Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar

National Library of Sweden

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 5 : 2 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

LÅN OCH ÅRLIGA BIDRAG AV STATSMEDEL FÖR FRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 17 JANUARI 1935 AV

BOSTADS SOCIALA UTREDNINGEN

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. Jo.

förtecknjng '2. Betänkande med förslag rörande lån öch årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 80*. 266 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej augives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935: 2 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

LÅN OCH ÅRLIGA BIDRAG AV STATSMEDEL FÖR FRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 17 JANUARI 1935 AV

BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2306 84]

.tXBU

3*

INNEHÅLLSFÖKTECKNLNG. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet Avd.

5*

I. Bostadssociala utredningens uppdrag och dess förutsättningar. Kap.

1. Utredningsuppdraget

7*

Kap. 2. Promemoria den 19 februari 1934 angående vissa omedelbara åtgärder för förbättring av slumbostadsbeståndet och över promemorian avgivna yttranden 10* Kap. 3. Statliga åtgärder i bostadsfrågan under senare tider . . .

17*

Kap. 4. Den statliga förvaltningen och utredningsverksamheten på bostadsområdet 24* Kap. 5. Opinionen i bostadsfrågan

29*

Avd. II. Bostadsförhållandena och deras betydelse ur socialpolitisk, hygienisk och befolkningspolitisk synpunkt. Kap. 6. Bostadsbeståndets beskaffenhet och boendeförhållandena . 40* Kap.

7. Bostadens betydelse ur hygieniska och befolkningspolitiska synpunkter 47*

Avd. III. De harnrika familjernas bostadsproblem ur fastighets- och byggnadsmarknadssynpiinkt. Kap. 8. Kvarterssanering och inköp av äldre fastigheter

53*

Kap. 9. Lägenhetstyper och lägenhetsutrustning vid nybyggnad för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer 58* Avd. IV. Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning for mindre bemedlade barnrika familjer. Kap. 10. Förslagets allmänna principer

65*

Kap. 11. Utkast till förordning angående bostadsanskaffningslån och familjebidrag j ä m t e specialmotivering 76* Bilagor. Bil. 1. Åtgärder till förbättring av de mindre bemedlades bostadsförhållanden i vissa städer

2 Bil. 2. Bostadssociala förhållanden samhällen

inom vissa städer

och

stadsliknande

4* Sid.

Bil. 3. Statistiska Stockholm

uppgifter

angående

de

bostadssociala

förhållandena

i 108

Bil. 4. De demografiska betingelserna för bostadsmarknadens och bostadsstandardens utveckling 133 Bil. 5. Bostadspolitiska metoder och erfarenheter i främmande länder . . . 145 Bil. 6. Om bostadens inflytande på de boendes hälsa

176 Bil. 7. Tekniska synpunkter på bostadsproblemet

197 Bil. 8. Bostadsförsörjningen ur produktions- och sysselsättningssynpunkt . . 256

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl Socialdepartementet. Genom beslut den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder, ägnade att undanröja missförhållanden i sådant hänseende. Med stöd härav tillkallades samma dag såsom sakkunniga byråchefen Bertil Nyström, ordförande, byggmästare Olle Engkvist, professor Gunnar Myrdal, verkställande direktören hos Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm arkitekten Sven Wallander samt förste stadsingenjören i Göteborg arkitekten Uno Åhrén. Till sekreterare åt de sakkunniga, vilka antogo namnet bostadssociala utredningen, utsågs docenten Alf Johansson. P å därom av de sakkunniga gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 20 april 1934 chefen för socialdepartementet att såsom experter tillkalla två personer med speciell erfarenhet på det bostadshygieniska området. I anledning härav tillkallades överläkaren vid Stockholms epidemisjukhus docenten Eolf Bergman och förste stadsläkaren i Malmö docenten j . Axel Höjer att biträda vid fullgörandet av det till bostadssociala utredningen lämnade uppdraget. Yid utarbetandet av det författningsförslag, som fogas till detta betänkande, har medverkan lämnats av revisionssekreterare Ove Hesselgren. I syfte att taga närmare kännedom om rådande förhållanden på det bostadssociala området ha, efter medgivande av chefen för socialdepartementet, de sakkunniga tillika med nyssnämnda experter i maj och juni 1934 företagit resor till vissa svenska städer, varjämte de sakkunnigas ordförande beviljats reseunderstöd för att i England och Holland under två veckor i april 1934 studera åtgärder för sanering av slumbostadsbeståndet m. m. Med vederbörligt medgivande ha de sakkunniga låtit anordna, vissa bostadsstatistiska undersökningar. Den mest omfattande av dessa har inneburit en bearbetning och komplettering ur bostadssociala synpunkter av de enligt kungl. kungörelsen den 16 september 1933 (sv. förf.-saml. nr 554) insamlade uppgifterna för hyresräkning å vissa orter. Genom kungl. brev den 6 juli 1934 bemyndigades bostadssociala utredningen att, i samarbete med socialstyrelsen, för en totalkostnad av högst 46 000 kr. verkställa ifrågavarande bostadsundersökning i huvudsaklig överensstämmelse med förut uppgjord plan. För att tagas i övervägande vid fullgörande av det bostadssociala utredningen lämnade uppdraget har chefen för socialdepartementet den 23 april

6*

1934 överlämnat en framställning från ingenjören Hjalmar Cederström, avseende tillkallande av en särskild sakkunnig för vissa undersökningar rörande ändamålsenligare bedrivande av byggnadsverksamhet. Genom remiss den 19 juni 1934 anmodade Kungl. Maj:t bostadssociala utredningen att före den 1 oktober 1934 avgiva yttrande över »Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan, anordnande av bostadsinspektion på landsbygden m. m., avgivet den 15 december 1933 av bostadsutredningen för landsbygden» (statens offentliga utredningar 1933: 37). Såsom svar på remissen överlämnade bostadssociala utredningen den 23 september 1934 ett på utredningens uppdrag av de förenämnda bostadshygieniska experterna utarbetat utlåtande, vilket utredningen förklarade sig i huvudsak biträda. I enlighet med givna direktiv ha de sakkunniga i fråga om vissa sidor av sitt uppdrag samverkat med de sakkunniga, vilka enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för socialdepartementet tillkallats den 28 september 1934 för att biträda med utredning angående förhållandena inom byggnadsindustrien. Enligt givna riktlinjer skulle den åt de sakkunniga uppdragna utredningen ske i tvenne etapper, den första avseende jämförelsevis omedelbara åtgärder och den andra avseende en planmässig bostadspolitik på längre sikt. I enlighet härmed avlämnade de sakkunniga den 19 februari 1934 »P. M. angående vissa omedelbara åtgärder för förbättring av slumbostadsbeståndet i städer och stadsliknande samhällen m. m.». Bostadssociala utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande bostadsstatistiska, byggnadstekniska och bostadshygieniska utredningar. Det är de sakkunnigas avsikt att under den närmaste tiden avgiva ett betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m. ävensom längre fram en utredning om bostadssaneringen i dess sammanhang med sociala och ekonomiska samt stadsplane- och byggnadstekniska frågor. Stockholm den 17 januari 1935. B E R T I L NYSTRÖM OLLE ENGKVIST

GUNNAR MYRDAL

SVEN WALLANDER

UNO ÅHRÉN Alf

Johansson

7*

AVD. I.

Bostadssociala utredningens uppdrag och dess förutsättningar. Kap. 1.

Utredningsuppdraget.

Allmänna direktiv för de sakkunnigas arbete lämnades i samband med ärendets föredragning i statsrådet den 6 oktober 1933. Därvid anförde chefen för socialdepartementet efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet bl. a. följande: »På skilda håll verkställda undersökningar hava givit vid handen, att en icke ringa del av de i städer och stadsliknande samhällen befintliga bostäderna är av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kan ur allmänt hygieniska synpunkter försvaras. Med fog torde man sålunda flerstädes kunna tala om verkliga slumbostäder. Det har vidare gjorts sannolikt, att trångboddheten på många håll även i lägenheter, som i och för sig ej äro undermåliga, är så stor, att allvarlig fara förefinnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där leva. Dessa missförhållanden förtjäna allvarlig uppmärksamhet från det allmännas sida. Det synes därför önskvärt, att en utredning kommer till stånd rörande de åtgärder, som erfordras för deras undanröjande. De undersökningar, som hittills företagits, tyda på att många i hög grad underhaltiga bostäder bebos av personer, som icke äro nödgade därtill på grund av fattigdom. Utredningen bör giva klarhet om i vad mån det är möjligt att genom en mera effektiv bostadsinspektion föranleda sådana personer att söka sig till andra lägenheter. Ett stort antal familjer, som här komma i fråga, befinna sig emellertid i sådant ekonomiskt läge, att de icke kunna betala kostnaderna för lämpligare bostäder. Att åstadkomma en förändring till det bättre torde därför icke vara möjligt, med mindre ett saneringsarbete beträffande slumbostadsbeståndet subventioneras. Utredningen bör i sådant syfte bl. a. avse möjligheten att ersätta utdömda lägenheter genom igångsättandet av nybyggnadsverksamhet. Härvid bör icke blott en undersökning av ifrågavarande byggnadsverksamhets organisation — genom rent kommunala organ, genom halvkommunala bolag eller föreningar, genom de kooperativa bostadsföretagen eller enskilda företagare — och det lämpligaste sättet för dess finansiering, den lämpligaste bostadstypen o. s. v. verkställas. Jämväl bör utredas frågan om en subventionerad bostadsproduktions verkningar å den allmänna hyres-

8* och bostadsmarknaden samt de åtgärder, vilka kunna vidtagas i syfte att förebygga en ogynnsam inverkan på denna marknad. I den mån det under utredningens gång visar sig behövligt bör uppmärksamhet ägnas åt bostadslagstiftningen och bostadsövervakningen. Den sistnämnda har hittills icke kunnat göras i önskvärd grad effektiv, detta, i vad nu är i fråga, framför allt beroende på bristande möjligheter att hänvisa familjer, vilka på grund av ekonomiskt betryck bebo underhaltiga bostäder, till sådana, som tillgodose rimliga hygieniska krav. Det allmänna har under senare år anslagit betydande belopp till bekämpande av arbetslösheten. Tyvärr måste det förutsättas, att stora insatser från samhällets sida måste krävas även under nästa budgetår. Det är av största vikt, att de allmänna medel, som anslås, komma till en så samhällsnyttig användning som möjligt. Härvid bör en systematiskt genomförd förbättring av det bostadsbestånd, som icke motsvarar samhällshygienens krav, träda i förgrunden bland samhällsnyttiga arbetsföretag. Då det sålunda är önskvärt, att åtgärder vidtagas redan under nästa budgetår, torde den av mig förordade utredningen lämpligen böra ske i två etapper, den första avseende jämförelsevis omedelbara åtgärder, som taga sikte på den värsta bostadsnödens avhjälpande, och den andra avseende en planmässig bostadspolitik på längre sikt.» I sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid de sakkunnigas tillkallande hade chefen för socialdepartementet sålunda framhållit, att till de sakkunnigas uppdrag skulle höra ej blott att uppgöra förslag till uppläggandet av en planmässig bostadspolitik på längre sikt utan även att utarbeta förslag till vissa omedelbara åtgärder, vilka lämpligen redan under nästa budgetår kunde vidtagas till förbättring av det bostadsbestånd, som icke motsvarade samhällshygienens krav, och vilka på samma gång kunde innebära tillskapandet av samhällsnyttiga arbetsföretag lämpliga att infoga som ett led i statsmakternas arbetslöshetspolitik under rådande depression. Vid anmälan den 3 januari 1934 av under socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående utgifter för kapitalökning under budgetåret 1934/35 uttalade chefen för socialdepartementet sin förhoppning, att de sakkunniga inom en jämförelsevis kort tid skulle kunna framlägga preliminära förslag i utredningens syfte. Enär avsikten vore att förelägga 1934 års riksdag sådana förslag, därest de efter prövning syntes komma att tjäna sitt syfte, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition i ämnet, för budgetåret 19 $4/35 beräkna e t t r e s e r v a . tionsanslag av 3 milj. kr. för förbättring av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd. Denna hemställan bifölls av Kungl. Ma:jt. 1 I enlighet härmed inriktade de sakkunniga sitt arbete på att snarast möj ligt kunna framlägga förslag till omedelbara åtgärder för förbättring av slum bostadsbeståndet i städer och stadsliknande samhällen. Detta visade sig vara förenat med betydande svårigheter, vilka betingades dels av uppgiftens 1

Bil. till 1934 års statsverksproposition, Utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkt 6.

9!* natur i och för sig, dels av dess samband med de sakkunnigas övriga uppdrag. Det är en allmän erfarenhet, att det alltid är förknippat med vanskligheter att ur det komplex av inbördes sammanhängande sociala, ekonomiska, tekniska och legislativa spörsmål, som sammantagna bilda bostadsfrågan, utbryta en viss detalj för utredning och praktisk handläggning. Vad beträffar de sakkunnigas uppdrag, avsåg detta närmast utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder ägnade att undanröja missförhållanden i sådant hänseende, sålunda frågor, vilka måste påkalla ingående och tidsödande undersökningar och överläggningar. Detta framgår jämväl av departementschefens förut återgivna uttalande till statsrådsprotokollet, enligt vilket vid utredningen ej blott borde beaktas slumbostäder i betydelsen av bostäder av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kunde ur hygieniska synpunkter försvaras, utan även uppmärksammas, att i lägenheter, som i och för sig ej vore undermåliga, trångboddheten kunde vara så stor, att allvarlig fara förefunnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där levde. Då föreliggande bostadsstatistiska uppgifter, som kunde vara ägnade att tjäna såsom underlag för utredningens arbete, befunnos vara skäligen ofullständiga — officiell bostadsstatistik av mera ingående natur föreligger för tiden efter år 1920 blott för Stockholm och Göteborg — utverkade de sakkunniga, i syfte att införskaffa vissa kompletterande data, omedelbart efter sitt tillkallande departementschefens tillstånd att anordna en enquéte, gällande landets samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen samt avseende att till medlet av november 1933 erhålla vissa uppgifter rörande bostadsbeståndets art och beskaffenhet ävensom förefintliga möjligheter och önskvärda åtgärder till förbättring av bostäderna för de mindre och minst bemedlade. Angående resultaten av denna undersökning komma uppgifter att meddelas i det följande i olika sammanhang; det må redan nu framhållas, att man på grundval av en dylik summarisk, snävt tidsbegränsad enquéte icke kunde förvänta att erhålla någon mera fullständig och likformig inventering av de bostadssociala förhållandena i Sveriges närmare 400 städer och stadsliknande samhällen. Avsikten med hänvändelsen var icke heller att påkalla eller föranleda särskilda utredningar på området, utan närmast att få del av redan föreliggande uppgifter och tillgänglig erfarenhet. Härigenom hade svaren kommit att präglas ej blott av de faktiska olikheter, som rådde mellan bostadsvillkoren å olika orter, utan även av de skiljaktiga uppfattningar i bostadsfrågan, som kunde föreligga hos olika myndigheter och tjänstemän. Emellertid erhöllos ej på denna väg några mera auktoritativa redogörelser för den kommunala bostadspolitiken å olika orter och rörande föreliggande möjligheter att till redan vidtagna eller planerade åtgärder anknyta nya sådana av här ifrågavarande art. Vid ett antal sammanträden i slutet av år 1933 och början av år 1934 diskuterade de sakkunniga ingående möjligheterna att förbättra slumbostads-

10* beståndet ocli särskilt utsikterna att på detta område vidtaga vissa omedelbara åtgärder. P å grund av det begränsade kunskapsmaterial, som då ännu stod till buds, kunde denna diskussion blott bliva av mera allmänt orienterande natur, men den fördes i huvudsak under synpunkten av det samband, som enligt de sakkunnigas uppfattning borde råda mellan de båda uppgifter de fått sig anförtrodda. Även de mera omedelbara åtgärderna borde enligt de sakkunnigas mening lämpligen övervägas under hänsynstagande till den framtida bostadspolitiken, vilket innebure, att åtgärder av förstnämnda slagborde givas den formen, att de främjade och i alla händelser icke hindrade mera långt syftande reformer i framtiden. Svårigheterna härflöto dels därav, att det ej lät sig göra att på den korta tid, som stod till buds, och innan erforderliga förberedande undersökningar blivit slutförda, med tillräcklig klarhet utforma ett dylikt långtidsprogram, dels av vanskligheten att vid sådant förhållande utforma riktlinjer för mera omedelbara åtgärder. Kap. 2. Promemoria den 19 februari 1934 angående vissa omedelbara åtgärder för förbättring av slumbostadsbeståndet och över promemorian avgivna yttranden. Det är mot ovan angivna bakgrund man bör bedöma den P. M. angåe n d e v i s s a o m e d e l b a r a å t g ä r d e r för f ö r b ä t t r i n g av s l u m b o s t a d s b e s t å n d e t i s t ä d e r o c h s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n m. m., som den 19 februari 1934 av de sakkunniga överlämnades till statsrådet och chefen för socialdepartementet. I denna promemoria lämnades inledningsvis dels en redogörelse för huvudresultaten av den enquéte, vilken, såsom ovan nämnts, i slutet av år 1933 anordnades i syfte att giva visst underlag för utredningsarbetet, dels ett preliminärt program för utredningens fortsatta arbete, närmast avseende utvidgad bostadsstatistik, skärpt bostadslagstiftning och bostadsövervakning, ändrad expropriationslagstiftning och rationaliserad byggnadsverksamhet. På grundvalen av nyssnämnda enquéte ansågo de sakkunniga sig kunna konstatera, att, även om förslag till åtgärder mot den förefintliga trångboddheten måste noggrannare utredas och planeras, innan de vore mogna att framläggas, det mångenstädes förelåge ett akut behov av åtgärder i syfte att avhjälpa icke försvarliga förhållanden i fråga om bostädernas kvalitet. Visserligen funnes skäl antaga, att många i hög grad underhaltiga bostäder beboddes av personer, som icke voro nödgade därtill på grund av fattigdom, men det vore lika uppenbart, att ett stort antal familjer, som här kunde komma i fråga, befunno sig i ett sådant ekonomiskt läge, att de icke kunde betala kostnaderna för lämpligare bostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning förelåge därför behov av ekonomiskt stöd från det allmännas sida för befrämjande av åtgärder, som syftade till åstadkommande av nya och rymliga bostäder för den latenta icke köpkraftiga efterfrågans tillfredsställande och på samma gång avsåge en upprensning inom det undermåliga bostadsbeståndet. Härför skulle, såsom även förutsatts i de meddelade direktiven,

11* erfordras bostadsbyggnadsverksamhet subventionerad med offentliga medel. I syfte att förhindra en ogynnsam inverkan på den enskilda hyresmarknaden och även av andra skäl hade de sakkunniga därvid funnit skäl att förbinda den sålunda planerade nybyggnadsverksamheten med bortrivning eller utdömning av äldre undermåliga lägenheter och därigenom sökt ge de föreslagna åtgärderna karaktär av sanering i egentlig mening. Dylik sanering kunde vara av två slag, nämligen dels sådan som innebure stadsplanemässig sanering inom vissa stadspartier genom rivning av hela kvarter eller delar därav, k v a r t e r s s a n e r i n g , dels sådan som avsåge utdömning för bostadsändamål eller förbättring av enskilda lägenheter, l ä g e n h e t s s a n e r i n g . Inom den för de omedelbara åtgärderna givna ramen ansågs emellertid kvarterssanering kunna inrymmas blott i ringa mån, dels med hänsyn till begränsningen i det anslag, som ställts i utsikt för ifrågavarande ändamål, dels enär ett dylikt mera djupgående ingripande torde förutsätta en lösning av de delvis mycket invecklade frågor, vartill de sakkunniga hänvisat i sitt preliminära program för fortsatt utredningsarbete. Den omständigheten att beståndet av undermåliga bostäder i städer och stadsliknande samhällen i huvudsak torde vara sammansatt av spridda enstaka bostäder, talade också för att huvudvikten lades på lägenhetssanering. I sådant syfte hade de sakkunniga tänkt sig, att från statens sida skulle utlämnas billiga lån, avsedda att möjliggöra åvägabringandet av bostäder i ersättning för genom utdömning undanskaffade lägenheter till hyror, som sistnämnda bostäders invånare kunde betala. Dylika ersättningsbostäder kunde skapas såväl genom nybyggnad som genom delning eller ombyggnad av äldre lägenheter, varvid proportionen mellan antalet på sådant sätt genom statliga bidrag iordningställda lägenheter och antalet genom rivning eller utdömning från bostadsmarknaden undandragna sådana borde bestämmas med hänsyn till bostadsmarknadens läge på orten men under iakttagande av regeln, att de senare borde vara minst lika många som de förra. Härvidlag hade de sakkunniga utgått från den uppfattningen, att i första hand barnrika obemedlade familjer skulle tillgodonjuta de genom statsbidrag åstadkomna billiga bostäderna, samt att av detta och andra bostadspolitiska skäl nybyggnadsverksamheten icke skulle inriktas enbart på de allra minsta lägenhetstyperna. Ehuru man i princip tänkt sig en direkt överflyttning från de utdömda lägenheterna till de nya ersättningsbostäderna, hade de sakkunniga ej förbisett, att det i praktiken ofta kunde vara lämpligt att giva omflyttningsförfarandet den formen, att i stället för sådana mera bemedlade familjer, ensamma åldringar o. d., som understundom bebodde de bofälliga lägenheterna, finge i de nyanskaffade billiga bostäderna inflytta för dem lämpligare hyresgäster, företrädesvis familjer med barn. Vad beträffade de företag, som skulle handhava de åsyftade uppgifterna, ansågo de sakkunniga det lämpligt att göra åtskillnad mellan å ena sidan sådana företag, som skulle utföra i sammanhang med sanering stående ombyggnads- och nybyggnadsarbeten, å andra sidan sådana, som sedermera skulle förvalta de nya fastigheterna. Såsom skäl härför angavs, att medan

12* för genomförandet av byggnadsuppgifterna fältet borde lämnas öppet för alla initiativ, som kunde komma att anmäla sig, borde man, i syfte att under alla förhållanden säkerställa fastigheternas syftemålsenliga handhavande och tillika öva uppfostrande inflytande på hyresklientelet, överlåta förvaltningsuppgifterna åt fristående bostadsförvaltningsföretag utan enskilt vinstsyfte, organiserade såsom stiftelser av viss typ med styrelser representerande de statliga och kommunala intressena samt med utrymme för det enskilda initiativet. Kommunerna ansågos sålunda icke direkt böra omhänderhava ifrågavarande uppgifter, men indirekt tillmättes dem ett betydande inflytande genom förvaltningsföretagen. Vidare borde kommunerna utöva sådan förmedlande verksamhet, som erfordrades för tillskapande av dylika företag, ävensom utöver de statliga lånen och som en förutsättning för dessas beviljande lämna understöd i form av fria tomter och fyllnadslån (mellan 85 och 95 % av fastighetsvärdet) i syfte att ekonomiskt säkerställa den avsedda verksamheten. Den statliga subventionen föreslogs skola utgå i form av ett 40-årigt amorteringslån, liggande mellan 40 och 85 % av fastighetsvärdet och förräntat efter 3 %, i särskilda fall efter än lägre räntesats. För handhavande å statens vägnar av ifrågavarande låneverksamhet tänkte man sig såsom organ statens byggnadslånebyrå, vilken hade att ombesörja den låneverksamhet, som skulle utövas enligt kungl. kungörelsen den 16 september 1933 (nr 558) till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen. De sålunda framlagda förslagen, rörande vilka de sakkunniga voro angelägna att betona, att de icke finge anses föregripa deras fortsatta arbete, åtföljdes av vissa kalkyler rörande det ekonomiska resultatet av de föreslagna åtgärderna. Därav framgick, att under förutsättning av stats- och kommunallån ä 3 % inom 40—95 % av fastighetsvärdet samt upplåtande av gratistomt av staden, årskostnaden (inklusive värme) för en lägenhet om 1 rum och kök eller 2 rum och litet kök (36—38 kvm) kunde beräknas till 590 kr. i Stockholm och 475 kr. i en mindre mellansvensk stad. Utlämnades statslånet mot en ränta av endast 2 %, nedginge nämnda årskostnad till 555 resp. 455 kr. Börande de finansiella konsekvenserna för stat och kommuner anfördes, att därest hela det belopp, som i 1934 års statsverksproposition upptagits för förbättring av städers och stadsliknande samhällens slumbostadsbestånd, 3 milj. kr., skulle utlånas till en ränta av 3 % på föreslagna villkor, och staten under dåvarande förhållanden på kreditmarknaden kunde låna till en självkostnadsränta av 4 %, komme den årliga kostnaden för staten att uppgå till 30 000 kr., vilken kostnad genom amortering skulle i fortsättningen successivt nedgå. För samtliga kommuner, som bidroge till ifrågavarande saneringsverksamhet, komme, under förutsättning att nämnda kommuner skulle kunna upplåna medel på enahanda villkor som staten, den årliga kostnaden för ränteförbilligandet att tillsammans understiga 7 000 kr., vilken kostnad ävenledes skulle successivt sjunka. Det efter 4 % kapitaliserade värdet av ifrågavarande årskostnader kunde beräknas utgöra för staten ej

13* fullt 600 000 kr., för samtliga kommuner ungefär 100 000 kr., vilket sålunda — tillika med den av kommunerna utan ersättning till förfogande ställda tomtmarken — skulle utgöra det verkliga värdet av den föreslagna offentliga subventionen. Omedelbart efter dess ingivande till socialdepartementet utsändes ifrågavarande promemoria på skyndsam remiss till ett antal myndigheter och organisationer. De med anledning härav avgivna yttrandena uttalade i flertalet fall sympati för förslagets syfte men kritiserade växlande detaljer i den praktiska utformningen, såsom närmare framgår av efterföljande redogörelse för huvudinnehållet i vissa remissyttranden. Socialstyrelsen ansåg syftemålet med de föreslagna åtgärderna beaktansvärt, men kunde ej tillstyrka detta förslag till planhushållning på bostadsmarknaden, vilket vore ägnat att väcka betänkligheter av både principiell och praktisk art. Saneringssyftet kunde verksamt befrämjas genom åtgärder av principiellt mindre betänklig innebörd, nämligen statsbidrag för bostadsbyggande åt barnrika familjer, ev. på villkor av vissa vid underhandlingar med resp. orter närmare preciserade krav på skärpt bostadsövervakning och garanti för utdömning och utrymning av ett antal undermåliga lägenheter. Statens byggnadslånebyrå. E t t behjärtansvärt önskemål vore att undanskaffa hälsovådliga bostäder, och även tidpunkten att söka komma till rätta med detta missförhållande vore lämplig. Det kunde dock ifrågasättas, om förslaget anvisade framkomliga och lämpliga vägar. Kvarterssaneringen kunde komma att på ej önskvärt sätt påverka prisbildningen och markvärdena. Vad lägenhetssaneringen anginge, vore sammankoppling mellan nyproduktion, utdömning och hänvisningsförfarande olämplig. I stället borde lämnas för uppförande av bostäder åt barnrika familjer lån mot 2 % ränta till kommuner och halvkommunala företag, med förtursrätt i den mån kommunalmyndigheterna samtidigt företedde planer på effektivt saneringsarbete. Byggnadsstyrelsen framförde inga principiella anmärkningar, men erinrade, att vid 40-åriga amorteringslån borde byggnaderna uppföras av tegel. Statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion ansåg förslaget vara väl övervägt och praktiskt upplagt, men ställde sig tveksam om de föreslagna lånevillkoren vore så förmånliga, att de kunde framlocka erforderligt initiativ. Statskontoret förklarade syftet vara värt allt beaktande, men hyste tvivelsmål, om det kunde ske på de angivna vägarna. Omflyttningsplanen förefölle verklighetsfrämmande, och räntesubventionen vore ej tillräcklig vid nuvarande ränteläge. Kommunernas medverkan syntes böra mera tas i anspråk och staten blott stödja ekonomiskt. E n mera djupgående utredning borde ske av detta svårlösta frågekomplex; föreliggande förslag avstyrktes. BihsgäldsfullmäUige yttrade sig blott om anskaffning av de 3 milj. kr. som skulle erfordras för ändamålet. Den föreslagna räntefoten av 3 % kunde godkännas i detta fall, men finge ej bli prejudicerande vid utlåning av statsmedel för andra ändamål. E n av fullmäktige hade reserverat sig för 4 %, som föreslagits för egnahemslånefonden.

14* Svenska stadsförbundet. Utredningen om det undermåliga bostadsbeståndet vore ofullständig och borde kompletteras bl. a. genom bearbetning av primärmaterialet till 1933 års bostadsräkning. Den föreslagna statliga subventionen måste anses otillräcklig för åstadkommande av ersättningsbostäder till hyrespris överkomliga för i förslaget avsedda hyresgäster. För de största städerna, som utan svårighet kunde upplåna medel till 3 7 6 %, innebure detta en räntesänkning av 3/4 % på 45 % av byggnadskostnaderna, vilket beräknades medföra en minskning på exempelvis en erforderlig hyressumma av 20 000 kr. med blott 759 kr. Omflyttning av familjer vore svår att genomföra på grund av växlingarna i antalet familjemedlemmar och i deras ekonomiska resurser. Verksamhetens föreslagna organisation förefölle tungrodd, och naturligare vore, att ersättningsbostäderna förvaltades av kommunala organ. Stiftelserna kunde ej anses som friare ställda mot hyresgästklieDtelet, då i dessas valda styrelser kommunalförvaltningens majoritetsställning komme att återspeglas. Ett realiserande av föreliggande förslag kunde knappast väntas verksamt bidraga till det avsedda ändamålet. Såsom positiva förslag från förbundets sida ifrågasattes att avsätta skillnaden mellan hyresbeloppen i den fria marknaden och i de subventionerade husen till en fond, varur hyreshjälp kunde beredas mindre bemedlade familjer, ävensom omändring av gaturegleringsfastigheter till ersättningsbostäder av billigare typ. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ansåg, att föreliggande material för bedömande av bostadsbeståndets art vore ofullständigt och borde kompletteras genom besök på ort och ställe av byggnadstekniskt sakkunniga samt genom bearbetning av materialet från 1933 års hyresräkning. I fråga om lägenhetssanering borde mera beaktas, att behovet av billiga bostäder vore det dominerande faktum, varför äldre bostäder blott i nödfall borde undanskaffas och i stället i största möjliga utsträckning försättas i åtminstone tillsvidare godtagbart skick. Samtidigt borde kommunerna med subvention av statsmedel uppföra bostadshus med mindre lägenheter och ev. genom tomtupplåtelser, billiga lån etc. stödja härpå inriktade enskilda initiativ. Den föreslagna räntesubventionen torde ej medge tillräckligt billiga nybyggnader, och om ombyggnad kunde finansieras med billiga inteckningslån vore outrett. Verksamhetens organisation förefölle byråkratisk och invecklad. Särskilt de större kommunerna kunde själva vara lämpliga organ, och i varje fall borde byggnads- och förvaltningsorganen sammanslås, varvid formen även kunde vara aktiebolag med begränsad utdelning. Själva byggnadsuppgifterna kunde lämpligen ombesörjas genom entreprenad. Överhuvud vore de föreslagna organisationsformerna för invecklade för det byggnadsprogram om c:a 1 400 eldstäder, vartill medel avsetts. Svenska bostadskreditkassan berörde blott verkningarna på fastighetsmarknaden, vilka ej behövde bli nämnvärda vid en sanering av slumbostäder i egentlig bemärkelse. Klar uppfattning härvidlag vore dock ej möjlig, då utredning saknades om den faktiska förekomsten av slumbostäder ävensom huruvida inom ramen för nuvarande lagstiftning från kommunernas sida

15* kunde lämnas tillfredsställande garantier för att undermåliga lägenheter i fastigheter i enskild ägo bleve bortrivna eller för all framtid utdömda eller utrymda. Svenska bankföreningen fäste uppmärksamheten på, att sanering ständigt påginge, varvid den kraftigast verkande faktorn vore den privata byggnadsverksamheten, som igångsatt ett stort antal byggnadsföretag efter arbetskonfliktens lösning i februari 1934. De föreslagna organisationsformerna för subventionsbyggandet vore onödigt komplicerade, varför det ej kunde antas r att vare sig de kommunala förvaltningarna eller andra praktiska intressen i orterna skulle vilja inlåta sig härpå, då det ekonomiska vederlaget vore förhållandevis obetydligt. Svenska sparbanksföreningen erinrade om, att då förslaget avsåge att med hjälp av statlig subvention öka utdömningsfrekvensen, det vore önskvärt att föreslå åtgärder till förebyggande av att oförskylld skada till följd av sådan åtgärd tillfogades kreditgivare, som innehade inteckning inom 60 % av taxeringsvärdet. Av de 22 länsstyrelser, som yttrade sig i saken, hade 5 tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran, 7 ställt sig tveksamma eller föreslagit vissa ändringar samt 10 avstyrkt eller ej kunnat tillstyrka förslaget. — En del länsstyrelser hade i sin ordning införskaffat yttranden från kommunalmyndigheterna i vissa städer, medan sådana avgivits direkt till socialdepartementet från Stockholm, Göteborg och Malmö. Stockholms stadskollegium åberopade avgivet yttrande av stadens fastighetskontor. Häri framhölls, att planer för k v a r t e r s s a n e r i n g i betydande utsträckning uppgjorts för Stockholm, men att dessa kunnat omedelbart realiseras blott i fråga om de ur trafiksynpunkt mest angelägna fallen på grund av därmed förbundna kapitalutlägg och ekonomiska risker. I stället hade man räknat med självreglering inom kvarteren i samband med sjunkande hyresinkomster från den otidsenliga bebyggelsen, men så syntes ej alltid vara förhållandet, då hyrorna vid sammanträngd bebyggelse trots byggnadernas dåliga beskaffenhet kunde avkasta mer än efter sanering. Om statsbidrag kunde erhållas för ändamålet, bleve läget ett annat, varför förslaget om kvarterssanering livligt tillstyrktes. I fråga om l ä g e n h e t s s a n e r i n g och ersättningsbostadsbygge framhölls, att den föreslagna räntesubventioneringen skulle för Stockholms stad vid ett byggnadsföretag på 500 000 kr. innebära en kostnadsbesparing av 2 250 kr. per år. Denna måste dock köpas med stora uppoffringar från stadens sida, varför man ställde sig tveksam, därest ej räntesatsen ytterligare sänktes. Mer intresse erbjöde för Stockholm åstadkommande av ersättningsbostäder genom delning eller ombyggnad och reparation av äldre lägenheter. — Vad förvaltningsformerna beträffade torde emellertid även andra typer kunna tänkas tillgodose det avsedda syftet, varför möjligheter borde lämnas öppna för kommunerna att välja den form, som av föreliggande särskilda förhållanden kunde befinnas lämplig och motiverad. Likaså borde de reglerande allmänna bestämmelserna begränsas till vad som för subventionens syfte kunde anses strängt,

16* nödvändigt och Kungl. Maj:t eller annat lämpligt statsorgan lämnas vidsträckt frihet att handha medelsdispositionen efter vad som i de särskilda fallen kunde anses motiverat. Göteborgs stadslcollegium biträdde ett av drätselkammarens första avdelning avgivet yttrande, vari uttalades den synnerliga önskvärdheten av att statsmakterna på ett effektivt sätt lämnade sin medverkan till slumbostadsbeståndets avskaffande och ersättande med mera tillfredsställande bostäder. Avdelningen framhöll emellertid, att från statens sida måste med nödvändighet förutsättas större bidrag än som angivits i det remitterade förslaget, vilket beräknades för en lägenhet om 1 rum och kök (normalkostnad 7 200 kr.) ej motsvara mer än 29'16 kr. per år eller 583 kr. i kapitalvärde, medan av kommunala medel i form av fri tomt och räntenedsättning erfordrades 35-2 8, resp. 882 kr. Yttrande hade även infordrats från hälsovårdsnämnden, som bl. a. framhållit, att de föreslagna subventionsåtgärderna ej torde vara tillräckliga för att stimulera kommunerna till någon effektivare bostadssanering, varjämte ifrågasatts, om det vore nödvändigt att för den för verksamheten föreslagna organisationen skapa ett helt nytt statskommunalt organ. I ett särskilt yttrande av sundhetsinspektör L. Bladini underströks kraftigt den av de sakkunniga uttalade meningen, att mindre bemedlade familjer med flera barn borde i första hand komma i åtanke vid statlig hjälp till bostadsförsörjningen, då dessa familjer alltid ha svårast att finna lämpliga bostäder och därför ofta hamna i de sämsta. I samma yttrande framkastades även tanken att låta hyran automatiskt höjas och sänkas med visst belopp per hemmavarande barn i likhet med det skattefria beloppet å debetsedeln. Malmö drätselkammares tredje avdelning uttalade sin principiella anslutning till sakkunnigeförslaget, men förklarade, att förrän en av stadens hälsovårdsnämnd igångsatt inventering av stadens bostadsbestånd blivit slutförd, torde det ej vara möjligt att yttra sig över, huruvida de av de sakkunniga föreslagna formerna för räntehjälpen, i vad anginge förhållandena i staden, kunde anses vara mest ägnade att förverkliga det med förslaget åsyftade ändamålet. I kungl. prop, nr 236 till 1934 års riksdag tillkännagavs, att proposition angående anslag till förbättring av slumbostadsbeståndet icke komme att avlåtas, enär chefen för socialdepartementet vid granskning av ärendet sådant det då förelåge funnit, att förslag däri icke lämpligen borde föreläggas årets riksdag. Ehuru ej ledande till positiva resultat har P. M. av den 19 februari 1934 och de däröver avgivna yttrandena varit av väsentlig betydelse för de sakkunnigas fortsatta arbete. Framhållas må emellertid, att vid den framkomna kritiken man genomgående synes ha utgått från, att de av de sakkunniga närmast ur principiella synpunkter utformade reglerna för subvention skulle tillämpas oförändrade, utan avseende vid skiftande lokala och andra förhållanden. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för

17* innehållet i de sakkunnigas promemoria, hade likväl häruti i åtskilliga fall förutsatts möjligheten av modifikationer i tillämpningen, låt vara att den av promemorieformen betingade knappheten i framställningen måhända ej låtit detta framgå med tillräcklig tydlighet. Dylika omständigheter ha emellertid de sakkunniga sökt i görligaste mån beakta under sitt fortsatta arbete, varvid jämväl upptagits till skärskådan såväl den kritik som de positiva uppslag, vilka innehållas i de avgivna utlåtandena. I fråga om de förra ha de sakkunniga särskilt beaktat den i flera yttranden framställda kritiken mot en d i r e k t sammankoppling av utdömning av undermåliga bostäder och anskaffningen av ersättningsbostäder. Denna detalj i förslaget till vissa omedelbara åtgärder var dock i hög grad betingad av det speciella och relativt begränsade syfte, som då var i fråga. Vad de positiva uppslagen beträffar kommer det att framgå av det följande, att de sakkunniga funnit anledning att utarbeta nu föreliggande förslag med den speciella inriktning på förbättring av de barnrika familjernas bostadsförsörjning, som i viss mån förelåg redan i den föregående promemorian och i remissyttrandena framstod såsom det mest allmänt omfattade önskemålet. Kap. 3.

Statliga åtgärder i bostadsfrågan under senare tider.

Bostadsbehovets tillgodoseende betraktades i vårt land som i andra länder länge som en rent privat angelägenhet, vilken helt ankom på den enskilda företagsamheten. I gamla tider bodde flertalet av stadsborna i egna hus, liksom förhållandet än i dag är ute på landsbygden, och för det mindretal, som _ hyrde bostad hos andra, räckte det med några allmänna lagregler om nyttjanderätten av skäligen enkel natur. Det var först när industrialismen bröt igenom och därmed en massanhopning av människor skedde till städer och industrisamhällen, som bostadsfrågan fördes fram som en social fråga, innebärande krav på det allmännas uppmärksamhet beträffande de mindre bemedlades bostadsförhållanden samt på den fria företagsamhetens begränsning och komplettering i vissa avseenden. Med hänsyn till bostadsfrågans lokalt betonade karaktär ankom det närmast på kommunerna att härvidlag bevaka det allmännas intressen. För vad. härvidlag åtgjorts under senare tider lämnas en redogörelse i bilaga 1. Ehuru satsen »bostadsfrågan är en kommunal fråga» äger och väl alltid kommer att äga en viss giltighet, har jämväl staten betydelsefulla intressen att tillvarataga på området, vilka lett till utredningar och åtgärder, som under senare år tenderat att växa i omfattning och betydelse. Det har härvidlag gällt att genom landsomfattande undersökningar av statistisk och annan natur erhålla kännedom om, huru bostadsförhållandena faktiskt gestalta sig inom olika delar av vårt vidsträckta land. Vidare har det blivit fråga om, att på lagstiftningens väg sörja för, att de nybyggda bostäderna motsvarade de krav, som ur tekniska och hygieniska synpunkter kunde ställas på desamma, samt att det redan förefintliga bostadsbeståndet ur samma synpunkter övervakades och kontrollerades, så att icke undermåliga lägenheter upplätes för bo230G 34

-o

18* stadsändamål. Men den genom dylika negativa åtgärder föranledda minskningen av de åtminstone per lägenhet räknat billigaste bostäderna föranledde krav på positiva anstalter i syfte att åstadkomma ersättningsbostäder avpassade efter särskilda socialgruppers behov och ekonomi. Det var väl närmast kommunerna, som hade att tillgodose dylika krav, men staten har även på detta område i allt högre grad framträtt som ledande och direktivgivande. I vår historia tycks det närmast vara 1860-talet, som drar gränsen mellan gammalt och nytt ej blott på det politiska utan även på det ekonomiska och sociala området, icke minst vad bostadsfrågan angår. Ännu år 1870 levde tre fjärdedelar av befolkningen av jordbruket och dess binäringar, och i de merendels ganska lantliga städerna bodde ej mer än 13 % av folknumerären. Nu är stadsbefolkningen en dryg tredjedel av den totala, och flera människor livnära sig av industri, handel och samfärdsel än av den gamla modernäringen. I begynnelsen av denna städernas expansionsperiod gav 1874 års byggnadsstadga regler för stadsbyggandet, men också ökade möjligheter för masshyreshusen och de trångbyggda kvarteren. I någon mån uppmärksammades trångboddhetens vådor av 1874 års hälsovårdsstadga, som visserligen icke meddelade några specialbestämmelser, men gav vederbörande myndigheter rätt att i vissa fall ingripa, då en lägenhets beboende prövades vara i hög grad förenat med fara för de inneboendes hälsa. Under följande årtionden utgåvos åtskilliga andra författningar, som skulle bli av stor betydelse för den följande utvecklingen på bostadsområdet. År 1907 utfärdades den ännu gällande hyreslagen (kap. 3 i nya jordabalken), vilken innehöll vissa bestämmelser av tvingande natur, särskilt angående ogiltigheten av vissa förbehåll om hyresrätts förverkande. I nyttjanderättslagen inrycktes även lagen om upplåtelse av tomtmark mot tomträtt, vilken skulle bli av stor betydelse för villa- och egnahemsbyggandet särskilt i vissa storstäder. E n åtgärd av mera positiv natur var ordnandet av primärkrediten för bostadsbyggandet i städerna genom bildandet år 1909 av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, till vilken staten överlämnade en grundfond på 30 milj. kr., numera höjd till 100 milj. kr. Själva syftet med kassans inrättande från statens sida var dock närmast av finansiell natur, då man ville skapa en auktoritativ organisation för utnyttjande av den förträffliga säkerhet, som första hypotek i stadsfastigheter erbjuder, för att på ett ändamålsenligt sätt draga in kapital från utlandet till det då penningfattiga Sverige. Efter hand blev denna kassa av den största betydelse för bostadsproduktionen och fastighetsförvaltningen genom att bevilja för fastighetsägarna förmånliga lån upp till 50 %, i vissa fall 60 % av fastighetsvärdet. Dessa lån, vilka beviljas genom lokala stadshypoteksföreningar, uppgå numera till sammanlagt omkring 880 milj. kr. Nämnas må slutligen, att under åren närmast före världskriget tillkom vår första landsomfattande bostadsräkning, nämligen den som för åren 1912—14 utfördes av socialstyrelsen efter initiativ av den år 1912 tillsatta bostadskommissionen. I stort sett utmärktes tiden före år 1914 av att den privata företag-

19* samheten helt dominerade på bostadsförsörjningens område. Det är mot denna bakgrund sett, som den av omfattande statsingripanden på snart sagt alla områden karakteriserade, med världskriget begynnande kristiden företer bestämda särdrag även vad bostadsförhållandena angår. År 1917 eller något senare än flertalet andra mera industrialiserade länder fick Sverige en hyresstegringslag, vilken innebar, att det i städerna inrättades särskilda, paritetiskt sammansatta hyresnämnder, vilka ägde att med laga verkan nedsätta fordrad eller avtalad hyra, och utan hyresnämnds samtycke kunde hyresvärd icke uppsäga hyresgäst till avflyttning från lägenhet. Vidare förbjöds rivning av bostadsbyggnader, sammanslagning av bostadslägenheter och förändring av bostäder till annat ändamål utan samtycke av hyresnämnd, varjämte genomfördes kommunal bostadsförmedling, grundad på tvångsvis införskaffade anmälningar från hyresvärds sida angående hyresledighet. Ett karakteristiskt drag i den svenska hyresstegringslagen i jämförelse med utländska motsvarigheter var, att man nästan från början inriktade sig på en successiv anpassning av hyrorna efter en högre prisnivå. När genom beslut av 1921 års riksdag hyresstegringslagstiftningen upphörde den 1 oktober 1923, skuro hyreskurvan och den allmänna levnadskostnadskurvan varandra vid ett indextal av 178. Hyresnivån har därefter stigit till över 200, medan samtidigt den allmänna levnadskostnadsindex nedgått till nedemot 150 (för enbart livsmedel 120). — Alldeles spårlöst försvann emellertid icke hyresstegringslagen, ty genom 1923 års lag om vissa bestämmelser om hyra införlivades med vår bestående hyreslagstiftning bestämmelser om månadsbetalning av hyra för smålägenheter, om lindrigare bestämmelser för hyresrätts förverkande vid försummad hyresbetalning m. m. Även angående kommunal bostadsförmedling kvarstodo vissa stadganden, men då dessa ej längre voro ^ av obligatorisk natur, upphörde efter hand de kommunala bostadsförmedlingarna, vilka under krisårens bostadsbrist haft ett skäligen magert arbetsmaterial, dock med undantag av den redan år 1912 grundade bostadsförmedlingen i Malmö. Av mera varaktig betydelse än själva hyresregleringen blev den bostadssubventionering, vilken följde som en konsekvens av densamma. Dock endast i viss mån, då handlingarna tyda på att motivet för statsmakternas ekonomiska stödåtgärder närmast var bostadsproduktionens stagnation, vilken i sin ordning berodde på byggnadskostnadernas tre- till fyradubbling' vilken man ej beräknade kunna bestå i framtiden och förräntas med då antagligen utgående hyror. Under sådana förhållanden ansågs det lämpligt, att det allmänna toge sin del av den kapitalförlust, som sannolikt måste bli följden av byggnadsverksamhet i detta läge. Samma riksdag, som fattade beslut om hyresstegringslagstiftningens införande, beviljade också 4 milj. kr. till statsbidrag utan återbetalningsskyldighet för upphjälpande av produktionen av smålägenheter. Man inriktade sig på att stimulera den enskilda företagsamheten, låt vara att man efter hand företrädesvis inriktade sig på byggnadsföretag, som avsågo att bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, sålunda egnahem och kooperativa byggnadsföre-

20* tag. Kommunerna gjordes ekonomiskt ansvariga för understödsmedlens användning, och till en början var städernas direkta ekonomiska understöd en förutsättning för erhållande av statshjälp. Medel till sådan beviljades under åren 1917—29 till ett belopp av omkring 110 milj. kr., varav dock ej mer än omkring 20 milj. kr. voro ren subvention, medan c:a 90 milj. kr. utlämnades i form av billiga sekundärlån från den 1920 inrättade och med medel från statsverkets fond av rusdrycksmedel finansierade statens bostadslånefond. I och för handläggningen av frågor rörande statens bostadslån inrättades ett särskilt organ, s t a t e n s b y g g n a d s b y r å . Denna utövade även ett betydelsefullt inflytande på den statsunderstödda byggnadsverksamheten genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet, vilken bl. a. kom till uttryck i utarbetande av flera serier av typritningar för egnahem m. m. I övrigt byggde de statliga stödåtgärderna, vilka närmast avsågo att göra kommunerna rustade i ekonomiskt och organisatoriskt avseende att tillgodose produktionen av nya bostäder, dels på de särskilda kommunernas självverksamhet, varom mera i det följande (bilaga 1), dels på frivillig samverkan dem emellan. Detta samarbete skedde merendels under förmedling av svenska stadsförbundet, och såsom organ för detsamma anordnades åtskilliga bos t a d s k o n f e r e n s e r . Den första ägde rum den 14 och 15 april 1916, varvid man bl. a. enade sig om följande grundsatser för kommunernas verksamhet i bostadsfrågan: »Såväl av finansiella skäl som ock med hänsyn till behovet av praktiska förvaltningsformer bör det kommunala ingripandet ske i samverkan med enskilda intresserade, arbetsgivare och andra, så långt det är möjligt utan att kommunens kontroll äventyras. I detta hänseende är främst att anbefalla kommunalt understöd åt kooperativa bostadsföreningar eller allmännyttiga bostadsbolag. Detta understöd kan lämpligen lämnas i form av billig byggnadsmark, aktie- eller andelsteckning samt lån och låneborgen. Därest det icke visar sig möjligt att med erforderlig skyndsamhet ernå önskat resultat å här angivna vägar, torde för avhjälpande av verklig bostadsbrist direkt kommunal byggnadsverksamhet böra igångsättas.» Detta uttalande blev av normgivande betydelse för städernas bostadspolitik under de närmast följande åren. •Snart kom man emellertid att känna behov av att erhålla ett mera permanent organ för det kommunala samarbetet i bostadsfrågan. Detta organ ansågs böra anordnas på sådant sätt, att det blev en central instans, varifrån städerna kunde erhålla auktoritativa råd och upplysningar i bostadsfrågor meddelade under full kännedom om kommunala synpunkter, behov och önskemål. Sålunda tillsattes den 2 november 1917 svenska stadsförbundets bostadsråd, vars uppgifter närmare framgå av följande reglemente: x § 1. Bostadsrådet åligger att med noggrann uppmärksamhet följa bostadsförhållandenas utveckling i landets stadssamhällen, verkställa de utredningar rörande ekonomiska, tekniska och sociala spörsmål, som av denna utveckling föranledas, samt i samband här1

Svenska stadsförbundets tidskrift årg. 1917, sid. 375.

21* med göra de framställningar till statliga och kommunala myndigheter, som rådet finner nödiga; att följa kommunala centralbyråns verksamhet med avseende å bostadsfrågor samt till prövning upptaga de frågor, som till rådet av centralbyrån hänskjutas; att avgiva yttrande rörande de kommunala bostadsfrågor och förslag till bostadspolitiska åtgärder, som till rådet hänskjutas av vederbörande kommun, såsom organisationen och finansieringen av kommunala eller halvkommunala bostadsföretag, ävensom granskning i tekniskt avseende av sådant företag, inrättande av bostadsinspektion eller bostadsförmedling, hyresreglering och liknande spörsmål; samt att efter anmodan avgiva yttrande i frågor berörande den kommunala bostadspolitiken, som till rådet hänskjutas av statsmyndigheter. § 2. Bostadsrådet består av högst 12 ledamöter, vilka utses av svenska stadsförbundets styrelse för den tid styrelsen bestämmer, dock högst 3 år. Vid rådets tillsättande skall tillses, att den kommunala sakkunskapen och erfarenheten inom de områden, som av rådets verksamhet beröras, bliva behörigen företrädda. Styrelsen skall därjämte lämna pensionsstyrelsen och socialstyrelsen tillfälle att föreslå var sin ledamot i rådet. § 3. Bostadsrådet sammanträder efter ordförandens kallelse minst en gång varje halvår. Rådets löpande angelägenheter handhavas av ett arbetsutskott å högst 5 ledamöter, som rådet inom sig utser. § 4 . Det åligger kommunala centralbyrån att tillhandahålla bostadsrådet nödigt tjänstebiträde. Den av byråns tjänstemän, som företrädesvis handlägger bostadsfrågor, skall efter anvisningar av stadsförbundets sekreterare tjänstgöra som rådets och arbetsutskottets sekreterare. Ersättning utgår till rådets ledamöter efter samma grunder som till stadsförbundets styrelse. § 5. Bostadsrådet står i och för sin verksamhet under tillsyn av svenska stadsförbundets styrelse. Bostadsrådet utövade under sin verksamhetstid, som någorlunda sammanföll med kristidsåtgärderna på bostadsområdet (1917—23), ett i många avseenden betydelsefullt inflytande på stadskommunernas åtgärder i bostadsfrågan och påverkade även genom avgivna utlåtanden statens bostadspolitik. F ö r de statsmedel, vilka under åren 1917—30 utgåvos i form av bostadssubvention och bostadslån, åstadkommos byggnader till ett värde av 362 milj. kr. och till ett antal av ungefär 11 000, varav nio tiondelar voro smärre egna hem. Byggnaderna inrymde tillhopa 31 828 lägenheter och 92 629 eldstäder, vilket motsvarar ungefär 20 % av den totala byggnadsverksamheten i stadssamhällena under dessa år. Under de svåraste krisåren 1917—20 var dock ifrågavarande procentsats vida högre, varemot den sjönk i mån av bostadsproduktionens uppsving efter år 1923. Samtidigt omlades efter hand statens sekundärkreditgivning i mera affärsmässiga former, vilken utveckling avslutades genom upprättandet fr. o. m. år 1930 av S v e n s k a b o s t a d s k r e d i t k a s s a n , vilken efter mönster av stadshypotekskassan är utrustad med en statlig grundfond (på 30 milj. kr.) samt till kassan knutna låneförmedlande lokala bostadskreditföreningar. Kassans utlåning utgjorde vid 1933 års slut närmare 75 milj. kr., placerade mellan c:a 50 och 70 % av fastigheternas belåningsvärde. Bakom nu skildrade utveckling har legat den enskilda spekulativa byggnadsverksamhetens uppblomstring, särskilt efter hyresstegringslagens upp-

22* hävande år 1923. Huru de bostadssoeiala förhållandena gestaltade sig omkring år 1920 belyses genom den för detta år anordnade allmänna bostadsräkningen, för vars resultat en redogörelse publicerats av socialstyrelsen (1924). Styrelsen har även lämnat årliga uppgifter rörande bostadsproduktionen i städer och stadsliknande samhällen. Härav framgår, att medan i de svenska stadssamhällena år 1920 nybyggdes mindre än 5 000 bostadslägenheter och 15 000 eldstäder, var årstillskottet 1923 dubbelt så stort och 1930 fördubblat än en gång upp till drygt 20 000 lägenheter och 60 000 rum. Yid samma nivå höll sig bostadsproduktionen 1931, medan för 1932 noteras en nedgång med c:a 10 % och för 1933, den stora byggnadskonfliktens år, med ytterligare en tredjedel. Under år 1934 har emellertid bostadsbygget åter tagit fart, ty 1 juli stodo i genomsnitt väl en tredjedel flera eldstäder under byggnad än vid samma tid föregående år. Drivkraften för detta uppsving i bostadsbygget var i främsta rummet stegringen av bostadshyrorna, vilken, såsom bl. a. belyses genom hyresräkningarna för åren 1924, 1926 och 1928, praktiskt sett innebar fördubbling i förhållande till år 1914. Fr. o. m. hyresåret 1931/32 inträdde en svagt fallande tendens, vilken emellertid gjort sig gällande med olika styrka å olika orter och för olika lägenhetskategorier. Den i förhållande till den allmänna prisutvecklingen mycket kraftiga hyresstegringen har stått i samband med å ena sidan de av olika orsaker starkt höjda byggnadskostnaderna, å andra sidan den på grund av den stora inflyttningen till städerna samt stadsbefolkningens onormala åldersfördelning m. m. mycket starka tillväxt i bostadsbehovet, som inträffat under efterkrigstiden. Trots de uppdrivna hyrorna synas, genomsnittligt sett, på grund av de stigande reallönerna dessa hyror kunnat betalas utan inskränkning av övrig konsumtion och t. o. m. vid viss allmän konsumtionsutvidgning, låt vara att denna konsumtionsutvidgning skulle kunnat föras längre vid lägre hyror. Den svenska utvecklingen i detta hänseende har på ett ganska väsentligt sätt skilt sig från utvecklingen i vissa andra europeiska länder, 1 där den under kriget uppkomna disproportionen mellan kostnaderna vid nybyggnad och den allmänna hyresbetalningsförmågan blivit i högre eller lägre grad kvarstående och gjort allmän subvention av bostadsproduktionen nödvändig. Eeallönestegringen har i dessa länder dock varit betydligt svagare än i Sverige. Det framgår härav, att bostadssubventioneringen från det allmännas sida i vårt land intagit en annan och blygsammare ställning än i vissa andra länder. En allmän bostadssubventionering av den typ, därstädes ofta förekommit, har stundom otvivelaktigt visat sig ha oförmånliga verkningar ej blott för statens och städernas finanser utan även genom att — i synnerhet med den gestaltning denna subventionerade bostadsförsörjning flerstädes fått — icke i önskvärd grad befordra den enskildes självansvar för sin ekonomi. Men det svenska systemet har även sina nackdelar, och så jämväl ur bostadssociala synpunkter. Den starkt stegrade hyresnivån har försvårat 1

Jämför bilaga 5 (sid. 145).

23* bostadsförsörjningen för de minst bemedlade, för dem, som på grund av arbetslöshet eller andra skäl ej kunnat följa med i inkomstökningen, samt för de barnrika familjerna, vilka vid given familjeinkomst få en i förhållande till barnantalet försvagad ekonomi genom arbetsinkomstens uppdelning på många konsumtionsenheter. Det har med viss rätt sagts, att vårt folk betalar sina bostäder genom att inte skaffa sig barn, men en dylik utveckling kan förvisso icke accepteras. Då småbostaden väsentligen blivit spekulationsobjekt eller beställningsbygge (såsom i bostadskooperationen), påverkas också dess typ av önskemålen hos andra samhällslager än de mest behövande, de av bostadssvårigheter hårdast berörda mindre bemedlade barnrika familjerna. Det är mot den nu uppdragna bakgrunden man bör se de förslag till utvidgad bostadssubventionering, som framkommit under den senaste tiden och delvis satts i verket. Den sedan några år härjande, om än på sistone lindrade svåra arbetslöshetskrisen har gjort arbetsanskaffningsfrågan till ett dominerande politiskt problem. Man har därvid uppmärksammat byggnadsindustrien, som är den kanske förnämsta arbetsskapande nyckelindustrien 1 och som genom sin uppblomstring otvivelaktigt starkt bidrog till det förvånande snabba övervinnandet av 1921/22 års kris. I det stora hjälpprogram, som antogs vid 1933 års riksdag, anvisades också mycket betydande belopp till stimulerande av bostadsförbättrings- och nybyggnadsverksamheten. Det mesta gick till förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden, som ej fått något med av den tidigare bostadssubventionen och knappast heller av den reella löneökningen. Lantarbetarbostäderna ha ju länge varit kända som i stor omfattning undermåliga, och landsbygdens fastighetsägare, som i mer än ett årtionde lidit av de tryckta förhållandena inom jordbruksnäringen, ha ej kunnat göra mycket för upprustning av sina egna och sina arbetares boningshus. I ett nyligen avgivet betänkande erinrade bostadsutredningen för landsbygden om det intima sambandet mellan landsbygdens bostadsfråga och jordbrukets ekonomiska läge och därmed även den allmänna jordbrukspolitiken, vilket ger landsbygdens bostadsfråga en väsentligt annan karaktär än städernas. Efter initiativ av bostadsutredningen för landsbygden anvisade 1933 års riksdag för sådant ändamål 10 milj. kr., och summan utökades av 1934 års riksdag med 16 milj. kr., varav 8 milj. på tillläggsstat för nu löpande budgetår. Av dessa medel, vilka på förslag av hälsovårds- eller kommunalnämnderna utlämnas av hushållningssällskapens egnahemsnämnder under egnahemsstyrelsens inseende, utgå dels förbättringsbidrag utan återbetalningsskyldighet, dels nybyggnadslån mot låg ränta. Även husägare i städerna kunna få del av denna statshjälp, men blott för så vitt husen ligga inom icke planlagt område, och 1934 års riksdag har möjliggjort också för fastighetsägare i vissa municipalsamhällen att efter särskild prövning få medel till upprustning av sina bostadshus. De bostadsmiljoner, som sålunda fördelas ut över landsbygden, ha av föreliggande rapporter att döma 1

Jämför bilaga 8 (sid. 256).

24* företrädesvis kommit till godo lägenhetsägare och backstugusittare särskilt i Norrland, medan blott några få procent gått till upprustning av lantarbetarnas lönebostäder, men denna andel torde på sistone ha ökats genom vissa anordningar av fjolårets riksdag. Iakttagare vitsorda enstämmigt de bostadsförbättrande verkningarna av dessa anslag. En indirekt fördel har varit, att de enligt förste provinsialläkarnas berättelser eggat de kommunala nämnderna till större intresse för bostadsfrågan, exempelvis genom inventering av undermåliga bostäder. — Nu skildrade anordningar ha närmast haft karaktär av engångsåtgärd, men nyligen har bostadsutredningen för landsbygden sökt trygga deras fullföljande om än i liten skala genom att föreslå, att inflytande räntor och amorteringar på nybyggnadslånen skulle användas dels för utlämnande av billiga lån till lantarbetsgivare och andra för uppförande av goda lantarbetarbostäder, dels till att på subventionsvägen bereda hälsovårdsnämnderna ökade möjligheter till ett effektivare saneringsarbete på bostadsområdet. "Vad angår bostadsfrågan i s t ä d e r n a var man väl medveten om, att där funnos icke blott fattiga hyresgäster utan även fattiga husägare. Men riksdagen ställde sig härvidlag mera tveksam med hänsyn till det flerstädes osäkra läget på hyresmarknaden samt de svagheter i fråga om organisation och lönesättning, som framträtt särskilt i storstädernas byggindustri Bidrag och lån av samma typ, som de för landsbygden lämnade, direkt till fastighetsägarna utbetalade, torde även svårligen kunna ifrågasättas, när det gäller hyreshus. Efter förslag av bostadsproduktionssakkunniga anvisades emellertid vid 1933 års riksdag 5 milj. kr. att utlämnas som tertiärlån ovanpå annan kredit till bostadsbyggnadsföretag, som vederbörande kommunala myndigheter vitsordat såsom önskvärda med hänsyn till läget å arbetsmarknaden och lämpliga med hänsyn till bostadsförhållandena i orten. Av nämnda belopp ha under år 1934 genom statens byggnadslånebyrå 4*7 milj. kr. fördelats på 40 stadssamhällen, varest 204 kooperativa och privata byggnadsföretag preliminärt beviljats tertiärlån till olika belopp (se bilaga 1, sid. 7 m. fl. ställen), varigenom beräknats skola åstadkommas c:a 818 000 dagsverken. Väckt förslag om nytt anslag för samma ändamål avslogs emellertid vid 1934 års riksdag. I vårt land som i andra har man vidare uppmärksammat de arbetsmöjligheter, som kunde tänkas erbjudas genom en upprensning av städernas slumbostadsbestånd och en höjning av de mindre bemedlades bostadsstandard ur utrymmessynpunkt. Utredningen av denna fråga har, som i annat sammanhang angivits, uppdragits åt bostadssociala utredningen. Kap. 4.

Den statliga förvaltningen och utredningsverksamheten på bostadsområdet.

Ehuru de statliga åtgärderna i bostadsfrågan ökats i omfattning och betydelse under de senaste årtiondena och staten även på detta område i allt högre grad framträtt såsom ledande och direktivgivande, har detta förhållande hittills knappast satt några mera varaktiga spår i den statliga ad-

25* ministrationen. Fortfarande är bostadsärendenas handläggning fördelad på tre departement, nämligen social-, kommunikations- och jordbruksdepartementen — låt vara att tyngdpunkten avgjort ligger i det förstnämnda — samt på fyra centrala ämbetsverk medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen och statens egnahemsstyrelse. 1 M e d i c i n a l s t y r e l s e n åligger i enlighet med gällande instruktion av den 19 december 1930 bl. a. att utöva högsta tillsyn över den allmänna hälsooch sjukvården i riket samt med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen på dessa områden. En viktig del av den allmänna hälsovården, vilken närmast åvilar styrelsens hälsovårdsbyrå, utgör tillsynen över bostadsförhållandena. — Medicinalstyrelsens lokala organ äro på detta område, liksom i fråga om hälsovården i allmänhet, närmast förste provinsialläkarna i länen samt de med dessa i förevarande avseende jämställda förste stadsläkarna i de fyra största städerna, vilka jämväl i sina årsberättelser pläga meddela vissa^ uppgifter om bostadsvillkoren i orten och särskilt angående bostadsinspektionens organisation och verksamhet; ett sammandrag av denna berättelse införes i medicinalstyrelsens i Sveriges officiella statistik ingående berättelse över allmän hälso- och sjukvård. Även övriga tjänsteläkare ha enligt gällande läkarinstruktion att bl. a. aktgiva på bostädernas beskaffenhet; inhämtande av kännedom härom underlättas därigenom, att provinsialläkare sedan år 1931 bemyndigats att företaga vissa tjänsteresor för att inspektera hälsovården inom olika delar av sitt distrikt. Hälsovårdsnämnderna, vilkas befattning med bostadsärenden närmare regleras genom 8 och 43 §§ av gällande hälsovårdsstadga, äro även i viss mån underställda medicinalstyrelsen, som till ledning för dem har att meddela nödiga råd och anvisningar. Eljest är det länsstyrelserna, som skola, var för sitt län, vaka däröver, att kommuner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden i avseende på den allmänna hälsovården. S o c i a l s t y r e l s e n tillkommer, i enlighet med instruktion av den 30 juni 1920 (med senare ändringar), att, i den mån instruktioner för andra ämbetsverk ej annat föranleda, handlägga ärenden av social natur, och bland sådana namnes särskilt bostadsväsendet. Styrelsen åligger att insamla och bearbeta uppgifter samt verkställa statistiska och andra utredningar rörande till styrelsens ämbetsbefattning hörande frågor. I enlighet härmed har styrelsen genom sina statistiska byråer sedan längre tid tillbaka utarbetat årlig statistik över bostadsproduktionen och läget på bostadsmarknaden i städer och stadsliknande samhällen, vilken statistik publiceras i »Sociala Meddelanden», ävensom, som förut nämnts, efter särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t anordnat allmänna bostadsräkningar för åren 1912—14 och 1920 samt hyresräkningar för åren 1924, 1926 och 1928, vilkas huvudresultat i regel offentliggjorts i serien socialstatistik av Sveriges officiella statistik. Yidare har socialstyrelsen — merendels genom sin byrå för sociala ärenden i allmänhet — i stor 1

Tilläggas må, att den under finansdepartementet sorterande s t a t e n s b o s t a d s n ä m n d har att handlägga frågor rörande statsanställdas tjänstebostäder (instruktion den

26* utsträckning avgivit utlåtanden i aktuella utrednings-och lagstiftningsfrågor rörande bostadsväsendet dels i remitterade ärenden till Kungl. Maj:t, dels på begäran till olika riksdagsutskott i anledning av väckta motioner. B y g g n a d s s t y r e l s e n , som tillhör kommunikationsdepartementet, är den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsväsendets, däri inbegripet stadsplaneväsendets, område. Enligt instruktion av den 13 september 1928 har styrelsen till främsta uppgift att verka för en sund utveckling av husbyggnadsväsendet. I enlighet härmed åligger det styrelsen att, i den mån meddelade bestämmelser angående särskilda grenar av det offentliga byggnadsväsendet ej annat föranleda, öva högsta inseende över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket, samt uppgöra eller granska förslag och i övrigt handlägga ärenden, som därmed äga sammanhang. Styrelsen bör med uppmärksamhet följa företeelserna på de områden, som äro föremål för styrelsens verksamhet, samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen finner påkallade. Efter styrelsens omorganisation år 1925 har till dess byggnadsbyrå centraliserats största delen av statens husbyggnadsverksamhet, varjämte till styrelsens utredningsbyrå förlagts en stor del av utredningsverksamheten rörande nya statliga byggnadsföretag. Styrelsen har även att verkställa utredningar av plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för statens räkning böra företagas, ävensom att insamla kunskapsmaterial på husbyggnadsväsendets område samt upprätta normaltyper för särskilda slag av husbyggnader. — Enligt 1 § av stadsplanelagen den 29 maj 1931 skall för stads ordnande och bebyggande finnas en stadsplan, vilken antages av stadsfullmäktige men stadfästes av Kungl. Maj:t, som dessförinnan plägar inhämta utlåtande från byggnadsstyrelsen, närmast dess stadsplanebyrå. Även på de byggnadsordningar, vilka enligt 1 § av byggnadsstadgan den 20 november 1931 skola för varje stad (eller stadsliknande samhälle) antagas av stadsfullmäktige (eller motsvarande myndighet) och fastställas av vederbörande länsstyrelse, har byggnadsstyrelsen utövat inflytande, särskilt genom vissa av styrelsen utarbetade normalförslag till byggnadsordningar (statens offentliga utredningar 1932: 6—9). — Såsom lokalorgan särskilt på stadsplaneväsendets område kan byggnadsstyrelsen i viss utsträckning förfoga över de länsarkitekter, vilka begynte tillsättas år 1920 och f. n. förefinnas till ett antal av 12. Även med kommunernas byggnadsnämnder och andra kommunala myndigheter och tjänstemän (stadsarkitekter m. fl.), vilka handhava samhällenas stadsplane- och byggnadsfrågor, samarbetar byggnadsstyrelsen. Besvär över byggnadsnämnds beslut prövas dock av vederbörande länsstyrelse. S t a t e n s e g n a h e m s s t y r e l s e , som tillhör jordbruksdepartementet, åligger enligt instruktion den 18 oktober 1929 (med senare ändringar) att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över de i kungörelsen den 8 juni 1928 (sv. förf.-saml. nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamhetens omförmälda låneförmedlare i vad angår av dem utövad statsunderstödd egnahemsverksamhet och vad därmed sammanhänger, samt att vidtaga de övriga

27* åtgärder rörande denna verksamhet, som enligt sagda kungörelse eller eljest meddelade föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom landet. I sistnämnda hänseende har styrelsen att med uppmärksamhet följa egnahems väsendets tillstånd och utveckling inom landet samt att efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för egnahemsväsendets befrämjande. Vid sidan av denna huvuduppgift har egnahemsstyrelsen efter hand tillagts andra uppgifter beträffande jord- och bostadsfrågor, delvis av mera tillfällig natur. Det åligger sålunda styrelsen att ha överinseende över den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten enligt kungl. kungörelsen den 14 juni 1933 (sv. förf.-saml. nr 331), ävensom att utöva ledning och kontroll över de i kungörelsen den 26 juni 1925 (sv. förf.-saml. nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna omförmälda kolonisationsnämnderna samt uppsikt över Alträsks nybyggesnämnd. Vidare tillades egnahemsstyrelsen överinseende över den genom kungl. kungörelserna den 30 juni 1933 (sv. förf.saml. nr 473) och 30 juni 1934 (sv. förf.-saml. nr 411) reglerande, enligt beslut av 1933 och 1934 års riksdagar, anordnade- bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, vilken även avser städernas icke planlagda områden samt vissa municipalsamhällen. Vid fullgörande av sistnämnda arbetsuppgift liksom i sitt ordinarie arbete har statens egnahemsstyrelse att påräkna biträde av hushållningssällskapens egnahemsnämnder. Enligt ovannämnda kungl. kungörelse om den statsunderstödda egnahemsverksamheten utövas denna av vart och ett av landets 26 hushållningssällskap genom en av sällskapet inrättad egnahemsnämnd, bestående av fem ledamöter, varav två utsedda av Kungl. Maj:t och tre av sällskapets förvaltningsutskott. Nämndens uppgift är att i sällskapets namn och å dess vägnar bedriva egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet enligt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse samt särskilt utfärdade reglementariska föreskrifter ävensom i övrigt verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom sällskapets område. För egnahemsnämnd skall gälla instruktion antagen av hushållningssällskapet och godkänd av egnahemsstyrelsen. I sin verksamhet biträdas egnahemsnämnderna av hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter, och i några län ha även tillsatts särskilda egnahems- och byggnadskonsulenter, vilka merendels torde ha någon byggnadsteknisk utbildning. I en på Kungl. Maj:ts uppdrag den 13 december 1933 avgiven utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader (statens offentliga utredningar 1934: 6) har egnahemsstyrelsen föreslagit, att medel borde ställas till förfogande för anställande av egnahemskonsulenter hos samtliga egnahemsnämnder. Styrelsen har tillika i samma syfte äskat medel för anordnande av byggnadskurser för konsulenter och vandringsrättare, för lantbyggmästare samt för egnahemslånetagare och andra småbrukare, ävensom för uppläggande av typritningsserier för bostadshus och ekonomibyggnader.

28* När det år 1933 genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut uppdrogs åt statens egnahemsstyrelse att ha överinseende över användningen av de medel, som anslagits för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, innebar detta en avvikelse från vad som föreslagits av de sakkunniga, bostadsutredningen för landsbygden, som omhänderhaft beredningen av detta ärende. Enligt sakkunnigeförslaget tänkte man sig, att ifrågavarande verksamhet skulle ledas och övervakas av en för ändamålet utsedd centralnämnd, i likhet med vad förhållandet varit med den efter delvis liknande grunder sedan år 1932 bedrivna verksamheten med ackords- och stödlån till jordbrukare (instruktion sv. förf.-saml. 1932 nr 367,1933 nr 136). Bostadsutredningen för landsbygden hade emellertid icke ansett det uteslutet, att det kunde befinnas lämpligt att använda ett gemensamt centralorgan för den av utredningen föreslagna rörelsen och den bostadslåneverksamhet, som efter förslag av en annan kommitté, bostadsproduktionssakkunniga, planerades för städernas vidkommande. Ifrågavarande organ, statens byggnadslånebyrå, kom till stånd genom kungl. kungörelsen den 16 september 1933 (sv. förf.-saml. nr 558) och erhöll särskild instruktion den 24 november s. å. (nr 683). Enligt denna var verksamheten till väsentlig del organiserad efter mönster av den statens byggnadsbyrå, vilken, som förut nämnts, under åren 1917—31 omhänderhaft den statliga subventions- och låneverksamheten. Nämnas må i detta samband, att år 1934 ökades de provisoriska organisationerna på jord- och bostadsfrågans område med ännu en, nämligen statens jordnämnd, som hade att enligt kungl. kungörelsen den 15 juni 1934 (sv. förf.-saml. nr 273) handlägga frågor om kronoegendomars användning för upplåtelse av bebyggda arrendeegnahem (instruktion sv. förf.-saml. nr 435). Sålunda ha de förvaltningsuppgifter, som ansetts påkallade av särskilda förhållanden inom bostadsområdet, antingen anförtrotts åt förefintliga verk och myndigheter eller uppdragits åt för ändamålet tillskapade p r o v i s o r i s k a o r g a n . Ett liknande tillvägagångssätt har tillämpats i fråga om sådana utredningsuppgifter, som ansetts vara av förhållandena motiverade. I den mån utredningsarbetet ej ansetts lämpligen kunna ombesörjas av vederbörande ämbetsverk, ha för ändamålet tillkallats särskilda sakkunniga för att inom vederbörande departement — i regel socialdepartementet — biträda med ifrågavarande utredningar. Bland dylika kommittéer må nämnas de den 19 januari 1912 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag med avseende på de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden (bostadskommissionen, arbetet avslutat 1918, utredningar i 12 vol.), de den 26 april 1920 utsedda sakkunniga för utredning av arbetsförhållandena inom byggnadsfacket (byggnadsarbetarsakkunniga, arbetet avslutat 1922, statens offentliga utredningar 1922: 2), de den 22 april 1926 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag angående ordnande av kreditgivning för bostadsbyggande (bostadskreditsakkunniga, arbetet avslutat 1928, statens offentliga utredningar 1928: 10), de den 3 januari 1933 tillkallade sakkunniga för verkställande av vissa bostadsstatistiska utredningar av betydelse för frågan om en eventuell

29* utvidgning av den förestående hyresräkningen såsom led i dyrortsgrupperingsarbetet (arbetet avslutat s. å., statens offentliga utredningar 1933: 14), ävensom de i det föregående omnämnda sakkunnigeutredningarna bostadsutredningen för landsbygden (tillkallad den 6 februari 1931, statens offentliga utredningar 1933: 37), bostadsproduktionssakkunniga (tillkallade 2 december 1932), bostadssociala utredningen (tillkallad den 6 oktober 1933) och 1934 års byggnadsindustrisakkunniga (tillkallade 28 september 1934).

Kap. 5. Opinionen i bostadsfrågan. Medan statens ocli kommunernas bostadsfrämjande åtgärder alltjämt synas växla i art och omfattning under olika tider och konjunkturer, har åtminstone under de båda senaste förflutna årtiondena den allmänna uppfattningen om bostadsfrågan stadigt och märkbart utvecklats och fördjupats. Bostadsfrågan har av allt bredare befolkningslager kommit att omfattas med ett mera levande och handlingskraftigt intresse än någonsin förut. Inom de mest skilda samhälleliga åskådningar torde enighet råda därom att tillfredsställande bostadsförhållanden utgöra en grundväsentlig betingelse för samhällelig trivsel och socialt framåtskridande. När det blir fråga om vägar och medel att nå detta mål brister dock ofta enigheten. Bostadssociala reformsträvanden ha visserligen som sådana kunnat påräkna stöd i en allt gynnsammare inställning från den allmänna opinionen, men i sitt praktiska förverkligande möta dylika strävanden alltjämt mångahanda hinder. E n betydande faktor på det bostadspolitiska området utgör h y r e s g ä s t o r g a n i s a t i o n e r n a s framväxt under det årtionde, som förflutit sedan hyresstegringslagen upphörde med den 30 september 1923 (se sid. 19*). Medan vid denna tidpunkt blott funnos några få hyresgästföreningar, förefinnas f. n. dylika å 49 orter, anslutna till Hyresgästernas riksförbund. Dessa organisationer ha i första hand sökt nedbringa hyrorna och förbättra hyresvillkoren genom underhandlingar med fastighetsägarna och dessas organisationer. Under det sålunda ökade trycket ha dessa senare, av vilka 37 äro anslutna till det år 1914 bildade S v e r i g e s f a s t i g h e t s ä g a r e f ö r b u n d , i stor utsträckning omlagts och konsoliderats till försvarsorganisationer. Så har särskilt varit förhållandet i Göteborg, där Göteborgs fastighetsägares garantiförening samt Hyresgästernas centralförsamling, under medverkan av en av regeringen tillsatt medlingskommission, i november 1933 överenskommo om en särskild förhandlingsordning för hyrestvister, tillika innefattande vissa grunder för hyresavtal angående smålägenheter. Hyresgästorganisationerna ha dock ej enbart haft ett dylikt mera direkt å hyresutvecklingens reglerande inriktat intresse utan även sökt medverka till en ur hyresgästsynpunkt gynnsam lösning av hyresfrågan genom att främja produktionen av goda och billiga smålägenheter. För detta ändamål bildades år 1922 på kooperativ grund H y r e s g ä s t e r n a s s p a r k a s s e - och b y g g n a d s f ö r e n i n g i Stockholm, vilken efter hand växt ut till ett stort riksförbund, som numera utövar byggnadsverksamhet i 30—40 olika städer. * 1

Närmare uppgifter härom lämnas i bilaga 1.

30* Nämnas må vidare, att såväl hyresgästernas som även fastighetsägarnas organisationer sökt framlägga sina synpunkter och påverka den allmänna opinionen genom tidningspressen och genom egna tidskrifter, bland vilka må nämnas »Tår bostad», organ för den svenska hyresgäströrelsen och den kooperativa byggnadsverksamheten, samt »Sveriges fastighetsägaretidning». Vidare ha i upplysnings- eller propagandasyfte tid efter annan anordnats möten och kongresser. Bland sådana må erinras om den allmänna svenska bostadskongress, som på inbjudan av Hyresgästernas riksförbund sammanträdde i Stockholm den 14—15 november 1930. I anslutning till därvid hållna föredrag antogos åtskilliga resolutioner, varibland särskilt må nämnas en till förmån för en socialt betonad hyreslagstiftning. I denna resolution framhölls, att om man ville nå fram till bättre förhållanden på bostadsfrågans område, behövdes icke blott en omfattande bostadsproduktion, understödd och stimulerad av stat och kommun, utan även lagstiftningsåtgärder på hyresrättens område, vilka alltjämt skulle lämna avtalsfriheten okränkt med avseende på bestämmandet av hyrorna, så länge dessa hölle sig inom rimliga gränser med avseende på hyreskostnader m. m., men som främst skulle ingripa dels mot hyresvärdens försök att avkräva hyresgästen orimliga hyror, dels även mot försök från samma håll att uthyra hälsofarliga eller illa underhållna bostäder samt mot husägarens försök att påtvinga hyresgästen orimliga kontraktsbestämmelser. De skiftande synpunkter på bostadsfrågan, som sålunda framförts från de olika intressegruppernas sida, ha jämväl till icke oväsentlig del kommit att prägla bostadsfrågans behandling vid det senaste decenniets r i k s d a g a r . Lagen den 17 juni 1921 (sv. förf.-saml. nr 309), som utgjorde den sista av de lagar med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring, vilka varit gällande sedan den 25 maj 1917 (jfr sid. 19*), skulle äga giltighet till och med den 30 september 1923. I propositionen 1922 nr 250 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att nämnda lag skulle erhålla giltighet under ytterligare ett år, men detta förslag vann ej riksdagens bifall. Till 1923 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 33) med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande hyra, vilken väsentligen grundade sig på ett av socialstyrelsen den 2 december 1922 avgivet yttrande och förslag. Lagen antogs av riksdagen och utfärdades av Kungl. Maj:t den 10 mars 1923 (sv. förf.saml. nr 31). Lagen (jfr sid. 19*) innehöll dels övergångsbestämmelser, åsyftande att reglera vissa rättsförhållanden i samband med upphörandet av 1921 års hyresstegringslag, dels vissa stadganden av mera stadigvarande natur, avseende bl. a. legaliseringen av hyresbetalning per månad i fråga om bostadslägenhet om högst 4 rum, kök däri inbegripet, samt rätt till återvinning av hyresrätten genom att i fall, där hyresavtal uppsagts på grund av försummad hyresbetalning, senast å tolvte söckendagen erlägga hyran samt i samband härmed anstånd med vräkningsbeslut. I lagen ingick en temporär bestämmelse (gällande t. o. m. den 30 september 1926) om straff för hyresocker, varmed skulle förstås, att någon vid uthyrning

31* toge eller för sig eller annan betingade vederlag, som, enligt vad han insåge eller borde inse, vore uppenbart oskäligt; dock skulle detta ej äga tillämpning, där av omständigheterna framginge, att sådant förhållande icke inneburit utnyttjande av annan persons trångmål med avseende på möjligheten att vinna eller bevara tillgång till en efter hans förhållanden nödig lägenhet. Närmast i avsikt att få undanröjd sistnämnda inskränkande bestämmelse och därigenom utbygga stadgandet i riktning mot en lagstiftning mot hyror, som överstege den allmänna prisnivån å hyresmarknaden, väcktes från socialdemokratiskt håll motioner vid 1924 (11:279), 1925 (11:231) och 1927 (II: 68) å r s r i k s d a g a r , sistnämnda år i samband med yrkande på återinförande av den under mellantiden utgångna temporära hyresockerbestämmelsen (jfr ovan). I nu nämnda motioner krävdes även en mer eller mindre genomgripande reformering av hyreslagstiftningen, varvid önskemålen särskilt avsågo att medgiva hyresgäst, och särskilt hyresgäst med stor familj, optionsrätt eller rätt att under vissa förhållanden kvarstanna i av honom förhyrd lägenhet jämväl efter hyrestidens utgång. På hemställan av första lagutskottet, som behandlade samtliga dessa motioner (utlåtanden 1924: 25, 1925: 8 och 1927: 13), beslöt emellertid riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till några åtgärder. Vid 1930 å r s r i k s d a g väcktes av herr Hage m. fl. (soc.) vittgående yrkanden på utredningar och åtgärder från det allmännas sida dels för höjande av den genomsnittliga bostadsstandarden (II: 384), dels för reformering av hyreslagstiftningen (II: 250). I förstnämnda hänseende borde utredas, huru förhållandena på bostadsfrågans område utvecklat sig i vårt land och i vissa utländska stater och därutöver undersökas och upptagas till diskussion vissa aktuella huvudproblem. E t t sådant vore, i vilken mån och på vilket sätt staten borde medverka till, att planmässiga åtgärder vidtoges för att det mindervärdiga och hälsofarliga bostadsbeståndet — helst efter en undersökning av antalet befintliga bostäder av detta slag — i största möjliga utsträckning skulle komma bort och genom nyproduktion ersättas med sunda bostäder, varigenom en av de bidragande orsakerna till vissa folksjukdomar torde bortelimineras. Vidare borde uppmärksammas, i vilken mån eller på vilket sätt staten genom sammankallande av en konferens av sakkunniga, genom tillsättandet av en kommitté, genom inrättandet av en central myndighet med uppgift att bl. a. verka för byggnadsverksamhetens standardisering och rationalisering eller genom anslagsgivande i övrigt borde effektivt understödja eller stimulera den verksamhet, som i vissa samhällen påginge eller planerades dels för åstadkommande av en rationellt bedriven och alltså prisbilligare bostadsproduktion, dels ock för utexperimenterande av en normaltyp av goda och sunda bostäder eller en standardisering av byggnadstyper, främst för sådana hus, där hyrorna kunde hållas nere i sådana prislägen, att de fattigare folklagren och särskilt de hyresgäster, som på grund av sin fattigdom sökte sig till de mindervärdiga och hälsofarliga bostäderna, kunde anskaffa sig sunda

32* bostäder till rimliga hyrespriser. — Därnäst borde utredas, huruvida, i vilken mån och efter vilka grunder staten alltjämt, även efter tillkomsten år 1929 av Svenska bostadskreditkassan, borde via kommunerna bedriva en fortsatt låneverksamhet, främst till bostadskooperativa företag samt till egnahemsbyggare, med för låntagarna fördelaktiga ränte- och avbetalningsvillkor (samt även eventuellt i sista hand subventionsverksamhet), dels för att åstadkomma en nedgång i bostads- och hyrespriser för innehavare av smålägenheter samt dels för tillskapande av en så stor bostadstillgång, som måste utgöra en av förutsättningarna för att hyrespriserna så småningom skulle kunna bringas ner till en rimligare nivå. I samband därmed borde uppmärksammas, huruvida och i vilken utsträckning statens byggnadsbyrå vid ett eventuellt fortsättande av statens låneverksamhet skulle fortsätta sin verksamhet och särskilt den del av densamma, som bestått i att till bostadsbyggare lämna normalritningar m. m. — Vidare ifrågasattes, att staten vidtoge sådana åtgärder, att i första hand den kooperativa bostadsproduktionen och bostadsegnahemsbyggandet — vilka bägge företagsgrenar i de större samhällena bedreve en verksamhet, som ginge i linje med egnahems verksamheten på landet — dels kunde erhålla belåning i bostadskreditkassorna upp till en högre procentgräns av taxeringsvärdet, än vad som bestämdes vid 1929 års riksdag, dels kunde på rimliga villkor erhålla byggnadskredit, d. v. s. kredit under den tid, då byggandet av fastighet påginge, dels ock erhålla s. k. tertiärkredit, dels även erhålla bättre möjligheter till ordnad och för låntagaren fördelaktig kreditgivning vid bostadsbyggande å mark, upplåten med tomträtt. 1 — Vidare borde utredas, huruvida och i vilken mån — bl. a. genom effektivt beivrande av användandet av illojala metoder för undvikande av lagfartskostnader vid köp m. m. — åtgärder kunde vidtagas för förhindrande eller förminskande av den fördyring av bostadsbeståndet, vilken icke vore föranledd av kostnaderna för byggandet utan av den omständigheten, att bostadshusen genom köp och överlåtelser flera gånger och med korta mellanrum vandrade ur hand i hand med för varje gång höjda saluvärden och därmed följande prisförhöjningar. — Slutligen borde undersökas, huruvida och i vilken utsträckning staten borde medverka därtill, att mark, tillhörande allmänna institutioner, där så ansågs lämpligt, tillhandahölles på billiga villkor till bostadsproducenter, vilkas bostadsproduktion avsåge åstadkommande av egnahem eller bostadskooperation, samt på vilket sätt billiga tomtpriser för bostadsbyggande i övrigt skulle kunna åstadkommas. Det kunde ifrågasättas, om ej utredningen även borde omfatta möjligheten att i vårt land införa officiella prisnoteringar med rådgivande anvisningar rörande hyrans skäliga storlek för bostäder av viss kvalitets- och storlekstyp. — Berörda utredning skulle främst syfta till att åstadkomma en nedgång i hyresnivån samt dessutom framskapa en typ av billiga och enkla men dock tillfredsställande bostäder. Men utöver detta borde utred1

I samband med propositionen om upprättande av Svenska bostadskreditkassan framfördes samma yrkanden i tvenne vid 1929 års riksdag väckta motioner, nämligen I: 291 av h e r r Möller samt II: 442 av herr Hage m. fl.

33* ningen utsträckas även till områden, som berörde den sanitära sidan av bostadsfrågan, i syfte att genom sakkunniga få konstaterat, huruvida ej en skärpning borde åstadkommas av bestämmelserna på vissa punkter men samtidigt möjligen ett uppmjukande komma till stånd av bestämmelserna på en annan punkt, nämligen i fråga om byggnadsstadgans bestämmelse om takhöjd (2'7 m). I samband med frågan om hälsovårdsstadgans reformering borde även upptagas till utredning, huruledes bostadsinspektionen skulle kunna få en ökad effektivitet, så att genom dessa bägge reformer större möjlighet skulle givas till ingripande mot mindervärdiga och hälsofarliga bostäder, allt för åstadkommande i största möjliga mån av bostäder, som ur sanitära utgångspunkter hölle måttet. Under hänvisning till anförda synpunkter hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken mån åtgärder, på sätt i motionen antytts eller på andra vägar, ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida, för att den genomsnittliga bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur hygieniska samt andra synpunkter samt hyresutgifterna, främst för mindre lägengenheter, hål]as inom rimliga gränser. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, införskaffade yttrande över motionen av socialstyrelsen. I detta erinrades inledningsvis om den livliga byggnadsverksamhet, som ägt rum särskilt sedan år 1923, samt uttalades den uppfattningen, att denna inneburit en icke oväsentlig höjning av de mindre bemedlades bostadsstandard. Det forcerade tempo, i vilket byggnadsverksamheten bedreves, kunde emellertid, ehuru i och för sig önskvärt, ej undgå att påverka byggnadskostnaderna, och de mindre bemedlades expansion på bostadsmarknaden, i och för sig likaledes önskvärd, föranledde, att tillgången på bostäder alltjämt hölle sig knapp i förhållande till den livliga efterfrågan, som i sin tur medförde en hög hyresnivå. Önskade man fördelarna — livlig bostadsproduktion och stigande bostadsstandard — torde man tillsvidare få resignera inför nackdelarna, höga byggnadskostnader och höga hyror, intill dess den nuvarande expansionsprocessen nått ett jämviktsläge, varvid byggnadskostnader och hyror torde komma att bättre ansluta sig till den övriga lägre prisnivån. Yad beträffade de av motionärerna särskilt anförda punkterna erinrade styrelsen om, att under byggnadshaussen mindervärdiga bostäder bortrivits i så hög grad, att avgången av enklare och billigare bostäder på sina håll ingåve bekymmer. Självklart vore, att det allmännas bostadsinspektion borde fungera och fylla sina uppgifter, men det aktuella läget i förevarande hänseende syntes näppeligen påkalla extraordinära åtgärder. Frågan om standardisering och typisering kunde betraktas nära nog som tidens lösen inom hela industrien, och även inom byggnadsindustrien förekomme standardisering av byggnadsdetaljer, typritningar o. d., ehuru byggnadsverksamhetens natur försvårade en standardisering av samma räckvidd som inom vissa andra industrigrenar. Vad kreditfrågorna beträffade, syntes man böra avvakta resultaten av den nyinrättade bostadskreditkassans verksamhet, innan nya statliga åtgärder vidtoges för kreditgivning 2306 34

C

34* åt bostadskooperation och egnahemsbyggande. I fråga om fastighetshandeln erinrades, att detta vore en väg, på vilken bostadsmarknaden tillfördes nödvändigt kapital. Såsom regel överginge en nybyggd fastighet från byggeherren till ny ägare, varigenom den förre finge sitt engagemang avvecklat och kunde påbörja ett nytt bygge. Jobbet med fastigheter kunde visserligen stimulera till hyresstegring intill överkanten av vad läget eljest medgåve, men det förnekades, att ombyte av ägare i och för sig skulle kunna mera allmänt och märkbart påverka hyrorna i uppgående riktning. Det vore väl snarast så, att förutsättningarna för allmän hyresstegring framkallade spekulation och ej omvänt. Yad slutligen beträffade det allmännas markpolitik framhöll styrelsen olämpligheten ur sociala och även ekonomiska synpunkter av, att staten dreve en restriktiv tomtpolitik å orter, där staten till mera avsevärd del förfogade över den för ett samhälles tillväxt erforderliga byggnadsmarken. Yad anginge den av motionärerna framförda tanken på officiella prisnoteringar beträffande bostadslägenheter eller däremot svarande anordningar erinrade styrelsen om, att hyrorna för lägenheter inom en och samma storleksgrupp kunde uppvisa normala intervaller på ända inemot 100 % samt att en »vara», beträffande vilken prissättningen vore så individuell och som vore så föga fungibel, ej lämpade sig för börsmässiga noteringar. Såsom ett sammanfattande omdöme uttalade socialstyrelsen, att med hänsyn till den mångfald spörsmål bostadsfrågan omspände och spörsmålens vittutgrenade natur nödgades styrelsen varna för allmänt hållna utredningar på området, enär man löpte fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur synnerligen kostsamt utredningsarbete, vars praktiska värde kanske ej motsvarade kostnaderna. Utredningar, som till äventyrs påkallades, borde inriktas på någorlunda begränsade, fixerade frågor, i vilka man kunde skönja inom räckhåll liggande praktiska resultat. Med understrykande av särskilt det sista uttalandet hemställde utskottets majoritet, att förevarande motion icke måtte till någon åtgärd föranleda, och så blev även riksdagens beslut. Fyra av utskottets ledamöter hade emellertid reserverat sig för en skrivelse i motionens syfte. I annan motion (II: 259) hade i huvudsak samma motionärer påyrkat r e f o r m e r i n g av h y r e s l a g s t i f t n i n g e n m. m. Innebörden av de väckta förslagen hade preciserats i följande fem punkter: 1) att bostadsinnehavet vore tryggat, vilket mål i någon mån skulle kunna nås genom stadganden om optionsrätt eller prioritetsrätt för hyresgäst i lämplig form; 2) att bostaden vore sund, vilket skulle kunna nås genom tillfredsställande bostadsinspektion, genom en fortsatt tillräcklig bostadsproduktion, som ersatte nu befintliga hälsofarliga bostäder med nya bostäder i sådana prislägen, att hyresgästerna i de hälsofarliga prisbilliga lägenheterna kunde betala hyran i de nya lägenheterna, samt genom införande i hälsovårdsstadga, byggnadsstadga eller hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande av hälsofarlighet i bostadslägenheter;

35* 3) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande skick, vilket bl. a. skulle kunna uppnås genom tillkomsten av bestämmelser i sådan riktning, som bl. a. fastsloge vissa grunder för hyresgäst att vid hyras betalande avdraga vad som utlagts för reparationer eller för bostadens förbättrande samt som i övrigt införde rätt till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande av en bostads mindervärdiga beskaffenhet; 4) att den ständigt skeende hyresprisfördyringen — som i vårt land resulterat i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukades av hyran än i något annat land — kunde i någon mån hållas tillbaka och att framför allt oskäliga hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en effektiv bestämmelse om åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i den planerade lagstiftningen, vilken bestämmelse även borde få gälla för de mycket ofta förekommande rent vanvettiga hyror, som uttoges för butiker med gott läge; samt 5) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore olämpliga; i denna fråga hade vissa reservanter inom första lagutskottet år 1922 uttalat sig på sådant sätt, att de med hänsyn till detta yrkande ifrågasatte, om icke avtalsfriheten borde ytterligare begränsas till förebyggande därav att lagbestämmelser till hyresgästs förmån eluderades genom kontraktsvillkor. — Motionärerna tillade, att detta endast vore några av de mest framträdande reformkraven, som framförts på detta område och av vilka större delen torde kunna tillgodoses genom bestämmelser i en hyreslag. I övrigt hänvisades till den redogörelse rörande nämnda saker, som funnes intagen i första lagutskottets utlåtande nr 23 vid 1922 års riksdag (under rubriken I I , Eeformering av hyreslagstiftningen). Riksdagens andra lagutskott, till vilket denna motion hänvisats, framhöll i sitt utlåtande (nr 29), att bostadsfrågan vore och städse torde komma att förbliva ett av de centrala samhälleliga spörsmålen, samt att goda bostadsförhållanden vore en grundväsentlig betingelse för samhällets trivsel och allmänt framåtskridande. Av det ansenliga komplex av spörsmål bostadsfrågan omspände vore åtskilliga föremål för lagstiftning, och inom denna intoge hyreslagstiftningen en mycket framskjuten plats. Utskottet erinrade om, att grundvalen för gällande hyreslagstiftning vore 1907 års nyttjanderättslag (kap. 3), kompletterad genom 1923 års lag med vissa bestämmelser om hyra samt indirekt genom de år 1925 vidtagna ändringarna i utsökningslagen ävensom det vid 1930 års riksdag framlagda — och sedermera antagna — omfattande lagförslaget rörande bostadsrättsföreningar. Utskottet hade svårt att inse de fördelar, som stode att vinna, om hyreslagstiftningen utbrötes ur sin nuvarande plats såsom ett kapitel i nyttjanderättslagen och tillsammans med vissa andra bestämmelser sammanfattades i en fristående lag. I utlåtandet lämnades därefter en översikt av det aktuella läget på bostadsmarknaden och framhölls, att även om detta icke i allo tedde sig såsom önskvärt — särskilt med hänseende till den uppdrivna hyresnivån — syntes dock förhållandena mana till stor försiktighet i fråga om inskridanden med restriktiv lagstiftning på sätt motionärerna föreslogo.

36* Utskottet ingick därefter på motionens olika punkter, och anförde rörande den första att frågan om införande av options- eller prioritetsratt gjorts till föremål för utredning av professor V. Lundstedt, över vars betankande socialstyrelsen avgivit utlåtande den 26 november 1925.1 Utskottet kunde ej finna, att spörsmålet om en optionsrätt e. d. förts framåt genom detta utredningsarbete, utan att detta snarare kastat ytterligare ljus over de vanskligheter som vore förknippade med ett dylikt rättsinstitut, särskilt därigenom att inskränkningar i hyresvärds rätt att uppsäga hyresavtal i en eller annan form måste kompletteras av tvångsbestämmelser rörande hyressattningen och därigenom leda till ett återupplivande av kristidens hyresstegringslagstiftning. Men en lagstiftning av dylik art kunde befaras verka hämmande på bostadsproduktionen, och en tillfredsställande allman tillgång på bostäder erbjöde hyresgästen den bästa betingelsen ej blott att överhuvudtaget erhålla en efter hans förhållanden lämplig bostad utan i regel även att kunna bevara innehavet av en viss individuell bostadslagenhet. — I fråga om den andra punkten i motionen framhöll utskottet betydelsen av sunda bostäder ej blott av humanitära skäl utan också ur folkhälsans synpunkt Utskottet ansåg lika med motionärerna det önskvärt, att den bostadsinspektion, som från det allmännas sida utövades av hälsovårdsnämnderna eller i vissa större städer av särskilt för ändamålet inrättad myndighet skedde på tillfredsställande sätt. Till motverkande av hälsovådliga bostäder förordade motionärerna införande i byggnadsstadga, hälsovårdsstadga och hyreslag av effektivare bestämmelser med sådant syfte. Utskottet erinrade om, att gällande byggnadsstadga av 1874 vore under revidering. I 1919 års hälsovårdsstadga gåves hälsovårdsnämnden rätt att påkalla reparation eller förbjuda vidare användning av rum, vars beboende provades vara förenat med fara för hälsan, och dessa offentligrättsliga föreskrifter kompletterades i viss mån genom ett stadgande av privaträttslig natur, nämligen nyttjanderättslagens 3 kap. 15 §, vari föreskreves, att därest förhyrd lagenhet som vore avsedd till bostad, vore så beskaffad, att dess användande vore förenat med uppenbar våda för de inneboendes hälsa, och bristen ej på tillsägelse genast avhjälptes av hyresvärden, hyresgästen ägde uppsäga avtalet, ändå att annat förbehåll skett. Utskottet erinrade om, att under en stor del av den period, under vilken hälsovårdsstadgan agt giltighet (fr o m 1920), hade bostadsbrist varit rådande. Fortfarande rådde flerstädes viss knapphet på bostäder, varför det låge i öppen dag, att hälsovårdsmyndigheterna av omständigheternas makt tvingats att tolerera en hel del bostäder, som vid rikligare tillgång skulle ha föranlett ett inskridande. Att en hälsovårdsnämnd ägde förbjuda ett rums vidare användning for bostadsändamål måste, när omständigheterna på bostadsmarknaden tilläte xorbudets effektuerande, innebära en den mest allvarliga påminnelse for agaren att försätta rummet i sanitärt tillfredsställande skick, och för det dåvarande ansåge utskottet ej skäl föreligga att förorda skärpning av hälsovårdsstadgans regler. 1

Sociala meddelanden, årg. 1926 sid. 3.

37*

Med nu berörda förhållanden sammanhängde nära de önskemål, som framförts i motionens tredje punkt om bristfälliga bostäders försättande i tillfredsställande skick. Utskottet erinrade om, att bestämmelser i hithörande ämne meddelades i nyttjanderättslagens 3 kap. 10 och 12 §§, men att dessa bestämmelser vore av dispositiv natur och lämnade domstol stor frihet att ingå i prövning, huruvida en lägenhet »enligt ortens sed och allmänna uppfattning» vore att anse som bristfällig. Utskottet ställde sig dock tveksam om lämpligheten av full avtalsfrihet i denna speciella fråga; spörsmålet borde upptagas till utredning endast i ett större sammanhang! Däremot motsatte sig utskottet av principiella och praktiska skäl motionärernas yrkande om »rätt till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande av en bostads mindervärdiga beskaffenhet». I fråga om den fjärde punkten anförde utskottet, att klagomålen över de höga hyrorna i åtskilliga samhällen icke saknade fog, men motsatte sig återinförande av allmän hyresreglering och även av lagstiftning mot hyresocker, enär sådana åtgärder kunde antagas verka återhållande på den i rådande' situation önskvärda bostadsproduktionen. I den femte och sista av motionens punkter gåves uttryck åt önskemålet, att hyreslagstiftningens detaljbestämmelser i allmänhet borde vara av tvingande natur och icke såsom nu avtalsfrihet råda utom i vissa begränsade fall. Utskottet uttalade sina betänkligheter mot kraven att, skenbart till hyresgästernas fördel, alltför mycket kringskära avtalsfriheten. Bestämmelser i sådan riktning skulle sannolikt bliva till nackdel för båda parterna, ty en icke alltför begränsad avtalsfrihet vore för dem oundgänglig, då en mångfald olika förhållanden vid avtalets uppgörande spelade in på ett sätt, som icke kunde i detalj förutses av lagstiftaren. Utskottet ville emellertid icke bestrida, att vissa bestämmelser i gängse hyresavtal, sådana de komme till uttryck bl. a. i en del brukliga tryckta formulär till hyreskontrakt, alltför ensidigt toge sikte på tillvaratagande av hyresvärdens intressen. Utskottet funne det därför kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpliga opartiskt hållna avtalsformulär åtminstone försöksvis kunde utarbetas genom det allmännas försorg att ställas till allmänhetens fria disposition. Vad sålunda anförts fann utskottets majoritet motivera, att förevarande motion icke måtte till någon åtgärd föranleda, men sex reservanter förenade sig med motionärernas yrkande. Riksdagen följde emellertid utskottsflertalet. De vid 1930 års riksdag väckta omfattande bostadsmotionerna och de över dem avgivna utskottsutlåtandena ha återgivits tämligen utförligt, enär därvid framförda synpunkter i stort sett gått igen vid bostadsfrågans riksdagsbehandling under de följande åren. Sålunda återkommo vid 1931 å r s r i k s d a g frågorna om skärpning av hyresvärds underhållsskyldighet och om normalisering av hyreskontrakt (II: 298 av herr Hage m. fl. [soc.]), men motionen ledde ej heller nu till re-

38* sultat, sedan den avstyrkts av andra lagutskottet (uti. nr 8). Samma öde rönte en av herr Andersson i Stockholm m. fi. (komm.) väckt motion angående åtgärder för åstadkommande av mera hygieniska samt billigare bostäder (11:293, andra lagutskottets uti. nr 9), ävensom en av samma motionärer väckt motion rörande ordnande av tillfredsställande kredit för uppförande av kooperativa bostadshus (II: 294, andra kam:s fjärde tillf, utskotts uti. nr 5).1 Vid 1932 å r s r i k s d a g återkom den kommunistiska gruppen med en motion angående lagstiftning till åstadkommande av mera hygieniska och billigare bostäder (II: 374), vari hemställdes om utredning och förslag till 1933 års riksdag angående dels hygieniska minimifordringar på bostadslägenheter, dels effektiv bostadsinspektion för såväl städerna som landsbygden, dels nedskrivning av alla tomt- och fastighetsvärden, dels föreskrift att hyran högst finge sättas så, att den täckte verkliga omkostnader för fastigheten samt 5 % ränta på det verkliga fastighetsvärdet, till vilket räknades endast på godkännbart sätt i fastighet innestående kapital. Efter hemställan av andra lagutskottet (uti. nr 15) — vari bl. a. erinrades om tillkomsten av den nya byggnadsstadgan den 20 november 1931 med dess mera ingripande bestämmelser i fråga om byggandets reglering — blev denna motion av riksdagen avslagen. — Samma år väcktes av herrar Ström, Hage m. fl. (soc.) en motion (11:406), vari hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida, i vilken mån och på vilket sätt åtgärder kunde vidtagas, så att man erhölle en ur sociala, ekonomiska och hygieniska synpunkter mera tillfredsställande lösning av det komplex av bostadsproblem, som anförts i motionen och av vilka de mest aktuella hänförde sig till den högre hyresnivån. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, inhämtade yttrande av socialstyrelsen. I anslutning till detta framhölls (uti. nr 10), att hyresstegringen sammanhängde med bostadsproduktionens forcerade tempo, men att nu tecken framträtt på vikande konjunkturer och fallande hyresnivå. En annan fråga, som berörts i motionen, vore ordnande av kreditgivningen särskilt för egnahemsbyggare, men kommunerna ansåges här i första hand böra träda emellan. — Utskottsmajoritetens hemställan, som bifölls av riksdagen, innebar avslag på motionen, men fyra reservanter inom utskottet yrkade bifall till densamma. Vid 1933 å r s r i k s d a g förelågo ett par kommunistiska motioner (II: 186 och I I : 248 av herrar Hagberg och Brädefors) angående byggande av bostäder för arbetare och med dem jämställda samt om förbud mot vräkningar på grund av obetald hyra i vissa fall, vilka motioner ej ledde till någon riksdagens åtgärd. — I en socialdemokratisk motion (II: 358 av herrar Ström, Hage m. fl.) återupptogos de krav på en socialt betonad hyreslagstiftning av tvingande natur, åsyftande att säkerställa bostadens sundhet och för1 Nämnas må, att vid 1931 års riksdag framfördes frågan om de barnrika familjernas svåra ställning genom en från högerhåll väckt partimotion (II: 160) angående beskattningen av äkta makar och om hänsynstagande vid beskattningen till försörjande av hemmavarande barn,

39* svarliga underhåll, skäliga pris m. m. Detta innebar, med undantag för kravet på optionsrätt, samma yrkanden, som tidigare framförts i motionen I I : 259 vid 1930 års riksdag (punkterna 2—4, se sid. 41*). Andra lagutskottet erinrade härom i sitt utlåtande (nr 21) och hemställde, ehuru med sju reservanter, att motionen ej måtte till någon åtgärd föranleda, och så blev även riksdagens beslut. Yid 1934 å r s r i k s d a g förelåg en motion (II: 492) av herr Flyg m. fl. (komm.), vari, närmast efter ett uppslag i en av undertecknade Myrdal och Ahrén verkställd bostadspolitisk utredning (statens offentliga utredningar 1933: 14, se sid. 34*), hemställdes, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte begära, att för landets städer och stadsliknande samhällen måtte på statistisk grund uppställas lokala bostadsprogram. I häröver avgivet utlåtande (nr 3) erinrade andra kammarens andra tillfälliga utskott, att den ifrågavarande utredningen redan förts ut i ett vidare sammanhang genom att chefen för socialdepartementet efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1933 tillkallat särskilda sakkunniga (bostadssociala utredningen). Under åberopande härav blev motionen av riksdagen avslagen. — Samma år väcktes från socialdemokratiskt håll motioner (I: 155 av herr Sigfrid Hansson m. fl., I I : 377 av herr Severin m. fl.) med hemställan om utredning angående förhållandena inom byggnadsindustrien. I utlåtande av andra lagutskottet (nr 49) tillstyrktes en sådan utredning, och den vann även riksdagens bifall (skrivelse 11 juni 1934). I anledning därav tillkallade socialministern efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 september 1934 särskilda sakkunniga — 1934 års byggnadsindustrisakkunniga — med uppdrag att, i samarbete med bostadssociala utredningen, utreda, vilken inverkan på byggnadsindustriens produktionskostnader, som utövades av byggnadsverksamhetens säsongkaraktär, sättet för finansiering av under byggnad varande fastigheter, monopolistiska tendenser i fråga om tomtpolitik, kreditgivning, materialtillförsel eller arbetsmarknad m. m.

40*

AVD. II.

Bostadsförhållandena och deras betydelse ur socialpolitisk, hygienisk och befolkningspolitisk synpunkt. Kap. 6. Bostadsbeståndets beskaffenhet och boendeförhållandena. Omfattningen av städernas undermåliga bostadsbestånd. Den enquéte, som av bostadssociala utredningen företogs hösten 1933 och för vilken en summarisk redogörelse tidigare lämnats (sid. 9*), gav visserligen en viss överblick av förhållanden — och framför allt uppfattningar — på olika orter, men knappast några möjligheter till kvantitativ uppskattning av omfattningen av beståndet av undermåliga bostäder. Man kunde konstatera en särskilt för de större städerna vanlig anslutning till meningen, att med hänsyn till bostadshygieniska krav utdömning borde ske i större omfattning än hittills, men även, att de källor, ur vilka upplysningar i frågan skulle kunnat lämnas i enquétesvaren (framför allt bostadsinspektionens register), voro otillräckliga, där de inte voro helt värdelösa eller obefintliga. Endast för ett ringa fåtal orter voro upplysningarna av sådan beskaffenhet, att de kunde tjäna som stöd vid uppskattningar av antalet utdömbara lägenheter. Beträffande uppgifterna om undermåliga lägenheter i materialet från 1933 års hyresräkning torde i minst lika hög grad som om enquétematerialets uppgifter gälla, att de äro skäligen löst grundade och framför allt av olika tillförlitlighetsgrad för olika orter. Såsom närmare framgår av den statistiska redogörelse, som lämnas i bilaga 2 (sid. 43), har man här bl. a. att utgå från av de lokala hyresräkningskommittéerna uttalade omdömen om att vissa lägenheter skulle vara att anse såsom undermåliga. Ifrågavarande värdesättning förefaller emellertid ofta skäligen subjektivt betonad och är i varje fall icke grundad på någon enhetlig värderingsnorm. Visserligen har man även på grundval av ett par objektiva kriterier — avsaknad av såväl tambur som hall samt avsaknad av vatten- och/eller avloppsledning — kunnat särredovisa olika grupper av ur vissa synpunkter bristfälliga lägenheter, men dessa kriterier ge ju långtifrån någon fullständig belysning av bostadskvaliteten. Som stöd för kvantitativa uppskattningar av det undermåliga lägenhetsbeståndets storlek äro hyresräkningsmaterialets uppgifter därför användbara endast i mycket begränsad omfattning. För att i görligaste mån avhjälpa dessa brister har bostadssociala utredningen föranstaltat kompletteringsundersökningar under samarbete med kommunala myndigheter i 15 större och medelstora städer, från vilka skola införskaffas mera preciserade och utförliga uppgifter om smålägenhetsbeståndets kvalitet (jämte vissa mera ingående upplysningar om boendeförhållandena).

41* Innan resultaten av ett tillräckligt antal sådana kompletteringsundersökningar föreligga, måste varje uppskattning av antalet lägenheter, som äro så undermåliga, att de böra och kunna utdömas, vila på skäligen lös grund. Tillsvidare har man endast att hålla sig till enstaka lokala undersökningar, framför allt undersökning för Göteborg av år 1931*, samt upplysningar från ett fåtal orter, där bostadsinspektionen torde vara mera effektiv och välinformerad. I Göteborgsundersökningen bedömdes 5'4 % av de 7 000 undersökta, efter representativa grunder utvalda smålägenheterna som »allmänt bofälliga». Enligt hyresräkningskommittéernas omdömen till 1933 års hyresräkning skulle endast 1*5 % av samtliga lägenheter och 1*8 % av smålägenheterna i de genom bostadssociala utredningens försorg bearbetade orterna 2 vara att beteckna som undermåliga. Såsom nyss antytts, äro dock dessa medeltal skäligen värdelösa, eftersom på de flesta orter ingen verklig kvalitetsundersökning utförts. Det finns all anledning att antaga, att siffrorna för de städer, varifrån ett större antal undermåliga lägenheter uppgivits, icke endast återspegla en större faktisk förekomst av undermåliga lägenheter — om sådan överhuvud föreligger — utan även och framför allt en bättre information, som vilar på någorlunda tillförlitlig kvalitetsuppskattning. Bland dessa städer märkas Norrköping (8i % av samtliga och 9-4 % av smålägenheterna), Uddevalla (6'4 resp. 8 - i %\ Karlskrona (6-i resp. 7*9 %) och Linköping (4'i resp. 4*8 %). Om man med utgångspunkt i dylika sporadiska och som underlag för ett allmänt omdöme förvisso otillräckliga uppgifter antager, att omkring 5 % av smålägenhetsbeståndet vore att anse som undermåligt, skulle detta innebära, att 25 000—30 000 smålägenheter (till större delen om 1 rum och kök) eller 60 000—70 000 eldstäder inom Sveriges städer och stadsliknande samhällen skulle vara att beteckna som undermåliga. Dessa siffror få dock betraktas endast som en vag uppskattning av s t o r l e k s o r d n i n g e n av det undermåliga bostadsbeståndet. 3 Härvid är emellertid att märka att varje uppskattning för närvarande måste lida icke endast av osäkerhet på grund av otillräckligt statistiskt underlag utan även av all den subjektivitet och obestämdhet, som i brist på fastslagna, objektiva mått råder i fråga om uppfattningen av kvalitativ undermålighet hos lägenheterna. Även i länder, där man längre tid och med större intensitet ägnat uppmärksamhet åt detta problem, är obestämdheten stor och svängrummet för subjektiviteten i omdömena vidlyftigt tilltaget. Det är karakteristiskt, att 1931 års undersökning i Göteborg kom till ett resultat i fråga om relativa antalet allmänt bofälliga lägenheter, som var dubbelt så högt som vid 1921 års räkning. Dock var smålägenhetsbeståndet omkring 30 % större vid det förra tillfället, och inom den nytillkomna tredjedelen kunna 1 Bostadsräkningen 1930 samt Bostadsundersökningen 1931 i Göteborg. Utg. av Göteborgs stads statistiska byrå. Göteborg 1933. 2 Se bilaga 2, sid. 43 ff. 3 Tab. 4. bilaga 2, sid. 44—45, upplyser om att på de undersökta orterna inte mindre än 37"2 % av samtliga lägenheter sakna både t a m b u r och. hall samt att 16-6 % sakna vattenoch/eller avloppsledning. Dessa objektivt konstaterbara bostadstillbehör ha stor bostadshygienisk betydelse, men avsaknaden därav konstituerar icke med nödvändighet »allmän undermålighet» hos lägenheten.

42* rimligtvis praktiskt taget inga allmänt bofälliga bostäder befinna sig. Förhållandet är givetvis till stor del ett uttryck för den fortskridande försämringen av det äldre bostadsbeståndet, men sannolikt till icke oväsentlig del även ett uttryck för stigande hygieniska och bostadssociala krav. Det finns heller ingen anledning, varför inte dessa krav skulle stiga. Den offentliga bostadsvården är ännu så ny här i landet och de därmed förenade offentliga ingreppen så ovana och därför även de hämmande krafterna så starka, att kraven i detta hänseende från den allmänna opinionens och de offentliga organens sida ännu inte tillnärmelsevis kommit upp i den nivå, som gäller exempelvis den allmänna sjukvården. Men i riktning mot en därmed jämförlig nivå för bostädernas del verka på lång sikt mäktigt de från många av samhällslivets övriga områden förvärvade och av den bostadshygieniska upplysningen stödda och vägledda högre kraven på hygien hos de nytillträdande hushållsbildande generationerna samt konkurrensen och exemplen från den växande del av smålägenhetsbeståndet, som utgöres av nybyggda lägenheter med högre hygienisk standard. Det är därför naturligt om gränsdragningen omkring det bostadsbestånd, som betraktas såsom icke motsvarande hygienens krav, successivt göres vidare. Samtidigt åldras det gamla bostadsbeståndet allt mer. Det är härvid att märka att den åldersklass inom bostadsbeståndet, som just har vuxit över femtioårsstrecket, är av betydande omfattning. 1 Den innefattar de fastigheter, som kommo till under den starka stadstillväxten under 1870- och 80-talen. Hitintills torde väl huvudmassan av de lägenheter, som enligt gängse värderingar äro att anse som undermåliga, ligga inom det fastighetsbestånd, som står kvar från tiden före det moderna stadsväsendets framväxt sedan 1870- och 1880-talen. I den mån de bostadshygieniska kraven av olika krafter fortsätta att drivas uppåt, under det att samtidigt det nämnda, nu omkring femtioåriga fastighetsbeståndet fortsätter att åldras, komma allt vidare ringar av bostäder att falla utanför gränsen för de hygieniskt tillfredsställande bostäderna. E t t undanröjande av de för ögonblicket existerande, enligt gängse uppfattning undermåliga lägenheterna kommer icke att kunna på ett slutgiltigt sätt »lösa» denna del av bostadsfrågan, endast att vid varje tidpunkt minska dess räckvidd. Den skapas ständigt på nytt. Därtill kommer, att omfattningen av problemet om kvalitativ sanering av bostadsbeståndet i städerna icke på ett riktigt sätt kan uppskattas enbart genom räkning av det antal lägenheter, som i sig själva kunna betecknas som undermåliga. Dessa ligga sällan samlade till sammanhängande bostadsområden, utan tvärtom strödda och det på ett sådant sätt, att en saneringsverksamhet, som tager formen av rivning, måste gå ut även över andra lägenheter. Frågan om undanskaffandet av de undermåliga lägenheterna kan sålunda ses inte endast som en fråga om utdömning av enstaka lägenheter; utan måste sättas in i sitt sammanhang med den större och mera svårlösta frågan om stadsplanemässig nyordning av kvarter och hela stadspartier. 1

Jämför bilaga 8, sid. 261.

43* Sedd under denna synvinkel blir givetvis saneringsproblemet av annan och mera betydande storleksordning än den, som angives av uppskattningen här ovan. I sin förut nämnda P . M. av den 19 februari 1934 uttryckte de sakkunniga den uppfattningen, att »med i vårt land rådande bostadsvanor det bostadssociala problemet i städer och stadsliknande samhällen i väsentlig grad utgör ett trångboddhetsproblem. Inriktningen av en på lång sikt inställd social bostadspolitik från det allmännas sida måste vara till huvudsaklig del bestämd av en strävan att motverka den rådande trångboddheten i smålägenheter.» Det finns, av skäl, som närmare skola utvecklas i det följande, anledning att vidhålla en sådan uppfattning. Tillsvidare bör dock, enligt de sakkunnigas mening, saneringsfrågan i det bostadspolitiska programmet få träda tillbaka för frågan om trångboddhetens motverkande, icke endast därför att trångboddheten utgör en större aktuell olägenhet än den kvalitativa undermåligheten utan även med hänsyn till den naturliga ordning, i vilken ingrepp mot bostadsnöden synes böra vidtagas (jämför kap. 8). ^ Det framgick ur enquéten hösten 1933 och har bekräftats vid de sakkunnigas studieresor, att de utdömbara lägenheterna till mycket stor del bebos av äldre personer, vilka varken själva i allmänhet ha ett starkare subjektivt behov av bättre bostäder utan tvärtom ofta hänga fast vid de förhållanden, som de vuxit samman med, eller kunna bringas att anpassa sig till grundligt ändrade bostadsförhållanden. Av naturliga skäl äro därvid vanligen hushållen små och trångboddheten föga framträdande. De undermåliga lägenheterna äro dock även till en icke obetydlig del besatta av fattiga barnrika familjer, som just på grund av barnrikedomen tvingas att söka sig till de allra billigaste lägenheterna. För en bostadspolitik, som vill vara en familjepolitik och i första hand tillgodose intresset av en sund bostadsmiljö för barnen och de uppväxande, reduceras emellertid den aktuella betydelsen av den rent kvalitativa undermåligheten hos bostäderna och tyngdpunkten förskjutes allt starkare över till det allmänna trångboddhetsproblemet. Naturligtvis är angelägenheten av ingrepp högst i sådana fall, där kvalitativ undermålighet och trångboddhet förenas. Dessa fall utgöra visserligen ett absolut taget icke obetydligt antal, men de äro endast en bråkdel av de samlade fallen av sådan trångboddhet, som medför fara för den fysiska och framför allt för den psykiska hälsan. De här anförda synpunkterna utgöra givetvis intet argument mot att snarast möjligt åtgärder i form av förbättrad bostadslagstiftning och effektivare bostadsinspektion vidtagas. De innebära närmast en rekommendation av att vid inriktningen av de bostadspolitiska åtgärderna i första hand sikte tages på det a l l m ä n n a r e problemet om trångboddhetens motverkande. Härigenom skapas också gynnsammare betingelser för ett effektivt realiserande av förbättrad bostadslagstiftning och bostadsinspektion. Trångboddheten, Att bostadsproblemet i de svenska städerna till väsentlig del är ett trångboddhetsproblem belyses redan av de uppgifter om lägenhetsbeståndets sammansättning som meddelas i bilaga 2 (sid. 40). Av det totala

44* antalet bostadslägenheter inom den enligt representativa grunder utvalda del av städernas bostadsbestånd, som de där meddelade undersökningsresultaten avse, utgöras nära 36 % av lägenheter om högst 1 rum och kök. — Av de i samma bilaga (sid. 67) anförda statistiska uppgifterna framgår, att 35 % av hushållen bo i lägenheter med mer än 1V 2 personenheter per rumsenhet, och överskridande av denna norm innebär, att exempelvis i en lägenhet om 1 rum och kök bo 3 eller flera vuxna personer eller 2 vuxna och 1 barn eller flera.1 Utgår man från den mindre krävande trångboddhetsnormen 2 personenheter per rumsenhet, innebärande exempelvis, att i en lägenhet om 1 rum och kök bo 4 eller flera vuxna eller 2 vuxna och 3 eller flera barn, blir motsvarande siffra 1 3 % . Då emellertid 30—40% av hushållen bestå av 1 - 2 vuxna personer utan barn, ge dessa uppgifter ingen uppfattning om trångboddhetens betydelse för familjehushåll i mera egentlig bemärkelse. Ser man enbart på familjer med barn, framträder (tab. 15, sid. 74-75) det anmärkningsvärda förhållandet, att inom det övervägande flertalet orter dessa till mer än hälften bo i lägenheter med mer än 1V2 personenhet och på åtskilliga håll till mer än en tredjedel i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. I samband med dessa förhållanden står, att bortåt 60 % av alla barn under 15 år äro trångbodda enligt förstnämnda och nära 30 % enligt sistnämnda kriterium. Detta förhållande belyses på ett åskådligt sätt i diagram I i bilaga 2 (sid. 68—69). Man kan säga, att trångboddhetsproblemet i övervägande grad betingas därav, att lägenheter om 1 rum och kök i så stor utsträckning användas såsom familjebostad. Sålunda synas omkring två tredjedelar av den totala trångboddhetsfrekvensen hänföra sig till denna lägenhetskategori. Det må i detta sammanhang anmärkas, att de boende i lägenheter om 1 rum och kök inom flertalet orter till större del utgöras av barn, än vad fallet är i fråga om någon annan lägenhetskategori. Särskilt svår ter sig trångboddheten i sådana familjer, där såväl minderåriga som vuxna barn finnas, d. v. s. i medelålders familjer, som så att säga befinna sig omkring kulmen i familjens utveckling. Att så är förhållandet framgår, om än på ett mindre fullständigt sätt på grund av det tillgängliga primärmaterialets bristande differentiering, av tab. 15 i bilaga 2, där t. ex. de under beteckningen »3—4 vuxna med 1—2 barn» eller »5 eller flera vuxna med 1—2 barn» till övervägande del tillhöra denna typ. Man finner, att särskilt den sista av dessa grupper uppvisar en synnerligen hög trångboddhetsfrekvens, i det att vanligen över hälften och på vissa håll ända till tre fjärdedelar av dessa hushåll bo i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. Ännu tydligare kommer här ifrågavarande förhållande till synes i den ovan citerade för år 1931 utförda specialundersökningen för Göteborg, enligt vilken hushåll bestående av makar med både minderåriga och vuxna barn till 62-3 % äro trångbodda i den meningen, att de bo i lägenheter med mer än 2 boende per eldstad — vilket t. ex. betyder 5 eller flera personer 1

Beträffande den n ä r m a r e betydelsen av dessa begrepp hänvisas till bilaga 2,

45* i en lägenhet om 1 rum och kök — medan motsvarande jämförelsetal för hushåll bestående av makar med endast minderåriga barn blott uppgår till 16-1 %. Denna olikhet torde till väsentlig del förklaras därav, att förstnämnda hushåll i högre grad tillhöra de större typerna, medan i den senare gruppen även ingå ett-barnsfamiljer. Det är sålunda den för medelålders hushåll utmärkande större familjestorleken, som gör, att dessa i fråga om trångboddhetsförhållandena bli så oförmånligt ställda. De här anförda data belysa det förhållande, vars brytande en på trångboddhetens avskaffande inriktad bostadspolitik synes böra i första hand sätta som mål, nämligen att kostnaden för barnen i förening med förkastliga bostadsvanor alstra den största trångboddheten just under den period av familjens historia, då familjens betydelse som härd för de uppväxandes fostran är som viktigast och då, såsom kommer att belysas i det följande, de psykiska och sociala skadeverkningarna av trångboddheten äro som störst. Det sagda framhäver även betydelsen av en möjligast rörlig anpassning av bostaden till familjens behov i dess olika utvecklingsfaser, från det i allmänhet lätt tillfredsställda mindre bostadsbehovet hos den unga familjen med inga eller endast små barn, över det växande, mera svårtillfredsställda och faktiskt i stor utsträckning i c k e tillfredsställda behovet hos den medelålders familjen med uppväxande barn och till det på nytt mindre behovet hos äldre familjer, vars barn ha utflyttat från hemmet. För den medelålders familjen betyder ofta kostnaden för tillgodoseendet av barnens andra behov en i förhållande till det föreliggande bostadsbehovet minskad hyresbetalningsförmåga. Men därtill spelas säkerligen en inte oväsentlig roll dels av den konservatism i bostadsvanorna, som medför, att även sådana familjer, som kunde ha råd att hyra en större bostad, när familjen är som störst, sitta kvar i en bostad, som anpassats till en tidigare mindre familjestorlek, dels av det övervägandet, att barnen inom några år ha vuxit upp och flyttat från hemmet. I fråga om trångboddhetens orsaker framgår av bilaga 2 (sid. 78), att inneboendesystemet har blott föga betydelse härvidlag. Dels har inneboendet numera på flertalet håll en ganska ringa utbredning, dels är trångboddhetsfrekvensen i stort sett icke större utan snarare något mindre i sådana lägenheter, där inneboende eller inhyrande finnas, än i övriga lägenheter. Beträffande frågan i vad mån trångboddheten sammanhänger med inkomstförhållandena, ha de statistiska undersökningarna i stort sett bekräftat de resultat, som erhöllos vid den av undertecknade Myrdal och Åhrén företagna försöksundersökningen för Göteborg (statens offentliga utredningar 1933: 14), nämligen att en mycket betydande del av de trångbodda icke kunna betecknas såsom »fattiga». Visserligen framträder detta förhållande icke å alla orter i fullt samma utsträckning som i förenämnda utredning, vilket emellertid dels förklaras av, att förhållandena i Göteborg knappast kunna betraktas såsom fullt representativa för de svenska stadssamhällena i gemen, dels av att man i den nu utförda undersökningen utgått från inkomstuppgifter, vilka avse icke som i Göteborgsundersökningen år 1930 utan depressionsåret

46* 1932. Det visar sig emellertid i den nu företagna undersökningen, att ungefär två tredjedelar av de hushåll, som bo i lägenheter med över 2 personenheter per rumsenhet, kunna betecknas såsom »icke fattiga», om man utgår från ett efter dyrortsskalan och familjetypen graderat fattigdomsstreck, som exempelvis för familjer om 2 vuxna och 2 barn boende i någon ort tillhörande dyrortsgrupp G fixerats till 1 800 kr. i total familjeinkomst. Utgår man från en högre gräns, som i motsvarande fall fixerats till 3 000 kr., skulle omkring en tredjedel vara att beteckna såsom »icke fattiga». Även om dessa uppgifter kunna ha påverkats av olika felkällor, torde de dock ge tillräckligt skäl för det omdömet, att en avsevärd del av trångboddheten icke är betingad av inkomst- och hyresförhållandena. 1 Bland de övriga faktorer, som kunna inverka, böra främst framhållas den nyss nämnda konservatismen i bostadsvanorna samt framför allt arbetslösheten — två företeelser, som f. ö. icke äro utan ett visst samband med varandra. Arbetslösheten verkar inte endast därigenom, att den åstadkommer inkomstminskning, utan sannolikt i minst lika stor utsträckning genom den osäkerhetskänsla, som den vållar. Såsom arbetslöshetsrisk drabbar arbetslösheten även dem, som ha arbete; den försvårar en mera långsiktig och rationell komsumtionsplanläggning. Särskilt oförmånligt verkar arbetslöshetsrisken, om den ter sig överhängande under så lång tid, att de dåliga bostadsförhållanden, som härvid kunna uppkomma eller tidigare rått, bliva till vana. I fråga om boendetäthetstalens utveckling vilja de sakkunniga hänvisa till de uppgifter, som därom lämnas i bilagorna 2, 3 och 4. Den betydande nedgång, som på senare decennier har kunnat konstateras i boendetäthetstalen, ger knappast fog för en optimistisk förhoppning, att trångboddheten på ett lyckligt sätt är på väg att avvecklas. Såsom närmare avhandlas i bilaga 4, sammanhänger nämligen denna nedgång i övervägande grad icke därmed att den typiska familjebostaden för familj av viss storlek har blivit större, utan därmed att på grund av fruktsamhetens nedgång familjestorleken blivit mindre och antalet familjer starkt vuxit i förhållande till totalfolkmängden. De här redovisade förhållandena framställa trångboddhetsproblemet såsom i väsentlig grad ett barnproblem, och detta icke endast i den meningen att den faktiskt bestående trångboddheten i mycket hög grad sammanhänger med förekomsten av barn, enkannerligen flera än två barn, i familjerna, utan även i den meningen att den genom »krafternas fria spel» åstadkomna sänkningen i boendetätheten på senare tid till stor del är att hänföra till barnantalets kraftiga begränsning. Bostadspolitiskt sett reser därför trångboddheten främst ett familje- och barnavårdsproblem: genom åtgärder mot trångboddheten kan man tillförsäkra barnen en hygieniskt och moraliskt sundare hemmiljö samt, i den mån åtgärderna äro av ekonomisk innebörd, i högre grad göra det möjligt för föräldrar att sätta barn till världen utan risk att 1

Diagrammet å sid. 85 i bilaga 2 ger i detta avseende en tydlig bild av förhållandena.

47* dessas uppväxtvillkor i här förevarande avseende skola bliva alltför undermåliga. Trångboddheten är till en långt ifrån obetydlig del såtillvida »självförvållad», som i ifrågavarande fall inkomsterna skulle räcka till för förhyrandet av en tillräcklig bostad. För att motverka med ingrodda dåliga bostadsvanor sammanhängande missförhållanden av denna kategori torde mera energiska ingrepp genom bostadsinspektionen vara socialt befogade, särskilt med hänsyn till barnen, som taga mest skada och själva icke kunna välja sin bostadsmiljö. Det återstår emellertid en betydande rest av sådana familjer, för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge, vilket framträder som svårast, när låg inkomst förenas med barnrikedom. Effektiv förbättring av dessa familjers bostadsförsörjning synes under rådande sociala och ekonomiska förhållanden kunna åstadkommas endast därigenom, att det allmänna träder hjälpande till. Å andra sidan må även framhållas — vad som bekräftas av en enhällig sakkunskap på bostadsområdet — att endast under förutsättning av en sådan hjälp till de oförvållat trångbodda familjerna samhällets bostadsövervakning kan skärpas gentemot de övriga. En förbättrad bostadslagstiftning och bostadsinspektion kan näppeligen praktiskt genomföras utan att tillfredsställande lägenheter i överkomligt prisläge ställas till de familjers förfogande, vilkas inkomster icke räcka till att å den öppna marknaden förhyra sådana. De i det följande föreslagna åtgärderna framstå därför motiverade icke blott i och för sig utan även såsom en betydelsefull förberedelse till det reformarbete å bostadsövervakningens område, vars trängande karaktär är från alla håll omvittnad och som enligt vad redan angivits skall upptagas till behandling i bostadssociala utredningens andra betänkande.

