Betänkande med förslag angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

-•

ry, /\

, Lx

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 5 : 6 5 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV FORTIFIKATIONS- OCH BYGGNADSFÖRVALTNINGEN INOM FÖRSVARET M. M. AVGIVET AV

INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

DEN 27 DECEMBER

1945 S T O C K H O L M 19 4 5

Statens offentliga utredningar 1945 Kronologisk 1. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. Norstedt. 169 s. Ju. 2. Betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K. 3. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. Hsggström. 74 s. Fö. 4. Betänkande angående den husliga utbildningen. Beckman. 167 s. S. 5. Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. Idun. 370 s. E. 6. Utredning rörande den teknisktvetenskapliga forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. Ha3ggström. 150 s. H. 7. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. 8. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingenätets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. K. 9. Promemoria med förslag till arreudebestämmelser för kommunal jord. Marcus. 56 s. Jo. 10. Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. S. 11. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 8. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Betänkande med förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror mi m. Marcus. 153 s. Fi. 12. Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, viij, 350 s. Fi. 13. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. F i . 14. Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Frågeställningar och riktlinjer. Av C. Welinder. Beckman. 113 s. S. 15. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag m. m. V. Petterson. 660 s. Ju. IG. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. Hseggström. 210 s. E. 17. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. Idun. 484 s. Fo. 18. Normalbrandordning för städer, köpingar och municipalsamhällen. Norstedt. 21 s. K. 19. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret ochskogsbramlförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. K. 20. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret ordnats för sig. Norstedt. 22 s. K. 21. Betänkande och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. Katalog- o. Tidskriftstryck. 142 s - FS, „, 22. Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommittens betänkande del 3. Hfegyström. 372 s. J u . 23. Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. Beckman. 108 s. S. 24. Betänkande angående grundpenningväsendet. Marcus. 25. Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Hajggström. 83 s. E. 26. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. Idun. xx 296 s. 4 pl. S. •- , 27. 1944 års uppbördsberednings betänkande med forslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Marcus. 589 s. Fi. 28. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten Norstedt. 85 s. J u . 29. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. Norstedt. 26 s. J u .

förteckning Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 9. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 3. Betänkande angående den svenska handelspolitiken efter kriget m. m. Marcus. 124 s. Fi. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 10. Sysselsättningsundersökningar. Marcus. 224 s. Fi. Betänkande angående dyrortsgrupperingen. Hseggström. 400 s. F i . Betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland. Sv. Tryckeri AB. 301 s. Jo. Betänkande med förslag angående kommissionärsväsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. ni. V. Petterson. 160 s. S. 1944 års skattesakkunuiga. 1. Betänkande med förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens område. V. Petterson. 231 s. Fi. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 11. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 4. Betänkande angående vissa arbetsmarknadsfrågor m. m. Marcus. 91 s. Fi. Betänkande angående revision av kommunala fondbildningslageu m. m. Hasggström. 80 s. Fi. Kommunindelningskommittén. 2. Betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. Hmggström. 342 s S. Kommunindelningskommittén. 3. Bilagor till kommunindelningskommitténs betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. Hseggström. 124 s. S. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 8. Slutbetänkande med utredning om silikntkemisk forskning och läderforskning m. m. Haeggström. 94 s. H. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. Idun. 194 s. S. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 12. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 5. Betänkande anfående övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet. Marcus. 175 s. Fi. 48. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 5. Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke. Av E. Neymark. Idun. 277 s. E. 44. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 4. Lärjungurvalet till studielinjer med den nuvaraude realskolans mål. Av E. Dahr. Idun. 123 s. E. 45. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 5. Skolans betygssättning. Idun. 89 s. E. 46, Socialvårdskommittéus betänkande. 11. Utredning och förslag angående revision av lagen om folkpensionering. V. Petterson. 312 s. S. 17. Betänkande om skolmåltiderna. Beckman. 322 s., 1 bil. S. 48. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 1. Den naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler. Förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd. Beckman. 243 s. E. Betänkande med förslag till förordning om vissa investeringsfonder m. m. Marcus. 129 s. Fi. Betänkande om förlossningsvården. Beckman. 186 s. b. Betänkande om akademikernas amorteringsproblem. Beckman. 67 s. S. Betänkande med förslag angående reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. Eländer. Göteborg. 107 s., 2 kartor. E. Statistiska undersökningar kring befolkningsfrågan. Beckman. 419 s. S. . Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 13. Sysselsättningen under och närmast efter kriget. Av E. Westerlind. Marcus. 247 s. Fi. Betänkande om åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn. Beckman. 173 s. k. Betänkande med utredning och förslag angående läkarutbildningen. 3 Utbildningen efter medicine licentiatexamen. Haeggström. 171 s. E. Överarbetning av förslag angående läkarutbildningen. Haeggström. 109 s. E.

(Forts, å omslagets 3:dje sida.)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1945: 65 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

OMORGANISATION AV FORTIFIKATIONS- OCH RYGGNADSFÖRVALTNINGEN INOM FÖRSVARET M. M. AVGIVET AV

INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

DEN

27 D E C E M B E R

STOCKHOLM 1946 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2096 45]

3 INNEHÅLLSFÖKTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

5 Avd. I.

n

Inledning

A.

Tidigare utredningar rörande fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret Utredningsdirektiven

B.

Avd. II. Allmänna synpunkter på förvaltningsverksamhetens A. Husbyggnader B. Befästningar C. Militära specialbyggnader

handhavande

g IQ 20 20 21 24

Avd. III.

Olika möjligheter att organisera förvaltningen

25 Avd. IV.

Särskilda

organisationsfrågor

36 Försvarets domäner De militära flygfälten Försvarets bostäder Försvarets fabriksanläggningar Befästningsinspektionen Byggnads- och reparationsberedskapen Statens bränslekontrollerande verksamhet

36 42 48 53 55 56 61

A. B. C. D. E. F. Gr.

Avd, V. A. B.

C.

D. E.

inre organisation och personalbehov m. m

65 Alternativ I (fortifikationsförvaltningen) Alternativ II 1. Fortifikationsförvaltningen 2- Byggnadsstyrelsen 3 - Byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning Alternativ III 1. Fortifikationsförvaltningen 2. Statens byggnadsförvaltning 3- Byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning Flygförvaltningens flygfältsbyrå Kostnadsberäkningar

65 97 98 104 112 113 113 116 126 126 129

Avd. VI. m. m A.

B.

Centralförvaltningens

De regionala och lokala myndigheternas organisation och personalbehov

Alternativ I 1. Organisation 2. Personalbehov Alternativ II

133 133 133 142 165

4 Sid.

C.

D. Avd. A. B. C.

166 Alternativ III 1. Organisation 2. Personalbehov Kostnadsberäkningar

166 168 173

VII.

174 Fortifikationskåren

Personalbehov Fortifikationsofficerarnas utbildning och rekrytering Kostnadsberäkningar

Avd. VIII. Avd. IX.

Sammanställning

av kostnaderna enligt de olika alternativen m. m...

Organisationens genomförande

Särskilt yttrande av ledamoten Lindh

174 177 182 183 187 190

Bilagor 1. Grunddragen av den nuvarande organisationen för fortifikations verksamheten och den statliga byggnadsförvaltningen 198 2. Uppgifter rörande värdet av fastighetsbeståndet 211

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl Försvarsdepartementet. Genom beslut den 12 maj 1944 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst sju utredningsmän för att inom nämnda departement biträda med utredning rörande organisationen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret samt vissa därmed sammanhängande spörsmål ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 15 maj 1944 såsom utredningsmän för ändamålet landshövdingen K. S. Levinson, byggnadschefen i byggnadsstyrelsen, översten och chefen för vägoch vattenbyggnadskåren E. Lindh, byråchefen i försvarsdepartementet N. Pt. W. Lundberg, chefen för byggnadsavdelningen i flygförvaltningen, översten i fortifikationskåren K. J. T. Magnell, ledamoten av riksdagens andra kammare, stadsbibliotekarien G. V. Nilsson, direktören, överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren A. E. Sandberg samt numera översten vid generalstabskåren N. P. R. Swedlund. Åt landshövdingen Levinson uppdrogs att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Utredningsmännen ha antagit benämningen fortifikationsoch byggnads förvaltningsutredningen. Jämlikt bemyndigandet anmodade departementschefen den 22 maj 1944 krigsrådet L. F. G. Nordberg och numera extra ordinarie byråsekreteraren G. Höijer, båda i arméns fortifikationsförvaltning, att i egenskap av sekreterare respektive biträdande sekreterare tillhandagå utredningsmännen vid uppdragets utförande. Därjämte uppdrogs den 23 februari 1945 åt extra byråsekreteraren i försvarets civilförvaltning J. H. örtengren och kaptenen i Livregementets grenadjärers reserv S. G. Thorsell att tillhandagå utredningen med nödigt sekreterarbiträde. Vidare anmodade departementschefen dels den 23 februari 1945 chefen för byggnadsdepartementet vid Stockholms örlogsvarv, specialingenjören av 1. graden E. V. Bergquist att såsom expert biträda utredningen i frågor angående byggnadsförvaltningen vid örlogsvarven, örlogsstationerna och örlogsdepåerna, dels ock den 23 april 1945 kaptenen vid fortifikationskåren, friherre G. A. Raab att såsom expert stå till utredningens förfogande vid behandlingen av frågor om fortifikationskårens rekrytering och fortifikationsofficerarnas utbildning.

6 Under fortgången av utredningsarbetet ha från Kungl. Maj:t till utredningen för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande överlämnats framställningar dels från överbefälhavaren om centralisering av förvaltningsärenden rörande befästningar, dels ock från arméns fortifikationsförvaltning om anslag till forsknings- och försöksverksamhet beträffande befästningsanläggningar. Vidare ha direkt till utredningen inkommit vissa framställningar och skrivelser, berörande området för utredningens verksamhet. På grund av remiss har utredningen nedannämnda dagar avgivit utlåtanden till Kungl. Maj:t i följande ärenden, nämligen den 15 november 1944 angående anstånd för försvarets bostadsanskaffningsnämnd med slutförande av utredning om redovisningen av vissa personalbostäder, den 15 december 1944 angående försvarsväsendets ingenjörutrednings betänkande den 6 oktober 1944, den 14 februari 1945 angående anställande av uppbördsmän för fortifikationsmateriel vid försvarsområdena, den 9 april 1945 angående lönegradsplacering för elektroingenjören vid kommendantstaben i Boden, den 9 maj 1945 angående löneförmåner för viss personal å byggnads- och organisationskontoren inom arméns fortifikationsförvaltning samt den 3 oktober 1945 angående arméns fortifikationsförvaltnings förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1946/47, i vad desamma berörde ämbetsverkets avlöningsanslag. Härjämte avgiver utredningen denna dag i anledning av remiss utlåtanden dels angående en i ärende rörande anmärkningar beträffande vissa nyuppförda förrådsbyggnader väckt fråga om arméns fortifikationsförvaltnings organisation, dels ock angående sektionsindelningen inom nämnda ämbetsverk. Utredningen har i olika frågor samrått med statens organisationsnämnd, 1943 års militära fastighetsutredning, de inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt arméns officersutbildningskommitté. Vidare ha under arbetets gång överläggningar i särskilda hänseenden ägt rum med representanter för de militära fastighets förvaltande centralorganen, för vissa av de civila motsvarande organen samt för en del personalorganisationer. Vissa studieresor ha av utredningen företagits inom landet. Sedan utredningens arbete numera slutförts, får utredningen härmed till fullgörande av sitt uppdrag vördsamt överlämna sitt på grundval av de gjorda övervägandena utarbetade betänkande med förslag angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m. Vid betänkandet ha fogats bilagor innehållande redogörelse för grunddragen av den nuvarande organisationen för fortifikationsverksamheten och den statliga byggnadsförvaltningen samt vissa uppgifter rörande värdet av det här

7 ifrågavarande statliga fastighetsbeståndet. Till betänkandet hör därjämte en hemlig bilaga innehållande uppgifter rörande anläggningskostnaderna för vissa befästningar och i berg insprängda lokaler. Sistnämnda bilaga överlämnas i särskild ordning. Särskilt yttrande av ledamoten Lindh finnes fogat vid betänkandet. Stockholm den 27 december 1945. KARL L E V I N S O N ERNST LINDH

RAGNAR LUNDBERG

KJ. MAGNELL

GUSTAF NILSSON

A. SANDBERG

N. SWEDLUND / G.

Nordberg.

9 A v d . I.

Inledning-.

A. Tidigare utredningar rörande fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret. Enligt tidigare försvarsordningar var den militära förvaltningen organiserad försvarsgrensvis. Högsta ledningen av och uppsikten över försvarsgrenarna i förvaltningshänseende utövades under Kungl. Maj:t av respektive arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen såsom centrala förvaltningsmyndigheter. Denna förvaltningsorganisation befanns emellertid mindre lämplig och förslag väcktes om förvaltningens ordnande på ett mer rationellt sätt. Sålunda föreslogs redan av 1930 års försvarskommission, att den centrala verksamheten på fortifikations- och byggnadsförvaltningens område skulle sammanslås till ett för försvarsväsendet gemensamt organ. Med hänsyn till den kritik, som i remissyttrandena riktades mot förslaget, upptogs det emellertid icke i 1936 års försvarsproposition, vilken i detta hänseende godkändes av riksdagen. Genom de starka påfrestningar på den militära förvaltningsapparaten, som utbyggnaden av försvarskrafterna och upprätthållandet av den förstärkta försvarsberedskapen under det senaste världskriget medförde, vunno spörsmålen om förvaltningsorganisationens rationella ordnande förnyad aktualitet. I anledning därav bemyndigade Kungl. Maj:t den 29 november 1940 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning, i huvudsak syftande till att enligt närmare angivna grunder uppdraga mera allmänna linjer för en blivande omorganisation av det militära förvaltningsväsendet. De jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga, vilka antogo benämningen militära förvaltningsutredningen, i det följande kallad 1940 års utredning, avgåvo den 24 februari 1941 betänkande med principförslag rörande omorganisation av den militära förvaltningen. I fråga om fortifikations- och byggnadsförvaltningen anförde utredningen härvid bland annat följande: De två huvudspörsmål, som i förevarande sammanhang uppställa sig till bedömande, äro dels frågan om fastighetsförvaltningens utbrytande ur de särskilda försvarsgrenarna och centraliserande till ett för försvarsväsendet gemensamt organ, dels ock frågan huruvida man bör göra boskillnad mellan befästningsförvaltning och husbyggnadsförvaltning. I nära sammanhang med sistnämnda spörsmål står frågan om beredande av större utrymme åt den civila teknikens målsmän inom det eller de organ, som skola handhava fastighetsförvaltningen. Vad till en början angår förstnämnda spörsmål föreligger redan vid nu gällande organisation på fastighetsförvaltningens område en hög grad av gemensamhet mellan olika försvarsgrenar. Det säger sig självt, att förvaltningen av kaserner och andra byggnader, övnings- och skjutfält m. m. principiellt sett icke är av skiljaktig natur mom de olika försvarsgrenarna. För byggnaders konstruktion och underhåll m. m. samt för den domäntekniska och juridiska skötseln av försvarsväsendets:

10 markområden böra i stort sett likartade regler gälla. Å andra sidan är det uppenbart, att erforderligt beaktande måste ägnas de militära synpunkterna vid förvaltningstekniska åtgärders vidtagande å övnings-, skjut- och flygfält m. m. Vid den tidigare behandlingen av det föreliggande spörsmålet har såsom ettbetydelsefullt skäl emot fastighetsförvaltningens centralisering anförts, att en dylik förändring innebure ett avsteg från den då i övrigt hävdade principen, att förvaltningsverksamheten borde handhavas försvarsgrensvis. Detta skäl synes utredningen icke längre vara bärande. Tvärtom har en helt genomförd uppdelning av förvaltningen efter försvarsgrenar visat sig icke längre hållbar. Vid sådant förhållande vinner tanken på en centralisering jämväl av fastighetsförvaltningen i styrka. De tidigare yppade farhågorna, att därigenom skulle försvåras samarbetet med de militära myndigheterna och det tillbörliga beaktandet av dessas önskemål, torde icke visa sig vara grundade. Givet är visserligen, att exempelvis för flygvapnets vidkommande frågan om flygfältens, hangarernas och andra specialbyggnaders beskaffenhet intimt sammanhänger med själva flygtjänstens bedrivande. Genom en lämplig personrepresentation i ett blivande fortifikationsdepartement borde emellertid garantier för ett friktionsfritt samarbete härvidlag kunna vinnas. Beträffande frågan, om man bör skilja mellan befästningsförvaltning och husbyggnadsförvaltning, kunna delade meningar råda. Såsom skäl för att göra en sådan skillnad har anförts, att fortifikationskårens personal därigenom skulle kunna få odelat ägna sig åt befästningsfrågor, att för husbyggnadernas vidkommande en intimare kontakt med den rent civila byggnadsverksamheten skulle kunna uppnås samt att husbyggnaderna skulle kunna omhänderhavas av harfor särskilt lämpad personal. Den omständigheten, att husbyggnadsverksamheten sammanföres inom en förvaltningsgren med befästningsbyggandet utesluter emellertid ingalunda, att för den förra verksamheten kan användas all erforderlig civil sakkunskap i byggnadsfrågor. Tvärtom torde genom ett dylikt sammanförande mom ett ämbetsverks ram men med arbetet uppdelat på skilda avdelningar vinnas att nen civila tekniska sakkunskapen kan i erforderlig grad utnyttjas jamval i fråga om befästningsanläggningars utförande och underhåll. P å grundval av de anförda synpunkterna kom 1940 års utredning till det resultatet, att försvarsväsendets fastighetsförvaltning, däri inberäknat utförandet och vården av befästningsanläggningar och husbyggnader, borde centraliseras till ett förvaltningsorgan. De över 1940 års utredning hörda myndigheterna gåvo i sina yttranden uttryck åt skiftande uppfattningar i fråga om den föreslagna centraliseringen av fastighetsförvaltningen. Nämnas må att överbefälhavaren, arméförvaltningen och 1940 års militära byggnadsutredning anslöto sig till utredningens förslag medan marinförvaltningen endast under förutsättning att fortifikationspersonal i erforderlig utsträckning alltjämt bibehölles i marinförvaltningen, icke ville motsätta sig förslagets genomförande. Försvarsgrenscheferna och flygförvaltningen avstyrkte förslaget. Såsom skäl därför anfördes i huvudsak, att det kunde befaras att de rent militära önskemålen i fråga om byggnadernas anordnande skulle med större svårighet kunna göra sig gällande mot ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk för fastighetsverksamheten än vid ett bibehållande av fastighetsväsendet knutet till den egna försvarsgrenen. Särskilt från flygvapnets sida framhölls med skärpa, att anläggningen och underhållet av de för detta vapen speciella byggnaderna, flygfälten m. m., krävde ett så verksamt och beständigt övervakande ur rent militära synpunkter,

11 a t t även den centrala fastighetsförvaltningen måste ingå bland flygvapnets egna förvaltningsorgan. Genom beslut den 30 augusti 1941 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt dåvarande statssekreteraren i försvarsdepartementet T. G. Wärn att handha och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets förvaltningsverksamhet ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas (1941 års militära förvaltningsutredning). I enlighet med Kungl. Maj:ts samtidigt lämnade bemyndigande tillkallades sedermera ett flertal för utredningens utförande erforderliga sakkunniga. Utredningen avgav den 28 mars 1942 betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet (SOU 1942:16). Beträffande fortifikations- och byggnadsförvaltningen anslöt sig utredningen i princip till 1940 års utrednings förslag och förordade således, att en centralisering skulle komma till stånd. Som skäl för detta ståndpunkttagande åberopade utredningen framför allt den från olika håll påpekade omständigheten, att planläggandet och utförandet av byggnadsarbeten i stort sett syntes böra ske med likartade bedömanden, vare sig byggnaderna skulle användas för den ena eller den andra försvarsgrenen. Därmed vore naturligtvis icke sagt, att icke de specialhänsyn som kunde betingas av de skilda försvarsgrenarnas särart i full utsträckning borde få göra sig gällande. E n påtaglig fördel med en sammanslagning syntes utredningen även ligga i det förhållandet, att därigenom frågor om befästningars utförande och underhåll komme att åvila en enda centralmyndighet. Beträffande det löpande förvaltningsbestyret med försvarsväsendets synnerligen omfattande och alltmera växande fastighetsbestånd syntes det icke kunna vara annat än till båtnad, att den centrala ledningen av denna förvaltning ägde rum inom ett enda organ. Utredningen anförde vidare: Att vissa invändningar kunna göras mot en sammanslagning av fastighetsförvaltningen skall emellertid icke förnekas. Särskilt torde därvid böra uppmärksammas de från flygvapnets sida uttalade farhågorna för att de speciella synpunkter som i stor utsträckning måste uppställas på flygvapnets byggnader ävensom på flygfältens byggande och underhåll icke skulle bliva lika tillförlitligt och val tillgodosedda inom en fristående byggnadsförvaltning som inom flygvapnets eget förvaltningsorgan, flygförvaltningen. Utredningen anser emellertid de organisatoriska fördelarna av ett sammanförande av byggnadsförvaltningen till ett organ vara så övervägande, att de nämnda invändningarna icke böra stå hindrande i vägen därför. De nämnda från flygvapnets myndigheter framförda farhågorna synas kunna i huvudsak bortfalla, därest en regementsofficer vid flygvapnet placeras till ständig tjänstgöring i den centrala fortifikationsförvaltningen med uppgift att iakttaga de specialsynpunkter på byggnadsförvaltningens område som göra sig gällande för flygvapnets del. Vad beträffar den av 1940 års utredning berörda frågan, huruvida den fortifikatoriska verksamheten och den militära byggnadsverksamheten i övrigt alltjämt bora vara i förvaltningshänseende sammanförda till samma centralorgan, ansluter sig förvaltningsutredningen obetingat till den av 1940 års utredning intagna ståndpunkten, att en dylik gemensamhet alltjämt bör upprätthållas. Denna ståndpunkt

har också med skärpa hävdats av militära byggnadsutredningen i dess remissutlåtande. Förutom de av 1940 års utredning och militära byggnadsutredningen anförda skälen för att befästnings- och övrig militär byggnadsverksamhet bör organiseras gemensamt torde ytterligare böra framhållas, att frågan om den fortlöpande förvaltningen av de för befästningsändamål för kronans räkning förvärvade fastigheterna blir synnerligen vansklig att lösa, om man skiljer fortifikationsförvaltningen från den övriga byggnadsförvaltningen. Antingen måste man nämligen då låta den egentliga förvaltningen av försvarets fastigheter omhänderhavas av två olika organ eller också får man inrätta ett fristående organ för ändamålet. Vilket alternativ man än väljer, kommer förvaltningsapparaten att kompliceras. Slutligen må i förevarande hänseende framhållas, att det är av stor vikt, att den militära personal som skall handlägga främst befästningsärendena blir skicklig och för sina uppgifter fullt kompetent. För att säkerställa detta krav är det nödvändigt att tillskapa en tillräckligt vid rekryteringsbas för den härför avsedda personalkåren, varjämte kåren måste givas en sådan storlek och sammansättning, att betryggande garantier erhållas för att vid besättandet av ledande poster ett urval kan göras mellan högt kvalificerade officerare. Då befästningsverksamheten aldrig kan i vårt land bliva så omfattande, att den ensam kan behöva en personalkår av den storlek realiserandet av nyssberörda önskemål förutsätter, blir det nödvändigt att åt ifrågavarande för befästningsväsendet avsedda personalorganisation anförtro jämväl andra militära byggnadsuppgifter. Detta förhållande talar också starkt för ett fortsatt sammanhållande i förvaltningshänseende av befästningsväsendet och det militära byggnadsområdet i övrigt. Då förvaltningsutredningen sålunda förordar, att den centrala ledningen av försvarsväsendets byggnadsverksamhet sammanföres till ett enda förvaltningsorgan, vill utredningen framhålla, att det ifrågavarande organet bör handhava all central förvaltningsverksamhet på förevarande område. Byggnadsfrågor böra således över huvud taget icke tillhöra försvarsgrensförvaltningarnas kompetensområde. Ur de över 1941 års förvaltningsutrednings förslag hörda myndigheternas yttranden må här återgivas, att chefen för flygvapnet och flygförvaltningen avstyrkte inrättandet av en för försvarsväsendet gemensam fortifikationsförvaltning, i varje fall ansågs därmed böra anstå till dess flygvapnets utbyggnad vore helt fullbordad. Marinförvaltningen fann däremot den föreslagna principen riktig men ansåg, att örlogsvarvens byggnader borde underställas marinförvaltningen på samma sätt som försvarsväsendets fabriker förutsatts skola underställas industriverket. I detta sammanhang torde böra nämnas att besparingsberedningen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande i samråd med statens krisrevision den 28 juni 1941 beslöt tillkalla dåvarande intendenten i byggnadsstyrelsen K. Bildmark att såsom sakkunnig verkställa utredning angående besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga om underhållet av staten tillhöriga, för den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet disponerade byggnader. Efter fullgjort uppdrag framlade Bildmark den 23 februari 1942 en promemoria i ärendet, innefattande bland annat vissa förslag om omorganisation av byggnadsförvaltningen inom försvarsväsendet. I promemorian framhölls bland annat, att fortifikationsofficerarna, vilka handlade husbyggnadsärendena såväl i arméförvaltningens fortifikationssty-

13 relse som vid arméfördelningarna, erhölle en mycket begränsad teoretisk utbildning i byggnadstekniska ämnen och att man därför icke kunde påräkna, att de skulle besitta den fackkunskap å husbyggnadsområdet, som numera krävdes. En helt ny organisation, med fackmän som befattningshavare, borde inrättas i stället för arméns förefintliga fastighetsförvaltning. Fortifikationsstyrelsens kasernbyrå borde sålunda ersättas med ett organ, som kunde omhänderha alla lantförsvarets husbyggnadsfrågor, såväl utredningar som nybyggnads- och förvaltningsärenden. Den kännedom, utredningsmannen vunnit beträffande marinoch flygförvaltningarnas motsvarande organisationer, skulle närmast peka på att ett för hela försvarsväsendet gemensamt husbyggnadsorgan skulle vara den lämpligaste lösningen. Arbetsuppgifterna bleve emellertid, åtminstone vid starten och den närmaste tiden därefter, så maktpåliggande, att det syntes vara skäl att till en början endast skapa en organisation för arméns räkning, förslagsvis benämnd arméns byggnadsdepartement, och låta denna träda i funktion samt först därefter infoga de båda andra försvarsgrenarnas byggnadsfrågor i densamma, I avvaktan därpå borde marinförvaltningen provisoriskt tillföras erforderligt antal byggnadstekniskt sakkunniga befattningshavare. Jämväl vården av byggnaderna å övningsfälten borde handhavas av byggnadsdepartementet i den mån underhållet icke ålåge eventuella arrendatorer. Vad anginge fastigheterna i övrigt kunde det ifrågasättas, att dessa överflyttades till domänstyrelsens förvaltning och till erforderlig del utarrenderades till arméförvaltningen, som sålunda skulle kunna frigöras från åtskilliga ärenden, som sammanhörde med driften av jordbruk och skogsvård. Ytterligare borde övervägas, huruvida fortifikationsstyrelsens befästningsbyrå borde samordnas med det föreslagna byggnadsdepartementet eller om byrån skulle utgöra kärnan i en fortsatt fortifikationsstyrelse. Utredningsmannen föreslog slutligen, att för omhänderhavande av arbetsuppgifterna ute i landet med avseende å fastigheternas underhåll skulle tillsättas byggnadsinspektörer och byggnadskontrollanter, varjämte vid respektive kasernetablissement skulle inrättas arvodesbefattningar huvudsakligen för skötandet av de administrativa och ekonomiska uppgifter, som åvilade kasernofficerare och kasernunderofficerare. I en den 25 april 1942 dagtecknad promemoria underströk besparingsberedningen, utan att taga ståndpunkt till de av utredningsmannen framlagda organisationsförslagen, den synnerliga angelägenheten av att husbyggnadsteknisk sakkunskap insattes att leda och utföra det stora underhållsarbetet på statens fastigheter. över den av intendenten Bildmark verkställda utredningen inhämtades yttranden från ett flertal myndigheter och sammanslutningar. De i ärendet hörda militära myndigheterna, överbefälhavaren, armé- och marincheferna, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt armé- och marinförvaltningarna, avstyrkte samtliga de framlagda förslagen, varvid från flera håll framhölls, att utredningen grundats på alltför ytliga undersökningar och bristande förtrogenhet med föreliggande komplicerade problem. I flera

14 av yttrandena framhölls tillika, att befästningsärendena icke borde skiljas från kasernärendena. Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ansågo de av utredningsmannen föreslagna åtgärderna i och för sig välbetänkta och nödvändiga. Särskilt viktigt vore, att de centrala och lokala organen tillfördes byggnadsteknisk sakkunskap i betydligt ökad omfattning. Enligt byggnadsstyrelsens mening borde med genomförande av en centralisering av försvarsväsendets byggnadsförvaltning tills vidare anstå. Detta borde dock icke hindra, att åtgärder snarast möjligt vidtoges för en behövlig omorganisation. Byggnadsstyrelsen förutsatte, att ytterligare utredning verkställdes. Därvid borde frågan om ännu starkare centralisering närmare undersökas. Statskontoret och riksräkenskapsverket funno ökad husbyggnadsteknisk sakkunskap på den militära fastighetsförvaltningens område påkallad. Statens industrikommission, som ansåg det icke vara riktigt att helt underkänna den dåvarande organisationen, framhöll, att omorganisationen av fastighetsförvaltningen icke borde genomföras i så snabb takt, att effektiviteten äventyrades genom rådande brist på kunniga tekniker. I propositionen nr 180 till 1943 års riksdag framlade Kungl. Maj:t plan till ny organisation av försvarsväsendets centrala förvaltning och föreslog därvid, att denna skulle organiseras fackgrensvis och indelas på åtta särskilda ämbetsverk, nämligen krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, försvarets fortifikationsförvaltning, med vars inrättande dock skulle anstå, försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen. För tiden intill dess slutlig ställning kunde tagas till frågan om försvarsväsendets fortifikations- och byggnadsverksamhet förutsattes, att den dåvarande fortifikationsstyrelsen inom arméförvaltningen skulle utbrytas till ett fristående verk, arméns fortifikationsförvaltning. Beträffande förvaltningsorganisationen för fortifikations- och byggnadsväsendet anförde föredragande departementschefen bland annat följande: Vid frågans tidigare behandling anfördes mot en centralisering av fastighetsförvaltningen det skälet, att en dylik förändring skulle på en särskild punkt innebära ett avsteg från den då över hela linjen hävdade principen om förvaltningsverksamhetens handhavande försvarsgrensvis. Då denna princip i olika hänseenden brutits och i framtiden sannolikt får frångås i än större utsträckning, har det angivna skälet icke längre bärkraft. Över huvud taget torde det ur ekonomisk och arbetssynpunkt få anses vara ett önskemål, att sådan verksamhet inom försvarsväsendet, som kan för hela försvarsväsendet gemensamt bedrivas, icke utan tvingande skäl uppdelas på de olika försvarsgrenarna. Den forcerade verksamhet, som under de senaste åren bedrivits på såväl befästnings- som byggnadsområdet, har vidare i viss mån ställt hithörande spörsmål i ny belysning. Vad angår frågan om fastighetsförvaltningens utbrytande ur försvarsgrenarna ansluter jag mig till den mening, som uttalats av såväl 1940 som 1941 års utredning. I likhet med de båda utredningarna anser även jag, att planläggning och utförande av byggnadsarbeten bör ske enligt i huvudsak likartade bedömanden, vare sig byggnaderna skola användas för den ena eller den andra försvarsgrenen. En gemensam förvaltningsorganisation för den militära byggnadsverksamheten

15 synes även ägnad att underlätta rationalisering och standardisering av densamma. Vidare torde en sådan organisation medföra ökade möjligheter att så avväga d e särskilda försvarsgrenarnas behov av byggnadsmedel, att försvaret i sin helhet blir på bästa sätt tillgodosett. Behovet av att en sådan avvägning verkställts redan innan byggnadsärendena underställas Kungl. Maj:ts prövning har mer och mer framträtt, särskilt under den senaste tidens omfattande byggnadsverksamhet. Vad befästningar angår måste det betraktas såsom en olägenhet, att dessa för närvarande anläggas av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och marinförvaltmngen var för sig. Arméförvaltningen har för sin del vitsordat, att bristande enhetlighet vid ordnandet av landets fasta försvar med nuvarande system icke kan undvikas. Även ur denna synpunkt skulle således en avsevärd fördel stå a t t vinna genom en sammanslagning. I fråga om underhållet av försvarets omfattande fastighetsbestånd synas än starkare skäl tala för att större enhetlighet åvägabringas. De fördelar, som skulle vara förenade med en koncentration av fastighetsförvaltningen, synas mig väga tyngre än de invändningar däremot, som otvivelaktigt med visst fog kunna göras. Jag syftar här främst på risken för att de rent militära önskemålen ej skulle kunna i tillbörlig utsträckning göra sig gällande gentemot ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk. F r å n flygvapnets sida ha därjämte yppats farhågor för a t t de särpräglade synpunkter, "som i stor utsträckning måste anläggas på denna försvarsgrens byggnader samt på flygfältens byggande och underhåll, icke skulle bliva på tillfredsställande sätt tillgodosedda av ett utanför flygförvaltningen förlagt organ. Såsom de båda förvaltningsutredningarna samstämmigt framhållit bör det icke vara ogörligt att övervinna dessa svårigheter. Emellertid har jag i nuvarande läge och med den synnerligen omfattande byggnadsverksamhet på försvarets område, som för närvarande pågår och är att förutse för de närmaste åren, ansett försiktigast att icke nu genomföra en sådan reform utan dröja därmed till dess det byggnadsprogram, som ingår i försvarets femårsplan, blivit i det närmaste genomfört. Olägenheterna med ett uppskov i frågan torde för övrigt ha i väsentlig mån minskats genom att vissa provisoriska åtgärder vidtagits på förevarande område. Många av de från olika håll påtalade bristerna i den nuvarande organisationen torde därigenom ha undanröjts, så långt detta är möjligt under rådande forcerade byggnadsverksamhet. Såsom framgår av föreliggande två organisationsförslag, 1941 års militära förvaltningsutrednings och det av intendenten Bildmark utarbetade, ävensom d e däröver avgivna yttrandena, är frågan om den militära fastighetsförvaltningens ordnande föremål för mycket delade meningar. Å ena sidan föreligger den uppfattning, som kommit till uttryck i förvaltningsutredningens förslag och som går ut på att de militära myndigheterna och militärt utbildad personal böra erhålla stort inflytande på hithörande frågor, icke blott beträffande befästningsanläggningar utan även i fråga om byggnaders uppförande och förvaltning. Å a n d r a sidan har i Bildmarks utredning föreslagits inrättande av ett särskilt organ under civil ledning och med civil arbetskraft, till en början blott för armén, med uppgift att handha husbyggnadsverksamheten för armén och förvaltningen av denna försvarsgrens byggnader, medan däremot frågan om befästningsanläggningarna lämnats öppen. Bland de synpunkter, som anförts i de avgivna yttrandena, må framhållas, att från flera håll ifrågasatts, att all statlig byggnadsverksamhet, såväl militär som civil, skulle sammanföras till ett enda statligt organ. Då frågan om utformningen av fortifikations- och byggnadsverksamhetens organisation icke bör nu definitivt avgöras, anser jag mig sakna anledning att här taga ställning till de olika förslag och synpunkter, som framkommit i frågan. Dessa böra i stället tagas under övervägande vid den fortsatta utredning rörande den militära fastig-

In hetsförvaltningen, som jag anser ofrånkomlig. Jag vill emellertid understryka vikten av att båda de skisserade förvaltningstypernas expertbehov bli tillgodosedda i en blivande organisation på förevarande område. Förutom de organisationsspörsmål, som direkt sammanhänga med den militära fastighetsförvaltningen, bör vid denna utredning övervägas bland annat frågan, i vilka former ett närmare samarbete mellan eller samordnande av den militära och den civila byggnadsverksamheten och fastighetsförvaltningen bör äga rum, liksom ock det av Bildmark väckta spörsmålet om domänförvaltningens överflyttning till domänstyrelsen eller annat lämpligt organ. I skrivelse nr 319 a n m ä l d e riksdagen, att d e n s a m m a b e s l u t a t att försvarsv ä s e n d e t s centrala m y n d i g h e t e r skulle o r g a n i s e r a s efter den i p r o p o s i t i o n e n nr 180 angivna planen med vissa avvikelser, vilka dock icke äro av b e t y d e l s e i förevarande sammanhang. E n l i g t statsmakternas beslut utövas sålunda för närvarande den centrala ledningen av den militära b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n ävensom av de till fortifikationsverksamheten hänförliga förvaltningsspörsmålen för a r m é n s vidkommande av a r m é n s fortifikationsförvaltning, för m a r i n e n s av marinförvaltningen och för flygvapnets av flygförvaltningen. V i d a r e h a n d h a r en var av följande myndigh e t e r , nämligen krigsmaterielverket, fabriksstyrelsen och försvarets bostadsanskaffningsnämnd, viss för försvaret g e m e n s a m b y g g n a d s v e r k s a m h e t .

B. Utredningsdirektiven. G e n o m beslut den 12 maj 1944 b e m y n d i g a d e K u n g l . Maj:t chefen för förs v a r s d e p a r t e m e n t e t att tillkalla högst sju u t r e d n i n g s m ä n för att inom departem e n t e t b i t r ä d a med fortsatt u t r e d n i n g r ö r a n d e organisationen av fortifikationsoch byggnadsförvaltningen inom försvaret samt d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål. Till statsrådsprotokollet i ä r e n d e t anförde föredragande departementschefen, efter gemensam b e r e d n i n g m e d cheferna för kommunikations- och jordb r u k s d e p a r t e m e n t e n och efter att till en början ha erinrat om sitt y t t r a n d e i s t a t s r å d e t vid anmälan av p r o p o s i t i o n e n 1943:180, i h u v u d s a k följande: 1943 års förvaltningsreform innebär, att de för närvarande försvarsgrensvis organiserade byggnadsorganen skola sammanföras till en enhetlig organisation. De fortsatta övervägandena måste bygga på detta principbeslut. Även med denna utgångspunkt erbjuda sig olika möjligheter vid bedömandet av frågan om uppbyggandet av förvaltningsorganisationen på detta område. Ett sådant bedömande måste föregås av en avvägning mellan behovet av militär och av byggnadsteknisk sakkunskap. Att planläggning, konstruktion och placering av befästningsanläggningar måste ske under ledning av fortifikatoriskt utbildade officerare synes mig uppenbart. Lika tydligt är a t t utförandet av nybyggnader kräver byggnadsteknisk sakkunskap. De partiella reformer, som de senaste åren genomförts inom den militära byggnadsförvaltningen, ha framför allt tagit sikte på att tillgodose behovet av sådan sakkunskap. Olika uppfattningar ha härvid gjort sig gällande beträffande frågan om det inflytande på byggnaders uppförande och förvaltning, som bör tillmätas militära myndigheter och militärt utbildad personal. Det må härvid ej förbises, att exempelvis de till ett regemente hörande anläggningarna i stort sett icke skilja sig från civila anläggningar på annat sätt iin att de kunna få en enklare utformning men samtidigt skola kunna motstå

17 hårdare behandling än vad vanligen är fallet vid anläggningar för civila ändamål. Underhållet av en dylik militär anläggning är sålunda till väsentlig del en rent byggnadsteknisk fråga, Samma är i viss mån förhållandet, när det gäller uppgörande av förslag till om- och nybyggnader samt kostnads- och arbetsbeskrivningar ävensom vidtagande av beslutade byggnadsåtgärder. Däremot är det av stor betydelse, a t t planläggning och genomförande av underhålls- och reparationssamt om- och nybyggnadsarbeten verkställas i nära samarbete och samförstånd med militära myndigheter. Dessa måste också ha möjlighet att giva impulser till och göra sin mening hörd beträffande förslag till byggnadsåtgärder i olika avseenden. Även i fråga om den lokala och regionala förvaltningen göra sig motsvarande synpunkter gällande. Tanken att m a n kan och bör uppdraga en klar gränslinje mellan ett fortifikatoriskt militärt och ett byggnadstekniskt civilt arbetsområde har från vissa håll ansetts böra leda ända därhän, att huvuddelen av den statliga husbyggnadsverksamheten, civil såväl som militär, skulle sammanföras till ett enda ämbetsverk, bildat på grundval av byggnadsstyrelsen och de nuvarande centrala militära byggnadsorganen. Det har gjorts gällande, att påtagliga fördelar skulle stå a t t vinna härigenom. Sålunda har framhållits, att erfarenheterna från utförda anläggningar lättare skulle kunna tillgodogöras för byggnadsverksamheten i dess helhet. Tillika skulle det vid en dylik centralisering vara möjligt att erhålla en vidare bas för bedrivande av värdefulla systematiska forsknings- och provningsarbeten. Därj ä m t e skulle olika myndigheters behov av utvidgningar och förändringar genom ny- och ombyggnader kunna enhetligare bedömas. Även en jämnare arbetsvolym för byggnadsverksamheten skulle enligt denna mening kunna erhållas, med hänsyn bland annat till att den militära byggnadsverksamheten regelmässigt är mest framträdande i tider av y t t r e oro, då den statliga byggnadsverksamheten i övrigt är mindre omfattande. Därjämte har anförts, att såväl nybyggnads- som underhållsarbetena borde kunna anordnas på ett ekonomiskt förmånligare sätt, om arbetena förlades under ett ämbetsverk än om flera organ skola utföra desamma. Detta skulle kunna ske bland annat genom inrättande av en kår av tekniskt fackkunniga fasta kontrollanter med uppgift att handhava allt byggnadsunderhåll var inom sitt distrikt. Slutligen skulle vid ett genomförande av förslaget den större omsättningen av byggnadsmaterial möjliggöra en sänkning av priserna på ett flertal materialslag, varjämte material- och verktygsförråd samt maskiner skulle kunna utnyttjas mera rationellt och ekonomiskt. Om sålunda en centralisering av den statliga byggnadsverksamheten kan väntas medföra vissa fördelar, kunna även erinringar göras däremot. Sålunda kan befaras, a t t verksamheten kommer att tyngas och fördröjas av det samarbete, som under alla förhållanden erfordras mellan det byggande organet och de myndigheter, för vilka arbetena skola utföras. Särskilt under kritiska förhållanden skulle detta vara till avsevärd olägenhet. F r å n militärt håll ha uttalats farhågor för att en centralisering skulle leda till att de militära önskemålen bleve i väsentligt mindre m å n beaktade och i varje fall icke bleve tillgodosedda med nödig snabbhet. Det kan även ifrågasättas, huruvida icke svårigheter skulle kunna uppstå att inom ett enda ämbetsverk bemästra den mångfald av byggnadsfrågor, som samtidigt komme att föreligga till bedömande. E n omständighet, som i detta sammanhang förtjänar beaktande, är a t t värdet av försvarets byggnadsbestånd — även frånsett värdet av befästningarna — redan nu, innan det i 1942 års försvarsbeslut förutsedda byggnadsprogrammet genomförts, uppgår till ett i förhållande till hela det statliga byggnadsbeståndets värde högst betydande belopp. Slutligen må framhållas, att all byggnadsverksamhet för den civila statsförvaltningen icke för närvarande är samlad till byggnadsstyrelsen. Sålunda ha statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket samt lotsverket sedan gammalt särskilda byggnads- och underhållsavdelningar, avsedda i första hand för de av respektive verks speciella upp2—2096 45

18 gifter betingade tekniska arbetena men utnyttjade jämväl för husbyggnads- och underhållsarbeten i allmänhet. Någon anledning a t t centralisera även denna verksamhet torde icke föreligga, då byggnadsteknisk sakkunskap under alla förhållanden erfordras för de speciella verksuppgifterna. Genomförandet av boskillnad mellan militär och civilteknisk verksamhet i enlighet med det nyss diskuterade förslaget skulle få konsekvenser även på andra områden än det husbyggnadstekniska. Med sådana utgångspunkter har ifrågasatts, huruvida det ur rationaliseringssynpunkt möjligen skulle vara lämpligt att förlägga utbyggandet och underhållet av samtliga statliga flygfält, civila såväl som militära, till en enda myndighet, nämligen endera av flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt ett eventuellt n y t t ämbetsverk för huvudsakligen byggnadstekniska ärendens handläggning. Vidare har framkastats tanken att överflytta förvaltningen av försvarets jordbruks- och skogsfastigheter till domänstyrelsen eller att anförtro skötseln av skogarna åt Skogssällskapet, som för närvarande medverkar vid skötseln av vissa kommuner, stiftelser m. fl. tillhöriga skogar och ett antal ecklesiastika boställsskogar. En specialfråga, som i detta sammanhang bör uppmärksammas, är spörsmålet om handhavandet av de arbetsuppgifter, som återstå, sedan den med försvarsplanens genomförande sammanhängande bostadsanskaffningen samt verksamheten för överförande av vissa bostadsfastigheter i befattningshavarnas ägo i det väsentliga avslutats. Vid anmälan av frågan om inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd (propositionen 1943: 70) framhöll jag, att en sådan nämnd borde få provisorisk karaktär samt att den framtida förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skulle tillhöra staten, och övriga framdeles i hithörande hänseenden kvarstående arbetsuppgifter borde överlämnas till annat lämpligt statsorgan. För min del anser jag tidpunkten nu vara inne att fullfölja utredningen rörande det omfattande frågekomplex, som sammanhänger med spörsmålet om den framtida organisationen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret. Vid prövningen av hithörande frågor måste överblickas vidsträckta avsnitt av såväl den militära som den civila statsförvaltningen, önskemålet att bättre tillgodose försvarets behov av byggnadsteknisk fackkunskap träder här i förgrunden. Vid organisationens utformande får dock ej förbises, att den måste smidigt ansluta sig till det militära systemet. Huruvida detta krav låter sig förena med ett genomförande av förslaget om inrättande av ett för både civil och militär byggnadsverksamhet avsett ämbetsverk är jag icke beredd att nu bedöma. Valet synes här i stort sett komma att stå mellan två alternativ, det ena med en skiljelinje mellan byggnads- och befästningsverksamhet, det andra med gränsen liksom n u dragen mellan å ena sidan den civila byggnadsverksamheten och å andra sidan försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet. Inom vartdera av dessa båda huvudalternativ äro självfallet varianter tänkbara. Vilketdera alternativet som väljes bör få bliva beroende på resultatet av den fortsatta utredningen. Även om ett sammanförande av en stor del av statsförvaltningens byggnadsverksamhet till ett enda ämbetsverk redan från början framstår såsom en med avsevärda praktiska svårigheter förenad lösning, böra dock vid utredningen för vinnande av bättre överblick utarbetas fullständiga organisationsförslag för båda alternativen med därtill hörande personal- och kostnadsberäkningar, vilka förslag böra framläggas med förord för ett av dem. Även frågorna om den lokala och den regionala fastighetsförvaltningens anordnande samt om byggnads- och reparationsberedskapens ställning, i det nya systemet och förhållande till civilförsvaret böra härvid tagas under övervägande. Huruvida de arbetsuppgifter, som tillagts anläggningssektionen inom försvarets fabriksstyrelse, framdeles skola kunna delvis överföras till det nya ämbetsverket synes även förtjäna omprövning. I vad avser det framtida handhavandet av bestyren med försvarets bostäder bör samråd ske med försvarets bostadsanskaff-

19 ningsnämnd. Förhållandet mellan vederbörande centrala förvaltningsmyndighet samt Kungl. Maj:t och den högsta militära ledningen jämte befästningsinspektionen bör vidare klarläggas. För det fall, att alternativet med skilda organ för den civila statsförvaltningens och för försvarets verksamhet på förevarande område skulle väljas, bör dock enligt min mening så långt det är möjligt ett närmare samarbete mellan vederbörande myndigheter åvägabringas. Särskilt gäller detta materialinköp samt utnyttjande av tillgängliga maskiner och verktyg. Formerna för ett sådant samarbete böra övervägas. Det uppdrag, som anförtrotts åt försvarsväsendets ingenjörutredning, inbegriper — ehuru främst avseende materieltjänsten — även spörsmål i nära sammanhang med frågan om fortifikationskårens omfattning och sammansättning. I direktiven för nämnda utredning har sålunda angivits, att bland de arbetsuppgifter, som kunde tänkas överlämnade till ingenjörspersonal, vore vissa med befästnings- och byggnadsväsendet sammanhängande frågor. Då den organisationsform, som kommer att väljas för försvarets byggnadsverksamhet, under alla omständigheter måste påverka bedömandet av berörda personalfråga, synes mig lämpligast, att det närmare klarläggandet av densamma liksom av spörsmålet om fortifikationsofficerarnas rekrytering och utbildning verkställes i anslutning till utredningen om organisationen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen. Jag förutsätter emellertid, att utredningsarbetet i detta hänseende bedrives i samråd med ingenjörutredningen eller med tillgodogörande av det material, som sistnämnda utredning ställer till förfogande.

20 Avd. II. Allmänna synpunkter på förvaltningsverksamhetens handhavande. A. Husbyggnader, Den grundläggande principen för organisationen av den statliga husbyggnadsverksamhetens ledning bör vara att skapa garantier för att statens nybyggnads- och underhållsarbeten bedrivas på ett ändamålsenligt och ur teknisk synpunkt tillfredsställande sätt samtidigt som kostnaderna i möjligaste mån nedbringas. Detta kan emellertid ske endast under förutsättning, att all personal besitter för sina uppgifter tillräcklig teoretisk och praktisk utbildning. Den husbyggnadstekniska verksamheten omfattar tre särskilda skeden, nämligen projektering, utförande och underhåll av byggnader. Vart och ett av dessa skeden kräver på olika sätt skolade arbetskrafter för att goda tekniska och ekonomiska resultat skola uppnås. Vid projekteringen skall till en början utredas, vilka lokaler som behöva inrymmas i byggnaden och dessa lokalers läge i förhållande till varandra, varjämte byggnadsområde skall utväljas. Det är härvid av vikt att nära samarbete äger rum med den myndighet, som skall nyttja byggnaden. Till projekteringen hör vidare upprättandet av ett byggnadsförslag, varvid en fackman, helst en som har särskild erfarenhet beträffande liknande byggnadsföretag som det, varom är fråga, bör anlitas. Förslaget utarbetas till en början som skiss och därefter i form av huvudritningar. Byggnadens utformning fastställes därvid i princip, i den mån så kan ske. Vidare skola kostnaderna beräknas för byggnads- och inredningsarbeten, ledningar av olika slag samt med byggnadsföretaget sammanhängande yttre arbeten. Nu berörda projekteringsuppgifter sammanfattas i det följande under uttrycket »planläggning». Fattas av statsmakterna beslut om byggnadsföretagets utförande, fortsätter projekteringsarbetet med utarbetande av arbets- och detalj ritningar jämte tillhörande beskrivningar. Samtidigt uppgöras ritningar och beskrivningar till värme-, ventilations- och sanitetsanläggningar, elektriska installationer samt yttre anläggningar av skilda slag. Nästa skede utgöres av byggnadens utförande, vilket kan ske antingen genom entreprenör eller i egen regi. Härvid ankommer det på den byggande myndigheten att vid entreprenadarbeten utöva kontroll över desamma och vid arbeten i egen regi svara för den direkta arbetsledningen. Efter arbetenas slutförande bör avsyning av desamma äga rum. Vid entreprenadarbeten tillkommer därjämte garantibesiktning vid ansvarstidens utgång. Underhållsarbetena omfatta erforderliga reparationer å byggnadens stomme

21 och inredning samt å de yttre anläggningarna. Med arbetena, vilka i väsentliga delar äro till sin art och omfattning avvikande från arbetena vid utförande av en byggnad, avses att råda bot för dels sådana brister, som fordra omedelbar rättelse, och dels sådana felaktigheter, vilka kunna kvarstå under någon tid för att efter exempelvis årlig översyn av byggnadens beskaffenhet avhjälpas i ett större sammanhang. Vid en byggnad förekomma dessutom förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten, vilka, därest de till sin omfattning icke äro jämförliga med större ombyggnadsarbeten, kunna anses hänförliga till underhållsarbeten. Redan för närvarande och kanske än mer i framtiden kräver utvecklingen på det byggnadstekniska området, att den personal, som handhar de olika byggnadsuppgifterna, ägnat sig åt specialstudier inom sitt verksamhetsområde och besitter ingående praktiska insikter däri. I regel torde det icke vara möjligt för en byggnadstekniker att i detalj behärska alla förenämnda områden. Det är för den skull av ekonomisk vikt för statsverket, att byggnadsföretagen under ovanberörda skeden handhavas av för ändamålen speciellt utbildad personal. Under projekteringsstadiet ligger huvudvikten på arkitektens och konstruktörernas kunskaper och erfarenheter, under byggnadsstadiet på byggnadsledningens insikter på sitt område och under underhållstiden på teknikerns detaljarbete i syfte att finna de bästa metoderna för att nedbringa utgifterna för byggnadens vård utan eftersättande av goda tekniska resultat. För vård och underhåll av statens fastigheter kräves en territoriell organisation. E n sådan torde däremot icke vara behövlig vid de övriga skedena av ett byggnadsföretag, under vilka ledningen bör vara helt centraliserad och byggnadsorganet till sitt förfogande äga en arbetsledar- och kontrollantstab, ur vilken platsledare åtminstone för de större byggnadsföretagen kunna hämtas. Som ovan nämnts äro de arbeten, som bedrivas för en byggnads projektering, utförande och underhåll, väsentligt olikartade. Tillgodoseendet av tekniska och ekonomiska synpunkter torde därför icke förhindra att ledningen av arbetena under nämnda skeden fördelas å skilda statliga organ. Arkitektens och konstruktörens arbeten hänga däremot på det allra närmaste ihop med varandra. Arkitekterna och konstruktörerna böra därför tillhöra samma organ.

B. Befästningar. Målet för befästningsverksamheten är att tillförsäkra den militära ledningen i olika instanser tillgång till lämpligt utförda befästningar till erforderlig omfattning och vid den tidpunkt då de krävas. Vid krigsfara eller i krig kommer verksamheten att i första hand avse genomförandet av tidigare uppgjorda planer, de s. k. fortifikatoriska rustningsplanerna. Dessa måste i fred underkastas en fortlöpande översyn, betingad av ändringar i det militärpolitiska läget samt stridsmedlens och byggnadsteknikens utveckling. Även om planerna uppgöras med största noggrannhet, kommer det under alla förhållanden vid anläggningarnas utförande att bliva fråga om

22 korrigeringar och kompletteringar. Arbetena med befästningarnas utförande äro sålunda icke av enbart byggnadsteknisk art. Arbetena böra handhavas av taktiskt och fortifikatoriskt utbildad personal och bedrivas under den befälhavares ansvar, som fått åt sig anförtrodd den försvarsuppgift, i vilken de planerade befästningarna ingå såsom ett led. Under krig kunna nya vapen eller förändrade vapenkonstruktioner tvinga till en revidering av förut uppgjorda befästningskonstruktioner och knappheten på vissa materialier medföra, att omkonstruktioner måste vidtagas. Vidare kunna under krigshändelsernas gång operationerna medföra, att nya krav, som tidigare icke varit möjliga att förutse, måste ställas på befästningar, varjämte reparationer och förbättringar av redan utförda befästningsanläggningar kunna bliva erforderliga. I händelse av starka luftangrepp kunna dessa arbeten få en betydande omfattning och kräva stor insats av specialutbildad personal. För den antydda verksamheten måste materielförsörjningen säkras, transportproblemen bemästras och arbetarbehovet tillgodoses, varjämte arbetsstyrkans försörjning, förläggning och ersättande måste tryggas. Under fredstid omfattar befästningsverksamheten dels planläggning och förberedelser för igångsättande utan dröjsmål vid krigsfara eller krig av erforderliga befästningsanläggningar, dels sådan nybyggnad, ombyggnad och modernisering av befästningar, som på grund av byggnadstidens längd, materialtill-, gång m. m. befinnes icke kunna anstå, dels forskningsverksamhet och underhåll av befintliga befästningar. Den i fredstid viktigaste delen av befästningsverksamheten torde vara planläggning av befästningsanläggningar avsedda att utföras vid krigsfara eller i krig. Grunden för planläggningen måste vara av den högsta militära ledningen utarbetade planer för olika krigsfall. För att befästningarna skola bliva så effektiva som möjligt, är det vidare erforderligt, att de befästningselement, som ingå i desamma, äro till sina huvuddrag enhetliga och resultat av ingående studie- och konstruktionsverksamhet. Upprättande och fastställande av typritningar för olika slag av befästningsanläggningar bör därför ankomma å ett centralt befästningsorgan, gemensamt för de tre försvarsgrenarna. Den nyssnämnda planläggningen omfattar rekognosceringar, uppgörande avritningar, vissa utstakningar, uppgörande av materiel- och transportplaner samt planer för byggnadsorganisation. Rekognosceringen i fred bedrives på följande sätt. I anslutning till de inom försvarsstaben uppgjorda planerna för olika krigsfall utföras under försvarsstabens ledning rekognosceringar i stort av de områden, där befästningsanläggningar skola komma till utförande. I härför avsedda rekognosceringsorgan ingå representanter för befästningsväsendet. Med ledning av under dessa rekognosceringar vunna rön uppdrages åt den befälhavare, som skall försvara området, att uppgöra detaljerade planer för försvaret med därtill hörande befästningar. Denna sistnämnda planläggning omfattar detaljrekognosceringar med kartläggning och uppmätning i detalj av aktuella områden. För varje anläggning av större omfattning, exempelvis stridsvärn, pjäsplats, skyddsrum o. s. v., uppgöras fullständiga ritningar.

23 För smärre anläggningar angives läge och uppgift samt typritning. För de sålunda genom ritningar fixerade anläggningarna måste uppgöras arbetsbeskrivning, massberäkning, arbetsplan samt plan för tillgodoseende av behovet av verktyg, materialier och arbetsförband. Sammanfattningen av alla dessa ritningar och beskrivningar m. m. utgör den fortifikatoriska rustningsplanen för den ifrågavarande ställningen. Vissa försvarsuppgifter äro av sådan art, att planläggning av därmed sammanhängande befästningar lämpligen icke bör uppdragas åt lokala chefer. För dylika befästningsanläggningar, vilka kunna bliva av stor betydelse och omfattning, måste rustningsplanen uppgöras av det centrala befästningsorganet i direkt samarbete med försvarsstaben. Detsamma gäller beträffande planer för större förrådsanläggningar, industriskydd, luftskyddsrum m. m. Att redan i fredstid utföra samtliga planerade befästningsanläggningar låter sig av olika skäl icke göra. Häremot talar nämligen kravet på sparsamhet med medel och att under en lång fredsperiod utförda befästningar på grund av krigskonstens utveckling kunna bliva omoderna. Hänsyn måste även tagas till att det militärpolitiska läget kan förändras och till faran för spionage m. m. Tidigare kunde man räkna med att viss tid stod till förfogande till och med efter ett krigsutbrott för utförande av befästningsanläggningar. »Blixtkriget» • och flygvapnets framträdande göra dock att denna tidsfrist icke längre kan påräknas i tillnärmelsevis samma omfattning som förr. Därest landets försvarskrafter skola kunna uppträda mot en inkräktare under så gynnsamma omständigheter som möjligt, torde därför även i fred en viss nybyggnadsverksamhet på befästningsområdet komma att äga rum. För arbeten, vilka sålunda skola komma till utförande, kräves en omfattande planläggning av samma art som ovan antytts beträffande rustningsplanläggning, vartill kommer det byggnadstekniska utförandet. För att använda befästningstyper skola svara mot de krav, som krigsteknikens utveckling i varje läge ställer, måste utvecklingen i fråga om vapen och civil teknik fortlöpande följas, varjämte en på befästningsförhållanden speciellt inriktad forskning måste bedrivas. Denna måste sträva efter att till befästningskonstens förfogande ställa förbättrade eller nya materialier och konstruktioner, allt eftersom de olika anfalkvapnen fulländas eller förnyas. Icke minst de under det senaste världskriget framkomna nya stridsmedlen torde kräva, att forskningsverksamheten på befästningsområdet bedrives med den största intensitet. Med hänsyn till verksamhetens omedelbara betydelse för konstruktionen av befästningarna synes det vara nödvändigt med ett mycket nära samarbete mellan den personal, som omhänderhar forskningen, och den, som svarar för befästningskonstruktionerna. Forskningsverksamheten bör därför förläggas till det centrala befästningsorganet och icke till försvarets forskningsanstalt. Som nämnts är krigskonsten även under fredstid stadd i ständig utveckling. Utförda befästningsanläggningar måste för den skull icke blott underhållas, så att de'såsom byggnadsverk äga bestånd, utan även moderniseras

24 för att följa med utvecklingen. Med hänsyn till befästningsanläggningarnas stora antal och belägenhet på vitt skilda platser synes arbetet härmed få en betydande omfattning. Verksamheten torde i första hand icke komma att avse de rena byggnadskonstruktionerna utan fastmera i befästningsanläggningarna ingående tekniska anordningar för striden samt elektriska, värme-, vatten- och avloppsanläggningar m. m. I motsats mot vad ovan framhållits beträffande husbyggnaderna bör planläggning, utförande, underhåll och modernisering av befästningsanläggningarna ombesörjas av i huvudsak samma organ och ledas av taktiskt och fortifikatoriskt utbildad personal. För forskningsverksamheten kräves såväl tekniskt utbildad, för dylik verksamhet särskilt lämpad personal som personal med fortifikatoriska insikter.

C. Militära specialbyggnader. Frågan om den statliga organisationen för nybyggnad och underhåll av sådana för civilt ändamål avsedda specialbyggnader som järnvägar, hamnar, broar, fyrar m. m. ingår icke i utredningens uppdrag. Däremot har utredningen att taga befattning med spörsmålet om den organisation, som kan erfordras för anläggande och förvaltning av de för militärt behov erforderliga specialbyggnaderna. Om man bortser från befästningar, vilka utredningen behandlar såsom en från begreppet »specialbyggnader» skild grupp av objekt, erfordras för den militära verksamheten sådana specialbetonade byggnader som flygfält, motorkörbanor, vägar, järnvägar, transportbanor, broar, hamnar, kajer, bäddar, slipar, dockor, skjutbanor, i berg insprängda lokaler m. m. Under de senare åren har nybyggnadsverksamheten i fråga om militära specialbyggnader dominerats av två slag av anläggningar, nämligen dels flygfält och dels i berg insprängda lokaler. Av äldre anläggningar äro de för marint bruk avsedda de mest omfattande. Det är därför enligt utredningens mening uppenbart, att de organ, som framdeles skola svara för projektering, byggande och underhåll av försvarets specialbyggnader, måste vara utrustade icke blott med personal, som behärskar väg- och vattenbyggnadstekniken i allmänhet, utan även med särskild sakkunskap i fråga om anordnande och skötsel av flygfält, marinanläggningar och bergrum. Beträffande samtliga dessa specialanläggningar gäller givetvis, att de, som nyttja objekten, måste få göra sina synpunkter gällande såväl när fråga är om projektering av nybyggnader som då det gäller underhåll av redan förefintliga anläggningar. I avseende på flygfälten ställer flygsäkerheten alldeles särskilda krav på att samarbetet sker på ett enkelt och smidigt sätt.

25 Avd. III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår har i direktiven för utredningen anförts, att vid utformandet av organisationen för fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret valet i stort sett syntes komma att stå mellan två alternativ, det ena med en skiljelinje mellan byggnads- och befästningsverksamhet, det andra med gränsen liksom nu dragen mellan å ena sidan den civila byggnadsverksamheten och å andra sidan försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet. Inom vartdera av dessa båda huvudalternativ vore självfallet varianter tänkbara. Utredningen har i första hand till behandling upptagit det alternativ, som innebär den mest genomgripande omläggningen av den statliga byggnadsverksamheten, nämligen det, som bygger på att en skiljelinje uppdrages mellan ett byggnadstekniskt civilt och ett fortifikatoriskt militärt arbetsområde. Enligt detta alternativ skulle inom en förvaltningsorganisation samlas huvuddelen av den statliga nybyggnads- och underhållsverksamheten med avseende å husbyggnader ävensom militära specialbyggnader, vad angår de sistnämnda dock med undantag för flygfälten, vilka på i det följande närmare anförda skäl ansetts böra omhänderhavas av flygvapnets särskilda förvaltningsorgan, och för i berg insprängda lokaler. Den sålunda skisserade civila organisationen skulle såsom regel handha även den praktiska och rättsliga vården av de domäner och markområden, som disponeras för samma ändamål som de byggnader, vilka skulle förvaltas av organisationen. E n därifrån fristående militär förvaltningsorganisation skulle omhänderha planläggning, konstruktion och utförande av befästningar och bergrum samt underhåll av dylika anläggningar. Hit skulle även hänföras den praktiska och rättsliga vården av den för befästningar och bergrum disponerade marken. Till den civila organisationen skulle hänföras uppgifterna med nybyggnad av såväl hus- som specialbyggnader, med ovannämnda undantag, för arméns, marinens och flygvapnets delfonder av försvarets fastighetsfond, för försvarets bostadsanskaffningsfond ävensom för slottsbyggnadernas, fångvårdsstyrelsens, medicinalstyrelsens, byggnadsstyrelsens, generaltullstyrelsens, Uppsala och Lunds universitets samt Karolinska sjukhusets delfonder av statens allmänna fastighetsfond. Därjämte skulle organisationen handha verksamheten med uppförande av husbyggnader för postverkets och telegrafverkets fonder samt för luftfartsfonden. Sedan de å försvarets fabriksstyrelse för närvarande ankommande större anläggningsarbetena slutförts, skulle organisationen även omhändertaga nybyggnadsverksamheten för försvarets fabriksfond (jfr s. 55 i det följande). Även vissa sådana nybyggnader, som nu icke fondredovisas, skulle ombesörjas av organisationen, nämligen nybyggnader, som skola disponeras av statens uppfostringsanstalter, skydds-

26 hem samt tvångsarbets- och alkoholistanstalter, lantbrukshögskolan samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Slutligen borde organisationen anlitas för vissa andra nybyggnadsföretag för statliga behov, exempelvis där så lämpligen kan ifrågakomma för uppförande av byggnader för utrikesrepresentationens räkning. Den ifrågavarande organisationen skulle vidare svara för allt underhåll av husbyggnader och specialbyggnader, som redovisas å försvarets fastighetsfond (med undantag av flygfält och bergrum) och å försvarets bostadsanskaffningsfond. Därjämte skulle den ombesörja motsvarande uppgifter beträffande de fastigheter, som återfinnas å slottsbyggnadernas, byggnadsstyrelsens, universitetens och Karolinska sjukhusets delfonder av allmänna fastighetsfonden, liksom även beträffande dem, som disponeras av lantbrukshögskolan, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Chalmers tekniska högskola. Vidkommande den verksamhet med underhåll av husbyggnader, som omhänderhaves av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och luftfartsstyrelsen samt under dessa myndigheter lydande organ ävensom av statens uppfostrings-, tvångsarbets- och alkoholistanstalter, är att märka, att nämnda myndigheter och organ disponera över för verksamheten erforderlig yrkeskunnig personal, som anställts för att biträda vid handhavandet av respektive myndighets eller organs huvudsakliga arbetsuppgifter. Såsom exempel må nämnas, att fångvården brukar utföra en avsevärd del av underhållsarbetena vid sina anstalter med utnyttjande av där anställd personal såsom arbetsledare och med anlitande av fångarnas arbetskraft. Nu anförda förhållande synes böra föranleda därtill, att underhållsverksamheten i dessa fall även i fortsättningen handhaves av omförmälda myndigheter och organ. Den nybildade organisationen skulle emellertid ställa erforderlig sakkunskap till förfogande vid reparationsplanernas utarbetande och för tillsyn över reparationsarbetena. Där myndigheterna för närvarande ha särskilda befattningshavare anställda för utförande av utrednings-, kontroll- och besiktningsarbeten, borde dessa befattningshavare eller i varje fall en del av dem då bliva överflödiga. Vidare skulle kostnaderna för anlitande av utomstående konsulterande tekniker kunna nedbringas eller rent av bortfalla. Samma förfaringssätt för byggnadsunderhållets bedrivande, som nu i stora drag antytts, torde lämpligen kunna tillämpas beträffande det fastighetsbestånd, som förvaltas av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen, även om fullt analoga förhållanden här icke föreligga. I fråga om nybyggnad och underhåll av hus för statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och lotsverket har utredningen med anledning av vad som uttalats i direktiven ansett sig böra räkna med, att dessa arbetsuppgifter böra omhänderhavas av respektive myndigheter på samma sätt som för närvarande är fallet. Detsamma synes emellertid böra gälla med avseende å den verksamhet med uppförande och underhåll av husbyggnader,

27 som äger rum genom väg- och vattenbyggnads- samt egnahemsorganisationernas försorg. Jämfört med nu rådande förhållanden skulle förslaget innebära, att den redan till stor del genomförda centraliseringen av nybyggnadsverksamheten för civila behov i viss omfattning fullföljes och att den på detta sätt koncentrerade verksamheten förenas med motsvarande verksamhet för militära ändamål samt att även underhållsverksamheten i avsevärd utsträckning sammanföres. Det bokförda värdet av det byggnads- och fastighetsbestånd, som ifrågavarande organisation skulle få att förvalta, beräknas den 30 juni 1947, d. v. s. efter genomförandet av femårsplanen för försvarets utbyggnad, komma att uppgå till i runt tal 1 435 miljoner kronor, varav 1 210 miljoner skulle utgöra byggnadsvärde och 225 miljoner markvärde. Kostnaderna för årligt underhåll av byggnaderna och skötseln av markområdena kunna, med tillämpning av de i propositionen 1945: 180 angivna principerna för beräkning av underhållskostnader å försvarets fastighetsfonds stat samt med ledning av införskaffade uppgifter rörande de civila myndigheternas kostnader för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1944/45, beräknas efter femårsplanens genomförande uppgå till i runt tal 15,5 miljoner kronor och därefter, under loppet av nio budgetår, successivt stiga till 18,5 miljoner kronor. Värdet av det byggnadsbestånd, för vars förvaltning organisationen skulle lämna tekniskt biträde, uppgick den 30 juni 1944 till i runt tal 220 miljoner kronor. Underhållskostnaderna för sistnämnda byggnadsbestånd uppgingo för budgetåret 1944/45 till cirka 3 miljoner kronor. Inom den nu i stora drag skisserade organisationen skulle arbetsuppgifterna handhavas av en central förvaltningsmyndighet med regionala och lokala organ. Till den centrala myndigheten skulle hänföras de uppgifter, som för närvarande ankomma dels å arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag av ärenden rörande befästningar, bergrum och flygfält — dels å försvarets bostadsanskaffningsnämnd och dels å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå, byggnadsbyrå, intendentsbyrå och värmetekniska avdelning jämte därmed sammanhängande ärenden å byggnadsstyrelsens administrativa byrå. Efter slutförande av de nu på anläggningsbyrån inom försvarets fabriksstyrelse ankommande större anläggningsarbetena, skulle till verket överföras även denna byrås befattning med utförandet av nybyggnadsarbeten. Vidare skulle verket ombesörja den nybyggnadsverksamhet, som för närvarande må handhavas av annan myndighet än byggnadsstyrelsen för den av organisationsförändringen berörda delen av den civila statsverksamheten, såsom fallet är med fångvårds- och uppfostringsanstalterna samt i allmänhet med skyddshemmen. Slutligen skulle verket övertaga de uppgifter med underhåll .av husbyggnader och vård av fastigheter, som ankomma å universiteten, lantbrukshögskolan, Alnarps institut, Chalmers tekniska högskola och Karolinska sjukhuset.

