Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. D. 1,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1944:53

S O C I A L » E PÅ BTE ME NTET

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL

FÖRSTATLIGANDE AV POLISVÄSENDET I RIKET OCH ÅKLAGARVÄSENDET I R I K E T S STÄDER A V G I V E T AV

1939 ÅRS

POLISUTREDNING

DEL I A L L M Ä N N A GRUNDER

S T O

C K 1 9

H O L M 4

Statens offentliga utredningar 1944 K r o n o l o g i s k 1.

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E . Lindahl och L. Lemnc. Marcus. 71 s. J o .

f ö r t e c k n i n g

1941 ixm rcumatikervårdssakkunnigas b e t ä n k a n Del 2. Utredning och förslag rörande behovet och f o r m e n för statligt understöd till utbygga i 2. Betänkande med förslag angående långt jänstunderinom landets sjukvårdsväsen a v efterbehandl befäl m . i n . Beckman. 91 s. FS. och k o n v a l e s c e n t v å r d . S v . Tryckeri A B . 10 3. B e t ä n k a n d e angående nyktcrhetstillståndet u n d e r 6 r i t n . S. krigsåren. Marcus. 336 s. Fl. Socialntbildningssakkunniga. 1. Utredning och f 4. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser slag r ö r a n d e den högre socialpolitiska och konm om allmänna behörighetsvillkor för vissa k o m m u n a nala u t b i l d n i n g e n . Heeggström. 192 s. E. la uppdrag m . m . Heeggström. 66 s. B. U n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s betänkande 1 med 5. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m . i n . r e d n i n g och förslag angående psykisk b a r n a - c Beckman. 262 s. S. u n g d o m s v å r d . Norstedt. 277 s. Ju. 6. B e t ä n k a n d e med förslag till byordningar och inU n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s betänkande 2 med i struktioner för ordningsmännen i lappbyarna. Marr e d n i n g och förslag angående stöd å t ungdome cus. 85 s. Jo. föreningsliv. Norstedt. 195 s. Ju. 7. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplaneS l u t u t l å t a n d e avgivet a v bespaiingsberedningc ring. 1. Marcus. 215 s. Fl. jarnva„gssakkunniga. Marcus. 169 s. Fl. 8. Betänkande med förslag angående revision av riksSocialvårdens omfattning och kostnader efter 19: dagens arbetsformer. Norstedt. 114 s. Ju. B e c k m a n . 69 s. S. 9. Processlagberedningens förslag till lag om införande Social vårdskomraitténs betänkande. 9. Utredni av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. Norstedt. och förslag angående revision av lagstiftningen c viij, 192 s. J u . b a r n a v å r d s a n s t a l t e r och fosterbarnsvård. Beckmi 296 s . S. 10. Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. in. 2. Motiv in. m. Nor. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om skyldighet i stedt. 500 s. J u . i n n e h a v a r e av j ä r n v ä g eller spårväg a t t hålla stär sel. N o r s t e d t . 76 s. Ju. 11. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 30 . U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsnlar 4. Tiden juli 1942—juni 1943. Idim. 559 s. Fo. ring. 6 . Marcus. 130 s. FL 12. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane37 Kommunindelningskoinmittén. 1. D e n lantkoi ring. 2. Investeringsutredningens betänkande m e d m u n a l a författningsregleringens historia. Av förslag till investeringsreserv a v statliga, kommunala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsarbeten för 3S Schalling. Marcus. 108 s. S. Betänkande: angående ordnandet av civilanställni budgetåret 1944/45. Marcus. 272 s. Fl. för avgående fast anställt manskap v i d försvar* 13. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- i 39 B e c k m a n . 160 a. Fö. ring. 3. Bilagor till investeringsutredningens b e t a n B e t ä n k a n d e med förslag i anledning a v utredni kände med förslag till investeringsreserv a v statliga, rörande tillstånd för juridiska personer a t t u t ö kommunala och statsunderstödda anläggningsar10. yrkesmässig automobiltrafik. Idun. 12'J s. K. beten för budgetåret 1944/45. Marcus. 77 s. Fl. P r o m e m o r i a angående socialvården under krJ 14. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane. 41. l d u n . 115 s. S. ring. 4. Marcus. 153 s. Vi. F ö r s l a g ' till handledning i sexualundervisning f 15. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning0 42, lärare i folkskolor. Heeggström. 70 s. 4 pl. E. och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring 1943 a r s riksteaterutrednings betänkande och försl: Beckman. 360 s. S. angående riksteaterns omorganisation m. m . Bloi 43. 117 s. E. 10. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberäkningar angående lag om allmän sjukförsäkring B e t ä n k a n d e med förslag till Inrättande av e t t tors Beckman. 91 s. S. 44. ningsråd p å jordbrukets område. Heeggström. 108 17. B e t ä n k a n d e med förslag till åtgärder för främjandeJo. av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdet B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande u t n y t t j a n d e t i na. Heeggström. 165 s. B. ingenj.örtekniskt utbildad personal inom försvai 18. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m . m 45. väsendet och därmed sammanhängande frågor. Idu Beckman. 84 s. K. 169 s. Fö. 19. Om inrättande a v e t t samhällsvetenskapligt forsk- • B e t ä n k a n d e med förslag till åtgärder för den j o r ningsråd. Ila-ggström. 23 s. E. 46. brukstekniska forskningens och upplysningsver 20. 1940 års skolutrednings betänkanden och utrednings a m h e t e n s ordnande, idun. 75 s. J o . ar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar Betänkande med förslag till lag om ändring i vis och problemläge. I d u n . 138 s. E. delar a v lagen den 18 juni 1926 om delning a v Joi 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning47. å l a n d e t samt lag om sammanläggning av fastighet' ar. 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola å l a n d e t , m . m . Norstedt. 294 s. J u . l d u n . 354 s. E. S t a t e n s ejukhusutredning av år 1943. B e t ä n k a n d e 22. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningU t r e d n i n g och förslag rörande den förvaltningsek ar. 3. Utredning och förslag angående vidgade m ö j 48. n o m i s k a statistiken vid kroppssjukhusen. Beckma ligheter till högre undervisning för landsbygdens 95 s. 8. ungdom. I d u n . 104 s. E. 49. B e t ä n k a u d e m e d förslag till allmän ordningsstadg 23. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 50. m . m . B e c k m a n . 184 s. S. lo—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings B e t ä n k a n d e angående organisationen a v garnison rådgivande n ä m n d . I d u n . (2), 148 s. E. 51. s j u k v å r d e n i Stockholm. Beckman. 92 s. Fö. Strafflagberedningens betänkande angående ver] 24. Betänkande med förslag rörande revision a v lagstift.52. ställighetcu av frihetsstraff m. m. Marcus. 388 s. J ningen om kvinnas behörighet a t t innehava statsB e t ä n k a u d e i abortfrågan. Beckmau. 351 s. S. tjänst och a n n a t allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s b e t ä n k a n d e med förslå Ju. 53. Folkbokföringskommitténs till o m organisation a v folkbokföringen. Marcus, i25. U t r e d n i n g a r a n g å e n d e ekonomisk efterkrigsplane4 1 3 s . F i . ring. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för B e t ä n k a u d e m e d förslag till förstatligande a v poli arbetslösa m . m . Haeggströin. 92 s. E. 54. v ä s e n d e t i riket och åklagarväsendet i rikets städe 26. Befolkningspolitik i u t l a n d e t . B e c k m a n . 239 s. S. Del 1 . Allmänna grunder. Norstedt. 408 s. 2 bil. ! 27. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e B e t ä n k a n d e m e d förslag till förstatligande a v poli r ä t t e n till vissa uppfinningar m . m. Marcus. 83 s. H. v ä s e n d e t i riket och åklagarväsendet i rikets städe Del 2. Organisationens utformning, avlöningsfråga m. m . N o r s t e d t . 248 s. 8. u i ™ S ™ f * Ä i t r y c k o r t ej angives, a r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstaverna till d e t departement, under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo n ° r r q s w S a r ^ m e r t e t E n l i ^ ^eöieisen den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s o f f e n t l i g a f Ä n l Ä T t ^ a^ordnin nr 98) utgivas utredningarna i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t . anoramn

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1944: 53 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

FÖRSTATLIGANDE AV POLISVÄSENDET I RIKET OCH ÅKLAGARVÄSENDET I RIKETS STÄDER AVGIVET AV 1939

ÅRS

POLISUTREDNING

DEL I ALLMÄNNA GRUNDER

STOCKHOLM 1944 KUNGL. BOKTRYCKEBIET.

P. A. NORSTEDT Se SÖNER

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet,

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 november 1938 har Herr Statsrådet den 8 december samma år tillkallat dåvarande borgmästaren, nuvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet Th. Bergquist, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren K. O. H. Andersson i Dunker, ledamoten av riksdagens första kammare, nuvarande stasrådet K. G. Ewerlöf, dåvarande överkonstapeln B. Gustafsson i Uddevalla, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören G. A. Olsson i Gävle, polismästaren i Stockholm A. K. E. Bos samt fjärdingsmannen G. Wahl i Nacka att verkställa utredning av frågan om polisväsendets förstatligande m. m. samt uppdragit åt Bergquist att vara ordförande i utredningen. Sedan Ewerlöf den 24 januari 1939 erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av utredningen, har statsrådet och chefen för socialdepartementet den 24 januari 1939 tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand att i Ewerlöfs ställe vara ledamot av utredningen. Utredningen har antagit benämningen 1939 års polisutredning.

1 Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har den 30 december 1938 uppdragits åt dåvarande assessorn, numera hovrättsrådet i Göta hovrätt S. Åseskog att från och med den 1 januari 1939 vara sekreterare åt utredningen, varjämte förordnande den 4 september 1942 utfärdats för juris kandidaten C. V. Åbjörnsson att från och med den 7 september 1942 tjänstgöra som biträdande sekreterare åt utredningen. Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1939 förordnat, att med fullföljande av utredningen skulle tills vidare anstå, har Kungl. Maj:t dels den 10 maj 1940 förordnat Åseskog att i egenskap av sekreterare verkställa de av utredningsuppdraget föranledda undersökningar, som utredningens ordförande kunde finna påkallade, och dels den 22 november 1940 tillkallat Gustafsson, Ros och Wahl att med biträde av sekreteraren fullgöra dessa undersökningar. Därefter har herr Statsrådet den 5 december 1941 förordnat, att utredningen skulle återupptaga sitt arbete i dess helhet. Genom beslut den 26 augusti 1939 har statsrådet och chefen för socialdepartementet lämnat medgivande för utredningen att vid behandlingen av frågor rörande de brister, som kunna anses vidlåda den nuvarande polisorganisationen, och rörande de åtgärder, som kunna befinnas erforderliga för en förbättring av polisorganisationen, såsom sakkunniga anlita statspolisintendenten G. Å. L. Thulin, landsfogden i Stockholms län K. G. Persson, polismästaren i Örebro S. Beckman, landsfiskalen i Tumba distrikt S. R. Wadenius, dåvarande landsfiskalen i Åsele, numera landsfiskalen i Glanshammars distrikt B. E. Nyberg, landsfiskalen i Arlövs distrikt E. L. N. Grimlund, dåvarande kriminalkommissarien vid Stockholms poliskår A. L. Sjögren samt dåvarande poliskonstapeln vid samma poliskår K. E. Trofelt. Med återkallande^ av bemyndigandet att såsom sakkunnig anlita den sistnämnde har statsrådet och chefen för socialdepartementet den 5 september 1942 medgivit utredningen att vid behandlingen av ovannämnda frågor såsom sakkunnig tillkalla överkonstapeln vid nämnda poliskår A. V. Uhrbom. Vidare har herr Statsrådet lämnat medgivande för utredningen dels den 16 januari 1942 att vid behandlingen av frågor, som sammanhänga med polisväsendets och åklagarväsendets organisation, såsom sakkunnig anlita stadsfiskalen i Kristianstad R. A. J. Stenvik, dels den 15 februari 1943 att vid behandlingen av sådana vid ett förstatligande av polisväsendet uppkommande spörsmål av löne- och pensionsrättslig natur, vilka sammanhänga med nuvarande befattningshavares övergång till statstjänst, såsom sakkunnig anlita sekreteraren hos statens pensionsanstalt N. P. E. Isoz och dels den 20 december 1943 att vid behandlingen av vissa i samband med anordnandet av en statlig polisorganisation uppkommande avlöningsfrågor såsom sakkunnig anlita t. f. byrådirektören i allmänna lönenämnden N. M. af Malmborg. Jämlikt tillstånd av Kungl. Maj:t har polismästaren Ros under 1941 för utredningens räkning företagit resor till Danmark och Finland i och för studium av polisväsendets organisation i dessa länder. Densamme har vidare i enlighet med vederbörliga medgivanden företagit vissa av utredningsuppdraget föranledda studieresor inom riket.

5 Den statistiska bearbetningen av utredningens uppgiftsmaterial har delvis handhafts av t. f. atuarien i statistiska centralbyrån J. F. Bredal-Bauer, vilken jämväl för utredningens räkning upprättat vissa på den officiella statistiken grundade sammanställningar och kalkyler. Genom beslut den 3 juli 1942 har Kungl. Maj:t anmodat utredningen att i samband med sitt utredningsarbete upptaga till undersökning frågan, huruvida de marinens poliskår nu tillkommande uppgifterna ävensom de ytterligare uppgifter, som 1941 års försvarsutredning funnit böra fullgöras av kåren, i stället kunna utföras genom statspolisorganisationen eller på annat sätt. Till fullgörande av sistnämnda uppdrag har utredningen den 5 februari 1944 till Kungl. Maj:t avgivit särskilt utlåtande. Från socialdepartementet eller, där i det följande så anmärkes, annat departement ha till utredningen överlämnats följande framställningar och handlingar; 1) framställning den 20 juni 1932 av Stockholms stadsfullmäktige angående polismaktens organisation; 2) framställning den 20 mars 1933 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående vissa ändringar i gällande polislagstiftning; 3) framställning den 22 maj 1933 av länsstyrelsen i Jönköpings län angående den tidpunkt, då befattningshavare vid polisväsendet senast skall avgå med pension, jämte över framställningen avgivna yttranden; 4) framställning den 11 juni 1934 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående utredning rörande lönerna för befattningshavarna vid polisväsendet; 5) framställning den 27 september 1934 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående polisväsendets förstatligande; 6) framställning den 20 december 1935 av svenska polisförbundet angående rätt för personal vid statspolisavdelningar att vid transport bibehållas vid intjänta ålderstillägg jämte över framställningen avgivet yttrande; 7) framställning den 14 februari 1936 av svenska polisförbundet angående utredning rörande statens övertagande av polisväsendet jämte över framställningen avgivna yttranden; 8) riksdagens skrivelse den 5 maj 1936, nr 209, om ändrade grunder för statsbidrag till avlöning av vissa befattningshavare vid polisväsendet jämte over skrivelsen avgivna yttranden; 9) skrivelse den 14 december 1936 från försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå angående beredande av anställningar vid polisväsendet för vissa elever i underbefälets poliskurser jämte över skrivelsen avgivna yttranden; 10) skrivelse den 15 december 1936 från kommunalskatteberedningen angående fördelning av utgifterna mellan staten och kommunerna vid ett eventuellt förstatligande av vissa delar av polisväsendet; 11) framställning den 6 januari 1938 av H. Nord angående polismännens utgifter för kostnader i tjänsten m. m.;

6 12) framställning den 12 september 1938 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående ändring av 18 § polislagen; 13) framställning den 27 oktober 1938 av svenska polisförbundet angående ändring i polislagen; 14) skrivelse den 31 oktober 1938 från statspolisinlendenten med förslag till ändrade föreskrifter rörande ersättning till statsverket vid anlitande av statspolis jämte över förslaget avgivna yttranden; 15) framställning den 18 november 1938 från svenska polisförbundet angående avlöningsförmåner till polisman under tjänstledighet för deltagande i landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningar; 16) framställning den 26 januari 1939 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän om befrielse för fjärdingsman och polismän från skyldighet att ställa säkerhet för uppbördsmedel m. m.; 17) framställning den 20 maj 1939 av svenska polisförbundet angående översyn av de för polismännen gällande ersättningsbestämmelserna; 18) framställning den 19 december 1939 av styrelsen för statens polisskola angående reglerandet av de arbetsuppgifter inom polisväsendet, som böra tillkomma kvinnliga poliser m. m.; 19) framställning den 26 oktober 1940 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående löneförmåner till polis- och fjärdingsman som inkallats till militärtjänstgöring jämte över framställningen avgivet yttrande; 20) framställning den 1 februari 1941 av magistraten i Göteborg angående åläggande för polismän i städerna att biträda vid åtgärd i utsökningsmål; framställningen överlämnad från justitiedepartementet; 21) utlåtande den 26 februari 1941 av riksheraldikerämbetet angående nytt polisemblem m. m.; 22) framställning den 27 maj 1941 av poliskammaren i Göteborg angående ändrade bestämmelser i fråga om ersättande av kostnad för underhåll av personer, som transporteras genom polisens försorg, jämte över framställningen avgivna yttranden; 23) framställning den 8 september 1941 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående rätt för fjärdingsman att åtnjuta indrivningsavgiften odelad; 24) framställning den 27 februari 1942 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän med vissa synpunkter och förslag rörande förstatligandet av landsbygdens polis väsen; samt 25) framställning den 12 mars 1942 av riksförbundet för fjärdingsman och polismän angående åtgärder för ernående av likformig och rättvis tillämpning av polislagstiftningen. Därjämte har justitiekanslersämbetet den 18 december 1940 till utredningen överlämnat en skrivelse den 6 december 1937 från föreningen Sveriges stadsfiskaler till ämbetet med hemställan om åtgärder i syfte att bringa uniformsbestämmelserna för stadsfiskalerna till principiell överensstämmelse med uniformeringen för polisväsendet jämte vissa ärendet berörande handlingar.

7 Härutöver ha från olika personalsammanslutningar inom polis- och åklagarväsendet till utredningen ingivits ett antal framställningar och förslag i frågor, som beröras av utredningens arbete. I följande från Kungl. Maj:t eller vederbörande statsdepartement till utredningen remitterade ärenden har utredningen avgivit utlåtanden: 1) den 8 juni 1942 över dels en den 12 november 1941 upprättad promemoria angående ersättning i vissa fall av allmänna medel till personer, som inkallats för att höras inför poliskollegium, och dels en av föreningen Sveriges landsfogdar den 12 december 1941 gjord framställning angående rätt till ersättning åt person, som upplysningsvis höres inför poliskollegium; 2) den 27 mars 1942 över ett inom försvarsdepartementet utarbetat förslag till omorganisation av fästningspolisen i Boden; 3) den 27 mars 1942 över en av statspolisintendenten i skrivelse den 17 december 1941 gjord framställning, att frågan om vilken ställning den svenska polisen i händelse av krig skulle intaga till fientlig makt måtte bliva föremål för allsidig utredning och att föreskrifter i detta hänseende måtte utfärdas; 4) den 20 augusti 1942 över en av styrelsen för statens polisskola i skrivelse den 24 april 1942 gjord hemställan angående utfärdande av enhetliga bestämmelser i fråga om löneförmåner till polismän vid bevistandet av kurser i polisskolans överkonstapels- och konstapelsklasser; 5) den 20 augusti 1942 över en av Loftahammars kommun i skrivelse den 4 november 1941 gjord framställning att av statsmedel erhålla gottgörelse för merkostnad, som uppkommit för polisväsendet i kommunen till följd av landsfiskalsreformen; 6) den 19 november 1942 över ett av särskilt tillkallad utredningsman den 12 september 1942 avgivet betänkande med förslag angående innebörden av begreppet polismyndighet i olika författningar m. m. (SOU 1942:40); samt 7) den 12 januari 1943 över ett av sakkunniga för utredning rörande radioanläggningar för polisväsendet den 5 november 1942 avgivet betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet i riket (SOU 1942: 51). Till följd av det nära sambandet mellan polisväsendet och åklagarväsendet har utredningsuppdragets fullgörande även påkallat behandling av olika spörsmål som sammanhänga med åklagarväsendets organisation. Sedan utredningen numera slutfört sitt uppdrag får utredningen vördsamt överlämna betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. Betänkandet utgör ett principbetänkande och innehåller på grund härav icke förslag till författningstext. Utredningen har ansett, att frågan om själva förstatligandet och om organisationsformen för ett förstatligat polis- och åklagarväsen bör lösas innan författningsförslag utarbetas. Av praktiska skäl har betänkandet uppdelats på två delar, av vilka den första delen innehåller redogörelse för förslagets allmänna grunder och den senare delen redogörelse för organisationens utformning m. m. Undertecknade Andersson, Gustafsson, Ros, Wistrand och Wahl åberopa i vissa frågor särskilda yttranden.

8 En sammanställning över polisväsendets organisation i Danmark, Norge och Finland bifogas såsom bilaga till denna del av betänkandet. Stockholm den 14 november 1944. THORWALD BERGQUIST HARALD ANDERSSON ADOLV OLSSON KARL WISTRAND

BIRGER GUSTAFSSON ERIK

ROS

GÖSTA WAHL Sam.

Åseskog

Carl

Åbjörnsson

Kap. I. Utredningsuppdragets innebörd och närmaste förhistoria. I likalydande motioner hemställde vid 1938 års riksdag i första kammaren herr Anderberg och i andra kammaren herr Landgren m. fl., att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om polisväsendets förstatligande. Vid samma riksdag yrkade herr Jacobson i en i andra kammaren väckt motion, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande statens övertagande av kostnaderna för fjärdingsmannatjänsterna. Första lagutskottet, till vars behandling motionerna hänvisats, anförde i sitt utlåtande, att åtskilliga skäl utan tvivel kunde anföras för den ståndpunkten att polisverksamhetens ombesörjande borde ankomma på staten. Påtagliga brister funnes också i den nuvarande organisationen av polisväsendet. Frågan om ett förstatligande av polisväsendet helt eller delvis hade redan under en längre tid varit aktuell. Ett principförslag i ämnet hade år 1932 framlagts av skatteutjämningsberedningen och den pågående kommunalskatteberedningen hade i uppdrag bland annat att överväga frågan om erforderliga jämkningar i fördelningen av samhällsuppgifterna mellan staten och kommuner av olika ordning. Frågan om förstatligande av polisväsendet borde emellertid betraktas ej enbart — eller ens huvudsakligen — ur skatteutjämningssynpunkt. Verkan i skattehänseende av ett eventuellt förstatligande helt eller delvis av polisväsendet bleve för övrigt beroende av den organisatoriska utformningen av detsamma. Härtill komme att det för genomförande av partiella reformer på polisväsendets område syntes vara av värde att frågan om polisväsendets förstatligande bleve klarlagd. Utskottet ansåge därför att denna fråga borde upptagas till ett allsidigt bedömande. Därvid borde även övervägas huruvida ett förstatligande lämpligen borde genomföras etappvis eller om vissa områden av polisväsendet borde undantagas från förstatligande. Så t. ex. syntes åtskilliga invändningar kunna resas mot ett helt förstatligande av städernas polisväsen. På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 25 maj 1938, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig, förutsättningslös utredning av frågan, huruvida och i vilken omfattning polisväsendet borde förstatligas, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

10 Vid u t v e r k a n d e t d e n 25 n o v e m b e r 1938 a v K u n g l . Maj:ts b e m y n d i g a n d e a t t tillsätta u t r e d n i n g e n a n f ö r d e chefen för socialdepartementet, efter gem e n s a m b e r e d n i n g m e d c h e f e r n a för justitie- o c h f i n a n s d e p a r t e m e n t e n , till statsrådsprotokollet i huvudsak följande: Polisväsendets upprätthållande vore, även efter statspolisorganisationens tillkomst, en i huvudsak kommunal angelägenhet, till vilken statsbidrag endast i relativt begränsad omfattning utginge. Allmänt erkänt vore emellertid, att polisen till väsentlig del handhade uppgifter, för vilkas fullgörande staten borde ansvara. Sålunda räknades inom alla rättssamhällen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet samt bekämpandet av brottsligheten som en av statens primära uppgifter. Även inom andra områden för polisverksamheten än de nyss nämnda vore ett omedelbart statsintresse tydligt skönjbart. Å andra sidan ombesörjde emellertid polisen eller biträdde vid handhavandet av åtskilliga uppgifter, som enligt gängse betraktelsesätt tillhörde den kommunala förvaltningen. På grund av det anförda och med hänsyn jämväl till vad riksdagen därutinnan framhållit syntes spörsmålet, huruvida staten eller kommunerna borde i första hand svara för polisväsendet, böra tagas upp till ett allsidigt och förutsättningslöst bedömande. Vid denna utredning mötte först frågan, huruvida polisväsendet skulle bättre än nu är fallet kunna fylla sina uppgifter, därest det bleve helt eller i större utsträckning än hittills förstatligat. Utredas borde sålunda i vad mån den nuvarande organisationen lede av brister, vilka hade sin grund i polisväsendets kommunala natur och vilka kunde avskaffas genom polisväsendets förstatligande. Vid utredningen borde emellertid ävenledes beaktas de fördelar, som det kommunala inflytandet över polisväsendet kunde befinnas innebära för detsamma, varefter en avvägning mellan den nuvarande organisationens brister och fördelar borde verkställas. Beaktas borde jämväl det samband, som av ålder förelåge mellan åklagar- och polisväsendet, samt, med utgångspunkt härifrån, undersökas i vad mån ett förstatligande av vissa befattningar med såväl åklagar- som polisuppgifter — i första hand stadsfiskalsbefattningarna — skulle vara till gagn för rättsväsendet. Skulle utredningen befinnas stödja önskemålet om polisväsendets förstatligande, borde — i enlighet med riksdagens uttalande — övervägas, huruvida ett förstatligande lämpligen borde genomföras etappvis eller om vissa områden av polisväsendet borde undantagas från förstatligande. Departementschefen ville i detta sammanhang såsom särskilt beaktansvärd framhålla frågan om statens övertagande av kriminalpolisorganisationen. Vidare syntes, under nyss angivna förutsättning, vid organisationens närmare utformning komma att anmäla sig en rad andra problem, av vilka departementschefen ansåge sig böra påpeka frågorna om en lämplig distriktsindelning, personalbehovet inom de särskilda distrikten och tjänstegraderna, fördelningen av arbetsuppgifterna, tjänstgöringsskyldighet utom distriktet, ledningen av polisväsendet i dess helhet, polispersonalens tillsättande och entledigande samt avlönings- och pensionsförhållanden ävensom rättigheter och skyldigheter i övrigt, behandlingen av frågor om disciplinär bestraffning, utbildning för polistjänst, behovet av lokaler, uniformer, vapen, hästar och motorfordon m. m. Därvid syntes de spörsmål, som kunde möta vid en övergång från kommunal till statlig förvaltning, kräva särskilt beaktande. Att staten i så fall borde i största möjliga utsträckning övertaga den personal och utrustning, varöver kommunerna vid övergången förfogade, syntes vara naturligt, liksom även att, i den mån så ej skedde, staten borde i skälig omfattning utgiva ersättning. Beräkningar borde härefter göras över kostnaderna för ett sålunda förstatligat polisväsende. I samband härmed borde övervägas, i vad mån och i vilken form

11 kommunerna borde ersätta statsverket kostnaderna för den del av polisarbetet, som hänförde sig till uppgifter av uteslutande eller övervägande kommunal natur. Såsom förut framhållits borde utredningen vara förutsättningslös. Uteslutet syntes därför icke vara, att utredningen komme att utmynna i en hemställan om bibehållande — helt eller i huvudsak — av kommunernas nuvarande åliggande att handhava polisväsendet. Skulle så bliva fallet, borde emellertid tillika framställas förslag till sådana partiella reformer, som under utredningens bedrivande uppmärksammade brister inom den nuvarande polisorganisationen kunde anses böra föranleda. Åtskilliga framställningar om reformer på detta område hade under senare år inkommit till Kungl. Maj:t och chefen för socialdepartementet, och borde därför vid utredningen dessa framställningar tagas under övervägande.

Kap. II. Historik. Inledning. Den högsta polismakten i riket har av ålder utövats av Kung]. Maj:t. Inom länen har alltsedan länsorganisationens tillkomst Konungens befallningshavande (lånsstyrelsen) närmast under Kungl. Maj:t handhaft uppsikten över polisväsendet. Enligt 1734 års landshövdinginstruktion ålades landshövdingen sålunda att »hafwa öga uppå at hus och hemfred uppehälles, att röfweri och rapperi förtages, wåld och orätt afwärjes, och de som dermed umgå, alfwarligen afstraffas». Landshövdingen skulle ock tillse »at alla laga stadgar, som antingen nu gjorde äro, eller härefter gjöras kunna, hållas wid macht» samt »at på landet och i Städerne god ordning hålles, och at den allmänna Landsfreden för all ting handhafwes.» I landshövdinginstruktionen av år 1855 stadgades, att Konungens befallningshavande utövade högsta polismyndigheten uti länet och därför borde hava omsorgsfull vårdnad därå, att allmän ordning och säkerhet upprätthölles; i händelse däremot brötes skulle Konungens befallningshavande vidtaga erforderliga åtgärder. I stort sett samma bestämmelser äro enligt gällande landshövdinginstruktion av år 1937 meddelade rörande länsstyrelsernas ställning till polisväsendet. Den uppsikt över polisväsendet, som för länens vidkommande utövas av länsstyrelserna, tillkommer vad Stockholm angår överståthållaråmbetet; såsom av det följande skall framgå är ledningen av polisväsendet därstädes emellertid på ett mera omedelbart sätt inordnad i ämbetet. Den lokala polisorganisationens uppkomst och utveckling har försiggått efter väsentligen olika linjer i städerna och på landsbygden. Detta förhållande beror till stor del därpå, att städerna med sin tätare bebyggelse, sina olika befolkningselement och sin livligare trafik och samfärdsel i övrigt krävt en mera utpräglad polisuppsikt än landsbygden. Handhavandet av egentliga poiisuppgifter, främst upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet samt uppdagandet av brott och förseelser, har av ålder varit polisens åliggande i städerna. Uppkomsten av särskilda, för ändamålet avsedda kårer är därför knuten till städerna. För landsbygdens del har polisorganisationen naturligen jämväl haft att ombesörja de uppgifter, som äro att beteckna såsom polisuppgifter i egentlig bemärkelse; behovet av ständig polistillsyn har härstädes dock icke trätt i förgrunden. På grund härav har polisorganisationens utveckling på landsbygden, särskilt under tidigare skeden, icke i samma om-

13 fattning som i städerna rönt inverkan av kravet på egentligt polisskydd. I stället är det en annan verksamhet, som varit anförtrodd åt landsbygdens polisväsen, nämligen exekutionsbiträdestjänsten, vilken givit åt densamma dess särkaraktär. Sedan gammalt har sålunda indrivningen av krono- och kommunalutskylder samt övriga allmänna avgifter på landsbygden ägt rum genom polisväsendets försorg. Genom den alltmer tilltagande samhällsbebyggelsen har polisorganisationens utformning på landsbygden emellertid undergått avsevärda förändringar, vilka främst betingats av behovet av ökad polisbevakning. I vissa köpingar och municipalsamhällen samt å andra orter med sammanträngd bebyggelse ha inrättats poliskårer av i stort sett samma beskaffenhet som i städerna. Jämväl för landsbygden i övrigt har på grund av den fortlöpande utvecklingen på samhällslivets olika områden tillgodoseendet av de egentliga polisuppgifterna kommit att spela en alltmer framträdande roll. Här nedan kommer till en början polisorganisationens utveckling under tiden intill tillkomsten av 1925 års lagstiftning att upptagas till behandling, varefter följer en redogörelse för de reformförslag som föregingo denna lagstiftning.

Polisorganisationens utveckling i städerna. Polisorganisationen i rikets städer har från början varit av kommunal natur. Polisuppgifterna handhades ursprungligen av borgmästare och råd. Till deras biträde fanns i regel anställd en byfogde samt, alltefter stadens storlek, en eller flera s. k. svenner, sedermera benämnda stadstjänare. Dylika befattningshavare ha funnits anställda i städerna redan på 1400- och 1500-talen. För vakthållning i olika avseenden hade städerna därjämte låtit inrätta särskilda befattningar. Sålunda funnos s. k. torn- eller vårdväktare, vilka skulle hålla brandvakt nattetid, samt äng- eller vångeväktare, vilkas åliggande var att hava tillsyn över stadens jordar och ägor, så att någon ohägnad icke skedde därå, m. fl. I sjöstäderna förekommo de s. k. bro- eller bryggekikarna, vilka hade till uppgift att övervaka handel och sjöfart samt tillse, att dessa näringar bedrevos i överensstämmelse med allmän lag, handelsordinantier och städernas privilegier. Jämväl tillsynen över tiggare och annat löst folk var understundom såsom särskilt uppdrag anförtrodd viss person. Så var även förhållandet med uppsikten över torghandeln m. m. Skyldigheten för städerna att sörja för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet torde vila på sedvanerättslig grund. I detta avseende är en i riksarkivet befintlig avskrift av ett år 1619 daterat förslag till en Rungl. Maj:ts stadga om städernas administration av intresse. Enligt detta stadgeförslag skulle i städerna finnas svenner, vilka skulle uträtta borgmästare och råds bud. Vidare föreskrevs, att i sjöstäderna skulle finnas anställda bryggekikare med de åligganden, som här förut omnämnts. Något originalexemplar av stadgan har icke kunnat återfinnas och ej heller har med ledning av till-

14 gängligt arkivmaterial eljest kunnat påvisas, att stadgan blivit utfärdad. Stadgans bestämmelser sakna det oaktat icke betydelse, enär de i allt fall torde giva uttryck för vad som långt innan stadgans författande varit gällande sedvanerätt. I de av Gustaf II Adolf utfärdade stadsprivilegierna h a jämväl intagits bestämmelser i enlighet med stadgans föreskrifter. Polisuppgifterna hava icke från början varit avgränsade från övriga samhällsuppgifter, som borgmästare och råd haft att ombestyra. I egenskap avstädernas styrande myndighet omhänderhade borgmästare och råd skötseln av polisväsendet i samma ordning som gällde för städernas angelägenheter i övrigt, och städernas svenner, vilka närmast torde hava motsvarat den nuvarande polispersonalen, tillhandagingo den styrande myndigheten i all dennas verksamhet. Någon för sig bestående polisorganisation har sålunda icke ursprungligen förefunnits i städerna. Utvecklingen fram emot en sådan organisation har gått så småningom i och med det växande behovet av polisuppsikt. Vad de större städerna beträffar medförde denna utveckling, att polisorganisationen frigjordes från stadsstyrelsen och ställdes under särskild ledning. En sådan självständig polisinrättning tillkom i Stockholm genom en kungl. förordning den 13 februari 1776. Enligt den omorganisation som då genomfördes skulle överinseendet och huvudstyrelsen av polisväsendet i Stockholm tillkomma övcrståthållaråmbetet, inom vilket den närmaste tillsynen över polisorganisationen och ledningen av polisväsendet skulle utövas av en särskild befattningshavare kallad polismästare. Från magistratens politikollegium, som dittills handhaft den närmaste tillsynen över polisväsendet, överflyttades samtidigt på överståthållarämbetet domsrätten i vissa polisförseelser. För polismålens handläggning inrättades en särskild institution, poliskammare, i vilken polismästaren skulle å överståthållarämbetets vägnar utöva den dömande myndigheten. I poliskammaren handlades även de polisärenden, vilkas behandling tidigare ankommit på politikollegiet i egenskap av polismyndighet. 1 Under 1800-talet tillkommo fristående polisinrättningar under chefskap av polismästare i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Eskilstuna, Gävle, Karlskrona och Uppsala. För Göteborgs vidkommande meddelades bestämmelser härutinnan genom ett kungl. brev den 19 augusti 1807. Liknande föreskrifter utfärdades för Norrköping den 18 mars 1825 och för Karlskrona den 29 oktober 1828. I organisationsbestämmelserna för dessa tre städer förekommer icke benämningen polismästare, utan motsvarande ämbete innehades där ursprungligen av en politiborgmästare, som sedermera ersattes med polismästare. De övriga städerna erhöllo sin särskilda polisorganisation under senare hälften av 1800-talet, nämligen Uppsala den 31 december 1869, * Poliskammarens domsrätt upphörde 1864, då särskild polisdomstol inrättades. Även vissa av de poliskammare som tillkommo i övriga städer, utövade från början domsrätt i polismål men hava . detta hanseende ersatts av polisdomstolar. Polisdomstol finnes sålunda för n ä r v a S n d r forutom i Stockholm - . Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Eskilstuna. I o h med genomfo^an Vt av den beslutade rättegångsreformen komma polisdomstolarna a^t upphöra och deras verksamhet a t t övertagas av de allmänna underrätterna i respektive städer

15 Malmö den 30 januari 1873, Gävle den 22 november 1889, Eskilstuna den 15 april 1898 och Hälsingborg den 4 november 1898. I sammanhang med polismästarämbetenas inrättande meddelades i organisationsreglementena mer eller mindre kortfattade stadganden om inseendet över och ledningen av polisen, men därjämte utfärdades för de flesta polismästarna instruktioner, innehållande mera utförliga bestämmelser. För polismästarna i Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Karlskrona utfärdades dessa instruktioner av Kungl. Maj:t samt för polismästarna i Gävle och Uppsala avvederbörande Konungens befallningshavande. Vad Norrköping och Eskilstuna beträffar tillkommo dylika författningar icke i samband med polismästarämbetenas inrättande; sedermera har emellertid för polismästaren i Eskilstuna, vilken tillika är stadsfiskal i staden, av Kungl. Maj:t utfärdats instruktiva föreskrifter. Med undantag för Gävle och Uppsala inrättades i de nu ifrågavarande städerna även poliskammare med uppgift att handhava polisens angelägenheter i allmänhet samt att såsom administrativ myndighet handlägga de ärenden, som enligt särskilda författningar tillkommo poliskammare i denna dess egenskap. I de städer, där ledningen av polisverksamheten icke på angivet sätt anförtroddes åt polismästare, handlades polisväsendets angelägenheter allt fortfarande av borgmästare och råd. I och med magistratsinstitutionens införande övergick denna befogenhet på magistraten. För fögderislädernas vidkommande tillkom uppgiften stadsstyrelsen. Jämväl i de städer, varom nu är fråga, ledde utvecklingen emellertid till ett införande av polischefskapet. Den omedelbara ledningen av polisverksamheten kom sålunda att handhavas av viss ledamot av magistraten eller stadsstyrelsen. I magistratsstäderna var borgmästaren sålunda i regel polischef; i en del sådana städer hade denna uppgift däremot anförtrotts åt annan ledamot av magistraten. I fögderistäderna tillkom polischefskapet stadsstyrelsens ordförande. I några av de mindre magistratsstäderna förekom å andra sidan den anordningen, att stadsfiskalen närmast under magistraten utövade chefskapet över polispersonalen. Jämväl i andra avseenden medförde utvecklingen en fastare organisationsform för polisorganisationen i dessa städer. Under 1800-talet tillkommo sålunda i flertalet städer särskilda instruktioner för polisväsendet, i vilka föreskrifter meddelades om polispersonalens rättigheter och skyldigheter samt om densammas anlagande och entledigande m. m. Dessa instruktioner, vilka sinsemellan företedde stora olikheter, utfärdades för en del städer av Konungens befallningshavande, för andra städer av magistraten eller borgmästaren och för åter andra städer av stadsfullmäktige. Vid 1900-talets början hade utvecklingen av städernas polisorganisation lett till uppkomsten av särskilda poliskårer inom flertalet städer. I Stockholm och Göteborg handhades ledningen av dessa kårer närmast under polismästaren av polisintendenter. I övrigt funnos vid de olika poliskårerna befattningshavare, vilka under polischefen utövade förmanskap över polispersonalen, såsom poliskommissarier, överkonstaplar, inspektionskonstaplar och förste

16 konstaplar. I de mindre städerna funnos dock i regel inga andra förmän för polispersonalen än polischeferna och särskilt inrättade poliskommissarietjänster förekommo allenast vid de större poliskårerna. I vissa städer var stadsfiskalen tillika poliskommissarie och utövade i denna egenskap befälsrätt över polispersonalen. De lägsta befattningshavarna inom städernas polisväsen utgjordes av poliskonstaplar. Ovanstående redogörelse omfattar i stora drag polisorganisationens utveckling i städerna intill början av innevarande århundrade. Den tid som därefter förflöt före tillkomsten av den nuvarande polislagstiftningen karakteriserades av reformsträvanden på polisväsendets område. Vissa anordningar, som härunder företogos av stat eller landsting och som i första rummet voro avsedda till förstärkning av landsbygdens polisväsen, kommo även städerna till del. Dessa anordningar behandlas i det följande.

Polisorganisationens utveckling på landsbygden. Den lokala polisorganisationen på landsbygden bestod sedan gammalt av kronofogdar, länsmän och fjärdingsman. Kronofogdarna ålåg att hava uppsikt över att allmän ordning och säkerhet inom deras fögderier upprätthölls samt att själva eller genom de underlydande länsmännen beivra begångna brott, vilka tillhörde allmän åklagares handläggning. För länsmännen gällde enahanda föreskrifter med de ändringar, som följde av länsmännens ställning som kronofogdarnas underlydande. Fjärdingsmannen ägde däremot icke utöva någon självständig verksamhet i polisärenden utan deras främsta uppgift var att ombestyra verkställighetsåtgärder. De skulle sålunda till länsmannen eller kronofogden inberätta då grövre brott blivit begånget eller något förehades, som störde eller hotade allmän ordning och säkerhet, samt lämna den handräckning, som vid sådana tillfällen påkallades. Vidare skulle de biträda vid personers häktning samt lämna vederbörande erforderlig handräckning för lösdrivares anhållande. Vid sidan av sin befattning med dessa göromål hade kronofogdarna, länsmännen och fjärdingsmannen emellertid en del andra bestyr av varjehanda beskaffenhet. Bland dessa märktes främst befattning med indrivningen av skatter och andra allmänna avgifter samt exekutiva handräckningar i övrigt. Kronofogde- och länsmansbefattningarna upphörde genom den reform av fögderiförvaltningen, som ägde rum år 1917, och i deras ställe trädde de nyinrättade landsfogde- och landsfiskalsbefattningarna. Innebörden av denna reform kommer att närmare belysas i samband med redogörelsen för den nuvarande polisorganisationen i riket. Fjärdingsmanssysslan synes ursprungligen hava varit en förtroendesyssla för ortsbefolkningen. Från slutet av 1600-talet lärer skyldighet att vara fjärdingsman emellertid hava ansetts utgöra ett onus. Skyldigheten vilade på skattebönderna, mellan vilka den gick i tur, med ombyte varje år. Däremot voro frälsehemmanens åbor från början befriade från skyldigheten att vara

17 fjärdingsman. På 1830-talet blevo dock frälsehemmanen med vissa undantag likställda med skattehemmanen i fråga om fjärdingsmansbestyrets utövande. De första reglerande bestämmelserna rörande fjärdingsmannainstitutionen tillkommo genom stadgan den 1 juni 1850 angående fjärdingsman. Med denna stadga avsåg man att befordra tillkomsten av fjärdingsman, anställda på viss tid och mot avlöning. I sådant syfte stadgades, att antingen kunde på sockenstämma beslutas, att fjärdingsman skulle för längre eller kortare tid särskilt antagas, eller skulle fjärdingsmannabefattningen fortfarande gå i tur mellan de förpliktade och i sådant fall ombyte årligen äga rum. 1873 års landsstatskommitté upptog i sitt betänkande till behandling frågan om en mera tillfredsställande anordning av polisväsendet på landsbygden och därmed även omorganisation av fjärdingsmansinrättningen. Kommittén fann, att förhållandet i avseende å polisväsendet på landsbygden ingalunda var tillfredsställande. En orsak härtill ansåg kommittén ligga i den omständigheten, att det biträde länsmannen — med det outvecklade skick vari fjärdingsmansinrättningen befann sig — kunde äga av fjärdingsmannen icke var av nämnvärt gagn vid andra tillfällen än då fjärdingsmannen enligt order inställde sig vid marknader och dylika folksamlingar för att tillhandagå vid polisuppsikten. Kommittén föreslog en förbättring av organisationen enligt följande huvudlinjer. För att till fjärdingsman erhålla lämpliga personer borde såsom kompetensvillkor fordras kännedom om de delar av allmänna lagen och tillhörande författningar, som anginge ärenden, tillhörande fjärdingsmannens tjänsteåligganden. Därjämte borde fjärdingsmannen efter ansökan och sedan kronofogden upprättat förslag samt kommunalnämnden blivit hörd antagas av Konungens befallningshavande. Kronofogden skulle upprätta förslag till avlöningsförmåner åt fjärdingsmannen, varefter avlöningen, sedan vederbörande kommun och landstinget yttrat sig över förslaget, skulle fastställas av Konungens befallningshavande och befallningshavandens beslut, om det avveke från landstingets mening, underställas Kungl. Maj:ts avgörande. Kommittén beräknade, att med den av kommittén förordade organisationen skulle erfordras 2 100 fjärdingsmansdistrikt i riket, samt förordade, att staten skulle lämna bidrag till fjärdingsmannens avlöning med vissa procent av den beslltläde lönen, dock icke med mer än ett fastställt maximibelopp. Kommitténs förslag ledde icke till någon framställning till riksdagen. Frågan om en omorganisation av landsbygdens polisväsen upptogs härefter av 1895 års riksdag, som i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde, att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser i syfte att f järdingsmansbestyrets utgörande omgångsvis mellan hemmanen måtte avskaffas. I anledning härav framlades för 1899 års riksdag en proposition, som med vissa mindre ändringar ledde till lagen den 29 september 1899 angående fjårdingsmansbestyrets utgörande, vilken lag gällde intill dess lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket trädde i tillämpning. Enligt 1899 års lag erhöll fjärdingsmansinstitutionen följande organisation. Till biträde för kronobetjäningen skulle inom varje socken finnas fjärdings2—440313. I

18 man. Om socken vore av större vidd kunde, efter prövning av Konungens befallningshavande, två eller flera fjärdingsman anställas, sedan sockenmännen blivit hörda å kommunalstämma samt kronofogden yttrat sig. Därest inom samma länsmansdistrikt smärre socknar angränsade varandra, kunde på lika sätt bestämmas om anställande för två eller flera sådana av endast en fjärdingsman. Fjärdingsman skulle utses av kommunalstämma för en tid av minst tre år och av kommunen förses med skälig avlöning, vilken skulle utgöras efter enahanda grund som kommunalutskylder i allmänhet. Statskontroll över själva personvalet utövades enligt lagen allenast så till vida att, efter det val ägt rum, kronofogden hade att pröva den utsedde personens lämplighet för befattningen samt, om han befunnes icke lämplig, anmäla förhållandet för Konungens befallningshavande, som kunde, om skäl därtill förelåge, förordna om nytt val. Dessutom ägde Konungens befallningshavande, om fjärdingsman under tjänstgöringstidens lopp befanns icke vidare vara för befattningen lämplig, skilja honom från densamma. De i lagen meddelade bestämmelserna kompletterades av föreskrifter om fjärdings männens tjänsteåligganden och om disciplinär bestraffning m. m., meddelade i en särskild i samband med lagens tillkomst av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion för fjärdingsmannen. Genom 1899 års lagstiftning hade sålunda åt fjärdingsmansorganisationen givits en viss stadga. Någon mera påtaglig förbättring av polisorganisationen på landsbygden åstadkom lagstiftningen däremot icke. Liksom förut kom fjärdingsmansbestyret att utgöra en bisyssla och något krav på utbildning för tjänsten förelåg icke. Fjärdingsmannens uppgifter hade icke heller nämnvärt lörändrats; deras verksamhet som polismän bestod fortfarande huvudsakligen i att till länsmannen eller kronofogden inberätta, då grövre brott blivit begånget eller något förehades som störde eller hotade allmän ordning och säkerhet, ävensom att vid sådana tillfällen lämna den handräckning, som kunde påkallas. Till förstärkning av polisorganisationen hade emellertid i köpingar och andra samhällen anställts särskild polispersonal. I avseende å köpingarna är härvid att märka, att alltsedan 1864 i köpingsbreven intagits en bestämmelse angående skyldighet för vederbörande köping att bekosta sitt polisväsende. Enligt denna bestämmelse ålades köpingen att, efter den för kommunalutskylders utgörande bestämda eller annan genom överenskommelse avtalad grund, bekosta skälig avlöning åt en polisuppsyningsman. Denne skulle antagas av Konungens befallningshavande och hava till åliggande att handhava köpingens säkerhets- och ordningspolis, åtala där timade brott och förseelser av den art, att allmän åklagare ägde att dem beivra, samt för övrigt i alla ärenden, vilka anginge köpingens befolkning, fullgöra de bestyr, som på landet ålåge fjärdingsmannen. Tillika stadgades, att om det befunnes nödigt att anställa en eller flera polisbetjänter till polisuppsyningsmannens biträde, det skulle åligga köpingen att jämväl bekosta sådant biträde. I enlighet med dessa föreskrifter anställdes i köpingarna polisuppsyningsman och i den mån så krävdes ytterligare polispersonal. Detta blev förhål-

19 landet även i köpingar, som tillkommit före 1864. Polisuppsyningsmännen utövade chefskap över den polispersonal, som jämte dem fanns anställd i vederbörande köping. De voro tillika allmänna åklagare och i en del fall särskilt förordnade utmätningsmän inom köpingarna. På grund av sin åtalsbefogenhet, vilken för vissa polisuppsyningsmän alltjämt kvarstår, ha de även brukat benämnas köpingsåklagare. Den särskilda polispersonalen inom andra landsbygdssamhällen än köpingar utgjordes av den s. k. extra polisen. Gemensamt för de allra flesta extra polismännen var, att det ålåg dem vaka över allmän ordning och säkerhet inom sina respektive tjänstgöringsområden, tillse efterlevnaden av lagar och ordningsföreskrifter, söka upptäcka begångna brott samt lämna sina överordnade det biträde i polishänseende, som av dem påkallades. Den extra polisbesvakningens avlöning bekostades i allmänhet till en del genom frivilligt åtagna bidrag av landsting, kommuner eller enskilda samt till återstoden av statsmedel, för vilket ändamål ett särskilt anslag årligen anvisades. En åtgärd för förbättring av polisbevakningen främst på landsbygden var även inrättandet av ridande polis. Sådan polis anställdes första gången år 1896 i Blekinge län. Sedermera tillkom ridande polis jämväl i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Västmanlands län. Polisen, vilken anställdes av landstingen och på grund härav även kallades landstingspolis, var avsedd jämväl för städernas behov. Den arbetade i regel i patruller om två man; varje sådan patrull hade sin egen station och sitt eget tjänstgöringsområde. För att anlitas för efterspaningar i grövre brottmål och till annan kriminalpolisverksamhet anställdes med början år 1908 i Stockholms och Västernorrlands ]än länsdetektiver. Efter hand utökades denna organisation, och när den vtr som störst funnos länsdetektiver jämväl inom Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län. Även länsdelektivema anställdes genom landstingens försorg och voro avsedda för länens behov i dess helhet. Bland de anordningar som i övrigt vidtogos för stärkandet av i första hand landsbygdens polisväsen märkes anordnandet av en reservpolisorganisation. Organisationen av denna polis, vilken i sin helhet bekostades av statsmedel, var så uppbyggd, att statsverket med vissa städer träffade avtal därom, att staden mot årlig ersättning skulle ställa till förfogande visst antal polismän att vid behov användas för ordningens upprätthållande å ort inom riket, där oo'dningar av större omfattning utbrutit eller hotade utbryta. Ifrågavarande polisstyrka skulle, såvitt fråga var om dess användning inom det län, va-till den förpliktade staden hörde, tillhandahållas på rekvisition av Konungens befallningshavande i länet men eljest på rekvisition av chefen för det deiartement, varunder polisväsendet löd. Den årliga gottgörelsen till städerna, vilken utgick vare sig polisstyrkan togs i anspråk eller icke, var bestämd 'ill visst belopp för varje man, som skulle ställas till förfogande. Om polisstjrkan inkallades till tjänstgöring, ålåg det därjämte statsverket att dels beiosta polisstyrkans transport till och från tjänstgöringsorten samt bo-

stad och kost under tjänstgöringstiden och dels att till varje polisman betala dagarvode jämte slitpenningar. Vidare hade statsverket förbundit sig att bekosta läkarvård, utgiva underhåll m. m. åt polisman, som drabbades av sjukdom eller skadades under sådan tjänstgöring. Statens deltagande i kostnaderna för polisorganisationen på landsbygden ägde med liden rum i allt vidare omfattning. 1 detta hänseende torde böra antecknas, att första gången anslag av statsmedel till polisbevakning på landet beviljades var år 1875, då riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vart och ett av åren 1875 och 1876 ställde ett anslag av 20 000 kronor att i mån av behov användas dels till avlöning och underhåll åt särskild polisstyrka, som till ordningens och säkerhetens uppehållande kunde i följd av särskilda förhållanden behöva anställas å en och annan ort på landsbygden, dels ock till belöningar åt krono- och polistjänstemän samt betjänte och andra, vilka inlagt utmärktare förtjänst om grövre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande. Anslaget höjdes därefter vid upprepade tillfällen under de följande åren och i viss mån ändrade föreskrifter tillkommo rörande anslagets disposition. En fastare utformning erhöll det statliga bidragsväsendet och därmed även organisationen av den extra polisbevakningen p å landsbygden genom beslut ;w 1908 års riksdag. På Kungl. Maj:ts förslag ställdes då till Kungl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag av 350 000 kronor att användas till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet. Anslaget skulle avse dels förstärkt ordningspolis i allmänhet på landsbygden, dels beriden polis, dels länsdetektiver, dels reservpolis jämte kostnader för dess användande och dels åtgärder för grövre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande i län, där länsdetektiv ej anställts. Kungl. Maj :t skulle därjämte äga att av anslaget använda lämpligt belopp till arvode åt en polistjänsteman, som förordnades att inom civildepartementet biträda vid uppläggning och förande av register över reservpolisstyrkan samt vid beredning inom departementet av frågor om denna polisstyrkas användning i förekommande fall. Såsom villkor för erhållande av bidrag från anslaget föreskrevs, att bidrag till avlönande av poliskommissarie och poliskonstapel på landet kunde med hälften av därför belöpande kostnad tilldelas företrädesvis kommuner, vilka själva ville lämna motsvarande tillskott eller där landsting eller enskilda vore villiga att för ändamålet bidraga; att undantag härifrån endast finge medgivas i särskilda fall, då behovet av förstärkt polisuppsikt funnes oavvisligt och annat bidrag till bestridande av kostnaderna därför icke kunde erhållas, ävensom att i de fall, då extra polisbiträde påkallades vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller dylikt, bidrag från polisanslaget ej utan oavvisligaste behov finge lämnas, därest icke vederbörande deltoge i omkostnaderna med skäligt belopp; att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom landstings anslag helt och hållet bekostades första uppsättningen av ridande polis med minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, bidrag till framtida uppehållande av

21 sådan polis kunde årligen, så länge stationen vederbörligen uppehölles och mot det att orten försköte härför erforderlig årskostnad, åtnjutas av statsmedel med hälften av därför belöpande kostnad, däruti inberäknad nyanskaffning av såväl hästar som mundering och uniformspersedlar, allt enligt av länsstyrelsen vederbörligen granskad och godkänd räkning samt under villkor därjämte, att dessa ridande poliskonstaplar ställdes under uppsikt, kontroll och förmanskap av en utav länsstyrelsen särskilt förordnad polisman; att, då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt anvisade nödigt befunnet anslag för anställande av en länsdetektiv samt härför erforderliga medel inom orten förskötes, bidrag till länsdetektivs avlöning och övriga utgifter för hans verksamhet finge, efter för varje år avslutad och av vederbörande myndighet granskad och godkänd räkning, utgå av därför anvisade statsmedel med hälften av ortens kostnader för sådan detektivs verksamhet; samt att länsstyrelsen i län, för vilket länsdetektiv icke blivit förordnad, skulle äga att i förekommande fall, när sådant prövades oundgängligt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om särskilt bidrag utav det för grövre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande anvisade anslag. Den sålunda genomförda organisationen för statens medverkan till åvägabringandet av en förbättrad polisorganisation förblev i huvudsak oförändrad under tiden intill tillkomsten av 1925 års polislagstiftning; dock så att anslaget undan för undan höjdes. För budgetåret 1924—25 var anslaget upptaget till 1 200 000 kronor.

Reformförslag, vilka föregingo 1925 års polislagstiftiling. Före tillkomsten av 1925 års polislagstiftning hade alltsedan början av 1900-talet förslag i olika sammanhang framkommit i avseende å en reformering av polisväsendet. Vissa av dessa förslag avsågo främst polisväsendet i städerna och vissa främst polisväsendet på landsbygden, medan andra förslag omfattade polisväsendet i dess helhet. År 1901 tillsattes en kommitté, den s. k. lantpoliskommittén, med uppdrag att inom civildepartementet biträda vid utredning av frågan om erforderliga förändrade anordningar beträffande lantpolisen. Lantpoliskommitténs betänkande, vilket avgavs år 1902, utmynnade i förslag till ett ökat deltagande från statens sida i kostnaderna för landsbygdens polisväsen, innebärande bland annat att inom länen skulle med avlöning av statsmedel anställas länsdetektiver och att av statsmedel skulle beredas understöd till ridande polis för särskilda orter. Sedan förslaget i denna del varit föremål för behandling av den s. k. löneregleringskommittén, infördes vid 1908 års riksdag de bestämmelser om statsbidrag för angivna ändamål, för vilka tidigare redogjorts. Samtidigt med att lantpolisens organisation var föremål för utredning väcktes fråga om vidtagandet från statens sida av reformåtgärder, vilka när-

22 mast hade avseende å polisorganisationen i städer och samhällen. Förslaget föranleddes av de otrygga anställningsförhållanden som voro rådande för polispersonalen. För städernas vidkommande märktes i detta hänseende följande. Anställandet och entledigandet av polispersonalen tillkom i polismästarstäderna antingen poliskammaren eller polismästaren, i Stockholm utövades denna befogenhet av överståthållarämbetet. I övriga städer tillkom befogenheten i regel magistraten, respektive stadsstyrelsen. I ett fåtal städer anställdes och entledigades polispersonalen av borgmästaren. Anställningsvillkoren voro växlande. I åtskilliga städer var personalen anställd med viss uppsägningstid, under det att i en del städer anställningen gällde tills vidare utan viss bestämd uppsägningstid och i vissa städer polismännen kunde entledigas när helst förhållandena det krävde. I allmänhet gällde dessutom, att polismännen kunde avskedas då vederbörande polischef funnit dem olämpliga för tjänsten eller för dem mist förtroendet. I en del polisinstruktioner funnos bestämmelser, än att polismännen kunde avskedas, då fel eller försummelse i tjänsten därtill föranledde, än att oordentlighet i levernet medförde rätt för magistraten att skilja polisman från tjänsten och än att polisman på förekommen anledning kunde avskedas o. s. v. Under åberopande av de osäkra anställningsförhållanden, som sålunda, särskilt för städernas polispersonal, voro rådande, hemställde Adolf Hedin i en vid 1904 års riksdag väckt motion, att riksdagen måtte påkalla utarbetandet av en för hela riket gemensam författning rörande polispersonalens tillsättning och avsked samt skyldigheter och befogenheter i tjänsten. Motionen vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid påföljande års riksdag avgav Hedin en förnyad motion i ämnet; dock utan resultat. Frågan upptogs sedermera vid 1906 års riksdag genom en av G. W. Roos i andra kammaren väckt motion. Med föranledande av denna motion anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. Över riksdagens skrivelse bereddes svenska polisförbundet tillfälle att uttala sig. I sitt yttrande redogjorde förbundet för sina önskemål beträffande den ifrågasatta polisförfattningens innehåll och framställde därvid förslag om inrättande av särskilda polisstyrelser i städer, köpingar och municipalsamhällen, där polismän voro anställda. Dessa polisstyrelser skulle handhava polisväsendet på vederbörande orter och under desamma skulle polismännen närmast lyda. Polisstyrelse skulle bestå av polischefen på platsen jämte av stadsfullmäktige eller kommunalnämnd utsedda ledamöter. Såsom skäl för inrättandet av sådana polisstyrelser anförde förbundet, dels att kommunerna såsom polisens arbetsgivare borde komma i tillfälle att genom sina representanter deltaga i respektive poliskårers administration, dels att polismännen borde beredas lättare tillträde till dessa sina egentliga principaler än förut varit fallet och dels att polisstyrelserna skulle utgöra garanti för att förhållanden, som berörde underordnade, bleve objektivt bedömda. Förbundets yttrande innehöll därjämte förslag om de anställningsvillkor, som borde gälla för polismännen.

23 På uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetade dåvarande sekreteraren hos överståthållarämbetet för polisärenden Hjalmar von Sydow härefter ett den 28 februari 1907 dagtecknat förslag till reglemente för polispersonalen i riket, von Sydow förklarade, att en grundsats för en ändamålsenlig organisation av polisen vore, att dess lokala ledning icke tillkomme en kollegial myndighet och i all synnerhet icke sådan myndighet av kommunal karaktär. Ingen annan borde hava del i ledningen av polisen än den, som själv hade samma ansvar för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande som den underordnade polispersonalen och därför måste antagas leda polisen ur synpunkten av rättstillståndets upprätthållande. Chefskapet borde alltså utövas av en enda person, i vilket avseende föreslogs, för Stockholm överståthållarämbetet, för annan stad, där polismästare funnes tillsatt, denne, för övriga städer med magistrat, borgmästare eller, om annan ledamot av magistraten förestode polisen, denne, för stad, där magistrat ej funnes, stadsstyrelsens ordförande samt å landsbygden Konungens befallningshavande. Polisman skulle tillsättas av vederbörande polischef medelst skriftligt förordnande. Ä varje ort, d ä r polispersonal funnes anställd, skulle tjänsteinstruktion för densamma vara av Konungens befallningshavande fastställd. Förslaget innehöll därjämte bestämmelser om polismans tjänsteåligganden och om vad han i övrigt hade att iakttaga såväl i som utom tjänsten, om disciplinär bestraffning m. m. Det von Sydowska förslaget underkastades under år 1909 enligt vederbörligt uppdrag överarbetning av dåvarande landssekreteraren Herman Udden, varefter frågan överlämnades till behandling av särskilda dr 1913 tillkallade sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag, vilket avgavs den 11 november 1913, skulle det allmänna inseendet över polisväsendet närmast under Konungens befallningshavande utövas, i Stockholm och annan stad, där polismästare vore tillsatt, av denne, i övriga städer av magistraten eller i stad utan magistrat av stad&styrelsen och på landet av landsfiskalen (en i varje län). Polisman skulle tillsättas, i Stockholm av överståthållarämbetet för polisärenden, i annan stad, där polismästare funnes, av denne, i stad, där magis.rat men ej polismästare funnes, av magistraten, i övriga städer av staiss lyreisen och på landet av Konungens befallningshavande. Ansökning om avsked skulle handläggas av samma myndighet, som ägde antaga polisman. Chefskapet över polisen skulle tillkomma i stad polismästare, där sådan funnes, men eljest borgmästaren eller den ledamot av magistraten, som förestode polisen, eller, där magistrat ej funnes, stadsstyrelsens ordförande samt på lardet landsfiskalen. Vad beträffade de städer, i vilka polismästare funnes, srulle denna vid handlägggningen av vissa ärenden hava till sitt biträde en rådgivande myndighet, benämnd polisråd, bestående av fyra av stadsfullmäktige utsedda ledamöter, vilka skulle sammanträda under ordförandeskap av polismästaren. Till polisrådets handläggning skulle hänskjutas frågor, som anginfe polisverkets organisation, uppgörande av förslag till stat för polisverket den allmänna förvaltningen av till polismyndighetens förfogande ställdt medel, allmänna grunder för anställning, befordran, avsked och be-

slraffning inom poliskåren, tillsättning av poliskommissarietjänst, ådömande av annan bestraffning än varning, handläggning av frågor om uppsägning ur tjänsten, förslag i övrigt från polismyndigheten samt andra ärenden av beskaffenhet att böra av stadsfullmäktige behandlas. Då polismästaren därtill funne anledning, skulle jämväl ärenden av annan beskaffenhet kunna behandlas i polisrådet. En dylik anordning med polisråd ansågo de sakkunniga icke behövlig vare sig i de städer, där magistrat eller annan stadsstyrelse med polischefen delade ansvaret för polisväsendets förvaltning, eller å landet, där inseendet över den förstärkta polisbevakningen vore lagt i Konungens befallningshavandes händer. Jämsides med den nu berörda utredningen pågick även genom den år 1909 tillsatta fögderiförvaltningskommittén utredning av frågan om ordnandet av landsbygdens polisväsen. Den genom 1908 års riksdags beslut åvägabragta regleringen av denna fråga hade icke varit avsedd att utgöra en slutlig lösning av frågan, utan regleringen hade skett i avvaktan på en blivande reform av fögderiförvaltningen. I sitt den 27 augusti 1912 avgivna betänkande framhöll fögderiförvaltningskommittén, att bristerna hos polisväsendet på landsbygden framträdde särskilt, då det gällde att förekomma oordningar och lättskränkningar av ett eller annat slag. För ordnandet av polisbevakning i samhällen och å andra orter med sammanträngd befolkning föreslog kommittén följande. Länsstyrelsen skulle tillerkännas rätt att anställa lokalpolis, där behov av sådan polis förelåge, under förutsättning att landsting, socken, municipalsamhälle eller enskild förbunde sig att bidraga till polisens avlöning. Avlöningens skälighet skulle prövas av länsstyrelsen och bidraget, skulle utgå, där avlöningen funnes böra sättas till 1 200 kronor eller däröver, med 600 kronor och i övriga fall med hälften. Därest utfästelse om bidrag i nämnda utsträckning icke kunde erhållas till avlöning av lokalpolis, av vilken oavvisligt behov förefunnes, skulle länsstyrelsen underställa ärendet Kungl. Maj:t. Efter prövning av omständigheterna skulle Kungl. Maj:t äga föreskriva, att vederbörande socken eller municipalsamhälle skulle enligt den angivna grunden lämna bidrag till polisens avlöning. Den del av lokalpolisens avlöning, som icke utginge från kommun eller enskild, skulle bekostas av staten. Den i denna ordning tillkomna lokalpolisen skulle utgöras av ordningspolis. Till förstärkning av polisväsendet på den egentliga landsbygden föreslog kommittén inrättandet av en organisation med distriktspolis. Denna organisation skulle helt och hållet bekostas av statsmedel. Såsom namnet antyder skulle polismännen anställas för vissa distrikt. Vid distriktsindelningen skulle länsmansdistriktsindelningen tagas till utgångspunkt och för varje sådant distrikt undersökas, huruvida och i vad mån förhållandena där påkallade anställande av distriktspolis. Reglering av distriktsindelningen skulle ske vart femte år och verkställas av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelserna. Distriktspoliserna skulle, en var inom sina distrikt, vaka över upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, biträda vid polisundersökningar samt själva verkställa sådana och däröver avgivna rapport. De skulle jämväl vara skyldiga att tjänstgöra utom sina distrikt och kunna användas för det ända-

25 mål, vartill reservpolisorganisationen vore avsedd. Denna organisation skulle på grund härav indragas. Rörande kommitténs förslag i övrigt torde böra anmärkas, att kommittén förordade bibehållandet av ridande polis. Jämväl denna borde enligt kommitténs mening hava karaktär av statspolis samt kunna användas såsom reservpoliskår. Kostnaderna för den ridande polisens avlöning skulle helt bestridas av statsmedel, varjämte staten skulle lämna bidrag till underhåll avhästar och mundering, under det kostnaderna för första uppsättningen av hästar och stationer skulle utgöras av vederbörande landsting eller kommun. Slutligen förordade kommittén bibehållande tills vidare av länsdetektiver och extra poliser samt att statsverket för dessa ändamål skulle lämna bidrag. Kommitténs förslag underkastades granskning genom särskilda sakkunniga, vilka tillkallats år 1912 och samma år avgåvo betänkande i ämnet. De sakkunniga anslöto sig till kommitténs förslag i fråga om lokalpolis, länsdetektiver och tillfällig polis samt i fråga om den ridande polisen i de delar, som här ovan berörts. Däremot avrådde kommittén från förslaget om inrättandet av distriktspolis och det i sammanhang därmed framställda förslaget om upphörande av den särskilda reservpolissfyrkan och uttalade, att den förstärkning av landsbygdens polisskydd, som vore möjlig, tills vidare måste beredas genom utveckling av den av kommittén föreslagna lokalpolisen samt av den ridande polisen. Spörsmålet om polisväsendets omorganisation blev härefter föremål för departementsbehandling. Vederbörande departementschef ansåg härvid, att frågan om ordnandet av landsbygdens polisväsen borde tills vidare anstå. Till 1918 års riksdag avläts däremot proposition med förslag till lag om polisväsendet i rikets städer. Lagförslaget fastslog till en början, att städerna vore skyldiga att själva bekosta sitt polisväsen. Överinseendet över polisväsendet hade tillagts Konungens befallningshavande. Sålunda stadgades, att därest Konungens befallningshavande funne, att stad underläte att anställa polispersonal till erforderligt antal eller att förse polispersonalen med skälig avlöning eller att eljest vidmakthålla polisverket, skulle det tillkomma Konungens befallningshavande att hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga göra den framställning, som kunde vara av behovet påkallad. Ledde framställningen icke till åtgärd, som Konungens befallningshavande funne tillfredsställande, skulle Konungens befallningshavande äga anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t. Vidare innehöll förslaget med 1913 års sakkunnigförslag överensstämmande föreskrifter om vem som skulle äga att antagai och entlediga polisman och om vem chefskapet över polispersonalen å varje särskild ort borde tillkomma med tillägg, att polischefen ensam utövade högsta befälet över polispersonalen. Däremot hade sakkunnigförslagets bestämmelser om de myndigheter, som jämte polischefen skulle äga inseendet över polispersonalen, icke bibehållits; i stället hade upptagits föreskrift öm att i varje stad regelmässigt skulle finnas en polisnämnd, bestående av polischefen såsom ordförande, en ledamot, vilken magistraten eller stadsstyrelsen skulle välja inom eller utom sig samt tre ledamöter,

26 valda av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän rådstuga. I mindre städer med fåtalig polispersonal skulle Konungens befallningshavande kunna medgiva, att med inrättandet av polisnämnd skulle tills vidare anstå, i vilket fall magistraten, respektive stadsstyrelsen, skulle övertaga polisnämndens funktioner. Polisnämnden, som icke skulle äga att taga någon befattning med befälet över polisen, skulle hava till åliggande att uppgöra förslag till löne-, omkostnads- och pensionsstat för polisverket, ändringar i dess organisation, instruktion för polispersonalen samt densammas uniformering och beväpning ävensom andra rörande polisväsendet erforderliga föreskrifter; att besluta i ärenden angående förvaltningen av de till polisverkets behov anslagna medel och till dess förfogande upplåta fastigheter; att i förekommande fall uppgöra förslag till omorganisation av och hava inseende över polisskola samt utse föreståndare och lärare vid densamma; att avgiva yttrande i fråga om polismans antagande, befordran och ansökan om avsked; att besluta angående polismans uppsägning från tjänsten; att ådöma polispersonalen disciplinär bestraffning för förseelse i tjänsten, därest polischefen ej funne förseelsen allenast föranleda till varning; att i övrigt till vederbörande myndigheter avgiva yttranden eller göra framställningar i frågor av betydelse för polisverket; samt att fullgöra de åligganden, som enligt särskilda författningar ankomme på polisnämnd. Lagförslaget innebar vidare att för varje stad skulle finnas en efter förslag av polisnämnden av Konungens befallningshavande utfärdad instruktion för polispersonalen. Lagutskottet, till vilket propositionen blivit hänvisad, avstyrkte bifall till densamma. Utskottets ståndpunkt var grundad dels därpå, att frågan om skyldighet för städerna att själva bekosta sitt polisväsen enligt utskottets förmenande icke blivit tillräckligt allsidigt utredd, och dels därpå, att utskottet ansåg frågan om ordnandet av polisväsendet i vissa med städerna jämförliga orter böra lösas i sammanhang med frågan om städernas polisväsen. Utskottet fann sig med den ståndpunkt, som det sålunda intog, icke böra ingå i detaljgranskning, men anmärkte dock, att skilda meningar gjort sig gällande inom utskottet beträffande inrättandet vid sidan av polischefen av en polisnämnd, särskilt med de befogenheter, som enligt förslaget tillagts densamma. Vid propositionens behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut; utskottets hemställan bifölls av första kammaren, medan andra kammaren godkände propositionen. Förslaget kom sålunda icke att föranleda någon lagstiftning i ämnet. Frågan om en reglering av polisväsendet upptogs härefter av riksdagens justitieombudsman, vilken i en under år 1919 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse betonade vikten av att förslag till allmän polisförfattning med det

27 snaraste förelades riksdagen. År 1920 inkom justitieombudsmannen med en ny framställning i enahanda syfte. Även från andra håll, bland annat från svenska polisförbundet, ingåvos till Kungl. Maj:t framställningar i ämnet. I en under 1921 gjord framställning framlade förbundet sålunda utkast till ett s t a t s o r g a n i s e r a t polisväsende under ledning av en central polisöverstyrelse. Landet skulle indelas i polisdistrikt, som i regel skulle bestå av stad, köping eller landsfiskalsdistrikt, men i vissa fall på landet kunna innefatta mindre område än ett landsfiskalsdistrikt. Ledningen av polisväsendet skulle tillkomma jämte vederbörande polischef en polisstyrelse, bestående av polischefen, två till tre av kommunal korporation utsedda ledamöter och en till två representanter för polispersonalen. Polisstyrelsen, vars samtliga beslut skulle kunna överklagas hos polisöverstyrelsen, skulle äga att avgiva yttrande och förslag vid tillsättande av stadsfiskal, landsfiskal och poliskommissarie, som vore polischef, att anställa, befordra och bestraffa lägre polispersonal upp till kommissarie, som ej vore polischef, att hos vederbörande göra framställning om anslag för inrättande, underhåll, uppvärmning och belysning av tillräckliga och lämpliga lokaler för ortens polisväsende samt låta inrätta dessa lokaler enligt av polisöverstyrelsen meddelade anvisningar, att till polisöverstyrelsen ingiva förslag å det antal kriminalpolismän av olika grader, som borde finnas i orten, att i övrigt fullgöra de åligganden, som enligt ordningsstadgan för rikets städer ålåge poliskammare, magistrat eller däremot svarande styrelse, att ingiva förslag å det antal ordningspolismän, som borde finnas i orten samt att hos polisöverstyrelsen och ortens beslutande myndighet hemställa om godkännande av ordningsföreskrifter att av polisen övervakas. I januari 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande regeringsrådet S. Linnér att inom socialdepartementet biträda med utredning angående ordnandet av polisväsendet i riket och i maj 1922 förordnades dåvarande hovrättsrådet Sven Lawski att biträda vid utredningen. Linnér avlämnade i november 1922 betänkande i ämnet, innefattande utredning angående och förslag till omorganisation av polisväsendet i riket. Linnér sammanfattade grunddragen av den av honom föreslagna polisorganisationen på följande sätt: Polisorganisationen vilade på samverkan mellan staten och kommunerna på det sätt, att varje stad eller kommun eller samhälle på landet, där polispersonal behövde anställas, hade att i första hand besluta därom. För större område på landet skulle beslutet ankomma på landstinget. Kommunens beslut angående polisorganisationen skulle underställas Konungens befallningshavandes prövning. På den rena landsbygden skulle polisverksamheten jämte indrivningsverksamhet bestridas av fjärdingsman med distrikt, indelade av Konungens befallningshavande så, att fjärdingsmannen erhölle full sysselsättning. I regel förutsattes således, att den lokala polisorganisationen ordnades genom de kommunala besluten. I lag skulle emellertid föreskrivas skyldighet för kommun att sörja för att det lokala behovet av polispersonal bleve tillgodosett och i fall av underlåtenhet skulle

28 Konungens befallningshavande äga rätt att ingripa, i sista hand med föreläggande. För att fylla behovet av kriminalpolis i landsorten skulle i varje län i en eller flera städer anställas särskilt utbildade kriminalpoliser i den omfattning, att därigenom hela länets behov av dylik specialutbildad personal bleve tillgodosett. Denna personal skulle ingå i stadens poliskår, men landstinget hade att bidraga till kostnaderna, i den mån kåren behövde utvidgas för länets räkning. Hela polispersonalen skulle ställas under ledning av statstjänstemän, närmast landsfiskaler på landet, inberäknat vissa städer samt köpingar och municipalsamhällen, samt stadsfiskaler eller polismästare i övriga städer. Varje län skulle i avseende å polis- och åklagarväsendet bilda en enhet med landsfogden som chef närmast under Konungens befallningshavande. De tre största städerna skulle var för sig bilda dylika enheter med polismästarna såsom chefer för polisväsendet. Hela polispersonalen i stad och på land skulle kunna användas efter landsfogdens bestämmande var som helst inom hans tjänstgöringsområde. Tillfälligt biträde med polispersonal skulle lämnas från den ene polischefens tjänstgöringsområde till en annans på begäran av denne senare. Sådant biträde skulle icke kunna vägras i annat fall än då den begärda personalen oundgängligen erfordrades för polisskyddet i det egna tjänstgöringsområdet. Den lägre polispersonalens rättsställning skulle ordnas på det sätt, att all ordinarie personal efter viss tids väl vitsordad tjänstgöring erhölle konstitutorial av Konungens befallningshavande. Disciplinär bestraffning, så vitt rörde annat än bagatellförseelser, skulle överlämnas till en för varje län, ävensom för Stockholm, Göteborg och Malmö särskilt inrättad polisnämnd, bestående av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande och två av landstinget eller stadsfullmäktige valda ledamöter. I fråga om åklagarväsendet skulle genomföras följande detaljförbättringar, vilka syntes kunna vidtagas oberoende av en eventuell reform av straffprocessen. Landsfogdarna skulle uteslutande bliva åklagare och polischefer för länet och i denna egenskap framför allt hava att själva verkställa eller övervaka utförandet av förundersökning och åtal i grövre brottmål, varvid landsfogdarna skulle äga alt själva använda eller ställa till förfogande för underordnad åklagare den särskilt utbildade kriminalpolis, som skulle finnas i varje län. Landsfiskalernas åklagar- och polisverksamhet skulle stärkas genom att redovisningen för restindrivningen förenklades och landsfiskalerna befriades från handräckning för kommunalutskylder. Köpingsåklagarnas åtalsrätt skulle upphöra likaså stadsfiskalsbefattningarna i de minsta städerna. För stadsfiskalerna i de största städerna skulle fordras domarkompetens, för övriga stadsfiskaler samma förutsättningar som för landsfiskalerna. Stadsfiskalerna skulle även i avseende på avlöning bliva statstjänstemän och erhålla samma ställning i förhållande till landsfogden och underordnad polispersonal på platsen som landsfiskalerna. Staten skulle deltaga i kostnaderna för polisväsendets organisation — utom med statstjänstemännens avlöning och ersättning för särskilda kostnader i följd av polisverksamheten — genom att bidraga till den övriga polispersonalens avlöning med en fjärdedel av

29 viss minimiavlöning samt med samma andel av kostnaden för polispersonalens pensionering. Efter betänkandets avgivande tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga för att biträda med principiell granskning av förslaget. De sakkunniga, vilka avgåvo betänkande i december 1922, godtogo i väsentliga delar förslaget. Den enda mera betydelsefulla anmärkning, varför majoritet vanns bland de sakkunniga, gick ut på att den disciplinära bestraffningsrätt, som enligt förslaget skulle tillkomma polisnämnd, borde överlämnas till vederbörande länsstyrelse. I statsverkspropositionen till 1924 års riksdag anmärkte chefen för socialdepartementet, att en omorganisation av rikets polisväsen påkallades av ett trängande behov men att ett genomförande av en sådan enligt det Linnérska förslaget icke kunde ske, förrän en bestämd förbättring av det ekonomiska läget inträtt, samt att ett genomförande av partiella reformer visat sig skola äventyra en enhetlig lösning av polisfrågan, varför tanken på sådana måst övergivas. Vid 1924 års riksdag hemställde Adolv Olsson i Gävle i en inom andra kammaren väckt motion, att riksdagen måtte för sin del antaga ett vid motionen fogat förslag till lag om polisväsendet i riket. Motionen var byggd på 1918 års proposition. Den avvek emellertid därifrån i flera viktiga avseenden. Sålunda avsåg motionen en reglering för riket i dess helhet och icke blott för städerna av den polisverksamhet, som icke utövades genom fjärdingsman. Medan 1918 års proposition innefattade inrättandet av polisnämnder, som bl. a. skulle äga att avgiva yttrande i fråga om polismans antagande, befordran och ansökan om avsked, skulle enligt motionen inrättas polisnämnder med beslutanderätt i dessa frågor. I anledning av motionen beslöt riksdagen, på förslag av första lagutskottet, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville ägna frågan om omorganisation av rikets polisväsen förnyat övervägande och fortsatt utredning, därvid jämväl borde undersökas, huruvida en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter, så ock andra partiella reformer på ifrågavarande område lämpligen kunde genomföras i avvaktan på en slutlig lösning av polisreformen i dess helhet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med föranledande av riksdagsskrivelsen tillkallades i juni 1924 dåvarande revisionssekreteraren Sven Lawski att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om en omorganisation av polisväsendet i riket. Inom departementet utarbetades därpå nytt förslag i ämnet, vilket sedermera underkastades granskning av två särskilda sakkunnigdelegationer, de s. k. sakkunniga av september 1924 och sakkunniga av november 1924, varefter Kungl. Maj:t i proposition till 1925 års riksdag framlade förslag till lag om polisväsendet i riket jämte vissa följdförfattningar. Huvuddragen av den av Kungl. Maj:t föreslagna polisorganisationen voro följande. För polisverksamhetens upprätthållande skulle riket vara indelat i polisdistrikt. Stad, liksom köping, som enligt särskild bestämmelse vore plik-

tig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, skulle bilda särskilt polisdistrikt. Å landsbygden i övrigt skulle landsfiskalsdistrikten vara indelade i polisdistrikt på sådant sätt, att såsom regel i varje polisdistrikt åtminstone en polisman kunde antagas erhålla full sysselsättning. Där på grund av särskild omständighet visst område icke lämpligen kunde sammanföras med annat till ett polisdistrikt, skulle området kunna bilda eget distrikt utan fullt sysselsatt personal. För den lokala polisverksamheten, varunder för landsbygdens del inbegrepes ej blott, såsom i städerna, egentlig polisverksamhet utan även biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter samt vid annan handräckning, skulle polismän anställas i de olika polisdistrikten. För ordningens upprätthållande å viss ort vid enstaka tillfällen skulle därjämte å landsbygden ordningsmän kunna tillsättas. Förstärkning av de lokala polisorganisationerna skulle kunna erhållas på två sätt. Dels skulle landsting vara berättigat att uppsätta polisavdelningar for upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom landstingsområdet. Dels skulle städer med minst 10 000 invånare ävensom en av Konungen bestämd stad i län, där stad med minst 10 000 invånare saknades, vara skyldiga att för varje fullt tal av 10 000 invånare tillhandahålla en reservpolisman, dock minst tre, för att utom vederbörande stationsort användas till biträde vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Till förbättring av kriminalpolisen skulle de städer, som skulle tillhandahålla reservpolismän vara pliktiga att hålla i polisskola utbildad kriminalpolispersonal, varjämte närmast för övriga städers och landsbygdens behov skulle i förstnämnda städer, efter Konungens förordnande, anställas kriminalpolispersonal för kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom stationsorten. Dylika för mindre städer och landsbygdens behov avsedda kriminalpolismän skulle även kunna stationeras i andra städer än de först nämnda, därest vederbörande stad frivilligt inrättade egen kriminalpolisavdelning. Polisverksamhetens upprätthållande skulle vara en kommunal angelägenhet, som det skulle åligga vederbörande polisdistrikt att ombesörja. Beslutanderätten skulle tillkomma vederbörande kommunala representation eller, om flera till ett polisdistrikt sammanförda kommuner jämväl bildade kommunalförbund, förbundets direktion. Vid uppenbart åsidosättande av de polisdistrikten åliggande skyldigheterna skulle statsmyndighet äga att ingripa och, därest icke rättelse i anledning av framställd erinran vidtoges, genom för polisdistrikten bindande förordnanden och i sista hand genom vitesföreläggande framtvinga ett behörigt fullgörande av förpliktelserna. Polispersonalen skulle i olika avseenden säkerställas. Sålunda skulle polisdistrikten och landstingen förklaras pliktiga att skäligen avlöna de vid deras polisväsen anställda befattningshavarna, att med skälig pension förse ordinarie befattningshavare, att då befattningshavare avlidit i följd av skada som åsamkats i tjänsten till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd samt att till avliden befattningshavares dödsbo utbetala skälig begravningshjälp. Beslut angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd eller begravningshjälp skulle underställas länsstyrelsens prövning.

31 Befogenhet att tillsätta ordinarie befattningshavare, att från tjänsten skilj a icke konstituerade ordinarie befattningshavare och extra befattningshavare med minst två års sammanhängande anställning ävensom att avgöra vissa viktigare disciplinfrågor skulle tillkomma en för Stockholm liksom för varje län tillsatt polisstyrelse, i varje särskilt fall bestående utav två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt av tre ledamöter, utsedda antingen av stadsfullmäktige i stad, som skulle hava att tillhandahålla reservpolismän, eller ock av landsting. Av de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna, vilka skulle vara styrelsens ordförande och vice ordförande, skulle den ene vara ordinarie lagfaren underdomare. I kommun, som bildade eget polisdistrikt, skulle kommunen äga att tillsätta en av fem personer bestående polisnämnd, vilken skulle hava att dels upprätta förslag till stat för polisväsendet samt till erforderliga ändringar i dess polisorganisation, dels besluta i ärenden angående förvaltningen av de till polisväsendet anslagna medlen och av de för polisväsendet använda fastigheterna och dels till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar i frågor av betydelse för polisväsendet. Den sålunda föreslagna organisationen skulle bekostas av vederbörande polisdistrikt eller landsting med vissa undantag. Sålunda skulle statsverket vidkännas hela personalkostnaden för sådana kriminalpolismän, som vid vissa städers kriminalpolisavdelningar skulle anställas för verksamhet huvudsakligen utom staden. Vidare skulle statsverket bidraga med en tredjedel till personalkostnaden för den polispersonal, som skulle anställas för landstingsområde eller i annat polisdistrikt å landsbygden än köping, som på grund av särskild bestämmelse vore skyldig att bekosta för köpingen erforderlig personal. Slutligen skulle statsverket hava att utgiva viss gottgörelse till de städer, som skulle tillhandahålla reservpolismän, ävensom betala de särskilda kostnader, som kunde föranledas av att polisman användes för verksamhet utom det område, för vilket han vore anställd. Kungl. Maj:ts förslag behandlades av andra särskilda utskottet, vars utlåtande i vissa avseenden innefattade ändring av förslaget. Sedan riksdagen för sin del beslutat i enlighet med utskottets förslag, utfärdades den 6 juni 1925 lag om polisväsendet i riket.

32 Kap. III. Polisväsendets nuvarande organisation. Kortfattad översikt rörande de författningar, som reglera polisväsendets organisation. Polisväsendets organisation är i främsta rummet reglerad genom förenämnda lag den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket. Denna lag innehåller de grundläggande bestämmelserna om den kommunala ansvarigheten för polisväsendet och om de skyldigheter, som härutinnan i olika hänseenden åvila kommunerna, om de uppgifter och befogenheter, som tillkomma statliga myndigheter i avseende å tillsynen över kommunernas handhavande av polisväsendets angelägenheter och i övrigt inom polisorganisationen, samt om de förpliktelser, som åligga staten i förhållande till polisväsendet. I lagen meddelas vidare föreskrifter om landets indelning i polisdistrikt samt om de särskilda organ, som skola finnas inom polisorganisationen, nämligen polisnämnder och poliskollegier, och dessa organs sammansättning och verksamhet. I samband med polislagens tillkomst utfärdades även vissa följdförfattningar. Häribiand märkas kungörelsen den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. samt polisreglementet den 26 september 1925 för riket. Den förstnämnda författningen innehåller främst föreskrifter av minimikaraktär rörande polispersonalens rättsliga ställning i vissa löne- och pensionshänseenden och den senare författningen bestämmelser om chefskapet över befattningshavare vid polisväsendet och om polischefs åligganden, om polispersonalens allmänna tjänsterättsliga ställning och skyldigheter samt om den disciplinära bestraffningen av polispersonalen m. m. Till de författningar, som tillkommo i samband med polislagen, kan även räknas en av chefen för socialdepartementet jämlikt föreskrift i polisreglementet den 12 december 1925 fastställd normalinstruktion för polispersonal. Med ledning av denna instruktion hava sedermera länsstyrelserna — likaledes enligt föreskrift i polisreglementet — utfärdat lokala instruktioner för polispersonalen, för Stockholms vidkommande har sådan instruktion utfärdats av överståthållarämbetet. Till 1925 års polislagstiftning höra slutligen lagen den 6 juni 1925 om tilllämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsman och lagen samma dag om ersättning till polisman för skada å kläder. Under de gångna åren har 1925 års polislagstiftning i vissa hänseenden undergått förändringar. De ur organisationssynpunkt viktigaste ändringar-

3o

na tillkommo genom en lag den 16 september 1932, då den s. k. statspolisen inrättades. Huvudbestämmelserna rörande denna polisorganisation infördes i polislagen, medan kompletterande föreskrifter meddelades i administrativ ordning; härvid gåvos även vissa reglerande föreskrifter beträffande reservpolisen. De viktigaste av de ifrågavarande föreskrifterna återfinnas i kungörelsen den 16 september 1932 angående stats- och reservpolisen, kungörelsen den 24 november 1932 angående statsbidrag till polisväsendet, vilken jämväl innehåller föreskrifter rörande utbetalningen av statsbidrag till det kommunala polisväsendet, kungörelsen sistnämnda dag angående ersättningsskyldighet i vissa fall till statsverket vid anlitande av stats- och reservpolis samt instruktionen den 2 december 1932 för statspolisintendenten. I sammanhang med tillkomsten av dessa författningar utfärdades även kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, vilken innehåller bestämmelser om nämnda befattningshavares rätt till gottgörelse av statsverket för resekostnader och vissa andra utgifter i tjänsten och som trätt i stället för en tidigare i ämnet gällande kungörelse av den 26 juni 1926. Bland författningar på polisväsendets område torde jämväl böra nämnas stadgan den 30 juni 1938 för statens polisskola, vilken innehåller bestämmelser om nämnda skolas organisation och verksamhet, ävensom ett den 19 juli 1941 utfärdat polisutrustningsreglemente, i vilket bestämmelser äro meddelade om de olika tjänstegrader, som förekomma inom polisorganisationen, samt om befattningshavararnas uniformering och beväpning. De angivna författningarna kunna sägas tillhöra den egentliga polislagstiftningen. För polisorganisationen betydelsefulla bestämmelser äro emellertid även meddelade i instruktionen den 19 november 1937 för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställdla befattningshavarna (landshövdinginstruktionen), instruktionen den 27 november 1942 för överståthållarämbetet samt instruktionerna den 24 april 1936 för landsfogdarna, den 24 maj 1918 för stadsfiskalerna och den 14 december 1917 för landsfiskalerna, av vilka de båda sistnämnda instruktionerna efter utfärdandet genomgått åtskilliga ändringar. För det lokala polisväsendet hava, såsom ovan anmärkts, utfärdats instruktioner för polispersonalen. I avseende å den lokala polisorganisationen är i övrigt att märka, att särskilda instruktiva föreskrifter i regel finnas utfärdade för de i de större städerna inrättade polismästarbefattningarna. Detsamma är jämväl fallet med intendentsbefattningarna och vissa andra befattningar. Såsom författningar av speciell betydelse för landsbygdens polisväsen märkas kungörelsena den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden och den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter samt restindrivningsförordningen den 13 november 1931.

3—440313. I

34 Polisorganisationens uppgifter. I avseende å de uppgifter som ankomma på polisväsendet torde böra skiljas mellan de administrativa uppgifter som i olika författningar tilläggas polismyndighet och de uppgifter som enligt polislagen åvila polisorganisationen. De administrativa uppgifterna bestå till övervägande del i handläggning av skilda slag av ärenden, i vilka beslutanderätt eller annan befogenhet tillagts polismyndighet. För utredningens vidkommande har det icke synts erforderligt att närmare ingå på dessa uppgifter. Vissa av uppgifterna komma dock att beröras i efterföljande redogörelse för den polisverksamhet som jämlikt särskilda stadganden utövas genom polisorganisationens försorg. 1 De uppgifter som enligt polislagen ankomma på polisorganisationen bruka sammanfattande betecknas polisverksamhet. Med polisverksamhet förstås enligt polislagen, vad angår stad, upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande av spaning och annan undersökning angående brott ävensom den verksamhet i övrigt som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess egenskap. Denna verksamhet plägar benämnas egentlig polisverksamhet. Vad landsbygden beträffar omfattar polisverksamheten enligt polislagen, förutom den egentliga polisverksamheten, jämväl biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning; s. k. exekutionsbiträdesverksamhet. Inom det praktiska polisarbetet uppdelas polisverksamheten i ordningspolisverksamhet och kriminalpolisverksamhet. Denna indelning är grundad på de båda huvudformerna för polisverksamhet, nämligen övervakandet av allm ä n ordning och säkerhet samt upptäckandet och utredandet av brott. Uppdelningen är icke enbart av terminologisk natur utan har särskild betydelse för arbetsfördelningen vid de poliskårer, där såväl ordningspolisavdelning som kriminalpolisavdelning finnes inrättad. Även för polispersonalens utbildning och de särskilda kvalifikationer som erfordras för olika polismansbefattningar är uppdelningen av betydelse; polispersonalen brukar sålunda indelas i ordningspolispersonal och kriminalpolispersonal. Någon fastare gräns mellan de båda slagen av polisverksamhet finnes emellertid icke. Enligt normalinstruktionen för polispersonalen omfattar kriminalpolisverksamheten sålunda efterspaning och annan undersökning angående brott, i vilka utredning av mera omfattande art erfordras; av denna bestämning följer att utredningsverksamheten i brottmål är en uppgift som ingår i såväl ordningspolisverksamheten som kriminalpolisverksamheten och att det är överlämnat åt den praktiska tillämpningen att med utgångspunkt från brottsutredningarnas mer eller mindre kvalificerade natur bedöma huruvida de böra betraktas 1 En utförlig redogörelse för dessa uppgifter återfinnes i det i ovanintagna skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet nmförmälda, den 12 september 1942 av särskild utredningsman avgivna betänkandet med förslag angående innebörden av begreppet polismyndighet i olika författningar m. m. (SOU 1942: 40).

35 såsom tillhörande kriminalpolisverksamheten eller ordningspolisverksamheten. I fråga om gränsdragningen mellan ordningspolisverksamheten och kriminalpolisverksamheten torde i övrigt böra uppmärksammas, att enligt lokala instruktioner till handläggning å kriminalpolisavdelning hänföras även annan verksamhet än den som enligt normalinstruktionen angives såsom kriminalpolisverksamhet. Enligt instruktionen för polispersonalen vid Stockholms poliskår tillkommer det sålunda personalen å kriminalpolisavdelningen att utöva tillsyn över bettlare, kringstrykande och andra till lösdriveri hemfallna personer, över pantlånare och dem som idka handel med begagnade föremål ävensom över utlänningar samt handlägga med sådan tillsyn sammanhängande ärenden. Härjämte åligger det kriminalpolisavdelningen att verkställa de särskilda utredningar och bestrida de göromål i övrigt, vartill avdelningen av polismästaren beordras. Enligt instruktionen för polispersonalen vid poliskåren i Göteborg ankommer det på kriminalpolisen att utföra undersökningar rörande eldsvådor, självmord, dödsfall av okänd anledning samt emigration och medborgarskap, utöva kontroll över utlänningar ävensom handlägga de övriga ärenden som polischefen bestämmer. Vidare åligger det kriminalpolisen att föra register över resande samt i fråga om resandekontrollen övervaka skötseln av hotell- och pensionatsrörelser. Huvuduppgiften för ordningspolisverksamheten är upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Denna uppgift är en av de fundamentala samhällsuppgifterna. I uppgiften inrymmes till en början tillsynen över att ordning och säkerhet råder inom samhället i lokal bemärkelse och att i detta hänseende givna föreskrifter efterkommas. Begreppet allmän ordning och säkerhet har emellertid även en mera vidsträckt innebörd. Med allmän ordning avses sålunda jämväl ordningen i betydelsen av lugn och ordning inom riket i gemen och med allmän säkerhet medborgarnas trygghet till liv och egendom överhuvud taget liksom ock statens säkerhet i inre bemärkelse. Uppgiften är till sin natur i första hand en skyddsuppgift och omfattar åtgärder till förebyggande av att brott och förseelser begås eller att ordnings- och säkerhetsstörande händelser eljest inträffa. I främsta rummet utövas verksamheten genom regelbunden övervakning medelst patrullering eller på annat sätt; denna form för verksamhetens bedrivande är den gängse inom städer och andra samhällen, där behovet av stadigvarande uppsikt framträder. Uppkommer fara för att oroligheter komma till stånd, koncentreras verksamheten på förhindrandet av deras utbrytande genom sammandragning av polisstyrkor till utsatta platser. Ehuru ordningspolisverksamheten till sin huvudkaraktär är av förebyggande natur innefattar den å andra sidan även åtgärder till beivrande och undertryckande av inträffade kränkningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Gentemot brottslingar, som anträffas på bar gärning, sker ingripande medelst åtgärder till deras fasttagande och befordran till laga näpst, under det att begångna brott och förseelser i övrigt rapporteras för fortsatt undersökning eller för åtals verkställande. Beträffande orossituationer gäller, att det ankommer på ordningspolisen att vidtaga för

36 ordningens och säkerhetens återställande erforderliga åtgärder; polisorganisationen är i detta hänseende utrustad med maktbefogenheter och utgör såsom utövare härav det civila organet för samhällsauktoritetens upprätthållande. De f ö r e s k r i f t e r s o m ä r o m e d d e l a d e t i l l b e f r ä m j a n d e a v o r d n i n g o c h s ä k e r h e t återfinnas dels i författningar med allmän giltighet och dels i lokalt tillämpliga stadgor och ordningar. Bland de förstnämnda författningarna märkas särskilt de författningar som tillhöra trafiklagstiftningen. Till följd av utvecklingen på trafikväsendets område har övervakningen och regleringen av trafiken blivit en alltmer framträdande och betydelsefull uppgift för polisen. I vissa av de större städerna hava förhållandena lett till, att särskilda trafikavdelningar inrättats inom ordningspolisen i och för omhänderhavandet av denna uppgift. I övriga städer och samhällen handhaves uppsikten över trafiken till väsentlig del i samband med patrulleringstjänsten och på landsbygden ingår uppgiften såsom ett viktigt led i ordningsstatspolisens regelbundna verksamhet. Av författningar med lokal tilllämplighet är ordningsstadgan för rikets städer främst att uppmärksamma. I denna stadga, vilken ä r gällande jämväl inom de flesta köpingar och ett flertal andra samhällen, meddelas åtskilliga föreskrifter ur ordnings- och säkerhetssynpunkt, främst föranledda av de speciella samhällsförhållandena inom orter av stadskaraktär. För ort, där ordningsstadgan för rikets städer äger tillämpning, gäller vidare, att särskilda föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen kunna meddelas utöver de bestämmelser som följa av stadgan eller eljest av lag och författning. Dylika föreskrifter, vilka sålunda äro av rent lokal karaktär, fastställas av länsstyrelserna antingen efter framställning avkommunerna eller ock, efter kommunernas hörande, genom förordnande ex officio; för Stockholms vidkommande utövas befogenheterna i detta hänseende av överståthållarämbetet. I fråga om lokalt gällande föreskrifter torde dessutom böra anmärkas, att landsbygdskommunerna äga antaga s. k. kommunalstadgar till främjande av sedlighet samt ordning och säkerhet inom vederbörande kommuner; jämväl dessa stadgar skola fastställas av länsstyrelserna. Uppsikten över iakttagandet av de u r ordnings- och säkerhetssynpunkt givna bestämmelser av allmän eller lokal räckvidd är under normala förhållanden en uppgift som framför allt sätter sin prägel p å ordningspolisens verksamhet. Härjämte tillkommer det ordningspolisen att i sådana fall, då särskilda reglerande föreskrifter icke finnas, företaga de ingripanden och meddela de anvisningar som för ordningens och säkerhetens upprätthållande kunna visa sig erforderliga. Den nu berörda verksamheten brukar sägas omfatta ordningspolisverksamheten i inskränkt bemärkelse. På ordningspolisen ankomma emellertid vissa arbetsuppgifter vid sidan av denna verksamhet. I polislagen sammanfattas dessa uppgifter såsom utgörande den verksamhet i övrigt, som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess egenskap. Den v e r k s a m h e t som u t ö v a s till f ö l j d av s ä r s k i l d a stadg a n d e n härleder sig väsentligen från befogenheter och uppgifter, som en-

37 ligt olika författningar tillkomma polismyndighet. Polisverksamhet i detta hänseende innebär sålunda huvudsakligen vidtagandet av verkställighetsåtgärder i anledning av polismyndighetens beslut. Rörande denna verksamhet märkes främst den handräckningsverksamhet gentemot skilda myndigheter som åvilar polismyndighet. Enligt fattigvårdslagen är polismyndighet sålunda skyldig att i olika hänseenden lämna fattigvårdsstyrelse eller fattigvårdsanstalt handräckning, såsom för överförande av understödstagare till arbetshem, för delgivning av arbetsföreläggande, för inställande till arbete av den som underlåter att efterkomma föreläggande därom, för försörjningspliktigs överförande till arbetshem, för återhämtande till fattigvårdsanstalt av understödstagare eller försörjningspliktig, som olovligen avvikit därifrån, ävensom för delgivning av varning, som av fattigvårdsstyrelse eller styrelse för fattigvårdsanstalt meddelats arbetsskyldig för visad underlåtenhet, tredska eller dåligt uppförande. Motsvarande handräckningsuppgifter åvila jämlikt lagen om samhällets barnavård och om ungdomsskydd i tillämpliga fall polismyndighet i förhållande till barnavårdsnämnd eller styrelse eller föreståndare för skyddshem. Dessutom äger barnavårdsnämnd begära handräckning av polismyndighet för inställelse inför nämnden av föräldrar, som uteblivit utan laga förfall, ävensom av den vars omhändertagande är i fråga, varjämte en allmän skyldighet åligger polismyndighet gentemot barnavårdsmyndigheterna att lämna erforderligt biträde vid åtgärder enligt ifrågavarande lag. Handräckningsuppgifter åvila polismyndighet jämväl enligt alkoholistlagen för personers inställande inför nykterhetsnämnd samt för återhämtande till alkoholistanstalt av den, som avvikit därifrån, och av permitterad, som enligt meddelat beslut skall hämtas åter till anstalten. Vidare har polismyndighet enligt hälsovårdslagstiftningen dels en allmän skyldighet att lämna hälsovårdsnämnd handräckning i mån av befogenhet och dels vissa speciella skyldigheter i handräckningshänseende, varibland märkes skyldighet att på begäran av hälsovårdsmyndighet meddela handräckning för personers inställande till läkarundersökning i sådana fall då tvång att underkasta sig sådan föreligger för vederbörande. Biträde med handräckning skall även enligt brandskyddslagstiftningen, där så erfordras, lämnas åt befattningshavare inom brandskyddsväsendet för beredande av tillträde till byggnader och anläggningar i och för verkställande av föreskrivna syner och besiktningar m. m. Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras om att det ankommer på polismyndighet att tillhandagå militärmyndighet med verkställande av hämtning av värnpliktiga, som uteblivit från inskrivning eller militärtjänstgöring. Vid sidan av handräckningsverksamheten utövas genom polismyndighetens försorg en omfattande utredningsverksamhet till biträde åt andra myndigheter i deras verksamhet. I detta hänseende märkas främst undersökningar och utredningar i olika ärenden tillhörande fattigvårds- och barnavårdsmyndigheternas handläggning. Vidare torde böra nämnas, att polismyndighet jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete är pliktig att på begäran av riksförsäkringsanstalten oller försäkringsrådet föranstalta om undersökning rörande olycksfall i ar-

38 bete samt att utredningar verkställas av polismyndighet i mantalsskrivningsärenden, medborgarskapsärenden och utlänningsärenden samt i ärenden angående tillämpning av alkoholistlagen, sinnessjuklagen, lagen angående lösdrivares behandling m. m. Viss del av denna utredningsverksamhet brukar, på sätt tidigare anmärkts, handläggas å kriminalpolisavdelning; detta är sålunda i regel fallet med utredningar enligt de tre sistnämnda lagarna samt i utlänningsärenden. I övrigt har vid de större poliskårerna den handräcknings- och utredningsverksamhet som enligt förestående ombesörjes av polisen i regel sammanförts för handläggning å särskilda underavdelningar inom ordningspolisen, s. k. ordonnansavdelningar. Vad angår d e n v e r k s a m h e t s o m p å g r u n d a v h ä v d v u n n e t b r u k tillkommer polisen torde härunder inrymmas bland annat den spanings- och efterlysningsverksamhet rörande försvunna personer som utövas genom polisens bemedling. Hit torde även vara att hänföra den allmänna hjälpverksamhet som polisen utövar i form av biträde vid olyckshändelser, omhändertagande av vilsegångna barn och andra som anträffas utan förmåga att taga vara på sig själva, sjuka personers befordrande till läkare e t c , liksom ock den upplysningsverksamhet, varmed polisen står allmänheten till tjänst i lokaliseringshänseende. Såsom polisverksamhet på grund av hävdvunnet bruk har jämväl understundom ansetts viss biträdesverksamhet åt kommunala myndigheter, såsom utdelande av kommunaldebetsedlar, uppsättande av kommunala anslag, delgivning av kallelser till de kommunala organens sammanträden m. m.; detta under förutsättning att dylika bestyr av ålder omhänderhafts av polisen på vederbörande ort. En undersökning härutinnan har emellertid givit vid handen, att uppgifter av sådan art allenast i undantagsfall ombesörjas genom polisens försorg. På landsbygden omfattar polisverksamheten på sätt tidigare framhållits jämväl exekutionsbiträdesverksamheten; i överensstämmelse härmed är det stora flertalet av befattningshavarna vid landsbygdens polisväsen tillika exekutionsbiträden. Att märka är, att detta gäller även för sådana köpingar vilka äro pliktiga att själva bekosta sitt polisväsen. I städerna är exekutionsbiträdesverksamheten däremot skild från polisverksamheten och uppdragen åt särskilda befattningshavare; i Stockholm handhaves dock bötesindrivningen genom polisorganisationens försorg, varjämte i vissa av de minsta städerna samorganisation förekommer så till vida, att vissa befattningshavare vid polisväsendet samtidigt äro förordnande som exekutionsbiträden. Enligt kungörelsen den 18 december 1925 angående exekutionsbiträden lyder exekutionsbiträde i denna sin egenskap under vederbörande utmätningsman och har att, i den mån ej uttryckliga bestämmelser meddelats i kungörelsen eller annan allmän författning, i utövningen av sin tjänst ställa sig till efterrättelse vad av utmätningsmannen anbefalles. Den viktigaste grenen inom exekutionsbiträdesverksamheten utgöres av indrivning av krono- och kommunalutskylder. Rörande denna verksamhet gäller vad landsbygden beträffar i huvudsak följande. Över oguldna kronoutskylder upprättas efter varje uppbördstermins utgång genom landskontorens försorg restlängder i

39 två exemplar för varje kommun eller i fögderi ingående kommundel. Ena exemplaret av dessa restlängder tillställes utmätningsmännen för resternas indrivande. Restlängder över kommunalutskylder som icke behörigen guldits upprättas av kommunalnämnderna, likaledes i två exemplar, och insändes till länsstyrelserna, vilka i sin tur vidarebefordra desamma till utmätningsmännen för indrivning. Det omedelbara indrivningsarbetet utföres av exekutionsbiträdena; i tur och ordning som restlängderna komma utmätningsmännen till hända översändas desamma till exekutionsbiträdena för vidtagande av indrivningsåtgärder. I sådant hänseende ankommer det på exekutionsbiträdena att avfordra de restskyldiga skattebeloppen samt att om likvid helt eller delvis utebliver företaga undersökningar rörande vederbörandes betalningsförmåga. För indrivnings verkställande äga exekutionsbiträdena därjämte på utmätningsmännens uppdrag förrätta utmätning av lös egendom. Till icke oväsentlig del sker indrivningen av skatterestantier numera medelst begagnande av införselinstitutet. Det ankommer på exekutionsbiträdena att företaga de utredningar som erfordras för tillämpningen av detta institut samt att till utmätningsmännen överlämna dessa utredningar för meddelande av beslut i införselfrågor. Å uppburna medel skola exekutionsbiträdena med undantag för fall, där vid införsel innehållet belopp uppbäres över postgiro, utfärda särskilda kvitton, s. k. indrivningskvitton. I redovisningshänseende åligger det exekutionsbiträdena att minst två gånger i månaden å tider, som utmätningsmännen bestämma avgiva redovisning för innestående medel. Redovisning sker genom avlämnande av redovisningsräkningar, upprättade i enlighet med fastställda formulär; för varje restlängd skall särskild sådan räkning avlämnas. De uppburna medlen tillställas utmätningsmännen över postgiro. Redovisning skall även omfatta sådana indrivningsposter, beträffande vilka hinder för indrivning mött. I fråga om dylika poster åligger det exekutionsbiträdena att vidfoga bevis om det hinder som förelegat, s. k. hindersbevis. Hinder kan hava mött antingen på grund av att vederbörande saknat tillgångar till skattebelopps gäldande — detta har i så fall framgått vid sådan undersökning rörande betalningsförmågan som ovan nämnts — eller på grund av att den restskyldige avflyttat från orten eller eljest icke kunnat anträffas. I det senare fallet skall redovisning vara åtföljd av intyg från pastorsämbetet om vad kyrkoböckerna innehålla rörande den skattskyldiges kyrkoskrivnings- och vistelseort samt av den utredning i övrigt, som kunnat åvägabringas i fråga om var den skattskyldige uppehåller sig; det ankommer sedermera på vederbörande utmätningsman att hos utmätningsmannen i den ort, där den skattskyldige enligt den vunna utredningen vistas, begära handräckning för beloppets uttagande. Jämväl beträffande dylika ärenden verkställes sedermera det omedelbara indrivningsarbetet av vederbörande exekutionsbiträde. I exekutionsbiträdesverksamheten ingår även biträde vid indrivning av böter och viten m. m. jämlikt förordningen den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter. I denna verksamhet åligger det bland annat exekutionsbiträde att, därest betalning ej erlägges, verkställa för-

40 beredande undersökning till bedömande av frågan hurvida bötesförvandling skall äga rum. Redovisning av uppburna medel sker i samma ordning som gäller för redovisning av indrivna skattemedel. Exekutionsbiträdenas medverkan kan även påkallas av utmätningsmannen i ärenden som innefatta uppdrag att tillställa eller avfordra någon penningar eller värdehandlingar, antingen uppdraget härleder sig från myndighet eller enskild person. Beträffande dessa uppdrag skola, 'därest för särskilt fall ej annorlunda föreskrives, i fråga om redovisning i tillämpliga delar gälla de ovan angivna bestämmelserna. I avseende å den verksamhet som nu berörts äro exekutionsbiträdena ålagda bokföringsskyldighet, bestående i förandet av dagbok och kassabok enligt särskilda formulär. I dagboken skola ärendena införas i fortlöpande följd och anteckningar verkställas om vidtagna åtgärder medan i kassaboken dag för dag skall införas, å debetsidan varje särskilt belopp som influtit samt å kreditsidan dels varje redovisningsräknings slutsummor för kontant redovisade medel och exekutionsbiträdets andel i indrivningsavgift för de i räkningen upptagna posterna och dels, särskilt för varje utbetalning, i övrigt utbetalda medel. Utöver de uppgifter som ovan behandlats ingår i exekutionsbiträdesverksamheten skyldighet att lämna biträde vid åtgärd i utsökningsmål och vid annan handräckning. På grund härav äro exekutionsbiträdena pliktiga att biträda vid utmätningsförrättningar, vid verkställighet av domar och utslag m. m. samt vid handräckningsförfaranden av skilda slag. I fråga om kriminalpolisverksamheten torde utöver vad tidigare anmärkts böra framhållas, att i den nya rättegångsbalken meddelas ingående föreskrifter om förundersökning i brottmål. Enligt dessa bestämmelser gäller, att förundersökning skall inledas, så snart på grund av angivelse eller eljest anledning förekommer, att brott som hör under allmänt åtal förövats. Hör brott allenast efter angivelse under allmänt åtal, må, ehuru angivelse ej skett, förundersökning inledas, om angivelse icke kan utan fara avvaktas; målsäganden skall dock, så snart ske kan, underrättas. Därest målsäganden då ej angiver brottet till åtal, skall förundersökningen nedläggas. Under förundersökning skall utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom, samt målet så beredas, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett sammanhang. Vid förundersökning skola ej blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis som äro till hans förmån, tillvaratagas. Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva och skall nedläggas om anledning ej längre finnes till dess fullföljande. I rättegångsbalken ha även uppdra gits grundlinjerna för f ö r h å l l a n d e t m e l l a n å k l a g a r m y n d i g h e t och p o l i s m y n d i g h e t i avsee n d e å h a n d h a v a n d e t av f ö r u n d e r s ö k n i n g s v e r k s a m h e t e n i b r o t t m å l . Enligt de meddelade föreskrifterna skall förundersök-

41 ning i regel inledas av polismyndighet och av denna myndighet handhavas så länge den befinner sig på det förberedande spanings- och efterforskningsstadiet. Sedan undersökningen fortskridit så långt, att viss person skäligen kar misstänkas för brottet, skall åklagaren övertaga undersökningen. Sådant över tagande skall jämväl äga rum redan på spaningsstadiet, såvida det av sär skilda skäl finnes påkallat. Då förundersökning ledes av polismyndighet, skall åklagaren äga meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande. Äro omständigheterna sådana, att spaningsverksamhet i egentlig mening icke är erforderlig — brottet har exempelvis erkänts — skall åklagaren även äga inleda förundersökning. Till biträde vid verkställande av förundersökning skall åklagaren äga anlita kriminalpolis; sådan polis skall av polismyndigheten ställas till åklagarens förfogande.

M y n d i g h e t s o r g a n i s a t i o n e n i n o m polisväsendet. Allmän översikt. Kungl. Maj:t är högsta polismyndighet i riket såväl i administrativt hänseende som vad angår polismaktens handhavande. Polismyndighet för hela riket utövas i vissa avseenden jämväl av cheferna för social- och justitiedepartementen. Inom länen intaga länsstyrelserna ställningen av högsta lokala polismyndighet. Motsvarande ställning tillkommer i Stockholm överståthållarämbetet. Närmast under länsstyrelserna handhaves ledningen av polisväsendet inom länen av landsfogdarna i egenskap av länspolischefer; länspolischefsorganisationen är dock icke enhetligt utformad, enär vissa städer äro undantagna från området för landsfogdes polisverksamhet. Den omedelbara ledningen av polisens lokala verksamhet handhaves av polischefer. Polischefsdistriktsorganisationen sammanfaller med indelningen i åklagardistrikt. I större städer utövas chefskapet av polismästare och i övriga städer, som bilda egna åklagardistrikt, är stadsfiskal i regel polischef; i vissa städer tillkommer chefskapet borgmästare eller kommunalborgmästare. För landsfiskalsdistrikt är landsfiskal polischef; att märka är att detta icke gäller enbart vad angår till landsfiskalsdistrikten hörande landsbygd utan även beträffande städer som ingå i landsfiskalsdistriktsorganisationen. Den administrativa polismyndigheten utövas i flertalet städer, där polismästare finnes, av poliskammare. Vad övriga städer angår gäller, att olika praxis vunnit tillämpning rörande handhavandet av de administrativa polisgöromålen; någon fast utformning av begreppet polismyndighet föreligger sålunda icke vad dessa städer beträffar. I en del städer handläggas polisärendena av magistraten, respektive i fögderistäder av kommunalborgmästaren, medan i andra städer denna uppgift tillkommer polischefen; i åter andra städer fördelas ärendena mellan magistraten, respektive kommunalborgmästaren, och

polischefen. Beträffande landsbygden gäller slutligen, att den administrativa polismyndigheten handhaves av landsfiskalen. 1 Till myndighetsorganisationen inom polisväsendet höra även de myndigheter som handhava den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen. Härutinnan gäller att vid sidan av polischeferna, vilka utöva den disciplinära bestraffningsrätten såvitt angår förseelser av ringare beskaffenhet, finnas inrättade särskilda disciplindomstolar, s. k. poliskollegier, för handhavandet av den disciplinära bestraffningsrätten i övrigt; dessa poliskollegier äro även besvärsinstanser i förhållande till polischeferna. Den högsta besvärsinstansen utgöres av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Efter denna översiktliga redogörelse komma de särskilda myndighetsorganen att här nedan göras till föremål för närmare behandling i vissa hänseenden. Polismyndigheter för hela riket. Kungl. Maj:t. De uppgifter, som sammanhänga med utövandet av den högsta polismyndigheten, handhavas av Kungl. Maj.t i statsrådet. Enligt stadgan den 21 februari 1941 angående statsdepartementen tillhöra ärendena socialdepartementets handläggning. Inom socialdepartementet bestrides ärendenas beredning av chefen för landsstatsbyrån. Vissa ärenden av poliskaraktär ankomma dock på handläggning av annat departement. Frågor om fortsatt kvarstad på utifrån införd, på främmande språk författad tryckt skrift samt om sekvestrerande och indragning av tryckt skrift på anmälan av främmande sändebud eller regering tillhöra sålunda justitidepartementets föredragning. På justitiedepartementet ankommer även den allmänna behörigheten i avseende å handläggningen av ärenden rörande tillämpningen av utlänningslagen; åtskilliga av dessa ärenden äro att i vidsträckt bemärkelse betrakta såsom polisärenden. Inom justitiedepartementet handläggas vidare ärenden, som angå stadsfiskalsorganisationen; på grund av det nära sambandet mellan denna organisation och polisorganisationen äro dessa ärenden även av betydelse för polisväsendet. Slutligen torde böra anmärkas, att ärenden rörande det under tullverket lydande kustbevaknings- och gränsbevakningsväsendet tillhöra finansdepartementets kompetensområde. Såsom bärare av det högsta ansvaret för ordningens och säkerhetens upprätthållande i riket tillkommer det Kungl. Maj:t att hava den högsta tillsynen över polisväsendet samt att vid inträffade oroligheter handhava den 1 Genom lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses har det administrativa polismvndighetsbegreppet närmare reglerats. Denna lag, vilken skall träda i kraft den 1 januari 1945, innehåller den huvudbestämmelsen, att där i lag eller författning uppgift ålagts polismyndighet utan a t t i lagen eller författningen särskild föreskrift meddelats om vad med polismyndighet avses, uppgiften skall tillkomma i stad med poliskammare denna och i övriga delar av riket polischefen i orten. Kungl. Maj:t skall äga att, om särskilda skäl därtill äro, uppdraga åt annan polisman än polischef att i dennes ställe fullgöra uppgift som enligt denna bestämmelse eljest skolat ankomma på polischef.

samlande ledningen av polisväsendet och träffa de slutliga avgörandena rörande polismaktens användning. Kungl. Maj:ts ställning såsom högsta polismyndighet har även kommit till synes därutinnan, att tillkallandet av militär personal för ordningens och säkerhetens upprätthållande i första hand är en angelägenhet, som ankommer på Kungl. Maj:t. I avseende å Kungl. Maj:ts befattning med polisväsendet gäller vidare, att Kungl. Maj:t enligt polislagen tillerkänts vissa speciella befogenheter. Kungl. Maj:t äger sålunda meddela bestämmelser angående chefskapet över polispersonal, angående polisskola, angående polispersonalens tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning samt angående befattningshavares skyldigheter. Till komplettering av de föreskrifter, som därutinnan äro meddelade i polislagen, äger Kungl. Maj:t dessutom meddela närmare bestämmelser angående tillsättning och entledigande av befattningshavare vid polisväsendet, angående befattningshavares disciplinära bestraffning, angående poliskollegiums tjänstgöring och förfarandet inför poliskollegium samt angående utbetalandet av statsbidrag till polisdistrikten. Kungl. Maj:ts möjlighet att inverka på utformningen av den allmänna polisorganisationen i övrigt är på grund av denna organisations kommunala k a r a k t ä r huvudsakligen begränsad till att Kungl. Maj:t intager ställningen såsom högsta besvärsinstans i ärenden, som angå kommunernas skyldigheter med avseende å polisväsendet. I fråga om statspolisen handhar Kungl. Maj:t däremot den omedelbara handläggningen av organisationsspörsmålen. Chefen för socialdepartementet. På chefen för socialdepartementet a n k o m m e r enligt 15 § kungörelsen angående stats- och reservpolisen att, efter framställning av länsstyrelse, förordna om tillkallande av reservpolis i sådana fall, då användande av sådan polis påkallas inom annat län än där densamma är anställd. Motsvarande befogenhet tillkommer jämlikt 6 § polisreglementet chefen för socialdepartementet, såvitt angår tillkallandet vid tillfälligt uppkommande behov av polisförstärkning inom visst län av sådan polispersonal från annat län, till vars avlöning statsverket bidrager. På sätt tidigare anmärkts har enligt 15 § polisreglementet åt chefen för socialdepartementet uppdragits att utfärda normalinstruktion för polispersonalen; jämväl denna uppgift ingår i den polismyndighet som utövas av chefen för socialdepartementet. Chefen för justitiedepartementet. Den chefen för justitiedepartementet tillkommande polismyndigheten hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen. På honom ankommer sålunda att fatta beslut i frågor om övervakning av tryckt skrift och dess beläggande med kvarstad (TFO § 4).

44 Lokala polismyndigheter. Länsstyrelserna och överståthållarämbetet. Länsstyrelserna intaga i administrativt hänseende ställningen av besvärsinstanser i förhållande till underlydande polismyndigheter; i vissa avseenden utöva länsstyrelserna dock omedelbart den administrativa beslutanderätten. Rörande länsstyrelsernas allmänna uppgifter i övrigt i avseende å polisväsendet stadgas i 6 § landshövdinginstruktionen, att det tillkommer länsstyrelserna att såsom länens högsta polismyndigheter hava ansvar för och ledning av polisväsendet i länen samt övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna. Vidare ankommer det på länsstyrelserna att tillse, att polisdistrikten fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet åligger, varjämte länsstyrelserna äga att, där ansvar icke är i lag bestämt, meddela erforderliga vitesbestämmelser för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Landshövdinginstruktionen innehåller därjämte stadgande om det subordinationsförhållande, vari de lokala polismyndigheterna och befattningshavarna vid polisväsendet stå till länsstyrelserna. I detta hänseende föreskrives, att under länsstyrelserna lyda, på sätt särskilda författningar och instruktioner närmare bestämma, landsfogdarna i deras egenskap av länspolischefer samt länens magistrater, kommunalborgmästare, poliskammare, landsfiskaler och andra polischefer ävensom i övrigt till polisväsendet i länen hörande befattningshavare. Vad överståthållarämbetet angår gäller enligt den för ämbetet fastställda instruktionen, att ämbetet tillkommer att, såvitt huvudstaden rörer, fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, som i länen ankomma på länsstyrelserna, överståthållarämbetets ställning i förhållande till polisväsendet avviker emellertid på det sätt från den ställning länsstyrelserna intaga, att överståthållarämbetet jämlikt 6 § instruktionen handhar den omedelbara ledningen av polispersonalen samt ombesörjer polisverksamheten i Stockholm. Såväl den administrativa polismyndigheten, poliskammaren, som polismästaren och de övriga befattningshavare, vilka jämte honom hava den närmaste ledningen av polisarbetet, äro inorganiserade i ämbetet. Enligt instruktionen gäller vidare, att överståthållarämbetet ålagts vissa uppgifter, som sammanhänga med Stockholms karaktär av huvudstad. Vid polisverksamhetens fullgörande skall det sålunda särskilt åligga överståthållarämbetet att, därest inom huvudstaden något förehaves, som innefattar stämpling mot riket, Konungen, konungahuset, rikets styrelse eller riksdagen eller eljest är för landsfriden menligt, icke allenast anmäla sådant hos Kungl. Maj:t utan ock vidtaga de åtgärder, som av omständigheterna påkallas till avvärjande av fara och för de brottsligas befordran till laga ansvar.

45 Bestämmelserna i landshövdinginstruktionen och i instruktionen för överståthållarämbetet rörande länsstyrelsernas och överståthållarämbetets uppgifter med avseende å polisväsendet kompletteras av bestämmelser, vilka meddelats i olika polisväsendet berörande lagar och författningar. Dessa be stämmelser komma att närmare behandlas i det följande. Landsfogdarna. Landsfogdeorganisationen infördes genom den vid 1917 års riksdag genomförda omorganisationen av fögderiförvaltningen. I den proposition, som låg till grund för omorganisationen, föreslogs bland annat, att de i fögderiförvaltningen dittills ingående kronofogdetjänsterna skulle indragas samt att befattningshavarna inom fögderiförvaltningen skulle utgöras av häradsskrivare och landsfiskaler ävensom en kategori nya tjänstemän, benämnda länspolismästare. Beträffande de sistnämnda föreslogs, alt en länspolismästare skulle finnas i varje län utom såvitt anginge de tre nordligaste kustlänen, där antalet länspolismästare skulle vara två i vart län. Länspolismästaren skulle intaga en mellanställning mellan länsstyrelsen och landsfiskalerna samt närmast under länsstyrelsen vara polischef inom sitt distrikt. Vidare skulle länspolismästaren tjänstgöra såsom åklagare, då länsstyrelsen uppdroge visst åtal åt honom, samt i varje fall utöva tillsyn över landsfiskalernas åklagarverksamhet. Därjämte skulle han närmast under länsstyrelsen öva inseende över landsfiskalernas befattning med exekutionsväsendet, inventera deras medelsförvaltning och inspektera deras allmänna tjänsteverksamhet. Slutligen skulle länspolismästaren, vilken skulle inordnas såsom tjänsteman hos länsstyrelsen, kunna av densamma användas för hållande av sammanträden med menighet inom länet med mera samt för att biträda med beredning av vissa ärenden. I anledning av propositionen anförde riksdagen rörande förslaget till inrättande av länspolismästare, att riksdagen funne den för dessa befattningshavare föreslagna benämningen mindre tillfredsställande samt att titeln landsfogde vore lämpligare. I övrigt biföll riksdagen propositionen i den del Varom här är fråga, dock med den inskränkningen att landsfogdarnas antal bestämdes till en i varje län eller således 24 i hela riket. Den landsfogdeorganisation som sålunda kom till stånd visade sig behäftad med vissa brister. På landsfogdarna hade lagts alltför många och alltför olikartade arbetsuppgifter, vilket medförde en splittring i landsfogdarnas verksamhet. Med anledning härav genomfördes år 1936 en reform av organisationen. Huvudsyftemålet med denna reform var att stärka landsfogdarnas ställning i åklagar- och polishänseende. Detta skedde dels därigenom att landsfogdarna befriades från dem åliggande kamerala uppgifter, främst skyldigheten att förrätta inventeringar hos olika medelsförvaltare, och dels därigenom att deras verksamhet som åklagare och polismän gjordes mera kvalificerad än tidigare, särskilt som de i denna sin verksamhet erhöllo en mera markerad chefsställning än de förut intagit.

46 Åklagarväsendet omorganiserades på det sätt, att länsstyrelsernas befattning därmed upphörde. Landsfogdarna blevo överåklagare i länen och ställdes i denna sin egenskap omedelbart under justitiekanslersämbetets inseende. I länsstyrelsernas ställning i förhållande till polisväsendet inträdde däremot ingen ändring i samband med reformen; såsom länspolischefer kommo landsfogdarna sålunda att fortfarande vara underställda länsstyrelserna. De tidigare bestämmelserna rörande landsfogdeorganisationen voro meddelade i en instruktion av den 14 december 1917; i samband med reformen ersattes denna instruktion av den nu gällande instruktionen av den 24 april 1936. Vad angår landsfogdens ställning såsom länspolischef har på sätt tidigare anmärkts organisationen icke enhetligt utformats, enär vissa städer undantagits från området för landsfogdens polisverksamhet. Enligt instruktionen ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna om sådant undantagande. Av praktiska hänsyn hava vissa städer, där polisorganisationen är mera omfattande och står under kvalificerad ledning, undantagits; det har befunnits lämpligt att polischeferna i dessa städer äro direkt underställda länsstyrelsen. Vidare hava undantagits sådana städer, i vilka polischefskapet tillkommer borgmästare eller annan ledamot av magistraten; detta enär det synts mindre lämpligt, att landsfogden såsom polisman vore överordnad ledamot i rådhusrätt, vid vilken landsfogden hade att föra talan såsom åklagare. I den mån polischefskapet i dessa städer överflyttas på annan befattningshavare, skola städerna emellertid tillföras området för landsfogdens verksamhet såsom länspolischef. De undantagsbestämmelser, som i förevarande hänseende gälla, äro meddelade i en kungörelse den 30 augusti 1941 med särskilda föreskrifter angående polisväsendets organisation i vissa städer. Enligt denna kungörelse äro Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle och Lund undantagna från landsfogdens verksamhetsområde såsom länspolischef. I avvaktan på en omorganisation av polischefskapet äro jämväl tills vidare Sölvesborg, Åmål och Sundsvall undantagna från området. Att märka är, att då i detta sammanhang talas om landsfogdens polisverksamhet avses därmed icke den befattning med förundersökning angående brott som landsfogden i egenskap av åklagare är skyldig att taga. I vad angår denna verksamhet liksom vad gäller landsfogdens åklagarverksamhet överhuvud omfattar landsfogdens verksamhetsområde vederbörande län i dess helhet. Rörande landsfogdens uppgifter såsom länspolischef stadgas i instruktionen i huvudsak följande. Under länsstyrelsen såsom högsta polismyndighet har landsfogden i egenskap av länspolischef ansvaret för och ledningen av polisväsendet inom området för hans polisverksamhet. I första hand åligger det honom att vaka över att allmän ordning och säkerhet upprätthållas. Vidare skall landsfogden hava en allmän översyn av polisväsendet samt svara för att effektiviteten uppehälles. Sålunda skall han tillse, att gällande polisinstruktioner eller eljest för polispersonalen meddelade föreskrifter äro lämpade efter förhållandena samt att polisväsendet tillhörande befattningshavare

47 på lämpligaste sätt utnyttjas för sina uppgifter och vederbörligen fullgöra sina åligganden. Särskild uppmärksamhet skall landsfogden ägna åt att de olika polisdistrikten fullgöra vad på dem ankommer till polisväsendets behöriga upprätthållande. Där i nu nämnda avseenden länsstyrelsens medverkan erfordras, har landsfogden att hos länsstyrelsen göra de framställningar vartill omständigheterna kunna föranleda. Även eljest då landsfogden under sin verksamhet som länspolischef iakttager förhållanden, som finnas böra komma till länsstyrelsens kännedom, skall h a n göra anmälan därom till länsstyrelsen. Landsfogden skall med uppmärksamhet följa den underlydande polispersonalens verksamhet och såsom personalchef göra sig underrättad om de olika befattningshavarnas duglighet, nit och uppförande såväl i som utom tjänsten. Särskilt har det ålagts landsfogden att ägna uppmärksamhet åt anställandet av extra befattningshavare vid polisväsendet i stad inom området för hans polisverksamhet; detta emedan länsstyrelsen icke utövar någon befogenhet med avseende å antagandet av den extra polispersonalen i städerna. I alla frågor rörande polisväsendet inom området för landsfogdens polisverksamhet, i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, skall länsstyrelsen inhämta landsfogdens yttrande; denna anordning har införts till befästande av landsfogdens ställning som länspolischef och till befordrande av enhetlighet inom polisväsendet. För att landsfogden skall komma i så nära kontakt som möjligt med de underlydande polischeferna har skyldighet införts för dessa att kvartalsvis till landsfogden avgiva rapporter angående polisväsendet, s. k. polischefsrapporter. I dessa rapporter, vilka skola granskas av landsfogden, skola förändringar inom de lokala polisorganisationerna ävensom polischefernas verksamhet under det senast förflutna kvartalet i stora drag komma till synes. Å andra sidan åligger det landsfogden att årligen före den 1 februari till länsstyrelsen avgiva en summarisk berättelse angående sin polisverksamhet under det senast förflutna kalenderåret med uppgift om polisväsendets tillstånd och behov. Berättelsen skall tillika innehålla förslag till de åtgärder, som kunna finnas påkallade för avhjälpande av anmärkta brister. Av redogörelsen torde framgå, att länspolischefskapet främst h a r karaktären av en tillsyningsmyndighet. Landsfogden har emellertid jämväl tillagts uppgifter som mera omedelbart sammanhänga med ledningen av polisväsendet. Sålunda tillkommer det landsfogden att närmast under länsstyrelsen svara för tillkallandet av polisförstärkning, då behov därav uppkommer inom området för hans polisverksamhet. Vidare h a r landsfogden ålagts åtskilliga uppgifter med avseende å ledningen av statspolisens verksamhet. De åligganden som i dessa hänseenden ankomma på landsfogden komma att närmare behandlas i det följande. En uppgift, som i förevarande sammanhang torde böra anmärkas, är att det åligger landsfogden att för visst fall utöva chefskap över polispersonalen. Detta är förhållandet om en polisstyrka sammandrages å viss ort inom länet. För landsfogden föreligger därvid skyldighet att, efter länsstyrelsens förordnande, övertaga chefskapet över styrkan. Sammandrages styrkan å ort inom området för landsfogdens polis-

48 verksamhet har landsfogden befogenhet att utan dylikt förordnande utöva chefskapet över styrkan. Rörande landsfogdens verksamhet som överåklagare hänvisas till den kommande redogörelsen för åklagarorganisationen. Hos vissa landsfogdar tjänstgöra rättsbildade biträden, landsfogdeassistenter. För dessa gäller en kungörelse den 24 april 1936. Enligt denna ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna om att landsfogdeassistent skall finnas anställd. Landsfogdeassistent är pliktig att under landsfogdens ledning biträda denne i göromålen och har enligt kungörelsen vissa självständiga åligganden, främst av expeditioneli natur. Landsfogdeassistent som fullgjort viss i kungörelsen närmare angiven praktisk tjänstgöring inom polis- och åklagarväsendet kan dessutom förordnas att på eget ansvar fullgöra på landsfogde ankommande uppgifter. Jämlikt kungl. brev den 24 mars 1939 skola landsfogdeassistenter finnas anställda i Stockholms, Malmöhus, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län. På grund av tidsförhållandena finnas för närvarande landsfogdeassistenter jämväl i Värmlands och Kopparbergs län. Polischeferna. P å polischeferna ankommer att handhava den närmaste ledningen av polisverksamheten och utöva chefskapet över polispersonalen. Enligt 1 § polisreglementet gäller, att polischefskapet skall tillkomma i stad, där polismästare finnes, denne samt i annat polisdistrikt distriktsåklagaren. Denna bestämmelse innebär sålunda vad städerna beträffar, att polischefskapet skall utövas antingen av polismästare eller stadsfiskal samt vad landsfiskalsdistrikten angår, att polischefskapet skall handhavas av landsfiskal. Denna enhetliga polischefsorganisation har emellertid ännu icke blivit i sin helhet genomförd. Polischefskapet i en del städer utövas sålunda av borgmästare eller kommunalborgmästare; bestämmelser härom äro meddelade i förenämnda kungörelse den 30 augusti 1941 med särskilda föreskrifter angående polisväsendets organisation i vissa städer. I avseende å landsfiskalsdistrikten gäller det avsteget från huvudregeln, att polischefskapet i Nynäshamns, Saltsjöbadens och Stocksunds köpingar på grund av särskilda förordnanden handhaves av poliskommissarier; dessa förordnanden äro emellertid av personlig natur och meddelade de nuvarande tjänsteinnehavarna. 117 städer utövas polischefskapet av polismästare. Dessa städer äro Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Linköping, Eskilstuna, Västerås, Gävle, Uppsala, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Halmstad och Lund. Polismästarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg äro uteslutande befattningshavare vid polisväsendet. Polismästarna i Örebro, Borås, Linköping, Eskilstuna, Västerås, Uppsala, Jönköping, Karlstad och Halmstad äro tillika stadsfiskaler; i Örebro, Borås och Uppsala äro polismästar- och stadsfiskalsbefattningarna var för sig bestående befattningar vilka innehavas av samma befattningshavare, medan i

49 de övriga städerna befattningarna äro förenade till gemensamma befattningar. Vad polismästarbefattningarna i Gävle, Karlskrona och Lund beträffar gäller, att dessa innehavas av rådmän. Polismästarbefattningen i Gävle är en för detta ändamål särskild inrättad rådmansbefattning och polismästaren tager icke någon befattning med den dömande verksamheten, men skyldighet föreligger för honom att vara ledamot av samfällda rådhusrätten och av magistraten. I Karlskrona är polismästarbefattningen samordnad med befattningen som inskrivningsrådman; på befattningshavaren ankommer — förutom göromålen som polismästare och inskrivningsdomare — bland annat att vara ledamot av magistraten och, vid behandling av jorddelningsmål, av rådhusrätten samt att vara ägodelningsdomare. Befattningen är för närvarande vakant och frågan om en omorganisation av polischefsbefattningen är under utredning. Vad slutligen polismästarbefattningen i Lund angår gäller, att densamma är förenad med befattningen som magistratsrådman; befattningshavaren är jämväl ledamot av den avdelning av rådhusrätten som handlägger brottmål. I städerna Sölvesborg, Åmål och Sundsvall, vilka som ovan nämnts tills vidare äro undantagna från området för landsfogdens verksamhet såsom länspolischef, är borgmästaren polischef, medan kommunalborgmåstaren är polischef i följande städer, nämligen Huskvarna, Tranås, Eksjö, Värnamo, Nybro och Trollhättan. Av de övriga städerna i riket är stadsfiskalen polischef i 54 städer, under det att 43 städer ingå i landsfiskalsdistriktsorganisationen med landsfiskalen såsom polischef. Vad landsfiskalsdistriktsorganisationen beträffar gäller, att densamma erhållit sin utformning genom den år 1941 genomförda distriktsåklagarreformen. Landsfiskalsdistriktsindelningen reglerades härvid genom en kungörelse den 28 juni 1941. Antalet landsfiskalsdistrikt uppgår för närvarande till 408. Landsfiskalerna äro förutom polischefer och distriktsåklagare jämväl utmätningsmän. I Karlskoga distrikt finnas dock två landsfiskaler, av vilka den ene är polischef och åklagare samt den andre utmätningsman. Motsvarande organisation är även beslutad för Mölndals distrikt, vilket består av Mölndals stad och Kållereds socken. Med hänsyn till stadsfiskalstjänsten i Mölndals stad är organisationen emellertid ännu allenast genomförd i så måtto, att i distriktet finnes en landsfiskal, vilken uteslutande är utmätningsman. Intill dess stadsfiskalstjänsten i staden indrages, skall den för polischefen-åklagaren avsedda landsfiskalstjänsten i distriktet hållas obesatt och stadsfiskalen i Mölndal beträffande Kållereds socken fullgöra de uppgifter såsom polischef och allmän åklagare, vilka ankomma på landsfiskal. En av de huvudprinciper, som legat till grund för distriktsåklagarreformen, är att sådana mindre städer, vilka icke ur arbetssynpunkt lämpligen kunna bestå såsom särskilda åklagardistrikt, skola införlivas med landsfiskalsdistriktsorganisationen. Reformens genomförande i detta hänseende är emellertid vad angår sådana städer, där stadsfisk al finnes, beroende på att ledighet uppkommer å stadsfiskalstjänsten. Städernas införlivande med lands4—440313. I

50 fiskalsdistrikten fortgår sålunda efter hand som stadsfiskalstjänsterna bliva vakanta. Av de städer, som äro avsedda att i polis- och åklagarhänseende tillföras landsfiskalsdistrikten, har organisationen ännu icke kunnat genomföras beträffande 25 städer. Sedan distriktsåklagarreformen blivit i sin helhet genomförd skola följande 55 städer utgöra egna åklagardistrikt, nämligen i Stockholms län: Stockholm, Södertälje, Sundbyberg och Lidingö; i Uppsala län: Uppsala; i Södermanlands län: Nyköping, Katrineholm och Eskilstuna; i Östergötlands län: Linköping och Norrköping; i Jönköpings län: Jönköping; i Kronobergs län: Växjö; i Kalmar län: Kalmar, Oskarshamn och Västervik; i Gotlands län: Visby; i Blekinge län: Karlskrona och Karlshamn; i Kristianstads län: Kristianstad; i Malmöhus län: Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad och Trelleborg; i Hallands län: Halmstad, Falkenberg och Varberg; i Göteborgs och Bohus län: Göteborg och Uddevalla; i Älvsborgs län: Vänersborg, Alingsås och Borås; i Skaraborgs län: Mariestad, Lidköping och Skövde; i Värmlands län: Karlstad, Kristinehamn och Arvika; i Örebro län: Örebro; i Västmanlands län: Västerås, Sala och Köping; i Kopparbergs län: Falun; i Gävleborgs län: Gävle, Söderhamn och Hudiksvall; i Västernorrlands län: Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik; i Jämtlands län: Östersund; i Västerbottens län: Umeå och Skellefteå; samt i Norrbottens län: Luleå och Boden. Polischefsorganisationen i riket kommer sålunda, sedan organisationsplanen blivit till fullo förverkligad, att utgöras av polischeferna i nyssnämnda städer och av polischeferna i landsfiskalsdistrikten. I detta sammanhang må vidare nämnas, att åtskilliga landsfiskaler i sin verksamhet biträdas av landsfiskalsassistenter. Bestämmelser rörande dessa äro meddelade i en kungörelse den 30 augusti 1941, enligt vilken gäller, att landsfiskalsassistent skall finnas anställd i landsfiskalsdistrikt, där Kungl. Maj:t med hänsyn till göromålens omfattning och beskaffenhet så prövar nödigt; landsfiskalsassistent kan även, efter Kungl. Maj:ts medgivande anställas för visst län eller vissa landsfiskalsdistrikt inom ett län. Landsfiskalsassistent är pliktig att under landsfiskalens ledning biträda landsfiskalen. Rörande landsfiskalsassistents tjänstgöring stadgas i övrigt att om förhållandena i visst distrikt så kräva, äger länsstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet förordna, att landsfiskalsassistenten skall beträffande vissa ärenden eller viss verksamhetsgren på eget ansvar fullgöra vad som eljest ankommer på landsfiskalen; dock må landsfiskalsassistent icke, med mindre synnerliga skäl därtill äro, tilldelas den landsfiskal tillkommande häktningsrätten eller anförtros den befattning med frågor om kvarhållande av för brott misstänkt person eller om beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrannsakan, som tillkommer landsfiskal.

51 Poliskammare. Poliskammarorganisationen är så till vida överensstämmande med polismästarorganisationen, att poliskammare allenast finnes inrättad i städer med polismästare. Poliskammare finnes emellertid icke i alla polismästarstäder; i Gävle, Uppsala, Karlstad och Lund har poliskammare icke inrättats. Städer med poliskammare äro sålunda Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Linköping, Eskilstuna, Västerås, Jönköping, Karlskrona och Halmstad. Poliskammaren i Stockholm är såsom förut anmärkts inorganiserad i överstålhållarämbetet. Enligt instruktionen för överståthållarämbetet skola de ärenden, som tillhöra ämbetet handläggas å fem huvudavdelningar, nämligen första kansliavdelningen, andra kansliavdelningen, skatteverket, poliskammaren och polisdomstolen. I instruktionen hava de till ämbetet hörande ärendena fördelats mellan dessa avdelningar. Ärendena rörande polisväsendet hava härvid fördelats mellan den på riksstaten uppförda andra kansliavdelningen och poliskammaren. I stort sett har vid denna fördelning följts den principen, att ärenden, som inom riket i övrigt ankomma på länsstyrelses handläggning, tillagts andra kansliavdelningen, medan s. k. magistratsärenden tillagts poliskammaren; av praktiska skäl hava avsteg från denna princip gjorts i vissa fall. Av bestämmelserna för poliskammaren framgår emellertid, att i poliskammaren icke enbart handläggas ärenden av administrativ natur utan att poliskammaren är organiserad såsom en myndighet för handläggning av ärenden som angå polisväsendet i Stockholm överhuvudtaget. För poliskammaren gäller en av överståthållarämbetet den 21 december 1942 utfärdad arbetsordning, enligt vilken ärendenas handläggning är fördelad å sex underavdelningar, nämligen polismästarens expedition, kanslipolisinlendentens expedition, ordningspolisintendentens expedition, kriminalpolisintendentens expedition, trafikexpeditionen samt poliskamrerarkontoret. Beslutanderätten i poliskammaren utövas av överståthållaren i alla ärenden, som av honom handläggas. I den mån överståthållaren ej tager befattning med ärendena, tillkommer det i första hand polismästaren att utöva beslutanderätten; vissa ärenden skola dock alltid anmälas till föredragning inför överståthållaren eller, efter hans bestämmande, inför underståthållaren. Där polismästaren ej finner skäl att själv taga befattning med ärenden, som falla inom hans behörighetsområde, skall beslutanderätten utövas av polisintendenten å den avdelning, till vilken ärendet enligt arbetsordningen hör. Beslutanderätten i poliskammaren utövas å överståthållarämbetets vägnar och talan mot poliskammarens beslut skola fullföljas omedelbart hos Kungl. Maj:t. Vad poliskamrarna i övriga städer angår gäller, att polismästaren utövar den på poliskammaren ankommande beslutanderätten; i Göteborg och Hälsingborg tillkommer det polisintendent att i den omfattning, polismästaren bestämmer, handlägga mål och ärenden, med vilka polismästaren ej själv tager befattning. Av de instruktiva bestämmelserna rörande poliskamrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping och Örebro framgår, att dessa polis-

kammare hava karaktären av allmänna myndigheter för polisväsendet i respektive städer. I den för polismästaren i Göteborg gällande instruktionen av den 12 oktober 1883 stadgas sålunda i § 1 — med den lydelse stadgandet äger efter ändring den 26 juni 1931 — att polisväsendet i Göteborg handhaves utom vad angår de mål och ärenden, vilka tillhöra stadens polisdomstol, av en poliskammare, vars beslutanderätt utövas av polismästaren, vilken alltså är poliskammarens styresman. Enligt den av Kungl. Maj:t den 21 oktober 1910 fastställda stadgan angående polisverket i Malmö gäller, att poliskammaren utövar »omedelbart under Kungl. Maj:ts befallningshavande den magistraten eller borgmästaren såsom dess ordförande enligt författningarna eljest åliggande tillsyn över och ledning av stadens säkerhets-, sundhets-, sedlighets- och ordningspolis». Rörande poliskammaren i Norrköping stadgas i den för poliskammaren gällande ordningen av den 18 mars 1825, att »policen i Norrköping handhafwes och besörjes af en serskild Police-Kammare». Jämväl i den av Kungl. Maj:t den 12 augusti 1932 fastställda instruktionen för polismästaren i Örebro återfinnas bestämmelser rörande poliskammaren, vilka till innehållet överensstämma med de angivna. Vad övriga poliskammare angår synas instruktionernas bestämmelser utvisa, att dessa poliskammare huvudsakligen äro att anse såsom myndigheter för handläggning av administrativa ärenden, medan de uppgifter som sammanhänga med ledningen av själva polisarbetet handhavas av polismästaren i denna hans egenskap. Ehuru poliskammare icke finnes i Gävle, Uppsala och Karlstad gäller, att polismästarna därstädes i allt väsentligt handlägga de administrativa ärenden, som ankomma på poliskammare; rörande polismästaren i Gävle stadgas i arbetsordningen för rådhusrätten och magistraten, att det åligger polismästaren att omedelbart under länsstyrelsen vara polismyndighet inom staden, dock att, där i särskild författning angivits att med polismyndighet avses magistrat, vad sålunda stadgats skall gälla, och i instruktionen för polismästaren i Karlstad föreskrives, att polismästaren har att fullgöra vad enligt lag och författning åligger polismyndighet. Vad polismästaren i Lund beträffar åligger det honom att såsom magistratsrådman deltaga i de administrativa ärendenas handläggning.