Kap. 7. Bostadens betydelse ur hygieniska och befolknings politiska synpunkter. I bostadslitteraturen har sedan länge frågan om bostadens betydelse för de boendes hälsotillstånd i fysiskt och psykiskt avseende intagit ett framskjutet rum. Man har rent av velat beteckna vissa sjukdomar som »bostadssjukdomar». Denna fråga behandlas i bilaga 6 »Om bostadens inflytande på de boendes hälsa» av docent Rolf Bergman under medverkan av docent J. Axel Höjer, med. lic. Hjalmar Lilliestierna och fil. kand. Alva Myrdal. Att bostadsförhållandena ha stor betydelse i hygieniskt avseende är knappast av någon förnekat. Sammanhangen vid uppkomsten av patologiska företeelser äro emellertid som regel så komplicerade, att betydelsen av en viss faktor därvid sällan kan angivas i fullt bestämda termer. E t t sjukligt tillstånd framkallas nästan alltid genom samverkan av flera orsaksfaktorer. Att bland sådana bostadens beskaffenhet i många fall kan spela en betydande roll är dock otvivelaktigt. Det framgår av framställningen i bilaga 6, att det framför allt är barn, främst barnen i spädbarnsåldern, samt halvvuxna i övergångsåldern, som

48* starkast äro utsatta för de fysiska och psykiska skadeverkningar, som en undermålig eller för trång bostad kan förorsaka. Sålunda påverkas spädbarn särskilt starkt av dålig rumsluft, olämplig temperatur och bostadsfukt. En nyligen företagen svensk undersökning har t. ex. visat, att sjukdomar i andningsorganen samt kikhosta, rachitis och kramper förekommer tre gånger så ofta hos barn, boende i som fuktiga betecknade lägenheter, som hos barn i övriga bostäder. I fråga om en rad infektionssjukdomar, såsom difteri, skarlakansfeber, barnförlamning och kikhosta, har kunnat konstateras, att insjukningsåldern förskjutes mot yngre årgångar i de befolkningslager, som bo mest sammanträngda. Härav synes sannolikt, att barn i trångbodda familjer löpa risken att insjukna vid mycket tidig ålder och därmed också äro utsatta för risken av större dödlighet. Genom trångboddhet gynnas också uppkomsten av vissa komplikationer till dessa specifika sjukdomar och försvåras vården av de sjuka, vilket ytterligare ökar dödsrisken. Tuberkulosens sammanhang med bostadsförhållandena har tilldragit sig mycken uppmärksamhet. I flera länder har i de bostadssociala strävandena beretts särskilt rum för åtgärder, syftande att förbättra de tuberkulösas bostadsförhållanden genom speciella subventioner, inrättandet av »hälsobostäder» o. s. v. Företagna undersökningar ha även visat, att ett påtagligt statistiskt samband råder mellan tuberkulosdödligheten och bostadens beskaffenhet, och att tuberkulosdödligheten kan påverkas i gynnsam riktning genom förbättrade bostadsförhållanden. De skadliga verkningarna av otillfredsställande bostadsförhållanden på individernas psykiska hälsa, deras arbetsförmåga, personliga utveckling och moraliska livsföring spela en ingalunda mindre roll än de rent fysiska skadeverkningarna. Det vill synas, som om man hitintills, utgående från en materialistiskt betonad uppfattning av hälsoproblemen, alltför mycket förbisett denna viktiga sida av frågan om sambandet mellan bostaden och hälsan, vilket bl. a. tagit sig uttryck däri, att man vid bestämmandet av minimikrav på bostad ensidigt fäst sig vid luftkuber och andra dylika — i och för sig visserligen mycket viktiga — betingelser av fysiologisk art, men ej i den grad, som saken förtjänar, ägnat uppmärksamhet åt sådana för individernas och familjens trivsel och psykiska välbefinnande ytterst viktiga omständigheter som t. ex. rumsdifferentieringen med därav följande möjligheter till avskildhet, arbetsro och anordnande av skilda sovrum för olikkönade personer. De flesta erfarna psykiatriker, kriminologer, lärare och socialarbetare äro ense däri, att undermåliga och framför allt för trånga bostäder på ett ofta ödesdigert sätt påverka särskilt ungdomens utveckling till psykisk balans och socialt värdefull livsföring. I kap. V i bilaga 6 (sid. 191) anföras åtskilliga undersökningar, särskilt över trångboddhetens ofta svårartade verkningar i främsta rummet för barn i uppväxt- och övergångsåldern. Det konstateras att, ehuru det med vår ofullkomliga kunskap om orsakssambanden inom de socialmoraliska och mentalhygieniska områdena ännu ter sig omöjligt att direkt och exakt ange, vilken roll dåliga bostadsförhållanden spela, det dock står fast, att de väsentligt bidraga att sänka individens psykiska välbefinnande

49* och arbetsförmåga, verka tröttande och irriterande, fördärva förutsättningarna för ett sunt och harmoniskt familjeliv inom bostaden, minska uppfostrans effektivitet samt själva direkt bidraga till uppkomsten av familjedesorganiserande och asociala vanor och tendenser. Alla dessa skadeverkningar äro av karaktär att på ett särskilt ödesdigert sätt drabba barnen och framför allt ungdomen i övergångsåldern, för vilka trångboddheten kan verka rentav psykiskt och moraliskt ruinerande. De synpunkter, som här anförts beträffande bostadsförhållandenas betydelse för den fysiska och psykiska hälsan, understryka ytterligare den motivering för de bostadssociala strävandenas inriktning efter barna- och ungdomsvårdande linjer, som de sakkunniga tidigare framfört såsom befogad med hänsyn till de faktiska boendeförhållandena. För den sjukdomsförebyggande hälsovården framstår bostadsförhållandenas förbättring som en angelägenhet av stor vikt. I såväl de olika undersökningar, vilka återgivits i bilagor till detta betänkande, som de förslag till åtgärder, vilka å dessa undersökningar grundats och i detta betänkande framläggas, har den befolkningspolitiska synpunkten tillmätts en betydelsefull och i vissa hänseenden rentav en utslagsgivande roll. Mellan den nyss anförda profylaktiskt hälsovårdande och den befolkningspolitiska synpunkten råder ingen konflikt; de sammanlöpa tvärtom fullständigt. E n mycket allmän uppmärksamhet har på senare tid riktats mot det allvarliga befolkningsläge, som för närvarande råder i vårt land. Det torde icke vara nödvändigt att här utförligt behandla de befolkningsstatistiska fakta, som ådagalägga, att den nuvarande fruktsamheten inom vårt folk är mycket för låg för att vid gällande dödlighet säkra befolkningens framtida bestånd. Om de nu rådande fruktsamhets- och dödlighetsförhållandena bli bestående, kommer den ännu svagt fortsättande folkökningen att inom snar framtid avstanna och förbytas i tillbakagång, som under den nämnda förutsättningen kommer att förlöpa med sådan snabbhet, att det ej blir obefogat att tala om avfolkning. I detta sammanhang kan understrykas, att särskilt städernas fruktsamhet är nedpressad till en utomordentligt låg nivå. Yid framställningar av den framtida folkminskningen har utgångspunkten, som nämnts, varit ett antagande om oförändrade fruktsamhets- och dödlighetsförhållanden. Den fråga, som reser sig här, är: hur komma dessa förhållanden att utveckla sig i framtiden? Det må här understrykas, att en prognos härvidlag med nödvändighet måste vara mycket osäker. Vad först gäller d ö d l i g h e t s f ö r h å l l a n d e n a kan man med tämligen stor säkerhet förutsäga, att en viss minskning i dödligheten i olika åldersklasser bör kunna vinnas genom fortsatta hygieniska framsteg. Framför allt spädbarnsdödligheten bör ytterligare kunna nedbringas åtskilligt; redan den relativt stora skillnaden i dödlighet mellan olika geografiska områden, olika civilstånd hos föräldrarna och olika socialklasser tyder på tillvaron av en sådan möjlighet. Det må därvid framhållas, att storleken av den nedgång i 2306 34

-n

50* dödligheten, som är att förvänta, blir i hög grad avhängig av dels de ekonomiska förhållandenas och levnadsstandardens utveckling och dels samhällets positiva åtgärder i hälsovårdande och hälsouppfostrande syfte och därvid även samhällets bostadspolitiska åtgärder. Även vid en mycket gynnsam utveckling i ekonomiskt och hygieniskt hänseende är likväl den sänkning av dödligheten, som praktiskt kan ernås, relativt liten. Man kan således med visshet förutse, att det nuvarande allmänna dödlighetstalets låga nivå icke kommer att kunna vidmakthållas, utan att detta tal med befolkningens så småningom inträdande stegring i genomsnittlig ålder måste komma att stegras. Den sänkning av dödligheten i olika åldrar, varpå man kan hoppas, är så relativt obetydlig, att befolkningsutvecklingen — liksom fallet varit i synnerhet under efterkrigstiden — helt kommer att domineras av f r u k t s a m h e t e n s u t v e c k l i n g . En positiv befolkningspolitik, som vill uppehålla befolkningsstocken och förhindra avfolkning, bör givetvis icke underlåta att söka nedbringa dödligheten i möjligaste mån, men måste därjämte och framför allt söka stegra äktenskapsbildningen och stimulera fruktsamheten. Beträffande den framtida fruktsamhetsutvecklingen tyda både de sammanställningar, som gjorts rörande fruktsamhetsdifferenserna och tendenserna i fruktsamhetsutvecklingen för olika socialgrupper, och den kännedom, man eljest har rörande utrymmet för fortsatt barnbegränsning i skilda socialgrupper, på en fortsatt och måhända stark nedgång i fruktsamheten under de närmaste decennierna. Detta är sagt under förutsättning, att icke befolkningspolitiska åtgärder vidtagas verkningskraftiga nog att vända den alltjämt pågående fruktsamhetsutvecklingen. Födelserna i Sverige, som redan med närvarande fruktsamhet ligga väsentligt under den nivå, som kunde trygga befolkningens fortvaro på lång sikt, skulle då komma att gå ned ej blott emedan familjerna i de fruktsamma åldrarna snart komma att minska i antal, utan även emedan dessa familjer bli allt mindre fruktsamma. E t t förhållande värt att starkt understrykas synes vidare vara följande. Blir det inte möjligt att inom de allra närmaste decennierna genom en kraftfull befolkningspolitik vända fruktsamhetsfallet i en ny uppgång till en väsentligt högre nivå än den nu rådande, kommer därefter varje befolkningspolitik att möta ej blott det befolkningskvantitativa hinder, som i och för sig ligger i en mindre besättning av de då fruktbara åldrarna, utan därjämte det ekonomiska hinder, som beror av den då ökade försörjningsbördan för åldringarna. Liksom nu den arbetsföra medelåldersgenerationen är det, kommer då åldringsgenerationen att vara starkt övertalig. Skulle den då sammankrympta generationen av arbetsföra genom sin produktion ej blott försörja sig själv och denna onormalt stora generation av åldringar utan även ett — relativt sett ökat barnantal, skulle detta betyda en press på levnadsstandarden, som både realt och psykologiskt skulle komma att framstå såsom en svårighet. Den väsentliga delen av ett folks verkliga realsparande torde bestå i den nya, växande generation av barn och unga, som den redan uppvuxna generationen lägger ned kostnader på att uppföda, fostra och utbilda. Detta spa-

51* rande kan blott i ringa grad ersättas genom annan kapitalbildning. Den starkt sjunkande fruktsamheten drar därför även ekonomiskt växlar på framtiden; nästa generation kommer icke, som man ofta föreställer sig, att se sina livsmöjligheter stegrade, därför att den blir så fåtalig, utan tvärtom och just av denna anledning att se sin levnadsstandard pressad genom den växande ålderdomsförsörjningsbördan Även om därvid den tekniska utvecklingen av andra faktorer likväl skulle möjliggöra en levnadsstandardstegring, kan denna icke väntas bli så stor, som den skulle ha blivit vid tidigare högre fruktsamhet. Så som förhållandena nu stå, är detta dilemma i viss mån ofrånkomligt. Men varje ytterligare fall av fruktsamheten kommer att förstärka och förlänga dessa ekonomiska verkningar. Från befolkningspolitisk synpunkt är det framför allt värt att understryka, att vi just under de närmaste decennierna, medan de fruktsamma och arbetsföra åldrarna ännu äro övernormalt starkt besatta, ha ett snabbt försvinnande rådrum för befolkningspolitiska åtgärder, vilka, därest de äro framgångsrika, även komma att i någon mån bättre uppehålla både de befolkningskvantitativa och de ekonomiska förutsättningarna för en sådan befolkningspolitik även i framtiden. Den sociologiska och socialpsykologiska frågan om orsakerna till den nu till en folkfördärvlig ytterlighet drivna barnbegränsningen kan ej här behandlas. Alla på detta område sakkunniga äro dock eniga om att, framför allt vad gäller de breda lagren, såsom ett väsentligt motiv framhålla det ekonomiska. Vid given inkomststandard är konsumtionsstandarden i första rummet beroende av barnantalet. Genom att inskränka på barnantalet kan den enskilda familjen uppehålla en högre levnadsstandard för föräldrarna och för tidigare födda barn. Denna strävan att uppehålla levnadsstandarden fullföljes numera allt medvetnare, och den vidgade kännedomen om tekniska medel för födelsekontroll har i ökad grad gjort dessa och andra motiv för barnbegränsning verksamma. Detta motiv kan ej mötas genom en a l l m ä n levnadsstandardshöjning, utan blott genom åtgärder i syfte att för de enskilda familjerna minska de m e d b a r n a n t a l e t v ä x a n d e k o s t n a d e r n a . Till sin ekonomiska sida måste en positiv befolkningspolitik därför innebära åtgärder av natur att avlyfta de med familjebildning och barnauppfödande förenade merkostnaderna. Genom sådana åtgärder giver samhället även uttryck för en socialmoralisk omvärdering av familjebildning och barnafödande och lägger den nödvändiga grundvalen för även en moralisk påverkan. I sistnämnda hänseende må framför allt framhävas, att i de samhällslager, där levnadsstandarden är låg, framstår med nu alltmer förhärskande familjeinställning även en långt driven barnbegränsning som moraliskt försvarad och i första hand såsom ett utslag av ansvarskänsla gentemot de ofödda barnen själva, som man icke vill utsätta för neddragande uppväxtbetingelser. Bostadspolitiken kan blott vara en del men är samtidigt en mycket betydelsefull del av en positiv befolkningspolitik. Bostaden ger nämligen den yttre ramen för familjens hem och därmed for hela dess gemensamhetsliv. Skapandet av sunda och tillräckligt rymliga familjebostäder är en nödvändig förutsättning — ehuru sannolikt icke ett i och för tillräckligt medel — för

52* alla försök att nå en stegrad äktenskaplig fruktsamhet. En på lång sikt uppehållen befolkningsstock förutsätter, att de enskilda familjerna föda i genomsnitt inemot 3 barn per familj. En i denna grad stegrad fruktsamhet skulle emellertid för närvarande för ett stort flertal familjer betyda en frivilligt vald trångboddhet, allrahelst barnen även i andra hänseenden draga kostnader. Som de sakkunniga redan antytt, förhåller det sig dessvärre så, att särskilt de barnrika familjerna bliva trångbodda, medan en väsentlig del av de bättre bostäderna bebos av ensamma personer eller barnlösa makar eller makar med blott ett barn. Dessa familjer bli mindre trångbodda redan emedan hushållen äro så små, och av samma anledning ha de råd att betala mera i hyra för en bättre bostad och göra det även ofta. I detta förhållande ligger utan tvivel ett av den extrema barnbegränsningens motiv. De befolkningspolitiska hänsynen tala således starkt för en subvention i och för flerbarnsfamiljernas bostadsförsörjning. De sakkunniga vilja understryka att en sådan subvention icke bör ses ur välgörenhets- eller fattigvårdssynpunkt. Det kan med rätta göras gällande, att de familjer, som uppföda nationens nästa generation och därmed fullgöra den kanske mest väsentliga delen av dess reala kapitalbildning, icke rätteligen skola så helt, som för närvarande är fallet, bära de därmed förenade kostnaderna. I och för sig vore det icke otänkbart, att denna bostadssubvention lämnades utan någon begränsning av inkomsten uppåt. Om hjälpen nu likväl måste förbehållas de minst bemedlade, är skälet därför begränsningen av samhällets resurser och därtill det i dessa samhällslager större och mera träugande behovet. Som redan under strukits, sammanlöpa här de befolkningskvalitativa och de befolkningskvantitativa sj-npunkterna helt. Ur båda synpunkterna är det vidare önskligt, att de bostäder, som ställas till förfogande, ej blott äro tillräckligt rymliga utan även i övrigt så utrustade, att de lämpa sig såsom bostäder för flerbarnsfamiljer.

53*

AVD. III.

De barnrika familjernas bostadsproblem ur fastighetsoch byggnadsmarknadssynpimkt. Kap, 8.

Kvarterssanering och inköp av äldre fastigheter.

Kvarterssaneringsfrågan och överhuvud alla de frågor, som röra städernas successiva ombyggnad, komma i framtiden rimligtvis att erhålla ökad betydelse, vilket framgår som en naturlig konsekvens av stadssamhällenas åldrande och de växande socialhygieniska kraven. I länder med större stadsbildningar av högre ålder har också saneringen av äldre stadspartier, slumsaneringen i egentlig mening, utgjort en långt viktigare del av bostadsfrågan än i Sverige, om också den akuta bostadsknappheten under efterkrigstiden lagt svåra hinder i vägen för ett mera omfattande förverkligande av dylika saneringsprogram. Det är dock, såsom framgår av redogörelsen i bilaga 5 (sid. 145), ett av de karakteristiska dragen i europeisk bostadspolitik från de allra senaste åren, att offentliga bidrag på området i allt högre grad direkt knutits till ett slumsaneringssyfte. Den växande betydelsen i framtiden av dessa sanerings frågor kunna även här i landet motivera offentliga regleringar och framför allt stadsplanetekniska och offentligrättsliga förb e r e d e l s e r för lösande av dessa invecklade problem. A andra sidan bör det understrykas, att åtgärder, innebärande ekonomiskt stöd från statens sida i syfte att befordra saneringen av kvarter och hela stadspartier, ännu icke här i landet kunna anses så angelägna som åtgärder, riktade mot trångboddheten, samt åtgärder i den kvantitativt visserligen mindre betydande lägenhetssaneringsfrågan. Såsom förut framhållits, anse de sakkunniga att i vårt land trångboddhetens avveckling bör ställas i främsta rummet bland alla bostadssociala frågor. För att nå det syftet kräves i första hand en omfattande produktion av lämpliga familjelägenheter. Erfarenheten från många länder ådagalägger, att strävanden att sanera lägenheter, kvarter och hela stadspartier lätt förfela sin verkan, om inte grundförutsättningen, ett tillräckligt stort bestånd av nya lämpliga bostäder i överkomligt prisläge, föreligger. Effekten kan i sådant fall bli, att missförhållandena blott förskjuta sig från ett område till ett annat. Även för saneringsfrågornas lösning är därför en efter rationella linjer inriktad n y p r o d u k t i o n av bostäder en första förutsättning. Detta gäller så mycket mera i närvarande situation som, såsom visas i bilaga 4, de närmast följande 10—15 åren komma att utmärka sig genom stark ökning i familjeantalet och särskilt av antalet familjer i de mest bostadsbehövande åldrarna. Denna senare omständighet sammanhänger med, att vi för närvarande befinna oss mitt i en enastående familjebildningsepok. De stora

54* årskullarna från 1800-talets senare del och det första årtiondet av detta sekel hålla på att växa upp i de äktenskapsbildande åldrarna. Trots en retarderande folkökning fortsätter familjebildningen i relativt och absolut starkare takt än tidigare. Den starka tillväxten i antalet familjer kommer med största sannolikhet att fortsätta ytterligare ett årtionde i liknande omfattning som under det gångna årtiondet. I en nära framtid kommer dessutom att inträffa en för det bostadssociala läget och för bostadspolitiken mycket betydelsefull förskjutning, i det att tillväxten i antalet familjer kommer att i allt mera accentuerad grad vara en tillväxt i de medelålders, de ungdomsfostrande familjerna. Dessa omständigheter tala enligt de sakkunnigas mening för nödvändigheten av att som huvuduppgift inom bostadspolitiken under det närmaste decenniet ställa den att till överkomliga hyror frambringa ett betydande nettotillskott av familjebostäder för att dels motverka nu rådande trångboddhet, dels förse de nytillkommande familjerna med tillräckliga bostäder. Till detta kommer ett viktigt p r o d u k t i o n s p o l i t i s k t skäl för att tillsvidare låta kvarterssaneringen träda tillbaka för trångboddhetens bekämpande i ett bostadspolitiskt program för den närmaste framtiden, och detta av samma anledning, som nyss nämndes, nämligen hänsynen till de följande decenniernas befolkningsutveckling. Ännu under de kommande 10 ä 15 åren är behovet av nettotillskott till lägenhetsbeståndet mycket starkt, och alltså kommer behovet av utbyggnad av beståndet att ligga på en hög nivå. Senare kommer på grund av den tillbakagående familjebildningen en snabb nedgång i utbyggnadsbehovet efter all sannolikhet att sätta in. Ur synpunkten av en på lång sikt planmässig byggnads- och bostadspolitik förefaller det inför sådana utsikter naturligast att skjuta mobiliseringen av den stora resery av rivnings- och ersättningsbyggnadsverksamhet, som kvarterssaneringen innebär, fram till den tid, då utbyggnadsbehovet börjar vika till följd av stagnation i familjebeståndets tillväxt. Därigenom ernås inte endast att konkurrensen om kapital och arbetskraft på byggnadsmarknaden mellan kvarterssaneringsverksamheten och den för trångboddhetens motverkande avsedda nybyggnadsverksamheten blir mildare under den tid, då ännu ett starkt behov att öka lägenhetsbeståndet består, vilket kan ha stor betydelse för de praktiska möjligheterna att realisera ett bostadspolitiskt program. Även för förhindrande av att nedgången i det totala byggnadsbehovet skulle ske med förödande styrka, när i framtiden utbyggnadsbehovet kommer att avtaga, är det av betydelse att då i reserv ha möjligheterna att påskynda de byggnadsuppgifter, som sammanhänga med kvarterssaneringen. Detta talar givetvis inte i någon mån emot att kvarterssaneringsfrågan nu upptages till utredning och att de stadsplanetekniska, juridiska och administrativa formerna för kvarterssanering skapas. Detta är tvärtom inför nuvarande utvecklingstendenser på stadsbyggnadsområdet nödvändigt, ju förr dess bättre, eftersom frågan synes kräva vidlyftiga utredningsarbeten. Som förut nämnts, torde det få anses ligga inom de sakkunnigas uppdrag att utreda och framlägga förslag i kvarterssaneringsfrågan, och de sakkunniga avse att inom kort upptaga problemet till mera ingående behandling. Där-

55* emot tala de anförda synpunkterna för att de e k o n o m i s k a åtgärderna från statens sida i kvarterssaneringsfrågan under de närmaste åren få träda tillbaka i det allmänna bostadspolitiska programmet till förmån för de åtgärder, som syfta till trångboddhetens motverkande. De sakkunniga avse härvid kvarterssaneringsfrågan i stort, och ha icke bortsett ifrån, att i vissa städer redan nu föreligga fullt saneringsmogna kvarter och stadspartier, beträffande vilka icke endast skarpare utdömning genom ingrepp av bostadsinspektionen mot enstaka lägenheter utan även totalsanering genom husrivning, uppluckring av kvarteren o. s. v. äro i hög grad angelägna. Detta understryker ytterligare behovet av skyndsam utredning av ifrågavarande problemkomplex. För kvarterssaneringsfrågans omedelbara utredande talar ytterligare ett motiv, som i viss mån går i annan riktning än det förut nämnda argumentet, som talade för att ekonomiska åtgärder i större omfattning till kvarterssaneringsf öre tags realiserande tillsvidare borde träda tillbaka för åtgärder mot trångboddheten, nämligen önskemålet att så långt som möjligt planera ingreppen på byggnadsmarknaden på ett sådant sätt, att de allmänna konjunkturväxlingarna motverkas. Såsom i bilaga 8 (sid. 256) vidröres, tala hänsynen till byggnadsverksamhetens utveckling i riktning mot större rationalitet avgjort för en så stor utjämning som möjligt av den nu starkt diskontinuerliga nybyggnadsverksamheten. Önskemålet att kunna under formen av offentliga arbeten eller på annat sätt genom offentliga ingripanden driva upp den totala verksamheten inom byggnadsindustrien i depressionslägen, då arbetsanskaffningsbehovet är störst, skulle åtminstone i någon mån kunna förverkligas därigenom att rivnings- och ombyggnadsverksamheten då forcerades. Detta skulle även så till vida underlätta ett kontinuerligt bedrivande av nybyggnadsverksamheten, som faran för akuta kriser på byggnads- och fastighetsmarknaderna mildrades, därigenom att nettotillskottet av lägenheter gjordes mindre under de tider, då i allmänhet bostadsefterfrågan vore relativt vikande. Likaväl som många skäl tala för att städerna i görligaste mån koncentrera sina gaturegleringar och andra arbeten av stadsplanemässig karaktär till depressionerna, likaväl synes det konjunkturpolitiskt befogat att då mobilisera den arbetsreserv, som ligger i kvarterssaneringen. De tidigare argumenten för att tillsvidare undanskjuta kvarters saneringen i det bostadspolitiska programmet och detta senaste argument kunna därför delvis förenas på så sätt, att kvarterssaneringar, motiverade av a r b e t s a n s k a f f n i n g s s y f t e , vidtagas under depressionerna. Även ur sådan synpunkt är kvarterssaneringsverksamheten i behov av utredning samt stadsplanetekniska, juridiska och ekonomiskt-administrativa förberedelser. En i viss mån härmed sammanhängande fråga värd stort beaktande är den, om bidrag från det allmänna för de ändamål, som här ifrågasättas, böra beviljas för inköp och förvaltning av äldre fastigheter. Det plägar med en viss rätt framhållas, att man därigenom får möjlighet att smidigare efterlikna de naturliga omflyttningsprocesser, som ständigt ske på bostadsmarknaden,

56* i det att bättre situerade familjer flytta till nybyggda fastigheter från äldre, som därigenom successivt frigöras och bli tillgängliga för familjer i lägre inkomstklass. Det förhåller sig otvivelaktigt även så, att äldre lägenheter till betydande del bebos av familjer, som väl skulle ha råd att betala högre hyra i en nybyggd bostad. I den mån så är fallet skulle inköp av äldre fastigheter och deras uthyrande till mindre bemedlade barnrika familjer dels möjliggöra dessas bostadsförsörjning till billigare hyror (förutsatt samma offentliga bidrag som vid nybyggnad), dels mobilisera en köpkraftig efterfrågan på den öppna bostadsmarknaden. — I bostadssociala utredningens förut nämnda P. M. av den 19 februari 1934 föreslogs att förvärv av äldre fastigheter skulle understödjas vid sidan av nybyggnad, och i remissyttrandena däröver har från flera håll understrukits lämpligheten av ett sådant arrangemang (se sid. 14*). Det är tydligt, att motiveringen för denna linje är starkast, när det (såsom i nämnda P. M.) är fråga om att skaffa bostäder åt genom lägenhetssaneringsåtgärder berörda familjer eller ensamstående personer, men däremot mindre bärkraftig, när det gäller att skaffa bostäder åt förut trångbodda barnrika familjer. Det kan dock otvivelaktigt framstå som lämpligt i många fall att för den minst bemedlade kategorien av barnrika familjer bereda möjlighet till en visserligen icke modern men i fråga om utrymme tillräcklig och till sin kvalitet försvarlig bostad till lägre hyra än den, som trots offentliga bidrag är möjlig i nyproducerade fastigheter, dock under förutsättning, att fastighetens lägenheter lämpa sig som familjebostäder för mindre bemedlade barnrika familjer och att fastigheten utan större kostnader kan sättas i försvarligt skick. Äldre, men i gott skick varande lägenheter kunna utöver billigheten även bereda fördelen av större utrymmen än som inom rimlig kostnad kunna nås i nybyggda fastigheter. Detta gäller väl framför allt sådana bostäder, som ursprungligen byggts för hyresgäster av en något högre inkomstklass men som icke längre motsvara dessas anspråk på modernitet, även om de ur hygienens och utrymmesbehovens synpunkt kunna fylla rimliga krav som familjebostäder för barnrika familjer. Om fördelen av att kunna bereda försvarliga bostäder för de minst bemedlade på detta sätt är uppenbar, äro dock enligt de sakkunnigas mening olägenheterna och de praktiska svårigheterna stora. Det kan sålunda knappast anses lämpligt att gynna barnrika familjers placering i äldre, trångt bebyggda stadsdelar, även om därigenom betydande förbilligande av hyran 1 kan erhållas. Det är att befara, att det uppstår en konflikt mellan å ena sidan intresset att skaffa de minst bemedlade barnrika familjerna bostäder till för dem själva och för det allmänna så billiga villkor som möjligt och å den andra intresset av att bereda dessa familjer och särskilt barnen hygieniskt fullvärdiga och i fråga om utrymmet tillräckliga bostadsmöjligheter. Denna konflikt accentueras särskilt därav, att de barnrikaste familjerna ofta samtidigt ha den relativt lägsta hyresbetalningsförmågan, och resultatet kan därför ofta bli att just dessa — med eller utan

57* offentlig medverkan — pressas in i för trånga bostäder och i bostäder belägna i de sämsta, hyresbilligaste kvarteren, som knappast bereda en gynnsam miljö för de uppväxande barnen. En bostadspolitik, som av socialpolitiska och befolkningspolitiska motiv särskilt avser att förbättra barnens uppväxtvillkor, måste sträva att bryta en sådan tendens. De sakkunniga anse det därför nödvändigt att skapa garantier för att offentliga bidrag till förvärv av äldre fastigheter icke användas på sätt, som kan befordra den nämnda tendensen. Erfarenheten visar, att en mera genomgripande upprustning eller ombyggnad av äldre lägenheter drager förhållandevis mycket stora kostnader. Då offentliga bidrag för förvärv av äldre fastigheter skulle ha som viktigaste syfte att bereda tillräckliga bostäder på billigare villkor än i nybyggda hus, synes det de sakkunniga nödvändigt att från förvärv genom bidrag från det allmänna utesluta sådana fastigheter, som för att kunna tjäna ändamålet att erbjuda för barnrika familjer lämpliga bostäder skulle kräva kostsam ombyggnad. Yidare böra garantier skapas för att i äldre fastigheter, som förvärvas med tillhjälp av offentliga bidrag, en varaktig upplåtelse av familjebostäderna skall vara möjlig. Detta innebär krav dels på att fastigheterna icke äro så belägna att de kunna komma att ligga i vägen för framtida kvarterssaneringar eller andra stadsplaneåtgärder — vilket även ur stadsplanemässig synpunkt måste ställas som ett ofrånkomligt krav — dels på att de befinna sig i sådant skick, att de icke kunna väntas snabbt förfalla. Detta senare krav förbjuder även den form av »sanering», som består i nödtorftig upprustning av mindervärdiga bostadsfastigheter, vilka likväl antingen förbli eller snart på nytt bli undermåliga eller också draga orimligt stora underhållskostnader för att bevaras i försvarligt skick. Eörvärv genom offentliga bidrag av äldre fastigheter böra icke gå ut på att konservera »halvslummen» genom ditförflyttning av fattigt folk, utan på att i mindre bemedlade barnrika familjers besittning överföra lämpliga lägenheter, som med öppna marknadens hyror äro för dyra för dessa familjer, men som genom offentliga bidrag kunna uthyras till överkomliga villkor och billigare än lägenheter i nybyggda fastigheter. Därvid skulle större rymlighet uppväga den enklare utrustningen och den lägre modernitetsgraden. Det synes de sakkunniga av anförda skäl visserligen icke lämpligt att utesluta bostadsanskaffning genom förvärv av äldre fastigheter, när offentliga bidrag kunna komma i fråga, men väl att därvid uppställa villkor, som garantera fullvärdighet hos de därigenom iordningställda familjebostäderna. Dessa villkor böra innebära a) att fastigheten är i sådant skick, att den efter nödiga reparationer men utan mera kostsam upprustning eller ombyggnad kan anpassas till sitt ändamål att hysa barnrika familjer; b) att fastigheten till övervägande del upptages av lägenheter, som fylla vissa minimikrav på bostad för familj med flera barn; c) att fastigheten-icke är så belägen, att den inom överskådlig tid kan komma att beröras av stadsplanemässiga saneringsarbeten;

58* d) att fastigheten kan väntas att under en längre tid, exempelvis minst 20 år framåt, bereda försvarliga bostadsmöjligheter; e) att fastigheten är belägen i sådana omgivningar, som med hänsyn till de uppväxande barnens behov kunna anses lämpliga, att öppna lekplatser i närheten finnas eller kunna iordningställas o. s. v.; samt f) att fastigheten kan förvärvas till ett pris, som är skäligt med hänsyn till ortens förhållanden, och att i fastigheten bostäder kunna beredas till väsentligt billigare hyror än som kunna beräknas i nybyggda hus. Det är tydligt, att genom dylika bestämmelser den del av det äldre fastighetsbeståndet som kan komma i fråga för förvärv med statsbidrag blir begränsad. Men de sakkunniga anse denna begränsning nödvändig, om de för här ifrågavarande bostadssociala syfte lämpliga resultaten på denna väg skola nås.

Kap. 9. Lägenhetstyper ocli lägenhetsutrustning vid nybyggnad för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer. I det föregående har skäl anförts för uppfattningen, att problemet om trångboddhetens avskaffande i längden kan lösas endast genom en omfattande nyproduktion av lämpliga familjebostäder till överkomliga hyror. Anskaffning av bostäder för här avsett ändamål genom inköp och upprustning av äldre fastigheter innebär därför i och för sig i viss mån ett palliativ, vartill kommer, att möjligheterna att på denna väg tillfredsställande sörja för flerbarnsfamiljernas bostadsbehov synas begränsade. Huvudvikten i ett bostadsanskaffningsprogram för barnrika familjer måste sålunda läggas på nybyggnad av lämpliga familjebostäder, som kunna utbjudas till för ifrågavarande klientel överkomliga hyror. För denna uppfattning tala vidare viktiga produktionspolitiska skäl. Såsom närmare utvecklas i det följande, är det önskvärt att offentliga ingripanden, som beröra bostads- och byggnadsmarknadernas utveckling, läggas på sådant sätt, att även bostadsproduktionens inriktning i fråga om lägenhetstyper påverkas, och ett dylikt syfte kan fullföljas effektivt endast när offentliga bidrag utgå för nyproduktion av bostäder. Om man därtill — vilket är naturligt under en vidare, allmänt samhällsekonomisk aspekt — betraktar de bostadspolitiska åtgärderna icke endast ur synpunkten av bostadsförsörjningens förbättring utan även ur produktions- och sysselsättningssynpunkt, framstå de offentliga bidragens knytande i huvudsak till nybyggnadsverksamheten som så mycket starkare motiverat. Bostadsförsörjningens betydelse ur produktions- och sysselsättningssynpunkt behandlas närmare i bilaga 8 (sid. 256). Såsom där framhålles, intager bostadsproduktionen ett mycket framskjutet rum i produktionslivet. Uppskattningar från olika länder ge anledning att förmoda, att normalt (efter förhållandena under efterkrigstiden i västeuropeiska och nordamerikanska länder) bostadsproduktionen direkt och indirekt svarar för omkring en sjättedel av den totala industriella sysselsättningen (inklusive byggnadsverksamheten). Ännu väsentligare ter sig bostadsproduktionens roll ur utvecklings- och konjunktur-

59* synpunkt, vilken betingas därav att enligt uppskattningar genomsnittligen mellan en tredjedel och hälften av all realinvestering sker inom detta område. Det är därför med stor rätt som bostadsproduktionen betecknats som den ekonomiska »expansionens nyckel» och som man i olika länder på senare tider alltmera har kommit att betrakta bostadsbyggnadsverksamheten som den kanske viktigaste arbetsreserven. Såsom tidigare framhållits, synes behovet att bygga ut bostadsbeståndet på grund av den starka familjebildningen ännu tio till femton år framåt komma att ligga på en hög nivå, vartill möjligen kommer en ökad rivningsverksamhet, som kräver ersättningsbyggnad. De tillskott i byggnadsbehov, som kunde erhållas genom att utrymmesstandarden vidgades tack vare förbättrade bostadsvanor och offentliga åtgärder till mindre bemedlades bättre bostadsförsörjning, kunna därför med större sannolikhet än eljest väntas betyda en nettoökning av bostadsproduktionens omfattning och alltså en mobilisering i högre eller lägre grad av den »försörjningsreserv», som tillgodoseendet av latenta bostadsbehov utgör. Det har stundom som ett argument mot offentliga bidrag till bostadsproduktion gjorts gällande, att bidragen helt eller delvis göras overksamma genom den stegring av byggnadskostnaderna, som anses framdrivas genom dem. Det är visserligen sant, att såväl materialpriser som arbetslöner på byggnadsmarknaden ofta reagerat snabbt och starkt inför de plötsliga förskjutningar, som denna marknad i högre grad än de flesta andra är underkastad, men det har veterligen icke uppvisats, att sådana reaktioner äro en följd därav, att offentliga bidrag ha inverkat på byggnadsverksamhetens omfång. Det säger sig självt, att man i en bostadspolitik, som kan väntas mera avsevärt påverka produktionsomfattningen, måste taga hänsyn till produktionskapaciteten hos de på området existerande produktionsfaktorerna. De sakkunniga ha gjort sig underrättade därom, att de i det följande föreslagna åtgärderna icke äro av den storleksordning, att de kunna komma att överanstränga den förefintliga produktionsapparaten och därför icke heller behöva motverka sitt eget syfte genom att driva byggnadskostnaderna i höjden. I sin förut nämnda P. M. av den 19 februari 1934 föreslogo, såsom förut nämnts, de sakkunniga vissa offentliga bidrag till nybyggnad eller inköp av äldre fastigheter med det begränsade syftet att bereda billiga bostadsmöjligheter för sådana mindre bemedlade personer, som genom utdömning av undermåliga lägenheter mist sin förutvarande bostad. Såsom förut angivits, åsyftade detta förslag en tillfällig åtgärd och innefattade icke den sida av det bostadssociala problemet, som mot bakgrund av faktiskt rådande bostadsförhållanden måste te sig som det f. n. dominerande, nämligen trångboddheten. I ett bostadspolitiskt program, vars huvudsyfte är att motverka trångboddheten för barnrika familjer, kunna icke utdömning av kvalitativt undermåliga lägenheter och genom offentliga bidrag befordrad anskaffning av nya bostäder — av skäl som framgår av det föregående — direkt sammanknytas.

60* När den direkta sammanknytningen upplöses, står dock kvar behovet att i starkare grad än hittills varit vanligt utdöma kvalitativt undermåliga lägenheter. E n genom offentliga bidrag befordrad byggnadsproduktion efter de linjer, som de sakkunniga i det följande föreslå, är emellertid även ägnad att underlätta utdömningen av äldre undermåliga bostäder. I den mån förut trångbodda barnrika familjer beredas rum i nya lägenheter, frigöras också billiga mindre lägenheter, som visserligen äro olämpliga som bostäder för familjer med flera barn, men som väl kunna vara i ett ur hygieniska synpunkter i övrigt försvarligt skick och lämpliga som bostäder för mindre hushåll. Indirekt kommer därför stöd från det allmännas sida åt bostadsförsörjningen genom den ständigt pågående omflyttningen på bostadsmarknaden att underlätta bostadsanskaffningen även för sådana kategorier av bostadsbehövande, som icke direkt beröras av de bostadspolitiska åtgärderna. Det finnes starka skäl att vid beviljande av offentliga bidrag till nybyggnad för tillgodoseende av barnrika familjers bostadsbehov sätta en minimigräns för storleken av de lägenheter, som erhålla offentliga understöd. Härför talar i första hand den inriktning på bostadsförsörjningen för barnrika familjer, som de här framlagda förslagen enligt tidigare anförd motivering äga. E n familj med 3 eller flera barn bör anses som trångbodd i en lägenhet om mindre än 2 rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp. Redan i anpassningen av lägenhetsstorleken till de familjer, för vilka de sakkunniga avsett sitt förslag till offentliga bidrag för bostadsförsörjning, ligger alltså kravet, att den byggnadsverksamhet, som erhåller stöd, icke bör inriktas på de minsta lägenhetstyperna. Detta krav understrykes enligt de sakkunnigas mening dessutom kraftigt av hänsynen till olämpligheten av att överhuvud bidraga till det fortsatta byggandet av de minsta lägenhetstyperna, eftersom det framtida bostadsbehovet med all sannolikhet kommer att ställa betydligt större anspråk i fråga om lägenheter av rymligare typ, men däremot ringare i fråga om lägenheter av mindre typ. Härtill medverkar i första hand den tidigare berörda förskjutningen i familjebeståndets åldersstruktur. Såsom visas i bilaga 4 (sid. 133), kommer med största sannolikhet redan under det närmast kommande årtiondet den förskjutningen att ske, att antalet medelålders eller äldre familjer fortsätter att växa starkare än någonsin, under det att tillväxten i antalet yngre familjer upphör och en tillbakagång börjar. Detta betyder redan i och för sig en förskjutning av bostadsefterfrågan i riktning mot större lägenhetstyper, i den mån nämligen uppflyttning sker i och med familjernas tillväxt i ålder och antal. A andra sidan betyder det, att utbredningen av de socialt allvarligaste formerna av trångboddhet blir större, i den mån nämligen sådan uppflyttning icke sker. Det finns anledning att antaga, att denna efterfrågeförskjutning under i övrigt givna förhållanden kommer att för de mindre betalningskraftiga familjerna försvåra möjligheterna till uppflyttning. Den starkare efterfrågepressen på de större smålägenheterna (2—3 rum och kök o. d.) tenderar att höja hyrorna för

61* dessa, åtminstone relativt, under det att de mindre smålägenheterna bli förhållandevis mindre efterfrågade och därför tendera att falla relativt i pris. Sannolikt kommer byggnadsproduktionen att omriktas i enlighet med efterfrågeförskjutningen, när denna så småningom börjar göra sig kännbar på bostadsmarknaden, vilket motverkar de relativa förskjutningarna inom hyresnivån. Men erfarenheten visar, att den utjämning, som åstadkommes genom byggnadsproduktionens inriktning på de mest efterfrågade lägenhetstyperna, långa tider kan förhindras genom fortsatt eller växande tryck från efterfrågesidan. E t t exempel erbjuder hyresutvecklingen beträffande mindre resp. större lägenheter under efterkrigstiden. Om, som sålunda är sannolikt, i framtiden de större smålägenheterna bli relativt dyrare, de mindre relativt billigare, ligger häri å ena sidan ett särskilt hinder för uppflyttningen i rymligare bostäder för växande familjer, å andra sidan en starkare lockelse att bo kvar i de mindre lägenheterna. Detta sista moment bör inte underskattas: det kan, om det tillätes att utöva sin verkan ohämmat, komma att ytterligare försämra bostadsvanorna och låsa fast bostadsförhållandena i ett ur bostadssociala synpunkter otillfredsställande läge. Ännu starkare framträda de i framtiden sannolikt inträdande disproportionerna mellan å ena sidan bostadsbeståndets sammansättning med avseende å lägenhetskategorier och å den andra bostadsbehovet, om man tänker sig, att det samtidigt med förskjutningarna i befolkningens ålders- och civilståndsfördelning samt i familjebeståndets ålderssammansättning skulle ske en höjning av bostadsstandarden i den meningen, att den typiska familjebostaden för familj av viss ålder och viss storlek skulle bli större. Detta skulk} innebära en ytterligare ökning av det absoluta antalet uppflyttningar från imindre till större lägenheter utöver den, som (utan höjning av bostadsstandarden i den angivna meningen) betingas av förändringarna i familjebeståudets ålderssammansättning, och alltså ytterligare accentuera bostadsefterfrågans förskjutning från mindre till större lägenheter. Denna tendens till olikformighet mellan bostadsbestånd och bostadsbehov motverkas i någon mån av vissa omständigheter på bostadsbehovets sida, nämligen inneboendesystemets fortsatta avveckling, tidigare utflyttning och självständig bosättning av vuxna barn, fortsatt utbredning av 0—1-barnssystemet och tillväxten i antalet äldre gifta par samt änkor och änklingar. Det finns fara för att den fortsatta utbredningen av 0—1-barnssystemet skulle bli den »naturliga» lösningen av den framtida bostadsmarknadens problem, men eftersom det befolkningspolitiska syftet med bostadspolitiken just måste vara att motverka en sådan lösning, kan tydligen den möjligheten inte föranleda, att farhågorna för överinvestering i 1 rum och kök-lägenheterna skrinläggas. De övriga faktorerna synas icke vara av tillräckligt hög storleksordning för att avsevärt kunna motverka tendensen till disproportion alitet på den framtida bostadsmarknaden. De sakkunniga finna det därför vara en angelägenhet av vikt, att en av det allmänna stödd bostadsproduktion, som ingår i ett program på lång sikt att höja bostadsstandarden, från första början gives en inriktning mot större lägen-

62* hetstyper. Bostadsbeståndets sammansättning utgör så att säga ett hot mot bostadsstandarden. Offentliga bidrag till fortsatt produktion av de minsta lägenhetstyperna öka möjligheterna av att strävandena till högre utrymmesstandard råka i baklås. Från en annan synpunkt sett minskas riskerna för krisartade situationer på bostadsmarknaden, när den kommande efterfrågeförskjutningen börjar göra sig gällande, om på förhand offentligt understödd bostadsproduktion inriktats rätt. Det synes nödvändigt att f r å n b ö r j a n välja inriktningen av bostadsproduktionen efter en åtminstone i stora drag förutsebar framtida behovsstruktur. Därigenom motverkas den förut nämnda sannolika tendensen till förskjutning av de relativa hyrespriserna på större resp. mindre smålägenheter. Den enskilda bostadsproduktionen är nödgad att inrikta sig efter den köpkraftiga efterfrågan, sådan som den för ögonblicket gör sig gällande på marknaden. Den av det allmänna understödda produktionen kan välja ut den del av bostadsbehovsmassan, som passar till en efter den framtida bostadssituationen inriktad byggnadsverksamhet. Offentliga bidrags knytande till familjer med barn synes därför inte endast allmänt socialpolitiskt och befolkningspolitiskt motiverat, utan även befogat eller rent av nödvändigt av hänsyn till produktionens på lång sikt rationella inriktning. I bilaga 7 (sid. 197) av undertecknade Engkvist och Wallander diskuteras de krav, som böra ställas på nyproducerade bostäder för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, och redovisas resultaten av vissa undersökningar över stadsplane-, byggnads- och värmekostnader vid olika hus- och lägenhetstyper samt kostnaderna för olika inredningsdetaljer. Undersökningarna gälla närmast under förutsättning av byggnadssätt, som numera äro vanliga i större och medelstora städer. I fråga om stadsplan bör bebyggelse, som avser att bereda bostäder för barnrika familjer, anordnas så, att husen få ett fritt och öppet läge med väl tilltagna lekplatser i omedelbar närhet. De stadsplanetyper, som bäst tillfredsställa dessa krav, äro öppna byggnadssätt, lamellhus, radhus och villor. Slutet byggnadssätt bör tillämpas endast om byggnaderna givas låg höjd och ej alltför bred huskropp samt gårdarna bliva stora och luftiga. Med hänsyn till trafikkostnaderna böra nybyggnader ej läggas för ocentralt i förhållande till arbetsplatser, skolor och inköpscentra. Yad beträffar hustypen äro otvivelaktigt enfamiljshusen, villan (småstugan) och radhuset, i och för sig synnerligen lämpliga för familjer med flera barn. De måste dock draga relativt höga stadsplane- och byggnadskostnader, vartill kommer, att det ännu här i landet, vad städerna beträffar, nästan helt saknas erfarenheter av huruvida dessa hustyper lämpa sig för uthyrning. Med tanke på att det klientel, varom här är fråga, mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, som regel slita lägenheterna hårt, synes det sannolikt, att förvaltningen av enfamiljshus med tillhörande trädgårdar blir ett svårskött och i fråga om underhåll relativt dyrbart företag. Det vore dock lämpligt, om experiment med produktion av småstugor och radhus för uthyrning kunde företagas i orter, där förutsättningarna härför finnas. Därigenom

63* kunde möjligen ernås inte endast en ytterligare rationalisering av bostadsproduktion av denna art utan även erfarenhet om förvaltning av sådana bostadsanläggningar under enhetlig regi. Det framgår av de kostnadsberäkningar, som redovisas i bilaga 7 med underbilagor, att för flerfamiljshusen' av lamellhustyp, avsedda för barnrika familjer, den lämpligaste hushöjden är 3—4 våningar och den lämpligaste husbredden 11 ä 12 m eller högre. Det smala huset (6—10 m) ger visserligen vissa fördelar i form av bättre planlösningsmöjligheter, dagsbelysning o. s. v., men såväl stadsplane- och byggnadskostnader som värmekostnader äro ej oväsentligt högre än i det bredare huset. Mycket starka skäl tala enligt de sakkunnigas mening för, att hus, som nybyggas för att tjäna barnrika familjers bostadsbehov, givas en god standard i fråga om konstruktion, rumsdifferentiering, förvaringsutrymmen samt sanitetsteknisk och hygienisk utrustning. Härmed avses icke att plädera för sådan onödig byggnadslyx, som icke minst i fråga om smålägenheter på senare tid fördyrat byggnadskostnaderna, men må det understrykas, att just för barnrika familjer lägenhetens differentiering och utrustning är av väsentlig betydelse, det förra av hänsyn till den för familjelivets gestaltning viktiga möjligheten att anordna skilda sovutrymmen för personer av olika kön, som icke sammanleva som makar, det senare av hygieniska och arbetsekonomiska skäl. E n ordentlig utrustning höjer visserligen anläggningskostnaden, men medför å andra sidan lägre levnadskostnader för de boende, vilket är särskilt värt att beakta, när det gäller mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, vars budget som regel är hårt ansträngd. Uppf o strings- och vårdsynpunkter kunna bättre tillgodoses, om lägenheten är väl utrustad. E n talrik familj i en illa utrustad bostad har svårare att hålla ordning, husmoderns arbete blir oskäligt tungt o. s. v. Yad särskilt angår de mest omdiskuterade inredningsdetaljerna, badrum och varmvatten, gälla de anförda hygieniska och arbetsekonomiska synpunkterna i hög grad beträffande flerbarnsfamiljer. Badrummet inom bostaden spelar roll inte endast för den hygieniska omvårdnaden utan också därigenom att det delvis avlastar köksutrymmet och möjliggör småtvätt inom lägenheten utan att fukt uppkommer. Ytterligare ett skäl talar för att nybyggda fastigheter för här avsett ändamål utrustas väl. Eent ekonomiskt förhåller det sig så, att ett hus, som nybygges omodernt, alltid blir dyrare än vad inköpet går till av en äldre fastighet, som erbjuder i stort sett samma fördelar. Anser man till äventyrs, att bostadsfrågan för barnrika familjer kan och bör lösas efter mera primitiva linjer, måste den logiskt riktiga vägen vara att inlösa äldre fastigheter, ändra dem helt obetydligt (större ändringar bli, som förut påpekats, alltid oekonomiska) och använda dem till detta ändamål, under det att nybyggandet inriktas på det betalningskraftiga klientelet. Det har förut framhållits, att de hus, i vilka barnrika familjer skola inrymmas, böra vara så belägna, att det finnes nära tillgång till lekplatser för barn. De böra även, då fråga är om större flerfamiljskomplex, ha ett annat komplement, nämligen särskilda lokaler för barnens inomhusvistelse,

64* lekstugor eller storbarnkamniare, vari barnen kunna tagas om hand av utbildad personal. Dessa äro enligt beprövad erfarenhet en mycket stor hjälp för hem med stora barnskaror. De draga dock relativt höga kostnader, och med hänsyn till önskvärdheten av att dessa kostnader icke skola belasta hyrorna för de mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, varom här är fråga, vilja de sakkunniga förorda, att tillskapandet av dylika lekstugor eller storbarnkammare gynnas genom särskilda kommunala understöd. Om det är angeläget att starkt understryka lämpligheten av, att en genom offentliga bidrag befordrad byggnadsverksamhet inriktas på större och väl utrustade smålägenhetstyper, är det lika angeläget att betona nödvändigheten av, att bostadspolitiken inrättas så, att icke resultatet blir ett gynnande av en godtyckligt utvald befolkningsgrupp. På vissa håll har otvivelaktigt bostadspolitikens effektivitet i längden haft skada av brister i detta avseende. Sättet att undkomma en sådan olägenhet är emellertid inte att slå av på i och för sig rimliga krav på utrymme och utrustning, utan att se till och skapa garantier för, att de som komma i åtirjutande av statlig hjälp väljas på ett sådant sätt, att hjälpen enligt allmänt omfattade synpunkter framstår som klart motiverad. Det viktigaste i detta syfte synes vara att anordna offentliga bidrag på sådant sätt, att de mest behövande först få del därav, och att ingen hjälp spilles bort på sådana familjer, som inte behöva den.

65*

AVD. IV.

Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Kap. 10. Förslagets allmänna principer. Utifrån de överväganden, som anförts i de två föregående avdelningarna, och med den ytterligare motivering, som framlägges i det följande, vilja de sakkunniga föreslå, att för främjande av bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer beviljas bostadsanskaffningslån till statens självkostnadsränta och på villkor, som i övrigt närmare framställas i fortsättningen, samt årliga familjebidrag, avsedda till efter barnantalet på visst sätt differentierade hjresavdrag. De familjer, som avses, äro mindre bemedlade familjer med tre eller flera hemmavarande barn, som ej fyllt 16 år, dock med förbehåll att överskridande av denna åldersgräns bör efter diskretionär prövning av vederbörande fastighetsförvaltande organ tillåtas beträffande barn, som genom arbetslöshet, fortsatt utbildning o. d. i försörjningshänseende stanna i beroende ställning. De statliga lånen och familjebidragen avse att möjliggöra anskaffning genom nybyggnad eller inköp av lämpliga äldre fastigheter utav bostäder om minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp för uthyrning till reducerade hyror. Som organ för byggande och förvaltning av genom statsbidrag anskaffade bostäder föreslå de sakkunniga kommuner eller erkända allmännyttiga bostadsföretag. Viss ekonomisk medverkan från kommunernas sida förutsattes, jämsides med en kontrollerande och förmedlande. a) Formen för hyresförbilligandet. Det är, såsom närmare beskrives i bilaga 5, en allmän erfarenhet från den omfattande bostadssubventionspolitik, som under efterkrigstiden bedrivits i många främmande länder, att det förbilligande av bostadskostnaderna, som de offentliga understöden möjliggjort, i stor utsträckning icke kommit dem tillgodo, som mest varit i behov av samhällets stöd. Trots de ofta mycket betydande bidragen från stat och kommuner ha de subventionerade bostäderna icke kunnat utbjudas till priser, som varit överkomliga för de minst betalningskraftiga och i synnerhet för de mindre bemedlade barnrika familjerna. De offentliga bidragen till bostadsbyggande ha därför kommit att till stor del förfela sitt ändamål. Genom de mest behövande familjernas oförmåga att tillgodogöra sig de av subventionen skapade fördelarna ha de genom statens och kommunernas insatser förbilligade bostäderna kommit att till stor del besättas av familjer, som i själva verket icke haft behov av det allmännas omsorger om bostadsförsörjningen. Subventionen har därigenom kommit att till stor del bli icke en subvention av bostadsbehovet utan av andra behov. Den faktiska hjälp2306 34

T?

66* effekten liar kommit att fördelas på ett socialpolitiskt föga rationellt sätt: för liten hjälp åt de mest behövande, onödig hjälp åt en del icke verkligt behövande. Såsom i bilaga 1 delvis framlyser, ha liknande erfarenheter, om än i mindre skala, även framträtt i svensk bostadssubventionspolitik. Till en del kunna de här berörda missförhållandena förklaras av att det ursprungliga urvalet av hyresgäster gjorts efter socialt sett olämpliga urvalsgrunder. Till en annan del kunna de förklaras därav, att familjer, som på grund av låga inkomster eller barnrikedom en gång fått bostad i en subventionerad fastighet, men som sedermera fått sin ställning förändrad genom förbättring av familjeinkomsten, barnens avflyttning o. s. v., gärna komma att sitta kvar och åtnjuta förmåner, som andra familjer varit i bättre behov av. Men de nämnda missförhållandena i fråga om fördelningen av samhällets bostadshjälp äro till stor del oundvikliga, om man vid hyressättningen tillämpar enhetliga hyror och icke tager hänsyn till olika hushålls olikartade och i tiden växlande behov. Det är med hänsyn till dylika erfarenheter, som de sakkunniga föreslå, att det årliga beloppet av statsunderstöd till av kommun eller allmännyttigt företag förvaltade bostäder fördelas på lägenheterna och familjerna i differentierad form, varigenom de debiterade hyrorna kunna sättas olika alltefter familjernas på visst sätt definierade behov. Ur synpunkten av maximal hjälpeffekt av ett visst subventionsbelopp vore i princip det effektivaste ett system, där hyran differentierades efter hyresbetalningsförmågan, bestämd efter återstående inkomst per konsumtionsenhet, sedan hyran betalts. Härvid skulle såväl familjeinkomstens storlek som barnantalet och alla övriga omständigheter, som inverka på familjens ekonomi, bliva beaktade. Fördelarna av en sådan mera mångsidig differentiering efter inkomst och barnantal äro uppenbara. Den samlade hjälp effekten blir större, därigenom att av subventionsbeloppet en mindre del ges åt sådana familjer, som kunna betala mera än den genomsnittshyra, som subventionen medgiver, varigenom mera behövande familjer kunna understödjas kraftigare. Om familjer, som en gång kommit i besittning av en subventionerad bostad, råka i bättre belägenhet och därigenom subventionen mister sitt berättigande för deras del, behöva de ej uppsägas; genom en höjning av hyran, som möjliggör större subvention av mera behövande familjer, undvikes, att de taga i anspråk den samhällets hjälp, som andra behövde bättre. — Att med full konsekvens genomföra en sådan princip stöter dock på oöverstigliga praktiska svårigheter. I praktiken kunna tänkas differentiering efter enbart inkomst och efter enbart barnantal eller någon kombination därav. En differentiering enbart efter inkomst är ur socialpolitisk synpunkt skäligen ofullkomlig, då den icke på ett rättvisande sätt tar hänsyn till det verkliga hjälpbehovet. Vid given inkomst stiger nämligen hjälpbehovet med barnantalet. Olägenheterna av praktisk art av en sådan differentiering efter enbart inkomst äro därjämte mycket stora. Den torde förutsätta en fortlöpande individuell prövning och ett närgånget granskande av familjernas privata ekonomi. Den ställer dess-

67* utom utomordentligt stora krav på förvaltningen och behandlingen av hyresgästerna. Förändring av hyran vid förändring i inkomsten kan verka som en bestraffning av skötsamheten. Vidare kan det vid ett sådant system vara svårt att klart draga gränsen mellan den bostadssubventionering, som staten åtager sig, och arbetslöshetshjälpens, fattigvårdens och andra sociala hjälpinstitutioners förpliktelser. Detta i synnerhet om hyran fölvinnande av största möjliga hjälpeffekt skulle smidigt, t. ex. år till år, anpassa sig efter även mera tillfälliga växlingar i familjens ekonomi. De sakkunniga vilja här erinra om sitt tidigare gjorda uttalande rörande önskvärdheten av att denna bostadsförsörjningshjälp till barnrika familjer icke minst av befolkningspolitiska skäl hålles möjligast fri från fattigvårds- och välgörenhetssynpunkter. Känslan av förpliktelsen att betala hyra kan även tänkas menligt påverkas av dylik efter inkomsten växlande anpassning av hyran. — De här anförda praktiska olägenheterna av en differentiering enbart efter inkomst vidlåda även en kombinerad differentiering efter inkomst och barnantal. Differentiering efter enbart barnantal ger ett betydligt enklare och mera lättgripligt kriterium. En sådan differentiering erbjuder icke heller några större administrativa svårigheter. Det viktigaste är emellertid, att en differentiering efter barnantal också i väsentlig mån är en differentiering efter hyresbetalningsförmåga, om man håller sig till den inkomstkategori, som från detta förslags synpunkt kan komma i fråga. Hos flerbarnsfamiljerna, som framför andra under nuvarande förhållanden äro trångbodda, inkräkta kostnaderna för barnen på möjligheterna att betala hyra: behovet av offentligt stöd växor progressivt med barnantalet. E n väl avvägd differentieringav hyran efter barnantal kan avsevärt underlätta för de barnrika familjerna åtkomsten av bostäder, som lämpa sig för deras behov, och helt eller delvis undanröja den olägenhet, som ofta visat sig i verkligheten, nämligen att de barnrika familjerna just till följd av sin barnrikedom icke haft råd att hyra de bostäder, som varit avsedda för dem. Differentiering av hyran efter barnantal kan dock knappast — inom den kostnadsram man praktiskt har att räkna med — göras så, att ändå icke i vissa fall trångbodd^ barnrika familjer skulle komma att sakna de ekonomiska möjligheterna att tillgodogöra sig de av subventionen skapade bostadsförmånerna, Man kan icke med enbart bostadspolitiska medel bota alla sociala missförhållanden. I sädana fall synes det enda möjliga vara att för återstoden — men blott för återstoden — andra samhälleliga hjälpinstitutioner än de bostadssociala träda till. Det har av dessa överväganden synts de sakkunniga lämpligast att låta hyresdifferentieringen bestämmas av barnantalet och att låta inkomsten spela in endast genom fastställandet, på sätt som befinnes lämpligt efter förhållandena på varje särskild ort, av vissa övre inkomststreck, olika för olika familjestorlekar och dyrorter, samt därigenom att vid urvalet av hyresgäster företräde principiellt ges för en mindre bemedlad familj framför en mera bemedlad under dessa inkomststreck.

68* Det är icke möjligt att generellt bestämma fasta regler för urvalet av hyresgäster i de av staten understödda bostäderna. Hänsyn måste därvid tagas till barnantal, förutvarande bostad, inkomst och eventuellt andra omständigheter. Avvägningen inbördes mellan dessa omständigheter måste ske genom diskretionär prövning av vederbörande kommunalmyndighet eller fastighetsförvaltande allmännyttiga företag under iakttagande av den allmänna regeln att under i övrigt lika förhållanden för familjerna företräde ges för familj med flera barn, sämre förutvarande bostad och lägre inkomst framför familj med färre barn, bättre förutvarande bostad och högre inkomst. Det system för differentierat hyresförbilligande för mindre bemedlade barnrika familjer, som de sakkunniga föreslå, är följande. För varje lägenhet, som av kommun eller allmännyttigt företag med statsbidrag i nedan avhandlade former uppföres och förvaltas, bestämmes en beräknad standardhyra, som motsvarar det förvaltande organets verkliga årliga kostnad. De hyror, som debiteras hyresgästerna, bestämmas därefter genom avdrag av: 30 % för familj med 3 barn; 40 % » » » 4 » ; samt 50 % » » » 5 eller flera barn. Summan av dessa avdrag utgör den verkliga årliga subventionen. Subventionsbeloppet bestämmes för varje fastighet av antalet familjer och dessas sammansättning med avseende å barnantal. Detta sätt för bestämning av det årliga subventionsbeloppet förutsätter vissa former för statsbidragens utanordnande, vilka behandlas i det följande. Då antalet barn och deras fördelning på familjer inom en bostadsanläggning kunna växla, blir också beloppet av den årliga subventionen till hyresrabattering inom vissa gränser växlande från år till år. Inom dessa gränser skulle även det statliga åtagandet om bidrag till hyresförbilligande vara obestämt. Härvid är dock att märka, att i praktiken obestämdhetsmarginalen för hela massan av hyressubventionerade familjer måste bli förhållandevis liten. De sakkunniga ha ingående diskuterat lämpligheten av att i stället fixera det årliga statsbidraget för vissa år framåt och på förvaltande kommun eller allmännyttigt företag överlåta att möta de förändringar i de stipulerade hyresrabatterna, som betingas av förändringar i familjestrukturerna, men ansett sakliga skäl övervägande tala för här föreslagna ordning. De hyror, som debiteras hyresgästerna, komma enligt den föreslagna hyresbestämningsmetoden att ändras i relation till standardhyrorna för den händelse att a) antalet hemmavarande barn under 16 år (eller i vissa fall högre ålder) förändras eller b) inkomsten varaktigt överstiger gällande inkomststreck. — Höjning av hyran på grund av förbättrad familjeekonomi bör företagas på sådant sätt, att den icke verkar som ett straff på skötsamheten; att sörja därför torde lämpligen kunna överlåtas åt diskretionär prövning av vederbörande kommunalt organ eller allmännyttigt företag efter vissa allmänna regler rörande den varaktighet och grad, varmed familjeinkomsten överskrider gällande inkomststreck.

69* Standardhyrorna, som från början bestämmas i enlighet med de verkliga årliga kostnaderna, böra icke för all framtid vara fixerade. Det är meningslöst att hålla i längden fasta standardhyror t. ex. i det fall, att de allmänna inkomst- och prisnivåerna och därmed hyresnivån i den öppna marknaden skulle förskjutas kraftigt uppåt. Det föreslås därför, att standardhyrorna — och därmed beloppen av de årliga familjebidragen från staten till de fastighetsförvaltande organen — underkastas en allmän omprövning vart femte år. b) Formen för utanordnandet av statligt understöd för bostadsförsörjning. Statsbidrag till hyresförbilligande kan tänkas ha formen av: a) engångsbidrag utan återbetalningsskyldighet; b) lån till underränta; c) årliga tillskott under viss tid. Av dessa torde engångsbidragen utan återbetalningsskyldighet kunna utan närmaie motivering sägas vara otjänliga för här ifrågavarande ändamål. Oavsett vad som är lämpligt eller nödvändigt ur statsfinansiella synpunkter, kunna givetvis lån till underränta och årliga tillskott så anordnas, att de i verkligheten innebära samma sak och utöva samma subventionseffekt. Skillnaderna äro huvudsakligen av formell art. I det system för hyresförbilligande, som här föreslagits, utgöres beräkningsgrunden av de hyrande familjernas på visst sätt definierade behov. Detta betyder, att subventionen visserligen är knuten till fastigheten, såtillvida som fastighetsförvaltningen handhaver och fördelar de förutsatta statsbidragen, men att subventionsbeloppet ej med nödvändighet är proportionellt med byggnadskostnader, fastighetsvärde, lägenhetsantal, bostadsyta eller annan storhet, som hänför sig till fastigheten som sådan, och vidare att subventionsbeloppet kan variera från en tid till en annan i och med förändringar i de boende familjernas sammansättning och delvis inkomster. I konsekvens härmed är det nödvändigt, att det årliga statsbidrag, som ställes till fastighetsförvaltningens förfogande, dels kan vara olika för olika fastigheter även på annat sätt än som betingas av växlande fastighetsvärden, dels kan förändras från ett år till ett annat. I och för sig finns ingenting som hindrar, att vid lån till underränta räntan kan göras olika för olika fastigheter alltefter de olikheter i behov, som betingas av olika familjestrukturer hos de boende, och att räntan kan tid efter annan revideras. Ett sådant arrangemang torde dock ur många synpunkter te sig som ett brott mot vedertagen praxis, och det tillåter heller knappast en tillräckligt smidig anpassning av det årliga statsbidraget till förändringarna i de behov, som bidraget avser att tillgodose. E t t årligen utbetalat tillskott har den fördelen, att dess belopp framstår som mera omedelbart grundat på storleken av ett behov, som erkännes kräva understöd från statens sida. Det bör också synas mera naturligt att revidera beloppet av ett sådant årligt bidrag, när omständigheterna så påkalla, än att ändra räntan på ett en gång givet lån. P å dessa grunder föreslås följande form för utanordnande av medel i och för hyresförbilligande:

70* a) Bostadsanskaffningslån till bunden ränta, som motsvarar statens självkostnadsränta för nya lån (f. n. c:a 3 %), från en nedre gräns, som bestämmes av möjligheterna att i öppna marknaden uppbringa primärkredit till lägsta ränta, vilken gräns i allmänhet torde kunna sättas vid 50 % av fastighetsvärdet, och upp till 95 % av byggnads- eller inköpsvärdet (exklusive tomtvärdet), att amorteras ned till 50 % av fastighetsvärdet inom 40 år vid byggande av stenhus, 30 år vid byggande av trähus. Yid inköp av äldre fastighet bör lån av statsmedel amorteras på tid, som bestämmes med hänsyn till fastighetens ålder och tillstånd, dock högst 20 år. Som nedan angives, förutsattes, att kommunen biträder genom att ställa tomt fritt till förfogande eller på annat sätt svara för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens värde. Då fastighetsvärdet, som inkluderar tomtvärdet, är högre än nybyggnads- eller inköpsvärdet exklusive tomtvärdet, skulle i vanliga fall den maximala höjden av det statliga bostadsanskaffningslånet, 45 %, icke helt uppnås. b) Årliga familjebidrag under ett antal år, som motsvarar nämnda amorteringstider, till de kommuner och allmännyttiga bostadsföretag, vilka förvalta de statsunderstödda fastigheterna, och till belopp, som motsvarar subventionsbehovet, beräknat på sätt som tidigare utvecklats. Årliga familjebidrag böra kunna beviljas även i sådana fall, där fastighet icke byggts eller inköpts med hjälp av bostadsanskaffningslån, t. ex. till redan bestående bostadsstiftelser, förutsatt att de villkor, som uppställts beträffande familjer, lägenheter, kontroll o. s. v., äro uppfyllda. I dylika fall bör den tidsperiod, under vilken bidraget beviljas att utgå, bestämmas diskretionärt och lämpligen till högst 10 år varje gång. Beviljandet av årliga familjebidrag bör kunna förnyas efter utgången av de nämnda perioderna. Att för här ifrågavarande ändamål förlägga den övre gränsen för statskrediten så högt som till 95 % anse de sakkunniga befogat dels av önskvärdheten att erhålla billigaste möjliga finansiering, varförutan hyresreduktionen för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer ej kan göras så kraftig, som omständigheterna göra nödvändigt, dels därav att risken för staten är förhållandevis liten på grund av de reducerade hyrorna, vidare det ansvar för viss del av risken, som enligt de sakkunnigas förslag kommunerna skola bära, och slutligen den fritt till förfogande ställda tomten (se nedan). Då det såsom förut utvecklats icke är lämpligt att standardhyrorna bindas för all framtid av de ursprungliga byggnadskostnaderna, föreslås omprövning vart femte år. Om standardhyrorna därvid förändras, knytas hyresavdragen och därmed beloppet av de årliga familjebidragen till de nya standardhyrorna. Genom standardhyrornas förändring kan statsunderstödd fastighet komma att visa överskott eller underskott. I det förra fallet bör fastighetsförvaltande kommun eller allmännyttigt företag få till en viss gräns, förslagsvis intill 10 % av fastighetsvärdet, reservera överskottsmedel, vilka dock endast få användas till ändamål, som överensstämmer med det bostadssociala programmets syfte. Överskott därutöver bör inlevereras till statsverket; dylika överskottsmedel böra även bindas i en fond för bostadssociala ända-

71* mål och i första hand användas för att täcka uppkomna förluster på andra statsunderstödda fastigheter. Uppstår underskott för alla fastigheter tillsammantagna, t. ex. till följd av en mycket kraftig allmän hyressänkning, som gör sänkning av standardhyrorna överlag nödvändig, torde frågan om förlustens täckande få hänskjutas till statsmakternas avgörande. Det hyresförbilligande, som kan åstadkommas genom den föreslagna subventionen, är betydande. Genom den statliga kreditgivningen plus de ekonomiska prestationer från kommunernas sida, som i det följande behandlas, kunna standardhyrorna enligt beräkning sättas till en höjd, som med 10 å 30 % understiger nu gällande hyresnivå för jämförliga nybyggda lägenheter. Från dessa i sig själva låga standardhyror göras därefter de föreslagna familjeavdragen. Jämföras de sålunda erhållna hyrorna med de hyror, som f. n. (enligt bostadssociala utredningens statistiska utredning) betalas av nu trångbodda, mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, framstå de som i de flesta fall överkomliga. c) Kommunernas medverkan. Bostadsförhållandena måste alltid intaga en väsentlig plats inom kommunernas naturliga intressesfär; bostadsmarknadens lokala bundenhet och slutenhet komma de bostadssociala problemen att framstå som i första hand kommunala angelägenheter. Hittillsvarande svensk bostadspolitisk praxis har också, såsom framgår av den utförliga redogörelsen i bilaga 1, i stort sett utgått från ett dylikt betraktelsesätt. Under alla omständigheter måste vid offentliga ingripanden i bostadsförhållandena de kommunala organen anlitas för förmedlande och kontrollerande verksamhet. — Det har dock ofta gjorts gällande, att uppgiften att bygga och förvalta offentligt understödda bostäder lämpligare handhaves av särskilda sociala företag med speciell inriktning på denna uppgift än av de kommunala organ, vars verksamhet utom fastighetsförvaltning av ifrågavarande slag även innefattar andra, artskilda grenar. Erfarenheterna från olika länder kunna sägas i övervägande grad tala till förmån för anordningen med särskilda allmännyttiga företag, redan existerande eller för ändamålet nybildade av kommunerna eller på annat sätt, även om exempel på mycket framgångsrik direkt kommunal bostadsförvaltning ingalunda saknas. Ur kommunernas egen synpunkt torde ofta bildandet av särskilda företag för ifrågavarande verksamhets bedrivande framstå som det mest praktiska förfaringssättet. Detta kan därför rekommenderas såsom det i allmänhet lämpligaste; en generell regel att så alltid skall ske för att lån och årliga bidrag skola kunna beviljas bör dock icke uppställas. De från ort till ort växlande lokala förhållandena och traditionerna torde i praktiken ge anvisningar om, huruvida byggnads- och förvaltningsuppgifterna lämpligen böra handhavas av vederbörande kommunala organ eller om de böra överlåtas på redan existerande eller för ändamålet nybildade allmännyttiga företag. I senare fallet — vilket förutsattes som vanligast — kvarstår givetvis för kommunen att förmedla statsbidragen och att kontrollera deras användning; överhuvud bör därutöver ett intimt samarbete mellan kommunen och de allmännyttiga bostadsföretagen organiseras, vilket bl. a, kan komma till uttryck därigenom att kommunen insätter representanter i företagens styrelser.

72* E t t viktigt allmänt villkor för statsbidrag för här avsett bostadsändamål till kommun eller genom kommunal förmedling till allmännyttigt bostadsföretag anse de sakkunniga böra vara, att bostadsinspektionen inom kommunen är ordnad på sätt, som prövas tillfredsställande, och att i allmänhet kommunens aktiva intresse för de bostadssociala förhållandenas förbättring är ådagalagt, t. ex. genom — utom inspektion — god information över de faktiska bostadsförhållandena, uppgörande av konkreta saneringsprogram, planmässig och effektiv utdömning av dåliga bostäder o. s. v. Eeglerna för statsunderstöden böra därför innehålla en bestämmelse, att företräde gives för kommuner, som ha välordnad bostadsinspektion och föra en planmässig bostadspolitik. Som en garanti för ekonomi och effektivitet i förvaltningen av de statsunderstödda bostadsfastigheterna måste förutsättas, att vid sidan av statsbidragen kommunerna åtaga sig vissa ekonomiska uppoffringar. A andra sidan kunna med hänsyn till att kommunerna bära nästan hela fattigvårdstungan och av andra skäl, vilka starkt understrukits i remissyttrandena över de sakkunnigas förut nämnda P. M. av den 19 februari 1934, kommunernas ekonomiska förpliktelser icke göras särdeles stora för att icke verka avskräckande eller finansiellt orimliga. Formerna för den kommunernas ekonomiska samverkan till förverkligandet av här ifrågavarande bostadssociala program, som de sakkunniga föreslå som villkor för statsbidragen, är o: a) att kommunen ställer tomtmark fritt till förfogande eller, för den händelse det är fråga om inköp av äldre fastighet, eller om vid nybyggnad ett erkänt bostadsföretag självt förfogar över en lämplig tomt, på annat sätt utan kostnad för företaget svarar för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens värde; detta krav innebär en på olika orter mycket växlande uppoffring, som dock torde vara i stort sett proportionell med kommunernas bärkraft; b) att kommunen bär risken av de förluster, som kunna uppkomma genom försummad hyresbetalning; dylika förluster sammanhänga antingen med brister i fastighetens förvaltning, vari kommunen bör vara ekonomiskt intresserad, eller med förhållanden, som även eljest i motsvarande grad torde ha inverkat på kommunens fattigvårdstunga; det är därvid att märka, att ifrågavarande förlustrisker äro starkt nedsatta tack vara den genom statsunderstöden möjliggjorda låga hyresnivån; samt c) att kommunen sörjer för finansieringen av de översta 5 procenten av byggnadsvärdet vid byggande i egen regi eller vid byggande genom allmännyttigt företag, därest detta icke självt förfogar över erforderligt kapital; räntan och amorteringen på detta kapital bör bestämmas efter vad som prövas skäligt med hänsyn bl. a. till de villkor, till vilka kommunen har möjlighet att uppbringa kapitalet. d) Allmännyttiga bostadsföretag. Med hänsyn till skiftande lokala traditioner och redan existerande företag av »allmännyttig» karaktär är det icke lämpligt att föreskriva en viss form för de företag, som genom kommunal förmedling kunna beviljas bostadsanskaffningslån och årliga bidrag från statens sida. Som allmännyttiga företag böra erkännas i olika former existerande eller för ändamålet nybildade företag, såsom stiftelser, bolag

73* med begränsad vinstutdelning o. s. v., vilka fylla vissa allmänna villkor på allmännyttighet. Dessa företag böra erkännas såsom allmännyttiga av vederbörande statligt organ icke endast i den meningen, att företaget vid beviljandet av statsbidrag prövas lämpligt för ändamålet, utan även i den meningen, att »erkännandet» skall kunna återkallas med påföljd att utbetalandet av årliga bidrag omedelbart upphör och att företaget efter vederbörande statligt organs avgörande antingen blir skyldigt att återbetala icke amorterat lånebelopp eller får avstå statsunderstödd fastighet efter bokförda värdet till kommun eller annat erkänt allmännyttigt bostadsföretag, för den händelse företagets förvaltning av de anförtrodda offentliga medlen av det statliga organet befinnes icke överensstämma med statsbidragens syfte. De allmänna villkoren för erkännande som allmännyttigt företag böra vara, att företagets utdelning på eget kapital icke överstiger vad som av det statliga organet prövas skäligt, att övriga ekonomiska fördelar för delägare, ledare och anställda utöver rimlig ersättning för utfört arbete äro uteslutna samt att vid upplösning av företaget endast det nominella tillskjutna kapitalet jämte uppskjuten utdelning erhålles tillbaka; företagets egendom bör därvid kunna övertagas av kommun eller annat erkänt allmännyttigt företag. För bostadsföretag, som icke erhållit bostadsanskaffningslån utan endast åtnjuter årligt familjebidrag, bör erkännandets återkallande medföra, att det årliga bidraget upphör att utgå. Tidigare har framhållits önskvärdheten av ett intimt samarbete mellan de kommunala myndigheterna och de allmännyttiga bostadsföretagen, t. ex. därigenom att kommunal representant insattes i företagets styrelse. Då kommunen förmedlar statsbidragen och därtill står en viss risk, är det givet, att företagets förvaltning måste underkastas kommunal kontroll och av kommunen godkänd revision. För kommuns eller allmännyttigt bostadsföretags bostadsförvaltning kunna knappast uppställas några mera preciserade bestämmelser utöver dem, som innefattas i de allmänna reglerna för statsbidragen. Erfarenheter från inoch utland ge dock anledning till en rekommendation av anordningar — där sådana äro praktiskt möjliga — som göra hyresgästerna intresserade av god hemvård och skötsel av fastigheten, samt av att i detta syfte anställas socialt utbildade personer, företrädesvis kvinnor. e) Centralt organ. För handhavandet av de statliga uppgifterna vid genomförandet av det föreslagna bostadssociala programmet kräves ett centralt organ, inskjutet som instans mellan Kungl. Maj:t och de byggande och fastighetsförvaltande kommunerna och allmännyttiga bostadsföretagen. De funktioner, som skulle tillkomma ett dylikt centralt organ, äro dels de ekonomisktadministrativa att pröva ansökningar om lån och årliga bidrag, att fastställa de årliga familjebidragens belopp enligt de i programmet givna reglerna samt att genom granskning av rapporter över medelsanvändning och bostadsförvaltning och genom inspektioner fortlöpande övervaka att statsbidragen

74* komma till åsyftad användning, dels undersöknings- och informationsuppgifter, såsom att följa bostadsförhållandenas utveckling, verkställa utredningar rörande ekonomiska, tekniska och bostadssociala spörsmål, göra framställningar om och avgiva yttranden över bostadsfrågor samt att utöva informerande och rådgivande verksamhet vid uppgörandet av kommunala bostadsprogram, vid bildandet av allmännyttiga företag och rörande förvaltningen av statsunderstödda bostäder. Till äventyrs kunna de ekonomiskt-administrativa funktionerna tilldelas redan förefintligt organ med likartade uppgifter, varvid närmast Statens byggnadslånebyrå, utökad med representanter för den nya uppgiften, torde kunna komma i åtanke, medan för undersöknings- och informationsuppgifterna bildas ett bostadsråd med statlig och kommunal representation av liknande typ som Svenska stadsförbundets bostadsråd av år 1917 (se ovan). Den lämpligaste anordningen är dock enligt de sakkunnigas mening, att de olika funktionerna förenas under ett enhetligt centralt organ. J) Subventionsprogrammets kostnader. Det är en följd av det föreslagna subventionsprogrammets natur, att en exakt förhandskalkyl över de kostnader, som dess genomförande skulle åsamka staten, icke är möjlig. Programmets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år, och därunder kunna de inkomstvillkor, demografiska förhållanden och bostadsmarknadslägen, som bestämma programmets konkreta omfattning, förändra sig, delvis under inverkan av just de bostadspolitiska åtgörandena, och även de räntor och byggnadskostnader, som bestämma kostnaden för varje subventionerad lägenhet, undergå förskjutningar. Därför kan en kostnadskalkyl av ifrågavarande art icke vara något annat än en uppskattning av storleksordningen av de statsutgifter, som under bestämda förutsättningar skulle uppkomma vid subventionsprogrammets genomförande. Antalet av de familjer med 3 eller flera barn, som f. n. äro såväl trångbodda som mindre bemedlade, kan enligt resultaten av den av bostadssociala utredningen föranstaltade bostadsstatistiska undersökningen uppskattas till drygt 20 000 i rikets samtliga städer och stadsliknande samhällen. 1 Därvid ha som trångbodda räknats alla familjer i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet och som mindre bemedlade sådana familjer, som i dyrortsgruppen G hade en inkomst av under 1 000 kr. per personenhet. Detta betyder t. ex. för en familj med 3 barn ett inkomststreck vid 3 500 kr. i dyrortsgrupp G, vid 2 625 kr. i dyrortsgrupp B. Dessa familjer fördela sig med hänsyn till barnantal på sådant sätt, att de för att icke vara trångbodda till omkring 60 % kräva 2 rum och kök (eller en lägenhet på åtminstone 45 kvm), till omkring 40 % minst 3 rum och kök (eller en bostad på åtminstone 55 kvm). Enligt de beräkningar över nuvarande byggnadskostnader, som utförts för bostadssociala utredningens räkning, kunna dylika lägenheter uppföras till en genomsnittlig kostnad av c:a 9 000 resp. 11000 kr. Antages det, att för alla nu trångbodda, mindre bemedlade flerbarnsfamiljer det skulle nybyggas lägenheter, tillräckliga för famil1

Härvid ha endast kunnat medräknas barn upp till 15 år.

75* jernas behov, skulle med nuvarande byggnadskostnader det totala byggnadsvärdet utgöra omkring 200 milj. kr. (fördelat på ett större eller mindre antal år). Av det nämnda beloppet för det totala byggnadsvärdet skulle 45 % finansieras genom statskredit. — Vid nuvarande ränteläge kan hyresvärdet beräknas efter 7' 5 # , vilket skulle göra en summa för standardhyrorna på nära 15 milj. kr. Barnfrekvensen inom de familjer, varmed här räknas, är sådan, att enligt de föreslagna procentavdragen den genomsnittliga årliga hyresrabatten skulle utgöra c:a 37 %. Det samlade årliga subventionsbeloppet skulle således under här gjorda förutsättningar uppgå till i runt tal 5 450 000 kr., när hela det antagna byggnadsprogrammet genomförts. Det bör till sist påpekas, att det föreslagna programmet såtillvida är snävt, som det endast omfattar en del — om än den starkast stödbehövande delen — av de trångbodda familjerna. Särskilt stipulationen om visst barnantal verkar begränsande. Trångboddhetsgränsen är satt relativt högt, i all synnerhet som barn blott räknats som halv personenhet. Å andra sidan kan kalkylen såtillvida betraktas som en maximikalkyl, som genomförandet av här skisserat subventionsprogram skulle bidraga till att successivt minska trångboddheten även för sådana familjer, som icke direkt beröras av den statsunderstödda bostadsförsörjningen. Det ligger vidare i sakens natur, att dessa offentliga bidrag,.till de mindre bemedlade barnrika familjernas bostadsförsörjning i allmänhet böra komma att utgå blott till familjer på en lägre inkomstnivå, än i denna kalkyl över förslagets ekonomiska storleksordning angivits. Även ur denna synpunkt lär kalkylen kunna karakteriseras som en maximikalkyl.

76*

Kap. 11. Utkast till förordning angående bostadsanskaffningslån och familjebidrag jämte specialmotivering. Utkast till

förordning angående lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av viss bostadsförsörjning. Allmänna bestämmelser.

i§. För beredande av billiga hyresbostäder åt vissa familjer i stad, köping eller annat samhälle, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, kunna under de villkor, här nedan stadgas, lån (bostadsanskaffningslån) och årliga bidrag (familjebidrag) av statsmedel eller ock enbart dylika bidrag beviljas vederbörande kommun eller under förmedling av denna sådant allmännyttigt bostadsföretag, som omförmäles i 12 §. 2§Beslut om beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag meddelas i den ordning och av det centrala organ Konungeu bestämmer, varjämte Konungen utfärdar de närmare föreskrifterna för detta organs verksamhet. 3§Vid beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag gives förtursrätt åt sådana kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder för undanröjande av undermåliga bostäder visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas förbättring å orten. Bostadsanskaffningslån. Bostadsanskaffningslån beviljas för uppförande av ny fastighet eller inköp och förbättring av äldre sådan samt utgår med högst fyrtiofem procent av värdet å fastigheten, sedan därifrån avräknats värdet å tomten. Innehar bostadsföretag tomten allenast med tomträtt, skall lånet utgå med högst fyrtiofem procent av värdet å tomträtten och vad därtill lagligen hör. Värdet å fastigheten efter avdrag för tomtvärdet eller å tomträtten och vad därtill lagligen hör fastställes av det centrala organet.

5§För bostadsanskaffningslån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i fastigheten eller, där tomten innehaves allenast med tomträtt,

77* i tomträtten, liggande mellan lägst femtio och högst nittiofem procent av det enligt 4 § sista stycket fastställda värdet å fastigheten efter avdrag för tomtvärdet eller å tomträtten och vad därtill lagligen hör. 6. ft Bostadsanskaffningslån utbetalas genom det centrala organets försorg. Närmare föreskrifter om den ordning, i vilken utbetalandet skall ske, meddelas av Konungen. Bostadsanskaffningslån löper med ränta av 3 procent. 8§. Från dag, som bestämmes av det centrala organet, skall bostadsanskaffningslån utgöra amorteringslån. Lån skall vara slutamorterat på f}7rtio år i fråga om nybyggnad av sten och på trettio år i fråga om nybyggnad av trä. Beträffande äldre fastighet bestämmes amorteringstiden av det centrala organet med hänsyn till fastighetens ålder och tillstånd, dock längst till tjugo år. I fall, som omförmäles i 13 §, kan lån tidigare förfalla till betalning. 9§Bostadsföretag må beviljas bostadsanskaffningslån endast på villkor, att kommunen förbinder sig att dels, i den mån så erfordras, tillhandahålla företaget den del av fastighetskapitalet, som ligger över det genom lån av statsmedel erhållna, utan rätt att å sålunda tillskjutet kapitalbelopp åtnjuta ränta och amortering i vidare mån än som av det centrala organet prövas skälig, dels fritt ställa tomt till förfogande eller på annat sätt utan kostnad för företaget svara för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens värde, dels ock ersätta företaget den förlust, som kan uppkomma genom försummad betalning av hyror i fastigheten. Familj elbidr ag. 10 §. Familjebidrag beviljas kommun eller bostadsföretag för att såsom hyresavdrag, bestämda på sätt i 18 § sägs, tillgodokomma de familjer, som omförmälas i 16 §. Familjebidrag utgår under det antal år, inom vilket bostadsanskaffningslån för fastigheten enligt 8 § skall vara slutamorterat. Har sådant lån ej erhållits, utgår bidraget för den tid, som av det centrala organet prövas skälig, dock högst under tio år. Det centrala organet må, när särskilda skäl därtill föreligga, besluta, att familjebidrag skall utgå jämväl för tid utöver vad i andra stycket stadgas. Sådant beslut må dock avse en tid av högst tio år varje gång. I fall, som omförmäles i 13 §, kan utbetalning av familjebidrag upphöra tidigare.

78* 11 §• Beloppet av familjebidrag fastställes preliminärt varje år före hyresårets ingång och beräknas därvid till summan av de på sätt i 18 § sägs bestämda hyresavdragen. Sålunda fastställt bidrag utbetalas med en fjärdedel sista söckendagen före varje kvartals början. Inom en månad från hyresårets utgång göres slutlig avräkning. Härvid sker redovisning för de av kommunen eller bostadsföretaget faktiskt gjorda hyresavdragen, varefter skillnaden mellan dessa och det preliminärt bestämda bidraget regleras genom tillskott eller återbetalning av skillnadens belopp. Allmännyttiga bostadsföretag. 12 §. Som allmännyttigt bostadsföretag för här avsett syfte kan av det centrala organet erkännas redan bestående eller för ändamålet nybildade bolag, föreningar och stiftelser. Villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag äro: att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke får överstiga vad som av det centrala organet prövas skäligt; att övriga ekonomiska fördelar för delägare, ledare och anställda utöver rimlig ersättning för utfört arbete stadgeenligt äro uteslutna; att företaget förbinder sig att ej utan det centrala organets tillstånd avhända sig eller med inteckning belasta fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån åtnjutes; att vid upplösning av företaget delägare stadgeenligt må erhålla endast det ursprungligen tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare kapitalåterbetalning, jämte uppskjuten utdelning; att företaget för förvaltning av fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån och familjebidrag åtnjutes, underkastar sig kommunal kontroll och av kommunen godkänd revision jämte statlig inspektion; samt att företaget underkastar sig de bestämmelser, som i 13 § omförmälas. I fråga om stiftelse må dock rörande nu angivna villkor jämkningar beviljas efter det centrala organets prövning. 13 §. Därest det centrala organet skulle finna, att bostadsföretag icke längre uppfyller i 12 § stadgade villkor eller eljest icke är lämpligt att vidare utöva ifrågavarande verksamhet, må erkännandet återkallas. Återkallas erkännande, skall utbetalning av familjebidrag omedelbart upphöra. Yidare skall företaget, därest det för fastigheten erhållit bostadsanskaffningslån, vara skyldigt att efter det centrala organets prövning antingen återbetala av lånet återstående belopp eller ock till kommunen eller annat erkänt allmännyttigt bostadsföretag, som anvisas av det centrala organet, överlåta fastigheten ävensom, där reservfond, som omförmäles i 23 §

79* finnes, denna mot övertagande blott av de skulder, som avse fastigheten, samt det ursprungligen tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare kapitalåterbetalning, jämte uppskjuten utdelning. I den mån närmare föreskrifter erfordras för avveckling av mellanhavandet i överensstämmelse med vad som nu sagts, skola sådana meddelas av det centrala organet. Fastigheter, för vilka bostadsanskaffningslån och familjebidrag k u n n a utgå. 14 §. Fastighet, som nybygges för bostadsförsörjning enligt denna förordning, skall innehålla lägenheter om minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp. Undantag härifrån må beviljas endast för enstaka butiksutrymmen samt för sådana mindre lägenheter, som kunna vara nödvändiga av hänsyn till effektiv planlösning. Fastighet, som avses i första stycket, skall hava nära tillgång till lekplats för barn samt bör, då fråga är om större flerfamiljshus, vara försedd med motsvarande anordning inomhus (lekstuga o. d.). 15 §. Äldre fastighet, som inredes för ifrågavarande ändamål, skall övervägande innehålla lägenheter om minst två rum och kök. "Vidare skall sådan fastighet hava nära tillgång till lekplats för barn; vara så belägen, att fastigheten icke inom beräknad användningstid kan komma att beröras av stadsplanemässiga saneringsarbeten; vara i sådant skick, att den utan större ombyggnad kan under avsevärd tidrymd bereda försvarliga bostadsmöjligheter för flerbarnsfamiljer; samt kunna förvärvas till pris, som prövas skäligt av det centrala organet. Familjer, för vilka familjebidrag kunna utgå. 16 §. Familjer, som i förevarande fall kunna komma i åtnjutande av hyresavdrag, bestämda på sätt i 18 § sägs, äro mindre bemedlade familjer med tre eller flera hemmavarande barn i beroende ställning. Med familj avses i denna förordning man och hustru med barn eller annan vuxen person, som försörjer minderåriga anhöriga. Till barn räknas även adoptiv- och fosterbarn. Som barn i beroende ställning anses hemmavarande barn, som ej fyllt 16 år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest är utan arbetsförtjänst, efter prövning av kommunen eller bostadsföretaget medräknas.

80* 17 §. Vid antagande av hyresgäster bör under i övrigt lika förhållanden företräde givas familj med flera barn, lägre inkomst och sämre förutvarande bostad än annan familj. Då bostadsföretag förvaltar fastighet av här ifrågavarande slag, bör antagandet av hyresgäster göras av företaget efter förslag av kommunen. Hyressättningen. 18 §. På grundval av de förhållanden, som ha avseende å fastighetens ekonomi, därvid såsom utgift för kommuns del ej må medräknas kostnaden för förräntning och amortering av tomt, skola efter förslag av kommunen eller bostadsföretaget av det centrala organet standardhyror fastställas för de särskilda lägenheterna. De hyror, som skola erläggas, bestämmas genom att från standardhyrorna göras procentuella hyresavdrag, uppgående till 30 procent för familj med 3 barn, 40 » » » » 4 » samt 50 » » » » 5 eller flera barn. Beträffande av stiftelse ägd fastighet, i vilken hyrorna till följd av donationsmedel väsentligt understiga de standardhyror, som kunna erhållas i andra jämförliga fastigheter, må det centrala organet fastställa de ändrade procenttal för hyresavdragen, som med hänsyn därtill kunna prövas befogade. 19 §. Hyreskontrakt skall löpa per år, räknat från den 1 april eller den 1 oktober, med 3 månaders uppsägningstid. Hyran skall erläggas månadsvis i förskott. 20 §. Vid ökning av familjs barnantal skall därav föranledd ökning av hyresavdraget inträda från och med nästföljande månad. Vid minskning av barnantalet skall sänkningen av hyresavdraget inträda från ocl. med ingången av det hyresår, till vilket uppsägning kan ske. 21 §. Familj, som genom minskning av barnantalet icke längre är att anse som flerbarnsfamilj enligt 16 §, skall erlägga standardhyra eller ock, om annan mindre bemedlad flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten, uppsägas till avflyttning. Familj, som genom förbättrad ekonomi icke längre är att aase som mindre bemedlad, skall, därest förbättringen synes varaktig och avsevärd, erlägga standardhyra eller ock uppsägas till avflyttning, om annan mindre bemedlad flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten.

81* Höjning av hyran till standardhyra inträder från och med det hyresår, till vilket uppsägning kan ske.

22 §. Vart femte år skall det centrala organet taga under omprövning, huruvida de allmänna pris- och hyresnivåernas förskjutning eller förändring i den allmänna hyresbetalningsförmågan eller andra omständigheter göra förändring i standardhyrorna befogad, och där så befinnes vara fallet verkställa reglering av standardhyrorna i enlighet därmed.

23 §. Därest genom standardhyrornas höjning överskott skulle uppstå för fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån erhållits, skall överskottet avsättas till en för främjande av bostadsförsörjningen inom kommunen avsedd reservfond. När denna vuxit till 10 procent av fastighetsvärdet, skall ytterligare överskott årligen inbetalas till statsverket, dock högst intill det belopp, som motsvarar statens årliga bidrag till hyresavdrag inom fastigheten. Därest genom den allmänna hyresmarknadens utveckling sänkning av standardhyrorna i fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån erhållits, skulle bli nödvändig i den omfattning, att förlust å fastigheten uppkommer för kommun eller bostadsföretag, må frågan om anskaffande av medel till förlustens täckande hänskjutas till Konungens prövning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

2306 34

P

82* Specialmotivering till författningsutkastet. 1§Såsom ovan (sid. 65*) angivits, kan bostadsanskaffningslån för uppförande av ny fastighet eller inköp av äldre sådan (tillika med familjebidrag) utgå såväl till kommun som till allmännyttigt bostadsföretag, vilka båda här sammanfattas under beteckningen f a s t i g h e t s f ö r v a l t a n d e o r g a n . F ö r m e d l a n d e o r g a n i förhållande till allmännyttigt bostadsföretag är drätselkammare eller därmed jämförlig kommunal myndighet. 2§I fråga om det centrala organets organisation och uppgifter hänvisas till vad förut anförts (sid. 73*). — I fråga om ansökan om bostadsanskaffningslån och familjebidrag synes lämpligen böra tillämpas följande förfaringssätt. Ansökan göres av kommun eller allmännyttigt företag och ställes till det centrala organet samt inges, då allmännyttigt företag ansöker, till förmedlingsorganet inom kommunen. Det kommunala organet har att jämte eget yttrande till det centrala organet insända inkomna ansökningar samt därtill hörande handlingar. Ansökan om bostadsanskaffningslån bör innehålla uppgift om lånebeloppet och om den inteckningssäkerhet, som beräknas kunna ställas för lånet, samt, då fråga är om nybyggnad, plan för byggnadsföretagets finansiering med noggrant angivande av alla detaljer, såsom byggnadskostnader, låneplacering, beräknade standardhyror m. m., vilka kunna tjäna till frågans bedömande, ävensom uppgift om beräknad tid för företagets genomförande. Dessutom bifogas i fråga om nybyggnad byggnadsritningar och byggnadsbeskrivning jämte kostnadsberäkningar och entreprenadanbud o. s. v. Gäller ansökan bostadsanskaffningslån till inköp av äldre fastighet, böra ritningar samt taxerings- och brandbevis bifogas, liksom hyres- och låneförteckning samt uppgift om salupris. Innehar bostadsföretag tomten allenast med tomträtt, bör bevis om tomträttens inskrivning bifogas. Ansökan om familjebidrag bör innehålla uppgift om det beräknade årliga bidraget samt detaljerad redogörelse för hur detsamma beräknats. — Där ansökan gäller enbart familjebidrag, böra bifogas uppgifter om lägenheternas storlek och beskaffenhet, de hyrande familjernas sammansättning och inkomster samt gällande hyror. Där ansökan göres av bolag, stiftelse eller förening, torde bifogas registreringsbevis och avskrift av bolagsordning eller stadgar. I det kommunala organets yttrande angives — jämte vad som här nedan omförmäles under 3 och 9 §§ — beträffande varje särskild ansökan, som gäller nybyggnad, a) lämpligheten av byggnadsföretaget samt behovet av statsunderstöd till detsamma, b) huruvida byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning samt kostnadsberäkningar anses vara av beskaffenhet att kunna godkännas,

83* c) huruvida uppgjord plan för byggnadsföretagets finansiering antages kunna genomföras, samt d) det värde, vilket anses böra åsättas fastigheten, sedan byggnadsföretaget fullbordats. I yttrande över ansökan, som gäller inköp av äldre fastighet, torde böra angivas a) fastighetens lämplighet för här ifrågavarande ändamål, samt b) huruvida det pris, till vilket fastigheten kan förvärvas, är rimligt med hänsyn till ortens förhållanden. I yttrande över ansökan, som gäller enbart familjebidrag, skall angivas behovet av statligt understöd till hyresförbilligande. Då yttrande inkommit från kommunalt organ till det centrala organet, har detta att beträffande varje särskild ansökan meddela beslut, huruvida lån och familjebidrag eller enbart familjebidrag beviljas, och i så fall till vilka ^ belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet och familjebidraget, såvitt då kan bedömas, må komma att utgå. Det centrala organet kan, innan beslut meddelas i ärendet, bereda sökande tillfälle att fullständiga sin ansökan. — Det centrala organets beslut bör i två exemplar tillställas vederbörande kommunalt förmedlingsorgan, som har att till det fastighetsförvaltande organet överlämna det ena exemplaret. 3§I det kommunala förmedlingsorganets yttrande bör angivas a) läget på bostadsmarknaden, b) behovet i orten av bofälliga lägenheters utdömning, samt c) organisationen av bostadsinspektionen på orten tillika med redogörelse för åtgärder som vidtagits för bostadsförhållandenas förbättring. 4§. Byggnad, for vars uppforande eller inköp lån beviljats, bör, innan slutgiltigt beslut meddelas i låneärendet, besiktigas och värderas av ojäviga värderingsmän, som för dylikt ändamål utses av det centrala organet. Samtidigt bör även värdering av tomten ske. Vart femte år, räknat från den dag, då lånet börjar löpa som amorteringslån, till dess full betalning sker, synas värderingsmännen åter böra besiktiga byggnaden till övervakande av att vanvård av densamma icke äger rum. — För värderingsmän bör fastställas instruktion av det centrala organet. Instruktionen skall innehålla bestämmelser angående de grunder, enligt vilka värderingen bör ske. Det över värderingen upprättade instrumentet bör vara avfattat enligt formulär, som fastställes av det centrala organet. — Kostnad för besiktning och värdering bör bestridas av låntagaren. Besiktningsinstrumentet bör genom vederbörande förmedlingsorgan insändas till det centrala organet. — Sedan det centrala organet låtit verkställa föreskriven besiktning och värdering av fastigheten, har det att fatta slutgiltigt beslut i ärendet. Beslutet skall i två exemplar tillställas förmedlingsorganet, som har att till det fastighetsförvaltande organet överlämna det ena exemplaret.

84*

5§Sedan byggnadsföretag fullbordats eller äldre fastighet förvärvats, bor den, åt vilken lån eller familjebidrag beviljats, senast å dag, som det centrala organet bestämmer, till förmedlingsorganet ingiva till det centrala organet ställd framställning om slutligt beslut i ärendet. Sådan framställning bör innehålla: a) beträffande nybyggnad, uppgift om den tid, under vilken byggnadsföretaget blivit utfört, b) uppgift om den inteckningssäkerhet, som lämnas för lånet, samt c) uppgift om på vad sätt lån mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt än säkerheten för lånet av statsmedel blivit ordnade. Yid framställningen böra fogas följande handlingar rörande fastigheten, nämligen a) äganderättsbevis, b) bevis angående senast fastställt taxeringsvärde, c) bevis, att fastigheten är på nöjaktigt sätt försäkrad mot brandskada, och uppgift angående brandförsäkringsvärdet, samt d) gravationsbevis. Förmedling.3organet har att snarast med eget yttrande insända framställningen och därtill hörande handlingar till det centrala organet. — Sedan slutligt beslut i låneärendet meddelats, skola vederbörande inteckningshandlingar jämte skuldförbindelse enligt av det centrala organet fastställt formulär genom förmedlingsorganets försorg insändas till det centrala organet.

6§Yid meddelande av närmare föreskrifter om den ordning, i vilken utbetalande av bostadsanskaffningslån skall ske, synas i tillämpliga delar kunna komma till användning de bestämmelser, vilka avse utbetalning av egnahemslån (sv. förf.-saml. 1928 nr 218) och av lån till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen (sv. förf.-saml. 1933 nr 558). Det ankommer på statskontoret att enligt sålunda uppgjord plan och på anmälan av det centrala organet mot kvitto utbetala lån till förmedlingsorganet. Förmedlingsorgan har att i sin ordning överlämna från statskontoret utbetalat belopp till det fastighetsförvaltande organet. 7§Räntan har antagits motsvara statens självkostnadsränta. Därest förändrade förhållanden inträda å kapitalmarknaden, synes därav betingad ändring böra ske i räntesatsen, vilken ändring dock blott bör avse lån, som därefter tillkomma. 8§Räntor och annuiteter skola av låntagaren erläggas till fÖrmedlingsorganet, som har att tillse, att sådan betalning behörigen sker. Angående tid, då låntagare har att verkställa sådan inbetalning, bör lända till efterrättelse vad förmedlingsorganet i varje särskilt fall föreskriver. Av låntagare erlagda

85* räntor och annuiteter, som belöpa å tid efter det slutligt beslut meddelats, skola halvårsvis av förmedlingsorganet insändas till statskontoret. 9 §• Kommunalt förmedlingsorgan bör insända här avsedd förbindelse samtidigt med egna eller bostadsföretags ansökan om lån eller bidrag. Enär kommunen tillika tjänstgör som förmedlande organ, åligger det detta att under byggnadstiden ombesörja erforderlig teknisk kontroll över byggnadsföretaget. Tillika har förmedlingsorganet att öva tillsyn över fastigheten under lånetiden och därefter samt att, då fara uppkommer att byggnaden genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att den för statslånet lämnade panten icke anses utgöra nöjaktig säkerhet, och rättelse oaktat anmaning icke vidtages, om förhållandet göra anmälan till det centrala organet. 12 §. Sista stycket innebär, att motsvarande garantier skola föreligga, ehuru eventuellt i annan form än i paragrafen angives. 13 §. De särskilda svårigheter, som kunna uppkomma i samband med avvecklingen, torde främst gälla inteckningsförhållandena. Dessa böra efter det centrala organets anvisning ordnas i anpassning till skuldöverlåtelsen. 14 §. Med likvärdig lägenhet avses främst sådan, som möjliggör ett tillfredsställande ordnande av sovutrymmena med hänsyn till familjens storlek och sammansättning. 15 §. H ä r berörda förhållanden ha behandlats närmare ovan sid. 57*. 16 §. För att tinses som man och hustru erfordras här ej att vederbörande äro förenade genom vigsel. — I vad mån sådana barn skola medräknas, som på grund av skolgång e. d. äro hemmavarande endast en del av året, bör avgöras efter prövning av det fastighetsförvaltande organet. 17 §• Genom lämpligt kommunalt organ synes böra uppgöras en lista på hyresgäster, som fylla de uppställda villkoren, varefter det fastighetsförvaltande organet äger göra sitt urval inom det sålunda uppgjorda förslaget. Kommunen bör i sista hand äga prövningsrätt i fråga om, till vilka personer eventuella butiksutrymmen skola uthyras, enär kommunen står risken för bristande hyresbetalning. 18 §. För fastigheten bör uppgöras en tablå över beräknade inkomster och utgifter, som bör godkännas av det centrala organet, vilket jämväl äger pröva beloppet av föreslagna avskrivningar. 230G 34

G-

86* 22 §. I och för omprövning av standardhyrorna böra vid tidpunkt, som det centrala organet i varje särskilt fall bestämmer, till det centrala organet insändas av förmedlingsorganet bestyrkta uppgifter över hyresgästernas inkomster, vartill bifogas förmedlingsorganets yttrande över lämpligheten av standardhyrornas förändring. 23 §. I överskott medräknas ej tillåten utdelning, vilken bör bokföras som kostnad.

1 Bilaga 1.

Åtgärder till förbättring ay de mindre bemedlades bostadsförhållanden i yissa städer. Stockholm. * I fråga om den bostadspolitik, som bedrivits av Stockholms stad, kan man, liksom beträffande flertalet andra svenska städer, urskilja tvenne perioder, mellan vilka gränsskillnaden betecknas av de ingripande åtgärder på bostadsområdet, vilka under åren 1915—17 framtvungos av krigs- och kristidens särskilda förhållanden. Härigenom kom det allmänna att övertaga initiativet i fråga om åtgärder avseende att tillskapa goda och billiga bostäder för mindre bemedlade. F ö r u t hade det varit för ändamålet bildade enskilda företag, som merendels varit bärare av de nya insatserna. Dock spelade även under äldre tider kommunal byggnadsverksamhet en icke obetydlig roll och de enskilda allmännyttiga bostadsföretagen understöddes i regel av staden genom tomtupplåtelser, billiga lån o. d. efter särskilda beslut, varvid villkoren fastställdes i varje enskilt fall. Flertalet av ifrågavarande husbyggande och fastighetsförvaltande företag har levt kvar även under senare tider och alltjämt kunnat taga nya initiativ inom sitt område, låt vara att dessa initiativ till en viss grad måst anpassas efter och inordnas under de allmänna regler, som framkommit genom kommunala ingripanden och åtgärder av mera generell natur. Filantropiska bostadsföretag. Bärare av äldre tiders bostadsförbättrande åtgärder voro i första hand filantropiska företag, vilka tillskapats under olika former, det första redan i medlet av 1800-talet. 2 Det var Arbetarbostadsfonden t i l l m i n n e a v d e n 9 f e b r u a r i 1 8 5 3, vilken då subskriberades »med anledning av konungens lyckliga återställande till hälsan i förening med den för nationen fröjdefulla tilldragelsen av H . K. H . arvprinsens födelse» i syfte att uppföra sunda och billiga arbetarbostäder. Fonden, som ursprungligen uppgick till 16 688 rdr banco, utgör nu omkring 1*8 milj. kr. och besitter fastigheter till ett taxeringsvärde av 5-8 milj. kr., inrymmande 558 lägenheter om 1120 eldstäder och bebodda av c:a 2170 personer, motsvarande 1-94 per eldstad. Fonden förvaltas av en styrelse på sex personer, utsedda för livstid av fattigvårdsnämnden i Stockholm. Hyresnivån i fondens bostadshus belyses därigenom, att medelhyran för ett rum och kök f. n. utgör c:a 510 kr. för lägenhet utan och 820 kr. för sådan med centralvärme. Av liknande typ i organisatoriskt avseende är stiftelsen W i l h e l m G o v e n i i m i n n e , vilken tillkom år 1903 i syfte att på billiga villkor upplåta bostäder åt välfrejdade, för arbetsamhet och ordentlighet kända obemedlade tillhörande arbetarklassen, med företräde för de mest behövande och särskilt änkor med minderåriga barn. E n l i g t det för stiftelsen av Kungl. Maj:t den 23 maj 1906 stadfästa regie1 Nedanstående redogörelse bygger delvis på uppgifter, hämtade ur av Stockholms stads fastighetskontor sammanställt och tillhandahållet, ännu otryckt material, tillhörande resultaten av en inom fastighetsnämnden i anledning av vissa motioner i stadsfullmäktige verkställd omfattande bostadsutredning. — I redogörelsen meddelade sifferuppgifter hänföra sig i regel till 1932 års slut. 2 Närmare uppgifter om de filantropiska bostadsföretagen återfinnas dels i Stockholms kommunalkalender (fullständigare i årgångarna före 1934), i den mån stadsfullmäktige äga att i dessa institutioner utse styrelseledamöter eller revisorer, dels i F. V. 0:9 handbok, utg. av Föreningen för välgörenhetens ordnande, 4 uppl. 1933.

2306 34

2 mentet förvaltas stiftelsens tillgångar av en styrelse, bestående av fem personer, utsedda en av överståthållarämbetet, en av Stockholms stadsfullmäktige och en av stadens fattigvårdsnämnd, varefter dessa t r e utse de båda övriga, vilka böra vara praktiska män, väl förfarna i vad som rör husegendomars skötsel och u t h y r n i n g samt med förmåga att bedöma fattiga hyresgästers anspråk och behov. Bostadshusen förestås av socialt verksamma vicevärdinnor. Hyrorna för lägenheterna, vilka ursprungligen skulle utgöras dels av 1 rum och kök, dels av »enkelrum med två fönster och kakelugnsspis» (sedermera 1 rum med kokvrå), borde sättas så låga, att bruttoavkastningen uppginge till högst 5^2 % å fastighetsvärdet. Detta har lett till mycket varierande hyror i fastigheter av olika ålder. I medeltal uppgår hyran för lägenhet om 1 rum och kök till c:a 370 kr. utan och 575 kr. med centralvärme. I stiftelsens fastigheter, som äro taxerade till 2-8 milj. kr., finnas tillhopa 374 lägenheter om 598 eldstäder, bebodda av c:a 1 370 personer, motsvarande 2-29 per eldstad. Styrelsen äger att ur en speciell fond utanordna bidrag till sådana hyresgäster, som av särskilda skäl ha svårt att erlägga fastställda hyror. Bostadsförbilligande syfte ha även trenne andra donationsfonder, vilka förvaltas av Stockholms stads drätselnämnd, nämligen B r u z e l i i donationsfond av 1906 (276 lägenheter med 308 eldstäder och c:a 500 boende) samt B. A. D a n e 1 i i d o n a t i o n s f o n d av 1909 1 (350 lägenheter om 420 eldstäder och c:a 650 boende), båda avsedda för yngre arbetande kvinnor, ävensom M a g n a S u n n e r d a h l s d o n a t i o n e r av 1914 och 1922, avsedda att bereda goda, sunda och billiga bostäder till välfrejdade och mindre bemedlade, företrädesvis barnrika arbetarfamiljer, helst från Södermalm. Sistnämnda donations fastigheter, vilka ha ett värde av över 1 milj. kr., förvaltas numera av en styrelse på tre personer, utsedda en av donatrix samt en av vardera drätselnämnden och fattigvårdsnämnden. I byggnadskomplexet finnas 113 lägenheter om 183 eldstäder, bebodda av tillhopa 515 personer, eller 2-81 per eldstad. Hyran för ett rum och kök med centralvärme utgör i medeltal 640 kr. För dessa liksom övriga under drätselnämnden hörande fastigheter gälla särskilda hyreskontrakt, vari hyresgästen bl. a. förbinder sig att väl vårda och aktsamt hantera såväl lägenheten med vad därtill hör som andra delar av egendomen och låta bättra, laga eller ersätta vållad skada. Bland speciella bestämmelser märkes förbud att inom en lägenhet verkställa byk eller därmed jämförlig tvätt, att hyra ut till inneboende, att icke utan vice värdens medgivande hysa tillfälliga nattgäster eller söner som uppnått myndig ålder m. m.; därjämte bör tillses, att barn icke genom skrivning å väggar och i trappor eller på annat sätt osnygga eller fördärva egendomen, ävensom att barn och ungdom ej begagna förstugor, vindar, källare, trappor, portgångar och trottoarer till lek- och samlingsplats. Positivt motverkas detta genom att i dessa fastigheter, liksom i åtskilliga andra stiftelsehus, anordnats samlings- och gymnastiksalar, lek- och arbetsstugor o. d., i vilka bedrivas olika former av social verksamhet under vicevärdinnanä ledning. Vid sidan av n u nämnda stiftelser finnas i Stockholm åtskilliga andra, av vilka dock flertalet avser äldre personer, pauvres honteux o. d. De största utgöras av de efter år 1927 i olika församlingar tillkomna h e m m e n f ö r g a m l a (1 208 lägenheter om 1 247 eldstäder med c:a 1 510 boende), vilka möjliggjort för ett stort antal mindre bemedlade åldringar att lösa sin bostadsfråga, samt den 1914 bildade stiftelsen I s a a k H i r s c h s m i n n e (322 lägenheter med 750 eldstäder och c:a 610 boende). Sistnämnda stiftelse, vilken förvaltas av en styrelse av minst fem och högst nio personer med överståthållaren som ordförande och övriga ledamöter utsedda av överståthållarämbetet efter förslag av styrelsen, avser att bereda billiga bostäder åt sådana, som »sett bättre dagar, men ej längre ha råd att bekosta hyran». 1 Danelii donationsfond (2 milj. kr. förutom upplupna räntor) har även åtskilliga andra syften än åstadkommande av billiga bostäder.

8 D y h k a personer kunna antingen tilldelas lägenheter i stiftelsens egna fastigheter eller också erhålla hyresbidrag ur en särskild hyresfond, varvid klientens namn skall såvitt mojhgt hemlighållas men tillika övervakas, att ej för stor eller dyrbar lägenhet förhyres samt att bidraget verkligen användes till hyreslikvid. Vid sidan av nu nämnda stiftelser ha även tillskapats ett antal filantropiska bostadsföretag i aktiebolagsform. Äldst av dessa är B y g g n a d s A.-B. S : t E r i k som bildades år 1875 för att bereda tillgång på lämpliga och sunda bostäder för den mindre bemedlade befolkningen i Stockholm. I bolagsordningen är föreskrivet att på aktiekapitalet, som uppgår till 349 400 kr., må ej beslutas högre utdelning an 6 %. Bolaget besitter fastigheter till ett värde av 1-2 milj. kr., inrymmande 210 lägenheter om 402 eldstäder och bebodda av omkring 600 personer (1-51 per eldstad). H y r a n för 1 rum och kök (utan centralvärme) uppges vara 350—450 kr. Detta tyder på, att bolaget bör räknas som filantropiskt företag, låt vara att dess förblivande såsom sådant synes bero mindre på garantier i bolagsordningen än på aktieägarnas goda vilja. Av annan typ är A.-B. S t o c k h o l m s a r b e t a r e h e m , som efter engelsk forebild — närmast miss Octavia Hills verk i London — bildades år 1892 i syfte att inrätta lämpliga och sunda bostäder för den mindre bemedlade befolkningen, uthyra dem mot billigast möjliga hyresbelopp samt verka för hyresgästernas trevnad och hojande i moraliskt hänseende. I sådant syfte anförtroddes husens skötsel åt socialt intresserade vicevärdinnor och anordnades varjehanda social verksamhet såsom symöten och andaktsstunder för de äldre samt kindergarten, söndagsskola arbetsstuga och scoutverksamhet för barnen, vilka även bereddes tillfälle till landsvistelse genom särskilda semesterhem; nämnas må även, att i bolagets hus sedan 1893 bedrivits »hushållshandel» efter kooperativa principer. I bolagsordningen är föreskrivet, att på aktiekapitalet, f. n. 500 000 kr., ej må utdelas mer än 4 % och ev. överskott avsattes till en reservfond, avseende att genom möjliggörande av hyresnedsättning eller på annat sätt bereda hyresgästerna fördelar. Vid bolagets upplösning skola aktieägarna endast äga utbekomma aktiernas nominella belopp jämte ev. ogulden utdelning, medan ev. överskott skall överlämnas till bolag, stiftelse eller annan inrättning i Stockholm, som överståthållarämbetet utser och som under betryggande garantier fullföljer samma ändamål som A.-B. Stockholms arbetarehem. För ändring av bolagsordningen erfordras tre fjärdedelars majoritet och Kungl. Maj:ts stadfästelse. Enligt bolagets styrelseberättelse för 1933 uppgick hyresgästernas antal till 1 940 personer, varav 450 eller 23 % barn; år 1893 var barnprocenten 55 (149 av 292). År 1933 förfogade bolaget över 9 fastigheter, taxerade till 4-3 milj. kr., vari förefunnos 588 bostadslägenheter om 1 094 eldstäder; antalet boende per rum utgjorde sålunda 1-77. Medelhyran för 1 rum och kök uppgår till c:a 420 kr. utan och 780 kr. med centralvärme. Hyresgäster antagas efter särskild ansökan och prövning av vederbörandes familje- och inkomstförhållanden ni. m. I hyreskontrakten ha intagits delvis rätt ingående bestämmelser om lagenhetens vård och hyresgästens levnadssätt. Sålunda förbjudes a t t inom lägenheten tvätta och torka kläder, att utan styrelsens medgivande hysa inneboende, att störa ordning och trevnad genom osnygghet och oskickligt uppförande, vartill räknas dryckenskap även utan våldsamma och störande uppträden, att icke annat än i undantagsfall idka musik eller hålla grammofoner eller radiohögtalare i gång efter kl. 10 e. m. eller före 7 f. m. e t c ; vidare bör tillses, att barn ej genom skrivning a väggar och i trappor eller på annat sätt osnygga eller skada egendomen samt att förstugor, trappor, portgångar och trottoarer ej begagnas till lek- eller samlingsplats. Under 1890-talets svåra bostadskris bildades även B o s t a d s A.-B. H o l m i a (1898), som har till ändamål att på billiga villkor bereda lämpliga och sunda bostäder för arbetare i Stockholm. På aktiekapitalet, som uppgår till 1 052 000 kr., får ej för något år utdelas mer än 4 %. Bolagets fastigheter, som ha ett taxerings-

4 värde av 3-0 milj. kr., inrymma 675 lägenheter med 1 424 eldstäder och 2 030 boende (1-43 per eldstad). Genomsnittshyran för 1 rum och kök utan centralvärme uppgår till c:a 450 kr. Samma år (1898) stiftades A.-B. B i l l i g a b o s t ä d e r i syfte att uthyra billiga tillfälliga bostäder av trä. Dessa lägenheter, vilka alltjämt äro i bruk, innehållas i tre fastigheter taxerade till 119 000 kr., inrymmande 97 lägenheter med 100 eldstäder och 221 boende (2*21 per rum) och betingande en hyra av c:a 175 kr. för enkelrum med kakelugnsspis och 350 kr. för de fåtaliga lägenheterna om 1 rum och kök. Aktiekapitalet uppgår till 75 750 kr., vara högst får utdelas 4 % per år. . Av större omfattning är det 1903 bildade B o s t a d s A.-B. V a n a d i s i u n ci e n, som avser att på billigast möjliga villkor uthyra smärre bostadslägenheter åt mindre bemedlade ordentliga samhällsmedlemmar, företrädesvis av arbetsklassen. Å aktiekapitalet, som utgör 250 000 kr., får ej givas större utdelning än 41/» %• Upplöses bolaget, skall till aktieägarna återbetalas det av dem tillskjutna aktiekapitalet jämte ev. ogulden ränta efter 41/* %, och uppstår överskott, skall detta tillfalla Stockholms stad att användas till beredande av bostäder för arbetare. I bolagets fastigheter, som äro taxerade till 0-7 milj. kr., finnas 119 lägenheter med 247 eldstäder, bebodda av 300 personer (1*21 per rum). Medelhyran för 1 rum och kök utan centralvärme uppgår till c:a 380 kr. Det största av de filantropiska bostadsaktiebolagen är A.-B. B l o m s t e r g å r d a r , vilket bildades år 1924 av föreningen Blomsterfonden, som äger så gott som alla aktierna. Bolaget besitter fastigheter taxerade till 7-6 milj. kr. och innehållande 695 lägenheter med 1 027 eldstäder och bebodda av 995 personer (0-97 per eldstad); medelhyran utgör c:a 820 kr. för 1 rum och kök med centralvärme. Bolagets syfte är att anordna bostäder med hyror, som understiga de på bostadsmarknaden allmänt gällande, åt mindre bemedlade gamla och orkeslösa personer med hemortsratt i Stockholm. „ .. .. , , Ä a i „ Såsom härav framgår, har bolaget ett speciellt syfte, och sa ar även forhallandet med åtskilliga andra filantropiska bostadsföretag i aktiebolags- eller stiftelseform, avsedda att tillgodose bostadsbehovet för åldringar, för vissa yrkesgrupper, för anställda hos vissa arbetsgivare, för medlemmar av vissa trossamfund eller församlingar etc. Medtagas dylika institutioner, kommer man till, att i Stockholm skulle finnas ett fyrtiotal filantropiska bostadsföretag, förfogande över fastigheter med ett taxeringsvärde av ungefär 58 milj. kr., inrymmande c:a 6 900 bostadslägenheter — till 4/s bestående av ett rum med kök eller kokvrå — med 10 800 eldstäder och bebodda av ungefär 15 900 personer, vilket motsvarar 1-46 per eldstad. Bortses från de nyssnämnda bostadsföretagen med speciella uppgifter, vilka till stor del inrymma bostäder för ensamma personer, återstå ett tiotal företag, åsyftande att bereda billiga bostäder åt familjer av arbetare eller mindre bemedlade i allmänhet. På dessa företag kommer omkring hälften av det nyssnämnda bostadsbeståndet, nämligen c:a 3 500 lägenheter med 6 000 eldstäder. Då invånarna här i betydande utsträckning utgöras av barnrika hushåll, utgör antalet boende inemot 10 500 personer eller 1-75 per eldstad räknat. Kommunal bostadsbyggnadsverksamhet. I den mån Stockholms stad utvecklade sig till arbetsgivare i stort, framkommo krav på, att staden liksom andra arbetsgivare borde tillse, att i dess tjänst anställda erhöllo lämpliga bostäder. Med anledning av väckt motion beviljade stadsfullmäktige år 1899 anslag till uppförande av åtta arbetarbostadshus, och flera dylika tillkommo under de närmast följande åren. E t t nytt initiativ togs år 1908 och följande år, då såsom ett led i den påbegynta anläggningen av kommunala trädgårdsstäder i Brännkyrka staden lät uppföra villor av olika typer till försäljning. Vid samma tidpunkt beslöts även viss bostadsbyggnadsverksamhet i den inre staden.

o Kommunal bostadsproduktion i större skala föranleddes dock egentligen av den genom de särskilda förhållandena under världskriget inträdda bostadskrisen. Med anledning av väckta motioner beslöts år 1916 uppförande av vissa kommunala bostadshus av permanent natur, vilka dock på grund av arbets- och andra tvister först blevo färdiga år 1919. Dessförinnan hade i huvudsak färdigställts ett betydande antal provisoriska trähus med smålägenheter, vilka föreslagits av en särskilt tillsatt bostadskommitté såsom ett medel att snabbt avhjälpa bostadsbristen. Denna fortfor dock, och talrika husvilla familjer måste härbärgeras i nödbostäder, inredda i skolor, fabriker o. d. lokaler, medan andra togo sin tillflykt till kolonistugor o. d. Dessa förhållanden gåvo anledning till fortsatt byggande från kommunens sida av provisoriska och permanenta bostäder, vilket fortgick till år 1924, då man ansåg, att den n u kraftigt uppblomstrande enskilda och kooperativa byggnadsverksamheten med erforderligt stöd av staden borde kunna komma tillrätta med svårigheterna. Enligt uppgifter från fastighetskontoret hade staden under nämnda kvartsekel uppfört bostadshus för c:a 30 milj. kr., inrymmande närmare 3 600 lägenheter med 7 300 eldstäder, varav över 1 300, resp. 2 300 i provisoriska bostadshus. Av dessa ha dock en del sedan rivits. De av staden uppförda bostadshusen beräknades år 1932 inrymma c:a 3 300 lägenheter med 6 900 eldstäder, bebodda av c:a 13 500 personer (varav över 25 % barn) eller 1-96 per eldstad; 1/3 av lägenheterna voro att anse som överbefolkade, i det att där bodde mer än 2 personer per rum. För enbart de provisoriska bostadshusen voro motsvarande siffror resp. 1126, 2 070, 4 700 och 2-27. Av de boende voro i medeltal 26 % barn under 16 år och 7 % inneboende. Medelhyran för 1 rum och kök uppgick i de permanenta bostadshusen till 770 kr. med och 650 kr. utan centralvärme och i de provisoriska till 540 kr. (i inre staden). Då arealen av en dylik lägenhet i medeltal beräknas till resp. 42, 40 och 38 kvm, skulle hyrespriset per kvm utgöra resp. c:a 18, 16 och 14 kr. Av de i stadens bostadshus boende voro ungefär 1/6 kommunalarbetare. Genomsnittsinkomsten per familj har för år 1931 beräknats till c:a 4 800 för samtliga stadens hus men till blott c:a 3 800 i de provisoriska bostäderna, varav c:a 14 resp. 13 % beräknats åtgå för hyran. Understödstagare hos kommunen voro en eller flera medlemmar av 28 % av hushållen, men av de i de provisoriska husen boende ej "mindre än 42 %. Stadens gaturegleringsfastigheter. Vid sidan av de sålunda uppförda bostadshusen förfogar staden över ett än mer omfattande bostadsbestånd, vilket tillkommit genom allt sedan 1870-talet företagna inköp av gaturegleringsfastigheter i och för genomförande av stadsplaneregleringar. I dessa fastigheter, vilkas taxeringsvärde överstiger 128 milj. kr., förefunnos enligt uppgifter från fastighetskontoret i slutet av år 1932 tillhopa nära 4 800 bostadslägenheter, övervägande belägna i gamla hus (ej ens 4 % voro försedda med centralvärme) och till nära 1 / 5 i trähus. Dessa lägenheter räknade tillhopa över 11500 eldstäder, vari bodde c:a 15 300 personer eller i medeltal 1-35 per eldstad; ej fullt ij7 av bostäderna angåvos som överbefolkade (mer än 2 boende per eldstad). Av de boende rubricerades 19 % som barn (under 16 år) och ej mindre än 14 % som inneboende. Medelhyran för lägenhet om 1 rum och kök (utan centralvärme) uppgick till allenast 380 kr. Då arealen av en dylik lägenhet, om man vågar döma efter vissa stickprovsundersökningar, i regel synes understiga 30 kvm, kan emellertid hyran per kvm uppskattas till 14—16 kr. Årsinkomsterna för här boende hushåll •— ej mindre än 2 / 5 av lägenheterna hade kvinnliga innehavare — voro i allmänhet låga, i genomsnitt ej fullt 3 500 kr., men stego för c:a */» till 6 000 kr. och däröver. Härvidlag synes det dock mest röra sig om medlemsstarka familjer, ty antalet i högre inkomstgrupper reduceras starkt, om man räknar med den för graden av välstånd mera belysande inkomstkvoten per personenhet. Hyresprocenten beräknas till i genomsnitt 15 %. Kommunalt understöd mottogs år 1931 inom 38 % av hushållen. Förutom de c:a 8 100 egentliga bostadslägenheter, som redovisats för kommunala

G bostadshus och gaturegleringsfastigheter, förfogar staden över en del tjänstebostäder, kombinerade bostads- och affärslägenheter m. m., så att enligt fastighetsnämndens årsberättelse för 1933 1 totalantalet lägenheter i stadens hus utgjorde 9 283, varav 1 595 enkelrum, 4 660 om 1 rum och kök och 1 736 om 2 rum och kök. Stadens bostadslägenheter utgöra tillsammantagna c:a 6 % av totala bostadsbeståndet i Stockholm, och i dem bo inemot 6 % av huvudstadens hela befolkning (30 273 personer hösten 1933). Hyresgästerna i stadens bostadshus representera dock knappast något genomsnitt, i det att de, såsom förut antytts, särskilt i gaturegleringsfastigheterna och de provisoriska bostadshusen till mycket stor del utgöras av personer, som av ekonomiska eller andra skäl ej kunnat lösa sin bostadsfråga genom att förhyra lägenheter i enskilda eller kooperativa fastigheter. Handhavandet av ett dylikt klientel erbjuder givetvis särskilda svårigheter, i synnerhet som staden ej har tillfälle att, såsom de förenämnda bostadsstiftelserna pläga, bland massan av mindre bemedlade hyressökande göra ett urval efter graden av ordentlighet eller andra kriterier. Stadens hyrespolitik har utformats under medverkan av särskilda av fastighetsnämnden utsedda hyresdelegerade. Enligt uppgifter lämnade under hand av stadens hyresintendent gäller som huvudprincip, att avkastningen bör täcka självkostnaden. Härvid betraktas hela bostadsbeståndet som en enhet, vilket innebär, att medan väsentliga hyresförhöjningar företagits på de före år 1919 tillkomna lägenheterna, ha betydande hyressänkningar skett särskilt i de under dyrtiden uppförda bostadshusen. I fråga om smålägenheter tages emellertid även hänsyn till, vilka bostadsutgifter mindre bemedlade familjer lämpligen kunna anses rå med, varför hyrorna sättas lägre än för liknande lägenheter på allmänna marknaden. Praktiskt taget alla ledigblivande smålägenheter upplåtas endast efter verkställd undersökning av de bostadssökandes personliga och ekonomiska förhållanden. Till erhållande av bostad komma i första hand i fråga barnrika familjer samt hushåll åtnjutande kommunalt understöd. Lägenheter om 1 rum och kök och däröver uthyras i regel endast till familjer om minst 3 personer. Uthyrningen handhades förr av stadens vicevärdar (f. n. 10 med var sitt distrikt), men dessa omhänderha numera blott hyresuppbörden och tillsynen av fastigheterna, medan lägenhetsanvisningen är centraliserad till fastighetskontorets hyresavdelning. Hyreskontrakten, vilka i allmänhet löpa på ett år men i gaturegleringsfastigheterna merendels blott på halvår, innehålla rätt detaljerade bestämmelser om lägenhetens vård och iakttagande av god ordning inom fastigheten. Sålunda förbjudes bl. a. att inom lägenheten verkställa byk eller därmed jämförlig tvätt, samt att annat än i undantagsfall idka musik eller hålla grammofoner eller radiohögtalare i gång mellan kl. 11 e. m. och 7 f. m. Däremot synes hyresgästen vara oförhindrad att taga inneboende, med mindre »därav kan uppkomma men för fastighetsnämnden». Vid oförmåga att i stadgad tid erlägga hyra plägar beviljas anstånd, och till lagsökning och avhysning skrides endast i sådana fall, där det föreligger uppenbar ovilja att göra rätt för sig. Under år 1933 lagsöktes 831 hyresgäster, av vilka 302 antingen självmant avflyttade eller ock avhystes. Åtgärder för att stimulera enskild bostadsproduktion. Såsom förut anförts, har det under fastighetsnämndens förvaltning stående bostadsbeståndet efter år 1924 icke ökats genom kommunalt husbygge. I stället har staden helt satt sin lit till den redan tidigare i större omfattning omkring år 1916 påbegynta verksamheten att genom beviljande av understöd stimulera och i önskad riktning leda den enskilda byggnadsverksamheten. Detta har skett under olika former, såsom belyses av följande tabell: 2 1 2

Stadskollegiets utlåtanden och memorial. Bih. 1934 nr 38. Denna är grundad på tab. 87 i Statistisk årsbok för Stockholms stad 1933, kompletterad medelst uppgifter ur Fastighetsnämndens berättelse för 1933. En del stödåtgärder äro ej här omnämnda, exempelvis anslag till församlingshem för gamla.

7 Äsatt Ursprung- Kvarbyggnads- ligen dis- stående värde, ponerade 3 l belopp bostadsmedel, /i2l933, lägenheter eldstäder 1 000 kr. 1 000 kr. 1 000 kr. Antal

S l a g av

åtgärder

Garanti (utan särskild subvention) för sekundärbelåning av bostadsbus med smålägenheter 1916—19 ... Vissa l ä t t n a d e r i köpevillkoren vid försäljning av stadens tomter (den s. k. lilla k o m m u n a l a subventionen) 1916—20... Garanti för byggnadslån j ä m t e viss ränteocb amorteringsfrihet (den s. k. stora kommunala subventionen) 1919—25 Kredit å köpeskillingen för vissa av staden uppförda byggnader (i Äppelviken) 1921 Stadens g a r a n t i för lån u r statens bostadslånefond m. m. 1921—29 Stockholms stads sekundärlån; 1924—32... E x t r a kredit till kooperativa byggnadsföret. 1926 och 1932 Sekundärlån i samband med försäljning av tomter p å billiga villkor 1929—33 L å n för uppförande av småstugor 1927—33... Sekundärlån till två stiftelser, 1931... Tillhopa

5 297

14 560

198»

6 033

4 779

3 725 7 382

11965 14 781

55 680 97 524

17 651 14 400

15 252 12133

4 503 1410 363

9 432 4 746 604

57 245 17 775 2 400

10 490 10 699 750

10136 9 978 671

47 927

63679 1 55032 1

Denna redogörelse — i vilken ej medtagits den av staden i huvudsak ägda A.-B. Stockholms tomträttskassas till c:a 75 milj. kr. uppgående utlåning, varigenom möjliggjorts tillkomsten av över 25 000 »eldstäder» i egnahem och 1 500 i hyreshus i de kommunala trädgårdsstäderna — utvisar, att stadens åtaganden i form av utlämnade lån och tecknad garanti under åren 1916—33 belöpa sig till nära 64 milj. kr., av vilket belopp vid årsskiftet 1933/34 kvarstodo c:a 55 milj. kr. Kommunens, direkta uppoffring för stöd åt enskild bostadsproduktion i form av kostnadsfritt tillhandahållen tomtmark m. m. uppges något överstiga 10 milj. kr. (kapitaliserat värde). H ä r t i l l komma de förluster, som åsamkats staden vid bevakande av fordringar på grund av lämnad subvention, vilka hitintills ej överstigit 0-5 milj., ävensom en viss risk för framtida förluster, vilken beror dels på de utestående subventionsbeloppens placering ur säkerhetssynpunkt (vid 1933 års slut lågo */» över 80 % av taxeringsvärdet), dels på fastighetsmarknadens kommande utveckling. Genom denna verksamhet har staden under åren 1916—33 medverkat till tillkomsten av c:a 22 000 bostadslägenheter med inemot 50 000 eldstäder. Lägges härtill de c:a 5 000 eldstäder, vilka under perioden tillkommit genom direkt kommunal byggnadsverksamhet, skulle Stockholms stad direkt eller indirekt ha medverkat vid tillkomsten av c:a 55 000 eldstäder, motsvarande 29 % av de c:a 188 000, vilka nybyggts i Stockholm åren 1916—33. Nämnas må i detta sammanhang, att av de o milj. kr., som beviljades av 1933 års riksdag att efter vissa grunder utlämnas såsom tertiärlån ovanpå annan kredit ha enligt uppgifter från statens byggnadslånebyrå c:a 1-9 milj. kr. preliminärt beviljats åt 29 byggnadsföretagare (privata och kooperativa) i Stockholm, varjämte 0-2 milj. kr. reserverats för lån mot tomträtt i avvaktan på att Kungl. Maj:t skulle utfärda närmare bestämmelser för utlåning mot dylik säkerhet. Såsom förut antytts, har staden ej nöjt sig med att stimulera bostadsproduktionen i allmänhet, utan i sådant sammanhang sökt inrikta densamma på u r social synpunkt särskilt önskvärda bostadstyper och då närmast smålägenheter. Därmed 1

Avser räntefria köpeskillingsreverser.