28 På byggnadsstyrelsen ankomma för närvarande även ärenden rörande den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården samt stadsplaneväsendet. Huruvida dessa arbetsuppgifter böra hänföras till det nya verket eller bilda underlag för ett fristående verk eller ock överflyttas till andra statsorgan är ett spörsmål, som torde böra göras till föremål för särskilt övervägande, därest statsmakterna skulle finna skäl organisera byggnadsförvaltningen enligt förevarande alternativ. Även i fråga om de regionala organen synes det bliva nödvändigt att vidtaga en genomgripande förändring i förhållande till vad för närvarande gäller. Ett genomförande av nu ifrågavarande organisation torde nämligen förutsätta, att gemensamma organ tillskapas för den regionala förvaltningen av det civila och det militära fastighetsbeståndet. Därvid synes man antingen kunna bygga ut den distriktsorganisation, som byggnadsstyrelsen redan förfogar över, nämligen länsarkitektorganisationen, eller ock tillskapa en fristående civil organisation med ett mindre antal distrikt. Beträffande de lokala organen synes ett genomförande av den här diskuterade organisationsformen icke i och för sig påkalla några större förändringar i de bestående förhållandena. Vad härefter angår den militära organisationen skulle till denna samlas den tekniska och ekonomiska verksamheten rörande rikets hela befästningsväsende. Organisationen skulle därjämte handha byggande och underhåll av andra till försvaret hörande bergrum än befästningar. Vidkommande omfattningen av organisationens förvaltningsobjekt må erinras, att under budgetåren 1939/40—1944/45 anlagts befästningar av mer permanent karaktär för en kostnad av närmare 250 miljoner kronor. Beträffande äldre befästningar kan någon uppgift i motsvarande hänseende icke lämnas. Årliga kostnaderna för underhållet av samtliga befästningar kunna i överensstämmelse med arméns fortifikationsförvaltnings och marinförvaltningens medelsäskanden för budgetåret 1946/47 beräknas till cirka 2,2 5 miljoner kronor. Anläggningskostnaderna för bergrummen torde den 30 juni 1947 i runt tal uppgå till 110 miljoner kronor. Underhållskostnaderna för bergrummen torde kunna uppskattas till cirka 400 000 kronor för budgetåret 1947/48 för att därefter successivt stiga till omkring 800 000 kronor. Även på befästningssidan torde organisationen böra bestå av en central förvaltningsmyndighet samt regionala och lokala organ. Den centrala myndigheten skulle handha de uppgifter med avseende å planläggning, konstruktion och utförande av befästningar och bergrum samt underhåll av dylika anläggningar, som för närvarande ankomma på arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och flygförvaltningens byggnadsavdelning, ävensom de uppgifter, som nu tillkomma befästningsinspektionen. E n övergång till nu ifrågavarande organisationsform för befästningsväsendet synes icke med nödvändighet behöva föranleda någon ändring i fråga om de regionala och lokala myndigheterna.

29 Utredningen har vidare undersökt det alternativ, där en skiljelinje dragits mellan den civila byggnadsverksamheten å ena sidan och försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet å den andra. Den organisation, som innefattas i detta alternativ, överensstämmer i vad avser den centrala förvaltningen i stort sett med den organisation, varom 1943 års riksdag i princip fattat beslut. Alternativet avser att till en förvaltningsorganisation skall förläggas nybyggnad och underhåll av försvarets husbyggnader, specialbyggnader och befästningar. Organisationen skulle därjämte handha vården av de domäner och markområden, som disponeras av försvaret. Undantag synes dock böra göras i två hänseenden. Sålunda torde flygfälten utom i vad avser den rättsliga vården även i detta fall böra omhänderhavas av flygvapnets särskilda förvaltningsorgan. Vidare torde underhållet av försvarets fabriker med flera å försvarets fabriksfond redovisade byggnader böra. handhavas av fabriksstyrelsen, vilken även torde böra ombesörja utförandet av de redan igångsatta eller projekterade nybyggnaderna för fabriks- och krigsmaterielverken. Värdet av de fonclredovisade fastigheter, som skulle förvaltas av den ifrågavarande för försvaret avsedda organisationen, beräknas den 30 juni 1947 uppgå till i runt tal 1 180 miljoner kronor, varav 1 030 miljoner utgöra byggnadsvärde och 150 miljoner markvärde. Kostnaderna för det årliga byggnadsunderhållet och skötseln av markområdena kunna efter femårsplanens genomförande uppskattas till cirka 13 miljoner kronor och beräknas därefter, under loppet av nio budgetår, successivt stiga till omkring 16 miljoner kronor. Vidare skulle organisationen få att förvalta icke fondredovisade bergrum till ett varde av cirka 35 miljoner kronor. Årliga underhållskostnaderna för dessa anläggningar torde komma att uppgå till omkring 100 000 kronor för att successivt stiga till 200 000 kronor. Årskostnaderna för underhållet av befästningarna torde såsom ovan anförts kunna beräknas till cirka 2,2 5 miljoner kronor. Ledningen av organisationen bör handhavas av en enda central förvaltningsmyndighet, vilken bör biträdas av regionala och lokala organ. Den centrala myndigheten skulle i huvudsak övertaga de arbetsuppgifter, som omhänderhavas av arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag dock for flygfältsbyrån — samt försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Vidare skulle myndigheten, sedan försvarets fabriksstyrelse slutfört pågående och projekterade anläggningsarbeten, ombesörja de nybyggnader, som erfordras för fabriks- och krigsmaterielverken. Ett sådant sammanförande av den militära fastighetsförvaltningen som nu nämnts synes icke behöva medföra så långt gående ändringar beträffande de regionala förvaltningsorganen som genomförandet av den i det föregående berörda civila organisationen. En jämförelse mellan de båda i det föregående skisserade alternativen giver vid handen, att en övergång till den organisation, där en skiljelinje dragits mellan husbyggnads- och befästningsverksamhet, kan erbjuda vissa för-

30 delar. Sammanförandet till en organisation av nybyggnadsverksamheten beträffande husbyggnader skulle medföra, att organisationens ledning vunne en synnerligen omfattande erfarenhet på området, vilken erfarenhet kunde direkt tillgodogöras vid nybyggnadsarbetens utförande. Arbetsbelastningen skulle måhända kunna hållas jämnare och huvuddelen av personalen beredas en mer stadigvarande anställning. E n nedgång i byggnadsverksamheten inom ett område kan nämligen tänkas kompenseras genom ökat byggnadsbehov inom ett annat område av statsverksamheten. Dubbelarbete skulle i viss mån kunna undvikas. Vid utförandet av olika byggnadsarbeten inom lokalt begränsade områden borde arbetsledning och kontrollverksamhet kunna förenklas och förbilligas, varjämte en ekonomisering av personalens arbete även i övrigt torde vara möjlig. E t t stort centralt husbyggnadsorgan skulle erhålla en klarare överblick över den statliga byggnadsverksamheten och därigenom vinna vissa möjligheter att främja dess anpassande efter det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget. Genom den enhetliga ledningen skulle skapas goda förutsättningar för en gynnsam, affärsmässig upphandling av sådant byggnadsmaterial, som lämpar sig för inköp i stor skala. Den maskinella utrustning, som erfordras för en rationell byggnadsverksamhet i egen regi, skulle kunna jämnare och mera ekonomiskt utnyttjas. Slutligen skulle samma bestämmelser rörande tekniska och juridiska frågor kunna i full utsträckning genomföras och tillämpas. Tydligt är emellertid, att vissa av nu angivna fördelar med sammanförandet av nybyggnadsverksamheten för militära och andra statliga ändamål åtminstone i viss utsträckning skulle även utan ett så långtgående ingripande i den nuvarande förvaltningsorganisationen kunna ernås genom samarbete mellan olika byggande verk. Vad härefter angår sammanförandet av underhållsverksamheten beträffande civila och militära husbyggnader till en och samma organisation torde några nämnvärda fördelar härav knappast vara att förvänta. Underhållsverksamheten utgör nämligen •— i motsats till den varierande nybyggnadsverksamheten — en ur teknisk synpunkt ganska fix arbetskvantitet. För handhavandet av verksamheten erfordras ett visst antal tekniker. Om dessa äro placerade vid den ena eller andra myndigheten, har icke någon större betydelse, under förutsättning att varje myndighet handhar vården av ett tillräckligt omfattande fastighetsbestånd. Om sålunda det nu diskuterade alternativet skulle erbjuda vissa fördelar, vilka dock väsentligen hänföra sig till samordnandet av nybyggnadsverksamheten, så vill det å andra sidan synas som om en organisationsändring av den innebörd, detta alternativ avser, också skulle medföra betydande olägenheter. Den för handhavandet av den övervägande delen av statens fastighetsbestånd erforderliga organisationen måste befaras bliva alltför stor för att på ett smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Verksamhetens omfattning och arbetsobjektens fördelning på olika förvaltnings-

31 grenar torde lägga stora hinder i vägen för önskvärda personliga insatser från ledningens sida. P å grund av den militära nybyggnadsverksamhetens förläggande till en utanför försvaret stående organisation skulle befästningsväsendets behov att vid en av det utrikespolitiska läget påkallad forcering av befästningsbyggandet förfoga över den för nämnda nybyggnadsverksamhet avsedda personalen knappast kunna tillgodoses med nödig effektivitet. Av samma anledning skulle i tider, då befästningsbyggnadsverksamheten vore ringa, fortifikationsofficerarna, som enligt utredningens i det följande framlagda förslag avses skola beredas en bättre teoretisk byggnadsteknisk utbildning än för närvarande, svårligen kunna uppehålla erforderlig kontakt med praktisk byggnadsverksamhet. Inordnandet av försvarets byggnadsunderhåll under en civil organisation synes föga lämpligt med hänsyn till att verksamheten omfattar icke blott underhåll i egentlig bemärkelse utan även ändrings- och kompletteringsarbeten, vilka nära sammanhänga med förbandens dagliga verksamhet, samt anordningar på övningsfält såsom skjut- och hinderbanor m. m. För en riktig avvägning av dylika arbeten torde krävas militära insikter. Ett sammanförande av civilt och militärt husbyggnadsunderhåll skulle dessutom föranleda att man på försvarets sida måste ha en särskild planläggnings- och underhållsorganisation för befästningar. För denna organisation kräves delvis samma civila personal som vid husbyggnadsunderhållet, nämligen specialtekniker för värme-, sanitets- och elektroanläggningar samt ritare och skrivbiträdespersonal. En viss dubblering av dylik personal bleve sålunda oundviklig. Medan vid bibehållandet av en gemensam organisation för förvaltningen av militära husbyggnader och befästningar fortifikationsofficerarna i viss utsträckning alltjämt skulle kunna fullgöra vissa uppgifter beträffande husbyggnadsunderhållet, skulle denna arbetskraft icke i samma utsträckning kunna tagas i anspråk för sådant ändamål vid en uppdelning av det militära fastighetsbeståndet på två organisationer, varför man här måste räkna med behov av ett större antal civila tekniker. En gränsdragning mellan husbyggnads- och befästningsverksamheten skulle för övrigt kompliceras därav, att de större befästningsanläggningarna i regel äro kombinerade med husbyggnader för förläggning, förplägnad, sjukvård och förråd, d. v. s. byggnader, som med hänsyn till sin art borde hänföras till husbyggnadsorganisationen men med hänsyn till sin belägenhet torde böra förvaltas av befästningsorganisationen. En uppdelning av de militära förvaltnings objekten efter dessas art skulle här te sig föga ändamålsenlig. Att liknande synpunkter göra sig gällande beträffande själva markområdena framgår av vad utredningen i det följande anför å s. 39. Vad kostnadsfrågan angår giva de i det följande överslagsvis gjorda beräkningarna vid handen, att kostnaderna enligt nu berörda alternativ skulle bliva något högre än vid det, där gränsen dragits mellan byggnadsverksamhet för civila och för militära behov. På grund av vad sålunda anförts anser sig utredningen icke kunna förorda en lösning av organisationsfrågan enligt förstnämnda alternativ.

32 Då av det föregående framgår, att sammanförandet av den statliga nybyggnadsverksamheten skulle kunna medföra vissa fördelar, under det att så däremot icke kan antagas bliva fallet i vad avser ett samordnande av underhållsverksamheten, har utredningen emellertid även ansett sig böra undersöka ett alternativ, innebärande å ena sidan sammanförande av den militära nybyggnadsverksamheten med byggnadsstyrelsens motsvarande verksamhet för den civila statsförvaltningen, samt å andra sidan det militära byggnadsunderhållets sammanhållande med befästningsväsendet. Den militära nybyggnadsverksamheten skulle med andra ord överföras till byggnadsstyrelsen. Själva planläggningsarbetet torde dock böra tillkomma det militära verk, som skulle handha vården av försvarets fastighetsbestånd. Endast härigenom vunnes säkerhet för att lokalbehoven i första hand tillgodosåges genom utnyttjande av tillgängliga utrymmen i befintliga byggnader, samt att de erfarenheter, som i samband med underhållsverksamheten samlades beträffande olika byggnadstypers lämplighet, så långt möjligt tillvaratoges. Då den militära förvaltningsorganisationen i detta fall icke skulle ha något organ för utförande .av husbyggnader, borde även verksamheten med utförandet av militära specialbyggnader — med undantag dock för bergrum — anförtros åt någon civil myndighet, som är utrustad med dylika organ, varvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmast torde böra ifrågakomma. Utförandet av bergrum borde däremot, med hänsyn till att sådana anläggningar i stor utsträckning ingå i eller sammanhänga med egentliga befästningar, ankomma å den för försvaret gemensamma förvaltningsorganisationen. Denna organisation skulle sålunda handha byggande av befästningar och bergrum, underhåll av befästningar samt militära hus- och specialbyggnader ävensom, vad avser nybyggnad av dylika husoch specialbyggnader, planläggning av desamma. Den närmare avgränsningen av arbetsuppgifterna mellan det i nu förevarande alternativ förutsatta centrala militära verket å ena sidan samt byggnadsstyrelsen respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å den andra kan givetvis vara föremål för olika meningar. Enligt utredningens åsikt borde det ankomma å förstnämnda myndighet och dess underlydande organ att svara för löpande underhåll och reparationer å under deras förvaltning stående husbyggnader och specialbyggnader ävensom för mindre förbättrings- och iståndsättningsarbeten å sådana byggnader. Större arbeten borde ankomma på de byggande verken. Vad beträffar bergrum borde sådana arbeten oavsett storleksordningen alltid utföras av det militära verket. Även mot en lösning a \ organisationsfrågan enligt det nu skisserade alternativet kunna emellertid allvarliga erinringar riktas. Sålunda är det tydligt, att de olägenheter, som enligt vad i det föregående anförts skulle vara förenade med överförandet av nybyggnadsverksamheten till en utom försvaret stående organisation, icke heller i detta fall kunna undgås. Svårigheter skulle med andra ord även här göra sig gällande såväl beträffande tillgodoseendet av befästningsväsendets behov av personalförstärkning vid en forcering av befästningsbyggandet som i fråga om beredande av tillfälle för fortifikations-

33 officerarna att i tider av ringa befästningsbyggnadsverksamhet uppehålla erforderlig kontakt med praktisk byggnadsverksamhet. Med hänsyn till att den civila organisationen i förevarande fall icke skulle ha att taga befattning med det militära fastighetsunderhållet, skulle visserligen dess arbetsuppgifter här icke bliva av samma omfattning som enligt det tidigare diskuterade alternativet. Men på grund av arbetsobjektens fördelning på olika förvaltningsgrenar torde farhågorna för bristande smidighet och snabbhet vid verksamhetens bedrivande icke kunna helt avvisas. Jämväl i andra hänseenden skulle emellertid svårigheter tillstöta vid en tillämpning av nu ifrågavarande alternativ. I det föregående har utredningen såsom sin åsikt uttalat, att det centrala militära verket och dess underlydande organ borde svara icke blott för löpande underhåll och reparationer å under deras förvaltning stående hus- och specialbyggnader, utan även för mindre förbättrings- och iståndsättningsarbeten å sådana byggnader, medan däremot större arbeten skulle ankomma på vederbörande byggande verk. Det ligger i öppen dag, att den härutinnan nödvändiga gränsdragningen mellan underhålls- och nybyggnadsverkens arbetsuppgifter är förenad med stora vanskligheter och, hur den än utformades, måste befaras ej sällan komma att i praktiken framkalla meningsskiljaktigheter till men för effektiviteten i verksamheten. Därjämte vill det förefalla utredningen, att en ordning, som innebär att planläggningen av ett nybyggnadsföretag skulle ombesörjas av en organisation samt konstruktioner och utförande av en annan, icke kan vara tillfredsställande. Sålunda måste det ofrånkomliga samarbetet mellan dessa båda organisationer vara ägnat att verka tyngande och fördröjande på nybyggnadsfrågornas behandling. Vidare kunna ansvarsförhållandena kompliceras därav, att i och för sig befogade strävanden från det byggande verkets sida att hålla byggnadskostnaderna nere icke alltid låta sig förenas med underhållsverkets lika naturliga intresse av att vid såväl konstruktioner som utförande kostnaderna för det framtida underhållet skänkas tillbörligt beaktande. Slutligen torde böra uppmärksammas, att ett genomförande av detta alternativ skulle te sig olägligt även ur försvarsgrenschefernas synpunkt. Beträffande planläggningen i stort av ett byggnadsföretag skulle nämligen vederbörande försvarsgrenschef ha att samarbeta med det militära verket, i fråga om detaljutformningen däremot med byggnadsstyrelsen. Inginge i byggnadsprogrammet såväl hus- som specialbyggnader, måste samarbete i sistnämnda hänseende sökas jämväl med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vidkommande kostnadsfrågan framgår av de i det följande gjorda beräkningarna, att vissa besparingar skulle vinnas vid förevarande organisationsform i förhållande till den, enligt vilken en gräns dragits mellan den civila byggnadsverksamheten samt försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet. Kostnadsbesparingarna synas emellertid icke bliva av den storleksordning, att de i och för sig kunna anses uppväga de med organisationen förenade olägenheterna. Då utredningen sålunda funnit sig icke böra tillstyrka att någotdera av de 3 — 2090 45

34 tvenne nu närmare utvecklade alternativen lägges till grund för en omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen, har utredningen vid detta sitt ställningstagande jämväl tagit i betraktande, att redan ett sammanförande av byggnadsverksamheten för de tre försvarsgrenarna är en åtgärd av synnerligen genomgripande betydelse, framförallt med hänsyn till försvarets mycket betydande fastighetsbestånd. Skulle med försvarets byggnadsverksamhet förenas en stor del av den statliga byggnadsverksamheten för civila ändamål, kan det befaras, att en för handhavandet av dessa uppgifter bildad organisation icke skulle kunna på nöjaktigt sätt fullgöra sina uppgifter. I varje fall vill det synas utredningen, som om en i ett sammanhang verkställd omorganisation i angiven utsträckning skulle kunna medföra allvarliga rubbningar i verksamhetens jämna gång. I detta sammanhang kan utredningen icke underlåta att giva uttryck åt den reflexionen, att koncentrationssträvandena på byggnadsområdet i första hand borde taga sikte på att i större utsträckning än hittills skett sammanföra hithörande verksamhet inom den civila statsförvaltningen i en organisation. Framhållas må ock, att vad i utredningsdirektiven sägs därom, att någon anledning ej torde föreligga att centralisera den nybyggnads- och underhållsverksamhet, som statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och lotsstyrelsen ombesörja, då byggnadsteknisk sakkunskap under alla förhållanden erfordras för de speciella verksuppgifterna, såtillvida äger giltighet även beträffande försvaret, som befästningsväsendet givetvis icke kan avvara dylik sakkunskap. Av vad utredningen anfört framgår, att utredningen stannat för den uppfattningen, att förevarande organisationsfråga bör lösas på basis av det alternativ, som innebär en gränsdragning mellan den civila byggnadsverksamheten samt försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet. Utredningen har emellertid härvid utgått från att ett nära samarbete bör bedrivas mellan de militära och de civila byggnadsorganen. Ett dylikt samarbete torde böra inriktas på gemensam upphandling av sådant byggnadsmaterial, som är lämpligt att inköpa i stor skala, och ett rationellt utnyttjande av de maskinparker, som erfordras för arbeten i egen regi. Vidare synas gemensamma formulär till kontrakt beträffande entreprenadarbeten m. m. kunna upprättas, så att i huvudsak samma bestämmelser i fråga om tekniska och juridiska frågor vinna tilllämpning. För samarbetets bedrivande torde böra inrättas en särskild samarbetsdelegation mellan förenämnda byggnadsorgan. På dessa torde få ankomma att beträffande de närmare detaljerna, i fråga om delegationens sammansättning och arbetsuppgifter uppgöra förslag och underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning. I anslutning till utredningsdirektiven framläggas i det följande förslag till förvaltningsorganisation samt personal- och kostnadsberäkningar beträffande samtliga ovannämnda alternativ. Först upptages därvid till behandling det alternativ, som utredningen förordat, och därefter det, enligt vilket verksam-

35 heten med utförande av hus- och specialbyggnader för militära ändamål skulle förenas med motsvarande verksamhet för civila behov. I sista hand behandlas det alternativ, som karakteriseras av att en skiljelinje dragits mellan byggnads- och befästningsverksamhet. Alternativen benämnas i det följande respektive alternativ I, I I och I I I . Med hänsyn till den ståndpunkt, utredningen intagit vid valet mellan de olika alternativen, har utredningen beträffande alternativ I I I ansett tillräckligt att framlägga endast approximativa beräkningar.

36 Avd. IV. Särskilda organisationsfrågor, A. Försvarets domäner. Under försvarets förvaltning stå för närvarande kronan tillhörande domäner och markområden med en sammanlagd areal av omkring 54 000 hektar. Huvuddelen av markinnehavet eller cirka 43 000 hektar, kommer på arméns del medan marinen och flygvapnet disponera respektive cirka 2 500 och 8 500 hektar. Omkring 23 000 hektar av det totala markinnehavet utgöras av produktiv skogsmark. Områdena äro fördelade på cirka 5 500 registerfastigheter. Det bokförda markvärdet den 30 juni 1944 utgjorde nära 144 miljoner kronor, varav cirka 45 miljoner kronor belöpa på marinens markinnehav i Stockholm. I bokföringsvärdet ingår icke värdet av vissa för befästningsändamål under senare år förvärvade markområden, beträffande vilka det ännu icke är avgjort, huruvida de skola fondredovisas eller ej. Förutom de under försvarets egen förvaltning varande kronan tillhöriga markerna nyttjar armén för närvarande betydande områden av skilda kronoparker under domänverkets förvaltning. För försvarets räkning arrenderas även vissa markområden från kommuner och enskilda. De domäner och markområden, som sålunda disponeras av försvaret, kunna indelas i fyra huvudgrupper efter användningen, nämligen 1) för befästningsändamål utnyttjade områden, 2) kasern- och varvsområden samt tomter för tjänste- och uthyrningsbostäder, förråd m. m., 3) övnings- och skjutfält, vartill jämväl hänföras bombfällningsplatser m. m , samt 4) flygfält. Det må dock anmärkas, att någon skarp gränsdragning mellan dessa fyra fastighetskategorier icke kan göras, då de ofta nära sammanhänga och gripa in i varandra. För befästningsändamål utnyttjas ett mycket stort antal markområden. Flertalet av dessa tillhöra icke kronan utan äro endast upplåtna med nyttjanderätt. Områdena äro i allmänhet ganska små. Kasern- och varvsområdena samt tomter för tjänste- och uthyrningsbostäder, förråd m. m. tillhöra i de allra flesta fall kronan och stå under försvarets förvaltning. I vissa fall har för uppförande av förråd erforderlig mark anskaffats genom nyttjanderättsupplåtelse från domänverket eller från enskilda markägare. Huvuddelen av den mark, som försvaret utnyttjar såsom övnings- och skjutfält, äges av kronan. I fråga om övningsfälten och andra skjutfält än

37 artilleriskjutfälten förvaltas marken — med ett fåtal undantag — av försvarets myndigheter. Flertalet artilleriskjutfält förvaltas även till huvudsaklig del av försvaret, men det för Bergslagens artilleriregemente och artilleriskjutskolan avsedda skjutfältet i Kilsbergen, vilket skjutfält nyligen anordnats genom ianspråktagande av cirka 10 560 hektar av kronoparkerna Villingsberg, Garphyttan och Tysslinge, kvarstår — med undantag för cirka 215 hektar — under domänverkets förvaltning. Vissa delar av andra artilleriskjutfält stå även under förvaltning av domänverket. Också för övnings- och skjutfältsändamål utnyttjas vissa områden, vilka icke tillhöra kronan utan blott upplåtits till nyttjande. Den i de militära flygfälten ingående marken äges, utom i undantagsfall, av kronan och förvaltas av flygvapnets myndigheter. Å de av lantförsvaret förvaltade övnings- och skjutfälten finnas åtskilliga jordbruksgårdar, som av kronan utarrenderas på sådana villkor, att övningarna icke hindras genom nyttjanderättsupplåtelserna. Även i flygvapnets markinnehav ingå sådana jordbruksgårdar varjämte flygfälten i stor utsträckning utarrenderas för fårskötsel. Förvaltningen av försvarets domäner och markområden omhänderhaves av samma centrala, regionala och lokala myndigheter, som förvalta försvarets fasta egendom i övrigt. För skogsskötseln finns för närvarande inom försvaret ingen heltidsanställd tjänsteman med högre skoglig utbildning men vid de lokalförvaltningar, i vilkas fastighetsbestånd större skogbevuxna arealer ingå, anlitas, då så erfordras, i orten tillgänglig högre sakkunskap på området, såsom domänverkets, skogsvårdsstyrelsernas eller Skogssällskapets jägmästare. Sex skogvaktare — alla extra ordinarie — äro för närvarande anställda på heltid för skötseln av arméns skogskomplex å Järvafältet och Utö, i Boden och Karlsborg samt på Gotland. Vid Stockholms kustartilleriförsvar finns även en heltidsanställd extra ordinarie skogvaktare. Till efterrättelse för skogsskötseln tjäna skogshushållningsplaner, vilka av sakkunnig upprättas för de större skogsinnehaven och som fastställas av Kungl. Maj:t. Den rättsliga vården av markinnehavet åvilar de centrala förvaltningsmyndigheterna, som ha att tillse att kronans rätt bevakas i hithörande frågor. Förvärv av mark för försvarets räkning liksom även försäljning av mark, som redovisas å försvarets fastighetsfond, handhaves av de centrala förvaltningsorganen i samarbete med berörda militära myndigheter. I samband med att Kungl. Maj:t förelade riksdagen förslag om fondredovisning av försvarets fastighetsbestånd (propositionen 1939: 184) berörde föredragande departementschefen frågan om redovisning av viss del av försvarets fastighetsbestånd å domänfonden och anförde därutinnan: Enligt vad jag i annat sammanhang förordar, skulle de jordbruksfastigheter, som disponeras av vissa förvaltningsmyndigheter, upptagas såsom tillgångar å domänfonden, vilken skulle över driftbudgeten tillföras ersättning för nyttjanderätten. De av försvarsväsendet disponerade jordbruksegendomarna skulle emellertid enligt riksräkenskapsverkets förslag redovisas å fastighetsfonden. Med hän-

38 syn bland annat till svårigheten att åstadkomma en gränsdragning mellan de militära myndigheternas jordbruks- och skogsegendomar å ena sidan och å andra sidan övningsfält, skjutfält och tomter för militära etablissement är jag icke för närvarande beredd att föreslå ändring i riksräkenskapsverkets förslag i denna del. 1940 års militära förvaltningsutredning ifrågasatte ingen annan ändring i den gällande ordningen för förvaltningen och redovisningen av försvarets markinnehav än att förvaltningen borde sammanföras till ett för försvarsgrenarna gemensamt centralt fortifikationsdepartement och att mark, som icke behövde utnyttjas för militärt ändamål, kunde överlämnas till domänverket. 1941 års militära förvaltningsutredning förutsatte liksom 1940 års utredning ett centraliserande av förvaltningsverksamheten i fråga om försvarets markinnehav men föreslog i övrigt ingen principiell förändring på denna punkt. I sin i det föregående omnämnda promemoria angående besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga om underhållet av staten tillhöriga, för den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet disponerade byggnader uppehöll sig Bildmark något vid frågan om förvaltningen av arméns markinnehav och anförde: Ett annat spörsmål, som direkt berör fondförvaltningen, är omhänderhavandet av de ganska betydande jordbruks- och skogsfastigheterna och deras byggnader. Vad särskilt byggnaderna beträffar synas de böra vårdas av byggnadsdepartementet i den mån underhållet icke åligger eventuella arr endator er. Huruvida fastigheterna i övrigt skola i fortsättningen förvaltas av arméförvaltningen, kan däremot diskuteras. Det kan nämligen ifrågasättas, att de överflyttas till domänstyrelsens förvaltning och till erforderlig del utarrenderas till arméförvaltningen, som sålunda kan frigöras från åtskilliga ärenden, som sammanhöra med driften av jordbruk och med skogsvård och som sålunda böra handläggas av sakkunniga på dessa områden. Även byggnadsstyrelsen förklarade, i sitt den 11 juni 1942 avgivna utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande, att det torde kunna ifrågasättas, om icke domänförvaltningen borde överflyttas till domänstyrelsen. Skogssällskapet, som har sitt säte i Göteborg och till vars huvuduppgifter hör att medverka vid skötseln och förvaltningen av städers, stiftelsers och dylika skogar i avsikt att bringa dem till hög avkastning i skogligt och ekonomiskt avseende, ifrågasatte i en under hand till jordbruksdepartementet ingiven promemoria, om det icke kunde uppdragas åt sällskapet att biträda vid vården av försvarets skogar. Utredningen har vid behandlingen av frågan om den framtida förvaltningen av försvarets markinnehav samrått med ett flertal myndigheter och enskilda personer. Därvid har å ena sidan framhållits önskvärdheten av att en större eller mindre del av markområdena, framför allt de ur skogsbrukssynpunkt mera betydande, med bibehållen nyttjanderätt för försvarets myndigheter överflyttades till domänverkets förvaltning, varigenom största möjliga garanti för fastigheternas bästa ekonomiska nyttiggörande kunde ernås. Å andra

39 sidan har understrukits, att den splittring i förvaltningen av försvarets fastighetsbestånd, som härigenom skulle uppkomma, kunde medföra svårigheter vid lokalförvaltningen och menligt inverka på möjligheten att militärt utnyttja områdena. För egen del har utredningen vid bedömandet av hithörande spörsmål ansett det riktigaste vara att utgå från den särskilda användningen av försvarets marker och de krav, som detta utnyttjande ställer på förvaltningsorganisationen. Såsom förut angivits kunna områdena efter användningen schematiskt indelas i huvudgrupperna: 1) för befästningsändamål utnyttjade områden, 2) kasern- och varvsområden samt tomtplatser, 3) övnings- och skjutfält samt 4) flygfält. Vad till en början angår kasern- och varvsområden samt tomtplatser äro deras utnyttjande och skötsel nära sammanhängande med det sätt, på vilket därå befintliga byggnader och anläggningar användas. Med hänsyn härtill synes det ändamålsenligt, att byggnaderna och den mark vara de äro uppförda — vad som rättsligt sett utgör en fastighet — i förvaltningshänseende utgöra en enhet. Utredningen anser därför, att markområden av denna kategori böra kvarstå å försvarets fastighetsfond och förvaltas av den myndighet, som svarar för underhållet av byggnaderna. Liknande synpunkter som de nyss anförda göra sig även gällande i fråga om befästningarna och tillhörande markområden. Skogen utgör här skydd och maskering. Skogsskötsel enligt vanliga normer torde knappast kunna förekomma utan måste helt underordnas de militära synpunkterna. Med hänsyn härtill bör förvaltningen av befästningsanläggningarna och den mark, vara de äro uppförda, icke skiljas åt. Utredningen anser, att även den för befästningsändamål förvärvade marken i princip bör redovisas å fastighetsfonden. Om emellertid vid organiserandet av fortifikations- och byggnadsförvaltningen det alternativet skulle väljas, som innebär att särskilda centrala förvaltningsmyndigheter inrättas för å ena sidan militära och civila husbyggnader m. m. samt å andra sidan befästningsanläggningar, därvid förvaltningen av fastighetsfonden måste tillkomma det förra verket, synes man få taga under övervägande att antingen utbryta den för befästningsändamål avsedda marken ur fonden eller ock inom fondens ram uppdela förvaltningsverksamheten, så att befästningsverket får ansvaret för den till befästningarna hörande marken. Då emellertid i inånga fall marken är avsedd både för befästningar och för andra militära ändamål, synes det otvivelaktigt, att en uppdelning av förvaltningen efter den ena eller den andra linjen komme att medföra vissa olägenheter. Övnings- och skjutfälten utgöra den övervägande delen av försvarets markinnehav. I fråga om användningen kan man här urskilja tvenne grupper av markområden. Den ena omfattar områden, som äro föremål för ett intensivt militärt utnyttjande och nästan dagligen användas. E t t sådant utnyttjande ställer särskilda krav på markområdenas skötsel. Sådana åtgärder som skogsavverk-

40 ningar, dikningar och väganläggningar måste vidtagas med största hänsynstagande till de militära önskemålen och ofta med enda syfte att förbättra möjligheterna för övningarnas bedrivande. Utarrenderingar få endast ske på sådana villkor, att övningarna icke därigenom nämnvärt försvåras. Genom övningarna förorsakas i betydande utsträckning skador såväl på växande träd och undervegetation som på vägar, broar, stängsel och dylika anordningar. Skadorna på anordningarna måste ofta nog snabbt avhjälpas, om icke övningarna skola försvåras. Vid vissa övningar, såsom i bivackering och andra fältarbeten, erfordras tillgång till skogsprodukter (virke, ved, ris m. m.). För att icke onödiga skador — och därmed ekonomiska förluster — skola uppstå, böra anvisningar lämnas om var och hur sådana förnödenheter få tagas. Å områdena finnas varjehanda anordningar för de militära övningarna, såsom kör- och hindergårdar, skjutbanor, markörskydd, handgranats- och närstridsbanor samt anläggningar för pansarförstöring. Det synes knappast råda någon tvekan om att icke skötseln av dessa anordningar med hänsyn till deras art och användning bor omhänderhavas av den lokala militära myndigheten. Detsamma torde också gälla de åtgärder i fråga om själva markområdenas skötsel, vilka påkallas av det militära utnyttjandet. Härför torde nämligen krävas en med militära förhållanden väl förtrogen organisation, som ständigt finnes att tillgå på platsen, så att uppkomna skador snabbt kunna avhjälpas och biträde lämnas vid övningarna. Emellertid kan man, såsom torde framgå av den ovan givna redogörelsen, icke uppdraga någon bestämd gräns mellan de förvaltningsåtgärder, vilka påkallas av övningarna, och dem, som syfta till ett ekonomiskt nyttiggörande av egendomen. Tvärtom tjäna åtskilliga åtgärder båda dessa syften. Samma förvaltningspersonal användes också för närvarande för båda uppgifterna, vilket torde medföra arbetsutjämning. Som exempel må nämnas, att, enligt vad utredningen under hand inhämtat, under budgetåret 1943/44 cirka 40 % av de å Järvafältet anställda skogvaktarnas arbetstid åtgick för att biträda vid övningar eller avhjälpa genom övningarna uppkomna skador. I sådant läge synes det utredningen föga rationellt, att försvarets myndigheter skulle ombesörja allenast de förvaltningsåtgärder, som påkallas av områdenas militära utnyttjande, medan domänverket självständigt skulle svara för områdenas ekonomiska nyttiggörande. Utredningen anser därför, att även dessa områden böra redovisas å fastighetsfonden med förvaltningsansvaret samlat till de myndigheter, som i övrigt svara för vården av de å denna fond redovisade förvaltningsobjekten. Den andra gruppen av markområden, tillhörande kategorien övnings- och skjutfält, är icke föremål för ett lika intensivt militärt utnyttjande. Hit höra främst de s. k. skyddsområdena vid artilleriskjutfälten, vilka områden vanligen icke direkt beröras av övningarna utan endast med hänsyn till faran av rikoschetter och splitter tjäna såsom en fridlyst zon intill ett målområde. Inom dessa områden synes skogsskötsel kunna bedrivas enligt någorlunda allmänna normer, ehuru givetvis utrymning måste verkställas, så snart sådant påkallas av de militära myndigheterna, och även i övrigt dessa myndig-

41 heters önskemål måste beaktas. I den mån områdena bilda större sammanhängande skogskomplex, böra de enligt utredningens mening överföras till domänfonden och förvaltas av domänverket men nyttjas av försvarets myndigheter. För detta nyttjande torde böra gälla i huvudsak samma regler, som nu tillämpas i fråga om Villingsbergs skjutfält. Frågan om förvaltningen av de militära flygfälten upptages till närmare behandling i ett följande avsnitt av detta betänkande. Något överförande till domänfonden av den mark, som ingår i fälten, synes icke kunna ifrågakomma. Principiellt förordar utredningen sålunda, att å försvarets fastighetsfond redovisas de kronan tillhörande markområden, som utnyttjas för befästningsändamål, försvarets kasern- och varvsområden, tomtplatser och flygfält samt de områden av övnings- och skjutfälten, vilkas ekonomiska utnyttjande påverkas av ett mera intensivt militärt användande. Å domänfonden synas böra redovisas de till kategorien övnings- och skjutfält hörande områden, som vanligen icke direkt beröras av övningarna och som därför kunna göras till föremål för ett någorlunda ostört ekonomiskt utnyttjande. Härvid förutsattes dock, att områdena för sig bilda större skogskomplex eller ock gränsa till någon kronopark. För att i praktiken särskilja de områden, som med tillämpning av angivna principer böra redovisas å försvarets fastighetsfond, och dem, som böra tillhöra domänfonden, synes det nödvändigt med en undersökning av de enskilda fallen. Utredningen tillstyrker, att en sådan undersökning snarast verkställes. I denna undersökning synas böra deltaga representanter för arméns fortifikationsförvaltning och domänstyrelsen. I den mån marinens och flygvapnets markinnehav beröras av undersökningen torde representanter för respektive marin- och flygförvaltningen böra deltaga. Vid skötseln av de domäner och markområden, vilka enligt utredningens mening i fortsättningen böra redovisas å försvarets fastighetsfond, böra de fastighetsförvaltande organen äga tillgång till sakkunskap rörande jord- och skogsbruk. Detta synes erforderligt dels därför att de skador, vilka förorsakas av det militära utnyttjandet, i vissa fall, t. ex. å flygfält och fält för stridsvagnsövningar, äro av den art, att särskild uppmärksamhet måste ägnas sådana problem som gräsvallarnas skötsel och skogens återväxt för att fälten skola bibehålla sin fulla användbarhet dels ock för att kronan må beredas så goda inkomster av domänerna som möjligt är utan att olägenheter uppkomma för övningarna. Sådan sakkunskap har redan förut utnyttjats men en utbyggnad och rationalisering på detta område synes önskvärd. Vad angår den jordbrukstekniska sakkunskapen, synes det tillräckligt, att centralförvaltningen tillföres eller äger anlita sådan för att öva tillsyn över och lämna anvisningar åt lokalförvaltningarna. Vad angår skogsskötseln bör den härför erforderliga högre sakkunskapen inom den centrala organisationen säkras genom att det ämbetsverk, som förvaltar övningsfälten, tillföres en jägmästare, vilken dock måhända även kan avses för vissa lokalt betonade uppgifter inom förevarande verksamhetsområde. I avseende å den lokala förvaltningen i

42 övrigt synes ett nära samarbete med domänverket böra ordnas så att — mot skälig ersättning till domänfonden — åt revir jägmästarna uppdrages att lämna de militära förvaltningsmyndigheterna erforderligt biträde. Undantag från denna princip torde dock böra göras i de fall, då belägenheten av revirens skogar och omfattningen av revirförvaltarnas arbetsuppgifter påkalla sådant. Endast i sådana undantagsfall har det synts utredningen ur statsekonomisk synpunkt fördelaktigt att icke statsanställd sakkunskap, exempelvis Skogssällskapets, anlitas. För skogens skötsel'erforderligt biträde med lägre utbildning torde även i princip böra tillhandahållas av reviren. I de fall, där försvaret redan förfogar över heltidsanställda skogvaktare, synes emellertid den omständigheten, att dessa skogvaktares arbetsuppgifter omfatta icke blott skogsskötsel utan även varjehanda åtgärder, som sammanhänga med markernas militära utnyttjande, utgöra ett beaktansvärt skäl för att denna personal bibehålies direkt under försvarets myndigheter. Det synes utredningen, att en närmare undersökning bör verkställas för att klargöra, i vilka särskilda fall annan skoglig sakkunskap än domänverkets bör anlitas vid försvarets lokala fastighetsförvaltning. Utredningen vill föreslå, att denna undersökning verkställes i samband med den tidigare förordade undersökningen av frågan om fastighetsbeståndets fördelning mellan försvarets fastighetsfond och domänfonden.

B. De militära flygfälten. Jämlikt direktiven tillkommer det utredningen att till bedömande upptaga frågan, huruvida det ur rationaliseringssynpunkt möjligen kan vara lämpligt att förlägga utbyggandet och underhållet av samtliga statliga flygfält, civila såväl som militära, till en enda myndighet, nämligen endera av flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt ett eventuellt nytt ämbetsverk för huvudsakligen byggnadstekniska ärendens handläggning. Emellertid har innevarande års riksdag i anledning av propositionen nr 262 fattat beslut (skrivelse 1945: 392) rörande omorganisation av ledningen för den civila luftfarten, vilket beslut i fråga om de statliga civila flygfältens byggande och förvaltning innebär, att projekteringen av nya flygfältsanläggningar samt underhållet av de redan befintliga fälten skall ankomma på en nyinrättad luftfartsstyrelse medan själva utförandet av flygfältsbyggen åtminstone tills vidare skall kvarbliva hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredningen har ansett sig böra utgå från den lösning, frågan om organisationen för de civila flygfältens byggande och underhåll sålunda erhållit. De militära flygfälten, vilka för närvarande redovisas å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond, omfatta i areal cirka 5 800 hektar. Det bokförda markvärdet överstiger 10 miljoner kronor. Anläggningsvärdet för fälten (värdet av fältytor, rullbanor o. d. anordningar) efter genomförande av femårsplanens uppbyggnadsprogram har uppskattats till omkring 75 miljoner kronor. Vid behandlingen av frågan om den lämpligaste organisationen för de

43 m i l i t ä r a flygfältens b y g g a n d e och u n d e r h å l l h a r u t r e d n i n g e n s a m r å t t m e d b l a n d a n n a t chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en, vilken d ä r v i d anfört i h u v u d s a k följande. Förvaltningen av flygfälten vore en speciell gren av fastighetsförvaltningen med utpräglad egenart. Avgörandena i förvaltningsärendena vore i väsentlig del beroende av flygtekniska skäl och den som bure ansvaret för flygsäkerheten måste också k u n n a bestämma i ärenden rörande flygfälten. Underhåll av flygfälten måste noga planeras med hänsyn till beräknad flygfrekvens på fälten under olika årstider. Omkastningar i sådana planer måste kunna utföras smidigt och utan tidsutdräkt, om väderleks- eller andra förhållanden så skulle påkalla. Chefen för flygvapnet borde därför direkt kunna ge härav betingade order och direktiv. Flygfältsfrågor sammanhängde även i n t i m t med flygvapnets krigsplanläggning. Denna planläggning omfattade bland a n n a t flygstridskrafternas (flyg- och basförband) fördelning på flygfält i händelse av krig och då det vore av den allra största betydelse, att denna planläggning holies ytterst hemlig, borde ärenden rörande flygfälten icke handläggas av flera myndigheter än vad som vore absolut nödvändigt. Flygvapnets krigsplanläggning kunde annars onödigtvis blottas. Erfarenheterna efter tillkomsten av vissa centrala förvaltningsmyndigheter inom försvaret hade visat, att systemet med en eller annan form av centraliserad förvaltning vore mycket tungrott på grund därav att ärendena skulle handläggas av ett flertal sidoordnade myndigheter. Detta fordrade ofta tidsödande skriverier och utredningar. Vid olika mening uppstode svårigheter och dröjsmål. En alltför stark centralisering innebure brist på verklighetsförtrogenhet (kunskap om förhållandena på platsen). Den intima kontakt, som vore rådande mellan flygstaben och flygförvaltningen i form av dagliga personliga sammanträffanden mellan de representanter, som skulle behandla ett och samma ärende på stabsrespektive förvaltningssidan, förekomme icke — enligt vad erfarenheten visat •— i samma utsträckning vid handläggning av ärenden, som berörde annat centralt ämbetsverk än flygförvaltningen. Motsvarande tidsfördröjningar komme a t t uppstå, om även flygfältsärenden skulle handläggas av annan myndighet än flygförvaltningen. Känslan av ansvar skulle vidare gå förlorad. Intresset för a t t följa med i utvecklingen skulle slappna, vilket kunde komma att medföra allvarliga konsekvenser för flygsäkerheten. Kostnaderna för det löpande underhållet av flygfält och banor å dessa uppginge till cirka en miljon kronor årligen. Arbetsuppgiften och anslagets storlek motiverade en kvalificerad organisation för underhållet inom flygledningen. Underhållsarbetena på flygfälten vore ofta av sådan storleksordning, att medel icke utan vidare kunde ställas till respektive flygbasområdes- eller depåchefs förfogande. Dessa saknade även den expertis, som erfordrades för bedömande och planerande av större arbeten. Underhållet av en del fält kunde uppgå till hundratusentals kronor. Arbeten av denna storleksordning borde projekteras centralt. Den i flygbasområdesstaben placerade flygfältmästaren kunde icke disponeras helt för arbeten på ett visst fält, då han samtidigt behövdes för tillsyn och underhåll av flygfälten, flygplan värn, flygplan vägar, övriga vägar, förråd m. m. inom hela flygbasområdet. Depåernas kasernföreståndare vore icke kvalificerade för att bedöma större frågor rörande flygfältens underhåll. Underhåll och ny- eller tillbyggnad av flygfält borde helst vara under gemensam ledning på grund av att de sammanhängde med varandra därigenom a t t exempelvis dräneringssystem på ett utvidgningsområde måste hopkopplas med systemet på det ursprungliga fältet. Härvid kunde uppstå krav på komplettering

44 av det gamla systemet, vilket senare arbete kunde beröra planerade eller pågående underhållsarbeten. Vad anginge större utvidgningsarbeten och nyanläggningar uppstode ingen ekonomisk vinst av att sammanföra dessa med motsvarande uppgifter för civila flygfält, så länge omfattningen av sådana arbeten för flygvapnets del vore betydande. Även efter den nuvarande uppsättningsperiodens slut måste man räkna med betydande utvidgningsarbeten för de militära flygfälten. Flygteknikens utveckling medförde nämligen krav såväl på längre start- och landningsbanor som även på permanentbeläggning av dylika banor i större utsträckning än som nu förekomme å flygvapnets fält. Till belysande av den väntade omfattningen av dylika arbeten kunde anföras, att flygförvaltningen till investeringsutredningen anmält behov av investeringsarbeten å flygfält till en beräknad kostnad av cirka 185 miljoner kronor, därav 35 miljoner avsåge arbeten, som i första hand borde komma till utförande, och 150 miljoner arbeten i andra hand. Därest arbetsmarknadsläget bleve sådant, att dessa arbeten icke kom me till utförande såsom investeringsarbeten, bleve det likväl nödvändigt att utvidga flygfälten, anlägga permanenta rullbanor och iståndsätta vissa krigsflygfält, för vilka ändamål medel måste upptagas inom kostnadsramen för den nya försvarsordningen. För ändamålet beräknade chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, att cirka 65 miljoner kronor krävdes under femårsperioden 1947—1952, vilket motsvarade 13 miljoner kronor per budgetår. Sammanfattningsvis anförde chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Det vore enligt hans bestämda uppfattning av flygsäkerhetsskäl ofrånkomligt, att underhållet av flygfälten handlades inom flygledningen. Flygfältens förvaltning borde därför åvila flygförvaltningen. Till underhållet hörde även vissa kompletterings- och utvidgningsarbeten, varav ett permanent behov vore att förutse. För nämnda arbetsuppgifter erfordrades en särskild byrå inom flygförvaltningen. Större utvidgningsarbeten och nyanläggningar vore av samma karaktär och kunde med fördel ombesörjas av samma ledning. Gränsen mellan ordinarie underhållsarbeten och större företag vore ofta svår att draga. Lämpligast syntes därför vara att även större arbeten handhades av flygfältsbyrån, som under perioder av dylika arbeten erhölle en däremot svarande ansvällning. Denna arbetsform vore med goda erfarenheter prövad inom flygförvaltningen. Då arbeten av betydande omfattning förestode och redan vore under planering å flygfältsbyrån, ansåge chefen för flygvapnet och flygförvaltningen att ur militär synpunkt, av flygsäkerhetsskäl samt ur rationell ekonomisk synpunkt allt talade för att låta flygfältsbyrån kvarbliva inom flygförvaltningen. För egen del anser utredningen, att det nära sambandet mellan flygsäkerheten och flygfältens beskaffenhet utgör ett starkt skäl för att ledningen av flygverksamheten och handhavandet av underhållet av flygfälten böra vara förlagda till samma myndighet. Även den anförda synpunkten, att antalet av de myndigheter, som handlägga ärenden rörande de militära flygfälten, bör i görligaste mån begränsas för att sekretessen kring flygvapnets krigsplanläggning må på bästa sätt bevaras, synes förtjäna allt beaktande. Med anledning härav förordar' utredningen, att underhållet av de militära flygfälten alltjämt skall handhavas av flygförvaltningen, som härför bör vara utrustad med en flygfältsbyrå. Till flygfälten synas böra räknas de markarealer, som fälten upptaga, med därå befintliga rullbanor och andra för flygverksamhetens bedrivande omedelbart avsedda anordningar liksom även flygplanvärn och flygplanvägar. Däremot synas husbyggnader å fälten, såsom

45 hangarer, böra liksom flygvapnets kaserner med tillhörande markområden och övriga fasta egendom förvaltas av det ämbetsverk, som handhar vården av försvarets husbyggnader och marker i övrigt. Undantag från principen om husbyggnadernas förvaltning torde dock böra göras för dylika byggnader å krigsflygfälten, vilka byggnader ur sekretessynpunkt och av praktiska skäl torde böra förvaltas tillsammans med själva fälten. Det torde knappast kunna undvikas, att vissa svårigheter komma att uppstå, innan fördelningen av arbetsuppgifterna mellan flygförvaltningen och det för underhållet av de militära husbyggnaderna avsedda ämbetsverket blivit fullt genomförd. Utredningen har tagit under övervägande huruvida icke, för klargörande av de båda ämbetsverkens befogenheter, flygfälten borde utbrytas ur försvarets fastighetsfond och redovisas å en särskild kapitalfond, ställd under flygförvaltningens vård. Emellertid skulle en sådan anordning medföra en icke önskvärd splittring av registerfastigheterna med delar av samma fastighet redovisade på skilda fonder och måhända motverka en önskvärd smidighet och möjlighet att med minsta omgånggenomföra justeringar i arbetsfördelningen mellan ämbetsverken. Det torde också enligt utredningens mening vara möjligt att med bibehållande av hela fastighetsbeståndet redovisat å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond åstadkomma en tillfredsställande fördelning av arbetsuppgifterna mellan ämbetsverken genom att Kungl. Maj:t på gemensamt förslag av verken närmare fastställer förvaltningsobjektens uppdelning, varefter å inkomst- och utgiftssidorna av delfondens stat uppföras särskilda poster för vartdera verkets förvaltningsobjekt med skyldighet för respektive verk att självständigt svara för sina poster. Med denna anordning synes det utredningen, att den rättsliga vården av hela det å nämnda delfond redovisade fastighetsbeståndet bör ombesörjas av det ämbetsverk, som svarar för vården av försvarets övriga fastighetsbestånd. Vid behandlingen av frågan, hur ledningen av nya flygfältsbyggen för militärt behov och av större utvidgningar av redan befintliga militära flygfältsanläggningar bör handhavas, anser sig utredningen till en början böra bringa i erinran vad som under förarbetena för inrättandet av luftfartsstyrelsen förekommit rörande nybyggnadsverksamheten för civila statliga flygfält. De inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. anförde i sitt den 24 januari 1945 avgivna betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. (SOU 1945: 2) i angivna fråga bland annat följande. De tekniska problemen vid byggandet av flygfält vore i stor utsträckning likartade med dem som förekomme vid anläggandet av vägar. Den omfattande tekniska erfarenhet, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvärvat på vägbyggnadsområdet, borde kunna vara till stor nytta även då det gällde att bygga flygfält. Liknande överensstämmelse kunde jämväl påvisas vid jämförelse med en annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsgrenar, nämligen

46 anläggandet av vatten- och avloppsledningar. I angivna fall kunde i allmänhet samma slags arbetsledare, arbetare och maskiner användas och i avsevärd omfattning även samma slags konstruktörer. Vid sådant förhållande kunde en samordning av verksamhetsgrenarna medföra fördelar i form av ökade möjligheter a t t åstadkomma en mera kontinuerlig sysselsättning av arbetare och arbetsledare och ett rationellare utnyttjande av arbetsmaskinerna. Vidare skulle sammanförandet medföra, att den tekniska personalen erhölle ett vidgat verksamhetsområde med mindre risk för alltför ensidig inriktning och med ökade möjligheter till avancemang för dugande krafter. De sakkunniga förordade därför, att ifrågavarande byggnadsverksamhet vid inrättandet av en luftfartsstyrelse bibehölles hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Däremot borde förberedande utredningar rörande flygplatsbyggandet, vilka utredningar till väsentlig del vore att hänföra till områden utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda sakkunskap, ankomma på luftfartsstyrelsen. Beträffande gränsdragningen mellan de båda myndigheternas uppgifter i fråga om projektering och byggande av flygfält förordade de sakkunniga, att på luftfartsstyrelsen skulle ankomma att i den trakt, där det planerade flygfältet skulle ligga, undersöka vilka områden som ur flygtekniska eller andra synpukter kunde komma i fråga för ändamålet, o att med anlitande av utomstående expertis, i första h a n d frän statens geotekniska institut och statens väginstitut, verkställa förberedande geotekniska och geologiska undersökningar rörande markens bärighet samt beskaffenhet i övrigt på den eller de platser, som vid rekognosceringen befunnits godtagbara, att upptaga förhandlingar samt sedermera träffa avtal om förvärv av erforderlig mark ävensom att i förekommande fall föranstalta om sådana byggnadsbestämmelser för flygplatsens omgivningar, som kunde erfordras för att säkerställa flygtrafiken mot hindrande bebyggelse i fältets omgivning, att upprätta erforderligt kartmaterial över det område, som efter de förberedande undersökningarna utvalts för flygfältet, att utarbeta redogörelse för de flygtekniska förutsättningarna för flygfältets utformning samt att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställa överslagsberäkning av kostnaderna för byggnadsföretaget samt att därefter göra framställning hos Kungl. Maj:t om erforderliga anslagsmedel till företaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen återigen skulle på framställning av luftfartsstyrelsen och på grundval av det utredningsmaterial, som kunde ställas till förfogande från sistn ä m n d a myndighet, i samarbete med denna verkställa kompletterande undersökningar och upprätta arbetsritningar för flygfältet samt i egen regi eller med anlitande av entreprenör utföra arbetena. V i d r e m i s s b e h a n d l i n g e n av de s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e framfördes från skilda h å l l e r i n r i n g a r m o t förslaget a t t u p p d e l a p l a n l ä g g n i n g e n och utförand e t av flygfältsbyggena p å luftfartsstyrelsen s a m t väg- och v a t t e n b y g g n a d s styrelsen. Riksräkenskapsverket erinrade, att på det statliga järnvägsväsendets område en tid prövats en anordning, som innebure, att ett ämbetsverk hade att sörja for själva järnvägsdriften medan ett a n n a t verk svarade för anläggandet av järnvägarna. Denna anordning hade man emellertid för mer än 50 år sedan frångått i det att båda uppgifterna samlats till järnvägsstyrelsen. Riksräkenskapsverket, som med hänsyn främst till det förhållandet, att en omfattande byggnadsverksamhet för den civila luftfartens behov torde vara omedelbart förestående, icke ville avstyrka de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende, framhöll, att den föreslagna uppdelningen torde få betraktas endast som ett pro-

47 visorium, betingat av för tillfället rådande förhållanden. — Skilda reservanter inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde bland annat dels att den av de sakkunniga framhållna likformigheten mellan de tekniska problemen vid å ena sidan byggandet av flygfält samt å andra sidan anläggandet av vägar och av vattenoch avloppsledningar icke kunde ha den betydelse, som de sakkunniga ville göra gällande, dels att farhågorna för ensidighet hos tekniker, som enbart sysslade med flygfältsanlägggningar, finge anses helt ogrundade, då flygfältsbyggandet berörde en mångfald olika grenar inom väg- och vattenbyggnadsfacket dels att en uppdelning av anläggningsverksamheten vore mindre lämplig på grund av svårigheten vid gränsdragningen mellan de båda verkens arbetsuppgifter dels ock att luftfartsstyrelsen, som hade att godkänna anläggningarna för luftfartsändamål och svara för trafiksäkerheten å desamma, under alla förhållanden borde kontrollera arbetenas utförande. Föredragande departementschefen förklarade, att ståndpunktstagandet i fråga om vilket organ som borde omhänderha byggande eller omändring av flygfält, försvårades av att spörsmålet om den framtida organisationsformen för vägoch vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet icke vore slutgiltigt löst. I det läge, vari frågan befunne sig, förordade departementschefen, att de sakkunnigas förslag, vilket innebure i huvudsak, att luftfartsstyrelsen skulle omhänderha projekteringen av flygfältsarbeten medan själva utförandet av dessa kvarbleve hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle tillämpas åtminstone tills vidare. Biksdagen förklarade sig godkänna vad departementschefen i angivna hänseende förordat. Planläggningen av nya militära flygfält samt av större omändringar och utbyggnader av flygvapnets redan förefintliga fält måste givetvis ske i närmaste samarbete med den taktiska och flygtekniska sakkunskapen inom flygstaben. E n ingående kännedom om de erfarenheter, vilka gjorts vid underhållet av de befintliga fälten, synes också vara av stor betydelse för att uppnå det gynnsammaste resultatet av planläggningsverksamheten. Utredningen anser därför, att även denna verksamhet bör omhänderhavas av flygförvaltningens flygfältsbyrå. Även för företagen erforderliga markförvärv och därmed sammanhängande åtgärder torde böra ombesörjas av flygförvaltningen. Däremot har det synts utredningen mera tveksamt, vilken myndighet som bör svara för upprättandet av arbetsritningarna och för det praktiska byggnadstekniska utförandet av de militära flygfältsanläggningarna. Därest den uppdelning av verksamheten med byggande och omändring av civila flygfält, vilken enligt ovanberörda riksdagsbeslut tills vidare genomförts, blir bestående i framtiden, synes det utredningen böra tagas under omprövning, huruvida icke motsvarande uppdelning bör ske i fråga om anläggandet av militära flygfält och utförandet även av dessa fält förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Anmärkas må emellertid, att vissa särskilda skäl, som hänföra sig till fältens militära användning, kunna anföras emot en sådan organisationsändring. Sålunda måste det ur beredskapssynpunkt få anses vara en fördel, att flygförvaltningen har ett eget organ för flygfältsbyggande, så att i varje situation utförandet av beslutade nybyggnader eller omänd-

48 ringar av fält kan ske utan att hänsyn behöver tagas till arbeten för andra ändamål. Vidare är att beakta, att konstruktionsarbetet måste bedrivas efter i viss mån olika normer för de civila och för de militära flygfälten, enär de moderna civila fälten måste utformas för en betydligt tyngre trafik än de militära fälten och den allmänna standarden för de förra på grund av de trafiksäkerhetskrav, som uppställas vid passagerartransport, måste bliva högre än vad som är nödvändigt för de senare fälten, av vilka ett betydande antal avses för rena övningsändamål eller för bruk i krigstid. I det läge, vari frågan rörande organisationen för byggande av civila flygfält för närvarande befinner sig, synas tillräckliga skäl icke föreligga att överflytta utförandet av de militära flygfältsanläggningarna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; detta så mycket mindre som de mera omfattande militära flygfältsarbetena under nästkommande femårsperiod — såvitt nu kan bedömas — nästan enbart komma att avse utvidgningar och omläggningar av förefintliga fält. Dessa arbeten torde nära beröra underhållsverksamheten och det torde ofta bliva svårt att avgöra, huruvida ett arbete bör räknas till den mera normala underhållsverksamheten eller till omläggnings- och iståndsättningsarbeten.

C. Försvarets bostäder. Den utbyggnad av försvarsorganisationen, som ägt rum under de senare åren, har medfört, att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller verkstäder ökats i hög grad. Då bostadsbehovet icke kunnat i tillräcklig omfattning tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, har staten blivit nödsakad att i viss omfattning uppföra bostäder för personalen vid försvarsväsendets olika förband och anläggningar. Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts efter i huvudsak tre olika linjer, nämligen genom uppförande av tjänstebostäder med bostadstvång, genom anordnande av bostäder av egnahemstyp samt genom uppförande av bostadshus för upplåtelse i första hand med bostadsrätt, Efter därom i propositionen nr 70 till 1943 års riksdag framlagt förslag beslöt riksdagen (skrivelse 1943: 129), att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna ävensom förvaltningen av vissa av de bostadsfastigheter, som uppförts genom statens försorg för personalen vid försvarsmakten, skulle handhavas av ett särskilt organ, försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Dennas huvudsakliga uppgifter ha i den av Kungl. Maj:t för nämnden den 7 maj 1943 (nr 230) fastställda instruktionen preciserats så, att nämnden har att bland annat hålla sig underrättad om möjligheterna för försvarets personal inom olika delar av landet att erhålla bostäder, verka för att erforderlig anskaffning av bostäder kommer till stånd genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet ävensom, därest förefintligt bostadsbehov trots allvarliga bemödanden av nämnden icke kan väntas bliva tillgodosett genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet samt såvida icke särskild utredning giver vid handen,

49 att tjänstebostäder med bostadstvång böra ifrågakomma, själv projektera och låta uppföra erforderliga bostadslägenheter. Nämnden har vidare att för statens räkning förvalta såväl genom nämndens försorg uppförda byggnader som av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshus i Såtenäs och Karlsborg. Vid anmälan av nämnda proposition anförde föredragande departementschefen bland annat, att bostadsanskaffningsnämnden borde få provisorisk karaktär. Sedan den med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen i det väsentliga avslutats och de genom nämndens försorg uppförda bostadslägenheterna såsom i propositionen förutsatts i så stor utsträckning som möjligt överförts i befattningshavarnas ägo, borde återstående uppgifter, i första hand den framtida förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skulle tillhöra staten, överlämnas till annat lämpligt statsorgan. Bostadsanskaffningsnämnden består för närvarande av ordförande, fyra ledamöter och två suppleanter. Av ledamöterna är en representant för statens byggnadslånebyrå och en utgöres av nämndens verkställande direktör. För handhavande av förberedande och verkställande arbete har nämnden till sitt förfogande en expedition, vars chef är verkställande direktören. Arbetet inom expeditionen bedrives på en byggnadsteknisk och en allmän avdelning, vardera med en avdelningschef och biträdespersonal. Arbetet å den byggnadstekniska avdelningen är uppdelat på tre sektioner: ett arbetskontor under ledning av en arbetschef, ett arkitekt- och ingenjörskontor under ledning av en arkitekt och ett inköpskontor under ledning av en intendent. P å arbetskontoret ankommer det omedelbara handhavandet av nämndens byggnadsarbeten på de olika byggnadsplatserna, planering av vissa yttre arbeten samt besiktningar och kontroll av entreprenadarbeten. Arbetskontoret utför även periodiska besiktningar av nämndens byggnadsbestånd för utrönande av behovet av reparations- och iståndsättningsarbeten. Arkitektkontoret handhar den tekniska och arkitektoniska planläggningen av byggnadsföretagen. P å inköpskontoret handläggas upphandlingsärendena, varjämte inköpskontoret handhar vården av nämndens inventarier, redskap, maskiner m. m. Chefen för allmänna avdelningen handhar sekreterargöromålen hos nämnden. Å allmänna avdelningen handläggas även frågor av allmänt administrativ och juridisk art. Beträffande den lokala förvaltningen har nämnden på varje plats, där nämnden förvaltar bostadsfastigheter, anställt en vice värd, som i enlighet med utfärdad instruktion ombesörjer mindre underhålls- och reparationsarbeten å fastigheterna samt hyresuppbörd och som i övrigt förmedlar kontakten mellan nämnden och hyresgästerna. P å de platser, där så erfordras, anställer nämnden därjämte portvakter (eldare). Ytterligare personal för den lokala förvaltningen har icke erfordrats. All kassarörelse och bokföring har koncentrerats till centralorganet, som även föranstaltar om alla reparationsoch iståndsättningsarbeten av mera omfattande karaktär. De fastigheter, som förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden, redovisas å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond, betecknad försvarets bo4 - 209C 4 5

50 stadsanskaffningsfond. De värden, med vilka nämnda fastigheter upptagits å fonden, framgå av följande tablå: Fastighetsvärde 30/e 1944 Fastigheternas belägenhet

Bergnäset Karlsborg Såtenäs Fårösund Summa

Markvärde

Byggnadsvärde

Summa

12 500: — 47 100: — 50 000: 34 206:27 14380627

427 166: 23 2 821260:67 1 637 563: 76 46 227:32 4 932 217: 98

439 666: 23 2 868 360: 67 1 687 563: 76 80 433: 59 5 076 024:25

Vid 1944 års utgång uppgick antalet av de utav nämnden uthyrda bostadslägenheterna till 313, varjämte de under uppförande varande utgjorde 108. Efter det dessa lägenheter färdigställts uppgår antalet rumsenheter i de av nämnden förvaltade lägenheterna till omkring 1 600. I samband med beslutet om inrättande av försvarets bostadsanskaffningsfond uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadsanskaffningsnämnden att verkställa fortsatt utredning rörande redovisning å fonden av bostadsfastigheter, som för det dåvarande redovisades å försvarsväsendets fastighetsfond, samt i samråd med vederbörande militära förvaltningsmyndigheter och riksräkenskapsverket till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I anledning därav har nämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1944 framlagt förslag om åstadkommande av en i möjligaste mån enhetlig redovisning av försvarets personalbostäder. Därvid kunde enligt nämndens mening följande fem alternativ till frågans lösning komma i fråga, nämligen: 1) att överhuvudtaget alla bostäder, även sådana, som vore belägna i kasernbyggnader eller andra byggnader, som utnyttjades för militärt ändamål, överfördes till en ny kapitalfond, 2) att alla friliggande byggnader, som helt eller till övervägande del utnyttjades som bostäder, överfördes till en ny kapitalfond oavsett om de vore belägna innanför eller utanför det inhägnade kasern- eller förläggningsområdet och oavsett huruvida de borde vara upplåtna såsom tjänstebostäder med bostadstvång eller icke, 3) att samtliga bostadsbyggnader, som avses under alternativ 2), överfördes till en ny fond under det att alla övriga bostadslägenheter fortfarande redovisades under försvarsväsendets fastighetsfond men förhyrdes av bostadsanskaffningsnämnden eller det organ, som övertoge nämndens uppgifter, 4) att alla bostadsbyggnader, som vore belägna utanför det inhägnade kasern- eller förläggningsområdet eller motsvarande område och som icke borde utnyttjas som tjänstebostäder med bostadstvång, överfördes till bostadsanskaffningsfonden, eller 5) att endast bostäder, beträffande vilka särskild utredning rörande varje

öl fastighet för sig givit vid handen att fastigheten utan olägenhet kunde försäljas, överfördes till bostadsanskaffningsfonden. Nämnden framhöll, att det första alternativet syntes vara det enda, som i full utsträckning möjliggjorde tillgodoseendet av önskemålet om en enhetlig förvaltning och redovisning av försvarets personalbostäder och avkastningen därav. Den omständigheten att bostäder, belägna i kaserner eller andra militära byggnader, som avsåges även för andra ändamål än bostadsändamål, i sådant fall skulle komma att redovisas på en särskild fond under det att återstoden av kasernen eller byggnaden hänfördes till en annan fond skulle dock medföra olägenheter i förvaltningshänseende, särskilt beträffande fördelningen av underhållskostnaderna. Dessa olägenheter skulle emellertid lättare kunna bemästras om i en blivande organisation förvaltningen av försvarets samtliga bostäder skulle komma att anförtros åt en för försvarsväsendet gemensam byggnadsförvaltning än om den bleve uppdelad på flera myndigheter. Alternativet förutsatte enligt nämndens mening, att en ny kapitalfond inrättades för redovisning av bostäderna, då försvarets bostadsanskaffningsfond jämlikt gällande direktiv icke syntes lämpa sig för ändamålet med hänsyn till att å sistnämnda fond förda fastigheter i räntabilitetshänseende och med avseende på avskrivningsbehovet skilde sig från t. ex. bostäder, som vore belägna i kaserner. Enligt vad bostadsanskaffningsnämnden upplyst kan den med femårsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen förväntas vara slutförd vid utgången av budgetåret 1946/47. Nämndens uppgifter skulle därefter huvudsakligen omfatta förvaltning av det under nämndens vård stående bostadsbeståndet samt överlåtelse till vederbörande befattningshavare av de bostäder, som lämpligen kunna försäljas eller upplåtas med bostadsrätt. Beträffande den framtida organisationen av bostadsförvaltningen anser utredningen, att påtagliga fördelar stå att vinna genom att hela försvarets bostadsbestånd — sålunda alla lägenheter, som redovisas å försvarets fastighetsfond, försvarets fabriksfond och försvarets bostadsanskaffningsfond — förvaltas av en och samma myndighet. Härigenom kunna nämligen enhetliga normer tillämpas i fråga om hyressättning, modernisering, underhåll m. m. Vid det samråd, som ägt rum mellan bostadsanskaffningsnämnden och utredningen, har diskuterats, huruvida bostadsförvaltningen borde handhavas av det centrala organ, som kommer att ombesörja förvaltningen av övriga för försvaret avsedda husbyggnader, eller av en fristående central förvaltningsmyndighet. Utredningen anser för sin del obetingat, att förvaltningen av bostäderna och övriga husbyggnader bör sammanföras. Härigenom kan den med byggnadsteknisk expertis utrustade organisation, vilken måste finnas för vården av försvarets kaserner och dylika anläggningar, jämväl utnyttjas för bostadsbeståndets skötsel, varigenom man undviker den dyrbara dubbelorganisation, som enligt utredningens mening skulle erfordras, därest bostadshusen och övriga husbyggnader skulle handhavas av skilda

52 organ. Inom bostadsanskaffningsnämnden har visserligen framförts den tanken, att nämnda dubbelorganisation skulle kunna undvikas även med en fristående central bostadsförvaltning på så sätt, att de regionala och lokala förvaltningsorganen i avsevärd utsträckning skulle vara gemensamma för kasern- och bostadsförvaltningarna. Då emellertid en sådan anordning skulle innebära, att nämnda förvaltningsorgan komme att stå i lydnadsförhållande såväl till en militär som till en civil centralmyndighet, något som uppenbarligen vore föga lämpligt, anser sig utredningen icke kunna tillstyrka densamma. För ett sammanförande av kasern- och bostadsförvaltningen under en enda central myndighet talar även den omständigheten, att det därigenom skulle bliva avsevärt lättare att inrätta en särskild kapitalfond för redovisning av försvarets samtliga personalbostäder, varigenom noggrannare överblick och kontroll över behov och användning av medel för bostadsförvaltningen skulle erhållas. Visserligen skulle en del olägenheter vara förbundna med att bostäder, vilka äro belägna t. ex. i kaserner eller andra byggnader, som huvudsakligen disponeras för annat än bostadsändamål, redovisades på en fond, under det att återstoden av kasernen eller byggnaden hänfördes till en annan fond, men dessa olägenheter torde såsom redan bostadsanskaffningsnämnden framhållit lättare kunna bemästras, om förvaltningen av byggnadsbeståndet i dess helhet är anförtrodd en och samma myndighet än om den är uppdelad på flera. Bostadsanskaffningsnämnden har vid samrådet mellan nämnden och utredningen gjort gällande att, därest frågorna om hyressättning å bostäderna och om överlåtelse till vederbörande befattningshavare av därför lämpliga bostadslägenheter skulle handläggas av centralorganet för förvaltningen av försvarets husbyggnader i övrigt, borde detta organ vid sådana ärendens behandling förstärkas med en särskild nämnd, vari skulle ingå representanter för såväl det allmänna som de olika personalgrupperna. För behandling av vissa frågor rörande bostadsförmåner åt befattningshavare i statens tjänst finns emellertid redan en särskild myndighet, statens bostadsnämnd, vilken består av två ständiga ledamöter samt tre särskilda ledamöter såsom representanter för vissa grupper av befattnings- eller beställningshavare. Jämlikt gällande bestämmelser ankommer det å nämnden bland annat att utarbeta förslag till sådana allmänna föreskrifter, som kunna finnas påkallade för reglering av förhållandet mellan statsverket och vederbörande bostadsinnehavare, att, om överenskommelse angående den ersättning som av befattnings- eller beställningshavare skall erläggas för av honom anvisad tjänstebostad eller angående jämkning av sådan redan fastställd ersättning icke kan träffas mellan vederbörande myndighet och befattningseller beställningshavaren, på anmälan av myndigheten fastställa ersättningen samt att på framställning av myndighet avgiva utlåtande och förslag i frågor rörande upplåtelse av tjänstebostad och ersättning därför. Nämnden är sålunda såväl överinstans som rådgivande i frågor rörande statens tjänstebostäder.

