, må därvid, efter sig företeende omständigheter, kunna förfara.» I l a g u t s k o t t e t behandlades ä v e n ett a v h e r r Nauckhoff hos ridderskapet och adeln v ä c k t förslag a t t i en viss händelse K u n g l . Maj:t k u n d e ä g a m a k t a t t alldeles u p p h ä v a en fideikommissinrättning. Detta förslag ansåg utskottet för en n y motion, v a r o m det d å ej ä g d e a t t sig u t l å t a , då i det mem o r i a l , som till b e t ä n k a n d e g i v i t a n l e d n i n g , med f ö r u t s ä t t n i n g a v dessa stiftelsers bestånd i det hela, fråga endast v a r i t om u t v ä g a r a t t h ä v a de s v å r i g h e t e r , som i t i l l ä m p n i n g e n h ä r a v k u n d e möta. FörordE t t steg till i n s k r ä n k n i n g i r ä t t e n a t t stifta och u p p r ä t t h å l l a n y a fideiningen den k o m m i s s togs a v Rikets ständer g e n o m en skrivelse till K o n u n g e n den 27 m a r s 1 8 1 0 , d ä r i anför mo <ies sålunda: »Genom sådana stiftelser föreskrivas för alla tider en successionsordning, en// ligt vilken en enda arvinge, även en oskyld, skall på livstid innehava fastigheter, utan avseende på om förre innehavaren skulle därigenom nödgas lämna de flesta eller alla sina barn i saknad av nödig uppfostran och understöd i deras omyndiga år, och en så inskränkt ägare, som varken av allmänna lagens vissa stadganden om arv eller av något sitt förordnande kan hoppas skydd för de lottlösa, utan förutser, att egendom skall tillfalla en oskyld eller till äventjTS den av barnen, som giver minsta hopp om medlidsamhet och omvårdnad för uteslutna, kan icke annat än anse egendomen mera för en annans än för sin, i följd varav hans intresse bliver att fördubbla och i förtid upptaga avkomsterna till skada för jordens nyttiga odling, egendomens förbättring och samhällets därav beroende styrka. Man har för evärdeliga tider föreskrivit lagar för varje innehavares frihet att egendomen förvalta, utan att tänka därpå, att slika inrättningar ofta bliva genom tiders förändrade skick för egendomens förmånliga hävd hinderliga.

343 Man har för all framtid förbjudit egendomens föryttrande och förpantning, varigenom dels fordringsägares lidande beredes, dels all utväg betages innehavaren a t t till medarvingars utlösen eller egendomens hävd och förbättring erhålla de nödvändigaste lån. Man har gjort fideikommiss, vilkas innehavare varit ålagda att använda godsets avkastning till egendomens förökande under enahanda fideikommissvillkor, en inrättning, som, om ock dess skadlighet i politiskt avseende åsidosattes, i alla fall svnes vara den mest illa beräknade, då ofelbart är, att en allt för stor egendom i" en mans hand giver mindre avkastning och föder vida mindre människor, än om den vore emellan flere ägare delad. Icke mindre skadliga hava de stiftelser varit, som, ehuru avlägsne och för odling och samhävd obekvämliga flere gods kunnat vara, likväl föreskrivit, att de skola hållas tillsammans och icke ens få bortbytas, och de stiftelser, enligt vilka vissa egendomar bort för alltid innehavas av flera samägare utan rätt för någon till skiftes vitsord, hava varit en källa till obehagliga rättegångar och till en olycklig oenighet inom familjer. Man har även sett förordnanden, som föreskrivit beständig delning, utan rätt för delägarne att lösa varandra ut, som för egendomens besittning gjort till evärdeligt villkor, att innehavaren skall leva ogift, ej få bekläda någon statens tjänst och mera dylikt, och till vilka andra orimligheter en sådan oinskränkt frihet kan föranleda, är av dessa exempel lätt att inse, ävensom att slika inrättningar hava för jordens nyttiga hävd och egendomars förbättring det skadligaste Vid betraktande härav, och då det hopp en ägare haver därom, att hans barn och närmaste skola njuta frukterna av hans mödor, befordrar flit, hushållning och medborgerliga tänkesätt, samt för samma ändamål, jämte befrämjande av föräldrars och husfäders anseende, en ägare bör hava makt att dels genom avtal, dels genom testamente utnämna sin efterträdare, och obestridligt är att ehuru den, som själv innehar disponibel egendom, kan i en oinskränkt dispositions frihet för sin person finna dessa uppmuntringar och förmåner, desamma däremot alldeles försvinna för alla hans efterträdare, om han gör egendomen till fideikommiss; då en oinskränkt frihet för enskilda att ändra arvs- och eganderättslagarne för tillkommande tider icke kan stå tillsammans med syftemålet av vid denna riksdag av Riksens ständer tagne beslut om frihet för en var att all slags jord genom laga fång förvärva; då en sådan frihet skulle göra vår allmänna lag i dess viktigaste delar onyttig, och i stället för tydliga lagar, som beständigt kunna •förbättras och fullkomnas, anskaffa för särskilda gods speciella förordnanden, vilka, ehuru orimliga, otydliga och även oläsliga de kunna vara, likväl göra anspråk på <m varaktighet, som icke en gång för våra grundlagar enligt nu gällande regeringsform funnits nödvändig, och det för övrigt skulle lända till fäderneslandets heder, om, sedan de mest hyfsade nationer redan upphävt dessa lämningar eller nya telningar av feodalismen, svear och göter, som aldrig varit av främmande nationer med våld tvungna till sådana inrättningar, icke voro de siste att förekomma ytterligare härmningar därav, hava Riksens Ständer ansett ofta nämnda oinskränkta dispositionsfrihet böra jämkas inom billiga och för samhällets allmänna nytta avpassade gränser, samt till följd därav trott sig böra hos Eder Kungl. Maj-t i underdånighet anhålla om nådigste sanktion och bekräftelse av följande närmare bestämmelse och tillägg vid det för detta ämne lämpliga lagens rum i 16 kap. 1 § ärvdabalken: Vill någon man eller kvinna göra testamente, have våld göra det munteliga eller skrifteliga, med eller utan villkor, och vittne tvänne goda män att det testamente då var gjort med sunt och fullt förstånd och av fri vilja: stånde ock

344 honom fritt att låta vittnen veta dess innehåll eller ej. Äro ej vittnen att tillgL och utrett varder, att testator intill sin död varit utur stånd satt vittnen anskaffa, äge ock då testamentet laga kraft, så framt det finnes med egen hard skrivit och underskrivit. Bortgiver någon fast egendom, äge ej makt om villkoren för dess förvaltning sträcka förordnandet längre än förste emottagarens och dess makas livstid, eller om äganderätten vidare än till utnämnande av testiments- eller gåvotagarens näste efterträdare, uti vilken sistnämndes hand fastigheten ikläder sig egenskap av arvejord, varmed i allt efter allmän lag förhållet Ej heller må i andra avhandlingar och kontrakter om fast egendom sådana villkor inflyta, vangenom förvaltnings- och äganderätten för en framtid vidare inskränkts än nu sagt är. Men angående städja och arrende gälle vad därom särskilt stadgat är.» Det sålunda av Rikets Ständer framlagda förslaget vann Kungl. Maj:fe godkännande och erhöll enligt förordningen den 27 april 1810 kraft av gällande lag. _ Från och med 1810 har fideikommissinstitutionen inom vår svenska rätt ej undergått någon förändring. Det är alltså visserligen förbjudet att inrätta nya fideikommiss uti fast egendom, liksom Kungl. Maj:t äger befogenhet att uti redan gällande fideikommisstiftelser vidtaga sådana ändringar som omförmäles i förordningen den 3 april 1810 men de före 1810 uppkomna fideikommissen äga allt fortfarande bestånd. Frågan om de redan före 1810 inrättade fideikommissernas i fast egendom avskaffande i Sverige väcktes i riksdagen år 1882 (A. O. Wallenberg), 1883 (A. O. Wallenberg), 1884 (A. O. Wallenberg), 1886 (Johan Olsson), 1889 (P. Andersson i Högkil), 1893 (E. Åkerlund), 1894 (E. Åkerlund), 1898 Vo£ m ^ 1 0 I ^ r ' e n a v T - Zetterstrand och en av C. J . Jansson i Krakerud), 1J01 (H. Segerdahl med 6 instämmanden), 1906 (H. Segerdahl), 1907 (C Lindhagen), 1909 (L. Ljungberg) och 1914 (Raoul Hamilton). Yrkandena voro olika formulerade och det är naturligt, att framställningarna under törsta tiderna av frågans upptagande voro mer försiktigt hållna, åtminstone såvitt angick motiveringen. Inom andra kammaren hade framställningarna sitt stöd särskilt hos gamla lantmannapartiet, men även övriga grupper voro i stor utsträckning eniga om reformens nytta. Vid samtliga tillfällen med undantag av år 1886 antogs darfor något yrkande i motionens syfte av andra kammaren utan votering och oftast även utan debatt. Första kammaren åter avslog t. o. m. år 1907 framställningarna, sistnämnda ar dock med svagare majoritet än förut. Röstsiffrorna ställde sig ? a ' .coo V * c k t f r a m s t ä l m i n S avslogs år 1882 utan diskussion och votering, a 6n k rt diskussion utan £ . o ° votering, år 1884 med 50 röster mot 17, ar 1886 utan votering (så ock i andra kammaren enär förslaget avsåg tvångsförsäljning av alla fideikommissfastigheter) år 1889 med 57 röster mot 54 (andra kammaren biföll förslaget med 162 röster mot 42), 1890 med 93 roster mot 38, 1893 med 63 röster mot 38, 1894 utan votering, 1898 med / 2 roster mot 45, 1901 med 75 röster mot 33, 1906 med 85 röster mot 36 och 1907 med 71 röster mot 58. Röstetalen böra emellertid som sagt bedomas också med hänsyn till den olika omfattningen av de yrkanden som forelågo till förmån för ett lättande eller en avlösning av fideikommissbanden. Vid 1909 års riksdag begärde andra kammaren förslag till lagbestäm-

345 melser, på vilka villkor fast egendom, som utgör fideikommiss, må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes som fideikommiss. Den nämnda utvägen upptogs efter 1907 års förslag, som även då godkändes av kammaren. Tillika biföll kammaren hemställan om ett tillägg till motiveringen med uttalande, på sätt ock skett år 1907 i lagutskottets betänkande, att vid eventuell försäljning av fideikommissegendom därå befintlig skog för framtiden ställdes under ordentlig hushållning. Första kammaren åter begärde, denna gång med 71 röster mot 38, allenast förslag till lagbestämmelser, på vilka villkor lantfastighet, som utgör fideikommiss, må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas, mot det, att köpeskillingen eller därför inköpt stadsfastighet i stället sättes såsom fideikommiss. Då motivering ej kan bliva föremål för sammanjämkning, gick lagutskottets sammanjämkningsförslag ut allenast därpå, att andra kammaren frånträdde sitt beslut, i vad det avser stadsfastighet, medan åter första kammaren frånträdde sitt beslut att influten köpeskilling för försåld lantfastighet, som utgör fideikommiss, skall kunna förvandlas till fideikommiss i stadsfastighet. Detta förslag till sammanjämkning bifölls av båda kamrarna och blev således riksdagens beslut. År 1914 åter anhöllo båda kamrarna, första kammaren med 57 röster mot 55, att efter verkställd utredning rörande de i riket bestående fideikommisstiftelser i såväl fast som lös egendom måtte taga under övervägande, dels på vilka villkor nu bestående fideikommisstiftelser må, där ej särskild anledning till undantag föreligger, kunna upphävas dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, må kunna meddelas samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda. Härmed hade således för första gången även första kammaren fullt biträtt vad andra kammaren så ofta begärt, nämligen ett övervägande, huruvida och på vilka villkor gällande bestämmelser om familjefideikommissstiftelser i fast egendom må kunna upphävas, oavsett om det gällde lanteller stadsfastighet. Dessutom ifrågasatte riksdagen nu upplösning även av fideikommisstiftelse i lös egendom och förbud mot nya sådana stiftelsers inrättande. I anledning av denna riksdagsskrivelse uppdrog regeringen åt envoyén Albert Ehrensvärd att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Denna hann icke av honom slutföras på grund av andra tillstötande göromål. Emellertid avlämnade Ehrensvärd till Kungl. Maj:t den 8 mars 1919 en historik över fideikommissfrågan i Danmark, en detaljerad framställning av fideikommissfrågans behandling i svenska riksdagen samt ett förslag till lag om fideikommisstiftelsers upplösning jämte en samling stiftelseurkunder för olika fideikommiss och andra handlingar till ämnets belysande. Riksdagshistoriken och lagförslaget äro såsom bilagor B och C fogade vid detta utlåtande (sid. 370—403).

Det skäl, som under riksdagsförhandlingarna anfördes emot avskaffandet av fideikommiss i fast egendom, var i främsta rummet, att död mans i laga ordning tillkännagivna vilja måtte respekteras. Man kunde, såsom skett år 1810, förbjuda inrättandet av nya jordfideikommiss, men en sådan lag fick ej givas retroaktiv verkan på äldre redan tillkomna stiftelser. Bakom denna formella invändning låg givetvis också sakskäl. Det med

346 stiftelsen avsedda bevarandet av släkten och släkttraditioner var något i sitt slag eftersträvansvärt eller åtminstone lovligt även för kommande tider. Det framhölls ibland likaledes, att jordfideikommissernas upprätthållande innebure en direkt statsnytta. Genom denna inrättning blevo nämligen många fideikommissarier i tillfälle att, frigjorda från näringsbekymmer, i stor stil ägna sig åt politiska värv och statens välfärd. Häremot restes av anhängare till institutionens avskaffande eller avveckling oftast såsom huvudsakligen avgörande den stora orättvisan, som genom fideikommissernas successionsordning drabbade yngre syskon till fideikommissarien och oftast alla kvinnliga bröstarvingar. Denna stämning var en efterklang av den liberala reformen för genomförande av lika arvsrätt mellan syskon och större rättslig jämlikhet mellan könen. Till förenämnda huvudskäl lades understundom även åtskillig annan hänsyn, som ej kunde undgå att tilldraga sig uppmärksamheten. Till belysning av tankegången må här återgivas vissa delar av 1889 års lagutskotts utlåtande, som många gånger återgivits även av följande lagutskott. Det lyder sålunda: »Det synes utskottet vara önskvärt, om möjlighet beredes, att även jordfideikommiss under sådana villkor och former, att släktens rätt ej träddes för nära, kunde upphävas och våra arvslagar sålunda erhålla allmän och undantagslös tilllämpning. De olägenheter, som äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, hava nämligen under den tid, som förflutit från 1810, allt skarpare framträtt, och de undantagsbestämmelser, som gälla för fideikommissen, framstå i och med den politiska och sociala utvecklingen såsom allt mera oegentliga och stridande mot sunda lagstiftningsprinciper. Ur politisk och social synpunkt kan det alltså anses medföra olägenheter, a t t allt för stora jordegendomar äro hopade och städse bibehållas i en enda persons eller familjs hand, liksom det ur nationalekonomisk synpunkt sett måste lända till skada, att sådana egendomar allt jämt innehavas av personer, vilkas förfoganderätt över desamma är så begränsad, som vid fideikommiss är för. hållandet. Ser man åter saken från rättvisans och billighetens sida, så ligger det onekligen något för rättskänslan upprörande däri, att, såsom fallet är vid de flesta fideikommisstiftelser, en enda person skall på sin lott erhålla den värdefullaste, möjligen enda kvarlåtenskapen efter en avliden, till vilken han icke stått i närmare släktskapsförhållanden än andra, som av kvarlåtenskapen bekomma föga eller intet. Detta sistnämnda missförhållande framträder numera, sedan en lika arvsrätt mellan syskon blivit införd såsom allmän regel, så mycket skarpare. Det har dock ej sällan föranlett fideikommissinnehavare att bruka fideikommissegendom på sådant sätt, att den på kort tid lämnat största möjliga avkastning, som kunnat bilda ett till fördelning mellan hans övriga arvingar tillgängligt kapital, utan att hänsyn därvid tagits till egendomens framtida bestånd. D e t har ock stundom framkallat grov misshushållning med dylik egendom under fardagstiden, då en avliden fideikommissaries stärbhusdelägare sökt bereda sig största möjliga fördel av densamma, innan den skulle av ny fideikommissarie tillträdas. Ehuru ovan antydda olägenheter, till vilka utan tvivel ytterligare andra skulle kunna läggas, äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, h a r likväl mot alla förslag till dessa stiftelsers upphävande anmärkts, att lagstiftaren icke skulle kunna utan rättskränkning upphäva desamma, då de tillkommit •under skydd av en lagstiftning, som tillät deras bildande, och att ordnandet a v

347 d e rättsförhållanden, som skulle uppstå i omedelbart sammanhang med fideikommissrättens upphörande, skulle möta oövervinnerliga svårigheter. Det har visserligen medgivits, att verkligt nödtvång kan berättiga lagstiftaren att bryta dispositioner av ifrågavarande art, men tillika anförts, att förhållandena i vårt land, särskilt med avseende å omfånget av de bestående fideikommisstiftelserna, icke vore sådana, att de påkallade en slik åtgärd. Vad då först angår frågan om fideikommisstiftelsernas omfång i vårt land, anser sig utskottet böra erinra därom, att taxeringsvärdet å samtliga fideikommissfastigheter i riket år 1890 utgjorde 107 025 407 kronor, därav ej mindre än 104 427 107 kronor belöpte sig på fastigheter å landet eller omkring 1/ao av värdet utav all sådan enskild fastighet i riket. Detta utvisar, enligt utskottets mening, att frågan om fideikommisstiftelsernas bibehållande eller upphävande i vårt land ingalunda är ur det allmännas synpunkt av så ringa betydelse, som man stundom förmenat, utan fastmer ägnad att tilldraga sig lagstiftarens allvarliga uppmärksamhet. Beträffande vidare frågan om helgden av enskildes dispositioner, gjorda i enlighet med de vid tiden för deras tillkomst gällande lagbestämmelser, erkänner utskottet visserligen, att lagstiftaren därtill bör taga all skälig hänsyn, men hyser för sin del den bestämda övertygelse, att där dylika dispositioner under den tid, som förflutit från deras tillkomst, uppenbarligen kommit i strid med det allmänna rättsmedvetandet och uppfattningen av vad samhällets sunda utveckling kräver, de böra och måste vika för hänsynen till statens väl. Denna åsikt har, såsom utskottet nedan skall visa, i fråga om fideikommiss i fast egendom gjort sig till fullo gällande i åtskilliga andra lands lagstiftningar, och att den ej heller är främmande för vår egen lagstiftning torde ganska otvetydigt framgå av ovan anförda förordning av den 3 april 1810, som, på sätt utskottet redan anmärkt, tillåter ganska väsentliga modifikationer av de förordnanden, på vilka dessa stiftelser äro grundade. Utskottet vill ock i detta sammanhang påpeka, att ett upphävande av fideikommisstiftelser, därest nuvarande innehavare och andra nu levande till fideikommiss eventuellt arvsberättigade skyddas uti sin rätt, så mycket mindre kan anses innebära en rättskränkning, som den allmänna principen för tillvaron av rätt uppställer kravet på ett rättssubjekt såsom villkor härför. Skall för fideikommiss ett. rättssubjekt utfinnas, kan detta ej vara annat än den levande släkten, och det bör då ej förefinnas något rättsligt hinder att, utan rubbande av släktens rätt, med fideikommissen vidtaga de ändringar, som från samhällets synpunkt kunna befinnas ändamålsenliga. I fråga om sättet för tillämpningen av allmänna äganderätts- och arvsgrundsatser på sådan egendom, som nu utgör familjefideikommiss, kunna åsikterna vara ganska delade, och detta ämne kräver för visso en sorgfällig utredning och undersökning. Utskottet vill erinra om de åtgärder, som härutinnan vidtagits i några stater, där familj efideikommissen blivit upphävda. I Frankrike är genom lagen den 17 januari 1849 stadgat, att alla av privata gods bildade majorat, .som redan, från förste innehavaren räknat, gått i två successiva led, upphävas; a t t de gods, som bilda dessa majorat, bliva fria gods uti innehavarnes hand, och att för framtiden succession i dylika majorat, begränsad till två led, från första innehavaren räknat, endast får äga rum för personer födde eller avlade innan tiden för lagens promulgation. I Nederländerna har lagen den 1 oktober 1833 visserligen förbehållit den närmaste fideikommissarien hans rätt, men fråntagit de efterföljande, om än redan födde, deras utsikt att erhålla fideikommisset; och i Italien har lagen den 30 november 1865 upphävt alla då bestående fideikommiss, majorat och andra fideikommissoriska substitutioner samt tillagt den då-

348 varande innehavaren full äganderätt till halva fideikommissförmögenheten och den närmaste arvingen full äganderätt till andra hälften, dock med förbehåll av nyttjanderätt för dåvarande innehavaren under hans livstid. I 1866 års danska grundk"-, § 9 3 , stadgas, likasom i den äldre grundlagen av 1849, att intet län, stamhas eller fideikommissgods kan för framtiden upprättas, och att genom lag skill närmare ordnas, huru de nu bestående kunna övergå till fri egendom, ehuru sistnämnda bestämmelse ännu icke genom statsmakternas samverkan lett till någm påföljd.» E t t a n n a t y t t r a n d e i s a m m a r i k t n i n g v a r ett i de följande debatterna ofta åberopat anförande, som å r 1906 hölls i första k a m m a r e n a v justitier å d e t I v a r Afzelius. A n f ö r a n d e t lydde i h u v u d s a k s å l u n d a : »När fideikommissen kommo till, voro de icke en feodal institution, men l e voro ej heller en rent ekonomisk anordning. Godset skulle utgöra det ekonomiska underlaget för den representationsrätt, som tillkom släkten. I stort sett var detta deras uppgift. Det är samma släkttanke, som genomgår hela vår äldre rätt, den tanke, på vilken bördsrätten och den olika arvsrätten grundade sig. Allt detta är nu försvunnet och borta. Men alltjämt är det för staten av intresse, att det finns personer, som äro i tillfälle att utan ekonomisk hänsyn tjäna staten och offra på ett eller annat sätt för det allmänna. Att underhålla en sådan sinnesart, att fortplanta den från släktled till släktled, att förena en sådan upphöjd pliktkänsla med bärkraft att följa den — det är fideikommissens alltjämt bärande tanke. Men jag ber att få framhålla; numera är det endast vid de verkligt betydande fideikommissen som detta kan realiseras. Men medaljen har också sin frånsida; det finnes olägenheter vid denna institution, som icke kunna bestridas och som därför icke heller borde bestridas. J a g skall då alldeles icke fästa mig vid den ekonomiska sidan av saken, vid den statsekonomiska, vid vilken utskottet lagt en så huvudsaklig och övervägande vikt. J a g skall ej tvista om, huruvida fideikommissen skötas väl eller illa; jag skall ej heller tala om, huruvida jordbruket bör bedrivas i stor eller liten skala; jag skall ej heller tala om faran av latifundier och jag skall ej heller tala om det behjärtansvärda i att uppmuntra strävandet för egna hem. Icke därför att jag underkänner dessa synpunkter för frågans bedömande, men därför att efter min uppfattning förhållandena i vårt land för närvarande icke äro sådana, att man ur dessa synpunkter kan hämta anledning till en så ingripande lagstiftning som den, utskottet ifrågasatt. För mig framträda andra synpunkter. J a g kan ej hjälpa, mina herrar, att jag :då främst vänder mig mot själva successionsprincipen. Denna princip är för mig och blir för mig en rättslig anomali. Den upphäver denna den naturligaste av all jämlikhet: likställigheten mellan barn av samma föräldrar. Må vara, att det kan lyckas föräldrars klokhet att. dämpa eller minska, under gynnsamma förhållanden måhända alldeles häva verkningarna av denna onaturlighet; men det är min fullkomliga övertygelse, att ju mer utvecklingen går framåt, ju mer släktens betydelse träder i skuggan för individens och den egna familjens, desto mer hopplös skall denna uppgift för uppfostraren bliva. Nu säger man: men detta är ju ingenting orätt, det är ju icke föräldrarnas fel, det är en annan, som så bestämt. Naturligtvis — men blir förhållandet i minsta mån bättre därför att det är en främmande vilja, som på det sättet tränger sig in i familjen? Sådant är förhållandet vid den normala successionen, när godset går från far till son. Men hur är det, när det går från en gren till en annan, när fideikommissinnehavaren t. ex. har endast döttrar och de ej äro

349 successionsberättigade. Vilken anledning till pliktkollision mellan plikten mot / d e n blivande fideikommissarien och omtanken om sina egna, vilken källa till ! stridigheter, till slitningar och till misshälligheter mellan närskylda. Det har ej saknats förhatliga exempel på sådant. Fideikommisset, säger jag därför, skapat till släktens yttre 'heder och konservation', kan innebära frö till släktens inre söndring. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på en sak, som av herr Sjöcrona berördes och som också i hans reservation erkänts såsom något bristfälligt. Den rättsliga grundvalen för dessa stiftelser, stiftelseurkunderna, befinner sig ofta nog i ytterst otillfredsställande skick. Dessa urkunder äro gamla, de skola nu tillämpas på förhållanden, som aldrig ingått i stiftelsens tankegång. Reservanterna vilja medgiva, att man i sådant fall skulle kunna ändra fideikommisstiftelsex-na' efter stiftarens verkliga mening; men vad var hans verkliga tankegång V Vem kan utleta den? Dessa fideikommissbrev äro ofta dunkla, motsägande och fyllda av villkor, som för vår tid te sig i högsta måtto besynnerliga, ja, orimliga. — Särskilt olämplig anser jag för min del denna institution vara med avseende å de mindre fideikommissen. Där ställas på fideikommissarien anspråk, som han ej kan motsvara. Han sättes i en ställning, som han ej kan uppbära. Vill han motsvara stiftarens syfte, skall han sitta på gården och bruka den, men att idka jordbruk i våra dagar, det är en annan sak än förr. Det fordras helt andra förutsättningar, det fordrar en helt annan utbildning, det fordrar framför allt ett rörelsekapital, som han ofta nog ej besitter. Och så skall han låna och draga sig fram. Den, vilken som jag haft tillfälle att under åratal se dessa låneansökningar, han vet, att den splendor familiae, som fideikommisset skulle uppbära, den är understundom ett mycket bedrövligt sken. — — — Men kan en sådan stiftelse upphävas? Kan den upphävas genom en lagstiftningsmakt? E t t står fast. Åt en ny lag får ej givas retroaktiv kraft. En ny lag kan ej avskära den rätt, som vunnits på grund av en äldre lag. De nuvarande fideikommissariernas rätt får icke genom en ny lag rubbas, och detsamma bör också gälla om de successorers rätt, som leva, när en sådan lag skulle komma till stånd. Men, frågar man, huru går det med de ofödde successorernas rätt? Skall man icke respektera den? Mina herrar, de oföddes rätt, den är lika ofödd som de själva, den får aldrig utgöra hinder för samhället att ordna förhållanden, såsom samhället anser bäst och riktigast. Men när man talar om de oföddes rätt, menar man i själva verket något annat och vida mer oriktigt. Man menar, att den ordning, som den döde stiftaren skapat i skydd och med stöd av då gällande lag, den får icke rubbas av en ny lag. Det är den dödes vilja, som skall respekteras. Det ligger mycken sanning i detta. Det är icke blott uttryck för en naturlig pietet, det innefattar också en riktig samhällsgrundsats. Men om man tillägger den dödes vilja orubblighet, absolut orubblighet, så går man för visso för långt. Vi människor få finna oss i, att vad vi bygga och stifta här alltsammans är underkastat tidens förändrande makt. Likasom den dödes förordnande omedelbart sättes ur kraft, om det strider mot gällande lag, kan det förlora den, när det kommer i strid med vad samhället, på grund av ändrade förhållanden och ändrad uppfattning, finner rätt och riktigt. Denna dogm om fideikommisstiftelsernas orubblighet har ej heller någonsin varit praktiskt erkänd vare sig i vårt land eller i andra länder. Fideikommissen hava, såsom vi se av betänkandet, vilket jag tror är riktigt, blivit i flera länder alldeles upphävda. — — — Dogmen

350 om fideikommissens orubblighet har också, som vi veta, blivit underkänd av 1810 års lagstiftare. Då tilläts nämligen att inteckna fideikommiss, ehuru detta enligt åtskilliga fideikommissbrev var uttryckligen förbjudet och på sådant sätt förbjudet, att fideikommisset skulle förverkas, om man ens försökte att få inteckna detsamma. Men därav, att man icke kan tillägga en fideikommisstiftelse orubblighet, följer naturligtvis icke, att staten av en nyck eller tycke kan eller bör sätta sig över stiftarens vilja. Det måste finnas viktiga skäl för en sådan rubbning; och i samma mån, som rubbningen är mera ingripande, i samma mån måste skälen vara mer starka och väsentliga. J a g vill i detta avseende icke gå så långt som herr Sjöcrona, som framhöll, att för en dylik rubbning skulle fordras, att eljest statens väl stode på spel eller något dylikt. Men också jag anser, att det fordras högst viktiga och gällande skäl. Är nu det, som anmärkts och kan anmärkas mot fideikommissinstitutionen, av beskaffenhet att äga en sådan giltighet? Det är frågan. Därom kan ju alltid tvistas. För min del säger jag, att vad jag haft att anmärka uppenbarligen ä r av beskaffenhet att göra sig gällande med väsentligt olika styrka vid olika fideikommiss. Med avseende å de större, verkligt betydande fideikommissen, d ä r man kan tala om att realisera vad jag kallat fideikommissens bärande tanke och där detta också skett och sker, såsom vi se, där finnes också till följd av den rikare avkastningen möjlighet att utjämna olikheten mellan barnen, det finnes möjlighet, att fideikommisset kan vara ett stöd för hela släkten. En sådan möjlighet finnes icke vid de små och mindre betydande fideikommissen. Och vad slutligen beträffar det, jag nämnde om fideikommissurkundernas skröplighet och otillfredsställande skick, så är det uppenbart, att detta har en högst olika tilllämpning vid olika fideikommiss. J a g kan därför icke förena mig med utskottet, då detta ifrågasätter en lagstiftning, som skulle upphäva alla fideikommiss. Men jag kan lika litet förena mig med reservanterna då de mena, att man skall lägga armarna i kors och vänta, till de personer, som närmast beröras av dessa oegentligheter, begära lagstiftningens hjälp. Är det nämligen så — och för mig finnes därom icke det ringaste tvivel — att man måste erkänna, att det gives fall, där upprätthåll and et av en fideikommisstiftelse, sådan den är för dem, som saken närmast rör, ä r förenat med väsentliga, ja, svåra olägenheter, då säger jag, är det lagstiftarens plikt att också bereda en möjlighet att anvisa en utväg, lätt eller svår, att komma ifrån dessa olägenheter.»

De jordpolitiska, sociala synpunkterna gjorde sig däremot till en början icke alls eller endast i förbigående gällande. Ett undantag därifrån utgjorde dock motionerna åren 1893 och 1894. Båda lade huvudvikten p å den sociala sidan av saken. Motionärens första motion, med vilken den andra väsentligen överensstämmer, lyder i huvudsak sålunda: »Sedan riksdagen genom bifall till min motion om beredande av lättnader fiör den mindre bemedlade delen av vårt folk att kunna förvärva självständig j o r d egendom och Kungl. Maj:t genom tillsättandet av en kommitté för denna frågias närmare utredning huvudsakligen biträtt mina uti samma motion uttalade åsikter, vågar jag, icke alldeles utan hopp om slutlig framgång, ånyo taga riksdagems uppmärksamhet i anspråk för en fråga, som enligt mitt förmenande nära sammanhänger därmed. Såsom ledamot av ovanberörda kommitté har jag kommit tiill den övertygelse, att inom flera av våra folkrikaste län, varest behovet av lättnader för erhållande av dylik egendom torde vara störst, icke synnerligen m y c k e t lärer kunna uträttas för ändamålet genom statens direkta mellankomst, emedan

351 därstädes varken statsdomänerna eller tillgångarna på odlingsbara utmärker å fritt disponerade hemman relativt äro av synnerlig betydenhet och att man därför å sådana orter huvudsakligen är hänvisad till att <söka för saken intressera och underlätta den enskilda företagsamheten. Därest de förändringar uti gällande lagstiftning om hemmansklyvning och jordavsöndring, som av jordbrukslägenhetskommittén föreslagits, av statsmakterna skulle gillas och antagas till lag, vågar jag tro, att mycket skulle vinnas för ändamålet genom enskildes initiativ, ehuru visserligen ganska stora hinder för upplåtelser av jordlägenheter under full äganderätt i större skala lära komma att förorsakas utav de inteckningar, vilka gravera större delen av Sveriges jord, där den innehaves under äganderätt, varför också näppeligen någon annan åtgärd från statsmakternas sida i så hög grad synes mig kunna främja tillväxten av den bofaste självägande befolkningen inom vissa orter, som upphävandet av fideikommissinstitutionen, i vad den berör jordbruksfastigheter, dels emedan dessa egendomar i allmänhet häfta i jämförelsevis ringa gäld, dels emedan å desamma, åtminstone inom mellersta Sverige, mycket ofta förefinnas högst betydliga odlingsbara marker, vilka förblivit obrutna kanske främst i följd av innehavarnas oförmåga att anskaffa erforderliga rörelsekapital för de mången gång rent av besvärliga stora gods de måst bibehålla alldeles ostyckade. J a g är fullt förvissad, att, om fideikommissjorden bleve vanlig arvejord, det icke skulle dröja länge, förr än betydliga delar av densamma med för brukning olämpliga lägen o. s. v. skulle komma att försäljas, och att sådant tillvägagående icke allenast i hög grad komme att främja befolkningens bofasthet, utan därjämte för vederbörande fideikommissarier vore vida att föredraga framför att uti många fall nödgas fortgå på den inslagna vägen och genom skuldsättning så småningom få institutionen hävd. Då jag, utom det av mig här ovan anförda, enligt min tanke mest talande skälet för fideikommissinstitutionens upphävande i vad den avser fastigheter å landet, även till fullo instämmer i de övriga skäl, vilka för sådan åtgärds vidtagande blivit anförda uti tillförene väckta motioner, vågar jag hålla före, att statsmakterna, vida förr än att fortfarande hägna om stora jordkomplexers fortvara, böra, så långt sådant utan våldsamma åtgärder kan ske, underlätta åtkomst av jordegendom för den stora massan av vårt folk genom slitandet av de onaturliga band, vilka hålla ifrågavarande gods tillsammans, samt en sådan lagstiftning, som kan förhindra hopandet av huru stora arealer som helst på en hand. Må den enskilde genom fabriksanläggningar, kommunikationsleders åstadkommande, handel m. m. så långt det är förenligt med statens sanna intressen samla och föröka förmögenhet, men mig synes jorden böra framför annat skyddas från penningemännens allt för vittgående spekulationer, emedan i motsatt fall hela folks tillvaro kan bliva helt beroende av ett fåtals godtycke. Då jag sålunda icke allenast anser det fideikommissinstitutionen i vad den berör fast egendom oftast verkar skadligt ur social, politisk och nationalekonomisk synpunkt, utan vad värre är, att den i fråga om jordbruksfastigheter verkar synnerligen hämmande för vårt lands sunda utveckling genom främjandet av den självägande befolkningens ökning å landsbygden, särskilt inom de orter, varest sådan ökning är mest av behovet påkallad, vågar jag vördsamt hemställa, att riksdagen ville i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, varigenom de i riket bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet upphävas, ävensom förslag

352 till sådana lagbestämmelser, som för innehavarens död må erfordras.»

ordnande av rättsförhållandena vid sis;a

Härefter erinrade först 1906 å r s l a g u t s k o t t p å ett mera betonande saft, h u r u s o m frågan om u p p h ä v a n d e a v fideikommisstiftelser i fast e g e n d o n vore icke blott en teoretiskt juridisk fråga u t a n ä v e n en v i k t i g p r a k t i s k odi social angelägenhet. Och d e n n a senare h ä n s y n , sade utskottet, måste också t i l l e r k ä n n a s ett betydande inflytande vid a v g ö r a n d e t . E m e l l e r t i d förutsåg detta utskott i viss m å n också, a t t ä v e n ett u p p h i v a n d e a v institutionen u r social s y n p u n k t måste ske med o m t a n k e , så att ej det efterträdda syftet k o m m e a t t förfelas. H ä r o m y t t r a r u t s k o t t e t : »Man bör emellertid enligt utskottets mening se till, om man icke, för dm händelse ett upphävande av dessa stiftelser genomföres, genom en sådan åtgäid omintetgör en till äventyrs förefintlig god och fördelaktig verkan av fideikonmissinstitutionen. Utskottet erinrar i detta hänseende därom, att de skogar, som finnas å fideikommissegendomar, ofta äro av en betydande omfattning och att desamma otvivelaktigt i flera fall undgått att bliva skövlade därigenom, att des?a egendomar icke kunnat försäljas eller styckas samt innehafts av personer, villa i sin egenskap av fideikommissarier ansett tillbörligt och angeläget att icle genom avverkning minska det till egendomarna hörande skogskapitalet. Å andra sidan har hitintills också ofta inträffat, att en fideikommissarie av olika anledningar alldeles skövlat skogen, oaktat ett dylikt förfogande över skogen stått i strid med själva fideikommisstiftelsens ändamål, som ju är, att innehavaren tv fideikommisset endast skall åtnjuta egendomens avkastning samt fideikommisskapitalet med vad därtill hörer ograverat bevaras åt alla fideikommissarier. Med hänsyn härtill anhöll även 1903 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att förekomma, att de till fideikommissegendomar hörande skogar utsattes för sådan behandling a t t därigenom skogskapitalets fortfarande avkastningsförmåga äventyrades. Man ansåg följaktligen mod avseende å dessa skogar egendomarnas egenskap av fideikommiss utgöra en särskild anledning att stadga ett uthålligt bruk av skogarna. Riksdagen framhöll även, hurusom särskilt i vissa delar av vårt land, exempelvis Skåne, fideikommisskogarna egentligen vore de enda skogar av någon betydelse, som funnes, och att det vid sådant förhållande vore tydligt, att för dessa landsdelar fideikommisskogarnas oförminskade bibehållande och rationella vård vore av den största betydelse. För vår tids uppfattning står det synnerligen klart, att en god hushållning med landets skogar är en utomordentligt viktig nationell angelägenhet. Utskottet vill därför endast i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, om familjefideikommisstiftelser i fast egendom avskaffas, för dessa egendomars skogar samtidigt påbjudes en ordnad hushållning under offentlig kontroll eller, att, om 1903 års riksdags berörda framställning skulle hava föranlett någon åtgärd i denna riktning, innan ett sådant upphävande av fideikommissinstitutionen beträffande fastighet äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett avskaffande av en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig hushållning.»

Uti 1907 års motion framfördes härefter den sociala och ekonomiska sidan såsom huvudsak och gavs däråt även uttryck i yrkandenas formulering, som avvek från utformningen av de föregående motionernas hemställan. Denna hemställan gick ut på en begäran om: »a) utredning och förslag om att dylika fastigheter må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes såsom fidei-

353 kommiss, därvid dock bör sörjas för att skogarna för framtiden ställas under ordentlig hushållning, b) utredning och förslag om fastställande av vissa tidpunkter, från vilka dylika fastigheter, som ej försålts, skola upphöra att vara fideikommiss och i stället lyda under de allmänna civillagarna, dock med nyssnämnda villkor i avseende på skogarna.»

Till stöd härför anfördes, med utgång från de ständiga avslagen i första kammaren, bland annat följande: »Orsakerna till detta nedslående resultat ligger nog ej ensamt i förstakammarpolitikens traditionella motstånd i det yttersta mot reformer, som krävas av nya uppfattningar och förhållanden. Felet är nog också, att de skäl, som huvudsakligen åberopats till stöd för de i andra kammaren väckta motionerna, varit även på sitt sätt gammalmodiga eller, om man ej vill begagna detta uttryck, tämligen obetydliga. Då debatterna i första kammaren mest rört sig om dessa skäl, har det ej varit så synnerligen svårt för kammaren att komma dem till livs. I den senast vid 1906 års riksdag inom kammaren förda överläggningen, som skall tagas till ledning vid följande granskning, kan man därför säga, att talarna i många punkter haft ganska rätt. Huvudvikten för reformen har sålunda alltid lagts på att dessa stiftelser i strid mot gällande rättsuppfattning skapa olikhet i arvsrätt mellan syskon. Det är nu visserligen sant, att den stora reformen av år 1845, varigenom lika arvsrätt mellan syskon fullt genomfördes, var en stor sak. Här är ju dock egentligen fråga om donationer till vissa personer. Fortfarande är det tillåtet att genom testamente eller gåva skänka hur mycket som helst till en viss person utan att därvid behöva ihågkomma hans syskon. För övrigt kan man så innerligt instämma med den talaren, som betonade 'att världen är full av orättvisor', och att det finns ännu större orättvisor än denna, vilket han sökte belysa med exempel. Visserligen bör man nu icke underlåta att avhjälpa en orättvisa därför, att andra kvarstå. Men inför de stora olikheter i förmögenhetsförhållanden, som förefinnas överallt, kan krav på konsekvenser som de ifrågavarande, där ingen nöd föreligger, knappast göra anspråk på att vara ett avsevärt reformsträvande. Det kommer därför alltid att bli en konstruktion, om man vill göra troligt, att den allmänna rättsuppfattningen i landet tager illa vid sig därför att syskonen till de 37 grevliga, 39 friherrliga, 61 adliga och 31 ofrälse fideikommissarierna ej få någon arvedel i själva fideikommissjorden. Såsom nästa skäl brukar framhållas, att fideikommissen eller åtminstone de mindre pläga vanskötas. Detta framkallar genast gensägelser. Man säger, att det är med fideikommisser som med andra fastigheter. Många skötas bra, andra medelmåttigt, andra åter dåligt. Och det förhåller sig nog också på det sättet. Slutligen säger man, att institutionen demoraliserar fideikommissarierna och sätter ihop släkter till processande och annan fiendskap. Detta skäl imponerar lika litet. Ty det förhåller sig nog med fideikommissarierna liksom med deras jord. Många hålla sig uppe, andra sköta sig medelmåttigt oeh andra komma verkligt under isen. Processer förekomma väl någon gång, men de äro icke regel. Således samma företeelser som bland andra människor. Nej, pudelns kärna, såsom man säger, ligger på annat håll. Institutionen ifråga är antastbar främst därför, att den medför ett monopol till jorden, lägger en död hand på naturtillgångar, som frigjorda från dess grepp skulle giva livsuppehälle och självständighet åt en vida större befolkning. Denna synpunkt lyckades i någon mån komma med i lagutskottets senaste utlåtande i ämnet. Debatten i första kammaren kunde därför ej alldeles förbigå densamma. Särskilt (JO

Jordkommisaionen. VI.

354 uppfordrande var ett förlösande yttrande i kammaren av en representant fråi Skåne. 'Huruvida man', sade denne, 'håller på fideikommissinstitutionen hlr uppåt landet känner jag icke till, men jag vågar lugnt påstå, att man i Skåre med glädje skulle hälsa en åtgärd, varigenom denna provins skulle få betydligt större utvecklingsmöjligheter och kunna underhålla en betydligt större befollning av självägande jordbrukare'. Häremot invändes nu till en början, att fideikommissen dock upptaga en obetydlig del av landets jord, endast mellan 4 och 5 procent av allt mantalei. Dylika jämförelser äro obehöriga såsom ägnade att leda bort uppmärksamhetei från vad saken verkligen gäller. Faktum är, att dessa stiftelser i och för si^ upptaga högst betydande områden. Det är dessa trakters och deras befolkning* behov frågan gäller. Det är således för tillgodoseendet av landets jordbruksmöjligheter till gagi för den växande befolkningen, som kravet på fideikommissens avskaffande stöder sig. Under debatten i första kammaren kunde man som sagt ej undgå att uppmärksamma denna synpunkt något. Men man förvillade bort saken genom att tala företrädesvis om strävandet efter 'egnahem', för vilka man ansåg det nog bliva någon råd. Det förtjänar dock ihågkommas, att en talare, som motsatt* sig reformen, medgav, att fideikommisstiftelserna kunna lägga hinder i vägen även för anskaffande av byggnadstomter. Det kan icke nekas, sade talaren, att det funnos områden av fideikommissnatur, vilka voro så belägna, att de icke kunde komma till sin fulla utveckling utan att innehavaren finge större dispositionsrätt över dem. Och sade sig talaren därmed syfta på stationssamhällen och liknande platser. Mot reformens ovan framställda huvudsyfte har första kammaren att ställa endast ett ledmotiv. Det var såsom flera talare betonade död mans vilja, som skulle respekteras. Den övertygelse, som ligger bakom detta påstående, framförde det såsom ett postulat, en självklar sats. Knappast förekom ansatser att försvara denna ens, såsom det heter, ur juridisk synpunkt. De döda äro nämligen här övergivna till och med av juristerna, vilka brutalt förkunna, att endast levande släkten äro bärare av rättigheter. Nej, bevekelsegrunden var nog något annat som icke sades, något för vilket det är svårt att finna ord, men som man så väl förstår. Det var vördnaden för det förflutna, denna hängivenhet för de stora minnena, vilket i mycket är förstakammarpolitikens idealism vid sidan andess intressepolitik i det närvarande. Fideikommissen påminna om den lysande adelns försvunna makt och segerrika fältherrars ätter. Och de kasta även något av det förflutnas glans över de nuvarande godsherrarna. En dylik pietet tvekar ej att inrätta själva jorden till ett museum för reliker. Ser man saken ur synpunkten av den nuvarande tidens realiteter och blickar framåt i stället för tillbaka, försvinner dock skimret alldeles. Denna politik bland sarkofager sjunker då ihop till ett förvillat krav, att några multnade rester av en människa i. en kista skall ha rätt att förhindra levande fattiga släkten att ur jorden skaffa sig nya medel till livsuppehälle. Detta liksom så många andra realiteter märker man icke och endast därav kan det förklaras, att kammaren ungefär samtidigt frågar sig, varför folket emigrerar.» Såsom redan n ä m n t s h a v a fideikommiss endast i ett r i n g a a n t a l u p p h ö r t g e n o m exekutiva försäljningar. D ä r e m o t h a r förordningen den 3 april 1810 a v regeringen särskilt p å senare tider tolkats såsom innefattande ett medg i v a n d e för regeringen a t t ä v e n tillstädja försäljningar a v hela fideikommiss eller vissa delar d ä r a v m o t det a t t i stället sattes såsom fideikommiss stadsfastighet eller det g e n o m köpeskillingen u p p k o m n a kapitalet.

355 Under någon tid hördes jordkommissionen över ansökningar om försäljningar av fideikommiss. Inom kommissionen ansåg därvid en ledamot (C. Lindhagen), att regeringen i sitt beviljande av dylika ansökningar ofta gått utöver sin befogenhet enligt 1810 års förordning samt hemställde, att dylika ansökningar ej måtte bifallas utan riksdagens hörande. Kommissionens övriga ledamöter ansågo däremot det icke tillkomma kommissionen att ingå i bedömande av detta spörsmål. Emellertid har jordkommissionen vid tillstyrkande av dylika ansökningar om försäljning icke kunnat alldeles undgå att rikta sin uppmärksamhet därpå, att genom dylika försäljningar avgörandet av den till kommissionen hänskjutna frågan om jordfideikommissens upphävande äventyrades. I sitt första utlåtande den 26 april 1920 över en dylik ansökan yttrade kommissionen enhälligt till en början: »Åt kommissionen har Eders Kungl. Maj:t bland annat uppdragit att utreda, vilka medel över huvud befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning och underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, ävensom frågan om upphävande av fideikommisstiftelser, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter. Det synes kommissionen önskvärt, att, innan kommissionen hunnit slutföra detta uppdrag, sådana ansökningar som förevarande måtte, därest särskilda omständigheter ej föranleda till annat, icke vinna bifall, utan att betryggande garantier erhållas, att den ifrågasatta försäljningen icke kommer att motverka lösandet av jordfrågan i den riktning, som med kommissionens uppdrag åsyftas. I betraktande härav finner kommissionen försäljning av fideikommissjord, därå brukare finnes, böra medgivas allenast under villkor, att fastigheten hembjudes brukaren till inlösen för belopp, ej överstigande det värde, fastigheten enligt sakkunnigas uppskattning må äga, och att brukaren vill begagna sig av en sådan lösningsrätt. Då det vidare kan tänkas såsom möjligt, att vid en blivande lagstiftning angående fideikommissinstitutionens upphävande bestämmelser kunna varda meddelade, som inskränka fideikommissinnehavarnas disposition över vid försäljning av fideikommissegendom influtet kapital, samt att dessa bestämmelser kunna anses böra utsträckas att gälla jämväl kapital, som före bestämmelsernas tillkomst avsatts vid försäljning av fideikommissjord, anser kommissionen att vid meddelande av tillstånd till försäljning av fideikommissjord föreskrift härutinnan bör givas.» På dessa skäl hemställde kommissionen, att såsom villkor för försäljningen måtte stadgas, att det kapital, som erhålles för försåld fastighet, skall varda underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida lagstiftning angående fideikommiss kunna varda meddelade ifråga om fideikommissfastigheter. Därmed hade ingen medlem i kommissionen velat binda sig för någon viss mening, hur fideikommissfrågan borde slutligen lösas. Förbehållet skedde emellertid för säkerhets skull under inflytande icke minst av den danska lagen den 4 oktober 1919 »om Lens, Stamhuses og Fideikommissgodsers samt de herhen h0rende Fideikommisskapitalers Övergång til fri Ejendom». Emellertid tog regeringen icke någon hänsyn till det av jordkommissionen med varje tillstyrkan av en försäljning sålunda gjorda förbehållet. Det uppgavs under hand, att regeringen, som väl ansett sig befogad tolka 1810 års förordning, på sätt som på senare tider plägat ske, däremot ansåg sig ej lag-

356 ligen berättigad att vid sitt medgivande till försäljning fästa förenämrda villkor vid köpeskillingens framtida disponerande. Med anledning av vad sålunda förelupit, väcktes vid 1921 års riksdag en motion (C. Lindhagen). Uti denna hemställdes, att riksdagen ville »1) förklara, att tillstånd till försäljning av fideikommissjord, utöver vad den av riksdag och Konung antagna förordningen den 3 februari 1810 uppenbarligen medgåve, icke finge i administrativ väg utan riksdagens samtycke för varje lall eller genom en ny av riksdag och Konung stiftad lag äga rum, ävensom underrätta regeringen om denna sin uppfattning med anhållan om det av riksdagen begärda lagförslaget rörande jordfideikommiss snarast möjligt; 2) redan nu medgiva, att försäljning av jord för egnahem, småbruk och l.knande ändamål finge tillstädjas, därest det sociala ändamålet befunnes genom försäljningen och därvid fastade villkor vara tillbörligen tillgodosett, varvid även borde göras det förbehåll, att ändamålet med försäljningen ej finge genom jordens återgång till jordägaren eller annorledes upphävas utan tillstånd därtill, i den ordning Konungen bestämde; 3) besluta, att det kapital, som erhölles för försåld fideikommissfastighet, sku le vara underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida lagstiftning angåen le fideikommiss kunde varda meddelade i fråga om fideikommissfastigheter». Andra lagutskottet (ordförande Axel von Sneidern) erinrade, hurusom fideikommissfrågorna numera blivit överlämnade dels till jordkommissionen och dels till lagberedningen samt yttrade därefter: »Fideikommissfrågan är således nu föremål för en ingående och sakkunnig utredning. Vidare är att märka, att vid Kungl. Maj:ts handläggning av frågan om tillstånd till försäljning av fideikommiss på senare tid en ökad uppmärksamhet torde hava ägnats åt sociala och ekonomiska synpunkter, som inom ramen for gällande lagstiftning vid dessa ärendens handläggning kunna läggas. Under sådana förhållanden och då någon större olägenhet genom det uppskov med ny lagstiftning i ämnet, som den anbefallda utredningen givetvis måste medföra, knappast kan befaras, anser utskottet det icke vara lämpligt att, i anledning även ledamots av jordkommissionen motions vis framställda förslag, nu vidtaga lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område. Huruvida Kungl. Maj:t vid de lämnade medgivandena till försäljning av fideikommissjord överskridit sin befogenhet är en fråga, som icke faller under lagutskottets bedömande.» Vid denna hemställan lät riksdagen bero. Det kan ifrågasättas, att för en avveckling av jordfideikommissen kräves en närmare undersökning av innehållet i de olika fideikommissbreven. En samling av de flesta sådana brev har vid den tidigare utredningen åstadkommits och finnes således tillgänglig för en eventuell undersökning. Frånsett att kommissionen av ofta upprepad anledning icke medhinner en sådan undersökning, synes ett sådant ingående i detaljer dock icke vara för ifrågavarande lagstiftning av behovet påkallat. Känt är, att de svenska fideikommisstiftelserna vanligen upptaga en succession, som sträcker sig genom hela släkten i nedstigande led från den ursprungliga testatorn och å andra sidan är begränsad till män. De variationer, som i ett eller annat undantagsfall kunna ifrågakomma, lära hos oss lika litet som i Danmark behöva föranleda särskilda bestämmelser i den lagstiftning, som har till ändamål att angiva huvudgrunderna för dylika stiftelsers upplösning. Vad då först angår frågan om behörighet för statsmakterna att genom lag upplösa jordfideikommissen, behöver denna fråga knappast vidare diskuteras.

357 Den aktning för den sedan länge avlidne stiftarens vilja, som skulle förbjuda en sådan åtgärd, har i de ovan återgivna yttrandena blivit tillräckligt granskad. J ä m v ä l rättsteorien i vårt land motsätter sig icke vidare den tilltänkta reformen. Riksdagens skrivelser angiva också tydligt, att statsmakterna icke ämna rygga tillbaka för att fullfölja sin uttalade avsikt på grund av dylika erinringar. Det finnes då tre system, som erbjuda sig för den ifrågasatta lösningen. Ett system består däri, att fideikommisset, oavsett den nya lagens ikraftträdande, äger fortfarande bestånd, så länge ännu kvarlever någon vid nämnda tidpunkt född ättling, vilken enligt fideikommissbrevet eventuellt kunnat bliva innehavare av fastigheten. Därefter först ikläder sig jorden karaktären av vanlig arvejord. Detta förslag till lösning bygger på en nyare juridisk doktrin, att endast födda släkten kunna förvärva rättigheter men att man å andra sidan ej är befogad att beröva dem, som sett dagens ljus vid tiden för lagens trädande i kraft, möjlighet att eventuellt komma i besittning av sin fideikommissrätt. P å denna grundsats är det Ehrensvärdska lagförslaget byggt. Därigenom skulle emellertid både den förmenta orättvisan emot syskon fortfarande en lång tid bestå och än mera det önskade förfogandet över jorden för sociala och ekonomiska syften bliva framskjutet till en allt för avlägsen tidpunkt. Enligt en inom jordkommissionen utförd, summarisk beräkning skulle fideikommissens upplösning i allmänhet icke komma att inträffa förrän 50 å 60 år efter lagens ikraftträdande. Med förenämnda system inlåter man sig även på själva arvsfrågans lösning och måste då närmare angiva villkoren, under vilka jorden bör med full äganderätt övergå i den siste fideikommissariens hand. Juridiska fiktioner börja emellertid alltmer få vid behov vika för livets realiteter. Nyfödda individer äro icke bortskämda med, att den rättsordning, under vilken de blivit födda, upprätthålles blott för deras skull till bortåt femtio eller sextio år. Allraminst taga tidsförhållandena hänsyn till en rättighet, vilken liksom den förevarande endast är eventuell och blott mera sällan kan göras gällande. Även med iakttagande av ovannämnda hänsyn kommer för övrigt vid den sista fristens utlöpande lagen att kännas förorättande för dem, som då leva och enligt fideikommissbrevet varit berättigade till egendomen, men råkat bliva för sent födda. De båda riksdagsskrivelserna hava förordat ett annat system, nämligen det av andra kammaren år 1907 godkända uppslaget. Enligt detta skjutes frågan om fideikommisstiftelsernas upplösning och således även arvsfrågan undan från det förevarande övervägandet. Huvudsaken är att jorden så snart som möjligt utan hinder av fideikommissband kommer till den ekonomiska och sociala nytta, som vederbör. Detta kan ske genom ett medgivande till fideikommissens försäljning mot det att köpeskillingen i stället avsattes såsom ett fideikommisskapital, på vilket senare reglerna för stiftelsen bliva gällande. P å detta sätt skulle stiftelsen fortfarande äga bestånd samt övervägandet om dels upphävande i sin nya gestalt bliva en fråga, som kunde upptagas av lagberedningen eller någon annan juridisk beredning utan att jordkommissionen behövde ägna något bekymmer åt den saken. Visserligen innefattar denna utväg i själva verket en avlösning av själva grundtanken i fideikommisstiftelsen, nämligen jordegendomens bevarande i släkten. Med jordegendomen är släktens hemkänsla och »konservation» vida mer upprätthållen än genom ett kapital. Under tiderna närmast före

358 världskriget var emellertid på grund av förhållandena ett rörligt penningkapital mera uppskattat än jordegendom. Det erbjöd större utrymme ror olika slag av dispositioner och dess förvaltning erbjöd icke så många vanskligheter, som en jordbruksegendoms skötsel och ansvaret för en del utgårdar. För närvarande är emellertid i följd av industriens nedgång samt de därav inträffade stora förlusterna på aktier och även i viss mån obligationer penningkapitalet åter kommet i en viss misskredit. En förmögenhet söker man därför nu skydda genom dess placering i fastighet såsom varar.de den yppersta tryggheten för närvarande som står till buds. Denna sista omständighet, som för övrigt snart igen kan förändras, synes kommissionen lika litet som övriga erinringar böra föranleda avsteg från det av riksdagen uttalade önskemålet. Någon annan utväg, som kringgår arvsfrågan, erbjuder sig icke heller för den händelse man vill frigöra jorden från de band, som för närvarande vila på densamma i förevarande fall. Det är av mångahanda skäl brådskande att inom landet öka jordbruksmöjligheterna och egnahemsutsikterna. Någon större anledning att frigöra även fideikommiss i stadsfastighet mer än fideikommisskapital finnes däremot knappast. Då emellertid riksdagen önskat också de förras avlösning redan nu, möter å andra sidan icke heller något hinder därför. En konsekvens därav blir, att ett fideikommiss i jordbruk ej vidare bör få genom direkt utbyte eller inköp överföras till annan fastighet. Och riksdagen har för övrigt som sagt redan förklarat, att den önskade en snar frigörelse av jordfideikommissen. Jordkommissionen får därför i likhet med riksdagen förorda, att för vinnande av tid och snart gagn av fideikommissjorden en särskild lagstiftning nu antages, som medger dess försäljning och låter fideikommissnaturen övergå tills vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämt å löseskillingen. Emellertid måste medgivas, att upprätthållande av fideikommiss i penningar icke heller är någon särskild önskvärd sak. Några synnerliga ölägenheter för nutiden kunna visserligen icke sägas uppkomma därigenom. Men ett inskridande för att i detta fall åstadkomma en lika arvsrätt mellan syskon har enahanda betydelse i detta fall som i fråga om jordfideikommiss. Anses det därför önskligt att redan nu upphäva även fideikommiss i lösegendom, och förbjuda nyas tillkomst åtminstone genom försäljning av fideikommissjord, bör emellertid detta tredje system under inga förhållanden få förbindas med ett uppskov på sätt det Ehrensvärdska förslaget innehåller och två reservanter inom kommissionen påyrkat. I nämnda händelse återstår endast att lösa hela frågan på en gång genom att principiellt förklara, att all förefintlig fideikommissfastighet skall på angivna villkor ikläda sig naturen av fri egendom i den nuvarande fideikommissariens hand samt att så även blir förhållandet med de löseskillingar eller andra kapital, som uppkommit eller uppkomma genom fideikommissjords försäljning eller eljest jämte fastighet ingå uti en fideikommisstiftelse. Vare sig det av riksdagen förordade systemet eller det sistnämnda tages till utgångspunkt för en ny lagstiftning, måste i båda fallen övervägas de villkor, under vilka den nya ordningen skall tillåtas att träda i kraft. Den hänsyn, som här kan ifrågakomma, är dels en hänsyn till det allmänna bästa, representerat av staten, och dels en hänsyn till de släktled, som eventuellt skulle förr eller senare komma att gå miste om en förmån, som enligt fideikommissurkunden skulle tillkommit dem. Vad då först angår hänsynen till det allmänna bästa, framställer sig här

359 en angelägenhet av största vikt men ock vansklig. Det är en fara, att förmånen av jordens frigörande för sociala och ekonomiska ändamål motverkas därav, att den genom en försäljning från den siste fideikommissariens sida kastas ut i spekulationsmarknaden. Genom denne eller mellanhänder kan den då drivas upp i pris eller eljest på ett olämpligt sätt tillgodogöras, så att de, som i sista hand skulle behörigen tillgodoses, bliva föga hjälpta eller kanske rent av råka i svårigheter. Principiellt sett framställer sig därför först den frågan, huruvida ej avlösning av jordfideikommiss, som för närvarande äro undandragna möjligheterna till spekulation, bör ske genom fideikommissens övertagande av staten eller, med dennas begivande, av kommunen. P å detta sätt kan egendomens exploatering organiseras efter allmännyttiga grundsatser och ockerpris på jorden förebyggas. En ansats därtill spåras uti den omtanke om fideikommisskogarnas bestånd, som gjorde sig gällande vid 1906 och 1907 års riksdagar. Det kan givetvis bliva betungande för statsverket, om ett övertagande av fideikommissegendom kanske på en gång i stor utsträckning skulle föranleda till kontant erläggande av stora löseskillingar. En sådan anordning kan knappast bliva överkomlig åtminstone ej under brydsamma tider såsom de närvarande. Likviden måste därför ordnas på det sättet, att enligt lag fideikommissinnehavaren är skyldig att mottaga betalning genom statsobligationer. Staten har då endast skyldighet att en tillräckligt lång tid framåt betala ränta på dessa obligationer, och bör å sin sida samtidigt tillse att denna utgift betäckes genom en klok förvaltning och ett ändamålsenligt avyttrande av den förvärvade egendomen. Förebilder till ett sådant betalningssätt kan hämtas ifrån den finska lagstiftningen om avlösning av arrendejordbruk. Även den danska lagen om avlösning av fideikommiss m. m. medgiver betalning med obligationer för vad staten skall övertaga och vad fideikommissarien skall betala. Emellertid kan icke under nuvarande förhållande staten anses berättigad att tvinga till sig dessa fastigheter, för den händelse den innehavare, som skall få övertaga egendomen med äganderätt i stället för fideikommissrätt, önskar behålla fastigheten för att där hava sitt hem och driva jordbruket. Så länge andra enskilda större gods bestå, finnas inga grundade anledningar att mot dylik ägares önskan tvinga honom att helt och hållet avhända sig fastigheten. Saken måste sålunda ordnas för närvarande på ett sätt, som står i överensstämmelse med gällande lag i övrigt. Genom jordkommissionens förslag till avlösning av vissa arrendejordbruk, komma motsvarande arrendebruk, som för närvarande äro av fideikommissnatur, att kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt lösgöras från detta senare band redan under nuvarande förhållanden. Vad därefter angår arrendejordbruk av fideikommissnatur, som överstiger 25 hektar odlad jord skulle någon avlösningsrätt för dem enligt nämnda föreslagna lagstiftning icke förekomma. Upplösning av fideikommissbandet kan äga rum först genom den nu ifrågasatta lagstiftningen genom den fideikommissarie, som enligt den nya lagen förvärvar äganderätten. Är i detta fall arrendatorn köpare, behöver staten ej med sin lagstiftning inblanda sig i affären. Säljes dylikt arrendejordbruk däremot till en utomstående, kan fråga uppstå, huruvida ej arrendatorn eller staten må tillerkännas förköpsrätt. Enligt kommissionens förmenande bör i sådant fall både arrendatorn och staten erhålla en förköpsrätt med företrädesrätt dock för arrendatorn, därest han anses hava väl vårdat egendomen och fortfarande kan antagas komma att

360 göra det samt han tillika innehaft arrendet så pass länge exempelvis åtminstone ett helt år, att något omdöme i berörda avseende kan fällas. Vill arrendatorn ej inlösa fastigheten eller uppfyller han icke nyssnämnda villkor bör förköpsrätten tillkomma staten. Ett undantag härifrån anser sig dock kommissionen böra ifrågasätta. Har försäljningen nämligen skett till någon fideikommissariens bröstarvinge och kan det antagas att denne kommer att med skicklighet ägna sig åt jordbruket och icke förvärvar fastigheten i spekulationssyfte, bör någon förköpsrätt ej ifrågakomma för staten och icke ens för arrendatorn, såvida den senare eller hans företrädare icke i sammanlagt minst femton år brukat fastigheten. Vad sålunda föreslagits bör dock ej gälla fideikommissens huvudgårdar. Är nämligen sådan gård upplåten på arrende, vilket vanligen torde vara en tillfällighet, bör någon företrädesrätt icke tillkomma arrendatorn. Däremot synes i detta fall staten ensam böra tillerkännas förköpsrätt. Det är nämligen ett allmänt intresse, att även huvudgårdarnas jord och, såsom nedan skall närmare utvecklas, även dessas mangårdsbyggnader med tillbehör bli behörigen utnyttjade. Fall kunna gott tänkas, då det är av vikt för det allmänna att med full trygghet försäkra sig om viss jords eller byggnads utnyttjande på angivet sätt. Ifrån denna statens förmånsrätt bör dock göras undantag, när den siste fideikommissarien överlåter jorden till någon, som enligt fideikommissbrevet skulle eventuellt kunnat bliva berättigad till fideikommissets övertagande. För rätt att begagna sin ovan sagda befogenhet om förköpsrätt bör för arrendatorn såväl som för staten föreläggas viss ej alltför lång tid, inom vilken anspråket skall anmälas för att kunna göras gällande. När förköpsrätt skall äga rum, bör betalningen erläggas med den avtalade köpeskillingen, därest denna anses skälig. Emellertid kan äventyras, att köpeskillingen innefattar ett uppdrivet spekulationspris eller är byggt på ovissa förutsättningar eller ock är fingerat för att genom sin höjd avskräcka från förköpsrättens utövande eller eventuellt kunna förtjäna på densamma. Mot sådana möjligheter måste i lagen resas något värn. Kommissionen föreslår därföre, att den, som äger utöva förköpsrätt och förmenar, att priset blivit för högt satt, äger att lösa fastigheten efter det pris, vartill en sakkunnig värdering kan komma. Även härom bör således lagen innehålla närmare föreskrifter. För den händelse staten ej vill begagna sig av sin förköpsrätt eller, enligt ovan ifrågasatta bestämmelser, ej äger utöva densamma, krävas i den allmänna välfärdens intresse annan omtanke för att skydda jordens slutliga innehavare mot jordocker och annat otjänligt förfogande över jorden. F ö r en sådan händelse bör enligt kommissionens mening en försäljning kräva statsmaktens godkännande för att bliva giltig. Enligt kommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom skall en sådan koncession i stort sett äga rum för de förvärv, som kunna antagas skola överföra fastigheten till en person, som ej inköpt den för att där idka jordbruk. I förevarande fall bör en dylik koncession under alla förhållanden föreskrivas för att egendomens innehavare skall åtnjuta förmånen att definitivt frigöra egendomen från släktbanden enligt fideikommisstiftelsens föreskrifter. Av allmänna hänsyn är även tillkommen den danska lagens föreskrift om skyldighet för säljaren att avstå viss del av köpeskillingen till staten för att därmed må kunna förvärvas jord för mindre jordbruk. Man kam med fog säga, att en lag om upplösning av fideikommiss på ovan angivna

361 sätt tillför fideikommissarien ekonomisk fördel. Han erhåller såsom gåva av staten i stället för en egendom, som han icke fick på något sätt avyttra, en fastighet, som han äger avyttra till marknadsvärdet. En sådan gåva bör ej, allra minst i dessa ekonomiskt brydsamma tider ske utan vederlag. Kommissionen hyser därför den uppfattningen, att en viss del av köpeskillingen bör i den ordning närmare kan bliva bestämt inbetalas till statskassan. Denna del synes lika med den danska lagens bestämmelse lämpligen kunna fastställas till 20 procent. Skulle det system för upplösning av jordfideikommiss godkännas, enligt vilket köpeskillingen skall förvandlas till fideikommisskapital, håller kommissionen före, att staten bör uttaga sin förenämnda andel först vid nämnda kapitals eventuella befrielse någon gång framdeles från fideikommissbandet. Emellertid bestämmer den danska lagen, att staten såsom ett ytterligare värn emot spekulationen i jorden och för skapandet av nya jordbruk skall vara berättigad att mot ersättning fordra avstående mot ersättning av en vits del av fideikommissjorden fl/3). Då enligt jordkommissionens förslag svenska staten i vissa fall tillerkännes förköpsrätt och i andra fall erhåller viss andel i köpeskillingen synes en dylik ytterligare förmån och garanti icke skäligen böra ifrågakomma. Upplöses redan nu även bestående penningfideikommiss bör, såvitt dessa uppkommit av köpeskillingen för med vederbörligt tillstånd försålt jordfideikommiss, även 20 procent av kapitalet avstås till staten. Vid försäljningen gavs nämligen icke något vederlag för medgivandet av jordfideikommissets upphörande helt eller delvis. Fog förefinnes således för att detta vederlag i stället uttages vid penningfideikommissets upplösning. På en sådan utväg syftade även ytterst jordkommissionens förut åberopade (sid. 355) hemställan, vid yttrande över ansökningar om tillstånd att sälja fideikommissjord, nämligen att villkor i ovanberörda syfte skulle fästas vid försäljning. Vad i dessa nu senare angivna avseenden ifrågasatts, bör ej vinna tilllämpning å fång genom arv, varemot byte och testamente böra likställas med försäljning. Om sålunda enligt detta förslag jord av fideikommissnatur skall kunna tjäna sociala ekonomiska intressen i stort sett först då en fideikommissarie finner med sin fördel förenligt att förvandla jorden till fri egendom mot uppfyllandet av därför stadgade villkor, uppstår frågan, huruvida skäl eller utväg kunna föreligga för det allmänna att påskynda fideikommissbandets upphävande. Mindre arrendegårdar kunna som sagt omedelbart avlösas på ansökan av arrendatorn enligt lagförslaget om avlösning av mindre arrendejordbruk. Beträffande huvudgårdarna har dessutom redan framhållits, att för närvarande ej genom någon statens åtgärd bör berövas släkten rätten att fortfarande inneha desamma. Då vidare kommissionen i lagen om avlösning av arrendejordbruk ej ansett sig böra utsträcka rätten till avlösning även till de större arrendegårdarna, finnes ingen anledning, att i en lag om avlösning av fideikommissjord påskynda en sådan utbrytning i raskare tempo, än som kan antagas komma att ske eller behöva befordras i fråga om större arrendegårdar under gods, som ej äro fideikommiss. Någon särskild åtgärd i lagen för att påskynda fideikommissjords utbrytande från den siste fideikommissarien än som redan ifrågasatts synes således icke behöva förekomma. Danska lagen har visserligen stadgat, att om fideikommiss ej inom åren 1920 och 1921 i vederbörlig ordning övertagit det medgivna fria för-

362 fogande över detsamma genom att till staten inbetala den stadgade andehn av fideikommissets värde och på sätt nedan sägs säkerställa vissa succ^ssorers stadgade andelar, blir innehavaren av fideikommisset för framtiden skyldig att till danska statsverket betala årligen 1 till 1 1/s procent av fast ghetens värde. Denna skatt är emellertid avsedd att framtvinga, icke jordens omedelbara avyttring till annan, utan allenast inbetalandet till statsverket av de ovannämnda andelarna av jordens värde m. m. Därigencm förvandlas fideikommisset till fri egendom och skapas på samma gåig utsikter, att det skall jämväl i de i fideikommissariens hand behållna dekr kunna förr eller senare bidraga till att stilla behovet av jord i landat, vilket därförinnan icke kunnat ske. Jordkommissionen föreställer sig, att med den ordning ovan ifrågasatts ej skall behöva befaras, att upplösning av jordfideikommiss skall i avsevärd utsträckning under någon längre tid utebli. Är detta antagande riktigt, behöves ej det tryck på fideikommissarien för medverkan, som avsetts ned den danska avgälden. En annan huvudfråga vid fideikommissens avlösning är, i vad min gottgörelse bör lämnas till andra grenar i släkten för deras förlust av en eventuell rätt till fideikommisset. Såsom ovan omförmälts föreslog den danska landbokommissionen, att hälften av det av fideikommissarien övertagna värdet skulle tilldelas dessa successorer och att antalet sådana successorer skulle inskränkas till tre. Enligt regeringens förslag minskades i lagen beloppet till 2/r, a v det övertagna värdet och inskränktes antalet successorer, som skulle tagas i beräkning, till två. E n lösning av denna fråga kan, såsom den danska förebilden visar, icke ske annat än efter ganska godtyckliga grunder. Därvid får dock ej förbises, att de andra grenarna hava blott en eventuell rätt, som i de flesta fall aldrig utfaller och, ju längre bort släktleden befinna sig, blir i verkligheten allt mera obefintlig. En lösning efter den danska förebilden synes därför ganska acceptabel och får därför av kommissionen förordas. Därmed skattas ock till strävandena för överensstämmande skandinavisk lagstiftning. I detta sammanhang bör ej förbigås en annan sak. Om storgodsen gå under i följd av konjunkturerna och egnahemsrörelsen, sådan den nu bedrives, komma därvid icke blott uthusen utan även mangårdarna jämte omgivande trädgårds- och parkanläggningar att förgås. De gamla slottens kulturvärde och historiska insats i det svenska landskapet äro också en tillgång för nationen, som icke bör på detta sätt förgöras. Vad de enskilda sålunda ej förmå att bevara, måste det allmänna tillvarataga. Dylika huvudbyggnader med parkområden böra, när de hotas med undergång, övertagas och pietetsfullt underhållas av det allmänna, staten, kommunen eller ortens kooperativa sammanslutningar för något publikt ändamål eller såsom ett säte för ortens samlade kulturella strävanden. Denna angelägenhet har särskild betydelse för fideikommissens avlösning, enär å dem förefinnas till en väsentlig del sådana kulturminnesmärken som ovan sägs. Så länge fideikommissarien, å vilken äganderätten övergått, behåller huvudgården eller denna övergått i hans arvingars eller nära släktingars hand är det antagligt, att det gamla slottet fortfarande vårdas eller åtminstone skäligen vidmakthålles tillika med den ram i omgivningar, inom vilken det varit infattat.