8 har merendels förståtts lägenheter om högst 2 rum och kök med huvudvikten lagd på 1 rum med kök, men särskilt med hänsyn till de senaste årens mera differentierade lägenhetstyper har man övergått till att angiva maximistorleken av de subventionerade lägenheterna i visst ytinnehåll, numera i regel 75 kvm nettcareal. Vidare har man sökt särskilt gynna produktion av sådana bostäder, som innehas med äganderätt eller stadigvarande nyttjanderätt, sålunda egnahem och kooperativa lägenheter, på vilka båda områden Stockholms stad gjort betydelsefulla och bestående insatser. Bostadskooperationen. Bostadskooperationen går i Stockholm tillbaka till 1870talet, och särskilt under 1880-talet bildades många sammanslutningar med ändamål att bereda medlemmarna egna bostäder i för ändamålet inköpta hus. Av verklig betydelse för stadens bostadsförhållanden blev emellertid den bostadskooperativa rörelsen först efter år 1916, då den omlades efter nya grunder, innebärande dels att bostadshus icke skulle inköpas utan uppföras för medlemmarnas räkning, dels att den individuella äganderätten ersattes med stadigvarande nyttjanderätt till bostaden. Den första mera betydande bostadsföreningen av denna typ var den 1916 bildade S t o c k h o l m s k o o p e r a t i v a b o s t a d s f ö r e n i n g (S. K. B.), som efter hand nådde sådan omfattning, att föreningen vid 1933 års slut ägde fastigheter till ett värde av 22-6 milj. kr., inrymmande 1 713 lägenheter om tillhopa 3 785 eldstäder. Än kraftigare utvecklades dock den år 1923 stiftade Hyresgästernas s p a r k a s s e - o c h b y g g n a d s f ö r e n i n g (H. S. B.), för vars organisation det är ett utmärkande drag, att det finnes dels en moderförening med uppgift att uppföra hus och inom sig bevara byggnadsverksamhetens erfarenheter, dels ett antal dotterföreningar, åt vilka efter färdigställandet överlåtes förvaltningen av varje särskilt hus och vilka sålunda representera den kooperativa idén. Denna organisationsform möjliggör bl. a. för företaget att arbeta efter olika linjer; sålunda finnas i Stockholm s. k. A-hus med 10 % medlemsinsats, B-hus med 5 % insats och C-hus utan insats, alltså rena hyreshus. Under åren 1924—34 har H . S. B. nybyggt 8 020 lägenheter med 17 716 eldstäder, vilket utgör omkring 10 % av totala bostadsproduktionen nämnda år. Fastigheternas taxeringsvärde uppges i 1933 års styrelseberättelse till 107 milj. kr., vartill kommer värdet av 1934 års byggnadsverksamhet 4-8 milj. kr. Av lägenheterna utgöras omkring 1/6 av enkelrum med kokvrå, V3 av I rum och kök, 3 /i 0 av 2 rum med kokvrå och V10 av 2 rum och kök. Alla lägenheter äro väl utrustade med moderna bekvämligheter såsom centraluppvärmning, varmvatten, badrum, arbetsbesparande köksutrustning o. s. v. Vid lägenheternas planläggning följde företaget till en början samma principer, som gjorde sig gällande på andra håll, nämligen relativt stora rumsytor, men då kunde man av ekonomiska skäl svårligen nå över 1 rum och kök som den vanligaste lägenhetstypen. Därför slog man snart in på större differentiering av den för den stora massan av medlemmarna ekonomiskt överkomliga lägenhetsytan av c:a 40 kvm (årskostnad c:a 800 kr.) och delade upp denna yta i 2 rum och kokvrå, varigenom de särskilda rummens ytor visserligen bli mindre men lägenhetens användbarhet ökas. De individuella lägenheterna kompletteras också genom kollektiva anordningar, bl. a. lekstugor, dit mödrar kunna lämna sina barn vid frånvaro från hemmet. De av H. S. B. skapade lägenhetstyperna torde också överensstämma med önskemålen hos föreningens bostadsklientel, vilket räknar relativt många en- och tvåpersonshushåll särskilt i A-husen, varest ett urval i viss riktning sker genom bestämmelsen, att medlemsinsatsen skall täcka 10 % av lägenhetens värde. Belysande är också, att av föreningens I I 599 medlemmar år 1933 1 633 eller 14 % betecknades som kvinnor utan angivet yrke. Medelantalet barn per familj uppges för A-husen till 0*7, men stiger i B-husen till 0-9 och i C-husen till 1-0. H u r u dessa siffror ställa sig i jämförelse med för-

9 hållandena i allmänhet i Stockholm (0-5 barn under 15 år per hushåll), kan ej med bestämdhet angivas, då i statistiken för H . S. B. dels inräknats barn över 15 år, dels fr i n r ä k n a t s alla lägenheter om 1 rum med kokvrå, vilka bostäder så gott som uteslutande bebos av ensamstående. Nämnas må, att vid sidan av de båda nu berörda stora föreningarna finnas i huvudstaden ett betydande antal smärre bostadsföreningar av olika typer, enligt adresskalendern uppgående till närmare 500, varav 128 äro anslutna till Stockholms bostadsföreningars centralförening. Småstugorna. Stockholms stads insats i egnahemsrörelsen representeras förnämligast i tillskapandet efter år 1908 av de kommunala trädgårdsstäderna, vilka n u rä kna ett invånarantal av inemot 40 000. Tomterna äro upplåtna med tomträtt, men den kraftiga utvecklingen torde mindre uppburits av detta institut i och för sig än genom väl genomtänkta och genomförda stadsplaner, goda kommunikationer och väl ordnad kreditgivning (genom A.-B. Stockholms tomträttskassa, se ovan). E n n y insats i denna trädgårdsstadsrörelse representeras av det sedan år 1927 pågående småstugebyggandet. När idén härtill först frambärs i motion i stadsfullmäktige, tänkte man sig närmast en primitiv och billig bostad i form av en utvidgad kolonistuga med tillhörande jordlapp men utan nämnvärda bekvämligheter. N ä r år 1927 tanken fördes ut i verkligheten, var det emellertid i form av mindre egnahemsvillor av standardiserade typer, utrustade med alla moderna bekvämligheter. Kostnadsbesparingar sökte man ernå, förutom genom finansiellt stöd från staden på sätt ovan angivits, medelst organiserade massbeställningar av byggnadsmaterial och färdiga byggnadsdelar, genom gemensamma entreprenader för gas-, elektricitets-, vatten- och värmeledningsinstallationer m. m. samt genom att i viss utsträckning utnyttja byggarens egen arbetskraft. Våren 1934 hade uppförts eller voro under uppförande 1 861 småstugor, och beräknade man sig snart skola uppnå siffran 2 000. 1 Av de färdigställda stugorna äro ett par hundratal belånade hos tomträttskassan, men flertalet direkt hos staden, och om dessa finnas vissa närmare uppgifter i fastighetsnämndens berättelse för år 1933. 2 Ifrågavarande 1410 småstugor hade ett byggnadsvärde av 17-8 milj. kr. eller i medeltal 12 600 kr. och inrymde 4 746 eldstäder eller 3-4 per stuga. Vissa stugtyper äro i två våningar och innehålla 3—4 r u m och kök, medan den under de senaste åren vanligaste småstugan inrymmer 2 r u m och kök i en våning. Årskostnaden för de större typerna torde överstiga 1 000 kr., medan för den minsta årsutgiften lär hålla sig vid 800—900 kr. E h u r u kostnaden per kvm nyttig golvyta knappast torde överstiga 12 kr., har dock totala årsutgiften under den ekonomiska depressionens tryck visat sig bliva r ä t t betungande, vilket belyses genom det ökade antalet lånerestantier och lagsökningar (resp. 13 och 5 % per 21 september 1933). Även synas vissa förändringar ägt rum i klientelets sammansättning. Småstugorna ha särskilt avsetts för barnrika familjer, men enligt fastighetsnämndens senaste årsberättelse har antalet minderåriga barn i medeltal per småstugebyggare vid byggets påbörjande förskjutits som följer: Byggnadsår Barn i medeltal per familj

..

1927 1-5

1929 1-4

1930 1*3

1931 1*1

1932 0*9

1933 0-8

Nedgången är iögonfallande, och siffran synes alltmer närma sig den för Stockholm genomsnittliga, 0-5 barn per lägenhet. Det må dock framhållas, att som helhet betraktade småstugehushållen alltjämt synas vara relativt barnrika. Enligt en undersökning av fastighetskontoret utgjordes här vid 1933 års ingång omkring 30 % av de boende av barn under 16 år, vilket torde vara omkring dubbelt så mycket som i Stockholm i allmänhet. De s. k. billiga husen. Av intresse för belysande av syftemålet och resultaten av Stockholms stads bostadspolitik under de senaste åren äro vidare stadens åtgärder 1 2

Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1934 nr 99. Stadskollegiets utlåtanden och memorial. Bih. 1934 nr 38.

10 för åstadkommande av s. k. billiga bostäder. 1 Bakgrunden härför var en speciell situation på hyresmarknaden. Under åren 1927—29 förefanns en i förhållande till den livliga efterfrågan knapp tillgång på byggnadsmark, vilket föranledde byggnadsföretagare att i betydande omfattning förvärva äldre hus, nedriva dessa och på tomterna uppföra nybyggnader. Under nämnda tre år revos lika många bostadslägenheter som under de föregående sexton åren tillsammans, och för de mindre bemedlade familjer, som haft sin bostad i de rivna husen, uppstodo stora svårigheter att på ett någorlunda tillfredsställande sätt ordna sin bostadsfråga, då äldre billiga lägenheter praktiskt taget icke funnos tillgängliga i marknaden och hyrorna för nybyggda smålägenheter knappast voro överkomliga för stora kategorier småfolk. Följden blev, att dessa i stor utsträckning måste anlita fattigvården och att stadens fattigvårdskostnader stego genom ökade bostadskostnader för klientelet. I syfte att råda bot härpå föreslog fastighetsnämnden, efter utredning av särskilda delegerade, att man skulle möjliggöra för såväl filantropiska stiftelser och bostadsbolag som för kooperativa och enskilda företagare att nedbringa produktionskostnaderna genom att, som förut antytts, staden tillhandahöll tomtmark gratis till de filantropiska företagen och för ungefär halva marknadspriset till övriga företagare samt därjämte billiga byggnadskreditiv och sekundärlån. Förutsättningen för detta stöd skulle vara — och häri låg det principiellt nya i uppslaget — att vederbörande företagare underkastade sig kontroll med avseende å hyressättning, urval av hyresgäster m. m. och härför ställde erforderliga garantier i inteckningsform. Förslaget godkändes i december 1929 av stadsfullmäktige, och subventionsplanen fullföljdes ända till sommaren 1933, då dess vidare tillämpning stoppades därigenom, a t t erforderlig kvalificerad majoritet för nya tomtupplåtelser ej erhölls inom stadsfullmäktige, vilket motiverades med det förändrade läget på bostadsmarknaden. Under åren 1929—33 hade tillskapats 90 billiga bostadshus, inrymmande tillsammans över 5 000 lägenheter med c:a 10 000 eldstäder, vilket motsvarar omkring */* a v n e l a bostadsproduktionen i den inre staden under samma år. Den billiga bebyggelsen, varav omkring Va kom på vardera av de tre grupperna filantropiska företag, bostadskooperation (H. S. B.) och enskilda företagare, utgjordes till n ä r a 3/« av de allra minsta lägenhetskategorierna, 1 rum med kök eller kokvrå. Undersöker man, vad subventionen kostat staden, visar det sig att kredithjälpen hittills förorsakat endast obetydlig förlust. Kommunens uppoffringar hänföra sig i första hand till de medgivna nedsättningarna i tomtköpeskillingarna, vilken differens i förhållande till marknadsprisen uppges till 5 å 6 milj. kr. och efter stadens självkostnader till 3 å 3Vs milj- kr. I gengäld ha närmare 17 000 av stadens invånare blivit delaktiga av hyror, som beräknades ligga 30—50 % under dem, som gällde för moderna smålägenheter i andra hus, eller vid ungefär 22-50 kr. per kvm, motsvarande 800—900 kr. för 1 rum och kök. Gjorda undersökningar synas emellertid utvisa, att dylika hyror voro och framför allt blevo i mån av depressionens fortgång alltför betungande för det hyresklientel, för vilket de billiga husen närmast voro avsedda. Beredande av bostäder åt kommunalt understödda familjer var, som antytts, ett av de viktigaste syftemålen med subventionsverksamheten. Detta mål nåddes dock knappast, enär frekvensen av sådana understödstagare (14 % år 1931, 20 % år 1932) befunnits knappt yara större än i medeltal för samtliga smålägenheter i staden och väsentligt lägre än i stadens gaturegleringsfastigheter och provisoriska bostadshus. I genomsnitt utgjorde familjeinkomsten i de billiga bostäderna c:a 3 700 kr., och därav upptog hyran c:a 25 %. Under sådana förhållanden är det kanske ej att undra över, att boendetätheten där visat sig vara hög eller 1'69 personer per eldstad, vilket är omkring 50 % mera än i Stockholmslägenheterna i gemen och c:a 20 % högre, om hänsyn tages blott till smålägenheterna. Denna överbefolkning sammanhänger emellertid ej blott med 1

En utförlig redogörelse härför meddelas i Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1933 nr 17.

11 bristande ekonomiska möjligheter utan även med högt barnantal (31 %), varemot inneboendefrekvensen icke förefaller särdeles betydande (4 % ) . ^ Dessa och andra fakta rörande Stockholms stads bostadspolitik synas häntyda på, att vad som f. n. särskilt erfordras är ett tillskott av rymliga och verkligt billiga lägenheter, d. v. s. i ungefär samma prislägen som i de filantropiska bostadsföretagen samt Stockholms stads gaturegleringsfastigheter och provisoriska bostadshus. De senaste årens ekonomiska depression har med all sannolikhet i ännu ogynnsammare riktning förskjutit den disproportion, som förelåg redan under det goda året 1930, nämligen att medan av samtliga till kommunal inkomstskatt taxerade personer omkring */s hade en inkomst understigande 4 000 kr., betingade av samtliga hyreslägenheter i staden ej mer än 2/s en hyra understigande 1 000 kr. (jfr sid. 128). Göteborg.» Filantropisk byggnadsverksamhet. E n ansats till kommunal bostadsproduktion förekom i Göteborg redan åren 1847—50, då staden, i anledning av en å allmänna rådstugan väckt motion angående medel att lindra rådande bostadsbrist, lät genom en särskild styrelse medelst av enskilda försträckt kapital uppföra 63 bostadslägenheter för arbetare, de flesta om 1 rum och kök eller 1 rum med kakelugnsspis. Även under den följande tiden har arbetarbefolkningens bostadsfråga varit föremål för uppmärksamhet, vilket framträdde genom verkställande av åtskilliga bostadsundersökningar och tillsättande tid efter annan av särskilda bostadskommittéer. Det praktiska förverkligandet av därvid framkomna idéer i bostadsförbättrande och bostadsvårdande riktning kom emellertid under de närmast följande sextio åren att i huvudsak åvila vissa filantropiska bostadsföretag. Äldst och viktigast bland dessa torde vara R o b e r t D i c k s o n s s t i f t e l s e , grundad genom tvenne åren 1856 och 1859 gjorda donationer å tillhopa 330 000 rdr och ledd av en av stadsfullmäktige vald styrelse på 8 personer. Stiftelsens tillgångar skola i första rummet användas till uppförande av sunda och väl försedda byggnader, som mot billiga villkor uthyras till bostäder åt välfrejdade, för arbetsamhet och ordentlighet kända mindre bemedlade personer, företrädesvis gift arbetsfolk. Under årens lopp (senast 1931) har stiftelsen utövat en betydande byggnadsverksamhet och äger f. n. i skilda delar av staden 52 bostadshus (bokfört värde 2-3 milj. kr.), innehållande 553 bostadslägenheter om 1 eller 2 rum och kök. Hyrorna, soin utgöra 21—45, resp. 35—70 kr. per månad, uppges med c:a 30 % understiga de å den allmänna marknaden rådande. Urvalet av hyresgäster sker efter behovsprincipen — i vissa härför lämpade fastigheter lämnas företräde för familjer med barn — men tages dock även hänsyn till familjernas förmåga att betala hyran. Viss kontroll utövas över hyresgästernas inkomster (medelinkomst 1933 per kontraktsinnehavare 2 682 kr.), och familjer, som under den tid de bott i stiftelsen fått väsentligt ökade inkomster, tillåtas ej kvarbo. — Bland övriga filantropiska bostadsbyggnadsföretag märkes E m i l y D i c k s o n s s t i f t e l s e , som bildades 1915 och äger ett donationskapital å 325 000 kr., varjämte till underhållsfond avsatts 50 000 kr. Stiftelsen förvaltas av en av stadsfullmäktige vald styrelse på 7 personer. Verksamheten ledes närmast av en diakonissa. Stiftelsen har uppfört 13 småhus (bokfört värde 373 000 kr.) för 1, 2 och 4 familjer med lägenheter om 1—3 rum och kök jämte trädgård, betingande hyror av resp. 25, 42, 50 och 45 kr. per månad samt upplåtna åt fattiga familjer med minst 4 minderåriga barn; när dessa växt upp, få 1 Vid utarbetande av efterföljande framställning ha använts d e l s uppgifter, lämnade av vederbörande kommunala myndigheter i Göteborg, kompletterade medelst upplysningar inhämtade av bostadssoeiala utredningens ledamot Åhrén. d e l s följande publikationer: Statistisk årsbok för Göteborg 1934, Betänkande av de av drätselkammaren i Göteborg a r 1930 tillsatta bostadskommittéerna (avgivet 1932), A. G ä r d e : Bostadsfrågan i Göteborg (utg. 1923). A. D a h l s t r ö m : Bostadsfrågan i Göteborg, artiklar i »Nv Tid» å r g . 1934, ref. i Sv. stadsförbundets tidskrift 1934 h. 6, sid. 380.

12 familjerna ej längre bo kvar. I regel utväljas sådana sökande, som k u n n a försörja sig själva, om de blott få en billig bostad. — Vidare må nämnas I n g e b o r g o c h K n u t J : s o n M a r k s s t i f t e l s e (1917), som byggt tvenne hus inrymmande 28 lägenheter med 68 eldstäder, åsyftande att bereda sunda och goda bostäder, helst icke på mindre än 2 rum och kök, för »att uthyras till de klasser i samhället, som vid varje tillfälle kunna anses mest i behov av tillskott i för dem avsedda bostadslägenheter». — Dessutom märkes O l o f o c h C a r o l i n e W i j k s s t i f t e l s e , som sedan år 1926 uppfört bostadshus med 94 lägenheter, så gott som alla om 1 rum och kök; lägenheterna uthyras åt mindre bemedlade familjer mot hyresbelopp, som med hänsyn till förhållandena i de särskilda fallen kunna sättas lägre än å den allmänna marknaden gällande hyror. Nämnas kunna vidare B r o s t r ö m s k a s t i f t e l s e n och M a t i l d a L u n d g r e n s s t i f t e l s e , vilka besitta tvenne större bostadskomplex med billiga lägenheter om 2 och 3 rum och kök, men då dessa övervägande upplåtas till personer, anställda i vissa affärsföretag, står denna byggnadsverksamhet i samband med den bostadsproduktion för egna tjänstemän och arbetare, vilken i stor omfattning utövats av industriföretag, sådana som Gamlestadens fabrikers A.-B., A.-B. Svenska Kullager fabriken, A.-B. Götaverken m. fl. Såsom filantropiska företag kunna även anses vissa för tillgodoseende av de mindre bemedlades bostadsbehov bildade aktiebolag. Äldst är G ö t e b o r g s a r b e t a r b o s t a d s A.-B. (bildat 1873, numera upplöst). Enligt bolagsordningen skulle på det till 645 500 kr. uppgående aktiekapitalet få utgå ränta efter högst 5 % årligen och övriga tillgångar användas i syfte att »underlätta redbara arbetares strävanden att erhålla goda bostäder och vinna oberoende ställning». I sådant syfte uppfördes av bolaget 89 hus, vart och ett inrymmande tre lägenheter om 1 rum, 1 rum och kök eller 2 rum och kök, vilka hus uthyrdes i sin helhet men på sådana villkor, att hyresmannen kunde bli ägare av fastigheten, mot det han erlade i kontraktet föreskriven städja och hyresavgift samt fullgjorde övriga villkor. Åren 1915—17 tillkommo ett par företag av den vid denna tid mycket uppmärksammade typ, som benämndes halvkommunala bostadsaktiebolag. På initiativ av en år 1913 tillsatt bostadsberedning stiftades år 1915 B o s t a d s A.-B. F r a m t i d e n med ett aktiekapital av 330 000 kr., varav staden tecknade 230 000 kr. I bolagsordningen stadgades, att å aktie ej må i vinst utdelas mer än 4*/2 % för år å aktiens nominella belopp för tiden från bolagets bildande till bolagets upplösning, att vid bolagets upplösning av bolagets behållning ej må till aktieägare utdelas mer än aktiens nominella belopp jämte 4V2 % ränta samt att överskjutande belopp skall överlämnas till stadsfullmäktige i Göteborg att av dem användas för bolagets syfte, nämligen att bereda bostäder åt barnrika familjer i små ekonomiska förhållanden. Av styrelsens ledamöter utses två av drätselkammarens andra avdelning. Bolaget har hittills byggt 6 hus med ett bokfört värde av 709 000 kr. Vid årsskiftet 1932/33 bodde i bolagets hus tillhopa 840 personer, varav 339 barn under 15 år, motsvarande i medeltal 2-6 barn per familj. Lägenheterna äro till antalet 129 och utgöras av 1 och 2 rum och kök med enkel inredning. Värmeledning saknas, och w. c. äro inredda i källrarna och gemensamma för flera familjer. Hyrorna utgöra 37—40 kr. i månaden för 1 rum och kök och 56—60 kr. för 2 rum och kök. Man söker till hyresgäster få familjer, som visserligen äro mindre bemedlade, men dock ha någorlunda säker möjlighet att betala hyran; f. n. åtnjuter dock ett rätt stort anta", fattigvårdsunderstöd. Familjer, som fått väsentligt ökade inkomster, medgivas ej kvarbo, liksom även familjer, vilkas barn växt upp. Tvenne år senare stiftades ett annat bolag med i huvudsak samma syfte, nämligen B o s t a d s A.-B. N u t i d e n , vars aktiekapital utgjorde 200 0)0 kr., varav dock allenast 31 200 kr. tillskötos av staden. Beträffande utdelning m. m. gäller detsamma som för Bostads A.-B. Framtiden, och bolagsordningen får e; ändras utan samtycke av drätselkammaren. Bolaget har hittills uppfört tillhopa 19 hus (bokfört

13 värde 3 milj. kr.) med 444 bostadslägenheter av den för Göteborg karakteristiska typen av arbetarbostadshus, s. k. landshövdingehus i tre våningar med bottenvåningen av sten och de övriga av trä. I dessa hus bodde vid årsskiftet 1932/33 tillhopa 1 717 personer, därav 494 barn under 15 år, motsvarande 1-1 barn per familj. Lägenheterna äro i allmänhet om 1 eller 2 rum och kök, men vissa äro större, t. o. m. 4 rum och kök. Hyran för 1 rum och kök utgör 42—å5 kr. per månad och för 2 rum och kök 61—65 kr. (värmeledning saknas). Skötseln av fastigheterna omhänderhas av en i varje fastighet boende tillsyningsman, som biträdes av en av stadens bostadsinspektriser. Kommunal byggnadsverksamhet. Den genom världskrigstidens särskilda förhållanden föranledda bostadsbristen framtvingade icke blott halvkommunal utan även helkornmunal bostadsproduktion. I enlighet med ett år 1915 av drätselkammaren framlagt förslag uppförde staden för en kostnad av 0*6 milj. kr. 10 tvåvånings trähus, innehållande 167 bostadslägenheter. Även under de följande åren förekom ett betydande kommunalt bostadsbygge, vilket till en början inriktades på uppförande av s. k. bostadspaviljonger i form av enkelt konstruerade envåningshus av trä, inrymmande spisrum eller rum med kokvrå. Under åren 1917—20 byggdes dylika paviljonger inrymmande 544 enrumslägenheter för en kostnad av 2-9 milj. kr. 1 År 1918 begynte staden uppföra mera permanenta bostäder i form av landshövdingehus, och år 1921 åstadkoms ett antal egnahemsbyggnader, vilka sedermera försåldes. Ser man på den senaste tioårsperioden, tillkommo under dennas förra hälft ett antal kommunala bostadshus, inrymmande 1 069 lägenheter om i allmänhet 1 eller 2 r u m och kök. I den mån bostadsbristen avhjälptes, inriktades den kommunala byggnadsverksamheten på s. k. ersättningsbyggnader, avsedda att träda i stället dels för under kristiden uppförda provisoriska bostäder, dels för äldre jämlikt hälsovårdsstadgan utdömningsbara lägenheter. Sålunda uppfördes i samband med saner i n g av stadsdelen Otterhällan åren 1929—30 landshövdingehus med sammanlagt 405 bostadslägenheter, därav 364 om 1 rum och kök och 41 om 2 rum och kök, samtliga med badrum. Prisläget för dessa bostäder var dock alltför högt för att möjliggöra överflyttning dit i nämnvärd utsträckning av de bortrivna slumbostädernas befolkning. När därför åren 1931—33 uppfördes nya ersättningsbostäder för utrymmande av dels vissa provisoriska bostäder från krisåren, dels en del äldre ohälsosamma lägenheter, gjordes visserligen de 395 nya lägenheterna (221 om 1 rum och kök, 162 om 2 rum och kök och 12 om 3 rum och kök) 2 ganska rymliga, men med enkel planläggning och utstyrsel; sålunda saknas badrum, tvättställ med vatten och avlopp finnas i tamburen, och w. c. är i stor utsträckning gemensam för två lägenheter med ingång från trapplanet. E h u r u man härigenom lyckats nedbringa hyran till 17—20 kr. per kvm, motsvarar detta en årshyra av 498—732 kr. för enrumsoch 576—846 kr. för tvårumslägenheter (inklusive värme, i den mån lägenheterna äro försedda med centraluppvärmning), vilket torde vara omkring dubbelt så mycket, som vad i allmänhet betalas i de gamla slumbostäderna. I syfte att möjliggöra att vid fortsatt bygge av ersättningsbostäder (särskilt 2 r u m och kök) sådana hushåll, som n u bo i utdömningsbara lägenheter, skulle kunna direkt överföras till de nybyggda, för deras förhållanden avpassade bostäderna, har i nyligen i stadsfullmäktige väckta motioner föreslagits, att man skulle dels söka ytterligare nedbringa byggnadskostnaderna och därmed hyrorna genom tillhandahållande av fria tomter och särskilda byggnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet, dels underlätta hyres1 Stadens bostadspaviljonger inrymma f. n. 604 lägenheter, i allmänhet om 1 rum eller rum oeht kök. De beboddes 1933 av 3 108 personer, varav 1 056 barn under 15 år. Boendetätheten var stor; i genomsnitt kommo 266—290 personer per 100 rum. Hyrorna utgjorde per år 162—225 kr. för spisrum, 216—258 kr. för2 1 rum med kokvrå och 276—420 kr. för 1 rum och kök. Familjeinkomsten understeg för /5 av de där boende 2 000 kr. 2 Hösten 1934 påbegyntes ett nytt ersättningsbostadsbygge, innehållande 65 lägenheter, varav 23 om 1 rum med kokvrå, avsedda för en eller två personer.

14 betalningen för i ekonomiskt avseende svårt ställda familjer genom att efter särskild prövning bevilja hyresbidrag ur en för ändamålet upprättad hyresfond. Enligt uppgifter i Göteborgs stads statistiska årsbok har under åren 1925—33 staden byggt och försålt 91 fastigheter, därav 39 landshövdingehus (övertagna av bostadsföreningar) och 52 egnahem, för en kostnad av 6 milj. kr. och härigenom åstadkommit 674 lägenheter om 1 713 eldstäder. I och för u t h y r n i n g ha för en kostnad av c:a 18 milj. kr. (förutom tomtvärde 2 milj. kr.) uppförts 85 fastigheter, varav 74 landshövdingehus, inrymmande 2 681 lägenheter med 5 874 eldstäder. Tillhopa ha under perioden åstadkommits 3 355 bostadslägenheter för en totalkostnad av c:a 26 milj. kr., vilket innebär, att den kommunala bostadsproduktionen varit väsentligt mera omfattande i Göteborg än i Stockholm. Stöd åt den privata och kooperativa bostadsproduktionen. Däremot ha i Göteborg åtgärderna för stimulerande av den enskilda och kooperativa bostadsproduktionen haft förhållandevis mindre omfattning, särskilt under de senaste åren. Bidrag utan återbetalningsskyldighet ha under åren 1915—32 lämnats stiftelser, bostadsföreningar o. d. med 0'8 milj. i form av tomtmark och 0-5 milj. i kontant understöd, medan enskilda byggare subventionerats på samma sätt med resp. 0'1 och 0'3 milj. kr., varigenom åstadkommits tillhopa 2 416 lägenheter med 6 519 eldstäder. I form av lån (med återbetalningsskyldighet) har staden under samma period utlämnat c:a 14 milj. kr. samt förmedlat och garanterat statslån ur bostadslånefonden för 6 milj. kr. Totalsumman utestående byggnadslån m. m. utgjorde vid 1933 års slut 16-8 milj. kr. Sammanlagt blir det bortåt 50 milj. kr., som staden på olika vägar ställt till förfogande för uppförande av bostäder, varigenom åstadkommits c:a 16 000 smålägenheter med omkring 60 000 invånare. — Av intresse är, att enligt beslut av stadsfullmäktige 1930 av medel, influtna genom friköp av med tomträtt upplåtna tomter o. d., bildats en särskild »tertiärlånefond», ur vilken utlämnats över 1 milj. kr. såsom lån mot säkerhet av inteckningar, liggande inom 85 % av fastighetskostnaden beträffande enskilda företagare, inom 90 % i fråga om kooperativa byggnadsföreningar och inom 75 % vid utlåning till egna hem. 1 — Nämnas må i detta samband, att under år 1934 med kommunalt stöd (sekundärlån upp till 90 % av värdet a ö1/* %) uppförts 175 s m å s t u g o r om 3 å 4 rum och kök (och komma att uppföras ytterligare ett 70-tal) i en och två våningar för en beräknad byggnadskostnad av 9 600, resp. 11 300 per hus. Då stugorna icke såsom i Stockholm ligga på tomträttsmark utan innehas med äganderätt, tillkommer tomtkostnad med i genomsnitt c:a 3 000 kr. per stuga (400 kvm). Årskostnaden beräknas till 700 å 800 kr. per år (förutom uppvärmning 80—100 kr.). Den kooperativa byggnadsverksamheten har av gammalt varit livlig i Göteborg. Är 1872 bildades A r b e t a r n a s b y g g n a d s f ö r e n i n g , som efter förebild av den bekanta, år 1866 grundade »Arbejdernes Byggeforening» i Köpenhamn åsyftade att skaffa sina medlemmar egna hus och även åstadkom 24 sådana, vart och ett innehållande 6 lägenheter om 1—2 rum och kök. Under krigsåren ägde ett ganska livligt bostadsföreningsbildande rum, exempelvis bland industriarbetarna vid Gamlestadens fabriker och Göteborgs mekaniska verkstad m. m., vilka på kooperativ väg åstadkommo 206 bostadslägenheter. Under åren 1924—33 ha på kooperativ väg uppförts c:a 1 300 lägenheter. Den livaktigaste organisationen är numera även i Göteborg Hyresgästernas sparkasseoch byggnadsförening (H. S. B), som här begynte sin verksamhet 1926 och f. n. (oktober 1934) besitter fastigheter av olika typer (de flesta landshövdingehus men även flervåningshus av sten och radhus) till ett värde av c:a 13 milj. kr. De inrymma 1 291 smålägenheter om 1, 2 eller 3 rum och kök, alla försedda med bad- eller duschrum och övriga moderna bekvämligheter. 1

Såsom s t a t l i g a tertiärlån ha av statens byggnadslånebyrå preliminärt beviljats Os milj. kr. till 35 företagare i Göteborg.

15 Malmö. * I m o t s a t s t i l l v a d f ö r h å l l a n d e t ä r i S t o c k h o l m och G ö t e b o r g , synes för b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a s f ö r b ä t t r i n g i M a l m ö e n g a n s k a r i n g a r o l l s p e l a t s av f i l a n t r o p i s k a b o s t a d s f ö r e t a g . D y l i k a s t i f t e l s e r s a k n a s v i s s e r l i g e n i c k e i s i s t n ä m n d a s t a d , m e n de a v s e b l o t t i r i n g a m å n a t t b e r e d a b o s t ä d e r å t a r b e t a r f a m i l j e r eller m i n d r e bemedl a d e i a l l m ä n h e t och å s y f t a i h u v u d s a k a t t t i l l g o d o s e m e r a speciella b o s t a d s b e h o v , e x e m p e l v i s för å l d e r s t i g n a p e r s o n e r , e n s a m m a ä l d r e k v i n n o r , p a u v r e s h o n t e u x o. d. B o s t a d s f ö r s ö r j n i n g e n synes l ä n g e h e l t h a p å v i l a t d e n e n s k i l d a f ö r e t a g s a m h e t e n , inbegripet den i Malmö sedan gammalt livliga egnahemsbyggnadsverksamheten. I m i n d r e g r a d ä n S t o c k h o l m och G ö t e b o r g synes M a l m ö , t r o t s e n t i d v i s m y c k e t s t a r k f o l k ö k n i n g , h a f t a t t k ä m p a m e d b o s t a d s b r i s t . S å d a n f r a m t r ä d d e dock u n d e r å r e n e f t e r v ä r l d s k r i g e t s u t b r o t t , o c h fr. o. m . å r 1917 b e g y n t e s t a d e n a t t med s t a t s b i d r a g b y g g a b o s t a d s h u s f ö r b o s t a d s n ö d e n s l i n d r a n d e . T i l l e n b ö r j a n u t g j o r d e s dessa av p r o v i s o r i s k a t r ä h u s , m e n e f t e r h a n d e r s a t t e s dessa av p e r m a n e n t a b o s t a d s h u s , och u n d e r å r e n 1924—30 å s t a d k o m m o s p å d e t t a s ä t t 246 l ä g e n h e t e r , i n n e h å l l a n d e 497 e l d s t ä d e r . Å r e n 1927 och 1930 u p p f ö r d e s av s t a d e n t v e n n e b o s t a d s h u s , a v s e d d a som u p p t a g n i n g s b o s t ä d e r för h u s v i l l a och i n n e h å l l a n d e 38 l ä g e n h e t e r om 1 r u m och k ö k , v i l k a genom f a t t i g v å r d s s t y r e l s e n u p p l ä t o s m o t e n v e c k o h y r a av 6 k r . S a m m a n l a g t h a g e n o m s t a d e n s b o s t a d s p r o d u k t i o n 1 9 1 7 — 3 3 å s t a d k o m m i t s 1 063 l ä g e n h e t e r , ö v e r v ä g a n d e p å 1 och 2 r u m och kök, i n n e h å l l a n d e 2 580 e l d s t ä d e r och b e t i n g a n d e en b y g g n a d s k o s t n a d av 9-5 m i l j . k r . , o b e r ä k n a t t o m t v ä r d e t 0-6 m i l j . k r . A v de n y b y g g d a l ä g e n h e t e r n a h a r s e d e r m e r a e t t h u n d r a t a l a v y t t r a t s , m e r e n d e l s t i l l för ä n d a m å l e t b i l d a d e b o s t a d s f ö r e n i n g a r (se n e d a n ) . S t a d e n s e g n a f a s t i g h e t e r o m h ä n d e r h a v a s av d r ä t s e l k a m m a r e n s f a s t i g h e t s a v d e l n i n g , som g e n o m e n a n s t ä l l d v i c e v ä r d ombesörjer u t h y r n i n g av l ä g e n h e t e r o. d. F ö r u t o m g e n o m b y g g n a d s v e r k s a m h e t i e g e n r e g i h a r s t a d e n sökt f r ä m j a b o s t a d s produktionen genom a t t tillhandahålla t o m t e r till låga priser. H i t är även a t t h ä n föra u t l ä g g a n d e t av o m r å d e n f ö r r a d h u s b e b y g g e l s e , v a r v i d t o m t k o s t n a d e r n a s t ä l l a s i g f ö r h å l l a n d e v i s ringa p å g r u n d av dessa t o m t e r s r e l a t i v t s m å a r e a l e r . H i t t i l l s h a uppfört.-, o m k r i n g 100 r a d h u s , v a n l i g e n i t v å v å n i n g a r , v a r d e r a i n n e h å l l a n d e en l ä g e n h e t om 2 å 3 r u m och kök. S t a d e n h a r v i d a r e sökt s t i m u l e r a b o s t a d s b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n g e n o m a t t t i l l b o s t a d s f ö r e n i n g a r och e n s k i l d a dels f ö r m e d l a och g a r a n t e r a l å n u r s t a t e n s b o s t a d s l å n e f o n d , dels bevilja l å n u r s t a d e n s e g e n å r 1916 s t i f t a d e e g n a h e m s l å n e f o n d , t i l l v i l k e n u n d e r ;årens l o p p a v s a t t s 0-9 m i l j . k r . E n l i g t för f o n d e n g ä l l a n d e b e s t ä m melser äger d r ä t s e l k a m m a r e n s t r e d j e a v d e l n i n g a t t u r f o n d e n b e v i l j a l å n f ö r u t f ö r a n d e av e g n a h e m s b y g g n a d e r å av s t a d e n a n t i n g e n f ö r s å l d a eller m e d t o m t r ä t t u p p l å t n a o m r å d e n u p p t i l l 85 % av b y g g n a d e n s , r e s p . f a s t i g h e t e n s v ä r d e t i l l r ä n t a ungefärligen motsvarande stadens självkostnader. U n d e r åren 1921—33 ha enligt uppgifter i stadens statistiska årsbok lån u r denna fond samt u r statens bostadsl å n e f o n d l ä m n a t s för n e d a n s t å e n d e ä n d a m å l t i l l f ö l j a n d e b e l o p p : Antal byggnadsföretag Enskilda för hyreshus » » egnahem Kooperativa bostadsföretag. Tillhopa

Beräknad Antal bvggnadskostn ad eldstäder * 1 000 kr.

Beviljade lån, 1 000 kr

4 672 57

606 3 495 4101

2 425 13107 17 490

657 3 571 4 364

8 202

8622 Vid utarbetande av efterföljande redogörelse ha använts dels uppgifter lämnade av vederbörande kommunalmyndigheter i Malmö, dels av kand. A. Odholm excerperade uppgifter ur det i Svenska stadsförbundets arkiv förvarade stadsfullmäktigetrycket och andra kommunala handlingar för åren 1924—34, dels Statistisk årsbok för Malmö stad 1934, det a r 1914 utgivna samlingsverket om Malmö m. fl. publikationer. Framställningen har sedermera i manuskript g r a n s k a t s av drätselkammarens tredje avdelning.

16 Såsom härav framgår, ha vid sidan av egnahemsbygget (c:a 1 100 lägenheter) — övervägande på fri och egen grund, men på sistone i viss utsträckning på tomträttsmark — bostadsföreningar (c:a 1400 lägenheter) spelat en betydande roll. Enligt uppgift i stadens statistiska årsbok ha under åren 1926—32 bildats 71 bostadsföreningar med tillhopa 2 423 medlemmar, vilka merendels understötts av staden ej blott med billiga tomter och lån utan i vissa fall även med andelstecknmg. Antalet lägenheter i de 89 kooperativa bostadshusen uppgives till 2 498, varav 1 071 på 1 rum och kök, 1 022 på 2 rum och kök, 313 på 3 rum och kök samt 92 av större typ Störst bland de bostadskooperativa företagen är även i Malmö H y r e s g ä s t e r n a s s p a r k a s s e - o c h b y g g n a d s f ö r e n i n g (II. S. B.), som besitter 16 bostadshus med tillhopa 692 lägenheter och planerar ytterligare byggen. Bostadskostnaden per år i de kooperativa bostadshusen beräknas till 15—17 k r y p e r kvm, medan på den allmänna hyresmarknaden moderna smålägenheter lära betinga 18—20 kr. per kvm golvyta. — Nämnas må i detta samband, att statens byggnadslånebyrå år 1934 preliminärt beviljat 6 byggnadsföretag i Malmö tertiärlån till ett sammanlagt belopp av nära 0*5 milj. kr. E h u r u bostadsbeståndet i Malmö i stort sett synes vara relativt gott, särskilt pa grund av den stora användningen av 2 rum och kök såsom familjebostad även bland mindre bemedlade, finns dock ett betydande antal undermåliga bostäder, däribland något hundratal av bostadsinspektionen utdömda men alltjämt bebodda lägenheter. Nyligen har igångsatts en inventering av ett par hundra fastigheter, vilka på grund av ålder och allmän beskaffenhet tillhöra de sämsta. Undersökningen är avsedd att tjäna som grundval för en eventuell sanering av vissa delar av gamla staden, varvid det är ett önskemål i vissa kretsar att med understöd av det allmänna genom någon halvkommunal inrättning inköpa ifrågavarande fastigheter, nedriva de förfallna husen och ersätta dem medelst fullgoda lägenheter, vilka finge av hälsovårdsnämnden disponeras för uthyrande åt barnrika familjer genom stadens bostadsförmedling. E n dylik finnes nämligen i Malmö sedan år 1912 och består alltjämt, sedan dess under krisåren skapade motsvarigheter i andra städer efter hand försvunnit. E h u r u ingen plikt att anmäla hyreslediga lägenheter numera föreligger, anses Malmö kommunala bostadsförmedling omfatta omkring två tredjedelar av hela hyresmarknaden och än större del av omsättningen av smålägenheter.

Övriga städer.1 Södertälje. Under krigskonjunkturen, då stadens industrier drogo till sig mycket folk, bildades år 1916 det halvkommunala bostadsbolaget A.-B. B o s t ä d e r i S ö d e r t ä l j e , som staden understödde dels genom aktieteckning, likviderad genom överlåtelser av tomter, dels på annat sätt. Detta bolag uppförde under de närmast följande åren ett tiotal hus, inrymmande ett hundratal bostadslägenheter, men har under det senaste årtiondet ingen sådan byggnadsverksamhet ägt rum. Staden har vidare sökt stödja bostadsproduktionen genom att förmedla och garantera lån ur stadens bostadslånefond till enskilda företagare, vilka uppfört lägenheter, till största delen av typen 1 eller 2 rum och kök. Under åren 1921—27 har staden för nöjesskattemedel uppfört 9 bostadshus för mindre bemedlade barnrika familjer. Varje hus innehåller 2 rum och kök och betingar en hyra av allenast 300 kr. per år. i Där ej annat angives, grundar sig efterföljande framställning dels på vederbörande kommunala myndigheters svar på bostadssociala utredningens frågeformulär av oktober 1933, dels på uppgifter, excerperade av kand. A. Odholm ur det i svenska stadsförbundets arkiv förvarade stadsfullmäktigetrycket och andra kommunala handlingar for åren 1924—34. Redogörelserna ha sedermera i manuskript granskats av de särskilda stadernas drätselkammare eller motsvarande myndigheter.

17 Bostadskooperationen har först på senaste tiden blivit av betydelse. Under år 1934 liar H y r e s g ä s t e r n a s s p a r k a s s e - o c h byggnadsförening ( H . S. B.) slutfört ett byggnadsföretag med ett 40-tal lägenheter om huvudsakligen 1 och 2 rum och kök. Vidare har föreningen K o o p e r a t i v byggnadsprod u k t i o n (syndikalistsammanslutning) avslutat ett liknande bygge, innehållande 25 smålägenheter om 1 rum med kokvrå samt 1 och 2 rum och kök. Båda föreningarna planera ytterligare dylika byggen. — Statliga tertiärlån ha 1934 beviljats 2 företagare med tillhopa 66 900 kr. Uppsala.l Uppsala stad besitter åtskilliga donationer för beredande av goda och billiga bostäder. En dylik är M i n u t h a n d e l s b o l a g e t s f o n d , vilken uppkommit på sådant sätt, att brännvinsutskänkningsbolaget i Uppsala år 1860 donerade 11 041 r d r för beredande av bättre bostäder åt arbetsklassen. Enligt reglemente av år 1921 skall fonden, som förvaltas av en av stadsfullmäktige vald styrelse på fem personer och som f. n. äger fastigheter till ett värde av 173 800 kr. och c:a 130 000 kr. i kapitalbehållning, användas till inköp och iståndsättande av smärre gårdar i de mera avlägsna delarna av staden. I gårdarna inrymda lägenheter skola uthyras till arbetsfolk mot en måttlig hyra, därvid skall gälla som villkor för antagning av hyresgäst, att vederbörande varit mantalsskriven i staden minst tre år och under denna tid gjort sig känd för arbetsamhet samt ordentligt och nyktert levnadssätt; hyresgäst må kvarbo i sin lägenhet, så länge han fortfar att föra ett ordentligt levnadssätt samt punktligt erlägger sin hyra. Delvis med hjälp av dessa och andra donationsmedel har staden sökt bekämpa den särskilt under världskrigets år framträdande bristen på smålägenheter. År 1919 bildades under stadens medverkan det halvkommunala bolaget A.-B. U p p s a l a b o s t ä d e r , som uppförde trähus till en början av samma typ som Stockholms stads provisoriska bostäder, men så småningom av högre standard, t. ex. det senaste år 1924 tillkomna bostadshuset med 28 lägenheter om 2 rum med kokvrå. Beträffande förvaltningen av bolagets fastigheter meddelas, att hyresbetalningen skett tillfredsställande och att bolaget årligen lämnat någon utdelning. Härjämte h a r staden dels låtit ombygga vissa äldre fastigheter för bostadsändamål, dels uppfört nybyggnader för mera speciella ändamål, såsom för brandkårens reservmanskap (24 lägenheter å 1 och 2 rum och kök) samt för barnrika familjer (14 lägenheter om 1 rum och kök eller 2 rum och kokvrå) etc. Sistnämnda bostäder utgöras dels av en byggnad med 8 lägenheter om 2 rum med kokvrå, bekostade med anlitande av en donation av F . A. Lundin, dels av 32 lägenheter om 1 rum och kök, bekostade med lånemedel. Hyran för tvårumslägenheterna är bestämd till 575 kr. om året inklusive värme. För enrumslägenheterna betalas 350 kr. per år (utan värme), inén sker nedsättning med 25 kr. per barn under 15 år, men med högst 100 kr. per familj. Stadens fastigheter för barnrika familjer förvaltas av en särskild kommitté med biträde av en vicevärd. Hyresbetalningen uppges i en del fall ha skett mindre tillfredsställande. Våren 1934 beslöto stadsfullmäktige, att för att ersätta utdömda och utdömbara lägenheter i stadens egna fastigheter skulle nybyggas 24 lägenheter om 2 rum, varav det ena med öppen kokplats, genom ett för ändamålet bildat bolag, vari staden skulle teckna aktier för 183 000 kr. H y r a n för dessa lägenheter, som upplåtits fr. o. m. 1 oktober 1934, utgör 630 kr. per år inberäknat värme. Stadsfullmäktige ha vidare hösten 1934 beslutat att för en beräknad kostnad av 470 000 kr. uppföra ytterligare ett bostadshus, som skulle förvaltas av samma bolag och inrymma 106 eldstäder, fördelade på lägenheter om 1 rum med kokplats eller kokvrå samt 1 rum och kök och avsedda huvudsakligen för äldre ensamboende eller äkta makar. 1 Vid utarbetandet av efterföljande redogörelse har även använts en artikel av stadsarkitekt G. Leche i »Byggmästaren» årg. 1932 nr 2.

230G 34

18 Tillhopa ha av staden under åren 1924—33 uppförts 89 smålägenheter om 197 eldstäder, men då samtidigt bortrivits 12 gamla lägenheter med 20 eldstäder, blir nettotillskottet 77 lägenheter om tillhopa 177 eldstäder. I dessa siffror ingår även det bostadstillskott, som tillkom därigenom att staden år 1925 lät uppföra 22 dubbelhus av trä, vart och ett innehållande två lägenheter om 1 å 2 rum och kök, vilka försåldes på förmånliga avbetalningsvillkor. Såväl före som efter denna tidpunkt har staden sökt främja det i Uppsala ganska livliga egnahemsbyggandet genom att förmedla lån ur statens bostadslånefond, ikläda sig borgensansvar och försälja billiga tomter. Också tillkommo i Uppsala under åren 1920—30 nästan lika många bostadslägenheter i egna hem (421) som i hyreshus (453), och proportionen synes ej ha mycket ändrats under de följande åren. E t t karakteristiskt drag för bostadsförhållandena i staden är emellertid, att ännu flera lägenheter tillkommo på kooperativ väg under nyssnämnda period, nämligen 557; för åren 1931, 1932 och 1933 äro talen resp. 49, 163 och 77. Bostadsföreningarna ha i Uppsala anor från 1880-talet, men egentlig fart fick rörelsen först omkring år 1924, då bostadsföreningar började bildas bland olika befolkningskategorier, och gårdar uppföras med självägda bostäder, vilka efter föreningens sociala standard växlade mellan 1 och 7 rum och kök. Detta kooperativa byggande h a r skett i nära gemenskap med vissa byggnadsföretagare samt underlättats genom betydande medlemsinsatser (ofta 30 % av totalkostnaden) och i vissa fall stöd från staden genom lånegarantier och tomtrabatter. Dylikt stöd har även lämnats, när under år 1934 den av H. S. B. representerade bostadsföreningsrörelsen spritt sig till Uppsala. Under året har uppförts ett boningshus med ett 50-tal moderna smålägenheter, och till den 1 april 1935 beräknas H . S. B. färdigställa ytterligare en fastighet innehållande 26 smålägenheter. — Tilläggas må, att statens byggnadslånebyrå år 1934 beviljat tertiärlån å 97 500 kr. till ett byggnadsföretag i staden. Nämnas må slutligen att drätselkammaren i Uppsala hösten 1932 tillsatt en särskild bostadskommitté, till vilken för utredning remitterats ett flertal motioner i bostadsfrågan. Kommittén har bl. a. igångsatt inventering av hälsovådliga och bristfälliga bostäder i staden samt utredningar rörande dels de mindre bemedlade befolkningskategoriernas möjligheter att erlägga erforderliga hyresbelopp, dels i vad mån fattigvårdsmedel kunna nyttjas för uppförande av bostäder för understödstagare. Nyköping. I Nyköping har staden själv i viss utsträckning låtit uppföra bostadshus. Sålunda ha på denna väg efter år 1923 tillkommit trenne boningshus, innehållande 21 lägenheter om 1 rum och kök och 2 om 2 rum och kök. Av större omfattning har varit den byggnadsverksamhet, som utövats genom halvkommunala byggnadsbolag. År 1917 stiftades A.-B. S m å l ä g e n h e t e r i N y k ö p i n g , vari staden under årens lopp tecknat aktier för ett belopp av 230 850 kr. Bolaget utövade en livlig byggnadsverksamhet, och dess fastighetsinnehav innefattar 4 rum med kokvrå, 130 lägenheter om 1 rum och kök samt 22 om 2 rum och kök. Sedan nämnda bolag fått så stor omfattning, ansågs det år 1922 lämpligt att för den fortsatta byggnadsverksamheten stifta ett nytt bolag, benämnt B y g g n a d s A.-B. i N y k ö p i n g , vari staden tecknat aktier för ett belopp av 100 000 kr. Detta bolag äger nu fastigheter inrymmande 4 rum med kokvrå samt 54 lägenheter om 1 rum och kök och 9 om 2 rum och kök. Staden har vidare sökt främja egnahemsbyggandet och den kooperativa bostadsproduktionen genom att förmedla lån u r statens bostadslånefond å ett sammanlagt belopp av 583 900 kr. samt genom att teckna borgen för sekundärlån m. m., för vilket ändamål stadsfullmäktige hittills fastställt ett belopp av 100 000 kr. Understöd medelst borgensgaranti gives alltjämt, och är det blott en tidsfråga, n ä r nya belopp komma att erfordras. Villkoren för erhållande av stadens borgen innebära f. n., att

19 staden för kooperativa bostadsföretag ikläder sig ansvar intill 85 % av byggnadskostnaden, dock högst 2 700 kr. per eldstad, samt därutöver 85 % å tomtkostnaden. F o r egnahemsbyggare äro motsvarande siffror 80 % och 2 500 kr. Nämnas må vidare, att stadsfullmäktige år 1934 beslöto tillstyrka, att H . S. B. skulle beviljas ett tertiärlån å 32 300 kr. av statens byggnadslånebyrå, vilket belopp jämväl preliminärt beviljats av byrån. Med hjälp av detta lån har uppförts en fastighet med 22 lagenheter, varjämte utan dylik lånehjälp fullbordats ett annat bostadshus med 33 lägenheter. Eskilstuna. År 1916 bildade tvenne av stadens ledande industriföretag A.-B. E s k i l s t u n a a r b e t a r e b o s t ä d e r , vari staden tecknade aktier, vilka skulle utgöra likvid ior tomtforsäljnmg. År 1917 stiftades ett nytt halvkommunalt bolag, A.-B. S m å l ä g e n h e t e r i E s k i l s t u n a , vari staden tecknade aktier för 91000 kr., å vilka utdelning ej skulle erhållas under de närmaste tio åren. Dessa bolag utövade under de första fem åren ett livligt bostadsbygge, men ha under det senaste decenniet uteslutande sysslat med fastighetsförvaltning. Staden inskränkte sig dock ej till att understödja dessa företag utan igångsatte under krigs- och krisåren kommunal byggnadsverksamhet i betydande omfattning. Denna fortsattes i någon mån efter år 1923, i det att staden under den senaste tioårsperioden uppfört bostadshus inrymmande 56 lägenheter, därav 48 om 1 rum och kök och 8 om ett enda rum. År 1933 tillsattes en särskild kommitté för att undersöka, huru bristen på småilf ?n. e t f r S k ^ l e k l J n n a a v h J ä l P a s - Kommittén föreslog, att staden skulle anslå lbb 500 kr. till uppförande av två bostadshus om 24 lägenheter och 40 eldstäder Dessa borde, så snart de blivit färdiga, överlåtas till bostadsrättsföreningar, bildade enligt lagen den 25 april 1930. Bostadsföreningsrörelsen har liksom egnahemsrörelsen under årens lopp varit ganska livlig, och staden har till stöd härför dels förmedlat lån ur statens bostadslånefond, dels successivt anslagit omkring 1 milj. kr. till en stadens egen lånefond, avsedd att på billiga villkor lämna lån upp till 80 % av byggnadskostnaderna. I oktober 1934 beslöt drätselkammaren att hos stadsfullmäktige hemställa om ett anslag a 200 000 kr. till lån åt bostadsrättsföreningar inom staden. E t t H . S. B.-hus har planerats och skall påbörjas under senare delen av år 1934. Linköping. Staden synes ej ha utövat direkt kommunal bostadsproduktion på annat sätt än genom att hösten 1923 iordningställa nödbostäder för sådana familjer, som befarades bli husvilla i samband med hyresstegringslagens upphävande 1 oktober d. å Däremot blev staden huvudintressent i det år 1917 bildade A.-B. S m å l ä g e n h e t e r i L i n k ö p i n g , vari staden tecknade aktier för 270 000 kr. Vidare upplade staden en kommunal bostadslånefond, vartill under åren 1916— 19 anslogos tillhopa 2-15 milj. kr. F r å n denna fond kunde lån utlämnas upp till (5 % av fastighetsvärdet för uppförande av bostadshus, huvudsakligen inrymmande lägenheter om högst 2 rum och kök, med företräde för den som producerade lagenheter med lägre eldstadsantal framför den som byggde större sådana; amorteringstiden sattes till 25 år, men kunde lån intill 40 % vara amorteringsfritt och ouppsagbart från stadens sida under viss tid, högst 10 år. Ur denna lånefond ha lån utlämnats bl. a. till vissa lokala bostadsföreningar, vilka därjämte liksom enskilda egnahemsbyggare erhållit tomter till reducerade priser. Detta gäller ej om H . S. B., som under senare delen av år 1934 börjat uppfora en fastighet med 16 lägenheter, till vilken staden dock ej lämnat andra förmaner an att den förmedlat tertiärlån enligt kungl. kungörelsen 16 september 1933 a 26 700 kr.

20 Norrköping. E t t principiellt uttalande i frågan om kommunalt bostadsbygge föreligger i en skrivelse av 8 juni 1916 från Norrköpings stads fastighets- och lånekontor. Kontoret framhåller, att ett antal bostäder för barnrika arbetarfamiljer måste tillkomma snarast möjligt. Hyreskostnaderna för dylika bostäder kunde dock nästan utan undantag betraktas som en fattigvårdsfråga, vilkens ekonomiska lösning helt säkert lättare kunde ordnas mellan fattigvårdsstyrelsen och styrelsen för ett enskilt företag än mellan fattigvårdsstyrelsen och kommunen. I senare fallet torde det helt säkert bli fråga om en ny fattigvårdsutgift vid sidan av den offentliga fattigvården och därigenom den verkliga kostnaden för fattigvården bli svår löv att icke säga omöjlig att överblicka. Lämpligaste formen för tillkomsten och administrationen av de åsyftade bostäderna vore enligt kontorets mening ett bostadsbolag, i vilket kommunen vore ekonomiskt intresserad och ägde att välja representanter i såväl styrelse som revision. Bolaget finge dock ej grundas på någon som helst vinstberäkning utöver vanlig bankränta. Efter dylika principer grundades år 1916 A.-B. B o s t ä d e r i N o r r k ö p i n g , som under årens lopp uppfört bostadshus inrymmande 357 eldstäder, huvudsakligen fördelade på lägenheter om 1 rum och kök och upplåtna åt barnrika arbetarfamiljer. Bolaget har understötts av staden med tomtupplåtelser och billiga lån. På dessa behövdes åtminstone i vissa fall ränta betalas allenast i den mån bolagets inkomster därtill lämnade tillgång, sedan utdelning givits åt de enskilda, som ägde preferensaktierna. .o E n ä r emellertid det enskilda bygginitiativet förlamades under krisarens byggnadskostnadsstegring, lät staden under åren 1917—22 uppföra egnahemsvillor och liknande bostadsbyggnader till ett antal av 113 och inrymmande 644 eldstader för en sammanlagd kostnad av 2-7 milj. kr. Samtliga byggnader ha med ett undantag försålts till enskilda personer. För främjande av den enskilda och kooperativa bostadsproduktionen har staden dels förmedlat statsbidrag och lån från statens bostadslånefond, dels själv försålt tomter till reducerat pris, utlämnat byggnadskreditiv samt beviljat byggnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet och sekundärkredit, i vissa fall upp till 90 % av byggnadskostnaderna. Detta gällde före år 1926, då stadsfullmäktige antogo enhetliga bestämmelser för kommunens stöd åt smålägenhetsproduktionen. Härigenom bemyndigades drätselkammaren att inom ramen av anvisade medel lämna sekundarkredit upp till 75 % åt egnahemsbyggare och affärsbyggmästare och upp till 85 % åt kooperativa bostadsföreningar, varjämte drätselkammaren ägde bevilja byggnadskreditiv för bostadshus inrymmande lägenheter om högst 2 rum och kok. ^ Bostadsföreningsrörelsen synes vara ganska starkt utvecklad i Norrköping, varest på denna väg tillkommit bostadshus med 1 508 eldstäder. Härvid ha medverkat såväl ett antal lokala bostadskooperativa företag som H . S. B., som varit verksam i Norrköping sedan 1929 och där åstadkommit 189 lägenheter med ett fastighetsvärde av c:a 2 milj. kr. — Statliga tertiärlån ha 1934 beviljats 3 företagare till ett belopp av 125 250 kr. Då även bostadsproduktionen genom privata företagare varit r ä t t livlig, uppges en betydlig lättnad ha i n t r ä t t på bostadsmarknaden under de senaste åren. Jönköping. I denna stad har på senare år intet kommunalt bostadsbygge ägt rum, men år 1917 beslöto stadsfullmäktige att teckna aktier för 10 000 kr. (sedermera ökat till 35 000 kr.) i J ö n k ö p i n g s a l l m ä n n a b o s t a d s A.-B. Enligt stiftelseurkunden skulle detta ha till ändamål att förvärva, uppföra, på billiga villkor uthyra och försälja byggnader med smålägenheter om högst 2 rum och kök för personer tillhörande Jönköpings stads kroppsarbetande befolkning eller med dem i ekonomiskt avseende jämställda. Av bolagets årsvinst finge icke till aktieägarna utdelas

21 mer än 5 % å aktiekapitalet. Avsatta vinstmedel och bolagets övriga tillgångar finge icke, varken under bolagets bestånd eller vid dess upplösning användas till annat ändamål än det angivna. Vid bolagsstämma ägde ingen utöva rösträtt för mer än V20 av det å stämman företrädda aktiekapitalet. Bolaget utövade under åren närmast efter tillkomsten en ganska betydande byggnadsverksamhet och besitter nu fastigheter till ett värde av c:a 740 000 kr. Staden har beviljat bolaget lån med sammanlagt 103 889 kr., varjämte stadsfullmäktige beslöto att för utjämning av hyrorna i bolagets byggnader för vart och ett av åren 1920, 1921 och 1922 till bolaget utbetala 2 500 kr. Under åren 1917—25 understödde staden den enskilda byggnadsverksamheten genom att förmedla statsbidrag, så länge sådana utgingo, genom att utlåna medel, som staden i sin ordning upplånat ur pensionsförsäkringsfonden (c:a 0-4 milj. kr.), samt genom att förmedla statens bostadslån (c:a 1-5 milj. kr.). År 1925 beslöto stadsfullmäktige att icke vidare anlita statens bostadslånefond, då intet trängande behov därav längre fanns och staden redan iklätt sig en avsevärd risk för tillgodoseende av byggnadsverksamheten. Stadsfullmäktige ha nyligen vidtagit åtgärder för konvertering av stadens lån hos bostadslånefonden i avsikt att bereda låntagarna billigare låneränta. Bostadsproduktionen i staden har till betydande del uppburits dels av egnahemsbyggare, dels av kooperativa bostadsföretag. Dessa senare hade under åren 1923—28 åstadkommit boningshus inrymmande 439 eldstäder, fördelade på 167 lägenheter om 1—4 rum och kök. Sommaren 1934 beslöto stadsfullmäktige att förmedla lån enligt kungl. kungörelsen den 16 september 1933 till en i staden bildad H . S. B.-förening, som uppfört ett bostadsföreningshus, innehållande 17 lägenheter om 2 rum och kök och 5 om 3 rum och kök. Någon tilldelning av dylikt lån kom dock ej till stånd, enär föreningens ansökan ingavs för sent. Stadens tomtförsäljningspolitik har inriktats på att hålla stadens tomtpriser låga i syfte att därigenom tvinga även privata markexploatörer till liknande prissättning. I staden förefinnes ett utbrett intresse för sanering med hjälp av allmänna medel av vissa delar av den östra stadsdelen, som äro bebyggda med äldre träbyggnader belägna på sank mark. Svårigheten ligger dock i att kunna åstadkomma tillräckligt billiga ersättningsbostäder, då de i de undermåliga lägenheterna boende familjerna merendels icke kunna betala högre hyra än c:a 350 kr. per år. Kalmar. ISIär kristidens bostadssvårigheter började göra sig gällande även i denna stad, tillsattes en bostadskommitté, som i mars 1917 avgav utlåtande rörande den bostadspolitik stader* lämpligen borde föra. Med de mångahanda krav, som påvilade kommunen, syntes ett verksamt inskridande från kommunens sida knappast tillrådligt, då detta säkerligen skulle vålla betydande ekonomiska uppoffringar. I stället ansåg kommittén, att staden borde träda i förbindelse med enskilda personer för att tillsammans med dessa bedriva byggnadsverksamhet i aktiebolagets form. I enlighet härmed beslöto stadsfullmäktige att i det nybildade K a l m a r b o s t a d s A.-B. teckna^ aktier för 20 000 kr., vilka först fr. o. m. 1929 skulle bli berättigade till utdelning. Staden uppställde därvid det villkoret, att utdelningen från bolaget icke någonsin finge överstiga 5 % samt att bolaget skulle förbinda sig att ej före år 1929 höja hyrorna i bolagets fastigheter, såframt så ej oundgängligen erfordrades för behörig förräntning av det i företaget insatta kapitalet, stadens tillskott därvid oberäknat. År 1918 tecknade staden aktier för ytterligare 37 500 kr. i bolaget, under villkor att ytterligare anspråk icke skulle ställas på staden varken i form av aktieteckning eller borgen. I verkligheten synes dock bolaget jämväl i fortsättningen erhållit understöd av staden i ganska betydande utsträckning. I övrigt synas stadens åtgöranden för bostadsproduktionens befrämjande in-

22 skränkt sig till förmedling av lån ur statens bostadslånefond (till 1926) åt kooperativa byggnadsföretag och egnabemsbyggare, för vilka sistnämnda åren 1924 och 1931 tomtmark ställdes till förfogande på billiga villkor. Av statens byggnadslånebyrå ha för tvenne byggnadsföretag i staden beviljats tertiärlån å sammanlagt 67 400 kr. Karlskrona. I denna stad finnas av gammalt åtskilliga filantropiska bostadsföretag. Äldst är A u g u s t A b r a h a m s s o n s s t i f t e l s e (bildad 1867), vilken har till ändamål uppförande av bostäder åt arbetare och äger en förmögenhet av 194 000 kr. Stiftelsens angelägenheter omhänderhas av en av stadsfullmäktige utsedd styrelse på tre personer. Samma personer utgöra även styrelse för H a n d l a n d e n A d o l f G u l i n s s t i f t e l s e (donationsbrev 1901 och 1903, reglemente 1915), vilken besitter fastigheter och andra tillgångar till ett värde av 130 000 kr. Stiftelsens ändamål är att anordna lämpliga arbetarbostäder med nödiga uthus, vilka skola mot skälig hyra uthyras till i staden mantalsskrivna, men i kronans tjänst ej anställda arbetare med eller utan familjer. Mera speciella ändamål tillgodoses av F o n d e n H i l d u r H a l l e n s m i n n e (1884, förmögenhet 143 000 kr.) och J. A. B o r g s t r ö m s s t i f t e l s e (donationsbrev 1912 och 1915, reglemente 1916, förmögenhet 112 000 kr.), vilka avse att företrädesvis åt änkor med minderåriga barn uthyra smärre, sunda och väl försedda bostadslägenheter på billiga villkor, vilket sistnämnda i Borgströmska stiftelsens reglemente preciseras till 65 å 70 % av gängse hyror för enahanda bostadslägenheter. Förutom genom den bostadsproduktion, som utövats av nämnda stiftelser, har Karlskrona stad även på andra sätt medverkat till bostadsproduktionens främjande. Sålunda har staden 1923 uppfört radhus med 16 lägenheter om 1 rum och kök, vilka uthyras för 30 kr. per månad. Vidare tecknade staden år 1917 aktier i det halvkommunala A.-B. T r o s s ö, vilket åstadkommit 101 lägenheter, varav 90 om 1 rum och kök å 30—33 kr. per månad och 11 om 2 rum och kök å 50 kr. i månaden. Staden har vidare förmedlat lån ur statens bostadslånefond intill år 1926, då bostadsbrist ej längre ansågs råda i staden. Under de senaste åren har staden medelst tomtupplåtelser till reducerade priser sökt stödja dels föreningshusbygge genom H . S. B., som resulterat i uppförande till 1 oktober 1934 av två fastigheter med tillsammans 45 lägenheter, dels egnahemsbyggen på härför särskilt upplåtna områden. Under 1934 väcktes i stadsfullmäktige motioner om uppförande av småstugor efter samma grunder som i Stockholm, och har denna fråga överlämnats till en för ändamålet tillsatt kommitté. Såsom tertiärlån ha år 1934 av statens byggnadslånebyrå preliminärt beviljats 55 575 kr. till tvenne byggnadsföretag i staden. I Karlskrona finnes ett betydande antal gamla, i dåligt skick varande småhus, delvis bildande hela kvarter. Det synes vara ett önskemål, att staden skall sanera dessa områden och ordna deras rationella bebyggande. Lund. För bostadsbristens bekämpande har staden under det senaste årtiondet låtit uppföra nio provisoriska bostadshus av trä, inrymmande 48 lägenheter om 1 rum och kök samt 12 enkelrum eller s. k. bostadskök. E h u r u dessa bostadshus från början betraktades såsom en provisorisk anordning, framtvingad av då rådande bostadsbrist, har staden hittills endast kunnat nedriva fem av dessa hus. övriga fyra ha fått kvarstå för att bereda bostäder åt barnrika familjer, som haft svårigheter att annorstädes skaffa sig bostad. Staden har dessutom gått i författning om uppförande av åtskilliga stenhus, såväl radhus och egnahemsbyggnader, vilka sedermera avyttrats till enskilda, som ett större bostadshus, inrymmande 18 lägenheter om 1 rum och kök och 6 om 2 rum och kök. Vidare har staden förmedlat och garanterat lån ur statens bostadslånefond åt så-

23 väl bostadsföreningar som enskilda samt i sådant samband beviljat byggnadskreditiv i viss omfattning. År 1927 beslöto emellertid stadsfullmäktige, att staden skulle upphöra att förmedla bostadslån och utlämna byggnadskreditiv, enär numera i staden funnes tillräcklig tillgång på bostäder. Dock ägde drätselkammaren göra undantag i särskilda fall efter anmälan hos stadsfullmäktige. Dylika undantag ha också gjorts för vissa bostadsrättsföreningar. Tilläggas må, att stadsfullmäktige år 1934 beslutat låta iordningställa vissa till egnahem lämpliga områden. — Statens byggnadslånebyrå har år 1934 såsom tertiärlån beviljat 98 200 kr. för sex byggnadsföretag i staden. Under senare delen av 1934 planerades igångsättandet av ett fastighetsbygge för H . S. B. Under år 1933 har av andre stadsläkaren dr O. Johnsson med bidrag av hälsovårdsnämnden verkställts en ingående undersökning av c:a 1800 lägenheter från 1 t. o. m. 2 rum och kök i södra och mellersta delarna av staden, vilka innehålla det sämre bostadsbeståndet. Undersökaren har uttalat, att om det funnes ekonomisk möjlighet att genomföra en utdömningspolitik efter hygieniska synpunkter, så skulle omkring 20 % av de undersökta lägenheterna kunna utdömas. Landskrona.: Landskrona var en av de svenska städer, vars ekonomiska och demografiska förhållanden starkast påverkades av den uppblomstring av vissa industrier, som karakteriserade krigskonjunkturen. Redan 1915 anmälde fattigvårdsstyrelsen, att bostadsbrist var rådande i staden, och en motion om kommunalt bostadsbygge väcktes i stadsfullmäktige. För utredning av därmed sammanhängande frågor tillsattes en särskild bostadskommitté, vilken i sitt i januari 1916 avgivna yttrande föreslog att i betydande omfattning uppföra såväl egnahem som hyreshus. Kommitténs förslag blev också i huvudsak förverkligat under åren 1916—21. Sålunda uppfördes egnahem, innehållande tillhopa 42 lägenheter och 170 eldstäder, vilka försåldes till självkostnadspris, samt hyreshus med 357 lägenheter och 813 eldstäder. Förvaltningen av hyreshusen ombesörjdes av drätselkammaren med hjälp av vice värdar, av vilka var och en skulle utöva tillsyn över c:a 50 lägenheter. Hyrorna uppgingo till 300—400 kr. per år för 1 rum och kök och 500—600 kr. för 2 rum och kök. Nämnas må, att under inverkan av det stora prisfallet 1920—22 värdet å dessa bostadsfastigheter sjönk från 2-7 milj. kr., som utgjorde byggnadskostnaden med inberäknande av 0'3 milj. kr. i statsbidrag, till 1*8 milj. kr. Staden hade under denna tidsperiod jämväl på andra sätt främjat bostadsproduktionen. Så hade genom på viss tid beviljade fria markupplåtelser, utlämnande av byggnadslån, förmedling av och borgen för statens bostadslån m. m. framkallats en byggnadsverksamhet, som var minst lika omfattande som stadens egen. N ä r emellertid år 1921 den ekonomiska krisen bröt in och denna hårt drabbade vissa industriföretag, nödgades staden på grund av sina borgensförbindelser återköpa en hel del fastigheter. Såsom kommunalt organ för dessa återköp bildades 1922 A.-B. S m å l ä g e n h e t e r (aktiekapital 100 000 kr.), som förvaltar ett 20-tal fastig-' heter, innehållande närmare 250 lägenheter och värderade till 0'8 milj. kr. Under det senaste årtiondet har stadens verksamhet på bostadsområdet inskränkt sig till att till nämnda bolag och vissa andra förmedla statens bostadslån. Statens byggnadslånebyrå har 1934 beviljat 8 byggnadsföretagare i staden tertiärlån till ett belopp av 137 000 kr. Hälsingborg. Staden har utövat en betydande verksamhet i egen regi, sedan ett försök att bilda ett halvkommunalt bolag misslyckats år 1919 på grund av bristande intresse för saken. Staden uppges ha uppfört bostadshus för närmare 3 milj. kr., samman1 Vid redogörelsens avfattning har även använts: L a n d s k r o n a s t a d s b o s t a d s k o m m i t t é : Redogörelse för kommitténs verksamhet under åren 1915—1923. Landskrona 1923.

24 lagt innehållande över 300 lägenheter om 1 å 2 rum och kök. Det allra mesta härav faller dock före år 1923, ty efter denna tidpunkt synas blott ha byggts tvenne bostadshus (byggnadskostnad 0*5 milj. kr.), innehållande 72 lägenheter om 1 rum och kök. Vidare har staden dels förmedlat lån ur statens bostadslånefond (intill år 1927), dels av egna medel lämnat lån särskilt till egnahemsbyggare, vilka därjämte tillhandahållits tomter till billigt pris. Under senaste årtiondet har staden på detta sätt medverkat till åstadkommandet av 652 fastigheter, varav 8 hyreshus och 644 egnahem. Därutöver har kommunen genom lån till enskilt bolag medverkat till uppförandet av radhus, innehållande 82 lägenheter om 2 rum och kök. Någon bostadsbrist anses ej råda i staden, utan framhålles det, att om de ekonomiska förhållandena det medgåve, förefunnes tillgång till bättre bostäder för en del familjer, som nu bo i undermåliga lägenheter. — Nämnas må, att H . S. B. i staden planerar att uppföra tvenne fyravåningshus, innehållande ett 40-tal en- och tvårumslägenheter. År 1934 har statens byggnadslånebyrå preliminärt beviljat fem byggnadsföretagare tertiärlån till ett sammanlagt belopp av 110 600 kr. Halmstad. Sedan ett år 1917 planerat halvkommunalt bostadsbolag ej kommit till stånd, har staden utövat bostadsbygge i egen regi. Sålunda ha under det senaste årtiondet nyuppförts eller nyinretts fem kommunala bostadshus med ett 20-tal lägenheter. Delvis ha dessa varit avsedda att inrymma familjer, som tidigare upptagits i för husvilla iordningställda nödbostäder. Staden har även förmedlat statens bostadslån och utlämnat lån och byggnadskreditiv av kommunala medel åt såväl enskilda personer som åt föreningar, särskilt H a l m s t a d s e g n a h e m s - o c h s p a r k a s s e f ö r e n i n g u. p. a. Under det senaste årtiondet (1924—33) har till denna och andra bostadsföreningar utgivits 22 lån på tillhopa c:a 465 000 kr., medan enskilda bostadsbyggare erhållit lån till ett antal av 174 å tillhopa 708 000 kr. Lägges härtill att staden i 36 fall tecknat borgen å 127 000 kr. för enskilda egnahemsbyggare, uppgår stadens åtaganden för bostadsproduktionens främjande under nämnda tid till 1300 000 kr. Nybyggena ha företrädesvis inrymt lägenheter om 2 å 3 rum och kök, i mindre utsträckning enrumslägenheter. Staden har även i vissa fall tillhandahållit typritningar och organiserat byggnadernas uppförande. Särskilt gäller detta i fråga om det småstugebygge, som med stöd av tomtrabatter, byggnadskreditiv och borgensåtaganden från stadens sida, kommit till utförande under åren 1932—33. Hittills ha färdigställts 16 småstugor om 3 rum och kök för en medelkostnad av 8 485 kr. per stuga. Staden har även under 1934 med borgen och billiga tomtpriser understött småstugebyggen av något större typ liksom ock tecknat borgen för egnahemsbyggare, som uppfört hus inrymmande högst två lägenheter om 2 rum och kök. Nämnas må slutligen, att staden för några år sedan genom viss kredithjälp underlättat ett av H . S. B. utfört föreningshusbygge, innehållande 29 lägenheter. E h u r u vederbörande myndigheter beteckna bostadsbeståndet i staden såsom ganska tillfredsställande, framhålla de, att det fortfarande finnes ett antal dåliga bostäder, som böra utdömas, så snart tillgången på bättre bostäder är tillräckligt stor. Uddevalla. Under krigs- och krisåren understödde staden byggnadsverksamheten dels genom medverkan till erhållande av statens bostadslån, dels genom kommunalt husbygge. År 1919 beslöt staden teckna aktier för 20 000 kr. i det under bildning varande A.-B. S m å l ä g e n h e t e r i U d d e v a l l a . Detta bolag, som sedermera understötts medelst lån av staden, har uppfört 5 bostadshus med tillhopa 20 lägenheter. N ä r efter hyresstegringslagens upphävande i oktober 1923 några familjer blevo

25 utan bostad, ansågo stadsfullmäktige det ej lämpligt, att staden uppförde bostadsbaracker. Man tilldelade i stället en enskild person fri tomt på villkor, att han där uppförde ett bostadshus med 8 lägenheter, vari han vore skyldig att antaga hyresgäster efter drätselkammarens anvisning. Dessa personer fingo ej utan drätselkammarens medgivande uppsägas till avflyttning före den 1 oktober 1925 av andra skäl än sådana, som i gällande lag angivas såsom grund för förverkande av hyresrätt. Är 1920 tillkom stiftelsen »Sannes minne», som uppfört ett större bostadshus, inrymmande 16 smålägenheter, som kostnadsfritt upplåtas åt mindre bemedlade äldre kvinnor (pauvres honteux) och i vissa fall även åt äkta makar. — År 1934 har en byggnadsföretagare beviljats tertiärlån å 7 000 kr. Vänersborg. Staden har i egen regi uppfört ett antal bostadshus, därav under de senaste tio åren två hus med tillhopa 6 enrumslägenheter och ett hus inrymmande 48 enrumslägenheter och enkelrum, det sista bekostat av den av drätselkammaren förvaltade Gudmund Sandmarks stiftelse med anslag av nöjesskattemedel. År 1918 tecknade staden aktier i och beviljade lån åt A.-B. B o s t ä d e r , som sedermera producerat ett antal smålägenheter. Bl. a. uppförde bolaget i samverkan med staden år 1931 ett bostadshus med 15 lägenheter om 25 eldstäder. Staden har vidare sökt stimulera bostadsproduktionen genom att förmedla statens bostadslån, teckna borgen för byggnadsföreningar och egnahemsbyggare och försälja till lågt pris tomter till egnahem och hyreshus. — År 1934 ha tre byggnadsföretag beviljats statliga tertiärlån å tillhopa 25 200 kr. Borås. N ä r det år 1914 ifrågasattes, att staden skulle direkt ingripa till bekämpande av rådande bostadsbrist genom att uppföra bostadshus för uthyrning, framhöll stadsfullmäktiges beredning, att en sådan verksamhet måste anses ligga utanför kommunens normala uppgifter och vara berättigad endast i undantagsfall och såsom en nödfallsutväg. Denna borde ej behöva tillgripas, om staden främjade den enskilda byggnadsverksamheten genom tillhandahållande av billiga byggnadstomter i tillräcklig utsträckning, genom upprättande av ändamålsenliga stadsplaner och byggnadsbestämmelser samt genom tillhandahållande av byggnadskredit i lämplig form. För tillgodoseende av sistnämnda ändamål tecknade staden aktier för 30 000 kr. i A.-B. E g n a h e m i B o r å s (aktiekapital 105 100 kr.), som enligt bolagsordningen hade till ändamål att för i staden mantalsskrivna personer, tillhörande den kroppsarbetande befolkningen eller med dem jämförliga, ekonomiskt underlätta uppförandet av egnahem. Bolagets aktier berättigade ej till högre årlig utdelning än 5 %, och vid bolagets eventuella upplösning skulle aktieägare ur tillgångarna ej erhålla mer än aktiens nominella värde jämte ägaren tillkommande utdelning. Bolagets styrelse skulle bestå av sex ledamöter, varav två utsagos av stadsfullmäktige i Borås. Vid sidan av detta låneförmedlande företag ansågs det snart önskvärt att erhålla ett halvkommunalt bolag för direkt bostadsbyggande. E t t dylikt bildades också år 1919 under namn av A.-B. B o r å s b o s t ä d e r genom samverkan mellan staden och vissa industriidkare. Bolaget sökte hos Kungl. Maj:t statsbidrag å 400 000 kr., motsvarande 2/„ av planerade 476 eldstäder, men då blott 50 000 kr. erhöllos, upplöstes bolaget. Svårigheterna vid oktoberflyttningen 1923 togo sig uttryck i en motion i stadsfullmäktige om byggande av smålägenheter genom stadens försorg. Drätselkammaren ansåg, att även om själva uppförandet av bostäderna utan olägenhet kunde ske genom någon av stadens nämnder och styrelser, vore ingen av dem särskilt väl skickad att förvalta sådana för den allmänna hyresmarknaden tillgängliga bostäder. Med hänsyn härtill återupptogs tanken på ett halvkommunalt byggnadsbolag, och ett dylikt bildades 1924 under namn av A.-B. B o s t ä d e r i

20 B o r å s med ett aktiekapital av 600 000 kr., varav staden tecknade 450 000 kr. och enskilda arbetsgivare återstoden. Enligt bolagsordningen fick till aktieägare ej utdelas mer än 5 %. Upplöstes bolaget, skulle aktieägare ej äga rätt att ur bolagets tillgångar erhålla mer än aktiens nominella värde, överskjutande behållning skulle överlämnas till Borås stad att av staden förvaltas såsom en särskild fond till främjande av byggnadsverksamheten för bostadsändamål. Aktiebolagets styrelse skulle bestå av sju ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka tre (resp. tre) väljas av stadsfullmäktige och en (resp. en) av magistraten, vilka jämväl äga utse en revisor i bolaget. Ändring av dessa bestämmelser i bolagsordningen får ej ske utan stadsfullmäktiges medgivande. Bolaget ägde enligt senaste balansräkning fastigheter till ett värde av över 1 milj. kr. Den byggnadsverksamhet, som ansetts påkallad av sociala skäl, har i huvudsak skett genom detta bolag, och direkt kommunalt bostadsbygge har endast ägt rum för speciella ändamål. Sålunda uppförde staden år 1924 ett bostadshus, inrymmande 20 lägenheter om 2 rum och kök och en om 1 rum och kök samt år 1928 ett bostadshus med 31 enrumslägenheter. Till stimulerande av bostadsproduktionen har staden vidare bidragit genom att försälja tomter för egnahem på billiga villkor, förmedla lån från statens bostadslånefond samt utlämna byggnadslån av medel, som staden i sin ordning upplånat från pensionsförsäkringsfonden eller på annat sätt. Under åren 1917—29 beräknas 328 byggnadsföretag (inklusive de av A.-B. Bostäder i Borås utförda) blivit understödda med statliga och kommunala medel. Härigenom hade tillkommit 676 lägenheter, innehållande 2 092 eldstäder. Av byggnadskostnaderna, 6-3 milj. kr., hade 0*3 milj. utgått i form av statsbidrag, 1'6 milj. såsom statslån och 0*4 milj. såsom kommunala lån. — Det kooperativa byggandet i staden representeras av H . S. B., som uppfört ett par fastigheter med tillsammans 28 lägenheter och till 1 oktober 1935 beräknas få färdigt ytterligare ett hus med 12 lägenheter. — År 1930 ha tio bostadsbyggare av statens byggnadslånebyrå beviljats tertiärlån på sammanlagt 60 000 kr. År 1933 väcktes i stadsfullmäktige motion om uppförande av småstugor, vilket spörsmål f. n. är under utredning genom en särskild kommitté. Trollhättan. Bostadsförhållandena i staden ha till väsentlig del präglats därav, att redan år 1905 statens vattenfallsverk inom olika områden upplåtit bostadstomter och beviljat byggnadslån på billiga villkor. 1 Vid slutet av år 1933 hade 439 tomter försålts, 52 utarrenderats och 29 upplåtits med tomträtt; utestående byggnadslån uppgingo till c:a 138 000 kr. Stadens åtaganden ha väsentligen begränsat sig till att förmedla statens bostadslån och teckna stadens borgen för enskilda personer och bostadsföreningar. Bland dessa senare märkes en byggnadsförening, som bildades år 1917 av staden jämte några industriidkare. Delägarna förbundo sig bl. a. att den' fastighet om 187 eldstäder, som uppfördes och blev färdig 1921, skulle under de närmaste tio åren förvaltas efter sådana grunder, att bruttoinkomsten ej översteg 7 % på byggnadskostnaden, 640 000 kr. — Nämnas må, att H . S. B. planerar en större nybyggnad i staden. Lidköping. I denna stad har under de senaste tio åren den kommunala byggnadsverksamheten varit relativt betydande, i det att stadsfullmäktige beslutat uppföra sex bostadshus, inrymmande tillhopa ett 40-tal lägenheter om 1 rum och kök eller enkelrum med spis. Sedan 1911 har staden haft en egnahemslånefond, vilken 1930 förstärktes med 50 000 kr. och ombildades till L i d k ö p i n g s stads bostadslånefond, 1

Statens vattenfallsverk år 1933 av K. Vattenfallsstyrelsen, sid. 28.

27 varur sekundärlån med 5 % ränta och 20 års amortering utlämnas upp till 80— 85 % av byggnadsvärdet till enskilda personer eller sammanslutningar. År 1933 beslöts att förstärka denna fond genom att upptaga ett lån å 100 000 kr. Beslutet föranleddes av en låneansökan från H . S. B., som tidigare byggt ett hus med 30 lägenheter och nu planerade uppförande av ett större föreningshus med 36 lägenheter Huset var färdigställt till 1 oktober 1934, ehuru lånet ej blivit utbetalat på grund av överklagande av ifrågavarande stadsfullmäktigebeslut. Staden har även vidtagit andra åtgärder till bostadsproduktionens främjande bl. a. förmedling av tertiärlån å 47 900 kr. till 19 företagare enligt kungl. kungörelsen 16 september 1933. Alltjämt synes i staden brist råda å billiga smålägenheter, enär fattigvårdsstyrelsen i april 1934 hemställde hos stadsfullmäktige att vidtaga åtgärder för att avhjälpa denna brist. Frågan är f. n. under utredning. Skövde. Staden synes knappast ha vidtagit andra åtgärder för bostadsproduktionens främjande än förmedling av lån ur statens bostadslånefond samt tomtförsäljning till billiga priser för egnahemsändamål. År 1917 beslöto stadsfullmäktige att teckna aktier i ett planerat bostadsbolag, vilket kom till stånd följande år. Staden tecknade dock ej några aktier, utan beviljade i stället bolaget lån på fördelaktiga villkor, nämligen ett å 15 000 kr. räntefritt i tio år och ett å 58 000 kr. mot 4-75 % ränta och 40 års amortering. Samma år lät staden inreda sex provisoriska bostadslägenheter om 1 rum och kök, vilka användes till 1925. År 1924 väcktes i stadsfullmäktige motion om kommunalt bostadsbygge, dock utan att vinna bifall. P å framställning av H . S. B., som planerade att uppföra ett föreningshus med ett större antal smålägenheter, beslöts år 1932 att försälja vissa tomter, men avslogs begärd borgensteckning; följande år beslöto emellertid stadsfullmäktige att för nämnda ändamål förmedla lån enligt kungl. kungörelsen den 19 september 1933. Den 1 oktober 1934 stod H . S. B:s fastighet färdig, innehållande 27 lägenheter. I april 1930 tillsattes av stadsfullmäktige en kommitté för utredning av bostadsförhållandena bland arbetarbefolkningen i Skövde, men upplöstes den ett år senare, utan att något betänkande i frågan blivit avgivet. Ortsmyndigheterna ha uppgivit, att byggnadsverksamheten på enskilt initiativ pågår i tillräckligt stor utsträckning, så att det allmänna ej synes behöva ingripa. Tvenne företagare ha år 1934 beviljats statliga tertiärlån å tillhopa 38 700 kr. Karlstad. N ä r krigs- och kristidens bostadssvårigheter började göra sig gällande i staden, framlade dess egnahemskommitté en utredning rörande bostadsproduktionens upphjälpande. H ä r i diskuterades möjligheten att bilda kooperativa bostadsföreningar, stödda av samhället och industrien, men med hänsyn till ögonblickets behov av snabb handling ansågs man hellre böra lita till aktiebolagsbildning. I enlighet härmed stiftades i slutet av år 1916 A.-B. S m å l ä g e n h e t e r , av vars aktiekapital å 53 000 kr. staden tecknade för 20 000 kr. med förbindelse att under tio år avstå från utdelning å aktierna och att under samma tid ej avyttra dem; utdelningen å övriga aktier begränsades till 5 %. År 1918 höjdes aktiekapitalet till 150 000 kr., i samband varmed staden tecknade nya aktier för 17 000 kr., varjämte bolaget understöddes med ytterligare lån. Det har utövat en ganska betydande byggnadsverksamhet och besitter fyra bostadshus, tillsammans inrymmande 75 lägenheter om 153 eldstäder. Direkt kommunal byggnadsverksamhet har ägt rum dels år 1918, då staden för 95 000 kr. (varav omedelbart avskrevos 33 000 kr.) uppförde ett bostadshus om 12 lägenheter med 21 eldstäder, dels år 1931, då staden såsom ersättning för en äldre staden tillhörig byggnad, som skulle rivas, för en kostnad av 55 000 kr. uppförde ett bostadshus inrymmande 16 enkelrum med kokvrå (30 kvm golvyta), avsedda att uthyras för 20 kr. per månad (inklusive värme och vatten).

28 I övrigt har staden, som själv äger ett hundratal lägenheter (mestadels om 1 å 2 rum och kök), sökt främja smålägenhetsproduktionen genom att av kommunala medel utlämna subventionslån å tillhopa 1-1 milj. kr.; kostnaderna härför i form av andel i ränta och amortering, räntefria tomtlån, rena förluster o. s. v. beräknas överstiga 0-5 milj. kr. Vidare har staden förmedlat statens byggnadsbidrag och bostadslån samt försålt tomter billigt till egnahemsbyggare. År 1930 medgåvos vissa lättnader i amorteringen åt sådana, som byggt under den dyraste tiden, och stadsfullmäktige ha inom kort att taga ställning till förnyade framställningar om ytterligare lättnader i villkoren. Så småningom har en bostadsföreningsrörelse växt fram bestående av trenne företag, besittande var sitt större bostadshus. Under den senaste tiden har även H . S. B. planerat att uppföra en större nybyggnad. Ortsmyndigheterna meddela, att byggnadsverksamheten varit så livlig — under åren 1931—33 producerades tillhopa 492 lägenheter, varav 146 om 1 rum och kök och 245 om 2 rum och kök — att bostadsöverskott f. n. förefinnes, särskilt på lägenheter om 2 rum och kök; i stadens hus stå 4 lägenheter tomma. Även egnahem uppgivas ha uppförts i stort antal, t. o. m. av arbetslösa och medellösa personer, som stimulerats därtill av vissa byggnadsmaterialfirmor. Äldre lägenheter äro ej så eftersökta, ty n u fordras även i smålägenheter moderna bekvämligheter såsom w. c , badrum m. m. Örebro. Under åren 1916—23 utövade staden, förutom förmedling av statens bostadslån och beviljande av kommunal sekundärkredit, en omfattande bostadsproduktion. Sålunda uppfördes nio bostadshus inrymmande 133 lägenheter med 250 eldstäder och betingande en byggnadskostnad (exklusive statsbidrag) av 1-3 milj. kr. År 1916 beslöt staden att teckna aktier för 32 000 kr. (med likvid i tomter) i A.-B. S m å l ä g e n h e t e r , sedan privatpersoner samtidigt åtagit sig att teckna aktier för 28 000 kr. Då denna teckning sedermera inskränktes till 7 000 kr., måste staden höja sin andel med 17 000 kr. Därest aktie överginge till annan än aktieägare, skulle förutvarande aktieägare äga r ä t t att inlösa densamma. Utdelningen finge'ej överstiga 5 %, och återstoden skulle reserveras för att användas till det med bolagets verksamhet avsedda syftet. Detta var att uppföra byggnader med lägenheter om högst 2 rum och kök samt att uthyra dylika lägenheter. Bolaget utövade under de närmaste åren efter sin tillkomst en ganska betydande byggnadsverksamhet. Under de senaste tio åren har detta bolag icke utövat någon bostadsproduktion och staden själv en r ä t t begränsad sådan. Sålunda uppfördes under åren 1924—27 för en kostnad av tillhopa 0'4 milj. kr. ett stenhus och fem trähus, tillhopa inrymmande 81 lägenheter, därav 44 rum med kokspis och 37 om 1 rum och kök, sålunda tillhopa 118 eldstäder. Ifrågavarande bostadsproduktion motiverades med, att bostadsbrist då rådde samt att det vore fråga om hyresgäster, som endast i undantagsfall befunno sig i en sådan ekonomisk situation, att de kunde erlägga de hyror, som betingades för de av enskilda uppförda smålägenheterna. Drätselkammaren hade i allmänhet ställt sig tveksam gentemot nämnda kommunala bostadsbyggen och hållit före, att rätta formen för stadens bostadspolitik vore att kraftigt understödja den enskilda bostadsproduktionen, särskilt i form av bostadsföreningar och egnahem. När emellertid Bostadsföreningen Ö r e b r o u. p. a. år 1925 hemställde, att staden skulle sälja tomter till nedsatt pris och teckna andelar i föreningen för belopp motsvarande köpeskillingen ävensom bevilja föreningen ett 30-årigt amorteringslån å 172 000 kr., avböjdes detta efter hemställan av drätselkammaren, som befarade, att om staden inträdde^ såsom medlem i denna förening, samma anspråk kunde komma att framställas från liknande sammanslutningar, varjämte vore att befara, att ett så starkt kommunalt engagemang som det ifrågasatta skulle minska medlemmarnas eget initiativ och

29 ansvarskänsla och föranleda, att staden komme att anses som garant för de planerade företagens realiserande och utsättas för ytterligare understödsanspråk. Stadsfullmäktige beslöto i enlighet härmed, att föreningen ej skulle erhålla lån i annan ordning än genom stadens förmedling av statens bostadslån, men att tomtlikviden skulle få innestå mot revers. Nämnda bostadsförening har under de senaste tio åren kunnat genomföra ett rätt omfattande bostadsprogram, nämligen uppförande av fem större stenhus, innehållande 152 lägenheter, därav 5 enkelrum med kokvrå, 97 om 2 rum och kokvrå, 34 om 3 rum och kokvrå och 16 om 4 rum och kokvrå. 1 År 1928 beslöto stadsfullmäktige att icke vidare förmedla statens bostadslån, då bostadsbrist icke längre kunde anses råda i staden. År 1932 väcktes emellertid motion om, att staden skulle genom att till billigt pris försälja tomter och lämna lån medverka till uppförande av småstugor efter ungefär samma grunder som i Stockholm. I ett följande år avgivet utlåtande framhöll drätselkammaren, att tillgången på bostäder i staden vore nöjaktig och att en överproduktion av sådana kunde medföra en fastighetskris, som utöver minskning av skatteintäkterna kunde komma att starkt förminska hyresinkomsterna av stadens egna under den dyraste byggnadstiden uppförda hyresfastigheter och dessutom medföra andra förlustrisker, föranledda av stadens till nära 2 milj. kr. uppgående låneengagemang i bostadsfastigheter inom staden. Genom fortsatt byggnadsproduktion med hjälp från stadens sida skulle vidare avbräck förorsakas stadens talrika egnahemsägare, som ofta hade en lägenhet till uthyrning. — Oaktat dessa betänkligheter beslöto stadsfullmäktige i december 1933 och februari 1934 att försälja billiga tomter till småstugebebyggare. Ortsmyndigheterna synas anse, att tillgången på smålägenheter i staden f. n. täcker behovet. Fattigvårdsstyrelsen har meddelat, att den ekonomiska depressionen medfört, att sådana mindre bemedlade befolkningsgrupper, vilka vilja reda sig utan det allmännas bistånd, måst inskränka sig icke minst i fråga om bostäder. Däremot uppges det ingalunda vara ovanligt, att medellösa familjer, som åtnjuta understöd av fattigvården, övergå till bättre och dyrare bostäder, och att i dessas förutvarande sämre bostäder inflytta mindre bemedlade. Emellertid synas fattigvårdsmyndigheterna tillämpa ganska restriktiva normer för hyresbidrag åt understödstagare, i det att ensamstående och familjer upp till tre personer anses ha behov av 1 rum med kokspis (å c:a 25 kr. per månad) och större familjer av 1 rum och kök (å 40 kr.) eller, om familjen är särdeles stor, av 2 rum och kök. Västerås. Under åren närmast efter världskrigets utbrott sökte staden, förutom genom att förmedla statens byggnadsbidrag och bostadslån, bekämpa bostadsbristen genom att bygga bostäder för uthyrning åt allmänheten. I ett i augusti 1918 avgivet utlåtande framhöll emellertid drätselkammaren, att ett fortsättande på denna väg knappast vore lämpligt. Dels vore det tvivelaktigt, om staden kunde inteckna sina hus och därigenom skaffa sig tillgång till byggnadskapital, dels kunde efter erfarenhetens vittnesbörd staden i regel ej få så stor avkastning å husen, att de lämnade ränta å byggnadskostnaden. Det ansågs därför lämpligt att stifta ett halvkommunalt bostadsbolag, A.-B. A r b e t a r e b o s t ä d e r i V ä s t e r å s , med ett aktiekapital av 300 000 kr., varav staden tecknade stamaktier för 250 000 kr. (upplånade ur pensionsförsäkringsfonden) och enskilda tillsköto 50 000 kr. mot preferensaktier. År 1919 bildades ett nytt bolag för att tillgodose behovet av något större lägenheter, B y g g n a d s A.-B. M i m e r , vari staden tecknade 500 000 kr. i stamaktier, vilka till större delen skulle likvideras genom tomtöverlåtelser, och enskilda skulle teckna preferensaktier med företrädesrätt till 7 % utdelning. 1

H. S. B. uppges ämna igångsätta ett större bygge under den närmaste tiden.

30 Under de följande åren utövade dessa bolag en omfattande produktion av smålägenheter. N ä r den ekonomiska krisen bröt in år 1921, råkade bolagen emellertid i en svår situation. Särskilt gällde detta om A.-B. Arbetarebostäder, som utövat byggnadsverksamhet vida utöver vad som motsvarade dess eget kapital — värdet av dess fastigheter utgjorde 1922 11 milj. kr. — och för ändamålet upptagit lån dels av staden, dels av andra mot stadens borgen. I början av år 1923 var ställningen sådan, att bolaget ej längre förmådde förränta det upplånade beloppet och än mindre att ge utdelning på preferensaktierna. Drätselkammaren ansåg det ofrånkomligt, att staden tillsåge, ej blott att bolagets skulder bleve vederbörligen betalda, utan även att preferensaktieägarna icke bleve gäckade i den tillit de satt till bolagets i stort sett kommunala karaktär, vilket medfört, att de enskildas insatser i företaget i huvudsak utgjordes av sparat småkapital, förmyndarmedel och andra tillgångar, som tecknarna önskat få placerade på samma gång säkert och med god inkomst. I enlighet med drätselkammarens förslag beslöto stadsfullmäktige i februari 1923 att dels låta avskriva stadens fordringar i bolaget på över 0 5 milj. kr., dels teckna borgen för viss bankkredit. — Liknande stödåtgärder vidtogos även beträffande Byggnads A.-B. Mimer, närmast i syfte att garantera inlösningen av preferensaktiernas kuponger, å vilka dock i samband härmed utdelningen nedsattes till 5 %. Under de följande tio åren har ingen kommunal byggnadsverksamhet ägt rum i staden, om man bortser från uppförande av ett pensionärshem, innehållande 16 enkelrum med kokvrå. År 1928 tillsatte staden en kommitté för utredning av bostadsfrågan, vilken följande år avgav sitt betänkande. Däri framhölls, att staden på sin tid gjort betydande markförvärv för att i sin hand kunna länka bebyggelsen, men att detta syfte knappast blivit uppnått. Kommittén föreslog, att enskildas förvärv av staden tillhörig mark skulle förbilligas och att man skulle införa lättnader i byggnadsbestämmelserna även i fråga om utnyttjande av tomterna i den inre staden. Kommitténs förslag godkändes i huvudsak av stadsfullmäktige. Vid sidan av de åtgärder, som sålunda vidtagits för främjande av egnahemsrörelsen, har stöd genom tomtrabatter och borgensteckning givits åt bostadsföreningsrörelsen, sedan 1925 representerad av H . S. B. i Västerås. Det genom H . S. B. producerade bostadstillskottet uppgick hösten 1934 till 82 lägenheter, de flesta om 1 rum och kök samt 2 rum och kök. Nämnda byggnadsföretagare har av Statens byggnadslånebyrå tilldelats ett tertiärlån å 42 000 kr. Ortsmyndigheterna konstatera, att den ekonomiska depressionen och den ökade arbetslösheten medfört större trångboddhet genom ökat inneboende samt sämre bostadsunderhåll på grund av tätare ombyte av hyresgäster och understundom utebliven hyra. Förhållandena ha dock under den senaste tiden förändrats till det ! bättre. i Gävle. I staden finnas sedan medlet av 1800-talet tvenne av det dåvarande brännvinsutminuteringsbolaget donerade fonder med bostadssocialt syfte, nämligen F o n d e n f ö r s t ö r r e a r b e t a r e b o s t ä d e r samt F o n d e n f ö r m i n d r e a r b e t a r e b o s t ä d e r . I de bestämmelser, som gälla för den senare stiftelsen, lägges särskild vikt vid att för fondens medel nyuppförda bostadshus skola vara »mindre» — närmare preciserat som inrymmande högst 12 familjer — i syfte att därigenom skulle befrämjas arbetarens husliga liv och motverkas kasernliv, varjämte uttalas som önskemål, att man borde möjliggöra för en omtänksam, sparsam och ordentlig arbetare att genom årliga avbetalningar småningom bli ägare av sin bostad. Med anlitande av förstnämnda fond (f. n. över 80 000 kr.) har Gävle stad åren 1930 och 1931 uppfört en bostadsfastighet innehållande 37 lägenheter med 83 eldstäder, fördelade på 6 enkelrum med kokvrå, 19 lägenheter om 1 rum och kök, 9 om 2 rum och kök samt 3 om 3 rum och kök, de flesta med badrum. Staden har lämnat tomter till billigt pris och befrielse från gatuavgifter samt förmedlat sekundärkredit under borgensansvar. På samma villkor har staden genom Fonden för mindre arbetare-

31 bostäder (f. n. c:a 100 000 kr.) åren 1923, 1926 och 1928 uppfört tre bostadsfastigheter, innehållande tillhopa 43 lägenheter om 98 eldstäder, nämligen 23 om 1 rum och kök, 16 om 2 rum och kök och 4 om 3 rum och kök. 1 Sin mest betydande bostadsproduktion har staden utövat genom A.-B. G a v l e g å r d a r n a , som stiftades år 1917 i ändamål att fullfölja det samarbete, som dittills ägt rum mellan staden och dess industrier vid arbetet på anskaffande av lampliga arbetar- och egnahemsbostäder. Enligt stiftelseurkunden skulle bolaget i största möjliga utsträckning samverka med Gävle stad, dess verk och myndigheter, t. ex. på sådant sätt att staden lämnade tomter till billigt pris samt lån mot 41/» % ränta till belopp, motsvarande 75 % av de uppförda byggnadernas taxeringsvärde. Av aktiekapitalet, som skulle utgöra minst 40 000 kr., tecknade staden hälften eller 20 000 kr. Av årsvinsten finge ej utdelas mer än 6 % å aktiekapitalet; dock kunde, om något år nämnda belopp icke utdelats, resterande belopp utdelas av ett kommande års vinst. Styrelsen skulle utgöras av 3 ledamöter med lika många suppleanter, varav en i vardera gruppen skulle utses av stadsfullmäktige i Gävle, vilka även ägde att utse en revisor jämte suppleant. — Bolaget har under årets lopp utövat en mycket betydande smålägenhetsproduktion, företrädesvis till gagn för barnrika familjer, vilken staden understött genom utökad aktieteckning (60 000 av 155 500 kr.), genom lämnande av direkta anslag, genom sekundärkredit och under borgensansvar förmedlad sådan, genom tillhandahållande av tomter till billigt pris och befrielse från gatukostnader m. m. År 1933 hade bolaget uppfört tillhopa 206 bostadslägenheter med 462 eldstäder samt därjämte genom köp förvärvat vissa fastigheter, så att totalantalet lägenheter utgjorde 296 med 842 eldstäder, varav ett 30-tal stodo outhyrda. Fastigheterna voro bokförda till 2-7 milj. kr. men taxeringsvärderade till endast 2*0 milj. kr. E h u r u räntan å stadens lån betydligt nedsatts, visade sig under år 1933 likviditeten vara mycket ansträngd, och bolagets huvuddelägare och huvudborgenär staden nödgades bevilja uppskov med amorteringen å vissa lån under senare hälften av 1933 och förra hälften av 1934. I medlet av sistnämnda år beslöto stadsfullmäktige att sänka räntan på ett bolagets lån från 4 7 , till 4 %, ävensom att teckna nya aktier ior 444 500 kr. — varigenom aktiekapitalet ökades till 600 000 kr. — med r a t t a t t kvitta teckningsskulden mot erforderlig del av stadens sämst belägna fordran. Härigenom har bolagets fortbestånd blivit tillsvidare tryggat. b ... B}^'yVTiga °stadsfrämjande åtgärder må nämnas, att staden till enskilda forsalt billiga tomter och förmedlat statens bostadslån, ävensom under åren 1925—34 tecknat borgen för byggnadslån åt stadens fast anställda befattningshavare. På dessa olika vägar har staden sedan år 1920 främjat tillkomsten av c:a 150 bostadsfastigheter, inrymmande mer än 1 000 eldstäder på i allmänhet 2 rum och kök. ... I o f e b r ^ l a r i 1 9 3 4 väcktes i stadsfullmäktige en motion med begäran om utredning for åstadkommande av en plan för stadens bostads- och tomtpolitik under den närmaste framtiden. T sitt över motionen avgivna yttrande framhöll drätselkammaren, att det icke längre rådde bostadsbrist utan bostadsöverskott i Gävle. Staden vore under olika former intresserad i det förefintliga bostadsbeståndet med c:a 4 milj. kr., vilka kunde hotas genom ökat bostadsöverskott och fallande hyror. Detsamma gällde även om de personer, som insatt sina medel i egnahem, med vilka i regel förenats en hyreslägenhet. Drätselkammaren ansåg därför, att staden f. n. icke hade anledning att vare sig själv bygga eller aktivt medverka till tillkomsten av nya bostäder, utan att man kunde inskränka sig till att för de olika slag av enskild byggnadsverksamhet, som kunde ifrågakomma, tillhandahålla lämpliga och billiga byggnadstomter och att med de medel, som för övrigt stode till buds, leda denna bebyggelse i för staden önskvärd riktning. K i.J 8 r u * t o 1 ? ^ e s s a s t i f t e l s e r finnas i staden åtskilliga andra, som verka för att bereda bostader åt behövande äldre personer, nämligen Johan och Elisabeth Ericssons donationsfond (1-2 milj. kr.), Johan och Lotten Westergrens minne (0-5 milj. kr.), J. G. Björkegrens stiftelse (0-i milj. kr.) och Oscar Flensburgs stiftelse (0-i milj. kr.).

32 Under tiden efter byggnadskonfliktens avslutning (februari 1934) har en livlig enskild byggnadsverksamhet pågått, varigenom bostadsöverskottet ytterligare ökats samt äldre bostadsfastigheter moderniserats. Emellertid uppges arbetslöshet och därav förorsakad fattigdom ha verkat därhän, att den förbättring bostadsbeståndet sålunda undergått ej kunnat helt utnyttjas. Tillgången på dylika bostäder är sålunda mycket god, under det att det allra enklaste bostadsbeståndet är väl utnyttjat. I en del fall måste även barnrika familjer åtnöjas med så små bostäder som 1 rum och kök eller t. o. m. mindre. Sundsvall. Under åren 1915—23 byggde staden en del hus med smålägenheter och sökte i övrigt stimulera bostadsproduktionen genom att tillhandahålla tomter till billigt pris för mindre bemedlade, genom att utgiva bidrag och lån till byggnadsföretagare samt genom att förmedla lån ur statens bostadslånefond. Under de senaste tio åren ha sistnämnda verksamhetsgrenar fullföljts om ock i relativt ringa omfattning. Den kommunala bostadsproduktionen har varit inskränkt till ett bostadshus för barnrika familjer, innehållande 4 lägenheter om 1 rum och kök. Huset har ställts under förvaltning av fattigvårdsstyrelsen, som numera för liknande ändamål förfogar över sammanlagt 12 hus med 54 lägenheter om 77 eldstäder. F . n. finnas 20 000 kr. disponibla för uppförande av nya bostäder åt barnrika arbetarfamiljer, och frågan om lämplig tomtmark och ändamålsenliga hustyper är under utredning. Under åren 1933—34 uppfördes av »Stiftelsen Aftonsol», som grundar sig på vinstmedel från Sundsvalls Kafé A.-B., ett hem för mindre bemedlade åldringar, omfattande 30 lägenheter om 1 rum med kokvrå (årshyra 200—275 kr. inklusive värme) samt 2 lägenheter om 1 rum och kök (årshyra 300 kr.). Östersund. Staden har uppfört tre stenhus, innehållande 50 lägenheter om 1 å 2 rum och kök samt från grunden ombyggt tvenne träbyggnader, den ena innehållande 32, den andra 11 lägenheter huvudsakligen om 1—2 rum och kök. Staden har vidare medverkat till bostadsproduktionens främjande genom att beträffande 75 bostadshus ikläda sig ansvarsförbindelser för erhållande av billiga lån från statens byggnadsbyrå samt genom att tillhandahålla byggnadstomter till reducerade priser.^ Av denna verksamhet torde dock det mesta ha ägt rum före år 1924, och blott en mindre del under de senaste tio åren. — H . S. B. har i staden uppfört tvenne hus med tillhopa 63 lägenheter och planerar ytterligare två nybyggnader. Stockholm i december 1934. Bertil

Nyström.

33 Bilaga 2. Bostadssociala förhållanden inom vissa städer och stadsliknande samhällen. P r e l i m i n ä r redogörelse för en av bostadssociala utredningen verkställd statistisk undersökning. Undersökningens tillkomst och planläggning. Den 13 februari 1933 avlämnade professor G. Myrdal och arkitekt U. Åhrén i egenskap av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga ett betänkande rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken m. m. (Statens offentliga utredningar 1933: 14). H ä r i betonades bl. a., att den allmänna bostadsstatistiken under senare år följt en stadigt sjunkande kurva från de ur bostadssocial synpunkt mera ingående utredningar, som representerades av de för åren 1912/14 och 1920 verkställda bostadsräkningarna, till de för åren 1924, 1926 och 1928 företagna hyresräkningarna, vilka i huvudsak begränsats till sådana uppgifter, som varit erforderliga för dyrortsgrupperingsarbetet och andra administrativa behov. Då bostadsstatistiken enligt de sakkunnigas mening hade en viktig uppgift att fylla bl. a. såsom informationsbas för bostadspolitiken, föreslogs, att den hyresräkning, vilken skulle äga rum mot slutet av år 1933, borde göras till en verklig bostadssocial undersökning, närmast av den typ, som representerades av de av socialstyrelsen verkställda bostadsräkningarna för åren 1912/14 och 1920. Vid den nya undersökningen borde dock beaktas vissa synpunkter, vilka vid en av de sakkunniga företagen försöksundersökning för Göteborg befunnits vara särskilt fruktbara. I ett över nämnda utredning den 28 april 1933 avgivet remissyttrande framhöll socialstyrelsen, att orsakerna till angivna förändringar i styrelsens bostadsstatistik ingalunda vore att söka i någon underskattning av bostadsstatistikens betydelse ur social synpunkt, utan att de bottnade i inträdda förskjutningar på bostadsmarknaden och därmed sammanhängande ändringar i de bostadsstatistiska frågeställningarna. Medan tidigare de kvalitativa synpunkterna hade dominerat, bragte krigs- och efterkrigsårens bostadsbrist och hyresreglering de kvantitativa synpunkterna i förgrunden. Under de senare åren hade emellertid, i samband med en stark ökning av bostadsbeståndet och en väsentlig höjning av bostadsstandarden, åter inträtt förändrade förutsättningar, varigenom påkallats en delvis annan planläggning och bearbetning av statistiken. Styrelsen ansåg sig sålunda kunna tillstyrka, att 1933 års hyresräkning i enlighet med de sakkunnigas förslag gjordes till en verklig bostadssocial undersökning. Ifrågavarande förslag föranledde icke omedelbart någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Den 16 september 1933 utfärdades kungl. kungörelse, enligt vilken hyresräkning skulle i samband med mantalsskrivningen anordnas å 213 angivna orter 1 , representerande såväl städer (dock icke Stockholm), köpingar och municipalsamhällen som urbaniserade och industrialiserade landskommuner med tillhopa c:a 150 000 boningshus och 525 000 bostadslägenheter. För insamlande av dessa uppgifter användes särskilda genom socialstyrelsens försorg tryckta frågeformulär, nämligen dels husformulär — i form av kuvert — dels lägenhetsblanketter, vilka av uppgiftslämnaren skulle inläggas i huskuverten. 2 Uppgifterna skulle avgivas av fastighetsägaren: varje lägenhetsblankett skulle emellertid företes för vederbörande lägenhetsinnehavare och undertecknas av denne. I enlighet med den uppgjorda planen underkastades detta material i första hand granskning och komplettering genom särskilda av de kommunala myndigheterna 1 Om municipalsamhällen i undersökta landskommuner räknas såsom särskilda orter, ökas ortsantalet till 243. 2 Formulären äro avtryckta sid. 106.

2S0C 84

34 utsedda lokala granskningskommittéer, vilka enligt lämnade direktiv borde inbegripa representanter för arbetare, tjänstemän och andra för frågan intresserade befolkningsgrupper. I vissa fall har även byggnadsteknisk och bostadshygienisk sakkunskap varit företrädd. Granskningsarbetet bedrevs med ledning av vissa av socialstyrelsen utfärdade »Anvisningar för kontrollanter (granskningskommitté) vid 1933 års hyresräkning». I stort sett synes detsamma ha utförts med noggrannhet och intresse, och säkerligen ha genom granskningsmännens person- och lokalkännedom eliminerats ett betydande antal fel och bristfälligheter i primärmaterialet. Sedan granskningskommittéerna avslutat sitt arbete, insändes bostadsuppgifterna till socialstyrelsen, där eftergranskning av materialet företogs. Härvid upptäcktes åtskilliga fel, vilket föranledde att för flertalet orter ett visst antal formulär återsändes till granskningskommittéerna i och för ytterligare kontroll och komplettering. Materialets bearbetning inom socialstyrelsen avsåg att omfatta endast sådana hyresuppgifter, som erfordrades för 1934 års dyrortsgruppering samt övrig levnadskostnadsstatistik. 1 Den 24 februari 1934 anmälde bostadssociala utredningen hos chefen för socialdepartementet, att utredningen för sitt arbete vore i behov av en bearbetning u r bostadssociala synpunkter av det sålunda insamlade hyresräkningsmaterialet. Genom ämbetsskrivelse den 16 mars 1934 meddelade chefen för socialdepartementet, att Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen att i samråd med bostadssociala utredningen utarbeta plan för en bostadsundersökning innebärande en dylik bearbetning av hyresräkningsmaterialet. Sedan inom socialstyrelsen, efter samråd med bostadssociala utredningen, utarbetats dylik arbetsplan, överlämnades denna den 14 maj 1934 till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari bl. a. anfördes följande. Med hänsyn till att bostadsstatistiken under senare år begränsats till i huvudsak hyresuppgifter, och den senaste någorlunda utförliga bostadssociala undersökningen numera låge närmare halvtannat årtionde tillbaka i tiden, vore det önskvärt, att en ny sådan utredning verkställdes och att den gjordes så omfattande och djupgående som de insamlade bostadsuppgifterna medgåve. I fråga om bostädernas k v a l i t e t s f ö r h å l l a n d e n måste emellertid materialets uppgifter betecknas såsom jämförelsevis ofullständiga. Enligt av socialstyrelsen utfärdade anvisningar borde visserligen de lokala granskningskommittéerna å formulären anteckna, om en lägenhet vore av hälsovårdsmyndigheterna utdömd såsom bostad, varjämte kunde anges, om lägenheten eljest vore av undermålig beskaffenhet. Då kontrollanterna emellertid vid sistnämnda värdesättning uppenbarligen utgått från mycket olika grunder å olika orter, vore dessa upplysningar ej mycket att bygga på och kunde framför allt icke tagas till utgångspunkt för interlokala jämförelser. Av mera objektiv karaktär vore däremot de upplysningar angående lägenheternas utrustning med centralvärme, bad- eller duschrum, vatten och avlopp, tambur o. d., som återfunnes i punkt 6 å lägenhetsblanketterna. Visserligen belystes härigenom i stort sett endast »modernitetsgraden», men denna kunde dock, i brist på bättre, tjäna såsom ett indicium även på de verkliga kvalitetsförhållandena. I fråga om förekomsten av t r å n g b o d d h e t innehölle materialet däremot mera utförliga upplysningar, i det att man genom jämförelse mellan de i punkt 8 återgivna upplysningarna angående antalet i resp. lägenheter boende personer med de i punkt 5 upptagna uppgifterna om lägenhetens storlek erhölle vissa åtminstone summariska trångboddhetsmått. Härvid borde man emellertid icke såsom i tidigare undersökningar lägga huvudvikten vid antalet boende per eldstad, varvid alltså barn likställdes med vuxna, liksom boningsrum och kök räknades såsom likvärdiga 1 På grundval av denna bearbetning har utarbetats en redogörelse för hyresförhållandena inom var och en av de 243 undersökta orterna, varav första delen kommer att publiceras i Sociala Meddelanden, årg. 1935, häfte 1.

35 enheter. I stället skulle i första hand användas ett mera differentierat boendetäthetsmått, vilket borde grundas på följande förutsättningar. Vuxen person skulle räknas såsom en och barn under 15 år såsom en halv personenhet; boningsrum (även spisrum eller enkelkök) om minst 9 kvm borde betraktas såsom en rumsenhet, medan kök (om minst 6 kvm), smårum (under 9 kvm) samt hallar vardera räknades såsom en halv rumsenhet samt kokvråar eller småkök (under 6 kvm) icke alls medräknades. För erhållande av närmare inblick i trångboddhetens orsaker ansågs det vidare nödvändigt att med användande av senaste tillgängliga taxeringslängder m. m. söka införskaffa uppgifter om de boendes i n k o m s t f ö r h å l l a n d e n . Sistnämnda arbetsuppgift förutsågs emellertid komma att bliva synnerligen arbetskrävande. Då vidare den uppgjorda tabellplanen med hänsyn till behovet av möjligast djupgående upplysningar innehölle ett betydande antal kombinationer mellan olika grupperingar och av denna anledning komme att bliva relativt kostsam, föreslogos vissa åtgärder i kostnadsbegränsande och tidsbesparande syfte. Sålunda borde materialet i görligaste mån underkastas maskinell bearbetning enligt hålkortssystem. Vidare skulle vissa av de mera utförliga sammanställningarna, bl. a. alla sådana, vilka innehöllo någon form av inkomstredovisning, endast utföras för ett för landets stadssamhällen representativt urval ur materialet, omfattande bostadsbestånden eller delar av bostadsbestånden i 46 orter. Bearbetningen uppdelades sålunda i tvenne delar, nämligen en bearbetning av mera i n t e n s i v n a t u r omfattande bortåt 100 000 lägenhetsuppgifter eller något mindre än »/s a v samtliga lägenhetsformulär, samt en mera e x t e n s i v sådan omfattande den återstående delen av materialet. För utförande av bearbetningen enligt denna plan hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 46 000 kr. till förfogande, därav 32 000 kr. för budgetåret 1934/35. Genom beslut den 6 juli 1934 gav Kungl. Maj:t bostadssociala utredningen i uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse med den föreslagna planen utföra undersökningen samt beviljade för ändamålet begärda medel. Undersökningens omfattning och representativitet. Sedan sålunda nödiga medel ställts till förfogande, påbörjades arbetet omedelbart med en arbetsstyrka, som efter hand utökades till ett 30-tal personer. Med hänsyn till bostadssociala utredningens behov av nödigt siffermaterial i och för blivande betänkande upptogs i första hand intensivbearbetndngen av 46 för dylik bearbetning utvalda orter och ortsdelar. Denna bearbetning avslutades i huvudsak omkring 1 november, vid vilken tidpunkt förelågo resultat för 31 orter med tillhopa drygt 1 020 000 inv. i sådan form, att de kunnat medtagas i denna översikt. H ä r i ingå emellertid endast de viktigare av de uppgifter, §0m återfinnas i de detaljerade manuskripttabeller, vilka i första hand använts för sammanfattning av resultaten. Framhållas må vidare, att de n u framlagda uppgifterna måste betraktas såsom p r e l i m i n ä r a och att de sålunda kunna komma att något modifieras i den slutgiltiga redogörelsen för undersökningen i dess helhet. Förevarande undersöknings omfattning framgår närmare av tab. 1. Antalet undersökta lägenheter utgör e:a 84 000 med tillhopa 273 000 boende. Bortser man från »blandade» (butiks- och bostads-) lägenheter o. d., bli motsvarande tal resp. 81 000 och 261 000. För orter med under 10 000 inv. har, som synes, hela bostadsbeståndet medtagits i intensivbearbetningen. För orter med 10 000—20 000 inv. har densamma däremot begränsats till hälften av bostadsbeståndet, för orter med 20 000—30 000 inv. till en tredjedel, för städer med 30 000—50 000 inv. till en fjärdedel, för Norrköping och Hälsingborg till en femtedel, för Malmö till en sjättedel och för Göteborg till en sjundedel. Att man sålunda medtagit en större andel av de mindre städernas bostadsbestånd än av de störres motiveras av det

36 Tab. 1. Undersökningens omfattning.

Orter (andel av bostadsbeståndet, som beröres av undersökningen)

Antal av undersökningen berörda

FolkS1

/l2

1933 Orter andel av bostadsdärav beståndet, som därav egentl. i egentl. lägen- bo- beröres av underboende bo- heter 2 sökningen) stadsstadsläg. lä?.1

Antal av undersökningen berörda Folkmängd 8 Vl2 1933

boende

därav därav egentl. egentl, lagen- bobo2 stads- heter stads1 läg. läg.

8 977 8 876 8 549 2 953 2 876 Karlstad Sundbyberg (Vi) 4 860 4 735 4 365 1 632 1552 Forshaga Norrtälje (Vi) 983 Örebro 3 397 3196 3 135 1003 Stuvsta (Vi) Uppsala (V4) 31 560 8193 7 595 2 568 2 462 Västerås Eskilstuna (V*) 33 368 7 647 7 432 2 491 2 430 Falun

(Vs) (Vi) (V4)[ (V4)

8 007 25 666 2 313 2 311 38 483 10 264 31 229 7 482 13 415 6 606

7 757 2140 9 863 7 268 6 008

2 455 709 3 338 2 288 2 119

2 382 663 3 240 2 238 1915

2 271 Avesta 3 737 Gävle 2 102 Sundsvall Östersund 21 1809 Skellefteå

(Vi) (V4) (V2)|

5 228 39 099 18457 15 035 6 630

5143 9 216 8 614 6 508 6 236

4 739 8 839 7 940 6 239 5 675

1587 2 938 2 661 18 1622

1491 2 831 2 534 1796 1497

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

(V4) 31579 7 217 6 947 2 343 (Ve) 62 266 11715 11 33i) 3 826 CA) 32 069 7 390 7 115 2 182 8186 8122 7 778 2 274 (Vi) 20 410 6187 5 889 1894

(7»)

(Vi)|

(Vi)

(V2) 13 428 6 685 6 395 1953 1881 8 595 8 353 7 981 2 450 2 357 Luleå Oskarshamn (Vi) Karlskrona (Vs) 28 482 8 537 8 317 2 512 2 454 Kristianstad (*/•) 14 269 6 403 5 999 1986 1891 Orter med över s Malmö (V6) 132 090 21798 20 706 6 803 6 472 10 000 inv. i 272 024 63 225 60 027 19 503 18 697 Södra Sverige 3 044 2 911 9 706 9 296 18 901 Landskrona (Vi) 595 038 119 055 115 183 36 78l| 35 831 Mellersta » 99 434 37 629 35 421 11 569 10 957 Norra » Hälsingborg (Ve) 57 87'2 10 594 9 820 3 264 3 160 Göteborg (V») 252 721 72 34 236 33 614 10 256 10 090 Uddevalla (Vi)| 15 517 7 494: 7181 2 270 2 189 Mindre orter ... 55 010 53 463 50 462! 16 166 15 441 Borås ?U)\ 40 580 9 410 9 081 2 764 2 689 1 273 3721261093; 84 019 80 926 Falköping (Vi)! 6 824 6 491 6100 1936 1846 Samtliga orter 11021506

förhållandet, att urvalens grad av representativitet icke endast beror av deras relativa utan även av deras absoluta storlek. För underlättande av arbetet med inkomsternas överföring från taxeringslängderna ansåg man sig vid urvalet böra utgå från huset och icke från lägenheterna såsom utlottningsenheter. Då emellertid de större husen äro jämförelsevis fåtaliga å flera orter men ändock kunna inbegripa en icke obetydlig del av lägenhetsbeståndet, kunde emellertid härigenom riskeras, att man vid ett rent utlottningsförfärande erhölle en för stor eller för liten proportion av lägenheter i större ^ hus, varigenom urvalet även ur andra synpunkter kunde bliva sammansatt på ett mindre lämpligt sätt. Av denna anledning företogs utlottningen först sedan husen sorterats i vissa storleksgrupper (räknat efter antalet lägenheter) ävensom efter ålder (jfr nedan) och förekomst av centralvärme. Verkställda stickprovsundersökningar synas ge vid handen, att det gjorda urvalet i stort sett torde vara representativt, och att det sålunda, i den mån detta beror på urvalsmetoden, kan anses ge en relativt tillförlitlig bild av förhållandena inom bostadsbeståndet i dess helhet inom resp. orter. Såsom exempel må anföras följande siffror för Eskilstuna och Örebro: 1" Härmed avses sådana lägenheter, som uteslutande användas eller äro avsedda att användas såsom bostadslägenheter. I efterföljande redovisningar medtagas endast sådana lägenheter samt däri boende personer. 2 Här ingå även sådana lägenheter, som delvis användas för andra ändamål an till bostad. .,. 3 Till södra Sverige ha hänförts städerna i Skåne och Blekinge ävensom Kalmar, lill norra Sverige ha räknats Kopparbergs län samt Norrland, övriga undersökta orter ha räknats till mellersta Sverige.

37 Procentuellt antal lägenheter 1 i hus med 1 lägenhet Eskilstuna. Samtliga lägenheter därav för bearbetning utvalda Örebro. Samtliga lägenheter därav för bearbetning utvalda

med 2 med 3 o. fl lägenheter lägenheter

som tagits i bruk före 1924 eller senare 1924

8-3 82

17-3 17-7

74-4 74-i

77-7 78-2

22-s 21-8

4-5

9-2 8-3

86-3 87 3

78-0 74-9

24-o 25-i

4'4

Särskilt i fråga om Eskilstuna ter sig ju urvalet synnerligen gott. Även beträffande Örebro, för vilken stad urvalet företogs, sedan materialet uppdelats allenast efter byggnadernas ålder samt efter förekomsten av centraluppvärmning m. m., men däremot icke efter husens storlek, förefaller emellertid resultatet vara tillfredsställande. På samma sätt torde, såsom tidigare antytts, de 46 för intensivbearbetningen utvalda orterna tillsammantagna komma att ge en någorlunda god föreställning om förhållandena i stort inom landets städer och stadsliknande samhällen. Vid urvalet av dessa orter ävensom vid fastställandet av de andelar, varmed resp. orters bostadsbestånd ingå i intensivundersökningen, har man nämligen i görligaste mån sökt åstadkomma, att hela det undersökta lägenhetsbeståndets fördelning på olika landsdelar och storleksklasser av orter m. m. så nära som möjligt skulle motsvara förhållandena inom landets samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen. Däremot synes det mera tveksamt, huruvida det sagda även gäller om de 31 orter, vilka nu kunnat redovisas, bl. a. emedan bland dessa endast ingå ett fåtal representanter för de minsta ortstyperna. Däremot äro de större städerna relativt väl företrädda, låt vara att Stockholm icke ingår i undersökningen. 2 Verkställda »representativitetskalkyler» tyda visserligen på, att detta ortsurval ur vissa synpunkter är relativt gott. Man bör dock av försiktighetsskäl lägga mindre vikt vid de sammanfattningstal, som uträknats för samtliga undersökta orter, än på siffrorna för de enskilda orterna. Lägenheternas fördelning efter tillkomsttid, upplåtelseformer och storlekstyper. Såsom tidigare angivit^, kan man med ledning av uppgifterna på fastighetskuverten urskilja, vilka bostadshus tagits i bruk efter den 1 januari 1924. Dessa hus komma i det följande^ a t t betecknas såsom nya i motsats till de äldre hus, som tillkommit tidigare. I efterföljande tablå belyses förekomsten av lägenheter i nya hus inom olika orter: Lägenheter i nya hus i % av samtliga lägenheter. 3 Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala .... Eskilstuna .

43-6 122 72-9 17-5 22-2

Hälsingborg Göteborg Uddevalla .. Borås Falköping ..

29-8 27-9 22-5 34-9 10-2

Linköping . Norrköping. Jönköping . Huskvarna . Kalmar

21-2 20-2 18-9 17-8 26-3

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

24-4 11-2 28-2 14-7 12-5

Oskarshamn Karlskrona .. Kristianstad Malmö Landskrona..

9-o 92 20-3 28-9 13-4

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

46 16-6 17-7 13i 48-6

.. ..

Luleå

I 19-7

Städer med över 10 000 inv. i Södra Sverige ... Mellersta » Norra »

229 24-2 16-1

Mindre orter ..

247 Samtliga orter

229 H ä r i ingå även blandade o. d. lägenheter. Bostadsförhållandena i Stockholm behandlas i bil. 3. Då en del nya lägenheter åstadkommits genom om- och tillbyggnad av äldre hus, inbegripa dessa siffror ej hela det bostadsbestånd, som tillkommit under åren 1924—33. 2

as Som synes, framträda betydande skiljaktigheter mellan olika orter i fråga om bostadsbeståndets ålderssammansättning. Medan i det relativt nya egnahemssamhället Stuvsta nära 3 / 4 samt i det under decenniet starkt växande Skellefteå inemot hälften och i stockholmsförstaden Sundbyberg drygt 2/s av bostadsbeståndet tillkommit under den senaste tioårsperioden, uppges t. ex. i Avesta hela lägenhetsbeståndet så när som på några få procent härstamma från äldre bostadsproduktion. Inom ungefär halva antalet orter uppgå de nya lägenheterna till omkring Vs av samtliga, vilket ungefär motsvarar det allmänna genomsnittet (22-9 % ) . Detta undersökningsresultat överensstämmer ganska väl med den årliga statistiken^ rörande byggnadsverksamheten. 1 I landets samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen ha under åren 1924—33 tillkommit c:a 165 000 lägenheter. I förhållande till det beräknade totala bostadsbeståndet i dessa orter (c:a 700 000 lägenheter) utgör detta tillskott 23-6 %. Tab. 2 återger lägenheternas fördelning efter u p p l å t e l s e f o r m e r . I fråga om denna gruppering har man sökt särredovisa flera enhetliga undergrupper, än vad fallet varit i tidigare bostadsräkningar, i vilka man i huvudsak endast skilt mellan av ägaren begagnade, fritt upplåtna, uthyrda och outhyrda lägenheter. Sålunda har den förstnämnda av dessa grupper uppdelats i tre, nämligen bostadskooperativa lägenheter, d. v. s. lägenheter upplåtna i samband med delägarskap i bostadsförening (sålunda ej sådana lägenheter, som uthyras i bostadsföreningshus), vidare egnahemslägenheter, vilka definierats såsom av ägaren begagnade lägenheter i enskilda en- och tvåfamiljshus, samt av ägaren begagnade lägenheter i enskilda flerfamiljshus. Vidare har gruppen »fritt uthyrda lägenheter» uppdelats i tvenne grupper, nämligen dels sådana belägna i en- och tvåfamiljshus, dels sådana i flerfamiljshus. Den första gruppen, vilken i vissa avseenden företer liknande egenskaper ur bostadssocial synpunkt som egnahemslägenheterna (jfr nedan), inbegriper emellertid även enstaka lägenheter i sådana hus, som övervägande användas till andra ändamål än till bostad, och som av bearbetningstekniska skäl ej alltid kunnat särskiljas från de verkliga »egnahemshyreslägenheterna». Det förtjänar f. ö. understrykas, att bland dessa å fria marknaden uthyrda bostäder icke medräknats några av kommuner, stiftelser, allmännyttiga bostadsaktiebolag e t c , av arbetsgivare eller av släktingar o. d. till lägenhetsinnehavaren ägda lägenheter, beträffande vilka det förelegat ett visst understödsmoment gentemot de boende eller i fråga om vilka det eljest kunnat antagas, att hyrorna icke äro rena »marknadshyror». Kommunala bostäder, stiftelselägenheter o. d. billiga bostäder ha i stället särredovisats i en grupp för sig. Dessutom ha alla av arbetsgivare (även kommuner och staten) åt egna arbetare eller anställda (inklusive portvakter^ o. d.) uthyrda eller fritt upplåtna lägenheter redovisats i en grupp. Man har sålunda härvid icke ansett sig såsom tidigare böra skilja mellan uthyrda och fritt upplåtna lägenheter, då ju en dylik distinktion i många fall närmast kan betraktas såsom en lönebokföringsfråga. Lägenheter disponerade av släktingar till ägaren o. d. utgöra huvudmassan i restgruppen »övriga begagnade lägenheter». I fråga om lediga lägenheter har man slutligen sökt renodla sådana, som äro avsedda att uthyras. Granskar man uppgifterna i tab. 2 befinnes, att de å fria marknaden uthyrda lägenheterna dominera inom flertalet orter. Enbart de i flerfamiljshus inrymda hyreslägenheterna utgöra sålunda i allmänhet hälften till två tredjedelar av samtliga lägenheter (i Göteborg 3 / 4 ) , <*& medräknar man hyreslägenheter i en- och tvåfamiljshus, ökas nämnda proportion till två tredjedelar a tre fjärdedelar. — Emellertid finnas också orter, där hyreslägenheterna intaga en betydligt mindre framträdande plats. Detta gäller särskilt om förstadssamhället Stiivsta, där 3 / 4 av lägenheterna betecknats såsom egnahem, ävensom om Avesta, där drygt hälften av bostäderna tillhandahållas av vederbörande arbetsgivare, samt om Forshaga, dar 2 /s av lägenheterna upplåtas av arbetsgivaren och bortåt XA äro egnahem. Även i Norri j f r Soc. Medd. årg. 1934, sid. 713 o. f. Beträffande åldersfördelningen inom den del ab bostadsbeståndet, som tillkommit före 1924, jfr sid. 261.

39 Tab. 2. Lägenheternas fördelning efter upplåtelseform (i %).

Orter

KommuAv arnala läg. betsgiv. (ej tjänstetillbost.), handa»billiga hållna bost.» arb.- o. i stiftelser tjänsteni. m. m. bost.

Bostadskoop. lägenheter

Sundbyberg. N o r r t ä l j e .... Stuvsta Uppsala Eskilstuna

2-9 23 0-i 5-7 25

7-o 4-3 0-9 9-4 93

Linköping... Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

1-6 1-2 0-9 0-7

6-4 8-4 64 19-9 5-3

0-5 3-i 54 29

Oskarshiimn. Karlskiona . Kristianstad. Malmö Landskrona .

2-i 2-7 3-2

0-4 1-3 2-4 6-s

5-4

8-7 10-6 6-i 4-1 54

Hälsingborg. G ö t e b o r g .... Uddevalla.... Borås Falköping....

1-8 6-i 1-4 0-9 24

38 54 7-6 10c 8-i

Karlstad Forshaga Ö r e b r o ... Västerås Falun

3-5 0-2 2-8 3'3 2-i

57 0-5 10-7 6-7

Av ägaren begagEgnanade läg. i hemsensk. lägenheter florfam.hus

3-5 7-3 1-6 4i 5'4

lo

4-o

33 0-3

54 4-1 7-4 8-5 8-3 7-o 7'5 42 3-2 7-o fri 2-6 8-8 8-7 94

A v e s t a .... Gävle Sundsvall. Östersund. Skellefteå . Luleå

l-o 4-o 45 2-4 0-5 2-5

0-3 39-8 7-6 15-1 13-9 52-5 16-o 8-3 8-3 10- y 13-1

8-1

lo

69 4-i fri

G-e 0-i OS 0-2 2-9

o-i 0'4

6-2 8-1 7-7 10-i 7-9 6-2 6-9

34 23-4

75-o 4-5 12-3 8-9

7-o 9-9 21-4 11-5 14-2

10-o 9'8 10-1 10-1 15-9 42 16-8 14-4 14-6

Fritt uthyrda lägenheter i

och tvåfam.hus

flerfam.hus

2-t 21-7 14-4 5-6 9-1

68-3 33i 3-4 58-1 51-6

0-8 2-4 2-7 l-o 2-4

1-9 0-9 0-7

9-1 4-7 9-3

64-3 66-9 57-7 27-7 61-5

1-1 2-6 2-2 1-5 1-4

2-7 2-o OS 0-4 2-6

47-4 54-7 67i 64-8 65-1

44 1-7 1-2 1-4 1-8

1-5 0-9

60s 74-2 49-4 52-2 50-7

17-o 8'4 14-3 10-6

5-o 4-9 44 7-8

2-o 9-2 8-9 11-8

15o 22-6 6-3 9-7 18-2 12-6 10-4

10-o 10-o 24-7 16-3

Övriga Lebegag- diga nade lägenlägen- heter heter

9-9

12-o 4-o 8-4 11-3 10-8 64 6-9 10-6 29-8 15-4

50i 13i 64-2 53-2 41-5 16-4 51-3 54-9 54-s 23-4

i % av samtliga läg.

samtliga hvres-

läg.

