Byggnadsstyrelsens organisation

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KU*-

SOL STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:48 Kommunikationsdepartementet

BYGGNADSSTYRELSENS ORGANISATION BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS BYGGNADSSTYRELSEUTREDNING

Stockholm 1961

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. 2. 3. 4.

Totalisatorverksamheten. I d u n . 140 s. J o . Sparstimulerande åtgärder. I d u n . 121 s. EL Effektivare prisövervakning. I d u n . 177 s. H . Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Idun. 230 s. Fi. 5. Begravningsplatser och gravar. Norstedt & Söner. 188 s. J u . 6. Underrätterna. I d u n . 339 s. J u . 7. Enhetlig ledning a v krigsmakten. Beckman. 120 s. Fö. 8. Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 228 s. I. 9. Principer för en n y kommunindelning. Beckman 248 s. I. 10. Preliminär nationalbudget för år 1961. Marcus. V + 105 s. FL 11. Den allmänna brottsregistreringen. Kihlström. 318 s. J u . 12. Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. Idun. 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s yrkesskolor. Kihlström. 206 s. J o . 14. Pensionsstiftelser. I. Marcus. 184 s. J u . 15. Polisens brottsbekämpande verksamhet. Idun. 251 s. + 2 s. ill. I. 16. Kriminalvård i frihet. Idun. 137 s. J u . 17. Hjälpmedel i skolarbetet. Idun. 244 s. + 12 s. ill. E . 18. Totalförsvarets upplysningsverksamhet. Kihlström. 90 s. F ö . 19. Byggnadsindustrins arbetskraft. Idun. 150 s. S. 20. Vissa frågor rörande allmänna val. Idun. 173 s. J u . 2 1 . Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. I d u n . 362 s. J u . 22. Den svenska utvecklingshjälpens administration. Kihlström. 74 s. U. 23. Svensk trafikpolitik. I. Idun. 387 s. K. 24. Svensk trafikpolitik. I I . I d u n . 163 s. K.

25. Flygbuller som samhällsproblem. I d u n . 200 s. F ö . 26. Reviderad nationalbudget för år 1961. Marcus. V + 87 s. F i . 27. Skifferoljefrågan. Norstedt & Söner. 144 s. H . 28. Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. Marcus. 320 s. E . 29. Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. I d u n . 341 s. S. 30. Grundskolan. Haeggström. 881 s. E. 31. Läroplaner för grundskola och fackskolor. Idun. 388 s. E. 32. Handläggning av bostadslån. Idun. 101 s. S. 33. Redareansvarets begränsning. Idun. 101 s. J u . 34. H u v u d m a n n a s k a p e t för polisväsendet m. m. Kihlström. 227 s. I. 35. Ändamålsenliga studentbostäder. I d u n . 224 s. S. 36. Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. Kihlström. 102 s. E. 37. Stämpel- och expeditionsavgifter. I d u n . 294 s. Fi. 38. Stöd åt barnaföderskor. Idun. 122 s. S. 39. Lag om allmän försäkring, m. m. Idun. 143 s. S. 40. Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena. Idun. 384 s. + 2 st. utvikningsblad. I. 41. Reviderad giftlagstiftning. Idun. 326 s. I. 42. Mål och medel i stabiliseringspolitiken. Idun. 436 s. Fi. 43. Användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs. I d u n . 93 s. E . 44. Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet. I d u n . 233 s. E . 45. Djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djurskyddsordning. Kihlström. 46 s. J u . 46. Boxningssportens skadeverkningar. Idun. 104 s. I. 47. Reviderad hyreslag. Idun. 247 s. J u . 48. Byggnadsstyrelsens organisation. Marcus. 124 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 6 1 : 48 Kommunikationsdepartementet

BYGGNADSSTYRELSENS ORGANISATION B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1960 ÅRS B Y G G N A D S S T Y R E L S E U T R E D N I N G

STOCKHOLM 1 9 6 1 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

Innehåll Skrivelse till statsrådet

5 Första

kapitlet

Utredningsuppdraget

7 Andra

kapitlet

Nuvarande arbetsuppgifter och organisation Byggnadsstyrelsen Arbetsuppgifter Organisation Närmare redogörelse för de olika byråernas och värmetekniska avdelningens organisation och verksamhet m. m Administrativa byrån Utredningsbyrån Särskild byrå för radio- och televisionshus Byggnadsbyrån Intendentsbyrån Kulturhistoriska byrån Stadsplanebyrån Värmetekniska avdelningen Rådet för översiktlig planläggning Ärendenas handläggning m. m Vissa uppgifter rörande byggnadsstyrelsens personal och anslag Avlönings- och omkostnadsstater för byggnadsstyrelsen budgetåret 1961/62 Byggnadsstyrelsens personal den 1 juli 1961 fördelad efter anslag och anställningsform Byggnadsstyrelsens tjänstemän den 1 juli 1961 fördelade efter utbildningskategori Länsarkitektsorganisationen Organisation Arbetsuppgifter Tredje kapitlet Vissa tidigare förslag Kommitténs för stadsplaneväsendets omorganisation betänkande med förslag rörande planväsendets uppgifter och organisation (SOU 1950:45) 1947 års byggnadsstyrelseutrednings förslag rörande byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation (SOU 1952:35) Yttrandena över SOU 1952:35 m. m Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande 2 »Organisation och ekonomi» (SOU 1957:47) Yttrandena över SOU 1957:47 1958 års besparingsutrednings betänkande »Besparingar inom statsverksamheten» (SOU 1959:28) Byggnadsstyrelsens arbeten i egen regi Yttrandena över SOU 1959:28 m. m

12 12 12 14 15 15 17 23 24 30 36 38 41 43 43 47 47 48 49 49 49 51 53 53 53 56 59 63 66 66

4 Vissa förslag rörande statens bränslekontrollerande verksamhet Förslag rörande byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå Förslag av riksdagens revisorer år 1960 om utredning av frågan om planvasendets centrala ledning • • Vissa uttalanden rörande byggnadsstyrelsens organisation i samband med

67 68

operahusets ombyggnad Fjärde

kapitlet

Byggnadsstyrelsens verksamhet under 1960-talet Femte kapitlet

'1

Förslag till organisation för byggnadsstyrelsen Allmänt om byggnadsstyrelsens verksamhet Organisationens utformning Byråindelning m. m Permanenta byråer Särskilda byråer Rådgivande organ Sammanfattning Organisationen för vissa arbetsuppgifter Bokföring och ekonomisk kontroll Framställningar till Kungl. Maj:t Kostnadsberäkning och efterkalkylering D e olika byråernas organisation i stort Administrativa byrån Lokalplaneringsbyrån Projekteringsbyrån Byggnadsbyrån Intendentsbyrån Kulturhistoriska byrån Planbyrån Tekniska byrån Organisationsavdelningen Särskilda byråerna Vissa löne- och anställningsfrågor Personal och kostnader Anslagsfrågor Sjätte kapitlet

76 ™

g

° *' j " gQ

'

* 2 ' 1Q5 ' Q~ ' ' 1Q9 ' ^ * * ..„ • ' ^

118 Sammanfattning Bilagor: 1. Byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet under 1960-talet 2. Organisationsschema

i g

Till Herr Statsrådet

och chefen för Kungl.

Kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 25 november 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att i enlighet med de av departementschefen i statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer inom kommunikationsdepartementet verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga direktören Erik Severin, tillika ordförande, professorn Nils Ahrbom, direktören Sven Dahlberg, överdirektören Paul Tammelin och byråchefen Ingmar Wetterblad. De sakkunniga har antagit namnet 1960 års byggnadsstyrelseutredning. Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 28 november 1960 budgetsekreteraren Ingvar Rörs och den 23 februari 1961 byrådirektören Ragnar Johanson. Till sekreterare förordnades den 22 december 1960 distriktslantmätaren Åke Smith. Utredningen har funnit starka skäl föreligga att i första hand angripa uppgiften med en översyn av byggnadsstyrelsens organisatoriska uppbyggnad och att om möjligt framlägga förslag härom i sådan tid att det skulle kunna underställas 1962 års riksdag. Sedan utredningsarbetet i denna del nu slutförts, får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande byggnadsstyrelsens organisation. För utredningen återstår härefter väsentligen vissa gränsdragningsfrågor gentemot andra myndigheter och organ samt undersökningar i olika detaljspörsmål. Dessa frågor är icke av sådan natur, att de påverkar utredningens nu föreliggande förslag, varför detta torde kunna genomföras oberoende av resultaten av det fortsatta arbetet. För budgetåret 1962/63 torde en lösning av personalfrågorna kunna ernås på grundval av förslag, som i anslutning till anslagsäskandena för nämnda budgetår lämnas av byggnadsstyrelsen i samråd med utredningen. Härigenom torde utredningens ställningstaganden i fortsättningen icke komma att föregripas. Stockholm den 12 september 1961. Erik Nils Ahrbom Paul Tammelin

Severin Dahlberg Sven Ingmar Wetterblad Åke

Smith

FÖRSTA K A P I T L E T Utredningsuppdraget

I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t för d e n 25 n o v e m b e r 1960 a n f ö r d e chefen för k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t Gösta S k o g l u n d , efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d s t a t s r å d e t s ö v r i g a l e d a m ö t e r följande. Byggnadsstyrelsens nuvarande organisation grundar sig på ett av statsmakterna år 1918 fattat beslut. Enligt detta skulle dåvarande överintendentsämbetet upphöra som myndighet och dess uppgifter, jämte vissa nya, läggas på ett nybildat ämbetsverk, byggnadsstyrelsen. År 1925 godkände statsmakterna en ändring i ämbetsverkets organisation innebärande, att byggnadsbyråns utredningsavdelning skulle ombildas till en självständig byrå. Genom denna organisationsförändring fick ämbetsverket i huvudsak sin nuvarande utformning. Under tiden efter år 1925 h a r styrelsens personal på grund av en betydande ansvällning av arbetsuppgifterna i det närmaste tiodubblats utan att organisationen därvid till sina huvuddrag ändrats. Frågan om byggnadsstyrelsens organisation har under den senaste 10-årsperioden i flera sammanhang varit föremål för överväganden. Av olika skäl har emellertid framlagda förslag icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I skrivelse den 2 november 1960 h a r chefen för byggnadsstyrelsen aktualiserat frågan om en utredning av ämbetsverkets organisation och därmed sammanhängande spörsmål. Han har därvid erinrat om att styrelsen tidigare anhållit om en dylik utredning men sedermera återkallat sin framställning. Skälet till denna återkallelse var att styrelsen ämnade försöka att inom ramen för sina befogenheter anpassa sin organisation efter de nya krav, som sammanhängde med den starka utvecklingen inom styrelsens verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen har också genomfört vissa begränsade organisatoriska förändringar och dessutom påbörjat interna undersökningar om bl. a. organisationen av värmetekniska avdelningen. Vissa omläggningar av redovisningsteknisk art har därjämte förberetts. Det har emellertid visat sig, att dessa undersökningar blivit relativt omfattande och väckt spörsmål, om vilkas lösning det torde bli svårt att nå enighet. Vidare framhålles att byggnadsstyrelsen otvivelaktigt står inför en fortsatt stark expansion. Främst utbyggnaden av den högre utbildningen och forskningen kommer att ställa utomordentligt starka krav på styrelsen, som dessutom i snabb takt tillföres nya förvaltningsobjekt. Situationen kan mycket snart bli brydsam till följd av den teknikerbrist, varav styrelsen haft besvärliga känningar under de senare åren. Skrivelsen slutar i en hemställan, att en utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga måtte komma till stånd. Det framhålles som önskvärt, att utredningen bedrives med stor skyndsamhet och att delförslag framlägges på särskilt angelägna punkter. Enligt min mening bör vid ett ställningstagande till den av chefen för byggnadsstyrelsen på nytt aktualiserade frågan om en översyn av styrelsens organisation beaktas bl. a. följande synpunkter. En stor del av de uppgifter, som ankommer på byggnadsstyrelsen, anknyter till områden inom samhällslivet och den statliga administrationen, där f. n. en

8 mycket snabb utveckling pågår. Styrelsens verksamhet beröres sålunda i hög grad av den pågående expansionen på bostadsbyggandets och samhällsbildningens områden genom den befattning styrelsen har med plan- och byggnadsväsendet i allmänhet samt med statliga och kommunala byggnadsprojekt. Inom byggnadsindustrien har under senare år skett en stark utveckling mot mekanisering, och denna utveckling har i sin tur påverkat projekteringsarbetet. Även i fråga om byggnadsförvaltningen har helt andra krav gjort sig gällande än tidigare varit fallet. Vad här sagts påverkar i hög grad omfattningen och strukturen av byggnadsstyrelsens verksamhet. — Den fortgående utvidgningen av den statliga verksamheten föranleder ett växande behov av lokalutrymmen, vilket till stor del måste tillgodoses genom ny- eller ombyggnadsarbeten. Större delen av dessa arbeten ankommer på byggnadsstyrelsen, vilken därvid ansvarar för såväl planeringen som arbetenas utförande antingen i egen regi eller genom utläggning på entreprenad. Det kan här nämnas, att enligt uppgift i styrelsens senaste petita investeringsvolymen för styrelsens husbyggnadsverksamhet under den närmaste 5-årsperioden beräknas bli fyrdubblad. Som exempel på i investeringsprogrammet ingående arbetsobjekt har styrelsen särskilt framhållit ett stort antal institutionslokaler m. m. för upprustning av universitet och högskolor (350 milj. kr.) samt byggnadskomplexet med ljudradio- och televisionslokaler för Aktiebolaget Sveriges Radio (150 milj. k r . ) . I samband med tillkomsten av nya byggnader ökas också successivt det fastighetsbestånd, som står under styrelsens vård och förvaltning. Då det numera visat sig, att byggnadsstyrelsen — i motsats till vad styrelsen tidigare antagit — själv icke, inom ramen för sina befogenheter, kunnat anpassa sin organisation till de nya förhållandena, är jag ense med chefen för byggnadsstyrelsen, att en utredning om ämbetsverkets organisation bör komma till stånd genom särskilt för ändamålet tillkallade sakkunniga inom kommunikationsdepartementet. I anslutning härtill vill jag också framhålla, att den utredning, som f. d. generaldirektören S. A. E. Ödeen enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1960 verkställt angående orsakerna till kostnadsökningen vid ombyggnaden av operahuset i Stockholm, bl. a. klart ådagalagt, att väsentliga brister föreligger i byggnadsstyrelsens organisation på vissa punkter. De sakkunniga torde böra utgå ifrån, att några mer väsentliga ändringar beträffande verksamhetens art icke bör komma ifråga. Styrelsen skall sålunda alltjämt vara det centrala organet för planväsendet samt statens husbyggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. Från dessa utgångspunkter ankommer det på de sakkunniga att lägga fram ett sådant förslag till organisation av byggnadsstyrelsen, att dess uppgifter kan lösas effektivt och ekonomiskt. Man torde böra utgå ifrån att den projekterande och byggande verksamhet, som står under byggnadsstyrelsens ledning, även i framtiden kommer att variera rätt avsevärt i omfattning under olika tidsperioder. Det synes därför böra ankomma på de sakkunniga att eftersträva en sådan utformning av styrelsens organisation, att den kan smidigt anpassas alltefter den projekterande och byggande verksamhetens aktuella omfattning. Såsom tidigare framhållits kan man för de närmaste åren räkna med att bl. a. den beslutade upprustningen av universitet och högskolor kommer att medföra en kraftig ökning av nyssnämnda verksamhet. Därtill kommer att byggnadsstyrelsen i ökad utsträckning bör medverka till att tillgodose det av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen i olika sammanhang kraftigt understrukna behovet av att ha tillgång till en tillräckligt stor reserv av färdigprojekterade husbyggnadsföretag, som i händelse av sysselsättningssvårigheter på den allmänna arbetsmarknaden kan igångsättas med relativt kort förberedelsetid. Även om styrelsen anlitar utomstående arkitekter och andra tekniker för den helt övervägande delen av det egentliga projekteringsarbetet och de flesta byggnadsföretagen utlämnas på entreprenad — något som jag närmare återkommer till i

9 det följande — torde en viss utökning av styrelsens personal vara ofrånkomlig för ledningen och kontrollen av denna verksamhet. Det bör emellertid ankomma på de sakkunniga att söka finna sådana effektiva organisationsformer, att denna förstärkning kan i möjligaste mån begränsas. I detta sammanhang synes de sakkunniga även böra närmare klarlägga i vad mån den nu tillämpade fördelningen mellan byggnadsstyrelsen och de affärsdrivande verken i fråga om projektering och byggande för affärsverkens behov kan anses vara den mest ändamålsenliga. Vidare bör de sakkunniga söka belysa om och i så fall under vilka förutsättningar det för framtiden kan vara ändamålsenligt att uppdraga åt speciella kommittéer att leda projektering och byggnadsverksamhet inom vissa avgränsade förvaltningsområden. Vad angår omfattningen av styrelsens byggnadsförvaltande verksamhet kommer denna att växa i samma mån som nya byggnadsobjekt upptages till redovisning på någon av de av styrelsen förvaltade delfonderna av statens allmänna fastighetsfond. Erinras bör också, att i olika sammanhang fråga uppkommit att till byggnadsstyrelsens förvaltning överföra sådana fastighetsbestånd, som nu förvaltas av statliga myndigheter och andra organ vilka saknar byggnadsteknisk sakkunskap och vilka icke är av den storleksordningen att de kan bära utgifterna för anställning i tillräcklig omfattning av här avsedd expertis. De sakkunniga bör överväga frågan huruvida förvaltningen av nu åsyftade fastighetsbestånd bör övertagas av byggnadsstyrelsen. Vidare bör beaktas, att utredningen om universitetens egendomsförvaltning enligt sina direktiv har att, jämte annat, överväga frågan om ett överförande till byggnadsstyrelsens förvaltning av Uppsala och Lunds universitets delfonder av allmänna fastighetsfonden samt att utredningen om djurgårdsnämndens verksamhet enligt sitt utredningsuppdrag har att undersöka huruvida icke nämndens återstående uppgifter bör övertagas av byggnadsstyrelsen. Jag förutsätter att de sakkunniga samråder med dessa utredningar. Det är särskilt angeläget, att styrelsens nuvarande indelning i byråer ingående och allsidigt utredes av de sakkunniga. I första hand bör därvid undersökas huruvida indelningen i skilda byråer för den utredande, byggande och fastighetsförvaltande verksamheten är den mest ändamålsenliga. I sammanhanget må ock erinras om, att styrelsen väckt frågan huruvida värmetekniska avdelningen, som förestås av en extra ordinarie byråchef och i realiteten intar ställning av byrå, bör slås ihop med någon av styrelsens övriga byråer. 1947 års byggnadsstyrelseutredning föreslog för sin del, att avdelningen skulle inlemmas i intendentsbyrån, medan byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över utredningens förslag förordade, att byggnadsbyråns värme- och sanitetstekniska avdelning skulle sammanslås med värmetekniska avdelningen och bilda en särskild byrå. Vad gäller de olika byråernas arbetsuppgifter bör, därest den nuvarande byråindelningen anses böra bibehållas även för framtiden, särskild uppmärksamhet ägnas åt gränsdragningen mellan de utredande, byggande och fastighetsförvaltande byråerna. Erfarenheten ger vid handen, att denna gränsdragning icke alltid varit fullt klar och rationell. Det är synnerligen angeläget, att tvekan icke råder var gränsen för å ena sidan utrednings- och å andra sidan byggnadsbyråns ansvar går i fråga om ett visst byggnadsföretag. Därjämte är det av stor vikt, att garantier skapas för ett ingående samarbete mellan dessa byråer, vilket är en given förutsättning för ett ekonomiskt och riktigt utförande av ett byggnadsföretag. I årets statsverksproposition (bilaga 2, För flera huvudtitlar gemensamma frågor) redogöres för vissa nya riktlinjer för handläggning av de statliga byggnadsfrågorna. Det nya förfarandet syftar till att uppnå en rationellt och ekonomiskt bedriven statlig byggnadsverksamhet samt att åvägabringa en sådan ordning, att de kostnadskalkyler, på vilka statsmakterna grundar sitt ställningstagande beträffande ett visst byggnadsföretag, också håller i verkligheten. Det bör ankomma på

10 de sakkunniga att vid sin granskning av styrelsens organisation tillse, att d e n n a blir sådan, att de intentioner som ligger bakom införandet av den nya o r d n i n g e n kan effektivt fullföljas och att denna inte verkar försenande på byggnadsverksamheten. I sin egenskap av central fastighetsförvaltande myndighet måste byggnadsstyrelsen ha en god överblick över utnyttjandet av de lokaler som staten d i s p o n e r a r i egna fastigheter eller genom förhyrning. Vidare måste styrelsen följa utvecklingen för att kunna bedöma lokalbehovet på längre sikt. — I den mån detta lokalbehov behöver tillgodoses genom nybyggnader ankommer det på styrelsen att i god tid anmäla detta för statsmakterna. Med hänsyn till den betydelse styrelsens verksamhet på dessa områden har för ett rationellt utnyttjande av tillgängliga lokaler och planeringen på längre sikt bör utredningen särskilt pröva i vad mån styrelsens nuvarande organisation kan anses tillfredsställande från d e n n a synpunkt. Styrelsens byggande verksamhet sker f. n. såväl genom entreprenadförfarande som i egen regi. 1958 års besparingsutredning har i sitt betänkande Besparingar inom statsverksamheten (SOU 1959:28, sid. 196) redovisat vissa synpunkter på byggnadsstyrelsens arbeten i egen regi. Utredningen h a r bl. a. framhållit, att nämnda verksamhet — även om tendensen på senare år varit något sjunkande — är av avsevärd omfattning samt att den gör det nödvändigt för styrelsen att ha en betydande kader arbetsledande personal och en arbetsstyrka i storleksordningen 700 man. Förhållandet torde leda till en viss risk för att arbetsobjekt kommer till utförande i egen regi utan att denna lösning i det enskilda fallet blivit prövad och efter jämförelse med entreprenadanbud befunnen vara den ekonomiskt fördelaktigaste. Det är enligt besparingsutredningen av vikt, att byggnadsstyrelsens organisation för byggande i egen regi så snart det är möjligt nedbringas till vad som bedömes oundgängligen nödvändigt för att kunna bemästra eventuella tendenser till opåkallat höga priser från entreprenörernas sida, vilket torde ha varit det ursprungliga skälet för byggnadsorganisationens inrättande. Den av besparingsutredningen väckta frågan bör beaktas av de sakkunniga. Utredningen bör vidare taga sikte på att skapa en rationell organisation för bokföring, ekonomisk kontroll samt handläggning av anslags- och budgetärenden. Därvid bör bl. a. övervägas huruvida dessa uppgifter — som f. n. är spridda på olika byråer inom styrelsen — lämpligen bör sammanföras till en ekonomisk avdelning. Ett annat viktigt led i utredningsarbetet bör vara att överväga kostnadsberakningsavdelningens utformning och placering inom styrelsen. I samband härmed torde utredningen även böra närmare undersöka hur stora personalresurser som bör avdelas för efterkalkylering. Jag vill här särskilt understryka, att en metodisk upplagd efterkalkylering kan bli ett viktigt led i de samlade ansträngningarna att u p p n å en rationell och ekonomisk byggnadsverksamhet. I det föregående har jag i huvudsak uppehållit mig vid styrelsens uppgifter på byggnadsområdet. Detta innebär givetvis ej, att de sakkunniga inte skall ägna uppmärksamhet även åt stadsplanebyråns och kulturhistoriska byråns organisation. Vad den förra byrån angår vill jag erinra om att den revision av byggnadslagstiftningen, som ägde rum föregående år, för denna byrås del innebär, att vissa grupper av ärenden bortföll men att ett antal nya sådana tillkom. Den samlade effekten härav bör beaktas vid bedömandet av byråns organisation. Uppmärksamhet bör även ägnas åt frågan huruvida det genom decentralisering av beslutanderätten eller förändringar i arbetsformerna inom de olika byråerna är möjligt att åstadkomma en ökad effektivitet. I detta sammanhang bör verksamheten inom styrelsens byggande och byggnadsförvaltande byråer särskilt beaktas, varvid utredningen synes böra tillgodogöra sig de erfarenheter som kan ha vunnits bl. a. inom de privata byggnadsföretagen.

11 Vid utredningen bör särskilt undersökas i vad mån administrativa uppgifter, som nu utföres av styrelsens tekniska personal, kan renodlas från arbetsmoment av teknisk natur och överföras till befattningshavare med administrativ utbildning. Därest något eller några av de sakkunnigas förslag rörande styrelsen skulle komma att beröra länsarkitektorganisationen, bör därav betingade jämkningar i denna organisation även föreslås av de sakkunniga. Med det anförda h a r jag berört vissa huvudproblem, som bör närmare övervägas av de sakkunniga. Dessa bör emellertid vara oförhindrade att upptaga jämväl andra spörsmål, som sammanhänger med styrelsens organisation. De sakkunniga bör närmare ange de ekonomiska konsekvenserna av olika förslag. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. I den mån så finnes erforderligt eller lämpligt, bör resultatet av utredningsarbetet successivt redovisas i form av delbetänkanden.

ANDRA KAPITLET N u v a r a n d e a r b e t s u p p g i f t e r och o r g a n i s a t i o n

Byggnadsstyrelsen Arbetsuppgifter

Byggnadsstyrelsens verksamhet är reglerad genom instruktion, 1 byggnadslagen och byggnadsstadgan samt vissa andra författningar ävensom genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t. Enligt dessa författningar är byggnadsstyrelsen den centrala statsmyndigheten i fråga om planläggning för bebyggelse och byggnadsväsende i övrigt. I hithörande uppgifter ingår bl. a. att meddela föreskrifter samt att utfärda råd och anvisningar jämlikt 76 § byggnadsstadgan. I den mån meddelade bestämmelser angående särskilda grenar av det offentliga byggnadsväsendet ej annat föranleder, åligger det byggnadsstyrelsen att öva högsta inseende över det offentliga husbyggnadsväsendet i rike!: samt uppgöra och granska förslag och i övrigt handlägga ärenden, som äger samband därmed. Styrelsen har vidare att förvalta kronans för civilt ändamål avsedda fastigheter, som icke är ställda under annan myndighets inseende, samt att efter vederbörligt uppdrag projektera och utföra byggnadsföretag för kronans räkning. Styrelsen är chefsmyndighet för länsarkitektsorganisationen. Till byggnadsstyrelsens åligganden hör att anskaffa erforderliga lokaler för statsmyndigheterna, utreda behovet av statliga byggnadsföretag och verkställa förhyrningar för statens räkning, allt i den mån dessa uppgifter inte ankommer på annan myndighet; att förvalta slottsbyggnadernas, beskickningsfastigheternas och byggnadsstyrelsens delfonder av statens allmänna fastighetsfond; att handha statens bränslekontrollerande verksamhet (K.br. 4/5 1934); att svara för viss verksamhet avseende den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården; samt att insamla och bearbeta kunskapsmaterial inom styrelsens verksamhetsområde ävensom utöva den rådgivande verksamhet och utgiva de publikationer, som kan föranledas härav. Enligt K.K. den 26 november 1920, nr 744 (ändr. 651/1921, 46/1934, 5 3 1 / 1935, 641/1957, 689/1960) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet skall bl. a. förslag till husbyggnadsföretag, som skall underställas Kungl. Maj :ts prövning, granskas av byggnadsstyrelsen. Kungörelsen inne1

Från den 1 oktober 1961 SFS 1961: 452.

13 håller härjämte bl. a. bestämmelser om statliga byggnadsminnesmärken, kyrkor m. m. Då fråga uppkommer om uppförande av nybyggnad eller om avsevärd ändring eller utökning av befintlig byggnad för beredande för statlig myndighets eller institutions räkning av ämbets- eller tjänstelokaler, bostadslägenheter eller lokaler för undervisnings- eller vårdanstalter av skilda slag, skall — enligt Kungl. cirkulär den 20 februari 1942, nr 55, ang. utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag — utredning rörande såväl byggnadsföretaget som för detsamma eventuell erforderlig tomtmark, i den mån den icke sker genom byggnadsstyrelsens försorg, verkställas i samråd med styrelsen. Arkitekt och konstruktör, som erfordras för utredningen, skall utses av byggnadsstyrelsen. Bestämmelsen skall dock icke tillämpas beträffande järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt, då fråga är om annan byggnad än byggnad för central förvaltning eller undervisning, försvarsväsendet och domänstyrelsen. Enligt K.K. den 26 november 1920, nr 746, ang. förfarandet vid avyttringar av staten tillhörig tomtmark av visst slag skall vederbörligen beslutade försäljningar av sådan m a r k verkställas genom byggnadsstyrelsens försorg, i den mån ej annat föreskrivits. Denna bestämmelse torde emellertid numera vara föråldrad och därför ej tillämpas. Slutligen kan nämnas, att — enligt K.K. den 28 januari 1938, nr 48, med vissa bestämmelser angående tjänstebostäder för lärare vid statens undervisningsväsende — överenskommelse angående den ersättning lärare skall erlägga för tjänstebostad såvitt möjligt skall träffas mellan byggnadsstyrelsen och läraren. Genom Kungl. brev den 15 juni 1939 har denna bestämmelse utsträckts att gälla även tjänstebostäder för vaktmästare och maskinister vid allm. läroverk m. fl. statliga undervisningsanstalter. 1 Byggnadsstyrelsens utredande, projekterande och byggande verksamhet torde i stort sett avse följande slag av byggnader. 1. Alla byggnader som redovisas på de av styrelsen förvaltade slottsbyggnadernas, beskickningsfastigheternas och byggnadsstyrelsens delfonder av statens allmänna fastighetsfond, såvida byggnadsverksamheten ej uppdragits åt tillfälliga organ. För närvarande är ett sådant organ verksamt, nämligen Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté (1961 års riksdagsber. I E : 10). Det kan här nämnas att i 1961 års statsverksproposition, bil. 28 s. 152 departementschefen ifrågasatt om inte byggnadsverksamheten för statens bilinspektion bör överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt förordat att denna styrelse och byggnadsstyrelsen i samråd skall undersöka detta spörsmål och framlägga förslag till Kungl. Maj :t. 2. Beträffande lokaler för fångvården är byggnadsverksamheten anförtrodd fångvårdens byggnadskommitté (1961 års riksdagsber. I J u : 23). Byggnadsstyrelsen har emellertid hittills fått i uppdrag att utföra huvuddelen av ifrågavarande byggnadsföretag. Dessa byggnader redovisas å fångvårdsstyrelsens delfond av allmänna fastighetsfonden. 1

K.K. 48/1938 fr. o. m. den 1 januari 1962 upphävd genom SFS 335/1961.

u 3. Bebyggelse för Uppsala och Lunds universitet. Kommittén för Ak&ademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande (1961 års riksdagsber. I In: 14) har dock byggnadsverksamheten för sjukhuset om hand. Byggnaderna reddovisas å respektive universitets delfonder av allmänna fastighetsfonden. 4. Byggnader för mentalsjukvård utredes och projekteras av mentalsj.jukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation (1961 års riksddagsber. I In: 35) medan byggnadsstyrelsen i allt väsentligt svarar för bygggandet. Byggnaderna redovisas å medicinalstyrelsens delfond av allmänna i fastighetsfonden. Bebyggelse inom övriga delfonder av allmänna fastighetsfonden, nämliligen generaltullstyrelsens, sjöfartsstyrelsens och karolinska sjukhusets delfifonder utföres av vederbörande verk resp. av kommittén för karolinska sjgukhusets fortsatta utbyggande (1961 års riksdagsber. I In: 13). 5. Lokaler för postverket vad avser objekt över 100 000: — kr. i byggnaadskostnad (K.br. 15/6 1956). (Postverkets fond.) 6. Lokaler för televerket vad avser objekt med byggnadskostnad överrstigande 400 0 0 0 : — kr. (K.br. 13/5 1960 och överenskommelse med telestyyrelsen). (Televerkets fond.) Byggnader som redovisas å statens järnvägars, statens vattenfallsveerks och domänverkets affärsverksfonder utföres av vederbörande förvaltniingsmyndighet. 7. Byggnader för luftfarten (redovisade å luftfartsfonden) i fråga omi objekt med byggnadskostnad överstigande visst enligt överenskommelse imed luftfartsstyrelsen bestämt högre belopp. 8. Centrala ämbetsbyggnader för försvaret. (Försvarets fastighetsfoind.) 9. Förekommande nybyggnadsarbeten beträffande av riksgäldsfullrmäktige och riksbanken förvaltade byggnader. 10. Icke statliga undervisningssjukhus där staten bidrar med medel för vissa lokaler. Byggnadsstyrelsens tekniska och ekonomiska fastighetsförvaltning avser de fastigheter som redovisas på av styrelsen förvaltade delfonder av allnnänna fastighetsfonden. Av dessa fastigheter är emellertid Kungl. Djurgåirden undantagen. Den förvaltas dels av djurgårdsförvaltningen, som är en avdelning under riksmarskalksämbetet, dels beträffande vissa exploateringsområden av djurgårdsnämnden. Även i vissa andra fall är styrelsens uppgifter för den tekniska förvaltningen begränsade. Som exempel härpå kan nämnas att byggnadsstyrelsen beträffande de statliga teatrarna endast svarar för det yttre underhållet. Organisation

Byggnadsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter cheferna för styrelsens sex byråer och värmetekniska avdelning. Byråerna är administrativa byrån, byggnadsbyrån, intendentsbyrån, kul turhistoriska byrån, stadsplanebyrån och utredningsbyrån. Vardera av admi-

15 nistrativa byrån och värmetekniska avdelningen förestås av en byråchef, byggnadsbyrån av en byggnadschef och envar av övriga byråer av ett byggnadsråd. Styrelsens organisation och personal framgår närmare av nedanstående schema. Byggn adsstyrelsen l . 7. 1961 A 26

1 2 Radio och TV

6-

1 Byggnadsbyrån

2-

5-

1 Intendentsbyrån 1 1 1

20 19

18 17

14 13

16 15

12 11

10 9

S:a

Utredningsbyrån

—1 1 Personal på byggnadsföretagen

48 5 .4

6 Administrativa byrån 1 1 3

6—16

13—12

7-

-3

2-

.3

14—30

1 Kulturhistoriska byrån 1 1 Stadsplanebyrån

1-

1 1 4 7Värmetekniska avdelningen -1 Värmeledningspersonal

5 2

15-

1 l

5 A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

10 1

6— 1

S:a

l

505 Häri ingår 30 vakanser, till större delen hänförliga till Igr 21 eller högre.

Närmare redogörelse för de olika byråernas och värmetekniska avdelningens organisation och verksamhet

Administrativa

byrån

Administrativa byrån handlägger ärenden, som rör styrelsens medelsförvaltning, organisation och personal samt juridiska och administrativa ärenden, vilka ej tillhör annan byrå.

16 Administrativa byrån 1. 7. 1961 A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

—1

2-

-1

1-

-2—13

Allmän avdelning .1

1 Personalavdelning 1

1 Kansli Skrivcentral Bibliotek Arkiv

1—

2 Telefonväxel Expeditionsvakter

-1

Kontorsmaterialförråd

-1

1 1

Ombudsmannaavdelning Kameralavdelning 1 1 1Intendentsbyråns räkenskaper _1

B 1A

1 | 1

2-

tek arkiv och kontorsmaterielförråd samt byråns kansli. inkanna amningens viktigaste arbetsuppgi.X to-> aUman £ - * £ £ rådrivande och servicebetonad verksamhet i förhållande 111 de oyn a y erna I administrativa och jnridiska frågor. ^ ^ » X n S n s Ä frågor, som sammanhänger med styrelsens och 1 " M " r k , * * * 0 " S , e l l p å nisfraUon. Hit hör organisationsfrågor samt frågor om anslagsaskanden p

U

17 driftbudgeten, fördelning av anslag och om materialinköp. Avdelningen medverkar vid utarbetandet av skrivelser till Kungl. Maj:t eller departement, bl. a. medelsäskanden på kapitalbudgeten, och andra skrivelser av större vikt samt granskar och handhar utgivningen av styrelsens publikationer, meddelanden och andra föreskrifter, som styrelsen har att utfärda. Slutligen svarar avdelningen för vissa rationaliserings-, förvaltnings- och säkerhetsfrågor. Personalavdelningen handlägger personalärenden, inberäknat rekryteringsfrågor. På ombudsmannavdelningen ankommer ombudsmannaärenden vartill räknas bl. a. förande av styrelsens talan vid rättegångar t. ex. angående expropriation, avtal och skadestånd av olika slag, kollektivavtal, konkurs och vattenrätt, vidare frågor angående lagtolkning, rådgivning, förhandlingar, bearbetning av kontraktsformulär m. m. Kameralavdelningen handhar bokföringen med undantag för den dispositionsbokföring, som åligger byggnadsbyråns ekonomiavdelning. På avdelningen föres sålunda inkomst- och utgiftsjournaler, inkomst- och utgiftsböcker samt huvudbok. Dessutom uppgöres månatliga kassarapporter till riksräkenskapsverket. På avdelningen föres även kontrollkonton beträffande maximerade anslag eller anslagsposter. Kameralavdelningen svarar också för styrelsens kassarörelse, mottar inbetalningar och verkställer direkt eller indirekt samtliga utbetalningar. Till avdelningen hör viss personal som för intendentsbyråns och utredningsbyråns räkenskaper och som är placerad vid dessa byråer. Länsarkitektsorganisationens medelsförvaltning är delvis decentraliserad till länsstyrelserna. Administrativa byråns organisation och personal den 1 juli 1961 redovisas i ovanstående översikt. Utredningsbyrån På utredningsbyrån handlägges ärenden, som avser utredning och projektering av byggnadsfrågor t. o. m. huvudhandlingar samt granskning av förslag till byggnadsföretag och vad därmed äger samband. Utredningar utföres på uppdrag av Kungl. Maj:t, efter hemställan från skilda myndigheter eller institutioner, eller på styrelsens eget initiativ. Det kan gälla aktuella eller framtida lokal- och markbehov eller allmänna normer rörande utrymmesbehov och teknisk standard samt förutsättningar i övrigt för projektering av lokaler av olika slag. Samarbete äger härvid rum med byggnadsbyrån samt med olika sakkunniga utanför styrelsen. Där så befinnes lämpligt, upprättas typplaner. För utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. anvisas varje år medel under ett särskilt anslag på driftbudgeten. Översikter rörande aktuella och överblickbara statliga lokalbehov utarbetas i samverkan med företrädare för vederbörande myndigheter eller institutioner samt med eventuellt tillsatta sakkunnigutredningar, för att med fram2—610848

18 lagt prognosmaterial som utgångspunkt erhålla riktlinjer för bedömamde av byggnadsbehoven. Med ledning av en allmän planläggning beträffande sättet för lokallbehovens tillgodoseende och en gradering efter angelägenhet av erforderliga byggnadsarbeten inom vederbörande verksamhetsområde inlämnar byggnacdsstyrelsen i samråd med huvudmannen förslag till Kungl. Maj :t rörande byggnadsfrågornas successiva lösning i enlighet med den ordning för byggnadsärendenas behandling, som angetts i statsverkspropositionen år 1960, bil. 2 s. 17—20. Från och med budgetåret 1960/61 skall enligt denna ordning ett byggnadsärende prövas av Kungl. Maj :t i två omgångar, varav första gång(en då byggnadsprogrammet utarbetats och andra gången när projekteringem utförts så långt att huvudhandlingar föreligger och en såvitt möjligt nogtgrann kostnadsberäkning verkställts. Det första skedet avslutas med att Kungl. Maj :t fattar beslut om utföirande av den första delen av projekteringen fram t. o. m. huvudhandlingar av byggnadsobjektet. Genom beslutet skall också erforderliga medel stälhas till förfogande för att täcka kostnaderna härför, vilket normalt förutsatts ske med anlitande av ett för samtliga departement gemensamt projekterinigsanslag under fonden för förlag till statsverket. I ett byggnadsärendes andra skede projekteras byggnadsföretaget i princip fram till huvudhandlingar. För projekteringsarbetet och även för vissa utredningsarbeten anlitar byrån arkitekter utom styrelsen, varjämte byggnadsbyrån engagerar övriga konsulter för byggnads-, värme-, ventilationsoch sanitets- samt elektrokonstruktioner. Utredningsbyråns uppgifter består härvid väsentligen av administration, ledning och kontroll av projekteringsarbetena. Till anlitade arkitekter utgår i regel ersättning jämlikt av Kungl. Maj:t den 8 febr. 1957 fastställda regler för beräkning av arkitektarvode vid statliga husbyggnadsföretag jämte vissa därefter bestämda tillägg. Sedan huvudhandlingar upprättats och byggnadsärendet ånyo underställts statsmakternas prövning samt byggnadsanslag anvisats, överlämnas ärendet till byggnadsbyrån, som med vederbörande arkitekt och övriga konsulter träffar överenskommelse om fullföljande av arbets- och detalj ritningar, byggnadsbeskrivningar m. m. för att sedan uppföra byggnaden på entreprenad eller i egen regi. Under härvid förekommande projekterings- och ritningsarbete liksom under byggnadstiden äger samråd rum mellan utrednings- och byggnadsbyråerna. Arbetsuppgifternas innebörd under de skeden av ett byggnadsföretag, för vilka enligt det föregående utredningsbyrån huvudsakligen ansvarar, torde i viss mån framgå av följande utdrag av »Projekteringsanvisningar 1961*, vilka fastställts av byggnadsstyrelsen den 6 december 1960. Den normala arbetsgången inom byggnadsstyrelsen vid handläggningen av ett byggnadsföretag kan uppdelas i olika skeden enligt följande: 1. Byggnadsprogram. 2. Förslags- och huvudhandlingar.