363 Emellertid är det fara värt ju längre tiden lider, att innehavaren ej mäktar ett sådant underhåll. Särskilt gäller detta, om utgårdarna frånsålts och icke heller köpeskillingen för dem vidare avsattes till fideikommisskapital utan kan förskingras. Under sådana förhållanden inträder alltmer nödvändighet för innehavaren att sälja godset. Övertages detta då av någon rik privatperson, kan fortfarande minnesmärkets bevarande emotses. Går egendomen åter till salu till någon, som tänker spekulera i jorden och varken vill eller kan underhålla huvudbyggnaden med trädgård och parkanläggningar, blir förhållandet ett annat. Slutligen kan det inträffa, att även den siste fideikommissarien eller hans arvingar icke mäkta underhålla huvudbyggnaden samt därför låta den förfalla utan att någon försäljning av egendomen kommer ifråga. Bevarandet av ifrågavarande kulturminnesmärken å fideikommissen bör därför enligt kommissionens uppfattning utgöra en särskild angelägenhet, som måste genom statens omtanke iakttagas vid fideikommissens avlösning. Det bör således till en början vid prövning av försäljningar noga tillses, att köparen är en person, som önskar och har förmåga att vidmakthålla sagda minnesmärken. Eljest bör köpet avslås. Vidare synes i händelse avbehov böra vid försäljning av arrendegårdar kunna enligt lagen föreskrivas, att köpeskillingen eller tillräcklig del därav avsattes till ett särskilt kapital, varav avkastningen i erforderlig mån under allmän kontroll användes för huvudbyggnadens vidmakthållande. En sådan bestämmelse måste anses stå i synnerlig överensstämmelse med dens avsikter, som ursprungligen stiftat fideikommisset. Säljes huvudgården och anses köparens person ej utgöra tillräcklig garanti, kan staten också begagna sin förköpsrätt för att på det sättet få byggnaden under sin vård och tillika bliva i tillfälle att i samverkan till äventyrs med kommunen och ortens ideella sammanslutningar utnyttja byggnaden för allmänna förvaltnings- eller kulturella ändamål. Även för ett sådant fall kan det ifrågasättas, att avkastningen av förenämnda avsatta kapital fortfarande skall stå till buds. Det kan åter som sagt inträffa, att huvudgården bibehålies hos släkten eller övergått till någon, vars person vid köpetillfället ansetts innebära tillräcklig garanti, men att därefter innehavaren ändock låter anläggningen förfalla på ett sådant sätt, att dess bestånd äventyras eller mycket stora kostnader skulle erfordras för dess återställande i ett värdigt skick. För sådant fall bör i lagen, staten eller kommunen berättigas inlösa egendomen i sin helhet eller åtminstone huvudbyggnaden med den omgivning, som kan anses ur historisk och estetisk synpunkt böra bevaras vid densamma. Kommun må dock ej medgivas övertaga egendomen eller dess huvudgård med mindre garanti föreligger, att de användas för ett värdigt ändamål och hållas vid makt. Skulle därefter kommun brista i något av dessa avseenden, bör staten även för en sådan händelse förbehållas inlösningsrätt efter värdering. Vid begagnandet av en inlösningsrätt, enligt vad nu sagts, må inlösningsbeloppet ej överstiga, vad anläggningen med hänsyn till den nytta den medfört för siste innehavaren kan uppskattas, och bör därvid även tagas hänsyn till de kostnader, byggnadens underhåll i värdigt skick pålägger den, som övertagit densamma. Till förestående huvudsakliga resultat i fideikommissfrågan har kommissionen kommit efter åtskilliga överväganden. Något lagförslag har icke

364 hunnit upprättas. Den närmare justering av de principiella besluten, son utarbetandet av en lagtext ofta medför, har följaktligen i detta fall icie kunnat äga rum.

B. Särskilt yttrande i fideikommissfrågaii av herr Lindhagen, som anfört: I likhet med kommissionen finner jag 20 procent av köpeskillingtn eller lösensumman för avyttrad fideikommissegendom böra avträdas till staten för att bilda en jordfond. Däremot kan jag icke instämma i förslaget, att, därest köpeskillingen eller lösensumman avsattes till fideikonmisskapital, staten skall uttaga sin andel först vid kapitalets eventuela befrielse framdeles. All grund synes mig saknas för en sådan ordning. Avdraget utgör en gottgörelse för den förmån, staten bereder fideikommissinnehavaren genom att kunna få avyttra fastigheten efter det värde den har, och detta avdrag bör således inflyta till statskassan omedelbart oavsett den blivande användningen av det belopp, som fideikommissinnehavartn får behålla. Eljest går staten miste om ränta å detta belopp, och vad värre är, kan icke använda det under kanske långa tider för anskaffande av joid åt den jordlösa befolkningen. Dessutom står det i vida fältet, om staten någonsin skall komma i besittning av sin behöriga andel i värdebeloppet, då det lämnas ovisst, huruvida eller när fideikommisskapitalet också kommer att upplösas. Vidare har kommissionen ansett sig icke böra förorda den danska lagens bestämmelse att en viss del av det avlösta fideikommissets jord skall vid påfordran mot ersättning av värdet avträdas till staten för bildandet av nya jordbruk. För den inre kolonisationen i landet — icke minst i de mest bördiga svenska landskapen — synes det mig vara även hos oss likaväl som i Danmark angeläget, att en sådan förmån beredes statens kolonisationsverksamhet. Detta är en av huvuduppgifterna för fideikommissens borttagande. Enligt förslaget I i kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk har föreslagits, att från större fastigheter må, när tillgång till annan lämplig jord i orten ej finnes samt behovet är trängande, kunna tagas i anspråk även odlad jord till omfång av högst 25 procent av den odlade jorden med tillbehör dessutom av ängs- och hagmark, husbehovsskog och bete. Denna bestämmelse gäller också fideikommissjord. Vid avlösning av fideikommiss bör däremot enligt min uppfattning i likhet med danska lagen nämnda synnerliga begränsning av berörda skyldighet bortfalla samt skyldigheten att avstå de 20 procent till staten utan expropriation komma såsom ett allmänt villkor för fideikommissets avlösning. Därmed bör med hänsyn till svenska förhållanden följa erforderlig odlingsmark, ängs- och hagmark samt husbehovsskog och bete, i den mån tillgång därtill finnes och huvudfastighetens jordbruk ej skulle genom avståendet lida synnerligt men. I danska lagen har man sökt påskynda avlösningen genom att föreskriva, att om icke under 1920 och 1921 ett fideikommiss övergick till fri egendom genom att fideikommissinnehavaren tillhandahöll staten och successorer vad som lagen uppställt såsom betingelse därför, så skulle innehavaren för de följande åren vara pliktig utbetala till statsverket 1—1 Vj procent årligen av fastighetens värde. Jordkommissionen har ansett, att ett sådant tryck på fideikommissarien för medverkan ej är behövligt. J a g åter föreställer

365 mig, att det kanske mer än en gång kommer att visa sig synnerligen erforderligt. Av dessa skäl tillstyrker jag en bestämmelse motsvarande den danska. En skatt å en procent av värdet bör enligt min mening påläggas jordägaren i förenämnda form för att intressera honom mera för att ej upprätthålla fideikommisset längre än vad kan vara skäligt.

C.

Bilagor. Bil. 1.

Lov om Lens, Stamhuses og Fideikomraisgodsers samt de herhen horende Fideikommisskapitalers Övergång til fri Ejendom. § 1. Enhver Besidder af Len, Stamhus eller Fideikommisgods med det dertil knyttede Losore og Kapitaler eller af Kapital, der er substitueret for tidligere med Majoratsbaand belagt Jordegods, alt forsaavidt det er belagt med fideikommissarisk Baand, gives der Ret til at overtage Besiddelsen til fri Ejendom mod for de Besiddelser, hvorpaa der hviler Hjemfaldsret, at indbetale 25 pCt af Vaerdien til Statskassen og for de ovrige Besiddelser 20 pCt samt mod at stille indtil en Trediedel af den af ham overtagne Jord til Raadighed for Staten mod Erstatning i Henhold til § 3, 4:de Stykke. Denne Jord eller dens Vaerdi skal derefter anvendes till Oprettelse af mindre Jordbrug i Overensstemmelse med Bestemmelserna i Lov om Vilkaar for Bortsalg af Jorder i offentligt Eje. § 2. Besiddelsens Vaerdi ansaettes for Fäste Ejendomme, der er vurderede til Ejendomsskyld, efter den Vurdering, der finder Sted i 1920, for Vcerdipapier, der noteres paa Börsen, efter deres Kursvaerdi og i 0vrigt til almindelig Salgsvaerdi efter Vurdering af det i § 9 omhandlade Naevn (Lensuaevn). Ved Vaerdiansaettelsen medregnes ikke saadanne Kunstgenstande m. v., som falder ind under Bestemmelsen i § 6, l:ste Stykke. Endvidere fradrages Kapitalvaerdien af de Besiddelsen paahvilende Legater, Apanager, Enkepensioner, Pensioner til Godsets Funktionaerer o. 1., samt Laan, anvendt til Forbedring av den fäste Ejendom og optaget forinden den sidst skete almindelige Vurdering, dog ikke udover den Vaerdiforagelse, der derved er tilf0rt denne og endnu paa Frig0relsetidspunktet forefindes. Afgiften til Statskassen indbetales enten i rede Penge eller i Obligationer efter disses Vaerdi. De indgaaede Bel0b henlaegges under Finansministeriet til en saerlig Fond (Jordfond), hvis Midler skal anvendes til Jorderhvervelse eller til Udlaan til mindre Jordbrugere. § 3. Ved Beregningen af den i § 1 naevnte Del af den overtagne Jord, der skal stilles til Raadighed for Staten, skal der foruden fra Faestegodset samt de tidligere Faestegaarde, som Godsejeren i Henhold tilj Lov om Faestevaesendet af 19. Februar 1861 § 2, jfr. Lov Nr. 36 af 9 Marts 1872 8 §, eller i Henhold til Bevilling paa Grund af Hoveriets Afskaffelse har inddraget, men vedblivende opretholdt som Gaardmandsbrug, bortses fra Skov, Park eller Have, fra den Del af Jorden, der maa anses for aldeles udyrkebg,

366 samt fra saadanne selvstaendige Huslodder paa 6 Tender Land eller derunder, som Besidderen forpligter sig til ikke at nedlaegge. Der tages ved Beregningen Hensyn til Arealets Vaerdi (Godhed, Beliggenhed m. v.), saaledes at et mindre Areal af större Vaerdi ligestilles med et sterre Areal af ringere Godhed. Hvilken Jord der skal stilles til Raadighed, bestimmes af Lensnaevnet, efter at det forud har indhentet Forslag herom fra Besidderen. Det skal ved Valget af den Jord, der skal avstaas, tilstraebes, at denne er velegnet til Udstykning. Avstaaelsen skal soges ordnet saaledes, at den evrige Besiddelse ikke splittes, men saa vidt muligt kommer til at utgere et sarnlet Hele og i övrigt saaledes, at den mindst muligt skades. Besidderen er berettiget til, om Besiddelsen omfatter flere Hovedgaarde eller större Avlsgaarde, at stille Tilliggendet til en eller flere af disse som Helhed til Raadighed, ligesom han ogsaa kan fyldestgere sin herhenherende Forpligtelse ved at anvise Jord, der falder udenfor Majoratsbesiddelsen, og over hvilken han havde Raadighed ved denne Lovs Forelaeggelse, forsaavidt Lensnaevnet skonner, at Formaalet med Jorderhvervelsen lige saa godt naas paa denne Maade. Den til Afstaaelse bestemte Jord skal udpeges stråks ved Besiddelsens Övergång til fri Ejendom, men skal ferst afgives, efterhaanden som Landbrugsministeren förlänger det, med et halvt Åars Varsel til en l:ste April. Statens Ret til at erholde Jorden bortfalder, hvis Retten ikke er benyttet inden 20 Aar efter, at de udpegede Jordarealer er stillede til Statens Raadighed. Erstatningen for den afstaaede Jord fastsaettes af Vurderingsraadet (jfr. Lov om Ejendomsskyld af 15 Maj 1903 § 9) til en Vaerdi, svarende til den Pris, som en förståndig Kober maatte antages at ville give for Jorden, saafremt den tilhorte en middelstor Bondegaard. Der skal ikke tages Hensyn til den Ulempe, som Jordens Bortskaering maatte have for en ovrige Besiddelse. Ej heller skal der, saafremt Jordafstaaelsen efter Besidderens 0nske ordnes saaledes, at der afgives en samlet Ejendom med paastaaende Bygninger, ydes Erstatning for disse udover den Vaerdi, de maatte have under Jordens Anvendelse til Oprettelse af mindre Jordbrug. Sidstnaevnte Erstatning bestemmes af Lensnaevnet. Erstatningsbelebene udredes af den i § 2, sidste Stykke, omhandlede Fond. Med Hensyn til Bestemmelsen om, at der skal stilles indtil en Trediedel af den overtagne Jord til Raadighed, kan Justitsministeren, hvor saerlige Forhold ger dette rimeligt, tilstaa Lempelser. Hvis et Majorat bestaar af en enkelt Hovedejendom med Tilliggende, maa Jordafstaaelsen til Staten ikke fordres i et saadant Omfång, at Jorden og Bygningerne kommer til at staa i Misforhold til hinanden. Besidderen maa i paakommende Tilfaelde skaffe andetsteds den til Afstaaelsen nodvendige Jord, som efter Lensnaevnets Sken skal vaere lige saa vel egnet til Formaalet. Hvis de i denne Paragrafs l:ste Stykke omhandlede Huslodder paa 6 Tdr. Land eller derunder, som Besidderen forplikter sig til ikke at nedlaegge, under en eventuel Lovgivning om Ekspropriation eller Tvangssalg vilde blive inddraget herunder, kan Ejeren, forsaavidt de ikke falder ind under Lov nr. 373 om Faestegodsets Övergång til Selveje m. v. af 30 J u n i 1919 § 1, fri dem derfor mod at stille anden Jord af tilsvarende Vaerdi som det unddragne Jordareal til Raadighed for Staten paa tilsvarende Betingelser som de i naervaerende Paragraf ommeldte. De til Frigörelsens Gennemferelse nodvendige Forarbejder skal fremmes,

selv om Ejendomsskyldvurderingen endnu ikke maate vaere foretaget eller tilendebragt. § 4.

Forinden Besiddelsen overgaar til fri Ejendom, skal Lensnaevnet fastsaette den Erstatning, som det anses rimeligt att yde den successionsberettigede Slaegt i Anledning af Successionsrettens Bortfald. I Almindelighet skal denne Billighetserstatning bestaa deri, at to Femtedele af de Vaerdier, som övertages af Besidderen, efter fradrag av den paa disse hvilende livlige Gaeld, sikres de 2 Personer med Halvdelen til hver, der i Tilfaelde af, at Majoratet eller dets Substitution var vedblevet at bestaa som saadant, successivt vilde have tiltraadt Besiddelsen ved de 2 naermest paafelgende Besidderskifter. I dette Ojemed skal ved Frigörelsen de naevnte to Femtedele i Form af Obligationer forblive under Lenskontrollen. Saa laenge den frigerende Besidder, lever, modtager han Renten af de henlagte Midler, Ved hans Ded udbetales den fiarste Halvdel til den Person, som da ifolge den for Majoratet gaeldende Successionsorden vilde have vaeret berettiget til at tiltraede Besiddelsen, hvis Majoratet ikke var overgaaet til fri Ejendom, samt, saa laenge han lever, Renten af den anden Halvdel, og naar ogsaa denne Person er ded, udbetales den sidste Halvdel til den, som da vilde have vaeret naermeste Successor. Undtagelsevis kan dog, hvor saerlige Forhold gor det rimeligt, denne almindelige Norm fraviges ved Bestemmelse af Lensnaevnet. Sker dette, kan Lensnaevnets Afgorelse saavel af Besidderen og naermeste Successor som ogsaa af en Reprsesentant for den successionsberettigede Slaegt i evrigt, valgt af denne efter Regler, der fastsaettes af Justitsministeren, indbringes for det i § 9 omtalte Overnaevn. § 5. En samlet Skovstraekning, der herer til et af de nuvaerende Majorater, skal bevares som samlet Ejendom, medmindre et af Landbrugsministeren udmeldt skovkyndigt Skon anbefalder Delingen. Hvis Lensnaevnet skenner, at en Skov, der herer til et af de nuvaerende Majorater, har en saerlig forstlig eller almen Interesse, kan det bestemme, at det offentlige skal have Forkobsret til Skoven efter Folgende Regler: Senest 1 Maaned efter, at der er udnaevnt et Lensnaevn angaaende et Majorats Övergång til fri Ejendom, skal Naevnet offentlig indkalde Begaeringer om Brug af Forkobsret til Skove, der herer under Majoratet, Begaeringerne skal, for at kunne faa Betydning, fremsaettes senest 3 Maaneder efter, at de er indkaldte, og de skal ledsages af Oplysninger om Grunden til, at Skoven enskes kebt. For de Skove, der saaledes er udpegede av Naevnet, bestemmes paa Statens Bekostning Vaerdien i Handel og Vandel, med passende Hensyn til den Vaerdiforringelse, som Fraskillelsen muligvis kan paafore andre, naerliggende Dele af Majoratet. Dettes Besidder afgor dernaest inden 6 maaneder efter, at Begaeringerne er indkaldte, om han vil saelge Skoven eller ikke. I sidste Tilfaelde skal den fremtidig altid höides forenet med den af Majoratets andre Skove, ved hvilken den ligger naermest, til een samlet Ejendom. Vil Majoratsbesidderen saelge Skoven, da har det offentlige Ret til at overtage den til den fastsatte Vaerdi. Saafremt Staten ikke vil benytte sig af denne Forkobsret, har den eller de Kommuner, hvori Skoven er beliggende, en tilsvarende Befejelse, og derefter Nabokommunerne, Saaledes at Skoven,

hvor flere Kommuner melder sig som Kebere, tilfalder den hejestbydende. Denne Forkebsret bortfalder dog fuldstaendig, hvis det offentlige, Stat eller Kommune, ikke inden et Aar og en Maaned efter, at Vserdiansaettelsen er sket, benytter sig af den. Omkostningerne vid Skovens Vaerdianssettelse samt evrige Overdragelseomkostninger betales af det offentlige, Stat eller Kommune, forsaavidt de övertager Skoven. Hvis Overtagelsen ikke kommer i Stand, betales Omkostningerne ved Skovens Vaerdiansaettelse af Ejeren, dersom det er ham, der frafalder Salget, men ellers af Staten. Saa laenge Spergsmaalet om Salg af Skoven henstaar uafgjort, ferer Landbrugsministeren Tilsyn med, at de Vaerdier, for hvis Skyld det offentlige ensker at kebe Skoven, ikke forringes eller tilintetgeres. Med den ovenfor naevnte Begraensning er det fritt tilladt at dele Majoratets Skovejendom, naar det skovbevoksede Areal er 300 hektar eller derunder, og hvor mere end 300 Hektar er bevokset med Skov, er det — med samme Begraensning — frit tilladt at fraskille indtil 20 pCt. af det samlede Skovareal, medens Resten ikke maa deles i Ejendomme (Dele) paa under 600 Hektar, medmindre et af Landbrugsministeren udmeldt skovkyndigt Sken anbefaler Delingen. Landbrugsministeren foreskriver de naermere Regler for Gennemferelse af det i Forordningen af 27 September 1805 § 18, sidste Stykke, ommeldte Tilsyn og paaser, at Skovens Graenser er tydeligt maerkede saavel i Terraenet som paa de til Ejendomen herende Kort. Den Saedegaardsejerne ved Forordningen af 21 Maj 1845 § 27 tillagte saerlige Testationsret skal fremtidig gaelde for de af Majoraterne opstaaede Skovejendomme. Strandbredder, Havbugter, Indseer, Vandleb, Moser, Heder, Klitter, Udsigtsheje og andre Arealer, som paa Grund af deres naturlige Skenhed har almindelig Interesse, er med Hensyn til Salg og Forkebsret stillede ligesom de her omhandlede Skove. § 6.

Genstande af kunstnerisk eller historisk Vaerdi, der har almindelig Interesse, skal, naar de overgaar til fri Ejendom i Henhold til § 1, forblive her i Landet og kan, forsaavidt de udger en Samling, geres tillgaengelige for Almenheden efter Regler, der fastsaettes af Naevnet efter indhentet Forslag fra Besidderen. Ved Saadanne Genstandes Salg skal der ved den ferste Afhaendelse erlaegges en tilsvarende Afgift som den, der ved Frigerelsen blev erlagt for de i evrigt til Besiddelsen herende Vaerdi, samt gives det offentlige Forkebsret til den Vaerdi, hvortil de ansaettes af et af Ministeren for Undervisningsvaesenet utmeldt sagkyndigt Sken. Fra Bestemmelsen om, at de heromhandlede Genstande skal forblive her i Landet, kan der, mod at Afgiften fordobles, dispenseres af Ministeren for Undervisningsvaesenet. Hvilke Genstande der falder ind under naervaerende Paragraf, afgeres af Lensuaevnet. § 7.

I de Tilfaelde, hvor der er optaget Laan mod Pant i en af de i §, 1 omhandlede Besiddelser, eller hvor der paahviler denne Legater, Apanager, Enkepensioner, Pensioner til Godsets Funktionaerer og andre lignende Byrdier, kan Besidderen ikke benytte sig af den ham ved § 1 aabnede Adgang, forinden han har tilvejebragt Attest fra Lenskontoret for at Fordringsha-

369 vernes Krav er sikret. Ligaledes maa Lenskontorets Attest kraeves for, at der ikke paahviler Besidderen at betale Arveafgiftsbeleb, for hvilke der ikke er stillet betryggende Sikkerhed, og at de Besidderne efter Lov av 2 Maj 1914 paahvilende Gottgerelser og eventuelt Pensionsbyrder er sikrede. Naar Lensnaevnet har meddelt Bevis for, att Övergången til fri Ejendom er ordnet, skal det af Besidderen paa Besiddelsens Vegne til ham udstede Skede paa de af ham overtagne fäste Ejendomme forsynes med Lenskontorets Godkendelsepaategning forinden dets Tingslaesning. § 8.

Tvivlsspergsmaal, der maatte opstaa om, hvorvidt en Grundejendom, en Leseregenstand eller en Kapital falder ind under naervaerende Lovs Bestemmelser, afgeres af det i § 9 omhandlede Overnaevn. § 9. Det Naevn, der skal traeffe de i denne Lov omhandlede Afgerelser (Lensnaevn), bestaar af 5 medlemmer, hvoraf 3 udnaevnes af Regeringen, 2 af vedkommende Besidder. Lensnaevnets Afgerelse kan, naar mindst 2 af Lensnaevnets Medlemmer förlänger det, inbringes for et Overnaevn, bestaaende af 5 Medlemmer, af hvilke 1, der fungerer som Formand, vaelges af Hejesteret blandt Rettens egne Medlemmer, 2 utnaevnes af Regeringen og 2 af samtlige Majoratsbesiddere efter Regler, der fastsaettes af Justitsministeren, til Prevelse af, om de trufne Afgerelser er i Overensstemmelse med naervaerende Lovs Bestemmelser. Saafremt Overnaevnet mener, att dette ikke er Tilfaeldet, kan det vise Sägen tilbage til Lensnaevnet til fornyet Prevelse og Afgerelse, idet dog ogsaa denne Afgerelse paa tilsvarende Vis kan indankes for Overnaevnet, der da endeligt afger Sägen (jfr. §§ 4 og 8.) Det paahviler Lensnaevnet saerlig at have Opmaerksomheden henvendt paa, om der kan vaere Fare for, at de mod Pant i fast Ejendom udlaante Fideikommissmedier efter deres Frigerelse skal blive ogsagt i sterre Omfång, end det ellers kunde vaere ventet, for at, om saadant skennes at vaere Tilfaeldet, der da til Forebyggelse heraf kan blive tryffet Foranstaltninger, hvis Gyldighed dog ikke maa udstraskkes ud over 10 Aar efter Frigörelsen. De naermere Regler for Naevnenes Arbejde samt Vederlaget derfor fastsaettes af Justitsministeren. Udgifterne ved Naevnene utredes af den i § 2 omhandlede Fond. § 10. Den enkelte Fideikommissbesidder kan forlange at blive gjort bekendt med, hvorledes de opstillede Betingelser i alle Enkeltheder vil forme sig for hans Vedkommende, forinden han endeligt bestemmer sig til at gere Brug af den ham givne Adgang til at faa Besiddelsen som fri Ejendom. Saafremt han imidlertid bestemmer sig til ikke at overtage Besiddelsen, skal han udrede Halvdelen af de med Planens Udarbejdelse forbundne Omkostninger. § 11. De Besiddere, der ensker at benytte den dem i naervaerande Lov givne Adgang til at overtage Besiddelsen til fri Ejendom, maa, om dette skal ske paa de i § 1 naevnte Betingelser, rette en Henvendelse til Justitsministeren derom senest inden Udgangen af Aaret 1920. I det Felgende Aar skal en tilsvarende Adgang staa aaben med den iEndring i Betingelserne, at Afgiften Jordkommissionen.

VI.

370 til Statskassen forhejes til 30 pCt. af de Besiddelsers Vaerdi, hvorpaa cer hviler Hjemfaldsret, og 25 pCt. for de evrige Besiddelser. Derefter vil der af de Besiddelser, for hvilke Besidderne endnu ikke maate have benyttet den dem i denne Lov givne Adgang til Overtagelse til :'ri Ejendom, vaere at svare en aarlig Afgift til Statskassen af 1 l / 8 pCt. af deres Vaerdi, forsaavidt der paahviler dem Hjemsfaldsret, og for andre Besiddelser af 1 pCt. Afgiften fastsaettes paa Grundlag af de i Lenskonto?et i Henhold til Lov 2 Maj 1914, § 6, indregistrerede Vaerdier og erlaegges halvaarlig forud, henholdsvis 1 Januar og 1 Juli. Indbetalingen sker til Finansministeriet, der afgiver Midlerne til den i naervaerende Lovs § 2 omhandlede Jordfond. Bil. 2. Av envoyén Albert Ehrensvärd uppgjort till Kungl. Maj:t den 8 mars 1919 överlämiat förslag till lag om fldelkommisstiitelsers upplösning. 1 kap.

Allmän

bestämmelse.

1 §• Med fideikommisstiftelse förstås i denna lag förordnande, varigenom bestämts att viss egendom skall ständigt odelad och oförminskad innehavas av medlem av en eller flera släkter antingen efter en engång för alla med hänsyn till medlemmarnas skyldskapsförhållande uppgjord arvsföljd eller där en var innehavare tillerkänts rätt att bland släktens medlemmar utse sin efterträdare efter sålunda träffat val eller efter båda dessa grunder i förening. Med familjestiftelse förstås i denna lag förordnande, varigenom bestämts att viss egendom ständigt skall odelad och oförminskad innehavas av medlem av en eller flera släkter efter annan grund än ovan är sagt eller ock förvaltas av medlem av en eller flera släkter med rätt för dem att gemensamt uppbära avkomsten därav. 2 kap.

Om upplösning

av

fideikommisstiftelsen.

2 §. Samtliga fideikommisstiftelser här i riket såvitt de avse fast egendom eller kapital, skola på det sätt bringas till upphörande, att när vid fideikommissinnehavares frånfälle den person, till vilken egendomen jämlikt fideikommissbrevets bestämmelse skulle övergå, är född efter utgången av år 1919, egendomen i den ordning i denna lag stadgas, fördelas mellan den avlidne innehavarens arvingar såsom om densamma varit hans enskilda egendom. Avsäger sig innehavare av fideikommissegendom densamma eller har han jämlikt fideikommissbrevets bestämmelser förverkat rätten att besitta den och är den till fideikommissegendomen närmast berättigade född efter utgången av år 1919, varde egendom där om i föregående stycke sägs fördelad mellan hans arvingar som avsade sig fideikommissrätten eller förverkade densamma, dock skall, där i en släkt flera fideikommiss finnas som ej må innehavas av en och samma person, egendom, som innehavare avstår för att kunna tillträda annan fideikommissegendom, övergå till den enligt

371 lideikommissbrevet närmast därtill berättigade även om denne är född efter utgången av år 1919. Avsägelse, som kan medföra upphörande av fideikommisstiftelse, skall för att erhålla laga verkan i allmänna tidningarna införas. 3 §.

Inträffar händelse, som enligt vad i 2 § sägs må antagas föranleda fideikommisstiftelses upphörande, äge en var som anser sig berättigad till fideikommisset, inom natt och år efter det dödsfallet timade eller avsägelse av fideikommisset i allmänna tidningarna offentliggjordes eller fideikommissinnehavaren genom laga kraft vunnen dom förklarades hava förverkat rätten att besitta detsamma, att göra sin talan till fideikommisset gällande. Sker det ej eller ogillas därom till domstol instämd talan, förklare Konungen på anmälan av den sista fideikommissinnehavarens arvingar eller annan rättsägare fideikommisstiftelsen upphävd. 4 §.

Är i fideikommissbrev någon förpliktelse ålagd fideikommissrättens innehavare, förordne Konungen samtidigt med att fideikommisstiftelsen upphäves huru därmed skall förfaras för framtiden, där ej godvillig överenskommelse därom träffas mellan ägaren av den förutvarande fideikommissegendomen och den, till förmån för vilken förpliktelsen gäller. Har någon genom föreskrift i fideikommissbrev fått sig tillerkänd fordran mot den, som blivit ägare till den förutvarande fideikommissegendomen, vare angående den fordran lag, som angående ogulden köpeskilling för fast egendom, där ej annan överenskommelse kan träffas mellan vederbörande. 5 §. Upphävande av fideikommisstiftelsen, varom i 3 § sägs, avser all fast egendom samt fideikommisskapital, där ej i denna lag annorlunda sägs, ävensom för den fasta egendomen avsedda bruks- eller jordbruksinventarier, där sådana inbegripits under fideikommissrätten. Ej må lyftande av fideikommisskapital eller delning av egendom, varom i föregående stycket sägs, äga rum, förrän fideikommisstiftelsen av Konungen upphävts. 3 kap.

Om försäljning av fast egendom, hörande till fideikommisstiftelsen, samt om förvaltning av fideikommisskapital. 6 §.

Med de inskränkningar, som i denna lag göras, äga en var fideikommissinnehavare att med Konungens tillstånd försälja till fideikommisset hörande fast egendom. Ej må samtliga till en fideikommisstiftelse hörande fastigheter å landet försäljas, därest icke på grund av fastigheternas skuldsättning eller svårighet att erhålla nödigt rörelsekapital, desamma icke lämpligen kunna med bibehållande av deras fideikommissnatur skötas eller utnyttjas. Ej heller må å landet fastighet, som är att anse såsom huvudgård, försäljas, så framt icke till en och samma fideikommisstiftelse jämväl hör annan fastighet som även är att anse såsom en självständig huvudgård eller omständigheterna äro sådana som i föregående stycke sägs. Vad nu

372 är stadgat, vare ej hinder för frånsäljande av mindre avsöndringar frin huvudgården. Prövas med hänsyn till ett skogsområdes läge, beskaffenhet eller storlek synnerligen önskvärt, att detsamma fortfarande bibehålies odelat, må detsamma ej försäljas till enskild person eller bolag, försåvitt icke enligt vid ovan sägs skäl till avyttrande av fastighetsfideikommiss i dess helhet föleligger eller skogen är av jämförelsevis mindre omfattning samt densamna icke lämpligen kan frånskiljas inägojord, som till enskild ägo försäljes eller eljest anses nödig för sådan jords brukande. 7 §.

Till utbyte av fideikommissfastighet må tillstånd lämnas allenast, då fråga är om utbyte av fastighet å landet mot fastighet i staden samt enligt vad i 6 § sägs hinder mot fastighetens försäljning ej förelegat. 8 §.

Där ej hinder för medgivande av försäljning eller utbyte av fideikommissegendom jämlikt 6 eller 7 §§ föreligger varde ansökning därom bifallen så framt icke bestridande därtill framställts av person, som med större grad av sannolikhet kan antagas komma att innehava fideikommisset, samt, då fråga är om försäljning, köpeskillingen och eljest den tillbytta fastighetens värde prövas icke motsvara värdet av den fastighet, som är avsedd att försäljas eller att gå i utbyte. 9 §. Köpeskilling, som erhålles för försåld fideikommissfastighet, skall efter avdrag av gäld, för vilken egendomen svarar, förvaltas såsom fideikommisskapital, intill dess fideikommisstiftelsen upphäves. 10 §. Samtliga de fideikommisskapital, som uppkomma på sätt i 9 § sägs, skola länsvis förvaltas av landshövdingen i det län, där den försålda egendomen är helt eller till större delen belägen, ävensom av en i länet bosatt person, vilken av Konungen till godman förordnas, när anledning därtill först yppar sig. Därjämte vare envar innehavare av fideikommisskapital berättigad att själv eller genom ombud deltaga i förvaltningen därav. Influtna medel skola utlämnas mot fullgod säkerhet och deponeras i Riksbanken eller penninginstitut, vars reglemente blivit av Konungen fastställt. Närmare föreskrifter rörande förvaltning av fideikommisskapital utfärdas av Konungen, varjämte Konungen bestämmer visst arvode att till godemännen utgå av avkomsten av de förvaltade medlen. 11 §• Har viss del av fideikommissegendom försålts, och är den återstående delen därav behäftad med inteckning, må Konungen kunna förordna, att den influtna köpeskillingen skall användas till gäldande av den intecknade skulden. Sker avbetalning å skulden medelst amortering, varde tillika föreskrift lämnad om skyldighet för fideikommissets innehavare att under den tid, skuldens amortering skolat äga rum, för bildande av fideikommisskapital avsätta ett belopp motsvarande det som skolat amorteras, därest icke skulden på sätt nämnt är blivit inbetald; och varde detta kapital förvaltat på sätt i 10 § sägs.

373 12 §. Är försåld fideikommissegendom behäftad med inteckning till säkerhet för gäld, vilken skolat avbetalas medelst amortering, förordne Konungen om skyldighet för dem, som förvalta det uppkomna fideikommisskapitalet, att av avkomsten därav under den tid skuldens amortering skolat äga rum för fideikommisskapitalets förökande innehålla så stort belopp, som svarar mot amorteringen. 13 §. På ansökan av innehavare av fideikommisskapital må med Konungens tillstånd detsamma eller viss del därav användas till inköp av stadsfastighet, vilket erhåller fideikommissnatur, intill dess fideikommisstiftelsen upphör. 14 §. Konungen äge förordna, att förvaltning av fideikommisskapital skall från ett län till annat överflyttas, när fideikommisskapital hörande till samma fideikommisstiftelse förvaltas inom olika län eller eljest skäl därtill föreligger. 15 §. Statens revisorer skola låta sig angeläget vara att granska förvaltningen av fideikommisskapitalet. 4 kap.

Om till fideikommisstiftelse hörande lösegendom av annat slag än fideikommisskapital eller bruks- och jordbruksinventarier.

16 §. En var innehavare av boksamlingar, konstföremål, smycken eller andra dylika lösören av fideikommissnatur vare skyldig att inom ett år efter det denna lag trätt i kraft, till justitiedepartementet ingiva förteckning å de lösören, som av honom sålunda innehaves, vid äventyr av 100 kronors böter för varje full månad, denna skyldighet eftersittes, och skola tillika till hindrande därav att föremålen vid blivande arvskifte förväxlas med innehavaren enskilt tillhöriga sådana, föremålets äganderättsnatur om möjligt därå utmärkas. Konungen utfärdar närmare bestämmelser härom. 17 §. Vill innehavare av föremål, varom i 16 § sägs, försälja eller utbyta detsamma, sökes Konungens tillstånd därtill. Föremål, som för svensk historieforskning eller svensk konst- eller kulturhistoria är av större betydelse, eller vars utförande ur riket eljest skulle medföra en avsevärd minskning av rikets konstskatter, må försäljas allenast till statens eller andra offentliga samlingar i riket eller till enskild svensk man för den händelse betryggande bestämmelser meddelas mot föremålets utförande ur riket. Ej heller må utbyte ske, därest icke det förvärvade föremålet från konstnärlig eller kulturhistorisk synpunkt kan anses fullt likvärdigt med det, som skulle frånhändas fideikommisstiftelsen. Köpeskilling, som erhålles för försålt föremål skall allt framgent förvaltas såsom fideikommisskapital och tillkommer förvaltningen därav statskontoret i enlighet med av Konungen därom meddelade föreskrifter.

374 5 kap.

Om fideikommisskogars skötsel samt om åtgärder för deras bestånd jämväl efter fideikommisstiftelsens upphävande.

18 §. Vederbörande skogstjänstemän skola, då de till fideikommissegendom lörande skogar äro av större omfattning eller betydelse, hålla uppsikt däröver att de behandlas efter sådana på vetenskapliga regler grundade, för olka ortförhållanden lämpade hushållsplaner, som avse skogens framtida beståid och högsta avkastning. Finnes härutinnan uppenbar försummelse hava ägt rum och vidtages ej rättelse inom av K. B. förelagd tid, äger Konungen på anmälan av K. B. förordna att skogen skall ställas under skogsstatens vård och förvaltning, varefter domänstyrelsen åt vederbörande jägmästare urpdrager att ombesörja skogens bevakning och skötsel genom nödig för densamma antagen skogsbetjäning. Fideikommissinnehavare äger, när helst han finner anledning därtill förekomma, hos Konungen påyrka upphävande av beslut, varigenom fideikommisskogen undandragits hans förvaltning. 19 §. Där fideikommisskog ställts under skogsstatens vård och förvaltning, skall i första rummet av skogens avkastning gäldas kostnaden för skogvaktares avlöning och deras boställens underhåll, skogsodling, upphuggning av skogseffekter, som ej på rot försäljas, ävensom övriga av hushållningsplanen eller skogens skötsel föranledda kostnader. Därefter skall av avkastningen avtagas vad till husbehovsvirke för fideikommissinnehavaren och till byggnader å fideikommissegendomen eller eljest för dess behov erfordras; och tillfaller den behållna avkastningen fideikommissets innehavare. 20 §.

Står fideikommisskog under skogsstatens vård och förordning, åligger det jägmästaren att årligen å tid, som domänstaten bestämmer, dock ej senare än mars månads utgång för det nästförflutna året avgiva redovisning ej mindre över skogens avkastning i skogseffekter än även över de medel som han uppburit till bestridande av utgifter för skogen. Av denna redovisning överlämnas ett exemplar jämte de till redovisningen hörande verifikationer till fideikommissegendomens innehavare. Är denna med redovisningen missnöjd, äge han hos domänstyrelsen däröver föra klagan genom besvär, vilka skola ingivas inom trettio dagar från det han erhållit del av redovisningen: 21 §. När fardag efter avliden fideikommissinnehavare åtnjutes av hans stärbhusdelägare, skall vederbörande skogstjänsteman vaka däröver, att avverkning å all till fideikommisset hörande skogsmark icke bedrives i större myckenhet än med. en god hushållning av skogen är förenligt; och må han, där så skäligt finnes, hos K. B. i länet göra hemställan om meddelande av förbud för pågående avverkning samt att sådan under återstående delen av fardagsåret må ske allenast efter utsyning. 22 §.

Där det med hänsyn till ett till en fideikommisstiftelse hörande skogsområdes läge, beskaffenhet eller storlek är synnerligen önskvärt att detsamma

375 bibehålies odelat jämväl sedan egendomens fideikommissnatur upphört, skola staten samt den kommun, där skogen i sin helhet till större delen är belägen, ävensom annan kommun, över vilken skogen jämväl må sträcka sig, i nu nämnd ordning äga förköpsrätt till densamma. För detta ändamål skall så fort ske kan genom domänstyrelsens försorg å en var fideikommissegendom fastställas det område, i avseende vara sådan förköpsrätt må äga rum. Sedan domänstyrelsen meddelat fideikommissinnehavaren dess beslut i ärendet äger denne i beslutet hos Konungen söka ändring genom besvär, vilka skola ingivas till jordbruksdepartementet inom 30 dagar efter därav erhållen del. Domänstyrelsen late, sedan dess beslut i ärende vunnit laga kraft eller, där beslutet underställts Konungens prövning, sedan ärendet av Konungen avgjorts, å allmän bekostnad utmärka gränserna å marken för det sålunda fastställda området, ävensom däröver upprätta kartor, därav en tillställes egendomens innehavare eller ägare, och varde beslutet jämväl delgivet den häradsrätt, inom vilken området är beläget, för att anteckning därom må införas i lagfartsboken. Egendomens innehavare eller där dess fideikommissnatur upphäfts, dess ägare må äga påkalla förnyad prövning av beslut, varom nu är sagt, dock ej förrän tjugu år förflutit efter det senaste beslut därutinnan fattats. Med medgivande av skogens ägare eller innehavare kan annan skogsmark av lika värde underkastas förköpsrätt, mot att annan mark därifrån frigöres. Sker ändring, varde genom domänstyrelsens försorg på allmän bekostnad nya gränser å marken utmärkta samt nya kartor upprättade, varjämte häradsrätten därom underrättas för införande i lagfartsboken av anteckning härom. 23 §.

Ej må någon, som genom köp eller byte förvärvat skog, varom i 22 § sägs, därå erhålla lagfart, med mindre det visas att hembud med underrättelse om den ifrågasatta försäljningen eller utbytet gjorts till staten samt de kommuner, som därå må äga förköpsrätt, utan att desamma velat därav begagna sig. Vill stat eller kommun begagna sig av den tillkommande förköpsrätt, skall, därest icke enighet om köpeskillingen kan vinnas, denna bestämmas genom en nämnd bestående av tre personer, utsedda en av den, som vill begagna sig av sin förköpsrätt, en av skogens ägare och den tredje av dessa, eller, där de ej kunna enas därom, av K. B. i det län, där skogen är företrädesvis belägen. Har ej skogens ägare inom en månad efter det han därom erhållit anmaning utsett medlem av nämnden, varde denne för honom av K. B. utsedd. Kommer en medlem av nämnden ej tillstädes och har han ej laga förfall, gånge förrättningen ändock i verkställighet. Nämnden skall fastställa priset för skogen, efter vad mark av lika beskaffenhet och godhet högst i orten gäller under förutsättning likväl av skogens oförminskade bibehållande samt behandling efter lämplig hushållningsplan, som avser skogens framtida bestånd och högsta avkastning. Där två av nämndens medlemmar äro ense, gälle detta som nämndens beslut. Efter det åsatta värdet gånge köpet i fullbordan.

376 6 kap.

Om

familjestiftelse.

24 §.

Tillhör en fastighet familjestiftelse med rätt för viss släktmedlem att under sin livstid besitta densamma, må denne hos Konungen anhålla om försäljning av fastigheten i dess helhet eller till viss del eller om utbyte av densamma emot annan fastighet. Ansökningen prövas efter de grunder, som i 4 och 5 §§ sägs; dock må bifall därtill lämnas i fall, som i 4 § 2 och 3 stycket avses jämväl prövas för den händelse att stiftelsens bestämmelser lägga hinder i vägen för ett rätt utnyttjande av fastigheten. 25 §. Har ej sedan tjugu år förflutit, efter det denna lag trätt i kraft, innehavare av fastighet, varom i 24 § sägs, gjort ansökan om dess försäljning, må, därest stiftelsens bestämmelser uppenbarligen lägga hinder i vägen för ett rätt utnyttjande av fastigheten, Konungen på ansökan av en var till fastighetens innehavande berättigad person kunna förordna att densamma skall försäljas å exekutiv auktion till den högst bjudande. 26 §.

Köpeskilling, som erhålles för egendom, varom i 24 § sägs, skall efter avdrag av gäld, för vilken egendomen svarar, förvaltas av statskontoret i enlighet med därom av Konungen meddelade föreskrifter och skall räntan uppbäras av den person, som enligt den för stiftelsen gällande urkund ägt att besitta fastigheten, därest densamma ej försålts. 27 §.

Tillhör en fastighet en familjestiftelse sålunda att avkomsten skall fördelas mellan alla eller ett flertal av släktens medlemmar, må envar till avkomst berättigad person hos Konungen göra ansökan om egendomens försäljning eller upplösning. Om prövning av sådan ansökan gälle vad ovan i 26 § sägs. Göres tillika ansökan om stiftelsens upphävande, bestämme Konungen de närmare villkoren härför och lände vad i 4 § är stadgat i tillämpliga delar till efterrättelse. 7 kap.

Övriga

bestämmelser.

28 §.

I fråga om egendom, som i 5 § avses, må den siste innehavaren av fideikommissrätten äga förordna, som om egendomen varit honom enskilt tillhörig, huru därmed skall förfaras efter hans död; dock att, därest till fideikommisstiftelsen hörer fastighet å landet, sådan rätt må tillkomma honörn allenast för den händelse minst hälften av all till en och samma fideikomimisstiftelse hörande inägojord, däri dock ej inberäknad huvudgården eller där flera sådana finnas, den till arealen största av dessa, blivit under tiden från däri denna lag trätt i kraft och till hans död försålt; och må han i intet fall beträffande fastighets å landet till testamentstagarens nästa efterträdare i inägojord bortgiva mer än högst 500 hektar.

377 K. B. i det län, där den döde haft hemvist, må förordna ombud att föra talan om upphävande av förordnande, varom i denna § sägs, eller rättelse därutinnan och skall förty testamentet delgivas K. B. för bevakning på sätt om delgivning åt arvinge är föreskrivet. 29 ••§.

Förskingrar fideikommissinnehavare till fideikommisset hörande lösören, varom i 16 § sägs, må brottet åtalas av allmän åklagare, ändock att det icke av målsägande angivits till åtal. 30 §. Anmälan eller ansökan hos Konungen, som i enlighet med denna lag göres, skall, där ej annorlunda framgår, ingivas till justitiedepartementet, och efter regeringsrättens hörande avgöras av Konungen i statsrådet. 31 §. De i 2 kap. meddelade bestämmelser äga ej tillämpning å Skoklosters fideikommiss. Bil. 3. Detaljerad framställning av fideikommissfrågans behandling i riksdagen. (Författad av envoyén A. EHUENSVÄRD.)

Första gången frågan om fideikommissinstitutionens avskaffande förevar i riksdagen efter den nya riksdagsordningens införande var år 1882, då ledamoten av första kammaren herr A. O. Wallenberg därom väckte motion. De skäl som av honom anfördes voro i korthet följande: I fideikommissstiftelsen kvarstodo ännu ett numera föråldrat undantag från tillämpningen av principen om den lika arvsrätten. Med förordningen den 27 april 1810, för vilken liksom över huvud för rättsutvecklingen i Sverige inom ifrågavarande ämne en kortfattad redogörelse lämnades, vore början gjord till återställande av den grundsats i vår lagstiftning, vilken aldrig bort vara därifrån utesluten, eller att individens äganderätt ej kan innefatta rättighet att obetingat stadga en evigt gällande lag för successionen i fast egendom. Enstaka undantagslagar borde icke lika litet som allmänna lagar i alla tider vara gällande. Grundtanken i själva fideikommisstiftelsen hade i 1810 års lag blivit underkänd och avskaffad genom förbud att inrätta nya fastighetsfideikommiss; och vad motionären föresloge vore endast ett fortgående på den väg, som vunnit allmänt gillande och som låge i så fullständigt tillämpande av den lika arvsrätten. Dock hade han ej för avsikt att söka åvägabringa en hastig övergång och ville således icke att de nu befintliga förhållandena skulle genom lagändring rubbas, men ansåge önskvärt att förekomma vad som inträffat i flere andra länder, nämligen att fideikommisstiftelserna annullerats med ett penndrag. Han föreslog fördenskull, att »ett sådant tillägg till § 1 i 16 kap. ärvdabalken införes, varigenom bestämmes: att de familjefideikommiss, som nu finnas, komma ej längre att bibehålla denna sin egenskap än i nuvarande innehavares hand och deras efterföljare, som äro födda senast inom 1885 års utgång, och att fideikommiss erhölle egenskap av arvejord, när ingen

378 till successionen berättigad arvinge funnes, som blivit född senast incm 1885 års utgång». Lagutskottet lämnade i sitt utlåtande en redogörelse för fideikommhsinstitutets upprinnelse i den romerska rätten samt vidare utveckling i nytre tid, ävensom för dess avskaffande i Frankrike (1849), Nederländerna (18<3) och Italien (1865). De förhållanden, som i dessa land föranledde fideikonmissinstitutets avskaffande, förefunnos emellertid enligt utskottet icke i virt land. »Det är» — säger utskottet r— »endast ett verkligt nödtvång, som kin berättiga att bryta lagligen tillkomna och lagligen bestående dispositioier av enskilda. Vidare angavs taxeringsvärdet av i riket befintliga fastighetsfideikommiss». »Dessa uppgifter» — fortsätter utskottet — »synas utskottet utmärka, att av den fasta egendomen i riket fideikommissen utgöra en jämförelsevis ringa del, att något allmänt nationalekonomiskt intresse icke synes kunna åberopas för deras upphävande. Några särskilda olägenheter av nuvarande fideikommiss i fast egendom hava icke heller utskottet veterligen försports och ingen anledning synes därför utskottet vara förhanden att bifalla ett förslag, varigenom dessa gods skulle övergå till arvejord, utan att ens befintliga eventuella fideikommissarier skulle lämnas tillfälle att å släktens vägnar sig yttra, än mindre deras bifall skulle erfordras.» Utskottet erinrade vidare om de bestämmelser i 1810 års förordning, varigenom Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att medgiva inteckning i fideikommiss, utbyte av till fideikommisset hörande jord samt hävande av vissa i fideikommisstiftelsen innehavaren föreskrivna villkor; och syntes det utskottet, som om de olägenheter, som huvudsakligen för fideikommissarierna själva någon gång onekligen uppkomma av gällande fideikommisstiftelser, väsentligen kunde undanröjas med bibehållande av gällande lagstiftningsgrund. Efter att slutligen ha påpekat, hurusom de redan i ämnet givna bestämmelser också innebure möjlighet att fideikommiss upphöra såsom sådana (därigenom att »testatoris föreskrivna villkor på något sätt exporera», genom försäljning å exekutiv auktion m. m.), hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Häremot reserverade sig dels fyra ledamöter av andra kammaren (herrar Smedberg, Lewin, Anders Persson och Johannes Jonsson), vilka hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla det Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, varigenom den vid viss egendom fastade fideikommissnatur måtte upphöra, dels ock en ledamot av samma kammare (Folke Andersson) som ansett utskottet hava bort till riksdagen framställt förslag om lagändring i det syfte att det skulle vara innehavare av fideikommiss i fast egendom, som det önskade, obetaget att förordna, att efter hans död med fideikommisset skulle förfaras såsom med arvejord enligt lag. Första kammaren biföll utskottets betänkande utan diskussion eller votering. Motionären synes icke ha närvarit vid ärendets behandling. I andra kammaren åter uppstod en längre diskussion l . Det är icke utan ett visst intresse att något närmare skärskåda de skäl, som på ömse sidor anfördes under debatten den första och man kan nära nog tillägga även den enda gång frågan varit under diskussion i Andra kammaren. Ty under de följande åren är det vanligtvis under tystnad, 1 Sammanlagt uppträdde 9 talare (Smedberg, Fredenberg, Andersson i Tenhult, Leijonhuvud, Carl Ifvarsson, Lyttkens, Wieselgren och Borg) för fideikommissens avskaffande samt 5 (von der Lanchen, Rundgren, Sparre, Björnstjerna och Abergsson) däremot. P r o fessor Rydin intog en mellanställning.

379 som andra kammaren återupprepat sin fordran på fideikommissens avskaffande, endast undantagsvis som åren 1883, 1889, 1891, 1906 och 1909 utbytas några enstaka ord och endast vid tre tillfällen nämligen åren 1883, 1889 och 1906 kan ett verkligt ehuru kortfattat meningsutbyte i frågans kärnpunkt — fideikommissinstitutionens skada eller nytta — sägas förevarit. Det skäl som den motionär, vilken år 1914 lyckades vinna båda kamrarnas samstämmande bifall till en utredning gående ut på fideikommissens avskaffande, anger som det för sig avgörande eller obilligheten av den olika arvsrätten syskon emellan — således den rent juridiska sidan av frågan — var även det, som under den första debatten i ämnet starkast betonades. Sålunda fann Lyttkens — en av de ledande männen inom lantmannapartiet — fideikommissrättens bibehållande vara »en orättvisa stridande icke blott emot de lagar vi i övrigt hava för arvsrätten utan även mot den medfödda rättskänsla, som finnes nedlagd i varje människas bröst». »En hjärtlös protest mot den lika arvsrätten» betecknade Fredenberg fideikommissinstitutionen. Och S. Wieselgren, som några få år förut börjat sin långa parlamentariska bana, fann den olika arvsrätten »upprörande». Mindre berördes de olägenheter, vilka pläga förknippas med institutionen ifråga, dock framhöllos såsom sådana de ekonomiska (av Carl Ifvarsson m. fl.) bestående särskilt i faran för fideikommissens vanskötsel bland annat i form av skogsskövling i fall då fideikommisset överginge icke å innehavarens barn utan å f järmare anförvanter, samt även de politiska. I detta avseende påpekade Carl Ifvarsson, hurusom de stora egendomarnas sönderdelande skulle medföra ökade antal valbara personer till första kammaren — ett skäl betecknande för dåtida förhållanden men numera utan någon bärkraft. Under det att särskilda av de massinstämmanden, som följde å åtskilliga av anförandena till förmån för fideikommissens avskaffande, tydligt framgick att kravet härå hade sitt fasta stöd inom kammarens mäktiga lantmannaparti — bland mera bekanta namn må nämnas Persson i Törneryd, Carl Persson i Stallerhult, Hedlund, O. Andersson i Burlöf, Liss Olof Larsson m. fl. — uppbars motståndet av stadsrepresentanterna och den s. k. intelligensen. A denna sidan bemöttes de skäl som anförts till förmån för fideikommissens avskaffande med ungefär de samma, som under den 30åriga diskussionen åter och åter framhållits; den olika arvsrätten hade möjligen varit en orättvisa mot stiftarens barn, men icke numera (Björnstjorna) och mot vanskötta fideikommissegendomar ställdes åter sådana som utgjorde mönstergårdar (Björnstjerna) eller åberopades i allmänhet fördelen av att äganderätten till jorden icke vore alltför rörlig (E. J. Sparre). Men tyngdpunkten i diskussionen låg å denna sida å frågans offentligt-rättsliga innebörd. Rättsmedvetandet fordrade att en gång bestämda rättigheter skulle respekteras — förklarade lagutskottets förutvarande mångårige ordförande Erik Jonas Sparre och biskop Rundgren betecknade förslaget såsom »ett våldsamt brytande av all rättsgrundsats», för denna synpunkt vore för honom så avgörande att han icke ville »fördjupa sig i några detaljer» om institutionens skadliga verkningar i ett eller annat under debatten åberopat hänseende. Av de många talare som under årens lopp åberopat samma synpunkt som biskop Rundgren eller att fideikommissens avskaffande innebure ett otillåtet ingrepp i enskildas bestående rättigheter har knappast någon gjort det starkare än han; i allmänhet har man brukat göra ett medgivande att omsorgen om enskildas rättigheter finge vika därest synnerligen viktiga samhällsintressen (»verkligt nödtvång» — lagutskottet

380 1882) krävde det eller liknande mera eller mindre starka förbehåll. Biskip Rundgren kan betecknas som den mest fullödige representant för den åsikten att fideikommissens upphävande utgör ett orättmätigt intrång från statsmakternas sida å enskildas sida. De båda inläggen av herrar Sparre och Rundgren framkallade en gensaga i ett under de följande åren ofta åberopat anförande av riksdage.is dåvarande främste auktoritet på statsrättens område — uppsalarepresentanten professor H. L. Rydin. Denne genomgick till en början fideikommissinstitutionens uppkomst i vårt land och fann den historiska utvecklingen vittna om att fideikommissen hade »stöd mera i lagstiftarens tolerans med institutionen än i dennas uttryckliga godkännande». Då fideikommisstiftelsens fortfarande bestånd och giltighet hade sin grund i en lagstiftningsakt och den till sin natur vore en singularlag, måste den även kunna i lagstiftningsväg ändras. Så långt finge man ej gå i respekt fir äganderätten att man ansåge densamma innebära rätt att bestämma for eyärdliga tider om viss succession av fast eller lös egendom. »Det är orimligt att lägga i en persons vilja denna makt.» Två skäl — fortsatte han — bruka anföras emot upphävande av fideikommiss i fast egendom: det ena, att ingen lag får hava retroaktiv verkan och det andra att släktens rätt måste respekteras. Mot det första argumentet uppställde han den sedermera under de följande årens diskussioner åter och åter särskilt av lagutskottet på 1890-talet upprepade satsen att ingen lag finge utöva ett inflytande, som ändrade deras rättsställning, som vore i åtnjutande av en rättighet eller förmån, då lagen stiftades, varemot de, som kommer till världen efter den nya lagens tillkomst finge nöja sig med det befintliga rättstillståndet. Mot motionärens förslag kunde således i detta hänseende icke riktas någon anmärkning. Och mot det motiv till motstånd, som åberopade släktens rätt, erinrade han hur denna berörts genom redan skedda förändringar i testamentsrätten samt bördsrättens borttagande. I själva huvudfrågan intog Rydin en mellanställning. Hans anförande röjde uppenbarligen föga sympati för fideikommissinstitutionen, men med dess borttagande fann han en svårighet förenad, nämligen den att bestämma vem fideikommissen skulle tillfalla vid tiden för deras avskaffande; den siste innehavaren eller släkten i dess helhet. För denna svårighet böjde han sig »för det närvarande». Något yrkande framställde han ej. För övrigt är att märka att justitierådet Åbergsson framkastade en tanke, som han möjligen hämtat från Danmark, nämligen att tillerkänna Kungl. Maj:t befogenhet att efter vederbörande rättsägares hörande samt under förutsättning av samtligas medgivande, förordna om fideikommissens upphörande. Tanken var i Danmark föremål för mycken diskussion under 1860- och 1870-talen och omfattades särskilt av dem, som häri sågo en utväg att kunna uppfylla den bekanta löftesparagrafen i 1849 års grundlag utan att göra ett djupare ingrepp i fideikommissinstitutionen. I Sverige spelade den även en viss roll under 1890-talet l . De många instämmanden, som följde å anförandena till förmån för fideikommissens avskaffande, visade tydligt, i vilken riktning sympatierna inom 1 Såsom av herr Hasselrot vid 1889 års riksdag. År 1906 har även i justitiedepartementet uppgjorts förslag till lag i ämnet gående ut på att Konungen skulle på ansökan av fideikommissinnehavaren kunna upphäva fideikommisstiftelsen. Förslaget varm aldrig slutlig granskning.