De disciplinära bestraifningsmyndigheterna. Polispersonalens ställning i disciplinärt hänseende är reglerad av bestämmelser i polislagen och polisreglementet. De straff, som kunna ifrågakomma, äro enligt polisreglementet varning, förlust av löneförmåner under högst en månad, mistning av tjänsten under högst tre månader eller avsättning; till avsättning kan dock allenast dömas, därest befattningshavaren tidigare undergått bestraffning för tjänstefel eller tjänstefelet är av svår beskaffenhet. Rörande utövandet av den disciplinära bestraffningsrätten gäller, att polischefen äger ådöma disciplinär bestraffning, därest tjänstefelet icke be-

53 finnes förskylla svårare straff än varning, förlust av löneförmåner i högst sju dagar eller mistning av tjänsten under samma tid. Anser polischefen strängare straff böra tillämpas, skall frågan om den disciplinära bestraffningen hänskjutas till poliskollegium. Poliskollegium är även besvärsinstans i disciplinmål, som avdömts av polischefen. De organisatoriska bestämmelserna rörande poliskollegium äro meddelade i 12 § polislagen. Enligt dessa bestämmelser gäller i huvudsak följande. Poliskollegium skall finnas i varje landstingsområde och i varje stad, som ej deltager i landsting. Poliskollegium skall bestå av fyra ledamöter, av vilka ordföranden tillsättes av Kungl. Maj:t och de övriga ledamöterna av landstinget, eller, vad beträffar stad, som ej deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Samtliga ledamöter skola utses för en tid av fyra år. Till ordförande må förordnas allenast borgmästare, lagfaren rådman eller häradshövding. Val av de ledamöter, som icke tillsättas av Kungl. Maj:t, skall, där det äskas av minst en fjärdedel av de i valet deltagande, ske proportionellt. För varje ledamot skall utses minst en suppleant för tid och på sätt, som för ledamoten föreskrivits. Polischef eller någon, som under polischef har anställning vid polisväsendet, kan ej vara ledamot eller suppleant i poliskollegium. Om förfaringssättet vid disciplinmåls handläggning inför polischefen och poliskollegium stadgas i polisreglementet. Av bestämmelserna må i detta sammanhang framhållas, att inför poliskollegium talan om disciplinärt ansvar skall föras av allmän åklagare. Jämlikt 2 § 17 mom. lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall regeringsrätten upptaga och avgöra besvär i mål om disciplinär bestraffning, som må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen. Med föranledande härav tillkommer det regeringsrätten att pröva besvär över poliskollegiums beslut i disciplinmål.

Om polisdistrikt. Upprätthållandet av polisverksamheten är enligt polislagen principiellt en angelägenhet, som åvilar de särskilda kommunerna i riket, var och en inom sitt område. Polisorganisationen är emellertid uppbyggd på en särskild organisationsenhet, benämnd polisdistrikt. I 1 § 1. polislagen stadgas, att för polisverksamhetens upprätthållande skall riket vara indelat i polisdistrikt. Till dessa distrikt anknytas de rättigheter och skyldigheter, som i polislagen fastställas för kommunerna. Med polisdistrikt har dock icke införts någon ny kommunal enhet, utan uttrycket avser endast att beteckna en eller flera kommuner såsom verksamma för polisvården. Detta framgår av 16 §, där det stadgas dels att, därest polisdistrikt skall bestå av kommun eller del av kommun, skola polisdistriktets rättigheter tillkomma och dess skyldigheter åvila kommunen, och dels att, därest ett polisdistrikt skall bestå av område från mer än en kommun samt kommunalförbund ej bildas för polisverk-

54 samhetens upprätthållande, det skall ankomma på de särskilda kommunerna att träffa de avtal, som i följd av gemenskapen må erfordras. Med kommuner jämställas i polislagen vissa samhällsbildningar, vilka icke äro självständiga kommuner enligt kommunallagarna. Vad i avseende å polisväsendet stadgas angående kommun äger sålunda tillämpning för köping, vilken icke utgör egen kommun, så ock för municipalsamhälle, såvida ordningsstadgan för rikets städer äger tillämpning i köpingen eller municipalsamhället. Det har ansetts förenligt med rättvisa och billighet, att köpingar och municipalsamhällen, varom här är fråga, behandlas såsom för sig bestående kommuner i vad angår skyldigheten att svara för polisutgifterna. Rörande indelningen i polisdistrikt gäller, att städerna var för sig skola bilda polisdistrikt. Detsamma är fallet med de köpingar, vilka enligt köpingbrevens bestämmelser äro pliktiga att bekosta sitt polisväsen. Till städerna och de ifrågavarande köpingarna utgår icke bidrag av statsmedel till poliskostnadernas täckande, vilket däremot är fallet med övriga kommuner. Det har icke befunnits lämpligt att kommuner med olika ställning i avseende å rätten att ånjuta statsbidrag hänföras till gemensamma polisdistrikt. På grund härav har föreskriften tillkommit, att städerna och de berörda köpingarna skola utgöra särskilda polisdistrikt. P å sätt i ett tidigare sammanhang anmärkts har alltsedan år 1864 bestämmelser om skyldighet att svara för poliskostnaderna intagits i köpingsbreven. Med föranledande härav bilda 55 av rikets 61 köpingar egna polisdistrikt. De återstående köpingarna, vilka utgöras av Malmköping, Mönsterås, Gamleby, Pataholm, Påskallavik och Kristianopel, hava omfattats av den indelning i polisdistrikt, varom nedan förmäles. Därvid hava Malmköping och Mönsterås blivit hänförda till egna polisdistrikt, under det att de övriga fyra köpingarna, vilka icke utgöra egna kommuner, sammanförts med sina moderkommuner till gemensamma polisdistrikt. I fråga om de kommuner, vilka icke på grund av polislagens stadgande skola bilda särskilda polisdistrikt, gäller den bestämmelsen, att landsfiskalsdistrikt eller del därav, bestämd genom ett särskilt indelningsförfarande, skall utgöra polisdistrikt. Landsfiskalsdistriktens indelning i polisdistrikt handhaves av länsstyrelserna. Reglerna därom äro meddelade i 9 och 10 §§ polislagen. Enligt 9 § skall indelningen, såvitt ske kan, verkställas på sådant sätt, att de särskilda polisdistrikten komma att bestå av en eller flera hela kommuner. Till ett polisdistrikt må ej hänföras mer än en kommun, där ej vederbörande kommuner sådant påyrka eller det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande finnes särskilt påkallat. I 10 § lämnas föreskrifter om tillvägagångssättet vid indelningen. Enligt denna paragraf skall landsfiskalen lämna varje kommun inom landsfiskalsdistriktet tillfälle att utse två ombud, med vilka landsfiskalen skall överlägga om h u r u indelningen bör ske. Vid denna överläggning skall särskilt tagas under omprövning, om och i vad mån för polisverksamhetens behöriga upprätthållande kan erfordras, att till ett och samma polisdistrikt hänföres mer än en kommun. Det

55 åligger landsfiskalen att med ledning av vad vid överläggningen förekommit och med iakttagande av de i 9 § angivna grunderna uppgöra förslag till indelning. Efter det vederbörande kommuner erhållit tillfälle att yttra sig angående förslaget, har länsstyrelsen att besluta i ärendet. I 10 § stadgas vidare, att, då förhållandena påkalla ändrad indelning, länsstyrelsen äger därom förordna, samt att den nya indelningen skall ske i den ordning, som ovan angivits. Bestämmelserna i 9 och 10 §§ polislagen erhöllo sin utformning under utskottsbehandlingen. Kungl. Maj:ts förslag byggde på den principen, att inom lantpolisorganisationen befattningshavarna regelrätt skulle vara helt sysselsatta av sin tjänst och att indelningen i polisdistrikt såvitt möjligt skulle ske med hänsyn härtill. En följd av denna princip var, att fjärdingsmansinstitutionen ställdes på avskrivning. Enligt 9 § i Kungl. Maj:ts förslag stadgades, att landsfiskalsdistriktets indelning i polisdistrikt såsom regel skulle ske på sådant sätt, att i varje polisdistrikt åtminstone en polisman kunde antagas erhålla full sysselsättning, att, därest på grund av visst områdes avskilda läge eller annan särskild omständighet området icke lämpligen kunde sammanföras med annat område, detsamma skulle få bilda eget polisdistrikt, ändock att det icke kunde giva full sysselsättning åt en polisman, att polisdistrikt borde bildas av en eller flera hela kommuner samt att, där så icke lämpligen kunde äga rum, indelningen skulle få ske utan iakttagande av de särskilda kommunernas gränser. Utskottet anförde i sitt utlåtande, att det framför allt vore genom de ändringar, som vidtagits i förevarande hänseenden, som utskottet möjliggjort bibehållande av den dittillsvarande fjärdingsmansinstitutionen, vilken regelrätt kännetecknades av att befattningshavarna icke vore fullt sysselsatta av sin tjänst. Utskottet hade icke förbisett, att fall kunde finnas, då anställandet av fullt sysselsatt personal vore det enda rationella eller åtminstone det lämpligaste. Utskottet hade därför avfattat 10 § p å sådant sätt, att fråga om anställandet av fullt sysselsatt personal alltid bleve föremål för överläggning vid de sammanträden, som landsfiskalerna skulle hålla innan de upprättade förslag till polisdistriktsindelning. I 9 § hade utskottet medgivit rätt för länsstyrelse att, då ett särskilt behov av fullt sysselsatt personal förelåge, framtvinga en härför lämpad distriktsindelning. Av det anförda torde framgå, att skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och utskottets förslag var den, att Kungl. Maj:ts förslag avsåg att uppbygga landsbygdens polisorganisation på grundval av en distriktsindelning, bestående av polisdistrikt, i regel så avpassade, att de gåvo befattningshavarna full sysselsättning, medan utskottet icke fann det lämpligt att mot kommunernas vilja åvägabringa en så genomgripande förändring av de bestående förhållandena, som ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra. Vid den distriktsindelning, som först kom till stånd, följdes jämväl i stort sett den tidigare indelningen i fjärdingsmansdistrikt; den gängse ordningen blev, att varje socken kom att utgöra för sig bestående polisdistrikt. Till följd av det alltmer stegrade kravet på polisorganisationens effektivitet

56 har utvecklingen emellertid lett därhän, att s. k. ordinarie polisdistrikt, d. v. s. polisdistrikt, avsedda för av tjänsten fullt sysselsatta befattningshavare (ordinarie befattningshavare), efterhand tillskapats i allt större utsträckning. Samtidigt har systemet med extra polisdistrikt och extra befattningshavare frångåtts. Utvecklingen har till stor del försiggått i samförstånd med kommunerna, oftast efter ett omfattande utrednings- och förberedelsearbete genom vederbörande landsfogdars och landsfiskalers försorg. I åtskilliga fall ha länsstyrelserna emellertid med stöd av sin i polislagen givna befogenhet meddelat förordnande om kommunernas tvångsvisa sammanförande till ordinarie polisdistrikt. Polisdistriktsindelningen på landsbygden företer dock allt fortfarande stora ojämnheter. I vissa delar av landet kvarstår den tidigare fjärdingsmansinstitutionen tämligen orubbad, medan på andra håll ordinarie och extra polisdistrikt förekomma omväxlande med varandra. En tablå över polisdistrikten fogas såsom bilaga (J3i7. A) vid betänkandet. Tablån grundar sig på uppgifter, som avse förhållandena den 1 april 1943. Vid tablåns upprättande h a r hänsyn dock tagits till förändringar som inträffat under tiden t. o. m. den 1 januari 1944 på grund av omorganisationsförslag som förelegat vid förstnämnda tidpunkt. Då ändring under nämnda tid allenast i undantagsfall kan tänkas hava kommit till stånd till följd av eventuellt nytillkomna omorganisationsförslag, motsvarar tablån praktiskt taget förhållandena den 1 januari 1944. Tablån omfattar icke de köpingar och municipalsamhällen som utgöra egna polisdistrikt. För köpingarnas indelning i polisdistrikt har tidigare redogjorts. Vad municipalsamhällena beträffar gäller, att 199 sådana samhällen på grund av polislagens föreskrifter äro att jämställa med kommuner i fråga om polisväsendet. Allenast två av dessa municipalsamhällen, nämligen Åtvidaberg och Oskarström, bilda självständiga polisdistrikt. De övriga bilda polisdistrikt tillsammans med de socknar varav de utgöra del; municipalsamhällen som bestå av delar av olika socknar äro därvid, för den händelse icke dessa socknar ingå i samma polisdistrikt, sammanförda med allenast den ena socknen. I tablån äro intagna, förutom uppgifter om antalet ordinarie och extra polisdistrikt, jämväl uppgifter om polisdistriktsindelningens förhållande till sockenindelningen. Av tablån framgår, att 1 004 av de 1 439 polisdistrikten motsvara vederbörande socknar, medan 35 polisdistrikt utgöras av del av socken och 400 polisdistrikt omfatta mer än en socken. Rörande polisdistriktsindelningen på landsbygden torde vidare böra anmärkas, att 66 polisdistrikt omfatta hela landsfiskalsdistrikt. Av dessa bestå 46 av socken eller sockendel, medan av de övriga 20 distrikten 13 innehålla socknar, till antalet varierande mellan 2 och 5, samt de återstående 7 distrikten omfatta 7, 9, 10, 14, 15, 18 och 22 socknar respektive. Polisdistrikt motsvarande landsfiskalsdistrikt bildas även av städerna Solna, Borlänge och Sandviken, vilka utgöra för sig bestående landsfiskalsdistrikt. Allt som allt finnas sålunda 69 polisdistrikt, vilka äro identiska med vederbörande landsfiskalsdistrikt.

57 En sammanställning över polisdistriktsindelningen för riket i dess helhet utvisar följande. Polisdistrikt bestående av städer utgöra 123, polisdistrikt bestående av köpingar 57, polisdistrikt bestående av municipalsamhällen 2, ordinarie polisdistrikt enligt Bil. A 949 och extra polisdistrikt enligt Bil. A 490. Tillsammans uppgår antalet polisdistrikt i riket sålunda till 1 621.

Skötseln av polisdistriktens angelägenheter m. ni. Frågorna rörande polisväsendet handhavas av de kommunala organen i samma ordning som enligt kommunallagarna gäller för övriga kommunala angelägenheter. Beslutanderätten utövas sålunda i stad av stadsfullmäktige och i övriga kommuner å kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige samt vad angår municipalsamhälle å municipalstämma eller av municipalfullmäktige. Beredning och förvaltning tillkomma i stad drätselkammaren eller de styrelser, nämnder eller personer, som kunna vara utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr, och på landet kommunalnämnden respektive municipalnämnden, eller motsvarande styrelser, nämnder eller personer. Jämväl i övrigt skola vid ärendenas behandling följas bestämmelserna i kommunallagarna. Upprättandet av årlig siat för polisväsendet skall sålunda äga rum i den i kommunallagarna föreskrivna ordning, varjämte de i dessa lagar givna föreskrifter om kvalificerad majoritet för giltighet av vissa beslut, om magistratens, respektive kommunalborgmästarens uppgifter i avseende å handläggningen av de kommunala förvaltningsfrågorna i stad, om underställning och besvär m. m. skola lända till efterrättelse jämväl vad angår polisväsendets angelägenheter. Organisatoriska bestämmelser i fråga om skötseln av polisdistriktens angelägenheter återfinnas emellertid även i polislagen. Föreskrifter hava sålunda meddelats dels rörande inrättandet av polisnämnder och dessa nämnders verksamhet och dels rörande organiserandet av kommunalförbund för polisverksamhetens upprätthållande inom polisdistrikt, som bestå av område från mer än en kommun. P o l i s n ä m n d kan endast förekomma i kommun, som bildar eget polisdistrikt. Skyldighet att tillsätta polisnämnd föreligger icke utan inrättandet därav är beroende på vederbörande kommuns beslut. Enligt motiven är polisnämnd avsedd huvudsakligen för handhavandet av den kommunala finansförvaltningen med avseende å polisväsendet. 1 polislagen föreskrives, att det tillkommer polisnämnd att upprätta förslag dels till löne-, omkostnadsoch, i förekommande fall, pensionsstat för polisväsendet i polisdistriktet och dels till erforderliga ändringar i dess polisorganisation, att förvalta till polisväsendet anslagna medel och för polisväsendet använda fastigheter och annan egendom samt att till vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställning i frågor av mera allmän betydelse för polisväsendet. Denna föreskrift är dock icke tvingande på det sätt, att samtliga dessa uppgifter

58 ovillkorligen skola handhavas av polisnämnd. Enligt polislagen är kommun nämligen oförhindrad att bestämma, att polisnämnd skall utöva allenast viss eller vissa av de angivna befogenheterna. — På polisnämnd ankommer vidare att avgiva yttrande i vissa tillsättningsärenden. Denna uppgift behandlas närmare i ett senare sammanhang. Tillsättningen av polisnämnd handhaves av kommunens allmänt beslutande organ. Rörande sammansättningen gäller, att polisnämnd skall beslå av fem ledamöter, varjämte för varje ledamot skall finnas minst en suppleant. Val av ledamöter skall ske för en tid av fyra kalenderår i sänder och skall, där det äskas av minst en sjättedel av de väljande, ske proportionellt. Polisnämnd utser inom sig ordförande och vice ordförande. 1 fråga om ordningen för nämndens sammanträden samt om beslutförhet, fattande av beslut, protokollsföring m. m. gälla samma bestämmelser som enligt lagen den 30 juni 1931 om kommunalstyrelse på landet meddelats för kommunalnämnd. För S t o c k h o l m s s t a d s p o l i s n ä m n d gälla särbestämmelser i vissa avseenden, främst föranledda av den för Stockholms kommunalförvaltning gällande särskilda organisationsformen. Dessa bestämmelser äro meddelade i en av Kungl. Maj:t den 31 januari 1941 fastställd instruktion för nämnden. Enligt instruktionen gäller bland annat, att ordförande i nämnden utses av stadskollegiet bland borgarråden. Den utsedde tjänstgör såsom ordförande i nämnden under den tid han innehar borgarrådsbefattningen eller den kortare tid som kollegiet kan hava bestämt. Vidare stadgas att den som av kollegiet blivit utsedd att i borgarrådets ställe uppehålla borgarrådstjänsten jämväl utövar befattningen som ordförande i nämnden. Övriga ledamöter i nämnden ävensom suppleanter utses av stadsfullmäktige för en tid av två kalenderår i sänder; valet skall ske proportionellt där det äskas av minst en femtedel av de väljande. Även rörande ordningen för nämndens sammanträden m. m. gälla vissa särföreskrifter. Tilläggas kan, att utöver de uppgifter, som angivas i polislagen, på nämnden ankommer att själv eller genom ombud såväl inför som utom domstol anhängiggöra och föra stadens talan i alla ärenden som falla inom nämndens förvaltningsområde. Polisnämndsinstitutionen har kommit till begagnande huvudsakligen i de större städerna, där behovet av ett särskilt beredande och förvaltande organ för polisväsendets del varit särskilt framträdande. Organisationen omfattar icke enbart nämnderna utan till densamma är även alt räkna den aTbotskraft som ställts till nämndens förfogande. Polisnämnderna äro sålunda i regel försedda med sekreterare. Vid polisnämnden i Stockholm finnes dessutom inrättad en särskild expedition, vilken förestås av en kamrerare och vid vilken i övrigt finnes anställd erforderlig kansli- och skrivbiträdespersonal. Kamrerarbefattning finnes jämväl vid polisnämnden i Göteborg. De bestämmelser i polislagen som handla om k o m m u n a l f ö r b u n d och deras bildande hava tillkommit i syfte att på ett ändamålsenligt sätt ordna frågan om handhavandet av polisväsendets angelägenheter inom polisdistrikt, som bestå av område från mer än en kommun. I sådana polisdistrikt kunna svårigheter möta, därest kommunerna själva skola handhava förvalt-

59 ningen. En grundläggande tanke bakom lagstiftningen har därför varit, att kommunerna för undanröjande av dessa svårigheter skola bilda kommunalförbund. I första hand har därvid förutsatts, att kommunerna frivilligt skola sammansluta sig i sådana förbund. På grund av ämnets vikt ha emellertid i polislagen införts bestämmelser, vilka möjliggöra kommunernas tvångsvisa sammanförande i kommunalförbund. I 16 § polislagen stadgas sålunda, att, om polisdistrikt skall bestå av område från mer än en kommun, äger länsstyrelsen, där det finnes erforderligt, förordna, att de kommuner, som helt eller delvis ingå i sådant polisdistrikt, skola för polisverksamhetens upprätthållande bilda kommunalförbund och att, därest enighet icke kan uppnås angående förbundsordningen, länsstyrelsen jämväl äger förordna därom. Vidare föreskrives, att i sådan ordning bildat kommunalförbund icke må utan länsstyrelsens medgivande upplösas och att ej heller förbundsmcdlem må vinna utträde utan sådant medgivande. Antingen ett kommunalförbund kommit till stånd efter överenskommelse mellan kommunerna eller genom länsstyrelsens förordnande gäller, att kommunalförbundet utövar polisdistriktets rättigheter och fullgör dess skyldigheter. Det organ, varigenom kommunalförbundets funktioner utövas, utgöres av förbundets direktion. I polisdistrikt, där kommunalförbund bildats, har beslutanderätten rörande polisväsendets organisation sålunda övergått från de särskilda kommunerna till direktionen. På direktionen ankommer att fastställa den årliga inkomst- och utgiftsstaten för polisdistriktet och därvid enligt de i förbundsordningen angivna grunder bestämma beloppet av bidrag, som varje kommun har att till förbundet utgiva. Direktionen tillkommer vidare att själv eller genom den, direktionen därtill utser, inför domstol eller annan myndighet tala och svara för förbundet samt att i övrigt företräda förbundet och i enlighet med förbundsordningens föreskrifter förvalta förbundets angelägenheter. Direktionen utövar även de kommunala befogenheterna i avseende å polispersonalens tillsättning samt beslutar i frågor som angå personalens avlöning m. m. De senare uppgifterna komma att närmare beröras i det följande. Enligt uppgifter, som införskaffats av utredningen, har kommunalförbund bildats i 240 av de 400 polisdistrikt i riket, vilka bestå av mer än en socken, medan i 160 av dessa polisdistrikt sådant förbund icke kommit till stånd. Bland de senare polisdistrikten återfinnas samtliga extra polisdistrikt, vilka omfatta mer än en socken. I statistiken ha icke medräknats de kommunalförbund, som i vissa fall bildats mellan socken och däri ingående municipalsamhälle, vilka utgöra gemensamma polisdistrikt. I de gemensamma polisdistrikt, där k o m m u n a l f ö r b u n d i c k e b i l d a t s , ankommer det, på sätt tidigare anmärkts, på kommunerna att träffa de avtal, som i följd av gemenskapen kunna erfordras. Sådana avtal hava även i det övervägande antalet fall slutits. Avtalen innehålla bestämmelser om antalet befattningshavare, som skola finnas inom polisdistrikten, om befattningshavarnas löneförmåner samt om den grund, enligt vilken utgifterna för polisväsendet skola fördelas mellan kommunerna. I åtskilliga fall ha över-

60 enskommelser träffats om inrättandet av ett särskilt organ, i regel benämnt polisnämnd eller poliskommitté, för handhavande av de löpande göromålen, såsom upprättande av förslag till stat för polisdistriktet, utbetalande av polispersonalens löner, verkställande av de kommunala besluten, uppbärande av statsbidrag och inkasserande av de på de skilda kommunerna fallande andelarna i polisutgifterna etc. I vissa fall har avtalet den innebörden, att uppgifter i dessa hänseenden skola handhavas av viss av de i polisdistriktet ingående kommunerna. I fråga om avtalens innehåll gäller, att polislagen i ett hänseende meddelat föreskrifter, nämligen i avseende å f ö r d e l n i n g e n av kostnad e r n a för polisväsendet. Dessa kostnader skola enligt polislagen fördelas mellan de olika kommunerna efter polispersonalens sannolika användning i de särskilda delarna av polisdistriktet. Vidare stadgas, att därest överenskommelse härom icke kan träffas, det ankommer på länsstyrelsen att avgöra tvisten. Dessa bestämmelser gälla även för polisdistrikt, där kommunalförbund bildats. Vid tillämpningen av principen för kostnadsfördelningen ha olika system kommit till användning. I vissa polisdistrikt har man ansett folkmängdsförhållandena utgöra en rättvis värdemätare på polisarbetets fördelning mellan kommunerna. Denna metod har vunnit tilllämpning inom 67 polisdistrikt. I det stora flertalet av dessa polisdistrikt följer kostnadsfördelningen folkmängdens årliga växlingar. Exempel finnas emellertid på att fördelningskvoterna fastställas antingen tills vidare eller för viss period med utgångspunkt från folkmängdsförhållandena vid tidpunkten för polisdistriktets tillkomst. I det förra fallet sker omreglering av kvoterna på framställning av någondera av kommunerna och i det senare fallet vid utgången av varje period, allt på grundval av de folkmängdsförhållanden, som äro rådande vid omregleringen. I åtskilliga polisdistrikt har till grund för kostnadsfördelningen lagts antalet skattekronor i kommunerna; denna fördelningsgrund tillämpas inom 144 polisdistrikt. I dessa polisdistrikt variera kommunernas årliga andelar i kostnaderna sålunda alltefter som förhållandet mellan k o m m u n e r n a s skattekronor varierar. Inom 150 polisdistrikt har fördelningen ägt rum på det sätt, att kommunerna sinsemellan skola deltaga i kostnaderna enligt vissa bestämda kvoter, vilka angivas antingen i form av bråktal eller procenttal. Det synes framgå, att fördelningen inom dessa polisdistrikt skett i så nära anslutning till polislagens föreskrifter som möjligt. I de fastställda kvoterna kan naturligen ändring påkallas, därest ändrade förhållanden inträda; i vissa fall har i detta hänseende bestämts, att kvoterna skola upptagas till omprövning efter visst antal år. I de återstående 39 gemensamma polisdistrikten tillämpas fördelningsgrunder, vilka mer eller mindre avvika från de ovan angivna systemen. Sålunda har i vissa av dessa polisdistrikt hänsyn tagits till såväl folkmängden som antalet skattekronor; det vanligaste systemet härvid är att hälften av kostnaderna fördelas efter folkmängden och andra hälften efter skattekronornas antal. I en del polisdistrikt åter sker fördelningen

61 på det sätt, att de enskilda kommunerna var för sig svara för avlönandet av den inom respektive kommuner tjänstgörande polispersonalen, medan övriga utgifter fördelas mellan kommunerna efter viss bestämd grund. Rörande vården av polisdistriktens angelägenheter märkes slutligen, att kommunalförbund i vissa fall bildats med ändamål att uppföra och underhålla arrestlokal. Sådana kommunalförbund finnas bland annat inom Kalmar, Örebro och Västernorrlands län.

Polisdistriktens allmänna skyldigheter och tillsynen över skyldigheternas fullgörande. I förevarande avdelning behandlas de skyldigheter gentemot polisväsendet, som åvila polisdistrikten i allmänhet. För vissa polisdistrikt föreligga dessutom speciella skyldigheter, främst hänförande sig till stats- och reservpolisorganisationerna; dessa skyldigheter komma att närmare beröras i det följande. De allmänna skyldigheterna äro huvudsakligen reglerade i 2 och 8 §§ polislagen. Bestämmelserna om den tillsyn som polisdistrikten äro underkastade återfinnas i 14 § av lagen. I 2 § polislagen meddelas föreskrifter om skyldigheten att anställa polispersonal. Enligt stadgandet gäller, att i stad, så ock i köping, som enligt lag skall utgöra särskilt polisdistrikt, skola polismän och i övriga polisdistrikt fjärdingsman (polismän) finnas anställda i den omfattning, det erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom vederbörande polisdistrikt. Tillika stadgas, att viss polisman i köping eller fjärdingsman kan anställas för allenast egentlig polistjänst eller för allenast exekutionsbiträdestjänst samt att, därest å viss ort å landsbygden polispersonal erfordras för att där uppehålla ordningen vid enstaka tillfällen utan att anledning finnes att härför anställa fjärdingsman, i vederbörande polisdistrikt skola tillsättas en eller flera ordningsmän. Med uttrycket polismän avses icke enbart de befattningshavare, vilka tillhöra den egentliga polispersonalen, utan uttrycket omfattar jämväl sådana befattningshavare, vilka äro erforderliga för att inom vederbörande polisdistrikt handhava ledningen av polisverksamheten. I vad angår polispersonalen gäller, att sådan skall anställas även inom befälsgraderna i den mån förhållandena så påkalla; rörande befattningshavarnas indelning i tjänstegrader hänvisas till det följande. I detta sammanhang torde vidare böra anmärkas, att skyldighet att anställa särskild personal för kriminalpolisverksamhet jämlikt 6 § 1 stycket polislagen föreligger för städer med ett invånarantal av 10 000 eller däröver. Rörande tillkomsten av bestämmelserna i 2 § torde böra erinras om, att Kungl. Maj:ts förslag avsåg en nyorganisation av polisväsendet i den be märkeisen, att polisuppgifterna skulle i samtliga polisdistrikt ombesörjas

av befattningshavare av en enda typ, benämnda polismän. Vidkommande de i polisdistrikten på landsbygden anställda polismännen skulle deras verksamhet organiseras så, att vissa av dem bleve sysselsatta med allenast egentlig polistjänst, andra med allenast exekutionsbiträdestjänst och åter andra med såväl egentlig polistjänst som exekutionsbiträdestjänst. Utskottet, där de gällande bestämmelserna utformades, anförde å sin sida, att då utskottet velat bibehålla fjärdingsmansinstitutionen, låge det i sakens natur, att utskottet ansett jämväl det gamla fjärdingsmansnamnet förtjänt att bevaras, varjämte utskottet vidare yttrade: Någon alldeles enhetlig benämning för landsbygden hade utskottet dock ej avsett att genomföra. De befattningshavare, som erfordrades för landsbygden, kunde mera sällan vara uteslutande egentliga polismän eller uteslutande exekutionsbetjänter. Såsom regel måste de ägna sig åt båda dessa grenar av polisverksamhet. Under sådana förhållanden syntes det vara naturligt, att en gemensam beteckning användes för samtliga dessa befattningshavare. Detta hindrade dock icke, att å orter med mera sammanträngd befolkning, där befattningshavarna redan benämndes polismän, ett behov kunde finnas att låta dem behålla polisnamnet. För de med städerna jämställda köpingarna kunde någon annan benämning än polisman säkerligen icke komma i fråga. Utskottet hade därför redan i lagtexten betecknat nämnda köpingars personal såsom polismän. Beträffande andra orter syntes man böra lämna vederbörande öppet att bestämma, att fjärdingsmannen skulle benämnas polisman. Detta hade utskottet velat utmärka genom att vid ordet fjärdingsman inom parentes utsätta jämväl ordet polismän. Vad o r d n i n g s m ä n n e n beträffar gäller, att dessa äro avsedda att komma till användning för att vid tillfälligt uppkommande behov ingripa till ordningens upprätthållande exempelvis å sådana platser, som ligga avlägset från polismans eller fjärdingsmans stationeringsort. Uppdraget som ordningsman medför rätt och förpliktelse att uppträda som ordningspolis inom visst bestämt område vid de tillfällen, då det enligt den förordnades egen uppfattning erfordras för ordningens upprätthållande å platsen. I motiven till stadgandet framhålles bland annat, att uppdraget har karaktären av ett hedersuppdrag samt att möjligheten att förordna ordningsmän icke bör användas i fall, i vilka ett temporärt men regelbundet behov av polisman föreligger, t. ex. för polisbevakning vid marknad eller under badräsöfigéii vid en badort, utan att, därest detta behov icke kan fyllas genom cen ordinarie polispersonalens försorg, extra polispersonal i vanlig ordning lör anställas. Polisdistriktens övriga skyldigheter i avseende å tillgodoseenlet av polisväsendets behov framgår av 8 § 2 stycket polislagen. Enligt delta stadgande åligger det polisdistrikt att draga försorg om föreskriven unifcrmering och beväpning av distriktets polispersonal samt att i erforderlig utsträckning ombesörja materiel, byggnader, arrestlokal, telefon och övriga för distriktets polisväsen erforderliga anordningar. I fråga om polispersonalens uniformering och beväpning ärc bestämmelser meddelade i polisutrustningsreglementet den 19 juli 1941. Av bestämmelserna skola i detta sammanhang allenast framhållas följarde. Skyldighet att under tjänstgöring bära fullständig uniform, till utseende och be-

skaffenhet närmare angiven i reglementet, föreligger i den mån polischefen ej annorlunda förordnar för all ordningspolispersonal såväl ordinarie som extra i städer och i sådana köpingar, som utgöra egna polisdistrikt, samt för fjärdingsman, vilka äro fullt sysselsatta av tjänsten. För fjärdingsman, som icke äro fullt sysselsatta av tjänsten, skall tjänstedräkten bestå av uniformsmössa och armbindel. Därest fjärdingsman varom nu är fråga huvudsakligen har att fullgöra egentlig polisverksamhet, äger länsstyrelsen dock bestämma, att fjärdingsmannen skall under tjänstgöring vara fullständigt uniformerad. Kriminalpolismännen skola icke vara uniformerade. Vad angår de i 8 § 2 stycket föreskrivna skyldigheterna torde vidare anmärkas, att polisdistrikten i avseende å tillhandahållandet av arrestlokal hava att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande sådan lokals beskaffenhet m. m., som äro meddelade i kungörelsen den 4 maj 1934 med vissa föreskrifter angående förvaring av personer i härads- och stadsfängelse samt polisarrest. I övrigt ha skyldigheterna icke gjorts till föremål för n ä r m a r e utformning utan ankommer det på de kommunala myndigheterna att i enlighet med vad förhållandena inom de olika polisdistrikten kräva fullgöra dessa skyldigheter. På sätt tidigare framhållits utövar staten genom länsstyrelserna tillsyn över polisdistriktens handhavande av polisväsendets angelägenheter. Det kan anmärkas, att under förarbetena till polislagen delade meningar gjorde sig gällande i avseende å de befogenheter som i detta hänseende borde tillkomma länsstyrelserna. Det Linnérska förslaget var uppbyggt på den principen, att om kommun underläte att hålla polispersonal på sätt i förslaget närmare stadgades eller att eljest utrusta polisväsendet i erforderlig omfattning, skulle länsstyrelsen hos kommunen göra framställning om rättelse med befogenhet för länsstyrelsen att, om ej i anledning av framställningen erforderlig åtgärd vidtoges, därom förordna. Funnes det vara av nöden, skulle länsstyrelsen äga att förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla. Härjämte föreskrevs i förslaget, att beslut i fråga, som berörde polisväsendets organisation, skulle underställas länsstyrelsens prövning. Vid förslagets remissbehandling och i yttranden av olika sakkunnigdelegationer uttalades i vissa fall betänkligheter mot de föreslagna bestämmelserna under framhållande av angelägenheten av att den kommunala självbestämningsrätten icke träddes för nära. I propositionen yttrade departementschefen, att jämväl enligt hans åsikt vid spörsmålets avgörande all möjlig hänsyn borde tagas till den kommunala självbestämningsrätten. På grund härav fann departementschefen — i enlighet med vad som förordades vid den inom departementet år 1924 verkställda överarbetningen av det Linnérska förslaget — det vara riktigt, att statsmyndighets rätt att ingripa begränsades till uppenbara fall av pliktförsummelse, varjämte departementschefen förklarade sig sakna anledning föreslå, att underställningsplikt infördes i fråga om andra kommunala beslut än sådana, som avsåge befattningshavarna tillkommande ekonomiska förmåner. Departementschefen för-

klarade sig utgå ifrån såsom självklart, att kommunerna i regel skulle lojalt fullgöra sina skyldigheter; i vanliga fall kunde det följaktligen antagas, att en kommun, som beslutat en icke motiverad nedsättning av polispersonalens antal, komme att beakta redan en enkel hänvändelse från länsstyrelsernas sida. Men skulle det undantagsfall inträffa, att en k o m m u n verkligen önskade obehörigen försvaga sitt polisväsen, vore det icke tillräckligt med en underställningsföreskrift, utan länsstyrelsen måste, oavsett en sådan, på annat sätt ingripa mot vederbörande. För dylika undantagsfall syntes det vara nödvändigt, att statsmyndigheterna erhölle fullt effektiva maktmedel. I enlighet med dessa av departementschefen uttalade grundsatser utformades bestämmelserna i polislagen. Enligt 14 § i lagen gäller sålunda, att om länsstyrelse finner, att polisdistrikt uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt polislagen, har länsstyrelsen att hos polisdistriktet göra framställning om rättelse. Skulle polisdistriktet icke efterkomma dylik framställning, äger länsstyrelsen meddela föreläggande för polisdistriktet att vidtaga erforderlig åtgärd. Vid meddelandet av sådant föreläggande kan länsstyrelsen jämväl stadga vite, och därest vederbörande polisdistrikt icke skulle ställa sig ett vitesbeslut till efterrättelse, äger länsstyrelsen även rätt att utdöma vitet. I 8 § 1 stycket polislagen stadgas om polisdistriktens skyldigheter emot befattningshavarna vid polisväsendet. Enligt stadgandet är polisdistrikt pliktigt att skäligen avlöna de fjärdingsman, ordningsmän eller andra polismän, vilka jämlikt polislagens föreskrifter skola finnas anställda i distriktet, ävensom de övriga befattningshavare, som äro erforderliga för polisverksamhetens upprätthållande. Vidare har skyldighet föreskrivits för polisdistrikt att med skälig pension förse innehavare av befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie befattning), samt att, då befattningshavare avlidit i följd av skada, som åsamkats i tjänsten, till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd ävensom till dödsboet utbetala skälig begravningshjälp. Polislagens föreskrifter i förevarande hänseenden kompletteras, såvitt angår polispersonalen, av bestämmelser, meddelade i förordningen den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. I förordningen, vilken enligt motiven allenast innehåller sådana minimiregler, som ansetts böra fastslås i personalens intresse, stadgas om personalens rätt till lön i händelse av sjukdom, avstängning från tjänstgöring m. m., om ordinarie befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten och om hans rätt att därvid komma i ånjutande av pension, om sådan befattningshavares rätt till uppskjuten pension samt om rätten till familjeunderstöd. Bestämmelserna äro emellertid av alltför speciell natur för att här behöva närmare beröras. Det kan anmärkas, att befattningshavarna vid polisväsendet i städerna i regel äro inordnade under de avlöningsreglementen, som gälla för städernas befattningshavare i allmänhet, och att dessa reglementen äro uppbyggda efter samma system som de statliga reglementena. Befattningshavarna äro sålunda alltefter sin tjänsteställning hänförda till olika lönegra-

65 der inom reglementenas löneplaner och äro i övrigt tillförsäkrade de avlöningsförmåner i avseende å rätt till lön under tjänstledighet av olika anledningar, rätt till semester m. m., som äro fastställda i reglementena. Jämväl i pensionshänseende hava städernas polismän i allmänhet fått sin rättsliga ställning på motsvarande sätt reglerad därigenom att städernas tjänste- och familjepensionsreglementen gjorts tillämpliga å dem; i åtskilliga fall har denna fråga emellertid lösts genom pensionsförsäkring. Vad landsbygdens polismän beträffar gäller i avlöningshänseende, att polismännen i större polisdistrikt, där kommunala avlöningsreglementen finnas, inordnats under dessa reglementen. För flertalet polismän på landsbygden utgå emellertid avlöningsförmånerna enligt särskilda för varje befattningshavare eller, där flera befattningshavare finnas, för dessa gemensamt meddelade beslut. I fråga om pensionsförmånerna gäller å andra sidan, att polismännen på landsbygden till övervägande del äro pensionsförsäkrade i statens pensionsanstalt. I avseende å de spörsmål, som sammanhänga med nu berörda frågor, torde i övrigt böra anmärkas, att enligt 8 § 4 stycket polislagen i samband med fastställandet av den med viss befattning förenade lönen jämväl skall bestämmas, huruvida befattningen skall vara ordinarie. Även i vad angår handhavandet av förevarande angelägenheter äro polisdistrikten underkastade tillsyn av länsstyrelserna. Denna tillsyn är så mycket mer framträdande som polisdistriktens beslut skola för fastställelse underställas länsstyrelserna. Enligt 14 § polislagen gäller att beslut, som i avseende å befattningshavare vid polisväsendet fattas av polisdistrikt angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd eller begravningshjälp eller i fråga, som avses i 8 § 4 stycket, skall underställas länsstyrelsens prövning. Beslut, som underställes, skall av länsstyrelsen antingen oförändrat fastställas eller ogillas; länsstyrelsen är icke befogad att vidtaga ändring av beslutet. Vad beträffar beslut angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd eller begravningshjälp föreskrives, att beslutet ej må ogillas på den grund att dylik förmån anses bestämd till för lågt belopp, med mindre beloppet uppenbarligen icke är skäligt. Länsstyrelsens uppsikt i avseende å polisdistriktens fullgörande av sina skyldigheter gentemot befattningshavarna vid polisväsendet är icke inskränkt till fastställelseprövningen av de kommunala besluten. Jämväl i detta hänseende har länsstyrelsen en allmän rätt att ingripa på sätt som gäller beträffande polisdistriktens handhavande av polisväsendets angelägenheter i övrigt. Därest länsstyrelsen finner, att förmån varom fråga är bestämts till belopp, som uppenbarligen icke är skäligt, skall länsstyrelsen sålunda hos polisdistriktet göra framställning om rättelse med rätt för länsstyrelsen att, därest erforderlig åtgärd ej vidtages i anledning av sådan hemställan, därom förordna och därest så finnes erforderligt förelägga vite och fälla till sådant vite. b—440313. I

66 I fråga om uppsikten över polisdistrikten torde i övrigt böra framhållas dels att i vad angår Stockholms polisdistrikt det på sätt tidigare anmärkts tillkommer överståthållarämbetet att handhava denna uppsikt och dels att beträffande alla beslut, som av länsstyrelsen eller överståthållarämbetet fattas i egenskap av tillsynsmyndighet enligt polislagen, gäller, att talan kan fullföljas hos Kungl. Maj:t, som sålunda i händelse av besvär i sista hand h a r att utöva de statliga funktionerna i förhållande till polisdistrikten. De ärenden, som sålunda bringas under Kungl. Maj:ts prövning, handläggas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Statens deltagande i kostnaderna för polisdistriktens polisväsen. Städerna erhålla icke i någon form bidrag av statsmedel till täckandet av utgifterna för sitt polis väsen utan hava att själva svara för dessa utgifter. Detsamma är förhållandet med de köpingar, vilka i köpingbreven ålagts skyldighet att bekosta erforderlig polispersonal. Övriga polisdistrikt på landsbygden åtnjuta däremot jämlikt 15 § polislagen statsbidrag enligt följande grunder. Till kostnaden för avlöning av befattningshavare, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning, bidrager staten med hälften. Efter samma grund utgår statsbidrag till kostnad för familjeunderstöd och begravningshjälp samt för sjukvård, som kan tillkomma befattningshavare vid skada, som åsamkats honom i tjänsten. Till kostnaden för avlöning av den, som innehar eller uppehåller icke ordinarie befattning, bidrager statsverket med en femtedel. I avseende å pensioneringen gäller, att polisdistrikt varom nu är fråga äger rätt att hos statens pensionsanstalt anmäla sina ordinarie befattningshavare för pensionering. Pensionsavgifterna till anstalten äro så avpassade, att pensioneringskostnaderna till en tredjedel beräknas komma att åvila staten. Därest polisdistriktet ombesörjt befattningshavares pensionering på annat sätt än i anstalten, erhåller polisdistriktet bidrag av statsmedel med en tredjedel av den utgående pensionen. Staten bidrager även till täckandet av de kostnader som inom de ifrågavarande polisdistrikten uppkomma för tillhandahållandet av rikstelefonförbindelse åt polispersonalen. Enligt 7 § kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. gäller sålunda, att staten ersätter polisdistrikten hälften av inträdes- och abonnemangsavgifter samt i förekommande fall flyttnings- och hyresavgifter för sådan förbindelse till fjärdingsmans eller polismans bostad. Därest tjänstelokal finnes inrättad inom polisdistriktet, kan i stället statsbidrag på angivet sätt utgå för telefonförbindelse, som dit kan hava anordnats, ävensom för anknytning därifrån till någon inom distriktet anställd fjärdingsmans bostad. Vidare kan anmärkas, att staten ersätter befattningshavares utgifter för telefonsamtal och telegram i tjänsten.

G7 Rörande statens deltagande i kostnaderna för landsbygdens polisväsen gäller i övrigt, att staten jämlikt vissa i nämnda kungörelse föreskrivna grunder lämnar gottgörelse till befattningshavarna för resekostnader i tjänsten. Denna fråga kommer att närmare behandlas i andra delen av betänkandet.

Polisorganisationen inom polisdistrikten. Tidigare har redogörelse lämnats för polischefsorganisationen. Här skall till behandling upptagas den organisation, som står till polischefernas förfogande för polisverksamhetens bedrivande inom de skilda polisdistrikten. En överblick över personalorganisationen erhålles av en i polisutruslningsreglementet intagen förteckning över tjänstegraderna vid polisväsendet och befattningshavarnas fördelning på dessa tjänstegrader. Förteckningen, vilken upptager samtliga befattningshavare tillhörande kategorien polismän och sålunda även de befattningshavare som icke ingå i polisdistriktens organisation, intages för överskådlighets skull här nedan i sin helhet. Enligt förteckningen omfatta de olika tjänstegraderna följande befattningshavare: polismästargraden: polismästare; landsfogdar; intendentsgraden: polisintendenter; landsfiskalsgraden: landsfiskaler; stadsfiskaler, som tillika äro polischefer; landsfogdeassistenter; statspolisassistenter; kommissariegraden: poliskommissarier, som äro anställda i städer, vilka äro skyldiga att tillhandahålla reservpolispersonal; i köpingar anställda, med åtalsrätt utrustade polismän, som tillika äro polischefer; landsfiskalsassistenter; öuerkonstapelsgraden: andra poliskommissarier än de förut omnämnda; med åtalsrätt utrustade, i köpingar anställda polismän, vilka icke tillika äro polischefer; polisinspektörer; polisöverkonstaplar och polisuppsyningsmän, anställda i polisdistrikt, där polisskoleutbildad polispersonal skall finnas; inspektionskonstapelsgraden: andra polisöverkonstaplar än ovan sagts; biträdande polisöverkonstaplar; kriminalkonstaplar; inspektionskonstaplar; förste konstaplar; samt konstapelsgraden: sådana manliga kanslibiträden och skrivbiträden i landsfiskalsdistrikt, som tilldelats polismans skydd och befogenhet; fjärdingsman och andra polismän, som icke hava befälsställning; polissystrar. Enligt den inom polisväsendet i allmänhet tillämpade terminologien omfattar begreppet polispersonal de befattningshavare, som tillhöra konstapels-, inspektions-, överkonstapels- och kommissariegraderna, med unduntag dock för de till landsfiskalsorganisationen hörande befattningshavarna. Polispersonalens uppdelning mellan ordningspolis och kriminalpolis h a r i tjänsteförteckningen kommit till uttryck allenast därigenom att kriminalkonstapelsbefattningarna redovisas såsom särskilda befattningar; i praktiken brukar man emellertid skilja mellan ordningspolis- och kriminalpolispersonal jämväl vad överkonstapels- och kommissariebefattningarna angår. Inom

OS ordningspolisen utgöres den regelbundet förekommande personalen av poliskommissarier, överkonstaplar, biträdande överkonstaplar respektive inspektionskonstaplar, konstaplar och fjärdingsman samt inom kriminalpolisen av kriminalkommissarier, kriminalöverkonstaplar och kriminalkonstaplar. Vid vissa större poliskårer finnas polissystrar; dessa bruka på grund av att de hava sin tjänstgöring förlagd till kriminalavdelningarna hänföras till kriminalpolispersonalen. Vissa av de i tjänstegradsförteckningen upptagna befattningarna förekomma allenast i begränsad omfattning. I köpingar anställda polismän med åtalsrätt finnas sålunda endast i Nynäshamns, Saltsjöbadens, Stocksunds, Tierps, Skurups och Smedjebackens köpingar; av dessa äro på sätt tidigare framhållits befattningshavarna i de tre förstnämnda köpingarna tillika polischefer. Polisuppsyningsmän förekomma i ett tjugutal polisdistrikt och förste konstaplar i vissa mindre städer och köpingar. Vidare kan nämnas, att befattning som polisinspektör numera icke finnes. Å andra sidan ha vid vissa poliskårer inrättats befattningar, som icke äro angivna i tjänstegradsförteckningen. Sålunda förekomma befattningar som förste kommissarier, biträdande kommissarier, biträdande kriminalöverkonstaplar och centralkonstaplar. I detta sammanhang kan även anmärkas, att konstaplarna vid de större städernas ordonnansavdelningar och trafikavdelningar pläga benämnas ordonnanskonstaplar, respektive trafikkonstaplar. Enligt tjänstegradsförteckningen äro kommissarierna uppdelade mellan kommisariegraden och överkonstapelsgraden. Den härför gällande fördelningsregeln innebär, att kommissarier i städer med ett invånarantal av 10 000 eller däröver tillhöra kommissariegraden och övriga kommissarier överkonstapelsgraden. Jämväl överkonstaplarna äro uppdelade på två olika tjänstegrader, nämligen överkonstapelsgraden och inspektionskonstapelsgraden. Gränsdragningen har gjorts beroende av huruvida skyldighet föreligger för polisdistriktet att hålla polisskoleutbildad polispersonal eller icke. Med tilllämpning av polisreglementets bestämmelser i detta hänseende gäller, att överkonstaplar, som äro anställda i polisdistrikt, bestående av stad eller köping med ett invånarantal överstigande 2 000, eller i annat polisdistrikt, vars invånarantal överstiger 5 000, äro hänförda till överkonstapelsgraden och överkonstaplar i övriga polisdistrikt till inspektionskonstapelsgraden. Personalbeståndet vid de skilda poliskårerna framgår av tablåerna Bil. I, II och IV till andra delen av betänkandet, vartill i detta sammanhang hänvisas. Organisationen i övrigt skall här nedan något närmare beröras. Stockholm. Enligt instruktionen för överståthållarämbetet tillkommer det polismästaren — förutom att på sätt förut anmärkts utöva överståthållarens myndighet i de till poliskammaren hörande ärenden — att närmast under överståthållaren hava ansvar för och ledningen av polisväsendet i huvudstaden samt utöva chefskapet för polispersonalen. I sin verksamhet biträdes polismästaren av fyra intendenter, varav en förestår ordningspolisen (ordningspolisintendenten) och en kriminalpolisen (kriminalpolisintendenten) samt de båda övriga (kanslipolisintendenten och trafikpolisintendenten) bi-

09 träda i den administrativa verksamheten. Vid förfall för polismästaren utövas dennes ämbete av den polisintendent, som överståthållarämbetet på anmälan av polismästaren för varje år förordnar. Ordningspolisintendenten och kriminalpolisintendenten äro jämlikt instruktionen närmast under polismästaren ansvariga, den förre för allmän ordning och den senare för allmän säkerhet i huvudstaden. Ordningspolisen omfattar allmän ordningspolis, centralpolis, ordonnanspolis, trafikpolis och hamnpolis. Den allmänna ordningspolisorganisationen är uppdelad på nio vaktdistrikt, varje sådant distrikt omfattande viss bestämd del av staden. Vaktdistrikten förestås av kommissarier. Hamnpolisen, vilken har till uppgift att fullgöra bevakning och ordningshållning å hamnens vattenområden och i viss omfattning även i kajområdena, är samorganiserad med första vaktdistriktet och underställd dess kommissarie. Den övriga ordningspolisen är sammanförd till avdelningar gemensamma för hela staden. Till centralpolisavdelningen hör den ridande polisen och radiobilpatrulleringen, varjämte avdelningen handhar inspektionen av den patrullerande personalen, utbildningen av extra konstaplar m. m. De uppgifter som ankomma på ordonnans- och trafikavdelningarna hava närmare berörts i det föregående. Även kriminalpolisen är centraliserad för staden i dess helhet. Kriminalavdelningen är indelad i underavdelningar, bestående av en kansliavdelning, sju rotlar för den egentliga utredningsverksamheten och en vaktavdelning. Å varje underavdelning tjänstgör en kommissarie som chef. Rörande kriminalavdelningen torde i övrigt böra anmärkas, att på densamma ankommer att upprätthålla samarbetet med åklagarmyndigheten. I en arbetsordning för kriminalavdelningen äro närmare bestämmelser meddelade rörande samarbetet. Dessa bestämmelser innebära, att under utredningsarbetet alla förekommande spörsmål, som äro av betydelse för åtalsfrågans bedömande, skola föredragas för vederbörande åklagare. Å kanslipolisintendenten ankommer att handlägga ärenden, som närmare angivas i arbetsordningen för poliskammaren. Till hans handläggning äro hänförda bl. a. ärenden angående tillsynen över lösdrivare och bettlare samt angående på polismyndighet ankommande handräckningsförfaranden enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna. Kanslipolisintendenten utövar jämväl för Stockholms vidkommande den länsstyrelserna jämlikt fattigvårdslagen tillkommande myndigheten att ådöma varning och tvångsarbete i fattigvårdsmål samt meddela beslut om häktningsåtgärd i sådant mål m. m. Å trafikexpeditionen, vilken förestås av trafikpolisintendenten, föres automobilregistret för Stockholm. Å trafikexpeditionen handläggas jämväl ärenden, som angå utfärdande av körkort och trafikkort, tillstånd till annan yrkesmässig trafik med motorfordon än linjetrafik samt vissa andra å poliskammaren ankommande åtgärder enligt trafikförfattningarna. Till trafikexpeditionens handläggning höra vidare ärenden angående stadsbudsväsendet samt angående tillämpning av bestämmelserna om reglering av försäljningen och förbrukningen av flytande bränslen och smörjoljor. Utöver ledningen av trafikexpeditionens arbete och utövandet av beslutanderätten i de

70 till densamma hörande ärenden har trafikpolisintendenten även till uppgift att avgiva yttranden och framlägga förslag rörande sådana till trafikväsendet hörande åtgärder och anordningar, som icke äro av allenast tillfällig natur. Vid poliskammaren tjänstgöra även en polisassessor, tre polisnotarier och ett antal amanuenser. Polisassessorn, vilken förestår polismästarens expedition, åligger därjämte bl. a. att i den omfattning polismästaren bestämmer bereda och föredraga till poliskammaren hörande ärenden. Till poliskammaren är knutet ett poliskamrerarkontor med en poliskamrerare såsom föreståndare. Å poliskamrerarkontoret handhaves förvaltningen av kommunala medel, som äro anslagna till poliskammaren och polisdomstolen, ävensom uppbörden av automobilskatt, registreringsavgifter för motorfordon, lösen- och stämpelmedel samt vissa andra avgifter. Vidare handläggas å denna avdelning poliskammarens personalärenden ävensom hittegodsärenden, varjämte polisdomstolens saköreslängd upprättas därstädes. Poliskamreraren är tillika stadsfogde och har att i denna egenskap ombesörja följande i kungörelsen den 8 december 1933 angående fördelning av göromålen mellan stadsfogdarna i Stockholm angivna uppgifter, nämligen indrivning av böter och viten samt av sådana avgifter och andra medel, varom förmäles i 1 § c) i restindrivningsförordningen, ävensom uttagande av vissa av allmänna medel förskotterade ersättningar och kostnader. Polismästaren, polisintendenterna, polisassessorn, poliskamreraren, polisnotarien och amanuenserna äro samtliga befattningshavare vid överståthållarämbetet och uppförda å ämbetets stat. Polispersonalen är däremot upptagen å stadens allmänna lönestat och de ekonomiska angelägenheterna rörande densamma handhavas av polisnämnden, vilken även i övrigt förvaltar de för polisväsendets behov anslagna medel och för polisväsendet använda fastigheter och lokaler m. m. Göteborg. Polismästaren i Göteborg biträdes av tre polisintendenter, benämnda förste polisintendenten, andre polisintendenten och tredje polisintendenten. För dessa gälla av Kungl. Maj:t fastställda instruktioner; instruktionen för andre polisintendenten är fastställd den 13 december 1918 och instruktionen för de båda övriga den 13 november 1936. Förste polisintendenten förestår vid förfall eller ledighet för polismästaren dennes ämbete, därest annan person icke därtill särskilt förordnas. Hans huvudsakliga verksamhet är knuten till handläggning av administrativa ärenden och han handhar ledningen av poliskammarens kansli. Vidare är ordonnansavdelningen vid poliskåren underställd honom. Andre polisintendenten är närmast under polismästaren ansvarig för den allmänna ordningen inom staden. Staden är indelad i sex vaktdistrikt och andre polisintendenten utövar ledningen av distriktspolisen. Ordningspolisen omfattar vidare en centralpolisavdelning och en trafikpolisavdelning. Den förra är underställd andre polisintendenten, medan den senare lyder omedelbart under polismästaren. Tredje polisintendenten bär det närmaste ansvaret för den allmänna säkerheten inom staden och handhar i denna egenskap ledningen av kriminalpolisens arbete. På

71 tredje polisintendenten ankommer därjämte att i den omfattning polismästaren bestämmer handlägga mål och ärenden i poliskammaren. Vid poliskammaren tjänstgöra vidare en polissekreterare och en polisassessor, den sistnämnde extra befattningshavare, samt en registrator och kassör jämte annan kanslipersonal. Malmö. Till polismästarens biträde finnes vid poliskammaren anställd en polissekreterare. Denne har att bereda och för polismästaren föredraga ärenden i poliskammaren samt att föra poliskammarens protokoll m. m. Vid tillfälligt förhinder för polismästaren och därest annan icke förordnas att uppehålla dennes ämbete ankommer det på polissekreteraren att utan särskilt förordnande förrätta polismästarens åligganden. Polisorganisationen omfattar ordningspolisavdelning och kriminalpolisavdelning. Den förra förestås av en förste kommissarie och den senare av en kriminalkommissarie. Ordningspolisen är indelad i centralpolis och distriktspolis; den senare i sin tur fördelad på fyra vaktdistrikt. Närmast under förste kommissarien står centralpolisen och distriktspolisen under ledning av var sin kommissarie. Norrköping. Vid poliskammaren i Norrköping finnes inrättad en befattning som polisnotarie på vilken det ankommer att registrera och förvara inkommande handlingar, svara för förandet av poliskammarens protokoll och att i övrigt biträda polismästaren i förekommande expeditionsgöromål. Vid tillfälligt förfall för polismästaren under tid ej överstigande en vecka skall polisnotarien utan särskilt förordnande företräda polismästaren i ämbetet. Fråga föreligger om befattningens utbytande mot intendentsbefattning. En intendentsbefattning på extra ordinarie stat har inrättats och polisnotarien har förordnats att upprätthålla denna befattning. Poliskåren omfattar ordningspolisavdelning och kriminalpolisavdelning; den förra avdelningen förestås av en förste kommissarie och den senare avdelningen av stadsfiskalen i staden. Ordningspolisen är uppdelad i distriktspolis, ordonnanspolis och trafikpolis. Dessutom finnes en polisradioavdelning. Förutom av förste kommissarien ledes ordningspolisens arbete av en andre kommissarie. Såsom förman vid kriminalpolisavdelningen tjänstgör närmast under stadsfiskalen en kriminalkommissarie. Hälsingborg. Polismästaren biträdes av en intendent, vilken åligger dels att i den omfattning polismästaren bestämmer handlägga mål och ärenden i poliskammaren och dels att vid förfall eller ledighet för polismästaren förestå dennes ämbete, när annan icke därtill förordnas. Polisintendenten är vidare närmast under polismästaren chef för kriminalpolisavdelningen men har att efter polismästarens bestämmande även biträda med ledningen av ordningspolisens arbete. Ordningspolisavdelningen, vid vilken finnes särskild centralavdelning, står under närmaste chefskap av en kommissarie. I fråga om polisorganisationen i övriga städer torde böra anmärkas, att befattning som polisintendent, polissekreterare, polisnotarie e. dyl. icke finnes; i Västerås har emellertid från och med den 1 januari 1944 inrättats en på extra stat uppförd befattning som polisnotarie. Vidare torde böra framhållas att kriminalpolis i överensstämmelse med polislagens förut berörda

72 föreskrift finnes anställd i samtliga städer med en folkmängd av 10 000 eller däröver; härjämte finnes sådan polis i Enköping, Vänersborg, Söderhamn, Hudiksvall och Örnsköldsvik samt vid poliskåren i Boden. I övrigt utgöras poliskårerna av ordningspolis. Nämnas kan, att kommissariebefattningar finnas inrättade i 23 städer, därav såväl ordnings- som kriminalkommissariebefattningar i sex städer. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall finnes ridande polis för städernas behov. Styrkan utgöres i Stockholm av 2 överkonstaplar och 16 konstaplar, i Göteborg av 1 biträdande överkonstapel och 16 konstaplar, i Malmö av 5 konstaplar, i Norrköping av 1 överkonstapel och 5 konstaplar samt i Sundsvall av 2 konstaplar; styrkan i Malmö står under närmaste ledning av en överkonstapel, vilken dock allenast tillfälligt tjänstgör som ridande polis. Det torde böra uppmärksammas, att ridande polis jämväl finnes inom statspolisorganisationen. Härutinnan hänvisas till det följande. Vidare må anmärkas, att polisorganisationen, särskilt vad de större städerna angår, i sin verksamhet begagnar sig av åtskilliga tekniska hjälpmedel, såsom fotografiska utrustningar, polisalarmanläggningar, polisradioanläggningar m. m. Vad polisradion beträffar h a r genom densamma möjligheterna att praktiskt utnyttja bilen i polisens tjänst i hög grad vidgats. På grund av den stora betydelse som härigenom och i övrigt måste tillmätas polisradion h a r polisradioorganisationen gjorts till föremål för statlig reglering, syftande till en samordning av den kommunala organisationen och den för statspolisens behov erforderliga organisationen. Organisationen bygger på ett gemensamt tekniskt system och ett gemensamt förbindelsenät, s. k. riksnät. Statpolisintendenten skall övervaka, att organisationen utbygges i enlighet med planen, och staten lämnar efter vissa grunder statsbidrag till täckande av anläggningskostnaderna för de fasta sandar- och mottagningsstationerna. Vad polisväsendet på landsbygden angår gäller, att polisverksamheten därstädes rönt starkt inflytande av exekutionsbiträdesverksamheten. Detta förhållande återspeglas jämväl i avseende å personalorganisationen. Denna utgöres till det övervägande flertalet av fjärdingsman, varmed här förstås befattningshavare för såväl egentlig polisverksamhet som exekutionsbiträdesverksamhet. Med stöd av uppgifter, införskaffade från landsfiskalerna, har utredningen verkställt en statistisk undersökning i vilken utsträckning de olika arbetsuppgifterna påverka polisarbetet. Undersökningen grundar sig på förhållandena före det nuvarande krislägets inträdande; uppgiflsmaterialet avlämnades i början av år 1939. Vid nämnda tidpunkt funnos i ordinarie polisdistrikt anställda 1 587 befattningshavare, därav 1 386 ordinarie och 201 extra befattningshavare, samt i extra polisdistrikt 904 befattningshavare. För var och en av dessa befattningshavare hava uppgifter lämnats rörande arbetstidens procentuella fördelning mellan egentlig polisverksamhet, indrivningsverksamhet och övriga tjänstegöromål. Med övriga tjänstegöromål har avsetts annan utredningsverksamhet än utredningar i brottmål samt annan exekutionsbiträdesverksamhet än indrivningsverksamhet. Undersökningens resultat framgår

73 av en däröver upprättad tablå, vilken såsom bilaga (Bil. B) fogas vid betänkandet. I tablån hava befattningshavarna fördelats efter sina övervägande arbetsuppgifter. I kolumnerna med rubriken »högst 60 °/o» hava upptagits dels de befattningshavare, vilkas arbetstid till mer än hälften (mer än 50 °/o) men högst till 60 % varit upptagen av den verksamhet kolumnen utmärker, och dels de befattningshavare, vilka väl till övervägande del varit sysseslsatta av denna verksamhet men för vilka sysselsättningen med de olika arbetsuppgifterna varit mera jämnt fördelad, omfattande exempelvis till 40 °/o egentlig polisverksamhet, till 30 % indrivningsverksamhet och till likaledes 30 % övriga tjänstegöromål. Av tablån framgår, att av befattningshavarna i de ordinarie polisdistrikten sammanlagt 519 varit övervägande sysselsatta med egentlig polisverksamhet, 1 032 med indrivningsverksamhet och 36 med övriga tjänstegöromål, medan i extra polisdistrikt motsvarande siffror utgjorde 27, 752 och 125 respektive. Vid uppgifternas lämnande har påpekats svårigheten att med noggrannhet bedöma arbetstidens fördelning på de olika uppgifterna. Undersökningen torde emellertid utvisa huru denna fördelning i stort sett gestaltat sig. Det kan nämnas, att de befattningshavare, vilkas sysselsättning till mer än 60 % bestått av egentlig polisverksamhet, varit anställda i polisdistrikt som utgjorts av köpingar eller eljest omfattat orter med mera framträdande tätbebyggelse. Inom sådana polisdistrikt har en uppdelning av polisverksamheten kommit till stånd på det sätt att särskilda befattningshavare (polismän, ordningskonstaplar, polisuppsyningsmän o. a.) anställts för ombesörjande av egentlig polisverksamhet, medan fjärdingsmannen till huvudsaklig del handhava exekutionsbiträdesverksamheten, främst indrivningsgöromålen. Denna fördelning har emellertid icke verkat ändring i fjärdingsmannens allmänna ställning som polismän med därav följande skyldighet att fullgöra uppgifter som sammanhänga med den egentliga polisverksamheten. Vad den för egentlig polisverksamhet avsedda personalen beträffar gäller å andra sidan enligt lagen den 6 juni 1925 om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsman att vad i lag eller författning finnes stadgat angående fjärdingsman skall, där ej annorledes förordnas, i tillämpliga delar gälla i avseende å polisman, som finnes anställd i polisdistrikt på landsbygden. Av tablån Bil. IV till andra delen av betänkandet framgår, att den nuvarande fjärdingsmansorganisationen omfattar 142 polismän och 1 338 fjärdingsman samt 574 extra fjärdingsman, av vilka senare 481 äro anställda i extra och 93 i ordinarie distrikt; till denna organisation h a r icke hänförts ordningskonstaplarna och ej heller i köpingar och samhällen anställda befattningshavare tillhörande befälsgraderna. De extra fjärdingsmansbefattningarna hava gjorts till föremål för viss statistisk undersökning i avseende å befattningshavarnas arbetstid för tjänsten och ålder, ö v e r undersökningen har upprättats en tablå (Bil. C). Uppgifterna rörande arbetstiden äro grundade på de förhållanden, som voro rådande under åren närmast före år 1939. Befattningshavarna hava, var för sig, lämnat uppgifter om den ungefärliga arbetstiden för tjänsten, uttryckt i 8-timmars arbetsdagar per år.

74 P o l i s p e r s o n a l e n s t j ä n s t g ö r i n g s s k y l d i g h e t är i regel knuten till det polisdistrikt, där vederbörande polisman är anställd. Polislagen har emellertid berett möjlighet för polispersonalens användande jämväl utom det egna distriktet. I detta avseende hava olika regler givits för polismän, till vilkas avlöning statsverket lämnar bidrag, och för sådana polismän, vilkas avlöning i sin helhet utgår av kommunala medel. De förstnämnda polismännen, i det följande benämnda landsbygdspolisen, utgöras av fjärdingsmannen, respektive polismännen i de egentliga landsbygdsdistrikten och polismännen i de köpingar, som icke äro ålagda skyldighet att själva bekosta sin polispersonal, under det polismännen av den senare kategorien utgöras av polismännen i städerna och de därmed i fråga om skyldigheter i avseende å polisväsendet jämställda köpingarna, här efter benämnda stads- och köpingspolisen. Vad landsbygdspolisen angår föreligger jämlikt 7 § 1 stycket polislagen för densamma en allmän skyldighet att vid behov tjänstgöra utom det område, för vilket den är anställd. Stadgandet är i första hand avsett att lämna möjlighet till avhjälpande av ett tillfälligt behov av mindre polisförstärkning i ett polisdistrikt på landsbygden, exempelvis vid en marknad, en festtillställning e. d. Stadgandet innebär emellertid tillika, att landsbygdspolis kan till större antal sammanföras för tjänstgöring å viss ort, därest behov därav uppkommer. Såsom allmän regel gäller dock, att polispersonal icke får beordras till tjänstgöring utom det egna polisdistriktet, därest detta skulle medföra olägenhet för polisverksamhetens upprätthållande inom distriktet. Rätten att tillkalla polispersonal tillkommer jämlikt polisreglementet vederbörande landsfiskal (polischef), såvitt angår personal inom landsfiskalsdistrikt. Skulle erforderlig persona! icke kunna erhållas från polisdistrikten inom landsfiskaldistriktet, äger länsstyrelsen eller i brådskande fall landsfogden att till tjänstgöring inom det ifrågakomna polisdistriktet beordra inom länet anställd landsbygdspolis i den mån densamma utan olägenhet kan tillhandahållas. Om behovet av polisförstärkning likväl icke skulle bliva tillgodosett, ankommer det på chefen för socialdepartementet att efter anmälan av länsstyrelsen från annat län tillkalla polispersonal, varom här är fråga. De angivna reglerna gälla i främsta rummet för del fall, alt polisförstärkning erfordras för ordningens upprätthållande å viss ort. Bestämmelserna äga emellertid tillämpning även för den händelse behov skulle uppstå att för fullgörande av annan till egentlig polisverksamhet hörande uppgift till tjänstgöring utom polisdistriktet beordra fjärdingsman eller annan polisman, exempelvis för deltagande i spaning eller annan undersökning rörande brott. Däremot är tjänstgöringsskyldigheten såsom exekutionsbiträde knuten till polisdistriktet. Vad därefter stads- och köpingspolisen beträffar föreligger för densamma ingen allmän skyldighet att tjänstgöra utom staden, respektive köpingen. Däremot har enligt stadgande i 7 § 2 stycket polislagen Kungl. Maj:t erhållit rätt att, då utomordentliga omständigheter därtill föranleda, förordna, att även

75 polispersonal, som här är i fråga, må användas för polisverksamhet utom det område, för vilket densamma är anställd. I motiven till denna bestämmelse, vilken infördes i samband med statspolisens inrättande, framhölls, att polislagen byggde på den uppfattningen, att man icke skäligen kunde ålägga ett samhälle förpliktelse att ställa polismän till förfogande för behov å annan ort i andra fall än då bidrag av stats medel utginge och att denna grundtanke icke borde övergivas. Detta syntes emellertid icke hindra, att i lagen borde finnas en bestämmelse, som berättigade Kungl. Maj:t i statsrådet att för utomordentliga fall efter vederbörlig framställning förfoga över all polispersonal. En sådan undanlagsbestämmelse syntes ligga i sakens natur. Fall kunde tänkas — såsom då landets säkerhet kunde sägas vara i fara — då det skulle vara orimligt om till och med Kungl. Maj:t skulle vara förhindrad att uppbåda alla tillgängliga poliskrafter för ordningens uppehållande. Här torde jämväl böra anmärkas, att jämlikt 7 § 1 stycket polislagen skyldighet föreligger för varje polisman att under tid då han undergår utbildning vid av staten bekostad eller understödd polisskola vid behov tjänstgöra utom det område, för vilket han är anställd. Denna skyldighet har avseende å eleverna vid statens polisskola samt vid polisskolan i Göteborg. Enligt polisreglementet får tjänstgöringsskyldigheten dock först tagas i anspråk, därest erforderlig polispersonal icke kunnat erhållas genom anlitande av landsbygdspolis eller stats- eller reservpolis. Vidare gäller att det skall ankomma på chefen för socialdepartementet att besluta om polisskoleelevernas tillkallande som polisförstärkning. De särskilda kostnader såsom rese- och traktamentskostnader, inkvarteringskostnader m. m., vilka uppkomma till följd av polispersonals tjänstgöring utom det egna polisdistriktet, skola jämlikt 15 § 5 momentet polislagen bestridas av statsmedel. Därjämte skall, oavsett huruvida eljest statsbidrag utgår till befattningshavares lön, vad av lönen belöper å tid, som han sålunda tjänstgör, helt bestridas av statsmedel. Har för sådan tjänstgöring använts elev vid polisskola och uppbär sådan elev under tjänstgöringstiden icke lön eller motsvarar hans lön icke lägsta lön för ordinarie polisman i den stad, där polisskolan är förlagd, skall dessutom till honom av statsmedel utgå ett belopp motsvarande denna lön eller skillnaden mellan denna och den lön han åtnjuter.

S t a t s p o l i s o r g a n i s a t i o n e n och r e s e r v p o l i s o r g a n i s a t i o n e n . Allmänna organisatoriska bestämmelser. Såsom tidigare anmärkts tillkom statspolisorganisationen genom lag den 16 september 1932. Reservpolisorganisationen inrättades däremot genom 1925 års polislagstiftning. Båda organisationerna bygga på samma system, nämligen skyldighet för vissa städer att mot gottgörelse av statsmedel till-

7G handahålla polispersonal för den polisverksamhet organisationen är avsedd att fullgöra. Statspolisorganisationen omfattar såväl ordningspolis som kriminalpolis, medan reservpolisorganisationen endast omfattar ordningspolis. För reserv polisorganisationen, vilken sålunda är den för systemet grundläggande, gälla enligt 5 § 1 momentet polislagen följande allmänna bestämmelser. I stad, vars invånarantal uppgår till minst 10 000, skall polisstyrkan vara så stor, att staden må kunna av den regelbundet använda polispersonalen tillhandahålla polismän (reservpolismän) för att vid tillfälligt behov av polisförstärkning å annan ort där biträda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. 1 Stad som nu sagts — i det följande benämnd reservpolisstad — skall tillhandahålla en polisman för varje fullt tal av 10 000 invånare; antalet polismän må dock icke understiga tre. Skyldighetens omfattning skall för varje år bestämmas på grundvalen av de befolkningsuppgifter, som under nästföregående år offentliggjorts av vederbörande statsmyndighet. Vidare stadgas, att Kungl. Maj:t äger bestämma, i vad mån reservpolismännen skola utgöras av polisbefäl eller vara beridna. Att märka är, att reservpolisstyrkan icke i egentlig mening är avsedd att utgöra ett tillskott till vederbörande städers poliskårer. Organisationen innebär, att poliskårerna skola vara av den storleksordning, att det föreskrivna antalet polismän vid behov kan tillhandahållas av den regelbundet använda personalen. Om statspolisorganisationen meddelas bestämmelser i 5 § 3 momentet polislagen såvitt angår ordningsstatspolisen och i 6 § beträffande kriminalstatspolisen. Rörande ordningsstatspolisen stadgas, att Kungl. Maj:t äger att i fråga om reservpolisstad förordna, att ett bestämt antal av stadens polispersonal i särskilda tjänstegrader huvudsakligen skall användas för tjänstgöring såsom statspolis vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet utom staden. Då sådant förordnande meddelats, skall polispersonalen i staden ökas med det bestämda antalet. Därest sedermera polispersonalen minskas, utan att motsvarande ändring i behovet av polispersonal inom staden ägt rum, eller personalen icke ökas i förhållande till sådan ändring, ägef Kungl. Maj:t förordna om ökning av personalen. För tjänstgöring såsom stAtspolis i första hand avsedda polismän skola till föreskrivet antal sammanföras till en särskild avdelning (statspolisavdelning). I fråga om stad, som skall tillhandahålla statspolis, äger Konungen föreskriva, att staden för särskilda tillfällen skall vara skyldig att för tjänstgöring såsom statspolis tillhandahålla, utöver vad förut sagts, ytterligare det antal polismän i särskilda tjänstegrader, för vilka ersättare kunna utan avsevärt dröjsmål erhållas genom inkallande till tjänstgöring i staden av statspolismän från vissa angivna städer. De för kriminalstatspolisen gällande föreskrifterna grunda sig på de enligt polislagen ursprungligen meddelade bestämmelserna rörande kriminal1 Enligt lagrummet gäller även att i län, där stad med minst 10 000 invånare ej finnes, skall skyldigheten att tillhandahålla reservpolis åvila den stad inom länet, Kungl. Maj:t bestämmer. Numera finnes emellertid stad av nämnda storleksordning i samtliga län.

77 polisens organisation. Enligt 6 § polislagen har alltsedan polislagens tillkomst skyldighet ålegat reservpolisstad dels att inrätta kriminalpolisavdelning och dels att efter Kungl. Maj:ts förordnande tillhandahålla visst antal polismän för kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom staden. Samma skyldighet har även åvilat annan stad än reservpolisstad, därest kriminalpolisavdelning anordnats i staden. Statspolisorganisationens tillkomst innebar icke några mera genomgripande förändringar i vad angår de formella föreskrifterna för organisationen. I 6 § 2 momentet stadgas sålunda numera, att i fråga om stad, som jämlikt polislagens föreskrift eller eljest inrättar kriminalpolisavdelning, äger Kungl. Maj:t förordna, att ett bestämt antal av stadens kriminalpolismän skall användas för tjänstgöring såsom statspolis vid kriminalpolisverksamhet utom staden. Vidare stadgas, att för sådan tjänstgöring i första hand avsedda kriminalpolismän till föreskrivet antal skola i stad med statspolisavdelning tillhöra denna. För statspolisorganisationen har tillskapats en central myndighet, nämligen statspolisintendenten. Denne är föreståndare för statspolisavdelningen i Stockholm och har att i denna egenskap fullgöra de åligganden som enligt vad i det följande framhålles jämlikt kungörelsen den 16 september 1932 angående stats- och reservpolisen ankomma å föreståndare för sådan avdelning. I fråga om statspolisen i andra städer än Stockholm skall statspolisintendenten enligt den för honom gällande instruktionen av den 2 december 1932 genom inspektioner och annorledes söka förvärva kännedom om personalen och om verksamhetens bedrivande samt tillse, att personalen ordentligen fullgör sina åligganden. Han skall verka för att statspolisverksamheten anordnas på lämpligaste sätt och så att bästa möjliga resultat vinnes av densamma och har i detta syfte att meddela råd och anvisningar samt att till vederbörande lokala myndigheter avgiva erforderliga förslag. Statspolisintendenten skall vidare ägna uppmärksamhet åt att städernas skyldighet att tillhandahålla reservpolis kan vid uppkommande behov bliva till avsett gagn. Med iakttagande av de föreskrifter, som meddelas i nyssnämnda kungörelse, har statspolisintendenten att vara samtliga länsstyrelser behjälplig att vid tillfälligt behov av polisförstärkning från ort utom länet på lämpligaste sätt anskaffa sådan. Då stats- eller reservpolis från Stockholm tjänstgör utom staden, skall statspolisintendenten, när fråga är om större styrka eller det eljest finnes lämpligt, åtfölja styrkan och utöva förmanskapet över denna. Sammandrages eljest större polisstyrka, skall statspolisintendenten, när h a n av vederbörande länsstyrelse därom anmodas samt andra tjänstegöromål det medgiva, inställa sig å platsen samt utöva förmanskapet över styrkan. Statspolisintendenten skall övervaka, att statspolisen är försedd med den beväpning och utrustning samt den materiel i övrigt, som är för verksamheten erforderlig, och har att till Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av medel härför ävensom för vissa andra utgifter för statspolisen; de med föranledande härav för statspolisens behov beviljade anslag ställas till statspolisintendentens disposition. Vidare skall statspolisintendenten vaka

78 däröver, att i stad, som h a r att tillhandahålla statspolis, de i angivna kungörelse meddelade bestämmelserna om denna skyldighet vederbörligen fullgöras samt att staden vidtager de anordningar med avseende å statspolisen, som staden är skyldig ombesörja. Finner statspolisintendenten nya eller ändrade bestämmelser rörande statspolisen vara erforderliga, eller iakttager han eljest inom sitt verksamhetsområde förhållanden, som han anser påkalla åtgärd av Kungl. Maj:t eller annan myndighet, har han att därom göra anmälan eller framställning till vederbörande. Statspolisintendenten h a r vidare att avgiva yttranden i frågor, vilka av Kungl. Maj:t, länsstyrelse eller polischef i stad med statspolis till honom hänskjutas. Då så påkallas, är han jämväl skyldig att i vederbörande statsdepartement tillhandagå såsom sakkunnig i polisfrågor. Statspolisintendenten biträdes i sin verksamhet av en assistent. Om stats polisavdelning meddelas i kungörelsen angående stats- och reservpolisen i huvudsak följande bestämmelser. Polischef i stad med statspolisavdelning skall till tjänstgöring vid sådan avdelning kommendera polismän ur stadens poliskår till det antal och i de tjänstegrader, Kungl. Maj:t bestämt. Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, skola de polismän, som kommenderas till statspolisavdelning för tjänstgöring i befälsställning eller som kriminalkonstaplar, vara ordinarie innehavare av motsvarande befattningar och skola sådana kommenderingar ske för tre år varje gång. Vid kommendering till statspolisavdelning för annan tjänstgöring än nyss sagts skall av polischefen iakttagas, att endast ordinarie polismän kommenderas, att kommendering skall avse en tid av minst ett år, dock alt på grund av särskilda omständigheter avbrott i kommenderingen må äga rum, att under samma kalenderår må utbytas högst en tredjedel av polismännen eller, därest dessas antal icke är jämnt delbart med tre, tredjedelen utökad till närmast liggande hela tal, samt att polisman, som varit kommenderad till statspolisavdelning i sammanlagt tre år, icke må ytterligare där tjänstgöra utan att dessförinnan hava tjänstgjort i staden. Där så finnes erforderligt med hänsyn till statspolisens verksamhet, må emellertid för viss tid avvikelse äga rum från vad sålunda stadgats. Innan kommendering till statspolisavdelning äger rum, skall frågan hava varit underställd länsstyrelserna i de län, där polismännen främst skola användas, samt yttrande i ärendet hava avgivits av statspolisintendenten. Kommendering får icke ske utan godkännande av nu avsedda länsstyrelser. Därest till statspolisavdelning kommenderad polisman av polischefen eller av länsstyrelse i län, där statspolisman främst skall användas, finnes uppenbart olämplig för tjänstgöringen som statspolis, skall kommenderingen återkallas. Innan fråga om sådan återkallelse avgöres, bör dock statspolisintendentens yttrande inhämtas. Med de inskränkningar, som följa av att statspolisen i sin verksamhet är underställd annan myndighet, har polischefen i staden chefskapet även över

79 p e r s o n a l , som k o m m e n d e r a t s till s t a t s p o l i s a v d e l n i n g e n . S å l u n d a u t ö v a r h a n d e n m e d c h e f s k a p e t f ö r e n a d e d i s c i p l i n ä r a b e s t r a f f n i n g s r ä t t e n över p e r s o n a l e n s a m t b e s l u t a r i f r å g a o m tjänstledighet för d e n s a m m a o. d. F ö r v a r j e s t a t s p o l i s a v d e l n i n g skall f i n n a s e n f ö r e s t å n d a r e . F ö r e s t å n d a r e ä r för s t a t s p o l i s a v d e l n i n g e n i S t o c k h o l m , s å s o m förut n ä m n t s , statspolisintendenten, för a v d e l n i n g m e d k o m m i s s a r i e d e n n e o c h för a v d e l n i n g m e d e n d a s t en ö v e r k o n s t a p e l d e n n e . Vid a n n a n a v d e l n i n g delas f ö r e s t å n d a r s k a p e t så a t t d e t t a i v a d r ö r o r d n i n g s p o l i s t j ä n s t e n t i l l k o m m e r d e n för d e n n a tjänst a v s e d d e överkonstapeln och i vad rör kriminalpolistjänsten kriminalöverkonstapeln. R ö r a n d e s t a t s p o l i s e n och reservpolisen m å i övrigt f r a m h å l l a s

följande.

Ordiiingsstatspolisen. S å s o m m o t i v för i n r ä t t a n d e t av en statspolis för o r d n i n g s p o l i s v e r k s a m h e t a n f ö r d e f ö r e d r a g a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n i h u v u d s a k följande. Med denna organisation avsåge man att fylla två, vart och ett i och för sig synnerligen viktiga ändamål. Å ena sidan hade en utgångspunkt vid organisationens utformande varit att kraftigt förstärka den för riksändamål tillgängliga ordningspolisen och sätta tillräckliga resurser i statsmaktens hand för att användandet av militärmanskap i och för ordningens upprätthållande skulle kunna inskränkas till särskilt allvarliga fall. De polisstyrkor, som stått till disposition inom landets olika delar för ingripande vid mera omfattande oroligheter, hade varit alltför svaga för att bereda erforderlig trygghet och en förstärkning av den för särskilda tillfällen avsedda civila polismakten finge främst med hänsyn härtill anses i hög grad önskvärd. A andra sidan hade man med organisationen jämväl avsett att fylla det för varje år allt mera framträdande behovet av förbättrad polistillsyn å landsbygden. Ännu kunde verkningarna av 1925 års polisreform icke fullt överblickas, och det vore alltså för tidigt att därom uttala något mera definitivt omdöme. Så mycket syntes dock kunna sägas, att denna reform visserligen mångenstädes medfört avsevärda förbättringar men att densamma på grund av olika förhållanden knappast kunde sägas hava uppfyllt alla de förväntningar, med vilka den hälsats. Bland annat vore att märka, att handräck ningsgöromålen kommit att till alldeles övervägande del upptaga fjärdingsmannens tid, varför den vunna förstärkningen av personal för egentliga polisuppgifter icke blivit så stor, som det kunde förefalla. Man syntes alltså fortfarande hava att räkna med att den lokala polisorganisationen på landsbygden knappast kunde med erforderlig effekt väntas inskrida i sådana fall, där det icke gällde beivrande av redan konstaterade förseelser utan snarare en förebyggande verksamhet. Härvid syftades närmast på trafikkontrollen. En dylik kontroll syntes knappast i allmänhet på ett tillfyllestgörande sätt kunna utövas av fjärdingsmannen, även om dessas kompetens och omfattningen av deras närmare liggande arbetsuppgifter möjligen skulle på sina håll medgiva, att fjärdingsmannen med stöd av gällande bestämmelser för ändamålet toges i anspråk jämväl utanför sina normala distrikt. För övrigt kunde det starkt ifrågasättas, om det vore rimligt att på ett mera regelbundet sätt och i större omfattning anlita dessa av kommunerna anställda och för deras behov avsedda tjänstemän för uppgifter av den rikskaraktär, som kontrollen över den genomgående trafiken måste anses hava. Vid sidan av trafikkontrollen förekomme emellertid också ett flertal andra ordningsuppgifter på landsbygden, som vore i väsentlig grad försummade, såsom tillsynen över lösdrivare och uppsikten över efterlevnaden av författningar rörande jakt och fiske samt av ordningsföreskrifter av olika slag, exempelvis i hälso-

80 vårdsavseende beträffande handelsbodar och rörande kontroll över utlänningar m. m. Slutligen kunde erinras om att särskilt i vissa trakter en utvidgad ordningspolisverksamhet på landsbygden säkerligen skulle kunna verka hämmande på florerande lönnbränning och spritsmuggling. I enlighet med dessa riktlinjer har ordningsstatspolisen organiserats såsom en poliskår vilken dels utövar regelbunden polisverksamhet inom länen och dels är avsedd att tillgodose uppkommande behov av polisförstärkning. Den nuvarande organisationen är bestämd genom ett kungl. brev den 7 maj 1943. I tablån Bil. Ill till betänkandets andra del redovisas denna organisation. Härtill må anmärkas, att organisationen vad angår de tre största städerna är sammanförd för flera län. Ordningsstatspolisen i Stockholm är sålunda avsedd att användas främst i Stockholms, Uppsala och Gotlands län, ordningsstatspolisen i Göteborg främst i Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län samt ordningsstatspolisen i Malmö främst i Malmöhus och Kristianstads län. I övrigt skall ordningsstatspolisen användas främst inom det län, där densamma är förlagd. Ordningsstatspolisens organisation och verksamhet är närmare reglerad i kungörelsen den 16 september 1932 angående stats- och reservpolisen. Enligt kungörelsen skall ordningsstatspolisen i första hand användas å landsbygden och särskilt vid sådana tillfällen då behov uppstår av större polisstyrka än å orten finnes tillgänglig, eller för uppgifter i övrigt, som icke kunna på ett enhetligt och tillfyllestgörande sätt fullgöras av den lokala polispersonalen. Inom den stad, där statspolisavdelning är förlagd, får personalen allenast utnyttjas i vissa i kungörelsen närmare angivna fall. Detta är förhållandet, dels därest i staden uppstår tillfälligt behov av polisförstärkning och användandet kan ske utan eftersättande av angelägnare uppgifter, dels därest det ur utbildningssynpunkt finnes särskilt önskvärt att polismännen vid visst tillfälle, då så lämpligen kan ske, tjänstgöra i staden, och dels därest polismännen tillfälligtvis icke lämpligen kunna till fullo utnyttjas utom staden. I de båda första fallen skall medgivande till användandet inhämtas, i Stockholm av länsstyrelsen i Stockholms län och i övriga städer av länsstyrelsen i det län, där staden är belägen; dock kan i den mån länsstyrelsen så förordnat eller därest särskild brådska är för handen medgivande lämnas av landsfogden. I det senare fallet skall det åligga statspolisavdelningens föreståndare att såvitt möjligt i god tid i förväg hos polischefen i staden anmäla den övertaliga personalen för tjänstgöring i staden. Vidare gäller att, då ordningsstatspolis användes för patrullering utanför staden med utgångspunkt från denna, patrulleringen må så anordnas, att densamma omfattar även inom staden belägna områden. För den verksamhet, som oavsett tillfälliga behov ankommer på ordningsstatspolisen, skall för viss tid, högst ett år, av vederbörande länsstyrelse, eller vad angår den ordningsstatspolis, som är avsedd att främst användas i flera län, av vederbörande länsstyrelser gemensamt, fastställas en allmän plan. Vid planens uppgörande skall tillses, att personalen på lämpligaste sätt utnyttjas för sina uppgifter samt att statsverket icke åsamkas onödiga ut-

81 gifter för verksamhetens bedrivande. Förslag till plan skall efter samråd med polischefen i staden och statspolisavdelningens föreståndare uppgöras av landsfogden eller, i nyssberörda fall, av landsfogdarna gemensamt, och innan fastställelse äger rum skall statspolisintendentens yttrande inhämtas. Under länsstyrelsen har landsfogden att efter samråd med statspolisavdelningens föreståndare meddela närmare föreskrifter rörande ordningsstatspolisens tjänstgöring samt att med hänsyn till förhållanden av tillfällig natur besluta om avvikelse från den fastställda planen. Den närmaste ledningen av ordningsstatspolisens verksamhet tillkommer föreståndaren för vederbörande statspolisavdelning. Rörande rekvisition av ordningsstatspolis stadgas i kungörelsen, att därest tillfälligt behov av polisförstärkning för ordningens upprätthållande uppstår å landsbygden eller i sådan stad utan statspolisavdelning, som ingår i området för landsfogdens polisverksamhet, äger, närmast under länsstyrelsen, landsfogden rekvirera sådan hos statspolisavdelningens föreståndare, vilken har att i den mån det anses möjligt ställa personal till förfogande. Sådan rekvisition må emellertid jämväl göras av polischefen i orten direkt hos föreståndaren för statspolisavdelningen. I sådant fall har föreståndaren att inhämta landsfogdens besked, då tillfälle därtill gives, men eljest att ändock ställa till förfogande den personal, som anses vara erforderlig och kunna för ändamålet disponeras. Vad angår sådan stad utan statspolisavdelning, som ej ingår i området för landsfogdens polisverksamhet, gäller att rekvisition av ordningsstatspolis för stadens behov alltid skall göras av länsstyrelsen. I fall som nu sagts äger polischefen i förläggningsstaden, där så finnes lämpligt med hänsyn till tjänstgöringens krav eller andra omständigheter, förordna om tillfälligt utbyte av personal mellan statspolisavdelningen och stadens poliskår i övrigt. Sådant utbyte bör alltid ske, därest så finnes önskvärt i anledning därav att tillgänglig personal å statspolisavdelningen med hänsyn till utbildning och övriga förutsättningar icke lämpar sig för den särskilda uppgift, som är i fråga; och har statspolisavdelningens föreståndare att i sådant fall göra framställning till polischefen om utbyte. Ordningsstatspolisen är emellertid avsedd att kunna komma till användning jämväl utanför det eller de län, där den främst skall begagnas. Den är med andra ord gjord mobil på sådant sätt, att därest å en viss ort uppstår så stort behov av polisförstärkning, att det icke kan fyllas av ordningsstatspolisen för länet, sådan polis från andra län skall kunna tillkallas. För att underlätta överförandet av statspolis från ett län till annat och motverka nackdelarna av densammas fördelning på ett flertal städer har en centraliserad organisation genomförts beträffande ordningsstatspolisen. Grundläggande för denna organisation är att vissa städer i fråga om ordningsstatspolisen skola anses såsom centralstäder i förhållande till särskilt angivna län och att därest i sålunda angivet län för visst tillfälle erfordras polisförstärkning för ordningsändamål samt erforderlig styrka icke lämpligen kan ställas till förfogande u r statspolisavdelning, som är avsedd främst för länet, rekvisition av förstärkning skall ske hos föreståndaren för statspolisavdel6—440313. I

82 ningen i vederbörande centralstad. Sådan rekvisition skall göras av länsstyrelsen eller i brådskande fall av landsfogden. I händelse föreståndaren vid visst tillfälle finner, att han icke ur centralstadens statspolisavdelning kan fullgöra sålunda ingången rekvisition, äger han att för vinnande av förstärkning sammandraga ordningsstatspolis från statspolisavdelningarna i de län, vilka hänförts under centralstaden. E n a h a n d a föreskrifter gälla jämväl för det fall, att föreståndaren icke skulle k u n n a ur centralstadens statspolisavdelning fullgöra rekvisition av ordningsstatspolis från ort inom det eller de län, där centralstadens statspolis främst skall komma till användning. Jämlikt ovannämnda kungl. brev har förordnats att Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå skola anses som centralstäder, Stockholm i förhållande till Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län, Jönköping i förhållande till Kalmar län, Malmö i förhållande till Kronobergs och Blekinge län, Göteborg i förhållande till Skaraborgs län, Örebro i förhållande till Värmlands län, Gävle i förhållande till Kopparbergs län, Sundsvall i förhållande till Jämtlands län och Luleå i förhållande till Västerbottens län. Centralstadsorganisalionen är icke enbart en överorganisation inom ordningsstatspolisen i förut angiven bemärkelse utan är jämväl uppbyggd med stöd av bestämmelsen i polislagen, att stad som skall tillhandahålla statspolis är skyldig att under vissa förutsättningar såsom statspolis tillhandahålla polismän utöver det för staden bestämda antalet. I överensstämmelse härmed har i kungörelsen skyldighet föreskrivits för centralstad att u r sin egen poliskår för tjänstgöring såsom statspolis tillhandahålla, utöver det antal som eljest är bestämt för staden, ytterligare det antal polismän i särskilda tjänstegrader, som finnes vid statspolisavdelningarna i de län, vilka hänförts under centralstaden. I följd härav tillkommer det föreståndaren för statspolisavdelningen i centralstaden, därest det finnes angeläget att erhålla en mera enhetlig polisstyrka än som med tillämpning av bestämmelserna om sammandragning av ordningsstatspolisen från avdelningarna under centralstaden kan erhållas eller det eljest, såsom då särskild brådska är för handen, finnes lämpligt, hos polischefen i central staden påkalla tillämpning av ovannämnda skyldighet samt för tjänstgöring i centralstaden anmäla de polismän, som kunna erhållas från statspolisavdelningarna i de län, vilka hänförts under staden. Såsom bakgrund till sist anmärkta bestämmelse ligger till en början det förhållandet, att det vid vissa tillfällen kan vara av behovet påkallat, att en tillräckligt stor polisstyrka ställes till förfogande så snabbt som möjligt. Därest polismännen i de under centralstaden lydande avdelningarna i sådana fall först skulle sammanföras, innan en begärd polisstyrka kunde ställas till förfogande, skulle detta kunna orsaka avsevärda olägenheter. Regeln är därför den, att centralstaden i dylika fall k a n åläggas att utöver den egna statspolisavdelningens personal u r sin poliskår ställa till förfogande ytterligare ett antal polismän motsvarande de underlydande avdelningarnas personal. För att centralstaden emellertid icke skall bliva blottställd på polis genom en sådan

83 rekvisition, har statspolisavdelningens föreståndare att från de under centralstaden befintliga avdelningarna införskaffa ersättare. Följden blir alltså i själva verket den, att ett utbyte av polispersonal äger rum. Ett sådant utbyte kan även stundom vara önskvärt med hänsyn till den polistjänst, som skall fullgöras på grund av rekvisitionen. Av särskilt värde kan nämligen vara, att polisstyrkan är homogen och samövad, vartill kan komma, att centralstädernas polispersonal befinnes vara mer rutinerad än de underlydande avdelningarnas personal. Därest länsstyrelse vid tillfälligt behov av polisförstärkning icke kan erhålla tillräcklig polisstyrka ur statspolisavdelning, som är avsedd främst för länet, k a n länsstyrelsen — utom att begära hjälp från centralstaden — jämväl förfara på det sätt, att länsstyrelsen anmäler förhållandet hos statspolisintendenten, på vilken det i så fall ankommer att hos föreståndaren för den statspolisavdelning han prövar lämpligt rekvirera förstärkning. Detta tillvägagångssätt är i första hand avsett att komma till användning för den händelse den till centralstadens förfogande stående polisstyrkan icke är tillräcklig för att fylla det erforderliga behovet av polisförstärkning och det alltså är nödvändigt att erhålla tillskott från annat håll. I första rummet har man därvid tänkt på sådana fall, då en större polisstyrka kan vara behövlig för att ingripa vid ett upplopp eller eljest vid svårare oroligheter. Vid dylika tillfällen kan det bliva erforderligt att uppmobilisera hela landets ordningsstatspolis eller större delen därav. Möjligheten att verkställa en sådan uppmobilisering har lagts i statspolisintendentens hand. Men hänvändelse till statspolisintendenten kan även ske i sådana fall, då exempelvis den under centralstaden befintliga statspolisen icke kan ställas till förfogande av den anledning, att den redan är upptagen på annat håll. Statspolisintendenten har vid sådant förhållande att anskaffa den erforderliga polisförstärkningen från någon annan statspolisavdelning i landet. Därest statspolisintendenten vänder sig med sin rekvisition till föreståndaren för statspolisavdelning i en centralstad, gäller vad förut sagts angående föreståndarens rätt dels att sammandraga ordningsstatspolis från de underlydande avdelningarna och dels att hos polischefen i centralstaden påkalla tillämpning av centralstadens skyldighet att ur sin poliskår tillhandahålla polismän utöver den personal, som tjänstgör vid statspolisavdelningen. Föreståndare för statspolisavdelning äger dock icke utan vidare fullgöra rekvisition av ordningsstatspolis att användas utom de län, för vilka avdelningen främst är avsedd. Innan sådan förstärkning lämnas åligger det föreståndaren att, därest tillfälle därtill gives, inhämta medgivande, i Stockholm av länsstyrelsen i Stockholms län och i övriga städer av länsstyrelsen i det län, där avdelningen är förlagd. I den mån länsstyrelsen så förordnat eller då särskild brådska är för handen, kan sådant medgivande även lämnas av landsfogden. I avseende å ordningsstatspolisorganisationen märkes i övrigt, att i kungl. brevet den 7 maj 1943 bestämmelser meddelats om organisationen av ridande statspolis. Sådan polis skall finnas i Stockholm, Norrköping, Jönköping,

84 Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle och Sundsvall. Enligt brevet gäller, att de ordningspolismän som tillhandahållas i dessa städer skola till minst följande antal vara ridkunniga, nämligen i Stockholm 1 överkonstapel och 17 konstaplar, i Norrköping 2 konstaplar, i Jönköping 1 överkonstapel och 5 konstaplar, i Malmö 1 överkonstapel och 7 konstaplar, i Göteborg 1 överkonstapel och 9 konstaplar samt i en var av städerna Örebro, Gävle och Sundsvall 1 överkonstapel och 5 konstaplar. Därjämte regleras i brevet städernas skyldighet att tillhandahålla rum för statspolisens hästar och motorfordon; skyldigheten att tillhandahålla rum för motorfordon omfattar jämväl andra städer än sådana, där ridande statspolis skall finnas.

Reservpolisen. Reservpolisen är i motsats till statspolisen icke organiserad på särskilda avdelningar. Densamma tages ej heller i anspråk för regelbunden statlig polisverksamhet utan organisationen bygger på förpliktelse för reservpolisstäderna att ur sina poliskårer tillhandahålla visst antal polismän såsom polisförstärkning vid tillfälligt uppkommande behov. Städernas skyldighet att tillhandahålla reservpolis skall på sätt förut nämnts bestämmas för varje år på grundval av nästföregående års befolkningsuppgifter. Enligt den senast verkställda regleringen omfattar reservpolisstyrkan i riket tillsammans 248 man. Härtill kommer, att fyra städer i den ordning nedan närmare beröres åtagit sig att utöver det i lag föreskrivna antalet tillhandahålla tillhopa 9 man. Genom ett kungl. cirkulär den 21 november 1925 ha bestämmelser meddelats i vad mån reservpolismännen skola utgöras av polisbefäl. Enligt dessa bestämmelser gäller, att Stockholm och Göteborg äro pliktiga att tillhandahålla vardera en kommissarie samt Stockholm fyra och Göteborg två överkonstaplar och att en var av städerna Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Eskilstuna, Jönköping, Karlstad, Kalmar, Sundsvall och Luleå äro pliktiga att tillhandahålla en överkonstapel. Vidare må anmärkas, att enligt förenämnda kungl. brev den 7 maj 1943 förordnats, att antalet beridna rcscrvpolismän skall utgöra, i Stockholm två överkonstaplar och fjorton konstaplar, i Göteborg en överkonstapel och nio konstaplar, i Malmö fyra konstaplar, i Norrköping en överkonstapel och tre konstaplar, i Hälsingborg två konstaplar och i Sundsvall likaledes två konstaplar; dock är Hälsingborg tills vidare befriad från skyldigheten att tillhandahålla beridna reservpolismän, under villkor att reservpolisen utrustas med automobil av samma storlek, som för närvarande nyttjas av statspolisen. Vid sidan av den skyldighet att tillhandahålla reservpolis, som är ålagd vissa städer, har polislagen berett möjlighet för anordnandet av reservpolis på fri villighetens väg. Stadgande härom återfinnes i 5 § 2 momentet polislagen. Enligt detta stadgande, vilket tillkom i samband med inrättandet av statspolisen, kan stad, som är skyldig tillhandahålla reservpolis, åtaga sig att ställa ett större antal reservpolismän till förfogande än vad enligt lag åligger

85 staden. Vidare kan stad, för vilken nämnda skyldighet icke föreligger, ävensom köping, vilken är pliktig att utgöra eget polisdistrikt, förbinda sig att tillhandagå med polisförstärkning i form av reservpolis. Vill stad eller köping ingå förpliktelse i förevarande hänseende gäller jämlikt kungörelsen angående stats- och reservpolisen, att avtal härom skall ingås i Stockholm av överståthållarämbetet och eljest av länsstyrelsen. Sådant avtal må träffas antingen för visst särskilt tillfälle eller ock med avseende å framtida behov av reservpolis. I senare fallet skall avtalet för varje man gälla för viss tid, ej kortare än ett år. I fråga om rekvisition av reservpolis stadgas i nämnda kungörelse, att där i visst fall ordningsstatspolis till tillräckligt antal icke står till buds eller det finnes lämpligare att anlita reservpolis, må sådan tillkallas. Vid avgörande, huruvida statspolis eller reservpolis skall anlitas eller huruvida reservpolis från den ena eller den andra staden skall användas, skall hänsyn tagas till den föreliggande uppgiftens art, varjämte skall beaktas, att statsverket icke onödigtvis åsamkas kostnader samt att reservpolis ej må tillkallas från stad, varest genom reservpolisens borttagande ordningens upprätthållande skulle äventyras. För användande av reservpolis inom det län, där densamma är anställd, fordras rekvisition av länsstyrelsen eller i brådskande fall av landsfogden; rekvisition skall ske hos polischefen i vederbörande reservpolisstad. Om användande av reservpolis påkallas inom annat län, ankommer det på chefen för socialdepartementet att efter framställning av länsstyrelsen i det län, där reservpolisen erfordras, förordna om dess tillkallande. Befogenhet att hos chefen för socialdepartementet göra framställning om tillkallande av reservpolis tillkommer jämväl statspolisintendenten, då till denne inkommit anmälan från länsstyrelse om behov av polisförstärkning.

Om förmanskap och chefskap vid ordningsstatspolisens och reservpolisens tjänstgöring utom förläggningsstallen. I kungörelsen angående stats- och reservpolisen meddelas rörande förmanskapet och chefskapet vid ordningsstatspolisen och reservpolisen följande bestämmelser. Då ordningsstatspolis eller reservpolis är stadd i tjänstgöring utom förläggningsstaden, tillkommer förmanskapet över styrkan den av polismännen, som har den högsta tjänstegraden. Finnes intet befäl eller ingå i styrkan flera befäl av samma grad, må bestämmelse om förmanskapet lämnas i den om förrättningen lämnade ordern; sker tillfälligtvis samling utan att sådan bestämmelse blivit meddelad, föres befälet av den i högsta tjänstegraden äldste. Där ej annat föreskrivits, står styrkan under chefskap av polischefen i den ort, där tjänstgöringen äger rum. Denne äger förordna, att jämväl andra å orten tjänstgörande polismän skola lyda under den, som enligt vad ovan sagts har förmanskapet över styrkan, samt må även i övrigt åt denne, i den om-

SG f a t t n i n g d e t finnes lämpligt, ö v e r l å t a l e d n i n g e n vid o r d n i n g e n s lande å orten.

upprätthål-

T j ä n s t g ö r s t y r k a n å l a n d s b y g d e n eller i stad, som tillhör o m r å d e t för l a n d s fogdens p o l i s v e r k s a m h e t , m å landsfogden själv u t ö v a c h e f s k a p över s t y r k a n j ä m t e a n d r a p o l i s m ä n å o r t e n s a m t ö v e r t a g a l e d n i n g e n vid o r d n i n g e n s u p p rätthållande därstädes. Landsfogden äger därvid s a m m a rätt att förordna o m l y d n a d s p l i k t o c h att överlåta l e d n i n g e n vid o r d n i n g e n s u p p r ä t t h å l l a n d e å förm a n n e n för s t y r k a n s o m enligt v a d n y s s n ä m n t s t i l l k o m m e r v e d e r b ö r a n d e polischef. L ä n s s t y r e l s e n m å ock f ö r o r d n a , att d e n som h a r f ö r m a n s k a p e t över styrk a n eller a n n a t polisbefäl skall d i r e k t u n d e r l ä n s s t y r e l s e n u t ö v a c h e f s k a p e t över s t y r k a n j ä m t e d e n övriga polispersonal, s o m m å f i n n a s å orten, i p o lischefens ställe u t ö v a d e c i v i l m y n d i g h e t t i l l k o m m a n d e b e f o g e n h e t e r n a s a m t h a v a l e d n i n g e n vid o r d n i n g e n s u p p r ä t t h å l l a n d e d ä r s t ä d e s . D ä r statspolisint e n d e n t e n åtföljer p o l i s s t y r k a vid t j ä n s t g ö r i n g å l a n d s b y g d e n eller i stad, v a r est p o l i s m ä s t a r e ej finnes, skall s å d a n t f ö r o r d n a n d e , såvitt ej s ä r s k i l d a skäl till a n n a t f ö r a n l e d a , m e d d e l a s h o n o m . I motiven till förevarande bestämmelser framhölls, att vid statspolismännens tjänstgöring ute i ett visst landsfiskalsdistrikt eller i en viss stad borde chefskapet principiellt tillkomma polischefen på platsen (landsfiskalen, resp. stadens polischef), vilken hade befälet över annan polispersonal på platsen och vore ansvarig för ordningen därstädes. Å andra sidan vore tydligen i många situationer den lokale polischefen icke den bäst skickade att ha befälet. I många fall syntes detta komma att regleras på det sätt, att polischefen överläte åt det statspolisbefäl, som egentligen endast under polischefen hade befälet över statspolismännen, att vidtaga erforderliga dispositioner och taga den omedelbara ledningen på platsen i analogi med vad som ofta skedde i stad, där borgmästaren vore polischef men särskild kommissarie funnes. Statspolisbefälet borde ha skyldighet att i dylika situationer på uppdrag av polischefen taga befälet även över den lokala polispersonalen. Tydligen vore emellertid nu antydda möjligheter icke tillfyllest och vunnes därigenom icke alltid önskvärd klarhet rörande befälsrätten och ansvaret. Vid allvarliga tillfällen kunde det ofta vara av stor vikt, att den lokale polischefen helt fritoges från ledningen och att denna från början lades i händerna på mera erfaret polisbefäl. Avgörandet huruvida detta borde ske syntes böra ankomma på den myndighet, som låtit sända statspolisen till platsen. Då landsfogde eller länsstyrelse beordrade statspolismän jämte befäl till tjänstgöring på viss ort, borde således kunna förordnas, att det medföljande befälet skulle ha chefskapet över den på orten sammandragna polisstyrkan. Länsstyrelse borde givetvis som nu kunna uppdraga sådant chefskap även åt landsfogden. Regel syntes böra bliva, att då i spetsen för en statspolisstyrka på landsbygden stode en befälsperson av kommissaries grad, denne tilldelades det omedelbara befälet, direkt under länsstyrelsen, över polispersonalen på platsen, samt ansvaret för ordningens upprätthållande därstädes, men detsamma syntes stundom komma att bliva fallet även i fråga om överkonstapel. I fråga om stad syntes det ibland kunna vara naturligt, att även kommissarie ställdes under stadens polischef. Då statspolisintendenten på eget initiativ eller länsstyrelsens begäran stode i spetsen för en statspolisstyrka, borde länsstyrelsen alltid tillägga honom det direkta befälet över polispersonalen på platsen; det undantag härifrån, som borde gälla om statspolis användes i en polismästarstad, vore knappast av praktiskt intresse, alldenstund statspolisintendentens personliga ingripande i sådana fall icke syntes ifrågakomma. Det sagda hade mot-

87 svarande tillämplighet även då en utkallad styrka förstärkts med reservpolis eller uteslutande bestode av reservpolis. Skillnaden mellan dessa båda slag av polis skulle egentligen framträda endast i fråga om sättet för rekvisition och ersättningen till staden. Kriminalstatspolisen. De särskilda kriminalstatspoliskårerna framgå av tablån Bil. III till betänkandets andra del. Jämväl kriminalstatspolisen är vad de tre största städerna beträffar sammanförd för flera län. Kriminalstatspolisen i Stockholm skall användas främst i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands och Västmanlands län, kriminalstatspolisen i Malmö främst i Malmöhus och Kristianstads län och kriminalstatspolisen i Göteborg främst i Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län. I övrigt är kriminalstatspolisen avsedd att främst komma till användning inom det län där den är stationerad; att märka är att kriminalstatspolis även finnes i viss omfattning stationerad i Södermanlands, Gotlands, Älvsborgs och Västmanlands län. Någon centralstadsorganisation finnes icke inom kriminalstatspolisen. Rörande kriminalstatspolisen meddelas i kungörelsen angående stats- och reservpolisen bestämmelser av huvudsakligen följande innehåll. Kriminalstatspolisen skall i första hand användas såsom kriminalpolis å landsbygden och i stad, där kriminalpolisavdelning icke finnes. Under länsstyrelsen har landsfogden att i samråd med statspolisavdelningens föreståndare eller, därest sådan avdelning icke finnes, med polischefen i staden meddela närmare föreskrifter rörande kriminalstatspolisens tjänstgöring. Statspolisavdelningens föreståndare utövar den omedelbara ledningen av den vid avdelningen tjänstgörande kriminalstatspolisen. Därest kriminalpolispersonal erfordras å landsbygden eller i stad, där kriminalpolisavdelning icke finnes, äger polismyndighet, som där har att leda förberedande undersökning i brottmål, att rekvirera sådan personal hos vederbörande statspolisavdelnings föreståndare eller, där sådan avdelning icke finnes, hos polischefen i staden. Föreståndaren eller polischefen har därvid att såvitt möjligt ställa kriminalstatspolis till förfogande. Ä ort, där kriminalstatspolis från städer i olika län är avsedd att kunna komma till användning, skall i första hand användas kriminalstatspolis från stad inom länet. När särskilda omständigheter därtill föranleda må emellertid efter beslut av länsstyrelsen i fråga om den stad från vilken kriminalstatspolis skall rekvireras avvikelse ske från vad eljest är stadgat. Under tid, då kriminalstatspolisman icke tages i anspråk för tjänstgöring utom förläggningsstaden, må han användas inom denna. Påkallas hans biträde utom staden, medan han inom denna är sysselsatt med visst arbete, vilket icke lämpligen k a n avbrytas, m å i hans ställe annan i staden anställd kriminalpolisman ställas till förfogande. Rörande kriminalstatspolisen må vidare framhållas, att enligt kungl. brevet den 7 maj 1943 kriminalpolismän i olika städer, omfattande tillhopa 1 kommissarie, 4 överkonstaplar och 25 konstaplar, äro avsedda att huvudsakligen användas för bekämpande av olovlig rusdryckshantering.

88 Statens kostnader för statspolisorganisationen och reservpolisorganisationen. Rörande statspolisen torde till en början böra anmärkas, att samma skyldigheter i ekonomiskt hänseende som åvila polisdistrikten i förhållande till den för polisdistriktens eget behov anställda polispersonalen jämväl åvila städerna i förhållande till statspolispersonalen. Städerna skola även tillhandahålla för statspolisens verksamhet erforderliga arbetslokaler och andra utrymmen, varjämte de skola svara för personalens uniformering. Beväpning samt annan utrustning än uniform ävensom för statspolisverksamheten erforderlig materiel ombesörjes däremot av statsverket. Städernas kostnader för statspolisen ersättas i form av statsbidrag. I 15 § 1 momentet 2 stycket polislagen stadgas sålunda, att stad, som är skyldig tillhandahålla statspolis, skall gottgöras så stor del av stadens kostnader för avlöning, pensionering, begravningshjälp och andra förmåner åt sin polispersonal i särskilda tjänstegrader, som belöper å det antal statspolismän i motsvarande grader, som staden är pliktig tillhandahålla. Dessutom skall stad åtnjuta ersättning med skäligt belopp för stadens kostnad för anskaffande av rum för statspolisavdelningens hästar och fordon samt för särskild kostnad, som staden kan hava haft för erforderlig expeditionslokal. Närmare regler för ersättningens beräknande äro meddelade i kungörelsen den 24 november 1932 angående statsbidrag till polisväsendet. Bestämmelserna äro såvitt angår ersättningen för lönekostnader grundade på den principen, att som skyldigheten att tillhandahålla statspolis innebär att vederbörande stad är pliktig uppställa ett visst antal polismän (icke vissa polismän) för ändamålet, den naturliga konsekvensen härav är, att staten för varje statspolisman betalar staden den lön, som i medeltal utgått till en stadens polisman i samma tjänstegrad. Med hänsyn härtill föreskrives i kungörelsen, att för en var av de polismän, som stad är pliktig tillhandahålla såsom statspolis äger staden åtnjuta ersättning med belopp motsvarande den beräknade medellönen för tjänstegraden. Sådan medellön skall anses utgöra tolv gånger den månadslön, vartill de ordinarie befattningshavarna i graden den 1 juli under året i medeltal varit berättigade vid full tjänstgöring i samma grad. Tillägg eller avdrag som äro beroende påi levnaiskostnadernas växling skall vid månadslönens beräknande upptagas till belopp motsvarande det procenttal, som under året i genomsnitt tillämpats ror beloppens beräknande. Därest stad skall tillhandahålla polisman i befattning, vartill motsvarighet icke finnes vid stadens poliskår i övrigt, skall för sådan polisman ersättning utgå med belopp motsvarande den för befattningen bestämda lönen. Av bestämmelserna torde vidare böra framhållas, att ersättningen för pensioneringskostnaderna utgår för varje statspolisman med ett årligt belopp efter vissa i kungörelsen angivna grunder, så bestämda att beloppet enligt försäkringstekniska grunder kan antagas motsvara stadens pensioneringskostnader i genomsnitt för personalen inom den tjänstegrad polismannen tillhör. Har polismannen icke tillförsäkrats viss bestämd tjänste-

89 pension eller finnes motsvarighet till befattningen icke vid stadens poliskår i övrigt, ankommer det på Kungl. Maj:t att för varje särskilt fall bestämma, h u r ersättningen för pensioneringskostnaden skall bestämmas. I kungörelsen meddelas vidare föreskrifter om de grunder enligt vilka ersättning för uniformeringskostnader samt för tillhandahållandet av lokaler och andra utrymmen m. m. skola beräknas. I fråga om statens kostnader för reservpolisen gälla enligt 15 § 4 momentet polislagen följande bestämmelser. Till stad, som skall tillhandahålla reservpolismän, utgår statsbidrag för varje reservpolisman, som skall tillhandahållas, med en tredjedel av de sammanlagda löneförmåner, som årligen tillkomma i distriktet anställd polisman med lägsta lön inom den tjänstegrad, reservpolismannen skall tillhöra; dock att, därest stad skall tillhandahålla jämväl statspolis, statsbidraget skall utgå med en sjättedel av löneförmånerna. I den mån reservpolismännen skola vara beridna, utgår därjämte statsbidrag med hälften av stadens kostnader för hållande av erforderligt antal hästar och utrustning för dessa. Sistnämnda kostnad skall beräknas enligt vissa grunder, som äro bestämda i kungörelsen angående statsbidrag till polisväsendet. — Att lägre statsbidrag skall utgå till reservpolismännens avlöning i stad, som är skyldig tillhandahålla statspolis, än i annan reservpolisstad beror därpå, att man ansett tillkomsten av statspolisavdelning medföra sådana fördelar för en stad, att en nedsättning i det eljest utgående statsbidraget till reservpolismännen kan vara motiverad. Till reservpolisstad som åtagit sig att för viss tid tillhandahålla reservpolismän utöver det antal, som staden enligt lag är skyldig tillhandahålla, utgår för varje sådan reservpolisman statsbidrag med en sjättedel av de nyssnämnda löneförmånerna; dock allenast i den mån staden kan visa, att lämpliga och tjänstbara personer, vilka tidigare innehaft befattningar som ordinarie polismän i stad och vilkas ålder med högst fem år överstiger den för stadens polismän i motsvarande tjänstegrad gällande pensionsåldern, enligt överenskommelse med staden stått till förfogande att vid utkallande av reservpolispersonal tjänstgöra som ersättare. Statsbidrag till reservpolismän kan emellertid sammanlagt utgå för högst dubbla det antal, som staden är skyldig tillhandahålla. I fråga om annan stad eller om köping som förbinder sig att tillhandahålla reservpolis finnas bestämmelser icke meddelade om grunderna för den årliga gottgörelsen. Ersättningen får i stället göras beroende på överenskommelse i varje särskilt fall. Den gottgörelse varom nu varit fråga utgår oberoende av huruvida reservpolispersonal tagits i anspråk eller icke. Har polisdistrikt tillhandahållit reservpolispersonal, bestrider statsverket jämväl distriktets avlöningskostnader för reservpolismännen under den tid de tjänstgjort utom staden ävensom alla av tjänstgöringen uppkommande särskilda kostnader. Ersättningen för avlöningskostnaderna utgår härvid efter samma grunder, som gälla i avseende ersättningen för statspolisens avlöningskostnader.

90 Vad angår statens utgifter i övrigt må anmärkas, att därest polisman tjänstgjort såsom stats- eller reservpolis utom det polisdistrikt, i vilket han är anställd, utgår till polismannen av statsmedel resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet med vissa i kungörelsen angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. angivna jämkningar.

L a n d s t i n g sp o lis och polismän, a v s e d d a för h e l a r i k e t s behov. Landstingspolis. I 3 § polislagen stadgas, att till förstärkning av den för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda polispersonalen inom visst landstingsområde må polismän anställas för landstingsområdet. Genom denna bestämmelse har möjlighet beretts landstingen att på frivillighetens väg organisera landstingspolis. Sedan statspolisen övertagit de arbetsuppgifter, som åvilade den tidigare landstingspolisen, har landstingspolisen emellertid mist sin betydelse och ställts på avskrivning. För närvarande finnes icke någon i tjänst varande landstingspolis. Polismän, avsedda för hela r i k e t s behov. Enligt 4 § polislagen gäller, att i de polisdistrikt Kungl. Maj:t bestämmer skola polismän för hela rikets behov finnas anställda. Med stöd av detta stadgande hava statspolisintendentens anställningsförhållanden reglerats. Enligt ett kungl. brev den 14 juli 1932 har sålunda föreskrivits, att statspolisintendenten skall vara anställd hos Stockholms stad och att avlöning och övriga förmåner skola utgå enligt de för polisintendent i Stockholm gällande regler. Vidare har jämlikt förevarande stadgande i polislagen föreskrivits, att i vartdera av Eda sockens polisdistrikt samt Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma polisdistrikt skall finnas anställd en polisman för hela rikets behov med huvudsaklig uppgift att biträda vid gränstrafikens övervakande; polismannen i det förstnämnda polisdistriktet skall vara stationerad i Charlottenberg och polismannen i det sistnämnda polisdistriktet i Eds municipalsamhälle. Föreskrifterna äro meddelade i kungl. brev den 27 mars 1931 och den 15 juni 1934, därvid tillika bestämts att vid uppkommande ledighet å befattning densamma ej må utan Kungl. Maj:ts tillstånd återbesättas. Sedan ledighet inträffat å befattningen i Eda polisdistrikt har genom ett kungl. brev den 30 december 1940 förordnats, att befattningen må återbesättas endast tills vidare. De kostnader, som med föranledande av ovanstående bestämmelser uppkomma för de berörda polisdistrikten, skola jämlikt 15 § 1 momentet polislagen gottgöras polisdistrikten av statsmedel.

91 Poliskåren i Boden. Poliskåren i Boden är en statlig poliskår. Kåren tillkom den 1 oktober 1942 genom samordning av den tidigare fästningspoliskåren och den kommunala poliskåren i Bodens stad. Samordningen möjliggjordes genom att den kommunala poliskåren förstatligades. Jämväl stadsfiskalsbefattningen i staden blev förstatligad och till denna befattning knöts befattningen som polischef vid kåren. Bestämmelser om poliskåren äro meddelade i kungörelse den 30 juni 1942 och för stadsfiskalen har samma dag utfärdats instruktion. Enligt kungörelsen omfattar verksamheten vid poliskåren följande uppgifter: upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom Bodens stad; verkställande av spaning och utredning angående dels brott och förseelser, som begåtts inom Bodens stad och höra till allmän domstol, dels ock brott, vilka begåtts inom Bodens fästnings skyddsområde och höra till krigsdomstol, där på grund av sakens beskaffenhet utredningen finnes icke lämpligen böra verkställas av militär myndighet; handhavande av främlingskontroll och underrättelsetjänst inom skyddsområdet; utövande inom Bodens stad av den verksamhet i övrigt, som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess egenskap; samt fullgörande av bevakningstjänst och i samband därmed ordningshållning jämväl inom den del av skyddsområdet, som är belägen utanför staden. Landsfiskalerna i Överluleå och Edefors landsfiskalsdistrikt äga att efter landsfogdens bestämmande vid behov för undersökning i brottmål rekvirera personal ur poliskåren. Jämväl i övrigt skall personal ur kåren kunna tillfälligtvis tagas i anspråk utanför polisdistriktet i likhet med statspolis. Förhållandet mellan kommendanten i Bodens fästning och poliskåren har reglerats på följande sätt. På kommendanten ankommer att till polischefen lämna uppgift å de delar av fästningens skyddsområde, där polisbevakning bör ske, samt att angiva vilka önskemål i övrigt, som ur militär synpunkt föreligga beträffande poliskårens användning inom skyddsområdet. Själva ledningen av polisens arbete handhaves av polischefen, därvid det åligger honom att tillmötesgå de av kommendanten angivna önskemålen i den mån polischefen ej finner, att trängande polisuppgifter av annat slag därigenom skulle eftersättas. Vidare gäller, att polischefen skall genom veckorapporter hålla kommendanten underrättad om de inom poliskåren handlagda ärendena rörande militära förhållanden inom skyddsområdet. Till polischefens förfogande har ställts en av kommendanten beordrad militärassistent i och för tillgodoseendet av kravet på militär sakkunskap vid bedömandet av frågor som äga samband med Bodens fästning och dess garnison samt för säkerställandet av samarbetet med de militära myndigheterna.

92 Statspolisintendenten har tillagts inspektionsrätt över kåren ävensom befogenhet att lämna anvisningar för tjänsten. Personalbeståndet vid kåren framgår av tablån Bil. I till betänkandets andra del. Mellan staten och Bodens stad har ingåtts ett avtal i anledning av statens övertagande av ansvaret för polisverksamhetens upprätthållande i staden. Enligt detta avtal har staden åtagit sig att kostnadsfritt tillhandahålla erforderliga expeditions- och övriga tjänstelokaler samt garage för hela poliskårens behov samt att utan ersättning svara för lokalernas underhåll och uppvärmning ävensom yttre renhållning kring desamma. Staden har utan gottgörelse till kronan överlämnat all i stadens ägo befintlig polisutrustning samt alla av stadens poliskår nyttjade lösa inventarier. Härutöver skall staden årligen till kronan erlägga ett visst kontant bidragsbelopp, bestämt med utgångspunkt från stadens medelkostnad för avlöning och pension till befattningshavarna under femårsperioden närmast före förstatligandet. Jämkning av beloppet skall av kronan eller staden efter uppsägning kunna påyrkas vart femte år. I avtalet har vidare intagits den bestämmelsen, att därest Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om ändrade grunder för skyldigheten att utgöra kostnaden för polisväsendet i riket, skall avtalet upphöra att gälla den dag de nya bestämmelserna träda i kraft.

Malmfältspolisen. Jämlikt beslut den 26 maj 1899 utarrenderade Kungl. Maj:t med riksdagens medgivande för en tid av 50 år dels till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag viss kronan tillhörig mark i Jukkasjärvi socken dels ock till aktiebolaget Gellivare malmfält viss kronan tillhörig mark i Gällivare socken. Det senare bolagets rätt har sedermera överlåtits å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och arrendetiden har i båda fallen förlängts att gälla till och med utgången av år 1957. Bolagen förbundo sig i arrendeavtalen att tillhandahålla länsstyrelsen i Norrbottens län erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som till ordningens vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast därintill belägna områden samt å Malmberget och närmast därintill belägna område av länsstyrelsen förordnades. Till följd av den skyldighet, som sålunda åvilar Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, bestrider bolaget kostnaden för viss i Malmbergets och Kiruna municipalsamhällen stationerad polispersonal, den s. k. malmfältspolisen. Kåren utgöres av sammanlagt 2 överkonstaplar, 1 kriminalkonstapel och 12 ordningskonstaplar, därav i Malmberget 1 överkonstapel och 3 ordningskonstaplar samt i Kiruna 1 överkonstapel, 1 kriminalkonstapel och 10 ordningskonstaplar. Personalen tillsättes av länsstyrelsen, som även utbetalar densammas löner av medel som bolaget tillhandahåller. Personalen finnes upptagen i tablån Bil. IV till andra delen av betänkandet.

93 Tjänstetillsättning, kompetens villkor, tjänstledighet, förordnande av vikarie, disciplinär bestraffning; m. na. Landsfogdar och laudsfogdeassistenter. Enligt landsfogdeinstruktionen gäller, att landsfogde tillsättes av Kungl. Maj:t genom fullmakt. Ledigbliven befattning kungöres av länsstyrelsen och tillsättningen sker efter det länsstyrelsen och justitiekanslersämbetet avgivit yttrande över sökandena. För behörighet att erhålla landsfogdetjänst fordras att hava avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och a) under sammanlagt minst två och ett halvt år tjänstgjort såsom rättsbildat biträde i domsaga eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, samt därunder innehaft förordnande att förvalta domarämbete eller att tjänstgöra som ledamot i rådhusrätt som nyss sagts; b) undergått teoretisk polisutbildning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser; samt c) förvärvat erfarenhet i åklagar- och polisgöromål genom tjänstgöring i olika grenar av sådan verksamhet. Denna kompetens brukar vanligen benämnas landsfogdekompetens. Den teoretiska polisutbildningen avser genomgång av s. k. polischefskurs. Sådan kurs anordnas enligt Kungl. Maj:ts för varje gång meddelade beslut. Hittills ha tre kurser varit anordnade, den första år 1936 vid Stockholms polisverk och under ledning av styrelsen för polisskolan i Stockholm samt de båda övriga åren 1938 och 1941 vid statens polisskola. Deltagare i kurserna ha utsetts av Kungl. Maj:t efter ansökning, som ingivits till socialdepartementet. Såsom villkor för tillträde har bland annat gällt, att sökande skolat förete intyg om fullgjord praktisk polistjänstgöring. Bestämmelser rörande omfattningen av denna tjänstgöring ha icke utfärdats. I praxis har emellertid fordrats minst 4 månaders tjänstgöring vid kriminalpolisavdelning. Enligt de föreskrifter, som meddelats för den senast hållna kursen, vilken pågick omkring 22 veckor, omfattade undervisningen följande ämnen: ordningspolistjänst, kriminalpolistjänst, polisförfattningar, rättsmedicin, bokföring med revisionslära, bruket av tjänstevapen m. m., motorfordonskunskap och socialkunskap, varjämte eleverna deltogo i en av luftskyddsinspektionen anordnad undervisning i gasskydds- och luftskyddstjänst. I fråga om tjänstledighet gäller, att landsfogde äger med iakttagande av vad därom särskilt är stadgat tillgodonjuta semester å tid som justitiekanslersämbetet efter samråd med länsstyrelsen bestämmer. Annan ledighet än semester må i fall av behov i enahanda ordning beviljas landsfogde under högst fyrtiofem dagar årligen. Är fråga om kortare ledighet för semester eller kortare ledighet i annat fall, äger länsstyrelsen bevilja sådan ledighet under sammanlagt fjorton dagar årligen.

94 Om tjänstledighet för längre tid än i föregående stycke sägs beslutar Kungl. Maj:t. Vikarie för landsfogde under semester eller annan ledighet som beviljas av justitiekanslersämbetet i samråd med länsstyrelsen eller av länsstyrelsen ensam förordnas i enahanda ordning som gäller i fråga om beviljande av ledighet. Vid ledighet i andra fall förordnas vikarie av Kungl. Maj:t, sedan justitiekanslersämbetet och länsstyrelsen avgivit yttranden i ärendet. Är i fall, där länsstyrelsen ej äger förordna vikarie, skyndsamhet av nöden, äger länsstyrelsen förordna om tjänstens uppehållande under tiden, intill dess vikarie blivit i vederbörlig ordning förordnad. Såsom vikarie för landsfogde må endast förordnas därtill behörig landsfogdeassistent eller ock ordinarie distriktsåklagare eller annan lämplig person, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Rörande landsfogdes ställning i disciplinärt hänseende stadgas i instruktionen, att därest landsfogde finnes icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger justitiekanslersämbetet meddela honom föreställning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, sker åtal inför hovrätt. Har åtgärd vidtagits för landsfogdes ställande under åtal, äger justitiekanslersämbetet avstänga honom från tjänstgöring intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Befattningen såsom landsfogdeassistent tillsättes genom förordnande av länsstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet och efter förslag av landsfogden. Förordnande meddelas för sex kalendermånader räknat från och med den 1 juli eller den 1 januari eller för tolv kalendermånader räknat från och med förstnämnda dag eller för återstående del av sålunda angivna tider. För behörighet att emottaga förordnande gälla samma villkor som för behörighet till landsfogdebefattning; dock att krav som ovan under moment c) angives icke är uppställt. Vad angår tjänstledighet gäller, att landsfogdeassistent åtnjuter semester å tid, som landsfogden bestämmer; samt att landsfogden äger bevilja landsfogdeassistent annan ledighet under högst åtta dagar varje halvår. Under ledighet för landsfogdeassistent svarar landsfogden själv för göromålen i den mån vikarie ej förordnats. Är fråga om ledighet under längre tid än nyss sagts eller finner landsfogden vikarie erforderlig, skall ansökan om ledigheten göras hos länsstyrelsen, som har att i ärendet besluta. Såsom vikarie må förordnas endast den som uppfyller de för landsfogdeassistentbefattning föreskrivna villkor; dock att där förordnandet ej avser längre tid än en månad, jämväl annan lämplig person, som avlagt för utövandet av domarämbete föreskrivna kunskapsprov, må förordnas som vikarie. För brott och förseelser i tjänsten svarar landsfogdeassistent ävensom vikarie för denne inför allmän underrätt; dock gäller tillika, att därest landsfogdeassistent i sin tjänstgöring visat sig oskicklig, vårdslös eller försumlig, äger länsstyrelsen skilja honom från förordnandet.

95 Polismästare, polisintendenter, polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier. Tillsättningen av polismästare är icke enhetligt reglerad. Tillsättningsmyndighet är för vissa befattningar Kungl. Maj:t, för andra befattningar justitiekanslersämbetet och för åter andra befattningar länsstyrelse eller stadsfullmäktige. 1) Kungl. Maj:t tillsätter polismästare i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro och Eskilstuna. Polismästaren i Stockholm är förtroendeämbetsman. Tillsättningen sker efter anmälan av överståthållaren. Fullmakt utfärdas å tjänsten. I Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Örebro sker tillsättningen efter förslag av stadsfullmäktige. Förslaget upptager tre personer, bland vilka Kungl. Maj:t utnämner en till innehavare av befattningen. I avseende å Örebro är att uppmärksamma, att stadsfiskalsbefattningen, vilken kan förenas med polismästarbefattningen, tillsättes i den för stadsfiskalsbefattningar i allmänhet gällande ordning. I fråga om den förenade polismästar- och stadsfiskalsbefattningen i Eskilstuna gäller, att magistraten på anmodan av justitiekanslersämbetet kungör uppkommen ledighet å befattningen och att densamma tillsättes efter det utlåtande över inkomna ansökningar avgivits av magistraten, landsfogden och länsstyrelsen samt justitiekanslersämbetet. 2) Justitiekanslersämbetet tillsätter polismästare i Linköping, Västerås, Jönköping, Karlstad och Halmstad. I samtliga städer är befattningen förenad med stadsfiskalsbefattning. Magistraten kungör ledigbliven befattning, vilken tillsättes efter det utlåtande över de sökande avgivits av magistraten, landsfogden och länsstyrelsen. 3) Länsstyrelsen tillsätter polismästare i Borås och Uppsala. Befattning kungöres av magistraten, som upprättar förslag till tjänstens besättande. Stadsfiskalsbefaltningarna i dessa båda städer, vilka kunna innehavas gemensamt med polismästarbefattning, följa i tillsättningshänseende bestämmelserna för stadsfiskalsbefattningar i allmänhet. 4) Stadsfullmäktige tillsätta polismästare i Gävle, Karlskrona och Lund, därvid reglerna för tillsättning av rådmansbefattning tillämpas. I Karlskrona gäller den bestämmelsen, att magistraten förordnar rådmännen att bestrida envar den rådmansbefattning, till vilken han prövas lämpligast. Innan förordnande meddelas beträffande inskrivningsrådmans- och polismästarbefattningen skall yttrande inhämtas från landsfogden. För polismästarbefattningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö finnas inga särskilda bestämmelser om kompetensvillkor meddelade. För polismästarbefattningarna i Norrköping, Örebro, Borås och Uppsala samt för rådmans- och polismästarbefattningarna i Karlskrona, Gävle och Lund gälla samma behörighetsvillkor som för rådmanstjänst i vederbörande stad. För polismästarbefattningen i Hälsingborg fordras att hava avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kompetensprov samt, där ej Kungl.

96 Maj :t på grund av andra meriter hos sökande funnit skäl medgiva undantag, att hava fullgjort den tjänstgöring och undergått den utbildning, som kräves för landsfogde tjänst. För polismästarbefattningen i Eskilstuna gälla samma fordringar som för landsfogdetjänst; Kungl. Maj:t äger dock att på grund av andra meriter hos sökande dispensera från detta villkor. Motsvarande bestämmelser gälla för polismästarbefattningarna i Linköping, Västerås, Jönköping, Karlstad och Halmstad; dock att justitiekanslersämbetet här äger meddela dispens från kravet på landsfogdekompetens. Polismästaren i Stockholm åtnjuter semester i enlighet med den fördelningsplan som av överståthållarämbetet upprättas för befattningshavarna vid ämbetet. Annan ledighet än semester kan av överståthållarämbetet meddelas polismästaren i Stockholm under högst 45 dagar. Erfordras ledighet under längre tid, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. Vikarie för polismästaren vid semester, annan ledighet, tjänsteresa eller vakans förordnas av överståthållarämbetet; dock att då fråga om ledighet hänskjutits till Kungl. Maj:t jämväl förordnande angående vikarie skall meddelas av Kungl. Maj:t. Polismästaren i Göteborg åtnjuter sig tillerkänd semester å tid som han efter polisdomarens hörande bestämmer och för länsstyrelsen och Göteborgs stads drätselkammare kungör. Tjänstledighet för polismästaren under a n n a n tid meddelas av länsstyrelsen, som även förordnar vikarie för honom. Semester och annan ledighet för polismästare i Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Gävle, Uppsala och Karlskrona meddelas av länsstyrelsen, som även förordnar vikarie. — För stadsfiskalsbefattningarna i Örebro, Borås och Uppsala gälla i detta hänseende bestämmelserna för dylika befattningar i allmänhet. Bestämmelserna för stadsfiskalsbefattningarna i avseende å tjänstledighet m. m. skola även tillämpas i avseende å de förenade polismästar- och stadsfiskalsbefattningarna i Eskilstuna, Västerås, Jönköping, Karlstad och Halmstad. Rörande polismästar- och stadsfiskalsbefattningen i Linköping gäller, att länsstyrelsen äger meddela befattningshavaren semester eller annan ledighet under högst en månad årligen. Om tjänstledighet för längre tid beslutar justitiekanslersämbetet efter samråd med länsstyrelsen. Vikarie för befattningshavaren under semester eller annan ledighet förordnas i enahanda ordning som i fråga om beviljande av ledighet. Vid ledighet i andra fall eller under vakans förordnas om tjänstens uppehållande av justitiekanslersämbetet efter samråd med länsstyrelsen. Är i fall, där länsstyrelsen ej äger förordna vikarie, skyndsamhet av nöden, äger länsstyrelsen förordna om tjänstens uppehållande till dess vikarie blivit i vederbörlig ordning förordnad. Tjänstledighet för polismästaren i Lund meddelas av magistraten, som tillika förordnar om tjänstens uppehållande. Länsstyrelsen skall underrättas om ledigheten och om vikarieförordnandet.

97 Polismästaren i Stockholm svarar för fel eller försummelse i tjänsten inför Svea hovrätt. Vidtages åtgärd för hans ställande under åtal, äger överståthållarämbetet avstänga honom från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen genom laga kraftägande beslut annorlunda förordnar. Polismästaren i Hälsingborg kan av länsstyrelsen meddelas föreställning, därest han icke behörigen iakttager sina tjänsteplikter. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, skall åtal äga rum inför hovrätten över Skåne och Blekinge. Har åtgärd vidtagits för polismästarens ställande under åtal, äger länsstyrelsen avstänga honom från tjänstgöring intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. I fråga om polismästarna i Linköping och Karlstad har justitiekanslersämbetet enahanda befogenheter som länsstyrelsen i avseende å polismästaren i Hälsingborg. Åtgärd som justitiekanslersämbetet vidtagit skall skyndsamt av ämbetet bringas till länsstyrelsens kännedom. I övrigt innehålla vederbörande instruktioner icke några bestämmelser för polismästarna i förevarande avseende. Polisintendent och polisassessor i Stockholm tillsättas av Kungl. Maj:t; polisintendent efter anmälan av överståthållarämbetet medelst förordnande tills vidare och polisassessor efter förslag av överståthållarämbetet medelst fullmakt. Polisnotarie i Stockholm tillsättes av överståthållarämbetet genom konstitutorial. Särskilda behörighetsföreskrifter finnas icke utfärdade för någon av dessa befattningar. Befattningshavarna åtnjuta semester i enlighet med den av överståthållarämbetet uppgjorda fördelningsplanen. Annan ledighet än semester äger överståthållarämbetet bevilja polisintendent eller polisassessor under högst 120 dagar årligen. Erfordras sådan ledighet för längre tid, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Vikarie för polisintendent förordnas av överståthållarämbetet; dock att där fråga om ledigheten hänskjutes till Kungl. Maj:ts avgörande, jämväl förordnande angående vikarie meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänstledighet av annan grund än semester beviljas polisnotarie av Överståthållarämbetet, som även förordnar vikarie såväl vid semester som annan ledighet. Polisintendent i Stockholm svarar för fel och försummelser i ämbetet inför Svea hovrätt. Skulle polisassessor i Stockholm finnas icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger överståthållarämbetet meddela honom föreställning. Låter han sig därav ej rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, äger överståthållarämbetet vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal inför Svea hovrätt. Vidtages åtgärd för polisintendents eller polisassessors ställande under åtal, äger överståthållarämbetet avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen genom laga kraftägande beslut annorlunda förordnar. I fråga om polisnotarie i Stockholm gäller, att överståthållarämbetet äger meddela sådan befattningshavare varning, därest han gör sig skyldig till fel 7—440313. I

98 eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad mot förman eller olydnad. Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, äger överståthållarämbetet efter omständigheterna suspendera den felande från tjänst och lön på högst tre månader eller vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal vid vederbörlig domstol. Vid åtal eller suspension äger överståthållarämbetet tillika avstänga den felande från tjänstens utövning. Vad härovan sagts rörande polisintendent i Stockholm gäller även för statspolisintendenten i vad angår tjänstens tillsättande samt frågor om tjänstledighet och förordnande av vikarie. Polisintendenterna i Göteborg och Hälsingborg tillsättas av länsstyrelsen. I instruktionerna för förste och tredje polisintendenterna i Göteborg stadgas, att de skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som uti domarämbete må nyttjas; motsvarande bestämmelse återfinnes däremot icke i instruktionen för andre polisintendenten. För polisintendenten i Hälsingborg gäller samma kompetensföreskrift som för förste och tredje polisintendenterna i Göteborg med tillägg, att han skall hava förvärvat erfarenhet i polisgöromål genom tjänstgöring i olika grenar av polisverksamheten. Semesterledighet meddelas polisintendenterna i Göteborg och Hälsingborg av poliskammaren. Annan ledighet beviljas av länsstyrelsen, som meddelar förordnande för vikarie såväl vid semester som annan tjänstledighet. Polissekreterarna i Göteborg och Malmö tillsättas av magistraten. Tjänstledighet, vare sig det gäller semester eller annan ledighet, beviljas polissekreteraren i Göteborg av poliskammaren och polissekreteraren i Malmö av magistraten. Vikarie förordnas i enahanda ordning. Polisnotarien i Norrköping utses av magistraten efter förslag av polismästaren, som äger deltaga i magistratens överläggning och beslut i anställningsärendet. Semester eller annan ledighet beviljas befattningshavaren av poliskammaren, som även förordnar vikarie. Några särbestämmelser om forum vid tjänsteförseelser eller föreskrifter av disciplinär natur finnas icke meddelade för de senast berörda befattningshavarna.

Stadsfiskaler. Vissa stadsfiskaler äro befattningshavare enbart vid åklagarväsendet. Detta är fallet med bland annat stadsfiskalerna i Stockholm. För överskådlighets skull upptages i förevarande sammanhang reglerna för tjänstetillsättning m. BL, oavsett om befattningshavarna äro att anse såsom befattningshavare vid polisväsendet eller icke. För stadsfiskalerna i Stockholm gäller en instruktion av den 2 april 1937. Enligt denna skola i Stockholm finnas sex stadsfiskaler, varav en förste stadsfiskal och en biträdande stadsfiskal. Dessutom skall finnas minst två extra stadsfiskaler. Stadsfiskal tillsättes av Kungl. Maj:t genom fullmakt. Befattning kungöres till ansökan ledig av överståthållarämbetet och

99 tillsättningen sker efter yttrande av överståthållarämbetet och justitiekanslersämbetet. Extra stadsfiskal förordnas av justitiekanslersämbetet efter förslag av överståthållarämbetet. För behörighet att erhålla befattning såsom stadsfiskal i Stockholm fordras antingen att hava förvärvat landsfogdekompetens eller att hava under sammanlagt minst tre år tjänstgjort såsom rättsbildat biträde i domsaga eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, samt därunder innehaft förordnande att förvalta domarämbete eller att tjänstgöra som ledamot vid rådhusrätt som nyss sagts samt därutöver hava varit förordnad sammanlagt minst ett år såsom landsfogde, landsfogdeassistent, stadsfiskal i stad med rådhusrätt som ovan nämnts, polisassessor, landsfiskal eller extra stadsfiskal i Stockholm. Utan hinder av föreskriften om tjänstgöring såsom rättsbildat biträde i viss omfattning kan sökande med kortare sådan tjänstgöring föreslås till stadsfiskalsbefattning, där han under tid som jämte tiden för berörda tjänstgöring uppgår till minst tre år inom överståthållarämbetet för polisärenden fullgjort därmed likvärdig tjänstgöring. Extra stadsfiskal i Stockholm skall hava avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Semester beviljas stadsfiskal i Stockholm av överståthållarämbetet. Annan ledighet än semester äger överståthållarämbetet, i enlighet med vad därom stadgats, bevilja förste stadsfiskalen under högst 45 dagar och övriga stadsfiskaler under högst 120 dagar årligen. Om tjänstledighet för längre tid beslutar Kungl. Maj:t. Erfordras vikarie för stadsfiskal eller är stadsfiskalsbefattning ledig, äger överståthållarämbetet förordna lämplig person med föreskriven behörighet att uppehålla befattningen; dock att där fråga om ledighet hänskjutes till Kungl. Maj:ts avgörande, jämväl förordnande angående vikarie skall meddelas av Kungl. Maj:t, sedan justitiekanslersämbetet och överståthållarämbetet i ärendet avgivit yttranden. Till vikarie för förste stadsfiskalen må förordnas annan stadsfiskal och till vikarie för annan stadsfiskal än förste stadsfiskalen extra stadsfiskal så ock annan lämplig person som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Finnes stadsfiskal i Stockholm icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger justitiekanslersämbetet meddela honom föreställning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, sker åtal. Åtal skall, då fråga är om förste stadsfiskalen, anställas inför hovrätt samt eljest inför vederbörande underrätt. Har åtgärd vidtagits för stadsfiskals ställande under åtal, äger justitiekanslersämbetet avstänga vederbörande från tjänstgöring intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Ådagalägger extra stadsfiskal i Stockholm försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar h a n sig eljest olämplig för sin tjänst, äger justitiekanslersämbetet tilldela honom varning eller skilja honom från tjänsten. Vid svårare förseelser sker åtal inför underrätt.