19 3. Bygghandlingar. 4. Upphandling. 5. Byggande. 6. Förvaltning. Byggnadsprogram Byggnadsprogrammet utarbetas av utredningsbyrån i samråd med byggnadsbyrån och intendentsbyrån med utgångspunkt från uppgifter från myndigheter eller byggnadskommittéer (blivande nyttjare) och skall ligga till grund för fortsatt projektering (projekteringsunderlag). Byggnadsprogrammet skall bl. a. omfatta: Lokalprogram med utrymmesförteckning. Ev. erforderliga dispositionsskisser (som regel i skala 1: 400), där så anses nödvändigt med hänsyn till byggnadens speciella art och utformning. Tomtprogram med uppgifter om lokalisering och orientering, utvändiga anordningar, befintliga ledningar och kablar, tomtens storlek och form etc. Tomthandlingar (om platsen är bestämd) med uppgifter om stadsplanemässiga förutsättningar, eventuella servitut samt preliminära uppgifter om rådande grundförhållanden m. m. Preliminärt tidsschema för projekteringsarbetet och byggnadsarbetet. Sedan byggnadsprogrammet utarbetats, skall detsamma jämte uppgifter om uppskattad kostnad för projektering och byggande underställas Kungl. Maj:ts prövning. Kostnadsuppskattningen sker genom byggnadsbyråns avdelning B VI. Skedet avslutas med att Kungl. Maj:t fattar beslut om projektering av byggnadsföretaget intill färdiga huvudhandlingar eller bygghandlingar. Förslags-

och

huvudhandlingar

Sedan Kungl. Maj:ts beslut om denna första del av projekteringen meddelats, utser byggnadsstyrelsen arkitekt och övriga konsulter för uppgörande av erforderliga förslags- och huvudhandlingar, och skriftliga avtal med dessa träffas. Byggnadskonstruktör, vvs- och el-konsulter samt övriga konsulter utses som regel efter samråd med arkitekten. Avtal träffas enligt följande: Utredningsbyrån i samråd med byggnadsbyrån beträffande arkitekt samt event, erforderliga konsulter för trädgårdsanläggningar, storkök och dyl. Byggnadsbyrån i samråd med utredningsbyrån beträffande byggnadskonstruktör, vvs-konsult, el-konsult och ev. ytterligare specialkonsulter. Det är av synnerligen stor vikt, att såväl samarbetet mellan de olika konsulterna inbördes som samarbetet mellan konsulterna och handläggande organ inom byggnadsstyrelsen kommer till stånd på ett tidigt stadium. Där ej annat av byggnadsstyrelsen bestämmes skall arkitekten ansvara för den inbördes samordningen av samtliga konsulters projekteringsarbete. Kontakt skall av konsulterna på ett tidigt stadium även tagas med de granskande och övervakande myndigheter, vilkas anvisningar och föreskrifter kommer att beröra byggnadsföretaget, t. ex. brandmyndighet, yrkesinspektion, vattenvårdsmyndighet etc. Som underlag för denna del av projekteringen skall byggnadsprogrammet, när sa erfordras, kompletteras med följande handlingar, vilka tillhandahålles av byggnadsstyrelsen, om inte särskild överenskommelse om annan ordning träffas, nämligen ° ' Stadsplan med bestämmelser eller andra motsvarande handlingar. Nybyggnadskarta eller annan motsvarande karta över byggnadsområdet.

20 Nivåkarta. Preliminära grundundersökningshandlingar inklusive utlåtande om grundförhållandena. Tekniska uppgifter rörande ledningar för vatten, avlopp, el, tele, gas etc. Fotografier av byggnadsområdet. Förteckning över och kopior av för ifrågavarande byggnadsföretag aktuella typritningar och typbeskrivningar. I samband med huvudhandlingarnas upprättande skall erforderlig komplettering av grundundersökningen utföras. Förslagshandlingar Blivande nyttjares och byggnadsstyrelsens (byggnadskommittés) godkännande av förslagshandlingarna skall föreligga innan arbetet med huvudhandlingarna får påbörjas. Arkitektens förslagshandlingar skall redogöra för byggnadens (byggnadernas) placering i plan och höjdled inom byggnadsområdet. Större förändringar av den ursprungliga marknivån redovisas. Anordningar för erforderlig trafik inom området, t. ex. bilparkering, skall anges till omfattning och principiell utformning. Eventuell rivning av befintlig bebyggelse skall angivas. Eventuell etappindelning och förekommande utbyggnadsmöjligheter liksom byggn a d e r s eller byggnadsdelars samband med varandra skall klart framgå av handlingarna. Planer, sektioner och fasader skall vara utförda på sådant sätt, att såväl förekommande lokalgruppers inbördes sammanhang som deras inre organisation och de enskilda utrymmena kan studeras med avseende på funktionsduglighet, ekonomi m. m. I den till ritningarna hörande beskrivningen skall givas en kortfattad motivering för dispositionen i stort, en redogörelse för mera omfattande yttre arbeten och för byggnadens (byggnadernas) allmänna utformning samt för ev. avvikelser från vedertagen praxis ifråga om lokalernas detaljutformning. Vidare skall lämnas redogörelse för valet av sådana material, som inte närmare behandlas av övriga konsulter och som h a r väsentlig betydelse för bedömning av projektet från bl. a. estetisk och ekonomisk synpunkt. Byggnadskonstruktörens förslagshandlingar skall som regel utgöras av ritningar — s. k. stomskisser — som visa byggnadsstommens principiella utformning. VVS-konstruktörens förslagshandlingar skall bestå av en kortfattad teknisk beskrivning, eventuellt kompletterad med enkla skisser över mera speciella anordningar, som kan vara av allmänt intresse vid detta stadium av projekteringen. El-konstruktörens förslagshandlingar skall bestå av en kortfattad teknisk beskrivning, eventuellt kompletterad med enkla skisser över mera speciella anordningar, som kan vara av allmänt intresse vid detta stadium av projekteringen. Huvudhandlingar Sedan projekteringsarbetet förts så långt att huvudhandlingarna färdigställts, skall byggnadsföretaget på nytt underställas Kungl. Maj:t samt budgetbehandlas i sedvanlig ordning. En noggrann kostnadsberäkning av byggnadsföretaget i regel baserat på massberäkning skall föreligga vid denna prövning. Huvudhandlingarna måste därför vara så fullständiga, att kostnadsberäkningen kan göras med tillräcklig noggrannhet och tillförlitlighet. Sedan huvudhandlingarna godkänts av Kungl. Maj:t, får inga väsentliga ändringar föranledas av otillräckligt utredda arkitektoniska, konstruktiva, vvs-tekniska, el-tekniska eller andra frågor av betydelse för byggnadskostnaderna. Samarbetet såväl mellan de olika konsulterna inbördes som mellan konsulterna

21 och handläggande organ inom byggnadsstyrelsen skall ske fortlöpande. Det åligger vvs-konsult och el-konsult samt ev. övriga anlitade konsulter att i god tid före huvudhandlingarnas färdigställande exempelvis i form av en PM delge såväl arkitekt och byggnadskonstruktör som byggnadsstyrelsen omfattningen av för resp. installationer erforderliga utrymmen och särskilda byggnadsarbeten. Huvudhandlingarna skall utgöras av erforderliga ritningar och beskrivningar. Beskrivningarna skall sammanställas i en byggnadsdelsbeskrivning och där så erfordras en rumsbeskrivning. Byggnadsdelsbeskrivningen skall innehålla en koncentrerad redogörelse för byggnadens utförande. Den uppställes i anslutning till gällande Bygg AMA. Det åligger arkitekten att svara för att en byggnadsdelsbeskrivning upprättas och att samordna de olika konsulternas medverkan vid upprättandet av densamma. Konstruktören skall utarbeta och ansvara för de avsnitt, som ur konstruktiv synpunkt berör terräng, undergrund, byggnadsstomme samt kompletterande byggnadsdelar och tillbehör i övrigt. VVS- och el-konsulterna och ev. övriga konsulter skall utarbeta och ansvara för i beskrivningen ingående avsnitt inom vederbörande fackområde. Byggnadsdelsbeskrivningen skall undertecknas av samtliga berörda konsulter. Särskild rumsbeskrivning behöver som regel icke upprättas utan hänvisning göres till de av byggnadsstyrelsen den 25.11.1958 och med komplettering maj 1960 fastställda standardbeskrivningarna. Val av alternativ i och eventuella avvikelser från dessa skall dock tydligt redovisas. Särskild rumsbeskrivning upprättas endast i de fall standardbeskrivning saknas för ifrågavarande byggnadstyp. För rumsbeskrivningen ansvarar arkitekten. Där ev. användning av fabrikstillverkade element, speciella konstruktioner eller arbetsförfaranden kan tänkas påverka byggnadskostnaderna skall detta särskilt redovisas. Huvudhandlingarna underställes genom byggnadsstyrelsens försorg huvudman samt ifrågakommande myndigheter för godkännande, innan ärendet överlämnas till Kungl. Maj:t för slutlig prövning. Arkitektens ritningar skall omfatta detaljerad situationsplan, planer av samtliga våningar, sektioner i sådan omfattning att den vertikala uppbyggnaden fullständigt åskådliggöres samt alla fasader. Om takens form och vattenavrinningen icke klart framgår av dessa handlingar, lämnas även särskild takritning. Situationsplanen upprättas i regel i skala 1: 400 och övriga ritningar i skala 1:100. Byggnadskonstruktörens huvudhandlingar skall omfatta ritningar med preciserade uppgifter om alla bärande och andra väsentliga byggnadsdelar, såsom grund, vaggar (även icke bärande ytterväggar), pelare, bjälklag, balkar, trappor och tak vad avser material, konstruktion och väsentliga dimensioner. Konstruktörens huvudritningar utarbetas i anslutning till arkitektens huvudritningar. VVS-konstruktörens huvudhandlingar skall omfatta ritningar, vvs-teknisk beskrivning for huvudförslag med data noggrant angivna. Beskrivningen skall ingå som del i byggnadsdelsbeskrivningen. Konstruktörens huvudritningar utarbetas i anslutning till arkitektens huvudritningar. El k . - °™truktörens huvudhandlingar skall innehålla preciserade uppgifter om SOrjnmg Ch distributionss stem för ström ° y hög- och lågspänning samt svagHuyudritningarna utarbetas i anslutning till arkitektens huvudritningar. iradgardskonsultens huvudhandlingar skall omfatta ritningar med preciserade uppgitter om alla väsentliga yttre markarbeten. Huvudhandlingar avseende anläggningar av mera speciell karaktär, såsom köks-,

tvätt-, kyl- och frysanläggningar, skall omfatta en detaljerad teknisk beskrivning, innehållande förteckning och data över all inredning, apparatur och maskinell utrustning av betydelse ur kostnadssynpunkt.

Granskningsarbetet inom utredningsbyrån i fråga om förslag till byggnadsföretag, som ej upprättats genom byggnadsstyrelsens försorg, är numera väsentligt reducerat. Det omfattar bl. a. skogsskolor, lanthushålls- och lantmannaskolor samt tullväsende. En icke oväsentlig del av byråns arbete utgöres av sådana undersökningar och utredningar, som erfordras för handläggning av remisser och framställningar främst från statliga men även kommunala organ. Byrån h a r härvid ofta att yttra sig i frågor av mera allmän natur, som på ett eller annat sätt kan påverka det statliga och statsbidragsberättigade byggandet. Därvid kan även uppstå frågor för vilkas lösning byråns erfarenheter i andra fall kan ha betydelse. Av samma skäl är styrelsen genom utredningsbyrån representerad i ett flertal av Kungl. Maj :t eller av olika myndigheter tillsatta kommittéer. Utredningsbyråns organisation har på grund av arbetsuppgifternas väsentligt ökade omfattning under de senaste åren undergått flera förändringar. För närvarande (juli 1961) är byrån indelad i tre särskilda enheter, nämligen en avdelning för universitet och högskolor, en allmän avdelning och en anstaltssektion. De olika enheterna har en huvudsakligen fristående ställning i förhållande till varandra och sorterar sålunda direkt under generaldirektören, varför de i viss mån har karaktär av byråer. Ett visst samband upprätthålles emellertid genom att cheferna för anstaltssektionen och allmänna avdelningen ålagts att samråda med byråns chef, vilken förestår avdelningen för universitet och högskolor i frågor av principiell natur samt chefen för allmänna avdelningen även i frågor rörande anställningsförhållanden för den underställda personalen. För allmänna avdelningen och avdelningen för universitet och högskolor finns härjämte gemensamma planeringskontor och arkiv. I ett följande avsnitt rörande ärendenas handläggning m. m. skall viss ytterligare redogörelse lämnas för nu antydda förhållanden. Avdelningen för universitet och högskolor handlägger ärenden rörande universitet samt tekniska och medicinska högskolor, undervisningssjukhus, farmaceutiska institut, folkhälsoinstitutet, statens rättskemiska laboratorium, statens skeppsprovningsanstalt, museer och bibliotek. Allmänna avdelningen handlägger allmänna utredningar samt ärenden rörande central och regional förvaltning, jordbruk, tekniska institutioner, post-, tele- och luftfartsbyggnader, särskolor och sanatorier m. m. Anstaltssektionen svarar för ärenden avseende byggnader för fångvård, mentalsjukvård, ungdomsvård och alkoholistvård. Sektionens verksamhet är nära samordnad med arbetet i fångvårdens byggnadskommitté och mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation. Sektionens chef är ledamot av kommittén och expert åt delegationen samt jämväl chef för delegationens tekniska personal. Denna personal

23 och sektionens arbetar således som en enhet. Fångvårdens byggnadskommitté har ingen egen teknisk personal. Vissa uppgifter rörande utredningsbyråns verksamhet åren 1956—1960 lämnas i efterföljande tabell, varjämte byråns personal och organisation den 1 juli 1961 visas i särskild översikt. Särskild byrå för radio- och televisionshus En särskild, icke permanent byrå för ärenden rörande planering, projektering och byggande av radio- och televisionshus i Stockholm, Göteborg och de eventuella andra orter, där dylika byggnader kan bli aktuella, är under uppbyggnad (juli 1961). Utredningsbyräns verksamhet åren 1956—I960 Utredning och projektering övriga helt el. temporärt slutförda ärenden

Till byggn.-byrån överlämnade ärenden

År

1956 1957 1958 1959 1960

Summa

Granskning

Remisser

Antal

Byggn.kostn. milj. kr.

Antal

Byggn.kostn. milj. kr.

Antal

Byggn.kostn. milj. kr.

Antal ärenden

Antal ärenden

39 37 55 43 74

71,2 56,1 71,5 68,1 76,4

5 4 4 3 3

23,8 17,3 8,3 6,3 3,2

44 41 59 46 77

95,0 73,4 79,8 74,4 79,6

46 113 79 76 15

82 66 48 68 44

Utredningsbyrån i . 7. 1961 B 3

1 A 26

20 19

18 17

F^

Q

16 15 '

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

1 —2

20 Allm. avdelningen 1

9 Q

1 Planeringskontor och arkiv 1 GD-

Avdelningen för universitet och h ögskolor 1 1 3 4 2 1 1

1 1

1 —1

7 Anstaltssektionen 1

1 B 3

1 A 26

7 Rad o och TV 1 1

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

48 S:a

24 Byggnadsbyrån Byggnadsbyrån är styrelsens verkställande organ i avseende på ny-, om- och tillbyggnader. Byrån svarar dessutom för byggnadsärendenas projektering under hela projekteringsskedet beträffande byggnads-, VVS- och El-konstruktioner samt beträffande arkitekthandlingar fr. o. m. huvudhandlingarna, allt i samråd med vederbörande utredningsorgan. Kostnadsberäkning och -uppskattning för styrelsens byggnadsärenden samt erforderliga tekniska utredningar och geotekniska undersökningar utföres på byrån. Vid sidan av den byggande verksamheten tillhandahåller byrån genom sina specialavdelningar sakkunskap åt styrelsens övriga byråer i fråga om kostnader, byggnadsteknik, geoteknik, VVS- och El-teknik, svarar för granskning åt Kungl. Maj :t och statliga myndigheter inom nämnda områden samt handhar den rådgivande och upplysande verksamhet åt allmänhet och myndigheter som sammanhänger med styrelsens centrala ställning inom husbyggnadsområdet. Byrån består av åtta avdelningar, nämligen entreprenadavdelningen, egenregiavdelningen, byggnadstekniska avdelningen, VVS-avdelningen, El-avdelningen, ekonomiavdelningen, samordnings- och kalkylavdelningen samt allmänna avdelningen. Ett byggnadsärende överlämnas till byrån från vederbörande utredningsorgan sedan huvudritningarna godkänts. Samordnings- och kalkylavdelningen i samverkan med övriga tekniska avdelningar fortsätter projekteringsarbetet fram till färdiga bygghandlingar, varefter ärendet beroende på om byggnadsföretaget skall utföras i egen regi eller på entreprenad överlämnas till entreprenadavdelningen eller egen-regiavdelningen. Vid byggnadens uppförande genom de byggande avdelningarnas försorg har VVS- och El-avdelningarna alltjämt att svara för arbetena inom sina respektive områden. Då byggnaden färdigställts, överlämnas den, om förvaltningen i fortsättningen ankommer på byggnadsstyrelsen, till intendentsbyrån eller i annat fall till den myndighet, som har att svara för byggnadens förvaltning. Entreprenadavdelningen handlägger med bygnadsbyråns entreprenadverksamhet i fråga om byggnadsarbeten sammanhängande ärenden. Sedan ritningar och beskrivningar inskaffats från vederbörande arkitekt och tekniska konsulter, utbjudes byggnadsarbetena på entreprenad. Entreprenadanbuden prövas, anbud antages och kontrakt tecknas med entreprenör. Den centrala handläggningen av byggnadsarbetet fram till slutbesiktningen och överlämnandet består i huvudsak av teknisk-ekonomisk kontroll, prövning av uppkommande frågor om tilläggs- eller ändringsarbeten samt inspektioner av arbetet. Den dagliga tillsynen av arbetena sker genom platskontrollant, som genom löpande rapporter håller avdelningen underrättad om arbetenas gång. Egen-regiavdelningcn handlägger samtliga frågor, som sammanhänger med byggnadsbyråns verksamhet i egen regi beträffande byggnadsarbeten.

25 Sedan avdelningen vidtagit åtgärder motsvarande dem som entreprenadavdelningen företagit beträffande entreprenadföretag, uppdrager styrelsen åt en av arbetscheferna att utföra byggnadsarbetet. Under arbetets gång består den centrala handläggningen av byggnadsärendena inom avdelningen i huvudsak av teknisk-ekonomisk kontroll, upphandling av sådant material, som lämpligen uppköpes centralt, prövning av uppkommande frågor om ändringsarbeten samt inspektioner av arbetet. Arbetet övervakas och ledes av arbetschefen och honom underställda verkmästare. På avdelningen finns en snickeriexpert och en målarmästare, som är rådgivande och kontrollerande även i fråga om entreprenadavdelningens arbeten. Byggnadstekniska avdelningen handlägger frågor beträffande markförhållanden, byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner samt svarar för byggnadsstyrelsens normerings- och informationsverksamhet på det byggnadstekniska området. Verksamheten fördelas i stort sett på tre huvudgrupper. Vid de byggnadsföretag som uppföres genom styrelsens försorg medverkar avdelningen vid såväl programarbete och projektering som byggande beträffande utförandet av markundersökningar, avvägningar och andra förundersökningar samt utredningar angående grundläggnings- och dräneringsförhållanden, konstruktionssystem och materialval. Dessutom medverkar avdelningen vid byggandet genom materialkontroll och provningar samt konstruktionsbesiktningar av i främsta rummet mera komplicerade grundläggningsarbeten och stomkonstruktioner. Vidare utarbetas typritningar samt tekniska meddelanden. Vissa materialundersökningar och provningar utföres vid eget, mindre laboratorium. För upprättande av konstruktionshandlingar anlitas för övervägande antalet byggnadsobjekt konsulterande ingenjörer. I egenskap av styrelsens expertorgan rörande byggnadstekniska frågor handhar avdelningen ärenden som sammanhänger med åliggandet för styrelsen enligt byggnadslagen att svara för den allmänna uppsikten över byggnadsväsendet samt utarbetar därvid tekniska anvisningar till byggnadsstadgan och prövar ärenden angående nya material, konstruktioner och metoder. I denna verksamhet ingår även att bearbeta forskningsresultat m. m. för att få fram underlag för normer och anvisningar samt att medverka i statliga och andra kommittéer beträffande bestämmelse- och normarbete. Avdelningen svarar även för styrelsens informationsverksamhet på det byggnadstekniska området. I fråga om ärenden rörande statliga eller statsbidragsberättigade byggnadsobjekt och kyrkliga byggnader, som överlämnas till styrelsen för granskning, samt beträffande ombyggnader och reparationsarbeten rörande fastigheter som förvaltas av intendentsbyrån svarar avdelningen för bl. a. konstruktiv och byggnadsteknisk granskning samt grundundersökningar, precisionsavvägningar och besiktningar. VVS-avdelningen medverkar vid projektering, granskning och anläggning av värme-, ventilations- och sanitetstekniska installationer samt svarar för sådana arbetens utförande på entreprenad eller i egen regi.

26 Då ritningsförslag utarbetas genom styrelsens försorg, är VVS-avdelningen på ett tidigt stadium inkopplad på utredningsarbetet. Sålunda svarar avdelningen bl. a. för att lämplig VVS-konstruktör utses. Denne utarbetar därefter konstruktionerna i samråd med avdelningen. När det gäller smärre eller en del speciella anläggningar utarbetas i vissa fall konstruktionsförslag inom avdelningen. El-avdelningen svarar för de elektrotekniska arbetena. I likhet med vad som gäller i fråga om VVS-avdelningen är vid projektering genom styrelsens försorg de elektrotekniska fackmännen i ett tidigt skede inkopplade på utredningsarbetet. Elektrotekniska program utarbetas dels av konstruktörer utanför styrelsen i samråd med avdelningen, dels inom avdelningens eget konstruktionskontor. El-arbetena utföres för närvarande huvudsakligen i egen regi. Ekonomi-avdelningen är organiserad i tre sektioner varav sektion 1 handlägger avlönings- och pensionsärenden i fråga om kollektivavtalsanställda arbetare, sektion 2 kameral granskning och färdigställande för betalning av fakturor samt viss dispositionsbokföring samt sektion 3 huvudbokföring, kalkylbokföring beträffande egenregi-företag, reskontrabokföring och fakturering av arbeten åt andra byråer eller utomstående samt därmed sammanhängande kontrollåtgärder. Samordnings- och kalkylavdelningen svarar för samordningen och kontakten med vederbörande utredningsorgan under projekteringsskedet samt utför erforderliga kostnadsuppskattningar och -beräkningar både för arbeten som utföres genom styrelsens försorg och arbeten som utföres genom andra organ och som granskas av styrelsen. Sedan ärendet överlämnats till byrån följer avdelningen upp projekteringsskedet fram till färdiga bygghandlingar samt granskar konsulternas förslag båda ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Allmänna avdelningen samordnar närmast under byggnadschefen arbetet mellan byggnadsbyråns olika avdelningar. Avdelningen handlägger därjämte till byggnadsbyrån hörande ärenden av sådan natur, att de icke lämpligen kan hänföras till någon av specialavdelningarna. Avdelningen utarbetar det byggnadskostnadsindex och det index för kostnadsreglering av husbyggnadsentreprenader, som det åligger styrelsen att föra. Avdelningen svarar för de ärenden, som sammanhänger med byggnadsregleringen. Till allmänna avdelningen hör byråns expedition, ritningsarkiv och ritningskopiering. Expeditionen handhar registrering, expediering och arkivering av byråns samtliga ärenden. Ritningsarkivet registrerar, förvarar och expedierar till byråns byggnadsföretag hörande ritningar samt svarar för relationsritningar sedan byggnadsföretagen färdigställts jämte arkivfotografering av ritningarna. Arbetschefsorganisationen omfattar arbetschefer, som svarar för ledningen av byggnadsarbetena i egen regi. Då arbetsplatserna ofta är belägna på stort avstånd från varandra utövar på var och en av de olika arbetsplatserna verkmästare den omedelbara ledningen och tillsynen av arbetena.

27 För byggnadskontrollen beträffande entreprenadföretag finns numera en distriktsorganisation som omfattar sju distrikt. Denna organisation sorterar under entreprenadavdelningen. Inom varje distrikt finns under distriktskontrollanten ett antal platskontrollanter, som svarar för den dagliga kontrollen av arbetena. Denna kontroll kan även under distriktsledningen anförtros åt någon konsulterande firma e. d. Omfattningen av byggnadsbyråns och dess olika avdelningars arbetsuppgifter under senare år samt byråns organisation och personal den 1 juli 1961 redovisas i följande tabeller och organisationsschema. Byggnadsbyråns

verksamhet

åren

1946—1960

Produktionsvärde milj. kronor Entreprenadobje vt Kalender1960 års Faktiskt år /o prisläge prisläge 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

17,8 25,4 44,4 43,2 31,2 28,1 40,5 54,8 54,8 62,8 50,4 59,6 78,6 83,0 85,2

9,6 14,4 26,1 25,7 18,6 22,5 33,9 44,0 43,6 52,0 43,9 55,1 72,5 77,6 85,2

Specifikation

Egen-regi-objekt

Totalt

Faktiskt prisläge

1960 års prisläge

/o

Faktiskt prisläge

1960 års prisläge

15,0 17,4 19,6 22,5 20,1 25,8 28,9 29,0 29,1 29,5 28,3 28,0 31,3 40,2 41,5

27,9 30,7 33,4 37,8 33,8 32,1 34,6 36,1 36,5 35,6 32,6 30,4 33,9 43,0 41,5

61 55 43 47 52 53 46 40 40 36 39 34 30 34 33

24,6 31,8 45,7 48,2 38,7 48,3 62,8 73,0 72,7 81,5 72,2 83,1 103,8 117,8 126,7

45,7 56,1 77,8 81,0 65,0 60,2 75,1 90,9 91,3 98,4 83,0 90,0 112,5 126,0 126,7

av verksamheten

åren

1957—1960

39 45 57 53 48 47 54 60 60 64 61 66 70 66 67

Produktionsvärde milj. kr. faktiskt prisl. Produktionsform

A. Entreprenadarbeten Byggnadsarbeten VVS-anläggningar El-anläggningar Summa A

48,0 6,8 0,3 55,1

62,2 9,5 0,8 72,5

67,9 9,0 0,7 77,6

76,3 8,0 0,9 85,2

16,3 4,9 6,8 28,0 83,1

17,4 6,3 76 31,3 103,8

23,7 7,0 9,5 40,2 117,8

23,4 6,4 11,7 41,5 126,7

B. Egen-regi-arbeten Byggnadsarbeten VVS-anläggningar El-anläggningar Summa B Summa A—B

28 Antalet slutförda byggnadsärenden åren 1952—1960 Byggnadsföretag År

Summa

entreprenad

egen regi

26 35 39 42 25 37 57 61 59

7 12 7 11 25 23 29 40 25

1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

Speciella arbeten

.yvs

El 23 31 35 22 33 40 48 40 40

56 81 83 77 87 102 138 147 129

Byggnadstekniska avdelningens verksamhet åren 1955—1959 Uppgifter sammanhängande med styrelsens styrelsens styrelsens allm. uppg. byggande inom byggn.- granskande verksamhet verksamhet väsendet

År

Summa

Antal registrerade ärenden 1955 1956 1957 1958 1959

115 147 164 147 198

-

274 328 370 381 388

62 78 58 91 40

35 40 37 38 37

6 4 2 4 3

Uppgifternas volymmässiga fördelning i procent 1955 1956 1957 1958 1959

59 56 61 58 60

VVS- och El-avdelningarnas uppgifter vid sidan av byggnadsbyråns byggande verksamhet åren 1955—1960

År

1955 1956 1957 1958 1959 1960

Antal ärenden avseende utredningar, granskning, besiktningar, råd och , anvisningar m. m. VVS-avd.

El-avd.

242 277 330 247 258 254

114 99 68 89 60 43

451 553 592 619 626

29 Antal kollektivavtals anställda arbetare den 1 april 1961 Ort

Byggnadsarbetare

Stockholm Vänersborg Hälsingborg Lund Vejbystrand Frövi Kristinehamn Karlstad Uppsala Vadstena Diverse orter (byggnadsentreprenader) . .

169 27 6 35 5 20 23 18 26

Summa

358 Rörarbetare

Elektriker

Summa

34 6 2 5 1 3 2

38 3

4 2 15

4 125

241 36 8 44 9 25 27 18 38 35 140

4 3 2 2

Byggnadsbyrån 1. 7. 1961 B 4

1 A 26

20 19

Q

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

18 Entreprenadavd 1

l

Distriktsorganisation 3

l

9 Egen regi avd 1

*

1 Arbetschefsorganisation 1 ° Byggnadstel cnisk avd 4

25 J

23 VVS- avd 1 1—

°

EL- avd

1 Ekonomiavd

°

2 Samordnings- och kalkylavd f 1 1 4 " 5 ° Allm. avd. med exp., arkiv och kopiering 1 1

-

1 1

20 B 4

1 A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

—

1 Varav en kontraktsanställd (chefen för den byggn. tekn. avd.)

30 Intendentsbyrån Intendentsbyrån handlägger ärenden beträffande de under styrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga fastigheterna samt vissa nybyggnadsfrågor. Förvaltningen omfattar i första hand fastigheter, som invärderats på statens allmänna fastighetsfond och redovisas på byggnadsstyrelsens delfond, beskickningsfastigheternas delfond och slottsbyggnadernas delfond, dock med undantag för Kungl. Djurgården. Byrån handlägger vidare på byggnadsstyrelsen ankommande uppgifter beträffande möblering av vissa statliga representationslokaler m. m. samt remisser i frågor rörande fastighetsförvaltning, köp och försäljning av fastigheter för statens räkning m. m. Byrån handhar slutligen förhyrning av lokaler för statsverkets räkning och uthyrning av lokaler i förvaltade fastigheter. Arbetsuppgifterna fördelas i stort på sex avdelningar: Stockholms-, landsorts- och slottsavdelningarna, som tillsammans bildar inrikessektionen, samt. hyresavdelningen, allmänna avdelningen och utrikesavdelningen. Byråchefen har till sitt förfogande två administrativa tjänstemän, samt den för byrån gemensamma expeditionen. För utredning och handläggning av frågor rörande behov, anskaffning, disposition och fördelning av lokaler för de centrala statliga förvaltningsorganen i Stockholm tjänstgör en intendent (lokalplanerare). Under chefen för inrikessektionen, som till sitt förfogande har en intendent för utredningar, planering och projektering av större ombyggnader m. m., sorterar Stockholms-, landsorts- och slottsavdelningarna. Stockholmsavdelningen svarar för förvaltningen av de på byggnadsstyrelsens delfond redovisade fastigheterna inom Stockholms stad och Stockholms län samt för de ombyggnads- och ändringsarbeten, som med anlitande av särskilda medel utföres inom dessa fastigheter. Avdelningen ombesörjer härjämte förekommande reparationer och ombyggnadsarbeten i av byggnadsstyrelsen förhyrda lokaler i Stockholms stad och län. Landsortsavdelningen svarar i samarbete med länsarkitektkontoren för förvaltningen av de på byggnadsstyrelsens delfond redovisade fastigheterna i landsorten. Avdelningen har även att svara för de ombyggnads- och ändringsarbeten, som med anlitande av särskilda medel utföres inom dessa fastigheter. Avdelningen handlägger dessutom frågor rörande den av statsmedel bekostade inredningen med möbler och övriga inventarier av statsvåningar inom landshövdings- och biskopsbostäder samt ämbetslokaler inom högre domstolar m. m. Slottsavdelningen svarar för förvaltningen av de på slottsbyggnadernas delfond redovisade fastigheterna med undantag för Kungl. Djurgården. Fastigheterna omfattar de Kungl. slottens byggnader med uthyrda lägenheter samt vissa kulturhistoriska byggnader och byggnadsminnesmärken. Arbetet bedrives i viss omfattning i samråd med länsarkitektkontoren. Hyresavdelningen handhar förhyrning av lokaler för statsverkets räkning samt uthyrning av sådana lokaler och lägenheter i de av byggnadsstyrelsen förvaltade byggnaderna, som ej användes för statligt ändamål. I anslutning

31 därtill har avdelningen att företräda styrelsen i ärenden, som jämlikt hyresreglermgslagen hänskjutes till hyresnämnd, och i mål rörande avhysning m. ni. Vid förhyrning av kontorslokaler i nybyggnader upprättas ritningar över rumsindelning m. m. till ledning för byggherrens arkitekt. I övrigt handlägges på avdelningen bl. a. ärenden om reparations- och ändringsarbeten i förhyrda lokaler samt — i samråd med riksrevisionsverket, vederbörande skolmyndigheter, statens personalbostadsdelegation och statens bostadsnämnd — frågor om hyres- och tjänstebostäder. Allmänna avdelningen utreder och handlägger ärenden, som är av mera allmän natur. Sålunda ankommer det bl. a. på avdelningen att handlägga remisser och förfrågningar från andra myndigheter i allmänna fastighetsförvaltningsfrågor och i frågor rörande fastighetsförvärv, att ombesörja inom byggnadsstyrelsen erforderliga fastighetsvärderingar och förhandlingar om fastighetsförvärv inom landet för styrelsens räkning, att handha till styrelsen lämnade uppdrag rörande invärderingar av fastigheter på statens allmänna fastighetsfond samt att handlägga arrendefrågor ävensom frågor rörande ändring av stadsplaner o. dyl., där byggnadsstyrelsen beröres i egenskap av fastighetsförvaltande myndighet. Avdelningen för register över fastigheter, upptagna på byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond, beräknar ordinarie medel för byggnadsstyrelsens underhållsarbeten, för fortlöpande förteckning över lokaldispositionerna inom fastigheterna och beräknar hyror för lokaler, upplåtna till statliga myndigheter. Vidare utför avdelningen, som f. ö. h a r att biträda byråns övriga avdelningar i ärenden rörande värme, ventilation och sanitet, projektering av vissa ombyggnads- och underhållsarbeten, ombesörjer för byråns räkning infordrandet av anbud för antagande av årsentreprenörer för slockholmsfastigheterna, uppgör förslag till avtal rörande dessa och andra förekommande upphandlingar samt upprättar byggnadsstyrelsens underhållskostnadsindex. Det åligger vidare avdelningen att svara för löpande arbetsuppgifter i samband med fastighetsförvaltningen, t. ex. skatteoch deklarationsfrågor, avtal med fastighetsskötare m. m. Allmänna avdelningen har dessutom att bevaka och utreda frågor angående underhåll av fastigheter och att samla iakttagelser betr. utförande och material, med särskild uppmärksamhet på möjligheterna att förbilliga och rationalisera underhållet. Inom avdelningen finnes ett ritkontor med uppgift att utföra ritningsarbeten i samband med ombyggnader i av byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheter. Samtliga ritningar över dessa fastigheter förvaras i ett till ritkontoret hörande ritningsarkiv. Utrikesavdelningen svarar för förvaltningen av de på beskickningsfastigheternas delfond redovisade fastigheterna samt förhyrning och uthyrning av lokaler och arrendering av markområden utomlands. Inom avdelningen handlägges vidare ärenden rörande projektering, nybyggnad, köp och försäljningav fastigheter samt möblering av nybyggda bostäder och kanslilokaler för utrikesrepresentationen.

32 Dispositionsbokföringen är vad angår inrikessektionens tre avdelningar sammanförd till en gemensam räkenskapsavdelning, som formellt sorterar under administrativa byrån. Detta gäller även utrikesavdelningens räkenskaper, medan hyresavdelningens bokföring ombesörjes av den på avdelningen anställda personalen. Omfattningen och sammansättningen av det av intendentsbyrån förvaltade fastighetsbeståndet, arbetsmängdens utveckling samt byråns organisation och personal den 1 juli 1961 framgår av efterföljande tabeller och organisationsschema.

Fond- och nuvärden av fastigheter redovisade på byggnadsstyrelsens delfond ai statens allmänna fastighelsfond 30/6 1960 Fondvärde milj. kr.

Nuvärde milj. kr. (appr)

Mark

Byggn.

Byggn.

Obj.

Byggn.

1,1 42,6 12,6 13,6 2,6 9,1 0,1 1,8

4,6 110,0 67,5 211,1 57,9 93,8 25,5 14,7 30,9 0,6 1,4

15 209 114 211 73 171 42 25 134 2 3

5 51 80 25 32 60 22 7 14 1 1

15 70 155 242 130 362 352 170 43 10 38

3,0 40,9

8 45

7 5

661,9

1659 Litt.

I Slottsb II. Adm. b. Sthlm III. i » landsort. .. IV Univ högsk V. Vetensk. o. tekn. inst. VI Skolor VII. Ungd.v.sk

29,3 X I . Djurgårdsstaden X I I . Övr. fast.h. o. mark-

3,8

X I I I . Skyddsrumsanl Summa

1,4 118,0

Antal

Fond- och nuvärden av fastigheter redovisade på slottsbyggnadernas delfond a statens allmänna fastighetsfond S0J6 1960

Litt.

Kungl. slotten Kungl. Djurgården Övriga fastigheter (Landskrona och Hovdala) Historiska byggnadsminnesmärken Summa

Nuvärde milj. kr. (appr)

Fondvärde milj. kr.

Antal Obj.

Mark

Byggn.

Byggn.

13,2 50,0

36,1

0,2

0,6

1,0

7,5

64,4

44,2

33 Byggnadsstyrelsens, slottsbyggnadernas och beskickningsfastigheternas delfonder åren 1936—1960 Fondredovisade fastighetsvärden i milj. kronor Byggnadsstyrelsens Slottsbyggnadernas Beskickningsfastigdelfond delfond heternas delfond Budgetår Byggn.- Mark- Sum- Byggn.- Mark- Sum- Byggn.- Mark- Sum- Byggn.- Mark- Sumvärde värde ma värde värde ma värde värde ma värde värde ma 1936/37 1939/40 1944/45 1949'50 1954/55 1959 .'60

109 112 153 264 414 660

63 68 72 112 106 217

172 180 225 376 520 877

44 44 44

64 64 64

108 108 108

9 16 26

4 7 10

109 112 153 317 474 730

13 23 36

63 68 72 180 177 291

172 180 225 497 651 1021

Byggnadsvärdet å byggnadsstyrelsens delfond omräknat till 1960 års prisnivå (milj. kronor) Budgetår 1/7—35 1942/43 43/44 44/45 1945/46 46/47 47/48 48/49 49/50 1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 1955/56 56/57 57/58 58/59 59/60

Stockholm

351,0 399,4 411,8 437,8 453,7 482,3 502,4 516,1 527,8 538,9 569,1 602,6 653,3

Landsorten

Totalt

164,5 189,2 206,7 217,1 224,3 250,3 265,2 299,3 321,8 332,5 352,0 464,4 486,2

304,2 376,0 410,5 440,4 475,8 509,3 515,5 588,6 618,5 654,9 678,0 732,6 767,7 815,4 850,0 871,3 921,1 1 067,0 1139,5

Intendentsbyråns byggnadsverksamhet budgetåren 1955/56—1959/60 Anslag å kapitalbudgeten i milj. kronor

Budgetår

11)55/56 56/57 57'58 58/59 59/60 3—610S4S

Byggnadsstyrelsens delfond

Beskickningsfastigheternas delfond

1,6 1,5 1,6 2,0 0,5

2,2 2,2 2,5 2,7 6,0

Summa löpande priser

omräknat till 1960 års prisnivå

3,8 3,7 4,1 4,7 6,5

4,4 4,0 4,4 5,0 6,5

34 Reparations-

och underhållskostnader m. m. på resp. delfonder i 1000-tal kronor

Faktiska utgifter omräknade till 1960 års prisnivå

Budgetår

1935/36 36/37 37/38 38/39 39/40 1940/41 41/42 42/43 43/44 44/45 1945/46 46/47 47/48 48/49 49/50 1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 1955/56 56/57 57/58 58/59 59/60

Hyres-

Index

Byggnadsstyrelsens delfond

Slottsbyggnadernas delfond

Beskickningsfastigheternas delfond

99 110 Ul 113 123 135 145 146 148 152 155 177 185 188 187 205 251 260 261 261 282 298 317 321 344

3 560 3 234 6106 5 332 5177 4111 4128 3199 3 595 4162 3 870 3 440 5143 6 484 6 536 7 465 6123 7 602 8 634 9 563 7 396 8 462 10 £02 14 070 13 794

863 1197 1297 1366 1744 1875 1311 1851 1548 2 418 1947 1823 2 054 2 140 1503

495 829 1218 1008 1218 1307 1073 1214 1280 956 1080

och arrendeutgifler för av staten förhyrda lokaler och markområden i 1 000-tal kronor Budgetår

1936/37 39/40 44/45 49/50 1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 59/60

,, ..