381 kammaren gingo. Utan votering blev också den av herr Smedberg avgivna revervationen bifallen. 1 Vid 1883 års riksdag förnyade herr Wallenberg samma motion. Därjämte 1883 års hemställde han att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Konungen "ksuag. anhålla att överflyttning av fldeikommissrätt från jordfastighet till annan jordfastighet icke måtte hädanefter tillåtas. Lagutskottet avstyrkte motionen i samma ordalag som vid föregående riksdag, varjämte om det nyväckta skrivelseförslaget anmärktes att detta innebure en anhållan till Konungen att ej vidare tillämpa 1810 års förordning, vilken anhållan så länge förordningen vore i kraft måste anses olämplig. Reservation avgavs av fem ledamöter av Andra kammaren (Smedberg, Anders Persson, Levin, Magnus Jonsson och Johannes Jonsson), vilka hemställde om ett skrivelseförslag av samma innehåll som det i fjolårets reservation angivna. Vid ärendets behandling i första kammaren förekom detta år en kortare debatt, därvid emellertid inga andra talare uppträdde än motionären Wallenberg och lagutskottets ordförande landshövding Bergström. Båda hade ordet flera gånger. Debatten rörde sig så gott som uteslutande på den rent juridiska sidan av saken, huvudsakligen rörande vissa brister, som på grund av motionärens obekantskap med den juridiska terminologien vidlådde motionen. Herr Wallenberg fick ganska tungt känna herr Bergströms bekanta färla. Av större intresse var den ställning herr Bergström intog till den principiella frågan, om motionen innebure en kränkning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning; i motsats till professor Rydins uttalande vid 1882 års riksdag besvarade han denna fråga jakande. Med 40 röster mot 28 godkändes lagutskottets hemställan, vadan således motionen av kammaren avslagits. I andra kammaren framkallade motionen en kortare debatt, varvid likaledes frågans rättsliga karaktär företrädesvis behandlades (för skrivelseförslaget Fredenberg, Hedlund m. fl., mot detsamma Schenström, Sparre, Björnstjerna). Skrivelseförslaget bifölls utan votering. Herr Wallenberg förnyade även vid 1884 års riksdag sin motion, denna 1884 års gång med vissa smärre för frågans innebörd dock jämförelsevis betydelse- riksdag. lösa modifikationer, framkallade av anmärkningar som däremot gjorts av landshövding Bergström vid debatten i första kammaren år 1883. Lagutskottet avgav enahanda utlåtande. I första kammaren förekom ånyo ett kortare meningsutbyte mellan herrar Wallenberg och Bergström varefter utskottets utlåtande bifölls med 50 röster mot 17. Frågans utgång i Första kammaren visade att den icke fallit framåt. 1886 års Herr Wallenberg, som vid tre på varandra följande riksdagar visat sin goda riksdagvilja, lät frågan vila vid 1885 års riksdag och då 1886 års riksdag samlades, var han icke mer bland de levande. Vid denna riksdag återupptogs frågan, ehuru i en alldeles ny form av ledamoten av andra kammaren Johan Olsson. Den motion denne avgav åsyftade att fideikommissfastigheter borde utbytas mot räntebärande kapital. I detta hänseende erinrar 1

Det är ett i senare riksdagshandlingar, motioner och utskottsbetänkanden ofta förekommande påstående, vilket banat sig väg även till utlandet (den danska fideikommisskommitténs betänkande) att andra kammaren första gången fideikommissfrågan där förevar eller år 1882 skulle avslagit motionen om fideikommissens avskaffande. Detta är ett misstag. Andra kammaren har från första stund uttalat sig för fideikommissens avskaffande.

382 den om de motioner, som väcktes vid 1907 och 1909 års riksdagar och som slutligen utmynnade i riksdagsskrivelsen av sistnämnda år. Motionären nöjde sig emellertid icke härmed, utan skulle enligt hans förslag då den fideikommissarie, som näst efter den tid då lag i ämnet utfärdats, avlede utan att ha ombestyrt hela fideikommissets försäljning, fideikommisset försäljas för efterträdares räkning och köpeskillingen i stället förvaltas såsom fideikommiss. Motionen mynnade ut i ett skrivelseförslag med begäran om lagstiftning av sådant innehåll. Det var klart att ett dylikt förslag, som avsåg en tvångsförsäljning av alla fideikommissfastigheter, icke kunde tillvinna sig några sympatier ens hos dem som voro anhängare av fideikommissens avskaffande. Någon röst för förslagets tillstyrkande höjdes ej vare sig i utskott eller riksdag. Endast två medlemmar (Smedberg och J. Andersson i Tenhult) erinrade i var för sig avgiven reservation om önskvärdheten av fideikommissens avskaffande, ehuruväl även de funno den föreslagna vägen därtill omöjlig att beträda. Motionen avslogs efter kortare debatter i båda kamrarna. Frågan om fideikommissens avskaffande återupptogs vid 1889 års riksdag, då motion i sådant syfte avgavs av herr P. Andersson i Högkil. I motionen föreslogs att riksdagen ville i skrivelse anhålla det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, varigenom de i riket bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet och i stad upphävdes ävensom förslag till sådana lagbestämmelser som för ordnande av rättsförhållandena vid siste innehavarens död erfordrades. Motionen vann denna gång understöd av lagutskottet, vilket tillstyrkte ett skrivelseförslag i ämnet. I utskottets utlåtande återfinnes tämligen fullständigt samtliga de skäl, som pläga anföras till stöd för avskaffande av fastighetsfideikommiss. Med hänsyn härtill och då utskottets betänkande återupprepats vid senare riksdagar, må det här i huvudsakliga delar anföras. Efter att hava återgivit rikets ständers skrivelse av den 27 april 1810 fortsätter utskottet: »De i Hikets Ständers ovannämnda skrivelse omförmälda olägenheter, som äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, kvarstå ännu, och — med den utveckling, som ej mindre lagstiftningen än även den allmänna uppfattningen i politiska och sociala frågor undergått sedan 1810 — hava de undantagsbestämmelser, som gälla i detta ämne, kommit att allt mera framstå såsom oegentliga och stridande mot sunda lagstiftningsgrundsatser. Motionären har i sin motivering antytt dessa förhållanden, vilka icke heller här torde behöva utförligt framställas. Ur politisk och social synpunkt lärer det icke kunna anses fördelaktigt, att stora jordegendomar äro hopade och alltjämt bibehållas i en enda persons eller familjs hand, likasom det, ur nationalekonomisk synpunkt sett, måste lända till skada, att sådana egendomar alltjämt innehavas av personer, vilkas förfoganderätt över desamma är så begränsad som vid fideikommiss är förhållandet. Ser man åter saken från rättvisans och billighetens sida, så ligger det onekligen något för rättskänslan upprörande däruti, att, såsom fallet är vid de flesta fideikommisstiftelser, en enda person skall på sin lott erhålla den värdefullaste, möjligen enda kvarlåtenskapen efter en avliden, till vilken han icke stått i närmare släktskapsförhållande än andra, som av kvarlåtenskapen bekomma föga eller intet. Detta sistnämnda missförhållande framträder numera, sedan den lika arvsrätten mellan syskon blivit införd såsom allmiän regel, så mycket skarpare. Det har ock ej sällan föranlett fideikommissinnehava.re att bruka fideikommissegendom på sådant sätt, att den på kort tid lämnat största

383 möjliga avkastning, som kunnat bilda ett till fördelning mellan hans övriga arvingar tillgängligt kapital, utan att hänsyn därvid tagits till egendomens framtida bestånd. Det har ock stundom framkallat grov misshushållning med dylik egendom under fardagstiden, då en avliden fideikommissaries stärbhusdelägare sökt bereda sig största möjliga fördel av densamma, innan den skulle av ny fideikommissarie tillträdas. Om förekomsten av dylika missbruk vittnar en vid denna riksdag avgiven motion om inskränkning av den rätt, som i avseende på fideikommissfastighet tillkommer delägare i boet efter avliden fideikommissarie. Ehuru ovan antydda olägenheter, till vilka utan tvivel ytterligare andra skulle kunna läggas, äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, har likväl mot alla förslag till dessa stiftelsers upphävande anmärkts, att lagstiftaren icke skulle kunna utan rättskränkning upphäva desamma, då de tillkommit under skydd av en lagstiftning, som tillät deras bildande, och att ordnandet av de rättsförhållanden, som skulle uppstå i omedelbart sammanhang med fideikommissrättens upphörande, skulle möta oövervinneliga svårigheter. Det har visserligen medgivits, att verkligt nödtvång kan berättiga lagstiftaren att bryta dispositioner av ifrågavarande art, men tillika anförts, att förhållandena i vårt land, särskilt med avseende å omfånget av de bestående fideikommisstiftelserna, icke vore sådana, att de påkallade en slik åtgärd. Vad då först angår frågan om fideikommisstiftelsernas omfång i vårt land, tillåter sig utskottet att hänvisa till de såsom bilaga vid detta utlåtande fogade uppgifter, vilka benäget ställts till utskottets förfogande av kungl. statistiska centralbyrån och äro grundade på Kungl. Maj:ts befallningshavandes senast avgivna femårsberättelser. Av dessa uppgifter framgår, att taxeringsvärdet å samtliga fideikommissfastigheter i riket vid 1885 års slut utgjorde tillhopa 109 404 407 kr. Detta utvisar, enligt utskottets mening, att frågan om fideikommisstiftelsernas bibehållande eller upphävande i vårt land ingalunda är ur det allmännas synpunkt av så ringa betydelse, som man stundom förmenat, utan fastmera ägnad att tilldraga sig lagstiftarens allvarliga uppmärksamhet. Beträffande vidare frågan om helgden av enskildes dispositioner, gjorda i enlighet med de vid tiden för deras tillkomst gällande lagbestämmelser, erkänner utskottet visserligen, att lagstiftaren därtill bör taga all skälig hänsyn, men hys er för sin del den bestämda övertygelse, att där dylika dispositioner under den tid, som förflutit från deras tillkomst, uppenbarligen kommit i strid med det allmänna rättsmedvetandet och uppfattningen av vad samhällets sunda utveckling kräver, de böra och måste vika för hänsynen till statens väl. Denna åsikt har, såsom utskottet nedan skall visa, i fråga om fideikommiss i fast egendom gjort sig till fullo gällande i åtskilliga andra lands lagstiftningar, och att den ej heller är främmande för vår egen lagstiftning, torde ganska otvetydigt framgå av ovan anförda förordning av den 3 april 1810, som, på sätt utskottet redan anmärkt, tillåter ganska väsentliga modifikationer av de förordnanden, på vilka dessa stiftelser äro grundade. I fråga om sättet för tillämpningen av allmänna äganderätts- och arvsrättsgrundsatser på sådan egendom, som nu utgör familjefideikommiss, kunna åsikterna vara ganska delade, och detta ämne kräver för visso en sorgfällig utredning och undersökning. Utskottet vill här erinra om de åtgärder, som härutinnan vidtagits i några stater, där familjefideikommissen blivit upphävda. I Frankrike är genom lagen den 17 januari 1849 stadgat, att alla av privata gods bildade majorat, som redan, från förste innehavaren räknat, gått i två successiva led, upphävas; att de gods, som bilda dessa majorat, bliva fria gods uti innehavarnas hand, och att för framtiden succession i dylika majorat, begränsad till två led, från första innehavaren räknat, endast får äga rum för personer, födda eller avlade innan

384 tiden för lagens promulgation. I Nederländerna har lagen den 1 oktober 1633 visserligen förbehållit den närmaste fideikommissarien hans rätt, men fråntao-it de efterföljande, om än redan födde, deras utsikt att erhålla fideikommisset; och i Italien har lagen den 30 november 1865 upphävt alla då bestående fideikommiss, majorat och andra fideikommissoriska substitutioner samt tillagt den dåvarande innehavaren full äganderätt till halva fideikommissförmögenheten och den närmaste arvingen full äganderätt till andra hälften, dock med förbehåll av nyttjanderätt för dåvarande innehavaren under hans livstid. I 1866 års danska grundlag, § 93, stadgas, likasom i den äldre grundlagen av 1849, att intet län, stamhus eller fideikommissgods kan för framtiden upprättas och att genom lag skall närmare ordnas, huru de nu bestående kunna övergå till fri egendom, ehuru sistnämnda bestämmelse ännu icke genom statsmakternas samverkan lett till någon påföljd. Då lagutskottet sålunda för sin del anser, att viktiga och obestridliga skäl tala för upphävande av nu bestående fideikommiss i fast egendom, samt att en sådan åtgärd icke är oförenlig med redan godkända lagstiftningsgrundsatser, ävensom äger föredömen i främmande lands lagstiftningar, får utskottet, som visserligen icke förbiser de svårigheter, vilka kunna vara förenade med frågans lösning, och därför anser en fullständig utredning, som endast av Kungl. Maj:t kan åstadkommas, böra föregå framläggande av förslag i ämnet, hemställa, att riksdagen ville, med bifall till herr P. Anderssons förevarande motion, i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, varigenom de i riket bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet och i stad upphävas, ävensom förslag till sådana lagbestämmelser, som för ordnande av rättsförhållandena vid sista innehavarens död må erfordras.» Vid betänkandet var fogat reservation av hrr Bergström, Liljesköld, Sjöcrona och Fröberg, vilka utan särskild motivering förklarade sig anse motionen icke böra föranleda till någon riksdagens åtgärd. Frågan hade således trätt i nytt skede, i det för första gången lagutskottet uttalat sig till förmån för fideikommissinstitutets avskaffande Detta hade även sin återverkan på debatten i första kammaren. Medan denna förut inskränkt sig till ett kortare meningsutbyte mellan motionären och utskottets ordförande, förekom nu för första gången en längre diskussion. 14 olika talare 1 uppträdde, åtskilliga med flera yrkanden och i det hela kan sägas, att frågan underkastades en mera allsidig prövning, om än man fortfarande huvudsakligast behandlade dess rättsliga synpunkt. Av diskussionen kan ett och annat förtjäna att anföras. Diskussionen inleddes av herr Bergström, vilken nu som alltid visade sig som en ivrig motståndare till fideikommissens avskaffande. Det ligger i sakens natur, att han skärskådade den mest ur juridisk synpunkt. H a n kan väl ej sägas representera en så långt gående riktning som herr Rundgren (se ovan); han medgav på samma sätt som lagutskottsutlåtandena fnån åren 1882—1884 att verkligt »nödtvång» berättigade staten att upphäva enskilda rättsinstitut såsom fideikommissen med hänsyn till dessas relativa fåtalighet fann han sådant nödtvång icke föreligga. Däremot förfäktade 1 Mot utskottets hemställan herrar Bergström, von Baumgarten, von Ehrenheim, Bjöirnstjerna, Sandberg, Magnus Dnger, Åkerhielm och Sjöcrona samt till förmån därför F i i i p Boström, Öländer, Hedlund, Hasselrot, Wieselgren och Roman.

385 han även nu att en lagstiftning i ämnet, som motionären åsyftade, vore ' ett brott mot grundsatsen att lagar icke böra få tillbakaverkande kraft, ehuru väl hans bevisning härför verkar föga övertygande. 1 Bland talare å samma sida mötas ett och annat namn, som återfinnas även under de följande åren: O. M. Björnstjerna, vilken regelbundet — »min vana likmätigt» säger han själv vid ett tillfälle — tog till orda varje gång fideikommissinstitutionen var föremål för anfall — dess bibehållande synes ha varit honom en hjärtesak och han anlade gärna en aristokratisk synpunkt å frågan;- Unger och Sjöcrona, vilka sekunderade herr Bergström i prövningen av frågans juridiska synpunkter och av vilka den senare såsom lagutskottets ordförande skulle komma att i framtiden bliva en av huvudtalarna mot varje förslag i ämnet m. fl. Att märka är dock att han uttryckligen erkände riktigheten av påståendet att statsmakterna skulle hava rätt att stifta en lag i det antydda syftet, ehuruväl han icke funne en sådan påkallad av behovet, då tvärtom fideikommissinstitutionen medförde ganska stor nytta både i politiskt och socialt avseende. Å motsidan märkas framför allt två personer, vilka skulle komma att i framtiden utveckla mycket livligt intresse för fideikommissens avskaffande. Den ene var Filip Boström, själv stor fideikommissinnehavare, men konsekvent motståndare mot institutionen, ehuruväl han mot slutet av sitt liv tyckes ha intagit en mindre bestämd hållning i frågan; den senare var B. Hasselrot, som även han skulle komma att en gång intaga ordförandeplatsen i lagutskottet. Det synes särskilt ha varit de små fideikommissens vanskötsel som fäst herr Hasselrots uppmärksamhet på frågan; vid ett tillfälle — år 1898 — har han förklarat sig ej ha något emot de större fideikommissens bibehållande »åtminstone tillsvidare» och hans strävanden gingo i allmänhet ut på en lagstiftning, som möjliggjorde fideikommissens upphävande. Vid nu ifrågavarande riksdag hade han ett längre anförande i ämnet, däri han först skärskådade frågan ur juridisk synpunkt och bestred att »ofödda generationer» kunde inneha va någon verklig »enskild rätt» — och därefter utlät han sig över institutionens olyckliga sociala följder — egendomarnas vanskötsel m. m., vilket enligt honom icke kunde bortbevisas med en hänvisning till förekomsten av vanskötta egendomar under fri äganderätt, då vanskötseln tillkommit just på grund av fastigheternas egenskap av fideikommiss. Slutet blev att kammaren med den överraskande ringa majoriteten av 3 röster (57 mot 54) avslog utskottets hemställan. I andra kammaren åter bifölls densamma efter en kortare diskussion 3 med 162 röster mot 42 röster. Vid 1890 års riksdag förnyade herr P . Andersson i Högkil sin motion. i89o års Lagutskottet åberopade fjolårets utlåtande och tillstyrkte även denna gång riksdag. ett skrivelseförslag i ämnet. Reservation avgavs av herrar Bergström, Friberg, Claéson, greve Klingspor och Kerfstedt, vilka ansett utskottet bort avstyrka bifall till motionen. I första kammaren förekom nu som vid alla följande tillfällen en längre debatt.'1 Huvudtalaren å motståndets sida var 1

Om en lag utfärdas, som förbjuder undantagsavtal, skulle den lagen få tillbakaverkande kraft, om den samtidigt upphävde giltigheten av alla redan träffade undantagsavtal. Detta fann' han analogt med en fideikommisslagstiftning i föreslaget syfte — F . K. nr 37 sid. 48. 3 Se t. ex. F. K. 1890 nr 27 sid. 37, 1898 nr 14 sid. 25 m. fl. 3 För utskottets hemställan uppträdde herrar Smedberg, Lilienberg, Jansson i Kxokerud och motionären samt mot densamma G. Berg, Billing och Widström. i För utskottets hemställan: herrar Hasselrot och F . Boström; mot densamma Annerstedt, Klinckowström, Claéson, greve Klingspor, Hallenborg och Bergström. Jordkommissionen.

VI.

-0

386 denna gång herr Annerstedt, vars namn ofta återfinnes under de följande årens diskussioner. Herr Annerstedt upptog till bedömande den gamla frågan om fideikommissens upphävande vore liktydigt med stiftande av en lag med retroaktiv verkan och besvarade denna jakande. Det exempel han gav för att bevisa detta var i varje fall mer belysande än det som vid fjolårets riksdag i enahanda syfte lämnats av herr Bergström. »Man tanke sig» — säger han »att här i landet skulle aktiebolag för drivande av jordbruk komma att bildas i mycken stor skala och att fara skulle uppkomma att jordegendomens övergång från enskilda till juridiska personer eller aktiebolag toge så stor omfattning att den kunde medföra upphörandet av en fri och självständig jordägareklass i landet». Man märker på det hypotetiska i formen att vi i tiden ännu befinna oss långt före norrlandslagarnas tillkomst. Emellertid — utvecklade herr Annerstedt — vore vid sådant förhållande lagstiftningen.fullkomligt oförhindrad att meddela förbud mot bildandet av aktiebolag för drivande av jordbruk, men det vore »ett uppenbart våld», om lagstiftningen på samma gång ville påbjuda redan bildade aktiebolags upplösning och fördelning av deras egendom mellan aktieägarna. Samme talare liksom även åtskilliga andra (Klingspor, Hallenborg m. fl.) bemötte talet om fideikommissegendomarnas vanskötsel. Det allmänna resonemanget därvidlag är vanligtvis framhållandet av att det gives väl som illa skötta fideikommissegendomar alldeles som det gives väl som illa skötta egendomar med fri äganderätt. Herr Hallenborg intygade att i hans hemort — Skåne — varest de största fideikommissen voro belägna, dessa tillhörde de egendomar, som sköttes bäst — ett yttrande vilket under de följande åren ofta åberopas. Försvaret för utskottets hemställan sköttes uteslutande av herrar Hasselrot och F. Boström. Den förre erkände villigt, att det finnes många fideikommiss, särskilt de större, som sköttes mönstergillt. Men så vore ej förhållandet med smärre och medelstora fideikommiss, där ofta upprörande fall av vanskötsel förekommit. 1 Gent emot det av herr Annerstedt åberopade exemplet till bevis för att den ifrågasatta lagen i ämnet bröte med förbudet mot retroaktiv lagstiftning, påpekade han, ehuru mera i förbigående, att ett aktiebolag vore en »persona moralis», en genom tiderna fortlevande personlighet. Att beröva en sådan egendom som den med rätta tillkommit, vore en reduktion av våldsam och olaglig art. Vid votering erhöll utskottets hemställan allenast 38 röster mot 93 nej, och var således frågan åter fallen. I andra kammaren yttrade sig endast herr Lillienberg, vilken yrkade bifall å utskottets hemställan. Denna bifölls också av kammaren utan votering. 1893 års Möjligen förorsakade den överraskande stora tillväxten i röster, som modriksdag. ståndarna till fideikommissens avskaffande vunnit i första kammaren, a t t frågan under de närmaste åren vilade. När den åter (1893) kommer föire till riksdagens behandling, åberopas ett nytt motiv till fideikommissinstitmtionens avskaffande, vilket sedermera kommit att spela en betydande roll. Under mellantiden hade med anledning av en av ledamoten av andrra kammaren E. Åkerlund vid 1891 års riksdag väckt motion tillsatts e n kommitté för utredning av frågan om beredande av lättnader för obemedlade eller mindre bemedlade att kunna förvärva självständig jordegendom. Såsoim 1

Herr F. Boström hade vid 1894 års riksdag yttrande av alldeles enahanda innehåll..

387 ledamot av denna kommitté hade motionären insatts och det är nu med åberopande av under kommittéarbetet vunnen erfarenhet som Åkerlund i en i andra kammaren väckt motion åter framlade frågan om fideikommissens avskaffande. Han hade nämligen — säger han i denna motion — såsom ledamot av kommittén kommit till den övertygelsen, att inom flere av vårt lands folkrikaste län, varest behovet för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk vore störst, icke synnerligen mycket torde kunna uträttas för ändamålet genom statens direkta mellankomst, emedan därstädes varken stadsdomänerna eller tillgångarna på odlingsbara utmärker å fritt disponerade hemman relativt vore av synnerligen betydenhet och att man därför å sådana orter huvudsakligen vore hänvisad att söka för saken intressera och underlätta den enskilda företagsamheten. Men att hinder för målets uppnående på denna väg låge i den stora skadeersättning, som i allmänhet graverade jord, som vore i enskild äganderätt. Vid sådant förhållande skulle knappast någon annan åtgärd från statsmakternas sida i så hög grad främja tillväxten av den bofasta självägande befolkningen, som upphävande av fideikommissinstitutionen i vad den berörde jordbruksfastighet. Dessa egendomar häftade nämligen i allmänhet i jämförelsevis ringa gäld och vidare funnos å desamma åtminstone i mellersta Sverige ofta högst betydliga utmärker, vilka förblivit obrutna, kanske främst i följd av innehavarens oförmåga att anskaffa erforderliga rörelsekapital för de mången gång rent av besvärligt stora gods de måst bibehålla ostyckade. Fideikommissegendomarna i landet voro således hämmande för landets sunda utveckling genom förhindrande av den självägande befolkningens ökning å landsbygden. P å dessa ävensom i frågan förut åberopade skäl yrkade motionären ett skrivelseförslag till Konungen med begäran om utarbetande av en lag rörande upphävande av de i riket bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet ävensom ordnandet av rättsförhållandena vid siste innehavarens död. Lagutskottet åberopade senast avgivna yttrande samt tillstyrkte motionen under framhållande av att fideikommisstiftelse i fast egendom å landet, vartill motionären inskränkt sin framställning, hade för frågan den ojämförligt största betydelsen. Vid betänkandet var fogad reservation dels av fyra förstakammarledamöter (herrar Annerstedt, vilken nu efterträtt herr Bergström som lagutskottets ordförande, Lundström, Claéson och von Möller) vilka avstyrkte bifall till motionen, dels ock av herr Hasselrot, vilken med instämmande av herrar Lundin och Öländer hemställde om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att Kungl. Maj:t efter underdånig utredning måtte taga under övervägande, huruvida gällande bestämmelser om dylika stiftelser måtte kunna upphävas eller så förändras, att enligt överenskommelse inom vederbörande släkt eller under andra lämpliga villkor och förbehåll dessa stiftelser måtte kunna upphävas samt för riksdagen framlägga förslag till de stadganden, vartill den verkställda utredningen kunde föranleda. I första kammaren ägde som vanligt en längre diskussion rum x. Diskussionen rörde sig i ungefär samma banor som vid de föregående tillfällena, frågan förevarit, och det skäl motionären särskilt angivit för dess 1 9 talare (Claéson, Klinckowström, Dickson, Annerstedt, von Strokirch, Björnstjerna, Klingspor, Gr. Berg och Bergström) yrkade avslag och 4 talare (Hasselrot, Filip Boström, Liss Olof Larsson och S. Leijonhuvud) bilfall till den Hasselrotska reservationen.

388 återupptagande, berördes endast i förbigående av en talare (Björnstjena). I det hela kan sägas att diskussionen redan hunnit den punkt, då det är svårt att däri införa nytt liv. Man rör sig med samma argument k r n g samma punkter i lagars retroaktiva verkan, fara för rubbandet även av stiftelser för välgörande ändamål, den olika arvsrätten mellan syskon, ficeikommissegendomarnas skötsel m. m. Det kan förtjäna antecknas, att herr Bergström i detta det sista av de många anföranden han hållit i frågm, på ett mer uttömmande sätt än förut skett angav sin uppfattning om vad som menades med lagar med retroaktiv verkan. »Om rättsförhållancen tillkommit med stöd av gällande lag och sedermera en ny lag utfärdas, enligt vilken dylika rättsförhållanden icke vidare få fortfara utan skola upphävas, vore det att giva lagen en tillbaka verkan på dessa rättsförhållanden, som uppkommit i full överensstämmelse med den gamla lagen» — yttrade han. Som ett motstycke till Carl Ifvarssons ord vid 1882 års riksdag om de politiska fördelarna av fideikommissens upphävande (ökandet av antalet valbara förstakammarledamöter) kan ställas ett yttrande, G. Berg fälide under denna diskussion och däri han anförde ett politiskt skäl till förmån för institutionens bibehållande; de stora godsägarnas klass finge ej minskas och erfarenheten hade ådagalagt att fideikommissinnehavarna i det politiska livet gjort »en ganska mäktig insats». Statsminister vid denna tid var som bekant en stor fideikommissinnehavare. I första kammaren avslogs utskottets hemställan med 63 röster mot 38, vilka tillföllo herr Hasselrots reservation. Andra kammaren biföll utskottets hemställan utan debatt eller votering. 1894 års Vid 1894 års riksdag återupptog samma motionär sitt förslag. Utskottet, riksdag, som förklarade sig anse att upphävande av bestående fideikommiss i fast egendom och särskilt av fideikommisstiftelserna i fastighet å landet lända till båtnad för landet, hemställde emellertid denna gång ej om bifall till motionen utan till den av herr Hasselrot vid föregående års riksdag avgivna reservationen. Vid betänkandet var fogad reservation av herrar Annerstedt, C. H. Lundström och C. F. Petterson, vilka ansett motionen bort avstyrkas samt en blank reservation av herr Kardell och E. Svensson. Diskussionen i första kammaren framkallade icke några nya synpunkter 1. En stämma mot fideikommissens avskaffande hade sedan senaste riksdag tystnat; herr Bergström, som från första stund oförtrutet kämpat däremot, hade gått ur tiden. Redan vid de senaste riksdagarna hade motståndet förnämligast letts av herr Annerstedt och så vart även förhållandet vid denna riksdag. Motionärens huvudskäl berördes även denna gång mycket litet i debatten. En talare (Dickson) påpekade emellertid, att det funnes ej mer odlingsbar mark å fideikommissen än å annan jord. Tvärtom trodde talaren, att det funnes mindre; de flesta fideikommissen voro belägna i Skåne och där vore nästan all odlingsbar jord odlad. Utskottets hemställan avslogs utan votering. I andra kammaren tillkännagåvo herrar Kardell och E. Svensson att de ansett utskottet bort oförändrat tillstyrka bifall till den avgivna motionen, men då denne nöjde sig med att yrka bifall till utskottets hemställan, vart intet annat yrkande framställt och utskottets hemställan godkändes utan votering. 1898 års Frågan vilade nu till 1898 års riksdag, då två särskilda motioner i ämnet T I K ^ n i\p*

1 6 talare (herrar Annerstedt, Pettersson, Dickson, greve Klingspor, Björnstjerna och Klinckowström) uppträdde mot och endast en — herr Hasselrot — för utskottets hemställan.

389 avgåvos i andra kammaren, den ena av T. Zetterstrand och den andra av C. G. Jansson i Krakerud. Båda motionärerna återgingo till de tidigare framställningarna i ämnet och gjorde således ej skillnad mellan land och stadsfastighet. Herr Zetterstrand gick ett steg längre och ville under den nya lagstiftningen i ämnet inrymma även fideikommisstiftelser i lös egendom. Båda motionerna avsåge en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och framläggande av förslag i ämnet. Lagutskottet, som höll före att fideikommiss i lös egendom hittills ej visat sig medföra några sociala olägenheter, varför skäl för deras avskaffande ej förelåge, stannade ej denna gång vid den Hasselrotska reservationen från år 1893 utan hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till lag, varigenom de i riket bestående fideikommisstiftelser i fast egendom på landet och i stad upphävdes, ävensom förslag till lagbestämmelser om ordnande av rättsförhållandena vid siste innehavarens död. Två reservationer avgåvos, en av herrar Hasselrot och Gustaf Andersson, som återupptog det av den förstnämnde vid 1893 och 1894 års riksdag gjorda yrkande, med den skillnad att yrkandet denna gång med hänsyn till motionärens hemställan innefattade fideikommisstiftelser i all fast egendom, vare sig å landet eller i stad, samt en av herrar Lundström, Pehrsson, Rudebeck, C. F. Pettersson och Krok, vilken avstyrkte bifall till motionen. Under diskussionen i första kammaren, 1 däri de kända skälen och motskälen ånyo framfördes, varnade herr Hasselrot för att förkasta den moderata utväg till frågans lösning, som låge i hans reservation. Följden härav bleve säkerligen att den tid komme, när fideikommissinstitutionen kanske med ett penndrag slopades. Denna varning blev utan verkan. Vid votering utslogs först herr Hasselrots reservation med 67 röster mot 49; och i huvudvoteringen ' segrade avslagsyrkandet å utskottets hemställan med 72 röster mot 45, som tillföllo densamma. Andra kammaren biföll utskottets hemställan. Vid 1901 års riksdag återupptogs frågan av herr H. Segerdahl i en motion 1901 års om förslag till lag, varigenom familjefideikommisstiftelser i fast egendom riksdag. skulle upphävas. I sin motivering framhöll motionären frågan om lika arvsrätt för barnen som ett skäl. Ett annat vore att åtskilliga fideikommiss, särskilt mindre och medelstora, sköttes på ett ur jordbrukssynpunkt otillfredsställande sätt. Vid fideikommissinstitutionens upphörande borde enligt motionären dock levande till fideikommisset eventuellt berättigade personer skyddas i sin rätt. I sådant fall kunde, framhölls det — icke med fog talas om någon rättskränkning. Lagutskottet, som återgav sitt yttrande 1898, anförde att det ej hade något att tillägga till detta yttrande, utan upprepade det därför sin hemställan av 1898 om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag till lag om upphävande av fideikommiss i fast egendom. Två reservationer avgåvos, den ena av herrar Hasselrot, Sandqyist, Almgren och Fagerholm, den andra av herrar Lewenhaupt och Hedenstierna. I den förstnämnda reservationen gjordes samma hemställan som i herr Hasselrots reservation 1894. Herrar Lewenhaupt och Hedenstierna yrkade avslag. 1 Mot utskottets hemställan: Dickson, Nordenfalk, Carl Pettersson, von Ehrenheim, Unger, Rudebeck och Klinckowströrn; för herr Hasselrots reservation: F. Boström, Hasselrot, Hamilton och Landberg.

390 Frågans utgång blev densamma som vid senaste riksdag. Efter en långvarig diskussion, ' som ej å någondera sidan kan sägas ha framkallat några nya synpunkter, avslogs utskottets hemställan med 75 röster mot 33, som avgåvos för bifall därtill. Genom en föregående votering hade herr Hasselrots reservation borteliminerats med 78 röster mot 31. Andra kammaren åter biföll som vanligt utan debatt utskottets hemställan. Det är ett ofta upprepat påstående att unionsupplösningen medfört en raskare fart i reformsträvandena än förut. Fideikommissfrågans behandling kan i sin mån tjäna till bestyrkande härav. Icke som om den trots att den i mer än tjugu år stått på dagordningen genast mognar till sin lösning eller ens till det första förberedande stadium härtill, som i det svenska riksdagsväsendet betecknas av en riksdagsskrivelses avlåtande. Men onekligen — låt vara att det är en tillfällighet — att det redan vid frågans behandling vid den första riksdag, som följde på unionsupplösningens år, är något, som är förändrat. Den diskussion, som förts i ämnet under det senaste decenniet innan unionsupplösningen, hade stagnerat. Den erbjöd bilden av ett skådespel, där samma aktörer, uppenbarligen uttröttade av ett alltför ofta upprepat skådespel upprepa sina roller inför en likgiltig åskådareskara. Nya synpunkter föras fram; det är framför allt sociala sådana, som mer och mer trängas i förgrunden. De moderata förslag till frågans lösning, som förelegat under 1890-talet, skjutas å sido. Härtill bidrager naturligtvis den ökade maktställning, som socialdemokratien förvärvar. Det blir också en av de mera bekanta männen inom denna, som ger det uppslag som först kämpar sig fram till ett positivt resultat. Vid 1906 års riksdag är det emellertid motionen från 1901 som åter föres fram av samme motionär. Även nu uttalar motionären såsom sin åsikt att vid fideikommissinstitutens upphävande levande till fideikommisset eventuellt berättigade personer böra skyddas i sin rätt, i vilket fall icke med fog kan talas om rättskränkning. Ur lagutskottets utlåtande må anföras följande: »Med fideikommiss förstås i rättsvetenskapen det särskilda slag av testamente, varigenom testamentsgivaren förordnar, huru för all framtid eller för en längre tid framåt skall förfaras med hans egendom eller viss del därav, i det han stadgar, att egendomen skall innehavas av flera testamentstagare efter varandra i viss bestämd ordning. I följd härav har detta institut kunnat begagnas och även sedan äldre tid kommit till användning, då någon velat i omtanke om — såsom 1686 års testamentsstadga, vilken för svensk rätts del först innehöll bestämmelser om fideikommiss, uttrycker sig — 'sin familjs heder och conservation' tillförsäkra medlemmar av viss släkt rätten att besitta viss, vanligen fast, egendom. På detta sätt hava familjefideikommisstiftelserna uppstått. Släktbegrepp.et ligger sålunda till grund för dessa stiftelser, och under den tid, då feodala grun dsatser och sedvänjor gjorde sig gällande samt släkten såsom sådan var en faktor av stor politisk och social betydelse, hava familjefideikommiss i fast egendom först och företrädesvis uppkommit. Släktbegreppet har emellertid därefter förlorat i betydelse, och rättsinstitut, som särskilt tjänat dess intresse, hava i allmänhet försvunnit. Sålunda har t. erx. den större arvsrätt, som under äldre tid tillkom män såsom släktens bärare 1 Mot utskottets hemställan: Lewenhaupt, Dickson, Säve, Björnstjerna, Douglas och Unger samt till förmån för vare sig utskottets hemställan eller den Hasselrotska reservationen : Filip Boström, Hasselrot, Leman och Hamilton.

391 framför kvinnor, upphävts. Angelägenheten att upprätthålla en viss släkt såsom sådan saknar varje grund i nutida rättsuppfattning och sociala förhållanden. Det är i följd härav utom allt tvivel, att fideikommissinstitutionen icke uppbäres av den moderna åskådningen. För denna åskådning innebär det något stötande, att besittningen av jorden skall vara på visst sätt för all framtid reglerad genom ett enskilt förordnande, i allmänhet tillkommet utan någon hänsyn till intressen och förhållanden, vilka skulle kunna giva berättigande åt dess fortbestånd. Ej sällan innehålla fideikommisstiftelseurkunderna stadganden och villkor, som icke blott förekomma fullkomligt godtyckliga och meningslösa, utan även kunna vara skadliga för dem, till vilkas fördel själva förordnandet gjorts, och för det allmänna. Det må endast erinras om, hurusom familjefideikommisser inrättats under villkor, att fideikommissarien skulle viss tid av året uppehålla sig på fideikommissegendomen, att han skulle leva ogift eller icke finge bekläda något statens ämbete. Fideikommiss hava även gjorts, vilkas innehavare varit ålagda att använda godsets avkastning eller viss del därav till egendomens förökande under enahanda fideikommissvillkor. Vad ett förordnande som det sist omnämnda, om det finge realiseras, skulle innebära, ligger i öppen dag. Erfarenheterna om fideikommissinstitutionens verkningar och de i nyare tid med allt större skärpa framträdande kraven på ett intensivt tillgodogörande av jordens avkastningsmöjligheter visa även otvetydigt, att nämnda institution står i strid mot de syften, som nationalekonomiskt och socialt alltmera framträtt såsom eftersträvansvärda. Det är uppenbart, att en alltför stor fastighet i en enda innehavares hand måste lämna mindre avkastning än om den är fördelad mellan flera ägare. Vid brukandet av en stor lantegendom lämnas enligt sakens natur ofta i fastigheten liggande förvärvsmöjligheter obegagnade, vilka tillgodogöras vid det. s. k. mindre jordbruket. Fideikommissegendomarna, som oftast äro av mera betydande omfattning, erfordra även för en rationell skötsel ett stort rörelsekapital, som ofta icke är till finnandes. De svårigheter att av stora jordbruksegendomar erhålla en tillräcklig och skälig avkastning, som sålunda förefinnas, hava även ofta föranlett, att dessa fastigheter, där så kunnat ske, styckats i mindre egendomar eller tomter, som sålts till olika personer. Detta sammanhänger även med strävandena hos skilda klasser att förvärva jord och hem på egen grund. Såväl utomlands som i Sverige har under senare tider egnahemsrörelsen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet och understöd, och ett därmed i social betydelse jämställt spörsmål är strävandet att bevara ett självägande bondestånd samt, där så ske kan, befordra uppkomsten av en jordägande befolkning. För denna den moderna utvecklingens riktning mot den fasta egendomens delning på allt flera händer ställer sig fideikommisstiftelsernas befintlighet bestämt och i vårt land — varest, såsom av de i motionen lämnade uppgifterna framgår — familjefideikommisstiftelserna omfatta en icke ringa del av all rikets jordbruksfastighet — ej obetydligt hindrande. Fastighets egenskap av fideikommiss har ock stundom föranlett dess innehavare att bruka egendomen på sådant sätt, att den på kort tid lämnat största möjliga avkastning, som kunnat bilda ett till fördelning mellan fideikommissariens övriga arvingar tillgängligt kapital, utan att hänsyn därvid tagits till egendomens framtida bestånd. Stundom har grov misshushållning med dylik egendom ägt rum under fardagstiden, då en avliden fideikommissaries stärbhusdelägare sökt bereda sig största möjliga fördel av densamma, innan den skulle av ny fideikommissarie tillträdas.»

Efter att ha lämnat redogörelse för fideikommissinstitutets historiska utveckling i in- och utlandet fortsätter utskottet:

392 »De skäl, som även av dem, vilka anse familjefideikommisstiftelser i och för sig otidsenliga och olämpliga, icke sällan anföras mot upphävande av beståeide sådana stiftelser, äro av övervägande rent juridisk art. I främsta rummet lar sålunda mot förslag av sistberörda innebörd invänts, att vad som tillkommit un ler skydd av bestående lag icke får rubbas. Men enligt utskottets uppfattning beror denna invändning, även om frågan skärskådas från enbart formellt juridisk synpunkt och om familj ef ideikommisstiftelsen betraktas såsom ett rent privaträtts igt institut, på en missuppfattning. Det torde nämligen icke av någon bestridas, att en civillag kan upphävas, då dess bestämmelser äro föråldrade. E t t sådant upphävande bör dock naturligen icke utan nödtvång få retroaktiv verkan. I fcrevarande fall är något sådant icke heller ifrågasatt. De vid tiden för ett rophävande av familjefideikommissen levande fideikommissariernas rätt måste givervis lämnas oförkränkt. De vid nämnda tidpunkt levande personer åter, som encast hava en eventuell rätt till fideikommissegendomen, d. v. s. för vilka föreligger möjlighet att komma i besittning därav, kunna icke anses, juridiskt taget, kräruta genom en lagstiftning, vilken upphäver en rättighet, som de för sin del ej ämu förvärvat. Att beträffande familjefideikommisstiftelserna vidtaga en sådan förändring som den ifrågavarande lärer icke innefatta en större omstörtning el er ett svårare avvikande från hävdvunna rättsbegrepp än vad år 1845 i vårt lind ägde rum, då vid den tiden levande broder berövades sin större rätt framför syster i därefter fallande arv. Nu ifrågasätter motionären t. o. m., att den nya lagstiftningen icke skall gå ut ens över någon levande person, och då försvimer ju all möjlighet till tal om någon rättskränkning. Ofödda släkten äro icke bärare av några juridiska rättigheter. Det enda, som då skulle med avseende å fideikommisstiftelsernas upphävande kvarstå såsom föremål för någon betänksamhet, vore det därigenom skeende åsidosättandet av den persons vilja, som en gång instiftat fideikommisset. Därom torde dock all rättsvetenskap vara ense, att en rättskränkning endast kan till fogas en person, som i det närvarande innehar och uppbär själva rättigheten. De, som gått ur tiden, hava inga grundade anspråk, att deras uppfattning av vad fordom kan hava varit riktigt och av förhållandena påkallat skall gälla såsom oföränderlig lag för kommande tider med annat åskådningssätt och andra behov. E t t fideikommiss är, såsom ovan anförts, med hänsyn till de regler, som galla för dess bildande, ett arvsrättsligt institut. Men i anseende till sin faktiska gestaltning och sina verkningar kan detta institut åtminstone i viss mån betraktas även såsom en stiftelse i detta ords juridiska bemärkelse. En stiftelse anses i allmänhet uppkomma därigenom, att egendom överlåtes att stadigvarande förvaltas för främjande av lovligt särskilt ändamål. I stiftelsebegreppet ligger ingenting, som hindrar, att stiftelser kunna upprättas jämväl för annat ändamål än ett i egentlig mening allmännyttigt syfte, och de kunna således avse endast medlemmar av viss släkt eller vissa släkter och åsyfta tillgodoseende av rent enskilda intressen utan betydelse för det allmänna. Men en stiftelse är emellertid alltid också en i viss mån allmän inrättning och måste av denna anledning i vida högre grad än de enskildes inbördes rättsförhållanden vara underkastad det allmännas överseende och kontroll. Sedan lång tid tillbaka har det därför — utan att, då ännu icke en allmän lagstiftning om stiftelser kommit till stånd, uttrycklig bestämmelse härom finnes — varit en på sakens natur grundad praxis, att Kungl. Maj:t på administrativ väg meddelat ändringar i de av enskilde till allmänna ändamål gjorda stiftelser, då vad i stiftelseurkunderna föreskrivits befunnits otilllämpligt eller föråldrat, samt medelst tilläggsbestämmelser utfyllt luckor i sådana urkunder. Till stiftelsens begrepp och natur hör även, att densamma kan för-

393 klaras hava upphört, då den icke längre motsvaras av något förnuftigt ändamål, eller det ändamål, varför den bildats, blivit omöjligt att ernå. Såsom av det ovan anförda framgår, är dock frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom icke blott en teoretiskt juridisk fråga, utan även en viktig praktisk och social angelägenhet. Och denna senare hänsyn måste också tillerkännas ett betydande inflytande vid avgörandet. Utskottet finner sålunda icke från någon synpunkt befogad invändning kunna göras mot att omsider giva förevarande fråga sin slutliga lösning i den av motionären angivna riktningen. För envar bör det stå klart, att detta spörsmål hör till dem, som icke kunna avvisas, utan måste återkomma, till dess detsamma vunnit det fulla beaktande, som ensamt överensstämmer med en nyare tids krav. Man bör emellertid enligt utskottets mening se till, om man icke, för den händelse ett upphävande av dessa stiftelser genomföres, genom en sådan åtgärd omintetgör en till äventyrs förefintlig god och fördelaktig verkan av fideikommissinstitutionen. Utskottet erinrar i detta hänseende därom, att de skogar, som finnas å fideikommissegendomar, ofta äro av betydande omfattning och att desamma otvivelaktigt i flera fall undgått att bliva skövlade därigenom, att dessa egendomar icke kunnat försäljas eller styckas samt innehafts av personer, vilka i sin egenskap av fideikommissarier ansett tillbörligt och angeläget att icke genom avverkning minska det till egendomarna hörande skogskapitalet. Å andra sidan har hitintills också ofta inträffat, att en fideikommissarie av olika anledningar alldeles skövlat skogen, oaktat ett dylikt förfogande över skogen stått i strid med själva fideikommisstiftelsens ändamål, som ju är, att innehavaren av fideikommisset endast skall åtnjuta egendomens avkastning samt fideikommisskapitalet med vad därtill hörer ograverat bevaras åt alla fideikommissarier. Med hänsyn härtill, anhöll även 1903 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att förekomma, att de till fideikommissegendomar hörande skogar utsattes för sådan behandling att därigenom skogskapitalets fortfarande avkastningsförmåga äventyrades. Man ansåg följaktligen med avseende å dessa skogar egendomarnas egenskap av fideikommiss utgöra en särskild anledning att stadga ett uthålligt bruk av skogarna. Riksdagen framhöll även, hurusom särskilt i vissa delar av vårt land, exempelvis Skåne, fideikommisskogarna egentligen vore de enda skogar av någon betydelse, som funnes, och att det vid sådant förhållande vore tydligt, att för dessa landsdelar fideikommisskogarnas oförminskade bibehållande och rationella vård vore av den största betydelse. För vår tids uppfattning står det synnerligen klart, att en god hushållning med landets skogar är en utomordentligt viktig nationell angelägenhet. Utskottet vill därför endast i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, om familjefideikommisstiftelser i fast egendom avskaffas, för dessa egendomars skogar samtidigt påbjudes en ordnad hushållning under offentlig kontroll eller att, om 1903 års riksdags berörda framställning skulle hava föranlett någon åtgärd i denna riktning, innan ett sådant upphävande av fideikommissinstitutionen beträffande fastighet äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett avskaffande av en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig hushållning. Slutligen vill utskottet framhålla såsom sin mening, att man — vilken åsikt man må hava om förevarande viktiga ämnes detaljer och de olika synpunkter, från vilka saken måste bedömas — dock borde kunna ena sig därom, att en utredning av alla de förhållanden, som inverka på frågans avgörande, bör äga rum. På detta sätt torde lämpligast kunna prövas, om och under vilka villkor ett upphävande av bestående fideikommisstiftelser i fast egendom må kunna ifrågakomma.

394 På grund av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen ville, i anledning av förevarande motion, i skrivese till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t, efter verkställd utrednhg rörande de i riket bestående familjefidoikommisstiftelser i fast egmdom, täcktes taga under övervägande, huruvida och på vilka villlor gällande bestämmelser om dylika stiftelser må kunna upphävas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill den verkställda utredningen kan föranleda.» Vid betänkandet voro fogade reservationer av herrar Sjöcrona (utskottets ordförande) Lindman och Cederberg, vilka hemställde att riksdagen mårte finna förevarande framställning icke föranleda till någon åtgärd. De punkter som särskilt torde förtjäna beaktande i utskottets utlåtande äro vad det yttrar om inverkandet av ett upphävande av fideikommissinstitutionen dels å nu levande personers rätt dels ock beträffande skogsskötseln å de nuvarande fideikommissegendomarna. Med den senare punkten har ett nytt element införts i diskussionen och en ny sida av saken belysts, vilken förut lämnats obeaktad. Med den förra punkten åter har utskottet gått vida längre än förut skett i riktning mot en hastig upplösning av fideikommissinstitutionen. Yttrandet var icke framkallat av motionen, vilken tvärtom i denna punkt höll på den äldre ståndpunkten — senast uttryckligen betonad i 1901 års utskottsutlåtande, enligt vilken alla vid tiden för förändringens inträdande levande personers rätt måste skyddas. Från diskussionen i Första kammaren är ett och annat att anteckna 1 . Av de gamla talarna, som mer eller mindre regelbundet brukat taga till ordet i frågan, ha flere gått bort, nya hava i stället tillkommit. Bland dessa torde herr Afzelius varit den mest uppmärksammade: man finner hans yttrande under de följande åren gång efter annan åberopat och särskilt sker det i den motion, som vid 1914 års riksdag slutligen ledde till avlåtande av riksdagens nu föreliggande skrivelse i ämnet. Herr Afzelius förbigick med några få ord de ekonomiska och statsekonomiska olägenheter, som ansågos åtfölja fideikommissinstitutionen och vid vilka särskilt utskottet uppehållit sig. Dessa voro ej för honom avgörande. I stället fäste han sig i främsta rummet vid själva successionsprincipen, vilken för honom var och förblev en anomali: »Den upphäver den naturligaste av all jämlikhet: likställigheten mellan barn av samma föräldrar.» Vidare berörde han det ofta nog ytterst otillfredsställande skick, vari stiftelseurkunderna befunno sig. I händelse av fideikommisstvist bildade dessa en ytterst osäker grund för domen i målet, vilken därför komme att sakna den respekt en dom bör äga. Emellertid ville han ej förena sig med utskottet då detta ifrågasatte upphävande av alla fideikommiss; och yrkade han i följd härav att efter orden »taga under övervägande, huruvida» i utskottets hemställan insattes orden »under vilka förutsättningar och på vad sätt en dylik stiftelse må kunna upphävas». Icke heller herr Fahlbeck, som likaledes uppträdde till förmån för ett positivt resultat i frågan, kan betecknas som en motståndare till fideikommissinstitutet överhuvud, men han ansåg att det under alla förhållanden kunde 1 Mot utskottets hemställan uppträdde: hrr Sjöcrona, Rudebeck, Axel Wachtmeister, J o h a n Beck-Friis, Säve, G-ustaf Tamm, Trygger, von Schwerin och Nordenfalk; för bifall till utskottets hemställan med eller utan vissa ändringsförslag: hrr Afzelius, Fahlbeck, E-werlöf, Uppström, Raoul Hamilton, Hasselrot och Liedberg.

395 och borde ombildas och han nämnde två olika utvägar. Den ena vore att förvandla jord- eller fastighetsfideikommissen till penningkapital antingen helt eller delvis, varigenom borttoges den svårigheten att en fideikommissarie, när han mottagit fideikommisset, saknade tillgängligt rörelsekapital. Den andra vore den som fått sitt uttryck i den tyska s. k. Anerberecht, vilken bestode däri att en av sönerna eller en måg i huset kunde bliva den som övertoge jordagodset mot viss mindre ersättning till medarvingarna, ett institut, som huvudsakligen gällde bondejord. Även herr Fahlbeck yrkade ej oförändrat bifall till utskottets hemställan utan ville att framför ordet »upphävas» däri måtte insättas orden »förändras eller». Intet av dessa båda förslag kom emellertid vid huvudvoteringen till bifall, herr Afzelius först efter därom företagen votering, därvid det utslogs med 73 röster mot 52. I huvudvoteringen stod striden mellan rent bifall och rent avslag å utskottets hemställan och segrade avslagsyrkandet med 85 röster mot 36. I andra kammaren ägde detta år mot vanligheten diskussion 1 rum, ehuru endast en mycket kortvarig sådan. Utan votering bifölls utskottets hemställan. Vid 1907 års riksdag förelåg åter fideikommissfrågan men denna gång i i ^ 7 års ny form. I en av herr Lindhagen i andra kammaren väckt motion om n k s d a sstatsåtgärder i ändamål att i erforderliga fall förekomma och undanröja enskildas jordmonopol upptog han även två yrkanden beträffande fideikommisstiftelser i fast egendom. Dessa yrkanden gingo ut på att riksdagen måtte bos Kungl. Maj:t begära a) utredning och förslag att dylika fastigheter måtte kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes såsom fideikommiss, därvid dock borde sörjas för att skogarna för framtiden ställdes under ordentlig hushållning; b) utredning och förslag om fastställande av vissa tidpunkter, från vilka dylika fastigheter, som ej försålts, skola upphöra att vara fideikommiss och i stället lyda under de allmänna civillagarna dock med nyssnämnda villkor i avseende å skogarna. Herr Lindhagens motivering är i flera punkter av intresse. Den leder, liksom framförallt de slutyrkanden vartill han kommit, den mångåriga diskussionen om fideikommissens avskaffande in i nya fåror. Mycken respekt andas den icke för de skäl, som dittills plägat åberopas såsom stöd för fideikommissinstitutionens avskaffande och i dessas obetydlighet ville motionären se en medverkande orsak till att frågan alltid fallit i första kammaren. Den olikhet i arvsrätt mellan syskon, varpå denna institution vilar, synes motionären icke vara av större betydelse. Fideikommissen äro donationer till vissa personer. Fortfarande är det tillåtet att genom testamente eller gåva skänka hur mycket som helst till viss person utan att ihågkomma hans syskon. Vid sidan av de många andra orättvisor som funnos i världen, inför de stora olikheter i förmögenhetsförhållanden, som finnas överallt, vore det av mindre betydelse, om i ett begränsat antal familjer de yngre syskonen ej fingo någon arvedel i fideikommissjorden. Icke heller de övriga skäl, som plägade anföras i ifrågavarande syfte — fideikommissens vanskötsel, eller det förhållande att de demoraliserade fideikommissarierna eller utgjorde källa till stridigheter mellan nära anförvanter — hade mycken bärkraft. Enligt motionären låge huvudskälet på annat håll. Fideikommissinstitu1 För avslag å utskottets hemställan talade hrr Hermelin och Adelswärd samt för bifall hrr Segerdahl, Zetterstrand och Lindhagen.

396 tionen vore antastbar främst därför att den medförde ett monopol till jorden och lade en död hand på naturtillgångar, som frigjorda från dess begrepp skulle giva livsuppehälle och självständighet åt en vida större befolkning. Det vore således för tillgodoseende av landets jordbruksmöjligheter till gagn för den växande befolkningen. Den nu i främsta rummet framhållna synpunkten för reformens bedömande ledde ock till nya tankar om metoderna för dess genomförande. Hitintills hade man förordat fideikommisstiftelsernas fullständiga avskaffande men för att ej kränka redan födde personers rätt med, givit övergångsbestämmelser, som skulle undanskjuta förfogandet över jorden långt fram i tiderna. Men något borde vinnas även för de närmaste tiderna och vida lättare utvägar härtill funnos också, nämligen i medgivandet av jordfideikommiss i sin helhet eller till viss del finge försäljas mot det att köpeskillingen i stället avsattes till ett fideikommisskapital, för vilket de gamla bestämmelserna i huvudsak skulle gälla. Härigenom respekterades död mans vilja, kring vilket motiv motståndet i första kammaren grupperat sig, och likväl frigjordes jorden från de band som nu tyngde den. Att stora kapital i stället samlades på några händer vore av ingen betydelse, då detta ej vore något främmande utan tvärt om en kännetecknande företeelse i nutidens samhällsliv. Redan förut funnos många fideikommiss i lös egendom. När tiden vore ute för detta slag av fideikommiss, bleve de helt visst alla avskaffade på en gång. Herr Lindhagen fäste även uppmärksamheten på skogarna å jordfideikommissen. Många sådana voro skövlade och redan 1903 års riksdag hade begärt en lagstiftning till förekommande härav. Men i många trakter exempelvis i Skåne voro dessa skogar väl vårdade och snart sagt de enda av någon betydelse. På sådana ställen syntes dylika skogar böra med tiden helst förvandlas till stats- eller kommunalskogar. Men i varje fall måste noga tillses att vid upphävandet av fideikommissinstitutionen fästes villkor eller vidtogos åtgärder, som för framtiden genomförde ett uthålligt brink av skogarna. Det kunde ifrågasättas, medger motionären, som i sin framställning sysslat uteslutande kunde man säga med fideikommiss på landet, om reformen behövde omfatta även stadsfideikommiss. Då emellertid olägenheter i vissa fall uppgivits häfta även vid dessa, ansåge han i betraktande tillika av a t t även de i varje fall en gång skulle upphöra, skäl ej förefinnas att avskilja dem från förslaget. På grund av vad han sålunda anfört och vilket här i dess huvudsakliga delar återgivits föreslog han fideikommiss i fast egendom måtte få belt eller delvis av innehavaren säljas samt köpeskillingen i stället sättas såsom fideikommiss, dock med föreskrift att skogarna, därest de ej övertogos ;av stat eller kommun ställdes under så kallat uthållighetsbruk. Därtill fogades en önskan att såsom i tidigare förslag skett, en tidpunkt fastställdes fr:ån vilken fideikommiss som ej sålts skulle upphöra att vara fideikommiss oich i stället lyda under de allmänna civillagarna, dock med nyssnämnda villkor i avseende å skogarna. Det nya, som framfördes i herr Lindhagens motion, är framför allt yrkandet på utvidgad möjlighet att försälja fideikommissjord, i själva verket är ju vägen härtill öppen redan genom 1810 års lagstiftning — ävensom framhållandet av att frågans kärnpunkt ligger i att genast lossa på de band, fideikommissinstitutet lägger på jordförvärv, medan åter frågans rättsliiga innebörd eller genomförande av lika arvsrätt hålles i bakgrunden. V a d skogarna beträffar, innebära hans tankar därvidlag närmast ett återupp-

397 repande av vad 1906 års lagutskott anfört. Som en nyhet må betecknas den dock mera i förbigående framkastade tanken på fideikommisskogarnas överförande till allmän (statens eller kommunernas) egendom. Däremot lider hans framställning onekligen av en viss överdrift, då han vill åt sig hävda anspråket att först av alla taga sikte på vad han anser frågans kärnpunkt eller fideikommissinstitutionens egenskap av jordmonopol och de hinder den lägger i vägen för ett friare jordförvärv. Samma synpunkt genomgår redan herr Åkerlunds motioner från 1893 och 1894 års riksdagar. Men väl må erkännas att i diskussionen inom riksdagen denna synpunkt i allmänhet hållits i skymundan och att ivrarna för fideikommissens avskaffande företrädesvis beaktat de skäl som av herr Lindhagen underkännas eller i allt fall ej tillerkännas någon avgörande betydelse. Beträffande det under mom. a framställda önskningsmål anmärkte lagutskottet att detta i själva verket innebure allenast en utveckling av ett hittills redan tillåtet förfarande. Redan på grund av gällande bestämmelser hade Kungl. Maj:t medgivit försäljning av fideikommissegendom och fideikommissegenskapens överflyttande å köpeskillingen, som borde förvaltas av god man till dess annan fastighet kunde köpas. Dylika penningfideikommiss ha fått bestå länge nog, då behov eller önskan att åter förvandla dem till fast egendom icke gjort sig gällande. Vid meddelande av dylikt tillstånd torde emellertid uteslutande eller åtminstone huvudsakligen hava tagits i övervägande, huruvida fideikommisstiftelsen såsom sådan kunde hava behov och förmån av försäljningen. Men en annan synpunkt borde härvidlag även vara bestämmande: lika med motionären ansåge utskottet att ett allmänt intresse skulle främjas därigenom, att fastighet befriades från därå vilande fideikommissband och såmedelst gjordes användbar för beredande av utkomst eller boningsplatser åt ett flertal samhällsmedlemmar. För vinnande av detta ändamål fordrades emellertid särskild lagstiftning och utskottet förordade följaktligen motionärens förslag. Särskilt framhöll utskottet behovet att vid eventuell försäljning av fideikomissegendom därå befintlig skog för framtiden ställdes under ordentlig hushållning. Syftemålet med den lag, som 1903 års riksdag begärt, skulle uppenbarligen i avsevärd mån förfelas, om fideikommissegendomar finge försäljas utan något förbehåll i avseende å därå befintliga skogar. Då ett antagande av det av utskottet förordade förslaget skulle i väsentlig mån avhjälpa olägenheterna i statsekonomiskt och socialt avseende av fastighetsfideikommiss, syntes utskottet den mera tvistiga frågan om upphävande av familjefideikommiss i fast egendom tillsvidare böra vila. Utskottet hemställde således om bifall till mom. a men om avslag å mom b. Herrar Sjöcrona, Hedenstierna och Liliesköld reserverade sig i korthet under angivande att de i motionen framställda förslag vore stridande mot deras rättsuppfattning, varjämte herr Zetterstrand anmälde sin reservation mot motiveringen. Diskussionen i första kammaren vart ej så långvarig som man kunnat vänta av den nya form, vari fideikommissfrågan fördes fram. Av en motståndare till förslaget (Johan Beck-Friis) gjordes gällande, att lagstiftning ej vore behövlig, då Kungl. Maj:t redan nu hade rätt medgiva försäljning av fideikommissegendom; av en talare å samma sida (Rudebeck) att denna Kungl. Maj:ts tillagda rätt endast avsåge utbyte av en fastighet mot en annan och att således fastighetens förvandling till penningfideikommiss blott vore en provisorisk åtgärd. Starkt betonades även mot det nu föreliggande förslaget respekten för död mans vilja (så Åkerhielm, även Rudebeck och

398 Sjöcrona). Utom nu nämnda talare yttrade sig även friherre Klingsior emot lagutskottets hemställan. Av talarna på andra sidan yrkade herr af Ekenstam, att skrivelsefirslaget måtte avse allenast fast egendom på landet. Till förmån vare sig för utskottets hemställan oförändrat eller nyssnämnda modifiering däriv uppträdde vidare herrar Uppström, Fahlbeck, Raoul Hamilton, Wieselgrm, von Möller (med svidande hjärta) Heuman och Liedberg. Frågan avgjorces genom dubbla voteringar. Vid den första borteliminerades herr af Ektnstams yrkande med 70 röster mot 57; i huvudvoteringen segrade avslagsyrkandet med 71 röster mot 58, som tillföllo utskottets hemställan. Andra kammaren biföll utskottets hemställan utan diskussion eller voteriig. 1909 års Frågan hade således återigen fallit men denna gång hade det väckta förriksdag. slaget samlat ett större antal röster i första kammaren än på länge varit fallet. Denna utgång bidrog i sin mån till att frågan återupptogs redin vid 1909 års riksdag i väsentligt samma form av ledamoten av riksdagens första kammare L. Ljungberg; motionären omnämner själv att så varit förhållandet. Motiveringen tar sikte på en gång å den sociala betydelsen av lossancet av fideikommissbanden — möjliggörandet av uppkomsten av nya självständiga lantgårdar och småbruk med intensiv drift — och fideikommisstiftelsernas förmån —• försäljandet av fideikommissfastigheter av ringa omfattning och avyttrandet av delar av de större fideikommissegendomarna, därvid innehavaren med bibehållande exempelvis av huvudgården skulle beredas tillgång till en säker kapitalavkastning. Lagutskottet, som tillstyrkte motionen, sökte särskilt bemöta de invändningar, som vid 1907 års riksdag höjts i första kammaren mot det då föreliggande förslaget av enahanda syfte, och som gått ut på att förslaget utgjort en kränkning av fideikommisstiftarens vilja. Denna invändning syntes utskottet ej befogad; stiftarens vilja bleve fortfarande respekterad och förslaget innebure endast möjlighet till en i våra dagar fördelaktig förmögenhetsplacering. Utskottet hemställde således, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, på vilka villkor fast egendom, som utgör fideikommiss, må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes såsom fideikommiss. Vid betänkandet voro fogade ett flertal reservationer, nämligen: 1) av herrar af Ekenstam, Trygger, Gustaf Andersson, Ridderbjelke och Ekelund, vilka med en något skiljaktig motivering tillstyrkte bifall till motionen, med de ändringar att densamma borde uteslutande avse fastighet å landet samt att tillstånd borde medges att få placera köpeskillingen för försåld fideikommissjord i stadsfastighet; 2) av herrar Lindhagen, Widén, B. P . Ersson, Jansson i Edsbäcken och Jacob Pettersson från Södertälje, vilka yrkade att i motiveringen borde uttalas samma yttrande som förekommit i 1907 års utskottsbetänkande till förmån för att vid eventuell försäljning av fideikommissegendom därå befintlig skog för framtiden ställdes under ordentlig hushållning, då syftemålet med den lagstiftning, 1903 års riksdag i ämnet begärt, skulle i avsevärd mån förfelas, om fideikommissegendomar finge försäljas utan något förbehåll i avseende å därå befintliga skogar; 3) av herrar Rudebeck och Bergendahl, vilka ansågo motionen icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

399 4) av herrar Zetterstrand och Raoul Hamilton, vilka förklarade sig vidhålla den uppfattning att fideikommisstiftelser böra helt upphävas, varför de endast med stor tvekan ansett sig kunna biträda utskottets hemställan. I första kammaren yttrade sig för bifall till utskottets hemställan: motionären och Johan Fredrik Nyström, för bifall till herr af Ekenstams reservation, denne ävensom herrar Trygger, Douglas och Lindblad, för avslag herrar L. De Geer, Bergendahl, Sjöcrona och Rudebeck samt utan yrkande herr Claéson. Mellan de talare som yttrade sig mot förslaget var emellertid en mycket skarp skillnad: herrar Sjöcrona och Rudebeck sågo i förslaget en rubbning av död mans vilja och en fara för fideikommissinstitutionen av vilken de nu som vid flera föregående tillfällen förklarade sig anhängare. De båda övriga talarna å samma sida, särskilt friherre De Geer, förklarade sig däremot motståndare till fideikommissinstitutionen, vars avskaffande säkerligen icke länge läte vänta på sig (De Geer) men såge i förslaget införande av en sämre form av fideikommiss och uppammandet av ärftliga »kupongklippare» (De Geer) då däremot fastighetsfideikommissen med alla deras brister medfört en eggelse till nyttig verksamhet för innehavaren. Å motsidan kom diskussionen till stor del att röra sig om de i övrigt ej alltför betydelsefulla skillnaderna mellen utskottets hemställan och herr af Ekenstams reservation. Efter dubbla voteringar bifölls herr af Ekenstams reservation med 78 röster mot 31. I andra kammaren rörde sig diskussionen om det av herr Lindhagen m. fl. påyrkade uttalandet borde inflyta i motiveringen. Till förmån härför yttrade sig herrar Lindhagen, Widén och Zetterstrand, medan å motsidan uppträdde herrar Åkerlund, Carl Persson i Stallerhult och Igel. De förre påpekade betydelsen av att förekomma skogsskövling och vikten av att stå fast vid 1907 års uttalande i ämnet; de senare åter (Åkerlund och Igel) uttalade sina farhågor för att ett dylikt förbehåll i fråga om skogshushållningen skulle försvåra försäljning av fideikommissjord till småbruk eller sin motvilja (Carl Persson) mot undantagsbestämmelser att tillämpas å förutvarande fideikommissjord. Med 97 röster mot 87 bifölls utskottets hemställan med det tillägg till motiveringen, herr Lindhagen m. fl. yrkat. Kamrarnas skiljaktiga beslut sammanjämkades jämlikt lagutskottets förslag, sålunda att andra kammaren frånträdde sitt beslut, i vad det avsåge stadsfastighet samt första kammaren sitt beslut, att influten köpeskilling för försåld landfastighet, som utgjorde fideikommiss skulle kunna förvandlas till fideikommiss i stadsfastighet. Riksdagens beslut vart således liktydigt med lagutskottets första hemställan i ärendet med den skillnad allenast att orden »fast egendom» utbyttes mot »lantfastighet». Efter 27 år hade således kamrarna för första gången nått ett positivt 1914 års resultat. Någon slutlig lösning innebar dock icke detta beslut. Redan innan resdag. något åtgjorts med anledning av 1909 års skrivelse, väcktes vid 1914 års riksdag en ny motion, vilken tog syfte på det gamla önskningsmålet från så många föregående riksdagar: fideikommissens upphävande. Motionen väcktes av ledamoten av riksdagens andra kammare greve Raoul Hamilton redan vid den första lagtima riksdagen detta år och då den ej hann slutbehandlas vid denna, frambärs den av samma motionär ånyo vid sommarriksdagen detta år.