100 Rörande stadsfiskalen i Boden gäller enligt den för honom fastställda instruktionen, att stadsfiskalen tillsättes av justitiekanslersämbetet. Uppkommer ledighet å tjänsten kungöres densamma genom länsstyrelsens försorg och tillsättningen äger rum efter det yttrande över sökandena avgivits av länsstyrelsen och av kommendanten i Bodens fästning. I fråga om behörighetsvillkor, tjänstledighet och förordnande av vikarie gälla samma bestämmelser som nedan angivas för stadsfiskal i allmänhet. Iakttager stadsfiskalen icke behörigen sina tjänsteplikter, äger justitiekanslersämbetet meddela honom varning. Låter han sig icke rätta därav eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, skall han ställas under åtal vid domstol. Har åtgärd vidtagits för stadsfiskalens ställande under åtal, äger justitiekanslersämbetet avstänga honom från tjänstgöring intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. I fråga om övriga stadsfiskaler meddelas i instruktionen den 24 maj 1918 för stadsliskalerna följande bestämmelser. Stadsfiskal tillsättes genom förordnande av justitiekanslersämbetet. Blir stadsfiskalstjänst ledig, skall magistraten (kommunalborgmästaren) på anmodan av justitiekanslersämbetet kungöra ledigheten. Över sökandena avgives yttrande dels av magistraten (kommunalborgmästaren) och dels av länsstyrelsen efter landsfogdens hörande. För behörighet till stadsfiskalstjänst fordras — därest icke beträffande stadsfiskal i viss stad särskilda behörighetsvillkor gälla — att hava avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt att hava med godkända betyg genomgått polischefskurs. Beträffande stadsfiskalsbefattningar, för vilka särbestämmelser gälla, torde till en början böra uppmärksammas, att landsfogdekompetens kräves för stadsfiskalsbefattningarna i Eskilstuna, Linköping, Västerås, Jönköping, Karlstad och Halmstad, i vilka städer stadsfiskalsbefattningarna äro förenade med polismästarbefattningarna. I Örebro, Borås och Uppsala ha särbestämmelser i behörighetshänseende icke träffats för stadsfiskalsbefattningarna. Formellt gälla sålunda för dessa befattningar de allmänna behörighetsvillkoren. Detta förhållande torde emellertid bero på att befattningarna innehavas av polismästarna, vilka såsom tidigare nämnts skola hava förvärvat kompetens för rådmanstjänst i vederbörande städer. I övrigt gäller, att särbestämmelser i behörighelshänseende meddelats för stadsfiskalsbefattningarna i följande städer, nämligen Sundbyberg, Lidingö, Nyköping, Katrineholm, Växjö, Kalmar, Västervik, Karlshamn, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Göteborg, Skövde, Kristinehamn, Östersund, Umeå, Skellefteå och Luleå. Såsom behörighetsvillkor har uppställts, att sökande skall hava avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov ävensom, därest ej justitiekanslersämbetet på grund av andra meriter hos sökanden finner skäl medgiva undantag, att hava fullgjort den tjänstgöring och undergått den utbildning som fordras för landsfogdetjänst. I fråga om tjänstledighet gäller, att länsstyrelsen äger meddela stadsfiskal

101 sådan ledighet under högst två månader varje år. Uppkommer fråga om tjänstledighet för längre tid, åligger det länsstyrelsen alt med eget utlåtande insända ansökningen till justitiekanslersämbetet. Tjänstledighetsansökan skall ingivas till magistraten (kommunalborgmästaren), som jämte eget yttrande överlämnar densamma till länsstyrelsen. Innan beslut i ärendet meddelas, skall landsfogdens yttrande inhämtas. Då länsstyrelsen beviljar stadsfiskal tjänstledighet, äger länsstyrelsen förordna behörig och lämplig person att under tiden förestå tjänsten. Blir stadsfiskalstjänst ledig eller avser sökt tjänstledighet längre tid än två månader, äger länsstyrelsen förordna vikarie endast under tiden, intill dess justitiekanslersämbetet meddelar beslut i fråga om tjänstens uppehållande. För behörighet att emottaga förordnande som vikarie för stadsfiskal i Göteborg gälla samma villkor som för vikarie å landsfogdetjänst. Gör stadsfiskal sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad eller ohörsamhet mot överordnad myndighet, äger justitiekanslersämbetet tilldela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, äger justitiekanslersämbetet efter omständigheterna fälla honom till böter, svarande högst mot en månads avlöning, eller skilja honom från tjänsten på viss tid eller för alltid eller vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal vid domstol. Har justitiekanslersämbetet suspenderat stadsfiskal från tjänsten eller har åtgärd vidtagits för åtals anställande, äger ämbetet avstänga den felande från tjänstgöring, till dess beslutet om suspension vunnit laga kraft eller ock i anledning av åtalet blivit över honom slutligen dömt eller domstolen annorledes förordnar. Landsfiskaler och landsfiskalsassistenter. Enligt landsfiskalsinstruktionen gäller, att landsfiskal tillsattes av Kungl. Maj:t genom fullmakt. Ledigbliven befattning kungöres genom socialdepartementets försorg och yttrande över de sökande skall avgivas av länsstyrelsen, som jämväl upprättar förslag till tjänstens besättande, samt av justitiekanslersämbetet; innan länsstyrelsen avgiver sitt yttrande skall landsfogdens yttrande inhämtas. F ö r behörighet att erhålla landsfiskalstjänst gälla samma fordringar som för stadsfiskalstjänst i allmänhet eller sålunda att hava avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt att hava med godkända betyg genomgått polischefskurs. Semester tillgodonjutes — med iakttagande av vad därom stadgas i civila avlöningsreglementet — av landsfiskal å tid som länsstyrelsen bestämmer. Annan ledighet äger länsstyrelsen i fall av behov meddela landsfiskal under högst nittio dagar årligen. Om tjänstledighet för längre tid beslutar Kungl. Maj:t. Vikarie förordnas i samma ordning som gäller i fråga om beviljande av tjänstledighet. I tjänstledighetsärende och ärende angående förordnande av vikarie skall landsfogdens yttrande inhämtas. Finnes landsfiskal icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger läns-

102 styrelsen meddela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller har h a n begått fel av svårare beskaffenhet, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till landsfogden, som har att pröva, om åtal skall anställas inför domstol. Har åtgärd vidtagits för landsfiskals ställande under åtal, äger länsstyrelsen avstänga honom från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Landsfiskalsassistent tillsättes av länsstyrelsen. För behörighet att erhålla landsfiskalsassistenttjänst fordras att hava antagits till landsfiskalsaspirant samt att hava dels avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov dels ock med godkända betyg genomgått polischefskurs. Semester åtnjutes av landsfiskalsassistent å tid som länsstyrelsen bestämmer. Om annan ledighet äger länsstyrelsen att i förekommande fall besluta. Landsfogdens yttrande skall inhämtas i ärenden angående tillsättning av landsfiskalsassistent samt tjänstledighet för sådan befattningshavare och vikarie för honom. Finnes landsfiskalsassistent icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, äger länsstyrelsen meddela honom varning. Låter h a n sig icke därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till landsfogden, som har att pröva, om åtal skall anställas inför domstol. Har åtgärd vidtagits för landsfiskalsassistents ställande under åtal, äger länsstyrelsen avstänga honom från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar.

Polispersonalen. Tjänstetillsättning och tjänsternas allmänna beskaffenhet. På sätt tidigare framhållits skiljes i polislagen mellan ordinarie och extra befattningshavare. Med ordinarie befattningshavare förstås innehavare av befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren kan antagas bliva helt sysselsatt. Avgörande huruvida en befattning skall vara ordinarie eller extra, skall träffas i samband med fastställandet av den med befattningen förenade lönen. Enligt 11 § polislagen gäller, att ordinarie befattningshavare vid polisväsendet i stad skall tillsättas av länsstyrelsen (i Stockholm av överståthållarämbetet). Befogenhet att i stad tillsätta extra befattningshavare tillkommer däremot vederbörande polischef. Vad landsbygden beträffar äro särskilda föreskrifter meddelade rörande tillsättandet av fjärdingsman. Sålunda stadgas, att då innehavare av fjärdingsmansbefattning skall tillsättas, har landsfiskalen att avgiva yttrande angående de sökande med uttryckligt angivande beträffande varje sökande, huruvida landsfiskalen anser honom fullt lämplig eller icke. Därefter skall i polisdistrikt, som består av en kommun eller del av sådan, kommunen förrätta val av fjärdingsman. Den sålunda valde skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda skäl annat föranleda. Består polisdistrikt av mer än en kommun och har för polisverksamhetens upp-

103 rätthållande bildats kommunalförbund, tillkommer valrätten förbundets direktion. Har kommunalförbund icke bildats, skola samtliga till polisdistriktet hörande kommuner var för sig företaga val av fjärdingsman. Enas kommunerna om valet, skall vad ovan sagts om val i polisdistrikt, som består av en kommun, äga tillämpning. Falla kommunernas val å olika personer, skall en av de av kommunerna valde av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda skäl annat föranleda. Med de inskränkningar, som följa av vad sålunda föreskrivits rörande tillsättandet av fjärdingsman, utövas befogenheten att tillsätta ordinarie och extra polispersonal å landsbygden av länsstyrelsen. Då annan ordinarie befattningshavare än ordinarie fjärdingsman skall tillsättas, åligger det vederbörande polischef att till länsstyrelsen avgiva yttrande rörande de sökande till befattningen. Sedan yttrande inkommit, skall detsamma genom länsstyrelsens försorg delgivas polisnämnden i vederbörande polisdistrikt. Finnes sådan nämnd ej tillsatt, skall yttrandet delgivas, i stad magistraten eller, där magistrat ej finnes, drätselkammaren samt å landet vederbörande kommunalförbundsdirektion eller kommunalnämnd. Enligt polislagen skall nämligen i nu avsedda fall tillfälle beredas vederbörande polisnämnd, respektive kommunala myndighet att, efter det polischefen avgivit yttrande angående de sökande, till länsstyrelsen avgiva dylikt yttrande. Rörande förfaringssättet vid tillsättande av extra befattningshavare å landsbygden gäller, att innan sådan befattningshavare antages skall vederbörande polischef höras i ärendet. Vidare må anmärkas, att landsfogden alltid skall av länsstyrelsen höras i tillsättningsärenden samt att vad angår tillsättningen av befattningshavare vid poliskåren i Boden yttrande skall inhämtas jämväl av statspolisintendenten och militärassistenten då fråga är om tillsättning av ordinarie befattningshavare medan icke ordinarie befattningshavare antages av polischefen efter samråd med landsfogden och militärassistenten. Ordinarie polispersonal tillsättes antingen genom ständigt förordnande eller genom förordnande tills vidare. Ständigt förordnande innebär, att befattningshavaren kan i administrativ ordning skiljas från tjänsten allenast på grund av stadgande i polisreglementet eller annan allmän författning eller för vederbörande polisdistrikt gällande pensioneringsbestämmelser. Hänvisningen till polisreglementet avser, att befattningshavaren kan dömas till avsättning i disciplinär ordning och hänvisningen till annan allmän författning syftar närmast på förordningen den 6 juni 1925 angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön m. m., i vilken förordning bestämmelser meddelats om befattningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten vid stadigvarande sjukdom o. dyl. Befattningshavare med förordnande tills vidare har icke samma trygga ställning som befattningshavare med ständigt förordnande utan kan skiljas från tjänsten — förutom i den ordning och enligt de grunder som gälla för befattningshavare med ständigt förordnande — jämväl om han på grund av mindre gott uppförande eller av annan anledning finnes för tjänsten olämplig; vid entledigande av sådan orsak äger

104 befattningshavaren dock rätt att åtnjuta avlöning under två månader från entledigandet. Ständigt förordnande erhåller ordinarie befattningshavare i regel, sedan han tjänstgjort vid polisväsendet i sammanlagt två år. I polisreglementet stadgas nämligen, att därest vid tillsättning av ordinarie befattning den, som finnes böra erhålla befattningen, sedan minst två år är anställd vid polisväsendet, skall han tillsättas genom ständigt förordnande, där ej länsstyrelsen, sedan polischefen avgivit yttrande i ärendet, finner frågan om sådant förordnandes meddelande böra uppskjutas. Beslut om sådant uppskov må ej avse kortare tid än ett år, ej heller längre tid än tre år. Vidare stadgas, att vad sålunda föreskrivits i fråga om meddelande av ständigt förordnande och uppskov därmed skall äga motsvarande tillämpning, då den, som förordnats till ordinarie befattningshavare utan att innehava en tjänstetid av minst två år i följd, uppnår sådan tjänstetid. Rörande extra befattningshavare gälla olika regler för befattningshavare, som varit anställd vid polisväsendet i minst två år, och annan extra befattningshavare. Befattningshavare av den förstnämnda kategorien kan skiljas från tjänsten enligt samma regler, som gälla för ordinarie befattningshavare med förordnande tills vidare, eller i följd av indragning eller ändring av befattning; skiljes befattningshavaren från tjänsten av annan anledning än som kunnat åberopas för entledigandet av ordinarie befattningshavare med ständigt förordnande skall befattningshavaren dock äga rätt till avlöning under två månader från entledigandet. Annan extra befattningshavare kan skiljas från anställningen, när helst tjänsten det kräver; under samma förutsättning, som gäller för extra befattningshavare vilken varit anställd vid polisväsendet i minst två år, skall befattningshavaren dock äga rätt åtnjuta avlöning under en månad från entledigandet. I avseende å ordningsman gäller, att förordnande som sådan må när som helst återkallas. Befogenhet att på grund av visad olämplighet från tjänsten skilja ordinarie befattningshavare, som icke innehar ständigt förordnande, och extra befattningshavare, som varit anställd i minst två år vid polisväsendet, tillkommer i stad vederbörande länsstyrelse (i Stockholm överståthållarämbetet). Befogenheten att i stad på grund av gällande föreskrifter eljest entlediga befattningshavare tillkommer däremot polischefen. Vad landsbygdens ]>olispersonal angår, utövas befogenheten i förevarande avseende av länsstyrelsen såväl vad angår ordinarie som extra befattningshavare. Kompetensvillkor. Enligt polisreglementet gälla följande kompetenisvillkor för polispersonalen. Till ordinarie befattningshavare kan antagas allenast den som uppnått 23 år. I stad eller köping som bildar eget polisdistrikt, må ej, där invånarantalet överstiger 2 000, till ordinarie polisman antagas a n n a n än den, som genomgått lägre klassen i en av staten bekostad polisslola; länsstyrelsen likväl obetaget att i särskilt fall annorledes besluta. Detsamma skall gälla beträffande annat polisdistrikt, vars invånarantal överstiger 5 )00. Ordinarie anställning vid kriminalpolisavdelning må ej vinnas av anntn ä n den

105 som genomgått högre klassen i sådan skola, som ovan nämnts. Vidare stadgas, att där den, som anmäler sig till ordinarie befattning, innehar eller tidigare innehaft anställning vid polisväsendet eller eljest i statens eller kommuns tjänst, må h a n ej antagas till befattningen, med mindre hans tjänstgöring blivit väl vitsordad. I fråga om utbildningen i polisskola torde böra framhållas att vid tidpunkten för bestämmelsernas tillkomst förefanns en till polisverket i Stockholm anknuten polisskola, vilken bekostades av statsmedel och där undervisning meddelades i två klasser, benämnda lägre och högre klassen. Numera motsvaras dessa klasser av konstapelsklassen och överkonstapelsklassen i statens polisskola. Polisskola finnes även i Göteborg; undervisningen omfattar där allenast konstapelsklassens kursplan. Vidare må anmärkas, att sedan år 1937 vid statens polisskola anordnats poliskurser för underbefäl samt att dessa kurser i merithänseende äro jämställda med polisskolans konstapelsklass. I de instruktioner för polispersonalen, som jämlikt polisreglementet skola finnas inom de olika polisdistrikten, ha kompletterande bestämmelser meddelats rörande de fordringar som utöver de i polisreglementet angivna fordringarna skola uppfyllas för vinnande av anställning vid respektive polisdistrikts poliskårer. Vid dessa bestämmelsers avfattande har, på sätt tidigare anmärkts, den av chefen för socialdepartementet utfärdade normalinstruktionen för polispersonal tjänat som ledning. Det har synts utredningen lämpligt att något närmare beröra normalinstruktionens föreskrifter på detta område. Normalinstruktionen upptager till en början vissa allmänna villkor, som måste uppfyllas för att anställning vid polisväsendeet skall kunna erhållas. Sökande till befattning som fjärdingsman eller extra poliskonstapel skall sålunda hava god hälsa och lämplig kroppsbyggnad, vara fri från lyten och kroppsfel, hava gott omdöme och lugnt sinnelag samt vara känd för ordentligt levnadssätt och pålitlighet. Beträffande övriga grunder, som gälla för vinnande av extra anställning inom polisväsendet, uppdelar normalinstruktionen polisdistrikten i tre kategorier och stadgar: a) för reservpolisstad att för erhållande av förordnande som extra poliskonstapel erfordras: att ha>a fyllt 21 men ej 28 år; att, där ej länsstyrelsen för visst fall medgiver undantag, vara minst 175 centimeter lång utan skodon; att vara ogift, dock att, där särskilda förhållanden föreligga, även gift man må kunr.a antagas; att, om sökanden är eller varit fast anställd vid krigsmakten, hava genomgått i vederbörligt reglemente stadgade skolor och kurser för befordran till furir (vad marinen beträffar för befordan till korpral, därest underbefälsutbildnirgen avslutats före den 1 juli 1940); samt att, därest sökanden icke har eller haft anställning vid krigsmakten, hava genomgåt minst fyra klasser i allmänt läroverk eller minst två klasser i kommunal nellanskola eller i högre folkskola eller folkskolans högre avdelning i Stockh3lm eller ock hava efter obligatorisk folkskolundervisning under

106 minst sex månader bevistat folkhögskola eller däremot svarande bildningsanstalt eller slutligen hava på annat sätt förvärvat jämförlig, för polistjänsten erforderlig allmänbildning. b) för polisdistrikt, som icke är skyldigt tillhandahålla reservpolispersonal men där den ordinarie polispersonalen skall hava genomgått polisskola, att för erhållande av förordnande som extra poliskonstapel (extra av tjänsten fullt sysselsatt fjärdingsman) erfordras: att hava fyllt 21 men ej 30 år; att vara minst 170 centimter lång utan skodon; att, om sökanden är eller varit fast anställd vid krigsmakten, hava genomgått korpralskola (vad marinen beträffar avkortad korpralskola, därest utbildningen avslutats före den 1 juli 1940); samt att, om sökanden icke har eller haft fast anställning vid krigsmakten, hava efter obligatorisk folkskolundervisning under minst sex månader bevistat folkhögskola eller däremot svarande bildningsanstalt eller ock hava på annat sätt förvärvat jämförlig, för polistjänsten erforderlig allmänbildning. c) för polisdistrikt, där ingen av polispersonalen behöver hava genomgått polisskola, att för erhållande av förordnande som extra poliskonstapel (extra fjärdingsman) erfordras: att hava fyllt 21 år (beträffande extra fjärdingsman 23 å r ) ; att hava genomgått fullständig folkskola; samt att hava god handstil samt för utövande av ifrågakommande polisverksamhet erforderlig kunskap i räkning. För erhållande av ordinarie befattning, för vilken polisskolutbildning icke är föreskriven, gälla samma villkor som för erhållande av extra befattning inom vederbörande polisdistrikt; dock att på sätt i polisreglementet föreskrives sökanden skall hava uppnått 23 års ålder. För erhållande av annan ordinarie befattning i konstapelsgraden kräves härjämte viss tjänstetid vid polisväsendet. Sökande till befattning som ordinarie poliskonstapel i revervpolisstad skall sålunda under minst sex månader hava tjänstgjort vid stadens polisväsende; alternativt kan bestämmas, att tjänstgöringsskyldigheten skall hava fullgjorts antingen vid stadens polisväsende eller vid polisväsendet i annan reservpolisstad eller vid polisväsendet överhuvud taget. Vad angår ordinarie poliskonstapels- eller fjärdingsmansbefattning, för vilken utbildning i polisskola eljest är föreskriven, gäller att sökande till befattningen skall hava minst tre månader tjänstgjort vid polisväsendet. I fråga om befattning som ordinarie kriminalkonstapel föreskrives, att sökande bör under minst ett år hava tjänstgjort som ordinarie polisman. I städer med minst 30 000 invånare skall därjämte för behörighet att söka ordinarie kriminalkonstapelsbefattning vara föreskrivet, att vederbörande under minst sex månader tjänstgjort vid stadens polisväsen. För överkonstapelsbefattning vid ordningspolisen äro olika bestämmelser meddelade beträffande sådana polisdistrikt, där i polisskola utbildad personal skall finnas, och polisdistrikt, där skyldighet för polispersonalen att hava förvärvat sådan utbildning icke föreligger. I de förstnämnda polisdistrikten

107 gälla å andra sidan skilda bestämmelser, allteftersom lägre polisbefäl än överkonstapel finnes inom distriktet eller icke. Sålunda stadgas, att sökande till ordinarie överkonstapelsbefattning vid ordningspolisavdelning i polisdistrikt, där minst en i polisskola utbildad polisman skall finnas och där lägre befälsgrad än överkonstapelsgrad finnes, bör: l:o) hava under minst ett år tjänstgjort såsom ordinarie inspektionskonslapel, (biträdande överkonstapel, försie konstapel), eller såsom ordinarie kriminalkonstapel, dock att sökande bör hava tjänstgjort vid ordningspolisavdelning under sammanlagt minst tre år; 2:o) hava under minst ett år tjänstgjort vid kriminalpolisavdelning; samt 3:o) hava genomgått högre klassen i polisskolan, därvid likväl gäller, att sistnämnda båda villkor behöva föreskrivas allenast i städer med minst 30 000 invånare. Vidkommande övriga polisdistrikt, där minst en i polisskola utbildad polisman skall finnas, stadgas, att sökande till befattning som ordinarie överkonstapel skall dels uppfylla de fordringar, som böra uppfyllas av sökande till ordinarie poliskonstapelsbefattning i distriktet, dels under minst två år hava tjänstgjort som ordinarie poliskonstapel och dels hava genomgått högre klassen i polisskolan; det sistnämnda villkoret skall dock vara obligatoriskt endast för städer, där folkmängden överstiger 30 000. — Vad sålunda gäller för överkonstapelsbefattning i nu ifrågavarande polisdistrikt skall jämväl gälla för befattning som biträdande överkonstapel, inspektionskonstapel och förste konstapel, ävensom polisuppsyningsman i köping och poliskommissarie i sådant polisdistrikt, som ej är skyldigt tillhandahålla reservpolispersonal. Vad därefter angår de polisdistrikt, där polisskolutbildad personal ej finnes anställd, föreskrives, att sökande till ordinarie överkonstapelsbefattning dels skall uppfylla fordringarna för sökande av ordinarie poliskonstapelsbefattning (fjärdingsmansbefattning) i polisdistriktet och dels hava minst två år tjänstgjort som ordinarie polisman. — Enahanda villkor skola ock gälla beträffande befattning som ordinarie förste konstapel. För erhållande av befattning såsom ordinarie överkonstapel vid kriminalpolisavdelning (kriminalöverkonstapel) erfordras, att sökanden uppfyller de fordringar, som äro stadgade för erhållande av förordnande som ordinarie kriminalkonstapel i vederbörande polisdistrikt, samt att han under minst ett år tjänstgjort som ordinarie kriminalkonstapel. I fråga om ordinarie befattning som kommissarie vid ordningspolisavdelning stadgas, att sökande till sådan befattning dels skall uppfylla villkoren för erhållande av befattning som ordinarie överkonstapel vid ordningspolisavdelningen i polisdistriktet och dels under sammanlagt minst två år hava tjänstgjort som ordinarie polisbefäl, och vad angår ordinarie befattning som kommissarie vid kriminal polisavdelning (kriminalkommissarie) stadgas, att sökande till dylik befattning skall dels uppfylla de fordringar, som gälla för sökande av kriminalöverkonstapelsbefattning, dels hava under minst två å r tjänstgjort som ordinarie polisbefäl och dels hava under minst två år tjänstgjort vid kriminalpolisavdelning.

108 Kompetensvillkoren för polissysterbefattningar komma att behandlas i samband med redogörelsen för utredningens förslag rörande polissysterorganisationen. Tjänstledighet och förordnande av vikarie. Enligt normalinstruktionen gäller för stad, att polischefen beviljar semester och annan ledighet samt i fall av behov förordnar vikarie. Polisintendent äger emellertid att i fall, då vikarie ej erfordras, bevilja honom underställd personal med undantag av kommissarie tjänstledighet för en tid av högst tre dygn i följd. Samma rätt tillkommer vid poliskår, där ej intendent men väl poliskommissarie finnes, poliskommissarien i förhållande till honom underställd personal. Möjlighet har även lämnats öppen att i lokala instruktioner uppdraga åt överkonstapel att i fall, då vikarie ej fordras, bevilja tjänstledighet för högst ett dygn. Beträffande landsbygden gäller, att polischefen äger bevilja befattningshavare semester men att vikarie, därest sådan erfordras, skall förordnas av länsstyrelsen. Annan ledighet äger polischefen, i fall, då vikarie ej erfordras, bevilja befattningshavare under en tid av högst en vecka i följd. Avser ledighetsansökan längre tid eller erfordras vikarie, ankommer det på länsstyrelsen att besluta i ärendet. Disciplinär bestraffning. De disciplinära bestraffningsmyndigheterna och deras befogenheter hava tidigare berörts i samband med redogörelsen för myndighetsorganisationen inom polisväsendet. Utöver vad därvid anförts må i förevarande sammanhang anmärkas, att bestämmelser om de förfaranden, som påkalla disciplinära ingripanden, samt om grunderna för utmätande av disciplinstraff återfinnas i 17 § polisreglementet. Enligt stadgandet gäller, att därest befattningshavare överskrider sin befogenhet eller åsidosätter vad honom åligger eller eljest visar oförstånd eller oskicklighet i tjänsten eller i sin enskilda vandel förhåller sig på sådant sätt, att aktningen för polistjänsten sättes i fara, och fråga ej är om brott eller förseelse av sådan beskaffenhet, att åtal vid vederbörande domstol finnes böra äga rum, må han för tjänstefel bestraffas med varning, förlust av löneförmåner i högst en månad eller mistning av tjänsten under högst tre månader. Har den, som begått tjänstefel, tidigare undergått sådan bestraffning, som nyss nämnts, utan alt låta sig därav rätta, eller är tjänstefelet av svår beskaffenhet, må befattningshavaren avsättas från tjänsten. Befattningshavare, som lägger hinder i vägen för tjänstens behöriga fullgörande genom nedläggande av arbetet, utan att ledighet eller avsked beviljats honom, skall anses därigenom hava gjort sig skyldig till tjänstefel av svår beskaffenhet. Därest befattningshavare tilltalats vid domstol för annan brottslig gärning än tjänstefel, må han utan hinder därav på grund av samma gärning jämväl bestraffas disciplinärt. Polisreglementet innehåller vidare bestämmelser om förfaringssättet i disciplinmål dels inför polischef och dels inför poliskollegium.

109 Organisationsfrågor, reglerade i särskild ordning. Anordningar för riket i dess helhet. Enligt 8 § 3 stycket polislagen föreligger skyldighet för det polisdistrikt Kungl. Maj:t bestämmer att draga försorg om särskilda anordningar för riket i dess helhet och jämlikt 15 § 1 momentet samma lag skola kostnaderna för sådana anordningar gottgöras polisdistriktet av statsmedel. Dessa bestämmelser voro tidigare av större betydelse än nu är fallet. Skyldighet förelåg för Stockholms stad att ombesörja olika angelägenheter för polisväsendets gemensamma behov. Vid polisverket i Stockholm fanns anordnad polissskola, centralbyrå för fingeravtryck och polisbyrå för övervakande av utlänningar, varjämte polisverket ombesörjde utgivningen av tidningen Polisunderrättelser; allt mot gottgörelse av statsmedel. Efter inrättandet av statens polisskola och statens kriminaltekniska anstalt, vilken senare handhar centralbyrån för fingeravtryck och utgivningen av nämnda tidning, samt sedan jämväl berörda polisbyrås verksamhet övertagits av statlig myndighet, kvarstår för polisverket i Stockholm icke någon av ifrågavarande uppgifter. Däremot utgår av statsmedel gottgörelse till Stockholms stad för vissa pensioneringskostnader avseende personal, som varit anställd vid centralbyrån för fingeravtryck m. m. Med föranledande av polislagens ifrågavarande bestämmelser bidrager staten till täckandet av kostnaderna för polisskolan i Göteborg. Enligt ett kungl. brev den 26 juni 1936 föreskrives, att bidrag skall utgå med 7 000 kronor till kostnaderna för den kurs vid polisskolan i Göteborg, som enligt reglementet för skolan skall taga sin början den Vii varje år, under förutsättning att vid denna kurs beredes plats åt minst 40 elever, därav minst 10 från annan ort än Göteborg. Av statsmedel gäldas jämväl de kostnader som uppkomma till följd av från statens sida utövad inspektionsverksamhet över polisskolan. Vidare märkes, att gottgörelse av statsmedel utgår till vissa polisdistrikt för upprätthållande av gränskontroll. De grundläggande bestämmelserna härom tillkommo genom beslut av 1937 års riksdag. Systemet innebär, att ; gränskontrollen i vad den avser genomresctrafiken ansetts utgöra en stat! lig uppgift, för vilken kostnaderna böra åvila statsverket. I den mån åter ; kontiollen tager sikte på den lokala trafiken, har den däremot ansetts vara av stmma karaktär som övriga polisutgifter, varför kostnaderna för denna j del av övervakningen skola bestridas i samma ordning som polisverksamheten I i övrigt. Bidragsrätten är för närvarande reglerad genom ett kungl. brev den 7 maj 1943. Enligt detta utgår bidrag till Stockholms, Malmö, Trelleborgs, Landskrona. Hälsingborgs, Brunnby och Göteborgs polisdistrikt; till Stockholms och Göteborgs polisdistrikt med 7 4 , till Landskrona polisdistrikt med 73 och till Malmö och Hälsingborgs polisdistrikt med hälften av de verkliga kostraderna samt till Trelleborgs och Brunnby polisdistrikt med hela den

110 verkliga kostnaden; dock ha vissa högsta belopp för statsbidraget fastställts för de olika polisdistrikten. Enligt grunder, som av Kungl. Maj:t fastställts genom beslut den 1 november 1940, utgår av statsmedel bidrag till pensionering av kommunalt anställd polisman, vilken tjänstgjort såsom förste assistent eller assistent vid statens kriminaltekniska anstalt, och jämlikt beslut den 22 oktober 1943 har Kungl. Maj:t förordnat om grunderna för statens bidrag till pensionering av kommunalt anställd polisman, vilken tjänstgjort såsom heltidslärare i ordningspolistjänst eller kriminalpolistjänst vid statens polisskola. De kostnader som i anledning härav uppkomma för statsverket skola, liksom övriga här ovan nämnda kostnader, bestridas från det å riksstaten uppförda anslaget för gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. Kostnaderna för poliskollegiernas verksamhet. Staten skall enligt föreskrift i polislagen bestrida kostnaderna för poliskollegiernas verksamhet. I anledning härav är i riksstaten för nämnda ändamål upptaget ett särskilt förslagsanslag. Från anslaget gäldas dagarvoden och reseersättningar till ordförande och ledamöter i poliskollegierna. Enligt kungörelsen angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m. gäller i delta hänseende, att till ordförande eller ledamot i poliskollegium skall av statsmedel utgå ersättning efter enahanda grunder, som äro eller kunna bliva bestämda angående sådan ersättning för kommittéuppdrag, som bestämts i form av dagarvode, samt att vid resa till eller från sammanträde i poliskollegium skall utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättning till polisman för skada å kläder. Enligt lagen den 6 juni 1925 om ersättning till polisman för skada å kläder gäller, att polisman, som fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning av polisverksamhet, äger rätt till ersättning härför. Sådan ersättning skall i vad avser landsbygdspolisen eller polisman anställd i polisdistrikt, där staten övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande, alltid gäldas av statsmedel. Till polisman vid stads- eller köpingspolisen skall dylik gottgörelse däremot i allmänhet erläggas av vederbörande stad eller köping. Har sådan polisman, då skadan inträffade, tjänstgjort vid statseller reservpolisen, skall ersättningen emellertid utgå av statsmedel. Det tillkommer vederbörande länsstyrelse att p å ansökan bestämma det ersättningsbelopp, som skall tillkomma polisman. Tillämpningsföreskrifter till lagen äro meddelade i en kungörelse den 26 juni 1925. Ersättning för skada vid biträde åt ordningsmakten. I en förordning den 15 juni 1935 om ersättning av statsmedel för skada vid biträde åt ordningsmakten stadgas, att därest skada till person eller egendom tillfogats någon då han biträtt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört den allmänna ordningen eller begått eller misstänkts för brott eller kunnat antagas vara farlig för allmän säkerhet,

Ill skall ersättning för skadan utgivas av allmänna medel. Ersättning skall dock ej utgå, då biträde varken påkallats eller eljest synts nödigt, ej heller då det lämnats mot uttryckligt förbud av polisverksamhetens utövare. Rätt till ersättning skall prövas av länsstyrelsen i den ort, där skadan timat. Till förordningen är knuten en kungörelse samma dag med tillämpningsföreskrifter.

Polisbevakning; i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning ni. ni. Polisbevakning, anordnad på statens bekostnad. Enligt 18 § polislagen utgör vad i lagen stadgas ej hinder för att polisbevakning på statens bekostnad ombesörjes i annan ordning än i lagen sägs. Polisbevakning i förevarande ordning har genom särskilda kungl. brev av den 12 och den 26 juni 1936 anordnats vid Tullgarns och Drottningholms slott; vederbörande länsstyrelser hava bemyndigats att jämlikt vissa grunder utanordna härför erforderliga belopp. Till polisbevakning varom här är fråga är vidare att räkna den anordning med föreståndare och biträdande föreståndare vid passkontroller, som regleras genom kungörelsen den 1 september 1939 angående särskilda föreståndare för passkontrollerna å vissa orter. Arvoden till dessa befattningshavare, liksom ock vissa resekostnads- och dagtraktamentsersättningar ävensom ersättningar för skrivbiträdeshjälp skola gäldas av statsmedel. Särskild av staten anordnad polisbevakning ombesörjes även genom vissa tufkjänstemän, vilka jämlikt av vederbörande länsstyrelser meddelade förordnanden såsom extra polismän utöva gränskontroll eller eljest jämlikt särskilda föreskrifter biträda vid pass- och gränskontroll. Polisbevakning av mera tillfällig karaktär än nu berörts finnes anordnad genom ett kungl. brev den 17 juni 1943, enligt vilket vissa belopp ställts till länsstyrelsens i Jämtlands län förfogande till förstärkning av polisbevakningen i vissa polisdistrikt på grund av pågående kraftverksbyggen och andra arbeten vid kraftverk. Slutligen må anmärkas, att under nuvarande utomordentliga förhållanden på statens bekostnad anordnats särskild bevakning av hamnar, broar och andra viktiga anläggningar. Denna organisation grundar sig på bestämmelse i 16 § kungörelsen den 24 september 1943 om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter, vilken kungörelse trätt i stället för en tidigare i ämnet gällande kungörelse av den 27 oktober 1939. Enligt nämnda stadgande ankommer det bland annat på länsstyrelse att där så befinnes oundgängligt nödvändigt förordna extra polismän för polisverksamhet på bekostnad av statsverket. Kostnaderna för ifrågavarande polisbevakning avföras från ett å riksstaten upptaget särskilt anslag. Från detta anslag bestridas jämväl vissa andra kost-

112 n å d e r för polisväsendet, s o m u t g å av s t a t s m e d e l m e n s o m icke l ä m p l i g e n k u n n a t h ä n f ö r a s till a n n a t slag. E n l i g t s t a t e n för b u d g e t å r e t 1943/44 g ä l d a s sål u n d a från anslaget: 1) kostnader för värdering och inlösen av skjutvapen jämlikt vapenkungörelsen den 22 juni 1934 och kungörelsen samma dag om inlösen av skjutvapen enligt vapenkungörelsen; 2) bidrag till internationella kriminalpoliskommissionen i Berlin; jämlikt kungl. brev den 15 maj 1936 har överståthållarämbetet bemyndigats att under budgetåret 1935/36 samt därefter tills vidare såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för kommissionen utbetala ett mot högst 600 schweiziska francs svarande belopp i svenskt mynt; 3) kostnader för anskaffande av vissa utrustningspersedlar åt landsfogdar och landsfogdeassistenter samt landsfiskaler och landsfiskalsassistenter ävensom vissa kriminalpolismän, som tjänstgöra vid passkontroller; jämlikt särskilda kungl. brev h a r uppdragits åt statspolisintendenten att ombesörja anskaffandet härav; 4) resekostnads- och dagtraktamente åt bevakningsinspektören samt arvode åt biträdande bevakningsinspektören; 5) bidrag till grövre brotts upptäckande; anslagstiteln är främst avsedd att möjliggöra utsättandet av belöning för brottslings gripande o. dyl.; 6) bidrag till instruktions- och föreläsningskurser för fjärdingsman och andra polismän; från anslagstiteln hava medel ställts till förfogande för vissa polissammanslutningar såsom bidrag till kostnader för utbildningskurser för befattningshavarna ; 7) kostnader för efterspanande av vilsegångna fjällvandrare; kostnaderna utgöras främst av ersättningar åt fjärdingsman och andra polismän för av vederbörande länsstyrelse anordnad efterspaning; samt 8) ersättning för skada å trafikautomobil, uppkommen vid körning för polisman i tjänsteutövning. Enligt beslut vid 1937 års riksdag ersatte staten i visst fall skada å trafikautomobil, vilken uppkommit vid körning under svåra väderleksförhållanden för polisman (landsfiskal) i tjänsteutövning. Med hänsyn till att liknande omständigheter kunde komma att föreligga i andra fall ansågs det riktigast att kostnaderna bestredos från anslag under polisväsendet. P o l i s b e v a k n i n g , a n o r d n a d på enskild b e k o s t n a d . I a v s e e n d e å s k y l d i g h e t e n för e n s k i l d att a n o r d n a och b e k o s t a p o l i s b e v a k n i n g f r a m h ö l l s i f ö r a r b e t e n a till polislagen, a t t K u n g l . Maj:t vid m e d d e l a n d e av koncession å j ä r n v ä g u n d e r s t u n d o m föreskreve s k y l d i g h e t för k o n c e s s i o n s s ö k a n d e n att bekosta erf o r d e r l i g p o l i s b e v a k n i n g . S å d a n a p å K u n g l . Maj:ts s ä r s k i l d a beslut v i l a n d e p o l i s a n o r d n i n g a r fölle e m e l l e r t i d u t o m r a m e n för lagstiftningen och b o r d e f o r t f a r a n d e a n k o m m a p å p r ö v n i n g i v a r j e särskilt fall. P å s a m m a sätt förek o m m e a t t p o l i s b e v a k n i n g vid viss tillställning eller vid viss h ä l s o b r u n n b e k o s t a d e s a v a n o r d n a r e n eller ä g a r e n . N å g o t h i n d e r att f ö r f a r a p å d e t t a sätt b o r d e ej d e n n y a o r g a n i s a t i o n e n m e d f ö r a . V i d a r e a n m ä r k t e s , att tillräckliga s k ä l i c k e syntes föreligga a t t g e n o m s ä r s k i l d lagstiftning s k a p a möjlighet att eljest å l ä g g a enskild a t t a n o r d n a och b e k o s t a p o l i s b e v a k n i n g . I a n s l u t n i n g till dessa g r u n d e r gäller enligt 18 § polislagen, att h i n d e r ej m ö t e r för a t t p o l i s b e v a k n i n g a n o r d n a s p å e n s k i l d b e k o s t n a d vid visst företag, vid viss tillställning eller eljest i s ä r s k i l d a fall. P r i n c i p e n i polislagens s t a d g a n d e ä r s å l u n d a den, att m ö j l i g h e t b e r e t t s ens k i l d a t t i vissa fall a n o r d n a p o l i s b e v a k n i n g p å egen b e k o s t n a d . Att m ä r k a ä r

113 emellertid, att med stöd av bestämmelser i vissa särförfattningar skyldighet att svara för polisbevakning och därav föranledda kostnader brukar åläggas enskild. Sådan skyldighet föreskrives sålunda med tillämpning av 13 § ordningsstadgan för rikets städer för anordnare av vissa offentliga tillställningar samt jämlikt förordningarna den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker och den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka för innehavare av i dessa författningar avsedd utskänkningsrörelse. Även i andra fall h a r förekommit, att enskild ålagts att bekosta polisbevakning, då särskilda skäl därtill ansetts föreligga. Vid av enskild anordnad polisbevakning anlitas i viss omfattning polispersonal, tillhörande den allmänna polisorganisationen. Ersättning brukar härvid utgå efter vissa taxor. Därest tjänstgöringen fullgöres under polismannens fritid, erhåller polismannen ersättningen, men eljest tillfaller densamma vederbörande polisdistrikt eller därest statspolis anlitas statsverket. Ersättningsskyldigheten vid anlitande av stats- eller reservpolis är närmare reglerad genom en kungörelse av den 24 november 1932. Därest polisbevakning, varom här är fråga, är av mera stadigvarande natur, brukar densamma i regel ombesörjas medelst ordningsvakter. Ordningsvakter finnas sålunda vid utminuterings- och utskänkningsställen, vid teatrar och biografer samt andra nöjeslokaler m. m. Även vid fabriksanläggningar och andra företag kunna ordningsvakter anställas. Genom ordningsvakter utövas jämväl tillsyn över efterlevnaden av författningarna angående jakt och fiske. Hinder möter ej heller att polisbevakning av tillfällig art anordnas medelst ordningsvakter. Ordningsvakterna anställas och avlönas på privat väg; deras villkor i dessa hänseenden äro icke reglerade i polislagen. Ordningsvaktsorganisationen är dock på det sätt föremål för reglering, att förordnande för ordningsvakt att utöva den för bevakningsuppgiftens ombesörjande erforderliga polisverksamheten skall meddelas av offentlig myndighet. Meddelande av sådant förordnande tillkommer jämlikt polisreglementet i stad polischefen och å landsbygden länsstyrelsen; dock äger jämväl å landsbygden vederbörande polischef meddela förordnande för ordningsvakt vid offentlig tillställning. Förordnande som nu sagts skall angiva verksamhetens art och omfattning ävensom under vems förmanskap ordningsvakten skall stå. Förordnande må ej meddelas annan än den som prövas lämplig att utöva den polisverksamhet, varom fråga är, och kan när som helst återkallas. I polisreglementet stadgas tilllika, att polismyndighet icke må i annat fall än sålunda föreskrives meddela förordnande avseende att tillförsäkra annan befattningshavare det skydd, som jämlikt 10 kap. 5 § strafflagen tillkommer polisman. Vidare må anmärkas, att enligt polisutrustningsreglementet skyldighet föreligger för ordningsvakt att därest ej myndighet som förordnar honom annorlunda bestämmer under tjänstgöring hava ordet »ordningsvakt» på tydligt sätt anbragt å huvudbonaden samt bära i reglementet närmare beskriven armbindel. 8—440313. I

114 En särskild kategori av bevakningspersonal utgöres av sådana tillsyningsmän över fiske (fiskeritillsyningsmän), som omförmälas i 18 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900. För fiskeritillsyningsmännen, vilka förordnas av länsstyrelsen på begäran av hushållningssällskap, fiskevårdsförening eller enskild person eller ock ex officio, gäller en av Kungl. Maj:t den 22 mars 1935 utfärdad instruktion. Fiskeritillsyningsmännen åligga att inom det område förordnandet avser öva tillsyn å efterlevnaden av bestämmelserna i fiskeristadgan och jämlikt samma stadga utfärdade föreskrifter ävensom övriga av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet meddelade bestämmelser till skydd för beståndet av fisk eller skaldjur eller angående fiskes bedrivande. De äro utrustade med samma åtals- och beslagsrätt, som enligt fiskeristadgan tillkommer allmän åklagare, men skola, därest de icke själva åtala begångna förseelser, anmäla desamma till vederbörande åklagare för åtal. Av uppgifter, som utredningen införskaffat, framgår, att antalet fiskeritillsyningsmän i riket för närvarande utgör omkring 1 100.

S t a t e n s polisskola och p o l i s s k o l a n i Göteborg-. Statens polisskola. Enligt stadgan den 30 juni 1938 för statens polisskola har skolan till uppgift att meddela teoretisk och praktisk polisutbildning. Skolans angelägenheter handhavas av en styrelse. Denna består av högst sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, varav en tillika förordnas att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Därjämte utser Kungl. Maj :t erforderligt antal suppleanter för ledamöterna. Ledamöter och suppleanter skola tjänstgöra under tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes. Under styrelsen handhaves undervisningen vid skolan av skolans rektor samt heltidsanställda lärare och timlärare. Rektorn samt de heltidsanställda lärarna tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen, den förstnämnde genom fullmakt. Timlärarna antagas av styrelsen. Skolan omfattar en första klass (konstapelsklassen), en andra klass (överkonstapelsklassen) och en tredje klass (kommissarieklassen). I konstapelsklassen givas årligen två kurser och i överkonstapelsklassen en kurs. Undervisning i kommissarieklassen anordnas de år Kungl. Maj:t bestämmer. I stadgan äro meddelade allmänna bestämmelser om kursplanerna för de olika klasserna, om betygssättning samt om inträdesfordringar och prövning av inträdesansökningar m. m. Av dessa bestämmelser må nämnas, att konstapelsklassens kurs skall omfatta högst 21 arbetsveckor, överkonstapelsklassens kurs högst 28 arbetsveckor samt kommissarieklassens kurs högst 13 veckor för elev, som icke genomgått överkonstapelsklassen, och högst 8 veckor för elever, som genomgått överkonstapelsklassen, samt att prövningen av inträdesansökningar ankommer på skolans styrelse. På sätt tidigare nämnts hava vid skolan även anordnats kurser för polischefer.

115 Polisskolan i Göteborg. För polisskolan i Göteborg gäller ett av Kungl. Maj:t den 17 april 1942 utfärdat reglemente. Enligt detta har skolan till uppgift att meddela teoretisk och praktisk polisutbildning av minst samma omfattning som den, vilken meddelas i statens polisskolas konstapelsklass. Skolan förestås av en styrelse, bestående av polismästaren i Göteborg, tillika styrelsens ordförande, samt två av polisnämnden i Göteborg för ett år i sänder utsedda ledamöter. För skolan finnes en av Kungl. Maj:t utsedd inspektör. Undervisningen vid skolan handhaves under styrelsen av en föreståndare, en biträdande föreståndare och timlärare. Såsom föreståndare tjänstgör den befattningshavare vid Göteborgs stads polisverk med inför juridisk fakultet avlagd examen, som länsstyrelsen finner därtill böra förordnas. Biträdande föreståndare förordnas av länsstyrelsen på förslag av skolans styrelse. Timlärare förordnas av styrelsen. Vid skolan gives årligen en ordinarie kurs. Den som förordnats till extra poliskonstapel i Göteborgs stads polisdistrikt vinner utan särskild ansökan inträde i skolan, därest polismästaren funnit hans lämplighet till polistjänst ådagalagd och beordrar honom att deltaga i undervisningen. För tillträde till skolan av polisman från annat polisdistrikt erfordras däremot ansökan. Sådan ansökan prövas av styrelsen för statens polisskola, sedan styrelsen för polisskolan i Göteborg beretts tillfälle att däröver avgiva yttrande.

Statens kriminaltekniska anstalt. För statens kriminaltekniska anstalt gäller en av Kungl. Maj:t den 21 augusti 1939 utfärdad instruktion. Enligt denna har anstalten till uppgift att åt domstolar, åklagar- och polismyndigheter samt övriga offentliga institutioner ävensom, efter prövning i viss ordning, åt enskilda utföra kriminaltekniska undersökningar; att meddela undervisning i kriminalteknik åt vid anstalten för utbildning tjänstgörande polismän och utöva självständig vetenskaplig forskning inom anstaltens verksamhetsområde; att föra sådana centrala register, vilka hava betydelse för polismyndigheternas spaningsverksamhet; att föra centralt passregister samt fullgöra de övriga uppgifter, vilka tillkomma anstalten jämlikt passkungörelsen den 31 maj 1940; samt att utgiva publikationen Polisunderrättelser. Anstalten omfattar kansli, laboratorieavdelning och registraturavdelning. Kansliet har till huvudsaklig uppgift att diarieföra inkomna ärenden, ombesörja utskrifter och expediering av skrivelser och utlåtanden, föra förteckning över de till anstalten hörande inventarierna, utföra erforderligt statistiskt arbete samt vårda till anstalten hörande bibliotek. Laboratorieavdelningen har att utföra de kriminaltekniska undersökningarna.

116 Registraturavdelningens uppgifter äro i huvudsak följande: registrering av fingeravtryck; förande av de ovan anmärkta registren; samt redigering och distribuering av förenämnda publikation. Anstalten står under överinseende av en styrelse. Styrelsen består av högst sju av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte erforderligt antal suppleanter för dem samt av anstaltens föreståndare. Kungl. Maj:t förordnar en av ledamöterna att vara ordförande och en att vara vice ordförande. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna samt suppleanterna skola tjänstgöra under tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes. Av styrelsens ledamöter skall en vara eller hava varit innehavare av domarämbete. I övrigt skall inom styrelsen finnas representanter för praktisk poliserfarenhet, teknisk sakkunskap och yrkesmässig advokatverksamhet. Anstaltens föreståndare förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. På honom ankommer att i enlighet med instruktionen eller eljest meddelade föreskrifter utöva den närmaste ledningen av verksamheten inom anstalten. Han äger beslutanderätt i frågor, som icke ankomma på styrelsens prövning. Det må anmärkas, att genom anstaltens försorg kriminaltekniska undersökningar verkställas icke enbart å anstalten utan även å brottsplatser.

Kap. IV. Åklagarväsendets nuvarande organisation. Den allmänna åklagarorganisationen utgöres av: 1) justitiekanslern; 2) överåklagare (landsfogdar); samt 3) distriktsåklagare (stadsfiskaler, landsfiskaler och polismän med åtalsrätt) . För åklagarorganisationen i Stockholm gälla vissa särskilda bestämmelser. Enligt instruktionen den 18 juni 1937 för justitiekanslersämbetet är justitiekanslern Kungl. Maj:ts högste åklagare och ombudsman. I sådan egenskap skall h a n öva uppsikt över åklagarväsendet i riket ävensom i övrigt hava tillsyn däröver, att alla lagar, författningar och instruktioner varda iakttagna och efterlevda samt att var och en i sitt ämbete fullgör sin skyldighet. Därest i avseende å domares och andra ämbetsmäns tjänsteutövning något kommer till hans kännedom som synes böra påkalla åtgärd, åligger det honom att skyndsamt låta föranstalta om undersökning samt att beivra eller låta beivra begångna fel ävensom att föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Kungl. Maj:ts talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt. Såsom högste åklagare i riket ankommer det på justitiekanslern att pröva, huruvida allmänt åtal skall hos Kungl. Maj:t fullföljas. De underordnade åklagarna äga icke föra talan mot hovrätts utslag utan hava att, därest de finna sådant utslag böra överklagas, underställa frågan justitiekanslern. Om talan av justitiekanslern fullföljes, ankommer det tillika på honom att själv utföra åtalet inför högsta domstolen. Detsamma är förhållandet beträffande åtal, som av justitiekanslern därstädes omedelbart anhängiggöres. Av det sagda framgår, att justitiekanslern utövar åklagarmyndigheten i den högsta instansen — i detta sammanhang bortses från den befogenhet, som härutinnan tillkommer justitieombudsmannen och militieombudsmannen såsom särskilda åklagare. Jämväl de underordnade åklagarna fullgöra emellertid åklagaruppgifter i denna instans, nämligen för det fall att talan till högsta domstolen fullföljes allenast av enskild part. Under sådana förhållanden kommuniceras besvären med den åklagare, som fört talan i målet vid hovrätten, och på denne ankommer att avgiva förklaring över besvären. I avseende å justitiekanslerns ställning till åklagarväsendet märkes vidare, att justitiekanslern enligt instruktionen är chef för landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen ävensom för stadsfiskalerna i Stockholm. Den befogenhet i disciplinärt hänseende som tillkommer justitiekanslern i avseende å dessa befattningshavare har berörts i föregående kapitel, liksom ock den befattning justitiekanslern tager med frågor rörande deras tillsät-

118 tände samt rörande tjänstledighet och förordnande av vikarie för dem. Redogörelse har även lämnats för de befogenheter och övriga uppgifter som i nämnda hänseenden tillkomma justitiekanslern i förhållande till distriktsåklagarna. Bestämmelser om överåklagarorganisationen äro meddelade i instruktionen för landsfogdarna. Rörande överåklagarens allmänna ställning stadgas, att landsfogde har i egenskap av överåklagare ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet inom länet. Det åligger honom att utöva tillsyn däröver, att begångna brott bliva lagligen beivrade. Han är skyldig tillse, att underlydande distriktsåklagare fullgöra sina skyldigheter i avseende å åklagarväsendet. För sådant ändamål åligger det landsfogde att årligen verkställa inspektion hos samtliga distriktsåklagare ävensom att granska distriktsåklagarnas dagböcker i vad de avse kriminalpolis- och åklagarväsendet. Landsfogde skall bistå honom underställda distriktsåklagare med råd och upplysningar såväl vid anhängiggörande och utförande av åtal vid underrätt som vid fullföljd av talan i hovrätt eller hos Kungl. Maj:t. Har distriktsåklagare i sådan egenskap kallats till muntligt förhör inför hovrätt, ankommer det på landsfogden att avgöra, huruvida, där åtalet icke övertages av landsfogden, det skall vid förhöret utföras av distriktsåklagaren eller hänvändelse ske till hovrättens advokatfiskal. Efter samråd med vederbörande häradshövding har landsfogden att verkställa fördelning av distriktsåklagarnas tingsuppvaktning vid häradsrätt. Skall jämlikt bestämmelserna i lagen den 22 februari 1924 angående domstols behörighet i fråga om upplagande av vissa brottmål talan på grund av brott upptagas vid annan domstol än den, inom vars domvärjo brottet blivit begånget, och är mer än en av distriktsåklagarna vid domstolen behörig att utföra sådan talan, ankommer det på landsfogden, där han ej själv för talan i målet, att uppdraga åt en av distriktsåklagarna att utföra åtalet. Landsfogde har vidare sig ålagd skyldighet att följa rekryteringen av distriktsåklagarkårerna inom länet. För landsfogdes befattning med distriktsåklagarnas tillsättning m. m. har tidigare redogjorts. I avseende å den egentliga åklagarverksamheten gäller, att en fördelning av åklagaruppgifterna är verkställd mellan landsfogde och distriktsåklagare på det sätt, att landsfogde är pliktig åtala vissa, i instruktionen angivna grövre brott, medan distriktsåklagare har att föra åklagartalan i vad angår övriga brott. Skulle i visst mål, däri fråga är om ansvar för sådant brott, som skall åtalas av landsfogde, åklagaruppgiften uppenbarligen vara att anse såsom mindre krävande, äger landsfogde emellertid förordna därtill behörig landsfogdeassistent eller ock vederbörande distriktsåklagare att på eget ansvar fullgöra vad på landsfogden ankommer. Sådant förordnande kan jämväl i andra Fall av landsfogde efter justiliekanslersämbetets bestämmande meddelas landsfogdeassistent som nyss sagts eller viss distriktsåklagare i bestämt mål eller tills vidare i fråga om vissa slag av mål. Å andra sidan äger landsfogde, då mål kräver mera omfattande utredning eller eljest omständigheterna sådant påkalla, anhängiggöra och utföra åtal jämväl för brott, som eljest skolat tillhöra distriktsåklagares kompetensområde. Under enahanda förhållanden äger

119 landsfogde även övertaga utförandet av åtal, som anhängiggjorts av distriktsåklagare. Rörande landsfogdes befattning med förundersökning i brottmål gäller, att landsfogde skall följa förundersökningen angående de brott, vilka skola åtalas av honom, samt därvid lämna de anvisningar och vidtaga de åtgärder som för åtalets utförande kunna vara erforderliga. Vidare må nämnas, att särskilda uppgifter åligga landsfogde med avseende å åklagarväsendet i köping, där landsfiskal icke har inseende över polisväsendet. Uppstår i sådan köping fråga om häktning för brott, åligger det landsfogden, ändå att åtal för brottet icke skall utföras av honom, att meddela beslut i häktningsfrågan. Det sagda äger motsvarande tillämpning beträffande sådana frågor om kvarhållande av den som misstankes för brott och om beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrannsakan, med vilka i köpingen anställd åklagare ej äger taga befattning. P å sätt tidigare anmärkts består den allmänna åklagarorganisationen i Stockholm av en förste stadsfiskal, fyra stadsfiskaler, en biträdande stadsfiskal och extra stadsfiskaler. Befattningshavarna äro tjänstemän hos överståthållarämbetet. I instruktionen för stadsfiskalerna stadgas rörande förste stadsfiskalen följande. Förste stadsfiskalen är under justitiekanslersämbetet och överståthållarämbetet chef för övriga stadsfiskaler i Stockholm ävensom för deras expedition (stadsfiskalskontoret) med där tjänstgörande personal. I denna egenskap åligger det honom att tillse, att nämnda stadsfiskaler och personal med insikt och omsorg fullgöra dem åvilande arbetsuppgifter. På begäran av annan stadsfiskal är förste stadsfiskalen skyldig att tillhandagå denne med råd och upplysningar i tjänsten. Då på grund av visst måls vidlyftighet eller av annan anledning förste stadsfiskalen finner skäl därtill föreligga, äger han i fråga om mål, varmed det åligger annan stadsfiskal att taga befattning, att i dennes ställe vidtaga å denne ankommande åtgärder med avseende å förundersökning samt åtals anställande och utförande. Likaledes är förste stadsfiskalen berättigad att, då han så prövar lämpligt, övertaga utförandet av åtal som av annan stadsfiskal anhängiggjorts. Har stadsfiskal förklarat sig icke ämna anställa åtal i visst till honom inkommet mål, äger förste stadsfiskalen upptaga åtalsfrågan till ny prövning och, där han finner skäl till åtal föreligga, antingen själv anställa och utföra detta eller ock ålägga vederbörande stadsfiskal att på förste stadsfiskalens ansvar anhängiggöra och utföra åtal i målet. Vidare åligger det förste stadsfiskalen att avgiva de yttranden som av justitiekanslersämbetet eller överståthållarämbetet från stadsfiskalerna infordras; att upprätta och i god tid före den tidpunkt, då överståthållarämbetet avseende statförslag skola till vederbörande myndigheter överlämnas, till ämbetet avlämna sådant förslag för åklagarväsendet; att underteckna alla för stadsfiskalerna och stadsfiskalskontoret gjorda rekvisitioner samt i förekommande fall till betalning godkänna åklagarväsendet avseende räkningar;

120 att övervaka att föreskrivna diarier, konceptsamlingar och i övrigt erforderliga anteckningar och register ordentligen föras samt att föreskrivna anmälningar och statistiska uppgifter vederbörligen expedieras; samt att tillse att stadsfiskalskontorets lokaler hållas i gott skick och där befintliga inventarier väl vårdas och underhållas, ävensom att inkomna författningar, exemplar av polisunderrättelser,'rapportkopior och andra tjänstehandlingar behörigen ordnas och förvaras. Förste stadsfiskalen intager icke ställning av överåklagare utan ankommer det i princip på varje stadsfiskal att, oberoende av brottens svårhetsgrad, utföra åtal i de brottmål som tilldelas hans rotel. Rörande fördelningen gälla följande regler: Talan skall föras i mål angående konkursförbrytelser av förste stadsfiskalen; i mål angående trafikförseelser av annan stadsfiskal eller extra stadsfiskal som indelas till dylik tjänstgöring; samt i mål, vilka eljest enligt stadgan för Stockholms magistrat och rådhusrätt skola handläggas å någon av rådhusrättens första, andra, tredje och åttonde avdelningar, av förste stadsfiskalen, stadsfiskal som har att föra talan i mål angående trafikförseelser eller ock extra stadsfiskal. övriga mål skola, allteftersom de inkomma till kriminalavdelningen i Stockholm, av en å nämnda avdelning anställd tjänsteman, som överståthållarämbetet därtill förordnat, medelst lottning delas lika mellan övriga stadsfiskaler, dock med iakttagande av vissa i ovannämnda stadga meddelade föreskrifter. Närmare föreskrifter angående målens fördelning lämnas uti särskild för åklagarna meddelad arbetsordning, vilken överståthållarämbetet, efter hörande av Stockholms magistrat i vad arbetsordningen berör målens fördelning inom rådhusrätten, fastställer. Vidare må anmärkas, att åklagarorganisationen i Stockholm är fristående i förhållande till polisorganisationen. Det för brottsutredningarna erforderliga samarbetet mellan organisationerna är anordnat på det sätt, att stadsfiskal äger vid kriminalavdelningen följa förundersökningen rörande de brott som skola av honom åtalas samt därvid lämna de anvisningar och vidtaga de åtgärder som för åtalsfrågans prövning kunna vara erforderliga. Beslut om häktning för brott, liksom ock andra beslut om åtal skola ävenledes meddelas av den stadsfiskal som skall föra talan i målet. Detsamma gäller i avseende å sådant beslut om för brott misstänkt persons kvarhållande, som det ankommer på häktningsmyndighet att meddela. Beträffande distriktsåklagarorganisationen må erinras om, att enligt distriktsåklagarreformen 55 städer, Stockholm däri inräknad, skola bilda egna åklagardistrikt, medan övriga städer skola ingå i landsfiskalsdistriktsorganisationen. Organisationen är ännu icke fullt genomförd utan åtskilliga mindre städer, vilka skola tillföras landsfiskalsdistrikten, utgöra särskilda åklagardistrikt. Vidare må påpekas, att tre städer, nämligen Solna, Borlänge och Sandviken, bilda för sig bestående landsfiskalsdistrikt.

121 Rörande distriktsåklagares åligganden stadgas i instruktionerna för stadsfiskalerna och landsfiskalerna i huvudsak följande. Distriktsåklagare är inom sitt distrikt allmän åklagare i alla de fall, där icke åtalsrätten uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet eller särskild åklagare blivit i vederbörlig ordning för visst mål förordnad eller åtals utförande enligt instruktionen för landsfogdarna övertagils av landsfogde. Distriktsåklagare skall ändå att brott är sådant att landsfogde skall åtala detsamma ofördröjligen vidtaga alla för dess beivrande erforderliga åtgärder; och åligger det distriktsåklagare tillika att skyndsamt därom underrätta landsfogden. Finner distriktsåklagare, att i av honom anhängiggjort mål fråga är om brott som rätteligen skall åtalas av landsfogde, åligger det distriktsåklagaren att härom omedelbart underrätta landsfogden. Intill dess denne annorledes förordnar, skall distriktsåklagaren fortsätta åtalets utförande. Sedan distriktsåklagare blivit av landsfogden underrättad, att denne övertagit förundersökning eller åtal i fråga om visst brott, må distriktsåklagaren därmed ej taga annan befattning än den som kan åligga honom i hans egenskap av polisman under landsfogden. Distriktsåklagare som ämnar fullfölja talan mot underrätts utslag i tjänstemål skall härom underrätta landsfogden så snart ske kan och senast tredje dagen före besvärstidens utgång. Samtidigt skall distriktsåklagaren till landsfogden översända avskrift av den till hovrätten ställda besvärsskriften ävensom, där besvärsskriften icke innehåller redogörelse för åklagarens ansvarstalan och utgången i underrätten, kortfattad redogörelse för berörda förhållanden. Genom sistnämnda bestämmelser har man huvudsakligen velat möjliggöra för landsfogden att, därest han finner skäl därtill föranleda, övertaga åtalets utförande i den högre instansen. Vidare må anmärkas, att distriktsåklagare som förordnats att i landsfogdes ställe utföra åtal skall, där landsfogden ej själv tager befattning med förundersökningen rörande brottet, fullgöra vad i sådant hänseende ankommer på landsfogden. I Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Gävle, Karlskrona, Lund och Sundsvall är åklagarväsendets organisation i likhet med vad fallet är i Stockholm skild från polisorganisationen. 1 Med föranledande härav må påpekas, att enligt instruktionen för stadsfiskalerna gäller, att stadsfiskal utan hinder av att h a n icke har befattning med polisväsendet i vederbörande stad äger följa förberedande undersökning angående i staden begånget brott. I övriga städer föreligger däremot samorganisation mellan åklagarväsendet och polisväsendet antingen på det sätt att åklagar- och polischefsbefattningarna äro förenade hos samme befattningshavare eller ock så att åklagaren fullgör sådana uppgifter vid polisväsendet, som ankomma på poliskommissarie; i Norrköping förekommer, på sätt förut upplysts, den organisationen, att stadsfiskalen tillika är föreståndare för kriminalpolisavdelningen. I detta sammanhang torde även uppmärksammas vad som å sid. 48 sista stycket sägs rörande polismästar- och stadsfiskalsbefattningarna i Örebro, Borås och Uppsala.

122 Vidare må anmärkas, att i Göteborg finnas två ordinarie och en extra ordinarie stadsfiskal medan i övriga städer finnes en ordinarie stadsfiskal i varje stad. I Malmö finnes dessutom en biträdande stadsfiskal. Med polismän med åtalsrätt förstås de tidigare omnämnda köpingsåklagarna i Nynäshamns, Stocksunds, Saltsjöbadens, Tierps, Skurups och Smedjebackens köpingar. Befattning som köpingsåklagare finnes även i Åhus köping; denna befattning innehaves emellertid av vederbörande landsfiskal. I och med distriktsåklagarreformens slutgiltiga genomförande skola dessa befattningar upphöra. Åklagarväsendets organisation har i allt väsentligt bibehållits oförändrad i den beslutade nya rättegångsbalken. Justitiekanslern skall sålunda under Kungl. Maj:t vara högste åklagare och i denna egenskap hava ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. Under justitiekanslern skola landsfogdarna, envar inom sitt verksamhetsområde, hava ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet. Allmän åklagare skall vara, vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare, vid hovrätt justitiekanslern i mål, som skola upptagas omedelbart av hovrätten, och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare, samt vid högsta domstolen justitiekanslern. Om talan fullföljes till högsta domstolen allenast av enskild part, skall åklagartalan där, efter justitiekanslerns förordnande, kunna föras av lägre åklagare. Även den särskilda åklagaiorganisationen i Stockholm skall bibehållas och vad ovan sagts beträffande landsfogde skall i fråga om Stockholm avse förste stadsfiskalen. Justitiekanslern har enligt reformen tillerkänts vidgade befogenheter i vissa hänseenden. Sålunda skall h a n äga att i fall, då talans utförande tillkommer lägre åklagare, övertaga uppgift, som ankommer på denne. Justitiekanslern skall även äga förordna extra åklagare att föra talan vid underrätt eller hovrätt eller, då talan fullföljts av allenast enskild part, vid högsta domstolen. För närvarande föreligger icke rätt för justitiekanslern att förordna annan att utföra åklagartalan, som tillkommer justitiekanslern ensam. Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila justitiekanslern skall sådan rätt emellertid tillkomma honom. Enligt organisationsplanen skola hos justitiekanslern finnas anställda biträdande åklagare med åliggande att utföra på justitiekanslern ankommande uppgift. I vilken omfattning justitiekanslern skall äga överlämna åklagaruppgift åt biträdande åklagare skall regleras i särskild instruktion; dock skall beslut om väckande eller fullföljande av åtal i högsta domstolen alltid fattas av justitiekanslern. Biträdande åklagare med uppgift att i den utsträckning, som bestämmes i särskild instruktion, utföra uppgift, som ankommer på åklagare, skall även kunna anställas hos landsfogde och distriktsåklagare. Vidare må erinras om att f r å g a n o m e n u p p d e l n i n g a v j u s t i t i e k a n s l e r s ä m b e t e t berördes i det betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna äm-

123 betssställning m. m., som den 16 mars 1939 avgavs av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga. I betänkandet framhölls, att justitiekLanslersämbetets uppgifter såsom chefsmyndighet för åklagarväsendet koimme att icke oväsentligt ökas efter genomförandet av ett på muntlighetsprimcipen grundat rättegångsförfarande. I samband därmed skulle justitiekanislersämbetet även erhålla vissa befogenheter gentemot medlemmarna av advokatsamfundet. I vad mån de nya uppgifterna i fråga om åklagar- och advokatväsendet komme att belasta justitiekanslern personligen eller kunna överlåtas å ett eller flera särskilda biträden åt justitiekanslern läte sig icke n ä r m a r e överblickas. Möjligt vore även att biträden skulle kunna till en del övertaga andra justitiekanslern nu såsom högste åklagare åvilande göromåll, varigenom en viss kompensation i arbetsbelastningen för justitiekanslerm personligen skulle kunna ernås. Därest det emellertid skulle visa sig, att de personliga åliggandena för justitiekanslern vid en genomförd nyorganisation av åklagarväsendet skulle bliva alltför tyngande, uppstode frågan på vad sätt en minskning i arbetsbördan skulle kunna åvägabringas. I främsta irummet läte sig därvid tänkas att en del av de till justitiekanslersämbetet h ö r a n d e ärendena överfördes till ett eller flera andra nu existerande statligai ämbeten, som antingen icke vore så arbetstyngda som justitiekanslersämjbetet eller ock utan olägenhet kunde utbyggas. Skulle denna väg icke visa sig framkomlig, syntes ingen annan möjlighet återstå än att tillskapa ett nytt ämbete, vilket finge en del av de justitiekanslern nu åvilande göromålen å sig överlåtna. Vid en sådan klyvning av justitiekanslersämbetet i två ämbeten, syntes till det ena av dessa böra förläggas åklagaruppgifterna ock till det andra uppgifterna såsom kronjurist. »Kungl. Maj:ts högste åklagare» skulle dels utföra de åtal varom Kungl. Maj:t förordnade och dels fungera som chef för landets övriga åklagare. En sådan anordning, som i viss m å n kunde anses motiverad av önskemålet att ej alltför olikartade uppgifter förenades å en hand, skulle säkerligen bidraga till att effektivisera ledningen och övervakningen av åklagarväsendet i riket. Denne högste åklagare, vilken väl närmast bleve att betrakta såsom arvtagare till den nuvarande justitiekanslern, syntes emellertid icke endast böra handhava tillsynen över de honom underordnade åklagarna. Av lätt insedda skäl syntes nämligen jämväl den justitiekanslern nu tillkommande uppsikten över rikets övriga ämbets- och tjänstemän, i den mån densamma icke kunde helt eller delvis överföras å andra myndigheter, lämpligen böra utövas av högste åklagaren. Den andre av de befattningshavare som skulle behöva tillsättas vid en uppdelning av det nuvarande justitiekanslersämbetet syntes i första hand böra fungera såsom Kungl. Maj:ts juridiske expert och rådgivare samt i sådan egenskap avgiva yttrande i anledning av de remisser Kungl. Maj:t funne skäl avlåta. Med hänsyn till svårigheten att överblicka processreformens verkningar med avseende å justitiekanslersämbetet framställde de sakkunniga emellertid icke något förslag till omorganisation av ämbetet.

124 I fråga om åklagarorganisationen bör slutligen anmärkas, att vid sidan av de allmänna åklagarna finnas särskilda åklagare för handhavande av vissa åklagaruppgifter. Bland dem märkas krigsfiskaler och tullåklagare samt den hos kommerskollegium anställde sjöåklagaren. På sätt tidigare påpekats tillkommer viss åtalsbefogenhet även fiskeritillsyningsmännen.

Kap. Y. Kostnaderna för den nuvarande organisationen. För erhållande av så tillförlitliga upplysningar som möjligt rörande de kommunala utgifterna för polis- och åklagarväsendet har utredningen genom polischefernas försorg låtit införskaffa uppgifter därom enligt särskilda blanketter (utredningens formulär G och formulär D). Uppgifterna, vilka lämnats för varje polisdistrikt för sig, avse kalenderåren 1938, 1939 och 1940. Enligt formulär C hava uppgifter inhämtats om lönekostnader och övriga löpande utgifter, vilka ej hänföra sig till lokaler eller deras tillhandahållande. Vidare hava å detta formulär uppgifter lämnats om pensioneringskostnaderna. Enligt formulär D hava uppgifter införskaffats om de fastigheter och lokaler, som tillhandahållas polis- och åklagarväsendet, samt rörande kostnaderna i detta hänseende. Uppgifter hava enligt blanketten även inhämtats om inventarier och annan utrustning, som anskaffats för polis- och åklagarväsendet, samt om anskaffningskostnaderna under nämnda tre år. Formulären hava varit så uppställda, att uppgifter skolat lämnas särskilt för polisväsendet och särskilt för åklagarväsendet, varjämte kostnaderna för polisväsendet skolat uppdelas mellan ordningspolisen och kriminalpolisen. Det må anmärkas att den kostnadsfördelning som härigenom erhållits dock ingalunda är fullt exakt. På grund av den samorganisation som förefinnes dels mellan polisväsendet och åklagarväsendet och dels mellan ordningspolisen och kriminalpolisen har fördelningen i viss omfattning måst ske efter uppskattning. Uppgifterna hava sammanställts i ett antal tablåer och förteckningar (Bil. D—Bil. M). Härvid hava emellertid pensioneringskostnaderna utelämnats. Anledningen härtill är den, att pensioneringen ombesörjes på alltför olika sätt inom olika polisdistrikt för att någon överskådlig och vägledande tablå skall kunna uppställas med ledning av de lämnade uppgifterna. Med hänsyn till de förslag som i det följande komma att framställas rörande sådana spörsmål som sammanhänga med befattningshavarnas pensionering torde ej heller uppgifterna om de nuvarande pensioneringskostnaderna vara av större intresse. I fråga om bilagorna må i övrigt anmärkas följande. I Bil. D—F redovisas lönekostnader m. fl. löpande utgifter, medan Bil. G—J innehålla uppgifter om lokaler och kostnaderna för deras tillhandahållande m. m. samt Bil. K och L uppgifter om inventarier och annan utrustning ävensom om kostnaderna för anskaffandet därav. Bil. M utgör en samman-

126 ställning av samtliga kostnader för polisväsendet och städernas åklagarväsen med undantag för pensioneringskostnaderna. För översiktens skull hava i sammanställningarna kostnaderna för polisväsendet redovisats särskilt för städerna och särskilt för landsbygden, varjämte kostnaderna för städernas polisväsen i sin tur fördelats mellan städer som enligt distriktsåklagarreformen skola vara fristående i förhållande till landsfiskalsdistriktsorganisationen och städer som skola ingå i denna organisation. Kostnaderna hava genomgående upptagits under samma utgiftstitlar och andra rubriker som begagnats i de blanketter, vara uppgifterna lämnats. Bil. D innehåller uppgifter om polisdistriktens utgifter i form av löner m. m. för sitt eget polisväsen. Uppgifterna hava hämtats ur de reviderade kommunala räkenskaperna för de tre ifrågavarande åren. Utgifterna utgöra kommunernas bruttoutgifter i den bemärkelsen, att statsbidragen icke avdragits från utgiftsposterna. I Bil. E. redovisas lönekostnader m. m. för statspolisen. Uppgifterna avse de kommunala utgifterna för denna polisorganisation. På grund av alt statsbidragen utgå efter vissa medellönsberäkningar uppnås icke full överensstämmelse mellan dessa bidrag och de verkliga kostnaderna. Till följd härav har utredningen funnit det erforderligt att införskaffa uppgifter om kommunernas kostnader i förevarande hänseende. De utgifter för organisationen, som omedelbart utgå ur statskassan, redovisas — jämte de kommunala utgifterna — i bil. M. Lönekostnaderna m. m. för åklagarväsendet i städerna upptagas i Bil. F. De väsentligaste av dessa kostnader utgöras av stadsfiskalernas löner. Dessa hava odelat redovisats såsom utgifter för åklagarväsendet även för sådana befattningshavare vilka tillika äro polischefer eller poliskommissarier. Jämväl lönerna till polismästare vilka jämväl äro stadsfiskaler hava i sin helhet upptagits bland utgifterna för åklagarväsendet. I Bil. G hava sammanförts vissa uppgifter rörande de fastigheter och lokaler som nyttjas av polis- och åklagarväsendet. Det må anmärkas, att lokaler tillhandahållas polis- och åklagarväsendet antingen i särskilda, uteslutande eller huvudsakligen för ändamålet avsedda s. k. polishus, eller i andra kommunala byggnader (rådhus, stadshus, kommunalhus etc.) eller ock i förhyrda lägenheter o. d. På landsbygden förekomma dessutom s. k. polisarrester, vilka anordnats med eller utan samband med expeditionslokaler och oftast utgöra särskilda fastigheter. Sätten för lokalkostnadernas redovisning i de kommuala utgiftsstaterna äro växlande. I en del kommuner, främst större städer, finnes sålunda särskild fastighetsförvaltning anordnad och på dennas stat föras de omedelbara kostnaderna, såsom nybyggnads- och underhållskostnader, amorteringar och ränteutgifter, kostnader för uppvärmning, belysning och städning m. m. I vissa fall utdebiteras kostnaderna på de skilda kommunala förvaltningsgrenarna med vissa årliga bidragsbelopp, vilka i sin tur föras fastighetsförvaltningen till godo. Denna utdebitering sker merendels efter skälighetsprövning och är närmast att betrakta som en intern bokföringsåtgärd. I andra kommuner med fastighetsförvaltning åter sker icke nå-

127 gon utdebitering å de olika förvaltningsgrenarnas stater även om särskilda byggnader finnas upplåtna för viss förvaltningsgrens uteslutande eller huvudsakliga bruk; i vissa fall göres dock liärutinnan undantag för uppvärmningsoch belysningskostnader m. m. I kommuner, där lokaler för olika kommunala ändamål sammanförts i stadshus, kommunalhus o. d., synes i allmänhet någon kostnad icke påföras de skilda förvaltningsgrenarna för själva lokalerna i annan form än direkta utgifter för reparationer och underhåll, varemot kostnader för uppvärmning och belysning m. m. i regel beräknas i de skilda utgiftsstaterna. För förhyrda lokaler synes däremot vederbörande; förvaltningsgren i allmänhet bliva påförd den utgående hyran. Av det anförda torde framgå, att vägledande upplysningar rörande lokalkostnaderna för polis- och åklagarväsendet icke kunna erhållas enbart med ledning av de kommunala staterna för dessa förvaltningsgrenar. Utredningen har med hänsyn härtill inhämtat uppgifter enligt ett särskilt system. Detta innebär, att uppgifter fått lämnas dels rörande det årliga hyresvärdet, respektive hyresbeloppet, för de inom varje polisdistrikt nyttjade lokalerna och dels om de kostnader, som uppkommit för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Härvid har hyresvärdet (hyresbeloppet) skolat angivas med utgångspunkt från förhållandena den 1 januari 1942, medan de övriga kostnaderna redovisats med sina belopp för åren 1938—1940. Beräkningen av hyresvärdet har enligt anvisningarna till vederbörande uppgiftsblankett skolat verkställas som om polisdistriktet vore hyresvärd och hade att svara för de förpliktelser, som ålåge en fastighetsägare gentemot en hyresgäst. För åstadkommande av en enhetlig bedömning skulle dessa förpliktelser anses omfatta gäldandet av ränte- och amorteringskostnader, kostnader för underhåll av fastigheterna och lokalerna, eventuella skatter, vattenavgifter, kostnader för sotning, gårdsrenhållning och gatuhållning samt försäkringspremier för fastigheterna. Det torde vara uppenbart, att jämväl den använda metoden för lokalkostnadernas beräkning icke är fullt tillförlitlig, enär bedömningen av hyresvärdena måste ställa sig problematisk. Avgörande vid uppgiftsinhämtningen har emellertid varit att överhuvud erhålla ett efter enhetliga grunder avgivet uppgiftsmaterial, vilket i det väsentliga kan lämna en uppfattning om storleken av de kostnader, som orsakas kommunerna genom tillhandahållandet av lokaler åt polis- och åklagarväsendet. I förevarande bilaga hava uppgifter intagits om antalet polishus, deras taxeringsvärde och brandförsäkringsvärde ävensom beräknade årliga hyresvärde; beträffande polishusen på landsbygden har någon rättvisande siffra för taxeringsvärdet dock icke kunnat erhållas, enär åtskilliga fastigheter därstädes ännu icke blivit taxerade. Vidare hava i bilagan redovisats hyresvärdena för lokaler, som äro belägna i annan kommunal fastighet än polishus, samt hyresbeloppen för förhyrda lokaler. Med hänsyn till omfattningen av lokalerna i Stockholm och Göteborg hava särskilda uppgifter lämnats för dessa båda städer. Bil. H utvisar hyresvärdenas och hyresbeloppens fördelning på olika lokaler och Bil. I utgör en specialtablå över fastigheterna och lokalerna på

128 landsbygden med uppgifter för varje län. I Bil. J redovisas kostnaderna för uppvärmning, belysning och städning av samtliga lokaler under ett vart av åren 1938, 1939 och 1940. I Bil. K hava sammanställts uppgifter rörande inventarier och annan utrustning, avseende dels värdet den 1 januari 1942 och dels anskaffningskostnaderna under åren 1938—1940. Uppgifterna om värdet kunna såsom i de flesta fall grundade på uppskattning allenast i största allmänhet tjäna som upplysning om det värde egendomen representerar; detta förhållande har från skilda håll påpekats. Uppgifterna om anskaffningskostnaderna äro däremot tagna ur kommunernas räkenskaper. Anledningen till att dessa kostnader behandlats för sig är den, att olika metoder tillämpas i avseende å kostnadernas redovisning i den kommunala bokföringen. 1 vissa kommuner föras särskilda inventariekonton antingen för varje förvaltningsgren eller ock för flera förvaltningsgrenar gemensamt. Dessa konton föras självständigt och de årliga kostnaderna framgå i form av avskrivning på kontona med vissa procentuellt beräknade eller på annat sätt fastställda belopp. I andra kommuner upptagas kostnaderna i budgeten för det år de uppkommit eller ock fördelas desamma efter varierande grunder på ett flertal år; i dessa fall påföras kostnaderna i regel staterna för respektive förvaltningsgrenar. Såsom framgår av tablån hava anskaffningskostnaderna icke fördelats mellan polisväsendet och åklagarväsendet. Med hänsyn till den rådande samorganisationen har utredningen icke velat påkalla en sådan fördelning vid uppgiftslämningen. Med inventarier förstås enligt tablån kontorsinventarier såsom kontorsmöbler, kassaskåp, skriv- och räknemaskiner m. m. och med utrustning övrig lös egendom som ställts till polis- och åklagarväsendets förfogande; dock ha anläggningar för polisväsendets behov betraktats såsom tillhörande utrustningen även om anläggningarna äro att anse såsom fast egendom i juridisk bemärkelse. I Bil. L hava närmare uppgifter lämnats rörande utrustningens omfattning i vissa hänseenden. Till fullständigande av uppgiftsmaterialet må antecknas, att de inventarier och den utrustning, som anskaffats åt statspolisen, vid utgången av budgetåret 1941/42 hade ett bokfört värde av sammanlagt 527 911 kronor, därav inventarierna 100 751 kronor och utrustningen 427 160 kronor. Bil. M. utgör på sätt ovan anmärkts en sammanställning av samtliga kostnader för polisväsendet i riket och åklagarväsendet i städerna. Till denna bilaga hava under varje i bilagan upptagen rubrik överförts de kostnader som framgå av Bil. D—F samt Bil. H, J och K. Vidare hava i bilagan upptagits dels de på ifrågavarande år belöpande, av statsverket omedelbart guldna kostnaderna för statspolisen, innefattande underhålls-, drift- och expeditionskostnader samt anskaffningskostnader för inventarier och annan utrustning och dels vissa statliga kostnader, vilka utgå u r särskilda anslag och böra läggas till kostnadsstaten för att densamma skall bliva fullständig. Uppgifterna om de omedelbart statliga kostnaderna för statspolisen hava erhållits från statspolisintendentens expedition, medan uppgifterna om kostnaderna enligt de särskilda anslagen hämtats ur budgetsredovisningarna för respektive budget-

129 år. Uppmärksammas bör, att kostnadsstaten icke kunnat uppställas efter fullt enhetliga grunder med avseende å den tid vartill uppgifterna hänföra sig. Uppgifterna om hyresvärden och hyresbelopp äro grundade på förhållandena den 1 januari 1942 och de särskilda statliga kostnaderna avse budgetåren 1938/39, 1939/40 och 1940/41, medan övriga kostnader i uppställningen belöpa å kalenderåren 1938, 1939 och 1940. Denna omständighet torde emellertid icke vara av nämnvärd betydelse för kostnadsstatens bedömande i stort sett. Med stöd av kostnadsstaten kunna kostnaderna för polisväsendet i riket och åklagarväsendet i städerna — med undantag för pensioneringskostnaderna — beräknas hava utgjort i runt tal 33 750 000 kronor under år 1938, 38 435 000 kronor under år 1939 och 47 875 000 kronor under år 1940. Påpekas bör, att de avsevärda kostnadsökningarna under åren 1939 och 1940 till betydande del härröra u r de alltmer stigande utgifterna för den av staten anordnade polisbevakningen i annan ordning än enligt polislagen och att särskilt utgiftsposter som föranletts av denna bevakning, torde hava rönt inverkan i stegrande riktning av att de avse budgetåren 1939/40 och 1940/41 och icke kalenderåren 1939 och 1940. Därest vid kostnadsstatens upprättande avdrag göres med belopp som skäligen kunna anses motsvara den extraordinära ökningen av utgifterna för ifrågavarande bevakning, kunna kostnaderna för år 1939 uppskattas till 36 250 000 kronor och för år 1940 till 39 750 000 kronor. Såsom av sammanställningen framgår omfattar kostnadsstaten icke utgifterna för landsfiskals- och landsfogdeorganisationerna. Dessa utgifter komma i den mån de beröras av utredningens förslag att upptagas till behandling i ett senare sammanhang. Vid en uppställning över kostnaderna för polis- och åklagarväsendet bör uppmärksammas, att vissa medel som inflyta till kommunernas kassor kunna betraktas såsom inkomster härrörande från polis- och åklagarväsendet. I Bil. N hava dessa inkomster, sådana de framträda i det till utredningen lämnade uppgiftsmaterialet, gjorts till föremål för sammanställning. Till belysande av de särskilda posterna må anföras följande. Polisväsendet: De redovisade lösenavgifterna härflyta främst u r poliskamrarnas och polischefernas verksamhet såsom administrativa polismyndigheter. Enär indrivningen av ogulden automobilskatt i Stockholm verkställes genom poliskamrerarens försorg, upptages i stadens stat för polisväsendet den staden tillkommande indrivningsprovisionen såsom inkomst. I åtskilliga hamnstäder gottskrives polisväsendets stat ett årligt belopp såsom ersättning for bevakning av hamnområdet och anläggningarna därstädes. Motsvarande belopp påföres i sin tur hamnförvaltningen såsom utgift. De i tablån redovisade beloppen för hamnbevakning avse den bokföringsmässiga inkomst som i detta hanseende uppkommit för polisväsendet i de ifrågavarande städerna, fchuru transaktionen till synes huvudsakligen är att anse såsom en intern bokföringstransaktion mellan de olika förvaltningsgrenarna inom städerna, bör emellertid uppmärksammas att i vissa andra hamnstäder den speciella hamnbevakningen handhaves av särskild hos hamnförvaltningen anställd personal. i>äsom exempel på inkomst av annan stadigvarande bevakning än hamnbe9— 440313.

I

130 vakning kan nämnas, att polisverket i Stockholm jämlikt särskilda grunder uppbär ersättning av statens järnvägar för bevakning av centralstationen och av riksbanken för bevakning av riksbankens lokaler. De belopp vilka upptagits såsom inkomst av tillfällig bevakning utgöras av ersättningar som städerna uppburit till följd av att polispersonal ställts till förfogande för polisbevakning som det ålegat enskild att bekosta. Rubriken »Diverse inkomster» omfattar inkomster av varierande beskaffenhet, såsom inkomster genom försäljning av cykelnummer och droskförarböcker eller av inventarier o. d., genom tillfällig uthyrning av lokaler, genom tillhandahållande av rcservpolispersonal etc. Rörande inkomsterna för landsbygdens polisväsen må anmärkas, att fem polisdistrikt under de tre åren uppburit regelbundna bidrag, varje år uppgående till sammanlagt 7 599 kronor, från bolag som haft sin verksamhet förlagd inom polisdistrikten. Åklagarväsendet. I princip äro stadsfiskalsbefattningarna förenade med rätt för innehavarna att uppbära sportler. Genom lagen den 19 mars 1937 om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m. har emellertid förordnats, att vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla andel i böter, vite dier skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt icke skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, där av stad avlönad åklagare tillförsäkras skälig fast avlöning, bestämma att rätt till andel som ovan sägs icke skall tillkomma sådan åklagare. Andelen skall därvid i stället tillfalla stadens kassa. Med tillämpning av denna lag har Kungl. Maj:t beträffande åtskilliga stadsfiskalsbefattningar fastställt nya lönestater, enligt vilka rätt till andel varom nu är fråga icke skall tillkomma befattningshavaren utan andelen i stället tillfalla vederbörande stads kassa. I samband med sådan lönereglering har även brukat bestämmas, att jämväl övriga sportler som enligt lag eller författning tillkomma tjänsteinnehavaren skola inlevereras till stadens kassa. De såsom inkomst av åklagarväsendet i tablån redovisade beloppen utgöras av medel som till följd av bestämmelser, tillkomna i nu angiven ordning, kommit städerna till godo. — Det bör uppmärksammas, att andel i böter m. m. även utgår till städerna omedelbart på grund av särskilda bestämmelser om bötesfördelning, vilka gälla enligt vissa författningar. Vidare må anmärkas, att enligt ett Kungl. brev den 9 mars 1850 andel i vissa av polisdomstolen i Stockholm ådömda böter skall tillfalla bland annat en under överståthållarämbetets förvaltning ställd fond för pensionerng av polispersonal. De belopp som i enlighet med dessa föreskrifter influtit till städerna omfattas icke av uppgifterna i tablån. I detta sammanhang må även framhållas, att viss inkomst uppkommit för statsverket därigenom att statspolispersonal tillhandahållits för polisbevakning som det ålegat enskild att bekosta. Enligt uppgift från statspolisintendentens expedition uppgingo de medel som i denna ordning tillgodoförts statskassan till 27 133 kronor under år 1938, 19 642 kronor under år 1939 och 7 022 kronor under år 1940.

Kap. VI. Brister i den nuvarande organisationen och frågan om densanmias förstatligande. Det svenska polisväsendets organisation är av lokal natur. Skyldigheten att svara för polisverksamhetens upprätthållande åvilar i princip de särskilda polisdistrikten, vart och ett inom sitt område. Inom varje polisdistrikt uppbygges organisationen för sig. Polisdistriktet är med andra ord den organisatoriska enheten för polisväsendet. Uppenbart är att denna organisationsenhets uppbyggnad är av avgörande betydelse för polisorganisationens utformning. Av den tidigare redogörelsen framgår, att polisdistrikten utgöras av dels sådana polisdistrikt som tillkommit omedelbart på grund av polislagens stadgande och dels sådana polisdistrikt som bildats genom ett i lagen närmare reglerat indelningsförfarande. Den förra kategorien omfattar alla städer och flertalet köpingar och den senare kategorien övriga kommuner eller sålunda främst de egentliga landsbygdskommunerna. Uppdelningen grundar sig på kommunernas olika ställning i avseende å skyldigheten att bära kostnaderna för polisväsendet. Det har icke ansetts lämpligt att stad eller sådan köping, vilken i likhet med stad har att själv bekosta sitt polisväsen, sammanföres till gemensamt polisdistrikt med kommun, till vars polisväsen statsbidrag utgår. Anordningen, vilken sålunda är en följd av polisväsendets kommunala organisation och av reglerna för kostnadernas bestridande, är förenad med åtskilliga nackdelar. Den särställning som tillmätts städerna och köpingarna motsvaras icke av de förhållanden som öva inflytande på polisväsendet utan motverkar tvärtom ett ändamålsenligt uppbyggande av polisorganisationen. Städerna och köpingarna bilda tillsammans med' kringliggande bygd, för vilken de utgöra huvudorter, naturliga enheter i polishänseende. Möjlighet föreligger icke att samorganisera polisväsendet för dessa enheter liksom ej att överhuvud organisatoriskt förena städernas och landsbygdens polisväsen. Polisdistriktsorganisationen är vidare synnerligen ojämn och inrymmer vad städerna och köpingarna beträffar i sig alla storleksklasser från och med de största städerna till och med de minsta städerna och köpingarna. Även detta är ur organisatorisk synpunkt en framträdande olägenhet. De mindre städerna samt köpingarna måste sålunda anses vara för små att bilda för sig bestående enheter inom polisorganisationen. Vad den egentliga landsbygden beträffar stadgar polislagen, att polisdistrikt skall bestå av landsfiskalsdistrikt eller del därav. Av bestämmelsen synes närmast framgå, att polisdistriktsindelningen vanligen skulle motsvara indelningen i landsfiskalsdistrikt. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Med undantag för de landsfiskallsdistrikt, som utgöras av allenast en kommun eller del av sådan, omfattar endast ett fåtal polisdistrikt landsfiskalsdistrikten

132 i deras helhet. I övrigt äro landsfiskalsdistrikten indelade i ett flertal polisdistrikt. Vid denna indelning har alltmer eftersträvats bildandet av polisdistrikt avsedda för ordinarie befattningshavare; denna utveckling har i och för sig medfört en förbättring av polisväsendet på landsbygden. Polisdistrikten äro emellertid till det övervägande flertalet avsedda för allenast en befattningshavare. Härtill kommer att systemet med extra polisdistrikt alltjämt förekommer i betydande omfattning. Den nyss framställda anmärkningen mot att mindre städer och köpingar bilda för sig bestående polisdistrikt gäller i ännu högre grad i avseende å polisdistrikten i allmänhet på landsbygden. Ur skilda synpunkter framstår sålunda behovet av en mera rationell indelning såsom grundval för polisorganisationens lokala utformning än den nuvarande polisdistriktsindelningen utgör, därvid sammanförandet av städernas och landsbygdens polisväsen i gemensamma organisationsenheter träder i förgrunden. I detta sammanhang torde böra framhållas att åtskilliga fördelar för polisväsendet äro förenade med distriktsåklagarreformen. Tidigare bildade varje stad oavsett sin storlek självständigt åklagardistrikt. Även ett stort antal köpingar hade egna åklagare, varjämte indelningen i landsfiskalsdistrikt på åtskilliga håll var ojämn och i övrigt mindre lämplig. Genom distriktsåklagarreformen h a r den för sig bestående åklagarorganisationen inom de mindre städerna och köpingarna ställts på avveckling; vad städerna beträffar har följts den grundsatsen att stad för att utgöra eget åklagardistrikt bör erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en åklagare som tillika är polischef, övriga städer liksom ock köpingarna skola ingå i landsfiskalsdistriktsorganisationen, vilken även i sig själv undergått en efter enhetliga principer planlagd omdaning. Härigenom har en för åklagarväsendet mera ändamålsenlig lokal distriktsindelning tillskapats. Till följd av att åklagardistrikten tillika utgöra polischefsdistrikt, medför reformen även förbättringar för polisväsendets del. Jämväl den särskilda polischefsorganisationen i de mindre städerna samt köpingarna, genom vilken den för sig bestående polisorganisationen inom dessa polisdistrikt ytterligare markerats, bringas till upphörande i samma mån som reformen genomföres. Reformen innebär sålunda ett samordnande i polischefshänseende av städernas och landsbygdens polisväsen i samma omfattning som städernas och landsbygdens åklagarväsen förenas. Detta betyder i första hand, att större enhetlighet kommer att utmärka ledningen av polisarbetet. De organisatoriska olägenheterna av den nuvarande polisdistriktsindelningen komma emellertid att i allt väsentligt fortbeslå oavsett polischefsdistriktens omreglering. På sätt ovan framhållits utformas polisorganisationen inom varje polisdistrikt för sig. Utgångspunkten för de kommunala myndigheternas behandling av organisationsspörsmålen är sålunda det egna polisdistriktets behov. Någon gemensam planläggning av organisationen för större områden förekommer icke; polisorganisationen kan i själva verket sägas sönderfalla i ett lika stort antal i förhållande till varandra fristående organisationer som antalet polisdistrikt utgör. Visserligen bör i detta hänseende be-

133 aktas, att polisväsendet alltid måste vara lokalt anknutet på det sätt att organisationen anordnas efter de skilda orternas behov. En polisorganisation, som är uppbyggd allenast efter denna princip, fyller dock icke måttet under nuvarande förhållanden. Den hänför sig till en tid då de skilda landsdelarna och orterna voro mer isolerade från varandra än vad nu är fallet. I och med utvecklingen på samhällslivets olika områden har denna isolering brutits; i detta hänseende torde endast behöva påpekas den genomgripande förändring som inträtt till följd av kommunikationsväsendets utveckling. Dessa omständigheter återverka i hög grad på polisens arbete. Särskilt torde böra framhållas de ökade krav som ställas på polisorganisationen genom den ökade rörligheten hos befolkningen. De ändrade samhällsförhållandena medföra, att organisationsfrågorna böra bedömas ur en vidare synvinkel än den rent lokala. Detta gäller icke enbart vad utformningen av personalorganisationen angår utan även i avseende å övriga organisationsspörsmål såsom den allmänna planläggningen av polisverksamheten, polisens förseende med erforderlig utrustning, utnyttjandet av tekniska hjälpmedel m. m. Vad nu sagts har huvudsakligen avseende å polisorganisationens uppbyggnad i yttre bemärkelse. Även den inre organisationen inom polisdistrikten vidlådes av brister. Häribiand må främst nämnas den bristande enhetlighet som kännetecknar organisationen. Naturligen kan polisorganisationen icke överallt vara likformig. Härför äro förhållandena alltför olika å olika orter och organisationen måste av naturliga skäl anpassas efter de skilda förhållanden som möta. Även med hänsynstagande härtill kan det emellertid icke förbises, att organisationen brister i enhetlighet. Detta gäller icke enbart i vad angår de mindre utan även ifråga om de större polisdistrikten. Förhållandet bottnar ytterst i den omständigheten, att organisationsfrågorna i det stora hela äro överlämnade till de kommunala myndigheternas handhavande. De befogenheter, som tillkomma länsstyrelserna såsom tillsynsmyndighet, erbjuda föga möjlighet för länsstyrelserna att inverka på en planmässig utformning av organisationen; länsstyrelsernas ingripande är begränsat till fall av uppenbart åsidosättande av de kommunala skyldigheterna gentemot polisväsendet. I viss mån vidgade befogenheter tillkomma länsstyrelserna med avseende å landsbygdens polisväsen. Länsstyrelserna skola sålunda bestämma om indelningen i polisdistrikt. Länsstyrelserna äga även förordna om bildandet av kommunalförbund mellan sådana kommuner, som hänförts till gemensamma polisdistrikt, samt, i händelse av tvist, besluta om förbundsordningens innehåll. Härigenom hava länsstyrelserna erhållit vissa medel i sin hand att tillskapa polisdistrikt, avsedda för ordinarie befattningshavare, och att åvägabringa en lämplig organisation av förvaltningen inom de gemensamma polisdistrikten. 1 dessa hänseenden återverka naturligen de angivna befogenheterna på den inre organisationens utformning. På frågor, som angå personalorganisationens storlek, äga länsstyrelserna dock icke öva inflytande i annan mån än som tillkommer dem på grund av den allmänna tillsynsmyndigheten. Stora skiljaktigheter förefinnas även i detta hänseende. Antalet befattningshavare varierar icke obetydligt inom likvärdiga polisdistrikt och de relativa styrkeför-

134 hållandena såväl inom olika delar av samma län som mellan länen inbördes äro växlande. Organisationens utformning i avseende å arbetsuppgifternas omhänderhavande är likaledes skiftande inom polisdistrikt av likartad beskaffenhet. Medan i en del polisdistrikt med samhällsbebyggelse polisverksamheten på det sätt uppdelats att vissa befattningshavare företrädesvis syssla med indrivningsverksamhet och vissa befattningshavare med egentlig polisverksamhet, ombesörjes polisverksamheten inom andra sådana polisdistrikt uteslutande av befattningshavare, avsedda för såväl indrivningsverksamhet som egentlig polisverksamhet. Inom vissa polisdistrikt hava befattningar tillhörande befälsgraderna inrättats och möjlighet härigenom erhållits att tillgodose behovet av kvalificerad arbetskraft, främst för utredningsverksamhet, under det att inom övriga polisdistrikt, där samma behov gör sig gällande, dylika befattningar icke äro till finnandes. Systemet med extra fjärdingsman är ännu förhärskande inom vissa delar av landet medan inom andra delar extra och ordinarie fjärdingsman förekomma jämsides med varandra, ofta inom samma landsfiskalsdistrikt. Såsom allmänt omdöme om personalorganisationen på landsbygden torde därför kunna sägas, att densamma är ojämn och olikformig. På vissa håll är den även otillräcklig; detta gäller särskilt i vad angår de delar av riket, där organisationen består av extra fjärdingsman, för vilka polistjänsten har karaktären av bisyssla. Oenhetlighet vidlåder polisorganisationen på landsbygden jämväl i vad angår utrustning, anordningar för polisväsendets behov, lokaler m. m. Vad städerna beträffar framgår i viss mån av den tidigare lämnade redogörelsen för polisorganisationen i de största städerna, att organisationen inom dessa städer är olikartad. Ehuru i stort sett organisationsproblemen äro av samma beskaffenhet för dessa städers vidkommande — naturligen med den skillnad som följer av städernas olika storlek och karaktär — hava problemen i flera hänseenden lösts efter skilda linjer. Detta gäller exempelvis i fråga om poliskårens uppdelning på olika avdelningar och polisuppgifternas fördelning mellan dessa avdelningar. Vid behandlingen av frågan om polisorganisationens uppgifter har anmärkts hurusom olika regler i viss omfattning gälla för de båda största kriminalpolisavdelningarna i riket i avseende å vilka uppgifter som handhavas å dessa avdelningar. På motsvarande sätt förhåller det sig med de central-, ordonnans- och trafikavdelningar som finnas inrättade. Ehuru avdelningarna i princip äro anordnade efter gemensamma grunder förete desamma inbördes avvikelser vilka äro mer eller mindre starkt framträdande inom olika städer. Även vad övriga städer beträffar gäller, att skiljaktigheter förekomma i fråga om metoderna för poliskårernas uppbyggande och polisuppgifternas fördelning mellan olika befattningshavare. De nu berörda förhållandena äro ur rationell synpunkt olämpliga. För polisverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är det av vikt, att polisorganisationen är anordnad efter så planmässiga och regelbundna linjer som möjligt. Jämväl i avseende å poliskårernas inbördes storlek äro förhållandena växlande. En sammanställning i detta hänseende för samtliga städer med över 10 000 invånare bifogas såsom bilaga (Bil. O). I bilagan har för varje stad uträknats

135 det antal invånare som kommer på varje polisman, därvid uppgifterna hän föra sig dels till ordnings- och kriminalpolisavdelningarna var för sig och dela till poliskåren i dess helhet. Vid beräkningen har medtagits allenast den egentliga polispersonalen (befattningshavare till och med kommissaries grad). Uppenbart är att icke enbart folkmängdsförhållandena äro av betydelse för avvägningen av poliskårernas storlek. På frågan inverka även andra faktorer, såsom städernas belägenhet och trafikförhållanden samt livlighet och rörlighet i allmänhet ävensom förhandenvaron av större industriella anläggningar, militärförläggningar m. m. Tablån torde emellertid utvisa, att en betydande brist på överensstämmelse föreligger mellan poliskårerna. Härmed avses icke den omständigheten, att polispersonalens antal stiger icke allenast kvantitativt utan även relativt med städernas storlek; detta är en naturlig följd av att polisverksamheten intensifieras alltmer ju större städerna äro. Anmärkningen hänför sig i stället till det förhållandet, att jämförelsetalen mellan städer av samma storleksklass variera avsevärt såväl i vad angår ordnings- och kriminalpoliskårerna betraktade för sig som beträffande poliskårerna i deras helhet. I fråga om de mindre städerna, vilka icke omfattas av tablån, gäller på motsvarande sätt, att personalbeståndet företer icke oväsentliga divergenser mellan städerna inbördes. Stora olikheter äro även rådande i avseende å de utrustningsartiklar och anordningar i övrigt varmed poliskårerna äro försedda. En viss uppfattning härom erhålles av den förteckning å anläggningar för polisväsendets behov som finnes intagen å bilaga L. Särskild uppmärksamhet torde böra fästas vid anläggningarna för polisradio. Polisradion har visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel i polisarbetet inom de städer där polisradio inrättats. Polisradion kan även med fördel utnyttjas i polisverksamheten utom vederbörande städer, varjämte densamma erbjuder möjligheter till förbindelse mellan poliskårerna å olika orter och inom olika delar av landet. På grund härav är det av stor betydelse för polisväsendet, att polisradioorganisationen utbygges till en hela riket omfattande organisation. Den reglering av organisationen, för vilken i ett tidigare sammanhang i korthet redogjorts, innebär en planläggning av organisationen för detta ändamål. Organisationen kan dock genomföras allenast i den mån äldre anläggningar ombyggas och nya anläggningar komma till stånd. Det torde vara uppenbart att i fråga om detta organisationsspörsmål nackdelarna av det kommunala förvaltningssystemet äro framträdande; prövningen av frågan om inrättandet av polisradio sker med hänsynstagande främst till de fördelar polisradion kan förväntas medföra för polisväsendet å vederbörande ort medan polisradions mera allmänna betydelse för polisväsendet träder i bakgrunden. Det torde därför kunna förutses, att organisationen under nu rådande förhållanden icke kommer till genomförande inom andra delar av riket än där sådana städer äro belägna vilka för sitt eget polisväsen äro i behov av polisradio. Polisradions fördelar komma med andra ord att utnyttjas allenast i begränsad omfattning. En framträdande brist i den nuvarande polisorganisationen är vidare att den icke lämnar tillräcklig möjlighet att praktiskt utnyttja polispersonalen. Till följd av den kommunala organisationen av polisväsendet äro poliskå-

136 rerna i avseende å tjänstgöringen alltför strängt bundna vid de olika polisdistrikten. För landsbygdspolisen föreligger visserligen skyldighet att vid uppkommande tillfälliga behov tjänstgöra utom polisdistriktet; denna anordning har kunnat genomföras med hänsyn till att staten bidrager till personalens avlöning. Befattningshavare tillhörande stads- eller köpingspolisen kan däremot utnyttjas utom vederbörande stad eller köping allenast för det fall att Kungl. Maj:t på grund av utomordentliga förhållanden därom förordnar. Detta innebär, att städernas och köpingarnas poliskårer till sin allmänna natur äro immobila i den bemärkelsen att de icke stå till förfogande för polisverksamhet utanför vederbörande stads eller köpings område. Härigenom ökas olägenheterna av att städerna och köpingarna i organisatoriskt hänseende äro avgränsade från sina närmaste omgivningar. Trots att förhållandena i och kring dessa orter i många fall med särskild styrka tränga till samverkan mellan polisdistriktens poliskårer, är stads- och köpingspolisen till sitt verksamhetsfält innesluten av kommungränserna. Frånsett det förhållandet, att personal tillhörande denna polis icke kan utnyttjas för mer a regelbunden polisverksamhet utom staden eller köpingen, ehuru sådan verksamhet i åtskilliga hänseenden lämpligen skulle kunna anknytas till polisverksamheten inom det egna polisdistriktet, kan personalen ej heller tagas i anspråk för fyllande av ett tillfälligt behov av polishjälp inom annat polisdistrikt. Vad nu sagts gäller för stads- och köpingspolisen i allmänhet. Reservpolisstädernas poliskårer stå däremot i viss omfattning till disposition för polisverksamhet utom vederbörande städer, nämligen såvitt angår ett tillfälligt lämnande av polisförstärkning till ordningens upprätthållande. Den skyldighet som i detta hänseende åvilar reservpolisstäderna är dock begränsad på det sätt, att allenast ett bestämt antal polismän behöver ställas till förfogande. Genom reservpolisorganisationen har sålunda icke någon mera allmän rörlighet införts med avseende å de ifrågakomna poliskårerna. Beträffande vissa städer torde det för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida de vid behov skulle kunna i full utsträckning fullgöra sin skyldighet i avseende å reservpolisorganisationen. Detta oaktat är reservpolisorganisationen naturligen en värdefull tillgång för polisväsendet. Tillhandahållandet av polisförstärkning sker emellertid numera i första hand genom statspolisens försorg. Statspolisen är till sin natur rörlig. Den är utrustad med motorfordon och kan till följd härav snabbt förflytta sig. Detta ökar densammas lämplighet för uppgiften. Genom statspolisen har även — i förening med reservpolisen — blivit sörjt för att polispersonal i regel kan ställas till förfogande därest ordningsstörande händelser inträffa, vilka påkalla förstärkning av den lokala polisen, eller sådan förstärkning eljest visar sig erforderlig till ordningens tryggande. Härtill kommer, att den personal som på detta sätt kan erhållas är tränad och förfaren i ordningstjänst. Dessa förhållanden äro av stor betydelse för polisorganisationen. Olägenheterna av den allmänna polisens immobilitet äro likväl även efter statspolisens inrättande betydande. Spörsmålet om varifrån polisförstärkning i ett givet fall skall tagas kan icke i första hand bedömas ur synpunkten från

137 vilken poliskår förstärkningen snabbast och lämpligast kan erhållas. Inom ett landsfiskalsdistrikt, som består av stad och landsbygd, kan polischefen sålunda icke, därest vid visst tillfälle behov av polisförstärkning uppkommer å landsbygden, anlita personal ur stadens poliskår för behovets fyllande, såvida staden icke är reservpolisstad. Förstärkningen måste, i den m å n behovet ej kan tillgodoses medelst den inom landsfiskalsdistriktet befintliga landsbygdspolisen eller medelst landsbygdspolis från annat landsfiskalsdistrikt, anskaffas genom tillkallande av stats- eller i förekommande fall reservpolis. Jämväl eljest då det gäller att för en orts vidkommande ombesörja tillfällig polisförstärkning, brister den nuvarande polisorganisationen i smidighet och anpassning. Den erforderliga polispersonalen måste sålunda i åtskilliga fall rekvireras från en förhållandevis avlägset belägen stad oavsett att personalen både bekvämare och naturligare skulle kunna tillhandahållas från en poliskår i närheten. Denna omständighet medför ökad tidsutdräkt för förstärkningens erhållande, vilket i många fall kan vara förenat med allvarliga olägenheter. Till följd av systemet uppkomma även ökade kostnader i form av rese- och traktamentsersättningar. Inom de län, där statspolisavdelning icke finnes förlagd, göra sig bristerna i organisationen särskilt märkbara. Statspolisens inrättande föranleddes emellertid icke i första hand av nu berörda brister i polisorganisationen. Det grundläggande motivet var att bereda sådan förstärkning åt ordningspolisen att användandet av militärmanskap i och för ordningens upprätthållande skulle kunna inskränkas till särskilt allvarliga fall. Samtidigt avsåg man att med organisationen fylla behovet av en förbättrad polistillsyn på landsbygden. Statspolisen kan sålunda sägas hava två huvuduppgifter. Dels skall den utgöra en beredskapskår, avsedd att tillföra den lokala ordningspolisen erforderlig förstärkning vid orostillfällen, och dels skall den bedriva viss regelbunden polisverksamhet å rikets landsbygd. Dessa båda uppgifter äro till sin natur svårförenliga. Den förra uppgiften kan bäst tillgodoses genom en centraliserad organisation medan den senare uppgiften av naturliga skäl kräver en lokal anknytning av organisationen. Vid organisationens uppbyggande har beredskapsuppgiften trätt i förgrunden. Avvägningen mellan de båda intressena har visserligen skett på det sätt att varje län i regel tilldelats statspolis men denna har koncentrerats till den största staden i länet. Härtill kommer att till de tre största städerna i riket statspolisen sammanförts för flera län. Den centralisering som sålunda utmärker organisationen medför olägenheter för statspolisens regelbundna verksamhet, varjämte densammas lättillgänglighet vid behov av polisförstärkning därigenom blivit beskuren. Gentemot statspolisorganisationen kunna anmärkningar även riktas ur mera allmänna synpunkter. Ehuru organisationen är på det sätt anknuten till den allmänna polisorganisationen att personalen tillhandahålles ur städernas poliskårer, utgör statspolisen likväl en särorganisation inom polisväsendet. Att så är fallet är förklarligt med hänsyn till den allmänna polisorganisationens kommunala karaktär; en av staten bekostad polisorganisation med de uppgifter

138 som ankomma på statspolisen har icke gärna kunnat naturligt infogas i den kommunala polisorganisationen utan har måst anordnas såsom en särskild organisation. För polisväsendet är enhetlighet såväl inom organisationen som beträffande ledningen av polisarbetet av största betydelse. Förhandenvaron av en statlig och en kommunal poliskår är ägnad att medföra motsättningar och splittring inom organisationen. Kompetenskonflikter kunna uppkomma liksom ock frågor om vilkendera organisationen som skall bära ansvaret för och hava skyldighet att utföra viss polisuppgift. Vad statspolisorganisationen beträffar gäller, att densammas uppgifter i avseende å den regelbundna polisverksamheten äro vagt angivna. Enligt motiven skall, på sätt tidigare anmärkts, statspolisen överhuvudtaget verka för en förbättrad polistillsyn på landsbygden. Såsom verksamhetsfält hava särskilt framhållits utövandet av trafikkontroll och tillsyn över jakt och fiske. Den närmare utformningen av verksamheten skall ske genom allmänna planer, vilka årligen skola fastställas av länsstyrelserna. Det kan icke förbises, att en viss oklarhet är till finnandes i vad angår statspolisens arbetsuppgifter. Denna omständighet återverkar på verksamheten i och för sig liksom ock på förhållandet mellan statspolisen och den kommunala polisen. Härtill kommer, att den av statspolisen bedrivna verksamheten planlägges och utföres för sig och den kommunala polisens verksamhet för sig. Det m å härvid emellertid framhållas, att statspolisen huvudsakligen tagit sikte på sådana uppgifter, som lämpa sig för handhavande av en centraliserad polisorganisation, häribiand främst trafikkontrollen. Å andra sidan har utvecklingen i viss omfattning lett därhän, att sådana uppgifter som handhavas av statspolisen icke ägnas tillräcklig uppmärksamhet från den lokala polisens sida. Med de nu framförda anmärkningarna mot statspolisorganisationen har utredningen icke avsett att underkänna den bärande tanke som ligger bakom organisationens inrättande. Utredningen inser till fullo de fördelar, som organisationen medfört för polisväsendet. Särskilt under nu rådande utomordentliga förhållanden har statspolisen visat sig vara en värdefull tillgång, främst på grund av den effektivitet som är utmärkande för densammas verksamhet. Anmärkningarna hänföra sig i första hand till de brister som vidlåda själva organisationen samt till den dualism som genom organisationens inrättande uppkommit inom polisorganisationen. Vad utredningen hittills anfört har huvudsakligen avseende å ordningspolisen. Beträffande kriminalpolisen torde vad landsfiskalsdistrikten angår uppmärksammas, att utredningsverksamheten till stor del ombesörjes av landsfiskalerna med biträde inom de större distrikten av landsfiskalsassistenter. Landsfiskalsdistrikten kunna sålunda i viss m å n sägas utgöra organisationsenheter för kriminalpolisverksamheten på landsbygden; genom distriktsåklagarreformen åvägabringas ävenledes en motsvarande samorganisation av de mindre städernas och landsbygdens kriminalpolisväsen. För det stora flertalet landsfiskalsdistrikt, främst därvid de utpräglade landsbygdsdistrikten, torde ej heller för den regelbundna utredningsverksamheten särskilda anstalter vara erforderliga ur personalsynpunkt. Vad åter angår landsfiskals-

139 distrikt med mera utvecklad samhällsbebyggelse framträder däremot behov av kvalificerad polispersonal till biträde i utredningsarbetet. I detta hänseende företer den nuvarande organisationen betänkliga brister; behovet har tillgodosetts i mycket ringa utsträckning. Detta förhållande är delvis en följd av den olämpliga polisdistriktsindelningen. Inom landsfiskalsdistrikt, som utgöras av ett flertal polisdistrikt, står sålunda i regel endast ordningspolispersonal tillhörande konstapelsgraden till förfogande. Befattningshavare med högre kompetens förekomma med få undantag allenast i vissa städer och köpingar; dessa befattningshavare kunna emellertid icke anlitas utanför vederbörande polisdistrikt. Inom sådana landsfiskalsdistrikt åter, vilka tillika bilda polisdistrikt, hava i viss omfattning inrättats polismansbefattningar, avsedda för polisverksamhet, främst utredningsverksamhet, inom distrikten i deras helhet; för en del av dessa befattningar har genomgång av överkonstapelsklassen vid statens polisskola uppställts såsom behörighetsvillkor. Anordnandet av en sådan organisation har kunnat åvägabringas tack vare att landsfiskalsdistrikten även utgöra organisationsenheter i avseende å tillhandahållandet av polispersonal. Förekomsten av denna organisation är dock inskränkt till ett fåtal fall. Ett värdefullt biträde i kriminalpolisverksamheten på landsbygden lämnas av statspolisen. Inom vissa delar av riket är emellertid kriminalstatspolisen alltför starkt centraliserad, varför densamma brister i lätttillgänglighet. Kriminalstatspolisen är därjämte för fåtalig för att kunna fylla behovet av personal för utredningsverksamheten inom landsfiskalsdistrikten. Dess arbete hänför sig huvudsakligen till svårare brottsfall eller enkannerligen till förundersökningsverksamheten i s. k. landsfogdemål. Jämväl i avseende å städernas kriminalpolisorganisation gäller, att tillgången på arbetskraft är otillräcklig. Särskilt inom de större städernas kriminalpoliskårer gör sig personalbristen märkbar. Organisationen har icke utvecklats i samma mån som arbetsuppgifterna vuxit. Till följd härav har verksamheten icke kunnat bedrivas med erforderlig effektivitet. Till frågans belysande hava vissa uppgifter rörande kriminalpolisverksamheten under åren 1934—1943 i Stockholm, Göteborg och Malmö sammanställts i en tablå (Bil. P). Tablån omfattar endast verksamheten såvitt angår brott, som anmälts begångna inom vederbörande städer. Poliskårerna hava därjämte haft att handlägga ett stort antal ärenden på begäran av polismyndigheter i andra orter liksom ock utredningar i passärenden, ärenden angående lösdrivare, alkoholister och sinnessjuka m. m. Uppgifterna under rubriken »Anmälda brott» omfatta samtliga för varje år ingångna anmälningar om brottsliga förfaranden, oavsett om brott i verkligheten förelegat eller icke. Under rubriken »Utredda brott» hava, likaledes för varje år, upptagits de brott, som under året blivit klarlagda. Skillnaden mellan anmälda och utredda brott har redovisats i kolumnen »Outredda brott». I denna kolumn återfinnas sålunda de anmälda brott, vilka antingen under året icke varit föremål för utredning eller beträffande vilka verkställd utredning icke resultaterat i brottsfallens klarläggande. Uppmärksammas bör, att av tablån icke kan exakt utläsas huru många av de anmälda brotten som blivit utredda samma år de anmälts.

140 De utredda brotten hava nämligen — i enlighet med det system som tilllämpas vid poliskårerna — redovisats för det år de blivit klarlagda även om anmälan ingått ett tidigare år. För att visa vilken överväldigande del av brotten som utgöres av stöldbrott hava särskilda uppgifter intagits rörande dessa brott. Beträffande tablån torde i övrigt böra nämnas, att densamma icke upptager de brott som handlagts inom allmänna säkerhetstjänsten. Av tablån framgår det stora antal brottsfall som icke klarlagts. Uppenbart är att bland dessa fall återfinnas åtskilliga vilka överhuvud icke kunnat klarläggas. Även med hänsynstagande härtill utvisar emellertid tablån, att arbetsresultatet ingalunda kan anses tillfredsställande. Kårernas arbetsbalanser äro även för normala år betydande. Tablån giver även vid handen den avsevärda ökning av arbetsuppgifterna som de rådande krisförhållandena medfört. I detta hänseende kan gentemot organisationen anmärkas, att densamma icke erbjuder tillräcklig möjlighet till en lämplig anpassning av personalbeståndet efter de olika krav, som under olika tidsperioder kunna ställas på organisationen. Bristerna i polisorganisationen göra sig gällande även ur andra synpunkter än de nu berörda. Härutinnan märkas de brister som vidlåda organisationen ifråga om sättet för personalens rekrytering. Vid städernas poliskårer finnes i regel extra personal, vilken utgör rekryteringsunderlag för kårerna. Den extra personalen antages av polischeferna. Varje poliskår rekryteras sålunda lokalt för sig. De bestämmelser som skola iakttagas vid den första anställningen äro meddelade i instruktionerna för polispersonalen. I allmänhet äro dessa bestämmelser hämtade ur normalinstruktionen. Sökande till befattning såsom extra poliskonstapel skall uppfylla de villkor i fysiskt hänseende och i avseende å skolbildning m m., som finnas angivna i instruktionen för polisdistriktet. Till styrkande av sin allmänna lämplighet skall sökanden förete dels intyg angående sitt förhållande i den eller de befattningar, som han förut bestritt, dels bevis av polischefen i sökandens mantalsskrivningsort, huruvida, såvitt för polischefen är känt, sökanden varit straffad för brott, dels ett av känd eller trovärdig person (helst ämbets- eller tjänsteman, såsom landsfogde, präst, kompanibefäl, lands- eller stadsfiskal eller ordförande i kommunalnämnd) utfärdat bevis, huruvida sökanden gjort sig känd för ordentligt levnadssätt och pålitlighet, samt dels intyg av en utav polischefen anvisad läkare rörande sökandens hälsa och kroppsbyggnad. Genom dessa bestämmelser har väl i viss omfattning garantier skapats för att poliskårerna rekryteras med för tjänsten lämplig personal. Varje polischef inhämtar naturligen även i annan ordning upplysningar om sökandena och söker utvälja de för tjänsten bäst passande. Det kan emellertid icke bestridas, att olägenheter uppkomma till följd av rekryteringsärendenas lokala handläggning; bedömningen av aspirantmaterialet sker olika på olika orter beroende på de större eller mindre fordringar som i skilda avseenden uppställas och på polischefernas olika förmåga att handhava denna viktiga uppgift. En annan omständighet som inverkar på rekryteringen är de olika avlöningsvillkor som gälla inom poliskårerna. Naturligt är, att aspiranterna företrädesvis söka sig

141 till kårer med gynnsamma avlöningsförhållanden, medan kårer, vilka i detta hänseende äro sämre ställda, hava svårare att erhålla ett lämpligt rekryteringsunderlag. De brister som vidlåda organisationen i förevarande hänseenden sammanhänga även med det förhållandet, att någon gemensam rekryteringskår icke finnes. Den extra polispersonalen tillföres poliskårerna omedelbart från den allmänna arbetsmarknaden. Detta medför, att den extra anställningen vinnes utan att befattningshavaren dessförinnan undergått vare sig teoretisk eller praktisk utbildning i polistjänst och utan att hans 'lämplighet som polisman blivit i någon mån prövad. Avsaknaden av en rekryteringskår medför även, att polischeferna vid nyanställning av personal äro hänvisade till de aspiranter som anmäla sig som sökande. På landsbygden handhaves tillsättningen såväl vad angår extra som ordinarie personal av länsstyrelserna. Härigenom har en viss centralisering av tillsättningsfrågornas handläggning åstadkommits. Särskilda rekryteringsbefattningar finnas emellertid allenast undantagsvis inom landsbygdens polisväsen. Befattningarna äro — med undantag för de extra fjärdingsmansbefattningarna — så gott som uteslutande av ordinarie natur. Härav följer, att rekryteringen inom landsbygdens polisväsen i allmänhet sker omedelbart till ordinarie tjänst. Detta är naturligen en omständighet som försvårar möjligheterna att sörja för en lämplig rekrytering av personalbeståndet. Vid tillsättningen av det stora flertalet befattningshavare vid landsbygdens polisväsen, nämligen fjärdingsmannen, äro länsstyrelserna därjämte i det stora hela bundna av kommunemas val. Den som blivit vald till fjärdingsman skall av länsstyrelsen därtill förordnas, där icke särskilda skäl annat föranleda. Det avgörande inflytande som kommunerna utöva i avseende å fjärdingsmansbefattningarnas tillsättande innebär en stark begränsning av tillsättningsmyndighetens möjlighet att öva inverkan på rekryteringen av fjärdingsmanskåren. Praktiskt taget kan förordnande endast vägras för person som befinnes vara för uppgiften olämplig. Någon avvägning av sökandenas större eller mindre lämplighet kan icke företagas. Härtill kommer, att kommunernas ställningstagande i tillsättningsfrågor icke alltid är grundat enbart på tjänstesynpunkter; även andra synpunkter göra sig understundom gällande. I vad angår landsbygdens polisväsen framträda även särskilt starkt olikheterna i avseende å befattningarnas inbördes karaktär, de olikartade lönevillkoren m. m.; dessa förhållanden återverka i hög grad på rekryteringen. Med rekryteringsfrågan sammanhänger frågan om personalens utbildning. Personalens ställning är i detta hänseende mycket växlande. Detta gäller såväl i fråga om allmän skolbildning som den omedelbart på tjänsten riktade utbildningen. Polistjänstens utövning kan visserligen på skilda orter ställa olika krav på den enskilda polismannen, men förhållandena motivera ingalunda den oenhetlighet i kompetenshänseende som är rådande. För polisväsendets effektivitet framstår det såsom en angelägenhet av största vikt, att befattningshavarna erhållit åtminstone en sådan grundläggande utbildning att de äro rustade att på ett tillfredsställande sätt och med nödig auktoritet upprätthålla ordningen. I detta hänseende gör sig särskilt behovet av utbild-

142 ning i polisskola gällande. Såsom en anmärkningsvärd brist i den nuvarande organisationen måste därför betecknas att krav på sådan utbildning icke är uppställt för alla ordinarie befattningar. Jämväl i avseende å den mera praktiska utbildningen i polistjänst kunna allvarliga erinringar framställas. Denna utbildning handhaves av varje poliskår för sig. Det är uppenbart att utbildningen ställer sig olika vid olika poliskårer, beroende på de skilda möjligheter som polistjänsten erbjuder och på den olika förmågan hos befälet att giva handledning i polistjänsten. Inom landsbygdens polisväsen, där på sätt nyss nämnts rekryteringsbefattningar i regel saknas, gestalta sig de praktiska utbildningsförhållandena än sämre. En stor del av befattningshavarna på landsbygden hava sålunda icke undergått någon som helst utbildning i polistjänst före anställningen. Bland de extra befattningshavarna intaga de extra fjärdingsmannen en särställning. De brister som främst ur utbildningssynpunkt vidlåda den extra fjärdingsmansorganisationen hava i alltför många sammanhang påpekats för att här närmare behöva upptagas till behandling. Den ojämnhet som råder i avseende å personalens utbildning i polisskola framgår av en av utredningen upprättad tablå (Bil. R). Uppgifterna grunda sig på förhållandena den 1 januari 1942. Framhållas bör att vissa av befattningshavarna erhållit sina befattningar innan de nuvarande utbildningsmöjligheterna förefunnos. Den nuvarande polisorganisationen är även förenad med stora olägenheter för personalen. Av de tablåer och sammanställningar som finnas intagna i betänkandets andra del framgår den väsentliga olikhet i löneställning som föreligger. Denna olikhet förklaras icke av någon motsvarande skillnad i arbetsuppgifterna. Även för fullt jämförbara kategorier av befattningshavare äro variationerna i lönesättningen påfallande. Jämväl om löneförmånerna bedömas med utgångspunkt från de växlande levnadskostnaderna på olika orter, visa sig skiljaktigheterna framträdande. Ojämnheten i lönevillkoren innebär i själva verket en olika värdesättning av samma arbete. Särskilt för de i lönehänseende sämst ställda befattningshavarna framstå förhållandena som orättvisa. Oenhetligheten hänför sig icke enbart till den kontanta lönen utan även i avseende å övriga löneförmåner äro befattningshavarna högst olika ställda. Detta gäller sålunda i vad angår rätt att åtnjuta lön under sjukdom, rätt till semester, pensionsförmåner m. m. Med lönefrågan äger spörsmålet om befattningshavarnas rätt att utfå ersättning för resor och andra utgifter i tjänsten nära samband; detta spörsmål är av särskild betydelse för fjärdingsmannen och övriga befattningshavare vid landsbygdens polisväsen. Jämväl i detta hänseende råder stor olikhet för befattningshavarna inom skilda polisdistrikt, varjämte brister även i övrigt vidlåda systemet. Den högst olika ställning som personalen intager i ekonomiskt avseende beror ytterst på det förhållandet, att personalen är kommunalt anställd. Någon enhetlighet i lönevillkoren torde knappast kunna åvägabringas inom ett kommunalt organiserat polisväsen. På lönesättningen inverka alltför många faktorer, såsom kommunernas ekonomiska resurser, hänsynen till de löneförmåner som tillkomma övriga kommunala befattningshavare, den kommunala lönepolitiken överhuvud, o. s. v.

143 Med den kommunala anställningen följer även att den enskilde polismannen i regel är för framtiden bunden vid det polisdistrikt, där han börjat sin tjänstgöring; åtminstone är detta fallet sedan han vunnit ordinarie anställning. Han är sålunda i avseende å utsikter till befordrain i det stora hela hänvisad till de möjligheter som erbjuda sig vid den poliskår han tillhör. Särskilt olägligt ställer sig detta förhållande för polismännen på landsbygden, där befattningar tillhörande befälsgraderna förekomma allenast i ett fåtal polisdistrikt. Fjärdingsmansbefattningarna äro med hänsyn härtill i allmänhet att betrakta såsom sluttjänster. Ett utbyte mellan städernas och landsbygdens polisväsen kan med hänsyn till de begränsade möjligheterna att övergå från ett polisdistrikt till annat sålunda ej heller äga rum för personalens del. Även inom städernas polisväsen verka de skrankor som uppresa sig poliskårerna emellan hämmande på polismännens möjligheter att komma fram på banan. De nackdelar som ur berörda synpunkter vidlåda organisationen göra sig icke gällande enbart för personalens del utan även för polisorganisationen i allmänhet. Ojämnheterna i löneläget äro ägnade att alstra missnöje inom poliskåren, vilket återverkar oförmånligt på arbetet. Av stor betydelse är att ett gott förhållande är rådande mellan personalen och kommunerna; lönetvister medföra fara för att en motsättning inträder i detta förhållande. På sätt tidigare berörts har lönestandarden även stor inverkan på rekryteringen. Vad den lokala begränsningen av befordringsmöjligheterna beträffar gäller, att samtidigt som densamma försvårar för den enskilde att nå en förtjänt befordran utgör den ett hinder för organisationen att tillgodogöra sig de fördelar som en fri konkurrens på området medför. I detta sammanhang må även framhållas, att till följd av polispersonalens kommunala anställning vissa svårigheter yppat sig i fråga om rekryteringen av de lärarbefattningar vid statens polisskola och assistenlbefattningar vid statens kriminaltekniska anstalt, vilka äro avsedda att innehavas av polismän. Även för de högre befattningshavarnas del göra sig olägenheter gällande till följd av att lönesättningen icke avvägts efter enhetliga principer liksom ock på grund av de bristande möjligheterna att för ernående av befordran övergå från en poliskår till annan. Under rådande förhållanden kan ej heller organisationen i önskvärd utsträckning komma i åtnjutande av de fördelar som äro förenade med att befattningshavarna under befordringsgången tjänstgöra på olika orter och under olika betingelser. Av den tidigare lämnade redogörelsen för den nuvarande organisationen framgår även att de regler som gälla för befattningshavarna i avseende å tjänstetillsättning, meddelande av tjänstledighet, förordnande av vikarie etc. äro högst olika. Såsom särskilt anmärkningsvärt må framhållas den omständigheten att vissa befattningshavare, tillhörande denna kategori, äro statstjänstemän och vissa kommunalt anställda. Detta förhållande är ägnat att ytterligare verka splittrande på organisationen. Överhuvud synes det vara en angelägenhet av största vikt att för denna kår av befattningshavare uppbygges ett efter enhetliga principer anordnat rekryterings-, utbildnings- och befordringssystem. En fråga av stor betydelse är frågan om ledningen av polisverksamheten.

144 I detta hänseende framträder behovet av en sammanhållande ledning, som är överställd de lokala polischeferna. Enligt landshövdinginstruktionen tillkommer denna uppgift länsstyrelserna, var och en inom sitt län. Länsstyrelsernas verksamhetsfält omspänner emellertid ett stort antal områden inom den civila förvaltningen. På grund av den mängd viktiga arbetsuppgifter som ankommer på länsstyrelserna äro länsstyrelsernas möjligheter att inrikta sig på en effektiv ledning av polisverksamheten i praktiken starkt beskurna. Länsstyrelsernas organisation är ej heller den för uppgiften bäst lämpade. Uppgiften är till sin natur en chefsuppgift. För densammas handhavande kräves, att verksamheten följes kontinuerligt och att ingripanden kunna ske snabbt och utan omgång. Föredragningssystemet passar ej rätt väl för uppgiften; helst som föredragandena kunna växla, varigenom kontinuiteten brytes. I och med de stigande krav som ställas på polisväsendet framträder alltmer behovet av fackutbildning hos polisledningen; sådan utbildning finnes icke företrädd inom den egentliga länsstyrelseorganisationen. Genom landsfogdereformen har man avsett att stärka ledningen av länens polisväsen. Landsfogdarna hava givits ställningen av länspolischefer. I denna egenskap tillkommer det dem att närmast under länsstyrelserna hava ansvaret för och ledningen av polisväsendet. Vad härmed förstås är dock ej fullt klart. I landsfogdeinstruktionen angivas vissa uppgifter, vilkas handhavande särkilt skall åligga landsfogdarna såsom länspolischefer; dessa uppgifter äro till sin allmänna natur tillsynsuppgifter. Vilka åtgärder landsfogdarna äga vidtaga vid utövandet av sin tillsynsmyndighet framgår däremot i allmänhet icke av instruktionen eller av andra författningar. Mera ingående bestämmelser om landsfogdarnas befogenheter hava meddelats allenast såvitt angår deras befattning med tillkallande av polisförstärkning och utövande av chefskap över sammandragen polisstyrka samt med statspolisens verksamhet; i dessa hänseenden kan länspolischefskapet sägas vara mera positivt utformat än i övriga hänseenden. Uppenbart är att tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits av länspolischefsorganisationen för att densammas betydelse för polisväsendet skall kunna tillförlitligen bedömas. Organisationens hittillsvarande utveckling har emellertid icke varit enhetlig, vilket förhållande sammanhänger med den oklarhet som är rådande beträffande länspolischefskapets innebörd. Inom vissa län utövar landsfogden sålunda, under länsstyrelsens inseende, i tämligen stor utsträckning ledningen av polisverksamheten medan i andra län landsfogden huvudsakligen synes intaga ställningen av remissinstans i förhållande till länsstyrelsen. Till den brist på överensstämmelse som kännetecknar länspolischefskapets praktiska utformning knyter sig den oenhetlighet i organisationen som uppkommer till följd av att vissa städer, bland dem de allra största, äro undantagna från området för landsfogdens polisverksamhet. Sammanfattningsvis torde i avseende å polisledningens organisation inom länen kunna anmärkas, att densamma i vissa hänseenden saknar den fasthet och enhetlighet som är önskvärd. Den polisledande verksamheten utövas även med olika effektivitet inom olika län. I Stockholm handhaves, på sätt tidigare framhållits, ledningen av polisverksamheten omedelbart av överståthållarämbetet; de befattningshavare

145 som bära ansvaret för ledningen äro befattningshavare vid ämbetet. Inom organisationen gör sig emellertid en viss dualism gällande därigenom att polisledningen utövas dels av en högste chef, överståthållaren, och dels av en lokal polischef, polismästaren. Bristerna i ledningen av polisväsendet visa sig även i avseende å riksledningen. Särskilt i nuvarande tidsläge hava dessa brister varit framträdande. Frånvaron av en allmän planläggning av polisverksamheten har gjort sig starkt gällande. Bristerna komma jämväl till synes i vad angår den mera regelbundna polisverksamheten. Någon ledning av denna verksamhet för riket i dess helhet kan sålunda i egentlig bemärkelse knappast sägas förekomma. Främst för den polisverksamhet som sträcker sig utöver de enskilda länen är detta en olägenhet; denna verksamhet kräver för sitt rätta bedrivande en central ledning. En annan brist är, att någon myndighet icke finnes, som för polisväsendet i allmänhet samlar och sammanställer erfarenheter, ägnade att vara till båtnad för polisverksamheten. Anmärkas må vidare, att polisstatistik i egentlig mening för närvarande saknas. Överhuvud sker — sett ur rikssynpunkt — icke någon bearbetning av den offentliga statistiken med särskild inriktning på polisväsendets uppgifter. Även i fråga om den allmänna tillsynen över polisväsendet framträda bristerna hos den nuvarande ledningen. Någon för hela landet central inspektionsverksamhet eller annan verksamhet till utrönande av polisväsendets tillstånd på olika orter äger sålunda icke rum. Detta måste betecknas såsom en allvarlig brist. Det kan därför sägas att polisorganisationen i verkligheten saknar en aktiv högsta ledning. Vad nu sagts har avseende å den allmänna polisorganisationen. Inom statspolisorganisationen har i viss omfattning behovet av en riksledning blivit tillgodosett genom statspolisintendentsinstitutionen. Denna institution har varit av stor betydelse för organisationen. Såsom en brist måste emellertid antecknas, att någon verklig chefsställning i förhållande till organisationen i dess helhet icke tillkommer statspolisintendenten. Till följd härav försvåras en effektiv ledning av statspolisens verksamhet. Av vad ovan anförts framgår, att polisorganisationen vidlådes av brister i åtskilliga hänseenden. Bristerna äro av den omfattning, att de enligt utredningens mening icke kunna avhjälpas medelst partiella reformer. Utredningen finner därför en genomgripande omorganisation av polisväsendet påkallad. En sådan omorganisation kan emellertid icke genomföras med bibehållande av den kommunala organisationsformen utan att väsentliga ingrepp i den kommunala självbestämningsrätten äga rum. Frågan om ett förstatligande av polisväsendet träder härvid i förgrunden. Denna fråga har tidigare helt eller delvis varit föremål för behandling i olika sammanhang. Redan vid 1888 års riksdag yrkades sålunda motions vis i andra kammaren, att staten skulle ikläda sig kostnaderna för f j ä r d i n g s m a n n e n s avlöning. I motionen framhölls, att fjärdingsmannen löde under statliga myndigheter och såväl i fråga om tillsättning som förrättningar stode under dessa myndigheters kontroll. Riksdagen avvisade emellertid tan10—440313. I

146 ken på ett förstatligande av fjärdingsmansorganisationen. Såsom skäl åberopades, att de fördelar, som en förändring av fjärdingsmansinstitutionen i motionens syfte skulle kunna medföra, särskilt för ordningens upprätthållande på landsbygden, icke ens tillnärmelsevis komrae att uppväga de betydligt ökade utgifter, som skulle uppstå för staten genom den ifrågavarande förändringen av fjärdingsmannens ställning. Frågan om ett statligt övertagande av kostnaderna för fjärdingsmansorganisationen antingen i dess helhet eller till viss del bragtes sedermera vid upprepade tillfällen motionsvägen under riksdagens prövning, bland annat vid 1905 och 1909 års riksdagar. Av 1905 års riksdag uttalades att riksdagen icke funnit skäl föreligga, som talade för en förändring i fjärdingsmansbefattningens hävdvunna karaktär av kommunal institution. Vidare anfördes att det ej heller kunde anses obilligt att kommunerna helt svarade för fjärdingsmannens avlöning, särskilt som staten årligen bidroge med betydliga belopp till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet. Till dessa synpunkter anslöt sig 1909 års riksdag. I fråga om d e n s ä r s k i l d a p o l i s s t y r k a n p å l a n d s b y g d e n torde böra uppmärksammas, hurusom densammas tillkomst och uppehållande möjliggjordes genom statens medverkan. Organisationen bestod av ordningspolis, anställd i samhällen och andra orter med tätbebyggelse, samt av landstingspolis och reservpolis. Organisationens upprättande hade betingats av behovet av ökad polistillsyn på landsbygden. För kommunerna förelåg ingen annan skyldighet i avseende å polisväsendet än att hålla fjärdingsman. Ordnandet av bevakningsfrågan på landsbygden var sålunda ett omedelbart statligt intresse. För ändamålet anvisades medel från ett särskilt anslag. På sätt som framgår av den tidigare intagna historiken blevo de närmare grunderna för anslagets disposition fastställda av 1908 års riksdag. Härutinnan hänvisas till redogörelsen å s. 20—21 i det föregående. I det av fögderiförvaltningskommitlén år 1912 avgivna betänkandet föreslogos vittgående åtgärder till förbättring av landsbygdens polisväsen. Åtgärderna inneburo ett vidgat statligt inflytande över polisväsendet på landsbygden överhuvudtaget och i samband därmed ett ökat deltagande från statens sida i kostnaderna för polisväsendet. För polisbevakning inom områden av samhällskaraktär skulle, där behov därav förelåge, genom länsstyrelsens försorg anställas s. k. lokalpolis. Förutsättning för tillsättande av sådan polis skulle vara, att landsting, socken, municipalsamhälle eller enskild förbunde sig att efter vissa grunder deltaga i personalens avlöning. Därest ett oavvisligt behov av lokalpolis förelåge och utfästelse om bidrag till avlöningen icke kunde erhållas på frivillighetens väg skulle Kungl. Maj:t äga ålägga vederbörande socken eller municipalsamhälle att lämna sådant bidrag. Polisväsendet på den egentliga landsbygden skulle förstärkas medelst en organisation av distriktspolis, vilken organisation i sin helhet skulle bekostas av statsmedel. Även den ridande polisen skulle utgöra en statlig poliskår och kostnaderna för personalens avlöning bäras av staten; övriga

147 kostnader för denna polis skulle dock efter vissa grunder fördelas mellan staten samt vederbörande landsting eller kommun. I avseende å landsbygden har statens deltagande i utgifterna för polisväsendet sålunda varit en grundläggande faktor vid organisationens utformning samt vid upprättande av förslag till omorganisation av polisväsendet; redan tidigt har jämväl ifrågasatts ett förstatligande av fjärdingsmansinstitutionen. Till detta kommer, att ledningen av polisverksamheten på landsbygden sedan gammalt handhafts av statliga befattningshavare. Vad p o l i s v ä s e n d e t i s t ä d e r n a angår har däremot organisationens strängt kommunala karaktär varit framträdande. Betecknande är att i det av Kungl. Maj:t vid 1918 års riksdag framlagda förslaget till reglering av polisväsendet i städerna uttryckligen stadgades, att städerna vore skyldiga att själva bekosta sitt polisväsen. I förslaget framhölls, att sådan skyldighet av ålder förelegat och jämväl medföljde de stadsrättigheter, som meddelats under senare tid. Grunden härtill syntes vara att söka däri, att det för ett samhälle innebure en avsevärd fördel att få särskilt för sig bilda en kommun, vilken, såsom fallet vore med en stad, i vissa hänseenden intoge en undantagsställning. Då behovet av organ, som verkade för upprätthållande av ordning och säkerhet inom ett sålunda tält befolkat samhälle, bleve större än där befolkningen fortfarande bodde spridd som på landsbygden, förefölle det naturligt, att detta samhälle självt finge bekosta de utgifter, som blivit nödvändiga på grund av stadsbildningen. I detta sammanhang må även erinras om att utvecklingen medfört, att jämväl köpingsbildningen kommit att förbindas med skyldighet för vederbörande samhälle att självt svara för sitt polisväsen. Frågan om ett f ö r s t a t l i g a n d e a v p o l i s v ä s e n d e t i d e s s h e l h e t väcktes av svenska polisförbundet i den av förbundet under år 1921 till Kungl. Maj:t ingivna, i historiken tidigare omnämnda framställningen. Spörsmålet upptogs i den Linnérska utredningen till behandling. Därvid framhölls, att det gällde att pröva, om det vore önskvärt, att en omorganisation av polisväsendet ginge i riktning mot detsammas förstatligande, dier om polisväsendet borde i samma omfattning som dittills bibehållas som kommunal inrättning eller om en mellanform borde sökas för samverkan mellan stat och komun. I frågan anfördes i huvudsak följande. Vid prövningen måste man hålla fast, att det viktigaste icke vore kostnadsfördelningen, utan huruvida polisväsendets uppgifter i den ena eller andra formen fylldes på bästa sätt för en rimlig utgift. För valet kunde icke heller anses avgörande, huruvida uppgifterna rubricerades såsom statliga eller kommunala, helt eller delvis] Uppgifterna för de flesta befattningshavare vore blandade. Även de rent statsanställda landsfiskalernas arbete bestode för de flesta till den kvantitativt övervägande delen av indrivning av kommunalutskylder, och stadspolisen ombesörjde ett flertal bestyr av rent lokal och kommunal karaktär. För så vitt som huvudvikten lades på polisens verksamhet i rättssäkerhetens tjänst, fyllde den däremot uppenbarligen statsuppgifter. Men det vore ett utmärkande drag för den svenska förvaltningen, att statsändamål ofta tillgodosåges under samverkan mellan stat och kommun. Så vore förhållandet t. ex. med underdomstolarna, med hälsovård, social-

148 försäkring, kommunikationer, kyrkor och skola och till och med försvarsväsendet. Delvis vilade förhållandet på historiska grunder, men det hade också på mänga områden sanktionerats och utvecklats i nya former genom den senaste lagstiftningen. I själva verket torde en mycket avsevärd del av kommunernas verksamhet röra just sådana ändamål, som teoretiskt skulle kunna anses tillhöra staten. Den förvaltningsrättsliga gränsen mellan statens och kommunens verksamhetsområden vore visserligen genom lagstiftning och praxis tämligen klart utstakad, men grunden till gränsbestämningen kunde i många fall knappast påvisas vara av annat än rena lämplighetsskäl, organisatoriska och ekonomiska. I enlighet härmed kunde också det föreliggande organisationsspörsmålet i huvudsak uppfattas såsom en lämplighetsfråga. Uppfattningen om allmän ordning och säkerhet såsom en ofrånkomlig fordran, som under alla förhållanden måste upprätthållas, och om polisens personal såsom handhavare av ett arbete, för vars behöriga fullgörande alla medborgare i sista hand vore personligen ansvariga, syntes icke hava tillräckligt trängt igenom hos den svenska allmänheten, men den torde lättare komma till sin rätt, om poliskåren på varje plats växte in i medvetandet såsom befolkningens egen kår, vilken regelmässigt utövade sin verksamhet för och bland samma befolkning. Och det vore sannolikt, att det bidroge till förståendet av polisväsendets uppgifter och personalens behov, om den kommunala representationen, dess utskott och förvaltningsorgan finge tillfälle att sätta sig in i frågor, som anginge polisväsendet. Framför allt av denna anledning kunde det icke anses tillrådligt att avstå från kommunernas medverkan i en eller annan form. Därtill komme, att en dylik medverkan syntes medföra betydande fördelar ur administrativ synpunkt. Då kommunen toge aktiv del i ordnandet av polisväsendet och i dess kostnader, komme de kommunala myndigheterna helt säkert att underkasta frågor därom en prövning, som i avseende å de lokala behoven och med statlig kontroll kunde anses fullt betryggande. I synnerhet kunde en omsorgsfull prövning förväntas i städerna med deras utbildade vana att sörja för sitt polisväsende. Därjämte kunde de löpande förvaltningsbestyren omhändertagas av kommunens eljest behövliga organ. Det vore till väsentlig del tack vare kommunernas medverkan, som förslaget kunde undgå en över de lokala polismyndigheterna ställd styrelse. För den statliga administrationen vunnes således en mycket önskvärd decentralisation och förenkling, samtidigt som man undveke att belasta statsbudgeten med hela kostnaden för polisväsendet. Vad nu anförts talade för att inom polisväsendet söka uppehålla en samverkan emellan stat och kommun. Det Linnérska förslaget förutsatte i enlighet härmed samverkan i olika avseenden emellan staten och kommunerna. Kommuner och 'landsting ålades att sörja för den lokala polisorganisationen men de kommunala korporationernas beslut skulle underställas statsmyndighets prövning och statsmyndighet skulle äga att ingripa mot kommun eller landsting, som åsidosatte sina skyldigheter i avseende å polisväsendet. Polispersonalen i dess helhet skulle ställas under ledning av statstjänstemän och polispersonalens tillsättande skulle över allt ankomma på statsmyndighet. 1 ekonomiskt avseende skulle staten åtaga sig att vidkännas — utom vad som skulle utgå till de lokala polischeferna och övriga statstjänstemän — dels procentuell andel i vissa kostnader och dels vissa särskilda kostnader i deras helhet. I propositionen till 1925 års riksdag förklarade sig departementschefen vara av den åsikten, att ett förstatligande av polisväsendet icke inom överskådlig tid syntes kunna komma i fråga. Bland de skäl som kunde anföras mot en sådan lösning av problemet ville departementschefen särskilt under-

149 stryka ett, nämligen det statsfinansiella. Ett förstatligande av polisväsendet skulle nämligen icke gärna kunna ske utan att staten iklädde sig åtminstone större delen av kostnaderna för polisorganisationen. Med hänsyn till de avsevärt ökade utgifter som härigenom skulle tillskyndas statsverket syntes det vara tydligt, att det åtminstone för det dåvarande icke vore möjligt att gå till ett förstatligande av polisväsendet. Ställde man sig på denna ståndpunkt bleve det emellertid nödvändigt att — hur än polisorganisationen utformades — låta den lokala organisationen bliva en huvudsakligen och i första hand kommunal angelägenhet, vars ombesörjande ålades vederbörande kommunala bildningar såsom en offentligrättslig förpliktelse. Till kostnadernas bestridande borde bidrag utgå av statsmedel i sådana fall, i vilka nyregleringen ålade kommunerna nya, med ökade utgifter förenade förpliktelser. Sedan riksdagen för sin del förklarat sig icke hava något att erinra mot den grundprincip, varpå Kungl. Maj:ts förslag sålunda var uppbyggt, utformades den nya polisorganisationen med ledning av denna princip. Ett steg i riktning mot ett förstatligande av polisväsendet togs genom s t a t s p o l i s e n s inrättande. I samband därmed förekom dock icke någon principbehandling av spörsmålet. Den huvuduppgift, som statspölisen var ä m n a d att fullgöra, nämligen att tillföra ordningspolisen erforderlig förstärkning vid orostillfällen, var av så omedelbart statlig natur, att något dryf tände av frågan om gränsdragningen mellan statens och kommunernas skyl. digheter med avseende å polisväsendet icke påkallades; i detta hänseende torde böra framhållas, att anordnandet av reservpolis alltid ombesörjts av staten. Med statspolisens tillkomst följde emellertid, att jämväl regelbunden polisverksamhet kom att i icke obetydlig omfattning utövas av en statligt organiserad och bekostad poliskår. I detta hänseende har genom statspolisens inrättande ett avsteg skett från grundsatsen om den lokala polisverksamhetens karaktär av en huvudsakligen kommunal angelägenhet. Efter statspolisens tillkomst har frågan om polisväsendets förstatligande behandlats av skatteutjämningsberedningen, kommittén för utredning angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet och kommunalskatteberedningen. I sitt den 12 december 1932 avgivna betänkande föreslog sålunda skatteutjämningsberedningen, att staten skulle övertaga p o l i s v ä s e n d e t på l a n d s b y g d e n , därvid dock tillhandahållandet av arrestrum och tjänsterum skulle undantagas, men att statens ställning till städernas polisväsen skulle lämnas oförändrad. Såsom motivering till förslaget anförde beredningen i huvudsak följande. Omsorgen om ordningens upprätthållande, brotts upptäckande och beivrande, bevakandet av det allmännas fiskaliska intressen och andra liknande bestyr, vilka helt eller delvis inbegrepes under polisverksamheten, kunde betecknas som i eminent grad riksangelägenheter. Ett fullständigt förstatligande av polisväsendet syntes därför från principiell synpunkt kunna väl motiveras. Emellertid ställde sig saken av praktiska och historiska skäl väsentligt olika för landsbygden å ena och städernaå andra sidan. Städernas skyldighet att själva bekosta sitt polisväsende mginge åtminstone till en del i det komplex av speciella åligganden och förmåner, som knutits till statsbildningen och stadsrättigheterna. Polisverksamheten i stad

150 omfattade på grund av stadssamhällenas struktur och för dem egenartade förhållanden i övrigt en del uppgifter, vartill motsvarighet saknades på landsbygden, och betingade därför en total utgift, vilken, även om den ställdes i relation till folkmängden, vore mycket större än den på landsbygden för samma verksamhet belöpande utgiften. Polisväsendets organisation och administration måste för städernas vidkommande avpassas efter mycket varierande behov och kunde därför icke utan stora vanskligheter direkt handhavas av statens organ, under det att den i allmänhet större likformigheten på landsbygden gjorde det möjligt för staten att utan några mera framträdande olägenheter själv pröva och avgöra frågor, som sammanhängde med tillsättande och avlöning av polispersonalen. Genom därvid uppkommen större frihet för staten att bestämma om polismännens placering och användning, dessa tjänstemäns frigörande från beroende av valförsamlingarna och upphävandet av den dualism, som rådde med avseende å val av fjärdingsman och bestämmande av deras avlöning, en dualism, som visat sig leda till starka motsättningar mellan länsstyrelserna och landskommunerna, syntes tvärtom avsevärda fördelar såsom följd av en dylik överflyttning vara att vinna. När de anförda omständigheterna alltså talade för att staten övertoge polisväsendet å rikets landsbygd, syntes detta kunna och böra ske utan hinder därav, att enahanda omläggning icke genomfördes i stadssamhällena. En dylik brist på uniformitet mellan stad och landsbygd förekomme ej sällan i andra länder och karakteriserade redan i viss mån förhållandena i Sverige. Visserligen skulle en avlyftning från landskommunerna av ifrågavarande uppgifter icke vara av någon större betydelse för dessa kommuners ekonomi och för undanröjande av skattetryckets ojämnheter. Men utgifterna bidroge dock till ojämnheterna. Det kändes i många skattetyngda kommuner såsom en besvärande pålaga och det vore ej uteslutet, att stegrade krav så småningom allmänt komme att ställas på landsbygdens polisorganisation och öka kostnaderna för densamma. Beredningen hade för den skull stannat för ett förslag om dylik överflyttning. Den stadsliknande karaktären hos köpingarna och municipalsamhällena hade föranlett beredningen att taga under omprövning, huruvida icke undantagsbestämmelser borde meddelas för dessa samhällen, varigenom de komme att i här ifrågavarande avseende följa städernas i stället för landsbygdens regler. De övervägande skälen syntes dock beredningen tala för att låta statens övertagande av polisväsendet följa hela landsbygden utan något undantag. Härigenom vunnes enkelhet och reda samt undvekes anledningar till mångahanda svårlösta intressekonflikter. Ej minst med hänsyn till att municipalsamhälle skapades genom en statlig tvångsakt skulle otvivelaktigt stadgande av skyldighet för dylikt samhälle att till skillnad från landsbygden i övrigt svara för vissa kostnader för hållande av polis kännas såsom en orättvisa och orsaka svårigheter för det statliga ingripande med syfte att bringa ordningsstadgan i tillämpning. Även finge, dä jämförelse gjordes mellan å ena sidan städerna och å andra sidan köpingarna och municipalsamhällena, erinras om att dessa sistnämnda på andra områden intoge en mindre gynnad ställning än städerna, särskilt i fråga om väghållningsbesväret. Av praktiska skäl syntes från överflyttningen böra undantagas kostnaderna för anskaffning och underhåll av för polisväsendet erforderliga fastigheter och tjänstelokaler. Med hänsyn till fjärdingsmansbestyrens beskaffenhet skulle det kunna ifrågasättas, huruvida de icke såsom delvis varande av utpräglat kommunal natur borde till motsvarande del bekostas av kommunerna. Samtliga åligganden rörde emellertid allmänna ändamål, vilka, även i den mån de tillhörde förvaltningsområden, som överlämnats till kommunerna, tillgodosåge ett statens intresse. Något starkare skäl för en uppdelning av kostnaderna med hänsyn till bestyrens olika natur syntes därför ej föreligga.