Byggnadsstyrelsens delfond

Beskickningsfastigheternas delfond

Totalt

545 1535 2 929 4 890 4 966 5189 6 250 6 655 6 648 7 371 8 523 10 451 12 047 14175

989 859 1138 1028 1387 1522 2172 2 213 2143 2 203 2 263

5 879 5 825 6 327 7 278 8 042 8170 9 543 10 736 12 594 14 250 16 438

35 Hyres- och arrendeinkomster för till enskilda upplåtna lokaler och markområden i 1000-tal kronor Budgetår

Byggnadsstyrelsens delfond

Slottsbyggnadernas delfond

Beskickningsfastigheternas delfond

Totalt

457 588 1009 1377 1763 1716 1896 2 021 2 426 2 559 2 404 3 328 3 228 3 611

235 248 248 255 285 534 366 350 321 423 509

91 86 81 110 116 296 908 1021 1538 976 996

1703 2 097 2 045 2 261 2 422 3 256 3 833 3 775 5187 4 627 5116

1936/37 39/40 44/45 49/50 1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 59/60

Intendentsbyrån l. 7. 1961 B 3

1 A 26

20 19

18 17

Stockholmsavdelning 1 n a

16 15

14 13

12 11

10 9

i

8 7

6 1

S:a

x

7 Spec. arb. Harpsund 1

4 Landsortsavdelning i

1 2 2 Slottsavdelning 1 1 Utredningar

4 i

1 Lokalplanering l

2 Expedition 1

^3

9 Q

—1

9 Allmän avdelning med ritkontor och arkiv 1 1 3 1 1 1

7 14

Hyresavdelning 9 1 1 Utrikesavdelning

°

B 3

1 A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

3G

Kulturhistoriska byrån handlägger ärenden rörande statliga byggnadsminnesmärken samt kyrkor, kapell och andra byggnader eller anordningar på kyrkotomt ävensom begravningsplatser och byggnader på dessa inklusive krematorier, begravningskapell och kolumbarier. De grundläggande bestämmelserna för byråns verksamhet återfinnes huvudsakligen i dels kungörelsen rörande det offentliga byggnadsväsendet, dels kungörelsen om begravningsplatser samt gravsättning och eldbegängelse m. m. Enligt förstnämnda kungörelse gäller i fråga om byggnadsminnesmärke, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skall åtnjuta särskild omvårdnad, att tillbyggnad, ändring eller reparation av detta eller dess inredning ej får äga rum eller förberedas, så att utförandet bindes innan ett förslag efter styrelsens och riksantikvariens gemensamma granskning blivit gillat — av Kungl. Maj:t då det är fråga om med nybyggnad jämförlig åtgärd, och av styrelsen i övriga fall. Styrelsen har även att förbereda och väcka förslag hos Kungl. Maj :t om vilka statliga byggnadsverk, som bör förklaras såsom byggnadsminnesmärken, och skall föra en fullständig förteckning över de av Kungl. Maj:t beslutade. Styrelsen har vidare att i samråd med riksantikvarien utfärda närmare föreskrifter och anvisningar rörande vården samt utöva inseendet över denna. Beträffande byggnadsminnesmärken, som står under styrelsens direkta förvaltning, handhas frågorna av intendentsbyrån i samråd med kulturhistoriska byrån, dels vid uppgörandet av årliga s. k. generalplaner, dels i varje särskilt ärende. Där slottsarkitekt finnes samrådes med denne. Beträffande övriga byggnadsminnesmärken handlägges ärendena på kulturhistoriska byrån efter samråd med förvaltningsmyndigheten, riksantikvarieämbetet och när så erfordras styrelsens tekniska avdelningar. Antalet statliga byggnadsminnesmärken, bland vilka märkes landets förnämsta byggnadsverk såsom exempelvis de kungliga slotten, utgör f. n. cirka 300. Enligt samma kungörelse bör församling inhämta byggnadsstyrelsens råd och anvisningar, innan den låter upprätta förslag till bl. a. nyanläggning eller ändring av kyrka, kapell och kyrkotomt. Om vid avsedda ändringsåtgärder kulturhistoriska synpunkter måste särskilt beaktas, skall byggnadsstyrelsen tillhandahålla program som grundval för fullständiga förslag. Alla förslag, omfattande i förekommande fall såväl huvud- som inredningsritningar samt beskrivningar och skisser till utsmyckning, skall sedermera granskas av styrelsen, vad gäller äldre anläggningar i samråd med riksantikvarieämbetet och, när så är påkallat, efter domkapitlets hörande. Förslagen till nya kyrkor och kapell samt till mera omfattande ändringar av befintliga sådana eller till åtgärder, varom styrelsen och ämbetet ej är ense, skall därefter av styrelsen överlämnas till Kungl. Maj :t för prövning. Övriga förslag skall för att få utföras, godkännas av styrelsen. Eftersom kyrkobyggnad, till vilken förslag ej blivit godkänt enligt vad nyss sagts, ej får tagas i stadigvarande bruk för sitt ändamål utan Kungl. Maj :ts tillstånd och framställningar i dylika fall skall ingivas till styrelsen, erhåller styrelsen ofta för förhandsgranskning förslag från s. k. småkyrkostiftelser etc. I samtliga ärenden kan

37 medverkan vid granskningen erfordras från styrelsens tekniska avdelningar. Antalet befintliga kyrkobyggnader i landet rör sig om cirka 3 000. Enligl kungörelsen om begravningsplatser m. m. gäller i fråga om anläggning, utvidgning eller ändring av begravningsplats och byggnader på dylik, inklusive krematorium, motsvarande bestämmelser om att byggnadsstyrelsen har att meddela råd och anvisningar innan förslag upprättas och att sedermera utföra granskning av förslagen. Styrelsen skall därvid i flertalet fall höra länsstyrelse och domkapitel och i vissa fall riksantikvarieämbetet för att därefter själv pröva om förslagen skall godkännas. När fråga är om anläggande av enskild begravningsplats, enskilt krematorium eller av minneslund, skall styrelsen dock efter granskningen underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning liksom beträffande ärende, där styrelsen och ämbetet har olika mening. Andra författningar, som fordrar viss medverkan från byggnadsstyrelsen inom kulturhistoriska byråns verksamhetsområde är kungörelserna angående vården av vissa kyrkliga inventarier, ang. tillämpningen av ecklesiastik boställsordning (prästgårdar), ang. tillämpningen av fornminneslagen och ang. tillämpningen av byggnadsminneslagen. Kungl. Maj :t har vidare i vissa fall vid försäljning av statliga, kulturhistoriskt värdefulla byggnader föreskrivit att förändringar av dessa skall godkännas av byggnadsstyrelsen. Kulturhistoriska

byråns verksamhet åren 1956—1960

Ärendegrupp

56 Under året handlagda ärenden

59 Restaureringar oeh andra åtgärder i äldre kyrkor , Nya kyrkor, kapell och staplar Gravkapell, bårhus och ekonomibyggnader . . . . Krematorier Genom byråns försorg upprättade program till kyrkorestaureringar och kyrkogårdsanläggningar Orgelärenden Församlingshus och småkyrkor Begravningsplatser Profana byggnader, stadsplaner m. m Diverse smärre ärenden Summa Vid årets slut icke avslutade ärenden

484 26 55 16

3 83 62 100 65 66 960

142 Byråns ritningsarkiv omfattar såväl ovärderliga äldre originalritningar, som fotooriginal av dessa och av senare ritningar samt vävkopior av vissa ritningar. Både ritningsarkivet och handlingsarkivet utnyttjas dagligen av forskare. I författningen rörande det offentliga byggnadsväsendet stadgas även skyldighet för byggnadsstyrelsen att inom förevarande område hålla ritningsarkiv. Till byråns arkiv hör också en fotografisamling och ett bibliotek, nödvändiga för det dagliga interna arbetet. Kulturhistoriska byråns verksamhet ävensom byråns organisation och personal den 1 juli 1961 visas i vidstående tabell och översikt.

38 Kulturhistoriska byrån l . 7. 1961 B 3

1 A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

10 9

8 7

6— 1

S:a

Avdelning för utredning och information 1

1 Granskningsavdelning 1 1—

i

2 1 2

Expedition 1 Arkiv

—1

2 1

10 Stadsplanebyrån Byrån arbetar i princip på sex avdelningar: en avdelning för översiktlig planläggning, en avdelning för detaljplaner, en avdelning för utredning och information, en avdelning för juridiska frågor, en avdelning för samhällsvetenskapliga frågor och en avdelning för vatten- och avloppstekniska frågor och frågor angående gatubyggnadskostnadsbestämmelser m. m. Byrån handlägger de ärenden, som berör bebyggelseplaneringen och huvuddelen av de ärenden som avser byggande, vilka ankommer på styrelsen vid tillämpningen av byggnadslagstiftningen. Ärendena utgöres i allmänhet av remisser från Kungl. Maj :t. Därjämte förekommer yttranden till andra centrala ämbetsverk och till länsstyrelser. Byrån granskar generalplaner, som enligt föreskrift i byggnadsstadgans 17 § 3 mom. före utställandet skall översändas till styrelsen. Därjämte besvarar byrån förfrågningar från enskilda eller från kommunala eller statliga myndigheter i frågor rörande bebyggelseplaneringen samt bedriver allmän utrednings- och upplysningsverksamhet inom samma område. Byrån svarar för utarbetande och revidering av vissa delar av anvisningarna till byggnadsstadgan. Slutligen ombesörjer byrån kontakten mellan byggnadsstyrelsen och länsarkitektkontoren i frågor rörande deras tjänsteutövning. Byrån arkiverar regionplaner, generalplaner, stadsplaner, byggnadsplaner och kartor över utomplansområden, vilka författningsenligt skall överlämnas till styrelsen. Avdelningen för översiktlig planläggning handlägger ärenden rörande regionplaner och generalplaner. Då en översiktlig plan oftast berör flera olika områden av samhällslivet sker samråd med ett flertal myndigheter. Avdelningen för detaljplaner handlägger ärenden rörande stadsplan, byggnadsplan och utomplansbestämmelser ävensom ärenden angående byggnadsförbud och dispenser. Flertalet ärenden består av remisser från Kungl. Maj :t. Vid avdelningen granskas inkomna planförslag särskilt med hän-

89 syn till bebyggelsens lokalisering, grundförhållanden, trafikförhållanden, vatten- och avloppsförhållanden, stadsbildssynpunkter och i fråga om planernas ekonomiska genomförbarhet. I många fall erfordras samråd med andra myndigbeter, såsom bostadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, lantmäteristyreisen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. fl. Härvid söker man så långt möjligt ersätta remissförfarandet med samråd under hand. Under beredningen av ärendet samarbetar vederbörande tjänstemän med inom byrån eller styrelsen i övrigt anställda jurister och tekniska fackmän. Avdelningen för utredning och information upprättar förslag beträffande vissa delar av anvisningarna till byggnadsstadgan. Den ombesörjer vidare vissa utredningar beträffande bebyggelseplanering och byggande och utarbetar av dessa utredningar föranledda meddelanden och publikationer. På avdelningen handlägges frågor rörande tillämpningen av biografförordningen, hotell- och pensionatsstadgan m. fl. specialförfattningar ävensom taxefrågor och frågor om behörighet för stadsarkitekter. Avdelningen har även organiserat de kurser för utbildning av stadsplanetekniker, som styrelsen anordnat självständigt eller i samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning. Avdelningen ombesörjer byggnadsstyrelsens kontakter med länsarkitektsorganisationen utom i vad avser personal- och anslagsfrågor. Länsarkitektkontoren skall till styrelsen insända vissa uppgifter över inneliggande och expedierade ärenden e t c , vilka avdelningen handlägger. På byråns juridiska avdelning ankommer i främsta rummet att biträda byråns olika avdelningar genom att granska ärenden ur juridiska synpunkter, bl. a. vid justering av koncept till utgående skrivelser. Den juridiska personalen bereder även i samråd med den tekniska personalen de ärenden, där överväganden av juridisk natur är särskilt nödvändiga, såsom besvärsärenden angående planer och byggnadsföretag samt ärenden angående expropriation, fastighetsbildning, administrativ indelning och gatubyggnadskostnadsbestämmelser. Den har vidare att följa utvecklingen på byggnadslagstiftningens område, uppmärksamma beslut av prejudicerande innebörd samt biträda styrelsen i yttranden över utredningar och förslag berörande byggnadslagstiftningen samt i de utredningar av författningskaraktär, som ankommer på styrelsen. I avsevärd utsträckning lämnar byråns jurister upplysningar vid förfrågningar utifrån angående tillämpningen av byggnadslagstiftningen i rättspraxis. Byråns samhällsvetenskapliga samt vatten- och avloppstekniska avdelningar handlägger på motsvarande sätt frågor inom sina respektive ämnesområden. En stor del av arbetet inom byrån består i granskning och rådgivning i aktuella planläggningsfrågor. Byrån medverkar i mycket stor omfattning vid resor och vid besök på byrån i diskussioner rörande olika med bebyggelseplaneringen sammanhängande spörsmål. Till följd av de ändringar i byggnadslagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 19G0, har byråns uppgifter delvis ändrat karaktär, framförallt genom att fastställelse av stadsplaner decentraliserats från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna.

40 Stadsplanebyråns verksamhet åren 1951—1960 samt dess organisation och personal den 1 juli 1961 framgår av nedanstående tabell och organisationstablå. Stadsplanebijråns verksamhet åren 1951—1960 Antal per år behandlade ärenden

År

Fast- Samstälhälls- Expr.- Disp.lelsebildären- ärenären- ningsden den den ärenden

Besvärsärenden

Därav Författnings- Övriga SumRemisser Fastst. ärenden ärenden ma från Kungl. av Maj:t stadspl.

6 G

ii

1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

534 514 554 548 546 530 514 559 423 305

13 10 5 13 11 9 19 10 10 8

6 18 16 18 22 25 14 15 18 19

169 221 237 263 220 209 238 209 165 141

155 158 202 176 218 248 232 226 296 221

11 18 13 20 7 4 8 16 13 10

75 86 79 169 116 101 118 92 131 95

963 1025 1106 1207 1140 1126 1143 1127 1056 799

840 900 970 994 1016 1005 1007 971 868 661

371 347 395 413 417 408 387 421 386 271

14 13

12 11

Stadsplanebijrån 1. 7. 1961 B

3 A

20 19

18 17

16 15

10 9

8 7

6— 1

S:a

Avdelning för översiktlig planläggning

1—

1 1 1 1 Avdelning för detaljplanering

1 2 1 Avdelning för utredning ocl i information

1 1 2 Avdelning för juridiska frågor

1 1 1 1 Avdelning för samhällsvetenskapliga fry gor 2

4 1 2 i

Avdelning för mark- samt vatten- och avlopp >frågo r 1

1 Expedition 1

-1

4 Arkiv 9

20 19

18 17

1 A

B

16 15

14 13

12 11

10 9

• V

6— i

S-a

41 Vid en bedömning av byråns samlade arbetsbörda bör även beaktas den verksamhet som har karaktär av allmän rådgivning och information, överläggningar och samråd med kommunala och statliga myndigheter, medverkan vid kursverksamhet och i utredningsuppgifter av olika slag etc. Denna verksamhet torde uppskattningsvis vara av ungefär samma storleksordning som den vilken återspeglas av statistikförda ärenden. Värmetekniska

avdelningen

Avdelningens huvudsakliga arbetsuppgifter består av bränslekontroll, utredningar av större värmetekniska frågor samt i viss mån av granskning av värmetekniska program. Därtill kommer tillsyn över byggnadsstyrelsens värmepersonal, frågor rörande personal vid samtliga av bränslekontroll berörda värmeanläggningar samt anbudsgranskning, konstruktions- och besiktningsarbete. Den bränslekontrollerande verksamheten omfattar statsverkets och riksdagens byggnader med undantag av dem, som järnvägsstyrelsen och försvarets myndigheter förvaltar. Därjämte äger landstingen rätt att ansluta sina anläggningar mot en avgift, vars storlek Kungl. Maj :t årligen fastställer. För närvarande är 20 landsting anslutna. Kontrollarbetet bedrives genom besök vid anläggningarna, genom statistisk bearbetning av infordrade uppgifter och genom granskning av värmetekniska program. Vid besöken klarlägges förbränningen, pannornas beskaffenhet och fördelningen av värmen i de till varje värmecentral eller fjärrvärmeservisledning anslutna byggnaderna och lämnas råd rörande eldningsarbetet, värmeregleringen och den allmänna skötseln av anläggningarna. Som komplettering härtill anordnas ibland särskilda instruktionskurser. Vid granskningen av värmetekniska program tillser avdelningen att värmecentraler och värmesystem får en med hänsyn till skötsel och bränsleekonomi ändamålsenlig utformning. Därvid beaktas särskilt instrumentering, anordningar för ekonomisk reglering av rumsvärme och ventilation samt möjligheterna att vid behov elda med inhemska bränslen. Ofta granskas program på begäran av styrelsens andra byråer eller centrala sjukvårdsberedningen, t. ex. förslag till värmecentraler och värmesystem för anläggningar utanför bränslekontrollverksamheten i vissa sjukvårdsanläggningar. Med byggnadsstyrelsens byggnadsförvaltande och byggande byråer äger ett nära samarbete rum i värme- och ventilationstekniska frågor. Provning av värmepannor och eldningsanordningar utföres vid kontrollbesöken, när tiden så medger. Vid övergång till ny typ av bränsle eller nya pannkonstruktioner studeras eldningsmetoderna. Detta sker såväl på anläggningar i drift som i byggnadsstyrelsens pannlaboratorium. Outredda värmetekniska problem upptages till behandling och mätmetoder utexperimenteras.

42 Personalen vid värmecentralerna i ett antal ämbetshus i Stockholm är i arbetsavseende underställd avdelningen. Från vissa anläggningar begäres ofta yttranden över ansökningshandlingar till maskinchefs- eller maskinisttjänster samt om arvoden till deltidsanställda värmeskötare. Vid övergång till nya bränslen eller panntyper i av byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheter upprättas i mån av tid mer eller mindre detaljerade förslag till arbetenas utförande. Även anbudsgranskning och besiktningar av färdigställda arbeten utföres. Den bränslekontrollerande verksamhetens omfattning och utveckling under det senaste årtiondet ävensom avdelningens organisation och personal den 1 juli 1961 redovisas i efterföljande tabell och översikt. Byggnadsstyrelsens bränslekontrollverksamhet budgetåren 1950151—1958/59 Statliga anläggningar Budgetår

1950/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Bränsleförbrukn. 1 000-tal Antal ton norrnalstenkol 1113 1168 1182 1619 1591 1622 1662 1515 1522

Landstingens anläggningar

Bränslekostnad Antal milj. kr.

181 178 196 200 222 233 215 207 192

19,2 25,0 24,4 22,1 23,8 27,7 30,6 28,0 20,9

Bränsleförbrukn. 1 000-tal ton normalstenkol

Bränsleförbrukn. BränsleBränslekostnad Antal 1 000-tal kostnad ton milj. kr normal- milj. kr. stenkol

96 102 108 114 126 131 142 154 140

238 280 285 328 338 367 422 446 464

Summa

10,0 14,4 13 5 12,2 13,6 16,4 20,0 20,4 14,8

1351 1448 1467 1947 1929 1989 2 084 1961 1986

277 280 304 314 348 364 357 361 332

29,2 39,4 37,9 34,3 37,4 44,1 50,6 48,4 35,7

V'ärmetekniska avdelningen 1. 7. 1961 B 1

A 26

20 19

18 17

16 15

14 13

12 11

8 7

6— 1

S:a

Bränslekontroll m. m. 9

l

1 Expedition

10 Värmeledningspersonal 1. 7. 1961 2

43 Rådet för översiktlig

planläggning

Till byggnadsstyrelsen är sedan år 1953 knutet ett råd för översiktlig planläggning. Rådet fungerar som en samarbetsdelegation mellan statliga centrala ämbetsverk samt vissa andra institutioner och sammanslutningar, som har intressen att bevaka i samband med den översiktliga planläggningen. I rådet ingår representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyi elsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skolöverstyrelsen, väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och statens råd för samhällsforskning. Ordförande är generaldirektören och chefen för byggnadsstyrelsen samt vice ordförande och föredragande chefen för styrelsens stadsplanebyrå. Till rådet har vidare knutits vissa experter. Vid behandlingen av frågor, som berör andra verk och myndigheter, brukar representanter för dessa kallas att närvara. Vid rådets tillkomst har ledamöterna och experterna utsetts av vederbörande myndighet eller institution efter hemställan från byggnadsstyrelsen. Sedermera har rådet utsett ledamöter och experter efter initiativ antingen av rådet självt eller av respektive myndighet eller institution. Rådets huvuduppgift har varit att verka för utformning av enhetliga bedömningsgrunder inom olika sektorer av samhällsplaneringen. Det har vidare bedrivits viss utredningsverksamhet för belysning av principiella planläggningsfrågor. Utredningsarbetet bekostas från anslagsposten för avlöningar till icke ordinarie personal under styrelsens avlöningsanslag, under vilken post ett belopp om 60 000 kronor per år beräknats för rådets verksamhet i dess helhet. Av dessa medel avlönas rådets sekreterare. Återstående medel, vilka kan disponeras för utredningsarbetena, uppgår till omkring 40 000 kronor per år. Ärendenas handläggning m. ni.

Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i ärenden, i vars prövning han deltar, med undantag av fråga om åtal eller disciplinär bestraffning. I sådan frågas avgörande deltar generaldirektören och samtliga ledamöter. Genom arbetsordning eller särskilt meddelat beslut kan åt ledamot av styrelsen eller annan styrelsens tjänsteman överlämnas att avgöra ärenden som ej är av beskaffenhet, att prövningen därav bör ankomma på generaldirektören. I fråga om delegering av beslutanderätten, på sätt i det föregående nämnts, gäller genom beslut av generaldirektören den 6 november 1956 för närvarande att beslut i andra ärenden än nedan sägs får fattas av vederbörande byråchef utan föredragning i styrelsen, nämligen 1. ärenden remitterade av Kungl. Maj :t eller departementschef — dock att i plan- och byggnadsärenden av enkel beskaffenhet chefen för stadsplanebyrån skall äga i generaldirektörens ställe fatta beslut,

2. ärenden innefattande uppdrag eller ålägganden av Kangl. Maj:t eller departementschef, 3. framställningar till Kungl. Maj :t eller statsråd (departement), 4. ärenden aktualiserade av riksrevisionsverket, statskontoret, JO, JK eller riksdagens revisorer, 5. fastställande av generalplaner för kommande budgetår i fråga om underhåll och reparation av de fastigheter, som är upptagna å de av byggnadsstyrelsen förvaltade delfonderna av statens allmänna fastighetsfond, 6. upphandling och utförande av byggnads- och anläggningsarbeten i de fall, att kostnaderna överstiger 100 000 kronor och fråga ej är om arbeten upptagna å fastställd generalplan för av byggnadsstyrelsen förvaltad delfond av statens allmänna fastighetsfond, 7. förordnande av befattningshavare i högre lönegrad än A 11 eller med arvode högre än som svarar mot denna lönegrad, 8. ärenden i vilka ifrågasatts beslut, som avviker från av styrelsen dittills tillämpad praxis, eller som är av principiell art eller som på grund a\ ärendets vikt eller däri förekommande särskilda omständigheter lämpligen bör i vanlig ordning underställas styrelsens prövning; att anmälan för generaldirektören av Kungl. brev och ämbetsskrivelser i ärenden, i vilka styrelsen gjort framställning eller yttrat sig, skall behöva ske endast i sådana fall, där Kungl. Maj :ts beslut innebär en avvikelse från den mening, varåt styrelsen i ärendet givit uttryck, samt att vederbörande byråchef skall, i den omfattning som med hänsyn till ärendenas smidiga handläggning befinnes lämpligt, äga att åt befattningshavare i avdelningschefs ställning överlämna att handlägga och meddeh beslut i ärenden, som icke skäligen behöver underställas prövning av byrå chefen. I fråga om verksamheten inom byråerna gäller utöver vad som framgåtl av det föregående, i stort sett följande.

Utredningsbyrån Genom beslut den 15 december 1959 har generaldirektören förordnat at i chefen för anstaltssektionen fr. o. m. den 1 januari 1960 i chefens för utred ningsbyrån ställe skall handlägga å sektionen ankommande ärenden saml att byråchefen skall befrias från skyldigheten att närvara vid föredragnim av dessa ärenden. Genom beslut den 22 mars 1961 har byggnadsstyrelsen vidare dels med delat byråns chef befrielse fr. o. m. den 1 april 1961 t. v. — i den mån ge neraldirektören för särskilda fall icke annorledes bestämmer — från ho nom ankommande andra arbetsuppgifter än dem som hänför sig till bygg nadsutredningar rörande universitet och högskolor, dels ock förordnat er av byråns byrådirektörer att t. v. fullgöra de arbetsuppgifter, från vilka by råchefen genom detta beslut erhållit befrielse. Ifrågavarande byrådirektör har den 7 april 1961 av Kungl. Maj :t för

45 ordnats att t. v. inom styrelsen bestrida göromål, som eljest ankommer på innehavare av tjänst som ordinarie byggnadsråd. Byggnadsbyrån För byråns upphandlingsverksamhet har styrelsen fastställt instruktion den 23 april 1957. I fråga om upphandlingar har härjämte chefen för byrån meddelat närmare bestämmelser den 25 juni 1957 (byråmeddelande nr 25). instruktionen innehåller följande. 1. Innan ett byggnadsarbete igångsattes upprättas på basis av infordrade anbud eller inom byggnadsbyrån gjorda detalj beräkningar kostnadstablå enligt fastställt formulär upptagande i sammandrag kostnaderna för företaget, fördelade på byggnadsarbeten, värme-, ventilations- och sanitetsarbeten samt el-arbeten. Sedan kostnadstablå fastställts — av generaldirektören eller byggnadschefen beroende på om slutsumman överstiger resp. understiger 100 000 kronor — utgör den ekonomiavdelningens underlag för bokföring av anslagsfördelningen. 2. Avdelningschef som handhar entreprenadarbeten äger att med den inskränkning, som framgår av punkten 4, enligt fastställt byggnadsprogram och inom ramen för de i kostnadstablån för resp. byggnads-, vvs- och elarbeten upptagna beloppen i anslutning till antagna huvudentreprenader göra erforderliga kompletterings- och tilläggsupphandlingar intill för varje upphandling ett högsta belopp av 50 000 kronor. 3. Avdelningschef som handhar egen-regiarbeten äger att med den inskränkning, som framgår av punkten 4, intill för varje upphandling ett högsta belopp av 50 000 kronor upphandla varor med i huvudsak fasta priser, t. ex. armerings järn, tegel, lättbetongvaror, rörmaterial och elmaterial. Avdelningschefen äger att inom ramen för sin i föregående stycke givna befogenhet delegera inköpsrätt till honom underställd arbetschef eller montageingenjör intill för varje upphandling ett högsta belopp av 2 000 kronor. Utan hinder av vad för verkmästare eljest finns föreskrivet angående materialanskaffning och -kontroll må verkmästaren, om förhållandena är sådana att medgivande av arbetschef icke utan men för arbetenas bedrivande kan hinna inhämtas, göra erforderliga mindre upphandlingar intill för varje upphandling ett högsta belopp av 500 kronor. Anmälan om dylik upphandling skall omgående ske till arbetschefen. 4. Då fråga är om upphandling, som leder till upprättande av kontrakt, fastställande av garantitider, utbetalning av förskott eller liknande, skall beslut i ärendet fattas av byggnadschefen även om upphandlingsbeloppet understiger 50 000 kronor. 5. För att vid varje tillfälle ett byggnadsföretags ekonomiska tillstånd skall kunna rätt utläsas ur den av ekonomiavdelningen förda bokföringen är det ett oavvisligt krav, att envar som handhar ett upphandlingsärende berörande företaget genom kopia av beställningsskrivelse eller på annat sätt skriftligen underrättar avdelningen om beställningen.

4G 6. Det åligger vederbörande avdelningschef att, om det visar sig att kostnadsramen för det arbete, för vilket han har ansvaret, inte kan hållas, härom omgående underrätta byggnadschefen och framlägga förslag till ny kostnadstablå. 7. Chefen för allmänna avdelningen bemyndigas göra erforderliga upphandlingar av kontorsinventarier intill för varje upphandling ett högsta belopp av 2 000 kronor. Byråmeddelandet nr 25/1957 innehåller bestämmelser om upphandlingsärendenas formella handläggning, beställningsrutin, konsultarvoden m. m., kostnadstablå och ekonomisk kontroll betr. entreprenadarbeten. För byggnadskontrollanter vid entreprenadarbeten samt för arbetschefer och verkmästare vid egenregi-arbeten har byggnadsstyrelsen vidare fastställt instruktioner i augusti 1956. Intendentsbyrån. Genom beslut den 22 juni 1960 har byråns chef bemyndigat chefen för inrikessektionen att till beslut, som ej är av principiell art och inte avser ändring av lokaler, upptaga arbeten till en kostnad av högst 100 000 kronor samt bemyndigat samtliga avdelningschefer att under samma förutsättning till beslut upptaga arbeten till en kostnad av högst 25 000 kronor. Från samma tid skall avdelningschef inom inrikessektionen i ärende, som avgöres av generaldirektören eller som är av principiell art, föredraga detta för byråchefen i närvaro av chefen för inrikessektionen. Administrativa byrån Byråchefen har den 1 december 1958 beslutat att nedanstående befattningshavare skall äga besluta i följande ärenden, nämligen byrådirektören på allmänna avdelningen i ärenden beträffande vilkas offentlighet gäller inskränkningar till följd av Kungl. Maj :ts förordnanden med stöd av 2 kap. 14 § andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 4, 7 och 21 §§ lagen den 28 maj 1937 om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna handlingar; byrådirektören på ombudsmannaavdelningen i ombudsmannaärenden, dock icke där fråga är om utbetalning av statsmedel till högre belopp än 3 000 kronor; byrådirektören och förste byråsekreteraren på personalavdelningen i följande ärenden beträffande byggnadsstyrelsens och länsarkitektsorganisationens personal; nämligen frågor rörande tillsättande av befordringstjänster för anställd skriv- och kartritningspersonal, entledigande av sådan personal, pensionsärenden, löneklassuppflyttningar, ledigheter av olika slag, tillstånd att i tjänsten använda egen bil samt anstånd med omstationering och därmed sammanhängande spörsmål. Den 12 november 1959 har styrelsen vidare jämlikt 3 a § 1952 års upphandlingskungörelse utsett byrådirektören på allmänna avdelningen att direkt under generaldirektören handlägga ärenden ang. sekretessbestäm-

47 m e l s e r och a n m ä l a n till f ö r s v a r s s t a b e n i s a m b a n d m e d i n f o r d r a n d e av a n b u d för och t r ä f f a n d e av a v t a l o m u p p h a n d l i n g eller a r b e t e för s t a t e n s behov, s o m m e d h ä n s y n till r i k e t s s ä k e r h e t b ö r h e m l i g h å l l a s . Slutligen k a n a n t e c k n a s a t t f ö r e s k r i f t e r a n g å e n d e b y g g n a d s s t y r e l s e n s k a s s a r ö r e l s e m e d d e l a t s i K.K. d e n 21 j u n i 1946, n r 362. Vissa uppgifter rörande byggnadsstyrelsens personal och anslag

Avlönings- och året 1961/62 E 1. Avlöningar, Avlöningsstat

omkostnadsstater

för

byggnadsstyrelsen

budget-

förslagsanslag (K. br. 26/5 1961)

4 718 000

Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal 4. Rörligt tillägg, förslagsvis 5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis . . . .

1 406 800 3 000 1 982 100 1 016 600 67 800

Summa

4 476 300

Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 3. Rörligt tillägg, förslagsvis 4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis . . . .

76 900 106 300 54 900 3 600

Summa

241 700

Totalsumma

4 718 000

Stat för icke-ordinarie personal å byggnadsbyrån avlönad av byggnadsmedel (K. br. 30/6 1961) 1. Avlöningar till icke-ordinarie personal 2. Avlöningar till bitr. ingenjörer och arkitekter m. fl., förslagsvis 3. Rörligt tillägg, förslagsvis 4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis 5. Sjukvård m. m., förslagsvis

2 190 500 1 974 800 657 300 43 900 17 000

E 7. Utredningar 26/5 1961)

E 2. Omkostnader,

rörande

tillämnade

byggnadsföretag

m. m.

Summa (K. br.

4 883 500

Reservationsanslag 700 000 Summa avlönings-, byggnads- och utredningsanslag 10 301 500 förslagsanslag (K. br. 26/5 1961) 559 000 Summa avlöningar och omkostnader 10 860 500

Härtill kommer kostnader för personal, som avlönas dels av fastighetsunderhållsmedel på staten för allm. fastighetsfonden, dels från projekteringsanslag under fonden för förlag till statsverket dels från byggnadsanslag utom ramen för ovanstående stat. För byggnadsbyrån erforderliga expensutgifter och reseersättningar bestrides vidare från byggnadsanslag.

48 Byggnadsstyrelsens personal 1. 7.1961 fördelad efter anslag och anställningsform B6

Lönegrad

A 26 24 23

21 Avlöningsanslag Verksamhet i allmänhet Ord Ex. ord Extra, arv Summa Värmeledningspersonal Ord Ex. ord. .. E x t r a , arv. Summa Byggnadsanslag Ex. ord Extra, arv Summa Utredningsanslag Ex. ord. .. Extra, arv. Summa Proj ekteringsanslag Ex. ord Extra, arv Summa Fastighetsanslag Extra ord Extra, arv Summa Totalt Ord Ex. ord. .. Extra, arv. Summa

i Personalförteckningen upptar 49 Ao 5. Av dessa redovisas 20 i denna tablå. Av de åter stående 29 kan 14 ej tillsättas och är 15 förenade med högre tjänst.

49 Byggnadsstyrelsens

tjänstemän (tjänster) den 1. 7.1961 fördelade efter utbildn ingskategori

Civ.Arki- ingentekter jörer

Byrå

Administrat. byrån Utredningsbyrån + Radio och TV . . Byggnadsbyrån . . Intendentsbyrån .. Kulturhistoriska Stadsplanebyrån . . Värmetekniska avd. VärmeledningsperPersonal på byggnadsföretagen . .

27 1 3 5 9

14 Tjänstemän S:a högskolemed utbildade annan tjänstemän akadem. utbildning

4 2 3

31 17 6

9 66 41

13 89 34

53 172 81

5 17 3

5 10

10 28 10

7 2

1 89 15

1 45

Summa

7 Summa

Övrig personal

1 3

Antal vakanser

Icke högskoleutbildade ingenjörer

27 146 15

16 34 269

18 62 504 30

25 Länsarkitektsorganisationen Organisation

I varje residensstad finns ett länsarkitektkontor, som förestås av länsarkitekten. Kontorets personal utgöres härjämte av biträdade länsarkitekter, arkitekter, ingenjörer samt biträdespersonal. Länsarkitektens verksamhetsområde — länsarkitektdistriktet — bestämmes av Kungl. Maj :t. I Kungl. brev den 29 juni 1945 har förordnats att varje län skall omfatta ett sådant distrikt. Chefsmyndighet för länsarkitektsorganisationen är byggnadsstyrelsen. Befattningshavarnas fördelning på distrikten bestämmes beträffande länsarkitekter och biträdande länsarkitekter av Kungl. Maj :t samt beträffande övrig personal av byggnadsstyrelsen. Länsstyrelsen kan uppdraga åt länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och arkitekt vid länsarkitektkontor att vara föredragande i länsstyrelsen i vissa ärenden berörande deras verksamhetsområde. Länsstyrelsen äger även bestämma att dessa tjänstemän skall deltaga i handläggningen av visst ärende eller vissa slag av ärenden, även om de inte är föredragande. Länsarkitekten har med avseende på föredragning, som ankommer på honom underställd tjänsteman, samma befogenheter och skyldigheter som enligt länsstyrelseinstruktionen ankommer på sektionschef vid länsstyrelse. För budgetåret 1961/62 utgör avlöningsanslaget för länsarkitektsorganisationen 5 911 000 kronor och omkostnadsanslaget 549 000 kronor eller tillsammans 6 460 000 kronor. 4—610848

50 Anslagen utbetalas och disponeras av byggnadsstyrelsen serna i samtliga län. För s a m m a budgetår h a r fastställts följande

samt

länsstyrel-

avlöningsstat.

1. A v l ö n i n g a r till o r d i n a r i e t j ä n s t e m ä n , f ö r s l a g s v i s 2. A v l ö n i n g a r till i c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l 3. A v l ö n i n g a r till b i t r . i n g e n j ö r e r o c h a r k i t e k t e r m . fl., f ö r s l a g s v i s 4. R ö r l i g t t i l l ä g g , f ö r s l a g s v i s 5. K o m p e n s a t i o n för h ö j d a f o l k p e n s i o n s a v g i f t e r , f ö r s l a g s v i s

1 070 400 2 939 000 474 900 1 346 300 80 400

Summa kronor För

länsarkitektsorganisationen

gäller

särskild

instruktion

5 911 000

utfärdad

av

K u n g l . M a j :t. x F ö r u p p d r a g och förrättningar, som utföres av personal tillhörande länsa r k i t e k t s o r g a n i s a t i o n e n , u t g å r e r s ä t t n i n g till s t a t s v e r k e t enligt t a x a n d e n 31 m a j

1957, n r 366 ( ä n d r .

länsarkitekt-

258/1958).

De olika l ä n s a r k i t e k t k o n t o r e n s p e r s o n a l d e n 1 j u l i 1961 f r a m g å r danstående

av n e -

tabell.

Personal

vid

länsarkitektkontoren 1. 7. 1961

Länsark.

Bitr. länsark.