400 Motionen åsyftade en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran efter verkställd utredning rörande i riket bestående familjefideikommiss i såväl fast som lös egendom om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till bestämmelser dels innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, dels ock innebärande ett upphävande av samtliga befintliga familjefideikommisstiftelser samt ordnandet av rättsförhållandena vid siste innehavarens död. Såsom det bestämmande och avgörande skälet mot fideikommissinstitutionen angav motionären den olika arvsföljden syskon emellan, vilken vore sårande för rättskänslan och stridande mot den rättsuppfattning, som utmärkte vår tid. Utginge man från denna, kunde man ej stanna förrän institutet i dess helhet upphävts, såväl i fråga om fast som lös egendom. Ett yttrande som fällts under riksdagsdebatten år 1906 därom att man fortfarande kunde stifta fideikommiss i fastighet genom att sätta fastigheten på aktier och göra dessa till fideikommiss föranledde motionären att även påyrka förbud mot stiftande av lösörefideikommiss. Lagutskottet åberopade den redogörelse lagutskottet vid 1898 års riksdag lämnat angående fideikommissinstitutionens uppkomst och utveckling ävensom vad 1906 års lagutskott anfört till stöd för den då föreliggande motionen i ämnet beträffande de sociala och ekonomiska olägenheterna av institutionen — större lantegendomars mindre avkastningsförmåga, den ofta inträdande frånvaron av nödigt rörelsekapital, det hinder institutionen utgjorde för ett självägande bondestånd liksom för egnahemsrörelsen, frestelsen för innehavare att bruka egendomen sålunda att den på kortast möjliga tid lämnade största möjliga avkastning för bildande av ett till fördelning mellan innehavarens arvingar tillgängligt kapital, frestelsen till grov misshushållning under fardagsåret m. m. Därefter återgives följande yttrande av 1906 års lagutskott: »De skäl, som även av dem, vilka anse familjefideikommisstiftelser i och för sig otidsenliga och olämpliga, icke sällan anföras mot upphävande av bestående sådana stiftelser, äro av övervägande rent juridisk art. I främsta rummet har sålunda mot förslag av sistberörda innebörd invänts, att vad som tillkommit under skydd av bestående lag icke får rubbas. Men enligt utskottets uppfaittning beror denna invändning, även om frågan skärskådas från enbart formellt juridisk synpunkt och om familjefideikommisstiftelsen betraktas såsom ett nent privaträttsligt institut, på en missuppfattning. Det torde nämligen icke av någon I bestridas, att en civillag kan upphävas, då dess bestämmelser äro föråldrade. E t t sådant upphävande bör dock naturligen icke utan nödtvång få retroaktiv verkan. I förevarande fall är något sådant icke heller ifrågasatt. De vid tiden för ett upphävande av familjefideikommissen levande fideikommissariernas rätt måste givetvis lämnas oförkränkt. De vid nämnda tidpunkt levande personer åter, siom endast hava en eventuell rätt till fideikommissegendomen, d. v. s. för vilka föreligger möjlighet att komma i besittning därav, kunna icke anses, juridiskt taget, kränkta genom en lagstiftning, vilken upphäver en rättighet, som de för sin (del ej ännu förvärvat. Att beträffande familjefideikommisstiftelserna vidtaga en sådan förändring som den ifrågavarande lärer icke innefatta en större omstörtning elller ett svårare avvikande från hävdvunna rättsbegrepp än vad år 1845 i vårt laind ägde rum, då vid den tiden levande broder berövades sin större rätt framiför syster i därefter fallande arv. Nu ifrågasätter motionären t. o. m., att den mya lagstiftningen icke skall gå ut ens över någon levande person, och då försvinmer ju all möjlighet till tal om någon rättskränkning. Ofödda släkten äro icke bänare av några juridiska rättigheter.

401 Det enda, som då skulle med avseende å fideikommisstiftelsernas upphävande kvarstå såsom föremål för någon betänksamhet, vore det därigenom skeende åsidosättandet av den persons vilja, som en gång instiftat fideikommisset. Därom torde dock all rättsvetenskap vara ense, att en rättskränkning endast kan tillfogas en person, som i det närvarande innehar och uppbär själva rättigheten. De, som gått ur tiden, hava inga grundade anspråk, att deras uppfattning av vad fordom kan hava varit riktigt och av förhållandena påkallat skall gälla såsom oföränderlig lag för kommande tider med annat åskådningssätt och andra behov.» För egen del anför utskottet i korthet att det medlingsförslag som vid 1909 års riksdag slutligen vann båda kamrarnas bifall, icke kan anses innebära en tillfredsställande eller än mindre en slutgiltig lösning. Då denna skrivelse ännu icke föranlett något förslag till riksdagen, synes anledning föreligga till frågans förnyade upptagande i syfte att den innevarande fideikommissinstitutionen måtte i huvudsak upphävas. Utskottet fäster vidare uppmärksamheten därå, att fideikommissinstitutionen understundom kunna främja en uppgift av allmän och kulturell betydelse såsom då samlingar av historiskt, konstnärligt eller vetenskapligt värde kunnat under lång tidsföljd sammanhållas och bevaras från skingring därigenom att egendomen erhållit egenskap av fideikommiss; och bör det då otvivelaktigt anses synnerligen önskvärt, att vid en blivande utredning rörande fideikommissinstitutionens upphävande särskild uppmärksamhet ägnas åt nu berörda förhållanden. Med stöd av vad sålunda anförts hemställde utskottet, »att riksdagen, i anledning av förevarande motion må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning rörande de i riket bestående fideikommisstiftelser i såväl fast som lös egendom, taga under övervägande, dels på vilka villkor nu bestående fideikommisstiftelser må, där ej särskild anledning till undantag föreligger, kunna upphävas, dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, må kunna meddelas samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.» Vid utlåtandet voro fogade reservationer av herrar Peterson i Lidingö villastad, Gezelius, Lagerbjeike, Spens och Fagerlin, vilka hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Diskussionen vart denna gång helt kort i första kammaren. Endast en talare (herr Dahl) yrkade i korthet avslag å utskottets hemställan under åberopande särskilt av 1909 års riksdagsbeslut, sedan vars tillkomst inga nya synpunkter tillkommit, samt en talare (herr Stärner) bifall därtill. Med den knappa majoriteten av två röster (57 mot 55) segrade utskottets hemställan. Andra kammaren fattade samma beslut utan diskussion eller votering. Vid sidan av de motioner som åsyftat fideikommissinstitutionens upphävande eller fideikommissens förvandling i penningfideikommiss finnas även några, som gått ut på ett avhjälpande av ett eller annat institutionen vidlådande missförhållande. De äro icke många till antalet. De äro icke till syftet omfattande. Det är väl ägnat att förvåna, då institutionens Jordkommissionen.

VI.

"°

brister även av dess egna anhängare varit erkända. Den fullkomliga frånvaron av all fideikommisslagstiftning har i varje fall man och man emellan varit överklagad och även i den offentliga diskussionen har ett och annat uttryck däråt givits. Det hade eljest legat nära till hands att antaga, att institutionens anhängare på reformens väg velat rädda den. Att knappast ens ett försök därtill kan sägas ha blivit gjort beror kanhända på misstron till en dylik lagstiftnings genomförbarhet. Tydligen minskades också utsikterna härtill med varje år som kravet på fideikommissens upphävande i andra kammaren återupprepades. I varje fall vittnar det antingen om föga förtänksamhet hos dem, som önska bevara fideikommissen eller om föga tro på sin sak att de skytt att i tid beträda denna väg. Det är nu endast enstaka försök i denna riktning man kan anteckna såsom motionen vid 1889 års riksdag, rörande förslag till stadgande angående den rätt, som i avseende på fideikommissfastighet tillkommer delägare i boet efter avliden fideikommissarie. Ett av de mest överklagade förhållandena i fråga om fideikommiss har varit möjligheten för missbrukandet av rätten till fardagsåret. Vid ett par tillfällen har under fardagsåret den avlidne fideikommissariens stärbhnsdelägare gjort sig skyldiga till skogsskövling i den grad att det väckt allmän uppmärksamhet. Vid 1889 års riksdag sökte ledamoten av första kammaren herr F. von Strokirch råda bot härpå. Enligt honom vore med meningen i kungl. förordningen den 3 april 1810 rörande rätt till fardag å fideikommissegendom mest överensstämmande att stärbhusdelägarna under fardagsåret icke skulle över egendomen njuta vidsträcktare lott än hyresman eller landbo. Härom önskade han uttrycklig bestämmelse. Lagutskottet avstyrkte motionen. Utskottet erinrade till en början a t t inga allmänna bestämmelser funnos rörande fideikommissariens rätt att förfara med fideikommissegendomen. Fall, då hans sätt att sköta densamma länt framtida innehavare till skada, förekommo oftare än de av motionären åberopade. Vid sådant förhållande syntes det utskottet mindre lämpligt satt inskränka stärbhusdelägarnas rätt i detta avseende, då en inskränkning i fideikommissariens rätt icke blivit ifrågasatt. Förslaget, som åsyftade' förekommande av skogsskövling, skulle också enligt utskottets förmenande lägga hinder i vägen för en med en riktig skogshushållning förenlig avverkning under fardagstiden. Om en fideikonimiissarie under en följd av år låtit egendomens skog stå orörd, borde hans stäirbhusdelägare ej betagas rätten att under fardagstiden avverka så mycket därav som utan fara för skogens framtida bestånd kunde ske; och någon allmtän gällande regel för vad i detta avseende borde vara medgivet kunde svårligen uppställas. Utskottets ordförande, herr Bergström, reserverade sig väl ej från beslultet men från motiveringen, vilken han ansåge bort avfattas annorlunda. Motionen föranledde i första kammaren en kort diskussion, vari endast deltogo motionären och lagutskottets ordförande. Den senare begagnade tiillfäliet att protestera mot motionärens uppfattning, att stärbhusdelägare i aivseende å fideikommissegendom icke skulle ha andra eller vidsträcktare rättiigheter än som tillkomme hyresman i stad eller brukare å landet. »Den räitt under vilken en fideikommissarie innehar en fideikommissegendom, är ingalunda» — yttrade han — »en blott och bar nyttjanderätt utan en indiwiduellt bestämd äganderätt, även om den är inskränkt till följd därav aatt

403 fideikommissarien icke äger avhända sig egendomen». — — — »Då nu den rätt, som tillkommer hans stärbhusdelägare, icke kan vara av annan beskaffenhet än den, som tillkommit honom själv, så måste stärbhusdelägarna också hava en liknande rätt till och över fastigheten, ehuru den tillkommer dem endast under fardagsåret.» Samtidigt härmed reserverade han sig likväl mot att vare sig fideikommissarien eller hans stärbhusdelägare skulle äga att »försämra och förminska egendomens grundvärde». Motionen avslogs i första kammaren utan votering.

V. Anskaffande av tomtmark till bostäder. Uti allmänna expropriationslagen den 12 maj 1917 stadgas rätt till expropriation för anskaffande av tomtmark i två fall. Den ena avser tomtmark inom samhällen med mera sammanträngd befolkning, när hus, tillhöriga annan än ägaren av marken, finnas uppförda å tomten. Lagen återgiver ändamålet på följande sätt: »1 §, 7 punkt. För att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggande bostadsförhållande. 99 §. Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 7 sägs, må, om den ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område den mark, expropriationen skall avse, är belägen. Sådan expropriation må allenast avse område, som är bebyggt med boningshus, tillhöriga annan än markens ägare.» Det andra medgivna fallet av expropriation utav tomt enligt allmänna expropriationslagen är formulerat på följande sätt: »1 §, 8 punkt. För att bereda befolkningen eller väsentlig del därav å en ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.» Vidare är expropriation av tomt medgiven i 1 kap. 16 § av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. Detta lagrum lyder sålunda: »Varder stadsplan fastställd över trångt eller eljest olämpligt bebyggt område, äger Konungen förordna, att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter, skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning, till staden avstås. Lag samma vare, där i fastställd stadsplan upptaget tomtområde, som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt, icke annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.» Enligt lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavaren att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (den så kallade ensittarlagen) har slutligen medgivits brukare av visst område, å vilket finns nöjaktig brukaren tillhörig bostad för denne och hans familj, att under vissa villkor lösa till sig det upplåtna området. Lagen, som tillkom ursprungligen år 1918, har undergått förändring senast 1922. Det är givet, att behov av tomtmark mångenstädes måste även i andra fall än nu sagts tillgodoses ytterst genom tvångsavlösning, för att behovet skall bliva tillfredsställt. Mångenstädes på landsbygden, särskilt där bolag eller stora gods behärska jorden, möta svårigheter ofta på långa avstånd att kunna genom frivilligt förvärv uppbringa de erforderliga tomterna för bosättningar, småhantverk m. m. dylikt.

405 E n u n d e r s ö k n i n g a v d e n n a a n g e l ä g e n h e t faller också inom j o r d k o m m i s sionens i n s t r u k t i o n , vilken p å b j u d e r en u n d e r s ö k n i n g och förslag r ö r a n d e o m f a t t n i n g a v bolags j o r d f ö r v ä r v och enskilda personers större j o r d i n n e h a v , »i den m å n s å d a n t i n n e h a v k a n anses v e r k a avsevärt till m e n för ortsbefolkningens berättigade intressen». F r å g a n ligger för övrigt så n ä r a ä v e n den sociala j o r d b r u k s f r å g a n s problem, a t t j ä m v ä l n o r r l a n d s k o m m i t t é n , v a r s u p p d r a g v a r i n s k r ä n k t till den s i s t n ä m n d a frågan, u t i sina frågeformulär berörde s v å r i g h e t e r n a för a t t å t k o m m a t o m t m a r k . F r å g a n i n s k r ä n k t e s emellertid i detta fall till bolagens villighet a t t u p p l å t a tomter. S v a r e n samm a n f a t t a d e s a v k o m m i t t é n s å l u n d a (del I sid. 66): »Gäller det att upplåta odlingslägenheter eller tomtplatser, äro bolagen i regel därtill så ovilliga, att det på de flesta håll betraktas såsom hart när omöjligt för en enskild att av bolag förvärva dylik mark, även om den bjudna köpeskillingen mångdubbelt överstiger markens värde. Undantag från denna regel synes huvudsakligen äga rum i fråga om tomtupplåtelser till egna arbetare ävensom där större befolkningscentra finnas i närheten, så att tomtförsäljningen kan bliva en affär. Även i fråga om tomter för allmännyttiga ändamål såsom skolor och dylikt synas bolagen på åtskilliga orter vara tillmötesgående. Vidare tycks det framgå av svaren, att obenägenheten i förevarande avseende är större hos de stora solida bolagen än hos de mera tillfälliga. Nu kan det visserligen anmärkas, att även de självägande bönderna understundom äro mycket litet benägna till dylika upplåtelser, och på sina ställen betraktas det till och med som en skam, om en bonde på detta sätt tillåter intagor på sitt hemman. Men på bondehemman tillgodoses i alla händelser behovet av ett ökat antal jordbruk därigenom, att dessa hemman ofta, sedan odlingen därå av ägaren utvidgats, delas mellan hans barn, så långt de naturliga förhållandena göra detta lämpligt. I vissa trakter förekomma även torpupplåtelser tämligen allmänt på böndernas hemman.»

Jordkommissionen har likaledes framställt en generell fråga rörande svårigheterna att förvärva tomtmark, såvitt rörer södra och mellersta delarna av riket. Resultatet av svaren (del V. sid. 125, 126) kunna sammanfattas sålunda: »Vid det i en synnerligen stor omfattning skedda upplåtandet av tomtmark för bostäder synas alla de olika grupperna av jordägare tagit del. Att emellertid detta upplåtande icke skett med lika stor beredvillighet från de olika gruppernas sida och att upplåtandet ej i varje fall skett med äganderätt utan endast med nyttjanderätt, giva uppgiftslämnarnas utsagor vid handen. Den största svårigheten, när det gäller anskaffandet av tomtmark, synes möta i fråga om den ecklesiastika jorden. Så vitt man kan sluta av uppgiftslämnarnas uttalanden, synas några försäljningar av tomtmark från dylik jord icke hava ägt rum, utan där tomter upplåtits, har det skett mot tomthyra, på arrende e. d. Av ett och annat uttalande framgår, att samhällenas utveckling på så sätt i hög grad hindrats. Alldeles särskilt har det givetvis varit fallet, när till och med förhyrande av tomtmark förvägrats. Från kronans domäner har tomtförsäljning å sina håll skett i stor utsträckning. Å andra håll synes närvaron av kronojord emellertid lagt hinder i vägen för samhällenas utveckling, antingen på den grund, att tomter icke alls upplåtits eller också därför, att upplåtelserna icke skett med äganderätt. Som ett allmänt omdöme om möjligheterna att få förvärva jord, som är i det allmännas ägo, torde härutöver få sägas, att dessa synas icke alltför stora och att de möjligheter, som finnas, avskräcka genom de många därmed förenade formaliteterna.

406 Beträffande erfarenheterna om förvärv av tomtmark från kommuner och allmänna inrättningar föreligga inga uttalanden. Vad angår fideikommissjord, så synes vederbörande fideikommissarie i åtskilliga fall hava utverkat tillstånd till försäljning av dylik jord i och för styckning till byggnadstomter. Från några håll klagas emellertid över, att även befintligheten av fideikommissjord inom eller i närheten av ett växande samhälle liksom förekomsten av publik jord utgör ett svårt avbräck för samhällets obehindrade utveckling. Vad bolagen beträffar, gå utsagorna om dem i mycket olika riktningar. Åtskilliga bolag sägas sålunda konsekvent vägra all försäljning av tomtmark. Anledningen härtill uppgives understundom icke så mycket vara obenägenhet för att sälja till en enskild person, som önskar förskaffa sig en bostadstomt, utan fastmer bolagens farhågor för att en eller flera dylika tomter sedermera kunde avyttras och komma i händerna på för bolaget mindre önskvärda förvärvare. För att förebygga dylika eventualiteter synas vissa bolag ställa tomtmark till förfogande endast på arrende för att på så sätt kunna kontrollera bosättningen. Många bolag hava emellertid sålt tomter i mycket stor utsträckning, en för bolagen, som det uppgives, ofta mycket lukrativ affär. De huvudsakligaste förvärven av tomtmark synas obestridligen hava skett från de större enskilda jordägarna, godsägarna, vilka i en mycket stor omfattning upplåtit dylik mark från egendomar i närheten av växande samhällen. I många fall synes denna upplåtelse förmedlats genom tomtbolag, vilka inköpt antingen egendomarna i sin helhet eller också delar av dem samt därefter styckat och tillhandahållit tomterna. Denna de större enskilda jordägarnas villighet att tillhandahålla tomtmark för bostäder, en villighet, som står i skarp kontrast till sagda jordägares i det föregående omtalade obenägenhet såväl för friköpning av arrendejord som, i viss mån, även för en eventuell försäljning av jord till nya jordbruk, kan givetvis förklaras därav, att vid försäljningen av tomtmark kunnat komma i fråga helt andra priser än vid försäljning av jordbruk, resp. odlingsmark. Exempel på, att de större enskilda jordägarna liksom andra stora jordägare, till stort men för ett samhälles utvecklingsmöjligheter, ställt sig alldeles avvisande för de jordlösas efterfrågan på byggnadstomter saknas emellertid visst icke. I åtskilliga fall sägas de större enskilda jordägarna upplåtit tomter endast på arrende, härmed vållande stort obehag för vederbörande husägare, som givetvis känt sig sitta i en mycket osäker ställning. De mindre enskilda jordägarnas, böndernas, ställning till frågan om de jordlösas förvärv av tomtmark har varit ganska växlande att döma av uppgiftslämnarnas uttalanden. I vissa fall synas bönderna varit obenägna att upplåta tomtmark, i andra fall synes dylik obenägenhet icke förekommit. För sagda jordägare har det å ena sidan, liksom för de större jordägarna, givetvis varit frestande att sälja tomter, när hög köpeskilling kunnat erhållas, som i regel är fallet, när det gäller tomtmark. Å andra sidan hava emellertid för bönderna mer än för de större jordägarna framträtt de många olika skälen för att behålla jordegendomen obeskuren, såsom pietetsskäl, hänsyn till såväl hemmanets utvecklingsmöjligheter, fruktan för mindre önskvärda grannar e t c , allt skäl, som i d e t föregående i annat sammanhang närmare redogjorts för.» P å g r u n d a v dessa upplysta och för ö v r i g t v ä l k ä n d a förhållanden h a r kommissionen ansett, a t t i dess förevarande u t l å t a n d e ej bör saknas någ-on e r i n r a n ä v e n om denna v i k t i g a angelägenhet. M å m a n besinna, vad det hiär i själva verket gäller. H e m m e n utgöra, såsom väl ostridligt är, en g r u n d v a l både för statens och individens liv. E t t h e m k a n icke k o m m a till ståmd

407 utan eri bostad och för att bostaden skall kunna resas och tryggas erfordras ett stycke mark, som kan disponeras oförkränkt för detta ändamål. Uti det danska förslaget till lag om expropriation av mark för bildande av nya jordbruk såväl som i den nyligen antagna finska lagen för ett enahanda ändamål finnas också avdelningar, som avse expropriation av mark jämväl för bostäder. Då jordkommissionen förliden sommar överlade om förevarande angelägenhet ansågs ock, att anskaffandet av mark för jordbruk och bostäder borde även i Sverige inrymmas under samma lagstiftning. Det vid tillfället diskuterade utkastet till lagstiftning upptog därför bestämmelser för båda ändamålen. Anledningen, varför i kommissionens betänkande IV om bildande av nya jordbruk ej medtogs även den andra uppgiften, berodde därpå, att det förra ärendet enligt regeringens önskan borde inom viss mycket kort tid slutbehandlas. Under sådana förhållanden bordlades yttrandet om tomtmarken. Det synes oss följdriktigt, att nödig tomtmark i brist på möjlighet till frivillig uppgörelse bör kunna exproprieras från enahanda egendomar, från vilka jord kan tvångsavlösas för bildande av nya jordbruk. Således från fastigheter som ägas av bolag, ekonomiska föreningar och enskilda spekulanter samt dessutom från större enskilda egendomar lämpligen bestämda, på sätt ifrågasatts i förslaget I till betänkande om bildande av nya jordbruk. Under kommissionens tidigare övervägande av detta ämne har jämväl ifrågasatts, huruvida, när det gäller tomtmark, expropriation skulle kunna få i nödfall tillitas för förvärv av tomtmark även från mindre egendomar, likaväl som tomtmark enligt allmänna expropriationslagen, ensittarlagen och lagen om fastighetsbildning i stad kan få tvångsavlösas från egendomar oavsett dessas storlek. En skillnad råder emellertid, att stadgad rätt till tvångsavlösning för bostäder enligt allmänna expropriationslagen och ensittarlagen gäller företrädesvis mark, som jordägaren redan ansett sig kunna undvara och lämpligen upplåta till annan person för nyttjande med rätt för denne att på området till och med uppföra byggnader. Under sådana förhållanden har det ansetts obilligt, att den, som äger byggnaderna men icke kunnat frivilligt förvärva marken annat än med nyttjanderätt för begränsad tid, skulle vid upplåtelsetidens utgång med sina byggnader ställas i en rättslös belägenhet. Expropriation för samlingslokal kan endast sällan ifrågakomma och expropriation av mark inom fastställd stadsplan är en sak för sig. Att även från mindre egendomar på landet medgiva expropriation av tomtmark, som ägaren vägrar att frivilligt upplåta och önskar behålla, är däremot en ganska betänklig sak. För en mindre egendom kan även dylika avstyckningar begränsa egendomens omfattning, framtidsmöjligheter och trevnad på ett i det stora hela obilligt sätt. Det har därför synts kommissionen, att en expropriationsrätt för sådana händelser icke lämpligen borde tillåtas. I varje händelse bör det ej föreskrivas annat än för det fall, att behovet är trängande samt olägenheten för huvudfastigheten ringa eller ingen. I rätten till expropriation för tomtområde bör inbegripas icke blott platsen för själva huset utan även, där så lämpligen kan ske, en täppa eller ett mindre trädgårdsland. Givetvis bör denna expropriationsrätt vara förbunden med enahanda garantier för jordägaren, som rätten till expropriation av mark för nya jordbruk. Den bör mot jordägarens bestridande ej kunna göras gällande, när dennes jordbruk eller skogsbruk därigenom skulle tillskyndas synnerligt men.

408 Beträffande den administrativa organisationen för tillgodoseende a* denna angelägenhet liksom ock expropriationsförfarandets anordning synas böra tillämpas enahanda bestämmelser, som ifrågasatts för bildandet av nya jordbruk. Om ersättningen för marken bör dock i förevarande fall allenast gälla, att den skall ersättas efter sitt skäliga värde. De sålunda uttalade grundsatserna kunna i lagtext såsom tillägg till en lag om bildande av nya jordbruk formuleras till innehållet ungefär sålunda: Tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder. 1 *• Önskar någon att på landsbygden förvärva tomt för bostadsändamål, må sådan tomtsökande, i den mån möjligheter därtill yppas, kunna tillhandahållas tomtmark genom statens mellankomst under de förbehåll och i den ordning nedan sägs. Till tomt må även, där så önskas och utan avsevärd olägenhet för jordägaren kan ske, läggas mark för täppa eller mindre trädgårdsland. I vad mån kan påräknas ekonomiskt stöd från staten för tomtens bebyggande, därom är särskilt stadgat. 2 §. Rätt till sådant bistånd, som i 1 § sägs, tillkommer allenast den, som 1) visar sannolika skäl för att tomtförvärvet är av verkligt behov påkallat; och 2) saknar tillräckliga medel för tomtens förvärvande och bebyggande. 3 §. Beträffande skyldighet att avstå mark för tomt samt ordningen för tomts utbrytning och vad därmed äger sammanhang gälla i tillämpliga delar motsvarande stadganden för bildande av nya jordbruk, dock med nedanstående förändring och tillägg: 1) Lösen för tomten utgår efter dennas skäliga saluvärde. 2) Kan upplåtelse med tomträtt ifrågakomma, skall sådant upplåtelsesiätt komma till användning, där ej särskilda omständigheter påkalla annat förfarande.

Yl. Utsträckning av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna till hela riket. Såsom i det föregående mångenstädes framhållits, är jordens yppersta Historik. uppgift att tjäna jordbruket, där förutsättningar för detsamma någorlunda äro för handen. Det är nu denna näring, som hotas av hänsynslösheten i tidens ekonomiska utveckling. Genom en förbudslag kan sättas något skyddsvärn för tillfället emot de svåraste påkänningarna. En annan uppgift är självfallet att söka återställa till jordbruket och den jordbrukande befolkningen, vad som under inflytande av dessa tidsströmningar redan råkat i främmande besittning. Den senare uppgiften är, såsom allt återställande av något förlorat, förenat med stora vanskligheter och man får nöja sig vanbgen till en början med någonting mindre. Med andra ord de större hemmansbruken med hela sitt ägoinnehav i inrösningsjord och skog, som ofta voro ett mäktigt stöd för jordbruket och lämnade utrymme för hemmansklyvning, kunna svårligen under nuvarande förhållanden helt återvinnas. Statsmakten får nöja sig med att söka återbörda till den jordbrukande befolkningen hemmanens åkerbruk med nödigt tillbehör och i lyckligaste fall dessutom den odlingsbara icke odlade jorden. Detta är samma problem, som framställde sig under behandlingen av norrlandsfrågan. I början trodde mången, att lösningen av denna fråga var särdeles enkel. I den mån klagomålen över bolagens jordförvärv växte, började man famla efter botemedel. Från sågverksindustriens håll särskilt framkastades då förslaget, att »skilja i rättsligt hänseende själva jordbruket från skogsområdet». Denna anvisade utväg grepo också myndigheterna efter med begärlighet. Tanken utfördes sedan av den så kallade jordbrukslägenhetskommittén, som tillsattes år 1891 för att utreda, huru tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga villkor bilda egna jordbruk, huvudsakligen å de stora odlingsbara utmarkerna. Detta uppdrag föranledde nämligen kommittén att föreslå ett nytt jordindelningssätt. Hemmansklyvningen, som var den ordinarie metoden för uppdelning av jord på landet, var en jordstyckning mellan kvotdelar, av vilka varje måste tilldelas andel i alla slag av ägor. Medelst jordavsöndring kunde vidare vid försäljning avyttras vissa ägor men endast till högst en bestämd del av fastigheten och under bibehållande av ett visst subordinationsförhållande till huvudgården. Kommittén föreslog därtill införandet av ett nytt institut kallat ägostyckning, genom vilket ett hemman skulle få styckas i två eller flera delar med på förhand bestämda områden och dessa åsättas vederbörliga andelar av hemmanets skattetal. På detta sätt, menade man, borde ouppodlade områden kunna i och för odling lättare och billigare utbrytas.

410 Enligt kommitténs betänkande skulle ägostyckningen emellertid fylla även en annan uppgift. »En särskild betydelse torde», säger kommittén, »ägostyckningen därjämte kunna erhålla för de norrländska skogsbygderna genom det tillfälle, som densamma erbjuder, att kunna dela skatten å ett hemman mellan den för jordbruk lämpliga arealen jämte ett mindre skogsområde å ena sidan och den huvudsakliga skogsmarken å den andra. Härigenom skulle hemmansägaren efter skogens försäljning kunna kvarsitta med äganderätt å gården, medan han däremot nu alltför ofta förvandlas till arrendator eller torpare under skogsägaren, och den självägande jordbrukande befolkningen i många skogssocknar sålunda allt mer och mer förminskas.» Detta förslag ledde till utfärdandet av 1896 års ägostyckningsbestämmelser. Denna lagstiftning har sedan länt till åtskilligt gagn i sin allmänna syftning, ehuru även därutinnan vissa farhågor börjat göra sig gällande. Men däremot blev den redan från början en missräkning i fråga om sitt speciella ändamål. För det första underläto bolagen själva i stor utsträckning att, trots förespeglingarna, begagna sig av den nya möjligheten. Där åter lagen kom i tillämpning, såsom mångenstädes skedde, uppenbarades snart den stora bristen i den princip, som lagts till grund för densamma. Det är att märka, att kommittén själv talat om utbrytning av den för jordbruk lämpliga arealen »jämte ett mindre skogsområde». Detta löfte om någon skogstilldelning glömdes snart bort under ärendets behandling. Till en början talades blott om »nödig husbehovsskog», och när slutligen själva lagen kom, så innehöll den icke ens detta. _ Följden blev naturligtvis, att de ägostyckningar, som kommo till stånd, till större delen omfattade endast inägojorden och understundom ett mycket otillräckligt skogsområde. Man förstod nu snart och erfarenheterna visade det tidigt, att på detta sätt jordbruket helt enkelt blivit förrått åt skog;sbruksintresset. Dessa små jordlappar kunde icke bilda grundvalen för något utvecklingskraftigt jordbruk, några nyodlingar kunde ej äga rum, det oumbärliga stödet av skogen saknades och hemmansklyvningar kunde icke vidare komma på tal. En ofri torpare med dystra framtidsutsikter var resultatet av den nya lagstiftningen. I och med denna erfarenhet väcktes åter till liv ett annat ständigt bekymmer i den svenska jorddelningens historia. Under forna tider hade m a n ibland sökt ett medel till landets uppodling och bebyggande uti en fullständig frigivning av jorddelningen. Understundom åter hade erfarenheten framtvungit en omtanke om att ett jordbruk fick behålla så stor ägoloitt, att innehavaren därav kunde vara »besuten». Detta krav hade senast fastslagits år 1827 för att sedan år 1881 ånyo helt och hållet övergivas. Rönen av den nya ägostyckningslagen, som var en konsekvens av denna omkastning i grundsatser, gåvo snart ånyo vid handen, att ingen fribet kan bestå utan att lämna rum samtidigt för någon omtanke och självövesrvinnelse. Det var av dessa anledningar, som under norrlandsfrågans behandlimg med växande styrka framkommo krav, att ifrågavarande utsöndringar fråin bolags och skogsspekulanters förvärvade hemman icke måtte tillåtas med mindre nödig husbehovsskog, oundgängligt bete och helst även odlingsmark lades till gårdens odlade jord vid dess utbrytning. Härom yttrade norrlandskommittén under kapitlet »Förbättrade grunder för ägostyckning» bl. a. följande:

411 »Det följer nu i ordningen att tillse, huraledes den jordbruksjord, som under trävaruhanteringens utveckling kommit att frångå nämnda folkklass, skall kunna till densamma återbördas. Såsom nämnts, trodde man någon tid, att detta skulle ske av sig självt, allenast man genom ägostyckningsinstitutet möjliggjorde att på ett bekvämt sätt från skogshemman avskilja jordbruksjorden, vilken förmenades för trävaruindustrien snarare vara en börda än en nyttig besittning. Erfarenheten har visat, att på detta sätt nog en del jord återgått till bondeståndet, men också att därav skett föga gagn på grund av det från jordbrukets synpunkt mindre tillfredsställande sätt, varpå dessa ägostyckningar ägt rum. För den jordbrukande befolkningens framtid är det tydligen en angelägenhet av största vikt, att de särskilda besittningarna och brukningsdelarna äro så sammansatta, att ett framgångsrikt jordbruk därå verkligen kan drivas, samt att sålunda varje brukare har tillgång till alla de slag och den myckenhet av ägor, vilka erfordras för en ordnad lanthushållning. Det är i detta avseende, som man trott sig finna, att ägostyckningsinstitutet verkat i hög grad skadligt. Sedan ägostyckning enligt 1896 års lag införts i vårt rättssystem, är det alltså möjligt att, med endast några av allmänt intresse förestavade, knappt nämnvärda inskränkningar, fritt uppdela ett hemman i flera lotter alldeles oberoende av ägornas naturbeskaffenhet och de särskilda lotternas framtida användbarhet i produktionens tjänst. Att denna nya grundsats mött så jämförelsevis litet motstånd, torde till stor del bero därpå, att man i de förut gällande inskränkningarna på jordstyckningsrättens område endast sett yttringar av en statsfinansiell omsorg om fastighetens bibehållande vid oförminskad skatteförmåga, en omsorg, som man ansåg tämligen onödig, sedan de flesta jorden åvilande skatter och besvär upphört att utgå, och dessutom i hög grad illusorisk, sedan man tilllåtit hemmansklyvning till huru små mantal som helst. Härvid fäste man emellertid icke nog uppmärksamhet vid, att de statsfinansiella försiktighetsmåtten, även i deras småningom reducerade omfattning, också medelbart haft stor betydelse ifråga om bibehållandet åt det stora flertalet av landets jordbruksfastigheter av en från jordbrukssynpunkt lämplig sammansättning. Hädanefter måste man alltså räkna med möjligheten av att även i större omfattning de av ålder befintliga hemmanen kunna komma att uppdelas i mindre lotter, som icke kunna utgöra lämpliga besittningar för ett jordbrukande bondestånd. Emellertid kan det vid första betraktandet förefalla, som om faran i detta avseende icke vore synnerligen stor. F ö r att en faktisk delning av ett hemman genom ägostyckning skall komma till stånd, är det nämligen nödigt, icke blott att en ägostyckningsförrättning äger rum, utan även att de genom ägostyckningen bildade särskilda hemmansdelarna komma i olika ägares händer. Detta skulle man åter vilja förmena i allmänhet icke kunna inträffa, därest hemmansdelarna bildats utan hänsyn till deras framtida duglighet såsom självständiga jordbruk och icke heller eljest motsvara något verkligt förefintligt behov. Men i detta fall har såsom på så månget annat rättsområde visat sig, att avtalsfriheten i de fall, där avtalet äger rum mellan parter av väsentligen olika affärsskicklighet och ekonomisk situation, icke utgör garanti för att förhållandena skola utveckla sig i den för det allmänna mest önskvärda riktning. Att så är förhållandet med avseende på tillämpningen av ägostyckningsförfarandet, särskilt i vissa delar av Norrland, torde redan nu ligga i öppen dag. För att erhålla kännedom om de erfarenheter man i Norrland hittills vunnit rörande ägostyckningsinstitutets verkningar har kommittén, bland annat, dels gjort detta ämne till föremål för en av de förut omförmälda, till besvarande utställda

412 frågorna, dels från vederbörande förste lantmätare infordrat åtskilliga statistiska uppgifter rörande hittills verkställda ägostyckningar. Av det material för frågans bedömande, som kommittén sålunda erhållit, frångår i huvudsak följande. Med tämligen stor enhällighet synes man till en början anse, att ägostyjkning nog skulle vara till nytta, därest densamma utfördes å de stora trävarubolagens och övriga sågverksägares talrika hemman samt därvid tillginge så, att ägarna från den egentliga skogsmarken avstyckade och till enskilda jordbrukire försålde hemmanens inägor med tillräckligt utrymme i skogs- och utmark, så att jordbrukslotten erhölle tillgång ej mindre till nödiga skogsprodukter än även till erforderligt bete och lämpliga odlingslägenheter. Man anser, att den klass av jordbrukare, som därigenom skulle bildas, komme att erhålla mycket större självständighet och utgöra ett betydligt värderikare socialt element än den nuvarande i hög grad beroende arrendatorsklassen. Emellertid är man nästan lika allmint ense om, att en omfattande ägostyckning efter dylika grundsatser näppeligen är att förvänta. Visserligen synas trävarubolagen på många platser vara villiga att genom ägostyckning avhända sig den för bolagen ofta mera besvärliga än inkomstbringande inägojorden, men däremot framträder hos dem en avgjord och ^ätt förklarlig obenägenhet mot att låta ens för husbehovet erforderlig skogsmirk medfölja. Att emellertid ett jordbruk utan husbehovsskog på de flesta orter inom Norrland knappast kan annat än i särskilt gynnsamma undantagsfall upprätthål.as, därom finnes snart sagt icke mer än en mening. De menliga följder, son i detta avseende kunna väntas av ägostyckningsförfarandet, erkännas mer eller mindre direkt även i ett stort antal av de yttrande, som från trävarubolag och enskilda sågverksägare blivit kommittén tillsända. Då omöjligheten av jordbruk utan husbehovsskog är så allmänt insedd i Norrland, kunde man tycka, att befolkningens insikt härom skulle vara nog för att förhindra, att skoglösa hemmansdelar i någon större omfattning skulle kunna utkomma i den allmänna rörelsen. Där ägostyckningar ske på de hemman bolagen redan äga, och huvudsakligen endast inägojord lägges på den lott, som är avsedd att utsläppas i marknaden, förekommer visserligen, enligt vad från många håll uppgives, att bolagen av ovannämnda anledning hava svårt att finna köpare till den avstyckade inägolotten. Men om ett bolag, såsom på vissa håll inträffat, ställer sina arrendatorer i valet mellan att antingen köpa den avstyckade jorden jämte byggnaderna på de hemman de bruka eller också avflytta och sålunda se sig berövade den jord, som för många av dem förefaller såsom den enda existensutvägen, skall det säkerligen i de flesta fall lyckas att förmå arrendatorerna att välja det förra alternativet. Det händer naturligtvis också att arbetare, som vilja skaffa sig egna hem, när intet bättre står till buds, uppträda som spekulanter även på skoglösa inägolotter. Men ägostyckningar ske också i sammanhang med själva kemmansförsäljmngarna. I alla de fall, då bonden därvid avyttrar sin jord därför att han är därtill tvingad av skulder och dålig ekonomi — och detta är förhållandet i ett stort antal fall — är det i allmänhet en lätt sak för köparen att ordna villkoren för ägostyckningen efter sin egen önskan, d. v. s. låta bonden behålla inägojorden utan eller med så obetydlig skogstillgång som möjligt.» P å g r u n d a v denna m o t i v e r i n g framlade k o m m i t t é n ett förslag till lag innefattande vissa bestämmelser om ä g o s t y c k n i n g i n o m Gävleborgs, Västern o r r l a n d s , J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens län. Detta förslag i n n e höll åtskilliga delvis detaljerade bestämmelser i syfte a t t u p p r ä t t h å l l a jord-

413 bruket och tillse, att till detsamma följde tillräckligt med husbehovsskog, odlingsmark och mulbete. För att förekomma, att icke avsikten med lagen kringgicks i åtskilliga fall genom jordavsöndring, föreslogs också vissa tilllägg till gällande bestämmelser om jordavsöndring. Slutligen ifrågasattes, att till förekommande av ägostyckningar enligt den gamla lagen under väntan på den nyas tillkomst en särskild lag skulle utfärdas om provisorisk inskränkning i vissa fall av rätten att verkställa ägostyckning. I anledning av dessa förslag utfärdades år 1905 en provisorisk ägostyckningslag för de norrländska länen och 1909 en definitiv lagstiftning. Denna lagstiftning liksom det föregående provisoriet innehöll icke sådana detaljerade föreskrifter, som norrlandskommittén ifrågasatt, utan överlämnade åt länsstyrelserna att efter eget omdöme för varje fall tillse, att jordbruket fick tillräckligt enligt följande direktiv i huvudfrågan: »Hemmanslott, som vid ägostyckning erhåller inägojord, skall med hänsyn till såväl denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetsmark, som tilldelas lotten, vara tjänlig för odling». Norrlandskommitténs förslag om ägostyckning och den slutliga lagstiftningen därom gick vidare än de övriga norrlandslagarna. Under det att förbudslagen riktar sig endast mot bolag och ekonomiska föreningar samt arrende- och vanhävdslagarna dessutom mot enskilda spekulanter, gäller däremot den norrländska ägostyckningslagen all jord. Detta berodde därpå, att det var angeläget att vinna en tillämpning även på de fall, då hemmansägare sålde sin jord till personer, som voro fritagna från förbudslagen. Man ville uppmuntra de gamla ägarna att bibehålla åtminstone en minimal verklig jordbruksegendom. Med anledning av förslaget att, till förekommande av den nya lagstiftningens kringgående, även bestämmelserna om jordavsöndring borde kompletteras, utfärdades år 1907 en lag, innefattande ett tillägg till jordavsöndringsförfarandet i sådant syfte. År 1917 blev den norrländska ägostyckningslagen utsträckt att gälla även Värmlands län. Jordstijckningskommissionens för närvarande på utredning ställda förslag till lag om delning av jord å landet innehåller under H avd. om avstyckning uti 3 § följande bestämmelser: »Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet vara så beskaffad att den lämpligen kan antingen för sig utgöra sådan fastighet, som med avstyckningen avses att bilda, eller ock, där den är avsedd att sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna. Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå såsom särskild fastighet. Från jordbruksfastighet må ej ske avstyckning på sådant sätt, att fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas eller, där den är försedd med tillräckliga åbyggnader för jordbrukets behov, att uppenbart missförhållande kommer att äga rum mellan samma åbyggnader samt ägovidden i åker och äng eller därtill odlingsbar mark å den fastighet, de enligt planen för styckningen skola tillhöra. Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på grund av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten lämpligen kan nyttjas för husbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på sådant sätt, att icke i mån av tillgång såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar, så framt däri ingå åker och äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk; skolande, då fråga är om avstyckning av mark

414 för sammanläggning med annan fastighet, vid beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest synnerliga skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfaller jordbruksfastighet, som beröres av förrättningen. Vad i andra stycket sista punkten och i tredje stycket stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter å ort med sammanträngd befolkning eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.» JordkomDet framgår således av det sagda, att uppfattningarna för närvarande äro "'ttrånd"8 t ä m l i g e n e n i g a därom, att 1896 års ägostyckningsbestämmelser varit i hög 1 ran e - grad missriktade och behöva undergå en förändring för hela riket i syfte att tillse bland annat, att jordbruket behörigen upprätthålles. Emellertid kan i detta avseende uppställas vissa skillnader. När det gäller att skapa nya jordbruk eller att utbryta färdiga jordbruk i socialt syfte, har lagstiftningen särskild anledning tillse, att dessa jordbruk bliva fullständiga inom överkomliga mått och gränser. Jordkommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk (del IV) samt de i förevarande betänkande uppställda kraven på, vad ett avlöst arrendejordbruk bör innehålla, rör sig därföre med mera detaljerade föreskrifter. Den norrländska ägostyckningslagen är ej lika fullt betryggande och ej heller jordstyckningskommissionens ovannämnda förslag om avstyckning, vilket närmar sig norrlandslagen. Jordkommissionen vill därför framhålla att, såsom redan erinrats, i blivande nybyggeslag och lag om avlösning av arrendejordbruk eller ock i särskild lagstiftning införas betryggande bestämmelser att icke de enligt berörda lagar igångsatta nybildningarna av jordbruk kringgås genom enskilda avtal, som tillägga jordbruken otillräckliga ägor. Under avvaktan på dylik lagstiftning liksom ock över huvud taget på den ifrågasatta lagen om delning av jord å landet är det enligt kommissionens uppfattning synnerligen angeläget, att åtminstone norrländska ägostyckningslagen och dess komplement i jordavsöndringsföreskrifterna utan dröjsmål utsträckas att gälla provisoriskt för hela riket. Behovet av en mera omtänksam jordstyckningslagstiftning är nu för södra och mellersta delarna av riket uppenbart enahanda som det varit för Norrland. Uti kommissionens år 1923 till regeringen avlämnade förslag om tvångsförlängning av vissa arrenden har denna angelägenhet även närmare belysts. Det hemställes således, att för 1923 års riksdag måtte framläggas följande två lagförslag, nämligen 1) lag om utsträckt tillämpning av lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning. Vad i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning stadgas beträffande Norrland och Värmlands län skall tillsvidare äga tillämpning även å övriga delar av riket. Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling; dock skall den ej äga tillämpning å ägostyckning, till vilken tillstånd lämnats före dagen för lagens ikraftträdande. 2) lag om viss inskränkning i rätten till jordavsöndring.

415 Vad i 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring i fråga om begränsning av jordavsöndring stadgas för Norrland, Kopparbergs och Värmlands län skall tillsvidare äga tillämpning jämväl å övriga delar av riket. Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

VII. Utlåtande över åbokommitténs betänkande. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 november 1920 har till jordkomnissionen att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag överlämLats den s. k. åbokommitténs betänkanden jämte över desamma avgivna yttranden och vissa andra till Kungl. Maj:t inkomna ärenden i åbofrågan. Sedermera har Kungl. Maj:t den 16 november 1921 till kommissionen remitterat en framställning från Sveriges åboförbunds styrelse. Med anledning av dessa till kommissionen ingångna handlingar i åbofrågan får kommissionen anföra följande: ÅbokomBeträffande de under bruk skattekopta hemman och lägenheter hade vid utténs ut- tiden för tillkomsten av kungl. brevet den 16 augusti 1731, i vilket bruden re mng. tiiierkändes förmånsrätt att skatteköpa hemman, som vore nödvändiga till bergverkens upprätthållande, framhåller åbokommittén, åbornas skatteköpsrätt hunnit så starkt växa in i deras medvetande, att en inskränkning av denna rätt uppfattades nära nog som ett intrång i en redan förvärvad äganderätt. I syfte att i någon mån hålla åbon skadeslös för att han ej själv fick skatteköpa sitt hemman, medgav man därför honom i stället rätt att sitta odriven å hemmanet. Denna rätt avsågs att vara ärftlig. Av de 977 hemman eller lägenheter, som upplåtits till bruken, hava emellertid, enligt åbokommittén, över hälften — 520 1/, — upplåtits utan att förbehåll i skattebreven intagits om att åborna å hemmanen skulle vara odrivna. Av dessa hemman hava nämUgen ej mindre än 236 stycken skatteköpts innan 1731 års förordning tillkom. Av de övriga hava visserligen å ett 100-tal bruksägarna själva varit besittningshavare eller åbor, men å ett flertal av de återstående har odrivenhet på grund av särskilda förhållanden icke tillförsäkrats åborna, trots att skatteköpen ägt rum efter 1731. Åbor med erkänd åborätt antager åbokommittén därför hava funnits endast å 456 Y, hemman. Å åtskilliga av dessa funnos vid skatteköpen mer än en åbo, varför sammanlagda antalet åbor å de hemman och lägenheter beträffande vilka antagits, att åbor med erkänd åborätt funnits, utgjorde vid tiden för resp. skatteköp 639. Redan omedelbart efter brukens skatteköp av hemmanen och lägenheterna funnos å dessa alltså två slag av icke självägande brukare nämligen dels åbor med stadgad besittningsrätt dels landbönder, eller, som de sedermera kommit att benämnas, arrendatorer och torpare. Den förutnämnda kategorien, åborna, har under tidernas lopp starkt decimerats, under det att den senare kategorien, arrendatorer m. fl. tillväxt. Åbokommittén meddelar sålunda att 1918 funnos av de ursprungliga 639 åborättigheterna kvar endast 58 fördelade å 37 hemman och hemmansdelar. 76 1 / 1 hemman hava genom förvärv från bruksägarna tillfallit åborna. Ett betydligt större antal åborättigheter hava dock övergått till bruksägarna. Sålunda hava 131 hem-

417 man och lägenheter »på sätt som kunnat utrönas» övergått till bruksägarna och av 212 lft hemman har enligt åbokommittén å de ojämförligt flesta hemmanen åborätten »upphört därigenom att densamma på ett eller annat sätt övergått till bruksägaren — jordägaren, ehuru någon utredning härom ej vunnits». I de sålunda relativt talrika fall, då åborättigheterna kommit i bruksägarnas händer, torde, därest ej jordbruket nedlagts eller förenats med annat jordbruk, de gamla åbohemmanen och åbolägenheterna upplåtits på arrende. Ej sällan torde den gamla åbon därvid blivit arrendator. Efter det att bruken skatteköpt hemmanen och lägenheterna hava å de till dessa hörande områden givetvis åtskilliga nya bosättningar ägt rum. Där dessa hemman och lägenheter ännu äro i brukens ägo torde väl de uppkomna nya brukningsdelarna utan undantag numera vara upplåtna som vanliga arrenden. Utvecklingen har sålunda drivit det därhän, att åbornas antal smultit ihop alltmer, under det att däremot antalet brukare med den vanliga jordlegans otrygga besittningsform ökats. Någon uppgift om det nuvarande antalet av sistnämnda brukare lämnar åbokommittén icke. Att detta antal måste vara ojämförligt större än antalet åbor är emellertid självfallet. Liksom man ifråga om de icke självägande brukarna å under bruk skattekopta hemman och lägenheter har att skilja på två olika kategorier nämligen å ena sidan åbor och å den andra sidan arrendatorer och torpare, göres understundom beträffande nyttjanderättshavarna till lägenheterna å de av bruken skattekopta rekognitionsskogshemmanen åtskillnad mellan å ena sidan de lägenhetsinnehavare, som voro bosatta å rekognitionsskogarna vid deras skatteköp samt å andra sidan de lägenhetsinnehavare, som efter skatteköpen slagit sig ned på dessa skogar. I fråga om förstsagda lägenhetsinnehavare och deras efterkommande har det sålunda framhållits, att de borde vara likställda med vanliga åbor å under bruk skattekopta hemman i fråga om besittningsrätten till de av dem brukade jordområdena, ehuru genom försummelse från kronans sida vid rekognitionsskogshemmanens försäljning till skatte besittningsrätten till lägenheterna blivit ifrågavarande lägenhetsinnehavare berövad. De lägenhetsinnehavare åter, som efter skatteköpen slagit sig ned på skogarna, torde däremot i allmänhet likställas med vanliga nyttjanderättshavare. Av åbokommitténs utredning erfares, att i rekognitionshemmanen ingått — förutom skogsmark, impediment m. m. — 1105 odlade lägenheter, därav 1 007 bebyggda och 98 obebyggda. Såsom bebyggda lägenheter hava därvid ansetts ej blott egentliga torpställen utan även, där bruken varit anlagda å rekognitionsskogen, själva bruksgårdarna och invid bruken liggande bostäder för bruksarbetare. Dessa bostäder, som vanligen benämnas smedstorp, hava, då deras antal ej med visshet kunna utrönas, upptagits såsom en bebyggd lägenhet. Beträffande de förändringar, som inträffat med ifrågavarande lägenheter sedan skatteköpen, meddelar kommittén följande: »Med hänsyn till den tid, som förflutit, sedan flertalet av dessa skattläggningar ägde rum, äro givetvis förhållandena beträffande lägenheterna numera ofta väsentligt förändrade. Ett flertal lägenheter har ej ens kunnat identifieras. Ett 50-tal lägenheter hava under årens lopp utlagts till skog, förnämligast inom Örebro och Kopparbergs län. Och flera lägenheter hava sammanslagits med varandra. Nya lägenheter hava även tillkommit efter skattläggningarna, särskilt i de norra länen, Jordkommissionen.

VI.

418 där tillgången på lämpliga platser för bosättningar varit rikligare och bruksäganas behov av arbetskrafter större än längre söderut. Flera lägenheter hava försålts och avsöndrats från sina hemman samt utgira nu självständiga fastigheter, vilka i regel brukas av sina ägare. Några rekopiitionsskogshemman, som skattesålts till hyttelag, hava skiftats mellan delägarna i tryttelagen, och de jämförelsevis få lägenheter, som funnits å dessa hemnan, hava därvid ingått i skifte och utgöra nu självständiga hemmansdelar, vilka vanligen brukas av sina ägare. Några lägenheter hava skilts från sina hemman på det sätt, att den skogsmark, vara de legat, blivit utbruten från hemmanen för tillgodoseende av sådana skogsrättigheter å dessa, för vilka avräkning vid rekognitionsskogarnas reglering ägt rum. De ojämförligt flesta lägenheterna äro emellertid fortfarande förenade med de hemman, i vilka de vid skattläggningarna ingått. Ett femtiotal av dessa lägenheter — huvudsakligen bruksgårdarna med tillhörande ägor — äro under respektive jordägares eget bruk. Det stora flertalet lägenheter innehaves dock alltjimt av särskilda brukare. Ett tiotal lägenheter äro upplåtna såsom boställen åt slogvaktare, mjölnare m. fl. Omkring 70 lägenheter nyttjas på grund av särskilda förhållanden — långvarig anställning m. m. — av nuvarande innehavare utan avgift. Ett trettiotal lägenheter användas såsom bostäder för bruksarbetare. De flesta lägenheterna med särskilda brukare äro emellertid upplåtna på arrer.de. Arrendeavgifterna äro i regel jämförelsevis små. Understundom utgöras, jämte kontant arrende, arbetsprestationer mot ersättning, som ofta understiger den i orten vanliga. Detta sätt för arrendets utgörande synes emellertid bliva allt ovanligare. På dessa arrendeavtal äro givetvis gällande arrendelagar tillämpliga.» Såvitt åbokommitténs undersökningar givit vid handen innehades av de 1105 lägenheter, som funnos vid skattläggningarna av rekognitionsskogarna, endast 139 av samma brukare som vid skatteköpen eller släktingar till dessa brukare. Utvecklingen synes sålunda beträffande lägenheterna å rekognitionsskogarna gått i samma riktning som ifråga om de under bruk skattekopta hemmanen och lägenheterna. Liksom de gamla åborna å dessa fastigheter i stor utsträckning försvunnit, hava å rekognitionslägenheterna de gamla brukarsläkterna, vilka ansetts rätteligen vid skatteköpen böra tillerkänts åborättigheter, synnerligen starkt minskat i antal. Även här utgöra därför liksom å under bruk skattekopta hemman och lägenheter de brukare, som icke anses kunna göra anspråk på annan ställning än vanliga nyttjanderättshavares, det ojämförligt stora flertalet. JordkomAv här berörda olika slag av icke självägande brukare å de av bruk missionens skattekopta hemmanen och lägenheterna och å skattelagda rekognitionshemyttrande. m a n ] j a r åbokommittén i sin utredning och sina förslag berört endast dels åborna å under bruk skattekopta hemman och lägenheter samt dels de lägenhetsinnehavare eller släktingar till dessa, som vid tiden för skatteköpet innehade lägenheten. Beträffande åbornas under bruk skattekopta hemman, föreslår åbokommittén i ett förslag till lag om åborätt till under bruk skattekopta hemman och lägenheter en reglering av åborättslagstiftningen. Huvudsakligen går denna reglering ut på en modernisering i fråga om de förhållanden, som regleras av 16 kap. jordabalken samt av byggningabalkens stadganden om byggnadsskyldighet och syn, samt på införande av vissa enhetliga bestämmelser i fråga om ärftligheten och om rätt till klander. Åbokommittén avser emellertid icke med sitt förslag ett ingripande i redan bestående rättig-

419 heter utan skola dessa fortfarande gälla, även om de måhända för ögonblicket skulle vara latenta. Jordkommissionen saknar anledning ingå på en närmare granskning av detta åbokommitténs förslag. För kommissionen står nämligen klart, att någon tillfredsställande slutlig lösning av åbofrågan icke kan nås på den väg, åbokommittén anvisar. Den långa tidsrymd av nära tvåhundra år, som förflutit sedan ett åborättsinstitut infördes å de av bruken skattekopta hemmanen och lägenheterna, hava givit alltför tydliga och klara bevis för omöjligheten att uppdraga några nöjaktiga normer för rättsförhållandet mellan å ena sidan den i regel mäktige bruksägaren och å andra sidan den svage, i ekonomiskt avseende i regel mindre lyckligt lottade åbon. För bruksägaren kommer tillvaron av en åbo å ett hemman, till vilket bruksägaren anser sig ha så gott som full dispositionsrätt, alltid kännas som ett onus och en onödig inskränkning vid nyttjandet av hemmanets tillgångar. Åbon å sin sida kommer alltid att känna sig sitta under tvång och ett ständigt osäkerhetstillstånd. De skyldigheter, som åligga honom i fråga om hemmanet, te sig för honom tryckande och besvärande, till följd av den tillsyn, han är underkastad från jordägarens sida. Medvetandet om att bruksägaren i den hemmanet åvilande åborätten ser en onödig tunga, som han under vissa förutsättningar skulle kunna bliva befriad ifrån, föder hos åbon olust och ohåga. Han kan ej med tillförsikt se emot framtiden, då han ej känner sig säker i besittningen av hemmanet eller lägenheten. E n ständig kamp, om också ej i regel öppet, utan oftast i tysthet, pågår därför mellan bruksägaren och åbon. Givet är att bruksägaren därvid har alla förutsättningar för att vinna. De få återstående åborätterna utgöra i viss mån ett bevis härpå. Därest åborättsinstitutet fortfarande skall söka upprätthållas å under bruk skattekopta hemman och lägenheter, vågar jordkommissionen därför hålla före, att det endast är en tidsfråga, när till slut alla åborätter å sagda fastigheter skola vara försvunna och åborna, därest ej brukningsdelarna nedläggas, ersatta med arrendatorer. De av åbokommittén ifrågasatta åtgärderna skola helt visst icke kunna förhindra en dylik utveckling. Vill man åt de icke självägande brukare, om vilka det här är fråga, söka tillskapa en mer tryggad ställning än den de för närvarande äga, något som för jordkommissionen synes vara en högst viktig angelägenhet, är det därför nödigt tillgripa verksammare åtgärder. Den enda åtgärden, som därvid kan visa sig tillfyllest, torde vara en lagstiftning i syfte, att åbon tvångsvis och med understöd av statsmedel må kunna förvärva fritt förfogande till hemmanet eller någon del därav. En dylik lösning av åbofrågan har bl. a. uttalats av en av reservanterna till kammarkollegii utlåtande över förevarande lagförslag den 18 oktober 1918, till vilken reservants uttalande, i den mån det berör förevarande fråga, jordkommissionen kan i stort sett ansluta sig. Jordkommissionen är ej i tillfälle att närmare ingå på de bestämmelser, som vore av nöden för att reglera en dylik tvångsavlösning av åbohemmanen och åbolägenheter. Kommissionen vill här endast erinra om nödvändigheten att en dylik avlösning sker på sådant sätt, att, därest ej hemmanet i sin helhet tillfaller den avlöste åbon — vilket torde ställa sig oöverkomligt när det gäller hemman med större skogstillgångar — denne likväl tilldelas ej endast den odlade jord, han som åbo brukat, utan jämväl i tillräcklig omfattning odlingsmark och husbehovsskog, därest sådana nyttigheter finnas att å hemmanet tillgå. Har åbon njutit sådana rättigheter

420 som rätt till mulbete, fiske eller dylikt, böra dessa, liksom andra bestående rättigheter, givetvis bevaras åt åbon även sedan jordbruket avlösts. Ett förvärv med äganderätt till någon del av hemmanet bör ej heller, enligt jordkommissionens mening, beröva åbon hans för ögonblicket måhända latenta rättigheter. Kommissionen tänker härvid i främsta rummet på åbons rätt till skogen å hemmanet. Beträffande denna rätt givas, som bekant, helt motsatta åskådningar. Åbokommittén har i sitt förslag anslutit sig till den tolkning av bestämmelserna om åbons rätt till skogsfång, att åbo skall medgivas endast husbehovsrätt till skogen. Den av åbokommittén föranstaltade rättshistoriska undersökningen synes nämligen åbokommittén giva det bestämda resultatet, att åbos rätt till skogen endast avser husbehovet. Kommittén betonar dock, att den i sitt förslag lämnat åbonias rätt i berörda hänseende bevarad, därest den genom domstolsutslag skulle förklaras vara annorlunda beskaffad. Annorlunda hade rättvisligen ej heller varit möjligt, då senare tiders rättspraxis ifråga om åbos rätt till skogen å under bruk skatteköpt hemman icke är fullt klar. Domar stå emot domar. Även om åbon skulle genom den här ifrågasatta tvångsavlösningen med äganderätt förvärva endast en viss del av åbohemmanet, synes det under sådana förhållanden kommissionen, som om den frilöste åbon icke skulle böra frånkännas en eventuell rätt till skogsfång jämväl å den återstående delen av hemmanet. En annan latent rätt, som för vissa åbor skulle kunna bliva av stor ekonomisk betydelse, är åbos rätt till skatteköp beträffande de hemman, som i anledning av kungl. förbudet mot flyttning av smiden- och hammarskatt den 11 december 1766 återfalla till kronan. Möjligt är visserligen, att denna rätt icke för det fåtal åbor, som numera finnes, kan komma att få någon betydelse. Hur därmed än kan komma att förhålla sig, synes det emellertid kommissionen av vikt, att ifrågavarande rätt ej frånhändes åbon därigenom att han genom en tvångsavlösning skulle få förvärva äganderätten till endast en del av åbohemmanet. I ett förslag till lag om upplåtelse genom expropriation av åborätt till vissa lägenheter å rekognitionshemman föreslår åbokommittén, att åt de lägenhetsinnehavare å de skattekopta rekognitionshemman, som vid tiden för skatteköpet innehade lägenheten, eller åt släkting till dylik lägenhetsinnehavare eller åt brukare, som kan åberopa fång från denne, skall genom expropriation kunna förvärvas ärftlig besittningsrätt till sagda lägenhet. Expropriationsersättningen skall förskjutas av staten, och i vissa fall skall högst hälften av expropriationsskillingen kunna utan återbetalningsskyldighet gäldas av statsmedel. Å de nya åborätter, som enligt detta förslag skulle uppkomma, skulle den av åbokommittén utarbetade, i det föregående berörda lag om åborätt till under bruk skattekopta hemman och lägenheter äga tilllämpning. över nu refererade lagförslag anför kammarkollegium i sitt yttrande dlen 14 maj 1920 följande: »Att bereda innehavare av nu ifrågavarande lägenhet en möjlighet att gen.om expropriation förvärva sådan ärftlig besittningsrätt, som gäller i fråga om brulkshemmansåbor, innebär ju visserligen givetvis i och för sig möjlighet för dessa lägenhetsinnehavare att få sin ställning väsentligt förbättrad. Men i denna stiällning komma dessa åbor allt fortfarande att förbliva underkastade vederbörarude bruks- eller jordägares uppsikt samt i viss mån vara beroende av honom. Vad kommittén trott sig kunna åberopa till stöd för den föreslagna anordningens

421 lämplighet har icke kunnat övertyga kollegium. Även om, såsom kommittén betonar, de missförhållanden, vilkas avhjälpande nu avses, icke kunna läggas bruksägarna till last, lärer dock icke kunna bestridas att det utbredda missnöjet bland dessa lägenhetsinnehavare just är riktat mot nämnda ägare och icke mot det allmänna, ehuru enligt kommitténs mening staten icke vore utan skuld till ifrågavarande missförhållanden. Kommittén har framhållit att utan tvivel bruksägarna mången gång i äldre tider farit hårdhänt fram med sina underhavande. Föreställningarna om sådan hänsynslöshet från bruksägarnas sida torde i särskilt hög grad kommit att knytas till lägenheter å rekognitionsskogar. Anledning till konflikter mellan innehavare av dylika lägenheter och bruksägarna hade varit särskilt många och starka, då dylika lägenhetsinnehavare ofta ansett sig hava en bättre rätt till sina lägenheter än brukens övriga torpare. Det kan enligt kollegii mening icke vara lämpligt att, på sätt föreslagits, ställa ifrågavarande kategorier av medborgare med sina sins emellan stridiga intressen och inbördes misstro i framtida beroende av varandra. Det synes fastmer hava varit en uppgift att mellan dem åvägabringa en så slutgiltig skilsmässa som möjligt. I detta sammanhang torde jämväl böra erinras, att åboinstitutet, såvitt angår jord under enskild äganderätt, utgör en relikt inom rättssystemet och att intresset av institutets snara avveckling vore värt understöd av en därpå inriktad lagstiftning. Vid sådana förhållanden och då som ovan antytts effekten av den föreslagna lagstiftningen begränsar sig till allenast högst 139 lägenheter måste ett tillskapande av ett antal dylika åborättigheter utöver det femtiotal, som ännu lära existera å brukshemmanen anses vara olämpligt.» Det synes jordkommissionen, som den kritik kammarkollegium i nu anförda yttrande ägnar åbokommitténs förslag vore fullt riktig. Då efter vad i det föregående framhållits, jordkommissionen ej ser någon annan lösning av frågan om förbättring av de nuvarande bruksåbornas ställning än en upplösning av åborättsinstitutet och åbornas förvandlande till självägande, är för övrigt givet, att kommissionen ej kan tillstyrka åbokommitténs förslag om tillskapande av ett antal nya åbor, även om detta kunde ske på en för lägenhetsinnehavarna mindre dyrbar väg än genom den »expropriation av åborätt» mot ersättning, som av kommittén ifrågasattes, till av lägenhetsinnehavarna eller deras förfäder säkerligen i flertalet fall själva uppodlad jord. Liksom åborna torde nu ifrågavarande lägenhetsinnehavare å de skattelagda rekognitionsskogarna bäst tillgodoses om de få med fritt förfogande förvärva av dem brukade områden jämte i förekommande fall nödig husbehovsskog och odlingsmark. Genom sitt den 28 april 1921 avgivna förslag till revision av lagen den 28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område samt genom sitt samtidigt härmed avgivna principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk tror sig kommissionen hava anvisat de utvägar, på vilka dylika förvärv från sagda lägenhetsinnehavares sida böra möjliggöras. Som förut sagts, beräknar åbokommittén att å de under bruk skattekopta hemman och lägenheter f. n. skulle finnas 58 åbor och att antalet sådana lägenhetsinnehavare å rekognitionsskogshemman, varom här senast varit fråga, uppgå till 139. Det är således ett ganska ringa antal personer, som skulle komma att beröras av åbokommitténs här ovan berörda lagförslag. A de under bruk skattekopta hemmanen och lägenheterna liksom å de skattelagda rekognitionshemmanen finnas emellertid, som jämväl förut fram-