6l 4-8 1-9 OS 0-7

8-o

2-6 0-7 0-4 26

35 27 11 OS 36

1-2 0-8

1-3 0-9 0-9 Vt 0-8

2-1 1-4 1-2 1-7 11

1-4 0-6 4-2 32 1-3

2-4 1-6 26 OS 1-7

24 1-6 25 0-7 1-7

34 2-i 4-i 1-2 2-7

2-6

3-1 32 48

3-1 2'9 48 0-9 2-9

10-2 6-5 1-5

1-3 1-9 2-2 IG 0-7

47 32 35 2-4 1-4

3'6

6-5

2o

5-o l-i 1-7 3-8 1-7

la 2-8 2-o 3-7

6-3

5-o

l-o

lo 3-o 1-8 1-9 2-3

lc 0-7

36-4

Därav för uthyrning avsedda lediga läg.

5-3 37

2-o

8-i 98 1-3 1-2

5-o

02 Orter med över 10 000 i n v . i Södra Sverige Mellersta » Norra »

33 3-4 33

54 7-9 12i

26 32 0-8

54 5-2 79

11-2 8-5 126

6-4 6*0 96

628 62-2 483

15 1-7 29

14 1-9 25

1-4 1-9 24

4o

Mindre

1-6

1-6

5-9

19-3

14o

2 7

3-o

ös

8-1

55'8

2o

2-o

2o

3o

orter

Samtliga, o r t e r

tälje (23-4 % egnahemslägenheter), Huskvarna (19'9 % arbetsgivar- och 21*4 % egnahemslägenheter), Falun (18-2 % egnahemslägenheter) och Skellefteå (24-7 % egnahemslägenheter) spela hyreslägenheterna en mindre dominerande roll. De bostadskooperativa lägenheterna synas endast i Sundbyberg, Uppsala, Eskilstuna, Jönköping, Malmö och Göteborg utgöra någon mera nämnvärd del av bostadsbeståndet.

40 Tab. 3. Lägenheternas och de boendes L ä g e n h e t e r, 1 enkelrum rum, med enkelkokkök vrå

2 rum med kokvrå

7-2 1-2 4-i 1-7 2-o

1-2 1-3 2-7 3-4

Eskilstuna

3'8 7-4 1-5 11-3 12-i

Huskvarna Kalmar

11-1 17-1 69 3'8 2-4

2-5 2-5 1-4 0-6 3-5

4'5 4-2 5-4 2-4 2-7

2-7 fre 4-7 57 34 4-2 2-4 3-o 3'5

Falköping

3-8 63 49 9-i 6-o

ii SS Forshaga 23 24 20 Falun

11-4 6-8 8-4 9-6 8-4

86 27 88 29 30

13-9 14-o 17-9 11-8

Örte r

1 Sandbyberg a Norrtälje 8 5

! 1

6 7 8 9 10 ii 18 18 14 15

Oskarshamn Kristianstad

IG 17

18 Uddevalla 19 BO

33 2-2

u t g ö r a

s

av

3+ 1 rum och kök1

4 rum och kök

samtl. 5 o.il. läg. m. rum 3 o.il. och ruin kök o. kök

övriua sam ti. 2 + 1 små- små- rum lägen- lägen- och heter heter k ö k 1

3 rum och kök

90s 74-7 65-7 73-4 88-6

0-7 1-9 5-2 0-7 0-5

4-9 12-8 17-2 10-5 5'2

0-6 0-3 i 1-2 i 0-9 i o-8;

1-9 5-3 7-6 4-8 2-o

le 5-o 3i 97 2-9

9-7 25-3 34-3 26-6 11-4

1-6 1-6 1-9 0-7 4-i

78-3 85-3 78-o 85-4 70-2

1-4 0-4 1-5 1-3 1-4

7-3 66 8-6 7-2 14-9

2-6 0-5 1 1-8 ' 0-7 1-9

4-i 2-o 3-o 2-o 49

6-3 5-2 7-2 34 6-7

21-7 14-7 22-o 14-6 29-8

29-6 28-3 26-7 29-2 31-3

6-6 9-s 6-7 2-9 9-3

73-5 71-1 61-2 79-4 75-8

1-1 3-o 1-8 1-9 23

14-2 14-o 18-2 7-7 11-4

0-6 1-5 8-1 2-5 1-8

4-6 4i 5-7 2-9 2-8

6-o 6-3 10-o 5-6 5-9

26-5 28-9 38-8 20-G 24-2

1-4 2-2 2-i 1-9 0s

33-3 19-7 25-o 26-8 34-8

5-9 1-7 5-7 1-8

73-3 81-3 76-9 76-5 69-5

2-o 2-4 24 2-3 1-4

12-8 5-9 10-5 9-7 15-2

2-o 3-3 1-7 3i 2-o

4-i 1-5 3-5 2-4 5-2

5'8 5-6 5-o 6-o 6-7

26-7 18 7 23-i 23-5 30-5

33-2 41-6 39-8 46-5 34-2

0-7 1-2 0-5 0-G 1-4

25-8 31-7 24-& 21-9 24-5

76-7 83-4 81-7 83-5 73-9

1-5 0-2 0-8 0-5 l-o

9-3 7-2 lOo 7-4 10-5

1-4 0-2 0-3 0-8 0-8

4-3 5o 3i 3i 4-9

6-8 4o 4-i 4-7 89

23-3 16-6 18-3 16-5 26-i

0-9 0-8 1-3 0-9

57-1 46-1 33i 31-3 24-2

0-8 1-3 1-2 1-1 2l

14-9 16-9 21-4 27-o 28-5

2-i 1-8 2-2 1-8 3-6 2-6 2-3 2-8 3i 2-9

90i 83-5 78-4 75-8 69-1

0-2 1-7 2-2 0-7 2-9

5-2 8-3 8-5 11-5

0-i 0-8 1-3 0-9 2-o

2-o 2-6 3-5 4-7 5-9

2-4 3-i 6i 6-4 7-5

99 16-5 21-6 24-2 30-9

0-7

34-7

Ti

24-5

2-s

78-5

0-9

1-4

3-3

4-9

21-5

1 rum och kök

1+ 1 rum och kök 1

2 rum och kök

50-4 32-4 24'6 29-2 505

0-5 1-5 2-2 0-6 11

26-o 27-7 27-5 22-9 20-5

1-2 3-2 3i 4-3 1-5

33-2 44-7 39-2 37-o 15-6

1-4 0-7 1-1 0-9 1-4

27-3 17-7 26-5 41-9 36-3

24-o 13-9 9-G 35-2 24-4

0-8 2-3 2i 1-2 3-o

4-6 0-7 1-1 l-o l-o

20-1 48-3 35i 32-4 23-9

1-3 0-3 2-6 0-9 11

0-9 1-2 l-o l-o 0-5 6-9 5-3 7-o 6-o 2-8 1-7

2-s

1-2 2-2

s o m

0-7

13-5

0-8 2-o 1-2 0-7 0-9 1-2

Orter med över 10 000 inv. i Södra Sverige ... 32 Mellersta Sverige 33 Norra Sverige ... 3-1

32 94 13-4

47 25 12

42 1-3 09

237 41-3 367

1-8 1-4 1-2

30-6 22-4 22-2

5-8 22 29

74-0 80-5 785

21 1-5 1-4

117 7-7 97

2-2 1-9 l-o

37 27 37

6-3 57 57

26o 195 215

Mindre orter

8*1

1-6

35-G

10-3

0-9

3-9

3 G Samtliga orter

7-9

2-8

2 0 i 35 6

78-6

1-6

1-6

215 Skellefteå 9-e

12-6 ll-o

1 B e t e c k n i n g a r n a 1 + 1 r u m och kök, 2 + 1 r u m och kök etc. betyda, a t t ifrågavarande l ä g e n h e t e r rum) j ä m t e kök. I efterföljande s a m m a n s t ä l l n i n g a r (utom t a b . 16 och 27) h a dessa l ä g e n h e t s k a t e g o n e i 2 Inkl. ej spec, grupper.

41 fördelning på läg-enhetskategorier (i

%).

B oe

Barn

under

15 år i

1 rum med kokvrå

2 rum med kokvrå

1 rum och kök

2 rum och kök

samtl. smålägenheter 2

lag. om 3 o. fl. rum o. kök

enkelrum, enkel kök

1 rum med kokvrå

2 rum med kokvrå

1 rum och kök

2 rum och kök

samtl. smålägenheter 2

1-5 29 0-7 4-8 t)8

4-6 0-9 34 lo 1-4

1-2 1-1 2-6 3-3 0-6

49-2 29-7 22-4 26-9 52-o

29-4 30-2 27-8 24-8 22-7

87-6 68-7 62-o 64i 85-7

12-4 31-s 38-0 35-9 14-3

0i 0-4 0-3 1-7 4-0

3-4 0-7 4-2 0-7 1-1

1-2 0-9 2-8 3-e 0-3

54-9 35-5 26-4 35o 58-o

28-5 32-7 28-8 26-4 21-7

90-0 73-2 66-5 69-3 86-9

10-0 26-8 33-5 30-7 13i

5'0 93 2-7 1-3 0-9

1-7 1-6 0-9 0-5 1-9

1-2 0-8 OS 0-6 5'8

32-G 46-3 36-G 35-3 11-8

30-o 21-8 30-2 44-3 38-5

72-8 81-1 73-5 83-4 64-i

27-2 18-9 26-5 16T, 35-9

1-4 6-o 1-5 0-3 0-2

1-5 0-8 0-6 0-7 l-o

1-8 0-6 0-9 0-8 6-0

39-5 51-7 39-8 39-6 12-4

30-3 22-7 32i 43-3 45-3

76's 83-8 76-5 86-o 69-4

23-2 16-2 23-5 14-o 30-e

1-5 1-8 2-o 0-9 1-0

1-G 3'3 2-5 2-9 2-o

5-2 6o 5-5 2-4 1-4

23-2 12-8 6-5 33-o 23-6

30-9 30-4 27-9 32-2 32-9

65-7 51-7 74-8 72-i

31-2 34-3 48-3 25-2 27-9

0-2 0-7 0-4 o-i 0-3

1-2 23 1-4 1-5 1-7

5-5 6-o 59 2-1 1-3

25-4 14-9 6-4 38-3 28-2

35-1 359 35-o 32-4 35-7

73-4 69-4 56-2 77-5 77-o

26-6 30-e 43-8 22-5 23-o

1-4 2-6 1-7 3: a 2'3

2-i 1-2 1-7 1-9 0-8

4-2 0-6 lo 0-8 l-o

16-5 45-9 32-i 28-2 19G

36-3 22-6 28-9 30-8 37'5

66-G 76-2 71-3 68-i 63-2

33-4 23-s 28-7 31-9 36-8

0-2 0-7 0-5 1-3 0-4

1-1 0-5 1-3 1-2 0-5

3-3 0-6 0-7 0-7 0-9

18-o 53-2 36-i 32-4 22-o

41-2 22-9 32-i 32i 41-9

69-3 80-8 75.5 70-8 67-i

30-7 19-2 24-5 29-2 32-9 J20

4-s 33 4-o 5-o 3-9

1-0

32-I 40-8 39-5 45-3 32-4

28-6 34-3 27-7 24-9 25-3

70-i 81-o 76-i 79-2 66-2

29-9 19o 23-9 20-8 33-8

1-9 1-5 1-4 2-9 2-2

0-4

1-2 1-6 0-5

1-3 0-3 1-7 0-7 OS

0-4 11 Oc

1-1 0-4 1-5 0-3 0-3

37-8 47-i 48-2 50-6 38-5

30-2 34-8 26-3 25-s 26-5

73-2 85-2 79-6 82-2 70-5

26-8 14-8 20-4 17-8 29-5

6-s 7-3 10-5 4-7 4-1

0-5 1-2 0-8 0-5 0-5

61-2 46-4 33-8 29-2 19-9

16-G

0-7 0-5 la

19-5 23-5 305 30'9

88-o 78-6 72-o 69-i 60-3

12-o 21-4 28-o 30-9 39-7

4-4 4-4 7-8 1-4

0-3 0-c 0-3 0-3 0-2

0-6 0-1 0-9 0-9

62-9 53-5 40-G 35-9 19-7

18-7 18-9 22-c 32-9 36-4

88-4 81-o 74-7 73-6 63-4

11-6 19-o 25-3 26-4 36-6

6-7

0-9

32-6

28-o

72o

28-o

0-6

0-8

39o

30-7

78-i

21-9

0-8

1-8 43 69

26 1-4 0-8

1-G

0-6

38 l-o 0-7 1-6

3-6

lag. om enkel3 o. fl. rum, enkelrum o. kök kök

2-3 4-4

213 39-9 35-7

329 256 249

68-4 75-0 72.2

31-6 25o 278

0-3 1-9 4l

15 0-8 Ob

3-6 0-9 0-5

239 46 2 42i

36-5 26-3 26o

71-9 78« 75-9

281 21-4 24i

32i

74-5

l-o

1*8

1-7

36-3

77-2

33s

28-4

73o

27-o

1-6

3S4

l t g ö r a s av 1 resp. 2 etc. b o n i n g s r u m om m i n s t 9 kvm samt 1 boningsrum om mindre än 9 k v m ltelämnats.

42 I fråga om antalet i slutet av år 1933 lediga lägenheter framträda betydande olikheter. Medan i Uppsala, Eskilstuna, Jönköping, Huskvarna, Karlskrona, Landskrona, Borås och Skellefteå mindre än 1 % av samtliga lägenheter skulle vara lediga, uppvisa bl. a. Sundbyberg (6-3 % ) , Norrtälje (5-0 % ) , Örebro (4-8 %) och Luleå (3-7 %) betydligt större bostadsreserver. Ser man på de i tabellens sista kolumner återgivna specialtalen för antalet hyreslediga lägenheter, visar det sig, att endast Huskvarna uppvisar lägre ledighetsprocent på hyresmarknaden än 1 %. Bortser man från uppgifterna för Stuvsta och Forshaga, där hyreslägenheter överhuvud sparsamt förekomma, befinnas Sundbyberg (8'0 %), Norrtälje (8"l % ) , Örebro (6-5 %), Falun (5*2 %) och Luleå (6-5 %) uppvisa de största lägenhetsreserverna. Man noterar emellertid, att hyresledigheten är något mindre bland smålägenheterna (t. o. m. 2 rum och kök) än inom det totala beståndet av hyreslägenheter. Framhållas må emellertid, att enligt all erfarenhet förekomsten av lediga lägenheter kan förändras mycket hastigt bl. a. efter konjunkturernas växlingar. Åtminstone vissa av tabellens uppgifter härom kunna sålunda ha förlorat sin aktualitet under det år, som förflutit sedan uppgifternas insamlande. De olika l ä g e n h e t s k a t e g o r i e r n a s betydelse framgår av tab. 3, vilken återger fördelningen på lägenheter med olika rumsantal av såväl bostäderna som de boende, däribland barn under 15 år. Man finner, att en i regel endast obetydligt större andel av de boende än av lägenheterna tillhörde de större bostadstyperna. Av barnen bodde i vissa städer t. o. m. en något mindre del i större lägenheter, än vad som svarade mot dessa lägenheters andel i bostadsbeståndet. Innebörden av dessa förhållanden skall i den fortsatta framställningen närmare diskuteras (se sid. 73). Räknar man efter lägenheternas antal, befinnes, att inom de redovisade orterna smålägenheterna (om högst 2 rum och kök), utgjorde lägst c:a 60 %, nämligen i Kristianstad, och högst c:a 90 % (Sundbyberg, Eskilstuna och Avesta). Förstnämnda stad uppvisar också den största frekvensen av lägenheter om 5 och flera rum och kök. I regel utgöra smålägenheterna 3/* ä 4 / 5 av samtliga lägenheter. Ser man på förekomsten av olika smålägenhetstyper, framgår, att lägenheter om 1 rum och kök utgöra den största gruppen i mellersta och norra Sverige. I Avesta, Sundbyberg och Eskilstuna består sålunda drygt hälften och i Göteborg nästan lika stor del (48-3 %) av lägenheterna av 1 rum och kök. I södra Sverige (utom i Malmö) samt i östra Småland dominera däremot lägenheter om 2 rum och kök. Den minsta förekomsten av lägenheter om 1 rum och kök uppvisar Kristianstad, där dessa lägenheter endast utgöra en tredjedel av tvårumslägenheternas antal. Södra Sverige utmärker sig vidare för en obetydlig frekvens av enkelrum och enkelkök, vilka däremot äro väsentligt talrikare i norra Sverige samt även i vissa mellansvenska orter, särskilt Norrköping. I fråga om förekomsten av lägenheter med kokvrå uppvisa de undersökta städerna i södra Sverige återigen högre jämförelsetal än övriga orter. Dessa skiljaktigheter böra emellertid ses mot bakgrunden av, att den genomsnittliga rumsstorleken torde vara väsentligt mindre i södra än i norra Sverige, låt vara att en viss utjämning måhända håller på att inträda i detta avseende. Enligt vissa undersökningar, som företogos under åren före världskriget, skulle sålunda den genomsnittliga rumsstorleken i smålägenheter i Karlskrona utgöra omkring 25 kbm, medan motsvarande siffra för vissa mellansvenska städer varierade mellan 33 och 40 kbm samt för Sundsvall uppgick till c:a 45 kbm. 1 Även till nu föreliggande undersökning skulle vissa måttsuppgifter angivas, nämligen i fråga om golvytan i sådana lägenheter, som hade något rum under 9 kvm. Ifrågavarande måttsuppgifter ha emellertid befunnits vara skäligen ofullständiga och därför icke ansetts böra bearbetas. Av intresse är emellertid att på grundval av dessa uppgifter undersöka förekomsten av dylika lägenheter med smårum, av vilka vissa viktigare i ge 1912—14 års allmänna bostadsräkning av K. Socialstyrelsen (Stockholm 1920) Del 1, allmän redogörelse sid. 115*.

43 typer särredovisats i tab. 3. En mera överskådlig och fullständig redovisning av ltragavarande bostäder lämnas i följande tablå: Procentuellt antal lägenheter med smårum (golvyta under y kvm). Orter

Sundbyberg. Norrtälje .... Stuvsta Uppsala Eskilstuna... Linköping ... Norrköping . Jönköping... Huskvarna.. Kalmar Oskarshamn.

Små- Samtliga lägen- lägenheter heter 3-7 4-4 7-9 1-6 2-4 2-8 1-7 2-8 1-2 6-1 4-9

35 6-6 11-8 5-1 46 8-3 3-6 8-1 4-7 9-5 6-2

Orter

Karlskrona. Kristianstad. Malmö Landskrona Hälsingborg. Göteborg Uddevalla ... Borås Falköping ... Karlstad

Små- Samtliga lägen- lägenheter heter 12-6 10-7

4-o

12-8 8-3 3'9 6-7 3-5

3-4 2-3

16-2 14-2

9-s 19-4 12-3 11-8 55 11-5 8-2 6-6

Orter

Forshaga . Örebro .... Västerås . Falun Avesta .... Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå

Små- Samtliga lägen- lägenheter heter 32 1-8 1-5 3-8 2-3 34 3"2 25 4-8 3-3

3"3 34 37 6-9 2-5 63 8-2 5-9 11-4 7-5

Man finner härav, att lägenheter med dylika smårum i regel endast i södra bverige förekomma i nämnvärt antal. Bland de egentliga smålägenheterna äro dylika kammare relativt sällsynta, och de förekomma huvudsakligen i medelstora och större lägenheter i form av jungfrukammare. Lägenheternas beskaffenhet och utrustning. Det har redan nämnts, att det för denna undersökning bearbetade primärmaterialet ursprungligen insamlades i och för en förestående dyrortsgruppering. Då det sålunda i första hand var med tanke på nämnda praktiska behov, som undersökningsformuläret utarbetats, lämnar materialet av denna anledning skäligen ofullständiga upplysningar i fråga om vissa u r bostadssocial synpunkt viktiga förhållanden, särskilt angående lägenheternas kvalitet, Man far visserligen av punkt 6 å lägenhetsblanketten uppgift om förekomsten av vissa bekvämligheter och utrymmen, men dessa uppgifter äro icke alltid så specificerade som önskvärt vore. I fråga om avträdesförhållandena uppgives sålunda endast, huruvida vattenklosett finnes i lägenheten, men om sådan saknas, upplyses ej, om de boende överhuvud förfoga över egen klosett, eller om de få dela avträde med ett eller flera andra hushåll. Dessutom är det åtskilliga betydelsefulla bekvämligheter, som överhuvud icke äro upptagna å formuläret, såsom t. ex. skafferi, garderober etc. Formuläret saknar vidare särskilda frågepunkter om förekomsten av fukt, sprickor och andra otätheter, ävensom rörande dager- och ventilationsförhållanden e t c , vilket allt är av väsentlig betydelse för bostadskvaJiteten. Med hänsyn till dessa och andra brister i primärmaterialet förberedes f. n. inom bostadssociala utredningen en k o m p l e t t e r a n d e u n d e r s ö k n i n g , vilken skulle bedrivas i samarbete med kommunala myndigheter (och särskilt bostadsinspektionen) i 15 större och medelstora städer. I avvaktan på resultatet av nämnda specialundersökning har man här inskränkt sig till att allenast meddela några få . uppgifter angående kvalitetsförhållandena. I tab. 4 återges förekomsten av ur olika synpunkter bristfälliga lägenheter, nämligen dels sådana lägenheter, vilka av de lokala granskningskommittéerna betecknats såsom undermåliga (inklusive av hälsovårdsmyndigheterna utdömda bostäder), dels lagenheter utan vatten- och (eller) avloppsledning samt slutligen lägenheter, vilka sakna såväl tambur som hall, vilket senare utrymme i åtskilliga smålägenheter torde få ersätta tambur. Anledningen till att man i fråga om sistnämnda uppgifter även tagit hänsyn till förekomsten av hall, har alltså varit, att man velat säkerställa sig mot en övervärdering av förekomsten av sådana lägenheter, där ytterdörren antingen direkt eller från för flera lägenheter gemensam förstuga e. d. leder in i

44 Tab. 4. Förekomsten ay lägenheter, som sakna tambur (och hall), samt av sådana, kommittéerna betecknats Anm.

I d e n n a såväl som följande tabeller ä r o p r o c e n t t a l e n a n g i v n a a n t a l e t l ä g e n h e t e r 25, ä r o p r o c e n t -

Procentuellt antal lägenheter, som sakna både tambur och hall Lägenhetskategorier

Upplåtelsoiormer Av ägaren Kombegagn. munala EgnaArbetsläg. läg-, givarehemsi ensk. »billiga lån läg. flcrbost.» fam.etc. hus

Orter

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna

I

9"5 63*9

17-8 41-8

16-2 36-8

42'9 78'7

47-8

33-3 35-6

47i

14-i 41-o 6-9 9-8 33-2

Hyresläg

i

1—2fam.hus

flerfam.hus

23-o 47-2 12'0 36-2 52-5

18-1 51-8

Enkel1 rum, rum enkelmed kokvrå kök

63-0 80-9

ITS

21'2

48-8 45-4

14-5

79-2 79-3

SI-2

83-7

1 rum och kök

11-2 17-7 40o 63-8 5-2 14-5 1 19-4 70-9 16-9 51-o

60 22-i 42 fi-2

165 475 8-7 40o

9-7

43-2

70-9 55-9 57-8 64-4 52-5

25-2 19-s 23o 23-2

10-2

29-c

14-3 18-2 11-5

45e 44i 41o

28-1 10-s 11-G 7-o 22-4

549 25-8 32 7 20 3 429

40-4 63-i 50-7 57-3 38-5

32-8 29-7 38-5 21-7 23-2

34-3 29-7 27-8 25-1 22-2

53-4 34-3 28-6 43-2 38-2

47-4 46-3 46-5 47-3 36-7

85-7 67-7 85-5 74-7 90-7

54-4 45-7 S3" 3

44-o 37-9 21-7 22-2 16-7

47-8 14-7 23-5 18-2 22-9

48-5 18-6 19-o 26-6 48-3

35'5 11-8 12-4 14-6 39-3

58-6 25-5 29-8 22-6 354

60-2 29-4 38-7 22-3 46-9

99-i 85-6 81-4 fiO'4

90-6 58-4 68-5 47-o 61-2

63-4 31-5 46-2

22i 49i

52-7 14-7 26-6 13-6 39-9

Hälsingborg Göteborg Uddevalla... Borås Falköping...

67-2 29-5 58-x

22-5 30-s 39-5 49-8 38-0

26-9 33-7 45-3 24-7 28-9

18-3 18-6 49-9 27-i 26-4

26-8 26-2 52-7 44-8 36-9

34-6 25-3 51-9 42-1 41-4

75 - 2 68-2 83-2 78-8 83-8

50-o

41-9 30-4 71-6 61-7 65 3

28-7 13-2 34-7 22-8 26-3

12-o 5-5 19'2 10-4 14'1

32 o 25o 51o 396 376

Karlstad ... Forshaga ... Örebro Västerås ... Falun

67-9

57-4 82-2 17-6 26-o 48-5

28-7 630 15-1 338 43-2

24-s 59-3 31-4 26'G 48-7

27-4 70-o 29-f. 35i 45-6

43-3 75-9 24-8 43-3 50-1

893 86- 7 63i 74-o 88-2

59-7 85-9 28-9 51-4 77-5

23-4 71-4 12-8 19-2 33o

8-1 39i 7'4

399 729 233 38 7 49 3

90s 73-6 35-4 32-9 22i

73'9 40i 38i 32-4 24-7

74-5 51-5 44-7 37-2 38-i

80-7 57-i 44-3 49-2 48-4

67-3 54-3 48-5 41-8 36-6

93-2 88-i 80-2 76-s 83-3

92-5 72-i 67-7 61-8 66-3

68-9 26-i 20-3 23-9 27-9

34-5 13-9 10-8 7-8 11-2

82-5 558 45-8 395 391

70-9

33-8

13-e

50 2

329 474 704

237 19-4 272

119 87 11-9

29i 35 9 48-7

Linköping Norrköping . Jönköping Huskvarna .. Kalmar

77-8 50-0

11 Oskarshamn. 12 Karlskrona . 18 Kristianstad. 14 Malmö 15 Landskrona ,

Avesta Gävle Sundsvall. Östersund. Skellefteå.

45-5

34-4 87-8 51 - 2 50-9 52-6 37-2

70-o

65-1

40-7 723 61-i 30-2 23-6 46-o

57-i 35-5

7-5

7-o 13-4

40 7 34 5

Luleå,

55-3

41-3

33-8

49-2

58-8

49-8

82-7

Städer med över 10 000 inv. Södra Sverige Mellersta « Norra >:

27-9 44i 50-4

211 411 519

284 31-5 377

19-2 293 472

28-o 388 51-7

32-2 37i 493

74-7 74-6 832

Mindre orter.

35-0

29-9

38-5

55-3

17-9 j 41-9

46-0

82 fl

1 1 7 j 37 2

Samtl. orter..

406 D . v . s. h u s , s o m t i l l k o m m i t u n d e r å r e n 1 9 2 4 — 3 3 .

542 47-6 588

45 som sakna vatten- och avloppsledning, ävensom av lägenheter, vilka av hyresräkningssom undermåliga. med meditevalstil, när antalet lägenheter understiger 50; understiger talen e r s a t t a med punkter. Procentuellt antal lägenheter, som sakna ratten- och (el.) avloppsledn. Upplåtelseiormer Kommunala läg-, »billiga etc. 1-2 389

Av Hyresläg. i ägaren En1 beArEgnakelrum bets- gagn. hems- 1-2- fler- rum, med givareen sk. lig. fam.- fam.- enkel- koklag. flerhus hus kök Trå fara.hus 8-i 13a

12-9 27-9

14-8 31-6

12-7 10G

6-i 40-5 51-4 6-3 40-3

33'3 37'°

19-2 309 8-2 5-3 10-4

9-8 18-1 7-7 5-4 å-o

28-4 58-6 19-6 11-2 26-6

32-o 49-7 17-3 10-o 237

24-o 10-6 16-7 3'4

12-7 21c 14-8 10-2 57

24-8 15-8 10-i 11 6 5-4

42i 45 - i 34-i 41-5 10-fi

8-3 9-0 20-4 17-2 I0-o

4-7 28-7 31-3 8'9 ll-o

17-3 24-3 50-i 35.7 19»-o

26-o 2-s ll-o 33 25-6

9-o 8-e 16M 04's

25-4

32o 22-o 15-3 10-i 20-2 29'8

3-3 32-o 46-5 18-8 38-0

Proc. som undermål. boteckn. läg

Lägenhetskategorier

2-9 13-2

23i 55-7

21-3

155 7-o

55-6 27-5

2-9 8ys 171 I4'3 14o 22'8 16-7

däraT

1 rum och kök

2 rum och kök

Samt- därar 3 Småliga läg. i enkel o. fl. lägenlägen- nya rum, rum heter 1 heter h u s enkel och kök kök

22 34-e 62-8 12-o 16-3

2-6 21-2 45-6 5-a 13-5

1-8 13-2 33-5 0-8 6-8

3 2 26s 492 133 162

0-5 19-o 47-4 1-9 16-i

10-o 16-8 6-8 5-5 7-9

3-7 67 4-i 6-6 4-3

181 23 1 12i 93 112

1 rum med kokTrå

1 rum och kök

0-1

Samt liga lägenheter

01 01 1-6 1-8

1-9 1-7

1-8 5-4

2-4

6-o 22-o 5-o 6-5 7-8

4-8 9-4 0-2 0-1 0-i

13i 20-o

1-8 12o

46 8-o 0-4 0-1

4i 8-1 02 Oo Oi

2-o

2-5 1-3

56-3 41-3 37-9 55 4 67-4

22-2

21-3 23-3 14-3 8'4 17-7

43-5 38-e 27-7 35-7 9-4

14-8 16-6 10-6 10-i 7-e 20-2 14-8 9,8 5-2 62

61-7 58-7 54-9 40-9 57-5

57-8 35-8 23-6 14-9 lös

19-8 18-2 13-2 7-4 6-o

26-5 22-2 8-7 10-2 3-4

15o 12-8 54 9-4 3-4

274 218 139 108 7-2

235 29-8 7-o 11-2 3-1

2-7 7-9

3-7 13-5

94 18-2

1-8 53

24 6-1

0-o 1-4

0-6 10-0

0-3 2-o

1-3

Oo 11

14-2 26-2 40-8 26-4 22-1

4-i 6-i 23-5 10-2 15-4

40-5 39-3 f>0-7 29-9 64-o

5-3 11-6 44-6 95

5-o 6-7 41-9 21-7

5-9 63 22-4 13i 10-9

5-7 4-3 13-7 7-7 4-5

76 8-7 324 166 169

4-3 3-2 25-o 10-6 9-5

0-8 0-5 8-i 1-6 4-3

5-o 1-7 10-3 2-5

o-

14-6 148 95 12-8 22-0

36Vg SOs 27-3 I 21-3 3-Jr-J 21-7 20-2 i 28-7 36-4 36-9

Ila 18-4

9-4

20-3 14-8 7-3 8-fl 18-8

10-6 10-o 4-o 3-5 7-6

21 o 15-5 111 118 27-4

17-5 12-2 2-3 49 17-2

1-8 0-2 1-5 2-1 0-7

1-9

2-6 4-7

0-9 2-o

15-7 18-8 10-6

40-4 36-3 36-4 29-8 45-7

15-i 12-8 20-9 9-9 27-4

56-o 46-i 49-3 40-4 68-8

22-i 156 11-1 11-3 38-2 27-e 20-6 28-4 18-i 54i

2-6

20-o

39-7 24-4 36-2 35-8 69-6

19-4 12-9 11-4 13-4 39-9

12-8 47 4-9 2-5 13-e

29e 20 1 229 156 388

20-3 21-7 17-e 34-9 38-6

0-4 0-1 1-2 0-6 OS

43-2

28-e

8-2

34-6

1-9

92 88

1-4 27 08

4-8 7-0 1-3

32 4-4 0-7

20-4

1-8

2-0 4-7

24-7

11-3 6-o

22-6

SI-4 42'7 39-9 40-6 50-o

24-7

2G'9

52-8

50-5

18-8

57-5

12-8 15-6 20-8

8-6 159 18-2

296 343 42-6

27-o 30-5 39l

7-0 105 16-3

50-s 408 509

182 15-2 15-4

86 15o 28-4

94 10-8 16-8

7-2 5'6 56

115 15i 236

14-8

64-4

17-2

46o

18-8

7-i 9'7

24-5

30-

11-7

0-2 0-4 7-o 2-2 4'8 25 0-4 2-o 2-i

0-6

1-2

1-0

0-2 0-i 1-8 0-7 0-3

1-5 0-5

0« 04 64 Ii 35 15 02 14 1-8 06 03 Ol 09 05 02 15

0-6 2-5 l-o

11 28 07

2-6

0-9

1-6

40 något av boningsrummen. Det kan emellertid tänkas, att man på grund av vissa bristfälligheter eller otydligheter i primärmaterialet för några orter kommit en eller annan procentenhet för högt i fråga om förekomsten av lägenheter, som äro utan både tambur och hall, liksom även för sådana, som sakna vatten- och (eller) avloppsledning. Särskilt torde detta gälla om egnahemsbostäder o. d. i ytterområdena belägna lägenheter i småhus, för vilka fullständiga uppgifter varit relativt svåra att inhämta. Ser man i tab. 4 först på förekomsten av » s å s o m u n d e r m å l i g a b e t e c k n a d e » lägenheter, befinnes, att dessa i allmänhet endast utgöra en relativt obetydlig del av det totala lägenhetsbeståndet. Högst nå siffrorna för Norrköping, Uddevalla och Karlskrona, där 8*1 % resp. 6'4 % och 6-1 % av samtliga undersökta lägenheter betecknats såsom undermåliga. För lägenheter om 1 r u m med kokvrå äro motsvarande jämförelsetal resp. 12'0 %, 30'8 % och 18-2 % och för enkelrum o. d. 20-0 %, 10-3 % och 13-5 %. Dessa lägenhetskategorier förete i regel även i andra städer de högsta jämförelsetalen. Det må emellertid erinras om, att dessa siffror icke torde kunna anses ge någon riktig föreställning om den faktiska förekomsten av undermåliga lägenheter på olika orter, då, såsom förut antytts, bedömningen skett efter helt olika grunder. I fråga om t a m b u r o c h h a l l framgår, att båda dessa utrymmen inom e t t antal mellan- och nordsvenska orter saknas i ända till hälften och däröver av samtliga lägenheter. I flertalet undersökta orter i södra Sverige, ävensom i Göteborg och Örebro, är det däremot endast Vs—Vs av de undersökta lägenheterna, som u t märkas av denna brist, och i Sundbyberg och Stuvsta ändå färre. Såsom man kunnat vänta, ökas dessa jämförelsetal starkt med sjunkande lägenhetsstorlek. I Avesta och Forshaga sakna sålunda c:a 9 /io, i Falun, Gävle och Uddevalla omkring 3 / 4 och i Linköping, Landskrona, Östersund och Luleå grovt räknat 2 / 3 av alla lägenheter om 1 rum och kök dessa utrymmen. I enkelrum och enkelkök är det i vissa städer, såsom Oskarshamn, endast undantagsvis, som tambur (eller hall) förekommer. Betonas må emellertid, att i många fall dylika lägenheter torde ha med andra gemensamma förstugor, varför de hygieniska nackdelarna ej torde vara så stora, som siffrorna synas antyda. Avsaknad av v a t t e n - o c h ( e l l e r ) a v l o p p s l e d n i n g har i genomsnitt redovisats i mindre än hälften så många fall som brist på tambur (och hall). E t t undantag utgör emellertid egnahemsområdet Stuvsta, där enligt föreliggande u p p gifter inemot hälften av samtliga lägenheter skulle vara utan nämnda bekvämligheter. I Skellefteå, Uddevalla och Luleå skulle omkring 1 / 3 samt i Oskarshamn, Falun och Norrtälje c:a 1/i av lägenheterna sakna dylik utrustning. De skånska städerna förete däremot även i detta fall mera gynnsamma siffror, och så är även förhållandet med bl. a. Göteborg, Sundbyberg, Jönköping och Örebro. H ä r ifrågavarande brist är mera utmärkande för egnahemslägenheter och andra lägenheter i småhus än för övriga bostadstyper, vilket torde bero på, att vatten- och avloppsförhållandena icke alltid äro fullt ordnade i egnahemssamhällen och vissa städers ytterområden, varjämte må erinras om, att brister i fråga om redovisningen av olika bekvämligheter torde vara vanligare i fråga om dylika lägenheter. Då egnahemslägenheterna på grund av egnahemsrörelsens uppsving under 1920-talet 1 ej sällan utgöra större andel av det nya lägenhetsbeståndet än av det äldre, torde nämnda förhållanden utgöra den huvudsakliga förklaringen till, att nya lägenheter icke i alla städer förete gynnsammare jämförelsetal än motsvarande äldre. Särskilt i Karlskrona och Östersund synas lägenheter, som tillkommit under den senaste tioårsperioden, oftare sakna vatten och avlopp än vad fallet är inom den äldre delen av bostadsbeståndet. Ser man på olika lägenhetskategorier, befinnes, att de mindre lägenheterna även i fråga om vatten och avlopp äro väsentligt sämre ställda än de större. Medan så1

Jfr de uppgifter, som lämnas i efterföljande tab. 28.

47 Tab. 5. Förekomsten ay centraluppvärmning samt av bad-(eller dusch-)rum inom olika lägenhetsgrupper.

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå Orter med 10 000 inv. i Södra Sverige Mellersta » Norra » Mindre orter Samtliga orter

lunda av lägenheter om 3 och flera rum och kök i regel blott några få procent — i Stuvsta stiger dock jämförelsetalet till */a — sakna vatten och avlopp, förekommer i tråga om lägenheter om 1 rum och kök, att ända till «/Ö å 2/s (Stuvsta, Uddevalla, JJalun, Skellefteå och Luleå) av bostäderna äro utan denna utrustning. För enkelrum o. d. lägenheter kunna än högre jämförelsetal iakttagas, och ifrågavarande vatte?b"ÄoJ^td^.lagenheter*

° m h a c e n t r a l u P P - ™ - ° g -amtidigt som de sakna

48 lägenketskategori uppvisar höga siffror även i sådana städer som Hälsingborg och Landskrona, där samtliga övriga lägenhetskategorier endast undantagsvis sakna här ifrågavarande bekvämligheter. Framhållas må emellertid, att i många fall tillgång till vatten- och avloppsledning torde finnas i lägenheternas omedelbara grannskap. . . I tab. 5 redovisas förekomsten av c e n t r a l v ä r m e s a m t bacl-(eller d u s c h - ) r u m inom olika lägenhetskategorier. Härav framgår, att lägenheter med bad-(eller dusch-)rum inom flertalet redovisade orter utgöra 10—20 % av samtliga, medan förekomsten av centraluppvärmning oftast varierar mellan 20 och 35 %. Alla dessa bekvämligheter visa i regel sjunkande frekvenstal med fallande lägenhetsstorlek, men härvidlag framträder flerstädes ett väsentligt undantag, nämligen att den relativt nya typen enkelrum med kokvrå oftare är modernt utrustad än lägenheter om 1 rum och kök. Detta hindrar emellertid icke, att bland förstnämnda lägenheter även påträffas relativt flera bristfälliga bostäder än bland lägenheter om 1 rum och kök (jfr tab. 4). . Med ledning av uppgifterna om förekomsten av vatten- och avloppsledning, centraluppvärmning och bad- eller duschrum har lägenhetsbeståndet uppdelats i fem olika k v a l i t e t s g r u p p e r , vilka användas i vissa efterföljande sammanställningar rörande trångboddheten m. m. I första hand har man härvid skilt mellan lägenheter utan vatten- och/eller avloppsledning samt sådana med nämnda utrustning. Sistnämnda grupp har sedan ytterligare uppdelats efter modernitetsgraden, vilken emellertid — såsom tidigare anmärkts — även torde ge åtminstone någon antydan om de verkliga kvalitetsförhållandena. Å ena sidan har man en grupp helt omoderna lägenheter, d. v. s. sådana, som sakna både centraluppvärmning samt badTab. 6. Lägenheternas fördelning på olika ktalitetsgrupper (i %) 1.

O r t e r

Lägenheter med vatten- och Lägenavloppsledning heter utan vattenmed med utan utan och (eller) c. v. c. Y. C. Y. c. Y. avloppsmed utan med utan ledning badrum badrum badrum badrum

21-o 15-6 111 11-8 27-4

48-8 70-7 54-5 59-6 445

13-2 9-2 15-4 13-4 16-9

1 9 1-8 1-8 23 12

15-i 2-7 17-2 12-9

1-3 2G

13 5 8-5 11-4 7-1 9-8

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

29-6 20-i 22-9 156 38-3

59-2 56-6 38-2 47-9 28-6

8-7 14-5 26-o 17-8 19-2

0-3 0-6 0-6 2-1

2-2 8-2 12-3 16-G 12-2

1-3 1-2 4-4 2-i

4-6 5-8 12-3 16-9

Luleå

33-4

33-2

21-o

Orter m e d över 10 000 in v. i Södra Sverige Mellersta » Norra »

115 15i 23 6

137 16 2 19-2

M i n d r e o r t e r ...

21-2

60-0 52-4 448 54-3

13-2

1-1

10s

15 5

1-6

13o

45-6 (53ö 13-9 543 57-9

24-5

0-5

5-o

lo

28-5 10-2 17-9

03 1-7 0-5

Linköping . Norrköping. Jönköping . Huskvarna . Kalmar

18-1 23-2 12-1 93 11-2

54-7 56-6 65-5 76-5 68-8

Ila 10-i 10-o

5-8 7-6

Oskarshamn K a r l s k r o n a .. Kristianstad Malmö Landskrona..

27-4 21-7 14o 10-8 7-2

63-6 66-1 54-9 57-4 69-8

a-i

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås F a l k ö p i n g ..

7'6 8-7 32-4 16-6 16-9

49-5 51-8 36-6 38-1 54-7

* B a d r u m = bad- eller

duschrum.

med med utan utan c. v. c. v. c. v. c. v. med med utan utan badrum badrum badrum badrum

Karlstad Forshaga Ö r e b r o ... Västerås F a l u n ...

3-2 26-8 49-2 13-3 16-2

258 18-8 22-8 28-1 16-7

O r t e r

Lägenheter med vatten- och avloppsledning

26-2 3-7 8-1 20-5 7-5

Sundbyberg N o r r t ä l j e .... Stuvsta U p p s a l a .... Eskilstuna .

5-2 14-4 12-8 13i

Lägenheter utan vattenoch (eller aY loppsledning

Te l-o

1-4 0"5 2-i 0-2 0-s 1-7

16-6 18-6

8-o 17-o 10-o

Samtliga

orter

10-o

1-7 12i 0-3

19 1-6 0-9

12-9 14-7 115

49 (eller dusch-) rum och å den andra de helmoderna lägenheterna med alla dessa bekvämligheter. Däremellan ha upptagits tvenne grupper av så att säga halvmoderna lägenheter, nämligen sådana med centralvärme men utan bad-(eller dusch-) rum samt sådana utan centralvärme men med bad-(eller dusch-) rum. I likhet med de helmoderna lägenheterna torde dessa båda slag av lägenheter vara inrymda antingen i nyare fastigheter eller också i sådana äldre byggnader, som ansetts vara av sådan beskaffenhet, att en viss modernisering antagits skola löna sig. Lägenhetsbeståndets fördelning på angivna fem »kvalitetsgrupper» återges i tab. 6. Det vill synas, som om Oskarshamn, Norrtälje, Avesta och Karlskrona skulle uppvisa det mest omoderna lägenhetsbeståndet, i det att omkring 9 / 10 av bostäderna i dessa städer sakna såväl centralvärme som bad- och duschrum. Högst på skalan kommer Sundbyberg, där drygt hälften av lägenheterna har endera eller båda dessa bekvämligheter. Vid sidan av denna »kvalitetsgruppering» komma även lägenheter utan tambur (och hall) att redovisas för sig i vissa efterföljande sammanställningar. Granskningskommittéernas uttalanden om bostädernas kvalitet. Vid sidan av de å de särskilda lägenhetsblanketterna antecknade omdömena ha hyresräkningskommittéerna å flera orter insänt utlåtanden av mera generell natur rörande bostadsbeståndets kvalitet. Ur dessa utlåtanden må vissa för granskningskommittéernas uppfattning belysande uttalanden här återgivas. 1 Typiskt för vissa granskningskommittéers arbete är följande meddelande från Eskilstuna: »För att erhålla någon ledning vid bedömandet av bostäder, som befinna sig i så bristfälligt skick, att de snarast möjligt böra utdömas, har uppgift infordrats från hälsovårdsnämnden, som därvid meddelat, att 42 lägenheter, därav 39 enrumslägenheter och 3 lägenheter på rum och kök, äro så undermåliga, att de snarast möjligt böra utdömas såsom bostadslägenheter. Att detta icke redan skett är uteslutande beroende på den rådande bristen på smålägenheter. Vid företagna besiktningar hava kontrollanterna emellertid konstaterat, att utöver ovannämnda lägenheter ytterligare cirka ett hundratal rum äro undermåliga såsom bostadslägenheter och fördenskull böra utdömas.» I fråga^om Vadstena betonas, att flertalet av fastigheterna inom stadens planlagda område äro gamla och omoderna samt följaktligen mörka, kalla och dragiga. Många hus uppges vara envåningshus med lägenheterna i bottenvåningen, i en del fall med golvytan lägre än markytan. Vid riklig vattentillgång blir marken omkring husen vattensjuk. Kubikinnehållet anses ofta vara otillräckligt på grund av låg takhöjd. I flertalet lägenheter saknas källare, tvätthus och vattenklosett. I ytterområdena sa.knas vatten- och avloppsledning ävensom andra bekvämligheter. Granskiungskommittén i Uddevalla, vilken underkastat stadens bostadsbestånd en ingående undersökning, konstaterar, att i en del fall lägenheter voro belägna omedelbart på eller under angränsande marks yta samt i ett flertal fall att rumshöjden var så låg som 1-7 m. Granskningskommittén i Tidaholm uppgiver, att staden icke äger »några större byggnader.^ H ä r finns inte mer än ett hus . . . över två våningar, och tvåvåningshusen äro inte många. Eesten utgöres av s. k. enfamiljshus med bottenvåning samt ett eller flera rum över. Av dessa hus äro en stor del mycket gamla . . . T å r u m m e n ' i de gamla husen äro mycket låga och med mycket snedtak, vadan kubikinnehållet i förhållande till golvytan blir mycket obetydligt. Därtill kommer, att en del lägenheter äro inrymda i s. k. lillstuga sammanbyggd med uthusen. Bostadslägenheter med alla nutida bekvämligheter saknas i Tidaholm. Staden har nämligen varken gasverk eller vattenledning.» F r å n Ludvika uttalas bl. a., att en regelbunden inspektion av bostäderna är ett framtidskrav, vilket måste bliva verklighet. 1

Några av de orter, som dessa uttalanden avse, ingå icke i den här återgivna statistiken.

2306 34

A

50 F r å n Hudiksvall har lämnats en specifikation av 115 bristfälliga lägenheter, som äro upptagna i bostadsinspektörens rapporter under åren 1929—33. Av dessa lägenheter äro 25 bristfälliga på grund av ålder och 76 på grund av uteblivna reparationer, medan 5 äro källarlägenheter; om vissa av de nämnda lägenheterna gälla flera av de anmärkta förhållandena. Av de 115 undermåliga lägenheterna äro 30 belägna i ett enda hus. I ett annat hus uppges finnas ett enkelkök med 16-8 kvm golvyta och 41 kbm luftrymd, som bebos av 3 vuxna med 4 barn. Örnsköldsvik hör till de städer, där man klagar över, att vatten- och avloppsledning saknas i vissa förortssamhällen. Vidare meddelas, att i stadens centrala delar finnas en stor del fastigheter, där till vindsvåningen hörande skrubbar inretts till s. k. varmskrubbar med snedtak och mindre fönster eller gluggar för direkt dager. F r å n Luleå skrives, att »bostadsbebyggelsen består i orten huvudsakligen av trähus, av vilka en stor del äro äldre och sakna nutida bekvämligheter. Beträffande förstadsområdena Skurholmen och Svartöstaden, vilka hava stadsliknande bebyggelse . . . äro de flesta husen s. k. spanterhus, uppförda av billigt materiel, bestående av spant eller plank med fyllning av sågspån. — I industrisamhället Karlsvik äro husen av mycket dålig beskaffenhet på grund av bristande underhåll. Husen hava försålts till realisationspris av föregående innehavaren av järnverket till f. d. a r b e t a r e . . . Samtliga ovannämnda förortssamhällen sakna vatten- och avloppsledning.» Av intresse i detta sammanhang är även följande meddelande till bostadssociala utredningen från stadsläkaren i Avesta: »I Avesta råder brist på goda bostäder och många lägenheter äro av sådan beskaffenhet, att de borde utdömas. E n svårighet reser sig emellertid mot försök att göra något från hälsovårdsnämndens sida. De sämre bostäderna äro nämligen i regel upplåtna mot ytterst låg hyra, och ett utdömande av bostaden kan i sådana fall blott få den följden, att hyresgästen blir utan någon bostad, vilket är sämre än en dålig bostad. Dessa förhållanden sammanhänga med de genomgående låga hyrorna i de bostäder, som ägas av den dominerande industrien. P r i v a t bostadsproduktion för ett ytterst tynande liv.» Bostadshushållens sammansättning och inkomstförhållanden. Vissa element i b o s t a d s b e h o v e t och b o s t a d s e f t e r f r å g a n ha tidigare berörts i sammanställningar, som inbegripa en redovisning av antalet boende samt av de boendes fördelning på olika lägenhetskategorier. Viktigare än att härvidlag utgå från antalet personer är emellertid att studera de »efterfrågeenheter», som uppträda på bostadsmarknaden, nämligen b o s t a d s h u s h å l l e n . E t t bostadshushåll betraktas i det följande såsom summan av de personer, som bo i en och samma lägenhet, sålunda familjemedlemmar samt — i den mån sådana förekomma — tjänstefolk och andra arbetsbiträden ävensom inhyrande (med egna rum) och inneboende. Antalet hushåll har sålunda i detta fall satts lika med antalet begagnade bostadslägenheter. Såsom förut angivits, har i förevarande undersökning stor vikt lagts vid familjernas i n k o m s t f ö r h å l l a n d e n . Källan har härvid varit 1933 års taxeringslängder, vilka avse förhållandena under år 1932. Att märka är, att man upptagit hela f a m i l j e i n k o m s t e n , sålunda icke blott inkomsten för hushållsföreståndaren utan även för övriga familjemedlemmar, men däremot, icke för ev. tjänstefolk och inneboende. A t t välståndsgraden sålunda endast bedömts med utgångspunkt från familjemedlemmarnas inkomster, betingas av att »hushållsinkomsten» (vari andrahandshyrandes, hembiträdens o. d. inkomster skulle inräknas) givetvis icke låter behandla sig som en ekonomisk enhet. Så är däremot, åtminstone i någon utsträckning, fallet med familjeinkomsten, låt vara att det mycket ofta förekommer, att vuxna barn med självständiga inkomster närmast äro att beteckna såsom inackorderingar — och t. o. m. dåligt betalande sådana — hos föräldrarna. Vid studiet av i den efterföljande framställningen anförda uppgifter om sambandet mellan inkomstnivå och trångboddhet bör emellertid behållas i minnet, att inkomst-

51 uppgifterna alltså endast hänföra sig till familjen, medan boendetäthetstalen givetvis även inbegripa ev. »familjefrämmande» medlemmar av bostadshushållen. Inkomstuppgifterna ha i första hand utnyttjats för en gruppering av hushållen i fem olika » v ä l s t å n d s g r u p p e r » . Vid denna gruppering ha inkomstbeloppen givetvis måst sättas i relation till familjestorleken, vilket skett därigenom, att man utgått från familjeinkomsten per »familjepersonenhet», varvid vuxen person räknats såsom hel och barn under 15 år såsom halv personenhet. 1 Härmed har man sålunda tagit viss^ hänsyn till det förhållandet, att vuxna och barn icke utgöra likvärdiga »konsumtionseaheter», låt vara att den valda konsumtionsenhetsbestämningen blivit jämförelsevis grov. Med hänsyn till att lägenhetsblanketterna endast upptaga nyssnämnda åldersgräns, har man emellertid icke haft möjlighet att härvidlag tillämpa något mera förfinat beräkningssätt. För att icke göra grupperingen alltför komplicerad har man vidare underlåtit att taga hänsyn till att den för uppnående av en viss levnadsstandard erforderliga inkomstsumman icke ökas i alldeles samma proportion som familjestorleken. H ä r a v följer, att ett större hushåll tillhörande en viss välståndsgrupp enligt den här använda grupperingen understundom kan tänkas leva på samma standard som ett mindre hushåll tillhörande en något högre välståndsgrupp, och att sålunda något för få större hushåll kommit att hänföras till de högre välståndsgrupperna. Till hushållens faktiska levnadsstandard, vilken förutom av nu berörda faktorer även betingas av andra, såsom opåräknade större utgifter (t. ex. på grund av sjukdom i familjen), växlande hushållsamhet o. d., har sålunda hänsyn ej i full utsträckning kunnat tagas, då material härför saknats. För att i görligaste mån neutralisera verkningarna av penningens olika köpkraft å olika orter har man låtit inkomstgränserna för de fem olika välståndsgrupperna variera i ungefärlig överensstämmelse med levnadskostnadernas variationer. Sålunda ha olika gränstal kommit till användning för orter tillhörande olika dyrortsgrupper, nämligen de sju grupper (A—G, för A saknas dock representant), som förekomma i lf'29 års officiella lönegruppering, utökade med en åttonde grupp H , vilken innefattar de orter (Stockholm, som här saknas, samt Luleå och vissa andra orter i Övre Norrland), som genom fr. o. m. budgetåret 1931/32 utgående extra dyrortstillägg bilda en faktisk högsta dyrortsgrupp. I följande tablå anges de intervaller för familjeinkomsten per familjepersonenhet, som i enlighet härmed kommit till användning. V ä l s t å n d s g r u p p

Dyrortsgrupp

B 0 D E F G H

(gränstal i k r . ) 2

-449 -479 -509 —539 —569 -599 —629

450— 749 4 8 0 - 799 5 1 0 - 849 5 4 0 - 899 570— 949 600— 999 630-1 049

750-1 049 800-1119 850—1189 900—1 259 950-1 329 1 000-1 399 1050-1469

1 050—1 499 1120-1599 1190—1 699 1 260—1 799 1 330-1 899 1400—1 999 1 470-2 099

1500— 1600— 1700— 1800— 19002 000— 2 100—

Det bör emellertid understrykas, att man härmed endast på ett jämförelsevis summariskt sätt tagit hänsyn till de lokala olikheterna i fråga om levnadskost1 Nämnas må, att å formulären icke angivits, huruvida barnen varit familjemedlemmar eller icke. Då emellertid praktiskt taget samtliga barn torde tillhöra de i resp. lägenheter boende familjerna, har man i beräkningarna ansett sig kunna utgå från ett dylikt antagande [utom i de undantagsfall, då antalet barn överstigit (eller varit lika stort som) antalet familjemellemmar]. 2 Välståndsgrtpp 1 inbegriper även sådana familjer, vilka stått upptagna i taxeringslängderna men lcse haft någon taxerad inkomst.

52 naderna, så mycket mera som man vid tiden för undersökningen icke ägde tillgång till några uppgifter om det nuvarande avståndet mellan olika orters levnadskostnadsnivåer. Sålunda har man måste lägga till grund 1929 års dyrortsgruppering, vilken är grundad på ett prismaterial, som är fem år äldre än de föreliggande bostadsuppgifterna. Dessutom torde alltid förefinnas en viss obestämbarhetsmarginal vid alla dylika jämförelser mellan olika orter. Man får även räkna med, att de använda taxeringsuppgifterna kunna förete ojämnheter, som försvaga jämförbarheten mellan olika orter och olika yrkesgrupper etc. Det bör vidare betonas, att välståndsgrupperingen ej kunnat göras alldeles fullständig. Man har nämligen erhållit en restgrupp av »hushåll utan känd inkomst», vilken i regel omfattar 1/5 å 1/i — för vissa städer en ännu större proportion — av samtliga hushåll. Detta sammanhänger delvis med, att överföringen av inkomstuppgifter från taxeringslängderna till bostadsuppgifterna icke verkställts av ortskunniga myndigheter utan utförts centralt inom bostadssociala utredningen, vilket givetvis ökat svårigheterna med identifieringen, så mycket mer som bostadsformulärens identifieringsuppgifter icke sällan varit ofullständiga. Svårigheterna ha ökats på grund av det förhållandet, att inkomstuppgifterna, vilka avse år 1932, äro mer än ett år äldre än bostadsuppgifterna, vilka gälla hyresåret 1933/34 (eller viss del därav). Under mellantiden har nämligen ett betydande antal familjer företagit inflyttning till eller omflyttning inom resp. orter, och att identifiera dessa har av arbetstekniska och ekonomiska skäl i regel icke varit möjligt. Då sannolikheten talar för, att den flyttande befolkningen till relativt stor del utgöres av smärre och yngre hushåll, ha de större och äldre hushållen antagligen blivit något överrepresenterade bland de familjer, för vilka upplysning om inkomstförhållandena kunnat erhållas. För detta antagande talar den omständigheten, att medelantalet personer per hushåll utgör 3*3 inom samtliga hushåll men endast 2*9 inom »hushåll med okänd inkomst». — Det må även erinras om, att året 1932 ur sysselsättningssynpunkt var sämre än hyresåret 1933/34. Enligt de föreliggande uppgifterna torde sålunda inkomststandarden te sig något lägre, än vad som motsvarar de verkliga förhållandena under den period, som bostadsuppgifterna avse. För att åstadkomma ett mera konkret intryck av hur välståndsgrupperingen verkar må anföras några exempel på gränstalens variationer för olika familjetyper. Betraktar man endast familjer tillhörande den lägsta inkomstgruppen såsom fattiga, skulle i Göteborg (ortsgrupp G) såsom sådana räknas alla hushåll med under 600 kr. i familjeinkomst per familjepersonenhet. Inbegriper man även den näst lägsta välståndsgruppen, skulle fattigdomsstrecket ligga vid 1 000 kr. per familjepersonenhet. Detta betyder för hushåll om 2 vuxna och 2 barn ett belopp av resp. 1 800 och 3 000 kr., för 2 vuxna och 4 barn 2 400 resp. 4 000 kr., för 4 vuxna och 2 barn resp. 3 000 och 5 000 kr. etc. Ovan anförda reservationer böra behållas i minnet vid studiet av de uppgifter rörande hushållens fördelning efter välståndsgrad, som återgivas i tab. 7. Denna sammanställning innehåller även en gruppering efter s o c i a l k l a s s e r , vilken ställts i visst sammanhang med välståndsgrupperingen. Man h a r nämligen i första hand skilt mellan »mindre» och »mera» bemedlade hushåll, varvid den senare gruppen ansetts sammanfalla med den högsta välståndsgruppen (grupp 5) och sålunda omfatta hushåll, vilkas familjeinkomst per familjepersonenhet utgör minst 1 500 kr. inom dyrortsgrupp B och minst 2 000 kr. i fråga om dyrortsgrupp G. Beträffande de mindre bemedlade hushållen (välståndsgrupperna 1—4) har företagits en underindelning i fyra specialgrupper efter hushållsföreståndarens yrke eller samhällsställning, nämligen arbetare, tjänstemän, självständiga näringsidkare samt pensionärer, understödstagare o. d. Den ospecificerade restgruppen är i detta fall något större. Utom familjer med okänd inkomst inbegriper densamma nämligen sådana mindre bemedlade hushåll, där hushållsföreståndarens yrke är okänt. Verkställda

53 stickprovsundersökningar tyda på, att det här huvudsakligen är fråga om småhushåll med kvinnliga hushållsföreståndare. 1 Granskar man uppgifterna i tab. 7, befinnes det relativt största antalet (mindre bemedlade) arbetarhushåll ha redovisats från Avesta, Forshaga och Huskvarna (c:a 70 %). Därefter följa Stuvsta, Eskilstuna, Oskarshamn, Landskrona och Borås (c:a 57 % ) . Något över 50 % arbetarhushåll ha även Västerås, Norrköping, Gävle, Karlstad, Örebro, Luleå, Jönköping och Sundbyberg. Eelativt få arbetarhushåll uppvisa däremot Karlskrona, Kristianstad och Sundsvall (c:a 37 %). Tab. 7. BostadshusMllen fördelade på olika välstånds- och socialgrupper (i %). Hushåll med känd inkomst

1 Därav (i %) tillhörande nedanstående välståndsgrupp 2

Hushåll med känd inkomst o. känt yrke

Därav (i %) mindre bemedlade hushåll s , vilkas hushållsföreståndarc voro

antal

självarbe- tjänste- ständ. nämän tare ringsidkare

Orter

pensionärer, understödstagare o. d.

antal

%

1 Sundbyberg (G) 1904 : Norrtälje ...(C) 1062 : Stuvsta (F) 803 Uppsala (E) 1855 Eskilstuna .. (D) 1920

70-7 72-o 833 76-i 796

11-9 32-5 20-2 15-8 16-o

21-3 15-9 16-5 18-8 23-3

27-7 13-3 24-8 18-5 20-3

25-8 1794 66-6 18-2 867 58-8 25-4 742 77-0 30-7 1668 68-4 20-5 17öl 73-o

50-3 49-3 56-7 43-6 57ö

12-2 6-6 8-4 8-8 9-i

5-9 14-1 3-2 85 6-8

4-2 7-s 4-2 5-o 4-2

Linköping ... (D) 1582 Norrköping (E) 2 815 J ö n k ö p i n g . . . (D) 1651 | H u s k v a r n a .. (B) 1861 K a l m a r ... (D) 1243

71-6 76-9 79i 85-9 70-5

207 20-5 18-5 10-9 20-4 27-8 18-4 13-5 18-3 26-4

13-3 20-1 13-i 16 2 19-9 17-4 19-3 21-5 25-7 21-7

19-5 21-4 22-s 27-4 19-7

16-4 19-2 19-2 21-4 158

26-o 19-6 18-5 14-6 22-4

1407 2 582 1485 1760 1050

63-7 70-5 71-2 81-2 59-6

44-7 54-2 52-3 699 48-9

92 8-y 10-4 6-6 13i

97 7-3 8-1 4-7 67

23-6 20-3 15-8 19-4 22 3

20-i 23-8 17-0 20o 19-o

13-9 18-4 19i 20-4 15-2

15i 19i 34-6 21-9 17-i

1354 1770 1222 4 485 2128

58-3 72-8 65-2 70-2 73 7

57-5 388 36(5 48-2 56-6

11-7 21-8 11-7 12i 7-4

10-7 8-7 10-8 10-2 11-1 11-7 83 11-4 9-7 13-5 7-7 3-1 10-3 57 10-8

7-1 8-2 8-7 34 4-8 37 9-9 2-9 5'7 58

%

Oskarshamn (D) 1468 63-2 1 Karlskrona . (E) 1929 79-3 Kristianstad (C) 1346 71-9 Malmö ... . (Fj 4 840 75-7 ! L a n d s k r o n a . (E) 2 386 826 Hälsingborg (E) 2 317 75-2 Göteborg ...(G) 7 402 74-6 Uddevalla ...(D) 1612 75-6 Borås (F) 2130 79-9 Falköping ... (C) 1466 80-8 Karlstad (E) 1624 70-4 Porshaga ... (B) 490 76-3 Örebro (F) 2 229 72-2 Västerås (E) 1797 81-i Falun (E) 1445 77-8

18-1 13-8 22-8 19-1 175 20-4 13-5 19-2 20-4 22-2

18-8 19-4 22'0 22-3 206

20-3 23-3 19-2 21-5 20-6

19-6 23-2 20-1 23-4 1 6 i 19-9 20-2 16-9 20-4 20-9

2 204 6 914 1450 1920 1285

71-5 69-7 68-o 72-o 70-8

45-6 48-1 45-o 572 416

11-6 13-3 94 9-9 13-4

24-s 25-5 19-6 17-3 19-7

19-8 28-1 21-8 20-8 19-7

14-5 19-2 18-7 22-3 15-i

21-o 13-7 20-7 19-2 23-3

1502 479 2 027 1605 1266

65-i 74-6 65-7 72-4 68i

52-8 70-8 52-5 54-9 42-7

11-3 54 9-6 93 15-o

Avesta (C) 1207 Gävle (P) 2127 Sundsvall ...(F) 1716 Östersund ... (G) 954 Skellefteå .. (E) 1153

82-4 76-6 69-s 54-o 77-6

188 21-8 22-i 20-6 18-0

20-8 23-6 18i 22-8 17-2

24-2 21-5 18-3 19i 20o

19-5 15-8 16i 18-o 18-5

16-7 17-3 25-4 19-6 26-3

1088 1982 1569 870 1046

74-3 71-4 63-4 49-2 70-4

718 53-o 37-4 42 4 45-4

(H) 1499 82-7

27-G

21-3

18-8

15-5

16-8 1395 77-o

52-3

4-7 11-6 14-3 18-4 15-4 18-4

Luleå 1

23 94 16o 97 8-i 5-9

6-6 53 12s 4-5 7-7 54 67 4-9 8-7 4-8 2-7 7-5 4-5 8-2 2-i 54

Specialundersökningar för Norrköping och Landskrona ha gett vid handen, att resp. 88-4 och 88-2 % av »hushåll med okänt yrke» utgjorts av kvinnliga lägenhetsinnehavare. Dessa »kvinnohushåll» bestå till resp. 55-8 och 65-8 % av 1—2 personer. 2 Angående välståndsgruppernas avgränsning se sid. 51. 3 Gruppen »mera bemedlade hushåll» sammanfaller med grupp 5 i välståndsgrupperingen. Att procenttalen för de olika socialgrupperna likväl icke bli 100-0, när man lägger till de under välståndsgrupp 5 upptagna siffrorna, beror på, att procentberäkningen för välståndsgrupperna avser alla hushåll med känd inkomst, medan motsvarande beräkning för socialgrupperna icke inbegriper mindre bemedlade hushåll med okänt yrke.

54 De tre orter, där arbetarbefolkningen dominerar, nämligen Avesta, Forsbaga och Huskvarna, utmärka sig också därigenom, att de i inkomstavseende förete relativt obetydliga variationer, i det att en jämförelsevis stor del av hushållen tillhöra de mellersta välståndsgrupperna (särskilt grupp 3). Exempel på stora olikheter i inkomstavseende förete en del större städer, såsom Malmö, Hälsingborg, Norrköping, Örebro och Västerås, där i stort sett en femtedel av hushållen tillhöra var och en av de fem välståndsgrupperna, ävensom Falun och Sundsvall. För relativt stark anhopning av hushållen till högre välståndsgrupper utmärka sig enligt föreliggande uppgifter bl. a. Sundbyberg, Stuvsta, Uppsala, Kristianstad och Skellefteå, medan särskilt Norrtälje, Oskarshamn och Landskrona skulle ha förhållandevis många hushåll inom de lägre välståndsgrupperna. I tab. 8 återges hushållens fördelning på olika h u s h å l l s t y p e r med utgångspunkt från antalet vuxna och barn under 15 år. Då sålunda bland de »vuxna» även ingå barn över 15 år, utgöres exempelvis gruppen »3—4 vuxna utan barn» sannolikt till övervägande del av hushåll bestående av man, hustru samt 1—2 halvvuxna eller vuxna barn. Inom flertalet orter befinnes gruppen två vuxna (och inga barn) vara större än någon annan (jfr de kursiverade talen i tabellen). I förortssamhället Stuvsta och bruksorten Forshaga ävensom i Skellefteå samt i Luleå dominerar emellertid i stället typen 2 vuxna och 1—2 barn. I Huskvarna och Östersund intages första platsen av hushåll om 3—4 vuxna och inga barn. Anmärkningsvärt är vidare, att arbetarhushållen förete en från det totala hushållsbeståndet avvikande bild så till vida att familjetypen 2 vuxna och 1—2 barn här dominerar inom det övervägande flertalet orter. Även om själva sättet för avgränsningen av gruppen »mindre bemedlade» av förut anförda anledningar kunnat medföra, att något för få större hushåll hänförts till de »mera bemedlade» och något för många sådana till de »mindre bemedlade» 1 , torde man dock ha tillräckligt skäl för det omdömet, att ifrågavarande arbetarhushåll i allmänhet uppvisa en starkare proportion av större hushåll än övriga grupper tillsammantagna. Bland dessa tillhöra särskilt de mera bemedlade familjerna samt pensionärs- och understödstagarhushållen till relativt stor del de mindre typerna. — Vad som i detta sammanhang bör uppmärksammas är, att den omständigheten, att de fattigare familjerna sålunda i stort sett äro mera barnrika än de mera bemedlade hushållen, givetvis medverkar till att sänka dessa familjers levnadsstandard. I tabellen återges, såsom nämnts, endast h u s h å l l e n s fördelning på storlekstyper. Räknar man i stället med antalet b o e n d e , framträder givetvis starkare de större hushållens betydelse. F r å n denna utgångspunkt utgör hushållstypen 3—4 vuxna och inga barn den största gruppen inom två tredjedelar av orterna, medan övriga orter domineras av typen 2 vuxna och 1—2 barn. E n mera översiktlig bild av de större hushållens betydelse erhålles av tab. 9. Man finner här, att de större hushållen — med i tabellen angiven avgränsning — i ungefär halva antalet orter utgöra omkring 1/i av samtliga samt innesluta omkring 2 / 3 av hela bostadsbefolkningen. I Sundbyberg, Norrtälje, Stuvsta och Eskilstuna tillhör däremot endast omkring 1/s av hushållen de större typerna. Skellefteå företer den starkaste förekomsten av större hushåll (36*4 %) och därnäst komma Östersund (32-3 %) och Huskvarna (31*3 %). Förekomsten av b a r n u n d e r 1 5 å r belyses närmare i tab. 10. Man finner här, att barnen i allmänhet utgöra omkring 1/6 av samtliga boende. Antalet hushåll med barn varierar i regel mellan 35 och 45 % av samtliga. Såsom undantag framstå å ena sidan Skellefteå, där mer än 1/i av bostadsfolkmängden utgöres av barn och mer än hälften (52'7 %) av hushållen ha minst ett minderårigt barn, å andra sidan Örebro och Uppsala, där barnen endast utgöra 16'5 % resp. 16-1 % av folkmängden, 1 Verkställda stickprovsundersökningar av arbetarhushåll, som betecknats såsom »mera bemedlade», visa emellertid, att en korrigering med hänsyn till detta förhållande icke i mera väsentlig mån torde ändra det intryck, som tabellen ger i detta avseende.

55 Tab. 8. Kostad shushfillen fördelade efter hushållstyper (i %). Mindre bera edlade arbetarhushåll mec raxna Sundbyberg. Hushåll med inga barn ,. 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa Norrtälje. Hushåll med inga barn » 1—2 » » 3o.fl. » Summa Stuvsta. Hushåll med inga barn »» 1—2 » » 3 o. fl. » Summa Uppsala. Hushåll med inga barn » Summa

»

1—2

»

»

3 O. fl. n

Eskilstuna. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa Linköping. Hushåll med inga barn .» 1 - 2 » » » 3 o. fl. » Summ a Norrköping. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » 3o.fl. » Summa Jönköping. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa Huskvarna. Hushåll med inga barn .. 1—2 8 • » 3 . o. fl. » Summa Kalmar. Hushåll med inga barn » 1—2 » » 3 o. fl. » Summa Oskarshamn. Hushåll med inga barn » 1-2 » » » 3 o. fl. » Summa

3—4

4-9 l-o 5-9

15-6 32-5 4-o 52-i

18-2 14-7 1-6 34-5

4-7 2-5 0-3 7'5

8-7 1-4 0-2 10-3

18-9 26-4 6-6 51-9

18-3 lfei 3-0 31-4

3-3 1-9 1-1 6-4

1-7 0-5 2-2

17-8 34-r 7-4 59-9

19-2 11-4 1-4 32-o

10-o 0-7 o-i 10-8

19-9 25-3 32 48-4

58 0-5

24o

—

—

— 6'3 7-9

24-2 3-9 52-i

Samtliga hushåll mec yuxna 1

3—4

43-4 50-7 5-9 100-0

lOi l-o

25B

ll-i

24-8 3-o 53-3

17-2 10-9 1-7 29-8

37 1-9 0-2 5-8

56-5 38-6 4-9 100'o

49-2 398 lOO-o

18-9 1-7 0-2 20-8

27-o 15-6 3i 45-7

15-9 9-1 2-6 27-6

3-4 1-9 0-6 59

65-2 28-3 6-5 100-o

2-6 3-1 0-2 5'9

41-3 49-7 9o 100-0

4-4 0-9 0-2 5-5

25-9 29-5 59-4

19-2 10-2 l-o 304

2-4 2-2 o-i 47

51-9 42-8 5-3 100o

17-3 13-8 2-1 33-2

4-8 2-3 0-5 7-6

52-o 42i 5-9

100-o

18-o 0-8 0-o 18-8

22-5 14-o 1-6 38'i

20-9 10-7 1-8 33-4

6-5 2-7 0-5 9-7

67-9 28-2 3-9 lOO-o

20-3 11-7 1-6

4-o 3-3 0-7 8-o

54-1 39-7 6-2 100-0

12-6 0-7 0-2 135

27-3 18-6 2-9 48-8

20-4 9-5 1-2 31-i

3-7 22 0-7 6 6

64o 31o 5-o 100-o

49-e

16-8 0-4 0i 17-3

23-2 14-9 2-9 41'0

21-2

41-8 8-6 100-0

34-2

4-2 2-4 0-9 7'5

65-4 28-7 59 100-0

4-7 2-6 0-7 8-o

64-9 29-3 5-8 lOO-o 61-2 30-4 8-4

33-e

ll-o

—

4o

5 o . fl. Summa

17-3 26-7 52 49-2

35-o

4-5 8-4 0-8 7-7

22-1 21-8 5-i 49o

19-2 10-2 1-8 31-2

5-1 27 1-4 92

55-5 36-2 8-3 100-0

16-5 1-1 0-o 17-6

25-3 16-5 3-2

45-o

18-4 9i Tö 29-4

19-0 21-9 7-i 48-o

18-4 12-1 3-9 34-4

6-2 4-o 11-8

49-e 38-s 12i lOO-o

14-3 0-6 0-2 15i

21-9 15-6 4-i 41-6

19-3 10-8 3-2 33-3

5-7 34 09 10-0

lOOo

15-4 21-o 52 41-6

22-8 15-o 43 42-i

7-4 5-9 1-3 14-6

47-1 42-i 10-8 lOO-o

9-1 0-5

19-6 18-5 4o 42-1

21-o 12-s 3-4 36 - 7

6-2 4-6 0-8 11-6

55-9 35-9 8-2 lOO-o

18-9 23-3 6-8 48-9

16-2 13-4 33 32-9

5-3 57 1-2 12-2

46-o 42-7 11-3 100-0

13.8 0-8 0-2 14-8

22-1 17-4 4-5

18-i 10-8 2-7 31-6

5-i 37 0-8 9-6

59-1 32-7 8-2 lOO-o

13-4 25-9 64 4-9 1 45-7

17-5 14o 2-7 34-2

7-s

42-8 45-8 U-4 100-0

14.2 0-6 0-2

19-3 18-7 3-4 41-4

19-o

5-6 2-3 15-2

6i 4-3 1-4 11-8

58-6 34i 7-3 lOO-o

— fel 8-1 9-i

1-5 — 10-6 6-o 0-3

o-i 6-4 1-5 0-2

— 1-7 5-6 0-4

— 6-o 4-6 OS

199 12-7 2-4

5 o . fl. Summa

l-o

— 9-6

15-o

44-o

ll-o

2o

10-5 2-3 31-8

56 Tab. 8 (forts). Bostadshushållen fördelade efter hushållstyper (i %). Samtliga liu shall med vuxna

Min ire bemedlade arbetarhushåll med vuxna Karlskrona. Hushåll med inga barn » )) 1 — 2 » » 3 o.fl. Summa Kristianstad. Hushåll med inga barn

»

»

1—2

»

M Summa

»

3 o. fl. »

3-4

3'8 0-9 0-4 5-i

16-8 24-8 4-5 46-1

18-5 13-4 54 37-8

57 4-4 1-4 11-5

10-i 1-8 0-9

16i 24-4 7-8 48-3

13-0 11-2 3 8

5-4

28-o

11-4

18-6 11-2 3-2

5-e

12-s

Malmö. Hushåll med inga barn • 1—2 » » » 3 o.fl. » Summa

7-8 0-4 0-i 8-3

Landskrona. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa

8'4 l-o 0-i 95

Hälsingborg. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o.fl. » Summa Göteborg. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3o.fl. » Summa

7-1 l-i

— 8-2

19o 23B

4-6 47-1

33-o

3-4

44-8 43 5 11-7 100 o

12-2 0-9

20-3 18-2 3-9 42-4

19-4 12-8 32 35-4

5-2 2-7 0-9 88

57i 34-6 83 100-0

44-6 40-9 14-5 lOO-o

19-4 l-i 0-3 20-8

21-a 15-s

18i 99 2-8 30-8

4-5 2-9 1-1 8-5

63-2 29-2 7-c lOOo

51-o 39-8 92 100-0

14-3 06 0i 14-9

23-B

19-7 lOi 2i 31-9

5i 3-4 0-7 9-2

62-6 31-6 58 100-0

47-3 42-8 9-9 100-0

15-2 1-2 0-i 16-5

23-r 19-3 3-5 46-5

16c 9-5 2-8 28-9

4-2 2-8 1-1 8-i

59-7 32-8 7-5 100-0

50-s

15-2 1-4

23-s 17-7 3-9' 45-4

18-2 9-7 2-6 30-5

4-2 2-5 0-8 7-5

61-4 31-3 7-3

lOOo

5 o . f i . Summa

4-o 2-o

4-7 1-3 11-6

Os 13-4

3-4 39-9

17-5 2-9

44-o

5 o. fl. | Summa

4-6

49 50-7

15-0 11-3 36 29-9

19-8 23a 54 48'4

19-8 12-o 3-2 35o

3-6 3-4 1-4 8-4

39-7 lOo 100-0

18-o

5-7 3-9 1-5 111

45-8 44-9 93 lOOo

12-4 0-9 Oi 13-4

22e

18-5 3-2 44-3

17-8 11-3 2-5 31-6

6-4 3-3 1 0 10-7

59-2 34o 6-8 lOOo

20-a 14-8 3-8 38-8

18-9 10-6 2-5 32-0

6-4 38 l-o 111

62-2 30-4 7-4 lOOo

21-i 19o 3-9 44-0

16-4 10-1 28 29-3

6-6 3-8 l-o 11-4

58-1 34i 7-8 lOO-o

18-4 12-0 3-3 33 7

4-2 3-6 0-8 8-6

58-6 32-4 lOO-o

19-3 26-B

4-o 1-3 99

Oo 16-6

6-i 0-8 0-i

7-o

50-i

16-o 13i 2-7 31-8

Uddevalla. H u s h å l l m e d i n g a b a r n 10-6 » » 1—2 » 1-7 o 3 o.fl. » 123 Summa

15 5 20-1 5-5 41i

17-3 12-5 37 33 5

63 5-1 17 13i

49-7 39-4 10-9 lOOo

16-7 1-2 0i

Borås. H u s h å l l m e d i n g a b a r n 111 » », 1—2 » 1-5 » » 3 o. fl. » — 12-7 Summa

17-e 26o 4-7 48-3

14-5 10-4 2-6 275

6-5 4-1 0 9 115

49-8

14o

42o 8-2 100-0

1-2 O-i 15-3

Falköping. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3o.fl. » Summa

14-3 27o 7-7 49-0

14-1 14-8 5-i

2-8 4-1 0-9 7-8

39-8 46-5 13-7 100-0

15-3 0-7

16-o

20 7 16-1 4-9 41-7

6'9 4-2 1-3 12-4

52-2 38-9 89 100-0

153 0-7 0i 16-i

19-7 16-8 3-3 39-8

19-3 11-9 2-4 33-6

66 2-9 l-o 105

60-9 32-3 6-8 100-o

5-8 5-o 0-9 11-2

43-6 47-5 8-9 100-0

11-5 0-6 0-3 12-4

21-2 22o 3-3 46-5

20-3 10-4 2-3

3-9 3-4 08 8-1

56-9 36-4 6-7 lOOo

Karlstad. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o.fl. » Summa Forshaga. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o.fl. » Summa

8-6 0-6

—

9-2

8-2 0-5

— 8'7 1-5 0-3 0-3 2-1

5-o

34o 18-9 12-3 2-8

18-2 21-9 4-8 44-9

34o

16-8 29a

20-o 13-o

5-s

24 35-4

51-3

18-o

—

33o

9-o

57 Tab. 8 (forts).

Bostadshushållen fördelade efter hushållstyper (i %). Mindre ben edlade arbetarhushåll med vuxna 1 2 3—4 5 o fl. Summa

Örebro. Hushåll med inga barn » 1-2 • » 3 o. fl. » Summa

7'9 0-3

18-8

Samtliga hushåll med vuxna 1

3—4 21-s 104 1-3

5o.fi. Summa

—

3-1 45-4

22-3 11-9 l-o 35-2

2-v 34

18-4 27-3 3-6 49-3

22-9 12 9 2'7 38-5

4-8 35 0-5 8"8

488 44-4 6-8 100-0

11-4 0-3 Oo 11-7

22-9 20-7 2-t 45-7

19-8 12-3 2-2 34-3

2-s 0-5 8-3

59i 36i 4-8 lOO-o

6-7 0-6 0-2 75

20-i 24o 5-4 49-5

18-5 11-5 3-9 33-9

5'4 2-4 1-3 9'1

50-7 38-5 108 lOO-o

16-4 1-2 o-i 17-7

20-9 17-i 3-3 41'3

19-o 10-6 29 32-5

5-3 26 0-6 85

61-6 31-5 6-9 lOO-o

5-o

17o 24-s 47 45-9

224 13-i 2-3 37-8

5-o 4-5

49-4 42-s 8-3 100-0

15-7 0-9 0-1 16-7

20-3 19-6 3-2 43-i

19o 10-9 2-i

32o

3-8 3-6 0-8 8-2

58-8 35-o 6-2 lOOo

19-9 24-2 3-8 47-9

20-5 12-o 2'9 35-4

4-9 28 1-3

15-2 0-7 o-i

9-o

52-6 39 4 8-o 100-0

16o

23-7 17-2 3-o 43-9

19-4 lOo 2-3 31-7

4-9 2-6 0-9 8-4

63-2 30-5 6-3 lOO-o

18-e 27-s

157 12-9 2-2 30-8

5-9 2-4 1-7 10-o

48-2 44-3 7-5 lOOo

15'6 0-8 0i 16-5

21•? 17-5 2-3 41-5

19-7 11-7 2-o 33-4

5-3 2-6 0-7 8-6

62-3 32-6 5i lOO-o

17-1

35 3o 0-5

12-5 l-o 0-3 13-8

17-8 16-s 54 39-5

201 139

5-4

7-o

39-9 43i 17o 100-0

8-e

0-7 9i

55-8 34-2 10-o lOOo

8-2

23B

6-5 4-1 0-6 11-2

55-5 39s 4-7 100-o

14-1 0-5 o-i 14-7

23-9 16-6 1-9 42-4

33o

6-i 34 0-4 99

65-4 30-9 3-7 lOO-o

5-o

Västerås. Hushåll med inga barn ,. 1 - 2 .. » » 3 o. fl. » Summa Falun. Hushåll med inga barn »> 1—2 » » 3 o. fl. » Summa Avesta. Hushåll med inga barn • 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa Gävle. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3o.fl. » Summa Sundsvall. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa östrrsund. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa

0-7

—

0-5

—

5-5

7-3 0-4

—

7'7

8-o 1-2

—

3-e

Is

10 8

9-2

50-o

5-7 11 0-3 7-1

13-6 23-o 11-9 48-5

4-3 37-4

3-8

15-6 81-4 7-i 54-1

11-8 14-i 5-9 31-8

3-4 4-4 2-3 10 i

34-6 49-9 15-5 100-0

104 0-9 0-2 llö

17-5 20-4 4-4 42-3

14-4 14-5 5-2 34-1

12-i

16-2 31-o 7-0 54-2

18-o 9-8

5-3 4-1 O? 10-1

44o

11-6 0-8 0l 12-5

18-3 21-o 4-2 43-5

18-4 ll-o 29 32-s

4-5 0-6 11-7

16o

37-6

3o

Skellefteå. Hushåll med inga barn » » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa

—

0-2 4-o

5-o 5i

2-o

47-3 40-9 11-8 lOOo

Luleå. Hushåll med inga barn » 1—2 » » » 3 o. fl. » Summa

4-5 0-4

—

4-9

3-o

30-8

45-3 10-7 lOO-o

6-e

54-9 37-3 7-8 lOO-o

samt blott förekomma i 1/3 av lägenheterna. Ser man på barnförekomsten inom olika lägenhetskategorier, befinnes, att relativa antalet lägenheter med barn är, grovt räknat, lika stort i lägenheter om 1 rum och kök som i större lägenheter. Däremot utnyttjas tydligen enkelrum och enkelkök endast i Eskilstuna, Norrköping, Karlskrona, Västerås samt i de nordsvenska städerna i någon nämnvärd utsträckning såsom familjebostäder. E n mellanställning intages av den relativt nya lägenhetstypen 1 rum med kokvrå. Eäknar man åter efter barnens andel av samtliga boende, framträder det anmärkningsvärda förhållandet, att lägenheter om

58 Tal). 9. Förekomsten ay större hushåll bland (a) mindre bemedlade arbetarhushåll och bland (b) samtliga hushåll ävensom (c) medlemmar i större hushåll (i % av samtliga). A n m . Såsom större hushåll räknas sådana om 5 eller flera vuxna, ävensom alla hushåll med 3 eller flera b a r n samt hushåll om 3—4 vuxna och 1 eller flera barn. O r t e r Sundbyberg ... 27-8 21-4 36-o 26'3 20-9 3 9 i Norrtälje 26-i 20-1 32-3 Stuvsta 26-8 238 41-7 Uppsala 25-2 20-4 35'5 Eskilstuna 28-2 235 4 1 i Linköping Norrköping ... 26-3 22-2 39-9 34-4 28-3 47-6 Jönköping Huskvarna ... 39-i 31-8 49-3 35-7 27-8 46-8 Kalmar Oskarshamn... 38-3 28-2 47-6 Karlskrona ... 35-2 29-0 47-i Kristianstad ... 35-i 24-9 443 30-7 24-4 42-4 Malmö

O r t e r

O r t e r Landskrona Hälsingborg Göteborg ... Uddevalla ... Borås Falköping ... Karlstad Forshaga ... Örebro Västerås Falun Avesta Gävle Sundsvall ...

29-s 24-o 42-4 29o 237 41-7 32o 28-8 463 34-8 28-2 48-5 29-2 28-s 47-4 35-4 28-8 48-2 32-3 28-2 47-3 32-si 24-4 41-1 27-2 236 40-G 28-o 24-9 41-4 30-i 25-4 43-5 30-9 24-5 42-4 27-7 23-8 41-5 24-7 42-6

Östersund Skellefteå Luleå

39 5 32-s 5 1 i 37-4 36-4 56-7 29-9 29-9 48-1

Orter med över 10 000 inv. i Södra Sverige 315 252 4 3 5 Mellersta » 297 257 439 Norra » 301 26 7 45-0 Mindre orter.. 335 266 44 Samtl. orter ... 3 0 9 259 44l

1 rum och kök utgöra de viktigaste »barnlägenheterna» inom praktiskt taget samtliga orter, där ifrågavarande lägenhetskategori dominerar. I södra Sverige (inklusive östra Småland) äro emellertid lägenheterna om 2 rum och kök ur denna synpunkt i stort sett ungefär lika utpräglade såsom familjebostäder. I föregående redovisningar har, såsom nämnts, hänsyn icke tagits till, huruvida hushållsmedlemmarna tillhört familjen eller icke. H u r stor del av bostadsfolkmängden, som utgöres av »icke-familjesamhöriga», d. v. s. t j ä n s t e f o l k och andra arbetsbiträden (handelsbiträden, hantverksgesäller o. d.) med kost och logi hos arbetsgivaren, ävensom i n h y r a n d e o c h i n n e b o e n d e , framgår av efterföljande tab. 11. Man finner, att de icke till familjen hörandes totala andel av bostadsfolkmängden i allmänhet ligger vid omkring 5 å 6 %. Uppsala (12*7 %) och Skellefteå (11-6 %) uppvisa emellertid väsentligt högre jämförelsetal, vilket i förra fallet väsentligen beror på de många inackorderingarna, i det senare även på förekomsten av ett stort antal arbetsbiträden i arbetsgivarens kost. Det procentuella antalet tjänstefolk ger i viss mån ett uttryck för ett samhälles sociala struktur, i synnerhet som hembiträden huvudsakligen förekomma i större lägenheter. Att så emellertid även är fallet i fråga om inneboende och inackorderingar, framgår av tabellens uppgifter. I smålägenheterna finnas sålunda oftast mindre än 3 % inhyrande och inneboende, och talet stiger blott i undantagsfall till 4 a 5 % (Uppsala och Skellefteå). Boendetätheten och sättet för dess mätande. Sedan sålunda såväl bostadsbeståndet som de boende belysts ur olika synpunkter, kommer den efterföljande framställningen att i huvudsak ägnas åt att belysa trångboddheten och dess orsaker. Till en början torde det emellertid vara nödvändigt att ingå^ på den närmare innebörden av de boendetäthetsmått, som man här utgått ifrån. Såsom redan inledningsvis framhållits, har man nämligen vid förevarande undersökning i viss utsträckning frångått det förfaringssätt, som kommit till användning i tidigare bostadsstatistik, nämligen att räkna efter antalet boende per eldstad. 1 Enligt detta 1 Bl. a. för möjliggörande av jämförelser med tidigare år kommer man dock i den slutliga bearbetningen att undersöka trångboddhetsfrekvensen även med utgångspunkt från det äldre boendetäthetsmåttet. Den genomsnittliga boendetätheten belyses f. ö. redan i föreliggande redogörelse (tab. 31) från denna synpunkt.

59 Tab. 10. Förekomsten ay barn under 15 år inom vissa viktigare lägenhetskategorier (i Läg. med barn i % av samtliga lägenheter O r t e r

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna

Enkel1 rum 1 rum 2 rum 3 o. fl. rum, rum med och och en keloch kokvrå kök kök kök 1-9 3-8 5-1 12-1

27-6 48-7 I9'5 i8-4

Barn i % av samtliga boende i

Samt- Enkel1 rum 1 rum 2 rum 3 o. fl. Samtliga rum, rum liga med och och lägen- enkeloch lägenkokvrå kök kök heter kök kök heter

48-2 39-9 53-4 40-4 41-7

46-4 37-6 50-6 35 - 8 38-2

38-7 36-2 45s 35-i 37-7

435 34-8 481 32i 360

41-2 40-2 40-3 45-2 34-5

39-i 43-2 45-i 47-4 48-5

35-7 38-6 40-9 39-4 41-2

346 35i 388 44-1 40-9

429 45-1 28-7 39-9 458

50-5 53-2 44-9 41-8 47-i

41i 44-5 41i 40-8 37-5

414 42-9 36-8 374 40-3

55 12-2 11-5 49 3-8 3-3 96 4-2 2-7 7'2

38-9 45-3 38-9 45-9 41-8

46-4 46-4 45-8 48-5 49-1

40-2 40-7 41-3 47-o 43-7

386 40-7 37-8 41-9 414

3-5 5-8 6-6 7-7 36

45-5 50-o 39-9 45-i 42-9

45-2 455 36-8 45-9 41-9

42-4 35-5 39-1 42-6 40-9

39l 43i 34-6 409 384

8-o

8-6

9'9 5-9 11-5 11-n

— 5-o

45-i 42s» 45-9 49-4 50-4

47-5 39-e 39-3 52-7 83-4

49-7 42'9 43-6 48-7 58-3

41-2 368 377 44-2 527

13-6 11-9 14-2 7-2 14-e -

1-6 3'2

5-4 13-8 8-5 2-3

18o

Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona

4-o 11-8 5-1

20-6 21-8 16-9 11-8

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping

35 7-1 6-3 7-6 2-8

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

8-0 ir9 6-7 15i 12-5

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

16-o 11-G 16-9 7"5

22-8 15-2 17-2

5-o

34 6-4

22-9 16-3 11-7 15-9 21-3 11-3 6-3 28-o

13-o 12-9

16-8 Luleå 19-4

15-9

23-G 24-7 27-o 20-9 21-i

20-4 22-3 23-6 17-1 18-2

17i 17-7 20-2 13-8 17-4

21-1 20-7 228 16l 189

11-9

22-9 21-3 23-2 23-9 22-6

19i 20-s 22-7 20-8 25-4

16-1 16-3 18-9 17-9 18-3

18.9 19-0 21-3 21-3 215

15-7 15-5 11-8 9-6 19-2

22-9 26-i 21-o 22-3 25-9

23-8 26-6 26-7 193 23-6

17-8 20-i 19-2 17-2 17-9

20-9 225 21-2 19-2 21-7

llo

23i 23-9 23-6 24-9 25-4

24-o 20-9 23-3 22-6 25-3

19-5 16-6 17-9 19-8 20-2

21-1 20-G 210 21-G 22-6

23-9 25i 20-2 22-2 24-7

21-4 22-1 15-6 20'3 21-7

18-2 17-o 14-1 17-1 18-1

203 217 16-5 19-9 20-7

21-9 22-9 23-o 28-6 26-4

24-o 19-2 18-5 25i 31-s

20 5 17-7 173 19-9 24 G

21-3 198 19-2 233 26-G

26-9

24-7

17-e

23-s 227 24-7

23i 20-3 219

18-6 16-8 I81

20-8 197 20-9

27-8

5-s 11 2

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

% ) •

51-7

52-4

45'o

45" t

15 o

40-3 42-9 458

459 43-3 45-0

40-9 40-3 44i

39i 38-0 399

52 87 12-6

10-4

155 16-9 10-2 13-8

7-9 15-8 13-4

14-o

10c

&7

Orter m e d över 10 0 0 0 i n v . i Södra Sverige Mellersta » Norra »

14l

16-1 15-6 18-2

Mindre orter

45-9

43-8

43i

17-8

19"7

220 Samtliga

13-0

18-o

20G

orter...

5-5

124 11-2 12-5

traditionella beräkningssätt betraktas nämligen boningsrum och kök såsom likvärdiga enheter, vilket knappast synes berättigat, enär köket i sin egenskap av »hemmets verkstad» i allmänhet torde vara mindre lämpat såsom sovrum eller viloplats under dagen — ett förhållande, som speciellt bör beaktas vid undersökning av trångboddheten i smålägenheter, där hela lägenhetsutrymmet ofta blir synnerligen intensivt utnyttjat. Å andra sidan torde hallen, vilken icke brukar räknas såsom »eldstad», åtminstone i vissa lägenheter — s ä r s k i l t sådana av egnahemstyp, där

60 Tab. 11. Inhyrande och inneboende samt tjänstefolk o. a. arbetsbiträden (i % av samtliga boende).

Orter

Sundbyberg N o r r t ä l j e ... Stuvsta Uppsala Eskilstuna Linköping... Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar Oskarshamn Karlskrona Kristianstad

Tjänstefolk etc.

Inneboende etc. i små- samtl. läg. läg.

1-3

2-5 2-0 1-5 4-7 1-4 2-4 1-9 1-4 0-7 1-5 1-2 2-i 2-5

2-a lo 4-i 1-8 3-6 2-4 2-9 1-4 2-7 1-9 2'7 4-2

2-9 2-6 2-2 8-6 1-8 3-5 2-7

2-o 0-9 2-G 2-o 3-1 4-1

Orter

Malmö Landskrona Hälsingborg G ö t e b o r g ... Uddevalla... Falköping... K a r l s t a d ... F o r s h a g a ... Örebro V ä s t e r å s ... Falun Avesta

Tjänstefolk etc.

Inneboende etc. i små- samtl. läg. läg.

2-i 1-8 2-3 24 2-4 2-8 34 3-i 1-8 2'8 2-5 33 1-4

2-o l-i 2-o 3-3 1-5 29 1-4 2-i 0-6 22 2-7 1*4 09

24 1-9 2-7 44 2-1 4-i

Tjänstefolk etc.

Orter

0-8 3-4

Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå Orter med över 10 000 i n v . i Södra Sverige Mellersta » Norra »

4-o

Mindre orter

2-e Bo

32 1-3

Samtliga

orter

...

2-4 4-0 4"4 62 34

24 2-7 35

Inneboende etc. i små- samtl. läg. läg.

2-7 4-2 2-2

1-8 37 43 5-4 3-5

1-8 2-6 1-9

2'7 38 32

Il

2-e

2-3

1-7

2-7

2-2

hallen kan vara större än åtskilliga av de egentliga boningsrummen — icke sakna värde jämväl såsom avskild sovplats. Även om »avbalkningen» mellan olika utrymmen ur isoleringssynpunkt är av större betydelse än själva utrymmet — varför en större familj ofta kan ha väsentligt mera nytta av en viss våningsyta, som uppdelats i flera små rum, än av en lägenhet med motsvarande mått, som endast består av t. ex. ett rum och kök — borde vidare vid trångboddhetsbestämningen någon hänsyn tagas även till rummens dimensioner. Slutligen skulle även lägenhetens planlösning vara av betydelse, så t. ex. för frågan, huruvida hallen kan anses lämpad såsom sovplats. I minst lika hög grad borde trångboddhetsbegreppet vidare differentieras med hänsyn till de boendes ålder och ställning inom familjehushållet. Åldern har visserligen icke alltid betydelse i så måtto, att barn under alla förhållanden erfordra mindre utrymme än vuxna. Barn i skolåldern kunna sålunda i och för sitt studiearbete ha lika stort behov av isoleringsmöjligheter som de äldre. Däremot kan bostadsbehovet möjligen anses mindre för de små barnen, men dessa kunna å andra sidan öka behovet av isoleringsmöjligheter för andra hushållsmedlemmar. I varje fall bör dock åldern beaktas i samband med kön och familjeställning, nämligen i den meningen, att man vid mätandet av trångboddheten borde taga hänsyn till, huruvida bostaden erbjuder möjlighet för vuxna olikkönade personer, som icke stå i äktenskapligt förhållande till varandra, att erhålla skilda sovrum. Alla dessa synpunkter ha emellertid icke kunnat beaktas vid förevarande undersökning. 1 Sålunda saknas ju fullständiga uppgifter om rummens dimensioner, ävensom kännedom om bostädernas planlösning. Icke heller har man kunnat direkt taga hänsyn till förekomsten av s. k. könssamboende, bl. a. emedan primäruppgifterna icke innehålla någon könsbestämning. Det kan även diskuteras, huruvida den åldersgräns, som man på grundval av uppgifterna i primärmaterialet kunnat utgå ifrån, möjliggjort en tillräcklig och ur alla synpunkter lämplig differentiering. Dels är ju utrymmesbehovet olika för stora och små barn, — vilket ev. kunde motiverat användandet av flera olika åldersgränser —, dels torde flertalet barn ha inträtt i pubertetsåldern redan före fyllda 15 år. I förevarande undersökning har man sålunda endast enligt en mera summarisk 1 Vid den förut (sid. 43) omnämnda kompletterande undersökningen komma uppgifter om förekomsten av »könssamboende» ävensom angående lägenheternas dimensioner att inhämtas.

61 metod kunnat taga hänsyn till här anförda förhållanden. Såsom tidigare antytts, har man härvid förfarit på så sätt, att hushållsstorleken enligt samma grunder som i välståndsgrupperingen uttryckts i »personenheter» (sålunda en vuxen — en enhet och ett barn under 15 år — en halv enhet) och lägenhetsstorleken i »rumsenheter», varvid vanliga boningsrum och enkelkök betraktats såsom hela och smårum (under 9 kvm), övriga kök (om minst 6 kvm) samt hallar såsom halva enheter, medan kokvråar eller kök under 6 kvm icke alls medräknats. H u r detta nya boendetäthetsmått förhåller sig till det gamla framgår närmare av följande tablå: Boendetätheten inom vissa viktigare lägenhetskategorier och hushållsgrupper, beräknad efter a) antalet boende per eldstad, b) antalet personenheter per rumsenhet, när hall icke finnes i lägenheten, och c) antalet personenheter per rumsenhet, när hall finnes.

Hushåll, bestående av

2 vuxna 1 barn 2 » 2 » 2 » 3 » 3 » 0 » 3 »» 1 ,» 3 » 2 » 3 » 3 » 4 » 0 » 4 1 .» 4 » 2 » 5 » 0 »

1 rum, 1 kök 1 rum med kokvrå

1 rum och kök

2 rum och kök

2 vanl. rum, 1 smårum och kök

a

b

c

a

b

c

a

3o 4-o 5o 3-0 4-o 5o 6-o 4-o 5-o 6o 5-o

2-5 3-0 35

1-7 2-o 23 2-o 2-3 2"7 3-0 2-7 3-0

1-5 2-o 2-5 1-5

1-7

1-3 1-5 1-8 1-5 1-8

3-o 3-5 4-o 4-5

4-o 4-5 5-o 5-o

3-s 3-s

2-o 2-3

2o

2-o 2-3 2-5 2-7 2 o 3-o 3-o 2 3 2-o 2-7 2-o 2 5 S-o 2-3 3-o 33 2 5 2-5 33 2-5

4 rum och kök

b

c

a

b

C

a

b

C

a

b

C

0-7 0-9

0-8

lo

0-7 0-9

0-6 08

l-o 09 lo

0-6 0-8 0-9 0-8 0-9

11 1-3 11 13 1-4 1-4

lo Ti lo Ii 1-3 1-3

0-6 0-7 0-8 0-7 0-8 0-9

0-5 0-6 0-7 0-6 0-7 0-8 0-9 0-8 0-9

l-o

l-o

0-8

0-8

0-8

1-3 1-7

1-2 1-4

l-o

l-o

l-o

la

lo 1-2 lo

1-3 1-7 13 1-7

1-4 1-6 1-8 1-6 18

2-o 1-7

2-o 2o

2o

3 rum och kök

1-2 1-3 1-5 1-3 1-5 1-7 1-7

1-3 0-8 To 1-3 1-5 lo 1-3 Tö 1-3

1-2

lo

l-o

0-9

1-2 1-3 1-5

la 1-5 1-7 1-7

1-3 0-8

lo

lo

11 1-3 1-1 1-3 1-4 1-4

13 1-5

To 1-3 1-5 1-3

lo 06 0-8 l-o 1-2 l o 0-8 0-9 l-o To 1-2 1-1 l o 1-1

Som synes, kommer boendetätheten efter detta nya mått (b och c) att i vissa fall te sig starkare, i andra däremot svagare än enligt det äldre måttet (jfr de kursiverade talen i tablån). Det senare gäller särskilt, när hall finnes i lägenheten. I övriga fall framträder trångboddheten enligt det nya måttet oftast såsom mera utpräglad i lägenheter om 1 rum och kök liksom i smålägenheter innehållande något rum under 9 kvm, medan förhållandet är motsatt i fråga om smålägenheter utan kök ävensom beträffande lägenheter om 3 och flera rum och kök. I stort sett blir den genomsnittliga boendetätheten åtminstone några enheter större enligt det nya måttet än enligt det gamla. 1 Härmed är emellertid icke utrönt, huruvida även f r e k v e n s e n a v t r å n g b o d d a familjer ter sig större enligt det nyare måttet. Av intresse för denna fråga liksom överhuvud för den närmare innebörden av här använda trångboddhetsbegrepp är nedanstående översikt, vilken för vissa hushållstyper anger den minsta lägenhetstyp, som kan ifrågakomma, därest man såsom icke trångbodda betecknar familjer boende i lägenheter med högst 2 boende per eldstad resp. högst 2 personenheter per rumsenhet. Anmärkas bör, att det endast är av utrymmesskäl, som man i sammanställningen underlåtit att upptaga motsvarande »minimibostäder» i enlighet med andra trångboddhetsdefinitioner, t. ex. H/s, 3 eller 4 boende resp. personenheter per eldstad eller rumsenhet. Frågan om var man på den en gång valda skalan skall draga trångboddhetsgränsen, har man nämligen i förevarande undersökning velat lämna öppen. 1

Detta förhållande framträder vid jämförelse mellan efterföljande tab. 13 och tab. 31.

To l-o

62 Minsta bostadstyp1 för olika hushålls grupper, om gränsen dragés vid a) högst 2 boende per eldstad, b) högst 2 personenheter per rumsenhet. | Hushåll ! med . . . barn

<

»ft

•IS q(a d

lb ih 1 Ib a 5/ ! Ib

H u s h å l l 1

med... 3

vuxna 4

1 r u m o. kök 2 r u m o. kök 1 rum o. kök 1 r u m m. hall 1 rum o. kök m. hall » » » » 2 rum o. kök 1 rum o. kök 2 r u m o. kök 1 rum 1 rum o. kök » » M » » » 1 rum. m. hall 1 rum o. kök m. hall 2 rum o. kök m. hall 2 rum o. kök 3 rum o. kök 2 rum o. kök 1 rum o. kök 1 rum o. kök 1 rum 1 r u m m. hall 1 r u m o. kök m. hall » » » » 2 r u m o. kök m. hall 3 r u m o. kök 2 rum o. kök 3 rum o. kök 1 rum o. kök 2 rum o. kök 1 rum m. hall 1 rum o. kök m. hall » » » » 2 rum o. kök m. hall » » » » 3 rum o. kök 4 rum o. kök 3 rum o. kök 2 rum o. kök 2 rum o. kök 1 rum m. hall 1 rum o. kök m. hall 2 rum o. kök 2 rum o. kök m. hall 3 r u m o. kök 4 rum o. kök 4 rum o. kök 2 rum o. kök 3 rum o. kök 3 rum o. kök 1 r u m o. kök m. hall 2 r u m o. kök 2 rum o. kök m. hall 3 rum o. kök 3 rum o. kök m. hall 1 rum » »

1 rum » »

I de fall, då minimibostaden icke är av samma typ enligt båda kriterierna, är det för flertalet familjetyper det äldre måttet, som är det strängare såsom innebärande kravet på en större minimibostad. Särskilt gäller detta om flerbarnshushållen. För hushåll om 2 vuxna och 6 barn skulle sålunda, om gränsen dragés vid högst 2 boende per eldstad, erfordras minst 3 rum och kök men däremot endast 2 rum och kök, om man utgår från kravet »högst 2 personenheter per rumsenhet». Av de i sammanställningen upptagna familjetyperna, är det blott sådana om 3 vuxna med ett barn, 4 vuxna utan barn samt 5 vuxna med ett barn, som erfordra större minimibostad enligt det nyare kriteriet än enligt det äldre. Såsom senare skall visas, svara emellertid de två förstnämnda av dessa boendegrupper för en mycket betydande del av trångboddheten. Av denna anledning torde även den allmänna trångboddhetsfrekvensen — såsom verkställda stickprovsundersökningar visat 2 — te sig märkbart större, när man utgår från antalet personenheter per rumsenhet, än när man använder det traditionella betraktelsesättet, som torde få anses innebära en relativ undervärdering av trångboddheten inom de minsta typerna av familjebostäder. Detta gäller i varje fall om sådana orter, där lägenheter om 1 rum och kök dominera som småfolksbostäder. Trångboddheten inom bostadshushållen. Det boendetäthetsbegrepp, som alltså i huvudsak skall läggas till grund för den följande framställningen är, som man finner, jämförelsevis komplicerat. Av denna anledning förefaller det lämpligt att inleda studiet av boendetäthetsförhållandena med en mera konkret redovisning. E n sådan redovisning innehålles i tab. 12, vilken återger fördelningen på hushållstyper inom vissa lägenhetskategorier. Av utrymmesskäl har man härvid endast medtagit lägenheter om 1 rum och kök för samtliga orter. För sådana orter, där lägenheter om 2 rum och kök utgöra 1 I en del fall förefinnas vissa alternativ till de i sammanställningen upptagna minimibostäderna. Enkelkök och 1 rum med kokvrå äro sålunda enligt båda kriterierna likvärdiga med enkelrum. Dubletter och tripletter motsvara enligt det äldre måttet lägenheter om 1 resp. 2 rum och kök, enligt det nyare lägenheter om 1 resp. 2 rum och kök med hall. Enligt sistnämnda kriterium skulle vidare 1 rum med hall (el. smårum under 9 kvm) innebära samma bostadsutrymme som 1 rum och kök. — För varje hushållsgrupp anges den2 större minimibostaden med kursiverad stil. Antalet smålägenheter i Eskilstuna med mer än 2 boende per eldstad utgör sålunda 12-5 %, medan antalet smålägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet uppgår till 18-2 %. För Karlskrona äro motsvarande jämförelsetal resp. 11-9 och 13-7 %• Att skillnaden i sistnämnda fall blir mindre, sammanhänger med att lägenheter om 1 rum och kök ha mindre betydelse i Karlskrona än i Eskilstuna.

63 x

Tab. 12. Hushåll boende i vissa viktigrare kategorier ay smålägenheter fördelade (i %) efter storlekstyp. Antalet i redovisningen ingående lägenheter anges inom parentes för varje ort efter »summa». Hushåll med nedanstående antal barn

Hushåll med 2

3—4 5 o. ii

S:a

I. Läg. om enkel rum, -kök, 1 rum m. kokvrå Sundbyberg. 0 1—2 3 o. fl Summa (296) ..

Uppsala. 0 1—2 3 o. fl Summa (316) ... Eskilstuna. 0 1-2 3 o. fl. Summa (338) ...

49-7 2-4 52i

30-i 14-2 0-3 44-6

1-3 1-7 3-o

Os

81-4 18-3

OS 0-3 100-o

3 o. fl Summa (721) ... Jönköping. 0 1-2 3 o. fl Summa (171) ...

13-2 5-0

2-5

78-5

18-2

2-5

0-8 lOO-o

72-5

2-5 0-3

—

18-o 4-8 0-3

—

93o 6-7 0-3

74-i

23i

100-0

49-4

32-8

0-9 0-6

8-o

86-9 ll-o

0-9

1-2 ...ZZZ..

50-9

41-7

4-7 1-5 0-3 6-5

66-2

20-i 3-7

91-3 7-7 l-o 0-3 100-0

3 o. fl. Summa (42)... Örebro. 0 1—2 3 o. fl. Summa (347)

1-6

0-8

92-5 7-5

Göteborg. 0 ' 1—2 3 o. fl Summa (864) ... 1

71i 2-5

15-i 5-7

73-6

20-8

0 1—2 3 o. fl Summa (332)

63-e 3-o

23-2 7-5

67-2 71-4

1-7

—

lo

67-9

24-8

57-6

22-6

2-5 1-2 Os 4-3

1-3

S:a

90-0 9-4 0-6 100-0

Karlstad. 0 1-2 3 o. fl Summa (315)

0-6 03 2-t 0-9 lOOo

5-o 2-o — 7-o

0-3

5-2 1-5 0-i 68

—

8'3 0-7

60-8

31-6

73i

15-2

1-8

—

5-3 0-6

1-7 1-7 0-6

74-9

21i

4-o

0-7

0-1

86-1 13i

0-8 0-8 lOO-o

90-o 8-8

1-2 lOO-o

Västerås. 0 1-2 3 o. fl. . . . . . . . . Summa (262) Falun. 0 1—2 3 o. fl Summa (165)

72i 52-4

21-8

1-7

—

6-2 0-8

37 0-4 0-2

66-8

28-8

4-s

65-3

23-o

2-2

5-s

3-2 0-7

—

0-i

—

67-5

28-4

0 1-2 l-o 3 o. fl. 0-6 100 o Summa (211) 0-2

90-7 8-3

91-7 82 0-i 0-2 lOOo

Gävle. 0 1-2 3 o. fl Summa (432)

88-6 11-1

31o

1-8

lOO-o

16-2 6-7

3-8

91-4 8-0

0-3

0-3

0-6 0-3 4-7

0-6

lOO-o

23-2

52-4

30-9 11-9

65i 0-6

25-3 5-2

65-7

30-5

51-1 0-8

24-o 15-2

42-8

4-8

Ö8-1 11-9

4-8

100-0

2-6 0-6 OS

OS

93-3 6-4

0-s OS lOO-o

3-5 0-4

6-ft 0-8

52-3

39-2

67-9 3-o

11-5

7-3

8-5

6-7

20 o

1-2 1-2 9i 2-9 1-9 0-9 5-7 49 1-4 0-2 6-5

70-9

Avesta. 64-6

1-8

0-3

Forshaga.

Malmö. 0 1—2 3 o. fl. Summa (514) ...

Uddevalla. 0 1-2 3 o. fl Summa (159)

76-8 1-7

Norrköping.

i^'ZZ'.Z'.'.Z.

3—4 5 o. fl

Borås.

Linköping. 0 1—2 3 o. fl Summa (299) ..

Hushåll med . . . vuxna

I. Läg. om enkelrum, -kök, 1 rum m. kokvrå (forts.)

Norrtälje. 0 1—2 3 o. fl Summa (121) ..,

Hushåll med nedanstående antal barn

64o 0-9 0-5 65-4

16-6 10-9 0-9 28-4

57-4 1-4 0-3

25-o 6-7 lo

59i

33-s

08 0-4

82-4 17-2 0-4

1-2 lOO-o 86i 12-7 1-2 100-0 84-0 13-7 2-3 0-5 lOOo

0-5

0-9 DT,

2-3 0-2 1 1 lOO-o

För samtliga orter h a medtagits lägenheter om 1 r u m och kök. Dessutom ha redovisats enkelrum, enkelkök och rum med kokvrå för sådana orter, där lägenheter om 1 r u m och kök utgöra den största gruppen. I fråga om orter, där lägenheter om 2 r u m och kök dominera, ha i stället medtagits dessa lägenheter. Enkelrum o. d. bruka i dylika orter vara svagare representerade än å andra orter.

64 Tab. 12 (forts.)- Hushåll boende i vissa viktigare kategorier av smålägenheter, fördelade efter storlekstyp (i %). Hushåll med nedanstående antal barn

Hushåll med . . . vuxna 1

3 - 4 5 o. fl. S:a

T. Läg. om enkelrum, -kök, 1 rum m. kokvrå (forts.). Sundsvall-

o1—2 3 o fl. Summa (481)

24-5 9-8 0-6 349

6'9 2-3 0-2 94

83-i 0-6 14-6 0-6 2-o 1-2 100-0

Östersund. 65-7 2-8

20-7 4-2 0-9

4.7 05 52

68-5

91-1 8o 0-9 0-5 100-0 0-5

25-8

Luleå. 49-6 2-o 0-4 52o

0 1-2 3 o. fl Summa (254) IL Läg. om 1 rum och kök. Sundbyberg.

24-8 14.9 0-8 40-5

47 0-4 0-4 5-5

1-2 0-8

7-6

29-5 33i 35 66i

20-9 2'7 0-2 . . 23-8

28-6 24-4 4-2 57-2

9-6 5-9 1-9 17-4

l-o 60-i 0-4 33-4 6-5 0-2 1-6 100-0

6-o 2-6

30-3 38 o 3-8 72-i

10-3 6'4 1-3 18o

46-6 1-3 48-3 5-i 1-3 lOO-o

65 Ii

Norrtälje-

o1—2 3 o. fl Summa (479) Stuvsta. 0 1—2 3 o. fl Summa (234)

8-6

Uppsala. 0 1—2 8 o. fl Summa (718) Eskilstuna. 0 1 2 3 o fl Summa (1222) ...

Norrköping. 0 1—2 3 o. fl. Summa (1 653) ... Jönköping.

o1—2 3 o. fl. Summa (822)

8-6

22-9 22-4 5-7 51-o

19-8 9o 2-7 31-5

33-8 22-9 66 63-3

9-8 2-2 1-1 13i

22o 22-4 3-7 48-1

17-0 8-6 2.o 27-6

4-i 57o 3-6 3 5 i 7-9 1-8 9-5 100-0

14-4 2-i 1-8 18-3

23-3 23o 4-4 50-7

15-6 9-7 2-1 27-4

1-5 54-8 1-2 36-o 9-2 0-9 3-6 lOOo

39-2 2-8

6-6 28 0-6 lOo

0-5

42o

24-9 18-2 4-4 47-5

14-8 0 l-o 1—2 0i 3 o. fl. Summa (2 269) ... 15-9

28-o 23-3 34 54-7

15-2 7i 2-o 24-3

2-i 2-4 0-6

18-5 2i 0-1 20-7

22o 24-9 4-4 51-3

11-2 8-2 3-8 23-2

13-7 1-6 0i 15-4

29-8 26-2 22 58-2

13-9 7-9 1-3 23-1

20-5 2-9 0-2

30-4 25-2 4-0 59-6

58 0-3 15-7

54-3 36-6 2-6 9i 1-4 lOO-o 0-8 4-8 0 5 61o 0-6 34-5 4-5 1-1 lOO-o

67 0-9

28-9 24-6 3-6 57-i

20-o 9-o 11 30i

27-5 23-8 4-5 55-8

16-5 9-5 1-6 27-6

30-1 23-6 4i 57-8

19-4 7-6 1-4 28-4

26-9 21-o 5-6 53-5

16-2 8-8 1-5 26-5

7-6 13-2 0-4

27-o 25-9 44 57-3

15-a 8-8 1-8 25-9

3 o 54-7 2-o 38-i 0-8 7-2 5-8 lOO-o

13-G 7-2 0-7 0-i 8-o

25-6 18-8 4-8 49-2

15-i 8-3 2-0 25-4

3i 2-o 0-8

13o 0-7 03 14-o

27-7 30-2 4-5 62-4

11-5 6-8 1-3 19-6

Huskvarna. 0 1-2 3 o. fl Summa (803)

S:a

1-6 0-9 0-5

0-9 95

3-5 54-8 3 7 36o 9-2 0-8 8-o 100-0

Kalmar.

o1—2

21-8 1-1

3 o. fl. Summa (275)

22-9

Karlskrona. 0 1-2 3 o. fl Summa (339) Kristianstad. 0 1—2 3 o. fl Summa (181)

65-4 26-9 7-7 0-7 100-0 0-7

58-8 34-6 6-6 100-0

3-o 59-8 3-1 33-5 6-7 1-6 1-1 100-0 58 3-6 59-7 1-9 32-4 7-9 0-5 6-o 100-0

13-9 0-5 0-4 14-8

71-2 23-8 5-0 0-5 lOOo

Malmö.

Landskrona. 0 2-2 59 6 1 9 l-o 36-7 3 o. fl o-i 3-7 Summa (708) 3-3 100-0 Hälsingborg. '. 2-6 58-2 0 2-2 36-7 1—2 5-i 3 o. fl 0-4 5-2 100-o Summa (624)

Linköping. 0 1-2 3 o. fl. Summa (750)

3 - 4 5o. fl.

80-3 18-1 Q 1 9 1-6 3 o fl 2'0 100-o Summa (559)

1-4 51-7 1-2 43-8 4-5 0i 2 7 100-0

9 3 o. fl Summa (1391) ...

2 Oskarshamn.

14-3 8-4 0-9 23-6

o1

Hushåll med . . . vuxna 1

II. Läg. om 1 rum och kök (forts.).

52o 1-9 0-6 . . 54-5

0 1—2 3 o. fl Summa (213)

Hushåll med nedanstående antal barn

Göteborg. 0 1—2 3 o. fl Summa (4 834)

60-i 33-8 6i lOOo

5-1

9e

23-6

Uddevalla. 0 1—2 3 o. fl Summa (749)

9-4 ... 1-4 0-2 Ho 17-4 2-o 0i 19-5

Borås. 0 1—2 3 o. fl Summa (864)

12-6 1-7 o-i 14-4

61-2 31i 7-7 lOO-o

5-9 54i 2-3 40-o 5-9 1-3 lOO-o 3-6

65 Tab. 12 (forts.).

H u s h å l l boende i vissa viktigare kategorier av smålägenheter, fördelade efter s t o r l e k s t y p (i %).

Hushåll med nedanstående antal barn

Hushåll med 2

II. Läg. om 1 rum och kök (forts.). Falköping. 3 o. fl Summa (433) . Karlstad. 0 1-2 3 o. fl Summa (774) .

Hushåll med nedanstående antal barn

3 - 4 15 o. ft

24-5 1-4

21-5 26-3 5-8

53G

10-8 5-8 l-i 17-7

10-s 1*4 O-i 11-8

25-2 25-7 4-3 55'2

14-3 9-2 2.5 26-o

1-4 1-4 2-8 4-7

1-8 0-5 7-o

II. Läg. om 1 rum och kök (forts.). Luleå. 0 1-2 58-2 3 o. fl. 34-9 Summa (621) 69 III. Läg. om 100-0 2 rum och kök. Stuvsta. 54-5 0 3 8 i 1—2 7-4 3 o. fl. 100-0 Summa (267)

Forshaga. 0 1—2 3 o. fl. Summa (272) .

22-1 28-7 5i 55-9

14-7 9-2 15 25-4

1-8 37

0 1-2 3 o. fl. Summa (1277).

99 0-9 0-2 11-0

27-9 24-o 3-1 55-o

19-3 9-1 Ii 29-5

29 1-2 0-4

i& 100-0

0 1—2 3 o. 11 Summa (911) Kalmar. 0 1-2 3 o. fl Summa (643)

50-o 42-7 7-s 5 5 100-0

Västerås. 0 1-2 3 o. fl. Summa (1 038).

69 0-5

26-4 26-6 3-1 56-1

19-4 10-7 2-i 322

22 54-9 2-o 39-8 0'i 5-s 4-3 100-0

Oskarshamn. 0 1—2 3 o. fl Summa (691)

Falun. 0 1—2 3 o. fl. Summa (639) .

15-2 1-6

25-2 23-s 4-4 53-4

l5o 84 2'7 26i

1-7 5 7 i 1-2 35o OS 7-9 3 7 100-0

Karlskrona. 0 1—2 3 o. fl Summa (693)

Örebro.

0 1-2 3 o. fl. Summa (842) .. Gävle. 0 1-2 3 o. fl Summa (1290).. Sundsvall. 0 1—2 3 o. fl Summa (826) ..

7-4

16-8

6-8 l-o 0-2 8-o

22-9 31-4 6-i 60-4

16-1 8-5 1-4 26o

2-6 48-4 2-4 43-3 0-6 8-3 5 6 lOOo

1-5 0-4

27-3 31-8 52

18-4 10-9

1-9

64-3

29-3

4-7 0-4

18-1 18-7 36 40-4

22-4 14-9 3-8 41-1

52-6 39-2 0-8 8-2 13-4 lOO-o

20-1 21-8 6-2 48-1

18-3 12-7 3i 34-i

51-4 38-3 0-8 10-3 7-8 lOO-o

18-5 26-8 4-3 49-6

16-3 10-6 28-9

5-5 49-4 4-8 4 3 i 7-5 0-9 11-1 lOOo

20-e 26-s 5-9 52-8

16-7 11-8 4-2 32-7

4-i 46-7 3 8 423 0-9 ll-o 8-8 lOO-o

26-6 24-9 6-6 58-i

16-3 8-3 3-0 27-6

3-o lo

55o 34-8 0-6 10a 4-G lOO-o

26-2 24-6 3-8 54-6

15-5 9-7 3-3 28-5

3 i 53o 3-7 38-6 8-4 1-2 8-o lOO-o

24-2 21-4 5-7 51-3

18-7 10-5 2-7 31-9

38 35 1-1

2-2 49-4 1 9 45-o 0-4 5-6 4-5 lOO-o

21-9 22-9 3-i 47-9

20-9 ll-o 1-9 33-8

9-4 9-8 0-6 0-2 10-6

26-4 24-6 4-3 55-3

18o 8-5 2-o 28-5

7'7 1-2

242 27-5 4-2 55-9

18-3 9-6 1-3

8-2 1-2

8-9

60-o 35-2 4-8

39 39 1-1

54 9 39-o 6-1 100-0

8-9 57-2 3-0 35-6 7-2 1-9 100-0 0-7 5-6 3 9 54-1 1-7 40-0 5-9 0-4 6-o lOO-o

0 1—2 3 o. fl Summa (503) Landskrona. 0 1-2 3 o. fl Summa (905j Hälsingborg. 0 ' 1—2 3 o. fl Summa (1031)

0 1-2 3 o. fl Summa (557) ..

8-1 l-i

Skellefteå. 0 1-2 3 o. fl Summa (361) ..

9-7

0-6

5-s 0-6 0-s 6-7

5i 9-o 0-8 0-2

7-4 5-2

4-o 3o

lOo 9-1 0-9 0-3 10-3 53 0-4 57

2-o

Kristianstad.

Östersund.

230G 34

3—4 5 o. fl

Huskvarna. 11-4 1-1 0-7 13-2

Avesta.

Hushåll med

24-8

253 9-3 59-4 31-3 32-7 4'7 68-7

16-3 10-4 1-6 28-3 Ila 7-5 2-2 21o

o

9-i 0-6 97 8-2

0-6 o-i 89 6-9 15 8-4

53-6 36-9 9-5 8-4 100-o

Falköping.

;

1-5 50-7 0-4 37-2 0-7 1 2 i 2-6 lOO-o

1—2 3 o. fl. Summa (629)

T i 49.5 1-7 42-5 OS 8-0 3 6 lOO-o

Skellefteå. 0 1—2 3 o. fl Summa (424)

6-o

0-5 6-5 3i 1-2 0-2 4-5

23-1 18-i 17-G 15-9 6-8 4i 47-5 38-i

3 7 50-9 3-2 37-2 l-o 11-9 7-9 lOO-o

14-6 24-5 7-i 46-2

3-3 36-6 52 48-3 1-7 1 5 i 10-2 lOO-o 5

15-fi 17-4 6-1 39i

66 Tab. 13. Personenheter per 100 ruinsenheter samt tätbefolkade lägenA n m. Under

siffran

l*/j återges samtliga lägenheter e t c , där a n t a l e t personenheter kolumn medtagna fall, för vilka även Medeltal personenheter per 100 rumsenhetcr i

O r t e r

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Sundbyberg

Eskilstuna

Huskvarna

Oskarshamn

Malmö

små lägenheter

lägenheter större med lägen3-4 heter rum och kök

samtliga lägenheter

Procentuelll antal lägenheter, respektive lägenheter med 3 — 4 rum och kök

smålägenheter

IV»

lVi

147 128 127 135 156

94 84 78 89 86

69 62 66 70 60

135 106 101 108 136

42-9 32-s 31-i 35-8 48-8

12-4 10-5 11-4 10-8 18-2

1-6 2-2 2-4 2-1 6-i

0-1 0-3 Os 0-s l-o

86 8-1 2-o 65 8-s

1-4 0-7 0-3 0-5 05

145 161 156 155 127

87 93 92 96 93

67 65 65 60 65

118 135 124 135 106

40-9 48-6 46-2 47-7 31-o

14-5 18-7 19-6 20i 8-4

2-7 5-3 5-3 5-5 1-3

0-7 1-9 0-9 0-9 0-2

62 8-7 7-8 12-7 8*7

0-6 1-5 20 2-0 22

146 139 118 142 137

95 95 91 89 87

63 64 63 64 59

118 114 96 118 112

399 36-9 23-s 38-o 35-7

17-5 137 7-4 14o 14-4

5-5 2-8 1-7 3'7 39

2*0 OS 0-4 lo lo

11-2 8-i 98 7-i 7-4

2l l-i 2-4 lo 1-3

0-2

91 99 97 107 92

64 72 66 68 63

107 132 124 124 109

295 47-2 42-i 43-3 366

92 18-4 17-3 13-5 11-8

0-7 4-7 52 24 24

0i 11 1-8 OS 0-4

7-8 11-9 14-9 14-7 8-7

1-9 24 26 38 0-5

0-2 O-i

2-1

Os

28 le

OS

16 17 IS 19 20

Boras Falköping

127 157 152 148 136

21 22 23 24 25

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

150 153 148 160 141

94 82 96 91 91

69 54 75 67 64

121 125 128 133 111

43-2 49-o 44-4 51-6 40-1

16-4 17-9 15-8 18-8 16-8

49 39 3-6 4-6 35

0-8 0-9 OS OS OS

8-4 3-8 11-7 7-8 6-o

2fi 27 28 29 30

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

176 163 156 151 149

89 97 98 102 108

53 67 68 69 74

151 137 127 124 122

55-3 51-o 49-1 44-4 43-7

24-7 20-i 19-4 17-3 15-6

8-5 56 5-3 2-7 2-5

2-7 1-7 1-4 0-5 OS

6-s 84 8-6 8-6 16-7

31 Luleå

52-4

20-i

4-9

1-8

O r t e r > 1 0 0 0 0 inv. i 32 S ö d r a S v e r i g e .... 33 Mellersta Sverige 84 N o r r a S v e r i g e ....

135 153 156

91 95 98

63 69 68

111 127 127

34-2 455 48o

12-2 17o 18-9

28 43 4-6

0-7 1*0 1-3

10-4

1-6 2-1 14

3 5 Mindre orter

15-9

l-o

9i

1-4

3G S a m t l i g a o r t e r

6G

42-8

16-o

lo

17 Hälsingborg Göteborg

14-0

8'0

o-i

0-2

1-3 0-9 1-1 1-8 1-6 2-9 1-3

0-3

01 01 01

—

07 heter och trångbodda personer enligt olika trångboddhetskriterier. per rumsenhet överstiger nämnda relationstal, under 2 speeialredovisas de i föregående sistnämnda jämförelsetal överskrides, etc.

boende i lägenheter, där antalet personenheter per rumsenhet överstiger här nedan angivna tal

större lägenheter

samtliga lägenheter

IV»

4 V/t

—

— — — —

— — — — —

— — — — —

39-5 25-8 21-o 27-5 43-9

16-i

— — — —

— — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — —- — — 2-5 l-o —

23-3 40i 35i 35-7 27-8

— —1 —

— — — — —

34-5 41-3 38 3 44i 30-7

22-3 17-o 15-6 13-5 11-5

1-3

—

0-9

— — 2-o

1-4 0-8 0-7 l3

—

0-6 0G

— —

0-7

— — 0-7

— —

— — — — •

—

—

2i 0-9

4i

0-8

—

— ~ —

0'6

— 2-s —

— — — — —

boende

4 IVJ

4 V/t

11 3

1-4

Te

18i 14-8 10-8 13-1 25-9

26 38 2-3 2-9 86

0-5 0-7 0-5 2-2

60-7 53-5 327 51-7 68-7

22-9 25-4 16i 20-9 34-6

0i 0-7 11

8-o

50-6 37-8 26i 36-o 55-8

3-o

la

0-i 0-2 0-5 0-2 09

o-i

8-o

33i 11-4 42-5 16-2 37M 1 5 6 42-2 17.4 23-9 1 6-4

2-1 4-5 4-2 4-7 0-9

0-5 1-7 0-7 0-8 Oi

44-1 55-1 50-4

18-9 26-8 25-9

58-o

56-o

28o

34-5

11-9

43 9-5 88 8-7 1-8

0-2

68-7 62-5 63-4 44-5

29-5 37-6 33-2 36-9 17-8

31-6 28-2 17-i 31-4 28-5

4-o

1*6 0-5 0-3 0-8 0-8

44-4 37-9 26-2 43-4 41-4

22-7 16-4 9-8 19-8 20-3

7'9 39 2-i 63 6-3

3-3 1-3 0-4 1-9 1-9

52-3 46-i 36i 54-4 53-7

28-3

10-6

22o 14-7 27-4 28-9

5-o 2-o

o-i

33-5 52-5 48-9

13-o

1-3

24-9

24-o

7-e 8-3

46-o

18o

3-e

14-4

3'4

43i 65s 59i 54-i 50-6

18-8 32-9 32-8 22-8 21-4

1-7 9-i 11-4 3-7

38-7

0-2 2-2 3 3 OS 0*6

0-6 0-8 0-7 0-6 0-6

45-7 53-7 50-o 54-5 40-9

21-2 24-5 21-9 24-4 19-5

7-4 7-i 59 7-4 5-1

16 1-8

56-3 675 62-8 657 52-9

29-4 32-5 28-9 33-3

8-7 7-i 6-4 9-2 7-i

28 1-9 2-4

2-4 1-4 1-1 0-4 0-5

65-2 56-5 50-3 44-9 44-i

36i

15-c

4'7 42 2-1 1-7

27-9

21-i 17-o

95 7-9 39 32

7-6

13-3 10-i 5-2 11-3 11-2 7-2

1-6

2-0 l-i

3-o 3-o

15-s

0-6 3-9

13-8

4-o

ll-o

1-9 1-7

8-4 12-9

15-o

3-s

13-4

16-o 12-2

2-9

4-o 2-e

0-9 1-4 0-2 0-3

—

—

1-1

Il

Ii

— —

— — —

— — —

50-3 43-8 40o 35-5 34-4

3-3

—

—

—

43-4

15-9

3-8

1-4

53-5

24-o

0-5 1-1 1-3

o-i o-i 0-2

— —

27-0 38-3 39-2

94 14-0 15l

2i 35 36

0-5

0-2

— —

l-o

38i 49-9 49-9

1-4

0-3

—

—

12-8

0-8

lo

0-1

0-o 0-o

12-9

3-1

1-9

2-s

därav barn under 15 år

7-7

1-4 4-i 1-6

l-i

le 1-4 1-4 5-9 34 2-4

27-c

43e

3-6

1 2 3 4 5

32 6-3

6 7

9-o

2o

s

11-2 2-5

2-4

o-i

9 10

55 1-5 0-3 2'8 2-9

11 12 13 14 15

0-2 3'3

16 17 18 19 20

6-8 4-i 4-i 11-6 68 12-6

9-5 9-1

4-s

ro

4a 0-3 0-8 24

Is

21 22 2 i!

1-1

76-7 71-6 62-3 545 53-2

40-5 32-9 30-3 22-8

17-8 12-2 10-3 5-2 4-1

7-6 4-6 3'7 1-6 1-7

26 27 28 29 30

7-i

3-1

64-2

31-8

8-2

4-2

16-5 23o 237

4-3 7-0 7-o

1-2 20 2-4

48-3 62-3 61-8

23l 312 33l

6-o 86 88

17 3o 34

32 33 84

47-1

21-1

6-0

27-6

7-G

46c

21 2

1-8

28'9

7-8

2o

3(1

24i

lo

68 Diagram I. Lägenheter med mer än V/t personenhet per rumsenhet samt däri boende personer ävensom barn under 15 år (i %).

o/Q 100

Lag. Bo-Barn ende

Lag. Bo-Barn em/e

Log. 7 Bo-Barr? lag. y Bo-Boro enc/e enc/e

Lög.Bo-Bo/V7 * e/x/c

L/nAop/ng Morr&6/)//?g Jö/?6ö/)//?g Huj/cvar/ta &r//n&r

80 60

0 Lag. Bo-Bov? <yo ende

lag. Bo-Barn e/?c/e

lag Bo-Bor/7 lag. Bo-Barn ende ende

lag. Bo-Borr? ende Vo

100 Odrar/to/n/i Afar/zÅrrona Xr/rf/an/fad 80

Afa/mÖ la/?<//ÅrottQ eo

20 LägBo-Bom ende

Lag. Bo-Borr? Lag Bo-Barn J * encfe encfe

Log. Bo-Barn ? ende

Lag. Bo-Barr? J ' enc/e

I—I över //4> Aogsf 2pers - er?A. pr rcmsenA. H l oyer' 2 Aögsf 3'perx-er?A. pr*ri//7?ser?A. H l över 3'perx-€/?A. prrvmserpA.

69 Diagrain I. (Forts.)

log. Bo-Bom

lög. Bo- Bor/? lög Bo-Bor/? ende e/?c/e

L&gBo-Bor/? ' e/7c/e

löp. Bo-Born ende

Catz/z

/(//?<//va//0/fers<//?d /&e//efye&

e/7c/t

o/0 100

löp Bo-Bor/? e/x/e

Lög. Bo-Bor/7 enc/e

lög B o-Bor/? lög Bo- Bor/? * e/TcLe ^ em/e

log:Bo-Bor/? J eocLe

Lu/eå

% 100 00

60 60

40 40

20 20

0 lög. Bo-Bor/7 e/Toe.

Log. Bo-Bor/7 e/?oe

Log. Bo-Borr? Log. Bo-Bor/? ende encfe.

lag. Bo-Bor/7 0 e/?c/e

1—1 Över/'/z /?ögs£ 2 pers-e/?/?. pr- /•orr/ses?/?. YM över 2 hogsf Jpers-e/?/?. pr> romse/?/?, wm över 3peru-e/?A pr' roms er? A.