151 B e r e d n i n g e n s förslag var icke enhälligt. E n a v l e d a m ö t e r n a , r i k s d a g s m a n n e n E r i k F a s t , r e s e r v e r a d e sig m o t förslaget och y t t r a d e — efter f r a m h å l l a n d e av att de u p p g i f t e r s o m åvilade polisväsendet i s t ö r s t a u t s t r ä c k n i n g k u n d e b e t e c k n a s s å s o m v a r a n d e r i k s a n g e l ä g e n h e t e r och att ett f ö r s t a t l i g a n d e av p o l i s v ä s e n d e t m e d h ä n s y n h ä r t i l l syntes u r principiell s y n p u n k t v a r a m o t i v e r a t — b l a n d a n n a t följande. Medan städernas kostnader för polisväsendet under år 1928 uppginge till cirka 19 000 000 kronor, stannade landskommunernas och köpingarnas utgifter för samma ändamål vid cirka 3 000 000 kronor. Anledningen till denna stora kostnadskillnad vore i hög grad beroende av de betydande statsbidrag som utginge för landsbygdens polisväsen. I förhållande till folkmängden syntes jämväl städernas behov av polismän vara väsentligt större än för landsbygden, varigenom städernas kostnader för polisväsendet per skattekrona flerstädes bleve högre än å landsbygden. Många städer hade en sammanlagd utdebitering per skattekrona, som vore högre än i ett stort antal landskommuner, och kostnaderna för polisväsendet utgjorde större andel i budgeten för dessa städer än för flertalet landskommuner. Städerna skulle icke blott bära så gott som hela kostnaden för sitt polisväsen utan därjämte till väsentlig del även kostnaderna för sitt exekutionsväsen. Å landsbygden däremot inginge en del av dessa uppgifter i de åligganden, som åvilade fjärdingsmannen, för vilkas avlöning staten bidroge med intill halva kostnaden. Därest polisväsendet å landsbygden helt förstatligades, innebure detta, att staten även skulle till stor del bekosta utgifterna för indrivning av de kommunala utskylderna, vilket vore principiellt oriktigt. Därest polisväsendet på landsbygden helt övertoges av staten, syntes det kunna förutsättas, att polis- och fjärdingsmannen därstädes erhölle en sådan utbildning, som gjorde dem mera skickade för fullgörandet av sina tjänsteåligganden, men detta skulle givetvis medföra ökade kostnader för staten, framför allt genom höjda löner till polis- och fjärdingsmannen. Även om landsbygdens polis- och fjärdingsman erhölle en bättre utbildning, skulle dessa ej komma att fylla de krav, som numera ställdes på viss specialutbildad polispersonal, framför allt då det gällde brotts upptäckande och beivrande. Därest landskommunerna helt befriades från bidrag till polis- och fjärdingsmannens avlöning, vore det ganska sannolikt, att dessa kommuner framställde krav på tillsättande av ytterligare polis- och fjärdingsman, och ökade kostnader för landsbygdens polisväsen vore den sannolika följden. Med hänsyn till de betydande kostnader, som komme att åvila staten därest polisväsendet skulle helt förstatligas, syntes en sådan anordning icke för det dåvarande tillrådlig, i synnerhet som städerna skulle erhålla procentuellt större skattelättnader än landsbygden. Att förstatliga polisväsendet pä landsbygden men låta vid den nuvarande ordningen bero i fråga om städerna vore principiellt oriktigt och med hänsyn till städernas stora kostnader för sitt polisväsen ej heller antagbart för vinnande av en något så när rättvis skatteutjämning. Då härtill komme, att ett förstatligande av landsbygdens polisväsen skulle medföra betydande kostnadsökningar utan att medföra motsvarande höjning av polisväsendets effektivitet, hade reservanten icke kunnat biträda beredningens förslag i denna del. Kommittén för utredning angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet, vilken a v g a v b e t ä n k a n d e den 11 j a n u a r i 1935, u t t a l a d e sig för ett f ö r s t a t l i g a n d e a v p o l i s v ä s e n d e t i d e s s h e l h e t och a n f ö r d e följande. Vid påpekandet av de brister, som vidlådde polisorganisationen i stort sett, hade ofta framhållits att åtminstone i vissa avseenden sådana genomgripande förbättringar, som skulle vara önskvärda ur de synpunkter kommittén företrädde, sannolikt

152 icke i full utsträckning kunde påräknas inom ramen för de nuvarande anordningarna. Mycket pekade också på att en sådan förbättring bäst skulle vinnas genom ett förstatligande av polisväsendet i dess helhet. Genom förstatligande och därigenom vunnen enhetlighet i organisation och ledning skulle polisen överallt kunna få erforderlig styrka och utrustning, polismännen placeras på lämpliga poster samt polisstyrkor lättare sammandragas vid orostillfällen. Utbildning och rekrytering skulle kunna ske mera målmedvetet. Vidare syntes för polisen kunna uppnås större självständighet, då den ej stode i beroende av en politisk valkorporation. Utvecklingen i utlandet ginge också i riktning mot ett förstatligande. Mot ett förstatligande syntes ej ur ändamålsenlighetssynpunkt kunna anföras några mera vägande skäl. Det kunde göras gällande, att kommunerna enligt gammal hävd haft hand om polisväsendet och att förstatligandet kunde medföra en ökad klyfta mellan polisen och allmänheten. Häremot kunde dock med rätta invändas, att förhållandena så väsentligt ändrats och att de krav som ställdes på polisen nu vore så helt olika mot förr, att den gamla hävdvunna ordningen ej längre vore den naturliga. Polisens och allmänhetens ställning till varandra syntes återigen mindre bero på sättet för polisens utseende än på polisens sätt att sköta sitt värv, och anledning saknades att antaga att i detta hänseende någon försämring skulle ske i händelse av ett förstatligande. De behandlade invändningarna kunde icke i väsentlig mån anses försvaga tyngden av de skäl som talade för ett förstatligande. Mot ett allmänt förstatligande hade emellertid anförts de statsfinansiella konsekvenser som en sådan åtgärd skulle draga med sig. Kommittén hade icke ansett det ingå i dess uppgift att göra en utredning angående denna fråga. I den mån ur denna synpunkt hinder icke funnes mot åtgärden syntes dess genomförade böra övervägas. Särskilt borde tagas under övervägande huruvida icke skatteutjämningsberedningens förslag om förstatligande av landsbygdens polisväsende borde genomföras. Ett skäl att särskilt taga upp denna fråga funnes i den svaghet, som vidlådde den lokala polisorganisationen på landsbygden. I sitt förslag a n g å e n d e den k o m m u n a l a s k a t t e u t j ä m n i n g e n , avgivet d e n 19 a u g u s t 1943, h a r kommunalskatteberedningen n ä r m a s t intagit s a m m a s t å n d p u n k t till s p ö r s m å l e t o m polisväsendets f ö r s t a t l i g a n d e s o m s k a t t e u t j ä m n i n g s b e r e d n i n g e n . K o m m u n a l s k a t t e b e r e d n i n g e n föreslår s å l u n d a ett förstatligande a v polisväsendet p å l a n d s b y g d e n . I m o t s a t s till s k a t t e u t j ä m n i n g s b e r e d n i n g e n s förslag skall förstatligandet d o c k icke o m f a t t a k ö p i n g a r n a s polisväsen. E n a n n a n s k i l j a k t i g h e t är, att u n d a n t a g icke gjorts ifråga o m t i l l h a n d a h å l l a n d e t av lokaler. I förslaget f r a m h å l l e s att b e r e d n i n g e n vid sitt b e d ö m a n d e a v de egentliga l a n d s b y g d s k o m m u n e r n a s n o r m a l a utgiftsbelastning i framtiden ansett sig k u n n a r ä k n a m e d a t t dessa k o m m u n e r s k o s t n a d e r för polisväsendet s k o l a bortfalla. V i d a r e a n f ö r e s i förslaget följande. Beredningen har ur sina synpunkter funnit sig böra upptaga frågan om handhavandet av polisväsendet på landsbygden. Ett förstatligande av denna verksamhet, vilken i övervägande grad måste anses tjäna ställiga ändamål, skulle främja beredningens syften beträffande avvägningen mellan kommunerna av den kommunala be skattningens tyngd. Statens övertagande av landsbygdens polisväsen skulle dessutom möjliggöra en rationellare organisation av denna förvaltningsgren och hava till följd, att den delade förvaltningen på detta område, vilken på sina håll lett till vissa motsättningar mellan staten och kommunerna, bleve avskaffad. Beredningen hade sålunda för sin del funnit skäl föreligga för att föreslå statens fullständiga övertagande av den lokala polisorganisationen på den egentliga landsbygden, varigenom

153 landskommunerna utom köpingar skulle befrias från sina nuvarande kostnader för polisväsendet. Beträffande städer och köpingar hava icke lika starka skäl kunnat anföras för den lokala polisorganisationens förstatligande vare sig ur principiella synpunkter eller från administrativa utgångspunkter. Polisväsendet fullföljer i dessa kommuner rent lokala uppgifter i högre grad än på den egentliga landsbygden. Frågan om i vilken mån staten i händelse av en avlyftning av de egentliga landskommunernas poliskostnader bör påtaga sig utgifter även för städernas och köpingarnas polisväsen måste emellertid tagas under omprövning. Beträffande städer med magistrat sammanhänger detta spörsmål med dylika kommuners särskilda ställning, och frågan torde knappast kunna slutgiltigt lösas för dessa städers vidkommande förrän i samband med en allmän reglering av deras särskilda skyldigheter och rättigheter. Vid övervägande av frågan h a r utredningen för sin del funnit starka skäl ur principiell synpunkt tala för ett förstatligande av polisväsendet. På sätt från skilda håll betonats är polisverksamhetens upprätthållande en angelägenhet av största vikt för riket i dess helhet. Visserligen är polisverksamheten så till vida lokalt anknuten, att den måste bedrivas med olika intensitet på olika orter beroende på de skiftande förhållanden som göra sig gällande. En faktor, varav polisverksamheten starkt röner inverkan, är samhällsbildningen; inom områden med tätbebyggelse och befolkningskoncentration uppställa sig ökade krav på polisväsendet. Detta förhållande är gemensamt för alla samhällen. Med hänsyn härtill kunna städer och köpingar icke i polishänseende betraktas för sig utan skiljelinjen måste dragas mellan å ena sidan samhällena oavsett deras kommunala karaktär och oavsett om de bilda egna kommuner eller icke samt å andra sidan den egentliga landsbygden. Skillnaden består främst däri, att inom samhällena kräves en mera regelbunden och utpräglad övervakning än på landsbygden, vartill kommer att samhällsbildningen även medför en stegring av kriminalpolisens arbete. Skillnaden är dock en skillnad till graden, icke till arten. I själva verket kan det sägas, att polisverksamheten löper i en stigande kurva alltifrån den egentliga landsbygden genom samhällen av olika storhetsklasser och upp till de största städerna. Det går icke att utmärka polisverksamheten på vissa orter såsom varande av företrädesvis lokal natur, ehuru de lokala förhållandena sätta sin prägel på polisverksamheten ur behovssynpunkt. Ingen torde heller vilja göra gällande, att polisverksamhetens karaktär av ett statsintresse skulle vara mindre framträdande inom samhällena än på landsbygden. Till detta kommer att, på sätt utredningen förut framhållit, olika orter och landsdelar till följd av utveckligen icke längre kunna på samma sätt som under tidigare skeden ses isolerade från varandra. För polisverksamhetens upprätthållande erfordras numera en nära kontakt och samverkan mellan de skilda poliskårerna och ett eftersättande av nödiga åtgärder till ordningens och säkerhetens tryggande å viss ort kan lätteligen medföra återverkningar å annan ort. Spörsmålet om ett förstatligande av polisväsendet kan emellertid icke lösas enbart med utgångspunkt från det förhållandet, att polisverksamheten är en uppgift av statlig natur. Såsom i den Linnérska utredningen påpekades, ombesörja kommunerna i stor utsträckning uppgifter, som kunna betecknas så-

154 som statliga. Ordningens och säkerhetens upprätthållande i riket utgör emellertid en uppgift som är av fundamental betydelse för staten. Detta förhållande kommer särskilt till synes därest allvarliga störningar av lugnet och ordningen inträffa. Av största vikt är att vid sådana händelser samhällsauktoriteten kan hävdas på ett betryggande sätt. För detta ändamål har statsmakten tidigare i främsta rummet litat till biträde av militär personal. Med hänsyn till den utveckling polisväsendet undergått och på grund av önskvärdheten att i största möjliga utsträckning undvika begagnandet av militär personal för uppgiften, hava under senare tid ökade krav ställts på polisväsendet i detta hänseende. Polisväsendets uppgifter kunna sägas hava blivit utvidgade på det sätt att polisorganisationen i första hand skall bära ansvaret för ordningens upprätthållande icke enbart under mera normala förhållanden utan även vid svårare påfrestningar på lugnet och ordningen i riket. Härigenom har polisorganisationens karaktär av att utgöra ett skyddsorgan för statens inre säkerhet blivit alltmer framträdande. I nuvarande skärpta läge torde denna karaktär hos polisorganisationen hava i olika hänseenden visat sig. I detta sammanhang torde vidare böra erinras om att polisorganisationen tillagts viktiga uppgifter i krig, varigenom organisationens statliga funktioner ytterligare understrukits. Även organisationens uppgifter i övriga hänseenden äro av särskild vikt för det allmänna. Härutinnan må nämnas organisationens verksamhet i judiciell bemärkelse. I detta avseende har polisverksamheten främst till syftemål att å ena sidan förebygga att våldshandlingar och andra förbrytelser begås samt att tillse efterlevnaden av bestämmelser meddelade till ordningens och säkerhetens tryggande och å andra sidan att uppdaga och utreda begångna brott och förseelser. Denna verksamhet utgör ett viktigt led i verksamheten för upprätthållandet av rättsordningen, vilken är en av grundpelarna i statsbyggnaden. Polisorganisationens uppgifter kunna således sägas vara av så väsentlig betydelse för staten, att ur denna synpunkt övervägande skäl tala för att staten själv omhänderhar uppgifterna. Ett förstatligande av polisväsendet synes även vara ägnat att medföra stora fördelar ur organisationssynpunkt. De brister som i detta hänseende vidlåda den nuvarande organisationen torde i allt väsentligt kunna avhjälpas genom förstatligandet. Därigenom att organisationen lösgöres från det ekonomiska beroendet av kommunerna kan organisationen uppbyggas efter mera enhetliga och planmässiga linjer än för närvarande är fallet. Polisväsendets behov kunna likformigt tillgodoses över hela landet. Personal kan i erforderlig omfattning placeras å olika orter samt anordningar vidtagas allteftersom polisväsendet på de olika orterna kräver. Organisationsfrågorna kunna behandlas med den överblick som är nödvändig för att organisationen skall erhålla en ur rationell synpunkt lämpad utformning. De kommunala gränserna komma ej längre att utgöra skiljelinjer vare sig för polisverksamhetens bedrivande eller personalens tjänstgöring. Planläggningen av polisverksamheten kan ske med utgångspunkt från vad som å varje ort påkallas ur polissynpunkt; spörsmålet om ett sammanförande i polishänseende av städer och andra samhällskommuner med sina förorter vinner sin lösning i och med

155 förstatligandet. Genom den ökade rörligheten hos personalen komma de olägenheter som vidlåda organisationen i vad angår ombesörjandet av tillfällig polisförstärkning eller eljest av tillfällig polishjälp att upphöra, överhuvud kommer förstatligandet att medföra, att personalen kan på ett mera praktiskt och lämpligt sätt utnyttjas än vad nu är förhållandet. Härigenom kommer organisationens anpassningsförmåga och effektivitet att väsentligt höjas. Inom en statlig polisorganisation kan anordnas ett på enhetliga principer grundat förfarande i avseende å personalens rekrytering; härigenom skapas garantier för att poliskåren tillföres för tjänsten väl lämpad arbetskraft. Vidare kan inom en sådan organisation tillses, att personalen erhåller en för tjänsten tillfredsställande utbildning såväl i teoretisk som i praktisk bemärkelse. Tillsättnings- och befordringsfrågor kunna handläggas enligt de principer som äro vedertagna inom statsförvaltningen. Genom befattningshavarnas inordnande i det statliga avlöningssystemet komma deras avlöningsförmåner att bliva reglerade efter enhetliga grunder. Slutligen erbjuda sig inom en förstatligad polisorganisation vidgade möjligheter att effektivisera ledningen av polisväsendet och att därvid till central handläggning överföra sådana frågor som lämpa sig för handläggning i denna ordning. De fördelar som kunna vinnas genom ett förstatligande av polisväsendet äro sålunda påtagliga. Det får emellertid icke förbises, att vidtagandet av en så genomgripande åtgärd även är ägnat att ingiva vissa betänkligheter. I detta hänseende bör beaktas, att den nuvarande polisorganisationen oaktat sina bristfälligheter även har betydande förtjänster. Den har utvecklats på historisk grund och är med hänsyn härtill fast rotad i samhällslivet. Detta är i och för sig en värdefull tillgång hos organisationen. Det inflytande från lekmannahåll som till följd av kommunernas handhavande av polisväsendets angelägenheter gör sig gällande i avseende å polisorganisationen utgör en borgen för att organisationen icke antager karaktären av något främmande eller utomstående för kommunerna eller deras innebyggare. Organisationen är på varje ort infogad såsom ett led i den lokala förvaltningen. Poliskårerna utgöra kommunernas egna kårer och kunna såsom sådana påräkna de kommunala myndigheternas bistånd och stöd. Den nära kontakten mellan dessa myndigheter och polislcdningen skapar förutsättningar för ett undanröjande av anledningar till misshälligheter och missförstånd. Icke minst viktigt är att de kommunala myndigheterna genom det omedelbara sysslandet med polisväsendets angelägenheter erhålla ökad insikt i och förståelse för polisarbetet. Genom den kommunala förankringen av organisationen befrämjas även samhörigheten mellan polispersonalen och den befolkning, bland vilken den fullgör sin verksamhet. Denna samhörighet starkes därigenom att personalen till följd av den lokala rekryteringen och det särskilt inom landsbygdens polisväsen starkt framträdande kommunala inflytandet över tillsättningen i icke obetydlig omfattning kan tagas ur befolkningens egen krets. Härigenom befrämjas allmänhetens förtroende för och tillit till polisen, vilket är av stor betydelse för polisverksamhetens behöriga bedrivande. Uppmärksammas bör vidare, att den kommunala handläggningen av organisa-

156 tionsfrågorna är förenad med de fördelar, som följa därav, att de myndigheter, som hava att taga befattning med dessa frågor, äro väl förtrogna med de lokala förhållandena. Detta skapar garantier för att organisationen icke utbygges efter schematiska linjer utan att densamma anpassas efter de skiftande förhållanden som äro rådande på olika orter. Ett ställningstagande till frågan om polisväsendets förstatligande måste naturligen föregås av noggranna överväganden, huruvida de värden, som äro förenade med den nuvarande organisationen, kunna bevaras inom en statligt anordnad polisorganisation. Frågan bör icke enbart ses ur allmänna synpunkter utan det bör även beaktas, att det nuvarande organisationssystemet innebär avsevärda företräden för kommunerna. Såsom ett grundvillkor för allt samhälleligt liv utgör tryggandet av ordning och säkerhet en förutsättning även för det kommunala livets fortgång och utveckling. Uppenbart är därför, att kommunerna hava starka intressen att bevaka i avseende å polisväsendet, helst som kommunerna för närvarande hava den omedelbara bestämmanderätten över polisorganisationens utformning. Enligt utredningens uppfattning behöver emellertid ett förstatligande av polisväsendet icke i och för sig medföra fara för att fördelarna hos den nuvarande organisationen äventyras. Frågan är icke så mycket beroende av själva förstatligandet som av det sätt på vilket en statlig organisation anordnas. Det gäller med andra ord att uppbygga organisationen på sådana grunder, att densamma är ägnad att tillvarataga de värden som den nuvarande organisationen besitter. För sådant ändamål bör inom en statlig polisorganisation väl sörjas för att det kommunala inflytandet får göra sig gällande på olika områden. Det bör även tillses att utrymme beredes för ett starkt lekmannainflytande även från annat håll än det utpräglat kommunala. Överhuvud torde det vara av vikt, att representanter för allmänheten träda i förbindelse med fackmännen för dryftande av spörsmål, som sammanhänga med polisverksamheten och dess bedrivande. Genom lekmannainflytandet förebygges att ett motsatsförhållande uppkommer mellan polisen och allmänheten samtidigt som därigenom tryggas att polisverksamheten bedrives främst ur synpunkten att tjäna befolkningens intresse. Risken för att polisen i och med att den lösgöres från kommunernas omedelbara beroende skall bliva isolerad från sin omgivning och komma att bilda en stat i staten avvärjes genom att lekmännen erhålla tillfälle att i erforderlig utsträckning medverka vid polisfrågornas behandling. Såsom ett villkor för att ett förstatligande av polisväsendet skall äga rum bör sålunda enligt utredningens mening gälla, att organisationen skall såväl lokalt som centralt vara genomsyrad av ett starkt inflytande från lekmannahåll. Ett huvudspörsmål vid bedömandet av frågan om ett förstatligande av polisväsendet är emellertid vilka konsekvenser en sådan åtgärd skulle medföra i ekonomiskt hänseende. Det gäller härvid att undersöka verkningarna dels ur statens och dels ur kommunernas synpunkt. Från statens sida uppställer sig frågan huruvida det av finansiella skäl är rimligt och möjligt, att staten ikläder sig de ökade kostnader för polisväsendet, som genom ett

157 förstatligande skulle uppkomma för statsverket, och från kommunernas sida frågan, huruvida förstatligandet skulle innebära en rättvisare fördelning av skattebördan. Ytterst berör spörsmålet naturligen den enskilde medborgaren, vars intressen emellertid huvudsakligen kunna sägas sammanfalla med kommunernas. Frågorna äro dock väsentligen beroende av den omfattning i vilken ett förstatligande äger rum samt av den ställning, som kommer att intagas till spörsmålet huruvida kommunerna skola deltaga i kostnaderna för polisväsendet. I detta sammanhang kan endast frågan om den omfattning förstatligandet bör taga göras till föremål för närmare behandling. Först sedan denna fråga prövats samt en organisationsplan upprättats och erforderliga kostnadsberäkningar verkställts, kunna de ekonomiska verkningarna överblickas och ståndpunkt tagas till förstatligandefrågan i hela dess vidd. I de direktiv som ligga till grund för utredningens uppdrag har frågan om ett förstatligande av kriminalpolisorganisationen framhållits såsom särskilt beaktansvärd. Utredningen kan för sin del understryka denna synpunkt. En begränsning av förstatligandet till att avse allenast denna organisation skulle emellertid ställa sig oläglig i åtskilliga hänseenden. Såsoir tidigare framhållits kan någon bestämd gräns icke uppdragas mellan ord ningspolisverksamhet och kriminalpolisverksamhet. Vid ett förstatligande av enbart kriminalpolisen skulle därför icke kunna undvikas, att kompetenskonflikter uppkomme mellan den statliga och den kommunala poliskåren. Säkerligen skulle i många fall tveksamhet göra sig gällande huruvida skyldigheten att omhänderhava viss polisuppgift skulle utgöra ett statligt eller ett kommunalt åliggande. Av särskild betydelse för polisarbetet är, att samverkan upprätthålles mellan ordningspolisen och kriminalpolisen. För kriminalpolisverksamheten erfordras ofta omedelbar medverkan av ordningspolis, exempelvis vid anordnandet av spaningsföretag o. d., medan å andra sidan viss bevakningsverksamhet för sitt effektiva bedrivande kräver biträde av kriminalpolis, överhuvud är det av vikt att någon klyfta icke uppkommer mellan ordningspolisen och kriminalpolisen. Det kan ifrågasättas om icke ett förstatligande av allenast den ena verksamhetsgrenen skulle innebära risk för att samarbetet skulle fortlöpa under mindre smidiga former än nu är fallet, då ansvarigheten för såväl ordnings- som kriminalpolisverksamheten åvilar polisdistrikten i samma utsträckning. Uppmärksammas bör vidare, att rekryteringen av kriminalpolispersonalen sker från ordningspolisen samt att befordringsgången inom de poliskårer, där såväl ordnings- som kriminalavdelning finnes, är så anordnad, att polismännen skola bliva förtrogna med arbetet inom båda verksamhetsgrenarna. Detta är naturligen av stor betydelse för polisorganisationen. Systemet skulle emellertid svårligen kunna upprätthållas vid en uppdelning av organisationen i en statlig kriminalpolisorganisation och en kommunal ordningspolisorganisation. Härför skulle erfordras, att personalen kunde övergå från kommunal till statlig och från statlig till kommunal anställning allteftersom den finge sin tjänstgöring förlagd inom den ena eller den andra orga«

158 nisationen. Delta torde näppeligen kunna praktiskt åvägabringas. Följden skulle därför sannolikt bliva, att ordningspolisen och kriminalpolisen komme att rekryteras var för sig och att organisationerna jämväl i befordringshänseende komme att skiljas åt. En annan olägenhet skulle uppkomma därigenom att ett tillfälligt behov av ökad arbetskraft vid kriminalpolisen icke skulle på sätt för närvarande sker kunna fyllas genom beordrande av ordningspolispersonal till biträde i kriminalpolisarbetet. Spörsmålet om anordnandet av en reservpolisorganisation för kriminalpolisens del skulle p å grund härav bliva aktuellt; lösandet av detta spörsmål torde emellertid vara förenat med stora svårigheter. Till detta kommer, att uppdelningen av polisverksamheten i ordningspolisverksamhet och kriminalpolisverksamhet har sin främsta organisatoriska betydelse vid de poliskårer, där kriminalpolisavdelning finnes inrättad. Inom landsbygdens och de mindre städernas polisväsen ankommer det i första hand på ordningspolisen att jämväl handhava kriminalpolisgöromålen. Åtskilliga befattningar, därav särskilt befälsbefattningarna, kunna därför sägas vara av blandad natur och tillhöra såväl ordnings- som kriminalpolisen. Det torde vara uppenbart, att en omändring av dessa befattningar, syftande till en? uppdelning av desamma i särskilda ordningspolis- och särskilda kriminalpolisbefattningar icke skulle vara lämplig; en sådan åtgärd torde för övrigt av ekonomiska skäl knappast vara genomförbar. Vid ett förstatligande av kriminalpolisen måste befattningshavarna därför antingen statsanställas, varvid kommunerna finge åläggas bidragsskyldighet till statsverket med anledning av befattningshavarnas uppgifter inom ordningspolisen, eller ock bibehållas såsom kommunala befattningshavare men med rätt för kommunerna att erhålla bidrag av statsverket till bestridande av avlöningskostnader m. m. Vilkendera utväg som valdes skulle medföra vanskligheter. Svårigheter skulle uppkomma dels att avgöra vilka befattningar som skulle anses hava sådan karaktär, att kostnaderna för desamma borde fördelas mellan staten och kommunerna, och dels att bestämma de grunder efter vilka ett bidrag i varje fall borde utgå. En begränsning av förstatligandet till att omfatta allenast kriminalpolisen skulle vidare medföra, att de olägenheter som vidlåda ordningspolisen på grund av densammas kommunala organisation fortfarande skulle äga bestånd. Ett särskilt spörsmål skulle uppkomma med avseende å vilken organisationsform som skulle givas åt ordningsstatspolisen. Säkerligen finge den nuvarande organisationsformen i stort sett bibehållas; med hänsyn till önskvärdheten att organisationen ur rekryteringssynpunkt vore anknuten till de lokala poliskårerna kunde ett statsanställande av personalen ej gärna tänkas ifrågakomma. Inom de större städerna skulle sålunda komma att finnas dels ordningspolis som vore anställd och bekostad av kommunerna, dels ordningspolis som vore anställd av kommunerna men bekostades av staten och dels kriminalpolis som vore anställd och bekostad av staten. En sådan organisationsform skulle icke vara rationell. Vidare är att märka, att spörsmålet icke enbart berör personalorganisationen. De tekniska hjälpmedel och anordningar i övrigt som anskaffats för polisväsen-

159 dets behov kunna för närvarande utnyttjas i polisarbetet oavsett om det gäller ordnings- eller kriminalpolisverksamhet. Om ansvaret för verksamheten skulle uppdelas mellan en statlig och en kommunal organisation uppkomme frågan om reglerandet av mellanhavandena mellan staten och kommunerna i detta hänseende. Uppenbart är att denna fråga skulle kunna ordnas, men fara föreligger att sambruket icke skulle försiggå fullt friktionsfritt. Det bör vidare beaktas att genom kriminalpolisens förstatligande allenast en ringa del av polispersonalen skulle vinna de fördelar som äro förenade med statsanställning. Olägenheterna av den kommunala anställningen skulle sålunda komma att fortbestå för den övervägande delen av polispersonalen. Ur olika synpunkter skulle sålunda en uppdelning av poliskåren i en statlig kriminalpoliskår och en kommunal ordningspoliskår visa sig olämplig. Belysande för frågan äro de erfarenheter som i detta hänseende gjorts inom det danska polisväsendet. På sätt som framgår av den i bilaga Ah lämnade redogörelsen gick man i Danmark fram på den linjen att kriminalpolisorganisationen först förstatligades. Det visade sig dock med tiden, att den genomförda uppdelningen icke var lycklig, varför ett förstatligande av ordningspolisen jämväl kom till stånd. Utredningen har även för sin del bibragts den övertygelsen, att ett förstatligande av polisväsendet icke lämpligen skulle kunna begränsas till kriminalpolisen. En annan grund för en begränsning av förstatligandet h a r förordats av skatteutjämningsberedningen och kommunalskatteberedningen, vilka föreslagit ett förstatligande av landsbygdens polisväsen medan polisväsendet i städerna skulle bibehållas vid sin kommunala organisation; kommunalskatteberedningen har från förstatligandet undantagit jämväl köpingarnas polisväsen. Det är enligt utredningens mening ingalunda tvivel underkastat att starkare skäl föreligga för ett förstatligande av landsbygdens än av städernas polisväsen. Bristerna hos polisorganisationen på landsbygden äro i allmänhet mera starkt framträdande än hos städernas polisorganisation. Såsom tidigare framhållits äro emellertid polisförhållandena på landsbygden och i städerna alltför mycket beroende av varandra för att organisationsspörsmålen lämpligen skola kunna behandlas var för sig. Nödvändigheten av en samorganisation gör sig på detta område gällande med särskild styrka. Uppenbart torde därför vara, att åtskilliga av de fördelar som äro förenade med ett förstatligande av polisväsendet skulle utebliva, därest förstatligandet begränsades till att omfatta allenast landsbygdens polisväsen. De olägenheter som vidlåda polisorganisationen till följd av den starkt beskurna rörligheten hos städernas poliskårer skulle alltjämt vara till finnandes. Organisationen skulle ej heller kunna uppbyggas som en enhetlig organisation vare sig ur allmän organisationssynpunkt eller ur rekryterings- och befordringssynpunkt. Vidare skulle för städernas polispersonal såsom fortfarande kommunalt anställd kvarstå de olägenheter i form av olikartade lönevillkor m. m. som för närvarande äro rådande. En strikt tillämpning av systemet skulle även få till följd, att vid stadsbildning skyldigheten att svara för polisverksamhetens upprätthållande skulle återgå till att bliva ett kommunalt åliggande och per-

160 sonalen sålunda övergå från statlig till kommunal anställning. Denna följd skulle visserligen kunna undvikas därigenom att beträffande nytillkommande städer föreskreves att staten fortfarande skulle handhava polisväsendets angelägenheter och svara för polisutgifterna. Härigenom komme emellertid städerna att intaga olika ställning i avseende å polisväsendet; de äldre städerna skulle fortfarande hava att själva bekosta sitt polisväsen medan de nya städerna bleve befriade från denna skyldighet. Naturligen kunde det tänkas, att till utjämnande av den orättvisa som till följd härav skulle uppkomma mellan städerna inbördes de nytillkommande städerna ålades skyldighet att efter vissa grunder återgälda statsverket kostnaderna för polisväsendet i respektive städer. En sådan anordning skulle väl vara ägnad att befordra kommunal likställighet men tillika hava till följd, att polisorganisationen i dessa städer bleve på samma sätt instängd inom de kommunala gränserna som polisorganisationen i övriga städer. Spörsmål av liknande art som det nu behandlade skulle även uppkomma vid inkorporering med städer av närliggande landsbygdskommuner eller delar därav. Överhuvudtaget utgör, såsom tidigare påpekats, det förhållandet att en kommun bildar stad, icke något bärande skäl för att polisväsendet i densamma skall undantagas från förstatligandet. Till vad förut härutinnan anförts må framhållas, att i åtskilliga städer ingå icke obetydliga landsbygdsområden samt att under senare tid stadsbildningen alltmer tenderat åt att icke allenast de tättbebyggda delarna av kommunerna utbrytas utan att städerna komma att omfatta kommunerna i deras helhet. Å andra sidan har den fortgående industrialiseringen med därav följande befolkningskoncentration medfört en samhällsbebyggelse på landsbygden av stadsmässig karaktär. Till följd av dessa förhållanden har skillnaden mellan städerna och landsbygdskommunerna i stor utsträckning utjämnats i de hänseenden, som äro av betydelse för polisväsendet. Beaktas bör även, att städerna skulle vederfaras orättvisa, därest ett förstatligande begränsades till att avse allenast 'landsbygdens polisväsen. Såväl sakliga skäl som rättvise- och billighetsskäl synas sålunda tala för att ett förstatligande även kommer att omfatta städernas polisväsen. Utredningen har emellertid övervägt frågan att från ett förstatligande undantaga polisorganisationen i de största städerna. Till förmån för en sådan åtgärd kan åberopas det förhållandet, att organisationen i dessa städer i allmänhet är väl utvecklad och att ett förstatligande som begränsades i denna ordning skulle ställa väsentligt mindre krav på statsverket än ett förstatligande av polisväsendet i dess helhet; enbart kostnaderna för polisväsendet i Stockholm uppgå till omkring en tredjedel av samtliga kostnader för polisväsendet. Det kan emellertid icke förbises, att ur rikssynpunkt polisorganisationen i viktiga hänseenden måste grundas på poliskårerna i de största städerna. Dessa poliskårer bilda med hänsyn till sin storlek och homogenitet naturliga och lämpliga stödjepunkter för organisationen. För ordningspolisen är det av vikt, att personalen vid dessa kårer ingår i den allmänna polisorganisationen och vid behov kan stå till polisledningens omedelbara förfogande för polisverksamhet jämväl utom respektive städer. Även för kriminal-

161 polisverksamheten är det för polisväsendet i dess helhet av betydelse att hava tillgång till den tränade och förfarna personal som finnes anställd vid de största poliskårerna i riket, särskilt då det gäller utredandet av svårare brottsfall. På sätt i ett senare sammanhang närmare skall klarläggas bör även den lokala polisorganisationen kring de största städerna uppbyggas med dessa städer såsom centraler inom organisationen. Ett undantagande av dessa städers polisorganisation från förstatligandet skulle sålunda enligt utredningens uppfattning icke vara lämpligt; det skulle för övrigt möta stora svårigheter att avgöra var gränsen för förstatligandet skulle dragas. Till stöd för åtgärden att från förstatligandet undantaga städernas polisväsen h a r anförts, att städernas skyldighet i avseende å polisväsendet inginge åtminstone delvis i det komplex av speciella åligganden och förmåner, som knutits till stadsbildningen och stadsrättigheterna. Till följd härav kunde en avlösning av denna skyldighet — särskilt vad magistratsstäderna beträffade — icke gärna äga rum annorledes än i samband med en allmän reglering av städernas skyldigheter och rättigheter. Häremot kan emellertid invändas, att städernas skyldigheter i avseende å polisväsendet numera grunda sig på bestämmelserna i polislagen. Därest övriga kommuners skyldigheter enligt denna lag kunna avlösas, finner utredningen hinder icke böra möta mot att jämväl städernas skyldigheter avlösas. Vad rättigheterna beträffar torde därmed knappast avses någon rätt för städerna att själva ordna sitt polisväsen utan närmast den rätt till tolagsersättning, som tillkommer vissa städer. De undersökningar som företagits till belysande av detta rättsinstitut ha emellertid icke givit någon allmän vägledning till bedömande av frågan, huruvida rätten att uppbära tolag och därmed rätten att åtnjuta ersättning för mistad tolag äger samband med städernas skyldigheter att bekosta sitt polisväsen. Den oklarhet som råder i detta avseende bör enligt utredningens mening icke stå hindrande i vägen för ett förstatligande av städernas polisväsen. Såsom i ett senare sammanhang närmare framhålles bör i stället i samband med förstatligandet för varje stad som uppbär tolagsersättning grunderna för ersättningens beräknande upptagas till omprövning. Med spörsmålet om polisväsendets förstatligande sammanhänger frågan om ett f ö r s t a t l i g a n d e a v å k l a g a r v ä s e n d e t i s t ä d e r n a . Denna fråga har tidigare varit föremål för behandling. I en i andra kammaren vid 1904 års riksdag väckt motion framställdes sålunda förslag om statsanställning för stadsfiskalerna. Det framhölls, att åklagarverksamheten vore en statlig angelägenhet, i följd varav befattningshavarna jämväl borde vara statliga befattningshavare. För åklagarna vore det vidare av särskild vikt att de för att kunna vara fria och självständiga i utövningen av sin verksamhet icke för sin ekonomiska existens vore beroende av kommunerna. Vederbörande utskott fann skäl ingalunda saknas för att till staten, som redan genom ett av sina organ tillsatte stadsfiskalerna, överflytta deras avlöning och därigenom undanröja det kanske väsentligaste hindret för dessa tjänstemäns fullt självständiga ställning. Den föreslagna reformen borde dock icke äga rum utan i samband med en reglering av förhållandet mellan landet 11—440313. I

162 i sin helhet och städerna med hänsyn till de särskilda förmåner, som vore dessa förunnade, en reglering som i sin ordning sammanhängde med frågan om en ny domstolsorganisation. Vad utskottet sålunda yttrat blev av kammaren godkänt. I upprepade framställningar och yttranden har föreningen Sveriges stadsfiskaler såväl före som efter år 1904 hemställt, att stadsfiskalerna måtte statsanställas. I samband med förarbetena till 1925 års polisreform ingav föreningen sålunda till Kungl. Maj:t dels den 13 juni 1921 och dels den 19 juni 1924 framställningar i ämnet. I avseende å spörsmålets vidare behandling i samband med nämnda reform bör uppmärksammas, att i den Linnérska utredningen föreslogs, att åklagarväsendet i städerna i sin helhet skulle övertagas av staten. Stadsfiskalerna skulle utom i vissa större städer, där polismästare funnes, tillika vara polischefer och i denna egenskap handhava ledningen av polisväsendet. I de minsta städerna skulle stadsfiskalsbefattningarna indragas och städerna inordnas i landsfiskalsdistriktsorganisationen. På sätt tidigare framhållits innebar förslaget även att polismästarbefattningarna skulle förstatligas samt att magistraterna och stadsstyrelserna skulle upphöra att hava befattning med ledningen av polisväsendet. Enligt förslaget gällde vidare, att landsfogdebefattningarna skulle omorganiseras till att bliva enbart polis- och åklagarbefattningar samt att polismästare och stadsfiskaler skulle i tjänsten lyda under landsfogdarna utom i de tre största städerna, där polismästarna skulle hava enahanda ställning som landsfogdarna å landet i övrigt. I propositionen fann departementschefen, att en omorganisation av landsfogdeorganisationen icke för det dåvarande borde ske. Härav följde, att anledning saknades att låta magistraternas och stadsstyrelsernas befattning med polisväsendet upphöra. Av enahanda skäl syntes man jämväl böra avstå från ett förstatligande av polismästar- och stadsfiskalsbefattningarna i städerna. Vad särskilt stadsfiskalsbefattningarna beträffade, syntes det näppeligen låta sig göra att låta statsanställda polismän inordnas i en kommunal organisation. Departementschefen hade härvid utgått ifrån att, såsom i det Linnérska förslaget förordades, stadsfiskalerna skulle vara på en gång åklagare och polismän. Skulle man åter vilja skilja åklagarväsendet från polisväsendet, förefunnes intet hinder att låta åklagarna bliva statstjänstemän. Men man måste d å också se till, att de nya åklagarbefattningarna gåve sina innehavare full sysselsättning, något som för det dåvarande icke skulle bliva fallet i ett stort antal städer. Något utarbetat förslag i sistnämnda riktning förelåge ej heller. Departementschefen såge sålunda icke någon möjlighet att för det dåvarande upptaga frågan om ett förstatligande av åklagarväsendet i städerna. I avseende å åklagarväsendet har numera genom distriktsåklagarreformen inträtt den ändring, att den särskilda åklagarorganisationen i de mindre städerna ställts på avveckling. Stadsfiskalsbefattningarna skola upphöra och städerna i åklagarhänseende inordnas i landsfiskalsdistriktsorganisationen. Detta innebär i själva verket ett förstatligande av åklagarväsendet i dessa städer. För utredningens del begränsas sålunda spörsmålet till att avse frågan

163 huruvida ett förstatligande jämväl bör äga rum av åklagarväsendet i de städer, som skola utgöra egna åklagardistrikt. Att så bör ske finner utredningen icke vara tvivel underkastat. Åklagaruppgifterna måste i alldeles särskild grad betecknas såsom uppgifter av statlig natur. På grund härav böra de även handhavas av statliga befattningshavare. Först genom statsanställning kunna åklagarna beredas den fria och från sidoinflytelser oberoende ställning som bör tillkomma dem i och för tjänstens behöriga omhänderhavande. Genom befattningarnas förstatligande vinnes även, att ett enhetligt rekryterings- och befordringssystem kan anordnas; vid ett förstatligande även av polisväsendet skulle detta system naturligen omfatta samtliga jämbördiga befattningar vid polis- och åklagarväsendet. Beträffande de stadsfiskaler som tillika skola vara polischefer torde för övrigt vara uppenbart att de ej gärna kunna bibehållas såsom kommunala befattningshavare därest polisväsendet förstatligas. Utredningen har emellertid funnit skälen för ett forsiatligande av åklagarväsendet vara så starka, att en sådan åtgärd bör vidtagas även om polisväsendet icke skulle komma att förstatligas. Efter övervägande av det huvudspörsmål som innefattas i utredningens uppdrag har utredningen sålunda funnit sig u r allmänna och principiella synpunkter böra förorda ett förstatligande av polisväsendet i riket samt av åklagarväsendet i rikets städer. Utredningen framlägger därför i det följande förslag till en förstatligad polis- och åklagarorganisation. De ekonomiska frågorna komma att av utredningen behandlas, sedan redogörelse lämnats för organisationens utformning.

Kap. YIL Utredningens förslag till organisation för polis- och åklagarväsendet. Vid elt förstatligande av polisväsendet intager frågan om organisationens utformning en framskjuten ställning. Det gäller att uppbygga organisationen på ett sådant sätt, att fördelarna med förstatligandet kunna till fullo utnyttjas. Med frågan sammanhänger spörsmålet om ett samordnande med polisorganisationen av organisationen för åklagarväsendet. Här nedan kommer utredningens förslag i dessa hänseenden att upptagas till behandling.

Den lokala organisationen* I sin lokala utformning bör polisorganisationen uppbyggas på den distriktsindelning, som ligger till grund för distriktsåklagarreformen. Utredningens förslag har upprättats med utgångspunkt från att denna indelning blivit i sin helhet genomförd. Landsfiskalsdistrikten och de i förhållande till dem fristående städerna skola var för sig utgöra lokala enheter i polishänseende (polisdistrikt). De lokala organisationsenheterna för polisväsendet och åklagarväsendet komma sålunda att sammanfalla. Ledningen av polisverksamheten skall inom varje sådan enhet handhavas av en polischef. Inom landsfiskalsdistrikten skall landsfiskalen vara polischef. I Mölndals och Karlskoga distrikt skola enligt distriktsåklagarreformen två landsfiskaler vara anställda i vartdera distriktet, av vilka den ene skall vara polischef och allm ä n åklagare och den andre utmätningsman. Med hänsyn till den organisation, som utredningen i det följande kommer att föreslå för polisväsendet, lämpar det sig icke, att de båda befattningarna som polischefer och åklagare äro organiserade som landsfiskalsbefattningar. På grund härav föreslår utredningen, att befattningarna omorganiseras till stadsfiskalsbefattningar i respektive Mölndals och Karlskoga städer med skyldighet för innehavarna att tillika handhava polischefs- och distriktsåklagargöromålen inom de utanför städerna liggande delarna av landsfiskalsdistrikten. För Mölndalsdistriktets del innebär detta förslag ett bibehållande av den anordning som för närvarande gäller i övergångsväg. I de städer som äro fristående i förhållande till landsfiskalsdistrikten skall polischefskapet utövas av stadsfiskal; i vissa städer skall polismästare dock vara polischef. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande. Vad personalorganisationen angår har utredningen med hänsyn till de växlande förhållanden som i detta hänseende äro rådande inom landsbygdens polisväsen funnit erforderligt att utarbeta ett förslag till personalorganisation

165 inom landsfiskalsdistrikten. Härvid har även organisationen inom de städer som ingå i eller skola anslutss till landsfiskalsdistrikten gjorts till föremål för överarbetning. Beträffande de fristående städerna har utredningen däremot icke funnit sig böra ingå i detaljgranskning av organisationen, enär detta på grund av organisationsproblemens komplicerade natur skulle fört alltför långt. Utredningen har därför upptagit organisationen i dessa städer i stort sett i det skick vari densamma befinnes; vissa av utredningens allmänna organisationsplaner föranledda ändringar ha emellertid vidtagits i organisationen. På en blivande central polisledning bör ankomma att vidtaga de omorganisationsåtgärder som kunna befinnas erforderliga. Utredningens förslag till organisation inom landsfiskålsdistrikten är grundat på principen att befattningarna i regel skola vara ordinarie. Det extra fjärdingsmanssystemet har i görligaste mån avskaffats. Endast i sådana fall, då förhållandena icke medgivit inrättande av ordinarie befattningar, ha extra befattningar, motsvarande de nuvarande extra fjärdingsmansbefattningarna, bibehållits. Det nu sagda har avseende å den egentliga landsbygden. Inom städer och andra samhällen ha extra befattningar inrättats vid sidan av de ordinarie. Dessa befattningar äro av annan karaktär än de extra fjärdingsmansbefattningarna och utgöra rekryteringsbefattningar vid poliskårerna. Ett spörsmål som utredningen haft att överväga har varit, huruvida den nuvarande k o m b i n a t i o n e n a v p o l i s t j ä n s t o c h e x e k u t i o n s b i t r ä d e s t j ä n s t bör bibehållas för befattningshavarna vid landsbygdens polisväsen eller om en uppdelning av arbetsuppgifterna bör äga rum. Ur flera synpunkter skulle en uppdelning onekligen vara förenad med stora fördelar. Organisationen skulle kunna göras mera likformig och arbetet bedrivas med större rutin. En genomgående uppdelning kan emellertid icke lämpligen vidtagas av praktiska skäl. Anordningen skulle medföra en avsevärd utvidgning av de enskilda befattningshavarnas tjänstgöringsområden, varigenom befattningshavarna skulle komma att förlora den nära kontakt med orten och befolkningen som är en nödvändig förutsättning för arbetets rätta bedrivande. Systemet skulle även kunna leda till, att befattningshavarna vid polisväsendet bleve i allt större utsträckning sammanförda i poliskårer, stationerade i samhällena, medan den egentliga landsbygden i realiteten blottställdes på personal. Det torde vidare kunna förutses, att en uppdelning skulle nödvändiggöra en icke oväsentlig personalökning liksom ock att ökade kostnader skulle uppkomma för resor m. m. Uppmärksammas bör även att arbetet, då uppgifterna handhavas av samma befattningshavare, k a n planläggas så att onödig omgång undvikes under det att uppgifternas ombesörjande av särskilda befattningshavare i åtskilliga fall måste leda till omgång och tidsspillan. På grund av dessa förhållanden har utredningen funnit, att personalorganisationen på den egentliga landsbygden allt fortfarande bör utgöras av befattningshavare med såväl polis- som exekutionsbiträdesverksamhet. Inom köpingar och andra samhällen eller eljest inom områden med mera framträdande tätbebyggelse ställer sig däremot saken annorlunda.

166 P å grund av arbetsuppgifternas omfattning och koncentration tala avgörande skäl för att inom sådana områden en viss uppdelning kommer till stånd. Denna uppdelning bör, i likhet med vad redan för närvarande i viss utsträckning ägt rum, åvägabringas på det sätt, att särskilda befattningshavare för egentlig polisverksamhet tillsättas. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som äro rådande å olika orter bör uppdelningen icke verkställas efter strängt schematiska linjer utan på varje ort genomföras efter vad som befinnes ändamålsenligt och lämpligt. De befattningshavare som företrädesvis skola syssla med exekutionsbiträdesgöromål skola icke vara befriade från skyldighet att deltaga i annan polisverksamhet. Det är naturligt, att en allmän skyldighet för dem att vid behov fullgöra uppgifter som tillhöra egentlig polisverksamhet skall föreligga. Å andra sidan skall det ankomma på de befattningshavare som anställas för egentlig polisverksamhet att i den mån så befinnes lämpligt fullgöra sådan verksamhet som tillhör exekutionsbiträdesIjänsten med undantag dock för de uppgifter som åvila exekutionsbiträde med avseende å indrivning av utskylder. Huvudparten av befattningshavarna vid landsbygdens poliväsen kommer sålunda fortfarande att utgöras av befattningshavare med såväl polis- som exekutionsbiträdesverksamhet. Utredningen har funnit sig böra förorda bibehållandet av titeln fjärdingsman för dessa befattningshavare. Enligt polislagen begagnas beteckningen fjärdingsman för all polispersonal vid landsbygdens polisväsen; dock med undantag för köpingspolisen. Med fjärdingsman enligt utredningens terminologi förstås däremot allenast sådan befattningshavare, i vilkens arbetsuppgifter ingår indrivningsverksamhet med avseende å utskylder. Landsfiskalsdistrikten — med undantag av de däri ingående städerna — skola vara indelade i tjänstgöringsområden för fjärdingsman (fjärdingsmansdistrikt). Vid indelningen skall följas den principen att i görligaste mån skola tillskapas ur arbetssynpunkt likvärdiga distrikt, avsedda att vart för sig förses med en ordinarie fjärdingsman. Fjärdingsmansdistrikten skola vara befattningshavarnas regelbundna tjänstgöringsområden. I vad angår verksamheten med indrivning av utskylder skola fjärdingsmannen vara knutna till dessa områden. I övrigt skola de vara skyldiga att vid behov tjänstgöra jämväl utom sina distrikt, i första hand inom vederbörande landsfiskalsdistrikt. Möjlighet bör förefinnas, att där så befinnes lämpligt anordna fjärdingsmansorganisationen efter delvis andra principer än de nu nämnda. Härutinnan må anmärkas, att i vissa samhällen arbetsuppgifterna — jämväl såvitt angår indrivningsverksamheten — för närvarande äro uppdelade mellan befattningshavarna efter annan grund än indelning i tjänstgöringsområden. Skyldigheten att vid behov tjänstgöra utanför det vanliga tjänstgöringsområdet skall föreligga icke enbart för fjärdingsmannen utan även för den inom landsfiskalsdistrikten anställda personalen för egentlig polisverksamhet. Såsom särskilt betydelsefullt kommer härvid att framstå, att städernas och köpingarnas polispersonal liksom ock personalen i andra samhällen kan utnyttjas för polisverksamheten inom landsfiskalsdistrikten i deras helhet.

167 Härigenom kommer tillkallandet av polispersonal vid tillfälligt uppkommande behov av polisförstärkning eller av annat biträde i polisverksamheten att i hög grad underlättas. Även det mera regelbundna polisarbetet inom landsfiskalsdistrikten torde i viss omfattning kunna uppbyggas på de till samhällena knutna poliskårerna, särskilt vad beträffar de delar av distrikten som gränsa till samhällena. På sätt tidigare framhållits förefinnes inom sådana landsfiskalsdistrikt, där tätbebyggelsen är mera utpräglad, i regel en framträdande brist på kvalificerad personal för utredningsverksamhet. Denna brist kommer att i viss mån kunna fyllas därigenom att personal från berörda kårer, främst därvid personal tillhörande befälsgraderna, kan tagas i anspråk i utredningsarbetet. I många fall kan bristen emellertid icke på detta sätt avhjälpas utan särskilda åtgärder måste vidtagas för ändamålet. I sådant hänseende förordar utredningen, att det nu på sina håll praktiserade systemet med särskilda polismanstjänster, avsedda för landsfiskalsdistrikten i deras helhet, vinner ökad användning. Inom vissa av de landsfiskalsdistrikt, varom fråga är, torde personalbehovet kunna tillgodoses därigenom att befattningshavare i konstapelsgraden anställas för uppgiften. Beträffande åtskilliga landsfiskalsdistrikt påkallas däremot av förhållandena, att befattningshavarna besitta samma kompetens som kriminalkonstapel. Enligt utredningens förslag skall på grund härav en för landsfiskalsdistriktens behov avsedd befattningstyp införas, motsvarande städernas kriminalkonstapelsbefattningar. Med hänsyn till förhållandena inom landsfiskalsdistriktens polisväsen synes det dock icke lämpligt, att befattningshavarnas arbetsuppgifter begränsas till allenast den ena huvuddelen av polisverksamheten, eller kriminalpolisverksamheten, utan de böra även vara pliktiga att deltaga i sådana göromål som ingå i ordningspolisens verksamhet. På grund härav kan titeln kriminalkonstapel icke lämpligen begagnas för befattningshavarnas del. Efter övervägande av olika förslag har utredningen stannat vid att föreslå benämningen polisuppsyningsman för befattningshavarna. Å polisuppsyningsmännen skall ankomma att efter polischefens bestämmande deltaga i kriminalpolisverksamheten och den övriga utredningsverksamheten inom landsfiskalsdistrikten. Mera regelbundet förekommande ordningspolisverksamhet skola de i första hand fullgöra å stationeringsorten. I avseende a den egentliga polisverksamheten skola de intaga befälsställning i förhållande till de inom vederbörande landsfiskalsdistrikt förefintliga befattningshavare, tillhörande konstapelsgraden. Undantag härifrån skall gälla i fråga om befattningshavare vid poliskår, där särskilt befäl finnes. Polisuppsyningsmansbefattning skall emellertid kunna inorganiseras i viss poliskår såsom befälsbefattning vid kåren. Inom mindre städer, köpingar och andra samhällen synas sålunda nu befintliga överkonstapelsbefattningar eller andra befälsbefattningar kunna i åtskilliga fall ersättas med polisuppsyningsmansbefattningar. Inom vissa landsfiskalsdistrikt torde behov av mer än en polisuppsyningsman föreligga. Distrikten böra därvid uppdelas mellan befattningshavarna i områden, inom vilka de i främsta rummet skola tjänstgöra. Å andra sidan skall hinder icke föreligga,

168 att polisuppsyningsman anställes för tjänstgöring inom mer än ett landsfiskalsdistrikt, därest så befinnes lämpligt. Uppenbart är att tillsättandet av polisuppsyningsman kommer att påverka fjärdingsmansdistriktsindelningen. I landsfiskalsdistrikt, där polisuppsyningsman finnes, kunna fjärdingsmansdistrikten göras större än vad fallet är inom övriga landsfiskaldistrikt. Principen bör vara den, att polisuppsyningsmansbefattning skall träda i stället för en eljest erforderlig fjärdingsmansbefattning. Någon utökning av antalet befattningshavare skall med andra ord icke uppkomma till följd av systemet. Inom ett landsfiskalsdistrikt, där enligt den gängse organisationsformen erfordras fyra fjärdingsman, skall därest polisuppsyningsman tillsattes fjärdingsmannens antal sålunda nedbringas till tre. På motsvarande sätt skall organisationen anordnas inom de landsfiskalsdistrikt, där ordningskonstapel anställes för mera regelbunden polisverksamhet inom distrikten i deras helhet. Dessa grunder kunna dock icke följas inom sådana landsfiskalsdistrikt, där polisuppsyningsmansbefattning eller ordningskonstapelsbefallning ersätter en redan befintlig befattning vid viss poliskår. På sätt i betänkandets andra del närmare framhålles bör polisuppsyningsmansbefattning i regel icke inrättas i landsfiskalsdistrikt, där landsfiskalsassistent finnes. I förevarande sammanhang vill utredningen till behandling upptaga ett spörsmål, som har avseende främst å städernas polispersonal. I skrivelse den 21 december 1940 till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhöll magisiraten i Göteborg, att under den hyreskonflikt som hösten 1936 pågick i staden betydande svårigheter uppstått att erhålla handräckningspersonal för biträde vid verkställighet av vräkningsutslag. Till följd härav hade vräkningsförfarandena fortgått alltför långsamt. Magistraten hade nödgats beordra stadstjänare att utföra handräckningsarbetet, sedan bärarlagen i staden vägrat sin medverkan. Efter konfliktens avveckling hade magistraten sökt åstadkomma lösning av frågan om erforderlig handräckningspersonal vid konflikter av ifrågavarande slag. Sålunda hade magistraten sökt erhålla det behövliga biträdet genom medverkan av polispersonal, dock utan resultat. Då de svårigheter beträffande verkställighetsåtgärderna, som kunde uppstå vid konflikter av omförmälda art, vore av den beskaffenhet, att de icke kunde av magistraten bemästras, hade magistraten ansett sig böra anmäla förhållandet lör länsstyrelsen under hemställan, att länsstyrelsen måtte medverka till att åtgärder vidtoges för att säkra det exekutiva förfarandets gång eventuellt genom framställning om förslag att i lagen om polisväsendet i riket meddelades föreskrift att även beträffande stad polisverksamheten skulle omfatta biträde av här ifrågakomna slag. I beslut den 18 januari 1941 fann länsstyrelsen framställningen, över vilken yttrande inhämtats från poliskammaren i Göteborg, icke föranleda någon länsstyrelsens vidare åtgärd. Genom underdånig skrivelse den 1 februari 1941 har magistraten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde finnas för ändamålet påkallade. Handlingarna i ärendet hava överlämnats till utredningen för att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

169 Utredningen har övervägt det föreliggande spörsmålet. Onekligen är det ett samhällsintresse av största vikt, att det exekutiva förfarandet kan försiggå i behörig ordning. Ur denna synpunkt förefinnas skäl för att polispersonal skall kunna anlitas som handräckningspersonal i sådana situationer som den av magistraten berörda. Ur andra synpunkter måste däremot allvarliga erinringar göras mot att polispersonal begagnas för ändamålet. Polisens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. För fullgörandet av denna uppgift är det av vikt att polispersonalen intager en fullt fristående ställning i sådana konfliktlägen, varom fråga är. Därest polispersonalen ålades skyldighet att biträda vid det exekutiva förfarandet skulle det icke gärna kunna undvikas, att polispersonalen komme att betraktas såsom på visst sätt engagerad i konflikten. Polispersonalens deltagande i exekutiva åtgärder skulle för övrigt kunna leda till ett icke önskvärt motsatsförhållande mellan polisen och allmänheten. I framställningen har åberopats, att exekutionsbiträdesverksamheten ingår såsom ett led i polisverksamheten på landsbygden. I anledning härav må framhållas att i avseende å förrättningar av förevarande art polispersonalens skyldighet icke ansetts omfatta åliggande att deltaga i arbetet med vräkningens verkställande utan allenast att biträda förrättningsmannen såsom vittne. För utflyttning av möbler och bohag m. m. har anlitats personal som ställts till förfogande genom sökandens försorg eller som anskaffats av utmätningsmannen. Vad städerna beträffar synes möjlighet föreligga att säkra tillgången till särskild för sådant ändamål avsedd personal därigenom att i vederbörliga reglementen för bärareller stadsbudskårer föreskrives skyldighet att lämna biträde vid exekutiva förrättningar. Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen för sin del avvisat tanken på ett utsträckande av polispersonalens skyldigheter i förevarande hänseende. Såsom av redogörelsen för den nuvarande organisationen framgår är polispersonalen för närvarande uppdelad på ett jämförelsevis stort antal olika slag av befattningar. Flera av dessa befattningar äro likvärdiga i förhållande till varandra eller i vart fall så närstående, att den nuvarande uppdelningen icke är motiverad. Vid en rationalisering av organisationen synes på grund härav en begränsning av de skilda kategorierna av befattningar böra åvägabringas. I detta hänseende föreslår utredningen, att de ordinarie befattningarna skola utgöras av följande befattningar: 1) i kommissariegraden: kommissariebefattningar; 2) i överkonstapelsgraden: överkonstapelsbefattningar; 3) i biträdande överkonstapelsgraden: biträdande överkonstapelsbefattningar, polisuppsyningsmansbefattningar och kriminalkonstapelsbcfattningar; samt 4) i konstapelsgraden: ordningskonstapelsbefattningar, fjärdingsmansbefattningar och polissysterbefattningar. Ordningskonstapelsbefattningarna och biträdande överkonstapelsbefattningarna skola vara ordinarie befattningar inom ordningspolisen och kriminal-

170 konstapelsbefattningarna inom kriminalpolisen, överkonstapels- och kommissariebefattningarna skola däremot icke — på sätt nu i allmänhet är fallet — såsom ordinarie befattningar fördelas mellan ordningspolisen och kriminalpolisen utan skola upptagas såsom överkonstapelsbefattningar och kommissariebefatlningar vid respektive poliskårer. Genom denna anordning, vilken kominer att medföra, att befattningshavarna icke äro såsom ordinarie knutna antingen till ordningspolisen eller kriminalpolisen, vinnes den fördelen, att erforderliga omorganisationer i avseende å befattningarna liksom ock av förhållandena påkallade tjänsteutbyten lättare kunna åvägabringas. Av naturliga skäl måste en uppdelning av befattningarna på det sätt äga r u m , att vid staternas upprättande beräknas det antal överkonstaplar och kommissarier som skola finnas vid ordningspolisen och vid kriminalpolisen, men detta kommer icke att inverka på befattningarnas tjänsterättsliga beskaffenhet i och för sig. Befattningshavarna skola konstitueras såsom överkonstaplar, respektive kommissarier och därefter placeras för tjänstgöring vid ordningspolisen eller kriminalpolisen. Vid poliskårer, där allenast en kommissariebefattning finnes, är denna i allmänhet avsedd för såväl ordnings- som kriminalpolisen; denna anordning skall naturligen bibehållas. Vad ovan sagts h a r avseende på sådana poliskårer, där såväl ordnings- som kriminalpolisavdelning finnes. Inom poliskårer med allenast ordningsavdelning erfordras icke någon särskild föreskrift om befattningshavares placering i förevarande bemärkelse. För närvarande finnas kommissarier i såväl kommissarie- som överkonstapelsgraden samt överkonstaplar i överkonstapels- och inspektionskonstapelsgraden. Enligt utredningens förslag skall denna uppdelning på olika tjänstegrader av befattningshavare med samma tjänstetitel upphöra. Samtliga kommissarier skola tillhöra kommissariegraden och samtliga överkonstaplar överkonstapelsgraden. Detta sammanhänger med att utredningen uppställer enhetliga krav i kompetenshänseende för befattningarna inbördes; härtill återkommer utredningen i det följande. Men hänsyn till att titeln inspektionskonstapel enligt utredningens mening bör utgå, benämnes den nuvarande inspektionskonstapelsgraden i stället biträdande överkonstapelsgraden. Till denna grad ha liksom nu är fallet hänförts biträdande överkonstapelsbefattningar och kriminalkonstapelsbefattningar, varjämte de av utredningen föreslagna polisuppsyningsbefattningarna upptagits i graden. Konstapelsgraden skall i överensstämmelse med vad nu är förhållandet omfatta ordningskonstapelsbefattningarna, fjärdingsmansbefattningarna och polissysterbefattningarna. Anmärkas bör, att hinder icke skall föreligga att i allmänt tjänstebruk benämna sådana ordningskonstaplar som tjänstgöra vid centralavdelning, ordonnansavdelning eller trafikavdelning för respektive central-, ordonnanseller trafikkonstaplar. Deras formella tjänstetitel skall dock vara ordningskonstapel. I avseende å icke ordinarie befattningar skall gälla, att inom organisationen skola finnas såväl extra ordinarie som extra ordningskonstapelsbefattningar. Dessa befattningar skola vara rekryteringsbefattningar vid de olika

171 poliskårerna och avsedda för heltidsanställd personal. I likhet med vad nu är fallet kommer för organisationens del att föreligga behov av att personal kan anställas för mera tillfällig sysselsättning. Särskilt i mindre städer och i samhällen på landsbygden erfordras tillgång till sådan personal. Tjänstgöringsförhållandena för denna personal äro växlande. Rätt ofta förekommer att extra befattningshavare finnas, vilkas tjänstgöringsskyldighet hänför sig till veckoslut och helger; i vissa fall ha sådana befattningshavare dessutom till åliggande att eljest tjänstgöra vid uppkommande behov. Andra befattningshavare anställas för tjänstgöring under vissa kortare tidsperioder, exempelvis under sommarmånaderna vid badorter eller såsom semestervikarier. För att terminologiskt och tjänstetekniskt skilja dessa extra befattningshavare från de extra ordningskonstaplarna föreslår utredningen för deras vidkommande benämningen extra polismän. De extra polismännen skola anställas genom kontrakt och mot arvode. Samma anställningsform skall tilllämpas i avseende å de extra fjärdingsmannen. Anmärkas bör vidare, att jämväl polissysterbefattningar av icke ordinarie natur skola finnas. Dessa skola vara extra ordinarie och extra. Samtliga nu nämnda icke ordinarie befattningar skola tillhöra konstapelsgraden. Till denna grad skola även hänföras de poliselever och polisaspiranter, vilka enligt utredningens förslag skola finnas inom polisorganisationen. En särskild kategori av befattningshavare utgöra o r d n i n g s m ä n n e n . I det föregående har å s. 62 redogörelse lämnats för ordningsmansinstitutet. Av uppgifter som utredningen inhämtat framgår, att institutet kommit till användning i mycket begränsad omfattning. Enligt utredningens mening bör detsamma icke bibehållas i sin nuvarande form. Det personalbehov som ordningsmännen äro avsedda att tillgodose bör i stället fyllas på det sätt, att lämpliga och för tjänsten skickade personer anställas såsom extra polismän i den ordning ovan angivits. I instruktions väg böra fastställas de åligganden som skola ankomma på dessa befattningshavare. Till undvikande av missförstånd vill utredningen framhålla, att utredningen icke avser föreslå ändring i den tjänstegradsplacering som gäller för landsfiskalsassistenterna samt för sådana manliga kanslibiträden och skrivbiträden i landsfiskalsdistrikt, som tilldelats polismans skydd och befogenhet. I fråga om organisationens lokala utformning må i övrigt framhållas att poliskåren i Boden skall ingå i den allmänna statliga polisorganisationen. De särskilda uppgifter som åvila denna poliskår skola fortfarande ankomma på densamma. Likaledes skola de bestämmelser som reglera förhållandet mellan kommendanten i Bodens fästning och polischefen äga bestånd. Jämväl militärassistentbefattningen hos polischefen skall bibehållas. Till den militära organisationen hörande polispersonal av samma kategori som den tidigare fästningspolisen i Boden finnes alltjämt å Karlsborg, benämnd polispersonalen å Karlsborg. Denna polispersonal, vilken är underställd platsbefälhavaren å Karlsborg, har till huvudsaklig uppgift att utöva bevakningstjänst och annan polisverksamhet inom de till Karlsborgs för-

172 läggningsort hörande befästningsområden och andra områden. Efter införlivandet av fästningspolisen i Boden med den civila polisorganisationen har fråga förelegat om ett överförande till denna organisation av jämväl polispersonalen å Karlsborg. På grund av den civila polisorganisationens kommunala karaktär ha emellertid vissa svårigheter mött för en sådan anordning. I och med polisväsendets förstatligande kan anordningen lämpligen åvägabringas. Utredningen, som finner starka skäl härför föreligga, föreslår att polispersonalen inordnas i den civila statliga polisorganisationen. Detta bör ske på det sätt, att personalen överföres till poliskåren i Karlsborgs landsfiskalsdistrikt. Å denna poliskår bör ankomma att handhava de uppgifter som nu åvila den ifrågavarande personalen. Förhållandet mellan platsbefälhavaren och polischefen (landsfiskalen) bör regleras i enlighet med de grunder som gälla i avseende å förhållandet mellan kommendanten i Bodens fästning och polischefen vid poliskåren i Boden. Någon militärassistent hos landsfiskalen synes dock icke vara erforderlig. Den nuvarande polispersonalen utgöres av en överkonstapel och en konstapel. I sitt förslag till polisorganisation för landsfiskalsdistriktet har utredningen omorganiserat överkonstapelsbefattningen till en befattning som polisuppsyningsman, medan konstapelsbefattningen upptagits såsom ordningskonstapelsbefattning. Polisuppsyningsmannen skall — i överensstämmelse med vad fallet är beträffande övriga befattningshavare av denna kategori — vara avsedd för hela landsfiskalsdistriktets behov. De föreskrifter som erfordras rörande poliskårens verksamhet inom de militära områdena torde böra meddelas i en särskild instruktion. Utredningens organisationsplan för landsfiskalsdistriktet återfinnes å s. 166—167 i betänkandets andra del. Även malmfältspolisen bör enligt utredningens mening inorganiseras i den statliga polisorganisationen. Personalen bör upptagas såsom lokal polispersonal för Malmbergets och Kiruna municipalsamhällen med den fördelning som för närvarande förekommer. Frågan om grunderna för reglerandet av de av förstatligandet föranledda ekonomiska mellanhavandena mellan statsverket och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag kommer att upptagas till behandling i senare sammanhang. På sätt framgår av s. 184—185 i betänkandets andra del har personalen redovisats såsom ingående i poliskårerna för Malmbergets och Kiruna landsfiskalsdistrikt. Detaljutformningen av utredningens förslag till lokal polisorganisation återfinnes i betänkandets andra del, där närmare redogörelse även lämnats för de grunder, som varit vägledande för utredningen vid detta arbete. I nämnda del av betänkandet återfinnes jämväl utredningens förslag rörande kontorspersonal och övrig biträdespersonal inom organisationen.

173 Polismästardistriktsorganisationen. Av vad ovan anförts framgår, att de lokala enheterna inom organisationen skola utgöras av åklagardistrikten, d. v. s. av landsfiskalsdistrikten och av de städer, som komma att bibehållas såsom egna åklagardistrikt. Organisationen kan emellertid icke lämpligen uppbyggas enbart på grundval av dessa enheter. Redan landets geografiska utsträckning gör det nödvändigt, att en mellaninstans finnes mellan riksledningen och den lokala ledningen av polisverksamheten. De lokala enheterna böra sammanföras till distrikt, vilka skola vara underställda en sammanhållande polisledning. En distriktsindelning är även erforderlig ur allmän organisationssynpunkt, enär de lokala enheterna främst äro avsedda för organiserandet av den regelbundna lokala polisverksamheten. Såsom tidigare påpekats är det av stor betydelse för polisarbetet att samverkan upprätthålles mellan de skilda poliskårerna; i detta hänseende må särskilt framhållas att åtskilliga polisuppgifter icke äro lokalt begränsade utan för sitt rätta handhavande kräva deltagande av poliskårerna på olika orter. Vissa former av polisverksamheten äro för övrigt av den natur, att deras bedrivande lämpligen bör organiseras gemensamt för ett flertal lokala enheter. Samorganisation mellan enheterna erfordras även för lösandet av spörsmål, som sammanhänga med tillkallandet och tillhandahållandet av polisförslärkning samt med polisens verksamhet vid orossituationer o. dyl. överhuvudtaget komma inom organisationen att föreligga frågor av olika slag, vilka äga en räckvidd som sträcker sig utöver de lokala råmärkena. Då det gällt att verkställa indelningen i distrikt har utredningen i första hand undersökt, huruvida densamma lämpligen kan grundas på länsindelningen. Då länen nu utgöra de sammanfattande enheterna i polisavseende, bör man icke utan vägande skäl bryta mot denna anordning. Jämväl länsindelningens allmänt administrativa betydelse bör beaktas med hänsyn till de stora fördelar ur olika synpunkter som äro förenade med att förvaltningens olika grenar äro sammanförda i gemensamma förvaltningsområden. Vid indelningen måste emellertid tillses, att densamma företages på ett sådant sätt, att fördelarna av polisväsendets förstatligande kunna behörigen tillvaratagas. En av de viktigaste av dessa fördelar är, att vidgade möjligheter erbjuda sig till ett rationellt utnyttjande av polispersonalen och därmed till en rationalisering av polisarbetet överhuvudtaget. I vilken grad dessa möjligheter kunna tillgodogöras inom organisationen kommer till stor del att bliva beroende av hur distriktsindelningen är anordnad. Därest denna synpunkt lägges på indelningsspörsmålet, k a n det starkt ifrågasättas, huruvida länsindelningen såsom helhet betraktad är väl lämpad som distriktsindelning för polisorganisationen. Härutinnan må anföras följande. En faktor av avgörande betydelse för polisverksamheten är den alltmer framträdande samhällsbebyggelsen. I synnerhet uppkomsten av större befolkningscentra är en omständighet av grundläggande betydelse för polis-

174 organisationen. Inom dessa centra intensifieras polisverksamheten och samma behov av polisuppsikt gör sig i det stora hela gällande överallt inom desamma. I själva verket kunna de sägas bilda naturliga enheter i polisavseende. I detta sammanhang tilldraga sig de större städerna med närliggande tättbebyggda områden den främsta uppmärksamheten. Kring dessa centra för näringslivet och den allmänna samfärdseln koncentrerar sig polisverksamheten i alldeles särskild grad; kravet på rörlighet och effektivitet hos polisorganisationen gör sig här särskilt starkt gällande. E n förutsättning för att detta krav skall kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt är, att städerna i polishänseende förenas med kringliggande bygd till en organisatorisk enhet. De områden, vilka i denna ordning böra sammanföras, sträcka sig emellertid i vissa fall utöver länsgränserna. Ehuru det, såsom ovan framhållits, vore synnerligen önskvärt, att polisorganisationen uppbyggdes med länen som administrationsenheter, synas därför förhållandena i och kring vissa av de större städerna nödvändiggöra ett avstegstagande från denna princip. Vad Stockholm beträffar, kan denna stad visserligen sägas intaga en särställning i det avseendet, att den bildar ett inom länsorganisationen frislående förvaltningsområde. På grund av denna omständighet och med hänsyn till sin storlek kunde staden möjligen tänkas fortfarande böra utgöra en för sig bestående enhet inom polisorganisationen. Staden kringgärdas emellertid av en gördel av tättbebyggda samhällen, belägna inom Stockholms län; begreppet Stor-Stockholm utgör i vad angår frågan om polisverksamhetens upprätthållande en faktisk verklighet och icke blott en beteckning för det område, som omfattar huvudstaden och dess förorter. Med ett bibehållande av länsindelningen skulle inom detta område ledningen av polisverksamheten vara uppdelad mellan vederbörande myndigheter inom Stockholms stad och Stockholms län. På motsvarande sätt skulle även personalorganisationen vara uppdelad mellan staden och länet. En sådan anordning måste anses olämplig, varför starka skäl tala för att ändring kommer till stånd vid en blivande omorganisation av polisväsendet, därvid området bör bilda ett gemensamt förvaltningsområde. Härigenom vinnes, att polisledningen kan göras enhetlig och att organisationen kan på ett ändamålsenligt sätt utformas och samordnas. Anordningen kan dock icke genomföras med mindre länsindelningen frångås. Liknande synpunkter kunna anläggas i fråga om Göteborg och dess omgivningar. Det befolkningscentrum, vars huvudort utgöres av Göteborg, bildar en enhet, som påkallar en annan distriktsindelning än som skulle följa av länsindelningen. Ett annat exempel utgör Gävle med omnejd, i det att länsgränsen mellan Gävleborgs och Uppsala län delar det livaktiga industriområde, inom vilket Gävle stad är huvudorten, i två delar. Vid en nyorganisation av polisväsendet torde detta område böra hänföras till ett och samma distrikt. En från länsindelningen avvikande distriktsindelning kan ur nu berörda synpunkter ifrågasättas även på andra håll, där större städer äro belägna i närheten av länsgränserna. Nämnas kan, att Jönköping bildar den centrala orten för ett område med tätbebyggelse, vilket innesluter delar av Skaraborgs län. De skäl som i dessa fall tala för ett frångående av

175 länsgränserna synas dock icke vara så starka, att en sådan åtgärd k a n anses nödvändig, I fråga om vissa andra av de större städerna i riket ligger spörsmålet om en lämplig distriktsindelning till på ett annat sätt. Vad Malmö och Hälsingborg angår utgöra de var för sig huvudorter inom samma län, Malmö lör södra och Hälsingborg för norra delen av länet. För polisverksamhetens bedrivande och polisorganisationens uppbyggande i och kring dessa städer är det av synnerlig betydelse, alt distriktsindelningen anpassas efter dessa förhållanden. Detta innebär, att länet bör uppdelas på två distrikt, det ena med Malmö och det andra med Hälsingborg såsom centralort. Likartade organisationsfrågor uppstå även inom Östergötlands län. Förhandenvaron av de båda städerna Norrköping och Linköping påkallar här på motsvarande sätt en uppdelning av länet i två distrikt. Vissa län äro på grund av sin form mindre lämpliga att bilda distriktsenheler inom polisorganisationen. I detta hänseende märkas Kalmar län och Älvsborgs län. Båda länen kunna i geografiskt och kommersiellt hänseende sägas vara uppdelade på en norra och en södra del. Förhållandet har även avspeglat sig i form av skilda hushållningssällskap och vad Kalmar län be träffar jämväl skilda landsting. Kommunikationerna mellan de båda länshälfterna äro mindre goda, särskilt vad Kalmar län angår. Distriktsindelningen för polisorganisationen tarvar även för dessa båda läns vidkommande uppdelning av länen på skilda distrikt. På frågan inverkar vad Älvsborgs län angår jämväl det förhållandet, att polisorganisationen för södra delen av länet lämpligen bör uppbyggas med Borås såsom centralort. Stora olägen heter ur organisationssynpunkt skulle även vara förenade med en distriktsindelning motsvarande länsindelningen, såvitt angår Gävleborgs och Västernorrlands län. Storleken av dessa båda län liksom ock förekomsten av olika, från varandra tämligen åtskilda bebyggelsecentra medför, att länen lämpligen böra uppdelas vid distriktsindelningen. Med anledning av att länsindelningen inom vissa delar av riket icke är lämplig för polisorganisationen föreslår utredningen, att organisationen uppbygges på grundval av en särskild, från länsindelningen i vissa fall avvikande dislriktsindelning. Med hänsyn till samorganisationen mellan polis- och åklagarväsendet bör denna distriktsindelning även gälla för åklagarväsendet. De för polisorganisationen avsedda distrikten böra med andra ord jämväl vara överåklagardistrikt. Detta föranleder till att vid distriktens utformning hänsyn jämväl bör tagas till distriktens lämplighet såsom tjänstgöringsområden för överåklagare. En följd härav är bland annat, att vid uppdelning av län på olika distrikt den principen bör vara vägledande, att distrikten skola omfatta hela domsagor; endast i undantagsfall, därest särskilt vägande skäl föreligga, bör en domsaga uppdelas på olika distrikt. Uppdelningen bör därvid ske på det sätt, att hela landsfiskalsdistrikt tillföras de olika distrikten. På grund av distriktens karaktär av överåklagardistrikt bör jämväl tillses, att distrikten icke komma att bestå av områden, som tillhöra skilda hovrätters jurisdiktionsområden.

176 Ledningen av polisverksamheten skall inom varje distrikt handhavas av en chef. Inom flertalet distrikt skall denne tillika vara överåklagare. I ett mindre antal distrikt skall — på sätt i det följande närmare klarlägges — särskilda befattningar som överåklagare inrättas. För polischeferna inom distrikten föreslår utredningen titeln polismästare. För polismästare som jämväl är överåklagare bör tjänstetiteln vara polismästare tillika överåklagare. Då denna titel icke lämpar sig för begagnande i dagligt bruk, bör polismästartiteln även för sådan befattningshavare vara den vanliga tjänstetiteln. En följd av utredningens förslag på denna punkt är, att landsfogdetiteln kommer att upphöra. Denna titel synes vara mindre lämplig, enär den icke i någon mån angiver tjänstens karaktär utan närmast för tanken på en befattningshavare med exekutiv verksamhet (jämför titeln stadsfogde för utmät ningsman i stad). Mot polismästartiteln kan möjligen invändas, att densamma alltför starkt framhäver befattningshavarens uppgifter såsom polischef medan åklagaruppgifterna icke avspeglas i titeln. Härtill må anmärkas, att i åtskilliga av de större städerna polismästartiteln användes såsom tjänstetitel för befattningshavare, vilken är såväl polischef som åklagare. Vidare må erinras om att i den proposition till 1917 års riksdag, som låg till grund för landsfogdeorganisationens inrättande, titeln länspolismästare föreslogs för de nya befattningshavarna men att denna titel på förslag av riksdagen ersattes med titeln landsfogde. Dessa befattningshavares uppgifter inskränkte sig emellertid icke till polis- och åklagargöromålen. Befattningshavaren skulle sålunda närmast under länsstyrelsen öva inseende över landsfiskalernas verksamhet inom exekutionsväsendet, inventera deras medelsförvaltning och öva inspektion över deras allmänna tjänsteverksamhet. I anslutning till sitt förslag rörande tjänstetitel för befattningshavarna föreslår utredningen, att de för organisationen avsedda distrikten skola benämnas polismästardistrikt. Att för distriktens vidkommande införa en benämning med dubbelnamn, exempelvis polismästar- och överåklagardistrikt, finner utredningen icke erforderligt. De städer, där polismästarna skola vara stationerade, benämnas av utredningen polismästarstäder. Distrikten skola uppkallas efter dessa städers namn. Den närmare utformningen av utredningens förslag till indelning i polismästardistrikt har verkställts i andra delen av betänkandet. Enligt förslaget skall organisationen utgöras av 31 distrikt. Till åskådliggörande av organisationen har upprättats en karta, vilken fogas såsom bilaga till denna del av betänkandet (Bil. S). En sammanställning över distrikten intages här nedan. Distrikten äro följande. 1) Stockholms polismästardistrikt, omfattande Stockholms, Södertälje och Vaxholms städer, Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna samt Södertörns domsagor ävensom Vallentuna landsfiskalsdistrikt av Stockholms läns västra domsaga; 2) Uppsala polismästardistrikt, omfattande Uppsala län med undantag av Älvkarleby landsfiskalsdistrikt, vilket hänförts till Gävle polismästar-

177 distrikt, samt de delar av Stockholms län, vilka icke tillförts Stockholms polismästardistrikt; 3) Nyköpings polismästardistrikt, omfattande Södermanlands län; 4) Norrköpings polismästardistrikt, omfattande Norrköpings och Söderköpings städer ävensom Bråbygdens och Finspånga läns samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsagor av Östergötlands län; 5) Linköpings polismästardistrikt, omfattande Östergötlands län med undantag av de delar, som hänförts till Norrköpings polismästardistrikt; 6) Jönköpings polismästardistrikt, omfattande Jönköpings län; 7) Växjö polismästardistrikt, omfattande Kronobergs län; 8) Västerviks polismästardistrikt, omfattande Västerviks och Vimmerby städer jämte Tjusts samt Sevede och Tunaläns domsagor; 9) Kalmar polismästardistrikt, omfattande Kalmar län med undantag av de delar, som hänförts till Västerviks polismästardistrikt; 10) Visby polismästardistrikt, omfattande Gotlands län; 11) Karlskrona polismästardistrikt, omfattande Blekinge län; 12) Kristianstads polismästardistrikt, omfattande Kristianstads län; 13) Malmö polismästardistrikt, omfattande Malmö, Lunds, Ystads, Trelleborgs samt Skanör med Falsterbo städer ävensom Torna och Bara, Oxie och Skytts, Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads, Färs samt Frosta och Eslövs domsagor av Malmöhus län; 14) Hälsingborgs polismästardistrikt, omfattande de delar av Malmöhus län, vilka icke tillförts Malmö polismästardistrikt; 15) Halmstads polismästardistrikt, omfattande Hallands län; 16) Göteborgs polismästardistrikt, omfattande Göteborgs stad samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga av Göteborgs och Bohus län ävensom Vättle landsfiskalsdistrikt av Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län; 17) Uddevalla polismästardistrikt, omfattande Göteborgs och Bohus län med undantag av de delar, som hänförts till Göteborgs polismästardistrikt; 18) Vänersborgs polismästardistrikt, omfattande Vänersborgs, Alingsås och Åmåls städer jämte Tössbo och Vedbo, Nordals, Sundals och Valbo samt Flundre, Väne och Bjärke domsagor ävensom Ale och Kullings landsfiskalsdistrikt av Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län; 19) Borås polismästardistrikt, omfattande Borås och Ulricehamns städer jämte Borås, Marks samt Kinds och Redvägs domsagor av Älvsborgs län; 20) Mariestads polismästardistrikt, omfattande Skaraborgs län; 21) Karlstads polismästardistrikt, omfattande Värmlands län; 22) Örebro polismästardistrikt, omfattande Örebro län; 23) Västerås polismästardistrikt, omfattande Västmanlands län; 24) Falu polismästardistrikt, omfattande Kopparbergs län; 25) Gävle polismästardistrikt, omfattande Gävle stad samt Gästriklands västra och Gästriklands östra domsagor av Gävleborgs län ( = Gästrikland) ävensom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt av Uppsala läns norra domsaga; 26) Söderhamns polismästardistrikt, omfattande Söderhamns och Hudiks12—440313. I

178 valls städer samt Sydöstra Hälsinglands, Bollnäs, Västra Hälsinglands och Norra Hälsinglands domsagor av Gävleborgs län (-— Hälsingland); 27) Sundsvalls polismästardistrikt, omfattande Sundsvalls stad samt Medelpads västra och Medelpads östra domsagor av Västernorrlands län ( = Medelpad); 28) Härnösands polismästardistrikt, omfattande Härnösands stad samt Ångermanlands södra, Ångermanlands mellersta, Ångermanlands västra och Ångermanlands norra domsagor av Västernorrlands län ( = Ångermanland); 29) Östersunds polismästardistrikt, omfattande Jämtlands län; 30) Umeå polismästardistrikt, omfattande Västerbottens län; samt 31) Luleå polismästardistrikt, omfattande Norrbottens län. Vid indelningen h a r följts den principen, att avsteg från länsindelningen icke gjorts med mindre väsentliga fördelar ur polissynpunkt ansetts därmed förenliga. Såsom av uppställningen framgår sammanfalla 15 av polismästardistrikten med motsvarande län, medan beträffande fyra län — Östergötlands, Kalmar, Malmöhus och Västernorrlands län — annan ändring icke vidtagits, än att länen uppdelats på två polismästardistrikt. Även Älvsborgs och Gävleborgs län ha på motsvarande sätt uppdelats på två polismästardisrikt; Älvsborgs län har fördelats mellan ett polismästardistrikt bestående av norra delen av länet med Vänersborg som huvudort samt ett polismästardistrikt bestående av södra delen av länet med Borås som huvudort, medan Gävleborgs län uppdelats i ett polismästardistrikt för Gästrikland med Gävle som huvudort och ett polismästardistrikt för Hälsingland med Söderhamn som huvudort. Beträffande dessa båda län ha ytterligare avvikelser från länsindelningen vidtagits så till vida, att Vättle landsfiskalsdistrikt i Älvsborgs län hänförts till Göteborgs polismästardistrikt och Älvkarleby landsfiskalsdistrikt i Uppsala län till Gävle polismästardistrikt. Mera framträdande rubbningar i länsindelningen ha företagits vid organiserandet av Stockholms polismästardistrikt. Till detta polismästardistrikt ha hänförts förutom Stockholms stad jämväl de tre kring Stockholm belägna domsagorna i Stockholms län tillika med Södertälje och Vaxholms städer. Med distriktet har vidare införlivats Vallentuna landsfiskalsdistrikt av Stockholms läns västra domsaga; härigenom kommer distriktet att i avseende å landgränserna sammanfalla med Stockholms försvarsområde. De delar av Stockholms län, som icke tillförts Stockholms polismästardistrikt, ha sammanförts med Uppsala län (utom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt) till ett polismästardistrikt med Uppsala som huvudort. Vad Göteborgs polismästardistrikt beträffar har till detsamma hänförts Göteborgs stad samt den staden omgivande Askimsdomsagan av Göteborgs och Bohus län, varjämte, på sätt nyss antytts, även Vättle landsfiskalsdistrikt i Älvsborgs län förenats med polismästardistriktet. Av de återstående delarna av Göteborgs och Bohus län har bildats ett polismästardistrikt med Uddevalla som huvudort. Utredningen vill framhålla, att utredningen för vissa delar av riket övervägt en distriktsindelning av delvis annan utformning än den föreslagna. Denna indelning, vilken ur organisationssynpunkt varit mera rationell än den

179 förordade, hade emellertid medfört, alt länsgränserna måst frångås i större utsträckning än enligt förslaget. Med hänsyn härtill har utredningen icke funnit sig böra upptaga indelningen i förslaget. Utredningen har dock ansett sig böra redovisa de viktigaste av de förslag, som i detta hänseende förelegat till behandling. Härvid må till en början anmärkas, att utredningen övervägt att med Linköpings polismästardistrikt förena norra delen av Kalmar län. Med hänsyn till den samhörighet, som råder mellan denna länsdel och angränsande delar av Östergötlands län, hade en sådan åtgärd med fördel kunnat vidtagas; den del av Kalmar län som skolat överföras hade lämpligen bort bestå av Västerviks stad och Tjusts domsaga. I stället för att verkställa indelningen på detta sätt har utredningen inrättat ett särskilt polismästardistrikt för ifrågavarande länsdel; området har därvid utsträckts till att omfatta jämväl Sevede och Tunaläns domsaga med Vimmerby stad. Ett liknande spörsmål som det nu behandlade har förelegat inom västra delen av riket med avseende å Uddevalla och Vänersborgs polismästardistrikt. Båda dessa distrikt äro till formen smala och långsträckta, varför en sammanslagning av dern till ett gemensamt distrikt skulle ställt sig fördelaktig; till följd av att länsgränsen härigenom måst brytas har utredningen emellertid avstått från sammanslagningen. Därest denna omständighet ej lagt hinder i vägen, hade en annan indelning av Gävleborgs och Västernorrlands län även lämpligen kunnat åvägabringas, varigenom dessa båda län kommit att omfatta tre distrikt. Till Gävle polismästardistrikt hade därvid kunnat hänföras, förutom Gästrikland och Älvkarleby landsfiskalsdistrikt, jämväl södra delen av Hälsingland, omfattande Bollnäs och Sydöstra Hälsinglands domsagor med Söderhamns stad, medan norra delen av Hälsingland lämpligen bort sammanföras med Medelpad till ett polismästardistrikt och ett polismästardistrikt bildas av Ångermanland. Vid indelningen av dessa båda län har utredningen i stället följt landskapsgränserna, varigenom distriktens antal ökats till fyra. I de nu berörda fallen har obenägenheten att till gemensamma distrikt sammanföra delar av skilda län medfört, att distriktsindelningen icke blivit så ändamålsenlig som eljest kunnat bliva fallet samtidigt som in delningen som helhet betraktad blivit mera ojämn ur storlekssynptmkt. Uppmärksammas bör vidare, att därest distriktsindelningen i de ifrågavarande fallen gjorts mera oberoende av länsgränserna distriktens antal för riket i dess helhet kunnat nedbringas från 31 till 28. Detta hade medfört vissa fördelar ur kostnadssynpunkt i det att chefsbefattningarnas antal kunnat i motsvarande omfattning nedbringas. För den lämpliga utformningen av Göteborgs polismästardistrikt ha olika förslag varit föremål för behandling Ett av förslagen har utgått från den principen, att distriktet borde så anordnas, att distriktet tillsammans med Borås polismästardistrikt erhölle samma omfattning som Göteborgs försvarsområde. Detta skulle innebära, att till distriktet hänfördes Göteborgs stad, Askims, Hisings och Sävedals domsaga ävensom Kungälvs, Stenungsunds och Tjörns landsfiskalsdistrikt, allt av Göteborgs och Bohus län, Vättle, Ale och Kullings domsaga jämte staden Alingsås av Älvsborgs län samt Hallands

180 norra domsaga av Hallands län. Ehuru åtskilliga organisatoriska fördelar varit förenade med en sådan anordning av polismästardislriktsindelningen kring Göteborg, helst som samarbetet mellan de civila och de militära myndigheterna därigenom underlättats, har utredningen icke funnit sig böra förorda förslagets genomförande med hänsyn till att indelningen i alltför hög grad medfört ett styckande såväl av länen som av vissa domsagor. Frågan har därför måst begränsas till att avse ett sammanförande med Göteborgs stad av de områden, beträffande vilka behovet av ett sådant sammanförande gör sig starkast gällande. Med utgångspunkt från denna princip har utredningen funnit, att förutom staden och den kringliggande domsagan vissa närliggande delar av Älvsborgs län böra ingå i distriktet. Dessa delar ingå i Vättle, Ale och Kullings domsaga. För att undvika uppdelning av denna domsaga på olika distrikt har utredningen övervägt att till distriktet hänföra hela domsagan jämte Alingsås stad. Härigenom hade Älvsborgs län emellertid kommit att i sin helhet avskäras av distriktet, vilket skulle ställt sig synnerligen olägligt ur synpunkten av länsorganisationens stora betydelse för polisväsendet. På grund härav har utredningen stannat vid att med distriktet införliva allenast Vättle landsfiskalsdistrikt. Återstoden av domsagan samt Alingsås stad h a tillförts det för norra delen av Älvsborgs län avsedda Vänersborgs polismästardistrikt. Inom Skåne hade en mera ändamålsenlig distriktsindelning kunnat verkställas, därest vissa delar av Kristianstads län sammanförts med de för Malmöhus län föreslagna polismästardistrikten. Starka skäl kunna sålunda åberopas för att med Hälsingborgs polismästardistrikt förena nordvästra delen av Kristianstads län omfattande Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt Norra Åsbo domsaga. Genom en sådan åtgärd hade såväl Hälsingborgs som Kristianstads polismästardistrikt erhållit en mera naturlig omfattning. Pä liknande sätt hade ett överförande av södra delen av Kristianstads län till Malmö polismästardistrikt varit ägnat att medföra en bättre lämpad distriktsorganisation. Överförandet hade bort omfatta lngelslads och Järrestads domsaga. Skälen för denna anordning kunna dock icke sägas vara så starka som skälen för ett införlivande med Hälsingborgs polismästardistrikt av ovanberörda delar av länet. Oaktat distriktsindelningen sålunda på vissa håll kunnat göras ur organisationssynpunkt mera tillfredsställande, kommer likväl den av utredningen föreslagna indelningen att medföra betydande fördelar för organisationen. Med de avsteg som gjorts från länsindelningen torde i allt väsentligt ändamålet med den särskilda distriktsindelningen hava nåtts, nämligen att tillskapa distrikt vilka främst u r synpunkten av polispersonalens ändamålsenliga disposition lämpa sig såsom sammanfattande organisationsenheter för de lokala enheterna. Organisationen inom distrikten skall uppbyggas på det sätt, att distrikten i princip skola vara självförsörjande i personalhånseende. Detta får emellertid icke leda till att distrikten komma att bilda från varandra avskilda enheter. Tvärtom är det av största vikt, att samarbete i olika hänseenden upprätthålles mellan distrikten. Uppenbart är, att distrik-

181 ten skola bispringa varandra, därest behov av polishjälp uppkommer, vilket icke kan tillgodoses med personalen inom det egna distriktet. Även andra fall kunna föreligga, där polishjälp bör lämnas från ett distrikt till annat. Särskilt vad gäller områden som äro belägna intill distriktsgränserna kunna förhållandena vara sådana, att personal både snabbare och billigare kan tillhandahållas från en poliskår inom ett angränsande distrikt än från någon av distriktets egna poliskårer. Distriktsgränserna böra naturligen icke lägga hinder i vägen för att personalbehovet i dylika fall fylles på det lämpligaste sättet. Ej heller för den mera regelbundna polisverksamheten böra distriktsgränserna utgöra några ovillkorliga gränser. Samorganisation i större eller mindre utstäckning mellan olika distrikt kan sålunda befinnas lämplig exempelvis i avseende å sådan polisverksamhet som för närvarande ombesörjes av statspolisen. De möjligheter till samverkan mellan polismästardistrikten, som i skilda avseenden erbjuda sig, måste tillmätas stor betydelse vid bedömandet av frågan om distriktsindelningen. Utredningen vill framhålla, att det till stor del är tack vare dessa möjligheter som utredningen kunnat undvika att vid distriktsindelningen frångå länsgränserna i vidare mån än som skett. Inom polismästardistrikten skall, såsom i det föregående anmärkts, ledningen av polis- och åklagarvverksamheten i regel handhavas av en gemensam befattningshavare. Ur åtskilliga synpunkter hade det varit lämpligast, om en dylik samorganisation kunnat genomföras i samtliga distrikt, enär densamma är ägnad att befordra samarbetet mellan polis- och åklagarväsendet. Härutinnan må särskilt erinras om de föreskrifter som enligt den nya rättegångsbalken skola gälla rörande förundersökningar i brottmål. Enligt dessa föreskrifter, vilka närmare berörts å sid. 40—41 i det föregående, har polismyndighetens och åklagarmyndighetens uppgifter med avseende å förundersökningarna avgränsats från varandra. Det torde icke kunna förbises, att kompetenskonflikter i praktiken kunna uppkomma mellan polisväsendet och åklagarväsendet vid tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna. I detta avseende må framhållas, att gränsen mellan spaningsverksamheten, vilken verksamhet i regel skall vara en polisuppgift, och den följande brottsutredningen, som skall ankomma på åklagaren, svårligen låter sig draga enligt några på förhand bestämda linjer utan att avgörandet av frågan om vid vilken tidpunkt en av polisen inledd förundersökning skall omhändertagas av åklagaren i allmänhet måste överlämnas till bedömande i varje fall för sig. På samma sätt kunna bestämmelserna om tillhandahållandet av kriminalpolispersonal åt åklagaren för biträde i dennes utredningsverksamhet medföra förvecklingar liksom ock föreskrifterna om att åklagaren skall äga övertaga undersökning redan på spaningsstadiet eller meddela anvisningar till polismyndigheten rörande undersökningens bedrivande. Det är naturligt, att samarbetet mellan polis- och åklagarväsendet skulle underlättas genom en enhetlig högsta ledning för polismästardistrikten. Inom de distrikt, där de största städerna finnas, torde en dylik organisation emellertid av praktiska skäl icke lämpligen kunna genomföras. Ledningen av polisverksamheten inom dessa distrikt synes komma att innebära ett så omfat-

182 tände arbete, att polismästaren svårligen skulle medhinna att mera regelbundet vara verksam jämväl som överåklagare. Ett sammanförande av uppgifterna på gemensamma befattningshavare skulle därför bliva mera skenbar än verklig. Med hänsyn härtill har utredningen funnit sig böra inom de ifrågavarande distrikten organisera överåklagarsysslan fristående från polisledningen. I avseende å ledningen av polis- och åklagarverksamheten har distriktsorganisationen sålunda utformats efter två huvudtyper. 1) Polismästardistrikt med särskild polismästare och särskild överåklagare. Denna typ representeras av Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt. Polismästaren i dessa distrikt skall enbart handhava ledningen av polisverksamheten. Med sin befattning som chef för distriktets polisväsen skall han förena befattningen som lokal polischef i distriktets huvudort. Detta innebär, att polismästaren i Stockholms polismästardistrikt tillika skall vara lokal polischef i Stockholms stad och att motsvarande anordning skall gälla inom de fem övriga polismästardistrikten. Anledningen till att denna organisationsform föreslagits är främst den, att det synts vara av särskild vikt, att polismästaren i dessa distrikt har den omedelbara rådigheten över den största polisstyrkan inom distriktet. överåklagarväsendet skall i de distrikt, varom nu är fråga, organiseras på det sätt, att befattningshavare vid distriktsåklagarväsendet i polismästarstaden tillika skall vara överåklagare. Denna anordning har föranletts främst därav, att utredningen sökt uppbygga organisationen på grundval av de befattningar som för närvarande finnas inrättade; av kostnadsskäl ha nya befattningar inrättats endast i undantagsfall. Utformningen av överåklagarorganisationen och den därmed samhörande distriktsåklagarorganisationen i polismästarstäderna har utredningen tänkt sig skola verkställas på följande sätt. I Stockholms polismästardistrikt skall förste stadsfiskalen i Stockholm tillika vara överåklagare. Härjämte skall finnas en biträdande förste stadsfiskal och överåklagare. Fördelningen mellan dem av arbetsuppgifterna skall fastställas i instruktion; dock avser utredningen, att biträdande förste stadsfiskalen och överåklagaren i första rummet skall handhava överåklagargöromålen i de delar av polismästardistriktet, som äro belägna utanför Stockholm, och att han dessutom skall biträda i åklagarverksamheten i Stockholms stad. Befattningen skall anordnas genom omorganisation av landsfogdetjänsten i Stockholms län. Någon ändring av distriktsåklagarorganisationen i Stockholms stad föreslås icke i annan mån än som följer av inrättandet av den biträdande förste stadsfiskalsbefattningen. Vad Göteborgs polismästardistrikt angår skall den ena stadsfiskalsbefattningen i Göteborg omorganiseras till en befattning såsom förste stadsfiskal i Göteborg tillika överåklagare i polismästardistriktet. Den lokala åklagarorganisationen i Göteborgs stad skall förutom av förste stadsfiskalen bestå av en stadsfiskal, en biträdande stadsfiskal och en e. o. stadsfiskal. — Den nuva-

183 rande landsfogdebefattningen i Göteborgs och Bohus län skall omorganiseras till en polismästarbefattning för Uddevalla polismästardistrikt. I Malmö polismästardistrikt skall landsfogdebefattningen i Malmöhus län omorganiseras till en befattning som förste stadsfiskal i Malmö tillika överåklagare i polismästardistriktet. Den nuvarande stadsfiskalsbefattningen i Malmö skall bibehållas och därjämte skall inrättas en befattning som e. o. stadsfiskal i staden. I Hälsingborgs, Norrköpings och Örebro polismästardistrikt skola de nuvarande stadsfiskalsbefattningarna omorganiseras till befattningar såsom stadsfiskaler i respektive städer tillika överåklagare inom polismästardistrikten. Till biträde åt stadsfiskalen-överåklagaren skall inom vart och ett av dessa polismästardistrikt anställas en e. o. stadsfiskal. Denne skall främst tjänstgöra inom distriktsåklagarväsendet i polismästarstaden och bl. a. föra talan i enklare brottmål. Det har synts önskvärt, att stadsfiskalen-överåklagaren i största möjliga utsträckning befrias från handhavandet av åklagarsysslan i dylika mål. 2) Polismästardistrikt, där polismästaren tillika skall vara överåklagare. Denna typ omfattar samtliga distrikt utom de under 1) nämnda. Polismästarens ställning i dessa distrikt kommer närmast att motsvara en landsfogdes. Dennes länspolischefskap skall emellertid utvidgas på det sätt, att ledningen av polisverksamheten inom distriktet skall läggas i polismästarens hand. Närmare redogörelse för polismästarens verksamhet kommer att lämnas i det följande. Till biträde på polismästarkanslierna skola i mån av behov anställas befattningshavare, motsvarande de nuvarande landsfogdeassistenterna. Dessa befattningshavare skola benämnas polisnotarier och vara uppförda på extra ordinarie stat. För de tre minsta polismästardistrikten, nämligen Västerviks, Visby och Sundsvalls polismästardistrikt, föreslår utredningen, att polismästaren järn väl skall vara lokal polischef och distriktsåklagare i polismästarstaden; detta enär distrikten icke kunna antagas lämna full sysselsättning för en polismästare och en stadsfiskal. Landsfogdebefattningen i Gotlands län samt stadsfiskalsbefattningarna i Västervik och Sundsvall skola omorganiseras till polismästar- tillika överåklagarbefattningar och med dessa befattningar skola befattningarna såsom lokala polischefer och distriktsåklagare i polismästarstäderna förenas. Inom distrikten skola anställas polisnotarier, vilka huvudsakligen skola deltaga i distriktsåklagarverksamheten inom polismästarstäderna. Att befattningarna upptagits såsom polisnotariebefattningar och icke såsom befattningar motsvarande assistentbefattningarna hos distriktsåklagare beror därpå, att befattningshavarna även skola anlitas i polismästar- och överåklagarverksamheten, varjämte de skola vara kompetenta att tjänstgöra såsom vikarier för polismästarna inom distrikten; för vikarieändamål skola de även kunna begagnas inom angränsande distrikt. Såsom ovan framhållits har fördelningen av polismästardistrikten mellan de båda huvudtyperna skett med utgångspunkt från distriktens allmänna

184 struktur och arbetsuppgifternas omfattning. De distrikt, vilka omfatta städer som på grund av sin slorlek intaga en dominerande ställning inom organisationen, hava hänförts till typen med skilda befattningshavare för polismästarsysslan och överåklagarsysslan. Var gränsen för tillämpningen av denna typ lämpligen bör dragas är emellertid svårt att bedöma. Starka skäl kunna sålunda åberopas för att Borås polismästardistrikt organiseras i enlighet med densamma. Utredningen har dock anlagt restriktiva synpunkter på frågan om typens begagnande; detta dels på grund av önskvärdheten att erhålla en gemensam ledning för polis- och åklagarväsendet inom distrikten och dels på grund av att organisationen enligt denna typ ställer sig dyrare än organisationen enligt den andra typen. Med hänsyn härtill h a r utredningen stannat vid att begränsa den ifrågavarade typens arwändning till distrikten med de sex största städerna. Utvecklingen torde få utvisa i vad mån typens begagnande bör utvidgas till att omfatta flera distrikt än utredningen föreslagit. Vid bestämmande av vilka städer som skola vara polismästarstäder har såvitt angår distrikt i vilka residensstad finnes följts den principen, att denna stad tillika skall vara polismästarstad; detta med hänsyn till den samverkan som bör upprätthållas mellan länsstyrelserna och polisorganisationen. I de flesta fall är denna anordning även ur andra synpunkter den lämpligaste, enär residensstaden i regel är den största och för organisationen bäst belägna staden i distriktet. Inom Nyköpings och Mariestads polismästardistrikt har utredningen emellertid ifrågasatt, huruvida icke polismästaren borde stationeras i Eskilstuna respektive i Skövde i stället för i vederbörande residensstad. Vad Eskilstuna beträffar träder särskilt stadens storlek i jämförelse med Nyköping i förgrunden och i fråga om Skövde stadens centrala belägenhet inom distriktet. Då utredningen i dessa båda fall föreslagit residensstaden såsom polismästarstad har utredningen emellertid beaktat, att jämväl vissa fördelar ur överåklagarsynpunkt synas vara förenade med att befattningshavarna äro stationerade i Nyköping och Mariestad. I dessa städer finnas nämligen fångvårdsanstalter, där häktade personer kunna förvaras. För utredningsarbetet i brottmål torde det vara av betydelse, att sådana personer äro för undersökningsledarna lätt tillgängliga. I fråga om de sju polismästardistrikt, där residensstad icke finnes, nämligen Norrköpings, Västerviks, Hälsingborgs, Uddevalla, Borås, Söderhamns och Sundsvalls polismästardistrikt, har polismästaren stationerats i den största eller, vad det sistnämnda polismästardistriktet angår, den enda staden. För Söderhamns polismästardistrikt har övervägts att i stället förlägga stationeringsorten till Hudiksvall eller Bollnäs. Avgörande för utredningens ståndpunktstagande till detta spörsmål har varit, att Söderhamn utgör huvudorten för ett betydligt större befolkningscentrum än någon av de båda övriga städerna. Enligt utredningens förslag komma polismästarbefattningarna att vara av annan karaktär än de nuvarande polismästarbefattningarna. För närvarande äro polismästarbefattningarna lokala polischefsbefattningar, medan de enligt förslaget skola vara chefsbefattningar för polismästardistrikten; endast

185 vissa befattningar skola vara kombinerade med lokalt polischefskap. Förslaget medför sålunda en omorganisation av polismästarbefattningarna. Polismästarbefattningarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås och Gävle komma att organiseras såsom polismästarbefattningar för respektive polismästardistrikt; i Borås och Gävle polismästardistrikt skola befattningarna tillika vara överåklagarbefattningar. Polismästarbefattningen i Karlskrona skall indragas. Övriga polismästar- eller polismästar- och stadsfiskalsbefattningar skola omorganiseras till stadsfiskalsbefattningar; med samtliga dessa befattningar utom med sladsfiskalsbefattningen i Örebro skall det lokala polischefskapet i vederbörande stad vara förenat. Enligt 35 § regeringsformen tillhör polismästaren i Stockholm — i lagrummet benämnd polismästaren i huvudstaden — de befattningshavare som inneha förtroendesysslor. På sätt nyss nämnts innebär utredningens förslag en omorganisation av polismästarbefattningen i Stockholm så till vida, att befattningen samorganiseras med befattningen som polismästare i Stockholms polismästardistrikt. Detta förhållande synes dock icke vara av beskaffenhet att påkalla ändring i förevarande grundlagsstadgande, helst som den föreslagna befattningen kommer att organiseras såsom en befattning, vilken skall tillsättas medelst förordnande på viss tid. Med spörsmålet om polismästardistriktsorganisationens uppbyggande sammanhänger frågan om den n u v a r a n d e statspolisorganisation e n s inordnande i det förstatligade polisväsendet. Vid upprättandet av personalstaten för lokalpolisen har utredningen utgått från att personal skall finnas för ombesörjande av sådana polisuppgifter som för närvarande handhavas av statspolisen. Tidigare har framhållits, att statspolisen, särskilt vad ordningsstatspolisen beträffar, är alltför starkt centraliserad. Enligt utredningens mening bör ändring åvägabringas i detta hänseende. Detta bör ske på det sätt, att personalen fördelas mellan de olika polismästardistrikten. Varje distrikt bör tilldelas den personal som kan antagas bliva erforderlig för distriktet. Principen bör vara, att den för distriktet avsedda personalen anslutes till polismästarstadens poliskår; beträffande Nyköpings och Mariestads polismästardistrikt bör personalen dock inorganiseras i Eskilstuna och Skövde poliskårer. Personalen skall icke hänföras till särskilda avdelningar, motsvarande de nuvarande statspolisavdelningarna, utan skall tillföras vederbörande poliskårer såsom förstärkning; befattningshavarna skola med andra ord vara befattningshavare vid dessa kårer. På de ifrågavarande kårerna skall ankomma att handhava — förutom polisverksamheten inom respektive städer — jämväl den regelbundna polisverksamhet, varför statspolisen är avsedd. Organiserandet av sistnämnda verksamhet skall planläggas efter sådana grunder, att därmed i regel sysselsattes personal till antal och tjänstegrader motsvarande den såsom förstärkning tillförda personalen. Hinder skall dock icke föreligga att vid behov tillfälligt använda personalen eller viss del därav inom förläggningsstaden. Inom vissa delar av riket kan en mera långt gående decentralisering av organisationen visa sig lämplig; förhållandena kunna sålunda påkalla, att personal placeras på mer än en

186 ort inom distriktet. Det bör ankomma på en blivande central polisledning att bedöma i vad mån en dylik anordning bör genomföras. Planläggningen och ledningen av den ifrågavarande personalens arbete skall omhänderhavas av polismästaren. För polisarbetets rationella bedrivande är det naturligen erforderligt, att personalen uttages för viss icke alltför kort tidsperiod. Uttagningen bör ankomma på polismästaren. I de distrikt, där polismästaren icke tillika är lokal polischef vid kåren, bör uttagningen ske efter förslag av den lokale polischefen. Inom distrikt, där särskild överåklagare finnes, bör vid uttagning av kriminalpolispersonal yttrande inhämtas från överåklagaren. I övrigt torde vid uttagningen i tillämpliga delar böra följas de bestämmelser som gälla för uttagning av statspolispersonal. Sålunda synes uttagningen i regel böra avse treårsperioder. Vid fullgörande av sina uppgifter i förevarande hänseende skall polismästaren ställa sig till efterrättelse de allmänna föreskrifter i fråga om polisverksamheten och organisationens utformning, som en blivande riksledning kan finna lämpligt fastställa. På sätt förut framhållits skall en huvudprincip för polispersonalens tjänstgöring vara, att personalen skall oberoende av stationeringsorten kunna ananvändas var helst behovet påkallar. För polismästardistriktsorganisationen innebär denna grundsats, att personalen inom varje distrikt skall utgöra en enhet i den bemärkelsen, att personalen skall stå till förfogande för polisverksamhet inom hela distriktet. Vid tillfälligt uppkommande behov av polisförstärkning eller eljest för ombesörjande av viss polisuppgift av särkaraktär skall personalbehovet kunna fyllas genom tillkallande av personal från den eller de kårer, där personalen lämpligast kan tillhandahållas. De poliskårer, vilka erhållit förstärkning med polispersonal avsedd för distrikten i deras helhet, skola utgöra centralkårer för distrikten i nu nämnda hänseende. Därest ej särskilda omständigheter till annat föranleda, skall från dessa kårer alltid kunna tillhandahållas personal, till antal och tjänstegrader motsvarande den förstärkning som tilldelats kårerna. Tidigare har anmärkts, att personalorganisationen på landsbygden uppbyggts med utgångspunkt från att befattningshavarna skola vara ordinarie. I ett senare sammanhang skall klarläggas, att kompetensfordringarna för befattningshavarna komma att skärpas, innebärande bland annat att befattningshavarna skola hava undergått aspirantutbildning och utbildning i polisskola. Härigenom kommer polisväsendet på landsbygden att avsevärt förbättras. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att personalen efter organisationens förstatligande kan disponeras på ett mer rationellt sätt än för närvarande, synes vid statspoliskårens fördelning en viss minskning av ordningspolisens personal kunna åvägabringas. Vid fördelningen torde jämväl böra vidtagas sådana omorganisationsåtgärder med avseende å befattningarna som kunna visa sig lämpliga vid befattningarnas inordnande i respektive poliskårer. Särskilt vad befälsbefattningarna angår synas dylika åtgärder kunna av förhållandena påkallas, enär vid inrättandet av de nuvarande befälsbefattningarna hänsyn allenast tagits till statspolisavdelningarnas behov.

187 Detaljutformningen av utredningens förslag till polismästardistriktsorganisation har intagits i andra delen av betänkandet. Därvid har för varje distrikt redogörelse lämnats för den nuvarande och den föreslagna personalorganisationen ävensom för distriktens storleksförhållanden m. m.

Riksledningens organisation. Allmänna synpunkter. Vid anordnandet av en statlig polisorganisation tilldrager sig riksledningens organisation självfallet ett särskilt intresse. På riksledningen kommer i mångt och mycket att bero i vad mån de med förstatligandet förenade fördelarna kunna tillvaratagas. Av redogörelsen i bilaga Ah framgår, att den högsta polisledningen i Finland och Norge är inorganiserad omedelbart hos regeringen medan densamma i Danmark gjorts mera fristående. Spörsmålet om vilketdera av dessa båda system som bör väljas uppkommer för den svenska polisorganisationens del. Såsom skäl för att inordna ledningen hos Kungl. Maj:t kan till en början åberopas, att man därigenom icke bryter mot den bestående ordningen, enär ledningen för närvarande handhaves omedelbart av Kungl. Maj:t. Detta skäl lärer emellertid icke få betraktas som avgörande. Åtskilliga förvaltningsgrenar, vilkas ledning tidigare omhänderhafts direkt av Kungl. Maj:t, ha efterhand utbrutits och ställts under särskild ledning. Redan polisorganisationens storlek synes tala för att den bör erhålla en sådan ledning. Ett annat skäl som kan anföras för polisledningens bibehållande hos Kungl. Maj:t är, att Kungl. Maj:t därigenom skulle äga ett mera omedelbart inflytande över polisväsendet och dess gestaltning än om ledningen handhaves av en särskild myndighet. Härigenom skulle främst vinnas garantier för att polismaktens utövning, särskilt i tillspetsade situationer, anpassades efter vad Kungl. Maj:t funne lämpligt. Ej heller detta skäl kan anses bärande. Även om polisledningen organiseras fristående, måste densamma uppenbarligen göras avhängig av Kungl. Maj:t på det sätt, att polismakten icke kommer att utövas i stricl mot Kungl. Maj:ts vilja. Det gäller att skilja mellan polismyndighet och polisförvaltning. Medan det förstnämnda begreppet innefattar de befogenheter, som utgöra grunden för all polisverksamhet, innefattar begreppet polisförvaltning främst organiserandet av polisens arbete samt den omedelbara ledningen av detsamma. Uppenbart är, att det i första rummet är de senare uppgifterna, som böra anförtros åt en självständig polisorganisation. Härvid torde dock böra beaktas, att för det rätta handhavandet av dessa uppgifter jämväl kräves, att polisledningen i viss utsträckning utrustas med de befogenheter, som inneslutas i polismyndighetsbegreppet. Om den rätta avvägningen av förhållandet mellan Kungl. Maj:t och polisledningen i detta hänseende torde olika meningar kunna göra sig gällande. Denna omständig-

188 het synes dock icke vara av beskaffenhet att böra utesluta anordnandet av en självständig polisledning, därest påtagliga fördelar stå att vinna därmed. Spörsmålet kommer i själva verket att bliva en fråga om i vilken grad polisledningen i sin allmänna verksamhet bör frigöras från det omedelbara beroendet av Kungl. Maj:t. Naturligt är, att polisledningen alltid skall vara underställd Kungl. Maj:t. Till stöd för att polisledningen fortfarande bör omhänderhavas av Kungl. Maj:t torde vidare kunna göras gällande ekonomiska skäl; anordnandet av en särskild överledning skulle medföra ökade utgifter för organisationen. 1 detta avseende torde böra framhållas, att även vid ett inordnande av polisledningen hos Kungl. Maj;t särskilda organisationsåtgärder synas erforderliga; nödvändigheten torde bjuda att i så fall en särskild avdelning inrättades för polisärendenas behandling. Det torde kunna förutses, att denna avdelning finge givas en rätt vidlyftig organisation. Med hänsyn härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida kostnaderna skulle komma att väsentligt understiga kostnaderna för en självständig förvaltning. Frånsett denna omständighet torde utgifterna för den högsta polisledningen komma att spela en alltför underordnad roll i förhållande till polisutgifterna i deras helhet för att man av kostnadsskäl skulle avstå från anordnandet av en fristående polisledning. I detta sammanhang bör även uppmärksammas den ökning i Kungl. Maj:ts arbetsbörda som uppkomme, därest polisledningen skulle omhänderhavas av Kungl. Maj:t. Redan på grund härav torde lämpligheten av en dylik anordning kunna sättas i fråga, ökningen bleve naturligen beroende på i vilken mån ärendenas behandling förbehölles Kungl. Maj:t och i vilken mån avgörandet uppdroges åt de lokala polismyndigheterna. Sannolikt är, att en rätt vidsträckt decentralisation finge äga rum. Härigenom skulle emellertid det enhetliga bedömandet av polisfrågorna äventyras. Vid ett inordnande av polisledningen hos Kungl. Maj:t bleve vidare frågan till vilket departement ärendena skulle hänskjutas särskilt aktuell. I saknad av ett inrikesdepartement hade man att välja mellan att låta polisväsendet fortfarande lyda under socialdepartementet eller att överflytta det till justitiedepartementet. Denna fråga torde tarva övervägande jämväl vid en organisation med en fristående riksledning; frågan synes dock i detta fall komma att ur arbetssynpunkt vara av mindre framträdande betydelse. Av det anförda torde framgå, att de allmänna skäl, som kunna åberopas till stöd för att polisledningen skall vara omedelbart inorganiserad hos Éungl. Maj:t, enligt utredningens uppfattning icke äro av den beskaffenhet, att de böra utgöra hinder mot anordnandet av en särskild polisledning. Vid polislediringens utbrytande från Kungl. Maj:t uppstår emellertid frågan om polisledningens organisation och — såsom ovan berörts — om den grad av självständighet, varmed den bör utrustas. Härvid torde till en början böra övervägas lämpligheten av att anordna polisledningen efter danskt mönster. Detta skulle betyda, att polisväsendets angelägenheter i allt väsentligt handhades av Kungl. Maj:t men att själva ledningen av polisarbetet uppdroges åt en rikspolischef, tilldelad vissa speciella befogenheter. Att man i Danmark kunnat följa denna linje torde främst bero på den ställning i förhållande till polisväsendet som

189 vederbörande fackminister intager. Justitieministern är enligt gällande författningar polisväsendets högste styresman och har att i denna egenskap utöva bestämmanderätten i åtskilliga frågor. Uppenbart är, att detta förhållande i hög grad underlättar ärendenas behandling. En motsvarande anordning för det svenska polisväsendets del skulle icke kunna genomföras av statsrättshga skäl; ärendenas avgörande finge hänskjutas till Kungl. Maj:t. Den tidigare berörda faran för att polisärendena skulle komma att verka tyngande på Kungl. Maj:ts arbetsbörda skulle sålunda förefinnas även vid en organisation med en rikspolischef; på grund av polisorganisationens storlek skulle åt denne säkerligen kunna anförtros allenast vissa strängt begränsade arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill synes det icke vara lämpligt att för den svenska pohsorganisationens del anordna riksledningen enligt det danska systemet. Anledningen till att den danska polisorganisationen icke anordnades såsom ett fristående verk var främst den, att de lokala polischeferna jämväl tjänstgöra såsom befattningshavare inom andra verksamhetsgrenar än polisväsendet och att de i denna egenskap äro underordnade chefsmyndigheterna inom dessa verksamhetsgrenar. Detta skäl kan jämväl anföras mot ett uppbyggande av den svenska polisorganisationen i enlighet med typen för ett statligt verk. Till följd av samorganisationen mellan polis- och åklagarväsendet äro polis- och åklagaruppgifter i åtskilliga fall förenade hos samma befattningshavare. I fråga om landsfiskalerna gäller dessutom, att dessa ha ett flertal uppgifter vid sidan av sina uppgifter som polismän och åklagare. Skälet torde emellertid icke vara av beskaffenhet att utgöra ett ovillkorligt hinder mot anordnandet av ett fristående polisverk. Redan för närvarande är vad landsfogdarna beträffar lydnadsförhållandet så uppdelat, att de såsom länspolischefer äro underställda länsstyrelserna och i sin egenskap av överåklagare justitiekanslersämbetet. Motsvarande anordning torde kunna vinna tillämpning även vid polisorganisationens uppbyggande såsom ett självständigt verk. Detta innebär, att befattningshavare med såväl polis- som åklagaruppgifter skola i sin verksamhet som polismän lyda under polisledningen och i sin verksamhet som åklagare under justitiekanslersämbetet. Befattningshavarna böra dock i likhet med befattningshavare som enbart äro polismän redovisas såsom befattningshavare tillhörande polisorganisationen och vara upptagna i denna organisations stat. I detta hänseende bör undantag emellertid gälla för landsfiskalerna; dessa böra bibehållas såsom befattningshavare vid landsstaten. I enlighet med dessa grunder, vilka i det följande skola närmare utvecklas, synes den berörda frågan kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Spörsmålet om den högsta polisledningens anordnande torde därför i första rummet kunna bedömas ur synpunkten av hur ledningen lämpligen skall organiseras för att polisväsendets behov skall tillgodoses på bästa sätt. Övervägande skäl synas tala för att polisledningen bäst kan fylla denna sin uppgift, om den organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna statliga verken. Härigenom skänkes åt organisationen nödig stadga och fast-

190 het, samtidigt som garantier skapas för en på allsidig sakkunskap grundad handläggning av polisfrågorna. De omfattande ekonomiska och organisatoriska spörsmål, som uppkomma inom en förvaltningsgren av den storlek som polisväsendet utgör, torde för övrigt kräva en särskilt för detta ändamål verksam myndighet. Icke minst för den polisverksamhet, som sträcker sig över de skilda polismästardistriktcn och som i vissa fall kan sägas omspänna hela landet, är det av synnerlig vikt, att en stark och handlingskraftig ledning finnes. E n sådan ledning torde knappast kunna åstadkommas med mindre den anknytes till en självständig polisorganisation. För organisationen torde det vidare framstå såsom en obestridlig fördel, att densamma uppbygges i enlighet med principerna för de allmänna verken. Härigenom möjliggöres anordnandet av en efter enhetliga grunder utformad anställningsoch befordringsgång såväl för den egentliga polispersonalen som för de högre befattningshavarna. Till detta kommer, att genom den föreslagna polismästardistriktsorganisationen grunden kan sägas ha blivit lagd till en fristående polisorganisation. På sätt i ett senare sammanhang närmare skall klarläggas avser utredningen att polisorganisationen skall i sin lokala utformning lösgöras från det omedelbara sambandet med länsstyrelseorganisationen. De fördelar som stå att vinna med denna anordning skulle icke kunna till fullo utnyttjas, därest icke överledningen jämväl erhölle en i förhållande till förvaltningen i övrigt fristående organisation. På grund härav föreslår utredningen, att i spetsen för polisorganisationen skall ställas en polisstyrelse, vilken närmast under Kungl. Maj:t skall handhava ledningen av polisväsendet i riket. Polisorganisationen skall med andra ord utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller inom den allmänna verksorganisationen. Med den uppbyggnad av polisorganisationen som sålunda föreslagits kommer enligt utredningens förmenande polisväsendets förstatligande icke i och för sig att påkalla ändrad organisation i avseende å ärendenas handläggning hos Kungl. Maj:t. Ovan har anmärkts, att ett överförande av ärendena till justitiedepartementet möjligen kunde ifrågasättas. En sådan åtgärd finner utredningen dock icke böra genomföras, främst med tanke på att ärendena böra handläggas av samma departement som ombesörjer handläggningen av ärendena rörande landsstaten, med vilken polisorganisationen allt framgent kommer att hava mycket gemensamt. På grund härav böra ärendena röran, de polisväsendet fortfarande tillhöra socialdepartementets föredragning. Därest genom en departementalreform ett departement avsett för ärenden rörande den inre styrelsen inrättas, bör polisväsendet underställas detta departement. Även för den händelse ett dylikt departement kommer till stånd, bör polisorganisationen emellertid anordnas såsom en från departementsorganisationen fristående organisation.

191 Polisstyrelsens s a m m a n s ä t t n i n g . Polisverket skall förestås av en chef med generaldirektörs ställning, förslagsvis benämnd rikspolischef. Denne skall i första hand vara Kungl. Maj:t ansvarig för fullgörande av polisstyrelsens uppgifter. Till styrelsen skall vara knuten en byråorganisation. På grund av den mängd ovissa faktorer som inverka på frågan har det visat sig svårt att tillförlitligen bedöma vilken omfattning denna organisation bör äga. De ärenden som komma att handläggas av styrelsen kunna emellertid indelas i fyra huvudgrupper. En av dessa grupper omfattar främst ärenden som angå polisväsendets ledning och organisation (egentliga polisärenden). En annan grupp utgöres av personalärendena. Såsom en tredje grupp kunna urskiljas ärenden som angå upprättande av förslag till utgiftsstat för polisverket, ombesörjande av den centrala upphandlingen, handhavande av förråd m. m. (ekonomiärenden). Den fjärde gruppen omfattar ärenden som icke i egentlig bemärkelse kunna sägas tillhöra någon av de övriga grupperna, häribiand ärenden angående instruktioner, arbetsordningar och reglementen samt remissärenden (kansliärenden). Skäl kunna åberopas för att organisationen uppbygges på det sätt, att en särskild byrå inrättas för var och en av dessa grupper av ärenden. Med hänsyn till svårigheten att på förhand överblicka vad som k a n krävas ur organisationssynpunkt har utredningen dock följt den principen att åt organisationen giva allenast den sammansättning som kan antagas vara oundgängligen nödvändig vid polisreformens genomförande; erfarenheten torde sedermera få utvisa i vad mån en omorganisation befinnes erforderlig. Med utgångspunkt från nämnda princip har utredningen ansett, att organisationen bör uppbyggas på tre byråer. De egentliga polisärendena skola härvid hänföras till en särskild byrå (polisbyrån). Övriga ärendesgrupper skola fördelas på de båda återstående byråerna. Denna fördelning h a r utredningen verkställt på det sätt, att jämväl personalärendena såsom utgörande den största av de ifrågavarande grupperna hänförts till en särskild byrå (personalbyrån), medan ekonomi- och kansliärendena sammanförts till en gemensam byrå (ekonomi- och kanslibyrån); den sistnämnda byrån skall dock uppdelas på en ekonomi- och en kansliavdelning. Var och en av byråerna skall förestås av en chef. Chefen för polisbyrån skall erhålla en särskild ställning och benämnas polisdirektör. På polisdirektören skall, förutom chefskapet över polisbyrån, ankomma att upprätthålla den omedelbara kontakten med det löpande polisarbetet. Polisdirektörens uppgifter i detta hänseende komma att närmare behandlas i det följande. Härjämte skall polisdirektören vara ställföreträdare för rikspolischefen. Utredningen har övervägt att anordna polisdirektörsbefattningen såsom en från byråorganisationen fristående befattning. Med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål som skola ankomma på polisdirektören kunna starka skäl åberopas för en sådan anordning. I överensstämmelse med den allmänna princip, som utredningen följt vid organi-

192 sationens uppbyggande, h a r utredningen emellertid ansett polisdirektörsbefattningen böra förenas med chefsbefattningen för polisbyrån. Föreståndarna för styrelsens båda övriga byråer skola vara byråchefer. Å polisbyrån skall finnas anställd en polisintendent. Denne skall vara polisdirektörens närmaste man i arbetet samt vid förfall för polisdirektören upprätthålla befattningen som chef för polisbyrån. Vid redogörelsen för utredningens allmänna synpunkter på frågan om polisväsendets förstatligande har framhållits betydelsen av att lekmannainflytandet får göra sig gällande inom organisationen. Icke minst av vikt är, att utrymme för detta inflytande beredes inom polisstyrelsen. För detta ändamål kunna olika organisationsåtgärder tänkas vidtagna. Sålunda kan organisationen anordnas efter mönster av de fullmäktige- eller rådsinstitutioner, som inrättats inom vissa verk. Härigenom skulle lekmannainflytandet erhålla en rådgivande karaktär. Detta finner utredningen emellertid icke tillfyllest. Inom vissa andra verk har styrelsen givits kollegial sammansättning, därvid lekmän, varmed avses personer som i övrigt stå utanför verksorganisationen, ingå som ledamöter i styrelsen. Denna organisationsform h a r utredningen funnit lämplig för polisstyrelsens del. Åtskilliga ärenden tillhörande polisväsendet lämpa sig emellertid icke för kollegial handläggning. Härutinnan bör främst uppmärksammas, att ärenden som avse den omedelbara ledningen av polisarbetet till sin natur äro sådana, att de böra handhavas av en ansvarig chef, helst som ärendena oftast kräva en snabb behandling. E n kollegial styrelse kan ej heller gärna taga del i handläggningen av de löpande ärendena i allmänhet. Vid sidan av den kollegialt sammansatta styrelsen eller styrelsen i plenum bör sålunda finnas en ämbetsmässig organisation av styrelsen. Enligt utredningens förslag bör den kollegiala styrelsen organiseras på följande sätt: Med hänsyn till sin ställning och till betydelsen av att kontinuiteten bevaras inom förvaltningen bör rikspolischefen ingå såsom ordförande i styrelsen. Polisdirektören och de båda byråcheferna böra vara ledamöter av styrelsen. Härigenom komma dessa befattningshavare att erhålla vidgad erfarenhet inom styrelsens olika verksamhetsområden samtidigt som deras allmänna ställning inom organisationen starkes. Genom anordningen vinnes även, att facksynpunkterna bliva tillbörligen företrädda inom styrelsen. Polisdirektören skall vara ställföreträdare för rikspolischefen jämväl i dennes egenskap av ordförande i styrelsen. Styrelsen skall i övrigt bestå av ett antal särskilda ledamöter. För att lekmannainflytandet skall kunna göra sig gällande i erforderlig utsträckning samt olika intressen kunna bliva representerade föreslår utredningen, att de särskilda ledamöternas antal skall uppgå till fem. Dessa ledamöter skola utses av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. Valet av ledamöter skall vara överlämnat till Kungl. Maj:ts fria beprövande. Utredningen vill dock särskilt framhålla, att de kommunala intressena böra bliva företrädda, såväl vad

193 städerna som landsbygdskommunerna angår. Inom utredningen ha även uttalats önskemål, att länsstyrelserna och åklagarväsendet samt polispersonalen bliva representerade i styrelsen. I samma ordning som gäller för tillsättning av de särskilda ledamöterna skola även utses personliga suppleanter för dem, en för varje ledamot. Av det anförda framgår, att styrelsen i sin kollegiala sammansättning skall bestå av rikspolischefen, polisdirektören, de båda byråcheferna samt fem särskilda ledamöter. Rörande polisstyrelsens sammansättning vid handläggning av ärenden, som icke äro pleniärenden, hänvisas till den följande redogörelsen för ärendenas handläggning inom styrelsen. I andra delen av betänkandet har den närmare utformningen av byråorganisationen inom styrelsen upptagits till behandling. Redogörelse lämnas där för utredningens förslag rörande ärendenas fördelning mellan de olika byråerna samt byråernas personalorganisation liksom ock rörande de särskilda befattningshavarnas huvudsakliga åligganden.