422 hållits, förutom nu nämnda åbor och lägenhetsinnehavare även andra osjälvständiga brukare. Någon uppgift på antalet av dessa sistnämnda brukare lämnas icke av åbokommittén, som över huvud taget icke alls berör nu sagda brukare. Otvivelaktigt torde emellertid vara att dessa brukare, sam i allmänhet nu torde sitta som arrendatorer och torpare, utgöra ett måigdubbelt större antal än de åbor och lägenhetsinnehavare, som varit förenål för åbokommitténs utredning och förslag. Jordkommissionen håller före, att någon lösning av åbofrågan icke lan ske utan att hänsyn tages även till dessa av åbokommittén icke uppmärksammade brukare. Särskilt bör bemärkas, att bland dessa finnas icke så få, som utgöra så att säga gränsfall mellan å ena sidan de åbor och lägenhetsinnehavare, som åbokommittén ställt i en klass för sig, och å anira sidan övriga osjälvständiga brukare. Å de av bruken skattekopta hemmanen och lägenheterna samt å rekognitionsskogshemmanen finnas nämligen ett icke ringa antal brukare, som anse sig böra med lika stor rätt bli ihågkomna som de, vilka särskilt utpekats av åbokommittén, ehuru de förra sakna tillräckligt bevismaterial för att styrka sin rätt till åboskap eller till inrangerande i åbokommitténs särskilda klass av lägenhetsinnehavare. Det synes vara just denna kategori av brukare, vilka förmena sig hava en bä-.tre rätt än de kunna juridiskt styrka, som gör åbofrågan särskilt brännande. Därest jordkommissionens förslag till revision av ensittarlagen samt till avlösning av ofullständiga jordbruk bliva genomförda, torde emellertid även nu sagda brukare liksom jämväl övriga torpare och arrendatorer å under bruk skattekopta hemman och lägenheter samt å rekognitionsskogshemman, i den mån dessa fastigheter äro i enskild ägo, kunna erhålla en tryggad ställning. Genom en tvångsavlösning skulle sagda brukare nämligen då kunna förvärva de hemman eller lägenheter på vilka de nu sitta under oftast mycket otrygga former. Såsom en sammanfattning av det sagda får kommissionen sålunda förorda följande: Åborätter böra enligt kommissionens mening icke vidare ifrågakomma på vare sig under bruk skattekopta hemman eller rekognitionsskogshemman. Frågan synes kommissionen böra lösas efter huvudsakligen följande linjer. Alla brukare, som för närvarande sitta på under bruk skattekopta hemman eller å rekognitionsskogshemman på grund av vanliga arrendekontrakt erhålla genom den föreslagna nya jordlagstiftningen enahanda förmåner som andra arrendatorer av samma slag, nämligen skydd av den sociala arrendelagen och rätt att tillgodonjuta förmånerna av lagen om avlösning av vissa arrendejordbruk. De brukare eller bröstarvingar till brukare, som funnits å rekognitionsskogarna vid tiden för deras överlåtelse till enskilda, hava som sagt ej åtnjutit förmånen av att »sitta odrivna». Kronan underlät icke blott, såsom vederborde, undantaga dessa jordbruk från överlåtelsen utan t. o. m. att tillförsäkra den nämnda rättigheter. Någon juridisk rätt mer än andra arrendatorer hava de således icke för närvarande. Lagstiftningen till deras förmån kommer således att sammanfalla med den nyssnämnda lagstiftningen för alla med densamma avsedda brukare. Vad åter angår åbor, som tillförsäkrats rätt att »sitta odrivna» på åtskilliga under bruk skattekopta hemman, anser kommissionen såsom redan erinrats, att något fastlåsande för framtiden av deras åborättigheter genom en ny lagstiftning icke bör ifrågakomma. De må sitta kvar i sina gamla

423 rättigheter, så länge de önska. Men de böra ock beredas tillfälle att alldeles frigöra sig från beroendet under bruket. Ifråga om dessa sistnämnda ännu »odrivna» åbor och kanske även andra, som ej blivit av staten uttryckligen tillförsäkrade odrivenhet, förekommer emellertid att de anse sig själva, i många fall åtminstone, och även av domstol fordom ansetts berättigade till en större rätt än vanliga arrendatorer. För det första äga de merendels husen, vilket dock ej påkallar någon ny lagstiftning, då detta är ett ostridigt förhållande. Detta föranleder endast därtill, att arrendet eller köpeskillingen vid tillämpning av den nya lagstiftningen icke kommer att räkna med byggnaderna såsom någon jordägarens tillgång. Vidare anse de sig ha rätt att förfoga över skogsmarken icke blott till husbehov utan också till avsalu. Denna rätt måste stå dem fortfarande öppet att göra gällande. Yppas stridiga meningar därom, blir det domstolarnas sak att sluta tvisten. Statsverket bör i sådant fall fortfarande med rättshjälp bistå åbor i dylika rättegångar. I anslutning till här ovan berörda två huvudförfattningar har åbokommittén avgivit förslag till nedanstående författningar. 1) Förslag till lag angående villkor och grunder för byggnadslån av statsmedel åt åbor å under bruk skattekopta hemman och å lägenheter på rekognitionsskogshemman. Detta förslag avser att förhjälpa vissa åbor att sätta sina byggnader i ett bättre skick än de ofta nog, huvudsakligast till följd av de oklara rättsförhållandena, befinna sig uti. 2) Förslag till kungörelse om allmänna villkor och bestämmelser för erhållande av rättshjälp till expropriation jämlikt lagen om upplåtelse genom expropriation av åborätt till vissa lägenheter å rekognitionsskogshemman. Detta förslag sammanhänger med åbokommitténs ovan berörda förslag till lag om upplåtelse genom expropriation av åborätt till vissa lägenheter å rekognitionsskogshemman. 3) Förslag till kungörelse om ersättning i vissa fall av statsmedel åt före delta brukare av lägenheter å rekognitionsskogshemman. Med detta förslag har åbokommittén, vad angår vissa före detta lägenhetsinnehavare å rekognitionsskogarna, sökt lösa frågan att på grund av billighetsskäl bispringa dessa personer med bistånd från statens sida. Kommittén föreslår nämligen för ifrågavarande före detta lägenhetsinnehavare en penningeersättning utgående av statsmedel i regel i form av livränta. Slutligen har åbokommittén i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 augusti 1920 avgivit 4) yttrande i fråga om åtgärder i åbofrågan på grund av billighetsskäl. I detta yttrande avstyrker kommittén att någon ersättning av staten meddelas sådana personer, som förlorat sin åborätt till under bruk skattekopta hemman och lägenheter. Beträffande dessa före detta åbor kan, framhåller åbokommittén, staten icke anses gjort sig skyldig till någon uraktlåtenhet liknande den, som kan synas föreligga beträffande vissa lägenhetsinnehavare å rekognitionsskogar. Jordkommissionen finner det synnerligen vanskligt att utfinna utvägar för att tillgodose sådana åbor å under bruk skattekopta hemman och å rekognitionsskogar, som avses i härovan anförda förslag 3 och 4. Det möter svårigheter på grund av att jordbruket för närvarande innehaves av annan person. Bevisning blir också svår att åstadkomma, isynnerhet om det är en avlägsen tid, vars förhållanden skola utredas. E n mängd processer av

invecklad art ställes i utsikt. Dessutom kan man därvid ej heller helt förbigå den frågan, huruvida ej i olikhet med vad åtminstone åbokommittén ifrågasätter åtminstone bröstarvingar skola kunna få inträda i föräldrars rättigheter. Jordkommissionen delar för övrigt åbokommitténs uppfattning, att staten ej kan anses ha någon skyldighet gent emot sådana åbor, vilka staten tillförsäkrat att sitta odrivna. Däremot synes goda skäl tala för att vissa före detta lägenhetsinnehavare å rekognitionsskogshemman erhålla på sätt åbokommittén ifrågasatt, någon ersättning. Med vad kommissionen sålunda föreslagit erfordras ej vidare något yttrande över åbokommitténs ovan under 1 och 2 omnämnda speciella framställningar. Särskilt yttrande i en viss punkt i åbofrågan av herr Lindhagen. Jag kan icke dela uppfattningen, att staten bör anses hava mindre skyldighet till sådana åbor, vilka uttryckligen tillförsäkrats förmånen att få sitta kvar än till andra åbor. Snarare skulle kunna sägas, att staten har så mycket större skäl att ingripa, då ett av kronan gjort villkor blivit överträtt, över huvud taget har kommittén emellertid rört sig endast med statens moraliska skyldigheter men icke ansett det påkallat att framför allt eller ens i någon mån överväga deras skyldigheter, som kunna visas hava tillägnat sig åbornas egendom mot både moralisk och juridisk lag. Vad som skulle kunna göras i förenämnda avseende borde rätteligen bestå däri, att bortdriven åbo såväl å under bruk skattekopta hemman som å rekognitionshemman av staten tillhandahålles nytt jordbruk eller ock återförsättes i det gamla, det senare dock under förutsättning, att dettas nuvarande innehavare i stället tillhandahålles annat jordbruk och förklarar sig villig göra ombytet eller skälig anledning eljest till ett sådant ombyte förefinnes. Önskar åter bortdriven åbo ej något jordbruk för egen räkning, är ej något att erinra emot, att åbon erhåller av staten det lilla, av kommittén såvitt rörer åbor å rekognitionsskogshemman föreslagna livräntebeloppet, vilket dock innefattar en mycket obetydlig upprättelse. Ifrågasättas kan dock, huruvida den, som ej vidare önskar komma i fråga såsom jordbrukare, över huvud taget bör erhålla någon annan gottgörelse av staten. I vissa fall kan detta kanske vara skäligt, i andra fall åter, såsom då åbon har en god ekonomisk ställning, bör någon sådan ersättningsrätt, som han för närvarande juridiskt sett icke äger, ej heller tilläggas honom genom ny lagstiftning. Vad i detta fall synes böra ske, är i varje fall snarare en hjälp från statens sida åt sådana åbor, som tillförsäkrats att sitta odrivna, och deras rättsinnehavare att erhålla skadestånd av dem, som olagligen bortdrivit åborna, eller av dessas arvingar eller andra rättsinnehavare. Villigt måste dock medgivas, att en sådan aktion är kanske i de flesta fall förenad med de största svårigheter. Det har växt för mycket gräs över dessa gamla tilldragelser, och ersättningskrav enligt gällande lag äro förmodligen meremdels preskriberade. På grund härav lärer denna härva, vars detaljer kommissionen ej varit i tillfälle att undersöka, endast kunna utredas genom en ny lag, som skapar n y a rättigheter och på det sättet löser den gordiska knuten. J a g har försökt göra ett utkast till en sådan lag, men har ej kunnat medhinna a t t bilda mig ett slutgiltigt omdöme vare sig om en sådan lags framkomlighet eller om dess lämpliga utformning.

VIII. Framställning rörande rationell skogshushållning å bolags och enskildas skogar av större omfattning. Frågan om skogarna, äganderätten till desamma och hushållningen med dem är ett spörsmål, som självfallet framstår såsom nära förbundet med den sociala jordfrågan i allmänhet i vårt land. Historien om den svenska skogsvårdens utveckling är fylld av famlanden, omkastningar i grundsatser och meningsstrider. Den glesa befolkningen och den rika tillgången på skog har gjort, att en verklig skogsvård under långa tider icke behövt iakttagas och sedan endast långsamt mognat i det allmänna medvetandet såsom en allmän angelägenhet av största vikt. På detta område har emellertid hos oss liksom annorstädes alltmer åvägabragts inskränkningar i jordäganderätten, byggda på vunnen insikt, att skogskapitalet i stort sett är en hela landets och kommande generationers egendom och icke något, som enskilda jordägare eller den levande generationen kan efter gottfinnande föröda utan hänsyn till andras behov eller nödig omtanke om efterkommandes existensmöjligheter. Målet för en dylik omtanke är obestridligt, att skogsmarken må avkasta så mycket som möjligt och att årligen ur detta skogskapital uttages endast vad som kan anses motsvara den naturliga tillväxten eller med andra ord skogskapitalets normala avkastning. En sådan skogsskötsel har med en teknisk term kallats uthållig skogsvård. Denna utesluter emellertid ingalunda, att olika metoder därvid kunna för skilda naturförhållanden och olika ändamål göra sig gällande. En sådan hänsyn bör tillgodoses genom de för vinnande av uthållig skogsvård fastställda hushållningsplaner. En sådan uthållig skogsskötsel har staten först varit i tillfälle att principiellt stadga för de så kallade allmänna skogarna i riket. För närvarande gäller i detta avseende förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, som innehåller bestämmelser rörande kronoparker, häradsallmänningar, skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner, boställsskogar och skogar å allmänna inrättningars hemman, som icke innehavas med stadgad åborätt. Grundsatsen för skogsvården är här formulerad sålunda, att skogarna skola »bibehållas oförminskade samt behandlas efter sådana på vetenskapliga regler grundade, för olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplaner, som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning». För enskildas skogar har lagstiftningen om uthålligt skogsbruk tagit sin början i de fall, då allmänna skogar överfördes till enskilda i och med nybyggesanläggningar och avvittringar inom de nordliga provinserna. Under långa tider försummades visserligen även detta. Slutligen kom dock i sådant syfte till stånd förordningen den 20 juni 1866 angående disposi-

426 tionsrätten över skogar på sådana skattehemman, vilka därefter från kronan upplåtas, eller av sådana äldre nybyggen för vilka föreskrivna byggnadsoch odlingsmöjligheter icke blivit behörigen fullgjorda. Det föreskrevs i denna författning att å sådana skattehemman, som därefter från kronan upplätes, »ägde skattemannen ej annan rätt över hemmanets skog, än att ian därifrån må dels utan utsyning till husbehov hämta nödigt virke och bränsle och dels efter utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman fritt taga eller försälja vad därutöver kan, med bevarande för framtiden av skogens bestånd, årligen avverkas». Sådana hemman finnas nu spridda här och var i Norrland. Sin förnämsta betydelse har emellertid denna författning erhållit genom stadgan den 30 maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Samtliga hemman i lappmarkerna hava därigenom blivit underkastade förutnämnda utsyningstvång för saluskog. Dessa förhållanden hava senast reglerats genom lagen den 18 juni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Genom lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa områden har förordnats bland annat om »uthållig skogshushållning» å den skog, som vid avvittring inom de områden av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka länsstyrelsen ännu icke meddelat avvittringsutslag, tilldelas hemman, nybyggen eller lägenheter. Därnäst ingrep statsmakten med krav på uthållig skogshushållning på enskildas skogar, när förhållandena gjorde det alldeles oundgängligt. Uppslag i denna utveckling äro en del äldre bestämmelser om vården av skog å flygsandsfält. Därefter kom lagen den 24 januari 1903 om skyddsskogar, som föreskrev att för bibehållande av skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, må annan avverkning än till husbehov äga rum endast efter utsyning i så stor utsträckning som »med skogens åter växt och framtida bestånd är förenligt». Slutligen tillkommo lagen den 13 juni 1908 angående vård av enskildas skogar inom Gottlands län och lagen den 20 juni 1913 angående vård av enskildas skogar på Öland, vilka lagar föreskriva, att avverkning för annat än husbehov må äga rum allenast med tillstånd och i så stor utsträckning, som »med hänsyn tagen jämväl till gårdens framtida behov är med skogens återväxt förenlig». En fortsatt tillämpning av sistnämnda lag har föreskrivits genom lagen av den 13 april 1922. För att i enahanda riktning framtvinga rationell vård å enskilda skogar, ehuru ej så långt som till krav på uthållig skogshushållning, har statsmakten genom nödvändigheternas makt även ansetts böra ingripa medelst så kallade dimensionslagar, som för ungskogens bevarande medgiva avverkning under en viss storlek allenast efter utsyning och för vissa undantagsfall. Sådana lagar hava varit gällande från 1874 för Norrbottens och från 1882 för Västerbottens kustland, och äro senast reglerade genom förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Norrbottens och Västerbottens län, som ej höra till lappmarken. Alla övriga enskilda skogar inom riket än de ovannämnda har lagstiftningen hitintills ej ansett sig kunna pålägga skogsvård annat än genom så kallade återväxtlagar. Begynnelsen skedde genom de förordningar år 1869 angående åtgärder till förekommande av skogsförödelse å skogarna på Gottland. Sedan har genom lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar stadgats för alla sådana skogar, för vilka ej på sätt ovan angivits särskild skogslagstiftning är gällande, att »avverkning ej må så bedrivas

427 eller efter avverkningen med marken så förfaras, att skogarnas återväxt uppenbarligen äventyras». E n viss ganska verksam skärpning i skogsvården å enskilda skogar utöver vad 1903 års återväxtlag stadgar, har tillkommit genom lagen den 27 maj 1921 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo. Man kan således säga, att en rationell skogshushållning efter uthållighetsbruk redan är föreskriven för vissa enskilda skogar, nämligen dels lappmarksskogarna och skogarna å en del hemman, spridda här och var i det övriga Norrland, dels skogarna på Gottland och Öland och dels skogar, som fordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående. Det framställer sig då det spörsmålet, i vad mån man må kunna gå vidare och påbjuda en fullt rationell skogsskötsel å enskilda skogar i större utsträckning, än som redan skett. E n lagstiftning om uthålligt skogsbruk måste mångenstädes möta, åtminstone ännu, stora svårigheter för en liten skogsägare, som använder skogen i första hand till husbehov för jordbruket och därutöver vant sig att i den se en sista utväg för täckande av oundgängliga kontanta utgifter. Däremot är uppenbart, att en rationell vård lättare kan komma till stånd å större skogskomplex. Dessa brukas faktiskt företrädesvis för uttagande av en skogsavkastning till industriellt syfte eller till försäljning. För ägare av sådana komplexer kommer en uthållighetslagstiftning ej med något nytt, tillämpat för främmande ändamål. Den förståndige skogsägaren pålägges därigenom icke någon ny tunga utan blott något obetydligare besvär. Den misshushållsamme skogsägaren åter ålägges ett både för honom själv och samhället gagneligt tvång till god ekonomi. Man må nämligen icke föreställa sig, att skogens samlande hos enskilda i större komplexer endast är en fördel ur skogsvårdssynpunkt såsom inbjudande till och underlättande en rationell skogsvård. Den medför också faror för skogsskövling i stor skala såsom en följd av önskningar från intressenter att utbekomma stora kontanta medel eller såsom ett tvång för dem, när de genom spekulation utfäst att betala överdrivna köpeskillingar såväl i flydda tider som i de nuvarande. Dessutom gives det ett visst slags affärsmän, som köpa stora skogar med äganderätt eller för avverkning just för att helt utdriva dem på GD gång och därigenom åstadkomma en större affärsvinst. De enskilda skogar, för vilka nu omsider böra påbjudas uthållig vård med stöd av hushållningsplanen, äro sålunda uppenbarligen skogar, tillhöriga bolag och enskilda personer, som äga skogsmarker av mera betydande omfattning. Det bör icke förglömmas, hur viktigt detta är även för ortsbefolkningen, att i de orter, där sådana enskilda skogar finnas, själva skogskapitalet bevaras. Mångenstädes har arbetsförtjänst i de stora skogarna ingått såsom ett ofrånkomligt led i deras ekonomi. För småbönderna och andra småbrukare är det gagneligt och ofta behövligt att hava en sådan inkomst, i den mån jordbrukets skötsel medgiver det. För deras vuxna söner och den övriga befolkningen som saknar jord, är den oundgänglig. Denna beräkning går om intet, i fall de större skogarna i trakten mer eller mindre totalavverkas. Ett nödläge av sådan anledning har inträffat ofta under gångna tider, och förekommer fortfarande. En särskild anledning har staten att fästa villkor om uthållighetebruk vid sådana skogar, som genom avvittringarna skänktes till bondeståndet för dettas förkovran, men

428 sedan kommit i andra händer. Det behöver knappast erinras, att len ifrågasatta omtanken är oundgänglig även för näringslivet och särskilt industriens sunda utveckling. Röster hava även i det förflutna ofta höjts för en sådan skogslagstiftning som nu sagts. Den bekante siaren C. A. Agardh skrev i medlet av 1É00talet: »Man kan utan tvekan förklara, att Sveriges tillvaro såsom en självstärdig stat, såsom ett civiliserat land, beror därav, om det har skogar eller icke. — Naturen har tillräckligen sörjt för, att Sverige aldrig skulle bliva skoglöst, i det hon gjort största delen av dess jord otjänlig för åkerbruk, tjänlig endast för skogars växt. Men hennes välmenande avsikt har blivit tillintetgjord gerom oförnuftiga författningar, förestavade av enskilda intressen, och av utländska, på Sverige otillämpliga teorier. — En djupare och sundare statsvishet, misstrodde egennyttan och tanklösheten, hade från urminnes tider dels inskränkt de enskildas makt att förstöra skogar, dels förbehållit åt staten ofantliga skogssträckor för egen räkning. Men ovannämnda båda orsaker — egennyttan och utländska på Sverige ej tillämpliga teorier — överändakastade de visa lagar, som stiftades efter grundsatserna av denna urgamla och i norden inhemska statskonst. Han upphävde under ett lättsinnigt tidevarv den stadgade inskränkningen av de enskildas naturliga begär att för vinst förstöra sina skogar, och man utdelade de ofantliga skogssträckor, som tillhörde staten åt de enskilda, med rätt att även få förstöra dessa.» — Agardh fann emellertid ingen annan bot för det onda än skogarnas återförvärvande av staten. Sedan han vidare utvecklat, hurusom »följderna av utdelningen av statens skogar till enskilde börjat allt mer och mer att på ett fruktansvärt sätt träda i dagen», anför han bland annat: »Man måste gå till orsakerna till det närvarande tillståndet. Olyckan kommer ifrån avhändandet av kronans skogar. Konung Karl X I skulle helt enkelt gjort ^ en reduktion och återtagit dem. Men detta går ej an i våra tider. Det finns då tydligen ej annat medel att avvärja den hotande faran, än att staten återköper de skogar ruinerade, som den bortskänkt i fullt bestånd och varda miljoner. Tertium non datur. Det blir hårt: det blir dyrt Men alla dårskaper måste bära sitt straff och bliva dyra att återköpa.» Ett vid lantbruksakademiens sammanträde den 2 april 1894 av direktören for skogsinstitutet C. G. Holmertz framlagt förslag till lösande av »den s. k. norrlandska skogsfrågan» upptager i punkt 2 följande: »Nu gällande föreskrifter om hemmans klyvning ändras så, att den huvudsakliga ^delen av skogsmarken kan utbrytas från hemmanet och särkilt skattläggas i förhållande till sitt värde; å de sålunda utbrytna hemmanen införes uthålligt skogsbruk under statens eller kommunens kontroll.» Genom det betänkande, som år 1899 avgavs av den för utredning angående lampliga åtgärder för främjande av den enskilda skogshushållningen ar 1896 förordnade kommitté (F. von Essen, Hugo Tamm, Bernhard Martin A Asker, C. M. Sjögren, Chr. Rappe och Olof Jonsson i Hof) framlades ett forslag till en återväxtlag, som sedan ledde till 1903 års lagstiftning. Sedan kommittén i sitt förslag 1 § fastslagit återväxtprincipen tilllades tya paragrafer, som avsåge att syfta något längre med hänsyn till större skogar. Dessa paragrafer lydde sålunda:

429 2 §• . Bolag eller enskild person, som äger skogsmark, vilken i areal uppgår, i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län till 3 000 hektar eller däröver, samt i övriga delar av riket, för vilka denna lag gäller, till 1 500 hektar eller däröver, är skyldig att för tillsyn över skogens ordentliga skötsel och vård hava såsom skogsförvaltare anställd en forstligt bildad man, som genom godkänd prövning visat sig hava inhämtat insikter, motsvarande åtminstone det för den lägre kursen vid Kungl. Skogsinstitutet stadgade kunskapsmått. Skogsägare, å vilken nyssnämnda föreskrift äger tillämpning vid den tid, då denna förordning träder i gällande kraft, är pliktig att inom två år därefter tillsätta skogsförvaltare och ingiva skriftlig anmälan därom till Konungens befallningshavande i det län, där skogsmarken är till sin huvudsakligaste del belägen. För den, som sedermera varder ägare till skogsmark av sådan ytvidd, som i första punkten säges, inträder nyssberörda skyldighet inom tre månader, efter det han blivit ägare till skogsområde av ovan angiven storlek. Försittes den tid, äger Konungens befallningshavande att efter vederbörandes hörande meddela avverkningsförbud å skogen. Flera skogsägare må om anställande av samma skogsförvaltare sig förena, därest Konungens befallningshavande i det län, i vilket skogsmarken till sin huvudsakligaste del är belägen, efter infordrat yttrande från skogsvårdsstyrelsen därtill lämnar bifall. 3 §•

Skogsägare, som enligt 2 § skall anställa forstligt bildad skogsförvaltare, är pliktig att årligen inom mars månads utgång till skogsvårdsstyrelsen i länet ingiva enligt fastställt formulär avfattad uppgift å skogens ytvidd, beskaffenhet och skötsel samt den under näst förutgångna år verkställda avverkningens belopp. Underlåtes sådan anmälan, äger Konungens befallningshavande att, efter anmälan av skogsvårdsstyrelsen, vid verkande vite tillhålla den försumlige att inom viss tid inkomma med ifrågavarande uppgift. Mot skyldigheten enligt 3 § reserverade sig tre ledamöter (Tamm, Asker och Martin). Sitt förslag om särskilt ingripande mot skogar av större omfattning grundade kommittén på sitt allmänna uttalande: »att man ej kan vänta några tillfredsställande resultat av den privata skogshushållningen, varemot staten, enligt alla länders erfarenhet, vore den yppersta skogsägaren». Kommittén framlade emellertid icke något förslag till obligatorisk uthållig skogshushållning på de angivna skogarna och utvecklade ej heller närmare, varför kommittén underlåtit det. Inom länsstyrelserna uttalades olika meningar om kommitténs förslag. Domänstyrelsen avstyrkte de båda förslagen. Beträffande den ifrågasatta skyldigheten att anställa skogsförvaltare grundade dock styrelsen sitt avstyrkande på den påtagligen riktiga meningen att utan någon befogenhet å skogsförvaltningens sida och utan någon skyldighet å skogsägarens torde föga vara att vinna av påbudet. Uti ett i början av 1902 till norrlandskommittén avgivet yttrande anförde dåvarande jägmästaren i västra Hälsinglands revir K. Fredenberg följande: »Då lockelsen för bönderna att sälja sina hemman till bolagen och andra skogsägare eller trävaruaffärsmän i högsta grad stegrats genom de oerhört uppjagade hemmansvärdena, och denna starka värdehöjning är en följd av möjligheten att

430 på en gång hugga ut all skog, anser jag, att en skogslag, som med förhindrande av skogens utskövling tvingade till att en förnuftsenlig skötsel av densamma, borde antagas. En sådan skogslag borde naturligtvis helst vara grundad på uthållighetsbruk av skogen, men lärer utsikt att få en sådan lag igenom för de enskilda skogarna i allmänhet knappast finnas. Då det emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke statsmakterna beträffande skötsel av skogen böra kunna uppställa större fordringar på de större skogsägarna — bolag eller enskilda personer — än på de små skogsägarna — så synes mig, att, om ock de enskilda skogsägarna i allmänhet icke kunna ställas under en på uthållighetsbruk grundad skogslag, likväl de skogsägare — bolag eller enskilda — som hava eller förvärva skog utöver en viss areal, borde kunna förpliktigas att icke utan på grundade skäl därtill erhållet vederbörligt tillstånd uttaga mer än den uthålliga skogsavkastningen.» Norrlandskommittén sysslade i sitt år 1904 avgivna betänkande också med skogens behöriga tillgodoseende såsom ett viktigt led i uppgiften att vidmakthålla och stärka den jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna, och att utveckla jordbruket i nämnda landsdelar. För ändamålet framlade den förslag till nya grunder för skogsbeskattningen, till ändringar i flottningsförfattningarna, till reformer i skiftesväsendet och till bildande av skogsallmänningar och skogsmedelsfonder. I reservationen till betänkandet av tre ledamöter (C. Lindhagen, J. Bromée och Ad. Wiklund) yrkades, att bolag eller enskilde, som äga skogar av större omfattning, måtte genom lag förpliktas bruka dem efter uthållig hushållning, så att skogskapitalet bevaras. Det anmärktes i reservationen, att kommittén en gång beslutit, att, jämte ett uttalande till förmån för en effektiv skogslag, tillika framhålla, att lagen borde stadga strängare bestämmelser för de skogsägare, vilka ägde en viss, större skogsareal, än för övriga skogsägare. Emellertid beslöt kommittén på sistone att icke göra ett dylikt uttalande. Det syntes reservanterna dock, som om kommitténs framställning ifråga om förvärvsförbud, vari kommittén ansett, att högst betydande skogsarealer inom skogsbygderna kunde utan några villkor ytterligare få övergå till trävaruindustrien, dock borde utgöra en särskild anledning för kommittén att vidhålla åtminstone förenämnda garanti. Vid 1903 års riksdag framlades en proposition med förslag till lag om vård av enskildes skogar, vilken ledde till den ovan åberopade återväxtlagen av samma år. Jordbruksministern ingick icke närmare på det viktiga och aktuella ämnet om uthållighetsbruk, utan förmälde sig allenast dela de uttalade betänkligheterna mot 1899 års kommittés förenämnda bestämmelser och vidgad kontroll å bolagsskogar och enskildes större skogar. Regeringen lät därför dessa bestämmelser utgå ur förslaget i stället för att förbättra dem i syfte att erhålla en effektiv skogsvård. I en motion inom andra kammaren (C. Lindhagen) yrkades bland annat att bolag och enskilda personer, som ägde skogar av mera betydande omfattning, måtte åläggas att bruka dessa enligt hushållningsplaner, som fastställts av vederbörande myndighet. En motionär i första kammaren (C. E. Ljungberg) hemställde bland annat, att bolag eller ägare av större skogar måtte förpliktas att bruka dessa enligt av vederbörande fastställda hushållningsplaner. En annan motionär i första kammaren (C. P . av Buren) föreslog, att bestämmelserna om hushållning med allmänna skogarna skulle tillämpas även å enskildas skogar, där framställning i sådant syfte hos Kungl. Maj:t i viss bestämd ordning gjordes. I motiven framhölls, att med

431 yrkandet syftades på sådana enskilda skogar, som tillhöra omyndige och hava en areal av minst 500 hektar ävensom skogar, vilkas ytvidd är av mera betydande omfattning och som ägas av bolag och enskilda. Det särskilda utskottet fann det från det allmännas synpunkt otvivelaktigt vara en stor fördel, om skogskapitalets äventyrande kunde kraftigare förekommas å i enskild ägo varande skog. Utskottet fann sig dock av såväl principiella som praktiska skäl icke kunna förorda framställningarna. Det vore oegentligt, att på detta sätt skilja mellan enskilda skogar, helst erfarenheten givit vid handen, att de ifrågavarande större skogarna i allmänhet sköttes bättre än de mindre. Därtill kom svårigheten att bestämma en gräns för de föreslagna bestämmelsernas tillämpning. Den kanhända viktigaste betänkligheten mot förslaget i praktiskt hänseende vållades emellertid av den omständigheten, att upprättande och fastställande av hushållningsplaner icke innebar någon garanti mot vanskötsel av ifrågavarande skogar, för såvitt ej tillika efterlevnaden av dessa planer behörigen övervakades. Men härför ägde icke skogsstaten på långt när tillräckligt antal tjänstemän. På huvudsakligen dessa grunder avstyrkte utskottet särskild lagstiftning för bolag och enskilda personer tillhöriga skogar av mera betydande omfattning. Tre reservanter (K. Staaff, Henricson och A. Wiklund) hemställde om utredning, huruvida ej till befrämjande av ett uthålligt skogsbruk ägare till skogar av mera betydande omfattning kunde genom särskild lagstiftning åläggas att underkasta dessa en planmässigt ordnad, av vederbörande myndighet godkänd hushållning. I första kammaren bifölls utskottets hemställan utan votering. Andra kammaren åter antog utan votering den avgivna reservationen. Vid riksdagarna åren 1907, 1908, 1909 och 1910 återkom frågan genom förnyade motioner (C. Lindhagen), vilka varje år avslogos av första, men vunno bifall av andra kammaren. Inom första kammaren förekom härvid ej ens votering. I andra kammaren avgåvos: år 1907 121 röster för och 85 röster emot förslaget, år 1908 93 för och 52 emot, år 1909 128 för och 74 emot och år 1910 100 för och 89 emot. — Inom vederbörande utskott vägde meningarna tämligen jämnt; 1907 hemställde majoriteten om bifall till förslaget, 1908, 1909 och 1910 däremot om avslag därå, i varje fall med reservation av minoriteten i motsatt riktning. För ett visst slag av enskilda skogar, nämligen fideikommisskogar har inom riksdagen ådagalagts ett särskilt intresse. Vid 1903 års riksdag väcktes inom första kammaren motion (C. P. av Buren), att särskilt de enskilda skogar, som äro av fideikommissnatur, måtte, såsom varande icke annat än nyttjanderättsskogar, åtnjuta samma skötsel och vård som allmänna skogar. I denna del fann det särskilda utskottet, att blivande fideikommissinnehavare måste anses äga ett berättigat intresse av, att fideikommisset icke genom någon innehavares åtgörande förminskades i värde. Liksom en fideikommissinnehavare icke hade rätt att avyttra någon del av fideikommisset, borde han icke heller hava rätt att genom en planlös skogsavverkning minska det till fideikommisset hörande skogskapitalet. Många exempel på förödelse av fideikommisskogar förelågo dock. Särskilt i de fall, då fideikommiss allenast under fardagsår besuttes av annan än blivande fideikommissarie, låg frestelsen nära till hands att genom hänsynslös skogsavverkning bereda sig största möjliga vinst av besittningstiden. Att sådan vanskötsel kan förekomma vore så mycket mer beklagligt, som fideikommisskogarna ofta omfattade betydande skogskomplex. Särskilt i vissa delar

432 av vårt land, såsom Skåne, voro fideikommisskogarna egentligen de eida skogar av någon större betydelse, som funnos. Även vid 1900 års riksdag hade av enskilda motionärer gjorts framställning i enahanda syfte men insågs då att skogskommitténs utredning borde avvaktas. Utskottet hemställde emellertid nu, att riksdagen måtte anhålla om förslag till stadganden, varigenom trygghet vunnes för en uthållig skogshushållning å till fideikommissegendomar hörande skogar. Denna framställning bifölls av riksdagen. I sammanhang med den vid 1906 års riksdag väckta frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom uttalades av lagutsko:tet önskvärdheten, att, om sådana stiftelser avskaffades, för dessa egendomars skogar samtidigt påbjöds en ordnad hushållning under offentlig kontroll eller att, om 1903 års riksdags ovanberörda framställning skulle hava föranlett någon åtgärd i denna riktning, innan ett sådant upphävande av fideikommissinstitutionen beträffande fastighet äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett avskaffande av en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig hushållning. Denna erinran om särskild vård av fideikommisskogar upprepades även av 1907 års lagutskott i sammanhang med den då åter upptagna frågan om upphävande av jordfideikommiss. Vid båda tillfällena antogs utskottets utlåtande av andra kammaren, varenot första kammarens majoritet avböjde förslaget i sin helhet. Vid 1909 års riksdag beslöt andra kammaren ock enahanda uttalande om fideikommissskogarna. Då riksdagen därefter år 1914 genom kamrarnas samstämmande beslut avlät en skrivelse i fideikommissfrågan medföljde i motiven även andra kammarens de tre förenämnda åren avgivna förord för en lagstadgad rationell vård av fideikommisskogar. Värmlandsutredningen yttrade sig i sitt år 1915 avgivna betänkande också om skogsvården samt hemställde på anförda skäl, bland åtskilligt annat, »att lagstiftningen om vården av enskildes skogar måtte vidare utvecklas samt för ändamålet dels ägare till skogar av större omfattning åläggas att bruka dem efter uthållig hushållning, dels skyldigheten att sörja för att återväxten skarpes och dels skydd beredes för den växtliga ungskogen». Genom tillsättande den 16 juni 1911 av skogslagstiftningskommittén, till vilken remitterades samtliga väckta skogsvårdsfrågor, blev arbetet för skogsvården avfört från dagordningen under lång tid framåt. Den 9 december 1918 avlämnade kommittén sitt huvudbetänkande och något år efteråt en omfattande reservation av ordföranden. Uti detta betänkande upptogs också till bedömande frågan om uthållig skogshushållning på bolagsskogar och enskilda skogar av större omfattning. Den frågan hade petitionsvis framförts av motionären i andra kammaren till regeringen, vilken därefter remitterade petitionen till kommittén. Kommittén lämnade härvid till en början en statistisk utredning, som utvisade, att genom en lagstiftning i angivet syfte för enskilda tillhöriga egendomar med en skogsareal av 500 hektar eller därutöver skulle icke mindre än omkring 42 procent av den i enskild hand varande skogsarealen i riket (54 procent av dettas hela skogsareal), komma under ett rationellt, uthålligt bruk. Kommittén medgav, att detta måste givetvis te sig lockande, men ansåg sig dock icke kunna föreslå dylika bestämmelser. För det första hade, framhöll kommittén, ingen velat påstå, att större skogar varit sämre vårdade än de mindre, utan i stället åtnjöte de större

skogsegendomarna på det hela taget en väsentligt bättre skötsel än de mindre. Fara för omfattande skogsskövlingar var visserligen oförneklig, men å andra sidan kunde en försatt s. k. patriarkalisk skötsel med för långt gående sparsamhet också vara oekonomisk. Strängare lagbestämmelser för de större skogsegendomarna voro icke heller nödvändiga för att trygga ett tillfredsställande skogskapital i landet. Även med en större intensitet i statsskogarnas skötsel kunde icke denna lämpligen bliva måttstock för den enskilda skogshushållningen. Den förra måste allt framgent innebära »en försiktighet och tillbakahållenhet i avverkningen, som för statens skogar är riktig och naturlig till följd av dennas förmåga att vänta på sitt utbyte, men kan icke förmynderskapsmässigt påtvingas den enskilde skogsägaren». Svårigheter uppkomme också för att uppdraga gränsen mellan större och mindre skogsegendomar samt förebygga ett kringgående eller illuderande av lagbestämmelserna. De ifrågasatta särbestämmelserna för större skogsegendomar skulle också kunna få en ödesdiger betydelse för de mindre skogsområdena, som löpte fara att därigenom bliva så mycket kraftigare exploaterade. Beträffande påståendet om det ifrågasatta uthållighetsbrukets betydelse för ortsbefolkningens och andra skogsarbetares stadiga arbetsförtjänst kunde en lagbestämmelse i detta hänseende bliva icke enbart till nytta. En industriell verksamhet, vilken såsom den svenska trävaruindustrien arbetar förnämligast på utländsk marknad, måste nämligen icke blott hava möjlighet att utnyttja eventuellt sig yppande gynnsamma konjunkturer, utan jämväl i dåliga tider kräva rörelsefrihet med avseende på skogen. Bestämmelsen kunde icke heller anses odelat lyckligt funnen, då man besinnar, att tillgodoseendet av den jordbrukande ortsbefolkningens intresse icke skulle komma att kräva medverkan från dennas egen sida, ity att det uthålliga skogsbruket ju icke skulle behöva iakttagas å de mindre skogslotterna. Synnerligen tungt vägande syntes kommittén till sist vara invändningen, att en lagstiftning för de större skogarna vore oegentlig och oberättigad, såsom drabbande dem, vilka skötte sina skogar bäst. Vidare åtgärder mot skadlig överavverkning borde snarast vända sig mot de mindre skogsegendomarna och endast i samband därmed mot den övriga skogsmarken. Alla dessa av kommittén samlade skäl synas jordkommissionen i det stora hela innehålla allenast förevändningar emot en skogshushållning, som är principiellt riktig och praktiskt överkomlig redan under nuvarande förhållanden samt uppenbarligen skulle bereda landet ett stort tillskott av ekonomisk kraft till gagn för jordbrukarna, arbetarbefolkningen och industrien samt icke till någon skada utan i stället till fördel även för alla jordägare, vilka på ett varaktigt och lojalt sätt vilja tillgodose sin egendoms intressen. Till stöd härför behöver allenast åberopas de skäl, som förut i denna framställning blivit framlagda. På grund av vad sålunda anförts får jordkommissionen hemställa, att, till stöd icke mindre för jordbrukets och ortsbefolkningens befogade intressen, måtte genom lag stadgas skyldighet att å bolagsskogar och enskilda skogar av större omfattning införa rationell skogshushållning, som med stöd av lämpliga hushållningsplaner bevarar skogskapitalet och varaktigt befrämjar den största möjliga avkastning av detsamma.

Jordkommissionen.

VI.

IX. Särskilt yttrande av herrar Ehrenborg och Jansson. A.

Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden.

1§. Denna lag skall tillämpas å arrende av jord å landet, där jorden vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Lagen skall dock icke tillämpas, därest arrendet omfattar odlad jord till större areal än tjugufem hektar, eller därest i arrendet icke ingår inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar. 2 § = 1 § norrländska arrendelagen. 3§. Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid, ej understigande femton år, eller ock för arrendatorns livstid; dock att avtal för viss tid må förlängas för fem år eller den längre tid, som erfordras för att den sammanlagda arrendetiden skall uppgå till minst trettio år. Är icke arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av femton år eller vid förlängning av föregående arrende för den kortare tid avtalet enligt vad ovan stadgats må hava slutits. Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån än som överensstämmer med vad här nedan stadgas förbehålla sig eller annan ägare av fastighet rätt att frånträda avtalet före arrendetidens slut. Har arrendatorn i avtalet förbehållit sig rätt att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet, vare det gällande. Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukningen efter arrendetidens utgång, och har ej inom sex månader därefter jordägaren anmanat honom att avflytta, skall avtalet anses förlängt på femton år. 4§. Vid upplåtelse för viss tid äger arrendatorn rätt till förnyat arrende för en tid ej understigande femton år eller den kortare tid, som kan erfordras för att den sammanlagda arrendetiden skall uppgå till trettio år. Förnyat arrrende må dock ej avse kortare tid än fem år. Rätt, som nu sagts, tillkommer dock ej arrendatorn, där han i märklig mån eftersatt honom lagligen åliggande skyldigheter såsom arrendator eller då det på grund av särskilda förhållanden skulle för jordägaren

medföra avsevärt men att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende. Vill arrendatorn ej tillgodonjuta denna rätt eller förmenar jordägaren, att densamma ej bör tillkomma arrendatorn, give det andra parten tillkänna senast sex månader före arrendetidens utgång på sätt som om uppsägning finnes stadgat. Har dylikt tillkännagivande från jordägarens sida skett, åligger det honom, därest arrendatorn påfordrar förnyat arrrende, att inom fem månader före arrendetidens utgång hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § bagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom omförmäles vid äventyr att arrendeavtalet eljest skall anses förlängt på femton år. Jordägaren skall anses hava hänskjutit tvisten till skiljemän, när han lämna,t*arrendatorn skriftlig underrrättelse om sitt val av skiljeman. Vill jordägaren eller arrendatorn påkalla ändring i arrendevillkoren skall tillkännagivande därom med uppgift å de ändringar, som äskas, göras inom tid och på sätt som i tredje stycket sägs. Part, som sålunda påkallat ändring i arrendevillkoren, har att, därest skriftlig överenskommelse med andra parten angående ändringen ej kan träffas, inom tid och på sätt som i fjärde och femte styckena sägs hänskjuta frågan till avgörande av skiljemän. Försummas det, vare frågan om ändringens vidtagande förfallen, Ej må förbättringar, som arrendatorn verkställt utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt, föranleda förhöjning av arrendeavgiften. År vid arrendetidens utgång frågan om arrendeavtalets förlängning ännu på prövning beroende, vare arrendatorn ej skyldig frånträda arrendet. Prövas därefter vid frågans slutliga avgörande förnyat arrende ej tillkomma arrendatorn, vare arrendatorn skyldig avflytta å den fardag, som infaller näst efter det avgörandet skett. För den tid arrendatorn efter arrendetidens utgång fortfarit med brukningen, gälle de förutvarande arrendevillkoren. Har uppskovet med frågans avgörande vållats av arrendatorn, vare han skyldig gälda jordägaren skadestånd. Kunna parterna, ej enas angående skadeståndet, skall frågan avgöras av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom sägs. 5 §. Lega skall utsättas i penningar eller naturaalster och skall vara till beloppet bestämd. I arrendeavtalet må dock bestämmas att i stället för legan skall enligt i orten gångbart pris .utgöras till sin omfattning bestämt arbete. I händelse av tvist bestämmes nämnda pris av Konungens befallningshavande. Utgöres arbete, som nu sagts, av jordbruksdagsverken, skall lända till efterrättelse vad i 2 kap. 7 § första stycket lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas. Annat arbete må ej til! tiden så utkrävas, att arrendatorn hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk. Ej må i avtalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fastställt antal dagsverken eller annorlunda bestämt arbete på tillsägelse betjäna jordägaren eller annan med någon tjänstbarhet. Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendatorn skälig nedsättning i legan. 6 § — 10 § = motsvarande §§ i norrländska arrendelagen.

11 i Har arrendatorn genom nyodling eller annan jordförbättring än sådan, som avser bättrande av brister efter ty i 8 § tredje stycket sägs, på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, njnte han ersättning därför av jordägaren när fastigheten avträdes; dock att ersättning för nyodling ej utgår med mindre arrendatorn hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet eller arrendatorn verkställt nyodlingen å område, som han jämlikt bestämmelserna i 21 § fått till odling intaga. Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, fastigheten till följd av nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då den av arrendatorn avträdes. . Har arrendatorn i avtalet tillförsäkrats rätt till ersättning för förbättring i vidare mån än nu är sagt, vare det gällande. 12 § — 20 § = motsvarande to i norrländska arrendelagen. 21 §. Arrendatorn vare oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa nyodling, dock ej utan jordägarens medgivande å mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Utgör den arrenderade jorden allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, må arrendatorn, därest skriftlig överenskommelse med jordägaren därom ej kan träffas, hos Konungens befallningshavande söka förordnande för lantmätare att med biträde av godemän företaga förrättning för att bestämma huruvida och i så fall till vilka gränser arrendatorn må till odling intaga till fastigheten hörande mark, som ej omfattas av arrendet. Finna förrättningsmännen, att arrendatorn å den arrenderade jorden utfört den nyodling och jordförbättring, som skäligen kan ifrågakomma, och att han väl hävdat sammia jord, må förrättningsmännen ineddela arrendatorn tillstånd att till odling intaga därtill lämplig mark, dock ej i större utsträckning än som med hänsyn till storleken av det av arrendatorn idkade jordbruket kan anses skäligt. Av jordägaren anvisad mark skall, därest den med hänsyn till sin beskaffenhet och belägenhet kan med samma fördel av arrendatorn uppodlas och brukas som annan ifrågasatt mark, vid tillståndets meddelande i första hand tagas i anspråk. Tillståndet må ej avse mark, som förut blivit till annan upplåten, eller som med hänsyn till sin belägenhet lämpligen kan uppodlas och brukas under annat å fastigheten idkat jordbruk eller som med större fördel kan för annat ändamål utnyttjas. Utan jordägarens samtycke må i tillståndet ej inbegripas mark, vara finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Mark, som arrendatorn fått intaga till odling, skall i alla avseenden anses inbegripen i arrendet med skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgiva den förhöjning av legan, som med hänsyn till markens beskaffenhet vid tiden för arrendatorns övertagande av densamma kan anses skälig. Beloppet av nämnda förhöjning bestämmes i händelse av tvist av förrättningsmännen. Vid förrättning, som nu sagts, åligger det lantmätaren att kalla jordägaren och arrendatorn genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem

tillhanda minst fjorton d a g a r före förrättningen. I övrigt skall i fråga om förrättningen v a d i 10 § första stycket första punkten, 13 §, 14 § första punkten, 15 § första stycket och 19 § i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare a t t inlösa under nyttjanderätt upplåtet område i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning av jord. Finnes å den arrenderade jorden eller å fastighet, vartill denna hör, skog av därtill lämplig beskaffenhet, vare, i den mån det överensstämmer med ortens sed, arrendatorn berättigad a t t efter anvisning taga erforderligt virke till vedbrand och till de arrendatorn åliggande reparationer ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga redskap. H a r genom jordägarens åtgörande skogstillgången å fastigheten under arrendetiden så medtagits, a t t arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, vare jordägaren pliktig att p å annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne det felande. Utöver vad ovan är stadgat, må arrendatorn ej i a n n a n mån än arrendeavtalet bestämmer nyttja fastighetens skog; äge ej heller avhända fastigheten torv eller annat, som icke är att hänföra till dess årliga avkastning. 22 §.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord allenast visst område a v en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn, i den mån det överensstämmer med ortens sed, berättigad till nödigt bete jämväl å annan till fastigheten hörande mark, som l ä m p a r sig till betesmark, dock ej i vidare utsträckning än som kan ske utan a t t jordägaren kommer att sakna bete för av honom vinterfödda k r e a t u r eller arrendator a v a n n a t under fastigheten lydande jordbruk lider intrång i honom tillkommande r ä t t till bete. F r å n a t t användas till bete må jordägaren undantaga, mark, v a r a i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång. 23 § — 30 § = motsvarande §§ i norrländska arrendelagen. 31 §. Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen upprättat arrendeavtal undantages från tillämpningen av denna lag eller någon dess föreskrift, och innehåller avtalet förbehåll, att medgivande därtill m å sökas, ankomme på Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten ä r belägen, a t t medgiva sådant undantag. över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts, må klagan föras i den ordning, som föreskrivits för ekonomimål i allmänhet. Skall arrendeavtal undantagas från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, gälle i stället vad om arrende i allmänhet ä r stadgat. Avslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeavtalet ej annorlunda stadgar, detsamma anses förfallet.

438 32 §.

I samma ägares hand befintliga genom ägostyckniug eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman skola vid tillämpning a v derna lag betraktas såsom en fastighet.

Denna lag skall träda i kraft den , vilken dag lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna skall upphöra att gälla, dock att i avseende å nya lagens tillämplighet å avtal, som träffats före nämnda dag, s a m t lagens förhållande till äldre lagstiftning skall gälla de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet finnas stadgade i lagen om v a d iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom. H a r arrendator eller arrendators m a k a eller enderas skyldemän i r ä t t upp- eller nedstigande led eller adoptant eller adoptivbarn enligt avtal, avseende upplåtelse för viss tid, ingånget före denna lags trädande i kraft, när arrendetiden efter denna lags ikraftträdande utgår, brukat fastigheten i minst femton år, äge arrendatorn Tätt a t t på sätt samt under villkor som i 4 § stadgas få arrendet förnyat i enlighet med denna lag.

B.

Utkast till lag oin ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, a t t 2, 7, 10, 14, 17, 18, 28 och 44 §§ i 2 kap. av lagen om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande lydelse: 2 §.

Upplåtelse på fem år. H a r vid fem år. Är fastigheten torp eller annan under huvudgård lydande lägenhet, hemman eller hemmansdel och omfattar arrendet odlad jord till en ytvidd av högst tjugufem hektar och ingår d ä r i inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar, skall upplåtelsen ske för viss tid ej understigande femton år, eller ock för arrendatorns livstid; dock att a v t a l för viss tid, vilket v a r i t gällande femton år, må förlängas jämväl för kortare tid. Ä r ej arrendetiden så bestämd, skall avtalet anses ingånget för en tid av femton år. Föreligger fall, som i andra stycket sägs, skall avtalet anses förlängt på femton år. 7 §.

Skola för meddelats honom. E j må utan verkan. Ä r fastigheten av beskaffenhet, som i 2 § tredje stycket sägs, skall utöver vad ovan i denna paragraf stadgats gälla, a t t legan skall u t s ä t t a s i penningar eller naturaalster och v a r a till beloppet bestämd, dock m å i avtalet bestämmas att i stället för legan skall utgöras till sin onifatt-

439 ning bestämt arbete enligt i orten gångbart pris, vilket pris i händelse av tvist bestämmes av Konungens befallningshavande. Villkor, som strider mot vad i detta stycke stadgats, vare utan verkan. 10 §. A r r e n d a t o r n åligge av jordägaren. Till efterrättelse annorledes föras. Om jordägares skyldighet att i vissa fall åbyggnad skils i a n d r a stycket av 14 §.

underhålla

fastighetens

14 §. Har i till skadestånd. Är fastigheten av beskaffenhet, som i 2 § tredje stycket sägs, åligger det jordägaren a t t vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn bostadshus och för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i brukbart skick. Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra a t t vid syn förelägges jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äge arrendatorn, efter det sålunda blivit medelst syn utrett, utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid n y syn, undfå gottgörelse med det vid första synen fastställda belopp. Angående rätt att i stället uppsäga arrendeavtalet så ock om rätt till nedsättning i arrendeavgiften och till skadestånd vare lag, som i första stycket av denna paragraf sägs. Villkor, som strider mot vad i detta stycke stadgats, vare u t a n verkan. I fråga eller avträde. 17 §. Låter arrendatorn av rören. Är fastigheten av beskaffenhet, som i 2 § tredje stycket sägs, vare a r r e n d a t o r n oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa nyodling dock ej u t a n jordägarens medgivande å mark, d ä r å finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd, ävensom berättigad till ersättning för sådan nyodling ävensom för a n n a n jordförbättring än sådan, som avser bättrande av brister efter ty i 10 § sägs, där fastighetens värde på v a r a k t i g t s ä t t därigenom ökats, dock att ersättning för nyodling ej u t g å r med mindre a r r e n d a t o r n hos jordägaren anmält sin avsikt att odla s a m t därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet. Ersättning, som nu sagts, skall bestämmas n ä r fastigheten avträdes och beräknas efter det ökade värde fastigheten till följd av nyodlingen eller jordförbättringen då kan anses äga. E j må genom förbehåll i avtalet stadgas inskränkning i den arrendatorn sålunda tillförsäkrade r ä t t ; h a r sådant förbehåll skett, vare det u t a n verkan. I fråga om syn, som i denna paragraf avses, vare lag som i 14 § tredje stycket sägs. 18 §. Har arrendatorn nedlagt kostnad och är han ej enligt v a d ovan sagts berättigad till ersättning för sådan plantering eller kostnad, hem-

bjude det jordägaren till inlösen, när han frånträder arrendet. Vill jordägaren — — — mottog den. Är ej — • utan lösen. Äro till 8 § bestämmer. 28 §.

Sker överlåtelse honom gällande. Är fastigheten av beskaffenhet, som i 2 § tredje stycket sägs, skall även om avtalet är muntligt, detsamma i fall, som i denna paragraf avses, utan särskilt förbehåll gälla mot nye ägaren. 44 §.

Visas särskilda omständigheter föranleda därtill, att beträffande skriftligen upprättat avtal, vara eljest skulle gälla vad i 2 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 14 § andra stycket, 17 § andra stycket och 28 § andra stycket finnes stadgat, nämnda föreskrifter eller någon av dem ej vinna tillämpning och innehåller avtalet förbehåll, att medgivande därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, att medgiva sådant undantag. Över Konungens befallniiigshavandes beslut i ärende, som nu sagts, må klagan föras i den ordning, som föreskrivits för ekonomimål i allmänhet. Skall arrendeavtal undantagas från tillämpning av nämnda föreskrifter eller någon av dem, gälle i stället vad om arrende i allmänhet är stadgat. Avslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeavtalet ej annorlunda stadgar, detsamma anses förfallet. Denna lag träder i kraft den . I avseende å lagens tillämplighet å avtal, som träffats före nämnda dag, gälle de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet finnes stadgade i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

C. Utkast till lag angående uppsikt å vissa jordbrak. i i Finnes å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller fastighet, som är i sambruk med densamma, åker och äng i den omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas, skall uppsikt, på sätt nedan omförmäles, hållas däröver att jordbruket å fastigheten icke nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras. Är fastigheten utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna eller lagen angående vissa jordbruksarrenden, skall vad nu sagts äga tillämpning allenast i den

441 mån jordägaren är enligt nämnda lagar för vidmakthållande av fastigheten ansvarig. Vid prövning av frågan, huruvida å fastighet finnes åker och äng av sådan omfattning att självständigt jordbruk därå kan idkas skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet. Är fråga om jord, som den 1 januari 1924 varit upplåten på arrende och utgjort torp eller annan under huvudgård lydande lägenhet, hemman eller hemmansdel och har i arrendet ingått odlad jord till en ytvidd av högst tjugufem hektar men har likväl arrendet omfattat inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar, skall, där området tillhör ägare av huvudgården, jämväl i det fall att denne är annan enskild person än i första stycket av denna paragraf sägs, vad i samma stycke stadgats äga motsvarande tillämpning. Är området utarrenderat nnder sådana förhållanden att vad i 2 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 14 § andra stycket, 17 § andra stycket och 28 § andra stycket i lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas äger tillämpning i upplåtelsen, skall vad nu sagts tillämpas allenast i den mån jordägaren är för vidmakthållande av den utarrenderade fastigheten ansvarig.

2 i Till sådan vanhävd, som ovan förmäles, är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift. 3 §. Utövande av den uppsikt, varom ovan sägs, tillkommer jordkommissionen i det län, där fastigheten är belägen. 4 och 5 §§ = motsvarande §§ i norrländska uppsiktslagen. 6 §.

Har jämlikt 5 § talan blivit till domstol instämd, äger domstolen föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej över fyra år, inom vilken samma åtgå rdyr skola vara vidtagna. Verkställes ej föreskrivna åtgärder inom bestämd tid, äger domstolen, på yrkande av jordkommissionen, giva jordägaren det nya föreläggande ifråga om vanhävdens avhjälpande, som med avseende å fastighetens tillstånd vid tillfället må finnas erforderligt. 7 § ™ motsvarande § i norrländska uppsiktslagen.

8 i Har, efter det fastighet varit föremål för syn enligt 4 §, fastigheten genom köp, byte eller gåva övergått till ny ägare, svare likväl den förre ägaren för avhjälpande av vanhävd, som uppstått före överlåtelsen, där ej med jordkommissionens medgivande ansvarigheten av nye ägaren övertagits. Innehavare av jord vare skyldig tåla att annan, som är ansvarig för avhjälpande av befintlig vanhävd, vidtager de åtgärder å fastigheten, som därför erfordras.

442 9 *. Anser jordkommissionen, att tillämpning av den i 7 § stadgade bötespåföljden bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra åtalet. U t a n uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej av allmän åklagare tnhängiggöras. 10 och 11 §§ — motsvarande ^§ i norrländska uppsiktslagen. 12 i Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning; skolande om jordkommissionens r ä t t a t t i målet fullfölja talan mot hovrättens utslag gälla vad i 30 ksp. C § 3 mom. rättegångsbalken är rörande allmänt åtal föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den ; dock att lagen ej må tillämpas med avseende å fastighet, som genom avtal träffat före n ä m n d a dag är till annan upplåten med nyttjanderätt på sådana villkor, a t t brukaren icke i händelse av fastighetens vanvårdande kan från nyttj a n d e r ä t t e n skiljas. Lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna med därtill senare gjorda tillägg och ändringar skall upphöra a t t gälla den ; dock a t t nämnda äldre lagstiftning fortfarande skall tillämpas dels i fråga om sådana fastigheter, å vilka den nya lagen i följd av den i föregående stycke gjorda undantagsbestämmelse ej kommit att vinna tillämpning, dels ock i fråga om mål, å vilka vid deras anhängiggörande den äldre lagstiftningen ägt til 1— lämpning.

D.

Utkast till lag om rätt i vissa fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område. 1§.

Omfattar ett för idkande a v jordbruk på arrende upplåtet område odlad jord till en ytvidd av högst tjugufem hektar och ingår däri inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar samt ägdes området vid arrendeavtalets ingående av bol a g eller förening för ekonomisk verksamhet eller utgör detsamma, d a r annan v a r ägare därtill, torp eller a n n a n under huvudgård lydande lägenhet, hemman eller hemmansdel, vare arrendatorn berättigad att i den ordning denna lag stadgar tillösa sig området under förutsättning a t t området den 1 januari 1924 under mer än trettio år i följd innehafts a v a n n a n än jordägaren samt d ä r a v under mer än femton år av arrendatorn eller arrendatorns maka eller enderas skyldemän i r ä t t upp- eller nedstigande led eller adoptant eller adoptivbarn. Avlider arrendator utan att hava utövat honom sålunda tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nyttjanderätten upphöra till följd av dödsfallet, vare dock arrendatorns maka, bröstarvinge eller adoptivbarn berättigad utöva lösningsrätten.

443 Ej vare den omständigheten hinder för avlösning enligt denna lag, att fastighet, vari område, som skall lösas, ingår, innehaves såsom fideikommiss. 2 §.

Lösningsrätt äger ej rum därest nyttjanderätten, då ansökan om utövande av lösningsrätt göres, är förverkad. Ej heller må lösningsrätt äga rum, därest områdets avlösande skulle medföra avsevärd olägenhet för huvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet såsom att, där arrendatorn har skyldighet att utgöra dagsverken, nämnda fastigheters jordbruk genom skyldighetens bortfallande skulle tillskyndas avsevärt men.

3 i Frågan om arrendatorns lösningsrätt samt om den för marken med vad därtill hör utgående löseskilling skall på ansökan av arrendatorn avgöras vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall fråga huruvida förhållande, som i 2 § första stycket sägs, föreligger, prövas i den ordning i 7 § omförmäles. Ansökan om förrättning skall ingivas till Konungens befallningshavande senast den dag, då., frånsett vad nedan i denna paragraf stadgas, arrendatorn är skyldig avträda marken. Varder arrendatorn inom sex månader före sagda dag av jordägaren tillspord, huruvida han vill utöva lösningsrätt, vare dock, vid äventyr av lösningsrättens förlust, skyldig att inom nittio dagar efter det han tillspordes söka förrättning. Vill någon på grund av stadgandet i 1 § andra stycket utöva lösningsrätt, göre ansökan om förrättning inom nittio dagar från den dag, nyttjanderätten upphörde. Ansökan om förrättning skall vara åtföljd av gravationsbevis rörande fastigheten. Har arrendator sökt förrättning må han icke mot sitt bestridande förpliktas att från den mark, lösningsanspråket avser, avflytta tidigare än å den fardag, soai infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Ej heller må förpliktande att avflytta meddelas, i fall, som avses i 1 § andra stycket, för arrendatorns där omförmälda stärbhusdelägare under den i andra stycket av förevarande paragraf angivna tid av nittio dagar. Därest på arund av vad sålunda stadgats arrendatorn sitter kvar .utöver den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren därför ersättning. Kan överenskommelse ej träffas om ersättningens belopp, skall frågan därom avgöras vid förrättningen eller, därest så ej kan ske, av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera partten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet av den tredje, äger domaren i orten förordna om valet. I övrigt skall vad i lagen 28 oktober 1887 om skiljemän stadgas äga tillämpning och skall pant sålunda ej i vidare mån än i nämnda lag finnes stadgat äga föra talan mot den meddelade skiljedomen. 4 §.

För varje län meddelar Konungen för en tid av tre år en eller flera lantmätare inom länet behörighet att verkställa förrättning, som i 3 §

sägs. Av de sålunda förordnade utser Konungens befallningshavaide på ansökan, som i nämnda paragraf omförmäles, en att vara förrittningsman. Vid förrättningen skall lantmätaren biträdas av två godemän, vilka skola vara valbara till ledamöter i expropriationsnämnler inom länet, och utses en av jordägaren och den andra av arrendatcrn. Tredskas någondera parten att utse godeman, förordnar Konungens befallningshavande om valet. I övrigt skall i fråga om förrättningen bestämmelserna i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5 i Konungens befalbiingshavande göre hos domaren i orten anmälan om förordnande av lantmätare, och skall anteckning om förordnandet göras i inteekningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken.

6i Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och arrendatorn genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minst fjorton dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att kungörelse angående dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt. Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordägaren och arrendatorn är stadgat. 7 §.