B 3

A 26

Övrig personal S:a

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus .. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa 1

15 12— 10

5—1 14 10 6 9 8 10 11 4 8 11 13 8 17 10 8 8 11 7 9 12 10 8 10 15

12 2 1 1 2 1 3

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 24

1 1 1 2 1 1 fl 'l 1 1 1 1 1

El 1 24

Från den 1 oktober 1961 SFS 1961: 453.

i 2

51 Arbetsuppgifter

Länsarkitekt skall med uppmärksamhet följa planläggnings- och bebyggelseförhållandena inom distriktet. Han skall verka för förbättring av gällande planer och andra inom distriktet gällande särskilda föreskrifter angående byggandet samt hos länsstyrelsen anmäla behov av planläggning eller annan åtgärd för reglering av bebyggelsen. I fråga om byggnads- och planväsendet är länsarkitekten sålunda i första hand företrädare för det allmännas intressen och expert åt länsstyrelsen vid handläggningen av på den såsom tillsynsmyndighet inom länet ankommande ärenden enligt byggnadslagen, byggnadsstadgan och vissa andra författningar. Dessa ärenden, som närmast tillhör landskansliets planeringssektions uppgifter avser t. ex. granskning av och yttranden över region- och generalplaner, fastställelse av stadsplaner, byggnadsplaner, tomtindelningar och områden för utomplansbestämmelser, utfärdande av byggnads- och vissa andra förbud, dispenser för planer, bestämmelser och förbud samt besvär över bl. a. byggnadsnämndernas beslut. I den nu nämnda verksamheten har länsarkitekten ett ingående samarbete även med övriga berörda länsmyndigheter bland vilka kan nämnas överlantmätaren, vägförvaltningen, länsbostadsnämnden, distriktsingenjören för vatten och avlopp och länsarbetsnämnden samt med byggnadsnämnderna och andra kommunala organ. Med avseende å kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda fastigheter har länsarkitekt att fullgöra sådana till den ekonomiska förvaltningen hörande göromål, som ej bestrides av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen, samt att h a n d h a den omedelbara tillsynen och vården över fastigheterna. I dessa uppgifter ingår bland annat att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å byggnaderna samt upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag rörande nästkommande års reparationsarbeten; att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leveransavtal beträffande förekommande arbeten, leda och övervaka arbetenas utförande ävensom granska och attestera räkningar; samt att jämväl i övrigt hos byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet göra de framställningar i avseende å byggnadernas vård som anses påkallade. I den mån tjänsten i övrigt medger, är länsarkitekt skyldig att för statsverkets räkning åtaga sig uppdrag av statliga, kommunala eller andra myndigheter eller enskilda, att uppgöra förslag till planer m. m. samt att utförda arkitektuppdrag till statliga, kommunala eller med allmänna medel understödda byggnadsföretag och att företaga undersökningar, utöva kontroll samt verkställa besiktningar beträffande sådana företag eller därmed sammanhängande anläggningar. Länsarkitekt skall dessutom tillhandagå myndigheter och enskilda med

52 råd och upplysningar i alla frågor rörande stadsplane- och byggnadsväsendet. Länsarkitektsorganisationen har åtagit sig att såsom uppdrag åt länsbostadsnämnderna granska ritningar till byggnader, för vilka statliga lån sökts Vissa uppgifter rörande länsarkitektsorganisationens verksamhet åren 1956—1960 redovisas i nedanstående tabell. Länsarkitektsorganisationens verksamhet åren 1956—1960. Ärenden rörande kronans byggnader ej medtagna År Ärendeslag 1956

17 1173 1084 108 2 559 5 262 30 8 833 6 403 692 3 832

1303 1244 117 2 869 5 422 14 8 744 8 386 752 4164

15 1230 1404 152 3 030 5 575 9 9 467 8 336 843 4 586

13 1343 1361 61 3 092 5 045

23 999

13 1173 1150 106 2 738 5 839 38 9 547 9 326 774 4 043 25 756

25 031

26 653

8 973 5 385 864 4 923 26128

177 96 537

145 50 577

137 52 524

130 37 533

143 47 513

14 286 722

16180 561

14 434 649

14 291 800

14 719 714

15 008

16 741

15 083

15 091

14 719

1733 493

2 002 446

2 088 419

2 273 406

1911 396

Under året expedierade ärenden Granskning sårenden Generalplan Stadsplan Byggnadsplan Utomplansbestämmelser Tomtindelning Avstyckning Byggnadsordning '. Byggnadstillstånd Avstyckningsförbud Byggnadsförbud Besvär Övriga ärenden Summa Uppdrag Planuppdrag Byggnadsuppdrag övriga uppdrag Summa Granskning för

länsbostadsnämnderna

E n - och tvåfamiljshus Flerfamiljshus Summa Balans vid årets slut Granskningsärenden Uppdrag

TREDJE KAPITLET

Vissa t i d i g a r e förslag Kommitténs för stadsplaneväsendets omorganisation betänkande med förslag rörande planväsendets uppgifter och organisation (SOU 1950:45)

Den på längre sikt mest rationella lösningen av planväsendets centrala ledning skulle enligt kommittén vara att inrätta ett fristående organ. Av olika skäl, främst ovissheten om planuppgifternas framtida omfattning, samt om statlig lokaliseringspolitisk verksamhet skulle komma att upptagas, ansåg emellertid kommittén att tillsynen över planväsendet och byggnadsväsendet tills vidare borde ankomma på byggnadsstyrelsen. Frågorna borde enligt kommittén anförtros en särskild planavdelning inom styrelsen, vilken skulle stå under ledning av en överdirektör och vara organiserad på två byråer. Första byrån skulle handlägga ärenden rörande granskning och rådgivning, varvid ökad vikt ansågs böra läggas vid planförslagens ekonomiska konsekvenser. Andra byrån skulle huvudsakligen syssla med större utredningsuppgifter, uppgörande av normalförslag och utarbetande av anvisningar samt ägna särskild uppmärksamhet åt stora planprojekt, företrädesvis region- och generalplaner. Till byrån borde vidare knytas personal, som hade till särskild uppgift att befordra samarbetet mellan styrelsen och länsarkitektkontoren. Till planavdelningen föreslogs höra gemensam juridisk personal och biträdespersonal. En icke oväsentlig ökning av personalen såväl inom styrelsen som på länsarkitektkontoren föreslogs härjämte. 1947 årg byggnadsstyrelseutrednings förslag rörande byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation (SOU 1952:35)

På grund av den utveckling, som ägt rum på byggnadsväsendets område, och det allmännas allt större delaktighet i och ansvar för husbyggandet hade enligt utredningen ett ökat behov av rådgivande och upplysande verksamhet från byggnadsstyrelsen såsom centralorgan för husbyggnadsväsendet gjort sig gällande. Styrelsen borde därför ges resurser att i olika avseenden intensifiera denna sin utåtriktade verksamhet. Av frågor, som ägde samband med byggnadsstyrelsens utredande och projekterande verksamhet, berörde utredningen dess medverkan i bedömande av angelägenhetsgrad av och ordningsföljd för statliga byggnadsarbeten. En önskvärd samlad överblick av byggnadsbehovet skulle möjliggöras, om varje fastighetsförvaltande myndighet för sitt ämbetsområde hade att upprätta en behovsplan och till byggnadsstyrelsen översända ett exemplar därav. Byggnadsstyrelsen liksom övriga fastighetsförvaltande myndigheter, var

54 och en inom sitt område, borde vidare ombesörja ett byggnadsarkiv av främst relationsritningar för förvaltat byggnadsbestånd. Det borde ankomma på byggnadsstyrelsen att i samarbete med andra myndigheter m. fl. svara för allmänna normer för utrymmesbehov och teknisk standard för olika slag av byggnader, vilka normer borde underkastas en fortlöpande översyn. För all granskning av ritningar till statsbidragsberättigade byggnadsföretag fordrades, framhöll utredningen, att den tekniska sakkunskapen var allsidigt representerad. Då det icke var möjligt att förse alla granskande verk och myndigheter med sådan expertis borde viss koncentration av granskningsarbetet till byggnadsstyrelsen ske. Byggnadsverksamhetens ekonomi borde enligt utredningen ägnas största uppmärksamhet. Det skulle därför ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta och hålla aktuellt ett nybyggnads- och ett underhållskostnadsindex för publicering två gånger årligen. Genom efterkalkyler borde utfallet av styrelsens byggande verksamhet kontrolleras. Med hänsyn till underhållskostnadernas betydelse var det enligt utredningen viktigt att för byggnadsunderhållet endast anlitades erfarna och kunniga fackmän. Statliga byggnadsbestånd, som förvaltades av myndigheter med få eller inga byggnadstekniska fackmän, borde därför underställas byggnadsstyrelsens förvaltning. Utredningen föreslog på grund härav att byggnadsbestånd som förvaltades av fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, Uppsala och Lunds universitet samt Karolinska sjukhuset skulle överflyttas till byggnadsstyrelsen. Vidare föreslogs att djurgårdsnämndens arbetsuppgifter skulle övertagas av styrelsen. Utredningens organisationsförslag berörde främst byggnadsstyrelsens ledning samt byggnadsbyrån, administrativa byrån och värmetekniska avdelningen, varjämte det av kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation framlagda förslaget rörande en särskild planavdelning redovisades med vissa förändringar. Det var enligt utredningens mening av vikt att byggnadsstyrelsen erhöll en organisation, som så nära som möjligt anslöt till de olika specialområdena inom byggnadsbranschen. Specialisterna var nödvändiga icke endast för den byggande verksamheten utan i minst lika hög grad för en intensifierad utåtriktad verksamhet. En effektivisering av specialistinslaget i styrelsen var därför av nöden, om verket på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla sina uppgifter. Mot bakgrund härav ansåg utredningen att som grundläggande princip vid utformningen av byggnadsstyrelsens organisation borde gälla, att de olika specialisterna sammanfördes till fristående tjänsteställen. I enlighet härmed föreslog utredningen att byggnadsstyrelsen organiserades i sju byråer och ser fristående avdelningar, nämligen i administrativa byrån, två stadsplanebyråer enligt tidigare förslag, kulturhistoriska byrån, utredningsbyrån, byggnadsbyrån och intendentsbyrån samt i juridiska avdelningen, egenregi-avdelningen, konstruktionsavdelningen, värme- och sani-

55 tetstekniska avdelningen, elektrotekniska avdelningen och byggnadsekonomi ska avdelningen. Med avvikelse från stadsplanekommitténs förslag inordnade utredningen under en överdirektör för stadsplanebyråerna även administrativa byrån och juridiska avdelningen. Överdirektören ansågs böra vara en administrativt väl förfaren jurist. En byggnadsöverdirektör föreslogs för ledningen under generaldirektören av byggnadsbyrån, intendentsbyrån och de fem tekniska avdelningarna. Under generaldirektörens direkta ledning skulle alltjämt stå kulturhistoriska byrån och utredningsbyrån, varjämte generaldirektören genom inrättandet av tjänsten som byggnadsöverdirektör förutsattes komma att i ökad omfattning ägna uppmärksamhet åt planärendena. Enligt utredningens mening skulle arbetet inom styrelsen och för de fackmän som styrelsen anlitade förenklas om organisationen av styrelsens utredande, projekterande och byggande organ motsvarade de olika skedena i en byggnads tillkomst. Därför föreslogs, förutom att egenregi-avdelningen skulle utbrytas ur byggnadsbyrån, att ansvaret för projekteringen helt skulle överflyttas till byggnadsbyrån. Kompetensfördelningen mellan utredningsbyrån och byggnadsbyrån skulle då i stort sett bli att utredningsbyrån svarade för utredningsskedet t. o. m. skissritningar, varefter ärendet övertogs av byggnadsbyrån, som skulle svara för projekteringen och byggföretagets genomförande enligt fastställt program. Därvid skulle byrån ansvara för att anvisade medel ej överskreds och lämna redovisning över förbrukade belopp. Värmetekniska avdelningens huvuduppgift, bränslekontrollen, var enligt utredningen närmast att betrakta som en del av den fastighetsförvaltande verksamheten. Bränslekontrollen ansågs därför böra överflyttas till intendentsbyrån. Konstruktions- och granskningsverksamheten i fråga om värme- och sanitetstekniska anläggningar föreslogs däremot helt böra ankomma på värme- och sanitetstekniska avdelningen. Personalen på värmetekniska avdelningen borde därför uppdelas mellan förenämnda avdelning och intendentsbyrån. På de olika byråerna och avdelningarna skulle enligt förslaget i huvudsak ankomma följande arbetsuppgifter. Utredningsbyrån: utarbetande av allmänna normer angivande utrymmesbehov och teknisk standard samt råd och anvisningar till myndigheter och andra i arkitektoniska frågor, uppgörande av förslag till aktuella statliga byggnadsföretag antingen genom byråns egna tjänstemän eller genom utomstående arkitekter, granskning av förslag till statliga och statsbidragsberättigade byggnadsföretag samt uppläggande och vidmakthållande av ett byggnadsarkiv. Arbetet föreslogs uppdelat på en utrednings- och en granskningsavdelning. Byggnadsbyrån: ansvar för projekteringsarbetet och samordning under projekteringstiden av de olika specialisternas arbeten, tecknande av kontrakt med entreprenör eller träffande av överenskommelse med egenregiavdelningen, ansvar för att tidsplan hålles och ritningsunderlag i rätt tid

56 överlämnas till arbetsledningen, kontroll och besiktning av entreprenörernas arbeten, uppföljning av arbetena till deras färdigställande och redovisning av samtliga byggnadsanslag. Intendentsbyrån: nuvarande arbetsuppgifter väsentligt utvidgade genom förslagen om överflyttning till styrelsen av ytterligare förvaltningsobjekt samt bränslekontroll. Kulturhistoriska byrån: nuvarande arbetsuppgifter jämte ärenden från intendentsbyrån rörande möblering av representationsrummen i landshövdinge- och biskopsbostäderna m. m. Administrativa byrån: personal- och kameralavdelningarnas arbetsuppgifter jämte vissa för ämbetsverket gemensamma organ. Juridiska avdelningen: samtliga ärenden av juridisk karaktär, med undantag av sådana inom stadsplaneavdelningens kompetensområde, samt den rättsliga vården av det av styrelsen förvaltade fastighetsbeståndet. Egen regi-avdelningen: organiserande och utförande av byggnadsföretag för statens räkning i egen regi. Avdelningen organiserad som en statlig byggnadsfirma inkluderande värme- och sanitetstekniska samt elektrotekniska installationer, samt med anknutna byggnadskontor för materialinköp, administration, ekonomisk verksamhet m. m. Konstruklionsavdelningen: konstruktiv och byggnadsteknisk granskning av ritningar och beskrivningar, som utarbetats av konsulterande ingenjörer, grundundersökningar och avvägningar, undersökningar och provningar av material, undersökningar av byggnadsskador m. m.; egen projektering samt byggnadstekniska utredningar och information. Värme- och sanitetstekniska samt elektrotekniska avdelningarna: granskning och projektering, utredningar och information. Installationsverksamheten förutsattes, som förut nämnts, ankomma på egen regi-avdelningen. Byggnadsekonomiska avdelningen: utarbetande av kostnadsberäkningar till aktuella byggnadsföretag, kostnadsgranskning av förslag, som av Kungl. Maj :t eller myndigheter överlämnas för utlåtande, efterkalkyl av företag utförda av egen regi-avdelningen, utarbetande och publicering av byggnadskostnadsindex samt verkställande av ekonomiska och statistiska utredningar. Utredningen föreslog slutligen, alt halva antalet av de styrelsetjänstemän, som erfordrades vid en beräknad årlig byggnadsvolym av 35 milj. kronor, skulle beredas ordinarie anställning och sålunda avlönas från avlönings- och icke från byggnadsanslag. Yttrandena över SOU 1952: 35 m. m .

Förslaget om överförande till byggnadsstyrelsens förvaltning av vissa fastighetsbestånd tillstyrktes eller lämnades utan erinran av statskontoret, organisationsnämnden, riksräkenskapsverket, SI, CST, socialstyrelsen i fråga om byggnaderna vid Svartsjö- och Venngarnsanstalterna, byggnadsstyrelsen utom beträffande sinnessjukhusen samt fångvårdsstyrelsen under förutsätt-

57 ning att jämväl förvaltningen av byggnader å förhyrda egendomar redovisade på domänfonden samt av de närmare 500 tjänstebostäderna övertogs av byggnadsstyrelsen. Förslaget avstyrktes av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen universitetskanslern, direktionen för Karolinska sjukhuset och styrelen 'för lantbrukshögskolan, var för sitt verksamhetsområde. Orqanisaiionsförslaget i vad det avsåg byråindelningen tillstyrktes i princip av orqanisationsnänmden och beträffande administrativa byrån och juridiska avdelningen av riksräkenskapsverket. I övrigt avstyrktes forslaget antingen helt såsom av statskontoret eller blev föremål för väsentliga erinringar och ändringsyrkanden t. ex. av byggnadsstyrelsen, SI, CST, SAK och SVR. . .. . . Statskontoret fann det icke visat att behov förelåg vare sig av utbrytning av de juridiska frågorna från administrativa byrån eller av de tekniska avdelningarna från byggnadsbyrån och kunde därför inte tillstyrka någon ändrad uppdelning på grundval av den föreliggande utredningen. På grund härav kunde ej heller inrättandet av en byggnadsdirektörsbefattning tillstyrkas. o Byggnadsstyrelsen motsatte sig att administrativa byrån och juridiska avdelningen inordnades under den överdirektör, som av stadsplanekommittén föreslagits för stadsplanebyråerna, och förordade även i övrigt långtgående ändringar i förslaget. Ändringsyrkandena innebar i stort sett att projekteringsarbetet i dess helhet skulle sammanhållas inom utredningsbyrån med hänsyn till att arbetet med skiss, kostnadsberäkning, huvudritning och övriga moment fram till färdiga entreprenadhandlingar måste betraktas som en odelbar arbetsfas, att till byggnadsbyrån skulle sammanföras såväl entreprenad- som egen regi-avdelningen och att denna byrå skulle ägna sig åt rent byggande uppgifter, medan utåtriktad verksamhet, tekniska anvisningar och normgivning m. m. samt övrig verksamhet avseende de skilda specialområdena skulle frigöras från byrån och underställas byggnadsöverdirektören, att utbrytning av personal från de tekniska avdelningarna icke skulle ske, att värmetekniska avdelningen skulle sammanslås med värme- och sanitetstekniska avdelningen till en särskild byrå, att en fristående bokföringsavdelning skulle inrättas med en sådan organisation som gjorde det möjligt att framdeles inlemma den under administrativa byrån eller byggnadsekonomiska avdelningen samt att friställandet av den juridiska expertisen från administrativa byrån icke skulle ske. SAR fann det i princip riktigt att konstruktions-, värme- och sanitetstekniska och elektrotekniska avdelningarna frigjordes ur byggnadsbyrån, då de alla vore starkt knutna även till utredningsbyrån och delvis intendentsbyrån. Förbundet föreslog emellertid att de skulle sammanföras till en teknisk byrå. Projekteringen borde vidare enligt förbundet helt åvila utredningsbyrån. SVR ansåg att en mera ändamålsenlig organisation skulle ernås om byggnadsöverdirektörens sju tjänsteställen enligt utredningen sammanslogs till

58 fyra byråer, nämligen byggnadsbyrån, byggnadstekniska byrån, installationstekniska byrån och intendentsbyrån. Vidare fann SVR att en fristående juridisk avdelning ej erfordrades. Vad gäller verkets ledning tillstyrkte byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, SI, SVR och CST inrättande av två överdirektörstjänster. Byggnadsstyrelsen och de båda ingenjörsförbunden motsatte sig dock bestämt att överdirektören för stadsplanebyråerna skulle sökas bland jurister. Avstyrkande yttranden beträffande överdirektörstjänsterna lämnades av statskontoret, organisationsnämnden och SAR. Förslaget om ordinariesättning av viss personal på nuvarande byggnadsbyrån godtogs eller lämnades utan erinran av byggnadsstyrelsen, SVR och SI. Statskontoret redovisade däremot den principiella uppfattningen att den ordinarie anställningsformen endast borde vinna tillämpning i den mån byggnadsbyråns personal hade att fullgöra uppgifter sammanhängande med styrelsens verksamhet i allmänhet. Riksräkenskapsverket ansåg att tillräckliga skäl ej förelåg att bibehålla systemet med fördelning av avlöningskostnaderna mellan avlönings- och byggnadsanslag, utan förordade att all personal skulle avlönas från avlöningsanslag. Stadsplanekommitténs och 1947 års byggnadsutrednings förslag anmäldes i 195b års statsverks pro position (sjätte huvudtiteln s. 67). Föredragande departementschefen anförde härvid bl. a. följande. I likhet med vad statskontoret anfört rörande 19M års byggnadsstyrelseutrednings förslag syntes den ifrågasatta överflyttningen till byggnadsstyrelsen av ritningsgranskning beträffande statsbidragsberättigade företag ej böra komma till stånd. Övervägande skäl syntes tala för att förvaltningen av sinnessjukhusen borde kvarbli hos medicinalstyrelsen. Vad gällde förslaget till förvaltningsöverflyttning i övrigt syntes förebragt utredningsmaterial icke ge tillräckligt fasta hållpunkter för att bedöma konsekvenserna ur ekonomisk och arbetsorganisatorisk synpunkt. Med hänsyn härtill och då flertalet berörda förvaltningsmyndigheter motsatt sig förslaget kunde en överflyttning i dessa delar då icke förordas. Vad beträffar den ifrågasatta omorganisationen hade vid ärendets remissbehandling delade meningar yppat sig rörande väsentliga punkter. Byggnadsstyrelsen själv hade framlagt organisationsförslag som icke obetydligt skilde sig från utredningens. Man syntes vidare icke böra bortse ifrån möjligheten att inom byggnadsstyrelsens organisationsram internt genomföra en omfördelning av vissa arbetsuppgifter samt vidtaga åtgärder i övrigt i rationaliseringssyfte. En så genomgripande omorganisation som utredningen föreslagit torde ej vara påkallad. Med hänsyn till nämnda förhållanden och till den intagna ståndpunkten beträffande överflyttning av nya arbetsuppgifter till byggnadsstyrelsen ansågs utredningens förslag icke böra läggas till grund för en omorganisation av ämbetsverket. Utvecklingen sedan stadsplanekommitténs förslag framlagts hade i vissa avseenden gjort kommitténs organisationsförslag inaktuellt.

59 Frågan om den lämpligaste utformningen av det statliga planväsendets organisation i olika instanser torde i viss mån bli beroende av hur arbetsuppgifterna komme att fördelas mellan byggnadsstyrelsen och dess regionala organ samt mellan dessa och de kommunala lokalorganen. Dessa spörsmål utreddes av 1951 års byggnadsutredning. Vidare framhölls att 1946 års vatten- och avloppssakkunniga i sitt betänkande (SOU 1951:26) framlagt förslag till organisation för den statliga vatten- och avloppsverksamheten, vilka direkt berörde byggnadsstyrelsen och kom att påverka länsarkitektsorganisationen. Mellan stadsplaneväsendet samt vatten- och avloppsfrågan torde råda ett sådant samband, att de därmed förenade organisatoriska spörsmålen lämpligen borde upptagas till prövning i ett sammanhang. Med hänsyn till dessa förhållanden borde med ställningstagandet till stadsplanekommitténs organisationsförslag bero tills vidare i avvaktan på de nämnda båda utredningarna. På grund av kraven på återhållsamhet med statsutgifterna borde ej heller förslagen i övrigt föranleda någon permanent organisationsförstärkning. Vad departementschefen föreslagit vann sedermera riksdagens anslutning. Statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande 2 »Organisation och ekonomi» (SOU 1957: 4 7 )

En nödvändig förutsättning för den planmässighet, varpå allt arbete till rationalisering och förbilligande av det offentliga byggandet måste grundas, var enligt utredningen att principerna för fördelning av investeringsresurserna på området fastlades för en längre tidrymd. Utredningen föreslog därför att en generalplan för det offentliga byggandet upprättades. Såsom underlag för generalplanen skulle ligga delplaner, efter Kungl. Maj :ts uppdrag uppgjorda av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitetskanslern och medicinalstyrelsen. Samtidigt borde Kungl. Maj:t tillsätta en delegation för det offentliga husbyggandet för att samarbeta dessa planer till en totalplan. Utredningen framhöll vidare att program för byggnadsanläggningar borde utformas av den, som handhade verksamheten i anläggningen, under medverkan av kvalificerad byggnadssakkunskap samt att såvitt möjligt den, som utformade programmet, även borde ha att bära kostnaden för byggnaden antingen dessa täcktes av skatter eller driftsinkomster. Vidare borde systemet med särskilda byggnadskommittéer såvitt möjligt undvikas. Slutligen borde programmet i största möjliga utsträckning inskränka sig till att ange funktionskraven, kvantitativt och kvalitativt, och ej binda byggnadslösningarna varken i fråga om utformning eller utförande. Utredningen underströk vikten av denna gränsdragning mellan program och projektering. I fråga om projekteringen fann utredningen, att i synnerhet med nuvarande utbildning och specialisering på projektörsområdet måste — för att projektarbetet skulle leda till ett rationellt resultat — sakkunskap av olika slag medverka redan från första början — på skisstadiet. Redan skissen

60 måste bli ett resultat av ett utpräglat lagarbete, vilket å andra sidan måste ledas och sammanhållas av en projektledare. Lagarbetet måste också fortsätta under hela projekteringen och medverkan från olika specialisters sida mås Le vara kontinuerlig. För att för statens byggande och byggnadsförvaltning skapa de nödvändiga förutsättningarna för en rationell verksamhet föreslog utredningen att en ny affärsverksfond för statens husbyggnader skulle inrättas. Fonden skulle innefatta de på statens allmänna fastighetsfond under slottsbyggnadernas — inklusive Kungl. Djurgårdens fastigheter — beskickningsfastigheternas, byggnadsstyrelsens, fångvårdsstyrelsens, generaltullstyrelsens, Uppsala och Lunds universitets, medicinalstyrelsens samt Karolinska sjukhusets delfonder redovisade byggnaderna och fastigheterna. Därjämte borde ingå byggnader för samtliga statsmyndigheters centraladministration samt post- och telehusen ävensom de statliga byggnader för civila ändamål, som ej ingick i någon fond. Förvaltningen av statens husbyggnader och för husbyggnader avsedda markområden liksom anskaffningen av lokaler för statliga myndigheter och institutioner borde läggas på byggnadsstyrelsen, som skulle ges en sådan organisation och personalbesättning, att styrelsen blev det centrala organet inom statsförvaltningen på husbyggandets område. Ämbetsverket borde vara affärsdrivande och dess verksamhet finansieras över den föreslagna affärsverksfonden. Sådan verksamhet, som på grund av den hos ämbetsverket samlade sakkunskapen på byggnadsteknikens och byggnadsekonomiens områden lämpligen borde åläggas verket och som ej hade direkt sammanhang med affärsverksamheten, borde finansieras genom särskilt anslag eller, där verksamheten skedde till icke statliga institutioners tjänst, genom ersättning från dessa. Det affärsdrivande verket borde uppbyggas genom omorganisation av byggnadsstyrelsen. Affärsverkets, byggnadsstyrelsens, organisation skisserades av utredningen endast i grova drag. Den närmare utformningen härav avsågs böra vidare utredas av styrelsen själv. I skissen redovisades emellertid indelning i byråer och sektioner samt arbetsuppgifternas principiella fördelning mellan dessa. Styrelsen borde enligt förslaget organiseras på fyra byråer, nämligen en fastighetsbyrå, en teknisk byrå, en byggnadsbyrå och en administrativ byrå. På fastighetsbyrån skulle ankomma förvaltning av det till fonden hörande fastighetsbeståndet, tillgodoseende av statsverkets nya behov av lokaler genom anskaffning eller förhyrande samt försäljning och annan exploatering av fastigheterna. Tekniska byrån skulle projektera ny- och ombyggnadsföretag och tillhandagå med teknisk sakkunskap för utredningar, underhåll och drift samt leda och själv bedriva tekniskt utvecklingsarbete. För byggande, oavsett om det helt eller delvis skedde i egen regi eller genom entreprenör, och för handhavande av det tekniska underhållet borde byggnadsbyrån svara. De administrativa, kamerala och juridiska uppgifterna slutligen skulle sammanföras i administrativa byrån.

61 Fastighetsbijrån föreslogs uppdelad i fem sektioner. På en intendentssektion borde läggas planläggning och ledning av byggnadsförvallningen, närmast svarande mot en vicevärds uppgifter. Sektionen skulle således närmast handha den löpande kontakten med »hyresgästerna», handlägga hyresfrågor och i stort planlägga underhåll och reparationer samt svara för kostnaderna härför. Tekniskt underhåll skulle däremot ej ligga på sektionen eller byrån. Av nuvarande värmetekniska avdelningens arbetsuppgifter borde enligt förslaget de mera tekniskt betonade kvalificerade uppgifterna avseende nyanläggningar o. d. handläggas inom tekniska byrån, medan återstående övervakande och rådgivande verksamhet ansågs böra åvila en bränslekontrollsektion inom fastighetsbyrån. På en utredningssektion borde läggas uppgifterna att utreda frågor om på vad sätt lokalbehov för statsmyndigheter skall tillgodoses — genom förhyrande, inköp av fastighet eller nybyggnad — samt att uppgöra program för projektering. Sektionen skulle följaktligen i huvudsak komma att representera byggnadsstyrelsens egenskap av byggherre. I fråga om byggnadsanläggningar av större omfattning föreslog utredningen att på initiativ av styrelsen en byggnadsdelegation skulle kunna tillsättas för att biträda vid ledningen av utrednings- och programarbetet. En sådan delegation borde lämpligen stå under ledning av chefen för fastighetsbyrån eller i vissa fall verkschefen. Utredningssektionen skulle utgöra delegationens arbetsorgan. För köp och försäljning av fastigheter, markexploatering och förhyrning av lokaler föreslogs en särskild affärssektion. Speciella utredningar sammanhängande med markexploatering borde däremot handhas inom utredningssektionen. Teknisk och ekonomisk redovisning av byggnads- och fastighetsbeståndet samt redovisnings- och arkivuppgifter borde slutligen sammanföras till ett redovisningskontor. För projekteringsverksamheten föreslog utredningen att tekniska byrån skulle organiseras i fyra sektioner representerande de fyra huvudslagen av medverkande fackmän, nämligen i arkitektsektion, byggnadsteknisk sektion, VVS-teknisk sektion och El-teknisk sektion. Samtidigt uttalade utredningen alt arbetsformerna borde vara sådana, att ett omedelbart och naturligt samarbete mellan de olika fackmännen ägde rum på varje plan. För varje objekt borde, efter överläggningar mellan sektionscheferna och efter byråchefens bestämmande, arbetsgrupper bildas, bestående av med hänsyn till objektets omfattning och art utvalda fackmän från de fyra sektionerna. För arbetet med ritningar, beräkningar och beskrivningar och det därmed sammanbängande rutinarbetet av ritkontors- och allmän kontorskaraktär föreslog utredningen ett centralkontor, till vilket borde anslutas ritningsarkiv, kopiering m. m. I sammanhanget uttalade utredningen att det vore förtjänt att närmare pröva om för större objekt eller för speciella projekterings- eller konstruk-

tionsproblem skickliga fackmän under friare former kunde, utan ati de lämnade sin privata verksamhet, knytas till verket och där med användande av verkets projektorganisation leda en arbetsgrupp. För det tekniska rationaliseringsarbetet, för standardiserings- och normarbetet samt för utvecklingsarbete i övrigt borde inom byrån finnas en viss sammanhållning. Även om huvudparten av denna verksamhet måste Sve i samband med projekteringsverksamheten och bäras upp av projektorerna, var det dock, uttalade utredningen, önskvärt att de speciella synpunkterna i dessa hänseenden kunde tillvaratagas av personal med särskild inriktning på dessa. En sektion för detta ändamål, benämnd utvecklingssektionen, föreslogs därför av utredningen. På sektionen skulle också ankomma att undersöka nya material, konstruktioner och metoder och att samla, registrera, bearbeta och publicera erfarenhetsmaterialet från projekteringarna. Det skulle dessutom åvila sektionen att tillhandagå andra myndigheter med utredningar och sakkunnigutlåtanden i byggnadstekniska frågor. Byggnadsbyråns verksamhet skulle enligt utredningens förslag uteslutande avse byggandet. All byggnadsverksamhet, oavsett om den avsåg nybyggnad, ombyggnad eller tekniskt underhåll skulle ligga på byrån. Byråns organisation borde ansluta till byggandets yrkesmässiga uppdelning, och varje organisationsenhet handha både ledning av arbeten i egen regi samt kontroll av entreprenadarbeten och materialleveranser. Ledning och samordning av anläggningsverksamheten i stort och av de olika fackarbetena och entreprenörerna för varje byggnadsobjekt föreslog utredningen böra läggas på en särskild centralsektion. På sektionen skulle ankomma arbetsledning respektive kontroll av de olika slagen av egentligt byggnadsarbete. Den skulle tjänstgöra som planerings- och hjälporgan åt byråns ledning samt huvudsakligen inrymma byggnadsteknisk sakkunskap och erfarenhet i fråga om arbetsledning. För ledning och kontroll av rörledningsinstallationer och elektriska anläggningar föreslogs en VVS-anläggningssektion och en El-anläggningssektion, övriga slag av specialarbeten skulle handhas av centralsektionen. För centralupphandling av material föreslog utredningen vidare en särskild inköpssektion. Slutligen föreslogs en kostnadssektion för för- och efterkalkyler samt kostnadsslatistik. Utredningen fann det emellertid tveksamt om denna sektion borde tillhöra byggnadsbyrån eller tekniska byrån. Administrativa byrån föreslog utredningen indelad i en kanslisektion, en juridisk sektion och en kameralsektion. Enligt utredningens uppfattning hade det varit en väsentlig olägenhet för byggnadsstyrelsen i dess byggande och förvaltande verksamhet, att organisationen nödvändiggjort en mycket stark centralisering av ärendenas handläggning. Handhavandet av förvaltning och byggande ute i landet hade härigenom komplicerats och ett rationellt arbete försvårats. Förhållandena hade även medfört onödig tidsutdräkt och irritation hos lokala institutioner. Om styrelsens uppgifter enligt utredningens förslag skulle utvidgas både

63 i fråga om byggande och underhåll, var det därför nödvändigt att en regional organisation under den centrala styrelsen skapades. Utredningen föreslog sålunda en lokalorganisation med fyra distrikt, södra distriktet med ledningen placerad i Kristianstad, distriktet för västra Sverige i Göteborg, östra distriktet i Stockholm och norra distriktet i Umeå. Det k a n anmärkas att utredningen vid detta förslag synes ha utgått ifrån att länsarkitektsorganisationen skulle skiljas från byggnadsstyrelsen och tillläggas ett nytt organ för planväsendet. Utredningen ifrågasatte om det icke vore lämpligt att i samband med en omorganisation av styrelsen till affärsdrivande verk överföra kulturhistoriska byrån till riksantikvarieämbetet. Samtidigt uttalade utredningen emellertid att verksamheten i och för sig kunde handhas av byggnadsstyrelsen. Utredningen fann vidare att stadsplanebyråns uppgifter svårligen lät sig förena med byggnadsstyrelsens ställning som affärsverk. Planväsendet och därmed likartade uppgifter borde därför läggas på en särskild myndighet. Till denna myndighet borde hänföras även bl. a. den centrala tillsynen av vattenhygienen. Ett successivt uppbyggande av ett planorgan skulle enligt utredningen möjligen kunna ske genom en omorganisation av kammarkollegium. Utredningen föreslog vidare att byggnadsstyrelsen skulle biträda planorganet i byggnadstekniska frågor och att därför byggnadsstyrelsen skulle bli representerad i planorganets ledning. En särskild utredning för nu nämnda spörsmål borde snarast tillsättas. Yttrandena över SOU 1957:47

Rörande förslaget att ombilda statens allmänna fastighetsfond till en affärsverksfond och organisera byggnadsstyrelsen som ett affärsdrivande verk anfördes i huvudsak tillstyrkande yttranden av sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, Svenska teknologföreningen och SVR. Byggnadsstyrelsen avstyrkte däremot förslaget. Allmänna fastighetsfonden hade enligt styrelsen utfallit väl. Någon större affärsmässighet med det av utredningen föreslagna systemet vore inte att vänta. Däremot torde man få räkna med merarbete. Affärsverket var i detta fall en teoretisk konstruktion som saknade väsentligt innehåll. Inkomsterna var formella hyror och ej egentliga intäkter. Tankegången att affärsmässigheten skulle främjas därest myndigheterna finge mera klarhet om lokalkostnaderna föreföll styrelsen verklighetsfrämmande. Styrelsen påpekade att redovisningen av lönekostnaderna knappast medverkat till återhållsamhet. För övrigt fanns lokalkostnaderna sedan 1935 redovisade för samtliga myndigheter. Styrelsen avstyrkte förslaget rörande omläggning av redovisning av lokalkostnaderna samt de föreslagna avskrivningsnormerna. Däremot skulle det ur styrelsens synpunkt vara till fördel om avlöningar och andra omkostnader beträffande underhållet överflyttades från driftbudgetens avlöningsoch omkostnadsstater till fastighetsfondens stat. Statskontoret motsatte sig bestämt förslaget. Det skulle medföra ökat im-

64 produktivt arbete i form av meningslös bokföring m. m. Statskontoret ifrågasatte också om förslaget beträffande redovisning av lokalkostnaderna skulle vara ägnat att verka återhållande på myndigheterna. Statens organisationsnämnd ansåg det tveksamt, om en omorganisation till affärsverk skulle vara ett ytterligare incitament till rationalitet och effektivitet. Statens sakrevision — som ävenledes påpekade, att förslaget angående redovisning av lokalkostnader ej kunde väntas medföra av utredningen förväntad ekonomisk effekt — avstyrkte förslaget. Revisionen påtalade att byggnadsstyrelsen icke hade lokalkostnaderna för de olika statliga myndigheterna beräknade på ett sätt, som återspeglade byggnadernas och tomtmarkernas verkliga värde, och förutsatte att byggnadsstyrelsens organisation och arbetsformer komme att bli föremål för särskild utredning. Ej heller domänstyrelsen var övertygad om att affärsverksformen skulle väsentligt bidra till rationalisering och förbilligande av det statliga byggandet. Kammarkollegium ifrågasatte effekten beträffande besparingar och underströk att förslaget skulle medföra ökat arbete för myndigheterna med flera. Liknande synpunkter framfördes av lantmäteristyrelsen, som dock icke var främmande för tanken att för byggnadsstyrelsens uppgifter avseende statliga byggandet organiserades en särskild förvaltning av vanlig verks typ. Konstakademien fann förslaget intressant men ägnat att inge starka betänkligheter. Det skulle medföra förändring av byggnadsstyrelsens karaktär av sakkunnigt och opartiskt organ för övervakande av byggande och planläggning. Jämförelsen med övriga affärsverk ansågs haltande. Affärsrörelsen var enligt akademien en bokföringsfråga. Kommerskollegium meddelade, att samtliga hörda handelskamrar (Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle) ställt sig avvisande till förslaget. Kollegiet var för egen del icke beredd ta slutlig ståndpunkt på det föreliggande materialet, men ifrågasatte om förslaget i verkligheten skulle komma att i någon mera påtaglig grad underlätta ett affärsmässigt betraktelsesätt. Enligt kollegiet förelåg risk för omständligare och därmed dyrare arbetsapparat än vid en till de olika verksamhetsgrenarna decentraliserad handläggning, framförallt kunde dubbelarbete befaras. Länsstyrelsen i Stockholms län betonade sambandet mellan byggande och stadsplaneväsende. Kravet på afärsmässighet finge inte medföra att man satte åt sidan andra väsentliga uppgifter. Lösningar som tillgodosåg såväl utredningens syfte som ett önskvärt bibehållande av stadsplaneväsendets anslutning till byggnadsstyrelsen borde ytterligare undersökas. Även länsstyrelsen i Kronobergs län betonade sambandet mellan byggande och planväsende och ansåg att ett och samma organ borde handha den centrala tillsynen därav. Sveriges industriförbund ansåg det direkt olämpligt att företa en så omfattande åtgärd som ombildning av byggnadsstyrelsen till affärsverk med

65 hänsyn till att de statliga företagsformerna var föremål för offentlig utredning. Även medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kanslern for rikets universitet, överstyrelsen för tekniska högskolorna, kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, djurgårdsnämnden, SAR samt VVS-tekniska föreningen ställde sig avvisande till förslaget. Vad gäller förslaget att till byggnadsstyrelsens förvaltning överföra ytterligare fastighetsbestånd anslöt sig byggnadsstyrelsen till förslaget att fångvårdsstyrelsens, generaltullstyrelsens, universitetens och Karolinska sjukhusets delfonder skulle överföras till styrelsen. Däremot avstyrkte styrelsen att underhållet av fastigheterna å medicinalstyrelsens delfond, postoch telehusen samt fastigheterna på Kungl. Djurgården skulle överföras till styrelsens förvaltning. Fångvårdsstyrelsen hävdade att styrelsen i princip borde handha de byggnadsuppgifter, som behövdes för att de intagna skulle kunna beredas en lämplig sysselsättning, ävensom uppgifter inom i bruk varande anläggningar, övriga byggnadsuppgifter kunde däremot anförtros byggnadsstyrelsen. Medicinalstyrelsen, direktionen för Karolinska sjukhuset, kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, direktionen för nämnda sjukhus, universitetskanslern och riksmarskalksämbetet avstyrkte förslaget, var och en för vederbörande förvaltningsområde. Generalpoststyrelsen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen avvisade med instämmande av kammarkollegium förslaget i vad det avsåg förvaltning av deras fastigheter. Fortifikationsförvaltningen intog samma ståndpunkt såvitt gällde försvarets centrala administrationsbyggnader. Detsamma gjorde även sjöfartsstyrelsen och generaltullstyrelsen beträffande av dem förvaltade fastigheter. Förslaget rörande inrättande av en lokalorganisation för styrelsens byggande och förvaltande verksamhet avstyrktes av flertalet remissinstanser. Riksantikvarieämbetet och SVR tillstyrkte förslaget att överföra kulturhistoriska byrån till riksantikvarieämbetet, medan byggnadsstyrelsen, konstakademien och SAR avstyrkte detsamma. Förslaget att bilda en särskild myndighet för planväsendet tillstyrktes av bostadsstyrelsen, som framhöll att åtskilliga brister vidlådde detta och vissa andra former av statlig planering. Byggnadsstyrelsen, konstakademien, SAR, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län, landskommunernas förbund och SVR yttrade sig samtliga i avstyrkande riktning med hänsyn företrädesvis till sambandet mellan plan- och byggnadsväsendet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Svenska teknologföreningen ansåg det angeläget med en utredning av frågan. Kommerskollegium och domänstyrelsen avstyrkte en omorganisation av kammarkollegium. Utredningens förslag rörande byggnadsstyrelsens närmare organisatoriska uppbyggnad berördes ej i remissyttrandena. 5 — 610848

66 1958 års besparingsutrednings betänkande »Besparingar inom statsverksamheten» (SOU 1939: 28)

Byggnadsstyrelsens

arbeten i egen regi

Utredningen framhöll att omfattningen av byggnadsstyrelsens egenregiverksamhet och därav föranledd personalstyrka torde k u n n a leda till en viss risk för att arbetsobjekt kom till utförande i egen regi, utan att denna lösning i det enskilda fallet blev prövad och efter jämförelse med entreprenadanbud befunnen vara den ekonomiskt fördelaktigaste. Det var enligt utredningen av vikt att byggnadsstyrelsens organisation för byggande i egen regi så snart som möjligt nedbringades till vad som bedömdes oundgänglingen nödvändigt för att kunna bemästra eventuella tendenser till opåkallat höga priser från entreprenörernas sida, vilket torde ha varit det ursprungliga skälet för byggnadsorganisationens inrättande. Utredningen framhöll vidare att organisationen torde medföra ett icke obetydligt ökat allmänt administrativt arbete för styrelsen. Utredningen föreslog att byggnadsstyrelsen måtte anmodas att ta de anförda synpunkterna under övervägande och till Kungl. Maj :t inkomma med en redogörelse för de åtgärder, som enligt styrelsens bedömande borde vidtagas i syfte att begränsa styrelsens byggnadsverksamhet i egen regi.