Polisstyrelsens arbetsuppgifter. Polisstyrelsens huvuduppgift skall vara att närmast under Kungl. Maj:t ansvara för polisverksamhetens upprätthållande samt utöva den högsta ledningen av och uppsikten över polisväsendet. I sin verksamhet skall styrelsen upprätthålla samverkan med andra offentliga styrelser och myndigheter, vilkas verksamhetsområden äro närstående till polisstyrelsens verksamhetsområde. Utredningen vill i detta hänseende särskilt framhålla, att styrelsen skall i samråd med justitiekanslersämbetet verka för befordran av samarbetet mellan polisväsendet och åklagarväsendet. I vad angår den lokala organisationen förekommer i stor omfattning samorganisation mellan polisväsendet och åklagarväsendet, i det att befattningshavarna äro såväl polismän som åklagare. På grund härav föreligger i och för sig behov av samverkan mellan den högsta ledningen av polisväsendet och den högsta ledningen av åklagarväsendet. Icke minst av betydelse är att samverkan upprätthålles i och för anordnandet av en gemensam rekryterings- och befordringsgång för de högre befattningshavarna inom polis- och åklagarväsendet. Frågor om organisationens utformning torde även i många fall påkalla samverkan mellan polisstyrelsen och jusitiekanslersämbetet. En dylik samverkan bör jämväl åvägabringas för reglering av åtskilliga spörsmål som sammanhänga med polis- och åklagarverksamheten. I första hand böra härvid uppmärksammas de problem, som uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna om handhavandet av förundersökningar i brottmål. För att klarlägga den ställning inom organisationen, som polisstyrelsen skall intaga, h a r utredningen funnit det lämpligt att lämna en samman13—440313. I

194 fattande redogörelse för de h u v u d s a k l i g a u p p g i f t e r , s o m s k o l a a n k o m m a p å s t y r e l s e n vid utövandet av sin verksamhet. Enligt utredningens mening skall det åligga styrelsen att till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement avgiva de yttranden, som kunna från styrelsen infordras; att i enlighet med av Kungl. Maj:t stadgade grunder utfärda instruktioner, stadgor och reglementen för befattningshavarna vid polisväsendet samt arbetsordningar för styrelsen och de lokala poliskårerna; att med uppmärksamhet följa förhållandena inom polisens verksamhetsområde och aktgiva på de företeelser som påverka dessa förhållanden samt vaka över att ur polissynpunkt betryggande åtgärder vidtagas alltefter vad behovet påkallar; att till befrämjande av planmässighet och effektivitet i polisarbetet uppdraga allmänna riktlinjer för polisverksamhetens bedrivande; att hålla uppsikt över att polistjänsten, utan eftersättande av nödig stadga och fasthet, utföres på ett ur allmänna synpunkter lämpligt sätt; att inom ramen av givna föreskrifter och fastställda stater planlägga och utforma polisorganisationen; att i samråd med länsstyrelserna verkställa indelning av landsfiskalsdistrikten i fjärdingsmansdistrikt; att öva inseende över polismästarnas och de lokala polischefernas verksamhet samt meddela anvisningar och råd rörande polistjänsten och dess fullgörande; att handhava ledningen av sådana polisuppgifter, som kräva samverkan mellan polispersonalen inom skilda polismästardistrikt, eller för särskilt fall förordna viss polismästare att omhänderhava sådan uppgift; att, där förhållandena så påkalla, övertaga ledningen av polisuppgift, som eljest skolat handläggas av polismästare eller lokal polischef, eller förordna annan polismästare eller lokal polischef att omhändertaga uppgiften; att fastställa allmänna föreskrifter rörande den polisverksamhet, som skall bedrivas genom polispersonal, avsedd för polismästardistrikten i deras helhet; att ombesörja tillkallande av polisförstärkning, då sådan påkallas av polismästare eller eljest finnes erforderlig; att i händelse av behov hos Kungl. Maj:t göra framställning om militärhandräckning till ordningens och säkerhetens upprätthållande eller, om Kungl. Maj:ts beslut icke kan avvaktas, själv föranstalta om tillkallande av sådan handräckning; att verkställa inspektioner hos underlydande organ och därigenom inhämta kännedom om polisväsendets tillstånd och behov inom olika delar av landet; att meddela allmänna bestämmelser om antagning av icke ordinarie polispersonal samt i den mån tillsättningsrätten ej skall tillkomma underordnat organ antaga icke ordinarie befattningshavare vid polis verket; att, där annorlunda ej är föreskrivet, tillsätta och i förekommande fall från tjänsten entlediga ordinarie befattningshavare å polisverkets stat, vilka

195 äro hänförda till lägre lönegrad än lönegrad 24 i löneplan A civila avlöningsreglementet; att utöva den disciplinära bestraffningsrätten över befattningshavarna vid polisväsendet i vad denna icke tillkommer polismästare; att tjänstgöra som besvärsinstans i förhållande till polismästares beslut i disciplinärende eller i annat ärende, som av honom handlägges i egenskap av polischef; att i enlighet med vad därom särskilt stadgats handhava ledningen av statens polisskola; att planlägga polispersonalens utbildning utöver utbildningen i polisskolan; att verkställa den centrala upphandlingen inom polisväsendet och handhava skötseln av huvudförråden; att i övrigt jämlikt fastställda stater och givna föreskrifter handhava och redovisa de statsmedel, som blivit ställda till styrelsens förfogande; samt att godkänna ritningar till polishus och polislokaler samt i övrigt verka för att ändamålsenliga lokaler tillhandahållas polisväsendet. Vidare skall det åligga styrelsen att årligen dels inom därför bestämd tid till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de framställningar i övrigt inom styrelsens verksam hetsområde, som styrelsen finner böra göras hos nästföljande års riksdag; dels före den 1 april till justiliekanslersämbetet avlämna förteckning över de före utgången av nästföregående år till styrelsen inkomna ärenden, vilka icke inom två månader efter nämnda års utgång blivit slutligen handlagda; dels före den 1 december till chefen för socialdepartementet avgiva berättelse över polisväsendet i riket med uppgift angående styrelsens och underlydande organs verksamhet under det nästförflutna budgetåret; och dels inom härför stadgade tider till riksräkenskapsverket avlämna föreskrivna räkenskaps- och redovisningshandlingar. Åtskilliga av de uppgifter, som skola åligga styrelsen, komma att upptagas till särskild behandling i det följande. I detta sammanhang skall utredningens förslag rörande styrelsens befattning med instruktions- och organisationsfrågor ävensom med ledningen av polisverksamheten närmare utvecklas. Därvid komma även de uppgifter, som i dessa hänseenden skola åvila Kungl. Maj:t, att belysas. Huvudgrunderna för polisverkets organisation böra fastställas i en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion för verket. I denna instruktion böra meddelas bestämmelser i de hänseenden, som vanligen bruka göras till föremål för reglering i instruktionerna för de statliga verken, såsom i fråga om styrelsens organisation och arbetsuppgifter, distrikts- och lokalorganisationens allmänna utformning, förhållandet mellan styrelsen och underlydande organ, befattningshavarnas tillsättning, kompetensföreskrifter, disciplinär bestraffning m. m. I instruktionen böra vidare meddelas bestämmelser om de uppgifter som skola tillkomma polismästare i polishänseende samt polischef. Landsfiskals- och stadsfiskalsinstruktionerna böra undergå av reformen erforderlig omarbetning. Särskilda instruktioner torde av Kungl. Maj:t böra

196 fastställas för polisintendenter, polisassessorer och polissekreterare, upptagande bestämmelser om befattningshavarnas arbetsuppgifter samt ställning inom organisationen. Beträffande vissa av dessa befattningshavare torde med hänsyn till de olika förhållanden som äro rådande inom de skilda poliskårerna särskilda instruktioner visa sig erforderliga. I överensstämmelse med vad som nu gäller för landsfogdeassistenterna böra instruktiva bestämmelser av Kungl. Maj:t fastställas jämväl för de e. o. polisnotarierna. Av Kungl. Maj:t torde vidare böra utfärdas ett särskilt resereglemente för polispersonalen samt reglemente rörande befattningshavarnas uniformering och beväpning. För polispersonalen bör utfärdas en för hela riket gemensam allmän instruktion, motsvarande den nuvarande normalinstruktionen. Det bör ankomma på polisstyrelsen att fastställa denna instruktion. För polispersonalen torde i samma ordning böra utfärdas en disciplinstadga. Styrelsen bör vidare fastställa arbetsordningar för styrelsen samt för större poliskårer. I övrigt skall styrelsen äga meddela bestämmelser och föreskrifter rörande polisarbetet och dess bedrivande liksom ock rörande kontors- och biträdespersonalen samt denna personals åligganden. Vid fullgörandet av sina nu berörda uppgifter skall styrelsen ställa sig till efterrättelse de grunder, som Kungl. Maj:t kan finna erforderligt fastställa. Polisstyrelsen skall inför Kungl. Maj:t ansvara för polisverksamhetens upprätthållande. Med polisverksamhet förstås härvid i främsta rummet den egentliga polisverksamheten eller ordnings- och kriminalpolisverksamheten. För fullgörande av denna uppgift skall det åligga styrelsen dels att med uppmärksamhet följa förhållandena inom polisens verksamhetsområde och aktgiva på de företeelser som påverka dessa förhållanden och dels att vaka över, att ur polissynpunkt betryggande åtgärder vidtagas alltefter vad behovet påkallar. En förutsättning för att denna uppgift skall kunna fyllas är, att poliskåren i riket såväl i fråga om storlek som utrustning och utbildning m. m. är så beskaffad, att den tillfredsställer de anspråk, som ställas på densamma. En angelägenhet av största vikt för styrelsen kommer därför att bliva att verka för att poliskåren i olika hänseenden blir väl lämpad för sitt ändamål. Ett nödvändigt komplement till ansvarigheten för polisverksamhetens upprätthållande är å andra sidan, att styrelsen erhåller möjlighet att föranstalta om de åtgärder, som styrelsen kan finna påkallade. Denna möjlighet har beretts genom föreskriften, att styrelsen närmast under Kungl. Maj:t skall utöva den högsta ledningen av polisväsendet i riket. Härmed förstås i första hand, att styrelsen skall till befrämjande av planmässighet och effektivitet i polisarbetet äga uppdraga de allmänna riktlinjerna för polisverksamhetens bedrivande i olika hänseenden såsom vad angår polisverksamhetens fördelning mellan ordningspolis och kriminalpolis, anordnandet av specialorganisationer för vissa slag av polisverksamhet, utfärdandet av föreskrifter i olika avseenden rörande polistjänsten och dess utövande etc. En icke minst viktig uppgift kommer att bliva tillsynen över att polisarbetet utföres på ett lämpligt sätt. Förhållandet mellan polisen och allmänheten påverkas i hög grad av h u r detta arbete bedrives. Det gäller för styrelsen att

197 tillse, att polisens uppträdande icke giver anledning till erinran och att framför allt förebygga att någon gendarmerianda vinner insteg hos poliskåren. Styrelsens deltagande i ledningen av det omedelbara polisarbetet skall i första hand avse sådana polisuppgifter, vilka kräva samverkan mellan poliskårerna i skilda polismästardistrikt, såsom större spaningsföretag efter brottslingar eller förrymda personer, hela landet eller större delar därav omfattande efterforskningar av lösdrivare, kontroll över efterlevnaden av trafikföreskrifter m. m. Därest styrelsen icke finner anledning att själv omhänderhava dylik uppgift skall styrelsen äga uppdraga densamma åt viss eller vissa polismästare. I övrigt torde styrelsen under normala förhållanden icke annorledes än i särskilda fall böra mera omedelbart ingripa i polisens löpande arbete. Ledningen av detta arbete skall i regel handhavas av de lokala polismyndigheterna, dock under styrelsens tillsyn. Därest så av särskilda omständigheter befinnes erforderligt, skall styrelsen emellertid vara befogad att ingripa i den lokala polisledningens verksamhet genom att lämna anvisningar i fråga om sättet för handhavandet av viss polisuppgift eller genom att övertaga ledningen av polisens arbete i vad avser denna uppgift. Rätt skall även föreligga för styrelsen att i stället för att själv övertaga ledningen av en polisuppgift uppdraga åt annan polischef eller polismästare än den, på vilken uppgiften eljest skolat ankomma, att omhändertaga uppgiften. Sina befogenheter i förevarande hänseenden torde styrelsen kunna finna anledning utöva exempelvis i sådana fall, då handhavandet av en polisuppgift kan kräva en större grad av erfarenhet än den som besittes av den lokala polisledningen; polismästarsysslan i ett distrikt upprätthålles exempelvis av en ung vikarie. Ett annat fall, då styrelsens möjlighet till ingripande kan vara av särskild betydelse, är för den händelse fara föreligger att en viktig polisuppgift blir eftersatt till följd av att den lokala polisledningen på grund av en tyngande arbetsbörda icke kan med tillbörlig snabbhet ägna sig åt uppgiften. I fråga om styrelsens verksamhet i nu berörda hänseenden torde i övrigt böra nämnas, att styrelsen skall handhava planläggningen inom de olika polismästardistrikten av den polisverksamhet, som för närvarande utgör ordningsstatspolisens regelbundna arbete. En annan uppgift för polissstyrelsen i avseende å ledningen av polisarbetet är ombesörjandet av polisförstärkning till de skilda polismästardistrikten vid uppkommande behov. Denna uppgift kommer under lugna förhållanden icke att vara särskilt framträdande. Förslaget är grundat på den principen, att polisverksamheten inom polismästardistrikten i allmänhet skall kunna ombesörjas av den inom respektive distrikt befintliga polispersonalen. Storleken av de särskilda poliskårerna skall vara så avpassad, att det regelbundna polisarbetet kan fullgöras av desamma. Därest behov av polisförstärkning från annat distrikt emellertid uppkommer, skall den regelbundna gången vara den, att polismästaren skall vända sig till styrelsen med anhållan därom. Å styrelsen skall det ankomma att bestämma dels huruvida och i vilken omfattning förstärkning skall lämnas och dels varifrån den skall tagas. I brådskande fall skall polismästaren äga vända sig direkt till polismästaren i ett

198 angränsande distrikt med sin anhållan om polishjälp. Uppenbart är, att styrelsens ifrågavarande uppgifter bliva av allt större vikt ju mer tillspetsad den situation är som påkallar förstärkning. Styrelsens åtgöranden komma att anpassas alltefter förhållandenas olika beskaffenhet. I allvarligare fall torde styrelsen, om de lokala förhållandena så påkalla, finna anledning att ingripa på det sätt, att polisdirektören förordnas att på ort och ställe handhava ledningen av polisens arbete. Det nu sagda har främst avseende på lokalt inträffade ordningsstörande händelser under i övrigt lugna förhållanden. I sakens natur ligger, att styrelsens verksamhet kommer att bliva än mer framträdande i orostider, då polisverksamheten främst får inriktas på åtgärder för ordningens återställande eller bibehållande. Det toide emellertid tillika vara uppenbart, att vid allvarligare störningar av lugnet och ordningen i riket den högsta polisledningen kommer att utövas av Kungl. Maj:t. Styrelsen kommer under sådana förhållanden närmast att intaga ställningen av ett rådgivande sakkunnigt organ med uppgift dessutom att i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter verkställa de beslut, vilkas genomförande Kungl. Maj:t uppdrager åt styrelsen. I detta hänseende torde särskilt fördelningen mellan olika landsändar och olika orter av den tillgängliga polispersonalen bliva en uppgift för styrelsen. Denna uppgift kan lämpligast handhavas av en polisledning, som står i nära kontakt med Kungl. Maj:t och som har möjlighet att överblicka läget i dess helhet och följa dess växlingar. Naturligt är att Kungl. Maj:t skall vara oförhindrad att lämna styrelsen än vidsträcktare befogenheter än nyss angivits, därest Kungl. Maj:t finner detta förenligt med det allmännas bästa. Vid sidan av den egentliga polisverksamheten fullgör polisväsendet åtskilliga uppgifter av skilda slag. Enligt olika lagar och författningar h a polismyndigheterna ålagts att biträda andra myndigheter med utredningar och handräckningar m. m. Vad landsbygden beträffar tillkommer därjämte, att exekutionsbiträdestjänsten är förenad med polistjänsten. I vad angår dessa åligganden torde polisstyrelsens huvudsakliga uppgift bliva att tillse, att tillräcklig personal finnes för uppgifternas handhavande, att personalen erhåller erforderlig utbildning och att polisorganisationen gives en för göromålens omhänderhavande ändamålsenlig utformning. I fråga om de uppgifter som skola ankomma på Kungl. Maj:t med avseende å utformningen av polisorganisationen må framhållas, att rikets indelning i polismästardistrikt skall fastställas av Kungl. Maj:t. Organisationsarbetet i övrigt skall handhavas av styrelsen. Såsom tidigare framhållits är den nuvarande polisorganisationen oenhetlig i åtskilliga hänseenden, varjämte brister även ur andra synpunkter vidlåda densamma. E n av styrelsens främsta uppgifter kommer därför att bliva att åvägabringa planmässighet och rationalisering inom organisationen. Styrelsens åtgöranden i dessa avseenden måste emellertid företagas inom ramen för de fastställda utgiftsstaterna. I den mån genomförandet av en omorganisation medför ökade utgifter kommer därför frågan under statsmakternas bedömande i samband med

199 prövningen av anslagsfrågan. P å grund härav torde det kunna förutses, att alla viktigare omorganisationsfrågor bliva föremål för Kungl. Maj:ts ståndpunktstagande. Ett spörsmål, som kräver särbehandling, är landsfiskalsdistriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt. Med hänsyn till fjärdingsmannens befattning med exekutionsbiträdesgöromålen, främst indrivningsverksamheten, bör denna indelning verkställas av styrelsen i samråd med länsstyrelserna. Förslag till indelning bör upprättas av polismästaren och av honom underställas länsstyrelsen. Sedan länsstyrelsen behandlat frågan bör denna hänskjutas till polisstyrelsen. I de fall, då enighet föreligger mellan länsstyrelsen och polisstyrelsen, bör indelningen fastställas av polisstyrelsen men i andra fall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Rörande upprättande av förslag till utgiftsstat för polisverket m å framhållas följande. Genom de lokala polischefernas försorg skola förslag till utgiftsstater upprättas för landsfiskalsdistrikten och de fristående städerna. Förslagen skola omfatta avlöningskostnaderna till de inom polischefernas verksamhetsområden stationerade befattningshavarna vid polisverket samt omkostnaderna för polisorganisationen därstädes. Enär landsfiskalsorganisationen fortfarande skall tillhöra landsstaten, skola kostnaderna för denna organisation icke ingå i förslagen för landsfiskalsdistrikten. Inom städer, där stadsfiskal är polischef, skola förslagen däremot omfatta jämväl kostnaderna för stadsfiskalsorganisationen. I förslagen skola även upptagas kostnaderna för sådana befattningshavare, som kvarstå på kommunal stat. Vidare skola i förslagen framställas de förslag till ändringar i organisationen, som polischeferna kunna finna påkallade, med angivande av därmed betingade kostnader. Förslagen skola granskas av polismästarna, vilka i sin tur skola upprätta statförslag för polismästardistrikten; dessa förslag skola jämväl omfatta organisationen för polismästardistrikten. Inom polismästardistrikt, där polismästaren tillika är lokal polischef i polismästarsladen, kommer förslaget för denna stads vidkommande naturligen att upprättas omedelbart av polismästaren. Förslagen för polismästardistrikten skola, åtföljda av de särskilda lokala statförslagen, insändas till polisstyrelsen, som skall upprätta förslag till utgiftsstat för polisverket i dess helhet. I styrelsens förslag skola även intagas de anslagsäskanden, som styrelsen finner erforderliga för styrelsens eget behov. På sätt nedan närmare beröres, skall styrelsen jämväl upprätta förslag till utgiftsstat för statens polisskola. Vid ovanstående redogörelse har bortsetts från den medverkan vid statförslagens upprättande för de lokala enheterna och för polismästardistrikten, som skall äga r u m genom organ, avsedda att tillvarataga de lokala kommunala intressena. Härtill återkommer utredningen i det följande. I ett senare sammanhang kommer även utgiftsstatens fördelning på olika anslagstitlar och anslagens disposition att upptagas till behandling. En viktig uppgift för styrelsen kommer den centrala upphandlingen att utgöra. Uppenbart är att för en organisation av den storleksordning som polisorganisationen utgör betydande fördelar äro förenade med att utrustning, materiel, drivmedel m. m. kunna uppköpas centralt för hela organisa-

200 tionens behov. Å andra sidan lämpar sig denna anskaffningsform icke för alla slag av artiklar. Det bör ankomma på styrelsen att bedöma i vilken m å n upphandlingen skall centraliseras liksom ock att anordna erforderliga förråd samt handhava skötseln av större förråd. I övrigt bör styrelsen meddela råd och anvisningar rörande vård och förvaring av materiel samt utöva tillsyn över polisväsendets egendom.

Ärendenas handläggning inom polisstyrelsen. I fråga om ärendenas handläggning inom polisstyrelsen tarvas uppdelning av ärendena mellan ärenden som skola handläggas av styrelsen i plen u m och ärenden som skola handläggas i ämbetsmässig ordning. Vid denna uppdelning bör följas den grundsatsen att såsom pleniärenden böra handläggas ärenden, som äro av principiell betydelse eller eljest av större vikt, medan övriga ärenden böra behandlas i ämbetsmässig ordning. Med tillämpning av denna huvudregel rörande fördelningen böra till pleniärenden hänföras följande ärenden, nämligen yttranden till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement angående lag eller viktigare författning eller rörande annan fråga av mera allmän eller väsentlig betydelse; frågor angående instruktioner, stadgor, reglementen och arbetsordningar för polisväsendet; principiella frågor rörande planläggningen av polisverksamheten i riket samt rörande polistjänsten och dess utövning; dock ej frågor som angå ledningen av själva polisarbetet; organisationsfrågor av större omfattning eller eljest av mera allmän betydelse; upphandlingar för belopp överstigande 15 000 kronor; frågor rörande allmänna grunder för personalens avlönings- och pensionsförhållanden; meddelande av allmänna bestämmelser om antagning av icke ordinarie polispersonal; ärenden angående tillsättande och entledigande av ordinarie befattningshavare, beträffande vilka tillsättningsrätten tillkommer Kungl. Maj:t eller som äro placerade i 12 eller högre lönegrader i löneplan A civila avlöningsreglementet; ärenden som enligt stadgan för statens polisskola skola handläggas av styrelsen i plenum; ärenden angående disciplinär bestraffning; förslag till anslagsäskanden och andra framställningar, som böra göras hos riksdagen; styrelsens ämbetsberättelse; samt i övrigt ärenden, som rikspolischefen finner böra handläggas i plenum. Plenum skall hållas på kallelse av ordföranden, dock minst en gång i månaden. Styrelsen skall vara beslutmässig, då rikspolischefen, eller vid förfall

201 för denne polisdirektören, samt minst fyra andra ledamöter deltaga i avgörandet; suppleant för särskild ledamot skall härvid vara jämställd med ledamot. Såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar sig, eller, vid lika röstetal för olika meningar, den som ordföranden biträder. Vid handläggning av disciplinärenden, skall omröstningen dock företagas enligt samma grunder som gälla vid omröstning i brottmål i överrätt. Skulle pleniärende vara så brådskande, att ledamöterna icke hinna tillkallas, skall detsamma, därest så låter sig göra, kunna avgöras genom meddelanden mellan rikspolischefen och minst fyra ledamöter genom brev, telegraf eller telefon. Om dylikt ärende icke lämpligen kan avgöras på detta sätt, skall rikspolischefen äga besluta i detsamma i närvaro av byråchef, vilkens ämbetsbefattning ärendet tillhör, eller ock särskilt förordnad föredragande. Beslut som fattas i enlighet med dessa regler skall anmälas vid närmast därpå följande plenum. I de ärenden, som icke äro pleniärenden, skall beslutanderätten utövas av rikspolischefen; viss beslutanderätt skall dock på sätt nedan framhålles tillkomma polisdirektören och byråcheferna. De ärenden som handläggas i styrelsen skola — antingen styrelsen är kollegialt sammansatt eller utgöres av rikspolischefen — inför styrelsen föredragas i behörig ordning. Under tjänsteresa skall det emellertid tillkomma rikspolischefen att utan att hava inhämtat yttrande av föredragande fatta beslut om verkställighetsåtgärder ävensom meddela de föreskrifter, som rikspolischefen finner påkallade av under resan gjorda iakttagelser. Vad nu sagts skall äga tillämpning jämväl för det fall, att rikspolischefen eljest finner något på hans prövning ankommande ärende vara så brådskande, att föredragande icke lämpligen kan tillkallas. Polisstyrelsens verksamhet förutsätter, att styrelsen står i nära kontakt med den lokala polisledningen inom landets skilda delar. Enligt förslaget skall det främst vara genom polisdirektören, som denna förbindelse skall upprätthållas. I de fall, då styrelsen mera omedelbart deltager i ledningen av en polisuppgift skall det vara på polisdirektören det ankommer att handhava uppgiften. Polisdirektören skall i sin verksamhet stå i ständig förbindelse med rikspolischefen och inhämta dennes beslut i viktigare frågor. Med hänsyn till arten av det arbete som skall ankomma på polisdirektören måste denne dock givas en rätt vidsträckt handlingsfrihet. Många av de spörsmål, som uppkomma i hans arbete, tarva ett omedelbart ställningstagande och beslut. På grund härav skall polisdirektören äga att utan styrelsens hörande meddela anvisningar och råd till polismästare eller lokal polischef i avseende å handhavandet av en viss polisuppgift. För övertagandet av en polisuppgift skall däremot krävas beslut av rikspolischefen. Detsamma skall gälla i avseende å meddelandet av uppdrag åt viss polismästare eller polischef att handhava särskild polisuppgift. För det fall, att uppgiften skall handläggas omedelbart av styrelsen, skall detta i regel ske genom polisdirektören, vilken skall omhänderhava ledningen i samma ordning som tillkommer en polischef. Polisdirektören skall vidare ombesörja tillkallandet av polisförstärk-

202 ning, då sådan begäres av polismästare eller eljest befinnes påkallad. Därest rikspolischefens beslut ej hinner avvaktas, skall h a n tillika äga föranstalta om tillkallandet av militärhandräckning; denna befogenhet kan polisdirektören exempelvis komma att utöva om han befinner sig på den ort, där en orolighet utbrutit. Byråchef skall äga att utan föredragning i styrelsen besluta i expeditionella ärenden och andra ärenden av beskaffenhet att icke i varje särskilt fall påkalla styrelsens prövning. Styrelsens regelbundna inspektionsverksamhet skall omhänderhavas av polisdirektören, vilken därvid skall utöva de särskilda befogenheter, som tillkomma honom utöver byråchefskapet. Även byråcheferna och den på polisbyrån anställde polisintendenten skola, efter rikspolischefens bestämmande, äga företaga inspektionsresor. Vid inspektion, varom nu är fråga, skall förrättningsmannen äga meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder av beskaffenhet att icke tåla uppskov. Detta skall gälla även om ärendet icke eljest faller inom vederbörandes befogenhet. Polisdirektören eller annan byråchef skall jämväl i andra fall äga vidtaga nödig åtgärd i ärende, som tillhör rikspolischefens avgörande, därest åtgärdens vidtagande icke utan allvarlig olägenhet kan uppskjutas och icke hinner underställas rikspolischefens prövning.

S t a t e n s polisskola och p o l i s s k o l a n i Göteborg. Statens polisskola. Av stor betydelse för polisstyrelsens verksamhet är, att styrelsen omhänderhar ledningen av polispersonalens fackliga utbildning. För detta ändamål föreslår utredningen, att statens polisskola skall inordnas under styrelsens ledning. Detta torde lämpligen böra ske på det sätt, att den nuvarande styrelsen för polisskolan upphör och att polisstyrelsen övertager de arbetsuppgifter som enligt stadgan för polisskolan tillkomma dess styrelse. Enligt stadgan åligger styrelsen särskilt: 1) att bestämma undervisningens omfattning och tillse, att densamma bedrives på ändamålsenligt sätt; 2) att bestämma läroböcker och undervisningsmateriel; 3) att verka för att lämpliga handböcker i de viktigaste ämnena varda utarbetade; 4) att pröva ansökningar om inträde i skolan; 5) att bestämma antalet elever i varje avdelning; 6) att, då anledning därtill finnes, meddela elev varning eller skilja honom från skolan; 7) att enligt vad i stadgan sägs taga befattning med frågor om personalens tillsättning och entledigande, om semester och annan ledighet för personalen samt om disciplinära åtgärder i fråga om personalen;

203 8) att meddela erforderliga bestämmelser rörande personalens åligganden; 9) att årligen före den 1 september till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden, som styrelsen finner böra göras hos nästföljande års riksdag; samt 10) att enligt fastställd stat eller andra föreskrifter handlägga avlöningsärenden. I stadgan meddelas jämväl bestämmelser om de uppgifter, som ankomma på rektorn för skolan. Förutom uppgifter som angå själva skolarbetet åligger det rektorn dels att bereda och föredraga de ärenden, som skola handläggas av styrelsen, och dels att omhänderhava skolans medelsförvaltning. Inorganiserandet av skolan under polisstyrelsens ledning skall icke ske på det sätt, att skolans angelägenheter behandlas inom styrelsens byråorganisation. Polisskolan skall utgöra en för sig bestående organisation under styrelsens förvaltning. Skolan skall hava sin egen stat och rektorns skyldigheter med avseende å ärendenas beredning och föredragning skall bibehållas. Från vad nu sagts bör undantag dock gälla i fråga om prövningen av inträdesansökningar samt handläggningen av avlöningsärenden. Inträdesansökningarna böra behandlas å styrelsens personalbyrå och föredragas av chefen för denna byrå, medan avlöningsärendena böra handläggas å ekonomi- och kanslibyrån. Vidare bör handhavandet av medelsförvaltningen för skolan överflyttas från rektorn till styrelsen. Vid ärendenas handläggning inom styrelsen böra såsom pleniärenden anses de ovan under mom. 1), 6), 8) och 9) angivna ärendena samt av de ärenden, som inrymmas under mom. 7), sådana ärenden som angå upprättande av förslag till rektors- eller heltidslärarbefattning ävensom disciplinärenden. Frågan om tillvägagångssättet vid intagning av elever vid polisskolan kommer att särskilt behandlas i det följande. Utövandet av beslutanderätten i övriga, nu icke berörda styrelseärenden synes böra ankomma på rikspolischefen. De frågor som angå polisskolans organisation och verksamhet i övrigt har utredningen icke funnit anledning upptaga till närmare behandling. Utredningen vill emellertid framhålla, att enligt utredningens mening ämnet socialkunskap bör givas en starkare ställning vid undervisningen än för närvarande är fallet; detta med hänsyn till den betydelse den sociala utbildningen äger för polistjänsten.

Polisskolan i Göteborg. Polisskolan i Göteborg bör icke kvarstå i sin nuvarande organisationsform. Polisstyrelsen bör i stället taga i övervägande lämpligheten av att då behov därav föreligger i Göteborg anordna en parallellklass till konstapelsklassen vid statens polisskola.

204 Statens kriminaltekniska anstalt. Vid anordnandet av en polisorganisation efter de grunder utredningen förordat uppkommer spörsmålet om den ställning som statens kriminaltekniska anstalt skall intaga till organisationen. Härvid är att märka, att anstaltens verksamhet till stor del består i att biträda polismyndigheterna med olika undersökningar och utlåtanden. Anstalten skall emellertid även tillhandagå andra myndigheter ävensom enskilda därmed. Anstalten intager sålunda redan på grund härav en viss fristående ställning i förhållande till polisväsendet. Härtill kommer, att det ur brottsutredningens synpunkt måste betraktas såsom en fördel, att anstaltens objektivitet icke kan ifrågasättas ens av formella grunder. Ett inordnande av anstalten under polisstyrelsen skulle möjligen kunna giva sken av att anstalten i sin verksamhet icke vore fullt självständig. Främst på grund av dessa skäl synes anstalten böra bibehållas fristående från polisorganisationen. Det nu sagda har avseende å laboratorieverksamheten. Annorlunda ställer sig däremot förhållandena i vad angår de uppgifter som ankomma på anstaltens registraturavdelning. Förandet av brottsregistraturen och utgivandet av publikationen Polisunderrättelser torde sålunda kunna sägas utgöra omedelbara polisangelägenheter. Enligt utredningens mening tala starka skäl för att dessa uppgifter överföras till polisstyrelsen. En sådan anordning skulle emellertid medföra en avsevärd rubbning i anstaltens organisation. På grund härav anser utredningen, att överförandet bör tills vidare anstå. Sedan polisstyrelsen trätt i verksamhet bör frågan göras till föremål för särskild utredning.

Polisnämnder, polisfullmäktige och personalfullmäktige. Polisnämnder. Vid redogörelsen för utredningens förslag om polisstyrelsens organisation har framhållits, att de kommunala intressena böra bliva representerade inom styrelsen. Genom denna anordning beredes möjlighet för det kommunala inflytandet att göra sig gällande i frågor av mera allmän betydelse för polisväsendet. Det torde emellertid icke böra förbises, att det för kommunerna framstår såsom synnerligen betydelsefullt, att deras lokala intressen med avseende å polisorganisationens utformning och polisverksamhetens bedrivande kunna behörigen tillvaratagas. Även för polisorganisationen är det av vikt, att en nära kontakt upprätthålles mellan organisationen och kommunerna. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att till den lokala polisorganisationen anslutes ett kommunalt organ, avsett att utgöra förbindelselänk mellan kommunerna och organisationen. Detta organ bör anordnas såsom en nämnd, vilken skall kallas polisnämnd. Polisnämnd skall finnas för varje landsfiskalsdistrikt och varje från

205 landsfiskalsdistriktsorganisationen fristående stad. Nämnden skall bestå av fem personer. Polischefen skall vara självskriven ledamot och ordförande i nämnden; detta skall gälla även om polischefskapet upprätthålles av vikarie. Med denna anordning har utredningen åsyftat att på ett lämpligt sätt sammanknyta nämnden med organisationen. Nämndens övriga ledamöter skola utses, i stad som nyss sagts av stadsfullmäktige och i landsfiskalsdistrikt, som består av en kommun eller del av sådan, av kommunalfullmäktige. I annat landsfiskalsdistrikt skall för tillsättningen väljas ombud för kommunerna. Varje kommun skall äga utse ett ombud för varje påbörjat befolkningstal av 1000. Ombudens antal inom varje landsfiskalsdistrikt skall dock lägst utgöra tio. Kvottalet skall i förekommande fall reduceras så att denna bestämmelse kan uppfyllas. Ombuden skola utses av kommunernas beslutande organ. För val av polisnämnd skola ombuden sammanträda inför landsfiskalen på kallelse av denne. För valet skall gälla den allmänna regeln, att därvid skall tillses, att distriktets olika delar bliva behörigen företrädda inom nämnden. Ledamöterna skola utses för en tid av fyra kalenderår. Val av ledamöter skall, där det äskas av minst en fjärdedel av de i valet deltagande, ske proportionellt. För varje ledamot skall utses en personlig suppleant för tid och på sätt, som för ledamoten föreskrivits. Den som icke uppnått 25 års ålder eller som är under förmynderskap eller i konkurstillstånd skall icke vara valbar till ledamot eller suppleant i polisnämnd. I övrigt har utredningen icke funnit anledning uppställa några formella valbarhetsvillkor. Nämnden skall sammanträda på kallelse av polischefen. Sådan kallelse skall utfärdas, då polischefen finner så påkallat eller minst två av nämndens övriga ledamöter därom framställa begäran. Nämnden skall vara beslutför, då förutom polischefen minst två av de övriga ledamöterna äro närvarande. Vid sammanträde skall genom polischefens försorg föras protokoll. Rörande nämndens verksamhet må följande framhållas. 1) Nämnden skall avgiva yttrande i de ärenden, i vilka polisstyrelsen eller polismästaren finner anledning inhämta yttrande av nämnden. 2) Nämndens mening skall av polischefen inhämtas i frågor av mera allmän betydelse inom verksamhetsområdet såsom viktigare omorganisationsförslag, polistjänstens allmänna planläggning, samarbetet med närstående kommunala förvaltningsorgan m. m. Det skall i första hand ankomma på polischefen att bedöma, huruvida en fråga är av den vikt, att nämnden bör höras. Ett spörsmål, som särskilt berör landsbygdskommunerna, är frågan om landsfiskalsdistriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt. Tidigare har å sid. 199 redogörelse lämnats för den ordning, i vilken indelningen skall fastställas. Härtill må anmärkas, att det ursprungliga indelningsförslaget skall upprättas av polischefen (landsfiskalen). Innan denne avgiver sådant förslag, skall nämndens mening inhämtas. På samma sätt skall förfaras, därest fråga uppkommer om ändring av indelningen. 3) Nämnden skall höras över det förslag till utgiftsstat för verksamhetsområdet, som polischefen har att årligen upprätta. Uppenbart är att nämn-

206 dens hörande över detta förslag kommer att bliva den regelbundna gången för nämndens behandling av de omorganisationsförslag, som kunna ifrågakomma. 4) Nämnden skall avgiva yttrande över ansökningar till ordinarie polismansbefattningar till och med kommissaries grad inom verksamhetsområdet. Inom landsfiskalsdistrikt, där extra fjärdingsmansbefattning finnnes, skall nämnden på motsvarande sätt höras vid tillsättningen av sådan befattning. Till dessa frågor återkommer utredningen i det följande. 5) Nämndens verksamhet skall icke vara begränsad till att avgiva yttrande i ovan nämnda frågor utan nämnden skall även vara utrustad med initiativrätt. Nämnden skall sålunda äga en allmän rätt att göra framställningar i frågor, som kunna vara av betydelse ur polissynpunkt för vederbörande kommun eller kommuner. Vad nu sagts har avseende å den verksamhet, som regelbundet skall utövas av polisnämnd. Åt polisnämnd skall emellertid av vederbörande k o m m u n eller kommuner kunna anförtros handhavandet av uppgifter, som sammanhänga med de skyldigheter gentemot polisväsendet, vilka enligt utredningens förslag skola åvila kommunerna. Frågan om vilka åligganden som i denna ordning skola kunna tilläggas polisnämnd kommer att behandlas i samband med frågan om kommunernas skyldigheter.

Polisfullmäktige. Genom polisnämnderna komma de omedelbara kommunala intressena eller ortsintressena att bliva företrädda. Av vikt är emellertid, att utrymme för det kommunala inflytandet jämväl beredes inom polismästardistriktsorganisationen, där de gemensamma spörsmålen för ett större antal kommuner upptagas till behandling. För att anordningen icke skall verka onödigt tyngande på organisationen bör den kommunala representation, varom nu är fråga, dock icke taga formen av en nämnd. I stället föreslår utredningen, att en institution med polisfullmäktige införes. Inom varje polismästardistrikt skola finnas två polisfullmäktige. De skola utses av landstingen; i polismästardistrikt, där stad som ej deltager i landsting finnes, skall en fullmäktig dock tillsättas av sådan stad och en av landsting. Detta innebär att i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Gävle polismästardistrikt stadsfullmäktige i respektive polismästarstad skola utse den ene och landstinget i respektive län den andre fullmäktigen; för Göteborgs polismästardistrikt avses härvid landstinget i Göteborgs och Bohus län och för Gävle polismästardistrikt landstinget i Gävleborgs län. I Uppsala polismästardistrikt skola landstingen i Uppsala och Stockholms län vartdera utse en fullmäktig, medan i Kalmar och Västerviks polismästardistrikt båda fullmäktige skola utses av Kalmar läns södra respektive Kalmar läns norra landsting. I övriga polismästardistrikt skall tillsättningen handhavas av landstinget i vederbörande län. Valet av polisfullmäktig skall i likhet med vad som föreslagits i fråga om val av ledamot i polis-

207 nämnd avse fyra kalenderår. Samma valbarhetsvillkor som för sådan ledamot skola även gälla för fullmäktig och i samma ordning som angivits för tillsättning av fullmäktig skall även utses suppleant för denne. Vid valet bör tillses att såväl städerna som landsbygden bliva representerade i fullmäktige. Polismästaren skall icke vara ledamot av polisfullmäktige men leda deras förhandlingar och däröver låta föra protokoll. Fullmäktige skola sammanträda på kallelse av polismästaren. Förutom då polismästaren finner det erforderligt skall sammanträde utsättas på begäran av båda fullmäktige. För polisfullmäktiges verksamhet skola gälla enahanda allmänna föreskrifter som för polisnämnd; dock med verksamhelsområdet överflyttat till polismästardistriktet. Fullmäktige skola sålunda höras i de frågor som ovan angivits beträffande polisnämnderna och de skola även hava motsvarande initiativrätt. Några uppgifter, som föranledas av kommunernas skyldigheter gentemot polisväsendet, skola dock icke kunna åläggas fullmäktige. Personalfullmäktige. I detta sammanhang har utredningen funnit lämpligt att jämväl behandla frågan om anordnandet av en officiell representation för polispersonalen. Härutinnan må till en början erinras om att statens tjänstemän jämlikt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) äro tillförsäkrade förhandlingsrätt. Genom denna rätt har möjlighet tillförsäkrats befattningshavarna att göra sina synpunkter gällande i spörsmål, som närmare beröra deras intressen. Uppmärksammas bör vidare, att vid sidan av förhandlingsordningen möjlighet förefinnes till formlösa överläggningar mellan myndigheterna och tjänstemännen eller deras organisationer i olika frågor, antingen dessa falla innanför eller utanför förhandlingsrättens område. Naturligen kunna tjänstemännen och deras organisationer även framställningsvägen hos myndigheterna klarlägga sina önskemål i skilda hänseenden och väcka förslag i olika frågor. Anmärkas bör jämväl att personalorganisationerna i regel bruka beredas tillfälle att yttra sig över förslag i lagstiftningsfrågor och andra frågor, som äro av intresse ur personalsynpunkt. För de statliga befattningshavarna föreligger sålunda möjlighet att på olika sätt tillvarataga sina intressen. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida skäl föreligga att anordna särskild representation för polispersonalen inom ett förstatligat polis väsen. I princip saknas anledning att i förevarande hänseende giva polispersonalen annan ställning än som tillkommer övriga statliga befattningshavare. Inom vissa verk med större personalkårer h a emellertid anstalter vidtagits i avsikt att bereda tillfälle för personalen att mera omedelbart framföra sina synpunkter i frågor som angå tillsättning, utbildning och befordran. Erinras må om den organisation med förords fullmäktige som finnes inom statens järnvägar och postverket. Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att en institution för motsvarande ändamål inrättas inom polisorganisationen. Denna institution, vilken anordnats efter linjer som befun-

208 nits lämpade för polisorganisationen, benämnes förslagsvis personalfullmäktige. Personalfullmäktige skola vara anslutna till polismästardistriktsorganisationen. Inom varje polismästardistrikt skola av polispersonalen utses två fullmäktige, den ene av och bland polispersonalen i städerna och den andre av och bland polispersonalen på landsbygden; befattningshavare som är anställd för landsfiskalsdistrikt i dess helhet skall därvid anses såsom befattningshavare vid landsbygdens polisväsen, även om stad ingår i distriktet. För varje fullmäktig skola utses två suppleanter. Rösträtt skall tillkomma varje ordinarie polisman inom polismästardistriktet, tillhörande konstapels-, biträdande överkonstapels-, överkonstapels- eller kommissariegraden. Val skall förrättas för en period av fyra kalenderår. Valet skall ske med slutna sedlar. Blanketter till valsedlar skola genom polismästarnas försorg tillställas polischeferna, vilka i sin tur skola tillhandahålla dem för personalen. Polismästaren skall tillika bestämma och genom polischeferna kungöra dag, då rösträtt senast skall hava begagnats. Rösträtten skall utövas på det sätt, att röstberättigad å valsedelsblankett ifyller namnen på tre befattningshavare som han önskar skola ifrågakomma samt därefter till polischefen insänder eller inlämnar valsedeln, inlagd i ett särskilt valkuvert. Å en för ändamålet upprättad lista över de röstberättigade skall polischefen anteckna att rösträtt utövats. Sedan valtiden utgått, skall polischefen insända de slutna valsedlarna jämte nämnda lista till polismästaren. I närvaro av två vittnen skall polismästaren företaga röstsammanräkning, dels för städerna och dels för landsbygden. Den som härvid erhåller högsta antalet röster skall förklaras vald till fullmäktig och de två, som komina närmast därefter i röstetal, till förste respektive andre suppleant. Vid lika röstetal skall lotten skilja. Personalfullmäktige skola höras a) i tillsättningsfrågor som angå ordinarie polismansbefattningar till och med kommissaries grad inom polismästardistriktet; och b) över ansökningar från befattningshavare vid polismästardistriktets polisväsen om inträde i överkonstapelsklassen eller kommissarieklassen vid statens polisskola. Tillsättningsärende skall behandlas på det sätt, att polismästaren till det sammanträde, vid vilket polisfullmäktige skola höras över ansökningarna, kallar jämväl de båda personalfullmäktige. I kallelsen till sammanträdet skall angivas vilka som äro sökande. Vid sammanträdet skall redogörelse lämnas för vad handlingarna innehålla rörande de sökandes meriter samt för de lokala myndigheternas uppfattning i tillsättningsfrågan m. m. Personalfullmäktige skola äga deltaga i den överläggning som därefter äger rum. Däremot skola de icke deltaga i det yttrande, som skall avgivas av polisfullmäktige, utan meningen är, att personalfullmäktige i denna ordning skola erhålla möjlighet att innan detta yttrande och polismästarens yttrande avgivas framföra de synpunkter som från personalens sida anläggas på frågan. Av protokollet skall framgå vilken ståndpunkt personalfullmäktige intagit i ärendet.

209 Genomgång av konstapelsklassen i polisskolan kommer, såsom i det följande närmare skall klarläggas, att krävas för alla ordinarie konstapels- och fjärdingsmansbefattningar. Undervisningen i denna klass utgör därför ett led i den allmänna polisutbildningen. Inträdet i överkonstapelsklassen är däremot en fråga som äger nära samband med frågan om befordringsgången, enär genomgång av denna klass kräves för vinnande av befordran till befattning inom biträdande överkonstapels- och överkonstapelsgraderna. Detsamma är, såvitt angår befordran till kommissariegraden, fallet med tillträde till kommissarieklassen. På grund härav har utredningen funnit det skäligt, att personalfullmäktige tilläggas yttranderätt i avseende å ansökningar om inträde i överkonstapels- och kommissarieklassen. För sådant ändamål böra personalfullmäktige, då anledning därtill föreligger, kallas till sammanträde inför polismästaren, därvid i kallelsen bör angivas från vilka befattningshavare ansökningar inkommit. Kostnaderna för polisnämndernas, polisfullmäkt i g e s o c h p e r s o n a l f u l l m ä k t i g e s v e r k s a m h e t böra bestridas av statsmedel. Ledamot av polisnämnd bör erhålla rese- och traktamentsersättning enligt samma grunder som gälla för nämndeman. Detta innebär, att sådan ledamot skall vara hänförd till rese- och traktamentsklass II E i allmänna reglementet samt att traktamente skall utgå även till ledamot, som är bosatt å sammanträdesorten. Vad nu sagts har icke avseende å polischefen i dennes egenskap av ledamot i nämnden; för polischefen skola de för denne gällande allmänna ersättningsbestämmelserna vara tillämpliga, därvid deltagande i sammanträde med nämnden skall anses såsom en tjänsteangelägenhet. Till polisfullmäktig och personalfullmäktig bör utgå ersättning för uppdraget enligt de grunder som äro bestämda angående sådan ersättning för kommittéuppdrag, som bestämts i form av dagarvode. Polisfullmäktig och personalfullmäktig böra härjämte erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E; för dag då dagarvode åtnjutes skall traktamentsersättning dock ej utgå. Personalfullmäktigs deltagande i sammanträde bör anses såsom tjänstgöring i den befattning fullmäktigen innehar eller upprätthåller. För nedbringande av de med nämnds- och fullmäktigeinstitutionerna förknippade kostnaderna böra ärenden i den mån så lämpligen kan ske sammanföras för handläggning vid gemensamma sammanträden. Utredningen har räknat med, att för polisnämnderna i landsfiskalsdistrikten i allmänhet icke mer än ett regelbundet årligt sammanträde skall visa sig erforderligt, nämligen för behandling främst av förslaget till utgiftsstat. Därutöver måste sammanträden hållas för handläggning av sådana frågor, som icke lämpligen kunna uppskjutas för någon längre tid, varibland främst märkas tillsättningsfrågor. I landsfiskalsdistrikt med större poliskårer samt i de från landsfiskalsdistriktsorganisationen fristående städerna kommer av naturliga skäl en sammanträdesordning med tätare sammanträdesturer att bliva nödvändig; dessa turer få avpassas efter vad behovet å de olika orterna kommer att kräva. Med hänsyn till det system som i det följande kommer att föreslås i av14—440313. I

210 seende å tillsättningsärendenas handläggning inom polisstyrelsen synes en sammanträdesordning med fyra årliga sammanträden kunna antagas bliva i allmänhet lämplig för de större poliskårernas vidkommande. Detsamma torde bliva fallet med polisfullmäktige och personalfullmäktige. I detta sammanhang vill utredningen vidare framhålla, att i sådana polismästardistrikt, i vilka polismästarna tillika äro lokala polischefer i polismästarstäderna, frågor rörande polisväsendet i dessa städer lämpligen böra upptagas till behandling vid gemensamma sammanträden med polisnämnderna och polisfullmäktige samt i avseende å tillsättningsfrågor jämväl med personalfullmäktige.

Tjänstetillsättning, kompetensvillkor, tjänstledighet, förordnande av vikarie, disciplinär bestraffning- m. m. Den av utredningen föreslagna personalorganisationen inom polis- och åklagarväsendet framgår närmare av andra delen av betänkandet. Personalförteckning, upptagande ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, har intagits å s. 100—101 därstädes. Vid behandlingen av nu förevarande spörsmål följes denna förteckning; dock komma befattningshavarna att delvis sammanföras i annan ordning än som skett i förteckningen.

Befattningshavare Tid polisstyrelsen. Rörande t i l l s ä t t n i n g e n av befattningshavare vid polisstyrelsen torde följande böra framhållas. I överensstämmelse med vad fallet i regel är beträffande chefsbefattningarna för de allmänna verken skall rikspolischefen förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Jämväl befattningarna som polisdirektör och polisintendent skola med hänsyn till befattningarnas karaktär vara förordnandetjänster. Förordnandena skola meddelas av Kungl. Maj:t efter anmälan av rikspolischefen och avse en tid av högst sex år. De särskilda ledamöterna i styrelsen skola, på sätt tidigare framhållits, förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. Befattningarna som byråchefer för personalbyrån samt ekonomi- och kanslibyrån skola tillhöra löneplan A i civila avlöningsreglementet. Befattningarna skola tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av rikspolischefen. Befattningshavare i 24 och högre lönegrader i nämnda löneplan, med undantag av de i föregående stycke omförmälda, skola tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av polisstyrelsen i plenum. övriga till löneplan A hänförda befattningshavare skola antagas av polisstyrelsen. Ärendena skola vara pleniärenden, såvitt angår befattningshavare i 12 och högre lönegrader, medan antagningen av befattningshavare i 11 och lägre lönegrader skall handhavas av rikspolischefen.

211 Befattningshavare i 21 och högre lönegrader skola tillsättas genom fullmakt, övriga ordinarie befattningshavare skola tillsättas genom konstitutorial. Extra ordinarie befattningshavare skola antagas av polisstyrelsen, därvid rörande ärendenas fördelning mellan pleniärenden och chefsärenden skall gälla samma regel som nyss föreslagits i avseende å ordinarie befattningshavare. Motsvarande ordning skall jämväl följas vid antagning av extra befattningshavare. I vad angår de k o m p e t e n s v i l l k o r som skola gälla för befattningshavarna må anmärkas, att för polisdirektören och polisintendenten skola uppställas samma fordringar som nu gälla för landsfogde, i det följande benämnd polismästarkompetens. Sådan kompetens skall jämväl krävas för förste byråsekreteraren och byråsekreteraren å polisbyrån. Byråcheferna skola hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning. Chefen för personalbyrån skall därjämte hava förvärvat erfarenhet i handläggning av personalärenden och chefen för ekonomi- och kanslibyrån i frågor tillhörande verksekonomi i allmänhet. Examen varom nyss nämnts skall även hava avlagts av förste byråsekreterarna och byråsekreterarna å personalbyrån samt å ekonomi- och kanslibyråns kansliavdelning. Den till ekonomiavdelningen vid sistnämnda byrå knutne byrådirektören skall hava avlagt avgångsexamen från handelshögskola eller på annat sätt visat sig äga motsvarande utbildning samt tillika hava ådagalagt förfarenhet i upprättande av statförslag och verkställande av upphandling i enskild eller offentlig verksamhet. Kamreraren å ekonomiavdelningen skall besitta ingående såväl teoretiska som praktiska kunskaper i bokföring. För den å ekonomiavdelningen anställde byråsekreteraren skall krävas, att han avlagt examen inför juridisk fakultet. I fråga om b e v i l j a n d e a v s e m e s t e r e l l e r a n n a n l e d i g h e t s a m t f ö r o r d n a n d e a v v i k a r i e skola de för verksstyrelser i allmänhet gällande reglerna lända till efterrättelse. Erinras bör i detta sammanhang att polisdirektören skall vara ställföreträdare för rikspolischefen och att polisintendenten vid förfall för polisdirektören skall upprätthålla dennes befattning såsom chef för polisbyrån. Vid semester eller annan längre tjänstledighet för polisdirektören bör polisintendenten i regel förordnas som vikarie för polisdirektören. Rikspolischefen, polisdirektören, byråchef, särskild ledamot av polisstyrelsen eller suppleant samt polisintendenten skola f ö r f e l e l l e r f ö r s u m m e l s e i t j ä n s t e n svara inför Svea hovrätt. Annan befattningshavare vid polisstyrelsen skall vara underkastad styrelsens disciplinära bestraffningsrätt i överensstämmelse med de grunder som tillämpas inom de civila verken i allmänhet. Även i åtalshänseende samt i fråga om rätt för styrelsen att avstänga befattningshavare från tjänstgöring skola de inom verksorganisationen gängse bestämmelserna gälla. Ärenden rörande disciplinär bestraffning skola vara pleniärenden.

212 Högre befattningshavare inom p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t s o r g a n i s a t i o n e n oek den lokala organisationen. I avseende å t i l l s ä t t n i n g e n har utredningen till en början övervägt i vad mån sådana befattningar som enbart äro polismansbefattningar skola organiseras såsom fullmaktstjänster eller förordnandetjänster; befattningar vilka jämväl eller uteslutande äro åklagarbefattningar böra av naturliga skäl vara fullmaktstjänster. För att jämväl de rena polismansbefattningarna skola anordnas såsom fullmaktstjänster talar det förhållandet, att befattningshavarna i sin verksamhet i hög grad äro föremål för allmänhetens bedömande. Befattningshavarna, vilka på grund av verksamhetens art lätteligen kunna utsättas för oberättigad kritik, borde tillförsäkras det stöd som fullmakten skänker. Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att de befattningar som inrättats för polisverksamhetens ledning i de största städerna i riket äro synnerligen betydelsefulla. Med hänsyn härtill synes möjlighet böra beredas att utan särskild omgång kunna verkställa utbyte av befattningshavare, därest denne av en eller annan anledning visar sig mindre lämpad att upprätthålla befattningen. Utredningen har sålunda funnit avgörande skäl tala för att polismästarbefattningarna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt inrättas såsom förordnandetjänster. Motsvarande synpunkter göra sig i stort sett gällande i avseende å sådana intendentsbefattningar, vilkas innehavare närmast under polismästarna äro ansvariga för ordningens och säkerhetens upprätthållande inom vederbörande städer, nämligen ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna. Dessa befattningar böra jämväl tillsättas medelst förordnande. Övriga intendentsbefattningar inom polisväsendet äro däremot av mera administrativ natur, varför skäl icke synes föreligga att anordna dessa befattningar som förordnandetjänster. Polismästarbefattningarna i nyssnämnda städer samt ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna skola tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av polisstyrelsen. Ur allmän tjänstesynpunkt vore det lämpligast, om förordnandena meddelades att gälla tills vidare. Befattningar, vilka tillsättas i denna ordning, äro emellertid icke förenade med pensionsrätt, vilket däremot är förhållandet med befattningar, vilka tillsättas medelst förordnande för viss tid. Därest förordnandena å de ifrågavarande polismästar- och intendentsbefattningarna meddelades att gälla tills vidare, skulle befattningshavarna för att bevara rätten till pension nödgas kvarstå å sina tidigare innehavda ordinarie befattningar, vilka finge upprätthållas genom vikarier. Ett sådant system komme emellertid att medföra åtskilliga olägenheter för organisationen, helst som det gäller ett relativt stort antal befattningshavare. På grund härav torde förordnandena böra utfärdas för viss tid. Utredningen föreslår i detta hänseende samma bestämmelser som för förordnandetjänsterna i polisstyrelsen eller att förordnandena skola meddelas för en tid av högst sex år. Vad härefter angår befattningarna som polismästare tillika överåklagare skola dessa befattningar tillsättas av Kungl. Maj: t efter ansökning. Förf a-

213 ringssättet skall i huvudsak vara följande. Polisstyrelsen skall kungöra befattning till ansökan ledig. Efter ansökningstidens utgång skall polisstyrelsen översända ansökningshandlingarna till vederbörande länsstyrelse för yttrande. Sedan länsstyrelsens yttrande inkommit, skall polisstyrelsen översända handlingarna jämte eget utlåtande till justitiekanslersämbetet, som med eget yttrande skall insända handlingarna till Kungl. Maj:t. Består ett polismästardistrikt av delar av olika län, skall polisstyrelsen före avgivande av sitt utlåtande inhämta yttrande från samtliga berörda länsstyrelser. Samma grunder som föreslagits i avseende å polismästare tillika överåklagare skola gälla för tillsättning av stadsfiskaler vilka tillika äro polischefer. Kungl. Maj:t skall sålunda vara tillsättningsmyndighet och tillsättningen skall ske efter det länsstyrelsen, polisstyrelsen och justitiekanslersämbetet yttrat sig över ansökningarna; yttrande bör emellertid hava avgivits även av vederbörande polismästare och där särskild överåklagare finnes jämväl av denne. Vid tillsättning av stadsfiskal i Boden skall yttrande tillika inhämtas från kommendanten i Bodens fästning. Tillsättningen av förste stadsfiskaler tillika överåklagare skall likaledes handhavas av Kungl. Maj:t. Justitiekanslersämbetet skall kungöra befattning till ansökan ledig. Gäller det förste stadsfiskalsbefattningen i Stockholm, skall ämbetet inhämta yttrande över ansökningarna dels av överståthållarämbetet, dels av länsstyrelsen i Stockholms län och dels av polisstyrelsen. Härefter skall justitiekanslersämbetet med eget utlåtande insända handlingarna till Kungl. Maj:t. Över ansökningar till förste stadsfiskalsbefattning i Göteborg och Malmö skall justitiekanslersämbetet i motsvarande ordning inhämta yttrande från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län respektive Malmöhus län ävensom polisstyrelsen, varefter justitiekanslersämbetet med eget yttrande skall översända handlingarna till Kungl. Maj:t. Tillsättningen av biträdande förste stadsfiskal i Stockholm skall följa samma regler som tillsättningen av förste stadsfiskal i Stockholm; dock att yttrande från förste stadsfiskalen jämväl skall inhämtas. Samma grunder som angivits för förste stadsfiskal skola även i tillämpliga delar gälla för tillsättning av stadsfiskaler tillika överåklagare ävensom stadsfiskaler i Stockholm, Göteborg och Malmö samt biträdande stadsfiskaler i Stockholm och Göteborg; i avseende å länsstyrelsens yttrande skall iakttagas, att sådant yttrande skall inhämtas från länsstyrelsen i vederbörande län och vad angår befattningshavare vid åklagarväsendet i Stockholm från överståthållarämbetet. Vid tillsättning av befattningshavare som icke tillika är överåklagare skall jämväl överåklagaren avgiva yttrande i ärendet. Befattningarna som kanslipolisintendent, trafik polisintendent, polisassessor och polissekreterare skola ävenledes tillhöra de befattningar, beträffande vilka tillsättningsrätten skall tillkomma Kungl. Maj:t. Tillsättningen skall ske efter förslag av polisstyrelsen i plenum; i ärende angående tillsättning av intendentsbefattning skall före förslagets upprättande yttrande hava avgivits av överståthållarämbetet såvitt angår befattningshavare vid Stockholms poliskår och av vederbörande länsstyrelse såvitt angår befattningshavare vid

214 annan poliskår. Befattning skall kungöras till ansökan ledig av polismästaren. Efter ansökningstidens utgång skall polismästaren med eget yttrande insända ansökningshandlingarna till överståthållarämbetet respektive länsstyrelsen, om ärendet avser tillsättning av intendentsbefattning, men eljest till polisstyrelsen. Befattning som polissekreterare skall tillsättas medelst konstitutorial och de övriga befattningarna medelst fullmakt. Befattning som polisnotarie skall tillsättas medelst konstitutorial av polisstyrelsen i plenum efter förslag av polismästaren. Polismästaren skall kungöra befattning till ansökning ledig. I k o m p e t e n s h ä n s e e n d e skall för samtliga nu berörda befattningar med undantag av stadsfiskalsbefattningar i lönegraderna A 22—A 24 gälla, att befattningshavare skall besitta polismästarkompetens. För stadsfiskalsbefattningarna i nämnda lönegrader skall krävas distriktsåklagarkompetens. Genom den lönegradsplacering som föreslagits i andra delen av betänkandet har, såvitt stadsfiskalsbefattningarna angår, sålunda jämväl bestämts vilka behörighetsvillkor som skola gälla för de enskilda befattningarna. Vad beträffar de befattningar, för vilka polismästarkompetens föreskrivits, kan ifrågasättas, huruvida polisutbildning är erforderlig för sådana befattningar som enbart äro åklagarbefattningar. På motsvarande sätt kan tvekan råda, huruvida förfarenhet i åklagarverksamhet bör uppställas som behörighetsvillkor för de rena polismansbefattningarna. Till följd av den nära samhörigheten mellan polis- och åklagarväsendet lärer det emellertid vara av betydelse, att samtliga ifrågavarande befattningshavare besitta förfarenhet inom såväl polis- som åklagarväsendet. Förhandenvaron av ensartade kompetensvillkor är även en förutsättning för att ett lämpligt befordringssystem skall kunna uppbyggas och har jämväl sin betydelse vid ordnandet av vikariefrågan. Vid tjänstledighet för en polismästare inom ett polismästardistrikt, där stadsfiskal är överåklagare, kan det exempelvis befinnas lämpligt, att stadsfiskalen förordnas som vikarie för polismästaren och att en polissekreterare eller polisnotarie erhåller förordnande som vikarie för stadsfiskalenöveråklagaren. Överhuvud taget torde det vara fördelaktigt, alt samma formella behörighetsföreskrifter gälla för befattningshavarna i fråga. Uppmärksammas bör vidare att den för polismästarkompetensen erforderliga polisutbildningen och åklagar-utbildningen förvärvas under ett relativt tidigt stadium av tjänstgöringen inom organisationen. I fråga om b e v i l j a n d e a v s e m e s t e r e l l e r a n n a n l e d i g h e t s a m t f ö r o r d n a n d e a v v i k a r i e skola följande bestämmelser gälla. Polisstyrelsen skall äga bevilja polismästare och polismästare tillika överåklagare semester eller annan ledighet för högst 45 dagar under ett och samma kalenderår. Föreligger behov av längre tjänstledighet, skall ansökan därom göras hos Kungl. Maj:t. Vikarie för högst 45 dagar i följd skall förordnas av polisstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet, medan vikarie för längre tid skall förordnas av Kungl. Maj:t. Motsvarande bestämmelser skola gälla i avseende å polisintendent och polisassessor; dock att polissty-

215 relsens befogenhet att bevilja ledighet skall vara utsträckt till att omfatta en tid av högst 120 dagar årligen och att polisstyrelsen skall äga att i samråd med justitiekanslersämbetet förordna vikarie för högst sistnämnda antal dagar i följd. Frågor rörande semester eller annan ledighet för stads fiskal vilken tillika är polischef skola utan inskränkning handläggas av polisstyrelsen. Vikarie skall förordnas av polisstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet. I avseende å förste och biträdande förste stadsfiskal tillika överåklagare samt stadsfiskal tillika överåklagare skall justitiekanslersämbetet äga samma befogenhet att bevilja ledighet och förordna vikarie som tillkommer polisstyrelsen i fråga om polismästare; förordnande av vikarie skall ske i samråd med polisstyrelsen. Frågor om ledighet för längre tid än 45 dagar under ett och samma kalenderår och om meddelande av förordnande för vikarie för längre tid än 45 dagar i följd skola handläggas av Kungl. Maj:t. I vad angår stadsfiskal i Stockholm, Göteborg och Malmö samt biträdande stadsfiskal i Stockholm och Göteborg skall justitiekanslersämbetet utöva samma befogenheter i förevarande hänseenden som enligt vad ovan sagts skola tillkomma polisstyrelsen i fråga om stadsfiskal vilken tillika är polischef; vid ineddelande av vikarieförordnande skall ämbetet söka samråd med polisstyrelsen. Vad beträffar polissekreterare och polisnotarie skall polismästaren äga bevilja semester, såvida vikarie ej är erforderlig. Under samma förutsättning skall polismästaren jämväl äga bevilja polissekreterare eller polisnotarie annan ledighet under högst åtta dagar varje halvår. Finner polismästaren vikarie erforderlig eller avser ledigheten längre tid än nyss sagts, skall ansökan om ledigheten göras hos polisstyrelsen, som har att besluta i ärendet. Förordnande av vikarie skall i förekommande fall meddelas av polisstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet. Åtal för f e l e l l e r f ö r s u m m e l s e i t j ä n s t e n skall, såvitt angår polismästare, överåklagare eller polisintendent anhängiggöras inför hovrätt. Övriga här avsedda befattningshavare skola för tjänstefel svara inför allmän underrätt. Polissekreterare och polisnotarier skola vara underkastade disciplinär bestraffningsrätt av polisstyrelsen. Gentemot övriga befattningshavare skola åtgärder av disciplinär natur icke ifrågakomma; dock skall beslut om avstängning från tjänstgöring kunna meddelas, om så av förhållanden påkallas. Sådant beslut skall, såvitt angår befattningshavare med enbart åklagarverksamhet, meddelas av justitiekanslersämbetet och vad angår annan befattningshavare av polisstyrelsen. Befattningarna som e. o. polisnotarie och e. o. stadsfiskal skola vara rekryteringsbefattningar för de högre befattningarna inom organisationen. Tillsättningen skall omhänderhavas av polisstyrelsen och justitiekanslersämbetet i samråd; dock så att polisstyrelsen skall utfärda förordnande för e. o. polisnotarie och justitiekanslersämbetet för e. o. stadsfiskal. Förslag rörande tillsättning skall upprättas av polismästaren såvitt angår e. o. polisnotariebefattning och av överåklagaren såvitt angår befattning som e. o. stadsfiskal;

216 på motsvarande sätt skall befattning kungöras till ansökan ledig. För befattningarna skola gälla samma kompetensvillkor som för närvarande finnas föreskrivna för landsfogdeassistent. I likhet med vad fallet är med landsfogdeassistent skall befattningshavare vid första anställning placeras såsom extra tjänsteman i lönegrad Ex 18 med möjlighet att efter ett och ett halvt års anställning befordras till extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 19. Med tjänstgöring som extra polisnotarie eller extra stadsfiskal skall i och för vinnande av sådan befordran jämställas tjänstgöring såsom vikarie å befattning inom polis- och åklagarväsendet, för vars innehavande kräves att hava undergått tingsutbildning, ävensom efter första förordnandet som extra polisnotarie eller extra stadsfiskal infallande tjänstgöring under högst sex månader såsom vikarie för landsfiskal eller för stadsfiskal i stad som utgör eget åklagardistrikt. Anställningsförhållandena för de ifrågavarande befattningarna böra vara ordnade enligt vad som gäller för befattningshavare tillhörande civila ickeordinariereglementet; detta innebär bl. a. att extra polisnotarie och extra stadsfiskal skola kunna skiljas från tjänsten utan viss bestämd uppsägningstid medan entledigande av e. o. polisnotarie eller e. o. stadsfiskal av annan anledning än tjänstefel skall ske efter uppsägning, vilken såvitt möjligt bör äga rum senast tre månader före anställningens upphörande. Förordnandena skola icke meddelas enligt det för landsfogdeassistent gällande tidsbegränsade systemet utan på det för extra och extra ordinarie befattningshavare gängse sättet, d. v. s. tills vidare. I avseende å beviljande av semester eller annan ledighet samt förordnande av vikarie skola i tillämpliga delar gälla samma regler som ovan föreslagits beträffande polissekreterare och polisnotarie; dock skall i vad angår extra eller e. o. stadsfiskal överåklagaren fullgöra de befogenheter som tillagts polismästare och justitiekanslersämbetet de befogenheter som tillagts polisstyrelsen. Förordnande av vikarie skall ske i samråd med polisstyrelsen. Befattningshavare skall kunna skiljas från förordnandet, om han i sin tjänstgöring visat sig oskicklig, vårdslös eller försumlig. Beslut om skiljande från tjänsten skall meddelas av polisstyrelsen i fråga om extra eller e. o. polisnotarie samt av justitiekanslersämbetet i fråga om extra eller e. o. stadsfiskal. En fråga som påkallar uppmärksamhet är frågan om aspiranternas utbildning. Bestämmelsen att för befattningarna som e. o. polisnotarie och e. o. stadsfiskal skola gälla samma behörighetsvillkor som för landsfogdeassistentbefattning innebär, att vederbörande skall efter avlagd juris kandidatexamen hava förvärvat tingsutbildning samt genomgått s. k. polischef skurs. För tillträde till sådan kurs fordras, att sökanden fullgjort praktisk polistjänstgöring. Bestämmelser om vad denna utbildning skall omfatta eller hur den skall förvärvas ha på sätt i tidigare sammanhang framhållits icke utfärdats. Aspiranterna äro sålunda hänvisade till att på eget initiativ förskaffa sig denna utbildning. Vanligen sker detta genom tjänstgöring vid någon av de större poliskårerna. I praxis har följts den regeln, att utbildningen

217 skolat omfatta minst fyra månaders tjänstgöring vid kriminalpolisavdelning. Någon annan vägledning an att denna minimifordran uppställes finnes icke för de tingsutbildade juristerna vid inträde på banan. Aspiranterna få även i övrigt huvudsakligen på egen hand söka förvärva sig meriter för vinnande av anställning inom organisationen. Detta sker främst därigenom att de tjänstgöra såsom vikarier för stadsfiskaler vid semestrar eller andra ledigheter; endast ett fåtal aspiranter kunna erhålla sin utbildning genom tjänstgöring av mera stadigvarande natur vid någon större poliskår. Bristerna i den nuvarande organisationen sammanhänga ytterst med att polis- och åklagarväsendet är kommunalt organiserat; något enhetligt utbildnings- och rekryteringssystem har på grund härav svårligen kunnat åstadkommas. Vid anordnandet av en statlig polis- och åklagarorganisation bör denna brist avhjälpas. Aspirantutbildningen bör vara en angelägenhet, som är föremål för polisstyrelsens och justitiekanslersämbetets omedelbara omvårdnad. Utbildningen bör anordnas efter sådana normer, att aspiranterna erhålla en grundläggande utbildning i såväl polis- som åklagargöromål. En förutsättning för att aspirantutbildningen skall kunna organiseras på detta sätt är att handläggningen av frågor som angå tjänstledighet och förordnande av vikarie för de högre befattningshavarna inom organisationen är centraliserad till de myndigheter som skola övervaka utbildningen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår innebär utredningens förslag, att dessa frågor skola sammanföras hos polisstyrelsen och justitiekanslersämbetet och av dessa myndigheter handläggas i samråd. En annan förutsättning för systemets genomförande är att en aspirantkår uppbygges, vilken kan sägas tillhöra organisationen. Detta är emellertid icke möjligt med mindre de ekonomiska förutsättningarna för anordnandet av en sådan kår tillskapas. Uppenbart är att aspiranterna icke under den första tiden av sin tjänstgöring böra beredas utkomst i form av vikarieförordnanden utan att tjänstgöringen under en icke alltför kort tid bör anordnas såsom praktikanttjänstgöring. Även under den följande tiden kunna aspiranterna icke stadigvarande tillgodoses med vikarieförordnanden. Med hänsyn härtill har utredningen funnit det angeläget, att möjlighet till ekonomiskt bistånd under aspiranttiden beredes. Härvid har utredningen tänkt sig systemet böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med det system som tillämpas i hovrätterna. Detta innebär, att till förfogande för polis- och åklagarväsendet böra ställas ett antal arvoden, s. k. aspirantarvoden, att begagnas för ändamålet. Med beaktande av behovet av aspiranter och av de möjligheter till vikarieförordnanden som komma att förefinnas har utredningen beräknat, att åtminstone fem sådana arvoden böra ställas till förfogande. Arvodena böra disponeras av polisstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet och antagningen av aspiranter bör ske i samma ordning. Såsom villkor för att bliva antagen till aspirant bör gälla, att sökanden förvärvat tingsutbildning. I tjänsterättsligt hänseende böra aspiranterna anses tillhöra polisverket. Arvodena böra utgå efter 4 200 kronor årligen. I övrigt böra, i överensstämmelse med vad som gäller för fiskalsaspirant i hovrätt, för aspiranterna i tillämpliga delar gälla

218 de i civila icke-ordinariereglementet inom lönegraden Ex 12, löneklassen 9, meddelade bestämmelserna; dessa bestämmelser ha avseende å aspirants rätt till semester samt till arvode under sjukdom m. m. I likhet med vad nu är fallet bör det ankomma på Kungl. Ma,j:t att besluta om anordnandet av polischefskurs. Intagningen av elever till sådan kurs är däremot en angelägenhet som äger nära samband med aspirantutbildningen. P å grund härav torde uttagningen böra omhänd erna vas av samma myndigheter, som övervaka nämnda utbildning. Utredningen föreslår sålunda den ändring i ordningen för elevuttagningen, att denna uppgift skall i stället för av Kungl. Maj:t handhavas av polisstyrelsen i samråd med justitiekanslersämbetet. Med hänsyn till polischefskursens karaktär av utbildningskurs för vinnande av polismästarkompetens bör aspirant icke vara berättigad att under tiden för bevistandet av kursen uppbära fullt aspirantarvode. Arvodet bör i stället under denna tid utgå med belopp, som motsvarar två tredjedelar av aspirantarvodet. Efter samma grund bör arvode även utgå till elev, som för deltagande i kursen fått sluta eller avbryta vikarieförordnande eller annan med lön eller arvode förenad tjänstgöring vid polis- och åklagarväsendet; elev som är extra ordinarie eller ordinarie befattningshavare bör dock i överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller för sådan befattningshavare vid genomgång av utbildningskurs inom vederbörande verk äga åtnjuta oavkortad lön. Elev vid polischefskurs bör vidare vara tillförsäkrad rätt att utbekomma resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från kursen i enlighet med de bestämmelser, som vid tidpunkten för resan gälla för eleven. I detta sammanhang vill utredningen beröra en fråga, som sammanhänger med rekryteringen av juristbefattningar inom polis- och åklagarväsendet. I 20 § domsagostadgan föreskrives att för behörighet för tingsnotarie att mottaga vissa i stadgandet närmare angivna förordnanden må med tjänstgöring i domsaga till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad tjänstgöring under samma tid i hovrätt eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta två lagfarna ledamöter, eller såsom biträde åt landsfogde eller förste stadsfiskalen i Stockholm eller såsom biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund; enligt 52 § i stadgan må även tjänstgöring som enligt 20 § likställes med tjänstgöring i domsaga tillgodoräknas såsom merit för förvärv av tingsutbildning. Med hänsyn till utredningens förslag rörande överåklagarväsendets organisation böra dessa bestämmelser, såvitt angår tjänstgöring hos landsfogde eller förste stadsfiskalen i Stockholm, undergå sådan ändring, att de komma att avse tjänstgöring hos polismästare tillika överåklagare, förste stadsfiskal tillika överåklagare eller stadsfiskal tillika överåklagare. Utredningen h a r övervägt, om icke tjänstgöring, varom fråga är, borde kunna fullgöras jämväl hos polismästare, vilken icke är överåklagare. På grund av att sådan polismästare icke utövar verksamhet, vilken står i omedelbart samband med domstolsverksamhet, h a r utredningen emellertid icke funnit sig böra förorda en dylik anordning.

219 E n fråga som påkallar uppmärksamhet är vidare frågan om rekryteringen av de stadsfiskalsbejattningar, beträffande vilka distriktsåklagarkompetens skall gälla såsom behörighetsvillkor. Att anordna en särskild rekryteringsk å r för dessa befattningar torde med hänsyn till befattningarnas jämförelsevis ringa antal icke lämpligen böra ifrågakomma. Rekryteringsbehovet torde i stället kunna tillgodoses från landsfiskalsassistentkåren. Det lärer vidare kunna antagas, att e. o. polisnotarier och e. o. stadsfiskaler liksom ock landsfiskaler komma att anmäla sig som sökande till befattningarna, särskilt vad angår sådana befattningar som äro placerade i lönegraderna A 23 och A 24. Såsom tidigare framhållits skola landsfiskalerna bibehållas såsom befattningshavare vid landsstaten. Någon ändring i den ordning som gäller för landsfiskalernas tillsättning föreslås icke i annan bemärkelse, än att polisstyrelsen bör beredas tillfälle att yttra sig i tillsättningsärendena. Gången vid ärendenas behandling bör vara den, att länsstyrelsen sedan ansökningstiden gått till ända översänder ansökningshandlingarna, åtföljda av länsstyrelsens yttrande, till polisstyrelsen, som med bifogande av eget yttrande översänder handlingarna till justitiekanslersämbetet, varefter justitiekanslersämbetet insänder handlingarna jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t. Före avgivandet av sitt yttrande bör länsstyrelsen inhämta yttrande av vederbörande polismästare och om ärendet avser tillsättning av landsfiskalstjänst i distrikt, beläget inom polismästardistrikt med särskild överåklagare, jämväl av denne. På motsvarande sätt skall länsstyrelsen även i tjänstledighetsärende och ärende angående förordnande av vikarie för landsfiskal inhämta yttrande av polismästare och i förekommande fall av överåklagare. Polismästares och överåklagares yttrande skall jämväl inhämtas i ärende angående tillsättning av landsfiskalsassistent eller angående tjänstledighet och förordnande av vikarie för sådan befattningshavare. I detta sammanhang vill utredningen även framhålla, att det enligt utredningens mening icke bör vara uteslutet för poliskommissarie att vinna befordran till sådan polischefs- och åklagarbefattning, för vilken distriktsåklagarkompetens uppställes såsom behörighetsvillkor. Förutsättning härför skall — där sökanden icke besitter sådan kompetens — naturligen vara, att Kungl. Maj:t med hänsyn till övriga kvalifikationer hos sökanden finner skäl meddela dispens från kravet på nämnda kompetens.

Polispersonalen. Rekrytering m. m. Anordnandet av ett lämpligt system för polispersonalens rekrytering är en synnerligen betydelsefull fråga för organisationen. Det gäller att tillse, att garantier skapas för att personalen kommer att utväljas med största omsorg. Såsom framgår av redogörelsen för polisstyrelsens uppgifter skall det ankomma på styrelsen att meddela allmänna bestämmelser om antagning av icke ordinarie polispersonal. Härmed avses att styrelsen skall utfärda sådana föreskrifter som skola lända till efterföljd i avseende

220 å rekryteringen. Enligt utredningens förslag skall styrelsen vidare tillsätta all ordinarie polispersonal samt, i den mån tillsättningsrätten ej skall till komma underordnat organ, jämväl all icke ordinarie personal. På detta sätt h a r handhavandet av de spörsmål som sammanhänga med polispersonalens rekrytering och tillsättning sammanförts hos styrelsen. Utredningen har fun* nit denna åtgärd erforderlig och lämplig med hänsyn till vikten av att enhetliga principer komma att vinna tillämpning vid frågornas behandling. Härnedan lämnas till en början en översiktlig redogörelse för hur utredningen tänkt sig rekryteringssystemet skola anordnas. Därefter komma tillsättningsfrågorna att närmare behandlas. Den första tjänstgöringen vid polisväsendet skall fullgöras såsom poliselev. Ansökning om att bliva antagen till poliselev skall göras hos polischefen i sökandens hemort eller i den ort, där sökanden sedermera vill vinna anställning. Ansökningen skall göras å särskilt formulär. I ansökningen skola lämnas uppgifter bl. a. om sökandens utbildning samt om de anställningar sökanden innehaft ävensom om sökandens hälsotillstånd. Vid ansökan skola fogas åldersbetyg, intyg rörande fullgjord värnpliktstjänstgöring eller annan militär tjänstgöring samt de betyg över genomgångna utbildningskurser och intyg från arbetsgivare och andra personer, som sökanden finner sig böra åberopa. Polischefen skall föranstalta om att upplysningar rörande sökanden inhämtas från polischefen i den eller de orter, där sökanden vistats någon längre tid, samt från personer i övrigt, vilka kunna antagas äga kännedom om sökanden. Vidare skall polischefen införskaffa utdrag av straffregistret rörande sökanden. Därest sökanden varit stamanställd vid krigsmakten, skall tillika införskaffas uppgift huruvida sökanden varit ådömd disciplinstraff. Bestämmelser om att handlingar, varom nu är fråga, skola för ändamålet kunna infordras torde böra utfärdas. Sökanden skall personligen inställa sig hos polischefen på kallelse av denne. Härvid skall polischefen närmare höra sökanden på de punkter, dir ansökningshandlingarna äro i behov av komplettering. Sökanden skall av polischefen hänvisas till viss av polischefen bestämd läkare för undersökning, ö v e r denna undersökning, vilken skall inriktas på förhållanden av betydelse för bedömandet av sökandens lämplighet för polistjänst, skall intyg avgivas i enlighet med fastställt formulär. Kostnaden för läkarundersökningen skall bestridas av sökanden. Ansökningshandlingarna skola av polischefen översändas till polismästaren tillika med yttrande huruvida polischefen finner sökanden böra ifrågakomma till antagande eller icke. Därest under den förberedande undersökningens gång befinnes, att sökanden uppenbarligen är olämplig för polistjänst, skall förfaringssättet kunna förenklas. Personlig inställelse hos polischefen skall icke behöva ifrågakomma och icke heller läkarundersökning utan polischefen skall äga att till polismästaren insända ansökningshandlingarna med anmälan, att ansökningen enligt polischefens mening icke bör vinna bifall.

221 Allteftersom ansökningshandlingarna inkomma från polischeferna skall polismästaren underkasta handlingarna granskning. Därest handlingarna befinnas i något hänseende ofullständiga eller polismästaren av annan anledning finner ytterligare utredning påkallad till utrönande av sökandens lämplighet, skall polismästaren äga föranstalta om sådan utredning. Polismästaren skall vara befogad att avvisa sådana sökande som enligt polismästarens mening uppenbarligen icke böra antagas till elever. Ansökningshandlingarna från övriga sökande skola av polismästaren tillställas polisstyrelsen tilllika med polismästarens yttrande. Vad nu sagts avser handläggningen av ansökningar, vilka ingivits till lokal polischef vilken icke tillika är polismästare. De ansökningar som gjorts hos polischef vilken tillika är polismästare komma att av denne handläggas i egenskap av såväl polischef som polismästare. Antagningen av poliselever skall handhavas av en delegation. Denna skall bestå av chefen för styrelsens personalbyrå, rektorn för statens polisskola samt en av de särskilda ledamöterna i styrelsen; den senare skall utses av styrelsen. Rikspolischefen skall i den mån han finner erforderligt äga deltaga i delegationens arbete. Ärendena skola i delegationen föredragas av chefen för personalbyrån; denne skall i rikspolischefens frånvaro tillika leda delegationens förhandlingar. Avgörandena skola träffas efter omröstning med utslagsröst för rikspolischefen, om denne är tillstädes. Antagning av elever skall äga rum en gång varje halvår. Tidpunkterna skola avpassas på det sätt, att den praktiska elevutbildningen kan för varje grupp avslutas i lagom tid innan eleverna skola vinna inträde i polisskolan; härutinnan hänvisas närmare till det följande. Före varje antagningstillfälle skola de till styrelsen inkomna ansökningarna underkastas en förberedande granskning av delegationen. Härvid skall delegationen äga föranstalta om den ytterligare utredning, som delegationen kan finna erforderlig. Därest så finnes påkallat, skall delegationen kunna meddela föreläggande för sökande att underkasta sig läkarundersökning av en av delegationen angiven läkare. Även sådan undersökning skall bekostas av sökanden. Antagningen av elever skall föregås av vissa prov, till vilkas undergående sökandena skola inkallas genom delegationens försorg. Proven skola vara dels kunskapsprov och dels psykotekniska prov. Kunskapsproven skola avse utrönande av sökandenas färdigheter i svenska språket samt i räkning. Dessa prov skola vara skriftliga. Beträffande sökande, som genom examensbetyg eller på annat sätt styrkt sig äga nödiga insikter i de båda ämnena, skall delegationen äga meddela dispens från avläggandet av kunskapsprov. De psykotekniska proven, vilka skola avse att ådagalägga sökandenas iakttagelse- och uppfattningsförmåga m. m., skola företagas i den ordning, som vanligen brukar tillämpas vid anordnandet av sådana prov. Rörande dessa prov skall för varje sökande föras protokoll. Lämpligast vore, om de ifrågavarande proven kunde anordnas gemensamt för samtliga till samma grupp hörande sökande och då förläggas till Stockholm. Med hänsyn till de kost-

222 nåder som härigenom skulle uppkomma för åtskilliga sökande har utredningen emellertid funnit, att prov böra anordnas jämväl å orter utanför Stockholm, där större poliskårer finnas. Det torde böra ankomma på polisstyrelsen att bestämma de orter, där prov skola anordnas. Polisstyrelsen skall vidare meddela närmare bestämmelser om proven samt för varje tillfälle fastställa uppgifterna för proven i svenska språket och i räkning. Proven skola slå under ledning av polischefen på vederbörande ort. De skriftliga proven samt protokollen över de psykotekniska proven skola genom polischefens försorg insändas till polisstyrelsen. Med ledning av vad som framkommit genom proven och av vad ansökningshandlingarna utvisa skall delegationen verkställa antagning av poliselever. Härvid skall vid varje tillfälle antagas det antal elever, som polisstyrelsen bestämt. Beträffande de sökande, som icke antagits, skall delegationen för varje sökande meddela beslut huruvida ansökningen avslagits eller huruvida sökanden godkänts för antagning som elev men icke kunnat beredas plats vid tillfället. Delegationens beslut skall icke kunna överklagas. Därest ledamot av delegationen uttalar skiljaktig mening i avseende å viss sökande, skall beslutet rörande denne emellertid på ledamotens begäran underställas polisstyrelsens prövning; sådant ärende skall av styrelsen behandlas i plenum. Delegationen skall underrätta varje sökande om det beslut som fattats i anledning av dennes ansökan. Sökande som godkänts men icke kunnat beredas plats skall härvid anmodas att inkomma med besked, huruvida hans ansökan fortfarande skall äga giltighet. De antagna poliseleverna skola av delegationen fördelas mellan de olika polismästardistrikten. Vid fördelningen skola sökandenas önskemål om placeringen i görligaste mån tillgodoses. Hänsyn skall även tagas till de önskemål, som kunna hava framställts av vederbörande polischefer och polismästare. Det torde dock vara naturligt, att delegationen skall äga avvika från de sålunda uttalade önskemålen i den m å n detta visar sig erforderligt för fyllande av erforderligt behov av elever inom visst eller vissa polismästardistrikt. Besked om det polismästardistrikt, till vilket elev hänvisats, skall lämnas denne i samband med underrättelsen om hans antagande till elev. Elevernas utbildning skall till en början avse utbildning i praktisk polistjänst. Denna utbildning skall omfatta en tid av omkring ett år. Under det första halvåret skall utbildningen äga rum vid den största poliskåren inom polismästardistriktet eller alltså i allmänhet vid poliskåren i polismästarstaden. Undantag från denna huvudregel skall dock kunna meddelas av polisstyrelsen på det sätt, att utbildningen skall, därest så inom visst polismästardistrikt befinnes lämpligare, kunna försiggå även vid annan större poliskår. Genom denna utbildning, som sålunda skall vara gemensam för ett flertal elever, skola eleverna under ledning av erfarna förmän bibringas den första grundläggande kännedomen om praktisk polistjänstgöring. Under det andra halvåret skall utbildningen vara mera individuellt lagd. Eleverna skola därvid fördelas på olika poliskårer inom polismästardistriktet. Fördelningen skall verkställas av polismästaren och vid densamma skola elevernas

223 önskemål i största möjliga utsträckning beaktas. Elever som ämna utbilda sig för fjärdingsmansbanan eller eljest för tjänstgöring vid landsbygdens polisväsen skola sålunda hänvisas för utbildning inom lämpliga landsfiskalsdistrikt, medan övriga elever skola fördelas på poliskårerna i städer och samhällen. Under denna del av den praktiska utbildningen skall åt eleverna anförtros att mera självständigt, ehuru under förmans uppsikt, handlägga polisuppgifter av olika slag. Grunderna för hur den praktiska utbildningen skall äga rum skola fastställas av polisstyrelsen. Inom varje polismästardistrikt skall utbildningen planläggas av polismästaren; utbildningen skall även stå under dennes tillsyn. Den omedelbara ledningen av utbildningen skall handhavas av polischeferna och under deras uppsikt av därför lämpade befattningshavare vid poliskårerna. Polischeferna skola utfärda intyg rörande elevernas tjänstgöring. Sådant intyg skall innehålla uppgift om den utbildning eleven undergått samt vitsord om hur han förhållit sig under utbildningen. Polischefen skall därjämte i intyget uttala sin uppfattning om elevens lämplighet för polistjänst. Sedan eleverna på nu angivet sätt erhållit en förberedande utbildning i praktisk polistjänstgöring skola de genomgå konstapelsklassen i statens polisskola. Uttagningen av elever för detta ändamål skall handhavas av förenämnda delegation. Ansökning om att vinna inträde i konstapelsklassen skall ingivas till den polischef, där eleven vid tillfället tjänstgör, och vara åtföljd av det eller de intyg, som kunna hava utfärdats rörande den praktiska tjänstgöringen. Polischefen skall avgiva yttrande över ansökningen samt översända handlingarna till polismästaren, varefter denne med eget yttrande skall insända handlingarna till polisstyrelsen; för det fall att polismästaren tillika är lokal polischef och i denna egenskap handhar elevens utbildning, kommer förfaringssättet att undergå därav betingad förenkling. Uttagningen av elever till konstapelsklassen skall äga rum två gånger årligen och företagas å sådan tid, att eleverna i varje grupp kunna erhålla tillträde till den kurs i konstapelsklassen, som tager sin början närmast efter utgången av det för den förberedande praktiska utbildningen avsedda elevåret. Vid iittagningsärendenas behandling skall delegationen äga besluta, att elev icke skall berättigas att undergå utbildning i konstapelsklassen. Sådant beslut skall medföra, att eleven skiljes från polisbanan. Delegationen skall även äga besluta, att med genomgången av konstapelsklassen skall för viss elev tills vidare anstå. Dylik elev skall hänvisas att undergå ytterligare förberedande praktisk utbildning. Utbildningstiden skall dock icke kunna utsträckas längre, än att den sammanlagt omfattar högst två år, innan slutligt beslut meddelas för elevens vidkommande. Beslut om anstånd skall jämväl kunna meddelas av den anledning, att plats icke kunnat beredas vid den kurs varom fråga är. För de uttagna eleverna skall den praktiska utbildningen fortsätta intill dess kursen i polisskolan tager sin början. Delegationens beslut i uttagningsärende skall av eleven kunna överklagas hos polisstyrelsen. Sådant ärende skall även på begäran av ledamot av de-

224 legationen kunna genom underställning bringas under styrelsens prövning. Ärende, varom nu är fråga, skall vara pleniärende. Efter genomgången av konstapelsklassen skall elev kunna antagas till polisaspirant. Antagningen skall handhavas av polisstyrelsen j ämbetsmässig ordning. För att elev skall kunna antagas till aspirant skall fordras, att han erhållit minst huvudbetyget godkänd i konstapelsklassen. Elev, som blivit underkänd, skall skiljas från polisbanan. Därest elev på grund av sjukdom eller annan giltig orsak varit urståndsatt att följa undervisningen skall han dock kunna berättigas att på nytt genomgå konstapelsklassen. Aspiranterna skola i regel tjänstgöra inom samma polismästardistrikt som under elevtiden. Polisstyrelsen skall emellertid äga vidtaga de ändringar i avseende å placeringen som kunna påkallas av omständigheterna. Inom polismästardistrikten skola aspiranterna fördelas till tjänstgöring av polismästaren. Var och en skall tilldelas viss ort, stationeringsort, till vars poliskår hans verksamhet i första rummet skall vara förlagd; härvid skola aspiranternas önskemål i största möjliga utsträckning tillgodoses. Aspiranterna skola dock vara pliktiga att vid behov tjänstgöra även utom stationeringsorten; de skola i denna bemärkelse utgöra en reservkår för fyllandet av sådana mer eller mindre tillfälliga personalbehov, vilka kunna tillgodoses medelst polismän på aspirantstadiet. Tjänstgöringen skall i övrigt vara så anordnad, att aspiranterna beredas tillfälle att i praktiken omsätta de kunskaper som förvärvats i polisskolan. Aspiranterna på fjärdingsmansbanan skola företrädesvis fullgöra tjänstgöringen vid polisväsendet i landsfiskalsdistrikten. Från aspirantkåren skola ordningskonstapels- och fjärdingsmansbefattningarna rekryteras. Innan utredningen närmare berör den fortsatta rekryteringsgången torde vissa m e d r e k r y t e r i n g e n sammanhängande a l l m ä n n a s p ö r s m å l böra behandlas. Härvid märkes frågan om vilka villkor som böra uppställas för att sökande överhuvud skall kunna antagas till poliselev och sedermera vinna anställning vid polisväsendet. Utredningen har funnit, att normalinstruktionernas bestämmelser i avseende å extra poliskonstapel i reservpolisstad böra i huvudsak följas. Redogörelse för dessa bestämmelser har lämnats å sid. 105—106 i det föregående. Föreskrifterna att sökanden skall vara av viss minimilängd, hava god hälsa och lämplig kroppsbyggnad samt vara fri från lyten och kroppsfel torde böra ersättas med bestämmelse, att sökanden vid undergången läkarundersökning skall hava befunnits i fysiskt hänseende vara lämplig som polisman. Såsom tidigare nämnts skall sådan undersökning företagas enligt särskilt formulär; detta formulär bör vara så avfattat, att upplysningar lämnas i de avseenden som äro av betydelse för bedömande av sökandens lämplighet för polistjänst i förevarande bemärkelse. Med hänsyn till vikten av att polisorganisationen rekryteras med personer, mot vilka ur lojalitetssynpunkt anmärkningar icke kunna framställas, är det angeläget, att undersökning verkställes om sökandens allmänna inställning i medborgerligt hänseende. Till de allmänna kvalifikationsgrunder som uppställas torde därför böra fogas föreskrift om att sökanden skall vara känd för medborgarsinne. Något villkor i avseende å

225 civilstånd bör icke längre förekomma. De bestämmelser som gälla i fråga om skolbildning torde icke böra undergå annan ändring än som betingas av ändrade förhållanden inom skolorganisationen. För att kunna antagas till poliselev bör sålunda erfordras: att hava fyllt 21 men ej 28 år; att vid undergången läkarundersökning hava befunnits vara i fysiskt hänseende lämplig som polisman; att hava gott omdöme och lugnt sinnelag; att vara känd för ordentligt levnadssätt och pålitlighet samt medborgarsinne; ävensom att, om sökanden är eller varit fast anställd vid krigsmakten, hava genomgått i vederbörligt reglemente stadgade skolor och kurser för befordran till furir; eller att, därest sökanden icke har eller haft anställning vid krigsmakten, hava genomgått minst tre klasser å den femåriga realskolelinjen i allmänt läroverk eller minst två klasser å den fyraåriga realskolelinjen i allmänt läroverk eller minst två klasser i kommunal mellanskola, praktisk mellanskola eller högre folkskola eller ock hava genomgått åttaårig folkskola eller sjuårig folkskola jämte huvudkurs vid folkhögskola eller däremot svarande kurs vid annan utbildningsanstalt eller slutligen hava på annat sätt förvärvat jämförlig, för polistjänsten erforderlig allmänbildning. Tvekan kan råda, huruvida en så relativt hög minimiålder som 21 år bör fastställas. Anledningen till att denna ålder, vilken motsvarar myndighetsåldern, föreslagits är att sökanden bör ha nått en sådan mognad, att han redan från elevtidens början kan deltaga i praktisk polisverksamhet. Lämpligast torde för övrigt vara, att antagningen till poliselev sker först sedan sökanden fullgjort sin värnpliktstjänstgöring. Maximiåldern har bestämts med hänsyn till de krav på fysisk spänstighet, som polistjänsten ställer på sina utövare, samt till den förhållandevis låga pensionsålder som med anledning härav bör fastställas för befattningshavarna. Utredningen har emellertid tänkt sig, att polisstyrelsen skall äga rätt att i särskilda fall meddela undantag från åldersbestämmelserna, där detta låter sig göra utan olägenhet för organisationen. I vad angår minimilängd torde enhetliga bestämmelser icke böra uppställas för samtliga kategorier av befattningshavare. Spörsmålet sammanhänger med frågan om vilka förutsättningar i fysiskt hänseende som böra föreligga för olika slag av polistjänstgöring. Det är naturligt, att olika krav härutinnan kunna göra sig gällande allt efter tjänstgöringens olika karaktär. De speciella krav som kunna uppställas för vissa befattningar kunna icke tagas till utgångspunkt vid bestämmandet av de villkor, som skola gälla för att anställning överhuvud taget skall kunna vinnas vid polisväsendet, utan måste beaktas vid tillsättningen av de skilda befattningarna. I avseende å rekryteringen böra de bestämmelser uppmärksammas, som äro meddelade i kungl. cirkuläret den 11 september 1936 till statsmyndigheterna angående beredande av civilanställning åt visst militärmanskap. Enligt cirkuläret gäller, att vid tillsättande av statlig civil eller civilmilitär befattning 15— 440313. I

226 skall vid lika lämplighet i övrigt sökande, som innehar eller innehaft fast anställning vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning, beredas företräde framför sökande, som icke är eller varit anställd i statens tjänst. Företräde skall beredas sökanden även för det fall, att han överskridit den högsta levnadsålder, som kan vara fastställd för vinnande av anställning inom vederbörligt verk, under förutsättning att anställningen sökes senast två år efter avgången från militär beställning på aktiv stat. Har längre tid förflutit efter avgången, må sökanden det oaktat beredas företräde, om han styrker, att han använt överskjutande tid för genomgående av skola eller annan utbildningskurs i syfte att förvärva kompetens för den sökta anställningen. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om förordnande av vikarie å befattning eller anställande av extra personal. De ifrågavarande bestämmelserna komma att bliva tillämpliga för polisorganisationens del. På sätt i ett tidigare sammanhang anmärkts, anordnas för närvarande vid statens polisskola särskilda poliskurser för underbefäl, som ä m n a övergå i polistjänst, vilka kurser i merithänseende äro jämställda med polisskolans konstapelsklass. Efter genomgången av sådan kurs beredes vederbörande jämväl viss praktisk polisutbildning genom ett halvt års tjänstgöring vid statspolisavdelning; sådan tjänstgöring har dock med hänsyn till beredskapsläget inom krigsmakten icke anordnats under de senaste åren. Något särskilt utbildningssystem för personal som varit stamanställd vid krigsmakten torde icke lämpligen kunna bibehållas inom den statliga polisorganisationen. Personalen bör sålunda genomgå elev- och aspirantutbildning enligt de för polispersonalen i allmänhet gällande grunderna. Vid elevantagningen bör emellertid i enlighet med de grunder som angivas i cirkuläret företrädesrätt till anställning tillkomma sökande som varit stamanställd. En kategori befattningshavare som torde komma att utgöra ett lämpligt rekryteringsunderlag särskilt för fjärdingsmanstjänsterna äro de manliga skrivbiträdena å landsfiskalskontoren. Dessa befattningshavare erhålla genom sin tjänstgöring inom landsfiskalsdistrikten en ingående kännedom om landsbygdens polisväsen och om de arbetsuppgifter som ankomma på befattningshavarna vid detsamma. Å andra sidan torde det för en fjärdingsman eller annan polisman på landsbygden vara av betydelse att hava förvärvat praktisk förfarenhet i arbetet å landsfiskalskontor. En lämplig väg för den som vill utbilda sig för anställning vid polisväsendet på landsbygden torde därför vara, att aspiranten efter inhämtande av den för polistjänsten föreskrivna skolbildningen förskaffar sig anställning som skrivbiträde å landsfiskalskontor samt därefter, sedan han uppnått föreskriven ålder, vinner anställning som poliselev för att undergå elev- och aspirantutbildning i vanlig ordning. För särskilda fall torde i fråga om sådan elev i lämplig utsträckning dispens kunna av polisstyrelsen meddelas från den del av den praktiska elevtjänstgöringen som skall fullgöras efter avslutandet av den gemensamma tjänstgöringen. Detta innebär, att för elev, varom nu är fråga, elevtiden skulle kunna minskas med ett halvt år. Den nu skisserade anordningen synes även

227 vara ägnad att bidraga till en lämplig lösning av spörsmålet om de ifrågavarande skrivbiträdenas anställningsförhållanden. Ett viktigt spörsmål är frågan om de e k o n o m i s k a betingelser som böra gälla för personalen under elev- och aspirantutbildningen. Av stor betydelse är, att befattningshavarna icke nödgas ådraga sig så stora skulder, att deras förräntning och amortering kan medföra ett undergrävande av befattningshavarnas ekonomi. En sådan följd av utbildningssystemet skulle innebära en allvarlig fara för organisationen. Av vikt är även att rekryteringsbasen göres så vid som möjligt; med hänsyn härtill bör tillträdet till banan underlättas. Beaktas bör jämväl, att rekryteringen på grund av den jämförelsevis höga rekryteringsåldern sker från personalgrupper, som under icke obetydlig tid varit självförsörjande inom andra verksamhetsgrenar. I detta hänseende bör tillika uppmärksammas, att personalen för närvarande i regel erhåller avlönad anställning redan från början. Med hänsyn till dessa förhållanden torde personalen under utbildningstiden böra tillförsäkras vissa ekonomiska förmåner. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har utredningen funnit, att poliselev bör under elevtiden tillerkännas ett arvode om fem kronor om dagen. Ersättningen skall sålunda utgå med samma belopp som gäller för landsfiskalselev. Att på sätt som föreskrivits för landsfiskalselev begränsa arvodet till att utgå först efter viss tids provtjänstgöring torde icke böra ifrågakomma. Ej heller synes den för sådan elev gällande bestämmelsen, att arvodet skall utgå med lägre belopp, därest elev under provtjänstgöring kan bo i hemmet, böra införas för poliselev. Med hänsyn främst till den ålder som poliseleven uppnått, böra begränsningar av nu antytt slag icke vidtagas i avseende å dennes rätt att uppbära arvode. Till undvikande av missförstånd bör framhållas att arvodet skall utgå såväl under den praktiska polisutbildningen som under utbildningen i polisskolans konstapelsklass. Vidare bör anmärkas att resa som poliselev företager i och för genomgång av konstapelsklassen bör betraktas såsom tjänsteresa och eleven sålunda äga rätt att åtnjuta gottgörelse för av resan betingade kostnader enligt samma grunder, som föreslagits för poliselevs resor i tjänsten i allmänhet. Vad härefter angår polisaspirant skall sådan befattningshavare i tjänsterättsligt hänseende tillhöra kategorien extra tjänstemän enligt civila icke-ordinariereglementet. Polisaspirant skall vara hänförd till lönegrad Ex 5. Såsom i andra delen av betänkandet närmare klarlägges skola särskilda, från nämnda reglemente avvikande bestämmelser gälla för polisaspirant i fråga om tjänstedräkt samt ersättning för tjänsteresor. Tjänstetillsättning, kompetensföreskrifter m. m. Av utredningens förslag till personalorganisation framgår, att såväl extra som extra ordinarie ordningskonstapelsbefattningar komma att finnas inom organisationen. Såsom villkor för erhållande av sådan befattning skall gälla, att sökanden antagits såsom aspirant och därefter på sätt nedan sägs tjänstgjort viss tid inom polisväsendet. Antagningen av extra ordningskonstapel skall handhavas av polischefen. Aspirant skall efter sex månaders tjänstgöring från aspirantförordnandet vara behörig att vinna anställning som extra ordnings-

228 konstapel. Befattning skall genom polischefens försorg kungöras till ansökan ledig, Bland de sökande skall polischefen äga utvälja den som polischefen finner bäst lämpad. Aspirant som är anställd inom polismästardistriktet bör emellertid i regel givas företräde i förhållande till aspirant från annat polismästardistrikt. Antagningen av extra ordinarie ordningskonstapel skall ankomma på polisstyrelsen. Ärendena skola inom styrelsen handläggas i ämbetsmässig ordning. Vid sådana poliskårer, där extra ordningskonstaplar finnas, skall tillsättningen av extra ordinarie ordningskonstapelsbefattning icke behöva föregås av något ansökningsförfarande. Polischefen skall för polisstyrelsen anmäla ledigbliven befattning samt till befattningens erhållande föreslå den eller de extra ordningskonstaplar vid poliskåren som polischefen finner böra ifrågakomma. Anmälan skall, där polischefen icke jämväl är polimästare, insändas till polismästaren och av denne med eget yttrande tillställas polisstyrelsen. Därest styrelsen finner, att tillsättningen i visst fall icke lämpligen bör äga rum i nu nämnd ordning, skall styrelsen äga föreskriva, att befattningen skall tillsättas efter ansökan. Detta tillvägagångssätt skall alltid tilllämpas såvitt angår befattning vid poliskår, där icke jämväl extra ordningskonstapel finnes. Befattning skall kungöras till ansökan ledig av polischefen och tillsättningen skall äga rum, sedan polischefen och polismästaren avgivit yttrande över de sökande. Anställning som extra ordinarie ordningskonstapel skall i regel icke kunna vinnas förrän efter två års tjänstgöring från aspirantförordnandet. Därest den som befinnes böra erhålla ledig befattning icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor, skall h a n i avvaktan på att sådan behörighet förvärvas anställas såsom extra ordningskonstapel vid poliskåren; härför skall emellertid krävas att han uppfyller villkoret för erhållande av sådan befattning. Tillsättningen av extra polisman — vad härmed avses har närmare klarlagts å sid. 171 i det föregående — skall omhänderhavas av polischefen. Sådan befattningshavare skall anställas på kontrakt. Polisstyrelsen skall bestämma de villkor i ekonomiskt hänseende, som skola gälla för befattningarna, liksom ock de kompetenskrav, som skola uppställas. Bestämmandet härav skall ske i samband med beslut om befattnings inrättande. För likartade befattningar torde gemensamma bestämmelser böra utfärdas. Alla o r d i n a r i e p o l i s m a n s b e f a t t n i n g a r skola tillsättas av polisstyrelsen. Ledigbliven befattning skall kungöras av polischefen. Sedan ansökningstiden gått till ända, skall polischefen inhämta polisnämndens yttrande över de sökande. Härefter skall polischefen upprätta förslag till befattningens besättande. Med bifogande av detta förslag och av polisnämndens yttrande skall polischefen översända ansökningshandlingarna till polismästaren. Denne skall i ärendet inhämta yttrande av polisfullmäktige samt därvid tillika höra personalfullmäktige, varefter handlingarna, åtföljda av polismästarens yttrande, skola tillställas polisstyrelsen. Beträffande ärende, som angår befattning vid poliskår, där polischefskapet utövas av polismästaren, kommer såsom tidigare påpekats, förfaringssättet att undergå därav betingad

229 förenkling; sådant ärende bör företagas till handläggning vid gemensamt sammanträde med polisnämnden, polisfullmäktige och personalfullmäktige, varefter polismästaren-polischefen bör upprätta sitt förslag i ärendet. För behörighet att erhålla befattning som ordinarie ordningskonstapel eller ordinarie fjärdingsman skall i regel fordras, att sökanden tjänstgjort vid polisväsendet minst tre år efter aspirantförordnandet. I fråga om fjärdingsmansbefattning skall därutöver som behörighetsvillkor gälla, att sökanden vid genomgången av polisskolans konstapelsklass deltagit i undervisningen i ämnet exekutionsväsende och förvärvat minst betyget godkänd i detta ämne. Därest den som befinnes böra erhålla befattning som ordinarie ordningskonstapel eller ordinarie fjärdingsman icke uppfyller villkoret om viss tids tjänstgöring vid polisväsendet, skall han erhålla förordnande tills vidare på befattningen. Sådant förordnande m å dock allenast meddelas den som tjänstgjort vid polisväsendet minst ett år efter aspirantförordnandet. Befattningshavare, som i förevarande ordning uppehåller ordinarie befattning på förordnande, skall under förordnandet åtnjuta vikariatslön. Detta innebär, att avlöningen utgår enligt löneklassen närmast under den, som skulle hava gällt därest befattningshavaren varit ordinarie innehavare av tjänsten, samt att han i fråga om övriga avlöningsförmåner blir jämställd med ordinarie tjänsteman inom vederbörande lönegrad. Sedan befattningshavaren innehaft förordnandet under så lång tid som erfordras för att han skall hava förvärvat behörighet att erhålla befattningen, skall på framställning av polischefen konstitutorial i vanlig ordning utfärdas för befattningshavaren å befattningen. Tillsättningsärenden avseende ordinarie befattningar, varom nu varit fråga, kunna på grund av sitt antal i allmänhet icke lämpligen företagas till handläggning av polisstyrelsen i plenum. I regel skola ärendena därför behandlas i ämbetsmässig ordning. Styrelsens beslutanderätt skall sålunda utövas av rikspolischefen. Av styrelsen i plenum böra dock fastställas allmänna grunder, vilka skola lända till efterrättelse vid ärendenas behandling. Därest rikspolischefen i visst fall skulle finna, att avvikelse från dessa grunder bör äga r u m eller att tvekan föreligger i fråga om hur ärendet bör avgöras, skall ärendet av rikspolischefen hänskjutas till handläggning i plenum. Av utredningens förslag till personalorganisation framgår, att organisationen för den egentliga landsbygden kommer att — med undantag för de extra fjärdingsmannen — utgöras av ordinarie befattningshavare. På grund av förhållandena kan i motsats till vad fallet är i städer och samhällen befattningarna icke lämpligen uppdelas på ordinarie och icke ordinarie befattningar. Detta medför, att vid sidan av aspirantbefattningarna några särskilda rekryteringsbefattningar till de ordinäre befattningarna vid landsbygdens polisväsen icke komma att finnas. Särskilt för fjärdingsmansbefattningarnas vidkommande torde det kunna ifrågasättas, om detta förhållande är tillfredsställande. Utredningen har övervägt att för frågans lösning låta inrätta ett antal extra ordinarie befattningar, vilka skulle vara knutna till polismästardistrikten i deras helhet och avsedda såsom rekryteringsbefattningar främst inom landsbygdens polisväsen. Befattningarna skulle träda i stället för ett

230 motsvarande antal av de för landsfiskalsdistrikten avsedda aspirantbefattningarna. Inom varje polismästardistrikt skulle antalet befattningar bestämmas med hänsyn till vad förhållandena påkallade. Befattningshavarna skulle i första hand fördelas till tjänstgöring inom de mest arbetstyngda landsfiskalsdistrikten. De skulle även tagas i anspråk såsom vikarier vid semester eller annan ledighet för ordinarie befattningshavare. För sådant ändamål skulle de stå till förfogande inom hela polismästardistriktet. Härigenom skulle anordningen även komma att bidraga till en lämplig lösning av vikariefrågan inom landsbygdens polisväsen. Med hänsyn till att utredningen funnit den föreslagna aspirantorganisationen böra prövas till sina verkningar innan ytterligare åtgärder vidtagas ur rekryteringssynpunkt har utredningen dock icke ansett sig böra framlägga förslag om inrättande av befattningar av antytt slag. Det torde i stället böra ankomma på polisstyrelsen att, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits, vidtaga de organisationsåtgärder som kunna befinnas erforderliga i förevarande hänseende. Tillsättningen av befattning som extra fjärdingsman skall ske i samma ordning som föreskrivits beträffande ordinarie fjärdingsman. Extra fjärdingsman skall anställas på kontrakt, i vilket de för befattningen gällande villkoren skola intagas. Befattning som biträdande överkonstapel, polisuppsyningsman, kriminalkonstapel och överkonstapel skola tillsättas av polisstyrelsen i plenum. Såsom behörighetsvillkor för samtliga befattningar skall gälla, att sökanden genomgått överkonstapelsklassen i statens polisskola. I övrigt skola såsom villkor uppställas: för biträdande överkonstapelsbefattning, polisuppsyningsmansbefattning och kriminalkonstapelsbefattning: att sökanden tjänstgjort under minst ett år som ordinarie ordningskonstapel och (eller) ordinarie fjärdingsman; för överkonstapelsbefattning i lönegrad A 13: att sökanden tjänstgjort under minst två år som ordinarie befattningshavare i lägre tjänstegrad än överkonstapelsgraden; samt för överkonstapelsbefattning i högre lönegrad än lönegrad A 13: att sökanden tjänstgjort under minst två år som befattningshavare i biträdande överkonstapelsgraden; dock skall överkonstapel för att kunna placeras vid kriminalavdelning hava tjänstgjort under minst ett år som ordinarie kriminalkonstapel. De angivna kompetensföreskrifterna skola vara minimiföreskrifter. Vid de större poliskårerna torde sålunda särskilda bestämmelser kunna visa sig erforderliga främst vad angår den tjänstgöring som skall hava fullgjorts för vinnande av anställning i befälsgraderna. Vad härefter angår befattning som kommissarie har föreningen Sveriges poliskommissarier i en till utredningen ingiven framställning hemställt, att sådan befattning måtte tillsättas av Kungl. Maj:t. Såsom skäl har åberopats den ansvarsfulla ställning inom polisorganisationen som tillkommer kommissarierna. Vid övervägande av frågan har utredningen emellertid icke funnit tillräcklig anledning föreligga för att tillsättningsrätten i förevarande fall skall utövas av Kungl. Maj:t. Tillsättningen av befattning som kommis-

231 sarje skall sålunda ankomma på polisstyrelsen, inom vilken ärendena skola behandlas i plenum. Såsom behörighetsvillkor för befattning som kommissarie skall gälla, att sökanden skall hava genomgått kommissarieklassen i statens polisskola samt tjänstgjort under minst två år som ordinarie polisbefäl. 1 fråga om u t t a g n i n g e n a v e l e v e r t i l l ö v e r k o n s t a p e l s - o c h kommissarieklasserna skall gälla, att denna uppgift skall handhavas av polisstyrelsen och att ärendena skola vara pleniärenden. Uttagningen skall föregås av ett ansökningsförfarande enligt samma grundel som ovan angivits i fråga om konstapelsklassen. Innan polismästaren avgiver sitt yttrande över ansökning varom nu är fråga skall polismästaren emellertid inhämta personalfullmäktiges yttrande i ärendet. Genomgång av överkonstapelsklassen eller kommissarieklassen torde böra betraktas såsom deltagan de i sådan utbildningskurs vid verket som avses i 13 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. Befattningshavaren skall sålunda under studietiden vid polisskolan äga uppbära oavkortad lön. Vidare torde till befattningshavaren böra utgå resekostnads- och traktamentsersättning vid resa till och från överkonstapels- eller kommissariekurs. Befattning som polissyster skall tillsättas av polisstyrelsen såväl vad angår ordinarie som icke ordinarie befattning. Någon aspirantkår för befattningarnas rekrytering kan icke gärna anordnas; med hänsyn härtill bör polisstyrelsen jämväl omhänderhava antagningen av de extra befattningshavarna. Förfarandet vid tillsättningen skall såvitt angår icke ordinarie befattningshavare i tillämpliga delar följa samma regler som föreslagits beträffande tillsättning av extra ordinarie ordningskonstapel och såvitt angår ordinarie befattningshavare samma regler som föreslagits beträffande tillsättning av ordinarie ordningskonstapel. Ärendena skola av polisstyrelsen handläggas i ämbetsmässig ordning. Polissysterorganisationen är för närvarande oenhetlig såväl i vad angår de arbetsuppgifter, som ankomma å polissyster, som i fråga om de kompetensföreskrifter, som gälla för befattningarna. I avseende å polissysters a r b e t s u p p g i f t e r innehåller normalinstruktionen för polispersonalen den bestämmelsen, att det åligger polissyster att bevaka och omhändertaga kvinnor och barn, som för förseelser intagits på vederbörande polisstationer; att därest kvinna å polisstation skall underkastas kroppsrannsakan eller kroppsbesiktning verkställa sådan; att då sådant ifrågakommer till vederbörligt sjuk- eller barnbördshus avföra av polisen omhändertagen kvinna; att då fattiga eller hemlösa kvinnor och barn införas eller inkomma på polisstation taga omvårdnad om dessa samt så vitt möjligt bereda dem erforderlig hjälp; att omhändertaga barn, som införts eller inkommit å polisstation av anledning att de icke kunnat återfinna sina hem; samt att om polissyster å allmän plats iakttager kvinna eller barn som beltlar vidtaga den åtgärd som i anledning därav kan erfordras. De nu angivna uppgifterna, vilka huvudsakligen kunna anses såsom ordningspolisuppgifter, äro gemensamma för samtliga polissystrar. Normalin-

232 struktionens föreskrifter äro emellertid avfattade med hänsyn till de uppgifter som vid tidpunkten för instruktionens utfärdande ankommo å polissystrarna. Numera ha dessa uppgifter i viss omfattning utvidgats i vad angår polissystrarnas deltagande i kriminalpolisen åvilande göromål. Härvid h a r vid de olika poliskårerna olika bestämmelser vunnit tillämpning. Till belysande av frågan må följande framhållas. För polissystrarna i Stockholm gäller i avseende å den mera omedelbara kriminalpolisverksamheten en av överståthållarämbetet den 18 september 1930 utfärdad order. Enligt denna order tillkommer det polissyster att handhava följande uppgifter, nämligen att därest kvinna önskar göra anmälan om våldtäckts-, fosterfördrivnings- eller sedlighetsbrott mottaga och anteckna sådan anmälan; att vid utredning av brott av nyss nämnt slag hålla förhör med kvinnlig målsägare eller kvinnligt vittne, i båda fallen vare sig fråga är om fullvuxen kvinn.i eller om barn av kvinnokön; att närvara som vittne vid förhör med kvinna, som misstankes för brott eller lösdriveri; att närvara vid anhållande av kvinna, därest anhållandet icke äger rum å bar gärning, samt vid husrannsakan hos kvinna; ävensom att utföra den spanings- och övervakningsverksamhet, som kriminalpolisintendenten bestämmer. Såsom av bestämmelserna framgår hänför sig kriminalpolisverksamheten i främsta rummet till fall, som angå kvinna. Beträffande sysselsättningen med upptagande av anmälningar om brott gäller emellertid, att denna i praktiken utvidgats på det sätt, att polissyster, som tjänstgör å expeditionen för anmälningar om brott, icke enbart upptager anmälningar om de i ordern angivna brotten utan även i tur med de å expeditionen tjänstgörande kriminalkonstaplarna emottager anmälningar om brott av varjehanda slag. Vidare är uppgiften att deltaga i brottsutredningar såsom förhörsledare på det sätt utvidgad, att jämlikt arbetsordningen för kriminalavdelningen förhör med kvinnlig målsägare eller kvinnligt vittne skall såvitt möjligt hållas av polissyster oavsett brottets natur. Däremot håller polissyster icke förhör med för brott misstänkt person, även om denna ä r kvinna, utan polissysters medverkan vid sådant förhör är begränsad till att närvara som förhörsvittne. Enahanda är förhållandet vid förhör med för lösdriveri misstänkt kvinna. Vad beträffar föreskrifter om polissysters närvaro vid anhållande av kvinna eller vid husrannsakan hos kvinna gäller, att polissyster icke enbart är tillstädes vid sådan förrättning utan jämväl lämnar biträde vid densamma, i den mån detta påkallas av förhållandena. Slutligen kan nämnas, att polissyster även tilldelas sådana spaningsuppdrag, för vilkas utförande hon kan anses lämpad. De nuvarande arbetsuppgifterna för polissystrarna i Göteborg framgå av den för polispersonalen gällande instruktionen av den 26 mars 1938 och av order, som utfärdats av polismästaren. I instruktionen finnas upptagna dels de uppgifter som äro angivna i normalinstruktionen och dels följande uppgifter, nämligen

233 att verkställa eller närvara vid transporter av kvinnor; samt att i den mån arbetet i övrigt tillåter vara närvarande dels då kvinna önskar å kriminalstationen göra anmälan om våldtäkts-, fosterfördrivnings- eller sedlighetsbrott dels ock vid förhör å kriminalstationen med kvinna, som misstankes för brott eller lösdriveri, samt vid förhör med minderåriga flickor. Med stöd av från polismästaren meddelade tjänsteorder har utvecklingen lett därhän, att polissyster såvitt möjligt skall närvara vid alla förhör som hållas med kvinnor eller barn, vartill kommer, att ledningen av förhören överlämnas till polissyster, då så befinnes lämpligt. Särskilt i utredningar om sedlighetsbrott hållas förhören med kvinnor och barn å polissysteravdelningen vid kriminalpolisen. Polissystrarna ha jämväl sig ålagt viss spanings- och patrulleringsverksamhet för efterforskning av kvinnliga lösdrivare, övervakning av parker och andra platser där barn vistas o. s. v. Beträffande polissysterbefattningarna i övriga städer gälla i fråga om kriminalpolisverksamheten bestämmelser av växlande innehåll. I vissa städer, där polissysterbefattning inrättats under senare år, tillämpas den grundsatsen, att förhör med kvinnor och barn vid brottsutredningar, som mera omedelbart angå dem, i regel skola hållas av polissyster. Skillnad göres icke mellan förhör med för brott misstänkt kvinna å ena sidan och förhör med kvinnlig målsägare eller kvinnligt vittne å andra sidan. Ej heller göres skillnad i egentlig bemärkelse mellan olika slag av brott; av bestämmelserna framgår emellertid, att det i främsta rummet är vid utredandet av sedlighetsbrott, som polissysters medverkan skall tagas i anspråk. Nämnas kan vidare, att det enligt vissa instruktioner åligger polissyster att verkställa utredningar i barnavårdsoch fattigvårdsärenden. I detta sammanhang torde böra framhållas, att styrelsen för statens polisskola i skrivelse den 19 december 1939 till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande att närmare reglera de arbetsuppgifter inom polisväsendet, som böra tillkomma kvinnliga poliser, ävensom att upptaga frågan om de anspråk i utbildningshänseende, som böra ställas å aspiranter till kvinnliga polisbefattningar, liksom om den senare utbildning, som bör givas åt kvinnliga poliser. Styrelsens framställning har av chefen för socialdepartementet överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt utredningen lämnade uppdraget. Framställningen har föranletts av en av Fredrika-Bremer-Förbundet den 2 november 1939 hos styrelsen gjord anhållan, att styrelsen ville vidtaga åtgärder för åstadkommandet av utbildning av kvinnor till polistjänst. Till stöd för denna anhållan anfördes i förbundets skrivelse i huvudsak följande. Alltsedan kvinnor år 1908 anställdes såsom polissystrar vid Stockholms poliskår, hade förbundet verkat för att kvinnor skulle i större utsträckning och med ökade arbetsuppgifter komma till användning såsom befattningshavare inom polisen. Anledningen till förbundets strävanden i detta hänseende hade varit förbundets uppfattning, att kvinnliga poliser hade en viktig samhällelig uppgift att fylla, vilken i allmänhet icke kunde med samma resultat utföras av män, och att, även om

234 samma resultat skulle kunna vinnas av den manliga polisen, humanitära skäl talade för att i första hand kvirinliga befattningshavare handlade vissa ärenden särskilt rörande kvinnor och barn. Att därutöver kvinnor likaväl som män kunde handhava ett stort antal av de uppgifter, som i våra dagar tillkomme polisen, vore uppenbart. Särskilt ville förbundet i dessa avseenden framhålla polisens uppgifter av förebyggande och mera social natur såsom utredningar angående vanartad och sedeslös ungdom, ingripanden som föranleddes av lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, omhändertagande av sinnessjuka, undersökningar angående kvinnliga lösdrivare, uppgifter inom främlingskontrollen, inspektioner av hotell och pensionat, övervakande av parker och lekplatser m. m. Då utredningen övervägt frågan om den ställning polissystrarna böra intaga i den statliga polisorganisationen, har utredningen funnit följande synpunkter böra vara vägledande för frågans bedömande. Såsom huvudprincip för polissystrarnas verksamhet bör uppställas, att densamma i främsta rummet bör omfatta de göromål, som enligt normalinstruktionen tillkomma dem och som på sätt nyss antytts även handhavas av de nuvarande polissystrarna utan undantag. Vid bedömande av spörsmålet vilka uppgifter, som härutöver böra ankomma å polissyster, torde böra beaktas den omständigheten, att polissysterinstitutionen alltjämt bör utgöra en speciell organisation, avsedd främst för polisverksamhet bland kvinnor och barn. Göromålen böra fördenskull i stort sett begränsas till att omfatta uppgifter, som härleda sig ur denna verksamhet. Även med denna begränsning är det emellertid förenat med svårighet att avgöra uppgifternas omfattning. Det största intresset tilldrager sig härvid frågan om reglerandet av polissystrarnas deltagande i brottsutredningar. Under alla förhållanden torde det vara lämpligt, att polissyster, där sådan finnes, såvitt möjligt är närvarande som förhörsvittne vid förhör med kvinnor och barn. I vilken utsträckning det skall överlämnas åt polissyster att självständigt handhava brottsutredningar eller att tjänstgöra som förhörsledare synes däremot icke böra i instruktionsväg på förhand bestämmas. Systemet torde i stället böra utformas så elastiskt, att polisledningen lämnas möjlighet att i detta hänseende organisera arbetet efter vad som finnes lämpligast. Härigenom kan i erforderlig utsträckning hänsyn tagas till polissystrarnas olika fallenhet och kvalifikationer för utredningsgöromålen samtidigt som vägen lämnas öppen för tillgodogörandet av de erfarenheter, som kunna inhämtas under polissysterinstitutionens fortsatta utveckling. Med utgångspunkt från det anförda torde en instruktionsbestämmelse, avsedd att i förevarande hänseende ersätta normalinstruktionens föreskrifter, kunna givas den lydelse, att följande uppgifter skola åvila polissyster, nämligen att bevaka och omhändertaga kvinnor och barn, som intagits på vederbörande polisstation; att därest kvinna å polisstationen skall underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning verkställa sådan förrättning i den mån densamma icke verkställes av läkare; att såsom vårdare föra sjuk kvinna till läkare eller sjukvårdsinrättning samt verkställa transport av häktad, anhållen eller eljest omhändertagen kvinna till fångvårdsanstalt, skyddshem eller annan anstalt;

235 att då fattiga eller hemlösa kvinnor och barn införas eller inkomma å polisstationen taga vård om dessa samt så vitt möjligt bereda dem erforderlig hjälp; att omhändertaga vilsegångna barn; att om polissyster å allmän plats iakttager kvinna eller barn som bettlar vidtaga den åtgärd som i anledning därav kan erfordras; att av kvinna emottaga anmälan om våldtäktsbrott, fosterfördrivningsbrott eller sedlighetsbrott; att biträda vid anhållande av kvinna, därest anhållandet icke äger rum å bar gärning, samt vid husrannsakan hos kvinna; att såvitt möjligt närvara vid förhör å polisstation med kvinnor och barn samt att efter polischefens bestämmande leda förhör med kvinnor och barn; ävensom att i övrigt utföra de till polistjänsten hörande göromål, som kunna vara henne ålagda. De i de sex första momenten angivna uppgifterna utgöras av de nu i normalinstruktionen angivna; dock med vissa smärre, främst ur redaktionell synpunkt vidtagna ändringar. De övriga momenten innehålla de ytterligare uppgifter, som böra tillkomma polissystrarna. Bestämmelserna ha avfattats med tanke på att största möjliga utrymme skall lämnas för organisationens lämpliga utbyggnad vid de skilda kårerna. Föreskrifterna böra kompletteras med bestämmelser i arbetsordningar eller tjänsteinstruktioner, därvid detaljföreskrifter böra meddelas för de särskilda tjänsterna. Härigenom kommer organisationen på varje plats att erhålla den stadga som är önskvärd, utan att man är alltför bunden av instruktionsföreskrifter, gällande för befattningarna överhuvudtaget. Av det sagda framgår även att systemet medför möjlighet att inom de större kårerna träffa den anordningen, att vissa befattningshavare företrädesvis kunna begagnas för utredningsarbete och andra särskilda uppgifter inom kriminalpolisverksamheten, därvid de individuella förutsättningarna hos befattningshavarna böra vara avgörande. I fråga om k o m p e t e n s v i l l k o r e n för polissysterbefattning gäller, att kraven i normalinstruktionen uppställts efter två alternativa linjer. Enligt den ena linjen fordras genomgång av läroverk med normalskolekompetens jämte viss social utbildning. Vid tiden för instruktionens tillkomst anordnades av svenska fattigvårdsförbundet kurser för praktisk och teoretisk utbildning av föreståndarinnor vid fattigvårdsanstalter och barnhem. I instruktionen angives den sociala utbildningen skola omfatta en sådan kurs eller därmed jämställd eller högre social kurs. Fattigvårdsförbundets kursverksamhet, vilken sedan 1933 är begränsad till utbildning av föreståndarinnor vid fattigvårdsanstalter, har allenast vid ett tillfälle (år 1916) kommit till användning vid polissysterutbildningen. I den mån speciell förutbildning på det sociala området förekommit, har denna huvudsakligen ägt r u m vid socialinstitutet och omfattat s. k. socialpolitisk examen. Enligt den andra alternativa linjen kräves för anställning som polissyster att vara utexaminerad sjuksköterska samt att i social utbildningskurs hava erhållit undervisning i den del av läroämnena, som ej ingår i sjuksköterskekursen. Av det sagda framgår att enligt normalinstruktionen möjlighet till anställning som polissyster beretts dels för den som huvudsakligen undergått social utbildning och dels för den, vars utbildning i första hand hänfört sig till sjukvården.

236 Normalinstruktionens bestämmelser ha i oförändrad lydelse intagits i de för polispersonalen i Stockholm och Norrköping gällande instruktionerna. I övrigt h a vissa avsteg från bestämmelserna skett i de lokala instruktionerna. För att anställas som polissyster i Göteborg, Borås eller Kristianstad kräves sålunda dels att hava genomgått högre läroverk med normalskolekompetens eller på annat sätt hava förvärvat därmed jämställd allmänbildning samt dels att hava erhållit elementär utbildning i sjukvård och hava förvärvat praktisk erfarenhet av social verksamhet. Samma fordringar uppställas för polissysterbefattningen i Hälsingborg; dock att i fråga om skolbildning realexamen eller därmed jämförlig utbildning är tillräcklig. För polissystrarna i Malmö finnas beträffande kompetensvillkoren inga andra bestämmelser än ett uttalande år 1935 av stadsfullmäktige vid anställandet av den första polissystern. Enligt detta uttalande skall polissyster dels hava genomgått högre flickskola eller äga motsvarande utbildning och dels hava erhållit utbildning som sjuksköterska samt äga erfarenhet inom jämväl annan social verksamhet. Rörande de nuvarande polissystrarnas utbildning har upprättats bifogade tablå (Bil. T). Av tablån framgår dels att sjuksköterskeutbildningen är den övervägande bland befattningshavarna och dels att detta förhållande till stor del beror därpå, att samtliga polissystrar i Stockholm äga sådan utbildning. Frågan om de kompetensvillkor som böra uppställas för polissysterbefattning har under de senare åren i olika sammanhang varit föremål för diskussion. Härvid ha olika meningar uttalats. Å ena sidan har gjorts gällande, att polissystertjänsten vore av övervägande social natur och att utbildningen för den skull huvudsakligen borde läggas på det sociala planet, medan å andra sidan hävdats den uppfattningen, att sjuksköterskeexamen borde införas såsom obligatoriskt kompetensvillkor för tjänsten. Från skilda håll har starkt betonats vikten av att polissystrarna bibringades utbildning i polisskola; i samband därmed har uttalats den meningen, att för polissystertjänst borde fordras såväl social utbildning som utbildning i sjukvård, vilken senare dock icke behövde omfatta fullständig sköterskeutbildning. Till frågans belysande har utredningen inhämtat vissa uppgifter rörande den socialpolitiska examen, som avlägges vid socialinstitutet, samt rörande sjuksköterskeutbildningen. Den socialpolitiska examen omfattar ämnena nationalekonomi, statskunskap, samhällets hjälp- och skyddsverksamhet, socialhygien och psykologi samt en praktisk social kurs och förutsätter minst betyget med beröm godkänd i ett av ämnena, minst godkända kunskaper i övriga ämnen samt intyg om godkänt arbete på den praktiska kursen. Studietiden för examens avläggande utgör i regel omkring två år. För inträde vid institutet finnas icke några formella bestämmelser i avseende å skolbildning fastställda. Däremot fordras praktisk erfarenhet från det sociala arbetsområdet. Härvidlag tages viss hänsyn till sökandens övriga meriter. Av sökande med studentexamen fordras i allmänhet ett å två års praktik och av sökande med realexamen eller avgångsbetyg från högre flickläroverk en förberedelsetid av tre till fyra år, därav någon tid i teoretiska studier. Beträffande övriga

237 sökande avgöres praktikens omfattning i varje särskilt fall. Förberedelsetjänstgöringen kan anpassas efter den verksamhet, för vilken aspiranten ämnar utbilda sig. Institutet har för detta ändamål upprättat förslag till praktisk utbildning för olika fall. För den som efter genomgång av institutet ämnar ägna sig åt arbete inom fattigvården, alkoholistvården, fångvården eller polisväsendet angives såsom lämplig förpraktik dels arbete i hemgård el. dyl., i sjukvård, (sinnessjukvård, lasarett eller sjukstuga) och i annan anstaltsvård (skyddshem, alkoholistvård, fängelse, arbetshem) och dels sex månaders byråarbete (fattigvårds- eller socialvårdsbyrå, social avdelning vid kommunalkontor, skyddsvärn, nykterhetsnämnd eller arbetsförmedling). Såsom lämpligt framhålles, att i sjukvårdsutbildningen ingår tjänstgöring vid sinnessjukhus och vid någon socialmedicinsk institution. Av det anförda framgår att utbildningstiden för socialpolitisk examen kan beräknas utgöra tre till fyra år från studentexamen och fem till sex år från realexamen eller examen med normalskolekompetens. Till jämförelse kan nämnas, att den tidigare genom svenska fattigvårdsförbundet anordnade kursen, vilken finnes upptagen som kompetensvillkor för polissysterbefattning enligt normalinstruktionen, omfattade en tid av åtta a nio månader samt att för inträde vid sådan kurs krävdes omkring tre års praktisk tjänstgöring vid sociala inrättningar. Sammanlagda utbildningstiden omfattade sålunda icke fullt fyra år. Vad härefter sjuksköterskeutbildningen angår gäller, att avläggandet av sjuksköterskeexamen för närvarande kräver en tid av tre år, under det att utbildningstiden vid tidpunkten för normalinstruktionens tillkomst var två år. Rörande inträdesfordringarna har inhämtats, att vid Röda Korsets sjuksköterskeskola kräves bland annat, att sökanden »åtnjutit god skolundervisning, helst motsvarande normalkompetens». Undervisningen vid skolan är så ordnad, att utbildningen under det första året är gemensam för alla elever men därefter bedrives efter skilda linjer för olika arter av sjukvård. Den som vill utbilda sig i vanlig sjukvårdstjänst får sin fortsatta utbildning huvudsakligen förlagd till lasarett och andra kroppssjukhus, under det att den som vill ägna sig åt sinnessjukvård utbildas genom tjänstgöring å sinnessjukhus och psykiatriska anstalter. Under senare år har jämväl tillkommit utbildning för mera allmän social sjukvårdstjänst, lämpad för distriktssköterskor, skolsköterskor, sköterskor för industrier m. m. Elever som ämna utbilda sig för sådana befattningar få förutom utbildning i kroppssjukvård jämväl genomgå utbildning i epidemisjukvård, sinnessjukvård, alkoholistvård och barnavård. Efter sjuksköterskeexamen få de även i regel genomgå en vid skolan anordnad social påbyggnadskurs. Detta är sålunda fallet med distriktssköterskorna. Från skolan har upplysts, att förutsättningar torde föreligga för att — huvudsakligen efter mönster från distriktssköterskeutbildningen — anordna utbildningen av sjuksköterskor för polissystertjänsten på ett för denna verksamhet speciellt lämpat sätt. Förutom utbildning i vanlig sjukvård och i annan för polistjänsten betydelsefull sjukvård — häribiand sinnessjukvård — skulle jämväl viss del av utbildningstiden kunna anslås till praktisk tjänstgöring vid

238 någon social inrättning som kunde befinnas lämplig ur polissynpunkt. En sådan anordning finge emellertid underställas medicinalstyrelsens godkännande. Enligt u t r e d n i n g e n s mening är såväl den sociala utbildningen som sjukvårdsutbildningen av betydelse för tjänsten. Att fordra fullständig utbildning på båda områdena skulle emellertid föra alltför långt. Å andra sidan har utredningen icke funnit det lämpligt att på sätt som skett i instruktionerna för vissa befattningar uppställa krav på såväl social utbildning som sjukvårdsutbildning men begränsa kravet till att avse allenast elementär utbildning. I detta hänseende må bland annat framhållas, att några för tillgodoseendet av ett sådant kompetenskrav lämpade kurser icke finnas anordnade vare sig inom socialvården i allmänhet eller inom sjukvården. Den bästa lösningen av frågan har därför synts utredningen vara att bibehålla den nuvarande normalinstruktionens alternativa system. Härigenom beredes även möjlighet att vid de poliskårer, där flera polissystrar finnas anställda, besätta vissa tjänster med befattningshavare, vilkas utbildning är av övervägande social natur, och vissa tjänster med sjuksköterskeutbildad personal. Det torde emellertid icke vara lämpligt att alternativt fordra enbart socialpolitisk examen eller sjuksköterskeexamen. Ur tjänstesynpunkt är det önskvärt, att befattningshavarna äga viss praktisk förfarenhet i såväl sjukvård som social verksamhet. Härtill kommer, att utbildning i sinnessjukvård jämväl bör ingå i fordringarna. Av sökande med socialpolitisk examen bör fordras viss tids utbildning i allmän sjukvårdstjänst och av sökande med sjuksköterskeexamen viss tids tjänstgöring inom social verksamhet, varjämte i båda fallen bör krävas viss tids tjänstgöring inom sinnessjukvården. Tiden torde böra bestämmas till sex månaders sjukvårdstjänst för sökande med socialpolitisk examen och till tre månaders tjänstgöring i social verksamhet för sökande med sjuksköterskeexamen, under det att tiden för tjänstgöringen inom sinnessjukvården torde böra omfatta fyra månader. I samtliga fall skall gälla, att tjänstgöringen skall anses fullgjord i den mån den ingår i examensutbildningen. Av den ovan lämnade redogörelsen för de båda examina framgår, att möjlighet synes föreligga till att inrymma särutbildningen i utbildningen för examen. För anställning som extra polissyster skall sålunda enligt utredningens förslag krävas, att sökanden antingen avlagt socialpolitisk examen och undergått praktisk utbildning under sex månader i allmän sjukvård och under fyra månader i sinnessjukvård eller ock avlagt sjuksköterskeexamen och undergått praktisk utbildning under tre månader i social verksamhet och under fyra månader i sinnessjukvård. Den utbildning som erfordras utöver examen skall sökanden dock anses ha fullgjort, i den mån utbildningen ingår i utbildningen för examen. Vad nu sagts har avseende å de kompetensvllkor, som i allmänhet skola gälla för befattningarna. Med hänsyn till att lämplig utbildning för polissystertjänsten även torde kunna vinnas genom praktisk verksamhet, inom sjukvård och annan socialvård, bör polisstyrelsen emellertid äga en vid-

239 sträckt befogenhet att i särskilda fall meddela dispens från de uppställda kraven på examensmeriter. För vinnande av anställning som extra ordinarie eller ordinarie polissyster bör utöver fordringarna för extra polissysterbefattning krävas, att sökanden genomgått u t b i l d n i n g i p o l i s s k o l a . Beträffande denna utbildning har från kvinnligt föreningshåll hävdats den meningen, att utbildningen i det stora hela borde vara densamma som för konstaplarna. Tillträde till konstapelsklassen skulle sålunda lämnas polissystrarna; dock skulle vissa mindre modifikationer vidtagas i kurserna. I vart fall skulle utbildningen så anordnas, att den meriterade för fortsatt utbildning till kriminalkonstapelstjänst eller alltså för genomgång av överkonstapelsklassen. Den sålunda ifrågasatta utbildningsplanen synes emellertid böra ställas på framtiden; på sätt tidigare framhållits bör frågan om ett vidgat arbetsfält för polissystrarna inom kriminalpolisen lösas efterhand sedan en mera allmän erfarenhet vunnits av polissysterinstitutionens verksamhet. Med hänsyn härtill torde polissystrarnas fackutbildning för närvarande böra ordnas medelst en för polissystrarnas nuvarande arbetsuppgifter lämpad utbildningskurs. Sådan kurs har jämlikt statsmakternas beslut under innevarande höst anordnats vid statens polisskola. Utredningen föreslår, att utbildningen i polisskola för polissystrarna anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med den plan som ligger till grund för denna kurs; dock böra naturligen erfarenheterna av kursen tillgodogöras vid anordnandet av framtida kurser. Utredningens förslag innebär sålunda en utbildning i polisskola för polissystrarna under en tid av omkring tre månader. Genomgången av utbildningskursen i polisskolan bör i regel äga rum sedan vederbörande vunnit anställning som extra polissyster. Med hänsyn till att sådan kurs allenast torde komma att anordnas med vissa års mellanrum, bör tillträde till kursen emellertid beredas även för annan sökande som fyller de för vinnande av anställning som extra polissyster stadgade kompetensvillkoren. Uttagningen av elever skall handhavas av polisstyrelsen. Ansökan om tillträde till kurs skall av extra polissyster ingivas till polischefen och av annan sökande göras omedelbart hos styrelsen. Extra polissyster bör under tiden för bevistandet av kurs vara berättigad uppbära arvode i enlighet med de regler som skola gälla för poliselev d. v. s. med fem kronor om dagen. Vidare bör hon äga åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning vid resa till och från kursen. För anställning som extra polissyster bör icke uppställas krav på viss tids tjänstgöring vid polisväsendet. Anställning som extra ordinarie polissyster bör däremot i regel icke vinnas förrän efter minst två års sådan tjänstgöring och anställning som ordinarie polissyster tidigast efter tre års tjänstgöring. Därest sökande som finnes böra erhålla extra ordinarie eller ordinarie befattning icke skulle fylla villkoren antingen på grund av att sökanden icke genomgått kursen i polisskolan eller icke tjänstgjort erforderlig tid vid polisväsendet eller på grund av båda dessa anledningar, skall sökanden i avvaktan på att förefintligt hinder undanröjes anställas såsom extra polissyster. Tillsättningen

240 av polissysterbefattning vid poliskår, där allenast ordinarie befattning linnes, kommer sålunda i regel att tillgå på det sätt att sökanden till en början antages som extra befattningshavare. Under den tid befattningshavaren ä r anställd i denna ordning skall befattningshavaren genomgå kursen i polisskolan. Sedan behörighet för den ordinarie befattningen i övrigt vunnits, skall befattningshavaren på hemställan av polischefen erhålla konstitutorial på befattningen. Endast därest sökanden är ordinarie eller för befattningen behörig icke ordinarie befattningshavare vid annan poliskår, kan befattningen omedelbart tillsättas. Den centralisering av tillsättningsärendena som innefattas i utredningens förslag kommer att medföra en icke oväsentlig arbetsbelastning för polisstyrelsen. Förhållandena torde påkalla, att ett visst system för ärendenas behandling utbildar sig. Ett sådant system synes erforderligt icke enbart av hänsyn till arbetets behöriga gång inom styrelsen utan även för åvägabringandet av en lämplig ordning för ärendenas handläggning hos polischeferna och polismästarna samt hos nämnds- och fullmäktiginstitutionerna. Utredningen har tänkt sig den anordningen, att tillsättningsärendena böra av styrelsen regelmässigt företagas till handläggning kvartalsvis. Tillsättning skall sålunda i allmänhet ske med den förste i varje kvartal som tillsättningsdatum. Från denna ordning bör avsteg naturligen äga rum i fråga om brådskande tillsättningsärenden. Även i sådana fall, då en tillämpning av förfaringssättet skulle medföra, att avgörandet av ett tillsättningsärende bleve till nackdel för befattningshavaren alltför mycket fördröjt, bör undantag kunna göras. Det föreslagna systemet bör vinna efterföljd även i avseende å ärendenas behandling hos polischeferna och polisnämnderna vid de större poliskårerna samt hos polismästarna och fullmäktiginstitutionerna. Dessa organ böra sålunda i regel en gång i kvartalet företaga ärenden, varom nu är fråga, till handläggning. Systemet bör tillika så ordnas, att tillsättningsärendena till befrämjande av arbetets jämna gång inom styrelsen inkomma till styrelsen något så n ä r jämnt fördelade på kvartalens olika månader. På sätt tidigare framhållits har utredningen räknat med att en sammanträdesordning, omfattande fyra sammanträden om året, d. v. s. ett sammanträde i kvartalet, skall visa sig lämplig för de ifrågavarande myndigheterna. Tjänstledighet och förordnande av vikarie. För normalinstruktionens bestämmelser i förevarande hänseende har redogörelse lämnats å sid. 108 i det föregående. Enligt dessa bestämmelser tillkommer det såvitt angår stad polischefen att bevilja semester och annan ledighet för polispersonalen samt i fall av behov förordna vikarie. I dessa föreskrifter torde annan ändring icke vara påkallad, än att polischefens befogenheter böra på visst sätt till tiden begränsas. Utredningen föreslår, att polischefen skall äga bevilja befattningshavare, varom nu är fråga, ledighet och i fall av behov förordna vikarie för högst 60 dagar under ett och samma kalenderår. Uppkommer fråga om längre tjänstledighet, skall ärendet handläggas av polisstyrelsen, som jämväl i sådant fall skall meddela förordnande av vikarie.

241 Vad landsbygden beträffar äro befogenheterna för polischefen för närvarande mer inskränkta än för polischef i stad. Någon anledning att bibehålla denna anordning torde icke förefinnas; uppmärksammas bör i detta sammanhang att åtskilliga polischefers tjänstgöringsdistrikt omfatta såväl stad som landsbygd. Enligt utredningens förslag skola sålunda samma regler som ovan föreslagits beträffande stad gälla även för landsbygden. De befogenheter att bevilja tjänstledighet av viss kortvarigare beskaffenhet som tillkomma polisintendent och poliskommissarie böra fortfarande äga bestånd. Likaså bör möjlighet förefinnas att i lokala tjänsteinstruktioner tillerkänna överkonstapel vissa befogenheter i ifrågavarande avseende. Vid de större poliskårerna torde i regel vikarie icke böra förordnas, då befattningshavare i konstapelsgraden åtnjuter semester eller annan mera snart övergående ledighet. I likhet med vad nu är fallet måste dessa kårer vara så organiserade, att sammansättningen beräknats med hänsyn tagen till att arbetet skall kunna fortgå oberoende av semesterledighet eller annan normalt förekommande ledighet bland personalen; till följd härav äro semesterturerna för personalen fördelade över hela året. Vid dessa kårer torde för övrigt polisaspiranter i regel komma att finnas, vilka vid behov kunna begagnas såsom ersättare för tjänstledig personal. Vad de mindre poliskårerna samt polispersonalen på landsbygden beträffar torde däremot vid tjänstledighet för befattningshavare vikarie i allmänhet komma att visa sig erforderlig; naturligen bör även här återhållsamhet tillämpas i avseende å meddelande av vikarieförordnande. I den mån extra ordinarie befattningshavare icke finnes att tillgå för vikarietjänstgöring bör den regelbundna ordningen vara, att polisaspiranterna, därav naturligen i första hand de äldre aspiranterna, utnyttjas för ändamålet. På sätt tidigare framhållits h a r utredningen vad landsbygdens polisväsen angår även övervägt inrättandet av särskilda extra ordinarie befattningar inom polismästardistrikten med uppgift bland annat att tillgodose behovet av lämpliga vikarier för fjärdingsmannen. För vikarie å befattning inom befälsgraderna torde i regel böra fordras samma kompetens som för ordinarie befattningshavare. Polisstyrelsen torde dock böra äga rätt att för särskilda fall meddela dispens från denna bestämmelse. Disciplinär bestraffning m. m. I förarbetena till gällande polislagstiftning anfördes att med hänsyn till den tjänsteställning, som föresloges för befattningshavarna vid polisväsendet, skulle det kunna ifrågasättas att, i överensstämmelse med vad som gällde för statstjänstemännen, överlämna den disciplinära bestraffningsrätten till närmaste överordnade chefsmyndighet. Emellertid talade polispersonalens synnerligen vanskliga ställning, som lätt utsatte den för klander och misstankar för felaktigt förfarande i tjänsten, för att söka låta den allmänna medborgerliga uppfattningen medverka vid bedömandet och därigenom avlägsna varje fruktan för godtycke, för slapphet eller alltför stor stränghet. Även den omständigheten, att klandervärt leverne behandlades såsom tjänstefel, kunde motivera ett undantagsförande. Därmed 36—440373. 1

242 kunde man också på denna punkt vinna samverkan mellan det statliga och det kommunala inflytandet. Med föranledande av dessa skäl inrättades det särskilda organ, poliskollegium, som har att i enlighet med de grunder, för vilka redogörelse tidigare lämnats, handlägga disciplinärenden rörande polispersonalen. På grund av den sammansättning som utredningen givit åt polisstyrelsen torde anledning icke föreligga att bibehålla detta organ inom den statliga polisorganisationen. Bestämmelserna rörande handhavandet av den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen böra därför enligt utredningens mening utformas i överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende tillämpas inom den statliga verksorganisationen i allmänhet. Detta innebär, att utövandet av denna rätt skall ankomma på organisationens egna organ. Poliskollegierna skola sålunda upphöra. Utredningen har övervägt att till polisstyrelsens handläggning överflytta samtliga ärenden angående disciplinär bestraffning av polispersonalen. Med hänsyn främst till poliskårens storlek och fördelning över hela riket har utredningen emellertid funnit, att en viss decentralisering av bestraffningsrätten bör företagas. Härvid har utredningen stannat vid, att uppdelningen bör ske enligt samma grunder, som nu gälla i avseende å bestraffningsrättens fördelning mellan poliskollegium och polischefen. För åstadkommandet av en så likformig tillämpning som möjligt av bestraffningsreglerna bör dock den bestraffningsrätt som nu tillkommer polischefen överflyttas på polismästaren. Den rätt att meddela underlydande polispersonal tillrättavisningar eller erinringar i tjänsten, som ingår i polischefskapet, bör däremot fortfarande tillkomma polischefen. Av det anförda framgår att polismästaren skall äga ådöma disciplinär bestraffning, därest tjänstefel icke befinnes förskylla svårare straff än varning, förlust av löneförmåner i högst sju dagar eller mistning av tjänsten under samma tid. Anser polismästaren svårare straff böra tillämpas, skall frågan om den disciplinära bestraffningen hänskjutas till polisstyrelsen. Polisstyrelsen skall även vara besvärsinstans i disciplinärende, som avgjorts av polismästaren; talan mot polismästarens beslut i sådant ärende skall alltid kunna föras. De straff, som polisstyrelsen skall äga tillämpa, skola — i likhet med vad nu gäller för poliskollegium — utgöras av varning, förlust av löneförmåner under högst en månad, mistning av tjänsten under högst tre månader eller avsättning; till avsättning skall dock allenast kunna dömas, därest befattningshavaren tidigare undergått bestraffning för tjänstefel eller tjänstefelet är av svår beskaffenhet. Disciplinärenden skola av styrelsen handläggas i plenum. Styrelsens beslut skola genom besvär kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning. Besvären skola prövas av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Polischefen skall föranstalta om utredning rörande förseelse, som påkallar disciplinär åtgärd. Förhör skall hållas med befattningshavaren samt med personer, vilka eljest antagas kunna lämna upplysningar i ärendet. Sedan utredningen slutförts, skall polischefen, därest disciplinär åtgärd befinnes böra

243 ifrågakomma, med överlämnande av vid utredningen fört protokoll hos polismästaren hemställa om vidtagandet av sådan åtgärd; för det fall att polischefen tillika är polismästare, bör denne ex officio upptaga ärendet till bedömande. Därest ärendet blivit genom den verkställda utredningen tillbörligen utrett, skall polismästaren kunna företaga ärendet till avgörande i befintligt skick. Erfordras ytterligare utredning, skall polismästaren äga föranstalta om densammas införskaffande. Polismästaren skall, om han finner så erforderligt, äga utsätta sammanträde för disciplinärendes behandling. Sådant sammanträde bör i regel hållas i svårare fall. Vid sammanträde bör förutom befattningshavaren även polischefen vara närvarande. Rätt bör jämväl föreligga för polismästaren att till sammanträde inkalla personer för att upplysningsvis höras i ärendet. Orten för sammanträde bör av polismästaren bestämmas efter vad som i varje särskilt fall befinnes lämpligt för vinnande av erforderlig utredning i ärendet. Sammanträde för handläggning av ärende som angår svårare förseelse torde sålunda i regel böra äga rum å ort, vid vars poliskår den felande är anställd. Vid valet av sammanträdesort bör hänsyn jämväl tagas till de med sammanträdet förenade kostnaderna. Befattningshavaren skall kunna hämtas till förhör eller sammanträde, om h a n utan laga förfall underlåter att efter kallelse infinna sig. I kallelse till sammanträde skall polismästaren även kunna föreskriva, att ärendet kommer att utan hinder av befattningshavarens förfallolösa utevaro avgöras på förhandenvarande skäl. I fråga om skyldighet för annan person än befattningshavaren att inställa sig för att höras i disciplinärende böra bestämmelserna i nya rättegångsbalken om skyldighet att inställa sig till förhör vid förundersökning i brottmål vinna motsvarande tilllämpning. Även i övrigt bör förfarandet vid disciplinärendes utredning och handläggning av polischef eller polismästare i tillämpliga delar anordnas efter de grunder som gälla rörande förundersökning i brottmål. Förhör skall sålunda alltid såvitt möjligt hållas i närvaro av ett av förhörsledaren tillkallat trovärdigt vittne. Begäran av befattningshavaren, att förhör skall hållas med viss person eller att annan utredning skall förebringas, skall efterkommas, om det kan antagas, att åtgärden skulle äga betydelse för undersökningen. Befattningshavaren skall såväl under ärendets handläggning av polischefen som vid sammanträde inför polismästaren äga anlita biträde. Såsom tidigare omnämnts skall den disciplinära bestraffningsrätten över eleverna vid polisskolan utövas av polisstyrelsen. Under tiden för genomgång av kurs vid polisskolan skall befattningshavare vid polisväsendet sålunda icke vara underkastad disciplinär bestraffningsrätt av polismästaren. Enligt polisreglementet äger polischef rätt att därest befattningshavare gjort sig skyldig till brott eller förseelse av sådan beskaffenhet, att åtal vid vederbörande underrätt finnes böra äga rum, avstänga den felande från tjänstgöring, intill dess i anledning av åtalet blivit över honom slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat. Vidare gäller, att förman för befattningshavare äger försätta befattningshavaren ur tjänstgöring, om denne beträdes med gärning, som är straffbar enligt allmän lag, eller med annan för-

244 seelse, därest sådan åtgärd erfordras för behörig ordning i tjänsten. Dessa bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning. Befogenhet, varom n u är fråga, skall även tillkomma polismästaren liksom ock polisstyrelsen. Vid inspektion skall befogenheten jämväl kunna utövas av inspektionsförrättaren. Huvudbestämmelserna om de disciplinära åtgärderna mot polispersonalen samt om de nyss berörda övriga tjänsteåtgärderna böra meddelas av Kungl. Maj:t. Den närmare utformningen av förfaringssättet vid ärendenas handläggning bör göras till föremål för behandling i en särskild disciplinstadga. Det bör ankomma på polisstyrelsen att utfärda sådan stadga. I detta sammanhang torde även frågan om polispersonalens entledigande i annan än disciplinär ordning böra behandlas. Vad de ordinarie befattningshavarna beträffar har utredningen icke funnit skäl föreslå avvikelse från vad som gäller för ordinarie statliga befattningshavare i allmänhet inom de lönegrader varom fråga är. Befattningshavarna skola sålunda tillsättas genom konstitutorial. Någon form av entledigande i administrativ väg vid sidan av avsättning i disciplinär ordning skall sålunda icke ifrågakomma; h ä r bortses från entledigande på grund av egen ansökan eller till följd av gällande pensioneringsbestämmelser. Beaktas bör emellertid att såsom tjänstefel för polisman skall anses, förutom vad därmed i allmänhet förstås, jämväl om h a n i sin enskilda vandel förhåller sig på sådant sätt, att aktningen för polistjänsten sättes i fara. Uppmärksammas bör vidare att genom polisväsendets förstatligande ökade möjligheter till förflyttning av personalen uppkomma. För befattningshavarna kommer sålunda att gälla en allmän skyldighet att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid polisverket liksom ock, därest Kungl. Maj:t prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Härigenom torde erforderliga möjligheter föreligga till sådana omplaceringar av polispersonalen, som kunna av förhållandena påkallas. För de extra ordinarie befattningshavarna komma bestämmelserna i civila icke-ordinariereglementet att vinna tillämpning. Entledigande av sådan befattningshavare av annan anledning än tjänstefel skall sålunda ske efter uppsägning, vilken såvitt möjligt bör äga rum minst tre månader före anställningens upphörande. Samma villkor torde böra fastställas att gälla för befattningshavare som i enlighet med de grunder, som angivits i det föregående, upprätthåller ordinarie ordningskonstapels- eller fjärdingsmansbefattning på förordnande. Rörande entledigandet av extra befattningshavare innehåller civila icke-ordinariereglementet icke några reglerande föreskrifter. I praktiken medgivas dock befattningshavarna, därest tjänstefel icke utgör anledningen till entledigandet, i allmänhet skälig, efter tjänstetidens längd avpassad uppsägningstid. Motsvarande ordning torde böra tillämpas i avseende å de extra befattningshavarna vid polisväsendet, varmed i detta sammanhang avses polisaspiranter samt extra ordningskonstaplar och extra polissystrar. I fråga om poliseleverna bör gälla, att dessa skola utan iakttagande av viss uppsägningstid kunna entledigas, om de befinnas icke vara lämpade för fortsatt utbildning

245 inom polistjänsten. Beträffande extra polismän och extra fjärdingsman böra de bestämmelser, som skola vinna tillämpning i avseende å entledigande från tjänsten, intagas i de kontrakt, som skola upprättas med befattningshavarna. Ärendena rörande entledigande av befattningshavare böra såvitt angår annan befattningshavare än extra polisman handläggas av polisstyrelsen. I regel bör handläggningen ske i ämbetsmässig ordning. Tveksamma ärenden böra dock av rikspolischefen hänskjutas till avgörande i plenum. Entledigande av extra polisman bör ankomma på polischef.