Vill jordägaren under åberopande av förhållande, som i 2 § första stycket sägs, bestrida arrendatorns lösningsanspråk, åligger det honom att vid första sammanträdet under förrättningen antingen vissa lagakraftägande utslag, att nyttjanderätten förverkats, eller ock styrka, att talan därom är anhängig: och skall i sistnämnda fall förrättningen vila i avbidan på lagakraftägande utslag. 8§. Avlösning skall omfatta den jord, som arrendatorn haft på arrende åt sig upplåten, jämte vad därtill hörer, dock ej i vidare mån än vad av här nedan intagna stadganden föranledes jord, till vilken arrendatorn endast tillförsäkrats rätt till mulbete eller slätter eller sådan rätt, som i 1 kap. 7 § i lagen angående nyttjanderätt till fast egendom sägs. Till det område, som skall avlösas, må läggas den å huvudfastigheten befintliga odlingsmark, som lämpligen kan uppodlas och brukas till det

445 förut å området drivna jordbruket och skall vid bestämmande a v omfattningen och belägenheten av nämnda odlingsmark de i 21 § a n d r a stycket i lagen angående vissa jordbruksarrenden stadgade grunder äga motsvarande tillämpning. Befinnes det enligt ortsförhållandena nödigt för det jordbruk, som skall avlösas, skall a v huvudfastigheten jämväl avstås skogsmark för tillgodoseende a v jordbrukets behov av bränsle och annat husbehovsvirke ävensom särskild mulbetesmark, i den mån tillgång till bete för de kreatur, som beräknas kunna komma att vinterfödas å jordbruket, ej finnes å a n n a n m a r k . Ä r det område, som skall avlösas, beläget invid vatten, som tillhör huvudfastigheten, skall till området läggas den del av nämnda vatten, som är dess strand närmast. 9 i Förrättningsmännen skola tillse a t t gränserna för det område, som skall avlösas, varda sålunda bestämda a t t jordbruket å huvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet icke avsevärt försvagas eller berövas -möjlighet till lämplig utvidgning eller avsevärd olägenhet uppkommer vid skötseln a v j o r d b m k eller skogsbruk. Vidare skola förrättningsmän.nen tillse, att området varder sålunda a v g r ä n s a t a t t hinder ej möter för dess avskiljande från huvudfastigheten genom ägostyckning eller jordavsöndring. Med den inskränkning som a v stadgandet i föregående punkt följer äga p a r t e r n a överenskomma om gränserna för det område, som skall avlösas, och må icke med mindre a r r e n d a t o r n det y r k a r honom tilldelas m a r k med tilllämpning av stadgandena i 8 § a n d r a och tredje styckena. Om det område, som med tillämpning av bestämmelserna i 8 § skall avlösas, omfattar så stor del av huvudfastigheten a t t återstoden skulle bliva för jordägaren i huvudsak onyttig, skall på yrkande av jordägaren jämväl återstoden inbegripas i avlösningen. 10 §. Vid löseskillings bestämmande skall vad i 7—10 §§ och 38 § första och a n d r a styckena expropriationslagen finnes stadgat äga motsvarande tillämpning, dock skall vid uppskattning av områdets värde ej medräknas förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som a r r e n d a t o r n eller föregående nyttjanderättshavare, v a r s r ä t t övergått å denne, nedlagt å marken ntöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen v a r i t förutsatt. Arrendatorn skall tillgodoräknas värdet a v dylik förbättring å sådan del av det innehavda området, som icke löses, i den m å n förbättringen ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet. 11 i F i n n a förrättningsmännen a t t området bör avskiljas från huvudfastigheten genom ägostyckning, skall vad därom i lag och författning finnes stadgat i tillämpliga delar vid förrättningen iakttagas. Eljest skall området avskiljas genom jordavsöndring och åligger det i ty fall lantmätaren att avfatta området å k a r t a upptagande jämte sagda område sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, a t t områdets läge är fullt bestämt, ävensom att u p p r ä t t a noggrann beskriv-

ning över områdets storlek, läge och gränser; skolande berörda beskrivning intagas i förrättningsprotokollet. Därest karta, som nu sagts, finnes tillgänglig, vare upprättande av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt. 12 §. Stanna lantmätaren och godemännen i olika meningar, gälle vad de flesta säga. Har var sin mening, gälle, om de kunna jämkas till varandra, den mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad lantmätaren säger. I fråga om uppskattningen må ej i förrättningsprotokollet införas eller eljest kungöras, huru förrättningsmännen inom sig röstat, och ej heller skälen för beslutet uppgivas. 13 i Medgiver jordägaren att lösningsrätt föreligger, varde medgivandet skriftligen uppsatt och av jordägaren underskrivet och' lände detsamma därefter till efterrättelse. Förrättningsmännen skola, med iakttagande likväl av vad i 9 § första stycket första och andra punkterna stadgas samt vad de i övrigt hava att utan särskilt yrkande tillse, söka förmå parterna att förena sig angående på vad sätt gränserna för det område, som skall avlösas, böra bestämmas. Förena sig parterna, varde förening därom särskilt upprättad och tage förrättningsmännen därå parternas underskrift och gälle föreningen sedan till efterrättelse. Kan enighet på sätt i första och andra styckena av denna paragraf sägs icke uppnås, hava förrättningsmännen att meddela utlåtande i tvistefrågorna. Nöjas parterna däråt, tage förrättningsmännen deras påskrift att de det godkänna och gälle utlåtandet därefter till efterrättelse. Vilja parterna ej på sätt nu sagts i ovannämnda frågor eller endera av dem förena sig och finna förrättningsmännen, att förrättningens fullföljande till slut skulle draga väsentlig kostnad, vilken i den händelse förrättningsmännens utlåtande undanrödjes bleve onyttig, må förrättningsmännen förklara förrättningen vilande i avbidan på att o-vannämnda frågor eller endera av dem bliva slutligen avgjorda. Yrkar arrendatorn, att förrättningen på sätt ovan sagts förklaras vilande, skall yrkandet lända till efterföljd. 14 i När förrättningen enligt 13 § förklarats vilande eller när den avslutats, skall tillkännagivas, vad rättsägare, som är missnöjd med sådant under förrättningen meddelat utlåtande, som i sagda paragraf sägs, eller nned avslutad förrättning, har att enligt 15 § fullgöra för att fullfölja talan ävensom, i fall förrättningen avslutats, vad enligt 17 § åligger arrendatorn. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall å sista sammianträdet eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar överlämmas till någon i orten boende person, som av rättsägama utses att den miottaga; skolande avskriften vara hos honom tillgänglig för envar, aom åstundar att den granska eller avskriva.

15 §. Är rättsägare missnöjd med utlåtande, som må särskilt överklagas, eller med avslutad förrättning, äge däremot fullfölja talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextio dagar efter det i 14 § omförmälda sista sammanträdet. Över uppskattningen må dock ej fullföljas talan i vidare mån än rättsägare anser densamma hava skett i strid mot stadgandena i 38 $ första och andra styckena expropriationslagen. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälle vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. Utan särskilt yrkande skall prövas huruvida uppskattningen skett i enlighet med 38 § första och andra styckena expropriationslagen. Vid prövning av uppskattningen skall vad i 45 § första och sista styckena expropriationslagen stadgats äga motsvarande tillämpning. Skall området avskiljas från huvudfastigheten genom ägostyekning, skall ock i samband med besvär över avslutad förrättning företagas den i 19 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring omförmälda prövning. 16 i Fullföljes ej inom föreskriven tid talan emot avslutad förrättning, skall lantmätaren ofördröjligen insända karta och förrättningsprotokoll till ägodelningsrätten för företagande av den i 15 § fjärde och femte styckena omförmälda prövning. 17 §. Har arrendatorn förklarats berättigad till inlösen, åligger det honom att vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga kraft och, därest så skall ske, prövning enligt 16 § företagits, hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda löseskillingen. Arrendator vare dock i intet fall skyldig verkställa dylik nedsättning före den 14 mars 1927. Konungens befallningshavande äger, där skäl därtill äro, medgiva anstånd av högst nittio dagar med nedsättningen. Vid nedsättningen ingiver arrendatorn till Konungens befallningshavande gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området. Försummas sådant, åligger Konungens befallningshavande att på arrendatorns bekostnad ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar och karta. Löseskilling skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta. 18 §. Skall området avskiljas genom jordavsöndring och finner Konungens befallningshavande avskiljandet överensstämma med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens befallningshavande fastställelse därå utan hinder därav att avhandling rörande områdets överlåtelse icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets prövning har Konungens be-

fallningshavande att så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och, där till områdets avsöndrande särskilt tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt. Med löseskillingens nedsättning eller, därest beslut, som i första stycket sägs, erfordras, då det vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad och upphöre det nyttjanderättsavtal, som legat till grund för lösningsrätten, och göre Konungens befallningshavande därom ofördröjligen anmälan hos domaren. Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst eller annan förmån, varom i 6 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande från ansvar för intecknad gäld är särskilt stadgat. 19 §. Sedan löseskillingen blivit nedsatt och, därest beslut, som i 18 § första stycket sägs, erfordras, sedan dylikt beslut vunnit laga kraft, utbetale Konungens befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är berättigad. Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 6 § sista stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förat med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nn är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Vad i 57 § andra stycket sista punkten expropriationslagen stadgas skall för där avsett fall äga motsvarande tillämpning. Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras. Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol, åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren samt tillika insända fördelningslängden. 20 §.

Kostnad för förrättning, som i 3 § avses, för fastställande av inhöst områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av arrendatorn. 21 i Är arrendators rätt att bortföra honom tillhöriga byggnader o>ch annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelser i lag begrälnsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, och har, då nyttjanderätten upphör, skyldighet att avträda området i följd av stadgsindet i 3 § sista stycket ännu ej inträtt, skall, där inlösen ej kommer ttill stånd, tiden för bortförandet räknas från den dag, då området skall avträdas.

449 22 §. H a r i arrendeavtal, slutet efter den 31 december 1923, förbehåll gjorts att detsamma ej skall föranleda lösningsrätt enligt denna lag, vare det gällande. 23 §.

I samma ägares hand befintliga genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman skola vid tillämpning av denna lag betraktas såsom en fastighet. 24 §.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område, som tillhör kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om m a r k i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestäniimelser. Denna lag skall träda i kraft den Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjander ä t t till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland samt Dalarna ävensom 4 § i lagen den angående vissa jordbruksarrenden stadgas angående förlängning a v arrendeavtal skall ej tillämpas, då på g r u n d av stadgandet i 3 § sista stycket denna lag arrendator efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit å område, varom i denna lag förmäles.

E.

Motiv och särskilt yttrande i

fideikommissfrågan.

I likhet med vad kommissionens majoritet anfört finner jag det v a r a av utomordentlig vikt, att de, åt vilka brukandet av den svenska jorden anförtrotts, befinna sig i den ställning att de kunna och vilja nedlägga kapital och arbete å jordbrukets förbättrande ävensom att det vid ett legislativt ordnande av arrendeinstitutionen tages till yttersta ögonmärke att åt denna institutlon beredes de efter dess n a t u r bäst avpassade utvecklingsmöjligheterna. J ä m v ä l är jag ense med kommissionens majoritet därutinnan att, ehuru det fria avtalet principiellt bör givas företrädet vid ordnandet av arrendeförhållandena, den i huvudsak på det frivilliga avtalet byggda allmänna arrendelagen numera icke m ä k t a r giva de svagare b r u k a r n a av annans jord det stöd, dessa i allmänhet behöva för utövning av sitt yrke som odlare. Vid övervägande av vilka lagstiftningsåtgärder, som i anledning h ä r a v böra tillgripas, måste m a n emellertid i större utsträckning ä n majoriteten synes mig h a v a gjort taga hänsyn till ej blott brukarens u t a n även jordägarens berättigade intressen och särskilt betänka, att åt en lagstiftning, som skall givas gentemot parternas avtal tvingande verkan, ej bör givas större utsträckning än vad i varje särskilt avseende visat sig v a r a oundgängligen påkallat. Med hänsyn härtill synes det mig först ej äga tillräcklig grund, när majoriteten likställer, betraktade såsom ägare till på arrende upplåtna jordbruk, bolagen och övriga större Jordkomm'ssionen.

VI.

450 skogsägare med fideikommissarier och andra ägare av större gods. Väl är det sant, att det patriarkaliska förhållandet, som länge härskade å fideikommissen och storgodsen, i senare tider allt mer och mer försvunnit, men det kan dock ej förnekas, att den större godsägaren fortfarande i allmänhet har ett helt annat intresse för sina arrendatorer och deras jordbruk än det, som kan påräknas hos bolagen, för vilka huvudsumman oftast är att av skogsbruket vinna största möjliga avkastning och vilka förty huvudsakligen vilja utnyttja sina arrendejordbruk såsom skogsarbetarebostäder. På grund av den större ekonomiska lärkraft, bolagen jämförda med godsägarna i allmänhet måste antagas äga, kan det därjämte vara betänkligt att pålägga godsägarna vissa av arrendeförhållandet härfilytande ekonomiska bördor, vilka det på ovan angiven grund ej kan anses obilligt att låta vila på bolagen. Såsom framgår av del V av jordkommissionens betänkanden (sid. 16) brukas nära nog dubbelt så mycket åkerjord av bolagsarrendatorer och därmed likställda inom södra och mellersta Sverige än inom den norrländska arrendelagens område. På grund härav och de övriga förhållanden beträffande det syd- och mellansvenska arrendebruket, som framgå av nämnda betänkande, synes mig det riktigaste vara, att lagstiftningen rörande bolagsarrende göres gemensam för hela riket under det att däremot nämnda lagstiftning av skäl, som jag anfört, ej synes mig böra omfatta under enskild person tillhöriga gods lydande torp och andra mindre arrendeställen. Såsom mönster för den rikslagstiftning rörande bolagsarnenden, som bör genomföras, är enligt mitt förmenande i huvudsak den norrländska arrendelagen ägnad att tjäna. I vissa avseenden böra emellertid arrendatorer tillförsäkras en tryggare och bättre rättsställning gentemot bolagen såsom jordägare än som skett i den norrländska arrendelagen, varjämte densamma bör på grund av utsträckningen att gälla hela riket i vissa avseenden modifieras. Efter vilka principer detta allt bör ske, har jag sökt antyda och sammanfatta i Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden. Utkastet avser i likhet med övriga utkast, som bifogats reservationen, endast att utgöra ett uttalande om och sammanfattande av principerna och alltså ej att utgöra en slutlig utformning av lagtexterna. Innan en sådan utformning kan ske, synes en fullständigare samt mera ingående och tillförlig utredning än den jordkommissionen kunnat åstadkomma i flera olika avseenden vara av nöden. Den av jordkommissioiien anordnade utredningen har huvudsakligen bestått av vad man skulle kunna beteckna såsom omdömesstatistik, anordnad huvudsakligen efter mönster av den av norrlandskommittén på sin tid verkställda. Jordkommissionens utredning har emellertid enligt mitt förmenande visat sig mindre ägnad än norrlandskomimitténs att ensam för sig läggas till grund för en lagstiftning i ämnet, huvudsakligen väl beroende därpå att förhållandena i södra och mellersta Sverige varit av mera växlande och mindre utpräglad natur än förhållandena i Norrland vid tiden för tillkomsten av den s. k. norrlandslagstiftningen. Hade jordkommissionen lämnats tillfälle att slutföra sitt uppdrag, hade densamma alltså enligt mitt förmenande i åtskilliga avseenden bort fullständiga den av densamma nu förebragta utredningen. I 1 § första stycket i utkastet till lag angående vissa jordbruksarrenden har, i enlighet med vad som föreslagits i betänkandet angående vanhävdslagstiftningen, med arrendebruk tillhörigt bolag och förening för

451 ekonomisk verksamhet likställts arrendebruk tillhörigt enskild person,. vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller fastighet, som är i sambruk med densamma, utan att, såsom i norrländska arrendelagen i 31 § skett, såsom särskild dispensgrund upptagits, att fastigheten icke innehaves för tillgodogörande av skogsavkastningen. Såsom motiv åberopas vad i nämnda betänkande anförts. Andra stycket i 1 § överensstämmer med majoritetens förslag. Lämpligheten av de uppställda arealgränserna bör emellertid enligt mitt förmenande göras till föremål för ytterligare utredning. På grund av skiljaktigheten i lagutkastens tillämplighetssfär har i förevarande utkast ej upptagits någon motsvarighet i 3 § i majoritetens utkast. Att med frångående av principerna för norrländska arrendelagen giva jordkommissionerna en sådan prövningsrätt, som föreslagits i 5 § av majoritetens utkast, har ej ansetts lämpligt. Vidkommande arrendetiden är jag ense med majoriteten därom att stora betänkligheter måste resa sig emot att fastlåsa arrendeavgiften för en så avsevärd arrendeperiod som trettio år såsom föreslagits i betänkandet om vanhävdslagstiftningen. Själv går emellertid majoriteten till en annan ytterlighet, då den förordar en ständig optionsrätt. Att för all framtid betaga jordägaren något inflytande på den för honom viktiga frågan vem som skall braka hans jord, lärer ej böra ifrågakomma. Vad som enligt betänkandet om vanhävdslagstiftningen skulle vinnas genom en minimiarrendetid av trettio år synes på lämpligaste sätt kunna ernås genom att minimitiden bestämmes till femton år och arrendatorn tillerkännes optionsrätt en gång. 3 och 4 §§ hava avfattats med utgångspunkt härifrån. 4 § överensstämmer med hänsyn till de tekniska detaljerna huvudsakligen med 12—14 §§ i majoritetsförslaget. Någon motsvarighet till 12 § andra stycket i majoritetsförslaget har ej upptagits, då optionsrätt bör utövas av arrendatorn eller den som lagligen inträtt i hans rätt, oavsett släktskapen dem emellan. I likhet med majoriteten anser jag att dagsverksskyldigheten såsom den för närvarande är ordnad ofta utgjort en väsentlig tunga för torparna och de mindre arrendatorerna, och att den i avsevärd omfattning bidragit till att giva dem en av jordägaren beroende ställning. Då emellertid huvudsakliga anledningen härtill torde vara, att dagsverkena taxerats efter mycket låga och för vederbörande arrendatorer ogynnsamma beräkningsgrunder, torde det ej vara befogat att såsom majoriteten gjort förbjuda varje sammankoppling mellan arrendeavtal och arbetsavtal, utan torde missförhållandena kunna på ett tillfredsställande sätt undanröjas om det stadgas, att i arrendeavtalet bestämt arbete skall i avräkning på den i penningar eller naturaalster utsatta legan utföras enligt i orten gångbart pris. Stadgande härom har upptagits i utkastets 5 §. Genom desamma torde i möjligaste mån skipas rättvisa mellan jordägarens och arrendatorns på denna punkt stridiga intressen. I varje fall torde det ej vara tillrådligt, att utan annan utredning än den som stått kommissionen till buds omedelbart draga ett streck över hela dagsverksskyldigheten. II § i utkastet överensstämmer i huvudsak med 32 § i majoritetens utkast dock att, i enlighet med vad som i motsvarande fall skett i det av jordkommissionen utarbetade förslaget till revision av den s. k. ensittarlagen, ersättningen för arbetet ej begränsats med hänsyn till den för

452 dess utförande nödiga kostnaden. Såsom motiv härtill åberopas vad i sistnämnda lagförslag anförts. 21 § första—tredje styckena i utkastet överensstämma i huvudsak med 28—31 §§ i majoritetens utkast, dock a t t behörighet att meddela tdlstånd att intaga m a r k för odling h a r ansetts böra tillkomma ej jordkommittén utan lantmätare med biträde a v godemän. 21 § femte—sjunde styckena överensstämma i huvudsak med 33—3." §§ i majoritetens förslag. De i 34 § första stycket upptagna orden »dock må — till husbehov» äga dock ej i utkastet någon motsvarighet. Det d ä r i innefattade stadgandet, som ej återfinnes i den norrländska arrendelagen, h a r nämligen ej ansetts erforderligt, då förevarande utkast i motsats till majoritetens huvudsakligen avser a t t reglera arrendeförhållandena å bolag och enskilda spekulanter tillhöriga egendomar, vilka som regel hava god skogstillgång. 22 § i utkastet motsvarar 36 § i majoritetens förslag. 31 § i utkastet överensstämmer med det förslag till ändrad lydelse av motsvarande paragraf i den norrländska arrendelagen, som upptagits i betänkandet angående vanhävdslagstiftningen, och åberopas såsom motiv till densamma vad som anförts i nämnda betänkande. 32 § i utkastet har föranletts av angelägenheten d ä r a v att jordägaren ej skall lämnas den u t v ä g öppen att genom ägostyckning eller jordavsöndring eludera tillämpningen av vissa av lagens stadganden. Beträffande övriga p a r a g r a f e r har jag ansett tillräckliga skäl att till arrendatorns förmån gå längre än vad som skett i norrländska arrendelagen ej vara av kommissionens majoritet förebragta. övergångsbestämmelserna överensstämma med övergångsbestämmelserna till norrländska arrendelagen, dock har i huvudsaklig överensstämmelse med majoritetens förslag arrendatorn tillagts optionsrätt när han eller vissa av h a n s anhöriga enligt avtal, ingånget före lagens trädande i kraft, vid arrendetidens utgång brukat fastigheten i minst femton år. Såsom förut nämnts bör enligt mitt förmenande torpare och andra mindre arrendatorer under huvudgårdar, tillhöriga enskilda personer. erhålla sina arrendeförhållanden ordnade efter för jordägaren mindre betungande normer ä n dem som böra gälla beträffande bolagsarrende. De lagändringar, som h ä r a v föranledas, torde lämpligen k u n n a ske genom ändring i vissa delar av den allmänna arrendelagen. Utkast härtill finnes bifogat reservationen. Med majoriteten är jag ense därom att ett av de viktigaste avseenden. i vilka nu ifrågavarande arrendeförhållande bör regleras, är beträffande arrendetiden. Såsom av kommissionens utredning framgår har under senare tid framträtt en tendens a t t allt mer och mer förkorta densamma och därvid t. o. m. övergå till ettårsperioder. A t t härigenom torparen och den mindre arrendatorn skall erhålla en i hög grad otrygg och beroende ställning ä r självklart. Vid övervägande a v vilken minimiarrendetid, som bör för ifrågavarande arrenden föreslås, har jag stannat vid en tid av femton år eller s a m m a tid, som nu finnes upptagen i den norrländska arrendelagen. Genom en så lång arrendetid blir torparen och den mindre arrendatorn åtminstone i någon m å n satt i stånd a t t njuta fruktenia av det arbete, han nedlagt på arrendefastigheten. Att stadga en längre minimitid eller införa optionsrätt synes däremot ej tillrådligt, då därigenom jordägaren under allt för lång tid skulle

453 bliva berövad möjligheten att själv träffa valet av brukare till sin jord, en rätt, som alltid måste vara av betydelse för honom, särskilt med hänsyn till dagsverksskyldigheten. Såsom redan av torpkommissionens betänkande framgår, har en av anledningania till torparklassens tillbakagång varit att söka i torparnas missnöje med det rådande dagsverkssystemet. Huvudsakliga orsaken till detta missnöje torde emellertid såsom redan yttrats beträffande bolagsarrendena undanröjas, därest torparen erhåller betalning för sitt dagsverke efter dagspris. Till 7 § i allmänna nyttjanderättslagen har därför föreslagits det tillägg att, beträffande nu ifrågavarande arrende, legan skall utsättas i penningar eller naturaalster och vara till beloppet bestämd, men att i avtalet likväl må bestämmas att i stället för legan skall utgöras till sin omfattning bestämt arbete enligt i orten gångbart pris, vilket pris i händelse av tvist bestämmes av Konungens befallningshavande. Med majoriteten är jag ense därom att ett ordnande av torpares och mindre arrendatorers bostadsförhållanden är av allra största betydelse. På grund av den svaga ekonomiska ställning, i vilken ägaren till arrendebruk av nu ifrågavarande beskaffenhet ofta befinner sig, är det emellertid av vikt, att ej på jordägaren läggas ekonomiska bördor av allt för stor tyngd. Till 14 § i allmänna arrendelagen har därför föreslagits det tillägg att det åligger jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn bostadshus och för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i brukbart skick. Att ordna angående underhållsskyldigheten under arrendetiden har däremot lämnats fritt åt parternas avtal. Då arrendatorn nämligen blivit tillförsäkrad en så pass avsevärd arrendetid som femton år, vore det obilligt, att samtidigt, med ändring av gällande lagstiftning, pålägga jordägaren en legal skyldighet att under arrendetiden underhålla åbyggnaderna. Tillägget till 17 § i allmänna arrendelagen överensstämmer huvudsakligen med 11 § i utkastet till lag angående vissa jordbruksarrenden. Torparen och den mindre arrendatorn äger dock endast odla å den arrenderade jorden. Någon rätt för honom att till odling intaga viss del av huvudfastigheten har ej ansetts böra stadgas. Då det ej beträffande nu ifrågavarande arrendeavtal synts böra, förrän så .skett beträffande arrendeavtal i allmänhet, stadgas, att de skola upprättas skriftligen, har i tillägg till 28 § av allmänna arrendelagen upptagits, att avtal beträffande arrende av nu ifrågvarande slag, även om det är muntligt, utan särskilt förbehåll skall gälla mot ny ägare. Allt för stora betänkligheter torde ej behöva hysas mot ett dylikt stadgande. Övriga förslag till tillägg till allmänna arrendelagen äro av redaktionell natur. Giltigheten av de sålunda förordade tilläggen har undandragits partenias fria avtal, enär det eljest ej kan antagas, att vad med desamma avsetts skulle ernås. I en tillagd 44 § har beträffande dispens stadgats detsamma som i motsvarande fall föreskrivits i 31 § i lagen angående vissa jordbruksarrenden. Något behov har enligt mitt förmenande ej visats att i övriga av majoriteten föreslagna avseende, såsom beträffande rätt till skogsfång och mulbete, giva torparen och den mindre arrendatorn en lagstadgad, parternas fria avtal undandragen rätt. Några avsevärda missförhål-

454 landen hava nämligen, såvitt av för jordkommissionen tillgänglig ut redning framgår, härutinnan ej gjort sig gällande. Av naturliga skäl hava lagändringarna ej ansetts böra erhålla retroaktiv verkan. De skäl majoriteten anfört angående behovet av införandet a v en allmän vanhävdslag, k a n jag ej finna övertygande. Enligt mitt föimenande ger den utredning, som varit för kommissionen tillgänglig, icke vid handen, a t t något oavvisligt behov för n ä r v a r a n d e föreligger atl införa en allmän vanhävdslag. Något direkt u p p d r a g a t t taga under övervägande behovet av införande av dylik lagstiftning h a r kommissionen ej heller erhållit. Vid detta förhållande saknar jag anledning a t t iöreslå a n n a n ändring i vanhävdslagstiftningen ä n den som mera direkt föranledes av de föreslagna ändringarna i arrendelagstiftningen. Om en jordägare för a t t .undvika tillämpning av en skärpt arrendelagstiftning lägger ett föregående arrendebruk under eget bruk, bör h a n nämligen förhindras att vanhävda detsamma, då i annat fall arrendelagstiftningen länder till större skada ä n n y t t a . Med anledning a v vad sålunda anförts bör vanhävdslagstiftningen dels utsträckas a t t gälla hela riket dels ock utsträckas att tillämpas jämväl å torp och andra under huvudgård lydande arrendegårdar. I enlighet härmed h a r uppgjorts och bifogats reservationen ett utkast till lag angående uppsikt å vissa jordbruk. 1 § första—tredje styckena i nämnda utkast överensstämma i huvudsak med 1 § i norrländska uppsiktslagen, dock har, i enlighet med vad som föreslagits i betänkandet rörande vanhävdslagstiftningen. då fastigheten tillhör enskild person, som icke ä r mantalsskriven å fastigheten eller fastighet, som är i sambruk med densamma, ej tillika såsom i den norrländska uppsiktslagen uppställts fordran på att ägaren uppenbarligen skall besitta fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Däremot har samma betänkande icke följts n ä r det vill pålägga jordägaren ansvaret jämväl för vanhävd förorsakad av arrendatorn. E t t dylikt förfaringssätt kan nämligen ej anses riktigt. Skall någon svara för nämnda vanhävd måste det uppenbarligen vara den som föranlett densamma eller arrendatorn själv. Något överflyttande a v ansvaret bör ej ifrågakomana, så mycket mindre som det ej k a n lända arrendatorn till verklig fördel, d å jordägaren d ä r a v skulle k u n n a taga sig anledning att på ett för arrendatorn ofta besvärligt sätt v a k a över hans göranden och låtanden. F r å g a n huruvida arrendatorn själv bör svara för vanhävden kan väl vara mera tveksam. Då något oundgängligt behov härför enligt mitt förmenande ej visats föreligga. torde man emellertid åtminstone för närvarande ej böra frångå den ståndpunkt, som i denna del intagits av den norrländska uppsiktslagen. 1 § sista stycket i utkastet h a r tillkommit för a t t ägaren av huvudg å r d ej skall med anledning av de ifrågasatta ä n d r i n g a r n a i allmänna arrendelagen indraga torp eller annat under huvudgården lydande arrendeställe och därefter låta densamma ligga öde. Den dag, området skall hava utgjort särskild brukningsdel, h a r förslagsvis satts till den 1 j a n u a r i 1924. 2 § i utkastet överensstämmer med det förslag till ändrad lydelse av norrländska uppsiktslagen, som finnes upptaget i betänkandet rörande vanhävdslagstiftningen. I övrigt överensstämma paragraferna i utkastet med motsvarande paragraferna i norrländska uppsiktslagen, dock h a r förutsatts, att utövande

455 av uppsikt enligt lagen skulle tillkomma jordkommissioner, inrättade på sätt som i motiven till det av mig avgivna förslaget till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å enskild mark föreslagits. Vidare har beträffande 8 § följts det i betänkandet rörande vanhävdslagstiftningen förordade ändringsförslaget. Då ett arrendeförhållande, huru än lagstiftaren till arrendatorns förmån söker reglera detsamma, på grund av sakens egen natur aldrig för arrendatorn kan medföra samma trygga och oberoende ställning som den, vilken den självägande brukaren intager, samt en arrendator förty i regel ej kan antagas ägna sitt jordbruk samma intresse och omsorg som en ägare, måste det vara ett viktigt statsintresse att så många arrendatorer som möjligt, om i övrigt förutsättningarna därför finnas, övergå att bliva självägande genom friköpning av sina arrendebrak. Tyvärr synes emellertid från jordägarnas sida hava framträtt en avgjord obenägenhet mot att tillmötesgå arrendatorernas krav på friköpning. Av kommissionens betänkande del V (sid. 101) framgår nämligen, att på den i kommissionens frågeformulär framställda frågan, huruvida friköpning av arrendegårdar och torp förhindrats genom obenägenhet hos jordägaren att frånsälja sådana ställen, svaren med få undantag varit enhälliga och gått i den riktningen, att flertalet jordägare ställt sig avvisande gentemot sina arrendetagares eventuella önskemål att få förvärva av dem brukade gårdar. De friköpningar, som ägt rum, hade därför i regel berott av helt tillfälliga orsaker och sålunda ytterst sällan föranletts av något avsiktligt tillmötesgående från jordägarens sida att låta underlydande arrendatorer eller torpare bliva självägande. Vid detta förhållande och dä det ej kan vara riktigt, att den enskilda jordäganderätten får ställa sig såsom ett oöverstigligt hinder för tillgodoseendet av för samhället viktiga ändamål, synes i vårt land, lika litet som i många andra länder, kunna undvaras en lagstiftning, som giver möjlighet för brukare av för friköpning lämpade arrendebruk, att jämväl mot jordägarens bestridande förvärva desamma. Att angiva förutsättningarna för en dylik friköpningsrätt är emellertid synnerligen vanskligt. Vanskligheterna äro så mycket större som den för jordkominisskmen tillgängliga utredningen ej giver tillfälle till bedömande av åtskilliga frågor, som böra inverka på friköpningsrätten. För friköpningsrätt bör sålunda enligt mitt förmenande fordras, bland annat att arrendebruket varit på ett stadigvarande sätt upplåtet på arrende, att det under rätt avsevärd tid innehafts av den nuvarande innehavaren eller hans närmaste anhöriga samt att genom detsammas avlösande ej avsevärd skada tillskyndas jordägaren. Vid utformande av en f riköpningslagstiftning synes det lämpligaste därför vara att lagstiftaren äger tillgång till mera specificerade uppgifter angående dessa särskilda förhållanden och ej, såsom nu är fallet med jordkommissionen, endast till vad man skulle kunna kalla omdömesstatistik. Försöken att utforma en friköpningslagstiftning, innan en mera tillförlitlig, ingående och på sakliga uppgifter byggd utredning finns att tillgå, måste därför bliva rätt trevande. I det reservationen bifogade utkast till lag om rätt i vissa fall för arrendatorer att inlösa på arrende innehaft område har ett försök likväl gjorts att på grund av den utredning, som för närvarande finnes tillgänglig, sammanfatta en del principer för en dylik lagstiftning. Vad då först beträffar den inom kommissionen diskuterade frågan,

456 vad ratt den förre arrendatorn skall erhålla till friköpt område, s^nes mig uppenbart, att arrendatorn bör erhålla äganderätt. Förvärvaidet av någon slags ständig besittningsrätt synes ej vara ägnat att fö-må brukaren till de stora ekonomiska uppoffringar, en friköpning alltid medför, helst sedan hans brukningsrätt genom en reformerad arrendelagstiftning blivit i viss omfattning tryggad. Faran för att arrerdatorn, därest han erhåller äganderätt till den friköpta fastigheten, siall använda densamma såsom spekulationsobjekt synes ej alltför stor, särskilt om man ej låter friköpningsrätt inträda i andra fall än när fastigheten under viss tid varit brukad av arrendatorn eller hans närmaste anhöriga. Arrendatorn bör själv vidkännas kostnaderna för friköpningen och bör ej tilläggas någon ovillkorlig rätt att erhålla statens understöd för att kunna gälda köpeskillingen. Antagande av en motsatt grundsats. skulle nämligen draga allt för stora kostnader för det allmänna och skulle bidraga till att arrendatorerna allt för mycket litade ej på sig själva utan på hjälp utifrån. Detta hindrar emellertid ej, att arrendatorn bör erhålla ett verksamt understöd vid själva friköpningens genomförande, lämpligast genom de jordkommissioner, som böra inrättas i länen, ävensom att arrendatorn, i den mån tillgång därtill finnes, bör erhålla låneunderstöd av egnahemsmedel. Därav att arrendatorn bör vidkännas kostnaderna för friköpningen följer, att dessa böra göras så låga som möjligt och att friköpningsförfarandet förty bör göras så enkelt som .ske kan utan ett äventyrande av rättssäkerheten. Förfarandet i den s. k. ensittarlagen synes bäst ägnat att uppfylla dessa fordringar. Nämnda lagstiftning och en för förra årets riksdag framlagd proposition till revision av densamma hava därför lagts till grund för ovannämnda utkast. 1 § i utkastet anger vilka arrendatorer, som skola erhålla friköpningsrätt. I utredningens nuvarande läge hava dessa bestämts till dem, för vilkas arrenden lagen angående vissa jordbruksarrenden och de särskilda stadgandena i den allmänna arrendelagen skola gälla, dock att den omständigheten att ägaren ej är mantalsskriven å fastigheten ej i och för sig tillskapat friköpningsrätt, enär nämnda omständighet är av mera tillfällig natur. Den tid, fastigheten skall hava varit upplåten på arrende, har bestämts till trettio år och den tid, den skall hava innehafts av arrendatorn eller hans anhöriga, till femton år. Såsom ovan anförts torde emellertid på denna punkt erfordras ytterligare utredning. Nämnda tider skola ej löpa efter en viss bestämd dag, förslagsvis satt till den 1 januari 1924. Detta står i sammanhang därmed att enligt 22 § i utkastet efter nämnda dag slutet arrendeavtal ej ovillkorligen skall grunda friköpningsrätt. En motsatt princip skulle i allt för hög grad göra jordägarna obenägna för förnyade upplåtelser. Det torde Damväl vara en stor fördel, att frågan huruvida friköpning skall göras gällande eller ej blir avgjord under den vid lagens ikraftträdande löpande arrendeperioden. För att arrendatorn ej allt för snart efter lagstiftningens genomförande skall nödgas, om han vill friköpa, hava hela löseskillingen disponibel, vilket ofta, om den återstående arrendetiden är kort, skulle för honom medföra svårigheter, har enligt 17 § i utkastet tidpunkten för löseskillingens nedsättande framflyttats till en dag belägen någon tid efter lagens ikraftträdande och förslagsvis satt till den 14 mars 1927. I likhet med förslaget till revision av ensittar-

457 lagen har arrendatorns rätt att friköpa ej inskränkts till att endast kunna göras gällande vid arrendetidens utgång. 2 § i utkastet överensstämmer närmast med 3 § i ovannämnda revisionsförslag. Dagsverksskyldigheten har ansetts vara av den vikt att den särskilt omnämnts. 3 § i utkastet överensstämmer i huvudsak med 6 § i revisionsförslaget. Frågan om i sista stycket omnämnd ersättning har dock lika litet som övriga ersättningsfrågor ansetts böra få avgöras i sista hand av domstol. På grund av den grannlaga beskaffenheten av många frågor, som kunna uppkomma till avgörande vid en förrättning av förevarande art, har det ej ansetts tillrådligt, att varje lantmätare skulle utan vidare vara behörig såsom förrättningsman, utan har det ansetts lämpligt, att Konungen meddelar en eller flera lantmätare inom varje län dylik befogenhet. Ej heller har det ansetts lämpligt, att lantmätaren vid förrättningen biträdes av skiftesgodemän, då dessa allt för mycket torde representera ortsintresset, utan har det ansetts, att godemännen borde utväljas bland dem, som äro valbara till ledamöter i expropriationsnämnder inom länet. Då godemännen jämte lantmätaren slutligen skola avgöra ersättningsfrågorna, har det ansetts lämpligt att tillägga parterna rätt att utse desamma. De bestämmelser, som härav föranledas, hava influtit i 4 § i utkastet. 5 § i utkastet överensstämmer med 11 § i ensittarlagen. 6 § i utkastet överensstämmer med de båda sista styckena i 10 § ensittarlagen. 7 § i utkastet motsvarar 9 § första stycket i ovannämnda förslag till revision av ensittarlagen. 8 § i utkastet angiver, efter vilka grunder gränserna för det område, som skall avlösas, skola bestämmas. Huvudgrunden är att avlösning skall omfatta den jord, som arrendatorn haft på arrende åt sig upplåten, jämte vad därtill hörer. Jord, vartill arrendatorn endast haft en mera extensiv brukningsrätt, har därvid dock undantagits, så vitt dess medtagande ej föranledes av stadgandena i de senare styckena av paragrafen. Beträffande tilläggande av odlingsmark hänvisas i andra stycket av paragrafen till de grander, som enligt ett föregående vid reservationen fogat lagutkast föreslagits skola gälla, när arrendatorn under arrendetiden vill för odling intaga odlingsmark. De båda sista styckena i paragrafen överensstämma med 4 § femte och sjätte styckena i förslaget till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å enskild mark. 9 § första stycket i utkastet överensstämmer i huvudsak med 9 § andra och tredje styckena i förslaget till revision av ensittarlagen. 9 § andra stycket i utkastet innefattar i huvudsak samma princip, som uttalats i 12 § expropriationslagen. 10 § i utkastet motsvarar 9 § fjärde stycket i förslaget till revision av ensittarlagen. Då värderingen ofta måste ställa sig mera komplicerad än värdering efter ensittarlagen, har beträffande grunderna för värderingen hänvisats till motsvarande stadganden i expropriationslagen. Då det område, som skall friköpas, understundom kan hava så stor omfattning, att det ej lämpar sig att avskiljas genom jordavsöndring, har valet lämnats öppet mellan ägostyckning och jordavsöndring. Bestämmelser härom hava intagits i 11 § i utkastet. Sista stycket i samma

458 paragraf överensstämmer med 9 § sista stycket i förslaget till revision a v ensittarlagen. 12 § första och andra styckena i utkastet överensstämma med 10 § i n ä m n d a förslag. Sista stycket överensstämmer med 41 § sista stycket i expropriationslagen och har föranletts därav att förrättningsmännens uppskattning lika litet som uppskattning enligt expropriationslagen får överklagas. I 13 § i utkastet har sammanfattats vissa regler för förrättningens företagande. Sådana hava ansetts nödiga, då det vid friköpning ofta k a n komma att röra sig om långt större värden och m e r a komplicerade frågor än vid avlösning enligt ensittarlagen. F ö r r ä t t n i n g s m ä n i e n böra därför söka få tvistefrågorna avgjorda var för sig och böra jimväl, n ä r så anses lämpligt eller av arrendatorn påyrkas, lämna särskild hänvisning att fullfölja talan i viss fråga. 14 § i utkastet motsvarar i huvudsak 14 § i ensittarlagen. 15 § första stycket i utkastet överensstämmer i huvudsak med 15 § första stycket i ensittarlagen. I andra stycket angives a t t uppskittningsfrågan ej i vidare mån ä n i expropriationslagen må göras till föremål för domstolsprövning. En domstol måste nämligen anses mindre skickad än en kompetent värderingsnämnd att bedöma en dylik fråga. Enligt fjärde stycket i paragrafen skall däremot domstolen ex officio pröva h u r u v i d a förrättningmännen vid uppskattningen gått utöver p a r t e r n a s yrkanden och i så fall verkställa rättelse. För undvikande av onödig omgång h a r i sista stycket stadgats, att vid ägostyckning fastställelseprövningen skall företagas i samband med prövning av besvär över avslutad förrättning. 17 § i utkastet överensstämmer i huvudsak med 16 § i ensittarlagen, dock a t t utom anståndet med nedsättning av löseskillingen till den 14 m a r s 1927, varom förut talats, i paragrafen, i enlighet med vad som skett i förslaget till revision av ensittarlagen, medgivits Konungens befallningshavande möjlighet a t t giva anstånd med nedsättningen. 18 § i utkastet överensstämmer i huvudsak med 17 § i ensittarlagen. Skiljaktigheterna ä r o föranledda av a t t områdets avskiljande jämväl k a n ske genom ägostyckning. 19 § i utkastet överensstämmer med 18 § i ensittarlagen utom beträffande tredje stycket, som föranletts av vad i övrigt i utkastet stadgats angående verkan d ä r a v att förrättningsmännen vid uppskattningen gått utöver parternas yrkanden. 20 § i utkastet motsvarar 19 § i ensittarlagen. 21 § i utkastet överensstämmer med 18 § i förslaget till revision av ensittarlagen. Angående grunden för 22 § i utkastet är förut nämnt. Stadgandena i 23 § i utkastet h a v a föranletts d ä r a v a t t jordägaren icke bör kunna genom åvägabringande av ägostyckning eller jordavsöndring hindra ett genomförande av bestämmelserna i 8 § i utkastet i enlighet med dessa bestämmelsers egen grund. 24 § i utkastet överensstämmer med 21 § i ensittarlagen. Övergångsstadgandena överensstämma i huvudsak med övergångsstadgandena till förslaget om revision av ensittarlagen. F r å g a n om upphävande a v fideikommisstiftelser i fast egendom h a r under den behandling, som frågan undergått i den svenska riksdagen, betraktats ur två väsentligen skilda synpunkter. Vissa av motståndar-

na till fideikommissen hava sett frågan från arvsrättslig ståndpunkt, under det att andra betraktat densamma huvudsakligen ur jordpolitisk. Sedda ur dessa olika synpunkter ställa sig kraven på avskaffande av fideikomimisstiftelserna väsentligen olika och de vägar, som för avskaffandet böra beträdas, bli för anhängare av de olika betraktelsesätten vitt skilda. De, som betrakta frågan ur arvsrättslig synpunkt, framhålla, att fideikommisstiftelserna stå i dålig överensstämmelse med i övrigt tilllämpade principer på arvsrättens område. Fideikommisstiftelserna utgjorde nämligen ett undantag dels från den eljest antagna grundsatsen om lika arvsrätt syskon emellan, dels ock från den efter 1810 i 16 kap. 1 § ärvdabaiken intagna grundsatsen att den, som bortgiver fast egendom, ej må om villkoren för dess förvaltning sträcka förordnandet längre än till första mottagarens och dess makas livstid eller om äganderätten vidare än till utnämnande av testaments- eller gåvotagarens nästa efterträdare. Den i sistnämnda lagrum intagna grundsats, som otvivelaktigt i och för sig måste erkännas vara riktig, vilar på insikten därom att man ej rimligen ur en persons äganderätt till en fastighet kan härleda någon rätt för honom att för all framtid bestämma över successionen till densamma. På grund av nämnda i vår lag intagna grundsats är stiftande av fideikommiss i fast egendom numera, i annan mån än av lagrummet framgår, omöjliggjort. Frågan är nu, om de fideikommisstiftelser, som redan finnas till fast egendom, böra trots den ståndpunkt, vår lag numera intager i arvsrättsligt avseende, få fortbestå. Enligt mitt förmenande bör denna fråga ej betraktas enbart ur ovannämnda arvsteoretiska och privaträttsliga synpunkter, utan måste i ej ringa grad dess lösning jämväl bero på, huruvida fideikommissstiftelserna kunna anses fylla något samhälleligt ändamål i vår tid. Att de i viss mån gjort det i gångna tider är enligt mitt förmenande obestridligt. Vid frågans besvarande bör enligt mitt förmenande skiljas mellan fideikommissens direkt av fideikommissarierna brakade huvudgårdar och fideikommissens till brukande av arrendatorer upplåtna undergårdar. Att fideilcommissegenskapens bibehållande för undergårdarna ej kan vara något samhälleligt intresse är uppenbart och återkommer jag i det följande till denna fråga. Beträffande fideikommissegenskapens bevarande för huvudgården ställer sig förhållandena i viss mån annorlunda. Eu hastig omsättning på fastighetsmarknaden, i det att fastighetenia i rask följd byta ägare, har alltid visat sig verka för deras rationella brakande i hög grad menligt och att en fastighet så lång tid som möjligt kvarstannar i samma släkts ägo måste alltid i och för sig vara önskligt. Ett dylikt kvarstannande möjliggör ju fideikommissinstitutionen på ett effektivt sätt. Genom densamma löses ju alla de svårigheter, som t. ex. på senare tider uppkommit för bondehemmanens bibehållande inom släkten därigenom att arvingarna vid arvskiften mera än i gångna tider göra gällande rent egoistiska ekonomiska intressen och ej i samma utsträckning som förr sätta släktjordens bevarande inom släkten före egna fördelar. Fideikommissinstitutionen synes emellertid i vissa avseenden skjuta över målet. Många av fideikommissegendomarna skulle nämligen i motsats till vad som är fallet åtminstone med de mindre bondgårdarna lämpa sig för att utskiftas mellan arvingarna. Vidare ter det sig för en nutida uppfattning mindre tillfredsställande när en fideikommissegendom från en

fideikommissarie övergår till hans mera avlägsna släktingar, särskilt när detta t. ex. sker med förbigående av fideikommissariens döttrar. 1 gamla tider ansåg man de nu påpekade förhållandena mer än uppvägda därav, att inom släkten bibehölls ostyckad en större jordegendom med det sociala och ekonomiska inflytande, som därav följde, och i nämnda tider kände sig fideikommissarien mera skyldig än nu 'att, såsom honom ofta uttryckligen ålägges i fideikommissbreven, ekonomiskt och på annat sätt sörja för släktmedlemmarnas välfärd. De förändrade tidsförhållandena hava medfört, att fideikommissinstitutionen spelat ut sm roll och att de fördelar, den ännu medför, ej kunna anses motväga dess nackdelar. Anser man sålunda, att fideikommissinstitutionen bör upphävas, återstår att avgöra den ytterst vanskliga frågan i vad ordning detta bör ske Att bestämma är då först, vid vilken tidpunkt efter ikraftträdande av den lag, varigenom fideikommissinstitutionen avskaffats, fideikommissegendomarna skola övergå till enskild egendom. Under frågans behandling i riksdagen har det i allmänhet antagits, att detta borde ske först då vid en fideikommissaries frånfälle den till fideikommisset närmast berättigade vore född efter lagens ikraftträdande. Från denna ståndpunkt utgår ett av envoyén Albert Ehrensvärd utarbetat förslag till lag om fideikommisstiftelsers upplösning. Till grund för denna ståndpunkt ligger uppenbarligen det betraktelsesättet, att alla medlemmar till en släkt eller släktgren, inom vilken fideikommisset succederas, vilka äro födda före lagens ikraftträdande, redan vid sin födelse förvarvat en om ock latent rätt till fideikommisset, vilken rätt en senare tillkommen lag ej bör kunna beröva dem. Det kan med skäl ifrågasättas huruvida detta betraktelsesätt är riktigt. I varje fall möter det nästan oöverstigliga svårigheter att till dess yttersta konsekvenser genomföra densamma. Fullt tillgodoses nämligen icke detta betraktelsesätt genom det Ehrensvärdska förslaget, ty att vid en fideikommissaries frånfälle den till fideikommisset närmast berättigade är född efter lagens ikraftträdande hindrar icke, att egendomens övergående till enskild egendom vid denna tidpunkt kan sägas kränka vissa släktmedlemmars på ovan angivna sätt fattade rätt till fideikommisset. Så blir t. ex. fallet om fideikommissarien efterlämnar vid sitt frånfälle såsom närmast enligt successionsföljden berättigade till fideikommisset 1) en efter lagens ikraftträdande född son och 2) en före lagens ikraftträdande född broder samt sonen därefter utan att efterlämna närmare arvingar avlideer. Ett fullt tillgodoseende av ovannämnda betraktelsesätt skulle alltså leda därhän, att fideikommissegenskapen ej kunde upphävas, så länge någon till fideikommisset eventuellt successionsberättigad släktmedlem, född före lagens ikraftträdande, levde kvar. Förut omförmälda betraktelsesätt torde emellertid såsom ovan nämnts ej vara riktigt. Till fideikommisset kan nämligen en verklig rätt, som efterföljande lagstiftning ej kan vaTa befogad rubba, anses uppkomma för en släktmedlem först vid frånfället av en fideikommissinnehavare, som står närmast före honoan i successionsordningen. Det riktigaste torde enligt mitt förmenande vara, att efter lagens ikraftträdande fideikommissuccessionen rättjas enligt bestämmelserna i 16 kap. 1 § ärvdabalken så att den, som v:id nämnda tidpunkt såsom fideikommissarie innehar egendomen, fortsäther därmed men att egendomen i den enligt fideikommissbrevet nänna:st

461 successionsberättigades hand ikläder sig egenskap av arvejord varmed i allt efter allmän lag förhålles. Då de svenska fideikommissen ej utgöras av jord, som vederbörande iideikommisstiftelser erhållit i förläning av staten, k a n jag ej tillstyrka att staten i samband med fideikommissens upphävande,' såsom skett i Danmark, betingar sig särskild r ä t t till jord eller annat. N å g r a särskilda förmåner betingar sig nämligen ej staten, n ä r eljest testamentariska föreskrifter r ä t t a s efter lag. Av dem, som sett fideikommissfrågan mera u r jordpolitisk synpunkt, h a r det framhållits, a t t fideikommissinstitutionen vore antastbar främst därför att den medförde ett monopol till jorden och lade en död hand på naturtillgångar, som frigjorda skulle giva livsuppehälle och självständighet å t en vida större befolkning och på g r u n d d ä r a v har det påpekats, a t t m a n borde medgiva, att jordfideikommiss i sin helhet eller till viss del finge försäljas mot att köpeskillingen i stället avsattes till ett fideikommisskapital. Vad sålunda anförts torde, då fideikommissinstitutionen enligt ovan framställda förslag ej omedelbart bringas a t t upphöra, förtjäna avseende, såvitt a n g å r fideikommissens undergårdar. Fideikommissinnehavaren torde berättigas, a t t med Konungens tillstånd försälja desamma. För a t t ej övriga samhälleliga intressen skola trädas för n ä r a torde emellertid försäljning i regel endast medgivas om den sker till brukaren av undergården samt äger r u m till en köpeskilling, som sedd såväl från fideikommissets som brukarens synpunkt måste anses såsom skälig. E n fastighets egenskap a t t v a r a fideikommiss torde även i övriga avseenden ej böra utgöra hinder för att den sociala jordlagstiftningen vinner tillämpning å fastigheten. Med de fideikommisskapital, som uppkommit genom försäljning av fideikommissegendomar, torde vid upphävande av fideikommissegenskapen till de sistnämnda böra förfaras på enahanda sätt som med dessa. Fideikommiss i penningar torde nämligen ännu mindre än fideikommiss i fastighet vara ägnade a t t tillgodose något samhälleligt intresse. _ Med de skiljaktigheter, som framgå av det ovan sagda, instämmer jag i det av Ehrensvärd framlagda förslaget, så vitt detsamma avser frågor, som ingått i jordkommissionens uppdrag.

X. Särskilt yttrande av herrar Olsson och Wohlin. Till herr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet. Enligt utdrag ur statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 24 november 1922 åligger det jordkommissionen att före innevarande månads utgång avgiva principuttalande i återstående till kommissionen hänskjutna frågor. Till åtlydnad härav få vi såsom ledamöter av kommissionen vördsamt anföra följande. Jordkommissionen har, i anslutning till direktiven i protokollet över justitiedepartementsärenden den 29 november 1918 såsom en av sina huvuduppgifter till behandling upptagit frågan om de åtgärder, vilka -kunna tänkas erforderliga för jordens bevarande i den jordbrukande befolkningens hand. Såsom en åtgärd i detta syfte framlade kommissionen i ett den 15 december 1921 daterat betänkande ett förslag till »Lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom». I särskilt vid detta betänkande fogat yttrande anförde vi viss mening med avseende å sammanhanget mellan denna föreslagna lagstiftning och den under utredning varande nya lagstiftningen om delning av jord å landet. Det faller vidare av sig självt, att, vilken mening man än må hysa om sagda förslag till s. k. koncessionslagstiftning, denna lagstiftning måste tillmätas sekundär betydelse som ett medel att kvarhålla den självägande jordbrukarebefolkningen vid jordbruket. Därest jordbrukets ekonomiska ställning undergräves och jordbrukarebefolkningens intresse för sin yrkesutövning försvagas, är det uppenbarligen i längden icke möjligt att genom förbuds- eller koncessionslagar av vare sig det ena eller andra slaget förhindra jordbruksfastigheternas övergång i händerna på för jordbrukets rätta bedrivande mindre lämpliga ägare samt att förebygga jordbrukskulturens tillbakagång. Ett första medel att upprätthålla det självständiga jordbruket inom vårt land är i anslutning härtill en politik, som gör jordbruket i ekonomiskt hänseende likställt med andra näringar och som sätter jordbruket i stånd att kvarhålla den för dess rätta bedrivande nödiga fullvärdiga arbetskraften. Erfarenheterna från den nuvarande svåra jordbrukskrisen hava inskärpt riktigheten av denna uppfattning. Det svenska jordbruket, som med all hänsyn tagen till den stora nationalekonomiska betydelsen av övriga näringar, alltjämt måste betraktas som vårt lands modernäring, har varken under årtiondena före kriget, under krigsåren eller under den därefter förflutna tiden varit i ekonomiskt hänseende likställt med andra näringar. Vad tiden före kriget beträffar, berodde detta förhållande närmast på den europeiska storindustriens och storhandelns utomordentligt starka expansion, varmed det europeiska jordbrukets utveckling icke kunde mäta sig, samt särskilt på den hårda konkurrensen beträffande vete och andra jordbruksprodukter

från transoceanska produktionsområden med lägre produktionskostnader. Det europeiska och icke minst det svenska jordbrukets räntabilitet var under dessa årtionden lägre än flertalet andra större näringsgrenars, vilken omständighet, även väsentligen bidrog till den då pågående starka folkströmmen från jordbruket till städer och andra industrisamhällen samt till främmande världsdelar. Under krisårens statliga regleringar försattes jordbruket i en mindre förmånlig undantagsställning. Under den stora ekonomiska kris, som började under år 1920 och som alltjämt är rådande, har prisfallet på jordbrukets produkter varit vida starkare än prisfallet på flertalet av denna närings nödvändighetsvaror. Det ligger visserligen i sakens natur, att sådana driftsinställelser och sådan massarbetslöshet, som förekommit inom industrien, icke ägt sin motsvarighet inom jordbruket. Övergången till extensivare jordbruksmetoder, talrika konkurser samt den åter tilltagande skuldsättningen inom jordbruket äro emellertid företeelser, vari krisens verkningar på denna näring tydligt avspegla sig. Därest statsmakterna icke beakta dessa förhållanden och icke för jordbrukets del träffa väl avvägda åtgärder för att mildra krisens verkningar, synas oss lagstiftningsåtgärder för »jordens bevarande i verkliga jordbrukares ägo» vara av föga värde. Vid innevarande tidpunkt är det visserligen icke möjligt att förutsäga, huru länge de nuvarande för jordbruksnäringen oförmånliga prisförhållandena på å ena sidan jordbrukets produkter och å andra sidan jordbrukets industriella nödvändighetsvaror komma att fortbestå, i den mån som dessa prisförhållanden bestämmas av prisläget på världsmarknaden. På grund härav möter det ock svårigheter att nu uttala sig om sådana slag av åtgärder, som kunna anses erforderliga för en längre tid framåt. Givetvis är det tänkbart, att prisförhållandena på världsmarknaden efter en längre eller kortare tidrymd förskjuta sig i för den europeiska och såmedelst även för den svenska jordbruksnäringen gynnsammare riktning. Emellertid kan det enligt vår uppfattning icke vara riktigt, att statsmakterna i vårt land med hänsyn till sådana ovissa förhoppningar intaga en passiv hållning. Den rätta politiken synes fastmera vara att man i varje tidsläge handlar så, som rådande förhållanden göra påkallat, utan att låta sig bestämmas av ekonomiska dogmer av vare sig det ena eller andra slaget. Vad tullagstiftningen angår, synas oss bärande skäl icke kunna anföras mot att den ännu arbetande tull- och traktatkommittén får slutföra sina undersökningar om agrartullarnas verkningar och att man jämväl avvaktar de nuvarande mycket instabila världskonjunkturernas utveckling, innan man skrider till en sådan revision av vår tulltaxa på ifrågavarande område, som avser att vara vad man brukar benämna »definitiv». Vad åter det nuvarande tidsskedet angår, vilket man ju i det längsta hoppas kunna beteckna som ett »övergångsskede», har det obestridligen länt vårt jordbruk till skada, att icke under tiden för det häftiga prisfallet på dess produkter provisoriska skyddsåtgärder av effektiv natur blivit vidtagna av de svenska statsmakterna. Det tullskydd, som givits jordbruket, har dessutom, särskilt vad brödsäden beträffar, icke i på långt när avsedd grad kommit jordbruket till godo, vilket förhållande berott på orsaker, som vi i detta sammanhang sakna anledning närmare beröra. För den närmaste framtiden synes oss skyddspolitiken för jordbruket böra inriktas på att göra de i nu gällande tulltaxa fastställda tullsatserna i möjligaste mån effektiva. Statsmakterna ävensom jordbrukarna själva kunna jämväl genom andra åtgärder förbättra jordbrukets ekonomi. Äv stor betydelse är, att jordbrukarnas föreningsrörelse vinner ökad utbredning och stadga, och detta gäller

464 såväl inköpsföreningarna som försäljningsföreningarna. Vad särskilt de sistnämnda angår, står fältet alltjämt öppet för ett mycket betydande, om ock ingalunda lätt organisationsarbete. I stort sett synes det böra tillkomma jordbrukarna själva att utföra detta, och statens medverkan bör huvudsakligen lämnas genom en lagstiftning, som underlättar den kooperativa föreningsverksamheten. Mera direkt synes det tillkomma statsmakterna att ingripa gentemot truster och ringbildningar, vilka nedtrycka priserna å jordbrukets produkter eller stegra priserna å dess inköpsartiklar. Ej minst med hänsyn till senare års erfarenheter krävas väl avvägda, men för den legitima industri- och handelsverksamheten icke skadliga åtgärder mot truster och ringbildningar inom såväl förädlingsverksamheten med avseende å jordbrukets produkter som jämväl produktionen av och handeln med gödningsämnen, lantbruksmaskiner och lantbruksredskap, byggnadsämnen och andra på jordbrukets produktionskostnader inverkande viktigare artiklar. Av stor betydelse är ytterligare en sådan fraktpolitik från statens och enskilda järnvägars ävensom från åtskilliga rederiers sida, att största möjliga hänsyn tages till jordbrukets berättigade intressen. Därest jordbrukets för närvarande mycket tryckta ekonomi genom åtgärder i här antydd riktning komme att förbättras, följer av sig självt att jordbruket bättre än vad nu är fallet kunde kvarhålla den nödiga arbetskraften. Det torde vara allmänt känt, att det genomsnittliga antalet personer per hushåll på den svenska landsbygden sedan längre tid tillbaka varit statt i fortskridande minskning. Detta förhållande beror visserligen till väsentlig del på att samma arbetsprodukt som följd av maskinteknikens utveckling numera kan vinnas med mindre mänsklig arbetsprestation än fordom. I viss mån är företeelsen emellertid ett uttryck för det bestående jordbrukets minskade förmåga att giva ekonomiskt uppehälle åt ett lika stort antal människor som tidigare. Svårigheterna för jordbruket att kvarhålla den fullvärdiga arbetskraften voro, som känt är, under den starka industriella utvecklingsperioden före och under kriget betydande. Även om förhållandena i detta hänseende under nuvarande industrikris mera tillfälligtvis gestaltat sig gynnsammare, så bör det dock för en jordbrukspolitik på längre sikt framstå som ett viktigt mål att kvarhålla landsbygdens ungdom vid jordbruket. Denna fråga har jämväl flera andra viktiga sidor, däribland spörsmålet om en praktiskt ledd verksamhet för nybildning av mindre jordbruk, men av stor betydelse är härvidlag även, att man skapar en förbättrad ekonomi för de redan bestående jordbruken. Ett annat huvudmedel att stärka den självägande jordbrukareklassens ställning är att i större grad än hittills ställa framför allt jordbrukarnas egna sparmedel i jordbruksproduktionens tjänst. Det är allmänt bekant, att det svenska jordbrukets s. k. sekundära fastighetskredit ävensom dess driftskredit för närvarande är mindre väl ordnad. Inteckningslån, som icke kunna tagas i hypoteksbankerna eller i sparbankerna, måste i mycket betydande omfattning sökas hos andra bankinrättningar, vilka, som naturligt är, företrädesvis eller uteslutande tillgodose sina egna affärsintressen och vilka stå jordbruket och dess utövare mer eller mindre fjärran. Detsamma gäller om andra lån än inteckningslån, vilka för övrigt utom i bankinrättningar ofta erhållas hos enskilda. Sedan länge har det varit ett viktigt önskemål att få såväl den sekundära fastighetskrediten som driftskrediten ordnad genom inrättandet av särskilda kreditanstalter för tillgodoseende av ovannämnda syften. Denna fråga har ock förberedande behandlats, och i någon mån hava ju statsmakterna även genom stöd åt de s. k.

465 jordbrukskassorna främjat nu berörda strävanden. Det tillkommer enligt vår uppfattning framför allt jordbrukarna själva att taga initiativ till jordbrukskreditrörelsens bättre ordnande. Men även statsmakterna böra genom erforderliga lagändringar, genom väl avvägda understöd samt framför allt genom främjandet av en central kreditinrättnings upprättande för de nu omnämnda lokala kreditföreningarna skänka jordbruket erforderligt stöd på detta område. E n för den självägande jordbrukareklassens bevarande vid jordbruket viktig fråga gäller skapandet av sådana särregler för bondejordbrukens övergång från en generation till en följande, att söners och magars övertagande av släktgårdarna underlättas. Detta spörsmål har även så till vida upptagits av jordkommissionen till förberedande behandling, att en omfattande enquéte verkställts för utrönande av nuvarande sedvänjor vid bondehemmans försäljning av fader till son eller måg samt vid arvskiften av sådana hemman m. m. När en bondgård övertages av arvinge med skyldighet för denne att utlösa medarvingarna efter fastighetens fulla handelsvärde belastas gården med en »improduktiv» intecknad gäld, som ej sällan hårt tynger densamma under lång tid framåt. Kravet vid arvskiften på utlösning efter fulla marknadsvärdet leder dessutom icke sällan till att släktgården av arvingarna säljes på aktion till oskyld köpare samt mången gång till för jordbrukets rätta bedrivande främmande spekulant. Dessa missförhållanden hava redan under förra århundradet i åtskilliga främmande länder lett till antingen i den allmänna civillagen intagna bestämmelser eller till särskilda lagar för underlättandet av släktgårdarnas bevarande inom släkterna. Härvid har merendels stadgats, att egendomar, fallande under lagstiftningen i fråga, vid försäljning till arvinge eller vid arvskiften skola värderas efter lägre värde än saluvärdet i öppna marknaden samt att medarvingarnas utlösning skall ske efter vissa, för efterträdaren på hemmanet gynnsammare villkor än vid vanliga affärstransaktioner. Understundom beredes därjämte arvinge, som övertager fädernegård, kredit på gynnsamma villkor i särskilda för jordbruket avsedda kreditanstalter för att härigenom lättare övervinna de av medarvingarnas arvsanspråk härilytande svårigheterna. Vanligen föreskrives även, att dylika fastigheter icke få sönderklyvas i mindre delar utan särskilt tillstånd av vissa myndigheter. I en del lagar hava nu antydda särbestämmelser tvångskaraktär, d. v. s. gälla för alla bönder tillhöriga mindre fastigheter inom vissa storleksgränser eller för på annat sätt särskilt klassificerade mindre fastigheter. Andra lagar åter äro fakultativa, d. v. s. äga endast tillämpning på sådana mindre jordbruksfastigheter, vilkas ägare frivilligt låta fastigheterna falla under lagstiftningen genom dessas inskrivning i särskilda register eller genom särskilda förteckningar för desamma i fastighetsböckerna. Med avseende å den arvinge, som enligt nu omhandlade särlagstiftning skall övertaga släktgård, föreskrives som regel, att testamentariskt förordnande härom skall hava gällande kraft, medan, då sådant förordnande icke föreligger, antingen majorats- eller minoratsprincipen tillämpas eller ock, såsom t. ex. i den schweiziska lagstiftningen, tvister om företrädesrätt till släktgårds övertagande skall handläggas inför vederbörande domstol. Vi vilja i förevarande principuttalande icke på annat sätt binda oss med avseende å nu omberörda frågor, än att vi vilja uttala vår allmänna sympati för en efter svenska förhållanden anpassad fakultativ lagstiftning för underlättandet av på bondehänder befintliga fastigheters bevarande inom släkterna samt att vi önska en fortsatt utredning av ämnet inom vederbörande departement eller av lagberedningen. Jordkommissionen.

VI.