53 Enligt utredningens mening bör den ingående kännedom om hyresfrågor, som bostadsnämnden genom sin verksamhet förvärvat, tagas i anspråk även vid bestämmandet av hyror för andra bostadslägenheter än tjänstebostäder. Det har därför synts lämpligt, att centralorganet erhåller möjlighet att i frågor rörande upplåtelse av dylika bostadslägenheter samt ersättningen därför inhämta bostadsnämndens utlåtande. Sådant utlåtande torde som regel böra inhämtas i frågor av principiell betydelse eller eljest av större räckvidd. I den mån nämndens nya uppgifter medföra en mera väsentlig ökning av dess arbetsvolym bör givetvis därav påkallad personalförstärkning äga rum. Såsom förut nämnts har bostadsanskaffningsnämnden vidare föreslagit, att särskild sakkunskap borde tillföras centralorganet vid behandlingen av frågor om överlåtelse till befattningshavarna av de utav dem innehavda bostäderna. Utredningen anser emellertid en dylik anordning knappast erforderlig utan torde dessa frågor kunna handläggas på samma sätt som övriga förvaltningsärenden.

I). Försvarets fabriksanläggningar. Försvarets fabriksstyrelse utövar under Kungl. Maj:t i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende ledningen över de statliga fabriker och anstalter, vilka underställts styrelsen. Dessa fabriker och anstalter utgöra tillsammans med styrelsen försvarets fabriksverk. Jämlikt gällande instruktion ankommer det å styrelsen bland annat att anskaffa för fabriksverket erforderlig materiel ävensom planera och i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter anskaffa erforderliga byggnader och anläggningar inom styrelsens verksamhetsområde. Efter uppdrag av krigsmaterielverket ombesörjer fabriksstyrelsen därjämte projektering och utförande av krigsmaterielverket underställda industriella anläggningar och centralförråd samt biträder krigsmaterielverket i frågor rörande förvaltning och underhåll av nämnda anläggningar och förråd. Göromålen inom fabriksstyrelsen handläggas å två byråer, fabriksbyrån och administrativa byrån. Den förra är uppdelad på fyra sektioner, nämligen driftssektionen, tekniska sektionen, anläggningssektionen och tvättsektionen. Å anläggningssektionen ankommer att handha den centrala förvaltningen av byggnader, anläggningar och maskinutrustning ävensom handlägga ärenden i samband med nyanläggningar, ombyggnader och utvidgningar samt därmed sammanhängande anskaffningar. Sektionen har sålunda att svara för dels projektering av nya fabriksanläggningar samt ombyggnads- och förändringsarbeten å befintliga fabriker och anläggningar, dels utförandet av de ny- och ombyggnader samt förändringsarbeten, vartill medel enligt statsmakternas beslut ställas till förfogande, och dels det löpande underhållet. Vidare handhar sektionen den maskinella projekteringen och därmed sammanhängande anskaffning av maskiner för driften vid försvarets fabriksverk.

54 Åtskilliga av de nybyggnadsuppgifter, som vid fabriksstyrelsens tillkomst ålades dennas anläggningssektion, äro numera lösta men alltjämt återstå betydande uppgifter. Med hänsyn till dessas omfattning har sektionen nyligen utbrutits till en särskild, vid sidan av den ordinarie byråindelningen stående byrå. Denna är uppdelad på fem kontor, nämligen maskinkontoret, förvaltningskontoret, ritkontoret, arkitektkontoret och byggnadskontoret. Enligt från fabriksstyrelsen inhämtade uppgifter åligger det byrån att projektera och utföra nyanläggningar av fabriker för fabriksstyrelsens och krigsmaterielverkets räkning för en byggnadskostnad av respektive omkring 20 och 14 miljoner kronor. De statliga fabriker och industriella anläggningar, som underställts fabriksstyrelsen och krigsmaterielverket, redovisas å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond, benämnd försvarets fabriksfond. De värden, med vilka nämnda fabriker och anläggningar upptagits å fonden, framgå av följande tablå: Fastighetsvärde 1/i 1944 Fabriker och anläggningar

Försvarets

Markvärde

Byggnadsvärde

Summa

300 000: — 130 300: — 29 500: — 274 260: 93 361 500: — 50 000: —

879 350: — 2 870 366: 56 3 579 641:10 3 837 848: 73 2 321 821: 30 4559 592:53

1179 350: 3 000 666: 56 3 609141:10 4112109:66 2 683 321: 30 4 609 592: 53

68 453:16

369 980: 43 1 576 160: 61 13 180 401: 75

1214 014: 09

33175 163:01

369 980: 43 1644 613:77 13 180 401: 75 34 389177:10

fabriksverk.

Arméns centrala beklädnadsverkstad Åkers krutbruk Ammunitionsfabriken Karlsborg Ammunitionsfabriken Zakrisdal Carl Gustafs stads gevärsfaktori Centrala torpedverkstaden

..

Krigsmaterielverket. T-fabriken Spårljusfabriken Övriga anläggningar Summa

Vid det samråd, som utredningen haft med fabriksstyrelsen rörande den framtida organisationen av styrelsens anläggnings- och underhållsverksamhet, har från styrelsens sida framhållits, att i de fall där den maskinella och den byggnadstekniska projekteringen varit uppdelade på olika organ hade det visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att samordna den industriella sakkunskapens önskemål och krav med den byggnadsprojekterande sakkunskapens. Ofta vore det vid en industrianläggning icke möjligt att avgöra var projekteringen för den maskinella utrustningen slutade och den byggnadstekniska projekteringen toge vid. För erhållande av ett gott resultat vore det därför ofrånkomligt, att såväl den maskinella anläggningssakkunskapen som den byggnadsprojekterande sakkunskapen inginge i en enhetlig organisation, där ett intimt samarbete kunde möjliggöras. Sedan de anläggningsarbeten, som för närvarande åvilade anläggningsbyrån, blivit slutförda och under förutsättning att nya dylika uppgifter icke tillkomme, borde emellertid

55 arkitekt- och byggnadskontoren kunna avvecklas och byrån minskas till en sektion inom fabriksbyrån. I likhet med fabriksstyrelsen anser utredningen, att anläggningsbyrån bör fullfölja de större anläggningsarbeten, som för närvarande åvila byrån. Därefter torde emellertid uppgifterna med utförande av de större ny- och ombyggnader samt förändringsarbeten, som då må befinnas påkallade, böra övertagas av det statliga organ, som skall handha dessa uppgifter beträffande försvarets övriga husbyggnader. Planläggningen beträffande dylika arbeten torde däremot med hänsyn till det nära sambandet med den maskinella projekteringen och då för ändamålet erforderlig personal i varje fall i viss utsträckning torde finnas att tillgå inom fabriksstyrelsen böra utföras av denna. Av samma skäl torde det jämväl böra ankomma å styrelsen att i enlighet med vad för närvarande är fallet handha underhållet av de å försvarets fabriksfond redovisade fabriksbyggnaderna och övriga industriella anläggningarna. Förvaltningen av de å fabriksfonden redovisade bostäderna bör emellertid såsom utredningen tidigare föreslagit övertagas av det centrala organ, som kommer att ombesörja förvaltningen av det övriga för försvaret avsedda bostadsbeståndet.

E. Befiistningsinspektionen. Chefen för fortifikationskåren är jämlikt 1943 års instruktion för kåren — förutom chef för arméns fortifikationsförvaltning — inspektör över rikets befästningar i vad avser de fortifikatoriska anordningarna. I instruktionen stadgas vidare, att chefen för kåren i sin egenskap av inspektör över rikets befästningar lyder direkt under överbefälhavaren. Han skall i nämnda egenskap ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt befästningsväsendets utveckling, vaka över att dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt vidtaga eller föreslå därav föranledda åtgärder ävensom enligt överbefälhavarens anvisningar utarbeta förslag till erforderliga nybyggnads- och ändringsarbeten samt utföra de inspektioner, som av omständigheterna påkallas. Vidare skall han årligen genom överbefälhavaren till Kungl. Maj:t avgiva rapport rörande rikets befästningar. Vid fullgörandet av sina uppgifter såsom inspektör över befästningarna biträdes chefen för fortifikationskåren av en särskild stab, befästningsinspektionen. Kungl. Maj:t förordnar en regementsofficer vid kåren att — jämte de åligganden som han må ha i annan befattning där han placerats — fullgöra tjänstgöring såsom stabschef vid inspektionen. I övrigt beordrar chefen för kåren bland den till hans förfogande stående personalen eller ur arméns fortifikationsförvaltning erforderlig personal till tjänstgöring vid inspektionen. Enligt samtliga i det föregående nämnda alternativ till fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande skall till ett centralt ämbetsverk samlas den högsta ledningen i tekniskt och ekonomiskt avseende av rikets hela befäst-

06 ningsväsende. Chefen för ämbetsverket eller, därest denne är civil, chefen för den avdelning inom verket, där befästningsärendena handläggas, bör vara inspektör över rikets befästningar och därvid biträdas av ämbetsverkets personal. Någon särskild till inspektörens förfogande ställd stab synes alltså icke erforderlig.

F. Byggnads- och reparationsberedskapen. Inom vissa verk, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen och flygförvaltningen, vidtogos redan före utbrottet av det senaste världskriget åtgärder för att vid krig eller krigsfara säkerställa tillgången på organiserade arbetsavdeiningar för utförande av byggnads- och reparationsarbeten inom respektive verksamhetsområden. Sedan under den förstärkta försvarsberedskapen behov befunnits föreligga av en allmän byggnads- och reparationsberedskap, sålunda icke avsedd för vissa särskilda verksamhetsområden utan för att i krig fullgöra sådana arbetsuppgifter, för vilkas utförande samhällets ordinarie arbetsorgan icke räckte till, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 13 februari 1942 åt överbefälhavaren jämte chefen för försvarsstaben samt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, statens arbetsmarknadskommission och statens industrikommission att enligt vissa angivna huvudlinjer verkställa organisationsoch utredningsarbete beträffande inrättande av en sådan byggnads- och reparationsberedskap m. m. Samtidigt förordnade Kungl. Maj:t chefen för byggnadskontoret inom fortifikationsstyrelsen såsom organisationschef för ifrågavarande beredskap och föreskrev, att — intill dess utredningsarbetet verkställts — beredskapen skulle omfatta dels förutnämnda för vissa verksamhetsområden avsedda arbetsavdeiningar, dels ock visst antal allmänna avdelningar. P å grundval av den utredning som jämlikt nämnda uppdrag förebragtes, uppdrog Kungl. Maj:t i 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 6) huvudlinjerna för byggnads- och reparationsberedskapens organisation och arbetsuppgifter samt äskade hos riksdagen de för beredskapens verksamhet erforderliga anslagen. Beträffande till en början organisationens arbetsuppgifter anförde därvid föredragande departementschefen bland annat följande. Vid krig torde våldsamma förstörelseaktioner komma att drabba vårt land i första hand genom främmande flygvapen. Dessa aktioner torde främst riktas mot befästningar och mot krigsviktiga anläggningar, vilka betjäna den militära och civila samfärdseln, såsom järnvägar, vägar, broar, hamnar och kanaler, eller eljest äro av vikt för krigsmakten och den civila verksamheten, såsom flygfält, kraftverk och industrier. Det är emellertid att befara, att förstörelseaktionerna kunna komma att avse även bostadsbebyggelse och andra anläggningar av rent civil natur. För att förhindra att samhällslivet genom dylika aktioner snabbt lamslås är det nödvändigt, att de vållade skadorna utan dröjsmål avhjälpas. Med den omfattning skadegörelsen torde få är det uppenbart, att samhällets ordinarie arbetsorgan och arbetsmetoder icke komma att förslå. Genom anlitande av arbets-

57 trupp och genom användning av för tillfället frivilligt och tvångsvis uttagen personal kan arbetskraft i viss utsträckning anskaffas för dessa extraordinära arbetsuppgifter. Krigserfarenheterna giva emellertid vid handen, att dessa åtgärder icke kunna bliva tillräckliga. De arbetsuppgifter, som uppkomma, torde ej sällan bliva av så speciell natur, att de icke kunna utföras utan tillgång till en särskild för sådana uppgifter lämpad och utrustad arbetsorganisation, som kan insättas vid sidan av de ordinarie militära och civila arbetsorganen. En dylik arbetsorganisation kan icke på kort tid vid krigsfall improviseras. För att den skall kunna snabbt insättas även på svåra uppgifter måste åtgärder redan i fredstid vidtagas för att förse organisationen med kompetenta fackmän och arbetare samt — vilket är av största vikt — med verktyg och arbetsmaskiner av stor kapacitet. Särskilt är det av betydelse, att sådana arbetsredskap hållas i reserv, vilka beräknas icke komma att i tillräcklig omfattning finnas tillgängliga inom landet. Efter att ha erinrat om den redan befintliga byggnads- och reparationsberedskapen framhöll departementschefen vidare vikten av att en utbyggd organisation kunde effektivt utnyttjas. Ledningen borde därför centraliseras till ett organ. Enighet rådde därom, att detta organ av praktiska skäl borde stå i nära anknytning till den militära krigsledningen. Med hänsyn till nödvändigheten av att samordna byggnads- och reparationsberedskapen med denna ledning hade det befunnits lämpligt att hänföra organisationen till försvarsdepartementets verksamhetsområde. I fråga om den centrala ledningen under fred hade enighet i huvudsak vunnits därom, att de planläggande och förberedande åtgärderna för organisationen borde ombesörjas av det under chefen för fortifikationsförvaltningens byggnadskontor inrättade organisationskontoret. I princip hade departementschefen intet att erinra mot att, intill dess en centralisering av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet skett, beredskapsorganisationens ledning i fred förlades till nämnda organisationskontor. Det kunde nämligen enligt departementschefens mening icke vara välbetänkt att inrätta en fristående myndighet för denna beredskapsorganisation utan det måste vara att föredraga att, såsom också föreslagits, bygga på ett redan befintligt ämbetsverk. Departementschefen framhöll emellertid, att denna organisationsfråga för det dåvarande endast kunde provisoriskt lösas och måste upptagas till förnyat övervägande i samband med den blivande utredningen rörande centralisering av fortifikationsoch byggnadsverksamheten. I fråga om den centrala ledningen i krig framhöll departementschefen, att krigsorganisationen borde så nära som möjligt överensstämma med fredsorganisationen. Att skapa ett nytt ämbetsverk i krig borde således icke ifrågakomma. Han förutsatte fördenskull, att organisationskontoret även i krig borde ingå i fortifikationsförvaltningen. Härigenom vunnes bland annat, att någon rubbning i fråga om den ekonomiska förvaltningen icke behövde ske vid krig. Den administrativa ledningen av verksamheten i krig borde enligt departementschefens mening handhavas av organisationskontoret och regionalt av dess distriktsorganisation. Ehuru ingående i fortifikationsförvaltningen borde organisationskontoret i administrativt hänseende vara direkt underställt överbefälhavaren.

58 Sammanfattningsvis förordade departementschefen alltså, att organisationskontoret i krig liksom i fred inginge i arméns fortifikationsförvaltning och att den erforderliga centrala ledningen vid krig utövades av överbefälhavaren. Han hade intet att erinra mot att fortifikationsförvaltningens byggnadskontor och det nya organisationskontoret samordnades under en gemensam chef, organisationschef, som bleve föredragande inför överbefälhavaren i administrativa frågor samt i frågor rörande den teknisk-ekonomiska ledningen av sådana arbeten, vilkas ledning nämnde chef fått sig anförtrodd. I skrivelse nr 4 anmälde riksdagen till Kungl. Maj:t, att riksdagen icke hade annat att erinra mot de uppdragna riktlinjerna för utbyggnad av den allmänna byggnads- och reparationsberedskap, som funnes, än att det måhända kunde ifrågasättas om icke de krav, som ansetts böra ur effektivitetssynpunkt ställas på denna beredskap, kunnat tillgodoses med en mindre omfattande organisation än den av Kungl. Maj:t föreslagna. På i propositionen anförda skäl och med hänsyn till då rådande förhållanden hade riksdagen dock ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Eiksdagen förutsatte emellertid, att kostnaderna för förslagets genomförande så långt vore möjligt holies nere, dock givetvis utan att organisationens effektivitet därigenom äventyrades, samt att organisationen icke uppbyggdes på sådant sätt eller så fastlåstes att den finge karaktär av permanent institution. Enligt riksdagens mening skulle nämligen möjlighet föreligga att, sedan erfarenhet vunnits och normala förhållanden inträtt, till omprövning upptaga frågan om organisationens fortsatta bestånd. Genom kungörelse den 15 juni 1944 (nr 384) har Kungl. Maj:t därefter utfärdat bestämmelser angående ifrågavarande byggnads-och reparationsberedskap. Enligt dessa har organisationen till uppgift att vid krig eller eljest, då Kungl. Maj:t så förordnar, utföra befästningsarbeten samt byggnads- eller reparationsarbeten avseende kommunikationsväsendet, krigsindustriella anläggningar och andra anläggningar av betydelse för krigsmakten eller den civila verksamheten. Organisationen får dock tagas i anspråk endast i den mån nämnda arbeten icke lämpligen kunna utföras av andra civila eller militära arbetsorgan. Beträffande organisationens verksamhet föreskrives, att denna skall planläggas och förberedas av det i arméns fortifikationsförvaltning ingående organisationskontoret. Detta kontor och det inom fortifikationsförvaltningen inrättade byggnadskontoret skola, därest ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, stå under ledning av en gemensam chef, organisationschefen. I vissa närmare angivna hänseenden av administrativ art skall denne vara underställd överbefälhavaren men i övriga hänseenden chefen för arméns fortifikationsförvaltning. Byggnads- och reparationsberedskapens verksamhet skall regionalt ledas av en distriktsmyndighet, bestående av en till varje militärbefälsstab ansluten distriktschef jämte ett under denne lydande distriktskontor. Distriktsmyndigheten skall emellertid träda i funktion först vid krig eller då Kungl. Maj:t eljest så förordnar. Byggnads- och reparationsberedskapens

egentliga arbetsorgan

utgöras

59 enligt kungörelsen av arbetsavdeiningar. Dessa äro dels lokala, uppsatta av ämbetsverk, krigsindustriella företag, kommunala verk och hamnförvaltningar samt avsedda för verkets eller företagets egna behov, dels ock centrala, uppsatta på grund av avtal med myndigheter och entreprenadfirmor med flera genom organisationschefens försorg. Sistnämnda avdelningar, vilkas antal bestämmes av Kungl. Maj:t, stå till överbefälhavarens omedelbara förfogande och tilldelas antingen myndighet eller företag, som har att utföra byggnads- och reparationsarbeten av betydelse för krigsmakten eller den civila verksamheten, eller disponeras för utförande av arbeten under ledning av fortifikationsförvaltningen eller ock direkt av organisationschefen. De lokala avdelningarna stå helt till vederbörande myndighets eller företags förfogande för arbeten inom dess verksamhetsområde. Lokala avdelningar finnas för närvarande uppsatta vid de ovan angivna ämbetsverk, vilka redan tidigare organiserat arbetsavdeiningar, samt därutöver vid vissa större kommuner och större industriella företag av betydelse för försvaret och folkförsörjningen. I princip avses de lokala arbetsavdelningarna skola täcka det omedelbara behovet av byggnads- och reparationsarbeten vid respektive anläggningar. Enligt direktiven har utredningen att taga frågan om byggnads- och reparationsberedskapens framtida administrativa ställning under omprövning. Utredningen har fattat denna uppgift så, att därmed åsyftas framläggande av förslag till sådan förändring beträffande nämnda beredskaps inordnande i den statliga förvaltningsorganisationen, som må föranledas av fortifikationsoch byggnadsförvaltningens utformande enligt olika alternativ. Vid det övervägande, som ägnats denna fråga, har utredningen till en början funnit, att, oavsett vilket av de i det föregående berörda alternativen till omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen, som vinner tilllämpning, anledning saknas att för ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen inrätta en fristående myndighet. När utredningen därefter undersökt, till vilken myndighet ledningen för nämnda beredskap lämpligen bör överflyttas, ha väsentligen tvenne synpunkter krävt beaktande. Å ena sidan ligger det vikt uppå, att ifrågavarande beredskapsorganisation så nära som möjligt samordnas med krigsledningen. Utredningen erinrar i detta hänseende om att nödvändigheten av en sådan samordning lärer varit avgörande för statsmakternas förra året fattade beslut om organisationens anknytning till den under försvarsdepartementet lydande arméns fortifikationsförvaltning. Å andra sidan är det också av betydelse, att den myndighet, till vilken handhavandet av organisationen förlägges, genom sin verksamhet förvärvar ingående kännedom om och kommer i nära kontakt med de företag, som skola uppsätta organisationens arbetsavdeiningar. Vid fortifikations- och byggnadsförvaltningens ordnande enligt alternativ I synes det ligga närmast till hands att inordna ledningen av beredskapsorganisationen i det enligt detta alternativ för befästningsväsendet och den

(50 militära byggnadsförvaltningen avsedda centrala ämbetsverket. Härigenom skulle det nuvarande sambandet med krigsledningen upprätthållas på samma gång som organisationens ledning kunde draga fördel av detta ämbetsverks i förhållande till arméns fortifikationsförvaltning vidgade förbindelser med företagarna inom byggnadsfacken. Därest fortifikations- och byggnadsförvaltningen skulle organiseras enligt alternativ II, inställer sig till en början spörsmålet om beredskapsorganisationen skall anknytas till det militära ämbetsverk, som skulle avses för befästningsväsendet samt underhållet och förvaltningen av försvarets byggnader, eller anslutas till endera av de två myndigheter, byggnadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som enligt detta alternativ skulle övertaga försvarets nybyggnadsverksamhet beträffande husbyggnader respektive specialbyggnader. Anknytningen till det militära verket skulle tydligen bäst tillgodose kravet på organisationens samordnande med krigsledningen. Men lika tydligt är, att både byggnadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grund av sin mera omfattande kontakt med de inom byggnadsfacken verksamma företagen skulle komma att erbjuda bättre betingelser för samarbetet med dessa. I valet mellan sistnämnda bägge myndigheter torde företräde måhända böra givas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då denna är utrustad med en egen militäravdelning. I händelse av fortifikations- och byggnadsförvaltningens ordnande enligt alternativ I I I synes det mera befogat att ansluta beredskapsorganisationen till det för försvaret och den civila statsförvaltningen gemensamma nybyggnads- och underhållsverket än till det militära verket, vilket enligt detta alternativ endast skulle handha byggande och underhåll av befästningar. Även här torde emellertid kunna ifrågasättas att anknyta organisationen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Särskilt med tanke på sistnämnda bägge fall ha emellertid även andra möjligheter beträffande byggnads- och reparationsberedskapens inordnande i förvaltningsorganisationen diskuterats inom utredningen. Sålunda har utredningen, med hänsyn till att förslag tidigare framkastats om förläggande av beredskapsorganisationens ledning till civilförsvarsstyrelsen, ansett sig böra överväga lämpligheten av en sådan åtgärd. Utredningen har emellertid härvid kommit till den uppfattningen, att en dylik lösning ur de synpunkter, som enligt vad ovan anförts måste läggas på frågan, icke skulle erbjuda några påtagliga fördelar framför de i det föregående framlagda alternativen. E n bättre utväg vore då enligt utredningens mening att anknyta ifrågavarande organisation till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. På grund av dennes ställning i försvarsorganisationen skulle det erforderliga sambandet med krigsledningen säkerställas. Även om bemälde chef icke i denna sin egenskap erhåller kontakt med själva de företag, som äro verksamma inom byggnadsfacken, är dock att märka, att det enligt gällande bestämmelser åligger väg- och vattenbyggnadskåren att ombesörja rullföring av landets väg- och vattenbyggnadsingenjörer och i samråd med vederbörande militära

01 myndigheter vidtaga förberedande åtgärder för dessa ingenjörers ändamålsenliga utnyttjande vid krigstillfälle. Det torde icke kunna bestridas, att den ingående kännedom, som chefen för kåren härigenom förvärvar rörande nämnda ingenjörer, måste vara av stor betydelse även för planläggningen inom byggnads- och reparationsberedskapen. Av det nu anförda framgår, att utredningen anser tvekan kunna råda angående den lämpligaste lösningen av frågan om byggnads- och reparationsberedskapens administrativa ställning i händelse av fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande enligt alternativ I I eller I I I . Efter den ingående prövning, utredningen ägnat denna fråga, är utredningen emellertid böjd att anse, att övervägande skäl tala för att beredskapsorganisationen i angivna fall anknytes till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. Genom förläggning av byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning i enlighet med vad ovan angivits torde någon förändring icke påkallas i den befintliga distriktsorganisationen. Vare sig det ena eller andra alternativet väljes synes anledning icke finnas att i fredstid bibehålla en särskild organisationschef, som i vissa avseenden är direkt underställd överbefälhavaren och föredragande inför denne. Organisationschefens uppgifter torde kunna övertagas av vederbörande ämbetsverk eller vid beredskapsorganisationens anknytning till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren av denne. I de hänseenden, där organisationschefen för närvarande är direkt underställd överbefälhavaren, bör emellertid denne, därest organisationens ledning förlägges till ett ämbetsverk, utrustas med den direktivrätt gentemot verket, som ur krigsledningens synpunkt må erfordras. För den händelse organisationen anslutes till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, bör denne i frågor, som röra organisationen, lyda direkt under överbefälhavaren. Huruvida en särskild organisationschef kan behöva förordnas i händelse av krig eller krigsfara är en fråga, till vilken ståndpunkt icke synes böra tagas i förevarande sammanhang.

G. Statens bränslekontrollerande verksamhet. Systematisk kontroll över bränsleförbrukningen inom flertalet byggnader och lokaler, som av statsverket disponeras för civilt ändamål, utövas för närvarande av byggnadsstyrelsen medan motsvarande kontrollverksamhet beträffande byggnader och lokaler i militärt bruk handhaves av arméförvaltningens intenden turavdelning. Byggnadsstyrelsen har övertagit sina bränslekontrollerande uppgifter från socialstyrelsen, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 april 1921 erhöll i uppdrag att anordna kontroll över bränsleförbrukningen inom statsverkets byggnader och lokaler med undantag för dem, som disponerades av arméförvaltningen, marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen, samt att, i den mån förhållandena så medgåve, på särskild framställning av landsting och andra kom-

62 muner tillhandagå dem vid utövandet av kontroll å bränsleförbrukningen inom deras inrättningar. Verksamheten överflyttades till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1934 och utövas inom styrelsen av en särskild, vid sidan av den ordinarie byråindelningen stående avdelning, benämnd byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning. Till denna bränslekontrollerande verksamhet äro numera anslutna jämväl de byggnader och lokaler, som användas av riksdagen och dess verk, ävensom Stockholms, Drottningholms, Ulriksdals, Haga och Strömsholms slott. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 juni 1934 skulle det vidare åligga den värmetekniska avdelningen att dels tillhandagå järnvägsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen med råd i vedeldningsfrågor, dels granska och i principiellt avseende bedöma förslag till värmetekniska anordningar för nybyggnader och större förändringar vid anläggningar, anslutna till avdelningens bränslekontrollerande verksamhet, dels ock medverka vid genomförandet av statliga åtgärder för åstadkommande av ökad användning av inhemskt bränsle. Den nuvarande bränslekontrollen vid försvarets anläggningar började organiseras 1941. Mot slutet av detta år anställde nämligen dåvarande arméförvaltningens intendenturdepartement, som svarar för anskaffning, distribution och uppbörd av bränsle för arméns behov, en s. k. bränsleingenjör med uppgift att genomföra en fortlöpande kontroll av eldningsförfarandet och bränslets utnyttjande vid arméns anläggningar i syfte att ernå en rationell värmeproduktion och ett omsorgsfullt tillvaratagande av värmen samt därigenom även besparingar i bränsleförbrukningen. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 november 1942 föreskrevs, att intendenturdepartementet tills vidare skulle handha kontrollverksamheten beträffande skötseln av samt bränsleförbrukningen vid samtliga försvarsväsendets fasta värmeanläggningar. I samband med att den bränslekontrollerande verksamheten sålunda utsträckts har den för ändamålet avsedda personalorganisationen utbyggts. Utredningen anser, att den hittills av statsverket bedrivna bränslekontrollerande verksamheten givit vid handen, att betydande ekonomiska fördelar kunna vinnas genom rationella åtgärder för att säkerställa dels att lämpliga panntyper och lämpligt bränsle användas vid värmeanläggningarna och dels att eldningen bedrives på ett bränslebesparande sätt. För bedömande av dessa frågor krävas specialkunskaper och erfarenhet utöver dem, som erfordras av värmeledningskonstruktörer i vanlig mening. Enligt utredningens uppfattning bör staten därför även i fortsättningen förfoga över särskild personal för utövande av bränsleteknisk kontroll. Med denna verksamhet bör förenas viss forskningsoch försöksverksamhet, avseende dels den lämpliga konstruktionen av pannor, dels beskaffenheten hos i marknaden tillgängliga panntyper, dels värden av olika slags bränslen och dels utnyttjandet av dessa bränslen i pannanläggningar av olika slag. Vid denna forsknings- och försöksverksamhet bör samarbete ske med andra institutioner, som bedriva experimentell verksamhet på området, exempelvis ingenjörsvetenskapsakademien.

63 Vid behandlingen av frågan, till vilken eller vilka myndigheter den bränslekontrollerande verksamheten bör förläggas, har utredningen i första hand ansett sig böra överväga, huruvida verksamheten även i fortsättningen bör utövas av skilda organ för de civila och för de militära anläggningarna eller om den bör handhavas av ett gemensamt organ. Härvid ha olika synpunkter framförts. Å ena sidan hävdas, att visserligen tillräckliga skäl för bibehållande av ett särskilt bränslekontrollerande organ för försvaret icke finnas, därest det skulle vara förlagt till arméförvaltningens intendenturavdelning, men att däremot sådana skäl äro för handen, om organet förlägges till ett enbart för försvaret avsett underhållsverk. Det framhålles nämligen, att bränsleekonomien torde vara så nära beroende av underhållet av värme- och ventilationsanordningarna, att bränslekontrollen och underhållet icke böra skiljas åt. Om dessa uppgifter skola ombesörjas av skilda myndigheter kunna kompetenstvister och dubbelarbete befaras. Å andra sidan framhålles, att verksamhetens art gör det önskvärt, att kontrollen bedrives efter enhetliga linjer för både civila och militära anläggningar. Vissa besparingar synas även kunna uppstå genom en centralisering dels så att den specialiserade personalen kan bättre utnyttjas och dels så att forsknings- och försöksverksamheten kan bedrivas på ett mera rationellt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Genom att resultaten av sistnämnda verksamhet tillämpas på ett större antal anläggningar, bliva sålunda kostnaderna för resultatens uppnående lägre per anläggning räknat. Likaså kan det vid stor omslutning bliva ekonomiskt fördelaktigt att verkställa undersökningar, som vid liten omslutning måhända ej skulle vara lönande. Vid vägande av de olika synpunkterna mot varandra har utredningen funnit, att forsknings- och försöksverksamheten bör vara centraliserad till ett organ. Däremot har det synts mera oklart, om fördelarna av ett sammanförande av den rutinmässiga bränsletekniska kontrollen kunna anses så betydande, att de uppväga nackdelarna av att skilja kontrollen från underhålls verksamheten. Emellertid har utredningen stannat för att föreslå en centralisering även härutinnan. Detta icke minst med hänsyn till den omständigheten, att det vid den rutinmässiga bränslekontrollen insamlade materialet torde vara av stor betydelse för forsknings- och försöksverksamheten och att man för denna verksamhet får direkt tillgång till ett avsevärt mera omfattande material, om även nämnda kontroll centraliseras. Då byggnadsstyrelsen i sin värmetekniska avdelning redan har ett relativt fast utbyggt organ för utövande av bränslekontroll, har utredningen ansett sig böra förorda, att den samlade bränslekontrollerande verksamheten vid fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande enligt alternativ I eller I I förlägges till denna avdelning. Enligt utredningens mening böra avdelningens arbetsuppgifter bestämmas på sådant sätt, att risken för sammanblandning av den bränslekontrollerande verksamheten och underhållsverksamheten i görligaste mån elimineras. Avdelningens verksamhet synes sålunda böra omfatta: 1) kontroll av driften av de värmealstrande delarna av värmeanläggningar inom de byggnader och lokaler, som disponeras av statliga myndigheter, och i samband därmed rådgivning rörande värmens användning för olika ändamål,

64 2) forsknings- och försöksverksamhet på det bränsletekniska området, 3) instruktionsverksamhet, omfattande kurser och demonstrationsproveldningar för värmeanläggningarnas driftspersonal, utarbetande av skötselanvisningar m. m. samt offentliggörande på lämpligt sätt av sådana rön och driftserfarenheter, som kunna vara till nytta för allmänheten, 4) rådgivning i frågor rörande bränsleupphandling och, om sådant särskilt påkallas, granskning av anbud å bränsle samt 5) rådgivning i fråga om val av panntyper för värmeanläggningar, anslutna till avdelningens bränsletekniska kontroll. Verksamheten bör däremot enligt utredningens mening icke avse planläggning, konstruktion och utförande av värmeanläggningar och ej heller underhåll av sådana anläggningar. Enligt vad utredningen efter samråd under hand med byggnadsstyrelsen funnit, bör personalen vid den värmetekniska avdelningen med hänsyn till den föreslagna ökningen av arbetsuppgifterna förstärkas med två tekniker och ett kontorsbiträde. I händelse av fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande enligt alternativ I I I torde i det för civil och militär husbyggnadsverksamhet avsedda ämbetsverket böra ingå en bränslekontrollbyrå med enahanda uppgifter och sammansättning, som ovan angivits beträffande värmetekniska avdelningen vid byggnadsstyrelsen. De befattningar, vilka tillfälligt inrättats inom arméförvaltningens intendenturavdelning för bränslekontrollen vid försvaret, böra givetvis indragas i samband med ett genomförande av den omorganisation på den statliga bränslekontrollens område, vilken utredningen här förordat.

65 Avd. V. Centralförvaltningens inre organisation och personalbehov ni. in. Innan utredningen ingår på centralförvaltningens organisations- och personalfrågor vid de tre i det föregående angivna alternativen för fortifikationsoch byggnadsförvaltningens organiserande torde utredningen få beröra spörsmålet om centralförvaltningens förhållande till Kungl. Maj.t och den högsta militära ledningen. Med avseende härå synas samma regler böra gälla för varje nytt centralt ämbetsverk — militärt eller civilt — som enligt utredningens förslag skulle inrättas vid genomförande av någotdera av nämnda alternativ. Sålunda bör givetvis varje sådant verk lyda omedelbart under Kungl. Maj:t. Vidare torde överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna böra tillerkännas motsvarande inflytande på förvaltningsverksamheten som för närvarande tillkommer dem i förhållande till försvarets centrala förvaltningsorgan. I sistnämnda hänseende är emellertid att märka att — såsom redan 1941 års utredning framhållit — bedömandet av byggnadsärenden icke enbart är avhängigt av militärorganisatoriska problem utan även sammanhänger med tillgången på arbetskraft, förefintligheten av utrymmen av annat slag m. m. Vederbörande centrala ämbetsverk måste därför kunna förhållandevis självständigt pröva, vilka byggnadsföretag som böra utföras eller markförvärv som böra företagas under ett visst budgetår. Därest såsom alternativ I I innebär vissa delar av den militära nybyggnadsverksamheten skulle anförtros åt byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, synes förhållandet mellan dessa ämbetsverk och de högsta militära myndigheterna lämpligen kunna regleras genom meddelande av föreskrift därom, att vid nämnda verksamhets bedrivande erforderligt samråd skall äga rum — förutom med det militära fastighetsförvaltande ämbetsverket — jämväl med försvarsgrenscheferna. Utredningen övergår härefter till behandlingen av organisationsfrågor och personalbehov vid de särskilda myndigheterna.

A. Alternativ I. I fråga om centralförvaltningen förutsätter detta alternativ inrättande av ett för försvaret gemensamt befästningsbyggnads-, husbyggnads-, specialbyggnads- och underhållsverk, vilket ämbetsverk enligt utredningens mening bör benämnas fortifikations förvaltningen. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation. Vid uppbyggandet av ämbetsverkets organisation synas främst två huvudlinjer kunna ifrågakomma. Den ena innebär en uppdelning av ämbetsverket på underavdelningar efter verksamhetens art, så att all nybyggnadsverksamhet 5 - 209G 4 5

66 — oavsett om den avser husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — sammanföres på ett håll, medan underhållsverksamheten samlas till en annan underavdelning. Å andra sidan kan en indelning ske efter förvaltningsobjektens art, så att ärenden rörande befästningar, husbyggnader, specialbyggnader och domäner hänföras till skilda underavdelningar. Utredningen har vid sitt bedömande av frågan kommit till den uppfattningen, att den bästa och mest ändamålsenliga indelningen av ämbetsverket icke erhålles genom att tillämpa endera av berörda principer för sig utan genom att med stöd av vunna erfarenheter kombinera dem. Sålunda torde tvekan knappast behöva råda om att planläggning av nya befästningar närmare sammanhänger med modernisering och underhåll av redan befintliga anläggningar än med planläggning av husbyggnader. Planläggning och underhåll av befästningar böra sålunda sammanhållas. Då befästningarna i betydande utsträckning utgöras av berganläggningar, böra även övriga i berg insprängda lokaler (bergrum) hänföras till samma underavdelning inom ämbetsverket som befästningarna. Det synes nämligen rationellt att på ett ställe samla den särskilda expertis, som erfordras för handhavandet av anläggningar i berg. Vid planläggningen av nya husbyggnader synes ett nära samarbete böra ske med dem, som sköta underhållet av det befintliga byggnadsbeståndet — detta såväl för att riktigt kunna avväga nybyggnads- och underhållsbehoven mot varandra som för att man vid nybyggnadsföretagen skall kunna tillgodogöra sig vunna erfarenheter från de redan befintliga anläggningarna. Konstruktionsverksamheten torde — oavsett om den avser husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — i princip böra sammanhållas i ett organ. Undantag härifrån har dock synts böra ske i fråga om vissa byggnadskonstruktioner för befästningar och bergrum på grund av dessa konstruktioners nära beroende av och samhörighet med den forskningsverksamhet, som bör bedrivas å befästningsavdelningen. Ät en och samma underavdelning synes lämpligen böra anförtros det byggnadstekniska utförandet av nya anläggningar. Den praktiska och den rättsliga vården av domänerna beröra varandra nära och torde därför böra sammanhållas. Detsamma bör gälla i fråga om den juridiskt-administrativa och den kamerala verksamheten. På grundval av dessa överväganden har utredningen ansett sig böra föreslå, att fortifikationsförvaltningen organisatoriskt indelas i en befästningsavdelning för planläggning och underhåll av befästningar och bergrum, en kasernavdelning för planläggning och underhåll av kaserner, bostäder och andra husbyggnader ävensom militära specialbyggnader — utom flygfält och bergrumsanläggningar — en administrativ byrå för den rättsliga och praktiska vården av domäner och markområden, för personalärenden samt för juridiskt-administrativa och kamerala ärenden, ett konstruktionskontor för arkitektverksamhet och konstruktioner — dock icke byggnadskonstruktioner för befästningar och bergrum — samt ett byggnadskontor för den utförande byggnadstekniska verksamheten. Utredningen har slutligen ansett, att till ämbetsverket även bör höra en chefs expedition.

67 I detta sammanhang anser sig utredningen böra erinra, att genom 1943 års förvaltningsreform anförtroddes åt försvarets civilförvaltning att ombesörja huvudbokföring och kassagöromål för samtliga försvarets centrala förvaltningsmyndigheter utom fabriksstyrelsen samt inrättades ett i civilförvaltningen ingående advokatfiskalskontor för tillvaratagande av rättsliga angelägenheter för hela den centrala militärförvaltningen. Utredningen förutsätter, att angivna uppgifter även för det nu ifrågavarande nya ämbetsverket skola handhavas i enahanda ordning. Huvuddragen av den för fortifikationsförvaltningen föreslagna organisationen sammanfattas i följande schema: Fortifikationsförvaltningen. Chef

Chefsexpedition

Befästningsavdelning

Kasernavdelning

Konstruktionskontor

Administrativ byrå

Byggnadskontor

Chefskapet för fortifikationsförvaltningen. Sammanförandet till ämbetsverket av militära och civiltekniska uppgifter leder till frågeställningen, om verkschefen bör vara militär eller civil. Tydligt är att befästningsverksamheten har mera omedelbar betydelse för landets försvarsberedskap än verkets övriga arbetsuppgifter och att förvaltningens verksamhet vid krigsfara och under krig till huvudsaklig del kommer att inriktas på fortifikatoriska uppgifter. Ur denna synpunkt kunna starka skäl anses tala för att verkschefen bör vara militär. Då emellertid verkets tyngdpunkt i fredstid ur ekonomisk synpunkt kommer att ligga på ärenden berörande husbyggnader, anser utredningen dock, att chefsposten även bör kunna besättas med en civil innehavare. Därest verkschefen är militär, bör han även vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar. I annat fall torde chefen för verkets befästningsavdelning böra vara kårchef och befästningsinspektör. Befattningen såsom chef för fortifikationsförvaltningen torde böra uppföras på ämbetsverkets stat och placeras i lönegrad Ob 5 för en militär och i C 12 för en civil innehavare. En militär chef för förvaltningen, vilken bör

68 vara generalsperson, torde icke behöva tilläggas någon särskild tjänstebenämning i sin egenskap av verkschef. En civil innehavare av tjänsten återigen torde böra tilläggas tjänstetiteln generaldirektör. Allmänna grunder för personalberäkningarna. Vid beräknandet av den personal, som erfordras för befästningsverksamheten, har utredningen i anslutning till vad förut anförts (sid. 22 o. ff.) utgått från att huvudvikten i fråga om denna verksamhet i fred kommer att ligga på planläggning av nya befästningar, modernisering och underhåll av befintliga anläggningar samt forsknings- och konstruktionsverksamhet. Dessa arbetsuppgifter äro naturligen i hög grad specialbetonade, vilket talar för att den personal, som beräknas erforderlig för verksamheten, borde givas så fast anställning som möjligt. Då det emellertid å andra sidan är vanskligt att bedöma verksamhetens omfattning, anser sig utredningen böra förorda, att i den mån civil personal erfordras för berörda arbetsuppgifter, denna åtminstone tills vidare som regel endast gives extra ordinarie anställning. Kostnaderna för personalens avlöning böra enligt utredningens mening bestridas från avlöningsanslag. Något siffermaterial för att belysa omfattningen av planläggnings- och konstruktionsverksamheten kan givetvis icke förebringas. Vad angår underhållsverksamheten må erinras, att, enligt de preliminära uppskattningar, som stått utredningen till buds, anläggningsvärdet av enbart de under åren 1939—1945 uppförda befästningsanläggningar, vilka antagits skola bibehållas under fredstid, uppgår till närmare 250 miljoner kronor. Det belopp, som framdeles årligen erfordras för underhåll av rikets befästningar, såväl de nyss nämnda som de före 1939 uppförda, anser sig utredningen i detta sammanhang kunna i anslutning till arméns fortifikationsförvaltnings och marinförvaltningens medelsäskanden för budgetåret 1946/47 uppskatta till cirka 2,2 5 miljoner kronor. Utredningen har icke ansett sig kunna ingå på något bedömande av frågan i. vilken omfattning utförande av nybyggnadsarbeten på befästningsområdet kan komma till stånd i framtiden. Vid personalberäkningarna har utredningen därför ansett försiktigheten bjuda att icke medtaga någon personal, avsedd enbart för utförande av befästningsanläggningar. Utredningen förutsätter, att för sådant ändamål erforderlig personal må anställas med anlitande av de anslag, som kunna komma att anvisas för arbetenas utförande. Vid bedömande av personalbehovet för uppförande och underhåll av husbyggnader och fondredovisade specialbyggnader, för domänförvaltning samt för administrativ och kameral verksamhet har det synts nödvändigt att utgå från olika grunder för å ena sidan den personal, vars huvudsakliga arbetsuppgifter kunna hänföras till underhålls- och förvaltningsverksamhet, samt å andra sidan personal sysselsatt med nybyggnadsverksamhet. Arbetskvantiteten för den rena underhålls- och förvaltningsverksamheten torde, sedan den nuvarande uppbyggnadsperioden inom försvaret nått sitt

69 slut, i allmänhet icke undergå några större förändringar år från år. För bedömande av personalbehovet för dessa arbetsuppgifter finns därför ett någorlunda säkert underlag. För underhålls- och förvaltningsverksamhetens bedrivande på ett rationellt och ekonomiskt fördelaktigt sätt är det av vikt, att personalen äger erfarenhet av de speciella problem, som möta inom försvarets förvaltningsområde, och kännedom om de lokala förhållandena. Med hänsyn därtill att försvarets fastighetsbestånd är synnerligen omfattande och ganska heterogent, kan tillräcklig erfarenhet i angivna hänseenden icke vinnas utan att befattningshavarna under en avsevärd tid kvarbliva inom detta verksamhetsområde. Det synes därför nödvändigt, att den personal, som oundgängligen erfordras för skötande av underhålls- och förvaltnings verksamheten, beredes så fast anställning som möjligt. Principiellt vore det därför riktigast, att större delen av personalen uppfördes på ordinarie stat. Då en sådan anordning emellertid, med hänsyn till vad som förekommit vid omorganisationen av övriga centrala militära förvaltningsmyndigheter, icke förrän efter någon prövoticl synes böra genomföras, har utredningen stannat vid att föreslå, att för närvarande endast vissa befattningar upptagas såsom ordinarie medan övriga befattningar tills vidare givas extra ordinarie karaktär. Avlöningskostnaderna böra bestridas från avlöningsanslag. I betydelsefulla avseenden är läget ett annat, när fråga blir om nybyggnadsverksamhet. Omfattningen av denna verksamhet låter sig knappast med någon grad av säkerhet på förhand beräknas och kan komma att avsevärt växla från tid till annan. Det synes därför icke böra ifrågakomma att här beräkna annan personal än den, som med säkerhet erfordras inom den centrala administrationen för den lägsta nybyggnadsverksamhet man rimligen kan räkna med, när det gäller ett så omfattande och av en snabb utveckling påverkat område som försvarets. Denna kärna av personal bör för att förvaltningen må kunna behålla dugande krafter och för att kontinuiteten i verksamheten icke skall gå förlorad givas fastare anställning. Såsom ordinarie torde dock endast vissa chefsbefattningar i löneplan C böra uppföras. Övriga till nämnda kategori hörande befattningar böra, enligt utredningens mening, upptagas såsom extra ordinarie. Den personal återigen, som erfordras på byggnadsplatserna — såsom kontrollanter och arbetsledare — torde med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och de högst betydande växlingarna i behovet av sådan arbetskraft få givas mera tillfällig anställning. Vid behandlingen av frågan, på vad sätt avlöningskostnaderna för personalen böra bestridas, har inom utredningen uttalats den meningen, att all med nybyggnadsverksamhet sysselsatt personal borde avlönas från vederbörande byggnadsanslag för att en rättvisande bild av byggnadskostnaderna skulle erhållas. Emellertid har utredningen med hänsyn till de i direktiven för försvarets sakanslagsutredning uppdragna riktlinjerna för avlöningskostnadernas bestridande sett sig föranlåten att utgå från att avlöningen för den till den centrala administrationen fastare knutna personalen bör bestridas av avlöningsanslag, medan däremot avlöningskostnaderna för den personal, som mera tillfälligt erfordras inom den

70 centrala administrationen, ävensom för all personal å arbetsplatserna torde böra belasta byggnadsanslagen. Utredningen förutsätter dock, att kostnadskalkylerna för nybyggnadsföretagen utföras på sådant sätt, att behörig hänsyn tages till att viss för nybyggnadsverksamheten avsedd personal erhåller avlöning från avlöningsanslag. Vid beräkningen av den personal, som erfordras för underhålls- och förvallningsverksamheten, har utredningen utgått från att det bokförda värdet av de fastigheter, som efter genomförande av de i femårsplanen för försvarets utbyggnad ingående byggnadsföretagen och Stockholms garnisons utflyttning redovisas å försvarets fastighetsfond och försvarets bostadsanskaffningsfond, kommer med undantag för flygfälten att uppgå för byggnader till omkring 1 030 miljoner kronor och för mark till 140 å 150 miljoner. De totala utgifterna till reparation och underhåll m. m. för detta fastighetsbestånd ha, med ledning av de principer, som kommit till uttryck i propositionen 1945: 180, ungefärligt beräknats komma att uppgå till 13—16 miljoner kronor per år. Utredningen har därvid räknat med att vid bestämmandet av underhållskostnaderna även i fortsättningen blir nödvändigt att upptaga ett belopp till iståndsättningsarbeten med hänsyn till att ersättningsmaterial i viss utsträckning kommit till användning vid krisårens omfattande byggnadsverksamhet och att vid byggnadernas uppförande under denna tid strävandena mera inriktats på att nedbringa byggnadskostnaderna än på att möjliggöra ett ekonomiskt underhåll. Härutöver har utredningen räknat med att även i framtiden kommer att finnas ett bestånd av icke fondredovisade baracker. Vid samråd med arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flygförvaltningen har utredningen erfarit, att för dessa ämbetsverk redan vore känt ett högst betydande behov av ny- och ombyggnader för försvaret, vilket byggnadsbehov borde tillgodoses efter genomförande av femårsplanen för försvarets utbyggnad. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna lägga det sålunda angivna byggnadsbehovet till grund för några beräkningar av den för nybyggnadsverksamhet erforderliga personalen hos den nya fortifikationsförvaltningen. Utredningen har därför undersökt, i vilken omfattning nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten i fråga om husbyggnader och andra specialbyggnader än flygfält förekommit vid försvarsgrenarna under budgetåren från och med 1933/34 till och med 1937/38. Därvid har befunnits, att medeltalet per budgetår av kostnader för sådan byggnadsverksamhet uppgått till i avrundat tal 3,6 miljoner kronor. Med ledning härav har utredningen ansett sig kunna utgå från en nybyggnadsvolym om cirka 4 miljoner kronor per år såsom det minimum, varmed man rimligen måste räkna inom försvarets förvaltningsområde. B efåstningsa v delnin gen. Det bör tillkomma avdelningen att handlägga ärenden, som angå planläggning, konstruktion och underhåll av befästningar, luftvärns- och luftbevakningsanordningar samt bergrumsanläggningar, fortifikatoriska rustnings-

71 planer, byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering, att bedriva forsknings- och försöksverksamhet inom avdelningens arbetsområde ävensom att föra register över befintliga befästningar och deras tillstånd. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som åvila avdelningen, bör chefen för densamma givetvis vara fortifikationsofficer. Då till ämbetsverket samlas den högsta tekniska och ekonomiska ledningen under Kungl. Maj:t av hela landets fortifikationsväsende, får chefen för befästningsavdelningen såsom verkschefens närmaste man på det fortifikatoriska området ett betydande ansvar i fråga om planläggningen av rikets fasta försvar och ett omfattande arbete beträffande underhåll och modernisering av det stora antal befästningsanläggningar, som numera finnes i landet. När en större utbyggnad av landets befästningssystem anses böra ske, ökas ansvaret, icke minst det ekonomiska, i mycket hög grad. Som förut nämnts bör chefen för befästningsavdelningen jämväl vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar, därest chefen för fortifikationsförvaltningen är civil. I annat fall synes befästningsavdelningens chef böra vara stabschef vid fortifikationskåren. Med hänsyn till angivna förhållanden synes avdelningschefen böra placeras i lönegrad Ob 2. Befattningen torde böra uppföras på fortifikationskårens stat. Avdelningen har ansetts böra indelas i tre byråer: en mobiliseringsbyrå, en anläggningsbyrå samt en forsknings- och konstruktionsbyrå, envar med en regementsofficer ur fortifikationskåren såsom chef. Vidare bör till avdelningen höra en gemensam expedition. Mobiliseringsbyrån bör handlägga ärenden angående fortifikatoriska rustningsplaner, befästningsstabernas mobilisering samt anskaffning, vård och underhåll av fortifikatorisk materiel. Det bör ankomma på byrån att inspektera underlydande myndigheters krigsförberedelsearbete på det fortifikatoriska området samt att registrera befintliga befästningsanläggningar. Byrån synes böra indelas i en rustningssektion och en mobiliseringssektion. Till byrån bör höra ett befästnings arkiv. P å rustningssektionen synes böra ankomma att biträda försvarsstaben vid förberedande rekognosceringar av de områden, för vilka fortifikatoriska rustningsplaner eller för utförande i fredstid avsedda befästningsplaner skola upprättas, att uppgöra grundläggande fortifikatoriskt-tekniska direktiv, vilka vid sidan av försvarsstabens taktiska anvisningar skola tjäna till efterrättelse vid utarbetandet inom militärbefälsstaberna eller vid kustartilleriförsvaren av rustningsplanerna, att granska inkomna utkast till sådana planer, att lämna direktiv för den slutliga detaljbearbetningen av planerna samt att inspektera den regionalt bedrivna rustningsplanläggningen. Sektionen bör vidare svara för det direkta utarbetandet av sådana fortifikatoriska rustningsplaner, vilka befinnas böra uppgöras centralt. Såsom förut nämnts måste uppgörandet av fortifikatoriska rustningsplaner antagas komma att intaga en central ställning inom befästningsverksamheten i fredstid. Man har därför att räkna med att rustningssektionens arbetsuppgifter bliva av betydande omfattning.

72 Personalen å sektionen synes böra utgöras av två kompaniofficerare vid fortifikationskåren, varav den ene bör vara sektionschef, en byråingenjör i lönegrad Eo 21, två ritare av l:a klass i Eo 15 samt en ritare av 2:a klass i Eo 11. Mobiliseringssektionen bör ha att handlägga ärenden, som avse befästningsstabernas uppsättande och mobilisering. Det bör vidare ankomma på sektionen att — i samarbete med byggnadskontoret — svara för upphandling och erforderlig förrådshållning av byggnadsmaterial för den fortifikatoriska rustningen ävensom för upprättande av krigsleveranskontrakt beträffande material av nämnda slag. Sektionen bör även ombesörja anskaffning, modernisering, vård och underhåll av fortifikatorisk materiel samt utöva förrådskontroll beträffande densamma. Sektionens arbetsuppgifter äro av den natur, att närmare redogörelse för deras omfattning här icke torde kunna lämnas. Framhållas må dock, att fortifikatorisk materiel numera förekommer i sådan utsträckning, att särskilda uppbördsmän anställts inom försvarsområdena för att —• jämte vissa andra uppgifter på det fortifikatoriska området •— handha uppbörden av sådan materiel. Även må framhållas betydelsen av att utvecklingen på de områden, det här gäller (t. ex. det ventilationstekniska), noga följes och att initiativ tagas till förbättringar i fråga om den fortifikatoriska materielen. Chef för mobiliseringssektionen synes böra vara en aktiv fortifikationsofficer i kompaniofficersgrad. På sektionen torde vidare böra finnas en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10, en pensionerad underofficer med arvode enligt nettolön i löneklass UO 7 och en biträdande ingenjör i lönegrad Eo 18. För befästningsarkivet, vilket blir av stor omfattning och av grundläggande betydelse för viktiga delar av verksamheten i övrigt inom avdelningen, torde böra avses en pensionerad officer (Oa 10) såsom chef och två kanslibiträden i Eo 7. Anläggningsbyrån bör svara för underhåll och modernisering av befintliga befästningar samt för vården av bergrumsanläggningar. Det bör vidare tillkomma byrån att granska och bearbeta sådana befästningsplaner, som böra utföras i fredstid, att projektera bergrumsanläggningar, att handha frågor om medelsäskanden för befästnings- och bergrumsanläggningar samt att fungera såsom beställare av dylika anläggningar, för vilkas utförande medel anvisats. Å byrån böra även handläggas ärenden angående militärt byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering. Byrån synes böra indelas i två sektioner: en underhållssektion och en nyanläggningssektion. Underhålls sektionen bör handlägga ärenden angående underhåll och modernisering av befästningar samt vård av luftskydds- och luftbevakningsanordningar. Uppgifterna i dessa hänseenden torde huvudsakligen böra avse granskning av underlydande myndigheters förslag till underhålls- och moderniserings-

73 arbeten, framställningar om medelsanvisning för dessa ändamål, fördelning av tillgängliga medel samt utfärdande av anvisningar för och kontroll av de underlydande myndigheternas verksamhet. Sektionen bör vidare handlägga ärenden, som angå underhållet av bergrumsanläggningar av olika slag. Till belysande av omfattningen av sektionens arbetsuppgifter i fråga om egentliga befästningsanläggningar torde få hänvisas till vad tidigare anförts rörande de belopp, som under senare år nedlagts på vissa befästningsanläggningar av permanent karaktär, samt erinras, att de framtida årliga kostnaderna för underhåll av befästningsbeståndet ansetts böra ungefärligt uppskattas till cirka 2,2 5 miljoner kronor. Vad angår bergrumsanläggningarna må framhållas, att dessa, som numera till betydande antal ingå i försvarets fastighetsbestånd, representera stora anläggningsvärden. Sålunda har det bokförda värdet enbart för de anläggningar, vilka vid ingången av budgetåret 1947/48 beräknas vara redovisade å försvarets fastighetsfond, uppskattats till cirka 75 miljoner kronor. Härtill komma de icke fondredovisade anläggningarna. Av dessa äro vissa av samma karaktär (förrådslokaler) som huvudparten av de å fastighetsfonden redovisade. Anläggningsvärdet för berörda icke fondredovisade förrådsrum — till vilka räknats även vissa drivmedelsanläggningar, beträffande vilkas upptagande å fastighetsfonden undersökning för närvarande pågår har överslagsvis uppskattats till cirka 35 miljoner kronor. Övriga icke fondredovisade bergrum utgöras huvudsakligen av skyddsrum för militär verksamhet av olika slag. Även värdet av dessa anläggningar är avsevärt. De allra flesta anläggningarna äro tillkomna under senare år och ha därför hitintills krävt relativt liten uppmärksamhet ur underhållssynpunkt. För framtiden måste man emellertid räkna med att betydande omsorg ägnas dessa anläggningar för att olyckor skola kunna undvikas. Besiktningar och bergrensningsarbeten måste sålunda regelbundet utföras och förstärkningsanordningar anbringas, när så visar sig erforderligt. För ändamålet erfordras specialutbildad personal. Denna torde för att rationellt kunna utnyttjas böra vara samlad till centralorganet, där den bör vara placerad å nu ifrågavarande sektion. Särskild sakkunskap erfordras även för tillsynen av de i drivmedelsanläggningarna ingående tekniska anordningarna, såsom cisterner, rörledningar och apparatur. Även denna sakkunskap bör vara förlagd till underhållssektionen. Chef för sektionen synes böra vara en kompaniofficer vid fortifikationskåren. Personalen bör vidare utgöras av en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10), två byråingenjörer i lönegrad Eo 24, vilka böra äga särskilda insikter den ene i fråga om underhållet av bergrumsanläggningar och den andre beträffande skötseln av oljelagringsanläggningar, en biträdande ingenjör i Eo 18 samt en ritare a v 2:a klass i Eo 11. Nyanläggningssektionen bör granska och bearbeta samt kostnadsberäkna de befästningsplaner eller delar av sådana planer, vilka avses skola komma till utförande i fredstid, projektera och kostnadsberäkna bergrumsanläggningar, utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t om anvisande av medel för de planerade företagens genomförande, förvalta anvisade medel, svara för att direktiv

74 lämnas till forsknings- och konstruktionsbyrån om upprättande av konstruktions- och arbetsritningar med tillhörande beskrivningar samt till vederbörande regionala myndighet eller byggnadskontoret om utförande av anläggningarna. Sektionen bör vidare biträda byggnadskontoret vid kontrollen av de pågående arbetena. Ä sektionen torde även böra handläggas ärenden angående byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering. Vad särskilt angår sektionens uppgifter i fråga om maskeringsverksamhet må anmärkas, att sektionen avses skola icke blott handha hithörande ärenden i fråga om de anläggningar, som stå under ämbetsverkets egen förvaltning, utan även övertaga av försvarsväsendets maskeringskommitté under senare år handhavda uppgifter beträffande maskering i allmänhet av byggnader och anläggningar m. m. Sålunda bör sektionen — i nära samarbete med försvarets forskningsanstalt — handlägga frågor rörande det tekniska förfarandet vid maskering icke blott av befästningar samt för militärt ändamål avsedda husbyggnader och specialbyggnader av skilda slag utan även av för civilt bruk avsedda husbyggnader, flygfält, kommunikationsleder, dammbyggnader, kraftverk m. fl. dylika anläggningar, ävensom av vissa karakteristiska terrängformationer m. m. Det bör åligga sektionen att utarbeta instruktioner för dylika maskeringsarbeten samt att tillhandagå vederbörande myndighet, som har att svara för maskeringsarbetets utförande, med råd och anvisningar i maskeringsfrågor. Vidare bör sektionen — i samarbete med byggnadskontoret — handha anskaffning av maskeringsmateriel och tillse att maskeringsarbeten komma till utförande, i den mån materielanskaffning och utförande icke åligga annan myndighet. Å sektionen torde böra tjänstgöra två kompaniofficerare vid fortifikationskåren, av vilka den ene bör vara sektionschef och den andre avses för handläggning av ärenden angående luftskydd och maskering, en byråingenjör i lönegrad Eo 24 med särskilda insikter i fråga om projektering av bergrumsanläggningar samt en ritare av l:a och en ritare av 2:a klass, båda extra ordinarie. Utredningen anser sig böra föreslå, att forsknings- och konstruktionsbyrån uppdelas på en forsknings- och försökssektion samt en konstruktionssektion. Till byrån bör även anknytas ett bibliotek. Forsknings- och försökssektionen bör ha till uppgift att följa utvecklingen inom vapentekniken och de områden av den civila tekniken, som äga betydelse för befästningsverksamheten, att tillvarataga och sammanställa inom och utom landet gjorda erfarenheter av befästningsanläggningar och deras motståndskraft samt att bedriva den forsknings- och försöksverksamhet på det fortifikatoriska området, vilken betingas av den tekniska utvecklingen och de insamlade erfarenheterna. Givet är att sektionen även skall medverka vid lösandet av andra tekniska spörsmål, vilka vid arbetet inom avdelningen befinnas böra ägnas särskild undersökning. Utredningen, som tidigare (s. 23) framhållit nödvändigheten av att en på befästningsförhållanden speciellt inriktad forskning bedrives, vill i detta sam-

75 manhang endast understryka vad som från statens krisrevisions (sakrevisions) sida upprepade gånger framhållits, nämligen att forskningen på befästningskonstens område bör intensifieras och att för denna verksamhet måste avses tillräcklig, omdömesgill och skicklig personal. Chef för sektionen bör vara en civil tekniker med framstående kvalifikationer såsom forskare. Denne synes böra erhålla samma avlöningsförmåner som avdelningschef vid försvarets forskningsanstalt och sålunda placeras i högst lönegrad C 7. Befattningen torde böra tillsättas antingen på viss tid, högst sex år, eller tills vidare. Vid sin sida bör sektionschefen ha en kompaniofficer ur fortifikationskåren, en byråingenjör i lönegrad Eo 24 samt en befattningshavare i Eo 10, vilkens främsta uppgifter böra vara att bearbeta och vårda sektionens filmmateriel. Konstruktionssektionen bör ha att utarbeta de för avdelningens verksamhet erforderliga konstruktionerna samt svara för distribution, registrering och redovisning av de för byggnadsföretagen erforderliga ritningarna m. m. Sektionen bör vidare, liksom nu i viss utsträckning motsvarande underavdelning inom arméns fortifikationsförvaltning, biträda andra militära och civila myndigheter med råd i fråga om sådana speciella konstruktioner, beträffande vilka sektionen har särskild erfarenhet (t. ex. bergrumsanläggningar, skyddstäckningar och detonationsskydd). Sektionschef synes böra vara en förste byråingenjör i lönegrad Eo 26. Ä sektionen torde vidare böra tjänstgöra en fortifikationsofficer i kompaniofficersgrad, en konstruktör av 3:e klass i lönegrad Eo 18 samt två extra ordinarie ritare, varav en av l:a och en av 2:a klass. För biblioteket, som bör omfatta allmän teknisk litteratur samt speciell fortifikations- och militärbyggnadslitteratur, torde böra avses en pensionerad fortifikationsofficer i arvodesbefattning (OalO). Förutom vården av biblioteket samt anskaffning av aktuell in- och utländsk litteratur bör det åligga denne befattningshavare att svara för redigering av en för fortifikationspersonalens orientering avsedd publikation (Tekniska, meddelanden) innehållande litteraturreferat, redogörelser för utförda försök och framkomna forskningsresultat, meddelanden om nykonstruktioner på befästningsområdet m. m. Den för avdelningen gemensamma expeditionen torde böra förestås av en departementsskrivare i lönegrad Ca 17 på fortifikationskårens stat, vilken befattningshavare bör ansvara för de hemliga handlingar, som i stor utsträckning förekomma på avdelningen, samt biträda vid uppsättandet av skrivelser. Vidare bör å expeditionen såsom registrator finnas en kansliskrivare i lönegrad A 11. Den kontors- och vaktpersonal, som bör upptagas för hela avdelningen gemensamt, beräknas till ett kanslibiträde i lönegrad A 7, en expeditionsvakt i A 5, fyra kontorsbiträden i lönegrad 4, därav två ordinarie och två extra ordinarie, samt fem skrivbiträden i Eo 2.