70 den största lägenhetsgruppen, har även denna kategori medtagits, medan man för övriga orter, där enkelrum och enkelkök vanligen spela större roll än på andra håll, i stället redovisat sistnämnda lägenhetskategori, varvid emellertid även lägenheter om 1 rum med kokvrå inräknats i denna. Ser man först på uppgifterna för sistnämnda grupp, visar det sig, att merendels minst hälften av dessa lägenheter bebos av ensamma personer och i allmänhet minst fyra femtedelar av hushåll om 1—2 vuxna utan barn. I vissa städer är det emellertid långtifrån sällsynt, att även större familjer bo i enkelrum o. d. lägenheter. Hushåll om 2 och flera vuxna med barn förekommo sålunda i Sundbyberg i 16*2 % av dessa lägenheter, i Västerås i 16*4 % och i Luleå i 17*3 %. I Sundsvall beboddes de till 10*6 % av hushåll om 3 och flera vuxna (med eller utan barn). Lägenheter om 1 rum och kök förete starkare frekvens av större hushållstyper. Inom vissa orter i södra Sverige beboddes de visserligen till drygt hälften av hushåll om 1—2 vuxna utan barn, men i flertalet övriga orter var det endast 2 / 5 och i vissa fall 1 / 3 av ifrågavarande lägenheter, som innehades av dylika småfamiljer. I vissa städer upptogos de till jämförelsevis betydande del av större hushåll om 3 eller flera vuxna med barn samt om 5 eller flera vuxna (med eller utan barn), nämligen till drygt 20 % i Avesta och Oskarshamn samt till 15—20 % i Eskilstuna, Jönköping, Huskvarna, Karlskrona, Landskrona, Göteborg, Uddevalla, Karlstad, Forshaga, Västerås, Gävle, Sundsvall och Luleå. Beträffande lägenheter om 2 rum och kök må noteras, att dessa i Skellefteå till 13*0 % beboddes av större hushåll om 3 eller flera vuxna och 3 eller flera barn samt 5 eller flera vuxna med 1 eller flera barn. J u högre man kommer på lägenhetsskalan, desto mera ökas i allmänhet förekomsten av större hushåll. Det finns likväl relativt många större lägenheter, som bebos av hushåll om 1—2 personer. I de fåtaliga fall, då mindre bemedlade arbetarhushåll bo i lägenheter med mer än 3 rum och kök, är det praktiskt taget alltid fråga om större hushållsenheter. Den första översikten av boendetäthetsförhållandena enligt beräkningsgrunden »personenheter per rumsenhet» finner man i tab. 13. I denna återges förekomsten av tätbefolkade lägenheter och trångbodda personer, vare sig man anser trångboddhet föreligga redan n ä r antalet personenheter per rumsenhet överstiger I 1 /» eller om man drar gränsen vid 2, 3 eller 4 personenheter per rumsenhet. Tabellen utvisar, att flertalet lägenheter i samtliga redovisade orter äro att enligt alla här anförda kriterier beteckna såsom icke tätbefolkade. Antalet lägenheter med över l1/2 personenhet per rumsenhet brukar nämligen i allmänhet variera mellan 25 och 40 % av samtliga lägenheter. Utgår man från normen 2 personenheter per rumsenhet, reduceras trångboddhetens omfattning till i allmänhet 7—15 %. Mer än 3 personenheter per rumsenhet förekomma i regel blott inom 2—4 % av lägenheterna, och mer än 4 personenheter per rumsenhet förefinnas sällan inom mer än 1 % av hela lägenhetsbeståndet. Man finner, att de olika orterna förete r ä t t avsevärda olikheter. Ser man på ytterlighetsfallen, befinnes, att den högsta trångboddheten bland här undersökta orter framträtt i Avesta och den lägsta i Kristianstad, där antalet lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet var mer än två tredjedelar lägre än i Avesta. I följande översikt ha de 10 orter, som uppvisat den största, och de 4, som haft den lägsta trångboddheten, ordnats i fallande skala dels efter antalet personenheter per 100 rumsenheter i smålägenheter och i samtliga lägenheter, dels efter motsvarande uppgifter om procentuella antalet lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet:

71 Boendetätheten i olika orter, beräknad efter proc. antalet lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet

antal personenheter per 100 rumsenhoter småläjr.

smal äg.

samtl.läg.

Avesta Gävle Luleå Norrköping... Västerås Göteborg Eskilstuna ... Sundsvall .... Jönköping ... H u s k v a r n a ...

176 163 162 161 160 157 156 156 156 154

Avesta Gävle Norrköping... H u s k v a r n a ... Sundbyberg.. Eskilstuna ... Luleå Västerås Göteborg Örebro

151 137 135 135 135 134 133 133 132 128

Hälsingborg.. Kalmar Stuvsta Kristianstad..

127 127 127 118

Norrtälie Kalmar Stuvsta Kristianstad..

106 106 101 96

samtl.läg.

Luleå Jönköping ... Sundsvall ... Västerås Norrköping... Göteborg Eskilstuna ...

24-7 20-1 20-1 20-1 19-6 19-4 18-8 18-7 18-4 18-2

Avesta Huskvarna ... Gävle Norrköping... Eskilstuna ... Västerås Luleå Sundsvall Jönköping ... Göteborg.

22-8 17-4 17-o 16-2 16-1 16o 15-9 15-6

Norrtälje Hälsingborg.. Kalmar Kristianstad .

10-5 92 8-4 7-4

Stuvsta Hälsingborg.. Kalmar Kristianstad..

7-6 7-2 6-4 52

Avesta H u s k v a r n a ...

15G

15-3

Det förtjänar understrykas, att (med undantag av Norrtälje) samtliga orter, som komma lägst på skalan, ha »tvårumsstandard», d. v. s. lägenheter om 2 rum och kök äro där talrikare än lägenheter om 1 rum och kök. I fråga om de orter i södra Sverige, som förete relativt ringa trångboddhet, må emellertid erinras om, att lägenheter om 2 rum och kök där i fråga om arealutrymme kunna motsvara lägenheter om 1 rum och kök i mellersta och norra Sverige. Härav följer, att dessa orter givetvis knappast skulle förete lika förmånliga förhållanden, om man vid trångboddhetsberäkningarna toge hänsyn icke blott till rumsenheternas antal utan även till golvytan. Av tab. 13 framgår vidare, att de svårare trångboddhetsfallen äro sällsynta inom medelstora och större lägenheter och att de nästan uteslutande framträda inom smålägenheterna. Sistnämnda lägenheter uppvisa i stort sett mångdubbelt större trångboddhet än lägenheter om 3 eller flera rum och kök samt i regel två eller tre gånger så hög genomsnittlig boendetäthet — räknat efter antalet personenheter per 100 rumsenheter — som våningar om 5 eller flera rum och kök. De mera detaljerade uppgifter angående trångboddheten inom smålägenheterna, som innehållas i tab. 14, bestyrka delvis intrycket av, att trångboddheten i stort sett ökas med sjunkande lägenhetsstorlek. Sålunda är trångboddhet betydligt vanligare i lägenheter om 1 rum och kök än i sådana om 2 rum och kök. Å andra sidan förete de mestadels av småhushåll bebodda enkelrummen och enkelköken avsevärt lägre boendetäthet än lägenheterna om 1 rum och kök. I norra Sverige, där dylika lägenheter, som nämnts, i större utsträckning än på andra håll utnyttjas såsom familjebostäder, är emellertid skillnaden härvidlag mindre än i flertalet övriga orter. Jämför man åter enkelrum med kokvrå med lägenheter om 1 rum och kök, resp. lägenheter om 2 rum och kokvrå med motsvarande lägenhetstyper med kök, framträder knappast någon enhetlig tendens i fråga om boendetätheten. I tab. 14 lämnas även uppgifter beträffande boendetätheten inom olika kvalitetsgrupper och upplåtelseformer av lägenheter. Man finner, att trångboddheten i stort sett företer en kontinuerlig stegring med sjunkande bostadskvalitet. Detta förhållande torde emellertid delvis stå i samband med, att de mindre lägenhetstyperna spela större roll inom de lägre kvalitetsgrupperna än inom de högre. Av de olika upplåtelseformerna förete i allmänhet de av arbetsgivare åt egna arbetare och anställda upplåtna lägenheterna den högsta boendetätheten. Därefter följa, oftast i nu nämnd ordning, hyreslägenheter i flerfamiljshus och hyreslägenheter i en-

72 i H C N C O - < ? 1 0 « £ > t —

C

O

C

a O H ^ J C O ^ O O t — O D O J O W C N C O ^ O C O t — 0 0 O O M i H r H i - ( r 1 i - l i - l i - l i " i W t H C N C N C N < N C N C M C N C < I C ? 3 t N C O C O

é a ^ - ^ c b ö ^ ö c ^ e b r ö ^ c b ä ^ H Ö ö t ^ d o i b c b O T O T c ^ H H i - I H N H i J J H C y i H H H H r t H H H H H H r l N H N N I f l W H N

:3 bo "S

Q2-«

w e s e x f e i e t t M r t c i M e K i M B O - c e s t o a M e o m s » iH

r l i-H T H - H r-l

^*

a-2

r l H

« H

• ^ » O O O T H O C O C ; ' *

CO |

O O < N C O

l Ö Ö f f Q i ^ C ^ - ^ t h Ö t H

O.

H H r H

Ci "^ lO

rtHHrlH5JHHHHi-i

OO O

CO

COW

| c?3 T H i H CO | H O N

A

| »H <N

|

|

c«

t«

H

«

6 Ö N H W

t** ro

8*2

S>

O

O

Ä

C

D

G

N

O

l

O

O

O

C

O

C

C

Ä

^

O

^

C

O

M

O

C

O

C

C

O

C

D

t

—

i H

i H

«

ffl

i-c

c« i b

eo

" d l i H i - l C i - ^ C O C O C S k f t

cq-^cQ-^i^OTåcroööcicJQHcici»bö<bt»cb<iiH 1—1

r»

H

lO 00 00

T-l

1—1

I - I »

1—1

» t—

CO

H

f

t

l

l

l

f

l

l

i

l

'

M

N

J

H

i

J

I

^

n

f

f

l

n

W

t

-

H

n

A

t

'

H

^

O

l

O

I

O

W

I

O

f

f

i

O

O

W

iH

IN

(M 00 CO i-(

^ "3 g

H

r

'

t H

i-H

TH

t

H

W

H

I

r H

i H

T H

-

N

N

H

i-l

i H

T H

I

i H

l O H t —

C N G C C O i H

_

Srfla

CM

o

9)

ro

I H I - I I H C ? » T H C N > H C M I - I T H ( M

i H

i H

00 CO

e

CM CM

Q

i H

i—I

T H

T H

o « « r - öo co

T H

N ( N H M f f ( H H f f i N N N ( M C O ( N ( M N N < M

O

f

-tf

M

O

0 O

t-.

r

Q

i

f

O

u

N

CO

N

0 * * O i - I C O C i O O C N < N

0}

N

N

H

N

i

M

H

H

N

t *

C O C O r O O O O W l —

i

-

I

H

C

M

CO

Tf

O

CTJ

VO

i H

'

i H

CO

r—I

T

t -

i — I r H r - (

i—I

i—l

T — I i—I

C f t C O O J H i H t O t O C N O O O - ^ t —

i—I

«

CO

CO

~*

-*

l—

Cl

rP Ö t -

A

H

•*•

CM

*

•*

to

a O C O C S H C O C O C f t f n O O M C O O t O i H O C O O T

j - ,

H

H O 0 > 0 0 0 > * - l - ^ « O * 0 C M C D ^ ^ * « 0 C 0 0 0 W O t —

i—(

I -

• TH I H :b • • »öCT»• • •

N

I

W

-

<

I

W

O

B

T

H

M

I

H

I

00 N

-

I

C

M

T

H

C

i—(

H

r

t

H

H

H

i—I

c - C C C C k O

i — I H

O

M

<MC^vbc»ciHibib-^cbcM©ib©Hi^4h^©JocbcM<Mrö

—

° «a s 2

60 CM

00 C O t ^ l A C O O O V O

i

~ 4

Ö 0 » c«

I—I ( N

CM CM • e b i h i f - v h i h i ) ( N ^ c ^ c b ^ r ö c M t b c b - ^ i b © ^åoä^>bi>-<#THc3icbco

B Mm fl O M

*

t H

M J 0 : 0 k Q 0 0 C C O 0 0 H 0 ? O 0 0 0 4

© . c^^^citMt^-röibi^-OT^cMibibcM© O)

r-i

• ' d - C O • MO <N

CM

M fl

r-H i - i

I-H

r i H i - i H N l N I M I M n H I M N

e-g £

H

i-H O *

i—< T—I

T H

H

T H i-i

t O C O C N O O i n e M i - t W i H G O l —

i-H

M

H

«

(O

I N

e»

O»

e»

^ f

i H

"it

l—I

O r- 00 » O H

O C 0 - * C ? > C R - H C 0 k f t - H * O i - « O O - ^ a 0 O C N

d s i f - å s i H T H - ^ c b c b i ^ t ^ i H i b i ^ i b i ^ t ^ i H Ö i b O T t ^ i b å o i b å o i H

t— »O OS OS

MS C O l f l t -

O

CT»

O

1«

I—

- ^ t - C J i C O i C i H ^ C D O C O r - I C O C S C O O C M O O l —

( N O

P 9 <u -S bo g .bo o

o

>»•J

oS eu oo bo a> :oS

fl o co —

>

CD 03 • H i

w

S 03 t H

a

c»

•ijÖ

o

e

o

o

o

c

o

m

m

o

o

i

o

o

s

i

t

e

o

v

o

^

c

o

o

o

c

N

O

i

—

H c i r H i - i t - w » o

NÖÖh-COÖO

O

)A

<D

••*

O

"CH

00 CV

ft

H

00 CM

c * i - cio

ib

cb

-fl

c

^

H

• CM 05 CO <J5 <ji t - T H l~- CO CM CM CO CM i o < J J Ö r*< t~- rOCOTH i f l

Q} CO

bb

o

m

o

o

c

n

c

o

M

C

J

c

c

N

t

o

o

c

M

a

o

c

N

o

o

o

C O r H C O C O r - I C D G O t -

^ r ö v b c f * c b i H i b c ^ ^ G ^ < f j ö i c ^ o o ö ö c ö i b i ^ c i i b H H H H N C O H CQ T» (Ti H H H N I M H N I N C O N C C I M H H H H

-fl ^

CP

=3

o

a

60. OX) d oX)

fl rt

M

fl. o CO

a n :cd +3 I s aftOft* :o f a - s l - S£ -SS.go - s-3 ga' 2s i> 03

Jw

-H

fl

»

S £ fl r-« W

CO "*

iO <£>

fl ^d

=-ails'o-g

:

d cp

£

.S3

d <P fl M cp -S

^ »• eS CO ^ d ro b. ? o I-i ^ fl -d

O

cc

«sl

CD

«U

'd

-S

CO

CO

fl S

O O O O r H e ^ C C - i H i C C O t -

CO

CO

CO

73 och tvåfamiljshus samt därpå egnahemslägenheter och av ägaren begagnade lägenheter i flerfamiljshus. Vid bedömandet av hittills refererade uppgifter bör emellertid beaktas, att trångboddhet av mera utpräglad beskaffenhet knappast ens kan tänkas förekomma inom 30—40 % av lägenheterna, eftersom nämnda proportion av bostäderna bebos av hushåll om 1—2 personer (jfr tab. 8). överhuvudtaget riskerar man lätt att underskatta trångboddhetens betydelse, om man endast ser på, hur stor andel av det t o t a l a beståndet av l ä g e n h e t e r , som kan betecknas såsom tätbefolkad. I betydligt starkare dager framträder trångboddheten, om man undersöker det relativa antalet trångbodda p e r s o n e r , och särskilt om man ser på trångboddhetsfrekvensen bland v e r k l i g a f a m i l j e h u s h å l l , d. v. s. från betraktelsen utesluter alla småhushåll av nyssnämnda typ. Redan i tab. 13 återfinnas vissa uppgifter i förstnämnda avseende. Dessa ingå i mera översiktlig form i diagr. I. I genomsnitt är inom de undersökta orterna bortåt hälften (46*6 %) av bostadsfolkmängden trångbodd i den meningen, att ifrågavarande hushåll bo i lägenheter med mer än l 1 / 2 personenhet per rumsenhet. Antalet personer, som bo i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet, överstiger V» (21-2 % ) . Ser man enbart på b a r n e n , framträder det förklarliga men icke desto mindre anmärkningsvärda förhållandet, att dessa uppvisa en ännu starkare trångboddhetsfrekvens. Sålunda äro av alla barn under 15 år icke mindre än 57-9 % trångbodda enligt förstnämnda och 28*9 % enligt sistnämnda norm. Det förtjänar också nämnas, att en icke alldeles obetydlig del av barnen, nämligen 7-8 %, bor i lägenheter med mer än 3 personenheter per rumsenhet. För Avesta uppgår detta tal till 17*8 %. Vilken betydande trångboddhetsfrekvens, som förefinnes bland medelstora och större familjer, utvisas av tab. 15 a och b. Man får här en tydlig föreställning om hushållsstorlekens betydelse för trångboddhetsfrekvensen. Utgår man från att trångboddhet föreligger, då antalet personenheter per rumsenhet överstiger lVs, äro såväl hushåll med flera barn som alla grupper av hushåll om 5 och flera vuxna till övervägande del att anse som trångbodda. Även om man sätter trångboddhetsgränsen vid 2 personenheter per rumsenhet, måste dessa större hushåll till mycket betydande del anses som trångbodda, i flera orter till väsentligt mer än hälften och i de övriga — med få undantag — till åtminstone 1 / 3 eller 1/i. Att trångboddhetsfrekvensen för dessa större hushåll ej mera beror på, vilket av dessa två kriterier som väljes, synes tyda på, att inom desamma även förekommer ett betydande antal ännu svårare trångboddhetsfall. Med hänsyn till de starka variationerna mellan boendetäthetstalen för olika hushållsgrupper skulle man kunna tänka sig, att de lokala olikheterna i fråga om förekomsten av trångboddhet till väsentlig del berodde på, att de större hushållstyperna uppvisade olika stor frekvens å olika orter. I syfte att belysa denna fråga har verkställts s. k. standardräkning på sådant sätt att man med utgångspunkt från de i tab. 15 återgivna jämförelsetalen för olika hushållsgrupper beräknat, vilka trångboddhetstal skulle erhållits för de olika orterna, därest fördelningen på hushållsgrupper varit densamma å alla orter. Det har härvid visat sig, att de lokala olikheterna i fråga om förekomsten av trångboddhet snarast te sig något större, när man på nämnda sätt utgår från jämförelsetalen för de enskilda hushållsgrupperna, än n ä r man ser på de vanliga frekvenstalen. Förhållandet belyses närmare av följande tablå: Antal >rter, där antalet lägenheter med mer är 2 personenheter per rumsenhet utgör (i %)

inliga tal a n d a r d r ä k nade tal

5-07-5

7-5— 10- 0

10-0 — 12-5

12B—

15-o

15-0— 17-5

17-5— 20-o

20-0—

2 2

5 7

9 8

5 6

8 3

1 1

74 Tab, 15 a.

Hushåll med . . . barn

Bostadshiishåll inom olika hushållsgrupper l boende i l ä g e n h e t e r med mer än I72 personenheter per rumsenhet (i %). Hushåll med .. . Tuxria 2

3 - 4 5 o. fl.

Sundbyberg. 0 1—2 3 o. fl

Ill 50-8 78-8

50-5 63-8 66-7

77-o 86-5

Norrtälje. 0 1-2 3 o. fl

5-5 52-2 57'8

31-6 40-o 59'o

58-o 75'°

Stuvsta. 0 1-2 3 o. fl

6-8 26-4 333

21-i 28-6

Hushåll med . . . barn

Hushåll med . . . vuxna 2

3—4 5 o. fl.

11-8 26-9 50-o

28-6 39-4 65-4

52-4 75-8

6-8 13-9 54'o

15-0 23-2 50-9

39-3 59-3

7-8 41-7 58-2

38-i 45-5 70-6

64-e 78-3

10-7 56-9 65-8

28-5 40-8

Eskilstuna. 0 1—2 3 o. fl

17-9 65-9 75-7

592 63-o 75-9

80-9 81-i

Linköping. 0 1-2 3 o. fl

12-7 54-7 70-8

39-7 49'4 57'8

62-o 58-5

Norrköping, 0 1-2 3 o. fl

18-i 70s 71-6

61-2 55-7 69i

6(i-5 77-7

Jönköping. 0 1—2 3 o. fl

6-4 54-9 68-e

47-4 53-i 63-6

655 75-o

Huskvarna. 0 1—2 3 o. fl

4-3 43-5 63-2

52-9 55-1 82-4

80-7 92-9

Kalmar. 0 1—2 3 o. fl

5-7 25-5 49-4

25-7 35-6

46-7 65-2

Oskarshamn 0 1-2 3 o. fl

8-9 32-7 50-6

34-7 44-4 75-9

42'4 50-8

-2 . o. fl.

40-9

5-o 35-5 64-7

33-9 44-9 77-5

61-7 81-7 75'°

7-o 27i 426

24-8 40-5 54-4

50-4 75-o

9-2 59-0 75-2

49-5 57-2 66-9

63-9 77-1 91-8

6-5 46'2 61-7

40-9 50-7 70-4

70-8 82-7

96-0

13-7 565 50-5

38-6 45-2 57-3

60-2 69-6 593

80 40-8 47-2

28-5 37-2 63-3

47-4 67-7

11 7 39-5 52-6 44-7 61-8 54-5

57-9 794

60-4 1

62-7 80- o 93'9

11-6 65-9 83-0

58-7 56-6 7i-4

5-4 52-8 51-6

39-9 46-7 62-3

n-4 75-6 681

71-5 71-9 87-x

18-i 72-2 84-3

56-1 f>7-4 74-6

22-o 64-2 72-4

46-9 50-o 57-*

14-6 5l-o 65-6

39-9 40-o 51-6

18-1 44-2 56-9

33-6 37-5 59-7

20-5 61-6 69-7

44-9 49-2 64-2

- 2 .... o. fl. .

-2 . o. fl.

- 2 ... o. fl.

-2 . o. fl.

-2 o. fl

- 2 .. o. fl.

-2 .. o. fl. Luleå.

Karlstad. -2 . o. fl.

49-8 523

Skellefteå.

Falköping. -2 .. o. fl.

12i 60-3 75-o

Östersund.

Borås. -2 . o. fl.

- 2 .. o. fl.

Sundsvall.

Uddevalla. - 2 .... o. fl. .

44-e 67-2

Gävle.

Göteborg -2 . o. fl.

103 56-7

Avesta.

Hälsingborg. —2 .. o. fl.

-2 o. fl. ..

Falun.

Landskrona.

Uppsala. 0 1—2 3 o. fl

3—4 5 o. fl

Västerås.

Malmö. -2 . o. fl.

2 Örebro.

Kristianstad. -2 o. fl. ...

Hushåll med . . . vuxna

Forshaga.

Karlskrona. —2 . o. fl.

Hushåll med . . . barn

- 2 ... . o. fl.

Hushåll med endast 1 vuxen h a ej medtagits, då trångboddhet i sådana fall ej kan anses förekomma. Hushåll om 1 vuxen och 1 eller flera b a r n äro i regel fåtaliga.

75 Tab. 15 b.

Hushåll med . . . barn

Sundbyberg. 0 '.. 1-2 3 o. fl Norrtälje. 0 1-2 3 o. fl

Bostadshushåll inom olika h u s h å l l s g r u p p e r boende i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet (i %). Hushåll med . . . vuxna

3 - 4 i5o.fi

0-i 61

10-6 31-4 42-2

43-8

7-7 4-3 18-9

20-o

1-2 7-7

65 8-2

35'9

3—4 5 o. fl

9-i 23-8 45-6

Västerås. 32-fi 0 • 61-8 1 - 2 79-5 3 o. fl.

0-2 8-7

13-7 41-2

70-2

55-i

7-i

34-2

27-o 58-8

Falun. 0 57-s 1 - 2 68-8 3 o. fl.

63 45-2

12-5 265 29 9 37's 45-3

3-7 16-4 26-e

Avesta. 16-o 0 53-9 1 - 2 76-0 3 o. fl

0-3 8-4 57-4

23-5 59-4 7i-o

67-9 84-6

Gävle. 0 59-o 1 - 2 81-6 3 o. fl

0-3 7-5 77-1

16-o 43-7 65-1

44-1 57-5

Sundsvall. 0 1-2 3 o. fl

12-5 63-8

16-8 32i 38"8

366 54-7

0-6 3-3 56-9

11-7 30-5 42-2

Göteborg. '. 20'7 0 45-3 1—2 3 o. fl

0 1—2 3 o. fl

0-2 10-4 60s

18-9

41-o 50-o

Jönköping. 0 1—2 3 o. fl

0-2 2-8 558

13-4 34i 37-9

46-2 62-5

0-5 1-8

13-2 27-7 59-5

36-3 0 78-8 1—2

17-8 43-9

Oskarshamn. 0 1—2 3 o. fl

36 21-5

4-2 3i-3

0-7 4-1

8-4 235 537

31c

37-3

62-o 69-7

56i

Korshaga. 0 1-2 3 o. fl Örebro. 0 1-2 3 o. fl

35-7

59-i

14-4 36-s 46-5

2-8 46-9

10-4 29-3 50-o

35-8 59-3

53 39-8

7-3 23-o 30-7

Östersund. 0 50-o 1—2 40-7 3 o. fl.

4-9 54-2

9-8 229 35-9

25-3 45-3

3 o. fl

0-8 2'7 30 3

63 ll-o 36-7

Skellefteå. 17-i 0 41-5 1—2 3 o. fl

6-9 33-s

8-4 14-4 32-5

13-5 42-1 40fo

Karlstad. 0 1—2 3 o. fl

0-4 5-4 43-4

9-6 24-4 45-5

Luleå. 30-3 0 61-8 1 - 2 3 o. fl

0-6 ll-i 53-&

12-o 28-i 37-7

25-8 57-s

Uddevalla. 42-2 0 64-9 1 - 2 96-0 3 o. fl

Kalmar. 0 1—2 3 o. fl

23-o

Borås. 0 1-2 3 o. fl

0-2 2-4

Falköping. 54-o

32-7 64-5

0-3 29 44-5

0-i 3-7

Huskvarna. 0 1—2 3 o. fl

35-3 53-8

Malmö. 0 1—2 3 o. fl

Hälsingborg. 50-6 0 73-6 1—2 3 o. fl

Norrköping.

13-4 36i 43'6

10-7 25-9

17-8 48-3 65-5

0 1-2 3 o. fl

O-i 4-3 63-3

2-9 7-6 26-4

0-i 29 40-2

Linköping.

12-3 38-8

36-0

0-5 4'2 17-5

16-5 0 32-3 1 - 2 3 o. fl

54-s

3—4 5o.fl.

Kristianstad lG-o 0 46-4 1—2 3 o. fl

Landskrona.

0-3 7-3

21-4

7-9 20-8 364

Eskilstuna. 0 1-2 3 o. fl

Hushåll med . . . vuxna

6-6 17-3 35-9

28-2

4-7 44"7

Hushåll med . . . barn

0-2 6-6 24-5

Uppsala. 0 1-2 3 o. fl

Hushåll med , . . vuxna

Karlskrona. 34-o 0 71-2 1 - 2 3 o. fl

Stuvsta. 0 1—2 3 o. fl

Hushåll med . . . barn

25-6

76 Tab. 16. Procentuellt antul trångbodda hushåll, tillhörande yissa viktigare lägenhetskategorier och husliållsgrupper. 1 rum m. kokvrå

Lägenhetskatcgorier

Enkelrum Enkelkök

Hush, med

vuxna

3—4

2 Hush, med

barn

1—2

1-2

3 o . fl.

Sundbyberg. N o r r t ä l j e ... Stuvsta Uppsala Eskilstuna...

(561) (162) ( 91) (295) (586)

0-4 1-2 2-2 2-7 3-4

0-2 0-6

7-i 2'5 17-6 2-4 1-1

L i n k ö p i n g ... Norrköping . J ö n k ö p i n g ... H u s k v a r n a .. Kalmar

(374) (859) (437) (537) (153)

1-3 59 1-8 0-7

—

0-2 0-7

1-1 lo 0-2 0-6 65

O s k a r s h a m n (364) K a r l s k r o n a . (274) K r i s t i a n s t a d . (100) Malmö (1086) L a n d s k r o n a . (371)

08 2'2

0-3 0-7

—

5 o. fl.

1—2 3 o . f l .

1—2 3 o . fl.

1—2

grupper

8-7 12-3 9-9 54 7-5

35-5 28-4 26-4 33-9 41-8

20-9 17-3 16-5 19-3 18-8

2-1 5-6 33 3-i 2-2

3-6 3-1

2-9 1-2 3'3 2-4 4-6

32 6-8

8-6 8-6 6-6

3-i 1-2

39 4-9 55 4-7 1-7

97l 92 5 91-3 932 94 9

9-i 7-9 10-5

33-2 37-3 30-4 29-6 17-6

19o 14-7 16-5 13 4 3-9

32 2'7 27 4-1 2-0

32 6-i 6-9 52

1-9 3-1 3-7 5-6 1-3

3-5 2'2 6-9 6-5 13i

9-1 5-7 8-9 125

17-o

4-5 36 59 8-8 12-4

923 935 94-4 958 863

3-o

12o 5-o

2-6

63 1-8

5-5 1-5

9-1 9'5

l-o

l-o

15-o

5-o

14-8 15-6

42 7-3

4-3 4-9

6-i 27

38 10-6 15-o 3-8 8-i

10-4 10-2

8-4

26-1 19-3 12-o 31-9 21-3

11-3 75

73 9-2

859 836 70-0 93o 890

8-8 95 94 96 12-4

21i 33i 29-5 24-4 23-3

12-6 19-2 16-2 14-6 12-4

0-7 3 9 3-9 27 2-5

1-1 66 4-9

1-4 4-3 39 2-7

3-o

3-o

9-8 2-7 44 64 12-9

13-7 7-7 9-i 14-6 11-4

12-6 43 63 7-9 9-9

88 5 94l 91-3 947 94-8

26-9 30-i 39-9 36-9 32-4

172 18-8 18-7 20-4 18-2

4-6 3-o 23

8-7 38

4-o

27 6-8 1-8 22 37

6-c

6-3 4-5 57 8-i

4-2 37

3-4 7-5 2-6 3"9 2-7

8-5 6-8 9-9

22 0-7

8'0 10-5 6-3 5'9 9-5

6-8

3-o

938 97l 96-9 969 939

5-7 8-6 7-1 16i 8-0

38-6 35-8 30-5 28-3 19-8

20-4 17-o 16-o 18-o 12-7

3-5

7-2

4-o

6-o 6-5 2-5 1-9

6-8 128

2'2 52 5-9 6-8 66

2-4 2-5

2-2 9*8 3'8

7-2 37 2-8 0-6 2-8

11 2-5

6-i 2-8 2-4

0-4 0-6 0-2 0-9 0-6

68 10-4

948 91-8 926 94-3 882

2'9

0-5

10-2

26-8

14-2

2-4

4-3

4-o

5-9

—

lo 9*1 2-7

3-s

—

lo

1-6 7-7 7-0 2-7 32

0-3 OS

H ä l s i n g b o r g (285) G ö t e b o r g . . . (2232) U d d e v a l l a ... (383) Borås (405) F a l k ö p i n g ... (202)

0-4 1-1 OS

5-6 0-9 1-8 4-2

Tö

0-7 0-8 03 0-7 1-6

Karlstad Porshaga Örebro Västerås Falun

39 3'8 23 5-i 4-i

2-4 1-5 0-8 24 34

1-2

(413) ... (133) (619) (544) (296)

Avesta Gävle S u n d s v a l l ... Ö s t e r s u n d ... S k e l l e f t e å ...

(456) (648) (495) (322) (212)

4-6 8-9 93 1-9 7-5

Luleå

(373)

9-7

Summa procent för här redovisade

3-4

0-3 OS

2o

2 rum och kök

1 rum <)ch kök

2-o

l-o

— 0T,

8-G

11-8 58 55

8-o 7-o

—

5-4 5-5

6-o

6-o

—

3-4

—

3-o

5 o . fl.

9-s 4-8

3-o

Förklaring. I denna sammanställning mätes trångboddheten icke med de mera nogg r a n n a mått, som användas i övriga tabeller. H ä r ha såsom trångbodda r ä k n a t s vissa hushållstyper boende i vissa lägenhetskategorier, nämligen dels alla de grupper som redovisas i tabellen, dels följande kategorier: Enkelrum, enkelkök och 1 rum med kokvrå, vari bo hushåll om 1—2 vuxna och 3 el. flera b a r n eller 3—4 vuxna med 1 el. flera barn eller 5 el. flera vuxna med el. utan b a r n ; 1 rum med kokvrå, vari bo 3—4 vuxna u t a n b a r n ; 2 rum med kokvrå, vari bo hushåll om 3—4 vuxna med 3 el. flera b a r n eller 5 el. flera vuxna med el. u t a n b a r n ; 1, 2 el. 3 rum och kök, vari bo hushåll om 5 el. flera vuxna med 3 el. flera barn. — Bland lägenheter med 2 el. 3 rum och kök ha härvid även medräknats sådana, som ha något rum med mindre än 9 k v m : s golvyta. Däremot har man icke k u n n a t medräkna a n d r a smålägenheter med dylika smårum, emedan dessa å grundtabellerna hänförts till »övriga smålägenheter». Antalet enligt denna definition trångbodda hushåll anges inom parentes för varje ort.

77 Genom dylik standardräkning åstadkommes någon höjning av jämförelsetalen för sådana orter, som — enligt tab. 9 och 10 — uppvisa en relativt svag proportion större hushåll, och en motsvarande sänkning för sådana orter, som förete ett jämförelsevis betydande antal dylika hushåll. Detta framgår av följande översikt, där a-siffrorna ange den på vanligt sätt beräknade förekomsten av lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet och b-siffrorna utgöra motsvarande standardräknade jämförelsetal: Orter med relativt många större hushåll

Skellefteå Luleå

a

h

17-4 13-5 11-5 15-9

14-3 11-1 8-8 13-9

Orter med relativt få större hushåll Sundbyberg Norrtälj e Eskilstuna Norrköping

a

b

11-3

13-2 9-8 18-7 18-1

8-o 16-i 16-2

Man finner sålunda, att den förhållandevis starka trångboddheten i Huskvarna till någon del förklaras av att denna ort företer en relativt betydande förekomst av större hushåll. Däremot skulle Norrköping och Eskilstuna näst efter Avesta komma högst på »trångboddhetsskalan», därest icke de större hushållen där varit jämförelsevis fåtaliga. — I fråga om de i tablån icke redovisade orterna gäller, att de i allmänhet förete en mera normal hushållsgruppsfördelning, och att de standardräknade jämförelsetalen av denna anledning nära sammanfalla med de på vanligt sätt uträknade siffrorna. E h u r u nu meddelade tabeller innehålla relativt utförliga upplysningar om förekomsten av trångboddhet inom olika lägenhetskategorier och hushållsgrupper, lämnar den dock knappast någon klar belysning av en i detta sammanhang viktig fråga, nämligen den, hur de trångbodda fördela sig på olika lägenhetskategorier och hushållstyper. Av särskilt intresse vore härvidlag en redovisning, där nämnda tvenne grupperingar vore inbördes kombinerade. E n sådan kombination kan emellertid icke utföras på grundval av de föreliggande manuskripttabellerna, om man vill utgå från samma trångboddhetsbestämningar, som hittills använts. I tab. 16 återges emellertid en sammanställning, vilken grundats på en mera summarisk, i tabellen närmare angiven definition på trångboddhet, vilken kan anses som något strängare än kriteriet »mer än 2 personenheter per rumsenhet». Av utrymmesskäl ha i tabellen icke upptagits alla de hushålls- och lägenhetsgrupper, som i denna bemärkelse kunna förete trångboddhet, utan man har nöjt sig med att uttaga och redovisa 12 sådana grupper, vilka emellertid i stort sett inbegripa drygt °/ i0 av de hushåll, som i detta fall betraktas såsom trångbodda. Den grupp, som upptar den största andelen av trångboddheten — i regel 20—40 % — utgöres av hushåll om 3—4 vuxna utan barn, boende i lägenheter om 1 rum och kök. Därnäst komma i allmänhet hushåll om 3—4 vuxna med 1—2 barn, boende i lägenheter om 1 rum och kök (i regel 15—20 % ) . I Kalmar och Kristianstad ha dock lägenheter om 2 rum och kök större betydelse för trångboddheten, och även i Karlskrona, Hälsingborg, Borås, Falköping och Skellefteå tillhör en relativt stor del av de trångbodda hushållen sistnämnda lägenhetskategori. I flertalet övriga orter är det emellertid relativt få trångbodda familjer, som bo i lägenheter om 2 rum och kök. E n ännu mindre del av trångboddheten kommer i allmänhet på enkelrum och enkelkök; Norrköping, Sundsvall, Skellefteå och Luleå utgöra dock i viss mån undantag i detta avseende. Även enkelrum med kokvrå spela i allmänhet ringa roll för trångboddheten, trots att dessa lägenheter i större utsträckning än de egentliga enkelrummen utnyttjas såsom familjebostäder. Detta förhållande förklaras av, att de å flertalet orter endast utgöra en obetydlig del av bostadsbeståndet. Sambandet mellan t r å n g b o d d h e t o c h i n n e b o e n d e s y s t e m belyses i tab. 17, vilken återger dels förekomsten av trångboddhet i lägenheter med inhyrande

78 Tab. 17. Sambandet mellan trångboddhet och inneboende.

O r t e r

Procentuellt antal lägenheter Procentuellt med inneboende antal lägenheter etc. bland lägenmed mer än 2 heter med fölpersonenheter jande antal per rumsenhet personenheter per rumsenhet lägenh. samtmed liga inneb. lägenh. etc.

Procentuellt antal lägenheter Procentuellt med inneboende antal lägenheter etc. bland lägenmed mer än 2 heter med fölpersonenheter jande antal per rumsenhet personenheter per rumsenhet

O r t e r

lägenh. samtmed liga inneblägenh. etc.

högst mer än 2 2

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna

11-3 8-o 7-6 8-o 16i

18-8 111 5-8 43 18-6

6-7 5-8 5-6 17-8 3-9

12-1 8-5 4-i 92 4-6

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

11-4 16-2 15-6 17-4 64

10-3 14-6 107 15-3 7-4

8-5 68 57 2-8 69

7-5 6-i 37 2-4 8-o

Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona

13-3 10-i 52 11-3 11-3

14i 6-i 62 10-4 8-2

55 85 10-3 6-2 5-3

5-8 4-9 12-2 5-7 37

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping

7-2 15-3 13-8 ll-o 8-4

13i 16-i 14-8 15-3 42

65 10-i 5-3 98 69

12-7 10-7 5-8 14-3 3-3

12-9 15o 13-4 16o 12-2

Karlstad Forshaga Örebro Falun

10-7 9-8 15-6

högst mer än 2 2

7-i 1-8 7-9 8-7 7-8

5-7 3i 5-6 8-5 3-5

2'8 4-6 8-9 10-7 12-2

59 Östersund Skellefteå

22-3 17-0 15-e 13-5 11-5

Luleå

15-9

Gävle

22o

15-i 16-5 14-2 18-4 18-3

4o 9-6 11-3 21-1

8-2 9-7

Orter med över 10 000 i n v . i Södra Sverige Mellersta » Norra »

94 14-0 15i

Mindre orter

12-8

9-o 13o 144

....

69 8-8 7-8

6-6 80 7-4

5-8

145 Samtliga

orter...

129 126

och inneboende i jämförelse med den allmänna trångboddhetsfrekvensen, dels det procentuella antalet lägenheter med inneboende o. d. bland tätbefolkade resp. icke tätbefolkade lägenheter. Härav synes framgå, att trångboddheten numera endast i ringa utsträckning kan anses bero på förekomsten av inneboende o. d., vilket f. ö. redan torde ha ådagalagts genom de tidigare anförda uppgifter, som belysa inneboendesystemets nuvarande merendels ringa utbredning vad smålägenheter beträffar (se sid. 60). I mer än halva antalet orter är trångboddhetsfrekvensen sålunda mindre i lägenheter med inneboende än i samtliga lägenheter, och i nära hälften av orterna förekomma relativt flera inneboende och inackorderingar i de icke tätbefolkade än i de tätbefolkade lägenheterna. Det förtjänar också framhållas, att det övervägande flertalet lägenheter med inneboende eller inackorderingar ej har mer än en sådan »familjefrämmande» person. I några städer synes dock ett visst samband mellan trångboddhet och inneboendesystem kunna spåras. H i t höra särskilt Sundbyberg, Hälsingborg, Borås och Skellefteå. E h u r u dessa städer höra till dem, som uppvisa den största proportionen av under senaste årtiondet tillkomna lägenheter, synes folkökningen varit så stark att befolkningen icke kunnat beredas husrum utan anlitande av inneboendesystem. Härvid torde emellertid ha medverkat, att de nyinflyttade befolkningselementen pläga till stor del utgöras av ensamma personer, vilka icke ställa anspråk på egna familjebostäder.

79 Sambandet mellan trångboddheten och de boendes ekonomiska och sociala förhållanden.

Vid studiet av i det följande återgivna uppgifter rörande sambandet mellan trångboddhet och fattigdom böra de förut anförda reservationerna rörande beskaffenheten av inkomstuppgifterna och den därpå grundade välståndsgrupperingen behållas i minnet. Särskilt bör uppmärksammas, att inkomstuppgifterna ligga mer än ett år längre tillbaka i tiden än bostadsuppgifterna. Detta förhållande kan t. ex. medföra, att en familj, som under 1932 åtnjutit en relativt hög inkomst- och bostadsstandard, men under hyresåret 1933/34 träffats av arbetslöshet och i samband härmed måst flytta till en liten lägenhet, kommer att framstå såsom »trångbodd men icke fattig», trots att trångboddheten sålunda faktiskt varit betingad av inkomstförhållandena. Med hänsyn till att det kalenderår, som inkomstuppgifterna avse, varit märkbart sämre ur sysselsättningssynpunkt än hyresåret 1933/34, torde emellertid felen till övervägande del gå i motsatt riktning. Härtill medverkar även själva sättet för avgränsningen mellan olika välståndsgrupper. Såsom tidigare framhållits, ha ju måhända något för få större hushåll hänförts till de högre välståndsgrupperna, och därför har också trångboddhetsfrekvensen inom dessa välståndsgrupper kommit att te sig något för låg. Man har sålunda anledning att vänta, att de här meddelade statistiska uppgifterna ange en maximigräns för förekomsten av »fattigdom» bland trångbodda familjer och alltså en minimigräns för förekomsten av »icke fattiga trångbodda». Med hänsyn till de svårigheter av flera slag, som i och för sig äro förknippade med en dylik gränsdragning, torde det närmast vara en fördel att framräknade data av sistnämnda slag äro att betrakta som minimisiffror. E n överblick av här ifrågavarande förhållanden erbjuder tab. 18 a och b, vilken återger förekomsten av trångboddhet inom olika välståndsklasser och socialgrupper. Man finner, att även i de högsta välståndsklasserna merendels förekommer någon, om ock obetydlig överbefolkning. Givetvis ökas emellertid trångboddheten i stort sett med sjunkande välståndsgrad. Anmärkningsvärt är dock, att även hushåll tillhörande de båda lägsta välståndsklasserna till betydande och inom ett stort antal städer till övervägande del icke äro trångbodda, även om man utgår från det strängaste trångboddhetskriteriet (IV2 personenhet per rumsenhet). Ifrågavarande förhållande sammanhänger emellertid till betydande del med att sistnämnda båda inkomstgrupper till relativt stor del bestå av mindre hushåll. Detta gäller särskilt om den lägsta välståndsgruppen, vilket är anledningen till, att denna i vissa städer uppvisar ett relativt mindre antal trångbodda hushåll än den näst lägsta. 1 Av socialgrupperna uppvisa arbetarhushållen den största trångboddhetsfrekvensen, vilket emellertid åtminstone delvis sammanhänger med att de förete en starkare proportion större hushåll än övriga socialgrupper. Sistnämnda omständighet torde även förklara, varför arbetarhushållen i vissa städer förete trångboddhetstal, som överstiga eller endast obetydligt understiga siffrorna för den välståndsgrupp, som uppvisar den största trångboddheten. Detta förhållande kan emellertid även häntyda på att trångboddheten inom arbetarklassen i något mindre grad än för övriga socialgrupper betingas av inkomststandarden och i högre grad av tradition och sedvänja. Härvidlag bör emellertid beaktas, att dylika faktorer till viss del kunna återspegla tidigare inkomstförhållanden, och att på grund av bostadsvanornas relativa tröghet det senaste årtiondets reala stegring i arbetarklassens löneinkomster sålunda måhända ännu icke fått sin fulla återverkan på bostadsområdet. Emellertid har j u ifrågavarande inkomststegring särskilt för vissa arbetargrupper tidtals hämmats på grund av den betydande arbetslösheten, och redan själva risken för arbets1 Det har genom stickprovsundersökningar konstaterats, att detta förhållande ändras, därest man ur den lägsta välståndsgruppen frånskiljer sådana hushåll, vilka väl varit upptagna i taxeringslängderna, men icke haft någon taxerad inkomst. Det är nämligen till stor del dessa hushåll, som uppvisa ovannämnda starka proportion av mindre hushållsenheter.

80 Tab. 18 a. Hushåll boende i l ä g e n h e t e r med mer än IV2 personenhet per rumsenhet inom olika välstånds- och socialgrupper (i %). Välståndsgrupper1

Socialgrupper mindre bemedlade hushåll 2

O r t e r (dyrortsgrupp)

pensiosjälvst. närer, arbe- tjänste- nä- undertare män rings- stödsidkare tagare o. d.

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna

(G (C (F (E (D

47-8 35i 32-7 33i 46-6

54-s 38-8 26-7 54-7 69-9

57-o 29-o 27-i 46-6 553

41-6 213 18-i 25-7 40-8

12-4 Os 5-4 3-5 10-4

59-3 48-9 29-5 53-7 61-8

32-o 24-6 9-7 25-3 42-5

32-4 23-8

18-4 14-7

30-5 36-7

16-7 35i

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

(D (E (D (B (D

41-3 50-2 44-3 52-2 32-0

57-1 62-6 63-4 62-8 38-9

50-2 58-0 51-2 48-9 30-3

27-4 38-3 32-8 34i 11-2

8-o 8-9 62 10-7 2-5

58o 62-3 59-3 55-9 39o

30o 47-4 32-5 35-3 20-i

31-6 28-6 26-7 28-9 10-o

25-o SOs 37-2 20 o 12o

Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona

(D (E (C (F (E

554 40-0 258 43-5 39i

45-2 49i 33-8 52-6 45-4

25-8 34i 26-2 42-8 30-8

14-2 13-6 15-2 23-4 15-1

1-4 5-7

50-1 46-9 33-3 51-5 44-2

21-4 25-5 21-7 26-3 15-2

22-1 22-7 12-1 22-0 21-6

4-o 28-4

23-4 18-7

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping

(E (G (D (F (C

30-6 54-0 44-1 42-3 37-9

37-9 66-4 57-3 56-3 54'0

26-8 56-o 43i 43-8 33-8

19-s 34-4 24-6 22 o 15-i

36-3 62-7 56-3 50-6 48-4

227 42-6 32-6 27-4 24-4

17-i 29-9 24-4 29-0 31-6

15-8 43 2 36-3 24-i 14o

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

(E (B (F (E (E

51-7 56i 51-8 44-i 41-4

55i 72-o 60-o 67-8 55-s

40-5 45-7 53-4 64-2 40-8

21-6 21-3 29-5 43-8 17-9

54-6 59o 61-8 69-5 55-7

27-1 ii's 34-o 40-9 29-5

21-6 25-5 27-5 27-7

32i i5'6 24-2 25-2 14-8

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

(C (F (F (G (E

47-c 55-3 61-2 56-3 44-4

70-9 67-9 56-9 46-5 57-3

72-9 59-2 52-4 38-5 43-3

48-5 33-5 31-8 29-1 25-8

38 7-5 8-2 0-9 1-8 15-8 60 6-4 4-3 8-9

69-8 67i 63-7 59 1 53-s

45-1 41-o 43-2 33i 28-6

38-2 38-2 34-5 31-8

Luleå

(H) 662

60-5

45-9

21-9

3-6

63-2

38-5

35-4

34-7 21-1

4'3

5-9 22 4-1 7-4 34 5-o 39

I9'4

20-o

Orter med över 10 000 inv. i Södra Sverige Mellersta Sverige Norra Sverige

37-8 478 567

45-6 62-1 593

344 527 494

185 32-5 276

4-6 69 4-6

44-6 60-1 62 9

23-5 374 376

194 28-6 355

Mindre orter

45-1

55-0

45-2

8-0

27-3

27-0

Samtliga orter

46l

28-1

6 3

55-8 i 3 2 2

26-9

1 2

II-4

27-6 37-6 33-8 19-7

199 30-2 16-9 278

Angående de olika välståndsgrupperna se sid. 51. Gruppen »mera bemedlade hushåll» sammanfaller med välståndsgrupp 5.

81 Tab. 18 b. Hushåll boende i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet inom olika välstånds- och socialgrupper (i %). Socialgru ppe r

Välståndsg r upp e r

O r t e r (dyrortsgrupp)

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna

.. (G) .. (C) .. (F) . (E) . (D)

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

. .. . .. .

Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona

. (T)) .. (E) .. ( 0 )

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping

(B) (E) (D) (B) (T»

b

21-2 15-4 15-4 12-3 20-8

173 11-2 13-s 25-o 33-8

16-3 6-5 8-3 11-7 18-3

8-o

2-o —

ll-o

2-o

17-7

24-4 296 32i 33-o 12-6

17-2 19-9 19-5 17-i 7-4

4-6 89 10-4 88 1-5

0-5 1-3 03 18

2-9 1-7 1-9 6-5 4-i

25-s 24-9

31-o 12-3

.. m 20o .. (E) 19-4

19-9 23-8 14-i 22-9 18-8

66 14 i 97

13-i 264 22-9 16-5 16-0

14-o 33-6 24-9 19-o 17-5

7-9 19-8 14-5 13-7 7-9 13-4 7-2

.. (E) . (G)

. O)) .. (F) .. (C)

299 20-6 14-8

Karlstad . Forshaga Örebro Västerås Falun

. (E) . (B) .. (F) .. (E) . (E)

27-8 42-4 19-7 19-3 22i

21-6 31-2 28-5 37-3 25-4

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

.. ro)

30-8 31-7 31-4

43-o

Luleå

8-s

19-o 19-5 14-4

2-1

5-o 5-o

4-o

1-5 0-5

— — 0-8 0-2

lo 0-5

Husmindre bemedlade hushåll pensio- håll med självst. närer, arbe- tjänsteunder- okänd nämän rings- stöds- inkomst tare idkare tagare el.okänt yrke o. d. 11-8 54 5'9 42 12-6

6-o

10-o

5-2 18-6 10-0

13-4

6-8 7-0 8-1 68 13-8

22-3 27-o 27-o 25-9 12-3

9-2 14-3 10-4 5-2

9-6 9-5 12-5

5-o

2-9

22-3 21-5 14-8 21-i 18-9

9-4 68 2-i 7-4 44

ll-o

—

65 2-3 5-4 9-3

8-5

13-1 26-8 24-8 16-6 15-8

5-5 14-8 5-9 6-8

8-2 3 -8 10-8 10-i 8-4

67 9-9 10-9

lli 7-2 6-6

5-o 3-o

0-6 0-8 0-6 1-1

1-7

l-o

3-o

0-3

4-3 55 10-5

— 1-5 0-9

5-o

—

23-3 23-0 24-2 28-3 27-2

1-3 44 97 6-o 12-2

18-4 17i 11-4 17-9 25i

7-o

67 4-1

11-a 10-8

6-o

5-8

12-s 7-3 65 7-5 6-9

—

—

94 4-i

10-o 9i 5-8 10-8 6'5 3-8 8-8

8o

2-i 15-2 16-8

6-i 11-8 11-7

8-o 4-o

10-o

13-6

98 98 98 111 7-6

3*

7-o

111 68 7-9 47 4'7

33o

0-3 07 11 1-3

28-6 29-6 27-1 18-i

17-6 13-5 17-0 14-4 8-7

4-o 14-5 12-4 11-9 14-1

I3'8 10-1 12-7

20-3

28-8 16-2 19-s 13-2 7-8

5-o

31-3 25-7 22-6 27-i

. CB)

31-6

22-3

9-s

2-6

1-2

23"9

12-i

6-1

12-o

O r t e r m e d ö v e r 10 000 i n v . i Södra Sverige M e l l e r s t a S v e r i g e .. N o r r a Sverige

17-8 222 298

19-2 29i 26-3

10-2 17-8 15-0

4-2 7-7 57

0-6 0-9 0-6

18i 24-6 27-4

6-o

5-9 98 119

6o

7-o

117 131

11-6 98

107 12i

M i n d r e o r t e r ...

24-7

18-3

6l

1-5

21-8

7-9

7-7

5-6

96 Samtliga orter

25e

9-8

2306 34

.. (F) . (F) . (G) . (E)

31o

7-o

12-o 12-2 14-4 10-9 11-6 16i

82 Tab. 19. Genomsnittlig familjeinkomst per familjepersonenhet inom hushåll med känd inkomst', tillhörande olika boendetäthetsgrupper (kr. per år).

Orter (dyrortsgrupp)

S u n d b y b e r g ... (G) Norrtälje (C) Stuvsta (F) Uppsala (E) E s k i l s t u n a . . (D) Linköping (D) N o r r k ö p i n g ... (Ej J ö n k ö p i n g . .. (D) Huskvarna ...(B) Kalmar (D) O s k a r s h a m n ... (D) K a r l s k r o n a ... (Ej K r i s t i a n s t a d ... (C) Malmö (F) L a n d s k r o n a ... (E) Hälsingborg ...(E)

Hushåll boende i lägenheter, där antalet personenheter pr rumsenhet utgör högst 1

2 1 3 lVs t. o. m. t. o. m. t. o. m. o. däröver 3 IV» 2

2 342 1583 1778 3 016 2 820 2 962 2 945 2 309 1657 2143 1578 1991 2 397 2 493 2113 2 253

1595 878 1263 1355 1248 1233 1324 1109 936 991 827 1091 1054 1247 996 1122

1328 1129 539 730 924 1119 875 1038 864 1002 777 977 858 1054 805 986 724 878 645 799 556 680 725 949 689 955 915 1030 724 838 797 978

57° 706

762 613

736 747 668 411 655 724 611 759

Hushåll boende i lägenheter, där antalet; persononheter pr rumsenhet utgör

Orter (dyrortsgrupp

högst

1 Göteborg Uddevalla Borås Falköping Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå

(G) (D) (F) (C) (E) (B) (F) (E) (Ej (C) (F) (F) (G) (Ej (H)

3 457 2 099 2 567 1968 2 464 1720 2 409 3 022 2 513 2 259 2 914 2 915 2 397 2 420 2 489

IV2 3 1 2 t. 0. m. t. 0. m. t. 0. m. 0. däröver j 2 IV2 3

1477 1137 1231 1090 1149 847 1362 1289 1205 1100 1334 1321 1318 1273 1296

1179 875 980 831 878 747 1057 1100 935 988 1041 1000 1032 1021 1002

977 723 846 696 700 567 858 866 764 826 761 805 776 746 759

löshet torde ha avskräckt många medlemsstarka arbetarfamiljer från att binda sig vid ökade bostadskostnader, även om detta för tillfället kunde synas motiverat med hänsyn till förhållandet mellan deras inkomst- och bostadsstandard. I tab. 19 belyses sambandet mellan trångboddhet och inkomstförhållanden från i viss mån motsatta utgångspunkter. H ä r återges nämligen den genomsnittliga familjeinkomsten per familjepersonenhet inom olika trångboddhetsgrupper. Såsom man kunnat vänta, företer inkomstnivån en kontinuerlig sänkning med stigande trångboddhet. Den mest markerade skillnaden framträder emellertid mellan hushåll, som bo i lägenheter med högst en personenhet per rumsenhet, samt närmast högre trångboddhetsgrupp. E n djupare inblick i sambandet mellan trångboddhet och inkomstförhållandena erbjuder tab. 20, vilken återger hur stor del av de trångbodda, som skulle vara a t t beteckna som »fattiga». Härvid har man (i fråga om redovisningen av »samtliga lägenbeter») använt olika fattigdoms- och trångboddhetskriterier. Såsom trångbodda ha sålunda betecknats hushåll boende i lägenheter med mer än l1!^, mer än 2 samt mer än 3 personenheter per rumsenhet, och såsom fattiga dels hushåll tillhörande båda de lägsta välståndsgrupperna (»fattigdomsstreck n r 1»), dels sådana, som innefattas enbart i den lägsta inkomstklassen (»fattigdomsstreck n r 2»). I fråga om uppgifterna för de olika upplåtelseformerna har man emellertid av utrymmesskäl nöjt sig med ett trångboddhets- och ett fattigdomsstreck. A t t man härvid i förstnämnda avseende dragit gränsen vid IV2 personenhet per rumsenhet, har enbart betingats av den synpunkten, att man eljest understundom fått röra sig med ett så ringa antal hushåll, att siffrorna — i ännu högre grad än vad fallet nu blivit — kunnat påverkas av rena tillfälligheter. Med hänsyn till att man i detta fall sålunda valt ett relativt strängt trångboddhetskriterium, har man samtidigt använt ett mindre strängt »fattigdomsstreck», i det att alla hushåll tillhörande båda de lägsta välståndsgrupperna räknats såsom »fattiga». Granskar man tabellens uppgifter, befinnes, att storleken av den del av de trång1 Oberäknat sådana hushåll, vilka visserligen stå upptagna i taxeringslängderna men utan angiven inkomst. Dessa ha även uteslutits ur efterföljande beräkningar av medelinkomster.

859 599 ! 851 606

616 859 811 627 674' 726 1 669l

83 Tab. 20. Förekomsten av »fattigdom» bland trångbodda bushåll ined känd inkomst (enligt olika fattigdoms- och trångboddhetskriterier). Procentuellt antal enligt vidstående kriterium fattiga »Fattig»Fattig- Proc. antal enl. vidbland hushåll med mer än stående kriterium domsdomsfattiga bland hushåll streck» streck» l l / s personenhet pr rumsenhet med mer än nr 1, räknr 2, räknat efter 2 pers.- 3 pers.- nat efter Fritt uthyrda Av 1 fam.-ink. Egna l /* 2 pers.lägenheter i Samt- enh. pr enh. pr fam.-ink. arbets; pr fam.hemsliga rums- rums- pr fam.- pers.- enh. pr tillhandalägen- 1- o. 2- flerlägen- enhet enhet pers.-enh enh. pr rumspers.-enh. hållna fam.fam.heter heter (kr.) 0*0 rums- enhet bost. hus hus enhet

Orter (dyrortsgrupp)

S u n d b y b e r g ... (G) Norrtälje (C) Stuvsta (F) Uppsala (E) Eskilstuna (D

1000 800 950 900 850

Linköping (D) N o r r k ö p i n g ... (E) Jönköping (D) H u s k v a r n a ... (B) Kalmar (D)

850 900 850 750 850

O s k a r s h a m n ... (JD) K a r l s k r o n a ... (E) K r i s t i a n s t a d ... (C) Malmö (F) L a n d s k r o n a ... (E) H ä l s i n g b o r g . . . (E) Göteborg (G) Uddevalla (D) Borås (F) Falköping (C)

23-8

49-4 46-3

32-5 71-8 49-4 49i 47-8

43-8 84-6 61-9 64-5 59-2

65-2 64-4 55'9 50-6 643

49-9 50-7 54-5 51-1 61-3

53o 50-9 53-6 49-6 64-4

65i 63-7 64-2 63-5 75-6

78-s 54-o 57'7 o2-7 59-6

78-9 48-1

72-4 58-5 45-6 52-9 71*8

77-8 59-6 50-o 55-4 70-5

88-3 77-9 73i 65-o 78-4

35-5 54-4 52-5 61-7

48-8 48-7 653 56-3 63-5

70-0 58-i 62i 70-8 62o

56-c 47-3 62-4 58-o 65-4

55-4 48-4 63-6 58-3 62-1

66-7 60-3 74-1 66-2 74-6

69-6

68-i

77-6 82-7 63i 61-3 73-3

76-9 48-4 56-2

72-6 640 6i-s 59i

57-8 44o 61-3 50-a

52-2 61-7 46-9 46-8 8r6

850 900 800 950 900

87-7 52-7 46-2 51-5 70-7

900 1000 850 950 800

42-5 45-7

67-3

35-9 70-3

67-9

600 480 570 540 510

14-3 42-6 32-3 18-2 16-7

22-9 58-2 39-7 20-9 19-6

780 68-5 65-5 68-4

510 540 510 450 510

24-5 23-4 20i 12-9 28-0

30-2 30-3 25-7 18-i 36o

93i 77-3 75-7 84-o

510 540 480 570 540

45-6 25-4 19-7 24-3 35-5

56i 34-3 34-6 29-4 43i

69i 82-i 690 7i-4

540 600 510 570 480

24-2 17-7 28-2 22-s 23-2

31c 21-7 36-2 28-3 32-5

540 450 570 540 540

29-4 17-2 24-4 19-s 29-5

40-4 34-6 25-4 23-3 36-4

16-7 25-5 33-7 32-6 23-7

23-5 36-6 41-6 42-4 32-8

41-8

55-3

79'4 64-8

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

(E) (B) (F) (E) (E)

900 750 950 900 900

65-4 56-8 50-4 87-0 45-8

56-5 680 71-1 52-5 64i

69-2 45-5 65-8

52-7 46-5 75-3

667 59i 535 45-5 64-3

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

(C) (F) (F) (G) (E)

800 950 950 1000 900

41-8 62o 46-3 45's 40-5

56-3 69o 64-5 69-8 67-o

48-s 57i 62-o 62-5 42-3

43-8 54i 56-7 65-8 48-5

44-3 59-5 59-4 62-4 53-i

59-7 75-6 69-6 76-4 75-o

68-9 77-2 82-8 •

480 570 570 600 540

Luleå

(H)

64-6

75-4

79-6

71-2

85-2

87-s

630 Städer med över 10 000 i n v . i : Södra Sverige Mellersta » Norra »

537 460 558

594 568 689

64 c 61-9 67-7

57-7 50-9 610

59o 52-0 62-9

70s 63-7 75-8

785 70-0 81-0

26-4 21 1 32i

33-8 259 41-9

Mindre orter

48-5

58-9

52-5

75-7

31-4

51-9

67o

74l

30 7

Samtliga orter

.

84-7 61-3 64-o 78-6

84 bodda hushållen, som betecknats såsom »fattiga», givetvis varierar efter det trångboddhets- och fattigdomskriterium som väljes. Gränstalet för trångboddheten spelar emellertid härvidlag mindre roll än fattigdomsstrecket. Ser man på uppgifterna för samtliga orter, visar det sig, att av de hushåll, som bo i lägenheter med över 1^2 personenhet per rumsenhet, 23*9 % tillhöra den lägsta inkomstklassen. Utgår man från lägenheter, i vilka bo över 2 personenheter per rumsenhet, ökas förekomsten av i samma bemärkelse fattiga till 30-7 %. Uttagas de hushåll, inom vilka bo mer än 3 personenheter per rumsenhet, stiger jämförelsetalet till 37*5 %, vilket — i betraktande av att man härvid höjer trångboddhetsgränsen med en hel enhet i stället för en halv — innebär en förhållandevis mindre ökning. Utgår man från det högre fattigdomsstrecket, bli motsvarande jämförelsetal resp. 54*9, 67*5 och 74 - l %. Dessa siffror förete icke heller några alltför betydande inbördes variationer, men däremot ligga de på ungefär dubbelt så hög nivå som de förut anförda jämförelsetalen. Vilka kriterier man än väljer, visar det sig sålunda, att en betydande del av trångboddheten icke synes vara direkt framtvingad av de boendes ekonomiska förhållanden. Enligt de lägsta fattigdoms- och trångboddhetskriterierna äro sålunda omkring 3 / 4 av de trångbodda »icke fattiga» och enligt de högsta ungefär 1/i. Visserligen kunna även dessa »icke fattiga» till stor del leva i knappa och osäkra förhållanden, men det borde dock ofta finnas ekonomiska möjligheter för dem att ordna sin bostadsfråga på ett mera tillfredsställande sätt. Emellertid förekomma givetvis vissa lokala olikheter i detta avseende, även om man på grund av tidigare påpekade felkällor icke kan med full säkerhet konstatera deras omfattning. Av uppgifterna i tab. 20 vill det emellertid förefalla, som om trångboddheten i bl. a. Norrtälje, Oskarshamn och Luleå mer än på andra håll skulle vara betingad av inkomstförhållandena. I Sundbyberg, Västerås, Avesta och Göteborg synas däremot i stor utsträckning förekomma sådana hushåll, som äro trångbodda, trots att de näppeligen kunna betecknas såsom »fattiga». I fråga om Göteborg konstaterades i den av professor G. Myrdal och arkitekt U. Åhrén verkställda undersökningen rörande bostadsstatistikens omläggning m. m.1, att endast något mer än 1 / 6 (22-8 %) av de trångbodda hushållen kunde betecknas såsom »fattiga», medan sålunda nära 4/s (77-2 %) vore att anse som »icke fattiga». E n exakt jämförelse mellan detta undersökningsresultat och här föreliggande uppgifter är emellertid icke möjlig, beroende på att man i nämnda utredning utgått från delvis andra —- i vissa avseenden mera, i vissa mindre differentierade — trångboddhets- och fattigdomskriterier än de här använda. 2 Gränsen för trångboddheten kan för det stora flertalet familjehushåll visas falla någonstädes emellan de båda första i tab. 20 redovisade ( P / Ä resp. 2 personenheter per rumsenhet), medan fattigdomsstrecket ligger ungefär mitt emellan de båda där angivna gränserna (1 000 resp. 600 kr. per familjepersonenhet). Enligt förevarande utredning* skulle av de göteborgshushåll, som bodde i lägenheter med över IV2 personenhet per rumsenhet, 82*3 % vara att anse som »icke fattiga» i den meningen, att deras årsinkomst per familjepersonenhet utgjorde 600 kr. eller däröver. Drar man gränsen vid 1 000 kr. per familjepersonenhet, komma 51-6 % av nämnda hushåll att betraktas såsom »icke fattiga». För hushåll med över 2 personenheter per rumsenhet bliva motsvarande jämförelsetal resp. 78'3 % och 39'7 %. Om man på grund av dessa uppgifter vågade kalkylera, vilket undersökningsresultat, man i förevarande utredning borde ha erhållit, därest man utgått från de i göteborgsundersökningen an1 Statens offentliga utredningar 1934: 14, sid. 24 o. f. 2 Sålunda användes endast ett trångboddhetskriterium, enligt vilket 1en lägenhet ansågs överbefolkad, om antalet personenheter översteg 2 per boningsrum och j2 per kök. Alltså räknades kök som x/4 rumsenhet, medan hall icke alls medräknades. Likaså hade man endast ett fattigdomsstreck, vilket emellertid var differentierat för olika hushållstyper på ett sätt, som inbegrep ett beaktande av hushållens »fasta kostnader», vilka medföra, att levnadskostnaden icke ökas fullt proportionellt mot familjestorleken.

85 Förekomsten av fattiga (räknat efter återstående familjeinkomst per familjepersonenhet).

.6

_£2

^M

H*

Is!

£$ 3 IQ

» *

|

CM i

i

i

M

Ti

86 vända kriterierna, synes man komma till, att ungefärligen högst 2 / 3 av de trångbodda hushållen vore att beteckna såsom »icke fattiga» — sålunda en något mindre andel, än vad man i den tidigare utredningen ansett sig kunna konstatera. Härvid är emellertid att märka, dels att man i sistnämnda undersökning vid fastställande av fattigdomsstrecket tagit viss hänsyn till, att levnadskostnaden icke ökas proportionellt med familjestorleken, vilket, såsom nämnts, icke gjorts i föreliggande utredning, dels att man utgått från inkomstuppgifter, som avsågo det övervägande goda året 1930, medan man här använt inkomstuppgifter för depressionsåret 1932. — Såvitt man kan döma av detta försök till jämförelse, vill det därför synas, som om den tidigare göteborgsundersökningens resultat i detta avseende icke skulle stå i strid med vad man kommit till för denna stad i föreliggande utredning. Såsom förut nämnts, kunna emellertid förhållandena i Göteborg i detta avseende knappast betecknas såsom fullt typiska för de svenska stadssamhällena i gemen. Inom olika upplåtelseformer av lägenheter uppvisa de av arbetsgivare tillhandahållna lägenheterna och därnäst de i flerfamiljshus inrymda hyreslägenheterna det till synes svagaste sambandet mellan trångboddhet och fattigdom. I egnahemslägenheter och hyreslägenheter i hus av egnahemstyp synes däremot förhållandevis många av de trångbodda familjerna vara att beteckna såsom fattiga. Hittills har man emellertid vid bedömandet av sambandet mellan boendetätheten och de boendes ekonomiska förhållanden lämnat en viktig faktor ur räkningen, nämligen b o s t a d s k o s t n a d e n . Denna bör givetvis tas i betraktande, då det gäller att avgöra, huruvida en trångbodd familj skall anses ha ekonomiska möjligheter att förskaffa sig en mera rymlig bostad. I viss mån kan denna faktor sägas bliva beaktad, om man vid välståndsgrupperingen utgår, icke som hittills från den totala familjeinkomsten per familjepersonenhet, utan från den återstående familjeinkomst per familjepersonenhet, som kvarstår sedan hyran betalts. Av denna anledning har man även med utgångspunkt från nämnda begrepp fördelat hushållen på fem olika välståndsklasser. Denna gruppering efter återstående inkomst har verkställts enligt samma grunder som den tidigare återgivna välståndsgrupperingen (jfr sid. 51). Dock ha gruppgränserna genomgående satts vid lägre inkomstbelopp än i sistnämnda gruppering. 1 Understrykas må emellertid, att denna undersökning av naturliga skäl måst begränsas till å fria marknaden uthyrda lägenheter. Med hänsyn till att förhållandet mellan hyra och inkomst ofta måste te sig onormalt i fråga om sådana hushåll, vilka bedriva uthyrning i andra hand, har man vidare ansett sig böra utesluta alla familjer med inhyrande eller inneboende. Det bör slutligen nämnas, att man vid utförandet av dessa beräkningar icke medräknat eventuella kostnader för centraluppvärmning i hyresbeloppen. På grundval av denna gruppering ha hyresgästhushållen i tab. 21 fördelats såväl efter boendetäthetsgrad som efter välståndsklass. Man finner härav, att den högsta välståndsgruppen i allmänhet till övervägande del tillhör den lägsta boendetäthetsklassen (vilken omfattar hushåll boende i lägenheter med högst 1 personenhet per rumsenhet), men att densamma dock svarar för mindre än hälften och i vissa orter för mindre än tredjedelen av den totala frekvensen inom denna boendetäthetsgrupp. Särskilt anmärkningsvärd är den jämförelsevis betydande del av hushåll inom den lägsta välståndsgruppen, som bo i lägenheter med högst 1 personenhet per rumsenhet. Det förefaller sannolikt, att dessa hushåll till betydande del bestå av ensamma äldre personer. 2 Ur flera synpunkter bekräftar denna sammanställning de iakttagelser, som tidi1 I genomsnitt ligga gruppgränserna c:a 15 % lägre än motsvarande gränstal i den föregående välståndsgrupperingen (jfr sid. 51). Dock är skillnaden större i fråga om de lägre gruppgränserna än beträffande de högre samt även större inom de högre dyrortsgrupperna än inom de lägre. I efterföljande tab. 21 återges de gränstal, som i enlighet härmed kommit till användning i denna gruppering efter »återstående inkomst». 2 Jfr i övrigt noten å sid. 79.

87 Tab. 21. Hyresgästhushåll (med känd inkomst och utan inneboende eller inhyrande) fördelade efter boendetäthet och återstående familjeinkomst per familjepersonenhet (i %). Anm.

Återstående familjeinkomst per familjepersonenhet (kr.)

F ö r varje ort anges inom parentes dyrortsgrupp samt antalet hushåll, som uppgifterna avse. Hushåll med . . . personenheter per rumsenhet

1 Återstående Summa familjeinkomst hushåll per familjepersonöver 1 över t. o. m. t. lVi över 2 enhet (kr.) o. m. 1V« 2

Hushåll med . . . peraonenheter per rumsenhet Summa hushåll över 1 over högst lVa t. o. m. över 2 t. o. m. 1 1V« 2

Sundbyberg (G) — 449 4 5 0 - 799 800-1199 1200-1799 1800S:a (1 203)

38 2-8 4-1 8-2 10-8 29-2

3-8 37 6-1 9-5 6-z 29-3

38 62 9-3 89 2-2 30-4

3-0 1-8 37 2'4 0-2 111

14-4 14-5 23-2 29o 18-9 100-0

Jönköping (D) — 389 3 9 0 - 694 695-1049 1050—1559 1560S:a (989)

67 3-7 6-2 6-9 14-9 38-4

4-o 3-5 7-o 6-4 1-7 22-e

3-3 56 7'9 4-2 l-o 22-o

3-7 6-o 4-9 28 Oi 17-o

17-7 18-8 26o 19-8 17-7 lOO-o

Norrtälje (C) — 369 3 7 0 - 659 660— 999 1000—1479 1480S:a (509)

8-1 6-1 7-1 84 16-3 46o

59 5-5 4-5 29 2-4 21-2

65 8-o 5-3 2-9

6-i

lOi

Huskvarna (B) — 349 350— 624 625— 949 950—1399 1400— S:a (759)

2-i 3o 7-4 10-fi 10-6 33-7

1-4 5-i 9-o 8-6 1-3 25-4

2-i 7-6 11-5 5i 0-7 27-o

1-7 6-6 47 0-9

22-7

26-6 22-2 18i 14 4 18-7 100-0

7-3 22-3 32-6 25-2 12-6 100-o

8-o lo 6-o 13o Ho 39o

7-o 5-o 7-o 8-o 5-o 32o

4-o 4-o 5-o 4-o lo 18-o

8-o To l-o

Kalmar (D) — 389 390— 694 695-1049 1050—1559 1560S-.a (773)

8-4 6-6 10-0 9-2 16 7 50-9

5-2 72 5-7 43 Tö 23-9

3-7 6-5 5-2 2-1 Of. 18-o

1-9 3-2 1-6 0-5

To H-o

27-o ll-o 19 o 25-o 18-0 lOO-o

4o 4-2 9o lOo

5-4 7-i 5-7 3-4 0-2 21-8

5-9 5i 2-8 lo

19-9 23-3 25-2 17-7 . — 13-9 14-8 lOO-o

—

2-e 1-2 0-2

—

—

13-9

Stuvsta (F) — 429 4 3 0 - 764 765-1149 1150-1719 1720S.a (100) Uppsala (E) — 409 410— 729 730-1099 1100-1639 1640S:a (906) Eskilstuna (D) — 389 390— 694 695—1049 1050-1559 1560S:a (1 036)

8-1 4-4 55 7-3 20-o 45-3

3-1 32 52 5-4 45 21-4

4-o 5o 8-i 44 0-7 22-2

1-8 45 3-2 1-3 0-3 Hl

17o 17-1 22o 18-4 25-5 lOO-o

Oskarshamn (D) — 389 390— 694 695-1049 1050-1559 1560— S:a (827)

39-8

4-6 6-9 7-7 3-3 1-1 23-6

5-1 33 2'8 39 13-5 28-6

3-7 2-2 67 6o 3-9 22-5

5-o 10'7 63 1-4 31o

2-9 5-9 6-2 25 0-4 17-9

16-7 19o 26-4 187 19-2 lOO-o

Karlskrona (E) — 409 4 1 0 - 729 730-1099 1100-1639 1640— S:a (1 067)

6-7 36 9-9 10-9 16-7 47-8

4-3 5-5 10-1 48 1-9 26-6

2-7 3-7 6-s 1-9 l-o 15-e

3i 4-1 2-2 0-4 0-2 lOo

Linköping (D) — 389 390— 694 695-1049 1050-1559 1560— S:a (1 012)

8-6 33 4-2 6-2 18-9 41-2

4-7 4-2 4-5 4-5 29 20-8

54 5-2 7-i 4-8 2-o 24-5

36 5-1 3-3 1-4 o-i 13-5

22-3 17-8 19 i 16-9 23-9 lOO-o

Kristianstad (C) 369 3 7 0 - 659 660— 999 1000—1479 1480S:a (830)

8-2 7-o 8-2 11-7 26-3 61-4

29 4-8 58 4-5 1-7 19-7

1-6 2-7 3-5 2-9 1-8 12-5

2-2 2-4 1-1 0-7 6-4

14-9 16-9 18-c 19-8 29-8 lOO-o

Norrköping (E) - 409 410— 729 730-1099 1100-1639 1640— S:a (1 829)

6-6 2-7 39 5-5 14i 32-8

3'3 3-8 5-4 6o 3-7 222

5-1 82 9-i 6-2 1-5 28-1

4-3 5-1 54 1-9 0-2 16-9

19-3 17-8 238 19-6 19-5 lOO-o

Malmö (M — 429 4 3 0 - 764 765-1149 1150-1719 1720(S:a 2 984)

6-9 39 6-3 9-2 15-8 42-1

5-o 4-4 6-o 6-3 2-i 23-8

4-7 6-o 6-8 3-9 1-2 22-6

2-7 3-5 3-e 15 0-2 11-5

19-3 17-8 22-7 20-9 19-3 lOOo

7-G

—

12G

—

7-2

—

19-2 23-5 22-5 16-i 18-7 lOO-o

16-8 16-9 28-5

18o

19-8 lOOo

88 Tab. 21 (forts).

Återstående familjeinkomst per familjepersonenhet (kr.)

Landskrona (E) — 409 4 1 0 - 729 730—1099 1100—1639 1640S:a (1 506)

Hyresgästhushåll fördelade efter boendetäthet och återstående» familjeinkomst per familjepersonenhet (i %).

Hushåll med . . . personenheter per rumsenhet

ll-o 46 7-8 10-2 13-6 47-s

Hälsingborg (E) 9-1 — 409 65 410— 729 9-o 730—1099 99 1100—1639 18i 1640S-.a (1 378) 52-6 Göteborg (G) 4-4 — 449 4 5 0 - 799 26 44 800—1199 6-7 1200-1799 15-4 1800S.a (5 008) 33-5 Uddevalla (D) 67 — 389 39 3 9 0 - 694 5-1 695-1049 1050-1559 8i 14-4 1560— S:a (819) 38-2 Bords (F) 8-6 — 429 4-2 430— 764 6-o 765-1149 9-9 1150-1719 13-o 1720— S.a (1 078) 41-7 Falköpmq (C) 6-9 - 369 370— 659 62 9-3 6 6 0 - 999 9-7 1000—1479 17-i 1480— S.a (857) 49-2 Karlstad (E) - 409 6-o 58 410— 729 48 730—1099 7-8 1100-1639 15-7 1640— S:a (836) 39-e Forshaga (B) 0-9 — 349 3 5 0 - 624 0-9 17-2 6 2 5 - 949 950—1399 8-1 9-9 1400— S.a (111) 37-0 Örebro (F) — 429 5-8 3-4 430— 764 765-1149 1 3-9

Återstående Summa familjeinkomst hushåll per familjepcrsonöver 1 over Vi t. o. m. t . l0. över 2 enhet (kr.) 111. lVl 2

4-0 6-5 6-8 36 ll 22-0

55 59 52 1-9 02 187

4-7 57 62 45 2-0 23-i

3-s 4-6 44 33 1-2 16-8

2'5 2-9 1-3 0-8

36 3-6

4-2 55 96 5-8 1-5 26-6

2-7 5-3 6-5 2-1 15-9

4-6 7-1 7'2 3-3

5-i 46 33 1-5

6-o

To

24o

4-4 4-4 2-6 0-5

24-9 21-4 22-4 16-2

0a 12i

15i

— 7'5

Os

100-0 19-6 19-7 20-9 18-5 21-3 100-0 14-9

17o 25-5 21-6 21-o 100-0

l-o

—

23-2

14-5

20-i 20-2 22i 18-3 19-3 100-0

4-9 9-i 7-2 45 0-6 26-s

2-4 3'4 2-8 0-8 0-2 9-1

20-4 20-8 21-4 21-7 15-7 lOOo

3'9 8-6 66 2-2 0-5 21-8

2-7 3-3 1-4 0-4 0i 7-9

15-7 22-9 24-9 16-2 20-3 100-0

5-3 7-8 6-7

57 54

3-o

0-7

0-4 23-2

— 15*1

20-6 23-3 22-o 16-3 17-8 100-0

—

26-i

2-7 10-8 99 2-7 0-9 27-o

3-9 4-i 6-5

6-8 6-8 9-o

3-7 4-6 6-5 5-4 39 24-1 4-5 4-i 59 6'5 1-9 229 22 4'8 7-6 3-9 2-6

21i 36

4-s 7-2 5-3 1-7 22-1 18 36 8-i 11-7 0-9

3-s

9-9

5-4 23-4 37-o 22-5 11-7 100-0

3-1 48 4-1

19-6 19-1 23-5

8-i 1-8

— —

1150—1719 1720— S:a (1 401) Västerds (E) — 409 410— 729 730-1099 1 1 0 0 - 1 639 1640— S:a (941) Falun (E) — 409 4 1 0 - 729 730-1099 1 1 0 0 - 1 639 1640S:a (650; Avesta (C) - 369 3 7 0 - 659 6 6 0 - 999 1000-1479 1480— S:a (283) Gävle (F) - 429 430— 764 765-1149 1150-1719 17*0— S.a (1 094) Sundsvall (F) — 429 430— 764 765-1149 1150-1719 1720— S:a (892) Östersund (G) — 449 4 5 0 - 799 800—1199 1200-1799 1800— S:a (445) Skellefteå (E) 409 4 1 0 - 729 730-1099 1100-1639 1640S:a (520) Luleå (H) — 469 4 7 0 - 834 835-1249 1250-1879 1880S:a (672)

Hushåll med . . . personenheter per rumser het Summ hushå över 1 over högst t. o. m. t. 1V« o. m. över 2 1 1V« 2 l-<6 0-i

7-1 14-3 34-5

5-6 2-8 22-9

4-8 1-3 28-7

13m

19l 18-7 lOO-o

8-i

3-7 3-4 5-4 7-4 2-4 22-3

6-3 4-6 11-8 8-4 1-6 32-7

3:i 5:2 8'ffl l a 0*« 13S9

21-2 14-7 22-9 22-o 19-2 lOOo

3-8

4-5 4-6 7-2 2-2 02 18-7

4-J2 4-(G

21-9 17-4 21-2 lb-5 24-o 100-0

H 2-2 4-4 14-9 31-1 9-4 4-2 5"7 8-6 207 48-6

5-5 4-4 2-9 20-6

10-2 0-7 49 64 15-2 37-4

3-5 4-9 3-9 6-7 1-8 20-8

3-9 9-2 78 1-1 27-3

52 2-5 3-3 4-5 111 26-6

4-4 35 62 5i 44 23-6

4-6 7-6 12-8 6-5 ll 32-6

44 4-6 3-9 5-7 20-s

35 4-5 4i 5-6 3l 20-8

7-o

5s

4-8 6-5 4-5 0-9 23-7

4-7 5-2 1-5

6i 38

5-6

7-o

6-s

4o 5-8 12-2 31-9

8-6 5-6 2-2 28-3

4-7 6-3 4-5 0-7 23-2

6-5 5-8 4-4 69 21-7 44-7

37 3-7 5-6 5-2 4-6 22-8

4-5 2-4 5-8 8-0 12-1 32-2

4-9

4o

5-s

2-» Os 0-2 12-u

4'm 3-s 4-99

Ta —

23-6 13-4 22-9 22-0

18-i

14- B

100-0

4-ffl

19-1 20-3 26-3 17 7 16-G 100-0

6-s 4-<D

1 65

— 17-85

16-6

20-i 18-G 19-7 1V-3 24-3 lOOo

9-2 34 2-9 0-9 0-2 16-6

27-9 18-2 21-8 16-8 15-3 lOOo

9-e

2-5 2-7 1-5

3-8 2-5 24-4

0-4 8-1

15-6 17-2 21i 16-9 29-2 lOOo

3-s

10-6 7-7

4s

5i 5-5 1-9 20-7

3-9 o-i 30-6

2-9 5-6

8-s

—

lo

1-9 0-6

29-7 17-7 20-5 18-0

16-6

14i lOO-o

9-7

89 Tab. 22. Hyresprocent inom hyresgästhushåll (med känd inkomst och utan inneboende eller inhyrande), fördelade på olika boendetäthetsgrupper. Hushåll med följande antal pers.-enh. pei rumsenhet

Hushåll med följande antal pers.-enh per rumsenhet O r t o r

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala E s k i l s t u n a .. : L i n k ö p i n g .. I Norrköping.. i J ö n k ö p i n g .. i H u s k v a r n a .. ! Kalmar I Oskarshamn ! K a r l s k r o n a .. i Kristianstad Malmö Landskrona.. Hälsingborg

over over over högst 1 lVs 2 1 t. o. m t. o. m, t. o. m. 2 lVi 3

19-o 17-o

175 14-9

175 18-3 15-2 15-4 15-5 16-4

14*8

13o

17-7 15-9 17-i 16-4 17-7 14-4

17-i

17-o

13-8

17-o 15-8 153 12-4 18-0 17-2 16-6 16-2 17-3 14-4 16-5

15-5 13-9

13-5 146

14-8 13l 13-2 13-5 12-6 10-9 15-7 13i 13-8 12-6 14-8

12i 10-o 12-2 11-8

13o 13-a

Ho 92 14-6 12i 14-4 12-6 12-i 10-7 12-8

O r t e r over 3

9-o 8-8 8-o

IO7

9-o IO-I

Göteborg.. Uddevalla Borås Falköping K a r l s t a d .. F o r s h a g a .. Örebro V ä s t e r å s .. Falun Avesta Gävle Sundsvall.. Östersund Skellefteå Luleå

över över över högst 1 IV2 över 2 1 t. 0. m. t. 0. m. t. 0. m. 3 172 2 3

16-9

17-3 14-3 17-2 152

16-s

18-o

15i 13-5 15-8 15-5 16-2

I2'3

IIo

18-6 15-7 17-2 13i

18-1 17-4 15-5 10-9 14-9 17-7 21-2 18-6 18-1

15'8 136 14-2 9-3

18-3 16-6

18-o

HG

17-3 20-8

17-e 18-9

13-o

9-o

12-2 11-7 12-6 13-2 14-3

I2-a

13-2 12-4

9-8 9-6

1 ro

13-a 90

13o

15'3 17-8 13-8

13-2 16-7

16-o

15-7

14-5

gare gjorts med ledning av uppgifterna i tab. 20. I ett avseende visar det sig emellertid, att man genom att vid välståndsgrupperingen utgå från de med hyresbeloppen minskade inkomsterna erhåller en något förändrad bild av förhållandena. Tydligast ger sig detta till känna i det på grundval av tab. 21 uppgjorda diagram I I , som för städer med över 30 000 inv. återger förekomsten av »fattiga» (enligt två olika kriterier) inom fyra olika boendetäthetsklasser, vilkas relativa betydelse anges genom staplarnas bredd. Man finner nämligen, att förekomsten av hushåll tillhörande den lägsta välståndsklassen inom flertalet orter endast i ringa utsträckning och i vissa fall icke alls ökas med stigande boendetäthet. Om man såsom »icke fattiga» räknar alla hushåll tillhörande de fyra högsta inkomstgrupperna, skulle frekvensen av dessa hushåll sålunda i stort sett knappast vara nämnvärt mindre bland trångbodda hushåll än bland icke trångbodda sådana. Utgår man däremot från det högre fattigdomsstrecket, framträder med stigande trångboddhet en tydlig tendens till minskad förekomst av »icke fattiga». Tab. 22 ger förklaring till, att man erhåller ett något avvikande intryck, när man studerar förhållandena med utgångspunkt från den »återstående inkomsten» än när man ser på totalinkomsten. H ä r återges nämligen de genomsnittliga hyresprocenterna — d. v. s. hyran (exklusive värmekostnad) i procent av familjeinkomsten — inom olika boendetäthetsgrupper. Dessa uppgifter utvisa, att hyrans relativa andel av familjeinkomsten i stort sett minskas med stigande trångboddhet. Härav följer, att de olika boendetäthetsklassema uppvisa mindre olikheter i fråga om de »återstående» än beträffande de totala inkomsterna. Det förtjänar påpekas, att nämnda tendens hos hyresprocenten att sjunka med stigande trångboddhet icke uteslutande betingas av, att de mera trångbodda åtnjuta lägre totalinkomster (jfr tab. 19 och 20) och sålunda icke kunna använda någon större del av inkomsten för tillfredsställande av bostadsbehovet. Inom varje särskild välståndsgrupp går nämligen samma tendens igen och den framträder t. o. m. starkare, när man ser på varje enskild välståndsklass för sig, än när man tar i betraktande totalsiffrorna i tab. 22. Till belysning av dessa förhållanden har man utarbetat följande tablå, som avser hushåll bestående av 3—4 vuxna med 1—2 barn.

8-7 9'4

90 Personenheter per rumsenhet

Hyresprocent inom olika inkomst- och boendetäthetsgrupper högst 1

t—IV»

IV»—2

2-3

över 3

58-1 17-1

29-5 15-5

24-5 14-2

18l

18-3 10-4 12-7

14-0 99 12-j

40-6 15-5

34-0 16i

21-5 12-c

19o 10-5

15-9

15-9

13-5

15-2 7-8 11-2

Göteborg. Återst. inkomst per fam.-pers.-enhet

j högst 799 kr \ 800 kr. o. däröver Samtliga hushåll

Malmö. fam.-pers.-enhet

\ 765 kr. o. däröver.. Samtliga hushåll

I viss utsträckning utgör sålunda den omständigheten, att hyresprocenten är lägre för trångbodda än för icke trångbodda bushåll, ett uttryck för det förbållandet, att trångboddbeten icke alltid är betingad av inkomstförbållandena. Sammanställningen ger emellertid också en antydan om, vilken betydande påfrestning för familjeekonomien som kan inträda, när medlemsstarka mindre bemedlade familjer förhyra tillräckligt rymliga bostäder. I fråga om o r s a k e r n a till förekomsten av »trångbodda icke fattiga» har redan berörts det betydande inflytande, som arbetslösheten och den därmed förknippade osäkerhetskänslan utövar på bostadsförhållandena. Även av andra anledningar kan emellertid en relativt hög familjeinkomstnivå betraktas såsom mera tillfällig eller i varje fall såsom så osäker, att man icke vågar anpassa bostadsstandarden därefter, exempelvis när vuxna barn, som börjat erhålla relativt goda inkomster, väntas komma att bilda egna bushåll inom de närmaste åren. Av särskild betydelse torde emellertid vara, att vuxna och halvvuxna barn med självständiga inkomster icke sällan bo hos sina föräldrar utan att efter förmåga bidraga till de gemensamma hushållsutgifterna. Att dylika förhållanden ha en viss betydelse i detta sammanhang ådagalägges av uppgifterna i tab. 23, varav framgår, att hushåll om 3 eller flera vuxna utan barn — vilka såsom tidigare framhållits, oftast bestå av man, hustru och ett eller flera halvvuxna eller vuxna barn — merendels utgöra en större andel av de »trångbodda icke fattiga» än av de »trångbodda fattiga» hushållen. Undantag från denna regel utgöra egentligen blott Skellefteå, där ifrågavarande hushåll i högre grad än inom andra undersökta orter synas inbegripa arbetsbiträden, ävensom Uppsala och Avesta. Det hade givetvis varit av intresse att närmare undersöka dessa förhållanden genom en särskild bearbetning för sådana »trångbodda icke fattiga» hushåll, som ha vuxna barn med egna inkomster, men har man av tids- och kostnadsskäl icke ansett sig kunna företaga någon dylik utredning. För att emellertid erhålla ett stickprov har i fråga om Linköping åstadkommits en specialredovisning av sådana hushåll, inom vilka mer än en medlem av familjen haft särskild taxerad inkomst. Förekomsten av »icke fattiga» dels (a) bland de trångbodda av dessa familjer och dels (b) bland samtliga trångbodda hushåll (enligt tab. 20) framgår av följande tablå: Procentuellt antal enligt vidstående kriterier trångbodda hushåll, vilkas fam.-inkomst per fam.-personenhet uppgick till 850 kr. 0. däröver

510 kr. 0. däröver

Hushåll boende i lägenheter, där antalet personenheter per rumsenhet översteg

a

b

a

b

IV2

63-2 55-0

47-0 34-9

91-5 87-5

75-5 69-8

91 Härvid har man emellertid i a-siffrorna även medräknat sådana familjer, där både man och hustru men icke barnen ha självständiga inkomster. Hade man kunnat renodla de fall, där barnen haft egna inkomster, skulle skillnaden mellan a- och bsiffrorna sannolikt blivit än större. Bostadskostnadens inflytande på familjeekonomien. Uppgifterna om »återstående inkomster» och »hyresprocenter» kunna även tjäna ett annat syfte än att bidraga till att belysa sambandet mellan trångboddhet och inkomstförhållanden. Med utgångspunkt från dylika uppgifter kan man även från mera allmän synpunkt undersöka bostadskostnadens betydelse för hyresgästhushållens ekonomiska förhållanden. Den bästa inblicken i detta problem skulle otvivelaktigt vinnas, om man för olika lägenhetskategorier och hushållsgrupper återgåve spridningen av hyresprocenterna i kombination med variationerna i de »återstående inkomsterna». Man skulle då erhålla en uppfattning om förekomsten av sådana fall, där hyreshöjden utgjort en direkt anledning till mera beträngt ekonomiskt läge. Av arbets- och kostnadsskäl har man emellertid tillsvidare nödgats avstå från dylika mera ingående utredningar. E n viss föreställning om hithörande förhållanden erhålles emellertid av de uppgifter, som meddelas i tab. 24—27. I de två första av dessa tabeller återges jämsides med varandra dels de genomsnittliga hyresprocenterna, dels de återstående familjeinkomsterna (beräknade per familjepersonenhet). Framhållas må, att man vid dessa beräkningar i förekommande fall från hyrorna fråndragit kostnaden för centraluppvärmning. I tab. 24 meddelas dylika uppgifter för vissa viktigare lägenhetstyper. Ser man först på uppgifterna om de genomsnittliga hyresprocenterna för samtliga lägenheter, visar det sig, att dessa för flertalet orter ligga i närheten av 15 %. Lägst på skalan komma Avesta, Forshaga och Huskvarna (11 å 12 %) och högst Östersund (19*8 %). Medeltalen för den återstående familjeinkomsten per familjepersonenhet variera, som synes, i allmänhet omkring 1 000 kr. De högsta talen (omkr. 1350 kr.) uppvisa Uppsala, Linköping, Kristianstad, Göteborg, Sundsvall och Skellefteå, medan de lägsta redovisats för Oskarshamn (788 kr.), Forshaga (808 kr.) och Huskvarna (867 kr.). Vid bedömandet av sistnämnda tal måste emellertid levnadskostnadsnivån å resp. orter beaktas. Tab. 23. Förekomsten (i %) av hushåll om 3 o. fl. vuxna utan barn a) bland trångbodda fattiga och b) bland trångbodda icke fattiga familjer (hyresgästhushåll utan inneboende eller inhyrande). Örte

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala Eskilstuna Linköping Norrköping Jönköping Huskvarn a Kalmar Oskarshamn

r

(800) (660) (765) (730) (695) (695) (730) (695) (625) (695) (695)

a

b

23-6 22-9

29-6 32-7

29-7 26-c 27-7 30-3 364 26-s 277 34-4

25-8 359 39-2 37-7 36-5 33 9 28-y 41-7

Orter

Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping Karlstad

(730) (660) (765) (730) (730) (800) (695) (765) (660) (730)

a

b

24-8 26-o 29-3 24-3 22-3 28o 29-5 21-5 25-3 29-2

36-2 37-3 43 7 3fi-3 41-7 36-9 48-9 33-3 25o 31-4

Örte r Forshaga Örebro Västerås Falun Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå

(625) (765) (730) (730) (660) (765) (765) (800) (730) (835)

a

b

35-0 26-7 24i 38-o 31-4 25-3 25-9 23-9 20-3

37-2 37-2 34-9 25-o 36-3 29-i 379 8-2 32-o

A n m . Såsom »fattiga» räknas i denna sammanställning familjer tillhörande de två lägsta välitåndsgrupperna enligt »återstående 1 familjeinkomst» per familjepersonenhet (jfr tab. 21) och såsom • trångbodda» sådana med mer än l ^ personenhet per rumsenhet »Fattigdomsstrecket» anges (i kr.) .nom parentes för varje ort.

92 rl

©

H ..M

P. © *

h

.2

•Ö 4» 'pH O

S te

-fl o o

2A

g ft

s ©

•—

T3

t* Td

a

ci

B

a

A

i»: fl

os

>

&

ö

c ^ s *»

o

:cct

. bo 9

ft fl a

ö

^

5 0

a

a

S3

~

o o o M O.

J-T

CM CM CM

«

T)

a

© 01

CM

T j i T j i i-H GM OS CD CO GM O i n i-H J ^ T j i i-H GM

co CO in GM

CD • —

CO CO GM

GM

CO GM GM GM

GM GM CM GM GM

<M 7-1

CO CO

O C M OS t--, T J I TJI OS O GM OS

N O C O i O N o r^ co co TJI oo o> o os oo

co co r - o co CD T j i T j i l O T-t

• O

T-l

ft ft

O l > "">30 • * M "M r ^ r - - * • i «>• 00 c o c o

0 0 N N O N H T j i OS CO CQ NN^O3N

cc o c o o o co

t «

0 0 Ctt O » A Cfl

CC

CO 3 0 T - H CO T - H T J I T J I » O f— CO O T-H CO C CO

T C?

0 0 GM T-H O l O C C i O t ^Jt i—i ^ H ^ i l

CC GM CS

CM i n o C N H • co o o GM CO CO

•

T—1

COCOiMCM

i n t ^ GM t^- c o ^H 30 GM CO CD oo r~ os os os

GM CO CO GM T J I GM OS CC CO T-H OS OS O S CC O

co O r>i

i n o i o T J I GM GM • c e c o co

O C O N r H t »

1—1

os i n co GM o . co t - c - co o rH

GM t-

^O M O Th

CO UD t ^ | co O o : ' oo i i - i r r o Tj-GM C O C O i-H CC c c O! • i n c o co T-H GM T H

C f^ cc

T-H

T-l

i—i

T H

•"

!•

O

s

l-i

T J I 1> t ^ O CO i f l CO C O C O CD

co co i n cs co i - ~ o s t ^ 0 0 CD

I

^j-co 0\CD oco "- C0

co o co OOCON co -— oo CO TJI T j i

CO CO r o O M C-- ! > . i r i O N CO CO CO 0 0 >H 0 0

O CO GM O «•r » x i o ii-)iO CO OS TJI N GM > - l GM - H i—I H i-i i—l

os o i-i o os GM i - i GM t > - O J OS GM T J I CO GM

r^ co o i n co t ^ - 1 - - OS GM TJI n i > r o i n O T

1 - 1 T - l T-H 1 - 1

T - H l—l T - H T-H. — H

T-H TJI CD T-1

0 0 - * I O T I I O £ ^ OS GM » O

OS OS 0 0 0 0 CO

r - i r ; c o i—i GM 00 -HTjI O l C l CD OS OS O 0 0

OS J > T J I c o o CO O OS i O o OS i-H c c o s c o

i n 3D CO GM 0 0 GM OS CO GM CD C O N O I O O J

CO CO GM CO CO N O t - i N ( M O CM OS 0 0 O 0

7 0 i-H GM i—i GM T H GM T f i C T-H N C . 0 5 0 C 5

. M C i n CO CO CD

co

rf c-

O GM • oo • . 1co^ . lTOj i TJI CO N

i

^

C

ecfl

^

O

5 S

be a>

oo sta , f l

T-l

8 -fl - *

i— h CO l O GM CO

CM

• *

u

CO CO CO t O

( M N O H O )

o :o ° M

a

coco r - os • CO o

y-<T-i

°-"

1-1 T - l

1-1

°

M

Y-l

— 'S 00

s

©

c a»

fl

O

T-H

5 B M

2 Wl o

fl

o.

.8

ft

T*

b i ) ^ :co o i-5

o> t - «

B

> *T3

a

o-

a

u cS

a

, ; A

E

ci

§ « :0 C O J4

"T a -fl ^ 3 c o 2

2 c

:o * ^

ö

•

a

g

a

M O

t»

g* "-1

w ©B

o»

(-.

cS ja

C5 CO

00 •

•

TH

•* • ©

CO T » t »

l-l

» O T j i T j i 1—1 t > .

•«

00 C<5

I O I O

00 •

TH T-l

T»

CO GM

TH TH

T- fM O

'-C O

N SO u-JOS I—I M H N ,-1

.

.

1 * • fr 1-1

T»

co

T->

O

«

B

^

N

c» o

T-H T H

• o in GM T H

t -

O » •>*

3>

CO T j i i f l i O GM

GM i n T J I c o c o c o t ^ - H os TJI OS OS O 0 0 T-H T-H

CC CO o.

T-H

t ^ . C D CO CO GM •H I " - OS TJI OO M l M r H O l O

O)

TH 1 - H T - H

i-H

CO t " - CO i-H CO CO - H CO t~- O

T J I o o s o t— T-H TJI O TJI t > -

in o

co n

i n

o

cc o

t - t - os os t>-

OS CO CO CO

o 1—1

Crj

t~oo

o

o oo r- GM o OS 0 0 O i-H i—I i-H T-H r-i

CO 00 t - ©

CO CO O O CM

©

CO CO T J I CO CD

C D H N l O C O

i-H CO CD o s c o

©

t - »O 00

Ctt

cs o

*H „

©

o

I H

©

00 00

»o T J I c o T-i r~ H H H H r t

»O OS CO T»

<M

GM I M i - l CO l O T - l 1-1 l—l T-l

©

«i

GM T j i TJI i-l i-l i H

•

1-1 >o ©

»

w

e

»

-

oo

co

t - CO C l

»

co r— CD co

in

m

i?

T - H T - H i—1 1—1 i—1

CM C- <0 00 O

CO O o

i n co i n i n co 1-1 T-l i-H T-H T-1

i n i n i n CD c o T - l 1—1 T-1 T-H T-H

91 O co

CO X

O

coococo

T-H T-H T - H T - H

I-H

© t -

i-i

e»

»

H

B

i—1 r H

©

CO GM CO T J I CO 1—1 l—l l—l T - l T-H

r j eo O

co co

• co co co

TH

T-H T-H

l—l

o

m

C)

a

1/1

|

LOTjlCOlOO

«jin>ovo - j -

ro

1 i r i N CC

^ H — 1 T-l 1-1

T—1 T—1

rH

M

1-1 TH

TU

©

o

*

t o TJ< c o i - i i >

t -

CO C O O i

• «

©

CO

COCO

i—1 i—i

i—1 T - H - H

lO

t -

iH

00 TJI i n i n co co

CM

iH

©

-* rH

rH

a> CM t -

0 0 OS CO X CO 1—i T-H —1 i-H i - l ©

co O co ©

CD i n T J I c o c o

ia t^

CM

O CO CD r H O i-H i-H i-H CM GM

CC

in

Wl l/> co

©

Ol

co i r i -ji

oo

-*

.

•

r

T-H

T -

t -

5)

H

CO O CO T J I i C

o LO

l-H - H

W lO ©

CO

•

TJI O GM r H H GM GM GM

os

O

O

-*

TH

1 - t-> Tj-fl-l

T H

^

TJI

N r l C O N M

t-

• CO C O h -

T H

lO

oo oo ©

H

•H

CO TH

ett

CO

OJ

*"*

©

•«

CTa

-31

f i C O X l N

©

TH • » ©

T-H T-H T - l I - H

O

»O

•

T-H

CO GM T-H T j i TJI

«

CT\ l O

• oo i n co

rt>-<

CO l O I > COCO 1 - l H H M H o

n

i n co co i n TH T H T-H T-H

t - U OJ

te

OS CO i n o s i n

te

" S * 8 A

M

H

M

°

6 -fl -*S 3 S !° u O M

m

-T

«o

©

CD l O

• 00

lO

T-H i - H

e»

T-H

T-H

CD CO O GM CC T—1 T - l —1 l—l l—l

ifi

c

5 1 GM CG m

co irj en co

CM

»n co co co TJI T H i—1 i-H i-H i—1

©

T» ©

-

r

T*

CO C O T J I - ^ I G M

TJICO

GM O

iC

c o T j t i n i n GM

1 - 1 1—1 1 - 1 T - l

1—1 T—1 T - H i—1 —

m c

n l—l

TH

T-H

CM 0 0 CO

T-H

i - H T-H

00 i—I

,Q 3&Q-B& SBBfeS

ft 0J

-+J

©

H

o

^

O

Ol Os TJI

i—1 T-H r H T-H

OS v o 0 0 GM O 0

r*

i n CD i n c o c o

•

m •

oo t o

t -

Ol

1-1 l - l T H

COTJI

1—1 T - l

O ö f x ^ g

Is

CC c o i f l t » o O . GM iT5 GM T J I i n M C o i t »

t r O O l O CO O 3 0 CO OS CO T-H GM

•

T-H

—'

r-^

•^J-CO r o

T—1

: " 5 £ Ä O H? 3 e8 • > (• O CS

o °

**

i-l

(N CO N

ONCD VO oos

r - o os r - co CO CO CO CO TO OS CM OS OS CO 1-1

i-H

cb »b cb cb cb

Ö fl " ^ S4

•

y-i

lO lO O X ) CO o c o o TJI o CO C O C O t - OS

i-l

TH

CO TJI

rf

IT5CO CO T J I • 0 < M

OS O T J I GM CO H N O O J O O C

OS t ^ CC TJI i-H

- H

fcjD

a* Z OB « * " C IS • oo B 00

«

CM

O

&

x

fe ser O

el

n

CO COCO CO - H OS O c o OS c o O CC i - l i N GM

os os os co co

S

«- a ©

~* fl

t - CO O) c

l O X t O GM GM TJI

CO

.Sf

g 4) * H ® ^ «*> £5 © oo " » U S *J

t»

O

o» eo

•

S

«s

"

SI'S i

lO

i-i

to - * *# t o CO i - l

s

fl

CN CO T i

CC T j t e O GM O T J I c o CD i n T J I T - l CO O T-l o

OS

co

o a <a O

a = Ä

CO GM i - l CO

i-l

0 0 OS OS CO T H c o i-i co - x c i ^ H C O N O

T j i CO GM t " - CO

O

-2 © a£ Ö ö

© 00

O T-l

GM l O CO CO W H O M • GM l > i O l O

i - i GO

,=5

©

© ° rs cr ® _£

OS

• * -X> O O ) • os t o

CQ GX» - *

ca

g -fl -M 5 u :o

-;

>•

Sa <2 w §

t-i 00

—1

•y Si

*« s

CD

1-5

f-i o

M

a to

£

s

ft ser

g

l O • * CO 0 0 c o o n o j - * N Q O M H I O

§ §3"S , 5 !CS j a GG — " ^

"S J2

OS • * O

o

,ci »

fl

«

P-.

o S

»

c3

~ ^

T!

d

:co - t i—i •** 0" c/

s

a j ^ m P B r

•asm ©

t -

CO 0 5 © •H

d g *

c3 c3 d - P o m

rd

m ^

a cö

5 o h M c .2

>s O M M S ^fl c5i2 -3

£

co os C

«

H

M

rt

r>

l O

-

co

r n t - t - c-

T

t - H Cl H

c O N i Q N N

r^

r» !>• f -

M

T j i CO O

OS

T - H l—1 1—1 T - 1 1—1

I H

H

t-

i n t - © ee

H

M Ol O

rt

o

os co TJI DO i n

co

CM

T»

CO t H CO

i H

O» CO t - T»

cc

t--

1 • — I T—

CD - j i c o i n T j i H H H r t H

I O O i n - * TJ H - H H H r -

HÖfl^O

H W f e g g , 3 £, ^ O g , 8

w> i i (i

.

.

•i-S» i

bil

fl •rH CL,

+J 3 f. S3 :cä O T 3 C rri S O P p q f e

T-H

© _<

J

T 5 co r C y u a co o t .

ca «s M „ CQ C

-^ fl

cc •

*

-

(f c

a

«

« 03

>

'Ö C j

S5ra + J CO Bl M

Mfeo> (s <>, O COO 0Q co , s

•H t - oo en © — , HrtCM M

———— -

03 C

CM CO T » " T M M « Si

©

i>- co en ©

CM

CM CM CM

CO

•d a

r-1 TH

93 Såsom man kunnat vänta, ökas den återstående inkomstens belopp i allmänhet med stigande lägenhetsstorlek. Skillnaden mellan smålägenheter och medelstora lägenheter om 3—4 rum och kök är dock i detta avseende i regel mindre än motsvarande mellan medelstora och större lägenheter (om 5 eller flera rum och kök). Även hyresprocenterna ökas i viss mån med stigande lägenhetsstorlek, men nå i allmänhet sitt maximum inom lägenhetsgruppen 3—4 rum och kök. Större lägenheter uppvisa icke sällan lägre relativa hyror än någon annan i tabellen specificerad lägenhetskategori, vilket givetvis förklaras av att dessa lägenheter huvudsakligen bebos av mera bemedlade. I fråga om de i tabellen redovisade kvalitetsgrupperna visar det sig, att den lägsta gruppen, d. v. s. lägenheter utan vatten- och avloppsledning uppvisar lägre Tab. 25. Hyresprocent och återstående inkomst för hyresgästhushåll (med känd inkomst och utan inneboende eller inhyrande) fördelade på olika socialklasser. Genomsnittlig återstående familje-inkomst per familjepersonenhet (kr.)

Genomsnittlig hyresprocent O r t e r

Mindre bemedlade hushåll Mera Mera pensio- bemed- Samtpensio- bemed- Samtliga liga närer självst. självst. närer lade lade artjänste- närings- undertjänste- närings- underhushåll hushåll betare män män hushåll hushåll idkare stödsidkare stödstagare tagare

Mindre bemedlade hushåll

(dyrortsgrupp) arbetare

977 610 802 808 793

1137 789

800 621

738 715

2 288 2 249

14-8 12-2

16 9 15 7 16 2 16 9 134

952 1020

765 553

602 614

3120 2 927

1235 905 10341 1396 1148:

13i 12-8 13-4 96 13-5

15 0 143 144 117 171

741 796 789 736 696

924 978 861 879 738

643 736 717 614 632

638 771 750

3174 3 086 2 819 2 247 2 696

1344 1223 1122 867 1053

11-7 13 9 13-6 14-5 11-2

15o 162 15 8 164 13 7

579 800 703 830 721

916 927 862 1067 992

566 552 731 730 661

694 622

2 550 2 636 2 889 3 044 3 211

788 1119 1339 1266 1071

206 2I"4

133 14-7 13i 13'7 13i

160 163 148 16 7 160

777 914 727 822 677

933 1087 929 946 867

643 772 695 810 606

643 735 629 754 573

2 740 3 255 2 540 2 915 2 493

1148 1364 1063 1152 1040

2y9

I9-3

13-4

3 094

24-7 21-5

14c 13-0 14-3

663 710 810 856 744

25-2

163 118 17o 15o 162

994 1021 989

731 656 591

716 714

2 845 3 207 2 922

1096 808 1166 1296 1261

llo 137 16 5 198 16-9

814 806 801 699 804

1004 959 980 804

656 602 546 667

868 788 709

10-8 11-6 14-5 16-o 13i

2 365 2 947 3 249 2 878 2 859

1043 1148 1351 1073 1331

29-7

15-7

2 654

19-o

16-4

22-3

25's 18-6

13-5 12-5

21-2 15-5

25i 257

299 19-5

15 13 13 11 17

17-9 17'2 18-9 I4*o

25-o 24-2 22-8

24 1 18-9 14-3

15-8 26-8

25-6

Oskarshamn ..CD) K a r l s k r o n a ... . . ( E ) Kristianstad • -(G) Malmö .. (F) Landskrona ..(E)

15 15 16 16 13

14-9 17-2 18-9 17-9 16-4

22-7 27-7 25-e 25-3 21-8

Hälsingborg ..(E) Göteborg .. (Q) U d d e v a l l a ... ..(B) Borås ..(F) ..(C) Falköping

15 15 14 16 15

18-9 19-i 16-5 21-4 17-2

27-4 26-7 21-3 23-i 23-9

24-2 20-8 16 o

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

..(B) ..(B) (F) (E) ..(E)

17 10 16 14 15

19-5 19-3 18-1 18-3

26-5

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

.. ( 0 ) ..(V) ..(¥) ... . . ( G ) ..(E)

9 13 14 20 17-

16-7 18-8 208 22-7

21-i 29-2

-(H)

18-4

Sundbyberg -CO; Norrtälje ..(C) Sfcuvsta ...(F) Uppsala (15) E s k i l s t u n a ... -. (D)

17 15 17 16 12

L i n k ö p i n g .... ..CD) N o r r k ö p i n g . . . .. (K) J ö n k ö p i n g ... .,(!>) H u s k v a r n a ... .. (K) Kalmar ..(D)

Luleå

22-7

23-i 20-6

27-0 17-6 20-9 27-7

577 614

94 hyresprocent än de båda andra. I övrigt kan man emellertid knappast iakttaga någon bestämd tendens. Den återstående inkomsten företer däremot en kontinuerlig höjning med stigande bostadskvalitet. För lägenheter utan vatten och avlopp, där genomsnittliga hyresprocenten i regel varierar mellan 10 och 15 %, ligger den återstående familjeinkomsten per familjepersonenhet sålunda inom flertalet orter mellan 700 och 900 kr.; för andra omoderna lägenheter, där hyresprocenten varierar omkring 15 %, utgör den återstående familjeinkomsten i regel 800—1 000 kr., medan för moderna lägenheter motsvarande tal bliva resp. 15 % och 2 000—3 000 kr. Tab. 25, som innehåller motsvarande uppgifter för de olika socialgrupperna, synes ge en förklaring till det förhållandet, att hyresprocenten i allmänhet är högre för medelstora än för större och mindre lägenheter. Det visar sig nämligen, att arbetarhushållen, vilka dominera inom de minsta lägenhetskategorierna, uppvisa lägre hyresprocent än övriga grupper av mindre bemedlade hushåll, av vilka vissa kateTab. 26.

Genomsnittlig återstående familjeinkomst per familjepersonenhet inom hyresgästhushåll (med känd inkomst och utan inneboende el. inhyrande) fördelade på olika hushållstyper. Hushåll utan barn med följande antal vuxna

O r t e r (dyrortsgrupp)

Hushåll om 2 yuxna med följ. antal barn

3-4

5 o. fl.

1225 924

1556 1246 1169 792 1 459 1094 1188 1504 986 982 » 155 1348

1-2

Sundbyberg Norrtälje Stuvsta Uppsala E-jkilstuna

(G) (C) (F) (E) (D)

1794 1777

1556 1169

2 599 2 076

1459 1504 1523 1348 1177

Linköping Norrköping Jönköping Huskvarna Kalmar

(D) (E) (D (B) (Dj

2 033 1899 1786 2 252 1888

1520 1485 1285 1103 1447

1522 1257 1242 822 1079

Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona

(D) (E) (C) (F) (E)

1827 3 492 1880 1977 1906

1122 1288 1598 1472 1340

798 716 649 1122 1138 980 930 1288 1331 1 174 1598 1034 1302 1342 1472 1034 924 1406 716 1340

Hälsingborg Göteborg Uddevalla Borås Falköping

(E) (G) (D) (F) (C)

1924 2 247 1865 1704 1481

1393 1599 1439 1428 1384

936 1223 1 125 1393 1417 1462 1599 1107 1069 1032 1439 942 1192 1 119 1428 885 1240 865 1384 890

Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun

(E) (B) (F) (E) (E)

1304 1126

1895 2 717 2 412

1432 1071 1556 1230 1457 1438

Avesta Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå

(C) (F( (F) (G) (E)

2 616 2 026 2 083 1820 2 524

1089 1313 1509 1158 1454

1335 1738 103H 1788

Luleå

(H) 2143

1 122

i 009

1 190

998 1520 950 1485 974 1285 1103 751 1447

908 970 959 810 896

972 770 1112 1432 1001 1 611 1556 1078 1 411 1457 949 994 1304

3 o. fl

1225 924

1089 1313 1509 1158 1454

1056 987 971 992 1031

947 1292

990 Samtl hushåll

1-2 968 1235 905 832

1034 908

1523 1357 1396 1177 1072 1148 1288 1327 1212 728 1150

1344 1223 1122 867 1053

798 749 1138 1076 1331 1865 675 1302 1303 566 1406 951

788 1119 1339 1266 1071

763 1 522 607 1257 677 1242 822 574 531 1079 537

707 721

678 784 774 643 660

1223 1070 1148 1417 1273 1364 1069 984 1063 1 192 1224 1152 1240 1030 1040

1107 1096 808 1071 1146 1166 1230 1196 1296 1438 1251 1261

599 1126

1 009

1 036 1304

Hushåll om 3—4 yuxna med följ. antal barn

612 602

1043 1148 1351 1073 1331

1335 1738 1038 1788

1009 1271 1113 1536

1311 1108

95 gorier i relativt större utsträckning bo i medelstora lägenheter, men däremot högre hyrestal än de mera bemedlade hushållen, vilka sätta sin prägel på de större lägenheterna. De högsta relativa hyrorna (c:a 20—25 % av familjeinkomsten) uppvisa mindre bemedlade näringsidkare, vilka också ofta komma lägre än arbetarhushållen i fråga om återstående inkomster. De därnäst högsta hyrestalen uppvisa pensionärer, understödstagare o. d. och denna kategori företer givetvis i regel de lägsta återstående inkomsterna. Tjänstemännen uppvisa i allmänhet de högsta återstående inkomsterna inom de mindre bemedlade grupperna. I tab. 26 redovisas de återstående inkomsterna inom olika hushållsgrupper. I denna sammanställning ha hyresprocenterna icke medtagits, beroende på att dessa härvidlag knappast uppvisa någon bestämd tendens. Så är däremot fallet i fråga om de återstående inkomsterna, vilka i stort sett sjunka mycket starkt med ökad familjestorlek. Av naturliga skäl är det härvid särskilt antalet minderåriga barn, som har betydelse. Dock framträder tendensen även, när man betraktar familjer med lika barnantal och olika antal vuxna utom i fråga om 1—2-barnsfamiljer, vilkas återstående inkomst per familjepersonenhet icke sällan är större, när familjen räknar 3—4 personer över 15 år, än när endast 2 vuxna personer finnas. Det förtjänar emellertid understrykas, att välståndsgraden icke faller med växande hushållsstorlek i lika hög grad som den återstående inkomsten, eftersom åtskilliga gemensamma kostnader bli relativt lägre inom de större hushållen. Det bör också betonas, att uppgifterna i sin mån påverkas av det förhållandet, att de »högre» socialgrupperna spela något större roll inom de mindre hushållstyperna än inom de större. Utvecklingen sedan tidigare år av vissa bostadssociala förhållanden. E n översikt av de senare årens förändringar i fråga om fördelningen på l ä g e n h e t s k a t e g o r i e r erhålles av tab. 27. H ä r återges relativa antalet lägenheter inom vissa viktigare kategorier dels enligt bostadsräkningen 1920 1 och hyresräkningen 1924 2 , dels enligt föreliggande undersökning. Anmärkas bör emellertid, att sistnämnda uppgifter icke äro fullt jämförbara med de tidigare, beroende på vissa smärre olikheter i lägenhetsgrupperingen. 3 I fråga om år 1933 meddelas, som synes, icke endast uppgifter för hela bostadsbeståndet, utan även sådana för äldre och nya hus, varvid man, såsom nämnts, med sistnämnda beteckning avser sådana hus som tagits i bruk efter den 1 januari 1924. Man finner härav, att de under den senaste tioårsperioden tillkomna boningshusen inom det övervägande flertalet orter uppvisa en något starkare proportion av större lägenheter än det äldre bostadsbeståndet, i det att lägenheter om 2 eller flera eller om 3 eller flera rum och kök utgöra en större andel inom den förra gruppen än inom den senare. Särskilt framträder detta i Eskilstuna, Jönköping, Huskvarna, Oskarshamn, Karlskrona, Landskrona, Falköping, Karlstad, Forshaga, Västerås, Avesta och Sundsvall. Bl. a. i Sundbyberg förmärkes dock en viss tendens i motsatt riktn i n g (enkelrum med kokvrå). Förstnämnda tendens innebär dock icke, att bostadsbeståndet i dess helhet skulle ha undergått någon mera påtaglig förskjutning gentemot större lägenhetskategorier sedan nyssnämnda år. Jämför man det vid bostadsräkningen 1933 kvarstående bostadsbeståndet — alltså vad här betecknats som lägenheter i äldre hus — med uppgifterna enligt hyresräkningen 1924, visar det sig i allmänhet, att detta äldre 1 Allmänna bostadsräkningen år 1920. Sveriges officiella statistik: socialstatistik, utg.2 1924. Hyresräkningen år 1924. Sveriges officiella statistik: socialstatistik, utg. 1925 o. 1926. 3 Sålunda ha enkelrum o. d. samt lägenheter om 1 rum och kök, där rummet är mindre än 9 kvm, hänförts till restgruppen »övriga smålägenheter» (jfr tab. 3) och alltså icke kunnat medräknas i de lägenhetskategorier, till vilka de vid de båda tidigare bostadsräkningarna hänfördes. Däremot ha lägenheter bestående av ett stort och ett litet rum samt kök i denna sammanställning hänförts till gruppen 2 rum och kök, och på samma sätt har förfarits med större lägenheter med smårum.

96 Tab. 27.

Orter

Sundbyberg. 1920 1924 1933 däravi(äldrehus (nya »

Samt- 3 och Enkel- 1 rum 2 rum liga flera rum och och små- rum m. m. kök kök lägen- och heter ' kök

11-4 92 llo 94

45 4 459 50-4 42-e 60G

29-2 86-7 30 3 862 26o 9 0 s 87-i 32G 17-6 94-6

Lägenheternas fördelning på storleks-

Orter

Samt- 3 och Enkel- 1 rum 2 rum liga flera rum och och små- rum m. m. kök kök lägen- och heter x kök

13-3 13-8 9-7 12-9 54

Huskvarna. 1920 1924 1933 ,.. • (äldre hus därav i { (nya »

5-4 5-4 44 46 34

46-2 42-9 37-o 40-s 22-0

37l 38-7 41-9 39o

26o 25-3 25-1 27-o

Kalmar. 1920 1924 1933 •,.. därav i. {(äldre hus inya »

5-0 3-6 5-9 6-5 4-0

Oskarshamn. 1920 1924 1933 ,.. . (äldre hus därav i s Inya »

55G

899 87-n 85-4 85 7 837

io-i ; 12 i , 14-G 14-3 j 16-s!

18-5 17-9 15-6 158 15-i

42i 43-5 36-3 32-4 47-1

70-t 67- a 702 69-8 71-2

29-9 i 32-8 ; 29-8 30-2 28-8

7-9 6-3 7-3 7-5 4'7

27-9 27-7 24-o 25-2 11-3

33-0 29-6 28-2 43-2

74-5 73-4 74-2 65-7

25-5 i 26-6 25-8 34-3

Norrtälje. 12-9 1920 1924 1933 ,„ . 1 äldre hus därav i < 7-7 \nya » 8'6 Stuvsta. 8-6 1920 8-5 1924 56 i 1933 ,.. . (äldre hus 3-4 därav i { 64

24-e 25-2 24-4

27-5 26-7 27-8

65-7 65-8 65-7

34-s 34-2 34-3

Uppsala. 16-5 1920 17-2 1924 13o 1933 15-2 i därav ,.. i. <1 äldre hus inya » 26

36-5 33-9 29-2 31-8 16-7

17-s 17fi 22-9 19-3 395

73-8 72-9 73-3 73-9 70-5

26-2 27-i 26-7 26i 29-5

Karlskrona. 7-7 1920 8-i 1924 9s 1933 ,.. . (äldre h u s 10-5 därav i < Inya » 3'6

18-6 18-7 13-9 13-7 15-6

35o 35-8 28-3 27-2 39i

69-6 69-2 71i 71-6 65-8

304 30-s 28-9 28-4 34-2

Eskilstuna. 1 1920 1924 i 1933 j.. . (äldre hus därav i < inya »

16-5 15-8 14-2 17-o 43

56-8 54-4 50-5 52-5 43-4

15-7 17-9 20-5 17i 89']

89-9 88-9 88-6 89-8 84-o

10-1 lli 11-4 10-2 16-o

Kristianstad. 7-4 1920 1924 7-9 1933 10-1 ,.. därav i. <(äldre hus 11-4 \nya » 4-9

14-5 13-9 9-6 92 11-5

32-4 32-8 26-7 23-8 38o

59i 58-8 61i 61-1 61-2

40o 41-2 38-9 38-9 38-8

Linköping. i 1920 13-6 12G 1924 13-6 1933 1 j . . i. <(äldre hus 15-4 därav (nya » 6"9

40.7 38i 33-3 35o 27-o

22-7 25o 27-3 23-9 39-7

78-2 76-6 78-3 78-7 77-1

21-8 23-4 21-7 21-3 22-9

Malmö. 1920 1924 1933 ,.. . (äldre hus daravi \nya >»

37 4-o 8-1 8-s 7-4

41-3 39-8 35-2 35-3 35i

30-8 30-s 29-2 28-2 31-7

77-2 754 79-3 79-4 79-1

22-8 24-6 20-7 20'G 20-9

47-7 15-8 46-7 16-9 44 7 17-7 43-7 16-4 48-6 23-2

87-3 86-2 85-3 85-o 86-5

12-7 13-8 14-7 15-o 13-5

Landskrona. 1920 1924 1933 ,„ . (äldre h u s därav i < (nya »

4-4 4-9 6-1 64 4-4

30-6 29-7 24-4 25-7 15-9

38-3 37-4 31 s 29-6 41-9

75-3 74i 75'8 76-o 74-6

24-7 25-9 24-2 24-o 25-4

Jönköping. 1920 12-5 45-8 21-6 81-2 1924 11 3 43-2 23-3 79-i 1933 8-3 39-2 265 78-o -,.. . /äldre hus 9-o 43-o 24-8 80-8 därav i \ Inya » 5-5 22-9 335 66-2 1 Inbegripet ej specificerade grupper.

18-8 20-9 22-o 19-2 33-8

Hälsingborg. 1920 ." 1924 1933 i.. • /äldre hus därav i \ Inya »

44 55 8-o 7-9 8-3

18-4 19-o 20-i 17-7 25-7

41-5 40-i 33-3 33-s 33i

66-3 665 73-3 72-8 74-7

33-7 33-5 26-7 27-2 25-3 i

Norrköping. 1920 . . . 1924 1933 . •,.. därav i. <(äldre hus (nya »

23i 21-6 19-6 21-8 ll-o

35-7 32-4 33i 275

29-5 27-7 27-4 302

74-o 74-7 74-9 73o

Bli 76o M-o

97 grupper åren 1920, 1924 och 1933 (i %).

Orter

SamtEnkel- 1 rum 2 rum liga rum och och småm. m, kök kök lägenheter '

3 och flera rum och kök

Göteborg. 1920 1924 8-2 1933 8'7 ,„ . (äldre hus 10-0 därav i < \nya 5-1

51-6 48-s 49-3 45-7

18-9 19-7 18-7 22-4

80-o 81-3 81-7 80-4

20-0 18-7 18'3 19-6

Uddevalla. 1920 1924 1933 -,.. . (äldre hus därav i \nya

56 6-3 7-9 7-9 7-7

45-3 427 35i 35-8 32-7

22-3 22-9 25-o 22-o 35-4

78-e 76-3 76-9 76-5 78-5

7-5 87 12-6 (äldre hus 9 7 därav i \ n y a 18-o

44-3 39-8 32-4 36-7 24s

26-6 27-6 26-8 25-6 28-9

Falköping. 1920 1924 1933 (äldre hus därav i \ n y a

63 7-8 7-2 7-6 37

319 26-2 23-9 24-9 14-8

15-3 14i 13-6 14-8 10-i

41-4 37-6 33-2 37-2 20-8

Borås. 1920 1924 1933

Karlstad. 1920 1924 1933 däravi{äldrenus \nya » Forshaga. 1920 .. 1924 .. 1933 .. äldrel

d ä r a v i Inya / Örebro. 1920 1924 1933

d ä r a v i (nya | ä l d r e l l Ub 8 Västerås. 1920 1924 1933 ,.. därav i. /äldre hus (nya

Falun. 1920 1924 1933 däravi(äldrehus Inya

111 12-9 9-1 9-8 7-9

21-4 23-7 23i 23-5 21-5

Avesta. 1920 1924 1933 (äldre h u s därav i \ n y a

16-5 17-1 147 14-6 15-9

59-7 58-1 57-i 58-5 27-5

13-7 13-6 14-9 14-4 24-6

90s 89-8 90-i 90-6 79-7

92 10-2 9-9 94 20-3

79-9 77-5 76-5 76-s 75-9

20i 22-5 23-5 23-2 24i

Gävle. 1920 .... 18-2 1924 .... 17-o 1933 .... 15-9 (äldre hus 16-3 därav i \nya 14i

51-5 48-3 46-1 46-9 42-2

15-o 17-7 16-9 16i 20-9

85-9 84-2 83-5 84-o 81-2

14i 15-8 16-5 16-o 18-8

33-9 357 34-3 34-8 30-7

73-6 70-5 69-6 71-6 51-9

26-4 29-5 30-4 28-4 48i

Sundsvall. 1920 23 o 1924 20-3 1933 19-1 ,„ därav i- <(äldre hus 21-o Inya » 10-7

36-5 34-6 33-i 35-2 23-4

17-3 19-4 21-4 19-8 29-o

77-8 75-2 78-4 79-9 71-5

22-2 24-8 21-6 20i 285

20-9 22-2 25-8 22-5 36i

78-7 75-3 76-8 78-i 72-7

21-3 24-7 23-2 21-9 27-3

däraviiäldrentis Inya »

13-8 13-5 12-o 126 8-i

34-8 31o 31-3 31-3 31-5

22-e 24-4 27-0 25-7 35-7

73-2 70-7 75-8 75-o 81-7

26-8 29-3 24-2 25o 18-3

24-9 24-2 28-2 19-9

23-2 28-5 22-6 34-6

64i 69i 67-5 70-7

35-9 30-9 32-5 29-3

38-4 33-7 34-7 35-3 32-2

22-o 22-9 24-5 24-o

80-6 78-2 78-5 79-6 74-i

19-4 21-8 21-5 20-4 25-9

Östersund. 1920 1924 1933

20-7 21-7 24-5 23-7 30i

75-o 75-2 73-9 74-5 69-9

25o 24-8 26i 25-5 30-i

11-7 6-8 7-i 4-i

45-9 41-6 44-7 17-6

2?5 31-7 29-5 48-c

85-5 83-4 84-7 73-o

14-5 16-6 15-3 27-o

Skellefteå. 1920 1924 13-9 1933 10-6 /äldre hus 11-2 därav i 99 Inya

11-3 ll-o 11-6 12-e 9-2

43-i 40-9 39-8 40-3 38-5

24-9 26i 24-9 24-o 27-1

80-2 79-i 81-7 81-3 82-6

19-8 20-9 18-3 18-7 17-4

Luleå. 1920 .... 19-2 1924 .... 20-2 1933 14-7 därav i (äldre hus 15-4 Inya » 11-9

18-4 84-0 39-2 83o 21-9 83-5 19-3 84-2 36-8 79-c grupper.

16o 17-o 16-5 15 8 20-4

1 Anm. »Enkelrum m. m.» inbegriper enkelrum, enkelkök och 1 rum m. kokvrå. Lägenheter om 1 -f-1 rum o. kök (jfr tab. 3) ha här räknats såsom lägenheter om 2 rum o. kök. Äldre h u s = hus tillkomna före Vi 1924; nya hus == u n d e r åren 1924—33 tillkomna hus.

10-9 53-8 111 51-9 11-8 46-5 12-4 48-9 8-8 32-2 Inbegripet ej specificerade

2306 3 i

Orter

Samt- 3 och Enkel- 1 rum 2 rum liga flera rum och och små- rum m. m kök kök lägen och heter kök

98 bostadsbestånd under den senaste tioårsperioden företett en viss förskjutning gentemot mindre lägenhetskategorier, vilket i huvudsak måste bero på, att större lägenheter uppdelats i mindre eller att sådana bortrivits i större utsträckning än smärre. Dylika förändringar ha sålunda till betydande del uppvägt det förhållandet, a t t nybyggnadsverksamheten under den senaste tioårsperioden av de här föreliggande uppgifterna att döma varit något mera inriktad på medelstora och större lägenhetstyper, än som svarat mot dessa gruppers andel i det förefintliga bostadsbeståndet. 1 En jämförelse mellan uppgifterna för det totala lägenhetsbeståndet år 1933 och motsvarande uppgifter för åren 1924 och 1920 utvisar emellertid, att flertalet orter i mellersta och norra Sverige likväl förete någon förskjutning gentemot större lägenhetskategorier, i varje fall i den meningen, att de minsta lägenhetstyperna uppvisa en relativ tillbakagång. Detta gäller särskilt om Jönköping, Huskvarna, Falun och Gävle. Däremot företer Sundbyberg en tydlig tendens i motsatt riktning, och detta gäller även — ehuru i mindre grad — om några andra mellansvenska och norrländska städer, såsom Örebro, Sundsvall och Östersund. I södra Sverige framträder en tydlig förskjutning gentemot mindre lägenhetstyper, särskilt i Kalmar, Malmö, Karlskrona, Hälsingborg och Kristianstad. Det vill sålunda synas, som om det börjat inträda en viss utjämning av de tidigare olikheterna mellan södra Sverige och landets övriga delar i fråga om bostadsbeståndets fördelning på olika lägenhetskategorier. Den förskjutning gentemot något större lägenhetskategorier, som sålunda inträtt i ett flertal städer, torde till betydande del stå i samband med e g n a h e m s r ö r e l s e n s uppsving under 1920-talet. Detta uppsving återspeglas i de uppgifter, som sammanställts i tab. 28. Denna återger visserligen icke direkt förekomsten av egnahemslägenheter under åren 1920 och 1933, beroende på att man för förstnämnda år icke redovisat egnahemmen för sig, utan låtit dessa ingå bland »av ägaren begagnade lägenheter». Genom att iakttaga förskjutningarna dels i fråga om denna grupp, dels beträffande förekomsten av lägenheter i en- och tvåfamiljshus (inklusive där befintliga hyreslägenheter m. fl.) erhålles emellertid någon uppfattning om egnahemsrörelsens utveckling. 1 Dessa iakttagelser synas i stort sett bekräftas, om man sammanställer resultaten för bostadsräkningarna 1924 och 1933 med uppgifterna om fördelningen på lägenhetskategorier inom det enligt den årliga statistiken rörande byggnadsverksamheten (senast publicerad i Soc. Medd. årg. 1934 sid. 713 o. f.) under åren 1924—33 tillkomna bostadsbeståndet. Enligt sistnämnda uppgifter har visserligen bostadsproduktionen under senare år i betydande grad varit inriktad på de minsta lägenhetstyperna, men detta sammanhänger väsentligen med förhållandena i Stockholm, som svarat för icke mindre än 37-8 % av lägenhetstillskottet under nämnda period inom samtliga städer, köpingar och municipalsamhällen. Till närmare belysning av dessa förhållanden återges i följande tablå fördelningen på lägenhetskategorier dels enligt bostadsräkningarna 1924 (bostadsbeståndet i 220 orter, exklusive Stockholm), dels enligt statistiken rörande byggnadsverksamheten (lägenhetstillskottet 1924—33 inom samtliga städer, köpingar och municipalsamhiillon):

Procentuellt antal lägenheter bestående av enkelrum, 4 och 1 rum 2 rum 3 rum flera rum -kök, dubletter och kök och kök och kök och kök m. m. Bostadsbeståndet 1924 (220 orter exkl. Stockholm) Lägenhetstillskott 1924—33 ^inkl. Stockholm) .. » » » (exkl. » )

12-s 16-8 10-5

37-7 30 3 28-4

26-5 28-3 32-6

11-1 12-5 15 3

12-4 12-1 13-2

Särskilt anmärkningsvärt är, att lägenheter om 2 rum och kök utgjort den viktigaste lägenhetskategorien inom landsortens bostadsproduktion under perioden 1924—33, medan de inom bostadsbeståndet år 1924 voro väsentligt mindre talrika än lägenheter om 1 rum och kök — i varje fall i fråga om de här redovisade 220 orterna.