466 Med det här ovan anförda hava vi velat beröra några för de självägmde jordbrukarnas bevarande vid jordbruket viktiga spörsmål, som synas oss böra uppmärksammas vid en vidsynt och allsidig jordpolitik. Åtskiliga frågor utöver de här antydda skulle ytterligare kunna framhållas, mei vi anse oss dock icke i detta sammanhang behöva ingå på dessa ämnen. Det ran, som redan framhållits, i detta principuttalande vara nog med att geiom vad här anförts understryka vikten av att icke ifrågavarande, så att äga organiska medel för jordbruksbefolkningens bevarande förbises till förnån för lagstiftningsåtgärder, vilka hava till syfte att genom mer eller miidre ingripande tvångsbestämmelser kvarhålla den verkliga jordbrukarebelolkningen vid jordbruket. Sådana lagstiftningsåtgärder synas oss blott kunna förordas som skyddsvallar, när den självägande jordbrukareklassen hrtas genom betydande jordförvärv från utomståendes sida och även då endasl för såvitt att en dylik lagstiftning icke lägger mera än de allra nödvändigaste banden på jordbrukarnas rörelsefrihet med avseende å köp och försäljring av deras fastigheter. Det tillkommer oss härefter att avgiva principuttalande rörande den betydelsefulla frågan, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning, vilken fråga icke blivit behandlad i tidigare framställningar från jordkommissionens sida. Även beträffande de stora grupperna av nyttjanderättshavare till svensk jord gäller vad ovan anförts på tal om den självägande jordbrukareklassen, nämligen att en förbättring av jordbrukets ekonomiska ställning är ett väsentligt villkor för dessa jordbrukares kvarhållande vid jordbruket. Därest jordbrukets ekonomi försvagas såsom följd av världskonjunkturernas utveckling och statsmakternas uraktlåtenhet att vidtaga, ändamålsenliga åtgärder, måste arrendatorsklassens ställning i stort sett bliva lika ohållbar som de självägande jordbrukarnas. Undantag får möjligen endast göras för sådana arrendatorer och torpare, vilka tillförsäkrats stadigvarande skogsarbete eller andra biförtjänster efter fastställda prisavtal eller vilka av jordägarna erhålla vissa i arrendekontrakten fixerade förmåner i form av naturaprodukter, dragarehjälp m. m. Vid betraktande av arrendators- och torpareklasserna bör i anslutning härtill framhållas, att under tidsskeden av krisartade förhållanden inom jordbruket ändringar i arrendelagstiftningen eller därmed besläktade lagstiftningsåtgärder föga gagna de därav berörda befolkningsgrupperna. Emellertid tillkomma, vad nu omnämnda nyttjanderättshavare angår, vissa särskilda omständigheter, som under såväl depressionstider som mera normala tider göra deras både ekonomiska och rättsliga ställning svårare än de självägande jordbrukarnas och som påkalla statsmakternas synnerliga uppmärksamhet. Den självägande jordbrukarens ekonomi blir genom prisfallet på hans produkter, genom de i förhållande till dessa produktpriser relativt höga priserna å hans nödvändighetsvaror, genom den höga statliga och kommunala beskattningen samt genom andra inverkande faktorer särdeles betryckt. Han äger emellertid framför arrendatorn eller torparen den trygghet, som är förbunden med äganderätten till jorden och som framför allt ligger däri, att i vidrigaste fall ingen annan än hans fordringsägare kan fördriva honom från hans jordbruk. Arrendatorn eller torparen åter sitter i regel med ett arrendekontrakt, som vanligen är slutet på viss tid; ej sällan sitter han utan kontrakt alls och allenast efter mnnt-

467 lig överenskommelse. Vare sig nu att arrendena äro bestämda att utgå i penningar eller i naturaprestationer eller i dagsverken eller andra arbeten dier att arrendena skola fullgöras i delvis den ena och delvis den andra av dessa former, så måste arrendatorn eller torparen i regel, om än icke undantagslöst, anses som den i förhållande till jordägaren svagare parten. I synnerhet är detta fallet, när utkomstmöjligheterna inom andra näringsgrenar än jordbruket, såsom t. ex. för närvarande är fallet, äro jämförelsevis begränsade, samt då fråga är om arrendatorer och torpare med mindre nyttjanderättsområden och med obetydliga kapitalresurser eller eljest i små omständigheter. Vid tidpunkterna för arrendetidernas utlöpande föreligger hos sådana nyttjanderättshavare ett starkt behov, som mången gång kan sägas gå så långt som till ett verkligt tvång, att kvarstanna vid sina arrenderade ställen. Detta förhållande måste givetvis vid uppgörandet av nytt arrendeavtal och särskilt vid fixerandet av arrendebeloppets eller arbetsprestationernas storlek bereda jordägaren ett övertag gentemot arrendatorn. Nu kan visserligen ingalunda med skäl göras gällande, att vårt lands jordbrukare, vare sig de äro enskilda eller juridiska personer, under senare tider i stort sett utnyttjat denna sin starkare ställning till att påtvinga sina arrendatorer eller torpare oskäligt betungande villkor. I synnerhet de enskilda jordägarnas samhällsgrupp inrymmer talrika goda husbönder med öppen blick för sina arrendatorers och torpares ställning och med önskan att fastställa skäliga och rättvisa arrendevillkor för sina nämnda underhavande. Emellertid är den svenska godsägareklassen som följd av den livliga omsättningen på fastighetsmarknaden ganska heterogen, såsom social och kulturell samhällsklass betraktad, och även bland vårt lands större enskilda jordägare linnas dess värre åtskilliga personer med svagare känsla för äganderättens förpliktelser och med mindre omsorg om sina underhavande. För lagstiftaren gäller det att noga pröva, om dylika här och var samt tid efter annan framträdande företeelser utgöra ett tillräckligt starkt underlag för ett ingripande på lagstiftningsvägen, utöver vad i nu gällande lagar är stadgat, för nyttjanderättshavarnas skyddande. Härtill kommer än vidare svårigheten att rättvist bedöma, i vad mån den grupp av arrendatorer och torpare inom riket, som brukar juridiska personer tillhörig utarrenderad jord, kan anses mera än arrendatorer och torpare på enskilda gods vara utsatt för en behandling, som motiverar dylika skyddsåtgärder. Både då fråga är om arrendatorer och torpare på enskild jord och då spörsmålet gäller sådana nyttjanderättshavare på bolagsjord har man, jämte vad här anförts, att taga hänsyn till arrendetidernas längd, som mycket varierar, men vilkas förkortande till ett fåtal år eller t. ex. endast ett enda år i sänder i regel måste anses medföra en minskad trygghet för nytt janderättshavaren. Slutligen bör uppmärksamheten även vara riktad på förekommande fall av olämpliga ägostyckningar, vilka, utan att betingas av andra ekonomiskt tyngre vägande skäl, försvaga de utarrenderade områdenas ekonomiska bärkraft. Vid övervägande av nu anförda synpunkter och med tagen hänsyn till svaren å jordkommissionens rundfrågor rörande den svenska arrendatorsoch torparebefolkningens ställning (jordkommissionens betänkanden del V), hava vi kommit till den allmänna uppfattningen, att sådana ogynnsamma förhållanden i stort sett icke förefinnas inom vårt land, som under de gångna årtiondena förelegat i vissa främmande länder och som där tvingat till djupt ingripande och för jordägarna mycket betungande lagstiftningsåtgärder för arrendatorsbefolkningens skyddande. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av att jordbesittningar med karaktär av latifundier i egentlig mening

468 icke kunna sägas förekomma i södra och mellersta Sverige och i mrra Sverige endast förekomma i form av bolagsbesittningar, där arrendaorsklassen redan för flera år sedan fått ett särskilt skydd i de s. k. norrläncska arrende- och uppsiktslagarna. De svenska godsägarna äro dessutom till dda övervägande del ej endast svenska medborgare men även av svensk lärstamning och, även om undantag finnas, hgger det icke för den sveiska folknaturen att fara brutalt fram mot underhavande vare sig i den ena eller andra tjänande ställningen. Väl är det sant, att s. k. absentism i viss utsträckning förekommer även i vårt land, men banden mellan sådana j>rdägare och deras egendomar äro dock icke på samma sätt försvagade son i åtskilliga andra länder; ett förhållande, som ju beror på att feodalväseadet i Sverige på sin tid bröts genom de stora reduktionerna samt på att någon storgodsägarearistokrati, levande företrädesvis på annan ort än hemorten och betraktande jordagodsen huvudsakligen som kapitalföremål, icke kan sägas förekomma inom vårt land. Att arrendatorernas och torparnas förhållanden, oaktat vad nu anförts, mångenstädes hos oss böra betraktas som mindre tillfredsställande, har nog i allmänhet andra orsaker. Det bör först bemärkas, att det större svenska jordbruket under den senaste mansåldern, eller närmare bestämt tiden i rån 1880-talet, haft att kämpa med av den allmänna konjunkturutvecklingen beroende ekonomiska svårigheter. Ehuru vi i detta sammanhang givetvis icke kunna ingå på frågan om det svenska jordbrukets ekonomi under tiden efter den stora agrarkrisens framträdande, lärer det dock vara styrkt både av erfarenheten och av gjorda undersökningar, att storjordbrukets ekonomiska ställning i Sverige ingalunda varit stark. Den sedan flera årtionden tillbaka fortgående tendensen mot större egendomars försäljning för styckning i mindre brukningsdelar utgör ett ganska tydligt bevis på riktigheten av det här anförda. Då nu möjligheterna att bereda på ett större gods sittande eller till ett godskomplex hörande nyttjanderättshavare gynnsamma villkor i. form av låga arrenden, tidsenliga mangårds- och ekonomibyggnader samt andra förmåner i väsentlig mån bero på godsägarens ekonomiska ställning, så kan väl förstås att mångenstädes åtskilligt brister i dessa hänseenden, utan att man häruti behöver se ett utslag av likgiltighet för de underhavande. Härtill kommer ytterligare, att arbetssystemen inom det större; svenska jordbruket, som känt är, under senare tider undergått vissa förändringar. Det gamla torparsystemet med sex, fem eller fyra dagsverken i veckan, där torparen nödgades hålla dräng och ofta även häst, har gått starkt tillbaka, och de gamla dagsverkstorpen av detta slag hava förvandlats till torp med mindre antal dagsverken eller med penningavgälder eller med sådana prestationer i förening. I en mängd fall har denna utveckling lett till förbättrade förhållanden för denna grupp av torpare, och i allmänhet brukar anses, att denna utveckling varit ur social synpunkt lycklig. Vi instämma gärna i denna uppfattning, men få erinra om att ifrågavarande utveckling också i icke ringa utsträckning upplöst de forna personliga banden mellan jordägare och torpare samt kommit de mera affärsmässiga synpunkterna i dessas inbördes förhållande att träda i förgrunden. Mest påtagligt är denna sistnämnda omständighet, när arrendegårdarna eller torpen upplåtas allenast mot penningarrende samt ligga så till, att de icke hava någon betydelse för huvudgårdarnas arbetssystem. I sådana fall är det icke ovanligt, att vid arrendekontraktens uppgörande ekonomiska beräkningar långt mera än personliga hänsyn bliva utslagsgivande. Det säger sig självt, att förhållandena mellan jord- och skogsförvaltningarna

469 på bolagsområden samt på sådan mark sittande arrendatorer och torpare huvudsakligen bestämmas av rent ekonomiska överväganden. Några personliga, än mindre patriarkaliska förhållanden förefinnas i regel icke i sådana fall, utan vederbörande bolagsledning tager vid uppgörandet av nya arrendekontrakt, liksom industriella företagare i allmänhet, främst hänsyn till bolagets industriella intressen. Det är en grannlaga sak att avgöra, huru här framträdande intressemotsättningar skola bedömas ur ekonomisk och social synpunkt. Vi kunna emellertid icke underlåta uttala, att lösningar i dessa fall äro tänkbara, som kunna tillgodose arrendatorernas och torparnas berättigade intressen utan att hinderligt inverka på den industriella verksamheten. Därvid får dock tagas under övervägande, huruvida utvecklingen av sig själv för fram till sådana ur jordbrukets och arrendatorernas intressen tillfredsställande förhållanden eller om icke här ändock är ett område, där en klokt avvägd lagstiftning, utöver den nu gällande, måste anses av tidsomständigheterna påkallad. Då vi alltså nu gå att i princip uttala oss om den lagstiftning, som, utöver redan gällande, kan anses av tidsförhållandena motiverad, få vi som första grundsats framhålla att nödig varsamhet bör iakttagas på detta svåra och ömtåliga område för jordlagstiftningen. Det står enligt vår mening icke i överensstämmelse med vare sig berättigade nationalekonomiska synpunkter eller ens arrendatorernas och torparnas eget bästa att här förorda. jordlagar, som komme att ytterligare försvåra de redan nu hårt tryckta större jordbrukarnas ställning eller det viktiga industriella arbete, som utlöres inom de jord- och skogsbesittande bolagen. Lagstiftaren bör undvika åtgärder, som på ett störande och häftigt sätt ingripa i det större jordbrukets arbetssystem. Likaså bör tillses, att lagstiftningen icke bereder bolagen avbräck i deras industriella verksamhet. I anslutning till dessa synpunkter kunna vi icke förorda sådana ändringar i nu gällande allmänna arrendelag eller en sådan vid sidan av denna införd s. k. social arrendelag, som förbjuder arrendes utgörande i arbetsprestationer. Icke heller kunna vi förorda någon slags statlig eller parterna påtvingad reglering av arrendeprestationernas beskaffenhet och storlek. Till följd av under kristiden iakttagna missförhållanden utfärdades visserligen den 28 juni 1918 en för hela landet gällande »Lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring», vilken lag under några år prolongerats för ett år i sänder, men som nu icke längre torde komma att förlängas och som alltså helt bär kristidslagstiftningens prägel. Att reflektera på någon permanent lagstiftning av likartat slag skulle enligt vår mening visa mindre riktig uppfattning om vikten av att även framdeles upprätthålla lämplig frihet i förhållandet mellan jordägare och arrendator. Denna frihet skulle enligt vår åsikt likaledes otillbörligt beskäras, därest man påfordrade inrättandet i landets olika kommuner av »arrendenämnder» eller några slags instanser vid sidan av domstolarna för handläggning av ärenden, som stå i samband med förenämnda parters inbördes förhållande. Över huvud taget förefaller det oss, som om tankarna på sådana anordningar uppbäras av numera rätt föråldrade uppfattningar om de svenska arrendators- och torpareklassernas möjligheter att utan hjälp av särskilda statliga eller kommunala organ inför landets domstolar försvara sina lagligen grundade rättigheter. Dylika anordningar skulle även kunna befaras komma att, åtminstone i åtskilliga fäll, draga med sig elakartade personliga motsättningar, utan gagn ens för nyttjanderättshavaren, och de skulle bidraga till att under-

470 gräva den i svensk folkopinion lyckligtvis djupt rotfästade respekten för vårt lands dömande myndigheter. Vid övervägande av frågan om på enskild jord sittande nyttjandeiättshavares rättsliga ställning hava vi ej heller kunnat övertygas om lyckan av att för sådana i lag stadga en viss minimiarrendetid, i likhet med vad som för närvarande är föreskrivet i den för bolagsarrendatorer och med dem jämnställda gällande s. k. norrländska arrendelagen. För oss avgönnde har härvid varit, att en dylik lagstiftning knappast kan begränsas till sådana utarrenderade fastigheter, för vilka arrendet uteslutande utgöres i penningar och vilka hava ett sådant läge, att deras samband med huvudfastigheten är ringa eller intet. Hänsyn till konsekvens skulle fastmera fordra, att den lagliga minimiarrendetiden komme att gälla även för torpare, som utgöra arbetsprestationer till en huvudgård eller vilkas torpområden genom sitt läge på marken är sådant, att sambandet mellan dem och huvudgården icke bör genom vare sig nu omnämnda eller annan lagstiftning tvångsvis sönderbrytas. Då givetvis ett förfarande av detta slag vore liktydigt med ett synnerligen svårartat ingripande i huviidfastighetenias arbetsförhållanden eller eljest bleve för dessa fastigheter skadligt, kan en sådan lagstiftning icke av oss förordas och följaktligen över huvud taget icke en lagstiftning rörande minimiarrendetid för i enskild ägo befintliga utarrenderade fastigheter. Det lärer häremot invändas, att lagstiftaren med denna ståndpunkt underlåter att skyddande ingripa mot många i osäker rättslig ställning sittande torpare. Invändningen kan naturligtvis förstås och även uppskattas till det värde, som den kan äga, men det gäller här, som alltid, att väga skälen för och emot. Vi hava då icke av förebragt utredningsmaterial övertygats om att dagsverkstorparna eller andra torpare ä enskilda gods inom landet numera i stort sett befinna sig i en så betryckt och osäker ställning, att vi måste låta våra ovan anförda betänkligheter vika. Redan den s. k. torpkommissionen konstaterade i sitt den 6 maj 1911 avgivna betänkande angående »torpareklassens tillbakagång», att en allt större omsättning kunde iakttagas på de å enskilda gods upplåtna torpen samt att mångenstädes torparna själva, särskilt yngre sådana, voro obenägna för att binda sig vid ett torpkontrakt på längre tid. Sedan dess har utvecklingen ytterligare gått i denna riktning, och man kan ingalunda vara säker på att flertalet torpare på vårt lands enskilda egendomar numera skulle anse en sådan för båda parterna bindande längre minimiarrendetid för dem gagnelig. Tänker man sig åter, att endast jordägaren, men icke torparen, vore bunden av ett sådant lagstadgande, så bleve detta desto mera hinderligt för den förre vid skötseln av hans egendom. Det bör, då fråga är om enskilda jordbruksegendomar, städse hållas i minnet, att administrationen av sådana fastigheter har väsentligt annan karaktär än administrationen av stora bolagsoch bruksegendomar. I förra fallet utgöra dagsverkstorparna vanligen en del av det arbete, som kräves för huvudgårdens drift, medan en annan del utgöres av statare, drängar och pigor samt tillfälliga arbetare. Jordägaren bör här hava i sin hand att relativt fritt bestämma om de olika arbetssystemen, allt efter de ekonomiska konjunkturernas växlingar samt andra på hans ekonomi inverkande förhållanden. Då vi sålunda, vad angår arrendegårdar och torplägenheter å enskilda personer tillhörig mark, icke kunna förorda här ovan omnämnda mera genomgripande förändringar i nu gällande arrendelagstiftning, framställer sig emellertid spörsmålet, om icke vissa lagstiftningsåtgärder på detta område ändock kunna anses på grund av vunna erfarenheter behövliga. För många

471 arrendatorer och torpare även på enskilda egendomar medför arrendetidernas förkortande till allenast ett fåtal eller endast ett enda år utan tvivel en osäkerhet i besittningen, som man gärna skulle önska undanröjd, för så vitt att detta låter förena sig med jordägarens berättigade intressen. Vi hava efter övervägande av detta spörsmål kommit till den uppfattningen, att man utan att störande ingripa i den enskilda avtalsfriheten borde kunna i lag föreskriva, att sådana arrendeavtal, som här avses, böra innehålla bestämmelse om huruvida nyttjanderättshavaren äger eller icke äger s. k. optionsrätt vid arrendets förnyande, samt att, om ingen bestämmelse av detta slag förekommer i arrendekontraktet, nyttjanderättshavaren skall anses äga sådan optionsrätt. Vår avsikt är sålunda icke att i alla de fall, varom frågan nu rör sig, påtvinga jordägarna skyldighet att medgiva nyttjanderättshavarna optionsrätt. Optionsrätten ifråga hava vi tänkt oss konstruerad i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna i det förslag till »Lag angående förlängning av vissa arrendeavtal», som av jordkommissionen den 21 januari 1920 avlämnades till statsrådet och chefen för justitiedepartementet. En lagändring av nu omnämnt slag skulle enligt vår uppfattning i ganska stor utsträckning leda till att optionsrätt medgåves arrendatorer och torpare under enskilda egendomar inom landet och härigenom skulle tvivelsutan en viss större trygghet beredas åt stora grupper av sådana nyttjanderättshavare. I övrigt kunna vi icke underlåta framhålla, att de förslag till tryggande av torparebefolkningens rättsliga ställning, som på sin tid avlämnades av den s. k. torpkommissionen, mera bort av statsmakterna beaktas än som hittills varit fallet. Denna kommission föreslog med avseende å dagsverkstorp eller andra under huvudgård lydande lägenheter, att det skulle åligga jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn bostadshus och för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i brukbart skick samt att under arrendetiden ombesörja de för dessa byggnaders bibehållande i sådant skick erforderliga större reparationer; dock skulle arrendatorn svara för skada, som han vållat. Bruste jordägaren i vad sålunda ålåge honom, ägde arrendatorn fordra att vid syn viss tid förelades jordägaren, inom vilken denne skulle hava fullgjort arbetet, ävensom den kostnad beräknas, som arbetet ansåges betinga. Utförde jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, ägde arrendatorn, efter det sådant blivit medelst syn utrett, utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid första synen fastställda belopp. Med hänsyn till de missförhållanden, som otvivelaktigt flerstädes alltjämt förekomma även på enskilda egendomar med avseende å torp- och arrendelägenheters åbyggnader, synes oss en lagändring av sådant slag alltjämt vara motiverad. Vi kunna icke inse, att jordägarnas rätt därigenom bleve trädd för nära, liksom ej heller att en sådan lagändring skulle inverka på det övervägande flertalet jordägares villighet att fortfarande hava ifrågakommande nyttjanderättsområden utarrenderade, därest detta eljest ansåges av ekonomiska skäl lämpligt. Vi utgå härvid jämväl från att även arbetarebostäderna på under huvudgård lydande arrendegårdar, där sådana arbetarebostäder finnas, skola inbegripas under lagstiftningen ifråga. Med hänsyn härtill samt möjligen även av andra skäl erfordras en omarbetning av torpkommissionens nu omnämnda försbag till ändring av 14 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Torpkommissionen föreslog även större rättighet för innehavare av dagsverkstorp och andra under huvudgård lydande lägenheter till ersättning för vidtagna jordförbättringar m. m., än vad som medgives enligt gällande

472 arrendelag. Jämväl torpkommissionens förslag på denna punkt synes oss böra återupptagas. Enligt torpkommissionens förslag skulle nyttjanderittshavaren vara berättigad till ersättning jämväl för nyodling, trädgårdsanläggning och annan jordförbättring än sådan, som avser bättrande av brister efter vad som stadgas i 10 § av allmänna arrendelagen, därest fastighetens värde på varaktigt sätt ökats av sådan nyodling, anläggning eller jordförbättring; dock att ersättning för nyodling ej borde utgå, med miidre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsonrådet ävensom genom intyg av behörig person styrkt, att området lämpade sig för odling samt att odlingen vore för fastigheten fördelaktig. Torpkommissionens ifrågavarande förslag till ändring av 17 § i den nu gälknde allmänna arrendelagen synes oss, i likhet med samma kommissions förslag till ändring i ifrågavarande lags 14 §, böra underkastas överarbetning. Vad angår jämkningar i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom med syfte att bereda nyttjanderättshavare å mark, som icke tillhör bolag eller ekonomiska föreningar eller sådana s. k. skogsspekularter, varom omförmäles i 1 §, andra stycket, av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland, vilja vi alltså i anslutning till vad här anförts förorda, dels sådan förpliktelse att i arrendeavtalen intaga bestämmelse om huruvida optionsrätt är medgiven eller icke, varom ovan talats, dels sådana ändringar i 14 och 17 % med därav betingade ändringar i 10 och 18 §§ av lagen den 14 juni 1907, som föreBlogos av den s. k. torpkommissionen i dess betänkande av den 6 maj 1911, med den överarbetning av ifrågavarande äldre förslag, som kan anses vara av behovet påkallad. Då vi härefter övergå till frågan om de lagstiftningsåtgärder, som kunna anses erforderliga för att trygga den rättsliga ställningen hos nyttjanderättshavare till jord, som äges av bolag eller ekonomiska föreningar samt sådana s. k. skogsspekulanter, varom nyss sagts, få vi erinra om den i ganska väsentliga avseenden särskilda ställningen hos sådana nyttjanderättshavare. Många av de hänsyn, som enligt vår uppfattning tala för att icke begränsa den enskilda jordägarens rörelsefrihet med avseende å hans torpare och arrendatorer mera än vad som ovan föreslagits, föreligga icke i lika hög grad, då fråga är om bolagsarrendatorer. Förvaltningen av de jordbesittande bolagens jord- och skogsområden har i flere praktiska hänseenden en annan karaktär än den enskilde godsägarens förvaltning av hans jordegendom. I förra fallet är dessutom förhållandet mellan bolagsförvaltningarna och nyttjanderättshavarna, som redan framhållits, mera opersonligt, och slutligen hava, då fråga är om bolagsarrendatorer, ur jordbrukssynpunkt olämpliga dispositioner av arrendegårdarna vida oftare iakttagits än liknande åtgöranden å enskilda egendomar. Dessa omständigheter i förening, ävensom det förhållandet, att lagstiftningen i Sverige på förevarande område redan sedan flera år tillbaka begränsats till de i norra delarna av landet förekommande bolagsbesittningarna, göra att man, enligt vår uppfattning, såväl av principiella skäl som av gjorda erfarenheter kan förorda en särskild arrendelagstiftning till skydd för på bolagsjord sittande nyttjanderättshavare i de delar av landet, där den s. k. norrländska arrendelagen icke är gällande. De starka betänkligheter, som vi ovan anfört mot stadgandet av viss längre minimiarrendetid med avseende å torpare och arrendatorer under enskilda egendomar göra sig icke i på långt när motsvarande grad gällande, då fråga

är om nyttjanderättsupplåtelser på bolagsjord. De övriga bestämmelser för arrendatorernas skyddande, som innehållas i lagarna av den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne samt angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland (den sistnämnda rubriken enligt lydelse genom lag den 2 maj 1917) synas oss i stort sett icke heller komma att utsätta bolagen i de delar av riket, där dessa lagar icke gälla eller endera av dem icke gäller, för större olägenheter med avseende å den industriella driften än vad bolagen i de nordligare delarna av landet redan sedan närmare fjorton år tillbaka äro underkastade. Väl är sant, att bolagens i den s. k. norrländska arrendelagen fastställda förpliktelser att tillhandahålla arrrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader, att verkställa ombyggnader och erforderliga större reparationer, att med vissa förbehåll giva arrendatorn ersättning för nyodling eller annan jordförbättring även i sådana fall, där sådan ersättningsplikt enligt den allmänna arrendelagen icke föreligger, med flera i sagda lagar bolagen åliggande skyldigheter och arrendatorerna medgivna rättigheter, under nu rådande industriella depressionstider för bolagen kunna kännas rätt så betungande. Emellertid lärer icke kunna med skäl göras gällande, att dessa bolagens förpliktelser i mera betydande grad bidragit till att öka bolagens företrädesvis av helt andra orsaker föranledda svårigheter. Nu är visserligen sant, att förhållandena i mellersta och södra Sverige icke äro likartade med förhållandena i Norrland, och det kan i överensstämmelse härmed icke ifrågakomma, att endast utan vidare besluta, att den förenämnda s. k. norrländska arrendelagen skall utsträckas till att gälla jämväl för Värmlands län, de delar av Kopparbergs län, där den nu icke gäller, samt de sjutton övriga länen i mellersta och södra delarna av landet; liksom det ej heller kan ifrågakomma att utan vidare utsträcka den s. k. norrländska uppsiktslagen till att gälla för hela riket. För att allenast nämna ett exempel å en bestämmelse, som väl är tillämplig på olika orter inom den s. k. norrländska arrendelagens nuvarande giltighetsområde, men som icke i oförändrad form lärer kunna stadgas för övriga delar av riket, må erinras om att den norrländska arrendelagen skall lända till efterrättelse, där arrendet »omfattar inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar». Denna begränsning, vars syfte givetvis är att medgiva bolagen viss rörelsefrihet med avseende å nyttjanderättsupplåtelser med mera utpräglad karaktär av arbetsställen och som jämväl tillkommit därför att nyttjanderättsupplåtelser med inrösningsjord, som understiger fyra hektar, icke äro att betrakta såsom jordbruk av den storlek, att de behöva skyddas genom andra bestämmelser än de i den s. k. uppsiktslagen fastställda, torde visserligen utan tvivel behöva en motsvarighet i en för bolagsfastigheter i mellersta och södra delarna av riket avsedd kommande arrende- och uppsiktslagstiftning. Den kan emellertid icke i denna sistnämnda lagstiftning få samma formulering som i de s. k. norrlandslagarna. Begreppet »inrösningsjord» har icke inom mellersta och södra delarna av riket samma distinkta karaktär som inom Norrland och avgränsningen av de mindre nyttjanderättsupplåtelserna torde för de förra landsdelarnas vidkommande behöva ske efter andra grundsatser. Åtskilliga andra sådana exempel skulle kunna andragas. Med hänsyn till den för detta principutlåtandes avgivande knappt tillmätta tiden se vi oss icke i tillfälle att mera i detalj ingå på dessa spörsmål, utan måste inskränka oss till uttalandet, att den av oss här förordade särskilda arrendeoch uppsiktslagstiftningen för nyttjanderättsupplåtelser å jord, som tillhör bolag, ekonomiska föreningar eller s. k. skogsspekulanter och som är belägen

474 inom de delar av riket, där förenämnda s. k. norrlandslagar icke gala, i sina allmänna huvuddrag böra utarbetas med norrlandslagarna som örebild, men att man vid det fortsatta utredningsarbete, som vi här förord;, på varje punkt bör undersöka skiljaktigheterna mellan å ena sidan norra Svtrige samt å den andra de södra och mellersta delarna av riket och i anslutiing härtill formulera den för de sistnämnda landsdelarna avsedda lagstiftningens olika detaljbestämmelser. Jordkommissionens härefter i ordningen följande huvuduppdrag är att utreda, »huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad för närvarande är stadgat, bör på lagstiftningens väg genomföras». Detta utredningsuppdrag har som följd av jordkommissionens under sistlidet år träffade arbetsordning samt herr statsrådets och chefen för justitiedepartementet ämbetsskrivelse den 24 sistlidna oktober kommit att söiderklyvas på ett sätt, som icke varit fullt lyckligt för ärendets slutbehanding. Såsom vi anfört i särskilt yttrande till jordkommissionens betänkande av den 11 november 1922 »Om bildande av nya jordbruk m. m.» (jordkommissionens betänkanden del IV), har den del av frågan om s. k. tvtngsavlösning av jord, som avser en eventuell friköpningsrätt för vissa kategirier av nyttjanderättshavare å annans mark, fått stå tillbaka för frågan om anskaffandet, eventuellt genom s. k. tvångsavlösning, av jord för nybildning av mindre jordbruk. I den sistnämnda frågan, som alltså företrädesvis lörde sig om expropriation av obebyggd jord, ålåg det oss, jämlikt departementschefens anmodan, att senast den 15 november sistlidet år inkomma med yttrande och förslag, utan att vi dessförinnan varit i tillfälle att taga ståndpunkt varken till den fråga om jämkning i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, i vilken vi nu uttalat vår principiella uppfattning, eller till spörsmålet om den s. k. friköpningslagen för vissa grupper av nyttjanderättshavare. Vissa härav föranledda svårigheter med avseende å ståndpunkttagandet till frågan om expropriation av jord för nybildning av mindre jordbruk tilläte vi oss beröra i vårt nyssnämnda särskilda yttrande av den 11 november 1922. Vi angåvo emellertid det oaktat vår allmänna principiella uppfattning om dylik expropriation för nya jordbruks bildande, avstyrkte att de från andra håll inom kommissionen då framkomna förslagen till s. k. sociala expropriationslagar måtte läggas till grund för någon Kungl. Maj:ts proposition till innevarande riksdag samt uttalade oss principiellt emot en dylik expropriationslagstiftning, i vad frågan gällde odlad jord. Med avseende å vanhävdad jord förklarade vi oss icke hysa några principiella betänkligheter mot ett verksamt och på antagliga rättsgrundsatser byggt ingripande gentemot förekommande vanhävd, varvid vi dock anförde vissa synpunkter och svårigheter samt förklarade oss anse att denna synnerligen ömtåliga och svårlösta fråga måste underkastas en noggrann beredning. Beträffande odlingsbar, men av de nuvarande ägarna icke uppodlad jord, motsatte vi oss en expropriationslagstiftning, som komme att ingripa på enskilda personer tillhöriga egendomar, anförde åtskilliga synpunkter beträffande en sådan expropriationslagstiftning gentemot odlingsområden på mark, tillhörande bolag, ekonomiska föreningar och s. k. skogsspekulanter samt uttalade, att en för alla parter och även för statsintresset lycklig lösning av denna fråga syntes oss vara, om den kunde lösas på frivillighetens väg och i samförstånd med de nordsvenska bolagen, vilka huvudsakligen komme att beröras av en dylik expropriationslagstiftning. Skulle det vid förhandlingar mellan staten samt bolagsrepresentanterna visas tillmötesgående från de

475 senares sida i form av villighet att på frivillighetens väg till staten avstå för kolonatbildning lämpade områden till rimliga priser, saknades, enligt vår mening, varje anledning att tillgripa någon expropriationslag av vare sig det ena eller andra innehållet. Endast för den händelse att det vid sådana överläggningar framginge, att bolagens representanter ställde sig oförstående i förenämnda avseenden, förklarade vi oss anse bevis vara lämnat för att andra och för syftemålets vinnande effektiva åtgärder med avseende å dylika områden vore berättigade och av förhållandena påkallade. Med vidhållande av denna uppfattning sakna vi i föreliggande principuttalande anledning att ånyo ingå på denna fråga om expropriation av mark för nybildning av mindre jordbruk. Det återstår då för oss att uttala vår principiella uppfattning med avseende å den andra frågan, nämligen frågan om en lagstiftning, som skulle bereda vissa grupper av nyttjanderättshavare rätt att, eventuellt genom expropriation, frigöras från sin med nyttjanderätten förbundna mer eller mindre ofria ställning samt vinna en mera tillfredsställande sådan såsom jordinnehavare med tryggare rättstitel till jorden än arrenderätt i olika former. Till en början må då framhållas, att redan de reformer, som vi ovan förordat på tal om ändringar i den nu gällande allmänna nyttjanderättslagen, givetvis skulle bättre än nu trygga stora grupper av nyttjanderättshavare mot den med den allmänna arrendelagen förenade osäkerheten och att alltså, om dessa våra förslag komme till utförande, åtskilligt redan vore vunnet i det syfte, som med reformarbetet på detta område avses. I anslutning härtill hålla vi före, att dessa förändringar i den allmänna nyttjanderättslagen, i ungefärlig överensstämmelse med våra ovan gjorda förslag, först böra utarbetas samt föreläggas statsmakterna och av dem antagas, innan man går ännu ett steg längre och tager spörsmålet om den s. k. friköpningslagstiftningen under detaljerad omprövning. Att genomföra någon s. k. friköpningslagstiftning, redan innan man uppnått erforderliga förbättringar i den allmänna nyttjanderättslagen — enligt vår mening av olikartad natur för nyttjanderättshavare på å ena sidan enskilda personer tillhörig jord, å andra sidan bolagsjord — synes oss icke stå i god överensstämmelse med den lämpliga ordningsföljden vid det jordreformatoriska arbetet och skulle jämväl medföra vissa egendomliga följder. Därest t. ex. rätt tillerkändes vissa grupper av bolagsarrendatorer att friköpa sin arrenderade jord, utan att dessförinnan för dem genomförts den förbättrade arrendelagstiftning, som vi för mellersta och södra Sveriges vidkommande ovan förordat, så skulle under en icke obetydlig tid framåt ett visst osäkerhetstillstånd inträda. Bolagen eller jordägarna skulle kunna under en tid framåt, vars längd vore beroende på friköpningslagens bestämmelse på denna punkt, emotse friköpningsanspråk från sina arrendatorers sida, allt under det med avseende å samma arrendatorer redan före anspråkens framställande frågor uppstode om nya arrendeavtal med nya bestämmelser och villkor. Det skulle icke förvåna, om många bolag vid sådant förhållande skärpte arrendevillkoren, vidtoge ur skogliga synpunkter fördelaktiga, men ur jordbrukssynpunkt olämpliga ägostyckningar samt begagnade sin frihet att uppdela eller sammanslå arrendegårdar, att utbyta en gammal arrendator mot en ny ja, t. o. m. att indraga arrendeställen, allt i syfte att med den väntade friköpningslagen för ögonen tillgodose sina rätt naturliga, men ur samhällssynpunkt ofta omtvistliga ekonomiska intressen. Hur det vid sådant förhållande skulle komma att ställa sig, när friköpningsrätten efter längre eller kortare tid komme att av olika

476 arrendatorer påfordras, låter sig ingalunda lätt överblicka. J ordkommissionen har visserligen år 1920 förordat en s. k. tvångsförlängning av vissa arrendeavtal, med syfte bland annat att förebygga åtgärder, som komme att ?öra en blivande friköpningslag mindre effektiv, men lagförslaget ifråga ble^ av riksdagen avslaget och har, sedan det vtterligare två gånger förelagts riksdagen, rönt samma öde. För kort tid sedan har jordkommissionen inyo hemställt om en dylik förberedande lagstiftning, men meningarna om densamma hava redan inom kommissionen varit splittrade och vi k u n n a då detta skrives, icke förutse, huru utgången av denna fråga kommer att hiva. Då man vidare torde böra i tillämpliga delar anpassa friköpningslagens bestämmelser efter den redan genomförda s. k. ensittarlagens, lärer såsom en linje kunna ifrågasättas, att låta friköpningsrätt, då sådan är medgiver enligt andra förbehåll, inträda allenast vid utgången av den arrendeperiod, som löper, då friköpningslagen träder i kraft. Skulle då för bolagsarrendatorer i mellersta och södra delarna av riket någon längre minimiarrendetid icke vara föreskriven, utan arrendena vara slutna på ofta endast några få eller t. o. in. ett enda år, så bleve arrendatorerna ifråga i stor omfattning stillda inför valet att redan kort efter den eventuella friköpningslagens ikraftträdande bestämma sig för att göra anspråk på friköpningsrätt. Under en ekonomisk depressionsperiod som den nuvarande med försvagad ekononisk ställning hos arrendatorerna kan förutses att många, ja kanske de flesta av dessa icke vore i stånd att, efter beviljad friköpningsrätt, börja att förränta och amortera lösesummorna, och hela »friköpningsverket» skulle kunna komma att äventyras. Man finge väl då reflektera på en annan linje, nämligen att låta friköpningsrätten, då sådan eljest är medgiven, inträda visserligen först vid utgången av viss arrendeperiod, men icke endast vid utgången av den period, under vilken friköpningslagen träder i kraft, utan jämväl vid utgången av en eller flere därpå följande arrendeperioder. Äro emellertid dessa arrendeperioder korta, så kan tänkas att många arrendatorers ekonomiska ställning vore densamma efter utgången av den andra, den tredje och flere efterföljande korta arrendetider, och samma förhållande med avseende å friköpningsverkets effektivitet skulle även nu inträda, för såvitt att man icke bestämde ett antal arrendeperioder, som med hänsyn till förekomsten av ettåriga arrenden måste sättas ända upp till tio, femton eller ännu flera år. Detta skulle återigen i andra hänseenden medföra avsevärda olägenheter. I själva verket lära fördenskull båda de nu antydda linjerna vara mindre tillfredsställande. Ändamålsenligast synes fastmera vara, att låta friköpningsrätt, då sådan i övrigt kan förordas, inträda vid utgången av den arrendetid, som löper, då friköpningslagen träder i kraft, men dessförinnan hava genom införandet av en arrendelagstiftning för bolagsarrendatorer även i mellersta och södra delarna av landet i huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. norrländska arrendelagen och alltså med viss längre minimiarrendetid förebyggt möjligheten, att arrendatorerna i dessa delar av landet ställas inför valet av friköpning eller fortsatt arrende redan efter kort tid och möjligen under mindre gynnsamma konjunkturer på jordbrukets område. En sådan anordning kan visserligen, såsom vi ovan utvecklat, icke förordas med avseende å arrendatorer under enskilda gods, men detta förhållande spelar enligt vår uppfattning så till vida en mindre roll, som friköpningsrätten för arrendatorer av jord, tillhörig enskilda personer, som icke äro s. k. skogsspekulanter, redan av helt andra skäl måste vida starkare begränsas än friköpningsrätten för arrendatorer av jord, tillhörig bolag, ekonomiska föreningar och s. k. skogsspekulanter.

477 Med det anförda hava vi alltså velat förorda, att »friköpningslagen», d. v. s. rätten till expropriation av arrendegårdar med syfte att bereda dessas brukare en självständigare ställning, bör bringas till genomförande först efter det att önskvärda ändringar i den nu gällande allmänna nyttjanderättslagen blivit genomförda. I varje fall anse vi oss hava förebragt skäl för denna uppfattning, för såvitt att man vill utarbeta en friköpningslag, gällande för vissa grupper av nyttjanderättshavare inom hela riket. Naturligtvis läte det tänka sig, att man utan avvaktan å förbättringarna i den allmänna nyttjanderättslagen genomförde en »friköpningslag», gällande allenast för de delar av landet, där den s. k. norrländska arrendelagen för närvarande gäller, men fråga är, om en sådan partiell expropriationslagstiftning vore ändamålsenlig. Såsom allmänna grundsatser för en framtida friköpningslag, mot vilken vi i princip icke vilja resa motstånd, måste uppställas vissa förbehåll och begränsningar för att en sådan lagstiftning icke må skada jordägarnas berättigade intressen. Som redan antytts, bör friköpningsrätten enligt vår uppfattning i främsta rummet och till huvudsaklig del gälla nyttjanderättshavare å jord, tillhörig aktiebolag, förening för ekonomisk verksamhet samt enskild person, vilken uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Det kan emellertid icke förordas, att alla arrendatorer av sådan jord skola komma i åtnjutande av en framtida friköpningslags förmåner. Nyttjanderättshavare, vilka icke inbegripas i den särskilda arrendelagstiftningen för arrendatorer på bolagsjord, kunna givetvis än mindre tillerkännas någon friköpningsrätt. Bland alla de nyttjanderättshavare, som komme att tryggas i sin ställning genom arrendelagstiftningen, funnes säkerligen ett visst antal, vilkas fastigheter vore så belägna med hänsyn till bolagens mera sammanhängande och viktigare skogskomplex, att de måste åtnöjas med den särskilda arrendelagstiftningen och icke heller kunde tilldelas friköpningsrätt. Vid friköpningslagstiftningens utformning måste nämligen stor hänsyn tagas till att den bestående jordfördelningen icke skadas, till allvarligt men för skogsdriftens rationella bedrivande. Slutligen måste de skogsbesittande bolagen jämväl tillerkännas rätt att behålla ett lämpligt antal på lämpliga platser belägna arrendeställen för sina skogsförvaltare och andra nödiga tjänstemän. Även med tagen hänsyn till dessa olika begränsningar komme emellertid friköpningsrätten utan tvivel att omfatta ett mycket betydande antal nyttjanderättshavare under aktiebolag, ekonomiska föreningar och s. k. skogsspekulanter och skulle få en mycket stor betydelse för den självständiga jordbrukarebefolkningens stärkande, särskilt i mellersta och norra Sveriges skogsbygder. Med avseende å nyttjanderättshavare å enskild jord måste friköpningslagstiftningen än starkare begränsas än då fråga är om sådana brukare å bolagsjord. Lagstiftningen kan enligt vår mening, vad enskild jord angår, endast komma i fråga med avseende å utgårdar, strögods samt andra från huvudegendomarna mera avskilt liggande arrendegårdar och förutvarande torp, vilkas ekonomiska sammanhang med huvudgårdarna praktiskt taget upphört vid tidpunkten för friköpningslagstiftningens ikraftträdande. Arrendegårdar och torp, varifrån arbetsprestationer utgöras till huvudgården, kunna i anslutning till denna uppfattning icke komma i fråga för friköpning. Ej heller kan friköpningsrätten utsträckas till sådana nyttjanderättsområden, oavsett om därifrån utgöras arbetsprestationer eller allenast penningavgäld,

478 vilka hava ett sådant läge på marken, att deras frånskiljande från huvudegendomen skulle medföra olägenhet eller intrång för dennas jordbruk eller skogsbruk. I anslutning till dessa allmänna principer bör vid förevarande ärendes fortsatta utredning största varsamhet iakttagas och noga tillses, att icke lagtextens formulering lämnar de utförande organen möjligheter till tvångsingripanden, som skulle kunna strida mot den allmänna uppfattningen om vad som kräves med hänsyn till jordägarnas berättigade intressen. Såväl då fråga är om nyttjanderättshavare under bolag, ekonomiska föreningar och s. k. skogsspekulanter som då det gäller nyttjanderättshavare å enskild jord bör som princip uppställas, att friköpningsrätt skall medgivas, endast för såvitt att vederbörande nyttjanderättshavare antingen själv arrenderat och brukat fastigheten under en viss, väl avvägd minimitid eller ock övertagit fastigheten från närskylda i rätt uppåtstigande led eller syskon eller syskons avkomling, och fastigheten sålunda varit under en viss sådan minimitid arrenderad och brukad av samma släkt. Detta förbehåll synes väl motiverat därav, att en så långt gående rättighet som rätt att gentemot jordägarens bestridande avlösa ett brukat nyttjanderättsområde, icke rimligen bör tillerkännas personer, vilka endast en kortare tid bebott ifrågakominande ställen och vilka alltså icke kunna sägas vara knutna vid dessa med de starkare band, som en längre tids besittning otvivelaktigt skapar och som i all synnerhet måste anses beaktansvärda, när fråga är om arrendegårdar, vilka måhända under flera släktled övertagits från fäderna. Den närmare liestämningen av den tidslängd, varom nu talats, kan icke gärna göras i ett allmänt principuttalande som det förevarande, utan torde böra göras till föremål för noggrant övervägande under frågans fortsatta beredning. En viktig principfråga, som här icke kan helt förbigås, är frågan om det värde, efter vilket de nyttjanderättsområden skola kunna avlösas, för vilka sådan lösningsrätt enligt ovan antydda begränsningar kan komma att bliva medgiven. Ä ena sidan lärer icke kunna ifrågakomma att bygga förevarande lagstiftning på sådana grundsatser, att egendomskonfiskation kommer att äga rum. Å andra sidan kan icke heller gärna förordas, att lösningsvärdet bestämmes efter marknadslägets toppriser eller efter taxeringsvärden, som, i enlighet med nuvarande tendenser på jordbeskattningens område, uppenbarligen blivit för höga i förhållande till fastigheternas verkliga avkastningsvärden. Efter övervägande av de motsatta synpunkter, som här framställa sig, hava vi kommit till den uppfattningen, att fastigheterna i fråga böra kunna avlösas efter värderingsvärden, varvid värderingarna torde böra ske efter i huvudsak samma grunder som vid hypoteksföreningarnas nuvarande värderingar, då fråga är om sökt hypotekslån. Härigenom torde ock kunna förebyggas, att avlösningsvärdena under den tid, varunder friköpningslagstiftningen bör vara gällande, alltför mycket komma att variera efter tillfälliga konjunkturväxlingar samt efter föränderliga taxeringsprinciper och taxeringspraxis. Då syftet med hela det s. k. friköpningsverk, varom här är tal, är att stärka den självägande mindre jordbrukareklassen inom vårt land, särskilt i de delar av riket, där de självägande jordbrukarnas antal i mera oroväckande grad minskats genom storindustriens markförvärv, kunna vi iicke ansluta oss till uppfattningen, att nyttjanderättshavarna i fråga efter avlösningen skola förbliva nyttjanderättshavare under staten med mer eller mindre tryggade former för nyttjanderätten samt mer eller mindre ingripande statskontroll. En sådan utformning av friköpningslagstiftnimgen strider enligt vår uppfattning mot själva det begrepp, som ligger iniynnt i

479 ordet »friköpning», och skulle sannolikt ej heller motsvara önskemålen inom de grupper av jordbrukare, för vilkas räkning lagstiftningen är avsedd att komma till stånd. Visserligen måste betryggande anordningar träffas för att de nyttjanderättsområden, som blivit »avlösta», icke, innan ännu förräntningen och amorteringen av vederbörande lösesummor blivit slutförd, komma i händerna på innehavare, som icke avse att bruka och bebo dessa områden som verkliga jordbrukare. Sådana anordningar kunna emellertid väl tänkas, utan att ifrågakommande arrendatorer och torpare fördenskull för all framtid förvandlas till ofria arrendatorer eller »åboar» under staten. Med vad nu anförts vilja vi framhålla, att friköpningslagstiftningen bör överföra förutvarande bolagsarrendatorer och med dem likställda till jordbrukare med äganderätt. Med avseende å den framtida friköpningslagstiftning, som här berörts, vilja vi som vår mening uttala, att denna lagstiftning bör hava en viss begränsad giltighetstid, d. v. s. stadga, att friköpning må kunna äga rum vid tidpunkterna för utlöpande arrendeperioder under en viss, till sin längd fixerad tidrymd från friköpningslagens ikraftträdande. Vi kunna sålunda icke förorda att de jordägare, vilka skulle komma att träffas av en lagstiftning av denna natur, för obestämd tid framåt skulle vara underkastade ovisshet om huruvida vissa på deras egendomar belägna nyttjanderättsområden kunna komma att »avlösas» eller icke. Härav följer, att nyttjanderättsupplåtelser, vilka eventuellt komme att äga rum efter tidpunkten för friköpningslagstiftningens ikraftträdande, endast i den mån kunde komma att falla under samma lagstiftning, som den förut omnämnda minimitiden för besittningen utgår före tidpunkten för friköpningslagens trädande ur kraft samt löpande arrendeavtal utgår före samma tidpunkt. Lika litet som vi i detta allmänna uttalande ansett oss böra fixera den förenämnda minimitiden för jordbesittningen, anse vi oss här kunna angiva tidrymden för friköpningsrättens bestånd, men vilja dock antydningsvis anföra, att vi tänka oss denna sistnämnda tidrymd kunna komma att bestämmas till två eller högst tre årtionden. Slutligen bör betonas, att bestämmandet av de nyttjanderättsområden, vilka, enligt här ovan angivna allmänna regler och förbehåll, skola kunna »avlösas» eller friköpas, icke kan överlämnas åt mer eller mindre lösligt sammansatta samt för jordbruksförhållanden och skogsindustriella synpunkter främmande kommissioner eller därmed närsläktade organ. Den största vikt ligger uppå att en eventuell kommande friköpningslag lämnar möjlighet öppen för noggranna prövningar av alla särskilda fall, i enlighet med lagens allmänna direktiv, samt att dessa prövningar komma att verkställas av nämnder med betryggande sammansättning. Därest den s. k. jordstyckningskommissionens under beredning liggande förslag till s. k. länsägodelningsrätter i oförändrad form eller med för oss acceptabla modifikationer framdeles skulle komma att förverkligas, synas oss dessa länsägodelningsrätter lämpligast även för den uppgift, varom nu är fråga. Bliva sådana ägodelningsrätter icke inrättade, så måste »avlösningsnämnderna» eller de organ, som skola pröva och avgöra, vilka nyttjanderättsområden, som falla under friköpningslagen och vilka som falla utanför densamma, böra sammansättas efter liknande grundsatser som förenämnda föreslagna länsägodelningsrätter, d. v. s. så, att majoriteten inom nämnderna utgöres av praktiska jordbrukare med erfarenhet och sakkunskap på jordbrukets och skogsbrukets område samt med vana vid handläggning av skiftesfrågor i allmänhet. Självfallet synes oss vara, att de ifrågavarande nämndernas beslut

480 böra kunna överklagas hos vederbörande underrätt samt att klagorätt bör medgivas till högre domstolsinstanser upp till Kungl. Maj:t i Högsta domstolen. Vad här anförts gäller även med avseende å de värderingar, som skola ligga till grund för avlösningssummornas fastställande. Sedan vi, med vad nu anförts, angivit vår allmänna principiella ståndpunkt till frågorna om jämkningar i den allmänna arrendelagen samt t. k. tvångsavlösning av beroende jordbruk, återstår för oss att angiva vår mening i den sista till jordkommissionen hänskjutna frågan, nämligen huruvida och i vad mån fideikommisstiftelser i fast egendom böra genom allmän lag upphävas. Med avseende å detta sedan lång tid tillbaka aktuella spörsmål torde böra framhållas, att fideikommiss äro enskild egendom och att statsmakterna sålunda sakna varje historisk eller annan berättigad grund för någon slags konfiskation i en eller annan form av dessa egendomar eller delar av deras värde. Frågan om fideikommissens upphävande bör först betraktas ur synpunkten av det rätta eller orätta i att ändra död mans vilja, sådan denna kunde bestämmas enligt gällande lag vid tidpunkten för fideikommissens inrättande. Vi äro icke blinda för att olika meningar kunna anföras på denna punkt, men då statsmakterna redan under en längre tid följt en politik, enligt vilken fideikommiss i fast egendom helt eller delvis kunna, efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, förvandlas till penningfideikommiss, vilja vi ansluta oss till denna redan beträdda rättsuppfattning och sålunda icke av principiellt rättshistoriska skäl motsätta oss ändringar i nu tillämpad praxis på detta område. I stället synas oss de praktiska jordbruks- och skogspolitiska synpunkterna böra vara bestämmande för frågans bedömande. A ena sidan bör då erinras om att på vårt lands fideikommissegendomar sitter ett icke ringa antal arrendatorer, vilkas betydelse för huvudfastigheternas jordbruks- och skogsdrift ofta är liten eller ingen och vilka med fördel skulle kunna förvandlas till självägande jordbrukare, utan att några berättigade jordbruksekonomiska eller andra intressen härav bleve lidande. Som bekant hava även under en lång följd av år många ansökningar om försäljningar av fideikommissegendomar underlydande arrendegårdar blivit av Kungl. Maj:t bifallna, och åtskilliga hundratal, om icke tusental förutvarande fideikommissarrendatorer hava sålunda redan kommit i den friare ställning, varom nyss sagts. Vi hålla före, att utvecklingen bör få fortgå i denna riktning, och det synes oss fördenskull önskvärt, att, eventuellt genom lagändring, fideikommisskaraktären av stora områden av landets nuvarande fideikommissegendomar häves. Emellertid hysa vi å andra sidan starka betänkligheter mot att helt och hållet upphäva fideikommisstiftelserna i fast egendom och detta särskilt med tanke på huvudegendomarna samt de därtill hörande ofta mycket värdefulla skogskomplexen ävensom självfallet det ej sällan betydande historiska och arkitektoniska värdet hos huvudegendomarnas karaktärsbyggnader. Ett fullständigt upphävande av fideikommissinstitutionen i fast egendom skulle sannolikt leda till att dessa jordegendomar, vilka ej sällan kunna räknas till vårt lands mest betydande och för jordbrukets utveckling på respektive orter viktigaste större gods, komme i händerna på för egendomarnas rätta skötsel mindre intresserade köpare. Sönderstyckningar av huvudgårdarna, varvid mangårdsbyggnaden eller slottsbyggnaden ofta finge stå kvar allenast som ett minnesmärke från en gången tid och utan det ekonomiska underlag, som huvudgårdens jord- och skogsbruk utgör, skulle med skäl kunna i många fall befaras. Detta vore en utveckling, som ingalunda skulle bliva

481 till odelat gagn för vårt lands jordbruksnäring. De ofta väl bevarade skogsområdena och parkanläggningarna skulle troligen även, om fideikommissegendomarna kastades ut i spekulationen, under tider av goda trävarupriser bliva föremål för avverkning och skövling. Av dessa skäl synes oss den fortsatte utredningen av föreliggande fråga böra inriktas på lagändringar, som främja ödeikommissarrendatorernas överförande till självägande jordbrukare inom de gränser och med de förbehåll, som påkallas av hänsynen till huvudegendomarna, medan dessa sistnämndas fideikommisskaraktär i lämplig utsträckning allt framgent bör bibehållas. Av vad nu från vår sida anförts med avseende å återstående till jordkommissionen hänskjutna spörsmål, vari kommissionen anmodats att före innevarande månads utgång inkomma med principutlåtande, torde med önskvärd tydlighet framgå, att vi för vår del icke vilja förorda en »social» jordlagstiftning eller jordreform, som underlåter att taga vederbörlig hänsyn jämväl till de ekonomiska faktorer, vilka så väsentligt bestämma vårt svenska jordbruks läge och utvecklingsmöjligheter och vilka oundgängligen måste beaktas även vid all s. k. social jordlagstiftning. Denna allmänna erinran gäller vare sig att fråga är om åtgärder för den självägande jordbruksbefolkningens bevarande, det stora spörsmålet om nybildning av mindre jordbruk, frågan om stärkande av olika arrendators- och torparegruppers ställning samt då det gäller en sådan speciell fråga som den om bibehållandet eller avskaffandet av fideikommisstiftelserna i fast egendom. I all sund jordpolitik bör omsorgsfullt bedömas, på vilka olika vägar man bör gå fram för att stärka och förbättra jordbrukets ekonomiska ställning, utan att därigenom åsidosätta andra folkklassers berättigade intressen samt andra näringars legitima önskningar och behov. Uppbäres jordpolitiken av denna allmänna grundsats, så kan densamma, vad s. k. sociala jordlagar beträffar, vida mera begränsas än vad man på håll, där sinnet för jordbrukets ekonomiska problem är mindre öppet, särskilt under senare tider ofta synts förmena. Att all lagstiftning är av ondo är givetvis icke någon följd av denna allmänna uppfattning. Såsom vi redan framhållit äro, särskilt vad de med osäker besittningsrätt till jorden sittande jordbrukarna vidkommer, även enligt vår uppfattning vissa ganska ingripande skyddsåtgärder av tidsomständigheterna och med hänsyn till önskemålet att utvidga den självägande .jordbrukareklassen inom landet av behovet påkallade. Att emellertid dessa områden för lagstiftningen äro synnerligen ömtåliga, hava vi icke velat i detta vårt uttalande fördölja, utan fordras fastmera här varsamhet och noggrant hänsyntagande till olika, stundom mot varandra stridande, men ofta på såväl ena som andra hållet berättigade intressen. Vi vilja uttala vår allmänna förhoppning, att den fortsatta beredningen av såsom nödiga befunna lagstiftningsåtgärder på jordfrågornas område under den kommande tiden kommer att äga rum inom vederbörande statsdepartement med ianspråktagande av verklig sakkunskap på de särskilda frågornas områden och under nära kontakt med de statsinstitutioner samt enskilda sammanslutningar, som äro tillkomna med särskilt syfte att tillvarataga jordbrukets berättigade intressen och som jämväl i lagstiftningsfrågor som de förevarande i regel äga förutsättningar för att angiva de för jordbruket och statsintresset i allmänhet bästa lösningarna. Stockholm den 22 februari 1923. OLOF OLSSON. Jordkommissionen.

VI.

NILS WOHLIN. SI

XI. Särskild framställning av herr Lindhagen rörande beredningen av sociala jordfrågor m. m. I en social reformation beror allt på, vilka som stifta lagarna, och vilka som sedan tillämpa dem. I all synnerhet gör sig detta ofrånkomliga förhållande gällande i jordfrågan, vilken utgör den främsta tummelplatsen för intressena och deras strävanden. Att förbise en så viktig omständighet är detsamma som att gå i blindo till verket. Det är dock ingen svårighet att upptäcka den nakna verkligheten. Man behöver blott se sig omkring och besinna sig något. Vilka berg av svårigheter resa sig icke i vägen exempelvis för de jordlösa vid sökandet efter en flik av ett fädernesland, över den ringa mannen med de två tomma händerna och en medellös familj sväva hotande och kärlekslöst äganderättens helgd, fastighetskreditens spöke, juridikens bekymmer för sina formler och dess vakthållning kring det bestående, skogsväsendets företrädesrätt framför omtanken om människorna, jordägarens ovilja, övriga besittandes motvilja, partiernas rivalitet och fiskafängen, budgetens protester, hela härskaran av förhinder uti denna hindrarnas värld. Må man besinna, hurusom det nuvarande samhällstillståndet är genomsyrat av den industriella utvecklingen. Denna har mekaniserat allt, utplånat det personliga, förvisat de andliga värdena samt tillspetsat högeligen kampen om materiella fördelar såsom det väsentliga. Hela samhällslivet rustar sig dagligen till en kraftmätning mellan de lycklige förvärvarna av ekonomiska privilegier och dem, som icke hava några. A ena sidan aktierna, obligationer, jordäganderätten och lockelserna till ny profit, å andra sidan de två mer eller mindre tomma händerna, de ovissa levnadsvillkoren och fattigdomen. Med industrialismen har dessutom hos alla väckts obegränsade anspråk på ökning av levnadsbehoven, vilket gör livskampen ännu mer hetsig och upprivande. Efter dessa enkla linjer uppdelar sig mänskligheten. Enligt grundlagen äro numera »vederbörande ämbetsverk» de enda, som tillagts den stora befogenheten att i de många ärendena, av vilka de betydelsefullaste beröra just denna livskamp, lämna regeringen erforderliga sakupplysningar och någon föreställning om opinionen i landet. För en sådan ordnings bedömande måste man då först göra klart för sig, på vilken sida »vederbörande ämbetsverk» blivit av förhållandena uppmobiliserade uti de antydda två stridsfronterna. Med hänsyn särskilt till att privilegiet till utlåtandes avgivande stannar hos ämbetsverkens toppar kan svaret på detta spörsmål icke bliva mer än ett. Den högre ämbetsmannamakten är i vår tid liksom så mycket annat industrialiserad och sluter i stort sett upp i leden, som slå vakt om de förvärvade materiella fördelarna. Det kan numera således sällan komma i fråga, att den högre ämbetsmannavärlden oroar sig, såsom kunde förekomma hos det gamla ridderskapet och adeln, över

483 avsaknaden av »garantier för folkets säkerhet». Icke heller kan man här numera annat än undantagsvis påräkna något levande intresse för det allmännas rätt gent emot intressenas anlopp emot densamma. En särskild uppmärksamhet förtjänar den kast av lagkunniga (juristerna), som staten uppfostrar för att författa lagarna och sedan tillämpa dem. Denna kasts medlemmar äro de mäktige på detta område. Folket har visserligen genom sin representation i riksdagen åtskilligt att säga. Men den lagkloka sakkunskapens auktoritet kommer dock på ett osynligt men fruktansvärt sätt att behärska lagarnas avfattning, och uti tillämpningen är den enväldig utan någon verksam kontroll. Såsom innehavare av ett sådant privilegium och av de högsta ämbetena icke blott inom sitt fack utan även på grund av sin formkunskap uti de flesta samhällslivets förgreningar utöva juristerna och deras dogmatik ett inflytande snart sagt utan gränser. Såsom maktägare och till yrket formdyrkare är denna kast gemenligen reaktionär, idler med andra ord frigjord från levande medkänsla för det som är svagt, armt och förtryckt. Vanligt är att vi icke se de solklaraste saker och följaktligen märka vi av vana icke heller detta övervälde, utövat icke av människor utan av blinda makter, som på grund av fostran och förmenta intressen styra dem. De lagkunniges äventyrligt stora befogenhet tillspetsas i det av grundlagen instiftade lagrådet. Lagrådets medlemmar uttagas slumpvis tämligen i tur och ordning vartannat år från de två högsta dömande instanserna. Ingen vågar säkerligen på allvar göra gällande, att lagrådet sitter inne med någon särskild kompetens för bedömandet av sociala lagar, och allra minst sociala jordlagar. Det kan på grund av sitt ursprung och förhållandenas makt icke representera annat än den juridiska dogmatiken och de övre klassernas av sina intressen färgade syn på dessa ting. Detta måste i sin mån bidraga till lagstiftningens avkristning och genom den auktoritet utåt, som av grundlagen förlänats lagrådet, medverka till att på dessa områden ytterligare söva rättskänslan och leda uppmärksamheten bort från livets mening. Det har väl sällan eller aldrig inträffat, att lagrådet fällt en lans för, att en social lagstiftning skall lämna effektiv hjälp för nödlidande befolkningslager. Det har däremot ofta stått till tjänst med att utgrunda förhinder för en sådan verkan och beskydda de besittande. Därtill kommer, att en anhopning av lagförslag, som måste underställas lagrådet, på senare tider alltmer äger rum. När i början av jordkommissionens arbete fråga väcktes om provisoriska lagars skyndsamma antagande, anfördes vanligen såsom ett hinder därför omöjligheten för lagrådet att hinna behandla sådana lagförslag inom erforderlig tid. Nu hotas bland annat jordlagstiftningen att fullständigt stoppas av detta hinder. Lagrådet har redan anmält, att det ej hinner granska ens det lagförslag om åborätt, som med utgång från kronolägenhetskommissionens förslag skulle föreläggas denna riksdag. Ännu mindre lärer då medhinnas den i årets trontal med anledning av jordkommissionens sista betänkande bebådade lagstiftningen om nya jordbruk. Kommissionens lagförslag om rätt att förvärva och besitta fast egendom har icke minst på grund av trängseln i lagrådet redan tidigare bordlagts på obestämd tid. Kommissionens för någon tid sedan till regeringen framförda förslag om en provisorisk lag rörande förlängning avarrenden lärer icke kunna genom proposition föreläggas riksdagen i följd därav, att lagrådet ej har tid att befatta sig med saken. Nu tillströmma också frågorna om social arrendelag, vanhävdslag, lag om avlösning av arrendejordbruk, upphävande av fideikommisstiftelser i

484 jordegendom m. m. Alla dylika frågor äro av brådskande beskaffmhet. De tåla av hänsyn till befolkningens livsbehov ej långa uppskov. E t par av jordkommissionen nu ytterligare framlagda förslag till provisoriska agar för att hindra åbyggnaders bortrivande och jordbruks olämpliga utbryming behöva komina före redan vid 1923 års riksdag. Huvudförslagen böra inkomma till riksdagen senast år 1924. Även därtill äro utsikterna på grund av lagrådets tillvaro synnerligen mörka. Lagrådet är sålunda vordet en spärrfästning mot de mänskliga behoven» Att vilja upprätthålla en sådan ordning och gärna se, att de jordlösa ej nå fram till någon jord och tryggare levnadsförhållanden är mer än ett missförhållande, det är väl i själva verket en förbrytelse. När den allmänna tågordningen under en längre tid vant sig vid en sidan beredning av rikets allmänna ärenden, finner man det vara allenast en fulländning av systemet att utvidga dessa befogenheter till likvärdiga naivofficiella organ. Sålunda vädjas särskilt till hushållningssällskapens opinion, vilket är liktydigt med deras ordförandes och sekreterares meningar. Dessa sällskap, styrda vanligen av godsägare, industriidkare och högre ämbetsmän, äro icke ämbetsverk, och behöva således enligt grundlagen icke höras, men det sker i alla fall. Väl inne på denna väg inbjudas även den övre världens direkta intresseorganisationer att lägga sitt tungt vägande ord i vågskalen. Över jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom (koncessionslagen) anmodades således även Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges allmäna hypoteksbank, Svenska bruksföreningen och Järnkontoret att, om de önskade, göra sig hörda. Det är givet, att när denna av grundlag och regering uppbådade härskara av naturliga motståndare till programmet »jord åt folket» bryter fram, sa möter ett tämligen enstämmigt härskri mot varje lagstiftning, som verkligen vill giva något avsevärt, även om den i själva verket efter förhållandena måste betecknas såsom moderat. Det rullar i pressen utöver hela landet genom dessa utlåtandens återgivande en åska av vredesutbrott, obekantskap med saken och nedblickande på den undre världens bekymmer. Den allmänna opinionen blir förgiftad, ja det berättas, att efter all denna läsning även de jordlösa mångenstädes börja föreställa sig att deras talan blivit försummad av dem, som velat föra densamma. Endast under stora födslovåndor och oändliga uppskov, som alla innebära ett försent i mångt och mycket, kan slutligen den sak slå igenom, som är lika oundviklig och förutbestämd som stjärnornas gång. Gent emot ett sådant styrelsesätt måste utvägar sökas för att även någon kristendom må komma till tals uti ärendenas beredning. En sådan utväg erbjöd sig i viss mån genom kommittéväsendet. Detta var icke tillkommet av en nyck utan ett barn av sin tid. Det har till en början framgått ur den förnimmelsen, att »vederbörande ämbetsverk» ej räcka till för det växande utredningsarbetet varken kvantitativt eller kvalitativt. De skulle icke medhinna det och de äro i all synnerhet icke skickade att tillägna sig en förstående och allsidig syn på de sociala frågorna. Kommittéerna ha varit oumbärliga för att tillgodogöra sig en sakkunskap, som icke funnits inom departementen eller ämbetsverken. Dessutom och kanske framför allt har kommittéväsendet framtvingats för att möjliggöra för en partiregering att kunna åtmintone i någon mån regera landsfaderligt genom att sammanföra olika riktningar till någon slags enhet. Under intressenas rastlösa kamp har detta försök att samla de

485 stridande meningarna varit den enda utvägen för att få någon rätsida pa stora missförhållanden och åstadkommande av lugn och ordning i landet. I dessa kommittéer gavs som sagt tillfälle att insätta representanter även för de nödlidande samhällslagren och detta tillfälle har också begagnats, om än i växlande utsträckning. En benägenhet har visserligen också merendels gjort sig gällande att lägga det huvudsakliga inflytandet hos statens och de gamla partiernas funktionärer, vilket gjorde att representationen liven i sociala kommittéer för den undre världen ofta blev svag och ibland nästan förglömd. Inom jordkommissionen exempelvis, som skall sysselsätta sig bland annat med mindre arrendatorers och lantarbetares jordfråga, finnes numera ingen representation för dessa samhällsklasser. Detta hade varit så mycket mer påkallat, som dessa klasser sedan gammalt saknat så gott som all representation i riksdagen och icke heller kunna förvänta någon betydelsefull nitälskan från »vederbörande ämbetsverk». En brist har ock varit saknaden av representation för storindustrien. Detta har dock gjort mindre, därför att dess intressen ändå bliva av andra vaket tillgodosedda på så inånga håll. Kommittéväsendet har nu fallit på grund av sina fel, som man ej förstått att förekomma. De behov åter, som föranledde detsamma, kvarstå fortfarande, och således även behovet av någon talan för den undre världen vid förslagens utarbetande. När det däremot gällt att infordra yttranden över sociala lagförslag har i regeln icke heller under kommittéväsendets tid någon sådan talan fått föras för de jordlösa, arbetslösa, hemlösa och fäderneslandslösa. En brutal återspegling av detta missförhållande innefattar »vederbörande ämbetsverks» och deras halvofficiella avskuggningars stormanlopp mot jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom samt mot dess betänkande om bildande av nya jordbruk. (Se bifogade promemoria.) De nu gjorda erinringarna har jag ansett icke böra få saknas i ett slutbetänkande från jordkommissionen. På grund av kommissionens förkortade livslängd har det icke medhunnits att underställa frågan ett bedömande av kommissionen i dess helhet. Emellertid har en närmare utveckling av dessa synpunkter av mig verkställts, och redan underställts även riksdagen för att åtminstone fästa upp märksamhet på desamma. Detta har skett genom vissa motioner i första kammaren vid 1923 års riksdag nämligen nr 162 om beredningen av regeringsärenden, särskilt jordfrågor och andra ärenden av social natur; nr 138 om utnämningar av högre administrativa och judiciella ämbetsmän, särskilt landshövdingar; nr 140 om undervisningen vid de juridiska fakulteterna i riket; nr 141 om utbildningen även annorstädes av statsfunktionärerna; nr 142 om de lägre befattningshavandenas ställning och uppgifter; nr 163 om lagrådets avskaffande eller minskning i dess arbetsbörda särskilt med beträffande ärenden, som falla utom dess kompetens, samt om lagrådets förstärkning vid beredning av sociala lagar och särskilt lagförslag i sociala jordfrågor med någon målsman även för menige man; samt nr 187 med anledning av propositionen rörande omorganisation av hushållningssällskapen (jmf. nr 204). Under åberopande således även av dessa framställningar, av vilka här bifogas den vid motionen 162 fogade promemorian, tillåter jag mig hemställa, att i statens styrelse måtte beträffande beredningen av sociala jordfrågor uppmärksammas de av tidsförhållandena påkallade behoven av: 1) En tillräckligt manstark och självständig representation av målsmän

486 även för menige man vid såväl förslags upprättande som avgivande av yttrande över desamma. 2) Någon uppmärksamhet vid utnämningar av högre ämbetsmän särskilt landshövdingar, att icke den högsta ämbetsmannamakten i själva verket blir ett enda partis, högerpartiets, privilegierade tillhörighet. 3) E n vägledning av lärjungarna vid de juridiska fakulteterna i riket icke blott i olika slags gällande rätt utan även i rättvisa. 4) Intresse för att även annorstädes vid statsfunktionärers utbildning må ingå någon fostran uti social etik. 5) Ett utnyttjande av de lägre tjänstemännens erfarenheter och skapande krafter. 6) Lagrådets avskaffande eller lättnad av dess arbetsbörda samt dess förstärkning vid sociala jordfrågors handläggning med en målsman för de menige.