76 Utredningen anser, att envar av de aktiva kompaniofficerare, vilka enligt ovan avses såsom sektionschefer, bör utöver lön tillerkännas ett arvode, vilket, i enlighet med vad som numera är fallet med förvaltningsarvoden i allmänhet, torde böra utgå med 720 kronor för år. Antalet sådana arvoden för avdelningen skulle bliva fyra. Det sammanlagda personalbehovet för befästningsavdelningen framgår av följande tablåer: Militär På

och civilmilitär

a k t i v

personal. Pensionerad

s t a t

Ob 2

Oa G, 5 eller -1

Oa 3 eller 2

Ca 17

Oa 10

UO 7

1 Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader C 7

A 11

A 7

A 5

A 4

2 Extra ordinarie civil personal. Antal

befattningshavare

i

ol i k a

lönegrader

Eo 26

Eo 24

Eo 21

Eo 18

Eo 15

Eo 11

Eo 10

Eo 7

Eo 4

Eo 2

5 Kasernavdelningen. Det bör ankomma på avdelningen att verkställa behovsutredning för samt fungera såsom beställare av nybyggen av kaserner och därmed jämställda husbyggnader, bostäder samt specialbyggnader av alla slag med undantag för flygfält och bergrum. Avdelningen bör även övervaka och i vissa fall direkt handha underhållet av befintliga byggnader av angivna art. Det ligger i sakens natur, att vid behandlingen av de ärenden, som sålunda avses skola tillhöra kasernavdelningens arbetsområde, kräves beaktande av både byggnadstekniska och militära synpunkter. Behovsutredningen i fråga om nybyggnader (utredning om överhuvud nybyggnad erfordras, detaljutredning om vilken personal, vilken materiel etc, som skall beredas utrymme i byggnaden, undersökning om vilka utrymmen, som härför erfordras, om olika lokalers belägenhet i förhållande till varandra o. s. v.) är i väsentliga delar

77 beroende av militära förhållanden, varför sakkunskap på det militära området måste i en eller annan form tillföras kasernavdelningen. Ä andra sidan måste givetvis den rent civiltekniska sakkunskap, som arkitekten representerar, inkopplas på planläggningsverksamheten redan på ett tidigt stadium. För underhållet erfordras i första hand byggnadstekniskt kunnande men även härvid måste hänsyn tagas till byggnadernas militära användning. I fråga om bostäderna blir hyressättningen beroende av både vid fastighetsförvaltning i allmänhet vanliga ekonomiska överväganden och omständigheter, som sammanhänga med bostädernas belägenhet i eller invid militära etablissement. Då den del av verksamheten, som kräver tekniska insikter, får anses vara den övervägande, har det ansetts riktigast att åt befattningen såsom chef för avdelningen gives civil karaktär. Befattningen, vars innehavare torde böra benämnas avdelningschef, bör placeras i lönegrad C 8 samt tillsättas på förordnande för viss tid, förslagsvis högst sex år, och således vara förenad med pensionsrätt. Utredningen vill framhålla, att befattningens civila karaktär icke bör hindra, att därför lämplig officer på fortifikationskårens stat kan förordnas till innehavare av tjänsten. Hinder synes därvid icke böra möta mot att vederbörande kvarstår i kåren över stat. Kasernavdelningen synes böra indelas i tre byråer: en utredmngsbyrå, en underhållsbyrå och en bostadsbyrå. Härtill bör komma en för hela avdelningen gemensam expedition. Utredningsbyrån bör ha att i första hand svara för planläggningen av nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten å redan befintliga under avdelningens vård varande husbyggnader — med undantag för bostäder — och specialbyggnader. Byrån har sålunda att verkställa behovsutredningar samt förbereda framställningar om medelsanvisning' för nybyggnadsföretag. De för framställningarna erforderliga kostnadsberäkningarna och ritningarna böra, på uppdrag från utredningsbyrån, utarbetas av konstruktionskontoret. För'nybyggnadsföretag anvisade medel böra förvaltas av utredningsbyrån. Vidare bör byrån tillsammans med konstruktions- och byggnadskontoren svara för utarbetandet av för byggnadsföretagen erforderliga tidsplaner. E t t betydelsefullt led i byråns verksamhet bör vara att studera och samla erfarenheter av det befintliga militära byggnadsbeståndet samt med tillgodogörande av det insamlade materialet uppgöra eller medverka vid uppgörande av nya och förbättrade typritningar att användas vid nybyggnadsföretag. Då arbetet med behovsutredningarna, såsom tidigare berörts, är i hög grad beroende av militära insikter och detsamma är förhållandet med nyssnämnda studieverksamhet, bör chefen för byrån äga militär utbildning. Befattningen bor bestridas av en regementsofficer på fortifikationskårens stat. Då byråchefen icke ensam torde kunna verkställa de utredningar, vilka kräva militära insikter, synes å byrån även böra tjänstgöra en kapten vid fortifikationskåren. För den tekniskt betonade delen av byråns verksamhet på husbyggnadsområdet bör finnas en arkitekt i lönegrad Eo 24. Vidare torde erfordras en byråingenjör i samma lönegrad för handhavande av utrednings-

78 uppdrag rörande hamnar, dockor, kajer, motorkörbanor m. fl. specialbyggnader. De administrativa göromålen å byrån måste antagas bliva betydande och komma bland annat att omfatta utarbetandet av ett avsevärt antal underdåniga framställningar. För denna sida av byråns verksamhet torde erfordras en byråsekreterare i Eo 21. Slutligen torde å byrån även böra finnas en ritare av l:a klass i Eo 15. Underhållsbyrån avses skola handha ärenden angående underhåll av kaserner och andra husbyggnader — utom bostäder — samt försvarets specialbyggnader — utom flygfält och i berg insprängda lokaler. Även frågor rörande förvaltningen av sådana monteringsbara baracker, vilka icke redovisas å fastighetsfonden, böra tillhöra byrån. Beträffande arméns och marinens anläggningar begränsas byråns uppgifter i huvudsak till att granska från underlydande myndigheter inkommande förslag, göra framställningar om medelsanvisning, fördela tillgängliga underhållsmedel och i övrigt utöva den högsta ledningen av och kontrollen över de regionala och lokala fastighetsförvaltande myndigheternas verksamhet. I fråga om flygvapnets anläggningar, för vilkas skötsel utredningen, såsom senare (s. 141 o. f.) närmare utvecklas, icke avser någon regionalt eller lokalt placerad byggnadsteknisk sakkunskap, bör det ankomma på byrån att tillhandahålla den tekniska expertis, som erfordras för underhållsförslagens uppgörande, och att direkt låta utföra sådana underhålls-, förbättringsoch förändringsarbeten, vilka enligt utredningens förslag för arméns vidkommande skola ombesörjas av militärbefälsstaberna. Byrån bör även direkt handha underhållet av vissa försvarets anläggningar i Stockholm, såsom ämbetshus, krigsarkiv, vissa skolor m. m. Beträffande omfattningen av byråns verksamhet torde endast behöva erinras om att å försvarets fastighetsfond efter genomförande av de för femårsperioden 1942—1947 planerade byggnadsföretagen beräknats komma att vara redovisat ett byggnadsvärde, som med frånräknande av flygfältens och bergrummens anläggningsvärde uppgår till cirka 950 miljoner kronor. Såsom redan förut konstaterats kräver underhållsverksamheten i första hand byggnadstekniskt kunnande. Chefskapet för underhållsbyrån bör därför anförtros en civil byråchef, vilken med hänsyn till önskvärdheten av att trygga kontinuiteten i byråns ledning synes böra placeras i lönegrad A 30. Byrån har befunnits böra indelas i tre sektioner: en kasernsektion, en specialsektion och en statistisk sektion med ritningsarkiv. Kasernsektionens arbetsuppgift avser, såsom namnet angiver, underhåll av kaserner och övriga av underhållsbyrån förvaltade husbyggnader. Sektionens uppgifter bliva mycket omfattande, då de avse såväl ledningen av underhållsverksamheten för armén och marinen som den direkta byggnads-tekniska skötseln av flygvapnets etablissement och vissa anläggningar i Stockholm. Sektionschef torde böra vara en byrådirektör i lönegrad Eo 28. Dessutom torde å sektionen böra finnas två byråingenjörer i lönegrad Eo 24, fem byrå-

79 ingenjörer i Eo 21, två ritare av l:a klass i Eo 15, en ritare av 2:a klass i Eo 11, en major ur fortifikationskåren, en pensionerad fortifikationsofficer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10 och en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (UO 7) — den sistnämnde för uppbördskontroll i fråga om monteringsbara baracker och kasernvårdsmateriel. Av personalen böra fem byråingenjörer, därav en i Eo 24 och fyra i Eo 21, den pensionerade officeren och en ritare avses för den direkta fastighetsförvaltningen. Specialsektionen bör handha ärenden angående underhåll av hamnar, dockor, kajer, pirer, motorkörbanor, vägar m. fl. sådana anläggningar ävensom skjutbanor.' Sektionen bör förestås av en förste byråingenjör i lönegrad Eo 26. Å sektionen bör i övrigt finnas en byråingenjör i Eo 21 och en skjutbaneofficer. Såsom sådan bör fungera en pensionerad officer med arvode (Oa 10). På statistiska sektionen bör ankomma att handlägga ärenden angående försvarets fastighetsfond, att upprätta underhållsstatistik samt att föra° byggnadsregister. Till sektionen bör höra ett arkiv för byggnads- och relationsritningar samt arbetsbeskrivningar och andra i samband med uppförande av nybyggnader upprättade handlingar. Det system för beräkning av reparations- och underhållskostnader för de å försvarets fastighetsfond redovisade byggnaderna, vilket tillämpas från och med budgetåret 1945/46, förutsätter, att ett omfattande och detaljerat byggnadsregister finnes och att detta utan dröjsmål kompletteras vid inträffade förändringar i byggnadsbeståndet. Att underhållsstatistik föres är givetvis av betydelse för att få klarlagt i vilka avseenden besparingar kunna göras vicl underhållsverksamheten. Sektionen torde böra förestås av en byråingenjör i lönegrad Eo 24, vilken bör biträdas av en ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15. I den mån juridisktadministrativa insikter erfordras vid handläggningen av ärenden rörande fastighetsfonden torde biträde från administrativa byrån få påkallas. Bostadsbyrån bör handlägga ärenden angående planläggning av erforderliga nya bostadsbyggnader och angående underhåll av försvarets förefintliga bostadsbestånd, därvid byråns verksamhet i fråga om lägenheter, som äro belägna i kaserner eller eljest icke friliggande, torde böra avse allenast det inre underhållet. Frågor angående hyressättning och uthyrning samt angående fördelning av tjänstebostäder torde böra tillhöra byrån, som även bör förbereda ärenden om försäljning av sådana bostadshus, som befinnas icke böra bibehållas i kronans ägo. Slutligen synes det rationellt att utnyttja byråns erfarenhet i hyresfrågor på så sätt, att även förhyrningar för försvarets räkning ombesörjas av byrån. Å byrån bör föras bostadsregister. Till belysande av omfattningen av byråns arbetsuppgifter må nämnas, att det bostadsbestånd, som för närvarande redovisas å försvarets fastighetsfond och försvarets fabriksfond, enligt vad en av bostadsanskaffningsnämnden nyligen verkställd inventering givit vid handen, omfattar cirka 13 000 rumsenheter. Härtill komma omkring 1 600 rumsenheter i byggnader, vilka uppförts

80 eller äro under uppförande genom bostadsanskaffningsnämndens försorg och redovisas å försvarets bostadsanskaffningsfond. Lagges härtill det icke obetydliga antal tjänstebostäder, som nu uppföres av flygförvaltningen, uppbringas antalet försvaret tillhöriga rumsenheter till omkring 15 000. Vid denna beräkning har dock hänsyn icke tagits till den minskning av antalet rumsenheter, vilken kan uppkomma genom att vissa bostadslägenheter måhända tagas i anspråk för expeditioner, fritidslokaler eller dylika ändamål. Med rumsenheternas antal uppgående till cirka 15 000 har bostadsanskaffningsnämnden, med understrykande av beräkningarnas osäkerhet, ansett byggnadsvärdet för bostadsbeståndet kunna uppskattas till omkring 60 miljoner kronor och den årliga underhållskostnaden till något över en miljon kronor. Nämnden har påpekat, att i sistnämnda belopp icke inräknats driftskostnader och skatter. Chefen för byrån torde böra vara civil och placeras i lönegrad Eo 28 samt benämnas byrådirektör. Ä byrån erfordras i övrigt både byggnadsteknisk och juridiskt-administrativ sakkunskap. Byråns personal torde därför böra utgöras av en byråingenjör i lönegrad Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21 och en ritare av l:a klass i Eo 15. Å den för avdelningen gemensamma expeditionen erfordras såsom registrator en kansliskrivare i lönegrad A 11. För hela avdelningen beräknas följande kontors- och vaktpersonal: ett kanslibiträde, en expeditionsvakt, tre kontorsbiträden och tre skrivbiträden. Personalbehovet för kasernavdelningen kan sammanfattas sålunda: Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader C 8

A 80

A 11

A 7

A 5

A 4

2 Extra

ordinarie civil personcd.

Antal befattningshavare i olika lönegrade r Eo 28

Eo 26

Eo 24

Eo 21

Eo 16

Eo 11

Eo 4

Eo 2

3 Militär På

aktiv

personal. Pensionerad

stat

Oa 6, 5 eller 4

Oa 4

Oa 3

Oa 10

UO 7

81 Administrativa byrån. A byrån böra handläggas ärenden, som angå den rättsliga vården av försvarets fastighetsbestånd, den praktiska förvaltningen av övnings- och skjutfälten, förvärv och försäljning av fast egendom, tillsättning och entledigande av samt tjänstledighet för ämbetsverkets civila personal, ämbetsverkets avlönings- och omkostnadsanslag, dispositionsbokföring, kameral förhandsgranskning, tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser samt av administrativa författningar, som angå ämbetsverket, ävensom andra ärenden av administrativ och juridisk beskaffenhet, i den mån de icke finnas böra handläggas å det för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter gemensamma advokatfiskalskontoret. Vidare bör det ankomma på byrån att handha vården av åtkornsthandlingarna till de under ämbetsverkets förvaltning stående fastigheterna och att föra register över dessa fastigheter. Byrån bör också förvara ämbetsverkets originalkontrakt och värdehandlingar. Chefen för byrån bör ha avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning. Tjänstebeteckningen bör vara krigsråd. På denne byråchef kommer — såsom torde framgå av den lämnade redogörelsen för byråns uppgifter — att vila en högst betydande arbetsbörda och ett stort ansvar. 1941 års militära förvaltningsutredning fann, att dessa uppgifter motiverade inrättandet av en särskild domän- och civilavdelning inom det då föreslagna centrala ämbetsverket, vilken avdelning ansågs böra uppdelas på två byråer, två kontor och en expedition. Fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen har för sin del ansett sig böra föreslå, att denna del av förvaltningens verksamhet skall sammanhållas inom en byrå. Härvid har utredningen emellertid velat framhålla, att den anser byråns uppgifter så omfattande och betydelsefulla, att de kunna motivera högre löneställning för byråchefen än den för en sådan chef vanliga. Frågan om en differentiering av avlöningsförmånerna för byråchefer är emellertid beroende av Kungl. Maj:ts prövning varför utredningen ansett, att chefen för administrativa byrån tills vidare bör placeras i lönegrad A 30. Denne byråchef torde i den blivande instruktionen for verket böra tilläggas i huvudsak samma befogenheter som avdelningschef. Byrån föreslås skola indelas i en fastighetssektion med arkiv, en kanslisektion, en kameralsektion och en expedition. Dessutom bör å byrån finnas en domänofficer. Denne bör emellertid icke inordnas i någon sektion utan tillhandagå de olika sektionerna med militär sakkunskap, när det gäller frågor om övnings- och skjutfältens skötsel, markanskaffningar o. s. v., ävensom på förvaltningens uppdrag utföra inspektioner och särskilda undersökningar. Då för ändamålet behövs en högt kvalificerad kraft, bör han — i likhet med arméns fortifikationsförvaltnings nuvarande domänofficer — åtnjuta arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 15. Fastighetssektionen bör svara för den rättsliga vården av samtliga fastigheter, som redovisas å försvarets fastighetsfond och försvarets bostadsanskaffningsfond. Vidare böra å sektionen handläggas ärenden angående den praktiska förvaltningen av försvarets domäner och markområden med undantag för dels 6 — 2096 45

82 flygfälten, vilkas praktiska skötsel enligt vad tidigare anförts alltjämt torde böra tillkomma flygförvaltningen, samt dels kasern- och tomtområden, vilka torde böra skötas tillsammans med därå befintliga byggnader. Å sektionen böra vidare handläggas ärenden angående markförvärv för försvarets räkning — utom för flygfältsändamål — samt försäljning av fast egendom. Arrendeärenden böra även tillhöra sektionen. Till sektionen bör vara anknutet ett särskilt arkiv, där register föres över försvarets fastigheter och åtkomsthandlingarna till desamma förvaras. Med hänsyn till omfattningen och belägenheten av fastighetsbeståndet måste man räkna med att antalet ärenden, som avse den rättsliga vården av fastigheterna, blir betydande. Däremot är det svårt att för närvarande beräkna omfattningen av de markförvärv, vilka framdeles kunna bliva erforderliga. Det torde dock få antagas, att vapenteknikens ständigt fortgående utveckling ävensom nya synpunkter i fråga om truppens användning och utbildning komma att medföra krav på utökning och komplettering av fastighetsinnehavet. Då en betydande del av försvarets mark är belägen inom eller strax intill städer och andra tättbebyggda orter är det vidare att förvänta, att försäljning av vissa för försvaret mindre nödvändiga områden ävensom markbyten och gränsregleringar i framtiden bliva ganska omfattande. För dessa uppgifter, vilka ofta röra betydande värden, är det av vikt, att kvalificerad personal avses. Inom utredningen har diskuterats, huruvida och i vilken utsträckning fortifikationsförvaltningen för det behöriga skötandet av sina åligganden i fråga om den praktiska fastighetsförvaltningen behöver utrustas med sakkunskap på jordbrukets och skogsskötselns områden. Vad angår jordbruksteknisk sakkunskap synes det visserligen uppenbart, att ämbetsverket vid behandling av vissa frågor angående utarrenderade jordbruksgårdar och vid bedömandet av vissa speciella problem, såsom beträffande erforderliga åtgärder för skötseln av gräsvallarna å pansarövningsfälten, måste äga tillgång till särskild sakkunskap. Emellertid har utredningen ansett, att detta behov bör kunna fyllas genom tillfälligt anlitande av sakkunnig och att någon särskild personal för ändamålet icke behöver beräknas på ämbetsverkets stat. I fråga om försvarets skogar räknar utredningen, såsom tidigare närmare utvecklats, med att vissa större skogskomplex kunna komma att överföras till domänfonden och att beträffande återstående skogstillgångar domänverkets personal skall i den utsträckning sådant efter särskild undersökning befinnes lämpligt biträda vid den lokala skötseln. Fortifikationsförvaltningen, som dock har det samlade ansvaret för skötseln av de å fastighetsfonden i fortsättningen redovisade skogarna, synes emellertid för sin del böra äga direkt tillgång till sakkunskap på detta område. E n sådan sakkunnig torde beträffande den egentliga skogsvården få en viktig uppgift i att samordna och tillgodogöra erfarenheter från olika håll av de speciella problem, som möta vid skötseln av försvarets skogar. Vidare synes en teoretiskt och praktiskt utbildad skogsman kunna bliva till stor nytta för ämbetsverket vid granskning av fastighetsvärderingar och vid de uppgörelser rörande markskador m. m , vilka falla inom verkets ämbetsområde. Utred-

S3 ningen är emellertid icke fullt övertygad om att en jägmästare behöver heltidsanställas för angivna uppgifter. Utredningen anser sig därför böra föreslå, att, därest den av utredningen förordade undersökningen angående den lämpligaste formen i de enskilda fallen för skötandet av försvarets skogar ger vid handen, att — liksom nu — särskild personal bör finnas för skogsskötseln å Järvafältet, en heltidsanställd jägmästare upptages å fortifikationsförvaltningens stat med uppdrag dels att tjänstgöra inom ämbetsverket och dels att bitiäda vid den lokala skogsförvaltningen å Järvafältet. För motsatt fall synes böra undersökas, om icke fortifikationsförvaltningens behov av skogsteknisk sakkunskap kan tillgodoses genom anställande av en deltids- eller arvodesanställd jägmästare. Chefen för fastighetssektionen bör med hänsyn till de ansvarsfulla och omfattande arbetsuppgifter — delvis av självständig karaktär — vilka komma att åvila honom, placeras i lönegrad A 26. Tjänstebeteckningen torde böra bliva förste byråsekreterare. Personalen i övrigt å sektionen — utom fastighetsarkivet — beräknas till en förste byråsekreterare i A 24, en ordinarie och en extra ordinarie byråsekreterare i 21 :a lönegraden, två amanuenser i 18:e eller 15:e lönegraden samt under nyss angiven förutsättning en jägmästare i Eo 26. Erfarenheten har visat, att ett fullständigt och väl fört fastighetsarkiv är av största betydelse dels för underlättande av det utredningsarbete, som måste bedrivas vid handläggning av ärenden rörande den rättsliga vården av fastighetsbeståndet, försäljningsärenden m. fl., och dels för undvikande av rättsförluster. De register, som för närvarande finnas rörande försvarets fastighetsbestånd, synas icke vara fullt tillfredsställande framförallt såtillvida, att kartmaterialet till registren är bristfälligt. Det bör därför bliva en angelägen uppgift för fortifikationsförvaltningen att tillse, att de befintliga registren kompletteras och i erforderlig utsträckning omläggas. Detta arbete, som med hänsyn till det stora antalet registerfastigheter — omkring 5 500 — blir tidskrävande, synes icke kunna genomföras, så framt icke särskild kvalificerad personal avses härför. Även för det fortsatta skötandet av det fullständigade fastighetsarkivet erfordras sådan personal, ehuru dock viss del av arbetskraften då kan ägnas andra uppgifter. Ansvaret för fastighetsarkivet bör anförtros en byråsekreterare i Eo 21. Denne måste för det erforderliga kartmaterialets anskaffande få biträde av en lantmätare. Utredningen anser dock icke, att heltidsanställning av en lantmätare erfordras. Ämbetsverkets avlöningsanslag bör i stället beräknas så, att erforderligt lantmäteritekniskt biträde kan tillfälligt anlitas. Vidare erfordras ett kanslibiträde med kunnighet i kartritning, vilket biträde emellertid bör redovisas under gemensam personal och i viss utsträckning synes kunna sysselsättas även med andra arbetsuppgifter inom byrån. Kanslisektionen synes böra handlägga ärenden angående tillsättande och entledigande av samt tjänstledighet för ämbetsverkets civila personal och angående avlöning för denna personal. Pensionsärenden samt ärenden angående avlönings- och anställningsförhållanden för personal vid ämbetsverket under-

84 lydande myndigheter, vare sig denna personal är anställd enligt avlöningsreglementen eller kollektivavtal, böra även tillhöra denna sektions arbetsuppgifter. Slutligen torde det böra ankomma på sektionen att handha ämbetsverkets omkostnadsanslag ävensom att handlägga till administrativa byrån hänskjutna entreprenad- och skadeståndsärenden samt övriga juridiska och administrativa ärenden, som icke tillhöra annan sektion. I detta sammanhang må erinras, att de maskinister och eldare, som erfordras för arméns, marinens och flygvapnets fastigheter, avses skola sortera under fortifikationsförvaltningen. Hos de ämbetsverket underställda myndigheterna torde även komma att finnas ett icke oväsentligt antal kollektivanställda arbetare, vilket medför, att sektionen kan beräknas få handlägga åtskilliga ärenden rörande arbetarfrågor med därvid förekommande förhandlingar. Kasernavdelningens utrednings- och bostadsbyråer avses enligt förslaget skola utrustas med viss juridiskt-administrativt skolad personal för att biträda med uppsättning av mera omfattande skrivelser och vid handläggning av vissa ärenden av administrativ natur. I den mån denna personal icke skulle vara tillräcklig för angivna uppgifter och i de fall, då liknande biträde erfordras för befästningsavdelningen, kasernavdelningens underhållsbyrå och byggnadskontoret, bör det ankomma på kanslisektionen att ställa erforderliga arbetskrafter till förfogande. Sektionschefen, som torde komma att få självständigt handlägga vissa ärenden, synes icke böra placeras lägre än i lönegrad A 26. Å sektionen synes vidare erfordras en förste byråsekreterare i Eo 24, en byråsekreterare i A 21 samt två amanuenser. Kameralsektionen synes böra svara för ämbetsverkets dispositionsbokföring Till sektionen synes vidare böra centraliseras den kamerala förhandsgranskningen för hela verket. Kontrollen över att anvisningar till underlydande myndigheter icke överskridas bör ankomma på denna sektion liksom förvaltningen av det stående förskott, som ämbetsverket kan behöva för sin verksamhet. Det bör även tillkomma sektionen att förvara kontrakt och värdehandlingar samt att vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars gällande kraft. Erfarenheten har visat, att dispositionsbokföringen för ett byggande ämbetsverk är ett viktigt led i dess verksamhet och måste bliva avsevärt ingående och detaljerad. Med den omfattning, som fortifikationsförvaltningens bokföring sålunda kan förväntas komma att få, har utredningen ansett sig böra räkna med att bokföringen sker med användande av bokföringsmaskin. Den kamerala förhandsgranskningen måste även antagas komma att bliva av betydande omfattning, icke minst därför att viss del av det direkta byggnadsunderhållet förutsatts skola handhavas av ämbetsverket. Chefen för kameralsektionen kommer att få bära ett ganska stort ansvar. Av denne befattningshavare måste krävas såväl goda praktiska och teoretiska insikter i bokföringsfrågor som en avsevärd organisationsförmåga. Befattningen synes därför böra placeras i lönegrad 24, till en början såsom extra ordinarie. Vidare bör å sektionen finnas en revisor i lönegrad A 21. Mellan sektions-

85 chefen och denne revisor torde böra fördelas föredragningsskyldigheten inför vederbörande avdelnings-, kontors- eller byråchef i utanordningsfrågor. övrig personal å sektionen torde böra utgöras av en amanuens i Eo 18 eller Eo 15, två förste kansliskrivare i Eo 12 — den ene för granskning av vissa räkningar och den andre för att sköta maskinbokföringen — samt två kontorsbiträden, varav ett ordinarie och ett extra ordinarie. För expeditionen bör avses främst ett kanslibiträde i lönegrad A 7 såsom byråregistrator. Den för byrån gemensamma kontors- och vaktpersonalen beräknas i övrigt till ett kanslibiträde i lönegrad Eo 7 — i första hand avsett för fastighetsarkivet — en expeditionsvakt i A 5, två kontorsbiträden i A 4 och ett i Eo 4 samt två skrivbiträden i Eo 2. För ämbetsverkets telefonväxel, vilken torde böra redovisas under administrativa byrån, beräknas en telefonist i A 4 såsom föreståndare och en i Eo 2 såsom biträde. Sammanställning av personalbehovet för administrativa byrån: Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader A 30

A 26

A 24

A 21

A 7

A 5

A 4

4 Extra

ordinarie civil personal.

Antal

befattningshavare

i

olika

lönegrader

Eo 26

Eo 24

Eo 21

Eo 18

Eo 15

Eo 12

Eo 7

Eo 4

Eo 2

3 Militär E n domänofficer

personal. Oa 15.

Konstruktionskontoret. Detta kontor bör tillhandagå kasernavdelningen med utarbetande av huvudritningar, entreprenadritningar och arbetsbeskrivningar för nybyggnads- och större underhållsarbeten. Kontoret skall med andra ord svara för uppgörande av alla de ritningar och handlingar, vilka erfordras för ett arbetes utbjudande på entreprenad eller utförande i egen regi. Kontoret skall i övrigt biträda såväl kasernavdelningen som befästningsavdelningen, administrativa byrån och byggnadskontoret med den tekniska sakkunskap, som icke är tillfinnandes inom vederbörande avdelning, byrå eller kontor. Konstruktionskontoret synes böra uppdelas på tre sektioner: en arkitekt- och

86 konstruktionssektion, en värmesektion och en elektrosektion. Till kontoret bör även höra en gemensam expedition med däri ingående kopieringsanläggnmg. Då det torde möta stora svårigheter att finna en chef för konstruktionskontoret, vilken behärskar samtliga sektioners verksamhetsområden, synes sektionerna böra givas en ganska självständig ställning och kontorschefens uppgift främst avse att på lämpligaste sätt samordna sektionernas verksamhet. Chefen för kontoret, vilken bör ha avlagt antingen arkitektexamen eller civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsfacket, bör därför också vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. Han torde böra tilläggas tjänstetiteln chefsarkitekt eller — om han är ingenjör — överingenjör. För att en tillräckligt kvalificerad kraft skall kunna erhållas i konkurrens med den fria företagsamheten torde det bliva nödvändigt, att relativt goda förmåner bjudas. Med hänsyn härtill synes befattningen böra uppföras på ordinarie stat och — i likhet med chefsbefattningen för kasernavdelningen — placeras i lönegrad C 8. Befattningen torde böra tillsättas på viss tid, högst sex år. Chefen för konstruktionskontoret torde inom verket böra tilläggas i huvudsak samma befogenheter som avdelningscheferna och chefen för administrativa byrån. Arkitekt- och konstruktionssektionen bör ha att svara för utarbetandet av arkitektritningar med tillhörande beskrivningar, statiska konstruktioner vid husbyggnader ävensom konstruktioner i fråga om hamnar, dockor, kajer, broar, vägar m. m. Sektionen bör även verkställa grundundersökningar och utföra kostnadsberäkningar. Värmesekiionen avses skola handha utredningar angående ång-, värme-, ventilations-, sanitets-, gas- och kyltekniska anläggningar. Elektrosektionen slutligen bör handha utredningar angående elektriska högoch lågspänningsledningar samt signal-, larm-, svagströms- och reservkraftanläggningar. Arkitekt- och konstruktionssektionens arbetsuppgifter komma huvudsakligen att hänföra sig till nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten medan värme- och elektrosektionerna förutom konstruktions- och kontrollverksamhet i fråga om nybyggnader även få viktiga uppgifter vid övervakande av det egentliga underhållet av värme-, ventilations-, sanitets- och elektriska anläggningar, som ingå i försvarets fastighetsbestånd. Som redan nämnts bör chefen för konstruktionskontoret tillika vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. Å sektionen synas i övrigt erfordras en förste byråingenjör eller arkitekt i lönegrad Eo 26, en byråingenjör och en arkitekt, båda i Eo 24, en konstruktör av 2:a klass i Eo 21, en ritare av l:a klass i Eo 15 och en ritare av 2:a klass i Eo 11. Värme- och elektrosektionerna komma, såsom redan antytts, att få betydelsefulla uppgifter i underhållshänseende. Det totala bokförda värdet av värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar inom försvarets fastigheter torde efter genomförandet av femårsplanen m. m. komma att uppgå till omkring 150 miljoner kronor medan motsvarande värde för de elektriska anläggningarna torde bliva cirka 65 miljoner kronor. Underhållet av berörda anläggningar är förhållandevis mera kostnadskrävande än underhållet av byggnaderna i övrigt, varför en jämförelsevis stor del av det årliga underhållsanslaget måste beräknas falla på värme- och elektrosektionernas verksamhetsområden. Härtill

87 kommer att betydande värme-, ventilations- och elektriska anordningar finnas även inom icke fondredovisade förvaltningsobjekt, framför allt inom vissa större befästningsanläggningar. För vinnande av besparingar i underhållsavseende torde det bliva nödvändigt, att anläggningarna utan alltför långa mellanrum besiktigas för kontroll av deras driftstillstånd. Personal å värme- och elektrosektionerna bör därför beräknas så, att dylika besiktningar kunna komma till stånd. Vid personalberäkningarna torde det även vara nödvändigt att beakta, att medan de regionala förvaltningsmyndigheterna föreslås skola utrustas med byggnadsteknisk sakkunskap i icke oväsentlig omfattning, värme- och elektrotekniker beräknas endast för Bodens fästning samt Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar. Medan för underhållet erforderliga utrednings- och konstruktionsarbeten av byggnadsteknisk art beräknas komma att i största utsträckning utföras av de regionala myndigheterna måste motsvarande uppgifter i fråga om värme-, ventilations-, sanitetsoch elektrotekniska anordningar ombesörjas direkt av värme- och elektrosektionerna. Posterna såsom chefer för värme- och elektrosektionerna böra för tryggande av kontinuiteten i sektionernas ledning uppföras på ordinarie stat och placeras i lönegrad A 28. Tjänstebeteckningen torde böra bliva byrådirektör. I övrigt beräknas värmesektionens personal sålunda: en förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, en konstruktör av l:a klass i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en konstruktör av 3:e klass i Eo 18, en ritare av l:a klass i Eo 15 och en ritare av 2:a klass i Eo 11. Ä elektrosektionen torde böra tjänstgöra en byråingenjör i lönegrad Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en konstruktör av 3:e klass i Eo 18 och en ritare av 2:a klass i Eo 11. Såsom registrator å den gemensamma expeditionen beräknas en kansliskrivare i lönegrad Eo 11 och såsom föreståndare för kopieringsanläggningen en befattningshavare i Eo 8. Gemensamt för kontoret synes vidare böra upptagas en expeditionsvakt i A 5 samt två kontorsbiträden och ett skrivbiträde. Sammanställt utgör personalbehovet för konstruktionskontoret: Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader C 8

A 28

A 5

A 4

1 Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Eo 26

Eo 24

Eo 21

Eo 18

Eo 15

Eo 11

Eo 8

Eo 4

Eo 2

88 Byggnadskontoret. I fråga om såväl husbyggnader som specialbyggnader bör det ankomma på byggnadskontoret att ombesörja utförandet av nybyggnader ävensom reparations- och förändringsarbeten av sådan storleksordning, att verket finner dem icke lämpligen böra anförtros de regionala och lokala myndigheterna. Även utförandet av nya befästningsanläggningar och moderniseringar beträffande redan förefintliga befästningar böra handhavas av byggnadskontoret i den mån dylika arbeten icke anförtros militärbefälsstaberna eller kustartilleriförsvaren. Å byggnadskontoret böra även handläggas ärenden, som angå byggnads- och reparationsberedskapen. Chef för byggnadskontoret måste liksom chefen för konstruktionskontoret sökas i konkurrens med den fria företagsamheten. Befattningen — vars innehavare torde böra benämnas byggnadschef — synes då med hänsyn till de kvalifikationer, som måste fordras för tjänsten, icke gärna kunna placeras lägre än i lönegrad C 8. Byggnadschefen får härigenom samma löneställning som cheferna för kasernavdelningen och konstruktionskontoret, med vilka han i fråga om befogenheter inom verket synes böra i huvudsak jämställas. Befattningen torde böra tillsättas på viss tid, högst sex år. Byggnadskontoret har ansetts böra indelas i en arbetssektion och en beredskapssektion. Arbetssektionen synes böra ombesörja såväl anbudsinfordran, anbudsprövning, kontrakts upprättande, kontroll och besiktning m. fl. åtgärder i fråga om entreprenadarbeten som den praktiska byggnadstekniska verksamheten med utförandet av arbeten i egen regi. Det torde även böra ankomma på sektionen att verkställa upphandlingar samt omhänderha förrådshållning av materiel, maskiner m. m. både för ämbetsverkets egen byggnadsverksamhet och för byggnads- och reparationsberedskapens behov. Sektionen synes böra förestås av en byrådirektör i lönegrad Eo 28. I övrigt torde sektionens fasta personal böra utgöras av en byråingenjör i Eo 24, två byråingenjörer i Eo 21, en intendent i samma lönegrad, en förrådsföreståndare i Eo 12, ett kanslibiträde i Eo 7 (registrator) samt ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde, båda med extra ordinarie anställning. I den mån pågående befästningsarbeten påkalla sådant, bör en fortifikationsofficer tjänstgöra å sektionen. Vidare böra yngre fortifikationsofficerare beredas tillfälle till praktik genom att placeras till tjänstgöring å arbetssektionen eller vid dess byggnadsföretag. Av vad utredningen i det föregående anfört rörande principerna för avlöningskostnadernas bestridande framgår, att den personal, som erfordras för mötande av tillfällig ökning i sektionens till centraladministration hänförliga arbetsuppgifter, ävensom all civil personal å sektionens arbetsplatser bör givas mera tillfällig anställning och avlönas från byggnadsanslag. Detsamma torde böra gälla den personal, som förutom den ovan upptagna erfordras för att sköta de under sektionen stående förråden. Avlöningen bör dock härvidlag i den mån förrådshållningen sker för byggnads- och reparationsberedskapens

89 behov utgå från avlöningsanslag, för vilket ändamål utredningen under detta anslag beräknar ett belopp av högst 6 000 kronor. Beredskapssektionen bör handlägga ärenden rörande byggnads- och reparationsberedskapen, därvid för upphandling och förrådshållning biträde torde lämnas av arbetssektionen. Chef för sektionen synes böra vara en byrådirektör i lönegrad Eo 28. Denne, som bör äga högre teknisk utbildning, torde för att behålla kontakten med den civila byggnadsverksamheten böra i viss utsträckning anlitas även för andra uppgifter inom byggnadskontorét än sådana som direkt röra byggnads- och reparationsberedskapen. Vidare erfordras för verksamheten å sektionen en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10 och en byråassistent i lönegrad Eo 21. Då registreringen av sektionens ärenden synes böra vara skild från registreringen för arbetssektionen, bör för beredskapssektionen avses ett kanslibiträde i Eo 7. Slutligen torde erfordras ett kontorsbiträde i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2 för förande av kortregister m. m. För byggnadskontoret torde böra avses en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5. E n sammanställning av den för byggnadskontoret föreslagna personalen ter sig sålunda: Ordinarie civil personal. En byggnadschef C 8 Extra

ordinarie civil personal.

Antal befattningshavare i olika lönegrader Eo 28

Eo 24

Eo 21

E o 12

Eo 7

Eo 5

Eo 4

Eo 2

2 Militär personal. En pensionerad officer

Oa 10

Chefsexpeditionen. Till chefsexpeditionen torde böra anknytas chefens för fortifikationskåren stab. Här böra handläggas ärenden angående fortifikationskåren, fortifikationsförvaltningen berörande värnpliktsfrågor, militära ärenden i övrigt, som icke tillhöra avdelningarnas, administrativa byråns eller kontorens verksamhetsområden, samt bevakning av ämbetsverkets lokaler. Bedan förut har nämnts, att chefen för befästningsavdelningen, när han icke är chef för fortifikationskåren, bör vara chef för kårens stab. Såsom stabschefens närmaste man och chef för verkschefens expedition torde böra avses en major vid fortifikationskåren. Denne torde böra vara stabschef vid kåren, när chefen för befästningsavdelningen är kårchef. Det har ansetts, att stabens uppgifter — främst i utbildningsfrågor — bliva så omfattande, att å staben även bör placeras en kompaniofficer ur fortifikationskåren, vilken officer även

j

90 Administrativ byrå

Expedition Kameralsektion Kanslisektion Fastighetssektion med arkiv

00 T3 u es O

Beredskapssektion

be g

Arbetssektion

Expedition bo e

So

5 o a o 00 C3

M

Bostadsbyrå Underhållsbyrå

C5

a

Statistisk sektion med ritningsarkiv Specialsektion Kasernsektion Utredningsbyrå

•

St)

©

o c o M

i

CO

&C

C

Expedition Elektrosektion

.2 Chefsexpedition

a

©

s s-< c o

M

Expedition

<d ©

bD C

*'os

Forskningsoch konstruktionsbyrå

u

Bibliotek Konstruktionssektion Forsknings- och försökssektion

>•

ca B bD

.5 'a

00 Anläggningsbyrå

Ti

Nyanläggningssektion Underhållssektion

:cä o ti) c ' £ »a! o M

.2 •*• o

8 Befästningsarkiv Mobiliseringssektion Rustningssektion

Värmesektion Arkitekt- och konstruktionssektion

91 avses skola tagas i anspråk för läraruppgifter. Personalen i övrigt å expeditionen bör utgöras av en kontorist i lönegrad Eo 9, en förste expeditionsvakt i A 7 och en portvakt i A 5. Maskinister och eldare. Från medel under arméns fortifikationsförvaltnings stat avlönas för närvarande en för försvarets civilförvaltnings ämbetshus (Jakobsgatan 30) avsedd maskinist i lönegrad Eo 7. Jämlikt beslut av årets riksdag (propositionen 1945: 170 och riksdagens skrivelse 1945: 353) uppföras från och med budgetåret 1945/46 på arméns fortifikationsförvaltnings avlöningsstat jämväl en maskinist i lönegrad A 12, en eldare av l:a klass i A 7 och en eldare av 2:a klass i Eo 5, vilken personal tjänstgör vid militärstabsbyggnaden i Stockholm och tidigare avlönats å försvarsstabens stat. Denna personal torde böra upptagas på den föreslagna för försvaret gemensamma fortifikationsförvaltningens stat. Den i det föregående föreslagna indelningen av fortifikationsförvaltningen i avdelningar, byråer och sektioner åskådliggöres av det å s. 90 intagna organisationsschemat. Vidare har den för förvaltningens olika underavdelningar beräknade personalen sammanställts här nedan, varvid icke medtagits ämbetsverkets chef, som föreslagits skola vara antingen militär i lönegrad Ob 5 eller civil i C 12. Den personaluppsättning, som utredningen sålunda funnit nödvändig för den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen vid försvaret, företer en kraftig ökning i jämförelse med den personal, som före det senaste världskriget sysselsattes med motsvarande uppgifter vid försvarsgrensförvaltningarna. Däremot innebär förslaget en betydande minskning av det totala personalbeståndet i förhållande till läget under de senaste åren med dess på grund av försvarsorganisationens utbyggande och beredskapsåtgärderna synSammanställning' över den för fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I beräknade personalen. Militär och civilmilitär personal. På aktiv stat Underavdelning Ob 2 Befästningsavdelningen Kasernavdelningen. . Administrativa b y r å n Byggnadskontoret . . Chefsexpeditionen . . Summa

1 Oa G, 0a 4 5 cl. 4

3 1

0a 3

Pensionerade Summa

Oa 3 el. 2

Ca 17

0a 15 Oa 10

4 2

1 U0 7

1 1

18 6 1 1 2

1 1 1

1 2

1 1

92 Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader

Summa

Underavdelning C 8 Befästningsavdelningen Kasernavdelningen .... Administrativa byrån Konstruktionskontoret. . . . Byggnadskontoret Chefs e x p e d i tionen M a s k i n i s t e r o. eldare

A 30

C 7

A 28

A 26

A 24 A 21

A 12

A 11

A 7

A ft

A 4

i

1 1

1 1

3 Summa

Extra

1 1

1 5

2 9

2 36

ra

Summa

ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader

Underavdelning

o •o

co

Befästningsavdelningen Kasernavdelningen . . . . Administrativa byrån Konstruktionskontoret Byggnadskontoret. . . . Chefsexpeditionen . . . . M a s k i n i s t e r o. eldare . . . . Summa

ra

ra

o

o

to

to

o to

ra

ra

o

o

co

o

o

o

ra o

o CO

ra o

bi o

1 1

o lit

o CO

2 4

K o

o

ra

to

ra

l

1 C

1 2

14 1 1 0

nerligen omfattande nybyggnadsverksamhet. Å s. 93 gives en sammanställ5 ning av totala personalantalet, fördelat på vissa grupper av befattningshavare, dels enligt förhållandena vid budgetårsskiftena 1938 och 1945 och dels enligt utredningens förslag. Jämförelsen ingår däremot icke på personalen för varje underavdelning av det nya ämbetsverket, då det synes vanskligt att få en sådan jämförelse rättvisande på den grund att personalen ifråga hitintills varit fördelad på tre ämbetsverk, vilkas organisation för fortifikations- och byggnadsverksamhetens handhavande delvis är inbördes olikartad och delvis skiljer sig från den för det nya ämbetsverket föreslagna.

93 S a m m a n s t ä l l n i n g av dels den med fortifikations- och b y g g n a d s v e r k s a m h e t s y s s e l s a t t a p e r s o n a l e n vid försvarsgrensförvaltningarna åren 1938 och 1945 dels ock den av utr e d n i n g e n för fortifikationsförvaltningen enligt a l t e r n a t i v I beräknade p e r s o n a l e n . 1 Försvarsgrensförvaltningarna 1938 Grupp av b efattn in gshavar e

Militär

Fortifikationsförvaltningen enligt utredningens förslag

1945 Med Med Med befästbefästbefäst ningsningsningsÖvrig Ovri Övrig verksam Summa verksam Summa verksampersonal personal persona het syshet syshet sysselsatt selsatt selsatt persona persona! personal

Summa

personal.

Verkschef * Regementsofficerare: p å aktiv s t a t övriga Kompaniofficerare: p å aktiv s t a t övriga

4 Underofficerare: på aktiv stat övriga Givilmilitär nal.

2 _5

1 3

1 6

i 8 1 9

5 1

1 11 1 3

5 _?14 2 3

1 Summa

3 1

io 2 o

2 3

10 7 17

1 3

1 4

18 U

15 15 30

17 19

60 23

77 33 110

personal.

Ordinarie, tjänstemän: över 10:e lönegraden t. o. m. 10:e lönegraden

i 5

6 3

10 6 16

10 6

23 9

47 22 69

48 60 384 444 22 «7o 17 77 227 6 1 1 244

90 Extra ordinarie tjänstemän: över 10:e lönegraden t. o. m. 10:e lönegraden Extra tjänstemän och kontrahtsanställda: över 10:e lönegraden t. o. m. 10:e lönegraden Summa 1

6 11 1 7

perso-

p å aktiv s t a t övriga

Civil

24 9

17 33 2 0 27

33 |

146 Uppgifterna omfatta icke kontrollanter och arbetsledare vid byggnadsföretag eller biträden åt sådan personal. Utesluten är även personal, avsedd för nybyggnad och underhåll av flygfält med vissa därtill hörande anordningar. Vissa av de för åren 1938 och 1945 redovisade befattningshavarna äro deltidsanställda. Befattningshavare, sysselsatta med eller avsedda för både befästningsverlisamhet och andra uppgifter, redovisas som regel under »Övrig personal». 2 Med verkschef jämställes chefen för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse. 3 Kan även vara civil i lönegrad C 12. * Härav 42 för nybyggnadsverksamhet inom flygförvaltningen. 5 Härför avses ett belopp av förslagsvis 50 000 kronor.

94 Anmärkas må, att i personaluppgifterna för år 1945 icke medtagits befattningshavarna vid försvarets bostadsanskaffningsnämnd, enär nämndens verksamhet hittills i huvudsak varit inriktad på avhjälpande av den med försvarets utbyggnad och krisförhållandena sammanhängande bostadsbristen. Utökningen av personalen i förhållande till läget 1938 betingas givetvis i första hand av den högst betydande ökning av förvaltningsobjekten, som den intensiva verksamheten på befästnings- och det militära husbyggnadsområdet medfört under beredskapstiden och ännu medför till dess femårsplanen för försvarets utbyggnad slutförts. Anläggningsvärdet av de under nämnda tid uppförda befästningarna är mycket stort. För den del av de nya befästningarna, som beräknas skola underhållas även i fred, uppgår det — som förut nämnts — till närmare 250 miljoner kronor. Värdet av sådana byggnader och markområden, som numera redovisas å försvarets fonder (utom fabriksfonden), har per den 30 juni 1938 beräknats och för motsvarande dag 1947 ungefärligt uppskattats till följande belopp (därvid byggnadsvärdet av flygfält icke medräknats): Beräknat

D a

bokfört

värde

Byggnader

30 j u n i 1938.

385 884 567

30 j u n i 1947.

1 030 000 000

Mark

2 Summa

110 558 835

496 443 402

150 000 000

1180 000 000

1 Vid jämförelsen mellan byggnadsvärdena 1938 och 1947 måste beaktas, att bokföringsvärdet för de under senare år uppförda byggnaderna är jämförelsevis högt. Invärderingen av nya byggnader sker nämligen med hela den verkliga byggnadskostnaden, varför man vid jämförelsen måste taga hänsyn till prisstegringen under kriget. En schematiskt genomförd reducering av värdet av de nyare byggnaderna till 1938 års prisnivå giver vid handen, att värdet 1 030 000 000 kronor enligt nämnda års prisnivå skulle utgöra cirka 840 000 000 kronor. 2 Vid beräknandet av detta värde har hänsyn icke tagits till den av utredningen ifrågasatta överflyttningen av viss skogsmark från försvarets fastighetsfond till domänfonden.

Vidare är att märka, att enligt vad på olika sätt bestyrkts personalen under förkrigstiden var otillräcklig för de arbetsuppgifter, som åvilade densamma. Detta torde ha varit förhållandet beträffande snart sagt alla underavdelningar inom dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och marinförvaltningens fortifikationsavdelning. Bland annat var bristen på kvalificerade civila tekniker för kasernunderhållet kännbar. Särskilt framträdande var emellertid underdimensioneringen på befästningssidan, där också de allvarligaste olägenheterna av bristen på personal yppat sig. Utredningen har funnit, att personalbristen på befästningssidan och följderna därav motivera en något mera ingående redogörelse. xlr 1938 fanns för både fortifikationsstyrelsens befästningsbyrå och marinförvaltningens fortifikationsavdelning endast en regementsofficer vid fortifikationskåren. Denne skulle enligt instruktionen för kåren egentligen varit chef både för byrån och avdelningen. Emellertid kunde denna anordning

95 — som förut under lång tid ägt bestånd — vid nämnda tidpunkt icke upprätthållas, utan chefskapet för befästningsbyrån utövades av en kompaniofficer vid kåren såsom tjänstförrättande chef, medan regementsofficeren helt ägnade sig åt fortifikationsavdelningen. I övrigt tjänstgjorde å befästningsbyrån två kompaniofficerare och en departementsskrivare samt å befästningsdetaljen inom fortifikationsavdelningen en kompaniofficer och en tillfälligt anställd ingenjör. Då vidare de fortffikationsofficerare, som voro placerade vid arméfördelningsstaberna, nästan uteslutande måste ägna sig åt kasernvårdsärenden, blev följden för lantförsvarets del, att verksamheten på befästningsområdet i huvudsak måste inskränkas till handläggning av löpande ärenden. Någon planläggningsverksamhet i syfte att underlätta en eventuellt behövlig utbyggnad av nya befästningar eller forsknings- och konstruktionsverksamhet i avsikt att hålla befästningsväsendet på modern nivå kunde icke medhinnas under dessa förhållanden. Resultatet härav blev, att vid världskrigets utbrott hösten 1939 praktiskt taget inga förberedelser voro vidtagna för att möta den högst väsentliga utökning av befästningsbyggnadsverksamheten, som då plötsligt blev aktuell. Vidare måste byggandet av de nya befästningarna till en början i stor utsträckning anförtros regionala och lokala organ utan tillräcklig fortifikatorisk sakkunskap. Det kunde då icke undvikas, att de konstruktioner, som utarbetades och kommo till användning, blevo av högst växlande art och ändamålsenlighet samt att åtskilliga av de utförda befästningsanläggningarna icke fingo avsett värde ur försvarssynpunkt. Genom bristen på fortifikationspersonal i detta skede, då mycket stora belopp nedlades på befästningar för lantförsvarets räkning, kom sålunda staten att åsamkas betydande onödiga kostnader. Beträffande marinen var läget icke fullt så ogynnsamt tack vare att kustfästningarna voro bättre utrustade med fortifikatorisk personal. Undan för undan skedde därefter en utbyggnad av de centrala organen på befästningsområdet så att arbetsuppgifterna kunde nödtorftigt bemästras, varjämte särskilda befästningsstaber organiserades och ställdes till de regionala myndigheternas förfogande såsom organ vid utförandet av befästningar. För ändamålet blev det nödvändigt att överföra viss aktiv fortifikationspersonal, som egentligen skulle sysselsatts med kasernvårdsuppgifter, till befästningssidan, att utbilda och i avsevärd omfattning utnyttja reservpersonal samt att i största utsträckning anlita civila tekniker. Den 1 juli 1945 — omedelbart efter beredskapens upphörande — beräknas ha sysselsatts vid arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och den år 1943 inrättade befästningsinspektionen förutom chefen för fortifikationsförvaltningen — tillika befästningsinspektör och chef för fortifikationskåren — samt chefen för fortifikationsavdelningen följande personal med arbetsuppgifter rörande befästnings- och bergrumsanläggningar, byggnadstekniskt luftskydd, gasskydd och maskering: 8 regementsofficerare (varav 3 på aktiv stat), 6 kompaniofficerare (varav 5 på aktiv stat), 1 departements-

96 skrivare och 78 civila befattningshavare (varav 61 i högre lönegrad än den 10:e). Av personalen hade dock icke alla heltidstjänstgöring. Bristen på fortifikationsofficerare på aktiv stat har trots de vidtagna åtgärderna hela tiden gjort sig kännbar. Denna brist, som alltjämt består, har sålunda medfört, att viss verksamhet — särskilt befästningsplanläggning — icke kunnat bedrivas i erforderlig omfattning. Utredningen har funnit, att man måste förebygga, att ett läge liknande det som förelåg 1939 ånyo skulle kunna uppstå på befästningsområdet. Vid personalberäkningarna har utredningen upptagit den personal, som synes nödvändig för att erhålla garanti härvidlag. Den personalökning i jämförelse med förhållandena 1938, vilken utredningen sålunda funnit erforderlig inom centralförvaltningen för verksamheten med befästningar, bergrum, luft- och gasskydd samt maskering, uppgår till 3 regementsofficerare (samtliga på aktiv stat), 8 kompaniofficerare (varav 5 på aktiv stat), 1 underofficer (pensionerad) och 32 civila befattningshavare (varav 18 i högre lönegrad än den 10:e). Även beträffande personalen för fortifikationsförvaltningens övriga verksamhetsgrenar har det synts nödvändigt att beräkna personalen på sådant sätt, att arbetsuppgifterna tillfredsställande kunna fullgöras och ekonomiska förluster — exempelvis genom tekniska brister vid byggnadsunderhållet — undvikas. Emellertid har utredningen sökt begränsa personalen till det minimum, som erfordras för att nämnda krav skola bliva uppfyllda. I jämförelse med förhållandena 1938 innebär utredningens förslag härvidlag beträffande den militära personalen en minskning med 1 regementsofficer (pensionerad), 2 kompaniofficerare (pensionerade) och 3 underofficerare (varav 1 på aktiv stat). Den civila personalen ökas rent formellt sett från 90 till 113, d. v. s. med 23 befattningshavare. Denna jämförelse är dock icke rättvisande, om hänsyn tages till den normala verksamheten. Nybyggnadsverksamheten vid flygförvaltningen var nämligen 1938 högre än vad som under förkrigstiden var normalt (i husbyggnader investerades budgetåret 1937/38 cirka 7 miljoner kronor). Med sådan verksamhet sysselsattes också inom förvaltningen vid nämnda tid icke mindre än 42 tillfälligt anställda befattningshavare. För förvaltningens genomsnittliga nybyggnadsverksamhet budgetåren 1933/1934— 1937/38 har utredningen antagit, att personalen av berörda kategori borde uppgå till 10 a 12. Med denna jämkning i 1938 års personalsiffror skulle utredningens förslag innebära en ökning med cirka 55 civila befattningshavare. Att märka är dock, att då icke medräknats extra personal vid det av utredningen föreslagna nya ämbetsverket. För anställande av sådan personal beräknas förslagsvis 50 000 kronor. I jämförelse med det faktiska läget 1945 innebär utredningens förslag, att den för verksamhet med befästningar, bergrum, luft- och gasskydd samt maskering avsedda personalen ökas med 6 kompaniofficerare (varav 3 .på aktiv stat) och 1 underofficer (pensionerad) men minskas med 4 regementsofficerare (av vilka ingen på aktiv stat) och 45 civila befattningshavare (varav 42 i högre lönegrad än den 10:e).

97 Beträffande personalen för övriga verksamhetsgrenar inom centralförvaltningen innebär utredningens förslag i jämförelse med 1945 års förhållanden, att personalen minskas med 5 regementsofficerare (av vilka ingen på aktiv stat), 9 kompaniofficerare (varav 3 på aktiv stat), 4 underofficerare (varav 2 på aktiv stat) samt 3 civilmilitära (varav 1 på aktiv stat) och 539 civila befattningshavare (varav 338 i högre lönegrad än den 10 :e). Det behöver knappast framhållas, att värdet av jämförelsen med förhållandena år 1945 är ringa. Huvuddelen av den mycket omfattande personalen nämnda år sysselsattes med arbetsuppgifter av tillfällig natur sammanhängande med genomförandet av femårsplanens nybyggnadsprogram och försvarsberedskapens avveckling m. m. Ett utskiljande av den personal, som handhade bestående arbetsuppgifter, har synts vara förenat med alltför betydande osäkerhetsmoment för att kunna ifrågakomma, Såsom förut nämnts har i utredningens förslag icke medtagits några extra befattningshavare men har för anställande av sådan personal beräknats ett belopp av 50 000 kronor. I detta sammanhang vill utredningen även erinra, att utredningen vid sina personalberäkningar icke medtagit någon personal, avsedd enbart för utförande av befästningsanläggningar, och ej heller personal, som kan komma att erfordras för nybyggnadsverksamhet i övrigt i den mån denna överstiger den av utredningen antagna minimivolymen, 4 miljoner kronor per år.

B. Alternativ II. Såsom detta alternativ i det föregående utformats innebär detsamma beträffande den centrala förvaltningsorganisationen inrättande av ett för försvaret avsett ämbetsverk, vilket skulle handha byggande av befästningar och bergrum, underhåll av befästningar samt militära hus- och specialbyggnader (utom flygfält) ävensom, vad avser nybyggnad av dylika hus- och specialbyggnader, planläggning av desamma. Verksamheten med detaljutformning och utförande av militära husbyggnader och specialbyggnader, utom bergrum och flygfält, skulle överföras till byggnadsstyrelsen respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Frågorna rörande organisation och personalbehov för befästningsbyggnadsoch underhållsverket, vilket liksom befästningsbyggnads-, husbyggnads-, specialbyggnads- och underhållsverket enligt alternativ I bör benämnas fortifikationsförvaltningen, upptagas först till behandling, varefter utredningen övergår till en granskning av de organisations- och personalförändringar, som skulle erfordras för byggnadsstyrelsens del vid ett genomförande av nu förevarande alternativ. Vad angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synes dess befattning med byggnadsverksamheten för militärt behov bliva av så relativt liten omfattning i jämförelse med ämbetsverkets övriga arbetsuppgifter, att utredningen icke ansett sig behöva ingå på frågan om några organisations- eller personalförändringar för detta ämbetsverks del, så mycket mindre som särskild utredning pågår rörande organisation och personalbehov för de avdelningar inom ämbetsverket, vilka närmast skulle beröras av ett genom7 — 2096 45

98 förande av det organisationsförslag, varom nu är fråga. Däremot kräver frågan om byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning särskilt beaktande vid detta alternativ. 1.

Fortifikationsförvaltningen.

Den inre organisationen av verket synes såväl i fråga om de allmänna grunderna som beträffande detaljerna böra på det närmaste anknyta till vad som föreslagits för fortifikationsförvaltningen vid alternativ I. Vissa skiljaktigheter i uppbyggnaden betingas emellertid av de ändrade arbetsuppgifterna, främst därav att vid alternativ I I nybyggnadsverksamheten utom planläggningen skulle överflyttas beträffande husbyggnader till byggnadsstyrelsen och i fråga om andra specialbyggnader än bergrum till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fortifikationsförvaltningen, som sålunda i fråga om uppförande av husbyggnader skulle svara för verksamheten till och med huvudritningarnas fastställande, bör emellertid enligt utredningens uppfattning icke utrustas med personal för huvudritningarnas utarbetande. I stället böra för ändamålet anlitas antingen arbetskrafter, som byggnadsstyrelsen kan ställa till förfogande, eller konsulterande arkitekter. De konstruktioner, som erfordras på planläggningsstadiet, böra antingen utarbetas genom byggnadsstyrelsens försorg eller ock, sedan de utarbetats av konsulterande ingenjörer, granskas av byggnadsstyrelsens organ. Även kostnadsberäkningar synas böra verkställas av byggnadsstyrelsen för fortifikationsförvaltningens räkning. I tillämpliga delar torde motsvarande anordning böra gälla i förhållandet mellan fortifikationsförvaltningen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Med denna utgångspunkt synas konstruktionskontoret och byggnadskontoret böra utgå ur organisationsplanen för fortifikationsförvaltningen. Till den del förvaltningens underhålls verksamhet ävensom dess konstruktionsuppgifter för nya befästningar och bergrum har avseende å värme-, ventilations-, vatten-, sanitetsoch elektriska anläggningar, torde därmed förenad verksamhet vid förevarande alternativ böra ombesörjas av ett värmekontor och ett elektrokontor — båda fristående under verkschefen. Byggandet av befästningar och bergrumsanläggningar torde böra anförtros befästningsavdelningen. Då ledningen av | byggnads- och reparationsberedskapen icke skulle utövas av fortifikationsförvaltningen, utgår givetvis härför enligt alternativ I avsett organ ur organisationen. Utredningen föreslår på anförda grunder, att fortifikationsförvaltningen vid alternativ I I indelas i en befästningsavdelning, en kasernavdelning, en administrativ byrå, ett värmekontor, ett elektrokontor och en chefsexpedition. Vad angår chefskapet för verket anser utredningen detsamma böra gälla som vid alternativ I föreslagits.

Befästningsavdelningen. Avdelningens arbetsuppgifter undergå ingen annan förändring i förhållande ; till alternativ I än att avdelningen tillägges att svara för utförandet av nya

99 befästningar och bergrum i den utsträckning dylik verksamhet vid alternativ I skulle handhavas av byggnadskontoret. Någon ändring i avdelningens organisation synes icke behöva föranledas härav, utan de nytillkomna arbetsuppgifterna torde kunna anförtros åt nyanläggningssektionen å avdelningens anläggningsbyrå. Med hänsyn till vanskligheten att bedöma, i vilken omfattning befästningar och bergrum kunna komma att utföras under fredstid, anser sig utredningen icke heller böra föreslå någon utökning av den personalstat, varmed utredningen räknat vid alternativ I, utan förutsätter utredningen att den personal, som kan komma att erfordras för ledningen av sådana arbeten, får avlönas från sakanslag. Kasernavdelningen. Organisationen för avdelningen torde böra bliva densamma som vid alternativ I och sålunda omfatta en utredningsbyrå, en underhållsbyrå och en bostadsbyrå, vartill kommer en för avdelningen gemensam expedition. Liksom vid nämnda alternativ bör underhållsbyrån uppdelas i en kasernsektion, en specialsektion och en statistisk sektion med ritningsarkiv, medan för de båda andra byråerna någon sektionsindelning icke synes erforderlig. Utredningsbyrån bör i detta alternativ liksom vid alternativ I ha att svara för planläggningen av nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten å redan befintliga under avdelningens vård varande husbyggnader — med undantag för bostäder — och specialbyggnader. Byrån bör sålunda verkställa behovsutredningar och utarbeta framställningar om medelsanvisning för nybyggnadsföretag. Byrån bör även ha att i fråga om husbyggnader svara för upprättandet av för byggnadsföretagen erforderliga skisser och huvudritningar. Därest personal för huvudritningarnas uppgörande icke kan ställas till förfogande av byggnadsstyrelsen, bör uppdraget lämnas en konsulterande arkitekt efter samråd med byggnadsstyrelsen om arkitektvalet. Byrån bör äga att direkt vända sig till vederbörande organ inom byggnadsstyrelsen för att få konstruktioner utarbetade eller granskade och kostnadsberäkningar utförda. Beträffande ifrågakommande specialbyggnader bör i tillämpliga delar motsvarande anordning gälla i förhållande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För nybyggnadsföretag anvisade medel böra förvaltas av utredningsbyrån, som tillhandahåller byggnadsstyrelsen respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medel för byggnadernas utförande. Vid detta alternativ blir uppgiften att studera och samla erfarenheter av det befintliga militära byggnadsbeståndet samt att uppgöra eller medverka vid uppgörande av nya och förbättrade typritningar minst lika viktig som vid alternativ I. I förhållande till personalberäkningarna för byrån vid alternativ I synes ändring endast påkallad beträffande den arkitektutbildade personalen å byråns kasernsektion. Borttagandet av konstruktionskontoret ur ämbetsverkets organisation medför, att den å utredningsbyrån placerade arkitekten mister stödet av en verkets egen arkitektsektion, varför hans ställning blir mera krävande. Vidare måste underhålls- och bostadsbyråerna, som förutsatts skola erhålla

100 erforderligt arkitektbiträde från kontoret, beredas tillgång till sådant biträde på annat håll och då lämpligen från utredningsbyrån, vilken i varje fall för sin egen verksamhet måste vara utrustad med sådan personal. Utredningen föreslår därför, att för utredningsbyrån vid alternativ I I upptagas två arkitektbefattningar, den ena i lönegrad Eo 28 och den andra i Eo 24. Underhålls- och bostadsbyråernas arbetsuppgifter och personalbehov bliva desamma vid alternativII som vid alternativ I. Som nyss nämnts böra dessa byråer erhålla arkitektbiträde från utredningsbyrån. Administrativa byrån. Byråns indelning ändras icke, om alternativ I I väljes i stället för alternativ I. I byrån böra sålunda ingå en fastighetssektion med arkiv, en kanslisektion, en kameralsektion och en expedition. Arbetsuppgifterna torde emellertid komma att i viss mån minskas genom att antalet nybyggnadsärenden, beträffande vilka byråns biträde påkallas, nedgår. Detta förhållande torde göra sig särskilt märkbart i fråga om kameralsektionen men även i viss mån för kanslisektionen. Utredningen räknar därför med att personalen kan minskas å förstnämnda sektion med en revisor i lönegrad A 21 och en kansliskrivare i Eo 12 samt å sistnämnda sektion med en amanuens. Yärme- och elektrokontoren. Dessa kontor motsvara konstruktionskontorets värme- och elektrosektioner vid alternativ I. Deras viktigaste uppgifter, nämligen de som avse underhållet, kvarstå liksom även konstruktionsarbeten för nya befästningar och bergrumsanläggningar. Däremot bortfalla vid alternativ I I konstruktionsarbeten för nya husbyggnader och andra specialbyggnader än bergrum. Härigenom torde personalen kunna minskas för värmekontoret med en konstruktör av l:a klass och en ritare av 2:a klass samt för elektrokontoret med en konstruktör av 3:e klass. A andra sidan medför kontorens självständiga ställning, att för dem måste särskilt avses viss biträdespersonal. Denna beräknas till ett extra ordinarie kontorsbiträde för vartdera kontoret. Chefsexpeditionen. Dennas arbetsuppgifter och personal synas böra vara desamma, oavsett huruvida fortifikationsförvaltningen organiseras enligt alternativ I eller I I . Maskinister och eldare. Befattningshavare av dessa kategorier torde böra uppföras å fortifikationsförvaltningens stat till samma antal som vid alternativ I. E t t schema över fortifikationsförvaltningens inre organisation enligt alternativ I I återfinnes å s. 101. Den ovan beräknade totala personalen för fortifikationsförvaltningen vid alternativ I I har sammanställts i tablåer å s. 102, varvid verkschefen dock icke medtagits.

101 Expedition MS

G

>-.

Kameralsektion

ja t*

S t-

Kanslisektion

'3

i

Fasti ghetssektio7i med arkiv

<5

Expedition 60

Bostadsbyrå

"c o

fl o

Statistisk sektion med ritningsarkiv °2 «3

-fl ^ S3

^

T3

^

fl

Specialsektion Kasernsektion

t3 CO

a IS >» £ •*=

2 a O

fl c t» C3

t»

Forsknings- o. Anläggkonstruktionsningsbyrå byrå

Expedition O

Bibliotek Konstruktionssektion Forsknings- och försökssektion Nyanläggningssektion Underhållssektion

o

Befästningsarkiv

be

a 00

O

>-,

Mobiliseringssektion .Rustningssektion

102 Sammanställning över den för fortiflkationsförvaltningen enligt alternativ II beräknade personalen. Militär

och civilmilitär

per sonal. Pensionerad

På aktiv stat

Summa

Underavdolning Oa 6, Oa 4 5 el. 4

Ob 2

Befästningsavdelningen Kasernavdelningen Administrativa byrån Chefsexpeditionen

1 Summa

1 Oa 3 el. 2

Oa 3

3 1

1 UO 7

Ca 17 Oa 15 Oa 10 1

6 1 2

1 1

1 2

1 Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Underavdelning o

O

00 Befästningsavdelningen Kasernavdelningen Administrativa byrån . .

>

>

o

>

>

to

to

to

> 1 1

1 1

1 1 1 1

1 Extra

2 Summa

>

>

1 1 1

1 1 1

2 2 4

1 1

6 7 12 1 1 2 2

o

fel o

fe

> -A

to

C5

1 1

Elektrokontoret Chefsexpeditionen Maskinister och eldare . . Summa

>

ordinarie civil personal.

Antal befattningshavare i olika lönegrader Undoravdelning

fe! o to 00

Befästningsavdelningen Kasernavdelningen Administrativa byrån Värmekontoret Elektrokontoret Chefsexpeditionen Maskinister och eldare Summa

fe o to

fe

o to

w o to

C3

fe

fe

o

o

oo

en

o

1 1

1 Summa K o

to

fe

H

o

c

o

CO

c to

1 1 1

13 13

K o

o

1 G

5 4 1 2

103 De förändringar i personalbehovet, vilka uppstå, om förvaltningen organiseras enligt alternativ I I i stället för alternativ I, åskådliggöras här nedan. Sammanställning över de förändringar i personalbehovet, vilka uppstå vid fortiflkationsförvaltningens organiserande enligt alternativ II i stället för alternativ I. Militär

och civilmilitär

personal.

Genom att det för ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen avsedda organet utgår vid alternativ I I minskas personalbehovet med en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10). Ordinarie

civil

personal.

Minskning eller ökning av antalet befattningar för alt. 11 i förhållande till alt. 1

Underavdelning

C 8 Befästningsavdelningen Kasernavdelningen Administrativa byrån V ä r m e - och e l e k t r o k o n t o r e n (resp. konstruktionskontoret) Byggjnadskontoret Chefsexpeditionen Maskinister och eldare

Underavdelning

—1

—1 —1 —2

ordinarie

fe o

K o to <J3

fe

fe

o to

o to

fe

fe

o

o

t—1

oo

Summa

A 4

-

civil

—1

—1

—3 — 1

— 1

— 1

—5

personal.