99 Tab. 28. Förekomsten av lägenheter i en- och tvåfamiljshns samt av ägaren begagnade lägenheter under olika år.

O r t e r

Lägenheter i en- och tvåfamiljshus i % av samtliga

Av ägaren begagnade lägenheter i % av samtliga

1920 1933 1920 1924 Sundbyberg. Norrtälje ... Stuvsta Uppsala Eskilstuna... Linköping ... Norrköping Jönköping... Huskvarna . Kalmar Oskarshamn Karlskrona Kristianstad Malmö Landskrona Hälsingborg

12-6 13-4 20-p 19-9 13-5 21-2 378 27-0 28-3 15i 12-5 11-8 15-8 22-3

74 52-9 93-5 13-6 26-o 21-5 15-2 21-2 43-2 25o 34-9 24-6 17-3 17-3 17-5 27-5

12-2 8-7 13-9 12-3 7-7 16-5 25-2 16-4 17-6 12-8 12-o 9-7 15i 19-5

12-6 31-4 102 17-3 13-5 10-1 18-2 25-6 18 8 17-7 14-4 13-7 12-o 16-2 22-4

O r t e r

1933 Lägenheter i en- och Av ägaren begagtvåfamiljsnade lägenheter hus i % i % av samtliga av samtliga 1920 1933 1920 1924

Göteborg Uddevalla Borås Falköping Karlstad Forshaga Örebro .. Västerås Falun Avesta .. Gävle Sundsvall Östersund Skellefteå Luleå

31-6 32-o 26-7 19-6 12s 22-5 35-9 33-6 18-0 20-9 21-6 37-6

7-6 32-s 27-7 30i 29o 50-6 12-i 20-8 39-2 38-2 20-3 20-7 23-8 63-o 39-6

25-6 21-7 20-8 144

—

10-7 14-5 23-2 16-1 14-s 21-1 14-o

—

20-6

7-4 27-2 23-8 22-3 17-5 23-7 11-6 14-4 24-s 15-e 15-9 20-2 16-7 31-5 19-0

10-1 25-6 234 24-o 22-2 26-7 15-5 17-3 24-4 15-8 18-9 203 20-8 31-0 23-6

Att döma av tabellens uppgifter skulle sålunda egnahemmens andel av bostadsbeståndet ha ökats särskilt i Eskilstuna, Huskvarna, Oskarshamn, Karlskrona, K r i stianstad, Malmö ; Hälsingborg, Falköping, Karlstad och Östersund. Att den relativa ökningen i antalet av ägaren begagnade lägenheter emellertid icke alltid eller åtminstone icke enbart sammanhänger med egnahemsbyggnadsverksamheten, utan att densamma i vissa fall till väsentlig del återspeglar en ökad aktivitet inom bostadskooperationen, ävensom en relativ ökning i antalet av ägaren begagnade lägenheter i enskilda flerfamiljshus, framgår av, att småhuslägenheternas betydelse i vissa städer minskats eller i varje fall ej ökats, samtidigt som de av ägaren begagnade lägenheterna kommit att spela större roll inom bostadsbeståndet. Dylika förhållanden framträda särskilt i Uppsala, Norrköping, Kalmar och Västerås. Det må därjämte erinras om, att ökningen i egnahemslägenheternas betydelse i vissa fall torde sammanhänga med inkorporeringar av vissa ytterområden. Dylika förändringar av de administrativa gränserna torde också beträffande några orter förklara den nyss iakttagna förskjutningen gentemot större lägenhetskategorier. Detta innebär emellertid knappast, att uppgifterna för de båda åren reellt sett skulle vara ojämförbara, ty det bör ihågkommas, att dylika inkorporeringar i större eller mindre grad föranletts av det förhållandet, att resp. städers faktiska bostadsområden utsträckts utöver de tidigare gränserna. E n viss föreställning om förändringarna i fråga om fördelningen på h u s h å 11 sg r u p p e r erhålles av tab. 29, som återger förekomsten av hushåll om 1, 2, 3 samt 4 och flera personer under åren 1920 och 1933. Att denna sammanställning icke gjorts mera specificerad beror på att man i 1920 års bostadsräkning använt en annan hushållsgruppering, vilken bl. a. icke inbegripit någon särredovisning av barnen. Man spårar emellertid tydligt, vilken väsentlig förskjutning gentemot mindre hushållstyper, som inom flertalet orter ägt rum sedan år 1920. Antalet medelstora och större hushåll om 4 eller flera personer, vilka sistnämnda år utgjorde ungefär hälften av samtliga, har sålunda numera gått tillbaka till i regel 2 / 5 eller */s av

100 Tab. 29. Fördelningen på hushållsgrupper åren 1920 och 1933.

Orter

Antal Däray ;i %)med bostadshushåll 3 2 1 år 1920

Antal under- DäraT i %)med sökta bostads3 2 1 4 o. fl. hushåll år 1933

boende

boende 4 o. fl.

1682 7 754 7 412 6 855 14 948

8-6 17-3 9-o 13-5 14-s

17-1 18-9 18-7 19-9 20-9

22-8 20-4 238 21-5 20-7

51-6 43-4 48-5 45i 43-6

2 694 2 439 2 412 2 210 3 662

io-1 18-0 12-6 16-8 16-5

26-3 232 27-4 23-5 26i

28-2 22-9 27-s 23-4 23-4

35-4 35-9 32-7 36-3 34-o

Oskarshamn Karlskrona

6 984 1793 4 076 2198 6103

14-7 8-4 14-5 12-7 14-8

18-0 13i 17-8 18-3 17-5

18-7 19-4 19-4 18-9 20-9

486 59i 48-3 50i 46'8

2 086 2167 1 762 2 321 2 432

14-3 9-1 13-8 14-2 12-2

22-2 19-9 22-6 19-9 21-o

21i 25e 23-9 24-9 24-8

424 45-4 39-7 41-0 42-o

Kristianstad Malmö Landskrona Hälsingborg Uddevalla

2 903 26 280 4 648 10 683 3 247

16-2 11-5 111 11-9 15-s

19-2 17-3 18-0 18-7 17-3

18-6 20-5 20-3 20'G 17-8

46-o 50-7 49-8 48-8 49-6

1873 6 392 2 888 3 083 2133

19-4 14-2 15-2 15-2 16-e

21-9 24-o 24-6 24-6 21-o

20i 25i 23-3 24-6 21-8

386 36-7 36-9 35-6 40-6

Borås Falköping Karlstad

13-6 10-3 11*8 10o 8-8

16 7 17-8 16-7 17-2 17-8

18-7 19-1 21-o 21-6

Västerås

6 694 1409 4 608 8 495 7 375

24o

51-o 52-8 50-5 51-2 49-4

2 667 1814 2 308 3 086 2 216

14-o 15-3 15-3 14-1 11-4

21-9 21i 20-i 24-3 23i

21-9 22-8 24i 25o 27-6

42-2 408 40-5 36-6 37-9

Falun Avesta Gävle Sundsvall Östersund

3 016 1379 9 098 3 816 2 804

13i 15-0 13-2 14-o 10-6

166 163 18-6 18-5 14-4

21-7 24i 20-1 19-9 20-o

48-6 44 6 48-i 47-6 55-0

1858 1464 2 776 2 476 1767

16-4 15-7 15-2 15-5 12-5

21-8 21o 24-i 22-2 18-7

23-2 26-4 24-7 25-5 23-5

38-6 36-9 36-0 368 45-3

Luleå

2 230

8-5

14-5

19-5

57-5

11-6

18-6

25-5

44-s

Sundbyberg Uppsala Eskilstuna Linköping Norrköping Huskvarna

samtliga. 1 I samband härmed ha i regel samtliga mindre hushållsgrupper erhållit relativt ökad betydelse. Den starkaste förskjutningen mot mindre hushållstyper framträder i Sundbyberg, Eskilstuna och Örebro; den minst märkbara förändringen företer Karlskrona. Att denna förskjutning gentemot mindre hushållstyper till betydande del orsakats av den minskade nativiteten åskådliggöres av tab. 30, vilken redovisar förekomsten av lägenheter med barn ävensom barnens procentuella andel av bostadsfolkmängden. Man finner nämligen härav, att barnens betydelse ur båda dessa synpunkter gått väsentligt tillbaka inom samtliga orter. Medan det år 1920 fanns barn i grovt räknat hälften av samtliga lägenheter, gäller detta numera endast om ungefär 2 / 5 av lägenhetsbeståndet, och barnens andel av bostadsfolkmängden har sjunkit från i allmänhet 25 å 30 % till omkring 20 %. 1 Det förtjänar anmärkas, a t t utvecklingen i Stockholm n ä r a ansluter sig till förhållandena inom flertalet landsortsstäder enligt tab. 28 (jfr bil. 3), vilket n ä r m a r e framgår av följande siffror avseende hela staden: Proc. antal hushåll med . . . boende Ar 1 2 3 4 o. fl. 1920 9-5 19-2 21-8 49-5 1930 12-3 25-9 23-5 38-3

101 Emellertid torde förskjutningen mot mindre hushållstyper även till någon del sammanhänga med andra förhållanden. Sålunda är att märka, att hushållsbildningen under krigs- och efterkrigsåren hölls tillbaka på grund av byggnadsverksamhetens stagnation samt bostadsmarknadens »fastfrysning» i och med hyresregleringen 1917—1923. Detta måste givetvis bidraga till att göra hushållsbildningen desto livligare under de följande åren. Även frånsett denna omständighet är det emellertid tänkbart, att vuxna barn i något ökad utsträckning skaffat sig egna bostäder. Beträffande inneboendefrekvensen lämnas vissa uppgifter i tab. 30. Denna utvisar, att antalet inhyrande och inneboende i förhållande till hela bostadsbefolkningen minskats till ungefär hälften jämfört med år 1920. I universitetsstaden Uppsala, som har den största förekomsten av inackorderingar o. d., är nedgången dock betydligt mindre, medan däremot Sundbyberg, som år 1920 ävenledes uppvisade ett högt jämförelsetal, numera blott har genomsnittlig inneboendefrekvens. Beträffande dessa förhållanden är emellertid att märka, att förekomsten av andrahandshyrande o. d. hade företett ökning under krigsåren beroende på den dåvarande bostadsbristen. Enligt uppgifter avseende 74 orter ökades sålunda antalet inhyrande och inneboende från 3*4 % av bostadsfolkmängden åren 1912—14 till 5-1 % år 1920. I jämförelse med tiden närmast före kriget synes sålunda nedTab. 30. Förekomsten av barn samt ar inhyrande och inneboende åren 1920 och 1933. Lägenheter med barn i % av samtliga lägenheter O r t e r

smålägenheter

samtliga lägenheter

Barn i % av samtliga boende smålägenheter

därav lägenheter med 1 samtliga rum och kök lägenheter

1920 1933 1920 1933 1920 1933 1920 1933 1920 1933

Inhyrande och inneboende i % av samtliga boende samtliga lägenheter 1920

1933 Sundbyberg.. Uppsala Eskilstuna ... Linköping ... Norrköping...

57-6 38-4 50-4 44-8 438

44o 31-o 35 8 34-4 345

56-6 43-5 38-5 32-1 50 3 36-o 4 5 i 34-6 4 4 i 35-1

29-7 24-5 27-6 27-8 26-7

21-7 17-3 19-2 19-9 19-7

32-8 28-6 30o 31-9 29-3

23-e 20-9 21i 22-9 21-3

28-8 21-5 26-8 25-8 25-8

21i 16 i 18-9 189 19o

9o 10-2 4o 5-4 3-9

2-9 8-c 1-8 35 2'7

J ö n k ö p i n g ... H u s k v a r n a ... Kalmar Oskarshamn.. Karlskrona ...

46-3 62-4 44-3 51i 48-s

38-2 44-7 40-8 41-6 424

46-6 60-9 44-5 51-6 48-7

38-8 44-1 40-9 41-4 42-9

29-5 35-7 28-8 33-4 32 8

22-2 21-9 23-4 22-3 23-8

31-6 37-6 30-5 37-7 36-3

23-a 23-9 22-6 22-9 26i

28i 34i 26-4 31-i 29-9

21-3 21-3 20-9 22-fi

3-1 2-8 6-1 3-4 5o

2o 0-9 2-6 2o 3-1

Kristianstad.. Malmö Landskrona... Hälsingborg.. Uddevalla ...

42-2 51-9 51-6 48-4 48i

338 36-5 36-7 38-0 368

44-9 50-7 50 4 47-6 49-4

36-8 37-4 40-3 38-6 37-8

30i 30 9 31-9 29-9 30-3

23i 19'9 23-2 22-o 22-2

29-e 33-9 35-3 31-o 32-7

21-o 22-3 25-9 23i 236

27-2 28-4 29-3 26-9 29i

21-2 19-2 21-7 21-i 21-0

6-o 5-4 5-7 49 3-5

4i 2-4 1-9 2-7 2-1

45-7 48'4 50-9 53-8

40-4 40-4 38-1 337 40-6

47-4 51-8 48-7 50-6 53-3

41-9 41-4 39-1 346 40-9

28-1 31-8 28-8 28-5 29-8

22-6 24o 21-3 17-3 207

299 35-4 31-6 32o 32-e

24-9 25-4 23-9 20-2 22-2

27-5 29-8 26-7 26-7 28-1

21-6 22-6 20s 16-5 19-9

4-2 4-9 6i 7-4 7-2

4-i 2-6 3-0 3-4 4-o

47-2 49-7 46-6 42-3 48-9

37-5 48-0 40-s 49-7 35-6 47-0 36-2 44-o 42-8 1 51-4

38-4 28-o 41-2 32o 36-8 28-2 37-7 26-6 44-2 1 28-8

22-i 21-4 20-4 199

31-8 34-9 30-5 29s 32-6

24-7 21-9 22-9 23o 28-6

26-1 31o 27-1 25i 27i

20-7 213 19-8 19-2 28-3

6-8 1-6 3o 4-8 7-8

3-2 1-8 1-8 3-7 43

52-9

45-o 1 54-i 45-11 32-4

35-2 1 26-9| 30-4

22-5

6-a

3-5

Borås Falköping Karlstad Örebro Västerås Falun Avesta Gävle Sundsvall Östersund Luleå

...

...

51G

24-8 24-4

21-Ä

102 Tab. 81. Boendetäthetens utveckling åren 1920-33. Antal personenheter per 100 eldstäder

Antalet boende poi 100 eldstäder

MinskMinskSamtliga SmålägenSamtliga lägenheter Smålägenheter ning ning lägenheter heter i % i % 1920 1924 1933 1920 1924 1933 1920-33 1920 1933 1920 1933 1 9 2 0 - 3 3

Orter

131 157 134

126 105 116 129 120

105 140 112

118 90 96 115 101

133 127 127 108 122

132 119 132 100 111

115 105 114 93 102

12-9 11-8 13-6

10-o 13-6

152 144 145 116 131

111 95 114 106 104

5-1 69 10-9 14-5 68

117 106 131 124 116

118 102 120 113 108

99 88 110 106 96

99 85 103 94 93

0-o 8*4 64 11-8 3-1

142 127 128 115 126

125 117 118 106 118

13-8 14-5 16-5 15-7

137 140 129 147

130 123 122 112 126

115 119 108 121

112 105 105 94 106

8'7 11-8 13-o 12-4

139 130 135 118 153

119 120 126 106 140

14'9 13-7 17-2 1W

145 146 136 149

124 124 131 115 140

122 126 111 133

106 110 113 95 125

9'8 10-3 14-4 6-o

142 129 124 118 142

128 120 122 125 128

16-9 14-3 12-2

154 151 146

19-5

12-o

119 21-6 14o

127 117 127 104 114

15-9 15-2

112 97 119 113 106

135 138 127 140 141 146 128 158

118 162 129

139 105 112 147 119

132 101 104 127 111

148 143 143 122 137

151 138 159 115 132

142 127 146 105 122

133 120 146 138 131

134 115 133 127 121

117 102 128 124 111

162 163 ... 153 172

177 156 153 139 158

146 139 137 127 141

169 172 158 177

162 158 161 148 173

140 136 146 129 157

179 Gävle 174 Sundsvall . Östersund ... 170 Skellefteå ... 194 Luleå

168 163 154 146 175

145 143 144 144 151

142 119 127 143 133

149 182 156

154 128 142 167 145

Norrköping... Jönköping ... Huskvarna ... Kalmar Oskarshamn..

175 169 176 136 157

167 157 165 125 147

Karlskrona ... Kristianstad.. Malmö Landskrona... Hälsingborg .

140 125 155 148 136

Sundbyberg.. Norrtälje . .. Uppsala Eskilstuna ... Linköping . .

Göteborg Uddevalla Borås Falköping Karlstad Forshaga Örebro Västerås Falun Avesta

...

, .

154 140 139 159

ao-i

130 129 126 124 133

133 122 120 135

115 108 108 108 114

7-8 86 17-9 9-8

7-o 8-i

13-5 11-6 10-o 15-e

gången i förekomsten av inneboende o. d. ha varit tämligen obetydlig. Dessutom var antalet andrahandsbyrande o. d. trots allt icke så stort år 1920, att bär ifrågavarande förskjutning sedan sistnämnda år kan i någon större grad ha medverkat till ökningen i de mindre hushållens relativa betydelse. Då lägenhetsbeståndet i stort sett snarast företett någon förskjutning gentemot större lägenhetskategorier, samtidigt som den relativa förekomsten av större hushåll gått tillbaka, är det ju givet, att t r å n g b o d d h e t e n minskats. På grundval av föreliggande undersökningsresultat kunna emellertid inga mera exakta jämförelser utföras med avseende på förekomsten av trångbodda hushåll förr och nu. Däremot har man i tab. 31 kunnat återge utvecklingen i fråga om den genomsnittliga boendetätheten. Denna mates dels efter antalet boende per eldstad, dels efter antalet personenheter per eldstad, varvid barn räknas såsom halva personenheter. Enligt det förra måttet befinnes boendetätheten ha minskat starkast (omkring 20 % ) i Eskilstuna, Huskvarna och Luleå, vilka städer emellertid fortfarande förete relativt höga boendetäthetstal, samt svagast (5—7 %) i Karlskrona, Kristianstad och Hälsingborg, vilka orter emellertid komma relativt lågt på »trångboddhetsskalan», överhuvud taget synes utvecklingen sålunda även härvidlag tendera mot en utjämning av de lokala olikheterna.

103 Om man anser, att vuxna kräva mera bostadsutrymme än barn, och att den minskade barnförekomsten sålunda skulle innebära, att det genomsnittliga bostadsbehovet per person ökats, ter sig givetvis boendetäthetens nedgång mindre, såsom också framgår av uppgifterna om antalet personenheter per 100 eldstäder. Ur denna synpunkt skulle Karlskrona icke uppvisa någon förbättring alls och i Kristianstad och Hälsingborg skulle minskningen i boendetätheten endast uppgå till 3—4 %. I Eskilstuna blir nedgången genom en dylik omräkning begränsad till 17*9 %, i Huskvarna till 13-6 % och i Luleå till 15-6 %. Sammanfattning. Det må starkt understrykas, att mera generella slutsatser rörande de bostadssociala förhållandena i allmänhet i vårt lands städer och stadsliknande samhällen blott böra dragas med försiktighet u r föreliggande preliminära redogörelse, som blott omfattar 31 olika orter, merendels större städer. Då dessa emellertid äro fördelade över hela landet och även eljest utvalts ur representativa synpunkter, torde dock utredningen ej kunna frånkännas en viss grad av allmängiltighet. I några avseenden bekräftas f. ö. resultaten av vad som framgått vid utförandet av 1933 års hyresräkning, för vilken en redogörelse avseende 243 orter i dagarna kommer att publiceras. De meddelade ortssiffrorna utvisa, att i fråga om b o s t a d s b e s t å n d e t s sammansättning framträda betydande ortsliga skiljaktigheter. Åtskilliga av dessa kunna återföras till de betydande lokala olikheterna i lägenhetsbeståndets åldersfördelning. Den senaste tioårsperiodens uppsving, inom bostadsproduktionen har sålunda ingalunda berört alla undersökta städer och stadsliknande samhällen. Medan det sålunda å ena sidan finnes orter, exempelvis Stuvsta, Skellefteå och Sundbyberg, vilkas nuvarande bostadsbestånd till mycket betydande del eller t. o. m. till större delen tillkommit efter år 1923, förefinnas å andra sidan också orter (t. ex. Avesta) där praktiskt taget hela bostadsbeståndet har en ålder av mer än tio år. I fråga om fördelningen på l ä g e n h e t s k a t e g o r i e r kan man skilja mellan orter med enrumsstandard och sådana med tvårumsstandard, allteftersom den dominerande gruppen bland småfolksbostäderna utgöres av lägenheter om 1 rum och kök eller sådana om 2 rum och kök. Den senare bostadstypen synes vara den allmännaste i södra Sverige (utom Malmö) inklusive östra Småland, medan den förra sätter sin prägel på det övervägande flertalet städer och stadsliknande samhällen inom övriga landsdelar. Norra Sverige karakteriseras även av en jämförelsevis betydande förekomst av bostadslägenheter bestående av ett enda rum eller ett s. k. enkelkök. Emellertid vill det synas, som om de tidigare lokala olikheterna i fråga om småbostadstyper i någon mån börjat utjämnas, i det att flertalet orter i mellersta och norra Sverige under det senaste årtiondet uppvisa någon förskjutning gentemot större lägenhetstyper — vilket åtminstone delvis förklaras av den ökade egnahemsbyggnadsverksamheten — under det att man flerstädes i södra Sverige spårar en tendens i motsatt riktning. I fråga om bostädernas k v a l i t e t s f ö r h å l l a n d e n har bl. a. konstaterats, att vatten- och avloppsledning saknas inom bortåt Ve av de undersökta lägenheterna. Dylika brister framträda särskilt inom ytterområdenas egnahemsbebyggelse. Dubbelt så många eller drygt 1 / 3 av lägenheterna utmärkas vidare av, att ingångsdörren leder antingen direkt utifrån eller från gemensam förstuga e. d. in till något av boningsrummen (eller köket), enär såväl tambur som hall uppgivits fela i dessa lägenheter. Ifrågavarande brister äro tvärt emot vad man med hänsyn till de klimatiska förhållandena kunnat vänta allmännast i norra Sverige, medan södra Sverige härvidlag uppvisar gynnsammare förhållanden. Framhållas må vidare, att inom flertalet orter 20—35 % av lägenheterna numera äro försedda med centraluppvärmning och 10—20 % med bad- eller duschrum. I samband med nativitetens nedgång samt — i väsentligt mindre utsträckning —genom avveckling av inneboendesystemet, som numera merendels synes ha relativt

104 ringa betydelse, möjligen även genom att vuxna barn i ökad utsträckning skaffa sig egna lägenheter (jfr sid. 135), har inom nästan alla orter framträtt en stark förskjutning gentemot mindre hushållstyper. Medan år 1920 grovt räknat halva antalet hushåll bestod av 4 eller flera personer, gäller detta numera endast om ungefär 2 / 5 . Den största hushållsgruppen består i allmänhet av två vuxna utan barn. Inom arbetarhushållen dominerar dock vanligen hushållstypen 2 vuxna med 1—2 barn. Antalet barn (under 15 år), som år 1920 utgjorde bortåt 30 % av bostadsbefolkningen, uppgår numera till i genomsnitt knappt 20 %. I sådana orter, där lägenheter om 1 rum och kök dominera, framträder emellertid fortfarande det" anmärkningsvärda förhållandet, att inom dessa lägenheter i regel barnen utgöra större andel av bostadsbefolkningen, än vad fallet är inom någon arman lägenhetskategori. Främst beroende på de större hushållstypernas tillbakagång har t r å n g b o d d h e t e n i allmänhet starkt minskats sedan år 1920. Av undersökta e:a 79 000 begagnade lägenheter ha emellertid nära 10 200 eller 12*9 % befunnits förete trångboddhet i den meningen, att de räkna mer än 2 personenheter per rumsenhet. Bland smålägenheterna äro 16-o % i samma mening överbefolkade. Kanske ännu mera belysande är emellertid, att av de drygt 260 000 personer, som bo i de undersökta lägenheterna, icke mindre än 55 000 eller 21-2 % äro att i här angiven bemärkelse betrakta såsom trångbodda. Riktas uppmärksamheten enbart på barnen, befinnes, att dessa härvidlag förete relativt ännu högre trångboddhetstal. Av samtliga 54 000 barn under 15 år tillhörde nämligen 15 500 eller 28-9 % trångbodda familjer. I n t e ens dessa uppgifter ge emellertid någon fullt klar föreställning om trångboddhetens betydelse för de egentliga familjehushållen. Detta sammanhänger med, att 30—40 % av lägenheterna bebos av småhushåll om 1—2 personer, för vilka någon verklig trångboddhet knappast kan komma ifråga. De medelstora och större hushållen bo däremot till betydande del i överbefolkade lägenheter. Sålunda synas familjer med 3 eller flera barn inom flertalet orter till minst en tredjedel och på många håll till över hälften vara att anse såsom trångbodda. Flertalet konstaterade fall av större trångboddhet hänför sig till hushåll om 4 eller flera personer, som bo i lägenheter om 1 rum och kök. Framhållas må vidare, att trångboddheten i allmänhet ökas med sjunkande bostadskvalitet. Vad angår olika former för upplåtelse av lägenheter, befinnes, att de av arbetsgivare åt egna arbetare tillhandahållna bostäderna äro de mest tätbefolkade. Därnäst följa lägenheterna i de större hyreshusen, medan egnahemslägenheterna ge bättre utrymme. Trångboddheten är till en viss grad beroende av de boendes ekonomiska förhållanden. Sålunda ökas trångboddhetsfrekvensen i större eller mindre grad med sjunkande välståndsgrad. Det visar sig emellertid, dels att de lägsta inkomstgrupperna till betydande del icke äro trångbodda, dels att även de högre välståndsgrupperna uppvisa en del trångboddhetsfall. Av samtliga hushåll som bodde i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet, kunde knappt 1 / 3 betecknas såsom »fattiga» och sålunda drygt 2 / 3 såsom »icke fattiga», om man utgick från ett efter dyrortsskalan graderat fattigdomsstreck, som i fråga om dyrortsgrupp G fixerats vid 600 kr. i familjeinkomst per familjepersonenhet, vilket motsvarar 1 800 kr. för en familj om två vuxna och två barn. Drar man gränsen vid 1 000 kr. per familjepersonenhet (d. v. s. 3 000 kr. för nämnda familjetyp) räknat efter ortsgrupp G, skulle däremot av de trångbodda 2 / 3 kunna betecknas såsom »fattiga» och endast x /3 såsom »icke fattiga». I många fall synes trångboddheten mera bero av de boendes sociala ställning och därmed sammanhängande bostadstraditioner än av deras inkomstförhållanden. I fråga om åtskilliga orter befinnes nämligen, att arbetarhushållen — om man frånskiljer det ringa antalet mera välsituerade bland dessa — förete högre grad av trångboddhet än som i övrigt framträder inom de lägsta välståndsgrupperna. Detta torde

105 emellertid till stor del förklaras av, att arbetarhushållen relativt ofta tillhöra de större hushållstyperna- Dessutom ha arbetarhushållen att räkna med en förhållandevis stor risk för arbetslöshet och inkomstminskning och finna det av denna anledning ofta svårt att binda sig vid större fasta hyresutgifter, även om detta skulle vara påkallat genom familjens storlek och möjligt med hänsyn till dess ekonomiska ställning för ögonblicket. Stockholm i december 1934. Gunnar

Jansson.

Rich.

Sterner.

106 Frågeformulär. K. SOCIALSTYRELSEN

1933 års allmänna hyresräkning

FJÄRDE BYRÅN

Obs.! Ett kuvert för varje hus med bostadslägenheter

HUSUPPGIFT och kuvert till lägenhetsuppgifter. i

(ortens namn) Huset är beläget ä tomten (fastigheten) med adress n:r vid,

n:r

i kvarteret (gata, väg etc.)

Fastighetsägarens 1.

(Ev. särskild benämning) namn, yrke och adress:

Var huset taget i bruk före den 1 januari

1924?

(Ja eller nej) 2 a. Finnes centraluppvärmning ? b. Uppvärmas därifrån samtliga bostadsrum ? ; blott vissa? c. Finnes hiss? 3. Huset inrymmer helt eller delvis till bostad använda eller avsedda (outhyrda) (antal) lägenheter, för vilka särskilda uppgifter lämnas i detta kuvert. den I 1933. (Ägare, vice värd) Obs.!

Fastighetsägare är ansvarig för, att fullständiga och riktiga bostadsuppgifter avlämnas för alla till bostad använda lägenheter i fastigheten. Riktigheten av lägenhetsuppgift skall genom underskrift bekräftas av lägenhetsinnehavaren. Skulle sådan underskrift av någon anledning ej kunna erhållas, bör orsaken härtill antecknas (t. ex. bortrest). Därest lämnad uppgift är felaktig eller ofullständig, kan rättelse eller komplettering införskaffas genom vederbörande krono- eller stadsbetjänt, som jämlikt kungl. kungörelsen angående uppgifter för hyresräkning den 16 sept. 1933 därför äger att av den försumlige utfå 5 kr. för varje förrättning. 1933 å r s a n m a n n a

FJÄRDE BYRÅN

hyresräkning.

LAGENHETSUPPGIFT, Obs.! En blankett för varje till bostad använd eller avsedd (outhyrd) lägenhet. la.

Fastighetens

Kommun: (Mun.-samh.)

adress: n:r

(ortens namn)

vid

(gata, väg etc.) (Ev. särskild benämning) b. Fastighetens ägare: 2 a. Utgöres bostaden av hela huset? Eller del av h u s (lägenhet)? b. I senare fallet, ä r bostaden belägen i källarvåningen — å nedre botten — en — två — tre — fyra — fem trappor upp? (Det tillämpliga understrykes.) c. Är lägenheten att betrakta som vindsvåning? 3. Lägenhetsinnehavarens n a m n : (Ifylles även för av ägaren begagnad lägenhet)

4.

yrkes specialitet: ställning som yrkesutövare: arbetsgivare — yrkesutövare u t a n lejd arbetshjälp — arbetare eller anställd. (Det tillämpiliga understrykes.) Lägenheten begagnas av ägaren — är upplåten i samband med delägarskap i bostadsförening — fritt upplåten — förhyrd i arbetsgivarens h u s — förhyrd i fria marknaden — outhyrd (obegagnad men avsedd för uthyrning). (Det tillämpliga understrykes.)

107 5 a. Lägenheten, utgöres av:

Antal boningsrum, 9 kvadratmeter eller däröver

Med boningsrum förstås rum (inräknat jungfrukammare, men ej -alkov), som stadigvarande användes till bostad, h a r direkt dager samt är försett med stängbar dörr och med direkt eller indirekt uppvärmningsanordning; kök (rum med spis), använt tillika som boningsrum, upptages dock som kök; del i kök angives med Va, Vs o. s. v.

boningsrum mindre än 9 kvadratmeter kök, 6 kvadratmeter eller däröver kök mindre än 6 kvadratmeter eller kokvrå butiks-, verkstads-, kontors- o. d. r u m övriga rum och lokaler. (Närmare redogörelse lämnas under Anmärkningar.)

b. Om i lägenheten ingår ett eller flera boningsrum med mindre golvyta än 9 kvm, skall för bedömande av lägenhetens hela golvyta h ä r nedan angivas (i meter och decimeter) längd och bredd av varje r u m i lägenheten:

6.

kök(kokvrå)

m

dm x

m

dm

r u m nr 3

m

dm x

m .. ...dm

rum n r 1

m

dm x

m

dm

rum nr 4

m

dm x

m .. ...dm

rum n r 2

m

dm x

m

dm r u m n r 5

m

dm x

m .. ...dm

Är lägenheten försedd med tambur? — hall? — jungfrualkov? — badrum? — duschrum? — centraluppvärmning (helt eller delvis)? — varmvatten? —kokgas? — elektriskt ljus? — vatten och avloppsledning? — vattenklosett? (Det tillämpliga understrykes.)

7 a. För

lägenheten erlägges för hyresåret Vio 1933— s % 1934 en hyra (inberäknat ersätt-

ning till hyresvärden för centralvärme och varmvatten) av kr Anm.

"

'.

Därest ifråga om centralvärmelägenheter kostnad för centraluppvärmning och varmvatten icke inräknats i ovanstående hyresbelopp, angiv detta förhållande och orsåken därtill:

b. Är hyran av någon anledning (t. ex. anställning såsom vicevärd, gårdskarl, släktskap) särskilt låg, angiv orsaken: : c. Erlägges till hyresvärden eller annan utöver i p u n k t 7 a angivet hyresbelopp särskild ersättning för vatten, sotning, trappljus e. d.? I så fall till vilket belopp per år räknat? K r Antal i lägenheten boende:

Antal

Familjemedlemmar Arbetsbiträden

(tjänstefolk, gesäller, lärlingar)

Övriga Hela

antalet

Därav barn

boende under 15 år

, ..

Särskilda anmärkningar (här meddelas varje ytterligare upplysning, som kan vara erforderlig för en riktig uppfattning av lämnade uppgifter):

A t t förestående uppgifter överensstämma m e d de verkliga förhållandena, intygas.

S S nr 393, 4/i0 1933, 750,000 ex.

(Lägenhetsinnehavare.)

108 Bilaga 3.

Statistiska uppgifter angående de bostadssociala förhållandena i Stockholm. Källor. Stockholm berördes icke av 1933 års hyresräkning och har alltså icke kunnat medtagas i den huvudsakligen på hyresräkningsuppgifterna grundade bostadsstatistiska undersökning, som utförts genom bostadssociala utredningen (se bil. 2). Emellertid har det varit möjligt att åtminstone till en viss grad fylla denna brist medelst sammanställningar av sådana bostadsuppgifter, vilka i tryckt eller otryckt form äro tillgängliga hos Stockholms stads verk och myndigheter. Främst bland dessa må nämnas S t o c k h o l m s stads statistiska k o n t o r , som under nära tre decennier ägnat mycken uppmärksamhet åt statistiken över byggnader och bostäder, varvid redovisas dels nybyggnadsverksamheten månads- och årsvis, dels det totala bostadsbeståndet vid vart femte år återkommande bostadsräkningar, vilka för mellanliggande år kompletteras medelst hyresräkningar och beräkningar av antalet lediga lägenheter. Den senaste bostadsräkningen i Stockholm, 1 vilken avsåg 1930 års slut, har i stort sett genomförts efter samma plan som tidigare bostadsräkningar, dock med vissa kompletteringar, i det man bl. a. inhämtat uppgifter rörande förekomsten av barn inom olika slag av lägenheter ni. m., detta närmast i anledning av ett beslut av stadsfullmäktige, åsyftande utredning angående i vilken omfattning mindre bemedlade barnrika familjer bodde i undermåliga eller för små lägenheter. Däremot lämnas inga eller endast knapphändiga upplysningar om bostadsbeståndets kvalitativa sammansättning, sambandet mellan trångboddheten och de boendes inkomstförhållanden etc. I fråga om bostädernas beskaffenhet föreligger en ännu ej slutförd specialutredning, vilken med början år 1930 företagits av h ä l s o v å r d s n ä m n d e n s b o s t a d s i n s p e k t i o n i samarbete med statistiska kontoret i anledning av nyssnämnda beslut av stadsfullmäktige av april 1930, vilket även avsåg en allmän utredning angående förekomsten av hälsofarliga eller ohälsosamma bostadslägenheter. Vid denna undersökning ha ett större antal smålägenheter (t. o. m. 3 rum och kök) gjorts till föremål för detaljerad uppmätning och ingående undersökning avseende att utröna förekomst av kyla, fukt, dålig dager, golv under markens nivå, avsaknad av avlopps- eller vattenledning, gas och elektriskt ljus, bristfälligheter i fråga om skafferi, avträde o. d., ävensom dåligt underhåll, vanskötsel, ohyra etc. Vidare ha för dessa lägenheter jämväl antecknats de boendes antal och ålder samt fördelning på familjemedlemmar, inhyrande och inneboende. Efter dessa grunder ha undersökts den inre stadens 16 församlingar, varvid vissa undersökningsresultat publicerats i Statistisk månadsskrift. 2 Endast beträffande storkyrkoförsamlingen har emellertid genomförts en mera fullständig undersökning av lägenhetsbeståndet och en mera ingående statistisk bearbetning av det införskaffade materialet. F ö r övriga församlingar har undersökningen bedrivits 1 Stockholms stads statistik. V, Ny följd. 16. Tolfte allmänna bostadsräkningen den 31 december 1930. Stockholm 1932. 2 Årg. 1931 nr 9 och 10, 1932 nr 2, 3, 4 och 7, 1934 nr 11; övriga rapporter ha i manuskript benäget tillhandahållits av bostadsinspektionen.

109 efter ett mera begränsat program. Sålunda ha alla hus lämnats å sido, vilka tillkommit efter ikraftträdandet av nu gällande hälsovårdsstadga (1920), och dessutom alla äldre lägenheter, vilka vid bostadsinspektionens fortlöpande besiktningar betecknats såsom nöjaktiga. Undersökningen har alltså härvidlag begränsats till de i bostadsinspektionens register såsom dåliga eller mindervärdiga angivna lägenheterna. Härigenom har undersökningsmaterialet avsevärt minskats, så att man beträffande varje enskild församling merendels endast rört sig med några hundra lägenheter. E t t betydande kunskapsmaterial rörande bostadsförhållandena har insamlats för den omfattande bostadsutredning, vilken i anledning av vissa inom stadsfullmäktige år 1932 väckta motioner verkställts av S t o c k h o l m s s t a d s fastighetsk o n t o r . Av denna undersökning har hittills blott publicerats en del, nämligen en utredning rörande den i enlighet med stadsfullmäktiges beslut den 20 december 1929 bedrivna verksamheten till främjande av billiga bostäder. 1 Av dylika ha under åren 1930—33 tillkommit 5 033 lägenheter, vilka uppförts av dels enskilda byggnadsföretagare, dels kooperativa bostadsföretag, dels bostadsaktiebolag och stiftelser av övervägande filantropisk art. Dessutom föreligga i manuskript undersökningar rörande vissa andra delar av bostadsbeståndet såsom stadens bostadshus och gaturegleringsfastigheter, under åren 1922—31 med eller utan kommunalt stöd tillkomna bostadshus med smålägenheter samt de kommunala trädgårdsstäderna och småstugebebyggelsen m. m. (jfr bil. 1). I undersökningen om de billiga bostadshusen belyses bl. a. boendetätheten samt dess samband med inkomstförhållandena, kommunala understöd m. m. Bostadsstatistiska uppgifter förefinnas även i de årsberättelser, som avgivas av vissa kommunala nämnder, såsom f a s t i g h e t s n ä m n d e n (kommunala åtgärder i bostadsfrågan, byggnadskostnadsindex), s t a d s p l a n e n ä m n d e n (specialundersökningar om Stockholms dag- och nattbefolkning, bostadens läge i förhållande till arbetsplatsen m. m.) och b y g g n a d s n ä m n d e n (byggnadsverksamhetens art och omfattning resp. år). 2 Vidare har S t o c k h o l m s s t a d s f a t t i g v å r d s n ä m n d , på föranledande av bostadssociala utredningen, låtit verkställa en undersökning rörande understödstagarnas bostäder ur kvalitets- och trångboddhetssynpunkt. Genom en sammanställning av nu berörda källor kan man erhålla en viss inblick i de mindre bemedlades bostadsförhållanden i Stockholm. Understrykas bör emellertid, att, såsom ock i det följande anges, föreliggande statistik ofta ej är direkt jämförbar med den, som på föranstaltande av bostadssociala utredningen sammanställts för vissa andra städer på grundval av 1933 års bostadsräkningsmaterial (bil. 2). En omständighet, som väsentligt inskränker jämförbarheten även i de fall, där de statistiska redovisningsmetoderna överensstämma, är, att exempelvis fastighetskontorets och bostadsinspektionens undersökningar av särskilda skäl begränsats till speciella delar av bostadsbeståndet, vilka i och för sig äro intressanta att studera, men som näppeligen kunna betraktas såsom representativa för huvudstadens bostadsbestånd i allmänhet. Däremot har man för de orter, som ingå i bostadssociala utredningens undersökning, strävat efter att åstadkomma ett sådant urval, att detsamma kunde anses ge en någorlunda tillfredsställande bild av förhållandena inom bostadsbeståndet i dess helhet. Bostadsbeståndets storlek och sammansättning. Lägenhetsbeståndets utveckling sedan sekelskiftet framgår av följande, efter bostadsräkningsberättelserna sammanställda tablå: 1

Stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang 1933 nr 17. Dessa berättelser ingå i serien Stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang; jfr även Stat. månadsskrift årg. 1934 nr 7. 1

110 Antal bostadslägenheter vid slutet av resp. perioder

År

Inre staden

68 032 76 448 87 404 90 730 99 053 125 518

1900-05 1905-10 1910-15 1915-20 1920—25 1925-30

Brännkyrka 1

7 758 8101 11112 13 669

Bromma1

Procentuell ökning av antalet lägenheter under perioden

Hela staden

Inre staden

.

16-i 12-4 14-3

1740 96 902 2 507 101 338 4174 114 339 6 453 145 640

3-s

92 26-7

Brännkyrka

Bromma

44o

37l 23-o

Hela staden

4-6 12-8 27-4

66-4 54-6

M a n f i n n e r , a t t d e n s t a r k a s t e såväl a b s o l u t a som r e l a t i v a ö k n i n g e n i l ä g e n h e t s b e s t å n d e t u n d e r de s e n a s t e t r e å r t i o n d e n a ä g t r u m u n d e r å r e n 1925—30. — U n d e r d e s e n a s t e å r t i o n d e n a h a b o s t ä d e r n a s u p p l å t e l s e f o r m e r f ö r s k j u t i t sig som f ö l j e r : 2 Bostadslägenheter

Inre

Boende

88-i

88-6

84-c

0-o 5-o

83-7 0-4 9-8 6-i

82-2

1-9 32 6-8

ll-o

10-9 4-5

60-6 13-5 15-6 10-3

73o

65*0 1-5 25-9

60-4 23 30-7 66

61-2

51-4 14-8 16-7 17-i

70-5 0-8 19-3 9-4

48-o

44-4

1-7 45-3

52-i

staden:

Uthyrda lägenheter Outhyrda lägenheter s Av ägaren begagnade lägenheter F r i t t upplåtna lägenheter

la

—

Brännkyrka: Uthyrda lägenheter Outhyrda lägenheter s Av ägaren begagnade lägenheter Fritt upplåtna lägenheter

0-3 17-5 9-2

7-c

—

33-5

5-s

Bromma: Uthyrda lägenheter O uthyrda lägenh eter 3 Av ägaren begagnade lägenheter Fritt upplåtna lägenheter &

55-8 2i 35-2 6-9

5-o

D r y g t */e v l ä g e n h e t e r n a i den i n r e s t a d e n ä r o a l l t s å h y r e s l ä g e n h e t e r , siffran h a r visat tendens till nedgång u n d e r de senaste årtiondena. Sedan 1

—

3-5 men 1915

Inkorporerades med Stockholm fr. o. m. 1 januari 1913, resp. 1916. I fråga om grupperingen efter upplåtelseformer bör beaktas, a t t det i Stockholms stads bostadsräkning använda grupperingsschemat ej överensstämmer med det av bostadssociala utredningen använda. I vissa fall äro emellertid jämförelser möjliga a t t göra. Sålunda motsvarar stockholmsstatistikens grupp »av ägaren begagnade lägenheter» en sammanfattning av bostadssociala utredningens trenne grupper »bostadskooperativa lägenheter», »egnahemslägenheter» och »av ägaren begagnade lägenheter i enskilda flerfamiljshus». I fråga om lediga lägenheter kunna jämförelser utan vidare göras. Beträffande hyreslägenheter är emellertid a t t märka, att dessa i stockholmsstatistiken, i motsats till vad fallet är i bostadssociala utredningens redovisning, inbegripa kommunala lägenheter samt lägenheter upplåtna genom uthyrning i kooperativa bostadsföreningars hus (dock ej sådana upplåtna med ständig besittningsrätt). 3 I slutet av åren 1931, 1932 och 1933 utgjorde antalet outhyrda bostäder resp. 2«o, 3-3 och 2-9 % i inre staden, 1-8, 2-3 och 2-7 % i B r ä n n k y r k a samt 2-3, 2-7 och 3-4 % i Bromma. I slutet av år 1934 hade enligt preliminära uppgifter ledighetsprocenten i inre staden nedg å t t till c:a 2 %. 2

Ill h a r s å l u n d a a n t a l e t av ä g a r e n b e g a g n a d e l ä g e n h e t e r ö k a t s f r å n c : a 3 % t i l l 11 % s ä r s k i l t p å b e k o s t n a d av a n t a l e t u t h y r d a l ä g e n h e t e r , v i l k e t m e s t a d e l s t o r d e bero p å de kooperativa bostadsföreningarnas med åren allt mera omfattande verksamhet. E n l i k n a n d e f ö r s k j u t n i n g av l ä g e n h e t e r n a s f ö r d e l n i n g p å u p p l å t e l s e f o r m e r i y t t e r o m r å d e n a h a r u p p e n b a r l i g e n s i n o r s a k i d e n ö k a d e v i l l a b e b y g g e l s e n och s ä r s k i l t d e k o m m u n a l a t r ä d g å r d s s t a d s a n l ä g g n i n g a r n a i B r ä n n k y r k a och B r o m m a . D r y g t h ä l f t e n a v B r o m m a s b o s t a d s b e f o l k n i n g b o r s å l u n d a i av ä g a r e n b e g a g n a d e l ä g e n heter. B o s t a d s l ä g e n h e t e r n a s s a m t de i dessa b o e n d e s f ö r d e l n i n g p å olika s l a g av l ä g e n h e t e r f r a m g å r av s a m m a n s t ä l l n i n g e n h ä r n e d a n . Procentuell fordelning efter rumsantalet av bostadslägenheterna

de boende

1930 Inre staden: Enkelkök, enkelrum m. m 1 rum och kök 2 rum. och kök S a m t l i g a lägenheter t. o. m. 2 rum och kök 3 och flera r u m och kök

17-2 30-4 23-9 71-5 28-5

17-3 29-7 24-5 71-5 285

21-3 81-8 23-e 76-3 23-8

12-5 28-7 26-4 67-6 32-4

Brännkyrka: Enkelkök, enkelrum m. m 1 rum och kök 2 rum och kök S a m t l i g a lägenheter t. o. m. 2 r u m och kök 3 och flera r u m och kök

13-8 50-i 23-9 87-s 12-2

12-9 42-9 28-4 84-2 15-8

12-6 39-8 29-7 82-1 17-9

6-7 38o 32-3 77-1 22-9

13-2 49-8 20-2 83-2 16-8

12-9 338 17-9 64-5 35-5

11-6 28-9 18-8 59-s 40-7

5-8 26-8 18-9 51-5 48-5

Bromma: Enkelkök, enkelrum m. m

1 rum och kök 2 rum och kök S a m t l i g a lägenheter t. o. m. 2 r u m och kök 3 och flera rum och kök

S å v ä l i i n r e s t a d e n som i y t t e r o m r å d e n a u t g ö r a s å l u n d a l ä g e n h e t e r n a om 1 r u m och k ö k d e n s t ö r s t a g r u p p e n , u p p t a g a n d e o m k r i n g 1/3 av alla. S m å l ä g e n h e t e r n a t. o. m . 2 r u m och k ö k u p p t a g a över 3 /« (i B r o m m a 3 / s ) - — S e r m a n p å bostadsfolkm ä n g d e n s f ö r d e l n i n g , b e f i n n e s d e s t ö r r e l ä g e n h e t e r n a s betydelse v a r a s t ö r r e och de minsta lagenheternas mindre, än n ä r m a n utgår från antalet lägenheter. F r a m h å l l a s m å , a t t i B r o m m a n ä r a h ä l f t e n av f o l k m ä n g d e n b o r i l ä g e n h e t e r m e d 3 eller f l e r a r u m och kök, v i l k e t s t å r i s a m b a n d med d e t t a o m r å d e s u n g e f ä r l i k a s t o r a f r e k v e n s av e g n a h e m s l ä g e n h e t e r . M e d a n bostadsbeståndet i y t t e r o m r å d e n a , särskilt B r o m m a , år efter år uppvisat e n s t e g r a d p r o p o r t i o n av s t ö r r e b o s t a d s l ä g e n h e t e r , h a r l ä g e n h e t s b e s t å n d e t i i n r e s t a d e n s e d a n å r 1925 f ö r e t e t t e n f ö r s k j u t n i n g i m o t s a t t r i k t n i n g , d. v. s. m o t m i n d r e l ä g e n h e t s k a t e g o r i e r . V i s s a a n l e d n i n g a r t i l l d e t t a f ö r h å l l a n d e skola b e r ö r a s i d e n fortsatta framställningen. F r a m h å l l a s m å i d e t t a s a m m a n h a n g , a t t s k i l l n a d e n m e l l a n olika s t o r l e k s k l a s s e r av l ä g e n h e t e r u t e s l u t a n d e a n g i v i t s e f t e r a n t a l e t r u m , e n ä r u p p g i f t e r om l ä g e n h e t e r n a s dimensioner blott i r i n g a u t s t r ä c k n i n g föreligga. F ö r hela staden h a r n å g o n dylik u n d e r s ö k n i n g icke gjorts sedan sekelskiftet. D ä r e m o t föreligga m å t t s u p p g i f t e r f r å n bostadsinspektionens u n d e r s ö k n i n g a r i storkyrkoförsamlingen, vilka giva v i d h a n d e n a t t g e n o m s n i t t l i g a g o l v y t a n p e r l ä g e n h e t u t g j o r d e 16 k v m f ö r e n k e l r u m , 26 k v m för 1 r u m och kök, 40 k v m f ö r 2 r u m och kök och 57 k v m för 3 r u m o c h k ö k . D e t t a a v s å g l ä g e n h e t e r u t a n c e n t r a l v ä r m e , m e d a n f ö r de f å t a l i g a

112 centralvärmelägenheterna motsvarande tal voro resp. 17, 26, 38 och 54 kvm. Mera karakteristiska för moderna smålägenheter torde vara de nettoytor, som meddelas i fastighetskontorets undersökning av 4 331 s. k. billiga lägenheter, nämligen 28 kvm för ett rum med kokvrå, 38 kvm för 1 rum och kök, 43 kvm för 2 rum med kokvrå, 57 kvm för 2 rum och kök och 67 kvm för 3 rum och kök. 1 Bostadsbeståndets beskaffenhet. Berättelsen över 1930 års bostadsräkning ger vid handen, att bostadsbeståndet i huvudstaden till väsentlig del är av nytt datum. Under perioden 1925—30 ökades sålunda antalet bostadslägenheter med ungefär en fjärdedel (i Bromma över hälften), och även under åren 1931 och 1932 fortsatte ökningen i ungefär samma takt (c:a 5 % per år), för att under 1933 nedgå till omkring 2 % av totala bostadsbeståndet. Det torde kunna sägas, att över en tredjedel av huvudstadens bostadsbestånd tillkommit under de senaste tio åren. De nya lägenheterna, stora som små, äro med få undantag utrustade med alla moderna bekvämligheter. Däremot lämna ofta äldre lägenheter åtskilligt att önska i fråga om utrustning och kvalitet. I bostadsräkningsberättelserna föreligga dock härvidlag endast uppgifter avseende förekomsten av centraluppvärmning, bad-(eller dusch-) rum samt hall och kokvrå. Enligt denna källa utgjorde centralvärmelägenheterna vid nedanstående tidpunkter : Antalet bostadslägenheter med centralvärme i % av samtliga bostadslägenheter

A r

Inre staden 1915 1920 1925 1930

10-8 13-8 22'3 46'8

Brännkyrka

34-4

7-6 8-o 21-4 |

Bromma

Hela staden

63i

10-5 12-7 22-2 46-4

|

I den inre staden — liksom i staden i dess helhet — ha sålunda under tiden 1920—30 centralvärmelägenheterna ökats från omkring en sjundedel till nära hälften av samtliga. Förekomsten av denna bekvämlighet inom olika lägenhetskategorier utgjorde i slutet av år 1930: Bostadslägenheter med centralvärme i % av samtliga enkel- enkelrum kök Inre staden

1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum 6 o. flera dubletter o. kök o. kök o. kök o. kök o. kök rum o. kök

7-6

63-2

75-5

4li

38-2

37-8

46-s

50-1

63-9

} 5-8

41-6

70-0

23-8

41-i

59-9

76-3

90-6

95-3

Centraluppvärmning förekommer sålunda i större utsträckning i större lägenheter och i rum utan kök (ev. med kokvrå) än i smålägenheter med kök och i medelstora lägenheter. De större lägenheterna i ytterområdena, vilka merendels utgöra villabostäder, äro oftare än i inre staden utrustade med centralvärme, medan förhållandet är omvänt i fråga om de minsta lägenheterna. Att även förekomsten av bad-(eller dusch-) rum undergått en betydande stegring under de senaste årtiondena framgår av följande sammanställning: 1 Framhållas må, a t t dessa undersökningar icke äro inbördes fullt jämförbara, enär uppmätningen skett efter delvis olika grunder. Medan bostadsinspektionen enbart beaktat boningsrummens och kökens inre dimensioner, har vid fastighetskontorets beräkning av lägenheternas nettoytor även i n r ä k n a t s tamburer, badrum, garderober o. d. biutrymmen.

113 På 100 lägenheter utgjorde antalet bad-(eller dusch-)runi

Bromma Hela staden

9-9 2-o 5-1 9-2

16-5 62 32-o 16o

36-1 12-3 46-8 34s

Bad- och duschrum äro väsentligt vanligare i större lägenheter än i mindre. Smålägenheterna ha emellertid under de senaste åren företett en starkare stegring i detta avseende än de större, såsom belyses av följande talrader, avseende inre staden: År

Enkelrum

Dubletter

1 rum o. kök

2 rum 3 o. flera o. kök rum o. kök

Bad-(eller dusch-)rum per 100 bostads/ 1925 lägenheter \ 1930

4-1 31-7

35-8 59-5

3-1 29-1

9-4 27-2

40-5 53-7

E t t tecken på modernitet är vidare, att lägenheten har hall i stället för (eller jämte) vanlig tambur (eller kapprum). Så var år 1930 fallet i följande procentuella antal bostäder: Inre staden 19-5

Brännkyrka 12-9

Bromma 45-4

Hela staden 20-0

Av moderna lägenheter (med centralvärme) voro 2 /s (40 %) försedda med hall, men av omoderna blott ett fåtal (2 %). Det upplyses vidare, att k o k v r å förekom i 55*6 % av enkelrummen och 70*9 % av dubletterna i den inre staden, medan om ytterområdena tilläggas, siffrorna nedgå till 53*3 resp. 69'9 %. Ser man enbart på de moderna lägenheterna med centraluppvärmning, stiga talen åter till 73*5 resp. 79*6 %. Ägnar sålunda bostadsräkningen uppmärksamhet åt förekomsten av vissa moderna bekvämligheter, saknar den däremot alla uppgifter om sådana elementära tillbehör som vatten- och avloppsledning, gas, elektriskt ljus, skafferi, eget avträde m. m. Upplysningar härom införskaffades emellertid vid den förenämnda, av bostadsinspektionen och statistiska kontoret företagna undersökningen av i sanitärt avseende bristfälliga och hälsovådliga bostäder. Nämnda detaljuppgifter synas dock ej ha statistiskt bearbetats, utan ingå som element i lägenheternas fördelning efter kvalitet. Med avseende på storkyrkoförsamlingen undersöktes 2 163 smålägenheter, medan några hundra dylika måste lämnas åsido, enär tillträde till dessa ej kunde erhållas trots upprepade besök. De undersökta bostadslägenheterna voro nästan genomgående av äldre typ, vilket belyses därigenom, att endast 326 eller 15-1 % voro försedda med centraluppvärmning. Omkring 9 / 10 (1 943) voro hyreslägenheter, medan de återstående i allmänhet betecknades som fritt upplåtna (181); endast 16 begagnades av ägaren, medan 23 stodo outhyrda vid tiden för undersökningen. I fråga om storlekstypen betecknas 19 som kök utan rum, 664 som enkelrum, 445 som dubletter (inklusive tripletter), 11 som rum med del i kök samt 298 som lägenheter om 1 rum och kök, 445 om 2 rum och kök och 246 om 3 rum och kök, vartill kommo 35 kombinerade bostads- och affärslägenheter. Av dessa lägenheter gingo vid undersökningen allenast 100 (4-6 %) fria från anmärkningar, medan mot de 2 063 återstående sådana av mer eller mindre allvarlig natur framställdes. Anmärkning angående kyla framfördes i fråga om 942 lägenheter, i fråga om fukt beträffande 417, beträffande dålig dager för 1 080 och angående golvets läge för nära marken 2306 34

114 i 86 fall. Andra missförhållanden, såsom bristfälligheter i fråga om vatten och avlopp, gas, elektriskt ljus, skafferi, avträde, lägenhetens vård m. m., påpekades i sammanlagt 5 336 fall. På grundval av undersökarnas allmänna omdöme fördelades de undersökta lägenheterna i tre kvalitetsklasser, nämligen nöjaktiga (acceptabla), dåliga (men reparabla) och mindervärdiga (utdömbara), till vilka hänfördes resp. 55, 40 och 5 % av desamma. Ogynnsammare procenttal uppvisade särskilt enkelkök, enkelrum och delkökslägenheter, medan dubletter samt två- och trerumslägenheter lågo högre i kvalitetsavseende. Såsom förut omnämnts, inskränktes i fråga om övriga församlingar kvalitetsundersökningen till att avse enbart sådana lägenheter, vilka vid bostadsinspektionens fortlöpande besiktningar icke kunnat betecknas som nöjaktiga. De av dessa lägenheter, vilka sedermera avgått genom rivning, ha givetvis icke ingått i undersökningen, men uppgift föreligger ej, huruvida i registret tillägg gjorts för lägenheter, som sjunkit i kvalitet under inverkan av det äldre husbeståndets gradvisa försämring m. m. Med all sannolikhet torde emellertid de i sammanställningen här nedan meddelade undersökningsresultaten böra betecknas som utpräglade minimisiffror (utom för storkyrkoförsamlingen).

T o t a l a n t a l l ä g e n h e t e r t.o.m. 3 r u m och kök D ä r a v befunna [antal d å l i g a (inkl. < % av s a m t utdömbara) \ liga Undermåliga

i

, ,

tiuh.1stock-|*^n^erholms stad l

& •••

T o t a l a n t a l l ä g e n h e t e r t.o.m. 3 r u m och kök D ä r a v befunna fantal d å l i g a (inkl. < % a v s a m t utdömbara) 1 liga Undermåliga f , , läg. i hus 1 „, , tilth. Stock- ] % ^ n d e r " holms stad [ S •••

Jakob

Johanhannes

15 937

5 753

3-o

1-9

Os

2-9

21-6

5-7

44-2

36-0

Storkyrkan

Klara

Adolf Gustav KungsB:t Matteus holmen Göran Fredrik Vasa

5 895

9 403

45i

5-2

1-6

7-9

54-4

19o

3 398 6 476

Engel- Hedvig brekt Eleonora (prel.) (prel.)

Oscar

Katarina

Sofia (prel.)

Maria

Högalid

Samtliga (approx.)

5 495

4 596

4 909

14 655

8 769

10 779

107 4 6 6

3 787

2'9

8i

0-2

8'7

1-3

13-8

44-5

79-9

45s

70-7

31 6

Enligt bostadsinspektionens undersökning skulle sålunda i Stockholm förefunnits omkring 3 787 undermåliga lägenheter, av vilka 3 488 betecknats som dåliga (men reparabla) och 299 som mindervärdiga (utdömbara) 1 . Tillsammantagna utgöra de undermåliga lägenheterna 3-5 % av samtliga bostadslägenheter om högst 3 rum och kök, men procenttalet växlar starkt för olika församlingar. Av de undermåliga bostäderna förefunnos ej mindre än 1 190 eller nära 1/3 i bostadshus tillhöriga Stockholms stad, men medan i vissa församlingar 3/t och däröver av de dåliga bostäderna befunno sig i gaturegleringsfastigheter o. d. i Stockholms stads ägo, funnos i andra inga stadens hus med undermåliga lägenheter. Av förut angivna skäl måste dock de anförda talen betecknas som delvis approximativa. 2 1 2

Av de utdömbara lägenheterna voro endast omkring */4 bebodda i december 1934. Då siffrorna för de särskilda församlingarna hänföra sig till skilda tidpunkter under åren 1930—34, kunna totalsiffrorna ej göra anspråk på mer än approximativ riktighet.

115 Bostadsförhållandena för understödstagare med fattigvård eller kommunalt pensionstillskott i storkyrkoförsamlingen i januari 1933.

TECKFMFOKKL-ATM NCy.;

*

A . G O D K A N N B A M ©OSTÄPER: r$KHyKWilf<i i P4 »A I'D, H£D J#/VBOO£filB£.

(i

u

#. B

UTAV

u

„

. 2.A » , £oer

Kuff.

O

•

»

.

t

A. , VC*-*T

no*t.

B . M I N D R E GOT?A » Ö S T A D E R . :

®

<§>

<D

®

C. UTDOtlBAKA «OS7>DER.

%

<§) ©

EJ r . m t n r >' k*»drtt

®

K StetkAttms

it»/.

if*T*.

117 Bostadslägenheterna

och de i dem boende fördelade

Antal bostadslägenheter Antal boende per lägenhet

Inre staden 1915

Antal smålägenheter

Brännkyrka

1925 1930

efter hushållens

Bromma

Inre staden

1915 1925 1930 1915 1925 1930 1915

Brännkyrka o. Bromma

storlek. Boende i samtliga bostadslägenheter år 1930 Inre

Bränn-

1930 1915 1930 staden kyrka Bromma

415 285 292 61 1 8 787 10 673 15 934 532 2 16 480 21656 33 129 1113 3 17 962 22 305 28 887 1334 4 15 484 18 053 21104 1286 5 10 993 12 001 12 344 991 6 6 999 6 726 6 398 606 7 o.flera 8 594 6 986 5 789 784

22 15 12 20 10 202 231 55 15 814 1190 137 310 528 8 247 15 308 639 1638 15 934 1190 528 1968 2 756 240 658 1161 13 519 29 340 1207 3 381 66 258 5 512 2 322 2 536 3 325 291 924 1425 13 302 23 063 1443 3 767 86 661 9 975 4 275 2 247 2 817 283 842 1298 10 655 14 592 1356 2 960 84 416 11268 5192 1489 1583 206 595 939 7 055 7116 1015 1539 61720 7 915 4 695 859 860 133 362 563 4 060 2 960 591 769 38 388 5160 3 378 1011 805 179 377 421 4 529 1961 740 620 45 904 6 323 3 248 Summa 85 714 98685 123 877 6 707 10946 13351 1481 4088 6345 61598 94 542 7 046 14 689 399 281 47 343 23638

0 1 2 3 4 5 6 7o.flera Summa

0-5 10-3 19-2 20-9 18-i 12-8

%

%

0-3

0-2 12-9 26-7 23-3 17-o 10-o 5-2 4-7

%

%

%

%

%

%

%

0-9 0-5 0-2 0-2 0i o0-4 0-2 0-8 0-i 108 7-9 8-9 97-6 8-s 11-2 7-4 13-4 16-2 9 i 21-9 16-6 18-o 20-6 1616-1 18-3 23-o 21-9 31-o 1 7 i 22-6 19-9 23-3 25-o 19 22-5 22-4 21-6 24-4 20-5 25-6 18'3 19-2 20-5 21-1 19- 20-6 20-5 17-3 15-4 192 20-2 12-2 7-5 14-4 10-5 14-8 13-6 11-9 13- 14e 14-8 11-5 82 6-9 8-9 8-9 3i 9-o 7-8 6-4 95-2 6-6 8-4 10-o 7-i 9-2 6-6 2i 10-5 11-7 9-2 6-o 1242 7-4 100-0 j 100-0 100-0 lOOo 100-0 100-0 lOO-o lOO-o lOO-o lOO-o lOO-o 100-o lOO-o

%

%

4-o 16-6 21-7 21-i 15-5 9-6 11-5

2-6 11-6 21-1 23-8 16-7 10-9 13-4

2-2 9-8 18-1 22-o 19-9 14-8 13-7

lOOo 100-0 lOO-o

E n a l l m ä n o r i e n t e r i n g r ö r a n d e f ö r e k o m s t e n av u n d e r m å l i g a b o s t ä d e r i S t o c k h o l m e r h å l l e s g e n o m e n av f a t t i g v å r d s n ä m n d e n v e r k s t ä l l d s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g , l å t v a r a a t t d e n n a e n d a s t a v s e r b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a för u n d e r s t ö d s t a g a r e . I de s t a t i s t i k r u l l o r , som u t g ö r a p r i m ä r m a t e r i a l e t f ö r S t o c k h o l m s s t a d s f a t t i g v å r d s s t a t i s t i k , ä r o s ä r s k i l d a k o l u m n e r a v s e d d a f ö r i n f ö r a n d e av vissa u p p g i f t e r om u n d e r s t ö d s t a g a r n a s b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n , m e n dessa d a t a h a h i t t i l l s av k o s t n a d s s k ä l ej i n s k r i v i t s i r u l l o r n a . P å h e m s t ä l l a n av b o s t a d s s o c i a l a u t r e d n i n g e n g j o r d e s e n d y l i k k o m p l e t t e r i n g f ö r j a n u a r i 1933 m e d a v s e e n d e p å s t o r k y r k o f ö r s a m l i n g e n , v a r e f t e r u p p g i f t e r n a s a m m a n s t ä l l d e s dels m e d ö v r i g a f a t t i g v å r d s s t a t i s t i s k a d a t a , dels m e d bostadsinspektionens nyssnämnda undersökningsmaterial. A v de u n d e r s ö k t a 826 b o s t ä d e r n a b e t e c k n a s 353 eller 4 3 % som m i n d r e goda ( m o t s v a r a n d e b o s t a d s i n s p e k t i o n e n s b e t e c k n i n g d å l i g a m e n r e p a r a b l a ) och 40 eller 5 % som u t d ö m b a r a ( m i n d e r v ä r d i g a ) . H ä r i i n g å ä v e n s å d a n a b o s t ä d e r , över v i l k a u n d e r s t ö d s t a g a r e b l o t t delvis f ö r f o g a t i e g e n s k a p av i n n e b o e n d e . R i k t a s u p p m ä r k s a m h e t e n b l o t t p å de 405 l ä g e n h e t e r , som f ö r h y r t s d i r e k t av h u s v ä r d e n , f i n n e r m a n , a t t av dessa 175 (43 %) b e t e c k n a t s som m i n d r e goda och 29 (7 % ) som u t d ö m b a r a . D e s s a s e n a r e t o r d e k u n n a b e t r a k t a s som h ä l s o v å d l i g a , och så a n s e s ä v e n v a r a f a l l e t m e d o m k r i n g h ä l f t e n a v de » m i n d r e goda» l ä g e n h e t e r n a . S l u t s a t s e n b l i r , a t t m i n s t e n f j ä r d e d e l a v u n d e r s t ö d s t a g a r n a s b o s t ä d e r i d e n n a f ö r s a m l i n g s y n a s v a r a a t t bet e c k n a som h ä l s o v å d l i g a , i s y n n e r h e t för m i n d e r å r i g a b a r n s a m t s j u k l i g a och k l e n a personer. F ö r a t t b e l y s a b o s t ä d e r n a s f ö r d e l n i n g p å k v a r t e r och h u s h a r u p p g j o r t s föres t å e n d e k a r t a (sid. 1 1 5 ) , å v i l k e n v a r j e u n d e r s ö k t b o s t a d b e t e c k n a t s m e d en c i r k e l , som f ö r s e t t s m e d en s m a l a r e , r e s p . b r e d a r e r i n g , n ä r d e n b e t e c k n a r e n m i n d r e god r e s p . u t d ö m b a r b o s t a d . D ä r a v synes f r a m g å , a t t l ä g e n h e t e r n a i v a r j e h u s m e r e n d e l s ä r o av l i k n a n d e b e s k a f f e n h e t . A v de 264 h u s , v a r i de r e d o v i s a d e 826 l ä g e n h e t e r n a

118 förefunnos, inrymde 160 endast godkännbara, 76 enbart mindre goda och 4 enbart utdömbara lägenheter, medan i återstående 24 funnos bostäder tillhörande olika kvalitetsklasser. Av husen hade 231 enskilda ägare, medan 33 tillhörde Stockholms stad, och i 16 av dessa förekommo dåliga bostäder. Förutom denna inventering av understödstagarnas bostäder i storkyrkoförsamlingen har från fattigvårdsnämnden erhållits en för hela staden verkställd uppskattning av förekomsten av underhaltiga bostäder, grundad på uppgifter från fattigvårdsdistriktens föreståndare samt undersökningstjänstemän i de olika församlingarna. Huvudresultaten av enquéten ha inlagts på förestående karta (sid. 116), vari utmärkts sådana av understödstagare bebodda bostäder, vilka betecknats såsom u r hygienisk synpunkt anmärkningsvärda. Av kartan synes framgå, att något sammanhängande slumdistrikt knappast förefinnes i Stockholm, utan att dåliga lägenheter Bostadslägenheterna fördelade (i %) efter antalet boende år 1930. Begagnade lägenheter med yidstående antal boende

7 och Summa flera

] nre staden. L ä g e n h e t e r u t a n centralv.... •> med »

0-1 0-3

9"6 16-6

24-2 29-7

24-7 21-7

18-9 14-9

11-2 8-5

5-9 4-s

5-4 4-o

100-0 lOO-o

Brännkyrka. Lägenheter u t a n centralv. .. » med »

o-i o-i

9-1 8-5

20-6 20-8

25o

20-7 21-9

11-8

24-8

12o

63 6-7

6-4 5-2

lOOo 100-0

Bromma. Lägenheter u t a n centralv.... » med »

0-1 0-2

11.2 6.6

20-0 17-s

24-7 21-2

209 20-1

109 17i

6-5 10-3

57 7-2

lOO-o lOO-o

Inre staden. L ä g e n h e t e r u t a n centralv.... » med »

0-i 0-3

12o 21-o

28-1 34-4

265 22-0

17-9 12-6

9-o 5-8

38 2-3

2-6 1-6

lOOo lOOo

B r ä n n k y r k a och B r o m m a . L ä g e n aeter u t a n centralv.... med » »

O-o o-i

10-4 12-e

21-9 25-4

25-5 26o

20-6 19-4

10-9 96

56 4-4

5-1 2-5

lOO-o lOOo

Sot ntliga

lägenheter.

Smålägenheter.

förekomma spridda i olika stadsdelar, merendels i dåligt underhållna hus, vilka h ä r och var äro samlade i grupper. Sådana framträda dels i vissa förstadsområden, där det merendels är fråga om »kåkstäder» av mera lantlig typ, dels här och var i stadens centrala delar, där det gäller gamla förfallna byggnader, ej sällan gaturegleringsfastigheter tillhörande Stockholms stad. Bostadshushållen. Senast berörda utredning avser ej blott underhaltiga lägenheter, utan även överbefolkade sådana. I n n a n man ingår på de bostadssociala förhållanden, som sammanhänga härmed, torde det vara lämpligt att lämna en redovisning av de i bostäderna boende hushållen. Denna redovisning kan visserligen icke göras så ingående, som önskvärt vore, beroende på att man i tillgänglig statistik icke i erforderlig utsträckning analyserat och grupperat hushållen efter ålderssammansättning, familjesamhörighet o. d. faktorer. De uppgifter rörande utvecklingen av de boendes fördelning på hushållstyper i samtliga lägenheter och i smålägenheter (t. o. m. 2 rum och kök), som kunna erhållas u r Stockholms stads bostadsräkningar, meddelas i absoluta och relativa tal i tabellen å föregående sida. Man finner härav, att sedan år 1915 de stora hushållen om 6 och flera personer undergått en minskning, vilken i fråga om den inre staden

119 är såväl absolut som relativ men endast relativ i ytterområdena, av vilka särskilt Bromma uppvisar ökat antal större hushåll. Samtidigt som de stora hushållen sålunda för staden i dess helhet starkt minskat i antal, ha de i allt högre grad koncentrerats till ytterområdena, vilket sannolikt skulle framträtt än tydligare, om man kunnat redovisa även de egnahemsbebyggelser, som falla utanför stadens administrativa gräns, men som tillhöra Stockholms faktiska bostadsområde. Ifrågavarande förskjutningar synas åtminstone till viss del förklara det förhållandet, att bostadsbeståndet i inre staden sedan år 1925 företett en ökad proportion mindre lägenheter. I detta sammanhang torde en översikt av hushållens storlek i lägenheter med och sådana utan centralvärme vara av intresse, och en sådan har för år 1930 lämnats i tabellen å föregående sida. Denna ger vid handen, att i inre staden centralvärmelägenheterna till något större del än de omoderna lägenheterna bebos av mindre hushåll. Den vanligaste hushållstypen i centralvärmelägenheter består sålunda av 2 personer, medan i övriga lägenheter hushåll om 3 personer förete en något starkare frekvens. Anledningen torde vara, dels att de senare lägenheterna i allmänhet bebos av något äldre hushåll företeende en annan familjetyp än de yngre, dels att större hushåll icke i samma utsträckning som mindre ha råd att hyra de dyrare centralvärmelägenheterna. Siffrorna för Brännkyrka och Bromma uppvisa en delvis motsatt tendens, ehuru differenserna knappast äro av större betydelse. E n uppfattning om hushållsstorleken i smålägenheter av olika kvalitet i storkyrkoförsamlingen får man av följande tablå, som är grundad på bostadsinspektionens förenämnda undersökning: Bostadslägenheter med nedanstående antal boende 0

6 Nöjaktiga lägenheter Dåliga » Mindervärdiga lägenheter...

0-6 1-7 37

16i 15-6 26-e

30o 32-6 33-9

24-4 22-7 19-2

14-7 15i 83

8-i 6-5 8-3

4-o 3-2

2-i 2-7

lOO-o 100-0 100-0

Samtliga lägenheter

7-4

2-2

lOOo

7 o. fl. Summa

Den vanligaste hushållstypen är alltså här, liksom för inre staden i dess helhet, 2 boende per lägenhet, men det framgår även, att i de utdömbara lägenheterna bo relativt flera smärre hushåll än i de bättre lägenheterna. E n inblick i fördelningen på olika hushållstyper inom en annan socialgrupp, nämligen de som bo i de av staden subventionerade s. k. billiga bostäderna, får man av följande tablå, där bostadshushållen i relativa tal fördelats på vuxna och minderåriga: Vuxna Barn (under 16 år 0 1 2 3 4 o. fl Summa

5 o. fl.

Samtliga

12-2 1-8 0-7 0-7 0-3

18-8 17-8 11-5 4-4 27

7-1 56 3-6 1-4 0-5

3-i 1-8 l-i 0-6 0-4

1-9 Ti 0-7 0-4 0-3

42-7 28-1 17-7 7-4 4i

15 7

54 7

18i

7o

1000 De vanligast förekommande hushållstyperna äro här 2 vuxna utan barn samt 2 vuxna med 1 barn. Om man frånräknar de till mycket stor del barnlösa hushållen i hus tillhöriga stiftelser o. d. allmännyttiga företag, finner man, att bland de återstående hushållen 2 vuxna och 1 barn är den talrikast förekommande familjetypen. I

120 hus tillhöriga enskilda företagare dominerar typen 2 vuxna och 2 barn samt inom de kooperativa husen typen 2 vuxna och inga barn. Vid bostadsräkningen 1930 sökte man, som förut antytts, att närmare belysa förekomsten av b a r n i bostadslägenheter av olika slag. De härvid framkomna huvudsiffrorna rörande antalet barn samt dessas åldersfördelning ha sammanfattats i följande tablå: Bostad slägenheter med barn (under 15 år) i % av samtliga

De boende fördelade i % på åldersgrupper under 7 år

7—15 år

15 år o. däröver

Summa

57 8-o 29-s 86-s Inre staden 100-0 5-o 29-6 8-i 86-9 Lägenheter utan centralvärme 100-o 6-5 28-9 8-o 85-5 » med » 100-0 48-3 10-4 76-5 13i lOO-o Brännkyrka 49-8 76-5 105 100-0 13o Bromma I Brännkyrka och Bromma förefunnos minderåriga barn i nära hälften av samtliga hushåll, medan detta var fallet inom ej ens en tredjedel av hushållen i den inre staden. H ä r synas de yngre åldersgrupperna vara något ehuru obetydligt talrikare företrädda i centralvärmelägenheterna än i övriga lägenheter. En mera detaljerad redovisning av förekomsten av barn inom olika lägenhetstyper innehålles i nedanstående tabell. Härav framgår, att hushåll utan minderåriga barn äro talrikast i enkelkök samt enkelrum och dubletter utan kokvrå. Med kokvrå försedda dylika smålägenheter visa sig däremot vara till relativt stor del bebodda av familjehushåll. Inom samtliga lägenhetskategorier fr. o. m. 1 rum och kök och uppåt förekomma familjer med minderåriga barn i ungefär lika stor utsträckning, nämligen i inre staden inom omkring en tredjedel och i ytterområdena inom hälften av dessa lägenheter. Ser man åter på, hur stor del dessa barn utgöra av bostadsbefolkningen, befinnas lägenheter om 1 rum och kök samt därnäst sådana om 2 rum och kök utgöra de viktigaste »barnlägenheterna». Vidare framgår, att de minsta typerna av lägenheter utan centralvärme förete högre frekvens av barn under 15 år än lägenheter med centralvärme, medan förhållandet är omvänt beträffande lägenhetskategorier fr. o. m. 1 rum och kök. Centralvärmelägenheter

Förekomsten av barn under 15 år inom olika lägenhetskategorier. Lägenheter med barn i % ar samtliga lägenheter

Barn i % av samtliga hoende

Lägenhetskategori er

inre staden BrännBrännBromma lägenh. lägenh. samt- kyrka Bromma lägenh. lägenh. samt- kyrka utan c.v. medc.v. liga utan c.v. medc.v. liga

Enkelkök Enkelrum därav utan kokvrå » med » Dubletter därav utan kokvrå » med » 1 rum och. kök ... 2 » » » ... 3 » 4 » » » 5 " » »... 6 o. fl. r u m och kök

7-7 12-8 10-2 22-1 19-7 16-3 24-5 32-6 33-2 30-3 31-3 29-6 30-9

Samtl. lägenheter

inre staden

21-4 10-6 3-o 13i 16o 6-2 18-3 35-4 36-o 35-4 34-8 38-4 40-2 28-9

8-7 11-4 7-7 14-4 16-9 11-2 19-2 33-7 342 32-2 32-9 33-9 36-8 293

18-8 14-4 93 35i 39-9 28-o 50-4 51-9 54-6 50-2 48-8 43-7 45"9

5'3 15-8 12-6 20-7 32-6 29-7 34-5 538 51-1 50-8 49-5 593 61-6

48-3

6-1 97 7-5 1G-4 10-2 9-o 11-6 16-i 13-2 11-5 11-2 10-4 9-9 1*1

13o 7'6 25 9-0 lOi 5-3 10-9 17-7 15-9 15-o 14-3 15-8 14-8

6-6 8-4 5'9 10-2 10-1 7-5 111 16-7 14-i 12-7 12-5 12-9 127

12-3 11-5 8-3 20-8 21-4 16-2 24-8 26-2 24-9 21i 19-2 18-5 17-9

13 7

3-3 11-3 9-6 13-7 19-5 16-5 21-i 26-3 23-7 21-8 212 25-o 24-6 235

121 uppvisa visserligen i allmänhet färre av de större hushållen, men deras större frekvens av minderåriga torde förklaras därigenom, att de modernare bostäderna räkna flera yngre hushåll. Inom de minsta typerna av familjebostäder överväga småbarnen (under 7 år), ty dessa uppgingo i inre stadens en- och tvårumslägenheter med kök eller kokvrå till 6-5 % av de boende mot 4 å 5 % i större lägenheter. Ser man åter på förekomsten av lägenheter med 3 och flera barn, befinnes dessas relativa betydelse ökas med stigande lägenhetsstorlek, såsom framgår av följande sammanställning: Lägenheter med 3 och flera barn i % av

samtl. beg. lägenh.... samtliga lägenheter med barn

Enkel- Dub 1. 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum 6 rum rum m. med och kök och kök och kök och kök och kök och kök kokvrå kokvrå

7 och Samtl. flera lägenrum heter och kök

0-8

1-6

4-3

4-4

7-o

8-4

ll-o

3-8

7'8

10-7

11-5

12-8

13-3

18-6

21-6

27-4

12-o

Ser man på de kvalitetsbedömda smålägenheterna i storkyrkoförsamlingen, belyses barnförekomsten av följande sifferrader: Lägonheter med barn i % av samtliga

Nöjaktiga lägenheter Dåliga lägenheter Mindervärdiga lägenheter

Lägenheter med 3 och flera barn i % av samtliga lägenheter

lägenheter med barn

1-9 1-8 1-9

8-2 7-1 111

22-8 24-8

17-i

23 3 1-8 7-8 Samtliga lägenheter Barnprocenten är i denna stadsdel lägre än i staden i allmänhet och särskilt låg är den i de mindervärdiga bostäderna, vilket bl. a. torde bero på ingripanden i sådant syfte från bostadsinspektionens sida. I motsats härtill karakteriseras de stadssubventionerade billiga bostäderna av stor barnrikedom, varom följande procenttal ge en föreställning: H u s enskilda Antal barn under liga b o e n d e

t i l l h ö r i g a

kooperativa (11. S. B.) stiftelser j o. d. B-hus C hus

,.,,, tillhopa v

16 å r i % a v s a m t 35-3

26-o

35-3

23-6

31o

I jämförelse med staden i övrigt, där antalet barn (under 16 år) år 1930 utgjorde 16"4 % av totala folkmängden, är i de billiga husen barnantalet i genomsnitt omkring dubbelt så stort. Inneboendesystemet, som för några årtionden sedan satte sin prägel på de mindre bemedlades bostadsförhållanden i Stockholm, sj-nes nu förlorat det mesta av sin betydelse. Belysande är, att i storkyrkoförsamlingen antalet smålägenheter med främmande personer år 1900 uppgåvos till 59 % men år 1930 till 30 % av samtliga, medan antalet inhyrande och inneboende samtidigt nedgått från 33 till 17 % av dessa lägenheters befolkning. I de merendels i de yttre stadsdelarna belägna s. k. billiga bostäderna angåvos år 1931 c:a 4 % av de boende som inneboende, och dylika funnos i YL % av lägenheterna. 1 1 Framhållas må, att man vid de olika undersökningarna ej använt sig av alldeles samma inneboendebegrepp. Sålunda ha vuxna barn och andra släktingar ävensom tjänare i vissa fall räknats som familjemedlemmar, i andra icke.

122 Boendetätheten. Ställas lägenheternas och hushållens storlek i relation till varandra, erhålles ett uttryck för boendetätheten. Vill man få en mera konkret föreställning om sättet för bostädernas utnyttjande bör emellertid även tagas hänsyn till de boendes fördelning efter ålder och kön, deras familjeförhållanden e t c , varjämte bör beaktas rummens dimensioner och lägenheternas plananordning m. m. Dylika sammanställningar saknas dock merendels, och man är sålunda i huvudsak Bostadslägenheter av olika slag fördelade efter antalet boende (t %). Lägenheter med vidstående antal boende

Inre

7 och flera

O1

0-4 0-9 0-1 0-i 0-2 0-i 0-3 0-7 02

44-4 46-6 25-9 7-5 3-8 2-9 2-6 1-4 0-6 129

36-6 36-8 34-5 34-2 22-i 17i 14-2 99 5-0

35 35 Ho 16-8 23-o 23'7 24-0 21-9 17-o

2-1 0-9 4-5 6-9 13 8 16-3 17-6 21-2 18-4

12-8 11-4 19-9 30-4 26-7 23-8 20-5 19-o 12-4 238

17o

lOo

0-3 03 1-8 25 6-3 9-i 10-5 12-9 17-8 52

34-2 48-6 15-9 6-4 2-7 2-2 2-2 0-9

34-2 33-2 28-5 23-9 17-4 12-s 10-6 56

20-2 10-6 29-7 30-1 25-5 20-4 17-8 19-3

2-e 0-8 53 99 15i 16-9 20-4 15-4

0-5 24 47 7-7 11-1 11-4 17-5

7-o 108 14-7 23-3

8-9

7-o 56 15-4 21-4 24-6 26-2 23-o 17-5 21i

65 Go

33-3 53i 24i 5-7 3-5 2-6 0-9 0-6 8-8

29-6 27-5 29-5 24o 20-5 15-8 14-o 5-8

22-2 13-5 23-2 28-6 23-3 23-8 24-9 14-8

0-3

18-2

0-2 4-4 5-3 8-i 7-4 12-1 18-7 8-9

staden.

1 kök u t a n rum, delkökslägenheter

2 » » » .3 » » » 4 » » » 5 » » » 6 och flera rum. och. kök Summa lägenheter

o-i 1-5 1-6 42 7-4 10-4 13-4 28-i 47

Brännkyrka. 1 kök utan rum, delkökslägenheter 0-8 1 rum och kök 2 » h » 3 » » » 4 » » » 5 och flera rum och kök

...

O-i

Summa lägenheter

0-i 0-6 01

1-8 0-3 2-o

35 Bromma. 1 kök utan rum, delkökslägenheter Enkelrum

3-7 0-9

1 rum och kök 2 »> » » 3 » » » 4 » » » 5 och flera rum ooh kök

...

0-2 0-3 0-3 0-2

Summa lägenheter

7-5 8'9 125 21-4 24-6 25-8 22-1 20o 206

3-7 1-5 54 10-7 144 18-3 19-7 24i 148

4-3 5-4 6-o 6-o 15-8 66

hänvisad till att jämföra antalet boende med antalet rum (och kök) i lägenheterna. Så har skett i ovanstående tabell, som grundar sig på 1930 års bostadsräkning. Man finner därav, att enkelkök och enkelrum till närmare hälften bebos av ensamma personer. Lägenheterna om 1 rum och kök utgöra till över °/io familjebostäder, och här utgöra hushåll om två (i ytterområdena sådana om tre) personer den största boendegruppen. På samma sätt domineras lägenheterna om 2 rum och kök av hushåll om tre personer samt våningar om 3—5 rum och kök av hushåll om fyra personer (delvis med undantag för ytterområdena). E h u r u större hushåll övervägande förekomma i större lägenheter, kunna även smålägenheter hysa mycket stora hus1 Dessa lägenheter disponeras av personer med mer eller mindre stadigvarande frånvaro från staden.

123 håll; sålunda bebos i inre staden 24 enkelrum och 619 lägenheter om 1 rum och kök av hushåll om 7 o. fl. personer. Om man, såsom vid bostadsräkningar plägar ske, anser trångboddhet föreligga, då antalet boende per eldstad (rum eller kök) är högre än 2, erhållas såsom uttryck för trångboddhetens omfattning de siffror, som meddelas i nedanstående tabell. Procentuellt antal bostadslägenheter resp. boende i lägenheter med mer än två boende per eldstad. I n r e

s t a d e n

Brännkyrka

Bromma

Lägenheter Boende Lägen- Boende Lägenmed utan utan med heter Boende central- central- samt- central- central- samt- heter värme värme liga värme värme liga

Enkelkök 11-2 21-4 12o 22-6 39-1 23-8 20-0 37-7 10-5 23-s Enkelrum. 14-7 16-3 28-7 31-6 17-8 35-5 19-5 38-5 18-9 363 Dubletter m. fl 6-2 6-8 18-4 15-o 15-9 85 7-9 16-3 14-o 6-5 1 rum och kök 10-2 ll-o 21-5 19-7 20-8 18-1 31-3 20-3 34-6 11-5 2 » » » 3-7 4-2 9-3 8-4 9-0 14-i 7-0 4-5 5-4 10-9 3 » » » 0-6 3-8 3-o 5-4 1-2 2-4 1-2 1-7 1-5 2-8 Samtliga lägenheter 8-9 8-8 8-9 15 i 154 1 5 3 126 214 129 216 Av naturliga skäl ter sig trångboddhetens omfattning vida större, när man räknar med antalet trångbodda personer, än när man utgår från antalet tätbefolkade lägenheter. Anmärkningsvärt är vidare, att trångboddheten i smålägenheterna synes vara mera utpräglad i Brännkyrka och Bromma än i inre staden, vilket kan förklaras av den starkare frekvensen av större hushåll inom förortsområdena. Det relativt största antalet tätbefolkade lägenheter uppvisa de minsta lägenhetstyperna (enkelkök,, enkelrum och 1 rum och kök). Om man bortser från enkelköken, synas lägenheter utan centralvärme i större utsträckning vara tätbefolkade än sådana av mera modern typ. Graden av trångboddhet i smålägenheter (t. o. m. 3 rum och kök) i inre staden år 1930 belyses närmare av nedanstående tabell: Antal lägenheter, resp. boende i läg. med mer än 2 boende per eldstad

Lägenheter: Enkelkök Enkelrum Dubletter 1 r u m och kök

Därav lägenheter, resp. boende i lägenheter med nedanstående antal boende per eldstad mer än 2 t. o. m. 3

mer än 3 t. o. m. 4

mer än 4

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

12o

42 1-2

18 2 417 270 3 634 1163 147

98 11-5 5-8 94 4-0 1-2

2 734 39 527 73 3

l-i 3-5 0-8 1-4 0-2

2 272 7 92 4

Ii 1-3 0-i 0-2 0-o

.»

»

»

»

»

»

22 3 423 316 4 253 1240 150

Samtliga

7 649

7-2

72 11671 1766 23 847 9 476 1435

23-8 316 15-9 20-8 9-0 3-o

54 7 251 1420 19143 8 668 1395

17-9 19-6 12-8 16-7 8-2 2-9

8 2 936 281 3 824 754 40

2-6 7-9 25 3-3 0-7 0-i

10 1484 65 880 54

33 4-o 0-6 0-8

37 931

12o

7 843

2 493

Boende

16-3 6-8

ll-o

0-o

i:

Enkelkök Enkelrum Dubletter 1 r u m och kök 2 » » » 3 .» ». ,. Samtliga

0-i 08

124 Trångboddhet enligt den uppställda normen skulle alltså förekomma i 9 404 lägenheter med 48 267 boende. Nära hälften av den trångbodda befolkningen bodde i lägenheter om 1 rum och kök. Av de 2 493 personer, som vardera disponerade i genomsnitt mindre än en fjärdedels eldstad, bo tre femtedelar i sådana lägenheter. E t t genomsnittligt uttryck för boendetätheten utgör antalet boende per 100 eldstäder (rum eller kök), vilket ställer sig som följer: Boende per 100 eldstäder i olika lägenhetskategorier

Enkelkök...

1 rum och kök 2 » » » 4

»

»

»

6 och. flera rum och kök Samtliga lägenheter

Inre staden

Brännkyrka

Bromma

lägenheter lägenheter samtliga utan central- med central- lägenheter värme värme

samtliga lägenheter

samtliga lägenheter

165 182 174 214 130 123 139 150 124 104 91 81 73

164 172 145 180 115 87 122 145 113 90 77 71 65

165 176 163 185 119 105 124 148 120 99 84 76 68

183 178 166 228 136 115 153 167 130 107 92 80 76

158 176 165 191 120 107 129 172 125 98 82 79 74

105 Boendetätheten inom hushåll av olika storlek belyses i nedanstående tabell. Man lägger märke till huru boendetätheten stiger med hushållsstorleken starkare i lägenAntal

boende

per

eldstäder

i hushåll 1

Samtliga

boende per

lägenhet.

med nedanstående

antal

7 och Samtliga flera

lägenheter.

Inre staden

113 Därav u t a n centralvärme » med »

61 67

85 90

109 106

128 117

141 123

153 124

172 128

119 105

Brännkyrka

133 Därav u t a n centralvärme

61 62

91 78

122 102

154 122

179 137

205 151

245 171

143 115

65 57

95 62

125 77

154 91

189 100

216 109

262 132

147 92

Inre staden

137 Därav u t a n centralvärme

67 73

98 107

130 140

163 170

194 202

229 234

288 294

139 134

66 69

97 92

134 126

171 159

207 189

246 222

311 282

156 137

Därav u t a n centralvärme » med » Smålägenheter (t. o. m. 2 rum och kök).

B r ä n n k y r k a och Bromma... Därav u t a n centralvärme

125 heter utan centralvärme än i moderna lägenheter, vilket kan vara ett uttryck för det förhållandet, att sådana större familjer, vilka icke ha råd att bo i moderna lägenheter, ofta icke heller förmå betala de högre hyror, som betingas av efter hushållsstorleken anpassade rymligare bostäder. Å andra sidan framträder, att i den inre staden smålägenheter med centralvärme genomgående uppvisa täthetstal, som överstiga motsvarande för lägenheter utan centralvärme, vilket tyder på, att en stor del av det boendeklientel, som söker sig till nyare smålägenheter, sätter de moderna bekvämligheterna före utrymmet. Härvid bör dock ihågkommas, att eldstadsbegreppet såsom mätare av lägenheternas storlek är rätt otillfredsställande vid jämförelser mellan gamla och nya lägenheter med växlande utrymmesdisponering. I föregående sammanställningar av antalet boende per rum har hänsyn icke tagits till de boendes åldersfördelning. Gör man detta och räknar icke med personer utan med personenheter, varvid vuxen person räknas såsom hel och minderårig (under 15 år) såsom halv personenhet, kommer man fram till andra och lägre boendetäthetssiffror. Vidare kan man i stället för att likställa boningsrum och kök räkna detta sista som en halv rumsenhet, såsom skett vid den bostadsundersökning, som anordnats av bostadssociala utredningen (se bil. 2). Med avseende på samtliga u t h y r d a lägenheter i inre staden har verkställts en beräkning av boendetätheten efter dessa tvenne normer, vars resultat återges här nedan. Boende per 100 eldstäder

Uthyrda bostadslägenheter

Enkelrum Dubletter 1 rum och kök 2 3 4

»i » »

») >•> >•>

» » »

5 6 7

• » •

« » »

» » »

....

178 115 150 121 100 85 77 73 70

Personenheter Personenheter per 100 per 100 eldstäder rumsenheter 170 110 137 112 94 80 72 68 66

163 105 172 130 104 85 76 71 68

Räknar man med person enheter per rumsenhet, varvid kök (liksom hall) sättes lika med en halv eldstad, ter sig i tabellen boendetätheten större, särskilt i lägenheter om 1 rum och kök, än om man utgår från antalet boende per eldstad, varemot den blir mindre för lägenheter utan kök. Vid specialundersökningen för storkyrkoförsamlingen konstaterades, att mer än 2 boende per eldstad funnos i 217 lägenheter eller 10*8 % av samtliga. I dessa lägenhet©! bodde 976 personer eller 16-2 % av samtliga boende. Att trångboddheten Ökas med sjunkande bostadskvalitet — ehuru de sämre lägenheterna ofta bebos av mindre hushåll — utvisa efterföljande sifferrader:

Lägenheter med mer än 2 boende per eldstad, % Boende i dylika lägenheter, % Boende per 100 eldstäder

Nöjaktiga lägenheter

Dåliga lägenheter

Mindervärdiga lägenheter

Samtliga lägenheter

75 12-6 126

12-8 19-6 140

23-8 35-7 172

10-8 16-2 133

Mera anmärkningsvärt är, att trångboddheten i de nya billiga bostadshusen betydligt överstiger den, som i allmänhet råder i inre staden, såsom belyses av följande talrader:

126 Kooperativa företag (H. S. B.)

Enskilda husägare

13-hns

C-hus

13"6

36M 44-5 204

Stiftelser o. d.

i Samtliga

Lägenheter med mer än 2 boende I dylika l ä g e n h e t e r boende, % B o e n d e p e r 100 e l d s t ä d e r

27'8 37-9 188

...

22-s 157

9-4

20-7 32-2 169

20o 135

Boendetäthetsgraden i de billiga husen visade sig — med undantag för de allmännyttiga företagens hus — vara genomgående hög, ty av motsvarande smålägenheter i allmänhet i inre staden betecknades ej mer än 8'9 % som tätbefolkade och angavs boendetätheten till 129 per 100 eldstäder. Vad beträffar hushållens storlek och sammansättning i de billiga bostäderna, framträda betydande olikheter mellan överbefolkade och icke överbefolkade lägenheter, såsom framgår av nedanstående tabell, som samtidigt ger upplysning om såväl familje- eller hushållstyper som antalet barn. Hushåll i tätbefolkade och i andra lägenheter i s. k. billiga bostadshus, fördelade (i %) efter hushållens storlek.

Hushåll med . . . barn

Summa Summa Icke trångbodda hushåll med . . . icke vuxna trångtrångbodda 5 och hushåll . 5 och bodda 4 2 1 3 J flera hushåll flera

Trångbodda hushåll med . . . vuxna 3

4-3

2-1

0-6 5-2 2-2 2-2 2-o

25o

0 1 2 3 4 o c h flera

0-9 0-2 1-8

135 5-o 17'8 10-9

2-o 12-s 4-s

Summa lägenheter

4-8 3-i 2-8

r» 1-3 13 2

9-7 23-8 23-2 25-7

15-4 2-3 0-7 0-8

17-e lOOo

23-i 18-9 13-2 0-9 0-5

7-9 6-5 1-8 0-7 o-i

3-8 0-9 OS

1-2 0-6 0'2

o-i

51-4 29-2 16-2 2G

06 O-i

5-6

I de tätbefolkade lägenheterna är den vanligaste hushållstypen 2 vuxna och 3 barn och i de övriga bostäderna 2 vuxna och inga barn. I ej mindre än 43'3 % av de trångbodda hushållen finnas 3 eller flera barn, medan motsvarande procenttal i de icke trångbodda familjerna är 3*2 %. Det är sålunda barnantalet, som är avgörande för skillnaden mellan tätbefolkade och icke tätbefolkade lägenheter, medan i fråga om inneboendefrekvens skillnaden är relativt obetydlig. I de tätbefolkade lägenheterna utgöra således de inneboende 5-1 % av samtliga boende, medan för övriga bostäder motsvarande procenttal blir 4-0. Att moderna smålägenheter överfyllas med människor måste även medföra ett starkt slitage av lägenheterna, och det har också framhållits, att det på denna väg kan på relativt kort tid åstadkommas vad som betecknats »slumbostäder med w. c. och badrum». Hyra och inkomst. I bostadsräkningarna lämnas en detaljerad redovisning av hyresbeloppen per lägenhet, såväl i och för sig som ställda i relation till antalet eldstäder och boende. Däremot saknas i dessa källor de i samband med de moderna bostadstypernas utveckling allt betydelsefullare uppgifterna om hyra per kvm. Dylika meddelas däremot i den förenämnda, av bostadsinspektionen verkställda undersökningen av storkyrkoförsamlingen. Medelhyran per lägenhet utan centralvärme utgjorde år 1930 i genomsnitt för Stockholm (inre staden) 426 kr. för enkelrum, 635 kr. för 1 rum och kök, 1 020 kr. för 2 rum och kök samt 1 429 kr. för 3 rum och kök, medan för storkyrkoförsamlingen dessa hyresbelopp (frånsett enkelrummen) voro betydligt lägre, nämligen resp. 475, 575, 861 och 1131 kr. På grund av sistnämnda lägenheters merendels ringa dimensioner, utgjorde emellertid hyrorna

127 Förhällandet mellan inkomstnivå och hyresnivå i Stockholm 1930. A: h y r a n antages u t g ö r a 20 % av inkomsten.

9000 (800

IOO0O 2000

II.OOO 2200

B: h y r a n antages u t g ö r a 25 % av inkomsten.

•mm i/rcb fen

(7r?to/ /r76o/?7rrfcr<jrcrr< (mcr/7j Ooro/V//?

i5Xö0

/refa

/ög</}/>e/c/-

£0000

t

// //

/

\

\ \ \ v

// // 1

\ // \\ \ y \ \> \\

1 t

^^^•~.

^--_ 2000 500

1000 750

4000 1000

5000 1250

6000 1500

2000 1.750

0000 2000

£1000 2250

laOX /nkom/tAr 2500 Hyra /bi

I2.000 12JOO Inkom/fin 2A00 2500 Hyra Ar.

128 per kvm för lägenheter utan centralvärme 30 kr. för enkelrum, 23 kr. för 1 rum och kök, 22 kr. för 2 rum och kök samt 20 kr. för 3 rum och kök, medan för de visserligen fåtaliga centralvärmelägenheterna motsvarande siffror voro resp. 45, 33, 35 och 30 kr. per kvm. På grund av sättet för lägenhetsarealernas uppmätning (se ovan) komma dock dessa hyressiffror att te sig högre än de, som uträknats för de s. k. billiga bostäderna, där i stort sett hyrorna fastställas av Stockholms stads fastighetsnämnd. H ä r utgjorde medelhyran per kvm nettoyta för nämnda fyra lägenhetstyper (med centralvärme) resp. 25, 22, 22 och 23 kr. Dessa hyresbelopp avsågo närmast hyresåret 1931/32 och lågo då enligt verkställda jämförelser drygt 30 % under de hyror, som gällde för andra moderna smålägenheter. Sedan denna tid har emellertid hyresnivån nedgått, varför differensen ej torde vara så stor. I fråga om förhållandet mellan hyra och inkomst har — frånsett vissa, delvis nedan omnämnda undersökningar av fastighetskontoret — ingen statistik utarbetats sedan 1915 års bostadsräkning, då en representativ undersökning verkställdes, avseende 25 884 hushåll i sex församlingar. I genomsnitt skulle ett stockholmshushåll i hyra då betalat c:a 20 % av hushållsföreståndarens inkomst och nära 18 % av hushållets totalförtjänst. 1 Genomsnittliga hyresprocenten befanns sjunka från närmare 40 % av hela inkomsten i de lägsta inkomstgrupperna (under 900 kr.) till 10 % och därunder i de högsta (över 15 000 kr.). För att erhålla en summarisk uppfattning om, huru i nuvarande tid hyror och inkomster förhålla sig till varandra, ha utarbetats förestående båda diagram, vilka åtskilja sig från varandra därigenom att hyran antagits taga i anspråk dels 20 % av inkomsten (A), dels 25 % (B). 2 Av de sålunda uppdragna inkomst- och hyreskurvorna synes framgå, att det vid de gjorda antagandena finnes ett r ä t t betydande överskott av lägenheter i prisklasser över 1 000 kr. och för inkomsttagare över 5 000 kr., medan för mindre inkomsttagare brist råder på efter deras ekonomi avpassade bostäder. Ifrågavarande diagram belysa dock blott indirekt förhållandet mellan hyra och inkomst. Direkta uppgifter i detta avseende finnas i fastighetskontorets^ förenämnda utredning om de s. k. billiga bostäderna, vilken meddelar r ä t t detaljerade uppgifter om de boendes inkomstförhållanden, grundade på de vid 1932 års taxering till kommunal inkomstskatt uppskattade beloppen för 1931. 3 Enligt dessa inkomstuppgifter, vilka avse familjer utan inneboende, skulle c:a 3 / 5 av de i de s. k. billiga husen boende familjerna haft inkomster understigande 4 000 kr. För att utröna trångboddhetens samband med inkomstförhållandena har åtskillnad gjorts mellan boende i tätbefolkade och icke tätbefolkade lägenheter, varvid familjeinkomsten slagits ut på samtliga vuxna familjemedlemmar. Den på detta sätt framräknade medelinkomsten visar sig, som väntat var, vara lägre för de trångbodda familjerna än för de icke trångbodda, såsom framgår av följande sammanställning: 1 Enligt en kompletterande undersökning för år 1921 (Statistisk årsbok för Stockholms stad 1924, tab. 99 och 100) hade vid denna tid, då offentlig hyresreglering tillämpades, dessa hyresprocenter nedgått till resp. 15 och 12 %. 2 Rörande konstruktionen av dessa diagram, vilkas siffermaterial återfinnes i bostadsräkningen för år 1930 tab. 8 och i Statistisk årsbok för Stockholms stad 1933 tab. 167, må nämnas, a t t kurvorna över inkomstnivån och hyresnivån bygga på talserier, som äro diskontinuerliga så till vida a t t inkomsttagarna (uteslutande män) äro fördelade i vissa inkomstklasser och de uthyrda lägenheterna i vissa grupper efter hyresbelopp, men a t t klassbredderna ej äro desamma utefter hela skalan. Man har vidare haft att möta det problemet, a t t det tillfälliga valet av gränser å inkomst-, resp. hyresskalan kan ge en i viss mån godtycklig bild av de faktiska förhållandena. Av dessa anledningar ha kurvorna uppdragits under hänsynstagande till resultaten av flera olika klassindelningar, delvis erhållna genom interpolation. — Även av andra skäl må man icke draga alltför vittgående slutsatser av dessa sammanställningar. Sålunda ha blott medtagits manliga inkomsttagare, medan ett stort antal lägenheter förhyras av kvinnor, under det a t t å andra sidan många män ej ho i hyreslägenheter u t a n i egna bostäder, såsom inneboende etc. 3 Såsom förut framhållits, kan detta urval ej betraktas som representativt för förhållandena i allmänhet inom bostadsbefolkningen i Stockholm.

129 Medelinkomst per familjemedlem över 16 år (kr.) i hus tillhöriga enskilda Tätbefolkade lägenheter Övriga »

samtliga billiga hus

koop. bostads- allmännyttiga företag(H.S.B.) företag o. d.

1475 1717

1626 1906

1412 1550

1520 1719

Tager man även hänsyn till det större barnantalet i överbefolkade lägenheter, blir medelinkomstnivån för de trångbodda ännu lägre än vad som här framträder. Meddelade uppgifter ge dock knappast möjlighet att avgöra, i huru stor utsträckning trångboddheten är beroende av för små inkomster och i vad mån bostadsvanor o. d. spela in. Det har konstaterats, att hyrans andel av inkomsten hos de trångbodda familjerna är väsentligt lägre än för de icke trångbodda, såsom framgår av nedanstående tablå: Antal familjer, för vilka hyresprocenten ligger inom nedanstående gränser 0 - 1 0 % 10-20 % 2 0 - 3 0 % 3 0 - 4 0 % 4 0 - 5 0 % 5 0 % Tätbefolkade lägenheter Övriga »

1-9 0-6

35-4 23-5

40i 40-7

9-2 12-6

3'5 4-6

9-9 18-o

Detta förhållande torde dock näppeligen få tolkas så, att de trångbodda familjerna i allmänhet skulle ha ekonomiska möjligheter att själva avhjälpa sin trångboddhet, ty av deras merendels låga inkomster återstår ej mycket till hyran efter bestridande av nödvändiga utgifter för föda, kläder etc. I visst samband härmed står, att en tredjedel av de trångbodda familjerna åtnjöto understöd från det allmänna, nämligen från fattigvården eller genom pensionsnämnderna, arbetslöshetskommittén eller barnavårdsnämnden. Av de icke trångbodda familjerna åtnjöto 16-5 % understöd och av samtliga familjer i de billiga bostadshusen 20*0 %. Även med avseende på understödsbelopp företedde de överbefolkade lägenheterna högre tal i de högsta — och de lägsta — storleksgrupperna, såsom följande översikt ger vid handen: Antal understöd inom nedanstående storleksklasscr i % av samtliga fattigvårdsunderstöd

Tätbefolkade lägenheter Övriga lägenheter

200 kr.

200— | 400— 400 kr. 600 kr.

600— 800 kr.

35-9 30-3

18-0 20-0

94 16-6

13-o 18-2

800— 1 000 kr. 1 000 kr. o. däröver 54 4'5

18-s 10-4

Boendetäthetens förändring under senare år. I Stockholm har boendetätheten varit i stadigt sjunkande åtminstone sedan sekelskiftet, såsom framgår av nedanstående på bostadsräkningarna grundade översiktstablå över antalet boende per 100 eldstäder i begagnade bostadslägenheter vid slutet av åren 1900, 1915 och 1930: Inre staden

Enkelkök Enkelrum Dubletter 1 rum och kök 2 »» 3 » » n 4 » 5 » » » 2306 34

Brännkyrka

Bromma

306 290 163 218 163 119 98 83

205 196 100 181 143 106 85 75

165 176 119 148 120 99 84 76

236 205 137 205 147 116 89 73

183 178 136 167 130 107 92 80

175 175 75 203 144 108 96 74

158 176 120 172 125 98 82 79

130 Till .ytterligare belysning av trångboddhetens utveckling sedan sekelskiftet återgives här en tabell, omfattande endast smålägenheter (t. o. m. 3 rum och kök): Procentuell;! antalet sm; lägenheter resp. boende i lägenheter med mer in 2 boende per eldstad Å r Inre staden

1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930

Bran r.kyrka

Bromma

lägenheter

boende

lägenheter

boende

lägenheter |

boende

33- o 26-s

483 41-2 35(5 30-4 28-1 21-7 15-3

27- o 25i 20-o 12-6

41-9 40-i

26-4 25-2 20 2 12-9

42-7 407 32-2 21-6

22-2 lK-3 17i 12-8 8-9

32 i 21-4

I nedanstående tabell ha de tätbefolkade lägenheterna t. o. m. 3 rum och kök i inre staden och de i dessa boende procentuellt fördelats i trenne grupper efter graden av trångboddhet.

Å r

1900 1905 li)10 1915 1920 1925 1930

Tätbefolkade lägenheter med nedanstående antal boende per eldstad (%)

Boende i i ägcnheter med nedanstående antal boende (%)

mer än 2 t. o. m. 3

mer än 2 t o. m. 3

61-c 6S-4 72-5 756 76-5 77-4 81 3

mer än 3 t. o. m. 4 23 8 21-8 20o 18-4 17ö 1'6-a 14-7

mer än 4

14-6 98

7-s 6-o 6o 6-3

4-o

57-o 64-o 68-8 71B

72-6 74-i 78-6

mer än 3 t. o. m. 4 26l 244 22-3 20'8 198 18-1 16-2

mer än 4

169 11.6 89 7-3 7'6 7-8 5-2

Man finner härav, att under de tre senaste årtiondena icke endast trångboddhetens omfattning utan också dess intensitet undergått en betydande minskning, i det att de svåraste fallen av trångboddhet kommit att utgöra en allt mindre andel av samtliga trångboddhetsfall. Ser man på de särskilda hushållstyperna, erhålles emellertid ett mindre förmånligt intryck av boendeförhållandenas utveckling, såsom närmare framgår av vidstående tabell. Förklaringen till att boendeförhållandenas utveckling ter sig mindre gynnsam enligt denna sammanställning är, att trångboddhetens tillbakagång huvudsakligen sammanhänger med, att en allt större del av befolkningen kommit att tillhöra de smärre hushållen, vilka sällan förete någon egentlig trångboddhet. Då de större* hushållen om 5 eller flera personer minskats i den inre staden — liksom även i staden i dess helhet, där år 1930 ej funnos flera än 508 lägenheter med 5 eller flera barn under 15 år — ha de kvarstående familjerna inom denna grupp erhållit ökad© möjligheter att anpassa bostadstypen efter hushållsstorleken. De smärre hushållen (om upp till 3—4 personer), som starkt ökat i antal såväl på grund av den tidvis mycket betydande inflyttningen som till följd av klyvningen av större hushåll,, förete däremot i inre staden t. o. m. något stigande genomsnittliga boendetäthetstal, om man jämför åren 1925 och 1930. Härtill kan ha bidragit, att dylika hushåll i stor utsträckning flyttat från omoderna lägenheter till nytillkomna sådana med moderna bekvämligheter, men att de för att kunna betala de avsevärt högre hyror, som dessa lägenheter betingade, nödgats ålägga sig en ökad grad av trångboddhet-

131 F ö r b ä t t r i n g e n i b o e n d e t ä t h e t s f ö r h å l l a n d e n a b e r o r a l l t s å e g e n t l i g e n på f ö r s k j u t n i n g e n g e n t e m o t m i n d r e h u s h å l l s t y p e r . D e n n a f ö r k l a r a s icke e n d a s t av den m i n s k a d e n a t i v i t e t e n , u t a n även g e n o m h u s h å l l s k l y v n i n g , v i l k e n i sin t u r m ö j l i g g j o r t s g e n o m de r i k l i g a t i l l s k o t t av l ä g e n h e t e r av m i n s t a t y p , som den i n t e n s i v a b y g g n a d s v e r k samheten under det senaste årtiondet åstadkommit. Sammanfattning. Ä v e n om b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a i S t o c k h o l m s ä r s k i l t u n d e r d e t s e n a s t e å r t i o n d e t i å t s k i l l i g a a v s e e n d e n f ö r b ä t t r a t s , l ä m n a de f o r t f a r a n d e å t s k i l l i g t Antal

boende per

100 eldstäder

inom

olika

hushållstyper.

Hushåll med nedanstående antal boende per lägenhet

A r

Samtliga 7 och flora

Samtliga Inre

lägenheter. staden.

1915 1925 1930

59 59 64

102 K)2 107

123 120 123

142 136 133

153 144 140

178 159 152

123 115 113

58 58 61

89 88 86

123 119 114

157 151 141

188 174 162

207 196 1*2

263 243 217

160 148 133

60 59 61

85 75 72

112 98 91

141 121 108

167 134 115

185 149 126

241 187 157

146 121 105

1915 1925 1930

68 66 70

102 99 102

137 133 134

172 168 166

206 2o2 197

238 237 230

301 299 290

162 147 137

B r ä n n k y r k a o. B r o m m a . 1915 , 1925 1930

64 65 66

101 97 95

137 134 131

180 173 167

217 211 201

257 245 239

335 322 305

183 166 149

81 Brännkyrka. 1915 . 1925 1930 1915 .. 1925 1930

Bromma.

Smålägenheter (t. o. m. 2 r u m och kök). Inre

staden.

ö v r i g t a t t ö n s k a såväl i f r å g a om b o s t ä d e r n a s k v a l i t e t och p r i s som b e t r ä f f a n d e b o e n d e t ä t h e t e n . 1 f r å g a om k v a l i t e t s f ö r h å l l a n d e n a f ö r e l i g g a v i s s e r l i g e n i n g a fulls t ä n d i g a u p p g i f t e r , m e n m a n h a r dock t i l l r ä c k l i g a b e l ä g g för det o m d ö m e t , a t t i S t o c k h o l m f o r e f i n n a s e t t icke o b e t y d l i g t a n t a l u n d e r m å l i g a b o s t ä d e r . Dessa bostäder u t m ä r k a s i g m e r e n d e l s ä v e n för s t ö r r e t r å n g b o d d h e t än b o s t a d s b e s t å n d e t i allm ä n h e t . V i d b o s t a d s r ä k n i n g e n å r 1930 f u n n o s i s t a d e n b o r t å t 12 000 l ä g e n h e t e r med m e r an två boende p e r e l d s t a d , och i dessa l ä g e n h e t e r bodde över 60 000 p e r s o n e r v i l k e t m o t s v a r a d e c:a en s j ä t t e d e l av i n v å n a r n a i s a m t l i g a l ä g e n h e t e r t. o. m. 6 r u m och kok I de med s t a d s s u b v e n t i o n n y b y g g d a »billiga b o s t a d s h u s e n » voro n ä r a en tredjedel av de b o e n d e t r å n g b o d d a i a n g i v n a b e m ä r k e l s e . A n m ä r k n i n g s v a r t a r , a t t i så s m å l ä g e n h e t e r som s å d a n a om 1 r u m och kök b a r n e n u t g j o r d e s t ö r r e a n d e l av s a m t l i g a b o e n d e än i n å g o n a n n a n l ä g e n h e t s k a t e g o r i Såsom

förut

antytts, ha

emellertid

bostadsförhållandena

märkbart

förbättrats

132 under senare år. Denna förbättring sammanhänger till stor del med den sjunkande nativiteten, ehuru även bostadsproduktionens starka uppsving under åren 1923— 32 medverkat därtill. Detta har visserligen icke skett så mycket därigenom, att antalet mera rymliga bostäder ökats — dylika ha fastmera, åtminstone vad den inre staden beträffar, företett tillbakagång — utan den rikligare bostadsförsörjningen har möjliggjort, att vuxna barn i ökad utsträckning skaffat sig egna lägenheter samt att överhuvud inneboendesystemet gått tillbaka. Belysande är, att enligt uppgifter i »Statistisk årsbok för Stockholms stad 1934» mellan åren 1920 och 1930 antalet invånare ökades med c:a 20 % men antalet hushåll med 29 %; antalet bostadseldstäder tilltog i ungefär samma takt som antalet hushåll (ökning 27 % ) , men antalet bostadslägenheter stegrades väsentligt snabbare (ökning 38 %). Stockholm i december 1934. Gustaf

Holmstedt.

Bertil

Nyström.

133 Bilaga 4.

De demografiska betingelserna för bostadsmarknadens och bostadsstandardens utveckling. I.

Bostadsbehovets och boendetäthetens hittillsvarande utveckling.

Såsom mera utförligt och allsidigt diskuteras i' bilaga 2 till detta betänkande, äro de i hittills föreliggande bostadsstatistik vanligen använda måtten på boendetäthetens utveckling skäligen otillfredsställande. I flera hänseenden verka de direkt vilseledande på omdömet, därigenom att de icke redovisa boendeförhållandena som ett förhållande mellan den »naturliga» boendeenheten, hushållet, och bostadsenheten, lägenheten. Alla förskjutningar i befolkningens uppdelning på hushåll, i hushållens inre struktur, i åldersfördelningen, i möjligheterna att skilja icke gifta vuxna eller halvvuxna av olika kön i olika sovrum o. s. v. bli därför icke redovisade. Det är klart, att ett mått på bostadsstandarden, som skall kunna uttryckas i ett enkelt tal, icke kan nöjaktigt redovisa alla dylika förhållanden. Även om man använde ett komplicerat vägningsförfarande, i vilket olika sidor av de konkreta boendeförhållandena fingo väga med, kunde man näppeligen fånga hela det komplex av förhållanden, som bildar »bostadsstandarden» i ett enda t a l ; i varje fall kunde man inte komma från det mått av godtycklighet, som ligger i det med nödvändighet konventionella sätt, varmed olika faktorer låtas inverka på en allmän index för bostadsstandarden. E t t schematiskt typexempel: om en familj om man, hustru och 4 barn flytta från 1 rum och kök till 2 rum och kök, förändras det vanliga boendetäthetstalet (antal boende per 100 eldstäder) för denna familjs del från 300 till 200. Om i stället förändringen bestode däri, att i en och samma 1 rum och kök-lägenhet bodde man, hustru och endast 2 barn, skulle samma olikhet i boendetäthet redovisas. Om det i stället användes ett boendetäthetstal, som anger förhållandet mellan personenheter (exempelvis vuxen — 1, barn = 1 / 2 ) och rumsenheter (exempelvis boningsrum — 1, kök = 1 / 2 ) , skulle de nämnda förändringarna uttrycka sig som nedgång från 267 till 160 resp. 200. Det första boendetäthetstalet varken ger uttryck åt förändringen i familjens ålderssammansättning eller räknar med olika bostadsvärde hos boningsrum och kök. Det senare gör detta, och innebär såtillvida en väsentlig förbättring, men boendetäthetstalets utslag kan därför icke sägas ge exakta mått på de konkreta förändringarna. Man, hustru och 2 barn ha visserligen ett större rent geografiskt svängrum i en 1 rum och kök-lägenhet än man, hustru och 4 barn. Men i fråga om den ytterst väsentliga möjligheten att skilja vuxna eller halvvuxna olikkönade personer i olika sovrum kan denna förändring betyda noll och intet, under det att förändringen för familjen om man, hustru och 4 barn från 1 rum och kök till 2 rum och kök i det hänseendet kan vara en för hela familjelivet verkligt omvälvande förbättring. Dessutom — och viktigast: intetdera av dessa boendetäthetstal ger på något adekvat sätt uttryck för den — särskilt under en vidare samhällelig aspekt — radikala olikheten mellan de två diskuterade förändringarna, av vilka den ena innebär, att en familj av viss storlek flyttar upp i en större lägenhet, den andra, att i en lägenhet av viss storlek den boende familjen blir mindre. Inte endast ur rent bostadssocial synpunkt utan också och framför allt ur befolkningspolitisk synpunkt är denna olikhet av väsentlig betydelse. För att få ett riktigt begrepp om de samhälleliga skeenden, som dölja sig bakom boendetäthetstalens förändringar, är det nödvändigt att se dem i sammanhang med de demografiska strukturförskjutningarna. Talen för antalet boende per 100 eldstäder ha på senare decennier som bekant

134 sjunkit mycket starkt. I Stockholm var under 1880-talet i genomsnitt folkmängden per 100 eldstäder i samtliga lägenheter något under 140. På 1890-talet steg det under inverkan av den starka inflyttningen och den svaga byggnadsverksamheten (varigenom inneboendesystemet tilltog) till ett maximum av 149. Efter sekelskiftet har siffran stadigt sjunkit, med ett uppehåll endast under bostadsbristens år omkring 1920, och var 1930 nere i 116. Särskilt markant är sänkningen under de senaste 10 åren. Göteborg visar en liknande utveckling. År 1905 var folkmängden per 100 eldstäder i samtliga begagnade lägenheter 151. 1920 hade talet sjunkit till 145 och 1930 till 129. För övriga städers del .visar den statistiska undersökning, som redovisas i bilaga 2, för senare decennier en liknande bild. Reduceras antalet boende till personenheter blir den redovisade sänkningen i boendetätheten på grund av de senaste årtiondenas förändringar i befolkningens ålderssammansättning svagare. Exempelvis utgjorde i Göteborg sänkningen i antalet personenheter per 100 eldstäder från 1920 till 1930 11 enheter (från 126 till 115) mot 16 enheter för antalet boende per 100 eldstäder (från 145 till 129). I motsvarighet härtill har antalet tätbefolkade lägenheter efter den traditionella statistiska definitionen (mer än 2 boende per eldstad) ävenledes avtagit starkt såväl absolut som framför allt relativt. Inga dylika statistiska data ge emellertid svar på den nyss ställda frågan om den närmare arten av de förändringar, som dölja sig bakom siffrorna, särskilt med hänsyn till de demografiska strukturförändringarna. Det är klart, att man inte kan mäta den relativa betydelsen av åldersfördelningens förändringar blott och bart genom att räkna barn under 15 år som halv personenhet. Det är en allmänt accepterad uppfattning att tillbakagången i boendetäthetstalen och talen för tätbefolkade lägenheter är att tillskriva dels nedgången i nativiteten och den som följd därav inträffade minskningen i familjehushållens genomsnittliga storlek, dels de ökade realinkomsterna för den stora massan av befolkningen, enkannerligen städernas industriarbetare, varigenom å ena sidan tidigare inneboende och andra icke självständiga hushållsbildare skulle ha upprättat egna hushåll, å andra sidan arbetarbefolkningen skulle ha fått möjligheter att trots de höjda hyrorna skaffa sig rymligare familjebostäder och även i viss omfattning förverkligat denna möjlighet. Utan kvantitativ precisering av den relativa betydelsen av dessa olika moment kan väl en sådan uppfattning godtagas. Men det framstår som ett önskemål att kunna kvantitativt uppskatta denna relativa betydelse, i synnerhet som i den bostadspolitiska diskussionen reallönehöjningen under efterkrigstiden ofta tillmätes en roll för boendetäthetstalens utveckling, som på goda grunder kan antagas överdriven. Realinkomsterna ha visserligen stigit så betydligt, att även trots^ hyreshöjningen stora delar av arbetarbefolkningen skulle ha kunnat flytta upp i större lägenheter under bevarande av en återstående inkomst, som skulle tillåta samma konsumtionsstandard i övrigt som tidigare eller högre. Det är dock känt, att bostadsvanorna äro oerhört konservativa, och möjligheten till uppflyttning på lägenhetsskalan i stor utsträckning stannat som möjlighet och icke realiserats. För att få en uppfattning av den relativa betydelse, som är att tillmäta de demografiska förändringarna resp. realinkomstförändringarna för boendetäthetens minskning borde först och främst äktenskapsbildningen och förskjutningarna inom familjebeståndet undersökas och sättas i relation till bostadsbeståndets utveckling. Många omständigheter tala för att under de senaste årtiondena antalet familjehushåll stigit mycket starkt i förhållande till folkmängden, varmed alltså den genomsnittliga hushållsstorleken sjunkit, och att dessa demografiska förändringar äro av sådan styrka, att de till väsentlig del och möjligen restlöst förklara de sjunkande boendetäthetstalen. Som ett särskilt beviskraftigt tecken på den stigande bostadsstandarden plägar anföras att bostadsproduktionens omfattning under åren efter 1923 varit osedvan-

135 ligt stor och att den hållit sig på denna höga nivå under en längre sammanhängande byggnadsperiod än någonsin tidigare. Enligt bostadsproduktionssakkunnigas sammanställningar 1 uppgick bruttotillskottet av lägenheter under åren 1923—31 i procent av bostadsbeståndet den 31 december 1931 till icke mindre än 22-2 %, under det att folkökningen under samma period utgjorde endast 9*1 % av folkmängden vid dess slut. För vissa grupper av städer (med 10 000—20 000 invånare och med 20 000—100 000 invånare) var tillväxten i bostadsbeståndet (lägenheter) ungefär 3 gånger så stark som tillväxten i folkmängden. Skenbart kan detta framstå som ett stöd för påståendet, att den höjda realinkomstnivån utlöst en ökad efterfrågan på bostäder, så att denna stigit i starkare grad än som betingats av befolkningsutvecklingen. I verkligheten torde större delen av olikheten i utvecklingen av lägenhetsbestånd resp. folkmängd förklaras av förändringar i fruktsamheten och befolkningens ålders- och civilståndsfördelning. Det är att märka att denna företeelse, den starkare tillväxten i lägenhetsbeståndet än i folkmängden under efterkrigstiden, är en internationell företeelse. Den framträder även i sådana länder, där icke möjligheten till ökad bostadsefterfrågan på grund av höjd reallönenivå har förelegat i tillnärmelsevis den grad som i Sverige. I sådana fall, där hushålls- och familjestatistik har varit tillgänglig för senare år', har det också konstaterats, att tillväxten i bostadsbeståndet, trots att det varit 2 å 3 gånger starkare än folkökningen, dock icke mer än svarat mot, och ibland icke ens svarat mot tillväxten i antalet hushåll. Sålunda var (som exempel) tillväxten i folkmängd i de sex engelska storstäderna Birmingham, Liverpool, Manchester, Sheffield, Leeds och Bristol mellan 1921 och 1931 5-3 %, medan tillväxten i antalet familjer var icke mindre än 18'1 %.2 Trots den högt uppdrivna byggnadsproduktionen under 1920-talet hade i samtliga dessa städer, utom Birmingham, antalet familjer vuxit starkare än antalet lägenheter. I stort sett samma bild visas av övriga engelska städer, inklusive London. Till och med i sådana städer där totalfolkmängden varit tillbakagående, har antalet familjer fortsatt att öka icke oväsentligt. I amerikanska och tyska städer upprepas förhållandet: uppemot tre gånger så stark ökning i familjeantalet som i totalfolkmängden, och i vissa städer ännu mera. Företeelsen är som sagt internationell och utgör en konsekvens av de djupgående strukturförskjutningar inom befolkningen, som uppträtt på likartat sätt i olika länder inom den västerländska kretsen av stater. Vad den svenska utvecklingen beträffar kan det till en början nämnas att upp till världskrigets tid tillväxten i antalet familjer i Sverige (räknat efter antalet gifta) höll ungefär jämna steg med tillväxten i totalfolkmängden, vilket är ett naturligt uttryck för det faktum, att inga skarpa brott i åldersfördelningen inträffade. F r å n 1880 utgjorde tillväxttalen (när utgångsåret sättes -= 100) per 10-årsperiod för den manliga folkmängden resp. antalet gifta män:

1880—1890 1890—1900 1900—1910

Hela mani. befolkn. 104-6 108-2 107-7

Gifta män 105-2 105-5 107-3

Under 1890-talet tillväxte rentav folkmängden starkare än antalet familjer, vilket torde sammanhänga därmed att den stora emigrationen starkast decimerat de åldersklasser där procenten gifta är störst. 1 2

Kungl. Maj:ts prop, nr 211/1933. Jfr E. D. Simon, The Anti-slum Campaign, London 1933, s. 100 ff.

136 F r å n 1910 äro motsvarande tillväxttal per 5-årsperioder: Samtliga män 1910—1915 103-5 1915—1920 103-7 1920—1925 102-6 1925—1930 101-7

Gifta män 103-6 105-8 105-3 105-9

F r a m till 1915 håller fortfarande tillväxten i antalet gifta jämna steg med tillväxten i totalbefolkningen, men därefter börjar det för de senaste årtiondena karakteristiska och för bostadssituationens utveckling djupt ingripande förhållandet att framträda, att antalet familjer växer snabbare än den totala folkmängden. Skillnaden blir som synes allt mer accentuerad för varje 5-årsperiod. Under det att folkmängdstillväxten sker efter en starkt fallande skala, fortsätter antalet gifta att stiga i oförändrad takt, en takt som för varje 5-årsperiod under efterkrigstiden ökar familjeantalet med ungefär samma procenttal som gällde per iO-årsperiod före kriget. I absoluta tal uttryckt betyder detta (exempelvis), att \mder 1920-talet antalet gifta ökades med ungefär 112 000 vid en total folkökning på 125 000, under det att på 1880-talet ökningen i antalet gifta var endast omkring 40 000 vid den föga mindre folkökningen av 102 000, alltså nära tre gånger så stark familjebildning vid en knappast 25 % större folkökning. Allt gällande den manliga befolkningen. Ur bostadssituationens synpunkt betraktat äro förskjutningar av denna art av vikt inte endast för bedömningen av familjebeståndets utveckling i förhållande till folkmängden utan också för bedömningen av familjernas åldersfördelning, vilken givetvis är av utomordentlig betydelse för kraven på bostadsbeståndet. Såsom skall visas, kommer i framtiden denna senare sida av de demografiska strukturförändringarna att få en starkt växande betydelse. Jämföras åren 1910 och 1920 med avseende å antal bestående äktenskap, folkmängden, antalet barn och halvvuxna (0—20 år, vilka till större delen äro beroende familjemedlemmar) samt antalet eldstäder i bostadslägenheter i Stockholm framgår följande. (Härvid är att märka, att tillväxten i samtliga fall även röner inverkan av ökning i det administrativa området.) Antalet äktenskap växer med 36 %, folkmängden med 22. Eldstadsbeståndet växer med 27 %, alltså starkare än folkmängden, men svagare än antalet äktenskap. Detta senare förhållande torde delvis förklaras av den akuta bostadsbristen, som bestod omkring 1920. P å grund av att eldstadsbeståndet växer starkare än folkmängden sjunker givetvis talet för antal boende per 100 eldstäder i bostadslägenheter. (Från 142 till 136.) Om man gör det antagandet, att antalet barn 1920 hade varit lika stort i förhållande till antalet bestående äktenskap som 1910, skulle år 1920 under i övrigt lika förhållanden folkmängdens förhållande till eldstadsantalet varit praktiskt taget detsamma som 1910 (143 mot 142). Räknas som bestående äktenskap icke endast antalet gifta par, utan även (såsom stundom brukas) halva antalet änkor och änklingar och utföres samma räkning, blir resultatet ungefär detsamma. Vad som i verkligheten skett är tydligen, att dels familjehushållets genomsnittliga storlek minskats starkt i och med nativitetsnedgången, vilket tenderat att minska boendetäthetstalen, utan att någon som helst höjning av bostadsstandarden inträffat i annan mening än just denna, dels inneboende och andra former av hysande av icke-familjemedlemmar tilltagit i och med den akuta bostadsbristen, vilket delvis men ej helt motverkat boendetäthetstalens nedgång. Jämföras åren 1931 och 1911 för Göteborg på liknande sätt som här ovan, befinnes det att för de 7 000 hushåll, som Göteborgsundersökningen 1931 omfattar, »barndeficitet» (här endast innefattande åldrarna 0—15 år), jämfört med 1911, uppgår till ett så stort antal (4 025), att dess inräknande i bostadsfolkmängden

137 skulle höja boendetäthetstalet för ifrågavarande lägenheter från 149 till 175, eller inte långt från det tal, som gällde 1911 (186)^ Jämfört härmed är nedgången sedan 1911 i antalet inneboende icke-familjemedlemmar av underordnad betydelse. Hade dessas relativa antal varit lika stort 1931 som 1911, skulle bostadsfolkmängden vara höjd med endast 452 individer. Den numeriska betydelsen av nedgången i barnantalet framstår alltså som 9 gånger så stor som av minskningen i inneboendet. Ur dessa blott som exempel anförda jämförelser få inga slutsatser dragas om hur utvecklingen i ifrågavarande hänseende skulle ha gestaltat sig, om förändringarna i familjehushållens storlek och sammansättning iclce inträffat. Förutsättning för jämförelsen är att alla andra faktorer (byggnadsverksamhet o. s. v.) skulle ha förhållit sig på samma sätt som de faktiskt gjort. Om de demografiska förskjutningarna varit andra skulle sannolikt dessa övriga faktorer ha utvecklat sig annorlunda, men på vad sätt och i vilken riktning är omöjligt att avgöra. E n större fruktsamhet, än den som faktiskt gällt, skulle även ha krävt en starkare byggnadsverksamhet vid samma utveckling av boendetäthetstalen. Enligt uppgifter ur folkräkningarna år 1920 och år 1930 (de senare preliminära) växte i Stockholm antalet män resp. kvinnor under 1920-talet med 19*4 resp. 20*0 %. Antalet gifta män resp. kvinnor växte däremot med icke mindre än 38*3 resp. 36'4, alltså ungefär dubbelt så starkt. Under samma period ökades antalet egentliga bostadslägenheter med 43*7. Det är uppenbart att den stora olikheten mellan tillväxten i totalbefolkningen och tillväxten i lägenhetsbeståndet väsentligen förklaras av de förskjutningar i familjebildningen relative totalfolkmängden, som sammanhänger med förskjutningarna i befolkningens åldersfördelning. »Hushållsklyvning» i egentlig bemärkelse (d. v. s. det förhållandet att anhöriga, inneboende och andra icke-familjetillhöriga i större utsträckning än tidigare bildat egna hushåll) h a r visserligen just under 1920-talet otvivelaktigt förekommit i jämförelsevis stor omfattning, men denna faktor har dock underordnad betydelse i förhållande till den förut nämnda. 2 F ö r att ge en bild av nu pågående och framtida åldersfördelningsförskjutningars betydelse för familjebeståndets förändringar, vilka äro av utslagsgivande betydelse för h u r bostadsbehovet och bostadsefterfrågan utveckla sig, kunna på basis av kända statistiska data göras beräkningar, som i fråga om tendensen otvetydigt och med en för ändamålet alldeles tillräcklig grad av säkerhet belysa familjebildningens förhållande till folkmängdstillväxten i landet i dess helhet. Det hade varit önskvärt, att samma beräkningar hade kunnat göras för enbart städernas del och vidlyftiga försök i den riktningen ha utförts under antagande av alternativa förutsättningar för stadsbefolkningens framtida utveckling i förhållande till hela landets befolkning. Det har emellertid visat sig, att dessa försök icke varit genomförbara ined nuvarande statistiska resurser. De följande beräkningarna hänföra sig alltså till totalfolkmängden, men deras resultat i fråga om huvudtendenserna kunna utan alltför stor vansklighet tillämpas även beträffande stadsbefolkningen, tagen för sig. E n lämplig metod är följande. Man har att utgå från att befolkningens fördelning på barn, ogifta vuxna, gifta, änkor, änklingar och frånskilda bestämmes av åldersfördelningen samt av procenten gifta etc. inom olika åldrar. Det senare förhållandet (procenten gifta etc. i olika åldrar) förändrar sig givetvis under tidernas lopp genom förändrade möjligheter att bilda äktenskap och förändrade äktenskaps1 Ar 1911 räknades endast åldrarna 0—14 år till barnaåldrarna. Rätteligen borde alltså »barndefieitet» 1931 böjas med bänsyn härtill. Göres detta och räknas den överskjutande årgången till i/is av samtliga i åldern 0—15 år, skulle det beräknade boendetätbetstalet 175 böjas till 179. 2 Köpenhamn kan nämnas som jämförelse. Enligt Danmarks statistik, Byggevirksomheden 1916—31, Kobenhavn 1933, var där under 1920-talet tillväxten i totalfolkmängden 10-i %, medan antalet bestående äktenskap ökades med 19-7 % och antalet existerande lägenheter med 23-6 %..