Kontorspersonal och övrig biträdespersonal. Befattningarna som poliskamrerare och kamrerare vid polisverket i Stockholm böra tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av polisstyrelsen; poliskamrerarbefattningen genom fullmakt och kamrerarbefattningen genom konstitutorial. Rörande kompetensvillkoren bör anmärkas, att poliskamreraren skall hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning samt att kamreraren skall äga utbildning i bokföring samt besitta förfarenhet i upprättandet av statförslag och i handläggning av ärenden angående löneutbetalning. övriga ordinarie befattningar, vilka tillhöra polisorganisationen och i andra delen av betänkandet redovisats under rubriken kontorspersonal och övrig biträdespersonal, böra tillsättas av polisstyrelsen. Tillsättningen bör ske genom konstitutorial. För kamrerarbefattningen i Göteborg och bokhållarbefattningen i Malmö böra uppställas kompetensvillkor, motsvarande de för kamrerarbefattningen vid Stockholms polisverk föreskrivna. Tillsättningsförfarandet bör i huvudsak vara anordnat efter samma grunder, som gälla för polispersonal som tillsättas efter ansökan; dock skola polisnämnder, polisfullmäktige och personalfullmäktige icke höras i ärendena. Antagandet av extra ordinarie befattningshavare bör ankomma på polisstyrelsen. Detsamma bör i princip vara fallet jämväl med anställandet av extra befattningshavare, dock bör polisstyrelsen i den utsträckning det befinnes lämpligt äga bemyndiga polismästare och polischefer att anställa sådana befattningshavare. De nu ifrågavarande befattningshavarna skola vara underkastade polisstyrelsens disciplinära bestraffningsrätt enligt de grunder som gälla inom de civila verken i allmänhet. I avseende å styrelsens sammansättning vid handläggning av ärenden, varom nu är fråga, skola de bestämmelser, som ovan föreslagits beträffande ärenden angående tillsättning och disciplinär bestraffning av befattningshavare vid polisstyrelsen, vinna motsvarande tillämpning. För personal, som upptagits å stat under justitiekanslersämbetet, skall ämbetet vara tillsättningsmyndighet och disciplinär myndighet; dock skall ämbetet äga uppdraga åt överåklagare att antaga extra befattningshavare.

246 Vissa allmänna tjänstespörsmål. Genom förstatligandet komma befattningshavarna att bliva underkastade bestämmelserna i de för statens civila befattningshavare i allmänhet gällande avlöningsreglementena (civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinarie reglementet). Befattningshavarna skola inordnas i de i dessa reglementen upptagna löneplanerna. Lönegradsplaceringen har upptagits i andra delen av utredningens betänkande. Därvid har redogörelse även lämnats för de principiella synpunkter utredningen anlagt på frågan om lönesättningen. De civila avlöningsreglementena innehålla emellertid bestämmelser som reglera befattningshavarnas lönerättsliga ställning jämväl i andra avseenden än i fråga om den kontanta lönen, såsom i vad angår semester och tjänstledighet, kallortstillägg, vikariatsersättning och övertidsersättning, rörligt tillägg, sjukvård och begravningshjälp samt tjänstedräkt m. m. Även dessa bestämmelser bliva tillämpliga å befattningshavarna vid polis- och åklagarväsendet. I andra delen av betänkandet har utredningen dock föreslagit vissa avvikelser från bestämmelserna. Härutinnan märkes främst att enligt utredningens förslag särskilda regler skola gälla för polispersonalens uniformering. Såsom av den tidigare redogörelsen framgår kommer personalorganisationen att utgöras dels av befattningshavare som enbart äro åklagare eller enbart polismän och dels av befattningshavare vilka äro såväl åklagare som polismän, vartill kommer kontors- och biträdespersonal. De befattningshavare som enbart äro åklagare böra enligt utredningens mening icke lämpligen redovisas såsom befattningshavare vid polisverket utan upptagas på justitiekanslersämbetets stat. Detsamma bör vara förhållandet med den kontorspersonal som anställes hos dessa befattningshavare, övriga befattningshavare böra däremot uppföras å polisverkets stat. Enligt civila avlöningsreglementet gälla för de ordinarie befattningshavarna vissa inskränkningar i avseende å rätten att innehava uppdrag eller befattningar vid sidan av tjänsten. Häribiand bör nämnas att ordinarie befattning icke må, så framt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda beslutit, förenas med kommunal befattning, som är jämförlig med ordinarie eller extra ordinarie statlig befattning. Utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare tillhörande någon av lönegraderna A 1—A 27, av den myndighet, varunder han lyder, må befattningshavare icke heller åtaga sig: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest h a r huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Dessa bestämmelser komma att gälla för samtliga ordinarie befattningshavare inom den statliga polis- och åklagarorganisationen. Med myndighet,

247 varunder befattningshavare lyder, skall i avseende å befattningshavare, som är uppförd på justitiekanslersämbetets stat, förstås justitiekanslersämbetet och i avseende å annan befattningshavare polisstyrelsen; dock att polisstyrelsen skall vid behandling av tillståndsärende, som angår befattningshavare vilken tillika är åklagare, söka samråd med justitiekanslersämbetet. För landsfogdarna äro enligt landsfogdeinstruktionen vissa ytterligare begränsningar i rätten till förvärvsverksamhet vid sidan av tjänsten meddelade. Landsfogde må sålunda icke åtaga sig uppdrag att själv eller genom annan förrätta auktioner; att vara rättens ombudsman eller förvaltare i konkurs; eller att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde annorledes än i samband med utförande av tjänstetalan och där det kan ske utan eftersättande av landsfogden åvilande tjänsteplikter; och må landsfogden, där h a n åtager sig dylikt uppdrag, icke betinga sig eller mottaga gottgörelse för detsamma. Landsfogde är ock förbjudet att bedriva advokatverksamhet eller inkasseringsrörelse. Motsvarande bestämmelser gälla för åtskilliga polismästare, vilka tillika äro stadsfiskaler, samt för stadsfiskalerna i Stockholm liksom ock för landsfogdeassistenterna. I stort sett likalydande föreskrifter hava även fastställts för stadsfiskalerna i Göteborg. För stadsfiskalen i Boden äro enahanda bestämmelser stadgade så vitt angår uppdrag att förrätta auktioner, att vara rättens ombudsman eller förvaltare i konkurs eller att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Vidare stadgas, att det skall vara stadsfiskalen förbjudet att själv eller genom annan bedriva advokatverksamhet eller inkasseringsrörelse eller annan enskild yrkes- eller affärsverksamhet. Samma bestämmelser som för stadsfiskalen i Boden gälla för stadsfiskalerna i ett femtontal andra städer, som skola bilda egna åklagardistrikt. För stadsfiskalerna i ytterligare ett tiotal utom landsfiskalsdistriktsorganisationen stående städer ha meddelats likalydande föreskrifter med undantag av att förbud icke stadgats för befattningshavare att vara rättens ombudsman i konkurs; i de flesta fall har rätten att emottaga sådant uppdrag dock gjorts beroende av justitiekanslersämbetets tillstånd. Enligt u t r e d n i n g e n s mening böra de bestämmelser som nu gälla för stadsfiskalen i Boden fastställas till efterrättelse för alla befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet, vilka äro hänförda till löneplan C i civila avlöningsreglementet eller som äro placerade i 24 eller högre lönegrad i löneplan A i samma reglemente. Detsamma bör även vinna tillämpning för stadsfiskaler tillhörande lönegraderna A 22 och A 23 i nämnda reglemente samt för icke ordinarie polisnotarier och icke ordinarie stadsfiskaler. För befattningshavare, som icke äro åklagare, bör förbudet att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde naturligen gälla utan inskränkning. I vad angår polispersonalen gälla såväl för ordinarie som icke ordinarie befattningshavare bestämmelserna i 12 § polisreglementet. Enligt detta stad-

248 gande föreskrives att, där ej i villkoren för befattningshavares anställning är annorlunda bestämt, skall han ägna hela sin verksamhet åt sin tjänst och må förty icke utan tillstånd av polischefen inneha va annan avlönad tjänst eller därmed jämförligt, avlönat uppdrag eller själv eller genom annan driva näring. Vidare stadgas, att befattningshavare icke må åtaga sig uppdrag, som är oförenligt med hans ställning såsom befattningshavare vid polisväsendet. För polispersonalen v i d poliskåren i Boden ha vissa bestämmelser meddelats i 18 § i den för poliskåren den 30 juni 1942 utfärdade kungörelsen. Under polischefen lydande befattningshavare vid poliskåren äger sålunda icke utan länsstyrelsens efter kommendantens och polischefens hörande meddelade tillstånd med sin tjänst förena annan allmän eller enskild befattning eller därmed jämförligt uppdrag. Ej heller äger han åtaga sig uppdrag att själv eller genom annan förrälta auktioner, att vara rättens ombudsman eller förvaltare i konkurs eller att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Befattningshavare är ock förbjudet att själv eller genom annan bedriva enskild yrkes- eller affärsverksamhet. Såsom ovan angivits kommer den ordinarie polispersonalen att bliva underkastad de i civila avlöningsreglementet stadgade bestämmelserna om inskränkningar i rätten att innehava uppdrag eller befattning vid sidan av tjänsten. Motsvarande bestämmelser böra även fastställas för sådan icke ordinarie polispersonal, vilken är inordnad under civila icke-ordinarie reglementet. Härutöver böra för den polispersonal, varom nu är fråga, meddelas föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll som föreslagits för ovan angivna högre befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. För annan icke ordinarie polispersonal än den, å vilken nyssnämnda reglemente är tillämpligt, d. v. s. för de extra polismännen och de extra fjärdingsmannen, böra bestämmelser i förevarande avseende meddelas i de kontrakt, som skola upprättas med befattningshavarna. Det bör ankomma på polisstyrelsen att, efter prövning i varje särskilt fall, föreskriva de villkor som skola gälla. I detta sammanhang torde jämväl frågan om de h ö g r e b e f a t t n i n g s h a v a r n a s t j ä n s t e g r a d s p l a c e r i n g böra behandlas. Vad befattningshavarna vid polisstyrelsen beträffar påkallas sådan placering för polisdirektören och polisintendenten. Polisdirektören bör enligt utredningens mening tillhöra polismästargraden och polisintendenten intendentsgraden. I vad angår befattningshavarna vid den lokala polisorganisationen har utredningen funnit skäl föreslå, att polisassessors-, polissekreterar- och polisnotariebefattningarna inordnas i den för polisorganisationen gällande tjänstegradsförteckningen. Detta medför att dessa befattningshavare komma att tillhöra kategorien polismän. Befattningarna böra samtliga placeras i landsfiskalsgraden. Tjänstegraderna för de högre befattningshavarna skola sålunda omfatta polismästargraden: polismästare, polisdirektör; intendentsgraden: polisintendenter; och landsfiskalsgraden: landsfiskaler; stadsfiskaler, som tillika äro polischefer; polisassessorer; polissekreterare; polisnotarier; e. o. polisnotarier.

249 Pensionsålder och frågan om inrättandet av en poliskårens reserv. För befattningshavarna vid den statliga polis- och åklagarorganisationen komma i avseende å pensionsförmånerna bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet att vara tilllämpliga. Särbestämmelser torde vara erforderliga i fråga om pensionsåldern för vissa kategorier av befattningshavare. Härjämte har utredningen ansett det lämpligt att förorda inrättandet av en poliskårens reserv. Pensionsålder. Viss pensionsålder är icke stadgad för befattningshavare, som tillsättes medelst förordnande för viss lid. Pensionsrätten för sådan befattningshavare regleras enligt särskilda, i pensionsreglementena angivna bestämmelser. Dessa bestämmelser komma att bliva tillämpliga för de befattningshavare vid polisorganisationen, som hänförts till löneplan C i civila avlöningsreglementet. För befattningshavare, tillhörande löneplan A i nämnda reglemente, gäller såsom allmän regel, att pensionsåldern för befattningshavare i lönegraderna A 1—A 12 är 60 år och pensionsåldern för övriga befattningshavare 65 år. En tillämpning av denna regel skulle för de högre befattningshavarna vid polis- och åklagarväsendet innebära, att de komme att pensioneras vid en ålder av 65 år. Denna pensionsålder gäller för landsfogdarna liksom ock i allmänhet för de stadsfiskaler, beträffande vilka viss pensionsålder finnes bestämd. Enligt utredningens mening är denna pensionsålder väl hög så vitt angår befattningshavare som handhar ledningen av polisverksamheten. Erinras må i detta sammanhang om att pensionsåldern för landsfiskalerna utgör 63 å r och att denna pensionsålder jämväl gäller för stadsfiskalen i Boden. Utredningen föreslår, att en pensionsålder av 63 år fastställes för polismästare som tillika äro överåklagare, för de å löneplan A upptagna polisin tendenterna samt för stadsfiskaler som tillika äro polischefer. För övriga högre befattningshavare skall den allmänna pensionsåldern gälla. Detta innebär att denna pensionsålder skall tillämpas bland annat å alla befattningshavare vilka enbart äro åklagare. Vad polispersonalen angår utvisa tablåerna Bil. XIV och Bil. XV till andra delen av betänkandet de nu gällande bestämmelserna om pensionsålder för ordningskonstaplar och överkonstaplar vid ordningspolisen samt kommissarier i städer med över 20 000 invånare. Det må anmärkas, att i övriga städer pensionsåldern för ordningskonstaplarna företer motsvarande växlingar mellan 55—60 år som i de större städerna; dock att i de flesta av dessa städer pensionsåldern utgör 60 år. I fråga om överkonstaplarna vid ordningspolisen varierar pensionsåldern i de ifrågavarande städerna mellan 57—65 år; den vanligaste pensionsåldern är dock jämväl för överkonstaplarna 60 år. För polispersonalen vid poliskåren i Boden gäller enligt pensionsåldersförteckningen till allmänna tjänstepensionsreglementet en pensionsålder för kon-

250 stapel av 55 år, för inspektionskonstapel, kriminalkonstapel och överkonstapel av 57 år och för kommissarie av 60 år. För fjärdingsmannens del gäller i allmänhet en pensionsålder av 60 år; detta är sålunda fallet med samtliga till statens pensionsanstalt anslutna fjärdingsman. Sistnämnda pensionsålder är även den vanligast förekommande inom köpingarnas polisväsen. Vid bedömande av frågan om pensionsåldern för polispersonalen bör beaktas, att en relativt låg pensionsålder bör fastställas med hänsyn till de krav i fysiskt hänseende som polistjänsten ställer på sina utövare. Vad ordningskonstaplarna beträffar finner utredningen dock av ekonomiska skäl en så låg pensionsålder som 55 år icke böra fastställas. Utredningen föreslår därför, att pensionsåldern för ordningskonstaplarna bestämmes till 57 år. Samma pensionsålder bör även gälla för polissystrar, biträdande överkonstaplar, polisuppsyningsmän, kriminalkonstaplar och överkonstaplar. För kommissarierna bör pensionsåldern utgöra 60 år. Denna pensionsålder bör likaledes tillämpas för fjärdingsmannens del. För erhållande av hel ålderspension skall för samtliga befattningshavare erfordras minst 30 tjanstår. I andra avseenden än ovan framgår har utredningen icke funnit skäl föreslå avvikelser från allmänna tjänstepensionsreglementets bestämmelser om pensionsålder. Poliskårens reserv. Poliskårens regelbundna storlek är i det stora hela avpassad efter vad behovet kräver under normala förhållanden. Med hänsyn härtill är det erforderligt att åtgärder vidtagas för att säkerställa personaltillgången under exceptionella förhållanden, då en tillfällig utökning av kåren kan visa sig nödvändig. I detta hänseende h a r utredningen funnit lämpligt föreslå inrättandet av en poliskårens reserv. Innebörden av denna anordning skall vara den, att skyldighet skall föreligga för polispersonalen att under viss tid efter pensionsåldern stå till förfogande för återinträde i tjänstgöring i händelse omständigheterna så påkalla. Utredningen har räknat med att skyldigheten skall kvarstå intill dess befattningshavaren uppnår 65 år. Skyldighetens fullgörande skall vara beroende på beslut av Kungl. Maj :t. I händelse Kungl. Maj :t finner läget det kräva skall Kungl. Maj:t äga uppdraga åt polisstyrelsen att i erforderlig utsträckning till tjänstgöring inkalla personal från poliskårens reserv. Tjänstgöringen skall fullgöras lägst i den grad befattningshavaren innehade vid inträdet i pensionsåldern och i regel jämväl vid den poliskår befattningshavaren då tillhörde. Till befattningshavaren skall under tjänstgöringen utgå arvode så bestämt, att hans samlade inkomst av arvode och pension kommer att motsvara lönen i den löneklass han tillhörde vid avgången ur tjänst. Skyldigheten att kvarstå i poliskårens reserv skall icke vara förbunden med någon inskränkning för befattningshavaren i avseende å rätten att välja bostadsort. Det kan måhända göras gällande, att förslaget om anordnandet av en reservkår för polisen i enlighet med nu anmärkta grunder delvis står i motsatsförhållande till de synpunkter som anlagts i fråga om pensionsåldern. Häremot må framhållas, att därest anordningen genomföres en välbehövlig reserv

251 av expeditions- och vakthållningspersonal kommer att tillskapas, varigenom all den aktiva personalen vid behov kan frigöras för mera krävande göromål. Det må vidare anmärkas, att skyldighet, varom nu är fråga, gäller för polispersonalen vid poliskåren i Boden.

Poliskammare. Av den tidigare redogörelsen för poliskammarorganisationen framgår, att poliskammare finnes i 17 städer. Enligt utredningens mening bör denna organisation bibehållas. Utredningen har däremot icke övervägt frågan om en utvidgning av organisationen till att omfatta fler städer. Denna fråga bör prövas beträffande varje stad för sig som är av den storlek, att inrättandet av poliskammare kan ifrågakomma. Poliskammare bör vara den administrativa polismyndigheten för staden. De uppgifter, vilka tillkomma polischefen i denna hans egenskap, böra icke inrymmas i poliskammarens arbetsuppgifter. Skillnad bör sålunda göras mellan poliskammarärenden och polischefsärenden. Den senare kategorien omfattar ärenden som angå ledningen av polisarbetet och chefsförhållandet till personalen. Anmärkas må vidare, att de uppgifter i övrigt av förvaltningsmässig art, vilka tillkomma polischefen inom polisorganisationen, naturligen skola handhavas av denne. I avseende å poliskammaren i Stockholm bör iakttagas, att viss samorganisation med överståthållarämbetet bör bibehållas. I överensstämmelse med vad är fallet bör sålunda överståthållaren eller efter hans bestämmande underståthållaren äga utöva beslutanderätten i viktigare poliskammarärenden. Föredragningen bör härvid ombesörjas i enlighet med de regler, som för närvarande gälla. I övrigt bör poliskammaren utbrytas från överståthållarämbetet och organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för poliskammare i allmänhet. Fördelningen av ärendena mellan överståthållarämbetets andra kansliavdelning och poliskammaren synes vid denna omorganisation böra ske enligt samma grunder som för närvarande tillämpas. Den lokale polischefen skall vara ordförande i poliskammaren. I Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro poliskammare skall polismästaren, vilken tillika skall vara lokal polischef i vederbörande stad, sålunda vara ordförande. I övriga poliskammare skall ordförandeskapet utövas av stadsfiskalen. Liksom nu är fallet skall vid poliskammare i de städer, där polisintendenter finnas, ärendenas handläggning kunna i lämplig omfattning fördelas mellan polischefen och polisintendenterna. I avseende å talan mot poliskammares beslut föreslår utredningen ingen ändring i nu gällande bestämmelser. Talan mot beslut av poliskammaren i Stockholm skall sålunda föras hos Kungl. Maj:t och mot annan poliskammares beslut hos vederbörande länsstyrelse. De nu gällande instruktionerna för de skilda poliskamrarna torde böra ersättas med en av Kungl. Maj:t utfärdad allmän instruktion för poliskammare. För poliskammaren i Stockholm synes dock en särskild instruktion erforderlig.

252 Skyldighet för enskild att bekosta polisbevakning. Såsom i tidigare sammanhang anförts har enligt 18 § polislagen möjlighet beretts enskild att i vissa fall anordna polisbevakning på egen bekostnad. Däremot innehåller gällande lagstiftning icke närmare reglering av frågan, när skyldighet skall föreligga för enskild att bekosta polisbevakning. Detta förhållande har medfört, att olika uppfattningar gjort sig gällande hos de myndigheter, vilka hava att bedöma spörsmålet. Största intresset tilldrager sig frågan om enskilds skyldighet att bekosta polisbevakning vid o f f e n t l i g a t i l l s t ä l l n i n g a r . Denna fråga berördes så vitt angår statspolisen av riksdagens revisorer i den till 1938 års riksdag avgivna berättelsen. Revisorerna funno stor osäkerhet råda i praxis på förevarande område. I vissa län hade i samband med lämnande av tillstånd att anordna tillställningar vederbörande arrangör ålagts att utgiva ersättning för därvid anlitad polispersonal medan i andra län dylik ersättningsskyldighet icke ansetts böra åvila arrangörerna, utan hade kostnaderna i stället fått stanna på statsverket. Revisorerna, som ansågo detta förhållande otillfredsställande, funno det angeläget, att åtgärder vidtogos för ernående av en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av bestämmelserna på området. Revisorerna anmärkte vidare på sättet för ersättnings uppbärande i vissa fall. Sedan riksdagen med föranledande av revisorernas uttalanden hos Kungl. Maj:t anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att åstadkomma en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av bestämmelserna rörande ersättning till statsverket vid anlitande av statspolis, uppdrog Kungl. Maj:t åt statspolisintendenten att verkställa utredning i ämnet och inkomma med förslag till bestämmelser. Till fullgörande av uppdraget framlade statspolisintendenten den 1 november 1938 förslag till bestämmelser på området. Enligt förslaget borde det åligga enskild att bekosta för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet erforderlig polisbevakning vid av denne anordnad tillställning, som ej tjänade ideellt syfte och som huvudsakligen avsåge ekonomisk vinning. Skyldigheten skulle omfatta polisbevakning såväl å platsen för tillställningen som trakten däromkring. Vidare innehöll förslaget bestämmelse om att det skulle åligga tillståndsbeviljande myndighet att vid tillståndets meddelande föreskriva, huruvida polisbevakning skulle bekostas av den enskilde. över förslaget hördes statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Behovet av bestämmelser i förevarande avseende vitsordades av samtliga remissmyndigheter. Däremot framställdes från en del håll erinringar mot den utformning som bestämmelserna erhållit i förslaget. Ur de avgivna yttrandena må här anföras följande. överståthållaråmbetet framhöll, att förslaget syntes utgå från att det endast vid tillställningar, vartill krävdes tillstånd enligt 13 § ordningsstadgan för rikets städer och kungörelsen den 10 juni 1932 angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan, kunde bliva erforderligt med särskild av enskild bekostad polisbevakning. Åtminstone vad

253 landsbygden anginge syntes det ämbetet dock kunna ifrågakomma åtskilliga slag av tillställningar, för vilka polisbevakning vore erforderlig och enligt förslaget skulle bekostas av anordnaren, men för vilkas avhållande varken erfordrades tillstånd eller anmälan. Lånsstyrelsen i Östergötlands län ansåg, att ersättningsskyldigheten enbart borde göras beroende av frågan, huruvida en tillställning avsåge ekonomisk vinning. Kunde så anses vara fallet, borde ersättningsskyldighet föreligga, oavsett vilket syfte i övrigt tillställningen kunde tjäna. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalade att ideellt och icke ideellt syfte ofta framträdde beträffande en och samma tillställning. Exempel härpå erbjöde de kringresande s. k. nöjesfälten. Särskilt i större städer förekomme att ett nöjesfält inginge såsom en bland anordningarna för insamlande av medel för välgörande ändamål. För innehavaren av nöjesfältet vore det dock endast fråga om en ren affär. Det finge väl anses tveksamt huruvida den särskilda polisbevakning som anordningen betingade borde lämnas avgiftsfritt, emedan en del, kanske en jämförelsevis ringa del, av vinsten ginge till välgörande ändamål. Enligt länsstyrelsens mening borde ersättning principiellt utgå för polisbevakning, som vore erforderlig vid tillställning, där deltagarna betalade till tillställaren. Undantag härifrån borde medgivas, om och i den m å n de inkomna penningmedlen skulle användas för allmännyttigt ändamål. I samma riktning uttalade sig länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro lån. Den förstnämnda länsstyrelsen ansåg, att ersättning för erforderlig polisbevakning borde utgå vid av enskild anordnad tillställning, som ej uteslutande tjänade ideellt syfte och som avsåge ekonomisk vinning. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatte, huruvida icke ersättning som regel borde utgå om tillträdet till en tillställning vore förenat med avgift, dock att om tillställningen kunde anses tjäna allmännyttigt ändamål och inträdesavgifterna visades icke hava täckt omkostnaderna, ersättningen skulle kunna av vederbörande länsstyrelse eftergivas. Starka skäl kunna enligt utredningens mening anföras för att i likhet med vad statspolisintendenten föreslagit begränsa skyldigheten till att avse tillställningar, som icke tjäna ideellt syfte. Särskilt då det gäller tillställningar för humanitära ändamål kunna betänkligheter resas mot att föreskriva skyldighet för anordnaren att bekosta polisbevakning. Frågan huruvida ändamålet med en tillställning är av ideell eller icke ideell natur låter sig emellertid i många fall svårligen bedöma. Härtill kommer att, såsom i remissyttrandena påpekats, en och samma tillställning i vissa fall kan sägas tjäna såväl ett ideellt som ett icke ideellt intresse. Sålunda kan exempelvis viss del av programmet vid en tillställning vara av ideell innebörd medan återstoden av tillställningen är att betrakta såsom en nöjestillställning för deltagarna. Med hänsyn till svårigheten att vid den ifrågasatta begränsningen avgöra vilka tillställningar som skola vara förenade med ersättningsskyldighet och vilka tillställningar som skola vara undantagna från sådan skyldighet h a r utredningen icke ansett sig kunna förorda sådan begränsning. Härtill vill utredningen dock framhålla, att en förutsättning för skyldighetens inträde över-

254 huvudtaget är, att behov av särskild polisbevakning föreligger i anledning av tillställningen, och att ett sådant behov mera sällan torde uppkomma i avseende å tillställningar av rent ideell natur. På sätt statspolisintendenten föreslagit bör såsom förutsättning för skyldigheten uppställas, att tillställningen anordnas i ekonomiskt vinningssyfte. Denna förutsättning bör anses uppfylld så snart avgift uppbäres för inträde vid tillställningen eller för tillträde till någon vid densamma befintlig anordning. Det ekonomiska vinningssyftet kan emellertid framträda även på annat sätt, exempelvis i form av basaranordningar e. dyl. Jämväl bör beaktas att vissa tillställningar icke äro omedelbart inriktade på insamlandet av penningar utan att det ekonomiska intresset mera framträder såsom ett merkantilt intresse. Detta är fallet med tillställningar anordnade i reklamsyfte. Skyldigheten bör icke omfatta andra tillställningar än sådana, för vilkas anordnande erfordras tillstånd eller anmälan. Därest denna begränsning icke göres, måste åtgärder vidtagas för att anordnaren av en tillställning, som icke är föremål för tillstånds- eller anmälningstvång, skall kunna erhålla besked huruvida särskild polisbevakning kan anses påkallad eller icke. Detta vore emellertid i det stora hela liktydigt med att införa anmälningsskyldighet för sådan tillställning. I stad eller å annan ort där 13 § ordningsstadgan för rikets städer är tillämplig skall skyldighet för enskild att bekosta polisbevakning sålunda kunna ifrågakomma vid tillställning, som avses i nämnda lagrum, och för riket i övrigt vid tillställning som omförmäles i kungörelsen den 10 juni 1932 angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i nämnda stadga. Härjämte skall skyldigheten kunna föreskrivas beträffande sådana tillställningar, för vilkas anordnande tillstånd skall sökas enligt särskilda författningar. Häribiand märkas bland annat biografföreställningar ävensom tävlingar med motorfordon å väg som avses i vägtrafikstadgan. Enligt utredningens förslag bör skyldigheten för enskild att bekosta polisbevakning vid offentliga tillställningar sålunda omfatta sådana tillställningar, för vilkas anordnande erfordras tillstånd eller anmälan och vilka avse ekonomisk vinning. Det skall ankomma på myndighet, som har att lämna tillstånd eller emottaga anmälan, att meddela föreskrift om den polisbevakning som skall anordnas. Utredningens förslag i nu berörda hänseende är grundat på de bestämmelser rörande offentliga tillställningar som för närvarande äro gällande. Därest i följd av den pågående omarbetningen av ordningsstadgan för rikets städer och därmed sammanhängande författningar ändringar skulle vidtagas i dessa bestämmelser, böra reglerna om enskilds skyldighet att bekosta polisbevakning lämpas efter de ändrade bestämmelserna. Skyldighet att bekosta polisbevakning bör vidare föreligga för utövare av viss r ö r e l s e , nämligen detaljhandel med rusdrycker och utskänkning av pilsnerdricka. För systembolagen bör föreskrivas skyldighet att svara för den särskilda polisbevakning som erfordras vid utminuteringsställen. Tillika bör systembolag, då tillstånd till utskänkning meddelas för bolaget, åläggas skyl-

255 dighet att bekosta polisbevakning som föranledes av utskänkningsrörelsen. Vid överlåtelse av sådan rörelse bör skyldigheten övergå å tillståndshavaren. Vid beviljande av tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka bör stadgas skyldighet för rörelsens utövare att i enlighet med de bestämmelser tillståndsmyndigheten finner erforderligt föreskriva bekosta polisbevakning vid rörelsens utövande. I nu berörda fall bör skyldigheten för enskild att bekosta polisbevakning vara generell. Möjlighet bör emellertid dessutom föreligga att för särskilda fall stadga sådan skyldighet. Sålunda kan det befinnas skäligt att under tiden för utförandet av vissa a n l ä g g n i n g a r vederbörande företagare tillförbindas att bekosta den särskilda polisbevakning som påkallas av anläggningarnas utförande. Såsom exempel må nämnas järnvägsanläggningar, gruvanläggningar, kraftverksbyggen o. dyl. Rätt bör tilläggas Kungl. Maj :t att i fall, varom nu är fråga, föreskriva skyldighet att bekosta polisbevakning samt meddela de närmare bestämmelser därutinnan som kunna vara erforderliga. Vidare bör uppmärksammas, att genomförandet av vissa f ö r e t a g kunna kräva vidtagandet av extraordinära åtgärder ur polissynpunkt, vilka åtgärder icke skäligen böra bekostas av det allmänna. Ett i detta hänseende belysande fall har anmärkts i ett av yttrandena över statspolisintendentens förslag. Sålunda har påpekats, att inom vissa län förekommit av enskild verkställda transporter av skrymmande gods, som nödvändiggjort att de allmänna vägarna i länen måst i viss utsträckning avspärras för annan trafik. För detta ändamål har statspolis anlitats varvid vederbörande länsstyrelse föreskrivit skyldighet för den enskilde att ersätta statsverket kostnaderna för polisbevakningen. Liknande fall kunna även tänkas förekomma i andra hänseenden. Rätt bör därför föreligga för den myndighet som har att meddela tillstånd till verkställandet av företag, för vars genomförande särskilda åtgärder äro erforderliga ur polissynpunkt, att föreskriva skyldighet för tillståndshavaren att bekosta dessa åtgärder. Utöver de fall som nu behandlats bör skyldighet för enskild att bekosta polisbevakning icke ifrågakomma. På sätt i tidigare sammanhang framhållits anordnas av enskild bekostad polisbevakning i stor omfattning medelst ordningsvakter. Ordningsvaktsorganisationen bör enligt utredningens mening bibehållas. Utredningen föreslår ingen annan ändring i denna organisation än att förordnande för ordningsvakt skall meddelas av polischefen i orten med undantag dock för ordningsvakter för jaktbevakning och för tillsyn över fiske. Myndighet som har att meddela föreskrifter rörande polisbevakningen skall äga bestämma huruvida densamma skall utföras med anlitande av polispersonal eller om ordningsvakter skola kunna begagnas för ändamålet. I överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet skall rätt föreligga för enskild att vid visst företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilda fall anordna polisbevakning på egen bekostnad, även om skyldighet därtill ej föreligger. Frågor härom skola prövas av den administrativa polismyndigheten i orten (poliskammaren respektive polischefen). För fullgöran-

256 de av sådan bevakning skall ordningsvakt kunna förordnas i samma ordning som gäller för förordnande av sådan befattningshavare i allmänhet. Talan mot polismyndighets beslut i ärende, som angår åläggande för enskild att bekosta polisbevakning eller rätt för enskild att anordna sådan bevakning, skall föras hos länsstyrelsen; mot beslut av poliskammaren i Stockholm skall talan dock föras omedelbart hos Kungl. Maj:t. Polischefs beslut i ärende angående förordnande av ordningsvakt skall i fullföljdshänseende följa instansordningen inom polisorganisationen. I andra delen av betänkandet behandlas spörsmålet om den ersättning, som skall utgå vid anlitande av polispersonal för bevakningsändamål, varom nu är fråga, liksom ock övriga därmed sammanhängande spörsmål. En särskild kategori av personal med polisuppgifter utgöres av ordningsvakter för jaktbevakning och ordningsvakter för tillsyn över fiske. Det bör ankomma på länsstyrelserna att meddela förordnande för dylika ordningsvakter. I detta sammanhang vill utredningen vidare framhålla, att utredningen icke funnit anledning föreslå ändring i den organisation med fiskeritillsyningsmän, som grundar sig på stadgandet i 18 § fiskeristadgan.

Polismästares och polischefs arbetsuppgifter. Polismästare. Polismästaren skall närmast under polisstyrelsen svara för polisverksamhetens upprätthållande och handhava ledningen av denna verksamhet inom polismästardistriktet. I denna egenskap skall polismästaren öva tillsyn över de lokala polischefer, som äro underställda honom. Polismästaren skall hålla sig underkunnig om polisväsendets tillstånd och behov inom polismästardistriktet. För sådant ändamål skall polismästaren äga företaga inspektioner vid de underlydande poliskårerna. På sätt i det följande närmare framhålles skola de lokala polischeferna kvartalsvis till polismästarna avgiva polischefsrapporter; dessa skola av polismästaren granskas, varvid det skall ankomma på polismästaren att vidtaga de åtgärder, vartill rapporterna kunna föranleda. Polismästaren skall även vara aktivt verksam i avseende å ledningen av polisarbetet. Ledningen av den polisverksamhet som skall utövas genom polispersonal, avsedd för hela polismästardistriktets behov, skall sålunda ankomma på honom. Vid handhavandet av denna uppgift skall polismästaren ställa sig till efterrättelse de allmänna föreskrifter rörande verksamheten som utfärdats av polisstyrelsen. I övrigt skall pofismästaren i avseende å ledningen av polisarbetet äga i stort sett samma befogenheter som tillkomma polisstyrelsen i förhållande till polisväsendet i dess helhet. Han skall sålunda, då polisförstärkning visar sig erforderlig å någon ort inom polismästardistriktet, tillkalla erforderlig polisförstärkning. Härvid skall till hans förfogande stå den polisstyrka som finnes inom polismästardistriktet; med bedömande av de förhållanden som göra sig gällande inom olika delar av distriktet skall polismästaren äga bestämma varifrån

257 förstärkningen skall i ett givet fall tagas. På sätt tidigare anförts skall den polisstyrka, som är avsedd att ersätta den nuvarande ordningsstatspolisen, ha till uppgift att förutom fullgörande av regelbunden polisverksamhet utgöra reserv för detta ändamål. Skulle inom polismästardistriktet tillräcklig polisstyrka icke kunna uppbringas, skall polismästaren äga att hos polisstyrelsen påkalla förstärkning från annat håll. I brådskande fall, då polismästaren icke hinner inhämta beslut av polisstyrelsen, skall polismästaren äga hos polismästare i angränsande polismästardistrikt göra framställning om lämnande av polisförstärkning. Polismästaren skall vidare handhava ledningen av sådana polisuppgifter, som sträcka sig utöver de enskilda landsfiskalsdistrikten eller fristående städerna; i detta hänseende gäller det främst ledningen av större spaningsföretag, anordnandet av mera omfattande polisundersökningar, större bevakningsföretag e. dyl. Jämväl i övrigt skall polismästaren, då han finner det erforderligt, äga övertaga ledningen av viss polisuppgift, vars handhavande eljest i första hand skolat ankomma på lokal polischef. Polismästaren skall äga taga befälet över samlad polisstyrka och därvid utöva de funktioner, som tillkomma polischef. Då sådant påkallas av särskilda förhållanden skall polismästaren äga att åt viss lokal polischef uppdraga att handlägga sådan uppgift, som berör flera lokala polischefers verksamhetsområden eller regelmässigt bort tillkomma viss annan polischef. I sin verksamhet skall polismästaren upprätthålla nära kontakt med polisstyrelsen samt då så erfordras inhämta anvisningar och råd av styrelsen. Såsom tidigare anmärkts skall den omedelbara förbindelsen från styrelsens sida upprätthållas av polisdirektören. För att hålla polisstyrelsen underrättad om polisförhållandena inom polismästardistriktet skall det åligga polismästaren att före utgången av första månaden i varje kvartal till styrelsen avgiva rapport, förslagsvis benämnd polismästarrapport. Sådan rapport skall upprättas i enlighet med formulär, som fastställes av polisstyrelsen. Rapporten bör, såvitt angår det lokala polisväsendet, upprättas med ledning av de inkomna polischefsrapporterna samt tillika innehålla uppgift om de viktigare åtgärder, som polismästaren vidtagit i anledning av dessa rapporter. Polismästare, som jämväl är lokal polischef, bör beträffande polisväsendet i polismästarstaden lämna sådan redogörelse, som skall inflyta i polischefsrapport. De uppgifter, som i övrigt skola ankomma på polismästaren, framgå i allt väsentligt av vad som anförts i det föregående. Erinras bör att polismästaren skall upprätta statförslag för polismästardistriktet. Uppenbart är att polismästaren vid fullgörande av detta åliggande skall hava att framlägga de förslag i avseende å organisationens utformning, som han finner påkallade. I den instruktion som av Kungl. Maj:t skall utfärdas för polisverket skola, på sätt i tidigare sammanhang framhållits, intagas närmare bestämmelser rörande polismästarens uppgifter och ställning inom organisationen. Polischef. Den omedelbara ledningen av den lokala polisverksamheten skall handhavas av polischefen, vilken i denna sin verksamhet skall vara närmast underställd polismästaren. Till polischefens förfogande skall för den regelbundna polisverksamheten stå den polispersonal, som finnes anställd 17—440313. I

258 inom verksamhetsområdet, över denna personal skall polischefen föra befälet. Jämväl de högre befattningshavare, som äro anställda vid större poliskårer, skola lyda under polischefen liksom ock den kontors- och biträdespersonal, som finnes vid poliskåren å vederbörande ort. Polischefen skall ägna noggrann uppmärksamhet åt befattningshavarnas förhållande i tjänsten samt tillse, att var och en fullgör sina åligganden efter bästa förmåga. Särskilt skall han verka för att polispersonalen i allo iakttager ett lämpligt uppträdande gentemot allmänheten. Inom ramen för den organisation, som blivit bestämd för verksamhetsområdet i avseende å poliskårens uppdelning på olika avdelningar, personalens fördelning på olika tjänstegrader, befattningshavarnas allmänna tjänsteuppgifter m. m., skall det tillkomma polischefen att planlägga polisarbetet och i övrigt närmare utforma organisationen. Vid poliskår, där ordningspolispersonalen skall tjänstgöra efter turlista, skall polischefen fastställa sådan turlista. Inom de större poliskårerna skall polischefen handhava personalens placering till tjänstgöring vid olika vaktdistrikt samt å olika rotlar och avdelningar. I övrigt skall det ankomma på polischefen att allt eftersom förhållandena påkalla beordra personalen till tjänstgöring. Uppkommer behov av tillfällig polisförstärkning till ordningens och säkerhetens upprätthållande skall polischefen hos polismästaren påkalla sådan förstärkning. I brådskande fall skall polischefen äga vända sig till polischef i angränsande distrikt eller till polischefen i den stad, där den för polismästardistriktets behov avsedda polisstyrkan är stationerad, med anhållan om polisförstärkning. Polischefen skall, därest honom överställd befattningshavare icke finnes tillstädes, i regel föra befälet över samlad polisstyrka. Polischef skall dock vara berättigad att i den mån han finner erforderligt och lämpligt överlåta den omedelbara befälsföringen å honom underställt befäl. Vidare skall gälla att polismästare vid utsändande av polisstyrka, som står under förmanskap av kommissarie eller överkonstapel, skall äga föreskriva, att kommissarien eller överkonstapeln skall omedelbart under polismästaren utöva chefskapet över styrkan jämte den övriga polispersonal, som må finnas å orten, samt hava ledningen vid ordningens upprätthållande därstädes. Denna rätt bör dock av polismästaren begagnas allenast i sådana fall, då särskilda förhållanden därtill föranleda. Polischefen skall hålla polismästaren underrättad om polisförhållandena inom verksamhetsområdet. Händelser av ordnings- eller säkerhetsstörande natur skola av polischefen snarast möjligt inrapporteras till polismästaren. Före den 15 i första månaden av varje kvartal skall polischefen till polismästaren avgiva polischefsrapport, innehållande redogörelse enligt av polisstyrelsen fastställt formulär rörande polisväsendet i orten under närmast föregående kvartal. Polischefens uppgifter i olika hänseenden i övrigt ha i huvudsak behandlats i tidigare sammanhang. I likhet med vad som gäller för polismästare skola föreskrifter rörande polischefens uppgifter och ställning inom organisationen meddelas i instruktionen för polisverket.

259 Mot polischefs beslut i polischefsärende skall talan föras hos polismästaren och mot polismästarens beslut hos polisstyrelsen; beslut av polischef som tillika är polismästare skall fullföljas omedelbart hos polisstyrelsen. Klagan över polisstyrelsens beslut skall ske hos Kungl. Maj:t.

Länsstyrelsernas ställning till organisationen. Vid uppbyggandet av en polisorganisation enligt de grunder utredningen föreslagit framträder spörsmålet om länsstyrelsernas ställning till organisationen. Det torde härvid böra beaktas, att vissa av de uppgifter, som för närvarande åvila länsstyrelserna i avseende å polisväsendet, komma att antingen upphöra eller till väsentlig del inskränkas såsom en följd av själva förstatligandet. Hit höra de uppgifter som tillkomma länsstyrelserna såsom tillsynsmyndighet över kommunernas fullgörande av sina skyldigheter i avseende å polisväsendet. Inom ett förstatligat polisväsen kommer behov av uppsikt i detta hänseende allenast att föreligga i den mån skyldigheter komma att åvila kommunerna i förhållande till polisväsendet. Denna fråga kommer att behandlas i ett följande kapitel. En uppgift, som kommer att upphöra i och med polisväsendets förstatligande, är prövningen av de kommunala besluten om polispersonalens avlönings- och pensionsförmåner; såsom statliga befattningshavare komma, på sätt tidigare anmärkts, befattningshavarna att inordnas under de för de civila statstjänstemännen gällande avlönings- och pensionsreglementena. De förändringar i länsstyrelsernas uppgifter som nu berörts äro sådana som uppkomma oberoende av vilken organisationsform som väljes för ett förstatligat polisväsen. Med anordnandet av en polisorganisation under ledning av en polisstyrelse följa å andra sidan vissa förändringar, vilka påkallas av denna organisationsform. Det torde vara naturligt att frågor som angå rekrytering, tillsättning och befordran av polispersonalen, böra ankomma på behandling inom polisorganisationen; redogörelse för utredningens förslag i dess delar har lämnats i det föregående. Polispersonalen kommer vidare att i lydnadshänseende vara inordnad i polisorganisationen. Detta medför, att personalen icke längre kommer att vara underställd länsstyrelserna. Vad de högre befattningshavarna beträffar framgår av redogörelsen för den föreslagna organisationen, att landsfogdebefattningarna skola upphöra och ersättas av polismästar- och överåklagarbefattningar. De polismästare, som enbart äro polismän, komma att i all sin verksamhet lyda under polisstyrelsen och de befattningshavare som enbart äro åklagare under justitiekanslersämbetet, medan de polismästare som tillika äro åklagare komma att i sin egenskap av polismän lyda under polisstyrelsen och i sin egenskap av åklagare under justitiekanslersämbetet. I fråga om landsfiskalerna innebär förslaget den ändring i tjänsteställningen att de — på samma sätt som de nu i åklagarhänseende lyda under justitiekanslersämbetet och äro underställda överåklagarna — skola såsom polischefer lyda under polisstyrelsen och vara underställda polismästarna. Landsfiskalerna skola däremot fortfarande tillhöra landsstaten och i personellt hänseende samt i andra

260 tjänstehänseenden än som polischefer och distriktsåklagare lyda under länsstyrelserna. I detta sammanhang torde vidare böra anmärkas, att förslaget icke medför rubbning av biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren vare sig i tillsättningshänsende eller vad angår befattningshavarnas tjänstgöringsoch lydnadsförhållanden. Vad stadsfiskalerna angår komma dessa — i likhet med övriga befattningshavare med såväl polis- och åklagarverksamhet — att vara underställda polisstyrelsen och polismästarna i egenskap av polischefer samt justitiekanslersämbetet och överåklagarna i sin egenskap av åklagare; i de största städerna komma emellertid att finnas stadsfiskaler med enbart åklagarverksamhet, vilka i lydnadshänseende komma att vara underställda allenast de högre åklagarmyndigheterna. Vid polisorganisationens uppbyggande såsom en särskild organisation har utredningen beaktat länsstyrelsernas intresse av att öva medinflytande vid tillsättningen av de befattningshavare, vilka skola handhava ledningen av polisverksamheten inom länen. Länsstyrelserna skola sålunda äga yttranderätt i tillsättningsärenden, som angå sådana högre befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen, som tillsättas efter ansökan. Det torde jämväl kunna förutses, att Kungl. Maj:t kommer att inhämta vederbörande länsstyrelsers mening vid tillsättning av de polismästare och polisintendenter, vilka skola tillsättas medelst förordnande. Även vid tillsättning av sådana befattningshavare, vilka enbart äro åklagare, skall enligt utredningens förslag, yttranderätt tillkomma vederbörande länsstyrelser. Polisorganisationens anordnande såsom en för sig bestående organisation skall icke medföra ändring i länsstyrelsernas rätt att vid handläggning av ärenden, som äga samband med polisväsendet, inhämta yttrande från befattningshavare som äro anställda vid polisväsendet inom länen. Landsfogdarnas uppgifter i detta hänseende skola övertagas av polismästarna. Vid remiss till polismästare bör länsstyrelse äga föreskriva, att dennes yttrande skall avgivas efter hörande av viss eller vissa polischefer. I denna ordning bör länsstyrelse jämväl äga bestämma, att polisfullmäktige och viss eller vissa polisnämnder skola höras i ärendet. I övrigt skola befattningshavarna vid polisväsendet lämna länsstyrelserna det biträde i länsstyrelsernas verksamhet, som omfattas av polisorganisationens uppgifter. Även i detta hänseende böra länsstyrelserna äga rätt att vända sig omedelbart till vederbörande polismästare. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att i avseende å indrivningsverksamheten ändring icke inträder i förhållandet mellan länsstyrelserna och landsfiskalerna eller i vad angår de bestämmelser som reglera denna verksamhet överhuvudtaget. Vidare må anmärkas att fjärdingsmannen fortfarande skola vara exekutionsbiträden med de uppgifter som i olika hänseenden tillkomma sådana befattningshavare och att jämväl den personal vid landsbygdens polisväsen, som anställes för egentlig polisverksamhet, skall i den mån så befinnes lämpligt kunna anlitas för exekutionsbiträdesgöromål dock med undantag för indrivning av utskylder. Såsom tidigare påpekats komma polisstyrelsens uppgifter i vad angår exekutionsbiträdesverksamheten — liksom ock i fråga om övriga vid sidan av den

261 egentliga polisverksamheten liggande uppgifter för polisorganisationen — att huvudsakligen vara att tillse att tillräcklig personal finnes för göromålens handhavande, att personalen erhåller erforderlig utbildning och att polisorganisationen gives en för göromålens omhänderhavande ändamålsenlig utformning. I det föregående har även föreslagits att landsfiskalsdistriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt skall verkställas av polisstyrelsen i samråd med länsstyrelserna och att, därest enighet icke föreligger mellan polisstyrelsen och vederbörande länsstyrelse, frågan skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn till att landsfiskalsdistriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt är av avgörande betydelse för personalorganisationens utformning på landsbygden komma länsstyrelserna att genom sin medverkan vid indelningen jämväl att öva inflytande å utformningen av denna organisation. I övrigt komma alla organisationsfrågor att handläggas enbart av myndigheterna inom polisverket. Frågor om ändring av personalbeståndet eller andra omorganisationsfrågor komma regelbundet att väckas i de underordnade myndigheternas petita och sedermera behandlas i polisstyrelsens förslag till stat för polisväsendet i dess helhet. Genomförandet av en föreslagen omorganisation blir beroende på statsmakternas ställningstagande till anslagsfrågan; inom ramen för statsmakternas beslut skall det åligga polisstyrelsen att planlägga och utforma organisationen. I samma ordning komma frågor om poliskårernas förseende med utrustningsartiklar av olika slag att behandlas. överlåtandet av polisledningen åt en självständig polisorganisation kommer emellertid icke att medföra, att länsstyrelsernas uppgift att hålla vård över den allmänna ordningen och säkerheten skall upphöra; denna uppgift utgör en så viktig del av de åligganden som av ålder ankommit på länsstyrelserna, att densamma svårligen kan tänkas undandragen länsstyrelserna. Att frigöra länsstyrelserna från polisväsendet skulle ej heller vara välbetänkt ur allmänna synpunkter. Med det förtroende, som länsstyrelserna åtnjuta såväl inom administrationen som från befolkningens sida, samt med den kännedom om och insikt i länens olika förhållanden som länsstyrelserna äga är länsstyrelsernas medverkan vid handhavandet av de uppgifter, som ankomma på polisorganisationen, av det största värde. Länsstyrelserna skola för den skull bibehållas vid uppgiften att övervaka upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet; polisverksamheten skall sålunda bedrivas under länsstyrelsernas inseende. Detta innebär till en början att länsstyrelserna skola äga utöva en allmän tillsyn över polisväsendet inom vederbörande län. Denna befogenhet skall förbindas med rätt för länsstyrelserna att påtala befunna brister och föreslå åtgärder till förbättring. I dylika angelägenheter skola länsstyrelserna äga vända sig till polismästarna eller polisstyrelsen eller, därest länsstyrelserna så finna lämpligt, omedelbart till Kungl. Maj:t. Länsstyrelsernas tillsynsrätt skall icke vara i något hänseende begränsad; länsstyrelserna skola äga upptaga frågor om polisstyrkans tillräcklighet antingen överhuvudtaget inom vederbörande län eller å viss ort, om polisverksamhetens ändamålsenliga planläggning samt om poliskårernas utrustning m. m. Vid fullgörande av denna tillsyn skola länsstyrelserna äga in-

262 fordra uppgifter och upplysningar från polismästarna. För alt länsstyrelserna skola beredas tillfälle att följa polisförhållandenas utveckling inom länen skola polismästarna till länsstyrelserna översända ett exemplar av de polismästarrapporter, vilka på sätt i det föregående anmärkts skola av polismästarna avgivas till polisstyrelsen. Polismästare, vars distrikt består avdelar av skilda län, skall härvid delgiva respektive länsstyrelser innehållet i polischefsrapporterna i vad på varje länsstyrelse ankommer. Vid sidan av denna allmänna tillsynsmyndighet skola länsstyrelserna även äga rätt att på ett mera omedelbart sätt taga del i själva polisarbetet. För detta ändamål skola länsstyrelserna tillerkännas direktivrätt i förhållande till organisationen. Detta innebär, att länsstyrelserna skola äga meddela föreskrift om att en viss polisåtgärd skall vidtagas. Direktivrätten skall utövas på det sätt, att länsstyrelserna skola rikta sig till vederbörande polismästare med anmodan om åtgärdens verkställande. Det torde kunna antagas att länsstyrelserna icke skola finna anledning att begagna sig av denna rätt under vanliga lugna förhållanden; polisverksamheten är då i främsta rummet en teknisk verksamhet som bedrives efter tämligen regelbundna linjer och där särfallens behandling framför allt kräver fackkunskap. Vid allvarligare rubbningar av lugnet och ordningen uppkomma däremot situationer, då länsstyrelsernas ställning som ordningsvårdande myndigheter bör kunna komma till uttryck i form av ett omedelbart ingripande i polisarbetet. En länsstyrelse kan exempelvis finna, att polisförstärkning vid ett givet tillfälle är erforderlig å viss ort. Länsstyrelsen skall då äga anmoda polismästaren att tillkalla sådan förstärkning. Likaledes skall en länsstyrelse, som i ett skärpt läge finner bevakning av ett visst område, en fabrik, en bro e. dyl. nödvändig, äga meddela föreskrift härom. Överhuvudtaget skall direktivrätten icke i fråga om uppgiftens beskaffenhet vara begränsad på annat sätt än att den skall avse åtgärd för ordningens och säkerhetens upprätthållande. Direktivrätten bör emellertid så utformas, att länsstyrelsens befogenheter avgränsas från de befogenheter som skola tillkomma polismästaren. Uppenbart är att ovisshet på denna punkt är ägnad att, särskilt i brydsamma situationer, medföra olägenheter. Innebörden i direktivrätten bör vara den, att en länsstyrelse skall äga att, om länsstyrelsen finner så påkallat, anmoda polismästaren att föranstalta om verkställandet av en viss polisåtgärd. Länsstyrelsen bör däremot icke äga befogenhet att meddela föreskrift om det sätt, på vilket åtgärden skall vidtagas. Detta bör vara en uppgift för polismästaren. På polismästaren skall sålunda ankomma att ombestyra åtgärden och att träffa de anordningar, som i detta hänseende äro erforderliga. Ej heller skall länsstyrelsen med stöd av direktivrätten äga meddela föreskrift i fråga som faller under befälsmyndigheten. Ledningen av själva polisarbetet skall sålunda handhavas enligt de regler som gälla inom polisorganisationenen i allmänhet. I avseende å polisverksamheten vid orostillfällen bör vidare märkas, att det skall åligga polismästaren att söka samråd med länsstyrelsen om de ingripanden, som böra vidtagas för ordningens upprätthållande eller återställande. Det torde därför kunna förutses, att dessa ingripanden i all-

263 mänhet komina att ske i samråd mellan länsstyrelsen och polismästaren och att länsstyrelsen på grund härav allenast i undantagsfall kommer att meddela särföreskrifter. En annan omständighet som bör beaktas är att en orossituation kan utveckla sig med den snabbhet, att ett rådförande med länsstyrelsen icke medhinnes från polismästarens sida. I dylikt fall skall polismästaren vara såväl berättigad som förpliktad att handla på eget ansvar. Sådana åtgärder som tillkallandet av polisförstärkning, anordnandet av bevakning e t c , skall polismästaren alltid äga vidtaga på egen hand. Länsstyrelserna böra även bibehållas vid rätten att till ordningens och säkerhetens tryggande tillkalla militär personal. Länsstyrelsernas nuvarande befogenhet i detta hänseende hänför sig till sådana extra ordinära förhållanden, då polisorganisationen icke förmår att med egna krafter sörja för ordningens bibehållande och då Kungl. Maj:ts beslut om militärhandräckning icke utan fara eller större olägenhet kan avvaktas. Likaledes bör Konungens befallningshavande bibehållas vid rätten att fullgöra de på civilmyndighet jämlikt 10 kap. 12 och 13 §§ strafflagen ankommande funktioner vid uppror och upplopp. Rätten att rekvirera militärhjälp liksom att utöva civilmyndighetens befogenheter vid orostillfällen bör jämväl tillkomma den lokala polisledningen, i första hand polismästaren. Till förebyggande av att militärhandräckning i ett visst fall begäres av såväl länsstyrelsen som polismästaren, bör denne, innan rekvisition av honom verkställes, så vitt möjligt söka samråd med länsstyrelsen. Vid den redogörelse som nu lämnats rörande förhållandet mellan länsstyrelserna och polisorganisationen har utredningen utgått från den förutsättningen, att polisstyrelsen icke funnit anledning övertaga ledningen av en polisuppgift. Har så skett, skall detta emellertid icke medföra rubbning i de befogenheter, som enligt vad ovan anmärkts skola tillkomma vederbörande länsstyrelse. Ett övertagande från polisstyrelsens sida av en polisuppgift torde i regel komma att ske på det sätt, att polisdirektören förordnas att på ort och ställe handhava ledningen av polisens arbete. Förhållandet mellan länsstyrelsen och polisdirektören skall därvid regleras efter samma grunder som föreslagits skola gälla i avseende å förhållandet mellan länsstyrelsen och polismästaren. Har Kungl. Maj:t däremot tagit ledningen av en polisuppgift i egen hand, skall Kungl. Maj:ts beslut i olika hänseenden naturligen följas. Detsamma skall gälla, därest Kungl. Maj:t eljest meddelar föreskrifter rörande handhavandet av viss polisuppgift. Vid bedömande av länsstyrelsernas ställning till polisväsendet torde jämväl böra uppmärksammas att länsstyrelserna enligt utredningens förslag skola bibehållas vid den rätt som jämlikt landshövdinginstruktionen tillkommer dem att meddela vitesbestämmelser för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Sett ur synpunkten hur förhållandet mellan länsstyrelserna och polisorganisationen kommer att gestalta sig innebär förslaget i denna del, att det skall ankomma på länsstyrelserna att utöva den beslutande myndigheten i detta hänseende, medan det skall ankomma på polisorganisationen att i första hand hålla tillsyn över att de meddelade föreskrifterna efterlevas.

264 Länsstyrelsernas ställning såsom administrativa myndigheter kommer icke att beröras av reformen. Förslaget innebär sålunda ingen rubbning i handläggningen av magistrats- eller länsstyrelseärenden. Den ordning för dessa ärendens behandling, som är eller kan bliva bestämd, skall lända till efterrättelse. Talan mot poliskammares eller polischefs beslut i dylika ärenden skall fortfarande fullföljas hos vederbörande länsstyrelse. Vidare må i detta sammanhang framhållas, att ändring icke kommer att inträda i länsstyrelsernas befogenheter i avseende å fastställandet respektive utfärdandet av kommunala stadgar o. dyl. och icke heller i länsstyrelsernas befattning med frågor, som röra förordnande om tillämpning av ordningsstadgan för rikets städer inom samhällen på landsbygden m. m. De bestämmelser som föreslagits i avseende å reglerandet av förhållandet mellan länsstyrelserna och polisorganisationen skola i tillämpliga delar gälla även i avseende å förhållandet mellan överståthållarämbetet och polisorganisationen i Stockholms stad; dock att, på sätt i tidigare sammanhang anmärkts, vissa särbestämmelser skola gälla för poliskammaren därstädes. Vid upprättandet av sitt förslag har utredningen icke förbisett, att vissa praktiska olägenheter äro förenade därmed, alt indelningen i polismästardistrikt i vissa fall avviker från länsindelningen. Förhållandet medför för de berörda länsstyrelserna, att skilda polismästare komma att handhava ledningen av polisverksamheten inom olika delar av länen. För polismästarnas del innebär förhållandet å andra sidan, att de för olika delar av sina distrikt måste upprätthålla kontakt med olika länsstyrelser. Dessa nackdelar har utredningen emellertid icke funnit väga så tungt som de fördelar ur polissynpunkt, som äro förenade med den förordade polismästardistriktsindelningen.

Polisorganisationens förhållande till de militära polisorganisationerna, civilförsvaret, kust- och gränsbevakningsväsendet, utlänningskontrollen och allmänna säkerhetstjänsten. De militära polisorganisationerna. De militära polisorganisationerna utgöras av krigspolisen vid armén, krigspolisen vid marinen, landstormspolisen, marinens poliskår och polispersonalen å Karlsborg. För k r i g s p o l i s e n v i d a r m é n gäller ett av Kungl. Maj:t den 26 april 1940 utfärdat reglemente. Enligt detta reglemente omfattar organisationen dels polispersonal som särskilt tilldelats högkvarteret, armékårstab eller militärbefälet på Gotland (stabspolis) och dels för polistjänst särskilt utbildad militärpersonal (fältpolis). Stabspolispersonal tillhandahålles vid mobilisering (förstärkt försvarsberedskap) på rekvisition av överbefälhavaren av de länsstyrelser och till det antal Kungl. Maj:t bestämt. Krigspolisens allmänna uppgift är att inom anvisat verksamhetsområde upprätthålla ordningen samt förhindra och uppdaga brott, i den mån detta

265 icke företrädesvis tillkommer de militära förbanden eller det civila polisväsendet. Krigspolisen skall i erforderlig utsträckning samverka med det civila polisväsendet i orten och må, där så finnes lämpligt, av vederbörande militäre chef ställas till civil polismyndighets förfogande. Huvudlinjerna för samarbetet mellan krigspolisen och det civila polisväsendet angivas av högste militäre chef (befälhavare) i orten efter samråd med länsstyrelsen och annan av Kungl. Maj:t bestämd myndighet. Till krigspolisens särskilda uppgifter höra, utöver vad behörig chef (befälhavare) anbefaller, att efterspana och omhändertaga rymmare och personer som blivit skilda från sina förband, föranstalta om åtgärder till förhindrande av sanitära olägenheter, biträda vid identifiering och omhändertagande av döda, biträda vid bevakning av anhållna och häktade samt biträda vid tjänsten å upplysningsplats. Närmare bestämmelser med avseende å krigspolistjänsten skola utfärdas av överbefälhavaren eller, enligt dennes bemyndigande, av annan militär chef. Är överbefälhavare icke förordnad skola de befogenheter som enligt reglementet tillagts honom tillkomma chefen för försvarsstaben. I dessa bestämmelser föranledas av utredningens förslag ingen annan ändring, än att rekvisition av stabspolispersonal bör ske hos polisstyrelsen och att föreskrifterna rörande fastställande av huvudlinjerna för samarbetet mellan krigspolisen och det civila polisväsendet böra så utformas, att det skall åligga vederbörande militära myndighet att före angivandet av dessa huvudlinjer samråda med länsstyrelsen, polismästaren och annan av Kungl. Maj:t bestämd myndighet. För k r i g s p o l i s e n v i d m a r i n e n gäller ett av Kungl. Maj:t den 20 juni 1941 utfärdat reglemente. Organisationen omfattar vid marindistrikten och vid kustartilleriförsvar som ej ingår i marindistrikt uppsatta marinpolisgrupper. Marinpolisgrupp utgöres av därtill särskilt uttagen militär personal vid marinen eller vid förband ur armén, underställt chef vid marinen, samt vid tullverkets kustbevakning anställd personal. Krigspolis uppsattes vid mobilisering (förstärkt försvarsberedskap) eller på order av överbefälhavaren. Krigspolisens allmänna uppgift är att inom anvisat verksamhetsområde upprätthålla ordningen, förhindra och uppdaga brott eller mot rikets säkerhet riktade åtgärder samt bedriva härför erforderlig spaning, allt i den mån detta icke företrädesvis tillkommer de militära förbanden eller det civila polisväsendet. I denna sin verksamhet och särskilt under spaningsarbetet skall krigspolisen i erforderlig utsträckning samverka med det civila polisväsendet. För befrämjande av sådan samverkan skall marinpolischef, så snart anledning därtill förekommer, samråda med landsfogden i länet eller, beträffande stad som är undantagen från området för landsfogdens polisverksamhet, polischefen. Vederbörande militäre chef skall på begäran av civil polismyndighet ställa krigspolis till myndighetens förfogande, där krigspolistjänstens behöriga utövande det medgiver. Det åligger sålunda till förfogande ställd krigspolis att fullgöra vad den civila polismyndigheten i och för tjänsten anbefaller. Huvudlinjerna för samarbetet mellan krigspolisen och det civila polisväsendet angivas av vederbörande marindistriktschef (chef för kustartilleri-

266 försvar) efter samråd med länsstyrelsen och annan av Kungl. Maj:t bestimd myndighet. Till krigspolisens särskilda marina uppgifter hör, utöver vac behörig chef (befälhavare) anbefaller, att biträda vid av marinen anordnad sjöfartskontroll och minbevakning, biträda vid kustsignalväsendet m. m., eterspana och omhändertaga rymmare och personer, isom blivit skilda från sina förband, föranstalta om åtgärder till förhindrande av sanitära olägenleter samt biträda vid identifiering och omhändertagande av döda. Närmare bestämmelser rörande krigspolistjänsten meddelas i samma ordning som giller för krigspolisen vid armén och i likhet med vad som stadgats rörande dtnna polis skall, därest överbefälhavare icke är förordnad, de på denne ankommande befogenheter i avseende å krigspolisen vid marinen tillkomma cmfen för försvarsstaben. Såsom framgår av det anförda är tullverkets kustbevakningspersona inordnad i den marina krigspolisen. I detta hänseende gäller — förutom bestämmelserna i reglementet för krigspolisen — en av Kungl. Maj :t den 20 juni 1941 utfärdad kungörelse. Enligt denna stadgas, att tullverkets kustbe r akning vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skall från och ned den dag och i den omfattning, som Kungl. Maj:t bestämmer, stå till maniens förfogande. För närvarande är jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande dei 19 juni 1942 kustbevakningen ställd till marinens förfogande. På sätt i det följande framhålles bör enligt utredningens mening frågan om kustbevakringens lämpliga ordnande göras till föremål för utredning. Denna utredning bör även omfatta spörsmålet om de ändringar som kunna befinnas erforderliga i avseende å den marina krigspolisens organisation. I samband med genomförandet av en förstatligad polisorganisation bö] sådan ändring vidtagas i bestämmelserna för krigspolisens organisation, att marinpolischefen i avseende å krigspolisens samverkan med det civila polsväsendet bör samråda med polismästaren och att samråd från de marina nyndigheternas sida rörande huvudlinjerna för samarbetet skall sökas även ned polismästaren. Huvudbestämmelserna om landstormspolisorganisatioien äro meddelade i landstormspoliskungörelsen den 25 april 1941. Av cbssa bestämmelser må här framhållas följande. Inom krigsmakten skall ara avdelad särskild landstormspolis för att vid krig eller krigsfara biträda den civila polisen vid bevakning av viktigare anläggningar, såsom kommunkationsanläggningar, kraftverk och industrier. Landstormspolisens verkamhet skall stå under ledning av de civila polischeferna. Kungl. Maj:t besämmer, när och i vilken omfattning landstormspolisen skall träda i verkamhet. En för hela riket förordnad bevakningsinspektör leder planläggniigen av och övar tillsyn å landstormspolisens verksamhet. Omfattningen av den bevakning, som ankommer på landstormspolisen, fastställes av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter efter förslag av bevakningsinspekt»ren och, så vitt avser kommunikationsanläggningar och kraftverk, efter sanråd med vederbörande centrala ämbetsverk. För tjänstgöring vid landstomspolisen uttagas och utbildas landstormsmän och frivilliga. Uttagning vrk-

267 ställes av vederbörande militära myndighet, så vitt möjligt inom det polisdistrikt, inom vilket tjänstgöringen är avsedd att äga rum, samt sker i samråd med landsfogden i länet eller, beträffande stad, som är undantagen från området för landsfogdes polisverksamhet, polischefen. Närmare bestämmelser om uttagningen och utbildningen meddelas i kommandoväg. Utrustning, beväpning, avlöning och sjukvård m. m. åt landstormspolisman bekostas av militär myndighet. Allmänna instruktioner för landstormspolisens tjänstgöring fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag, som upprättas av överbefälhavaren och bevakningsinspektören gemensamt. Anvisningar för bevakningens anordnande utfärdas av bevakningsinspektören. I dessa föreskrifter föranledes av utredningens organisationsförslag den omedelbara ändring, att uttagning av landstormspolisman bör ske i samråd med vederbörande polismästare. För bevakningsinspektören gäller en av Kungl. Maj:t den 25 april 1941 utfärdad instruktion. Enligt denna omfattar bevakningsinspektörens verksamhet icke enbart uppgifter som hänföra sig till landstormspolisens verksamhet. Sålunda stadgas, att bevakningsinspektören skall under Kungl. Maj:t utöva tillsyn å den bevakning av viktigare anläggningar, såsom kommunikationsanläggningar, kraftverk och industriföretag, som vid krig eller krigsfara ankommer å civil myndighet. Bevakningsinspektören är numera beträffande viss del av sin verksamhet inordnad i civilförsvarsstyrelsen. Frågan om bevakningsinspektörens ställning kommer därför att behandlas i det följande. Vad härefter angår m a r i n e n s p o l i s k å r gäller, att denna är en särskild under de marina myndigheterna lydande poliskår, vilken är avsedd för bevakning av anläggningarna å örlogsstationer, örlogsvarv och örlogsdepåer med dit förlagda fartyg och förråd. För närvarande omfattar kåren avdelningar i Karlskrona och Stockholm. Beslut föreligger om anställande av polispersonal jämväl vid Göteborgs örlogsvarv. På sätt som framgår av utredningens ovanintagna skrivelse till chefen för socialdepartementet har utredningen jämlikt särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t verkställt undersökning av frågan huruvida en omorganisation av poliskåren borde vidtagas. I sitt den 5 februari 1944 i ärendet avgivna utlåtande har utredningen (avvikande mening av en ledamot) icke funnit sig böra föreslå ändring i poliskårens allmänna organisation utan förordat, att kåren skall bibehållas såsom en under de marina myndigheterna lydande civilmilitär poliskår. Utredningen har dock föreslagit vissa detaljändringar i organisationen. Bland dessa må här framhållas att enligt utredningens mening kommissariebeställningarna vid kårens avdelningar i Karlskrona och Stockholm böra i viss ordning samorganiseras med kommissariebefattningar vid de civila poliskårerna i respektive städer och att, därest polisväsendet i riket förstatligas, skyldighet bör föreskrivas för vederbörande kommissarie vid den civila polisen att med tjänsten förena beställning som kommissarie vid den marina poliskåren i staden.

268 Såsom närmare framgår av vad som anföres å s. 171—172 i det föregående föreslår utredningen beträffande p o l i s p e r s o n a l e n å K a r l s b o r g att denna personal skall införlivas med den civila polisorganisationen. Civilförsvaret. De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvaret äro meddelade i civilförsvarslagen den 15 juli 1944, vilken lag är av provisorisk karaktär och har giltighet intill den 1 juli 1949. Av bestämmelserna torde följande böra anmärkas. Civilförsvaret har till uppgift att i de hänseenden Konungen bestämmer utöva sådan verksamhet för rikets försvar som icke åvilar krigsmakten, så ock annan i samband därmed stående verksamhet. För olika slag av civilförsvarets verksamhet skola finnas särskilda tjänstegrenar. Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att inom riket eller del därav civilförsvaret skall intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsberedskap). Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas under Konungen av civilförsvarsstyrelsen. Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret. Riket indelas i civilförsvarsområden. Varje landsfiskalsdistrikt och stad, som ej ingår i landsfiskalsdistrikt, utgör ett civilförsvarsområde, där ej Konungen för visst fall annorlunda iförordnar. Inom civilförsvarsområde utövas den omedelbara ledningen av civilförsvaret av en civilförsvarschef. För civilförsvarschefen skall finnas en eller flera ställföreträdare. Civilförsvarschef och ställföreträdare utses av länsstyrelsen. Befattningshavare vid polis- och brandväsendet äro skyldiga mottaga uppdrag att vara civilförsvarschef eller ställföreträdare. De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skola upptagas i en organisationsplan. Organisationsplan så ock ändring däri fastställes av länsstyrelsen. För civilförsvarsstyrelsen, vilken trädde i verksamhet den 1 oktober 1944, har Kungl. Maj:t den 14 september 1944 utfärdat vissa föreskrifter att tills vidare lända till efterrättelse. Enligt dessa föreskrifter står civilförsvarsstyrelsen under ledning av en generaldirektör, vilken äger rätt att ensam besluta i alla ärenden. Göromålen handläggas å fyra byråer och fyra avdelningar. Bland avdelningarna märkes en bevakningsavdelning. Bevakningsinspektören är chef för denna avdelning och i denna egenskap adjungerad ledamot i styrelsen beträffande de ärenden som handläggas å avdelningen. Ytterligare bestämmelser rörande civilförsvaret äro meddelade i civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944. Enligt kungörelsen gäller rörande ledningen av civilförsvaret inom länen, att länsstyrelsen vid utövandet av denna ledning skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Länsstyrelsens handläggning av ärenden rörande civilförsvaret skall ske å en särskild avdelning, benämnd försvarsavdelning, vilken står under ledning av en civilförsvarsdirektör. I kungörelsen meddelas även föreskrifter om de åligganden som åvila civilförsvarschef och ställföreträdare för civilförsvarschef. Av kungörelsens bestämmelser må anmärkas, att civilförsvarschefen, även om h a n icke tillika ä r polischef, under civilförsvarsberedskap äger förordna, att polismän inom

269 civilförsvarsområdet skola avdelas för att fullgöra särskild med civilförsvaret sammanhängande uppgift. Under sådan tjänstgöring är polisman underställd tjänstegrenschefen för ordningstjänsten eller särskilt utsett befäl inom civilförsvaret. Då högsta civilförsvarsberedskap råder, äger civilförsvarschefen tillika meddela föreskrifter beträffande den beredskap, som skall upprätthållas inom polisväsendet med hänsyn till möjligheten av att förordnande varom nyss sagts kan komma att meddelas. Närmare föreskrifter om tilllämpningen av dessa bestämmelser skola meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Rätt skall tillkomma länsstyrelsen att förordna, att vad sålunda stadgats skall äga tillämpning under civilförsvarsövning, ändå att civilförsvarsberedskap icke råder. Av den lämnade redogörelsen framgår, att civilförsvarsväsendet och polisväsendet ha många beröringspunkter med varandra. Utredningen h a r icke funnit erforderligt att närmare ingå på frågan, hur de gemensamma spörsmålen böra lösas i olika hänseenden. Uppenbart är att spörsmålens behandling kommer att underlättas, sedan även polisväsendet ställts under central ledning. Det bör därför ankomma på civilförsvarsstyrelsen och polisstyrelsen att framkomma med de förslag i ämnet, vartill förhållandena kunna föranleda. I vissa avseenden har utredningen dock ansett sig böra giva uttryck för sin uppfattning. Härom må följande framhållas. I det av 1943 års civilförsvarsutredning avgivna betänkandet anfördes rörande förhållandet mellan polisväsendet och civilförsvarsväsendet i huvudsak följande. För civilförsvarsutredningen framstode det som uppenbart att det normala polisarbetet under krig väsentligen måste fortgå vid sidan av civilförsvaret och under i stort sett samma former som under fredstid. Polisens verksamhet måste emellertid under krig vid behov kunna samordnas med civilförsvaret på sådant sätt, att detta kunde fungera med den effektivitet som vore nödvändig. Detta förutsatte, att i kritiska situationer polisväsendet och civilförsvaret i övrigt stode under gemensam ledning. I denna bemärkelse måste sålunda enligt utredningens mening polisväsendet vara inordnat i civilförsvaret, om detta skulle kunna fullgöra sina uppgifter under krigstid. Utredningen ville framhålla, att den verksamhet polisen regelmässigt avsåges skola fullgöra inom civilförsvaret till sin natur hörde samman med polisens huvuduppgift under fred att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället. I de fall då polisen måste tagas i anspråk inom civilförsvaret, komme därigenom som regel icke att inträda någon principiell förändring i polisens vanliga verksamhet. Nödvändigheten av att polisväsendet i viss bemärkelse inordnades i civilförsvaret framginge av den betydelse, som måste tillmätas den ordningshållande verksamheten vid tillfällen, då civilförsvarsområdet direkt eller indirekt berördes av fientliga stridshandlingar. För civilförsvarschefen måste föreligga rättighet att då förhållandena så påfordrade helt eller delvis taga polispersonalen i anspråk för fullgörande av ordningshållningsuppgifter, som sammanhängde med civilförsvarsverksamheten. Läget kunde till och med vara sådant, att rätten för civilförsvarschefen att utnyttja polispersonalen icke borde vara begränsad till rena ordningshållningsuppgifter. Det vore sålunda tänkbart att i en katastrofsituation, då alla tillgängliga krafter måste koncentreras på de viktigaste uppgifterna, polispersonal måste användas för röjnings- eller räddningsarbete eller inom sjukvårdstjänsten eller annan verksamhet.

270 För uppgifter av beskaffenhet varom nu vore fråga kunde civilförsvarschefen behöva utnyttja all tillgänglig polispersonal. Därest detta skulle medföra att polisens arbetsuppgifter i övrigt i väsentlig mån måste eftersättas, måste uppenbarligen en avvägning ske av de olika uppgifternas vikt. Detta behövde icke medföra några komplikationer i de fall, där polischefen själv tillika vore chef för civilförsvaret inom sitt distrikt. Annorlunda ställde det sig, då annan person vore civilförsvarschef. Olika meningar kunde uppstå mellan dessa chefer angående den inbördes vikten av olika uppgifter. Frågan uppkomme då om vilkens mening som skulle bliva avgörande. Utredningen ansåge, att vid intressekollisioner av nu ifrågavarande beskaffenhet bestämmanderätten måste tillkomma civilförsvarschefen. Endast denne syntes i en kritisk situation kunna till fullo överblicka vilka åtgärder som borde givas företräde framför andra. Vad nu sagts föranledde därtill, att civilförsvarschefen, om han ej vore polischef, tillerkändes rätt att under krigsförhållanden i mån av behov ställa polispersonalen inom civilförsvarsområdet under sitt befäl. Ett liknande förhållande måste, oberoende av huruvida polischefen tillika vore civilförsvarschef, inträda jämväl i vissa andra fall, som ägde samband med civilförsvarets verksamhet. Enligt gällande föreskrifter skulle sålunda, om å en luftskyddsort i samband med ett luftanfall uppkomme mera omfattande skada, det omedelbara befälet å skadeplatsen utövas av en s. k. skadeplatsbefälhavare. Om därtill förordnades t. ex. en person i brandbefälsställning, måste uppenbarligen den polisstyrka, som avdelades för tjänstgöring å skadeplatsen, vara underställd denne. För samtliga de fall då på angivet sätt en befattningshavare inom civilförsvaret, som icke vore polisman, hade polispersonal under sitt befäl, måste emellertid som huvudregel gälla, att han ägde bestämma om de platser, där polispersonalen skulle tjänstgöra och om de uppgifter som polisen hade att fylla därstädes, men att han däremot icke ägde att utöva inflytande på det sätt, varpå polispersonalen ginge till väga för att fullgöra de å densamma anvisade polisuppgifterna. Han skulle sålunda med andra ord äga utöva befälet i taktiskt men icke tekniskt hänseende. Den omedelbara ledningen av polispersonalens åtgärder på den plats, där verksamheten bedreves, skulle alltså tillkomma polisbefälet. Till d e s y n p u n k t e r , s o m c i v i l f ö r s v a r s u t r e d n i n g e n s å l u n d a lagt p å ifrågav a r a n d e s p ö r s m å l , h a r u t r e d n i n g e n funnit sig k u n n a u t t a l a sin anslutn i n g . U t r e d n i n g e n vill d o c k f r a m h å l l a v i k t e n a v att, d ä r e s t ej s ä r s k i l d a förh å l l a n d e n till a n n a t f ö r a n l e d a , polischefen f ö r o r d n a s till civilförsvarschef. Att detta ä r m e n i n g e n f r a m g å r ä v e n av m o t i v e n till lagstiftningen. Såväl i civ i l f ö r s v a r s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e som i Kungl. Maj:ts p r o p o s i t i o n till riksd a g e n m e d förslag till civilförsvarslag, m . m . (nr 268/1944) u t t a l a d e s sålunda, att polischefen i första h a n d b o r d e i f r å g a k o m m a s o m civilförsvarschef. Med a n l e d n i n g av att i vissa y t t r a n d e n över n ä m n d a b e t ä n k a n d e anförts, a t t l a n d s f i s k a l e r n a k u n d e h a v a s v å r t a t t m e d sin t j ä n s t f ö r e n a u p p d r a g e t a t t v a r a civilförsvarschef, s ä r s k i l t s o m brist p å k o m p e t e n t a landsfiskalsb i t r ä d e n förelåge, f r a m h ö l l s emellertid i p r o p o s i t i o n e n , a t t d e s s a s y n p u n k ter vore av den n a t u r , a t t d e b o r d e b e a k t a s vid u t s e e n d e a v civilförsvarsc h e f e r i särskilt a r b e t s t y n g d a l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t . I d e t t a s a m m a n h a n g ville f ö r e d r a g a n d e s t a t s r å d e t s å s o m sin å s i k t uttala, a t t n ä r i landsfiskalsdistrikt f u n n e s l u f t s k y d d s o r t m e n l a n d s f i s k a l e n , s å s o m m å n g e n g å n g h ä n d e , vore b o s a t t i stad, s o m icke i n g i n g e i l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t e t o c h v o r e belägen p å s t ö r r e a v s t å n d f r å n l u f t s k y d d s o r t e n , det k n a p p a s t k u n d e v a r a l ä m p ligt att l a n d s f i s k a l e n v o r e civilförsvarschef. F ö r att u n d e r l ä t t a rekrytering-

271 en i fall, då annan än polischefen ansåges böra förordnas till civilförsvarschef, borde i lagen intagas bestämmelse om att jämväl befattningshavare inom brandväsendet borde vara skyldig att åtaga sig uppdrag som civilförsvarschef eller ställföreträdare för denne. Självfallet vore, att för civilförsvarschef flera ställföreträdare borde kunna förordnas. Ställföreträdare borde även kunna förordnas att fullgöra civilförsvarschefens åligganden inom viss del av civilförsvarsområdet eller ock i vissa hänseenden. Av vad tidigare anförts framgår, att förordnande för civilförsvarschef eller ställföreträdare för denne skall meddelas av länsstyrelsen. Enligt utredningens mening böra polismästarna beredas tillfälle att framhålla de synpunkter på dessa tillsättningsfrågor, som från polisorganisationens sida kunna vara att anföra. På grund härav bör i tillsättningsärende, varom nu är fråga, länsstyrelsen inhämta yttrande av vederbörande polismästare. Vidare bör i de fall, då civilförsvarschef icke tillika är polischef, civilförsvarschefen så vitt möjligt söka samråd med polischefen, innan civilförsvarschefen meddelar beslut om att polispersonal skall tagas i anspråk för uppgifter inom civilförsvaret. Detsamma bör i tillämpliga delar gälla för annan befattningshavare vid det lokala civilförsvarsväsendet, som äger förfoga över polispersonal, därest denne icke jämväl är polischef. Enligt civilförsvarsutredningens förslag skall försvarsavdelning vid länsstyrelsen i fred utgöras av civilförsvarsdirektören och militärassistenten. Under krig skall försvarsavdelningen förstärkas genom att i densamma skola ingå, jämte andra, vissa angivna befattningshavare tillhörande olika förvaltningsgrenar inom länen. Bland de ifrågavarande befattningshavarna märkes landsfogden, vilken är avsedd att tillföra försvarsavdelningen erforderlig sakkunskap i frågor som röra allmän ordning och säkerhet. På landsfogden skall därvid ankomma att å länsstyrelsens vägnar handlägga frågor som beröra civilförsvarets ordningstjänst och polispersonalens utnyttjande inom denna. I propositionen angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45 (nr 270/1944) förklarade föredragande statsrådet sig anse, att i avseende å försvarsavdelningens sammansättning ställning för det dåvarande endast borde tagas till frågan hur denna borde vara beskaffad under en beredskapssituation ungefärligen motsvarande den nuvarande. Vad anginge försvarsavdelningens organisation under krig uttalade statsrådet, att han tills vidare biträdde civilförsvarsutredninger.s förslag. Med anledning av de erinringar, som i vissa remissyttranden framställts mot förslaget, syntes det emellertid böra uppdragas åt civilförsvarsstyrelsen att i samråd med överbefälhavaren ytterligare överväga frågan om krigsorganisationens framtida ordnande. Enligt u t r e d n i n g e n s förslag till organisation för polisväsendet komma landsfogdarna att ersättas av polismästare. Med hänsyn till att polismästardistriktsindelningen i viss omfattning avviker från länsindelningen kan planen på att landsfogdarna skola under krig ingå i försvarsavdelningarna icke omedelbart överföras å polismästarna. Det skulle med anledning härav kunna tänkas, att man underläte att inordna polismästarna i försvarsavdel-

272 ningarna, naturligen dock med skyldighet för dem att lämna försvarsavdelningarna allt det biträde som kunde vara erforderligt. Det synes emellertid vara av betydelse för försvarsavdetningarnas verksamhet i krigstid att representanter för polisverksamhetens ledning och den polisiära sakkunskapen ingå i avdelningarna. På grund härav har utredningen funnit sig böra föreslå vissa säranordningar i detta hänseende beträffande sådana län där polismästardistrikten icke sammanfalla med länen. I försvarsavdelning för län som är uppdelat på olika polismästardistrikt bör sålunda enligt utredningens mening ingå allenast den polismästare som är stationerad i residensstaden. För Stockholms stad och Stockholms län bör gemensam organisation anordnas på det sätt, att polismästaren i Stockholms polismästardistrikt ingår i försvarsavdelningarna vid såväl överståthållarämbetet som länsstyrelsen. Ställföreträdare för honom böra dock utses vid båda försvarsavdelningarna. Gentemot förslaget kan måhända anmärkas, att polismästarna icke kunna sägas representera de delar av länen som ligga utanför deras respektive polismästardistrikt. Det torde dock vara främst såsom sakkunniga i bevakningsfrågor överhuvudtaget som polismästarnas deltagande i försvarsavdelningarnas arbete påkallas. För verksamheten erforderlig kännedom om bevakningsförhållandena i länen i deras helhet torde polismästarna utan större svårighet kunna förskaffa sig. Härtill kommer, att de polismästare, vilka icke komma att tillhöra försvarsavdelningarna, naturligen skola vara pliktiga att stå till försvarsavdelningarnas förfogande för lämnande av upplysningar i olika avseenden. Vad härefter angår de län, som i sin helhet motsvaras av polismästardistrikt, böra polismästarna ingå i försvarsavdelningarna för respektive län. Länsstyrelserna böra i civilförsvarshänseende tillerkännas samma befogenheter i förhållande till polisstyrkan i länet som tillkomma civilförsvarschef i avseende å polispersonalen inom civilförsvarsområdet. I civilförsvarsutredningens betänkande framhölls, att för civilförsvaret komme under krigstid att föreligga ett behov av att polispersonalen å en utsatt ort kunde förstärkas med personal från annat län, för den händelse personaltillgången inom det egna länet icke skulle vara tillräcklig. På samma sätt som beträffande utnyttjandet i övrigt av civilförsvarets personal och materiel komme sålunda under krigstid att föreligga behov av en ledning, som sträckte sig över större områden än länet. Beträffande civilförsvaret skulle denna centrala ledning som regel utövas av civilförsvarsstyrelsen. Vad anginge polisstyrkornas förflyttning från ett län till ett annat syntes det med hänsyn till behovet av ett snabbt beslutförfarande under krigstid knappast vara möjligt, att beslut härom i varje enskilt fall fattades av Kungl. Maj:t. Då något centralt polisorgan under Kungl. Maj:t icke funnes, syntes annan möjlighet icke stå till buds än att låta civilförsvarsstyrelsen avgöra även sådana ärenden. Härför fordrades emellertid, att erforderlig sakkunskap på polisväsendets område funnes företrädd hos civilförsvarsstyrelsen. Detta bleve förhållandet, därest sabotageskyddet inordnades i civilförsvaret, i vilket fall bevakningsinspektören syntes böra anknytas till civilförsvarsstyrelsen. Spörsmålet syntes

273 böra närmare beaktas av civilförsvarsstyrelsen vid dess krigsplanläggande verksamhet, varefter förslag i ärendet borde underställas Kungl. Maj:t. Förslaget, att åt civilförsvarsstyrelsen skulle medgivas rätt att besluta om förflyttning av polisstyrkor mellan länen, vann icke Kungl. Maj:ts bifall. Däremot anslöt sig Kungl. Maj:t till förslaget, att bevakningsinspektören skulle ingå i civilförsvarsstyrelsen. I ovannämnda båda propositioner framhölls, att för denna anordning talade — förutom vissa andra skäl — även den omständigheten, att verksamhet för bekämpande av sabotage och spioneri borde ingå bland civilförsvarets uppgifter. Bevakningsinspektören borde under civilförsvarsstyrelsens chef bland annat leda civilförsvarets industriskyddsverksamhet, vari borde ingå de uppgifter beträffande civila anläggningar, som handhades av försvarsstabens industriskyddsdetalj. Bevakningsinspektören borde i visst hänseende intaga en självständig ställning i förhållande till civilförvarsstyrelsen, nämligen så vitt anginge den del av hans verksamhet, som avsåge landstormspolisen. Enligt u t r e d n i n g e n s mening bör, sedan polisorganisationen ställts under ledning av en polisstyrelse, uppgiften att meddela beslut om förflyttning av polisstyrkor från ett län till annat handhavas av denna styrelse. Frågorna böra handläggas i samråd med civilförsvarsstyrelsen. Skäl kunna enligt utredningens uppfattning även anföras för att till polisstyrelsen överföra de ärenden som för närvarande tillhöra civilförsvarsstyrelsens bevakningsavdelning. Ärendenas handläggning borde inom polisstyrelsen tillkomma polisbyrån. I samband med en sådan omorganisation kunde befattningen som bevakningsinspektör indragas och de på denne ankommande göromålen överföras å polisdirektören såsom ingående i polisdirektörens allmänna tjänstegöromål. Dessa frågor torde emellertid tarva ytterligare överväganden sedan tillräcklig erfarenhet vunnits på området. I avvaktan på spörsmålens reglering torde befattningen som bevakningsinspektör böra bibehållas och uppdraget att vara bevakningsinspektör anförtros åt polisdirektören vilken tilllika bör ingå i civilförsvar&styrelsen såsom chef för bevakningsavdelningen och som ledamot vid behandling av ärenden tillhörande denna avdelning. Kust- och gränsbevakningsväsendet. Utövandet av kust- och gränsbevakning är naturligen en uppgift som ingår i den allmänna civila polisverksamheten. Enligt tullstadgan ankommer det emellertid på tullverket — förutom att uppbära tull och vissa andra å varor lagda allmänna avgifter, vilka uppbäras vid trafik till riket, ävensom vissa sjöfartsavgifter — att utöva den uppsikt å trafiken, som erfordras för behörigt uttagande av nämnda avgifter samt att i viss omfattning fullgöra den uppsikt, som påkallas av stadgade begränsningar i rätten till varuförsel till eller från riket. Med kust- och gränsbevakningsväsendet förstås i detta sammanhang den organisation inom tullverket som anordnats för omhänderhavande av berörda tillsynsuppgifter. Denna organisation är fördelad på en organisation för kustbevakning och en organisation för gränsbevakning. I fråga om kustbevakningen gäller att densamma är organiserad såsom en från den lokala tullförvaltningen fristående organisation inom tullverket. I 18—4403/3.

/

274 spetsen för kustbevakningen står en kustbevakningschef, på vilken det ankommer att närmast under generaltullstyrelsen utöva chefskapet över kustbevakningen samt övervaka kustbevakningen. Vid handläggning inom styrelsen av ärenden som angå kustbevakningen ingår kustbevakningschefen såsom ledamot av styrelsen. I avseende å den lokala organisationen för kustbevakningen äro rikets kuster indelade i fyra kustdistrikt (Umeå, Stockholms, Malmö och Göteborgs kustdistrikt) och varje kustdistrikt i kustöveruppsyningsområden. Indelningen fastställes av generaltullstyrelsen. Såsom chef för varje kustdistrikt finnes en kustdistriktschef och kustöveruppsyningsområdena förestås av kustöveruppsyningsmän, vilka till sitt biträde ha kustuppsyningsmän, kustvakter, kustbevakningsbiträden samt extra personal. Inom kustöveruppsyningsområdena är personalen fördelad i kustposteringar. Gränsbevakningens organisation är uppbyggd på en indelning i gränsdistrikt. Dessa distrikt äro till antalet fem, nämligen Haparanda, Kiruna, Östersunds och Strömstads gränsdisirikt samt Dalslands, Värmlands och Dalarnas gränsdistrikt. De fyra förstnämnda gränsdistriktens områden sammanfalla med motsvarande tulldistrikts områden och ledningen av gränsbevakningen i dessa distrikt handhaves av vederbörande tullförvaltare. Det sistnämnda gränsdistriktet omfattar Dalslands, Värmlands och Dalarnas gränstulldistrikl och gränsbevakningen inom detsamma står under ledning av en gränsbevakningschef, vilken tillika är föreståndare för distriktets tullkammare. Någon enhetlig, från tullförvaltningen i övrigt skild överledning för gränsbevakningen finnes icke, utan chefskapet utövas av tullförvaltarna och gränsbevakningschefen direkt under generaltullstyrelsen. Inom gränsdistrikten är organisationen uppdelad på gränsposteringar. Förmanskapet utövas av gränsöver uppsyningsmän, vilka ha sig underställda vissa bestämda posteringar, och vid posteringarna finnes i övrigt anställda gränsuppsyningsmän samt extra personal. Generaltullstyrelsen bestämmer å vilka orter gränsbevakningspersonal skall posteras ävensom de särskilda posteringarnas bevakningsområden ra. m. Rörande s a m a r b e t e t mellan polisväsendet samt kust- och gränsbevakningsväsendet finnas bestämmelser meddelade så vitt angår bekämpandet av olovlig rusdryckshantering. Härom stadgas i en kungörelse den 6 maj 1938 i huvudsak följande. Det åligger statspolisintendenten och kustbevakningschefen att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att i statspolisens och kustbevakningens arbete med olovlig rusdryckshantering ett effektivt samarbete äger rum och att därvid personalen å vardera sidan så vitt möjligt beredes tillgång till alla de upplysningar av betydelse för arbetets bedrivande, som å andra sidan inhämtats. För fullgörande härav skola statspolisintendenten och kustbevakningschefen, så snart anledning därtill finnes, överlägga med varandra om erforderliga åtgärder. För befordrande av detta samarbete skall statspolisintendenten uppdraga åt ett polisbefäl, hörande till sådan kriminalstatspolis i Stockholms stad, som avdelats såsom »spritpolis», att särskilt ägna sig åt uppehållande av förbindelserna mellan statspolisen och kustbevakningen samt förmedlande av upplysningar dem emellan. Även mellan polismyndig-

275 heterna ute i landet, å ena, och de lokala gräns- och kustbevakningsmyndigheterna, å andra sidan, skall elt dylikt samarbete äga rum. Sålunda stadgas bland annat, att då lokal polismyndighet utövar spaningsverksamhet mot olovlig rusdryckshantering i gräns- eller kusttrakt under sådana omständigheter, att verksamheten kan antagas beröra gräns- eller kustbevakningens arbete, underrättelse därom snarast möjligt skall meddelas vederbörande gränseller kustbevakningsmyndighet samt verksamheten därefter bedrivas i samråd med denna. Det komplex av frågor, som sammanhänga med ordnandet av gränsoch kustbevakningen ur polissynpunkt, bör enligt u t r e d n i n g e n s mening upptagas till behandling sedan polisstyrelsen trätt i verksamhet. Härvid bör även organisationens förhållande till närstående militära polisorganisationer, främst krigspolisen vid marinen, göras till föremål för utredning. Intill dess nya bestämmelser kunna bliva meddelade rörande bevakningen, böra de nuvarande organisationsformerna för bevakningen bibehållas och samarbetet mellan de berörda myndigheterna försiggå i den ordning som för närvarande gäller. De uppgifter, som enligt ovannämnda kungörelse ankomma på statspolisintendenten, böra överföras å polisstyrelsen och inom styrelsen huvudsakligen handhavas av polisdirektören. Utlänningskontrollen. Huvudgrunderna rörande utlänningskontrollen äro meddelade i lagen den 11 juni 1937 om utlännings rätt att här i riket vistas. Enligt lagen gäller i huvudsak följande. Utlänning som ankommer till riket skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla som pass. Utlänning skall omedelbart vid sin ankomst till riket för polismyndighet i den ort, dit han från utlandet först anländer, uppvisa sin legitimationshandling ävensom meddela de upplysningar polismyndigheten begär Utlänning kan vid ankomsten till riket i vissa angivna fall avvisas av polismyndigheten. Pastar utlänningen att han är politisk flykting och kan ei med skal antagas, att påståendet är oriktigt, skall frågan om avvisning av polismyndigheten överlämnas till socialstyrelsen. Utlänning får i regel icke uppe^!! a *-n g *° h a J 1 c r £ e t l ä n . ^ e 0 t i d ä n t r e månader utan att hava särskilt uppehållstillstånd. Sådant tillstand meddelas av socialstyrelsen. Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid samt må förbindas med de förbehåll som med hansyn till vistelsens syfte och därmed sammanhängande omständigheter finnas påkallade. Vill utlänning antaga arbetsanställning här i riket måste han hava särskilt arbetstillstånd. Även sådant tillstånd meddelas av socialstyrelsen. Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och avse visst slag av arbete. Utlännings legitimationshandling skall, där Konungen det förordnar, vara försedd med visering, d. v. s. med påteckning om tillstånd att inresa och vistas här i landet. Visering medför befrielse från skyldighet att hava uppehålls- eller arbetstillstånd. Utlänning som uppehåller sig i riket kan under vissa i lagen angivna förhållanden avlägsnas härifrån. Utlännings avlägsnande ur riket kan ske genom förpassning eller utvisning Förpassnmgsbeslut meddelas av socialstyrelsen, utvisningsbeslut av Kungl M a i t eller lansstyrelse. Innan socialstyrelsen meddelar förpassningsbeslut skail yttrande inhämtas från utlänningsnämnden. Denna nämnd består av tre nersoner, forordnade av Kungl. Maj:t, av vilka en skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete och en äga erfarenhet rörande internationella

276 rättsfrågor. Yttrande från n ä m n d e n skall jämväl inhämtas, innan beslut meddelas i ärende, som avser arbetstillstånd för ett större antal utlänningar eller som kan vara av synnerlig betydelse utöver det föreliggande fallet. Med anledning av krigsförhållandena och därav uppkommet behov av särskilda säkerhetsåtgärder mot vissa utlänningar ha särbestämmelser i övervakningshänseende meddelats i åtskilliga hänseenden. Utredningen har icke funnit erforderligt att närmare ingå på dessa bestämmelser. Av vad ovan anförts framgår, att jämlikt utlänningslagen kontrollen över utlänningar omhänderhaves av socialstyrelsen, länsstyrelserna och polismyndigheterna. Organisationen är utformad enligt den huvudprincipen, att socialstyrelsen skall vara den centrala myndigheten för utlänningsärendenas handläggning. På grund av den ansvällning av ärenden som förekommit under de rådande extraordinära förhållandena har en omorganisation dock under innevarande år vidtagits p å det sätt, att utlänningsärendena överförts från socialstyrelsen till ett för ändamålet inrättat självständigt centralorgan benämnt statens utlänningskommission. Utlänningskommissionen har trätt i verksamhet från och med den 1 juli 1944. Till grund för utlänningskommissionens inrättande har legat ett av 1943 års utlänningssakkunnga avgivet förslag. I motiven framhöllo de sakkunniga, att förslaget icke innebure någon slutgiltig lösning av frågan om utlänningsärendenas centrala behandling. Organisationen skulle endast vara att betrakta som ett provisorium i avbidan på erfarenheter rörande behovet av ett fristående centralt organ för utlänningsärenden även under normala förhållanden. Möjligheterna borde hållas öppna för både ett återförande av utlänningskontrollen till socialstyrelsen, om så skulle befinnas lämpligt, och ett inordnande under annat centralt ämbetsverk, om det befunnes lämpligare. I den i ämnet framlagda propositionen framhölls även, att det nya centralorganet borde i avvaktan på erfarenheter från normala förhållanden erhålla karaktären av ett provisorium. U t r e d n i n g e n h a r icke tagit n ä r m a r e ståndpunkt till frågan om vilken ställning polisstyrelsen bör intaga i förhållande till utlänningskontrollen. Utredningen vill dock framhålla, att polisstyrelsen bör tilläggas sådana uppgifter med avseende å denna kontroll som äro påkallade av det polisstyrelsen åvilande ansvaret för ordningens och säkerhetens upprätthållande. Allmänna säkerhetstjänsten. Den allmänna säkerhetstjänsten bör enligt u t r e d n i n g e n s mening inordnas i polisorganisationen. Av vikt är att de erfarenhetsrön som vunnits under den nuvarande organisationens verksamhet behörigen tillvaratages. Det bör ankomma på polisstyrelsen att tillse att så sker. På polisstyrelsen bör vidare ankomma att planlägga den verksamhet som kan vara erforderlig på detta område.

277 Åklagarväsendets organisation. Den organisation av åklagarväsendet, som innefattas i utredningens förslag, framgår i huvudsak av vad som anförts i det föregående. Det har dock synts utredningen lämpligt att i betänkandet intaga en sammanställning av grunderna för denna organisation. Vissa organisationsspörsmål, som icke tidigare berörts, komma härvid även att behandlas. De allmänna åklagarna komma enligt utredningens förslag att utgöras av: 1) justitiekanslern; 2) överåklagare (polismästare tillika överåklagare, förste stadsfiskaler tilllika överåklagare, biträdande förste stadsfiskal tillika överåklagare och stadsfiskaler tillika överåklagare); samt 3) distriktsåklagare (stadsfiskaler och landsfiskaler). Högsta åklagarmyndigheten i riket skall tillkomma justitiekanslern. Ur de synpunkter utredningen har att företräda påkallas icke ändring i justitiekanslersämbetets organisation; såsom nedan närmare utvecklas komma dock vissa befattningshavare vid åklagarväsendet att upptagas på en under justitiekanslersämbetet inrättad särskild stat. De befattningshavare, vilka enbart äro åklagare, skola i all sin verksamhet lyda under justitiekanslersämbetet. Vad angår de befattningshavare, vilka äro såväl åklagare som polismän, måste en uppdelning i lydnadsförhållandet på det sätt äga rum, att de i avseende å sin verksamhet som åklagare skola vara underställda justitiekanslersämbetet och i sin verksamhet som polismän polisstyrelsen. Såsom tidigare framhållits bör en nära samverkan upprätthållas mellan justitiekanslersämbetet och polisstyrelsen i frågor som äro av gemensamt intresse för åklagarväsendet och polisväsendet. Beträffande överåklagarorganisationen torde böra uppmärksammas, att överåklagardistrikten enligt utredningens förslag skola sammanfalla med polismästardistrikten. Denna anordning påkallas av samorganisationen med polisväsendet. Antalet överåklagare kommer sålunda enligt förslaget att utgöra 31, vartill kommer att i Stockholms polismästardistrikt inrättas en befattning såsom biträdande överåklagare. Beaktas bör dock, att sistnämnda befattning samt nio överåklagarbefattningar äro samorganiserade med distriktsåklagarbefattningar. Gentemot denna anordning kunna måhända vissa principiella invändningar framställas. Någon större skillnad föreligger dock icke mellan anordningen och det i åtskilliga större städer tillämpade systemet, att stadsfiskalerna utföra åklagaruppgifter även i de s. k. landsfogdemålen. Detta system har utredningen räknat med skola bibehållas. I sådana städer, där för överåklagarbefattning kompetent stadsfiskal finnes, bör denne sålunda i lämplig omfattning biträda i överåklagarverksamheten. Sådan befattningshavare bör jämväl vara pliktig att vid behov deltaga i denna verksamhet även utom den stad, där han är stationerad. Å andra sidan bör överåklagaren i sådana distrikt, där förhållandena det medgiva, deltaga i distriktsåklagargöromålen i polismästarstäderna i större utsträckning än vad i all-

278 mänhet kan vara fallet. Härvid avser utredningen främst sådana polismästardistrikt, där åklagarverksamheten i polismästarstäderna kan sägas vara den övervägande inom distriktet, exempelvis Karlskrona, Halmstads och Borås polismästardistrikt. I detta sammanhang vill utredningen även framhålla, att utredningen icke avser föreslå ändring i den organisation av åklagarväsendet som gäller för Stockholm i annan mån än som följer av omorganisationen av förste stadsfiskalsbefattningen samt inrättandet av biträdande förste stadsfiskals- och överåklagarbefattningen. I avseende å den inre organisationen kommer inom flertalet polismästardistrikt samorganisation mellan överåklagarväsendet och polisväsendet att föreligga på det sätt att polismästaren tillika skall vara överåklagare. Denna anordning föreslås sålunda för 25 polismästardistrikt; i tre av dessa distrikt, nämligen Västerviks, Visby och Sundsvalls polismästardistrikt, skall polismästaren därjämte vara distriktsåklagare i polismästarstaden liksom ock polischef därstädes. För sex polismästardistrikt, eller Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt, föreslår utredningen, att överåklagarväsendet och polisväsendet organiseras fristående i förhållande till varandra samt att åklagarorganisationen och polisorganisationen i polismästarstäderna likaledes uppbyggas var för sig. överåklagarorganisationen i dessa distrikt har samordnats med distriktsåklagarorganisationen i polismästarstäderna. I Stockholm, Göteborg och Malmö skola vid distriktsåklagarorganisationen finnas förste stadsfiskalsbefattningar, vilka tillika skola vara överåklagarbefattningar för polismästardistrikten. överåklagarbefattningarna för Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt skola vara samordnade med stadsfiskalsbefattningarna i respektive polismästarstäder. Den till Stockholms polismästardistrikt knutne biträdande förste stadsfiskalen och överåklagaren skall huvudsakligen handhava överåklagargöromålen för de till polismästardistriktet hörande delarna av Stockholms län. Därjämte skall han biträda inom åklagarverksamheten i Stockholms stad. För överåklagare torde av Kungl. Maj:t böra utfärdas en instruktion, upptagande de åligganden och befogenheter som skola tillkomma sådan befattningshavare. Särinstruktioner torde i samma ordning böra fastställas för åklagarväsendet i de städer, med vilkas distriktsåklagarorganisation överåklagarorganisationen för vederbörande polismästardistrikt skall vara p å ovan angivet sätt samordnad. Hos polismästare, som tillika äro överåklagare, skola i den utsträckning som påkallas av arbetsförhållandena finnas anställda e. o. polisnotarier. För dessa befattningshavare skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser som nu äro meddelade för landsfogdeassistenter. Jämväl för de e. o. polisnotarierna bör av Kungl. Maj:t utfärdas en instruktion; denna bör träda i stället för den nuvarande instruktionen för landsfogdeassistenterna. Distriktsåklagarorganisationen skall enligt förslaget utgöras av stadsfiskaler och landsfiskaler. Organisationen är byggd på distriktsåklagarreformen. Åklagardistrikten skola sålunda bestå dels av landsfiskalsdistrikten och dels av de

279 städer, vilka jämlikt nämnda reform äro avsedda att bibehållas såsom egna åklagardistrikt. I landsfiskalsorganisationen föreslår utredningen, så vitt i detta sammanhang är av betydelse, ingen annan ändring, än att de landsfiskals*befattningar i Karlskoga och Mölndals distrikt, vilka inrättats för handhavande av distriktsåklagar- och polischefsgöromålen, skola omorganiseras till stadsfiskajsbefattningar i respektive Karlskoga och Mölndals städer med skyldighet för befattningshavarna att tillika vara åklagare och polischefer inom de områden av landsfiskalsdistrikten, som äro belägna utanför städerna. Stadsfiskalsbefattningarna komma att vara av två huvudtyper, nämligen stadsfiskaler, som tillika äro polischefer, och stadsfiskaler, vilka enbart äro åklagare. Den förra typen omfattar de stadsfiskaler, som äro anställda i städer, där samorganisation skall råda mellan åklagarväsendet och polisväsendet. Stadsfiskaler med enbart åklagarverksamhet komma att finnas i de sex städer, där åklagarväsendets organisation skall vara fristående från polisväsendets organisation. Vissa av dessa stadsfiskaler skola vara befattningshavare jämväl inom överåklagarväsendet. Inom den fristående åklagarorganisationen komma vidare att finnas befattningar som biträdande stadsfiskaler och e. o. stadsfiskaler. De senare befattningarna skola motsvara e. o. polisnotariebefattningarna inom det samorganiserade polis- och åklagarväsendet. I samband med polis- och åklagarväsendets förstatligande böra de nuvarande stadsfiskals- och landsfiskalsinstruktionerna undergå erforderlig omarbetning. Såsom förut nämnts böra särskilda instruktioner utfärdas för åklagarväsendet i städer med fristående åklagarorganisation. I fråga om b e h ö r i g h e t s v i l l k o r e n för befattningarna torde böra erinras om att utredningen för samtliga överåklagarbefattningar uppställt krav på samma kompetens, som nu fordras för landsfogdebefattning, i utredningens förslag benämnd polismästarkompetens. Även vissa stadsfiskaler skola besitta polismästarkompetens. Detta är sålunda fallet med de stadsfiskaler, som äro placerade i lönegrad A 25 eller högre lönegrad, samt med de biträdande stadsfiskalerna. För övriga ordinarie distriktsåklagare skall fordras distriktsåklagarkompetens; på sätt i det föregående framhållits bör dispens från detta behörighetskrav dock kunna av Kungl. Maj:t meddelas väl kvalificerad poliskommissarie vid sökande av befattning såsom distriktsåklagare. Beräffande de e. o. polisnotarierna och de e. o. stadsfiskalerna skola samma behörighetsvillkor gälla som för landsfogdeassistenterna. Vad angår r e k r y t e r i n g , t j ä n s t e t i l l s ä t t n i n g , vikarieföro r d n a n d e m. m. hänvisas till vad därom anförts i det föregående. Vid organisationens uppbyggande framträder spörsmålet om befattningshavarnas r e d o v i s n i n g å stat. Utredningen har i detta hänseende funnit sig böra föreslå, att å polisväsendets stat skola uppföras — förutom de befattningshavare, som enbart äro polismän — jämväl de befattningshavare, vilka äro såväl polismän som åklagare, medan de befattningshavare, som enbart äro åklagare, skola hänföras till en under justitiekanslersämbetet inrättad särskild stat. Å sistnämnda stat skall även upptagas den kontors- och biträ-

280 despersonal, som finnes anställd inom den fristående åklagarorganisationen. Befattningshavarnas fördelning på de olika staterna framgår närmare av en å s. 100—101 i andra delen av utredningens betänkande intagen uppställning. Genom anordnandet av den särskilda staten kommer överåklagarväsendet och distriktsåklagarväsendet i de ifrågavarande polismästar- och åklagardistrikten att även i förvaltningshänseende vara underställt justitiekanslersämbetet. Justitiekanslersämbetet skall sålunda upprätta statförslag för organisationen och hos Kungl. Maj:t göra framställning om de anslagsäskanden som därav betingas. Upprättandet av de lokala sta-tförslagen skall ankomma på vederbörande överåklagare. På sätt i andra delen av betänkandet framgår, skall utbetalningen av lönerna dock ombesörjas i samma ordning som föreslagits beträffande de på polisverkets stat upptagna befattningshavarna. Vidare må anmärkas, att förandet av tjänstematrikel skall omhänderhavas av polisstyrelsen även för de befattningshavare, som tillhöra justitiekanslersämbetets lokalstat. Ett spörsmål, som tarvar behandling, är även frågan om vilket departement, som skall handlägga de ärenden som angå den under justitiekanslersämbetets förvaltning ställda åklagarorganisationen. På sätt i tidigare sammanhang föreslagits skall polis- och åklagarorganisationen i övrigt lyda under socialdepartementet; detta gäller sålunda även i fråga om de stadsfiskaler som tillika äro polischefer. Härvid har utredningen dock utgått från den departementsindelning som för närvarande finnes. Med att åklagarväsendet skall lyda under socialdepartementet förstås här allenast dess redovisning i förvaltningsmässig bemärkelse. I avseende å sin verksamhet är åklagarväsendet naturligen underställt justitiedepartementet. Uppenbart är att det u r åtskilliga synpunkter vore förenat med fördelar om polis- och åklagarväsendet i sin helhet hänfördes under samma departement. Efter övervägande av frågan har utredningen emellertid funnit, att den ifrågavarande för enbart åklagarverksamhet avsedda organisationen bör lyda under justitiedepartementet jämväl i förvaltningshänseende. På frågans bedömande har bland annat inverkat den omständigheten, att justitiekanslersämbetet är inordnat under detta departement. Vad härefter angår de särskilda åklagare, som finnas för handhavande av vissa åklagaruppgifter, har utredningen icke funnit anledning ingå på frågan huruvida omorganisation påkallas av krigsfiskals- och sjöåklagarorganisationerna. Ej heller föreslår utredningen ändring i den ställning i åtalshänseende som tillkommer fiskeritillsyningsmännen. Spörsmålet om bibehållandet av den nuvarande organisationen med t u l l å k l a g a r e bör däremot enligt utredningens mening lösas i samband med ett förstatligande av åklagarväsendet i städerna. Rörande denna organisation gäller i huvudsak följande. Såsom åklagare i tullmål skola enligt § 5 tjänstgöringsreglementet för tullverket den 14 december 1910 finnas anställda tullfiskaler. Dessa äro numera till antalet tre, stationerade en i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö. Tullfiskalen i Stockholm har som tjänstgöringsdistrikt Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, öster-

281 götlands, Gotlands, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. F ö r den i Göteborg stationerade tullfiskalen utgöres tjänstgöringsdistriktet av Göteborgs och Bohus, Hallands, Kronobergs, Jönköpings, Skaraborgs, Älvsborgs, Örebro och Värmlands län och för tullfiskalen i Malmö av Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kalmar län. Tullfiskalerna äro förordnade tills vidare av generaltullstyrelsen och åtnjuta årliga arvoden. Tullfiskal åligger, var inom sitt distrikt, att vid vederbörlig domstol anhängiggöra och utföra tullverkets talan i de mål, som i behörig ordning överlämnas till hans handläggning; dock att tullmål, som anhängiggöras annorstädes än vid rådhusrätt i Stockholm och Göteborg eller domstol inom Malmöhus eller Kristianstads län, ankomma på tullfiskals handläggning endast så vida och i den mån generaltullstyrelsen förordnar därom. I cirkulär den 4 juni 1928 har generaltullstyrelsen förordnat, att åtal, som enligt meddelade föreskrifter ankommer på tullverkets vederbörande åklagare, skall — där detsamma icke åligger tullfiskal — anhängiggöras och utföras av tullförvaltaren i den stad, där den domstol finnes, som i det förevarande fallet är tullmålsdomstol. Förutom tullfiskaler och tullförvaltare är även tullverkets ombudsman åklagare i tullmål. Jämlikt 16 § 2 mom. instruktionen för generaltullstyrelsen den 22 december 1922 äger denne att utan styrelsens uppdrag i varje särskilt fall fullfölja talan mot utslag i tullmål ävensom i övrigt å tullverkets vägnar tala och svara i alla förekommande mål. Vid sidan av verksamheten som åklagare åligger tullfiskal bland annat att i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förordnanden bevaka och utföra tullverkets talan i tvistemål och ekonomiska ärenden, att å stationeringsorten utöva kontroll å tulluppbörden samt, i den omfattning generaltullstyrelsen bestämmer, verkställa inventeringar av nederlag och transitupplag ävensom andra inom distriktet erforderliga inventeringar. Största antalet av de mål, i vilka tullåklagarna ha att utföra talan, är att hänföra till olovlig varuinförsel, i vilket hänseende lagen den 8 juni 1923 är tillämplig. Därutöver åligger det tullåklagarna att beivra förseelser mot ett flertal särskilda författningar, bland vilka kunna nämnas tullstadgan den 7 oktober 1927, lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, kungörelsen den 27 november 1925 med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av rusdrycker, förordningen den 20 juni 1924 angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, frihamnsförordningen den 31 maj 1935 samt frihamnsstadgan den 8 november samma år. Av annan karaktär är tullfiskalernas åligganden enligt lagen den 4 juni 1913 med förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning. Mål angående överträdelse av lagen, de s. k. ursprungsmålen, tillhöra enligt 3 § i lagen generaltullstyrelsens upptagande och avgörande. Innan målet avgöres skall tillfälle lämnas vederbörande tullfiskal att yttra sig. Tullfiskalen äger påkalla vittnesförhör vid domstol och kan, om han är

282 missnöjd med generaltullstyrelsens beslut i målet, anföra besvär därom hos Konungen. Antalet under åren 1937, 1938, 1939 och 1943 avdömda tullmål framgår av bifogade tablå (Bil. U). Uppgifterna ha lämnats av generaltullstyrelsens kanslibyrå. Förslag om ett överflyttande av åtalsrätten i tullmål från tullåklagarna till de allmänna åklagarna framlades av 191A års tullkommission i dess år 1918 avgivna betänkande. Beträffande tullfiskalerna anmärktes, att de mål, i vilka det ankomme på dem att utföra talan, under normala förhållanden vore så fåtaliga, att befattningshavarna knappast kunde beredas tillräcklig sysselsättning. Vid sådant förhållande ansåg kommissionen tjänsterna böra indragas. Tullförvaltarnas åtalsrätt skulle samtidigt avskaffas och tullmålen överflyttas på stadsfiskalerna. Ett undantag föreslogs beträffande ursprungsmålen, vilka kommissionen ansåg böra anförtros åt tullverkets ombudsman. Tullfiskalernas inventeringsskyldighet och övriga åligganden, vilka icke ansågos kräva juridisk utbildning, skulle tilldelas vissa andra befattningshavare vid tullverket. Generaltullstyrelsen ställde sig emellertid avvisande till det sålunda framlagda förslaget. I anledning härav och då en indragning av tullfiskalstjänsterna icke ansågs komma att medföra någon nämnvärd besparing för statsverket, uteslöts i den senare framlagda propositionen den del av tullkommissionens förslag, som avsåg åklagarväsendets ordnande. Frågan om ett avskaffande av de särskilda reglerna om åklagare i tullmål upptogs på nytt av 1937 års landsfiskals- och stads fiskalsutredning. I sitt den 22 april 1939 avgivna betänkande anförde utredningen härom bland annat: Vad anginge de särskilda reglerna om åtal i tullmål syntes åtskilliga skäl tala för deras avskaffande, över huvud syntes systemet med specialåklagare för vissa slag av mål tillhöra en förgången tid och böra avvecklas i den mån så lämpligen läte sig göra. Genom landsfogdereformen år 1936 hade ett första steg tagits i riktning mot tillskapandet av en enhetlig åklagarorganisation genom att en kår av högt kvalificerade överåklagare tillkommit. Avsikten härmed hade varit att erhålla dels ett bättre utförande av statens ansvarstalan i de större brottmålen dels kontroll och ledning av övriga åklagares arbete. Genom att tullåklagarna icke inginge i den allmänna åklagarorganisationen hade man i fråga om den åklagarverksamhet som ankomme på dem icke kunnat vinna de fördelar man ernått i fråga om de allmänna åklagarna och de mål i vilka dessa förde talan. De mest framträdande nackdelarna med tullåklagareorganisationen syntes i övrigt vara att de flesta tullåklagarna saknade utbildning för åklagarkallet, varför åtal i större mål stundom måste övertagas av allmän åklagare, att tullåklagarna icke ägde polisbefogenhet, varför mera omfattande utredningar måste överlämnas åt polismyndigheterna eller äga rum i samarbete med dessa, samt att tullåklagarna med vissa undantag icke ägde att besluta om straffprocessuella tvångsåtgärder. Efter bemötande av vissa skäl som anförts för ett bibehållande av tullåklagarorganisationen anförde landsfiskals- och stadsfiskalsutredningen vidare:

283 Ett upphävande av de nuvarande särskilda åtalsreglerna i tullmål skulle medföra, att det övervägande antalet tullmål tillfölle städernas kommunalt avlönade åklagare. Den ökning av arbetsbördan som härigenom skulle uppkomma för dessa bleve väl för de flesta städernas del tämligen obetydlig. För Stockholms del skulle emellertid uppkomma en arbetsökning som motsvarade ungefär en stadsfiskalstjänst. Även i Göteborg och Malmö skulle för de allmänna åklagarna en sådan ökning av arbetsbördan uppkomma att särskild ersättning därför måhända måste lämnas. Då avskaffandet av det nuvarande systemet med särskilda åklagare i tullmål sålunda med den nuvarande åklagarorganisationen i städerna skulle innebära en överföring av vissa kostnader från statsverket till städerna, hade de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något förslag till en dylik reform. Sedan de olägenheter av ekonomisk art, vilka ovan berörts, i och med åklagarväsendets förstatligande blivit undanröjda, finnas enligt u t r e d n i n g e n s förmenande ej längre bärande skäl för ett bibehållande av de särskilda reglerna om åklagare i tullmål. Åtalsrättens överflyttande på de allmänna åklagarna synes fastmer vara förenad med sådana fördelar, att reformen bör komma till stånd. Tullfiskalstjänsterna, vilka nu innehavas såsom bisysslor, synas utan olägenhet kunna indragas och tullfiskalernas åtalsrätt överlåtas på vederbörande stadsfiskaler, vilka torde vara väl kvalificerade för denna uppgift. I samband därmed synas de göromål, som icke ha med åklagarverksamheten att skaffa, på sätt tullkommissionen tidigare föreslagit, kunna överflyttas på andra tjänstemän vid tullverket, medan ursprungsmålen lämpligen kunna anförtros åt tullverkets ombudsman. Tullförvaltarnas verksamhet såsom åklagare bör samtidigt upphöra. Reformen avses icke komma att inverka vare sig på den granskning ifråga om tullförfattningarnas rätta tillämpande, som utövas av generaltullstyrelsen, eller på den på styrelsen ankommande verkställigheten av domstolarnas utslag i tullmål. Därest åtalsbehörigheten i tullmål kommer att övergå å de allmänna åklagarna synes det böra övervägas, huruvida icke i samband därmed en ändring bör vidtagas med avseende å de särskilda forumreglerna för dessa mål. Hithörande bestämmelser äro meddelade i 16 § 2 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuutförsel. Jämlikt nämnda lagrum skall tullmålsdomstol för stad, där såväl rådhusrätt som tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, vara stadens rådhusrätt och för annan ort rådhusrätten i närmaste stad, där tullkammare eller sådan tullförvaltning som nyss nämnts finnes. Saknas rådhusrätt i stad, där tullkammare är inrättad, äger dock Kungl. Maj:t förordna, att häradsrätt med tingsställe i staden skall vara tullmålsdomstol för denna och ort, till vilken staden är närmare än annan stad, i vilken tullmålsdomstol finnes. Sådant förordnande har meddelats i fyra fall. Utan hinder av dessa bestämmelser kunna tullmål emellertid i vissa fall upptagas av allmän domstol. Forumreglerna i tullmål upptogos till behandling av 1937 års landsfiskalsoch stadsfiskalsutredning i samband med behandlingen av tullåklagarväsendet. Efter att hava uttalat, att särskilda forumregler för vissa slag av mål endast kunde anses motiverade så framt särskilda skäl ur processuell syn-

284 punkt talade för en avvikelse från de vanliga bestämmelserna, anförde utredningen härutinnan i huvudsak följande. Vid handläggning av mål angående förseelser mot tullförfattningarna kunde, såsom från tullmyndigheternas sida framhållits, visserligen stundom bliva fråga om en tolkning av invecklade specialförfattningar, varom en närmare kännedom givetvis vore av stort värde, men dylika svårigheter förelåge även i åtskilliga andra mål, med vilka domstolarna hade att taga befattning, och vore ingalunda särskilt utmärkande enbart för tullmålen. De flesta tullmålen vore för övrigt av mycket enkel beskaffenhet och närmast jämförliga med de s. k. ordningsmålen, vilka förekomme vid samtliga underrätter i riket. En omständighet, som förtjänade större beaktande vore däremot, att rådhusrätternas sessionsdagar infölle med betydligt tätare mellanrum än häradsrätternas, vilket möjliggjorde ett snabbare avgörande av målen. Ej heller detta skäl syntes dock böra tillmätas någon större betydelse, enär de flesta tullmålen även om forumreglerna avskaffades, sannolikt alltjämt komme att handläggas av de större rådhusrätterna, beroende på att flertalet tullförseelser ägde rum just i de större städerna. Ur processuell synpunkt förelåge enligt utredningens uppfattning knappast tillräckliga skäl för ett bibehållande av forumbestämmelserna i tullmål. Då emellertid befunnits, att rådhusrätterna för sitt arbete med tullmålen åtnjöte viss ersättning, vilken finge antagas hava sin grund just däri, att de till följd av de nu tilllämpliga forumreglerna komme att taga befattning med mål, vilka eljest icke ankommit på dem att handlägga, funne utredningen, att ett upphävande av forumbestämmelserna skulle bliva förenat med ekonomiska svårigheter och ansåge sig därför böra förorda, att den dittills rådande ordningen finge äga bestånd tills vidare. Den gottgörelse, som av tullmedel förut årligen utbetalats till städernas domstolar för handläggningen av tullmål har genom beslut av 1941 års riksdag upphört att utgå. Vid sådant förhållande och då ett tillämpande av allmänna regler om forum i brottmål för tullmålens vidkommande synes ägnat att medföra fördelar ur processuell synpunkt, anser sig u t r e d n i n g e n böra föreslå, att de hittills gällande bestämmelserna om tullmålsdomstol i 16 § i 1923 års lag om straff för olovlig varuinförsel upphävas. De bestämmelser, som nu möjliggöra valrätt mellan å ena sidan domstolen för den ort, där förseelsen blivit begången, och å andra sidan domstolen för den plats, där förseelsen upptäckts, ävensom de särskilda regler, som äro att tillämpa å förseelser, vilka antingen skett eller upptäckts å inkommande fartyg, synas dock alltjämt böra bibehållas. En annan forumfråga, som lämpligen bör behandlas i detta sammanhang, har avseende å de mål, vara bestämmelserna i förordningen den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel och därtill anknutna författningar äro tillämpliga. Behörig domstol för dessa mål är jämlikt 8 § 1 mom. i förordningen rådhusrätten i den stad, där brottet blivit begånget eller upptäckt, eller, om brottet timat eller upptäckts utom stads jurisdiktion, rådhusrätten i närmaste stad. Enligt en kungörelse den 12 maj 1916 skola åtal för brott mot förordningen — där ej annat gäller på grund av särskilt, av vederbörande

285 myndighet meddelat förordnande — utföras av åklagaren i den ort, där brottet timat. I kungörelsen föreskrives vidare, att åklagaren, därest han är boende utom den stad, där målet skall handläggas, äger av statsmedel åtnjuta ersättning för sin inställelse vid domstolen efter gällande resereglemente. Av förarbetena till 1916 års förordning framgår, att de särskilda forumreglerna tillkommit uteslutande på grund av utförselmålens samhörighet med de egentliga tullmålen. I samband med ett upphävande av bestämmelserna om tullmålsforum torde därför jämväl de särskilda forumreglerna för utförselmålen böra upphävas; dock bör i likhet med vad som föreslagits beträffande tullmålen valrätten i åtalshänseende mellan domstolarna å ort där brottet timat och där brottet upptäckts bibehållas. Kungörelsen den 12 maj 1916 synes i anslutning till de ändrade bestämmelserna om forum böra bringas att upphöra.

Kap. Vin, Kostnaderna för organisationen och frågan om kommunernas deltagande i dessa kostnader. Kostnaderna för organisationen. I förevarande avdelning redovisas av utredningen verkställda beräkningar rörande kostnaderna för en statlig polis- och åklagarorganisation anordnad efter de av utredningen föreslagna linjerna. Med hänsyn till de många ovissa faktorer, som påverka beräkningarna, ha dessa endast kunnat göras approximativa. Detta gäller framförallt omkostnadsanslagen. I avsaknad av erfarenhet rörande anslagsbehovet inom en enhetlig statlig organisation har utredningen i regel varit hänvisad att i omkostnadsstaterna redovisa de sammanlagda utgifterna för det nuvarande lokala polis- och åklagarväsendet. I efterföljande kostnadsstat för polis- och åklagarväsendet upptagas utgiftsbeloppen under de olika avlönings- och omkostnadsstaterna, därvid kostnaderna fördelats på skilda anslagsposter i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om redovisning av utgifter från anslag uppförda å riksstaten. Kostnadsstat. Polisstyrelsen: Avlöningar 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän 2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 4. Rörligt tillägg

234 500 7 700 24 500 41 100 Summa kronor

Polisstyrelsen: Omkostnader 1. Sjukvård m. m 2. Reseersättningar 3. Expenser 4. Publikationstryck

307 800 2 000 10 000 25 000 15 000

Summa kronor Statens polisskola: Avlöningar 1. Avlöning till en ordinarie tjänsteman 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. 3. Avlöning till övrig icke-ordinarie personal 4. Rörligt tillägg 1 _

52 000 13 700 82 100 30 400 6 000

Summa kronor

132 200

287 Statens polisskola: Omkostnader 1. Sjukvård m. m 2. Expenser 3. Övriga utgifter (anskaffande av läroböcker och annan undervisningsmateriel, studiebesök m. m.)

26 900

Summa kronor

42 000

Polisverket: Avlöningar 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 3. Arvoden till poliselever 4. Rörligt tillägg

100 15 000

26 250 000 3 050 000 810 000 4 593 500 Summa kronor 34 703 500

Polisverket: Omkostnader 1. Sjukvård m. m 120 000 2. Reseersättningar 725 000 3. Expenser 1 350 000 4. Övriga utgifter: a) Beklädnadsersättning 1 280 000 b) Bidrag för hållande av fortskaffningsmateriel 247 500 c) Driftkostnader till motorfordon m. m 600 000 d) Inköp av inventarier och utrustning 780 000 e) Underhåll av inventarier och utrustning 400 000 f) Vårdkostnader för anhållna och häktade personer 50 000 g) Diverse utgifter 450 000 3 807 500 Summa kronor 6 002 500 Kostnader för polisnämndernas, polisfullmäktiges och personalfullmäktiges verksamhet

50 000

Summa kronor

50 000

Summa kronor

1 000 1 000

Befattningshavare å justitiekanslersämbetets stat: Avlöningar 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 3. Rörligt tillägg Summa kronor

198 000 79 000 44 200 321 200

Befattningshavare å justitiekanslersämbetets stat: Omkostnader 1. Sjukvård m. m 2. Reseersättningar 3. Expenser Summa kronor

1 500 6 000 21 000 28 500

Ersättning för skada vid biträde åt ordningsmakten

Samtliga anslagsposter kronor 41 640 700

288 Vid upprättandet av kostnadsstaten har, så vitt angår det lokala polisoch åklagarväsendet, hänsyn icke tagits till kostnaderna för lokalhållningen inklusive kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning. Enligt tidigare redovisat uppgiftsmaterial uppgå kostnaderna för lokalhållningen, beräknade med utgångspunkt från förhållandena den 1 januari 1942, till 1 546 670 kronor per år. De sammanlagda utgifterna för uppvärmning och belysning kunna uppskattas till 490 000 kronor, vilket motsvarar medeltalet av sagda utgifter under åren 1938—1940. På sätt i det följande närmare angives skola kommunerna bibehållas vid skyldigheten att hålla lokaler åt polis- och åklagarväsendet ävensom att svara för kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning. Ej heller omfattar kostnadsstaten utgifterna för personalens pensionering. Dessa utgifter komma nedan att göras till föremål för särskild beräkning. Beträffande grunderna för kostnadsstatens uppställning i övrigt vill utredningen anföra följande. Avlöningar. Anslagsposterna för avlöningar till befattningshavare vid statens polisskola ha upptagits till de belopp, som beräknats i avlöningsstaten för budgetåret 1944/45. Beträffande de övriga avlöningsanslagen må följande framhållas. Avlöningskostnadema för ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän ha upptagits med medeltalet av befattningshavarnas årslöner i lägsta respektive högsta löneklassen i de av utredningen föreslagna lönegraderna minskade för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän med pensionsavdragen. För varje befattningshavare har därvid beaktats stationeringsortens placering i dyrortshänseende. Anmärkas må att i den under polisverket upptagna anslagsposten för avlöningar åt ordinarie tjänstemän ingå jämväl avlöningskostnaderna för de befattningshavare — 1 överkonstapel, 10 polisuppsyningsmän och 17 ordningskonstaplar — beträffande vilka utredningen i personalstaten anmärkt att behov därav torde uppkomma inom den närmaste tiden. Sammanlagda kostnaden för denna personal utgör omkring 105 000 kronor. I anslagsposten till icke-ordinarie personal under polisverket ingå, förutom kostnaderna för extra ordinarie och extra befattningshavare, jämväl avlöningskostnaderna för teknisk personal med 76 000 kronor samt en anslagspost om 200 000 kronor avsedd för täckandet av utgifterna för vissa arvodesbefattningar samt tilfällig kontors- och biträdespersonal vid de större poliskårerna. Såsom i andra delen av betänkandet närmare berörts har utredningen icke föreslagit någon viss löneställning för nu ifrågavarande personal utan i avlöningsstaten endast räknat med ett belopp, som ungefärligen motsvarar polisdistriktens nuvarande lönekostnader för dessa befattningshavare. Kostnaderna för poliselevernas och polisaspiranternas avlöning ha beräknats på följande sätt. Den årliga nyrekryteringen har uppskattats till 300 elever. Under elevtiden, som skall omfatta en tid av ll[z år, skola eleverna enligt utredningens förslag vara berättigade till ett arvode av 5 kronor om dagen. Statsverkets årliga kostnader för elevkåren komma sålunda med denna

289 beräkningsgrund att uppgå till 450 X 5 X 360 = 810 000 kronor. Elever, som antagas till aspiranter, skola tillhöra kategorien extra tjänstemän och i avlöningshänseende vara hänförda till lönegrad Ex 5. Avlöningskostnaderna under första året efter aspirantförordnandet har utredningen uppskattat till 300 X 2 406 (lägsta årslönen i lönegrad Ex 5 på E-ort) = 7 2 1 800 kronor, vilket belopp inräknats i det under polisverket upptagna anslaget till icke-ordinarie personal. För aspiranternas avlöning under andra aspirantåret har utredningen däremot icke upptagit något särskilt belopp, enär det kan antagas att aspiranterna under denna tid i regel komma att uppehålla ordinarie eller extra ordinarie befattning. I berörda anslagspost till icke-ordinarie personal under polisverket ha jämväl inräknats fem arvoden å 4 200 kronor till tingsutbilda.de aspiranter. Från den under polisstyrelsen upptagna anslagsposten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, skola bestridas årsarvoden å 1 500 kronor till de särskilda ledamöterna i polisstyrelsen samt arvoden till suppleanter för dem; sistnämnda kostnad har av utredningen förslagsvis beräknats till 200 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg har beräknats till 15 °/o av lönebeloppen för ordinarie och icke-ordinarie personal; dock att sådant tillägg icke beräknats å de avlöningsanslag, som enligt vad nyss sagts upptagits till belopp motsvarande polisdistriktens nuvarande lönekostnader, enär i dessa kostnader ingå dyrtidstillägg enligt de kommunala lönereglementena. Omkostnader. Omkostnaderna för statens polisskola ha upptagits med de belopp, som beräknats i skolans omkostnadsstat för budgetåret 1944/45. I övrigt må beträffande de olika omkostnadsanslagen följande anföras. Omkostnadsstaten för polisstyrelsen omfattar endast utgifter för polisstyrelsens eget behov. I avsaknad av erfarenhet rörande storleken av det behövliga omkostnadsanslaget för en blivande polisstyrelse ha beräkningarna icke kunnat grundas på annat än ett ungefärligt bedömande av anslagsbehovet. Anmärkas må att i anslagsposten till e x p e n s e r ingå följande delposter: bränsle, lyse och vatten med 6 000 kronor, städning med 3 000 kronor, skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt med 8 000 kronor, telegram, telefon och annonsering med 5 000 kronor, inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier med 2 000 kronor samt bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål med 1000 kronor ( = 25 000 kronor). Vid beräknandet av delposten för bränsle, lyse och vatten har utredningen utgått från att för polisstyrelsen kommer att erfordras c:a 27 tjänsterum med en lägenhetsyta av mellan 500 och 600 m 2 . Det kan i detta sammanhang anmärkas, att utredningen vid upprättandet av kostnadsstaten förutsatt, att lokalhyran, förslagsvis beräknad till mellan 20 000 och 24 000 kronor per år, skall påföras allmänna fastighetsfonden. För nyanskaffning av erforderliga möbler, skrivmaskiner och andra inventarier torde böra anvisas ett engångsanslag, förslagsvis beräknat till 50 000 kronor. I vad mån ett förstatligande av polisväsendet kommer att påverka de nuvarande omkostnaderna för polisväsendet har i regel icke varit möjligt att till19—440313. I

290 förlitligt bedöma. Polisverkets omkostnadsstat har därför i allt väsentligt upprättats med utgångspunkt från de kommunala och statliga utgifterna under åren 1938—1940. I ett par fall, nämligen så vitt angår kostnaderna för polismännens beklädnad samt statsverkets utgifter i anledning av det föreslagna systemet med årliga bidrag för täckande av kostnaderna för anskaffande av fortskaffningsmateriel till vissa av befattningshavarna på landsbygden, ha kostnadsberäkningarna dock kunnat grundas omedelbart p å de av utredningen föreslagna bestämmelserna om ersättningarnas beräknande. Beträffande de olika anslagsposterna må följande anmärkas. Anslagsposten till r e s e e r s ä t t n i n g a r har beräknats på följande sätt. De högre befattningshavarnas resekostnader ha med utgångspunkt från landsfogdarnas nuvarande resekostnader uppskattats till 50 000 kronor. För polispersonal, som skall fullgöra sådan polisverksamhet, som nu ankommer på statspolisen, ha resekostnaderna upptagits till 350 000 kronor, vilket belopp ungefärligen motsvarar medeltalet av statspolisens resekostnader för åren 1938—1940. Återstoden av resekostnadsanslaget, 325 000 kronor, har avsetts för täckande av utgifterna för den övriga polispersonalens resekostnader. Vid beräknandet härav har utredningen utgått från att, bortsett från bidragsbeloppen till befattningshavare som för tjänsten skola hålla fortskaffningsmateriel, statsverkets kostnader för polismännens resor ej skola undergå någon mera väsentlig ändring. Då statsbidraget till polismännens tjänsteresor under budgetåren 1938/1939, 1939/1940 och 1941/1942 i medeltal uppgick till 600 000 kronor, varav såsom nyss angivits 350 000 kronor belöpte på statspolisens resor, har utredningen uppskattat utgifterna för resekostnader för polispersonalen vid lokalpolisen till 250 000 kronor. Härutöver har utredningen beräknat en summa av 75 000 kronor för täckande av driftkostnaderna för fortskaffningsmateriel, som skall hållas av vissa av landsbygdens befattningshavare. De fasta årsbidragen för hållande av sådan materiel ha redovisats särskilt. Med de nu angivna beräkningsgrunderna kommer sålunda anslaget för reseersättningar att uppgå till (50 000 + 350 000 + 250 000 + 75 000 = ) 725 000 kronor. Anmärkas må att kostnaderna för vissa av polismännen företagna resor skola gäldas ur särskilda anslag. Härom hänvisas till redogörelsen å sid. 118 o. ff. i andra delen av betänkandet. I anslagsposten till e x p e n s e r ingår en delpost å 350 000 kronor för städning av lokaler, en delpost å 450 000 kronor för skrivmaterialier och andra förbrukningsartiklar och en delpost å 550 000 kronor för post-, telegraf- och telefonavgifter. Samtliga poster ha upptagits till medeltalet av motsvarande kommunala och statliga utgifter under åren 1938—1940. Beträffande beräknandet av anslagsposterna till b e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g a r och b i d r a g f ö r h å l l a n d e a v fortskaffningsmater i e l hänvisas till de i andra delen av betänkandet uppgjorda kostnadskalkylerna. Under, anslagsposten d r i f t k o s t n a d e r t i l l m o t o r f o r d o n m. m. redovisas kostnader för driv- och smörjmedel till motorfordon, försäkringar och skatter för motorfordon ävensom städernas utgifter för spårvägskort o.

291 dyl. Det beräknade beloppet motsvarar medeltalet av polisdistriktens utgifter för ifrågavarande ändamål under treårsperioden 1938—1940 ävensom statsverkets motsvarande utgifter för statspolisen under samma tid. Kostnaderna för i n k ö p och u n d e r h å l l a v i n v e n t a r i e r o c h u t r u s t n i n g ha upptagits till medeltalet av motsvarande kommunala och statliga utgifter under åren 1938—1940. I kostnaderna för underhåll ingå reparationskostnader och andra utgifter för egendomens vidmakthållande och vård. Vidare ha hit hänförts utgifter för utfodring och vård av hästar och polishundar. Anslagsposten till v å r d k o s t n a d e r f ö r a n h å l l n a o c h h ä k t a d e p e r s o n e r är avsedd att täcka utgifterna för förplägnad och underhåll åt ifrågavarande personer för tiden före första rannsakningsdagen, i den mån dessa kostnader nu bestridas med kommunala medel. Anslagsbeloppet har beräknats med ledning av polisdistriktens utgifter under åren 1938—1940. För de med åklagarverksamheten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Örebro förenade kostnaderna har upptagits en särskild omkostnadsstat under justitiekanslersämbetet. Anslagsposterna ha beräknats till medeltalet av de kommunala utgifterna för stadsfiskalskontoren i dessa städer under åren 1938—1940, varjämte beräknats särskilda anslag för sjukvård m. m. och reseersättningar. Anslagen för avlöningar till befattningshavare vid polisstyrelsen och statens polisskola skola utbetalas och disponeras av polisstyrelsen. Löneanslagen till befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet i Stockholm, Göteborg och Malmö skola utbetalas av statskontoret så vitt angår Stockholm och av respektive länsstyrelse så vitt angår de båda övriga städerna samt disponeras av vederbörande polismästare. I övrigt skola avlöningsanslagen utbetalas och disponeras av länsstyrelserna. Resekostnadsanslagen till befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen ha förutsatts skola utbetalas och disponeras av länsstyrelserna, övriga omkostnadsanslag under polisverket skola utbetalas och disponeras av polisstyrelsen. De i omkostnadsstaten under justitiekanslersämbetet upptagna anslagsposterna till sjukvård m. m. och expenser skola utbetalas och disponeras av justitiekanslersämbetet. Jämförelser mellan den beräknade kostnadsstaten och de nuvarande kostnaderna för polis- och åklagarväsendet. Såsom tidigare berörts har i Bil. M intagits en sammanställning av kostnaderna för polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer utom pensioneringskostnader under åren 1938 —1940. Av sammanställningen framgår, att de sammanlagda kostnaderna för polis- och åklagarväsendet under ifrågavarande år uppgingo till respektive 33 751014, 38 436 415 och 47 873 502 kronor. För erhållande av jämförelse med de av utredningen beräknade kostnaderna måste härifrån avdragas kostnaderna för lokalhållningen inklusive kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning. Även kostnaderna för statens kriminaltekniska anstalt skola fråndragas, enär utredningen vid upprättandet av sina kostnadskalky-

292 ler icke medräknat kostnaderna för anstalten. Vidare böra slutsummorna minskas med vissa statliga utgifter, som nu gäldas ur särskilda anslag under polisväsendet, men till vilka hänsyn icke tagits vid uppgörandet av utredningens kostnadsberäkningar. Här avses anslagen för anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning samt för särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning na. m. Efter polisväsendets förstatligande torde det böra upptagas till bedömande, huruvida särskilda anslag äro erforderliga för tillgodoseendet av de med ifrågavarande anslag avsedda ändamålen. Uppmärksammas bör, att den största utgiftsposten utgöres av kostnader för tillfällig, av nu rådande extraordinära förhållanden föranledd bevakning. Slutligen måste även avdrag göras för lönekostnader m. m. för åklagarväsendet i städer, som enligt distriktsåklagarreformen skola ingå i landsfiskalsorganisationen. Såsom i annat sammanhang berörts skola kommunerna i avbidan på reformens genomförande alltjämt svara för de med åklagarväsendet i dessa städer förenade kostnaderna. Efter angivna avdrag komma kostnadssummorna för polis- och åklagarväsendet under åren 1938, 1939 och 1940 att uppgå till 31 341 568, 33 512 770 och 36 819 742 kronor för respektive år. Härtill böra emellertid läggas statens utgifter för landsfogdeorganisationen. Med hänsyn till att dessa utgifter till och med budgetåret 1940/41 guldits ur anslag under fögderiförvaltningarna, vilka anslag voro gemensamma för ett flertal personalgrupper, har här räknats med nettoutgifterna under budgetåret 1941/42. Efter tillägg av dessa kostnader, 427 037 kronor, uppgå de sammanlagda kostnaderna för polis- och åklagarväsendet till 31 768 605 kronor för år 1938, 33 939 807 kronor för år 1939 och 37 246 779 kronor för år 1940. Medeltalssiffran för de tre åren utgör i runt tal 34 300 000. En jämförelse mellan de i medeltalssiffran ingående kostnadssummorna och motsvarande summor enligt utredningens kostnadsstat utvisar följande.

Lönekostnader utan dyrtidskompensation Dyrtidskompensation Omkostnader m. m

Medeltal för åren 1938—1940

Enligt utredningens kostnadsstat

25 305 438 2 803 583 6174 991 34 284 012

30 779 900 4 684 800 6176 000 41640 700

Lönekostnaderna utan dyrtidskompensation utvisa sålunda en ökning med i runt tal 5.47 miljoner kronor. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att de nuvarande lönekostnaderna för polis- och åklagarväsendet avsevärt överstiga medeltalet av motsvarande kostnader under åren 1938—1940 beroende dels på att ett betydande antal nya befattningar tillkommit och dels på att löneförbättringar genomförts i ett flertal polisdistrikt. Personalökningen under tiden Vi 1939—Vi 1944 framgår av efterföljande tablå.