Minskning eller ökning av antalet befattningar för alt. I I i förhållande till alt. I to oo

Befästningsavdelningen Kasern avdelningen Administrativa byrån Värme- och elektrokontoren (resp. konstruktionskontoret) Byggnadskontoret Chefsexpeditionen Maskinister och eldare

A 5

—1

Summa

Extra

A 21

Summa

fel

fe

o

o

fe

fe

fe

o cc

o

o

K o

fe o to

to

+ 1

+ 1 -1

—1 —4

+1-2= - 1 - 4 — 5 = —1

—2

—1

—1 - 3 —1 —1 — 1

—2

Summa

-3 —1

—1

2 - 1 - 2 —3 —1

—2 —1

+ 1

- 1 + 1-12= = — 11

—2

-2

-15

2 - 1 + 1 - 2 = — 3 + 2-29= = —1 = —27

104 2. Byggnadsstyrelsen. Organisationsfrågor. Den utökning av byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter, som ett genomförande av alternativet I I skulle medföra, berör till allt övervägande del styrelsens byggnadsbyrå. I någon mån påverkas även administrativa byrån. Övriga byråer (och värmetekniska avdelningen) påverkas icke av detta organisationsförslag. Den arbetsfördelning, som utredningen enligt den förut lämnade redogörelsen ansett böra komma till stånd mellan fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen, innebär i realiteten för styrelsens byggnadsbyrå, att densamma skulle komma att intaga ungefärligen samma ställning till utredningsbyrån å fortifikationsförvaltningens kasernavdelning i fråga om nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten för militär räkning som nu till styrelsens egen utredningsbyrå beträffande byggnader för civila behov. Det skulle sålunda åvila byggnadsbyrån att, efter mottagande från fortifikationsförvaltningen av fastställda huvudritningar till en nybyggnad, svara för utarbetandet av arbets- och detaljritningar för byggnadsföretaget jämte ritningarna tillhörande beskrivningar ävensom att ombesörja byggnadsarbetenas utförande genom entreprenör eller i egen regi. Val av arkitekt skulle ske efter samråd mellan fortifikationsförvaltningens utredningsbyrå och byggnadsbyrån. Den senare byrån skulle även åt den förra utarbeta eller granska av konsulterande ingenjörer utarbetade konstruktioner och verkställa erforderliga kostnadsberäkningar rörande byggnadsföretagen. Beträffande byggnadsbyråns inre organisation må till en början framhållas, att byrån för närvarande är indelad i en entreprenadavdelning för utförande av sådana byggnadsarbeten, beträffande vilka entreprenadsystemet tillämpas, en egen regiavdelning för motsvarande uppgifter i fråga om arbeten i egen regi, en konstruktionsavdelning för statiska konstruktioner, avvägningar, grundundersökningar m. m., en värme- och sanitetsteknisk avdelning för värme-, ventilations-, sanitets-, gas- och dylika anläggningar, en elektroteknisk avdelning för elektriska belysnings-, kraft- och svagströmsanläggningar samt hissar m. m., en kostnadsberäkningsavdelning för kostnadsberäkningar i avseende å byggnadsstyrelsens egna byggnadsföretag och kostnadsgranskning av sådana till styrelsen remitterade byggnadsärenden, vilka skola bedömas i kostnadsavseende, en räkenskapsavdelning för granskning av räkningar och för byråns dispositionsbokföring samt en kansliavdelning för registreringsgöromål och arkivering av byråns handlingar, övriga av byggnadsbyråns verksamhet föranledda göromål, vilka till övervägande del äro av administrativ eller kameral natur, ombesörjas i huvudsak av administrativa byrån. Sålunda handläggas samtliga byggnadsbyråns juridiska ärenden och personalärenden av administrativa byrån, som även ombesörjer uppsättning av koncept till viktigare skrivelser. Samtliga utbetalningar för byggnadsbyråns räkning jämte därmed förenade bokföringsgöromål handhavas även av administrativa byrån. Slutligen ombesörjas skrivgöromålen till huvudsaklig del

105 av en för hela styrelsen gemensam skrivcentral. Det torde i detta sammanhang få anmärkas, att för byggnadsföretagen erforderliga arbets- och detaljritningar med beskrivningar vanligen utarbetas av konsulterande arkitekter och konstruktörer, varefter granskning sker å dels konstruktionsavdelningen och dels endera av entreprenad- eller egen regiavdelningarna. Utredningen har ansett sig böra utgå från att minsta möjliga ändringar böra vidtagas i den nu tillämpade organisationen av byggnadsbyrån. Emellertid har utredningen funnit, att den ökade arbetsbelastning för byrån, som blir en följd av att detaljutformning och utförande även av militära husbyggnader skulle förläggas dit, medför, att en viss avlastning av arbetsuppgifter från byråchefen måste komma till stånd. Detta synes lämpligast böra ske på så sätt, att entreprenad- och egen regiavdelningarna sammanföras under en nybyggnadssektion med en väl kvalificerad tekniker såsom chef. Härutöver vill utredningen i organisationshänseende endast förorda den förändringen, att den granskning av detaljritningar och arbetsbeskrivningar, som för närvarande förekommer på såväl entreprenad- som egen regiavdelningen, ur rationaliseringssynpunkt sammanföres. För ändamålet torde böra inrättas en granskningsavdelning, som även skulle tillhöra nybyggnadssektionen. Kansliavdelningen torde böra benämnas expedition. En tablå över den hittillsvarande och den av utredningen föreslagna indelningen av byggnadsbyrån i underavdelningar har intagits å s. 111. Någon ändring i administrativa byråns inre organisation synes icke vara påkallad av den ökning i byråns arbetsuppgifter, som ett genomförande av nu ifrågavarande alternativ skulle medföra. Personalberäkningar m. m. Utredningen har ansett erforderligt att såsom underlag för beräknandet av den personalförstärkning, vilken skulle erfordras för byggnadsstyrelsen vid detta alternativ, äga kännedom om den normala omfattningen av styrelsens hittillsvarande verksamhet med utförande av nya husbyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten. Från styrelsen ha därför införskaffats här nedan återgivna uppgifter om de belopp, som av styrelsen förbrukats på dylika arbeten för statliga ändamål under en tioårsperiod, omfattande budgetåren 1935/36—1944/45. Budgetår

På nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten förbrukade belopp

1935/36 1936/37 1937/38 1938 39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45

8 424 285 9 193 490 10 675 328 9 751518 14 574 819 17 008 222 24 565 154 35 338 470 20 448 625 24 641818

106 Den kraftiga ökningen i byggnadsvolymen under vissa av de senare budgetåren är i betydande grad föranledd därav, att byggnadsstyrelsen under beredskapstiden för försvarets räkning ombesörjt utförandet av vissa bergrumsanläggningar. Enligt utredningens uppfattning böra dessa anläggningar icke medräknas vid en uppskattning av styrelsens normala nybyggnadsverksamhet. I följande tablå har därför angivits dels vad som årligen förbrukats på utförande av anläggningar av nyssnämnda art och dels vad som nedlagts på andra byggnadsföretag. Budgetår

1935/36 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45

På bergrumsanläggningar förbrukade belopp

— — — —

2 074 199 12 164 176 15 428 622 3 404 705 538 378

På andra byggnadsföretag förbrukade belopp

8 424 285 9193 490 10 675 328 9 751518 14 574 819 14 934 023 12 400 978 19 909 848 17 043 920 24 103 440

Medeltalet per budgetår av de belopp, som byggnadsstyrelsen sålunda förbrukat på andra nybyggnadsföretag än försvarets bergrum, uppgår till i runt tal 14 miljoner kronor. Utredningen har ansett sig kunna utgå från detta belopp som ett mått på byggnadsstyrelsens normala nybyggnadsverksamhet. Enligt vad utredningen tidigare vid behandlingen av fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I angivit, anser sig utredningen böra räkna med én nybyggnadsvolym om cirka 4 miljoner kronor per år såsom minimum för försvarets husbyggnader och specialbyggnader utom flygfält. Av detta belopp synas omkring 3,5 miljoner böra beräknas för husbyggnader, vilkas utförande vid det nu ifrågavarande alternativet skulle övertagas av byggnadsstyrelsen. Detta ämbetsverks normala nybyggnadsvolym får sålunda beräknas komma att öka med sistnämnda belopp, ökningen uppgår till 25 % av det här förut beräknade genomsnittsbeloppet för ämbetsverkets nybyggnadsverksamhet. Den angivna ökningen av byggnadsstyrelsens normala byggnadsvolym nödvändiggör en utökning av det nuvarande antalet fastare befattningar å byggnadsbyrån. Skulle det i praktiken visa sig, att den beräknade minimisiffran för den militära nybyggnadsverksamheten kommer att överskridas, torde därav föranlett ytterligare personalbehov få täckas genom ökning av den extra personalen å byrån. Utredningen anser sig emellertid icke kunna närmare ingå på behovet av dylik personal utan begränsar den fortsatta framställningen till att avse allenast den personal, som synes böra erhålla fastare anställning. Sådan anställning torde i överensstämmelse med de principer, som utredningen tillämpat vid personalberäkningarna för fortifikationsförvalt-

107 ningen enligt alternativ I, böra beredas samtliga de befattningshavare vid den centrala administrationen, vilka beräknas bliva under alla förhållanden erforderliga. Detta synes böra gälla även ritarpersonal, ehuruväl all dylik personal å byggnadsbyrån för närvarande är tillfälligt anställd. Vad återigen angår personalen på arbetsplatserna torde densamma, liksom utredningen vid behandlingen av fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I förutsatt, böra givas mera tillfällig anställning. Sådan personal lämnas därför i fortsättningen helt ur räkningen. I samband med behandlingen av nyssberörda frågor har inom utredningen framhållits, att vissa av de högre befattningarna å byggnadsbyrån för närvarande vore väl lågt placerade i lönehänseende i betraktande av det arbete och ansvar, som åvilade befattningarnas innehavare. Därför borde dessa befattningar, i samband med den ytterligare utökning av arbetsuppgifterna, som ett genomförande av detta alternativ skulle medföra, uppflyttas till samma löneställning, som utredningen funnit erforderlig för motsvarande tjänster inom fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I. Med hänsyn härtill och för att erhålla en så vitt möjligt rättvisande jämförelse mellan alternativen I och I I har utredningen ansett sig böra räkna med högre lönegradsplacering än för närvarande för vissa av byggnadsbyråns befattningar. Av de fastare befattningar, som framdeles erfordras å byggnadsbyrån vid centralförvaltningens organiserande enligt nu förevarande alternativ, synas endast vissa chefsposter böra placeras på ordinarie stat. Övriga för den centrala administrationen stadigvarande erforderliga befattningar torde böra upptagas såsom extra ordinarie. Angivna principer överensstämma såväl med de riktlinjer, vilka utredningen ansett sig böra följa vid beräknandet av den för nybyggnadsverksamhet erforderliga personalen vid fortifikationsförvaltningen, som i huvudsak med vad som för närvarande tillämpas inom byggnadsbyrån. Innan utredningen övergår till en redogörelse för de särskilda befattningar, vilka utredningen i enlighet med angivna grunder funnit böra upptagas för byggnadsbyrån, anser sig utredningen något böra beröra frågan, huru kostnaderna för personalens avlöning böra bestridas. Av byggnadsbyråns befattningshavare avlönas för närvarande endast de ordinarie från byggnadsstyrelsens avlöningsanslag. All annan personal å byrån (vartill även räknas sådan personal, som för byråns räkning är placerad å den för styrelsen gemensamma skrivcentralen, å administrativa byråns kamrerarkontor och å styrelsens telefonväxel) , erhåller avlöning från anslagen till de av styrelsen omhänderhavda byggnadsföretagen. Så är även förhållandet med personalen å arbetsplatserna. Emellertid är att märka, att avlöningen för all extra ordinarie personal liksom för huvuddelen av den för centraladministrationen avsedda extra (arvodesavlönade) personalen utgår från medel å en särskild av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställd stat, därvid kostnaderna enligt staten av byggnadsstyrelsen förskottsvis bestridas och vid bokslutet för varje budgetår fördelas emellan tillgängliga byggnadsanslag. Staten i fråga är beträffande extra ordinarie

108 p e r s o n a l i h ö g r e lönegrad än den 20:e b a s e r a d p å en av riksdagen för varje å r fastställd personalförteckning. Övrig extra p e r s o n a l vid centraladministrat i o n e n och all p e r s o n a l å a r b e t s p l a t s e r n a erhåller avlöning direkt från anslaget för det b y g g n a d s a r b e t e , m e d vilket v e d e r b ö r a n d e är sysselsatt. U t r e d n i n g e n s förslag r ö r a n d e b y g g n a d s b y r å n s o r g a n i s a t i o n och p e r s o n a l t o r d e icke i och för sig f ö r u t s ä t t a n å g o n ä n d r i n g i de s å l u n d a t i l l ä m p a d e reglerna för avlöningskostnadernas bestridande. B e f a t t n i n g e n såsom chef för b y g g n a d s b y r å n — byggnadschef — är för n ä r v a r a n d e p l a c e r a d i l ö n e g r a d C 8. D e t ökade a n s v a r e t vid u t s t r ä c k a n d e t av b y r å n s v e r k s a m h e t till att omfatta även detaljutformning och u t f ö r a n d e av m i l i t ä r a h u s b y g g n a d e r synes b ö r a föranleda, att d e n n a chefspost h ä n f ö r e s till l ö n e g r a d C 9. T j ä n s t e t i t e l n t o r d e b ö r a bliva överdirektör. B e f a t t n i n g e n synes b ö r a t i l l s ä t t a s m e d e l s t f ö r o r d n a n d e p å viss tid, h ö g s t sex år. D e n p e r s o n a l , som i övrigt s y n t s u t r e d n i n g e n erforderlig för b y g g n a d s b y r å n m e d d e s s föreslagna n y a o r g a n i s a t i o n och arbetsuppgifter, h a r u p p t a g i t s i följande s a m m a n s t ä l l n i n g , å vilken j ä m v ä l redovisas den n u v a r a n d e (enligt f ö r h å l l a n d e n a den 1 juli 1945 förefintliga) ordinarie och extra o r d i n a r i e pers o n a l e n å b y r å n ävensom för c e n t r a l a d m i n i s t r a t i o n e n n u anställda r i t a r e och r i t b i t r ä d e n , vilka äro a v s e d d a för t i l l g o d o s e e n d e av e t t b e s t å e n d e b e h o v av sådan arbetskraft. Nuvarande

personal.

Utredningens

förslag.

Nybyggnadssektionen. 1 byggnadschef i lönegrad C6 Entreprenadavdelning.x 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 27 1 byråarkitekt » Eo 24 2 ingenjörer » » Eo 20

Entreprenadavdclning. 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28 1 förste byråingenjör » » Eo 26 1 byråingenjör » » Eo 24 1 byråingenjör » » Eo 21

Egen regiavdelning.1 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 27 1 byråarkitekt » » Eo24 2 byråingenjörer » » Eo21 1 ingenjör » » Eo20 1 målarmästare » » Eo20 1 mätningsman » » Eo 18 1 kanslibiträde » » Eo 7

Egen regiavdelning. 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28 1 förste byråingenjör » » Eo 26 1 byråingenjör » » Eo 24 1 mätningsman » » Eo 24 2 byråingenjörer » » Eo 21 1 mätningsman » » Eo 20 1 förrådsförvaltare » » Eo 20 2 förste kontorister » » Eo 10 Granskningsavdelning. 1 byrådirektör(arkitekt)ilönegrad Eo 28 1 byråarkitekt » » Eo 24 1 byråingenjör » » Eo 24

1 Personalen å nuvarande entreprenad- och egen regiavdelningarna omhänderhar även sådana granskningsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle ankomma på granskningsavdelningen.

109 Nuvarande

personal.

Utredningens

förslag.

Konstruktionsavdelning. 1 byrådirektör i lönegrad A 28 3 byråingenjörer » » Eo 24 2 byråingenjörer » » Eo 21 1 laboratoriebiträde » » Eo 4

Konstruktionsavdelning. 1 byrådirektör i lönegrad A 28 1 förste byråingenjör » Eo 26 2 byråingenjörer » » Eo 24 2 byråingenjörer » » Eo 21 1 ritare av l:a klass » » Eo 15

Värme- och sanitetsteknisk avdelning. 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 27 2 byråingenjörer » Eo 24 1 ledningskontrollant » » Eo 24 1 byråingenjör » » Eo 21 1 ingenjör » » Eo 20 1 kontorsbiträde » » Eo 4 1 ritare med arvode motsvarande avlöningen i löneklass 12 1 ritbiträde med arvode motsvarande avlöningen i löneklass 9

Värme- och sanitetsteknisk avdelning. 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28 1 förste byråingenjör » Eo26 2 byråingenjörer » Eo24 1 byråingenjör » Eo21 1 ingenjör » Eo20 1 ritare av l:a klass » Eol5 1 ritare av 2:a klass » Eoll 1 kontorsbiträde » Eo 4

Elektroteknisk avdelning. 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 27 1 byråingenjör t » Eo 24 1 byråingenjör » » Eo21 1 ingenjör » » Eo 20 1 kontorsbiträde » » Eo 4 1 ritare med arvode motsvarande avlöningen i löneklass 12

Elektroieknisk avdelning. byrådirektör lönegrad förste byråingenjör > byråingenjör » byråingenjör » ingenjör » ritare av l:a klass » kontorsbiträde »

Eo 28 Eo26 Eo 24 Eo 21 Eo 18 Eo 15 Eo 4

Kostnadsberäkningsavdelning. 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 27 1 kostnadsberäknare » » Eo 24 1 kostnadsberäknare » » Eo 21

Kostnadsberäkningsavdelning. 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26 1 byråingenjör » » Eo 24 2 byråingenjörer » » Eo 21

Bäkenskapsavdelning. 1 revisor o. bokhållare i lönegrad Eo 21 1 förste kontorist » Eo 10 3 kontorsbiträden » » Eo 4 1 skrivbiträde » » Eo 2

Baken skapsavdeln ing. 1 förste revisor i lönegrad Eo 24 1 bokhållare » » Eo17 1 förste kontorist » » Eo10 5 kontorsbiträden » » Eo 4

Kansliavdelning. 1 kansliskrivare i lönegrad Eo 11 1 förste kontorist » » Eo 10 1 kanslibiträde » » Eo 7

Expedition. 1 kansliskrivare i lönegrad Eo 11 1 förste kontorist » » Eo 10 1 kanslibiträde » » PJo 7 1 kontorsbiträde » » Eo 4

A byggnadsstyrelsens gemensamma skrivcentral placerade. 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 6 kontorsbiträden » Eo 4 2 skrivbiträden » » Eo 2

A byggnadsstyrelsens gemensamma skrivcentral placeras. 5 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4 4 skrivbiträden » » Eo 2

110 Å administrativa byråns kamrerarkontor placerade.

Å administrativa

2 kontorsbiträden

1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden

i lönegrad Eo 4

kamrerarkontor i lönegrad Eo 7 » » Eo 4

Å byggnadsstyrelsens placeras.

Å byggnadsstyrelsens telefonväxel placerad. 1 kontorsbiträde

byråns placeras.

1 kontors biträde

i lönegrad Eo 4

telefonväxel

i lönegrad Eo 4

E n s a m m a n f a t t a n d e j ä m f ö r e l s e mellan den n u v a r a n d e och den av utredn i n g e n föreslagna p e r s o n a l e n för b y g g n a d s b y r å n ter sig s å l u n d a . Ordinarie personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Summa

Uppgiften avser C 9 Nuvarande personal Utredningens förslag Ö k n i n g eller m i n s k n i n g . . . .

C 6

C 8

1 1 + 1

1 + 1

—1

A 28

A 4

1 1

3 3

—1

Extra ordinarie personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Uppgiften avser

Nuvarande personal . . . . Utredningens förslag. . . . Ökning eller m i n s k n i n g . . 1

Eo Eo Eo Eo Eo Eo Eo Eo Eo Eo E o Eo Eo Eo 4 2 28 27 26 24 21 20 18 17 15 11 10 7 10 8 6 5 6 12 9 3 5 + 5 - 5 46 + 2 + 1 - 3

1 1

1 2 1 3 2 4 +1 +3 +1 +2

Summa

2 15 3 53 « 68 2 16 4 + 1 + 1 + 23-8 = +15

Härtill 3 arvodesanställc a ri iare och r i t t iträc len.

D e n ökade a r b e t s b e l a s t n i n g e n för b y g g n a d s s t y r e l s e n s administrativa byrå vid överförandet till s t y r e l s e n av h ä r ifrågavarande u p p g i f t e r i fråga om den militära h u s b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n medför, att n å g o n f ö r s t ä r k n i n g av arbetskrafterna b ö r ske även för b y r å n s k a n s l i a v d e l n i n g . F ö r ä n d a m å l e t t o r d e b ö r a i n r ä t t a s en n y förste b y r å s e k r e t e r a r b e f a t t n i n g i l ö n e g r a d E o 24. Avlöningen åt d e n n e b e f a t t n i n g s h a v a r e t o r d e b ö r a u t g å från s t y r e l s e n s avlöningsanslag.

Ill

n &, bC

bo

-- a

c

00 (S

•S3 J-S

.M ras

"Q

M

bo

a?

sS

a '3

B o g 44 MS

•- '5

• ö

M

M

44 OO

a be 44 a 0

be 44 o o M 13

•n 44 to

£ w

G>

m

&3

..

^

1 00

bo

44 a 3 05 u 00

c o

> OS

M

pq 9

bo bo B «

P •*a *.s 05 TS h e P»

a 3 m 05 c 'S a t U

a M 09 T3

a bo bo

0ä

O

To|° "-1 3 05 TJ

bo t

4=

fc •^ t o3

bo

c a J-. c PH"3

" ' St>-

-J3

w

112 3. Byggnads- och reparationsneredskapens centrala ledning. Utredningen har i det föregående (s. 61) förklarat sig böjd att anse, att övervägande skäl tala för att vid tillämpning av förevarande organisationsalternativ anknyta byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. Beträffande sättet för en sådan anknytning och personalbehovet i händelse av dess genomförande får utredningen nu anföra följande. Till en början uppställer sig frågan, huruvida det organ, som chefen för väg- och vattenbyggnadskåren måste förfoga över för beredskapsorganisationens ledning, bör ingå i väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition eller bilda ett särskilt direkt under kårchefen ställt beredskapskontor. Vid bedömandet av denna fråga utgår utredningen från väg- och vattenbyggnadskårens nuvarande ställning inom försvarsorganisationen. Skäl synas då tala mot att i chefsexpeditionen inlemma det organ, som avses för handläggning av beredskapsorganisationens angelägenheter. Sålunda må erinras att kårchefen förutsatts skola lyda direkt under överbefälhavaren i frågor, som röra beredskapsorganisationen, medan han i avseende å kårärendena är underställd chefen för armén. Vidare synas kostnaderna för beredskapsorganisationen böra bestridas från särskilda å riksstaten uppförda anslag, medan utgifterna för kårexpeditionen bestridas från anslagen till armén. Utredningen har därför stannat för att förorda, att ett särskilt beredskapskontor avses för organisationens centrala ledning. Emellertid förutsätter utredningen, att ett mycket nära samarbete förekommer mellan beredskapskontoret och chefsexpeditionen. Vad särskilt angå räkenskaps- och kassagöromål synas de böra även för beredskapsorganisationens räkning ombesörjas av chefsexpeditionen, vid vilken redan nu kassaförvaltning finnes inrättad. I frågor rörande upphandling och förrådshållning av maskiner, materiel m. m. för beredskapsorganisationens behov torde ett nära samarbete böra ske mellan organisationens ledning och byggande statliga myndigheter, såsom byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Organisationens ledning bör kunna överenskomma med dylik myndighet, att densamma skall helt eller delvis ombesörja ifrågakommande upphandling och förrådshållning för organisationen. För sitt arbete med beredskapsorganisationens ledning synes chefen för väg- och vattenbyggnadskåren böra erhålla ett arvode, förslagsvis utgående med 3 000 kronor om året. Personalen å beredskapskontoret synes kunna beräknas på i huvudsak samma sätt som skett för beredskapssektionen inom fortifikationsförvaltningens byggnadskontor vid alternativ I. En viss förstärkning av den för beredskapssektionen beräknade personalen synes dock erforderlig med hänsyn till att beredskapskontoret måste tillhandahålla väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition biträdande arbetskraft för bokföringsgöromål och då kontoret torde böra förfoga över egen vaktpersonal. Utredningen beräknar personalbehovet sålunda:

113 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28, 1 pensionerad officer i arvodesbefattning (OalO), 1 byråassistent i lönegrad Eo 21, 1 kanslibiträde i lönegrad Eo 7, 1 expeditionsvakt i lönegrad Eo 5, 2 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4, 1 skrivbiträde i lönegrad Eo 2. Med hänsyn till vad ovan anförts rörande upphandling och förrådshållning synas några särskilda befattningar för sådan verksamhet icke böra upptagas. I stället bör avlöningsanslaget beräknas så, att det möjliggör anställande av extra arbetskraft för dylika uppgifter. För sådana ändamål ävensom för anlitande av juridisk sakkunskap och för tillfällig personalförstärkning i övrigt å beredskapskontoret torde förslagsvis ett belopp av 12 000 kronor böra beräknas.

C. Alternativ III. Det tidigare till sina huvuddrag behandlade, såsom I I I betecknade organisationsalternativet karakteriseras av att en skiljelinje dragits mellan husbyggnads- och befästningsverksamhet. Enligt alternativet skulle för den centrala förvaltningsverksamheten inrättas två nya ämbetsverk, nämligen dels ett militärt verk för byggande och underhåll av befästningar och bergrum dels ock ett civilt verk, vilket skulle omhänderha uppförande av husbyggnader för militära och civila behov samt av militära specialbyggnader (utom bergrum och flygfält) ävensom underhåll av försvarets hus- och specialbyggnader — med nämnda undantag — samt av större delen av de för civilt bruk avsedda husbyggnaderna. Sistnämnda verk skulle även lämna tekniskt biträde i fråga om underhållet av vissa civila husbyggnader, som icke skulle lyda under dess förvaltning. Förstnämnda ämbetsverk torde liksom de militära verken vid alternativ I och I I böra erhålla benämningen fortifikationsförvaltningen. Det nya civila verket återigen synes böra benämnas statens byggnadsförvaltning. Framställningen rörande de båda nu ifrågavarande, ämbetsverken kommer att omfatta endast schematiska redogörelser för deras inre organisation och approximativa beräkningar av personalbehovet. Liksom vid alternativ I I kräver frågan om byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning särskilt beaktande vid det nu förevarande organisationsförslaget. 1. Fortifikationsförvaltningen. Ämbetsverkets organisation. Vid uppbyggandet av ämbetsverket synes man kunna erhålla ledning av den organisation, som föreslagits för befästningsavdelningen inom fortifikationsförvaltningen vid alternativ I I . Ämbetsverket bör sålunda omfatta en mobiliseringsbyrå, en anläggningsbyrå samt en forsknings- och konstruktions8—2096 45

114 byrå. Dessa byråer torde böra ha enahanda arbetsuppgifter och indelas i sektioner på samma sätt, som föreslagits för motsvarande byråer vid alternativ II, dock att anläggningsbyrån synes böra utökas med en värme- och elektrosektion för handläggning av ärenden, som angå värme-, ventilations-, sanitetsoch elektrotekniska anordningar inom befästningar och bergrum. Inom ämbetsverket erfordras vidare en administrativ byrå för anskaffning och förvaltning av mark för befästningsändamål samt för verkets juridiskt-administrativa och kamerala uppgifter ävensom en chefs expedition, vilken bör omhänderha registreringsgöromål för hela verket. E t t schema över organisationen återfinnes å s. 115. Chefskapet för fortiflkationsförvaltning-en. Det synes uppenbart, att en fortifikationsofficer bör vara chef för verket. Denne, som tillika bör vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befästningar, torde placeras i lönegrad Ob 4. Pers onalb eräkninga r. För mobiliseringsbyrån samt forsknings- och konstruktionsbyrån torde erfordras samma personal, som beräknats för motsvarande byråer inom fortifikationsförvaltningen vid alternativ I I . Detsamma gäller i fråga om ardäggningsbyråns underhålls- och nyanläggningssektioner. För sistnämnda byrås värme- och elektr osektion beräknas personalen på följande sätt: 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24, 2 konstruktörer av 3:e klass i lönegrad Eo 18. Administrativa byråns personalbehov uppskattas till: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 pensionerad officer (domänofficer) med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11, 1 byråsekreterare i lönegrad A 21, 1 förste amanuens i lönegrad Eo 18, 1 amanuens i lönegrad Eo 15. För chefs expeditionen, till vilken chefens för fortifikationskåren stab bör anknytas, beräknas personalen sålunda: 1 major vid fortifikationskåren, 1 kompaniofficer vid fortifikationskåren, 1 departementsskrivare i lönegrad Ca 17, 1 kansliskrivare i lönegrad A 11. Kontors- och vaktpersonalen upptages gemensamt för hela ämbetsverket och beräknas till: 1 förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, 1 kanslibiträde i lönegrad A 7, 1 expeditionsvakt i lönegrad Eo 5, 1 portvakt i lönegrad A 5,

115 3 kontorsbiträden i lönegrad A 4, 3 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4. 5 skrivbiträden i lönegrad Eo 2. Den sålunda för fortifikationsförvaltningen enligt alternativ III beräknade personalen har sammanställts här nedan, varvid verkschefen dock icke medtagits.

Fortiflkationsförvaltningens inre organisation enligt alternativ III. Chef

Chefsexpedition

Mobiliseringsbyrå

Forsknings- och konstruktionsbyrå

Anläggningsbyrå

g O

er

Administrativ byrå crq

a <T9

gr

a W

s

w H.

0 0<3 i-S

nr

-4

Sammanställning över den för fortifikationsförvaltningen enligt alternativ III beräknade personalen. Militär och civilmilitär personal. På aktiv stat Byrå m. m.

0a 6, 6 el 4

Mobiliseringsbyrån Anläggningsbyrån Forsknings- och konstruktionsbyrån Administrativa b y r å n . . . . Chefsexpeditionen

0a4

1 1

0a 11

0a 10

U0 7

2 1

2 1 1

3 Summa Ca 17

3 3

1 Summa

0a3 el 2

Pensionerad

1 1 9

1 1

1 4

7 5 4 1 3 20

116 Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Byrå m. m.

Summa C7

F o r s k n i n g s - och konstruktionsbvrån Administrativa byrån . . . . Chefsexpeditionen Kontors- och vaktpersonal

A 28

A 21

1 A 11

A 7

A 5

A 4

1 2 1 6 10

1 1

Summa

2 2

1 1

8 3

Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Byrå m. m. Eo 26 E o 2 4 Eo 21 Eo 18 Eo 15 Eo 11 Eo 10 Eo 7 Mobiliseringsbyrån. . Anläggningsbyrån . . F o r s k n i n g s - och konstruktionsbyrån . . Administrativa byrån Kontors- och vaktpersonal

1 3

2 1

1 1

1 1

Summa

6 Eo 4

Eo 2

1 2

5 Summa

7 11

6 2

1 5

Eo 5

1 1

5 5

9 35

2. Statens byggnadsförvaltning. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation. Uppbyggandet av ämbetsverkets organisation torde i fråga om den del av verket, som skulle handha nybj^ggnadsuppgifter, lämpligen kunna ske i huvudsaklig överensstämmelse med den organisation, vilken föreslagits för byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå enligt alternativ I I . Rörande återigen de delar av verket, vilka huvudsakligen skulle sysselsättas med underhållsverksamhet, domänförvaltning samt administrativa och kamerala uppgifter, torde ledning för organisationen böra hämtas från förslaget rörande fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I. Emellertid synes i nu förevarande fall den juridiskt-administrativa och den kamerala verksamheten bliva av den omfattning, att särskilda underavdelningar erfordras för vardera av dessa verksamhetsgrenar. Det synes utredningen, att ämbetsverket i enlighet med angivna grunder lämpligen bör indelas i följande direkt under verkschefen ställda underavdelningar, nämligen en utredningsbyrå, en underhållsavdelning, en nybyggnadsavdelning, en administrativ byrå och en kameralbyrå. Härutöver bör, såsom i det föregående (sid. 64) anförts, i ämbetsverket ingå en bränslekontrollbyrå med enahanda uppgifter och sammansättning som den värmetekniska avdelning, vilken vid fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande enligt alternativ I eller I I skulle ingå i byggnadsstyrelsen. Liksom utred-

117 ningen vid personalberäkningarna i fråga om nämnda båda alternativ lämnat byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning å sido, så bortser utredningen i förevarande sammanhang från bränslekontrollbyrån, vars personalbehov som nämnt sammanfaller med nyssnämnda avdelnings. Chefskapet för ämbetsverket. Chef för verket synes böra vara en generaldirektör, vilken torde böra tillsättas genom förordnande på viss tid, högst sex år, och med hänsyn till arten och omfattningen av ämbetsverkets åligganden placeras i lönegrad C 13. Allmänna grunder för personalberäkningarna. Vid bedömande av ämbetsverkets personalbehov för nybyggnadsverksamhet synas liksom i fråga om organisationen böra följas i huvudsak samma grunder, som utredningen tillämpat beträffande byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå enligt alternativ II. På frågan, huruvida avlöningskostnaderna i detta fall böra utgå av avlönings- eller sakanslag, anser sig utredningen icke behöva närmare ingå. Vad återigen angår den personal, som erfordras för handhavandet av byggnadsunderhåll, för domän förvaltning samt för administrativ och kameral verksamhet, torde de riktlinjer för anställningens form och för avlöningskostnadernas bestridande, vilka följts vid beräknandet av motsvarande personal för fortifikationsförvaltningen vid alternativ I, äga giltighet även i nu förevarande fall. Dock torde redan från början ett större antal befattningar än vid fortifikationsförvaltningen böra upptagas på ordinarie stat, enär man har att räkna med, att till statens byggnadsförvaltning måste överflyttas den i jämförelse med förhållandena vid försvarets centrala fastighetsförvaltande myndigheter relativt talrika ordinarie personal, som inom byggnadsstyrelsen för närvarande sysselsattes med uppgifter av nu ifrågavarande art. Beträffande omfattningen av ämbetsverkets underhålls- och förvaltningsuppgifter må endast erinras, att det bokföringsmässiga värdet av det fastighetsbestånd, som skulle stå under ämbetsverkets förvaltning, ungefärligt uppskattats till 1,435 miljoner kronor, varav 1,210 miljoner byggnadsvärde och 225 miljoner markvärde. Underhållskostnaderna för samma fastighetsbestånd ha på liknande sätt beräknats till omkring 15,5 — 18,5 miljoner kronor per år. Dessutom skulle ifrågavarande ämbetsverk med underlydande organ lämna andra myndigheter tekniskt biträde vid underhållet av byggnader med ett uppskattat värde av cirka 220 miljoner kronor och ett underhållsbelopp om i runt tal 3 miljoner kronor per år. Utredningsbyrån. Det bör ankomma på utredningsbyrån att i nära samråd med vederbörande nyttjande myndigheter svara för planläggningen av alla de byggnadsföretag — civila såväl som militära — vilka avses skola utföras genom ämbetsverkets försorg. I fråga om konstruktioner och kostnadsberäkningar

118 bör härvid biträde lämnas av nybyggnadsavdelningen. Å byrån bör även verkställas granskning av sådana förslag till byggnadsföretag, vilka icke skola utföras av verket men enligt särskilda bestämmelser granskas av detsamma före utförandet. För byrån, vilken torde böra indelas i en utredningssektion, en granskningssektion och en expedition, beräknas en byråchef i lönegrad A 30 samt följande personal i övrigt. A utredningssektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 förste byråarkitekt i lönegrad A 26, 1 byråarkitekt i lönegrad Eo 24, 2 byråarkitekter i lönegrad A 21, 1 byråarkitekt » » Eo 21, 1 byråsekreterare i » Eo 21, 1 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15, 1 regementsofficer vid fortifikationskåren, 1 kompaniofficer vid fortifikationskåren. A granskningssektionen: 1 förste byråarkitekt i lönegrad A 26, 1 byråarkitekt i lönegrad Eo 21. A expeditionen: 1 kanslibiträde i lönegrad A 7. Underhållsavdelningen. Inom denna avdelning synas främst böra handläggas ärenden rörande underhåll och förvaltning av de för civila och militära behov avsedda husbyggnader samt militära specialbyggnader, som skulle stå under ämbetsverkets förvaltning. Avdelningen torde även i mån av behov böra lämna biträde åt de centrala förvaltningsmyndigheter, vilka enligt de i det föregående uppdragna riktlinjerna för den statliga underhållsverksamhetens organiserande enligt förevarande alternativ skulle i tekniskt avseende erhålla stöd av den ifrågasatta husbyggnads- och underhållsorganisationen. I den mån avdelningen icke är utrustad med särskild expertis på vissa områden, såsom beträffande värme- och elektroteknik, förutsattes avdelningen skola äga anlita nybyggnadsavdelningens sakkunskap härutinnan. Avdelningen indelas förslagsvis i en underhållsbyrå med husbyggnadssektion, specialsektion och statistisk sektion jämte ritningsarkiv, en bostadsbyrå samt en expedition. Avdelningschefen torde böra placeras i lönegrad C 8. I övrigt beräknas för avdelningen följande personal. A underhållsbyrån: 1 byråchef i lönegrad A 30,

119 husbyggnadssektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 byråarkitekt » » A 24, 1 » » » Eo 24, 1 byråingenjör » » A 24, 1 » » » Eo 24, 1 » » » A 21, 1 » » » Eo 21, 1 ingenjör i lönegrad Eo 18, 3 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15, 1 ritare av 2:a » » » Eo 11, 1 major vid fortifikationskåren, 1 pensionerad underofficer med arvode motsvarande nettolön i löneklass UO 7; special sektionen: 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 21, 1 pensionerad officer (skjutbaneofficer) med arvode (Oa 10); statistiska sektionen: 1 förste byråingenjör i lönegrad A 26, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 21, 2 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15. A bostadsbyrån: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24, i byråsekreterare i lönegrad Eo 21, 1 • byråassistent i lönegrad Eo 20, 1 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15. A expeditionen: 1 kansliskrivare i lönegrad A 11. Nybyggnadsavdelningen. Det bör ankomma på avdelningen att utarbeta eller, i den mån utomstående expertis anlitas för ändamålet, granska de arbets- och detaljritningar samt beskrivningar, vilka erfordras för nybyggnads- och större^ underhållsarbeten, att verkställa kostnadsberäkningar ävensom att svara för utförandet av nybyggnadsföretag samt reparations- och förändringsarbeten av sådan storleksordning, att verket finner dem icke böra anförtros de regionala och lokala myndigheterna. Avdelningen bör även tillhandagå ämbetsverkets övriga underavdelningar med den tekniska sakkunskap, som dessa icke själva förfoga över.

120 I avdelningen torde böra ingå en byggnadsbyrå med entreprenadsektion, egen regisektion och granskningssektion samt — fristående under avdelningschefen — en konstruktionssektion, en värmesektion, en elektr osektion, en kostnadsberäkning sseMion och en expedition. Avdelningschefen förutsattes skola liksom chefen för byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå vid alternativ I I placeras i lönegrad C 9. Även vid personalberäkningarna i övrigt för avdelningen synes i stor utsträckning kunna följas den uppskattning av personalbehovet, som utredningen verkställt för nyssnämnda byrå. Viss ökning av personalen erfordras dock i fråga om konstruktionssektionen, med hänsyn till att vid nu förevarande alternativ även utförandet av militära specialbyggnader (utom bergrum och flygfält) skulle ombesörjas inom avdelningen, samt beträffande värme- och elektrosektionerna på grund av att ämbetsverkets befattning med underhållsuppgifter skulle bliva betydligt mera omfattande än byggnadsstyrelsens, övriga ändringar i personalberäkningarna för avdelningen i jämförelse med dem för byggnadsbyrån äro endels betingade av att det nya verket ansetts böra förfoga över en egen kopieringsanläggning och endels av formell natur i det att kontorspersonalen redovisas gemensamt för hela det nu förevarande ämbetsverket. A byggnadsbyrån: 1 byggnadschef i lönegrad C 6; entreprenad sektionen: 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28, 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24, 1 byråingenjör » » Eo 21; egen r e g i s e k t i o n e n : 1 byrådirektör i lönegrad Eo 28, 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26. 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24, 1 mätningsman i lönegrad Eo 24, 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 21, 1 mätningsman i lönegrad Eo 20, 1 förrådsförvaltare i lönegrad Eo 20, 2 förste kontorister i lönegrad Eo 10; granskningssektionen: 1 byrådirektör (arkitekt) i lönegrad Eo 28, 1 byråarkitekt i lönegrad Eo 24, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24. A konstruktionssektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26,

121 3 byråingenjörer i lönegrad Eo 24, 2 byråingenjörer » » Eo 21, 1 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15. A värmesektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 2 förste byråingenjörer i lönegrad Eo 26, 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 24, 2 byråingenjörer » » Eo 21, 1 ingenjör i lönegrad Eo 18, 2 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15, 1 ritare av 2:a klass i lönegrad Eo 11. A elektrosektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 24, 2 byråingenjörer » » Eo 21, 1 ingenjör i lönegrad Eo 18, 1 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15, 1 ritare av 2:a klass » » Eo 11. A kostnadsberäkningssektionen: 1 förste byråingenjör i lönegrad Eo 26, 1 byråingenjör i lönegrad Eo 24, 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 21. A expeditionen: 1 kansliskrivare i lönegrad Eo 11, 1 förste kontorist i lönegrad Eo 10, 1 föreståndare för kopieringsanläggning i lönegrad Eo 8. Administrativa byrån. Ä byrån synes böra ankomma att handha den rättsliga vården av det fastighetsbestånd, som skulle stå under ämbetsverkets förvaltning, och av de i de militära flygfälten ingående fastigheterna, den praktiska vården av övnings- och skjutfält, förvärv och försäljning av fast egendom, personalfrågor samt juridiskt-administrativa ärenden. Byrån torde förslagsvis kunna indelas i en fastighetssektion med arkiv, en kanslisektion, en personalsektion och en expedition. Chefen för byrån förutsattes skola placeras i lönegrad A 30. Vidare torde böra finnas en pensionerad officer (domänofficer) med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 15, vilken befattningshavare icke bör tillhöra någon sektion. För byrån beräknas i övrigt följande befattningar bliva erforderliga.

122 A fastighetssektionen: 1 byrådirektör i lönegrad A 28, 1 jägmästare i lönegrad Eo 26, 1 förste byråsekreterare i lönegrad A 24, 1 byråsekreterare i lönegrad A 21, 1 byråsekreterare » » Eo 21, 1 förste amanuens i lönegrad Eo 18, 1 amanuens i lönegrad Eo 15. A kanslisektionen: 1 förste byråsekreterare i lönegrad A 26, 1 ombudsman i lönegrad A 26, 1 byråsekreterare i lönegrad A 21, 1 förste amanuens i lönegrad Eo 18. A personalsektionen: 1 förste byråsekreterare i lönegrad A 26, 1 förste byråsekreterare » » Eo 24, 1 förste amanuens i lönegrad Eo 18, 1 amanuens i lönegrad Eo 15. A expeditionen: 1 kanslibiträde i lönegrad A 7. Kameralbyrån. Till denna byrå förläggas ämbetsverkets bokföring och kassarörelse. Vidare torde böra ankomma på byrån att verkställa kameral förhandsgranskning, ombesörja utanordningar, förvara värdehandlingar m. m. Byrån, som förslagsvis indelas i en bokföringssektion, en revisionssektion och en expedition, torde böra ledas av en byråchef i lönegrad A 30. Sektionernas personal beräknas sålunda. Å bokföringssektionen: 1 kamrerare i lönegrad A 26, 1 revisor i lönegrad Eo 21, 2 förste amanuenser i lönegrad Eo 18, 1 kassör i lönegrad A 14, 1 förste kansliskrivare i lönegrad Eo 12. A revisionssektionen: 1 revisor i lönegrad A 21, 1 byråsekreterare i lönegrad Eo 21, 1 förste amanuens i lönegrad Eo 18, 1 amanuens i lönegrad Eo 15, 2 förste kontorister i lönegrad Eo 10.

123 A expeditionen: 1 kanslibiträde i lönegrad A 7. Kontors- och vaktpersonal. För ämbetsverket beräknas följande kontors- och vaktpersonal. 1 förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, 1 kanslibiträde i lönegrad A 7, 3 kanslibiträden i lönegrad Eo 7, 4 expeditionsvakter i lönegrad A 5, 3 expeditionsvakter » » Eo 5, 12 kontorsbiträden » » A 4, 12 kontorsbiträden » » Eo 4, 16 skrivbiträden » » Eo 2. Maskinister och eldare. Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal bör givetvis ingå i förevarande ämbetsverk. Liksom utredningen vid alternativen I och I I icke medtagit nämnda personal vid redovisandet av personalbehovet, lämnar utredningen emellertid även här densamma ur räkningen. Däremot medtagas för vinnande av en rättvisande jämförelse de befattningar för maskinister och eldare, vilka upptagits vid fortifikationsförvaltningen enligt nyssnämnda båda alternativ. H ä r upptagas sålunda följande befattningar: 1 maskinist i lönegrad A 12, 1 eldare av l:a klass i lönegrad A 7, 1 maskinist i lönegrad Eo 7, 1 eldare av 2:a klass i lönegrad Eo 5.

En schematisk framställning av den för statens byggnadsförvaltning skisserade organisationen återfinnes å s. 124. Den för ämbetsverket beräknade personalen har sammanställts i tablåer å s. 125 och 126. Härvid har dock ämbetsverkets chef icke medtagits.

C M

OCS

C

Ä

>.

08 C3

E o

a '_S "3 bo

MS

«S

E

,2 S rQ

fl

oecj

E Pi

'3 »a

_fl

bO

CD

h *•.

ö3 .0

M CO

fl e w czS

Expedition

es

Bokfö- Revirings- sionssektion sektion

>-. m

ExPersonal- pedisektion tion

00 Fastighetssektion med arkiv

cS C bo bo

KonstrukEnEgen Gransk- tionstreregi- nings- sektion prenadsektion sektion sektion

P.

Administrativ byrå

-M> cS

Expedition

M3

StaBotistisk stadsHusSpe- sektion byrå byggmed cialnadsritsektion sektion ningsarkiv

a

Utred- GranskExpenings- ningsdition sektion sektion

KostElek- nadsExtro- * beräk- pedisektion ningstion scktion

Nybyggnadsavdelning

o «3 s-

,

a ^ :c3 a M -a .fl

Él

si

—

.i Q

—o

125 Sammanställning över den för statens byggnadsförvaltning enligt alternativ 111 beräknade personalen. Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Avdelning m. m. C 9

C8

C 6 A 30 A 28 A 26 A 24 A 21 A 14 A 12 A 11 A 7 A 5 A 4 Summa

Utredningsbyrån Underhållsavdelningen N y b y g g n a d s avdelningen . . . . Administrativa byrån Kameralbyrån . . Kontors- och vaktpersonal. . Maskinister och eldare

7 9 5 9 5

(5

Summa

ia

2 55

1 Vid beräkningarna ha icko medtagits vare sig den personal, som kan erfordras för bränslekontrollbyrån, eller personal motsvarande byggnadsstyrelsens nuvarande värmeledningspersonal.

Extra

Avdelning in. m.

ordinarie civil personal.

Antal befattningshavare i olika lönegrader Eo 28

Eo 26

Eo 24

Eo 21

Eo 20

Eo 18

Eo 15

Utredningsbyrån Underhållsavdelningen Nybyggnadsavdelningen Administrativa byrån. . Kameralbyrån Kontorsoch vaktpersonal . . Maskinister och eldare. . Summa

Eo 12

Eo 11

Eo 10

Eo

Eo

Eo 5

Eo

4 Eo 2

Summa

b

17 49 8 9 12

16 *124

2 18

1 Vid beräkningarna ha icke medtagits vare sig den personal, som kan erfordras för bränslekontrollbyrån, eller personal motsvarande byggnadsstyrelsens nuvarande värmeledningspersonal.

126 Militär personal. Pensionerad

På aktiv stat Avdelning m. m.

Summa Oa 6, 5 eller 4

Utredningsbyrån Underhållsavdelningen . . . . Administrativa byrån . . . .

1 Summa

1 Oa 4

Oa 3 eller 2

0a 15

Oa 10

UO 7

2 3 1

1 1

1 1

3. Byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning. Vad förut under alternativ I I sagts om det centrala organet för beredskapsorganisationens ledning och om personalbehovet för samma organ äger tilllämplighet även för den händelse fortifikations- och byggnadsförvaltningen skulle organiseras enligt alternativ III.

D. Flygforvaltningens flygfältsbyrå. I det föregående (s. 44 o. f.) har utredningen förordat, att underhållet av de militära flygfälten liksom även planläggningen och, åtminstone tills vidare, utförandet av nya sådana fält samt av större omändringar och utbyggnader av de förefintliga fälten skulle omhänderhavas av flygförvaltningen genom en flygfältsbyrå. Flygförvaltningen skulle även ombesörja för flygfältsändamål erforderliga markförvärv och därmed sammanhängande åtgärder. Sistberörda åligganden torde böra ankomma på förvaltningens civilbyrå. Utredningen upptager nu först till behandling frågorna om flygfältsbyråns inre organisation och personalbehov. Byrån, som bör vara direkt underställd ämbetsverkets chef, synes lämpligen böra indelas i en nybyggnadssektion, en underhållssektion, en beredskapssektion och en expedition. Såsom chef för byrån torde böra avses en befattningshavare i lönegrad C 6, vilken bör tillsättas genom förordnande på viss tid, högst sex år. Nybyggnadssektionen bör ha att svara för såväl planläggning som utförande av nya flygfältsanläggningar samt av mera omfattande omändrings- och utbyggnadsarbeten beträffande förefintliga fält. Det bör sålunda ankomma på byrån att verkställa förberedande utredningar, markundersökningar och kostnadsberäkningar, att utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t om anvisande av erforderliga anslagsmedel, att upprätta arbetsritningar och beskrivningar, att handlägga ärenden rörande anbudsinfordran och antagande av entreprenör, att kontrollera pågående entreprenadarbeten ävensom att, när sådant befinnes lämpligt, utföra arbeten i egen regi. Till belysande av omfattningen av sektionens arbetsuppgifter må erinras, att chefen för flygvapnet och flygförvaltningen vid samråd med utredningen

127 förklarat sig räkna med, att under femårsperioden 1947—1952 komme att erfordras cirka 65 miljoner kronor — motsvarande 13 miljoner per budgetår — för utvidgning av flygfält, anläggning av permanenta rullbanor och iståndsättning av krigsflygfält. Härutöver funnes ett betydande antal önskvärda arbeten, vilka av flygförvaltningen anmälts såsom investeringsreserver. För genomförande av nyss angivna byggnadsprogram erfordras en ganska avsevärd personal. Då emellertid nybyggnadsbehovet på längre sikt knappast låter sig beräkna, anser utredningen försiktigheten bjuda, att endast ett mindre antal för den centrala administrationen erforderliga befattningar göres mera stadigvarande. Dessa befattningar torde böra upptagas såsom extra ordinarie och avlöningskostnaderna synas, av samma skäl som angivits beträffande kostnaderna för den fastare anställda för nybyggnadsuppgifter avsedda personalen vid fortifikationsförvaltningen enligt alternativ I, få bestridas från avlöningsanslag. Övrig för centraladministrationen erforderlig personal liksom de befattningshavare, vilka kunna erfordras för kontroll eller arbetsledning å arbetsplatserna, böra givas mera tillfällig anställning och avlönas från anslag, som anvisas för byggnadsföretagens genomförande. Den fastare anställda personalen beräknar utredningen sålunda: 1 byrådirektör (sektionschef) i lönegrad Eo 28, 1 konstruktör av l:a klass » » Eo 24, 2 konstruktörer av 2:a klass » » Eo 21, 1 vågmästare » » Eo 15, 1 ritare av l:a klass » » Eo 15. Underhållssektionen bör handlägga ärenden, som avse löpande underhåll och reparation av flygfälten samt omändrings- och iståndsättningsarbeten, i den mån dessa icke äro av den storleksordning, att de böra jämställas med nybyggnadsarbeten. Å sektionen synes härvid främst ankomma att granska underlydande myndigheters förslag till underhålls- m. fl. åtgärder, att utarbeta framställningar om medelsanvisning, att upprätta förslag till fördelning av tillgängliga underhållsmedel, att — i den mån så finnes vara fördelaktigt — centralt ombesörja vissa reparations- och dylika arbeten samt att inspektera och lämna anvisningar för underlydande myndigheters verksamhet på ifrågavarande område. Erinras må, att anläggningsvärdet av de militära flygfälten beräknats komma att uppgå till omkring 75 miljoner kronor efter genomförandet av den nu löpande femårsplanen för försvarets uppbyggnad. Kostnaderna för de nu befintliga fältens underhåll uppgå till omkring en miljon kronor per år och torde komma att icke oväsentligt ökas, sedan samtliga fält fullt utbyggts. Den personal, som stadigvarande erfordras inom centralförvaltningen för handhavande av ifrågavarande arbetsuppgifter, torde böra givas ordinarie eller extra ordinarie anställning och avlönas från avlöningsanslag. Det må särskilt anmärkas, att skötseln av gräsvallarna å fälten är av den vikt, att sektionen bör utrustas med jordbruksteknisk sakkunskap.

128 Å sektionen synas böra finnas 1 byrådirektör (sektionschef) i lönegrad A 28, 1 agronom » » A 24, 1 flygfältsmästare » » Eo 21, 2 flygfältsmästare » » Eo 18. Å beredskapssektionen torde böra handläggas ärenden, som angå organiserandet av lokala beredskapsgrupper för reparationstjänsten å flygfälten samt planläggningen av dessa gruppers materielförsörjning, förplägnad, inkvartering m. m. Sektionen synes även böra biträda nybyggnads- och underhållssektionerna i ärenden, som röra flygplanvärn och flygplanvägar. Personalen å sektionen beräknas sålunda: 1 kapten vid fortifikationskåren (sektionschef), 1 ritare av l:a klass i lönegrad Eo 15, 1 kontorsbiträde » » Eo 4. För expeditionen torde böra avses en byråingenjör i lönegrad Eo 21 för verkställande av särskilda utredningar, upprättande av statistik, handhavande av byråns arkiv m. m. samt ett kanslibiträde i A 7 såsom registrator, ett kontorsbiträde i A 4 och ett skrivbiträde i Eo 2. E n sammanställning av den för flygfältsbyrån i det föregående beräknade personalen ter sig sålunda. Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Summa C 6

A 28

A 24

A 7

A 4

5 Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Summa E o 28

E o 24

E o 21

E o 18

E o 15

E o 4

E o 2

1 Militär personal. 1 kapten vid fortifikation skåren.

129 E.

Kostnadsberäkningar.

Såsom i det föregående framhållits har utredningen utgått från att personalen vid centralförvaltningen som regel bör avlönas från avlöningsanslag men att avlöningskostnaderna för den personal, som mera tillfälligt erfordras inom den centrala administrationen för med nybyggnadsverksamheten sammanhängande uppgifter, ävensom för all personal å arbetsplatserna böra belasta byggnadsanslagen. I förevarande sammanhang tager utredningen i beräkning allenast den från avlöningsanslag avlönade personalen. Med sådan personal jämställas dock, då fråga är om byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå, de befattningshavare, som — ehuru stadigvarande erforderliga för den centrala administrationen — i det föregående (s. 107 o. f.) förutsatts skola erhålla avlöning från sakanslag. I motsats mot vad som brukar ske vid anslagsberäkningar för befintliga ämbetsverk kan i förevarande fall beräkningen av avlöningskostnaderna icke grundas på uppgifter angående den verkliga löneställningen för centralförvaltningens personal. Denna löneställning kan nämligen utrönas endast i fråga om det fåtal ordinarie och extra-ordinarie befattningshavare, som komma att överföras från befattningar inom hittillsvarande förvaltningsorganisation till motsvarande befattningar i den nya organisationen utan att vederbörandes löneställning härvid undergår ändring. Vid sådant förhållande har utredningen ansett sig böra följa de principer för beräkning av avlöningsanslag, som angivits i 1942 års försvarsproposition (nr 210, s. 44 o. f.) och som ligga till grund jämväl för beräkningen av försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Detta innebär, bland annat, att avlöningskostnaderna beträffande den civila personalen beräknats för ordinarie tjänstemän enligt näst högsta löneklassen i förekommande lönegrader och för extra ordinarie tjänstemän enligt den löneklass, vederbörande uppnår efter två löneklassuppflyttningar inom lönegraden. Med sålunda angivna beräkningsgrunder torde en ur jämförelsesynpunkt godtagbar uppskattning av centralförvaltningens slutliga avlöningskostnader kunna erhållas. En annan sak är, att på grund av det avsevärda antalet nyinrättade befattningar löneställningen framför allt för den extra ordinarie personalen under de första åren efter omorganisationen kan antagas komma att vara genomsnittligt lägre än vad sålunda angivits samt medelsbehovet under avlöningsanslaget till följd härav till en början bliva mindre. Utredningen har tagit i beräkning allenast sådana avlöningskostnader, som bestridas från avlöningsanslag. Kristillägg, barntillägg och provisoriskt lönetillägg ha följaktligen icke medtagits. Enligt ovannämnda grunder beräknas avlöningskostnaderna för fortifikationsförvaltningen vid alternativ I till i runt tal 1 350 000 kronor. Härav belöpa sig 190 000 kronor på militär och civilmilitär personal på aktiv stat vid fortifikationskåren, vilken personal bör avlönas från särskilt för kåren avsett 9—2096 45

130 avlöningsanslag. Återstående kostnader, 1 160 000 kronor, fördela sig på följande poster.

Utgifter: Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 265 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t » 90 000 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 710 0001 Eörligt tillägg » 160000 Summa kronor 1 225 000 Särskilda

uppbördsmedel:

Pensionsmedel

kronor 65 000 Nettoutgift kronor 1 160 000

Medelsbehovet för fortifikationsförvaltningens omkostnader kan i detta sammanhang göras till föremål för allenast en schematisk beräkning. För s j u k v å r d skulle med en antagen genomsnittlig sjukvårdskostnad av 40 kronor per år och befattningshavare erfordras i runt tal 6 000 kronor. E e s e k o s t n a d e r n a kunna, under förutsättning att sakanslag i samma utsträckning som hittills tagas i anspråk för besiktningsresor och därmed jämförliga förrättningar, beräknas till cirka 20 000 kronor. Medelsbehovet för e x p e n s e r beräknas till uppskattningsvis 130 000 kronor. För p u b l i k a t i o n s t r y c k torde slutligen böra avses ett mindre belopp, förslagsvis 2 000 kronor. Hela medelsbehovet för omkostnader skulle således uppgå till (6 000 + 20 000 + 130 000 + 2 000 = ) i runt tal 160 000 kronor. Avlöningskostnaderna för fortifikationsförvaltningen enligt alternativ 11 uppgå enligt förut använda beräkningsgrunder till i runt tal 1 105 000 kronor. Även här belöpa sig 190000 kronor på personal med avlöning från fortifikationskårens anslag. Återstående kostnader, 915 000 kronor, fördela sig på följande poster. Utgifter: Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 220 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t » 80 000 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 545 0002 Rörligt tillägg » 130 000 Summa kronor 975 000 Särskilda

uppbördsmedel:

Pensionsmedel

kronor 60 000 Nettoutgift kronor 915 000

Det enligt detta alternativ framlagda förslaget till organisation av centralförvaltningen innefattar emellertid jämväl vissa personalökningar å byggnads1 2

Härav 50 000 kronor för extra personal m. m. Härav 45 000 kronor för extra personal m. m.

131 styrelsens byggnadsbyrå och administrativa byrå. Avlöningskostnaderna för den å byggnadsbyrån för närvarande anställda personal, för vilken redogörelse lämnats vid personalberäkningarna å s. 108 o. f., uppgå till cirka 420 000 kronor. Motsvarande kostnader för den personal, som vid alternativ I I anses erforderlig å byrån, beräknas till 555 000 kronor. Härutöver erfordras, såsom i det föregående framhållits, å administrativa byrån ytterligare en förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24. Avlöningskostnaderna för denne befattningshavare kunna uppskattas till i runt tal 10 000 kronor. Den sammanlagda ökningen i medelsbehovet för byggnadsstyrelsen uppgår alltså till (555 000— 420 000 + 10 000 = ) 145 000 kronor. Enligt detta, alternativ avses vidare — såsom utredningen i det föregående (s. 112 o. f.) närmare utvecklat — den centrala ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen skola, handhavas av chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, vilken för ändamålet bör förfoga över ett särskilt beredskapskontor. Kostnaderna för den personal, vilken utredningen beräknat bliva erforderlig för detta organ, uppgå till i runt tal 60 000 kronor. Med inberäknande av ökningen i medelsbehovet för byggnadsstyrelsen samt kostnaderna för beredskapskontoret men med bortseende från kostnaderna a fortifikationskårens anslag uppgå avlöningskostnaderna för den vid alternativ I I föreslagna centralorganisationen till (915 000 + 145 000 + 60 000 = ) 1 120 000 kronor. Medelsbehovet för fortifikationsförvaltningens omkostnader torde med utgångspunkt från motsvarande beräkningar i fråga om alternativ I kunna uppskattas till i runt tal 140 000 kronor. Minskningen i förhållande till alternativ I torde emellertid komma att till större delen uppvägas av en ökning av byggnadsstyrelsens omkostnader. Omkostnaderna för beredskapskontoret beräknas förslagsvis till 15 000 kronor. Avlöningskostnaderna för den vid alternativ 111 upptagna centralorganisationen fördela sig på fortifikationsförvaltningen och statens byggnadsförvaltning, vartill komma jämväl kostnaderna för byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning. P å det förstnämnda ämbetsverket belöpa sig i runt tal 495 000 kronor, varav under fortifikationskårens avlöningsanslag 140 000 kronor. Återstående kostnader, 355 000 kronor, fördela sig på följande poster. Utgifter: Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 80 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t » 53 000 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 213 0001 Rörligt tillägg » 52000 Summa kronor 398 000 Särskilda

uppbördsmedel:

Pensionsmedel 1

Härav 10 000 kronor för extra personal m. m.

kronor 43 000 Nettoutgift kronor 355 000

132 Avlöningskostnaderna för statens byggnadsförvaltning uppgå till i runt tal 1 505 000 kronor. Härav belöpa sig i runt tal 35 000 kronor på fortifikationskåren tillhörande personal. Återstående 1 470 000 kronor fördela sig på följande poster. Utgifter: Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 430 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t » 28 000 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 832 0001 Rörligt tillägg » 200000 Summa kronor 1 490 000 Särskilda Pensionsmedel

uppbördsmedel: kronor 20 000 Nettoutgift kronor 1 470 000

Avlöningskostnaderna för byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning uppgå slutligen liksom i fråga om samma organ vid alternativ I I till i runt tal 60 000 kronor. Sammanlagda avlöningskostnaderna för centralorganisationen enligt detta alternativ belöpa sig alltså, med bortseende från kostnaderna å fortifikationskårens anslag, till (355 000 + 1 470 000 + 60 000 = ) 1 885 000 kronor. 2 Medelsbehovet för omkostnader beräknas vid förevarande alternativ förslagsvis till 85 000 kronor för fortifikationsförvaltningen, 180 000 kronor för statens byggnadsförvaltning och 15 000 kronor för beredskapskontoret. Utöver de kostnader för den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen, för vilka utredningen sålunda redogjort, tillkomma vid samtliga tre organisationsalternativ kostnaderna för flygförvaltningens flygfältsbyrå, vilken utredningen funnit jämväl för framtiden böra ingå i flygförvaltningen. Dessa kostnader, vilka icke påverkas av de olika alternativen, uppgå i vad avser avlöningar till i runt tal 155 000 kronor, varav 10 000 kronor belöpa sig på personal med avlöning från fortifikationskårens anslag. Byråns omkostnader torde till största delen knappast kunna särskiljas från flygförvaltningens övriga omkostnader, varför utredningen icke ansett det möjligt att i detta sammanhang ingå på någon närmare beräkning av härför erforderligt belopp. 1

Härav 60 000 kronor för extra personal m. m. A t t denna siffra icke u t a n vidare kan jämföras med motsvarande siffror för alternativen I och I I framgår av vad som sägs i det följande (s. 183). 2

133 Avd. VI. De regionala och lokala myndigheternas organisation och personalbehov ni. m. Utredningen framlägger i denna avdelning förslag till organisation av de regionala och lokala organ, som erfordras vid en lösning av organisationsfrågan enligt ettdera av alternativen I, I I eller I I I , ävensom personal- och kostnadsberäkningar.

A. Alternativ I. 1. Organisation. I det föregående har utredningen framhållit, att ett sammanförande av försvarsgrenarnas verksamhet med nybyggnad och underhåll av hus- och specialbyggnader samt befästningar till en gemensam förvaltningsorganisation icke i och för sig behövde påkalla några större förändringar beträffande de nu befintliga regionala och lokala fastighetsförvaltande organen. Av andra skäl torde emellertid en omorganisation i vissa avseenden böra vidtagas. Härför talar framför allt den omständigheten, att den byggnadstekniska sakkunskapen för närvarande är för svagt företrädd inom nämnda förvaltningsorgan. Vad särskilt angår armén har bristen på byggnadsteknisk sakkunskap i regionalförvaltningen medfört, dels att åtskilliga arbetsuppgifter, som av centralförvaltningen anförtrotts åt de regionala myndigheterna, av dessa överlåtits på lokalmyndigheterna, vilka endast tillfälligt kunnat anlita sådan sakkunskap, dels ock att centralförvaltningen fått åtaga sig varjehanda uppgifter, som rätteligen bort ombesörjas av de regionala myndigheterna. För undanröjande av den svaghet, som i förevarande hänseende vidlåder den nuvarande organisationen, stå givetvis olika utvägar till buds. Vid det övervägande, utredningen ägnat denna fråga, har utredningen till en början, i anslutning till vad Bildmark i sin till besparingsberedningen avgivna promemoria uttalat, undersökt möjligheten att tillskapa en rent civil organisation för den regionala och lokala förvaltningen av försvarets hela fastighetsbestånd. Härigenom skulle onekligen kunna vinnas garantier för att den tekniska sakkunskapen finge göra sig fullt gällande i fråga om underhållet av de militära hus- och specialbyggnaderna. Mot en sådan organisation resa sig emellertid åtskilliga betänkligheter. Först och främst är att märka, att, såsom redan i det föregående framhållits, underhålls verksamheten har avseende jämväl å övningsfältens olika anordningar och fördenskull nödvändiggör även mera militärt betonade överväganden. Vidare är det icke uteslutet, att, därest förbandscheferna helt avkopplas från ansvaret för de av förbanden nyttjade etablissementen, de militära myndigheternas intresse för vården av lokalerna slappas med påföljd att slitaget å byggnaderna ökas och beräknade vinster av reformen utebliva. Här-

134 förutom måste beaktas, att befästningarnas underhåll icke torde kunna anförtros en från den militära organisationen helt skild civil underhållsförvaltning. Man skulle då nödgas tillskapa en särskild underhållsorganisation för b ef as t* ningarna, vilket skulle bliva både dyrbart och ägnat att medföra oklarhet och förvirring på förvaltningsområdet. En annan svårighet möter, när fråga blir om de militära domänernas förvaltning. Vid organisationen av denna förvaltning har man att beakta två grundläggande fakta, nämligen dels att domänerna äro avsedda för militära övningar och dels att militären vid övningarna i stor utsträckning å områdena förorsakar skador, vilka måste utan omgång avhjälpas. Domänernas förvaltning bör därför intimt anknyta till det förband, som nyttjar dem. En lösning av förevarande fråga genom att tillskapa en civil organisation synes därför utredningen icke lämplig. Inom utredningen har vidare diskuterats, huruvida icke åtminstone de regionala myndigheterna kunde skiljas från den militära organisationen och givas en mer fristående ställning. Härigenom skulle man kunna ordna en för de tre försvarsgrenarna gemensam regionalförvaltning, som kunde handha skötseln av all den för försvaret anslagna fasta egendomen med undantag av flygfälten, vilka borde förvaltas i enlighet med nu gällande grunder. I regionalorganen skulle ingå såväl civila som militära befattningshavare. Å dessa organ skulle ankomma att ombesörja utförandet av de underhålls-, förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten, till vilka medel ställas till förfogande, samt att lämna tekniskt biträde vid uppgörandet av de statförslag för dylika arbeten, som må ankomma å de lokala förvaltningsmyndigheterna. Verksamhetsområdet för de ifrågasatta regionala myndigheterna borde anknytas till respektive militärområden. Vissa avvikelser torde dock vara påkallade för att erhålla en jämnare arbetsfördelning mellan distrikten. Sålunda borde ur I. militärområdet avskiljas Blekinge försvarsområde till ett särskilt distrikt och ur IV. militärområdet dels Stockholms skärgårds försvarsområde till ett distrikt och dels försvarets byggnader och anläggningar — med undantag av befästningsanläggningarna — inom Stockholms försvarsområde till ett annat distrikt. Mellan de båda sistnämnda distrikten borde vidare den jämkningen vidtagas, att de inom Stockholms skärgårds försvarsområde belägna delarna av Hårsfjärdens örlogsdepå skulle hänföras till Stockholms försvarsområdes distrikt. Distriktsorganen skulle jämväl ha att ombesörja underhållet av befästningsanläggningarna inom distrikten. Ledningen av hithörande arbeten skulle handhavas av å distrikten placerade fortifikationsofficerare. Planläggningen av nya befästningar under den centrala ledningen torde emellertid icke kunna utan allvarliga vådor för krigsberedskapsarbetet anförtros annan myndighet än den, som har det militära ansvaret för vederbörande områdes försvar. Detta skulle nödvändiggöra att å militärbefälsstaberna och vid kustartilleriförsvaren placerades officerare vid fortifikationskåren. Härutöver skulle för detta ändamål erfordras viss pensionerad personal i arvodesbefattningar samt rit- och skrivpersonal.

135 Med den ovan skisserade organisationen skulle å ena sidan planläggningen av nya befästningar samt å andra sidan underhålls- och moderniseringsarbeten å de befintliga anläggningarna under det centrala ämbetsverkets ledning handhavas av olika organ, vilket givetvis ur flera synpunkter skulle vara mindre lämpligt. Sålunda bleve en viss dubblering av personalen ofrånkomlig, vilket skulle medföra, att kostnaderna bleve högre än vid en enhetlig organisation. Vidare hör planläggningen av nya befästningsanläggningar i många fall så nära samman med underhåll och modernisering av redan förefintliga befästningar, att arbetsuppgifterna icke böra skiljas åt, om ett fullgott resultat skall uppnås med minsta möjliga omgång. Samtliga uppgifter torde böra anförtros den befälhavare, som har det militära ansvaret för vederbörande områdes försvar. Utredningen finner sig därför icke kunna förorda en organisation av angiven art. Det synes alltså erforderligt, att i fråga om den regionala och lokala förvaltningen på befästningsväsendets område bibehålla en uppdelning mellan försvarsgrenarna. Vid sådant förhållande och då, såsom utredningen redan framhållit, praktiska och ekonomiska skäl tala för att icke uppdela underhållet av befästningar och underhållet av för militärt ändamål avsedda husoch specialbyggnader på' skilda myndigheter, anser utredningen, att även underhållet av sistnämnda byggnadskategorier bör bibehållas hos de särskilda försvarsgrenarnas regionala och lokala myndigheter. Enligt utredningens mening böra sålunda för arméns vidkommande militärbefälhavarna alltjämt fungera såsom regionala fastighetsförvaltande myndigheter, medan under militärbefälhavarna ansvaret för den direkta fastighetsförvaltningen bör åvila truppförbandscheferna, försvarsområdesbefälhavarna, kommendanten i Bodens fästning, platsbefälhavaren i Karlsborg, cheferna för skolor och anstalter med flera nu fastighetsförvaltande lokalmyndigheter. På en punkt synes dock en ändring böra vidtagas. Infanteribefälhavarna vid kustartilleriförsvaren äro för närvarande fastighetsförvaltande myndigheter beträffande arméns förråds- med flera anläggningar inom de marina försvarsområdena. Efter tillkomsten av ett för armén och marinen gemensamt centralt fastighetsförvaltande organ böra nämnda förvaltningsuppgifter övertagas av chefen för vederbörande kustartilleriförsvar. I några fall, såsom beträffande vissa skolor, verkstäder och anstalter, bör den lokala förvaltningsmyndigheten sortera direkt under centralförvaltningen och icke under den regionala myndigheten. I andra fall återigen bör militärbefälhavaren direkt under centralorganet handha vården och förvaltningen av byggnader, anläggningar och markområden. Så torde böra vara fallet med de byggnader, som militärbefälsstaben själv nyttjar, vissa i berg insprängda förvaringsrum samt vissa övningsområden, vilka äro gemensamma för två eller flera truppförband. Vad särskilt angår förvaltningen av ett sådant övningsområde, nämligen Järvafältet, må erinras, att detta för ett flertal förband gemensamma övningsfält genom 1942 års försvarsbeslut i förvaltningshänseende överfördes från militärbefälhavaren för IV. militärområdet till kom*

136 mendanten i Stockholm, varvid förvaltningspersonalen överflyttades från militärbefälsstaben till kommendantsstaben. Det synes emellertid utredningen principiellt riktigast, att militärbefälhavaren, som ansvarar för utbildningen vid underlydande förband, förvaltar det gemensamma övningsområdet och därvid mot varandra avväger de olika förbandschefernas önskemål i fråga om fältets utnyttjande. Då härtill kommer, att å Järvafältet finnes ett betydande antal arrendegårdar och andra tillsammans med marken förvaltade byggnader, för vilkas underhåll kräves byggnadsteknisk sakkunskap, och att enligt utredningens mening militärbefälsstaben bör utrustas med sådana tekniker, torde även ur denna synpunkt militärbefälsstaben vara bäst ägnad att omhänderha den direkta förvaltningen av detta övningsfält. Utredningen vill därför föreslå, att Järvafältets förvaltning i fortsättningen uppdrages åt militärbefälhavaren för IV. militärområdet. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de regionala och lokala fastighetsförvaltande myndigheterna bör i övrigt göras så, att de uppgifter, vilkas handhavande kräver fortifikatorisk eller teknisk sakkunskap, anförtros åt den regionala myndigheten, medan lokalmyndigheten som regel endast bör ha att ombesörja sådana förvaltningsåtgärder som kunna utföras utan mera ingående kunskaper i berörda hänseenden. Endast genom tillämpande av denna princip synes det nämligen möjligt att tillfullo utnyttja den särskilt skolade personalen och att uppbygga personalorganisationen med erforderlig försiktighet. Nödvändigheten av en dylik elastisk organisation med den för ett flertal etablissement avsedda tekniska sakkunskapen regionalt sammanhållen åskådliggöres bland annat av det förhållandet, att de större underhållsarbetena vid ett kasernetablissement av tekniska och ekonomiska skäl böra koncentreras till vissa år medan arbetena under de mellanliggande perioderna mera inriktas på det löpande underhållet. De växlingar beträffande behovet av byggnadsteknisk sakkunskap, som sålunda föreligga i fråga om varje kasernetablissement för sig, utjämnas genom att den regionala myndigheten tillhandahåller dylik arbetskraft för flera anläggningar. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att på statens organisationsnämnds föranstaltande under tiden den 1 januari—30 juni 1945 vid ett regemente prövats en försöksorganisation, innebärande sådan avvikelse från nuvarande organisation, att kasernofficeren ersatts av en byggnadsteknisk sakkunnig, som ställts till regementschefens förfogande i egenskap av föredragande i frågor rörande byggnadsunderhållet, samt att kasernunderofficeren i egenskap av kasernförvaltare avsetts såsom målsman på platsen för kasernvården och såsom sådan stått till den byggnadssakkunniges förfogande och utövat den dagliga tillsynen över regementets byggnader. Enligt vad utredningen från organisationsnämnden erfarit, ha de verkställda försöken, bland annat, visat, att den tekniska sakkunskapen på sätt som skett med fördel låter sig inpassa i truppförbandens kasernvårdsorganisation, men att det för ändamålet är tillräckligt att till regional myndighet ansluten byggnadssakkunnig står till regementschefens förfogande, särskilt då det gäller upprättandet av •

137 förslag till stater för ordinarie underhåll och större reparationer, nyanläggningar m. m. Enligt den fördelning av förvaltningsuppgifterna, som utredningen nyss förordat, bör på militärbefälhavarna ankomma att svara för uppgörande av fortifikatoriska rustningsplaner inom vederbörande militärområde, att ombesörja utförandet av de fortifikatoriska nybyggnadsarbeten, som av centralförvaltningen anförtros militärbefälet, att tillhandahålla underlydande myndigheter fortifikatoriskt och byggnadstekniskt utbildad personal såsom biträde vid uppgörande av årliga underhållsförslag för såväl fortifikatoriska anläggningar som husbyggnader och särskilda specialbyggnader, att granska, sammanställa och gradera samt därefter till centralmyndigheten befordra underlydande myndigheters underhållsförslag, att svara för utförandet av de löpande reparations- och underhållsarbeten, vilka äro av den storleksordning, att lokalmyndigheten icke bör äga besluta om desammas utförande, ävensom för utförandet av de förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten, vartill den centrala förvaltningsmyndigheten ställer medel till förfogande, att utöva uppsikt över fastighetsförvaltningen vid underlydande myndigheter samt att handha den direkta vården och förvaltningen av de byggnader, anläggningar och markområden, vilka anses böra ställas under militärbefälhavarens omedelbara förvaltning. De uppgifter beträffande fastighetsförvaltningen, vilka återstå för arméns lokala myndigheter, omfatta i huvudsak att svara för den omedelbara vården och tillsynen av byggnader och anläggningar, att med sakkunnigt biträde från militärbefälsstaben uppgöra årliga underhållsförslag (avseende såväl löpande reparations- och underhållsarbeten som förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten), att besluta om och utföra smärre reparations- och underhållsarbeten (insättning av fönsterrutor, justering av dörrar och lås m. m.) intill visst maximibelopp, förslagsvis 200 kronor, för ett och samma reparationsföretag, att till militärbefälsstaben anmäla, när oförutsedd större reparation erfordras , att enligt av centralförvaltningen fastställda normer verkställa fördelning av tjänstebostäder och uthyrning av uthyrningsfastigheter, att svara för yttre renhållning och eldning, att utgöra skatter och onera, att handha den direkta vården av övnings- och skjutfält samt övriga markområden ävensom att svara för uppbörd och vård av materiel för de fortifikatoriska anläggningarna och för fastighetsförvaltningen.