138 vanor och genom förskjutningar i dödligheten i olika åldrar, men på kortare sikt kunna dessa förändringar betraktas som oväsentliga i sin verkan på totalbefolkningens civilståndsfördelning jämförda med förskjutningarna i åldersfördelningen. 1 Åldersfördelningen kan för årtionden framåt beräknas med hög grad av sannolikhet, särskilt för de åldrar (över 20 år), som ha någon betydelse för familjebildningen. Med hänsyn till att procenten gifta är ganska olika för män och kvinnor i olika åldersklasser, är det nödvändigt att göra beräkningarna av civilståndsfördelningen på basis av åldersfördelningen särskilt för varje kön. J u s t på grund av de starka förskjutningarna i befolkningens åldersuppbyggnad uppkomma vissa differenser i Tesultaten av de alternativa beräkningarna. Detta betyder att i verkligheten civilståndsfördelningen inom det ena eller inom båda könen måste förändra sig i anpassning till den ändrade åldersfördelningen. Då familjebildningen ju under nuvarade sociala förhållanden i dominerande grad bestämmes av mannens ekonomiska förmåga att försörja en familj, är det naturligast att utgå från den framräknade civilståndsfördelningen för den manliga befolkningen och korrigera talen för den kvinnliga civilståndsfördelningen i anpassning därtill. 2 Om med den metod, som här skisserats, civilståndsfördelningen för män och kvinnor kalkyleras blir resultatet följande:

Civilstånd

Antal män (i tusontal) år 1925 år 1935

Tillväxt 1925—1935 (1925=100)

Antal kvinonr (i tusental) år 1925 år 1935

Tillväxt 1925-1935 (1925=100)

1823 1025 125

1799 1171 139

97-6 114-2 111-2

1788 1045 248

1725 1182 269

96-5 113-1 108-5

2 973

104 6

3 081

1031 Den möjligheten, att antalet bestående äktenskap ett visst år kan vara i någon mån påverkat av de ekonomiska konjunkturerna, är i detta sammanhang oväsentligt. För det första kan beståndet av äktenskap ett visst år endast relativt obetydligt påverkas av den inverkan, som det ekonomiska läget under några få föregående år övar på antalet nybildade äktenskap. För det andra kan det i så fall i huvudsak endast vara fråga om smärre förskjutningar från ett år till ett annat. Det gäller här att belysa de dominerande utvecklingstendenserna på lång sikt. Oavsett dylika smärre korrektioner är huvudresultatet av kalkylen klart och otvetydigt. Under det snart passerade årtiondet har antalet familjer ökats mellan tre och fyra gånger så starkt som folkmängden. Förskjutningen i åldersfördelningen har inneburit en förstärkning av de äktenskapsbyggande delarna av befolkningen under samtidigt relativt försvagande av övriga delar. Det är under sådana omständigheter föga märkligt — även med reservation för att beräkningarna gälla hela landet — att byggnadsverksamheten i städerna har frambragt en ökning av 1 Nota bene under en tid som i så hög grad som den närvarande och ett par generationer framåt utmärkes av våldsamma förskjutningar i åldersfördelningen. 2 De följande beräkningarna grunda sig på kalkyler över den framtida åldersfördelningen, som professor H. Cramér benäget ställt till förfogande. Dessa kalkyler äro i allt väsentligt utförda enligt samma metod som pensionsförsäkringskommitténs beräkningar (Statens offentliga utredningar 1930: 15), men dödligheten antages följa den nya dödlighetstabellen r32. De nativitetsantaganden, som ligga till grund, ha redan väsentligt underskridits, vilket endast ytterligare skärper de konklusioner, som i det följande göras. — Vidare har använts en civilståndsfördelning, framräknad med ledning av totala antalet män resp. kvinnor i olika åldrar och antalet ogifta, gifta och förut gifta i samma åldrar 31 december 1930. — För större jämförbarhets skull ha talen för 1925 omräknats med ledning av den beräknade civilståndsfördelningen 1930. — Talen för 1945 äro interpolerade.

139 antalet lägenheter, som är mellan två och tre gånger så stark som folkökningen. Hela detta förhållande förklaras tillsynes restlöst av de demografiska strukturförskjutningarna. Huruvida överhuvud någonting blir över för andra faktorer kan näppeligen påvisas med existerande statistiska resurser; i varje fall kan det inte vara mycket, jämfört med betydelsen av den här avhandlade faktorn. Det är tydligt, a t t nedgången i boendetäthetstalen i dominerande grad, kanske helt, sammanhänger med att proportionen mellan antalet familjer och totalfolkmängden starkt förskjutits. Med en obetydlig förenkling kan det sägas, att bakom boendetäthetstalens nedgång ligger en minskning i familjens genomsnittliga storlek i en i stort sett (kvantitativt) oförändrad typisk familjebostad, icke någon uppflyttning av familjerna _ i högre lägenhetskategorier eller någon tendens till ökad rymlighet hos familjebostaden. Den inverkan, som övats av sådana med stigande realinkomststandard sammanhängande processer som minskning av inneboendesystemet, tidigare utflyttning och självständig hushållsbildning av yngre ogifta personer o. s. v., kan i jämförelse härmed icke ha haft någon avsevärd betydelse. »Arbetarklassens •ökade möjligheter på grund av de höjda reallönerna att bättre tillgodose sitt bostadsbehov» ha tydligen dels ätits upp av höjda hyror, dels stannat i plånboken för vidare befordran åt annat håll. För att rätt bedöma betydelsen av de demografiska strukturförskjutningarna för bostadssituationen är det emellertid nödvändigt att även ta i betraktande sammansättningen av familjebeståndet med avseende på familjernas åldersklass. Det kunde ju nämligen tänkas att, samtidigt med att totala antalet familjer växer med en viss procent, det sker en förskjutning mellan antalet familjer i olika »familjeåldrar», vilket ur det totala bostadsbehovets synpunkt kan ha väsentlig betydelse, eftersom bostadsbehovet är starkt olika vid olika skeden av en familjs historia. Den här använda metoden möjliggör belysning av denna fråga. Befolkningen har uppdelats på tre huvudkategorier: a) barn och halvvuxna under 20 år, vilka till större delen äro beroende familjemedlemmar och praktiskt taget ej alls familjebildande, b) ogifta och förut gifta över 20 år, vilka till en del, som tyvärr är skäligen obestämbar, bilda egna hushåll, samt c) gifta, som bilda huvudmassan av familjehushållen och äro dominerande för hushållsbildningen överhuvud. De två senare kategorierna ha vidare uppdelats på j'ngre (20—35 år), medelålders (35—50 år samt 50—65 år) och äldre (65 år och uppåt). I följande tabell redovisas den beräknade tillväxten för män resp. kvinnor inom dessa åldersfördelade civilståndsgrupper samt den absoluta ökningen eller minskningen under perioden 1925—35: Antal män (i tusental)

0 Ålder och civilstånd år 1925 är 1935 Under 20 år..

Tillväxt 1925-1935 (1925=100)

Ökning ( + ) el. Tillväxt minskn. ( -) i ant. 1925-1935 män och kvinnor 1 ! 19^5=100; (i tusental) under ar 1925 år 1935 åren 19:25-1935 Antal kvinnor (i tusental)

1137 496 130 84 101

1 02:*

90o

90-i

561 148 98 108

113i 113-9 116-7 106-9

418 175 158 192

446 190 171 202

106-7 108-6 108-2 105-2

[ 65— OJ »

216 397 276 136

254 450 320 147

117-6 113-3 115-9 108i

310 388 244 103

352 442 278 110

113-e 113-9 113-9 106-3

Samtliga

1031 Ogifta |20—35 och J35 -50 förut j 50—65 gifta 165—»;

år » » »

1 2 0 - 3 5 år... Gifta | ^ 0 _ 6 5

.

— 222 +

93|

+

17)

+

+

18J + 231

Huvudtendenserna äro desamma i båda kalkylerna. Bortsett från kategorien »barn och halvvuxna», som naturligtvis visar minskning, är för huvudgruppen

140 »ogifta och förut gifta» stegringen starkast i medelåldrarna. F ö r den i detta sammanhang betydelsefullaste huvudgruppen, de gifta, är för såväl män som kvinnor stegringen svagast i den äldsta gruppen (över 65 år). För yngre och medelålders gifta är tillväxten av ungefär samma storleksordning; för männen visas dock en något starkare tillväxt bland de yngre gifta. Av siffrorna för de absoluta förändringarna framgår, att ökningen i antalet gifta är betydligt större än hela folkökningen under perioden. Eedan ökningen i de två medelålders grupperna av gifta närmar sig talet för hela folkökningen. Förskjutningarna i sammansättningen av familjebeståndet med avseende å »familjeåldern» har icke varit av sådan omfattning, att därigenom betydelsen av den förut konstaterade starka tillväxten i familjeantalet för bostadssituationen kan i någon mån förringas. Detta framgår av följande tabell, som visar familjernas procentuella fördelning på åldersgrupper efter den manliga kontrahentens ålder-

20—35 år 35—50 » 50—65 » över 65 »

21*1 38-7 26-9 13-;?

21-7 38-4 27-3 12-6

100-0

100-0

De mest bostadsbehövande familjekategorierna, de medelålders, ha vid periodens slut praktiskt taget samma relativa betydelse som vid dess början. Den något starkare relativa ökningen beträffande yngre familjer har ernåtts på bekostnad av de äldsta familjerna. Nu gälla, som förut nämnts, dessa beräkningar folkmängden i hela riket. F ö r städernas del påverkas ju åldersfördelningen av den starkare progressiviteten i städernas folkmängd än på landsbygden därigenom, att de till städerna inflyttande huvudsakligen befinna sig i vissa yngre åldrar, framför allt 20—30 år. Någon nämnvärd betydelse av detta faktum för de här avhandlade tendenserna kunde dock föreligga endast om förhållandet mellan progressionen i städernas resp. landsbygdens folkmängd hade starkt förändrat sig på senare tider. Så har icke varit fallet beträffande städerna i allmänhet. Möjligen kan man räkna med att för Stockholms och ett par andra starkare växande städers del inflyttningen under de senaste tio åren har betytt en viss förskjutning i familjebeståndets ålderssammansättning, så att där tillväxten i antalet yngre familjer är större än som framgår av tabellerna här ovan. Det är dock med hänsyn till de proportioner, som visades där, alldeles klart, att den absolut taget dominerande tillväxten i familjeantalet inåslo ligga inom grupperna av medelålders familjer även i sådana städer, där folkmängdstillväxten varit starkast. I n summa: E n undersökning av familjebildningens förhållande till utvecklingen av den totala folkmängden visar, att den tendens till starkare tillväxt i antalet familjer än i folkmängd, som började omkring 1915, under det sienaste årtiondet fortsatt i accelererad takt. Trots en avstannande befolkningsökning har familjeantalet fortsatt att växa snabbare än någonsin, såväl absolut som även relativt. Denna omständighet utgör utan tvekan det mest väsentliga momentet i förklaringen till såväl byggnadsverksamhetens ovanliga omfång och ihärdighet under det senaste årtiondet som — tillsammans med fruktsamhetens minskning — av nedgången i boendetäthetstalen. Hittills har ålderssammansättningen inom familjebeståndet i det stora hela bestått som tidigare. Den absolut taget helt dominerande tillväxten ligger inom gruppen av »medelålders» familjer (där mannens ålder är 35—65 år), inom vilken bostadsbehovet i allmänhet är störst, eftersom det är dessa familjer som fostra växande barn.

141 II. Bostadsbehovets och boendetäthetens fortsatta utveckling. Den metod, som här använts för att beräkna familjebildningens utveckling under de senaste tio åren, låter sig med relativt stor säkerhet användas även för en bedömning av utvecklingen i framtiden. De åldersklasser, som äro familjebildande, kunna med endast små felrisker beräknas för åtminstone 20 år framåt. Användandet av civilståndsfördelningen inom olika åldersklasser år 1930 blir visserligen vanskligare, j u längre från det aktuella året man kommer, men de möjliga förändringarna härutinnan äro knappast av den storleksordning, att de kunna i högre grad förfalska resultaten i vad angår de dominerande tendenserna. J u s t den omständigheten att det föreligger oerhört starka tendenser i de studerade förhållandena, som betingas av de med stor säkerhet beräkneliga förskjutningarna i befolkningens åldersuppbyggnad, möjliggör och rättfärdigar försök att beräkna den framtida utvecklingen i här ifrågavarande avseende. Kalkyleras på samma sätt som tidigare civilståndsfördelningen i olika åldersgrupper för åren 1940, 1945, 1950 och 1960 erhållas följande tal. Det må beaktas, att den sista perioden omfattar dubbelt så lång tid som de föregående. Beräknat antal män (i tusental)

Aider och civilstånd

Beräknat antal kvinnor (i tusental)

år 1935 år 1940 år 1945 år 1950 år I960 år 1935 år 1940 år 194ö|fir 1950 årI960 Under 20 år

ogifta o c h f 2 9 - 3 5 år förut ^-50 »

561 148 98 108

550 162 108 116

545 178 114 127

499 188 124 137

468 186 149 159

446 190 171 202

425 192 179 209

412 192 185 219

369 187 189 230

337 164 199 261

( 2 0 - 3 5 år i 35—50 » 150-65 . 165—(o »

254 450 320 147

269 490 350 158

262 543 373 176

250 579 406 189

216 574 490 221

352 442 278 110

366 483 313 117

364 533 342 129

353 567 375 144

325 571 447 173

Samtliga

3 302 3346

3 388

1799 1171

3 279 3 240 3 409 3176 1759 1738 1 703 1725 1354 1424 1501 1182 166 178 205 269

d ä r a v : ogifta gifta förut gifta ...

1678 1279 287

1629 1368 305

1508 1516 364

onfta. S1"*

1799 ] 267 139J 153

1582 1439 325

Tillväxten för varje period framgår av nedanstående tabell, vari talen för resp. periods utgångsår satts — 100. Tillväxt i antalet män under åren Ålder och civilstånd

Tillväxt i antalet kvinnor under åren

1935194019451950— 1935194019451950— 1940 1945 1950 1960 1940 1945 1950 1960 (1935 sa (1940 = (1945 = (1950 = (1935 = (1940 = (1945 = (1950 = 100) 100) 100) 100) 100) 100) 100) 100)

Under 20 år

97-4

96-5

100-7

97-7

97-s

96-5

100-6

97-7

ogifta ( 2 0 - 3 5 år och !35-50 » förut ]50—65 >» gifta (65—io »

98-o 109ft 110-2 107-4

99i 109-9 109-5

91-o 105-6 108-8 107-8

93-8 98-9 120-2 116i

95-3 101-1 104-7 103-5

96'9 lOOo 103-4 104-8

89-6 97-4 102-2 105-0

91-3 87-7 105-3 113-5

( 2 0 - 3 5 år

105-9 108-9 109-4 107-5

97-4 110-8 106-c 111-4

95-4 106-6 108-8 107-4

86-4 99i 120-7 116-9

104-0 109-3 112-6 106-4

97o 106-4 109-6 111-6

Samtliga

92-1 100-7 1192 120-1

102i

99-5 1104 109-4 109-3 1018

därav: ogifta gifta förut gifta

98-9 108-1 llOi

98-9 106-8 108-5

98-s 105-2 107-2

98-o 105-4 115-2

97-3 108-2 106-7

97-i 107o 106-3

97i 105-2 106-6

^

t t a

-j 5 0 - 6 5 » 165—w »

105 G

1013 95-3 105-s 112-o

142 Grundtendensen är densamma som tidigare. Under samtliga här undersökta perioder växer antalet gifta långt starkare än totalfolkmärjgden. De beräknade absoluta förändringarna (i tusental) i de olika ålders- och civilståndsgrnpperna framgå av följande tabell:

Ålder och civilstånd

Ökning ( + ) eller minskning (—-) i an talet män och kvinnor (i tusental) under iren 1935-1940

1 9 4 5 - -1950

+

—

+ + +

89 5 14 21

— — + +

63 25 35 53

23 70 66 28

— 62 — 1 + 151 + 61

68 141 32

+ 111 — 109 + 154 + 66

Under 20 år

—

—

( 2 0 - 3 5 år ogifta och. 135—50 » förut gifta ) 50—65 »

— 32 + 16 + 18 + 15 + 29 + 81 + 65 + 18 + 158 — 67 + 193 + Bi

— + + +

18 16 12 21

165 — »J S

lfta

»

(20—35 år 35—50 » 1 5 0 - 6 5 .» (65—i» »

Samtliga förut gifta

— 9 + 103 + 52 + 30 + 138 — 69 + 176 + 31

+

+ + + 105 + +

1950 -I960

Jämföres i dessa tabeller den beräknade utvecklingen under det närmast följande decenniet med den utveckling, som beräknats för det gångna decenniet, 1925—35, och för vilken tidigare redogjorts, är främst att fästa avseende vid den förändring, som inträder i fråga om den relativa tillväxten i olika familjeåldrar. Medan under föregående decennium tillväxten i familjeantal relativt sett fördelade sig tämligen lika på yngre och medelålders familjer, sker i detta hänseende en skarp brytning under det kommande decenniet. Ännu under perioden 1935—40 fortsätter visserligen tillväxten i antalet gifta i åldern 20—35 år, om den också är svagare än tillväxten i de medelålders grupperna. Men efter 1940 är tillväxten helt förlagd till de grupper, som ligga över 35 år. Verkningarna av den absoluta nativitetsnedgången efter 1910 når under perioden 1940—45 fram i de yngre äktenskapsbildande åldrarna med sådan styrka att antalet gifta i åldern 20—35 år under denna tid börjar minska, och minskningen fortsätter i accelererad takt genom de följande perioderna. I de »medelålders» grupperna däremot fortsätter ökningen starkare än någonsin. Gruppen gifta i åldern 35—50 år når sin kulmen för tillväxten under perioden 1940—45, fortsätter att växa betydligt även fram till 1950, men stagnerar och börjar gå tillbaka under det därpå följande årtiondet. Den högre av de två »medelålders» grupperna visar tillväxt med ganska jämna relativa tal genom samtliga perioder och fortsätter att öka starkt även under 1950-talet. Den här demonstrerade förskjutningen av tyngdpunkten i familjebeståndet uppåt mot högre åldrar är en självklar konsekvens av de senaste decenniernas nativitetsutveckling. Den starka nativitetsnedgången efter 1910 har ännu inte i avsevärd grad visat verkningar i familjebildningen, som tvärtom hittills har utvecklat sig med s. a. s. 1800-talsmässig progressivitet. Men, som nämnts, redan under närmast följande decennium komma dylika verkningar att uppträda i de yngre familjeåldrarna för att därefter så småningom sprida sig upp genom familjebeståndet. Vad angår de absoluta förändringarna framgår av tabellen, att genomgående ökningen i antalet gifta är betydligt större än hela folkökningen. Efter 1940 gäller detta t. o. m. om antalet gifta i enbart de medelålders grupperna. Den absoluta tillväxten i dessa medelålders familjer kulminerar under förra hälften av 1940-talet, detta i bjärt motsättning till förhållandet beträffande den yngsta gruppen av familjer, vilken som nämnts vid denna tid börjar gå tillbaka.

143 ^ Att detta måste få stor betydelse för bostadssituationens utveckling och kraven på bostadsbeståndet är uppenbart. Under det kommande decenniet kommer antalet av just de familjer, som ha eller borde ha uppväxande barn, att ökas starkare än någonsin, t. o. m. betydligt starkare än under det hittills i detta hänseende exceptionella gångna årtiondet. Boendetätheten, mätt med de inför en utveckling av denna art allt omöjligare traditionella måtten, kommer att -fortsätta sin »automatiska» nedgång. Eftersom proportionen mellan familjeantal och folkmängd kommer att fortsätta att förskjutas i_ samma riktning som hittills och med oförändrad styrka under det följande årtiondet, och produktionen av bostadslägenheter väl kommer att som hittills väsentligen bestämmas av tillväxten i antalet familjehushåll, följer automatiskt en fortsatt tillbakagång i boendetäthetstalen, och detta alldeles oberoende av om någon uppflyttning i större lägenhetskategorier sker i den meningen att familj av viss ålder och viss storlek får större typisk familjebostad. I den mån som uppflyttning sker i och med tillväxten i familjens ålder och storlek, kommer en ökad efterfrågan på större lägenhetskategorier att inträffa, som väl kommer att utlösa en omläggning av bostadsproduktionens inriktning mot större lägenheter, utan att därför »bostadsstandarden» ökas utöver den redan redovisade ökning, som ligger i boendetäthetstalens nedgång på grund av minskningen i familjehushållets storlek. I den (hittills betydande) mån som en sådan uppflyttning icke sker, kommer bostadssvårigheterna för den socialpolitiskt och befolkningspolitiskt viktigaste gruppen av familjer att bli allt allmännare, allt under det att det allmänna boendetäthetstalet fortsätter att sjunka. Angelägenheten av att genom upplysning, ingrepp från bostadsinspektionens sida mot »självförvållad» trångboddhet och ekonomiskt stöd från det allmännas sida vid fall av trångboddhet på grund av ekonomiskt nödläge driva fram en mera omfattande uppflyttning av familjer med uppväxande barn i en högre lägenhetskategori framstår därför för den närmaste framtiden som ännu större än hittills. Vad angår kalkylerna för perioderna efter 1045 är det klart, som förut framhävts, att tillförlitlighetsgraden blir svagare ju längre in i framtiden man sträcker beräkningarna, dels därför att möjligheterna av förändringar i civilståndsfördelning i olika åldersklasser och i de dödlighetstal, varpå- kalkylerna över framtida åldersfördelning bygga, bli allt större och dels därför att de familjebildande åldrarna så småningom börja röna inverkan av fruktsamhetstal, som blott äro på mer eller mindre goda sannolikhetsgrunder antagna. Ännu ett par årtionden efter 1945 komma dock de här studerade förhållandena att i så dominerande grad behärskas av åldersfördelningens med hög grad av sannolikhet beräkneliga förskjutningar, att även växande felmöjligheter icke göra kalkyler oberättigade. Det bör understrykas, att osäkerheten i långt mindre grad gäller beräkningarna av antalet människor i de familjebildande åldrarna och därför, förutsatt att inga mera revolutionerande förändringar i procenten gifta i olika ålder inträffa, av familjebeståndets utveckling än beräkningarna av den totala folkmängdens framtida förändringar. Även om — vilket numera står såsom sannolikt — totalfolkmängden stagnerar och börjar minska redan före 1060, hindrar detta icke att antalet familjer fortsätter att växa under fortsatt förskjutning mot högre familjeålder. Den fortsatta tillväxten i antalet familjer synes dock under 1040-talet börja retarderas och i synnerhet efter 1950 blir den avsevärt svagare, såväl relativt som absolut, ökningen under 10-årsperioden 1050—60 har beräknats till ungefär densamma som för 5-årsperioden 1045—50, vilket alltså betyder endast omkring hälften så hög tillväxthastighet, ökningen ligger därtill helt i åldrarna över 50 år. Utvecklingen av familjebeståndet är här starkt på glid mot ett tillstånd av stagnation och efterföljande tillbakagång. För att ge en sammanfattande bild av den beräknade familjeutvecklingen från 1025 till 1060 anföres följande tabell, som visar antalet gifta män i olika åldrar (i tusental):

144 20—25 25—30 30—35 35—40 40—45 45—50 50—55 55—60 60—65 över 65

15 77 124 138 134 125 108 87 81 136 1025

16 91 147 159 150 141 124 111 85 147 1171

15 92 162 176 166 148 136 116 98 158 1267

15 85 162 194 184 165 143 127 103 176 1354

13 87 150 195 202 182 159 134 113 189 1424

13 74 129 186 187 201 19% 164 132 221 1 501

För att sammanfatta: vi befinna oss för närvarande mitt i en enastående familjebildningsepok. De stora årskullarna från 1800-talets senare del och det första årtiondet av detta sekel hålla på att växa upp i de äktenskapsbildande åldrarna. Trots en retarderande folkökning, som återspeglar fruktsamhetens starka nedgång på senare decennier, fortsätter familjebildningen i relativt och absolut starkare takt än tidigare. Detta är den allt dominerande grunden till de sjunkande boendetäthetstalen. Den starka tillväxten i antalet familjer kommer med största sannolikhet att fortsätta ytterligare ett årtionde i liknande omfattning som under det gångna årtiondet. I den nära framtiden kommer att inträffa en för det bostadssociala läget och för bostadspolitiken ytterst betydelsefull förskjutning, i det att tillväxten i antalet familjer kommer att i allt mera accentuerad grad vara en tillväxt i de medelålders, de ungdomsfostrande familjerna. Snart glider befolkningsutvecklingen in i ett tillstånd av stagnation, så småningom upphör även tillväxten i de medelålders familjernas antal och den fortsatta, försvagade tillväxten i totala antalet familjer tenderar att helt förläggas till den äldsta familjegruppen. Stockholm i januari 1935. Alf

Johansson.

145 Bilaga 5.

Bostadspolitiska metoder och erfarenheter i främmande länder.1 I.

Översikt av bostadspolitiken i vissa länder. A.

Före

världskriget,

I de flesta länder markerar världskriget en bestämd gränslinje i fråga om den principiella inställningen från statens och övriga offentliga korporationers sida till bostadsförsörjningen samt även i fråga om den faktiskt förda bostadspolitiken. Före kriget betraktades allmänt bostadsförsörjningen såsom i princip en angelägenhet för det enskilda initiativet. De bostadsreformatoriska strävandena buros — såväl när det gällde upplysning och propaganda som praktiska försök — till större delen av privata organisationer av enskilda, för bostadsfrågan intresserade personer. »Allmännyttig» byggnadsverksamhet genom dylika privata välgörenhetsorganisationer eller genom kooperativa företag synes under förkrigstiden i de flesta länder ha haft större betydelse än offentliga åtgöranden i syfte att öka tillgången på billiga smålägenheter. De statliga och kommunala åtgärderna på det bostadspolitiska området bestodo till större delen eller nästan helt av åtgärder av annan art än ekonomiska: lagstiftning, som reglerade byggnads- och bostadsväsendet genom stadsplanebestämmelser, byggnadsstadgar och hälsovårdsstadgar, samt därmed förenad kontrollerande och inspekterande verksamhet av i olika länder högst olika, men i de flesta fall tillsynes ganska ringa effektivitet. Byggnadsverksamhet i offentlig regi var obetydlig: den inskränktes i huvudsak till sådana fall, då akuta bostadskriser framtvungo byggande av nödbostäder för husvilla, samt till byggande av bostäder för tjänstemän och arbetare i statlig eller kommunal tjänst. — Av åtgärder ägnade att positivt befrämja bostadsförsörjningen för de mindre bemedlade är främst att nämna underlättandet av kreditanskaffningen, t. ex. genom organiserande av speciella kreditinstitut, lån från statliga och kommunala fonder eller anvisning av viss del av socialförsäkringens fonder till placering på rimliga villkor i billigt bostadsbyggande. Som regel gällde emellertid därvid räntesatser, som motsvarade eller något överstego de räntor, till vilka stat och kommun själva kunde låna; ytterst sällan var det fråga om subvention i egentlig mening, såvida man inte vill som subvention beteckna, att stat och kommuner i syfte att underlätta och förbilliga kreditåtkomsten räknade med en lägre riskvärdering än den på den öppna kapitalmarknaden gällande. I vissa fall bereddes även fiskaliska lättnader för byggnadsverksamhet, som speciellt åsyftade skapandet av billiga bostäder för mindre bemedlade. Vissa undantag från den dominerande negativa inställningen till bostadsfrågan från statens sida äro dock att anteckna från förkrigstiden. I England, där ju tidigare än på andra håll industrialiseringens sociala konsekvenser framträdde och pockade på åtgärder mot de värsta formerna av sociala skadeverkningar, fram1 Såsom källor till den följande framställningen ha, förutom vissa genom de svenska beskickningarna i London, Paris, Haag och Berlin införskaffade handlingar, använts bl. a. följande arbeten: Bostadskommissionens utredningar VII. Bostadsfrågan i utlandet I—II, Stockholm 1916; European Housing Problems, Geneva 1924; Housing Policy in Europe, Geneva 1930; Eberstadt, Neae Studien iiber Städtebau und Wohnungswesen in Holland, Jena 1914; Eberstadt, Neue Studien iiber Städtebau und Wohnungswesen in Belgien, Jena 1912; Handwörterbuch des Wohnungswesens (utg. av Albrecht, Gut o. a.), Jena 1930; Wohnen und Bauen 1929—31; Wagner, Diirfen wir noch bauen? Berlin 1933; Simon, Howto abolish the slums, London 1929; Simon, The Anti-slum Campaign, London 1933; Annual Reports of the Ministry of Health, 1919—34; Das Wohnungswesen ausserdeutscher Lander, Miinchen 1929.

2306 34

146 tvingades även relativt tidigt ingripanden på bostadsområdet. Med början i Public Health Act av år 1848, utvidgad i den länge grundläggande lagen av år 1875, antogos under tiden fram till världskriget en serie lagar, vilkas ur bostadssociala synpunkter väsentligaste syfte var riktat mot förhållandena i städernas slumområden. Utöver föreskrifter om bostadsinspektion samt stadsplane-, byggnads-, expropriations- och bostadshygieniska bestämmelser, vilkas genomförande åvilade lokalmyndigheterna.. innefattade denna lagstiftning fr. o. m. Torrens' Act av år 1879 vissa förpliktelser för lokalmyndigheterna att sörja för att nya bostäder anskaffades i ersättning för sådana som genom ingripanden i enlighet med lagen undandrogos bostadsmarknaden. — Den engelska bostadslagstiftningen under förkrigstiden har otvivelaktigt haft mycket stor betydelse särskilt för bostadsinspektionens utveckling; däremot kunna — jämfört härmed — dess resultat i fråga om positivt befrämjande från det allmännas sida av tillkomsten av nya bostäder för den mindre bemedlade delen av befolkningen icke skattas särdeles högt. Den belgiska bostadslagen av år 1889, som senare genom tilläggsbestämmelser erhöll vidgat verkningsområde, är av intresse såsom ett försök att genom särskilda organ, inskjutna som mellanled mellan ortsmyndigheter och de statliga förvaltningsorganen, förbättra arbetarnas bostadsförhållanden. Detta mål skulle nås genom ett samordnande av verksamheten på tre områden: 1) befordrandet av byggandet av arbetarbostäder till uthyrning eller försäljning, 2) övervakandet av de sanitära förhållandena, 3) främjandet av sparverksamhet och livförsäkring jämte underlättande av kreditanskaffningen. F ö r detta ändamål inrättades i varje lokalt förvaltningsområde ett särskilt organ (Comité de patronage), som skulle utgöra medelpunkten för de nämnda strävandena. Medlemmarna skulle väljas av de provinsiella myndigheterna och av statsregeringen enligt proportionen 3: 2. Bostadskommittéernas huvudsakliga uppgifter skulle vara att undersöka och övervaka bostadsförhållandena, uppgöra förslag till förbättringar, främja bildandet av allmännyttiga bostadsföretag, bedriva upplysningsverksamhet och lämna anvisningar åt hyresgäster och husägare på lämpliga åtgärder mot sanitära missförhållanden samt till vederbörande myndighet anmäla sådana missförhållanden, däremot icke att vidtaga verkställighetsåtgärder. Vidare skulle det åligga bostadskommittéerna att efter undersökning avgiva de certifikat, som fordrades för erhållandet av sådana förmåner, som lagen fastställde för förvärvandet och byggandet av arbetarbostäder. Dessa förmåner utgjordes av dels kredit från den allmänna, statligt kontrollerade och garanterade sparkassan (Caisse générale d'epargne et de reträtte), som enligt bostadslagen ägde att använda en del av sina medel till förmån för bostadsväsendet, dels vissa fiskaliska lättnader. — Resultaten av den belgiska bostadslagen anses betydliga, särskilt för förvärvandet av egna hem; enligt en uppskattning medverkade under tiden fram till världskriget de av lagen skapade institutionerna och förmånerna till skapandet av över 100 000 egna hem. Den franska bostadspolitiken under förkrigstiden överensstämde formellt i väsentliga stycken med den belgiska, men synes icke ha uppvisat tillnärmelsevis lika goda praktiska resultat. Stat och kommuner förhöllo sig i det stora hela passivt till bostadsproblemen. En nyorientering i detta hänseende markeras av bostadslagen av år 1912, vars verkningar dock icke hunno framträda före krigsutbrottet. Den genom sin principiella hållning till bostadsproblemen, sin alla bostadspolitikens grenar omgripande systematiska utformning och även genom sina praktiska resultat väl mest beaktansvärda av alla bostadspolitiska åtgärder under förkrigstiden är den holländska bostadslagen av år 1901. Större delen av lagen upptages av bestämmelser rörande krav på bostäders och byggnaders beskaffenhet och beboende, införskaffande av uppgifter genom kommunernas försorg om bostäder och boende i smålägenheter, ingripanden mot under-

147 måliga och överbefolkade bostäder genom föreläggande om förbättringsarbeten, obeboelighetsförklaring, utrymning och spärrning av lägenheter samt expropriation för bostadspolitiska ändamål och stadsplaneåtgärder. Det ur här ifrågavarande synpunkter viktigaste är emellertid att lagen även innehåller vittgående regler om statlig och kommunal ekonomisk medverkan för genomförande av de nämnda bestämmelserna samt för bostadsförsörjningen i allmänhet. Omsorgen om bostadsförsörjningen åligger enligt lagen i första hand kommunerna, vilka göras skyldiga att följa utvecklingen av bostadsförhållandena och undersöka bostadstillgångens tillräcklighet. Om brister härutinnan konstateras, k u n n a kommunerna antingen i egen regi bygga bostäder och därför erhålla statliga lån eller understödja allmännyttiga bostadsföretag, som genom uppfyllandet av vissa krav äro erkända som sådana, genom egna lån och genom förmedling av statliga lån till en ränta, som överensstämmer med den effektiva räntan på statens 3procentiga obligationer. Lån kunna även utgå till de fastighetsägare, som enligt lagen förpliktats till förbättringsarbeten, samt för anskaffande av tomtmark för nybyggen och vid expropriation av fastigheter för saneringsändamål. Utöver billiga lån kunna även tillskott beviljas vid byggandet genom kommun eller allmännyttigt företag av »folkbostäder», varigenom i sådana fall, där den möjliga hyresavkastningen icke räcker att förränta och amortera kapitalet, staten övertager en del av kostnaden härför. Beslut av kommunalmyndighet skola prövas och fastställas av provinsialmyndigheten. F ö r att främja genomförandet av lagens bestämmelser, pröva ansökningar om statslån och -tillskott och i allmänhet utföra de staten tillkommande uppgifterna inrättas ett särskilt centralt organ. Av alla bostadspolitiska åtgöranden från förkrigstiden är den holländska bostadslagen ansedd som den som mest positivt sörjer för bostadsförhållandenas förbättring. Dess praktiska verkningar anses även mycket betydande. För Tyskland — med undantag för vissa städer — samt övriga kontinentala stater utom de här förut nämnda gäller för förkrigstiden det i början sagda att de statliga och kommunala insatserna på bostadspolitikens område i huvudsak inskränkte sig till stadsplane-, byggnads- och hälsovårdsstadgar, inrättande av bostadsinspektion och stundom bostadsförmedling samt organisation av kapitaltillförseln till byggande av smålägenheter, när detta ändamål ej tillräckligt tillgodosågs på den öppna kapitalmarknaden. Dylika åtgärder ha givetvis haft sin stora betydelse för byggnads- och bostadsväsendets utveckling, men de förhindra ej omdömet, att det allmänna i huvudsak förhöll sig passivt till och åt det enskilda initiativet överlät försörjningen av bostäder åt de mindre bemedlade befolkningslagren. B.

Efter

världskriget.

a) Bakgrunden till efterkrigstidens bostadspolitik. Den ekonomiska utvecklingen under kriget och de närmaste efterkrigsåren skapade återverkningar på byggnads- och bostadsmarknaderna, som radikalt förändrade betingelserna för statens hållning till bostadsförsörjningens problem och framtvang offentliga ingripanden av tidigare okänd art och omfattning. För att rätt bedöma efterkrigstidens bostadspolitik i allmänhet och för att pröva de bostadspolitiska metodernas och erfarenheternas tillämplighet är det nödvändigt att beakta de förutsättningar av allmänt ekonomisk och social art, som bostadspolitiken i olika länder hade att utgå från och som under den följande tiden i högre eller lägre grad förblivit bestående eller avvecklats. Prisstegringen under och efter kriget framtvang i praktiskt taget alla länder lagar som begränsade hyresstegringen; en oreglerad hyresbildning skulle otvivelaktigt ha framkallat omfattande sociala skadeverkningar. Av skäl som inte här behöva

148 närmare utvecklas är det lättare att genom offentlig reglering binda hyrorna än de flesta andra pris. Resultatet av hyresbindningen blev därför att vid början av efterkrigstiden hyrornas stegring var långt svagare än den allmänna prisnivåns och att alltså hyresnivån sjunkit relativt sett. Detta gällde i alla länder även om relationen mellan hyror och byggnadskostnader. Dels på grund härav, dels på grund av kapitalknapphet och höga räntor blev räntabel privat bostadsproduktion praktiskt taget omöjlig. Å andra sidan växte bostadsbehovet starkt genom folkökningen, och i synnerhet framdrevs en språngartad ökning under de närmaste efterkrigsåren genom krigsdeltagarnas hemkomst och genom den starka anhopningen av nya hushåll, vars bildande till stor del uppskjutits under krigsåren. Resultatet av denna utveckling på bostadsmarknadens tillgångs-, resp. efterfrågesida blev naturligtvis en akut bostadsbrist av exempellös omfattning. Då fortfarande i de flesta länder avvecklingen av hyresbindningen av sociala skäl var omöjlig, och den allmänna prisnivån och byggnadskostnaderna även efter deflationen efter 1920 kvarstodo på en betydligt högre nivå än hyrespriserna, vartill i vissa länder, särskilt de centraleuropeiska, en svår kapitalknapphet och höga räntor gjorde sig gällande, var bostadsbristens hävande genom räntabel enskild byggnadsverksamhet utesluten. Det förelåg ett oerhört underskott av bostäder och detta måste täckas genom det allmännas försorg. De bostadspolitiska metoder, som i de flesta länder använts under förkrigstiden, blevo i denna situation helt ineffektiva. Endast en omfattande byggnadsverksamhet kunde råda bot för bostadsbristen; för att driva fram denna byggnadsverksamhet måste stat och kommuner träda in. I de flesta länder gjordes de offentliga ingripandena under den mer eller mindre klart uttryckta förutsättningen, att de åtgärder, som framtvingades av den akuta bostadsnöden, skulle avvecklas när denna blivit hävd och förhållandena utvecklats till det »normala», paritet mellan byggnadskostnader och hyresnivå uppnåtts, och räntabel bostadsproduktion därigenom på nytt blivit möjlig på samma basis som före kriget. Betingelserna för återvändande till förkrigstidens system för bostadsförsörjning ha hitintills endast delvis och i olika länder i mycket växlande grad nåtts. I vissa exneutrala länder, varav först äro att nämna Sverige och Holland, återställdes möjligheterna av räntabel bostadsproduktion relativt tidigt, redan under förra hälften av 1920-talet, hyresbindningen avvecklades och de allmänna betingelserna för byggnads- och bostadsväsendets utveckling återgingo till förkrigsförhållanden. I en annan grupp av länder, inneslutande bl. a. Frankrike och Belgien, där stabiliseringen av penningvärdet och prisrelationerna nåddes senare, måste även de extraordinära regleringarna och de därav betingade åtgärderna för byggnadsverksamhetens främjande prolongeras. I en tredje grupp av länder, inneslutande främst Tyskland och Österrike, ha krigets och inflationens efterverkningar på kapitalmarknaden skapat oerhörda svårigheter för bostadsbyggandets kapitalförsörjning genom den öppna kapitalmarknaden och där nödvändiggjort förblivande offentliga föranstaltningar till bostadsbyggandets stöd. Under de senaste årens prisfall ha i vissa länder genom byggnadskostnadernas och räntornas nedgång betingelserna för räntabel bostadsproduktion ytterligare ökats. Särskilt starkt har detta gjort sig gällande i England. Den successiva avvecklingen av den abnorma situationen vid efterkrigstidens början och återgången till mera normala relationer mellan hyresnivå och byggnadskostnader har dock ingalunda betytt att man överallt, där så varit möjligt, har avvecklat den bostadspolitik, som den akuta bostadsnöden framdrev. I växlande grad har väl en avveckling företagits, men i många länder har den genom krigets återverkningar inom bostadsväsendet framtvingade radikala omvälvningen i statens hållning till bostadsförsörjningsproblemet lämnat kvarstående spår. Det är naturligt, att det intensiva sysslandet med bostadsfrågor har positivt påverkat uppfattningen om dessas stora socialpolitiska betydelse och skärpt blicken för det faktum,

149 att även under förkrigstidens »normala» förhållanden bostadsförsörjningen för betydande delar av den mindre bemedlade befolkningen var efter alla rimliga mått otillräcklig. Formerna för främjandet av bostadsbyggandet genom stat och kommuner under efterkrigstiden ha i olika länder varit mycket växlande, vilket delvis beror på anknytningen till redan före kriget utbildade nationella traditioner inom bostadspolitiken, delvis på de olikartade förutsättningarna i fråga om graden av behov av offentligt ingripande, kapitalmarknadens läge o. s. v. F r å n statens sida ha de ekonomiska prestationerna till förmån för bostadsbyggandet tagit formen av bidrag utan återbetalningsskyldighet till täckande av viss del av byggnadskostnaderna, årliga tillskott till täckande av viss del av ränte- och amorteringskostnaderna, lån till underränta u r offentliga fonder eller underlättande av kreditåtkomsten på andra sätt samt skattelättnader. Bostadsbyggnadsverksamhet i statens egen regi har däremot icke förekommit i nämnvärd utsträckning (utom för i statens tjänst anställda tjänstemän och arbetare). Även från kommunernas sida ha långivning, tillskott och skattelättnader kommit till användning; en viktig del av kommunernas medverkan till bostadsbyggandets främjande har vidare varit att anskaffa och på billiga villkor ställa till förfogande tomtmark. Kommunernas byggande i egen regi har vidare i vissa länder haft stor betydelse. För en mera ingående behandling av de organisatoriska och finansiella formerna för efterkrigstidens bostadspolitik torde det — med hänsyn till de stora nationella olikheterna —' vara lämpligt att behandla de bostadspolitiska åtgärderna i olika länder tagna för sig. Härvid begränsas framställningen till sådana länder, där bostadspolitiken fått större omfattning eller mera systematisk utformning. b) England. Som tidigare nämnts, hade den engelska bostadspolitiken under förkrigstiden utformats huvudsakligen i syfte att råda bot för missförhållandena i slumdistrikten; i anknytning till detta syfte hade dessutom vissa anstalter vidtagits för att genom kommunernas försorg befordra ersättningsbyggande, vilka emellertid frambragte relativt obetydliga resultat. Först genom den under kriget framväxande bostadskrisen och genom den nya lagstiftning, som därav föranleddes, kommo de offentliga åtgärder till bostadsförsörjningens fromma, som tidigare lagstiftningsmässigt förberetts, att verkligen aktiviseras, och därvid kom till en början nödtvånget att forcera byggnadsverksamheten överhuvud att helt dränka det slumsaneringssyfte, vari den engelska bostadspolitiken har sitt ursprung. Vid jämförelse med andra länder framträder som den engelska bostadspolitikens mest säregna drag dels den stora roll, som byggnadsverksamhet i kommunal regi spelat, dels det system för statligt finansiellt understöd i form av årliga tillskott, som där tillämpats. Den kommunala byggnadsverksamhetens stora omfattning under efterkrigstiden har sin grund dels däri, att enligt engelsk bostadslagstiftning bostadsförsörjningen primcipiellt är en kommunal uppgift, när det privata initiativet på området är otillräckligt, dels däri, att av olika anledningar allmännyttiga bostadsföretag hittills fått en relativt ringa utveckling i England. Den principiella uppfattningen om kommunernas skyldigheter i här ifrågavarande avseende belysas väl av en cirkulärskrivelse från hälsovårdsministern till de kommunala myndigheterna av år 1933 'Circular 1334). Skrivelsens syfte var — i enlighet med den nuvarande regeringens politik — att avveckla byggandet i kommunal regi; icke desto mindre underströks däri kraftigt, att »i den mån den privata företagsamheten bruste i fråga om byggandet av bostäder i tillräckligt antal och av lämpliga typer, ansvaret för anskaffande av behövliga bostäder åvilade de lokala myndigheterna». Enligt 1925 års bostacslag kan t. o. m. i det fall, att den kommunala myndigheten försummar sina

150 skyldigheter att vid bostadsbrist skaffa bostäder till stånd, grevskapsrådet eller hälsovårdsministern låta utföra byggnadsarbeten i kommunens ställe. Statens insatser till bostadsbyggandets främjande har, som nämndes, haft formen av årliga tillskott. De första bestämmelserna om sådana tillskott gåvos i Addisonlagen av år 1919, enligt vilken staten åtog sig att under 60 år täcka skillnaden mellan de löpande kostnaderna för av kommuner uppförda bostäder och avkastningen av dessa vid hyror, som motsvarade hyrorna för existerande, likvärdiga bostäder. Kommunernas bidrag begränsades till avkastningen av en speciell skatt av en penny per pund, som lades till de övriga kommunalskatterna; härigenom erhölls intet som helst samband mellan kommunernas ekonomiska bördor och de underskott, som uppstod vid bostadsbyggandet enligt lagen. För bostäder, uppförda av allmännyttiga företag, åtog sig staten — utan att fastställa de hyror som skulle gälla — att täcka 30 % av förräntning och amortering och därtill att bevilja lån ur fonden för offentliga arbeten. Enligt tilläggsbestämmelser till 1919 års lag kunde vidare åt enskilda företagare, som byggde hus av en föreskriven storlek och typ, givas en subvention i form av ett bestämt engångsbidrag till täckande av viss del av byggnadskostnaderna. I syfte att ge största möjliga effektivitet åt Addisonplanens subventionsbestämmelser skapades en vidlyftig organisation av byggnadskommissariat, vilkas funktion var att påskynda och kontrollera lokalmyndigheternas byggnadsförehavanden. 1 Lokalmyndigheterna uppmanades att utföra undersökningar över bostadsförhållanden och bostadsbehov inom sina områden. — E n teknisk avdelning inrättades i Ministry of Health — som är bärare av de statliga bostadspolitiska funktionerna i England — för att råda och hjälpa lokalmyndigheterna. E n annan avdelning skapades för inköp av byggnadsmaterial i stora partier i och för förbilligande; billigheten dränktes dock i den allmänna inflationen. Addisonlagen kom till stånd under pressen av de första efterkrigsårens bostadsbrist. Utformningen av statssubventionen förklaras dels härav, dels av behovet att ge de vid byggnadsverksamhet i egen regi dittills tämligen ovana kommunerna största möjliga stimulans att bygga, dels slutligen av de något uppjagat heroiska stämningarna under den första tiden efter segern i kriget (homes fit for heroes!). De finansiella bördorna för staten blevo mycket stora, framför allt på grund av byggnadskostnadernas fortsatta stegring, vilken icke motverkades av något ekonomiskt intresse hos de byggande kommunerna. Redan 1921 avbröts därför beviljandet av nya subventioner enligt Addisonplanen. Trots att endast en mindre del av alla de bostäder, som under efterkrigstiden åtnjutit statlig subvention, kommit till stånd under denna plan, uppgå de nuvarande årliga statliga kostnaderna för denna del till ungefär hälften av samtliga kostnader för bostadssubvention. — Det måste dock framhävas, att Addisonplanens dyrbarhet och relativa misslyckande framför allt sammanhängde med de våldsamma förskjutningarna i prisnivån och byggnadskostnaderna, som inträffade under de år, planen tillämpades: en väsentlig del av de under planen byggda husen kommo till då prisvågen var i sitt högsta läge. Denna omständighet jämte det förhållandet att planen hade att utgå från en oerhörd akut bostadsbrist gör, att några mera generella erfarenhetsresultat knappast äro att hämta från de få år, under vilka planen tillämpades. Det är dock klart, att ett obegränsat åtagande från statens sida att täcka uppkommande förluster icke är ägnat att garantera ekonomi och administrativ effektivitet. Chamberlain-lagen av år 1923 åsyftade att återuppliva den^ privata byggnadsverksamheten och samtidigt att genom statliga subventioner möjliggöra för mindre bemedlade att äga sina bostäder; de flesta av de under planen byggda husen avsågos i Denna ordning sammanhänger med de engelska kommunernas. relativa osjälvständighet gentemot staten.

151 för försäljning. Den erbjöd emellertid även subventioner åt kommuner av två olika slag: den ena för att stimulera till byggande av nya hus för uthyrning, den andra som Ijälp vid slumsanering. Den väsentligaste skillnaden mellan Chamberlainplanens stöd åt kommunerna och den föregående Addisonplanens var att nu de statliga årliga tillskotten fixerades till e.t på förhand bestämt belopp, varför icke längre alla förluster, av vad orsak de än hade uppkommit, täcktes av staten. Under det att tidigare kommunerna haft a t t bidraga med ett lågt, fixt belopp och staten täckte alla deficit, bidrog nu staten med ett bestämt belopp för varje av kommunen uppfört hus, varefter övriga finansiella förpliktelser åvilade kommunerna. Det statliga tillskottet bestämdes till £ 6 per hus under 20 år. — Chamberlainplanen har emellertid i denna sin del aldrig haft någon nämnvärd betydelse, då den redan följande år ersattes med en ny plan. De statliga bidragen till slumsanering enligt 1923 års plan bestodo däri, att stater åtog sig hälften av den kostnad, som kommunen åsamkade sig genom upprensning i slumområden. Till följd av överbefolkningen i slummen och det kvarstående stora behovet av nybyggnad h a r dock även denna del av 1923 års plan varit i det stora hela verkningslös under sin giltighetstid (till 1930). Enligt 1923 års plan kunde kommunerna i stället för att själva bygga även understödja allmännyttiga företag och privata byggnadsföretagare. De hade därvid att på förhand bestämma beloppet av de understöd, som ansågos erforderliga. Understödet kunde ha formen av antingen ett engångsbidrag vid husets fullbordande eller ett årligt tillskott under visst antal år eller, slutligen, ett avdrag på den kommunalskatt, som åvilade huset. — Statliga bidrag till allmännyttiga företag till belopp motsvarande bidragen till byggande kommuner kunde även utgå direkt, utan kommunen som mellanhand. Den enda del av Chamberlainlagen som haft större praktisk betydelse är den som erbjöd subvention åt privata företagare, som byggde huvudsakligen för försäljning av husen. Även dessa bidrag, som vid utbetalandet till den privata företagaren i allmänhet fått formen av engångsbidrag, motsvarande det kapitaliserade värdet av statens årliga tillskott till täckande av viss del av byggnadskostnaderna, förmedlades genom kommunerna och förutsatte en av kommunen uppgjord och av hälsovårdsministern godkänd plan för bekämpandet av bostadsbristen. Förfarandet vid utbetalandet av statsbidrag till enskilda byggnadsföretagare inneslöt även kontroll över att hustyperna och bebyggelsesättet motsvarade de krav, lagen uppställde, samt att husen såldes till priser, icke överstigande vissa fastställda belopp. Att en statlig subvention av denna t y p : bidrag till enskilda företagare för uppförande av hus till försäljning, överhuvud varit möjlig utan allt för stora missbruk — dess lämplighet har dock varit omtvistad — beror givetvis därpå, att i England den övervägande större delen av all bostadsproduktion består i framställning av enfamiljshus, vilka — särskilt som de övervägande uppföras på ofri grund (leasehold) — i och för sig lämna långt mindre möjligheter till spekulativt utnyttjande än större hyreshus, samt därpå att spekulationsmöjligheterna därutöver begränsats dels genom kontroll över hyror och försäljningspriser i fråga om med hjälp av subvention nyproducerade hus, dels därigenom att den allmänna hyresstandarden dominerats av de ännu av lagstiftning bundna hyrorna i före kriget uppförda hus. I kraft av denna sist behandlade delen av 1923 års plan byggdes över 400 000 hus fram till 1929, då planen upphävdes. Chamberlainlagen innehöll slutligen ett bemyndigande för kommunerna att i viss utsträckning garantera lån givna av Building Societies 1 för byggande eller förvärv av hus. 1 Building Societies äro i England icke byggande företag utan sparkassor för byggnadsändamål.

152 Wheatley-lagen av år 1924, som genomfördes av den första arbetareregeringen, upphävde icke den föregående Chamberlainlagen. Under en följd av år tillämpades de båda parallellt. Som nyss nämndes, voro 1923 års bestämmelser länge verksamma i att stimulera den privata subventionerade byggnadsverksamheten; i fråga om kommunalt bygge undanträngde dock 1924 års plan tack vare sina mera generösa subventioner föregångaren. Utgångspunkten för Wheatleyplanen var att kostnaderna för de boende i de under Chamberlainplanen byggda husen voro så höga att endast relativt välsituerade tjänstemän och yrkesarbetare kunde bo i dem. Subventionen var för låg för att de lägre betalda arbetarna skulle kunna tillgodogöra sig dess förmåner. I syfte att göra den av staten understödda byggnadsverksamheten nyttig för de mest behövande höjdes Chamberlainplanens subvention om £ 6 under 20 år till £ 9 under 40 år per hus. Husen kunde uppföras antingen direkt i kommunal regi eller av privata företagare inom ramen av ett av kommunen uppgjort program, varvid dock kapitalisering av subventionen icke tilläts. — I praktiken h a r det nästan uteslutande varit fråga om kommunalt byggande under Wheatleyplanen: de villkor som uppställdes avstängde praktiskt taget allt privat byggnadsföretagande från användande av dess subventioner. * Husen skulle uppföras i och för uthyrning, däremot icke för försäljning. Förutsättning var att husen skulle uthyras till ett belopp, som icke översteg hyran för likvärdiga hus, byggda före kriget. Om emellertid den årliga förlusten för kommunen därigenom kom att överstiga hälften av beloppet av det statliga tillskottet, tilläts höjning av hyran till dess förlusten uppgick till det nämnda beloppet. — Lagen föreskrev dessutom att företräde skulle givas åt större familjer. E t t speciellt intresse tillkommer Wheatleyplanen därigenom att man vid dess antagande sökte skapa garantier för att planens genomförande i praktiken icke skulle kunna hindras genom brist på arbetskraft och särskilt yrkeskunniga arbetare samt för att icke byggnadskostnadernas stegring skulle äventyra subventionens effektivitet. E n »gentlemen's agreement» lär ha ingåtts mellan regeringen och byggnadsarbetarnas fackförbund av innehåll, att byggnadsarbetarkåren skulle utökas så mycket som krävdes för att ett visst planerat byggnadsprogram skulle kunna genomföras; i gengäld utlovades, att statssubventionerna för att förhindra allvarlig arbetslöshet inom byggnadsfacken skulle fortsätta under en period av 15 år under förutsättning att byggnaclskostnaderna icke drevos i höjden. I verkligheten stego dock byggnadskostnaderna avsevärt under de första åren efter Wheatleyplanens antagande, vilket under år 1927 föranledde nedsättning av Chamberlainsubventionen (till privata företagare) från £ 6 till £ 4 per år och av Wheatleysubventionen från £ 9 till £ 7/10. Under år 1929 inställdes, som förut nämnts, all subvention enligt Chamberlainplanen. Wheatleysubventionen upphörde år 1932, och då under motiveringen, att byggnadskostnadernas fall gjort vidare statsbidrag enligt planen onödiga. De båda lagar, av år 1923 resp. år 1924, som här refererats, ha varit utomordentligt effektiva i fråga om att stimulera byggnadsverksamheten. Till år 1929 byggdes med deras hjälp tillsammans nära 800 000 bostäder. De negativa erfarenheterna äro att genom den forcering av byggnadsverksamheten, som statsbidragen medverkade till, byggnadskostnaderna stego — trots alla preventiva åtgärder — och att därigenom subventionens hyresförbilligande effekt reducerades. Wheatleyplanens avsikt att framställa bostäder tillgängliga för de lägre betalda arbetarna misslyckades i huvudsak. Det blev fortfarande de något så n ä r välsituerade familjerna, som kommo i tillfälle att tillgodogöra sig statssubventionens förmåner, och till avsevärd del kommo dessa att bortslösas på familjer, som noga taget icke hade behov av offentligt understöd. F r å n omkring 1929 trädde på nytt slumsaneringsproblemet i förgrunden i England. Man hade tidigare hyst förhoppningar att det intensiva byggandet av nya

153 hus skulle automatiskt medföra minskning av överbefolkningen i slumdistrikten och skapa möjligheter för upprensning. Till understöd av kommunernas saneringsarbeten hade även, som tidigare omtalats, Chamberlainplanen utlovat statens övertagande av halva kostnaden. Förhoppningarna visade sig emellertid illusoriska och statsbidragen utnyttjades endast i ytterst ringa omfattning, eftersom saneringsföretag trots statens understöd voro alltför kostsamma för kommunerna. I ett betänkande avgivet av en specialkommitté inom National Housing and Town Planning Council år 1929 konstaterades att »ehuru mer än en miljon hus ha byggts efter kriget, pressen av överbefolkning i slummen endast obetydligt, om ens alls, har lättats». »Det riktiga sättet att angripa problemet är icke att betrakta det som ett problem om upprensning eller rivning utan som ett problem om nybyggnad. Utrymningen och den effektiva förstöringen av slummen beror på anskaffandet av ett tillräckligt antal hus till hyror som arbetarklassen kan betala.» Kommittén rekommenderade höjning av statsbidraget vid slumsanering från hälften till två tredjedelar av kostnaden samt en extra subvention i form av årliga tillskott, som skulle läggas till Wheatleysubventionen vid utflyttning ur slumdistrikten av fattiga större familjer. Greenwoodlagen av år 1930, som genomfördes av den andra arbetareregeringen, var ett försök till direkt angrepp på slumsaneringsproblemet, varvid dock de synpunkter, som nyssnämnda specialkommitté understrukit, knappast gjordes till grundläggande, och införde samtidigt en ny typ av subvention, därigenom att statstillskottens storlek gjordes beroende av antalet personer, som berördes av ingripanden enligt lagen. — Det är att märka, att 1930 års lag icke upphävde Wheatleysubventionen: »De två lagarna äro delar av en enhetlig politik och äro avsedda att arbeta i förening» (Circular 1138). Wheatleysubventionen hade emellertid genom den förut nämnda sänkningen av subventionsbeloppet per hus fått en långt mera inskränkt betydelse än tidigare. 1930 års lag upptages till stor del av bestämmelser, som reglera kommunernas ingripanden i fråga om »clearance areas» och »improvement areas», d. v. s. områden, där förefintliga hus måste undanröjas, resp. där man i huvudsak kunde nöja sig med att upprusta de gamla byggnaderna. — Kommunernas principiella skyldigheter i fråga om bostadsförsörjningen fastställas (moment 9): »En lokal myndighet, som har fattat beslut enligt vilket ett område förklaras vara 'clearance area' eller 'improvement area', skall före verkställandet av sådana beslut, som kräva omflyttning av mindre bemedlade personer, vidtaga eller säkerställa vidtagandet av åtgärder för anskaffandet av ersättningsbostäder inom tid som hälsovårdsministern anser nödig.» — Lagen ålägger vidare alla stadskommuner med över 20 000 invånare att vart femte år inkomma med en allmän plan över de åtgärder, som kommunen avser att under närmaste femårsperiod vidtaga i fråga om bostadsförhållandena på orten och anskaffande av nya bostäder. Denna bestämmelse har redan visat sig mycket betydelsefull: den tvingar lokalmyndigheterna till att dels skaffa sig ingående kunskap om de faktiskt rådande bostadsförhållandena, dels uppgöra mera långsiktiga program för bostadspolitiken. Bestämmelserna om statsbidragen till understöd av kommunala slumsaneringsföretag i Greenwoodlagen äro skäligen komplicerade. — F ö r varje individ, som genom ingripanden enligt lagen mister sin förutvarande bostad beviljar staten ett årligt tillskott under 40 år av £ 2/5, 1 under villkor att för var femte avhyst person en ny bostad bygges genom kommunens försorg; härvid förutsattes att kommunen bidrager med ett belopp, utgörande en tredjedel av statstillskottet. Genom de sammanlagda stats- och kommunaltillskotten blir subventionen för varje ersättningsbostad £ 15 per år under 40 år. 1 För Skottland samt för bostäder på landsbygden gälla högre belopp. I fall då ersättningsbostäder beredas i flervåningshus inom saneringsområdet kan även, då tomtkostnaden överstiger visst belopp, med hälsovårdsministerns medgivande högre subventionsbelopp utgå.

154 Principen är alltså att subventionen begränsas till byggande av ersättningsbostäder till ett antal som ungefär överensstämmer med antalet av genom saneringsverksamheten undanröjda bostäder. De nybyggda bostäderna skola uthyras, ej säljas. — Vidare ges utförliga bestämmelser om bostädernas användning (förbud för uthyrande i andra hand o. s. v.) samt om hyressättningen, som skall ske efter ortens behov inom gränserna för de möjligheter, som subventionen skapar. Därvid ges i lagen även rum för speciella hyresrabatter för särskilt behövande familjer. Genom dessa senare bestämmelser ger, enligt senare förklaringar, lagen lokalmyndighetena rätt att tillämpa differentierade hyror; metoden härför lämnas åt resp. kommuner att själva bestämma. 1930 års lag föreskriver inte uttryckligen att ersättningsbostäderna skola bebos av sådana familjer, som genom slumsaneringsåtgärder mist sin förutvarande bostad. Detta synes dock förutsättas som det ordinära förhållandet. Emellertid föreskrives i senare instruktioner (exempelvis Circular 1331) att »i den mån de familjer som förflyttas från de förstörda slumdistrikten äro i besittning av tillräckliga resurser att själva skaffa bostad, skola de nya husen med dess låga hyror göras tillgängliga för andra fattiga personer, som leva i allvarligt otillfredsställande förhållanden och som icke kunna prestera vanliga hyror». Ersättningsbyggande kan enligt lagen även utföras av allmännyttiga företag, som därvid erhålla i stort sett samma förmåner från statens sida som byggande kommuner. Då emellertid därvid förutsattes, att det allmännyttiga företaget skall hyra u t ersättningsbostäderna till samma hyror som kommunen tillämpar, och de kommunalt uppförda bostäderna åtnjuta en kommunal subvention utöver den statliga, har hittills byggande genom allmännyttiga företag varit praktiskt taget uteslutet. Greenwoodlagen innebar ett begränsat slumsaneringsprogram. Utöver de föreskrifter, som avsågo anskaffandet av ersättningsbostäder, innehöll den — i motsats till tidigare lagar — inga bestämmelser varigenom bostadsförsörjningen i allmänhet kunde befordras. — Lagens verkningar voro under de första åren av dess giltighetstid relativt obetydliga, vilket faktum dock bör ses mot bakgrunden av de efter 1930 följande årens allmänna ekonomiska depression. Under den fortfarande sittande regeringen ha de bostadspolitiska åtgärderna ännu strängare begränsats till slumsaneringsändamål, varvid i huvudsak de linjer fullföljts som uppdrogos i Greenwoodlagen. — I fråga om kommunalt byggande under Wheatleysubventionen beordrades först kommunerna att koncentrera byggnadsverksamheten till mindre hus som kunde uthyras till de lägre avlönade arbetarna. År 1933 stoppades — som förut nämnts — subventionen enligt Wheatleyplanen helt, under motivering att byggnadskostnadernas fall möjliggjorde räntabel byggnadsproduktion tillräcklig för behovet. Det har mot denna motivering gjorts gällande, att nuvarande byggnadskostnader och räntor visserligen möjliggöra tillgodoseendet av medelklassens och de bättre betalda arbetarnas bostadsbehov utan subventioner, men att för de lägre betalda arbetarna fortfarande kostnaderna för en icke subventionerad bostad äro icke överkomliga. Genom byggnadskostnadernas fall blev Wheatleyplanen effektiv i att frambringa bostäder för de mest behövande just i det ögonblick då den upphävdes. Det är — enligt kritikerna — visserligen sant, att byggnadskostnadernas fall och de låga räntorna nu möjliggöra byggande och försäljning eller uthyrning av hus till ungefär samma pris som tidigare kunde nås endast med hjälp av subventionen, men att tidigare även de subventionerade husen icke voro tillgängliga för de minst bemedlade, som alltså då varit och allt fortfarande förbli ohulpna. Huvudsyftet i de åtgärder, som vidtagits under den nuvarande hälsovårdsministern, Hilton Young, är att stimulera enskilda företagare, vilka anförtros bostadsförsörjningen så när som på den del, som har karaktär av ersättningsbyggen under 1930 års lag; omfånget av denna senare, högt subventionerade byggnadsverksamhet bestämmes

loo av omfånget av de slumsaneringsplaner, till vilka kommunerna ta initiativ och vilkas genomförande godkännes av hälsovårdsministern. Lokalmyndigheterna kunna visserligen med hälsovårdsministerns medgivande genomföra byggnadsprogram utan statssubvention i sådana fall då ett trängande behov, som icke synes bli tillgodosett genom enskild byggnadsverksamhet, föreligger. Men huvudlinjen i den nuvarande regeringspolitiken är att lita till de enskilda företagarna. I syfte att stimulera dessas byggnadsverksamhet antogs samtidigt med Wheatleysubventionens upphörande en utvidgning av den garanti, som enligt tidigare lagar kommunerna kunde åtaga sig för lån från Building Societies, varigenom staten delar lika med kommunerna och Building Societies risken för lån upp till 90 % av fastighetsvärdet. I en cirkulärskrivelse av år 1933 (Circular 1334) påpekar hälsovårdsministern lämpligheten av samarbete mellan lokalmyndigheterna, enskilda byggnadsföretagare, Building Societies och övriga intresserade, t. ex. i form av gemensamma konferenser. Vidare påpekas kommunernas möjligheter att understödja byggnadsverksamheten genom att på billiga villkor ställa tomtmark till förfogande. Hilton-Young-lagens bestämmelser om lånegarantier för enskilda byggnadsföretagare ha hittills haft mycket ringa effekt. Kommunerna ha i stor utsträckning vägrat att engagera sig med garantiförbindelser i från enskilda företagare framförda byggnadsprojekt med den motiveringen att de enskilda företagarna icke kunna uthyra bostäderna till så låga hyror, som kommunen själv kan (tack vare den längre amorteringstid, som kommunen kan räkna med). — Däremot har på senaste åren den icke subventionerade byggnadsverksamheten varit omfattande på grund av å ena sidan den starka sänkningen i byggnadskostnader och räntor, å andra sidan den starka hushållsbildningen. Som tidigare nämnts anses dock de icke subventionerade husen icke tillgängliga för de mest behövande befolkningsskikten. Under de senaste åren har en tendens gjort sig gällande att befordra byggnadsverksamhet genom allmännyttiga företag, varom mera nedan. Den huvudsakliga positiva bostadspolitiska insatsen under de senare år har varit påskyndandet av slumsaneringsföretag enligt 1930 års lag. Som tidigare nämnts gjordes i denna kommunerna skyldiga att uppställa program, omfattande 5 år, för slumdistriktens upprensning och anskaffande av kraftigt subventionerade ersättningsbyggen. Till den 31 mars 1934 hade icke mindre än 1 467 sådana program, gällande kommuner i England och Wales, blivit godkända av hälsovårdsministern. Dessa program innefatta rivning av 268 457 hus med en befolkning av 1 246 556 samt uppförande av 286 397 ersättningsbostäder. Det är hälsovårdsministerns förhoppning att härigenom det engelska slumproblemet skall vara löst redan år 1938; möjligheten härav förnekas dock från många håll. — I syfte att forcera slumsaneringsarbetet har under sista året Housing Division inom ministeriet utökats med teknisk och administrativ personal i syfte att bistå och råda de lokala myndigheterna. För närvarande förberedas 1 utöver fortsättning av slumsaneringsarbetet dels speciella åtgärder mot överbefolkning i bostäder, dels åtgärder syftande att upprusta arbetarbostäder och öka tillgången på sådana särskilt genom allmännyttiga företag (Public Utility Societies). 2 De åtgärder mot överbefolkning, som förebådats, sägas avse att skapa hinder för att bostäder, där nu icke trångboddhet råder eller där trångboddhet genom offentliga åtgärder avskaffats, icke på nytt i framtiden bli överbefolkade. För att nå detta syfte förutses nödvändigheten att bygga flervåningshus i städernas inre 1 2

Enligt Fifteenth Annual Report of the Ministry of Health 1933—34. Enligt meddelande i pressen har i dagarna (omkr. 20 jan. 1935) ett nytt förslag till bostadslag framlagts, som synes innebära en väsentlig utvidgning av den nuvarande regeringens bostadspolitik. Huvudpunkterna i förslaget sägas vara subventioner för motverkande av trångboddhet samt inrättande av en central rådgivande bostadsmyndighet.

156 delar, vilket med hänsyn till därvarande högre tomtkostnader anses kräva en speciell statlig subvention. Åtgärder att öka tillgången på upprustade arbetarbostäder ha nyligen föreslagits av Moyne-kommittén. Kommittén föreslår bl. a. att lokalmyndigheter skola givas r ä t t att expropriera och uppmuntras att anskaffa arbetarbostäder som icke äro i alla avseenden lämpliga för beboende men kunna genom upprustning göras beboeliga för åtminstone 20 år, samt att allmännyttiga företag skola bemyndigas och uppmuntras att mera aktivt deltaga i bostadspolitiska åtgärder av olika slag. — Kommittén föreslår vidare en subvention för anskaffande av bostäder som blivit behövliga i och med ingreppen mot trångboddhet i de områden, vars bostadsförhållanden ordnas enligt förslaget. Den föreslagna subventionen för dylik »rehousing» överensstämmer i fråga om allmänna bestämmelser med subventionen vid ingrepp mot »improvement areas» enligt 1930 års lag De föreslagna beloppen äro £ 5 per hus under 60 år och £ 12 per bostad i flervåningshus under 60 år att utgå till allmännyttiga företag; i fråga om subvention till kommuner, som genomföra byggen enligt förslaget rekommenderas utan fixerade förslag en anpassning av beloppet på sådant sätt att de kommunala bostäderna kunna uthyras till samma hyror som i de allmännyttiga företagens hus. 1 Den engelska bostadssubventionspolitiken under efterkrigstiden har lämnat mycket betydande resultat. Med statlig hjälp ha byggts billiga hus till uthyrning eller försäljning till ett antal av nära 1 200 000. — Den löpande kostnaden för hittills beviljade statssubventioner av typen årliga tillskott uppgår för närvarande till omkring 13 1 / 2 miljoner pund. Motsvarande årliga kostnader för kommunerna u p p skattas till omkring 3 miljoner pund. Av dessa belopp, som alltefter olika bestämmelser i de varandra avlösande och stundom parallellt löpande subventionsplanerna äro bestämda att utgå under 20, 40 eller 60 år, upptages nära hälften av den mycket kostsamma subventionen enligt Addisonplanen av år 1919. Revision av subventionsbeloppet. Tidigare nämndes att Chamberlain- och Wheatley-subventionerna blevo föremål för revision under år 1927, varigenom understödsbeloppen för de i fortsättningen byggda husen nedsattes. Greenwoodlagen innehåller en bestämmelse, att dylik revision skall företagas vart tredje år, då möjligheten av subventionsbeloppets sänkning för framtida ersättningsbyggnadsprojekt skall tagas under omprövning. Denna lag ger även möjligheter till stabilisering av statsbidragen under 1919 års Addisonlag i syfte att förenkla kontrollsystemet. Moyne-kommitténs nyssnämnda förslag till upprustningsarbeten och ersättningsbyggande för motverkande av trångboddhet innehåller även ett moment, enligt vilket dels subventionens storlek för i fortsättningen byggda bostäder skall kunna omprövas om sänkning av byggnadskostnaderna ger anledning därtill, dels även det årliga statsbidraget till redan existerande hus skall kunna revideras i händelse av större allmän förbättring i det ekonomiska läget och väsentlig ökning av hyresbetalningsförmågan hos de mindre bemedlade; sådan revision får dock ej ske på bekostnad av det allmännyttiga företaget och dess delägare. Kreditgivning. Utöver de olika subventioner i form av årliga tillskott, för vilka här redogjorts, ha i England stat och kommuner bidragit till främjande av byggnadsverksamheten genom att underlätta kapitalanskaffningen. De enskilda företagare, som erhöllo subventioner enligt Chamberlainplanen, fingo även i stor utsträckning kreditfrågan ordnad genom kommunala lån, i allmänhet upp till 90 % av fastighetsvärdet. J ä m t e tillskottet betydde detta att en enskild företagare inte hade att ur andra källor skaffa mer än c:a 5 % av kapitalet. För byggnadsverksamheten under senare år har man — som förut nämnts — sökt ordna kreditfrågan genom stats- och kommunalgarantier för lån från Building Societies. — Byggande 1 Jämför ovan om svårigheterna för allmännyttiga företag a t t u t n y t t j a subventionen.

Greenwood-

157 kommuner ha skaffat kapital dels genom upptagande av egna lån i öppna marknaden, vilket kräver hälsovårdsministerns medgivande, dels — särskilt i fråga om mindre kommuner — genom lån till låg ränta från staten genom Public Works Loan Commission, vars fonder årligen beviljas av parlamentet. Även allmännyttiga företag och enskilda ha kunnat erhålla lån från denna institution. Allmänna erfarenheter från engelsk bostadspolitik. Såsom framgått av det föregående har den engelska bostadspolitiken under efterkrigstiden haft mycket stor omfattning och delvis även nått mycket betydande resultat. Otvivelaktigt har detta även inneburit en avsevärd höjning av den faktiska bostadsstandarden för de mindre bemedlade och därtill — vilket kanske på lång sikt är ännu viktigare — en höjning av kraven från den allmänna opinionens och de offentliga organens sida i fråga om vad som anses som anständiga bostadsförhållanden. Ingen regering i England kan i närvarande tid tänka på att försumma slumproblemet. Det är ingen överdrift att påstå, att efterkrigstidens utveckling betecknar en revolution i sättet att betrakta bostadsproblemet och det allmännas skyldigheter att arbeta för dess lösning. Å andra sidan har planmässigheten och kontinuiteten i arbetet på bostadsförhållandenas förbättring otvivelaktigt lidit betydlig skada av olikheterna i de politiska partiernas uppfattningar om de lämpliga medlen. Den följd av planer, som avlöst varandra under efterkrigstiden och som än lagt huvudvikten på att stimulera enskilda företagare att bygga, än låtit kommunerna sköta hela bostadsförsörjningen, ger belägg härför. Det bör dock på nytt understrykas, att även under sådana planer, som velat uppmuntra det enskilda byggnadsföretagandet, kommunerna spelat stor roll i bostadspolitiskt hänseende, t. ex. för att uppgöra lokala bostadsprogram, förmedla kredit, utföra speciella uppgifter, såsom slumsanering o. s. v. E t t viktigt drag i engelsk bostadspolitik är dess starkt centraliserade ledning och den därtill svarande osjälvständiga ställning, som kommunerna intaga. Kommunernas planer för bostadsförhållandenas förbättring skola granskas och godkännas av hälsovårdsministern, deras åtgöranden i fråga om subventionsmedels användning, upptagande av lån för bostadsändamål o. s. v. kontrolleras och sanktioneras. Hälsovårdsministern har möjlighet att t. ex. vägra en kommun att genomföra ett byggnadsprogram även om därvid inga statssubventioner komma till användning, överhuvud har hälsovårdsministeriet mycket vidsträckta rättsliga befogenheter att leda och kontrollera allt arbete, som i landet utföres inom byggnadsoch bostadsväsendet. Hälsovårdsministeriet. För bostadsärenden finnes inom hälsovårdsministeriet ett särskilt Housing Department. Det har gjorts gällande, att dettas resurser varit otillräckliga för uppgiften (såsom ovan nämndes har en utökning av den tekniska och administrativa personalen nyligen skett) och att sammanförandet av bostadsärendena med alla de olika övriga ärenden, som falla under hälsovårdsministeriet, icke är i alla hänseenden lyckligt. — I diskussionen särskilt under senare år ha framförts förslag om att bostadsärendena skulle övertagas av ett National Housing Board, ett mera fristående verk, inneslutande teknisk, hygienisk och finansiell expertis, varigenom ett mera kontinuerligt, planmässigt arbete för bostadsfrågornas lösning antages kunna bli utfört, eller också att en permanent rådgivande kommitté skulle inrättas, bestående av i bostadsfrågor praktiskt förfarna personer, arkitekter o. s. v., som skulle hålla översikt över bostadsfrågornas läge och råda ministern. Den förut nämnda Moyne-kommitténs förslag innehåller en rekommendation i liknande riktning men med en speciell utformning, som sammanhänger med a t t kommittén åsyftar befordrandet av allmännyttiga bostadsföretag. Förslaget går ut på inrättandet av en Central Public Utility Council, vars funktioner skulle vara att a) efter hälsovårdsministerns allmänna direktiv befordra bildandet av samt övervaka och råda allmännyttiga företag; b) att råda och giva rekommendationer till ministern beträffande erkännandet av sådana företag för handhavandet av den

158 lokala administrationen av åtgärder enligt den föreslagna lagen, där dessa inte utföras av kommunerna, beträffande de allmännyttiga företagens och lokalmyndigheternas förslag till anskaffning, u p p r u s t n i n g och förvaltning av fastigheter samt beträffande kreditgivning till allmännyttiga företag; c) att undersöka och råda ministern, lokalmyndigheterna och de allmännyttiga företagen i fråga om lämpliga former för fastighetsförvaltning samt vidtaga anstalter för tillräcklig tillgång på tränade fastighetsförvaltare. Därutöver skulle centralrådet verkställa tekniska undersökningar, arbeta för propaganda o. s. v. Det skulle bestå av högst fem ledamöter, utsedda av hälsovårdsministern, och innehålla minst en medlem med särskilda finansiella kvalifikationer. Kommunerna. Lokalmyndigheternas ställning och insatser i bostadspolitiken i England ha i det föregående upprepade gånger berörts. Det erinras om, att efter 1919 de lokala myndigheterna ha varit ansvariga för en tillräcklig bostadsförsörjning inom sitt område. Kommunernas väsentliga insats har varit byggande av hus för uthyrning. De större städerna ha härför haft särskilda organ, Housing Committees, med en kvalificerad »housing director» i ledningen. Byggandet har i allmänhet utlämnats på entreprenad; endast till en mindre del ha kommunerna byggt själva direkt (»direct labour»). Några svårare olägenheter av detta system anses i allmänhet icke ha visat sig; möjligheten av »direct labour» har förhindrat de enskilda företagare, som utfört byggnadsarbetet, att genom ringbildningar o. d. otillbörligt utnyttja situationen. — Däremot synas problemen om husens förvaltning: urvalet och behandlingen av hyresgästerna o. s. v., ha erbjudit vissa svårigheter, varom mera i fortsättningen. Allmännyttiga företag. Bostadsföretag grundade av socialt intresserade personer och arbetande med donerade eller för låg förräntning tillskjutna medel ha sedan länge existerat i relativt stor omfattning i England. I flera av de subventionsplaner, för vilka tidigare redogjorts, ha även särskilda bestämmelser avseende allmännyttiga företags medverkan varit inryckta. Emellertid h a r — som nämnts^ — den kvantitativa betydelsen av de allmännyttiga företagens bidrag till efterkrigstidens bostadsförsörjning varit relativt underordnad. Deras insatser ha väsentligen legat på ett annat plan: det är en allmän uppfattning att deras förvaltning av bostäderna är mönstergill. De ha i allmänhet arbetat med sociala vicevärdinnor, utbildade enligt Octavia-Hill-systemet (se nedan). Urvalet ^ av och behandlingen av hyresgäster inom de allmännyttiga företagen anses av många ha varit baserad på en starkare social ansvarskänsla än den kommunerna i allmänhet presterat. Det är möjligen på grund av dylika erfarenheter, som i de förut nämnda förslagen från Moyne-kommittén till upprustning av äldre bostäder och byggande av ersättningsbostäder för motverkande av trångboddheten allmännyttiga företag tilldelats en framskjuten plats. Subventionerna enligt förslaget skulle i första hand utgå till erkända sådana företag. Dessa förutsättas samarbeta med de lokala myndigheterna och skola normalt i sin styrelse ha medlemmar, representerande lokalmyndigheten eller väl förfarna i kommunala värv. Även representant för den lokala Building Society bör i vissa fall ingå i styrelsen. Det förutnämnda centralrådet har att kontrollera, att styrelsen kan anses kompetent att affärsmässigt och effektivt utföra den »public service», som anförtros den. Bostädernas förvaltning, urvalet av hyresgäster och hyressättningen. Urvalet av de boende i av staten subventionerade och av kommunen förvaltade hus sker i allmänhet genom det kommunala bostadsorganet; i vissa fall sker urvalet genom tjänstemän enligt regler, fastställda av den lokala myndigheten. Keglerna för urvalet växla avsevärt, men i flertalet fall säges hänsyn tagas till inkomst, nuvarande bostad och familjestorlek. Husens och de boendes skötsel är ibland lagd i händerna på för ändamålet särskilt utsedda tjänstemän, därav någon kvinnlig med erfarenhet i Octavia-Hill-syste-

159 1

met. Detta system, som var ett viktigt inslag i de av privata välgörenhetssällskap burna bostadsreformatoriska strävandena under förkrigstiden, kan sägas bygga på en viss överenskommen ömsesidighet i rättigheter och skyldigheter hos husägare resp. hyresgäster ( » . . . en dålig husägare gör en dålig hyresgäst, och tvärtom . . . » ) och bäres av särskilt utbildade kvinnliga vice-värdinnor, som genom rådgivning i hemvård o. d. komma i ett mera personligt förhållande till hyresklientelet. I andra fall skötas de kommunala husen av kommunala tjänstemän, som icke äro särskilt för ändamålet utsedda, i samarbete med ortens Housing Committee. Det har mot de engelska kommunernas sätt att förvalta sina bostäder anmärkts, dels att urvalet av hyresgäster icke alltid varit ur sociala synpunkter lämpligt, i det ofta familjer, även mindre eller barnlösa, med en någotsånär hygglig ekonomi, som garanterar stadig hyresbetalning, givits företräde framför mera behövande större familjer, dels att — även bortsett från det urspungliga urvalet — de subventionerade husen kommit att upptagas av familjer, som icke behöva det allmännas hjälp, under det att å andra sidan de fattigaste och sämst hysta familjerna i stor utsträckning bli ställda utanför varje samhällets bostadshjälp. — Särskilt under de senaste åren har till följd av denna kritik ett strävande gjort sig gällande att garantera ett socialt lämpligare urval och att undvika bortslösande av allmänna medel på icke behövande. 2 Å andra sidan har även behovet av en bättre och mera omsorgsfull skötsel av husen tilldragit sig uppmärksamhet. Moyne-kommitténs tillsättande och förslag kunna delvis sägas utgöra led i strävandena till förbättring i detta avseende. Denna kommitté säger sig »lägga stor vikt vid att, närhelst det är möjligt, ordentligt utbildade fastighetsförvaltare sysselsättas», och avger en rekommendation till förmån för Octavia-Hill-systemet. Kommittén vill icke »från detta arbete utesluta sysselsättandet av utbildade män, men förvaltning enligt Octavia-Hill-systemet innesluter hjälp till husmodern på många olika sätt, och vi anse att det därför är önskvärt, att kvinnliga husförvaltare vanligen användas». c) Belgien. I det föregående har kort redogjorts för åtgärder, vidtagna i Belgien under förkrigstiden i syfte att befordra byggandet av billiga bostäder (huvudsakligen egna hem) och den organisation av bostadskommittéer (comités de patronage), som härför skapades. — Vid slutet av år 1912 framlades i det belgiska parlamentet ett förslag om inrättande av ett nytt bostadspolitiskt organ, Société nationale des habitations et logements å bon marché, som skulle vara ett centralställe för över hela landet spridda byggande (i motsats till de tidigare comités de patronage) organisationer av halvoffentlig karaktär. (Se nedan.) Förslaget hann emellertid icke bli lag före krigsutbrottet. Så skedde först under år 1919; den nya organisationen har alltså först under efterkrigstiden varit i verksamhet, men då haft så mycket större betydelse på grund av de starkt ökade statliga bostadspolitiska insatserna, för vilka Société nationale varit det centrala organet. Den långivning på billiga villkor men utan egentlig subvention från den statligt kontrollerade och garanterade allmänna spar- och pensionskassan, som jämte fiskaliska förmåner var det viktigaste draget i förkrigstidens belgiska bostadspolitik, har i vidgad omfattning fortsatt efter kriget. Dessa lån ha antingen förmedlats av lokala kreditföreningar till enskilda, som velat bygga eller köpa hus för egen räkning, eller emottagits av byggnadsföreningar (sociétés de construction), vilka byggt hus för uthyrning eller försäljning. — Denna verksamhet har emellertid haft betydelse i huvudsak endast för de relativt bärgade medelklass- och arbetarfamiljerna; den akuta bostadskrisen efter kriget och kraven på bättre bostadsförsörjning för de mindre bemedlade framtvang nya och radikalare bostadspolitiska åtgärder. 1

Jämför ovan sid. 3. — 2 Jämför nedan sid. 172.

160 Dessa åtgärder ha bestått i dels lån till underränta, som administrerats av Soeiété nationale, samt statsgaranti och övertagande av en del av kostnaderna för lån, upptagna av denna organisation för bostadsändamål, dels direkta subventioner i form av engångsbidrag vid byggande eller inköp av hus för eget behov. Dessutom ha liksom före kriget fiskaliska lättnader i icke obetydlig omfattning medgivits till förmån för billig bostadsförsörjning. Statshjälpen genom Soeiété nationale avses för bostäder, vilkas hyresvärde icke överstiger visst belopp, och för familjer, som äro enligt i lagen noga definierade normer mindre bemedlade. Fram till år 1927 försågs Soeiété nationale av staten med lån till en ränta av 2 %. Efter detta år lades av statsfinansiella skäl kapitalanskaffningen om på sådant sätt, att Soeiété nationale själv upptager lån under statsgaranti. De så erhållna medlen lånas ut till underränta — dock något högre än den före 1927 gällande — till de erkända lokala byggnadsorganisationerna; differensen täckes av staten. De lokala byggnadsorganisationerna bygga huvudsakligen för uthyrning med låga hyror till de minst bemedlade familjerna. F r å n år 1922 har staten dessutom beviljat bidrag till byggande eller förvärv av egna hem. Dessa bidrag ha varit av tre olika slag: a) Bidrag till byggande av eget hem. Detta behöver ej vara uppfört av erkänt allmännyttigt företag; även enskilda företagare givas rätt att bygga hus, för vilka dessa bidrag erhållas. Förutsättning är att huset skall uppfylla vissa krav på »billig bostad» och att dess blivande innehavare är »mindre bemedlad» enligt lagens definition. Ursprungligen uppgick byggnadsbidraget till 2—3 000 francs per hus alltefter ortens storlek, med ett tillägg av 10 % för 3—4 barn, 20 % för 5—6 barn och 30 % för 7 och flera barn. Senare (1928) bestämdes byggnadsbidraget till 2—3 500 francs alltefter ortens storlek, med ett tillägg av 10 % för vart och_ ett av de två första barnen och 20 % för varje ytterligare barn i beroende ställning. b) Bidrag till inköp av eget hem. Dessa avsågos ursprungligen att möjliggöra för mindre bemedlade personer att köpa hus uppförda av de erkända lokala organisationerna, varigenom dessa skulle få kapital frigjort i och för byggande av nya hus. Sedermera ha bidrag emellertid även beviljats för inköp av hus byggda med tillhjälp av krediter från den allmänna spar- och pensionskassan eller genom kommunernas försorg samt under vissa förutsättningar för hus byggda av enskilda företagare. Dessa bidrag ha i allmänhet varit av samma belopp och u t g å t t under samma betingelser med avseende å bostadens storlek och kostnad samt de boendes ekonomiska ställning som bidragen för byggande av eget hem. c) Tilläggsbidrag för täckande av avgifter och övriga kostnader vid förvärv av hus. Vid sidan av de statliga bidragen ha de lokala myndigheterna i stor utsträckning beviljat tilläggsbidrag, uppgående till V«—Va av statsbidraget. Dessa bidrag för förvärv av eget hem ha i huvudsak kunnat tillgodogöras endast av familjer, som med begränsade inkomster dock haft en något så när stadgad ekonomi. De minst bemedlade ha varit hänvisade till de bostäder för uthyrning, som med tillhjälp av billig statskredit uppförts av de erkända lokala byggnadsorganisationerna. . t V' Dessa ha, som förut nämnts, sitt centralställe i Soeiété nationale des habitations et logements å bon marché. Denna organisation har till uppgift att befordra, ha uppsikt över och finansiera den statssubventionerade byggnadsverksamheten. Den uppmuntrar bildandet av lokala organisationer, utövar en viss kontroll på deras verksamhet, ger teknisk hjälp samt utanordnar de medel, som staten tillskjutit eller som erhållits genom lån, för vilka staten ställt garanti och övertagit den del av förräntning och amortering, som icke täckes av den för de lokala organisationerna gällande räntan och amorteringen. — Soeiété nationale är ett offentligt företag, vars ursprungliga kapital tillsköts av staten med hälften och av pro-

161 vinsialmyndigketerna med hälften. Styrelsen består av sex medlemmar, av vilka tre utses av regeringen, tre av provinsialmyndigheterna. De lokala organisationerna skola vara erkända av Société nationale. De kunna utgöras av 1) allmännyttiga bolag (Sociétés locales ou régionales d'habitations å bon marché), i vars bildande staten och kommunerna finansiellt medverka, 2) kooperativa företag, 3) företag bildade av industrier för byggande av arbetarebostäder och 4) företag »a caractére special», bildade av filantropiska organisationer. Av dessa äro de förstnämnda Sociétés locales helt dominerande. Av 287 år 1929 existerande erkända lokalorganisationer utgjordes icke mindre än 253 av dylika. Sociétés locales äro allmännyttiga bolag, bildade enligt 1919 års lag. De upprättas vanligen av kommunerna, varvid staten tillskjuter en femtedel av kapitalet, provinsmyndigheterna en femtedel och återstoden erhålles av kommuner, industrier och andra privata med mer eller mindre filantropiska motiv. Kommunerna ha endast i mycket obetydlig omfattning byggt i egen regi. — Kommunerna som sådana kunna icke erhålla medel från Société nationale. De ha visserligen rätt att själva upptaga lån och därmed finansiera bostadsbyggande, men i allmänhet har kommunernas finansiella ställning under efterkrigstiden icke varit gynnsam härför. Deras bostadspolitiska insatser ha bestått i bildandet av Sociétés locales samt i beviljandet av tilläggsbidrag utöver de statliga bidragen. Även i bostäder uthyrda genom Sociétés locales ha speciella fördelar för barnrika familjer beviljats, t. ex. i den formen, att familjer med tre barn fått hyran nedsatt med 10 %, familjer med fyra och flera barn med ända till 50 %, varvid de allmännyttiga bolag, som genom sådana hyresrabatter åsamkats förluster, fått ersättning av staten genom efterskänkande av intill en fjärdedel av den årliga räntan och amorteringen. Svårigheterna att finansiera de bostadspolitiska åtgärderna ha framkallat diskussion om lämpligheten av att de genom Sociétés locales uppförda bostäderna uthyras. Det har från vissa håll hävdats, att det vore lämpligare att i stället sälja dem. (Det är att märka att större delen av även de bostäder, som Sociétés locales uppfört, bestå av enfamiljshus.) Genom försäljning skulle kapitalet frigöras och möjlighet att finansiera fortsatt byggande därigenom erhållas. — Enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1919 års lag kunde endast uthyrning komma ifråga. Sedermera har emellertid denna regel uppluckrats, så att de allmännyttiga bolagens hus ha kunnat säljas t. o. m. till personer, som icke uppfylla lagens bestämmelser om »mindre bemedlade». Härvid har dock föreskrivits, a t t mindre bemedlade skola ha förtursrätt framför en mera bemedlad, även om denne erbjudit högre pris, samt att bolaget är skyldigt att inom viss tid uppföra nya bostäder i minst samma omfattning som försäljningar skett. Som argument mot försäljningen av de subventionerade husen 1 har från andra håll påpekats, att därigenom de ekonomiskt sämst ställda mista möjligheterna att bebo de bostäder, som tillkomma med statlig hjälp. För dessa återstår endast möjligheten att stanna kvar i de äldre husens ofta undermåliga bostäder och därigenom konservera slummen. d)

Frankrike.

Den utpräglat negativa hållning från statens sida till bostadsförsörjningsproblemen, som tidigare präglat den franska politiken, undergick åren närmast före världskriget en påtaglig förändring under trycket av en vaknande opinion i bostadsfrågan. Som ett resultat härav kan ses 1912 års bostadslag, som avsåg att 1 Observera att det här gäller de bostäder, som byggas av erkända lokala organisationer och finansieras genom Société nationale, däremot icke sådana, för vilka direkta statsbidrag kunna utgå, dessa senare utgöras — som tidigare påpekats — av egna hem. 2S06 34 11

162 utöver de i tidigare lagar fastställda, men dittills skäligen ineffektiva formerna för offentliga insatser till bostadsförsörjningens befrämjande (skattelättnader, rådgivande och övervakande institutioner o. s. v.) skapa ett system av autonoma offentliga företag (offices publics d'habitations å bon marché). Dessa skulle upprättas av kommunerna och handhava byggandet av billiga bostäder. — Genom krigets mellankomst ha offices publics fått betydelse först under efterkrigstiden, men då en så mycket större betydelse. Under de första åren efter kriget dominerade i Frankrike uppgiften att återuppbygga de krigshärjade områdena. Det är naturligt att det s. a. s. reguljära bostadsproblemet kom att stå i skymundan för denna oerhörda uppgift. — F ö r bostadsförsörjningen utanför de förstörda områdena tillämpades till en början de före kriget stiftade lagarna med tillägg särskilt rörande finansieringen, som nödvändiggjordes av den extraordinära situationen, till dess under år 1922 en ny lag, reglerande de statliga bidragen till bostadsförsörjningen, antogs. Denna gällde med senare bestämda smärre ändringar till år 1928, då en ny lag (Loucheur-lagen) kom till stånd, som ursprungligen avsåg ett femårsprogram, slutfört under år 1933; särskilda omständigheter ha emellertid nödvändiggjort dess prolongering under år 1934. Statens bidrag till bostadsförsörjningen enligt dessa lagar ha formen av dels lån till underränta, dels direkta tillskott för subvention av barnrika familjer (samt invalider). Därutöver förekomma liksom under förkrigstiden vissa fiskaliska lättnader. Statsbidragen utgå endast till förmån för personer, som enligt lagens definition äro mindre bemedlade, samt för bostäder (enfamiljshus eller lägenhet i flerfamiljshus) med visst minimiutrymme och maximerat kostnads- och hyresvärde. I senare avseende är 1928 års lag betydligt mera generös än 1922 års, i det att den i byggnadssubventionsprogrammet inbegriper även en viss del bostäder av mera medelklassbetonad typ; de finansiella svårigheterna under senare år ha dock tvingat till begränsning beträffande dessa senare. — Barnrika familjer ges stora företräden, vilket är ett av de mest karakteristiska dragen i den franska bostadspolitiken överhuvud. De under 1922 års lag uppförda bostäderna voro avsedda att till större delen uthyras. 1928 års lag är däremot byggd på principen a t t bostäderna skola komma att ägas av sina invånare. Statssubventionerna utanordnas endast till vissa erkända offentliga eller allmännyttiga företag. Dessa kunna vara av olika typ. a) Offices publics d'habitations å bon marché, vilka som nämnts äro lokala byggande företag, bildade av kommunerna enligt 1912 års lag. b) Kooperativa företag, vilkas verksamhet faller inom de gränser, som i lagen föreskrivits beträffande personer och bostäder, som kunna få del av statssubvention. c) Allmännyttiga bolag med godkända stadgar och begränsad vinstutdelning; den tillåtna vinsten var före 1925 4 %, därefter 6 %. d) Sociétés de credit immobilier, kreditbolag med begränsad vinstutdelning, som upprättats för syftet att ge lån till enskilda personer, som bygga eller köpa billiga bostäder för egen räkning, eller till erkända företag, som bygga billiga bostäder för uthyrning eller försäljning. Utöver dessa företag kunna även statsbidrag utgå till kommuner samt stiftelser och andra filantropiska organisationer. — Kommunerna ha emellertid — med undantag för ett par år — icke i nämnvärd utsträckning byggt i egen regi.^ Av de nämnda företagen har den övervägande större betydelsen tillkommit dels offices publics, dels de allmännyttiga kreditbolagen. Statslån till underränta, beviljade till erkända byggande eller kreditförmedlan de organisationer, utgå icke endast för nybyggnad av billiga bostäder utan även för inköp och upprustning av äldre bostäder, som kunna uthyras eller säljas och av ägaren begagnas på de villkor som enligt lagen gälla för »billiga bostäder».

163 Under 1922 års lag beviljades till byggande organisationer lån upp till 60 % av byggnads- eller inköpsvärdet, eller till 75 %, där departement eller kommun garanterade lånet. Amorteringstiden var 40 år och. räntan ursprungligen 2 % för enfamiljshus, 2-5 % för flerfamiljshus. Då den fortskridande inflationen gjorde kapitalknappheten allt svårare, höjdes dessa räntor år 1926 till 3'5 %; 1927 sänktes de på nytt till 3 %.1 — För lånen till de kreditförmedlande organisationerna gällde samma villkor, så när som på en i allmänhet kortare amorteringstid, vilken bestämdes i enlighet med amorteringstiden för de lån, som utlämnades av kreditbolagen till enskilda eller erkända byggnadsföretag. Lagen satte även vissa gränser för de villkor, som skulle gälla för dessa lån. Medlen för denna långivning erhöllos därigenom att staten lånade av sparbankerna och pensionsförsäkringsfonderna genom förmedling av Caisse des depots et consignations. Denna finansieringsmetod fortsatte även med vissa modifikationer (se nedan) under Loucheur-planen enligt 1928 års lag. Under de senaste åren har man emellertid av statsfinansiella skäl och på grund av svårigheter att uppbringa medel på förut tillämpat sätt övergått till ett system med statliga årliga tillskott till förräntning och amortering, som möjliggöra för de byggande och kreditgivande organisationerna att uppbringa medel i öppna marknaden. Utöver statsbidragen kunna departement och kommuner bevilja lån ur egna medel samt garantera utdelning och betalning av ränta på obligationer intill vissa gränser för de byggande och kreditförmedlande organisationerna. — Dylika åtgärder synas dock icke ha haft större betydelse. Genom 1928 års lag ökades de statliga bidragen i form. av lån till underränta betydligt. Räntan på statslånen nedsattes till 2 % och belåningsgränsen höjdes till 80 %, eller 90 %, då lånen garanterades av departement eller kommun. Härvid sörjde dock staten på nyssnämnt sätt för finansieringen av endast en del av beloppet. Återstoden skulle upplånas direkt av byggnads- och kreditorganisationerna eller departements- eller lokalmyndigheterna; för dessa lån övertager staten betalningen av räntan utöver 2 %. Såsom tidigare antytts åsyftar Loucheur-lagen att befordra byggande av bostäder, som skola ägas av den där boende familjen. I 1922 års lag krävdes, att en person, som köpte en statligt subventionerad bostad, själv skulle prestera en femtedel av bostadens värde. I 1928 års lag kräves av den blivande ägaren ingen egen kapitalinsats, när det är fråga om familjer med två eller flera barn under 18 år. Av familjer med inga eller endast ett barn krävas kapitalinsatser med fixa belopp: 4 000 resp. 2 000 francs. (Utom för barnrika familjer ges särskilda förmåner åt invalider.) För de bostäder av medelklasstyp (»logements å loyers moyens») som till ett bestämt antal (60 000 mot 200 000 av »habitations å bon marché») i Loucheurlagens 5- (sedermera minst 6-) årsplan äro statsbidragen i form av lån till underränta — som naturligt är — mindre än för de bostäder, som avses för de mindre bemedlade. Loucheur-lagen innebar en väsentlig utvidgning av det bostadspolitiska programmet i Frankrike och fordrade även en större apparat än den tidigare existerande. I syfte att säkra genomförandet av dess byggnadsprogram om 260 000 statssubventionerade bostäder uppställdes som obligatoriskt kravet på inrättandet av offices publics i alla sådana departement, där icke redan erkända byggnads- och kreditorganisationer omfattade samtliga lokala administrativa områden. Subventionen genom lån till underränta enligt 1928 års lag är mycket betydlig. Det har beräknats, att omkring 1930 subventionen möjliggjorde en nedpressning av den årliga bostadskostnaden för de i subventionerade bostäder boende till mindre 1 Detta innebar en betydlig underränta, eftersom vid denna tid staten kunde låna endast till en ränta av 6^2 å 7 % och vissa tider ännu högre.

164 än en tredjedel av den kostnad som en nybyggd icke subventionerad bostad skulle draga (eller från hälften till omkring en sjundedel av en genomsnittlig arbetareinkomst). Särskild subvention av barnrika familjer. Utöver statslån till underränta till byggande och förvärv av billiga bostäder i allmänhet utgå i Frankrike även direkta bidrag till bostäder för barnrika familjer. Dessa bidrag ha — med vissa undantag — formen av engångsbidrag för täckande av en del av byggnadskostnaden. Enligt 1922 års lag kunde direkta bidrag utgå för bostäder uppförda av erkända organisationer och uthyrda till familjer med mer än tre barn under 16 år eller för flerfamiljshus, där minst två tredjedelar av hyresvärdet representerades av lägenheter, uthyrda till sådana familjer. Bidragen kunde uppgå till högst en tredjedel av byggnadskostnaden. Hyrorna skulle bestämmas till minst hälften av de maximihyror, som lagen fastställde för »billiga bostäder». 1922 års lag bemyndigade även lokal myndigheten att bevilja subventioner åt erkända byggnadsorganisationer, som byggde för barnrika familjer, i form av årliga tillskott motsvarande 1 % av byggnadskostnaden under 18 år. I sådana fall, där en byggnadsorganisation reserverade lägenheter, representerande halva hyresvärdet av en fastighet, för en i lagen särskilt definierad grupp av barnrika och mycket behövande familjer, kunde detta tillskott ökas till 2 % av byggnadskostnaden under 30 år, varav staten betalade hälften. 1928 års lag utsträckte begreppet »barnrik familj» genom att höja åldersgränsen från 16 till 18 år (och lät därtill invalider komma i åtnjutande av de särskilda direkta bidragen) samt bestämde — i enlighet med lagens allmänna tendens — att de särskilt subventionerade bostäderna skulle säljas, icke uthyras till de barnrika familjerna. F ö r att förhindra missbruk bestämdes vidare, att en dylik bostad icke inom 25 år fick säljas till annan familj än sådan som uppfyllde lagens villkor i fråga om barnantal. Den särskilda subventionens belopp göres i Loueheur-lagen beroende av familjestorleken och icke som i den föregående lagen av byggnadskostnaden. För varje familj med t r e barn betalar staten ett engångsbidrag av 5 000 francs och dessutom 2 500 francs för varje barn över det tredje upp till ett maximibidrag av 15 000 francs. Tillsammans med förut nämnda bestämmelser i 1928 års lag betyder detta exempelvis att en familj med 5 barn, som vill bygga eller köpa ett hus (med en byggnadskostnad, som före den senaste depressionens prisfall uppskattades till c:a 35 000 francs), har möjligheter att först få 10 000 francs av byggnadskostnaderna täckta av staten och därefter erhålla ett hundraprocentigt lån till en ränta av 2 % och med 40 års amorteringstid och dessutom tilläventyrs ytterligare lättnader genom kommunens eller departementets försorg. Organisation. Som centralt bostadspolitiskt organ fungerar i Frankrike Conseil supérieur des habitations å bon marché, som — i motsats till det belgiska Société nationale — endast är ett rådgivande organ under hälsovårdsministeriet. Dess uppgifter äro att företaga undersökningar över bostadsförhållandena och råda regeringen i bostadsfrågor. Det består av 50 medlemmar, utnämnda av regeringen och representerande parlamentet, byggnads- och kreditorganisationer, tekniska institutioner o. s. v. De organisationer, som utföra byggnadsuppgifterna och förmedla statslånen, äro förut nämnda. Av dem äro — jämte de allmännyttiga, statligt kontrollerade kreditbolagen — de viktigaste offices publics d'habitations å bon marché, offentliga företag, bildade av lokalmyndigheterna, med uppgift att uppföra och förvalta subventionerade bostäder. Offices publics ha en vidsträckt självständighet i förvaltningen av bostäderna; hyrorna få dock ej bestämmas till lägre belopp än 40 % under de i lagen för subventionerade bostäder fixerade maximihyrorna (50 % lägre för barnrika familjer). — Deras styrelser utses till två tredjedelar av de statliga och kom-

165 munala myndigheterna; en tredjedel representerar privata organisationer, som på något sätt äro engagerade i bostadsproblemen. Efter belgiskt mönster upprättades redan under förkrigstiden i varje departement en Comité de patronage des habitations å bon marché, bestående av 9—15 medlemmar, varav en tredjedel utnämnes av departementsrådet, två tredjedelar av hälsovårdsministern. Dessa departementala bostadsråd bestå vid sidan av de lokala byggande och kreditförmedlande organisationerna med uppgiften att kontrollera de sanitära förhållandena i de subventionerade bostäderna, befordra bildandet av och ge råd beträffande erkända byggnads- och kreditorganisationer, avge redogörelser rörande bostadsförhållanden och byggnadsverksamhet inom departementet, göra propaganda för förbättringar inom bostads- och byggnadsväsendet o. s. v. e) Holland. Såsom framgår av tidigare redogörelse, var i Holland redan före kriget bostadslagstiftningen synnerligen väl utvecklad. De finansiella bidrag från statens sida, som enligt 1901 års bostadslag under vissa omständigheter kunde utgå till byggande kommuner och allmännyttiga bostadsföretag, kommo visserligen till större användning först under de år som närmast föregingo världskriget. De till sin verkan viktigaste delarna av lagen voro otvivelaktigt de varigenom kommunerna ålades att övervaka bostadsförsörjningen, sörja för bostadsinspektion och utdömning samt befordra bildandet av allmännyttiga företag; faktiskt steg bostadsstandarden mycket starkt under lagens giltighetstid före kriget. Byggnadskostnadernas stegring under krigsåren tvingade emellertid till mera omfattande tillämpning av de finansiella bestämmelserna i bostadslagen och även till kompletteringar och modifikationer av dessa bestämmelser i anpassning till de extraordinära förhållandena. — Som förut nämnts voro formerna för statens finansiella bidrag enligt 1901 års lag dels statslån till kommuner eller genom kommunal förmedling till erkända allmännyttiga företag med en ränta motsvarande effektiva avkastningen på statsobligationer, dels årliga tillskott i sådana fall då den möjliga hyresavkastningen icke täckte årskostnaderna. Under år 1916 förklarade sig staten beredd att bevilja de allmännyttiga företagen ett årligt tillskott till belopp, som motsvarade hälften av skillnaden mellan den verkliga årskostnaden och den årskostnad, som skulle ha bestått om byggnadsmaterialpriserna icke hade stigit efter krigsutbrottet, under förutsättning att kommunerna täckte den andra hälften av differensen. Härigenom skulle nybyggda bostäder kunna uthyras till samma priser som gällde i före kriget byggda hus. Tillskotten skulle tillsvidare gälla till slutet av året efter fredsslutet; därefter skulle deras bibehållande tagas under omprövning. — År 1917 höjdes statens bidrag till täckande av de höjda byggnadskostnaderna till 75 %, varför kommunernas inskränktes till 25 %, vilket tillsvidare skulle gälla till utgången av år 1921. Avsikten var att dessa bidrag skulle slopas, om det visade sig att byggnadskostnadernas höjning utöver förkrigsnivån blev bestående, varvid den allmänna hyresnivån antogs skola anpassa sig till dessa högre byggnadskostnader. Om däremot en återgång i byggnadskostnadsnivån skedde, skulle bidragen för de bostäder som byggts under den dyra tiden bli bestående. Även räntestegringen under krigsåren medförde liknande tillskott från statens sida. Dessa tillskott beräknades sålunda, att de allmännyttiga företagen aldrig skulle behöva räkna högre ränta än den som gällde år 1914 för statslån till bostadsändamål enligt 1901 års lag. Genom dessa två slag av tillskott övertogo stat och kommuner hela den ökning av de årliga kostnaderna, som betingades av byggnadsmaterialprisernas och räntesatsernas stegring efter krigsutbrottet. Om detta system kan sägas detsamma som

166 om den engelska Addisonplanen: det blev dyrbart inte endast därför att i ien allmänna inflationen kostnaderna drevos starkt i höjden, utan även därför att intet tillräckligt verksamt intresse bildade spärr för byggnadskostnadernas stegring. År 1919 upphävdes den tvåfaldiga beräkningsgrunden för tillskotten; räntan för statslån enligt bostadslagen fastställdes till 5 %, och det årliga tillskottet gjordes enhetligt. Vidare bestämdes att hyrorna i de subventionerade husen sku-le fastställas till en efter de förändrade förhållandena anpassad nivå, varigerom det deficit, som staten fortfarande till 75 % skulle täcka, kunde sänkas. — Till en början ledde detta dock till ringa efterföljd, varför år 1920 en kompletterande bestämmelse antogs, som fixerade vissa efter olika lägenhetsstorlekar varierande minima för den del av årskostnaderna i nybyggda subventionerade bostäder, som skulle täckas av hyran (50 % för de minsta bostadstyperna, upp till 225 m 3 , 60 resp. 70 % för större typer). År 1921 begränsades tillskotten till bostäder om högst 225 m 3 , för vilka en hyra skulle fastställas som till 70 % täckte årskostnaderna. Denna procentsats höjdes under loppet av år 1922 i och med de starkt fallande byggnadskostnaderna och räntorna till 75, 80 och slutligen 90 %. Dessutom infördes den bestämmelsen för beviljande av statslån enligt bostadslagen samt statliga årliga tillskott, att byggnadskostnaderna icke fingo överstiga vissa för varje ort fastställda belopp. F r å n och med år 1924 beviljades — med vissa undantag (se nedan) — icke vidare årliga tillskott från statens sida i de former som tillämpats under bostadskrisens år, under motivering att den akuta bostadskrisen var hävd och att den icke subventionerade byggnadsverksamheten tack vare byggnadskostnadernas fall rönt starkt uppsving. Statslån enligt 1901 års bostadslag kunde dock fortfarande utgå. De före kriget gällande, ursprungliga bestämmelserna i bostadslagen kommo därigenom på nytt automatiskt i kraft. — Under krigs- och efterkrigsårens akuta kris på bostadsmarknaden åstadkoms — särskilt under åren 1920 och 1921 — en mycket betydande byggnadsverksamhet med tillhjälp av statslån och årliga tillskott. Under vart och ett av de nämnda åren färdigställdes med statens hjälp i dessa former över 22 000 nya bostäder. De abnorma förhållandena under krisåren framdrevo även andra åtgärder, som i högre grad än de hittills nämnda föl lo utom ramen av den allmänna bostadslagen. Förutom statsbidragen till byggande av nödbostäder med begränsad livslängd beviljades sålunda statliga tillskott i form av engångsbidrag till byggande av medelklassbostäder. (Bostadslagen omfattar blott »arbetarbostäder».) Byggnadskostnadernas stegring under kriget hade praktiskt taget helt lamslagit den enskilda byggnadsverksamheten. Endast de statsunderstödda kommunerna och allmännyttiga företagen hade under de svåraste krisåren möjligheter att bygga. F ö r att stimulera det enskilda företagandet och möjliggöra en successiv avveckling av de speciella åtgärder, som framdrivits av den akuta krisen, infördes år 1920 premier till privata byggnadsföretagare och föreningar. Dessa premier hade formen av engångsbidrag utan återbetalningsskyldighet och bestämdes i relation till bostadsytan (20 gulden per kvm) upp till ett visst maximum (2 000 gulden per bostad); de motsvarade i allmänhet ungefär 30 % av byggnadsvärdet. Avsikten var att täcka risken på grund av det väntade fallet i byggnadskostnaderna. Premier utbetalades i stor utsträckning t. o. m. 1923, varefter tack vare byggnadskostnadernas fall den privata byggnadsverksamheten kunde fortsätta utan understöd. — Även kommuner och allmännyttiga företag använde sig i viss utsträckning av premierna under den tid, då av statsfinansiella skäl statens lån och tillskott enligt bostadslagen begränsades. F r å n och med 1924, d. v. s. efter avvecklandet av statshjälpen i olika former till »krisbyggandet», ha i Holland tillskott från statens sida enligt bostadslagen utgått

167 icke för den »normala» bostadsförsörjningen utan endast för vissa begränsade ändamål: a) Saneringsändamål, d. v. s. nybyggnad i ersättning för äldre bostäder, som drabbas av saneringsåtgärder; b) Nybyggnad av billiga arbetarbostäder i orter, där den privata byggnadsverksamheten är uppenbart otillräcklig; c) Lantarbetarbostäder. I praktiken har på senare år nya statsbidrag i form av årliga tillskott enligt bostadslagen nästan uteslutande utgått för ersättningsbyggnad vid saneringsföretag samt för byggande av lantarbetarbostäder. Den holländska staten utbetalar j u dock årligen stora belopp i tillskott till de kommuner och allmännyttiga företag, som tidigare beviljats finansiell hjälp av staten enligt 1901 års lag. Statslån till kommuner och allmännyttiga företag enligt bostadslagen ha även efter 1924 utgått, dock i långt mindre omfattning än under krisåren och endast till sådana kommuner, som icke kunnat skaffa det erforderliga byggnadskapitalet. Dessutom har staten till privata företagare beviljat sekundärkredit upp till 85 % av byggnadsvärdet. — Många kommuner ha även efter 1924 fortsatt att bygga med egna medel och att bevilja billiga lån och tillskott till allmännyttiga företag. I enlighet med den konsekventa deflationspolitik, som utmärkt den holländska ekonomiska politiken på senare år, har under den senaste depressionen en utpräglat restriktiv byggnadspolitik förts från statens sida. Dock säges 1 för närvarande åtgärder förberedas i syfte att inom kort tid åstadkomma en sänkning av hyrorna för arbetarbostäder ävensom produktion av billiga bostäder. Organisation. F ö r att befordra genomförandet av de bestämmelser, som innehöllos i 1901 års bostadslag, insattes en central instans (»kollegium», senare »bostadsråd»), som hade att pröva ansökningarna om statslån och årliga tillskott, kontrollera medlens riktiga användning och utföra övriga åt staten i lagen uppdragna uppgifter. Dess arbetsuppgifter preciserades närmare genom en regeringsinstruktion. Efter kriget synes det centrala bostadsrådets uppgifter ha varit begränsade till att i samverkan med lokalmyndigheterna öva uppsikt över och befordra de allmännyttiga företagen samt till att råda arbetsministern, som handlägger bostadsärenden, i frågor rörande försörjningen med billiga bostäder. Rådets medlemmar utnämnas av regeringen. — Det är att märka att i Holland bostadsinspektionen har en mycket fast organisation under statlig överledning, vilket bl. a. innebär ett visst statligt inflytande över kommunernas saneringspolitik, samt att provinsialmyndigheterna — i enlighet med den holländska förvaltningsapparatens uppbyggnad — tilldelats omfattande prövande och rådgivande uppgifter beträffande lokalmyndigheternas bostadspolitiska förehavanden med statlig hjälp. Kommunerna. 1901 års bostadslag tilldelade kommunerna mycket vidsträckta uppgifter, för vilka tidigare redogjorts. — De finansiella uppgifter, som ålagts kommunerna vid subventionering av bostadsbyggande, äro dels årliga tillskott för hyresförbilligande till samma belopp som staten (under krisåren betalade dock staten 75 %), dels garanti för de statslån med låg ränta, som genom kommunernas förmedling tilldelas allmännyttiga företag. Detta betyder, att — om av någon anledning hyrorna i de subventionerade bostäderna måste nedsättas — förlusten bäres av kommunen, under det att stat och kommun dela besparingen lika i sådana fall, då höjning av hyrorna är möjlig. Byggande av kommunala bostäder har skett såväl i egen regi som på entreprenad. Förvaltningen av bostäder, som stannat under kommunal förvaltning, har i allmänhet legat i händerna på det kommunala byggnadsorganet. I stor utsträckning ha emellertid kommunerna överlåtit såväl byggnads- som förvaltningsuppgiften åt allmännyttiga företag. 1

Enligt uppgift från svenska beskickningen i Haag.

168 Allmännyttiga företag utgöra ett av de mest karakteristiska inslagen i det holländska bostadsväsendet. De ha i stor utsträckning bildats av kommunerna i form av stiftelser, vilka förvalta subventionerade bostäder enligt regler, som bestämts av lokalmyndigheterna, men innanför dessa regler självständigt; möjligheten av skiftande politiska inflytelser på förvaltningen anses härigenom mindre än under direkt kommunal förvaltning. Bestämmelserna i bostadslagen om allmännyttiga företag, som kunna komma i åtnjutande av statsbidrag, äro relativt detaljerade. De allmännyttiga företagen kunna vara föreningar, stiftelser och bolag, som uteslutande syssla med uppgiften att förbättra »folkbostäderna». Bland de allmänna villkoren för dessa företag ingår, att utöver en låg, högst 4 %, utdelning på eget kapital, där sådant finnes, samt måttlig ersättning för utfört arbete, varje pekuniär fördel för medlemmar, andelsägare och ledare är utesluten, överskott måste användas i enlighet med företagets syfte. Inteckning eller försäljning av fastigheten får ske endast efter vederbörande kommunalmyndighets tillåtelse. Föreningen etc. måste upplösas, om det statliga »erkännandet» som allmännyttigt företag upphäves. I sådant fall måste dess egendom erbjudas kommunen mot ersättning av det investerade kapitalet. Genom senare bestämmelser kunna även kooperativa företag, som icke höra till de »erkända» föreningarna, med instämmande av kommunalmyndigheterna erhålla lån (men ej tillskott), som amorteras på något kortare tid än de erkända företagens och kommunernas lån av staten. — Bostadslagen förutsätter icke att de erkända allmännyttiga företagen ha eget kapital. Statslånen enligt lagen kunna ges upp till 100 % av byggnadsvärdet, och kommunerna ansvara — som nämnts — för annuiteternas betalning. Vissa städer ha dock uppställt krav på ett visst egenkapital för förmedling av statslån; det har dock därvid varit fråga endast om ett par procent (högst 5 %) av byggnadsvärdet. I Holland har i högre grad än i kanske något annat land utrymme för de socialpedagogiska synpunkterna givits i bostadspolitiken. F r å n första början voro de finansiella hjälpåtgärderna enligt 1901 års bostadslag avsedda för förbättring av bostadsförhållandena för socialt efterblivna befolkningsskikt och i synnerhet för sådana familjer, som bebodde städernas slumområden. I motiveringen till lagen betonades, att tillskotten tjänade uppfostringsändamål. Särskilt de städer, som själva förvalta bostäder, ha även ägnat mycket arbete åt att tillgodose uppfostringssyftet: ». . . när en kommun måste taga hand om bostadsbyggande, måste den också sörja för att de byggda bostäderna bli så förvaltade att en bestående förbättring av bostadsförhållandena ernås, och detta går i varje fall utöver det blotta anskaffandet av en bostad. Det kräves även, a t t varje familj blir anvisad den bostad, som är för den lämpligast med hänsyn till familjens sammansättning, dess inkomst och dess egen samt omgivningens sociala ställning. Det kräves också, att de boende uppfostras till god skötsel av bostaden, till ordnad hyresbetalning och till god grannsämja.» 1 — Den mest konsekventa, men också delvis extrema tillämpningen av dessa uppfostringsprinciper har gjorts i Amsterdam, som bl. a. har inrättat särskilda bostadskolonier i kommunal regi under mycket sträng uppsikt för asociala familjer. Lämpligheten av att koncentrera de asociala till slutna bostadsområden har dock energiskt bestridits från bl. a. engelskt håll. De allmännyttiga bostadsföretagen tillämpa i stor utsträckning förvaltningsprinciper, som likna de engelska. Man använder företrädesvis socialt skolade kvinnor, som vid inkasseringen av hyran (vilket liksom i England sker veckovis) och genom husbesök lära noga känna de boende och söka genom råd och dåd uppfostra dem till god bostads- och hemvård. 1

De Jonge van Ellemeet, Wohnen und Bauen, 1931, s. 213.

169 f) Tyskland. Den tyska utvecklingen under kriget och den efterföljande inflationen frambragte i drastisk förstoring alla de svårigheter, som europeisk bostadspolitik i allmänhet hade att kämpa mot vid början av efterkrigsepoken. Även efter stabiliseringen av valutan (år 1924) kvarstodo extraordinära svårigheter att uppbringa kapital för bostadsbyggandet; ännu i slutet av 1920-talet krävdes på öppna marknaden 6 å 8 % för primärkredit, 14 å 16 % för sekundärkredit. — Byggnadsverksamhetens praktiskt taget fullständiga inställande under krigsåren och de närmaste efterkrigsåren jämte den starka hushållsbildningen efter fredsslutet och därefter under hela 1920-talet medförde ett enormt kvarstående deficit av bostäder, som bl. a. ledde till att familjer i stor utsträckning delade bostad. Under de första åren efter kriget sökte staten befordra byggnadsverksamheten genom engångsbidrag utan återbetalningsskyldighet, avsedda att täcka skillnaden mellan aktuella byggnadskostnader och de kostnader, som väntades så småningom inställa sig. Genom den fortsatta hejdlösa inflationen sattes emellertid detta system ur funktion. Efter stabiliseringen av marken infördes ett annat system för subvention, vars utformning betingades av nödvändigheten att försörja byggnadsverksamheten med det kapital, som vid rådande kapitalknapphet icke till rimligt pris kunde erhållas på den öppna marknaden. De extraordinära förhållanden, som r å t t i Tyskland och i synnerhet på dess kapitalmarknad under efterkrigstiden, göra att erfarenheterna av då tillämpade bostadspolitiska metoder och deras resultat knappast erbjuda samma allmänna intresse som erfarenheterna från åtskilliga andra länder. ^ I särskilt hög grad gäller detta om bostadspolitiken under den senaste depressionen. (Det följande gäller därför i huvudsak perioden från valutastabiliseringen till krisutbrottet.) Huvudparten av de medel, som genom staten ställts till förfogande för byggnadsverksamhet, har erhållits genom en särskild skatt på äldre fastigheter, Hauszinssteuer. De skulder, som åvilade äldre fastigheter, hade genom inflationen reducerats till praktiskt taget noll och senare genom uppvärdering i sammanhang med markdevalveringen fixerats till 25 % av förkrigsvärdena; samtidigt hade hyrorna stigit över förkrigsvärdena. Hyresskatten innebar alltså, att en del av fastighetsägarnas inflationsvinster indrogs till staten; de genom skatten inflytande medlen bundos delvis till användningen att subventionera nybyggnad. Principen var därvid, att genom subventionen hyrorna för nya bostäder skulle kunna sättas till samma höjd som de av lagstiftning bundna hyrorna för likvärdiga bostäder i hus, byggda före kriget. Hyresskatten har i olika delstater varit av olika höjd, och även den del därav, som bestämts till användningen att befordra nybyggnad, har varit växlande i olika delstater och vid olika tider. Variationerna de olika delstaterna emellan ha dock hållits inom vissa gränser genom vid olika tidpunkter antagna »riksriktlinjer» för bostadspolitiken. Nybyggnadsandelen av skatten har till en del disponerats inom de kommuner, där skatten uppburits, till en del tillförts en statlig fond, ur vilken lån beviljats till byggande inom särskilt behövande kommuner. Medel som återkommit genom betalning av räntor och amorteringar på lån ur hyresskattemedlen ha tillflutit fonder,^ som bl. a. använts för ställande av offentlig borgen för lån till byggnadsändamål eller för beviljande av räntetillskott för sådana lån. Lån av hyresskattemedel ha beviljats åt olika slag av byggnadsföretag, även privata, som uppfyllt vissa allmänna fordringar beträffande de uppförda bostäderna (vissa minima i fråga om bostadskvalitet, vissa maxima i fråga om bostadens storlek). Principiellt har företräde givits för byggnadsföretag, som kunnat garantera det mest ekonomiska utförandet, för en- och tvåfamiljshus i trädgårdsstäder (i synnerhet i form av sammanhängande »Siedlungen») samt för bostäder åt barnrika familjer och krigsinvalider.

170 Lånen ha haft karaktären av sekundärkredit, vars belopp i allmänhet utgjort 3 000—5 000 RM per bostad (i vissa delstater högre) eller bestämts till högst^två tredjedelar av byggnadskapitalet; i regel har denna gräns dock icke uppnåtts. (Primärkredit, huvudsakligen från sparbankerna, har under efterkrigstiden kunnat erhållas i allmänhet endast upp till 40 % av fastighetsvärdet.) Belåningsgränsen har i regel satts till högst 90 %, i särskilda fall, t. ex. vid byggande för barnrika familjer, har dock lån ur hyresskattefonderna givits upp till 100 %. — R ä n t a n har merendels varit 3 %; för den händelse hyran därvid skulle överstiga hyran för en motsvarande bostad byggd före kriget, har dock räntan kunnat nedsättas till 1 %. Då, som nämnts, räntan på sekundärlån i öppna marknaden lär varit 14 å 16 %, framstår räntereduktionen som mycket betydande. — Kapitalförsörjningen till byggnadsverksamheten har alltså visat det upp-och-ned-vända förhållandet av bottenlån till 6 å 8 % och sekundärlån till 1 å 3 %. Bestämmelserna om hyresskatt och lån ur hyresskattefonder ha icke endast varierat från den ena delstaten till den andra; användningen av medlen h a r även växlat från ort till ort, eftersom kommunerna haft en viss frihet i förfogandet över den del av hyresskattemedlen, som stannat inom kommunen. Man möter därför i olika städer en mångfald speciella förfaringssätt, såsom hyresavdrag för särskilt behövande personer eller ränteförbilligande till förmån för barnrika familjer o. s. v., samt olikheter med avseende å exempelvis byggande och förvaltande företag, husoch lägenhetstyper o. s. v. Utöver det kapital, som tillförts byggnadsverksamheten u r hyresskattefonderna ha de tyska kommunerna i stor utsträckning beviljat lån av egna medel. Under åren 1924—1929 utanordnades för byggnadsändamål över 4 miljarder RM ur hyresskattefonderna, under det att kommunerna av egna fonder ställde nära 2 miljarder RM till förfogande. — Under åren före krisen 1929, då bostadsbyggnadsverksamheten var högst, tillkommo omkring 75 % av de uppförda bostäderna med hjälp av hyresskattelån; ytterligare 10 å 12 % hade offentligt understöd i annan form, varför endast ungefär 15 % av bostadsbyggnadsverksamheten skedde utan bidrag av stater och kommuner. Det är numera en allmän uppfattning, att den offentliga finansieringen av byggnadsverksamheten under 1920-talets senare del innehöll många missgrepp och var mycket slösaktig, icke i den meningen, att med offentlig hjälp för många bostäder byggdes — den kvarstående bostadsbristen är ett ofrånkomligt faktum — men därigenom att ingen tillfredsställande kontroll på byggnadskostnaderna utövades. Det har även anmärkts på, att de offentliga medlen använts att bygga onödigt stora och — i förhållande till de minst bemedlades hyresbetalningsförmåga — dyra bostäder. I stor utsträckning har därför resultatet blivit det i många länder alltför vanliga, att den offentliga subventionen icke kommit dem tillgodo som bäst behövt den. Den senaste depressionen drabbade byggnadsverksamheten i Tyskland mycket hårt. Statsfinansiella omständigheter fingo motivera starka restriktioner i de offentliga bidragen till bostadsbyggandet; bidragen inskränktes allt mer till »Kleinstwohnungen», enkelt utrustade minimibostäder. — Under det senaste året ha de bostadspolitiska strävandena inriktats på att befordra dels upprustning av äldre fastigheter genom tillskott och räntegottgörelse, dels byggande med offentliga lån av egna hem och »vorstädtische Kleinsiedlungen», bostadsanläggningar av småhus i förening med planteringsland för familjens delvisa självförsörjning, förlagda utanför städerna och avsedda för arbetslösa och korttidsarbetare. Dessutom planeras sanering av äldre stadspartier. Organisation. E n betydande roll i den tyska bostadspolitiken under efterkrigstiden har spelats av de s. k. Wohnungsfursorgegesellschaften, självständiga offentliga företag, som inrättats i samtliga preussiska provinser och även i de flesta övriga delstaterna. Deras medlemmar innesluta representanter för stat, provinser, kommuner, försäkrings- och kreditorganisationer samt allmännyttiga bostadsföretag.

171 Deras kapital har till större delen tillskjutits av stat, provinser och kommuner. Deras allmänna uppgift är att befordra byggnads- och bostadsväsendets utveckling. De kunna själva bygga (anläggning av trädgårdsstäder o. d.), men deras huvudsakliga funktioner i samband med städernas bostadsväsen (deras verksamhet gäller även landsbygdens bostadsförhållanden) äro att utföra undersökningar och giva råd i tekniska och andra till området hörande frågor samt finansiellt bistå organisationer, som bygga billiga bostäder. För dessa ändamål ha de utarbetat mönsterplaner, fördelat krediter ur statsandelen av hyresskattemedlen, organiserat inköp av större partier och distribuerat byggnadsmaterial till de byggande organisationerna o. s. v. Kommunerna ha byggt i egen regi i icke ringa omfattning, särskilt under åren 1926—29; i allmänhet har det därvid gällt särskilt billiga smålägenheter eller bostäder avsedda för speciellt behövande befolkningskategorier. I de större städerna ha för de kommunala bostädernas förvaltning inrättats särskilda organ. Det är en ofta påpekad erfarenhet, att det är svårare att få in hyrorna i kommunala bostäder än i privata och föreningsbostäder, vilket anses bero på att skyldigheten att betala hyran uppfattas mindre strängt och att kommunens möjligheter att ingripa mot försumlig hyresgäst äro mindre. Det har vidare klagats på att slitaget är större i kommunala hus. Givetvis sammanhänger allt detta även med att de kommunala husen merendels bebos av ett fattigare och mera barnrikt klientel. Till större delen ha kommunerna — av nämnda och andra skäl — överlåtit byggnads- och förvaltningsuppgifterna på fristående företag, som bildats av kommunen (allmännyttiga bolag o. s. v.) och över vars förvaltning kommunen har inflytande. Det anses att en mera affärsmässig skötsel av bostäderna därigenom erhålles och att politiska biinflytanden lättare undvikas. Denna utväg har tillgripits särskilt i sådana orter, där den av stat och kommun understödda bostadsförsörjningen icke har kunnat anförtros redan existerande kooperativa eller andra allmännyttiga företag. Det är härvid dock att märka, att kommunerna i betydande omfattning med lån ur hyresskattemedlen och på andra sätt understött även privata byggnadsföretagare, varvid man sökt genom särskilda bestämmelser förhindra, att de offentliga medlen missbrukas att tjäna enskilda vinstsyften. Allmännyttiga företag ha spelat en utomordentligt stor roll för efterkrigstidens subventionerade byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. De ha varit av olika typer: utom de nyss nämnda, av kommunerna direkt bildade förvaltningsföretagen ha förekommit kooperativa företag med i allmänhet mycket litet eget kapital, filantropiska företag, bolag med begränsad vinstutdelning, av industrier bildade bostadsföretag för arbetare och anställda o. s. v. »Allmännyttigheten» har stundom varit skäligen oklar och missbruk av etiketten synes ha förekommit i viss utsträckning. Genom en förordning av riksregeringen år 1931 preciserades begreppet till att gälla endast i sådana fall, där byggnadsföretaget bygger blott för den mindre bemedlade befolkningen och utdelar högst 5 % på eget kapital. Vid upplösning få delägarna erhålla tillbaka högst det tillskjutna nominella kapitalet: överskott skall användas för allmännyttiga ändamål. H ä r t i l l komma även andra restriktiva bestämmelser med liknande syfte. II.

Lärdomar av f r ä m m a n d e länders

foostadssubventionspolitik.

Bostadspolitiken, bedriven i större omfattning, är, såsom framgår av det föregående, i huvudsak en efterkrigsföreteelse. De ansatser som före kriget gjordes, voro av skäligen ringa omfattning, mätta efter kvantiteten av resultaten. Efter kriget har däremot bostadsfrågan nästan över hela Europa framträtt som en av de dominerande socialpolitiska frågorna. Vill man söka ledning för uppdragandet av rationella bostadspolitiska linjer i de erfarenheter, som i olika länder h u n n i t samlas under de senaste femton åren, måste man först och främst minnas de excep-

172 tionella betingelser för bostadspolitiken, som bestodo vid inledningen till efterkrigsepoken. Det väsentligaste är då, a t t efterkrigstidens bostadspolitik i allmänhet icke haft karaktären av målmedvetet planerade försök att höja bostadsstandarden, utan helt enkelt utgjort av rent nödtvång forcerade åtgärder att möta den oerhörda akuta bostadsbrist, som följde på krigsåren. Den enda möjligheten till lösning låg i en omfattande bostadsproduktion, och eftersom privatekonomiskt räntabel produktion icke var möjlig till följd av förskjutningarna mellan byggnadskostnader och hyresnivåer samt i vissa länder de abnormt uppskruvade räntesatserna, framstod finansiell hjälp i en eller annan form från statens sida såsom oundgängligen nödvändig. Allt efter som den akuta bostadsbristen med olika hastighet och i olika grad lindrats, ha i allmänhet åtgärderna till ekonomiskt understöd från statens sida av byggnadsverksamheten givits en mera speciell inriktning, och därvid har det framför allt varit slumsaneringssyftet och syftet att stödja barnrika familjer som tillgodosetts. Denna tendens har väl sin förklaring dels däri, att vid en inskränkning av den offentliga subventionsverksamheten, vilken varit möjlig sedan den mest akuta bristen blivit hävd, det framstår som angeläget att låta de mest behövande få del av hjälpen, dels däri, att de befolkningspolitiska hänsynen allt mera t r ä t t i förgrunden. Resultatet av efterkrigstidens europeiska bostadspolitik är först och främst att det med offentligt ekonomiskt stöd byggts ett par miljoner familjebostäder, som utan statens medverkan antingen icke skulle ha kommit till stånd eller tillförts marknaden med en väsentligt högre hyra. Detta har givetvis påverkat den allmänna hyresnivån och därmed inneburit fördelningspolitiska verkningar av obestämbar, men otvivelaktigt betydande omfattning. Att i åtskilliga länder, t. ex. Tyskland och England, fortfarande ett stort bostadsdeficit består, trots den stora subventionerade bostadsproduktionen, sammanhänger givetvis med den starka ökningen i antalet familjehushåll under efterkrigstiden. — Även för tillskapandet av nya former för byggnadsföretagande och fastighetsförvaltning samt finansiella och administrativa metoder för de offentliga organens insatser i bostadsväsendet har efterkrigstidens bostadspolitik lämnat betydande positiva resultat. I fråga om principerna för bostadssubventionen och fördelningen av hjälpeffekten på olika kategorier av hjälpbehövande kan det emellertid sägas, att den förda politiken i betydande grad inneburit ett misslyckande. Det har ofta klagats över, att endast ett mycket begränsat antal familjer kommit i åtnjutande av de fördelar, som bostadspolitiken skapat, under det att en väsentligt större del av lika behövande blivit utan. Detta har i många fall skapat ett intryck av godtycke och meningslöst slöseri med offentliga medel, som haft olyckliga verkningar. I och för sig är det självklart, att verkan på bostadssituationen av en än så energisk bostadspolitik kan komma fram endast så småningom och att hjälpeffekten därför till en början måste framträda så att säga fläckvis, detta särskilt som j u bostadspolitiken efter kriget har haft att möta inte endast ett enormt under krigstiden uppkommet bostadsunderskott utan även en exceptionellt stor familjebildning. Det kan ju också sägas, att om hjälpeffekten varit ringa, så beror det på att de offentliga insatserna varit för snålt tilltagna. Men under alla omständigheter måste det framstå som angeläget, att de medel som uppoffras för bostadssociala ändamål, komma till effektivast möjliga användning. I detta stycke har åtskilligt brustit. Det är, såsom framgår av den tidigare lämnade översikten, en pinsamt vanlig erfarenhet, att de familjer som i första hand vore i behov av hjälp, trots subventionen icke förmå betala hyran, varför subventionsbyggandet antingen icke kommer att fylla avsett ändamål eller också måste kompletteras med ökade bidrag från fattigvården. Genom de mest behövande familjernas oförmåga att tillvarataga de av subventionen skapade fördelarna komma de genom statens och kommunens insatser förbilligade bostäderna att till stor del besättas av familjer, som ha långt mindre

173 behov av det allmännas omsorger än många andra familjer, varför en mindre effekt nås än som varit möjligt i fråga om hjälp åt de mest behövande. Delvis ha dessa missförhållanden otvivelaktigt haft sin rot i en felaktig hållning till de bostadssociala problemen hos de ansvariga kommunala myndigheter, som ha haft att adminstrera hjälpen. Man har på samma sätt som privata husägare givit företräde icke i första hand åt de mest behövande, utan åt dem, som kunnat väntas bli de säkraste och minst besvärliga hyresgästerna, vilket — liksom fallet är på den privata hyresmarknaden — framför allt gått ut över de barnrika familjerna. »Trots att de lokala myndigheterna i allmänhet ha utfärdat beslut till fördel för hysandet av stora familjer, ha de som ha skött husens uthyrande olyckligtvis haft en benägenhet att ge företräde åt de 'goda' hyresgästerna, d. v. s. de med en hygglig inkomst och få barn.» 1 Den citerade författaren h a r gjort vissa stickprovsundersökningar av klientelet i med statsbidrag uppförda kommunala hus i England och jämfört med förhållandena i bostäder, uppförda av välgörande organisationer med en stab av socialt tränade tjänstemän. Resultatet blev slående: i den förra gruppen av bostäder var den genomsnittliga hushållsstorleken mellan fyra och fem, i vissa städer t. o. m. under fyra, medan i den senare gruppen hushållsstorleken varierade mellan sex och åtta, med ett medeltal av över sex och en halv. H a n anför vidare exempel, »som levande illustrera det misstag vi ha gjort i att ge subventionerade bostäder åt välbärgade familjer och lämna de som behöva dem icke endast utan hjälp utan även att deltaga i kostnaderna för subventionen». E n amerikansk iakttagare summerar de här berörda förhållandena på följande sätt: »Det har ständigt konstaterats i den europeiska bostadslitteraturen, att de statliga bostadssubventionerna icke ha varit effektiva i att bringa ned hyrorna i nybyggda bostäder till det läge, där dessa äro överkomliga för de lägre inkomsttagarna. Den nästan allmängiltiga erfarenheten är att de subventionerade bostäderna upptagas av familjer, vilkas inkomster äro betydligt över existensminimum. För dessa familjer synes verkan av subventionen vara att frigöra delar av deras inkomst för utgifter i annan riktning. Bostadssubventioner subventionera icke alls bostäder, utan andra poster för vilka inkomster ges ut.» 2 Den sista satsen är naturligtvis i sin kategoriska form överdriven men beklagligtvis till mycket stor del riktig. Det är att märka, att det påtalade förhållandet icke endast innebär, att den socialpolitiska effekten av subventionsåtgärderna blir felaktigt fördelad och därmed också totalt mindre än möjligt, utan även att en del TcöpTcraftig bostadsefterfrågan, som annars skulle kunnat stimulera bostadsproduktionen, undandrages bostadsmarknaden. Felfördelningen av subventionen är därför olycklig även ur produktionssynpunkt. Speciell hänsyn kräver det förhållandet att familjeinkomsterna och hyresbetalningsförmågan variera. E n del av de här berörda missförhållandena förklaras därav, att familjer, som på grund av låga inkomster eller barnrikedom en gång fått bostad i en subventionerad fastighet men som sedermera fått sin ställning förändrad genom förbättring av familjeinkomsten, barnens avflyttning o. s. v., gärna komma att sitta kvar och åtnjuta förmåner som andra familjer varit i bättre behov av. Det är lätt att säga, att i sådana fall de icke längre stödbehövande familjerna få avflytta, men erfarenheter från många håll (t. ex. London) ha visat att försök i den riktningen möta mycket stora hinder. Dessutom är avhysningsmetoden onekligen föga tilltalande; den kan skapa en känsla av osäkerhet i besittningen av familjebostaden, vars verkningar på den psykologiska inställningen till den sociala bostadsverksamheten kunna vara olyckliga. överhuvud kan systemet med indirekt hyresförbilligande genom subvention av huset och enhetliga hyror aldrig i verkligheten — inom ramen av de praktiska möj1 2

E. D. Simon, The Anti-slum Campaign, s. 24. E. M. Fisher, Housing Problems, Quarterly Journal of Economics, Nov. 1933, s. 136 f.