Bilaga till motionen 162 i försU kammaren år 1923.

P. M. I motionen har erinrats, vilka svårigheter uppstå att komma till några effektiva resultat särskilt i den sociala jordfrågan med den nuvarande tilllämpningen av 10 § regeringsformen. Det har framhållits, huru opinionen blir alldeles vilseledd genom dessa ensidiga utlåtanden från landshövdingar, hushållningssällskapens förste eller andre ordförande och storindustriella sammanslutningar utan motvikt i någon opinion från den undre värld, som är nödlidande och följaktligen bör förhjälpas till sin rätt. Sedan pressen i hela landet nu översvämmats av dessa parters under sakkunskapens täckmantel framförda meningar i anledning av jordkommissionens två senaste enligt dess instruktion framlagda betänkanden, skall regeringen fatta sin ståndpunkt med ledning av ett sådant material samt erbjuda detsamma till riksdagen såsom vägledning även för dess omdöme. Det är då en förpliktelse att begagna varje sparsamt tillfälle, som kan stå till buds, för att häremot framlägga de undre befolkningslagrens uppenbara intressen. A. Jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom. Rätteligen avser detta lagförslag allenast att föreskriva koncession för rätt att förvärva jordbruk, när förvärvaren icke är jordbrukare. Till svar å det allmänt kända stormloppet mot detta lagförslag i de förenämnda utlåtandena har av motionären i en intervju anförts följande, som även här åberopas: »Herr Lindhagen uttryckte härvid till en början sin tacksamhet att bli i tillfälle att något dämpa den storm i ett vattenglas, som den totala obekantskapen med saken och intressemotsatsen i förening uppblåst omkring jordkommissionens ifrågavarande förslag. Både lagtexten och motiven voro för övrigt författade, icke av L., såsom man sökte göra troligt, utan av 'tre högre jurister', vilka således äro manstarkare än industriförbundets 'högre jurist'. Då emellertid jordkommissionens förutvarande ordförande avgått samt L. liksom kommissionens övriga ledamöter under behandlingen av lagförslaget varit i stort sett eniga om dess lämpliga innehåll, så ville L. härmed också för sin del lägga sig ut för detsamma utom naturligtvis i de detaljer, i vilka han reserverat sig. Herr Lindhagen erinrade vidare, att förslaget syftar att nu för hela riket förbjuda bolag och enskilda spekulanter att utan tillstånd få förvärva åkerbruk med tillbehör. Det förra förbudet, som L. anser vara det väsentliga, vore redan genomfört för Norrland, norra Dalarna och Värmland definitivt och för det övriga riket sedan år 1921 provisoriskt. Till detta skulle nu för hela riket läggas det senare förbudet, som i lagtexten var det mest skrymmande. Man kritiserar även nu det första utan att dock i allmänhet våga direkt förorda förbudets upphävande, men

488 kastar sig över nyheten om de enskilda spekulanterna och drar därav slutsatsen, att hela förslaget — även dess första del? — är sinnessvagt och omöjligt. Till en början måste sägas — fortsätter herr Lindhagen — att förs.aget icke, såsom man nu försökte göra det till, var en kristidslag. Industrien ocli det högre ämbetsmannaståndet, från vilka motståndet kommer, ha 'beställt' lag mot de enskilda spekulanternas förvärv åren 1901, 1906, 1912 och 1917, nämligen vid alla de tillfällen, då förbud för bolag att förvärva åkerbruk utan tillstånd varit ifrågasatt. Man har då i sammanhang med motståndet däremot med skärpa krävt, att de enskilda spekulanterna också måste tagas med. Många tyckte att de voro ännu farligare förvärvare. Att förbjuda bolag med deras redbart, avsikter att köpa åkerbruk utan att också inbegripa i de tvetydiga och skadliga enskilda spekulanterna tyckte man vara mycket oriktigt. Trots dessa vädjanden har som sagt bolagsförbudet över hela landet nu blivit en verklighet. Man har då inte vidare användning för do enskilda spekulanterna i syfte att få släppa lös även bolagsförvärven. En varm längtan till det äista framlyser ur månget nu avgivet utlåtande icke minst från vissa länsstyrelser. Men man vågar ännu icke föreslå detsamma direkt. Genom den nya vakthållningen kring sin forna strykpojke, de enskilda skogsspekulanterna, och utsående av en okritisk misstro mot jordkommissionens förslag och all social jordlagstiftmng, kanske till sist en sålunda uppammad opinion kan bryta en bräsch i Matsmakternas skyddsmur mot bolagens allt för stora besittningstagande av den svenska jorden. Den i många utlåtanden populäre mannen inom kommissionen är nu professor Wohlin, därför att han för närvarande inte vill någonting alls eller åtminstone överlämnar ödena åt ovissa skickelser. Men i själva verket är han de övriga ledamöternas medbrottsling, den rättvisan måste givas honom även offentligt. Få ha som han utom och inom kommissionen så ivrat för tummen på de enskilda spekulanternas förvärv. Det har han alltid ansett vara viktigare än förbud för bolag. Både han och jag voro lika bekymrade inom kommissionen över att de dåvarande tre högre juristerna icke lyckats åstadkomma något förslag. Och herr Wohlin undertecknade därför i huvudsak en motion av mig i riksdagen med etr lagförslag, riktat mot de enskilda spekulanterna och följande i brist på andra utvägar väsentligen enahanda linjer som det av jordkommissionen nu framlagda. För min del har jag däremot alltid funnit förvärvsförbud för bolag såsom det väsentliga. De enskilda spekulanternas förvärv sönderbrytas däremot snart och i varje händelse utav arvslagarna, och jorden återkommer på det sättet förr eller senare i de rätta händerna. Men den vanhävd och förstörelse, som under tiden ägt rum, äro dock förtjänta av att böra förekominas. Det visade sig omöjligt för juridiken att kunna uppfinna en rimlig metod för att hindra de enskilda spekulanternas förvärv vid dettas tillkomst. Ett bolag är något att taga på. Men för att hindra vissa enskildes förvärv måste man vid själva förvärvstillfället rannsaka alla svenska förvärvares hjärtan och njurar. Detta kräver en så gott som omöjlig apparat, och förutsätter i varje fall tvångsbestämmelser mot alla köpare. Det fanns då endast ett sätt, nämligen det som har förebilder uti norrländska arrende- och vanhävdslagarna, vilka söka urskilja verkliga jordbrukare från icke jordbrukare genom bosättningen. I dessa bägge lagar har det gått för sig att på detta sätt upptäcka de obehöriga spekulanterna utan anlitande av den 'härskara ämbetsmän', varom advokat Forssner talade vid Arosmässan. Denna förebild är följd också i kommissionens förslag och dessutom hava tilllagts flera omständigheter, som kunna helt befria från koncessionsskyldighet oaktat bosättning ej kommit till stånd. Detta system löser också på ett osökt sätt

489 det juridiskt svåra förvärvsbedömandet. Detta bedömande överlämnas nämligen till de enskilda själva. Den, som känner på sig, att han ej kan få koncession, underlåter i regeln att förvärva fastigheten. Det blir således endast undantagsfall, där konflikter kunna uppstå, och den redan i både norrlandslagen och banklagarna förefintliga skyldigheten att avhända sig en fastighet, kommer till användning. Redan nu måste enligt lag utlänningar och bolag söka Konungens tillstånd för att få förvärva jordbruksfastighet. Och ändå äger samhället bestånd. Men tänk så förskräckligt om en del enskilda, som ej ämna bosätta sig, också måste söka en sådan koncession och därvid enligt förslaget endast behöver hänvända sig till länsstyrelsen, vilket blir billigare och lättvindigare. Då kommetsamhället i gungning och allt ramlar. Man har redan i Norge genomfört ungefär samma lag, och därifrån meddelas, att omkring 85 procent ansökningar från sådana enskilda, som behöva söka koncession, bliva bifallna. Och ändå är Norge sig tämligen likt. Men förhållandena där äro naturligtvis helt annorlunda', vilket verkligen tycks vara ett riktigt påstående. Alla fastighetsvärden sägas bli omkastade, ingen kredit kan mera givas i fastigheter, hypoteksbankerna måste uppsäga alla sina lån för att nu ej tala om alla andra låntagare. Det är verkligen förskräckligt, särskilt inför äventyret av den tvångsförsäljning, som möjligen någon gång kan komma ifråga, då någon har räknat orätt vid inköp av fastigheten. Fastighetskreditens spöke har alltid frammanats mot varje erinran om att jorden är till för att tjäna människorna och deras förnuftiga ändamål. Dessutom vill man nu ha sekundär fastighetskredit befrämjad och kunna inteckna jordbruken upp emot eller över skorstenarna, vilken viktiga angelägenhet också anförts som ett skäl emot förslaget. Tänk emellertid att alla inteckningar, som redan finnas och nu ytterligare skola uppmuntras, kunna enligt gällande lag leda till tvångsförsäljning blott fölen utebliven räntebetalning. De tvångsförsäljningar, som enligt förslaget skulle kunna ifrågakomma, bliva endast en droppe mot det hav av tvångsförsäljningar, som redan äga rum av nyssnämnda anledning. Och ändå existerar fastighetskrediten. Tänk vidare på konjunkturerna, denna mäktiga naturkraft, som leker fritt och ohejdat med fastighetsvärdena på ett verkligen högst äventyrligt sätt. Och ändå existerar fastighetskrediten. För övrigt giver ju den ifrågasatta lagstiftningen allmänheten trygghet för att en jordbruksfastighet kommer att bevaras i händerna på lämpliga innehavare, som kunna antagas skola hålla den vid makt. Är icke en sådan lagstiftning värd att uppmuntras högeligen även ur fastighetskreditens synpunkt? Vad skall förresten de stackars bankerna göra av sina pengar, om de nu bara för jordkommissionens skull måste dra dem bort från hela den svenska jorden. De hava väl ingen annan stans att göra av dem än att sätta in dem i jorden igen, då detta under alla förhållanden blir en tryggare placering än en placering i bankernas spekulationer. Alla skäl som här anförts, alla olycksprofetior, som nu uppbådats, hava anförts och i all synnerhet anförts emot förvärvsförbud för bolag, och ingen av profetiorna har gått i uppfyllelse. Förhållandet är helt enkelt att vad som här emellertid driver sitt spel är ingenting annat än intressena, intresset att obetingat få köpa och sälja och framför allt att få köpa andras jord. Att bereda någon fred över jorden, som nu är tummelplatsen för all ofred, tror man skola hota ett sådant system, som man är bunden vid och inrättat sig efter. I en sådan kamp tillgripas vilka skäl som helst utan någon prövning eller försök till omdöme. För min del förefaller

490 det mig inför det uppror som nu rasar inför detta lilla av allmänhet och statsmakter beställda lagförslag, såsom om vi befunne oss i en barnkammare. Men Axel Oxenstierna har ju också sagt åtminstone vad vidkommer svenska förhållanden: 'Om du visste, min son, med vilken liten vishet världen regeras'. Herr Lindhagen för sin del tillmätte som sagt lagförslaget, såvitt det rörde enskilda spekulanter, endast sekundär betydelse. Det var oförargligt, ehuru liksom alla andra lagar icke utan olägenheter, särskilt berodde mycket på en oväldig och enhetlig prövning vid koncessionen, vilket ibland kunde brista. Emellertid är någon kontroll på enskildas förvärv av stor betydelse för effektiviteten av förslagets stadganden emot bolags bulvanskap, vilken effektivitet dock är föremål för åtskilligt bekymmer i utlåtandena. Likaså är förslaget i denna del av vikt för att upprätthålla ändamålet med statens verksamhet att bilda nya jordbruk, i den mån dessa upplåtas med full äganderätt. Men ville man numera icke hava denna del av förslaget, så hade åtminstone den stora fördelen vunnits, att attacken mot hinder för bolagsförvärv avslöjat sig och inte längre kunde, såsom L. ibland fruktat, utnyttja frånvaron på kontroll å enskilda spekulanter till att komma även förvärvsförbudet för bolag till livs. Då nu herremakten utsmyckar denna lilla utsträckta skyldighet att söka koncession såsom ett utslag av fruktansvärt tvång för hela samhället, så är det intressant att granska vad man föreslår i stället — yttrade herr Lindhagen vidare. J o , säges det i åtskilliga utlåtanden, de enskilda spekulanterna skola motas bort ifrån jorden med vanhävdslagar och strängare skogsvårdslagar. Vad betyder då detta? Ingenting annat än att man vill pålägga hela bondeklassen uppsikt hur de sköta sin jord, ehuru de äro de rätta yrkesidkarna, samt förminska möjligheterna för småbonden att taga ut något ur skogen, när han behöver det, och därigenom också låter honom lättare falla offer för skogsköpare. Genom sådana tvångslagar på hela bondeklassen skall man göra deras jord osmaklig för sådana obehöriga spekulanter, som eljest passa på vid uppåtgående konjunkturer. Utan att ingå på, huruvida dylikt tvång är nödvändigt eller inte för andra ändamål, så är det väl i alla händelser ett mycket större tvång, som lägges på en stor del av svenska folket, än den skyldighet att söka tillstånd för förvärv, som genom jordkommissionens beställda förslag skulle utöver vad redan är stadgat påläggas en del herremän och en del folk, som söker komma sig upp till deras vederlikar. Den klandrade statistiken över bolagsförvärven, särskilt såvitt rörer södra och mellersta delarna av riket, är uppgjord av statistiska centralbyrån, och m e r än tillräckligt voluminös. Nu söker man genom medeltal för stora områden bagatellisera bolagsförvärven i sistnämnda landsdelar, ett knep, som alltid använts. Här gäller det dock skogsbygderna och icke de stora slätterna. I de förra äro bolagsförvärven mångenstädes högeligen utbredda, ja ibland än mer än som förekommer i Norrland. Bevisföringen är densamma som om man skulle säga, att Södermalm håller på att brinna upp, men det gör ingenting, därför att det ej brinner i det övriga Stockholm, som är mycket större. Lägger man så till det senare också Malmö, Göteborg och så vidare, blir Södermalm i Stockholm alldeles tillspillogivet.. En minimal minskning i förvärven har av särskild anledning inträtt blott i två län och ej, såsom man söker intala allmänheten, i hela det södra området. För övrigt gäller det nu att lagstifta även för framtidens ovissa skickelser. Vad angår det nya förslagets två skärpningar av det norrländska bola.gsförbudet, så bör man ju lugnt kunna resonera om detsamma. Fullständigt; vansinniga äro de kanske i alla fall icke. Det nya förslaget om förbudet för bolag att köpa av bolag kar sin huvud-

491 sakliga grund i farhågan att en eller några få finanskarteller kunna komma att behärska den myckna bolagsjorden i landet och därigenom bliva en fruktansvärd stat i staten. Här stodo herr Wohlin och jag broderligt vid varandras sida och ingen medlem i kommissionen är helt emot en omtänksamhet på denna punkt. Bondeförbundet har ju också särskilt engagerat sig även motionsvis i riksdagen för att förekomma sådana vådor. Vad slutligen angår upphävandet av bolagens rätt att fortfarande utan koncession köpa utskogar, så har detta förslag mycket illa upptagits och anföres såsom ett ytterligare bevis på kommissionens oväderhäftighet och samhällsfarlighet. Det är dock inte värre med den saken än att så gott som samtliga kommunalnämnder i Norrland tillstyrkt ett sådant förslag, att andra kammaren upprepade gånger, senast 1922, uttalat sig för detsamma och att den provisoriska lagen för södra delarna av riket redan innehåller ett sådant påbud. Så kommissionen får försöka trösta sig. E t t stort hinder för social lagstiftning och i all synnerhet social jordlagstiftning ligger i grundlagens bud — yttrade herr Lindhagen till sist — att regeringen skal! inhämta utlåtande över förslaget från allehanda höga vederbörande. Det betyder i själva verket, att de samhällslager, som utgöra dylika förslags naturliga motståndare, ensamma bli hörda, under det att den undre världen, som skall hjälpas, blir ohörd. Detta motstånd har dessutom stort herravälde över pressen. Därför överflödar den senare nu under stora rubriker med okunniga smädelser över ett förslag, som har sin rot i tidsförhållandena och som från samma håll så många gånger begärts. Det säges exempelvis att direktör Falkmans föredrag i Arosmässan var mördande för kommissionen. Det finnes emellertid en gräns för anspråkslösheten. Man kan väl med lika stort fog säga, att varje försvar för förslaget icke kan undgå att bliva mördande för den nu bedrivna kritiken av detsamma. Med dessa överord å ömse sidor tycker jag nu att vi kunna kvitta och börja övergå till en saklig behandling av lagförslaget med de ofullkomligheter, som det måste äga i denna ofullkomlighetens värld.» B . Jordkommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk. Även över detta b e t ä n k a n d e h a r , utom vissa centrala ämbetsverk, ä v e n länsstyrelser, h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s ordförande s a m t storindustriella s a m m a n s l u t n i n g a r fått a v g i v a y t t r a n d e n u t a n m o t v i k t i n å g o n opinion från den u n d r e världen. T i l l s v a r å de k ä n d a anloppen i dessa u t l å t a n d e n m o t de t v å förslag i b e t ä n k a n d e t , som vilja något, och i all synnerhet m o t förslaget I h a r m o t i o n ä r e n ansett sig skyldig u t ö v a för sin del ett n ö d v ä r n för de jordlösa och i s å d a n t syfte i n g å t t till K o n u n g e n med en f r a m s t ä l l n i n g a v följande i n n e h å l l : »Sedan numera infordrade yttranden över jordkommissionens betänkande 0111 bildandet av nya jordbruk inkommit, tillåter jag mig för min del och såsom författare av förslaget I i nämnda betänkande, mot vilket erinringarna huvudsakligen rikta sig, härmed göra följande erinringar. Det övervägande antalet myndigheter och institutioner, som uttalat sig, hava med få undantag med styrka motsatt sig varje slag av expropriationsrätt. Med ett par undantag känna de icke heller till något behov av en enhetlig organisation för jordfrågornas lösning. De flesta anse till och med något synnerligt behov av nya jordbruk icke förefinnes. Vid bedömandet av dessa utsagors inre värde måste man till en början erinra sig, från vilka de u t g å t t . Enligt grundlagen skola »vederbörande ämbetsverk» höras. Denna föreskrift, utvidgad av regeringens praxis, har lett till att, ehuru

492 allmän rösträtt med proportionella val införts såsom grundval för de beslutande statsmakternas organisation, så är i själva verket ett enda parti, högerpartiet, i stort sett officiellt privilegierat att, på grund av förment sakkunskap, inkomma med utlåtanden (iver ärenden, som föredragas i konseljen, och således även över sociala frågor. Yttranden i sociala jordfrågor infordras sålunda främst från länsstyrelserna. Enligt tradition utnämnas i regel högermän till landshövdingar. Någon gång sticker regeringen in med en högerliberal eller högst en centerliberal, vilket ofta ej gör någon skillnad. Vidare lämnas hushållningssällskapens förvaltningsutskott tillfälle att yttra sig. Intresse och god insikt i de tekniska jordbruksfrågorna äro säkerligen där representerade. I frågor, där såsom i den sociala jordfrågan politiska intressen spela in, äro förvaltningsutskotten däremot i regel högerns fasta borgar. Vanligen lära utskottens utlåtanden avgivas av ordföranden med hjälp av sekreteraren vanligen någon agronom, utan inkallande av utskottens övriga ledamöter. I åtskilliga fall äro landshövdingarna ordförande men eljest dominera såsom ordförande och även vice ordförande i förvaltningsutskotten godsägare, bruksägare, disponenter och vederlikar. Hushållningssällskapen äro icke ämbetsverk och behöva således enligt grundlagen lika litet som undre världen höras men enligt gammaltradition sker det i alla fall. Opinionen från dessa kretsar stödjes dessutom i hög grad av den juridiska sakkunskapen, som på olika vägar inrymmes ett synnerligt inflytande på sociala lagstiftningars gestaltning. Högsta representation för detta inflytande, som gemenligen är genomsyrat av högerpolitiska stämningar och åsikter, utgöres av lagrådet. Detta senare är en spärrfästning mot de mänskliga behoven vida mer än en hjälpare. Ofta nog infordrar regeringen ytterligare utlåtanden från de högerpolitiska lägren utan att det är av grundlagen påkallat. Över jordkommissionens förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom (koncesssionslagen) anmodades således även Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska bruksföreningen och Järnkontoret att, om de önskade, göra sig hörda. Det är givet, att när denna av grundlag och regering uppbådade härskara av naturliga motståndare till programmet »jord åt folket» träder fram, så möter ett enstämmigt härskri mot varje lagstiftning, som verkligen vill giva något avsevärt, även om den i själva verket efter förhållandena måste betecknas såsom moderat. Det rullar i pressen utöver hela landet genom dessa utlåtandens återgivande en åska av vredesutbrott, obekantskap med saken och nedblickande på den undre världens bekymmer. Den allmänna opinionen blir förgiftad, j a det berättas, att efter all denna läsning även de jordlösa mångenstädes börja föreställa sig att deras talan blivit försummad av dem, som velat föra densamma. Endast understora födslovåndor och oändliga uppskov, som alla innebära ett försent i mångt och mycket, kan slutligen den sak slå igenom, som är lika oundviklig och förutbestämd som stjärnornas gång. Såsom vanligt i dylika ärenden är det endast de centrala kollegierna, som lägga sig vinn om något ingående i frågan, och diskutera olika sidor av saken. Länsstyrelsen åter och i all synnerhet yttrandena från hushållningssällskapens förvaltningsutskott begränsa sig i regel till allmänna uttalanden och påståenden utan att stödja dem på något inträngande i problemet eller ens på någon anspråkslös kännedom om de specialfrågor, som framförts i betänkandet. Det första, som utmärker utlåtandena, är som sagt det bestämda avstyrkandet av all expropriationsrätt. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Västerbottens

493 län, lantmäteristyrelsen och ordföranden för jordabalkssakkunnige förorda expropriation i mindre omfattning. Alla övriga hörda avstyrka, några dock med betonande, att frivillighetens väg först bör försökas. Av de sex befallningshavande, som yttrade sig över norrlandskommitténs förslag om expropriation för enahanda ändamål tillstyrkte länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Kopparbergs län förslaget utan någon reservation. Länsstyrelsen i Gävleborgs län tog ej avstånd från detsamma och endast länsstyrelsen i Västernorrlands län yrkade bestämt avslag av principiella skäl. Nu aderton år efteråt har endast en länsstyrelse i Norrland funnit, att någon expropriationsrätt för att återvinna från bolag något av den odlingsmark, med tillägg av åtminstone husbehovsskog. som ursprungligen skänktes för landets uppodling och bebyggande, skulle vara erforderlig ens i dessa landsändar. I en sådan vågdal av övervägande industriella sympatier befinna vi oss för närvarande. Den högre ämbetsmannakåren slår i likhet med godsägare och industriidkare såsom en man vakt om bolags- och godsbesittningarna, trots att världen runt omkring oss har ansett sig behöva i större eller mindre utsträckning expropriationsrätt för anskaffande av jord åt den jordlösa befolkningen. Den uppriktigaste invändningen, som från ett eller annat håll framförts såsom i och för sig avgörande, är den, att expropriation i dessa fall är en förgripelse på äganderätts helgd, den är ett våld, som 'strider mot gammal svensk rättsuppfattning'. Uti rikets högsta tusen år gamla grundlag kan man dock icke finna ett stöd för en sådan mening. Tvärtom vimlar denna grundlag av uttalanden, som uppenbarligen gå i motsatt riktning. Även den civila lagen har under tidernas lopp börjat alltmer anpassa sig efter denna högsta grundlag. Det andliga frälset avskaffades av Gustav Vasa, det världsliga frälset av Karl XI, ja, t. o. m. genom lagar om reduktion utan ersättning, varom dock nu icke är fråga utan bara om utbyte av valutor. Vad säger då en konservativ historieskrivare, professor Odhner, om Karl XI:s reduktion i sin lärobok, som åtminstone till sista tiden har lästs i våra skolor? Jo, han yttrar, att 'därigenom blev egendomen jämnare fördelad, slut gjordes på stormansväldet, och allmogen återvann sin forna självständighet'. Detta är således i denna lärobok för våra skolor en svår uppvigling til] avsteg från den förmenta svenska rättskänsla, som skulle förbjuda till och med expropriation i skäliga fall. Denna rättskänsla har för övrigt börjat alltmer underkännas även av den tid, i vilken den ännu lever. Ensittarlagen är en ansats, den allmänna expropriationslagen har i många fall expropriation och i två specialfall även för sociala ändamål, stadsplanelagen har också något dylikt. Norrlandskommittén har föreslagit det, åbokommittén har föreslagit det, jordkommissionen har föreslagit det. De övriga anförda skälen emot expropriationsrätt röja åter, såvitt jag förstår, i stort sett ett sökande efter förevändningar för att undgå en sak, som skulle principiellt fastslå en rätt, för de jordlösa att erhålla en flik av sitt fädernesland. Det vanligaste av dessa skäl är påståendet, att det funnes tillräckligt med enskild jord till salu, i den mån ej kronojorden och den ecklesiastika jorden, som i första hand borde tillgripas, räckte till för ändamålet. Man möter härvid till en början den påtagliga uppfattningen, hämtad förmodligen från egnahemsrörelsen, att det är odlad jord, som skall komma ifråga företrädesvis, trots erinringarna om det stora jordbrukets ekonomiska betydelse. Däremot namnes ingenting om, huruvida odlingsmark står i tillräcklig omfattning till buds och om även husbehovsskog jämte betesmark till de nya jordbruken står med lätthet att köpa. Det är bäst att iakttaga tystnad i dessa stycken,

494 ty därom kan ingenting utlovas, allra helst som både sakens natur, erfarenheterna och den förebragta utredningen häntyda på ett alldeles motsatt förhållande. Det förespeglas emellertid i anslutning till herrar Olssons och Wohlins yttrande i jordkommissionen, vilket fått tjäna som räddningsplanka för den stora fruktan för en expropriation och annat dylikt effektivt tillmötesgående, att åtminstone bolagen kanske skola vara villiga att avstå någon odlingsmark. Frånsett den plötsliga optimismen i en angelägenhet, där man tillförne varit med norrlandskommittén tämligen på det klara med, att något sådant avstående icke vore att förvänta, åtminstone icke i tillräcklig mån, gives en ganska belysande framställning av skogsägareförbundet över innehållet i en sådan frivillighet. Skogsägarna vilja hava medbestämningsrätt, säges det, i fråga om, vad och huru mycket, som de skola vara villiga att avstå. Denna medbestämmanderätt betyder i själva verket ensam beslutanderätt. Någon del i bestämmandet från statsmaktens sida är genom frånvaron av expropriation utesluten. Denna förväntan gäller nu endast bolagens odlingsmark. Om tilldelning av mark för husbehovsskog och bete iakttager skogsförbundet tystnad. Det är klart, att statsmaktens medbestämmanderätt i detta fall blir om möjligt ännu mera obefintlig än i det förra. Yttrandena lämna vidare utan uppmärksamhet den viktiga omständigheten, var jorden bör tagas. Om den bör tillhandahållas på den plats, där nybyggaren bor eller var som helst i landet med skyldighet för honom att begiva sig till helt andra trakter för att där mottaga ett jordbruk. Utlåtandena äro uppenbarligen byggda på den förra förutsättningen. De betrakta oreflekterat varje jordtillgång såsom en tillgång för befolkningen i hela riket. Så ligger emellertid icke denna fråga. För att kunna skapa ett nytt jordbruk och sedan kunna leva därpå måste, i synnerhet om det gäller brytandet av oodlad mark, de personliga förutsättningarna i varje speciellt fall lämnas en övervägande uppmärksamhet. För att kunna reda sig i begynnelsen av ett sådant företag är det väl oftast av synnerlig betydelse, att nybyggaren ej ryckes ur sin miljö utan kan fortfarande hämta det oundgängliga stödet av sina förbindelser med hemorten. Svaren från orterna i anledning av värmlandsundersökningens förfrågan äro enstämmiga i nämnda avseende, att jord behöves framför allt i hemorten. Det är då icke sagt, att det bolag eller den godsägare, som äger jord, som bör få tagas i anspråk uti en viss ort, är villig därtill, därför att en del annonser om jord till salu på andra ställen i riket stått att läsa i annonsbladen. Enligt utlåtandena skulle således i alla sådana orter dylika tillgångar ligga outnyttjade och jordlösa i dessa trakter fortfarande berövas tillfälle till försörjning blott för att den övre världen ej önskar tillkomsten utav en lagstiftning, som skulle kunna rätta på ett dylikt missförhållande. Uti svaren å jordkommissionens frågor klagas bland annat däröver, att den jord, som av egnahemsrörelsen förvärvats på frivillighetens väg, fått av de nya jordbrukarna övertagas till allt för höga pris och i talrika fall till rena ockerpris. Det yttras icke något i utlåtandena, huru denna sak skall ordnas i fortsättningen. Det stora bekymmt är en expropriationslag men icke att de jordsökande bliva oskäligen betungade eller eljest otjänligt hulpna. En av den sociala expropriationens uppgifter är även att bereda rum för rimliga priser. Det yttras icke något, hur staten skall kunna reda ut en kolonisation, när, såsom ofta är förhållandet, särskilt i Norrland jorden ligger i samfällighet mellan flera ägare eller måste vid odling av kärrmark, som innehaves av olika ägare, i ett sammanhang torrläggas och för ändamålet övertagas på en hand. Om nu någon av dessa ägare ej vill frivilligt avstå jorden eller fordrar ockerpris, står staten där, om den ej har något stöd av en expropriationslag. Någon nitälskan förspörjes icke, hur dessa svårigheter skola undanröjas. Det stora bekymret är

495 även på denna punkt allenast tillkomsten av en expropriationslag, som skulle kunna häva svårigheterna. Varför fruktar man sålunda så mycket och framför allt en expropriationsrätt, som här i landet, liksom i Europas flesta övriga länder redan skett, skulle i hög grad verkligen åstadkomma frivilliga uppgörelser i skäliga fall och på skäliga villkor samt vid uppenbar och orimlig tredska förhjälpa samhället och de behövande till sin rätt? Ingalunda är det av omtanke för social rättvisa. Det sker i det längsta av en farhåga för att denna senares tillblivelse skall kunna på något avgörande sätt bestämmas av samhället och sålunda tilläventyrs leda till något avsevärt. Den övre världen önskar, såvitt jag förstår, av en missriktad självbevarelsedrift, att rättvisans tillblivelse må, såvitt på jordtillgången angår, bliva beroende uteslutande av jordägarnas goda vilja. Statsmakten bör därför ställas maktlös. Skall någon tillåtas betvinga orimliga jordägare för att tillgodose ett ändamål, som icke är deras, som de frukta och som de förbise, får d e t endast vara blinda konjunkturer, icke målmedveten samhällsverksamhet. Framförande av expropriation såsom ett av medlen vid jordfrågans lösning har emellertid haft det goda med sig, att man skyndat sig på många håll betyga sin goda vilja att göra någonting genom enskilt initiativ. Det skall icke bestridas, att denna rädsla möjligen kan åstadkomma åtskilligt, visserligen icke planmässigt, tillräckligt och rättvist i alla vinklar och vrår men ändock måhända något mera än det enskilda initiativet hitintills mäktat. En förkänning synes dock göra sig gällande mångenstädes, att man i lyckligaste fall på detta sätt skall lyckas utverka ett uppskov. Förr eller senare, sedan det bebådade enskilda initiativet visat sin vanmakt eller otillräcklighet, kommer nog i alla fall den icke önskade lagstiftningen. Det är då helt naturligt, att kritiken redan nu sysslar något litet även med denna lagstiftnings eventuella innehåll och därvid söker reducera det till ett minimum. Omfattningen av expropriationsrätten bör göras så liten som möjligt och ersättningen beräknas rundligt och under inga förhållanden under dagsmarknadens spekulationspris. De landshövdingar och ordförande i hushållningssällskap, som inlåta sig på dessa ämnen, yttra sig i regel i denna riktning. Till allt detta kommer emellertid en sak av största vikt. På tillämpningen av lagarna beror lika mycket, ofta mer än lagarnas innehåll. En expropriationslags duglighet är beroende på sinnelaget hos dem som skola tillämpa den. Härmed är man inne på expropria tionens organisation. De yttranden, som inlåtit sig härpå, kasta sig med makt på ett sådant expropriationsförfarande, som kan tankes bäst tjäna programmet: minsta möjliga jord, största möjliga betalning samt ingen allmän nybyggesverksamhet, byggd på ett stort intresse för de jordlösas sak. Även häri röjer sig frånvaron av tillräcklig medkänsla med dem, som skola hjälpas. I utlåtandena tillstyrkes att förfarandet lägges ytterst i domstolarnas hand och icke hos lagstiftningsmakten såsom är förhållandet enligt allmänna expropriationslagen. De grundläggande frågorna, om expropriation bör få äga rum, samt om dess omfattning ser man helst undandragna lagstiftningsmaktens avgörande och i stället lagda hos ägodelningsrätten och högsta domstolen, den sistnämnda såsom yttersta klagoinstans samt den förra antingen såsom första instans eller första klagoinstans. Detta sker under betonande, att lagstiftningsmakten är olämplig men domstolarna de enda lämpliga att handhava denna angelägenhet. Vilka skälen till denna åtskillnad kunna vara, därom lämnas ej annat besked, än att det här gäller en rättsfråga, som således bör bedömas av domstol, d. v. s. efter bokstavstolkning. Statsmakten kan förmodligen befaras skola döma mera med hänsyn till naturen i den angelägenhet, som skall avgöras.

496 Rätta förhållandet är nog, att från den lagstiftande makten kan befaras en större benägenhet till landsfaderlig omsorg om de jordlösa. Den starka önskan att få lägga saken i domstolarnas hand framspringer förvisso icke minst ur förnimmelsen, att domarkåren är i stort sett konservativ i sociala ting. Den är det yppersta värnet för äganderätten. Man hoppas instinktivt, att under dess (iverseende skola de hotande sociala jordlagarna komma till minsta möjliga användning och lösen för jorden sättas tämligen högt. Genom dessa frågors hänskjutning till domstolarna förhalas emellertid också avgörandet. En jordsökande får kanske först om åratal veta, om ett nybygge står till buds eller icke. E t t sådant missförhållande väcker icke heller uppmärksamhet i den övre världen. Det är en olägenhet allenast för dem. som skola hjälpas, och icke för den värld son» står bakom utlåtandena. Domstolarnas uppgift är emellertid att tillämpa klara lagbud och icke att inlåta sig på det lämpliga avvägandet av allmänna världsomsorger för varje speciellt fall. Bedömandet, huruvida en expropriation bör få äga rum, är lika litet vid den sociala expropriationen som enligt allmänna expropriationslagen en akt av civil rättsskipning utan en lagstiftning för ett visst fall (lex in casu). Därför har i allmänhet avgörandet om expropriation och dess omfattning överlämnats till statsmakterna, olärvid riksdagen uppdrager åt regeringen att för de speciella fallen representera statsmakten och fatta dess beslut inom ramen av antagen lag i ämnet. Mot de föreslagna domstolarna, som skola pröva expropriationsfrågan, kunna ock speciella erinringar riktas. Vad då först angår ägodelningsrätten, gäller beträffande domhavande, som är ordförande, vanligen samma erinringar, som ovan betonats i fråga om domarekåren. Om de tre andra ledamöterna stadgas, att de måste vara fastighetsägare och skola väljas efter förmedlade hemmanstalet, således av jordägare och efter gammal graderad röstskala. Att sätta representanter för ortens fastighetsägareintressen till domare över en jordlös befolknings anspråk att från samma intressenter tillvinna sig jord kan väl icke vara annat än mycket oriktigt. Med hänsyn till valsättet kan till och med inträffa, att nämnda ledamöter tillsättas just av de jordägare, mot vilka en expropriationsåtgärd företrädesvis skall rikta sig. Den omständigheten, att ägodelningsrätten kallas för domstol, bör väl ej få överskyla ett så jävigt innehåll. Sedan skall saken gå till högsta domstolen, som trots den högre ämbetsmannakårens industrialisering i vår tid, väl får antagas vara bättre kvalificerad än ägodelningsrätten men i alla fall saknar all utbildning att bedöma, om expropriation bör äga rum, samt vad och huru mycket bör för ett visst fall med hänsyn till ortsförhållandena och platsens beskaffenhet lämpligen och skäligen kunna tilldelas ett nybygge. För övrigt har man för icke länge sedan förbjudit en mängd verkliga rättstvisters fullföljd till högsta domstolen för att minska dess balans. Fråga är, om processkommissionen blir så synnerligen förtjust över detta nya tillskott av obehöriga mål, vilka av intressepolitiska hänsyn i stället skola tillföras domstolen. E t t förordande av huvudfrågans hänskjutande till nämnda domstolar underlättas emellertid genom förmånen att kunna åberopa ensittarlagen såsom ett föredöme. Detta är belysande, för vilka förvecklingar kunna uppstå, om en fråga icke allvarligt överväges. Ensittarlagen fastställer för sitt avlösningsförfarande ägodelningsrätten och högsta domstolen såsom klagoinstanser icke blott såsom vederbör i rena lantmäteritekniska ärenden utan även i frågan, huruvida och i vilken omfattning avlösning må få äga rum. Första instans är förlagd till en lantmäteriförrättning. Varken i regeringspropositionen eller i riksdagen ägnades den sålunda ifrågasatta organisationen något ingående övervägande. Det an-

497 fördes endast i propositionen, att det var uppenbarligen olämpligt att för varje gång inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd. Även i övrigt var det gällande expropriationsförlarandet alltför tungt och förenat med för stora kostnader. Det rätta syntes vara, sades det, att införa ett särskilt lösningsförfarande, anordnat så enkelt, som kan vara förenligt med de olika intressenternas säkerhet. Denna motivering tager således icke principiellt avstånd från huvudfrågans hänskjutande till lagstiftningsmakten utan understryker tvärtom detta såsom det principiellt riktigaste. Man måste ock säga, att den av ensittarlagen godtagna ordningen är för detta fall mindre äventyrlig. Det gäller ett tomtområde, som i regel är till gränserna bestämt på förhand, och lösen för ett så litet område bör ej kunna springa upp till någon oöverkomlig höjd. I dessa fall sitter också ägaren till huset på platsen och de långa uppskoven genom fullföljd av talan till domstolarna vålla honom inget särskilt omak. Emellertid råder även i ensittarlagens ordning ett påtagligt missförhållande. Förrättningsmännen, distriktets lantmätare och de två närmast boende skiftesgodemännen, äro nämligen självskrivna och ej utvalda för sin uppgift. Därtill kommer, att de båda skiftesgodemännen representera i regel jordägareklassen i trakten och ofta höra till kategorien godsägare. Det ligger i deras intresse, att jordprisen i orten hållas höga och icke minst prisen på avsöndringar från de stora egendomarna. Erfarenheten lär ock visa, att särskilt genom skiftesgodemännens tillskyndan prisen på tomter höjts till belopp, som allmänt anses vara alldeles orimliga. När man nu emellertid måste inlåta sig på ännu mer invecklade expropriationer, tagas som sagt ensittarlagens bestämmelser till förevändning för att lägga även dessa mera omfattande frågor i domstolarnas hand. Man åberopar sig därvid icke vidare på de skäl, som lågo till grund för ensittarlagens organisation eller olämpligheten att för varje gång besvära Kungl. Maj:t. Man drager en alldeles motsatt slutsats, nämligen att avgörandet ej bör läggas hos lagstiftningsmakten, därför att denna saknar kompetens, utan överföras till domstolarna. I stället för att på ett så äventyrligt sätt draga slutsatser av ensittarlagen är det väl riktigare att organisationsfrågan nu omsider allvarligt prövas och att med ändring av ensittarlagen i erforderliga fall skapas ett någorlunda rationellt expropriations- eller avlösningsförfarande för de tre ändamål, som där kunna huvudsakligen ifrågakomma, nämligen bildandet av nya jordbruk, frigörelse av mindre arrendejordbruk samt utbrytning av tomtmark. En följd av det skildrade sinnelaget i utlåtandena är, att de i regel ivrigt tagit avstånd även från en statsorganisation, som skall kunna befrämja 'en enhetlig och verkningsfull handläggning av jordfrågor, som äro av social betydelse'. Det nuvarande splittrade och famlande systemet bereder större trygghet för de i utlåtandena betonade synpunkterna. Endast från socialstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Hallands län ha i denna punkt framförts instämmanden. Utlåtandena i övrigt återgiva i detta avseende ett eko av den press, som omedelbart efter betänkandets avlämnande skyndade sig att beteckna organisationsplanen enligt förslaget I såsom byråkratisk, stel och omöjlig på alla sätt. Särskilt 'förgreningarna i socknarna' ha väckt uppmärksamhet. Denna opinion är byggd på stor obekantskap med det ämne, i vilket den på detta sätt velat bibringa allmänheten kunskap. Man har icke förstått, att organisationsförslaget är uppbyggt på sakens natur och våra förhållanden. Man vet icke, att det allenast innefattar en fortsättning på vägar, som redan inslagits och högeligen förordats av många vederbörande, ja till och med av riksdagen. Man förbiser, att det syftar till en sammanslagning av redan bestående spridda organisationer. Jordkommissionen.

VI.

498 Den enhetliga organisation, som nu föreslagits, blir i huvudsak förr eller senare oundviklig. Säkert är, att den i varje fall blir billigare, effektivare oah kunnigare än de vacklande fjät på spridda stigar och kosor, med vilka man synes anse, att statsmakten fortfarande bör gå fram i dessa angelägenheter. Menige man blir i varje fall icke hjälpt utan allvar och målmedvetenhet i samhällets ingripande. När utlåtandena inlåta sig på något positivt begränsar sig detta i allmänhet till en allmän hänvisning till kronans jord och den ecklesiastika jorden, till förbättrad förmedling av enskild jord, som må frivilligt vara till salu, samt till en förbättrad skifteslagstiftning. Vilken verkan på dessa vägar skall uppnås utan en organiserad allmän nybyggesverksamhet, utan tillhandahållande av all mark, som skäligen bör stå till buds, och utan stöd av en expropriationslagstiftning för olika erforderliga fall, därom lämnas ingen upplysning. Mången hoppas blott, att den obetydliga jordhunger, som enligt utlåtandena ur de besittandes synpunkt lärer förefinnas, skall därigenom bliva tillfredsställd. Socialstyrelsen framhåller emellertid att för den jordhunger, som kommer från den av hemmansägare, arrendatorer, torpare, statare etc. bestående klassen erfordras antagligen flera tusental nya jordbruk per år, vartill kominer den åstundan, som kan förväntas från industriarbetarnas sida. Även i det klandrade betänkandet har man förutsett, att det stora motståndet kommer att leda till att föga eller otillräckligt blir uträttat. Kanske också såsom i yttrandena ibland framhålles, de ekonomiska svårigheterna bliva i stor utsträckning oöverkomliga. I sådan händelse har hänvisats till kolonisation genom emigration såsom den enda utvägen och tillika en förpliktelse. På grund av den ringa omtanke för de jordlösa, som avspeglas i de flesta utlåtandena, hava de icke alls inlåtit sig på detta förslag, som dock även blivit remitterat. Endast landshövdingen i Stockholms län avböjer det utan vidare, varemot socialstyrelsen är den enda, som verkligen inlåter sig på ämnet och uttalar sin sympati för förslaget. Det första yttrande, som kom till synes i pressen, var avgivet av friherre C. J . Beck-Friis å Harg och agronomen Magnus Carlsson för Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Det refererades utförligt i pressen och berömdes ofta såsom ett mycket beaktansvärt inlägg. Därvid återgavs även följande uttalande av friherre Beck-Friis. 'Att vidare vid utseendet av mark till nybygge endast hänsyn skall tagas till den nya lägenhetens lämplighet men helt bortses från den skada, som. den äldre fastigheten åsamkas genom intrånget, så torde ovederhäftigheten i ett sådant förslag enbart från nationalekonomisk synpunkt sett vara alltför uppenbar för att vidare behöva påtalas.' Det förhåller sig emellertid tvärtom så, att i förslaget I tages en så omfattande hänsyn till skada för den äldre fastigheten, att i motiven till och med uttryckts farhåga för att stadgandet härom skulle i tillämpningen komma att i väsentliga delar omintetgöra den uppenbara meningen med den föreslagna expropriationsrätten. E t t sådant återgivande av förslagets innehåll är naturligtvis icke ovederhäftighet utan sakkunskap. För övrigt innehåller detta uppmärksammade och välvilligt mottagna utlåtande ingenting annat än samma synpunkter, som ovan skildrats, med tillägg dock av ett varmt förord för bolagens ägande- och besittningsrätt särskilt till jordbruk. I en punkt, som berör ett mera neutralt ämne, måste däremot även jag giva utlåtandena ett erkännande. Redan förslaget I yttrade sig med en viss tvekan om parollen, att vanhävdad jord i all synnerhet borde bli föremål för expropriation. J a g tror, i likhet med många utlåtanden, att det är riktigare! och

499 mera utförbart att låta vanhävd avhjälpas genom särskild vanhävdslagstiftning utan att förbinda den med en rätt för det allmänna att även tillägna sig äganderätten till jorden.»

Det har synts mig vara påkallat, att sålunda något belysa de utlåtanden, som pläga infordras exempelvis över förslag till social jordlagstiftning. Detta bedrövliga skådespel, att grundlag och regeringens praxis i frågor, som beröra den jordlösa befolkningen, begära meningsyttringar endast från representanter för de besittande samhällslagren eller i själva verket huvudsakligen från ett enda parti, bör icke längre få opåtalt äga rum. Det är ett riksintresse och ett folkintresse, att i regeringens beredning av dylika frågor även den part, som skall hjälpas, beredes tillfälle att i lika hög grad göra sig hörd. Möter hinder därför, böra icke heller motsidans stämningar av statsmakten ensidigt avlyssnas utan sakens natur allena bestämma avgörandet.

Bilaga.

Instruktion för jordkommissionen. Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållit inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 november 1918.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren: »Genom beslut den 30 december 1911 förordnade Kungl. Maj:t att en undersökning skyndsamt skulle åstadkommas, ej mindre rörande omfattningen av bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket, än även i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och civilbefolkningens berättigade intressen, i vilken undersökning lämpligen borde inbegripas enskilda personers större jordinnehav i nämnda delar av riket, i den mån sådant innehav kunde anses ägnat att medföra verkningar av nyss angiven art. För verkställande av nämnda utredning bemyndigades chefen för justitiedepartementet att tillkalla två sakkunniga personer att därmed biträda inom justitiedepartementet. Sedan de utsedda sakkunnige den 10 mars 1913 avgivit ett betänkande jämte förslag till lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom inom Värmlands län, tillkännagav chefen för justitiedepartementet i skrivelse till de sakkunnige den 13 juni 1913, hurusom han funnit det angeläget, att den undersökning av jordförhållandena i Värmland, som sålunda skett, snarast fullständigades genom en närmare utredning, dels om de arrendatorers ställning, vilka innehade jord, tillhörig bruks- och sågverksbolag eller andra idkare av bruks- och trävaruindustri inom länet, dels rörande jordbrukets vidmakthållande och skötsel å den i bolagens och de enskilda industriidkarnas ägo varande jord, dels ock rörande det sätt, varpå ägostyckningen verkställts inom länet samt verkningarna härav. I enlighet med sålunda givna anvisningar fullföljde de sakkunnige, vilkas antal ökades till tre, sin utredning angående jordförhållandena i Värmlands län och avlämnade ett den 30 december 1915 daterat betänkande i två delar. Härmed var undersökningen beträffande detta län slutförd. På hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslöt därefter Kungl. Maj:t den 28 januari 1916, med hänsyn till nödvändigheten att under dåvarande förhållanden iakttaga den största möjliga sparsamhet med statsverkets utgifter för olika ändamål, att med fullföljande av arbetet skulle tills vidare anstå. På grundvalen av den sålunda verkställda utredningen rörande Värmlands län hava därefter under år 1917 antagits och utfärdats lagar, innebärande i huvudsak att de s. k. Norrlandslagarna med undantag av den norrländska arrendelagen, utsträckts att gälla även för Värmlands län. Ifrågavarande kom-

501 plex av lagar avser dels förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom dels uppsikt å vissa jordbruk till förekommande av vanhävd, dels ock inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning och jordavsöndring. Inom riksdagen har vid upprepade tillfällen ett starkt intresse yppat sig för fortsättande av den år 1916 avbrutna utredningen och upptagandet till undersökning av vissa därmed sammanhängande frågor. Sålunda har senast vid 1918 års lagtima riksdag andra kammaren för sin del beslutat, att till Kungl. Maj:t skulle avlåtas en skrivelse med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte återupptaga den avbrutna undersökningen rörande omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav i mellersta och södra delarna i riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets u t v e c k l i n g och ortsbefolkningens berättigade intresse, ävensom för riksdagen framlägga de förslag till lagstiftning eller andra åtgärder, som av berörda undersökningar föranledas. I detta sammanhang torde jag få erinra om, att andra kammaren likaledes vid flera tillfällen, senast under 1918, för sin del på förslag av enskilda motionärer dels antagit lag om utsträckt tillämpning av den norrländska arrendelagen till Värmlands län, dels ock uttalat sig för att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och med dem socialt jämställda arrendatorer en i rättsligt avseende mera tryggad ställning, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Därest, såsom jag ärnar föreslå Eders Kungl. Maj:t, nyssberörda delar av den stora 'jordfrågan' upptages till fortsatt utredning och bearbetning, torde även vissa andra sidor av samma fråga böra särskilt undersökas. J a g syftar härmed till en början på det redan av Norrlandskommittén upptagna spörsmålet om tvångsavlösning såsom medel att skapa nya, självständiga jordbruk, där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen. Norrlandskommittén framlade i sitt år 1904 avgivna betänkande ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter, i vilket lagförslag tvångsavlösen ingick som yttersta medel. Förslaget hade avseende å jord, tillhörig bolag, förening eller enskild person, som ej var mantalsskriven å fastigheten. Även i det sakkunnigebetänkande rörande jordförhållandena i Värmlands län, som ovan nämnts, berördes denna sida av jordfrågan, och de sakkunniges majoritet hemställde bland annat, att frågan om användningen av legala tvångsmedel för tillgodoseende av jordbruks- och bostadsändamål måtte upptagas till behandling samt lösas till förmån för en sådan rätts ernående i skälig omfattning under lämpliga former och för alla betryggande villkor samt att, för den händelse en dylik lagstiftning inskränktes till vissa delar av riket, Värmlands län måtte i varje fall inbegripas i densamma. Upprepade gånger ha ock i riksdagen framställningar gjorts av enskilda motionärer angående utredningen av detta spörsmål, och vid 1918 års riksdag har andra kammaren för sin del antagit en skrivelse till Kungl. Maj:t av den innebörd, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, i den mån utredningen därtill föranleder, för riksdagen framlägga förslag om ytterligare åtgärder i ändamål att för jordbrukets upprätthållande och utveckling och brukarnas frigörelse från beroende i erforderliga fall och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma avlösning av torpares, bolagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på enskilda domäner. Uppenbarligen stå dessa frågor i mycket nära samband med av mig förut omnämnda spörsmål angående den s. k. Norrlandslagstiftningen och dess utsträckning. De s. k. Norrlands- och Värmlands-

502 kommittéernas utlåtanden giva också vid handen, att åtgärder i den riktning, varom här är fråga, bilda ett naturligt led i strävandena för upprätthållande av en självständig jordbrukarbefolkning. De allmänna förutsättningarna för tvångsavlösning, som av Norrlandskommittén uppställts, nämligen att sådan bör förekomma endast där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen, finner jag i det hela utgöra en lämplig begränsning för tillämpande av sådan avlösning. I viss utsträckning hava jämväl åtgärder i nu berörda riktning redan kommit till stånd med giltighet för landet i dess helhet. J a g erinrar därvid om, att 1918 års riksdag med anledning av Kungl. Maj:ts proposition antagit en lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m., varigenom efi viss grupp av nyttjanderättshavare tillerkänts lösningsrätt, om än denna rätt genom riksdagens beslut enligt min uppfattning alltför mycket inskränkts till sitt omfång. Med det anförda har jag icke velat begränsa de sakkunniges uppdrag till att blott begagna de uppslag, vilka framgått som resultat av hittills verkställda utredningar på förevarande område. De sakkunnige böra hava till uppgift att utreda, vilka medel över huvud kunna befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning samt underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, där sådant av förhållandena påkallas. Det bör därvid ock ankomma på de sakkunnige att utreda, vilka åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för förbättrande av lantarbetarnas ställning, i den mån denna fråga kan anses äga samband med de spörsmål, som i övrigt tillhöra de sakkunniges bedömande. Vidare bör enligt min uppfattning frågan om upphävande av fideikommisstiftelse i fast egendom, som sedan länge stått på dagordningen, nu upptagas till slutlig prövning i samband med jordfrågan i övrigt. Familjefideikommisstiftelserna utgöra en icke ringa del av all jordbruksfastighet i riket, och en lösning av jordfrågan på det sätt, som ur nationalekonomisk synpunkt måste anses önskvärt. lärer ej kunna vinnas utan att de skrankor undanröjas, som för närvarande förhindra fideikommissjordens tillgodogörande för ognahemsbildningen och för utvecklandet av ett självägande bondestånd. Att hänvisa frågan om fastighetsfideikommissen till den nu ifrågasatta utredningen synes vara så mycket mera påkallat, som det upptagna arbetet på denna frågas lösning under en tid kommit att avstanna. Sedan riksdagen genom skrivelse den 22 september 1914, nr 279, bl. a. begärt undersökning rörande de villkor, på vilka nu bestående fideikommisstiftelser kunde, om ej särskild anledning till undantag förelåge, upphävas, tillkallades en sakkunnig att inom justitiedepartementet biträda med utredning i denna fråga. Denne har ock utfört vissa förarbeten, däribland ett utkast till lagstiftning, som till Kungl. Maj:t avlämnats, men har denne sakkunnige samtidigt på grund av andra offentliga uppdrag, vilka icke med det ifrågavarande kunde förenas, funnit sig nödsakad att avsäga sig vidare befattning med ärendet. Även denna del av jordfrågan synes mig böra upptagas till behandling under den av mig nu förordade utredningen. Sant är visserligen, att för en lösning av frågan om fideikommissjordens ställning jämväl erfordras vissa utredningar och överväganden, rörande fideikommisstiftelsernas arvsrättsliga karaktär, vilka för sitt bedömande kräva juridiska specialinsikter av annat slag, än som må förefinnas hos de personer, som tillkallats för utredning av jordfrågan ur huvudsakligen sociala synpunkter. Berörda svårigheter torde emellertid kunna undanröjas, antingen genom anlitande av en eller flera speciellt sakkunnige eller biträden, i vad angår frågan om fideikommissrätt, varom sakkunnige i sinom tid finge hos

503 Kungl. Maj:t göra framställning, eller ock genom nödigt samarbete med lagberedningen beträffande den rent rättsliga regleringen av hithörande bestämmelser. Det lämpligaste förfaringssättet härvidlag torde först under utredningens gång kunna bestämmas. Under alla omständigheter torde dock de sakkunnige, även om förslag till slutlig lagstiftning i fråga om fideikommissens upphävande icke skulle finnas lämpligen böra avgivas av dem, böra lämna yttrande i fråga för dess bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter. De sakkunniges uppdrag synes mig böra, åtminstone tills vidare, begränsas till åtgärder i fråga om jord under enskild äganderätt. Vad beträffar statens jord, pågå för närvarande vissa utredningsarbeten, vilkas resultat böra avvaktas. Sålunda är den s. k. kronolägenhetskommissionen sysselsatt med vissa spörsmål rörande upplåtelse av kronojord till egna hem, och dess arbete lärer hinna slutföras inom kort. Ytterligare hava särskilda sakkunnige inom jordbruksdepartementet till uppgift att verkställa utredning beträffande ändringar i gällande bestämmelser angående utarrendering av kronans jordbruksdomäner, varjämte den s. k. kolonisationskommittén har att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation i första rummet å kronans marker i vissa delar av Norrland och Dalarna, ävensom därmed sammanhängande spörsmål. Givetvis finnes ett ganska nära sammanhang mellan nu berörda utredningsarbeten beträffande kronans jord och de olika spörsmål, som avse enskild jord, men jag finner mig icke böra ifrågasätta några ändrade dispositioner rörande de förra, redan pågående utredningarna. I sammanhang med hitintills antydda sidor av jordfrågan står också spörsmålet om reviderad skogslagstiftning. De olika framställningar, som riksdagen härutinnan avlåtit till Eders Kungl. Maj:t, ha emellertid överlämnats till en särskild den 16 juni 1911 tillsatt kommitté. Denna s. k. skogslagskommitté h ä r i december 1917 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att trycka sitt betänkande, och utsikter torde sålunda förefinnas, att betänkandet under den närmaste framtiden avlämnas. Under sådana förhållanden synes det mig åtminstone för närvarande lämpligast att låta den av mig nu föreslagna utredningen omfatta skogslagstiftningsfrågor endast i den mån sådant påkallas för ett principiellt riktigt avvägande av jordbrukets och skogsbrukets inbördes intressen. Beträffande utredningens läggning vill jag först betona vikten av att densamma drives i nära kontakt med de utredningar, som på närbesläktade områden försiggå. I detta hänseende hänvisas till den undersökning rörande Norr1 andslagstiftningens verkningar, som uppdragits till särskilda sakkunnige, vilka även ha a t t föreslå de ändringar i berörda lagstiftning, som må befinnas påkallade av erfarenheten. Vidare pågå inom justitiedepartementet, med biträde av tillkallad sakkunnig vissa utredningar angående ytterligare provisoriska åtgärder till förekommande av vanhävd och av spekulation i jord, avsedda att utgöra fortsättning och komplement till de av 1918 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t antagna lagarna angående inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom samt angående tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo, varjämte ett likaledes inom justitiedepartementet upprättat lagförslag, rörande vissa tillfälliga inskränkningar i rätten att vinna ägostyckning remitterats till olika myndigheter för yttrande. I detta sammanhang förtjänar erinras, att på sina ställen jordstyckning torde hava förekommit av beskaffenhet att motverka ett rationellt jordbruk, varför jämväl berörda förhållande synes böra under utredningen uppmärksammas. Inom departementet har ock utarbetats ett förslag om åtgärder till förhindrande av att fast egendom förvärvas av bolag eller av utlänningar med användande av bulvaner. Det

torde

få bero på de sakkunnige, i vad mån särskilda spörsmål böra ut-

504 brytas ur den till dem överlämnade utredningen för att eventuellt göras till föremål för särskild lagstiftning. J a g finner mig emellertid redan nu böra framhålla önskvärdheten av, att de sakkunnige snarast möjligt avgiva yttrande angående utsträckning av den norrländska arrendelagen till Värmlands län. Med stöd av vad jag nu anfört tillåter jag mig hemställa att jag måtte av Eders Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande att inom justitiedepartementet tillkalla högst nio sakkunnige med uppgift att verkställa utredning i ovan angivna hänseenden eller sålunda huvudsakligen rörande: dels omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen; dels i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning; dels huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändam&l utöver vad för närvarande är stadgat bör på lagstiftningens väg genomföras; dels frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom och därmed sammanhängande spörsmål, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter; ävensom avgiva de förslag, vartill utredningarna kunna föranleda.» På tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen lämna sitt bifall till vad föredragande departementschefen sålunda hemställt och förordnade tillika, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende finge offentliggöras. Ur protokollet: Adil

Wifveaon.

505 Utöver vad ingår i jordkomruissionens betänkanden 1—6 har kommissionen, förutom utlåtanden över försäljning av fideikommissegendom, avgivit följande utlåtanden och förslag. 2 april 1919 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet angående uppdrag för statistiska centralbyrån att verkställa en statistisk utredning rörande jordens fördelning efter ägare m. m. 13 augusti 1919 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med utlåtande över den s. k. skifteslagstiftningskommissionens förslag till lag om delning av jord å landet m. fl. författningsförslag. 9 juli 1919 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med förslag till ny lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. 21 januari 1920 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. 28 januari 1920 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med förslag till lag angående inskränkning under viss tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom i södra och mellersta Sverige. 9 mars 1920 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med förslag till lag om åtgärder till upphävande av bulvanförhållande ifråga om fastighet. 14 december 1920 skrivelse till Konungen med utlåtande över skogslagstiftnmgskommitténs betänkande med förslag till lag angående vård av enskildes skogar m. m. 21 februari 1921 skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande arrende av fideikommiss. 9 mars 1921 skrivelse till andra lagutskottet med utlåtande över motionen 86 i första kammaren om antagande av vissa lagförslag till förekommande av bondejords övergång i främmande händer samt motionen 122 i andra kammaren om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skyndsamt utsträckande av lagen om förbud i vissa fall mot bolags jordförvärv i Norrland och Dalarna till övriga delar avlandet. 22 april 1921 skrivelse till andra lagutskottet med utlåtande över motionerna 84 och 85 i första kammaren, den förra om antagande av förslag till provisorisk lag om expropriation av jord för vissa sociala ändamål m. m., den senare om antagande av förslag till lag om vissa arrendeavtal. 28 april 1921 skrivelse till andra lagutskottet med bland annat förslag till revision av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. 7 april 1922 skrivelse till andra lagutskottet med utlåtande över motionen 108 i första kammaren med förslag till lag om provisorisk ändring i viss del avlagen den 4 maj 1906 angående förbud för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Jordkommissionen. VI.

Statens offentliga utredningar 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska förteckningen.) Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923:6) K. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. [1! Förslag till strafflag, a l l m a n n a delen, samt till lag ang. villkorlig frigivning. [1923:9] Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d hlnäringa Betänkande och förslag rörande förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare m. m. [1923:36] S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n nigas betänkande Betänkande ang. d e t ecklesiastika arrend Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. [1923:12] Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. [1! Folkomröstningskommitténs utredningar. 8. Folkom- Jordkommissionens b e t ä n k a n d e . 6. [1923:40] röstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923:10] i. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923:8] 5. FolkomröstningsVattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. institutet utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. |1923: 20] Industri. Folkomröstningskommitténs betänkande ang. decisiv folkomröstning. |1U23:19) Handel o c h s j ö f a r t . Hetänkande ocli förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet a t t innehava prästerlig ooh a n n a n kyrklig tjänst. [1923:22] Kommunikationsväsen. Betänkande m e d förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m . m . [ 1923:27) Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i främmande lä [1923:7] Utredning rörande S t r ö m s h o l m s k a n a l . [1923:11] Kommunalförvaltning. Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. .[1928:18] Förslag till avtal rör. Stockholms bangardsfråga. [Ii Kommunalförfattningssakkunniga8 betänkande. 4. B e t ä n k a n d e ang. Stockholms förortsbanefr&ga. (I 11923:18] Efterskrift till P . M. om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid komm u n a l a val. [1923:38] Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. A n d r a upplagan. [1923:39] Försäkringsväsen. Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. K y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Audi Magistraternas befriande frän a n s v a r för kronouppbörodling I övrigt. den m. m. [1823:1] Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betän- Betänkande m e d förslag till lag om församlingsstj kanden. 18. Den svenska m e k a n i s k a verkstadsindum. m . [1923:4] striens utveckling intill krigsutbrottet. [li)23:3I| 19. Sveriges bryggeriindustri. [l»23:82] 20. Garveriindu- Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatorisk ekonomiska u t r e d n i n g a r . [1923:5] striens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvalitetsfrågan h o s det svenska vetet. [1923:31] 22. Ta- Förslag till ä n d r i n g a r i jordfästningslagen m. m. [Ii 1921 ars pensionskommittés b e t ä n k a n d e 2 ang. bere( beller ang. industriens utveckling. [1923:37] av förbättrad pensionering från prästerskapets' och pupillkassa m. m. [1923:26] Politl. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och di statsförvaltningen i bok- och hiblioteksavs» Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] [1923:35] Betänkande med förslag till förordning ang. tillverkning av bräunvin m. m. [1923:28] . Försvarsväsen. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. Del 1. Inledan! Socialpolitik. delning, lantförsvarct. [1923:15] D e l 2. Sjöförs sammanfattning av revisionens förslag, särskild industriella demokratiens problem. 1. [1923:29] randen. [1923:10] Del 3. Bilagor. [1923:17] . [1923-. 30] Ilälso- o c h sjukvård.

Utrikes ärenden.

S t h l m 1923, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.

Internationell rätt.