Yttrandena över SOU 1959: 28 m. m.

Besparingsutredningens synpunkter på byggnadsstyrelsens arbeten i egen regi delades i stort sett av organisationsnämnden, länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Organisationsnämnden erinrade dock om att vid avvägning av egenregiorganisationen hänsyn borde tas till att styrelsen ofta hade att svara för stora och komplicerade ombyggnadsarbeten å äldre byggnader. För dessa arbeten var det ej alltid möjligt att erhålla entreprenadanbud och valet stod då mellan egenregibygge eller att låta byggnadsfirman utföra arbetet på löpande räkning. Även byggnadsstyrelsen var positivt inställd till tanken att egenregiverksamheten borde inskränkas. Styrelsen redovisade emellertid vissa skäl för att styrelsen alltjämt i icke obetydlig omfattning byggde i egen regi. I fråga om vissa specialarbeten var styrelsen sålunda hänvisad till ett mindre antal storföretag, varför det var av värde att i prispressande syfte äga en egenregiverksamhet att falla tillbaka på. Därtill kom att styrelsen inom dessa specialområden ägde en betydande kader av dugande arbetare och arbetsledare. Vid ombyggnadsarbeten på äldre statliga byggnader med svårbestämbar arbetsvolym och oförutsedda fördröjningsmoment nästan dagligen, var det vidare ofta ekonomiskt oförsvarligt att använda entreprenadförfarande. Härtill kom att betydande svårigheter förelåg att på entreprenad utlämna av oförutsedda händelser föranledda brådskande byggnadsarbeten utan föregående fullständig projektering. Detsamma gällde om en entreprenör under byggnadstiden gick i konkurs eller om en byggnadsplats låg avlägset och utan anknytning till någon större tätort. Utvecklingen visade

67 att styrelsen k u n n a t relativt sett i tämligen j ä m n takt minska sin egenregiverksamhet. Styrelsen ansåg att omfattningen av denna verksamhet åtminstone i nuläget var ekonomiskt lämplig, men att en begränsad ytterligare krympning kunde vara möjlig i framtiden. Väsentligt för en ekonomiskt gynnsam administration av egenregiverksamheten var emellertid, att den icke utsattes för häftiga storleksvariationer. Besparingsutredningens förslag anmäldes i statsverkspropositionen år 1960 (sjätte huvudtiteln s. 70) varvid departementschefen anförde att han icke var beredd att i anledning av förslaget närmare uttala sig rörande avvägningen mellan egen regi och entreprenad utan förutsatte att byggnadsstyrelsen fortlöpande skulle tillse att man hade en lämpligt avvägd egenregiverksamhet. Vissa förslag rörande statens bränslekontrollerande Yerksamhet

Statens bränslekontrollerande verksamhet inom det civila området överflyttades år 1934 från socialstyrelsen till byggnadsstyrelsen. Fortifikationsoch byggnadsförvaltningsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1945:65) att ledningen även för försvarets bränslekontrollerande verksamhet borde centraliseras till byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning. Vid riksdagsbehandlingen av frågan år 19V1 ansågs emellertid att viss pågående utredning borde avvaktas innan slutlig ställning togs. Vid 1956 års riksdag fattades sedermera principbeslut (prop. 1956: 110, SU nr 121, rskr nr 279) om överflyttande av den militära kontrollverksamheten från arméintendenturförvaltningen till fortifikationsförvaltningen. Denna omorganisation genomfördes den 1 juli 1958. Verksamheten granskades av 1956 års riksdagsrevisorer. Revisorerna ifrågasatte därvid om icke samarbetet mellan staten och landstingen i fråga om bränslekontrollen borde omprövas. Ett sammanförande av den civila och militära bränslekontrollen till en avdelning, eller i vart fall ett närmare samarbete mellan de båda organen, borde vidare övervägas. I anslutning härtill borde även organisationen för upphandlingen aA' bränsle undersökas. Statsutskottet anförde i sitt utlåtande nr 174: 1957 bl. a. att det ur bränsleförsörjningssynpunkt var angeläget, att samarbetet mellan staten och landstingen på förevarande område fortsatte. Härtill kom att statsverket säkerligen kunde nyttiggöra många av de erfarenheter som gjordes vid landstingens anläggningar. Den ekonomiska uppgörelsen mellan staten och landstingen syntes emellertid böra underkastas en närmare översyn. Vad angår övriga av revisorerna antydda spörsmål, anslöt sig utskottet till den av byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över revisorernas förslag uttalade uppfattningen, att den bränslekontrollerade verksamheten borde anknytas till den byggande och underhållande organisationen. Detta ställningstagande överensstämde också helt med det av 1956 års riksdag fattade principbeslutet om att överflytta försvarets bränslekontroll från arméintendentur-

68 förvaltningen till fortifikationsförvaltningen. Vid detta sitt ställningstagande hade utskottet utgått ifrån att de bränslekontrollerande myndigheterna samarbetade, så att dubbelarbete undveks. Vad angår den bränsleupphandlande verksamheten ansåg utskottet skäl inte ha förebragts att frångå nuvarande ordning för denna upphandling. Förslag rörande byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå

I motionerna I: 51 och II: 59 till 1958 års riksdag föreslogs att verksamheten hos kulturhistoriska byrån skulle överflyttas till riksantikvarieämbetet. Motionerna stödde sig på det av byggnadsbesparingsutredningen år 1957 framlagda betänkandet (SOU 1957:47). Motionerna blev emellertid avslagna av riksdagen med motivering £tt de i betänkandet framlagda förslagen ännu ej slutbehandlats och att organisationsutredning rörande byggnadsstyrelsen förutskickats (SU 1958: G s. 66, rskr nr 6). I detta sammanhang kan omnämnas att tredje lagutskottet i utlåtande nr 30: 1960 i anledning av motioner om utjämning mellan församlingarna av kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka framhöll sin positiva inställning till byggnadsbesparingsutredningens förslag om överförande av kulturhistoriska byrån till riksantikvarieämbetet. Förslag av riksdagens revisorer år 1960 om utredning av frågan om planväsendets centrala ledning

I sin år 1960 avgivna berättelse (§ 19) upptog riksdagens revisorer frågan om planväsendets centrala ledning, varvid revisorerna föreslog att denna fråga gjordes till föremål för en allsidig utredning. Revisorerna skisserade även vissa konturer till en gemensam planmyndighet. Den borde sålunda uppbyggas med nuvarande stadsplanebyrån inom byggnadsstyrelsen och det därtill knutna rådet för översiktlig planläggning som kärna. Till verket borde anslutas även arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå och en genom fortsatt decentralisering eller genom andra åtgärder krympt bostadsstyrelse. Aktuella i sammanhanget var vidare vatten- och avloppsbyrån inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kammarkollegiet, till den del kollegiet hade att befatta sig med rikets administrativa indelning och med förandet av det allmännas talan i vattenmål. Inom planmyndighetens ram torde slutligen enligt revisorerna organisatoriskt utrymme med fördel k u n na beredas naturskyddets företrädare. Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 116: 1961 i anledning av a'evisorernas förslag bl. a. följande. Utskottet är för sin del väl medvetet om betydelsen av att den samhällsplanerande verksamheten är organiserad på ett rationellt sätt. Viktigt är att organisationen beaktar det inbördes samband, som de olika planeringsuppgifterna har, och skapar lämpliga administrativa betingelser för det samråd och den samordning, som oundgängligen erfordras. Vad angår det av revisorerna konstaterade förhållandet, att planeringsuppgiifter-

09 na är fördelade på en rad olika myndigheter, har en sådan ordning delvis betingats av att vissa uppgifter haft en nära anknytning till den fackbctonade verksamhet som utövas av särskilda myndigheter. Helt allmänt torde dock kunna sagas att verksamheten fått sin prägel av den successiva utbyggnaden. Vagande skal skulle därför kunna anföras för en omprövning av planeringsorganisationen i stort därvid även andra lösningar än det av revisorerna ifrågasatta inrättandet av ett centralt planverk borde prövas. Som emellertid påpekats av statskontoret och statens organisationsnämnd pågår f. n. ett flertal utredningar, vilkas resultat kan forvantas påverka ett ställningstagande till föreliggande spörsmål. Här ma nämnas utredningen om den bostadspolitiska organisationen, om byggnadsstyrelsens organisation 0 om den samhälleliga lokaliseringsverksamheten och om naturskyddets organisationsproblem. Att en utredning rörande planväsendets centrala organisation igångsattes, innan nämnda utredningar slutförts, torde icke vara lämpligt. Om sålunda en samlad omprövning tills vidare torde få anstå, är det givetvis ur svnpunkten av en ändamålsenlig samhällsplanering av största vikt, att de former för samverkan som efter hand utbildats i samarbetet mellan berörda myndigheter — i form av samrådsdelegationer, remissförfaranden etc. — ytterligare utvecklas. Detta får i första hand bli en uppgift för myndigheterna själva att beakta. Utskottet förutsätter emellertid, att även Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på förevarande problem och tar de initiativ, som eventuellt kan visa sig påkallade. Vissa uttalanden rörande byggnadsstyrelsens organisation i samband med operahusets ombyggnad

/ yttrande över orsakerna till fördyringen av operahusbyggnaden, avgivet d e n 22 n o v e m b e r 1960 av s ä r s k i l d av K u n g l . Maj :t f ö r o r d n a d u t r e d n i n g s m a n , b e r ö r d e s b l a n d a n n a t v i s s a frågor a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n och a r b e t s former inom byggnadsstyrelsen. U t r e d n i n g s m a n n e n a n f ö r d e h ä r o m bl. a. f ö l j a n d e . Trots att som i detta fall fyra av styrelsens byråer i större eller mindre utsträckning vid olika tidpunkter eller samtidigt haft att handlägga olika delar av ärendet, vill det synas som om de tillämpade arbetsformerna icke inneburit ett rationellt samarbete. En ej oväsentlig dualism i fråga om ansvarsfördelningen synes också råda. Sålunda leds projektarbetet, då det gäller arkitekterna, av utredningsbyrån, men, då det gäller andra projektorer, av byggnadsbyrån. Kostnadsredovisningen är på ett föga rationellt sätt uppdelad mellan byggnadsbyrån och administrativa byrån. Även byggnadsbyråns inre organisation synes ge en mindre lämplig uppdelning av ansvaret, i det att de egentliga byggnadsarbetena och därmed platsledningen sorterar under en byrådirektörsavdelning medan ws-arbetena och el-arbetena, vid sidan av platschefen, sorterar under två andra dylika avdelningar. Någon effektiv löpande sammanhållning av arbetet i större byggnadsärenden på styrelseplanet i form av behandling vid plenum e. dyl. synes ej, åtminstone under de år det här gäller, ha tillhört den normala rutinen inom styrelsen. Även styrelsens karaktär av administrativt ämbetsverk utan affärsmässigt tvång att hålla investeringskostnaderna på en ur förräntningssynpunkt acceptabel nivå torde i sin mån ha bidragit. U t r e d n i n g s m a n n e n a n s å g v i d a r e a t t det för n ä r v a r a n d e i n o m b y g g n a d s s t y r e l s e n t i l l ä m p a d e s y s t e m e t för m e d e l s d i s p o s i t i o n e r och m e d e l s r e d o v i s n i n g a r i n t e m ö j l i g g j o r d e en effektiv d i s p o s i t i o n s - o c h k o s t n a d s k o n t r o l l . Av de o r g a n i s a t o r i s k a f ö r h å l l a n d e n , v a r i o r s a k e r n a till f ö r d y r i n g e n av o m b y g g n a d e n enligt u t r e d n i n g s m a n n e n i s t ö r r e eller m i n d r e u t s t r ä c k n i n g h a d e sin g r u n d , f r a m h ö l l s s l u t l i g e n a n s v a r s f ö r d e l n i n g e n för o p e r a h u s e t s förv a l t n i n g m e l l a n b y g g n a d s s t y r e l s e n och t e a t e r b o l a g e t .

70 F r å g a n o m y t t e r l i g a r e m e d e l s a n v i s n i n g till o p e r a h u s e t s o m b y g g n a d förel a d e s r i k s d a g e n i prop, nr 23: 1961. F ö r e d r a g a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n a n förde h ä r i bl. a. f ö l j a n d e . Som utredningsmannen framhållit torde de flesta orsakerna till överskridandena i större eller mindre utsträckning ha sin grund i vissa organisatoriska förhållanden, nämligen dels den nuvarande uppdelningen mellan operaledningen och byggnadsstyrelsen av ansvaret för operahusets förvaltning, däribland för dess finansiering, för dess inre och yttre underhåll e t c , dels byggnadsstyrelsens nuvarande inre organisation och arbetsformer. Det är synnerligen angeläget att ändamålsenliga anordningar i dessa hänseenden snarast åvägabringas. Exempelvis bör det övervägas om inte ansvaret för de olika grenarna av operahusets förvaltning b ö r samlas på en hand, och när det gäller byggnadsstyrelsens arbetsformer finns skäl bland annat för en intimare samverkan än nu mellan den projekterande verksamheten och den byggande. Dessa frågor är också redan föremål för överväganden i samband med utredningar. Frågan om förvaltningen av operahuset behandlas sålunda av den av chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade utredningsmannen med uppdrag att verkställa utredning rörande operans ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden. Vidare har chefen för kommunikationsdepartementet med stöd av särskilt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 25 november 1960 tillkallat fem utredningsmän för att verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Vid prövningen av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av dessa utredningar, bör det nu inträffade beaktas, och de omständigheter i organisationen som medverkat därtill såvitt möjligt undanröjas. I sitt av r i k s d a g e n g o d k ä n d a utlåtande i d e n n a f r å g a bl. a. f ö l j a n d e .

nr U: 1961 a n f ö r d e

statsutskottet

Utskottet saknar anledning att i sammanhanget taga ställning till ansvarsspörsmålen i denna byggnadsfråga. Emellertid vill utskottet mot bakgrunden av vad som framkommit vid dess behandling av ärendet mera allmänt markera vikten av att sådant underlag skapas för ställningstaganden i med statsmedel helt eller delvis finansierade byggnadsföretag, att mera väsentliga kostnadsöverskridanden undvikas. Härvidlag bör den av fjolårets riksdag godkända ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten noga iakttagas. Utskottet vill alltså framhålla, hur väsentligt det är, att företag av detta slag bedrivas u n d e r fast ledning med klara befogenheter och klart ansvar. Utskottet har i sammanhanget noterat de åtgärder, som vidtagits av Kungl. Maj:t för att komma tillrätta med de organisatoriska förhållanden, som anses ha medverkat till det uppkomna läget. I anslutning härtill vill utskottet uttala, att den särskilda utredningen om byggnadsstyrelsens organisation och arbetssätt bör bedrivas skyndsamt och att den särskilda utredningen om operaverksamheten bedrives på sådant sätt, att definitivt beslut snarast kan fattas om rationella former för operahusets förvaltning.

i

FJÄRDE KAPITLET B y g g n a d s s t y r e l s e n s v e r k s a m h e t u n d e r 1960-talet

Direktiven för utredningen anger, att några mer väsentliga ändringar beträffande arten av byggnadsstyrelsens verksamhet icke bör komma i fråga. Styrelsen skall sålunda alltjämt vara det centrala organet för plan- och byggnadsväsende i allmänhet samt för statens civila husbyggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning, varjämte styrelsen skall handha sina nuvarande uppgifter i fråga om kultur- och konsthistorisk byggnadsvård ävensom bränslekontroll. För utformning av en ändamålsenlig organisation för denna verksamhet erfordras en åtminstone ungefärlig uppfattning om arbetsuppgifternas sannolika utveckling, varvid med hänsyn till utredningens uppdrag i första hand styrelsens husbyggnads- och fastighetsförvaltningsuppgifter torde få beröras och i andra hand verksamheten i övrigt. Byggnads- och förvaltningsverksamhetens kvantitativa utveckling under närmast förfluten tid har belysts i 2 kap. Av de härvid redovisade uppgifterna torde framgå, att en fortlöpande och i stort sett stadigvarande ökning av arbetsvolymen skett, varvid ungefärligen en fördubbling kan noteras under 1950-talet. Det kan nämnas att motsvarande relativa tillväxt ägt rum under femtonårsperioden 1935—1950. Följande avrundade sifferuppgifter må återges till stöd härför. Byggnadsverksamhetens produktionsvärde i 1960 års prisläge, som år 1935 var 25 milj. kronor, hade år 1950 stigit till 65 milj. kronor och år 1960 till 125 milj. kronor. Motsvarande värden för reparations- och underhållskostnader var 3,5, 7,5 respektive 14,0 milj. kronor, samt för byggnadsvärdet å byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond 300, 650 resp. 1 140 milj. kronor. Under den angivna tidsperioden har samtidigt en djupgående förändring ägt rum bl. a. beträffande teknik och metoder inom byggandet, vilket självfallet i hög grad kommit att påverka byggnadsstyrelsens verksamhet inom hela dess arbetsområde. Den statliga husbyggnadsverksamhetens framtida årsvolym är i avsaknad av en långtidsplanering för investeringarna icke möjlig att förutsäga med någon större säkerhet. Man får sålunda räkna med att byggnadsvolymen för begränsade tidsperioder kommer att bestämmas av den investeringsram, som i samband med den årliga budgetavvägningen kommer att ställas till förfogande för denna verksamhet. För att utredningen ändå skall få underlag för sina överväganden har genom byggnadsstyrelsens försorg från berörda myndigheter och organ vissa uppgifter införskaffats rörande den sannolika byggnadsvolymen under 1960-

talet för hittills aktualiserade byggnadsobjekt. En sammanställning härav redovisas i bilaga 1. Sammanställningen baseras på uppgifter som lämnats av byggnadsstyrelsen, postverket, televerket, fångvårdens byggnadskommitté och mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation. För budgetåret 1961/62 har medelsförbrukningen beräknats med ledning av det byggnadsprogram som byggnadsstyrelsen i mars 1961 redovisat till arbetsmarknadsmyndigheterna. Detta byggnadsprogram upptar för nämnda budgetår byggnadsobjekt, till vilka medel redan beviljats av riksdagen. Även en väsentlig del av de byggnadsobjekt, som redovisats för de följande budgetåren, har antingen påbörjats, planerats eller eljest förberetts på sådant sätt att deras realiserande ter sig tämligen säkert. Större delen därav har i något skede varit föremål för riksdagens behandling. De till utredningen lämnade uppgifterna antyder, såsom framgår av sammanställningen, att byggnadsstyrelsen de närmaste åren kan få att svara för en synnerligen starkt ökad byggnadsverksamhet, vilken redan budgetåret 1963/64 kan komma att kräva en medelsförbrukning av omkring 350 milj. kronor i 1960 års prisläge. Detta skulle innebära ungefär en tredubbling i jämförelse med byggnadsvolymen år 1960. De i bilaga 1 lämnade uppgifterna får emellertid självfallet inte tolkas som en prognos i egentlig mening, bl. a. därför att den inte redovisar byggnadsändamål, som kan aktualiseras först senare under den angivna tidsperioden. Man får vidare räkna med att icke oväsentliga tidsförskjutningar av skilda anledningar kan inträffa i de byggnadsprogram på vilka sammanställningen baseras. Totalinvesteringen för visst objekt kan därför bedömas vara säkrare uppskattad, relativt sett, än den uppskattade fördelningen på olika budgetår. Det synes ligga närmast till hands att antaga att investeringsökningen under den närmaste femårsperioden får ske i något långsammare takt, än de lämnade uppgifterna anger, och att därför den maximala årsinvesteringen (1964/65) icke kommer att uppgå till angivet belopp, i varje fall ej förrän längre fram i tiden. Mera avsevärda förskjutningar torde emellertid ej kunna ske utan eftersättande av angelägna samhällsintressen. Mot bakgrund av vad nu sagts samt med beaktande av efter hand uppkommande, nya byggnadsbehov kan det för närvarande anses föga sannolikt att en nedgång av byggnadsverksamhetens volym kommer att ske efter år 1965. För tiden efter år 1965 är det dock knappast möjligt att nu göra några säkrare antaganden. Variationerna i sammanställningens totala årsbelopp visas i nedanstående kurva, där också som jämförelse utvecklingen av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet åren 1946—1960 upptagits.

73 Prod.värde milj. kr i I960 års prisläge 400

_

—

:

/

i 300-

/

—

•

•

:

o-|—i 1945

\

/ /

200-

: loo-

\

/

/ / —

^

y

i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i 1„ 1950 1955 I960 1965 1970 Ar

Byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet investeringar uren 1961—1965(—1970) aktualiserade byggnadsobjekt

åren 1946—60 samt i år 1960

förutsatta

Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är att drygt två tredjedelar av såväl total- som årsinvesteringarna synes komma att avse ett fåtal större byggnadsobjekt och ske inom områden där för närvarande en exceptionellt stark utbyggnad pågår eller planeras. Budgetåret 1964/65 beräknas sålunda investeringarna inom sådana områden uppgå till sammanlagt 270 milj. kr. varav för universitet och högskolor ca 130 milj. kr., mentalsjukvård. 74 milj. kr., fångvård 16 milj. kr. samt för radio och television ca 50 milj. kr. Dessa investeringar kan således till en betydande del beräknas vara av i princip engångskaraktär, även om naturligt nog vederbörande byggnadstider kommer att bli av avsevärd längd. Huruvida och i så fall när nya byggnadsobjekt av denna storleksordning kommer att realiseras, torde för närvarande vara vanskligt att uttala sig om. Även oavsett nyss antydda förhållanden är det sannolikt att byggnadsstyrelsens »normala» byggnadsverksamhet till sin omfattning kan komma att variera inom rätt vida gränser. Räknat i 1960 års prisläge har årsproduktionen ej understigit 80 milj. kr. sedan år 1952 eller 60 milj. kr. sedan år 1947. Det synes åtminstone för närvarande finnas grundad anledning att räkna med, att för den tidsperiod som nu kan överblickas den årliga byggnadsvolymen, oberäknat större investeringsobjekt av den art som omnämnts i det föregående, kommer att vara av minst samma storleksordning och att den torde k u n n a nå upp till ett produktionsvärde per år av inemot 200 milj. kr. Utredningen har här inte beaktat en eventuellt ändrad gränsdragning

74 mellan byggnadsstyrelsen och de affärsdrivande verken beträffande projektering och uppförande av dessa verks husbyggnader. Denna fråga har emellertid, mot bakgrund av den sannolika byggnadsvolymen under det närmaste decenniet, icke bedömts vara av sådan räckvidd att den kommer att påverka utformningen av byggnadsstyrelsens organisation. Det av byggnadsstyrelsen förvaltade fastighetsbeståndet torde komma att öka i snabb takt. Med ledning av det här förut omnämnda materialet kan en tredubbling inom en femtonårsperiod bedömas såsom sannolik. Nybyggnadsvärdet å byggnadsstyrelsens delfond, som år 1960 i detta års prisläge var 1 140 milj. kronor kan sålunda beräknas ha stigit till omkring 2 000 milj. kronor år 1965 och till inemot 3 000 milj. kronor i början av 1970-talet. Ungefär motsvarande relativa utveckling är att förvänta beträffande beskickningsfastigheternas delfond. Utredningen om universitetens egendomsförvaltning och byggnadsstyrelseutredningen har enligt sina direktiv att överväga en överflyttning till byggnadsstyrelsens förvaltning av ytterligare fastigheter inom allmänna fastighetsfonden. Utredningarna rörande dessa problem är ännu inte slutförda. De fastigheter, varom synes kunna bli fråga i sammanhanget, har ett redovisningsvärde år 1960 av storleksordningen 200—300 milj. kronor. Byggnadsverksamheten inom berörda delfonder under 1960-talet torde kunna belöpa till sammanlagt omkring 400 milj. kronor. Huvuddelen av fastigheterna är belägna utanför Stockholm. I de här nämnda värdena ingår inte medicinalstyrelsens delfond, vilken utredningen ej räknar med skall komma under byggnadsstyrelsens förvaltning. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter kan också komma att påverkas av djurgårdsnämndsutredningens i januari 1961 avgivna förslag om överförande till styrelsen av djurgårdsnämndens återstående verksamhet. Det kan vidare här erinras om ifrågasatt överflyttning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av byggnadsverksamheten för statens bilinspektion (1961 års statsverksprop. bil. 28 s. 152). Slutligen bör omnämnas att byggnadsstyrelsen aktualiserat frågan om ett överflyttande till lantbruksstyrelsen av granskningen beträffande lantbruksundervisningsanstalter och skogsbruksskolor. Vad nu sagts har huvudsakligen gällt byggnadsstyrelsens uppgifter såsom statligt byggnads- och fastighetsförvaltande organ. Den snabba utvecklingen inom samhällslivets och på teknikens olika områden har emellertid också medfört ett växande behov av central ledning, samordning och vidareutveckling vad gäller planläggnings- och husbyggnadsfrågorna. Genom den successiva förändringen av samhällets sociala och ekonomiska struktur har samtidigt det allmännas delaktighet i och ansvar för planering och husbyggande blivit allt större. Härigenom har byggnadsstyrelsens ställning som central statlig myndighet inom planväsende och byggnadsväsende blivit mera accentuerad än förut. Dessa frågor skall närmare beröras i 5 kap.

75 Ytterligare, med plan- och byggnadsväsendet samhörande uppgifter har av bostadspolitiska organisationskommittén i dess betänkande »Handläggningen av bostadslån» (SOU 1961: 32) föreslagits överförda från bostadsstyrelsen till byggnadsstyrelsen, nämligen dels frågor rörande bebyggelseplaneringen dels ledningen av den bostadstekniska granskningen, vilket innebär huvuddelen av de uppgifter som nu åvilar arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen i bostadsstyrelsens tekniska byrå.

FEMTE KAPITLET F ö r s l a g till o r g a n i s a t i o n för b y g g n a d s s t y r e l s e n

Allmänt om byggnadsstyrelsens verksamhet

Byggnadsstyrelsen har en organisation, som i sina huvuddrag bestått alltsedan verket år 1918 bildades genom omorganisation av överintendentsämbetet. Styrelsen blev då indelad i fem byråer, nämligen administrativa byrån, byggnadsbyrån, intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån. I samband med att styrelsen ålades vissa nya byggnadsuppgifter, delades byggnadsbyrån år 1925 i de nuvarande byggnads- och utredningsbyråerna. Ytterligare en organisatorisk utökning skedde år 1934, då socialstyrelsens värmetekniska avdelning överflyttades till styrelsen. Inom ramen för den så angivna organisationen har byggnadsstyrelsens personella resurser numera flerdubblats på grund av arbetsuppgifternas successiva tillväxt. Till följd av bland annat den i 4 kap. antydda expansionen av styrelsens arbetsuppgifter har en omorganisation av styrelsen eller delar av den aktualiserats vid olika tillfällen. Flera förslag har också framlagts till organisatoriska förändringar. Enighet har emellertid ej kunnat ernås om någon lösning, varför förslagen fått förfalla. En redogörelse härför har lämnats i 3 kap. Att organisationen ändå fungerat rätt väl, torde tyda på att den i sina huvuddrag från början blivit utformad på ett relativt ändamålsenligt sätt. Det framstår emellertid såsom uppenbart att utvecklingen under det senaste förflutna decenniet för en organisation, som redan i början av 1950-talet bedömdes såsom bristfällig, måste ha medfört starka påfrestningar. Byggnadsstyrelsen står nu av allt att döma i början av en ny period, som kännetecknas av en synnerligen snabb ökning av arbetsuppgifternas omfattning. Denna utveckling sammanfaller i tiden med en period, under vilken bristen på tekniker synes bli alltmera markerad. Det har mot bakgrund härav för utredningen framstått som angeläget att snara åtgärder vidtages för att möta det så uppkomna läget. Det har vidare stått klart att dessa åtgärder, inte ens som ett provisorium för det närmaste budgetåret, kan begränsas till enbart ytterligare personella förstärkningar på enstaka punkter inom nuvarande organisation. En förstahandsuppgift för utredningen har därför synts vara att lämna förslag till organisationens huvuddrag. En översyn härav har av utredningen bedömts böra föregå en närmare analys i fråga om organisationsdetaljer och behovet av biträdande personal etc. Utredningen har vidare, såsom förut antytts, bedömt de modifikationer av styrelsens verk-

77 samhet, som kan bli en följd av ifrågasatta förändringar i gränsdragningen mot andra verks eller organs uppgifter, ha så begränsad räckvidd, att de inte rimligen kan påverka organisationens utformning i stort. De förslag, som lämnas i det följande, avser att förse byggnadsstyrelsen med en sådan organisation, att den under förutsebara förhållanden skall ges möjlighet att effektivt fullgöra sina uppgifter. Omorganisationen hör enligt utredningens bestämda uppfattning genomföras redan fr. o. m. budgetåret 1962/63. Organisationen som sådan kan emellertid endast bli en yttre ram för arbetet inom styrelsen. För att syftet skall uppnås gäller det således att organisationen också får det personella innehåll — kvalitativt och kvantitativt — som verksamheten erfordrar. Organisationens utformning

Sett mot bakgrund av byggnads- och förvaltningsuppgifternas starka tillväxt och den ökade betydelsen av byggnadsstyrelsens uppgifter som central myndighet inom plan- och byggnadsväsendet har utredningen inte ansett sig böra underlåta att antydningsvis ifrågasätta, om det inte relativt snart k a n visa sig befogat att även med hänsyn till styrelsens interna organisationsproblem åter upptaga frågan om avgränsningen av verkets ämbetsbefattning till förnyad prövning. Den hittillsvarande utvecklingen, som medfört att styrelsen ständigt tillförts ökade uppgifter, torde sålunda ej kunna fortgå längre än till en viss gräns, utan att de problem som sammanhänger med kompetensområdets vidd leder till komplicerade och relativt kostnadskrävande organisationslösningar utan medföljande vinster i effektivitetshänseende. I särskilt hög grad torde detta gälla i fråga om verksamhetens samordning och planering, samt administrativ ledning och kontroll. Utredningen har med detta endast velat erinra om att det uppenbara sambandet mellan arbetsmängd och behov av specialisering kan bli skäl att beakta även i fråga om verket som sådant. Redan nu kan flera skäl åberopas för bildandet av ett särskilt organ för byggande och fastighetsförvaltning. Förslag med denna innebörd har, såsom framgått av redogörelsen i 3 kap., förut framkommit. Statens byggnadsbesparingsutredning föreslog för sin del (SOU 1957:47) att denna verksamhet borde handhas av ett affärsdrivande verk. Flera vägande invändningar mot detta förslag framfördes emellertid från remissinstansernas sida. En av förutsättningarna för en sådan ombildning torde därjämte vara en begränsning av verksamhetsområdet till uppgifter som är förenliga med affärsdrift. För denna utrednings del synes därför någon reform med avseende på styrelsens förvaltningsformer icke vara aktuell. Utredningen utgår således i fortsättningen ifrån att byggnadsstyrelsen skall bibehållas vid sin nuvarande verkstyp. Utredningen har övervägt frågan, huruvida som ledamöter i styrelsen lämpligen bör ingå andra personer än tjänstemän vid verket. Bl. a. har öv-

78 riga centrala statliga myndigheters organisation därvid undersökts särskilt med hänsyn till verksledningens sammansättning och verksamhetens karaktär. Utredningen har emellertid funnit att byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter icke motiverar någon ändrad organisation på denna punkt. Samtidigt vill utredningen uttala att styrelsens beslut, med det undantag som allmänna verksstadgan anger, alltjämt bör fattas av verkschefen ensam i de frågor i vars prövning han deltar. För bedömande av organisationens utformning i övrigt bör, utöver vad som skett i de föregående kapitlen, vissa sidor av byggnadsstyrelsens verksamhet i korthet beröras. En central uppgift för byggnadsstyrelsen — och den volymmässigt numera helt dominerande — är att åt statsmyndigheterna anskaffa ändamålsenliga lokaler. I denna uppgift ingår en lång serie av åtgärder, från det ett lokalkrävande initiativ tages t. o. m. fastighetens förvaltning. Utförliga redogörelser för dessa olika åtgärder har lämnats av föregående i 3 kap. redovisade utredningar och bl. a. av byggnadsbesparingsutredningen i dess förenämnda betänkande. Några sammanfattande synpunkter må här anföras till belysande av vissa utgångspunkter för utredningens förslag. De omfattande och växande statliga lokalbehoven kräver avsevärda investeringar och betydande årliga kostnader för underhåll och reparationer, hyror och fastigheternas drift m. m. För att på ett ekonomiskt och i övrigt rationellt sätt tillgodose dessa behov kan en viss planering på längre sikt icke undvaras. Det torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen som sakkunnigt byggorgan, att inom sitt område lämna erforderliga förslag till statsmakterna i dessa frågor. Vid nybyggnadsprojekt samt större om- och tillbyggnader skall i samarbete med nyttj aren eller för ändamålet eventuellt bildade delegationer eller motsvarande organ utredning göras beträffande kvantitativa och kvalitativa funktionskrav för byggnaden, dennas lokalisering, tomtförhållanden och övriga förutsättningar för projekteringen. Resultatet av denna utredning sammanställes i ett byggnadsprogram, som även bör innehålla en preliminär tidsplan för projekterings- och byggarbetet samt kostnadsuppskattning för dessa arbeten. Byggnadskostnaderna torde ofta i hög grad bli beroende av detta program. Projekteringsarbetets olika skeden redovisas å skisser och förslagshandlingar, huvudhandlingar och färdiga bygghandlingar (entreprenadhandlingar). Projekteringen är ett lagarbete under medverkan av olika specialister, där de viktigaste är arkitekten, byggnadskonstruktören samt elektrotekniska konstruktören, värme-, ventilations- och sanitetskonstruktören. För ett byggnadsföretags rationella bedrivande är det av väsentlig betydelse att fullständiga handlingar föreligger redan före byggnadsskedets början. Byggnads- och förvaltningsskedena torde i princip vara entydigt avgränsade från varandra och från föregående skeden och därför icke här erfordra några särskilda kommentarer. I detta sammanhang torde även få erinras om den i 2 kap. omnämnda

79 nya ordningen för handläggning av ärenden rörande den statliga byggnadsverksamheten, vilken börjat tillämpas från och med budgetåret 1960/61. Tillsammans med övriga, nu icke särskilt omnämnda arbetsuppgifter synes byggnadsstyrelsens verksamhetsområde med hänsyn till uppgifternas kvalitativa och kvantitativa representation kunna sammanfattas i följande tio större funktionsgrupper, nämligen administrativa inklusive juridiska och kamerala frågor, lokalplanering, programarbete, projektering, byggande, fastighetsförvaltning inklusive förhyrning, bränslekontroll, kultur- och konsthistorisk byggnadsvård samt centrala uppgifter inom planväsendet och motsvarande uppgifter beträffande byggnadsväsendet. Av dessa funktionsgrupper representeras den förstnämnda samt uppgifterna inom planväsendet och för den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården i nuvarande organisation av särskilda byråer samt bränslekontrollen av en fristående avdelning. Lokalplaneringsfrågor handlägges såväl inom utredningsbyrån som intendentsbyrån. Programering och projektering fram t. o. m. huvudhandlingar handlägges inom utredningsbyrån, samt den fortsatta projekteringen och byggandet av byggnadsbyrån. Fastighetsförvaltningen är intendentsbyråns huvuduppgift. Uppsikt över och utarbetande av anvisningar för byggnadsväsendet slutligen handhas huvudsakligen av byggnadsbyrån men till viss del även av stadsplanebyrån. Mellan flera av funktionsgrupperna finns ett starkt samband. Klarast torde detta komma till uttryck beträffande de funktioner som finns representerade i nybyggnadsärenden. Ett sådant ärende kan sålunda ses som en produktionskedja, där varje led är beroende av att det föregående fullgjorts, samtidigt som ett utbyte av impulser och erfarenheter mellan de olika leden är värdefullt och ofta en förutsättning för en fullgod arbetsprodukt. En samordning mellan olika funktioner är därför erforderlig. Lika viktigt att betona är emellertid kravet på specialisering, vilket krav skarpes genom arbetsvolymens tillväxt och uppgifternas alltmer komplicerade natur. En sådan specialisering kan ske på olika sätt, t. ex. efter fack (utbildning), funktion eller objekt, och genomföras på olika nivå inom verket. Utvecklingen av byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och de ökade krav i fråga om bl. a. ledning, samordning och specialisering som denna utveckling lett till, gör enligt utredningens uppfattning en förstärkning av styrelsens ledning nödvändig. Redan i dagens läge synes föredragningar och beslut i löpade ärenden ta i anspråk en orimligt stor del av verkschefens tid, även med den omfattande delegation av beslutanderätten till byråcheferna som genomförts. Utredningen har följaktligen funnit att vid verkschefens sida bör insättas en eller flera ledande krafter med uppgifter som inom förvaltningen i allmänhet tillkommer överdirektör, teknisk direktör eller motsvarande ämbetsmän. Flera olika alternativ till lösning av denna fråga har diskuterats av utredningen. Valet har härvid funnits böra stå mellan två huvudalternativ innebärande två olika principer för verksledningens organisation. I båda fallen synes en strikt genomförd specialisering på byråer

80 böra förutsättas. Utredningen har för sin del här valt en fördelning efter funktion. Detta spörsmål skall närmare behandlas i ett efterföljande avsnitt. En lösning som av utredningen övervägts har varit att inrätta två eller flera avdelningar, var och en under ledning av en teknisk direktör och uppdelad i två eller flera byråer. En sådan lösning innebär att i förhållande till nuvarande ordning ytterligare en organisationsnivå mellan generaldirektören och byråernas chefer införes. Med hänsyn till verksamhetens art och omfattning samt föreliggande funktionssamband har det synts motiverat att skissera sådana avdelningar för följande grupper av uppgifter, nämligen för styrelsens »myndighetsuppgifter» inom plan- och byggnadsväsendet samt kultur- och konsthistorisk byggnadsvård eventuellt i kombination med administration, för fastighetsförvaltning och bränslekontroll enbart eller i kombination med lokalplanering och programering och/eller kultur- och konsthistorisk byggnadsvård, för programering och projektering eller för projektering enbart, för projektering och byggande eventuellt i kombination med uppgifterna inom byggnadsväsendet samt slutligen för lokalplanering, programering, projektering och byggande. Tänkbart är härvid också att låta vissa uppgifter sortera direkt under generaldirektören liksom att låta teknisk direktör samtidigt förestå viss byrå. Till följd av det samband som råder mellan olika funktionsgrupper är det knappast möjligt att ange, vilken av ovannämnda kombinationer som ur alla synpunkter är den mest ändamålsenliga. Bl. a. är detta i vissa mån beroende av kompetens och intresseinriktning hos de personer, som kan förvärvas till ledande befattningar. Man är följaktligen hänvisad till värderingar av styrkan i samhörigheten mellan skilda arbetsuppgifter. Som exempel på vanskligheten i sådana värderingar kan nämnas det naturliga samband som föreligger mellan å ena sidan fastighetsförvaltning samt lokalplanering och programering och å andra sidan mellan de bägge sistnämnda funktionerna och projekteringen. Med lika stor styrka kan vidare behovet av samordning av projektering och byggande hävdas. Den diskussion som förts i sådana frågor, bl. a. i samband med tidigare, i 3 kap. redovisade utredningar, torde visa att olika uppfattningar kan råda om hur dessa problem lämpligen bör lösas. En viss smidighet i styrelsens dispositioner från tid till annan synes därför under alla förhållanden önskvärd. Därest det nu diskuterade alternativet skulle väljas, har utredningen för sin del stannat för att vilja förorda en lösning med två tekniska direktörer, varav en för fastighetsförvaltning, bränslekontroll, lokalplanering och programering och en för projektering och byggande samt styrelsens uppgifter för byggnadsväsendet. Övriga arbetsuppgifter, d. v. s. planväsende, kulturoch konsthistorisk byggnadsvård ävensom administration synes i så fall böra ledas direkt av generaldirektören. Det andra alternativet innebär att verkets ledning förstärkes med en överdirektör i souschefs ställning. Överdirektören bör i så fall följa styrelsens

81 hela verksamhet och biträda generaldirektören vid utövandet av dennes ämbete. Han bör ha till särskild uppgift att tillse att samordning mellan de olika byråernas arbete i erforderlig mån kommer till stånd. Efter uppdrag av generaldirektören bör han vidare kunna i generaldirektörens ställe avgöra viss grupp eller visst slag av ärenden eller alla till en eller flera byråer hörande ärenden. Detta alternativ innebär således en förstärkning av verksledningen utan att ytterligare en organisationsnivå införes. Lösningen kännetecknas även av stor smidighet, varjämte de här förut antydda svårigheterna med ärendefördelningen undanröjes. Efter vilket av de två nämnda huvudalternativen verksledningens organisation bör sökas, anser utredningen ytterst vara beroende av verksamhetens omfattning och organisationens härav beräknade totala storlek. Den mera tyngande administration, som torde bli en konsekvens av en lösning efter det först diskuterade alternativet, anser utredningen således inte kunna förordas med mindre ett sådant steg framtvingas av en ytterligare ökning av arbetsmängden. Utredningen har inte funnit det styrkt, att tiden ännu är mogen för en sådan organisation av byggnadsstyrelsen. Även om en lösning efter dessa linjer sålunda för närvarande synes innebära en överorganisation, är det dock möjligt att verksamheten framdeles kan komma att öka så väsentligt, att en omprövning blir påkallad. Utredningen har således slutligen stannat för att nu föreslå att en tjänst såsom överdirektör med här förut omnämnda arbetsuppgifter inrättas vid byggnadsstyrelsen. Det torde härvid vara en fördel om endera generaldirektören eller överdirektören är en person med förvaltningsmässiga meriter samtidigt som den andre är en tekniskt skolad fackman. Därest en organisationsförändring på förevarande punkt efter någon tid skulle visa sig erforderlig, torde en sådan anpassning efter utvecklingen relativt enkelt kunna genomföras efter förslag av styrelsen själv. En påtaglig fördel med en sådan successiv förstärkning torde vara att erfarenheten efter hand ger säkrare hållpunkter för bedömandena. En ytterligare förstärkning i styrelsens ledning, som verksamhetens omfattning och ekonomiska betydelse redan nu motiverar, är ett mindre stabsorgan för samordnings- och andra organisationsfrågor. Utredningen föreslår på grund härav att en särskild organisationsavdelning inrättas och ställes direkt till ledningens förfogande. Utredningen vill i detta sammanhang slutligen uttala att den byråindelning, som i det följande föreslås, utformats efter sådana principer att den avsetts vara anpassbar till båda de diskuterade lösningarna av verksledningens konstruktion. Byråindelning m. m.