138 Då särskilda förhållanden så påkalla, bör lokalmyndigheten kunna vid fastställande av blivande fastighetsförvaltningsreglementen tilläggas vidsträcktare befogenheter. Inom militärbefälsstaben böra nu ifrågavarande ärenden handläggas å en fortifikationsavdelning, vilken uppdelas i en befästningssektion för ärenden angående fortifikatoriska anläggningar, bergrum, mark m. m. samt en kasernsektion för ärenden rörande husbyggnader m. m. Chef för avdelningen (tjänstegrenschef) bör vara en regementsofficer vid fortifikationskåren. Å befästningssektionen, som bör stå under tjänstegrenschefens direkta ledning, bör tjänstgöra en kompaniofficer ur fortifikationskåren. Såsom chef för kasernsektionen bör finnas en kvalificerad byggnadstekniker, vilken bör biträdas av en eller flera byggnadsingenjörer. Till frågan om personalen i övrigt återkommer utredningen i det följande. Det synes uppenbart, att militärbefälhavaren icke själv skall behöva fatta beslut i andra än viktigare ärenden inom fortifikations- och byggnadsområdena. Särskilda bestämmelser härom synas dock knappast erforderliga, då det den 15 juni 1945 utfärdade nya reglementet (nr 337) angående allmänna grunder för förvaltningen inom försvaret i fred innefattar en ganska vidsträckt beslutanderätt för tjänstegrenschef eller annan föredragande. Föredragningen (respektive rätten att utan föredragning besluta) i fråga om ärenden, som tillhöra fortifikationsavdelningen, bör enligt utredningens mening fördelas mellan tjänstegrenschefen och chefen för kasernsektionen, så att den senare föredrager (respektive fattar beslut i) ärenden angående förslag till eller utförande av löpande reparations- och underhålls- ävensom förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten rörande husbyggnader med vad därtill hörer medan tjänstegrenschefen tager motsvarande befattning med andra ärenden å avdelningen. Vid de militärbefälhavaren underställda truppförbanden torde för fastighetsförvaltningens handhavande i enlighet med de här förut uppdragna riktlinjerna icke erfordras någon personal med mera ingående byggnadstekniska kunskaper. Huvuddelen av de uppgifter, som skulle åvila förbanden, torde kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas av en pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Den nu bestående anordningen med en dylik befattningshavare såsom kasernunderofficer, vilken anordning är betydligt mindre kostnadskrävande än varje annan if rågakommande, torde sålunda böra bibehållas. Då emellertid förvaltningen av övnings- och skjutfälten på det närmaste sammanhänger med fältens utnyttjande ur övningssynpunkt och då regementschefen bör äga ett auktoritativt biträde vid övervakningen av kompanichefernas skötsel av dem underställda lokaler, synes även anordningen med en kasernofficer, som — utom i de fall då han innehar arvodesbefattning — samtidigt sköter annan tjänst, böra äga bestånd. Utredningen har tagit under övervägande, huruvida icke — liksom för närvarande i regel är fallet vid flygförbanden — intendenten skulle kunna tjänstgöra såsom kasernofficer. Med hänsyn till att kasernofficeren vid arméns

139 förband bör fullt behärska de spörsmål, som sammanhänga med övnings- och skjutfältens utnyttjande ur militär synpunkt, torde kasernofficeren emellertid såsom hittills böra vara truppofficer och helst regementsofficer. Med den föreslagna begränsningen av kasernvårdsuppgifterna vid förbanden torde kasernofficerens befattning med fastighetsförvaltningen i allmänhet kunna nedbringas, så att uppgiften icke alltför mycket inkräktar på hans övriga verksamhet. Vad angår kasernunderofficeren vill utredningen endast framhålla vikten av att vid tillsättandet av sådan befattning största hänsyn tages till vederbörandes praktiska läggning. Det synes också önskvärt, att dylik befattningshavare beredes någon kortare tids utbildning i frågor rörande byggnadsunderhåll och fastighetsförvaltning i övrigt. Även vid flertalet av de lantmilitära försvarsområdenas staber synes befattningen såsom tjänstegrenschef för fortifikations- och byggnadsverksamheten i fred böra med den tilltänkta begränsningen av arbetsuppgifterna kunna bestridas av en officer med andra uppgifter vid staben, därest han till sitt förfogande erhåller lämpligt biträde. Inom vissa försvarsområden är emellertid ifrågavarande verksamhet av sådan omfattning, att för densamma kräves fortifikationsutbildad personal och medhjälpare åt denna. Till frågan om personaluppsättningen återkommer utredningen i det följande, därvid även lämnas en närmare redogörelse för de åtgärder, som hitintills vidtagits för att tillgodose personalbehovet för ifrågavarande uppgifter vid försvarsområdesstaberna. Medan det, såsom framgår av vad redan anförts, beträffande armén med dess över hela landet spridda byggnads- och befästningsbestånd förefinnes ett starkt behov av att för den fortifikatoriska och byggnadstekniska personalens rationella utnyttjande och för ett underlättande av centralförvaltningens verksamhet sammanhålla det stora antalet lokala fastighetsförvaltande organ under ett fåtal regionalmyndigheter, synes det för marinens del icke vara erforderligt med något mellanled mellan centralorganet och de myndigheter, som omhänderha den direkta förvaltningen. Marinens byggnader och befästningar äro nämligen i huvudsak koncentrerade till ett fåtal platser eller områden. Då sålunda marinens direkt fastighetsförvaltande myndigheter böra lyda omedelbart under centralförvaltningen, torde i stort sett två möjligheter för förvaltningens ordnande stå öppna, nämligen antingen att huvuddelen av förvaltningen anförtros marindistriktscheferna eller ock att, såsom hitintills varit fallet, cheferna för örlogsvarven och kustartilleriförsvaren få svara för huvudparten av den fortifikatoriska och byggnadstekniska verksamheten under centralorganet. För valet mellan dessa möjligheter synes det vara av avgörande betydelse, att chefen för ett kustartilleriförsvar har sig omedelbart anförtrott försvaret av det marina försvarsområdet och att den militära verksamheten inom området i betydande utsträckning är baserad på fortifikatoriska anläggningar. Härav synes följa, att kustartilleriförsvarschefen icke kan undvara ett honom direkt underställt organ, som besitter

140 sakkunskap i fråga om befästningars planläggning, byggande och underhåll. Då starka skäl — främst besparing av personal — tala för att verksamheten med underhållet av befästningarna och av de för militärt ändamål avsedda husbyggnaderna förlägges till en och samma myndighet, böra kustartilleriförsvarens fortifikationsförvaltningar även i fortsättningen ombesörja underhållet av kaserner och andra husbyggnader liksom även vården av mark och annan fast egendom inom respektive försvarsområde, örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona äro av den storleksordning och verksamheten därstädes av den art och omfattning, att särskilda till dessa varv direkt anknutna fastighetsförvaltningar få anses erforderliga. Med hänsyn till belägenheten av örlogsstationerna i nämnda städer torde det vara naturligt, att underhållet av byggnader och anläggningar vid stationerna liksom för närvarande ombesörjes av respektive varvs byggnadsavdelning. Hårsfjärdens örlogsdepå och marinens anläggningar vid Berga äro i fastighetsförvaltningshänseende icke så omfattande, att de motivera egna förvaltningsorgan, utan böra enligt utredningens mening i fråga om fastighetsförvaltningen höra under Stockholms örlogsvarv. Av enahanda skäl torde Göteborgs örlogsvarv och örlogsstation samt Gustavsviks örlogsdepå böra i sådant förvaltningshänseende lyda under respektive Göteborgs och Hemsö kustartilleriförsvar. Gotland intager i militärt hänseende en särställning såtillvida, att militärbefälhavaren där även är marindistriktschef. Fortifikations- och byggnadsförvaltningen å Gotland bör därför ordnas efter en enhetlig princip och chefen för Gotlands kustartilleriförsvar i fråga om denna förvaltningsverksamhet vara underställd marindistriktschefen på samma sätt som cheferna för Gotlands infanteriregemente och artillerikår äro underställda militärbefälhavaren. Marinförvaltningens ämbetshus i Stockholm torde liksom övriga centrala militära förvaltningars ämbetsbyggnader böra förvaltas direkt av den centrala fastighetsförvaltande myndigheten. Chefen för sjökarteverket och chefen för sjör krigsskolan böra liksom även chef för sjövärnsflottilj i fastighetsförvaltningshänseende sortera omedelbart under eentralförvaltningen. De för kustartilleriförsvaret avsedda fortifikatoriska anläggningar, vilka äro belägna utanför de marina försvarsområdena, böra som regel förvaltas av chefen för det kustartilleriförsvar, som bemannar vederbörande anläggning. Utredningen förutsätter emellertid, att i särskilda fall, där så ur praktisk synpunkt finnes påkallat, centralorganet skall äga anförtro vården av dylik marin anläggning åt annan försvaret tillhörande förvaltningsmyndighet. Slutligen torde de marinens byggnader och andra fasta anläggningar, vilka nu förvaltas direkt av marindistriktschef och vilka icke ovan berörts, böra i förvaltningshänseende övertagas beträffande Ostkustens och Sydkustens marindistrikt av cheferna för respektive Stockholms och Karlskrona örlogsvarv samt beträffande Öresunds och Västkustens marindistrikt respektive Norrlandskustens marindistrikt av cheferna för Göteborgs respektive Hemsö kustartilleriförsvar. Huvuddelen av den direkta fastighetsförvaltningen vid marinen bör sålunda vid det nu diskuterade alternativet åvila cheferna för Stockholms och

141 Karlskrona örlogsvarv samt kustartilleriförsvarscheferna. Dessa myndigheter böra, var för sitt område, i tillämpliga delar ombesörja samtliga de uppgifter i fråga om fortifikations- och byggnadsförvaltningen, vilka vid armén föreslagits skola handhavas av de regionala och lokala myndigheterna. Åtskilliga av de nybyggnadsarbeten, vilka kunna komma ifråga vid de båda nyssberörda örlogsvarven, äro så specialbetonade, att även vissa sådana byggnadsarbeten lämpligen torde böra anförtros varvens med dylika särskilda anläggningar väl förtrogna byggnadsavdelningar. För arbetsuppgifternas handhavande erfordras vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv byggnadstekniskt utbildad personal jämte biträden, medan vid kustartilleriförsvaren bör finnas både fortifikatorisk och teknisk sakkunskap. Vid de båda berörda örlogsvarven böra cheferna för byggnadsavdelningarna vara föredragande i hithörande ärenden. Även vid kustartilleriförsvaren bör som regel endast en föredragande finnas, nämligen fortifikationsbefälhavaren. Någon uppdelning av föredragningsskyldigheten på sätt vid niilitärbefälsstabernas fortifikationsavdelningar föreslagits synes icke böra förekomma vid kustartilleriförsvaren, då dessa med hänsyn till det mindre byggnadsbeståndet icke annat än i undantagsfall ansetts kunna utrustas med så stark byggnadsteknisk expertis som militärbefälsstaberna. Cheferna för byggnadsavdelningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv samt fortifikationsbefälhavarna vid kustartilleriförsvaren synas i fråga om rätten att själva fatta beslut böra vara likställda med föredragande i fortifikationsoch byggnadsärenden vid militärbefälsstaberna. Flygvapnets fasta anläggningar, som till väsentlig del utgöras av husbyggnader och flygfält, äro liksom arméns förvaltningsobjekt spridda över hela landet och fördelade på ett betydande antal medelstora eller mindre enheter: kasernanläggningar, skolor, verkstäder, övningsplatser, krigsflygfält m. m. Den omedelbara förvaltningen av husbyggnaderna åvilar för närvarande i princip chefen för den flottilj (flygbaskår, skola etc), som äger nyttja byggnaderna. På enahanda sätt förvaltas även förbandens flygfält, övningsplatser och krigsflygfält återigen stå under förvaltning av chefen för det flygbasområde, varinom de äro belägna. Beträffande förvaltningsobjektens fördelning på direkt fastighetsförvaltande myndigheter inom flygvapnet anser sig utredningen icke ha anledning att föreslå någon ändring. De husbyggnader, som tillhöra varje särskild myndighets förvaltning, äro icke av den omfattning, att vid de särskilda myndigheterna erfordras heltidsanställda byggnadstekniker. Enligt utredningens mening böra därför lokalmyndigheternas uppgifter i fråga om husbyggnadernas förvaltning vid ett genomförande av ifrågavarande alternativ begränsas på samma sätt som föreslagits för arméns motsvarande myndigheter. Personalen för kasernvården synes då icke behöva omfatta mera än en officer, vilken även har andra uppgifter, samt biträde åt denne. Den byggnadstekniska personal, som erfordras för underhållsverksamheten beträffande flygvapnets husbyggnader,

142 bör för att kunna utnyttjas på ett rationellt och ekonomiskt sätt sammanföras för ett större antal lokala förvaltningsenheter. Att ordna ett dylikt sammanförande på ändamålsenligt sätt möter emellertid större svårigheter i fråga om flygvapnet än vad som är fallet vid armén. På armésidan är det naturligt att förlägga tyngdpunkten för underhållsverksamheten till militärbefälsstaberna, då varje militärområde omfattar ett avsevärt antal på skilda platser belägna förvaltningsobjekt och då de lokala myndigheterna i militärt hänseende äro direkt underställda militärbefälhavaren. När det gäller flygvapnet, finnes visserligen även en territoriell indelning, nämligen i flygbasområden, men, då förbandscheferna icke äro militärt underställda flygbasområdescheferna, torde det vara mindre lämpligt att låta dessa senare svara för en väsentlig del av fastighetsförvaltningen vid förbanden. Eskaderstaberna återigen äro med hänsyn till de grunder, efter vilka flottiljerna fördelats på eskadrar, och till eskaderstabernas förläggningsorter icke alls lämpade att utbyggas till fastighetsförvaltande organ. Den lämpligaste lösningen har synts vara, att förbandscheferna m. fl. direkt fastighetsförvaltande myndigheter inom flygvapnet omedelbart underställas den fastighetsförvaltande centralmyndigheten i frågor rörande husbyggnader, kasernområden m. m. och att centralorganet fullgör de uppgifter på fastighetsförvaltningens område, vilka enligt utredningens förslag i fråga om armén skola ombesörjas av militärbefälhavarna. Det bör alltså ankomma på centralförvaltningen att tillhandahålla den byggnadstekniska expertis, som erfordras för den omedelbara fastighetsförvaltningen vid flygvapnet. Hinder bör icke möta att i den utsträckning så befinnes lämpligt placera någon eller några av de tekniker, som för ändamålet ingå i centralförvaltningen, till tjänstgöring å annan ort — lämpligen vid någon flottiljstab. I det föregående (s. 44 o. £.) har utredningen förordat, att flygförvaltningen även i fortsättningen skall handha den centrala förvaltningen av de militära flygfälten. De myndigheter, som svara för den omedelbara förvaltningen av flygfälten, böra sålunda i detta avseende lyda direkt under flygförvaltningen. För den omedelbara skötseln av förbandens flygfält är det enligt utredningens uppfattning av betydande värde att på varje plats äga tillgång till en såsom väg- eller schaktmästare utbildad befattningshavare. Denne bör vara kasernofficerens biträde även vid vården och underhållet av förbandets husbyggnader. Flygbasområdenas förvaltningsuppgifter i fråga om flygfält äro så omfattande, att vid varje flygbasområdesstab synes böra finnas en befattningshavare med ingenjörutbildning för handhavande av de tekniskt betonade förvaltningsuppgifterna, 2. Personalbehov. Allmänna synpunkter. Vid beräknandet av personalbehovet för regional- och lokalorganisationen har utredningen låtit sig ledas av den principen, att personalen, i alla de fall då sådant är praktiskt möjligt, icke skall avses enbart för en gren av

143 fastighetsförvaltningen utan för arbetskraftens fulla tillgodogörande utnyttjas även för andra arbetsuppgifter än dem, för vilka vederbörande huvudsakligen kan vara avsedd. Sålunda böra fortifikationsofficerarna vid militärbefälsstaber och kustartilleriförsvar vid sina inspektionsresor för uppgörande av underhåll sförslag för befästningarna även kunna undersöka och föreslå åtgärder för underhåll av vissa husbyggnader i anslutning till befästningarna. Den civila tekniska personalen vid motsvarande myndigheter bör avses både för husbyggnadsunderhållet och for att biträda med vissa uppgifter vid befästningsplanläggning och befästningarnas underhåll. Vid förband, skolor, anstalter etc. bör samma personal kunna användas för utövande av såväl den direkta skötseln av kaserner och andra byggnader som förvaltningen av övnings- och skjutfält eller annat markinnehav. I detta sammanhang vill utredningen understryka, att, ehuru personalen enbart beräknas för underhållsuppgifter, centralmyndigheten likväl skall äga utnyttja befattningshavarna ifråga även för kontrollant- och dylika uppdrag vid nybyggen eller därmed jämställda förändringsarbeten, därest sådant befinnes kunna ske utan men för underhållsverksamheten och utan olägenheter i övrigt. Utredningen har, liksom i fråga om centralförvaltningen, utgått från att personalberäkningarna endast böra omfatta sådan personal, som enligt utredningens mening i framtiden bör avlönas från avlöningsanslag. Härvid har emellertid ifrågasatts, om icke avlöning från sådant anslag borde utgå till all personal — med undantag för arbetare — som erfordras för fortifikationsoch byggnadsförvaltningen vid de regionala och lokala myndigheterna, oavsett om personalen avses för utrednings- och förvaltningsverksamhet, för kontroll av entreprenadarbeten eller för att leda underhållsarbeten i egen regi. Utredningen har emellertid bemärkt, att för närvarande underhållsarbeten i egen regi förekomma i olika omfattning hos skilda regionala och lokala myndigheter. Då förvaltningsmyndigheterna givetvis behöva mera administrationspersonal, om arbetena utföras i egen regi, än om entreprenadsystemet kommer till användning, skulle en beräkning, som medtoge all för varje myndighet erforderlig personal, nödvändigtvis medföra, att man reglerade myndigheternas användande av den ena eller den andra arbetsformen för underhållsarbetenas bedrivande. E t t sådant schematiskt bindande av myndigheternas handlingsfrihet synes utredningen olämpligt. Utredningen har därför stannat för att i sina förslag icke medtaga någon personal, som enbart eller till huvudsaklig del erfordras för ledning av underhållsarbeten i egen regi. I den mån denna arbetsform befinnes lämplig bör härför erforderlig personal avlönas från anvisade underhållsanslag. Detta torde enligt utredningens mening böra gälla även i de fall, då den arbetsledande personalen får anses vara på längre sikt erforderlig och därför bör erhålla extra ordinarie anställning — såsom torde vara fallet med t. ex. vissa verkmästare vid örlogsvarven, de större kustartilleriförsvaren och kommendantstaben i Boden. Visserligen innebär denna anordning en avvikelse från den i direktiven för försvarets sakanslagsutredning angivna principen, att lönekostnaderna för extra ordinarie personal

144 böra bestridas från avlöningsanslag, men utredningen anser, att det anförda skälet för att låta nu ifrågavarande personalkategori avlönas från underhållsanslag är av den art, att ett undantag från principen är motiverat. Vid personalberäkningarna har utredningen icke heller ansett sig böra medtaga sådan för driften vid vissa inkomstbringande vatten- och elektricitetsverk anställd personal, som hittills avlönats från driftsmedel. Utredningen anser sig icke — utom i visst undantagsfall — böra föreslå någon ändring i fråga om sättet för bestridande av avlöningskostnaderna för denna personal. Vad angår frågan om den civila personalens ställning såsom ordinarie eller icke-ordinarie, talar givetvis den omständigheten, att personalen enbart beräknas för underhålls- och liknande förvaltningsuppgifter, för den ordinarie anställningsformen. Å andra sidan är utredningen medveten om att under uppsättningsperioden svårigheter kunna uppstå att erhålla för de speciella underhållsuppgifterna väl kvalificerade och lämpliga tekniker, varför möjlighet till någorlunda smidiga omplaceringar bör hållas öppen. P å denna grund och med hänsyn till vad som föreslagits beträffande anställningsformen för personalen vid centralförvaltningen förordar utredningen, att befattningarna i princip tills vidare upptagas såsom extra ordinarie. Beträffande redan förefintliga ordinarie befattningar, som även i fortsättningen bliva erforderliga, saknar utredningen anledning föreslå någon ändring. I detta sammanhang anser sig utredningen böra något beröra frågan om vilken myndighet, som bör äga tillsätta befattningarna för civil personal vid regional- och lokalorganen. Givet är att befattningar i 24:e eller högre lönegrad skola tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av centralmyndigheten. Beträffande vissa andra befattningar synes det utredningen, att den centrala förvaltningsmyndigheten bör äga tillsätta dem för att sökandenas tekniska kompetens även i dessa fall skall bliva föremål för en ingående prövning efter ensartade grunder. Utredningen föreslår, att denna ordning för tjänstetillsättningen skall gälla befattningar i 18:e—23:e lönegraderna. Detsamma torde även böra gälla arvodesbefattningar för pensionerade officerare. Beträffande personalkategorierna maskinister och eldare anser sig utredningen böra bringa i erinran, att Kungl. Maj:t genom beslut den 25 augusti 1944 uppdragit åt statens organisationsnämnd att i samråd med försvarets centrala fastighetsförvaltande myndigheter verkställa undersökning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Enligt vad utredningen inhämtat innefattar organisationsnämndens undersökning bland annat en detaljgranskning av behovet av maskinister och eldare vid angivna ång- och värmecentraler. Utredningen har därför, efter samråd med organisationsnämnden, icke ingått på något bedömande av behovet av sådan personal. Visserligen finns det vissa maskinister, som icke eller i vart fall endast i mindre utsträckning sysselsättas med ång- och värmecentraler. Deras arbetsuppgifter avse andra anläggningar, såsom vattenverk eller ventilations- m. fl. anordningar vid be-

145 fästningar. Vid samrådet mellan utredningen och nämnden har emellertid befunnits lämpligast, att all maskinist- och eldarpersonal vid försvarsväsendets fasta anläggningar behandlas i ett sammanhang, varför organisationsnämnden vid fullgörandet av sitt ovannämnda uppdrag avser att redovisa hela behovet av sådan personal. Utredningen medtager till följd härav varken övermaskinister, fortmaskinister, andra maskinister eller eldare vid sina härefter följande personalberäkningar och uppgifter om redan förefintlig personal. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att de vid försvarets fasta anläggningar sysselsatta maskinisternas och eldarnas arbetsuppgifter otvivelaktigt äro att hänföra till fastighetsförvaltning och att därför all sådan personal vid arméns, marinens och flygvapnets anläggningar bör vara underställd den fastighetsförvaltande centralmyndigheten. Det framtida behovet av sådana för fortifikations- och byggnadsförvaltningen avsedda vakter, tillsynsmän m. fl. befattningshavare, vilka upptagas på personalförteckningarna för armén, marinen och flygvapnet under rubriken »Förteckning å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar», kan för närvarande knappast med någon säkerhet överblickas, då detta behov är beroende av detaljbeslut om vilka befästningar m. fl. anläggningar, som skola underhållas i fredstid. Utredningen har därför vid sina undersökningar även lämnat denna personalkategori å sido. Från skilda håll har till utredningen framförts önskemål, att vissa grupper av befattningshavare vid försvarets regionala och lokala myndigheter såsom skogvaktare, biträdande montörer och kasernföreståndare borde placeras i högre lönegrad än den, som för närvarande är fastställd för respektive kategorier av befattningshavare. Med hänsyn till det uppdrag, som är lämnat försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, har emellertid utredningen icke ansett sig böra ingå på någon prövning av frågan om ändring av hela personalgruppers lönegradsplacering. Innan utredningen övergår till att behandla detaljerna rörande personalbehovet vid arméns, marinens och flygvapnets särskilda myndigheter, vill utredningen framhålla, att utredningen till närmare behandling endast avser att upptaga sådana förvaltningsmyndigheter, i vilkas personaluppsättning utredningen anser ändring böra vidtagas. Armén.

Militärbefälsstaberna

m. m.

Under detta avsnitt har utredningen för avsikt att behandla förutom militärbefälsstaberna jämväl kommendantstaben i Boden och fortifikationsförvaltningen inom Gotlands kustartilleriförsvar. Då utredningen har anledning antaga, att frågan om förhållandet mellan militärbefälhavaren för VI. militärområdet och kommendanten i Bodens fästning i samband med den pågående försvarsutredningen kommer att upptagas till särskild prövning, anser sig utredningen icke böra framlägga ett förslag, som i förväg binder fördelningen mellan nämnda båda myndigheter av den för arbetsuppgifterna inom forti10—2096 45

146 fikations- och byggnadsområdena erforderliga personalen. Utredningen beräknar därför gemensam personal för VI. militärbefälsstaben och kommendantstaben i Boden. För att den personal, som avses för fortifikationsoch byggnadsförvaltningen på Gotland, må kunna fullt rationellt utnyttjas, synes personalens fördelning mellan VII. militärbefälsstaben och Gotlands kustartilleriförsvar icke böra fastlåsas, varför utredningen under militärbefälsstaben upptager jämväl den personal, som erfordras för kustartilleriförsvaret. I den redogörelse, som nedan lämnas rörande nuvarande för fortifikations- och byggnadsförvaltning avsedda befattningar vid de i detta avsnitt närmast berörda myndigheterna, behandlas jämväl den för förvaltningen av Järvafältet avsedda personalen vid kommendantstaben i Stockholm, enär utredningen såsom i det föregående (s. 135 o. f.) anförts anser, att det direkta ansvaret för detta övningsfälts förvaltning bör återgå till militärbefälhavaren för IV. militärområdet och förvaltningspersonalen tillföras militärbefälsstaben. Den militära personal, som jämlikt gällande stater för närvarande avses för fortifikations- och byggnadsförvaltningen, utgöres vid envar av I.—VI. militärbefälsstaberna av en major eller kapten vid fortifikationskåren och en pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer, med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass UO 7. För kommendantstaben i Boden avses en regementsofficer — fortifikationsbefälhavare — en kapten, en kapten eller löjtnant, fyra fanjunkare och en sergeant, alla på aktiv stat vid fortifikationskåren. VII. militärbefälsstaben och Gotlands kustartilleriförsvar förfoga tillsammans över en regementsofficer, en kapten, en kapten eller löjtnant och en fanjunkare ur fortifikationskåren, varjämte vid vardera av militärbefälsstaben och kustartilleriförsvarets fortifikationsförvaltning finns en arvodesbefattning för pensionerad underofficer. Vid kommendantstaben i Stockholm finnas för förvaltningen av Järvafältet en domänofficer, pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11, ävensom en förvaltningsunderofficer samt en tillsynsman och kyrkogårdsfogde, båda pensionerade underofficerare med arvode (UO 7). Av civilmilitär personal finns en fortifikationskassör ur fortifikationskåren vid kommendantstaben i Boden. Vad angår den mera fast anställda civila personalen upptaga staterna en ritare av 2:a klass i lönegrad MEo 11 vid varje militärbefälsstab samt därutöver en skogvaktare av 2:a klass i MEo 8 vid VII. militärbefälsstaben och ett kanslibiträde i MEo 7 vid VI. militärbefälsstaben. Av den för envar militärbefälsstab gemeLaamma extra ordinarie kontors- och skrivbiträdespersonalen är som regel en befattningshavare placerad å fortifikationsavdelningen (byggnadsavdelningen). Kommendantstaben i Boden förfogar enligt gällande stater över följande ordinarie och extra ordinarie civila befattningar — med bortseende här liksom i övriga fall från maskinister och eldare: en förste montör i lönegrad Ca 12, en montör i Ca 7, två verkmästare av 2:a klass i MEo 16 (för ledning av arbeten i egen regi), en skogvaktare av l:a klass i MEo 9, en biträdande montör och en förrådsvaktmästare i MEo 7 samt två förrådsmän i

147 MEo 5. Vid fortifikationsförvaltningen inom Gotlands kustartilleriförsvar finnas av extra ordinarie civil personal en verkmästare av 2:a klass i MEo 16 (för ledning av arbeten i egen regi), en förman av l:a klass i MEo 7 och ett kontorsbiträde i MEo 4. Personalförteckningen för extra ordinarie tjänstemän vid kommendantstaben i Stockholm upptager för Järvafältet en förste montör i lönegrad MEo 12, en skogvaktare av l:a klass i MEo 9 och en skogvaktare av 2:a klass i MEo 8. I detta sammanhang vill utredningen omnämna, att å Göta pansarlivgardes stat finnes upptagen en skogvaktare av 2:a klass. Denne är avsedd för det för pansarlivgardet och Södermanlands pansarregemente gemensamma skjutfältet å Utö. Då detta skjutfält förvaltas av militärbefälhavaren för IV. militärområdet, bör skogvaktaren i fråga enligt utredningens mening tillhöra militärbefälsstaben. Utredningen anser sig icke här kunna redogöra för all den extra civila personal med växlande anställningsformer, vilken under senare år funnits vid här behandlade förvaltningsmyndigheter. Utredningen vill endast erinra, att Kungl. Maj:t alltsedan budgetåret 1941/42 för varje år bemyndigat chefen för fortifikationskåren att anställa en byggnadsingenjör i lönegrad MEx 18 eller 20 vid varje militärbefälsstab och vid kommendantstaben i Boden. För kommendantstabens räkning har liknande bemyndigande lämnats även beträffande en maskin- och värmeingenjör samt en elektroingenjör. Båda voro från början placerade i MEx 21, men elektroingenjören har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av den 20 april 1945 numera kontraktsanställts med månatligt arvode av 800 kronor. Det har på skilda sätt ådagalagts, att den förefintliga mera fast anställda personalen å militärbefälsstabernas fortifikationsavdelningar är otillräcklig för de arbetsuppgifter, som reglementsenligt tillkomma dessa avdelningar. För de uppgifter beträffande planläggning och underhåll av befästningar samt underhåll av hus- och specialbyggnader, vilka enligt utredningens förslag i framtiden skulle åläggas militärbefälsstaberna, kräves en avsevärd utökning av personaluppsättningen. Detta gäller såväl i fråga om de aktiva fortifikationsofficerarna som beträffande de civila befattningshavarna. Vad angår de sistnämnda föreslår utredningen i det följande, att varje militärbefälsstab utrustas med det antal byggnadsingenjörer, ritare och kansli- m. fl. biträden, som synes nödvändigt med hänsyn till omfattningen av den underhållsverksamhet och de fortifikatoriska planläggningsuppgifter, som avses skola åvila militärbefälsstaben. Däremot anser utredningen principiellt icke, att vid militärbefälsstaberna behöva anställas specialutbildade tekniker för skötseln av värme-, ventilations-, sanitets- och elektriska anläggningar ävensom bergrum. Utredningen anser det mera rationellt, att centralorganets personaluppsättning för sådana anläggningars underhåll förstärkes, så att visst biträde kan lämnas underlydande myndigheter, och att i övrigt konsulterande ingenjörer anlitas. Undantag från angivna princip utgör emellertid VI. militärbefälsstaben med Bodens fästning. Omfattningen av de värme- och elektrotekniska anordningarna är nämligen inom detta förvaltningsdistrikt sådan, att såväl en

148 maskin- och värmeingenjör som en elektroingenjör erfordras med heltidsanställning. Till viss ledning för bedömande av personalbehovet vid militärbefälsstaberna för underhållsverksamheten beträffande husbyggnader och andra specialbyggnader än bergrum torde kunna tjäna följande tablå över de byggnadsvärden, som utredningen enligt från vederbörande ämbetsverk lämnade uppgifter ungefärligt beräknat bliva redovisade å arméns delfond av försvarets fastighetsfond efter femårsplanens genomförande. Militärområde

Ungefärligt byggnadsvärde

I. militärområdet . . . II. III. IV. V. VI. VII.

111100 000 47 500 000 92 400 000 182 900 000 l 46 400 0(10 70 000 000 17 100 000

1 Häri har icke inräknats värdet av sådana inom IV. militärområdet belägna änibetshus, arkiv, skolor m. fl. byggnader, vilka böra förvaltas direkt av centralmyndigheten.

Motsvarande byggnadsvärde för Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår uppgår till 7 400 000 kronor. I hemlig bilaga till detta utlåtande redogöres för värdet av de bergrumsanläggningar, som skulle stå under militärbefälhavarnas förvaltning. I samma bilaga återgivas även uppgifter till belysande av den omfattning, som förvaltningsverksamheten på befästningsområdet kan komma att få inom de särskilda militärområdena. Utredningen har även ansett, att en viss ledning vid beräknandet av antalet för husbyggnadsunderhållet erforderliga tekniker står att erhålla genom en jämförelse med personaluppsättningen vid stockholmsavdelningen inom byggnadsstyrelsens intendentsbyrå, vilken avdelning direkt ombesörjer underhållet av de å slottsbyggnadernas och byggnadsstyrelsens delfonder av statens allmänna fastighetsfond redovisade byggnaderna i Stockholms stad med omnejd. Efter samråd med chefen för stockholmsavdelningen, byrådirektören Bildmark, har utredningen funnit, att jämförelsen bör begränsas till den personal, som är avsedd för skötseln av byggnaderna å byggnadsstyrelsens delfond, enär slottsbyggnaderna så nyligen (vid senaste budgetårsskiftet) överförts till byggnadsstyrelsens förvaltning, att någon erfarenhet av personalbehovet för underhållet av dessa byggnadsobjekt ännu icke erhållits. Chefen för avdelningen, byrådirektör i lönegrad A 28, torde få anses vara till övervägande del sysselsatt med arbetsuppgifter, som avse objekt å byggnadsstyrelsens delfond. Med dylika arbetsuppgifter sysselsattes vidare i huvudsak följande ingenjörpersonal vid avdelningen: en assistent i lönegrad A 22, fem

149 byggnadskontrollanter i A 21 (envar för ett av avdelningens fem distrikt) och två kontrollmätare i Eo 20. Anmärkas må ock, att för skötseln av det till avdelningen hörande ritningsarkivet och för uppgörande av relationsritningar m. in. finnas två befattningshavare (ritare) — den ene i Eo 18 och den andre i Eo 15. Det bokförda värdet av byggnadsbeståndet å byggnadsstyrelsens delfond utgjorde den 30 juni 1945 något mera än 106 miljoner kronor. Vid jämförelsen måste man emellertid, enligt utredningens mening, beakta dels att personalen vid stockholmsavdelningen handhar icke blott sådana underhållsuppgifter som motsvara dem, vilka vid armén skulle åvila de regionala myndigheterna, utan även i viss utsträckning åligganden, som skulle ankomma på den centrala och de lokala myndigheterna inom försvaret, dels att det bokförda värdet av försvarets byggnadsbestånd (vari i betydande utsträckning ingå nyare byggnader) genomsnittligen ligger icke oväsentligt högre än motsvarande värde för stockholmsavdelningens byggnader, dels ock att vid försvaret fortifikationsofficerarna alltjämt torde böra i viss utsträckning biträda med byggnadsunderhållet. I detta sammanhang anser sig utredningen även böra erinra, att Bildmark i sitt till besparingsberedningen avgivna utlåtande uppskattat behovet av tekniker för den regionala och lokala förvaltningen av enbart arméns byggnader till fyra byggnadsinspektörer och tjugufyra byggnadskontrollanter. Sedan denna uppskattning gjordes har emellertid arméns byggnadsbestånd undergått en högst betydande ökning. Enligt utredningens mening erfordras för nu ifrågavarande uppgifter vid militärbefälsstaberna m. m. följande personal med avlöning från avlöningsanslag: Militär och civilmilitär

personal.

På aktiv stat Militärområde m. m.

I. militärbefälefc II. » III. ». IV. » V. » VI. » med Bodens fästning . . . . VII. » med Gotlands kustartilleriförsvar Summa 1 2

Regoments- Kompaniofficerare ofticerare

Pensionerad Fortifikationskassör

1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

l 9

8 Officerare Oa 11

0a 10

Underofficerare UO 7 1

l1

38 1

1 Domäuofficer för Järvafältet. Därav en förvaltningsunderofficei samt en t illsynsman och kyrkog{ rdsfogde i ör Järvafä Itet.

Den för VI. militärbefälsstaben med Bodens fästning upptagne pensionerade officeren avses skola tjänstgöra såsom domänofficer. Inrättandet av en

150 sådan befattning synes nödvändigt med hänsyn till de omfattande markanskaffningar, som under senare år förekommit för olika militära ändamål i övre Norrland. Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader

Militärområde m. m.

Förste montör Ca 12

Montör Ca 7

1 VI. militärbefälefc med Bodens fästning . . . .

Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader o:

Ingenjörer

Militärområde m. m.

O p° h-i

Ritare

pj

§ to*. fedB

C5 fed O

I. militärbefälet II.

..

O

IV.

v. VI.

— 1

» med Bodens fästning. . VII. militärbefälet med Gotlands kustartilleriförsvar . . . . Summa

—

i i-1 < <i P . p >-i

a

P

gO

• o •"<

t o SS

o:

p: SS

° E

—

— — — —

—

2 11

1 1

1 2

o:

i •i i-j P-

hd

W o 3

K R PD 1? seå g£ fed3 t O i o O. o er c c = g* fed 3 o 5 *- p: '-' o té i S r g t o s Sr* "ip : -. 3 PK

t E td • 1 1 1 1 1

—

Skogvaktare

O

bdr

1 1 2l 2 1

— —

oo fed o

o

1 1 1 1

ni.

si

-K

13 O:

o o?

*d o:

OJ

o PT eo *

o gr

N" t

p: CS

p

00 "

— — — — — — — — —

— —

— — — 11

—

2«

— —

—

1 1

— — —

—

1 9

1 1

—

1 3

1" 2

— 8

1 4

—

1 G

—

1 CD

B

fed p o O PJ CD

— 1

2 2

1 Därav en avsedd att placeras till tjänstgör mg vid platsbcfälet i Karlsborg. En vid Järvafältet och en å Utö. Därav en maskin- och värmeingenjör samt en elektroingenjör. 4 Därav två avsedda för enklare fältarbeten i samband med befästningsplanläggning. b Förut benämnd forman av 1. klass. 2

::

Av de för VI. militärbefälsstaben med Bodens fästning upptagna tre montörsbefattningarna i MEo 7 äro två nytillkomna. Dessa båda befattningshavare avses för skötseln av vissa omfattande elektriska anläggningar, som under beredskapstiden tillkommit i Övre Norrland och som beräknas skola framgent bibehållas. Vederbörande myndighet bör äga bestämma, att tjänstgöringsorten för dessa befattningshavare skall var annan än Boden. Den för VII. militärbefälsstaben med Gotlands kustartilleriförsvar avsedda förrådsförvaltarebefattningen i MEo 17 avses skola ersätta den arvodesbefattning

151 för pensionerad underofficer, som för närvarande finnes vid fortifikationsförvaltningen inom kustartilleriförsvaret. De med denna befattning förenade arbetsuppgifterna — att förestå fortifikationsförrådet med dess maskinpark, att ombesörja upphandling av byggnadsmateriel m. m. — äro nämligen av den art, att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, stora svårigheter möta att erhålla en för uppgifterna tillräckligt kvalificerad underofficer. De båda uppbördsmännen i MEo 12 vid VII. militärbefälsstaben avses för uppbörd av fortifikatorisk materiel, baracker m. m. samt såsom biträde för vård och tillsyn av befästningsanläggningar. Befattningshavarna motsvara de uppbördsmän, som utredningen i fortsättningen avser att föreslå vid försvarsområdena inom andra delar av landet. I jämförelse med nu rådande förhållanden innebär förslaget, att den militära personalen ökas med fem officerare på aktiv stat och en pensionerad officer i arvodesbefattning men minskas med sex aktiva och fyra pensionerade underofficerare. Den civilmilitära liksom den ordinarie civila personalen lämnas oförändrad medan den extra ordinarie civila personalen ökas med tjugusju ingenjörer, en förrådsförvaltare, tre ritare, två uppbördsmän, två montörer, tre kanslibiträden samt sju kontors- och skrivbiträden — därvid dock sistnämnda jämförelse icke kan anses exakt med hänsyn till att placeringen av dylik biträdespersonal å militärbefälsstabernas olika avdelningar växlar. Vidare ha vissa ritare, vilka tidigare varit placerade i 2:a klass, ansetts böra hänföras till l:a klass. Vid denna jämförelse måste dock understrykas, att personalökningen i realiteten ingalunda är så stor som jämförelsesiffrorna synas giva vid handen. Under beredskapstiden ha nämligen vid försvarets fastighetsförvaltande myndigheter åtskilliga av de arbetsuppgifter, som även i fredstid kvarstå, fullgjorts antingen av inkallad militär personal eller av tillfälligt anställda civila tjänstemän. Då angivna arbetskrafter icke torde kunna i fredstid undvaras, innebär förslaget i denna del allenast, att den inkallade eller tillfälligt anställda personalen ersattes av fortifikationsofficerare på aktiv stat eller civila befattningshavare med extra ordinarie anställning. Vad särskilt angår ingenjörpersonalen må vidare anmärkas, dels att vissa av dessa befattningshavare tillkommit för att i väsentlig mån frigöra fortifikationsofficerarna vid militärbefälsstaberna från den verksamhet med husbyggnader, som tidigare utgjorde dessa officerares huvudsakliga uppgift, och dels att vissa av ingenjörerna i lägre grader avses skola träda i stället för aktiva fortifikationsunderofficerare, som utredningen föreslår skola utgå ur försvarsorganisationen. Platsbefälet i Karlsborg. Enligt gällande fastighetsförvaltningsreglemente ankommer det på platsbefälhavaren i Karlsborg att förvalta sådana lantförsvarets byggnader och markområden i och vid Karlsborg, vilka icke äro tilldelade truppförband eller anstalt därstädes. Platsbefälhavare är chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente.

152 För ifrågavarande förvaltningsuppgifters fullgörande förfogar platsbefälhavaren över en fastighetsförvaltning. Denna handhar underhåll och vård av mer än 250 byggnader och omkring 1 600 hektar mark (varav över 1 000 hektar produktiv skogsmark) ävensom av vallar och murverk till förutvarande Karlsborgs fästning samt av vägar, gator, ledningar, planteringar och parker. Även vissa för den fastighetsförvaltande verksamheten erforderliga verkstäder och förråd ingå bland förvaltningsobjekten. Vidare ombesörjer fastighetsförvaltningen distribution av vatten till såväl militära som civila anläggningar inom Karlsborgs kommun samt av elektrisk ström för militärt behov. Den från avlöningsanslag avlönade mera fast anställda personalen vid fastighetsförvaltningen utgöres av en förvaltningsofficer — pensionerad officer med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass Oa 10 — två förvaltningsunderofficerare i arvodesbefattning (UO 7), en skogvaktare av 2:a klass i MEo 8, en förrådsvaktmästare i MEo 7 och en vallmästare i MEo 6. Dessutom finnes viss extra ordinarie personal med avlöning från vattenverks- och elstaterna, nämligen en kontorsskrivare av 2:a klass i lönegrad MEo 13, en förste montör i MEo 12, en kontorist i MEo 8, en biträdande montör i MEo 7 och ett kontorsbiträde i MEo 4. Med hänsyn till omfattningen av lantförsvarets fastighetsbestånd i Karlsborg synes det utredningen, att en av de byggnadstekniker, som utredningen i det föregående föreslagit för militärbefälsstaben inom I I I . militärområdet, bör placeras till tjänstgöring vid platsbefälet och att militärbefälhavaren bör äga uppdraga åt platsbefälhavaren att utföra vissa arbeten av sådan omfattning, att desammas handhavande enligt de av utredningen i det föregående uppdragna riktlinjerna för arbetsfördelningen mellan regionala och lokala myndigheter borde ankomma på militärbefälhavaren. Sådant uppdrag bör kunna avse även andra i och invid Karlsborg belägna byggnader än dem som stå under platsbefälhavarens omedelbara förvaltning. Vid bedömande av personalbehovet för fastighetsförvaltningen är även att märka, att en ökning av arbetsuppgifterna uppkommer genom att på platsbefälet avses skola läggas den omedelbara förvaltningen av det betydande antal bostäder, som för olika försvarsanstalters räkning under senare år uppförts i Karlsborg genom egnahemsstyrelsens och försvarets bostadsanskaffningsnämnds försorg och som nu förvaltas av nämnden. Enligt utredningens mening torde vidare särskild kasernofficer och kasernunderofficer icke böra beräknas för Karlsborgs luftvärnsregemente utan dessa befattningshavares uppgifter ombesörjas av personal vid platsbefälet. Utredningen föreslår sålunda, att såsom chef för fastighetsförvaltningen — tillika kasernofficer vid luftvärnsregementet — avses en pensionerad fortifikationsofficer (förvaltningsofficer) med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Vidare synes vid fastighetsförvaltningen böra finnas följande personal med avlöning från avlöningsanslag: två pensionerade underofficerare (UO 7), därav den ene tillika kasernunderofficer vid luftvärnsregementet, en kontorsskrivare av l:a klass i MEo 15 (ersättande den nuvarande kontorsskrivaren av

153 2:a klass), en skogvaktare av 2:a klass i MEo 8, en trädgårdsmästare i samma lönegrad (ersättande vallmästaren), en förråds vaktmästare i MEo 7 och ett skrivbiträde i MEo 2. Att avlöningen för kontorsskrivaren i fortsättningen ansetts böra belasta avlöningsanslaget och icke elstaten är beroende därpå att den kontorspersonal, som hittills varit upptagen på vattenverks- och elstaterna, i ganska betydande utsträckning synes ha sysselsatts med uppgifter, som icke äga samband med vatten- och elektricitetsdistributionen. I fråga om sättet för bestridande av avlöningen åt övriga befattningshavare, som tillhöra nämnda kontorspersonal, samt åt montörerna förutsattes däremot ingen ändring. F ör sv ars

områdena.

Med hänsyn till att försvarsområden i fred inrättades först genom 1942 års försvarsbeslut och att någon fastare reglering av deras personal för fortifikations- och byggnadsförvaltningsuppgifter i stort sett ännu icke kommit till stånd synes det utredningen erforderligt att här redogöra för vad som hitintills förekommit i personalfrågan. 1941 års försvarsutredning anförde i sitt betänkande i angivna fråga, bland annat, följande: Fortifikationsförvaltningen inom försvarsområdena — omfattande tillsyn och underhåll av permanenta värn, förrådsbyggnader, baracker, vissa byggnader och förbindelser för luftbevakningen, vissa anordningar vid luftvärnets pjäsplatser m. m. — kunde eventuellt komma att kräva särskild befattningshavare, i varje fall inom de områden, där de fortifikatoriska anläggningarna vore särskilt omfattande. Utredningen hade dock för det dåvarande räknat med särskild befattningshavare för fortifikationsförvaltningen endast inom ett (Morjärvs) försvarsområde. I övriga försvarsområden föresloges ansvaret för denna förvaltning påvila stabschefen. Denne föresloges skola biträdas av tygofficeren och intendenten i fråga om olika grenar av fortifikationsförvaltningen. Därvid syntes tygofficeren med biträde av tygför vältar en och ammunitionsförvaltaren lämpligen kunna svara för tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar och intendenten med biträde av förrådsunderofficeren för byggnader av olika slag. För vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd m. m. erfordrades inom varje försvarsområde ett antal vakter. Dessa borde utgöras av pålitliga civila personer, bosatta i värnens eller förrådens närhet. Till dessa vakter föresloges utgå en årlig ersättning om 150 kronor per man. I sammanställning rörande personalbehovet för försvarsområden angav utredningen den erforderliga personalen av ifrågavarande kategori i Morjärvs försvarsområde till 1 barackofficer (arvodesanställd pensionerad officer) och 5 biträden åt barackofficeren. Vid anmälan av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anslöt sig föredragande departementschefen till försvarsutredningens förslag beträffande försvarsområdenas personaluppsättningar och förklarade, att behovet av jämkningar i personalhänseende syntes få bedömas med ledning av erfarenheterna under någon tids fredsverksamhet. Departementschefen förbisåge emellertid icke, att det kunde visa sig erforderligt att under själva uppsättningstiden vidtaga

154 provisoriska åtgärder för personalbehovets tillgodoseende. Beslut härom syntes böra få ankomma på Kungl. Maj:t. Vad departementschefen sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran. Genom beslut den 15 oktober 1943 fastställde Kungl. Maj:t plan för dispositionen av vissa å förteckning å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagna poster till tillsynsmän för byggnader och övningsfält, skogvaktare samt vakter vid förråd m. m., innebärande, såvitt i detta sammanhang är av betydelse, bemyndigande för vederbörande militärmyndigheter att anställa ett antal vakter vid förråd m. m. för tjänstgöring inom de olika försvarsområdena mot ett årligt arvode av 150 kronor per man. För budgetåret 1945/46 har motsvarande plan fastställts genom beslut den 15 juni 1945 (personalförteckningar m. m.). I gemensam underdånig skrivelse den 23 november 1944 angående uppbördsmän för fortifikationsmateriel vid försvarsområdesstaberna anförde försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen och arméns fortifikationsförvaltning bland annat följande: Med ledning av dels företagen inventering av beståndet av befästningar, bergrum och byggnader inom försvarsområdena, dels ock från militärbefälhavarna infordrade yttranden ansåge ämbetsverken det oundgängligen erforderligt att särskilda befattningshavare vid försvarsområdesstaberna och VII. militärbefälsstaben anställdes för handhavande av uppbörden av fortifikatoriska anläggningar samt fortifikatorisk materiel. Ämbetsverken funne tillika, att ytterligare befattningshavare, såväl personal i chefsställning som tillsynsmän, väktare och arbetare, redan för det dåvarande kunde vara erforderliga för fortifikationsförvaltningen inom försvarsområdena. För att icke föregripa den utredning angående organisationen av fortifikationsförvaltningen vid de regionala förbanden, som verkställdes av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen, hade ämbetsverken emellertid på sakens dåvarande ståndpunkt allenast ansett sig böra förorda tillsättandet av uppbördsmän. Mest önskvärt vore enligt ämbetsverkens förmenande, att de föreslagna befattningarna såsom uppbördsmän kunde tillsättas med fortifikationsutbildad personal på aktiv stat eller i arvodesbefattning. Med hänsyn till rådande läge vore emellertid utsikt härtill icke för handen. I anledning härav och med hänsyn till befattningarnas tillfälliga natur syntes uppbördsmännen i stället böra anställas såsom extra tjänstemän med placering i lönegraden MEx 12. Ämbetsverken uppskattade antalet uppbördsmän, som sålunda borde anställas, till 31, varvid i huvudsak räknats med en uppbördsman inom varje försvarsområde. Genom beslut den 23 februari 1945 medgav Kungl. Maj:t, att för ifrågavarande ändamål finge tills vidare intill den 1 juli 1945 finnas anställda det antal extra tjänstemän i förut angivna lönegrad, som civilförvaltningen gemensamt med arméns fortifikationsförvaltning ägde bestämma, dock högst 31 tjänstemän. Motsvarande medgivande för budgetåret 1945/46 har lämnats genom beslut den 3 augusti 1945. E n sammanställning av den utredning, som legat till grund för civilförvaltningens, arméförvaltningens och arméns fortifikationsförvaltnings ovannämnda underdåniga framställning den 23 november 1944, och den kompletterande utredning, vilken med hänsyn till därefter inträffade förändringar

155 inom ifrågavarande område verkställts genom försorg av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen, giver vid handen, att förhållandena inom fortifikationsförvaltningsområdet vid försvarsområdesstaberna i huvudsak kunna sammanfattas sålunda. Det pågående och delvis genomförda utbyggandet av försvaret har medfört en omfattande ökning av arbetsbördan för de fortifikationsförvaltande organen inom försvarsområdesstaberna. Det har därvid visat sig, att tyg- och incendenturpersonalen svårligen kan fullgöra sina åligganden tillfredsställande, därest den vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena även helt skall svara för vården och förvaltningen av fortifikatoriska anläggningar m. m. samt uppbörden och tillsynen av den fortifikatoriska materielen. På grund härav har under nyligen rådande beredskapsläge fortifikationsförvaltningen i stor utsträckning måst uppdragas åt till beredskapstjänst inkallad personal. Efter beredskapens avveckling bortfalla möjligheterna att för fortifikationsförvaltningen taga i anspråk inkallade värnpliktiga, Å andra sidan torde den under beredskapstiden inträffade ökningen av arbetsbördan kunna beräknas till avsevärd del bliva bestående. De fortifikatoriska anläggningar, förråd med tillhörande materiel, baracker m. m., vilka stå under försvarsområdesstabernas förvaltning, representera stora värden. Vissa uppgifter härutinnan ha sammanställts i särskild (hemlig) bilaga till detta utlåtande, till vilken bilaga torde få hänvisas. Såsom utredningen redan (s. 136 o. ff.) närmare utvecklat bör en betydande avlastning av försvarsområdesstabernas arbetsbörda på ifrågavarande förvaltningsområde kunna åstadkommas genom att militärbefälsstaberna övertaga vissa arbetsuppgifter, i det att de dels direkt ombesörja alla mera omfattande reparations- och underhållsarbeten beträffande såväl befästningar som byggnader och dels lämna biträde för utarbetande av kostnadsberäkningar och statförslag. Hänsyn härtill har tagits vid personalberäkningarna för militärbefälsstaberna. För handhavande av den återstående fortifikationsverksamheten vid försvarsområdesstaberna, vilken huvudsakligen omfattar uppbörd, tillsyn och mindre underhållsarbeten, torde erfordras en föredragande tjänstegrenschef, förslagsvis benämnd befästningsofficer, en eller flera uppbördsmän samt vaktpersonal. Befattningen såsom tjänstegrenschef torde dock, såsom försvarsutredningen förutsatt, som regel kunna förenas med annan befattning inom staben. Härvid synes närmast intendents- och tygofficersbefattningarna kunna, komma i fråga, under det att stabschefsbefattningen, med vilken i övrigt icke avses skola förenas handläggning av ekonomiska förvaltningsärenden, torde lämpa sig mindre väl härför. Utseendet av befästningsofficer torde böra ankomma på vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Inom Morjärvs försvarsområde är emellertid omfattningen av här ifrågavarande förvaltningsobjekt sådan, att en aktiv officer med fortifikatorisk utbildning bör finnas vid försvarsområdesstaben för att leda denna gren av förvaltnings-

156 verksamheten. Utredningen föreslår, att för ändamålet avses en kompaniofficer vid fortifikationskåren. Med sådan anordning synes emellertid den nuvarande arvodesbefattningen såsom barackofficer inom försvarsområdet icke längre bliva erforderlig. Det har ifrågasatts, om icke fortifikationsofficerare även borde placeras vid vissa andra försvarsområden med stor befästningsvolym. Utredningen har emellertid icke ansett detta oundgängligen nödvändigt — i vart fall icke förrän erfarenheter vunnits av den fredsmässiga verksamheten på det fortifikatoriska området inom berörda försvarsområden. Enligt utredningens mening borde helst tekniskt utbildade pensionerade underofficerare komma i fråga såsom uppbördsmän. Då emellertid för närvarande tillgången på dylik personal endast i begränsad utsträckning medgiver en sådan lösning, synas för befattningarna böra tagas i anspråk antingen jämväl andra pensionerade underofficerare med fallenhet för ifrågavarande verksamhet eller ock civil personal. I dessa fall torde anordnande av utbildningskurser för hithörande personal genom försorg av central myndighet bliva ofrånkomligt. Arvödet för underofficer torde böra motsvara nettolönen i löneklass UO 7 (lika med kasernunderofficer) och de civila uppbördsmännen anställas som extra ordinarie tjänstemän i lönegrad MEo 12. Antalet uppbördsmän inom de olika försvarsområdena beräknas på sätt framgår av nedanstående tablå. För Morjärvs försvarsområde synas dessutom de fem förrådsmännen i MEo 5 alltjämt bliva erforderliga. Beträffande slutligen behovet av tillsynsmän, vaktpersonal m. fl. erinrar utredningen om sin tidigare tillkännagivna uppfattning, att någon tillförlitlig revidering av nu gällande stat för sådan personal ännu knappast kan göras. Militärområde

Försvarsområde

Uppbördsmän U07 (arvode) eller MEo 12

I.

Malmö Ystads Hälsingborgs Kristianstads Växjö-Jönköpings - ..

1 1 1 1 1 1

II.

Gävle Östersunds Härnösands

1 1 1

III.

Halmstads Göteborgs Uddevalla Skövde

1 1 1 1

övriga

Militärområde

Försvarsområde

IV.

Linköpings-Norrkö-

Uppbördsmän U07 (arvode) eller MEo 12

Stnckholms-Norrtälje

1 1 2 1

V.

Örebro Karlstads Falu-Mora

1 1 1

VI.

Umeå-Storamans. . . . Bodens-Luleå Kiruna-Jokkmokks . .

2 1 1 o

Summa

myndigheter.

I personaluppsättningen för fortifikations- och byggnadsverksamheten vid truppförband, skolor, anstalter m. m. avser utredningen icke att föreslå någon

157 ändring utöver de redan omnämnda, som innebära dels överförande från Göta pansarlivgardes till IV. militärområdets stat av en skogvaktare av 2:a klass och dels indragning av arvodesbefattningarna för skjutplats- och kasernofficer samt kasernunderofficer vid Karlsborgs luftvärnsregemente. Marinen.

Stockholms och Karlskrona örlogsvarv samt Hårsfjärdens Örlogsdepå. Vid såväl Stockholms som Karlskrona örlogsvarv är en specialingenjör av l:a graden vid mariningenjörkåren chef för byggnadsdepartementet. Några befattningar för militär personal på aktiv stat eller för pensionerad personal finnas icke vid byggnadsdepartementen. De civila befattningshavare vid departementen, vilka inneha mera fast anställning, äro samtliga extra ordinarie. Antalet sådana befattningshavare i olika lönegrader framgår av följande tablå: Antal befattningshavare i olika lönegrador

Örlogsvarv

Konstruktörer b*

g?* ° pr

5P

1c 00

Stockholms . . Karlskrona . .

1 Summa

1 1

Verkmästare

K •

KM

° E

~E

Ritare

5*

° E

oo

OS

1 1

1 1 2

o:

^ o"

2™

r - CD

2 •—

K -

B-

° E

° E

CJi

1 1

2 2 4

T

>

r

Kontorsskrivare

1 3 4

o 3

•i

O o

a o o 3

00 SCD "i

p:

s

CD

•Bl i-1 a tu

4 2 6

o

aBl o 2_ = i. 2§

CD

2 2

1 1 2

1 1

Av de angivna befattningshavarna sysselsättas vissa med nybyggnadsarbeten eller med ledning av underhållsarbeten i egen regi. Förutom denna fastare anställda personal finnes för närvarande vid byggnadsdepartementen ett betydande antal civila befattningshavare, som äro anställda antingen såsom extra tjänstemän eller på kontrakt med arvodesavlöning. Föredragande i byggnadsärenden vid Hårsfjärdens örlogsdepå är depåingenjören. Denne handlägger emellertid även ärenden, som vid örlogsvarven tillhöra fartygs- och verkstadsavdelningarna. Vid byggnadsförvaltningens handhavande biträdes han av tillfälligt anställd civil personal eller kommenderad militärpersonal. Såsom utredningen redan närmare utvecklat, bör verksamheten vid byggnadsavdelningarna inom Stockholms och Karlskrona örlogsvarv framdeles avse huvudsakligen underhållsverksamhet men även kunna omfatta vissa nybyggnadsuppgifter. Området för verksamheten bör icke blott såsom för närvarande omfatta vederbörande örlogsvarv och örlogsstation m. m. utan utsträckas att avse för byggnadsavdelningen i Stockholm jämväl Hårsfjärdens örlogsdepå och marinens anläggningar vid Berga samt för samma avdelning i Karlskrona jämväl de fastigheter i Karlskrona, vilka för närvarande äro direkt underställda marindistriktschefen.

153 Till ledning för bedömande av underhållsverksamhetens omfattning må anföras följande ungefärliga siffror för det byggnadsvärde, som den 30 juni 1947 beräknas vara redovisat å marinens delfond av försvarets fastighetsfond för dels Stockholms örlogsvarv och örlogsstation, dels Hårsfjärdens örlogsdepå, dels marinens anläggningar vid Berga, dels Karlskrona örlogsvarv och örlogsstation, dels marindistriktschefen för närvarande direkt underställda fastigheter i Karlskrona, dels ock vissa särskilda anläggningar. Förvaltningsobjekt

Ungefärligt byggnadsvärde

Stockholms örlogsvarv och örlogsstation Hårsfjärdens örlogsdepå Marinens anläggningar vid Berga Vissa anläggningar Karlskrona örlogsvarv och örlogsstation Marindistriktschefen direkt underställda fastigheter Karlskrona

26 000 0001 3 700 000^ 40 000 000 5 700 000 4 600 000 45 500 000 52 400 000 i 6 900 OOOj

Örlogsvarvens omfattande byggnadsbestånd utgöres av en mängd olikartade och delvis i hög grad specialbetonade objekt, vilket komplicerar underhållsverksamheten och ställer särskilda krav på dess ledning. Med hänsyn till varvsdriften måste anspråken på effektivitet och snabbhet vid underhållsuppgifternas handhavande ställas högt. Som redan nämnts torde vissa nybyggnadsuppgifter komma att anförtros byggnadsavdelningarna vid varven. Det torde vidare få antagas, att dessa avdelningar liksom nu byggnadsdepartementen komma att utnyttjas även för vissa arbeten på båtar (pannmurningar, cementeringar, plattsättningar m. m.). Allt detta gör, att man för ledningen av byggnadsavdelningarna måste avse väl kvalificerade tekniker. Utredningen anser därför, att cheferna för byggnadsavdelningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv böra vara civilingenjörer med utbildning i väg- och vattenbyggnadsfacket. De böra liksom nu placeras i lönegrad Ca 28. Enligt utredningens mening böra de emellertid icke tillhöra mariningenjörkåren utan upptagas på varvens stat. På grund härav bör mariningenjörkåren minskas med två specialingenjörsbeställningar. I övrigt erfordras för underhållsverksamheten vid varvens byggnadsavdelningar viss byggnadstekniskt utbildad ingenjörpersonal samt ritar-, kontorsoch biträdespersonal. Det har även ifrågasatts, huruvida icke vid varje byggnadsavdelning borde finnas en elektrotekniskt utbildad ingenjör för underhållet av de belysnings- och kraftnät samt transformatoranläggningar, som tillhöra avdelningens förvaltningsområde. Utredningen anser emellertid, att de elektriska arbetena böra kunna beställas vid marinverkstäderna eller ock anförtros enskilda företagare, därvid centralförvaltningen bör kunna lämna biträde vid planläggning och kontroll av större arbeten. Det har vid behandlingen av frågan om personalbehovet vid byggnadsavdelningarna inom utredningen framhållits, att avdelningarnas arbeten i stor utsträckning böra utföras i egen regi. Huvudskälet härför är att söka i den krigsberedskap, som avdelningarna måste vidmakthålla. Under krig bliva möjligheterna att upprätthålla driften vid örlogsvarven i hög grad beroende

159 j av byggnadsavdelningarnas möjligheter att reparera skador å anläggningarna. Dessa möjligheter ökas i avsevärd grad, om redan i fredstid finnes en till avdelningarna fast anknuten och med deras speciella förhållanden väl förtrogen arbetarstam. Utredningen har funnit de anförda skälen fullt bärande men anser, att den personal, som enbart erfordras för ledning och utförande av arbeten i egen regi, bör vid varven liksom hos övriga myndigheter avlönas från sakanslag. Emellertid har nödvändigheten av arbeten i egen regi vid varven i så måtto inverkat på personalberäkningarna, att vissa befattningar, som skulle varit erforderliga även om arbetena icke bedreves på detta sätt, placerats i högre löneställning till följd av de ökade arbetsuppgifter, som måste ankomma på befattningshavarna vid arbeten i egen regi. Utredningen beräknar den personal vid örlogsvarvens byggnadsavdelningar, vilken bör beredas avlöning från avlöningsanslag, på följande sätt: Ordinarie civil personal. byggnadsdirektör i lönegrad Ca 28 vid vartdera av Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. E n

Extra

ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader

Örlogsvarv

Ingenjörer

Kontorsföreståndare

MEo 24 MEo 18 MEo 18 Stockholms Karlskrona

1 1

1 Summa

1 Ritare

Kontorsbiträden

Skrivbiträden

MEo 4

MEo 2

1. kl. MEo 16

2. kl. MEo 11

1 1

1 2

1 1

1 1

1 1

2 MEo 17

1 1

Förste kontorister MEo 10

Den för Stockholms örlogsvarv upptagne ingenjören i Meo 18 avses skola placeras till tjänstgöring vid Hårsfjärden för det direkta byggnadsunderhållet inom örlogsdepån och marinens anläggningar vid Berga.

Kustartilleriförsvaren

m. m.

Utredningen avser att under detta avsnitt behandla samtliga kustartilleriförsvar utom Gotlands, vars personalbehov för fortifikations- och byggnadsverksamheten redan avhandlats tillsammans med VII. militärområdet. I det föregående (s. 140) har utredningen föreslagit, att förvaltningen av de fasta anläggningarna vid Göteborgs örlogsvarv och örlogsstation skola omhänderhavas av Göteborgs kustartilleriförsvar samt att motsvarande anordning skall tillämpas i förhållande mellan Gustavsviks örlogsdepå och Hemsö kustartilleriförsvar, varför nämnda örlogsvarv, station och depå även behandlas under nu förevarande avsnitt. Jämlikt instruktionen för fortifikationskåren avses för närvarande följande aktiva personal vid kåren för tjänstgöring vid här ifrågavarande kustartilleriförsvar:

160 Kustartilleriförsvar

Blekinge Göteborgs Summa

Regementsofficerare

Kaptener

1 1 1

1 1 1 1

4 Civilmilitär personal

Underofficerare

Officerare

Fanjunkare

Sergeanter

Fortifikationskassörer

3 2 1

1 1

1 1

3 Kapten eller löjtnant

1 2

Av pensionerad militär personal i arvodesbefattning tjänstgör vidare vid envar av fortifikationsförvaltningarna inom Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar en pensionerad underofficer (UO 7) och vid byggnadsavdelningen inom Göteborgs örlogsvarv likaledes en sådan underofficer. De civila extra ordinarie befattningshavare, som för närvarande finnas vid fortifikationsförvaltningarna inom här ifrågavarande kustartilleriförsvar, framgå av följande tablå: Antal befattningshavare i olika lönegrader Kustartilleriförsvar

Stockholms Blekinge Gö:eborgs Summa

Verkmästare Skogvaktare 2. kl. 2. kl. MEo 8 MEo 16 1 1 1

1 Kanslibiträde MEo 7

Kontorsbiträden MEo 4

Skrivbiträden MEo 2

1 1 1

o 1 2

1 1

2 Förmän 1. kl. MEo 7

Verkmästarna äro avsedda för ledning av arbeten i egen regi. Även den extra ordinarie förmannen vid Stockholms kustartilleriförsvar användes för närvarande för arbetsledning. För den fastighetsförvaltande verksamheten vid Hemsö kustartilleriförsvar och Göteborgs örlogsvarv finnes icke någon extra ordinarie civil personal. Den civila personal med mera tillfällig anställning, som nu finnes vid kustartilleriförsvarens fortifikationsförvaltningar, är jämförelsevis betydande. Här må beträffande sådan personal endast nämnas, att chefen för fortifikationskåren alltsedan budgetåret 1941/42 haft bemyndigande av Kungl. Maj:t att anställa vissa byggnadsingenjörer för kustartilleriförsvaren. Sådant bemyndigande finnes för närvarande för en byggnadsingenjör i lönegrad Mex 18 eller 20 vid ett vart av Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Hemsö kustartilleriförsvar. Det må i detta sammanhang även anmärkas, att chefskapet för byggnadsavdelningen vid Göteborgs örlogsvarv utövas av en såsom extra befattningshavare i lönegrad MEx 23 anställd ingenjör och att även viss annan extra civil personal finnes vid denna byggnadsavdelning. Till ledning för bedömande av den framtida underhållsverksamheten

161 i fråga om befästningar har i särskild (hemlig) bilaga till betänkandet sammanställts vissa uppgifter om anläggningsvärdet av de nyare befästningarna vid kustartilleriförsvaren. Angående det fondredovisade byggnadsbestånd, vars förvaltning och vård kommer att åvila nu ifrågavarande förvaltningsmyndigheter, lämnas uppgifter i nedanstående tablå, vilken — liksom i övriga liknande fall — avser förhållandena efter femårsplanens genomförande. Kustartillcriförsvar

m. m.