174 ligheter man har att räkna med — möjliggöra tillräcklig hänsyn till att hyresbetalningsförmågan, och behovet av bostadshjälp är olika vid olika tider, dels på grund av växlingar i familjeinkomsten, framför allt genom arbetslöshet, dels — och viktigast — för familjer med barn under olika perioder av barnens uppväxttid. Det kan därför icke effektivt råda bot för den värsta formen av trångboddhet och den, som socialt sett är mest värd statens insatser, nämligen trångboddheten hos familjer med växande barn. Kostnaden för barnen tvingar ofta familjen in i en trång och dålig bostad just under den period i familjens historia, då behovet av en rymlig och god bostad är som störst. Det är här tal om de verkligt behövande, icke om den stora massa av familjer, som av egna krafter skulle kunna lösa sin bostadsfråga bättre. Behovet av näring och kläder måste gå före behovet av bostad, och för de mindre bemedlade, barnrika familjerna blir därför gärna just bostaden av alla elementära levnadsbehov det sämst tillgodosedda. E n hygglig bostad kan ta en så stor del av inkomsten att återstoden blir för liten för närings- och klädesbehovets tillräckliga täckande, varför barnens sunda utveckling kan äventyras. Allt detta talar för att familjen och icke huset subventioneras. E n möjlig metod, som flerstädes praktiserats, vore att använda medel, som anvisats till bostadssubvention, till att ge direkta hyresbidrag till familjerna. Som exempel på dylika direkt hyresförbilligande åtgärder kan nämnas Basel. Man hade där gjort den vanliga erfarenheten, att subventionering av byggandet av ett visst antal lägenheter i syfte att förbilliga hyrorna endast kom ett mycket begränsat antal familjer till godo, under det a t t ett väsentligt större antal lika nödlidande familjer förblev ohulpet eller hänvisat till fattigvården. Man övergick därför till ett — dock endast tillfälligt tillämpat — system, enligt vilket alla mindre bemedlade familjer med mer än tre barn erhöllo ett bidrag till sin bostadskostnad, vilket icke räknades som fattigunderstöd. Bidragen utgingo differentierade efter t r e inkomstklasser: 1. Vid en årlig inkomst upp till 2 500 francs 30 % av årshyran, högst 350 francs. 2. Vid en årlig inkomst av 2 501—3 500 francs 20 % av årshyran, högst 200 francs. 3. Vid en årlig inkomst av 3 501—4 500 francs 10 % av årshyran, högst 100 francs. Som årlig inkomst gällde den beskattningsbara inkomsten efter avdrag av 500 francs för varje minderårigt barn. — Systemet tillämpades under åren 1926—30. Det upphörde icke därför att det fungerade illa; det var från början avsett som tillfälligt, »för att för hyresgästerna underlätta anpassningen till den höjda hyresnivån». 1 Denna metod för lindrande av bostadskostnaden genom direkta hyresbidrag innebär ju en renodling av synpunkten att familjen och icke huset bör subventioneras. E n sådan renodling har dock väsentliga olägenheter. För det första är den så förvillande lik vanlig fattigvård, att även deklarationer att det inte är fråga om fattigvård kunna befaras bli verkningslösa. För det andra släppas genom en sådan metod alla möjligheter att direkt inverka på bostadsproduktionens gestaltning, dess inriktning på lägenhetskategorier o. s. v., och därtill gå en del av möjligheterna att uppfostra hyresklientelet förlorade. Det förefaller som om den rationella kompromissen vore, att subventionen knytes vid huset, men det genom subventionen möjliggjorda hyresförbilligandet utmätes efter familjens efter vissa objektiva kriterier definierade behov, och att alltså hyrorna differentieras. Genom ett system med differentierade hyror kan åtminstone delvis undvikas det missförhållandet att å ena sidan de mest behövande familjerna uteslutas på grund av bristande betalningsförmåga, å andra sidan lägenheterna komma att upptagas av familjer, som hade råd att betala högre hyror och för vilka hyressubventionen därför helt eller delvis blir en subvention av andra behov än bostadsbehovet. Till en viss grad Das Wohnungswesen ausserdeutscher Länder, s. 170.

175 kunna dylika ölägenheter visserligen undvikas genom ett mycket strängt urval av hyresgästerna, men erfarenheten ger icke belägg för att denna metod är lätt att göra effektiv. Av den föregående redogörelsen har framgått att differentiering av bostadssubventionen särskilt efter barnantal flerstädes tillämpas i utlandet. Särskilt i Frankrike har en sådan princip konsekvent fullföljts. Även i England har diffenrentierad hyresbestämning tillämpats av olika kommuner och på senare år t. o. m. fått officiell sanktion. 1 Metoderna variera i det oändliga och förefalla stundom rätt komplicerade. E t t par exempel: Banbury: minimihyra på 6/6, som ökas med IV2 d. för varje 1/— inkomst över 30/—, minus en rabatt av 1/— för varje barn. Welwyn, Finsbury och Guildford: rabatt av 6/— för varje barn, utan hänsyn till inkomst. (I Welwyn och Guildford debiteras tillägg för varje inneboende, i Finsbury minskas rabatten för varje förtjänande familjemedlem utom familjeöverhuvudet). Cambridge: Tag inkomsten och drag ifrån hyra (inkl. »rates») plus försäkring plus 10/—; dividera med antalet hushållsmedlemmar. Om detta ger mindre än 3/6, ges en rabatt av 1/— för varje barn; vid belopp mellan 3/6 och 4/6 ges rabatt av 6 d. per barn. Syftet med hyresdifferentiering är ju att fördela hjälpeffekten av en viss bostadssubvention på ett mera effektivt sätt än som är möjligt vid enhetliga hyror. I praktiken kan dock knappast en fullständig anpassning till de individuella familjebehoven åstadkommas utan en alltför vidlyftig administrativ apparat och utan att den samhälleliga bostadsvårdens uppgifter sammanblandas med fattigvårdens, arbetslöshetshjälpens och andra hjälpinstitutioners uppgifter. Praktiska skäl tala för att differentieringen sker efter enkla, fasta regler och utgår från lättgripliga, utan svårighet konstaterbara kriterier. Stockholm i januari 1935. Alf Johansson.

1 Circular 1138: »— — — lagen tillåter uttryckligen att olika hyresgäster debiteras olika hyror — .» Jämför ovan sid. 154 samt E. D. Simon, a. a., sid. 181 ff.

176 Bilaga 6.

Om bostadens inflytande på de boendes hälsa.1 I. Inledning. Bostadens betydelse för vidmakthållande av ett gott fysiskt och psykiskt hälsotillstånd torde vara av alla erkänd. Och en god bostad torde allmänt medgivas vara ett av de grundläggande hygieniska kraven i samhället. Mindervärdighet hos en bostad i ett eller annat avseende kan emellertid i flertalet fall inte direkt sättas såsom orsak till en viss eller vissa patologiska företeelser hos de boende. När det gäller att analysera de olika faktorer, som medverka vid uppkomsten av fysisk eller psykisk ohälsa, måste det framhållas, att e 11 orsaksmoment i de flesta fall icke är tillräckligt såsom förklaring, utan att ett sjukligt tillstånd nästan ständigt framkallas genom samverkan av f l e r a . Dessas inbördes förhållanden kan vara svårt eller omöjligt att fastställa. Såsom viktiga orsaksgrupper kan man uppställa: 1) konstitutionen (varvid arvets betydelse bör framhållas), 2) födan, 3) parasiterande varelser (smitta, ohyra, skadedjur) och 4) klimatet. De olika inflytelser, som bostaden har på de boendes hälsa, falla till större delen inom den sistnämnda gruppen. Bostaden, som ursprungligen även haft till uppgift att skydda människan mot fiender, har numera till huvuduppgift att bereda henne bättre klimatiska förhållanden (lämplig temperatur, luftfuktighet o. s. v.) än vad den fria naturen erbjuder. Bostaden har även till uppgift att giva de boende ett lämpligt »andligt klimat». »Den skall erbjuda henne en från andra människor isolerad uppehållsort, där vissa arbeten kunna utföras, där hon kan vila och där hon kan ägna sig åt själslig utbildning eller förströelsesysselsättning. När det är fråga om familj, skall bostaden vara dess hem, där familjemedlemmarna på den arbetsfria tiden kunna hava tillfälle till umgänge med varandra och föräldrarna ha tillfälle att sysselsätta sig med barnens uppfostran.» ( A l f r e d Pettersson.) De av olämpliga klimatiska förhållanden direkt betingade skadorna äro ofta icke 1 Vid utarbetandet hava medverkat docent J. Axel Höjer och med lic. Hjalmar Lilliestierna. Kap. V är i sin helhet författat av fil. kand. Alva Myrdal. — För framställningen har använts bl. a. följande litteratur: Alfred Pettersson: Luften och klimatet, Stockholm 1928. — Alfred Pettersson: Bostaden från hälsovårds- och trevnadssynpunkt, 1932, Sv. nationalföreningens mot tuberkulos meddelanden nr 21. — Pettersson och Stéenhoff: Bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige, Stockholm 1930. — G. Wirgin: De skadliga följderna av fukt i bostäder och sättet att förebygga och avlägsna denna, 1913, Hygienisk tidskrift Bd. VI. — Q. Wirgin: Hälsovård, medicinskt folkbibliotek, I. Bostadens hygien 1931; III. Smittobekämpandet 1933. — E. Rietz: Sterblichkeit und Todesursachen in den Kinderjahren, 1930, Acta psediatrica Bd. IX, supplement III. — Möllerström: Bidrag till frågan om dagsljusbelysningen, 1933, Nordisk hygienisk tidskrift Bd. XIV. — Hesselgren och Pleijel: flera artiklar i Byggmästaren 1934, arkitektupplagan. — E. Friedberger: Untersuchungen iiber Wohnungsverhältnisse insbesondere uber Kleinwohnungen und deren Mieter in Greifswald, Jena 1923. — Oottstein: Epidemiologic und Soziologie der akuten Infektionskrankheiten i »Handbuch der sozialen Hygiene und Gesundheitsfursorge» Bd. V, Berlin 1927. — Eorff-Petersen: Die Wohnung als Grundlage der Gesundheitsfursorge, ibid. — Printing: Handbuch der medizinischen Statistik, Jena, 1931. — de Rudder: Die akuten Zivilisationsseuchen, ihre Epidemiologie und Bekämpfung, Leipzig 1934. — Debré och Joannon: La rougeole, epidemiologie, immunologie, prophylaxie, Paris 1926. — Hartnacke: Die Ursachen der Nichterreichung der Klassenziele, 1917, Zeitschr. fur pädagogische Psychologie. — Hetzer: Zur Psychologie des Wohnens, Schriften des Vereins fiir Sozialpolitik, Munchen 1930. — Hetzer: Sexualleben und Interessenkreis pubertierender Mädchen, Zeitschr. fur pädagogische Psychologie, 1929. — Kraus: Die Verwaisung als soziale Erscheinung, 1920, ibid. — Hurt: The young delinquent, London, 1924. — Olueck, 8. och Olueck, E. T.: One thousand juvenile delinquents, Cambridge, Mass., 1933. — Breckinridge, 8. P. och Abbott, F.: The delinquent child and the home, New York, 1914. — Többen: ttber den Inzest, Leipzig och Wien, 1925. — Franzén-Hellersberg: Jugendliche Arbeiterin, Tubingen 1932. — Busemann: Handbuch der pädagogischen Milieukunde, Halle, 1932.

177 möjliga att påvisa utan en ingående analys. I dex följande återkomma vi härtill. Det är många gånger icke heller de klimatiska förhållandena, som i och för sig betinga den föreliggande skadan, utan de äro mer eller mindre verksamt understödjande moment vid t. ex. skador, vars uppkomst huvudsakligen betingas av smitta (z= smittsjukdomar). Därvid kunna bostadsförhållandena dels öka möjligheterna för smittas överförande, dels ock nedsätta individernas motståndskraft vid redan skedd smitta. Även vid de båda övriga ovan nämnda orsaksgrupperna torde olämpliga klimatiska förhållanden försämra situationen. E n från början svag konstitution kan sålunda ytterligare försämras under olämpliga bostadsförhållanden, och omvänt kan en individ, som får uppväxa i en god bostad och lämplig miljö, bliva samhällsduglig trots en mindervärdig konstitution. På samma sätt kan påvisas, att skador betingade av olämplig föda gestalta sig olika allt efter olika bostadsförhållanden. Det synes sålunda uppenbart, att bostadens karaktär är av den största betydelse för såväl den enskilde individen som för samhället. Den är platsen för familjens gemensamma liv och samvaro, och dess beskaffenhet influerar både på de enskilda boendes fysiska och psykiska hälsa och på familjelivets sedliga gestaltning. Hela samhällets liv bestämmes i viss grad av den fostran, som givits i hemmen, och denna avhänger på många sätt av bostadens storlek och beskaffenhet. Genom denna inverkan på individernas hälsa och arbetsförmåga och icke minst genom sin betydelse för spridningen av de smittsamma sjukdomarna har bostaden mycket stor vikt för samhällets ekonomi. Även om bostaden sålunda med bestämdhet kan sägas vara ytterst viktig för de boendes hälsa och även blivit föremål för en omfattande hygienisk och social litteratur, måste man dock erinra sig, att sambandet mellan orsak och verkan på detta område är utomordentligt svårt att belysa genom direkta undersökningar. F ö r uppkomsten av en viss, objektivt fastställbar skada — vad beträffar såväl enstaka individer som sociala grupper — medverka, såsom redan nämnts, alltid flera faktorer, och ett objektivt fastställande av den roll, de olika av dessa spela, är utomordentligt vanskligt. Mångfaldiga exempel kunna anföras på felaktigt dragna slutsatser härom, och icke sällan löper man till och med fara att förväxla orsak och verkan. I många fall har man sålunda anfört orsakssamband, som icke existera eller som åtminstone äro högst diskutabla. Sjukdomar, sociala och etiska defekter hos individen jämte andra ur ekonomisk synpunkt skadliga faktorer äro ofta orsak till, att vederbörande är hänvisad till en, även ur hygienisk synpunkt, dålig bostad och icke tvärtom den olämpliga bostaden anledning till nyss anförda fysiska och psykiska skador. — Vid diskussionen av dessa frågor måste man också noga akta sig för en på förhand fattad mening, vilket på detta område ingalunda är sällsynt, och man får icke heller generalisera de i ett enskilt fall gjorda observationerna. Härigenom kan nämligen hela frågan om bostadsfaktorernas hygieniska betydelse komma att förryckas. Bostaden skall, såsom inledningsvis framhållits, försätta de boende under gynnsammare förhållanden än vad den fria naturen gör. Detta innebär i främsta rummet, att luften i bostaden skall vara lämplig med avseende på temperatur, fuktighetsgrad, renhetsgrad m. m., men även att belysningsförhållanden m. m. i bostaden och i omgivningen skola vara tillfredsställande. De här angivna faktorerna kunna sammanfattas såsom k l i m a t i s k a . Bostadens ursprungligaste uppgift var att utgöra ett skydd mot fientliga individer — djur och människor. Vi måste fordra, att så skall vara fallet även nu. Vi hotas nämligen alltjämt av s k a d e d j u r såsom råttor, flugor, loppor och vägglöss m. fl. Bostadens beskaffenhet och det sätt, varpå den vårdas och begagnas, har betydelse för uppkomsten och spridningen av smittsjukdomar. Såsom längre fram skall 2806 34

178 vitredas liar man därvid att räkna med dels uppkomsten av gynnsamma livsbetingelser för sjukdomsalstrarna, s m i t t o r n a , genom fukt, mörker, smuts o. s. v., dels och framför allt de större möjligheter för smittas överförande, som de med tätboende eller trångboddhet förenade större kontaktmöjligheterna nödvändigtvis medföra. — Även utan att kraven på det individuella utrymmet tillbakasättes kan sättet för lägenhetens beboende vara felaktigt och gynna uppkomsten av smittsjukdomar. Såsom påtagligt exempel må anföras, då det tillätes en smittförande person att sammanbo med icke-resistenta individer (vid tuberkulos, epidemiska sjukdomar o. s. V.). Icke blott det fysiska klimatet och den materiella smittan — med mikrober — äro faktorer att räkna med vid bedömande av bostadens värde ur hälsosynpunkt. De p s y k o l o g i s k a m o m e n t , som äro förknippade med bostadens konstruktion, storlek, vård och begagnande, måste tillmätas en mycket stor hygienisk betydelse. Det är här fråga om den psykiska omstämning, som individen undergår i otrevliga, vanvårdade bostäder, vid fukt, hetta eller kyla inomhus, vid buller och oljud inomeller utomhus o. s. v. samt i hög grad också om de verkliga psykiska insulter, som sammanhänga med vissa former av boende, såsom sammanförande av många individer i ett och samma rum under den tid, som ägnas åt vila, intim toalett o. s. v., samt om sammanboende av olikkönade individer under vissa omständigheter.

E n del av de brister hos bostaden, som hava skadligt inflytande på de boende, bero på felaktigheter i bostadens konstruktion eller underhåll. Dessa rent fysiska fel hos bostaden kunna giva upphov till b o f ä 11 i g h e t. E n i och för sig god bostad kan försämras genom v a n s k ö t s e l ( v a n v å r d ) , och slutligen kan det sätt, varpå bostaden bebos, giva upphov till skador. Den vanligaste bristen är därvid det felande utrymmet för de enskilda individerna: t r å n g b o d d h e t eller ö v e r b e f o l k n i n g av bostaden. Ofta kombineras dock faktorer u r dessa tre grupper. E n mindre väl konstruerad eller illa underhållen lägenhet är ofta relativt billig och är därför överkomlig för mindre bemedlade, vilkas fattigdom kanske betingas av barnrikedom eller av sjukdom (tuberkulos t. ex.). Härigenom blir även beboelsesättet olämpligt och mången gång även möjligheten att vårda bostaden mindre. II. D e k l i m a t i s k a faktorernas betydelse. De faktorer, vilkas betydelse närmast skall utredas, äro rumsluften, rumstemperaturen, bostadsfukten och luftföroreningar av olika slag samt belysningen. I) Rumsluftens beskaffenhet och temperatur har med rätta tillmätts synnerligen stor betydelse och blivit föremål för ett stort antal undersökningar. Det är ett allmänt känt förhållande, att när många människor vistas i ett rum med obetydligt luftombyte, uppstå så småningom rubbningar i välbefinnandet. Huvudvärk, svindel, illamående och till och med medvetslöshet inträder. När förhållandena varit extremt dåliga, ha även dödsfall inträffat. I dessa fall har syrgasbrist och kolsyreanhopning varit dödsorsaken; under mindre svåra förhållanden är anledningen dock icke att söka däri. Orsakerna till de iakttagna symptomen ha varit föremål för många undersökningar. En tid trodde man, att det var fråga om något av människan t. ex. med andningsluften avsöndrat gift, antropotoxin, men de experimentella undersökningar, varpå denna uppfattning stöddes, ha icke hållit stånd för senare kritik. Icke heller bero skadorna på koloxid- eller koldioxidanhopning. Numera är man allmänt av den uppfattningen, att obehagen av luftförsämringen bero på, att människokroppen i sådan atmosfär har svårare att avbörda sig värme. Härvid synas de av P a u l på F 1 ii g g e s laboratorium utförda försöken vara överty-

179 gande. I rum, dar många människor vistas och där det icke är väl sörjt för luftombyte, stiger dels luftens temperatur och dels dess fuktighetsgrad, tvenne förhållanden, som båda försvåra kroppens värmeavgivande. Såsom mätare på graden av luftförsämring har man länge använt kolsyrehalten. P e t t e n k o f e r fann, att luft, som kändes dålig, i regel också höll 0*1 % kolsyra eller därutöver, och ehuru han tydligt angav, att det icke var kolsyrehalten, som i och för sig förorsakade luftförsämringen, ansågs den kunna tjäna såsom indikator härpå. Man antog, att luftförsämringen gick parallellt med omsättningen i kroppen, på vars storlek kolsyreproduktionen är en tillförlitlig mätare. Sedan man numera fått ökade kunskaper om orsakerna till luftförsämringen, har man också funnit det lämpligt att bedöma luftkvaliteten genom att mäta dess förmåga att upptaga den värme, som avgives av människokroppen, och man har i den H i l l ska katatermometern fått tillgång till ett härför lämpligt instrument. Under vissa omständigheter har man dock att räkna med andra slag av luftförsämring. Såsom längre fram skall skildras kunna damm, giftiga gaser m. m. göra luften olämplig. Utom de psykiska symptom, som redan förut berörts och som äro förbundna med nedsatt arbetsförmåga, har man framhållit andra följder av vistelse i rum, där temperaturen är för hög eller där värmeavgivandet är försvårat. Beträffande både vuxna och barn har det från flera håll gjorts troligt, att de, som leva i rumsluft med hög temperatur, skulle vara mera utsatta för s. k. förkylningssjukdomar. Beträffande barn torde den s. k. överhettningen vara av stor betydelse för uppkomsten av flera sjukliga tillstånd, till och med sådana med dödlig utgång. Redan spädbarnet påverkas starkt av bostadens klimat och detta så mycket mer, som det oftast tillbringar en mycket stor del av dagen inomhus. Av särskild betydelse synes överhettningen vara. Denna åstadkommes, som nämnts, icke blott genom hög rumstemperatur utan också vid samtidigt hög relativ fuktighet. Barnet kan nämligen då icke avbörda sig värme genom vattenavdunstning och dess kroppstemperatur stiger över det normala. Långvarig inverkan av abnormt höga temperaturer nedsätter barnets motståndskraft mot yttre faktorer t. ex. bakterier. De små få lätt inflammationer i huden (utslag, furunkulos), förändringar i respirationsorganens slemhinnor (snuva, svalgkatarr, bronkit, lunginflammation) eller tarmrubbningar (diarrhéer, s. k. dyspeptiska tillstånd). Dessa värmeskador synas uppkomma särskilt lätt vid uppfödning med komjölk. Orsakerna till här berörda luftförsämring få sökas dels i överbefolkning i bostäderna (levande värmekällor), dels i felaktig reglering av de lokala eller centrala uppvärmningsanordningarna (värmeledningshusen) samt dålig ventilation. Vissa byggnadstekniska detaljer kunna även vara betydelsefulla. E n långvarig och stark solbestrålning av väggar och tak giver hög rumstemperatur, emedan väggarna äro avsevärda värmereservoarer. Tjocka väggar uppvärmas långsammare, men kvarhålla också värmen längre. I stora hyreshus förefinnes den starka uppvärmningen framför allt i vindsvåningen, medan källarvåningen genom markens värmeutjämnande inverkan är gynnsammare lottad. Även förekomsten av värmekällor i huset giver ibland en icke önskad uppvärmning, som framför allt framträder i hus med många smålägenheter och stor boendetäthet. I mindre hus (villor) äro väggarna tunnare och därför sämre värmereservoarer: de uppvärmas visserligen fortare under dagen, men avgiva mera värme under kallare perioder av dygnet. Den låga temperaturens inflytande på hälsotillståndet torde under föreliggande omständigheter vara av mindre betydelse. De temperaturer, där frostskador eller förfrysningar komma till stånd, behöva vi numera knappast räkna med. Temperaturer, vid vilka en känsla av obehag inställer sig, varigenom arbetsförmågan nedsättes, vederbörande tvingas att gå till sängs eller söka sig ut på krogar och nöjeslokaler, förekomma dock ej så sällan. Andra följder av kalla bostäder äro, att de boende gärna samla sig i e 11 rum, som hålles varmt, medan övriga utrymmen läm-

160 nas som kallrum for att spara bränsle. Härigenom uppstå alla de olägenheter av trångboddhet, vartill vi senare återkomma. Som en viktig följd av låg rumstemperatur bör också framhållas, att bostadsfukten ökar. 2) Bostadsfuktens betydelse bar ansetts vara flerfaldig. Den förekommer tämligen ofta, och allmänheten ger den ofta skulden för diverse sjukliga tillstånd. W i r g i n meddelade 1913 resultaten av en enquéte bland anmälare av fuktiga bostäder rörande arten av den ohälsa, de ansågo, att de ådragit sig där. Det vanligaste klagomålet gällde diffusa, allmänna symptom såsom huvudvärk, därnäst »ont i ögonen» och andra tecken till conjunctivit, detta ofta hos småbarn. I en tredje grupp kommo symptom på bronchit och pneumoni hos barn samt reumatiska affektioner hos vuxna. E i n a r R i e t z undersökte 1930 spädbarnsdödligheten i Karlskrona i bostäder, som av bostadsinspektionen angivits vara fuktiga. Han anför, att sjukdomar i andningsorganen samt kikhosta, rachitis och kramper förekomma tre gånger så ofta bland dessa som hos barn i övriga bostäder. Beträffande det vetenskapliga stödet för den fuktiga bostadens hälsovådlighet må anföras följande. F a r a n består icke i luftfuktigheten i och för sig utan uppkommer vid samtidigt hög eller låg rumstemperatur. Vid hög fuktighetsgrad uppträda symptom av störd värmereglering (överhettning) redan vid måttliga temperaturer t. ex. vid 21° (F 1 u g g e). R u b n e r och K i s s k a l t ha visat, att vid viss försöksanordning personer vid vila avgivit 10 % mera värme för varje grads differens mellan rumslufts- och väggtemperaturen i jämförelse med värmeförlusten vid lika värmegrad hos dessa. Det är sannolikt, att reumatiska åkommor, katarrer och dylikt, som uppkomma i fuktiga bostäder, kunna delvis förklaras genom den större värmeförlust för kroppen, som uppkommer under dylika omständigheter. L e o n H i l l gör gällande, att den fuktiga luften i överbefolkade bostäder ger en överdödlighet i pneumoni; i fuktig luft minskas vattenutsöndringen genom lungorna och huden. Vattenutsöndringen fordrar en rikligare genomblödning av slemhinnorna och en intensivare lymfcirkulation, varigenom en rikligare tillförsel av antikroppar kommer till stånd. I fuktig luft med den minskade vattenutsöndringen från hud och slemhinnor är förhållandet det motsatta, varigenom en nedsatt lokal resistens kan antagas uppkomma. För bedömande av den fuktiga bostadens betydelse för smittspridning har anförts, att smittämnena leva längre i fuktig bostadsluft än i torr. Detta har visats experimentellt av K i r s t e i n . Bostadsfukten gynnar uppkomsten av mögel. Luften i en fuktig bostad kan vara rik på mögelsporer, som dels utveckla sig i matvaror, varigenom digestionsrubbningar kunna uppkomma (W i r g i n ) , dels afficiera respirationsorganen, ögats bindhinna o. s. v., varigenom svåra sjukdomstillstånd kunna uppkomma såväl i respirationsorganen som annorstädes. I Sverige hava sådana sjukdomar (pneumonomykoser) iakttagits flera gånger ( B e r g m a n m. fl.). Vissa mögelarter frigöra, då de växa på arsenikhaltiga substrat, arsenik i gasform, s. k. arsiner, varigenom förgiftningar kunna tänkas uppkomma. Detta gäller framför allt Penicillium brevicaule (G o s i o) men även, såsom A l m q u i s t visat, flera andra i Sverige förekommande mögelarter. Vid den utredning som 1 9 1 3 å r s a r s e n i k k o m m i s s i o n gjorde, visades emellertid, att uppkomsten av arsenikförgiftning på detta sätt knappast behövde befaras, dels på grund av den höga fuktighetsgrad, som erfordrades i det substrat, vari de nämnda svamparna kunna utveckla sig och som ytterst sällan förefanns i väggar, tyger och tapeter i de rum, där de supponerade arsenikförgiftningarna hade förekommit, och dels på grund av de bildade arsenikföreningarnas ringa giftighet. I fuktiga bostäder luktar det illa på grund av mögellukt, matos m. m., som

181 impregnerar bostadens väggar, möbler, kläder o. s. v. Då de luktande ämnena bindas vid det kondenserade vattnet, kunna de blott med svårighet vädras ut. Genom den dåliga lukten, den störda temperaturregleringen m. m. verkar bostadsfukten psykiskt deprimerande på de boende, försvårar skötseln av bostaden och minskar intresset för hemmets vård. Orsakerna till bostadsfukt äro flera. I nybyggda tegelhus innehålla väggarna i början betydliga vattenmängder, som genom lämpligt anordnad uppvärmning och luftning skola avlägsnas. Försummas detta, försenas vattenavlägsnandet och rumsluften kommer att under långa tider, speciellt vid kyla, innehålla rikligt med vatten (nybyggnadsfukt). Om inte murarna äro ordentligt isolerade från grunden, uppstår s. k. grundfukt. Vattnet i jordgrunden suges nämligen upp i byggnaden. — E t t tredje uppkomstsätt är, att väggarna bli nervätta genom starkt regn, läckage från taket, otäta ledningar o. s. v. Fukten tränger då igenom väggen. Även andra uppkomstsätt såsom inregning genom otätheter i taket o. dyl. finnes för denna genomträngningsfukt. Om rumsluften beskickas med stora mängder vatten, uppstår även fukt. På de kallaste punkterna i rummet, vanligen på ytterväggarna, kondenseras vattnet. Utom genom inträngning på ovan angivna sätt, kan luftens vattenhalt höjas, när man tvättar kläder, torkar våta föremål (småbarnskläder), lagar mat inomhus etc. utan att sörja för en tillfredsställande ventilering. F u k t av sådana inre orsaker förekommer särskilt i små och trånga bostäder, där nödiga biutrymmen såsom kök och tvättstuga saknas. Även enbart sammanpackandet av ett stort antal boende på litet utrymme kan orsaka detta slags fukt, då betydande vattenmängder utskiljas med andningsluften, hudutdunstning o. s. v. 3) Rumsluftens övriga föroreningar. Genom de boendes förvållande kan förorening med gasformiga och fasta ämnen komma till stånd (dålig personlig hygien, bristande rengöring av kläder, dålig födoämneshygien, försummat bortförande av avfallsämnen m. m.). A t t trångboddheten inverkar mycket menligt på möjligheterna för individerna att hålla sig själva och bostaden rena är ett ofta omvittnat faktum. Även felaktig konstruktion eller skada på gasledningar, rökgångar, lokala eller centrala uppvärmningsanordningar, sanitära anläggningar o. dyl. kan giva upphov till luftförorening och förgiftning av de boende. Vanligt är också, att luften förorenas från gatorna (damm, förbränningsgaser från motorer, från industriella anläggningar i omgivningen o. s. v.). För uppkomsten av här nämnda olägenheter och skador spelar givetvis förekomsten av springor, andra otätheter och dylikt i bostadens väggar, golv och tak, otäta fönster m. m. en betydande roll, liksom också underhållet och skötseln av bostaden inverkar på nämnda risker. 4) Belysningen. Dess stora inflytande på växterna och de lägre djurorganismerna är fastslaget. Vad de högre djuren och människan beträffar är man ej fullt på det klara med ljusets omedelbara inflytande på livsfunktionerna, men man anser dock, att det har en bestämd, förmånlig inverkan på organismen, på de psykiska funktionerna, på sinnesstämningen och arbetsglädjen. I synnerhet har man ansett barnen starkt påverkbara. Beträffande olika supponerade rubbningar i det fysiska tillståndet är det svårt att finna invändningsfria undersökningar. S. k. blodbrist hos befolkningen i ljusfattiga bostäder kan sålunda ej hänföras enbart till ljusbristen; den kvantitativa och kvalitativa undernäringen, infektionssjukdomar, strapatser m. fl. av fattigdom och umbäranden betingade omständigheter o. s. v. inverka. Detsamma gäller den kliniska rachiten. H ä r har ljusbristens betydelse eljest klart ådagalagts genom djurexperiment, och ultraviolettbestrålningens utomordentligt stora terapeutiska och profylaktiska effekt har också tydligt visats för människans vidkommande av H u l d s c h i n s k y m. fl, — I praxis måste man dock

182 här göra den reservationen, att just detta spektralområde, som är biologiskt mest verksamt, väsentligen reduceras vid passagen genom vanligt fönsterglas. Det ultravioletta strålningsområdet har även, ända sedan W i d m a r k s och F i n s e n s grundläggande undersökningar, tillmätts biologiska verkningar och fått en stor och mångsidig medicinsk användning (F i n s e n , Bernard, R o l l i e r, H a u s s m a n n , , J e s s i o n e k , H u l d s c h i n s k y m. fl.); vissa områden ha varit föremål för specialundersökningar såsom den experimentella djurtuberkulosen (K a r c z a g o. a.). Den nyssnämnda reservationen beträffande genomsläppande egenskaper måste dock göras även här. Dagsljuset, speciellt det direkta solljuset, har tillskrivits desinficerande verkan. Även här gäller det, att det kortvågiga ljuset är synnerligen verksamt (dock endast ytverkan), men att sådan bestrålning knappast kommer till stånd i boningsrummen, icke ens vid söderläge. Om försök att statistiskt visa ljusets betydelse vid infektionssjukdomar gäller vad ovan sagts, att man måste taga stor hänsyn även till andra faktorer. Detta har man stundom förbisett. Om den stora direkta betydelsen av god belysning är otvetydig, om ock ej fullt utredd, är den kanske ännu större indirekt. E n god belysning är en nödvändig förutsättning för renhållningen och en dålig belysning undergräver sinnet för renlighet och ordning. Man måste kunna se smutsen för att kunna hålla bostaden snygg. F r i e d b e r g e r s undersökningar av bostadsförhållandena i Greifswald 1925 visa, att en för övrigt hygieniskt dåligt utrustad bostad kan hållas snygg, om belysningen är god. Undermålig belysning försvårar allt finare handarbete samt läsning och skrivning, vilket är av betydelse såväl för vuxna som för skolbarn. Man har velat sätta uppkomsten av närsynthet i förbindelse med bristfällig belysning och utan tvivel medför sådan också en överansträngning av synorganet samt en känsla av uttröttning och nervösa rubbningar hos individen. Hos spädbarn har man velat sätta statiska rubbningar, t. ex. spasmus nutans, i samband med dålig eller felaktigt anordnad belysning. H ä r må också påpekas faran av för stark belysning, blandning o. s. v. Såsom medelvärden för belysningen på arbetsplatsen har tyska belysningstekniska sällskapet (Deutsche Beleuchtungstechnische Gesellschaft) angivit: för grövre arbeten 40 lux, medelgrovt 80 lux, finare (läsning och skrivning) 150 och finaste arbete (ritning, finare handarbeten) 300 lux, under förutsättning att belysningen tillgodoses av allmän belysning. Är denna mindre, måste själva arbetsplatsen belysas ännu kraftigare. För att erhålla denna belysning vid naturligt ljus, vilket givetvis måste anses önskligt i ett boningsrum, är man beroende av hur rummet är format och var i rummet arbetsplatsen befinner sig. Belysningen är vidare beroende på fönstrens storlek och placering, på glasets beskaffenhet, på väggarnas och takets färg ( C u r m a n , H e s s e l g r e n och P 1 e i j e 1), på förekomsten av gardiner, skuggande föremål i och utanför rummet samt på väderstreck, molnighet och årstid etc. E n allmän fordran synes vara, att fönsterstorleken ej bör understiga 1 / 8 (P e tt e r s s o n 1 2 % ) och helst vara 1/5 av golvytan. Man har även uppställt viss fordran på storleken hos öppningsvinkeln (på arbetsplatsen), som begränsas av linjer från översta och understa punkten av den synliga delen på himlen, eller på infallsvinkeln eller den vinkel, som den på platsen i fråga genom översta delen av fönstret inkommande strålen bildar med horisontalplanet. Som fordran på den förra har man velat uppställa 4°, på den senare 27°. Med hänsyn till de nyssnämnda mycket växlande förhållanden med avseende å boningsrummets och omgivningens beskaffenhet, måste dock dessa vinklar sägas ha endast relativ betydelse för bedömandet av belysningen. Under de senaste tio åren ha likväl mättekniken och teorierna om dagsljusbelysningen utvecklats därhän, att man börjat se möjligheter till författningsenliga

183 byggnadsbestämmelser för tillgodoseende av belysningskravet. Som nyss nämnts, beror dagsljusbelysningen dels på yttre betingelser (storleken och ljusstyrkan hos den synliga delen av himlavalvet, mängden av från motstående husfasader o. s. v. reflekterat ljus m. m.) och dels på inre (såsom fönsterytans storlek i förhållande till rumsstorleken, fönstrets placering, rummets form samt rummets inredning och färg). Med användande av dessa faktorer har man sökt finna en formel, som tilllåter ett förhandsbedömando av belysningen i rummet. Den K u s t e r s k a formeln bestämmer djupet av ljusinfallet (d. v. s. hur långt in på rummets golv det fria himmelsljuset når) ur de yttre faktorerna, dock utan hänsynstagande till det från motstående byggnader o. s. v. reflekterade ljuset. I de bestämmelser, som grunda sig på denna formel (i Görlitz), undersökes infallsdjupet i samtliga rum i bottenvåningen och föreskrives, att en viss del av golvytan i bostadsrummen (V2—Vs) skall vara belyst. I H a m b u r g uträknas en faktor benämnd »rummets verkningsgrad» ur de inre betingelserna (rummets form etc.) och vissa empiriskt funna värden för inverkan av rummets inredning och färg. Därjämte tages hänsyn till yttre förhållanden, sorn betinga rummets horisontalbelysning och fönstrets vertikalbelysning. De här skisserade beräkningssätten för rumsbelysningen måste dock, även om deras vetenskapliga oantastlighet dokumenteras, bliva föremål för betydande korrektioner med hänsyn till geografiska förhållanden m. m., innan de kunna läggas till grund för författningsbestämmelser på andra orter. Tills vidare torde man böra lägga huvudvikten på en direkt mätning av belysningen på arbetsplatsen, vilket emellertid ännu är förenat med vissa tekniska svårigheter. I detta sammanhang kan det förtjäna omnämnas, att väderstrecket, vari fönsterväggen är belägen, icke är av den dominerande betydelse, som man förut antagit. Medan man förut tämligen allmänt hyst den uppfattningen, att söderläget vore det avgjort förmånligaste, har en undersökning av A u r é n, L i n d h o l m , M ö l l e r s t r ö m och Å n g s t r ö m i samband med programutredningen till det s. k. Södersjukhuset i Stockholm givit vid handen, att öster-, väster- och söderorienteringen är i det närmaste likvärdig, när det gäller dagsbelysningen i ett rum. Med hänsyn till den medicinskt-hygieniskt betydelsefulla ultraviolettbestrålningen är söderfasaden något mera gynnsamt ställd, men denna fördel kan endast utnyttjas under förutsättning, att man använder en glassort, som även genomsläpper det ultravioletta ljuset. III.

Betydelsen av parasiterande skadedjur i bostaden.

Det framstår utan vidare som ett hygieniskt önskemål, att bostaden skall vara fri från parasiter. E h u r u en väsentlig förbättring i n t r ä t t på detta område och man beträffande den personliga hygienen numera uppställer frihet från ohyra som ett mycket elementärt krav, hysa våra bostäder alltjämt ofta sådana snyltgäster. Mot råttor, mal, käckerlackor, huvud- och klädlöss, flugor m. fl. föres på många fronter en energisk kamp, och på sistone har man på vissa häll även börjat mera effektivt bekämpa vägglössen. Betydelsen av dessa skadedjur ligger till stor del däri, att de kunna överföra smittsamma sjukdomar. Beträffande en del av dessa sjukdomar, såsom pest och fläckfeber, är överförandet med insekter eller råttor regel, och beträffande en rad övriga torde detta överföringssätt icke vara ovanligt. Såsom förorsakande osnygghet, dålig lukt o. s. v. böra de ävenledes bannlysas ur våra bostäder. Icke minst betydelsefull är den materiella skada de förorsaka. Förekomsten av råttor och ohyra befrämjas av olämpliga konstruktionsdetaljer i själva byggnaden såsom otätheter och springor, dolda skrymslen, oskyddade av-

184 träden, soptunnor och avlopp o. s. v. Men framför allt är det här fråga om ett skötselproblem. E n noggrann övervakning från myndigheternas sida och en energisk, väl kontrollerad utrotningskampanj har visat sig vara av god effekt. IV.

Vissa

foostadsfaktorers

inverkan på s m i t t s j u k d o m a r n a .

Det har redan förut nämnts, att smittämnen leva längre i mörka och fuktiga bostäder än i ljusa och torra. En förökning av smittämnen utanför människokroppen torde emellertid i regel ej komma i fråga, dock med reservation för de, som överföras med ohyra och råttor. Det bostadsförhållande, som har största betydelsen för föreliggande fråga, är om smittförande och smittmottagliga komma i intim kontakt med varandra eller ej. E h u r u hälsovårdsmyndigheterna numera övervaka missförhållanden häruti och genom isolering av eventuella smittkällor söka hindra smittöverföringen, kan smittspridning dock alltjämt komma till stånd i stor utsträckning. Det torde därvid vara trångboddheten, som medför de största farorna. De smittsamma sjukdomarnas betydelse gör sig, såsom talrika undersökare visat, mera gällande, när bebyggelsen eller boendet är tätare. Företeelsen är emellertid ganska komplicerad och fordrar en närmare utredning. För uppkomsten av smittsjukdom fordras smittkälla och smittobjekt. Smittkällor äro dels individer med tydliga symptom (sjuka), dels personer, som ha mycket obetydliga, okarakteristiska symptom (abortivfall), dels slutligen fullt friska men ändock smittbärande personer (bacillbärare, smittbärare). Den moderna epidemiologien räknar i allt större utsträckning med dessa mer eller mindre symptomlösa och därför svårupptäckta smittspridare. Deras antal är i själva verket mycket stort, och åtminstone i större samhällen måste man räkna med deras ständiga närvaro. Vid olika sjukdomar är dock förhållandet olika. Medan vid några, såsom vid mässling, praktiskt taget alla de smittade, som förut icke genomgått sjukdomen, insjukna och abortivfallens antal blir mycket litet, är vid andra sjukdomar, såsom vid difteri och skarlakansfeber, de mera latent förlöpande affektionernas antal stort och de manifesta fallens relativt litet. På grund av flera omständigheter, såsom smittsamt förstadium, immuniseringsprocesser o. s. v. bliva dock förhållandena för de hos oss gängse smittsjukdomarna i här föreliggande hänseende i stort sett lika. Vid en rad infektionssjukdomar såsom d i f t e r i , skarlakansfeber, b a r n f ö r l a m n i n g och k i k h o s t a är smittämnet mycket spritt i vårt land, och i de större samhällena torde möjlighet till smitta praktiskt taget alltid finnas. Smittämnet förekommer vid dessa sjukdomar i mun- och näshålan och överföres genom direkt kontakt eller genom droppinfektion. Genom detta, i allmänhet okontrollerbara överföringssätt, och då den smittförande, som nyss nämnts, ofta icke företer sjukdomstecken, har man här mycket små möjligheter att verksamt förhindra spridningen enbart genom förbättrad personlig hygien, ehuru givetvis isoleringen av säkra och misstänkta fall verksamt bidrager att hindra smittspridningen. Strängt genomförd kontroll över livsmedel och liknande samhällshygieniska åtgärder äro visserligen goda hjälpmedel vid dessa sjukdomars bekämpande, men man torde icke heller härigenom kunna förhindra deras spridning. Vid andra smittsjukdomar såsom tyfus, paratyfus och rödsot, som även förekomma sporadiskt eller endemiskt i vårt land, kan däremot smittöverförandet, som huvudsakligen sker med tarmuttömningar eller urin, lättare övervakas. Dessa sjukdomars spridning kan jämväl i högre grad kontrolleras genom personlig och allmän hygien. Till de veneriska sjukdomarnas överföringssätt återkomma vi senare. Vad beträffar överförandet av tuberkulos, torde dels den direkta kontakten mellan smittbärare och smittobjekt samt droppinfektionen vara av betydelse, dels också det förhållandet, att smittämnet kan leva länge utanför människoorganismen

185 och bibehålla sin patogenitet i golvdamm och dylikt, få tagas med i betraktande, när det gäller bekämpande av sjukdomen. De nämnda fyra gruppernas sociologiska betydelse och beroende av bostadsfaktorer skall nu närmare utredas. a) Ifrågavarande sjukdomar benämnas ofta barnsjukdomar. Om därmed avses, att barn skulle vara speciellt disponerade för dem, eller att vuxna, som förut ej genomgått dem, skulle vara oemottagliga, är detta emellertid oriktigt. Detta har visats bl. a. vid mässling, i Fig. 1. det man haft tillfälle se, hurusom i sådana befolknin1 77 gar, där sjukdomen saknats X ^Difteri under lång tid, de insjuk>Skariaf^*"1 70 nade äro att finna inom alla kansfeber ^ i • Mässling åldersgrupper. I vårt land i< 9 är det en icke ovanlig erfa— — ^ "V *• renhet, att personer, som \m 8 undgått sjukdomen i sin ' i 1. barndom, insjukna, då de se- .05 n nare, t. ex. under sin värnV > pliktstjänstgöring, komma i Q beröring med smittämnet. I de större samhällena C3 -»Ä - _ . -> ->«4 *däremot kan benämningen 0 2S00 70000 50000 200000 barnsjukdom synas berättiOrternas invånarantal. gad. På grund av den tätare Nedgång i de insjuknades medelålder med tilltagande bebyggelsen ökas möjligheten miljötäthet. (Staten New York 1918/19 efter d e R u d d e r , siffrorna efter F å l e s . ) till smitta. Individerna komma mer i beröring med varandra och barnen bliva tidigare »sociala». Den ålder, i vilken smittan förvärvas, står i relation till smittningsmöjligheterna, och då dessa äro störst, där boendetätheten är störst, följer därav, att smittningsåldern och därmed även insjukningsåldern är beroende av Landsbygd 3?aL boendeförhållandena. Detta låter sig också demonstreras Av 100 poliomelitfall i Sverige 1911/13 drabbade de ovan statistiskt därigenom, att den såsom streckade angivna procentuella andelarna barn genomsnittliga insjuknings- under 5 år. Med tätnande miljö ökar de yngstas andel i totalantalet insjuknade (efter d e R u d d e r , åldern i t. ex. mässling är siffrorna efter W e r n s t e d t ) . lägre i större stadssamhällen än i mindre och där i sin t u r lägre än på landsbygden. Samma sak kan visas även för andra sjukdomar i denna grupp såsom difteri och skarlakansfeber (fig. 1) samt barnförlamning (fig. 2).

k

N:

v/<tä^'m#7zzfäi

Denna åldersförskjutning, precession, kan också visas för olika delar av ett samhälle (fig. 3). På grund av den större smittspridningen vid större boendetäthet och de ökade möjligheterna till smittöverföring i en befolkning, där kontaktmöjligheterna äro särskilt stora, vilket givetvis måste anses vara fallet bland trångbodda, bör också smittningsåldern eller insjukningsåldern bli lägre där än inom en mindre tätboende befolkning.

186 Sammanfattande kan sägas, a t t i n s j u k n i n g s å l d e r n förskjut es mot yngre årgångar i de befolkningslager, som bo mest sammanträngda, och det torde kunna tagas för g i v e t , a t t s p e c i e l l t de t r å n g b o d d a s b a r n l ö p a r i s k a t t ins j u k n a v i d m y c k e t t i d i g å l d e r . H ä r må dock påpekas, att det även utom hemmet finnes åtskilliga möjligheter till förvärvande av smitta, och att detta i särskilt hög grad torde vara fallet med den socialt sämst lottade befolkningen. Utom hemmen sker detta till stor del i skolor, barnFig. 3. krubbor, barnasyler och dylika institutioner. Det har således visat sig, att av de difterifall, som vårdats DiFteri på Stockholms epidemisjukhus under åren 1926—33, 80hade c:a 25 % med största sannolikhet smittats på barnasyler, barnhem, barnsjukhus och liknande an70stalter; av dessa voro omkring 3/« barn under 15 år. fi-w*' 'j?///s//A Do familjer, som framför allt äro hänvisade till att redan när barnen äro mycket små, lämna dem på dessa anstalter, tillhöra sannolikt till större delen just de ekonomiskt-socialt sämst lottade. Även om man genom lämpliga övervakningsåtgärder kan och delvis också har vid dessa inrättningar minskat smittriskerna, äro dessa dock alltjämt en faktor att räkna med i epidemiologiskt hänseende och bidraga säkerligen till insjukningsålderns förskjutning mot yngre årsklasser i den fattigare och sämre boende befolkningen. Vilken är då den sociala betydelsen av dessa sjuk70 domar, och vilken roll spelar den nyss påvisade, till glest- | medel- \ tättstor del på boendeförhållanden beroende åldersfördelbefolkade gator. ningen? Av boendetätheten betingad Vid besvarandet av den första frågan har man precession vid difteri (för Wurzburg efter de Kudder). att taga i betraktande dels de förluster i människo— Av 100 insjuknade kommo liv, som varje enskild sjukdom förorsakar, dels den på de olika åldersgrupperna nedsatta arbetsförmågan för de av sjukdomarna drabdet angivna antalet. De bade, dels do kostnader för sjukhusvård m. m., som yngre åldersgrupperna voro samhället ådrager sig. mera utsatta med tilltagande Av orsaker, som redan nämnts, uppträda ifrågaboendetäthet. varande sjukdomar hos oss, speciellt i de större samhällena, mest under barnaåren, och förlusterna i arbetsprestation bli därför ej så stora, i en del fall efterlämna de dock invaliditet, såsom vid barnförlamning och även — ehuru mera sällan — efter skarlakansfeber och difteri. I vissa fall kan mässling aktivera en tuberkulos med åtföljande invaliditet o. s. v. Den övervägande sociala betydelsen ligger dock i förlusten av människoliv. N ä r vi skola bedöma ifrågavarande sjukdomar med hänsyn till deras betydelse för mortaliteten, komma vi också in på den andra frågan, nämligen om åldersförskjutningens betydelse. Efterföljande tab. 1 ger en föreställning om dödligheten i ifrågavarande sjukdomar. Därvid må framhållas, att icke blott de av allmänheten kanske mest fruktade sjukdomarna, difteri och skarlakansfeber, skörda ett betydande antal liv årligen, utan att detta i vida högre grad gäller om mässling och kikhosta. Förhållandet har i vårt land påpekats många gånger och tagit sig uttryck i den rekommendation att bereda sjukhusvård även vid dessa sjukdomar, som lämnas i statens sjukvårds kommittés betänkande a v å r 1 9 3 4.

187 Tab. 1. Dödsfall

i farsoter i Sverige under åren Ur statistisk årsbok 1934. D ö d a

CO

B* p

DO

Ärligen

g. pr o

•a o

ta:

5'

ST w M

a w CD 3 CD

H

i

f a r s o t e r

o>-»

o CO

M

t? o

i—i

a

Cb

s

er CD

CD

£3

»

CO

•4

CO*

3 3

1851—1930.

fe o: 3

o: o

w

CO

5°

51 O

pr o CD •I

B 3 O!

3 g-

e» B*

P

CO

c 3 3 p

to

i-»

a

P

1851/60 863 2 607 1743 1861/70 867 1796 2 883 2185 1119 2 428 317 532 1871/80 936 544 3 454 2 736 894 1783 108 76 1881/90 66 919 2 358 3183 845 155 1168 137 2 1891/00 6 597 898 2 573 908 1063 853 51 3 1901/10 0-8 404 380 1295 851 411 311 23 0-6 1911/20 35 395 297 1046 733 4 028 257 14 1 1921/30 0-4 164 77 249 381 978 90 5 0-2 1911/15 484 272 770 775 436 216 0-6 7 0-6 305 323 1323 690 76 20 298 1916/20 21 6 2 194 1921/25 483 86 333 813 122 6 0-4 0-4 134 1926/30 67 164 279 1143 58 5 0-4

50 196 76 333 60 83 68

34 135 69 144 126 61 77

14 130 28 173 87

119 12 246 3oo 33 10564 2-41 8 843 1*89 10 6960 1-41 8 3 766 0-71 6 3-5 7123 1-25 3 2 223 0-37 5 3 443 0-61 2 10 804 1'86 2 2 357 0-89 4 2 086 0 3 4

Ur vår synpunkt — för bedömande av bostadens inverkan på de boendes hälsa — är studiet av mässlingens förhållande av stort intresse. En granskning av mässlingsletaliteten i olika åldersgrupper (fig. 4) visar nämligen tydligt precessionens stora betydelse. Man kan även belysa boendetäthetens betydelse genom att såsom D o u 11 gjort sätta antalet döda inom de tidigaste åldersgrupperna (0—4 år) i relation till antalet dödsfall i de högre åldrarna ( > 1 0 år). Det så erhållna »Doull-index»(-r—; -I \ d ö d a > 1 0 år/ stiger, då stadsbefolkningens andel i den samlade folkmängden stiger, d. v. s. med stigande boendetäthet. Detta åskådliggöres av fig. 5 och är fallet även vid difteri och skarlakansfeber. D o u 11 har även utFi« räknat korrelationskoefficienten mellan åldersfördelningsindex (Doull-index) och no den siffra, som anger stadsbefolkningens andel i totala befolkningen, och funnit för mässling -f- 0*48 + 0-03; för difteri -f- 0-74 -f- 0"05 och för skarlakansfeber -j- 0*58 + G0 0-09, vilket betyder, att det finnes ett starkt statistiskt samband mellan dessa två faktorer. 20 18 Orsakerna till den ökade dödligheten i 1& mässling liksom i andra specifika infeknu tionssjukdomar under de första levnadsn 10 åren äro flera. I denna ålder är motståndskraften gentemot infektioner överhuvud taget mindre än senare (jfr fig. 7). Så torde fallet vara även mot de infektioner, a D som framkalla luftrörskatarrer och lungo-i 1-2 2-3 5-10 10-15 15inflammationer. Den icke ovanliga dödliga Autalet döda på 100 mässlingsfall i olika utgången, när sådana tillstånd komplicera levnadsåldrar (Claude Bernardsjukhuset ett fall av mässling (eller andra infektionsi Paris); efter D e b r é och J o an no n.

D D

188 Fig. 5. Efter de R u d d e r .

sjukdomar) i de tidigaste levnadsåldrarna, sammanhänga säkerligen även med S5T speciella anatomiska och fysiologiska förhållanden. -.§ 30 S E n eventuell rachit utgör även ett betydelsefullt moJS 25 / ment. H Det måste således 20 / anses vara högst / •I 75 oförmånligt, att / s m i t t s j u k d o m a r för/ värvas i de tidi70 / gaste levnadsåld5 / rarna. Trångboddheten inverkar •_• t » - * • » emellertid även på annat 20 30 W 50 60 70 30 00 700 sätt på letaliteten. Det har 70 Procentta, stadsbefolkning i särskilda stater. nämligen visats, att antalet komplikationer vid mässling hos små barn blir väsentligt mindre, om de sjuka isoleras från varandra, än om de vårdas i större grupper. Man finner, att i det senare fallet åstadkommes en spridning av komplikationerna — lung- och öroninflammationer — i och för sig, och dessa komplikationer medföra, särskilt i tidiga levnadsåldrar, en avsevärd dödsrisk. Som ett statistiskt belägg för sammanträngningsskadornas betydelse anföres en tabell efter D e b r é och J o a n n o n.

r

Tab. 2. Dödligheten i mässling vid god och vid bristfällig (efter D e b r é och J o a n n o n ) . Avdelningar med bristfällig isolering

0— 2 år 0— 3 » 3— 5 » 5-15 »

isolering

Avdelningar med tillfredsställande isolering

Antal fall

Döda

Letalitet

Antal fall

Döda

Letalitet

72 133 83 135

34 45 5 4

47-2 % 38-8 % 6-o % 3-0 %

52 102 64 135

13 21

25o % 20-6 %

2-2 %

Utom de nu behandlade, för det uppväxande släktet vådliga följderna av trångboddhet, finnas ytterligare några moment, som måste beröras. Den trångbodda •— och i viss mån även den byggnadstekniskt bristfälliga — bostaden erbjuder dåliga vårdmöjligheter för den sjuke, små möjligheter till väl genomförd personlig och allmän hygien o. s. v. I de befolkningslager, där trångboddheten framför allt är att finna, medverka visserligen även andra förhållanden, såsom undernäring och andra umbäranden, till att giva en sämre prognos för ifrågavarande sjukdomar, men man torde kunna påstå, att dessa senare olägenheter och faror till viss del bortelimineras av den understödsverksamhet och omvårdnad, som det moderna samhället bedriver, och att de med bostadsförhållandena förenade olägenheterna f. n. dominera. Fig. 6 kan således icke frånkännas ett visst intresse i detta sammanhang. F ö r kikhosta liksom för difteri och skarlakansfeber synas förhållandena vara likartade som de för ovan för mässling skildrade, För samtliga gäller, att letaliteten

189 Pig. 6. är större i tidigare år (fig. 7), och for Välsituerade Fattiga områden. samtliga sjukdomar finner man en precesområden. sion, liknande den vid mässling. Ävenså torde — i den mån icke sjukhusvård mera allmänt kommer i fråga — alla övriga med trångboddhet förenade sanitära olägenheter göra sig gällande. Sammanfattande torde man k u n n a säga, a t t trångboddheten i hög grad stegrar dödligh e t e n v i d d e n n a g r u p p av s j u k domar. Genom trångboddheten förskjutes insjukningså1dern t i l l y n g r e år, g y n n a s uppkoms t e n av v i s s a komplikationer t i l l de s p e c i f i k a sjukdomarna och försvåras vården av de sjuka. b) Beträffande en del andra, akuta, epidemiska sjukdomar, såsom tarminfektionerna tyfus, paratyfus, rödsot och kolera, som överföras huvudsakligen med tarmuttömningar (ofta med av människan infekterade födoämnen eller vatten som mellanled), samt fläckfeber och pest, där ohyra spelar rollen Dödsfall i mässling i Wien 1891— 1900 enligt P r i n z i n g . av mellanvärd, måste framhållas, att de under de senaste decennierna förlorat i betydelse i vårt land (se tab. 1) Fig. 7. och numera förekomma relativt sparsamt. För deras förebyggande har en noggrann personlig och allmän hygien (livsmedelshygien, vattenhygien) och en noggrann övervakning av bacillbärare genom hälsovårdsmyndigheternas försorg samt en energisk jakt på smittbärare visat sig vara av stort värde. E h u r u sambandet med bostadens beskaffenhet icke alltid är i ögonen fallande, säger dock eftertanken, att alla förhållanden, som medverka till eftersättandet av den personliga eller allmänna hygienen — således även trångboddhet, bofällighet samt vanskötsel av bo75 & staden —, befrämja uppLevnadsår. komsten av dessa sjukdoDödlighet i difteri i olika åldersgrupper. De yngre mar. H ä r må särskilt framåldersgrupperna visa — oberoende av totalletaliteten hållas risken av dåliga av(siffrorna vid de olika kurvorna) — genomgående träden och avsaknaden av högre letalitet än äldre (efter de R u d d e r ) .

190 tvagningsmöjligheter invid dessa, av de minskade möjligheterna för ostörda toalettbestyr, av avfallsämnenas olämpliga uppsamling och olämpliga metoder för dessas undanskaffade (flug- och råttfaran), av ohyra m. m. c) De veneriska sjukdomarna spridas först och främst genom könsumgänge. Trångboddheten avtrubbar utan tvivel blygsamhetskänslan och leder i många fall till könsförbindelser av icke önsklig art. Härigenom kan smittan spridas. Genom sammanförandet av många människor i samma sovrum kunna givetvis även risker uppstå för spridning av venerisk smitta från vuxna till barn utan att könsumgänge äger rum. Sådan smitta kan även överföras genom bristande noggrannhet i avträdenas skötsel, genom klosetter gemensamma för olika familjer, genom bristande vård av toalettartiklar etc. d) Bostädernas roll vid spridning av tuberkulos har varit föremål för mycken diskussion och många undersökare ha intresserat sig härför. R u b n e r framhöll vid tuberkuloskongressen i Berlin 1899, att tuberkulosen hade intimt samband med bostaden, och senare undersökningar ha givit vid handen, att satsen om, att tuberkulosens utbredning står i bestämt samband med boendetätheten, icke saknar berättigande. Några speciella undersökningar rörande sambandet mellan bostad och tuberkulos må anföras. W e r n i c k e trodde sig vid sina undersökningar i Posen kunna iakttaga vissa »tuberkuloshus». Vid vissa gator med samma husantal uppträdde sjukdomen rikligare, där befolkningstätheten var större; liknande iakttagelser ha också gjorts av M a r i e - D a v y , L a n c e r e a u x , R o m b e r g och K e v s e r l i n g m. fl. För Paris ha J o u i l l e r a t och B o n n i e r i arbeten, vilka omfatta en tidrymd av 17 år, visat, att det finns hus, där tuberkulosen årligen ger upphov till dödsfall. De mest drabbade husen lågo vid trånga gator, hade flera våningar och trånga, överbyggda gårdar med dålig tillgång på sol och frisk luft. Bostäderna voro samtliga överbefolkade. Dödligheten i tuberkulos var i dessa bostäder under åren 1894—1904 8*26 %o, medan medeldödligheten i hela Paris i tbc för samma tid var 4-95 % o .

Det gemensamma för dessa undersökningar är, att bostadens överbefolkning tycks betinga en tuberkulosöverdödlighet. Bristen på ljus och luft påpekas också som en mycket viktig faktor, i det dödligheten var större i de lägre än i de högre våningarna. Häremot visa H a s s e s undersökningar ett avvikande förhållande, i det dödligheten i de övre våningarna var större, men synas dessa övre våningar ha varit tätare befolkade än bottenvåningarna. W i n k l e r har i Charlottenburg sammanställt tbcdödsfallens antal med bostadstypen och funnit följande antal dödsfall per 10 000 invånare. 1905—06 1910—11 Bostad om 1 rum 32-6 27-8 » » 2 rum 23-0 24-1 » » 3 rum 18-7 14-6 » » 4 rum 14-3 8*6 » » 5 rum eller flera 6-5 8-7 P r i n t z i n g s undersökningar från Budapest 1910 visa även på betydelsen av överbefolkade bostäder, i det att man i en stadsdel med 14-1 % överbefolkade bostäder hade en tbcdödlighet av 15 på 10 000 och i en annan med 51-7 % överbefolkade bostäder en tbcdödlighet på 30. F r å n Sheffield meddelas 1923 följande siffror: av 1 000 personer sjuknade i tuberkulos 2*18 bland boende i rum med mindre än 1 person per bostadsrum, 4*3 bland boende i rum med 1 till 2 personer och 4-45 bland boende i rum med mera än 2 personer per rum. E h u r u man sålunda synes kunna statistiskt visa, att ett samband finnes mellan dödsfall i tuberkulos och bostadsfaktorer, är det dock ej givet, att orsaken ens till

191 större delen är att söka i bostaden, och att man sålunda icke, såsom ofta skett, får kalla tbc för en »bostadssjukdom». Bostaden själv kan ej giva upphov till sjukdomen, ty smittan måste föras till bostaden av en levande smittokälla. Befolkningen i dåliga bostäder flyttar mera än befolkningen i goda, och en person, som registreras såsom död i tbc i en viss bostad kanske flyttat dit från en bättre relativt kort tid före sin död. Tuberkulosdödligheten står i ett påtagligt förhållande till befolkningens välstånd. Orsakerna därtill äro flera. Genom sin sjukdom, med dess ofta långvariga, kroniska förlopp, som mer eller mindre invalidiserar individen, försämras försörjningsmöjligheterna och åsamkas vissa kostnader för vård etc. Härigenom framtvingas vissa inskränkningar i livsföringen, även i bostadshänseende. Detta har kunnat påvisas i åtskilliga individuella undersökningar, såsom W i n k 1 e r s. I vissa fall återigen kunna de tuberkulösa bliva betraktade såsom mindre lämpliga hyresgäster i de »bättre husen» och tvingas att söka sig till »sämre», där man är mindre nogräknad. Bostadens kvalitet är dock även av reell betydelse, i det en dålig bostad, som är kall, fuktig och har dåliga belysnings- eller ventilationsmöjligheter, direkt eller indirekt bidrager att försämra den sjukes tillstånd, varigenom även hans smittsamhet får antagas bliva större. Det måste också här understrykas, att en ökad boendetäthet ökar möjligheten för smittans överförande till andra individer. Av betydelse är också bostadens skötsel. Även en bra bostad kan ju genom vanvård och snusk giva upphov till ökade smittmöjligheter. Detta torde särskilt vara betydelsefullt, när det gäller smittan i de yngsta levnadsåldrarna. R o m b e r g och II ä d i k e ha påpekat, att man i stadsdelar med mycket tuberkulos finner denna mindre utbredd i de snygga och välvårdade bostäderna. E t t gott bevis för den dåliga bostadens skadliga inverkan borde man kunna få genom, att påvisa tbcdödlighetens nedgång vid förbättring av bostadsbeståndet. B 1 u m meddelar också gynnsamma erfarenheter av bostadsförbättringen från Miinchen-Gladbach. Medan befolkningen ökade med 30 %, minskade tbc-dödligheten med 50 %. Bostadsförhållandena hade för den fattigare befolkningen förbättrats genom hyresbidrag, och i familjer, där en tuberkulos individ fanns, hade man kunnat bereda denne särskilt sovrum. Detta senare förhållande är av särskild betydelse och illustreras även av de goda resultat, som erhållits i de »hälsostäder», som i olika länder (Tyskland, Frankrike, England) uppbyggts för tuberkulösa familjer (där t. ex. familjeförsörjaren är tuberkulos). Även i de moderna trädgårdsstäderna har man kunnat påvisa en minskad tuberkulosdödlighet. Även om man vid bedömande av dessa och liknande uppgifter måste ha i minnet, att även andra förbättringar i hygieniskt och ekonomiskt avseende varit av betydelse, torde det likväl vara fullt berättigat, att såsom S i c k i n g e r , G i i t e r 1) o c k, G r u b e r m. fl. framhålla f ö r b ä t t r i n g i b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n a o c h f r a m f ö r a l l t n e d b r i n g a n d e av t r å n g b o d d h e t e n såsom ett m y c k e t viktigt led i kampen mot folksjukdomen tuberkulos. V. Bostadens betydelse ur psykologisk och socialmoralisk synpunkt. De ofta svåra skadeverkningar på den kroppsliga hälsan och det fysiska välbefinnandet, som en undermålig bostad medför, äro icke de enda konsekvenser man har att ta i beaktande vid ett studium av bostadens sociala betydelse. Att dåliga bostadsförhållanden därutöver inverka menligt på individernas psykiska hälsa, deras arbetsförmåga, deras personliga utveckling och deras moraliska livsföring, har emellertid ej lika mycket stått i förgrunden för det sociala intresset. Specialstudier inom detta område äro även så gott som obefintliga. För att uppskatta vidden av det sociala onda, som ligger i dessa psykiska och moraliska miljöverkningar, har man därför huvudsakligen att lita till omdömen från erfarna psykiatriker, kriminologer,

192 lärare och socialarbetare. Deras uttalanden iiro samstämmiga däri, att kvalitativt undermåliga och framför allt kvantitativt otillräckliga bostäder på ett ofta ödeläggande sätt påverka särskilt ungdomens utveckling till psykisk balans och socialt värdefull livsföring. Att emellertid redan barnen även subjektivt förnimma bostadsnöden betonas av H e t z e r. Hon har funnit, då hon protokollfört hundratals spontana yttranden av barn mellan 6—16 år i en arbetsstuga, att fattigdomsupplevelsen är reell för dem, att den tilltager med åldern och att omkring 1/i av dessa beklaganden röra just otillräckliga bostäder. (Med nära 26 % är detta det oftast återkommande klagomålet, först därefter komma önskemål om bättre näring i 19 % och om bättre kläder i 14 % av uttalandena.) Särskilt står för den puberterande ungdomen ofta den egna familjebostadens otillräcklighet som ett medvetet och svårfördragbart lidande. Redan den kvalitativa undermåligheten, fukt, orenlighet, dålig ventilation och belysning, har via sina fysiologiska verkningar även vissa psykiska verkningar, vilka i det föregående berörts. Framför allt verka brister i dessa hänseenden störande på trevnaden och arbetsförmågan samt — även då de genom en avtrubbning av känsligheten upphöra att verka störande — vanebildande för det uppväxande släktet. Viktigare ur den psykiska hälsovårdens synpunkt äro emellertid de skadeverkningar, som bliva följden av bostadens överbefolkning. Den ständiga närheten mellan flera individer inom en lägenhet skapar i första hand en allmän nervös irritation, som verkar starkt tröttande, och som även spelar en roll som utlösande och förvärrande moment vid neuroser och psykoser. Med trångboddheten följer även omöjligheten att undandraga sig en nästan kontinuerlig ljudirritation. Störande ljud kunna på grund av vår förmåga att adaptera oss för vissa sinnesintryck i viss grad och så småningom elimineras från vår uppmärksamhet och därmed mista sin karaktär av störning. En sådan anpassning förutsätter en viss monoton regelbundenhet hos bullret. Den ljudirritation åter, som förefinnes inom en överbefolkad lägenhet, är så varierande samt så ofta emotionellt betonad, att en adaptation och avkoppling är särskilt svårgenomförbar. Då överbefolkning i en lägenhet så gott som alltid medför, att människor i olika åldrar, med olika tidsindelning, olika sömnbehov etc. sammanföras, kan man även generellt iakttaga, att viloperioderna ej bliva väl utnyttjade. För barnens vidkommande har man särskilt kunnat konstatera, att trångboddhet vållar otillräcklig sömn. Denna trångboddhet medför ofta, att även sängplatserna delas av flera personer, vilket ytterligare försvårar ett normalt och tillräckligt tillfredsställande av sömnbehovet. Barn i trångbodda familjer hava ofta rentav befunnits klaga över kroppsliga smärtor, härrörande från den omständigheten, att de icke fått sträcka ut sig och vila i en egen säng. E n huvudsak är emellertid, att till bristen på en vilsam och lugn omgivning under dagen kommer, att nattsömnen regelbundet stores för de i överbefolkade lägenheter boende, vilket särskilt för barnens vidkommande är värt beaktande. Bristen på ensamhet, den ständiga känslan att vara iakttagen, oförmågan att koncentrera sig på egna förehavanden ha emellertid än flera och mer djupgående rent psykiska skadeverkningar. För barnens del gäller därvid att — utom det att de bliva överstimulerade — leken omöjliggöres, vilket i sin t u r är av direkt utvecklingshämmande betydelse. I Biihlerskolans barnpsykologiska studier har i detta hänseende kunnat konstateras en avsevärd skiljaktighet mellan bättre ställda klassers barn, som haft mera ohämmade lekmöjligheter, och de till ett trångt utrymme inskränkta proletärbarnen. Det är ett pedagogiskt behov, som eftersattes, då lekens karaktärsdanande möjligheter på grund av utrymmesbrist, hänsyn till medboende och hämmande kontroll från deras sida ej kunna tillvaratagas för stora grupper barn. Den overksamhet, barnen därmed tvingas till, är direkt skadlig både då den ej ger tillfälle till spontan aktivitet, till övning av färdigheter och verk-

193 samhetsförmåga, men även därigenom att den lätt ersattes med verksamhet av annan och oönsklig art. I fråga om barnen i skolåldern ställer det sig ännu lättare att iakttaga denna trångboddhetens skadliga verkan, då den direkt kan avläsas å skolresultatet. Hemarbetet ornöjliggöres eller försvåras i den för trånga bostaden. Ofta kan ej en egen överläsnings- eller arbetsplats ordnas; om ostörd arbetsro kan ej vara tal. Då skolan ej kan kompensera denna otillräcklighet i arbetsmöjligheterna, och då skolarbetet direkt är upplagt på att ett visst pensum skall utföras i hemmen, betyder detta, att stora kategorier barn ej kunna tillfullo utnyttja läromöjligheterna, samt innebär vidare ett handicap, som resulterar i lägre betyg och ofta kvarsittning. R a d a har i en enquéte bland flickor i Wien funnit, att endast 58 % i hemmen fingo sig tillvisad en lämplig arbetsplats. Tyvärr har ingen utslagsgivande undersökning gjorts, vad detta betyder för kvarsitteri, låga betyg o. dyl. Men då man genomgående finner, att fattiga barn sämre än barn ur förmånligare miljöer förmå utnyttja sin begåvning till att nå goda skolresultat (skillnaden mellan intelligenskvot och skolprestationer är för dem större), måste man härur utläsa, att bland orsakerna — jämte brist på självsäkerhet och andra emotionella faktorer, som intimt hänga samman med fattigdomsinsikt och förödmjukande fattigdomsupplevelser — är att räkna svårigheten att utföra hemarbeten. Detta påpekas bl. a. av H a r t nacke. För ungdomen och de vuxna betyder denna överbefolkning inom lägenheten likaså, att arbetet försvåras. Särskilt drabbas allt intellektuellt arbete, studier och fritidssysselsättning, överhuvud taget betyder närvaron av för många individer inom samma bostadsutrymme en så väsentlig och kännbar inskränkning av vars och ens levnadsområde och möjligheter att välja och fullfölja en sysselsättning, att man kan tala om en allvarlig fara av personlighetshämmande art. Själva sammanlevnaden inom familjen hotas emellertid även av denna overstimulation. Konflikter, spänningsförhållanden, friktionsanledningar uppstå oupphörligt, varför själva familjelivet blir uppslitande för den enskilda individen och familjesammanhållningen på det hela taget fördärvas. Sammanträngningen i små lägenheter har säkerligen för vår tids människor, med deras starkare krav på individuellt livsutrymme, även betydelse såsom irritationsmoment i äktenskapet och kan sålunda vara av en viss betydelse för benägenheten att upplösa detta. Till detta att konflikter lättare uppstå, då människorna leva så nära inpå varandra, kommer även, a t t i varje konflikt mellan ett par familjemedlemmar oundgängligen indras även alla de övriga närvarande. Utan att den enskilda individens behov av viss isolering och ensamhet bli tillgodosedda, kunna icke heller relationerna mellan familjemedlemmarna gestaltas på ett fördelaktigt sätt. — H ä r må blott inskjutas, att samma missförhållanden i minst lika hög grad göra sig gällande vid samboende med i e k e-f a m i 1 j e m e d l e m (s. k. inneboende). — Denna synpunkt är viktig, ty den innebär, att bristen på ensamhet för den trångbodde icke kompenseras av ett fastare och bättre utnyttjat familjeliv utan direkt tvärtom. I de fall, då hos någon av de boende manifestera sig asociala egenskaper av en eller annan art, kan denna ofrånkomliga samvaro bliva särskilt svår att uthärda och särskilt skadebringande. Alkoholism, »nervositet», lynnesegendomligheter etc. bliva pinsammare och skadligare för omgivningen i proportion till bostadens trånghet. I en överbefolkad lägenhet löpa barnen dels större risker att utsättas för psykisk och moralisk smitta från de dåliga exempel, som någon av familjemedlemmarna eller de inneboende företer, men dels äro också för deras vidkommande positiva uppfostringsåtgärder i stor utsträckning omöjliggjorda, varför hemuppfostran har mycket mindre rent faktiska möjligheter att leda dem i önskvärd riktning än vad gäller barn, som leva under bättre bostadsförhållanden. Utom uppfostrarnas trötthet och otålighet på grund av den ständiga irritationen spelar härvidlag in, att uppiostringsåtgärder ibland underlåtas av hänsyn till de övriga boende, ibland onödigt230C 34

194 vis vidtagas just av hänsyn till övriga familjemedlemmar och grannar. Några fasta uppfostringsprinciper, som direkt taga sikte på barnens bästa, bliva under trångboddhetsförhallanden ofta omöjliga att praktisera. Härtill kommer en rent materiell brist på det utrymme, som vore av nöden för att tillfälligtvis kunna isolera ett barn, samt än ytterligare att varje situation inom familjen, även barnens karaktär och uppförande, måste diskuteras i allas — även barnens egen — närvaro. I en enquéte, som H e t z e r genomfört bland ekonomiskt mindre välsituerade, svarade icke mindre än 80 % av föräldrarna, att de enbart på grund av bostadens trånghet och med hänsyn till de medboende ej kunde genomföra uppfostringsåtgärder, som de visste voro i och för sig berättigade. Då människor av skilda åldrar just vid trångboddhet komma att leva i ständig kontakt och närhet till varandra, komma utom irritation och konflikter även vissa snedvridande verkningar på särskilt de ungas utveckling att spela en avsevärd roll. Redan i de yngre åren bliva barnen i alltför hög grad vittnen till scener, uppgörelser, samtal och förehavanden, som de icke kunna psykiskt smälta och inordna i sin erfarenhet och som därför ofta orsaka grubbel och spänningar, emotionell upprördhet, trötthet etc. Många gånger är emellertid verkan mera direkt och påtaglig; erfarenheter införas i de ungas liv, som höra först senare åldersstadier till. Även om detta kan sägas vara fallet med många psykiska upplevelser, som på olika sätt störa utvecklingsgången, är det särskilt på det s e x u e l l a området direkta störningar kunnat iakttagas. Trångboddheten betyder sålunda alldeles särskilt kraftiga inverkningar på sexuallivets utveckling. Sexuell brådmognad blir närmast och så gott som alltid följden av att barnen ej kunna avskiljas från de vuxna utan måste iakttaga deras alla livsyttringar, däribland även det könsliga samlivet. (Att barnens närvaro i sin tur verkar oförmånligt för ett harmoniskt sexualliv mellan föräldrarna, bör dessutom ihågkommas.) Icke endast den tidigare mognaden och exemplets makt äro avgörande utan även det förhållande, att dessa väckta tendenser fort mogna till handling på grund av att tillfällen så rikligt och lätt erbjuda sig. Mera direkta miljöskador kunna emellertid ofta iakttagas. Incestfallen äro synnerligen ofta att finna i de trångbodda familjerna. Såväl beträffande blodskamsförbindelser mellan föräldrar och barn som mellan syskonen inbördes har detta sakförhållande oupphörligt konstaterats av domstolar, barnavårdsnämnder samt socialt erfarna personer, även om man icke kan säga något exakt om, i vilka proportioner det förekommer. T ö b b e n betecknade i de av honom undersökta incestfallen bostadsförhållandena såsom »goda» i 20 %, »drägliga» i 33x/3 % och »mycket dåliga» i 46 2 / 3 % av fallen. — Även homosexuella händelser befrämjas av trångboddhet och framför allt av den därmed ofta förenade vanan av gemensamma sovplatser. — Förfrågningar bland skolbarn ha givit vid handen, att dels barn, som blivit vittne till vuxnas könsumgänge, dels barn, som dela sängplats med andra, ofta i mycket tidig ålder börja sexuellt umgänge. Den direkta förförelsen är dessutom i överbefolkade lägenheter långt ifrån sällsynt. K r a u s studerade 93 flickor, som voro omhändertagna för skyddsuppfostran; 59 av dessa hade haft könsumgänge före sitt 16:de år, hälften därav före utgången av sitt 14:de år, och detta första könsumgänge hade till största delen försiggått i föräldrarnas bostad med någon man ur familjekretsen. Även flickornas villighet att tillmötesgå uppfordringarna till könsumgänge bör ses som i viss mån betingad av deras bostadsförhållanden och därmed sammanhängande livserfarenhet; de återhållande momenten ha avtrubbats genom att sexuella företeelser tidigt införlivats med deras miljöupplevelser. Bristen på behovstillfredsställelse i andra riktningar, de fattiga och instängda livsmöjligheterna överhuvud taget vålla dessutom, att benägenheten blir större att upptaga könsumgänge. Vad dessa tidiga sexuella erfarenheter psykiskt och moraliskt betyda, är här icke platsen att värdesätta. Vissa objektivt iakttagbara verkningar äro dock möjliga att konstatera. De innebära för det första ofta en märkbar inskränkning av intressena till att nästan enbart omfatta de erotiska, vilket H e t z e r konstaterat, då hon

195 analyserade ett stort antal samtal med flickor i pubertetsåldern, där hon fann en avsevärd skillnad i intresseinriktning mellan dem, som börjat ha könsumgänge, och i detta hänseende oerfarna flickor. En vidare konsekvens av denna tidiga inriktning på sexuella intressen är att den ofta banar vägen för prostitution. En mindre påtaglig men för individens framtida liv dock betydelsefull verkan är, att dessa tidiga, ofta brutala och i alla händelser oftast avpersonaliserade direkta sexualakter lätt bliva mönsterbildande och hindra en utveckling av det erotiska livet till mer individuella och differentierade personliga sammanlevnadskrav samt reducera intresset för mänskliga relationer till ensidigt sexuella. I andra fall åter kunna de sexuella upplevelserna få en viss chockkaraktär, och de ge ofta upphov till skuld- och ångestkänslor hos de unga. Deras psykiska skadeverkningar bliva alltså bestående, även om de moraliska kunna elimineras, och de äro ofta bakgrunden till svåra kriser och lidanden i unga människors liv. Den vantrevnad i hemmet, som oftast följer med en överbefolkning av bostaden, har som sin kanske allvarligaste konsekvens, att den leder till en flykt från hemmet. Familjemedlemmarna utnyttja sina olika möjligheter att undfly den trånga bostaden. Detta innebär delvis ekonomiska utlägg för nöjen, kafébesök e t c , vilka sålunda rätteligen böra räknas som extra kostnader förorsakade av den dåliga bostaden. Detta uteliv kan i sin tur leda till alkoholism, prostitution och kriminalitet, även om risken för dylika extrema konsekvenser för de vuxna familjemedlemmarnas vidkommande ej får överdrivas. För barnen och synnerligast för ungdomen i genombrottsåren är däremot denna flykt från hemmet av allvarligaste slag. Barnen komma att söka sina lekplatser utom hemmet, i parker, på gator — åtminstone så länge de otillräckliga hemförhållandena ej kompletteras genom gemensamma barnkammare, barnkrubbor e. dyl. — och därmed få de även en icke oväsentlig del av sin uppfostran på gatorna. Gatorna bjuda emellertid just de bästa möjligheter för de små ofog, som barn äro benägna till, men vilka ändra karaktär med åldern och lätt nog leda till konflikt med sociala och moraliska normer. Ungdomen har allra svårast att finna sig tillrätta i en trång och överbefolkad bostad, bl. a. på grund av den psykiska oro och det behov av självständig tillvaro, som just kännetecknar övergångsperioden. De drivas att tillbringa sin fritid utom hemmet och denna tillvaro blir mestadels alldeles okontrollerad; varken familjen eller det allmänna tillhandahåller ungdomen lämpliga sysselsättningar, förströelser eller uppehållsplatser. Detta betyder mestadels, att de unga tillbringa sin tid i »gäng» med jämnåriga, och därvid förefinnes en viss risk att dessa gäng ledas in på asociala spår. Ungdomskriminaliteten rekryteras i stor utsträckning bland dessa ungdomar. Någon exakt proportion kan ej uppges, vari dåliga bostadsförhållandens del i orsakandet av vanart och brottslighet i ungdomen klarlägges, men så mycket är allmänt omvittnat, att dessa asociala tendenser befrämjas genom den okontrollerade fritidstillvaron utanför hem, skola och föreningar. G 1 u e c k och G 1 u e c k uppge i sin studie över 1 000 unga brottslingar, att endast 13 % av föräldrabostäderna kunde klassificeras som goda, d. v. s. med tillräckligt utrymme (ej överstigande 2 personer per rum), ljus, ventilation och renlighet. Några jämförelsesiffror för icke vanartad ungdom ur samma befolkningskategori ges ej. Detta är den vanligaste bristen i de föreliggande studierna över vanartens uppkomst, och den gör det omöjligt att direkt uppgiva bostadsförhållandenas andel bland brottslighetens orsaker. B u r t har sökt undanröja denna brist i den mest auktoritativa studie över ungdomskriminalitet och vanart, som ännu existerar. Siffrorna, som visa vanartens samband med olika sociala faktorer, avse vissa Londondistrikt. Korrelationen är som vanligt i kriminalstatistiska undersökningar starkt positiv mellan brottslighet å ena sidan, fattigdom, stor befolkningstäthet, dödlighet, brist på parker etc. å andra sidan, men allra starkast är korrelationen med »överbefolkning inom hushållet», definierad enligt standarden: mera än 2 vuxna

19G per rum, 2 barn under 10 år räknade som 1 vuxen. Medan vanartens korrelation med fattigdom (bestämd på visst angivet sätt, i anslutning till C h a r l e s B o o t h s fattigstudier i London) är -f- 0"67 (med fattigvårdsunderstöden nära 0-50), stiger den till -f* O"77 vac * gäller trångboddheten. Dessa i och för sig uppseendeväckande relationstal gälla hela distrikt. Vid intensivare studium familjevis av unga asociala och en kontrollgrupp av med dem i ekonomiskt avseende fullt jämställda och i samma distrikt boende ungdomar, fann B u r t, att 21 % av hans klientel (200 personer) bodde i överbefolkade lägenheter, medan detsamma var fallet endast med 16 % av kontrollgruppen (400 personer). Även om dessa siffror ej böra tagas som direkta mått på sambandet mellan vanart och trångboddhet, verifiera de på ett allmänt sätt den gängse uppfattningen, att ett sådant samband existerar, och tyda på, att barn uppvuxna i överbefolkade lägenheter äro utsatta för större risk att bli kriminella än andra barn, för vilka den ekonomiska situationen är lika dålig. Då den manliga ungdomen drives ut från hemmet på grund av vantrivsel, söker den sig ut till ett kamratliv, som visserligen innebär en viss risk för asocialitet, men som dessutom bjuder möjlighet till sport, friluftsliv och andra intressen, och som sålunda kan betyda en självskapad standardförbättring av tillvaron i förhållande till den, som bjudes i föräldrahemmet. För den kvinnliga ungdomen synas dessa positiva möjligheter icke ligga lika öppna, och flickorna bliva i mycket större utsträckning utsatta för risker genom en sådan flykt från hemmet. De komma ofta att söka nöjen — biograf, dans etc. — vilka de sakna resurser att själva betala och lockas så ofta in på prostitution och halvprostitution. Även utan detta ekonomiska utnyttjande av sexualiteten, kommer denna ofta att spela en stor roll i de flickors nöjesliv, som söka undgå hemmet, då deras kringflackande på gator o. d. knappast kan ske lika harmlöst som pojkarnas. I en hel del statistik, framför allt amerikansk, framskymtar det som ett faktum, att flickorna utan skyddet av ett gott hem löpa större risk att socialt förolyckas. B r e c k i n r i d g e och A b b o t t konstatera, att vanartiga flickor oftare komma från dåliga hemförhållanden än vanartiga pojkar (69 % av de i deras studie undersökta flickorna mot 38 % av pojkarna). B u r t har samma uppfattning, likaså F r a n z e n-H e l l e r s b e r g , ehuru de ej presenterat några relativtal. Lägger man härtill, att flickornas sexualmoraliska integritet äventyras även inom hemmet vid trångboddhet, kan man ej undgå den slutsatsen, att dåliga bostadsförhållanden synas hota den kvinnliga ungdomen allvarligare än den manliga. Detta beror givetvis till stor del därpå, att den asocialitet samhället får under behandling och därmed redovisar statistiskt för flickornas räkning i de flesta fall betyder prostitution och lösaktighet, d. v. s. har ett visst samband med den form av brottslighet, som i den tyska litteraturen just karakteriseras som »Wohnverbrechen», och som innefattar otukt, koppleri, våldtäkt, blodskam etc. Ehuru det med vår ofullständiga k u n s k a p om orsakss a m b a n d e n i n o m de s o c i a l m o r a l i s k a och m e n t a l h y g i e n i s k a o m r å d e n a ä n n u t e r sig o m ö j l i g t att d i r e k t och e x a k t ange, vilken roll dåliga bostadsförhållanden spela, står det f a s t , a t t de v ä s e n t l i g t b i d r a g a a t t s ä n k a i n d i v i d e n s psykiska välbefinnande och arbetsförmåga, verka tröttande och i r r i t e r a n d e , f ö r d ä r v a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för ett sunt och harmoniskt familjeliv inom bostaden, minska uppfostrans effektivitet samt själva direkt bidraga till uppkomsten av f a m i l j e d e s o r g a n i s e r a n d e och a s o c i a l a vanor och t e n d e n s e r . A l l a d e s s a s k a d e v e r k n i n g a r ä r o av karakt ä r a t t på e t t s ä r s k i l t ö d e s d i g e r t s ä t t d r a b b a b a r n e n och framför allt u n g d o m e n i övergångsåren, för vilka trångb o d d h e t e n k a n v e r k a r e n t a v p s y k i s k t och m o r a l i s k t ruinerande. Stockholm i november 1934. Rolf Bergman.

197 Bilaga

7.

Tekniska synpunkter på bostadsproblemet. Undertecknade, som av bostadssociala utredningen erhållit i uppdrag att granska de byggnads- och stadsplanetekniska sidorna av bostadsförsörjningsproblemet, få härmed avgiva följande utredning. Vi ha med vår utredning åsyftat att med utgångspunkt i en diskussion av de krav, som enligt vår mening böra ställas på bostäder för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer, granska och framställa de olikheter i kostnadshänseende, som betingas av olika stadsplanetyper, hus- och lägenhetstyper samt lägenhetsutrustning. För detta syfte har dels en undersökning gjorts av stadsplanetyper och kostnader för stadsplanens utbyggande (underbil. a, sid. 220), dels ett stort antal bostadstyper noggrant kostnadsberäknats; ett urval av dessa kostnadsberäknade typer meddelas i underbil. b, sid. 239. Vidare har lägenhetsutrustningens inverkan på byggnadskostnaderna beräknats och sammanförts i form av en tabell (sid. 215), som visar vad de olika detaljerna i lägenhetsutrustningen betinga i kronor och vad de motsvara i lägenhetsutrymme. Värmekostnaden vid olika hustyper har även gjorts till föremål för en utredning (underbil. c, sid. 250). Slutligen redovisas (underbil. d, sid. 253) den summariska arbets- och materialbeskrivning, som förutom ritningarna legat till grund för våra kostnadsberäkningar. I byggnadskostnadsberäkningarna ha vi utgått från vissa förutsättningar, som redovisas å sid. 207. I. Kraven på bostäder för m i n d r e b e m e d l a d e flerbarnsfamiljer. Vi ha i vår utredning tagit sikte på minimibehoven i fråga om bostäder för den kategori av familjer, som bostadssociala utredningens förslag avser, nämligen mindre bemedlade familjer med 3 eller flera barn. I det följande ha dock diskussionen och kostnadsberäkningarna i huvudsak begränsats att gälla bostadsbehoven för familjer med 3 å 4 barn, vilka utgöra det stora flertalet av flerbarnsfamiljerna. Även för sådana fall, då på grund av större antal barn rimliga minimifordringar kunna fyllas endast vid större lägenhetstyper än de här diskuterade, torde dock de följande kostnadsberäkningarna kunna vara till ledning, även om resultaten skulle kräva en viss modifikation. a) Stadsplanen. Det kan kanske synas föra väl långt att, om också flyktigt, beröra stadsplanen vid denna behandling av lämpligaste hus- och lägenhetstyp för av staten understött bostadshusbyggande. Men stadsplanernas utformning och de detaljbestämmelser beträffande bebyggelsen, som ofta sammanhänga med desamma, följa byggandet och dess planläggning in i detalj på ett så genomgripande sätt, att man måste börja diskussionen med stadsplaneutformningen. Dessutom framgår det snart, att det på detta område är mer än nödvändigt att sätta in statliga åtgärder, när man, som bostadssociala utredningen i fortsättningen av sitt arbete avser, önskar komma till botten med problemet om god bostadsförsörjning för folkflertalet. De stadsplaner, efter vilka våra byggnader för närvarande uppföras, härstamma från skilda tidsepoker och ha fått sin karakteristiska utformning under dessa. Utformningen har därvid till mycket stor del bestämts av helt andra motiv än hänsynen till bostadsändamålen. På grund av storleken av det kapital, som under olika tidsperioder investerats i byggnader inom existerande stadsplans ram, har utvecklingen av stadsplanen ständigt försiggått i långsammare tempo än den tekniska och hygieniska utvecklingen hos byggnadsverksamheten. På stadsplaner från äldre tider bygga vi ännu, trots deras påtagliga olämplighet, ständigt nya hus, vilka konservera planerna och våra städers bebyggelse för långa tider framåt, och dessa nya byggnader i gamla kvarter skjuta ständigt undan tidpunkten för kvarterens slutliga sanering. Det kan inte nog uttryckligt betonas, hur socialt olämpligt och förmodligen också i det långa loppet ekonomiskt oklokt det är att på detta sätt bygga nytt i gamla osunda stadspartier. I betydligt större utsträckning än nu är fallet borde

198 förbud för nybyggnad inom stadsplanemässigt olämpliga stadsdelar införas, samtidigt som saneringsplaner borde genomföras av mer radikalt ingripande art än nu vanligen föreslås av våra myndigheter. De ölägenheter, som vidlåda bebyggelsen efter dessa äldre stadsplaner, äro ur bostadssocial synpunkt av så allvarlig beskaffenhet, att de här icke kunna helt förbigås. I kvarter, som ursprungligen voro planerade för en- och tvåvåningshus, ha uppförts byggnader med 5 och 6 våningar. I kvarterens inre delar ha även gårdsutrymmen mer eller mindre tagits i anspråk för bebyggelse. Bostadsförhållandena inom dessa kvarter äro ofta mycket dåliga, med mörka och ofta fuktiga lägenheter utan tillgång till sol, med svårigheter att hålla rent, inga eller endast dåliga möjligheter att åstadkomma lekplatser för barnen, bullersamma och med den stora trafikintensiteten riskabla gator. Till en början kan därför som ett första villkor för här avsedda »hustyper för barnrika familjer» fastslås, att sådana byggnader icke böra få uppföras inom kvarter och stadsplanepartier, som borde saneras eller i övrigt icke ha en lämplig stadsplaneutformning med tillräckligt fri mark och lekplatser mellan och kring husen, för så vitt icke saneringsarbete ordnas i samband med den statsunderstödda bebyggelsen. Vi betrakta alltså som ett villkor, att hus för här avsett ändamål ha ett fritt och öppet läge med väl tilltagna lekplatser i omedelbar närhet. De stadsplanetyper, som närmast tillfredsställa dessa synpunkter, äro öppna byggnadssätt, lamellhus, radhus eller villor. I viss utsträckning kan slutet byggnadssätt tillämpas. Detta bör dock endast ske vid byggnader med låg höjd och ej för bred huskropp samt under förutsättning av att gårdarna bliva stora och luftiga. Det slutna byggnadssättet med kringbyggda kvarter erbjuder emellertid svårigheter att åstadkomma lämpliga och ekonomiska planlösningar. Samtidigt med ovanstående villkor måste uppställas som ett önskemål, att i denna utredning avsedda nybyggnader icke läggas för ocentralt i förhållande till arbetsplatser, skolor, inköpscentra m. m. Trafikkostnaderna spela nämligen en stor roll för de familjer, som här komma ifråga. Denna kostnadssynpunkt gör det önskvärt, att våra städers bebyggelse ej sprides över alltför stora vidder. Avståndet till arbetsplatsen är också beroende av en planmässig uppdelning av staden, där hänsyn tages till att man ej skall behöva genomkorsa ett alltför stort område för att nå sitt arbete. — Vid planerandet av nya bostadsområden torde ofta stadsgeografiska undersökningar vara lämpliga. b) Hustyper.1 Bedömning av olika hustyper med hänsyn till stadsplane- och byggnadskostnader sker i följande avdelning. H ä r anföras endast vissa synpunkter, 1 Nar det i denna utredning talas om smala och breda hus, avses med det förra husbredder på 7—10 m. med det senare husbredder på 11 m och därutöver. I fråga om hushöjden är den väsentligaste skiljelinjen den, som bestämmes av behovet att föra in hissar. Huruvida detta bör ske vid 5 våningars hushöjd eller redan vid 4 våningar kan möjligen diskuteras. Vi lämna frågan om lämpligheten av det ena eller det andra öppen, men ha i kostnadsberäkningarna räknat med hissars införande först vid 5 våningar. — Vid beräkningarna av lägenheternas nettoyta (—ytan inom lägenhetens ytter- och lägenhetsskiljande väggar; väggar inom lägenheten medräknade) har reducering av den nyttiga golvytan gjorts endast om i byggnadens inre belägna obelysta utrymmen, såsom kapprum, hallar, garderober eller köksutrymmen, ha i förhållande till lägenheten i övrigt felaktiga och för stora mått. Att indela nettovåningsytan i olika värdeklasser med hänsyn till dess belägenhet närmare eller längre bort från fönsterväggen har förefallit oss felaktigt av två skäl. Det första är, att utrymmen såsom tamburer, badrum och garderober äro lika nyttiga och för en lägenhet nödvändiga utrymmen som dagsbelyst rumsyta och därför icke kunna ges ett lägre värde. Samma omdöme kan, som senare beröres, gälla vill ventilerade köksutrymmen och de inre delarna av djupa rum. — Det andra skälet för här använt beräkningssätt är att det ger möjligheter till jämförelser i ekonomiskt avseende mellan olika plantyper. Använder man sig å andra sidan av metoder med olika klassificering av bättre och sämre belyst lägenhetsyta, hänger resultatet av de ekonomiska jämförelserna helt på hur dessa relationssiffror inställas till varandra. I de ekonomiska jämförelserna inblandas omdömesfrågor om olika plantypers lämplighet, vilket medför godtycke. Dessa planers förhållande till varandra i ekonomiskt avseende kan man med denna senare metod ej få fram.

199 som gälla olika hustypers lämplighet i och för sig för det ändamål, som här avses, alltså byggande av bostäder för uthyrning åt mindre bemedlade flerbarnsfamiljer. Enfamiljshuset i form av den friliggande villan, småstugan och radhuset är utan tvivel mycket lämplig som bostadsform för barnrika familjer. I det friliggande enfamiljshuset har man ej anledning att sörja för ljudisolering; familjen är fredad från andra familjer, åtminstone inomhus. Faran för vägglusspridning är borteliminerad på bästa tänkbara sätt. Goda möjligheter till avskilda sovrum för familjemedlemmarna erbjudas. Radhuset har de flesta av det friliggande enfamiljshusets fördelar som familjebostad, och det skäl, som ofta höres från motståndare av denna hustyp, att allmänheten ej kan fördraga densamma, torde icke vara bärande. Inläggas radhuslameller på ett riktigt sätt i stadsplanen, visa erfarenheterna från befintliga anläggningar, att allmänheten uppskattar dem. Bortsett från hänsynen till stadsplane- och byggnadskostnader, till vilka vi återkomma i det följande, vidlåder dock en väsentlig olägenhet dessa hustyper. Det är mycket tveksamt, i vad mån de lämpa sig för uthyrning. I utlandet förekommer det visserligen flerstädes att enfamiljshus uthyras, men i Sverige saknas ännu, vad städerna beträffar, nästan helt erfarenheter av ett dylikt system. I en hyresvärds regi måste såväl det friliggande enfamiljshuset som radhuset bli en svårskött och kostsam affär. Egnahemsägaren sköter själv sin värmeledning, sin tomt och trädgård, men framför allt har han antingen ej samma krav på underhåll och reparationer, när han själv äger huset, som när han endast är hyresgäst, eller också utför han behövliga reparationer till mycket låg kostnad, själv eller med hjälp av bekanta yrkesmän. Detsamma gäller beträffande radhusen, när dessa besittas av delägare i bostadsrättsförening eller bolag. Med tanke därtill på att det klientel, varom här är fråga, nämligen mindre bemedlade barnrika familjer, som regel enligt erfarenheten slita lägenheterna hårt, måste förvaltningen av enfamiljshus och radhus med tillhörande trädgårdar till uthyrning bli ett svårskött och förhållandevis dyrbart företag beträffande underhåll och reparationer, om här i landet vanliga krav på bostadens underhåll och trädgårdens skötsel skola upprätthållas och om man icke lyckas skapa ett system, som lägger en väsentlig del av ansvaret för husets och trädgårdens vård på hyresgästen. Landshövdingehuset, som vi även medtagit i våra jämförelser, är en för Göteborg specifik hustyp. Försök ha gjorts att överföra typen till andra städer, men med mycket ringa framgång. Det karakteristiska för landshövdingehuset är, att en våning utföres av stenmaterial och två våningar därovanpå av trä. Säkerligen ha de i Göteborg egenartade grundförhållandena utgjort en av de främsta betingelserna för denna hustyp. Att den även har visat sig billig att bygga kan ej förnekas, men härvidlag torde speciella omständigheter ha spelat in. Man har tidigare ej ansett sig kunna ställa särdeles stora krav framför allt beträffande ljudisolering, och här är tydligen en av orsakerna till typens prisbillighet. Det kanske svåraste problemet med landshövdingehuset är hur man effektivt skall kunna avstänga möjligheterna för vägglusspridning, eftersom lägenheterna ej kunna skiljas av betongbjälklag och stenväggar. Hustypen kräver även stort underhåll. Vid jämförelser mellan byggnadskostnaderna för landshövdingehus och andra hustyper i det följande (se exempelvis tab. 2 sid. 208) måste beaktas, att landshövdingehuset ur kvalitetssynpunkt ligger i en lägre klass än övriga av oss kostnadsberäknade typer. Svårigheterna beträffande ljudisolering och hindrande av vägglusspridning och i allmänhet den lägre kvaliteten samt de relativt stora underhållskostnaderna göra, att denna hustyp knappast kan anses lämplig för här ifrågavarande ändamål, därest icke speciella lokala förhållanden betinga stor överlägsenhet ur kostnadssynpunkt. I fråga om flervåningshusen har diskussionen huvudsakligen rört frågorna om lämpligaste hushöjd och husbredd. Härvid ha synpunkter rörande såväl kvalitet som kostnader gjorts gällande. Till frågan om kostnaderna vid olika hushöjd och husbredd återkomma vi i det följande.

200 De egentliga höghusen om 10—15 våningar ha ej blivit föremål för undersökning i denna utredning. Denna hustyp kan nämligen knappast ifrågakomma för just det klientel, som det här gäller. Bland annat blir det svårt att lösa hissproblemet på ett tillfredsställande sätt i dessa hus med så barnrika familjer, som h ä r avses, och barnens stoj i trappuppgångarna kan bli besvärande för dem, som vistas i lägenheterna. Dessutom stiga reparationskostnaderna för trappuppgångarna i alltför hög grad, då ett större antal barn begagna dem. Vi vilja emellertid i detta sammanhang ej underlåta att påpeka de möjligheter, höghusen öppna, när det gäller att sanera äldre, olämpligt bebyggda stadsdelar i våra större städer. Härvid framstå de understundom som den enda framkomliga vägen. I mindre städer kunna lägre hushöjder göra samma tjänst. Genom det höga huset, riktigt använt, kan luft och ljus tagas in i våra för trångt byggda stadskvarter, samtidigt som spolierandet av ekonomiska värden förhindras. Även i nya stadspartier kan denna hustyp ha sin betydelse i stadsplanen genom de utsiktsmöjligheter, den luft och rymd, som den ger kring de bostäder, som inrymmas i dylika hus. Samtidigt blir det möjligt att utan eftersättande av ekonomiska värden sänka viss del av bebyggelsen inom andra delar av samma stadsplaneområde, vilket i båda fallen ger bättre bostäder och mer relief åt stadsbilderna. Det höga huset måste alltid göras relativt brett, först och främst för hissars och förbindelseleders skull. På den punkten finnes knappast anledning till diskussion. Att dock gå närmare in på fördelar och olägenheter av dessa mycket höga hus skulle föra för långt utom ramen av vår uppgift. Denna hustyp kan nämligen, som nämnts, knappast ifrågakomma för just de familjer, det här är fråga om. 2—3—4 våningar torde vara de lämpligaste hushöjderna i detta fall, allt efter stadens storlek, där byggandet skall ske. Eelativt få, högst 4, lägenheter vid varje trapplan, bör också i detta fall vara ett önskemål. Ser man frågan om husbredden ur ren användningssynpunkt, har det smala huset stora fördelar framför det breda. Planläggningen underlättas och ger stora möjligheter till god differentiering av lägenhetsytan. Vid god planlösning kunna samtliga utrymmen ges fullvärdig dagsbelysning. Lägenheterna bliva även genomgående, vilket ur trivselsynpunkt är fördelaktigt. När huskroppen blir bredare, kommer planen oftast att utmärkas av två egenskaper. För det första kunna lägenheterna, när husbredden växt upp till 13—14 rm, ej bliva genomgående såsom i det smala huset. (Ännu vid en husbredd på 11—12 m kunna även mindre lägenheter göras genomgående; dock är ingen av de av oss kostnadsberäknade typerna i hus på 11 m och mera av denna art.) Lägenheten blir ensidigt belyst och belägen. Alltefter som husbredden ökas, måste en del mörka eller mindre väl belysta utrymmen uppstå. Såsom framgår av ritningarna sid. 243 och följande, bli sålunda ofta köket och badrummet förlagda till byggnadsstommens mitt, det förra med sekundärdager. I vissa fall uppträda även mörka hallar och djupa rum, som ej få fullgod dagsbelysning. — För det andra komma vid växande husbredd trapporna att förläggas mitt i ^huskroppen och utan dagsbelysning. Det måste emellertid påpekas, att även de lägenhetstyper, som infogas i ett bredare hus, kunna vara fullgoda. Det mörka badrummet kan ventileras och hållas friskt lika väl som det dagsbelysta badrummet. De djupa rummen kunna, även om de ej överallt erhålla fullvärdig dagsbelysning, göras lika användbara som de grunda. Faktiskt brukas ju en bostad till väsentlig del under de delar av dygnet, då artificiell belysning ändå måste användas. Däremot äro meningarna delade om huruvida sekundär belysning av köket är lämplig eller icke. Frågan är dock här mindre en belysningsfråga än en ventilationsfråga. Förlägges köket till byggnadsstommens mitt, resas mycket stora krav på ventilationens effektivitet. Sådana krav kunna emellertid numera tillfredsställas. Trappornas förläggning till huskroppens mitt ger möjligheter till rationellare planlösning för lägenheterna. Det kan dessutom anses fastslaget, att trappor av sådan typ äro i det närmaste lika goda som dagsbelysta trappor. De äga dessutom

201 den ekonomiska fördelen att kring- samma trappförstuga kunna flera lägenheter placeras cän vad som är möjligt i det smala huset Vi ha dock tidigare framhållit önskvärdheten av att ej alltför många lägenheter grupperas kring samma trapplan. F r å g a n om den lämpliga husbredden måste avgöras genom att de kvalitativa fördelarna hos det smala huset, i vars uppskattning alltid måste ingå ett subjektivt moment, vägas mot de ekonomiska fördelar, som det breda huset — såsom senare skall visas — erbjuder. Man måste i detta speciella fall därtill taga hänsyn till de ekonomiska villkoren och hyresbetalningsförmågan hos det klientel, som det här gäller, och inför dessa hänsyn måste kostnadsfrågan anses som mycket tungt vägande. Även om vi anse, att det smala huset erbjuder stora fördelar ur kvalitets-, hygienisk och trivselsynpunkt, äro vi ändock tveksamma, huruvida dessa fördelar äro så stora att de kunna försvara mera avsevärt ökade stadsplane- och byggnadskostnader. c) Lägenhetstyper. Vi ha i fråga om lägenheten, dess planering, differentieringe n uppdelning av lägenhetsytan i ett större antal rumsenheter) och utrustning utgått från minimibehovet hos en familj med 3 å 4 barn. Vi äro väl medvetna om att uppfattningen av vad som utgör minimibehov ifråga om bostad måste vara delvis grundad på subjektiva värderingar. För många skola säkerligen de bostäder, varmed vi i fortsättningen räkna, framstå som otillräckliga, särskilt ifråga om utrymme. För andra skola de te sig för dyrbara — särskilt mot bakgrunden av faktiskt existerande bostadsförhållanden och hittillsvarande bostadspolitisk praxis. Våra rekommendationer i det följande äro resultat av en avvägning mellan kostnads- och behovssynpunkter. Det torde till en början vara klart, att en mera differentierad lägenhet är lämpligare och riktigare för varje familj och för de barnrika i all synnerhet. Det spelar faktiskt mindre roll, om rummen bli — intill en viss gräns — mindre, blott de blir fler. Den alltför länge tolererade lägenhetstypen 1 rum och kök för familjer med barn bör försvinna och ersättas med 2 rum och kök som minimum för familjebostad. Lägga ekonomiska förhållanden hinder i vägen för att lägenhetsytan samtidigt sväller utöver den för 1 rum och kök brukliga, kan detta till stor del kompenseras genom en väl gjord planlösning. Beträffande lägenhetens storlek ha vi ansett oss bundna av hänsynen till rimlig kostnad. Vi ha efter noggranna undersökningar stannat för 40—50 kvm såsom den lämpliga storleken för en lägenhet, som dels kan differentieras så att den fyller rimliga anspråk på avskilda utrymmen och dels genom sin begränsade storlek kan erhållas till rimlig kostnad. I de följande kostnadsundersökningarna ha därför i samtliga fall utom ett valts lägenheter med nämnda ungefärliga yta. De utrymmen som fordras, åtminstone i en lägenhet för familj med 3 å 4 barn, äro kök med matvrå, stort nog att bjuda rimlig arbetsplats för husmodern, ett vardagsrum, vilket om dagen tjänstgör som samlingsrum för familjen och om natten som sovrum för barnen, och ett mindre sovrum för föräldrarna. När det inom familjen finnes barn av olika kön, bör dessutom ytterligare ett litet sovrum anordnas, så att sådana barn i halvvuxen ålder ej behöva ligga i samma rum. Ritningarna sid. 242 och följande visa, hur dylika planlösningar kunna ske. d) Förvaringsutrymmen och lägenhetskomplement. När smålägenheter inom sigskola rymma större familjer, blir behovet av förvaringsutrymmen stort, varför garderober måste tagas till i tillräcklig mängd samtidigt som vinds- eller källarkontor till förvaring av ej i dagligt bruk behövliga saker böra finnas. Garderober anses också absolut nödvändiga här i Sverige, men en utländsk bostad saknar nästan alltid denna svenska inredningsdetalj. Den är dyrbarare än de flesta tro och förstå, och det tyska klädskåpet blir åtminstone för husbyggaren avgjort mycket billigare. Det är givet, att vi på grund av klimatet, som gör vårt klädesbehov så stort, måste fasthålla vid att tillräckligt med garderober inredas. I de familjebostäder med många medlemmar, som det här är fråga om, behöva garderoberna visserligen

202 Icke göras så stora, men böra i stället vara så många fler, eller också samlas till en större klädkammare. Behovet av källare till matförvaring är däremot mer diskutabelt åtminstone i större städer och i värmeledningshus. Källarna bli nämligen i dessa så varma att de ej lämpa sig särdeles väl för sitt ändamål, och att isolera dem lönar sig knappast. Det har förut framhållits, att de här åsyftade husen måste vara så placerade att det runt dem finnes tillräckliga lekplatser och utrymmen för barn. De borde även ha ett annat komplement, nämligen speciella lokaler för barnens inomhusvistelse, l e k s t u g o r eller s t o r b a r n k a m m a r e . I dessa kunna barn av olika åldrar tagas om hand av utbildad personal. De äro en mycket stor hjälp för hem med stora barnskaror, men draga givetvis betydande kostnader i drift, varför hänsyn därtill måste tagas vid dylik verksamhets planläggning. Vid mindre anläggningar på små orter bli naturligtvis svårigheterna tyvärr större att ordna dylika komplement till hemmens lokaliteter. e) Konstruktionsmetoder. Att i detta sammanhang gå närmare in på alla de olika konstruktionssätt, som sammanhänga med ett bostadsbygge, skulle föra för långt och är här knappast av intresse. Det enda, som kan vara befogat här, är att beröra vissa förhållanden, som äro av särskilt intresse ifråga om bostäder för barnrika familjer. Starkt slitage och mer buller än i vanliga fastigheter torde vara två karakteristika. Vägglusförekomst i högre grad än annars är säkerligen inte heller ett oriktigt antagande. E t t hus, som ser slitet och vanvårdat ut, deklasserar sina innevånare. Det slarviga intrycket uppammar nytt slarv och ny vårdslöshet. Slitstarka ytor och motståndskraftiga material är således en förutsättning vid byggande av hus för det klientel det här är fråga om. Stentrappor, lämpliga väggbehandlingar i trappor och korridorer, motståndskraftig färg på dörrar och inredning, lämpliga tvättbara tapeter m. m. äro detaljer, som i det långa loppet löna sig att kosta på, då i annat fall fastigheterna förfalla för snabbt. Vill man tillfredsställande lösa problemet om extra god ljudisolering, äro betongbjälklaget och träbjälklaget med ljudreglar de två lämpliga lösningarna. Utförandet av dessa båda bjälklagstyper på rätt sätt känner varje fackman, varför det här ej behöver närmare beröras. Golvbeläggningen är givetvis av största betydelse, och korkmattan är här det hittills lämpligaste materialet. Lägenhetsskiljande väggar med god ljudisolering äro 15 cm betongvägg med puts, kloisongvägg (2" plank, impregnerad arkimatta, spräckpanel på två sidor och rörning med puts på båda sidorna) samt 1-stens tegelvägg. Ohyresförekomsten har snarare till- än avtagit under senare år. Orsaken till detta ligger i den bristande isoleringen från våning till våning i de moderna husen. Värmeledningsrören och andra rör gå i de flesta fall utan någon särskild tätning genom bjälklagen. I dessa slitsar och springor med deras jämna värme ynglar ohyran lätt av sig och sprides från lägenhet till lägenhet. Tätning av varje spricka och hål genom igengjutning, drevning m. m. är en fordran, som borde genomföras och vars effektuerande borde bevakas av våra hälsovårdsmyndigheter. Kostnaderna för dessa åtgärders vidtagande äro relativt obetydliga. f) Sanitetsteknisk och hygienisk utrustning. Värme. Att fastigheternas ytterväggar böra vara av god värmeisolerande beskaffenhet är självklart både av ekonomiska och andra skäl, och myndigheternas föreskrifter torde i det fallet vara det riktiga rättesnöret. Vad uppvärmningskällan angår har värmeledningen så många förtjänster att den utan vidare kan sättas som den riktiga lösningen. Den är numera för större fastigheter billigare i anläggning och mer driftsekonomisk än kakelugnarna. Kaminuppvärmning, så vanlig i Norge och Danmark, blir visserligen ändå billigare, men saknar tradition i vårt land och har många hygieniska olägenheter.

203 Om valet mellan kakelugn och värmeledning synes relativt enkelt, blir frågan mer komplicerad, när man betraktar den från privatekonomisk synpunkt. När inkomsterna bli små, fryser man i en fattig familj, eller bättre, skaffar sig bränsle genom hopsamling av träbitar och gammalt ris vid byggen och upplag eller i skogarna. Detta sätt att ekonomisera kan ej tillämpas vid den automatiska värmeavgivaren, som dirigeras från ett stort pannrum. Våningsvärmeledningen med panna kombinerad med köksspisen löser delvis om också icke fullständigt dessa problem, ehuru lösningen vanligen knappast kan anses socialt önskvärd. Vatten och avlopp. Ledningar för friskvatten och avlopp torde vara en självklar sak i varje nytt hus. Varmvattenfrågan ställer sig annorlunda, ty här är det otvivelaktigt fråga om en relativt dyrbar anläggningskostnad. Att varmvattnet ger så stora hygieniska fördelar, att man trots kostnaden gärna ser dess inmontering i varje nytt hus, är å andra sidan också klart. I fastigheter med många barn blir husmoderns arbete underlättat på det kraftigaste sätt genom ständig varmvattentillgång. Varmvattenanläggningen är också förutsättningen för att på ett billigt sätt kunna anordna bad- eller duschrum. Ljus. Rikligt med ljus torde numera vara ett självklart krav på en bostad. Detta gäller både dagsljus och elektrisk belysning. Tvekan och tvistigheter på denna punkt uppstå först, då man kommer in på att välja mellan den naturliga och konstgjorda belysningen i olika utrymmen. Det är numera ett faktum, bevisat av många färdiga och under flera år använda byggnader, att dagsljus, under förutsättning av en riktigt ordnad ventilation och ordentlig konstgjord belysning, icke behöver användas i badrum, tvättstugor, garderober, förvaringsrum och trapphus. K u n n a således ekonomiska fördelar vinnas genom att planlägga en fastighet med dylika utrymmen förlagda i byggnadskroppens inre, finnas inga skäl emot sådana anordningar. Dagsljuset i rummen är dels beroende på fönsteröppningarnas storlek, dels också på rumsfärgerna. Det senare har tidigare ej tillräckligt observerats. Som exempel kan nämnas, att en ljus tapet i jämförelse med en mörk kan i bakre ändan på ett 5 m djupt rum sexdubbla belysningsstyrkan. Inredning i kök. E n driftsekonomisk spis är ju kökets förnämsta inredningsdetalj, som måste fordras även i den enklaste bostad. I marknaden finnas gasspisar, elektriska spisar, vedspisar och till och med fotogenspisar av bästa slag. Det torde ur driftens synpunkt inte vara någon som helst idé att anskaffa annat än den bästa av dessa typer, med reservation för vissa fabrikat med särskilt höga inköpspriser, och endast utgå från det på orten billigaste bränslet. Skåpinredningen bör vara ordentlig, men med dragning åt en viss förenkling, då ju alltför många finesser på detta område belasta kostnaderna onödigt utan att ge full valuta. Diskbänk med avloppstratt och diskho av motståndskraftigt material är önskvärd under förutsättning av att varmvatten finnes. Utan varmvatten kan man nöja sig med endast avloppstratten. Alla bänkar och spisen i köket böra givas ur arbetssynpunkt riktig höjd. Diskbänken bör anordnas så, att under densamma erhålles plats för sophink, kokkärl o. d. — E n mycket lämplig diskbordsbeläggning är den rostfria plåten, vilken även kan erhållas till relativt rimligt pris, om hänsyn tages till förefintliga standardformat. E t t enkelt och rymligt porslinsskåp och ett skafferi, försett med friskluftsintag, måste också anses höra till den nödvändiga utrustningen. W.-c. — torrkloselt. I de flesta städer eller stadsliknande samhällen kan w.-c. anordnas. A t t släppa på kravet, att en sådan anordning skall tillhöra varje enskild lägenhet i hus av här åsyftat slag, torde vara olämpligt ur många synpunkter, förnämligast de hygieniska, och torrklosetten bör ej uppleva någon renässans i samband med statsunderstött husbyggande. Badrum. Någon mera väsentlig kostnadsökning uppstår icke om en bostad förses

204 med ett enkelt badrum av minimimått, under förutsättning att varmvatten och w.-c. redan finnes i lägenheten. Det är icke stor måttökning som behövs, när ett w.-cutrymme skall ökas, så att ett s. k. sittbadkar får plats. Större delen av ledningsnätet finnes redan i samband med w.-c.-anläggningen, och förvandlingen till badrum är relativt enkel. Tvättstället är lätt inmonterat i w.-c.-utrymmet under förutsättning, att w.-c. och varmvatten finnas. Jämföras kostnaderna för olika badformer, nämligen bad i utrymme beläget i källare och i badrum i lägenheten 1 (badrummet endast försett med sittbadkar och av små dimensioner) med medelpriset för bad i offentlig badinrättning (enligt Stockholms stads idrottsstyrelses årsberättelse för 1933) bli priserna resp. 38 öre, 60*2 öre och 118-3 öre. Förutsättningen för de två första siffrorna är, att lika många bad tagas vid bad inom hemmet som i källarbadrummet, vilket är tänkt utnyttjat till ett hygieniskt maximum av 6 familjer med var sin baddag. Således ett bad i veckan per familjemedlem. I verkligheten kommer naturligtvis badrummet i hemmet att bliva betydligt mera utnyttjat än här är beräknat, och då sjunker kostnaden för denna badform. Vid dubbla antalet bad blir kostnaden per bad endast 39 öre. Att priset sjunker så mycket beror på att i detsamma ingå så pass stora belopp, vilka utgöra räntor och amorteringar på fasta kostnader för badrummets byggande och inredning, och när dessa delas med ett större antal bad, blir den ekonomiska effekten ganska stor på varje bads kostnad. Då formen badrum inom bostaden dessutom rent socialt är av största betydelse, pekar allting mot denna anordning även i dessa bostäder. Det måste anses som ett mycket viktigt önskemål, att de bättre möjligheter till god personlig hygien, som badrum inom bostaden ge, beredas de barnrika familjerna. Erfarenheten lär att förbättrad hygienisk omvårdnad bättre gynnas genom inrättande av badrum i hemmen än genom understöd till offentliga badinrättningar, vilka givetvis dock äro i hög grad berättigade, med tanke på att en avsevärd del av befolkningen bor utan tillgång till bad i den egna bostaden. E t t annat skäl för anordnandet av badrum inom lägenheten är att den dagliga vården ej är tillräckligt betjänt av det trånga w.-c- och toalettutryrnmet i lägenheter utan badrum. Större utrymmen härför är ett legitimt krav. Ännu en fördel av badrummet är att det betydligt avlastar köksutrymmet. H u s modern bör ha någon plats utanför köket, där småtvätt kan utföras utan att fastigheten skadas. Skulle detta krav tillgodoses, har man redan erhållit ett utrymme, som motsvarar badrummets, och införandet av badkaret betyder då endast en relativt ringa extrakostnad. Gentemot en eventuell invändning, att särskilt för mindre bostadsanläggningar badrum i källaren bli billigare än badrum i lägenheterna, vilja vi understryka, dels att för flera familjer gemensamma badrum utanför bostaden icke i samma grad som badrum inom bostaden tillgodose badbehovet, dels att badrummet icke endast tjänar badbehovet utan även — som nyss framhållits — andra viktiga behov; det bör betraktas som familjebostadens »hygieniska departement» överhuvud taget. Med ungefär samma rätt, som man av kostnadshänsyn vill placera badrummet i källaren, kan man placera köket i källaren; det blir också billigare. Sopnedkast lönar sig att anordna i hus med 4 eller fler våningar, men ej i lägre byggnader, \mder förutsättning att anordningen kombineras med förbränningsugn för sopor i pannrummet. Anläggningskostnaderna stiga för fastigheten, men totalt — med hänsyn tagen till driftskostnaderna — blir det trots den ökade bekvämligheten och stegrade hygienen en ren förtjänst på c:a 5 kronor per lägenhet (om c:a 40 kvm) och år. Det är ju ett rätt obetydligt belopp, men det hör dock till ovanligheterna, att ökade bekvämligheter medverka till ekonomisk behållning. — I 1 Vid beräkningen av kostnader för bad i lägenheten har hänsyn t a g i t s till det värde, som representeras av den ökade y t a badrummet u p p t a r i lägenheten.

205 lägre hus kommer inredandet av sopnedkast att medföra en viss extrakostnad, men kan naturligtvis ändå vara berättigat u r hygieniska och arbetsekonomiska synpunkter. Tvättstuga med maskinell utrustning eller handtvättstuga är ofta ett svårlöst problem. Maskinell tvättstuga är att föredraga vid större fastigheter av rent ekonomiska skäl, om man ser till driftskostnaderna och ej enbart anläggningskostnaderna. Maskintvättstugor giva mycket stora besparingar i familjens utgiftsstat, fastän denna sida av maskintvättningen ännu ej observerats i större utsträckning. Maskintvättningen, r ä t t skött, skonar kläderna så mycket, att linnet håller betydligt längre tid än vid vanlig handtvätt. Vad detta vill säga i en förut knapp budget är påtagligt. Om arbetskostnaderna uteslutas, bli besparingarna, räknade per år i en fastighet med 100 familjer, vid jämförelse med två äldre tvättmetoder, 1 850 resp. 1 430 kronor vid den för maskintvättningen ofördelaktigaste jämförelsen. Om arbetskostnaderna medtagas bli besparingarna resp. 5 330 kr. och 3 150 kr. Merkostnaden för maskintvättstugor är icke så stor (kr. 1 8 0 0 : — ) i samma fastighet. Detta kapital förräntar sig sålunda mer än väl. Räknar man på varje familj bliva beloppen kr. 18: 50 och kr. 14: 30 per år, om ingen som helst hänsyn tages till förlorad arbetstid. Medräknas arbetstiden till ett pris av 65 öre i timmen för tvättningen, bliva skillnaderna kr. 53: 30 och kr. 3 1 : 50 per år och familj. 1 Med hänsyn till att maskintvättstugor lämpa sig endast för relativt stora fastigheter, ha vi dock i de följande kostnadsberäkningarna genomgående räknat med handtvättstugor. g) Sammanfattande synpunkter. I n n a n vi gå till ett slutomdöme rörande bästa möjliga hustyp för här ifrågasatt ändamål böra några frågor beröras. Det är alldeles påtagligt, att man till en början måste taga ställning till om största vikten skall läggas på anläggnings- eller driftskostnaden. Fastighetens centrala belägenhet i förhållande till arbetsplatsen, anordnande av sopnedkast, tvättstuga, somliga typer av värmeledning och under vissa antaganden badrum medföra högre anläggningskostnader men lägre levnadskostnad för de familjer det är fråga om. Vid husbygge negligeras ofta dessa synpunkter, ty den som bygger och hyr ut huset har ju i allmänhet intet intresse av hyresgästernas faktiska levnadskostnader. I detta fall finnas väl dock starka skäl för att driftskostnaden bör vara huvudsynpunkten. E n annan sak, som måste avgöras, är hur stor vikt, som skall läggas på rena uppfostrings- och vårdsynpunkter. E n talrik familj i en illa utrustad bostad har svårare att hålla ordning och reda kring sig, husmoderns arbete blir oskäligt tungt o. s. v. Ur denna synvinkel framstår givetvis den relativt välinredda bostaden som lämpligast. Detta får icke tolkas som en allmän rekommendation för den onödiga byggnadslyx, som icke minst vad det gäller smålägenheter på senare tid fördyrat byggnadskostnaderna. Vad här diskuterats är blott vad som synes kunna försvaras av hygieniska och arbetsekonomiska skäl. H ä r anförda skäl och synpunkter för eller emot olika hus- och lägenhetstyper för barnrika familjer, som skola hyra och ej äga sina bostäder, föra fram till den lamellutformade stadsplanetypen med 2—3 våningars resp. 3—4 våningars hushöjd, beroende på ortens storlek, samt lägenheter, differentierade i flera om också mindre utrymmen samt försedda med modern utrustning och lekstugor. Frågan om husbredden bör avgöras i huvudsak med hänsyn till stadsplane- och byggnadskostnader, vilka behandlas i följande avdelningar. II. Kostnader för stadsplanens u t b y g g a n d e . På vårt uppdrag har civilingenjör Nils Giöbel vid Stockholms stads gatukontor utfört en undersökning beträffande stadsplanetyper och kostnader för stadsplanens utbyggande, vilken här nedan bifogas (underbil. a sid. 220 och följande). 1 Utgångsmaterialet för dessa kostnadsberäkningar har varit maskintvättprov utförda av d:r Madsen på Teknologisk Instituts laboratorium i Köpenhamn samt prov utförda av Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm.

206 Undersökningen omfattar stadsplaner av lamellhustyp, där husbredderna äro 15, 11 och 8 m samt höjderna varierande mellan sex och två våningar. Därjämte ha undersökts tvenne radhusplaner och ett småstugeområde. Man har utgått från att de olika stadsplanerna skola vara likvärdiga, och därvid har som utgångspunkt valts likvärdig dagsbelysning. Stadsplanerna ha beräknats för bebyggelse med endast bostadshus. Parker, allmänna platser, begravningsplatser, mark för offentliga byggnader, lek- och idrottsplatser m. m. ha icke medtagits. Härigenom framgår med större skärpa den inverkan ur kostnadssynpunkt, som den valda hustypen med därav betingade kvartersform och gatunät har på stadsplanens genomförande. Exploateringstalen 1 för lamellhusplanerna variera mellan högst 1"18 för 15 m:s hus i 6 våningar och lägst 0*52 för 8 m:s hus i 2 våningar. För radhuset i två våningar är exploateringstalet 0-19 samt för radhuset i en våning och småstugan 0 - l4. De undersökta områdena få anses utbrutna ur ett större sammanhang, varför exploateringstalen skulle bli lägre för ett verkligt stadsplaneområde, där även parker, huvudstråk för trafiken o. d. måste tänkas ingå. Resultaten av kalkylerna, som tabellariskt sammanförts i kostnadstablån sid. 235, visa som naturligt är att stadsplanekostnaderna stiga med avtagande bredd hos huskropparna. För lamellhusbebyggelse växla kostnaderna per kvm nettovåningsyta — om nettovåningsytan beräknas till 80 % av bruttovåningsytan — från lägst c:a kr. 10: 40 vid 15 m:s hus i sex våningar till högst kr. 23: 40 vid 8 m:s hus i två våningar. Radhus- och småstugeområden draga kostnader av helt annan och högre storleksordning. Siffrorna äro för radhus i två och en våning resp. kr. 27: 50 och 39: 60 per kvm nettovåningsyta samt för småstugor kr. 3 1 : 10; härvid är dock att märka, att småstugan icke är jämförbar med de övriga typerna, eftersom den h a r betydligt större våningsyta. T utredningen har ej räknats med någon kostnad för råmärken. Medtages sådan, bli kostnadsdifferenserna mellan de olika typerna mera accentuerade. Beräknas stadsplanekostnaden per kvm nettovåningsyta, erhållas för de olika stadsplanetyperna följande tal. Tab. 1. Jämförelse mellan stadsplanekostnader i kronor per kvm nettovåningsyta2 vid undersökta hustyper.

Hushöjd

Radhus

Villa 3 (Småstuga)

Lamellhus

i två våningar i i en våning

—

27-50

— — — —

39-60

— — — — —

8 m brett

—

2340 19-40 17-50

— —

11 m brett

—

17-40 16-4 0 14 - 70 1420 13-5 0

15 ni brett

—

13-40 1290 11*0 11-30 1040

Trots att i undersökningen gatubredden och gatubeläggningar beräknats mindre och enklare vid låghusbebyggelse än vid höghusbebyggelse och ledningar dimensionerats endast för det verkliga behovet, ha ändock kostnaderna för dessa gator och ledningar blivit högre för det låga och smala huset än för det höga och djupa. 1 2 3

Exploateringstalet är kvoten mellan total bruttovåningsyta och markyta. Nettovåningsytan är räknad = 80 % av bruttovåningsytan. Vid jämförelse mellan stadsplanekostnaden för villan och för övriga hustyper måste beaktas, att villans våningsyta är betydligt större än de övriga. Hade villans våningsyta varit jämförbar med de övriga, skulle dess stadsplanekostnad per kvm våningsyta varit högre (jfr tabell VI sid. 235).

207 En jämförelse mellan stadsplanekostnad och byggnadskostnad per kvm nettovåningsyta i de av oss kostnadsberäknade hustyperna (se tabell 2 sid. 208) visar att stadsplanekostnaden i procent av byggnadokostnaden för lamellhustyperna varierar mellan 8*8 och 7*4 % vid c:a 8 m:s hus i 2—4 våningar, mellan 7*5 och 6*3 % vid c:a 11 m:s hus i 2—6 våningar samt mellan 6*4 och 4*5 % vid 15 m:s hus i 2—6 våningar. Ur kostnadssynpunkt betraktat ligger alltså redan i stadsplanen en fördel för det bredare huset framför det smalare. Härvid har, som nämnts, intet prisräknats på råmärken. Hade så skett, skulle skillnaderna framträtt som större. — För villan (småstugan) och radhuset i en våning stiga procenttalen till 12*6 % resp. 14"i; radhuset i två våningar visar 11*8 %. Det framgår härav, att det friliggande enfamiljshuset och radhuset i en våning ställer sig dyrbart ur stadsplanekostnadens synpunkt (vartill komma höga trafikoch andra distributionskostnader), men att radhuset i två våningar är en relativt billigare husform, sedd ur stadsplanesynpunkt, vid ett mera spatiöst och öppet byggnadssätt. Den billigaste stadsplanekostnaden nås emellertid vid flervåning.^huset, och med hänsyn härtill torde det vara denna hustyp, som vanligen kommer att föreslås för barnrika familjer. Utförda i måttlig höjd och under förutsättning av lämplig förläggning och lämpligt konstruktionssätt passa även flervåningshusen väl till här avsett ändamål. Att lamellhussystemet, som ger luftighet och öppenhet åt bebyggelsen samtidigt som huskropparna bli enkla och rediga att uppföra, är den riktiga stadsplanelösningen, torde som tidigare framhållits vara självklart.

III.

B y g g n a d s k o s t n a d e r vid olika hustyper.

a) Jämförelse mellan byggnadskostnader för olika hus- och lägenhetstyper. I och för jämförelse mellan byggnadskostnaderna vid olika hus- och lägenhetstyper ha vi kostnadsberäknat ett stort antal hus och därav utvalt vissa, som i det följande redovisas. De utvalda husen inbegripa en villa (småstuga), två radhus i två våningar och ett i en våning, ett landshövdingehus, två c:a 8 m:s hus med 2—4 våningar, två c:a 11 m:s hus med 2—6 resp. 2—4 våningar, ett 13*5 m:s hus med 3—7 våningar samt tre 15 m:s hus med 2—9 våningar. Den genomsnittliga lägenhetsytan håller sig omkring 45 kvm, med endast smärre avvikelser (så när som på småstugan). — De för kostnadsberäkningarna använda plantyperna hänföra sig i de flesta fall till i verkligheten utförda husbyggnader, men variationerna efter husböjd ha teoretiskt beräknats. Härvid bör beaktas, att vissa för jämförelsens skull medtagna kombinationer (t. ex. 15 m:s hus i två våningar) av olika skäl knappast kunna tänkas utförda i praktiken. För kostnadsberäkningarna har utgångspunkten varit nu gällande priser p å arbetsmarknaden och nu brukliga arbetsmetoder. Någon hänsyn har ej tagits till de besparingar, som i framtiden kunna tänkas vid den ena eller andra hustypen på grund av rationaliseringsåtgärder. Vi ha vidare räknat med ideala grundläggningsförhållanden. De undersökta och här medtagna typerna redovisas närmare från fall till fall genom de planritningar med bifogade sifferuppgifter och kort beskrivning, som återfinnas på sid. 239 och följande. I följande översiktstabell ha i och för jämförelse sammanställts vissa uppgifter om de undersökta husen och lägenheterna samt om kostnadsberäkningarnas resultat, uttryckta i byggnadskostnad och stadsplanekostnad per kvm nettovåningsyta, varjämte årshyran per lägenhet beräknats efter 7-5 %. Vid de hyresberäkningar, som företagits i samband med denna utredning, ha u t gifterna beräknats på enbart byggnadskostnaden, och några utgifter för tomtkostnad

208 Tab. 2. Jämförelse mellan byggnads- och stadsplanekostnader vid olika hustyper. (Beträffande förteckningarna se underbil. b med planer.) 1

2 Antal Husvånin- bredd gar m

Hustyp

B

6 GenomVäggar snittsinom Utnytt- yta per lägenh. jande lägen- i % av het % nettov.kvm ytan netto

7 Antal lägenheter per trappuppg.

• 3

5-0

81-o

60-7

3-G5

RA

2 2 1

9-2

RB RC

10-o

46-7 45o 43 7

4'oo 4oo

8"2

84-o 82-o 91o

4-ir.

Landsh.-hus

...

10-3

79'3

41-5

•hSfl

8A

2 3 4 2 8 4

7-5 7-5 7-5

80-5 80-5 79-5 80-o 80-0 80-o

2 3 4 5 6 2 3 4

ll-o ll-o ll-o ll-o

83-o 83-o 83-o 8L-o 81o