Permanenta byråer För att styrelsens verksamhet skall kunna bedrivas effektivt och ekonomiskt samt tillgodose högt ställda kvalitetskrav torde till en början erford6—610848

82 ras en sådan gruppering av arbetsuppgifterna att en klar och entydig samt en med hänsyn till sak, funktion eller annan grund ändamålsenlig arbetsoch ansvarsfördelning ernås. I vad mån denna gruppering skall konstituera byråer torde företrädesvis bli beroende av om viss naturligt avgränsad grupp representerar arbetsuppgifter av sådan betydelse och omfattning att en företrädare därför i verkets styrelse kan bedömas motiverad. De sannolika växlingarna i arbetsmängden för byggnadsstyrelsen nödvändiggör en elastisk organisation. Framför allt gäller detta i fråga om projektering och byggande. Det lär emellertid knappast vara möjligt att bygga upp en organisation som är ändamålsenlig för varje tänkbar arbetsvolym, utan elasliciteten torde alltid ha sin begränsning. Den bör dock kunna vara så stor att normala variationer kan bemästras med enkla medel inom en given organisationsram. Mera avsevärda förändringar i arbetsmängden av tillfällig natur torde lämpligast böra lösas med tillfälliga anordningar. På grund av utvecklingen inom byggnadsstyrelsens arbetsområde har numera de här antydda kraven på organisationen väsentligt skärpts. Härigenom har såväl gränsdragningen mellan olika byråers uppgifter som sammansättningen i övrigt av vissa byråers verksamhet kommit att framstå som otidsenlig. Utredningen avser här i första hand utrednings- och byggnadsbyråerna samt i viss mån också intendentsbyrån. En av de mest framträdande bristerna när det gäller gränsdragningen mellan olika byråers uppgifter är uppdelningen mellan utredningsbyrån och byggnadsbyrån på olika avsnitt av projekteringen. Denna uppdelning med gräns efter huvudhandlingarna torde ursprungligen ha dikterats av önskemålet att inom en byrå ha fackmännen med likartad utbildning samlade. Numera har emellertid utvecklingen framtvingat en specialisering även inom de olika facken. Samtidigt har arbetsmängdens tillväxt gett full sysselsättning för likartat utbildade fackmän inom de skilda specialområdena av samma fack. En fördelning på flera byråer av t. ex. byggnadstekniker, värme- och ventilationstekniker eller elektrotekniker inger därför ej längre samma betänkligheter som för bara ett tiotal år sedan. Härtill bidrar också fördelningen av skilda arbetsuppgifter mellan personal med olika hög utbildning. Den nu rådande arbetsfördelningen mellan utredningsoch byggnadsbyråerna medför oklarheter i ansvarsfördelningen. Vidare synes det mindre lämpligt att de anlitade konsulterna får olika huvudmän under olika skeden av sitt arbete. En samordning av styrelsens experter under en projektledare försvåras också. Utredningen har således funnit att projektering och byggande bör skiljas åt på olika enheter inom byggnadsstyrelsen. Med projektering avses då hela proceduren från första skissen t. o. m. färdiga bygghandlingar. En sådan arbetsfördelning tillämpas så gott som konsekvent inom byggbranschen i övrigt. Projektering och byggande skall föregås dels av en mera långsiktig planering dels av upprättandet av ett byggnadsprogram. Utredningen har förut betonat vikten av dessa förberedande åtgärder. Samma inställning torde ha

83 varit bestämmande för införandet av den nya ordningen för statliga byggnadsärendens behandling. Man torde få räkna med att byggnadsstyrelsen kommer att ha ett stort antal byggnadsärenden i olika skeden under samtidig behandling. Det kan därför finnas risk för att en tillräckligt noggrann och effektiv handläggning kommer att försvåras, om samma enhet skall ha att svara för flera avsnitt av ärendena. Härvid bör beaktas det vidgade ansvar för projekteringen, som enligt utredningens åsikt bör läggas på projekteringsorganet i styrelsen. Projekteringsuppgifterna har numera fått sådan omfattning, att en särskild byrå synes böra koncentrera sig på dessa uppgifter. Det torde också vara en stor fördel och ägnat att främja arbetets rationalitet om särskilda arbetsgrupper kan erhålla rutin på planerings- och programarbete. Dessutom kan framhållas att programarbetet normalt bör utföras av tjänstemän i styrelsen, givetvis under erforderligt samarbete med nyttjaren m. fl., medan projekteringen alljämt huvudsakligen torde få uppdragas åt privatpraktiserande konsulter att utföras under styrelsens ledning och kontroll. Det har under utredningsarbetets gång pekats på att det kan vara fördelaktigt, om den sakkunskap som har att leda projekteringen även får deltaga i programarbetet. Möjligheterna till en sådan anordning bör givetvis hållas öppen, även om de båda uppgifterna förlägges till olika enheter inom styrelsen. Det väsentliga är att ansvaret för och administrerandet av de skilda uppgifterna anordnas så att effektiviteten i möjligaste mån blir garanterad. Med hänsyn till sambandet mellan å ena sidan planering och programarbete och å andra sidan fastighetsförvaltning kan skäl åberopas för att förlägga dessa arbetsuppgifter till samma enhet. Utredningen har övervägt ett sådant alternativ men funnit, att förvaltningsuppgifternas ansvällning icke ger utrymme för en lämpligt utformad byrå som kan svara för hela denna verksamhet. Utredningen har således kommit till att en ny byrå bör inrättas för planerings- och programarbete beträffande statliga byggnadsföretag. Denna byrå kan förslagsvis benämnas lokalplaneringsbyrån. Byggandets fortgående industrialisering samt koncentrationen av såväl projektering som byggande till större företagsenheter med verksamhet över stora delar av landet har bl. a. motiverat att redan i 1947 års byggnadslagstiftning bestämmelser införts, som inneburit att enhetliga tekniska regler för husbyggandet i viss omfattning skulle utarbetas av byggnadsstyrelsen. Genom den nya byggnadsstadgan, som trätt i kraft den 1 juli 1960, har dessa styrelsens åligganden att utfärda tillämpningsregler till stadgan utvidgats. Det finns därmed numera formella förutsättningar att fortsätta strävandena till större enhetlighet i dessa regler och att rensa ut byggnadsreglerande bestämmelser ur olika specialförfattningar. De arbetsuppgifter, som åvilar byggnadsstyrelsen som central myndighet inom husbyggnadsområdet, har som en följd av den här antydda utveck-

84 lingen påtagligt ökat i omfattning. Härtill kommer att den hithörande verksamheten blivit av mera komplicerad natur, främst på grund av att en mängd nya byggnadsmaterial framkommit samt mera avancerade konstruktions- och byggmetoder lanserats. Det bör ankomma på centralorganet att med uppmärksamhet följa utvecklingen på husbyggnadsområdet och att på sitt sätt bidraga till att främja en rationalisering av byggnadsverksamheten. Härför torde erfordras en kontinuerlig och auktoritativ arbetsinsats från styrelsens sida genom kvalificerad teknisk expertis. Denna insats torde bl. a. böra sikta till en fortlöpande översyn och utformning av husbyggnadsnormerna i anvisningarna till byggnadsstadgan. De större krav på byggnadsstyrelsen, som således numera ställs i denna, för byggnadsfacket så väsentliga verksamhet, gör det enligt utredningens mening nödvändigt att styrelsens resurser när det gäller att tillgodose dessa krav förstärkes. Detta synes lämpligen böra ske genom inrättande av en särskild teknisk byrå, som sammansättes av experter på olika tekniska husbyggnadsfrågor. Ett ytterligare motiv för en sådan åtgärd är att styrelsens byggande verksamhet nu nått en sådan volym, att en särskild byrå utan tvekan erfordras enbart för byggandet. Utredningen har ej funnit anledning ifrågasätta ett bibehållande av nuvarande stadsplanebyrån. Med hänsyn till utvecklingen inom planområdet och tillkomsten av nya planinstitut genom 1947 års byggnadslagstiftning, synes emellertid numera namnet planbyrån vara mera adekvat för denna byrå. Den nya instruktion, som träder i kraft den 1 oktober 1961, upptar också detta namn. I 3 kap. har omnämnts att byggnadsbesparingsutredningen (SOU 1957:47) väckt frågan om överförande av kulturhistoriska byrån till riksantikvarieämbetet. Någon definitiv ställning till denna fråga har hittills icke tagits. Byggnadsstyrelseutredningen vill därför redovisa vissa synpunkter härpå. Byggnadsstyrelsen förvaltar en betydande del av landets förnämsta byggnadsminnesmärken. I den mån den förvaltande verksamheten utvidgas, kommer ökat antal kulturhistoriska objekt att ingå i styrelsens vård. Styrelsen är för sin byggande och förvaltande verksamhet beroende av den specialinriktade arkitektexpertis, som måste finnas inom kulturhistoriska byrån. Vid förvaltningen och underhållet av slott och andra kulturhistoriskt märkliga statliga byggnader måste intendentsbyrån således ha nära samråd med denna byrå. Också med den nuvarande utredningsbyrån förekommer dylikt samarbete. Stadsplanebyrån är vidare i stigande omfattning i behov av kulturhistoriska byråns speciella sakkunskap, t. ex. när fråga är om ingrepp i kulturhistoriskt märkliga stadsbilder och miljöer eller i fråga om sådana motsättningar mellan gammalt och nytt som allt oftare uppkommer vid städernas utbyggande och tillväxt. För kulturhistoriska byråns verksamhet är i sin tur en nära tillgång till den tekniska sakkunskap, som finnes inom styrelsens projekterande och byggande byråer, av stort värde.

85 Byggnadsstyrelseutredningen har därför för sin del kommit till den uppfattningen att kulturhistoriska byrån har sin naturliga hemvist i byggnadsstyrelsen. I jämförelse med övriga byråer har byrån en ringa personaluppsättning. Det kunde därför ligga nära till hands att vid en omorganisation av byggnadsstyrelsen söka inlemma byrån i någon av de övriga byråerna. Med hänsyn till byråns från övriga byråer artskilda uppgifter anser emellertid utredningen att byrån bör bestå som självständig enhet. Behovet av en särskild byrå för styrelsens fastighetsförvaltning torde ej behöva närmare motiveras. På denna byrå bör samtliga med fastighetsförvaltningen sammanhängande uppgifter handläggas. Det har diskuterats om icke lämpligen det rent tekniska byggnadsunderhållet bör anförtros åt byggnadsbyrån. Dessa uppgifter har emellertid en från nybyggnadsverksamheten artskild karaktär, som kräver särskild skolning och erfarenhet. Utredningen har därför funnit att de bästa garantierna för en ekonomisk och tekniskt fullgod underhållsverksamhet erhålles, om densamma bibehålies i förvaltningsorganet. Däremot bör större om- och tillbyggnader på inrikesfastigheter, vilka nu i viss utsträckning projekteras och utföres genom intendentsbyråns försorg, överföras till projekteringsbyrån respektive byggnadsbyrån. För ett riktigt handhavande av nybyggnadsverksamheten för beskickningsfastigheterna utomlands är de erfarenheter av utländska förhållanden, som erhålles via förvaltningen, en stor tillgång. Det bör också beaktas att en stor del av projektering och byggledning vad gäller utrikes fastigheter utlämnas till arkitekter på platsen och vederbörande beskickning. Dessa förhållanden jämte de goda erfarenheterna av nuvarande ordning för handläggning av byggnadsfrågor för de utrikes beskickningarna talar för att uppgifterna bibehålies vid en särskild enhet inom styrelsens förvaltningsorgan. Härigenom vinnes också förenklingar ur administrativ synpunkt med hänsyn till samarbetet med utrikesdepartementet. Utredningen föreslår att benämningen intendentsbyrån bibehålles för styrelsens förvaltningsorgan. Värmetekniska avdelningens ställning inom byggnadsstyrelsen har förut i olika sammanhang diskuterats. Två tidigare utredningar har föreslagit, att den bränslekontrollerande verksamheten bör inordnas i den byrå som svarar för fastighetsförvaltningen. Även denna utredning måste konstatera att bränslekontrollen får anses vara en uppgift som har nära samband med förvaltningen. En av de mera väsentliga frågorna för byggnadernas driftsekonomi är nämligen värmeförsörjningen och dess handhavande. Det bör sålunda ankomma på det bränslekontrollerande organet att till den som är ansvarig för förvaltningen lämna de förslag, vartill kontrollen ger anledning. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att styrelsen icke bör avsäga sig fördelarna av att ha förvaltning och bränslekontroll samordnade under en gemensam ledning. Det förhållandet att byggnadsstyrelsen skall utöva värmekontroll även för statliga fastighetsbestånd, som icke förvaltas av styrelsen, samt för

86 landstingens räkning synes icke ge anledning till att modifiera detta bedömande. Något skäl att befara att denna sistnämnda del av verksamheten på något sätt skulle bli lidande på en samordning torde i varje fall icke finnas. Den bränslekontrollerande verksamheten torde ej heller påkalla sådana ställningstaganden från styrelsens sida att den motiverar en särskild ledamot i styrelsen. Utredningen föreslår således att värmetekniska avdelningen inordnas i intendentsbyrån. En administrativ byrå slutligen utgör en självklar enhet inom styrelsen.

Särskilda byråer Den förestående starka ökningen av styrelsens byggnadsverksamhet betingas, såsom belysts i 4 kap., väsentligen av ett fåtal projekt av sällan förekommande storleksordning. Vid sådana större byggnadsobjekt ställes speciella krav på planering, programutredning och projektering, vilka, enligt vad erfarenheten ger vid handen, vanligen ej tillfredsställande torde kunna tillgodoses utan särskilda organisatoriska anordningar. De olika delarna av arbetet är här också vanligen tidsmässigt och funktionellt inflätade i och beroende av varandra och pågår sålunda parallellt under i stort sett hela byggnadstiden. Dessa förhållanden medför att starka skäl finns för en gemensam ledning av hela detta arbete. Organisationen av byggnadsstyrelsens uppgifter för nu avsedda byggnadsobjekt kan inte utan vidare inordnas i den byråindelning som skisserats i det föregående. Ett av de mera framträdande skälen härtill är behovet av kvalificerade ledare, som kan ägna hela sin tid åt uppgiften. Man torde knappast kunna räkna med att i nuvarande läge förvärva erforderliga toppkrafter härför under byråchefsplanet. En möjlig lösning är att förse styrelsen med flera permanenta projekteringsbyråer och förutsätta att styrelsen fördelar arbetet mellan dessa inbördes samt mellan dessa och övriga byråer efter omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen anser emellertid att ett sådant alternativ ej medger tillräcklig elasticitet och smidighet åt organisationen utan förordar i stället att särskilda, för det speciella fallet anpassade organisationsenheter — särskilda byråer — inrättas. Dessa enheter anknytes till styrelsen på samma sätt som styrelsens övriga byråer, varigenom de får tillgång till styrelsens administrativa och tekniska resurser och ställes under gemensam ledning med verksamheten i övrigt. Med hänsyn till de förberande arbetenas vikt och omfattning torde det vara ändamålsenligt att Kungl. Maj :t utser lämpligt sammansatta programkommittéer eller -delegationer med representanter för bl. a. huvudmannen och eventuellt även för berörda departement. Dessa organs ledning bör i så fall samordnas med ifrågavarande byrå inom byggnadsstyrelsen. En sådan

87 kommitté bör fungera som kontaktorgan mellan byggnadsstyrelsen och huvudmannen även under projekterings- och byggnadstiden, men bor i övrigt ej ha befattning med verksamheten under dessa skeden. Genom förslaget med särskilda byråer kombinerade med nyssnämnda organ anser utredningen även att en ersättning för byggnadskommittéer och liknande organ tillskapats, varför nya sådana i fortsättningen ej synes bli erforderliga. Den av utredningen förordade avgränsningen av byggnadsbyrans arbetsuppgifter ger denna byrå ett enhetligt och koncentrerat kompetensområde. Härigenom har byråns förutsättningar att vidga sin kapacitet avsevärt ökats. Det kan därför vara möjligt, att även om särskilda byråer inrättas för vissa byggnadsprojekt, själva byggandet kan anförtros åt byggnadsbyrån. Lämpligheten härav i de enskilda fallen kan vara beroende av flera omständigheter, bl. a. av frågan vilken ledande kraft som kan erhållas för det särskilda organet. Man torde här kunna utgå ifrån att svårigheter kominer att uppstå att förvärva person för dessa uppgifter som är lämplig att svara for både projektering och byggande. Utvägen att för ett objekt bilda ett särskilt organ för projekteringen och ett för byggandet bör också hållas öppen. De särskilda organens sammansättning och arbetsuppgifter blir sålunda beroende av förhållandena i varje särskilt fall. Dessa frågor torde bäst överblickas av byggnadsstyrelsen, som därför synes böra vara förslagsställare. Beslutanderätten bör tillkomma Kungl. Maj :t. Utredningen föreslår att de särskilda byråernas chefer, vilka bör benämnas byggnadsråd, i styrelsens plenum skall ha att taga befattning enbart med ärenden som rör vederbörande byrå. För nu förestående byggnadsverksamhet synes särskilda byråer böra övervägas för Stockholms universitet, radio- och TV-hus i Stockholm, universitetet och Chalmers tekniska högskola i Göteborg, universitetet och ny teknisk högskola i Lund samt för mentalsjukvård och fångvård. Det är emellertid tänkbart att det kan visa sig lämpligt att åt en byrå uppdraga flera av dessa objekt. Byggnadsstyrelsen torde efter hand få ett bättre underlag för bedömandet av dessa frågor. Utredningen vill ifrågasätta, om inte en av de nämnda byråerna bör placeras i Göteborg och en i Lund eller Malmö. Ett ställningstagande härtill är beroende av bl. a. möjligheterna att rekrytera erforderlig personal. I det föregående har utredningen framhållit eventualiteten av ett framtida behov av ytterligare viss reform med avseende på byggnadsstyrelsens ledning. Vid ett sådant tillfälle bör också tillräckliga erfarenheter ha vunnits av systemet med särskilda byråer samt säkrare bedömanden kunna ske med avseende på arbetsuppgifternas utveckling. Det är också möjligt att ett annat läge på arbetsmarknaden inträtt och att därför behovet av tekniker blir lättare att tillgodose. Det torde då också kunna visa sig lämpligt att anknyta de särskilda byråernas uppgifter till den permanenta byråindelningen på sätt här förut antytts. En sådan anpassning av styrelsens organisation efter utvecklingen bedömer utredningen icke komma att möta större svå-

88 righeter. Det bör ankomma på styrelsen själv att uppmärksamma dessa frågor och komma med erforderliga förslag. Rådgivande organ Den organisatoriska splittringen inom den översiktliga planläggningens område synes medföra ett starkt behov av ett samordnande organ. Det till byggnadsstyrelsen knutna rådet för översiktlig planläggning torde i detta syfte ha en viktig funktion att fylla. Ett sådant råd bör därför bibehållas. Sedan numera bättre betingelser för forskning och utredningar inom samhällsplaneringen erhållits genom rådet och institutet för byggnadsforskning, synes emellertid det till byggnadsstyrelsen k n u t n a rådet ej längre böra bedriva utredningsverksamhet utan vara ett rent samordningsorgan. De stora och väsentliga frågorna för rådet torde även i fortsättningen komma alt avse den översiktliga planläggningen. Rådet bör emellertid kunna behandla också andra med samhällsplanering förbundna problem. Rådels behov av kansli bör lämpligen kunna tillgodoses genom byggnadsstyrelsens planbyrå, vilken det som central planmyndighet får anses åvila att svara för att erforderligt samarbete kommer till stånd för lösandet av olika samhällsplaneringsproblem. Särskilda medel får sålunda icke längre anses erforderliga för avlöning av personal åt rådet. Utredningen förutsätter då, att tillräckliga medel kommer att ställas till byggnadsstyrelsens disposition för en ändamålsenlig och tillräcklig organisation av planbyrån. Utredningen har ej funnit anledning föreslå någon förändring med avseende på rådets sammansättning. Tiden torde emellertid nu vara mogen för att ge detsamma en någon fastare form. Utredningen föreslår sålunda att rådets ledamöter, förutom representanterna för byggnadsstyrelsen, på förslag av styrelsen förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Såsom rådets ordförande bör styrelsens generaldirektör fungera och som dess vice ordförande och föredragande chefen för styrelsens planbyrå. Rådets benämning synes samtidigt böra ändras, förslagsvis till byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering. Byggnadsstyrelsen bör ha möjlighet att från fall till fall adjungera ledamöter eller tillkalla särskilda sakkunniga och experter. Vid handläggning av ärenden rörande tekniska frågor, som sammanhänger med byggnadsstyrelsens ställning som centralmyndighet på husbyggandets område samt vid utarbetande av tekniska anvisningar m. m. är det självfallet nödvändigt för styrelsen att samråda med åtskilliga berörda parter, intressenter och expertinstanser, såsom branschorganisationer, tekniska föreningar och andra sammanslutningar inom byggnadsfacket, forsknings- och provningsinstitutioner samt specialmyndigheter. Ett sådant samråd torde oftast kunna äga rum genom direkt kontakt med representanter för de i varje särskilt fall närmast berörda parterna. Vid handläggning av frågor av större vikt och omfattning eller av principeli betydelse torde det emellertid inte sällan vara motiverat att samrådet sker inom en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté eller arbetsgrupp. Detta förfa-

89 ringssätt bör bland annat ifrågakomma, då det gäller att revidera och komplettera de tekniska anvisningarna till byggnadsstadgan. Då de första anvisningarna av denna art skulle utarbetas, förutsatte Kungl. Maj :t att byggnadsstyrelsen skulle utföra arbetet i samråd med särskilda sakkunniga. Även vid de sedermera genomförda omarbetningarna av anvisningarna har byggnadsstyrelsen med Kungl. Maj :ts medgivande tillkallat sakkunnigkommit leer, med vilka samråd ägt rum. Samråd och samarbete enligt ovan angivna principer måste förutsättas komma atl äga rum även i framtiden. I och med att byggnadsstyrelsens åliggande att utfärda anvisningar till byggnadsstadgan utvidgats att avse praktiskt taget alla tekniska frågor inom husbyggandet samt anvisningarna genom den nya byggnadsstadgan får giltighet för huvudparten av n y b y g g nadsverksamheten i landet, finns det emellertid anledning att ta upp frågan om en mera fast organiserad form för en fortlöpande samverkan mellan byggnadsstyrelsen och företrädare för berörda parter på husbyggandets område. En sådan samverkan skulle kunna ske inom ett permanent organ, i vilket ingår sakkunskap på olika tekniska områden. Behovet av ett permanent samarbetsorgan bör också ses mot bakgrund av den form, som anvisningarna till byggnadsstadgan (BABS) nu erhållit. Enligt 76 § byggnadsstadgan har byggnadsstyrelsen att utfärda råd och anvisningar, vilka för att bli bindande kräver Kungl. Maj:ts fastställelse. BABS 1960 har efter samråd emellan kommunikationsdepartementet och byggnadsstyrelsen icke fastställts av Kungl. Maj :t och har sålunda ej bindande form. Det kan i den nuvarande situationen på det tekniska området vara en fördel att normerna icke är alltför fastlåsta och att de utan större omgång låter sig justeras. Men för att de utfärdade normerna under sin giltighetstid ändå så långt möjligt skall respekteras, är det angeläget att byggnadsstyrelsen vid normernas utfärdande har stöd hos de berörda parterna. Organet, som lämpligen kan benämnas byggnadsstyrelsens tekniska råd, bör vid behov och kallelse av byggnadsstyrelsen sammanträda för att dryfta frågor av större vikt eller av principiell betydelse för att lämna råd till byggnadsstyrelsen. Härigenom torde förutsättningarna vidgas för styrelsen att fullgöra sina krävande och mångskiftande uppgifter som centralmyndighet på husbyggnadsområdet. I rådet bör ingå representanter för de mera väsentliga verksamhetsgrenarna inom husbyggandet. Eftersom rådet emellertid av praktiska skäl inte kan göras alltför stort, synes det lämpligt att begränsa det till att omfatta förslagsvis högst 16 personer. Dessa bör företräda projektorerna och forskarna genom rådet för byggnadsforskning, SAR, SVR, VVS-tekniska föreningen och SER samt byggnadsarbetarna och byggnadsföretagarna m. fl. genom Svenska Byggnadsarbetarförbundet, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska Byggnadsindustriförbundet och de allmännyttiga och därmed jämställda bostadsföretagen. Vidare bör byggnadsnämnderna företrädas i rådet genom Svenska Stadsförbundet och Landskommunernas Förbund samt de sakkunniga hos nämnderna genom stadsarkitekt- och bygg-

90 nadsinspektörsföreningarna. I rådet bör dessutom ingå byggnadsstyrelsens generaldirektör som ordförande och chefen för tekniska byrån som vice ordförande och föredragande. Erforderlig sekreterarhjälp m. m. bör tillhandahållas rådet genom byggnadsstyrelsens försorg. Då rådet av praktiska skäl inte kan rymma representanter för alla parter, som är berörda av styrelsens verksamhet inom husbyggnadsfacket, bör styrelsen liksom beträffande planrådet ha möjlighet att från fall till fall vid sidan av rådet eller som adjungerade ledamöter av rådet tillkalla särskilda sakkunniga och experter. Rådet bör ej ha några beslutande eller verkställande funktioner utan endast tjänstgöra som rådgivande sakkunnigorgan. Beslut i de ärenden som behandlas av rådet skall sålunda i vanlig ordning fattas av byggnadsstyrelsen. Rådet bör ej heller bedriva någon självständig, utåtriktad verksamhet. Rådets ledamöter, förutom representanterna för byggnadsstyrelsen, bör på förslag av styrelsen förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Till de icke statsanställda ledamöterna av de bägge råden synes böra utgå särskild ersättning. För detta ändamål bör särskilda medel beräknas på styrelsens avlöningsanslag. För första budgetåret har medelsåtgången uppskattats till 10 000 kronor. Sammanfattning Utredningen föreslår enligt det föregående sammanfattningsvis följande. Byggnadsstyrelsen organiseras med en generaldirektör och chef, en överdirektör och souschef samt följande åtta permanenta byråer, nämligen, en administrativ byrå för administrativa, juridiska och kamerala uppgifter, en lokalplaneringsbyrå för planering och utredningar avseende statens lokalbehov samt utarbetande av byggnadsprogram, en projekteringsbyrå för projektering av byggnadsföretag (totalprojektering från skiss till fullständiga bygghandlingar), en byggnadsbyrå för utförande av byggnadsföretag på entreprenad eller under vissa speciella förutsättningar i egen regi, en intendentsbyrå för fastighetsförvaltning inklusive köp och försäljning av fastigheter samt förhyrning av lokaler ävensom bränslekontroll, en kulturhistorisk byrå som skall svara för styrelsens uppgifter avseende den kultur- och konsthistoriska byggnadsvården, en planbyrå för handhavande av byggnadsstyrelsens uppgifter som central myndighet inom planväsendet, samt en teknisk byrå för handhavande av motsvarande verksamhet beträffande byggnadsväsendet. I styrelsen föreslås därjämte skola ingå en organisationsavdelning, vilken ges ställning såsom stabsorgan. I det följande lämnas därtill förslag till en särskild kalkylavdelning.

91 För vissa exceptionellt stora byggnadsobjekt eller för viss art av byggnader och under vissa förutsättningar i övrigt föreslås att Kungl. Maj :t efter förslag av byggnadsstyrelsen skall kunna inrätta särskilda byråer för programutredningar, projektering och/eller byggande. Till byggnadsstyrelsen anknytes slutligen två rådgivande organ, nämligen bi)ggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering och byggnadsstyrelsens tekniska råd, vilka har anslutning till planbyråns respektive tekniska byråns arbetsuppgifter. Organisationen för vissa arbetsuppgifter

Utredningen övergår nu till att beröra vissa arbetsfunktioner inom byggnadsstyrelsen, vilka bedömts fordra en mera detaljerad behandling redan i förevarande sammanhang. Utredningen avser här bokföring och ekonomisk kontroll, framställningar till Kungl. Maj :t samt kostnadsberäkning och efterkalkylering. Bokföring och ekonomisk kontroll Bokföring och ekonomisk kontroll förekommer för närvarande som framgått av det föregående, på såväl administrativa byrån som utrednings-, byggnads- och intendentsbyråerna. På intendentsbyrån är dessa uppgifter vidare förlagda till flera avdelningar — inrikesavdelningens bokföringskontor, utrikesavdelningen och hyresavdelningen samt i viss mån till allmänna avdelningen. Utöver vad som sagts angående de olika byråernas arbetsuppgifter i redogörelsen för styrelsens nuvarande organisation bör följande nämnas beträffande förekommande bokföringar m. m. På den administrativa byråns kamerala avdelning föres styrelsens inkomst- och utgiftsbok samt journaler, på vilka grundas redovisningen gentemot budgeten m. m. Vidare kan nämnas en kontrolliggare över maximerade anslag och anslagsposter, avsedd att utvisa det kassamässiga saldot, vilken skall utgöra ett kontrollinstrument för övervakningen av att överskridanden av medelsanvisningar och motsvarande icke sker. Uppgörelser med arkitekter och konsulter träffas av utredningsbyrån, som gemensamt med administrativa byrån svarar för utbetalningar till dessa under utrednings- och projekteringsarbetet. Noteringar beträffande sådana utbetalningar föres på utredningsbyrån uppdelade på de olika uppdragen. Utredningsbyrån överlämnar till byggnadsbyrån de byggnadsärenden, som skall utföras av den senare byrån med bl. a. angivande av kostnadsram, medelsanvisning och av utredningsbyrån utbetalta medel som skall belasta byggnadsanslaget. Uppgifter härom hämtas från nyssnämnda bokföring. På byggnadsbyrån föres en kostnads- och dispositionsbokföring omfattande av byrån bedrivna arbeten och med vars hjälp den ekonomiska övervakningen av företagen sker. Som komplement till denna bokföring föres

92 en reskontra omfattande räkningar från konsulter, leverantörer ni. fl. Här kontrolleras, att av den för företaget fastställda ramen erforderliga belopp avsatts för olika delarbeten etc. På intendentsbyråns räkenskapsavdelning föres en dispositionsbokföring över underhållsanslaget för byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond för övervakning av den gällande generalplanens genomförande. P å byråns utrikesavdelning föres motsvarande dispositionsbokföring som på inrikesavdelningen för utrikesrepresentationens fastigheter. Denna omfattar emellertid även investerings- och utrustningsanslag. På intendentsbyråns hyresavdelning föres en förfalloliggare över hyresutbetalningar, som samtidigt utgör en specifikation över hyreskostnaderna. Med hjälp av denna upprättas periodiskt förteckningar och giroutbetalningskort för utbetalningarna och lämnas årlig redovisning över hyreskostnadernas fördelning på myndigheter m. m. Mot den organisation och de system, som sålunda förekommer på byggnadsstyrelsen, torde ej finnas mycket att erinra så länge uppgiften är att bokföra och redovisa kostnader för en relativt ringa volym, där kravet på detaljrikedom icke drives alltför långt. Genom den uppdelning av bokföringsarbetet på olika byråer och avdelningar, som följer med en sådan organisation, skapas också förutsättningar för en smidig anpassning av bokföringen till de speciella krav och behov som lokalt ställes på denna. Personalens möjligheter att sätta sig in i förekommande system och primärmaterial är även större då endast ett mera begränsat område skall omfattas. Bokföringens inplacering på tekniska byråer underlättar också samarbetet med den tekniska personalen. Å andra sidan följer med en sådan decentralisering lätt en bristande enhetlighet såväl i fråga om bokföringens uppläggning som beträffande metoder och hjälpmedel för dess utförande, varjämte risken för dubbelarbete ökar. Dessa förhållanden illustreras bl. a. av de olika system och hjälpmedel som förekommer i fråga om bokföringen. Inkomst- och utgiftsbok samt journaler på administrativa byrån föres sålunda med hjälp av två skrivande bokföringsmaskiner utan automatiska räknefunktioner. Dessa maskiner är försedda med summeringsverk men saknar salderingsverk. Den på samm a byrå förda kontrolliggaren över maximerade anslag etc. föres manuellt liksom utredningsbyråns bokföring avseende utrednings- och projekteringsanslagen. För byggnadsbyråns dispositions- och kostnadsbokföring användes två bokföringsmaskiner med summerings- och salderingsverk men u t a n textskrivning medan reskontran föres manuellt. För dispositionsbokföringen över fastighetsfondens underhållsanslag användes en skrivande bokföringsmaskin av samma typ som på administrativa byrån. Bokföringen av underhållskostnaderna m. m. för utrikesrepresentationens fastigheter har hitintills förts manuellt, men från den 1. 7. 1961 överflyttats på nyssnämnda bokföringsmaskin. Som exempel på dubbelbokföring och de svårigheter denna medför kan

93 nämnas, at i verifikationerna för byggnadsarbetena bokförs i byggnadsbyråns dispositionsbokföring före handlingarnas överlämnande till administrativa byrån. Härvid anges den förutsatta betalningsdagen. Administrativa byrån kan emellertid icke alltid effektuera utbetalningarna beräknad dag, något som även kan inträffa före ett månadsskifte. Förekommande avstämningar mellan byggnadsbyråns dispositionsbokföring å ena sidan och administrativa byråns kassabokföring samt eventuellt även kontrolliggaren över maximerade anslag å den andra blir till följd härav tidskrävande, då det måste klarläggas vilka poster som bokförts på respektive period i de olika systemen. De nackdelar sådana dubbelbokföringar medför sammanhänger endast till mindre del med det merarbete som krävs för att föra mer än en bokföring. Den stora belastningen uppkommer i stället genom de omf at lande avstämningar som måste företagas och som försvåras om — som fallet ofta är — enhetliga principer icke gäller eller bokföringen sker på olika tidpunkter. Även beträffande principerna för kostnadernas redovisning synes samordningssvårigheter föreligga. En konsekvens härav är t. ex. att byggnadsbyrån vid ett byggnadsärendes överlämnande från utredningsbyrån anser en fullständig genomgång av utredningsbyråns primärmaterial erforderlig med eventuellt nytt ställningstagande till bl. a. frågan huruvida ifrågavarande kostnader är att hänföra till det aktuella objektet. Det ställer sig därjämte svårt att utjämna arbetsbelastningen avdelningarna emellan med nuvarande organisation, bl. a. beroende på personalens bristande kännedom om andra avdelningars material och på svårigheterna att uppdela primärmaterial och bokföringskort för att till en del överlämnas till annan avdelning för bearbetning. Omplacering av personal — även tillfällig omflyttning exempelvis vid sjukdomsfall eller liknande — försvåras med ansvaret för bokföringen uppdelat på olika organisationsenheter. Med på styrelsen förekommande bokföringssystem föreligger svårigheter att snabbt kunna erhålla sammanställning av vissa kostnadsuppgifter. Tillräckliga resurser synes även saknas för att lämna regelbunden information beträffande medelsdispositioner och det ekonomiska läget för pågående arbeten och uppdrag till underlag för den ekonomiska kontrollen. Dessa svårigheter befarar utredningen kan öka avsevärt vid stigande omslutning och allt större antal byggnadsobjekt m. m. Jämväl övriga nu påtalade förhållanden synes antyda svårigheter att med nuvarande organisation och redovisningssystem anpassa bokförings- och redovisningsarbetet till de med tiden förändrade kraven och till den successivt ökande arbetsvolymen. Av kap. 4 har framgått, att m a n för 1960-talet kan räkna med en stark stegring av de statliga investeringarna i husbyggnader. Det av styrelsen förvaltade fastighetsbeståndet antages komma att ungefär tredubblas fram till början av 1970-talet. Såväl investeringarnas ökning som tillväxten av fastighetsbeståndet kommer att ställa större krav på den ekonomiska redovisningen och kontrollen. Det kommer sålunda ej blott att röra sig om en volymmässig ökning av bokföringsarbetet, utan en mera detaljerad bokföring tor-

94de även efter hand komma att erfordras för att kostnadsövervakningen vid den stigande omslutningen skall kunna effektiviseras. De olika bokföringssystem, som förekommer på de tekniska byråerna, synes i första hand ha upplagts med syfte att övervaka medelsförbrukningen för olika objekt och delar därav och endast i andra hand för att ge underlag för efterkalkyler. Allteftersom större krav ställs på kostnadsövervakningen, vari innefattas att planerade arbeten skall utföras inom kostnadsberäkningarnas ram, ökar emellertid behovet av att kunna utföra efterkalkyler och analysera kostnadernas sammansättning och fördelning, oaktat att detta i samband med entreprenadarbeten endast kan ske i begränsad omfattning. Såsom i annat sammanhang något skall beröras är sådana efterkalkyler av stort värde även av andra orsaker. Med befintlig organisationsform och nuvarande mekaniseringsgrad för bokföringsarbetet befarar utredningen, att det skulle krävas en omfattande ökning av styrelsens personalresurser för att möta den stegring av arbetet som väntas uppkomma. Svårigheterna att samordna de olika bokföringarna och uppnå erforderlig snabbhet och säkerhet i bokföringsarbetet skulle emellertid påtagligt öka genom en sådan utbyggnad av den befintliga organisationen, något som enligt utredningens uppfattning bör undvikas. Enligt utredningens mening måste bästa möjliga garantier skapas för att verksledningen på snabbaste och effektivaste sätt skall kunna tillförsäkras information om det ekonomiska läget och för att en effektiv kostnadsövervakning skall kunna utövas samt underlag för erforderliga kostnadsanalyser etc. erhållas. Utredningen anser vidare att detta mål måste nås genom en effektivisering av bokföring och redovisning, varigenom onödiga felkällor i görligaste mån undviks och dubbelarbete i största utsträckning elimineras. Väsentligt härvid synes utredningen vara, att antalet bokföringar och redovisningar nedbringas till ett minimum och samtidigt samordnas så långt som möjligt. I den mån så erfordras för att dessa resultat skall k u n n a u p p nås måste styrelsen tillföras ytterligare resurser, varjämte organisationen måste ges en sådan utformning att den befordrar dessa syften. De krav, som med denna målsättning måste ställas på bokföringen i fråga om snabbhet, korrekthet och detaljrikedom, kan tillgodoses även om arbetsvolymen kraftigt stegras genom att insätta i marknaden tillgängliga bokföringsanläggningar. En eventuell kombination av manuella och maskinella system eller av maskinella system av olika mekaniseringsgrad måste emellertid avvägas rätt för att arbetsprocessen skall kunna förlöpa så jämnt och störningsfritt som möjligt. Det successivt ökade behovet av snabb tillgång till detaljerade och aktuella data för såväl planering som kontroll har inom alla områden visat sig framtvinga samordning av förekommande bokföringssystem och nödvändiggjort en högre grad av mekanisering än tidigare på detta område. Härigenom har man uppnått en avsevärt ökad säkerhet i bokföringsarbetet samtidigt som materialet kan bearbetas snabbare och mera detaljerat. Risken, för skriv- och överföringsfel har eliminerats i stor omfattning, varigenom