Ungefärligt byggnadsvärde

Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartil leriregemente Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona kustartil leriregemente Göteborgs kustartilleriförsvar med Älvsborgs kustartil leriregem ente Göteborgs örlogsvarv och örlogsstation Vissa anläggningar Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleri detachement Gustavsviks örlogsdepå Vissa anläggningar

21 600 000 11 400 000 9 200 000 6 500 500 000 000f 1 6 1 0 °000 400 000 3 600 000 3 200 000 000f 900 000

7700000 Enligt utredningens mening erfordras för det behöriga handhavandet av de planläggnings- och underhållsuppgifter på befästningsväsendets område samt den förvaltning och vård av husbyggnader och specialbyggnader, som avses skola åvila kustartilleriförsvaren, en viss ökning av den mera fast anställda personalen, ökningen avser i någon mån den militära personalen men i huvudsak de civila befattningarna. Vad angår dessa senare är det här liksom vid militärbefälsstaberna erforderligt med vissa byggnadstekniker, ritare samt biträdespersonal. Emellertid äro de värme-, ventilations- och elektrotekniska anordningarna, framför allt inom befästningarna, vid Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar av den omfattning, att vid vartdera kustartilleriförsvaret erfordras en maskin- och värmetekniker samt en elektrotekniker. Behovet av sådan personal, som enligt utredningens mening bör erhålla avlöning från avlöningsanslag, åskåclliggöres i följande tablåer. Militär och civilmilitär

personal. På aktiv stat

Kustartillori försvar

Stockholms Blekinge Göteborgs Hemsö Summa 11 — 2096 45

Pensionerad

Itegementsofficerare

Kompaniofficerare

Fortifikationskassörer

Underofficerare UO 7

1 1 1

3 1 1 1

1 1 1

2 2 1 1

3 G

162 Vid vartdera av Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar avses en pensionerad underofficer som domänunderofficer och en som expeditionsunderofficer. Behov av särskilda befattningshavare för domänförvaltningen inom dessa kustartilleriförsvar har uppkommit genom att under den gångna beredskapstiden ett stort antal markområden förvärvats eller arrenderats för militärt ändamål, varigenom markinnehavet avsevärt utökats. Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader Kustartilleriförsvar

Stockholms Blekinge Göteborgs . . Hemsö . . . . Summa 1 2

Skog- Förråds- Kansli- FörSkrivKontorsrådsbivaktare vaktbibiträden 1 män träden 1. kl. 2. kl. 2. kl. mästare träden MEo 24 MEo21 MEo 18 MEo 15 MEo 11 MEo 8 MEo 7 MEo 7 MEo 5 MEo 4 MEo 2 Eitare

Ingenjörer

1 1 1 1

2 3 2

3 2 1 9

1 1 1

1 — 1

1 — — 1

1 1

1 1 1

1 1 1

2 1 1

4 Förut ben imnda 1 örmän itv 1. kl ass. Därav en maskin- och vä rmetekn ker san it en elektrotekniker.

De för Stockholms kustartilleriförsvar upptagna befattningarna för fyra förrådsmän äro nytillkomna. Inrättande av sådana befattningar har synts nödvändigt på den grund att under beredskapstiden en väsentlig ökning av fortifikationsmaterielen ägt rum och att för förvaringen av denna materiel uppförts särskilda förråd på olika platser inom kustartilleriförsvarets område. P å befattningshavarna avses skola ankomma att svara för skötsel och vård av den till förråden hörande maskinparken och materielen, att omhänderha utlämning av materiel för övningar samt att biträda vid underhållet av byggnader och befästningsanläggningar m. m. I jämförelse med nu rådande förhållanden innebär förslaget, att den militära personalen ökas med en officer på aktiv stat och tre pensionerade underofficerare men minskas med nio underofficerare på aktiv stat. Den civilmilitära personalen ökas med en fortifikationskassör. Den extra ordinarie civila personalen — med bortseende från sådan som direkt avses för arbetsledning — ökas med tolv ingenjörer, fem ritare, två kanslibiträden, fyra förrådsmän och två skrivbiträden men minskas med tre kontorsbiträden. Övriga myndigheter. I fråga om personalen för fastighetsförvaltningen vid sjökarteverket, sjökrigsskolan m. m. avser utredningen icke att föreslå någon ändring. Flygvapnet. Fly g b as områdena. Till behandling under detta avsnitt upptagas Södra, Västra, östra och Norra flygbasområdena. Då kårstaben vid Norrbottens flygbaskår jämväl

163 fungerar såsom flygbasområdesstab inom Övre Norrlands flygbasområde, avhandlas detta flygbasområde längre fram tillsammans med flygbaskåren. Inom flygbasområdesstaberna omhänderhaves förvaltningen av krigsflygfält och övningsplatser med tillhörande anläggningar av underhållsavdelningarna, som därjämte ha vissa till fortifikations- och byggnadsområdet icke hänförliga arbetsuppgifter. Chef för underhållsavdelningen är som regel en av de pensionerade officerare i arvodesbefattning (OalO), som tjänstgöra å vederbörande flygbasområdesstab. I ett flygbasområde (Östra) fungerar emellertid flygbasområdesintendenten såsom chef för underhållsavdelningen. Även inom övriga flygbasområden deltager intendenten i viss utsträckning i fastighetsförvaltningen. Å varje underhållsavdelning tjänstgör även en pensionerad underofficer med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass U 0 7. Å gällande stater för flygbasområdesstaberna finnas icke upptagna några för fastighetsförvaltningen avsedda ordinarie eller extra ordinarie civila befattningar — om man bortser från den extra ordinarie skrivbiträdesbefattning, som är upptagen gemensamt för varje flygbasområdesstab. Däremot finnes ett antal mot arvoden anställda tillsynsmän vid krigsflygfält och övningsplatser. Vidare har flygförvaltningen på senare tid till tjänstgöring å flygbasområdesstaberna placerat inom förvaltningen såsom extra tjänstemän anställda tekniker — en för varje flygbasområde — för att såsom flygfältsmästare biträda vid skötseln av flygfälten. Utredningen anser sig icke böra föreslå någon ändring i den militära personaluppsättningen för fastighetsförvaltningen vid flygbasområdena. P å frågan om antalet tillsynsmän för krigsflygfält och övningsplatser och om dessa befattningshavares avlöningsförmåner anser sig utredningen, som redan nämnts, icke böra ingå. Däremot synes det utredningen, att man med hänsyn till omfattningen av de förvaltningsobjekt, vilkas handhavande åvilar flygbasområdesstaberna, och arten av de med denna förvaltningsverksamhet förknippade tekniska problemen (såsom beträffande underhållet av dräneringssystem och rullbanor å krigsflygfälten) knappast kan undvara teknisk sakkunskap vid flygbasområdesstaberna. "Utredningen föreslår därför, att vid varje sådan stab inrättas en extra ordinarie befattning såsom flygfältsmästare för den direkta skötseln av krigsflygfält och övningsplatser med därtill hörande anordningar och husbyggnader. Då jämförelsevis höga krav måste ställas på denne befattningshavares tekniska kompetens, anser utredningen, att befattningen bör placeras i lönegrad MEo 21. Utredningen förutsätter, att denne befattningshavare skall kunna anlitas även för vissa mera krävande uppgifter beträffande underhållet av flottiljernas flygfält.

Flygförbanden

m. m.

Under detta avsnitt har utredningen för avsikt att behandla flygflottiljerna, Norrbottens flygbaskår och övre Norrlands flygbasområde, krigsflygskolan, flygkadettskolan samt underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

164 Beträffande chefskapet för kasern- (byggnads-) avdelningarna vid flygflottiljerna uttalade 1941 års försvarsutredning, att avdelningarna i fråga borde tills vidare och intill dess flygvapnets officersstater blivit fyllda förestås av flottiljintendenterna, som sålunda komme att tjänstgöra i dubbelbefattning. Då tillgången på andra officerare än i intendenturbefattning det medgåve, borde emellertid för befattningen såsom chef för envar sådan avdelning avses en kapten. Försvarsutredningens över det aktuella personalbehovet upprättade sammanställningar upptogo inga särskilda kaptensbeställningar för avdelningarna i fråga. Vid anmälan av propositionen 1942: 210 uttalade föredragande departementschefen, att han ansåge sig i huvudsak kunna biträda försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet vid flottiljerna. För närvarande utövas sålunda chefskapet för kasernavdelningarna vid flygförbanden m. m. som regel av vederbörande intendenter. Vad angår personalen i övrigt å kasernavdelningarna anser sig utredningen böra till en början erinra, att enligt 1936 års försvarsbeslut en underofficer på aktiv stat skulle vara placerad å varje sådan avdelning såsom kasernunderofficer. Då år 1940 en omedelbar förstärkning av flygvapnet skulle åstadkommas genom uppsättning av vissa nya flygförband, vidtogos åtgärder för att frigöra militär personal från vissa mera civilt betonade uppgifter, bland annat kasernvårdstjänst, genom att för nämnda uppgifter anställa civil personal. Statsmakterna medgåvo sålunda redan under budgetåret 1939/40 bland annat, att tio schaktmästare i lönegrad MEx 13 fingo civilanställas för att kasernunderofficerare skulle kunna frigöras för annan tjänst. 1941 års försvarsutredning föreslog, att kasernunderofficerarna skulle, då brist på underofficerare rådde vid flygvapnet, ersättas med ordinarie civilmilitära kasernföreståndare. Detta borde emellertid, enligt försvarsutredningens mening, icke utesluta, att framdeles, då flygvapnets underofficersstater blivit fyllda, återgång skedde till det tidigare tillämpade systemet att låta äldre underofficerare bestrida befattningarna ifråga. Vid anmälan av propositionen 1942: 210 förklarade sig föredragande departementschefen icke kunna dela försvarsutredningens uppfattning i angivna hänseende utan förordade, att för nämnda arbetsuppgifter borde avses pensionerad personal i arvodesbefattning. I avbidan på att behovet skulle kunna fyllas medelst pensionerade underofficerare syntes emellertid befattningarna böra bestridas på sätt för det dåvarande skedde, nämligen medelst kontraktsanställd civil personal. Anordningen med tillfälligt anställda civila kasernföreståndare har sålunda hitintills blivit bestående. Enligt förhållandena den 1 juli 1945 uppgår antalet sådana befattningshavare numera till tolv. Av aktiva underofficerare finnas alltjämt sex i tjänstgöring å kasernavdelningarna. Av dessa underofficerare fungera två samtidigt såsom väbel. Vid tre förband har en av de pensionerade underofficerare, som enligt gällande personalförteckning må finnas vid förbanden såsom expeditionsunderofficerare i arvodesbefattning, placerats å kasernavdelningen. Av befattningar för extra ordinarie civil personal finnes för närvarande vid varje flygflottilj samt vid flygbaskåren och krigsflygskolan en för fastighetsförvaltningen av-

165 sedd elektrikerbefattning i lönegrad MEo 10. Den extra ordinarie kontorsoch skrivbiträdespersonalen är gemensam för varje flygförband m. m. Utredningen anser, såsom redan tidigare framhållits, att med de principer för den militära fastighetsförvaltningens ordnande, vilka böra framdeles tilllämpas, uppgiften såsom kasernofficer vid flygförbanden m. m. endast bör upptaga en mindre del av vederbörande befattningshavares arbetstid. Befattningen bör därför liksom nu bestridas av en officer, som i huvudsak sysselsattes med andra arbetsuppgifter vid förbandet. Vad angår den övriga personalen å kasernavdelningen har utredningen såsom sin uppfattning redan framhållit, att den omedelbara kasernvården icke kräver lokalt placerad personal med byggnadsteknisk utbildning men att det för skötseln av flygfälten är av vikt att äga direkt tillgång till personal med utbildning såsom väg- eller schaktmästare, vilken personal lämpligen kan biträda jämväl vid vården och underhållet av husbyggnaderna. Enligt vad utredningen erfarit har också systemet med civilanställd personal såsom biträde vid den lokala kasern- och flygfältsförvaltningen fungerat väl. Utredningen föreslår därför, att vid varje flygflottilj samt vid flygbaskåren och krigsflygskolan för den direkta skötseln av byggnader, flygfält och annan fast egendom inrättas en extra ordinarie befattning såsom kasernföreståndare i lönegrad MEo 13. Vid flygkadettskolan samt underofficers-, signal- och tekniska skolorna, vilka icke förvalta egna flygfält, synas motsvarande uppgifter lämpligen kunna handhavas av en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (UO 7) såsom kasernunderofficer. Vid flygbaskåren torde för skötseln av krigsflygfält och övningsplatser med tillhörande anläggningar inom Övre Norrlands flygbasområde böra — liksom för övriga flygbasområden — finnas en flygfältsmästare i lönegrad MEo 21 och en pensionerad underofficer med arvode motsvarande nettolön i lönegrad UO 7. Elektriker i MEo 10 torde liksom nu böra finnas vid förbanden.

övriga

myndigheter.

För fastighetsförvaltningen vid de centrala flygverkstäderna m. m. erfordras enligt utredningens mening ingen ändring i den nuvarande personalorganisationen.

B. Alternativ II. Enligt det med I I betecknade organisationsalternativet skulle befästningsverksamheten ävensom vården och underhållet av de för militärt ändamål anslagna hus- och specialbyggnaderna samt domänerna liksom vid alternativ I handhavas av en för enbart försvaret avsedd förvaltningsorganisation. Vid sådant förhållande synas de regionala och lokala förvaltningsmyndigheterna vid förevarande alternativ böra uppbyggas på samma sätt som enligt alternativ I.

166 C. Alternativ III. Förvaltningsverksamhetens organiserande enligt detta alternativ förutsätter såsom utredningen redan förut framhållit regionala och lokala förvaltningsorgan för å ena sidan underhåll av husbyggnader och militära specialbyggnader (utom flygfält och bergrum) med därtill anknytande markförvaltning samt å andra sidan befästnings verksamhet och underhåll av militära bergrumsanläggningar. 1. Organisation. Vad först angår organisationen för byggnads- och markförvaltning har det vid förevarande alternativ synts erforderligt, att gemensamma organ tillskapas för den regionala förvaltningen av det civila och det militära fastighetsbestånd, som organisationen skulle ha att svara för. Såsom redan förut antytts, synas härvidlag främst tvenne vägar kunna komma ifråga, den ena innebärande, att en helt ny enbart för ifrågavarande förvaltnings verksamhet avsedd civil regionalorganisation inrättas, och den andra bestående i en anknytning till och ett utbyggande av länsarkitektorganisationen. Då länsarkitekterna redan handha underhållet av en betydande del av det för civilt ändamål anslagna byggnadsbeståndet och då denna anordning, enligt vad som under hand upplysts från byggnadsstyrelsen, fungerat väl, har utredningen ansett det ligga närmast till hands att taga länsarkitekterna i anspråk såsom regionalmyndigheter även vid den för såväl civil som militär fastighetsförvaltning avsedda organisation, varom här är fråga — detta ehuru utredningen är medveten om att betänkligheter kunna möta mot att pålägga länsarkitekterna, vilkas primära arbetsuppgifter avse byggnads- och stadsplaneväsendet, ytterligare uppgifter av annan art. Utredningen räknar sålunda med en utbyggnad av länsarkitektorganisationen för ifrågavarande ändamål. Förvaltningen av den i övnings- och skjutfält ingående marken torde emellertid icke böra ankomma på länsarkitekterna utan synes böra omhänderhavas av de lokala myndigheterna direkt under central förvaltningen. Med hänsyn till omfattningen av kronans byggnadsinnehav i Stockholms stad och län synes det erforderligt, att ett enbart för fastighetsförvaltning avsett distriktsorgan inrättas för vården av nämnda byggnadsbestånd. Länsarkitekten i Stockholms län skulle sålunda — liksom för närvarande är fallet — vara helt befriad från verksamhet med byggnadsförvaltning. Särskilda, direkt under centralmyndigheten lydande, organ för fastighetsförvaltningen torde även böra finnas vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. Örlogsvarvens fastighetsförvaltning torde i huvudsak böra omfatta samma objekt och avse samma uppgifter som vid alternativ I föreslagits. Såsom lokala förvaltningsmyndigheter, underställda länsarkitekterna (distriktsmyndigheten i Stockholm) i de till byggnadsförvaltningen hörande frågorna, torde böra fungera samtliga myndigheter inom försvaret, vilka vid alternativ I föreslagits skola vara direkt fastighetsförvaltande, dock med

167 undantag av — förutom cheferna för örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona — befälhavarna för de lantmilitära försvarsområdena. Då de under försvarsområdesbefälhavarnas förvaltning stående objekten huvudsakligen utgöras av befästningar och då de byggnader, som förvaltas av ifrågavarande befälhavare, i allmänhet äro av relativt enkel art (baracker och förrådsbyggnader) samt ofta nog ingå i eller äro belägna i närheten av befästningsanläggningar, synes det utredningen, att berörda befälhavare beträffande vården av samtliga sina fasta förvaltningsobjekt böra tillhöra den militära förvaltningsorganisationen. De lokalmyndigheter, som sålunda på försvarets sida skulle tillhöra den för byggnadsförvaltningen avsedda organisationen, torde böra svara för i stort sett samma förvaltningsobjekt som vid alternativ I. I vissa fall synas dock jämkningar kunna ifrågakomma. I den mån särskilda platsorgan erfordras för det civila fastighetsbeståndet torde såsom sådana kunna utnyttjas för annat ändamål anställda befattningshavare i statens tjänst. Vid den skisserade organisationen skulle det ankomma å länsarkitekterna (distriktsmyndigheten i Stockholm) i huvudsak att i samråd med vederbörande lokalmyndighet upprätta och till centralmyndigheten insända årliga underhållsförslag, avseende såväl löpande reparationer och underhåll som förbättrings-, förändrings- och iståndsättningsarbeten, att svara för utförandet av de löpande reparations- och underhållsarbeten, vilka äro av den storleksordning, att de icke böra utföras av lokalmyndigheterna, men å andra sidan icke äro så omfattande, att de böra jämställas med nybyggnadsarbeten, att förvalta och bestämma om användningen av vissa medel för oförutsedda smärre reparationer och förändringsarbeten samt att öva uppsikt över fastighetsförvaltningen vid de lokala myndigheterna. Beträffande det byggnadsbestånd, som förvaltas av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen samt statens uppfostrings-, tvångsarbets- och alkoholistanstalter, skulle det ankomma å länsarkitekterna att biträda vid upprättandet av årliga underhållsförslag ävensom vid övervakandet av reparations- och underhållsarbetenas utförande. Underhållsförslagen skulle emellertid i dessa fall fastställas av vederbörande förvaltande myndighet, vilken även skulle göra framställning om och handha redovisning av de för fastigheternas vård och underhåll erforderliga anslagen. Samtliga till organisationen hörande lokala myndigheter synas i stort sett böra ha enahanda uppgifter på fastighetsförvaltningens område som vid alternativ I förutsatts skola åvila arméns fastighetsförvaltande lokalorgan. Den organisation, som vid alternativ I I I skulle svara för befästningsverksamheten, synes böra omfatta samma regionala och lokala myndigheter som vid alternativ I skulle handha dylik verksamhet. Arbetsfördelningen mellan regional- och lokalmyndigheterna torde även böra vara densamma som vid sistnämnda alternativ.

168 2. Personalbehov. Det vore önskvärt att i fråga om personalberäkningarna fullständigt skilja mellan personalen för å ena sidan byggnads- och markförvaltning samt å andra sidan befästningsverksamheten. Helt låter sig detta emellertid icke göra. Vissa förvaltningsmyndigheter komma nämligen att tillhöra både den för byggnadsförvaltningen och den för befästningsverksamheten avsedda organisationen, varvid i viss utsträckning samma befattningshavare komma att avses för båda slagen av verksamhet. Så blir fallet beträffande militärbefälsstaberna, vilka förutsättas skola handha såväl befästningsärenden inom militärområdena som förvaltningen av vissa för två eller flera förband avsedda övnings- och skjutfält m. m., och med kustartilleriförsvarens fortifikationsförvaltningar, som skulle svara för den direkta förvaltningen av både befästningar och husbyggnader inom de marina försvarsområdena. I det följande behandlas under rubriken »Den civila organisationen» de myndigheter, vilkas förvaltningsverksamhet på nu ifrågavarande områden endast skulle avse byggnads- och markförvaltning, medan därefter under beteckningen »Den militära organisationen» upptagas såväl de myndigheter, vilka enbart skulle handha befästningsverksamhet, som de, vilka skulle syssla med båda de angivna verksamhetsgrenarna. Beträffande de sistnämnda förvaltningsorganen utmärkes, där så kan ske, vilka befattningshavare som avses för byggnadsförvaltning. Anmärkas må i detta sammanhang, att flygvapnets direkt fastighetsförvaltande myndigheter vid förevarande alternativ liksom enligt alternativ I förutsättas skola lyda under flygförvaltningen i frågor rörande flygfältens skötsel. Den civila organisationen. För att erhålla underlag vid beräkningen av den personalförstärkning, som kan erfordras inom länsarkitektorganisationen vid ett genomförande av nu ifrågavarande alternativ, har undersökts, huru det av organisationsförslaget berörda statliga byggnadsbeståndet är fördelat på de olika länen. Besultatet av undersökningen har sammanställts i en tablå å s. 169. De i tablån intagna uppgifterna hänföra sig i fråga om huvuddelen av försvarets byggnader till det beräknade värdet efter femårsplanens genomförande och beträffande övriga byggnader till värdet den 30 juni 1944. Utredningen vill framhålla, att fördelningen varit förenad med svårigheter främst därför att vissa av försvarets byggnadsprojekt vid tiden för uppgifternas sammanställande ännu icke befunnit sig i så utrett skick, att tillräcklig upplysning om de blivande byggnadernas belägenhet kunnat erhållas. Den verkställda fördelningen måste därför anses som i viss mån osäker. Utredningen har ansett sig böra inhämta byggnadsstyrelsens mening rörande omfattningen av den erforderliga personalförstärkningen å länsarkitektkontoren. I sitt svar å utredningens fråga, härom har styrelsen bland annat anfört följande. För att de i ett fastighetsbestånd ingående anläggningarna effektivt skulle kunna utnyttjas under längsta möjliga tid och kostnaderna för fastigheternas bibehållande i gott stånd i möjligaste mån nedbringas, vore det oundgängligen

169 Tablå utvisande fördelningen på län m. m. av värdena för de byggnader, vilkas förvaltning helt eller i vissa avseenden skulle ombesörjas av den civila organisationen Yid alternativ III.• Byggnader, som skulle förvaltas av organisationen Län

Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län K a l m a r län Gotlands län Blekinge län (utom Karlskrona örlogsvarv och ör logsstation m. m.) Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län . . Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Stockholms stad och län (utom Stockholms örlogsvarv och örlogsstation m. m.) Stockholms örlogsvarv och örlogsstation m. m Karlskrona örlogsvarv och örlogsstation m. m.

Byggnader vid vilkas

förvaltning organisationen skulle lämna tekniskt biträde

Militära

Civila

Summa

38 900 000 24 600 000 54 600 000 25 600 000 9 400 000 10 100 000 25 900 000

33 200 000 5 500 000 3 300 000 800 000 1 800 000 2 500 000 200 000

72 100 000 30 100 000 57 900 000 26 400 000 11 200 000 12 600 000 26100 000

7 600 000 7 900 000 10100 000 10 000 000 7 000 000 5 900 000 3 100 000

23 500 000 72 400 000 24 100 000 17 900 000 44 000 000 7 300 000 76 300 000 24 700 000 11600 000 33 000 000 8 200 000 17 500 000 26 300 000 26 600 000 13 200 000 65 700 000

400 000 500 000 17 200 000 800 000 6 900 000 1 400 000 2 000 000 2 000 000 1 300 000 1 500 000 1 500 000 1 700 000 3 100 000 800 000 2 000 000 1 200 000

23 900 000 72 900 000 41300 000 18 700 000 50 900 000 8 700 000 78 3n0 000 26 700 000 12 900 000 34 500 000 9 700 000 19 200 000 29 400 000 27 400 000 15 200 000 66 900 000

1 700 000 1 300 000 29 100 000 1 600 000 16 200 000 11100 000 1 300 000 4 500 000 3 300 000 3 000 000 6 900 000 3 200 000 17 700 000 5 500 000 8 300 000 6 000 000

189 900 000

160 200 000

350 100 000

48 200 000

40 000 000

40 000 000

52 400 000 963 700 000

Vissa barackläger. . . Fastighet i utlandet 963 700000

52 400 000 251800 000

1215 500 000

800 000 500 000

800 000 500 000

253100 000

1216 800000

220 500 000

220 500 000

1 Att värdena inbördes icke äro helt jämförbara framgår av vad som sägs i bilaga 2 till betänkandet. I denna siffra ingår värdet av vissa bergrum, som ansetts böra förvaltas av ifrågavarande myndigheter. 2

erforderligt, a t t underhållet uteslutande handhades av fackmän med såväl teknisk som ekonomisk erfarenhet, vilket givetvis medförde relativt höga avlöningskostnader. Om man däremot ansåge sig kunna åtnöjas med ett mindre noggrant handhavande av underhållet, kunde givetvis också den i sådant fall behövliga organisationen göras enklare och mindre kostsam. Uti ifrågavarande fall, där såväl anläggningarnas värden som underhållskostnaderna uppginge till högst betydande belopp, torde enligt byggnadsstyrelsens mening tvekan icke råda, a t t en

fullt fackmässig skötsel av fastighetsbeståndet vore nödvändig och i längden för statsverket avgjort mera ekonomisk. Vid beräkningen av den erforderliga, personalförstärkningen på länsarkitektkontoren hade styrelsen därför utgått ifrån att underhållet skulle handhavas på ett fullt förstklassigt sätt. Styrelsen hade vidare utgått från att de underhålls-, förbättrings-, förändringsoch iståndsättningsarbeten, som skulle komma att utföras genom länsarkitektkontorens försorg, skulle verkställas på entreprenad, varför egen regipersonal icke medtagits. Enär endast länsarkitekttjänsterna vore uppförda på ordinarie stat, under^ det övrig personal på kontoren antingen vore extraordinarie tjänstemän eller avlönad med arvode, hade styrelsen räknat med extraordinarie anställning för den enligt det tilltänkta organisationsförslaget enligt styrelsens bedömande behövliga personalen. Efter att ha framhållit, att styrelsen av olika skäl, främst avsaknaden av närmare uppgifter om byggnadernas belägenhet inom länen samt om deras art, ålder, beskaffenhet m. m., måst inskränka sig till approximativa beräkningar, har styrelsen angivit den erforderliga personalökningen vid länsarkitektkontoren på sätt framgår av följande tablå. Antal befattningshavare i olika lönegrader Länsarkitektkontor

Civilingenjörer eller arkitekter Eo 26

Ingenjörer eller arkitekter Eo 24

Ingenjörer Eo 21

Ingenjörer Eo 18

Kontorsbiträden Eo 4

3 1 2 1

1 1 1 1 1 1 1

Kalmar Karlskrona

1 1

Göteborg Vänersborg

1 1 1 1 1 1 1

Örebro Falun 1

1 1 1 Summa

1 1 1

1 3 3

1 1

Malmö

2 1 3 1

1 1 1 1

1 1 1 1 1

1 1

1 1 1

Skrivbiträden Eo 2

1 1 1

1 1

12 1

Ehuru det synes svårt att avgöra, huruvida de grunder, som byggnadsstyrelsen tillämpat vid sina beräkningar, helt överensstämma 5med dem, utredningen följt vid uppskattningen av personalbehovet för underhållsorganisationen vid alternativ I, har utredningen dock ansett sig i detta sammanhang kunna utgå från det resultat, till vilket byggnadsstyrelsen kommit.

171 För distriktsorganet i Stockholm har personalbehovet av utredningen uppskattats sålunda: 1 civilingenjör eller arkitekt (chef) i lönegrad C 5, 3 ingenjörer eller arkitekter i lönegrad Eo 24, 9 ingenjörer 21, 1 ritare av l:a klass 15, 1 ritare av 2:a » 11, 1 kontorsbiträde 4, 1 skrivbiträde 2. Personalen för byggnadsavdelningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv blir densamma vid alternativ I I I som vid alternativ I. Beträffande arméns lokalmyndigheter — vid alternativ I upptagna under rubrikerna »Platsbefälet i Karlsborg» och »Övriga myndigheter» — blir personalbehovet oförändrat i förhållande till alternativ I. Körande personalbehovet för militärbefälsstaberna återkommer utredningen i det följande. I fråga om marinens lokalmyndigheter behandlar utredningen framdeles personalbehovet vid kustartilleriförsvaren. För de vid alternativ I under rubriken »Övriga myndigheter» upptagna lokalorganen synes ingen ändring i personaluppsättningen behöva göras, därest alternativ I I I skulle väljas. Ej heller för flygvapnets myndigheter torde någon förändring i fråga om den för fastighetsförvaltningen enligt alternativ I beräknade personalen föranledas av ett genomförande av alternativ I I I . Den militära organisationen. I efterföljande tablåer har sammanställts den personal, som synes erforderlig vid militärbefälsstaberna för befästningsverksamhet och domänförvaltning samt vid Gotlands kustartilleriförsvar därjämte för byggnadsförvaltning. Militär och civilmilitär personal. På aktiv stat Militärområde m. ni.

I. militärbefälet . . . . II. III. IV. V. VI. » med Bodens fästning. . VII. militärbefälet med Gotlands kustartilleriförsvar

Pensionerad Officerare

Underofficerare UO 7

Regementsofficerare

Kompaniofficerare

1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

— — —

l1

— —

—

1 Fortifikationskassör

Oa 11

Oa 10

1 1 1 Summa 8 9 1 1 1 6 1 Domänofficer för Järvafältet. 2 Därav en förvaltningsunderofficer sa mt en tillsynsman och k yrkogårdsfogdc för Järva: altet.

172 Ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader

Militärområde m. m.

VI. militärbefälet ning

Förste montör Ca 12

Montör Ca 7

med Bodens fäst-

Extra ordinarie cim7 personal Antal befattningshavare i olika lönegrader Ingenjörer

o:

§

Militärområde m. m.

SS fed o to

I. II. III. IV. V. VI.

militärbefälet — — —

Summa 2

K o to

. — — —

fed o 00

1 — — 1

T " CO

O ©I h- -i

fed "p -i £, o p o

i»

Skog-

pj to o: to B M E

C" '

o:

a vaktare po Ka- %* s^ K? fed p °*- Bo fed o: fed s» SJ? O K fed g. hi o:

H

p:

fed*

° K- ° >r -» B c» r~ p : CO •

N P

o 13

&

o Po» B p:

w er g 3.

° S fed <->^ p:

to g'

P< B

P o

— — — —

1 1

— — —

I1

—

—

—.1 I

— — — 21

—

—

—

— 1

1 3

l1 1

1 1

—

1 1

— 1

2 2

— 2

1 3

1 2

—

— —

— 3

1 2

— 2

1 5

3 Avsedda för byggna dsunderhåll och därmed sammanhängande markförvaltning. Därav en maskin- 3cb värmeingenjör samt en elektroingenjör.

Beträffande försvarsområdena torde samma personal bliva erforderlig vid alternativ I I I som vid alternativ I. För befästningsverksamheten och byggnadsförvaltningen vid kustartilleriförsvaren — utom det redan behandlade Gotlands kustartilleriförsvar — beräknas personalen på sätt i följande tablåer angives. Militär och civilmilitär personal. Pensionerad

På aktiv stat Kustartilleri försvar

Regementsofticerare

Stockholms Blekinge Göteborgs Hemsö Summa

Kompaniofficerare

1 1 — 1

» med Bodens fästning VII. militärbefälet med Gotlands kustartilleriförsvar . . . . 1

Eitare

Fortifikations kassörer

Underofficerare UO 7

173 Extra ordinarie civil personal. Antal befattningshavare i olika lönegrader *d o:

CO

Ingenjörer Kustartilleriförsvar

-t H

fed o

to

Stockholms Blekinge Göteborgs Hemsö Summa

fed o 00

SPT

fed? 00

E

to

fed p o »r -i 3 m

'P

E

1 1

21 21 1

1 1 1 1

1 CO p"

N

W B

C5 o

1 O er?

te

Kg, o S.£ fed PJ

CD

•*j

K3 fed po O PJ p: 13

B P3 co o C P : CD 3

co (j*

S3"

fed er o -t J£ to P : p, CD a

1 1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

3 Därav en maskin- och värmetekniker samt en elektrotekniker.

D.

Kostnadsberäkningar.

Vid beräkningen av avlöningskostnaderna för den för den regionala och lokala fortifikations- och byggnadsförvaltningen avsedda personalen har utredningen tillämpat samma grunder som vid motsvarande beräkningar i fråga om de centrala förvaltningsorganen, allenast med iakttagande därav, att lönerna beräknats efter F-ort. Med denna utgångspunkt uppgå avlöningskostnaderna för den vid alternativen I och I I föreslagna organisationen beträffande de myndigheter, i fråga om vilkas personaluppsättning utredningen föreslagit ändring, till i avrundat tal 1 415 000 kronor, varav 775 000 kronor belöpa sig på arméns, 400 000 kronor på marinens och 240 000 kronor på flygvapnets myndigheter. Kostnaderna för den vid alternativ I I I upptagna organisationen i motsvarande delar 1 uppgå till i runt tal 1 880 000 kronor, varav 1 070 000 kronor belöpa sig på de under rubriken »Den civila organisationen» och 810 000 kronor på de under rubriken »Den militära organisationen» behandlade myndigheterna. Att de för alternativ I I I angivna beloppen icke utan vidare kunna jämföras med de för alternativen I och I I beräknade framgår av vad som sägs i det följande (s. 183). 1 Beträffande länsarkitektorganisationen tages dock endast personalökningen i betraktande.

174 Avd. VII.

Fortifikationskåren.

A. Personalbehov. Jämlikt gällande instruktion utgör fortifikationskåren en armén tillhörande personalkår med ändamål att i såväl fred som krig tillhandahålla olika organ inom försvarsväsendet för bestridande av vissa befattningar i befästnings-, byggnads- och fastighetsförvaltningstjänst särskilt utbildad personal. Fortifikationskårens aktiva personal utgöres av en chef samt de övriga militära och civilmilitära beställningshavare, som för kåren upptagits å fastställda personalförteckningar för armén. Å den senaste personalförteckningen för armén har upptagits följande beställningar för kåren, nämligen: Officerare: Chef Överste Överstelöjtnanter Majorer Majorer eller kaptener Kaptener Kaptener eller löjtnanter Underofficerare: Fanjunkare Sergeanter Civilmilitär personal: Fortifikationskassörer Departementsskrivare

Antal 1 1 2 5 6 13 10

Lönegrad Ob 2 Oa 6 Oa 5 Oa 4 Oa 4 el. Oa 3 Oa 3 Oa 3 el. Oa 2

12 5

UO 2 UO 1

3 1

Ca 18 Ca 17

Utredningens i det föregående framlagda förslag innebära, att fortifikationskårens personal skall till huvudsaklig del ingå i en för de tre försvarsgrenarna gemensam förvaltningsorganisation. Vid sådant förhållande uppkommer fråga, huruvida kåren alltjämt bör tillhöra armén eller ställas direkt under överbefälhavaren. De förslag, som utredningen i det följande (s. 180 o. f.) framlägger rörande rekryteringen och den militära utbildningen av kårens officerare, kunna anses tala för kårens bibehållande under chefen för armén. Å andra sidan torde emellertid inordnandet under en av försvarsgrenscheferna av en personalkår, som är avsedd att betjäna försvaret i dess helhet, kunna befaras leda till icke önskvärda komplikationer. Kostnaderna för kårens personal synas icke heller böra belasta anslagen för en enda försvarsgren. Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen stannat för att föreslå, att fortifikationskåren ställes direkt under överbefälhavaren. Enligt det med alternativ 1 betecknade organisationsförslaget skall chefen för fortifikationsförvaltningen icke nödvändigtvis vara militär utan även kunna vara civil. Befattningen har ansetts böra uppföras på verkets stat. Om verkschefen är militär, avses han tillika vara chef för fortifikationskåren och in-

175 spektör över rikets befästningar. Den fortifikationsofficer, som är chef för verkets befästningsavdelning, skall härvid vara stabschef vid kåren. Är verkschefen åter civil, skall nämnde avdelningschef i stället vara chef för kåren och befästningsinspektör. I vartdera fallet har utredningen med hänsyn till de uppgifter, som skulle komma att åvila avdelningschefen i denna hans egenskap, ansett, att han bör placeras i lönegrad Ob 2. Utöver denna beställningshavare skola i organisationen ingå 17 regements- och 27 kompaniofficerare ävensom 4 fortifikationskassörer och 1 departementsskrivare vid kåren. Härutöver böra emellertid å kårens stat upptagas 3 kompaniofficerare, av vilka i likhet med vad som för närvarande är fallet en avses för tjänstgöring vid försvarsstaben och två ställas till chefens för kåren förfogande. Sistnämnda båda beställningshavare avses för kommendering till skolor och kurser samt för särskilda uppdrag. Inplaceringen i lönegrader av nämnda 17 regementsofficerare anser utredningen böra ske på sådant sätt, att befordringsförhållandena inom kåren såvitt möjligt bliva likvärdiga med dem, som äro rådande inom armén. En fördelning av beställningarna enligt samma proportioner som inom armén giver vid handen, att 2 beställningar skola placeras i lönegrad Oa 6, 4 i Oa 5 och 11 i Oa 4. Vid inplaceringen i lönegrader av de 30 kompaniofficersbeställningarna torde böra beaktas, att dessa — såsom framgår av vad som anföres i närmast följande avsnitt — avses skola tillträdas först efter det vederbörande fullgjort viss tids tjänstgöring såsom kompaniofficer inom armén. Ett förhållandevis större antal beställningar synes därför böra placeras i lönegrad Oa 3 än vad som är fallet inom armén. Enligt utredningens mening böra av beställningarna 20 placeras i sistnämnda lönegrad och övriga 10 alternativt i lönegrad Oa 3 eller Oa 2. För att undvika förflyttningar av personal böra de olika lönerna så litet som möjligt bindas vid särskilda befattningar. I förhållande till vad för närvarande gäller skulle officerskåren ökas med tio beställningar och de civilmilitära befattningarna med en. Utredningen förutsätter, att denna ökning av kåren genomföres successivt allteftersom tillgången på kvalificerad personal så medgiver ävensom att krigsbehovet av statutbildade officerare till den del det icke tillgodoses genom den föreslagna ökningen må kunna fyllas av till reserven överförd personal med dylik utbildning. I den föreslagna organisationen ha icke upptagits några underofficerare på fortifikationskårens stat. Innan utredningen ingår på frågan om anledningen härtill torde få nämnas, huru underofficerarna vid kåren för närvarande rekryteras och vilka arbetsuppgifter som anförtros dem. För att vinna anställning såsom aktiv underofficer vid kåren fordras enligt instruktionen för densamma att vara underofficer på aktiv stat och att ha inhämtat särskilt anbefalld utbildning. Denna meddelas vid en stabsunderofficerskurs om cirka tre månader. Eleverna ha dessförinnan tjänstgjort ett antal år som underofficerare vid trupp. Före den militära anställningen ha de i

176 regel icke sysslat med byggnadsverksamhet och någon praktik vid byggnadsföretag bereds dem icke heller i samband med utbildningen. Av underofficerarna vid kåren är en fanjunkare placerad i expeditionstjänst vid marinförvaltningens fortifikationsavdelning och en sergeant avsedd för tjänstgöring vid arméns fortifikationsförvaltning. Övriga underofficersbeställningar äro fördelade på kommendantstaben i Boden, Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Hemsö kustartilleriförsvar samt VII. militärbefälsstaben och Gotlands kustartilleriförsvar. Flertalet av beställningshavarna sysselsättas huvudsakligen med tillsyn och vård av byggnader, befästningar och markområden, upprättande av underhållsförslag och kostnadsberäkningar, kontroll av underhålls- och nybyggnadsarbeten, som utföras på entreprenad, samt ledning av dylika arbeten i egen regi. I övrigt handha underofficerarna expeditionsgöromål, upprättande av statistik, uppbörd av materiel m. m. Största delen av fortifikationsunderofficerarnas arbetsuppgifter är sålunda av teknisk natur och förutsätter icke i och för sig mera ingående militära insikter. På grund härav har utredningen funnit, att nämnda uppgifter böra ombesörjas av civila befattningshavare med teknisk utbildning. De övriga göromål, som för närvarande åvila underofficerare vid kåren, torde böra övertagas av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning eller av civila befattningshavare med erfarenhet av kontorsgöromål. Genom en sådan anordning skulle kostnaderna för utbildning av fortifikationsunderofficerare inbesparas. De nuvarande underofficerarna vid kåren torde emellertid i kostnadsbesparande syfte alltjämt böra tagas i anspråk för utförande av de med de olika beställningarna förenade göromålen, intill dess att de i normal ordning avgå från sina beställningar. Dessa torde fördenskull icke böra indragas utan innehavarna av desamma överföras på övergångsstat med full tjänstgöringsskyldighet och oförminskade avlöningsförmåner. De kåren tillhörande sergeanterna böra härvid i vanlig ordning erhålla befordran till fanjunkare. De befattningar, som avses skola ersätta underofficersbeställningarna, böra endast få tillsättas i mån som avgång äger rum från övergångsstaten. Personalförteckningen för fortifikationskåren skulle på grund av vad sålunda anförts vid ett genomförande av alternativ I upptaga följande beställningar: Personal å aktiv stat. Officerare: Antal Lönegrad Chef: chefen för fortifikationsförvaltningen (se personalförteckningen för detta ämbetsverk) x — — Överste 1 Ob 2 Överstar 2 Oa 6 Överstelöjtnanter 4 Oa 5 Majorer 11 Oa 4 Kaptener 20 Oa 3 Kaptener eller löjtnanter 10 Oa 3 el. Oa 2 1 Därest chefen för fortifikationsförvaltningen är civil, skall innehavaren av beställningen såsom överste i lönegrad Ob 2 vara chef för fortifikationskåren.

177 Civilmilitär personal: Fortifikationskassörer Departementsskrivare

4 1

Ca 18 Ca 17

12 5

UO UO

Personal å övergångsstat. Underofficerare: Fanjunkare x Sergeanter

2 1

Vad här ovan sagts beträffande fortifikationskårens omfattning och beställningshavarnas lönegradsplacering m. m. vid ett genomförande av alternativ I gäller även för det fall att organisationsfrågan löses enligt alternativ 11. Vid en organisation enligt alternativ 111 skulle chefen för fortifikationsförvaltningen alltid vara militär och chef för kåren. Befattningen (lönegrad Ob4) skulle uppföras å ämbetsverkets stat. Någon särskild avdelningschef för befästningsärendenas handläggning inom ämbetsverket skulle i detta fall icke finnas utan byråerna vara direkt underställda verkschefen. Detta skulle medföra att någon beställning i lönegrad Ob 2 icke behövde upptagas å fortifikationskårens stat. I övrigt skulle alternativet i förevarande avseende icke medföra annan ändring i förhållande till alternativen I och I I än att tre fortifikationsofficerare, vilka vid sistnämnda båda alternativ avsetts skola placeras å kasernavdelningen inom fortifikationsförvaltningen, skulle erhålla placering inom statens byggnadsförvaltning.

B. Fortifikationsofficerarnas utbildning och rekrytering. För att vinna anställning i officersbeställning på aktiv stat vid fortifikationskåren fordras enligt instruktionen för densamma att vara officer på aktiv stat samt att ha med godkända betyg genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs. För att anställas såsom officer i kårens reserv fordras att vara reservofficer, att ha avlagt civilingenjörsexamen i vägoch vattenbyggnadsfacket eller arkitektexamen vid teknisk högskola eller eljest ha inhämtat godtagbar och med praktisk verksamhet utökad ingenjörsutbildning inom motsvarande områden samt att ha genomgått särskild utbildningskurs om minst två månader vid kåren. Beträffande utbildningen av den aktiva officerspersonalen torde till en början böra erinras, att utbildningen till aktiv officer för närvarande tar en tid av 3V4 år för studenter. För de värnpliktiga, som icke avlagt studentexamen, samt för fast anställda utan sådan examen tillkommer härutöver — beroende på omfattningen av tidigare skolunderbyggnad — en utbildningstid av 1—3 år vid försvarets läroverk. Efter utnämningen till fänrik på aktiv stat har vederbörande att tjänstgöra under cirka 2 år vid det egna truppförbandet och att därefter 1 Ledigbliven fanjunkarbeställning må endast återbesättas för beredande av befordran åt sergeant å kårens övergångsstat.

12—209G

178 genomgå vederbörlig officersskola under en tid av ungefär 1 år. Så följer ytterligare 2 års trupptjänstgöring, varefter han för att kunna vinna anställning vid fortifikationskåren har att genomgå den 2-åriga högre ingenjörkursen vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Då han med godkända betyg genomgått denna kurs, kan han antagas till fortifikationsofficer, vilket alltså tidigast kan ske ungefär sju år efter avlagd officersexamen. Före 1941 utgjorde genomgången av artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs (motsvaras numera av ingenjörofficersskolan) villkor för löjtnantsbefordran, vilken då kunde erhållas först efter 3V2 a 4V2 års tjänstgöring såsom officer. Denna bestämmelse är dock numera upphävd och utnämningen till löjtnant äger rum efter 2 års tjänstgöring såsom fänrik, under förutsättning att denna tjänstgöring är väl vitsordad och att vederbörande förklarats lämplig för vidare befordran såsom officer. Enligt den tidigare instruktionen för fortifikationskåren krävdes för anställning såsom officer vid kåren, att den sökande skulle vara officer på aktiv stat vid ingenjörtrupperna. I gällande instruktion har denna bestämmelse ändrats därhän, att vederbörande skall vara officer på aktiv stat, varvid man avsett att bredda fortifikationskårens rekryteringsbas till att omfatta även arméns övriga truppslag. I praktiken har emellertid detta icke inneburit någon ändring i det tidigare förhållandet, då det endast varit officerare vid ingenjörtrupperna som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjörkurs, vars genomgång som nämnts utgör förutsättning för anställning vid fortifikationskåren. Några bärande skäl för fortifikationskårens rekrytering enbart från ingenjörtrupperna torde emellertid icke förefinnas. Ingenjörtruppernas arbetsorganisation och arbetsledning hänföra sig till detta truppslags speciella uppgifter och arbetssätt. Den fortifikatoriska verksamheten ställer i nämnda hänseenden på sina utövare krav, som mera överensstämma med fordringarna på en civil byggnadstekniker. Den utbildning i byggnadstekniska ämnen, vilken för närvarande meddelas en blivande fortifikationsofficer vid artilleri- och ingenjörhögskolan, kan enligt utredningens mening icke anses uppfylla de krav, som måste ställas på densamma. Å andra sidan innesluter högskolans nuvarande utbildningsprogram vissa ämnen, vilka för fortifikationsofficerens verksamhet sakna praktisk betydelse. Ett konsekvent genomförande av kategoriklyvningen mellan fortifikations- och ingenjörofficerare torde därför kräva genomförandet av erforderlig separation jämväl i fråga om utbildningen. I det föregående ha behandlats de uppgifter, vilka komma att åligga befästningsväsendets personal såväl i krig som i fred. För att personalen på ett tillfredsställande sätt skall kunna lösa sina uppgifter måste densamma meddelas en härför speciellt inriktad utbildning. Målet för denna torde i huvudsak kunna sägas vara att personalen skall erhålla a) ingående kännedom om anfalls- och försvarsvapnens taktiska användning och tekniska möjligheter samt om befästningars betydelse för och utnyttjande i den strategiska och taktiska verksamheten;

179 b) förmåga att inom en föreliggande strategisk-taktisk ram genomföra ett fortifikatoriskt principbedömande utmynnande i ett befästningsförslag samt att inom anvisat område i princip och i detalj inpassa och utforma befästningsanläggningar under hänsynstagande till de taktiska kraven och speciella terrängförhållanden; c) erforderlig kunskap och erfarenhet i stabstjänst, för att såväl i krig som i fred kunna företräda befästningstjänsten; d) erforderliga kunskaper i byggnadsteknik och moderna arbetsmetoder för att i samband med befästningars planläggning och utförande kunna bedöma teknikens möjligheter och berättigade krav, så att dessa på ett ekonomiskt riktigt sätt samman jämkas med de taktiska kraven för ernående av ettfullgott fortifikatoriskt byggnadsverk; e) erforderliga insikter på andra tekniska områden än rent byggnadstekniska, för att med utnyttjande av specialister kunna leda planläggning och kontroll av värme- och ventilationsinstallationer, elektriska anläggningar m. m.; f) ingående kännedom om arbetsorganisation och arbetsledning vid omfattande byggnadsföretag utförda i egen regi med trupp respektive civil arbetskraft eller som entreprenadarbeten; samt g) för ett mindre antal officerare dessutom förmåga att leda konstruktionsoch försöksverksamhet i samarbete med civila experter. För att detta mål skall kunna uppnås fordras, att fortifikationsofficeren besitter avsevärda taktiska, fortifikatoriska och tekniska kunskaper. Vid planläggningen av utbildningsprogrammet måste hänsyn tagas till å ena sidan att officerarna erhålla dylika kunskaper och å andra sidan att utbildningstiden begränsas, så att officerarna snarast möjligt kunna utnyttjas i praktisk tjänst. Det skulle givetvis vara önskvärt att fortifikationsofficerarna erhölle samma utbildning i de militära ämnena som övriga officerare på stat ävensom samma teoretiska och praktiska utbildning som civilingenjörerna i väg- och vattenbyggnadsfacket. Ett fullständigt realiserande av bägge dessa önskemål skulle emellertid medföra en så lång utbildningstid, att en dylik lösning icke torde vara möjlig. En modifiering i kravet på utbildning synes därför vara ofrånkomlig. Beträffande frågan om sättet för denna modifiering ha emellertid olika synpunkter framförts. Å ena sidan har hävdats, att någon eftergift icke kan göras i kravet på att fortifikationsofficerarna skola givas samma utbildning som övriga statofficerare men väl i kravet på fullständig civilteknisk utbildning. Å andra sidan har framhållits, att officersutbildningen icke borde göras mera omfattande än den, som meddelas reservofficerare, medan den tekniska utbildningen borde vara densamma som för civilingenjörer i vägoch vattenbyggnadsfacket. Såsom skäl för den förra meningen har framhållits, att fortifikationsofficerens verksamhet bedrives i intimt samarbete med taktikens män i olika instanser och att det därför vore ett oeftergivligt villkor, att taktikern och

180 fortifikationsofficeren ägde ungefär likvärdig militär utbildning. Däremot syntes det icke erforderligt, även om det vore önskvärt, att fortifikationsofficeren besutte alla en civilingenjörs inom väg- och vattenbyggnadsfacket kunskaper. Nödvändigt vore emellertid att han hade tillräckliga kunskaper på det organisatoriska, och tekniska området för att kunna leda all förekommande verksamhet med utnyttjande och biträde av teknisk expertis i vissa frågor. Han borde med andra ord äga den tekniska utbildning, som erfordras för att fullt behärska de tekniska kraven och möjligheterna vid ett byggnadsarbetes organisation och utförande, så att han kunde sakkunnigt diskutera förekommande tekniska problem med civila tekniker. Han borde vid ledningen av förekommande arbeten kunna förena eller sammanjämka taktikens och teknikens krav. För vissa delar av fortifikationsofficerstjänsten, främst beträffande forsknings- och konstruktionsverksamhet, erfordrades en mera djupgående utbildning på vissa områden, främst i matematik, mekanik och hållfasthetslära. Då emellertid för dylik verksamhet endast komme att tagas i anspråk ett synnerligen begränsat antal officerare, borde dessa kunna meddelas särskild kompletterande utbildning, utan att denna behövde belasta utbildningsprogrammet för fortifikationsofficerare i allmänhet. Till stöd för den senare meningen har anförts, att även om fortifikationsofficerarna erhölle fullständig officersutbildning måste de vid befästningsanläggningarnas planläggning samarbeta med vederbörande stabsofficerare, hos vilka det slutliga avgörandet även måste ligga. Med hänsyn härtill syntes ölägenheterna av en reducerad officersutbildning icke alltför stora. Av så mycket större betydelse vore, att de blivande fortifikationsofficerarna, förutom en grundlig teknisk utbildning, genom praktik inom byggnadsbranschen förvärvade största möjliga förtrogenhet med dithörande problem. Risk förelåge eljest att de i sin militära tjänst bleve beroende icke blott av stabsofficerarna utan också av utom försvaret stående civil byggnadsteknisk sakkunskap. Vid det övervägande, utredningen ägnat de olika synpunkter, som sålunda framförts, har utredningen kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att uppgiva det nuvarande kravet på fullständig officersutbildning. Å andra sidan har utredningen klart för sig, att stora fordringar jämväl måste ställas på tekniskt kunnande och därpå baserad praktisk utbildning. Det förslag utredningen efter samråd med arméns officersutbildningskommitté i det följande framlägger, synes emellertid utredningen tillgodose även dessa fordringar. Vad först den grundläggande militära utbildningen angår, bör denna kunna äga rum vid vilket truppslag som helst. Senast i samband med officersexamen bör erforderligt antal fortifikationskårsaspiranter antagas. Dessa böra emellertid efter officersexamen tills vidare kvarstå som fänrikar (senare löjtnanter) vid sina regementen eller personalkårer. Beträffande aspiranternas tekniska utbildning har utredningen funnit lämpligast, att denna äger rum vid tekniska högskolan i Stockholm. Denna

181 utbildning bör till tiden förläggas omedelbart efter officersexamen. Härigenom vinnes att utbildningen bedrives i relativt nära anslutning till studentexamen. De ämnen, vilka böra ingå i tekniska högskolans kurser för aspiranterna, utgöra följande, nämligen matematik, tillämpad matematik, grafostatik och hållfasthetslära, byggnadsstatik, kemi, motorteknik och termodynamik, elektroteknik, bergsprängningslära, allmän geologi, byggnadsteknik, byggnadsorganisation, byggnadsmateriallära, byggnadshygien, husbyggnadslära, läran om hiss- och transportanordningar, ritteknik, nationalekonomi och rättskunskap. Efter samråd med rektorn vid tekniska högskolan har beräknats, att för genomgången av högskolans kurser i nämnda ämnen skulle krävas en tid av omkring tre läsår. Genom en lämplig gruppering av ämnena borde man kunna åstadkomma, att kurserna förlades på sådant sätt att två läsår bleve i huvudsak helt disponerade medan under det tredje året viss tid komme att bliva disponibel. Denna tid synes då böra tagas i anspråk för utbildning i de militärtekniska ämnena befästningslära och militär byggnadslära, vilka icke inrymmas i tekniska högskolans undervisningsplan. Utbildningen i sistnämnda båda ämnen torde lämpligen böra organiseras av chefen för fortifikationskåren. Under sommarmånaderna böra aspiranterna göra trupptjänst vid infanteriet. Efter det utbildningen vid tekniska högskolan avslutats bör intransport ske till fortifikationskåren av erforderligt antal aspiranter, som med godkända betyg genomgått högskolans kurser och befinnas lämpliga för intransport. Den som icke erhåller intransport bör entledigas som fortifikationskårsaspirant. Den vidare utbildningen av fortifikationsofficerarna bör ske på samma sätt som för infanteriofficerarna. Under fjärde officersåret böra de sålunda genomgå den för infanteriet anordnade officersskolan. Vid den därefter följande tjänstgöringen bör under de första åren avsevärd vikt läggas vid byggnadspraktik. För sådant ändamål bör fortifikationsofficeren kommenderas till tjänstgöring vid större befästningsarbeten, som fortifikationsförvaltningen kan ha under utförande. I den mån dylika arbeten icke pågå, bör han beordras att deltaga i andra militära eller civila byggnadsarbeten. Tjänstgöringen under dessa år bör även omfatta befästningsstudier, språkstudier m. m. I fråga om undergående av militär högskoleutbildning böra fortifikationsofficerarna likställas med arméns officerare. Enligt utredningens mening bör utbildningen vid tekniska högskolan av aspiranterna ske på statens bekostnad. Det synes då vara skäligt att aspiranterna vid antagandet förbinda sig att, därest de utnämnas till officerare vid fortifikationskåren, kvarstå vid denna under viss tid, förslagsvis fem år. Vad slutligen angår officerarna i fortifikationskårens reserv anser utredningen, att de i instruktionen för fortifikationskåren angivna fordringarna för antagning till dylik officer äro lämpliga och att någon anledning till ändring i detta avseende icke förefinnes.

182 C. Kostnadsberäkningar. Avlöningskostnaderna för den för innevarande budgetår å fortifikationskårens aktiva stat upptagna personalen uppgå till 485 000 kronor, därav för grundlöner 420 000 kronor och för rörligt tillägg 65 000 kronor. Nämnda kostnader bestridas från arméns avlöningsanslag. Kostnaderna för avlöning till den personal, vilken enligt vad utredningen i det föregående (s. 175 o. f.) förordat bör uppföras å aktiv stat vid fortifikationskåren, uppgå till i runt tal 510 000 kronor, därav för grundlöner 443 000 kronor och för rörligt tillägg 67 000 kronor. För kostnadernas bestridande torde ett särskilt anslag böra uppföras å riksstaten. Så länge underofficerare kvarstå å kårens övergångsstat tillkomma kostnaderna för avlöning till dessa. Ifrågavarande kostnader — vilka, vid bifall till utredningens i det följande framställda förslag om vakanshållande av vissa nyinrättade befattningar under nämnda tid, komma att till stor del uppvägas av minskning i medelsbehovet under andra avlöningsanslag — uppgå för närvarande till 85 000 kronor. Då, såsom utredningen i det föregående anfört, utökningen av kårens officerspersonal torde böra ske successivt, skulle å andra sidan kostnaderna för denna personal under de närmaste åren bliva något lägre än vid en fullt genomförd organisation. De med fortifikationspersonalens verksamhet förbundna omkostnaderna torde knappast kunna skiljas från övriga omkostnader vid de myndigheter, där vederbörande tjänstgöra. Detta torde framför allt vara fallet beträffande expenskostnaderna. Med hänsyn härtill anser utredningen, att omkostnaderna för verksamheten böra bestridas från respektive myndighets omkostnadsanslag.

183 Avd. VIII. Sammanställning av kostnaderna enligt de olika alternativen m. m. Vid behandlingen av de centrala respektive regionala och lokala förvaltningsmyndigheter, vilka föreslagits skola ingå i de tre olika alternativen för organiserandet av fortifikations- och byggnadsförvaltningen, har utredningen icke lämnat några jämförelser ur kostnadssynpunkt mellan vart och ett av de föreslagna och de hittillsvarande förvaltningsorganen. De kostnadsberäkningar, vilka utredningen förebragt i fråga om de föreslagna förvaltningsmyndigheterna, äro icke heller av sådan art, att de utan vidare kunna tagas till utgångspunkt för en jämförelse, som begränsar sig till de centrala eller de regionala och lokala myndigheter, vilka ingå i de tre organisationsalternativen. Anledningen härtill är, att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan högre och lägre förvaltningsmyndigheter icke är densamma vid de olika alternativen. En förutsättning för en fullt rättvisande jämförelse är, att i densamma medtagas samtliga de myndigheter, vilka beröras av utredningens förslag. Detta gäller framför allt i fråga om en jämförelse mellan de tre alternativa förslagen men i viss mån även i fråga om en jämförelse mellan hittillsvarande förvaltningsorganisation och den föreslagna, Utredningen har därför i det följande i två tablåer (s. 185 och 186) sammanställt de beräknade kostnaderna för samtliga ifrågavarande myndigheter. Härvid ha i den första tablån kostnaderna för alternativ I sammanställts med kostnaderna för den under budgetåren 1937/38 och 1942/43 gällande organisationen, under det att den andra tablån innefattar en jämförelse mellan alternativen I, I I och I I I inbördes. De nämnda budgetåren ha valts i syfte att vid jämförelsen med det av utredningen förordade alternativet kunna angiva kostnaderna för hittillsvarande förvaltningsorganisation med utgångspunkt från dels normala fredsmässiga arbetsuppgifter enligt 1936 års försvarsorganisation dels de genom den förstärkta försvarsberedskapen och den påbörjade utbyggnaden av försvaret enligt 1942 års försvarsbeslut utökade arbetsuppgifterna, Utredningen har i förevarande sammanhang tagit hänsyn allenast till avlöningskostnader. E n beräkning av omkostnaderna för den här avsedda verksamheten hos de regionala och lokala myndigheterna torde överhuvud icke vara möjlig att förebringa. Vid sådant förhållande har utredningen icke heller funnit sig böra ingå på en jämförelse mellan omkostnaderna för övriga myndigheter vid olika alternativ. Beräkningar angående avlöningskostnaderna för de föreslagna nya förvaltningsmyndigheterna ha i det föregående (avd. V och VI) framlagts. För de beräkningsgrunder, som utredningen därvid följt, har i samband därmed lämnats närmare redogörelse. I vad avser budgetåren 1937/38 och 1942/43 har utredningen däremot utgått från de verkliga kostnaderna under nämnda bud-

184 getår. I detta avseende ha uppgifter inhämtats från respektive myndigheter. Även om dessa uppgifter i viss utsträckning äro av approximativ karaktär och icke kunnat göras till föremål för en närmare kontroll, torde de dock lämna en i stort sett rättvisande bild av kostnaderna under de båda budgetåren. I anslutning till vad som skett vid behandlingen av de olika organisationsalternativen har utredningen jämväl vid beräkningarna för budgetåren 1937/38 och 1942/43 ansett sig böra taga i betraktande allenast de förvaltningsorgan, vilka beröras av utredningens förslag. Sålunda ha exempelvis vissa delar av byggnadsstyrelsen (stadsplanebyrån och kulturhistoriska byrån) icke medtagits. Detsamma är fallet med de regionala och lokala myndigheter inom försvaret, beträffande vilka utredningen icke ifrågasätter någon organisationsförändring. I fråga om den i alternativ I I I ingående länsarkitektorganisationen har utredningen för att förenkla beräkningarna allenast tagit i betraktande den personalökning, som ingår såsom ett led i alternativet ifråga. I den mån utredningen vid sina personalberäkningar bortsett från vissa personalkategorier har utredningen så långt möjligt uteslutit desamma jämväl vid kostnadsberäkningarna för budgetåren 1937/38 och 1942/43.

185 Avlöningskostnaderna för myndigheter inom fortifikations- och byggnadsförvaltningen under budgetåren 1937/38 och 1942/43 samt enligt det av utredningen förordade alternativ I. A v l ö n i n g s k o s t n a d c r

Myndighet m. m.

1937/38 I.

Centrala

myndigheter.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse : Avlöningsanslag 181 000 Sakanslag 67 000 Förskottsanslag Marinförvaltningen: Avlöningsanslag Sakanslag Förskottsanslag

27 000 35 000

Flygf örvaltningen: Avlöningsanslag Sakanslag Förskottsanslaff

26 000 281 000

Fortifikationsförvaltningen alt. I

och lokala

248 000

238 000 1 307 000 310 000

1 855 000

62 000

121 000 192 000 75 000

388 000

25 000 1 481 000 307 000

1 509 000

617 000

3 752 000

enligt

Summa kostnader för centrala myndigheter II. Regionala

1942/43

myndigheter

Armén samt Gotlands kustartilleriförsvar : Avlöningsanslag 157 000 Sakanslag 11000 Förskottsanslag Marinen utom Gotlands kustartilleriförsvar: Avlöningsanslag 110 000 Sakanslag 182 000 Förskottsanslag Flygvapnet: Avlöningsanslag Sakanslag Förskottsanslasr

168 000

300 000 190 000 400 000

890 000

292 000

165 000 530 000 35 000

730 000

92 000 38 000

63 000

155 000

Summa kostnader för regionala och lokala myndigheter

498 000

1775000 Totalkostnader för samtliga myndigheter

5 527 000

Anm. I begreppet sakanslag inbegripas samtliga för särskilda sakändamål anvisade medel, oavsett om riksstatsanslag eller förskottsstatsanslag tagits i anspråk.

186 Avlöningskostnaderna för myndigheter inom fortifikations- och byggnadsförvaltningen enligt de av utredningen föreslagna alternativen I, II och III. Avlöningskostnadcr M y n d i g h e t

m. m.

Alternativ 1

Alternativ II Alternativ III

Fortifikationsförvaltningen Flygförvaltningens flygfältsbyrå Byggnadsstyrelsens av u t r e d n i n g e n berörda byråer Statens byggnadsförvaltning Byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning

1 350 000 155 000

1 105 000 155 000

900 000

1 045 000

Summa kostnader för centrala myndigheter

2 405 000

60 000 2 365000

775 000 400 000 240 000

775 000 400 000 240 000

I.

II.

Centrala

Regionala

myndigheter.

och lokala

....

495 000 155 000 1 505 000 60 000 2 215000

myndigheter.

Enligt alternativ I och I I : Armén Marinen Flygvapnet Enligt alternativ I I I : Civila myndigheter m. m Vissa militära myndigheter

1 070 000 810 000

Summa kostnader för regionala och lokala myn digheter Summa kostnader för samtliga myndigheter

....

1415 000 3 820000

1415 000 3 780 000

1880 000 4 095 000

1 Såsom i det föregående (s. 26) anmärkts, böra vid ett genomförande av alternativ I I I vissa vid civila myndigheter för närvarande befintliga befattningar kunna indragas. Härigenom uppstår en minskning av kostnaderna för detta alternativ, vilken minskning dock torde bliva relativt obetydlig. En beräkning av det belopp, vartill denna minskning skulle komma att uppgå, synes icke kunna verkställas utan en ingående undersökning i varje särskilt fall.

187 Avd. IX. Organisationens genomförande. Redan med hänsyn till önskvärdheten av att åt den nya organisationen bevara de mest kvalificerade krafterna bland personalen vid de nuvarande centrala byggnadsorganen inom försvaret synes reformen böra äga rum så snart omständigheterna medgiva. Ur denna synpunkt ter sig omorganisationen av den centrala förvaltningen mest angelägen. För ett snabbt genomförande av reformen i dess helhet talar särskilt angelägenheten av att åvägabringa större enhetlighet på befästningsväsendets område ävensom att skapa ett fastare underlag för tillämpningen av de av 1943 års militära fastighetsutredning föreslagna, från och med innevarande budgetår provisoriskt använda, procentsatserna vid beräknandet av kostnaderna för fastighetsunderhållet. Till en början torde frågan om tidpunkten och sättet för genomförande av a l t e r n a t i v I böra komma under bedömande. Vad först angår centralförvaltningens omläggning torde förhållandena ställa sig olika alltefter verksamhetens art. Det synes icke behöva möta mera avsevärda svårigheter att, såvitt avser befästningsväsendet, fastighetsunderhållet och domänförvaltningen ävensom de med dessa verksamhetsgrenar sammanhängande administrativa och kamerala uppgifterna, utan alltför långt uppskov sätta den nya organisationen i funktion. Mera komplicerad ställer sig omläggningen i vad den hänför sig till nybyggnadsverksamheten. Självfallet böra i första hand alla sådana nybyggnadsföretag, för vilka medel av Kungl. Maj:t efter tiden för omorganisationen ställas till förfogande, tillföras den nya organisationen. Hit böra även överflyttas företag, för vilka medel redan dessförinnan ställts till förfogande, under förutsättning att företagen ännu ej påbörjats eller befinna sig i ett inledande skede. Detsamma synes böra gälla beträffande kontrollen och övervakningen av alla de pågående nybyggnadsarbeten, som utföras av underordnade förvaltningsorgan. I fråga om andra företag än de nu berörda torde en överflyttning i regel icke kunna göras utan att betydande olägenheter uppstå. Här skulle det avbrott i kontinuiteten beträffande ärendenas behandling, som i stor utsträckning blir en följd av verksamhetens omläggning, göra sig kännbart gällande. Även med planmässiga förberedelser för övergången skulle stagnation i verksamheten och nedsättning i förvaltningens effektivitet jämväl i övrigt icke kunna undvikas. Emellertid synes man kunna undgå dessa olägenheter genom att vid genomförandet av den nya organisationen i övrigt på ena eller andra sättet ansluta de hittillsvarande nybyggnadsorganen till den nya organisationen. I samband med överförandet av nybyggnadsverksamheten i större eller mindre utsträckning bör givetvis däremot svarande överflyttning av anslagsmedel äga rum. Under hänvisning till vad nu anförts vill utredningen för sin del föreslå, att övergången till den nya organisationen ordnas efter följande riktlinjer. Vid en viss tidpunkt, förslagsvis den 1 juli 1947, sammanföras arméns

188 fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och flygförvaltningens byggnadsavdelning, den sistnämnda utom flygfältsbyrån, till ett ämbetsverk, den nya fortifikationsförvaltningen. För att erforderliga förberedelser för omläggningen skola hinna träffas utses i god tid dessförinnan det nya verkets ledning och vidtagas åtgärder för verkets gestaltning i enlighet med den uppgjorda planen. Vid sidan av de till ämbetsverkets normala indelning hörande organen, vilka redan från början böra tillföras alla nya ärenden och, i den mån så lämpligen kan ske, även äldre sådana, infogas de förutvarande nybyggnadsorganen inom arméns fortifikationsförvaltning samt inom marin- och flygförvaltningarna i det nya verket såsom särskilda avvecklingsorgan. Avvecklingsorganen böra självfallet successivt minskas i samma mån som det blir möjligt att repliera på verkets ordinarie organ. Att märka är, att vissa befattningshavare samtidigt som de fungera inom det nya ämbetsverkets normala organisation, även måste inom vederbörligt avvecklingsorgan fullfölja av dem inom de nuvarande centrala förvaltningsmyndigheterna handhavda arbetsuppgifter. Det torde emellertid kunna förutsättas, att den successivt växande omfattningen av ärenden å ena sidan motväges av minskningen å den andra. I fråga om bestridandet av avlöningskostnaderna för personal tillhörande fortifikationskåren eller sådan övergångspersonal som är anställd å avvecklings- eller sakanslag torde några särskilda problem härvid icke möta. Den civila personal åter, vars avlöningar hittills bestritts från avlöningsanslag, är så fåtalig, att den utan svårighet torde kunna inpassas i det nya ämbetsverkets personalorganisation. Vad slutligen angår pensionerad personal i arvodesbefattningar torde, i den mån densamma undantagsvis icke på motsvarande sätt kan infogas i den nya organisationen, riksdagens medgivande böra inhämtas till att under en övergångstid efter Kungl. Maj:ts medgivande disponera för bestridande av avlöningar åt sådan personal anvisade medel på annat sätt än i det föregående förutsatts. Från angivna tidpunkt torde jämväl bostadsanskaffningsnämndens verksamhet böra övertagas av den nya fortifikationsförvaltningen. Reformens genomförande i vad avser den regionala och lokala förvaltningen synes knappast erbjuda större administrativa svårigheter. Däremot torde tillgången på för underhållsverksamheten kvalificerade tekniker knappast vara sådan, att den möjliggör ett tillsättande av alla föreslagna befattningar omedelbart efter organisationens ikraftträdande. Man torde sålunda ha att räkna med en relativt lång övergångsperiod. Med hänsyn härtill och för vinnande av större enhetlighet torde det vara lämpligast, att tillsättandet av samtliga nya befattningar, vilkas tillsättning icke ankommer på Kungl. Maj:t, första gången sker genom fortifikationsförvaltningens försorg. Vissa av utredningen föreslagna befattningar äro avsedda att ersätta å aktiv stat uppförda underofficersbeställningar vid fortifikationskåren, nämligen vid fortifikationsförvaltningen en för chefsexpeditionen avsedd befattning såsom kontorist i lönegrad Eo 9, vid VI. militärbefälsstaben med Bodens

189 fästning en ingenjör i lönegrad MEo 18 och 2 ritare av l:a klass i lönegrad MEo 15, vid vardera av VII. militärbefälsstaben med Gotlands kustartilleriförsvar samt Göteborgs kustartilleriförsvar en ingenjör i lönegrad MEo 18, vid vartdera av Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar en ingenjör i lönegrad MEo 18 och en arvodesbefattning för pensionerad underofficer samt vid Hemsö kustartilleriförsvar en arvodesbefattning för pensionerad underofficer. De böra i princip tillsättas först i den mån underofficerare å aktiv stat vid kåren avgå, varvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i det särskilda fallet pröva, om närmast motsvarande nya befattning må tagas i anspråk. Oberoende av om omläggningen kan ske den 1 juli 1947 eller först vid en senare tidpunkt synes det kunna ifrågasättas, om icke utbildningen av fortifikationsofficerare enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna bör påbörjas snarast möjligt. Med avseende å ett eventuellt genomförande av a l t e r n a t i v I I e l l e r I I I torde nu anförda synpunkter i väsentliga delar äga motsvarande tilllämpning. Då det vid dessa alternativ gäller att överföra arbetsuppgifter och personal till två olika ämbetsverk, synes man dock få räkna med att genomförandet av vartdera av dem kommer att vara förenat med större svårigheter och därför förutsätter mera omfattande förberedelser. Sådana svårigheter torde särskilt bliva förknippade med alternativ I I I . Det torde förtjäna övervägande, huruvida icke — i viss anslutning till vad som skedde vid genomförandet av 1943 års reform av den militära förvaltningen — övergången till den nu föreslagna nya organisationen bör äga rum under medverkan av en särskild delegation, bestående av företrädare för samtliga i det givna fallet berörda ämbetsverk. Genomförandet av en omorganisation på förevarande område aktualiserar även lokalfrågan. Vad angår denna anser sig utredningen endast böra fästa uppmärksamheten på att, därest, såsom utredningen förordat, alternativ I lägges till grund för omorganisationen, möjlighet torde finnas att inom den byggnad (Centralpalatset), som för närvarande delvis disponeras av arméns fortifikationsförvaltning, taga i anspråk även de utrymmen, som frigöras vid försvarets civilförvaltnings blivande avflyttning till ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde.