293 Kommissarier Överkonstaplar Polisuppsyningsmän Bitr. överkonstaplar 1 Kriminalkonstaplar Ordningskonstaplar Extra konstaplar 2 Ordinarie polissystrar Icke ordinarie » Ordinarie fjärdingsman

Vi 1939

Vi 1944

Ökning

86 445 18 116 395 3 179 432 15 4 1 140

91 506 20 123 503 3 296 486 16 10 1338

5 61 2 7 108 117 54 1 6 198

Hela ö k n i n g e n u p p g å r s å l u n d a till 499 o r d i n a r i e o c h 60 icke o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r e . Mot ö k n i n g e n av a n t a l e t o r d i n a r i e f j ä r d i n g s m a n m e d 198 b e f a t t n i n g s h a v a r e s v a r a r en m i n s k n i n g av a n t a l e t e x t r a f j ä r d i n g s m a n f r å n 1 028 till 574 eller s å l u n d a m e d s a m m a n l a g t 454 b e f a t t n i n g s h a v a r e . Att b e r ä k n a den verkliga utgiftsökning som p e r s o n a l k å r e n s tillväxt m e d fört låter sig i c k e göra u t a n ett synnerligen o m f a t t a n d e a r b e t e . F ö r att e r h å l l a en ungefärlig u p p f a t t n i n g a v k o s t n a d s ö k n i n g e n h a r u t r e d n i n g e n gjort en ber ä k n i n g m e d u t g å n g s p u n k t från de statliga a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e n a s l ö n e s k a lor, d ä r v i d f ö r u t s a t t s att d e n y t i l l k o m n a b e f a t t n i n g s h a v a r n a v a r i t p l a c e r a d e i d e av u t r e d n i n g e n föreslagna l ö n e g r a d e r n a . O m b e f a t t n i n g s h a v a r n a a n t a g a s s t a t i o n e r a d e å E-ort u p p g å å r s l ö n e r n a till s a m m a n l a g t lägst 2 068 032 k r o n o r o c h h ö g s t 2 515 704 k r o n o r . Medeltalssiffran ligger vid o m k r i n g 2 300 000 k r o n o r . Vid b e r ä k n a n d e t av d e n n a k o s t n a d h a r å e n a s i d a n icke a v d r a g i t s d e n b e s p a r i n g som u p p k o m m i t g e n o m m i n s k n i n g e n a v a n t a l e t e x t r a fjärd i n g s m a n m e n å a n d r a s i d a n h a r h ä n s y n icke tagits till d e n k o s t n a d s ö k n i n g s o m föranletts a v n y a n s t ä l l n i n g av tillfälliga k o n s t a p l a r . S i s t n ä m n d a kostn a d s ö k n i n g t o r d e överstiga b e s p a r i n g e n p å g r u n d a v d e i n d r a g n a e x t r a fjärdingsmansbefattningarna. Att siffermässigt b e r ä k n a den k o s t n a d s ö k n i n g , s o m d e u n d e r s e n a r e å r g e n o m f ö r d a l ö n e r e g l e r i n g a r n a m e d f ö r t låter sig ej heller g ö r a u t a n en tidsö d a n d e d e t a l j u n d e r s ö k n i n g för varje s ä r s k i l d ort. S å s o m e x e m p e l p å i vilken u t s t r ä c k n i n g l ö n e r e g l e r i n g a r f ö r e k o m m i t efter Vi 1939 k a n n ä m n a s att av s t ä d e r m e d över 20 000 i n v å n a r e m e r eller m i n d r e o m f a t t a n d e l ö n e r e g l e r i n g a r g e n o m f ö r t s i ett f e m t o n t a l städer, b l a n d dessa Göteborg, M a l m ö och N o r r k ö p i n g . B e t r ä f f a n d e l a n d s b y g d e n gäller att d e u n d e r d e s e n a s t e f e m å r e n gen o m f ö r d a l ö n e r e g l e r i n g a r n a m e d f ö r t h ö j n i n g av l ö n e n i v å n för ett stort a n t a l befattningshavare. J ä m f ö r e l s e n m e l l a n de av u t r e d n i n g e n b e r ä k n a d e k o s t n a d e r n a för dyrtidskompensation och p o l i s d i s t r i k t e n s m o t s v a r a n d e utgifter i m e d e l t a l u n d e r å r e n 1938—1940 u t v i s a r en k o s t n a d s ö k n i n g m e d i r u n t tal 1,88 m i l j o n e r k r o n o r . Det b ö r h ä r v i d u p p m ä r k s a m m a s att u t r e d n i n g e n b e r ä k n a t rörligt tillägg efter det h ö g s t a m e d g i v n a procenttalet, 15 °/o, vilket u t g å r först vid i n d e x 188 (i 1 2

Härunder upptagas jämväl inspektionskonstaplar och förste konstaplar. Tillfälliga konstaplar ej medräknade.

294 1914 års serie) medan index i medeltal uppgick till 166 år 1938, 169 å r 1939 och 188 år 1940. Medeltalssiffran för samtliga tre år utgjorde 174. Ovan har jämförelse verkställts mellan å ena sidan de av utredningen för en statlig polis- och åklagarorganisation beräknade kostnaderna och å andra sidan de sammanlagda statliga och kommunala utgifterna för polis- och åklagarväsendet. Här nedan skall undersökas vilken ökning av statens utgifter som ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet kommer att medföra. Härvid bortses ifrån att kommunerna, såsom i det följande närmare skall angivas, under en övergångstid skola åläggas viss bidragsplikt till statsverket. I vidstående tablå redovisas statens nettoutgifter för polisväsendet under budgetåren 1938/39, 1939/40 och 1940/41. För vinnande av överensstämmelse med de av utredningen gjorda beräkningarna har avdrag gjorts för utgifterna för statens kriminaltekniska anstalt ävensom de särskilda anslagen till polisbevakning i annan ordning än enligt polislagen och särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning m. m. Medeltalet av statens utgifter för polisväsendet, efter avdrag för de under 5), 7) och 9) anmärkta utgiftsbeloppen, utgör för de tre budgetåren 6 380 817 kronor. Vid jämförelse med kostnaderna enligt den av utredningen uppgjorda kostnadsstaten skall detta belopp ökas med medeltalet av statens utgifter för landsfogdeorganisationen under ifrågavarande år. Av skäl som närmare angivits i det föregående har utredningen emellertid beträffande kostnaderna för landsfogdeorganisationen varit hänvisad att räkna med nettoutgifterna under budgetåret 1941/42. Efter tillägg av dessa utgifter, sammanlagt 427 037 kronor, uppgå de statliga kostnaderna till (6 380 817 + 427 037 = ) 6 807 854 kronor. Då den av utredningen uppgjorda kostnadsstaten slutar på sammanlagt 41 640 700 kronor, innebär alltså utredningens förslag en ökning av de statliga utgifterna med i runt tal 34 830 000 kronor. Vid de ovan företagna beräkningarna har hänsyn icke tagits till kommunernas inkomster av polis- och åklagarväsendet. Av Bil. N. framgår, att dessa inkomster — efter avdrag av belopp som i vissa städers räkenskaper tillgodoförts polisväsendets stat såsom gottgörelse för hamnbevakning — under åren 1938—1940 uppgingo till 263 787, 307 806 och 286 605 kronor för respektive år eller i medeltal för de tre åren till omkring 290 000 kronor. Efter ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet kunna inkomster motsvarande denna summa beräknas tillkomma statsverket. Därutöver kommer statsverket att få uppbära de sportler, som nu utgå till vissa befattningshavare, men vilka av utredningen föreslagits skola indragas till statsverket i samband med befattningshavarnas övergång i statstjänst. Då befattningshavarnas inkomster av ifrågavarande sportler under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 110 000 kronor kunna sålunda statsverkets inkomster av polisoch åklagarväsendet beräknas komma att i runt tal utgöra (290 000 + 110 000 —) 400 000 kronor. Häri ha icke inräknats statsverkets nuvarande inkomster av polisväsendet, enär vid de ovan företagna jämförelserna utredningen utgått från statsverkets nettoutgifter för polisväsendet.

295 U t g i f t s t i t e l

1938/39

1939/40

1940/41

Nettoutgift

Nettoutgift

Nettoutgift

1) Statspolisorganisationen: Statspolisintendenten m. m

17 759

16 573

21946 Inköp av motorfordon och ridhästar

118 037

122 673

103 566

Underhålls-, drift- och expeditionskostnader . .

336 814

342 647

352 233

Gottgörelse till polisdistrikten Tillfällig förstärkning av ordningspolisens personal Utbildning i motorfordonskunskap

2 343 642

2 057 638

3 315 982

38 773

6 959

4 000

188 521

216 849

239 128

2 015 788

2 103 768

2 339 071

87 035

93 007

Omkostnader

101 259 38 323

34 680

36 500

Inredning och utrustning

44 848

Avlöningar

103 663

172 580

Omkostnader

68 989 126 659

125651 68 979

216 881

211 956

161 387

2 345 947

8 273 317

590 178

574 212

713 732

12 668

5 901

2180 2 326

6 231 724

8 427 954

15 950 696

174 055

2 651159 5 776 795

8 642 707

2) Bidrag till reservpolisorganisationen m. m 3) Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. m 4) Statens polisskola: Avlöningar

5) Statens kriminaltekniska anstalt:

Utrustning 6) Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m 7) Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning m. m 8) Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet 9) Särskild polisverksamhet för uppdagande av lönnbränning m. m 10) Poliskollegierna 11) Ersättning för skada vid biträde åt ordningsmakten Summa kronor Avgår de under 5), 7) och 9) anmärkta utgifts beloppen Återstår kronor

6057G69

7 307 989

Kostnadsberäkning rörande pensioneringen. På sätt i senare sammanhang angives skall staten i fråga om befattningshavare som övergå i statens tjänst i princip övertaga ansvaret för tjänste- och familjepensioneringen allenast i den mån pensioneringen är att hänföra till tjänstetid efter förstatligandet. Endast vad angår befattningshavare med pensionsrätt i statens pensionsanstalt kommer statens ansvar för pensioneringen regelmässigt att avse jämväl tjänstetid före förstatligandet. Möjlighet har emellertid beretts att även för annan befattningshavare på staten överflytta ansvaret för pensione-

296 ringen för sådan tid. Såsom förutsättning härför skall dock gälla, att vederbörande kommun åtager sig att enligt vissa bestämmelser bidraga till de statliga pensionsutgifterna för befattningshavarna. Befattningshavare, som vid förstatligandet har kortare tid än tre år kvar till pensionsåldern, skall icke äga övergå i statens tjänst. För sådan befattningshavare liksom för annan i kommunal anställning kvarstående befattningshavare skall staten icke övertaga något ansvar för pensioneringen. I stället föreslår utredningen, att staten genom bidrag enligt vissa grunder under återstående tjänstetid skall lämna vederbörande kommuner ersättning för kommunernas mot sagda tid svarande pensioneringskostnad. På basis av uppgifter om polispersonalens fördelning den 1 januari 1942 på födelseår och tjänstegrader har med tillämpning av dödlighetstabellen R 32 för män verkställts beräkning av statens tjänstepensionsutgifter under tio år närmast efter förstatligandet. Sagda fördelning har, så vitt angår de av beräkningarna berörda åldersgrupperna, förutsatts komma att gälla även vid tidpunkten för förstatligandet. Det har antagits dels att endast befattningshavare med mindre än tre år kvar till pensionsåldern komma att kvarstå i sina kommunala anställningar och dels att de kommunala pensionsvillkoren i stort sett sammanfalla med villkoren enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Utgifterna för sjuk-, invalid- eller förtidspension h a förutsatts komma att bliva av så ringa storlek i förhållande till utgifterna för ålderspension, att utredningen ansett sig kunna bortse därifrån i förevarande sammanhang. Härigenom ha beräkningarna kunnat begränsas till att avse allenast de åldersgrupper befattningshavare, som vid förstatligandet ha mer än tre men mindre än tio år kvar till pensionsåldern. Befordran eller avgång utan rätt till tjänstepension har antagits ej förekomma inom ifrågavarande åldersgrupper. Det har vidare antagits att de befattningshavare, som icke tidigare varit anslutna till statens pensionsanstalt, ej inneha mera än trettio tjänstår vid inträdet i pensionsåldern och att statens tjänstepensionsutgifter för ifrågavarande befattningshavare endast motsvara V120 av tjänstepensionsunderlaget för varje i statens tjänst intjänat helt eller påbörjat fjärdedels tjänstår. Slutligen har antagits att de till statens pensionsanstalt anslutna befattningshavarna utgöras av samtliga ordinarie fjärdingsman och att dessa komma att uppnå det för hel ålderspension föreskrivna antalet tjänstår. Enligt den verkställda beräkningen bliva statens utgifter för bidrag till de kommunala pensioneringskostnaderna under de tre första åren efter förstatligandet och för tjänstepensioner under de därefter följande sju åren av här nedan angiven storleksordning. Rörligt tillägg och kristillägg inräknat med tillhopa 31 %, kronor kronor

ej inräknat, År

1 . . . . . . 130 000 2 . . . 80 000 3 . . . . . . 20 000 4 . . . . . . 60 000 5 . . . . . . 180 000

170 000 100 000 30 000 70 000 230 000

Rörligt tillägg och kristillägg inräknat med tillhopa 31 "i, kronor kronor

ej inräknat, År

6 . . . . . . . 310 000 7 . . . . . . . 480 000 8 . . . . . . 640 000 9 . . . . . . 780 000 10 . . . . . . 960 000

410 000 630 000 830 000 t 020 000 1 260 000

297 I fråga om de för det fjärde t. o. m. det tionde året angivna beloppen bör uppmärksammas att i desamma, så vitt angår fjärdingsmannen, även ingå de pensionsbelopp, som motsvara under tid före förstatligandet intjänade tjänstår.

Frågan om kommunernas deltagande i kostnaderna för organisationen. Allmänna synpunkter. Frågan om kommunernas deltagande i kostnaderna för organisationen torde först böra upptagas till övervägande så vitt angår polisväsendet. Spörsmålet kan ses ur olika synpunkter. Från kommunernas sida torde kunna göras gällande, att då polisväsendet upphör att vara en kommunal förvaltningsuppgift och kommunerna betagas bestämmanderätten över detsamma, kommunerna jämväl böra befrias från utgifter för detta ändamål. Häremot lärer å andra sidan kunna framhållas, att polisväsendet alltid främst måste vara lokalt anknutet på det sätt att organisationen utformas efter de skilda orternas olika behov och att med hänsyn härtill en kostnadsfördelning vore ägnad att befordra rättvisa kommunerna emellan. Även ur den enskilde medborgarens synpunkt kunna billighets- och rättviseskäl åberopas till stöd för en sådan fördelning; anspråk synas från den enskildes sida kunna framställas på att icke betungas med utgifter för polisväsendet i högre grad än som skäligen bör belöpa på honom såsom medlem av den kommun, där han är bosatt. En sådan fördelning av kostnaderna, varom nu är fråga, skulle i allt väsentligt vinnas, därest kommunerna ålades bidragsskyldighet, en var i förhållande till de kostnader, som betingades av organisationen inom vederbörande kommun. Emot denna tankegång k a n emellertid invändas, att till följd av samhällslivets utveckling på olika områden polisorganisationen icke längre kan betraktas isolerad för vare sig kommunerna eller de enskilda medborgarna. Polisverksamhetens upprätthållande är numera på ett helt annat sätt än tidigare en angelägenhet, som spänner utöver de kommunala gränserna, och samtidigt har skyddsbehovet för den enskilde utvidgats, överhuvudtaget torde det på sätt i tidigare sammanhang framhållits kunna sägas, att frågan om tryggandet av den allmänna ordningen och säkerheten är en riksfråga och att ett eftersättande av nödiga åtgärder härutinnan på viss ort lätteligen kan medföra återverkningar även å annan ort. I det stora hela måste sålunda polisverksamheten upprätthållas genom samverkan mellan de skilda poliskårerna; den omständigheten att organisationen måste utformas med olika styrka på olika orter är främst en följd av att risken för störningar av ordningen och säkerheten är mer eller mindre starkt framträdande å olika orter. Vid spörsmålets bedömande bör ej heller förbises den större rörlighet, som kommer att utmärka den förstatligade polisorganisatio-

298 nen i förhållande till den kommunala organisationen. Särskilt städernas poliskårer, beträffande vilka de starkaste skälen för ett kommunalt deltagande i polisutgifterna kunna åberopas, komma att i detta hänseende kunna utnyttjas utanför sina vanliga tjänstgöringsområden dels för polisverksamhet på omkringliggande landsbygd och dels såsom reservkårer för begagnande å orter, där polisförstärkning av en eller annan anledning visar sig erforderlig. Vad särskilt kriminalpolisverksamheten angår bör vidare beaktas, att denna verksamhet, vilken redan under nuvarande förhållanden i stor omfattning utövas av centrala kårer, till sin natur är av sådan beskaffenhet, att organisationen lämpligen bör anknytas till de större poliskårerna. Av dessa förhållanden följer, att de skilda poliskårernas storlek icke kommer att avvägas enbart efter det omedelbara lokala behovet, utan att mera allmänna principer därvid komma att göra sig gällande. Härjämte torde böra uppmärksammas, att ledningen av polisväsendet skall omhänderhavas av en polisstyrelse, varigenom organisationens enhetlighet ytterligare kommer att befästas. Sett ur synpunkten av polisverksamhetens alltmer framträdande karaktär av ett statsintresse synas sålunda övervägande skäl tala för ett statligt övertagande av kostnaderna i deras helhet. Ifrågasättas kan emellertid, om de skäl, som kunna åberopas för en kostnadsfördelning, blivit till fullo vederlagda. Det torde icke kunna bortses från det förhållandet, att de ekonomiska verkningarna av kostnadernas avlyftande skulle för de skilda kommunerna komma att te sig väsentligt olika, helst om avlyftandet ägde rum i ett sammanhang. Det skulle kunna göras gällande, att systemet komme att gynna de större kommunerna framför övriga kommuner och att särskilt de största städerna skulle erhålla en i förhållande till andra kommuner ojämförligt mycket större lättnad i den kommunala utgiftsbördan. Systemet skulle med andra ord för de mindre kommunerna och deras innebyggare kunna framstå såsom ett obehörigt övervältrande på det allmänna av utgifter, som rätteligen borde bäras av de större kommunerna själva på grund av dessa kommuners egen beskaffenhet. Även med beaktande av polisverksamhetens karaktär av en riksangelägenhet kunde därför krävas, att en kostnadsfördelning genomfördes på det sätt, att åtminstone sådana utgifter, som omedelbart betingades av polisverksamhetens upprätthållande inom vederbörande kommuner, finge bäras av kommunerna själva. För att erhålla en uppfattning om i vad mån en sådan inställning till frågan kan anses berättigad har utredningen företagit vissa undersökningar rörande de ekonomiska verkningarna mellan kommunerna inbördes av ett statligt övertagande av utgifterna för polisväsendet. Resultatet av dessa undersökningar har sammanförts i ett antal tablåer, vilka fogas till betänkandet. (Bil. V—Bil. Z samt Bil. Aa och Bil. Ab). Uppgiftenia i bilagorna V och X ha hämtats ur statistiska centralbyråns publikation Kommunernas finanser, i vilken uppgifterna för kommunernas polisväsen och fångvård i förevarande hänseende redovisas under gemensam rubrik. Med hänsyn till den underordnade roll som utgifterna för fångvården spela i förhållande till utgifterna för polisväsendet torde någon nämn-

299 värd ändring i det resultat, som utvisas av bilagorna, dock icke ha inträtt, därest beräkningarna varit grundade allenast på utgifterna för polisväsendet. Bilagorna omfatta tioårsperioden 1931—1940 och innehålla uppgifter rörande såväl bruttoutgifterna som nettoutgifterna. Vid bestämmandet av nettoutgifterna har avdrag bland annat skett för de till kommunerna utgående statsbidragen. Bilaga V utvisar kostnadsfördelningen dels per invånare av medelfolkmängden och dels per kommunal skattekrona, under det att i bilaga X angives kostnadernas procentuella förhållande till de samlade kommunala utgifterna. Uppgifter lämnas dels för landsbygdskommunerna, dels för städerna och dels för samtliga kommuner gemensamt. I bilagorna Y och Z ha kostnaderna för år 1939 gjorts till föremål för särbehandling. Kostnaderna avse endast kostnaderna för polisväsendet. Bilagorna innehålla uppgifter om kostnadsfördelningen per skattekrona, bilaga Y för landsbygdskommunerna och bilaga Z för städerna. Särskilda uppgifter ha meddelats i bilaga Y för vissa län och i bilaga Z för vissa större städer. I bilagorna ha jämväl intagits uppgifter om brutto- och nettoutgifternas belopp samt om antalet skattekronor. Det i bilagorna redovisade uppgiftsmaterialet giver onekligen stöd åt uppfattningen, att ett förstatligande av polisväsendet skulle medföra större ekonomiska fördelar för städerna, främst de större städerna, ä n för landsbygdens kommuner i allmänhet. Det bör emellertid uppmärksammas, att i kostnaderna för landsbygdens polisväsen icke inräknats kostnader för polischefsorganisationen, vilket däremot är förhållandet beträffande kostnaderna för städernas polisväsen, samt att löneförmånerna för landsbygdens polismän till viss del utgöras av indrivningsprovision, till vilken hänsyn icke tagits vid de beräkningar som ligga till grund för tablåerna. Att m ä r k a är vidare att vid ett övertagande från statens sida av kostnaderna för polisväsendet dessa kostnader komma att bestridas enligt de grunder, som gälla för de statliga utgifterna i allmänhet. Ett bedömande av spörsmålet om den ekonomiska betydelsen för kommunerna och den enskilde av polisväsendets förstatligande torde därför huvudsakligen böra ske med utgångspunkt från den inverkan i skattehänseende, som ett överförande av de kommunala utgifterna till statliga utgifter kommer att medföra. I bilagorna Aa och Ab redovisas de undersökningar utredningen låtit verkställa för utrönande av denna inverkan. Jämväl dessa undersökningar äro grundade på uppgifter, hämtade ur den officiella statistiken. Bilaga Aa utvisar de kommunala kostnadernas procentuella fördelning mellan städerna och landsbygdskommunerna för åren 1938—1940. Till jämförelse ha även medtagits uppgifter för dels Stockholms stad enbart och dels städerna Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammantagna. Bland städernas bruttoutgifter ingå även kostnader för statspolisen. Däremot ingå ej för städernas del kostnader för anskaffning och underhåll av polishus, vilket däremot är fallet i fråga om landsbygdskommunerna, där ifrågavarande utgifter dock endast utgöra en obetydlig del av totalkostnaden. Av bilagan framgår, att av bruttoutgifterna under de tre åren omkring 82 % falla på stä-

300 derna och 18 % på landsbygdskommunerna, under det att motsvarande procenttal för nettoutgifterna i det närmaste utgöra 85 och 15 respektive. För Stockholms del uppgå bruttoutgifterna till något mer än 31 % s a m t nettoutgifterna till omkring Va av motsvarande totalsummor för hela riket. Av bruttokostnaderna i hela riket kommer något mindre än hälften på de tre största städerna, medan dessa ha att bära något mer än hälften av samtliga nettoutgifter. Om polisväsendet övertages av staten, skulle detta kunna sägas medföra, att de kostnader härför, vilka nu bestridas med av kommunerna uttaxerade medel, komme att täckas genom en motsvarande höjning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. I bilaga Ab lämnas uppgifter om de år 1938—1942 utdebiterade beloppen av nämnda skatt. Bilagan giver vid h a n den, att av inkomst- och förmögenhetsskattens totalbelopp genomsnittligen omkring 75 °/o faller på rikets städer samt att i regel något mindre än a/s kommer på Stockholms stad och något under hälften på de tre städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Jämväl de nu företagna undersökningarna synas utvisa, att ett förstatligande skulle medföra en viss kostnadsförskjutning till städernas förmån. Denna förskjutning visar sig emellertid vara av väsentligt mindre omfattning än vad som synes framgå av de tidigare intagna bilagorna. Medan städerna för närvarande bära omkring 85 °/o av de kommunala nettoutgifterna för polisväsendet, skulle med ledning av uppgifterna i bilaga Ab kunna beräknas, att efter ett förstatligande av polisväsendet 75 °/o av kostnaderna för polisväsendet komme att uttagas av skattedragarna i städerna. Att märka är att för Stockholms stads vidkommande ett förstatligande av polisväsendet ej synes komma att innebära någon större förändring. Däremot torde för de tre största städerna tillsammans ett förstatligande kunna antagas nedbringa deras andel från omkring 51 °/o till 44—48 °/o av totalkostnaden. De sålunda verkställda siffermässiga beräkningarna, vilka i och för sig äro behäftade med brister, böra dock icke tillmätas avgörande betydelse vid ett ställningstagande till frågan om kommunernas deltagande i kostnaderna för polisväsendet. Ett av huvudmotiven för ett förstatligande av polisväsendet är att skapa förutsättningar för att polisorganisationen skall kunna uppbyggas på ett mera rationellt sätt än för närvarande är fallet, då den kommunala ansvarigheten för kostnaderna i åtskilliga hänseenden lägger hinder i vägen härför. Framhållas må att, på sätt utredningen i tidigare sammanhang framhållit, organisationen bör utformas med städerna, främst de större städerna, såsom stödjepunkter. Ett bibehållande av kommunernas ekonomiska förpliktelser mot polisväsendet skulle, även om detta ägde rum i den ordning att kommunerna ålades skyldighet utgiva bidrag till statsverket, sannolikt medföra fara för att organisationen komme att jämväl efter ett förstatligande bliva bunden av de kommunala gränserna. Sett ur allmän organisationssynpunkt torde därför starka skäl kunna åberopas mot anordnandet av en kommunal bidragsskyldighet. Uppmärksammas bör även att genom ett statligt övertagande av kostnaderna den

301 olikhet som för närvarande råder mellan å ena sidan städerna och flertalet köpingar samt å andra sidan de egentliga landsbygdskommunerna i avseende å kostnadernas bärande kommer att upphöra. Denna verkan av förstatligandet kan i och för sig sägas befordra rättvisa kommunerna emellan. På frågan torde emellertid kunna läggas även andra synpunkter än de nu behandlade. En kommunerna ålagd bidragsskyldighet skulle kunna sägas vara ägnad att stimulera det kommunala intresset för polisvården, enär det kunde antagas att kommunerna komme att öva större inflytande på polisväsendet, därest kommunerna hade medansvarighet i fråga om kostnaderna än om så icke vore fallet. Kommunernas ställning i förhållande till polisorganisationen skulle på grund härav vinna i styrka genom ett deltagande i utgifterna; vid frågor om utökning eller annan omorganisation inom poliskårerna skulle kommunerna med större rätt kunna hävda sina synpunkter om de vore pliktiga att lämna bidrag till kostnadernas täckande än om dessa i sin helhet skulle drabba statsverket. Å andra sidan skulle en kommunal bidragsskyldighet kunna antagas komma att verka som en lämplig regulator gentemot obefogade eller överdrivna anspråk från kommunernas sida i polishänseende. Vid spörsmålets övervägande måste emellertid beaktas, att en nödvändig förutsättning för att ett kommunalt deltagande i polisutgifterna skulle medföra nu angivna verkningar vore, att bidragsplikten kunde avvägas i så nära anslutning till de lokala utgifterna som möjligt och att bidragens storlek ändrades allt eftersom dessa utgifter underginge förändring. Med hänsyn till polisorganisationens omfattning och till det ovan påpekade sambandet mellan polisväsendet i dess helhet torde det emellertid icke vara praktiskt möjligt att åstadkomma ett bidragssystem, som uppfyllde dessa villkor. Bidragsplikten finge säkerligen under varje förhållande fastställas efter mer eller mindre summariska grunder med påföljd, att bidragen till stor del förlorade karaktären av ett omedelbart deltagande i polisutgifterna inom vederbörande kommuner. På grund härav kunde det befaras, att bidragen i stället komme att ur kommunal synpunkt framstå såsom döda utgiftsposter, på vilkas storlek kommunerna allenast i ringa grad ägde öva inverkan; detta kunde särskilt bliva händelsen om bidragsplikten gjordes för all framtid bestående. Med hänsyn härtill skulle bidragssystemet på grund av sin stereotypa karaktär komma att mista åtskilligt av det värde, som eljest kunde tillmätas detsamma. Skäl torde sålunda ur allmänna synpunkter kunna anföras för och emot ett kommunalt deltagande i kostnaderna för polisväsendet, utan att tillräcklig ledning kan vinnas för frågans bedömande. Spörsmålet torde med hänsyn härtill övervägande böra ses ur synpunkten av vad som är praktiskt lämpligt och genomförbart. Av avgörande betydelse är härvid frågan huruvida ur statsfinansiell synpunkt förutsättningar kunna föreligga för ett förstatligande av polisväsendet med mindre en kommunal bidragsplikt införes. Under nu rådande ansträngda budgetära läge torde detta knappast vara tänkbart men även under mera normala tider lärer statens möjlighet och villighet att helt avlösa den kommunala ansvarigheten för polisutgifterna kunna

302 ifrågasättas. Den avsevärda kostnadsökning som härigenom skulle uppkomma bleve alltför kännbar för statsverket, helst om den inträffade på en gäng och sålunda utan fördelning på viss övergångstid. På grund härav torde avgörande praktiska skäl tala för att staten vid ett förstatligande av polisväsendet beredes lättnader i kostnadsbördan genom kommunal medverkan till kostnadernas bestridande. Frågan huruvida denna medverkan bör göras för framtiden bestående eller vara av övergångsnatur kommer att närmare behandlas i det följande. Vad härefter åklagarväsendet angår kunna visserligen statsfinansiella skäl icke med samma styrka åberopas för en kommunal bidragsplikt till kostnadernas täckande, om dessa kostnader betraktas för sig. Frågan bör emellertid bedömas med utgångspunkt från den samlade kostnadsstaten för polis- och åklagarväsendet. Med hänsyn härtill böra kostnaderna för åklagarväsendet i bidragshänseende följa samma regler som kostnaderna för polisväsendet. Undantag bör dock göras för sådana städer, som senare skola anslutas till landsfiskalsdistrikten. Stadsfiskalstjänsterna i dessa städer komma icke att förstatligas, utan städerna få själva sörja för stadsfiskalernas avlönande och övriga med åklagarväsendet förenade utgifter så länge städerna kvarstå såsom egna åklagardistrikt.

Utredningens förslag till reglering av de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna. Tillhandahållandet av lokaler. Vid regleringen av de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna i anledning av polis- och åklagarväsendets förstatligande framträder till en början spörsmålet om tillhandahållandet av lokaler åt organisationen. Härutinnan lärer ur polisynpunkt kunna göras gällande, att den bästa lösningen vore, att staten övertoge denna angelägenhet. Staten skulle härigenom beredas möjlighet att på de skilda orterna anordna lokalerna efter vad polisförhållandena i varje särskilt fall krävde. Anskaffningen av lokaler kunde planläggas på ett för organisationen så väl lämpat sätt som möjligt. Icke minst av betydelse vore, att gemensamma lokaler, där så visade sig ändamålsenligt, kunde anordnas för flera kommuner utan att särskilda anstalter behövde vidtagas i avseende å frågans reglering mellan de berörda kommunerna. Denna fördel skulle främst komma till synes beträffande landsfiskalsdistrikten, där för distriktens behov lokaler kunde anordnas i distriktens huvudorter. Även i övrigt kunde befintliga lokaler obehindrat komma till utnyttjande oberoende av den kommunala indelningen. En annan fördel med ett statligt tillhandahållande av lokaler vore att anledningar till konflikter mellan polisorganisationen och kommunerna därigenom förebyggdes. Spörsmålet torde emellertid icke lämpligen kunna lösas på angivet sätt. Man kan nämligen icke bortse från hur lokalfrågan för närvarande är ordnad. Såsom tidigare framhållits har detta skett på olika sätt. I ett 20-tal sta-

303 der, bland dem de allra största, ha för ändamålet uppförts särskilda polishus. Polishus finnas även på landsbygden i åtskilliga köpingar och andra större samhällen. Uppgiftsmalerialet utvisar härutinnan att ett 70-tal landsbygdskommuner ha egna polishus. Ett särskilt slag av polishus utgöra de s. k. polisarresterna på landsbygden, vilkas antal uppgår till ett 90-tal. I ett stort antal fall äro dessa polisarrester gemensamma för flera kommuner. Det allmännaste sättet för lokalfrågans lösning är emellertid, att lokaler upplåtits i jämväl för andra kommunala ändamål avsedda, kommunerna tillhöriga fastigheter, vanligen rådhusen eller stadshusen i städerna och kommunalhusen på landsbygden. I rätt stor omfattning förekommer även, att kommunerna förhyrt lokaler; detta är främst förhållandet i städer, där lokalerna i kommunernas fastigheter visat sig otillräckliga. Det torde vara uppenbart, att staten vid ett övertagande av skyldigheten att tillhandahålla lokaler i stort sett vore bunden av det sätt på vilket lokalfrågan ordnats inom de olika kommunerna. Staten kunde icke så förfara, att staten övertoge allenast sådana lokaler, som befunnes i allo lämpliga, och ställde övriga lokaler till kommunernas disposition. Lokalerna äro i allmänhet inrättade för ifrågavarande ändamål och kommunerna komme i åtskilliga fall icke att kunna finna annan lämplig användning för desamma. Resultatet av ett statligt övertagande av lokalhållningen bleve därför i stort sett, att staten finge inlösa polishusen samt till kommunerna utgiva ersättning för nyttjandet av de i andra kommunala fastigheter belägna lokalerna och beträffande förhyrda lokaler ikläda sig de skyldigheter som därutinnan åvilade kommunerna. I det väsentliga skulle sålunda samma lokaler som förut komma att tillhandahållas polisväsendet och någon mera genomgripande förändring av lokalbeståndet kunde följaktligen icke åvägabringas. Visserligen skulle, då frågor om nybyggnad eller annan nyanskaffning av lokaler uppkomme, polisorganisationens samfällda intresse kunna på ett mera omedelbart sätt tillgodoses, därest staten omhänderhade frågornas behandling, än om frågorna handhades av de kommunala myndigheterna, men även vid en kommunal lokalhållning torde systemet kunna så anordnas, att polisorganisationens intresse i detta hänseende tillbörligen tillvaratages. Jämväl spörsmålet om anordnandet av gemensamma lokaler för flera kommuner och om den friare dispositionsrätten överhuvudtaget till lokalerna torde kunna vinna sin lösning vid ett bibehållande av den kommunala skyldigheten att sörja för tillhandahåldandet av lokaler åt polis- och åklagarväsendet. E n annan omständighet som bör beaktas är den ökning av arbetsuppgifterna som skulle uppkomma för polisorganisationen genom ett övertagande från statens sida av lokalhållningen. I synnerhet för polisstyrelsen skulle arbetet komma att i hög grad betungas av de med lokalhållningen sammanhängande spörsmålen. Förhållandena komme med sannolikhet att påkalla en väsentligt utökad organisation av styrelsen. Jämväl för kommunerna torde fördelar kunna påvisas vara förenade med ett fortsatt kommunalt ombesörjande av lokalfrågan för polisväsendet. Det torde icke kunna förbises, att kommunerna därigenom komma att beredas

304 möjlighet till att på ett för kommunerna gynnsamt sätt inverka på polisorganisationens utformning inom vederbörande kommuner. Lokalfrågan är en synnerligen viktig fråga för polisväsendet; det torde kunna sägas, att Itillgången till goda och välbelägna lokaler är ett huvudvillkor för polisarbetet. Därigenom att kommunerna ombetros lokalanskaffningen erhålla kommunerna följaktligen tillfälle att verka för en för kommunerna ändamålsenlig utformning av polisorganisationen. Ett kommunalt ombesörjande av lokalhållningen torde vidare vara att föredraga ur ekonomisk synpunkt, enär kommunerna, främst på grund av m ö j ligheten att samorganisera lokalanskaffningen för olika offentliga ändamål, kunna antagas vara i stånd att med lägre kostnader än staten bereda erforderliga lokaler åt organisationen. På grund härav föreslår u t r e d n i n g e n , att kommunerna bibehållas vid skyldigheten att hålla lokaler åt polisväsendet jämväl efter detsammas förstatligande. För städer, som skola bilda egna åklagardistrikt, skall skyldigheten jämväl omfatta lokaler åt åklagarväsendet. Såsom allmän princip för skyldighetens fullgörande skall gälla, att lokaler skola tillhandahållas i erforderlig omfattning för organisationen och att lokalerna skola vara för ändamålet lämpliga. Skyldigheten skall avse dels för polis- och åklagarverksamheten nödiga expeditions- och tjänstelokaler och dels övriga för organisationen erforderliga lokaler, såsom arrestlokaler, förrådslokaler, garage, stallar m. m. Skyldigheten skall i regel för varje kommun omfatta det lokalbehov, som föreligger för organisationen inom kommunen. Polismästarstäderna skola emellertid jämväl vara pliktiga att tillhandahålla lokaler åt polismästar- och överåklagarorganisationen inom vederbörande polismästardistrikt. För de polismästarstäder, där den lokala polis- och åklagarorganisationen är samorganiserad med polismästar- och överåklagarorgaiiisationen inom polismästardistrikten, kommer denna skyldighet icke i allmänhet att innebära någon ökad förpliktelse. Detsamma är förhållandet med de polismästarstäder, där utredningen begagnat nu befintlig kommunal befattning för organiserandet av polismästar- och överåklagarbefattningen för polismästardistriktet. För övriga polismästarstäder medför förslaget däremot en vidgad skyldighet. De flesta av dessa städer äro emellertid residensstäder, där lokaler åt de nuvarande landsfogdarna upplåtits hos länsstyrelserna. Utredningen h a r räknat med, att dessa lokaler skola, åtminstone tills vidare, kunna disponeras av polismästarna. Skyldighet för dessa städer att tillhandahålla lokaler åt polismästarna skall på grund härav inträda först i den mån lokaler hos länsstyrelserna ej längre kunna ställas till förfogande. Det bör ankomma p å Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall meddela föreskrift om att sådan skyldighet skall inträda. På samma sätt böra, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, de lokaler som för närvarande disponeras av landsfogdarna i Stockholms och Malmöhus län upplåtas till begagnande av biträdande förste stadsfiskalen i Stockholm respektive förste stadsfiskalen i Malmö.

305 För de städer, där polispersonal avsedd för polismästardistrikten i deras helhet finnas stationerad, skall skyldigheten att tillhandahålla lokaler även omfatta lokaler för denna organisations behov. Dessa städer äro med undantag för Eskilstuna och Skövde jämväl polismästarstäder. I de flesta av dessa städer tillhandahållas för närvarande lokaler åt statspolisen. Skillnaden för dessa städer kommer att bliva den, att de icke längre skola äga uppbära ersättning härför av statsverket; för de tre största städerna kommer till följd av personalens uppdelning på de olika polismästardistrikten en viss minskning i lokalbehovet för organisationens del att inträda. I detta sammanhang må anmärkas, att ombesörjandet av lokaler för den personal av ifrågavarande kategori som stationerats i Charlottenberg och å olika orter i Tornedalen skall ankomma på statsverket. De särskilda skyldigheter, som i förevarande avseende skola åvila vissa städer, har utredningen ansett berättigade med hänsyn till de fördelar ur skilda synpunkter, som uppkomma för dessa städer till följd av att de ifrågavarande organisationerna äro anknutna till städerna. Skyldigheten att tillhandahålla lokaler skall fullgöras utan vederlag. Kommunerna skola svara för underhållet av de byggnader och lokaler som ställas till förfogande samt för vattenavgifter och kostnader för sotning, gårdsrenhållning, gatuhållning m. fl. kostnader som i allmänhet bruka åvila en fastighetsägare. Vidare skola kommunerna svara för kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning samt för elektrisk kraft till radioanläggningar och andra anordningar, vid vilkas begagnande elektrisk ström uttages. I avseende å förhyrda lokaler skola kommunerna gentemot organisationen svara för berörda kostnader i tillämpliga delar. Anmärkas må att städningen av lokalerna skall bekostas av statsverket. Särskild uppmärksamhet påkallar frågan om lokalhållningen inom landsfiskalsdistrikten. Härvid torde böra märkas, att utredningens förslag icke är avsett att medföra ändring i de bestämmelser som i detta hänseende gälla för landsfiskalerna. Den skyldighet som för närvarande åvilar Karlskoga stad att tillhandahålla lokaler åt vederbörande polischef och åklagare skall överföras till att avse lokaler för den stadsfiskal som enligt utredningens förslag skall finnas i staden. På motsvarande sätt skall även Mölndals stad tillhandahålla lokaler åt den av utredningen föreslagna stadsfiskalen i staden i enlighet med de förpliktelser staden iklätt sig i förhållande till den landsfiskal som enligt gällande organisationsplan skulle inrättas för handhavande av polischefsoch åklagargöromålen inom landsfiskalsdistriktet. Vad lokalhållningen inom landsfiskalsdistrikten i övrigt angår uppkomma icke några särskilda organisatoriska problem beträffande sådana landsfiskalsdistrikt, som bestå av allenast en kommun eller del av kommun. För dessa distrikt bliva de allmänna reglerna att tillämpa, enligt vilka det åligger vederbörande kommuner att sörja för tillhandahållandet av erforderliga lokaler åt polisorganisationen inom distrikten och att fullgöra de övriga förpliktelser som enligt vad ovan sagts skola åligga kommunerna i förevarande hänseende. Vad åter beträffar sådana landsfiskalsdistrikt, som omfatta två eller flera 20—44031X.

I

306 kommuner tarvas däremot i åtskilliga fall att lokalfrågorna lösas gemensamt. Skyldighet att tillhandahålla lokaler åt polisuppsyningsmän och a n d r a polismän, avsedda för distriktens behov i sin helhet, skall sålunda åvila kommunerna samfällt. I den mån två eller flera sådana polismän finnas inom samma distrikt med distrikten sinsemellan uppdelade på skilda tjänstgöringsområden för den regelbundna polisverksamheten skall skyldigheten att hålla lokaler vara på motsvarande sätt fördelad mellan distriktens kommuner. I regel torde de gemensamma lokalfrågorna av förevarande art kunna lösas på det sätt, att avtal ingås mellan kommunerna innebärande att den k o m m u n där befattningshavaren är stationerad skall ombesörja lokalhållningen och de övriga kommunerna utgiva ersättning härför till denna kommun. E n annan lokalfråga, vars lösande påkallar samverkan mellan kommunerna, är hållandet av arrestlokaler. Jämväl denna fråga torde i många fall kunna ordnas medelst avtal kommunerna emellan av innebörd att kommun, där arrestlokaler finnas, mot viss ersättning upplåter dessa lokaler till övriga kommuners begagnande vid uppkommande behov. På motsvarande sätt böra överenskommelser kunna träffas om att även andra lokaler, exempelvis förhörslokaler, skola vid behov kunna få användas för distriktens gemensamma behov. Ordnandet av lokalfrågorna bör emellertid icke vara strängt knutet till landsfiskalsdistrikten. Avtal varom fråga är böra sålunda, där så visar sig lämpligt, kunna ingås mellan kommuner tillhörande skilda landsfiskalsdistrikt. I samma ordning böra även landsbygdskommuner kunna avtala med städer som stå utanför landsfiskalsdistriktsorganisationen om upplåtandet av lokaler för kommunernas behov. En allmän skyldighet bör föreskrivas för kommuner, som hålla lokaler, att mot skälig ersättning låta dessa lokaler nyttjas även för kringliggande kommuners räkning i den utsträckning detta kan ske utan att större olägenhet vållas för polisverksamheten i förstnämnda kommuner. Inom åtskilliga landsfiskalsdistrikt kunna lokalfrågorna emellertid icke lösas i nu angiven ordning utan särskilda anstalter måste härför vidtagas. Detta är förhållandet med avseende å sådana distrikt, där det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande finnes påkallat, att kommunerna mera omedelbart förena sig om gemensamma lokaler, exempelvis i form av byggandet av för kommunernas behov avsedda polishus (polisarrester). Beträffande dessa distrikt synes anordningen med kommunalförbund böra obligatoriskt genomföras, varigenom förvaltningen av de gemensamma fastigheterna och lokalerna kommer att handhavas av förbundets direktion. Uppenbarligen kan det i vissa fall vara lämpligare, att kommunerna uppdela sig på olika kommunalförbund, liksom ock fall kunna förekomma, där behov allenast föreligger av att vissa av ett landsfiskalsdistrikts kommuner sammansluta sig till kommunalförbund. Förhållandena kunna även vara sådana, att kommuner tillhörande skilda landsfiskalsdistrikt lämpligen böra ingå i samm a kommunalförbund. Såsom i det följande närmare framhålles skola möjligheter förefinnas att tvångsvis sammanföra kommuner till kommunalförbund för ifrågavarande ändamål.

307 Det är naturligt att, därest de mindre landsbygdskommunerna komma att sammanföras till större kommuner, detta kommer att underlätta lösandet av de spörsmål som sammanhänga med lokalhållningen. Skyldigheten att tillhandahålla lokaler skall inom landsfiskalsdisirikten omfatta jämväl expeditionslokaler för f j ä r d i n g s m a n n e n , där sådana lokaler visa sig erforderliga. Skyldigheten skall för varje fjärdingsman åvila den eller de kommuner som ingå i fjärdingsmansdistriktet. I vissa fjärdingsmansdistrikt torde lokalfrågan lämpligen kunna lösas på det sätt, att fjärdingsmannen beredas lokaler i polishus eller eljest i anslutning till de allmänna polislokalerna. Detta system kan sålunda komma till användning beträffande fjärdingsman, vilka äro stationerade å orter, där dylika lokaler finnas. Vad nu sagts har främst avseende på de fall, där fjärdingsmansdistriktet utgöres av den kommun, som håller lokalerna, eller del av denna kommun. Därest i fjärdingsmansdistriktet ingår jämväl annan kommun eller del därav eller distriktet i sin helhet består av andra kommuner, förutsätter anordningen att avtal träffas om ersättning till den kommun som upplåter lokaler. Möjlighet bör vidare föreligga för fjärdingsmansdistriktet att i annan ordning, exempelvis genom förhyrning av lokal, sörja för frågans ordnande. För det stora flertalet fjärdingsman torde lokalfrågan dock icke lämpligen kunna regleras på något av de nu nämnda sätten. I detta hänseende bör uppmärksammas, att fjärdingsmannens tjänstelokaler i regel böra vara förlagda å fjärdingsmannens stationeringsorter och att lämpliga lokaler i många fall svårligen kunna anskaffas å dessa orter. För närvarande gäller, att de ifrågavarande fjärdingsmannen i allmänhet ha sina tjänstelokaler förlagda till bostaden. Denna anordning torde böra bibehållas och skyldighet stadgas för fjärdingsman att, där särskild tjänstelokal ej finnes, själv anskaffa nödig sådan lokal mot skälig ersättning. Denna skall erläggas av de kommuner, som ingå i fjärdingsmansdistriktet. Ersättningen skall omfatta gottgörelse för lokalens tillhandahållande samt för densammas uppvärmning, belysning och städning. I avseende å kostnaden för städningen innebär förslaget sålunda ett avsteg från den allmänna principen för gäldandet av denna kostnad. Vid ersättningsbeloppets bestämmade skall hänsyn tagas till det förhållandet, att lokalen jämväl nyttjas för bostadsändamål. Beaktas bör emellertid att ersättning allenast bör utgå i sådana fall, där behov av särskild tjänstelokal för fjärdingsmannen kan anses föreligga. Frågan huruvida ersättning skall utgå bör sålunda bedömas från fall till fall. I avseende å skyldigheten att tillhandahålla lokaler skall vad som föreskrives för kommun äga motsvarande tillämpning beträffande köping, som icke utgör egen kommun, så ock beträffande municipalsamhälle, såvida ordningsstadgan för rikets städer äger tillämpning i köpingen eller municipalsamhället. Gemensamma kostnader för lokalhållningen böra fördelas mellan kommunerna efter samma grund som gällande polislag föreskriver beträffande polisutgifternas fördelning mellan kommuner tillhörande samma polisdistrikt, d. v. s. efter polispersonalens sannolika användning inom kommunerna.

308 Handhavandet av de uppgifter, som sammanhänga med skyldigheten att tillhandahålla lokaler, skall i regel ankomma på kommunernas beslutande och verkställande organ; har kommunalförbund bildats, kommer dock såsom tidigare anmärkts förvaltningen av fastigheter och lokaler att omhänderhavas av förbundsdirektionen. Möjlighet bör emellertid föreligga för kommunerna att uppdraga åt polisnämnderna att omhänderhava uppgifter i avseende å lokalhållningen. I de städer som skola utgöra egna polisdistrikt bör sålunda åt polisnämnden kunna anförtros sådana uppgifter, som enligt polislagen tillhöra de nuvarande polisnämndernas verksamhetsområde i förevarande hänseende, eller sålunda att upprätta statförslag rörande lokalhållningen och att förvalta fastigheter och lokaler som ställas till polis- och åklagarväsendets förfogande. Motsvarande rätt bör även tillkomma kommuner, som ingå i landsfiskalsdistrikten. Tillsynen över kommunernas fullgörande av sin skyldighet att tillhandahålla lokaler skall i första hand åligga polischeferna. Tillsyn skall även utövas av polismästarna och polisstyrelsen. I detta sammanhang må erinras om att ritningar till polishus och polislokaler skola underställas polisstyrelsens godkännande. Det kan antagas, att lokalfrågorna i allmänhet komma att lösas på ett tillfredsställande sätt genom förhandlingar mellan polismyndigheterna och de kommunala organen. Möjlighet bör emellertid förefinnas till ingripande mot kommuner, som eftersätta sin skyldighet. Liksom nu är fallet bör länsstyrelsen vara den myndighet som äger förordna om sådana ingripanden. I detta sammanhang må erinras om de regler, som gälla i avseende å tillhandahållandet av kanslilokaler åt domsagorna. Enligt lagen den 18 juli 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli skall det åligga tingslag att bekosta erforderliga lokaler för domsagas kansli. Åsidosätter tingslag sina skyldigheter härutinnan, skall länsstyrelsen hos tingslaget göra framställning om rättelse. Vidtages ej erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen på tingslagets bekostnad låta verkställa vad som försummats. Över länsstyrelsens beslut kan klagan föras hos Kungl. Maj:t i vederbörande statsdepartement. En liknande anordning torde böra införas för polisväsendets del; dock att vägran att följa framställning ej synes böra föranleda till åtgärd i form av verkställighet på kommunernas bekostnad. Länsstyrelsens 'befogenhet torde böra givas det innehåll, att länsstyrelsen skall äga meddela förordnande om åläggande för vederbörande kommun eller kommuner att vidtaga erforderliga anstalter till skyldighetens fullgörande, därest länsstyrelsens framställning lämnas obeaktad. Länsstyrelsen skall jämväl äga stadga vite och tillika utdöma försuttet vite. Vad landsfiskalsdistrikten angår skall länsstyrelsen tillika äga pröva huruvida förhållandena påkalla bildandet av kommunalförbund. Finner länsstyrelsen så vara fallet och ställa sig kommunerna icke länsstyrelsens anmodan därutinnan till efterrättelse, skall länsstyrelsen äga meddela förordnande om bildandet av kommunalförbund. Därest enighet icke kan uppnås rörande förbundsordningen, skall länsstyrelsen även äga förordna därom.

309 Länsstyrelsen skall icke ex officio upptaga ärenden rörande lokalhållningen. Länsstyrelses åtgärd skall påkallas av polisstyrelsen eller efter styrelsens förordnande av polismästaren; ärenden som angå enbart åklagarväsendet skola dock anhängiggöras av justitiekanslersämbetet eller efter ämbetets förordnande av överåklagaren. Länsstyrelsen skall vidare, i händelse av tvist, avgöra frågor om skyldighet för kommun att upplåta lokaler åt annan kommun, om storleken av den ersättning som i dylikt fall skall utgå samt om fördelningen av lokalkostnaderna mellan kommuner, som hålla gemensamma lokaler. Länsstyrelsens prövning av fråga som här avses skall kunna påkallas av kommun som beröres av frågan. Länsstyrelsen skall även pröva tvist om skyldighet för kommun att utgiva ersättning till fjärdingsman för hållande av tjänstelokal samt om sådan ersättnings belopp. Ärende varom nu är fråga skall av länsstyrelsen upptagas på framställning av vederbörande kommun eller befattningshavare. Vad ovan sagts beträffande länsstyrelse skall vad Stockholm angår i tilllämpliga delar gälla överståthållarämbetet. I detta sammanhang vill utredningen slutligen framhålla att vid handläggning av frågor som angå lokalhållningen stor hänsyn bör tagas till det sätt varpå lokalhållningen för närvarande är ordnad. I den mån befintliga anordningar i detta hänseende äro lämpliga, bör ändring naturligen icke påkallas. Utan särskilda skäl bör ändring sålunda icke vidtagas i avseende å bestående kommunalförbund eller avtal mellan kommuner rörande lokalhållningen. Inventarier och annan utrustning. Vid reformens genomförande skola kommunerna till den statliga organisationen överlämna inventarier och annan utrustning, som kommunerna anskaffat för polis- och åklagarväsendets behov. Såsom i tidigare sammanhang framhållits förstås med inventarier kontorsmöbler, kassaskåp, skriv- och räknemaskiner m. fl. kontorsinventarier och med utrustning annan lös egendom som ställts till polis- och åklagarväsendets förfogande. Rörande egendomen hänvisas i övrigt till de i bilagorna K och L gjorda sammanställningarna, upprättade med ledning av förhållandena den 1 januari 1942. I avseende å överlämnandet uppkommer spörsmålet huruvida vederlag skall utgå eller icke. Spörsmålet sammanhänger med den i nästkommande avdelning behandlade frågan om det kommunala bidragsbeloppets beräknande. Därest staten skall utgiva gottgörelse för egendomen, torde kostnaderna för anskaffning och underhåll av inventarier och utrustning även rättvisligen böra tagas i betraktande vid fastställandet av bidragsplikten. På sätt av det följande framgår föreslår utredningen, att bidragsplikten skall bestämmas med utgångspunkt från kommunernas kostnader under tiden närmast före förstatligandet. Denna metod skulle emellertid icke lämpligen kunna användas beträffande anskaffnings- och underhållskostnaderna, enär dessa kostnader fördela sig mycket olika på olika tidsperioder, vartill kommer att de redovisas enligt högst olika grunder i de kommunala räkenskaperna. Stora svårigheter skulle därför möta att på ett rättvist sätt uppskatta dessa kostnader vid bidragsbeloppets bestämmande.

310 Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att kommunerna skola vara pliktiga att överlämna egendomen utan gottgörelse och att i överensstämmelse härmed anskaffnings- och underhållskostnaderna icke till någon del skola beaktas vid bestämmandet av bidragens storlek, överlämnandet av lös egendom skall ske med äganderätt. Anläggningar och inrättningar, vilka utgöra tillbehör till fastighet eller eljest äro att anse såsom fast egendom, skola upplåtas till den statliga organisationens begagnande med samma rätt som varit gällande för den kommunala organisationen. Detsamma skall gälla i avseende å sådan egendom, som anskaffats för polisväsendets och annan förvaltningsgrens gemensamma behov, exempelvis anläggningar för polis- och brandalarm o. dyl. Den kommunala bidragsskyldigheten. I avseende å den k o m m u n a l a bidragsskyldighetens anordnande torde till en början böra övervägas, huruvida skyldigheten bör vara för framtiden bestående eller om den skall gälla allenast under viss övergångstid. Ur statsfinansiell synpunkt kunna naturligen välgrundade skäl anföras till förmån för det förra alternativet. Å andra sidan torde de ekonomiska konsek vensenia för statsverket av förstatligandet komma att göra sig starkast gällande i samband med själva övertagandet av ansvaret för utgifterna; efter en tids förlopp föreligger icke längre för staten samma omedelbara behov av bidrag till kostnadernas täckande. Tidigare har även påpekats, att ett stadigvarande bidrag icke heller torde kunna förväntas komma att verka sporrande på det kommunala intresset för polisväsendet, enär bidragsplikten av organisatoriska skäl icke kunde så anordnas, att den på ett mera omedelbart sätt anslöte sig till de direkta utgifterna. Under förutsättning att avlyftandet av kostnaderna från kommunerna verkligen kommer att medföra en minskning av kommunernas samlade utgifter, så att de tillgängliga medlen icke komma att disponeras för andra kommunala ändamål, torde ej heller ur allmänna ekonomiska synpunkter farhågor böra resas mot ett statligt övertagande av kostnaderna i deras helhet. Därest en stadigvarande bidragsplikt införes måste å andra sidan stor hänsyn tagas till de vid tidpunkten för förstatligandet rådande konjunkturförhållandena; om bidragens storlek skulle utgå i stort sett oförändrade för all framtid, kunde man lämpligen icke utan vidare taga kostnaderna vid nämnda tidpunkt till utgångspunkt för bidragens beräknande utan finge tillse, att bidragen bestämdes efter en på relativt lång tidsperiod grundad medelkostnadsberäkning. Tänkas kunde naturligen, att systemet anordnades på det sätt, att bidragen bestämdes allenast för vissa kortare tidsperioder och att beloppens storlek för varje sådan period fastställdes med hänsyn till konjunkturläget vid periodens början. Ett sådant system skulle emellertid vara synnerligen oformligt u r praktisk synpunkt och tillika utgöra en källa till tvistigheter mellan staten och kommunerna rörande beloppens storlek. På grund härav har utredningen funnit avgörande skäl tala för att bidragsplikten begränsas till att avse viss övergångstid. Utredningen föreslår i detta hänseende följande. Under en tid av tio å r efter polis- och åklagarväsendets förstatligande skola kommunerna vara pliktiga att utgiva bidrag till stats-

311 verket med belopp ungefärligen motsvarande kommunernas utgifter för polis- och åklagarväsendet vid lidpunkten för förstatligandet. Efter de tio årens utgång skall bidragsplikten successivt avskrivas under en tidsperiod av tjugo år. Avskrivningen skall ske på det sätt, att bidragsbeloppet för varje år nedsättes med V«o av sin ursprungliga storlek; under det sista året av perioden skall bidraget dock utgå med samma belopp som under det näst sista året. En kommun, vars utgifter vid tidpunkten för förstatligandet uppgå till exempelvis 20 000 kronor, skall sålunda under tio år erlägga detta belopp årligen till statsverket. Under det elfte året skall bidraget utgå med 19 000 kronor, under det tolfte med 18 000 kronor och under det trettonde med 17 000 kronor etc. för att under de båda sista åren för bidragsskyldighetens fullgörande utgå med 1 000 kronor. Bidragsbeloppet skall bestämmas enligt följande grunder. 1) I fråga om lönekostnaderna skall gälla, att dessa skola ingå i bidragsbeloppet med ett belopp som i det väsentliga kan anses motsvara lönekostnaderna för den personalstat som skall övertagas. På grund härav böra dessa kostnader upptagas med det belopp vartill de uppgått under kalenderåret närmast före förstatligandet. Undantag bör dock göras för de av levnadskostnadernas växlingar beroende lönetilläggen (dyrtidstillägg, rörligt tillägg, kristillägg m. m.). Med hänsyn främst till att bidraget skall utgå med oförändrat belopp under en så jämförelsevis lång tid som tio år har utredningen funnit, att bidraget i vad det grundar sig å berörda tillägg icke bör bestämmas enbart med utgångspunkt från de tillägg som befattningshavarna uppburit under året närmast före förstatligandet. I stället böra enligt utredningens mening följande föreskrifter gälla för tilläggens bestämmande. Till grund för beräkningen skall läggas medelkostnadsindexet enligt 1914 års indexserie för de fem senaste åren före förstatligandet. Medelkostnadsindexet skall utgöras av det tal, som uppkommer då summan av indexlalen för de tjugo kvartalen under femårsperioden divideras med tjugo; härvid skall bortses från eventuellt uppkommande brutna tal. Tilläggen skola uträknas till det belopp, varmed de skolat utgå, därest sagda medelskostnadsindex varit gällande under året närmast före förstatligandet. Uträkningen skall företagas med ledning av de grunder i avseende å tilläggens beräkning, som för varje befattningshavare varit gällande under det sista kvartalet av nämnda år. Beräkningen skall för varje del av året hänföra sig till den lön som befattningshavaren uppburit. Därest under året övergång skett från äldre till nyare lönesystem, innebärande att exempelvis viss del av tidigare utgående dyrtidskompensation inräknats i lönen, skall så anses som om det nya systemet varit gällande under hela året. För befattningshavare, som åtnjuter dyrtidskompensation i annan form än genom procentuella tillägg å lön, skall tilllägget fastställas till det belopp som med ledning av grunderna för tilläggets bestämmande kan antagas motsvara vad som skulle ha utgått till befattningshavaren vid ett löneläge motsvarande ifrågavarande medelkostnadsindex. F ö r stad som tillhandahåller statspolis skola i bidragsbeloppen icke inräknas lönekostnaderna för sådan polispersonal. Ej heller skall i kommun, där

312 polispersonal finnes anställd för hela rikets behov, lönekostnaden för denna personal medräknas. Vid bestämmandet av bidragsbeloppet för kommun som tillhandahåller reservpolis skall från lönekostnaderna avräknas det belopp, som kommunen med föranledande av stadgandena i 15 § 4. polislagen under sista året före förstatligandet uppburit i statsbidrag eller i gottgörelse för avlöning till polisman under tjänstgöring som reservpolis. Lönekostnaderna för landsbygdskommunerna skola upptagas till de belopp, vartill de uppgå sedan avdrag skett för statsbidrag. Detta skall beräknas utgöra en femtedel av lönekostnaderna för extra polispersonal och hälften av sagda kostnader för ordinarie polispersonal. Anmärkas må, att i lönekostnaderna skola ingå — förutom kostnaderna för ordinarie och icke ordinarie befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet — jämväl kostnaderna för avlöning av kontors- och biträdespersonal samt verksläkare, veterinärer, gymnastiklärare m. fl. särskilda befattningshavare. Lönekostnaderna till befattningshavare, som äro anställda för skötseln av fastigheter och lokaler såsom maskinister, värmeledningsskötare, gårdskarlar m. fl., skola däremot icke medräknas. 2) Vad angår andra kostnader än lönekostnader skall iakttagas, att dessa kostnader skola inräknas i bidragsbeloppet med ett belopp motsvarande medelkostnaderna för de fem sista åren före förstatligandet. Hänsyn skall dock icke tagas till kostnader för hållandet av lokaler, inklusive deras uppvärmning och belysning, kostnader för anskaffning och underhåll av inventarier och annan utrustning samt pensioneringskostnader, däri inräknat kostnader för begravningshjälp. I övrigt skola samtliga kostnader medtagas såsom uniformeringskostnader, kostnader för sjukvård, resekostnader och driftkostnader för motorfordon, kontorsutgifter (häri inräknat städningskostnader), kostnader för underhåll och vård åt anhållna eller häktade personer m. m. Uppmärksammas bör, att i fråga om de städer, som bilda egna åklagardistrikt, kostnaderna för åklagarväsendet jämväl skola ingå i bidragsbeloppet. Vad angår de städer, som äro avsedda att införlivas med landsfiskalsdistriktsorganisationen, skola kostnaderna för åklagarväsendet däremot icke medräknas vid bidragsbeloppets bestämmande. Med kostnaderna för åklagarväsendet förstås h ä r främst avlöningskostnaderna till stadsfiskal och övriga med stadsfiskalstjänsten förenade kostnader. Vidare skall gälla att kostnaderna för polisnämnd icke skola medtagas vid bidragsbeloppets beräknande. På sätt i tidigare sammanhang framhållits utgå till vissa polisdistrikt statsbidrag för upprätthållande av gränskontroll. Vid den kommunala bidragsskyldighetens fastställande bör hänsyn tagas till vad kommun i denna ordning kan hava uppburit av statsmedel. Utredningen föreslår i detta hänseende, att kommun, varom nu är fråga, skall å sitt bidragsbelopp äga avräkna ett belopp motsvarande medelvärdet av vad kommunen under de fem senaste kalenderåren före förstatligandet uppburit i statsbidrag för ifrågavarande ändamål.

313 Med hänsyn till att fråga är om en bidragsskyldighet av övergångsnatur böra — med ovan angivna undantag för statsbidrag och särskild gottgörelse för polisman vilken tjänstgjort som reservpolis — avdrag å bidragsbeloppen i regel icke äga rum för i n k o m s t e r , som hänföra sig till polis- och åklagarväsendet; dock bör kommun, för vilken viss inkomst är av större betydelse, kunna medgivas avdragsrätt för denna inkomst. Detta kan exempelvis vara fallet för kommun, som uppbär bidrag från bolag eller annat företag till polisutgifternas täckande. Utredningen har övervägt att anordna bidragssystemet med polisdistrikten såsom enheter för skyldighetens fullgörande. Detta skulle emellertid medföra, att de vid förstatligandet befintliga polisdistrikten måste för detta ändamål äga bestånd under en jämförelsevis lång tidsperiod efter förstatligandet. Med hänsyn härtill har utredningen funnit sig icke böra förorda nämnda anordning. Bidragsbeloppet bör därför fastställas för varje kommun för sig. Även köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle bör härvid jämställas med kommun, så vida ordningsstadgan för rikets städer äger tillämpning i köpingen eller municipalsamhället. För vissa mindre landsbygdskommuner kommer bidragsbeloppet emellertid att bliva relativt blygsamt. Med hänsyn främst till det arbete som är förenat med beloppens uppbärande och redovisning — särskilt under avskrivningsperioden — har utredningen funnit sig böra föreslå en viss begränsning av bidragsplikten. Med ledning av kommunernas utgifter för polisväsendet under år 1939 har utredningen företagit vissa beräkningar för bestämmandet av denna begränsning. Härvid har framgått att under nämnda år 44 kommuner och 8 municipalsamhällen hade kostnader understigande 100 kronor, 177 kommuner och 13 municipalsamhällen kostnader understigande 200 kronor, 379 kommuner och 21 municipalsamhällen kostnader understigande 300 kronor, 567 kommuner och 24 municipalsamhällen kostnader understigande 400 kronor och 742 kommuner och 26 municipalsamhällen kostnader understigande 500 kronor. De sammanlagda kostnaderna under året för de berörda kommunerna och municipalsamhällena uppgingo till respektive 3 833, 25 085, 79 008, 146 205 och 295 485 kronor. Enligt utredningens förslag böra de kommuner, vilkas bidragsbelopp med tillämpning av ovan angivna beräkningsgrunder icke skulle uppgå till 300 kronor om året, befrias från skyldighet att utgiva bidrag. I anslutning härtill bör även kommun, vars bidrag under avskrivningsperioden nedgått till under 300 kronor, vara befriad från att för tid efter det detta förhållande inträtt utgiva bidrag. Detta förslag skulle med ledning av 1939 års kostnader kunna beräknas medföra, att staten under hela 30-årsperioden komme att efterskänka bidrag till ett belopp uppgående ungefärligen till 3 350 000 kronor, varav omkring 800 000 kronor skulle belöpa å de tio första åren och återstoden å avskrivningsperioden. Det skall ankomma på polisstyrelsen att fastställa bidragsbeloppen. För detta ändamål skall polisstyrelsen inhämta erforderliga uppgifter från kommunerna och med ledning av dessa uppgifter verkställa uträkning av belöp-

•

pen. Härefter skall polisstyrelsen till varje kommun översända uppgift om det å kommunen belöpande beloppet med angivande av de grunder, enligt vilka uträkningen skett. I samband härmed skall polisstyrelsen bereda kommunen viss tid att inkomma med de erinringar, som kommunen kan finna anledning framställa mot beloppets beräkning. Sedan denna tid gått till ända, skall polisstyrelsen, efter övervägande av gjorda erinringar, fastställa bidragsbeloppet. Polisstyrelsens beslut skall av kommun kunna överklagas hos Kungl. Maj:t, där ärendena skola handläggas i socialdepartementet. Uppbörden av bidragsbeloppen skall handhavas av länsstyrelserna. Bidragsbeloppen skola inbetalas halvårsvis i efterskott före utgången av månaden näst efter varje halvårsskifte. Mindre bidragsbelopp, förslagsvis understigande 5 000 kronor, böra dock kunna erläggas årsvis i efterskott, därvid inbetalningen skall verkställas före januari månads utgång. Kommunerna skola i god tid före utgången av varje betalningstermin till länsstyrelserna inkomma med uppställningar över de belopp som skola erläggas. Kommuner, som fullgöra betalningsskyldigheten halvårsvis, skola i uppställningarna påföra sig hälften av årsbidragets belopp och övriga kommuner hela årsbeloppet. I uppställningarna skola vidare intagas uppgifter om de avdrag, vartill kommunerna kunna vara berättigade i enlighet med de bestämmelser, som angivas i nästföljande kapitel. Vid uppställningarna skola fogas sådana handlingar som äro erforderliga för avdragsrättens bedömande. Länsstyrelserna skola underkasta uppställningarna granskning. Därest länsstyrelse skulle finna, att uppställning är felaktig, skall länsstyrelsen anmoda vederbörande kommun att vidtaga rättelse. Skulle sådan anmodan lämnas obeaktad, skall länsstyrelsen äga meddela beslut om det belopp kommunen skall erlägga. Länsstyrelsens beslut skall lända till efterrättelse vid inbetalningen men kommunen skall äga hos Kungl. Maj:t överklaga beslutet med rätt för kommunen att erhålla restitution, i den mån ändring i beslutet vinnes. För Stockholms stad skall överståthållarämbetet handhava uppbörden och fullgöra de övriga uppgifter som i förevarande hänseende skola ankomma på länsstyrelse. Av förslaget framgår, att grunderna för bidragspliktens bestämmande utformats på sådant sätt, att bidragsbeloppen under den första tioårsperioden äro avsedda att i det väsentliga motsvara de av bidragsplikten omfattade kommunala kostnaderna för polis- och åklagarväsendet vid tidpunkten för förstatligandet. Med hänsyn härtill torde det kunna beräknas, att statens utgifter för polis- och åklagarväsendet under berörda period icke komma att undergå någon mera betydande ökning. Att angiva något belopp härför ställer sig synnerligen vanskligt. Den av utredningen upprättade kostnadsstaten är så vitt angår lönekostnaderna grundad på medelvärdet av de högsta och de lägsta tänkbara kostnaderna för den av utredningen föreslagna personalorganisationen. Uppenbart är därför att de verkliga kostnaderna kunna komma att avvika från de beräknade. Beaktas bör även i detta sammanhang att de regler, som i det följande föreslås rörande befattningshavarnas löneklassplacering vid övergången i statstjänst, komma att inverka på kostnadsstaten. På

315 frågan om kostnadsökningen inverkar även konjunkturförhållandenas utveckling. På sätt tidigare framhållits skall bidragsplikten i avseende å dyrtidskompensationen fixeras med utgångspunkt från ett visst indexläge. Frågan är vidare beroende av i vad mån en utvidgning av organisationen befinnes nödvändig. Kostnaderna för sådan utvidgning komma naturligen att få bäras av staten; kommunernas bidragsplikt skall, såsom förut anmärkts, bestämmas på grundval av den organisation som finnes vid förstatligandet. I avseende å de ekonomiska verkningarna av förstatligandet bör jämväl uppmärksammas, att det med hänsyn till att befattningshavarna på en del orter åtnjuta förmånligare lönevillkor än de statliga kan antagas, att vissa befattningshavare komma att kvarstå i kommunal tjänst. De kostnader som till följd härav uppkomma för kommunerna skola kommunerna enligt vissa i det följande närmare bestämda grunder äga avdraga vid fullgörandet av sin bidragsskyldighet. Då bidragsbeloppen för kommunerna i avseende å lönekostnaderna — med undantag för dyrtidskompensationen — skola motsvara kostnaderna under det sista året före förstatligandet, torde avräkningsförfarandet emellertid icke i nämnvärd grad komma att inverka på slutresultatet för statens del i kostnadshänseende. Vad angår dyrtidskompensationen skall densamma vid avräkningen bestämmas efter samma grunder som vid bidragsbeloppens fastställande, varför ej heller i detta avseende berörda förfarande kommer att nämnvärt påverka kostnadsstaten. I annat sammanhang har framhållits, att uppgörelse bör träffas mellan kronan och Stockholms stad rörande den ersättning staden skall utgiva för den befattning polisorganisationen i staden kommer att taga med stadsfogdegöromål. På samma sätt böra överenskommelser träffas mellan kronan och de städer, där stadsfiskal tillika skall vara stadsfogde, i fråga om städernas deltagande i kostnaderna för befattningshavarens avlöning m. fl. gemensamma utgifter. I vissa av de minsta städerna torde av praktiska skäl den nuvarande anordningen med att befattningshavare vid polisväsendet jämväl ä r exekutionsbiträde böra bibehållas. Även i dessa fall böra uppgörelser åvägabringas rörande den ersättning, som skall utgå på grund av att kommunala uppgifter ombesörjas av statliga befattningshavare. Skyldighet att utgiva ersättning, varom här är fråga, skali föreligga så länge det förhållande äger bestånd, på vilket skyldigheten grundas. I den mån staten genom de allmänna kommunala bidragen erhåller gottgörelse för omhänderhavandet av nu ifrågavarande uppgifter, skall ersättning dock icke utgå under den period då berörda bidrag erläggas med oförändrade belopp. För tiden därefter skall ersättning däremot utgivas i full utsträckning. Såsom tidigare anmärkts utgår av statsmedel t o l a g s e r s ä t t n i n g till vissa städer. Till belysande av ersättningens ekonomiska betydelse må nämnas, att de sammanlagda ersättningsbeloppen uppgingo för år 1939 till 9 852 581 kronor, för år 1940 till 9 604 577 kronor och för år 1941 till 5 747 871 kronor. Vid ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet böra de grunder,

316 enligt vilka tolagsersättningen beräknas, göras till föremål för omprövning. Med hänsyn till de varierande bestämmelser som äro gällande i detta hänseende samt till den väsentligt olika betydelse tolagsersättningen äger för städernas ekonomi synas några allmänna riktlinjer för omprövningen icke kunna meddelas. Enligt utredningens mening torde därför frågan om den inverkan å tolagsersättningen som kan föranledas av polis- och åklagarväsendets förstatligande böra upptagas till bedömande för varje stad för sig.

Samma grunder som ovan föreslagits i avseende å reglerandet av de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna i allmänhet böra även vinna tillämpning i avseende å förhållandet mellan staten och Bodens stad; dock att beräkningen av bidragsbeloppet — med undantag av däri ingående dyrtidskompensation — bör så företagas som om förstatligandet ägt rum vid den tidpunkt då staten övertog ansvaret för polisverksamhetens upprätthållande i staden. Dyrtidskompensationen bör beräknas efter det medelkostnadsindex som skall tillämpas i allmänhet. I fråga om regleringen av de ekonomiska förhållandena mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med anledning av malmfältspolisens inordnande i den statliga polisorganisationen hänvisas till det följande.

Kap. IX. Genomförandet ay utredningens förslag och frågan om övergångsbestämmelser. Allmänna s y n p u n k t e r . Enligt utredningens mening bör förstatligandet av polis- och åklagarväsendet icke ske i etapper utan i ett sammanhang. Detta betyder, att statens övertagande av ansvaret för polis- och åklagarväsendet skall äga rum från och med viss tidpunkt. Gången för frågans behandling har utredningen tänkt sig böra vara den, att statsmakterna först skola taga ståndpunkt till principfrågan, huruvida ett förstatligande bör genomföras eller icke. Därest beslut fattas om att ett förstatligande skall komma till stånd, bör i samband därmed även bestämmas efter vilka huvudsakliga grunder en statlig organisation skall anordnas. Därefter bör frågan om organisationens närmare utformning och om densammas reglering i författningsmässig ordning upptagas till behandling. I bästa fall torde principfrågan kunna behandlas vid 1946 års riksdag och den slutliga utformningen av organisationen äga rum vid 1947 års riksdag. Enligt denna plan skulle det kunna antagas, att tidpunkten för reformens genomförande kunde bestämmas till den 1 januari 1948. Genomförandet av organisationen måste föregås av ett omfattande förberedelsearbete. Detta arbete bör stå under ledning av polisstyrelsen. Med hänsyn härtill bör polisstyrelsen träda i verksamhet viss tid innan förstatligandet skall äga rum. Bland de spörsmål, som tarva en förberedande behandling, märkes spörsmålet om personalorganisationens utformning. Uppenbart är att denna organisation bör uppbyggas med ledning av de förhållanden, som äro rådande vid tidpunkten för förstatligandet. Utredningens förslag i detta hänseende torde böra undergå de jämkningar som kunna påkallas av ändrade förhållanden. Med frågan om personalorganisationens utformning äger frågan om befattningarnas besättande liksom ock frågan om de kommunala befattningshavarnas övergång till statstjänst nära samband. Jämväl dessa frågor böra vara föremål för styrelsens handläggning under ifrågavarande tid. Vid reformens genomförande bör polismästardistriktsorganisationen vara färdigställd; vid anordnandet av denna organisation uppkomma åtskilliga spörsmål i' vilkas handläggning polisstyrelsen bör taga del. På sätt i föregående kapitel föreslagits skall polisstyrelsen fastställa storleken av de bidragsbelopp kommunerna under de tio första åren efter förstatligandet skola erlägga till staten. Med hänsyn till grunderna för dessa belopps beräknande kunna beloppen visserligen icke slutgiltigt fastställas förrän efter tidpunkten för förstatligandet. Åtskilliga med beloppens bestämmande sammanhängande frågor synas emellertid komma att tarva omfattande utredningar, vilka böra företagas i god tid innan fastställandet skall äga rum. Särskilt vad de större städerna beträffar torde sådana utredningar komma att visa sig erforderliga.

318 Detta utredningsarbete bör bedrivas och om möjligt slutföras under tiden före förstatligandet. Under denna tid böra även frågor som angå k o m m u n e r n a s skyldigheter med avseende å tillhandahållandet av lokaler upptagas till behandling. Uppenbart är, att vid tidpunkten för förstatligandet klarhet M r föreligga rörande vilka lokaler som på varje ort komma att stå till organisationens förfogande. På motsvarande sätt böra jämväl de spörsmål, som sammanhänga med överlämnandet från kommunernas sida av inventarier och utrustning, tillhörande det kommunala polis- och åklagarväsendet, göras till föremål för behandling under denna tid. I avseende å sådana anläggningar, som skola upplåtas till gemensamt bruk av polisorganisationen och kommunala förvaltningsgrenar, böra avtal upprättas rörande den rätt som skall tillkomma organisationen. Härjämte böra förslag utarbetas till sådana instruktioner, arbetsordningar, reglementen och stadgor m. m., som skola utfärdas av polisstyrelsen. Polisstyrelsen bör vidare taga del i arbetet med upprättandet av den utgiftsstat för polisväsendet som vid organisationens genomförande skall träda i tillämpning, varjämte polisstyrelsen bör upprätta förslag till d e n utgiftsstat som skall bliva gällande under budgetåret närmast efter det, u n d e r vilket organisationen genomföres. På grund av omfattningen av de uppgifter som under tiden före förstatligandet komma att åvila polisstyrelsen bör polisstyrelsen träda i verksamhet vid en förhållandevis tidig tidpunkt. Under förutsättning att tidpunkten för förstatligandet kommer att bestämmas till den 1 januari 1948, synes polisstyrelsen böra inrättas från och med den 1 oktober 1946. Beslut härom torde böra fattas i samband med principbeslutet om förstatligandet. Utredningens förslag medför, att statspolisintendentsinstitutionen kommer att upphöra. Enligt utredningens mening bör detta äga rum i samband med polisstyrelsens inrättande. De arbetsuppgifter som ankomma på institutionen skola övertagas av polisstyrelsen, inom vilken ärendena skola efter sin beskaffenhet fördelas på de olika byråerna. De särskilda uppgifter och befogenheter som i olika hänseenden tillkomma statspolisintendenten skola övergå å polisdirektören. I samband med polisstyrelsens inrättande bör vidare statens polisskola inorganiseras under styrelsens ledning. Under tiden intill polisreformens genomforande i dess helhet bör annan ändring dock icke vidtagas i skolans organisation, an att polisstyrelsen övertager de uppgifter som ankomma på den nuvarande styrelsen för skolan. Någon ändring i den ordning som tillämpas i avseende å genomförandet av distnktsaklagarreformen föranledes icke av utredningens förslag. Införlivandet med landsfiskalsdistriktsorganisationen av de städer som äro avsedda att mga i denna organisation kommer sålunda att äga rum efterhand som förhållandena det medgiva. I ett avseende bör dock enligt utredningens mening omorganisation vidtagas i och med genomförandet av utredningens förslag. Polischefskapet i de städer, där kommunalborgmästaren är polischef, bör i samband med polisväsendets förstatligande övergå till vederbörande landsfiskal. Beträffande de städer, där borgmästare för närvarande är polischef, torde man kunna räkna med att ändring i polischefskapet inträtt vid tid-

319 punkten för förstatligandet. De stadsfiskalsbefattningar, vilka jämlikt distriktsåklagarreformen äro avsedda att upphöra, komma icke att förstatligas utan att kvarstå såsom kommunala befattningar. Åklagarväsendet i dessa städer kommer med andra ord icke att bliva förstatligat innan städerna inordnas i landsfiskalsdistriktsorganisationen. Så till vida kommer i och med genomförandet av utredningens förslag ändring att inträda i de ifrågavarande stadsfiskalernas ställning, att de komma att i tjänsten bliva underställda myndighetsorganisationen inom det förstatligade polis- och åklagarväsendet i samma ordning som gäller för övriga stadsfiskaler. För de stadsfiskaler, vilka tillika äro polischefer, skola de för polischeferna i allmänhet gällande bestämmelserna vara tillämpliga. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i avseende å de nuvarande köpingsåklagarbefattningarna, i den mån innehavarna av dessa befattningar icke övergå å de statliga befattningar, vilka inrättas i stället för ifrågavarande befattningar, eller eljest komma att vinna anställning inom det statliga polis- och åklagarväsendet. I stad eller köping, där under tiden intill dess distriktsåklagarreformen genomföres särskild polischef kommer att finnas, skall under samma tid även finnas polisnämnd för handhavande av de uppgifter som skola tillkomma sådan nämnd. Utredningens förslag till organisation av polis- och åklagarväsendet är uppbyggt på grundval av polismästardistriktsorganisationen. Med hänsyn härtill bör på sätt ovan anmärkts denna organisation träda i funktion redan vid tidpunkten för förstatligandet Detta innebär, att vid denna tidpunkt indelningen i polismästardistrikt skall vara fastställd och de olika befattningarna som polismästare och överåklagare tillsatta. I andra delen av betänkandet har angivits det sätt på vilket utredningen begagnat nu befintliga befattningar vid organisationens utformning. Besättandet av de föreslagna befattningarna torde böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda angivits. Landsfogdarna böra sålunda i regel överföras på de befattningar inom den nya organisationen som utvisas av den i nämnda del av betänkandet intagna organisationsplanen. På motsvarande sätt böra innehavarna av de kommunala befattningar, varom nu är fråga, i allmänhet kunna påräkna att vid organisationens genomförande få övergå å de befattningar som organiserats med utgångspunkt från de nuvarande befattningarna. Vid befattningarnas tillsättande bör Kungl. Maj:t emellertid vara oförhindrad att vidtaga de omplaceringar som kunna befinnas lämpliga och möjliga. Härvid bör hänsyn i största möjliga utsträckning även tagas till befattningshavarnas önskemål i avseende å placeringen. Det bör ankomma på polisstyrelsen att i samråd med justitiekanslersämbetet företaga de undersökningar och föreslå de åtgärder som kunna visa sig påkallade i och för polismästardistriktsorganisationens genomförande Beträffande Visby polismästardistrikt medför organisationsplanens genomförande indragning av stadsfiskalsbefattningen i staden. Då denna befattning för närvarande är vakant, bör i avvaktan på utgången av omorganisationsfrågan befattningen icke förses med ordinarie innehavare med mindre

320 skyldighet stadgas för denne att övergå i statstjänst och att underkasta sig förflyttning till annan likvärdig befattning. De nuvarande landsfogdeassistentbefattningarna skola enligt förslaget motsvaras av icke ordinarie polisnotariebefattningar. Antalet av sistnämnda befattningar överstiger emellertid antalet landsfogdeassistentbefattningar. Härtill kommer, att jämväl antalet icke ordinarie stadsfiskalsbefattningar utökats. På grund härav och då möjlighet icke torde föreligga att redan vid organisationens genomförande besätta samtliga icke ordinarie polisnotarieoch stadsfiskalsbefattningar böra landsfogdeassistenterna så fördelas, att de befattningar, vilkas tillsättande framstår såsom mest angeläget, i första h a n d bliva tillsatta. Tillsättningen av befattningarna i övrigt bör ske efterhand som förhållandena det medgiva. De högre befattningshavarna inom städernas polis- och åklagarväsen skola likaledes äga övergå å de befattningar vid den statliga organisationen, som motsvara de nuvarande befattningarna. I fråga om polismästare som övergår å stadsfiskalsbefattning bör gälla, att befattningshavaren skall äga bibehålla sin titel och tjänstegrad även efter övergången. Detsamma skall vara fallet med polisintendent vilken övergår å befattning som polissekreterare. Enligt organisationsplanen skall polismästarbefattningen i Karlskrona indragas. På grund härav bör befattningen, vilken för närvarande är vakant, icke återbesättas i avvaktan på statsmakternas prövning av förstatligandefrågan. Hinder bör däremot icke möta att omorganisera den nuvarande stadsfiskalsbefattningen till en kombinerad stadsfiskals- och polischefsbefattning under förutsättning att skyldighet att övergå i statstjänst och att underkasta sig förflyttning till annan likvärdig befattning stadgas för befattningshavaren. Denne bör tillika vara ordförande i poliskammaren. I Lund skall enligt förslaget den nuvarande stadsfiskalsbefattningen indragas och polismästarbefattningen omorganiseras till befattning såsom stadsfiskal och polischef. Polisstyrelsen bör undersöka möjligheterna av att genomföra denna anordning redan från tidpunkten för förstatligandet. Intill dess anordningen kan åvägabringas böra de nuvarande befattningarna kvarstå oförändrade. Befattningarna skola dock icke förstatligas utan under övergångstiden bibehållas såsom kommunala befattningar i likhet med vad fallet är med polischefs- och åklagarbefattningarna i de städer, som skola införlivas med landsfiskalsdistriktsorganisationen. Av utredningens förslag till organisation för lokalpolisen framgår, att utredningen i vad angår de städer som skola vara fristående i förhållande till landsfiskalsdistriktsorganisationen räknat med att poliskårerna skola övertagas i stort sett i det skick, vari de efter normal utveckling kunna befinna sig vid tidpunkten för förstatligandet; endast vissa av utredningens allmänna principer föranledda ändringar i personalbeståndet skola vidtagas. Med hänsyn härtill bör den ordinarie polispersonalen i dessa städer vara berättigad att övergå p å de befattningar inom vederbörande poliskårer som komma att motsvara de nuvarande befattningarna. Vad sålunda sagts skall i princip äga tillämpning jämväl i avseende å po-

321 lispersonalen inom landsfiskalsdistriktsorganisationen. Härvid böra emellertid vissa av förhållandena påkallade undantag göras i vad angår fjärdingsmansorganisationen. Inom vissa delar av riket förekomma ordinarie fjärdingsmansbefattningar, vilka på grund av distriktens alltför ringa omfattning icke kunna anses fylla måttet för ordinarie befattningar inom den statliga polisorganisationen. Dessa befattningar komma icke att upptagas såsom statliga befattningar, varför innehavarna av desamma icke böra berättigas övergå i statstjänst utan fortfarande skola kvarstå i sin kommunala anställning; i det följande komma vissa åtgärder att föreslås i och för beredande av möjlighet för befattningshavarna att övergå i statstjänst. De ifrågavarande befattningarna skola, sedan ledighet uppkommit å desamma, göras till föremål för omorganisation. Det bör ankomma på polisstyrelsen att bestämma vilka befattningar som med föranledande av nämnda förhållande skola vara undantagna från att upptagas såsom statliga befattningar. Även i fråga om åtskilliga andra fjärdingsmansbefattningar än de nu berörda kommer enligt utredningens organisationsplan en omreglering att verkställas. Dessa befattningar äro emellertid av den beskaffenhet att de vid polisväsendets förstatligande böra överföras såsom statliga befattningar. De omregleringsåtgärder som böra vidtagas i avseende å dessa befattningar avse huvudsakligen åstadkommandet av en lämpligare utformning av fjärdingsmansdistrikten. Med spörsmålet sammanhänger även frågan om inrättandet av polisuppsyningsmansbefattningar och andra befattningar för egentlig polisverksamhet. De omorganisationsåtgärder, som här avses, böra företagas efter det förstatligandet ägt rum. Frågorna om ändring av landsfiskalsdistriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt böra härvid handläggas i den ordning som utredningen därutinnan föreslagit. Framhållas bör att omorganisationen icke torde kunna genomföras i ett sammanhang. Härför äro förhållandena inom olika landsfiskalsdistrikt alltför olikartade. I sådana landsfiskalsdistrikt, där allenast ordinarie statliga befattningar finnas, synes hinder mot organisationens genomförande i regel icke böra uppkomma. Hänsyn bör dock tagas till befattningshavarnas berättigade intressen. Därest i visst fall omorganisationen skulle medföra större olägenhet iför viss befattningshavare, bör densamma sålunda icke vidtagas förrän ledighet uppkommit å befattningen. Vad övriga landsfiskalsdistrikt beträffar torde förändringar i personalorganisationen i regel kunna genomföras endast efterhand och i den mån tillfälle därtill beredes genom uppkomna vakanser å befattningarna. Särskild uppmärksamhet påkallar spörsmålet om de e x t r a f j ä r d i n g s m a n n e n s ställning i övergångshänseende. Enligt utredningens förslag skola de nuvarande extra fjärdingsmansbefattningarna i allmänhet upphöra; endast i ett trettiotal fall komma sådana befattningar att finnas inom den statliga organisationen. Uppenbart är att ett omedelbart genomförande av förslaget på denna punkt i många fall skulle medföra avsevärda olägenheter för befattningshavarna, helst som dessa i regel icke äro kompetenta att erhålla ordinarie befattningar. Särskilt sådana befattningshavare, vilka under längre tid innehaft sina befattningar och som för sin utkomst äro därav 21—440313.

I

322 beroende, skulle genom en sådan åtgärd försättas i ett bekymmersamt läge. Avvecklingen av den extra fjärdingsmansorganisationen bör med hänsyn till dessa förhållanden äga rum på ett sådant sätt att befattningshavarnas intressen icke trädas för nära. Utredningen föreslår i detta hänseende, att befattningshavare som innehaft sin befattning i tio år eller däröver och vars arbetstid för tjänsten kan anses motsvara minst 150 8-timmars arbetsdagar om året skall vara berättigad att kvarstå i befattningen intill dess h a n uppnår 60 års ålder. Beträffande övriga befattningshavare skall polisstyrelsen i varje särskilt fall äga pröva huruvida befattningshavaren bör tillåtas kvarstå i tjänst samt i så fall för h u r lång tid. Vid denna prövning bör avgörande hänsyn tagas till befattningens ekonomiska betydelse för befattningshavaren, överhuvud bör polisstyrelsen iakttaga stor hänsynsfullhet gentemot befattningshavarna och i största möjliga utsträckning söka tillgodose deras önskemål i avseende å fortsatt anställning. Befattningshavare som i enlighet med nu angivna regler berättigas kvarstå i sin befattning skall icke övergå i statstjänst utan fortfarande vara kommunalt anställd. Det förhållandet att extra fjärdingsman komma att i förevarande ordning kvarstå under en övergångstid bör icke utgöra hinder för att en organisation med ordinarie befattningshavare genomföres i den mån detta befinnes lämpligt. De socknar, vari extra fjärdingsman tjänstgöra, böra därvid i avseende å exekutionsbiträdesgöromålen under övergångstiden vara undantagna från de ordinarie befattningshavarnas tjänstgöringsområden. Rörande frågan om beredande av möjlighet för extra fjärdingsman att förvärva behörighet till ordinarie befattning hänvisas till det följande. De extra fjärdingsman, vilkas befattningar komma att överföras till statliga befattningar, böra i allmänhet äga rätt att övergå å dessa befattningar. I fråga om sådana vid poliskårerna anställda e x t r a o r d n i n g s k o n s t a p l a r , vilka äro stadigvarande och fullt sysselsatta av tjänsten, bör såsom huvudregel gälla, att befattningshavarna i största möjliga utsträckning skola beredas tillfälle att övergå i statstjänst. Befattningshavarna böra sålunda i allmänhet antagas till extra ordningskonstaplar inom den statliga polisorganisationen med möjlighet att i enlighet med de bestämmelser, som tidigare angivits skola gälla för sådana befattningshavare, efter viss tids tjänstgöring vinna befordran till extra ordinarie befattningshavare. Befattningshavare, som ännu icke åtnjutit undervisning i polisskola, bör dock icke i denna ordning antagas till extra ordningskonstapel. Sådan befattningshavare bör undergå utbildning som poliselev och polisaspirant, därvid polisstyrelsen dock bör äga rätt att med hänsyn tagen till vederbörandes tjänstetid inom polisväsendet i lämplig omfattning förkorta elevtiden. I fråga om p o l i s s y s t r a r n a s övergång i statstjänst böra följande regler vinna tillämpning. Polissyster, som vid tidpunkten för förstatligandet innehar ordinarie eller extra ordinarie befattning bör berättigas övergå å motsvarande befattning vid den statliga polisorganisationen. Polissyster, vars kommunala befattning är av extra natur, bör antagas till extra polissyster även om den statliga befattningen är ordinarie. För sådan befattningsha-

323 vares befordran till extra ordinarie eller ordinarie befattningshavare böra samma bestämmelser gälla som tidigare i detta hänseende angivits för extra polissyster överhuvudtaget. Rörande antagandet av e x t r a p o l i s m ä n kunna med hänsyn till befattningarnas växlande karaktär enhetliga bestämmelser icke meddelas i övergångsväg. Antagandet bör emellertid ske under tillbörligt beaktande av de förutvarande befattningshavarnas intresse av att erhålla fortsatt anställning. Det bör tillkomma polisstyrelsen att sedan styrelsen prövat frågan om vilka befattningar som skola finnas utfärda de allmänna föreskrifter av övergångsnatur, som böra tillämpas vid antagningen. Principen om att befattningshavarna i regel skola berättigas övergå på motsvarande statliga befattningar skall vinna tillämpning jämväl i vad angår de befattningshavare, som sammanförts under benämningen kontorspersonal och övrig biträdespersonal. Härvid bör emellertid uppmärksammas att, såsom i andra delen av betänkandet framhållits, omorganisationsåtgärder böra vidtagas beträffande vissa av dessa befattningar i ändamål att åstadkomma en mera enhetlig organisation av de olika befattningshavarkategorierna. Det bör ankomma på polisstyrelsen att bedöma i vad mån dessa åtgärder böra vidtagas i samband med förstatligandet eller vid en senare tidpunkt. I rätten för de kommunala befattningshavarna att övergå i statstjänst skola gälla vissa begränsningar av allmän räckvidd. Det är naturligt, att befattningshavare som uppnått en ålder motsvarande pensionsåldern för den ifrågavarande statliga befattningen icke skall äga övergå i statstjänst. Ur skilda synpunkter måste det emellertid framstå såsom mindre lämpligt, att anställningsformen förändras för befattningshavare som endast har kortare tid kvar till sagda ålder. Efter övervägande av frågan har utredningen funnit sig böra föreslå, att hinder för befattningshavare att övergå i statstjänst skall föreligga, därest befattningshavaren vid tidpunkten för förstatligandet uppnått en ålder som med mindre än tre år understiger pensionsåldern för den statliga befattningen. Beträffande extra befattningshavare torde såsom allmän regel böra gälla, att befattningshavaren icke skall kunna anställas i statens tjänst om han uppnått den levnadsålder, vilken är bestämd som pensionsålder för den ordinarie befattning som närmast motsvarar den extra befattningen. Såsom allmän inskränkning i rätten till övergång i statens tjänst skall vidare gälla, att befattningshavare som på grund av varaktig sjukdom eller av annan orsak är för framtiden urståndsatt att upprätthålla befattningen icke skall äga övergå i statstjänst. Hinder för kommunal befattningshavare att erhålla motsvarande statliga befattning bör i allmänhet icke föreligga av den anledning, att befattningshavaren icke till alla delar uppfyller de formella behörighetsvillk o r , som uppställts för befattningen. De bestämmelser som utredningen föreslagit i kompetenshänseende äro huvudsakligen avsedda att vinna tilllämpning vid befattningarnas framtida tillsättande. Vid övergången till den

324 statliga organisationen bör däremot som huvudprincip gälla, att befattningshavarna skola äga övergå i statstjänst på de kompetensvillkor som varit ör dem gällande inom det kommunala polisväsendet. F r å n denna princip böra dock vissa undantag göras i avseende å polisorganisationen inom landsfiskdsdistrikten. Tillträde till de befattningar inom befälsgraderna som skola inrittas vid denna organisation bör sålunda icke vinnas av befattningshavare, s»m icke innehar föreskriven kompetens, med mindre polisstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall lämnat medgivande därtill. Denna bestämmese, vilken skall äga giltighet såväl för städerna som för landsbygden, fönnledes därav, att de kommunala befattningar, vilka äga närmast mots r arighet till de föreslagna statliga befattningarna, äro av alltför skiftande laraktär för att en allmän dispensbestämmelse i fråga om behörighetsvillkoien lämpligen bör gälla. Såsom tidigare anförts komma vissa fjärdingsmansjefattningar på grund av fjärdingsmansdistriktens ringa omfattning icke ltt upptagas såsom statliga befattningar. Innehavarna av de ifrågavarande iefattningarna kunna ej heller i allmänhet lämpligen berättigas övergå å stitliga befattningar; detta på grund av att tjänstgöringen i ett fjärdingsmaisdistrikt av den storlek, som är avsedd för de statliga befattningshavaria, överhuvudtaget ställer större fordringar på befattningshavaren u r kvalifilationssynpunkt än tjänstgöringen i ett mindre fjärdingsmansdistrikt. För >efattningshavarna måste det emellertid framstå såsom ett önskemål att kinna förvärva behörighet att övergå i statstjänst. Jämväl för organisatioisplanens genomförande är det av intresse, att befattningshavarna bliva nordnade i den statliga organisationen. För tillgodoseendet av detta ändanål har utredningen tänkt sig, att särskilda utbildningskurser skola anordnas ör befattningshavarna. Undervisningen vid dessa kurser skall inriktas på såiana ämnen, som äro av särskild betydelse för fjärdingsmanstjänsten. Utrtdningen har räknat med, att kurserna böra ha en varaktighet av omkrhg sex veckor. Det bör ankomma på polisstyrelsen att sedan klarhet vunrits om det antal befattningshavare som bör beredas tillfälle att genomgå ifrågavarande kurser utarbeta plan för kursernas anordnande. Härvid bör u n d r sökas möjligheten av att för underlättande för befattningshavarna att deltaga i kurserna förlägga dessa till olika centralt belägna orter inom lancet. Polisstyrelsen bör vidare utarbeta undervisningsplan för kurserna sant meddela de föreskrifter i övrigt rörande kurserna som kunna visa sig erf>rderliga. Befattningshavare, som nöjaktigt tillgodogjort sig undervisningen 'id utbildningskurs varom här är fråga, skall vara behörig att erhålla stalig fjärdingsmansbefattning. Tillträde till utbildningskurs bör även beredas extra fjärdingsman, virs befattning kan anses vara jämställd med ordinarie befattning. Det bör tllkomma polisstyrelsen att avgöra huruvida extra fjärdingsman skall berittigas att i denna ordning förvärva behörighet till ordinarie fjärdingsmaisbefattning. Möjlighet bör även föreligga för ordinarie fjärdingsman och därmed ur tjänstesynpunkt likställd extra fjärdingsman att erhålla utbildning i pois-

325 skolans konstapelsklass. Ansökan om inträde i polisskolan bör prövas i den ordning som skall gälla för prövning av sådan ansökan i allmänhet. Den allmänna dispensrätt i avseende å behörighetsvillkor som i det stora hela skall tillämpas för de kommunala befattningshavarna vid övergång i statstjänst skall vara begränsad till att gälla den befattning, vartill övergång äger rum. För vinnande av befordran skall sålunda i regel krävas, att befattningshavaren besitter den kompetens som uppställes för den högre befattningen. Den myndighet som har att utöva tillsättningsrätten skall emellertid vara berättigad att efter prövning i varje särskilt fall meddela befattningshavare dispens från behörighetsvillkor som denne icke uppfyller. De angivna reglerna skola vinna motsvarande tillämpning i avseende å transport till annan befattning. Tillsättningen av de befattningar, till vilka statliga befattningshavare skola överföras eller på vilka de kommunala befattningshavarna skola vara berättigade övergå, skall icke föregås av något ansökningsförfarande utan tillsättningsmyndigheterna skola — sedan tillsättningsfrågorna blivit behörigen klarlagda — utfärda erforderliga förordnanden, fullmakter, konstitutorial och antagningsbevis för befattningshavarna å befattningarna; med extra polismän och extra fjärdingsman skola såsom tidigare anmärkts upprättas kontrakt rörande anställningen. Beträffande nyinrättade befattningar skall iakttagas, att tillsättningsförfarandet skall i avseende å varje befattning äga rum i den ordning som regelmässigt skall tillämpas för befattningen. I den mån tillsättningsärende varom nu är fråga påkallar behandling under tiden före förstatligandet böra dock sådana ändringar i tillvägagångssättet vidtagas som kunna föranledas av myndighetsorganisationens dåvarande uppbyggnad. Hittills har behandlats frågan om de kommunala befattningshavarnas rätt att övergå i statstjänst. Av avgörande betydelse för övergångsspörsmålens behandling är även frågan om befattningshavarnas skyldighet att övergå i statlig anställning. För den ordinarie polispersonalens del torde härutinnan bestämmelserna i 2 § 2 mom. 3 stycket polisreglementet vara tillämpliga. Enligt dessa bestämmelser är ordinarie befattningshavare underkastad viss förflyttningsskyldighet därest befattningen indrages eller ändras. Under denna förutsättning är befattningshavaren sålunda pliktig att u t a n minskning av honom tillkommande förmåner tjänstgöra å annan, för honom lämplig befattning i det polisdistrikt där han är anställd eller i polisdistrikt, till vilket sagda polisdistrikt helt eller delvis blivit hänfört. Befattnings förstatligande lärer ur kommunal tjänstesynpunkt vara att anse såsom ett indragande av befattningen och i vart fall torde åtgärden innebära en sådan ändring av befattningen, som avses i stadgandet. Med hänsyn härtill synes polispersonalens skyldighet att övergå på de statliga befattningarna vara klarlagd; dock att såsom villkor för skyldighetens utkrävande skall gälla bland annat, att minskning i de förmåner som äro förenade med den kommmunala anställ-

326 ningen icke får inträda. Vad leträffar övriga av förstatligandet berörda befattningshavare är skyldighetea att övergå i statstjänst beroende av huruvida sådan skyldighet föreskrivits för varje särskild befattningshavare för sig. I detta hänseende må anmärkas, att åtskilliga polismästare och stadsfiskaler enligt för dem av Kungl. Maj:t fastställda instruktioner och lönestater äro underkastade skyldighet att övergå i statens tjänst, därvid såsom förutsättning dock gäller att försämring av deras lönevillkor icke skall äga rum. Vid ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet kunde den anordningen tänkas vidtagen, att sådana befattningshavare, beträffande vilka skyldighet att övergå till statlig anställning förelåge, överfördes i statens tjänst med förbehåll, att befattningshavarna skulle bibehållas vid samma löneförmåner som tillkommit dem i den kommunala tjänsten, medan övriga befattningshavares övergång i statstjänst gjordes beroende av överenskommelse i varje särskilt fall. En sådan anordning skulle enligt utredningens mening dock icke vara lämplig främst med hänsyn till att den skulle medföra, att en mångfald olika bestämmelser och reglementen bleve gällande för befattningshavarna i lönehänseende, vilka bestämmelser och reglementen det skulle åligga vederbörande statliga myndigheter att tillämpa. På grund härav anser utredningen, att övergången till statstjänst i princip bör göras beroende av befattningshavarnas fria val. Med övergången bör däremot följa, att de statliga lönebestämmelserna bliva i sin helhet tillämpliga för befattningshavarna. På grund av de skiljaktigheter som föreligga mellan de kommunala och de statliga lönevillkoren torde det kunna förutses, att ett antal befattningshavare komma att kvarstå i kommunal anställning. Detta förhållande torde dock icke giva anledning till några särskilda betänkligheter ur organisationens synpunkt. I det följande kominer utredningen emellertid att föreslå vissa anordningar som äro avsedda att underlätta befattningshavarnas överförande i statstjänst. Från regeln om att övergången i statstjänst skall vara beroende av befattningshavarnas val bör undantag gälla så till vida, att befattningshavare icke bör tillåtas att vid befordran kvarstå i den kommunala anställningen. Befattningshavare, som vinner befordran, skall sålunda vara skyldig att i samband därmed övergå i statens tjänst. Detsamma bör gälla, därest befattningshavare på egen begäran erhåller transport till annan befattning. Befattningshavare, vilka kvarstå i kommunal anställning, böra erhålla förordnande att upprätthålla de statliga befattningar, till vilka de varit berättigade att övergå. Dessa befattningar skola under övergångstiden upptagas såsom vakanta. De befattningshavare, vilkas befattningar enligt vad i det föregående anmärkts icke komma att förstatligas, skola övergångsvis bibehållas vid sina befattningar. På motsvarande sätt böra även sådana befattningshavare vid landsfiskalsdistriktens poliskårer, vilka icke berättigas övergå å de statliga befälsbefattningarna, under övergångstiden vara bibehållna vid sina befattningar. Under tiden efter det principbeslut om förstatligandet föreligger bör v:d tillsättning av ordinarie befattningar vid polis- och åklagarväsendet stadgas

327 skyldighet för befattningshavaren att vid den statliga organisationens genomförande övergå i statstjänst på de villkor som komma att gälla för den statliga befattningen. För i c k e o r d i n a r i e befattningshavare torde — med undantag för extra fjärdingsman — möjlighet att kvarstå i kommunal anställning icke böra medgivas. Härtill återkommer utredningen i det följande. I detta sammanhang bör emellertid framhållas att under tiden efter det principbeslut som nyss sagts föreligger antagning av icke ordinarie befattningshavare bör ske allenast för tiden intill genomförandet av den statliga organisationen. För utrönande av i vilken utsträckning befattningshavarna komma att övergå i statens tjänst bör polisstyrelsen så snart som möjligt efter det styrelsen trätt i verksamhet låta tillställa de befattningshavare som äga övergå i statstjänst uppgift dels om de befattningar, vartill de äga övergå, och dels om de lönevillkor som gälla för befattningarna. Befattningshavarna böra föreläggas att senast vid viss tidpunkt meddela huruvida de äro villiga att övergå i statstjänst på de ifrågavarande villkoren eller om de vilja kvarstå i kommunal anställning. Sådana befattningshavare, vilka icke skola vara berättigade att övergå till statlig anställning, böra tillställas underrättelse härom samt om vad de ha att iakttaga för att förvärva rätt härtill. övergången i statens tjänst skall regelmässigt äga rum vid tidpunkten för förstatligandet så vitt angår befattningshavare som då varit berättigad därtill. Sedermera skall sådan befattningshavare allenast äga övergå i samband med skedd befordran eller transport till annan befattning. Befattningshavare, som icke berättigats att övergå i samband med förstatligandet, skall beredas tillfälle därtill sedan hinder som förelegat för hans övergång blivit undanröjt. De särskilda övergångsbestämmelser i avlönings- och pensionshänseende, som utredningen funnit sig böra föreslå, upptagas till behandling här nedan. Av utredningens förslag följer, att de nuvarande polisdistrikten skola upphöra i och med reformens genomförande. Undantag bör dock gälla så till vida, att sådana för flera kommuner gemensamma polisdistrikt, vilkas befattningshavare kvarstå i kommunal tjänst, böra övergångsvis äga bestånd i och för fullgörande av polisdistriktens förpliktelser gentemot befattningshavarna. På de§sa polisdistrikt bör vidare ankomma att inbetala de bidragsbelopp, som kommunerna skola erlägga till staten, samt därvid verkställa de avdrag, vartill kommunerna äro berättigade på grund av att befattningshavarna avlönas med kommunala medel. Därest kommunerna äro sammanslutna i kommunalförbund, skola dessa förbund jämväl kunna fortbestå och berörda uppgifter handhavas av förbundens direktioner. Såsom förut framhållits föranledes icke av förslaget ändring i sådana kommunalförbund, vilka omhänderhava skötseln av gemensamma fastigheter och lokaler.

övergångsbestämmelser i avlöningshsinseende. Ordinarie befattningshavare. Vad landsfogdarna beträffar bör deras överförande till den nya organisationen betraktas såsom sådan förflyttning till a n n a n befattning, varom stadgas i 3 § civila avlöningsreglementet. Verkningarna i avlöningshänseende av övergången komma sålunda att för dem regleras enligt bestämmelserna i 10 § i reglementet. I fråga om befattningshavarna vid den statliga poliskåren i Boden erfordras med hänsyn till att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen överensstämmer med den för befattningshavarna gällande icke ur avlöningssynpunkt några särskilda föreskrifter av övergångsnatur. Spörsmål som sammanhänga med övergången uppkomma däremot såvitt angår befattningshavarna vid det kommunala polis- och åklagarväsendet. Dessa befattningshavare skulle därest annan rätt icke bleve dem tillförsäkrad vid övergång i statstjänst placeras i den lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrader. Detta skulle för åtskilliga befattningshavare medföra en icke oväsentlig löneminskning. Jämlikt 8 § 4 mom. och 9 § civila avlöningsreglementet är Kungl. Maj:t visserligen berättigad att under vissa förutsättningar medgiva att befattningshavare vid tillträde av statlig befattning placeras i högre löneklass än begynnelseklassen. Denna Kungl. Maj :ts befogenhet är emellertid alltför begränsad för att ifrågavarande övergångsspörsmål skulle kunna vinna sin lösning enbart med stöd av densamma. På grund härav och med hänsyn jämväl till praktiska skäl har utredningen funnit, att särskilda bestämmelser böra meddelas i ämnet. I detta hänseende kan ifrågasättas att genom införande av generella föreskrifter medgiva befattningshavarna rätt att för placering i löneklass tillgodoräkna sig kommunal anställningstid. En sådan anordning skulle emellertid på grund av det olikartade kommunala löneläget medföra högst olika verkningar. Vissa befattningshavare skulle erhålla en alltför förmånlig löneklassplacering medan för andra befattningshavare anordningen icke skulle vara ägnad att medföra full kompensation för de kommunala löneförmånerna. På grund härav synes övergångsfrågan icke böra lösas i denna ordning. Utredningen har vidare övervägt huruvida icke övergångsbestämmelserna borde anpassas efter de regler, som tillämpats i fråga om befattningshavare, som övergått i statens tjänst i samband med förstatligandet av vägväsendet eller av enskild järnväg. Dessa regler ha i allmänhet inneburit inplacering i den löneklass inom vederbörande lönegrad, som legat närmast under befattningshavarens förutvarande avlöning. Med hänsyn främst till att övergången till anställning i statens tjänst för befattningshavare, varom för utredningens del är fråga, i det stora hela kommer att bliva beroende av befattningshavarens fria val har utredningen funnit de ifrågavarande reglerna mindre lämpliga. Ej heller har utredningen funnit sig böra förorda tillämpning av det i fråga om befattningshavare vid övertagen järnväg tillämpade systemet med personliga lönetillägg till förebyggande av löneminskning vid övergången; detta främst på grund av de med systemet förenade praktiska olägenheterna.

329 Grundprincipen för frågans reglering bör enligt utredningens mening vara, att löneklassplaceringen verkställes på ett sådant sätt, att befattningshavarna erhålla täckning för sina vid övergången till statstjänst åtnjutna kommunala löneförmåner. Detta kan icke ske med mindre befattningshavarna placeras i den löneklass, i vilken löneförmånerna helt motsvara eller närmast överstiga de kommunala löneförmånerna. Till förfogande vid placeringen skola stå de löneklasser som omfattas av respektive lönegrader för de statliga befattningarna. Även frågan om uppflyttning till löneklass första gången efter tillträdet av de statliga befattningarna tarvar reglering. Befattningshavarna böra för sådan uppflyttning medgivas rätt att i viss omfattning tillgodoräkna sig kommunal anställningstid. Dylik rätt bör dock icke tillkomma befattningshavare, för vilken redan löneklassplaceringen vid övergången i statstjänst inneburit en sådan löneförbättring, att tillgodoräkning av kommunal tjänstetid skäligen icke bör ifrågakomma. Med utgångspunkt från dessa principer har utredningen funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande spörsmål regleras i enlighet med följande bestämmelser. 1) Vid tillträdet av ordinarie statlig befattning skall befattningshavaren placeras i den löneklass inom vederbörande lönegrad, i vilken avlöningen, rörligt tillägg och kristillägg samt i förekommande fall kallortstillägg inräknade samt pensionsavdragen frånräknade, är minst lika stor som avlöningen i den kommunala anställningen omedelbart före övergången. Beräkningen av de kommunala avlöningsförmånerna skall verkställas med utgångspunkt från den ordinarie befattning som befattningshavaren innehar. Om befattingshavaren tjänstgör å annan befattning skall vid löneklassplaceringen hänsyn sålunda icke tagas till den merinkomst som befattningshavare på grund härav kan uppbära. Frågan om och i vilken mån befattningshavaren kommer att bibehållas vid sådan inkomst blir beroende dels av huruvida befattningshavaren även efter övergången i statstjänst kommer att upprätthålla ifrågavarande eller motsvarande befattning och dels av de statliga bestämmelserna om vikariatsersättning o. dyl. Vid de kommunala löneförmånernas beräknande skall vidare bortses från de uniformeringsbidrag, beklädnadsbidrag, resebidrag, bidrag till hållande av motorfordon m. fl. dylika bidrag, som befattningshavaren kan åtnjuta utöver de egentliga löneförmånerna. För befattningshavare, vars avlöning är bestämd med hänsyn till att befattningshavaren själv skall svara för uniformeringskostnaderna, skall avlöningens belopp minskas med ett mot dessa kostnader skäligen svarande belopp. På samma sätt skall för befattningshavare, som åtnjuter i avlöningen ingående bidrag till resekostnader o. dyl., avdrag å avlöningen äga rum med belopp, motsvarande sådant bidrag. I händelse av transport eller befordran i samband med övergång i statens tjänst till befattning med annan stationeringsort skall löneklassen bestämmas med hänsyn tagen till avlöningen för den ortsgrupp, till vilken befattningshavarens stationeringsort i den kommunala tjänsten är att hänföra. Befattningshavare, som övergår i statens tjänst i samband med en efter förstatligandet skedd befordran, skall icke placeras i högre löneklass än den som vid den vunna befordran

330 blivit för honom gällande, därest han vid tidpunkten för förstatligandet övergått i statens tjänst. 2) Befattningshavare, som kunnat påräkna löneförhöjning genom ålderstillägg eller löneklassuppflyttning inom kortare tid än tre år efter tidpunkten för den kommunala anställningens upphörande, skall för uppflyttning i högre löneklass äga tillgodoräkna så lång tid som erfordras för att ifrågakommande löneklassuppflyttning första gången må kunna äga rum senast vid den tidpunkt, från och med vilken löneförhöjning i den kommunala anställningen skulle hava tillkommit honom. Rätt till här avsedd tillgodoräkning bör dock ej gälla för det fall den av befattningshavaren i innehavd löneklass åtnjutna avlöningen överstiger avlöningen i den kommunala anställningen med belopp som svarar mot minst hälften av löneskillnaden mellan sagda löneklass och närmast lägre löneklass i den statliga löneplanen. Ej heller bör tillgodoräkning av kommunal anställningstid äga rum därest avlöningen i löneklassen närmast över den innehavda löneklassen överstiger den kommunala avlöningen efter löneförhöjningen med minst hälften av löneskillnaden mellan den innehavda och den närmast högre löneklassen. De i reglerna innefattade inskränkningarna i fråga om tillgodoräkningen kunna i vissa fall medföra att befattningshavarens samlade löneinkomst först efter förloppet av en kortare eller längre tid från övergången definitivt kommer att överstiga den sammanlagda löneinkomst, som han för samma tid skulle h a åtnjutit, därest han kvarstått i den kommunala anställningen. Berörda förhållande torde emellertid — oberoende av ifrågavarande inskränkningar — kunna uppkomma även i sådana fall där viss motsedd kommunal löneförhöjning avsett ett större årsbelopp än motsvarande statliga löneklassuppflyttning. I fråga om befattningshavare, som övergår i statstjänst först i samband med befordran efter förstatligandet, bör tillgodoräkning av kommunal anställningstid för uppflyttning i löneklass icke äga rum. I bifogade tablåer (Bil. Ac—Af) äro fyra olika fall behandlade till exemplifiering av de föreslagna reglerna för löneklassplacering och tillgodoräkning av kommunal tjänstetid för löneklassuppflyttning. Ovanstående bestämmelser skola gälla för befattningshavarna i allmänhet vid övergång till löneplan A civila avlöningsreglementet. Fall kunna emellertid uppkomma, där det för organisationens genomförande visar sig vara förenat med ett särskilt intresse att viss befattningshavare övergår i statens tjänst men detta icke låter sig göra med tillämpning av berörda bestämmelser. För sådana fall bör Kungl. Maj:t vara berättigad att bestämma den avlöning som skall gälla för befattningshavaren efter övergång i statstjänst. Motsvarande rätt bör även tillerkännas Kungl. Maj:t i avseende å befattningshavare tillhörande löneplan C i nämnda reglemente, därest löneförmånerna för befattningen icke skulle visa sig tillräckliga för befattningshavarens överförande från kommunal till statlig anställning och hans överförande till sådan anställning finnes vara särskilt önskvärd. Det må tilläggas, att enligt utredningens mening kommun, därest den finner sig böra befrämja befattningshavarnas övergång till statens tjänst, skall

331 vara oförhindrad att genom särskilt åtagande tillförsäkra dem personlig lönefyllnad i den mån så erfordras för att deras sammanlagda löneinkomst ej skall understiga den avlöning, som de skulle ägt åtnjuta, om de kvarstått i kommunens tjänst. Vid fastställande av sådan lönefyllnad skall, så vitt angår de kommunala löneförmånerna, hänsyn dock endast kunna tagas till de förmåner befattningshavarna ägt påräkna i sina omedelbart före förstatligandet innehavda ordinarie befattningar. Därest befattningshavare, som åtnjuter sådan lönefyllnad, vinner befordran skall lönefyllnaden sålunda allenast utgå, i den mån avlöningen i den kommunala befattning, varifrån övergång till statstjänst ägt rum, skulle varit större än den av befattningshavaren efter befordringen i statens tjänst åtnjutna avlöningen. Vid befordran i statens tjänst skall befattningshavare med andra ord icke genom lönefyllnad från kommunens sida kunna beredas en motsvarande befordran i den kommunala löneskalan. Däremot skall vid lönefyllnadens utgående hänsyn kunna tagas till de ålderstillägg, som befattningshavaren ägt påräkna i sin kommunala befattning. Med föranledande av det nu sagda böra bestämmelser utfärdas, varigenom befattningshavare, som övergår i statens tjänst, tillförsäkras rätt att vid sidan av den statliga avlöningen uppbära kommunalt lönetillägg i enlighet med angivna regler. I fråga om befattningshavare, som uppbär sportler, erfordras särskilda bestämmelser i övergångsväg. Enligt utredningens förslag skola fjärdingsmannen bibehållas vid rätt till indrivningsprovision; denna fråga har närmare behandlats i andra delen av betänkandet, övriga befattningshavare som för närvarande åtnjuta inkomst i form av sportler komma däremot att vid övergång i statens tjänst få avstå från sagda förmån; detta kommer även att gälla för fjärdingsmannen i vad angår annan sportelinkomst än indrivningsprovision. Till följd härav uppställer sig frågan om och i vad mån sådan befattningshavare, vars avlöning i statstjänst kommer att understiga den av honom vid övergången åtnjutna inkomsten i den kommunala anställningen, bör beredas ersättning för förlorad inkomst av sportler. Utredningen anser att sådan ersättning bör kunna beredas. Såsom framgår av de i Bil. XXII och XXVII till andra delen av betänkandet intagna uppgifterna om medeltalet för vissa år av sportelinkomsterna äro dessa inkomster såväl i och för sig som i förhållande till övriga löneförmåner av mycket varierande storlek. Vid sådant förhållande bör ersättningen fastställas efter prövning i varje särskilt fall. Vid denna prövning bör avlöningen i statstjänsten, d. v. s. den avlöning som framkommer vid befattningshavarens placering i löneklass enligt förut angivna grunder, jämföras med summan av avlöningen och ett normalvärde av sportelinkomsten i den kommunala tjänsten. Endast då berörda summa är större än avlöningen i statstjänsten bör ersättning lämnas. Om den kommunala avlöningen understiger den statliga, bör ersättningen motsvara skillnaden mellan förenämnda summa och den statliga avlöningen. Är den kom-

332 munala avlöningen större än den statliga — detta kan inträffa om lörieklassplaceringen skett i den högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad — bör ersättningen motsvara det beräknade normalvärdet av sportelinkomsten. Ersättning bör icke utgå, därest det beräknade årliga ersättningsbeloppet understiger 100 kronor. Ersättning bör utbetalas månadsvis i efterskott i samband med löneutbetalningen. Normalvärdet av sportelinkomsterna bör beräknas som medeltal av dessa inkomster i befattningen under tio år närmast före förstatligandet. Normalvärdet synes dock ej böra sättas högre än vad som motsvarar medelvärdet under de sista tre åren. I fråga om befattningshavare, som innehaft sin tjänst under kortare tid än tio år, bör normalvärdet ej få överstiga medeltalet av sportlerna under hans anställningstid. Vid normalvärdets beräknande bör hänsyn icke tagas till sådana sportler som kunna ha upphört att utgå vid tidpunkten för förstatligandet. Vissa befattningshavare äro av vederbörande kommuner tillerkända vederlag för mistade sportler med en gång för alla bestämda årliga belopp. Vid beräkning av normalvärdet av •sportelinkomst bör sålunda bestämt belopp, därest särskilda förhållanden ej till annat föranleda, ingå i stället för de mistade sportlerna. Därest befattningshavare, som tillerkänts sportelersättning, uppflyttas i högre löneklass, bör nytt ersättningsbelopp fastställas. Härvid bör hänsyn även tagas till sådan löneförhöjning, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest han kvarstått i den kommunala anställningen. Det nya ersättningsbeloppet bör ej sättas högre än det närmast dessförinnan gällande. Förändringar i fråga om procenttal för beräkning av rörligt tillägg eller andra av levnadskostnaderna beroende lönetillägg böra ej inverka på ersättningsbeloppet. Vid omprövning i samband med löneklassuppflyttning böra alltså sådana tillägg antagas utgå efter samma procenttal, som varit gällande vid befattningshavarens övergång i statstjänst. Rätten till sportelersättning bör i regel vara förbunden med bestridandet av den befattning, vilken tidigare varit förenad med rätt att uppbära sportler. För tid, under vilken befattningshavaren förordnas att uppehålla annan tjänst eller åtnjuter ledighet med skyldighet att avstå viss del av avlöningen, bör ersättning sålunda i allmänhet ej utgå. Polisstyrelsen bör emellertid äga rätt att vid kortvarigare förordnande eller tjänstledighet medgiva befattningshavare rätt att uppbära sportelersättning eller viss del därav. De angivna bestämmelserna skola gälla även i vad angår sådan stadsfogdebefattning som enligt utredningens förslag skall vara förenad med stadsfiskalsbefattning. Vid fastställande av det bidrag som vederbörande stad skall utgiva till sådan befattningshavares avlöning bör emellertid hänsyn tagas icke enbart till befattningshavarens lön enligt den statliga löneplanen utan även till det ersättningsbelopp för mistade sportler som kan tillkomma honom. Vad ovan sagts om kommuns rätt att tillförsäkra befattningshavare lönetillägg och om befattningshavares rätt att uppbära sådant tillägg skall gälla

333 även i avseende å befattningshavare som äger rätt att komma i åtnjutande av ersättning för avstådda sportler. De nu angivna bestämmelserna innefatta utredningens förslag till övergångsfrågans reglerande i lönehänseende. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke vissa övergångsbestämmelser böra meddelas jämväl i fråga om andra avlöningsförmåner än kontant lön och sportler. Skäl kunna anföras till stöd för att befattningshavare, som i sin kommunala tjänst är tillförsäkrad sådan förmån av mera fördelaktig beskaffenhet än vad som gäller för de statliga befattningshavarna, skulle kunna bibehållas vid denna förmån även efter övergång i statens tjänst. Främst med hänsyn till det förhållandet, att olikartade bestämmelser härigenom skulle bliva tillämpliga å befattningshavarna, har utredningen dock icke funnit denna anordning lämplig. För befattningshavare, som övergår i statens tjänst, böra sålunda de ifrågavarande förmånerna regleras i enlighet med de föreskrifter, som äro meddelade i civila avlöningsreglementet; dock med de avvikelser som utredningen i andra delen av betänkandet föreslagit skola gälla för befattningshavarna. Vad härefter angår b e f a t t n i n g s h a v a r e , s o m k v a r s t å r i k o m m u n a l a n s t ä l l n i n g , gäller att de kommunala avlöningsbestämmelserna fortfarande komma att vara tillämpliga a honom. För sådan befattningshavare kommer någon ändring i hans lönerättsliga ställning sålunda icke att inträda till följd av polis- och åklagarväsendets förstatligande. Tidigare har emellertid framhållits, att därest befattningshavaren vinner befordran eller eljest övergår till annan befattning än den av honom innehavda han skall vara pliktig att övergå i statens tjänst. I förhållande till befattningshavare, varom nu är fråga, komma kommunerna även efter polis- och åklagarväsendets förstatligande att svara för fullgörandet av de förpliktelser, som kommunenia iklätt sig gentemot befattningshavaren. Vad kommun med föranledande härav utgivit bör kommun enligt vissa grunder vara berättigad avräkna vid fullgörande av sin bidragsplikt till staten. Storleken av detta bidrag skall bestämmas med utgångspunkt bland annat från lönekostnaderna för de befattningshavare som finnas anställda i kommunens tjänst vid tidpunkten för förstatligandet. Vid bidragsbeloppets fastställande har med andra ord förutsatts, att samtliga befattningshavare komma att övergå i statens tjänst. Därest så icke skulle bliva fallet bör kommun äga gottskriva sig de kostnader, som med anledning härav uppkommit för kommunen. Vid bidragspliktens bestämmande skola emellertid, på sätt tidigare närmare klarlagts, lönekostnaderna för varje kommun beräknas till det belopp, vartill de skulle hava uppgått vid ett indexläge, motsvarande medelkostnadsindex under de fem sista åren före förstatligandet. Med hänsyn härtill bör vid den avräkning å bidragsbeloppet, som skall äga rum, i avlöningen för vederbörande befattningshavare inräknas rörligt tillägg eller däremot svarande lönetillägg beräknat efter det procenttal, som varit avgörande för bidragspliktens bestämmande. Till exemplifiering av det sagda må anföras följande. En kommun har — oberäknat dyrtidskompensation — utgivit lön till en befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat, med

334 5 000 kronor. Det procenttal, enligt vilket dyrtidskompensation beräknats vid fastställandet av kommunens bidragsbelopp till staten, antages hava utgjort 23. Under dessa förhållanden skall kommunen äga räkna sig till godo ett belopp motsvarande lönen med tillägg av dyrtidskompensation efter n ä m n d a 23 procenttal (5 000 + —- X 5 000) eller sålunda 6 150 kronor, oberoende av om kommunen i verkligheten utbetalat dyrtidskompensation till befattningshavaren efter ett lägre eller ett högre procenttal än det nämnda. Löneförhöjning som kan hava uppkommit till följd av lönereglering, vidtagen efter förstatligandet, skall icke tagas i betraktande vid avräkningen men väl löneförhöjning som inträtt i överensstämmelse med de vid tiden för förstatligandet gällande reglerna om ålderstillägg. Under den tid bidragsplikten fullgöres med ett successivt sjunkande belopp, bör avräkningen avse endast en i motsvarande mån nedsatt del av de kommunala lönekostnaderna. Avräkning bör endast ske så länge befattningshavaren innehar förordnande att uppehålla befattning vid det förstatligade polis- eller åklagarväsendet; avräkningen bör sålunda upphöra bland annat när befattningshavaren finnes vara för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta den tjänst förordnandet avser. Avräkning enligt här föreslagna grunder bör få äga rum även i fråga om personlig lönefyllnad, som kommun i enlighet med ovan nyss angivna grunder utgivit till befattningshavare som övergått till anställning i statens tjänst. För befattningshavare, som kvarstår i kommunal tjänst, bör kommun vidare å sitt bidrag till staten äga avdraga till befattningshavaren utgående uniformerings- eller beklädnadsbidrag ävensom bidrag till resekostnader och till hållande av kontorsmaskiner och kontorsutensilier, allt i den mån sådant bidrag utgått vid förstatligandet. Därest å bidrag, varom nu är fråga, åtnjutes indextillägg, skola för tilläggets beräknande gälla samma regler som ovan angivits beträffande motsvarande tillägg å lön. För befattningshavare som erhåller fri uniformering skall kommun äga avdraga sina självkostnader för uniformeringen; dock allenast i den omfattning dessa kostnader stå i överensstämmelse med de grunder, efter vilka uniformeringen ombesörjdes vid förstatligandet. Jämväl beträffande avräkningen av nu berörda bidrag och kostnader bör gälla, att avdragsbeloppen skola procentuellt minskas i samma mån som bidragsbeloppen till staten nedsättas. Det bör tilläggas, att bidrag, som kommun utgiver till befattningshavare för tillhandahållande av kontorslokal, icke skall få avräknas; detta enär tillhandahållandet av lokaler fortfarande skall vara en kommunal uppgift. Vidare bör anmärkas, att rätten för kommun att erhålla gottgörelse för lönekostnader och andra kostnader för befattningshavare, som kvarstår i den kommunala anställningen, eller kostnad för personlig lönefyllnad skall vara beroende av huruvida kommunen är pliktig att utgiva bidrag till staten eller icke. Kommun skall sålunda under inga förhållanden äga tillgodoföra sig högre belopp än som motsvarar kommunens bidrag till staten; någon fordran på statsverket skall med andra ord icke uppkomma. Härav följer, att kom-

335 mun som från början är befriad från skyldighet att lämna bidrag till staten själv skall bära de kostnader, som i berörda hänseenden kunna uppkomma. Detsamma skall gälla för kommun, som under den successiva nedskrivningsperioden vinner befrielse från denna skyldighet, så vitt angår tiden efter det sådan befrielse vunnits. Sedan nämnda period gått till ända skola samtliga kommuner svara för möjligen kvarstående kostnader av detta slag. De ovan under 1) och 2) upptagna bestämmelserna rörande befattningshavares löneklassplacering och rätt att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring skola i motsvarande mån gälla även i avseende å befattningshavare, tillhörande malmfältspolisen. Då de löneförmåner, som tillkomma befattningshavarna vid ifrågavarande poliskårer, ställa sig gynnsammare än de av utredningen för de statliga befattningarna föreslagna, bör möjlighet föreligga för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att till befrämjande av befattningshavarnas överförande till statstjänst förbinda sig att utgiva personligt lönetillägg i enlighet med grunder som i motsvarande fall angivits för kommunerna. Antingen befattningshavarna övergå i statstjänst eller kvarstå på de nuvarande villkoren, bör löneutbetalningen på sätt hittills skett handhavas av länsstyrelsen i Norrbottens län och bolaget till länsstyrelsen inbetala de belopp som länsstyrelserna förskjutit. Vad nu sagts avser den tid, under vilken de för bolagets skyldighet i förevarande hänseende grundläggande arrendeavtalen äga giltighet. Icke ordinarie befattningshavare. Såsom tidigare framhållits komma landsfogdeassistenterna att överföras å befattningar som icke ordinarie polisnotarier. Med hänsyn till att lönevillkoren för landsfogdeassistentbefattningarna äro desamma som för de icke ordinarie polisnotariebefattningarna påkallas för dessa befattningshavares vidkommande icke några särbestämmelser av övergångsnatur. Detsamma är förhållandet med de icke ordinarie befattningshavarna vid poliskåren i Boden. Beträffande befattningshavare vid det kommunala polis- och åklagarväsendet gäller, att sådan befattningshavare vid tillträdande av statlig icke ordinarie befattning i regel icke kan påräkna att erhålla högre avlöning än efter lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Endast i fråga om extra ordinarie tjänsteman, som före övergången i statens tjänst under avsevärd tid innehaft kommunal befattning, medgiver civila icke-ordinariereglementet att tjänstemannen efter prövning av Kungl. Maj:t må kunna placeras i högre löneklass än den lägsta. Utredningen har övervägt frågan om ersättandet av denna prövning från fall till fall med allmänna bestämmelser i ämnet. Utredningen har emellertid funnit de kommunala icke-ordinarie befattningshavarnas anställningsförhållanden vara av alltför skiftande beskaffenhet för att kunna förorda införandet av sådana bestämmelser. Ej heller i fråga om andra icke-ordinarie befattningshavare än extra ordinarie tjänstemän har utredningen funnit motiverat att föreslå bestämmelser om löneklassplacering i annan ordning än den i civila icke-ordinariereglementet bestämda.

336 Vad angår sådana icke ordinarie befattningshavare vilka skola anställas på kontrakt k o m m a lönevillkoren att bestämmas för varje befattningshavare för sig. I avseende å de icke ordinarie befattningshavarna torde anledning saknas att räkna med att sådan befattningshavare kommer att kvarstå i kommunal anställning. Vad polispersonalen angår bliva bestämmelserna i polisreglementet rörande befattningshavares entledigande tillämpliga. Enligt dessa bestämmelser gäller, att extra befattningshavare med kortare anställningstid än två år kan entledigas när helst tjänsten det kräver; dock att han, därest entledigandet sker i följd av indragning eller ändring av befattning, äger rätt till avlöning under en månad från entledigandet. Extra befattningshavare, som innehar två års anställningstid, kan så vitt nu är att uppmärksamma entledigas i följd av indragning eller ändring av befattning men äger därvid rätt till avlöning under två månader från entledigandet. Tidigare h a r anmärkts, att befattnings förstatligande ur kommunal tjänstesynpunkt torde vara att anse såsom sådan indragning eller ändring av befattning som avses i polisreglementet. I överensstämmelse härmed böra de extra befattningshavarnas förordnanden bringas att upphöra från förstatligandet. Såsom förut framhållits komma befattningshavarna emellertid att i största möjliga utsträckning beredas anställning vid den statliga organisationen. Därest den avlöning som därvid tillkommer dem understiger deras avlöning i kommunal tjänst, böra de under den tid efter övergången, varunder de äga rätt till avlöning på grund av den föregående anställningen, erhålla lönefyllnad av vederbörande kommun. Sådan lönefyllnad bör få avräknas vid fullgörande av kommunens bidragsplikt till staten. Vad nu sagts har icke avseende å de extra fjärdingsman, vilka jämlikt tidigare angivna grunder komma att berättigas kvarstå i tjänsten.

övergångsbestämmelser i pensionshänseende. Pensionsfrågans nuvarande reglering. Innan redogörelse lämnas för utredningens förslag till övergångsanordningar i pensionshänseende vid ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet torde pensionsfrågans nuvarande reglering böra i korthet beröras. Därvid bör till en början uppmärksammas, att landsfogdarna och befattningshavarna vid poliskåren i Boden äga pensionsrätt enligt de för statens tjänstemän gällande allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. För de kommunala befattningshavarna gälla däremot varierande bestämmelser i pensionshänseende. I vad angår befattningshavarna vid polisväsendet grundar sig pensionsrätten ytterst på den i 8 § 1 stycket polislagen stadgade skyldigheten för polisdistrikt att förse innehavare av ordinarie befattning med skälig pension samt att då befattningshavare avlidit i följd av skada, som åsamkats i tjänsten, till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd. Avgörande för dessa befattningshavares rätt till pension är vidare de i vederbörlig ordning fastställda kom-

337 munala besluten rörande pensionsförmånerna; såsom i annat sammanhang framhållits äro åtskilliga befattningshavare inordnade under kommunala pensionsreglementen. Vad stadsfiskalerna beträffar regleras rätten till pension genom bestämmelser, som fastställts av Kungl. Maj:t. Detta är även förhållandet med stadsfiskaler som tillika äro polismästare. Jämväl för ett stort antal av de nu nämnda befattningshavarna äro kommunala pensionsreglementen tillämpliga. Så är även fallet med de vid polisväsendet tjänstgörande befattningshavarna, vilka icke äro polismän. I fråga om sättet för pensionsfrågans ordnande gäller, att polisdistrikten på landsbygden bortsett från sådana köpingar, vilka enligt köpingsbreven äro skyldiga att bekosta erforderlig polispersonal, äga pensionsförsäkra sina ordinarie befattningshavare i statens pensionsanstalt enligt bestämmelserna i reglementet för pensionsanstalten. På grund härav voro den 1 april 1944 sammanlagt 835 polisdistrikt anslutna till anstalten. I de polisdistrikt på landsbygden, som icke begagnat sig av möjligheten att ansluta sina befattningshavare till statens pensionsanstalt, svara polisdistrikten i allmänhet själva för pensioneringen. I ett mindre antal polisdistrikt h a r pensioneringen ordnats genom pensionsförsäkring i Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa eller Svenska Personal-Pensionskassan. Polisdistrikt, som anslutit sina befattningshavare till statens pensionsanstalt före den 1 juli 1938 eller sålunda innan familjepensionsrätt kunde erhållas i anstalten för befattningshavare vid polisväsendet, ha i några fall tecknat familjepensionsförsäkring för befattningshavarna i Svenska Personal-Pensionskassan. I några polisdistrikt föreligger ännu icke ordnad pensionering. Till pensioner, som utgå till befattningshavare som icke anslutits till statens pensionsanstalt ehuru så kunnat ske, bidrager staten med en tredjedel. Vad angår de polisdistrikt, som utgöras av stad eller sådan köping, som är skyldig att bekosta erforderlig polispersonal, gäller att desamma icke äro berättigade att erhålla statsbidrag till utgående pensioner och att de ej heller kunna vinna anslutning till statens pensionsanstalt. Av städerna ha 68, därav fyra med över 20 000 invånare, tecknat pensionsförsäkring i Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa. I övriga städer är pensioneringen ordnad enligt pensionsreglementen, som antagits av städerna, eller ock äro befattningshavarna underkastade reglementen för särskilda pensionskassor. Det förra förhållandet gäller bland annat i fråga om Stockholm och Gävle samt i fråga om tjänstepensionering i Göteborg, Malmö, Västerås och Uppsala. I fråga om familjepension äro befattningshavarna i de fyra sistnämnda städerna anslutna, i Göteborg, Malmö och Västerås till pensionskassor som städerna upprättat för sådan pensionering samt i Uppsala till Svenska Personal-Pensionskassan. I bland annat Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Eskilstuna och Linköping äro befattningshavarna i såväl tjänste- som familjepensionshänseende underkastade reglementen för särskilda pensionskassor. Av köpingsdistrikten äro 26 anslutna till Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa. 22—440313.