95 kontrollarbetet minskat. Denna utformning av bokföringsarbetet har ökat betydelsen av att förekommande samordningsmöjligheter beaktas redan vid planläggningen av nya bokföringssystem för att undvika eller begränsa behovet av "ytterligare framtida omläggningar, något som avsevärt underlättas genom en centralisering av ansvaret för bokföringen. Ett sammanförande av de olika bokföringsenheterna — ej blott organisatoriskt utan även genom att lokalt samla dem hos en enda organisationsenhet — skapar sålunda enligt utredningens mening de bästa förutsättningarna för ledningen att kunna utnyttja bokföringen som ett instrument för ekonomisk ledning och övervakning av verksamheten. Inrättandet av ett centralt bokföringskontor medför vidare att den för bokföringsarbetet erforderliga maskinparken kan dimensioneras efter det samlade behovet, varigenom mindre reservkapacitet behövs än vid en decentraliserad bokföring. Likaså kan personalen utnyttjas bättre samt lättare och snabbare sättas in på det område, där belastningen för tillfället är störst. Bokföringssystem, som ensamma är för små för att motivera användandet av högeffektiva bokföringsmaskiner, kan genom en sådan centralisering sammanföras och inordnas i större system, varigenom även dessa mindre system kan överföras på en maskinanläggning. Med hänsyn till dessa förhållanden och för att tillgodose de krav, som enligt utredningens mening måste ställas på bokföring och redovisning inom byggnadsstyrelsen, bör de olika bokföringskontoren och motsvarande sammanföras till en organisatorisk enhet. Denna kan alternativt placeras på den i fråga om kostnadsredovisning största byrån — byggnadsbyrån — eller på den administrativa byrån, alternativt utformas som en fristående enhet. Vid sistnämnda alternativ skulle till denna enhet överföras den kamerala avdelningen från administrativa byrån. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att det gemensamma bokföringskontoret lämpligast bör placeras på administrativa byrån. Detta kontor skall till sin karaktär utgöra ett serviceorgan för berörda tekniska byråer, något som väl sammanfaller med en väsentlig del av administrativa byråns nuvarande arbetsuppgifter. Utredningen föreslår alltså, att redovisnings- och bokföringsuppgifterna på de olika byråerna sammanslås till en ekonomiavdelning placerad på den administrativa byrån. Till denna byrå överföres den dispositions- och kostnadsbokföring, som föres på den nuvarande byggnadsbyråns ekonomiavdelning liksom uträkningen av arbetarlöner, jämte de specialbokföringav av skilda slag, som finns placerade på intendentsbyråns inrikes-, utrikesoch hyresavdelningar liksom på allmänna avdelningen samt på utredningsbyrån. De på intendents- och utredningsbyråerna placerade bokföringssystemen — med undantag för fastighetsredovisningen och hyresavdelningens bokföring — tillhör organisatoriskt administrativa byrån redan i den nuvarande organisationen, fastän därmed sysselsatt personal är placerad på respektive tekniska byrå. Det skall åvila ekonomiavdelningen att genom regelbundna rapporter hålla berörda tekniska byråer informerade om mc-

9G delsdispositioner och om den ekonomiska ställningen för uppdrag och arbeten samt att tillhandahålla dem erforderliga sammanställningar och utdrag ur bokföringen. Utredningen föreslår även, att utanordningar skall tecknas av chefen för ekonomiavdelningen i förening med chefen för dess kamerala sektion på grundval av attest från vederbörande byrå. Attestskyldigheten skall i princip åvila respektive byråchef men skall av denne kunna delegeras. Förslaget att sammanföra de olika bokföringskontoren till en organisationsenhet innebär icke att utredningen vill föreslå någon bortflyttning av det reella ekonomiska ansvaret från de olika tekniska byråerna. Ansvaret skall alltjämt vila på dessa och det måste därför ankomma på dem att analysera de från det gemensamma bokföringskontoret kommande rapporterna och verkställa erforderliga jämförelser med uppnådda arbetsresultat. För utförande av dessa arbetsuppgifter måste en mindre ekonomiavdelning eller motsvarande anordning på de berörda tekniska byråerna bibehållas. Dessa avdelningar skall sålunda fungera som ett stabsorgan och i samråd med den tekniska personalen biträda byråns chef i ekonomiska frågor samt utgöra kontaktorgan gentemot det gemensamma bokföringskontoret. Ekonomisektionerna är sålunda icke avsedda att utvecklas till lokala bokföringskontor, utan det skall ankomma på den gemensamma bokföringscentralen att lämna de tekniska byråerna så täta och detaljerade rapporter att något ytterligare behov av bokföring icke uppstår hos dessa. Det bör å andra sidan tillses att uppgiftskravet från de tekniska byråerna icke drives för långt och utvecklas till ett självändamål, utan att ett faktiskt behov av uppgifterna föreligger, liksom att erforderliga grunddata finnes tillgängliga eller är möjliga att införskaffa samt att dessa data täcker uppgiftsbehovet och kan anses tillförlitliga. Erfarenheterna har visat att en omläggning av så omfattande bokföringssystem som många av de på byggnadsstyrelsen förekommande kräver en omsorgsfull och detaljerad planering av såväl bokföringssystemen som de med dessa sammanhängande rutinerna. Omläggningen måste sedan genomföras utan att den kontinuerliga bokföringen stores och utan att föreskrivna redovisningar och rapporter på något sätt äventyras. Innan ett nytt system definitivt kan börja tillämpas måste som regel dubblering ske med det gamla, tills dess tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande det nya systemets lämplighet och tillförlitlighet. Det definitiva införandet av ett nytt system måste i många fall också ske vid en ny redovisningsperiods början. Enligt vad utredningen inhämtat skall den nuvarande intendentsbyrån inom kort flytta till andra lokaler. Med hänsyn bl. a. till den försämring av kontaktmöjligheterna byråerna emellan, som detta kommer att medföra, anser utredningen att ett överförande av denna byrås bokföringsuppgifter bör anstå tills dess styrelsen ånyo kan erhålla gemensamma lokaler.

97 Framställningar till Kungl. Maj.t Vid upprättandet av framställningar till Kungl. Maj :t under olika skeden av ett byggnadsärende liksom vid framställningar angående fastighetsfondens driftstat är det enligt utredningens mening av vikt att administrativa byrån medverkar med hänsyn såväl till den formella behandlingen som till sambandet med byråns bokföringsuppgifter. Utredningen föreslår därför att nämnda framställningar skall upprättas av vederbörande fackbyrå i samarbete med administrativa byrån, vilken självfallet jämväl skall svara för äskanden på driftbudgeten. Kostnadsberäkning

och

efterkalkylering

Kalkyleringsuppgifterna handhas för närvarande av byggnadsbyråns samordnings- och kalkylavdelning. Kostnadsuppskattningar och -beräkningar skall utföras vid flera tillfällen och för skilda ändamål under en byggnads tillblivelse. Första gången en ungefärlig uppskattning av totalkostnaderna kan ske, är då byggnadsprogrammet föreligger. Programmet jämte denna uppskattning skall ligga till grund för Kungl. Maj :ts första ställningstagande till byggnadsföretaget. En mera fullständig och noggrann kostnadsuppskattning verkställes då huvudhandlingarna upprättats. Den uppskattningen skall utgöra underlag för Kungl. Maj :ts bedömning andra gången företaget prövas och för äskande av byggnadsmedel. En detaljerad kostnadsberäkning är möjlig först på grundval av färdiga bygghandlingar. Sådana beräkningar är inom byggnadsstyrelsen aktuella endast för egenregiföretag. Beräkningar kan sedermera även erfordras på grund av ändrade förutsättningar under byggnadstiden. De nu nämnda uppskattningarna och beräkningarna markerar olika huvudskeden av byggnadsföretagets genomförande. Både under programarbetet och projekteringen är det härjämte av stor vikt att analyser och delberäkningar blir utförda för att belysa de kostnadsmässiga konsekvenserna av olika delförslag och alternativ i övrigt. Till grund för beräkningar och uppskattningar måste läggas tillförlitliga uppgifter rörande kostnader för olika material, konstruktioner och metoder m. m. Ett värdefullt hjälpmedel är därvid sådana kostnadsanalyser som kan göras vid och genom efterkalkyler. Avsaknaden av sådana efterkalkyler för närvarande har påtalats som en stor olägenhet, inte minst när det gäller strävandena att ernå ekonomiskt goda lösningar. Det till styrelsens förfogande stående materialet tillåter noggranna efterkalkyler endast för egenregiföretag. Även bokföringen för entreprenadbyggen bör dock vara en nöjaktig utgångspunkt för överslagsmässiga kalkyler rörande t. ex. kostnad per volyms- eller annan lämplig enhet. Det finns således anledning till att det omfattande bokföringsmaterial rörande offentliga byggnader, som styrelsen h a r tillgång till, utnyttjas för sådana efterkalkyler som materialet tillåter. Särskild personal synes böra avdelas för dessa uppgifter. För utarbetande av de byggnadskostnadsindex, som ingår i styrelsens arbetsuppgifter, erfordras ett material och en personal av i stort sett samma 7— 610848

98 slag som för kalkylarbetet. Uppgiften torde därför lämpligen k u n n a samordnas med detta arbete. Personalen för kalkylering och indexarbete kommer att betjäna både lokalplanerings-, projekterings-, byggnads- och intendentsbyråerna ävensom de särskilda byråerna. Också tekniska byrån torde ha anledning att både som givande och tagande part ta kontakt med verksamheten. Uppgifterna torde bäst lösas, om de samlas i en enda arbetsgrupp inom styrelsen. Huruvida gruppen skall förläggas till viss byrå kan emellertid vara tveksamt. Det synes böra ankomma på styrelsen själv att med ledning av vunna erfarenheter ta ställning till denna fråga. I den nya organisationens begynnelseskede torde övervägande skäl tala för att arbetsgruppen såsom en särskild kalkyh avdelning direkt underställes verksledningen. De olika byråernas organisation i stort

Fördelningen i detalj av arbetsuppgifter mellan byråerna liksom byråernas organisatoriska uppbyggnad är väsentligen frågor som skall lösas internt av styrelsen. De förutsättningar i dessa avseenden, som är av betydelse för övervägandena rörande byråindelningen, för arbetsformerna inom styrelsen och för kvalitativa bedömanden i personalfrågor eller andra motsvarande ting, bör emellertid redovisas i förevarande sammanhang. Administrativa byrån Administrativa byråns organisation påverkas av förslaget att till byrån överföra vissa bokföringsgöromål från de tekniska byråerna. Byrån förutsattes härjämte, enligt i det föregående lämnat förslag, böra i ökad utsträckning medverka vid framställningar och andra skrivelser till Kungl. Maj:t i anslagsfrågor m. m. Genom inrättandet av en organisationsavdelning kommer byrån å andra sidan att avlastas det direkta ansvaret för vissa organisations- och rationaliseringsfrågor. Utredningen räknar emellertid med att den härigenom friställda arbetstiden kommer att vara av blygsam omfattning i jämförelse med det enligt ovan ökade arbetet med skrivelser till Kungl. Maj :t m. m. Utredningen finner ej anledning föreslå någon principiell ändring av byråns organisation. Byrån föreslås sålunda indelad i tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning och en personalavdelning med i princip samma arbetsuppgifter som i nuvarande organisation, samt en ekonomiavdelning. Med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifterna synes ekonomiavdelningen böra uppdelas i en kameralsektion och en sektion för driftbokföring. Kameralsektionen bör handha styrelsens kassarörelse, verkställa uträkning av avlöningar till såväl tjänstemän som kollektivavtalsanställd personal, granska rese- och sjukvårdsräkningar, ombesörja skatteavdrag och skatteredovisning samt upprätta styrelsens huvudbok. Sektionens för driftbokföring uppgifter torde bli att handha styrelsens

99 dispositionsbokföring och kostnadsbokföring. Sektionen skall regelbundet tillställa berörda byråer och avdelningar utdrag ur dessa bokföringar samt därjämte vid de tidpunkter dessemellan, då så befinnes erforderligt. Sektionen skall från vederbörande byrå inhämta attest på räkningar och själv verkställa ytterligare erforderlig granskning. På byrån bör slutligen liksom nu finnas en ombudsman, vilken enligt byråchefens bestämmande kan placeras direkt under denne eller på allmänna avdelningen. Lokalplaneringsbyrån Lokalplaneringsbyrån förutsattes bli ett planerande och utredande organ för att på ett ändamålsenligt och rationellt sätt tillgodose statens lokalbehov inom byggnadsstyrelsens verksamhetsområde. Den skall också ha att granska och yttra sig över lokal- och byggnadsärenden, i de avseenden byråns kompetensområde anger. I nu nämnda syften skall byrån bl. a. genom inventeringar och genom kontakter och samarbete med myndigheter, kommittéer och andra organ insamla och bearbeta uppgifter rörande pågående eller förväntade organisatoriska förändringar och andra omständigheter, som kan påverka behovet av och sättet för utnyttjande av lokaler. Byrån skall härvid också genom råd och upplysningar aktivt verka för sådana lösningar som kan främja en sund lokalpolitik även sett i ett vidare sammanhang. En samordning till tid och plats beträffande de skilda behoven blir i detta arbete en viktig uppgift. På grund av nu nämnda verksamhet bör byrån lämna sådana förslag som kan medverka till en planmässig lösning av statens byggnads- och övriga lokalfrågor. Byggnadsstyrelsen skall för sin del medverka till att, som ett led i beredskapen mot arbetslöshet i ett sämre konjunkturläge, ett tillräckligt antal lämpliga byggnadsobjekt skall kunna igångsättas med relativt kort varsel. Det bör ankomma på byrån att bevaka och i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna lämna erforderliga förslag härom. Genom byråns inrättande torde goda betingelser skapas för att denna ekonomiskt-socialt viktiga fråga skall bli tillfredsställande löst för styrelsens vidkommande. Genom byråns verksamhet avses även till verksledningens förfogande kunna ställas ett material, som kan utgöra ett gott underlag för planering och anpassning av verkets organisatoriska resurser, och således också för bedömning av behovet av särskilda byråer. Inom byrån synes vidare allmänna normer angående utrymmesbehov och teknisk standard m. m. böra sammanställas. Bent arkitektoniska och byggnadstekniska frågor förutsattes dock projekteringsbyrån respektive tekniska byrån svara för. I byråns uppgifter bör ingå att verka för att befintliga lokaler är rationellt utnyttjade. Då lokaler frigöres genom viss verksamhets omlokalisering eller av andra orsaker, skall vidare byrån planlägga och lämna förslag till deras framtida användning. 71—610848

100 En god orientering i och allmän överblick över fastighets- och hyresmarknaden inom orter med mera betydande statlig verksamhet ävensom i lokaliserings- och arbetsmarknadsfrågor torde utgöra en förutsättning för ett rätt handhavande av byråns arbetsuppgifter. I de enskilda fallen skall byrån föreslå, om ett lokalbehov skall tillgodoses genom nybyggnad, genom fastighetsförvärv eller genom förhyrning. Byrån skall dock inte vara verkställande organ i dessa frågor. Sålunda skall intendentsbyrån helt svara för verkställighet av såväl köp och försäljningar som in- och uthyrning. I byggnadsärenden skall lokalplaneringsbyrån utarbeta byggnadsprogram och i samarbete med administrativa byrån göra framställning till Kungl. Maj :t enligt fastställd ordning i ärendets första skede. Då ärendet därefter återkommer från Kungl. Maj :t och övergår i projekteringsstadiet överlämnas det till projekteringsbyrån. Byråns verksamhet kan således funktionellt uppdelas i två huvudgrupper av arbetsuppgifter, nämligen i dels allmänna utredningar och planeringar, dels programarbete med anknytning till aktuella byggnadsprojekt. Det synes lämpligt att byråns organisation följer denna indelning. Utredningen föreslår därför att byrån indelas i en planeringsavdelning och en programavdelning. Inom dessa avdelningar synes organisationen med hänsyn till verksamhetens art och beroende på aktuell personalbesättning böra vara relativt rörlig. En fast sektionsindelning torde sålunda åtminstone inte till en början böra genomföras. För byråns gemensamma behov bör finnas en expedition, som bl. a. innehåller erforderlig administrativ personal. Inom programavdelningen kan verksamheten organiseras i lämpligt sammansatta arbetsgrupper för vissa objekt eller visst slag av objekt, vilka grupper samarbetar med programkommittéer eller motsvarande särskilt utsedda samarbetsorgan innehållande representanter för den blivande nyttjaren och annan tillfällig expertis. I fall ett byggnadsföretag är av sådan art, att det befinnes fördelaktigt att tjänsteman, som skall ha att deltaga i det fortsatta arbetet inom projekteringsbyrån, medverkar redan på programstadiet bör tjänstemannen kunna anknytas till vederbörande arbetsgrupp inom lokalplaneringsbyrån. Hinder bör därvid ej möta att tjänstemannen utses att leda programarbetet. Även i övrigt får ett intimt samarbete med projekteringsbyrån förutsättas. Gränsen mellan de bägge byråernas arbetsområden bör därför inte fastslås alltför snävt. Bland byråns personal bör ett ganska differentierat kunskaps- och erfarenhetsområde vara representerat. Såväl teknisk utbildning inom olika fack som ekonomisk och samhällsvetenskaplig utbildning samt erfarenheter av organisationsfrågor och allmän administration kan vara en lämplig grund för handhavande av olika uppgifter inom byrån. Några speciella kompetenskrav synes inte böra införas för innehavare av tjänster inom byrån. Byråns chef bör benämnas byggnadsråd.

101 Projekteringsbyrån Projekteringsbyråns huvuduppgift blir att på grundval av de av Kungl. Maj :t fastställda byggnadsprogrammen svara för projektering av byggnadsföretag fram till fullständiga bygghandlingar. Byrån skall i samarbete med administrativa byrån utforma framställningarna till Kungl. Maj :t i byggnadsärendenas andra skede och således även svara för äskandena av erforderliga byggnadsmedel. För närvarande utföres all projektering för byggnadsstyrelsens räkning av enskilda företag, som genom konsultavtal engageras av styrelsen. Så bör även för framtiden ske i övervägande antalet fall. Denna projekteringsverksamhet måste givetvis ske under erforderlig ledning och kontroll från den ansvariga myndighetens sida. Byggnadernas karaktär gör att miljöfrågorna bör tillmätas särskild betydelse. Det måste också beaktas att de offentliga byggnader, varom här är fråga, icke är underkastade samma övervakning och kontroll från byggnadsnämndernas sida som bebyggelse i allmänhet. Myndigheten får därför anses ha ett särskilt ansvar ur de synpunkter som byggnadsnämnderna eljest har att bevaka. För att övervakningen skall fungera på ett smidigt och tillfredsställande sätt torde det vara lämpligt att beställaren tillhandahåller klara direktiv i form av normer, typbeskrivningar och typritningar, som ger vissa riktlinjer ur arkitektoniska och byggnadstekniska synpunkter. Härigenom underlättas och förenklas kontroll och ledning i den löpande verksamheten. I arkitektoniskt avseende bör denna normerande verksamhet handhas av arkitekterna inom projekteringsbyrån. För att lösa motsvarande uppgifter i fråga om konstruktioner m. m. bör erfordras i stort sett samma sakkunskap, som förutsattes ingå i den tekniska byrån. Det synes därför vara lämpligt att denna byrå får dessa grundläggande och normerande uppgifer om hand. Den förenkling av projekteringsbyråns uppgifter på konstruktörssidan, som blir en följd av en sådan lösning, bör beaktas vid bedömningen av erforderliga kvalifikationer hos personalen på de bägge byråerna. Det får härvid förutsättas att de ledande krafterna bör placeras på tekniska byrån. Denna bör sålunda biträda även vid uppkommande tekniska problem av principiell art eller eljest av större vikt, vilka kan medföra behov av speciell teknisk sakkunskap. Den löpande normala verksamheten bör däremot helt ombesörjas av projekteringsbyrån. Omfattningen och betydelsen av byggnadsstyrelsens projekterande och byggande verksamhet motiverar enligt utredningens åsikt en organisation, som möjliggör projektering genom eget organ till viss mindre del. Härtill kommer värdet av att styrelsens befattningshavare lämnas möjligheter att hålla den direkta kontakt med yrket, som endast egen projekteringsverksamhet kan ge. Utan en sådan kontakt får man räkna med att rekryteringen av kvalificerad personal till styrelsen ytterligare försvåras. Det torde numera knappast förekomma något företag eller organ i riket med tillnärmelsevis så omfattande byggnadsverksamhet som byggnadsstyrelsen, vilket

102 icke ansett det förmånligt att till sig knyta ett eget arkitekt- eller projekteringskontor. Byråns organisation bör utformas på ett principiellt enkelt sätt. I organisationen skall ingå samtliga de huvudslag av fackmän som normalt deltar i projekteringsarbetet, nämligen arkitekter, byggnadskonstruktörer, värme-, ventilations- och sanitetstekniker och elektrotekniker. Härjämte bör tillgång till väg- och vattenbyggnadstekniker finnas för yttre arbeten och geoteknik, såsom t. ex. för anslutning av vägar, ledningar för vatten och avlopp m. m. och för bedömning av grundförhållanden. Proportionen mellan de deltagande fackmännen torde böra vara ungefär densamma som gäller vid projekteringens utförande, vilket i grova drag torde innebära omkring 40— 60 procent arkitekter samt återstoden fördelade på byggnads-, VVS- och El.-konstruktörer i ungefärliga förhållandet 2 ä 3—1 å 2—1. I allmänhet bör för större objekt ett projektledarlag organiseras, vilket utvaljes bland de för det speciella fallet mest lämpade fackmännen, bland vilka en skall vara projektledare med ansvar för arbetet under projekteringsskedet. Det bör ankomma på byråns chef att för varje objekt eller för visst slag av objekt utse detta lag. Byråns mera formellt betonade organisation bör emellertid på sedvanligt sätt återspegla de i arbetet representerade facken, varvid med hänsyn till vad ovan anförts om fördelningen av arbetet mellan tekniska byrån och projekteringsbyrån konstruktörerna lämpligen bör samlas under en gemensam kvalificerad chef. Utredningen föreslår på grund av det ovanstående att projekteringsbyrån organiseras i en arkitektavdelning och en konstruktionsavdelning samt ett projekteringskontor för egen projektering. Till detta bör ett ritkontor anslutas. Dessutom bör finnas ett gemensamt kansli. Personalcirkulation mellan projekteringskontoret och avdelningarna förutsattes. Någon indelning av arkitektavdelningen i sektioner synes ej vara erforderlig eller lämplig. Däremot bör konstruktionsavdelningen indelas i en byggnadsteknisk sektion, en VVS-sektion, en El-sektion och en VoV-sektion. Projekteringskontoret synes böra vara direkt underställt byråns chef. För att erfarenheterna från byggande och förvaltning skall komma projekteringen till godo, får enligt vad senare skall utvecklas, tekniska byrån en viktig uppgift att fylla såsom insamlande, bearbetande, upplysande och rådgivande organ. Även byggnadsbyråns direkta erfarenheter bör vara ett värdefullt stöd för projektorerna. I arbetsordning eller på motsvarande sätt bör därför stadgas skyldighet för projekteringsbyrån att ta kontakt med byggnadsbyrån och tekniska byrån vid lösandet av projekteringsuppdragen. Vad gäller kostnadsuppskattningar och beräkningar m. m. under projekteringsarbetets gång blir samarbete erforderligt med kalkylavdelningen.

Byggnadsbyrån Byggnadsbyråns huvuduppgift blir, att sedan bygghandlingar mottagits från projekteringsbyrån, utföra eller genom entreprenör låta utföra byggnadsfö-

103 retagen och att därefter överlämna byggnaderna till vederbörande förvaltningsorgan. Byrån skall ansvara för byggnadsmedlens användning. Den byggnadsverksamhet, som byrån skall svara för, kan beräknas öka väsentligt i omfattning. Samtidigt kommer emellertid byråns arbete att påtagligt förenhetligas till följd av den föreslagna överflyttningen till projekteringsbyrån och tekniska byrån av vissa uppgifter. Byråns organisation blir avhängig av bl. a. egenregi-verksamhetens framtida omfattning. Då egenregi-organisationen på sin tid inrättades var syftet härmed bl. a. att motverka konsekvenserna av kartellbildningar inom byggnadsbranschen. Detta skäl synes numera ej längre föreligga. Däremot kan en sådan organisation vara motiverad av andra skäl. Statliga byggnadsobjekt har i viss omfattning karaktär av specialarbeten, vilka endast vissa storföretag kan åtaga sig. För sådana speciella byggnadsföretag har styrelsen själv tillgång till arbetare och arbetsledare, vilka skaffat sig betydande erfarenhet inom vederbörande områden. Arbetenas utförande i egen regi torde här ge särskilt goda betingelser för tekniskt goda lösningar och god byggekonomi. Vid omoch tillbyggnadsarbeten på äldre statliga byggnader är det vidare ofta svårt att i förväg bestämma arbetsvolymen. Oförutsedda fördröjningsmoment uppstår tid efter annan vid dessa företag. Särskilda hänsyn måste också tagas, i de fall verksamheten i byggnaden måste fortgå under byggnadsarbetets gång. Här nämnda objekt kan i regel ej utlämnas mot fasta entreprenadanbud. Fall förekommer också, då på grund av särskilda omständigheter rimliga entreprenadanbud ej kan erhållas. Detta kan ha sin orsak i att byggnadsplatsen är avlägsen i förhållande till större tätort eller förhållanden av annat motsvarande slag. Egenregi-byggena under den senast förflutna femårsperioden ävensom nu pågående och planerade byggnadsföretag i egen regi har undersökts ur nu n ä m n d a synpunkter. Utredningen har härav kunnat dra den slutsatsen att omkring 60 procent av byggnadsvolymen motiverat egen regi av de sagda skälen. Återstoden av byggnaderna har utförts i egen regi väsentligen för att hålla den befintliga organisationen effektivt sysselsatt. De angivna procenttalen gäller i stort sett både för byggnads-, VVS- och El-arbeten. En viss krympning av egenregi-verksamheten synes således vara motiverad. Utredningen vill emellertid här uttala att något material, som medger en kostnadsmässig jämförelse mellan byggnadsverksamhet på entreprenad respektive i egen regi, icke kunnat ställas till utredningens förfogande. Bedömandena måste därför göras utifrån delvis vaga utgångspunkter. Utredningen har från byggnadsstyrelsen inhämtat att byggnadsarbeten i egen regi på flera platser kommer att avslutas redan de närmaste åren, varvid styrelsen kommer att avveckla organisationen på dessa platser. Härigenom kommer antalet byggnadsarbetare att minskas från nuvarande cirka 350 till under 250. Under senare år har en minskning av arbetsstyrkan från drygt 600 man skett. I fråga om VVS-instaliationer kommer antalet arbetare att relativt snart minskas från nuvarande drygt 70 till knappt 60 och be-

104 träffande El-installationer från omkring 190 till 175. På El-sidan innebär detta, om utvecklingen under de senaste åren medräknas, en minskning inom ett fåtal år till ungefär halva arbetsstyrkan. En viss ytterligare minskning av egenregi-verksamheten planeras av styrelsen. Mot bakgrund av den så skisserade utvecklingen finner utredningen att några förslag från dess sida rörande egenregi-verksamhetens krympning för närvarande icke är påkallade. Sedan slutet av år 1960 har för byggnadsledning och -kontroll vid entreprenadbyggen en distriktsorganisation med sju distrikt inrättats. Denna är för närvarande under utbyggande. En sådan utveckling finner utredningen ändamålsenlig. Utredningen räknar med att verksamhetens ökning väsentligen bör återspeglas i en konsolidering och utvidgning av organisationen inom distrikten, medan någon större ökning av personalens numerär inom den centrala ledningen ej skall bli erforderlig. Detta torde emellertid medföra behov av ytterligare delegering till distrikten av befogenheter och ekonomiskt ansvar. För byråns organisation har flera alternativ övervägts. En nära till hands liggande lösning är att inrätta en entreprenadavdelning och en egenregiavdelning, som var och en innehåller representanter för de olika i verksamheten deltagande facken. En sådan lösning leder emellertid till en olycklig splittring av personalen. Vad gäller byggnadsarbeten synes en särskild egenregi-organisation tills vidare dock ej kunna undvaras. För VVS- och El-områdena torde däremot egna avdelningar, vilka omhänderhar både entreprenad- och egenregi-sidan innebära den ändamålsenligaste anordningen. För byråns ledning medför ett sådant förslag ett ökat ansvar för samordningen av verksamhetens olika grenar. Liksom inom projekteringsbyrån synes en samordning lämpligen kunna erhållas genom att utse viss central byggadministratör för visst eller visst slags objekt, vilken ges ansvaret för detta under byggnadsskedet. Behovet av samordning och verksamhetens beräknade ökning motiverar enligt utredningens uppfattning att i byråledningen finnes en biträdande byggnadschef, som skall vara souschef. Utredningen föreslår således att byggnadsbyrån organiseras med en byggnadschef, en biträdande byggnadschef och fem avdelningar, nämligen en entreprenadavdelning, en egenregi-avdelning för byggnadsarbeten, en VVSavdelning, en El-avdelning, samt en i förhållande till den nuvarande krympt ekonomiavdelning såsom förut närmare utvecklats. Till byrån bör härjämte höra ett kansli. Erforderlig elasticitet i organisationen bör kunna ernås huvudsakligen genom ett varierande antal sektioner inom entreprenadavdelningen. Principen för arbetsfördelning mellan sektionerna torde böra förbehållas byggnadschefen att besluta om eller, i fall övriga byråers verksamhet anses bli påverkad härav, verksledningen.

105 Intendentsbyrån. Utredningen har inledningsvis berört den förväntade ökningen av byråns arbetsuppgifter. Den utveckling, som det härvid redovisade siffermaterialet återspeglar, bör givetvis leda till att byggnadsstyrelsens förvaltningsorgan efter hand kommer att genomlöpa olika utvecklingsstadier. Ett viktigt sådant stadium är, när behov uppstår av två byråer under gemensam ledning av en fastighetsdirektör eller motsvarande tjänsteman. Utredningen har funnit det nödvändigt att så långt möjligt renodla förvaltningsverksamhetens verkställande funktioner och att begränsa intendentsbyråns arbetsområde till dessa. Härigenom bör byråns löpande arbete bli enklare, och tidigare svårigheter att kombinera utredande och planerande uppgifter med de verkställande bli i stort sett undanröjda. Inom nuvarande intendentsbyrån har en successiv förnyelse av organisationen skett, efter hand som verksamheten ökat i omfattning. Byråns organisation kan därför i dagens läge anses i stort sett ändamålsenligt utformad. De förändringar i arbetsvolym, som inträtt de senaste åren och som i en nära framtid är att emotse, synes sålunda kunna bemästras med ganska enkla medel. Detta utredningens bedömande grundar sig inte minst därpå, att en mycket väsentlig del av de i framtiden nytillkomna förvaltningsobjekten kommer att vara belägna i landsorten. Den centrala förvaltningsorganisationen för dessa objekt bör kunna hållas inom relativt snäv r a m på grund av länsarkitektkontorens uppgifter inom området. På vissa sådana kontor kan å andra sidan personalförstärkningar av icke obetydlig omfattning påkallas, efter hand som fastighetsbeståndet ökar. I detta sammanhang bör framhållas att en översyn av intendentsbyråns organisation torde bli erforderlig med vissa mellanrum. Utredningen räknar för sin del med, att dess förslag icke kommer att innebära en tillräcklig organisation på längre sikt. Ett villkor för att hela verksamheten för närvarande skall kunna ledas av endast en chef, är att en långtgående delegering av arbetsuppgifter och ansvar kan ske till de chefen närmast underlydande tjänstemännen. Den löpande verksamheten skall i stort sett kunna anförtros åt dessa. Verksamhetens art synes icke lägga hinder i vägen för en sådan delegering, under förutsättning att tillräckligt kvalificerade och erfarna personer kan förvärvas till tjänster som avdelnings- och sektionschefer och vidare att organisationen medger specialisering till begränsade arbetsområden i erforderlig mån. Den del av förvaltningsverksamheten, som till arbetsmängd och ekonomisk betydelse är störst, avser fastighetsunderhåll och därmed förbundna ombyggnadsarbeten m. m. En särskild enhet inom organisationen bör därför specialisera sig på i huvudsak dessa uppgifter. Till enheten bör emellertid, med hänsyn till föreliggande samband i det praktiska arbetet, även förläggas förekommande uppgifter avseende fastigheternas skötsel och drift. Verksamhetens utvidgning motiverar att denna enhet utökas med ett i förhållande till arbetsvolymen ökat antal sektioner.

106 övriga på byrån ankommande uppgifter synes kunna fördelas på avdelningar, vars chefer sorterar direkt under byråns chef. Utredningen föreslår med stöd av det ovanstående att intendentsbyrån under byråns chef organiseras på fem avdelningar. En underhållsavdelning anförtros det löpande underhållet och därmed förbunden verksamhet ävensom fastigheternas skötsel och drift. Avdelningen indelas i ett antal underhållssektioner, med arbetsfördelning dem emellan efter avdelningschefens eller byråchefens bestämmande. En sektion bör härjämte lämpligen reserveras för planläggnings- och upphandlingsuppgifter m. m. På denna sektion bör upphandling av årsentreprenader ske, planer för underhållet upprättas, medel beräknas etc. Sektionen bör vidare handha kalkylfrågor och utarbeta underhållskostnadsindex. Särskild personal för driftkontroll, som ej avser ren värmekontroll, bör härjämte placeras på sektionen. Vid sidan av denna sektion synes för närvarande en utökning från tre till fem sektioner för det tekniska underhållet vara nödvändig. En fastighetsavdelning inrättas för köp och försäljning av fastigheter, fastighetsvärdering, fastigheternas rättsliga vård, remisser i allmänna förvaltningsspörsmål och liknande frågor. Avdelningen skall företräda ägarens intressen i planfrågor och vid förekommande förrättningar etc. Den skall vidare handha på ägaren ankommande författningsenliga skyldigheter i olika avseenden. Till avdelningen bör byråns registerföring och arkiv förläggas liksom erforderligt ritkontor. Därest djurgårdsnämndens återstående uppgifter kommer att överföras till byggnadsstyrelsen, förutsattes de böra inplaceras på en för ändamålet utbyggd fastighetsavdelning. En hyresavdelning bibehålies för samma uppgifter som avdelningen nu har. Utrikesavdelningen synes också böra ingå i organisationen med oförändrat arbetsområde. Den till byrån överflyttade värmetekniska avdelningen bör ingå i byrån som en särskild bränslekontrollavdelning. Slutligen torde ett gemensamt kansli erfordras. Till detta synes bl. a. personalen för ekonomiska övervakningsuppgifter kunna anknytas. Kulturhistoriska byrån Kulturhistoriska byrån får i stort sett oförändrade uppgifter. Dess verksamhet torde emellertid komma att påverkas av vissa förhållanden som här skall i korthet beröras. Den förestående intensiva saneringen av rikets tätorter torde medföra ingrepp i stadsbebyggelsen av en avsevärd omfattning. Vid denna omdaning av stadssamhällena torde i icke ringa grad såväl enskilda byggnader som miljöer och stadsplaner av kulturhistoriskt intresse komma att beröras. Erfarenheten torde ha visat på de svårigheter och eljest speciella problem som uppkommer vid avvägningen mellan å ena sidan de kulturhistoriska in-

107 Iressena och å andra sidan den moderna teknikens krav och ekonomiska hänsyn. Kulturhistoriska byrån torde här kunna ha en viktig funktion att fylla för att en rimlig balans skall ernås. ökade insatser för att även i övriga fall slå vakt om landets ej alltför talrika kulturhistoriskt värdefulla byggnader ter sig också alltmer önskvärda. Utredningen är därför inställd på att en viss förstärkning av byråns kapacitet bör ske. Enär utredningen i nu förevarande sammanhang endast kan beröra byråernas organisation i stort och anledning icke synes föreligga att i sådana avseenden frångå den nuvarande organisationen inom kulturhistoriska byrån, får utredningen emellertid uppskjuta ett ställningstagande i denna fråga till ett senare tillfälle. Planbyrån Planbyråns arbetsuppgifter fördelar sig i stort sett på två huvudgrupper, varav en grupp utgöres av remisser och jämförliga, löpande ärenden, samt en grupp av utrednings- och utvecklingsarbete, information, rådgivning och allmänt samordnande uppgifter. Till den första gruppen hörande ärendens art och antal kan avläsas i byråns statistik. I denna avspeglas också de förändringar i fråga om ärendenas antal samt fördelningen efter typ (plangranskning, besvärsmål, dispenser etc.) som blivit en följd av den ändrade byggnadslagstiftningen. Det torde visserligen vara för tidigt att ännu dra några säkra slutsatser rörande den fortsatta utvecklingen härvidlag, men en rätt klar anvisning finns om att tendenserna i stort är att fastställelseärendenas antal minskar, samtidigt som besvärsärendena ökar. Vad de översiktliga planärendena beträffar är det för dagen knappast möjligt att göra några framtidsbedömanden. Stadsplanebyrån har alltid vid sidan av sin behandling av remisser och löpande ärenden bedrivit en verksamhet som varit inriktad på upplysning och information. Till att börja med följde denna formellt friare, utåtriktade del av verksamheten rätt nära den av lagstiftning och instruktion bundna delen. Planväsendets uppgifter inskränkte sig då närmast till detaljplaneringen och därtill knutna fastighetsbildnings- och bebyggelsefrågor. Stadsplanebyråns informationsverksamhet höll sig i stort sett inom samma område och avsåg huvudsakligen råd och upplysningar om kartbeteckningar, avfattning av planbestämmelser etc. I samma mån som planlagstiftningens område vidgats och nya planeringsorgan tillkommit —• exempelvis inom kommunikationsväsendet, skolväsendet och olika sektorer av näringslivet — har också planbyrån tillförts nya uppgifter. Vid sidan av den tidigare upplysningsverksamheten rörande bestämmelsetolkning och olika slags formalia har sålunda framträtt ett ständigt växande behov av byråns medverkan i översiktliga, allmänt samordnande och vägledande uppgifter. Denna verksamhet, i vilken bl. a. den till byggnadsstyrelsen knutna länsarkitektsorganisationen fungerar som kontaktoch distributionsorgan, äger rum såväl på riksplanet som inom län, planre-

108 gioner och kommuner. Byråns medverkan sker genom publicerande av anvisningar, medverkan i kurser och diskussioner samt genom direkta kontakter med myndigheter, institutioner och enskilda. Som ett led i det centrala planorganets samordnande verksamhet har rådet för översiktlig planläggning tillkommit. Med tanke på den mångfald av intressen som strålar samman vid samhällsplaneringen liksom också på de många skilda organ, som mer eller mindre oberoende av varandra medverkar i denna verksamhet, framstår det som uppenbart att samordningen till en lämplig helhet ställer stora krav på insatser från det centrala planorganets sida. Det finns också anledning att i framtiden skärpa dessa krav, i samma mån som samhällsutvecklingen fortskrider. Den långt gående decentraliseringen av beslutanderätten i detalj plane- och byggnadsärendena, som från den 1 juli 1960 genomförts i byggnadslagstiftningen, torde komma att aktualisera behovet av vissa gemensamma riktlinjer till ledning för de lokala och regionala bedömandena, om en enhetlig praxis och hög planstandard skall uppnås. Planbyråns verksamhet måste således i ökande grad inriktas på översiktliga, allmänt samordnande och vägledande uppgifter. Redan nu har enligt uppgift antalet förfrågningar från länsstyrelser, kommuner, företagare, fackmän och allmänhet ökat år från år liksom kraven på medverkan vid kurser och konferenser, i utredningar och kontaktorgan. En väsentlig uppgift för det centrala planorganet måste vidare vara att göra en aktiv insats för en sund utveckling av samhällsplaneringen. I detta avseende torde berättigade krav på ett omfattande utvecklings- och reformarbete kunna resas såväl vad gäller den översiktliga planläggningen som detaljplanläggningen. Här kan endast antydas de problem som föranledes av de snabba förändringarna i strukturen av samhälls- och näringslivet, befolkningsrörelserna, kommunikationernas utveckling, den förestående kommunreformen m. m. Stadssamhällenas pågående förnyelse och därmed förenade nya krav till följd av den starkt ökande bilismen m. m. ävensom utvecklingen av landsbygdens tätorter kräver också skärpt uppmärksamhet. Dessa betydelsefulla uppgifter för planbyrån skall självfallet lösas under kontakt och samverkan med forskningen på området. Däremot bör byrån inte bedriva egen forskningsverksamhet. När det gällt mera allmängiltiga problem har det enligt förarbetena till byggnadslagstiftningen förutsatts att planbyråns medverkan så långt som möjligt skulle lämnas i form av anvisningar. I viss mån har så skett, men ett fullföljande av dessa uppgifter har hittills försvårats av bristen på personella resurser. Utredningen är av den bestämda uppfattningen, att den minskning i den löpande verksamheten, som blir en följd av 1960 års ändringar i byggnadslagstiftningen, icke medför minskning av planbyråns behov av personella resurser. I stället bör ökad vikt tillmätas byråns rådgivande och samordnande verksamhet ävensom utvecklingsarbetet. För denna sistnämnda verksamhet torde inom byrån på ett helt annat sätt än hittills krävas medverkan