190 Särskilt

yttrande

av ledamoten

Lindh.

De särskilda synpunkter, som jag anser mig böra framföra, sammanfattas i det följande under enahanda rubriker, som kommit till användning i betänkandet. Avd. II. Allmänna synpunkter på förvaltningsverksamhetens handhavande. B. Befästningar. Enligt utredningens förslag skulle en högst betydande del av planläggningsverksamheten för nya befästningsanläggningar anförtros militärbefälhavarna (motsvarande). Detta gäller framför allt i fråga om detalj rekognosceringar. Emellertid ha erfarenheterna under den gångna beredskapstiden givit vid handen, att en decentralisering av ansvaret för befästningsanläggningar är olycklig ur såväl militär som ekonomisk synpunkt. Enligt min mening bör därför huvuddelen av planläggningsarbetet — icke blott i stort utan även i fråga om detaljerna — direkt handhavas av den centrala myndighet, som har att svara för befästningsverksamheten, i samarbete med försvarsstaben. Endast mindre genomgripande arbeten med den fortlöpande revideringen av befintliga planer och uppgörandet av mindre omfattande nya planer böra kunna anförtros territoriella befälhavare. I betänkandet har vidare förutsatts, att befästningar i fredstid skola kunna utföras antingen genom den centrala förvaltningsmyndighetens eller genom vederbörande militärbefälhavares (motsvarande) försorg. De befästningsarbeten, vilka komma att utföras i fredstid, torde emellertid bliva av sådan betydelse för vårt lands försvar, att de böra utföras direkt av den centrala myndigheten. Säkerligen komma dessa arbeten till stånd först efter noggrann utredning av de ledande militära myndigheterna och att överlämna desammas utförande åt underordnad befälhavare, även om denne skall anförtros försvarsuppgifter i samband med desamma, synes icke vara riktigt. Avd. III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen. I fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de båda förvaltningsorganisationer, den civila och den militära, vilka skulle finnas enligt det huvudalternativ där en skiljelinje uppdrages mellan ett byggnadstekmskt civilt och ett fortifikatoriskt militärt arbetsområde, kan jag icke i allo dela den uppfattning, varom de flesta utredningsmännen förenat sig. Enligt min mening bör sålunda den civila och icke den militära organisationen handha verksamheten med byggande och underhåll av sådana bergrumsanläggningar, som icke ingå i eller samhöra med egentliga befästningsanläggningar. J a g anser nämligen, att de i den civila organisationen ingående teknikerna äro minst lika väl rustade som fortifikationsofficerarna att projektera och utföra sådana bergrum och att övervaka, att de bristfälligheter, som kunna uppstå å icke inklädda bergytor, avhjälpas. Några särskilda specialister torde enligt

191 min mening icke behöva erfordras härför. Vidare utgöras de viktigaste delarna i berörda anläggningar av avfuktnings-, värme-, ventilations- och elektriska anordningar. För deras behöriga skötande erfordras speciellt sakkunniga, vilka under alla förhållanden måste finnas i den civila organisationen, medan enligt min uppfattning sådana tekniker kunna avvaras inom den militära organisationen. Den civila organisationen bör även handha själva utförandet av befästningsanläggningar i fredstid, då sådant arbete huvudsakligen är av rent teknisk natur. Den fortifikatoriska sakkunskap, som under arbetenas fortskridande kan erfordras, bör ställas till förfogande från den militära organisationen. Vad angår det andra huvudalternativet, där en skiljelinje dragits mellan den civila byggnadsverksamheten å ena sidan och försvarets fortifikationsoch byggnadsverksamhet å den andra, synes det mig, att det principiellt varit riktigast om på försvarets sida befästningsfrågorna helt skildes från övriga nybyggnads- och underhållsfrågor. Artskillnaden är väsentlig och ett sammankopplande av dessa frågor under samme chef synes icke vara ändamålsenligt, vilket redan framgår av det omtvistade spörsmålet om en militär eller civil befattningshavare bör vara chef för en försvarets fortifikations- och byggnadsförvaltning. Enligt min mening borde befästningsfrågorna helst handhavas av ett fristående organ — fortifikationen — ställt direkt under överbefälhavaren och med personalen i huvudsak bestående av fortifikationsofficerare. Med hänsyn till att direktiven för utredningen utgått från att vid förevarande organisationsalternativ försvarets befästnings- och husbyggnadsfrågor skola — åtminstone i fråga om centralförvaltningen — sammanhållas inom samma organ vill jag dock icke framställa något yrkande om skilda centralmyndigheter för angivna frågors handhavande. I fråga om det mellanalternativ, som utredningen utformat, bör enligt min mening till byggnadsstyrelsen överföras icke blott detaljutformning och utförande av husbyggnader utan även planläggningen av sådana byggnadsföretag liksom ock byggandet av bergrum. Vidare torde verksamheten med utförande av nya befästningar i fredstid bliva så ringa, att någon fast personal härför knappast kan hållas inom det militära verket. Det synes då mest rationellt att även arbetena för befästningar utföras av byggnadsstyrelsen, givetvis i intimt samarbete med och i viss mån under ledning av fortifikationsförvaltningen. Byggnadsstyrelsen bör även vara fullt kompetent att handha utförandet av militära specialbyggnader (kajer etc), varför något överförande av denna i synnerligen begränsad omfattning förekommande verksamhet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke synes motiverat. Vid valet mellan de tre alternativen kan jag i motsats till övriga utredningsmän icke förorda det, där skiljelinjen dragits mellan civil och militär verksamhet. De fördelar, som utredningen framhållit rörande en centralisering av den statliga nybyggnadsverksamheten till ett enda organ, synas mig nämligen ur teknisk och ekonomisk synpunkt bärande. Erfarenheterna inom byggnadsstyrelsen under de tjugu år, som förflutit sedan styrelsen omorgani-

192 serades, giva gott belägg för riktigheten av vad om fördelarna anförts. Vad som framhållits beträffande nackdelarna torde däremot mest ha teoretiskt värde. De erfarenheter, som jämväl gjorts i sådant avseende beträffande byggnadsstyrelsens nybyggnadsverksamhet, torde visa, att nackdelarna icke äro av den betydelse, som utredningens majoritet tillmätt dem. Det torde exempelvis knappast komma under övervägande att till medicinalstyrelsen överlämna uppförande av dess nybyggnader, ej heller att till post- och telegrafverken återställa dessa myndigheters handhavande av deras nybyggnadsverksamhet. Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att ett motsatsförhållande mellan civila byggnader och militära byggnader —• frånsett befästningsarbeten — icke föreligger. De militära nybyggnadsarbetena äro av enklaste slag och det torde icke vålla särskilda svårigheter för ett byggande ämbetsverk att handha desamma jämsides med civila nybyggnadsföretag. E t t samarbete mellan det byggande verket och respektive försvarsgrenschefer — i likhet med övriga myndigheter, som skola disponera en nybyggnad — torde med lätthet kunna ordnas, vilket redan framgått av samarbetet rörande vissa av byggnadsstyrelsen redan utförda militära byggnadsarbeten. Om jag sålunda anser, att vägande skäl tala för en centralisering av nybyggnadsverksamheten i fråga om civila och militära husbyggnader m. m. till ett enda organ, vill jag å andra sidan icke förneka, att vissa bärande erinringar kunna framställas mot ett sammanförande av all underhållsverksamhet till en organisation. Jag anser mig på anförda skäl böra förorda, att organisationsfrågan löses enligt det av mig här förut berörda mellanalternativet, i betänkandet betecknat såsom alternativ II. Avd. IV. Särskilda organisationsfrågor. B. De militära flygfälten. I sitt den 24 januari 1945 avgivna betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. ha de inom kommunikationsdepartementet för utredning rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. tillkallade sakkunniga bland annat förordat, att planläggningen av för civilt ändamål avsedda flygfältsbyggen skulle tillkomma luftfartsstyrelsen medan upprättandet av arbetsritningarna och det praktiska byggnadstekniska utförandet av anläggningarna skulle ombesörjas genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Statsmakterna ha också, åtminstone tillsvidare, stannat för en sådan anordning. Enligt min mening tala de skäl, som föranlett nämnda sakkunnigas förslag och statsmakternas beslut, bestämt för att en motsvarande anordning genomföres i fråga om de för militärt ändamål avsedda flygfälten. De av utredningen i motsatt riktning anförda motiven synas mig icke bärande. Det synes mig sålunda uppenbart, att det måste ligga i en kunnig och erfaren byggande myndighets förmåga att lämpa konstruktionsarbetet efter de olika krav, som ställas på

193 militära och civila fält, och att sålunda i fråga om militära anläggningar hålla den lägre standard, som för dessa fält synes vara tillräcklig. En myndighet, som handhar byggandet av både civila och militära fält och som kan hålla en ganska betydande stomme av för ifrågavarande arbeten väl kvalificerade tekniker, bör vidare enligt min mening vara minst lika kompetent att raskt bedriva de militära arbetena som en för varje gång mera tillfälligt utbyggd flygfältsbyrå hos flygförvaltningen. Den betydande erfarenhet, som vinnes genom en permanent verksamhet inom detta speciella nybyggnadsområde, synes mig med styrka tala för att nybyggnadsarbetena för alla statliga flygfält böra läggas till en och samma myndighet. Även en viss personalbesparing synes mig kunna ernås genom en sådan anordning. Enligt min mening böra följaktligen nybyggnads- och större utvidgningsarbeten vid de militära flygfälten handhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. F. Byggnads- och reparationsberedskapen. Majoriteten har förordat, att byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning vid förvaltningsorganisationens ordnande enligt alternativ I inrymmes i den föreslagna fortifikationsförvaltningen men att nämnda ledning vid förvaltningens ordnande enligt alternativ I I eller I I I anknytes till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. För min del anser jag samma skäl, som härvid åberopats, tala för att beredskapsorganisationens ledning jämväl vid förvaltningens ordnande enligt alternativ I anknytes till nämnde chef. I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att någon förrådshållning av materiel och maskiner för byggnads- och reparationsberedskapens räkning i nuvarande läge icke synes vara erforderlig. På grund härav och då man knappast kan frånkomma, att de befintliga förråden vid en fortsatt lagerhållning minska i värde, synes mig beredskapsorganisationens förrådshållning snarast böra avvecklas. Avd. V. Centralförvaltningens inre organisation och personalbehov m. m. Å. Alternativ I. Beträffande de allmänna grunderna för ämbetsverkets organisation är jag av den uppfattningen, att all verksamhet med nybyggnad av kaserner och andra husbyggnader ävensom av militära specialbyggnader bör förläggas till en och samma avdelning inom verket. Det synes mig nämligen av erfarenheter styrkt, att en byggnadschef, som har att svara för själva utförandet av byggnaderna, därvid förvärvar sådan insikt om de praktiska krav, som måste ställas på projekteringsarbetet, att han bör ha ledningen även under detta skede av byggnadsföretagets utformande. Vidare synes ansvarsfördelningen vansklig, därest olika moment av nybyggnadsverksamheten anförtros olika avdelningar. Jag anser sålunda, att fortifikationsförvaltningen vid alternativ I bör indelas i en befästningsavdelning, en kasernavdelning, en nybyggnadsavdelning, en administrativ byrå och en chefsexpedition. Vad angår chefskapet för fortifikationsförvaltningen synes mig den — av 13—209G

194 utredningen framhållna — omständigheten, att verkets tyngdpunkt i fredstid i ekonomiskt avseende kommer att ligga på ärenden rörande husbyggnader, vara av avgörande betydelse. Såsom huvudalternativ bör därför upptagas, att chefsposten bör besättas med en civil innehavare. Endast för det fall att en militär kraft med särskilt framstående tekniska insikter finnes tillgänglig, bör en sådan kunna ifrågakomma för angivna post. Även en dylik innehavare av chefsposten bör emellertid placeras såsom generaldirektör. Den av utredningens majoritet under avsnittet »Allmänna grunder för personalberäkningarna» intagna ståndpunkten rörande avlöningskostnadernas bestridande kan jag icke dela såvitt fråga är om kostnader för personal sysselsatt med nybyggnadsverksamhet. Jag anser, oavsett vad därom anförts i direktiven för försvarets sakanslagsutredning, att nämnda personal bör — liksom för närvarande är fallet vid byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå — avlönas från sakanslag i största möjliga utsträckning. Från dylika anslag böra sålunda bestridas avlöningskostnaderna jämväl för den för centraladministrationen stadigvarande erforderliga personalen. Vad angår arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika avdelningarna inom ämbetsverket anser jag, att underhåll av bergrumsanläggningar, som icke ingå i egentliga befästningar, bör överflyttas från befästningsavdelningen till kasernavdelningen. Alla med nybyggnadsverksamhet sammanhängande uppgifter — utom planläggning och konstruktion av egentliga befästningar — böra tilläggas nybyggnadsavdelningen, vilken sålunda skulle handha i huvudsak samma uppgifter som enligt majoritetens förslag skulle ankomma på kasernavdelningens utredningsbyrå, konstruktionskontoret och byggnadskontoret med undantag för sistnämnda kontors beredskapssektion. I detta sammanhang vill jag framhålla, att det icke synes erforderligt att för planläggningen av kaserner och andra militära husbyggnader utnyttja fortifikationsofficerare, enär hithörande uppgifter äro av rent civilteknisk art. B. Alternativ II. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen bör, såsom jag förut framhållit, vid detta alternativ göras så, att all verksamhet med nybyggnad av militära hus- och specialbyggnader tillföres byggnadsstyrelsen. Nämnda styrelse bör sålunda handha även planläggningsarbetet, vilket bör anförtros styrelsens utredningsbyrå. Planläggningen bör emellertid ske i nära samarbete med såväl fortifikationsförvaltningen som försvarsgrenscheferna. Även själva utförandet av nya befästningsanläggningar synes lämpligen kunna ombesörjas av byggnadsstyrelsen, självfallet i intimt samarbete med fortifikationsförvaltningen. Inom fortifikationsförvaltningen bör i likhet med vad jag förordat vid alternativ I underhållet av bergrummen överflyttas till kasernavdelningen. Dessutom böra vid nu ifrågavarande alternativ värme- och elektrokontoren inordnas såsom sektioner i kasernavdelningens underhållsbyrå. Dessa kontor böra nämligen vara direkt underställda chefen för denna byrå. Avdelningen

195 torde böra förfoga över ett par arkitekter för att verkställa utredningar rörande omändring av äldre etablissement m. m. C. Alternativ III. Inom fortifikationsförvaltningen synas vid detta alternativ de värme-, ventilations- och elektrotekniska arbetena bliva av så relativt liten omfattning, att ämbetsverket icke bör utrustas med särskilda organ för dylik verksamhet. Ämbetsverket bör i stället i sådana ärenden konsultera det civila husbyggnadsoch underhållsverket. Statens byggnadsförvaltning, vilket ämbetsverk enligt min mening bör inarbetas i den nuvarande byggnadsstyrelsen, bör handha förutom de i betänkandet angivna arbetsuppgifterna jämväl ärenden rörande nybyggnad och underhåll av bergrum ävensom själva utförandet av befästningsanläggningar. Personalen å ämbetsverkets utredningsbyrå — sådan denna personal beräknats av utredningens flertal — bör minskas med de för utredningsuppgifter avsedda fortifikationsofficerarna. Därest sådana officerare skulle infogas i organisationen, borde motsvarande åtgärder vidtagas vad beträffar exempelvis medicinalstyrelsens samt post- och telegrafverkens anläggningar, något som emellertid visat sig obehövligt, enär direkt samarbete kan äga rum med vederbörande ämbetsverk. B. Flygförvaltningens flygfältsbyrå. Såsom jag redan förut i princip utvecklat, bör byråns verksamhet inskränkas till handhavande av underhållsuppgifter i fråga om befintliga militära flygfält och planläggningsverksamhet beträffande nyanläggningar och större ombyggnader. Avd. VI. De regionala och lokala myndigheternas organisation och personalbehov m. m. A och B. Alternativ I och II. . Jag kan icke dela majoritetens uppfattning, att förvaltnings verksamheten i fråga om arméns fasta anläggningar bör regionalt anknytas till militärbefälhavarna medan marinens och flygvapnets omedelbart fastighetsförvaltande myndigheter skulle lyda direkt under centralförvaltningen. Enligt min meningböra för underhåll och vård av för försvaret avsedda husbyggnader och specialbyggnader ävensom domäner tillskapas särskilda från de militära myndigheterna helt fristående civila regionalorgan, vilka böra ha att svara för såväl arméns som marinens och flygvapnets anläggningar. Landet bör för ändamålet indelas i 7 distrikt, i huvudsak sammanfallande med militärområdena. Härtill skulle komma ett för byggnaderna inom Stockholm avsett särskilt platskontor. Under berörda regionala organ böra finnas lokala militära fastighetsförvaltande myndigheter, organiserade på sätt i betänkandet föreslagits. Vid sidan av de angivna 7 distriktsorganen och platskontoret i Stockholm böra vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv finnas självständiga civila, direkt under

196 centralförvaltningen lydande, fastighetsförvaltande organ. Varje distriktsmyndighet bör förestås av en chefsingenjör, vilken bör äga ingående kunskaper och erfarenhet rörande byggnadsunderhåll och om möjligt vara högskoleutbildad. Till sitt biträde bör chefsingenjören ha ett antal ingenjörer, vilka såsom platsingenjörer fördelas till tjänstgöring på olika orter inom distriktet. Dessa platsingenjörer böra i samarbete med respektive förbandschefer upprätta reparationsplaner och sedermera, då dylika planer slutligt fastställts, ombesörja tillsynen och ledningen av arbetena. De böra även stå förbandscheferna till tjänst med råd och anvisningar. För rekognosceringsarbete vad gäller nya befästningar, för revidering av äldre och utarbetande av mindre omfattande förslag till nya befästningsplaner samt för underhållet av befästningsanläggningar bör vid varje militärbefälsstab finnas en fortifikationsofficer. Denne bör i mån av behov erhålla biträde av civila tekniker från vederbörande distriktsorgan. Mera omfattande utredningsarbeten rörande befästningar böra ombesörjas direkt av fortifikationsförvaltningen i samråd med försvarsstaben. C. Alternativ III. Beträffande detta alternativ synes mig, att den i betänkandet beräknade personalen kan i någon mån begränsas. Enligt förslaget torde den beräknade personalen förutsätta en vida mera ingripande verksamhet vad avser underhållet än vad avsikten torde vara vid övriga alternativ. Avd. VII. Fortifikationskåren. B. Fortiflkationsofflceramas utbildning och rekrytering. Vad beträffar fortifikationsofficerarnas utbildning kan jag icke dela majoritetens mening, att dessa officerare böra erhålla samma utbildning i militära ämnen som övriga officerare på stat men endast begränsad civilteknisk utbildning. Enligt min uppfattning bör den militära utbildningen icke göras mera omfattande än den, som meddelas reservofficerare, medan den tekniska utbildningen bör vara densamma som för civilingenjörer i väg- och vattenbyggnadsfacket eller för arkitekter. Såsom skäl för mitt ställningstagande får jag framhålla, att fortifikationsofficerarna vid befästningsanläggningarnas planläggning måste samarbeta med vederbörande taktiskt specialutbildade stabsofficerare och att det slutliga taktiska avgörandet måste ligga hos de sistnämnda. Med hänsyn därtill och då fortifikationsofficerarna icke föra något direkt befäl över militär trupp, torde man icke behöva kräva, att dessa officerare skola besitta fullständig militär utbildning. Av större betydelse är, att de ha erhållit en grundlig teknisk utbildning och genom praktik vid byggnadsföretag blivit väl förtrogna med de problem, som möta inom den praktiska byggnadsverksamheten. Enligt min mening bör fortifikationsofficerarnas teoretiska och praktiska utbildning omfatta

197 dels reservofficersutbildning — likgiltigt inom vilket truppslag i armén — med möjlighet att sedermera fullgöra vissa repetitionsövningar, dels genomgång av tekniska högskolans väg- och vattenbyggnadstekniska linje (eventuellt arkitektlinjen), möjligen med uteslutande av vissa för en byggnadsofficer icke nödvändigtvis behövliga läroämnen, dels med denna högskolekurs samtidigt anordnade kurser i taktik, befästningskonst, vapenlära m. m. vid krigsskolan eller militär högskola, dels därefter minst tre års väl vitsordad byggnadspraktik som arbetsledare vid nybyggnadsföretag. Jag förutsätter härvid, att dessa aspiranter till fortifikationskåren vinna inträde vid högskolan i konkurrens med övriga inträdessökande och icke, såsom majoriteten inom utredningen tänkt sig, utan sådan tävlan. I senare fallet föreligga risker dels att mindre väl kvalificerade krafter förvärvas för kåren och dels att en omväg för genomgående av tekniska högskolan beredes dem, som planera att ägna sig åt civilteknisk verksamhet. Efter genomgången utbildning bör intransport ske till fortifikationskåren. Majoritetens förslag att staten skall bekosta aspiranternas utbildning vid tekniska högskolan finner jag icke lämpligt. Jag anser i stället, att vederbörande aspirant själv bör svara för de med denna utbildning förenade kostnaderna.

198 Bilaga 1.

Grunddragen av den nuvarande organisationen för fortiflkationsverksamheten och den statliga byggnadsförvaltningen. 1. Fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret. Armén. Den centrala ledningen av ifrågavarande förvaltningsverksamhet för arméns räkning utövas av arméns fortifikationsförvaltning, k denna ankommer enligt gällande instruktion att ombesörja, att arméns befästningar, byggnader, skjutbanor, övnings- och skjutfält samt övriga fasta egendom behörigen tillses, vårdas och underhållas. Inom fortifikationsförvaltningen handläggas göromålen å en befästningsbyrå, en kasernbyrå och en civilbyrå. Till förvaltningen höra ytterligare en chefsexpedition, ett värmekontor, ett elektrokontor och ett förrådskontrollkontor. Med hänsyn till den avsevärda utökning av byggnadsverksamheten inom lantförsvaret, som ägt rum under de senaste åren, har tillsvidare inom förvaltningen inrättats ett byggnadskontor. Slutligen finnes ett organisationskontor för ledningen av byggnadsoch reparationsberedskapen. I ett till Kungl. Maj:t avgivet förslag, till vilket Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning, har förvaltningen hemställt om inrättande tillsvidare inom ämbetsverket av ett arkitekt- och konstruktionskontor, omfattande delar av kasernbyrån och byggnadskontoret samt hela värme- och elektrokontoren. Under avvaktan å Kungl. Maj:ts beslut rörande denna framställning har inom fortifikationsförvaltningen provisoriskt anordnats ett arkitektkontor genom utbrytning av huvuddelen av den inom kasernbyrån bedrivna arkitektverksamheten. A förvaltningens befästningsbyrå handläggas ärenden, som angå planläggning och underhåll av befästningar, fortifikatoriska rustningsplaner, byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering samt forskningsoch försöksverksamhet inom byråns arbetsområde m. m. Till kasernbyrån höra, bland annat, ärenden angående planläggning av nya byggnader och skjutbanor, underhåll och vård av kasern- och uthyrningsfastigheter, vatten- och elektricitetsverk samt skjutbanor ävensom inkvartering i under ämbetsverkets vård ställda byggnader. Till civilbyråns handläggning hänföras ärenden rörande förvaltningen av övnings- och skjutfält, förvärv och försäljning av fast egendom, upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom, dispositionsbokföring, tolkning och tilllämpning av kontraktsbestämmelser samt av administrativa och ekonomiska författningar ävensom andra ärenden av administrativ och juridisk beskaffenhet, i den mån de icke finnas böra handläggas å det för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter gemensamma advokatfiskalskontoret. Därjämte åligger det byrån att handlägga ärenden rörande personalen å ämbetsverkets stat samt att förvara och vårda värdehandlingar m. m.

199 Ä chefsexpeditionen handläggas ärenden angående personalen å fortifikationskårens stat, militära ärenden, som icke tillhöra byråernas verksamhetsområden, samt vissa för ämbetsverket gemensamma ärenden av i huvudsak praktisk beskaffenhet. Av värmekontoret verkställas utredningar i ärenden angående värme-, ventilations-, sanitets-, gas- och kyltekniska anläggningar samt angående kompetensfordringar och arbetsförhållanden för maskinpersonalen vid arméns förband. Elektrokontoret handhar utredningar i ärenden angående elektrotekniska anläggningar av olika slag. Förrådskontrollkontoret verkställer granskning av medelsredogörelser samt uppbördskontroll. Byggnadskontorets uppgift är att handha den praktiska byggnadstekniska verksamheten inom fortifikationsförvaltningen, varjämte inom kontoret verkställas vissa utrednings- och konstruktionsarbeten. A organisationskontoret handläggas som förut nämnts ärenden, som angå byggnads- och reparationsberedskapen. Arkitektkontoret upprättar ritningar och arbetsbeskrivningar beträffande nybyggnadsföretag. Fortifikationsförvaltningens kassarörelse och medelsredovisning ombesörjas av försvarets civilförvaltning. Chef för fortifikationsförvaltningen är chefen för fortifikationskåren. Byråchefer äro för befästnings- och kasernbyråerna regementsofficerare ur fortifikationskåren och för civilbyrån ett krigsråd. Under fortifikationsförvaltningen lyda regionala och lokala myndigheter. Regionala myndigheter äro militärbefälhavarna, envar för sitt militärområde. Det åligger militärbefälhavaren att utöva uppsikt över vården och underhållet av de byggnader och övningsfält m. m., som förvaltas av de honom underställda myndigheterna. Vidare omhänderhar militärbefälhavaren vård och underhåll av den fasta egendom, som ställts direkt under hans förvaltning. Beträffande sistnämnda egendom har militärbefälhavaren enahanda uppgifter som de lokala förvaltningsmyndigheterna. Fortifikations- och byggnadsförvaltningsärendena beredas inom militärbefälsstaben av en byggnadsavdelning (fortifikationsavdelning), vilken står under ledning av en officer ur fortifikationskåren (fortifikationsofficer) som tjänstegrenschef och föredragande. Till byggnadsavdelningens arbetsuppgifter hör bland annat att' medverka vid uppgörande av befästningsplaner, att granska lokalmyndigheternas förslag till reparations- och underhålls- samt nybyggnads- och förändringsarbeten m. m. samt att på uppdrag av fortifikationsförvaltningen ombesörja utförandet av vissa befästningar samt nybyggnads- och förändringsarbeten inom husbyggnadsområdet. Lokala fastighetsförvaltande myndigheter äro regements- och kårchefer inom armén, kommendanten i Bodens fästning, platsbefälhavaren i Karls-

200 borg, befälhavarna för de lantmilitära försvarsområdena, infanteribefälhavarna vid kustartilleriförsvaren samt cheferna för vissa undervisningsverk och anstalter. Vederbörande regementschef är ansvarig för vården av kaserner, övningsfält och övrig fast egendom vid regementet samt meddelar därför erforderliga föreskrifter och övervakar att dessa noga efterlevas. Han låter upprätta förslag till löpande reparations- och underhållsarbeten samt till stater för övnings- och skjutfält m. m. I samband därmed framläggas önskemål beträffande nybyggnads- och förändringsarbeten. Vidare ombesörjer han utförandet av beslutade reparations- och underhållsarbeten samt de nybyggnads- och förändringsarbeten, som överordnad myndighet uppdrager åt honom. Han fördelar på grund av plan, som blivit av Kungl. Maj.-t fastställd, inkvarteringen inom regementet. Regementschefen förordnar härför lämplig officer (kasernofficer) att jämte andra uppgifter handha föredragning i ärenden rörande fastighetsförvaltningen och tillsynen över densamma. Kasernofficeren biträdes närmast av en kasernunderofficer (arvodesbefattning). Vid vissa förband finnas arvodesanställda skjutfälts- och kasernofficerare samt skjutfälts- eller skjutplatsunderofficerare. Vad nu nämnts beträffande regementschefs uppgifter med fastighetsförvaltningen gäller i tillämpliga delar för övriga lokala förvaltningsmyndigheter. Huvuddelen av arméns fastigheter redovisas å arméns delfond av försvarets fastighetsfond. Bland icke fondredovisade objekt märkas främst befästningsanläggningar, bergrum (utom vissa förråds- och lagringsanläggningar) samt vissa baracker. Värdet av de å arméns delfond redovisade fastigheterna uppgick den 30 juni 1944 till 528 379 992 kronor, varav 456 535 525 kronor byggnadsvärde och 71 844 467 kronor markvärde, och beräknas den 30 juni 1947 uppgå till i runt tal 701 000 000 kronor, varav 625 000 000 kronor byggnadsvärde och 76 000 000 kronor markvärde. Kostnaderna för underhållet av de fondredovisade fastigheterna uppgick under budgetåret 1944/45 till 7 540 920 kronor, varav 6 458 999 kronor för kasernetablissement och tjänstebostäder, 230 434 kronor för uthyrningsfastigheter samt 851487 kronor för övningsoch skjutfält. Marinen. Göromålen med fortifikations- och byggnadsväsendet vid marinen ombesörjas centralt av marinförvaltningen och handläggas inom denna å en fortifikationsavdelning, en civilbyrå och ett förrådskontrollkontor. Till fortifikationsavdelningen hänföras ärenden, som angå projektering och n ybyggnad samt vård och underhåll av befästningsanläggningar, byggnader, skjutbanor, hamnområden, kajer, övningsområden, tomter, gator, vägar, järnvägar och farledshinder ävensom markförvärv. Vidare handhar avdelningen frågor rörande hyresersättning för marinens tjänstebostäder, förhyrning och uthyrning av byggnader, lokaler och områden, brandskydd, maskering och luftskyddsåtgärder i land samt fortifikationsuppbörden tillhörande materiel.

201 Avdelningen är organiserad på en allmän sektion, en befästningssektion, en planerings- och konstruktionssektion samt en nybyggnads- och kontrollsektion. Till avdelningen hör dessutom en expedition. Till civilbyråns handläggning höra, såvitt nu är i fråga, ärenden rörande tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser samt av administrativa och ekonomiska författningar, förvaring och vård av värdehandlingar samt övriga ärenden av administrativ och juridisk beskaffenhet, i den mån de icke finnas böra handläggas å advokatfiskalskontoret inom försvarets civilförvaltning. Förrådskontrollkontoret verkställer granskning av medelsredogörelser samt uppbördskontroll. Marinförvaltningens kassarörelse och medelsredovisning ombesörjas av civilförvaltningen. Chefen för marinen är chef för marinförvaltningen. För denna finnes jämväl en souschef. Chef för fortifikationsavdelningen är en regementsofficer ur fortifikationskåren och för civilbyrån en marinöverkommissarie å övergångsstat. Efter det innehavaren av sistnämnda befattning avgått ur tjänst skall ett amiralitetsråd vara chef för byrån. Den direkta förvaltningen av marinens fasta egendom handhaves beträffande örlogsvarven och de invid dessa belägna örlogsstationerna av vederbörande varvschefer, beträffande Hårsfjärdens örlogsdepå och marinens del av Berga egendom av chefen för örlogsdepån, beträffande Gustavsviks örlogsdepå av chefen för Norrlandskustens marindistrikt samt beträffande kustartilleriförsvaren av vederbörande chefer för desamma. Av sjökrigsskolan, sjökarteverket och sjövärnsflottiljerna disponerade fastigheter förvaltas av vederbörande chefer. Marinens övriga fasta egendom förvaltas i regel av vederbörande varvschef eller marindistriktschef. Något utbyggt mellanled i fastighetsförvaltningen mellan centralorganet och de direkt fastighetsförvaltande myndigheterna — motsvarande militärbefälhavarna inom armén — finns icke inom marinen. I viss mån kunna dock marindistriktscheferna sägas fungera såsom dylikt mellanled, då ärenden rörande fastighetsförvaltningen passera distriktsexpeditionerna. Vid fullgörandet av uppgifterna med fastighetsförvaltningen biträdes envar av cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv av ett byggnadsdepartement under ledning av en specialingenjör ur mariningenjörkåren, chefen för Göteborgs örlogsvarv av en byggnadsavdelning under ledning av en tillfälligt anställd ingenjör, chefen för Hårsfjärdens örlogsdepå av depåingenjören samt envar av cheferna för kustartilleriförsvaren av en fortifikationsförvaltning under befäl av en fortifikationsbefälhavare (regements- eller kompaniofficer ur fortifikationskåren). Cheferna för Norrlandskustens och Gotlands marindistrikt biträdas av respektive fortifikationsbefälhavaren vid Hemsö kustartilleriförsvar och fortifikationsofficeren vid VII. militärbefälsstaben, cheferna för Ostkustens och Öresunds marindistrikt av vederbörande stabsintendenter, chefen för Sydkustens marindistrikt beträffande vissa för-

202 valtningsobjekt av chefen för Karlskrona örlogsvarv och i andra fall av fortifikationsbefälhavaren inom Blekinge kustartilleriförsvar, cheferna för sjövärnsflottiljerna av flottiljintendenterna samt cheferna för sjökrigsskolan och sjökarteverket av respektive intendenten vid skolan och en särskilt utsedd ingenjör. De fastighetsförvaltande myndigheterna vid marinen ha i stort sett samma uppgifter som de ovannämnda regionala och lokala myndigheterna vid armén. Vid örlogsstationerna och kustartilleriregementena åligger det en officer att såsom »kasernbefälhavare» svara för den inre tjänsten. Ansvaret för ordningen m. m. beträffande lokalerna tillkommer den, till vilken de upplåtits. Truppbefälet har icke något att göra med fastighetsförvaltningen utan endast att framföra önskemål i fråga om byggnadernas underhåll m. m. Huvuddelen av marinens fastigheter redovisas å marinens delfond av försvarets fastighetsfond. A fonden redovisas icke befästningar, flertalet bergrum (utom vissa förråds-och lagringsanläggningar) samt vissa baracker. Värdet av de å marinens delfond redovisade fastigheterna uppgick den 30 juni 1944 till 189 837 087 kronor, varav 133 322 062 kronor byggnadsvärde och 56 515 025 kronor markvärde, och beräknas den 30 juni 1947 uppgå till i runt tal 222 000 000 kronor, varav 165 000 000 kronor byggnadsvärde och 57 000 000 kronor markvärde. Kostnaderna för underhåll av fastighetsbeståndet uppgick under budgetåret 1944/45 till 2 498 627 kronor, varav 2 428 180 kronor för kasernetablissement och tjänstebostäder, 69 701 kronor för uthyrningsfastigheter samt 746 kronor för övningsområden. Flygvapnet. Den centrala ledningen av förvaltningsverksamheten beträffande flygvapnets fasta egendom handhaves av flygförvaltningen. Göromålen med fastighetsförvaltningen, vilka i huvudsak omfatta ärenden rörande flygvapnets byggnader, flyg- och skjutfält, flygstationer, tomter och andra markområden ävensom inkvartering i och uthyrning av flygvapnets byggnader, handläggas inom flygförvaltningen å en byggnadsavdelning. Denna har — framför allt i syfte att effektivisera nybyggnadsverksamheten — så nyligen som under år 1943 omorganiserats och därvid uppdelats på en planeringsbyrå, en flygfältsbyrå, en arbetsbyrå, en underhållsbyrå, en juridisk sektion, en domänsektion och en expedition. I likhet med vad som gäller beträffande arméns fortifikationsförvaltning och marinförvaltningen handläggas vissa ärenden av juridisk och administrativ karaktär å advokatfiskalskontoret inom försvarets civilförvaltning, varjämte flygförvaltningens kassaväsende och medelsredovisning handhavas av civilförvaltningen. Chefen för flygvapnet är chef för flygförvaltningen. Vid denna finnes jämväl en souschef. Byggnadsavdelningen står under ledning av en avdelningschef.

203 Under flygförvaltningen handhar envar av cheferna för flygflottiljerna, flygbaskåren, flygvapnets undervisningsanstalter och centrala verkstäder den direkta förvaltningen av det för respektive förband, anstalt och verkstad anslagna fastighetsbeståndet. Flygvapnets övriga fasta egendom — med vissa undantag såsom ämbetsbyggnaden i Stockholm — förvaltas av vederbörande chefer för flygbasområdena. Ärendena rörande ifrågavarande förvaltning handläggas inom flygbasområdesstaberna på en underhållsavdelning, vars personal som regel utgöres av en pensionerad officer och en pensionerad underofficer i arvodesbefattningar. För den omedelbara tillsynen och vården av inom flygbasområdena befintliga övningsplatser och krigsflygfält samt anläggningar i anslutning till dessa finnas tillsynsmän, en vid varje övningsplats eller fält. Cheferna för flygflottiljerna och flygbaskåren biträdas vid fastighetsförvaltningen av en kasern- (byggnads-) avdelning inom vederbörande stab, vilken avdelning i regel förestås av flöttiljintendenten. A avdelningen tjänstgör vidare antingen en civil kasernföreståndare eller en underofficer (kasernunderofficer). Vid flygvapnets undervisningsanstalter och verkstäder är fastighetsförvaltningen ordnad efter i huvudsak samma grunder som vid flottiljerna. Vid flygvapnet handha de direkt fastighetsförvaltande myndigheterna i stort sett endast löpande reparations-, underhålls- och andra dylika arbeten. Övriga arbeten ombesörjas av det centrala ämbetsverket. Huvuddelen av flygvapnets fastigheter redovisas å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond. De icke fondredovisade fastigheterna utgöras huvudsakligen av flygplanvärn och flygplanvägar. Värdet av flygvapnets å fonden redovisade fastigheter utgjorde den 30 juni 1944 188 219 192 kronor, varav 172 684 169 kronor byggnadsvärde och 15 535 023 kronor markvärde, och beräknas den 30 juni 1947 uppgå till i runt tal 325 000 000 kronor, varav 308 000 000 kronor byggnadsvärde och 17 000 000 kronor markvärde. Underhållskostnaderna för de fondredovisade fastigheterna uppgick under budgetåret 1944/45 till 1 890 580 kronor, varav 1 309 367 kronor för kasern- och verkstadsetablissement samt tjänstebostäder, 33 425 kronor för uthyrningsfastigheter, 80 730 kronor för jordbruks- och skogsfastigheter, 452 370 kronor för flygfält, skjutbanor m. m. samt 14 688 kronor för flygplanvärn. För försvaret gemensamma myndigheter. Försvarets fabriks styr else förvaltar de fastigheter, vilka disponeras av försvarets fabriksverk, och krigsmaterielverket de, som underställts detta verk. Fabriksstyrelsen ombesörjer såväl nybyggnads- och underhållsarbeten vid fabriksverkets fastigheter som, efter uppdrag av krigsmaterielverket, motsvarande arbeten vid den krigsmaterielverket underställda fasta egendomen. En avsevärd del av sistnämnda egendom har emellertid upplåtits till enskilda företag, vilka i vissa fall fått åtaga sig underhållet av den upplåtna egendomen. Inom fabriksstyrelsen handhavas ärendena rörande fastighetsbestån-

204 det normalt å en särskild sektion, anläggningssektionen, vilken står under ledning av en byrådirektör. Med hänsyn till den betydande byggnadsverksamhet, som för närvarande äger rum, har emellertid jämlikt beslut av Kungl. Maj:t för handhavandet av nämnda verksamhet i stället för anläggningssektionen inom fabriksstyrelsen inrättats en anläggningsbyrå under ledning av en överingenjör. Den lokala förvaltningen av de under fabriksstyrelsen ställda fastigheterna ombesörjes av vederbörande fabrikschefer. De av fabriksstyrelsen och krigsmaterielverket förvaltade fastigheterna redovisas å försvarets fabriksfond. Fastigheterna ägde den 1 juli 1944 ett bokfört värde av 34 389177 kronor, varav 33 175 163 kronor byggnadsvärde och 1 214 014 kronor markvärde. Underhållskostnaderna under budgetåret 1944/45 uppgingo till 693 553 kronor. Försvarets bostadsanskaffningsnämnd uppför och underhåller bostadsbyggnader för försvarets personal För den omedelbara uppsikten över och vården av de av nämnden förvaltade fastigheterna finnas vicevärdar anställda. Fastigheterna redovisas å försvarets bostadsanskaffningsfond. Det bokförda fastighetsvärdet uppgick den 30 juni 1944 till 5 076 024 kronor, varav 4 932 218 kronor utgjorde byggnadsvärde och 143 806 kronor markvärde. Reparations- och underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 50 000 kronor. 2. Förvaltningen av det civila byggnadsbeståndet, till den del detta icke faller inom järnvägsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, vattenfallsstyrelsens, domänstyrelsens, egnahemsstyrelsens och lotsstyrelsens förvaltningsområden. Fångvårdsstyrelsen handhar förvaltningen av statens fångvårdsanstalter. Ärendena rörande fastighetsförvaltningen handläggas å styrelsens kameralbyrå. Hos styrelsen finnes anställd en arkitekt, men i övrigt saknas särskild byggnadstekniskt utbildad personal. Nybyggnadsarbetena vid fångvårdsanstalterna utföras genom styrelsens försorg och med biträde av personal vid anstalterna. Beträffande erforderliga underhållsarbeten uppgöra respektive anstaltschefer förslag, vilka underställas styrelsens prövning. Beslutade arbeten utföras därefter till stor del under ledning av anstalternas personal och med anlitande av fångarnas arbetskraft. Huvuddelen av det av anstalterna disponerade fastighetsbeståndet redovisas å fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Värdet av de fondredovisade fastigheterna uppgick den 30 juni 1944 till 20 160 396 kronor, varav 14 299 763 kronor byggnadsvärde och 5 860 633 kronor markvärde. Underhållskostnaderna för de å nämnda delfond redovisade fastigheterna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 294 368 kronor. Till vissa fångvårdsanstalter höra lantegendomar, vilka redovisas å eller äro avsedda att invärderas i statens domäners fond.

205 För statens uppfostringsanstalt å Bona anslagna fastigheter förvaltas av anstaltens styrelse. Nybyggnad och underhåll ombesörjes av styrelsen, varvid underhållsarbetena liksom vid fångvårdsanstalterna i stor utsträckning utföras av å anstalten intagna. Ifrågavarande fastigheter äro icke fondredovisade. Anstaltens jordbruksfastighet har värderats till 555 000 kronor och den övriga fasta egendomen till 1839 500 kronor. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 6 641 kronor för jordbruksfastigheten och 20 000 kronor för övriga fastigheter. Medicinalstyrelsen omhänderhar förvaltningen av statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka. Ärenden rörande vård och underhåll av under styrelsens förvaltning stående fastigheter handläggas inom styrelsens sinnessjukvårdsbyrå. För att biträda vid fastighetsförvaltningen finnas hos styrelsen anställda en byggnadsinspektör och en arkitekt. Sjukhusdirektionerna upprätta årliga reparationsförslag, vilka granskas på styrelsens uppdrag av utomstående fackmän under ledning av nämnda båda befattningshavare. Reparationsarbetena utföras därefter genom respektive sjukhusdirektions försorg, i avsevärd utsträckning med anlitande av egen personal och patienter å anstalterna. 1 De under medicinalstyrelsens vård och inseende stående fastigheterna äro redovisade å styrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Fastighetsvärdet utgjorde den 30 juni 1944 114 083 991 kronor, varav 102 856 178 kronor byggnadsvärde och 11 227 813 kronor markvärde. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 892 723 kronor. Av statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö disponerade fastigheter förvaltas av anstaltens styrelse. Nybyggnads- och underhållsarbeten utföras med anlitande av anstaltens egen personal och å anstalten intagna. Fastigheterna äro icke fondredovisade. Den av anstalten nyttjade jordbruksfastigheten har åsatts ett taxeringsvärde av 708 400 kronor och anstaltsbyggnaderna ha värderats till omkring 2 000 000 kronor. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 5 900 kronor för jordbruksfastigheten och 13 000 kronor för anstaltsbyggnaderna. Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Tenngarn förvaltar de av anstalten disponerade fastigheterna. Erforderliga underhållsarbeten och, i fråga om jordbruksbyggnader, jämväl vissa nybyggnadsarbeten utföras genom styrelsens försorg, huvudsakligen med anlitande av egen personal och å anstalten intagna. Fastigheterna äro icke fondredovisade. Jordbruksfastigheterna äro taxerade till 488 600 kronor och anstaltsbyggnaderna till 310 000 kronor. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 för jordbruksbyggnaderna till 25 000 kronor och för anstaltsbyggnaderna till 10 000 kronor. , ! N y b yggnadsarbeten på detta och sådant i det följande upptaget förvaltningsområde, betraflande vilket annat icke uttryckligen angives, handhavas av byggnadsstyrelsen.

206 Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet över verksamheten vid statens skyddshem. Av skyddshemmen ägas fjorton av staten under det att de återstående två hemmen förhyras för statens räkning. Socialstyrelsen fördelar anslagen till byggnadsunderhåll och utfärdar bestämmelser för underhållsverksamheten m. m. Skyddshemmen besiktigas årligen av skyddshemsinspektionens sakkunnige i byggnadsfrågor, vederbörande länsarkitekt eller annan sakkunnig person. Erforderliga nybyggnadsarbeten utföras i allmänhet under socialstyrelsens ledning genom vederbörande skyddshemsstyrelses försorg. Endast i enstaka fall har byggnadsstyrelsen handhaft nybyggnadsarbeten för skyddshemmen. Byggnadsunderhållet ombesörjes i viss utsträckning av hemmens egen personal och elever. Statens för skyddshemmen anslagna fastigheter äro icke fondredovisade. Värdet av dessa fastigheter torde kunna angivas till sammanlagt 5 329 500 kronor, varav 636 700 kronor för jordbruksfastigheter och 4 692 800 kronor för anstaltsbyggnader. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till sammanlagt 64 075 kronor. Generalpoststyrelsen handhar vården av all postverkets fasta egendom. Ärendena rörande fastighetsförvaltningen handläggas å styrelsens andra byrå. Denna ombesörjer även utförandet av erforderliga reparationer och underhållsarbeten å verkets fastigheter. Någon byggnadstekniskt specialutbildad tjänsteman finnes icke å byrån. Två civilingenjörer tjänstgöra emellertid å densamma. Vid planerandet av nybyggnads- och mera betydande omändringsarbeten samt eljest i mån av behov anlitas konsulterande arkitekter eller länsarkitekter. För var och en av de utom Stockholm belägna fastigheterna finnes tillsatt en vicevärd, i regel postdirektören eller postmästaren i orten, åt vilken givits viss begränsad befogenhet att ombesörja omedelbart påkallade reparations- och underhållsarbeten. För fastigheterna i Stockholm fullgöras vicevärdsåliggandena av styrelsens nämnda byrå. Det av postverket disponerade fastighetsbeståndet redovisas å postverkets fond. Fastigheternas värde uppgick den 31 december 1943 till 53 381 652 kronor, varav 41 017 142 kronor byggnadsvärde och 12 364 510 kronor markvärde. ' Underhållskostnaderna uppgingo under år 1944 till omkring 830 000 kronor. Det åligger telegrafstyrelsen att vårda och vidmakthålla telegrafverkets fasta egendom och utföra för verkets drift erforderliga byggnader och anläggningar — nya husbyggnader samt större om- och tillbyggnader av befintliga hus dock endast i den mån Kungl. Maj:t så förordnar. Genom styrelsens försorg uppgöras alltid programhandlingar för värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar ävensom för elektriska hög- och lågspänningsinstallationer. Den fastighetsförvaltande och byggnadstekniska verksamheten är i huvudsak koncentrerad till telegrafstyrelsens husbyggnadsavdelning. Ärendena rörande vård och underhåll av de för verkets fabriksdrift disponerade fastigheterna handläggas emellertid icke å nämnda avdelning utan å telegraf-

207 styrelsens verkstadsbyrå. För närvarande tjänstgöra å husbyggnadsavdelningen sex befattningshavare med byggnadsteknisk utbildning. Vid fastighetsförvaltningen biträdes styrelsen av telegrafverkets distriktsoch lokalorgan. Dessas uppgifter avse i huvudsak den omedelbara vården och tillsynen av fastigheterna, småreparationer, renhållning och dylikt. Vid tre av de sex distriktsbyråerna finnas särskilda tjänstemän avdelade för handhavandet av byggnads- och fastighetsärenden. Vid de större stationerna äro vidare vissa av verkets tjänstemän förordnade såsom vice värdar med särskilt arvode. Fastighetsbeståndet redovisas å telegrafverkets fond. Fastigheternas värde uppgick den 31 december 1943 till 63 092 371 kronor, varav 49 905 175 kronor byggnadsvärde och 13 187 196 kronor markvärde. Byggnadsunderhållet drogunder år 1944 en kostnad av 811 851 kronor. Luftfartsstyrelsen organiserades den 1 juli 1945. Instruktion för styrelsen har ännu icke fastställts. Styrelsen handhar förvaltning samt vård och underhåll av de staten tillhöriga, för den civila luftfarten disponerade fastigheterna. Hithörande ärenden handläggas inom styrelsen av dess marktjänst- och kanslibyråer. Under styrelsen handhaves förvaltningen av flygplatsanläggningarna inom södra och västra Sverige av tre flygplatsförvaltningar såsom distriktsorgan. Beträffande anläggningar, som icke lyda under någon av flygplatsförvaltningarna, bestridas motsvarande göromål av marktjänstbyrån. Erforderliga nybyggnader utföras beträffande flygfält av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, beträffande husbyggnader av byggnadsstyrelsen samt beträffande radio- och elektrotekniska anläggningar m. m. av luftfartsstyrelsen. De av styrelsen disponerade fastigheterna äro redovisade å luftfartsfonden. Värdet av de å flygfälten befintliga husbyggnaderna uppgick den 30 juni 1944 till 2 300 000 kronor och underhållskostnaderna för nämnda byggnader under budgetåret 1944/45 till omkring 20 000 kronor. A byggnadsstyrelsen ankommer att verkställa utredning av byggnadsfrågor och utföra av statsmakterna beslutade nybyggnader samt om- och tillbyggnader för en stor del av den civila statsförvaltningens behov, att förvalta kronans för civilt ändamål anslagna byggnader, vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende, att handlägga ärenden rörande den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården och stadsplaneväsendet samt att ombesörja viss bränslekontrollerande verksamhet. Under ämbetsverket lyder länsarkitektorganisationen med ett länsarkitektkontor i varje län. Beträffande förvaltningen och underhållet av de kungliga slotten m. m. fungera riksmarskalksämbetet och vederbörande ståthållarämbeten såsom regional- respektive lokalorgan. I detta sammanhang torde böra anmärkas, att vården och underhållet av till slotten hörande parker icke handhaves av byggnadsstyrelsen utan helt åvilar riksmarskalks- och ståthållarämbetena.

208 Byggnadsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter sju byråchefer. Byråcheferna förestå var sin byrå, nämligen utredningsbyrån, byggnadsbyrån, intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån, administrativa byrån och värmetekniska avdelningen. Å de särskilda byråerna handläggas följande ärenden: å utredningsbyrån: ärenden som avse utredning av byggnadsfrågor samt granskning av förslag till byggnadsföretag och vad därmed äger samband; å byggnadsbyrån: ärenden rörande organisation och utförande av nybyggnader samt större om- och tillbyggnader för statens räkning jämte därmed sammanhängande ekonomiska och konstruktiva utredningar ävensom rörande utövandet av styrelsens upplysningsverksamhet å husbyggnadsområdet; å intendentsbyrån: ärenden angående förvaltning och underhåll m. m. av staten tillhörig egendom, ärenden rörande förhyrning och uthyrning av lokaler för statsverkets räkning samt tillsyn över förhyrda sådana ävensom handhavandet av statens centrala möbelförråd; å kulturhistoriska byrån: ärenden rörande den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården och därmed sammanhängande ämnen; å stadsplanebyrån: ärenden angående stadsplaneväsendet med vad därmed sammanhänger; å administrativa byrån: ärenden, som röra styrelsens medelsförvaltning, avyttring och förvärv av tomtmark, styrelsens organisation och personal ävensom administrativa ärenden, som ej tillhöra annan byrå; samt å värmetekniska avdelningen: ärenden rörande bränslekontroll vid statens civila anläggningar med undantag av statens järnvägars, utredningsärenden av värmeteknisk natur samt ärenden rörande utövandet av styrelsens upplysningsverksamhet för ökad användning av inhemskt bränsle samt därmed sammanhängande frågor. Den vid länsarkitektorganisationen befintliga personalen är anställd hos byggnadsstyrelsen. Nämnda personal utgöres av länsarkitekter, biträdande länsarkitekter, assistenter och viss biträdespersonal. Å länsarkitekterna ankommer bland annat att handha den närmaste tillsynen över kronans under styrelsens förvaltning ställda fastighetsbestånd, envar såvitt angår hans distrikt. Tillsynen över den inom Stockholms län belägna egendomen av nämnda kategori handhaves dock icke av länsarkitekten därstädes utan direkt av styrelsens intendentsbyrå, vilken även ombesörjer den omedelbara vården av de under styrelsens förvaltning stående fastigheterna inom Stockholms stad. De av byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheterna redovisas å tvenne delfonder av statens allmänna fastighetsfond, nämligen slottsbyggnadernas delfond och byggnadsstyrelsens delfond. A slottsbyggnadernas delfond, som inrättades den 1 juli 1945, invärderades, såvitt nu är av betydelse, byggnader till ett värde av 42 460 000 kronor. Underhållskostnaderna för ifrågavarande byggnader uppgick under budgetåret 1944/45 till 511 099 kronor. Fastighets-

209 värdet å byggnadsstyrelsens delfond uppgick den 30 juni 1944 till 210 701 965 kronor, varav 138 513 803 kronor byggnadsvärde och 72 188 162 kronor markvärde, och underhållskostnaderna för å delfonden redovisade byggnader under budgetåret 1944/45 uppgingo till 1 842 679 kronor. Enligt från styrelsen inhämtad upplysning ha de anvisade medlen under krigsåren utgjort omkring 65 % av det normala årsbehovet. Mynt- och justeringsverket handhar vården och underhållet av de utav verket disponerade fastigheterna i Stockholm och utnyttjar därvid nästan uteslutande för verkets drift anställda arbetare. Någon särskild befattningshavare för fastighetsförvaltningen finnes icke. Fastigheterna, som icke äro fondredovisade, ha värderats till 2 682 000 kronor, varav 682 000 kronor byggnadsvärde och 2 000 000 kronor markvärde. 1 Underhållskostnaderna, inklusive vissa ^kostnader för renhållning m. m., uppgingo under budgetåret 1944/45 till 13 209 kronor. Generaltullstyrelsen förvaltar ett flertal mindre byggnader, i regel belägna å landsbygden. Uppförande av tullkammarlokaler i städerna liksom underhållet av dessa lokaler bekostas av respektive städer. Underhållet av verkets egna fastigheter ombesörjes av vederbörande distriktstullanstalt efter förslag, som prövas av generaltullstyrelsen. Någon befattningshavare för handläggning enbart av fastighetsärenden finnes icke, utan dessa ärenden handläggas jämsides med andra göromål, inom generaltullstyrelsen av dess kameralbyrå och inom verkets distrikts- och lokalorgan av vederbörande chefer. Värdet av de av generaltullstyrelsen förvaltade fastigheterna, vilka redovisas å styrelsens delfond av allmänna fastighetsfohden, utgjorde den 30 juni 1944 1 403 406 kronor, varav 1 298 290 kronor byggnadsvärde och 105 116 kronor markvärde, och underhållskostnaderna för budgetåret 1944/45 uppgingo till 63 427 kronor. Enligt uppgift från styrelsen böra de normala årskostnaderna för underhållet angivas till omkring 60 000 kronor. Universitetet i Uppsala handhar vård och underhåll av den utav universitetet disponerade fasta egendomen. Ärendena rörande fastighetsförvaltningen handläggas av drätselnämnden och den vid räntekammaren anställde räntmästaren. Den sistnämnde biträdes av en byggnadsingenjör. Fastighetsbeståndet, som redovisas å Uppsala universitets delfond av allmänna fastighetsfonden, hade den 30 juni 1944 ett bokfört värde av 29 013 835 kronor, varav 27 772 435 kronor byggnadsvärde och 1 241400 kronor markvärde. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 407 255 kronor. 1 Jämlikt beslut den 26 oktober 1945 har Kungl. Maj:t förordnat, att myntverkets fastigheter skola per den 30 juni 1946 upptagas till redovisning på byggnadsstyrelsens delfond av allmänna fastighetsfonden samt att fastigheterna skola stå under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.

210 De av universitetet i Lund nyttjade fastigheterna förvaltas enligt samma grunder som vid universitetet i Uppsala. Akademiräntmästaren har till medhjälpare en byggnadskonduktör. De å Lunds universitets delfond redovisade fastigheterna hade den 30 juni 1944 ett värde av 10 455 964 kronor, varav 8 848 330 kronor byggnadsvärde och 1 607 634 kronor markvärde. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 158 238 kronor. Chalmers tekniska högskola disponerar dels vissa äldre byggnader, vilka ägas av Göteborgs stad eller Chalmerska stiftelsen, och dels vissa under senare år uppförda, vilka tillhöra kronan. Högskolans styrelse handhar själv förvaltningen och underhållet av de äldre byggnaderna, medan byggnadsstyrelsen omhänderhar motsvarande uppgifter beträffande de nya. Underhållet av de äldre byggnaderna drog under budgetåret 1944/45 en kostnad av 8 578 kronor. De av byggnadsstyrelsen förvaltade^ byggnaderna redovisas å byggnadsstyrelsens delfond. Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet förvaltas av en gemensam direktion, som även ombesörjer underhållet av fastighetsbeståndet. Den närmaste uppsikten över fastigheterna handhaves av vederbörande sjukhusintendent. Karolinska sjukhusets fastigheter redovisas å sjukhusets delfond av allmänna fastighetsfonden. Det bokförda fastighetsvärdet utgjorde den 30 juni 1944 28 940 201 kronor, varav 28 620 201 kronor byggnadsvärde och 320 000 kronor markvärde. Underhållskostnaderna utgjorde under budgetåret 1944/45 104 152 kronor. Serafimerlasarettets fastigheter ägas av en stiftelse. De ha upplåtits till staten utan ersättning men med skyldighet att bland annat svara för byggnadernas underhåll. Kostnaderna för underhållet uppgingo under budgetåret 1944/45 till 70 538 kronor. De av lantbrukshögskolan innehavda fastigheterna vårdas och underhållas av högskolans styrelse. Särskild personal för fastighetsförvaltningen finnes icke anställd vid högskolan. Ifrågavarande fastigheter, vilka icke äro fondredovisade, ägde den 30 juni 1944 ett värde av 3 255 900 kronor, varav 2 714 600 kronor byggnadsvärde och 541300 kronor markvärde. Härtill komma högskolans försöksgårdar, värderade till omkring 400 000 kronor. Underhållskostnaderna uppgingo under budgetåret 1944/45 till 62 203 kronor. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förvaltar och underhåller av institutet disponerade fastigheter. Särskild personal för fastighetsförvaltningen finnes icke. Värdet av fastigheterna, vilka icke äro fondredovisade, uppgick den 30 juni 1944 till 4 207 190 kronor, varav 3 514 990 kronor byggnadsvärde och 692 200 kronor markvärde. Kostnaderna för fastighetsunderhållet uppgingo under budgetåret 1944/45 till 147 035 kronor.

211 Bilaga 2.

Uppgifter rörande värdet av fastighetsbeståndet. För möjliggörande av en bättre överblick över de i bilaga 1 lämnade uppgifterna beträffande nuvarande värde å fastighetsbeståndet ha dessa uppgifter sammanförts i nedanstående tablå. Vidare ha i en tablå å s. 212 sammanställts de beräknade värdena av det å försvarets fonder (utom fabriksfonden) redovisade fastighetsbeståndet efter genomförandet av den s. k. femårsplanen för försvarets utbyggnad och Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet (vilket för enkelhetens skull antages ha skett den 30 juni 1947). Nämnas må att de angivna värdena å fastighetsbeståndet icke äro helt jämförbara. Av de militära byggnaderna är en betydande del färdigställd under de senaste fem åren och har ingått i respektive fonder med värden motsvarande de på grund av rådande krisförhållanden onormalt höga faktiska Tablå utvisande värdet den 30 juni 1944 av det fastighetsbestånd, rörande vars förvaltning närmare uppgifter lämnats i bilaga 1. Fastighetsvärde Förvaltande

myndighet Byggnadsvärde

Arméns fortifikations förvaltning Marinförvaltningen Flygföivaltningen Försvarets fabriksstyrelse och krigsmaterielverket Försvarets bostadsanskaffningsnämnd . . . . Fångvårdsstyrelsen Statens uppfostringsanstalt å Bona Medicinalstyrelsen Statens tvångs arbets anstå It å Svartsjö. . . . Statens alkoholistanstalt å Venngarn . . . . Socialstyrelsen ' Generalpoststyrelsen 1 Telegrafstyrelsen l Luftfartsstyrelsen Byggnadsstyrelsen: Slottsbyggnadernas delfond 2 Byggnadsstyrelsens delfond Mynt- och justeringsverket Generaltullstyrelsen Universitetet i Uppsala Universitetet i Lund Chalmers tekniska högskola Karolinska sjukhuset Serafimerlasarettet Lantbrukshögskolan Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut Summa I Värdena angivna per den 31 december 194S. II Värdet angivet per den 1 juli 1945.

Markvärde

Summa

456 535 525 133 322 U62 172 684 169

71 844 467 56 515 025 15 535 023

528 379 992 189 837 087 188 219 192

33 175 163 4 932 218 14 299 763 1 839 500 102 856 178 2 000 000 310 000 4 692 800 41017142 49 905 175 2 300 000

1214014 143 806 5 860 633 555 000 11227 813 708 400 488 600 636 700 12 364 510 13 187 196

—

34 389 177 5 076 024 20 160 396 2 394 500 114 083 991 2 708 400 798 600 5 329 500 53 381652 63 092 371 2 300 000

42 460 000 138 513 803

72 188 162

42 460 000 210 701 965

682 000 1 298 290 27 772 435 8 818 330

2 000 000 105116 1 241 400 1 607 634

2 682 000 1 403 406 29 013 835 10 455 964

28 620 201

320 000

28 940 201

2 714 600

3 655 900

3 514 990

692 200

4 207 190

1274294 344

1543 671343

212 Tablå utvisande det approximativt beräknade värdet den 30 juni 1947 av det & försvarets fonder (utom fabriksfonden) redovisade fastighetsbeståndet. Fas

Fond

Arméns

delfond

av försvarets

Byggnadsvärde

Markvärde

Summa

625 000 000

76 000 000

701 000 000

165 000 000

57 000 000

222 000 000

) 235 000 000

17 000 000

252 000 000

5 000 000 1180000000

fastig-

Marinens delfond av försvarets fastigFlygvapnets

delfond

av

försvarets

Försvarets bostadsanskaffningsfond. . . .

t i g h e t s v ä r d e

l

) 5 000 000

1030 000000 1

) Häri ingår icke flygfältens anläggningsvärde, vilket har uppskattats till omkring 75 miljoner kronor.

) Då underlag för en någorlunda tillförlitlig beräkning av värdet å bostadsanskafFningsfonden den 30 juni 1947 icke ansetts föreligga, har här upptagits fondens byggnadsvärde den 30 juni 1944 i avrundat tal. Markvärdet, 143 806 kronor, är så jämförelsevis ringa, att det icke ansetts böra medtagas i förevarando tablå.

byggnadskostnaderna, Eesultatet har blivit, att de militära fastigheterna genomsnittligt redovisas efter en icke oväsentligt högre värdeskala än de civila. För vinnande av större jämförlighet med de för de civila fastigheterna angivna värdena borde sålunda de militära värdena reduceras till normal prisnivå. En schematisk reduktion, med tillämpning av Svenska handels bankens byggnadskostnadsindex, av värdet å de nyare militära byggnaderna till prisläget år 1938 — det år utredningen tagit till utgångspunkt för vissa andra jämförelser — giver vid handen, att det i tablån här ovan angivna byggnadsvärdet 1030 miljoner kronor skulle motsvara cirka 840 miljoner kronor. Härvid är emellertid att märka, att nämnda index avser stenbyggnader i Stockholm och sålunda endast approximativt kan anses tillämpligt å det föga enhetliga militära byggnadsbeståndet. Anmärkas må även, att värdena å de äldre byggnaderna inom de tre i försvarets fastighetsfond ingående delfonderna icke äro fullt jämförbara delfonderna emellan. Beträffande denna fråga har 1943 års militära fastighetsutredning anfört bland annat följande. För arméns del har den ursprungliga invärderingen av byggnader i försvarsväsendets fastighetsfond delvis grundats på schablonmässigt fastställda å-priser per volymenhet, vilket i vissa fall medfört högre värden å äldre byggnader än som för andra delfonder ansetts påkallat. För marinens del har hänsyn tagits till byggnadernas genomsnittligt mycket höga ålder och delvis låga kvalitet, medan för flygvapnets del invärderingen på grund av att byggnaderna till stor del äro nyuppförda kunnat i avsevärd omfattning grundas på anskaffningsvärden. I det beräknade värdet av de fondredovisade militära byggnaderna den 30 juni 1947 ingå vissa bergrum, huvudsakligen för förråds- och lagringsändamål, till ett värde av omkring 75 miljoner kronor. Värdet av de icke fondredovisade bergrummen för samma ändamål kan uppskattas till omkring 35 miljoner kronor.

58. Betänkande med förslag angående skogsvårdsstyrelserna. Marcus. 286 s. Jo. 59. Betänkande med förslag till lagstiftning om längre semester för vissa arbetstagare. Beckman. 184 s. S. 00. 1940 års skolutrednings betänkanden ocli utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 1. Allmän organisationsplan. Idun. 184 8. E. 61. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 3. Bealskolan. Teoretisk linje. Idun. 428 s. E. 62. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar.

Bilaga 6. Sammanfattning av allmän organisationsplan. Idun. 35 s. E. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 1. Allmänna riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Förslag till låne- och bidragsformer. Haeggström. 040 s. S. Betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val. Norstedt. 59 s. Ju. Betänkande med förslag angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m. Beckman. 212 s. Fö.

... A l l l u , t ° m »urskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdspartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utoivas offentliga utredningars utredningars vttre yttre anordning anordning fnr (nr QM 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1945 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag ang. omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning, ill Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten. [28] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. [29] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. dyrortsgrupperingen. [32] Betänkande med förslag ang. kommissionärsväsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. [34] Betänkande ang. underlättande av deltagandet i allmänna val. [64] Kommunalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag m. m. [15] Kommunindelningskommittén. 2. Betänkande med forslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [38] 3. Bilagor till kommunindelningskommitténs betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [39] Statens och kommunernas flnansväsen. 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. [27] 1944 års skattesakkunniga. 1. Betänkande med förslag ang. vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens område. [35] . Betänkande ang. revision av kommunala fondbildnmgslagen m. m. [37] • Betänkande med förslag till förordning om vissa investeringsfonder m'. m. [49] Politi. Normalbrandordning för städer, köpingar och municipalsamhällen. [18] Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19J Alternativ 2. [20] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. den husliga utbildningen. [4] Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. [10] _ Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 8. (111 9. [30] 10. [31] 11. [36] 12. [421 13. [54] Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [12] Bilagor. [13] Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] Statsmakterna och folkbushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. [17] Socialvårdskoinmitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning ang. folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. [231 11. Utredning och förslag ang. revision av lagen om folkpensionering. [46] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation. [26] *> Betänkande om skolmåltiderna. [47] Betänkande om förlossningsvården. [50] Betänkande om akademikernas amorteringsproblem. [51] Statistiska undersökningar kring befolkningsfrågan. [53] Betänkande om åtwärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn. [55] Betänkande med förslag till lagstiftning om längre semester för vissa arbetstagare. [59] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 1. Allmänna riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Förslag till låne- och bidragsformer. [63] Häl so- och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumaUkervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. [41]

Allmänt näringsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. [9] Yattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag ang. skogsvårdsstyrelserna. [581, Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. [6] 8. Slutbetänkande med utredning om silikatkemisk forskning och läderforskning m. m. [40! Handel och sjöfart. Betänkande ang. grundpenningväsendet. [24] Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del l. Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekingenätets järnvägar. [8] Bank-, kredit- och penniiigväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till hojande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. [16] Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskomnnttens betänkande del 3. [22] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader foi folkskoleväsendet. [25] Betänkande ang. yrkesutbildningen i Norrland. [å.i\ 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 1. Allmän organisationsplan. [60] 3. Eealskolan. Teoretisk linje. [01] 5. Skolans betygssättning. [45] Bilaga 4. Lärjungurvalet till studielinjer med den nuvarande realskolans mål. [44J Bilaga ö. Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke. [43j Bilaga 6. Sammanfattning av allmän organisationsplan. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 1. Den naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler. Förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd. [48] ' • Betänkande med förslag au g. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. [52] Betänkande med utredning och förslag ang. läkarutbildningen. 3. Utbildningen efter medicine licentiatexamen. Överarbetning av förslag ang. läkarutbildningen. [57] Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgonng inkallad Betänkande l och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. [21] ,„„f:fito Betänkande med förslag ang. omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom forsvaret m . m . [bfti Utrikes ärenden.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2096 45

Internationell r ä t t .