I

338 De kommunala pensionsreglementena ävensom de olika pensionskassornas reglementen innehålla bestämmelser, vilka, ehuru de i stort sett tillförsäkra befattningshavarna och deras efterlevande förmåner av samma sl:ag som de enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena utgående förmånerna, i åtskilliga detaljer avvika sinsemellan och från bestämmelsern a i sistnämnda båda reglementen. Det skulle emellertid föra för långt a t t lämna en närmare redogörelse för dessa avvikelser. Beträffande pensionsförmånernas storlek har utredningen verkställt vissa undersökningar såvitt angår polispersonalen. Resultatet av dessa undersökningar framgår av de till betänkandets andra del fogade tablåerna Bil. XIV, XV och XXVI. Till dessa tablåer får utredningen i detta sammanhang h ä n visa. Utredningens förslag till övergångsanordningar i pensionshänseende. I fråga om de befattningshavare som för närvarande åro statsanställda tarvas inga särskilda övergångsbestämmelser. Dessa befattningshavares pensionsrätt vid övergång till den nya organisationen regleras omedelbart av bestämmelser i de allmänna pensionsreglementena med följdförfattningar. Uppmärksammas bör att för landsfogdarna gäller en pensionsålder av 65 å r medan utredningen för befattningarna som polismästare och överåklagare föreslagit en pensionsålder av 63 år. Sistnämnda pensionsålder kommer dock p å grund av föreskrift i 9 § 1 mom. andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet jämförd med 7 § kungörelsen den 30 juni 1942 med föreskrifter rörande tillämpning av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena m. m. icke att bliva gällande för landsfogde, som förflyttas till tjänst såsom polismästare och överåklagare, såframt han icke senast en månad efter beslutet om förflyttningen anmäler sin önskan att bliva underkastad den nya åldersbestämmelsen. Beträffande befattningshavare som från anställning hos Bodens stad övergått till anställning vid den statliga poliskåren i staden torde böra beaktas vissa bestämmelser i det med föranledande av statens övertagande av stadens polisväsen mellan kronan och staden ingångna avtalet. Enligt avtalet skall sådan befattningshavare för rätt att av kronan utfå tjänstepension, familjepension och uppskjuten livränta äga tillgodoräkna sin tjänstgöring i stadens tjänst. Tjänstepension och familjepension jämte rörligt pensionstilllägg skall utgå till ordinarie befattningshavare med minst samma belopp som befattningshavaren eller hans efterlevande skulle ha erhållit, om h a n kvarstått i kommunens tjänst. Ordinarie befattningshavare, som avgår utan rätt till tjänstepension, skall erhålla uppskjuten livränta med minst samma belopp som enligt de för stadens befattningshavare gällande grunderna skulle ha utgått till honom. Vidare stadgas, att därest tjänstepension, familjepension eller uppskjuten livränta utgår, skall staden gälda det belopp varmed pensionen eller livräntan överstiger motsvarande förmån enligt de statliga bestämmelserna i ämnet. Den rätt som sålunda tillförsäkrats befattningshavare, varom nu är fråga, bör bibehållas även efter poliskårens

339 inlemmande i en allmän statlig polisorganisation. Detsamma bör vara fallet jämväl med stadens förpliktelse att gälda belopp, som överskjuter de statliga pensionsförmånerna. Enligt avtalet har staden emellertid tillika förbundit sig att deltaga i kostnaderna för de i avtalet berörda pensionsförmånerna med så stor del som svarar mot förhållandet mellan tjänståren i stadens tjänst och sammanlagda antalet tjänstår i stadens och kronans tjänst. Denna skyldighet bör ersättas med förpliktelse för staden att utgiva kommunbidrag till pension eller livränta i enlighet m e d de grunder som i det följande föreslås beträffande befattningshavare, som icke varit ansluten till statens pensionsanstalt. I fråga om befattningshavare, som övergår i statens tjänst i samband med förstatligandet av polis- och åklagarväsendet eller i samband med senare erhållen befordran, uppställer sig spörsmålet om en eventuell reglering av befattningshavarens under föregående anställningstid grundade pensionsrätt. Sagda spörsmål jämte vissa andra pensionsfrågor skola i det följande upptagas till behandling. Beträffande b e f a t t n i n g s h a v a r e , s o m i s i n k o m m u n a l a a n s t ä l l n i n g varit a n s l u t e n till s t a t e n s pensionsanstalt, saknar det uppställda huvudspörsmålet i allmänhet betydelse. Med tillämpning av 17 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet får nämligen befattningshavaren såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna sig även den tid han ägt åberopa för pension från statens pensionsanstalt. Tiden tillgodoräknas även enligt allmänna familjepensionsreglementet. Å andra sidan förloras på grund av tillgodoräkningen jämlikt §§ 20 och 32 i reglementet för statens pensionsanstalt rätten till uppskjuten tjänste- och familjepension från anstalten. Pension till befattningshavaren eller hans efterlevande kommer sålunda att i sin helhet utgå enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Vissa här nedan under a)—e) angivna detaljspörsmål torde dock påkalla särskild reglering. a) I fråga om befattningshavare, vilkens befattning förenats med pensionsrätt i pensionsanstalten först någon tid efter hans tillträde av befattningen eller som före polislagens ikraftträdande för vederbörande polisdistrikt innehaft sådan anställning inom distriktets område, som varit att betrakta som ordinarie, avser tjänstårsberäkningen, såvitt angår tid som förflutit före pensionsrättens förvärvande, i allmänhet icke tid som infallit före det befattningshavaren uppnått 30 levnadsår. Detta torde i undantagsfall kunna medföra, att pensionsrätten i statens pensionsanstalt icke kan anses helt täcka vederbörande polisdistrikts pensionsförpliktelse enligt förordningen den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension eller övergångsbestämmelsen till sagda förordning. Enligt 4 § i förordningen skall nämligen ordinarie befattningshavare, därest hans anställning i visst polisdistrikt upphör, vilket lärer få anses bliva fallet vid övergång till anställning i statens tjänst, berättigas att vid uppnådd pensionsålder åtnjuta minst så stor pen-

340 sion, som svarar mot den tid, den ordinarie anställningen varat. Ett polisdistrikt, som sörjt för sina befattningshavares pensionering genom anslutning till statens pensionsanstalt, skulle sålunda även efter befattningshavares övergång till anställning i statens tjänst kunna bliva ställt inför krav att utgiva pension till befattningshavaren för viss kommunal anställningstid. Till förhindrande härav bör befattningshavare som övergår i statens tjänst tillförsäkras rätt att i fråga om tid för anställning i polisdistrikt hos vilket han varit ansluten till statens pensionsanstalt få såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillgodoräkna all den tid för vilken h a n enligt nämnda förordning varit berättigad att komma i åtnjutande av pension på grund av anställning hos polisdistriktet, även i den mån detta ej följer av 17 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet. I 27 § 1 mom. andra stycket b) allmänna tjänstepensionsreglementet stadgas att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, vid bestämmande av tjänstelivränta ej må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. Denna inskränkning synes ej böra gälla i fråga om tid, för vilken förenämnda särskilda tjänstårsberäkningsrätt skall tillämpas. Såsom villkor för den särskilda tjänstårsberäkningsrätten bör uppställas, att befattningshavaren avstår från den rätt till tjänstepension från vederbörande kommun eller kommuner, som kan tillkomma honom på grund av den anställningstid, varom fråga är. För befattningshavare, som icke uppfyller detta villkor, bör vid fastställande av pension eller livränta enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet tillämpas de regler, vilka nedan föreslås i fråga om befattningshavare, vars befattning icke varit förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt och som icke förvärvat rätt till tjänstårsberäkning för kommunal anställning. b) Enligt 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna tjänstepensionsreglementet och 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna familjepensionsreglementet gäller såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta respektive familj elivränta bland annat, att befattningshavaren under minst tre år före avgången innehaft anställning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser. E n befattningshavare, som vunnit inträde i statens pensionsanstalt vid 30 års ålder och som efter att ha övergått i statens tjänst lämnar denna tjänst före 33 års ålder, skulle sålunda icke uppfylla villkoren för rätt till tjänste- eller familjelivränta även om han under avsevärd tid före inträdet i pensionsanstalten innehaft sin kommunala anställning. Till förebyggande härav torde böra föreskrivas, att sådan anställning, för vilken under a) här ovan föreslagen särskild tjänstårsberäkning skall äga rum, i förevarande avseende bör få likställas med anställning som varit förenad med tjänstepensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. c) Pensionsrätten i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid polisväsendet avsåg ursprungligen allenast tjänstepension. Från och med den 1 juli 1938 omfattar pensionsrätten även familjepension, övergångsvis gäller emellertid att befattningshavare, som vunnit anslutning till pensionsanstal-

341 ten före sagda tidpunkt, är undantagen från tillämpning av bestämmelserna om familjepension, så länge han kvarstår i sin den 30 juni 1938 innehavda befattning och såvida han icke inom föreskriven tid anmält sig till erhållande av familjepensionsrätt. Vidare gäller att tid, under vilken befattningshavare icke varit underkastad bestämmelserna om familjepension, får tillgodoräknas i familjepensionshänseende endast i den m å n särskild engångsavgift härför erlagts. Vid tillämpning av allmänna familjepensionsreglementet torde nu berörda förhållanden föranleda inskränkning i rätten att räkna tjänstår allenast där fråga är om fastställande av familjelivränta. Utredningen har icke funnit sig böra föreslå någon skärpning härutinnan. Såsom tidigare framhållits förekommer det, att polisdistrikt upprätthåller familjepensionsförsäkring i enskild försäkringsinrättning för befattningshavare, vilken i tjänstepensionshänseende är ansluten till statens pensionsanstalt. Förmåner som enligt allmänna familjepensionsreglementet utgå till sådan befattningshavares efterlevande torde böra minskas med hänsyn till de förmåner som tillkomma de efterlevande på grund av familjepensionsförsäkringen. d) Enligt föreskrift i reglementet för statens pensionsanstalt skall engångsavgift erläggas dels i förekommande fall av retroaktiv tjänstårsberäkning dels ock i allmänhet, när pensionsunderlagen höjas för en befattningshavare med pensionsrätt i anstalten. Dessa engångsavgifter åvila vederbörande polisdistrikt. Polisdistriktet äger att av befattningshavaren uttaga ersättning för den del av engångsavgiften, som beräknats motsvara de årliga pensionsavgifter, befattningshavaren skulle haft att erlägga under den tid, för vilken engångsavgiften beräknats, därest befattningshavaren under sagda tid varit ansluten till anstalten med de pensionsunderlag, efter vilka avgiften bestämts. Ersättningen uttages i allmänhet genom löneavdrag, som beräknats av pensionsanstalten och som äro avsedda att utgå intill pensionsålderns uppnående eller befattningshavarens tidigare frånfälle. Möjlighet förefinnes emellertid att vinna befrielse från ifrågavarande löneavdrag mot en motsvarande minskning i pensionsrätten. Av denna möjlighet ha åtskilliga befattningshavare, särskilt äldre, begagnat sig. På grund av nu angivna förhållanden uppställer sig dels frågan om en inskränkning i rätten att räkna tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för befattningshavare, som vunnit befrielse från löneavdrag, dels ock frågan om de utgående löneavdragens fortbestånd även efter befattningshavarens övergång i statens tjänst. Det först uppställda spörsmålet var föremål för övervägande i samband med vägväsendets förstatligande. Vissa vid vägväsendet anställda och till statens pensionsanstalt anslutna befattningshavare hade erhållit befrielse från löneavdrag varom här är fråga. Denna omständighet befanns icke böra föranleda inskränkning i befattningshavarnas rätt till tjänstårsberäkning enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Utredningen har ej heller för sin del funnit sig böra föreslå någon sådan inskränkning i fråga om befattningshavare vid polisväsendet. För erhållande av en uppfattning om den ekonomiska betydelsen av löne-

342 avdragen har för utredningens räkning med ledning av hos statens pensionsanstalt förd liggare över erlagda engångsavgifter upprättats en sammanställning rörande dessa avdrag. Av sammanställningen, vilken fogas vid betänkandet såsom bilaga (Bil. Ag), framgår att antalet av de år 1890 och senare födda befattningshavare med löneavdrag för tjänstepension den 1 oktober 1943 uppgick till 559 och antalet befattningshavare med löneavdrag för familjepension till 271 ävensom att löneavdragens årsbelopp utgjorde, för tjänstepension högst 238 kronor och i medeltal 24 kronor samt för familjepension högst 214 kronor och i medeltal 30 kronor. Beträffande de större löneavdragen bör uppmärksammas, att desamma i allmänhet avse äldre befattningshavare och sålunda ha allenast en förhållandevis kort återstående avdragstid. Ett mindre antal av de i sammanställningen upptagna befattningshavarna kunna antagas ha avlidit, sedan löneavdrag för dem fastställdes. I fråga om andra befattningshavare kan förutsättning (fortsatt anställning hos den kommun, som ägt göra löneavdrag) för löneavdragens uttagande antagas av annan anledning än dödsfall icke längre föreligga. Totalsumman av de i sammanställningen upptagna löneavdragen, omkring 22 000 kronor för år, kan till följd härav antagas överstiga totalsumman för de den 1 oktober 1943 i verkligheten gällande löneavdragen. I fråga om befattningshavare, som övergå till statens tjänst, komma polisdistrikten (kommunerna) i allmänhet icke att ha möjlighet att hos befattningshavarna göra de å tiden efter övergången belöpande löneavdragen. Utredningen har funnit sig böra föreslå att kommunerna hållas skadeslösa härför. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom, att vederbörande kommun vid fullgörande av sin av utredningen föreslagna bidragsplikt medgives att avräkna ett belopp motsvarande de löneavdrag, som skulle ha belöpt å den tid, bidraget avser, därest befattningshavaren kvarstått i sin kommunala anställning. Avräkningen bör icke få avse större belopp än som motsvarar kommunens bidragsplikt och ej heller löneavdrag, som på grund av inbetalning av befattningshavaren till kommunen eller eljest bringats att upphöra före befattningshavarens övergång i statens tjänst. e) Pensionsåldern för de till statens pensionsanstalt anslutna befattningshavarna är 60 år. Vissa av dessa befattningshavare inneha sådana befattningar, som i den nya organisationen komma att motsvaras av befattningar, för vilka föreslagits en pensionsålder av 57 år. Å befattningshavare av ifrågavarande kategori, som genom en sådan sänkning av pensionsåldern skulle få sin återstående tjänstetid i avsevärd grad reducerad, bör enligt utredningens mening tillämpas en högre pensionsålder, därest befattningshavaren inom viss av Kungl. Maj:t bestämd tid anmäler sin önskan därom. Förslagsvis bör en befattningshavare, som före övergången uppnått en levnadsålder av 48 år, kunna såsom pensionsålder välja 58 år, en befattningshavare, som uppnått 49 år, en pensionsålder av 58 eller 59 år och en befattningshavare, som uppnått 50 år eller däröver, en pensionsålder av 58, 59 eller 60 år. Befattningshavare som vid övergången icke uppnått 48 års ålder bör icke erhålla rätt

343 att välja pensionsålder. Ej heller bör sådan rätt tillkomma den som övergår i statstjänst först i samband med vunnen befordran. Beträffande b e f a t t n i n g s h a v a r e , s o m i c k e v a r i t ansluten t i l l s t a t e n s p e n s i o n s a n s t a l t , gäller att den statliga pensionen, såvida icke Kungl. Maj:t med stöd av 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet medgivit tillgodoräkning av tjänstetid i föregående kommunal anställning, bestämmes endast med hänsyn till den i statstjänst intjänade tjänstetiden. Han erhåller på så sätt förutom den statliga pensionen minst en kommunal pension. Om pensionsåldern i den kommunala tjänsten ä r högre än för den statliga kan hans pension under mellantiden komma att ligga på en oskäligt låg nivå utan att hans sammanlagda pensionsförmåner därefter komma att motsvara den till statens pensionsanstalt anslutne befattningshavarens. Samma förhållande kan inträda i fall av sjukpensionering, i vad avser tiden mellan sjukpensioneringen och uppnåendet av den kommunala pensionsåldern. Å andra sidan kan en befattningshavare, som vid övergången till statstjänst har mer än 29 3 / 4 år kvar till pensionsåldern, erhålla hel ålderspension för statstjänsten och dessutom kommunal pension. Vid invalidpensionering enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, då pensionens storlek alltid är oberoende av antalet tjänstår, kan befattningshavaren vid inträdet i den kommunala pensionsåldern komma i åtnjutande av en sammanlagd pension, som avsevärt överstiger hel pension för statstjänsten. I vissa fall av sjukpensionering kan ett liknande, fast mindre framträdande förhållande förekomma. För en i statstjänst befordrad befattningshavare kan pensionsförmånerna komma att ställa sig ogynnsamma i jämförelse med den till statens pensionsanstalt anslutne befattningshavarens i motsvarande fall. Några exempel må anföras till åskådliggörande av det nu sagda. Härvid förutsattes att pensions underlag och rörligt tillägg äro bestämda efter enahanda grunder för statliga och motsvarande kommunala befattningar samt att för hel pension fordras 30 tjänstår. 1) Antag att en ordningskonstapel anställts vid 27 års ålder och vid 47 års ålder övergår till statens tjänst (lönegrad A 10). Pensionsåldern i den kommunala befattningen antages vara 60 år. Pensionsåldern i statstjänst är 57 år. Därest den kommunala befattningen varit ansluten till statens pensionsanstalt, blir ålderspensionens grundbelopp 2 760 kronor. I motsatt fall stannar grundbeloppet vid 920 kronor (10/3o av 2 760 kronor) eller med föreskriven avjämning 924 kronor. Först efter 3 år inträder rätt till kommunal pension. Grundbeloppet av denna pension torde — vid det förhållandet att befattningshavaren, därest han kvarstått i kommunal tjänst till pensionsåldern, skulle ha kunnat uppnå 33 tjänstår — kunna antagas stanna vid 1 673 kronor (2%3 av 2 760 kronor). I detta fall skulle hans sammanlagda grundbelopp efter fyllda 60 år bliva 2 597 kronor eller avsevärt mindre ä n den förut till statens pensionsanstalt anslutne befattningshavarens. För den händelse befattningshavaren varit ansluten till Sveriges Kommunalanställ-

344 das Pensionskassa eller annan försäkringsinrättning eller kommunens pensionering varit ordnad efter liknande grunder, torde emellertid den kommunala uppskjutna pensionens grundbelopp kunna bliva betydligt större. 2) Om en ordningskonstapel vid övergången i statens tjänst är 27 år, blir ålderspensionens grundbelopp för honom 2 760 kronor. Härtill torde, om h a n antages ha varit anställd i kommunal tjänst från 24 års ålder m e d 57 års pensionsålder, kunna beräknas komma en kommunal pension av 251 kronor (Vas av 2 760 kronor). Hans sammanlagda grundbelopp skulle sålunda kunna bliva 3 011 kronor. 3) En ordningskonstapel (lönegrad A 10, tjänstepensionsunderlag 2 760 kronor) antages hava haft anställning i kommunal tjänst med 60 års pensionsålder från 27 års ålder. Vid 42 års ålder övergår han i statstjänst, där h a n sedermera vinner befordran till överkonstapel (lönegrad A 13, tjänstepensionsunderlag 3 300 kronor, pensionsålder 57 år). Om h a n under sin kommunala anställning varit ansluten till statens pensionsanstalt, blir ålderspensionens grundbelopp 3 300 kronor. I motsatt fall stannar det statliga grundbeloppet vid 1 650 kronor, vartill vid 60 års ålder kommer kommunalt grundbelopp med 1 255 kronor, eller tillhopa 2 905 kronor. 4) En invalidpensionering i det som första exempel anförda fallet skulle för en icke till statens pensionsanstalt ansluten befattningshavare vid uppnåendet av den kommunala pensionsåldern medföra en sammanlagd pension av 4 433 ( = 2 760 + 1 673) kronor. En i den kommunala tjänsten till statens pensionsanstalt ansluten befattningshavare skulle i motsvarande fall erhålla 2 760 kronor. 5) En ordinarie fjärdingsman antages efter anställning i kommunal tjänst från 30 års ålder hava övergått till statens tjänst (tjänstepensionsunderlag 2 760 kronor motsvarande lönegrad A 10) vid 377 2 års ålder och därefter sjukpensioneras inom 15 år. Oberoende av huruvida den kommunala tjänsten varit ansluten till statens pensionsanstalt eller ej blir den statliga sjukpensionens grundbelopp 2 076 kronor (V* av 2 760 kronor). Om h a n ej varit ansluten till pensionsanstalten, kan han emellertid påräkna att vid 60 års ålder erhålla pension från kommunen med 690 kronor, varigenom hans sammanlagda grundbelopp efter sagda ålder skulle uppgå till 2 766 kronor. De under 1)—3) här ovan exemplifierade olikheterna i avseende å tjänstepensioneringen gälla i huvudsak i samma grad beträffande familjepensioneringen. Om den kommunala pensionsnivån skiljer sig från allmänna tjänstepensionsreglementets, bliva olikheterna mellan en tidigare till statens pensionsanstalt ansluten befattningshavare och en annan befattningshavare i vissa fall mindre och i andra fall mera framträdande än vad de anförda exemplen utvisar. Det förtjänar även att uppmärksammas att de till statens pensionsanstalt anslutna befattningshavarna oftare än andra befattningshavare komma att uppfylla villkoren om visst minsta antal tjänstår för medgivande av rätt till förtidspension (30 tjänstår) eller för rätt till tjänste- eller familjelivränta

345 (minst 3 års anställning med statlig pensionsrätt). I fråga om familjepensioneringen är även att märka att avgränsningen av de pensionsberättigadé efterlevande enligt de kommunala pensionsbestämmelserna icke sällan avviker från avgränsningen enligt allmänna familjepensionsreglementet. De ojämnheter, vilka enligt vad den nu lämnade redogörelsen utvisar framträda vid en jämförelse mellan pensionsförhållandena för å ena sidan till statens pensionsanstalt anslutna befattningshavare och å andra sidan övriga kommunalanställda befattningshavare, äro delvis av den beskaffenhet att de böra i görligaste mån förebyggas. I den mån ojämnheterna äro beroende av att pensionsåldern för den kommunala tjänst, från vilken övergången äger rum, är högre än pensionsåldern för den motsvarande statstjänsten bör detta beträffande äldre befattningshavare helt eller delvis kunna ske genom att å befattningshavaren tillämpas en högre pensionsålder än den enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gällande. I övrigt synas ojämnheterna kunna undvikas dels genom införande av rätt till tjänstårsberäkning för den kommunala anställningstiden och dels genom särskilda bestämmelser till reglering av pensionsrätten enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena i fråga om befattningshavare med kvarstående kommunal pensionsrätt. I anslutning till vad ovan under e) föreslagits i fråga om pensionsåldern för befattningshavare med pensionsrätt i statens pensionsanstalt anser utredningen, att annan befattningshavare, som övergår till befattning med lägre pensionsålder, såsom pensionsålder bör kunna få å sig tillämplig den högre levnadsålder, som sammanfaller med den kommunala pensionsåldern, dock högst den levnadsålder som med tio år överstiger hans levnadsålder å födelsedagen närmast före övergången. Den högsta pensionsålder som i enlighet härmed skall kunna väljas vid de vanligaste pensionsålderskombinationerna framgår av följande tablå. Pensionsålder

Uppnådda levnadsår vid övergången i statstjänst

för den kommunala befattningen

för den statliga befattningen

05 65 63 62 60 58

63 60 60 57 57 57

63 60 60 58 58 58

65 Högsta pensionsålder som kan ifrågakomma 63 60 60 59 59 58

63 60 60 60 60 58

63 61 61 61 60 58

63 62 62 62 60 58

63 63 63 62 60 58

64 64 63

65 65 63

65 65 63

65 Vid studiet av tablån torde böra uppmärksammas, att enligt utredningens förslag befattningshavare, som uppnått en levnadsålder som med mindre än tre å r understiger pensionsåldern för den statliga befattningen, icke äger övergå i statens tjänst. Hänsyn härtill har tagits vid tablåns upprättande. På sätt tidigare framhållits kan rätt till tjänstårsberäkning för kommunal

346 anställningstid i varje särskilt fall medgivas av Kungl. Maj:t med stöd av 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn främst till att frågan om sådan rätt kommer att beröra ett förhållandevis stort antal befattningshavare har utredningen emellertid funnit det lämpligt föreslå, att frågan göres till föremål för reglering genom vissa för befattningshavarna i allmänhet tillämpliga bestämmelser. Den särskilda rätten till tjänstårsberäkning bör enligt utredningens mening så regleras, att möjlighet beredes befattningshavare att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna sådan tid för kommunal anställning vid polis- eller åklagarväsendet, vilken befattningshavaren enligt 4 § förordningen den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension eller övergångsbestämmelsen till sagda förordning äger åberopa för pensions bestämmande eller på vilken befattningshavarens rätt till kommunal pension eljest skäligen kan antagas grundad. Då rätt till tjänstårsberäkning självfallet icke låter sig förena med ett bibehållande av kommunal pensionsrätt grundad på den tid, tjänstårsberäkningen avser, bör rätten till tjänstårsberäkning enligt utredningens mening göras beroende av befattningshavarens frivilliga avstående från sagda pensionsrätt. Vidare anser utredningen att de pensioneringskostnader, som hänföra sig till tjänstårsberäkning för kommunal anställningstid före förstatligandet, skäligen böra drabba statsverket endast i den mån desamma föranledas av befattningshavares befordran efter eller i samband med övergång i statens tjänst. Som villkor för tillgodoräkningen bör därför gälla, dels att befattningshavaren på den eller de kommuner, där anställning innehafts, överlåter den tjänste- och familjepensionsrält, som grundats under den anställningstid, varom fråga är, dels ock att vederbörande kommun eller kommuner förbinda sig att lämna statsverket bidrag till pension eller livränta, som jämlikt allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet utgår till befattningshavaren eller hans efterlevande. För befattningshavare, beträffande vilken dessa villkor uppfyllas, bör även gälla sådan likställighet i avseende å rätt till tjänste- och familjelivränta som ovan under mom. b) föreslagits för befattningshavare vilken varit ansluten till statens pensionsanstalt. Tid för här avsedd tjänstårsberäkning bör — utan hinder av stadgandena i 27 § 1 mom. 2 stycket b) allmänna tjänstepensionsreglementet och 17 § 2 mom. 3 stycket allmänna familjepensionsreglementet — få tillgodoräknas helt vid bestämmande av tjänste- och familjelivränta. I fråga om familjelivränta bör denna avvikelse dock allenast gälla tid, för vilken bidragsplikt för familjepensionering förelegat i den kommunala anställningen. Storleken för år räknat av kommunbidraget bör bestämmas med utgångspunkt från det pensionsunderlag, som enligt allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementet vid tidpunkten för befattningshavarens övergång till statens tjänst gäller för den tjänst, som svarar mot eller är närmast jämförlig med den av befattningshavaren senast innehavda anställningen hos kommu-

347 nen. Bidraget bör utgöra så stor del av pensionsunderlaget — detta i förekommande fall, där fråga är om familjepension eller familjelivränta, ökat enligt de i 9 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet angivna grunderna för beräkning av familjepensions grundbelopp i förhållande till familjepensionstalet — som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den kommunala tjänstetiden och å andra sidan en tid av 30 år eller den längre tid som uppkommer, därest till den kommunala tjänstetiden lägges den vid avgången ur kommunens tjänst till pensionsåldern återstående tiden. Som pensionsålder bör tillämpas den pensionsålder, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för den mot den kommunala anställningen svarande tjänsten. I fråga om tjänstelivränta bör dock alltid tillämpas en pensionsålder av 65 år. Där fråga är om bidrag till tjänste- eller familjepension, böra å bidraget utgå av levnadskostnaderna betingade tillägg efter samma grunder som gälla i avseende å pensionen. Bidrag till förtidspension bör under tid före inträdet i den vid bidragets bestämmande tillämpade pensionsåldern utgå med minskat belopp. Vid minskningens beräkning böra de i fråga om förtidspension i sådant hänseende gällande reglerna vinna motsvarande tillämpning. Om pension eller livränta på grund av bestämmelse i allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet utgår med reducerat belopp, bör även kommunbidraget reduceras i motsvarande mån. Där fråga är om tjänstepension eller tjänstelivränta på grund av anställning vid polisväsendet i sådant polisdistrikt, som ägt anmäla befattningshavare till erhållande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, bör med hänsyn till nu utgående statsbidrag till pensioneringskostnaderna kommunbidraget bestämmas till två tredjedelar av eljest ifrågakommande bidragsbelopp. Inom polisdistrikt, som utgöres av flera kommuner, bör skyldigheten att utgiva bidrag fördelas mellan kommunerna enligt samma grunder som gälla beträffande den allmänna bidragsskyldigheten till statsverket. Kommunbidraget synes lämpligen böra erläggas kalenderårsvis i efterskott. Bidrag av mindre belopp, förslagsvis högst 500 kronor för år, bör kunna få utbytas mot en ersättning en gång för alla, därvid grunderna för bestämmande av ersättningens storlek böra fastställas av Kungl. Maj:t. Till belysande av innebörden av de föreslagna reglerna för kommunbidragets bestämmande må anföras följande exempel avseende sådan kommun, som icke ägt anmäla sina befattningshavare till pensionsrätt i statens pensionsanstalt. 1) En vid övergången till statstjänst 38-årig ordningskonstapel (lönegrad A 10, tjänstepensionsunderlag 2 760 kronor, familjepensionsunderlag 1 188 kronor) antages ha varit anställd hos kommunen A i samma egenskap i en följd från 28 års ålder eller sålunda under 10 år. Då tiden mellan 28 års ålder och pensionsåldern (57 år) ej överstiger 30 år, skulle det kommunala bidraget till ålders-, invalid- eller sjukpension bliva 10/3o av 2 760 kronor eller 920 kronor och med inräkning av rörligt tillägg och kristillägg enligt nu gällande procenttal (31 °/o) i runt tal 1 205 kronor. Bidraget till familjepen-

348 sion eller familjelivränta för en pensionsberättigad efterlevande skulle bliva 10 /3o av 1 188 kronor eller 396 kronor eller med inräkning i fråga om familjepension av rörligt tillägg och kristillägg 519 kronor. Om de efterlevande utgöras av maka och två barn bliva motsvarande bidragsbelopp 673 respektive 882 kronor. 2) Antag att befattningshavaren i det i föregående exempel anförda fallet varit anställd som ordningskonstapel hos kommunen B mellan 25 och 28 års ålder eller under 3 år. Sagda kommuns bidrag till ålders-, invalid- eller sjukpension skulle bliva V32 (tiden mellan 25 och 57 års ålder == 32 år) av 2 760 kronor eller i runt tal 259 kronor och med inräkning av rörligt tilllägg och kristillägg 339 kronor. Bidraget till familjepension eller familjelivränta skulle för en pensionsberättigad efterlevande bliva V32 av 1 188 kronor eller 112 kronor och med inräkning, där fråga är om familjepension, av rörligt tillägg och kristillägg 147 kronor. Om de pensionsberättigade utgöras av änka och två barn bliva bidragsbeloppen för kommunen B 190 respektive 250 kronor. Kommunen A:s bidrag röner ingen inverkan av anställningen hos kommunen B och uppgår sålunda till de i exempel 1) angivna beloppen. 3) Antag att befattningshavaren i det i exempel 2) behandlade fallet avgår med rätt till förtidspension vid 55 års ålder d. v. s. 8 fjärdedels år före den för den kommunala anställningen antagna pensionsåldern. Oavsett om pensionsåldern i den statliga tjänsten inträder vid 57 års ålder eller vid högre levnadsålder, bör bidraget för- såväl kommunen A som kommunen B motsvara de i exempel 1) och 2) beräknade bidragen; dock att bidragen under de två första pensionsåren böra vara minskade med 8/iso. Ett uppfyllande av villkoren för rätt till tjänstårsberäkning för kommunal anställningstid bör icke i och för sig utgöra hinder för vederbörande komm u n att besluta om utgivande av tillägg till pension eller livränta, som utgår enligt allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementet. Sådant beslut kan nämligen ha till syfte att motverka att befattningshavare, som övergår till anställning i statens tjänst, skall bliva försatt i en sämre pensionsställning än den som tillkommit honom enligt de å honom omedelbart före övergången tillämpliga kommunala pensionsbestämmelserna. Därest en kommunal tillläggspensionering icke kan anses motiverad av berörda syfte, bör emellertid efter prövning i varje särskilt fall avgöras huruvida en mot tilläggspensionen svarande reduktion av förmån som utgår enligt allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementet skall vidtagas. Där rätt till tjänstårsberäkning för kommunal anställningstid ej förvärvats vare sig enligt ovan angivna grunder eller till följd av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande, bör vid fastställande av pension eller livränta enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall tillämpas särskilda regler. Dessa regler synas i huvudsak böra innebära, att grundbeloppet av tjänstepension eller familjepensionstalet ej får utgöra större del av det för förmånens bestämmande tillämpliga pensionsunderlaget än som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den tid,

349 som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet må tillgodoräknas såsom tjänstår, och å andra sidan summan av sagda tid och den kommunala anställningstid, för vilken rätt till tjänstårsberäkning ej föreligger. (Exempel: Ålderspensionens grundbelopp för en befattningshavare, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillgodoräkna 20 tjänstår, motsvarar enligt reglementet 2%o av tjänstepensionsunderlaget. Enligt den här föreslagna regeln skulle grundbeloppet, om befattningshavaren för kommunal pension äger tillgodoräkna mera än 10 tjänstår, bestämmas till att motsvara en mindre del av tjänstepensionsunderlaget. Vid en kommunal anställningstid av 15 år skulle grundbeloppet sålunda bestämmas till att motsvara 2 %Ö av tjänstepensionsunderlaget). I fråga om sjuk- eller invalidpension bör iakttagas att tid, som vid avgången återstår till pensionsåldern, bör läggas till den såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet beräkningsbara tiden. Tjänstelivränta eller familjelivränta bör beräknas på liknande sätt; dock bör den i beräkningen ingående summan av statlig och kommunal anställningstid utökas med den vid avgången ur statens tjänst till 65 års ålder respektive pensionsåldern återstående tiden. De nu föreslagna reglerna åsyfta främst att förhindra att befattningshavare endast på den grund att hans sammanlagda kommunala och statliga anställningstid uppgår till mer än 30 år kommer i åtnjutande av pensioner, som tillhopa överstiga hel ålderspension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. I fall av invalid- eller sjukpensionering eller i andra fall, där särskilda omständigheter sådant föranleda, bör emellertid pensionen enligt Kungl. Maj:ts förordnande för viss tid eller tills vidare kunna utgå med högre grundbelopp än enligt det föreslagna systemet; dock ej med högre belopp än enligt bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet. Vad ovan sagts har avseende å befattningshavare som övergår i statens tjänst. Beträffande befattningshavare, som efter förstatligandet kvarstår i sin kommunala anställning, kommer ändring i den med denna anställning förenade pensionsrätten icke att inträda. Detta gäller oberoende av huruvida pensionsrätten endast grundas på bestämmelserna i polislagstiftningen eller är reglerad genom särskilda pcnsionsbestämmelser (reglementet för statens pensionsanstalt, kommunala pensionsbestämmelser eller av polisdistrikt eller kommun med enskild försäkringsinrättning ingånget försäkringsavtal). Då staten emellertid i princip bör övertaga all på anställningstid efter förstatligandet grundad pensioneringskostnad, som icke täckes av befattningshavarna åliggande pensionsavgifter eller pensionsavdrag, erfordras föreskrifter, som reglera statens bidragsskyldighet till pensioneringskostnaderna för befattningshavare, som kvarstår i kommunal anställning men som förordnas att uppehålla befattning vid det förstatligade polis- eller åklagarväsendet. För befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt synes statens bidrag lämpligen böra motsvara polisdistriktet en-

350 ligt sagda reglemente åliggande årsavgift, vilken sålunda skall upphöra att utgå. Där tjänstepensionsunderlaget ökat med procentuellt dyrtidstillägg vid index 156 (12 %) överstiger tjänstepensionsunderlaget enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för den av befattningshavaren uppehållna statliga tjänsten, bör dock utgå särskild huvudmansavgift för den del av det överskjutande beloppet, som icke utgöres av dyrtidstillägg. Avgiften bör i princip så bestämmas att staten icke skall få vidkännas kostnad för den del av pensionen som överstiger motsvarande pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Då den nuvarande huvudmansavgiften, vilken avses skola täcka hälften av den kostnad för den reglementsenliga pensioneringen som icke åvilar befattningshavaren, utgör 4 °/o av tjänstepensionsunderlaget, bör den särskilda huvudmansavgiften fastställas till 8 % av berörda delbelopp. I detta sammanhang vill utredningen ifrågasätta, att sådan ändring av grunderna för dyrtidstillägg å tjänstepension, som utgår enligt reglementet för statens pensionsanstalt, vidtages att tillägg får beräknas allenast på det pensionsbelopp, som hänför sig till den del av tjänstepensionsunderlaget, för vilket särskild huvudmansavgift icke skall utgå. I fråga om befattningshavare, som ej är ansluten till statens pensionsanstalt, synes i förevarande avseende kunna ifrågasättas att låta statens bidragsskyldighet utmätas efter i huvudsak samma grunder, som de vilka ovan föreslagits beträffande kommunal bidragsskyldighet med hänsyn till den statliga pensioneringskostnad, som kan anses belöpa sig på tjänstår, som förvärvats på grund av anställning i kommunens tjänst. Av bl. a. kostnadshänsyn har utredningen emellertid funnit sig böra föreslå, att statens bidragsskyldighet i stället bestämmes med tillämpning i huvudsak av de i 2 § kungörelsen den 24 november 1932 (nr 532) angående statsbidrag till polisväsendet givna bestämmelserna om ersättning för stads pensioneringskostnad för polisman, som tillhandahålles såsom statspolis. Bidraget synes dock icke böra utgå med högre belopp än som skulle varit fallet, därest den kommunala pensionsrätten i vad avser pensionsbelopp och pensionsavgifter varit reglerad i överensstämmelse med allmänna tjänste- och familjepensionsreglementenas bestämmelser för den av befattningshavaren uppehållna statliga befattningen. Sålunda bör maximibidraget i exempelvis lönegrad A 10, om den kommunala pensionsåldern är 57 år och om rörligt tillägg och kristilllägg ej förekommer, uppgå till 397 kronor 80 öre (0.18 X 2 760 — 99) för tjänstepension, därest staten ej enligt 15 § 3 mom. polislagen har att bidraga till befattningshavarens pensionering, och 232 kronor 20 öre (0.18 X 1840 — 99), om bidrag enligt nämnda lagrum utgår, samt 64 kronor 8 öre (0.16 X 1188—126) för familjepension allt för år räknat. Vid ett procenttal för beräkning av rörligt tillägg och kristillägg av sammanlagt 31 skulle bidragen bliva respektive 551 kronor 80 öre, 334 kronor 87 öre och 123 kronor. Bidrag, varom här är fråga, bör utgå så länge befattningshavaren uppehåller den statliga befattningen; dock längst till den kommunala pensionsålderns inträdande.

351 Vad härefter angår befattningshavare vid malmfältspolisen gäller, att pensioneringen av sådan befattningshavare och dennes efterlevande ombesörjes av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt ett för bolaget gällande pensionsreglemente. Enligt utredningens mening bör befattningshavare tillhörande denna polisstyrka, om h a n övergår till anställning i statens tjänst, berättigas att vid tilllämpning av allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementet såsom tjänstår tillgodoräkna sin anställningstid hos bolaget. Som förutsättning härför bör gälla dels att befattningshavaren avstår från rätt till pension enligt bolagets pensionsreglemente för sig och sina efterlevande, dels ock att bolaget förbinder sig att till statsverket utgiva bidrag till förmån, som utgår jämlikt allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementet, i enlighet med de grunder som ovan föreslagits i fråga om kommunbidrag till pensionering av befattningshavare, som icke kunnat anslutas till statens pensionsanstalt. Vid beräkning av bolagets bidrag bör dock anställningstid vid förenämnda polisstyrka betraktas såsom anställningstid i bolagets tjänst även i den mån tiden infaller efter befattningshavarens övergång till statstjänst. I fråga om en befattningshavare som hela tiden tjänstgjort vid malmfältspolisen skulle bidraget sålunda komma att motsvara statsverkets totala pensionsutgifter. Bolagets bidragsplikt bör så länge gällande arrendeavtal löpa gälla icke blott i fråga om de befattningshavare, som finnas anställda vid förstatligandet, utan även i fråga om befattningshavare, som efter förstatligandet omedelbart anställas i statens tjänst för sådan tjänstgöring som avses i berörda avtal. De pensionsavdrag som befattningshavarna komma att vidkännas böra tillgodoföras bolaget. Pensioneringskostnaderna för befattningshavare, som icke övergår till anställning i statens tjänst, böra i sin helhet bestridas av bolaget.

Kap. X. Sammanfattning av utredningens förslag. För att rätt kunna fylla sina viktiga samhälleliga uppgifter är polisväsendet enligt utredningens mening i behov av en genomgripande omorganisation. Denna omorganisation kan icke lämpligen företagas med ett bibehållande av den nuvarande kommunala organisationsformen. På grund härav föreslår utredningen, att polisväsendet i riket förstatligas. Jämväl åklagarväsendet i rikets städer bör i samband härmed övertagas av staten. Vid ett förstatligande av polisväsendet bör emellertid tillses, att de värden som äro förenade med den nuvarande organisationen icke äventyras. Det inflytande från lekmannahåll som till följd av kommunernas handhavande av polisväsendets angelägenheter gör sig gällande inom organisationen utgör en borgen för att organisationen omfattas av kommunernas och allmänhetens förtroende. Detta är av så mycket större betydelse som polisverksamheten på ett omedelbart sätt berör kommunerna och de enskilda. En statlig polisorganisation får icke så anordnas, att risk föreligger att polisen isoleras från sin omgivning och kommer att bilda en stat i staten. Med hänsyn till att tryggandet av ordning och säkerhet utgör ett grundvillkor för det samhälleliga livets fortgång och utveckling är det vidare uppenbart, att kommunerna ha stora intressen att bevaka i avseende å polisväsendet jämväl efter detsammas förstatligande. På grund av dessa förhållanden h a r utredningen funnit det angeläget att väl sörja för att det kommunala inflytandet får göra sig gällande inom organisationen samt att utrymme jämväl beredes för ett starkt lekmannainflytande från annat håll än det utpräglat kommunala. Ur åtskilliga synpunkter h a r utredningen ansett avgörande skäl tala för att polisväsendets organisation uppbygges enligt grunderna för de statliga verkens organisation. Ledningen av polisväsendet skall närmast under Kungl. Maj:t handhavas av en polisstyrelse. Polisverket skall förestås av en chef med generaldirektörs ställning, benämnd rikspolischef. Till styrelsen skall vara knuten en byråorganisation, bestående av en polisbyrå, en personalbyrå samt en ekonomi- och kanslibyrå. Chefskapet över polisbyrån skall utövas av en polisdirektör. Denne skall vara ställföreträdare för rikspolischefen och i övrigt omhänderhava vissa uppgifter vid sidan av byråchefskapet. Den omedelbara kontakten med polisarbetet skall sålunda från styrelsens sida företrädesvis upprätthållas genom polisdirektören. De båda övriga byråerna skola förestås av byråchefer. Åt styrelsen skall för handläggning av ärenden av principiell betydelse eller eljest av större vikt givas kollegial organisationsform. Rikspolischefen,

353 polisdirektören och de båda byråcheferna skola vara ledamöter i styrelsen. I styrelsen skola vidare ingå lem särskilda, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, bland vilka skola återfinnas representanter för lekmannaintresset och del kommunala intresset. Rikspolischefen skall vara ordförande i styrelsen. Ärenden, vilka icke skola behandlas av styrelsen i plenum, skola avgöras av rikspolischefen eller, så vitt angår vissa ärenden, av polisdirektören eller byråchef. Statens polisskola skall inordnas omedelbart under styrelsen. För polisväsendets ledning närmast under polisstyrelsen har riket indelats i polismästardistrikt. Polismästardislrikten skola tillika vara överåklagardistrikt. Polismästardistrikten utgöra till antalet 31. De skola benämnas efter den stad där distriktsledningen har sitt säte (polismästarstaden). Beträffande femton län, eller Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, sammanfaller polismästardistriktsindelningen med länsindelningen. I övrigt har utredningen vid indelningens verkställande funnit vissa avvikelser böra göras från länsindelningen. Stockholms stad har sålunda förenats med vissa staden angränsande delar av Stockholms län till ett gemensamt polismästardistrikt, Stockholms polismästardistrikt. Återstoden (norra delen) av Stockholms län har sammanförts med Uppsala län till ett polismästardistrikt med Uppsala som huvudort, därvid dock det nordligaste landsfiskalsdistriklet i Uppsala län utbrutits och tillagts Gävle polismästardistrikt. På motsvarande sätt som gäller för Stockholm har Göteborgs stad och dess närmaste omgivningar hänförts till gemensamt polismästardistrikt; detta distrikt omfattar förutom den sydligaste delen av Göteborgs och Bohus län jämväl det närmast Göteborg belägna landsfiskalsdistriktet av Älvsborgs län. Av återstoden av Göteborgs och Bohus län har bildats ett polismästardistrikt med Uddevalla såsom huvudort. Älvsborgs län — med undantag av nämnda landsfiskalsdistrikt — har fördelats på två polismästardistrikt, det ena med Vänersborg och det andra med Borås som huvudort. Jämväl Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Gävleborgs och Västernorrlands län ha uppdelats på två polismästardistrikt; Östergötlands län på Norrköpings och Linköpings polismästardistrikt, Kalmar län på Kalmar och Västerviks polismästardistrikt, Malmöhus län på Malmö och Hälsingborgs polismästardistrikt, Gävleborgs län på Gävle och Söderhamns polismästardistrikt samt Västernorrlands län på Sundsvalls och Härnösands polismästardistrikt. Ledningen av polisverksamheten skall inom varje polismästardistrikt handhavas av en polismästare. I samtliga polismästardistrikt med undantag av Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt, skall polismästaren tillika vara överåklagare. I de nämnda polismästardistrikten skall polisväsendet och överåklagarväsendet organiseras vart för sig. Polismästarbefattningen i dessa distrikt skall förenas med den lokala polischefsbefattningen i vederbörande polismästarstad. På mot23—440813.

I

354 svarande sätt skall överåklagarbefattningen samorganiseras med distriktsåklagarväsendet i polismästarstaden. I Stockholm, Göteborg och Malmö skola finnas förste stadsfiskaler, vilka tillika skola vara överåklagare inom polismästardistrikten; i Stockholm skall jämväl finnas en biträdande förste stadsfiskal, vilken främst skall handhava överåklagargöromålen inom de delar av polismästardistriktet som tillhöra Stockholms län. I Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt skall överåklagarbefattningen innehavas av stadsfiskalen i vederbörande polismästarstad. I de tre minsta polismästardistrikten, nämligen Västerviks, Visby och Sundsvalls polismästardistrikt, skall polismästaren-överåklagaren även vara lokal polischef och distriktsåklagare i polismästarstaden. De lokala organisationsenheterna skola utgöras av åklagardistrikten, d. v. s. av landsfiskalsdistrikten samt de städer som skola bilda egna åklagardistrikt. Såsom organisationsenheter för polisväsendet skola åklagardistrikten benämnas polisdistrikt. Polischefskapet skall inom landsfiskalsdistrikten utövas av landsfiskal och i stad av stadsfiskal; i vissa städer skall dock såsom ovan angivits polismästaren tillika vara polischef. Inflytande från lekmannahåll och från kommunernas sida skall komma till uttryck inom såväl polismästardistriktsorganisationen som den lokala organisationen. Inom polismästardistrikten skall för ändamålet finnas en institution med polis fullmäktige. För varje polismästardistrikt skola finnas två polisfullmäktige. De skola — enligt viss bestämd ordning — utses av landstingen och av de städer, som icke deltaga i landsting. Vid tillsättningen skall iakttagas att såväl städerna som landsbygdskommunerna bliva representerade i polisfullmäktige. Polismästaren skall leda polisfullmäktiges förhandlingar. Det mera omedelbart lokala inflytandet skall utövas i fonn av polisnämnder. Polisnämnd skall finnas inom varje polisdistrikt. Polischefen skall vara ordförande i nämnden, vilken i övrigt skall bestå av fyra kommunvalda ledamöter. I polisdistrikt, som består av allenast en kommun eller del av kommun, skola dessa ledamöter utses av kommunernas beslutande organ, medan i sådana polisdistrikt (landsfiskalsdistrikt), som utgöras av mer än en kommun, ledamöterna skola utses av en valkorporation, bestående av ombud för kommunerna. Polisfullmäktige och polisnämnder skola till sin allmänna karaktär vara rådgivande organ. Deras mening skall inhämtas i alla frågor av mera allmän betydelse inom verksamhetsområdet. De skola yttra sig över det förslag till utgiftsstat för organisationen som det skall åligga polismästaren respektive polischefen att upprätta. Vidare skola de avgiva yttrande i tillsättningsärenden rörande polispersonalen. Polisfullmäktiges och polisnämndernas verksamhet skall emellertid icke vara begränsad till att avgiva yttrande i nu nämnda frågor utan institutionerna skola även vara utrustade med initiativrätt. De skola sålunda äga en allmän rätt att göra framställningar i frågor, som kunna vara av betydelse * r polissynpunkt för verksamhetsområdet.

355 För att bereda tillfälle för polispersonalen att framföra sina synpunkter i frågor som angå tillsättning, utbildning och befordran skall till organisationen knytas en institution, benämnd personalfullmäktige. Personalfullmäktige skola vara anslutna till polismästardistriktsorganisationen. Inom varje polismästardistrikt skola av polispersonalen utses två fullmäktige, den ene av och bland personalen i städerna och den andre av och bland personalen på landsbygden. Personalfullmäktige skola höras dels i tillsättningsfrågor som angå ordinarie polismansbefattningar till och med kommissaries grad inom polismästardistriktet och dels över ansökningar från befattningshavare vid polismästardistriktets polisväsen om inträde i överkonstapelsklassen eller kommissarieklassen vid statens polisskola. Vid poliskårerna i städerna har personalorganisationen anordnats i stort sett efter samma grunder som för närvarande äro gällande. För landsbygdens polisväsen föreslås däremot mera omfattande ändringar. Det extra fjärdingsmanssystemet skall sålunda ställas på avskrivning. Organisationen skall uppbyggas på grundval av ordinarie befattningshavare (fjärdingsman), vilka skola handhava såväl exekutionsbiträdesverksamhet som egentlig polisverksamhet. Inom samhällen och andra orter med tätbebyggelse skall anställas personal, avsedd för enbart egentlig polisverksamhet. Främst för tillgodoseende av behovet av kvalificerad polispersonal för utredningsverksamhet ha inom åtskilliga landsfiskalsdistrikt inrättats befattningar, motsvarande kriminalkonstapelsbefattningarna i städerna. Befattningshavarna, vilka tillika äro avsedda för ordningspolistjänst, skola benämnas polisuppsyningsmän. Samma kompetensvillkor skola i princip gälla för befattningshavare tillhörande samma grad vid såväl städernas som landsbygdens polisväsen. Personalens rekrytering skall försiggå enligt ett särskilt system med elev- och aspiranttjänstgöring såsom grundläggande faktorer. Antagning av poliselever skall ske centralt för riket av en delegation, bestående av chefen för polisstyrelsens personalbyrå, rektorn för statens polisskola och en av de särskilda ledamöterna i styrelsen. Rikspolischefen skall jämväl i den mån han finner erforderligt deltaga i delegationens arbete. Elevtjänstgöringen skall omfatta en tid av omkring ett år, varefter eleverna skola genomgå konstapelsklassen i statens polisskola. Efter denna utbildning skola eleverna antagas till aspiranter. Aspirantkåren skall utgöra rekryteringsunderlag för personalkåren. De högre befattningshavarna vid polis- och åklagarväsendet skola tillsättas av Kungl. Maj:t. I övrigt skall polisstyrelsen vara tillsättningsmyndighet för alla ordinarie befattningshavare; dock med undantag för viss å särskild stat under justitiekanslersämbetet uppförd personal. Rikspolischefen, polisdirektören, polismästare som icke tillika äro åklagare samt vissa polisintendenter skola tillsättas medelst förordnande på viss tid. Övriga ordinarie befattningshavare skola tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial. I avseende å länsstyrelsernas ställning till organisationen skall gälla, att länsstyrelserna skola äga utöva en allmän tillsyn över polisväsendet inom vederbörande län med rätt för länsstyrelserna att påtala befunna brister och föreslå åtgärder till förbättring. Länsstyrelserna skola även äga att på ett

356 mera omedelbart sätt deltaga i själva polisarbetet. För detta ändamål skola länsstyrelserna tillerkännas direktivrätt i förhållande till organisationen, innebärande att länsstyrelserna skola äga meddela föreskrift om att en viss polisåtgärd skall vidtagas. Direktivrätten skall i avseende å uppgiftens beskaffenhet icke vara på annat sätt begränsad än att den skall avse åtgärd för ordningens och säkerhetens upprätthållande. I övrigt skall polismästaren i kritiska situationer söka samråd med vederbörande länsstyrelse rörande de åtgärder som böra vidtagas. Länsstyrelserna skola bibehållas vid rätten att meddela vitesbestämmelser för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. I länsstyrelsernas ställning såsom administrativa myndigheter kommer ändring icke att föranledas av förslaget. Vidare må nämnas, att landsfiskalsorganisationen icke skall inordnas i polisorganisationen i annan bemärkelse än att landsfiskalerna i sin verksamhet såsom polischefer skola lyda under myndigheterna inom denna organisation. Landsfiskalerna skola sålunda fortfarande vara befattningshavare vid landsstaten. De ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna skola regleras enligt följande grunder. 1) Kommunerna skola bibehållas vid skyldigheten att tillhandahålla lokaler åt organisationen samt svara för lokalernas uppvärmning och belysning. 2) Kommunerna skola utan vederlag till staten överlämna inventarier och utrustning, som anskaffats för polis- och åklagarväsendets behov. Anläggningar och inrättningar, vilka äro att anse såsom fast egendom eller som anskaffats för polisväsendets och annan förvaltningsgrens gemensamma behov, skola upplåtas till begagnande med samma rätt som varit gällande för den kommunala organisationen. 3) Kommunerna skola under en övergångstid utgiva kontanta bidrag till staten. Under en tid av tio år efter förstatligandet skola bidragen utgå med belopp, så bestämda att de ungefärligen motsvara kommunernas utgifter för polis- och åklagarväsendet vid tidpunkten för förstatligandet. Vid bidragsbeloppens bestämmande skall hänsyn dock icke tagas till kostnader för hållande av lokaler, inklusive deras uppvärmning och belysning, kostnader för anskaffning och underhåll av inventarier och utrustning samt pensioneringskostnader. Efter de tio årens utgång skall bidragsplikten successivt avskrivas under en period av tjugu år med V20 årligen; under det sista året av perioden skall bidraget dock utgå med samma belopp som under det näst sista året. Genomförandet av reformen bör enligt utredningens mening icke ske i etapper utan i ett sammanhang från och med viss tidpunkt. I och för handhavande av det omfattande förberedelsearbete som erfordras i och för reformens genomförande bör polisstyrelsen träda i verksamhet viss tid före nämnda tidpunkt.

BILAGOR

358 Bil. A.

Tablå över polisdistrikten på landsbygden med undantag av de köpingar och municipalsamhällen som bilda egna polisdistrikt.

Tablån grundar sig på uppgifter, avseende förhållandena den V* 1943. Hänsyn har emellertii tagits till förändringar som inträffat under tiden t. o. m. J /i 1944 P å grund av omorganisationsförsla: som förelegat vid förstnämnda tidpunkt.

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket 1

Ordi- Extra narie polispolis- distDel dist- rikt av rikt socken 22 5 9 21 91 41 14 36

56 19 29 51 22 28 60 7 29 48 61 27 53 66 67 56 27 25 43 43 38 38 28 28 949

67 55 41 4 8 16 7 14 11 2 4 1 18 2 1 490 2

35 Polisdistriktens omfattning Antal socknar Två Tre Fyra Fem Sex Sju Åtta Nio Tio

En

55 17 10 7 20 6 40 14 102 10 60 4 52 18 21 10 24 3 96 11 64 18 55 6 36 15 27 9 28 3 49 5 36 2 23 5 39 • 4 45 28 3 53 2 21 1 20 5 1 1004 174 99 3

över tio

10 16 1 1

65 4

18 resp. 22 socknar. — 15 socknar. — 14 socknar. — Två polisdistrikt omfatta vardera 1 socken samt del av annan socken. — 6 Omfattar 1 socken samt del av annan socken.

359 a

M

i "O _L, S o 3 s >c "3 •£

H

cJ w C

: § s - 2P

H

1s

S H I N

I S M I ! I I II

l-^S

CO H H M t » ! S

| <M CO CM <M t -

I

ISO

I —«

I 9» M H

I

h . H I M ^ O N ' f N I H O O a i ^ i f l » t O N e O » C O < * « H i—I <-l CM «-H CM i—I I COCO H W H H —'

5 >

H

Z H

CM

H

H

Cs

ss CJ

ifl

I <* I I « H |« M

^ II I

r-. t o CO H H

•-* so C

t CO

r£f cic cgo

CO CM

:

II e( S « S H

I

H H

I H H IN

I II

I I II I

i—I

I

TH

! I 3

I CM CM

O « s i'3 sta •*

SO

M

n ^ £ >

&>

oj

5 0 OS i-' ^d C •"•

IÄ

O Cfl O O • *

CO

I

—J

r» 2

CO

O O O —• O »O — i H « M H ^ O - * O i O O O O f f l M : N 5 M "* CO NrtW Hrtil H CO CO CO H CO CO N CO CO H H N OQ ö

> O :OCC

1 -^

1 o o

iO^--*rfiCOt^CO CM

IH Q

H H O Ci O K O O O CO -lffi(M •* CO © 1 i-f -H r-H —i CO Öl H H «

SI

ii n •* •* N CM •*

CO CO

ÖD >

4 I CD (M

c o H m w f i c j i - j i i N O o i D c o H i O H o a c c i n c o N O c D f f ! CM-HrHl-H rH CM H H H C O H H ( N « C O N H C O

> cs

—J

I CO r-1

:Ep C O

c o o o i i i c o c r ) c o c o i i ^ ' - i i O N h - c j ! C O C D i . O ' O N i i H O ; i i—I i-H i—I i—I CO 1—I -H—I T H

i*» AI

Ä«CO

a o

Gfl

c -3

fl

5 o

« » " -

j,

L, fl et

A >A

fl

i

•a •§ ^

"i 2 3 -

2 =• "2 «3 -P

fl ä <u co = 5 -2 ä||ffll§l|ll|l?|l o ä g -g c 2 "3 c" 3 "C « * S i: 3 ••« 2 £ 3 > -S fl -s c :CCS

O :cs

:CCJ

,> ^ O > ^ •^ :a 3

3 >Z

360 Bil. C.

Statistiska uppgifter rörande de extra fjärdingsmannen den Vi 1944. Arbetstid för tjänsten, angiven i 8-1 immars arbetsdagar per år Antal arbetsdagar per år

Högst 30 31— 60 6 1 - 90 91-120 121—150 151-180 181—210 211-210 241—270 ö v e r 270 Summa

Antal befattningshavare Summa Extra Ordinarie distrikt distrikt 23 66 70 76 78 37 63 25 26 17 481

8 11 9 7 7 9 13 b 6 20 i)3

31 77 79 83 85 46 76 28 32 37 574

i

Levnadsålder år 1943

Antal levnadsår

Antal befattningshavare Summa Extra Ordinarie distrikt distrikt

23-25 26-30 31-35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 över 60 Uppgift saknas . .

1 4 20 33 71 84 96 88 78 6

Summa

1 5 2 10 12 10 11 13 12 17 93

2 9 22 43 83 94 107 101 90 23 574

361 Bil. D.

Sammandrag »skostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning. Städer, anslutna till landsfiskalsdistriktsorganisationen

Städer, fristående från landsfiskalsdistriktsorganisationen

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

1938 Utgiftstitlar

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

u Lönekostnader — utom dyrtidstill*•' jjfjg — för ordinarie polismansbe-

50 572 49 874 49 653 3 858 807 12 125 549 1 986 515 12 454 456 2 004 541 12 095 946 2 149 321 1103 193 19179 1193 010 23 498 1 313 738 29 383 20 569 13161 12 025 117 636 5 007 157 148 96 885 3 326 106 705 2181 395 900 175 257 1 319 923 202 993 2 298 422 2) Dyrtidstillägg å löner för d:o . . . 1108 124 3) Lönekostnader — utom dyrtidstill6 735 6 735 6 345 lä ö g — för icke ordinarie polis763 059 280 215 252 022 227 699 46 406 1 310 337 128 138 27 087 1186 887 1 023 347 2 772 1783 1530 3 719 18 257 9 783 8 578 26 774 218 412 3 234 2 041 125 857 4) Dyrtidstillägg å löner för d:o. 96 554 43 990 49 088 44 003 5) Lönekostnader — utom dyrtidstill6 788 3 600 1826 2 247 832 143 270 183 245 528 599 642 373 585 179 702 lägg — f ° r övriga befattningar . 17 935 12 889 10 453 252 80 382 155 679 40 264 76136 26 229 53 373 6) Dyrtidstillägg å löner för d:o . . . 26 824 1 773 210 34 390 4 750 009 Lönekostnader 14 904 541 2 396 831 15 896 431 2 542 966 17 053 512 3 050 698 1 448 422 21360 1 553 526 7) Uniformeringskostnader klädnadsbidrag

och be-

10) Underhåll och vård av levande och döda inventarier 11) Post-, telegraf- och telefonavgifter 12) Andra kontorsutgifter 13) Underhåll och vård åt: a) anhållna personer b) h ä k t a d e ' » 14) Kostnader för polisnämnd

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

2 777 882

400 907

46 406

2 358 897

128 138

3 234

252 324

26 774

659 981

245 528

886 989

270 183

80 382 173 866 40 264 3 085 088 24 438 761 2 569 790 21102 972 2 418 191 22 539 836

4 528 547

127 480

301 743

1 344 490

177 438

1 557 449

206 319

763 993

761 610

2 020 450

27 087

2 209 637

3 741

12 883

110 381

2 041

9 425

7 256

426 623

179 702

5 612 039

ivriminalpolis

17 137 202 2 005 694 17 882 580 2 028 039 17 988 803 2 178 704

4185 240

5 089 879

Ordningspolis

63 826

26 229

89 025

104 282

124 375

131 574

2 080

222 328

236 533

256 743

1 225 956

122 925

1 248 712

120 858

1 410 178

120 461

122 541

119 286

8 845

9 719

8 922

8 774

8 660

9 700

350 310 643

16 831

20 773

25 206

53 695

57 834

330 190

112 901

385 461

124 458

441 080

124 205

139 185

112 656

191 169 288

34 704

8 574

8 852

8 245

8 731

12 422

187 062

243 570

34 834 10

30 755

663 123 378

70 496

89 444

33 934

39 286

44 007

203 506

214 015

222 830

358 619

65 627

377 342

414 796

90 637 11

8180 157 051

84 072

84 667

26 027

30 484

87 051

252 153

270 892

84 787

86154 12

66 267 262 357 778 201 219 929 699 147 260 8 266 157 774

9 675

8 471

8 586

75 010

84 760

8 630

94 057

39 834 12 567 16 938

3 093 913 560

3 321 1152

2 985 1999

425 92

10 581 776

12 490 482

11337 477 13 878

46 023

24 875 9 558 13 665

24 031 4 084

24 202 10120 11634

23 060 3 015

23 744 3 499 39 938

53 626

40 259 13 a 12 659 13 b 16 938 14

26 050

27 211

200 892

123 420

218 406

154 645

133190 15

42 790 5 347 600

5 738109

6 310 596

400 267 806 154 157 905 431 120 748 7 023 157 702 10 070 1810 28 289

: 24 002 10120 11634

7 249 1381 32 843

24680 9 558 13 665

9 709 1608 39108

särskilt redovisade posterna utgöra kostnaderna för poliskamrerarkontorct vid Stockholms polisverk. I

Kriminalpolis

19 40

193 9

887 804

1396 2 057 1155 19 340 14 064 980 554 13 633 132195 153 665 176 235 158 223 122 866 162 724 153 397 144 971 133 172 S u m m a k r o n o r 16 658 152 2 985136 17 703 783 3 182 108 19 090456 3 729164 1665114 25 279 1 807 003 31608 2 050 707

&*~U0313.

Ordningspolis

121 580

15) övriga utgifter (utom pensioneringskostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning).

De

Kriminalpolis

i i k e t

899 346

8) Kostnader för sjukvård och för vård vid olycksfall; inkl. premier för sjuk- och olycksfallsförsäk9) Rese- och forslingskostnader samt driftkostnader till motorfordon. .

H e l a

Landsbygden

23 804 038 3 010 415 25 393 866 3 213 716 27 605156 3 771954

363 Bil.

E.

Sammandrag över polisdistriktens kostnader för statspolisen med undantag av pensioneringskostnader och kostnader för lokaler. 1938 Utgiftstitlar

1940 Ordnings- Kriminal- Ordnings- Kriminal- Ordnings- Kriminalstatspolis statspolis statspolis statspolis statspolis statspolis

) Lönekostnader —• utom dyrtidstillägg — för ordinarie polismansbefattningar ) Dyrtidstillägg å löner för d:o Lönekos l nåder

1 076 261 113 561 1 189 822

) Uniformeringskostnader och beklädnadsbidrag ) Kostnader för sjukvård och för vård vid olycksfall; inkl. premier för sjukoch olycksfallsförsäkringar ) Underhåll och vård av levande och döda inventarier ) Post-, telegraf- och telefonavgifter . . ) Andra kontorsutgifter ) övriga utgifter (utom pensioneringskostnader och kostnader för lokaler) Summa kronor

376 767 1112 592 40 491 129 467 417 258 1242 0 9

498 960 59 249 558 209

1099 611 210 051 1 309 662

607 496 126 460 733 956

17 332

77 798

23 090

87 895

28 511

5 065

7 496

2 785

5 643

2 649

52 908 12 718 1515

61 10 550 1699

49 010 19 668 2 230

100 17 371 2 432

66 796 18 073 1871

125 15 999 2 437

42 575

19 885

40 890

23 711

45 064

26 909

1386 236

468 357

1 439 151

627 698

1535 004

810 586

Bil.

F.

Sammandrag er kostnaderna för åklagarväsendet i städerna med undantag av pensioneringskostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning.

Utgiftstitlar

Städer, fristående från landsfiskalsdistriktsorganisationen

Städer, anslutna till landsfiskalsdistriktsorganisationen

1940 Samtliga städer 1938

) Lönekostnader — utom dyrtidstillägg — till åklagare 447 129 466 444 495 326 216 565 217 488 226 372 663 694 683 932 ) Dyrtidstillägg å löner till d:o 47 904 55155 85 832 16 292 16105 24125 64196 71260 ) Lönekostnader — utom dyrtidstillägg — till övriga befattningshavare.. 36 733 49 548 68 806 3 395 4 835 9 025 40128 54 383 ) Dyrtidstillägg å löner till d:o 4 043 6 313 13160 594 631 4 637 6 944 880 Lönekostnader 535 809 577 460 663 124 236 846 239 059 260 402 772 655 816 519 ) Post-, telegraf- och telefonavgifter ) Andra kontorsutgifter .. ) Övriga utgifter (utom pensioneringskostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning)

16 358 19135 20 924 10 565 11163 23 962 35 327 30 611 8 884 9 390

12 074 26 923 30 298 10 339 32 846 44 717

721 698 109 957 77 831 14 040 923 526 32 998 40 950

8 705 9139 8 671 3 600 4 302 13146 4 475 12 305 13 441 Summa kronor 584 834 641 061 723 330 259 895 263 914 287 290 844 729 904975 1 010 620

364 ^r-

i o,

5 Sumrr

ca

»o o

5 Hyre: ärden hyres belöp

' o

>

i

"# -tf Ci <J5

i O T-l

i O i O

oo r~ t^co OJ <x> •i—i *f

|

rhyrda kaler, sbelop

«g

i

o 35

CO

*7>

sö o £

CM

i H

T H

CO

iO t>I> I> CM CM

O IN

«| « »^ ^1

rH

O

KA

>o c» 00

1-1

—

60 £

cu

o O ] o r~

co t i !

o

O T H

l>»O

PH=?§

cx>

^

oo o

CD 00

co 00

CM

co

CM

C5 CO

O

O

O

U5

T-l

i-t

O l> CO

CD

\0

o 00 r* co rH

4 II

|

T»S

O

^# CM

co

3 T>H

o» •"I

i C

r>

,' +-> t-t

d

OC CD

C

CO

es

Cfi

°C3 (H

IM

35 S

«j^ •"

CO

rH

- ^ :c3 °< > 4-1

CJ

O CM

T-l

o ex: c»

o co OS

o-> o

o o o CM

^S!

|

•^ "*

o r~ o 1—1 co

l-O

«n

o

"«* C=> •<* iO

IO

iO CM

TH

—1

r^ o oo

CD

^*

CM »O T H

co

vO T*

O

1—1

—1

o

i H

o C2

«IS

co

Oi

o iH

co

CT5

o

CO KS IM

1-1

co

T-H t>»

rH

r»

^*

iO

in> 05

>•

OS l O i d

co

^

CQ

co os

co

o «

rH

** CO

co tH

t -

e*I

C»

i O i O

1-H

o 1—1

t—

00 «0

co

1—1

cs oo »•5

CO

TS +s C»

3 A CO

sö

•~^ t '~~ O 0,

CO i

w>

Brand arsäkrin värde

e£

> ic3 -g ^3 «g T> co

,

1 1

itS

&<:aS

00 ä ej

>» C es

- *

+-"

S

es

T> co

-< >

as

ttti

* >

CO

•*Ä

T3

:

e« g

si

Lokaler kommun het, hy

C CJ ca * w

CU

60 r-

«8 "13 "O

c o c cc oa

O

o

35 i>

CM

CD O CM

\o

oc

c c c c m cc

m co cc oc

i>

T-

CM

o

CO

"*

O kQ

1—1

co

TH

o

o »o CM

IO CO 0)

T H

CM CO

o

t" 00 T-H D"

TH

CM r l

I H

•»-i

, c-1 co r-<

t-.

S*

C O

o o

T H

O

c o

r^-

T-l

o;

o

T -

H

^ca 4-)

a!

T-

<;

X

TH

o o CO

,

00 Cl t» rH rH

OJ TJI

cc

O

in

O SI

T -

c<S

S s C/5 3

t-c CO

£ c A c C

c/

6D

CO

C di •cd +-< CO

1/

C a

cP

4-

O,

c a •c

oo D

>

•»

i/

ic C

OJ

"o

t-

c "C :cr

1 •c

CO

i

•f-1 CO

O T3

CJ

tH

T3 :C3

C

o> <

C C!

H

-

365 Bil.

H.

Hyresvärdenas och hyresbeloppens fördelning på olika lokaler. övriga fristående Anslutna städer städer

Landsbygden

Städer och landsbygd

96 374

616 637

12 914

5 070 1825

9 270

90 368

16 999

69 346

9 300

68 891

18 000

3 041

14 273

16 200

9 866

3 000

12 280

9 493

15880 433 695

6 892 165 975

46 554 458 869

22 725 121 000

174 535

92 051 1 354 074

65 710

27 840

8 285

5 870

53 240

11.\J\J fiflU^tJ 945

— — —

— — —

65 710

27 840

500 38 886

1050 6 920

— — —

8 261

— —

53 240

1550 192 596

499 405

193 815

497 755

227 775

1 546 670

Stockholm

Göteborg

163 030

80 550

195 003

130 000 57135

35 364

101 420

Bostadsutrymmen för polismän

9 224

Andra lokaler för polisdistriktens behov (finkor, polisarrester, garage, stallar etc.) .

30 450

Lokalernas användning

Hyresvärden (lokaler i kommunal fastighet). Kontors- och arbetslokaler för polisdistriktens ordningspolis Kontors- och arbetslokaler för polisdistriktens kriminalpolis

271854 Kontors- och arbetslokaler för Kontors- och arbetslokaler för kriminalstatspolisen Andra lokaler för

_

27 691

statspolisens

Kontors- och arbetslokaler för åklagarväsendets behov Hyresbelopp (förhyrda

24 773

lokaler).

Lokaler för polisdistriktens

ord-

D:o för polisdisiriktens

krimi-

D:o för

35 714

ordningsstatspolisen...

D:o för kriminalstatspolisen.

..

Summa kronor

766 21074

766 8 261

366 Bil. I.

Fastigheter och lokaler på landsbygden den Vi 1942. Lokaler i annan kommunal fast., Antal Hyresvärde Antal Hyresvärde hyresvärde Polisarrester

Polishus

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings 1 Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus . . . . Älvsborgs Skaraborgs 2 Värmlands 3 Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs 4 Västernorrlands 6 Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa 1

2 700 1650 2 070 3 225

2 11

1600 5 500

4 2 1 5 5 2 2

3 300 790 240 2 985 2 455 740 2 320

12 1 5 3

17140 800 4 750 3 240

57 635 2

fö

6 863 2 230 600 4 270 3104 3 285 2 220 1650 680 2 363 5 298

10 4 9

1450 1110 2 420

2 6 9 1 10 9

500 1270 1685 100 3190 3 050

1 3 1 3 2 1 6 4 6

10 800 360 1190 510 500 1820 1290 2 090

4 605 7 555 5820 3 500 2 347 1600 6 880 12125 8 745 1070 5 470 1200

93 480

Två polishus under uppförande. — E t t polishus under uppförande. — 3 En polisarrest under uppförande. — * Tre polisarrester under uppförande. — 6 Två polisarrester under uppförande.

DÖT

Bil. J. Kostnaderna för uppvärmning, belysning oeh städning av de för polis- och åklagarväsendet nyttjade lokalerna. 1938 Polisväsendet.

1940 Ordn.polis

Krim.polis

Ordn.polis

Krim.polis

Ordn.polis

Krim.polis

113807 76 528 154 451

56 026 32 951 70 301

114 666 89 319 158 349

55125 38 823 72 845

143 652 103 288 178 039

67 799 48161 83 762

344 786

159 278

362 334

166 793

199 722

23 612 12 246 20108

290 250 195

26 516 12 460 21326

295 250 205

36 649 12 922 22 725

1055 545 430

55 966

60 302

72 296

2 030

6 235 2 999 7 659

3163 1513 4 303

6 619 3 979 8151

3 482 1980 4656

9 988 4177 9114

6 337 2 502 6 311

16 893

8 979

18 749

23 279

15150 Fristående städer, Uppvärmning Belysning Städning

Anslutna

städer.

Uppvärmning Belysning Städning

,

Slatspolisen. Uppvärmning Belysning Städning

Landsbygden. Uppvärmning Belysning Städning

,

60 097 16 881 36 294

65 860 17 950 39 871

89 507 19 633 46194

113 272

123 681

155 334

Åklagarväsendet. Fristående

städer.

Uppvärmning Belysning Städning

Anslutna

8 980 5 213 9 095

9 970 5 537 9829

13 777 6131 11395

23 288

25 336

5 398 2 637 4149

6 377 2 694 4 439

8 028 2 942 4 782

13 510

15 752

277 608 151 218 306 555

288 910 172 992 319 671

376 792 200 301 362 752

735 381

781 573

939 845

städer.

Uppvärmning Belysning Städning

Polis- och åklagarväsendet. Sammandrag. Uppvärmning Belysning Städning

Summa kronor

368 Bil. K.

Inventarier och annan utrustning tillhörande det kommunala polis- och åklagarväsendet. Värde den Vi 1942. Fristående städer

Anslutna städer

Landsbygd

Hela riket

103 667

273 169

12&0 873

1 298 572

74 717

213 601

2 202 609

178 384

486 770

2867 763

96 318

35 456

131 774

16 354

17 764

36 866

149 538

1000 355

139 123

273 169

1412 647

1 314 926

213 601

2 315 281

215 250

486 770

3017 301

Polisväsendet::

Å klagar v äsendet:

Sammanlagt:

Summa kronor

Anskaffningskostnader 1938—1940. Fristående städer

Anslutna städer

Landsbygd

Hela riket

390 009

32 341

55 084

477 434

30 479

63 497

643 324

521 249

44 521

1938—1940 i medeltal . .

486 869

35 780

603 545

36$ Bil. L.

Specifikation av utrustningen i vissa delar.

I.

Lös egendom. Fristående städer

Piketbilar A n d r a bilar Motorcyklar Cyklar Hästar Motorbåt

36 12 68 28 455 56 24 1

Anslutna städer

Landsbygd

Hela riket

3 1

36 12 71 31 513 56 24 1

3 57

Anläggningar av olika slag m. in. Stockholm:

Nyköping: Katrineholm: Eskilstuna: Norrköping:

Malmö:

Polisradioanläggning. Lokaltelefon i polishuset. Reservväxel. Larmledning mellan polishuset och distriktsstationerna. 64 poliskiosker med telefonförbindelse till vederbörande distriktsstationer och särskilda signallampor. Bilverkstad. Polisalarmanläggning. Polisradioanläggning. Polisalarmanläggning. Polisalarmanläggning. Polisradioanläggning. 4 bärbara aggregat för sändning och mottagning av radiotelefoni. Polisradioanläggning. Telefonanläggning mellan ordningspolisens station och brandstationen.

Malmö:

4 poliskiosker.

Varberg:

Polisradioanläggning.

Göteborg:

Uddevalla:

Polisalarmanläggning. Polisradioanläggning. Bilverkstad. Radioverkstad. Polisalarmanläggning.

Trollhättan:

Polisalarmanläggning.

Borås:

Polisalarmanläggning (mindre). Polisradioanläggning. Lidköping: Lokaltelefonanläggning. Kristinehamn: Polisalarmanläggning. Karlskoga: Polisalarmanläggning. Örebro: Härnösand:

Polisalarmanläggning. Polisradioanläggning. Polisalarmanläggning.

Östersund:

Polisalarmanläggning.

Tureberg: Polisalarmanläggning. (Sollentuna)

Härutöver finnas telefonväxelanläggningar i ett flertal städer. De ovan anmärkta polisalarmanläggningarna äro kombinerade med brandalarmanläggningar. Kostnaderna för anläggningarna ha i respektive kommuner i regel fördelats på det sätt, att 1 / 3 eller 1li därav ansetts belöpa på polisväsendets och 2/s eller 3/4 på brandväsendets stat.

370 Bil. M.

Sammanställning av kostnaderna för polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer utom pensioneringskostiiader under åren 1938—1910. A.

Polisväsendet.

19 776 460

21 030 862

22 973 017

1004036 504 064

1004 036 529 127

1 004 036 624 701

390 009 21 674 569

549 34S 23 113 373

521 249 25 123 003

1 690 393

1838 611

2 093 497

103 745 56 701

103 745 61052

103 745 74 326

32 341 1 883 180

30 479 2 033 887

44 521 2 316 089

5 347 600

5 738 109

6 310 596

227 775 113 272

227 775 123 681

227 775 155 334

55 084 5 743 731

63 497 6 153 062

124 106 6 817 811

1 854 593

2 066 849

2 345 590

117 513 25 872

117 513 28 867

117 513 38 429

332 778

322 692

193 467 2 524 223

174 451 2 749 840

152 641 2 976 865

590 178 161 387 12 668 1867 979 184 430 951 509

574 212 2 345 947 5 901 1495 250 121 715 299 311 3 348 831

713 732 8 273 317 2180 2 326 186 129 507 367 210 9 488 458

32 777 212

37 398 993

46722 226

Fristående städer. Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler Vi 1942 enl. Bil. H Uppvärmning, belysning och städning en!. Bil. J . Anskaffningskostnader för inventarier och annan Anslutna städer: Lönekostnader m. m. enl. Bil. D Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler Vi 1942 enl. bil. H Uppvärmning, belysning och städning enl. Bil. J. Anskaffningskostnader för inventarier och annan Landsbygden: Lönekostnader m. m. enl. Bil. D Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler Vi 1942 enl. Bil. H Uppvärmning, belysning och städning enl. Bil. J. Anskaffningskostnader för inventarier och annan utrustning enl. Bil. K Statspolisen. a) Kommunala

utgifter:

Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler Vi 1942 enl. Bil. II Uppvärmning, belysning och städning enl. Bil. J. b) Omedelbart statliga utgifter: Underhålls-, drift- och e x p e d i t i o n s k o s t n a d e r . . . . Anskaffningskostnader för inventarier och annan Statliga utgifter e n l . s ä r s k i l d a anslag: 1 Bese- och traktamentsersättningar m. m Polisbevakning i annan ordn. än enl. polislagen .. Spritpolisen Poliskollegierna Ers. för skada vid biträde åt ordningsmakten . . . Statens kriminaltekniska anstalt Summa för polisväsendet kronor 1

Dessa utgifter avse budgetåren 1938/39, 1939 40 och 1940/4 1.

371 1938

723 330

69 826 23 288 677 948

69826 25 336 736 223

69 826 31303 824 459

259 895

263 914

287 290

23 775 12184 295 854

23 775 13 510 301199

23 775 15 752 326 817

Summa för åklagarväsendet kronor

973 802

1037 422

1151276 Summa för polis- och åklagarväsendet

33 751014

47 873 502

B.

Åklagarväsendet.

Fristående städer: Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler 1/1 1942 enl. Bil. H Uppvärmning, belysning och städning enl. Bil. J. Anslutna städer: Hyresvärde och hyresbelopp för lokaler Vi 1942 enl. Bil. H Uppvärmning, belysning och städning enl. Bil. J.

24—440313. I

372 Bil

Kommunernas inkomster av polis- och åklagarväsendet. 1938

72 696

5145 Ersättning för bevakning: Hamnbevakning Annan stadigvarande bevakning Tillfällig bevakning

129 264 51111 34 564

129186 52 567 34 459

Diverse inkomster

47 680

Polisväsendet. Städerna: Sportler: Lösenavgifter Indrivningsavgifter för automobilskatt (Stockholm)

Landsbygden: Stadigvarande bevakning Bidrag från bolag eller andra företag

7 599

8 292

7 547 7 833 24192 393 051

8 892 4 556 33 808 436 992

Åklagarväsendet. Städerna: Lösenavgifter Besiktningsarvoden Andelar i böter och viten m. m Summa

N.

373 Bil. O.

Poliskårernas inbördes förhållande i städer med över 10 000 invånare. Antal inv. för varje polisman vid stadens Städer Folkmängd 1 /, 1943

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Örebro Borås Linköping Eskilstuna Västerås Gävle Uppsala Jönköping Karlskrona Karlstad Solna Halmstad Karlskoga Lund Kalmar Kristianstad Landskrona Sundsvall Trollhättan Östersund

ord- kriminings- nalhela polis- polis- polisavdel- avdel- kår ning ning

613 754 531 285 846 530 159 803 610 71947 620 63 209 695 56 307 908 49 409 867 43 494 870 42 313 798 40 797 800 39 912 587 39 887 676 38 000" 760 31489 700 30119 669 29 286 1171 28 928 782 28 699 1063 28 417 710 22 553 728 22119 763 21531 742 19142 407 18 548 1091 17 782 711

2 868 2 749 2 854 4497 5 267 5119 4117 6 213 6 045 5 828 4 435 4 986 7 600 6 298 4 303 5 857 7 232 7175 5 683 7 518 5 530 5 383 2 735 9 274 5 927

Antal inv. för varje polisman vid stadens Städer Folkmängd Vi 1943

448 Uddevalla 445 Sandviken 503 Södertälje 545 Mölndal 614 Växjö 771 Luleå 716 Trelleborg 763 Falun 705 Nyköping 703 Umeå 518 Kristinehamn 595 Skövde 691 Västervik 630 Visby 579 Härnösand 976 Sundbyberg 706 Lidköping 926 Lidingö 631 Ystad 663 Katrineholm 670 Varberg 652 Skellefteå 354 Nässjö 976 Alingsås 635 Karlshamn

17 600 16 786 16 718 16 425 16 236 15 208 14 837 14 729 14 260 14 092 13 882 13 780 13 026 13 022 12 713 12168 12 092 11608 11556 11186 10 923 10 750 10 533 10 452 10 053

ord- kiiminings- nalhela polis- polis- polisavdel- avdelkår ning ning 800 1291 796 1263 955 895 674 670 713 641 925 919 814 930 530 1014 711 1290 680 932 780 597 878 653 628

5 867 704 8393 1119 4180 669 16 425 1173 8118 855 7 604 800 7 419 618 7 365 614 7130 648 4 697 564 817 6 941 766 4 593 724 6 513 766 4 341 489 6 357 936 12168 636 6 046 11608 1161 608 5 778 860 11186 728 10 923 512 3 583 810 10 533 615 10 452 591 10 053

374 BiL P.

Vissa uppgifter rörande kriminalpolis verksamheten i Stockholm, Göteborg och Malmö under åren 1934-1943.

År

Anmälda brott sammanlagt

Utredda Outredda brott brott samman- sammanlagt lagt

Anmälda stöldbrott

Utredda stöldbrott

Outredda stöldbrott

Stockholm. 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941

11038 10 236 10 541 10 626 12 827 12 855 17 712 23185 27188 29 044

7129 5 639 5 918 5 235 6 925 6 937 7 996 9 040 11113 13 712

3 909 4 597 4 623 5 391 5 902 5 918 9 716 14145 16 075 15 332

6 273 6 851 7 239 7 636 8 993 9185 13 600 18 971 20 996 20359

2 827 2 832 3196 3109 3 950 3 991 4 565 5 552 6143 6 447

3 446 4 019 4 043 4 527 5 043 5194 9 035 13 419 14 853 13 912

4 476 6 072 6 327 6 659 7 734 8 924 9 651 10 735 11980 12 939

3 494 4 095 4 506 4 584 5 593 6157 6 061 6 534 6 516 7 305

982 1977 1821 2 075 2141 2 767 3 590 4 201 5 464 5 634

2 900 3 619 3 854 3 962 4 376 5173 6 710 8 074 8 826 9193

1639 1999 2 286 2 208 2 561 3 015 3 336 4 241 3 927 4 063

1261 1620 1568 1754 1815 2158 3 374 3 833 4899 5130

2 500 3156 3 044 3 005 3 277 3 067 3 099 3 579 4 244 4 232

2 404 3 459 3 779 3 665 3 488 3112 3 014 3 484 3 893 3 344

796 570 252 315 1005 1199 1320 1438 1675 1839

1950 2 392 2 355 2 231 2 370 2 347 2 431 2 802 3 356 3 207

1329 1960 2160 1997 1643 1430 1396 1676 2 031 1814

621 432 195 234 727 917 1035 1126 1325 1393

Göteborg. 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1941 1942 1943 Malmö. 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942

375 Bil. R.

Tablå utvisande polispersonalens utbildning i polisskola. Uppgifterna grunda sig på förhållandena den 1/1 1942.

Tjänstegrupp

Antal befattningshavare i riket

Antal befattningshavare med utbildning mostvarande Konstapelsklassen

Antal befattningshavare utan utbildning i polisskola

överkonstapelsklassen

Kommissarieklassen

33 260 66 27 2 292

1 14

33 85 6 13 3 965 228 169 944 767

3 213

Ordningspolis. Kommissarier överkonstaplar Bitr. överkonstaplar . . . . Inspektionskonstaplar .. . Konstaplar E x t r a konstaplar Tillf. » Ord. fjärdingsman E x t r a fjärdingsman Summa

67 366 72 46 6 3 211 486 184 1301 775

6 1 1954 258 15 337 8

20 700

Kriminalpolis. överkonstaplar Bitr. överkonstaplar . . . . Konstaplar Extra

» Summa

25 112 5 453 16 7 618

16 87 1 419

9 15 4 34 16 7 85

U) 4 -

c c

ss

OJ (/)

-a : i_u c G —

'£2 : Ö U)

E

o (/> t/)

:0

O Q.

379 Bil.

T.

Tablå över polissystrarnas utbildning, upprättad med ledning av förhållandena den 1 april 1943. Skolutbildning Städer och antal befattningar

Studentexamen

Malmö (3)

utbildn.

— —

—

2 Social utbildning

Normal Realexa- Sjukskö- Sjuk- Utbild- Annan skole- men el. terske- vårds- ning vid social socialkompe- därmed examen kurs institutet utbildn. tens jämförl.

1 1 1

Stockholm (13)

Göteborg (5)

Sjukvårdsutbildning

—

— — —

1 1 1

—

1 1

1 15

1 Norrköping (1) Hälsingborg (1) Borås (1) Västerås 8 (1) Kristianstad (1)

1 11 äro dessutom utbildade i sinnessjukvård och 1 i barnavård. — 2 Dessutom kansliexamen och utbildning i barnavård. — s Praktisk utbildning vid olika sociala inrättningar. — * Dessutom utbildning i sinnessjukvård. — 6 Dessutom utbildning som kursledarinna vid Röda Korset. — 8 Ingen annan utbildning än handelsutbildn., kontorspraktik och samaritkurs. — 7 Treårig kurs vid Röda Korsets sjuksköterskeskola; dock icke avslutad med examen. — 8 Ettårig kurs vid Etisk Pedagogiska Institutets i Uppsala sociala linje.

380 Bil.

U.

Tablå över antalet under åren 1937,1938,1939 och 1943 avdömda tullmål. Antal tullmål

Antal :ullmål

Domstol

Domstol 1937 1938 1939 1943

Rådhusrätter Göteborg Malmö Borås Falkenberg Falun

,

2 Gävle

,

Halmstad

,

Hudiksvall

,

72 22 28 52 4

Jönköping

Lidköping Luleå

35 Karlshamn Karlskrona Karlstad Kristianstad . . . Kristinehamn .. Köping Landskrona

5 63 15 19 67 13

4 35 12 11 29 121

5 18 3 2 8 9

...

27 1 12 2 4 9 6 24 15 25 2 7 5

Ystad

14 4 81 28 6

32 Västerås

17 6 21 92

Örnsköldsvik

16 Lysekil

6 Norrköping . . . .

66 Piteå Ronneby Simrishamn

35 7 34 3 6 5 3 8 63

46 24 21 6 2 — 13 31 4 2 5 15 8 27 5 — 5 — 34 197

20 Strömstad Sundsvall Söderhamn Södertälje Sölvesborg Trelleborg Uddevalla

45 53 3 32 13 8 — 16 —

Kalmar

33 4 14 2 5 12 14 19 6 36 4 6 9 11

Oskarshamn

Skellefteå

8 Härnösand

40 6 6 6 — 21 4 41 5 40 6 7 2 14

Nyköping

797 711 503 207 539 341 272 111 473 259 304 125 2 1 — —

Stockholm

Hälsingborg

1937 1938 1939 1943

Umeå Uppsala Varberg Visby Västervik

Östersund Häradsrätter

15 1

12 33 23 7

47 6 — 2 1 4 16 7 2 46 17 11 4 5

4 3 7 29 5

81 13 4 1 Summa 2 642 2117 1753 1017 110

235 Summa för hela riket 2 752 2 305 1959 1252

381 Bil. V. Kommunernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsen och fångvård, i kronor, per invånare av medelfolkmängden och per skattekrona åren 1931—1940. Nettoutgifter

Bruttoutgifter År

Per invånare av medelfolkmängden

Per skattekrona

Per invånare av medelfolkmängden

Per skattekrona

LandsLandsLands- StäLandsSamt- bygds- Stä- Samt- bygds- Stä- Samt- bygds- Stä- Samtbygdsliga liga derna derna liga derna liga komm. komm. derna komm. komm. 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940

0-95 1-19 1-19 1-22 1-30 136 1-43 1-63 1-73 1-84

1047 10-43 10-80 11-05 11-24 11-48 12-22 12-76 1338 14-45

4-08 4-25 4-39 452 4-08 4-87 524 5-56 5-97 653

0"22 0-28 0-31 0-36 0-39 0-36 034 0-33 0-31 0-31

0-70 0-70 078 0-87 0-94 0-90 0-88 0-87 0-85 089

053 0-55 0-61 070 074 0-71 0-69 0-68 0-65 0-67

0-74 0-85 0-82 0-83 091 0-94 0-99 1-25 1-23 1-30

10-07 1002 9-86 10-04 10-24 10-48 1104 11-47 12-00 1283

3-80 3-89 383 3-93 4-08 4-24 454 4-91 515 560

017 0-20 0-21 0-25 0-27 0-25 0-24 0-27 022 0-22

0-68 067 0-71 0-79 0-86 0-82 0-79 0-78 0-77 0-79

0 49 0-50 0-53 0-61 0-65 0-62 0-60 0-60 056 0-57

Bil. X. Kommunernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsen och fångvård åren 1931—1940 angivna i procentuella andelar av kommunernas samtliga motsvarande utgifter.

Å r

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940

Bruttoutgifterna i procent av samtliga bruttoutgifter

Nettoutgifterna i procent av samtliga nettoutgifter

Landsbygdskomm.

Städerna

Samtliga

Landsbygdskomm.

Städerna

Samtliga

1-5 1-9 1-8 1-9 2-0 2-0 2-0 1-8 1-9 20

3-6 36 39 40 39 3-9 3-9 3-8 3-7 39

2-9 3-1 3-2 3-3 3-3 3-3 3-3 3-2 32 3-4

2-4 2-7 2-6 3-2 3-2 3-2 3-3 3-6 3-2 3-3

8-2 7-9 8-4 9-3 9-6 9-2 8-9 8-6 7-7 8-4

6-2 6-2 6-4 7-3 75 7-2 7-2 7-0 6-4 6-8

382 Bil.

Y.

Landsbygdskommunernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsendet under år 1939, angivna dels till sina verkliga belopp och dels i kronor per skattekrona. L ä n

Stockholms

Samtliga län i riket

Bruttoutgifter

Nettoutgifter

Antal skattekronor

Bruttoutgifter per skattekrona

Nettoutgifter per skattekrona

748 762 194 786 134 065 403 434 313 766 348 619 515 277 497 699

538 433 116 543 97 880 299 714 206 897 256 195 333 356 392041

2 098 903 683 736 524 174 1 494 941 1109 311 1151 649 1180 467 1 400 062

0-86 0-28 0-26 0-27 0-28 0-30 0-42 0-36

0-26 0-17 0-19 0-20 0-19 022 0-28 0-28

4 969806

0-31

0-Si

Bil. Z.

Städernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsendet under år 1939, angivna dels till sina verkliga belopp och dels i kronor per skattekrona. S t a d

Stockholm Göteborg

Hälsingborg Örebro Eskilstuna Gävle Samtliga städer i riket

Bruttoutgifter

Nettoutgifter

Antal skattekronor

Bruttoutgifter per skattekrona

Nettoutgifter per skattekrona

11 851 253 4 633 739 2111001 809 671 572 741 521 279 363325 410 510 525 175 326 219

11 022 435 4 304 592 1 774 092 725 681 540 295 443 366 358 858 364 795 430 808 285 381

13 302 564 4 712 552 2 285 256 814 189 892 410 615 455 623 672 531 665 471 923 544 016

30 776 794

36 Oil 115

0-89 0-98 0-92 0-99 0-64 086 0-58 0-77 1-22 0-60 0-85

0-85 0-90 0-78 0-89 061 0-72 0-57 0-69 0-91 052 0-77

> 2« •a r>

K)

I % av rikssum-

2 .o

o -ctl OS

fl o

«

° to

G

«s w

1—I o —I CO

3 S

u o

« «3 b.

fl

m > • cg tn

i fl

*c.~ i—i

w

3 ti

O

PQ

c o

•ö C

C3

B

•f CO CO

in

ih ^D

o CM

— CM

i T iC

CM —I CO O CM rH

i - CC eo cc CM cc CD C 00 rH K

1^ iH co

CM -"t ös ek •<» CC

os

o

T-l

Ö O T-l

CM rt^ co as .—i

in

co T-l

t^ in CO

>

co CO co -<* CM as CM C : CM < * CM co o -* i> <M V.

co in

b

TH

tt

CO rH

>

cc

i H

in CO - *

<r ii-

C ir

CM CM O rn iH

1O fri-l

CO o co as CO as

T*1 iH CO

T Ö -ef

B

o»

t» - Q

O

fl o u

O) CO

cs 42

o

ico

o

•*-> "" W

OJ (1

:0

bl CO

l-i »O

fl 4> Cfl

kl

2 «i s c

C3

r H

+->

c

5 to

"• V TJ

o +•> 4-* 3

O

m

fl o tt

C

>

£ J. & rt ^ B , bl CO E BP* « bi t—1

Cfl •M

S3

H

O G.

O

u

tf

>

A

b.

CO co

u

bl o

<a 42

iQ

fl o &

É.

SIS

bl

a

OJ a

oo

e

, N

[fl

o +->

fl CO CB

fl

u a fl fl

3 B

ih

z 1 —

CM

c

i-l

o i—i CO in co

cl

os os CM co

•* o

1 —

CC

CO ers

-•* er rot> in cc os r-> i D h CO c i-i co

cb ö »-i

o

CO as co t>» in as CO

i—i o as ••*

<J5

CM CN

CO

©

CO CO

CM lT

ib

cb

i—i

o

"* X

t-in J> •"* i-l CO

i- Tf os cc CO t > " * CC T * CC CO 0C

O 1—1

CO c c 1 - CM

eo

t^

er

i-l CO

ÖS Tf

(M cc

t^ co CO T-l

co o in

^ rco co as 00 co o

r H i-H

E

^

1-1

T-

CM

CO Tji

in co 00 T H

t— CO £>as co as

bi

u 3

O

a.

B B

u

o

*i

~ B "o

*- fl c:

tOi

er

o

"C

v

tvo

uc c

4-<

J:

C

C

.5 S 41 i ^é

:cci

Vi

rH

u

c eo

£

en

I

00 CO

o»

c CJ

"* as

o

i-H

c o

+J

fl

K

M co CO +->

> i CS co

• fl

SA.-

m T— ~ c-

r -* ~

CM CM

Cfl CA

i^

*£ a

CO •V ejj t» ja TCJO C CS CO

lC cc co

eo t^ OS os CO r~ in eo rH

r^ X X X

o

in o in

oc

<M

O

CM

O

<b

CC ^t

l>

Ttl CM

o

i C

O

eo

co t^ cc

CM t»

i—

CC

ö

-rt/

• ^

s

:0

as 1-H

CC T *

fl

B

o C

ti

ä

-fl U O

* • >

CO

B

B

bl o

M

pfl

fl

fl

•0JD :0

73 OS

CD

T H

-* m

r H

O 1-CO

CS irCO

as CO

-TT

CO CM OS

eo CM CO

CO CM i n CM CO

in

•J*

o

CO

<M

o

Tti

i^

"J* •r+l

CO

Tli

!> <M

o

c T-H

CO CO OS CC OC CC

X l> CC

CO in

eo eo

c

bl

X

**

eo CO

T *

fl o

o

cV

in

O

as co as rH

O

r H

^..« 3 r H . b l CO

>* CD ^

00 -* cco CM ö -<* l - CM or H

co m

c ef

r H r H

t» co

OC

c

i s

r^ (M

CM co

in in

rt

CM co CO eo X CM

— co3 CM

•t

O

cs

CM in !> CT X os r-

OS

rt

o fl 0) "*

1 03

t-

CC CC CC

CM co -ef

tH

+J

:0

IM

CC CM

CM

—i »"I

cM

o

1-H

T-l

CO TH

OC

CO

oo

CM CO

cc •tji

CO

ib CM

<T. cz:

eo CC cc

CM i n OS o CM r H rH €^ t ^ Tcs ros CO

T -

o

CM t(^ ^ CM £ rH

^ Om

t

i~in

o

ö

00 CM

H *

O in co eo

4)

i O

e3

CJ co

fl a,

<£.£ 3 bl CO

g

*n

c B

£

£^

o

ö o •H

co eo

4->

os

P

i-i

bl O C o bl

o fl

"3

CC

T^

Cfl

c K

:0

CS

o

ö o

Cfl

co

ej

O £3 to

£ c

J-i CA

hH

oc

fl

OS

cb CM

£

eo iC a~ cc cc

s

t5D

o

X a * J

CO

o O

s s

C3

"on fl 'u

• *

co i^ r-co

CS co

+->

i—i

cc

— CM CM CC c c/; cc

fl o

cb

•*

t~-^ co a N CO

o

c

X

ir

CM l^

CM

o

<S

ö o

-<tl

fl

G

•*M<

o

Os CM Os H co m

O

rH

oc

å T j

'rj ai>

as !2D

er

åCM

s

-CS

CO CM CO co

x <M

t in t— co CO os

w

T"

CO in CM <—i in 00 i-H i-i

t-,

K3

>

s

CM

-^ in

O

*• in

•—i

.-.

o-

cb co

rrt"a CO

OC

« sB c ScÄ

3 JH CO

1—1

— cc IfT

'

^.•3

4->

i-i c» i#

i

* 2 B etc

i^ CM

co CO

>

m (T. m c<

bi CO

*3 M

bi

O Xi as + j

:0

O

4-

C/3

9,

B*

X

"o JS

b

C"

c "C

3 u &0

c/

CJ

o C 3

•*->

CS :c

er r

S i j

CU

i B

r* CO

c

a

CO

cu tao

X S? r>> -Q

•ö fl -3 CO tr! CU

^C ':cdO »5i = 7i r « <U

cö

B c

fl

CO

1 fl p

rC

bl

•O

*e 3o

1 CO CM

^

bo

33 O CO OS

-* X

—

A u o

TDD

co

Cv

a •y

•;3

CD X

'E r5 CU

T1 rH

384 Bil. Ac—Bil.

Af.

Tablåer till exemplifiering av bestämmelserna rörande löneklassplacering vid befattningshavares övergång i statstjänst och rörande tillgodoräkning av kommunal anställningstid för löneklassuppflyttning. Bil. Den Den kommunala anställningen

anställningen

Löneklass i vilken befattningsTillgodoräkning av kommunal Hälften av havaren bör anställningstid för löneAv- differensen placeras vid klassuppflyttning Av- Löne- löning till närmast övergång (fllöning klass i statens lägre löneört) tjänst klass

Anställningstid

Lönegrad A 8; i pensionsavseende A 10

i

3 år 3 541

3 701

8 Ej tillg odor ökning, t y 3 701 överstiger 3 541 med mer än 94 Tillgodoräkning, t y 3 701 överstiger 3 672 med mindre än 94 och 3 890 överstiger 3 803 med mindre än 94 Ej tillgodoråkning, t y visserligen utgör skillnaden mellan 3 890 och 3 803 mindre än 94 men 4 078 överstiger 3 934 med mer än 94 Ej tillgodoräkning, ty ingen ytterligare kommunal löneförhöjning att påräkna

1 Högst

statliga

Ac.

3—6

»

3 672

3 890

6—9

»

3 803

4 078

9 Mer än 9 »

3 934

11 12

4 267 4 467

94 100

10 Bil. Den Den kommunala anställningen

statliga

anställningen

Löneklass i vilken befattningsHälften av havaren bör Av- differensen placeras vid Av- Löne- löning till närmast övergång (Clöning klass i statens lägre löneort) tjänst klass

Anställningstid

Ad.

Lönegrad A 8; i pensionsavseende A 10

Tillgodoräkning av kommunal anställningstid för löneklassuppflyttning

3 år 3 717

3 858

3—6 »

3 979

4 055

6—9

•

4 241

4 251

10 Ej tillgodoräkning, t y 3 858 överstiger 3 717 med mer än 98 Tillgodoräkning, t y 4 055 överstiger 3 979 med mindre än 98 och 4 251 överstiger 4 241 med mindre än 98 Tillgodoråkning, t y 4 251 överstiger 4 241 med mindre än 98 och 4 448 understiger 4 503

Mer än 9 »

4 503

11 12

4 448 4 656

98 104

1 Högst

385 Bil. Ae. Den Den kommunala anställningen

statliga

anställningen

Löneklass i vilken befattningsHälften av havaren bör Avdifferensen placeras vid Av- Löne- löning till närmast övergång (Dlöning klass lägre lönei statens ort) klass t j änst

Anställningstid

Lönegrad A 23

Tillgodoräkning av kommunal anställningstid för löneklassuppflyttning

3 år 7 780

9 169

3—6 »>

8 336

9 797

23 Ej tillgodoräkning, ty 9 169 överstiger 7 780 med mer än 295 Ej tillgodoräkning, t y 9 169 överstiger 8 336 med mer än 295

6—9 »

8 893

10 446

23 Ej tillgodoräkning, t y visserligen utgör skillnaden mellan 9 169 och 8 893 mindre än 295 men 9797 överstiger 9 450 med mer än 314

Mer än 9 s

9 450

11 094

24 Ej tillgodoräkning, ty ingen ytterligare kommunal löneförhöjning att påräkna

l

Högst

Bil. Af. Den Den kommunala anställningen

3 år 5 172

Lönegrad A 10

Tillgodoräkning av kommunal anställningstid för löneklassuppflyttning

5 116

11 Ej tillgodoråkning, ty 5 352 överstiger 5 172 med mer än 118 Tillgodoräkning, t y 5 599 överstiger 5 476 med mindre än 123: 50 och 5 905 överstiger 5 780 med mindre än 153 Tillgodoråkning, t y 5 905 överstiger 5 780 med mindre än 153 och 6 212 överstiger 6 084 med mindre än 153: 50

•

5 476

5 352

6—9 »

5 780

5 599

123: 50

9—12

i

6 084

5 905

14 Mer än 12 »

6 388

6 212

153:50

3—6

anställningen

Löneklass i vilken befattningsHälften av havaren bör Avdifferensen placeras vid Av- Löne- löning till närmast övergång (Hlöning klass i statens lägre löneort) tj änst klass

Anställningstid

Högst

statliga

586 Bil.

Ag.

Sammanställning utvisande antalet av de å r 1890 och senare födda befattningshavare vid polisväsendet, för vilka engångsavgifter erlagts till statens pensionsanstalt före den 1 oktober 1943 och som därvid icke vunnit befrielse från löneavdrag, ävensom storleken av de fastställda löneavdragen. Tjänstepension Födelseår

1890 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 Samtliga

Familjepension

Antal befattningshavare

Högst Medeltal S u m m a

23 28 25 30 29 20 22 28 22 38 29 30 46 30 39 28 24 21 20 17 6 3 1 559

238 196 200 120 77 94 123 121 79 59 55 58 64 130 57 65 19 19 18 17 14 7 1 238

Löneavdrag, kronor

Antal befattningshavare

Löneavdrag, kronor Högst Medeltal Summa

67 47 60 48 32 40 27 32 26 17 14 20 17 17 9 11 6 5 5 4 7 5 1

1550 1314 1485 1432 922 792 589 885 572 629 413 604 790 509 339 294 133 112 101 71 44 15 1

0 7 6 11 10 9 8 11 10 18 12 18 20 20 24 19 17 17 13 9 5 2

214 141 174 131 135 104 88 81 69 75 53 42 51 45 37 49 11 19 17 16 12 7

127 109 54 48 69 70 38 33 46 31 19 32 27 18 18 13 6 6 5 5 7 7

636 748 327 528 694 633 308 396 460 555 228 569 548 363 421 252 103 96 62 44 35 13

13 590

387 Bil.

Ah.

Polisväsendets organisation i Danmark, Norge och Finland. Utredningen lämnar här nedan en redogörelse i sammandrag för polisväsendets organisation i Danmark, Norge och Finland. De lämnade uppgifterna hänföra sig till förhållandena före krigsutbrottet 1939. Danmark. Genom Lov om Politiets og Arrestvsesenets Ordning av den 18 maj 1937, vilken trädde i kraft den 1 april 1938, övertog staten all polisverksamhet i Danmark. Dessförinnan hade ombesörjandet av ordningspolisverksamheten varit en kommunal angelägenhet medan kriminalpolisverksamheten redan tidigare handhafts av statsanställd polispersonal. Kriminalpolisens förstatligande hade försiggått i två etapper. Första steget hade tagits 1911 genom inrättandet av en statlig poliskår, avsedd huvudsakligen för kriminalpolisverksamheten utanför Köpenhamn. I Köpenhamn hade sedan gammalt funnits särskild kriminalpolis, det s. k. Opdagelsepolitiet. Under år 1919 hade jämväl denna kriminalpolis inordnats i den statliga kriminalpoliskåren. Organisationen är i huvudsak följande. Justitieministern är polisväsendets högste styresman och utövar sin befogenhet genom en rikspolischef och genom lokala polischefer. Riket är indelat i 72 polisdistrikt (Politikredse), varav Köpenhamn utgör ett. Varje distrikt står under chefskap av en polismästare, i Köpenhamn kallad polisdirektör. 1 Till rikspolischefens biträde finnes anställd en vice rikspolischef samt ett antal polisinspektörer och poliskommissarier. Även polismästarna och polisdirektören ha vid sin sida polisämbetsmän av olika grader. I varje polisdistrikt finnes sålunda som regel anställd en polisfullmäktig. I de större polisdistrikten kan efter justitieministerns bestämmande anställas en eller flera poliskommissarier. Köpenhamn har sin särskilda polisorganisation, uppbyggd på olika avdelningar, varje avdelning under chefskap av en polisinspektör. Polisverksamheten upprätthålles genom en för hela riket gemensam poliskår, vilkens storlek och fördelning i olika tjänstegrader fastställes genom särskilda lagar, s. k. normeringslagar. Av polismännen tjänstgör ett genom normeringslag bestämt antal som kriminalpolismän. Dessa uttagas av rikspolischefen efter ansökning. Polismännen, såväl vid ordnings- som kriminalpolisen, äro indelade till tjänstgöring inom de olika distrikten men kunna av polisledningen förflyttas från ett distrikt till ett annat. Polismästarna, i Köpenhamn polisdirektören, handhava i stort sett självständigt ledningen av polisväsendet inom respektive distrikt. De äro sålunda icke i sitt arbete i egentlig bemärkelse underställda rikspolischefen, så att denne kan genom order eller eljest ingripa i de särskilda polisåtgärderna. Rikspolischefen är dock 1 Polismästarna äro tillika åklagare i s. k. Politisager (bötesmål) vid underrätt och i denna egenskap underställda den högre åklagarmyndigheten. Denna är organiserad fristående från polisväsendet. I spetsen står en riksadvokat, vilken utför åklagartalan inför H0jesteret och därjämte övar tillsyn över de övriga åklagarna. Dessa utgöras av statsadvokaterna och polismästarna. Statsadvokaterna utföra talan dels i mellaninstansen i alla mål och dels vid underrätterna i alla mål som icke äro bötesmål. Riksadvokaten kan dock uppdraga åt en polismästare som lett polisutredningen i en brottssak att utföra talan i målet vid underrätten. Vidare kan riksadvokaten meddela förordnande för polismästare att såsom särskild åklagare biträda statsadvokaten i åklagarverksamheten vid underrätt.

388 tillagd befogenhet att giva sådana föreskrifter, som kunna påkallas av ett allmänt tillrättaläggande av det polisen åvilande arbetet inom de särskilda polisdistrikten. Rikspolischefen skall sålunda söka åvägabringa, att enhetliga principer vinna tilllämpning vid ledningen av polisverksamheten. Skulle en polisundersökning eller annan polisuppgift nödvändiggöra ett samarbete mellan flera polisdistrikt eller kräva särskilda förhållningsregler, kan rikspolischefen vidare, efter förhandling med vederbörande polischef, vidtaga de åtgärder, som k u n n a vara erforderliga för polisuppgiftens lösande. Denna bestämmelse är avsedd att träda i tillämpning exempelvis vid utredning av s. k. serieförbrytelser, begångna inom olika polisdistrikt, eller vid utredning av grövre brott överhuvudtaget, vid spaning efter förrymda fångar och ingripande i händelse av oroligheter samt vid anordnande av polisbevakning vid större folkfester o. d. Rikspolischefen har i övrigt till uppgift att handlägga anställnings- och befordringsärenden vid polisväsendet samt ärenden om fördelning och förflyttning av polispersonalen. Någon utnämningsrätt har rikspolischefen dock icke. Justitieministern förordnar alla ordinarie befattningshavare t. o. m. overpolitibetjent (motsvarande överkonstapel i Sverige) under det att samtliga högre befattningshavare utnämnas av Konungen. Däremot utövar rikspolischefen den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen; dock med den inskränkningen att den lokale polischefen äger avgöra sådana disciplinärenden, som icke kräva svårare straff än varning, tillrättavisning eller böter högst 10 kronor. Han har även den högsta tillsynen över polispersonalens utbildning, därigenom att den statliga polisskolan är underställd honom. Rikspolischefen h a n d h a r vidare polisväsendets räkenskaper, dock icke de särskilda polisdistriktens räkenskaper, och har att framlägga förslag till stat för polisväsendet. Han ombesörjer tilllika i det väsentliga anskaffningen och förvaltningen av polisens utrustning samt har tillsynen över dess egendom. Slutligen kan nämnas, att han handhar ledningen över polisens efterlysningsväsen samt att tillsynen över utlänningar även åvilar honom. Rikspolischef, vice rikspolischef, polisdirektör, polismästare och polisinspektör skola ha avlagt samma juridiska ämbetsexamen, som erfordras för domartjänst. Jämväl polisfullmäktig skall ha avlagt juridisk ämbetsexamen, dock icke nödvändigt sådan examen, som medför domarkompetens. Polispersonalens rekrytering och utbildning sker på i huvudsak följande sätt. Den som vill vinna anställning som politibetjent har att göra ansökan därom hos vederbörande polismästare. Denne verkställer en förberedande undersökning rörande sökandens lämplighet för polistjänst samt hänvisar honom till tjänsteläkare för undersökning. Finner polismästaren ansökningen böra främjas översänder han handlingarna till rikspolischefen. Genom dennes föranstaltande underkastas sökanden dels vissa psykotekniska prov och dels vissa kunskapsprov. Härefter får sökanden inställa sig inför en kommission, bestående av föreståndaren för polisskolan, en representant för polisdirektören, en representant för polismästarna och en representant för Dansk Politiförbund (den danska personalsammanslutningen). F ö r varje sökande avgiver kommissionen ett utlåtande rörande vederbörandes lämplighet för polistjänst. Utlåtandet överlämnas till rikspolischefen som träffar det slutliga avgörandet, huruvida sökanden uppfyller betingelserna för att vinna anställning vid poliskåren. Efter två års tillfredsställande praktisk polistjänstgöring skall aspiranten genomgå en fem månaders utbildningskurs vid polisskolan. Kursen avslutas med examen; för att befattningshavaren skall få fortsätta på polismannabanan fordras, att han godkännes vid denna examen. Sedan befattningshavaren vunnit fast anställning som politibetjent, skall han bevista en repetitionskurs vid polisskolan, omfattande en tid av omkring fyra veckor. Denna kurs avslutas icke med några prov, men lärarrådet avgiver en förklaring om befattningshavarens förhållande under kursen.

389 De båda nämnda kurserna äro obligatoriska för all polispersonal. För befordran kräves genomgång av särskilda befälskurser. För lekmannainflylandet och inflytandet från personalhåll har utrymme beretts genom en organisation med polisråd. Organisationen är icke obligatorisk. Sålunda gäller, att polisråd skall inrättas i polisdistrikt, därest begäran därom framställes av någon av distriktets polismän eller av ett av de amtsråd eller byråd, som har rätt att välja representanter till polisrådet. Utanför Köpenhamn består polisrådet av polismästaren som ordförande, tvä ledamöter valda, i polisdistrikt som uteslutande består av stad eller landsbygd, av byrådet respektive amtsrådet, och i polisdistrikt som består av både stad och landsbygd den ene av vederbörande byråd och den andre av vederbörande amtsråd, samt två ledamöter valda av och bland polisdistriktets polismän. Om oenighet bland de kommunala råden uppstår rörande rätten att välja representanter, fastställer justitieministern de närmare reglerna för valet. För polisrådets sammansättning i Köpenhamn gälla särskilda bestämmelser. Polisrådet kan framställa förslag angående de allmänna polisförhällandena i polisdistriktet samt om polistjänstens utförande. Andra angelägenheter kunna på en ledamots förslag upptagas av polisrådet, därest antingen polismästaren (polisdirektören) eller minst två, i Köpenhamn minst fyra, medlemmar så önska. Därest polismästaren (polisdirektören) icke skulle följa ett förslag eller en hemställan av polisrädets flertal, kan saken föreläggas justitieministern. Denne har ock befogenhet att meddela närmare bestämmelser om polisrädens verksamhet. De ekonomiska spörsmål som voro förenade med polisväsendets förstatligande löstes huvudsakligen efter dessa principer: 1) Staten övertog ansvaret för polismännens avlöning och pensionering. 2) Vidare övertog staten kostnaderna för polisens utrustning. 3) Kommunerna skulle vara pliktiga att utan vederlag överlåta all för polisväsendet anskaffad utrustning ä staten. 4) Kommunerna skulle vidare vara pliktiga att, i den omfattning justitieministern påfordrade, utan gottgörelse ställa de lokaler, som dittills nyttjats för polisändamäl, med därtill hörande inventarier till statens förfogande för fortsatt användning till samma ändamål. Sådana byggnader, som uteslutande användes till polisstationer och rättslokaler, skulle med tillhörande tomt och inventarier utan ersättning övergå i statens ägo. 5) I övrigt skulle staten sörja för anskaffande och vidmakthållande av de för polisverksamheten erforderliga lokalerna jämte inventarier ävensom för uppvärmning, belysning och rengöring m. m. Norge. Genom lov om politiet av den 13 mars 1936 övertog staten ansvaret för och ledningen av polisväsendet i Norge, därvid kommunerna emellertid ålades en icke oväsentlig bidragsskyldighet till utgifternas täckande. Även i Norge skedde förstatligandet i etapper. Det första steget togs genom inrättandet 1921 av en särskild statspoliskär. Denna kår hade kommit till stånd med anledning av de då rådande oroliga inre förhållandena och dess huvudsakliga uppgift var att utgöra en beredskapskår, som kunde ingripa för upprätthällande av lugn och ordning under tillspetsade situationer. Karen stod under ledning av en statspolischef, som var placerad i Oslo, och dess storlek uppgick till 76 man. Polisorganisationen i Norge är uppbyggd pä polismästardistrikt under ledning av polismästare. 1 Antalet polismästardistrikt är 53. Polismästardistriktsinstitutionen är 1 I likhet med vad fallet är i Danmark tjänstgöra polismästarna såsom åklagare i polismål vid underrätterna. Även i övrigt är den norska åklagarorganisationen i stort sett uppbyggd på samma sätt som i Danmark.

25—440313. I

390 ingen nyhet i Norge; den infördes redan år 1894 vid en omorganisation av civilförvaltningen. Vid denna omorganisation bröts polisväsendet ut ur lantförvaltningen i övrigt och blev fristående organiserat. Polischeferna, d. v. s. polismästarna, gjordes till statstjänstemän; samma blev förhållandet med de polisämbetsmän som med tiden måste anställas till polismästarnas biträde. Polisväsendets ledning har sålunda alltsedan denna reform handhafts av statsämbetsmän, det overordnede politi. Däremot var polispersonalen, det underordnede politi, kommunalt anställd. Härvid är att märka, att på landsbygden särskild polispersonal endast fanns anställd i ringa omfattning; polisverksamheten ombesörjdes här av lansmännen med tillhjälp av biträden. Vid förstatligandet gjordes inga större förändringar i den bestående personalorganisationen. Den tidigare statspoliskåren omorganiserades emellertid till en utryckningsstyrka, avsedd som säkerhetsreserv. Styrkan, som är organiserad efter ungefär samma principer som den svenska statspolisen, står under chefskap av en i Oslo placerad utryckningschef. Någon rikspolischefsbefattning har icke inrättats; polismästarna lyda sålunda omedelbart under Justis- och Politidepartementet, som har den högsta ledningen av polisväsendet. Under förarbetena till polisreformen övervägdes frågan om inrättandet av en rikspolischefsbefattning. Svårigheten att på lämpligt sätt avgränsa rikspolischefens verksamhetsområde från polismästarnas gjorde emellertid, att tanken på befattningens inrättande övergavs. Inom departementet handläggas ärendena å en särskild avdelning, det s. k. Pohtikontoret. Såsom sakkunnig inom departementet tjänstgör utryckningschefen. Denne åligger vidare att efter departementets bestämmande företaga inspektioner av poliskårerna och polismyndigheterna. Polisämbetsmännen utnämnas av Konungen. I fråga om kompetensvillkor galler, att polisämbetsmännen böra ha avlagt juridisk ämbetsexamen med »beste» eller »nest beste karakter» samt att till innehavare av chefsbefattning vid polisväsendet i regel endast kan utnämnas person, som tidigare tjänstgjort som polisambetsman. Konungen kan i övrigt giva föreskrifter om förutgående polisutbildning — genomgång av polisskola samt praktisk polistjänstgöring — såsom villkor for anställning som polisämbetsman. Tillsättningen av de underordnade polismännen är anförtrodd at s. k. ansettelseråd. Dessa råd avgöra även frågor om uppsägning, avsked och strängare disciplin ä r bestraffning av dylika polismän. Ansettelseråd finnes i varje pohsmastardistrikt och består av fyra ledamöter. Polismästaren är ordförande i rådet. En ledamot är kommunvald och en vald av och bland de underordnade polismännen i distriktet. Den fjärde ledamoten skall vara antingen den polisämbetsman, som ar närmast underställd polismästaren, eller där sådan icke finnes, vederbörande underdomare. För anställning vid poliskåren gäller som villkor, att vederbörande fyllt 21 men ej 30 år. I övrigt utfärdar Konungen de föreskrifter om polisutbildning, provtjänstgöring m. m. som skola tillämpas vid anställandet av polispersonal, liksom ock de bestämmelser, som skola gälla för befordran inom poliskåren. Utgifterna för polisväsendet bestämmas av staten på samma sätt som gäller för övriga utgifter i den statliga förvaltningen. Staten bär även i första hand ansvaret för utgifterna. Kommunerna ha emellertid ålagts en rätt väsentlig bidragsplikt. Skyldigheten åvilar dock endast de kommuner, som vid tiden för statens övertagande av polisväsendet hade kostnader för detsamma. Bidragsskyldigheten har man sökt fastställa till att omfatta den ungefärliga kostnad, som kommunen närmast före förstatligandet hade för polisväsendet. För att förebygga, att en kommun, som är stadd i utveckling och vars befolkningssiffra stiger, icke skall få vidkännas den ökning i polisulgifterna, som därav betingas, eller att en kommun, vars befolkningssiffra sjunker, icke skall erhålla motsvaran-

391 de lättnad i sin bidragsskyldighet, har bidragsskyldigheten emellertid ställts i viss relation till folkmängdens växlingar inom kommunen. Vid övergången till den nya ordningen skulle all materiel och övrig utrustning, som kommunerna anskaffat för polisväsendets behov, övergå till staten utan vederlag. Staten berättigades vidare att genom förhyrning eller genom inlösning disponera de kommunala fastigheter och lokaler, som nyttjades för polisändamål. Tvister om hyrans eller inlösningssummans storlek skulle avgöras genom rettslig skjonn (domstolsförfarande med särskild sammansättning av underrätten).

Finland. Polisorganisationen i Finland är statlig. Högsta ledningen och övervakningen av polisverksamheten tillkommer ministeriet för inrikesärendena, där en särskild avdelning är inrättad för polisväsendet. 1 Landshövdingarna leda och övervaka polisverksamheten inom respektive län. Å kronofogden ankommer ledningen av polisväsendet inom häradet. Varje stad och länsmansdistrikt utgör med avseende å polisvården ett särskilt förvaltningsområde eller polisdistrikt. Där förhållandena så påkalla, kan köping eller samhälle med sammanträngd befolkning utgöra ett särskilt polisdistrikt. Som polischef fungerar i stad polismästare eller i mindre städer poliskommissarier och i polisdistrikt på landsbygden länsmännen. Polismästarna samt övriga polisämbetsmän utnämnas av inrikesministern. Polispersonalen tillsättes av landshövdingen efter förslag av polischefen. Staten utövar en ingående kontroll över den lokala polisledningen. Denna kontroll handhaves av särskilda inspektörer. Inom ministeriet finnes sålunda anställd en överinspektör. Därjämte finnas inom länen anställda polisinspektörer, i regel en i varje län. Polisinspektörerna skola även genom instruerande verksamhet söka befordra polisarbetet inom länen samt tjänstgöra som länsstyrelsernas sakkunniga i polisfrågor. Utmärkande för den finska polisen är dess uppdelning å olika kårer med speciella uppgifter. Vid sidan av den lokala eller allmänna polisen finnes sålunda a) reservpolis; b) kriminalpolis; c) det s. k. rörliga poliskommandot, utgörande en kår, som är avsedd att lämna polischeferna hjälp vid orostillfällen av svårare art; d) den särskilda statspolisen; e) sjöbevakningsväsendet; och f) gränsbevakningsväsendet. Kriminalpolisens organisation är reglerad i en förordning av den 4 mars 1938. Enligt denna gäller att kriminalavdelning eller en eller flera på kriminalundersökningar specialiserade polismän skola finnas i alla polisdistrikt, där detta i anseende till polisstyrkans storlek är möjligt. Denna kriminalpolis är avsedd att i första hand tillgodose polisdistriktets behov. Till förstärkning av den lokala kriminalpolisen ha inrättats särskilda kriminalpoliscentraler en för varje län, i regel förlagda till länets residensstad. Centralerna äro icke fristående utan direkt anslutna till de förutvarande kriminalavdelningarna i respektive förläggningsorter. Vid centralen i Helsingfors finnas dessutom anställda kriminalpolismän för hela landets behov i och för utredning av sådana brott, mordbrand, försäkringsbedrägerier o. a., vilka visat sig vara särskilt svårutredda. De lokala polischeferna äro berättigade att erhålla hjälp från länscentralen, respektive från centralen i Helsingfors, för utredning av brott. 1 Genom en förordning av den 6 september 1944 har bestämts att som chef för avdelningen och samtidigt som rikspolischef skall tjänstgöra det regeringsråd som därtill förordnas.

392 Kostnaderna för polisväsendet bestridas av statsmedel; kommunerna ha dock viss bidragsplikt. Varje stad är sålunda skyldig att deltaga med en tredjedel i de penningutgifter, som av staten erläggas för upprätthållande av polisinrättningen i vederbörande stad. Vidare äro städerna pliktiga att tillhandahålla polisväsendet lokaler med inventarier samt att sörja för lokalernas uppvärmning, belysning och städning. Städerna skola jämväl bekosta läkarvård åt polispersonalen samt draga försorg om underhåll åt anhållna personer. I övrigt drabbas städerna icke av utgifter för polisväsendet. Vad landsbygden angår gäller, att landskommuner och köpingar äro pliktiga att erlägga en tredjedel av den lön, som utgår till inom kommunen eller köpingen anställd reservpolis — dock med viss maximering — men att de för övrigt icke äro betungade med utgifter för polisvården.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

395 Särskilt yttrande av herr Andersson. På sätt utredningen i olika sammanhang framhållit gestaltar sig polisverksamheten högst olika inom samhällen och på den egentliga landsbygden. Inom samhällena kräves på grund av befolkningskoncentrationen och tätbebyggelsen samt den allmänna rörligheten och livligheten en stadigvarande och regelbunden bevakning i form av patrullering. Sådan polisverksamhet förekommer allenast i mycket begränsad omfattning på den egentliga landsbygden. För samhällenas del gälla även i regel särskilda ordningsföreskrifter vilkas efterlevnad det åligger polisen att övervaka. E n uppgift som så gott som uteslutande är förknippad med polisverksamheten i samhällena är regleringen av trafiken samt tillsynen av bil- och cykelparkering m. m. Polisen i samhällena tjänstgör även bland annat såsom brandvakt, en uppgift som samhällena, därest polispatrullering ej funnes anordnad, vore nödsakade att ombesörja i annan ordning. Jämväl kriminalpolisverksamheten är av en helt annan omfattning i samhällena än på den egentliga landsbygden. Utredningen har anfört, att den föreliggande skillnaden är en skillnad till graden, icke till arten. Att så förhåller sig kan visserligen icke bestridas. Utredningen h a r emellertid vidare anfört, att det icke går att utmärka polisverksamheten på vissa orter såsom varande av företrädesvis lokal natur. På denna punkt kan jag icke till fullo dela utredningens uppfattning. Särskilt städerna intaga enligt min mening en sådan särställning i polishänseende, att polisverksamheten därstädes till övervägande del kan sägas vara beroende av de lokala förhållandena. De uppgifter som återfinnas i bilagorna V—Z synas mig giva belägg för denna min mening. Framhållas bör exempelvis att enligt bilaga V nettoutgifterna under år 1940 per invånare av medelfolkmängden utgjorde för landsbygdskommunernas del 1 krona 30 öre och för städernas del 12 kronor 83 öre. Ehuru vid denna beräkning hänsyn icke tagits till de statliga utgifterna för polisväsendet, torde av siffrorna dock kunna utläsas, att en väsentlig skillnad föreligger mellan polisväsendet på landsbygden och i städerna. Skillnaden torde till övervägande del härröra av det förhållandet, att städerna på grund av sin beskaffenhet påkalla en ojämförligt mera utpräglad polistillsyn än landsbygdens kommuner i allmänhet. Jämväl i avseende å åklagarväsendet torde en motsvarande gränslinje kunna dragas mellan städerna och landsbygden såväl ur arbets- som kostnadssynpunkt. I själva principfrågan rörande förstatligandet av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i städerna är jag ense med utredningen. Däremot kan jag icke ansluta mig till förslaget, att städerna skola, med undantag för tillhanda-

396 hållandet av lokaler, efter viss övergångstid befrias från skyldighet att deltaga i kostnaderna för polis- och åklagarväsendet. Enligt min mening böra städerna åläggas en för framtiden bestående bidragsplikt till statsverket. Bidragsbeloppet bör fastställas för tioårsperioder. Med ledning av de grunder utredningen angivit böra för varje stad kostnaderna för polis- och åklagarväsendets upprätthållande i staden vid ingången av varje tioårsperiod beräknas. Bidragsbeloppet bör så bestämmas, att städerna väsentligen få bära de kostnader, som föranledas av de särskilda förhållandena i städerna. Utan att nu taga bestämd ställning till frågan vill jag uttala den uppfattningen, att beloppet skäligen synes böra fastställas till att utgöra två tredjedelar av berörda kostnader. Beträffande köpingar oeh municipal samhällen anser jag, att de böra jämställas med städerna i detta avseende. Det kan dock ifrågasättas huruvida icke de minsta städerna och samhällena, exempelvis de som h a mindre än 5 000 invånare, böra i fråga om bidragsskyldigheten behandlas lika med den egentliga landsbygden. I detta sammanhang vill jag även framhålla att enligt min mening utredningen — med den ståndpunkt utredningen intagit i fråga om den kommunala bidragsskyldigheten — i avseende å tolagsersättningen bort uttala, att denna ersättning bör i samband med polis- och åklagarväsendets förstatligande nedsättas i den mån tolagen varit avsedd tillförsäkra städerna inkomster till täckande av utgifterna för polis- och åklagarväsendet. Jämväl i ett annat hänseende har jag funnit mig böra uttala en från utredningen avvikande mening, nämligen i vad angår skyldigheten för enskild eller förening att bekosta polisbevakning vid offentlig tillställning. Sådan skyldighet skall enligt förslaget åvila anordnaren av en tillställning, för vars hållande erfordras tillstånd eller anmälan, därest tillställningen avser ekonomisk vinning. Denna bestämmelse synes mig föra väl långt i kravet särskilt mot de kulturellt och ideellt betonade föreningarna. Visserligen har utredningen framhållit, att en förutsättning för skyldighetens inträde överhuvudtaget är, att behov av särskild polisbevakning föreligger i anledning av tillställningen, och att ett sådant behov mera sällan torde uppkomma i avseende å tillställning av rent ideell karaktär. Erfarenheten giver dock vid handen, att polismyndigheterna utgå från att särskild bevakning är erforderlig vid tillställning, så snart allmänheten äger tillträde till densamma. Det torde ej heller vara ett förvänta, att ändring i detta betraktelsesätt kommer till stånd. På landsbygden förekommer i stor omfattning att hembygdsföreningar, röda kors-, lotta-, hemvärns-, skytte-, ungdoms- och andra föreningar med övervägande kulturella och ideella syften anordna offentliga möten och fester för främjande av sin verksamhet. Dessa föreningar åläggas praktiskt taget alltid att bekosta särskild polisbevakning i enlighet med närmare av polismyndigheten meddelade föreskrifter. Kostnaderna för denna polisbevakning utgör en nog så kännbar pålaga för landsbygdens föreningsverksamhet. Med hänsyn till dessa tillställningars karaktär kan det enligt min mening icke vara riktigt eller av behovet påkallat att betunga föreningarna med dylika kostnader. Den polistillsyn som kan visa sig erforderlig torde icke vara av

397 sådan beskaffenhet att den kräver vidtagande av särskilda anstalter utan synes mig kunna och böra utövas genom den allmänna polisens försorg i vanlig ordning. I allmänhet torde icke erfordras annan åtgärd än att tjänstgörande polispersonal beordras att besöka festplatsen för att efterse att allt förlöper i lugn och ordning. Jag befarar att den av utredningen föreslagna bestämmelsen kommer att för framtiden lagfästa en praxis, som, särskilt för landsbygdens del, måste sägas vara alltför sträng mot anordnarna av tillställningar av här ifrågavarande slag. Jag får därför föreslå, att bestämmelsen erhåller en sådan avfattning, att fester och tillställningar avsedda att främja övervägande kulturella och ideella syften i görligaste mån undantagas från bestämmelsens tillämplighetsområde.

Särskilt yttrande av h e r r a r Gustafsson och Wahl. Titeln fjärdingsman torde numera vara föråldrad. Första gången den brukas i offentliga handlingar tycks vara i en stadga av år 1606. Benämningen var emellertid då berättigad på ett annat sätt än nu. Då var häradet uppdelat i fyra delar, och inom var och en av dessa delar skulle finnas en person, som skulle biträda kronofogde och länsman. Denna person fick benämningen fjärdingsman. Den samtidigt med fjärdingsman brukade titeln kronolänsman utbyttes redan 1917 mot titeln landsfiskal. Det finnes nu icke heller några sakliga skäl för bibehållande av titeln fjärdingsman. Benämningen är i stället med hänsyn till befattningshavarens tjänstgöringsområde och tjänsteuppgifter rent av missvisande. Allmänheten å många trakter i riket betraktar icke fjärdingsmannen såsom polisman. Det är nog ganska betecknande i det avseendet, att myndigheterna i många fall nödgats giva befattningshavaren en annan benämning än den i polislagen angivna för att därmed tydliggöra att vederbörande är polisman. Sålunda benämner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vederbörande polisfjärdingsman, då det är fråga om fjärdingsman med uppgift att i någon betydande omfattning handhava även egentlig polisverksamhet. Och länsstyrelsen i Västerbottens län benämner sådan befattningshavare distriktspolis. I respektive befattningshavares titel bör ingå ordet polis, och det bör, då polisväsendet blir statligt och enhetligt, förefinnas titlar, gemensamma för respektive tjänstegrad på landsbygd och i stad. Utredningen har för den lägsta polisbefälsbefattningen å landsbygden föreslagit benämningen polisuppsyningsman. Denna titel förefaller synnerligen lämplig, och det vore önskligt att andra titlar hade ett visst sammanhang med och stode i ett visst förhållande till sagda titel. Så synes det oss kunna bliva fallet genom bestämmande av följande titlar: polisman, polisuppsyningsman, polisöveruppsyningsman och poliskommissarie. Polisman skulle vara gemensam titel för alla obefordrade polismän såväl på landsbygd som i stad. 25f—44031.3.

I.

398 Polisuppsyningsman skulle vara gemensam titel för alla, som vunnit första befordran; således för biträdande överkonstaplar, kriminalkonstaplar och de av utredningen föreslagna polisuppsyningsmansbefattningarna å landsbygden. I särskilda instruktioner och förordnanden skulle angivas, huruvida vederbörande skulle vara polisuppsyningsman vid kriminalpolisavdelning eller ordningspolisavdelning i stad eller i landsfiskalsdistrikt. Polisöveruppsyningsman skulle vara gemensam titel för alla överkonstaplar. Genom bestämmelser av sådan innebörd skulle en enhetlig titulatur erhållas för alla polisverkets befattningshavare med undantag av stadsfiskalerna, vilkas titel dock liksom landsfiskalernas visar på deras åklagartjänst. Men i övrigt skulle uppifrån räknat titlarna bliva: polisdirektör, polismästare, polisintendent, polisassessor, polissekreterare, polisnotarie, poliskommissarie, polisöveruppsyningsman, polisuppsyningsman och polisman. Man skulle också därmed erhålla en titulatur, som nu vunnit hävd i landet. Mot det föreslagna talar den omständigheten, att ordet polisman som gemensam benämning för alla polisväsendets befattningshavare icke skulle kunna brukas i förordningar och instruktioner. Denna svårighet torde dock kunna övervinnas. Benämningen »befattningshavare vid polisväsendet» torde vara den mest riktiga, och detta särskilt med hänsyn till att antalet kvinnliga befattningshavare, vilka givetvis skulle hava samma allmänna förpliktelser och befogenheter som de manliga, kommer att bliva betydligt högre än tidigare. Skulle emellertid denna benämning anses vara för tung att bruka, skulle som kollektivtitel kunna brukas benämningen polistjänsteman. Det torde vara ovedersägligt, att vissa områden av kriminalpolistjänsten lämpligast fullgöres av kvinnliga befattningshavare. Åtminstone i de större polismästardistrikten torde därför ett visst antal kvinnliga kriminalpolisbefattningar böra inrättas. Närmare utredning om antalet sådana befattningar samt de platser, å vilka de skola vara placerade, torde böra uppdragas åt polisstyrelsen att verkställa. Redan från början torde dock böra beräknas anslag för ett mindre antal kvinnliga kriminalkonstapels- och kriminalöverkonstapelsbefattningar. Av det föreslagna följer, att polissyster bör vara berättigad att söka och efter polisstyrelsens prövning vinna inträde i polisskolans överkonstapelsklass. Utredningen föreslår, att befattningshavare vid övergång från kommunal till statlig befattning skall' placeras i den löneklass inom vederbörande lönegrad, i vilken avlöningen är minst lika stor som i den kommunala anställningen. Detta innebär, att en befattningshavare vid övergången ej skall äga tillgodoräkna sig hela den tjänstetid, han som ordinarie befattningshavare fullgjort i den kommunala anställningen, därest avlöningen i sistnämnda anställning är så låg att den uppväges av avlöning, som i den statliga an-

399 ställningen utgår i löneklass, till vilken uppflyttning sker inom kortare tid än den som befattningshavaren innehaft i kommunal anställning. Det kan ifrågasättas om detta är riktigt och om inte befattningshavaren för uppflyttning i löneklass bör ha rätt tillgodoräkna sig all den tjänstetid, han som ordinarie befattningshavare fullgjort i den kommunala anställningen. Då föreslagna bestämmelse emellertid endast under en kortare tidsperiod kommer att beröra ett mindre antal befattningshavare, ha vi ej funnit anledning reservera oss mot densamma. Däremot anse vi oss böra anföra reservation mot utredningens förslag, att befattningshavare, som inom kortare tid än tre år kunnat beräkna löneförhöjning i form av ålderstillägg i den kommunala anställningen, ej skall äga tillgodoräkna sig sådan tid för uppflyttning i högre löneklass, därest avlöningen i den innehavda löneklassen överstiger avlöningen i den kommunala anställningen med belopp, som svarar mot minst hälften av löneskillnaden mellan sagda och närmast högre löneklass, eller därest avlöningen i löneklassen närmast över den innehavda överstiger den kommunala avlöning, som skulle ha erhållits genom ålderstillägg, med minst hälften av löneskillnaden mellan innehavda och närmast högre löneklass. En sådan undantagsbestämmelse skulle med säkerhet åstadkomma en del besvärligheter och därtill kunna befaras motverka en del befattningshavares övergång i statstjänst. Bestämmelsen skulle bland annat kunna medföra, att befattningshavare, som hade att i den kommunala tjänsten påräkna ålderstillägg inom ett år, skulle åsamkas ekonomisk förlust vid övergång till statstjänst, varemot han, om han hade att påräkna ålderstillägg först om två år, skulle vinna på att övergå i statstjänst. Bestämmelsen skulle icke heller tillföra statsverket något belopp av betydelse. Den skulle endast drabba ett fåtal befattningshavare. Då tjänstetiden i allmänhet är trettio år och samtliga ålderstillägg som regel intjänats vid nio års tjänst, följer redan härav, att antalet av föreslagna undantagsbestämmelser drabbade ej kan bliva högt. Därtill kommer, att, såsom vi i annat sammanhang skola visa, 2 438 befattningshavare ha högre avlöning i den kommunala anställningen än vad de skulle få i den statliga. Dessa beröras således icke av bestämmelsen ifråga, enär de redan från början skola föras i högsta löneklassen inom lönegraden, därest de övergå i statstjänsten. Detsamma blir förhållandet med dem, som i den kommunala anställningen ha lika eller i det närmaste lika löneförmåner som de skulle få i statlig tjänst. På grund härav måste det givetvis bliva endast ett ringa fåtal, vars avlönings- och tjänstetidsförhållanden skulle vara sådana, att de drabbades av den föreslagna undantagsbestämmelsen. Då således bestämmelsen ifråga endast skulle tillföra statsverket ringa belopp men åstadkomma besvärligheter och oreda samt kunna befaras motverka önskemålet om befattningshavares övergång till statstjänst, vilja vi föreslå att densamma måtte utgå.

400 Vi föreslå sålunda, att de olika tjänstegraderna inom polisverket skola utgöra, förutom polisämbetsmännens olika grader: p o l i s m a n , omfattande nuvarande poliskonstapels- och fjärdingsmansgraderna, p o l i s u p p s y n i n g s m a n , omfattande nuvarande kriminalkonstapelsoch biträdande överkonstapelsgraderna samt föreslagna polisuppsyningsmansgraden, p o l i s ö v e r u p p s y n i n g s m a n , omfattande nuvarande överkonstapelsgraden, p o l i s k o m m i s s a r i e , omfattande nuvarande kommissariegraden; att polissyster, som finnes därtill lämplig, medgives rätt att genomgå polisskolans överkonstapelsklass samt att åt polisstyrelsen uppdrages att efter utredning inkomma med förslag till visst antal kvinnliga kriminalkonstaplar (polisuppsyningsman) och kriminalöverkonstaplar (polisöveruppsyningsman); samt att viss av utredningen föreslagen undantagsbestämmelse om rätt att vid övergången räkna viss tjänstetid måtte utgå.

Särskilt yttrande av herr Wistrand. I många avseenden innefattar det föreliggande förslaget en brytning med traditioner som äga urgammalt rotfäste i svenskt samhällsliv och vilkas frångående därför kräver allvarligt övervägande. Främst gäller detta upphävandet av den ställning, som överståthållarämbetet och länsstyrelserna för närvarande intaga som högsta polismyndighet inom sina verksamhetsområden. Den nya princip, som härigenom införes, kan i vissa avseenden, särskilt under övergångsåren, komma att medföra allvarliga olägenheter. Å andra sidan har jag under utredningsarbetet kommit till den uppfattning, att bibehållande av överståthållarämbetets och länsstyrelsernas hittillsvarande polisiära funkioner icke äro förenliga med ett rationellt organiserat polisväsen, vilket icke kan åstadkommas utan en stark och enhetlig ledning. Jag har därför ansett mig i huvudsak böra biträda utredningens förslag. Då emellertid en nyorganisation av polisväsendet under alla förhållanden måste förutsätta en genomgripande förändring i fråga om länsstyrelsernas befattning med polisgöromålen, har jag ansett att rikets indelning i polismästardistrikt bör genomföras på ett sätt, som bäst motsvarar polisväsendets rationella krav, även om därigenom i ytterligare ett antal fall skulle föranledas avvikelse från länsindelningen. Bland de fordringar, som böra ställas på en ändamålsenlig indelning i polismästardistrikt, finner jag en av de främsta vara, att bygder, som på grund av närbelägenhet eller kommunikationsväsendets utformning gravitera mot den stad, som förutsatts som tjänsteort för en polismästare, hänföras till samma polismästardistrikt som denna stad. I några fall kunna — med i huvudsak denna utgångspunkt — av utred-

401 ningen föreslagna polismästardistrikt uppdelas på angränsande polismästardistrikt, varigenom större likformighet i arbetsbördan polismästardistrikten emellan erhålles. Jag har så mycket mera ansett mig kunna förorda en från utredningens majoritet i detta avseende något avvikande indelning, som därigenom, till förmån för det allmännas ekonomi, polismästardistrikten — samtidigt som de erhölle en ur polissynpunkt mera ändamålsenlig gränsdragning — skulle till antalet nedbringas från 31 till 28. Jag får därför föreslå följande ändringar i den av utredningens majoritet förordade distriktsindelningen: 1) Västerviks polismästardistrikt uppdelas mellan Linköpings och Kalmar polismästardistrikt på det sätt, att Västerviks stad och Tjust domsaga hänföras till det förstnämnda samt Vimmerby stad och Sevede och Tunaläns domsaga till det sistnämnda polismästardistriktet. 2) Norra Åsbo samt Södra Åsbo och Bjäre domsagor överföras från Kris- ' tianstads till Hälsingborgs polismästardistrikt. 3) Till Göteborgs polismästardistrikt hänföras Göteborgs stad samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga av Göteborgs och Bohus län, Alingsås stad jämte Vättle, Ale och Kullings domsaga av Älvsborgs län ävensom Hallands norra domsaga av Hallands län. Uddevalla polismästardistrikt sammanslås med återstoden av Vänersborgs polismästardistrikt till ett polismästardistrikt med Vänersborg som huvudort, varjämte ett polismästardistrikt bildas av Hallands län med undantag av den till Göteborgs polismästardistrikt överförda domsagan. 4) Söderhamns polismästardistrikt uppdelas mellan Gävle och Sundsvalls polismästardistrikt på det sätt, att Söderhamns stad samt Sydöstra Hälsinglands och Bollnäs domsagor hänföras till det förstnämnda samt Västra Hälsinglands och Norra Hälsinglands domsagor till det sistnämnda polismästardistriktet. Den av mig förordade indelningen i polismästardistrikt påkallar vissa mindre ändringar av utredningens organisationsplan i övrigt. P å denna fråga h a r jag dock icke funnit anledning att närmare ingå.

Särskilt yttrande av herr Ros. Beträffande indelningen i polismästardistrikt får jag ansluta mig till det av herr Wistrand härovan framlagda förslaget. I fråga om tillsättningen av de högre befattningarna har utredningens majoritet efter framhållande, att åklagarbefattningarna av naturliga skäl borde vara fullmaktstjänster, kommit till det resulatet, att polismästarbefattningarna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt samt ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna borde tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år. För min del är jag närmast benägen anse, att dessa befattningar liksom åklagarbefattningar-

402 na borde vara fullmaktstjänster. Härigenom skulle dessa befattningshavare erhålla samma trygga anställningsform som tillkommer övriga högre befattningshavare inom polis- och åklagarväsendet i allmänhet. Om man likväl på de skäl som majoriteten anfört finner, att de uppräknade befattningarna böra tillsättas på förordnande, bör detta enligt min mening ske icke för viss tid utan tills vidare såsom nu är fallet beträffande polisintendentsbefattningarna i Stockholm. Majoriteten h a r också ansett att förordnande tills vidare skulle vara det ur allmän tjänstesynpunkt lämpligaste men föreslagit förordnande på viss tid på grund av nuvarande pensioneringssytem. Jag anser därför att sådana ändringar böra vidtagas i pensioneringsbestämmelserna att förordnande tills vidare kan ske å de föreslagna befattningarna utan att de av majoriteten påvisade olägenheterna för polisväsendet behöva uppkomma. Beträffande befattningshavarnas benämning får jag framhålla det mindre lämpliga i att titeln stadsfiskal användes för att beteckna dels en befattningshavare som är både polischef och åklagare samt uppförd på polis verkets stat dels ock en befattningshavare som är enbart åklagare samt uppförd på justitiekanslersämbetets stat. Jag anser därför att för vinnande av erforderlig klarhet och reda i detta avseende de befattningshavare som enbart äro åklagare böra benämnas statsadvokater (förste statsadvokat, biträdande förste statsadvokat o. s. v.).

403 Innehållsförteckning. Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet

Sid. 3

Kap.

I.

Utredningsuppdragets innebörd och närmaste förhistoria

9 Kap.

II.

Historik Inledning Polisorganisationens utveckling i städerna Polisorganisationens utveckling på landsbygden Reformförslag, vilka föregingo 1925 års polislagstiftning . . . .

12 12 13 16 21

Kap.

III.

Polisväsendets nuvarande organisation Kortfattad översikt rörande de författningar, som reglera polisväsendets organisation Polisorganisationens uppgifter Myndighetsorganisationen inom polisväsendet Allmän översikt Polismyndigheter för hela riket Kungl. Maj:t Chefen för socialdepartementet Chefen för justitiedepartementet Lokala polismyndigheter Länsstyrelserna och överståthållarämbetet Landsfogdarna Polischeferna Poliskammare De disciplinära bestraffningsmyndigheterna Om polisdistrikt Skötseln av polisdistriktens angelägenheter m. m Polisdistriktens allmänna skyldigheter och tillsynen över skyldigheternas fullgörande Statens deltagande i kostnaderna för polisdistriktens polisväsen Polisorganisationen inom polisdistrikten Statspolisorganisationen och reservpolisorganisationen Allmänna organisatoriska bestämmelser Ordningsstatspolisen Reservpolisen Om förmanskap och chefskap vid ordningsstatspolisens och reservpolisens tjänstgöring utom förläggningsstaden . . . . Kriminalstatspolisen Statens kostnader för statspolisorganisationen och reservpolisorganisationen Landstingspolis och polismän, avsedda för hela rikets behov Landstingspolis Polismän, avsedda för hela rikets behov Poliskåren i Boden Malmfältspolisen

32 32 34 41 41 42 42 43 43 44 44 45 48 51 52 53 57 61 66 67 75 75 79 84 85 87 88 90 90 90 91 92

Sid. Tjänstetillsättning, kompetensvillkor, tjänstledighet, förordnande av vikarie, disciplinär bestraffning m. m Landsfogdar och landsfogdeassistenter Polismästare, polisintendenter, polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier Stadsfiskaler Landsfiskaler och landsfiskalsassistenter Polispersonalen Tjänstetillsättning och tjänsternas allmänna beskaffenhet Kompetensvillkor Tjänstledighet och förordnande av vikarie Disciplinär bestraffning Organisationsfrågor, reglerade i särskild ordning Anordningar för riket i dess helhet Kostnaderna för poliskollegiernas verksamhet Ersättning till polisman för skada å kläder Ersättning för skada vid biträde åt ordningsmakten Polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning m. m Polisbevakning, anordnad på statens bekostnad Polisbevakning, anordnad på enskild bekostnad Statens polisskola och polisskolan i Göteborg Statens polisskola Polisskolan i Göteborg Statens kriminaltekniska anstalt Åklagarväsendets nuvarande organisation Kostnaderna för den nuvarande organisationen Brister i den nuvarande organisationen och frågan om densammas förstatligande Utredningens förslag till organisation för polis- och åklagarväsendet Den lokala organisationen Polismästardistriktsorganisationen Riksledningens organisation Allmänna synpunkter Polisstyrelsens sammansättning Polisstyrelsens arbetsuppgifter Ärendenas handläggning inom polisstyrelsen Statens polisskola och polisskolan i Göteborg Statens polisskola . . . .• Polisskolan i Göteborg Statens kriminaltekniska anstalt Polisnämnder, polisfullmäktige och personalfullmäktige Polisnämnder Polisfullmäktige Personalfullmäktige .T Tjänstetillsättning, kompetensvillkor, tjänstledighet, förordnande av vikarie, disciplinär bestraffning m. m Befattningshavare vid polisstyrelsen Högre befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen

93 93 95 98 101 102 102 104 108 108 109 109 110 110 110 111 111 112 114 114 115 115 117 125 131 164 164 173 187 187 191 193 200 202 202 203 204 204 204 206 207 210 210 212

405 Polispersonalen Rekrytering m. m Tjänstetillsättning, kompetensföreskrifter m. m Tjänstledighet och förordnande av vikarie Disciplinär bestraffning m. m Kontorspersonal och övrig biträdespersonal Vissa allmänna tjänstespörsmål Pensionsålder och frågan om inrättandet av en poliskårens reserv Pensionsålder Poliskårens reserv Poliskammare Skyldighet för enskild a t t bekosta polisbevakning Polismästares och polischefs arbetsuppgifter Polismästare Polischef Länsstyrelsernas ställning till organisationen Polisorganisationens förhållande till de militära polisorganisationerna, civilförsvaret, kust- och gränsbevakningsväsendet, utlänningskontrollen och allmänna säkerhetstjänsten De militära polisorganisationerna Civilförsvaret Kust- och gränsbevakningsväsendet Utlänningskontrollen Allmänna säkerhetstjänsten Åklagarväsendets organisation Kap. VIII.

Kap.

IX.

Kostnaderna för organisationen och frågan om kommunernas deltagande i dessa kostnader Kostnaderna för organisationen Avlöningar Omkostnader Jämförelser mellan den beräknade kostnadsstaten och de nuvarande kostnaderna för polis- och å k l a g a r v ä s e n d e t . . Kostnadsberäkning rörande pensioneringen Frågan om kommunernas deltagande i kostnaderna för organisationen Allmänna synpunkter Utredningens förslag till reglering av de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunerna Tillhandahållandet av lokaler Inventarier och annan utrustning Den kommunala bidragsskyldigheten Genomförandet av utredningens förslag och frågan om övergångsbestämmelser Allmänna synpunkter övergångsbestämmelser i avlöningshänseende Ordinarie befattningshavare Icke ordinarie befattningshavare övergångsbestämmelser i pensionshänseende Pensionsfrågans nuvarande reglering Utredningens förslag till övergångsanordningar i pensionshänseende

Sid. 219 219 227 240 241 245 246 249 249 250 251 252 256 256 257 259 264 264 268 273 275 276 277 286 286 288 289 291 295 297 297 302 302 309 310 317 317 328 328 335 336 336 338

406 Kap. X. Sammanfattning av utredningens förslag Bilagor Särskilda y t t r a n d e n

Sid. 352 357 393

Förteckning över bilagor. Bil.

A.

Bil.

B.

Bil. Bil.

C. D.

Bil.

E.

Bil.

F.

Bil.

G.

Bil. Bil. Bil.

H. I. J.

Bil.

K.

Bil. L. Bil. M.

Bil. Bil. Bil.

N. O. P.

Bil. Bil. Bil.

R. S. T.

Bil.

U.

Bil.

V.

Bil.

X.

Tablå över polisdistrikten på landsbygden med u n d a n t a g av de köpingar och municipalsamhällen som bilda egna polisdistrikt . . Befattningshavarna på landsbygden 1/1 1939 fördelade efter övervägande arbetsuppgifter Statistiska uppgifter rörande de extra fjärdingsmannen den 1/1 1944 Sammandrag över kostnaderna för polisdistriktens polisväsen med undantag av pensioneringskostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning Sammandrag över polisdistriktens kostnader för statspolisen med undantag av pensioneringskostnader och kostnader för lokaler . . Sammandrag över kostnaderna för åklagarväsendet i städerna med undantag av pensioneringskostnader samt kostnader för lokaler och för anskaffning av inventarier och annan utrustning Sammandrag över av polis- och åklagarväsendet den Vi 1942 n y t t jade fastigheter och lokaler Hyresvärdenas och hyresbeloppens fördelning på olika lokaler . . . . Fastigheter och lokaler på landsbygden den 1/l 1942 Kostnaderna för uppvärmning, belysning och städning av de för polis- och åklagarväsendet nyttjade lokalerna Inventarier och annan utrustning tillhörande det kommunala polisoch åklagarväsendet Specifikation av utrustningen i vissa delar Sammanställning av kostnaderna för polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer utom pensioneringskostnader under åren 1938—1940 Kommunernas inkomster av polis- och åklagarväsendet Poliskårens inbördes förhållande i städer med över 10 000 i n v å n a r e Vissa uppgifter rörande kriminalpolisverksamheten i Stockholm, Göteborg och Malmö under åren 1934—1943 Tablå utvisande polispersonalens utbildning i polisskola K a r t a över utredningens förslag till indelning i polismästardistrikt Tablå över polissystrarnas utbildning, upprättad med ledning av förhållandena den 1 april 1943 Tablå över antalet under åren 1937, 1938, 1939 och 1943 a v d ö m d a tullmål Kommunernas bruttoutgifter samt nettoutgifter för polisväsen och fångvård, i kronor, per invånare av medelfolkmängden och per skattekrona åren 1931—1940 Kommunernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsen och fångvård åren 1931—1940 angivna i procentuella andelar av kommunernas samtliga motsvarande utgifter

358 359 360

361 363

363 364 365 366 367 368 369

370 372 373 374 375 377 379 380

407 Sid. Bil.

Bil.

Bil. Bil. Bil

Bil.

Bil.

Y.

Landsbygdskommunernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsendet under år 1939, angivna dels till sina verkliga belopp och dels i kronor per skattekrona Z. Städernas bruttoutgifter och nettoutgifter för polisväsendet under år 1939, angivna dels till sina verkliga belopp och dels i kronor per skattekrona Aa. Kommunernas utgifter för polisväsendet åren 1938—1940 Ab. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt enligt 1938—1942 års taxeringar Ac—Af. Tablåer till exemplifiering av bestämmelserna rörande löneklassplacering vid befattningshavares övergång i statstjänst och rörande tillgodoräkning av kommunal anställningstid för löneklassuppflyttning Ag. Sammanställning utvisande antalet av de år 1890 och senare födda befattningshavare vid polisväsendet, för vilka engångsavgifter erlagts till statens pensionsanstalt före den 1 oktober 1943 och som därvid icke vunnit befrielse från löneavdrag ävensom storleken av de fastställda löneavdragen Ah. Polisväsendets organisation i Danmark, Norge och Finland

382 383 383

386 387

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e

in a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen). Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Processlagberedningens forslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10] Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. [24] Betänkande med förslag till lag om skyldighet för innehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. [35] Straff lagberedningens betänkande ang. verkställigheten av frihetsstraff m. m. [50] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbetsformer. [8] Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen. [52] Kommunalförvaltning. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. m. [4] Kommunindelningskommittén. 1. Den lantkommunala författningsregleringens historia. [37] Slutens och k o m m u n e r n a s iiiiansväsen. Politi. Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3) " Betänkande med förslag till allmän ordningsstadgam. m. [48] ,. .. Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. Del 1. Allmäuna gruuder. [53] Del 2. Organisationens utformning, avlöning m. ni. [54] Nationalekonomi ock socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. l.[7J2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] G. [36] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. [11] Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8.Kostnadsberäkningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [IG] 9. Utredning och förslag ang. revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [2G] Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40] Betänkande i abortfrågan. [51] Hälso- ock sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2 Utredning och förslag rörande behovet av och förmen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbchandling och konvalescentvård. [28] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsStatens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 1. Utredning och förslag rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukkuseu. [47] Betänkande ang. organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm. [49] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förrlag ang. rätten till vissa uppfinningar m. m. [27] F a s t egendom. J o r d k r u k med binäringar. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och instruktioner för ordningsmännen i lappbyarna. [6]

Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område. [43J Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbrukstekniska forskningens och upplysningsverksamhetens ordnande. [45] Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1920 om delning av jord a landet samt lag om sammanläggning av fastigheter å landet, ni. ni. [l(i]

Vattenvasen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel ock sjöfart. Kommun ikations väsen. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. in. 118] Slututlåtande avgivet av besparingsberedningens järnvägssakkunniga. [32] Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmässig biltrafik. [39] Bank-, kredit- ock penningväsen.

F ö r s ä k r i n g s väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. [17] Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. [19] , , , . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3. For handlingarna vid sammanträde den lo—den 17 juni 1943 med 1910 års skolutrednings rådgivande nämnd. Soctolutbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen. [29] • • ,Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31] Förslag till handledning i sexualundervisning for lärare i folkskolor. [41] ,_ „ , 1943 års riksteaterutrednings betänkande ock forslag angående riksteaterns omorganisation m. m. [42]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m ni- [2] , ,., Betänkande med förslag till civilforsvarslag m. m. l&lo Betänkande ang. ordnandet av civilanställning :or avgående fast anställt manskap vid försvaret. [38] Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsvasendet och därmed sammanhängande frågor. [44] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Stockholm 1944. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 440313