109 av alla de slag av fackmän som visar intresse för och förmåga att bidraga till samhällsplaneringens utveckling. Dessa olika fackmän synes icke böra isoleras i särskilda avdelningar utan samlas till arbetsgrupper inom avdelningar efter funktion. Utredningen föreslår en indelning av planbyrån i fyra avdelningar enligt följande. En avdelning för samordning och information bör ha som huvuduppgift att dels genom kontakter med de regionala och lokala plan- och byggorganen verka för samordning av deras verksamhet m. m., dels medverka i utredningsarbetet inom detaljplanläggningens område. En avdelning för översiktlig planläggning skall för byggnadsstyrelsens del medverka i arbetet för en riktig utveckling av den översiktliga samhällsplaneringen. En direkt kontaktlinje skall gå till byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering, för vilket avdelningen skall hålla kanslipersonal. En allmän avdelning bör handha remisser o. d. En juridisk avdelning bör liksom nu medverka i hela byråns verksamhet i övrigt. Slutligen erfordras en expedition med arkiv. En viss ytterligare översyn av byråns organisation torde erfordras, därest bostadspolitiska organisationskommitténs nyligen framlagda förslag att från bostadsstyrelsen överflytta en del med planbyråns verksamhet samhörande uppgifter till byggnadsstyrelsen vinner statsmakternas bifall. Tekniska byrån Motiven för tekniska byråns inrättande liksom byråns tänkta arbetsområde i stort torde framgå av den föregående framställningen. För ett organ med tekniska byråns arbetsuppgifter torde en lämplig organisation kunna baseras på de olika kunskapsområden, som bör vara företrädda inom byrån. Dessa kunskapsområden täcker husbyggandets alla tekniska sektorer såsom geoteknik, inkl. markundersökningar, jordtryck, stabilitetsfrågor och grundläggning m. m., konstruktionsteknik, inkl. byggnadsstatik och säkerhetsfrågor, allmän material- och byggnadsteknik, inkl. provningsmetoder samt akustik, värmeisolering och brandskydd m. m. ävensom VVS- och Elteknik. Därtill kommer vissa funktions- och måttfrågor m. m. , som hänger samman med normverksamheten ävensom frågor rörande ritningsnormer, beskrivningar och arkivhandlingar m. m. Slutligen måste byrån också ägna stor uppmärksamhet åt informationsfrågor. Varje avgränsat kunskapsområde eller speciell funktion inom husbyggnadstekniken kan självfallet ej representeras av en organisationsenhet inom byrån. Av praktiska skäl är det nödvändigt att föra samman de olika arbetsuppgifterna i ett tämligen begränsat antal avdelningar, varvid emellertid avdelningscheferna bör behärska huvudparten av de frågor som faller under resp. avdelning. Vid uppdelning av byråns kunskapsområde synes det vara naturligt att särskilja följande huvudgrupper: geoteknik, inkl. grundläggningsteknik, 8—610848

110 konstruktionsteknik, inkl. byggnadsstatik, materialteknik, inkl. allmän byggnadsteknik och installationsteknik, (VVS- och El-teknik), vartill kommer allmänna husbyggnadsfrågor, ritningsnormer och information. Sistnämnda frågor är visserligen i någon mån artskilda men synes trots detta lämpligen kunna sammanföras i en allmän avdelning, varvid måste förutsättas att avdelningen tilldelas differentierad personal med tillräckliga kvalifikationer för att självständigt kunna ta ansvaret för olika specialfunktioner. Inom installationstekniken anses VVS-frågor naturligt höra samman bl. a. med hänsyn till utbildningslinjerna vid de tekniska utbildningsanstalterna, medan eltekniska frågor av samma anledning ofta hålles åtskilda från VVSfrågorna. Numera ingår emellertid ofta eltekniska spörsmål i såväl värmeoch ventilationstekniken som sanitetstekniken. Eltekniska frågor ha eljest i tämligen liten omfattning behandlats i byggnadslagstiftningen och tillhörande anvisningar, emedan utförandet av elinstallationer regleras genom särskilda författningar, vilka faller under kommerskollegiums kompetensområde. Därmed begränsas arbetsuppgifterna rörande eltekniska frågor för tekniska byråns del, även om sådana frågor behandlas bl. a. i sammanhang med normer för uppvärmningsanordningar och för hissar. I egenskap av centralmyndighet inom husbyggnadsfacket har byggnadsstyrelsen emellertid också att biträda kommerskollegium, då föreskrifter och anvisningar rörande elinstallationer i byggnader utarbetas. Det måste förutsättas att ett nära samarbete skall äga rum mellan de olika avdelningarna inom byrån. Utvecklingen har nämligen lett till att de olika tekniska frågorna som berör husbyggandet nu hänger samman och är beroende av varandra på ett sådant sätt, att man ej bör behandla dem var för sig. Utöver löpande samarbete direkt mellan avdelningarna torde det inte sällan bli aktuellt att organisera tillfälliga eller permanenta samarbetsgrupper för avgränsade specialfrågor. Samverkan genom sådana grupper måste också förutsättas komma att äga rum mellan tekniska byrån och övriga byråer inom byggnadsstyrelsen. Ett nära samarbete måste, såsom förut antytts, etableras med projekteringsbyrån. Tekniska byråns experter måste i förekommande fall biträda projekteringsbyråns personal i frågor av principiell art och i ärenden, som medför en mera komplicerad bedömning. I sin tur måste tekniska byrån få icke endast impulser utan också direkt hjälp från projekteringsbyråns experter. Arbetsfördelningen torde i betydande grad få baseras på kvaliteten hos de experter, som vid varje tidpunkt är knutna till respektive byråer. I vissa delar av anvisningsarbetet måste ett nära samarbete upprätthållas mellan planbyrån och tekniska byrån. Kontakt med forskningen förutsattes som en självklarhet. Egen forskning bör däremot inte bedrivas inom byrån. Den ovan nämnda indelningen av tekniska byråns arbetsuppgifter synes i och för sig motivera en organisation med fem avdelningar. Utredningen

Ill vill emellertid förorda att för närvarande en sammanföring av uppgifterna till färre avdelningar sker. Erfarenheterna härav torde framdeles få visa, om behov finnes av ytterligare utvidgning. Utredningen föreslår sålunda en indelning i tre avdelningar enligt följande sammanställning. Allmänna avdelningen: allmänna byggnadsfrågor, administrativa frågor angående handläggning av byggnadsärenden, frågor angående utformning av ritningar, beskrivningar, byggnadslovshandlingar och arkivhandlingar m. m., information samt redigering av skrifter, meddelanden, typbeskrivningar m. in., ritkontor. Konstruktionsavdelningen: byggnadsstatiska och konstruktiva frågor angående olika konstruktioner av betong, murverk, stål, lättmetall och trä m. m., typgranskning av fabrikstillverkade monteringsfärdiga byggnadselement, belastningsfrågor, säkerhetsfrågor, dimensioneringsprinciper. Hit föres även geotekniska frågor, markundersökningar och ytavvägningar m. m., jordtryck och stabilitetsfrågor, grundvatten- och dräneringsfrågor, markarbeten (schaktning, sprängning och spontning m. m.), grundläggning och markförstärkning (paining, injektering m. m . ) . Materialavdelningen: provningsmetoder, byggnadstekniska frågor angående fukt-, värme-, ljudisolering och brandskydd samt skorstenar, eldstäder och ventilationskanaler m. m., beklädningsmaterial, ytbehandlingar, golvbeläggningsmaterial, underhålls- och driftsfrågor. Till denna avdelning hänföres också installationsfrågorna. Inom byrån erfordras härjämte en expedition. Uppgifter, som eventuellt kan komma att överflyttas till byrån från bostadsstyrelsen torde kunna inordnas i en organisation som i stort sett är utformad efter ovanstående riktlinjer. Utredningen föreslår att byråns chef benämnes överingenjör. Organisationsavdelningen Organisationsavdelningens arbetsuppgifter blir att biträda verksledningen med att fortlöpande tillse att organisationen är fullt rationell och effektiv med hänsyn till verksamhetens utveckling. Den bör överse arbetsformer och rutiner, bedöma delegerings- och liknande spörsmål, utarbeta erforderliga blanketter, bedöma personalbehov samt i övrigt handha rationaliseringsverksamheten inom styrelsen. I denna egenskap bör avdelningen vara kontaktorgan mellan styrelsen och statskontoret. Också vid organiserandet av nya arbetsenheter inom styrelsen bör avdelningen kunna fylla en viktig funktion. Avdelningens chef bör vara organisationsföredragande inom styrelsen. Avdelningen bör ges en variabel organisation förslagsvis med en fast del bestående av en chef och en kanslist samt en rörlig del vars personal cirkulerar mellan avdelningen och byråerna. För den rörliga delen bör två tjänster beräknas. Särskilda byråerna De särskilda byråerna enligt utredningens förslag kommer att få arbetsuppgifter av varierande art och omfattning samt arbeta under skilda betingelser.

112 Relativt stor frihet måste därför tillkomma byggnadsstyrelsen vid det närmare bestämmandet av deras organisation. Man torde få utgå ifrån att byråerna i allmänhet bör innehålla de olika slag av fackmän, som normalt medverkar i motsvarande verksamhet i övrigt. Det är emellertid inte uteslutet att det i vissa fall kan visa sig mera ändamålsenligt att låta tjänstemän, t. ex. vvs- och eltekniker, anknutna till övriga byråer medverka även i en särskild byrås verksamhet. En typorganisation för särskild byrå synes närmast böra motsvara projekteringsbyråns, därest byrån även handhar byggandet kompletterad med ett organ för byggnadskontrollen. Om vvs- och eltekniker ingår i särskild byrå, bör det prövas ifall dessa icke lämpligen kan deltaga vid såväl projekteringen som byggnadskontrollen. De särskilda byråernas organisation får således bestämmas från fall till fall med hänsyn till det aktuella behovet. En tänkbar lösning är här att den projekterande arkitekten anställes som chef för byrån i byggnadsråds ställning och att övriga fackmän utses av styrelsen i samråd med denne. Den relativt stora frihet och smidighet i anställningsförhållandena, som systemet med särskilda byråer bedömts möjliggöra, torde påtagligt underlätta en lösning efter dessa riktlinjer. Härigenom torde bl. a. den tekniska arbetskraften bli bättre utnyttjad, behovet av kontrollerande organ minskas och sannolikt ansenlig tid och betydande kostnader sparas. Utredningen anser att denna fråga allvarligt bör övervägas av byggnadsstyrelsen vid prövning av organisationen för projektering av nu förestående större byggnadsföretag. Vissa löne- och anställningsfrågor

I sitt i det föregående redovisade organisationsförslag har utredningen i första hand sökt främja tillgången på kvalificerad personal i ledande ställning hos byggnadsstyrelsen. Förslaget leder sålunda till att styrelsen tillföres högre befattningar på viktiga punkter. Utredningen har vidare på olika sätt sökt bereda väg för sådana anställnings- och arbetsformer, som bedömts kunna stimulera till positiva lösningar av styrelsens rekryteringsproblem. Som exempel härpå må nämnas strävandena att begränsa antalet organisationsnivåer såväl inom styrelsen som helhet som inom de skilda byråerna, vilket bl. a. ökar rörelsefriheten vid fördelning av arbetsuppgifter och ansvar; systemet med särskilda byråer, som bl. a. avsetts medge en rörligare lönesättning och större flexibilitet över huvud taget; samt vidare förslaget att i viss omfattning återinföra möjligheterna för styrelsens tjänstemän att själva utföra projektering. För att dessa olika förslag skall få avsedd effekt erfordras emellertid härjämte att lönefrågorna och anställningsvillkoren i övrigt får en godtagbar lösning. I detta sammanhang må framhållas de svåra verkningarna för byggnadsstyrelsen av rådande brist på kvalificerade tekniker. Utredningen vill här hänvisa till vissa i 2 kap. lämnade uppgifter, som närmare belyser styrelsens svårigheter att hävda sig i konkurrensen om den tekniska arbets-

113 kraften Enligt utredningens mening är det angeläget att styrelsens teknikerlöner i möjligaste män anpassas efter läget på allmänna arbetsmarknaden. Utredningen vill då i första hand erinra om föreliggande mojligheter till kontraktsanställning av bl. a. tekniker. På denna och andra tillgängliga vägar bör det enligt utredningens mening tillses, att styrelsen får forutsättning att säkerställa kvalificerade tekniker i erforderlig utsträckning. Då det numera av principiella skäl anses att sakkunnigutredningar inte bör till behandling upptaga sådana lönefrågor, som enligt vedertagen ordning avgöres efter förhandlingar med vederbörande personalorganisation, vill utredningen begränsa sig till att inom ramen för organisationsförslaget göra vissa allmänna uttalanden och värderingar av tjänster på enstaka punkter. Den föreslagna tjänsten som överdirektör torde vid jämförelse med motsvarande tjänster inom andra verk böra placeras i lönegrad Bp 5. I anslutning härtill och med hänsyn till byggnadsstyrelsens storlek och arbetsuppgifter torde löneställningen för styrelsens generaldirektörstjänst i lämpligt sammanhang böra omprövas. Löneställningen för de permanenta byråernas chefer samt för chefer för avdelningar och sektioner bör självfallet på sedvanligt sätt prövas med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalitet. Enbart tjänstens placering i organisationen bör därvid ej anses utslagsgivande. En viss differentiering i lönesättningen för nu nämnda tjänster synes på grund härav vara befogad. Skäl finns enligt utredningens uppfattning att höja lönegradsplaceringen för chefstjänster för vissa byråer inom styrelsen. Utredningen bedömer likaså ytterligare tjänster som avdelningsdirektörer samt byrådirektörer i den för dessa tillämpade högre lönegraden motiverade. Cheferna på de särskilda byråerna bör, som tidigare berörts, kallas byggnadsråd. En rörligare lönesättning torde kunna ernås genom tillämpning av kontraktsanställning, högstlönegrader eller göromålsförordnanden. Hinder bör inte möta att på dessa byråer i viss utsträckning ha extra ordinarie tjänster och ej heller att till dem knyta innehavare av tjänster placerade på de permanenta byråerna. För chefstjänsterna på de båda föreslagna fristående avdelningarna — organisations- och kalkylavdelningen — torde med hänsyn till behovet av en smidig rekrytering högstlönegradsystem böra komma i fråga, varvid för avdelningsdirektör tillämpad lönegrad bör vara övre gräns. Ny instruktion för byggnadsstyrelsen träder i kraft den 1 oktober 1961. I denna har bl. a. nya bestämmelser införts rörande tjänstemännens rätt att utom tjänsten åtaga sig uppdrag m. m. En särskild delegation har till uppgift att utforma riktlinjer för tillämpningen av dessa bestämmelser. Utredningen har på grund därav ej bedömt behov föreligga att här behandla denna fråga. Personal och kostnader

Utredningen har av förut angivna skäl bedömt det önskvärt att lägga fram förslag rörande organisation för byggnadsstyrelsen i sådan tid, att det skall

114 kunna föreläggas 1962 års riksdag. Arbetet har på grund härav i detta första skede måst begränsas till organisationens uppbyggnad i stort. Utredningen har följaktligen ännu inte prövat styrelsens totala personalbehov och därmed förbundna frågor. Enligt utredningens mening är det endast en fördel att säkrare underlag för en sådan prövning erhålles genom beslut om styrelsens organisatoriska utformning. För det närmaste budgetåret torde byggnadsstyrelsen i anslutning till anslagsäskandena och i samråd med utredningen få inkomma med erforderliga förslag till lösning av personalfrågorna. Ett genomförande av utredningens nu framlagda förslag förutsätter att vissa chefstjänster inrättas från och med budgetåret 1962/63. Till stöd för prövningen av behovet av sådana tjänster har befintliga tjänster innevarande budgetår inplacerats i den föreslagna organisationen. Efter en restriktiv bedömning i syfte att inte föregripa de slutsatser undersökningarna kan resultera i under det fortsatta arbetet, föreslår utredningen att följande tjänster inrättas från den 1 juli 1962. En redogörelse för innehållet i dessa tjänster kommer efter samråd med byggnadsstyrelsen att lämnas i styrelsens petita. Behovet av en tjänst som överdirektör i lönegrad Bp 5 har förut motiverats. Samtidigt kan nuvarande arvode till generaldirektörens ställföreträdare indragas. Såsom chefer för organisationsavdelningen och kalkylavdelningen föreslås två nya tjänster som avdelningsdirektörer alternativt byrådirektörer (högstlönegrad). Huruvida behovet av övrig personal på organisations avdelningen kan tillgodoses genom omplacering av nu förefintliga tjänster kan ännu ej med säkerhet bedömas. De ökade uppgifter, som utredningen föreslagit för administrativa byråns allmänna avdelning, synes motivera inrättandet av en ny byrådirektörstjänst för anslagsfrågor m. m. Som chef för ekonomiavdelningen erfordras härjämte en byrådirektörstjänst. För chefsposten på den nyinrättade lokalplaneringsbyrån föreslås en byggnadsrådstjänst. För byråns bägge avdelningar erfordras dessutom två nya chefsbefattningar, varav åtminstone en synes böra vara avdelningsdirektör. På projekteringsbyråns konstruktionsavdelning torde en avdelningsdirektör som chef icke kunna undvaras. Behovet av arkitekter på arkitekt avdelningen måste vidare tillgodoses. Denna fråga behandlas emellertid icke i detta sammanhang. De nuvarande chefstjänserna på byggnadsbyråns VVS- och El-avdelningar synes böra placeras på projekteringsbyrån. Med anledning härav bör två nya chefstjänster lägst på byrådirektörsnivå beräknas på dessa avdelningar inom byggnadsbyrån. På intendentsbyråns stora underhållsavdelning torde en avdelningsdirektör som chef vara klart motiverad. En sådan tjänst bör därför inrättas. För chefen för tekniska byrån föreslår utredningen att en ny överingenjörstjänst inrättas. Motsvarande tjänst i nuvarande organisation innehas av en kontraktsanställd överingenjör. Byrån synes härjämte böra förstärkas

115 med en tjänst som byrådirektör alternativt avdelningsdirektör som chef på konstruktionsavdelningen. Med hänsyn till de särskilda byråernas speciella natur och den föreslagna ordningen för deras inrättande torde byggnadsstyrelsen efter hand få inkomma med erforderliga förslag till lösning av dessa byråers personalfrågor. Utredningen föreslår således sammanfattningsvis att följande nya tjänster inrättas vid byggnadsstyrelsen från den 1 juli 1962, nämligen en överdirektör, som chefer för byråer: ett byggnadsråd och en överingenjör, som chefer för avdelningar: två avdelningsdirektörer, en byrådirektör och sju avdelningsdirektörer alternativt byrådirektörer, samt som personalkomplettering, en byrådirektör, eller tillhopa fjorton nya tjänster. De sammanlagda kostnader härför, vilka bestrides från avlöningsanslag respektive byggnadsanslag enligt särskild förskottsstat, har utredningen för budgetåret 1962/63 beräknat till omkring 0,6 milj. kronor, varav enligt den fördelning mellan olika anslag som föreslås i efterföljande avsnitt, 0,4 milj. kronor belöper på avlöningsanslag och 0,2 milj. kronor på byggnadsanslag.

Anslagsfrågor

Avlöningar till byggnadsstyrelsens personal bestrides dels från avlöningsanslag på driftbudgeten, varvid fördelning på skilda avlöningsstater sker beträffande byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet respektive värmeledningspersonal, dels från anslaget Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. på driftbudgeten, dels från projekteringsanslag under fonden för förlag till statsverket, dels från byggnadsanslag å kapitalbudgeten, varvid kostnaderna för huvuddelen av personalen förskottsvis bestrides enligt en av Kungl. Maj :t fastställd stat och i bokslutet för varje budgetår av byggnadsstyrelsen fördelas mellan de tillgängliga byggnadsanslagen och för viss numera fast anställd personal på byggnadsföretagen — enligt uppgift ca 50 — bestrides direkt från byggnadsanslag, dels ock från fastighetsfondens utgiftsstat. För styrelsens omkostnadsanslag sker vidare fördelning på två omkostnadsstater på samma sätt som för avlöningsanslaget. Även de kostnader som bestrides från utrednings- och projekteringsanslagen fördelas slutligen om möjligt mellan vederbörande byggnadsanslag. Viss närmare redogörelse i dessa frågor har lämnats i 2 kap. Av administrativa byråns personal avlönas ungefär hälften från avlöningsanslag och hälften från byggnadsanslag. Personalen på utredningsbyrån avlönas från såväl avlöningsanslag som från utrednings- och projekteringsanslag. På byggnadsbyrån utgår lön till byggnadschefen och en byrådirektör från avlöningsanslag och till övrig personal från byggnadsanslag. Huvuddelen av intendentsbyråns tjänstemän avlönas från avlöningsanslag men vissa befattningshavare från fastighetsfondens stat. Kostnaderna för

116 personalen på stadsplanebyrån, kulturhistoriska byrån och värmetekniska avdelningen slutligen bestrides helt från avlöningsanslag. Detta krångliga system för byggnadsstyrelsens personalkostnader försvårar önskvärd överblick av personalfrågorna och förorsakar ett ej obetydligt merarbete bl. a. i kameralt hänseende. Det bör därför enligt utredningens mening prövas, om inte systemet åtminstone på några punkter kunde förenklas. En reform i denna riktning får emellertid ej ske så, att den negativt påverkar den handlingsfrihet, som torde vara en förutsättning för handhavande av en verksamhet av nu ifrågavarande slag. Kostnaderna bör \idare alltjämt i princip belasta vederbörande verksamhetsgren. Vissa avsteg härifrån torde dock i enkelhetens intresse böra medges. Utredningen anser att kostnaderna för projektering och byggande bör belasta byggnadsverksamheten och sålunda slutligen bestridas av byggnadsanslag. Däremot synes några principiella betänkligheter ej möta att låta kostnaderna för de förberedande programutredningarna liksom hela kostnaden för administrativa byråns personal bestridas av avlöningsmedel på driftbudgeten. Enligt dessa huvudlinjer och i syfte att söka begränsa antalet anslag, avlönings- och omkostnadsstater samt avdelningar på personalförteckningen föreslår utredningen följande. All byggnadsstyrelsens personal avlönas antingen från avlöningsanslag på driftbudgeten eller enligt en av Kungl. Maj :t fastställd förskottsstat. Kostnaderna enligt nämnda stat fördelas i bokslutet för vederbörande budgetår mellan tillgängliga byggnadsanslag eller, om byggnadsanslag ännu ej beviljats av riksdagen för visst objekt som är under projektering, det särskilda projekteringsanslaget under fonden för förlag till statsverket. Dessa sistnämnda kostnader fördelas sedermera enligt nu tillämpade normer. Det särskilda utredningsanslaget slopas och vederbörande kostnader bestrides från avlöningsanslaget. Avlöningsstaten kompletteras i anslutning härtill med en förslagspost för avlöningar till tillfällig personal m. m., vilken inte får överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Från denna post bör i princip kostnader för utredningar, som utföres av experter och konsulter etc. utanför styrelsen, betalas. Posten bör emellertid också k u n n a utnyttjas för en provisorisk anpassning av personalnumerären inom vederbörande byråer efter byggnadsverksamhetens omfattning. En sådan anordning motiveras av tidsintervallet på närmare ett år mellan förslagen till äskanden på driftbudgeten och till stat på kapitalbudgeten. Avlönings- respektive omkostnadsstaterna liksom avdelningarna av personalförteckningen för byggnadsstyrelsens personal i allmänhet och för värmeledningspersonal sammanslås. Från avlöningsanslag bestrides kostnaderna för generaldirektören och överdirektören samt för all personal inom administrativa byrån, lokalplaneringsbyrån, intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån, planbyrån, tekniska byrån och organisationsavdelningen samt enligt förenämnda förskottsstat kostnaderna för all personal inom projekteringsbyrån, byggnadsbyrån, in-

117 klusivc fast anställda tjänstemän som nu avlönas direkt från byggnadsanslag, de särskilda byråerna och kalkylavdelningen. Förskottsstaten kompletteras med en ordinariepost. I gengäld sammanslås posten för avlöningar till icke-ordinarie personal med posten för avlöningar till biträdande ingenjörer och arkitekter m. fl. till en förslagsvis post, som icke får överskridas utan Kungl. Maj :ts medgivande. Efter samråd med byggnadsstyrelsen har överenskommits att styrelsen i sitt förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 närmare skall redovisa de budgetmässiga konsekvenserna av den nu föreslagna omläggningen av byggnadsstyrelsens anslag.

v

SJÄTTE KAPITLET Sammanfattning

Behov av en omorganisation av byggnadsstyrelsen har ansetts föreligga sedan slutet av 1940-talet. Trots att flera förslag framlagts i ämnet, har emellertid ej några mera påtagliga förändringar skett i den nu mer än 40-åriga organisationen. Under 1950-talet har verksamhetens omfattning ungefärligen fördubblats, och såvitt kan bedömas står styrelsen nu i början av en period, som kännetecknas av en ytterligare synnerligen stark expansion av byggnads- och förvaltningsuppgifterna. Detta sammanhänger väsentligen med den pågående utbyggnaden av lokaler för högre undervisning och forskning, mentalsjukvård och fångvård samt radio- och televisionsverksamhet. Samtidigt har styrelsen stark känning av bristen på kvalificerade tekniker. Utredningen finner mot bakgrund av den så skisserade utvecklingen att enbart en utökning av biträdande personal inom ramen för nuvarande organisation ej längre får anses försvarbar, utan bedömer en reform av styrelsens uppbyggnad i stort i första hand erforderlig. En sådan reform bör enligt utredningens uppfattning genomföras redan från den 1 juli 1962. Ännu rådande oklarheter på vissa punkter i fråga om byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter bedömer utredningen inte utgöra något hinder för eller ens nämnvärt försvåra genomförandet av en omorganisation från nämnda tidpunkt. En mera detaljerad översyn av styrelsens personalfrågor m. m. anser utredningen vidare böra anstå, tills beslut fattats rörande organisationens utformning i stort. Verksamhetens väsentligt ökade omfattning samt olika uppgifters alltmer komplicerade natur och vidgade betydelse ställer större krav i fråga om specialisering, entydig arbetsfördelning och klar ansvarsfördelning än vad byggnadsstyrelsens nuvarande organisation ger uttryck åt. Samtidigt skärps fordringarna på verksamhetens ledning och på samordning av dess olika delar. Arbetsvolymens successiva tillväxt och sannolika variationer ger också behov av en flexibel organisation, som med relativt enkla medel kan anpassas efter utvecklingen. Utredningen finner med hänsyn härtill en utbyggd byråorganisation och en förstärkning av verksledningen erforderlig. Vad gäller styrelsens ledning har utredningen ingående prövat behovet av ytterligare en organisationsnivå mellan verkschefen och byråcheferna innebärande att tekniska direktörer eller motsvarande tjänstemän införes, under vilka ställes två eller flera byråer. Utredningen har funnit att ett sådant steg ännu inte är påkallat, men bedömer det sannolikt att arbetsmängden

119 framdeles kan ha ökat så väsentligt att en komplettering av organisationen efter dessa linjer blir motiverad. För närvarande föreslår utredningen att styrelsen tillföres en överdirektör i souschefs ställning jämte ett mindre stabsorgan i form av en organisationsavdelning. Erforderlig elasticitet och samtidigt hög effektivitet hos organisationen måste enligt utredningens uppfattning garanteras såväl inom de enskilda byråerna som beträffande byråindelningen som sådan. I sistnämnda avseende räknar utredningen med att vissa byggnadsföretag av sällan förekommande art och storleksordning kan komma att kräva organisatoriska anordningar som inte lämpligen kan tillgodoses inom ramen för en fast byråindelning. Utredningen föreslår för den skull att vid sidan av de permanenta byråerna särskilda byråer skall k u n n a inrättas av Kungl. Maj :t efter förslag av byggnadsstyrelsen. Deras organisation och arbetsuppgifter skall kunna anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Om det bedömes lämpligt skall byråerna i anslutning till vederbörande byggnadsföretag kunna lokaliseras till ort utanför Stockholm. De bör vidare kunna kompletteras med programkommittéer eller motsvarande organ. Särskilda byggnadskommittéer blir vid denna organisation ej längre behövliga. För närvarande bedömer utredningen att särskilda byråer bör övervägas för universitetet och radiooch TV-byggnaderna i Stockholm, universiteten och tekniska högskolorna i Göteborg och Lund samt för mentalsjukhus och fångvårdsanstalter. I byggnadsstyrelsens permanenta byråorganisation anser utredningen det nödvändigt att byråernas arbetsområden göres mera enhetliga och klarare avgränsade från varandra än vad för närvarande är fallet. Särskilt finner utredningen projekteringsarbetets nuvarande uppdelning på två byråer ägnat att skapa oklarheter i ansvarsfördelningen och även ge upphov till vissa andra olägenheter. Projektering respektive byggande bör enligt utredningens mening förläggas till två olika byråer, vilka har sina arbetsområden begränsade till dessa uppgifter. De förberedande planeringsåtgärderna för att statens lokalbehov skall bli ekonomiskt och ändamålsenligt tillgodosett liksom arbetet med programutredningar bör ges en mera framträdande plats i organisationen. En byrå för denna verksamhet föreslås således av utredningen. Vidare finner utredningen att styrelsens allt viktigare åligganden inom byggnadsväsendet i allmänhet nu klart motiverar en byrå för dessa uppgifter. En mera distinkt avgränsning av fastighetsförvaltningsuppgifterna måste nu ske till följd av denna verksamhets väsentligt ökade omfattning. Som samhörande härmed bör bränslekontrollen anslutas till dessa uppgifter. Utredningen föreslår följaktligen att den nuvarande värmetekniska avdelningen inordnas i intendentsbyrån, vars arbetsområde i övrigt något begränsas. Utredningens förslag till permanent byråindelning innebär således att byggnadsstyrelsens nuvarande sex byråer och en fristående avdelning ersattes med åtta byråer, nämligen administrativa byrån för administrativa, juridiska och kamerala uppgifter, lokalplaneringsbyrån för planering av statens lokalfrågor m. m. och för programutredningar, projekteringsbyrån för

120 projektering t. o. m. fullständiga bygghandlingar, byggnadsbyrån för själva byggandet, intendentsbyrån för fastighetsförvaltning inklusive bränslekontroll, kulturhistoriska byrån för styrelsens uppgifter avseende kultur- och konsthistorisk byggnadsvård, planbyrån för styrelsens uppgifter som centralt organ inom planväsendet samt tekniska byrån för motsvarande åligganden inom byggnadsväsendet. För att garantera en effektiv organisation för bokföring och ekonomisk kontroll föreslår utredningen att dessa uppgifter centraliseras till en ekonomisk avdelning inordnad i administrativa byrån. För kostnadsuppskattningar och -beräkningar vid byggnadsföretag, vilka skall verkställas vid flera byråers befattning med ett byggnadsärende samt för efterkalkylering och indexarbete föreslås en särskild kalkylavdelning, vilken direkt underställes verksledningen. Utredningen förordar vidare att två rådgivande organ inrättas vid byggnadsstyrelsens sida, nämligen byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering, vilket avses ersätta det nuvarande rådet för översiktlig planläggning, samt byggnadsstyrelsens tekniska råd, vars verksamhet skall anknyta till tekniska byråns uppgifter. Beträffande de olika byråernas indelning i avdelningar och sektioner torde utredningen här få hänvisa till framställningen i 5 kap. För att byggnadsstyrelsen skall kunna lösa sina personalrekryteringsproblem understryker utredningen vikten av en bättre anpassning till löneläget på allmänna arbetsmarknaden av lönesättningen för särskilt tekniska tjänstemän inom styrelsen och antyder utvägen med kontraktsanställning i viss ökad utsträckning. Utredningen har i detta sammanhang ej lämnat fullständigt förslag till personalorganisation för byggnadsstyrelsen, utan avser att återkomma till dessa frågor senare. För budgetåret 1962/63 förutsattes en lösning k u n n a ernås efter förslag av byggnadsstyrelsen i samråd med utredningen. Utredningen har emellertid i anslutning till sitt förslag ansett det nödvändigt att styrelsen redan från den 1 juli 1962 förstärkes med vissa ledande befattningar. Utredningen föreslår därför att ytterligare 14 tjänster inrättas från denna tidpunkt, nämligen en överdirektörstjänst, 2 tjänster för chefer för byråer och 11 tjänster för chefer för avdelningar eller motsvarande. De sammanlagda kostnaderna härför har beräknats till omkring 0,6 milj. kronor. Utredningen har slutligen i förenklande syfte upptagit vissa anslagsfrågor, och bl. a. föreslagit att byggnadsstyrelsens personal skall avlönas dels från avlöningsanslag på driftbudgeten dels av byggnads- och projekteringsmedel över kapitalbudgeten, varvid för sistnämnda fall samtliga kostnader skall bestridas enligt särskild förskottsstat som fastställes av Kungl. Maj :t. Organisationsschema visande utredningens förslag i stort har fogats vid betänkandet som bilaga 2.

BILAGOR

122 ooco 03 lO

o ^ i q q c q cqoj^c» urf o-"co t> c o d ' c o oo n o t e co

c-"of oo"of o f o f o " -*" CO H lO CO OS T #

H

q i q o u s q o ^ o TH" in iO cS c~

ofco"

ocq

©iqOiqO^O

tfiio"

O"T-TIO"IO"O3 c -

c o ^ ofco"

cqcq^cq o f irfoo"

o ^ q o ^ o ^ q o ^ o " T-T co" co" i O t >

o^oq o f co

o e-"

cqiqcqcqiqcq o " T-T oo" c-" c o t >

cqt> ofco

iO c q co"oo"

o » q o o o^cqo, o " TJ OO" o " i o i> o f

03,00

<35 O

o f co"

irfoo"

o^q^o^o^o^o^q, no" i-T o f o f o " c- o f

N O H O ,

°„ ^ °- °„ '—2. ° - 0 -

ofco

co c q of-*

iqo of-*"

iqiq

I

c f T-T oo" c - •<-* io" co" 1-1 O] oa

c-"co" ' i-TcxTo-*"

cqiqcqcqo^cqcq i>~-r-T • * " o f co" o f co"

oa o icTco"

i>"-*"

o^qo^ io" co"-*"

o ca

££

C3

CO : o

t-,

"a

C c

•u

co >>

§ .£ <u

C O CO o

,2 +-> ia S a w

•N

+J

OJ

10 L

H

~

Öi co

^

2 dS

PQ

ca

tl

•a c

CJ °ca

•S. «-s

£ 25 5 | S .5 ->

a P 05

5 C

v.

— Cd +->

Q)

C8 «H

."ti ÖD O 10:0-^

o O- o s ^ i i • +-1 Ä e • «

i-c

ca t a o 5 o O

+

_ —

-' B "O • o < W

e tfg S g § J

«-' Ch -^^ 5C : 0 : 0 2 o » Ä Ä O ** a 'CO'S'O c « Å 3 *-> ca c å a in 3

i

•§ 1 s s 5 5 - "e«s * eo £ -

:0

1/3

J^ *.22 XH'" t5s SC ^! > -a

ca ^ C 'Z3 co eft C -P H i_i

CO

5 •*

S 9 <u 03

to aj PH O ft

^

t> • : 0 :0 ca CB ca *-> ^ "o o % « . £ CO ca ft'Eo •o « ca 3 ^ c -J -*•£

ca -

cQ W

S

3 O

123 inoco co i n co

O CM CDC»

CO T H

" * i - l CO

o

in

o o o o

<M

CO

COlOCOC-OS •r-1 CM r-i - * CO

CD

*$

O in

O l>

O T-1

o

TH

O

o o

<M

CD

5*

CO

in

CM

O O

1 COCNTCO

'

| o o ' T-T co"

( M O O O H M

OCMiOiO CO O C M o

CM O O CM O CO

O OiO o co T H cq CM

1 O 1 o o T—I ' CM ' - * co" CD

o co

CM

o

O O

CM

TH

CD CD O CM

o o oo m

o

o o o o o

CM

T-i co i n • * - *

o

coo

|

O l>

'

o o o o o coco co oo oo

i—i

co o o c> oo CD

00 TH

m

00 CM CM

co

O

o

o

co

o

CO

in

o

00 in

1—1

in

m

T-i

o

m

T-i

o

o

T-i

CD

O

CD

o

-*

CM

oo

TH

T-i

o

o

00 TH

T-I

CM

o

o -*"

o

q

i

CO

00 CM T-t

'

oo CD

o„ co"

"C 5

I* is <"

fed

7* •*-•

g

g C • "c

L

?'

ca

3 c

•d

Ä

•r-

«

o C

H *J 3

(D

-d M

-S

t-

• J C/3 fflc/2

. • j a g

5€ S

ev

* . * > 3 ^ "o -£ *> fel a fl 5 o 2 en

C

ja T) IH

TT. : 0

•J:

t/3 t/3

O T3

:S ^

O

;3 « «

>1 ."ti

4>

fl

. B S3 "*~

<u TJ

D .t:

J2 t i £

m 4-> TO

^

M c C 53 fl

S5

K -> g •> -c C / 3 f c O : < , > &W b

C

«

d

w .fl,

J3 cS • « C C i ! BDC

o

C

fl

^jj

4J

fl "3 "ö3 oHH

8-L C

o

m o , 0,00 cd-*" o " T-T

£ > ca -o

T-I

CD

"*

o i n co oo"co" -*"

oo

O"TH"

00 T-i in CM

CO

CM

co"-*"in"

CD O CM CM

CM

o o ooo

o o

co oo CM

i—i

O

o o ^ I o , c o in co"in ' oo"co "*" co

co" o

T-<"cM"in

o o ooo

o

o

T~i

oo

o

o o

o

m

I o o o m TH 1 o o i n " - * CM

m

o o

o

T-i

omifl 1 o d o T-T '

o m

-* 7—1

iH

C">

C— CM CM

TH

O CM

00 in

'

in

T-I

ooo

o

1 I

O O

1—(

CM"CD

T-Tl> 1

O

o

O O

CM

in

o T-i

CM

-*

T-i

"*

o

CM CO - ^ CO

OS

T-l

oo

1-1 CM CM O

00O

00 T-H

CD

» O O i O i O

lOiOO 1 •^tTi-Tco '

o

O

o o

in o o TH

O

o T-1

CM T~i

o

' •>* l >

I

CM

oo

O"*

CM

i-i

O

o o

in o

«

TÄ

L5

4) <D

NORDISK UTREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. 2. 3. 4.

Den nordiske husholdshegskolen. Nordens folkelige akademi. Nordisk filmsamarbeid. Internordiske flytteattester.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djurskyddsordning. [45] Reviderad hyreslag. [47] Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22] Försvarsdepartementet Enhetlig ledning a v krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25] Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggning a v bostadslån. [32] Ändamålsenliga studentbostäder. [35] Stöd åt barnaföderskor. [38] Lag om allmän försäkring m. m. [39] Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I [23] Svensk trafikpolitik. I I [24] Byggnadsstyrelsens organisation. [48]

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och u p p bördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Stämpel- och expeditionsavgifter. [37] Mål och medel i stabiliseringspolitiken. [42] Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmede" i skolarbetet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. [36] Användningen a v August Abrahamsons stiftelse å Nääs. [43] Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet. [44] Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] L a n t b r u k e t s yrkesskolor. [13] Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3] Skifferoljefrågan. [27] Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en n y kommunindelning. [9] Polisens b r o t t s b e k ä m p a n d e verksamhet. [15] H u v u d m a n n a s k a p e t för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena. [40] Reviderad giftlagstiftning. [41] Boxningssportens skadeverkningar. [46]

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM